Vägar till effektivare energianvändning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

VÄGAR TILL

| : l

miunuv

msuauüniw.. münlunst Wumu q

.uuuuuuulll||||ll

|||Luummsuitnilu |||Lnuumnnnnnuu- »Illll|NHIIIII|INIlII|||n

I

WÃ

I ..

“Hlmuml lHLuum unmvw

.nlmzv

““,nilH1

Wi

:":åns:|v

:IIIHIIIHIIHNNIHII

,M

I?

,x:IIHIllllllltlållllllllill- Iii?å]!IHHIVHIH|II|

jumunnu*

hill

;tmmw

i dill ,W l

h

mun!”

;MiHHHHIHH|H|U||IIF .xHHUHHHHHHHUHU nPHiH|H||HH||HWIHU 1i”Lmununnnunun- \q\HHHHHHHHHHJHIH

iunnnnnnnll!

.nunnnmumuunu» ;W@

“HHHHIIHHIH”

7||1I:|1|a:1|1l

›

é

Umm

ÖUAHWDE min

4 N 1 w

sm

HW

LH i

(ehn)

Statens offentliga utredningar 1986: 16 Industridepartementet

till effektivare

Vägar

energianvändning

Beetänkande av om el och inhemska bränslen (ELIN)

gtredningen

Stcockholm 1986

Omslag Ad Sum ISBN 91-38-09181-X ISSN 0375-250X Norstedts Pryckeri, Stockholm 1986 ALLF 1126002

Till Statsrådet Dahl

Den 30 maj 1984 bemyndigade regeringen statsrådet Dahl att tillkalla en särskild utredare med uppdrag av utreda vissa frågor rörande utnyttjande av el.

Utredningen, som antagit benämningen Utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN), har haft följande sammansättning:

Riksdagsledamoten Per Olof Håkansson förordnades den 1 juni 1984 som särskild utredare.

Som experter förordnades den 1 oktober 1984 tekniske chefen Lars Andersson, sakkunnige Sven Bengtson, planeringschefen Karl-Axel Edin, professorn Olof Eriksson, direktören Kurt Hedén (tom den 14 januari 1985), överingenjören Berndt Olof Helzén, generaldirektören Lennart Holm, departementssekreteraren Kjell Jansson, avdelningschefen Bo Lindörn, civilingenjören Harald Ljung, departementssekreteraren Margareta Ljunggren-Hjorth, avdelningschefen Jan Magnusson, departementssekreteraren Olof Molin, direktören Max Setterwall, byråchefen Ursula Wallberg och departementssekreteraren Karin Widegren-Dafgård samt den 15 januari 1985 civilingenjören Lennart Ljungblom.

Som experter i en arbetsgrupp för analys av elanvändningen i bostäder och lokaler förordnades den 20 mars 1985 avdelningschefen Mats Höjeberg och departementsrådet Urban Zetterquist. Karin Widegren-Dafgård har som arbetande expert varit sekreterare i gruppen.

Som expert i en arbetsgrupp för analys av användningen av

inhemskabränslen förordnades den 15 januari 1985 byråchefen

Christer Ohman. Olof Molin har som arbetande expert varit sekreterare i gruppen.

Utredningssekreteraren Ulla-Britt Larsson förordnades den 1 september 1984 som sekreterare.

SOU 1986: 16 3

Utredningen har publicerat två delredovisningar: Oljeersättning - Konflikter - Lokala lösningar? (DsI 1984: 27) och Ökat elutbyte med grannländerna? (Ds I 1985:2) samt diskussionspromemorian Elvärmens roll i den svenska energiförsörjningen.

I en skrivelse till regeringen 1985-06-20 lämnades förslag om utarbetande av nyckeltal för bebyggelsens energianvändning.

Nu överlämnar jag betänkandet Vägar till effektivare energianvändning.

Stockholm den 29 januari 1986

Per Olof Håkansson

/ U lla-Britt Larsson

4 SOU 1986: 16

Innehåll

1 Sammanfattning 2 Utredningsarbetets uppläggning och allmänna utgångspunkter . . . . . . . . . . 11 3 -

4.1 Energipolitiska mål och styrmedel . . . . 25 4.2 Anpassning till ökande elproduktionskostnade 26 4.3 De långsiktiga riktlinjerna for energipolitiken 31 4.4 Kan elanvändningen effektiviseras? . . 32

4.5 Åtgärder for att minska elforbrukningen 33

4.6 Omställbar elvärme . . . . . 34 4.7 Bränslen för ersättning av el . . . . 41 4.8 Inhemska bränslen på kort och lång sikt 43 4.9 Alternativ elproduktion . . . 48

5 Principiella slutsatser om elanvändningen 53 5.1 Konsumenterna och elpriserna 53 5.2 Osäkerhet om utvecklingen 55 5.3 Förtida anpassning . . . . . . 57 5.4 Hur mycket kärnkraft behöver ersättas? 58

6 Export och import av el . . . 61 6.1 Det nordiska kraftsystemet 61 6.2 Tillfälliga kraftutbyten 63 6.3 Fasta avtal . . . . . . . 64 6.4 Förutsättningar for ökat kraftutbyte 65 6.5 Miljöfordelar . . . . . . . 67 6.6 Perspektiv på nordiskt kraftutbyte 68

SOU 1986: 16

7 Generella styrmedel för elanvändningen 69 7.1 Prissättningen på el . . . . . . . 70 7.2 Kraftproduktion, överföring och distribution 73 7.3 Villkorliga elleveranser 79 7.4 Tidstariffer 82 7.5 Beskattning av el 87 7.6 Information . . . 90 7.7 Forskning och utveckling 97

8 Effektiviseringsåtgärder inom olika användningsområden . . . . 99 8.1 Elanvändning för uppvärmnin 99 8.2 Direktverkande elvärme . . . . . . 101 8.3 Effektivisering av svårersättlig elanvändning inom hushåll, servicesektorn m m 104 8.4 Industrins elförbrukning . . . . 109 8.5 av inhemska bränslen 112

användningen

8.6 Okad handlingsberedskap 1 16

Bilaga 1 Direktiven . . . . . . . . . . 121 Bilaga 2 Delredovisningar, beställda utredningar och övrigt underlagsmaterial 126 Bilaga 3 Kontakter, studiebesök m rn 127

6 SOU 1986: 16

-m- ..-

Sammanfattning

De långsiktiga målen for energipolitiken är bl. a. att avveckla kärnkraften och minska oljeberoendet. Utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN) har haft i uppdrag att analysera förutsättningarna for att effektivisera elanvändningen i samhället for att dessa mål ska kunna nås.

I detta betänkande presenterar utredningen en rad förslag till åtgärder och vidare utredningar på några års sikt, samt också en del åtgärder for att i ett kortare perspektiv klara de senaste årens mycket snabba ökning av elanvändningen.

En grundläggande slutsats av utredningsarbetet är att inte rubba den ansvarsfördelning som nu råder på energiområdet. Det innebär att mål och riktlinjer for energipolitiken läggs fast av och medan kommunerna har ett stort ansvar riksdag regering, för genomförande och tillämpning på det lokala planet. Central, detaljerad styrning av energianvändningen bör undvikas så långt som möjligt. Besluten bör även i fortsättningen kunna fattas av kommuner, organisationer, företag och enskilda energikonsumenter.

Tyngdpunkten i utredningen ligger i förslag till statliga åtgärder som kan få genomslag inom 3 till 5 år. De är avsedda att underlätta och stödja en i huvudsak marknadsstyrd anpassning av elanvändningen till knappare tillgång på el. Det är fråga om åtgärder av generell karaktär, med inriktning på prissättningen på el, beskattning, information samt forskning och utveckling. Utredningen föreslår också åtgärder för sparande och effektivare elanvändning i industrin, hushållen, for drift inom lokaler samt för uppvärmning.

På kort sikt bör statsmakterna hålla beredskap for att snabbt kunna ingripa i elmarknadens utveckling om det skulle visa sig nödvändigt.

SOU 1986: 16 7

Överväganden och förslag

En viktig förutsättning är att priserna på el också i fortsättningen sätts så att de motsvarar de kortsiktiga marginalkostnaderna för produktion och distribution. Denna prissättning kan dock leda till mycket höga vinster för vissa kraftföretag, och statens energiverk bör i samarbete med SPK få i uppgift att kontinuerligt följa utvecklingen av elpriserna och de prissättningsprinciper som tillämpas. För att motverka att alltför stora vinster uppstår hos kraftproducenterna till följd av marginalkostnadsprissâttningen bör möjligheterna att modifiera prissättningsprinciperna eller att förändra beskattningen av el belysas.

Eltariffer Ett sätt att anpassa elförbrukningen över dygnet och därmed få ett jämnare utnyttjande av produktionskapaciteten är att låta elpriserna variera under dygnet och året. Statens energiverk bör få i uppdrag att följa införandet av tidstariffer - och redovisa positiva och negativa effekter. Kraftföretag och eldistributörer bör också uppmanas och uppmuntras att ge abonnenterna råd och stöd att använda elektriciteten effektivt och till lägre tariffer. Det är också viktigt att elskatten inte motverkar effekterna av differentierade taxor. De skattetekniska och praktiska förutsättningarna för att införa en värdeproportionell elskatt bör undersökas. Det innebär att skatten tas ut i procent på elpriset och inte som fn genom en styckeskatt.

Information

Det ligger en konflikt i att kraftföretagen och eldistributörerna samtidigt som de ska sälja el till abonnenterna, genom tidstariffer och information ska uppmuntra dem att använda så lite el som möjligt. Men en effektiviserad elanvändning bör öka företagens möjligheter till en förutseende investeringsplanering - och är framförallt ett övergripande energipolitiskt mål för samhället. Tidstariffer och bättre information bl a på elräkningarna kan vara medel att uppnå dessa mål. Kraftindustin och eldistributörerna bör rekommenderas att fortlöpande informera om prisutvecklingen för el. Vidare bör de uppmanas att utöka informationen på elräkningarna med bl a uppgifter om årlig förbrukning och årliga totalkostnader. ELIN presenterar i sitt betänkande ytterligare information som kan anges på räkningen. Konsumentverket, statens energiverk och SPK bör följa den information kraftföretagen ger och vid behov komplettera med information och rådgivning i olika energifrågor.

8 SOU 1986: 16

_ _ _ g

-uv_...-.,vv-,-v.-.um›-..ç_

Uppvärmning

konstaterar att det vidtas för få energihushåll- Utredningen v ningsåtgärder i anknytning till bostadsförbättringsprogrammet. Orsakerna till detta bör analyseras närmare för att utröna hur sådana åtgärder ska kunna ökas. Ellagen bör ses över, bl ai att utveckla samhällets möjligheter att styra elanvändsyfte i for uppvärmning. De investeringar som kan ningen, synnerhet föranledas av fortsatt övergång från oljeeldning till elvärme i bl a småhus, bör sammanställas. Forsknings- och utvecklingsinsatserna for att få fram alternativ till direktvärmen i befintligt bör ökas och förutsättningarna for att kombyggnadsbestånd eller ut värmesystemen i äldre hus bör kartläggas. plettera byta Olika av nya energiprodukter som marknadsförs direkt typer till konsumenterna - tex nya eller kompletterande värmesystem för äldre direktelvärmda hus bör provas.

av el

Effektivisering svårersättlig

Viss elanvändning inom hushåll, kontor och service är svår att ersätta, men användningen kan i många fall göras mer effektiv. bör uppdrag att, eventuellt i samråd Byggnadsstyrelsen ges i med kommun- och landstingsforbunden, utarbeta en strategi for att i bla kontors- och servicelokaler nyttigöra överskottvärme från belysning och apparater m m.

Statens och for teknisk utveckling bör unenergiverk styrelsen dersöka förutsättningarna for att få fram mer energisnåla apparater och maskiner for kontors- och servicesektorn, som datorer, kyl- och frysdiskar m m. kopieringsapparater,

Konsumentverket bör ta intiativ till överläggningar med tillverkare och större och användare av hushållsappara-

försäljare

ter och annan utrustning. Overläggningarna bör syfta till att förbättra den energitekniska standarden samt att förbättra och eventuellt utöka energideklarationerna.

Ett problem i detta sammanhang är att det kortsiktigt för stora inte lönar sig med energisnål utrustning när det fastighetsägare är hyresgästen som betalar elräkningen. Regeringen bör genom överläggningar med fastighetsförvaltare och kommun- och landstimulera att större hänsyn tas till apparaterstingsförbunden nas elförbrukning vid upphandlingen.

Forskning och utveckling

Den särskilde utredaren för det statliga energiforskningsproefter 1987 bör, med utgångspunkt i energiforskningsgrammet nämndens studie for ELIN, pröva hur FoU-insatser på effektiv

SOU 1986: 16 9

elanvändning kan prioriteras. Särskilt bör undersökas om professurer för industriell elanvändning kan inrättas vid några tekniska högskolor eller vid ett forskningsinstitut. Verksamheten bör vara uppdragsinriktad och specialiserad på att få fram effektiva energisystemlösningar i industrin.

Användning av inhemska bränslen

Det samråd som ELIN föreslog i sitt första betänkande och som redan idag äger rum lokalt for att ersätta olja med inhemska bränslen eller el, bör fortsättas och vidareutvecklas. Energiforskningsutredaren bör vidare undersöka hur inhemsk kompetens i bränslecellsteknik kan byggas upp. Den generella prövningen enligt 136 a§ byggnadslagen av framställning och användning av inhemska bränslen kan begränsas till de regioner där påtagliga konflikter kan finnas och i övrigt ersättas av ett anmälningsförfarande.

Ökad handlingsberedskap

Orsakerna till de senaste årens snabba tillväxt av elförbrukningen bör kartläggas. Vidare bör en åtgärdsplan utarbetas för att öka statsmakternas förmåga att hantera olika påfrestningar på elförsörjningssystemet.

10 SOU 1986: 16

Utredningsarbetets

och allmänna

uppläggning utgångspunkter

Utredningen startade sin verksamhet i september 1984. Arbetet inleddes med att belysa konkurrensen mellan elvärme och inhemska bränslen. En delredovisning av denna fråga med förslag till åtgärder skulle enligt direktiven (se bilaga 1) avlämnas senast den 1 november samma år.

- Konflikter - Efter det att delredovisningen Oljeersättning Lokala lösningar? (Ds I 1984: 27) hade lämnats, fortsattes arbetet även med övriga frågeställningar i direktiven. Två särskilda arbetsgrupper bildades, den ena för fortsatt utredning av frågan om inhemska bränslen, den andra for en studie av elanvändning i m m. Bägge dessa arbetsgrupper fick i uppdrag att bebyggelsen utarbeta underlagsrapporter för utredningens slutbetänkande. En forsta redovisning av frågan om bebyggelsens elanvändning lämnades i en sekretariatspromemoria sommaren 1985 (Elvärmens roll i den svenska energiförsörjningen, 1985-06-20). Slutresultatet av gruppernas arbete publiceras separat i Ds I-serien.

Utöver dessa rapporter har ett flertal utredningar och statistiska uppgifter mm beställts från olika myndigheter och konsulter. Bland dessa kan nämnas statens energiverks utredning Effektiv elanvändning. Priser och politik, energiforskningsnämndens (Efn) utredning Effektiv elanvändning. Forskning och utveckling, samt statens Vattenfalls studie Ökat elutbyte med grannländerna? En studie av möjligheter och begränsningar. En förteckning över utredningarna återfinns i bilaga 2.

Efter hand som arbetet fortskridit har kontakter tagits med ett stort antal företrädare för olika intressenter på energiområdet. Några studiebesök har orts, tex till Vattenfall i Luleå för att få information om det samarbete som bedrivs där mellan Vattenfall och några kommuner om fjärrvärmeforsörjning med inhemska bränslen. Syftet med de samtal som förts med olika

SOU 1986: 16 11

aktörer har varit att på ett enkelt sätt få dels till tillgång sakinformation, dels till särskilda synpunkter av intresse for utredningsuppdraget. Kontakter, studiebesök mm redovisas i bilaga 3.

Under utredningsarbetets gång har visst externt material av betydelse publicerats. Särskilt kan nämnas de prognoser for eloch energianvändningen till år 1995 som av statens utgavs energiverk resp KRAFTSAM i slutet av år 1984. Energiverket publicerade i slutet av 1985 dessutom en översyn av sin prognos (Energiöversikt. Prognoser 1984-90). Till det viktigaste underlagsmaterialet hör också slutbetänkandet från 1981 års energikommitté (EK 81) - I stället for SOU 1984: 61. kärnkraft,

Vidare har riktlinjer för energipolitiken till år 1990 och en långsiktig strategi for bl a kärnkraftens avveckling lagts fast av riksdagen (prop 1984/85: 120, NU 30). I samband därmed beslöt regeringen att inrätta ett råd för de långsiktiga energipolitiska frågorna, det sk Energirådet. Sommaren 1985 tillkallades en särskild utredning for att bl a se över den framtida inriktningen av det statliga energiforskningsprogrammet.

I utredningsarbetets slutskede, under januari 1986, har preliminär statistik över elforbrukningen under år 1985 blivit tillgänglig. Den redovisas i en PM från energiverket (Elmarknaden 1980-90). I denna analyserar verket elmarkutvecklingen på naden 1980-1985 samt förutsättningarna för att prognosen för år 1990 skall slå in.

Statens energiverks utredning - Effektiv Priser elanvändning. och - har politik tillsammans med verkets komplettering och inhämtade synpunkter på utredningen (se bilaga 3) utgjort det tyngsta underlagsmaterialet. Resonemangen och slutsatserna i utredningen baseras på verkets prognos för energianvändningen från år 1984. I denna antogs öka med i elförbrukningen genomsnitt ca 2 % per år under åren 1983- 1990 och med knappt 1 % per år från 1990 till 1995. Den faktiska tillväxten de senaste tre åren har varit avsevärt högre - nära 10 % per år vardera åren 1983-1985. Leveranserna till avkopplingsbara elpannor är därvid inräknade.

Om denna snabba eltillväxt varit känd då energiverkets utredning gjordes, hade troligen verkets slutsatser i vissa avseenden varit något annorlunda. Det gäller främst av hur bedömningen mycket billig el som kommer att finnas for tillgänglig oljeersättning och hur länge sådan elvärme kommer att kunna användas för baslast.

Så långt som möjligt har de nya om uppgifterna elanvändning-

12 SOU 1986: 16

ens utveckling de senaste åren arbetats in i resonemang och slutsatser i detta betänkande. De har tex fått betydelse för diskussionen om de inhemska bränslenas konkurrenskraft gentemot el för oljeersättning. Vidare har de påverkat bedömningen av riskerna för att dagens låga elpriser skall leda till felinvesteringar.

Sårbarhet och försörjningsberedskap är viktiga aspekter på elanvändningen som inte har behandlats i detta betänkande. Dessa frågor har varit föremål för ingående analys av den i januari 1984 tillkallade kommissionen för att utreda elförsörjningens sårbarhet. Kommissionen, vars arbete har redovisats i betänkandet Säker elförsörjning (SOU 1984: 69), föreslog att en rad åtgärder skulle vidtas för att minska sårbarheten och begränsa konsekvenserna av omfattande störningar.

Kommissionens förslag föranledde regeringen att initiera ytterligare utrednings- och inventeringsarbete. Statens energiverk fick under våren 1985 i uppdrag att närmare redovisa åtgärder som bör planeras och genomföras framför allt i kommunerna för att mildra följderna av långvariga elavbrott i fredstid. Samtidigt gavs socialstyrelsen i uppdrag att inventera reservkraftsanläggningar vid landets sjukhus mm och transportrådet att utreda drivmedelsförsörjningen vid elavbrott i fred. Samtliga dessa utredningar är nu avslutade.

Under januari 1986 har regeringen tagit initiativ till överläggningar med myndigheter och organisationer som är berörda av de aktuella frågorna. Förnyade överläggningar avses hållas i maj 1986.

Slutligen skall nämnas att regeringen i oktober 1985 tillkallade en särskild utredning för att klarlägga hur försörjningsberedskapen inför krissituationer skall säkras inom bränsle- och drivmedelsområdet. Denna utredning, som enligt direktiven skall vara avslutad senast under augusti 1986, kommer bl a att belysa möjligheterna att öka utnyttjandet av inhemska bränslen och stora elpannor för att tex i fredskriser ersätta importbränslen.

Mot denna bakgrund har frågorna om sårbarhet och försörjningsberedskap inte behandlats närmare i detta betänkande.

En av utredningens experter, Olof Eriksson, tog under hösten 1985 upp en idé till diskussion i ELINs expertgrupp. Idén går i korthet ut på att betrakta kraftproducenters och eldistributörers kompetens och kontaktytor med elkonsumenterna som en resurs för att åstadkomma effektivare elanvändning. Som exempel på incitament riktat till dessa organisationer skissas ett förslag till omläggning av skatten på el.

SOU 1986: 16 13

Senare under hösten gavs Olof Eriksson if uppdrag av den särskilde utredaren att närmare utveckla denna idé. Resultatet av detta arbete publiceras separat (Elkraftskulturen i en ny situation - en skiss till en aktörsorienterad strategi infor kärnkraftsavvecklingen, Ds I 1986: 4).

Eftersom arbetet med studien har skett under mycket kort tid lämnas inga färdiga, genomarbetade förslag. Studien har mer fått karaktären av underlag för fortsatt diskussion. Denna diskussion har dock bara kunnat föras i mycket begränsad omfattning tex inom expertgruppen, eftersom studien presenterades i utredningsarbetets slutskede.

Studien publiceras nu for att bli tillgänglig även utanför ELINs expertgrupp. Olof Eriksson svarar själv for innehållet. Huvudtankarna återges i ett mycket kort i avsnitt sammandrag 7.4, där också förslag lämnas om hur idén om aktivare marknadsinsatser från elproducenter och distributörer bäst skall föras vidare.

14 SOU 1986: 16

vant-rymma .4

-

_3 Elförsöxjinjngen nuläge

och över

prognoser

utvecklingen

De uppgifter om elforbrukningen som redovisas i det följande bygger på flera olika källor. Dessa som presenterades närmare i kapitel 2 är följande. Statens energiverks resp KRAFTSAMs prognoser från år 1984, energiverkets reviderade prognos från 1985 samt verkets analys av elanvändningen åren 1980-1985 från januari 1986. För att få så aktuella uppgifter som möjligt har huvudsakligen den sistnämnda källan utnyttjats, men eftersom den inte är så detaljerad som de övriga, har förbrukningsuppgifter för vissa delområden hämtats från dessa.

Nuläget

I tabell 3.1 redovisas elbalansen under åren 1980-1985 samt den reviderade prognosen för år 1990. Utvecklingen illustreras också i figur 3.1. Det bör observeras att det är fråga om preliminär statistik och att vissa av uppgifterna för 1985 är uppskattade med utgångspunkt i tidigare års värden.

Av materialet framgår att elanvändningen har ökat de kraftigt senaste åren. Inkl överföringsförluster och leveranser till avkopplingsbara elpannor, var tillväxten i genomsnitt ca 9,5 %4 per år de tre åren 1983-1985. Den prima elforbrukningen, dvs förbrukningen exkl leveranser till avkopplingsbara elpannor, ökade i genomsnitt 8,5 % om året och uppgick till 125 TWh drygt år 1985. Avkopplingsbara elpannor förbrukade drygt 5 TWh, vilket ger en total användning inkl förluster nära 131 TWh på år 1985 temperaturkorrigerat drygt 128 TWh.

På grund av den osedvanligt goda tillgången till vattenkraft år 1985 - 70 TWh - kunde merparten av elefterfrågan tillgodoses med el som producerats till låga rörliga kostnader. Ca 126 TWh kunde levereras från vattenkraft och kärnkraft, vilket motsvarar 95 % av den totala tillförseln. I figur 3.2 ges en schematisk illustration av tillförselns och användningens fördelning delpå områden 1985.

SOU 1986: 16 15

Tabell 3.1 Elbalans, TWh

Pillförsel

Källa: Statens energiverk E lmarknaden 1980- 1990

Industrins elanvändning

Industrins elanvändning uppgick år 1985 till ca 48,5 TWh, vilket motsvarar drygt 40% av den totala förbrukningen exkl överforingsförluster. Ca 35% av elen åtgår i processer, drygt 60% används till drift av motorer, pumpar och fläktar, kylanläggningar samt belysning. Resten åtgår for uppvärmning med elpannor och värmepumpar.

16 SOU 1986: 16

140 -

_- 130

120 -›

110 -- _ Exkl. avkopplmgsbar el

100 u.

Figur 3.1 Total elförbrukning go .. 1980-85 (inkl över- .- ÅR föringsförluster) samt T - : : : : : : i ) statens energiverks 1980 1985 1990 prognos för 1990. Källa: Statens energiverk E lmarknaden 1 980 - 1990

Den största delen av elanvändningen i processerna åtgår för vissa branschspeciñka produktionsmoment, som elektrolys, smältning och malning. En stor del av denna elanvändning är

mycket svår att ersätta.

Av elanvändningen for motordrift utgör el för pumpar och fläk-

tar den största posten med nära 11 TWh år 1983. av

Reglering pumpar och Värmefläktar sker genom strypning, till/från-reglering eller varvtalsreglering. De två senare typerna av reglering är från energisynpunkt de mest effektiva. Elanvändningen för belysning uppgick år 1983 till 2,4 TWh.

Elpannor används alltmer för uppvärmningsändamål och processvärme. Värmepumpar har börjat introduceras på senare år

och kan framdeles komma att olika former utnyttja av spill-

värme. År 1985 förbrukade industrins elpannor 1,3 TWh, vilket är nära en fördubbling jämfört med år 1982.

SOU 1986: 16 17

2-16-253

Nettoproduktion Total slutlig anvandnmg 1% Kondenskraft 0A 2% - Ind. mottryck

5 /° 21°

2%/ Kraftvärme

Transporter Fjärrvärme

42% Kärnkraft Industri 41%

Figur 3.2

K raftbalansen 1985

fördelad på produktionssätt resp användningsområden. N ettoproduktionen Bostäder,

inkluderar överfö- 53% Vattenkraft service m m 52%

ringsförluster och nettoexport, total slutlig användning inkluderar leveranser till avkopplingsbara elpannor men inte överföringsförluster. Källa: Statens energiverk Elmarknaden 1980- 1990

Bland de olika industribranscherna är elförbrukningen klart

störst inom massa- och pappersindustrin. Denna bransch förbrukade år 1984 ca 16,5 TWh, eller nära 40 % av industrins totala

elförbrukning. Närmast i storlek följde kemisk industri, järn-

och stålindustrin samt verkstadsindustrin med ca 5,5 TWh vardera.

Under industrins med i

femårsperiodenokade elanvändning

genomsnitt 4 % per år. Okningen var störst under åren 1983 och

1984 med nära 8 % resp drygt 9 %. Produktionstillväxt och ökad specifik elåtgång (dvs elförbrukning per producerad enhet) bidrog ungefär lika mycket till tillväxten, +4,3 +5 TWh

resp

under perioden. Strukturförändringar, från tunga, elintensiva

branscher till lättare, verkade i motsatt (-1 TWh). T0-

riktning talt ökade industrins elanvändning med 2,5 TWh under år 1985, men ökningstakten avtog mot slutet av året.

13 sou 1986: 16

mw-vxm-w-vw

Elanvändning i bostäder, service m m

Elanvändningen i denna sektor består av elvärme för olika typer av bostadsbestånd och lokaler samt hushållsel i bostäderna resp driftel i lokalerna. Den statistiska kunskapen om elanvändningens fördelning på de olika användningsområdena är på

w-vnvwaurxvvnvwvfxcvâwf.

många sätt otillfredsställande. Detta gäller inte minst lokalernas förbrukning av driftel liksom fördelningen mellan hushållsel och elvärme i småhusbeståndet. L_m: Sektorn svarade för den största förbrukningsökningen perioden 1980-1985, ca 19 TWh. Tillväxten var i genomsnitt knappt 8 % om året, från 43 TWh 1980 till 62 TWh 1985, exkl överförings-

förluster. Ökningstakten var högst under år 1985, 13 % (tempe-

raturkorrigerad 8 %).

Den högsta tillväxten stod elvärmen för, från ca 14 TWh till drygt 26 TWh och temperaturkorrigerat från ca 13 TWh till drygt 23 TWh. Det motsvarar en årlig ökningstakt med 12 % per år. Förbrukningen av hushållsel har i stort sett varit konstant, medan driftelen i lokalerna ökade med i genomsnitt 10% om året. Utvecklingen illustreras i tabell 3.2.

Tabell 3.2 Elanvändning i sektorn bostäder, service mm 1980- 1985, TWh 1980 1981 1982 1983 19841 19852

Prima elvärme 14,3 14,8 16,9 13,3 21,1 26,4 (temp korrigerad elvärme) (13,4) (14,1) (16,8) (189) (215) (235) Hushållsel 13,9 14,0 14,1 14,1 14,2 14,2 i lokaler 10,5 11,7 12,8 13,8 15,3 16,8 priftel Ovrigt 4,3 4,3 4,4 4,4 4,5 4,6 Totalt 43,0 44,8 48,2 50,6 55,1 62,0 1 Delvis baserad på preliminära uppgifter. 2 Uppskattad utifrån kunskap om läget 1984. Källa: Statens energiverk Elmarknaden 1980-90

Av förbrukningsökningen år 1985 som efter temperaturkorrigering uppgick till 3-4 TWh, kan ca 2 TWh hänföras till ökad elvärme och 1 -2 TWh till ökad användning av driftel i lokaler. I den sistnämnda posten kan dock dölja sig viss elvärme. Enligt preliminära uppgifter från leveransstatistiken för oljeprodukter har oljeanvändningen i sektorn bostäder, service m m sjunkit kraftigt år 1985. Det tyder på att elvärmen kan ha ökat mer än vad som framgår av de preliminära uppgifterna i tabell 3.2.

SOU 1986: 16 19

Värmepumpar

Utvecklingen inom värmepumpsområdet har under 1980-talet gått mycket snabbt, och i juli 1985 fanns 110 000-120 000 värmepumpar med en effekt upp till 100 kW installerade. Småhusinstallationerna svarade för merparten av denna volym. Värmeproduktionen från dessa värmepumpar uppskattades till 6 TWh år 1984. Ytterligare 4 TWh producerades av värmepumpar i fjärrvärmenät.

För villavärmepumparna dominerar utelufts- och frånluftsvärmepumpar och här har också den största ökningen skett. Av de totalt 28 000 värmpumpar som såldes under år 1984 installerades 16 000 i befintliga småhus och ca 12 000 i nyproduktionen.

Andelen värmepumpar i nyproduktionen fortsätter att öka. År 1983 fanns en värmepump i 1 % av de nyproducerade småhusen, 1984 i 9% och 1985 i 23%. Småhus där värmeförsörjningen enbart sker med hjälp av värmepump är dock ovanliga och förekommer endast i 1 % av nyproduktionen.

Elpannor

Leveranserna till avkopplingsbara elpannor har ökat under perioden, från 0,2 TWh år 1980 till 5,3 TWh 1985. De var störst år 1984 - nära 6 TWh. De flesta pannorna fanns i fjärrvärmesystemen, leveranserna dit var ca 4 TWh år 1985. Ca 1,3 TWh gick till avkopplingsbara elpannor i industrin och 0,1 TWh till pannor i sektorn bostäder, service mm.

Transporter

Energiförbrukningen för transporter uppgick till 67,5 TWh år 1983. Merparten var oljeprodukter, elanvändningen uppgick endast till 2,3 TWh. Endast mycket marginella förändringar kan förutses för denna sektors elanvändning i framtiden, varför den inte behandlas närmare i detta betänkande.

3.2 Prognos till 1990

Enligt den reviderade prognos för energianvändningen som energiverket publicerade i december 1985, kan man under 1980-talet räkna med konstanta eller fallande priser på olja och bensin, konstanta priser på kol och inhemska bränslen samt konstanta elpriser. På 1990-talet förutses ökningar av samtliga energipriser. Detta bedöms leda till att energihushållningen då åter skjuter fart.

Oljeanvändningen förväntas fortsätta sjunka till år 1990, trots 20 SOU 1986: 16

stagnerande eller tom sjunkande priser. På grund av ökat utnyttjande av el och fasta bränslen förutses en svag tillväxt av den totala energianvändningen med 0,4 % per år.

I industrin är strukturförändringen en av de viktigaste faktorerna för energianvändningens utveckling. Den förskjutning mellan branscherna som redan - från pågår gmv-, skogsförädlings- samt järn- och stålindustri till Verkstadsindustri och andra lättare branscher - väntas fortsätta. Detta resulterar i en minskning av industrisektorns energiförbrukning. Man kan enligt energiverkets prognos också räkna med fortsatt effektivisering av energianvändningen genom besparingsåtgärder och utnyttjande av ny energisnål teknik. Trots strukturförändring och effektivisering väntas industrins totala energiförbrukning öka med 3 TWh till år 1990, beroende på växande produktionsvolym.

Även inom bostäder, service mm väntas fortsatt energihushållning leda till att den totala energiåtgången avtar ytterligare. Minskningen av energiförbrukningen för och uppvärmning varmvatten motverkas dock något av ökad av husanvändning hållsel och driftel i lokaler. Totalt reduceras energianvändningen i denna sektor med 3-4 TWh.

Elförbrukningen till 1990

I energiverkets reviderade prognos från december 1985 beräknades den totala elanvändningen inkl överföringsforluster stiga med knappt året, från ca 120 TWh år 1984 till

2%__om knappt

134 TWh 1990. Okningen bedömdes främst bero på ekonomisk tillväxt och fortsatt konvertering, men avtagande konvertering från oljeeldning till elvärme. Prognosen återges i tabell 3.1.

På tillförselsidan räknade verket med att förbättrad tillgänglighet i kärnkraftverken samt planerade effekthöjningar medför att kärnkraftsproduktionen kan uppgå till drygt 63 TWh år 1990. Ungefär lika mycket kan under ett normalår i produceras Vattenkraftverk. Till detta kommer ca 3,5 TWh el från kommunal kraftvärme och ungefär lika mycket från industriellt mottryck. Kondenskraftverk och gasturbiner kommer enligt prognosen endast att behöva utnyttjas mycket under marginellt perioden.

Verket räknade därför med att elefterfrågan i huvudsak skulle kunna tillgodoses med el som producerats till låga rörliga kostnader och att de reala elpriserna skulle kunna hållas konstanta till år 1990. Det kan i sammanhanget nämnas att statens vattenfallsverk, bl a i sin anslagsframställning hösten 1985, redovisat en bedömning om oförändrade elpriser ända till mitten av 1990-talet.

SOU 1986: 16 21

En produktionskapacitet med låga rörliga kostnader i storleksordningen 134 TWh innebär att det under normalår skulle kunna vara möjligt att använda el för att ersätta olja under ytterligare några år. Utrymmet för detta sjunker dock efter hand. Elleveranserna till avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmen som uppgick till ca 5 TWh år 1985 (se figur 3.3), väntas i slutet av prognosperioden bli mycket små (0,8 TWh). Däremot beräknas leveranserna till stora värmepumpar i fjärrvärmen öka från 0,6

TWh 1984 till 2,3 TWh år 1990.

Figur 3.3 Prognos för Elleveranser till av- 1 år 1990 kopplingsbara elpan- O nor 1980-85 samt statens energiverks Prognos för * ÅR prognos för 1986 och

a : : : : får 198.6 c )

1990. 1980 1985 1990 Källa: Statens energiverk Elmarknaden 1980- 1990

Hur säker är prognosen för 1990?

De preliminära forbrukningsuppgifter som energiverket har redovisat för år 1985 innebär att elanvändningens tillväxttakt måste dämpas betydligt under den kommande femårsperioden

om prognosen till 1990 skall slå in.

22 SOU 1986: 16

Den prima förbrukningen inkl överforingsförluster uppgick till 125,4 TWh år 1985 (122 TWh omräknad till normalårsvärde). De ca 133 TWh som prognosticerats för år 1990 ger utrymme för en ökning med 7,5 TWh (11 TWh normalårskorrigerat) eller 1,7 % (1,2 %) per år. Detta skall ses i relation till ökningstakten åren 1980-1985, som i genomsnitt var ca 6% om året, och 1983-1985, då den alltså var hela 8,5 % per år.

Om i stället den genomsnittliga ökningstakten de senaste tre åren, +8,5 % per år, skulle fortsätta, kommer den prognosticerade nivån for 1990, 133 TWh, att nås redan i början av 1987, räknat från den temperaturkorrigerade primaförbrukningen 1985 (122 TWh). Det tak som sedvanliga leveranssäkerhetskri-

l -

I terier sätter for produktionen i befintlig produktionskapacitet -

l drygt 140 TWh skulle nås ungefär ett år senare. Då skulle

t betydande mängder dyr oljekondenskraft behöva utnyttjas.

l bedömer dock risken för att hittillsvarande ök-

Energiverket ningstakt skall bestå som liten. Men man framhåller att det kan vara svårt att få ner ökningstakten från nästan 10 % per år till knappt 2 % per år.

Flera faktorer talar dock for att forbrukningstillväxten kommer att avta de närmaste åren. Som nämndes tidigare, har tillväxttakten i industrisektoms elanvändning avtagit under 1985, i synnerhet mot slutet av året. Den motsvarade då en ökning på 3-4% om året. Energiverket räknar med fortsatta strukturförändringar som minskar elanvändningen. Produktionens elintensitet fortsätter att öka, men något långsammare än tidigare.

Till detta kan läggas att prognoserna for den ekonomiska tillväxten pekar nedåt for de närmaste åren. Enligt vissa bedömningar skulle BNP-ökningen bli högst 1% under år 1986. En betydande del av den totala eltillväxten 1983-85 förklaras av den goda industrikonjunkturen. För 1985 beräknas denna ha i svarat for ca 1,5 TWh av tillväxten.

I sektorn bostäder, service mm spelar flera faktorer in för elförbrukningens fortsatta utveckling. Den hittillsvarande mycket snabba övergången från oljeeldning till elvärme innebär att återstående konverteringspotential nu torde vara begränsad. Vidare kommer de sjunkande oljepriserna att minska den lönsamma potentialen ännu mer och stimulera till ökad oljeanvändning i kombisystem. Till detta skall läggas att energiverket inte räknar med några leveranser till avkopplingsbara elpannor under år 1986. Slutligen kommer naturgas att börja utnyttjas i större skala i sydvästra Sverige under år 1986 och kommer sannolikt att konkurrera med elen om att ersätta olja i dessa delar av landet.

SOU 1986: 16 23

Även om bla de faktorer som nu nämnts kommer att bidra till att elanvändningens ökningstakt avtar under andra hälften av 1980-talet, finns det anledning för statsmakterna att skärpa uppmärksamheten på den fortsatta utvecklingen. Det är otvivelaktigt också så att handlingsberedskapen måste ökas så att elförbrukningen snabbt kan dämpas, om så skulle bli nödvändigt. Detta resonemang kommer att utvecklas närmare i kapitlen 5 och 8.

24 SOU 1986: 16

4 för

Förutsättningarna

effektivare

elanvändning

En långsiktig strategi for energipolitiken och riktlinjer till mitten av 1990-talet fastlades av riksdagen våren 1985 (prop 1984/ 85: 120, NU 30). Nästa precisering av riktlinjerna aviserades till omkring år 1990.

4.1 Energipolitiska mål och styrmedel

De energipolitiska styrmedlen har utformats bl a för att stimulera långsiktigt riktiga avvägningar mellan användning av el och av andra energislag, men också mellan tillförsel och sparande. Exempel på det förra är det statliga stödet till solvärme och användning av inhemska bränslen. Exempel på det senare är energisparbidrag, det statliga bostadsförbättringsprogrammet och villkoren for statlig bostadsñnansiering. Energibeskattningen är ett annat styrmedel, som bara for några år sedan gavs ny utformning for att stå i bättre samklang med de energipolitiska målen.

Inom de ramar som satts upp av regering och riksdag bestämmer konsumenterna själva hur de vill använda el. Med vissa undantag är kraftleverantörerna enligt ellagen skyldiga att leverera den el som efterfrågas. Prissättningen sker i princip fritt under övervakning av statens pris- och kartellnämnd samt av prisregleringsnämnden for elektrisk ström. Staten kan dock sägas ha inflytande över prisnivån genom energibeskattningen och genom avkastningskraven på vattenfallsverket, som på grund av sin storlek fungerar som prisledare på elmarknaden.

Vidare kan staten påverka elanvändningen med andra styrinstrument. Här kan nämnas den paragraf i ellagen som medger undantag från leveransskyldigheten av el för uppvärmning inom områden med fjärrvärme eller naturgas. Ett annat exempel är att skattebefrielse av tillfälliga leveranser av el till avkopplingsbara elpannor enligt en bestämmelse i lagen om nedsättning av allmän energiskatt bara medges när ingen oljeba-

serad elproduktion pågår. I svensk byggnorm föreskrivs vidare att direktverkande elvärme endast får installeras i nybyggda småhus som uppfyller bestämda krav på energisnålt utförande.

Den delutredning som statens energiverk har utfört för ELIN har belyst utvecklingen på elmarknaden till år 1995 och skissat hur kärnkraftsavvecklingen kan genomföras. Syftet med delutredningen har varit att ge underlag för bedömning av om de ramar och styrmedel för elanvändningen som nämndes ovan behöver förändras för att möjliggöra en mer långtgående styrning av elanvändningen redan på kort sikt. I det följande skall resultatet av energiverkets utredning diskuteras och stämmas av mot de långsiktiga riktlinjerna för energipolitiken, så som de uttrycks bl a i 1985 års energipolitiska proposition.

4.2 Anpassning till Ökande elproduk-

tionskostnader

Energipolitiken kommer att vara inriktad på att effektivisera elanvändningen, hushålla med energin och utveckla ny elproduktionsteknik. Man måste enligt den bedömning som gjordes av riksdagen våren 1985 planera för att det ändå kan komma att återstå betydande behov av elenergi, som endast kan tillgodoses genom utbyggnad av anläggningar med nu känd och beprövad produktionsteknik.

Det ligger utanför uppgifterna för denna utredning att analysera till alternativ elproduktion inför kärnkraftsav-

möjligheterna vecklingen. Oversiktliga bedömningar av detta ordes av 1981

års energikommitté (EK 81). I överensstämmelse med EK 81 kan dock konstateras att de flesta alternativa utbyggnader för att ersätta befintliga kärnkraftverk medför investeringar som ökar de totala kostnaderna för elproduktionen. Såväl nybyggda fastbränslebaserade mottrycks- och kondensverk som vindkraftverk ger högre totala produktionskostnader än de kraftverk som är i drift fn. För fullständighetens skull skall nämnas att detta även skulle gälla nytillkommande kärnkraft. Detta innebär att de långsiktiga marginalkostnaderna i kraftsystemet är höga.

Marginalkostnadsprissättning

Enligt vedertagen ekonomisk teori åstadkommes bästa möjliga hushållning med knappa resurser genom att priserna sätts så att de avspeglar de kortsiktiga marginalkostnaderna. Detta gäller alla resurser, inte bara energi. Med kortsiktig marginalkostnad inom elforsöijningen menas kostnaderna för att i befintliga anläggningar producera och distribuera ytterligare en enhet elkraft. Långsiktig marginalkostnad brukar vanligen definieras

26 SOU 1986: 16

. .,_ ,., som summan av rörliga och fasta kostnader per producerad enhet för en viss utbyggnad av produktions- eller distributionskapaciteten. I kapitel 7 beskrivs detta närmare. Den kortsiktiga

7*v-»vvvv-r-a-w-w.-qaräw-meuw-m-ywzg-

marginalkostnaden har betydelse för att åstadkomma effektiv drift i ett existerande produktionssystem, medan den långsiktiga tillämpas för att bestämma en optimal kapacitetsutbyggnad. I ett väl avvägt produktionssystem är de kort- och långsiktiga marginalkostnaderna lika stora.

Räknat som ett genomsnitt under året for hela kraftsystemet är de kortsiktiga marginalkostnaderna fn låga. Det beror på att med kostnader - kärnkraft kraftslag låga rörliga vattenkraft, och i viss mån fastbränslebaserat - kan mottryck tillgodose elefterfrågan under större delen av året.

Vid belastningstoppar måste ibland dyrare kraftverk som oljeeldade mottrycks- eller kondensverk utnyttjas tillfälligt, eller kraft importeras från grannländerna. Detta medför att de kortsiktiga marginalkostnaderna i kraftsystemet varierar tämligen kraftigt över året och dygnet beroende på elanvändningsmönstret. Det medför också att den genomsnittliga marginalkostnaden under året ökar ju längre perioder som de dyrare kraftverken måste vara i drift. När den kortsiktiga marginalkostnaden blir högre än den långsiktiga, dvs när de rörliga kostnaderna i befintliga produktionsanläggningar blir högre än både fasta och rörliga kostnader i nya kraftverk, kan kostnadsnivån sänkas genom en kapacitetsutbyggnad.

Genom att låta de kortsiktiga marginalkostnaderna mera direkt slå igenom på elpriserna kan flera fördelar uppnås. Konsumenterna får då korrekt och aktuell information om kostnaderna för sin elanvändning. Befintliga produktionsresurser kan utnyttjas effektivare genom att elpriserna medverkar till att utjämna belastningstoppar. Vid ökande produktionskostnader i befintligt kraftsystem ger också marginalkostnadsprissättning snabbare än andra prissättningsprinciper incitament for åtgärde som kan sänka kostnaderna för elanvändning.

För närvarande tillämpas marginalkostnadsprissättning endast i producentledet. För övriga konsumentled har tarifferna av praktiska skäl förenklats mer eller mindre kraftigt. Högspänningstarifferna är mer kostnadstrogna än tarifferna för lågspänningsleveranser. I kapitel 7 redogörs närmare för den utveckling som pågår mot mer kostnadsanpassade eltariffer.

Elpriserna stiger

Trots förenklingar kan tarifferna i stort sägas avspegla de genomsnittliga kortsiktiga marginalkostnaderna, sett som ett ge-

SOU 1986: 16 27

nomsnitt över året. Elpriserna kommer därigenom att stiga efter hand som dyrare kraftslag och eventuellt nya kraftverk tas i drift.

Det går inte att med någon större precision förutsäga när och hur mycket elpriserna kommer att öka. Det beror bl a på behoven av att bygga ut elproduktionskapaciteten och på produktionskostnaderna for de nya kraftverken. Beroende på var dessa kommer att lokaliseras kan överföringssystemet behöva byggas ut. Enligt EK 81 kommer elpriserna successivt att stiga till en nivå som lägst motsvarar kostnaderna för att producera el i kolkondensverk. Det innebär i reala termer nästan en fördubbling av dagens elprisnivå i producentledet. Denna slutsats grundade EK 81 på en bedömning av de långsiktiga marginalkostnaderna för de kraftslag som skulle kunna ersätta kärnkraften. Med de priser för olika bränslen och den teknikutveckling som fn kan förutses, och när hela är

mottryckspotentialen utbyggd,

bedöms kolkondenskraft (med undantag för viss vattenkraft) ge de lägsta totala produktionskostnaderna. I prisskiktet ovanför kolkraft finns ett flertal olika produktionsmetoder, tex torveller naturgasbaserad kondenskraft. I tabell 4.1 redovisas en beräkning av de långsiktiga marginalkostnaderna i 1983 års penningvärde.

Dessa kostnadsjämforelser måste dock användas med försiktighet. De är mycket osäkra, eftersom de bygger på antaganden om prisutvecklingen på lång sikt för olika bränslen och om tekniklösningar mm som snabbt kan förändras.

Vidare kan nya eller ändrade miljökrav förskjuta kostnadsrelationerna mellan olika kraftslag. Höga miljökrav skulle t ex gynna användning av naturgas med dess låga halter av luftförorenande ämnen. Däremot skulle kolkondensproduktion bli dyrare. Det finns risk for att kostnaderna för kolkondens har underskattats, vilket antyds vid jämförelse av de svenska kalkylerna med internationella. Kostnadsberäkningarna för kolkondens baseras på de utsläppskrav som fn ställs vid fastbränsleeldning i kraftvärmeverk och i industrin. Om kolkondens skulle komma i fråga som ersättning för kärnkraft kan man utgå ifrån att miljökraven skärps, vilket kan ge betydligt högre produktionskostnader.

Med reservation för vad som sagts ovan kommer den prisnivå som motsvarar de antagna totala kostnaderna i kolkondensverk även här att användas som riktmärke för diskussionen om elprisökningar och dess effekter. Det innebär dock inte ett ställningstagande för att kärnkraften skall ersättas med kolkraft.

28 SOU 1986: 16

Tabell 4.1 Beräkning av långsiktiga marginalkostnader för el- “produktion i olika typer av kraftverk (dvs totala produktionskostnader i nybyggda kraftverk) Kraftslag Beräknad Fasta Rörliga Totala utnyttj- kostnader, kostnader, kostnader, ningstid, öre/kWh öre/kWh öre/kWh tim/år

Vattenkraft 9- 18 1 10* 19 Kraftvärme, kol 2 (200 MW)1 4000 10-15 7 17-22 Kraftvärme, kol (50 MW)12 4000 14-19 s 22-27 Kraftvärme, torv

3 ord för värmeeffekten. 30 öre/kWh i en beräkning från 1985.

Penningvärde november 1983. 4 % realränta. 60 års avskrivningstid för vattenkraft. 25 års avskrivningstid för övriga kraftslag. Nya anläggningar har ställts upp i den ordning som det är fördelaktigt att bygga dem. Med tanke på livslängden kan relationerna ändras i framtiden. För vindkraften finns ännu inget tillförlitligt underlag för att ange kostnaderna. Kostnaderna för kolkondens bygger på äldre kalkyler och förefaller anmärkningsvärt låga jämfört med motsvarande beräkningar som orts i andra länder. Källa: Statens vattenfallsverk

Efterfrågan på el sjunker på lång sikt

Stigande elpriser kommer att leda till att efterfrågan på el sjunker. Prisökningarnas effekter på efterfrågan, dvs priselasticiteten, varierar beroende på hur viktig den aktuella produkten är för konsumenten. Den är avsevärt mycket större på lång än på kort sikt, vilket illustreras i figur 4.1. Viss elanvändning är mycket priskänslig och kan förväntas reduceras eller ersättas med andra energibärare vid måttliga prishöjningar. Exempel på sådan elanvändning är elvärme i system som lätt kan ställas om till annan energitillforsel, sk bivalenta system. När det inte finns tekniskt eller ekonomiskt realistiska alternativ till el spelar prisökningar mindre roll. Som nämndes tidigare är el for belysning, elektriska apparater m m, exempel på detta. Det kan även gälla nya, energisnåla småhus, industriföretag eller hela branscher som använder mycket el. Denna svårersättliga elanvändning kallas i vissa sammanhang elspeciñk. Blir prishög? ningarna mycket kraftiga, kommer naturligtvis också den elspeciñka elanvändningen att anpassas i viss mån, åtminstone på lång sikt. Man kan dock inte utesluta att Vissa konsumenter

SOU 1986: 16 29

kan komma att ligga kvar på en i stort sett oförändrad förbrukningsnivâ och i stället dra ner sin konsumtion på andra områ-

den.

*P Elefterfrågan, TWh Efterfrågan utan prishöjning, Prishöjning motsvarande ca 118 TWh kostnaderna för el producerad i kolkondensverk 115 -

110 - Kort sikt

\ 105 4b \\ \ \ \ \ 100 .. Figur 4.1 Efterfrågan vid 100% En uppskattning av prishöjning, ca 97 TWh elanvändningens känslighet för elpris- Höjning i producentpris, % höjningar år 1995 på 97 _ A,

kort och på lång sikt. 5b 100

Källa: Statens energiverk 1985:8

Den utveckling mot en högre elprisnivå och dämpad efterfrågan som kan förutses på sikt ger upphov till några viktiga frågeställningar. En av dessa är om efterfrågan kommer att sjunka så mycket på grund av teknisk utveckling och prisförändringar att de långsiktiga målen för energipolitiken kan nås inom den tidsram som har ställts upp. En annan frågeställning är om investeringar som leder till elanvändning i någon form och som görs vid förhållandevis låga elprisnivå kommer att visa sig olöndagens samma i ett längre tidsperspektiv med stigande reala elpriser.

I det följande kommer möjligheterna att nå de långsiktiga energipolitiska målen att analyseras punkt for punkt. Diskussionen främst till att belysa om det under de närmaste åren syftar kommer att finnas behov av att styra elanvändningen mer än i

dag.

30 SOU 1986: 16

4.3 De

långsiktiga riktlinjerna för energi-

politiken

Energipolitiken syftar ytterst till att bidra till att de allmänna välfärdsmålen kan uppnås. Den skall medverka till att skapa fortsatt ekonomisk och industriell utveckling, hög sysselsättning mm. Energiforsörjningen bör ske till så låga kostnader som möjligt inom ramen för en allmänt god hushållning med alla resurser. Investeringar for att utnyttja energi bör alltid vägas mot hushållningsåtgärder. Största möjliga hänsyn skall tas till miljön vid omvandling och användning av olika energiformer. God hushållning med såväl inhemska som globala naturresurser skall eftersträvas.

Den goda tillgången på elproduktionskapacitet med låga produktionskostnader som finns f n, och som troligen kommer att kvarstå till slutet av 1980-talet, utnyttjas bla för att ersätta dyrare eldningsolja inom uppvärmningssektorn. Detta bör dock ske på ett sådant sätt att bindningar till ett allt for stort elberoende undviks, eftersom tillgången till billig el minskar vid kärnkraftsavvecklingen. När kärnkraften avvecklas, skall den enligt den strategi som formulerades i 1985 års riksdagsbeslut i forsta hand ersättas genom hushållning och effektivisering av elanvändningen samt i andra hand genom ersättning med andra energiformer. Härvid bör nya kraftvärmeverk byggas ut så långt som är ekonomiskt rimligt samt nya energikällor och ny teknik utnyttjas, tex vindkraft. Kolkondensverk får övervägas först sedan alla andra alternativ till utbyggnad undersökts.

Ansvaret för de långsiktiga, nationella målen for energipolitiken vilar på regering och riksdag. statsmakterna sätter också upp ramar för energiförsörjningen genom lagstiftning, ekonomiskt stöd, regler for beskattning samt säkerhets- och miljökrav. Däremot medverkar statsmakterna i betydligt mindre utsträckning i det praktiska genomförandet av energipolitiken. Här ligger ansvaret huvudsakligen på kommunerna, kraftindustrin och på enskilda. Många beslut fattas på olika energimarknader. Genom lagen om utvecklad kommunal energiplanering kommer kommunernas ansvar att öka ytterligare under de närmaste åren, över såväl tillförsel som användning av energi. Varje kommuns eller regions naturliga förutsättningar med avseende på lokala energikällor, klimat, bebyggelse- och näringslivsstruktur etc skall tas tillvara. Kommunerna kan härigenom komma att skilja sig avsevärt sinsemellan i val av energisystem och energianvändning. Så länge den samlade utvecklingen leder till att de nationella målen uppnås, bör sådana skillnader inte föranleda statliga ingrepp i det kommunala självstyret eller att generella styrmedel införs.

SOU 1986: 16 31

4.4 Kan elanvändningen effektiviseras?

Begreppet effektiv elanvändning kan definieras på flera sätt. Generellt kan sägas att produktionsresurser, t ex energi, arbete, kapital, används effektivt i den sammansättning som ger en viss, efterfrågad nyttighet till lägsta (samhällsekonomiska) kostnad. Med ett sådant synsätt är det inte självklart att användningen av el alltid skall minimeras. Hänsyn måste också tas till energisystemet i sin helhet och till priserna på andra produktionsfaktorer, inte minst på alternativa energiformer.

Energiverket beskriver i sin rapport elanvändningen vid en given tidpunkt som samhällsekonomiskt effektiv när de samhällsekonomiska kostnaderna för den sist producerade kilowatttimmen är lika stora som de samhällsekonomiska intäkterna av att använda denna enhet. Enligt rapporten sammanfaller de samhällsekonomiska kostnaderna i många fall med elproducenternas kostnader och de samhällsekonomiska intäkterna med det pris elkonsumenterna är villiga att betala. Verket menar därför att elanvändningen kan anses vara effektiv när jämvikt råder mellan utbud och efterfrågan.

Begreppet effektiv el- eller energianvändning ges ibland också en teknisk innebörd, nämligen då hög verkningsgrad avses. Verkningsgraden, dvs den andel av den insatta energin som kan nyttiggöras vid omvandling till el eller värme, varierar kraftigt mellan olika tekniska system. Kondenskraftverk tex, har låg verkningsgrad och därmed stora omvandlingsforluster. Endast omkring 40 % av det använda bränslet nyttiggörs som elkraft, resten avgår som spillvärme. Mottrycksverk har vanligen högre verkningsgrad, eftersom spillvärmen från dessa har så hög temperatur att den kan utnyttjas i bl a fjärrvärmesystem.

Då värmen vanligen kan säljas ger elproduktionen i mottrycksverk bättre ekonomi än i kondenskraftverk. Det är dock inte givet att mottryck alltid ger den bästa systemlösningen. Därför bör den samhällsekonomiska lönsamheten vara utslagsgivande i planeringen av den nationella energipolitiken.

Energiverket ställer upp några krav som måste vara uppfyllda for att man skall nå en effektiv elanvändning vid varje given prisnivå. De är i korthet följande.

Elpriserna måste sättas på ett kostnadstroget sätt, vilket som nämndes tidigare bäst sker med prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnadsprincipen.

32 SOU 1986: 16

Energibeskattningen bör komplettera prissättningen på el. In- . för kärnkraftsavvecklingen kan skatteinstrumentet behöva användas för att förstärka prissignalerna till konsumenterna.

Elkonsumenterna skall ha möjlighet att fatta investeringsbeslut på rationella grunder, vilket förutsätter att de är väl informerade om såväl prisutveckling som tekniska möjligheter.

Forskning och utveckling skall bedrivas som möjliggör effektiv elanvändning och tillhandahållande av tekniska lösningar och utrustning som minskar konsumenternas elanvändningskostnader.

I kapitel 7 skall en mer utförlig diskussion föras om i vilken mån dessa grundläggande förutsättningar föreligger. Vidare lämnas en rad forslag till åtgärder som kan vidtas från statens sida för att underlätta effektivisering av elanvändningen.

Åtgärder minska

4.5 för att elförbruk-

ningen

Elförbrukningen kan reduceras med olika typer av energihushållningsåtgärder. Byggnaders behov av tillförd energi kan minskas genom tex tilläggsisolering, tätning och fönsterbyten och genom värmeåtervinning. Varvtalsreglering och andra former av styr- och reglerteknik kan reducera elbehovet i industrin. I servicesektorn kan elforbrukningen for tex kyldiskar,

datorer, belysning etc effektiviseras. Återvinning av värme ur

avlopps- och ventilationssystem i elvärmda lokaler för industrier, serviceverksamhet och i bostäder verkar i samma riktning. Andra sätt att reducera elanvändningen är att fortsätta utvecklingen av energisnåla apparater och ljuskällor för hushåll och näringsliv och att få till stånd väl genomtänkta systemlösningar, där el och värme framställs och används optimalt.

Många av de nämnda energihushållningsåtgärderna är lönsamma att genomföra redan i dag. Den vedertagna för principen lönsamhet av energibesparing är att de sparåtgärder skall genomföras vars kostnader per sparad kWh inte överstiger kostnaderna per kWh att producera och distribuera samma mängd energi. Detta illustreras i figur 4.2. Alla lönsamma sparåtgärder kommer dock inte till stånd. Bristande kunskap om lönsamheten, eller om vilka tekniska möjligheter som finns, kan vara en förklaring. Otillräckliga resurser att finansiera nödvändiga investeringar eller binda kapital kan vara en annan. Ytterligare en orsak till att energihushållningsinvesteringar inte genomförs kan vara att energikostnaderna är förhållandevis låga järnfört med andra driftskostnader. Eftersom mer lönsamma inves-

SOU 1986: 16 33

3-16-253

teringsobjekt ofta finns, är det inte ovanligt att energisparande investeringar prioriteras lågt, inte ens i de mest elkrävande företagen och industribranscherna. Å andra sidan kan val av energisystem eller förändringar i dessa påverka andra kostnader, t ex för material eller arbetskraft. Om en besparingsåtgärd i sådana fall ger fördelar utöver minskade energikostnadler, får den naturligtvis högre prioritet.

Kostnad för att spara resp. producera energi Figur 4.2 Kostnader för några 6 Tilläggsisolering Öre/ kWh fasad energihushållningsåtgärder i förhållande till kostnaderna för att producera Fast + rörlig prod. kostnad

energi. Åtgärderna

1 -3 kostar mindre att genomföra än den rörliga delen av ener- fönster, Tilläggsisolering giproduktionskostna- tilläggsruta den och är alltså eko- Tilläggsisolering vindsbjälklag, nomiskt motiverade. nytt golv

Åtgärd 6, tilläggsiso-

Rörlig prod. kostnad lering av fasad, är i detta exempel dyrare än den totala produk- 3 tionskostnaden och Tätning fönster bör därför inte ge- Flödesreglering av tappvarmvatten

nomföras. Åtgärder-

na 4 och 5 skall normalt inte genomföras lnjustering av värmesystem men kan under vissa omständigheter vara n A I l 17 r I samhällsekonomiskt Procentuell energibesparing motiverade. Källa: Statens energiuerk

Med de förbättringar av förutsättningarna för energihushållsom föreslås i senare kapitel bör fler

ning energibesparingsåt-

kunna komma till stånd redan vid dagens elprisnivå. Än gärder mer lönsamma kommer den här typen av åtgärder att bli när elpriserna realt sett börjar öka.

4.6 Omställbar elvärme

Elförbrukningen kan även reduceras genom att el ersätts av olika bränslen. Den stora potentialen finns här inom uppvärm-

men även i t ex industriella el bytas

ningssektorn, processer kan

34 SOU 1986: 16

ut, bla mot naturgas. Det är möjligt att den introduktion av naturgas som nu sker i sydvästra Sverige kan få fler användningsområden och bli geografiskt mer utbredd än vad man tidigare räknat med.

Avkopplingsbara elpannor

De tekniska möjligheterna att for ersätbyggnadsuppvärmning ta el med bränslen, direkt eller som fjärrvärme förefaller vara goda. Merparten av den elvärme som tillkommit under 1980-talet används i system som är förhållandevis lätt omställbara. Detta gäller såväl stora kollektiva värmesystem som system för enskild uppvärmning. Omställbar elvärme finns i form av stora, avkopplingsbara och avbrytbara elpannor i fjärrvärmenät, värmecentraler och i i.ndustrin. Dessa pannor tas ur drift under sådana belastningstoppar då oljebaserad kraft måste utnyttjas for att tillgodose kraftbalansens behov av energi. Denna typ av bivalenta system förutsätter alltså att två skilda energikällor kan utnyttjas växelvis, dels el, dels något bränsle (vanligen olja).

Elanvändningen för detta slags elpannor förutsätts ofta vara mycket priskänslig. Statens energiverk räknar i sin delutredning med att den successivt minskar i omfattning när elpriserna börjar öka. Elpannornas utnyttjningstid blir allt kortare, utom vid våtår med god tillgång till billig vattenkraft. Efter hand kommer den att begränsas till sommartid och eventuell annan låglasttid. Det är helt i linje med de senaste årens energipolitik, som bla gått ut på att under en övergångsperiod tillfälligt utnyttja den tillgängliga elproduktionskapaciteten för att ersätta dyr olja for uppvärmningsändamål. När tillgången till billig el blir knappare kommer elpannorna endast att användas som regulatorer för att få ett optimalt utnyttjande av kraftsystemet.

Avkopplingsbara elpannor har en effekt som överstiger 1 MW, medan avbrytbara effekt mellan 50 kW och

d__e pannornas ligger

1 MW. Aven i pannor med lägre effekt än 50 kW förekommer olika typer av kombinationsdrift mellan el och andra energislag. Elpannan kan tex dimensioneras för att endast utnyttjas under sommarhalvåret. Dagens låga elpriser innebär emellertid att möjligheten till kombinationsdrift inte alltid utnyttjas (se avsnitt 8.6).

Av de elpannor som installeras i småhus är också en mycket stor andel av kombinationstyp. Inte heller i dessa pannor har det beroende på de vanligen gällande eltarifferna funnits anledning att utnyttja möjligheten till kombinationsdrift. Detta innebär att nära 30 % av småhusen med kombipannor använder elvärme för hela lasten utan tidsstyrning eller värmeackumulering.

SOU 1986: 16 35

Elvärme i småhus Den elförbrukning som tillkommit i småhusen genom konvertering från oljeeldning till elvärme anses åtminstone i teknisk mening vara förhållandevis lätt omställbar. I de fall man bytt ut oljepannan mot en s k kombipanna, där både el och bränslen kan utnyttjas, fordras inga särskilda åtgärder för att upphöra med elvärmen om den blir dyrare än alternativa värmeformer. Detsamma om man har satt in en elkassett eller elpatron i

gäller

oljepannan. Aven en elpanna kan i de här fallen åter bytas mot tex en gas-, ved- eller oljeeldad panna.

Är huset från början försett med Vattenburen värme men inte med skorsten och annan nödvändig utrustning for eldning, tillkommer naturligtvis en del kostnader for övergång till enskild eller till kvarterscentral eller dylikt. Löneldning anslutning samheten av övergång från elvärme i småhus beror på elpriset men också på priserna på de alternativa energislagen. Fn är de ekonomiska incitamenten for att gå över från el till fjärrvärme och bränslen vanligtvis låga, men vid den prisnivå som kommer att råda vid sekelskiftet och tiden därefter kan förhållandena vara annorlunda. En del av den enskilda elvärmen i bostäder och lokaler står då inför att ersättas av annan uppvärmning.

Man kan ifrån att en del av elpannorna också kommer att utgå bytas ut mot värmepumpar. Det gäller i synnerhet i byggnader med hög energiförbrukning. I den mån det blir fråga om den i av där man eldag vanligaste typen värmepump, utnyttjar drivna kommer man inte att gå ifrån el som kompressorer, Men elförbrukningen reduceras avsevärt vid överenergibärare. gång från elvärme till värmepumpar. I flera länder, bl a iJ apan och Västtyskland, utvecklas olika former av bränsledrivna Gas- och dieseldrivna med kompressormodeller. värmepumpar relativt stor värmeeffekt provas f n.

Vid sidan av kompressorvärmepumpen finns en annan typ, sk absorptionsvärmepump, som i stället för el använder värme som drivenergi. Detta ger stor valfrihet eftersom kol, olja, gas, spillvärme mm kan användas för driften. Ett par anläggningar provas fn i Sverige och förefaller ge mycket gott resultat.

Beroende på den tekniska och ekonomiska utvecklingen för värmepumpar och på prisutvecklingen för bränslen resp elkraft, kan det eventuellt på längre sikt bli aktuellt att modernisera de eldrivna kompressorvärmepumparna eller byta ut dem mot andra typer.

36 SOU 1986: 16

Direktverkande elvärme

w-u-m-,m-_ww

För att inte kärnkraftsavvecklingen skall försvåras av att betydande elbehov för uppvärmning föreligger i hus som saknar alternativ till el, har villkor på särskilt energisnål utformning

-m-_Møv

av nytillkommande småhus med direktelväxme förts in i byggnormen (de sk ELAK-kraven). Detta villkor kan mycket kortfattat sägas innebära att energiförbrukningen för värme och varmvatten skall minskas med en energimängd motsvarande 40 % av elbehovet för radiatorerna om huset skulle byggts enligt kraven i Svensk Byggnorm (SBN 1980). Energiförbrukningen per kvadratmeter och år kommer då att uppgå till ungefär 90 kWh.

I sitt slutbetänkande El och olja (Ds I 1980:22) föreslog elanvändningskommittén (ELAK) att en skärpning av kraven skulle övervägas i mitten av 1980-talet. Riktmärke för en höjning av kravnivån skulle enligt kommittén kunna vara att minska energitillförselbehovet med 70 % i förhållande till SBN 1980, vilket är jämförbart med en energiförbrukning på ca 45 kWh per kvadratmeter och år.

Inom ELIN tillsattes en särskild arbetsgrupp for att studera bl a denna fråga. Arbetsgruppen har övervägt för- och nackdelar med att skärpa ELAK-kraven. Resultatet av gruppens arbete redovisas i en separat rapport (Elanvändningen i bostäder och lokaler, Ds I 1986: 2).

Utvecklingstendenser

Arbetsgruppen pekar på några tendenser i det nytillkommande byggnadsbeståndet som kan komma att minska elförbrukningen ytterligare och eventuellt också göra elvärmen lättare att ersätta. Det är för det första att flertalet nya hus numera är mycket energisnåla, oavsett om de förses med direktverkande elvärme eller ej. Skälet för det är att el- och bränslepriserna har blivit så höga att det lönar sig att bygga väl isolerade och täta hus. Statens planverk, som håller på att utarbeta en ny byggnorm, överväger därför att föreslå att kraven på energihushållning höjs till ELAK-nivån i all nybebyggelse, alltså även i flerbostadshus och lokaler.

För det andra kan en inte oväsentlig del av de nya småhusen förväntas få ännu lägre uppvärmningsbehov än vad ELAK-normen kräver. Flera typhusfabrikanter erbjuder redan nu lågenergihus med ett behov av tillförd energi i storleksordningen 10000 kWh per år för uppvärmning, tappvarmvatten och hushållsel. Det innebär i praktiken att en stor del av husets värmebehov täcks av den värme som alstras i lampor och hushållsap-

SOU 1986: 16 37

parater. Ökande el- och bränslepriser kommer att stimulera denna typ av tekniska lösningar, inte bara på småhusomrädet utan även i flerbostadshus, lokaler och industribyggnader.

Den tredje tendensen, som kan öka flexibiliteten även i byggnader utan vattenburet värmesystem, är det ökande antalet hus med luftvärme. Dessa system bygger på att huset har mekanisk till- och frånluftsventilation, sk balanserad ventilation. Upp- Värmningen är vanligen elbaserad, men tilluften kan också värmas med hjälp av vattenbatteri. Värmare som utnyttjar el kan därigenom i ett senare skede bytas ut mot hetvattenvärmare utan att själva distributionssystemet behöver förändras.

Det är inte troligt att elpriserna Ökar så mycket att det av privatekonomiska skäl blir lönsamt att byta el mot gas eller andra bränslen i de luftburna värmesystemen. Framför allt beror det på att energiåtgângen i hus med sådan

uppvärmning

normalt kommer att vara så låg att uppvärmningskostnaderna blir små jämfört med andra kostnader, även vid mycket höga elpriser. Men den tekniska möjligheten att med bibehållet värmesystem ersätta elen finns. Med tanke på den mycket stora osäkerhet som föreligger på lång sikt om utvecklingen inom samhällsekonomin, industrin och på energiområdet, bör alla möjligheter att till rimliga kostnader öka den framtida handlingsfrihefen tas till vara.

Under 1970-talet installerades enbart direktverkande elvärme i en stor del av de nyproducerade småhusen (se figur 4.3). Andelen sjönk kraftigt i slutet av 1970-talet och var 1985 nere i 12 %. Drygt en tredjedel av de nyproducerade småhusen med direktel var också utrustade med värmepump. Trots högre investeringskostnader dominerade fortfarande den vattenburna elvärmen med knappt 45 %.

Luftvärmesystem

Enligt några studier och enkäter bland småhustillverkare ökar luftvärmesystemen snabbt sin andel i nyproduktionen, även om det ännu inte har hunnit avspegla sig i den årliga SCB-statistiken. Inte heller är det känt ännu på vilka andra värmeformers bekostnad detta sker. Däremot kan man med relativt hög säkerhet förutsäga att en skärpning av ELAK-kraven skulle medföra en minskning av den vattenburna elvärmen - som alltså anses vara den lättast - och en utbytbara ökning av luftburen och direktverkande elvärme.

38 SOU 1986: 16

V27 I

?av %

30 Gruppbvggda -,.-... , småhus -

I I I I I l I I I l I 40 .. I I \ I (omläggning av statistiken) \ I I \ I \ I \ / \ Styckebyggda

l

z småhus 20. 7/ Figur 4.3 Andelen direktverkande elvärme i Samtliga småhus grupp- resp styckebyggda nyproduce- ÅR 444) rade småhus 1970- 7

1970 1935 19230 19335 1985

Källa: Statistiska centralbyrån

Anledningen till det är bl a att balanserad ventilation med värmeåtervinning blir en nödvändig förutsättning för att klara de ökade kraven på täthet, samtidigt som en viss minsta luftom-

sättning i husen garanteras. När förhållandevis stora investe-

ringar i luftkanalsystem således ändå blir elba-

_måste göras,

serad luftvärme ekonomiskt gynnsam. Aven direktverkande el-

värme med låga investeringskostnader blir fördelaktigt, medan mer kapitalkrävande vattenburna system missgynnas. Mot denna bakgrund kan man inte utgå ifrån att ökade energihushållningskrav på nytillkommande småhus verkligen skulle leda till att behovet av svårersättlig el blir mindre, även om det totala behovet av tillförd energi till dessa skulle reduceras.

Skall ELAK-kraven skärpas?

Till detta kommer, framhåller den särskilda arbetsgruppen, flera nackdelar med att nu skärpa ELAK-kraven. Redan för att nå

nuvarande ELAK-nivå, med dess höga krav på täthet och isolering, förutsätts mycket utförande av husen och omnoggrant

utförandekontroll. Okas kraven, ökar också risken för

sorgsfull att brister i dessa avseenden uppstår. Det kan leda till att de låga energiförbrukningsnivåerna inte uppnås eller att åsyftade, husen får dåliga driftsegenskaper och fukt- och mögelskador.

SOU 1986: 16 39

Det bör betonas att erfarenheterna av att bygga enligt ELAKnormen ännu är relativt små. Bestämmelserna trädde inte i kraft förrän i januari 1984. I kombination med den låga nybyggnadstakten gör detta att det har hunnit få byggas ganska ELAK-hus. Man har inte heller hunnit använda husen under någon längre tid. Det finns således anledning att vara försiktig med att forcera den byggnadstekniska Beslut om utvecklingen. att höja energihushållningskraven bör baseras erfapå längre renhet av de tekniska lösningar som valts för bl a ELAK-husen, luftvärmesystemen, och på utvärderingar av deras praktiska funktionsduglighet.

Ytterligare några omständigheter talar mot en skärpning av ELAK-kraven. Eftersom de nytillkommande småhusen redan nu har så låga behov av tillförd energi kan även elbehovet för uppvärming tillgodoses inom ett vanligt hushållsabonnemang. Det innebär att ett förbud mot direktverkande elvärme i hus som inte uppfyller skärpta ELAK-krav blir svårt att mycket kontrollera. Eftersom normen avser av småhus, nybyggnad ger den därmed endast att i en möjlighet styra elanvändningen mindre del av byggnadsbeståndet.

Slutsatsen av diskussionen ovan blir att den som elanvändning tillkommer i nya småhus kommer att spela en relativt blygsam roll för den totala elefterfrågan. En generell av enersänkning giförbrukningsnivån i dessa hus är därför inte verknågon ningsfull metod för att reducera den elanvändsvårersättliga

ningen inför kärnkraftsavvecklingen.

Däremot kan kanske utvecklingen mot allt energieffektivare byggnadsutförande utanför småhussektorn, tex i nya flerbostadshus, industri- och servicelokaler etc, föra med sig att den direktverkande elvärmen ökar. En återhållande faktor är att möjligheterna att utnyttja energi som återvunnits ur frånluften med direktel är begränsade till tappvarmvattenuppvärmning. Med ett vattenburet distributionssystem kan frånluftsvärmen även tillgodogöras husets uppvärmningsbehov. Inte heller kan man utnyttja de tidstariffer som nu introduceras. Med dessa kan elvärmeabonnenter med omställbara värmesystem sänka sina värmekostnader genom att bara använda el när den är billigare än de alternativ som står till buds.

Kontrollpunkt 1987-88

Trots detta finns det ändå anledning för statsmakterna att noga följa den direktverkande elvärmens under de närutveckling mast kommande åren. En bör kontrollpunkt läggas in omkring år 1987-88 i form av en utvärdering av såväl ELAK-hus som det ännu energisnålare som förekommer i experimentbyggande

40 SOU 1986: 16

småhussektorn och i det övriga byggnadsbeståndet. Vid den tidpunkten har man längre erfarenhet än i dag av de nya tekniska lösningarna för energieffektiva hus, t ex av isoleringsglas, luftvärmesystem, tätningsmetoder etc. Utvärderingen kan sedan, om det visar sig erforderligt, ligga till grund för beslut om att ställa ännu högre krav på energihushållning i nytillkommande bebyggelse.

För de i dag befintliga husen med direktel, huvudsakligen småhus byggda under 1960- och 1970-talen med relativt hög elförbrukning jämfört med nybyggda hus (20 000 kWh per år eller mer), kan däremot uppvärmningskostnaderna så småningom bli betungande. Det finns i dag nära en halv miljon sådana hus. I dessa kan elvärmen inte ersättas utan att distributionssystem för värme installeras och i flertalet fall även förbränningsanläggning, skorsten mm. Till kostnaderna för att byta värmesystem kan komma tekniska svårigheter att installera de nya systemen.

Flertalet av dessa hus kommer naturligtvis under den långa tidsperiod som återstår till kärnkraftsavvecklingen successivt att renoveras och byggas om. I samband därmed kommer det att i ökande grad vara lönsamt att vidta energihushållningsåtgärder av olika slag. Detta byggnadsbestånd kommer därför att ha betydligt bättre energiteknisk standard när avvecklingen inleds än det har f n. Det hindrar inte att statsmakterna bör ta ett särskilt ansvar för att det finns alternativa uppvärmningsformer kommersiellt tillgängliga för dessa hus när värmekostnaderna börjar öka. Ansvaret bör främst gälla på FoU-området, där det i dag är för tidigt att förlita sig på efterfrågestyrd teknikutveckling hos utrustningstillverkare m fl. I kapitel 8 föreslås därför några åtgärder som kan leda till större flexibilitet och handlingsfrihet även när det gäller elbehovet för de äldre direktelhusen.

4.7 Bränslen för ersättning av el

I de tidigare avsnitten har olika sätt att effektivisera, minska och ersätta användningen av el redovisats. Effektivisering och hushållning är till viss del lönsam redan vid nuvarande elpriser och kommer att bli än mer lönsam vid realt stigande elpriser. Med de priser som nu gäller för bränslen som olja, naturgas, kol och inhemska alternativ, finns däremot vanligen inga ekonomiska motiv för att gå över från el till bränslen. Tvärtom görs stora samhällsekonomiska vinster på oljeersâttning med el i fjärrvärme och enskild småhusuppvärmning. I industrin görs både energimässiga och andra vinster (bättre produktkvalitet,

SOU 1986: 16 41

mindre spill, billigare och enklare hantering etc) på att över gå från olja till el.

När elpriserna ökar kan det emellertid bli lönsamt att till viss del ersätta el med annan energi. Förutsättningarna för detta är dock mycket osäkra och beror bl a på hur kostnaderna for dessa alternativ till el utvecklas. I det följande diskuteras vilka möjligheter som kan stå till buds om elens konkurrenskraft minskar i förhållande till annan energi.

Merparten av industrins elanvändning är mycket okänslig för prishöjningar, beroende på att tekniskt och ekonomiskt rimliga alternativ saknas. Detsamma gäller för hushållsel, el för belysning och for apparater och utrustning inom servicesektorn.

Ny teknik

Med ny energisnål teknik kan elanvändning inom industrin minskas. Alternativet i andra fall är nedläggning av tillverkningsprocesser som kräver mycket el. Anpassningsmöjligheterna är större för industrins uppvärmning och för processvärme. Här finns ungefär samma möjligheter som för byggnadsuppvärmning i allmänhet. Vissa industrier är lokaliserade så att anslutning till fjärrvärme eller värmecentraler kan bli ett alternativ till elvärmen. Värmepumpar och utnyttjande av egen spillvärme och olika former av naturvärme är andra lösningar. Förbättrad isolering och värmeåtervinning kan bidra till att många industrier kan bli mer eller mindre oberoende av särskild energitillförsel för uppvärmning. Fastbränslepannor som kan eldas med torv, ved och förädlade produkter som briketter och pelletter, men även kol, kan också komma att ersätta elvärme.

Dessa alternativ kan också bli lönsamma i mindre värmecentraler, enskilda flerfamiljsfastigheter, sjukhus, skolor och servicelokaler. För småhusuppvärmning i större tätorter kan miljöpåverkan och distributionssvårigheter begränsa med eldning inhemska bränslen. Vid sidan av solvärme och annan natur- värme, som utnyttjas med hjälp av värmepumpar, kan olja och i vissa delar av landet även naturgas - komma att ersätta en del av elvärmen.

En sådan utveckling kan förefalla stå i strid med strävandena att minska Sveriges oljeberoende. Men man bör hålla i minnet att byggnadsbeståndet på 2000-talet kommer att vara betydligt mer energisnålt än dagens. En del av beståndet kommer att utgöras av hus byggda efter mitten av 1970-talet med de höga krav å energieffektivitet som ställts i byggnormerna sedan dess. terstående delar har i stor omutsträckning genomgått

42 SOU 1986: 16

fattande reparationer och ombyggnader, vilket avsevärt minskat behovet av tillförd energi. Det kommer dessutom knappast att bli fråga om att använda olja under hela uppvärmningssäsongen, eftersom elvärme sannolikt även i fortsättningen kommer att ñnnas tillgänglig under låglasttid.

för

Förutsättningarna naturgas

Det kan inte uteslutas att naturgas kan få större och bredare användning i Sverige än vad som tidigare antagits. Under resten av 1980-talet samt 1990-talet kommer naturgas att bla ersätta olja i delar av landet. Den geografiska utbredningen kan bli större och användningsområdena flera än vad som tidigare antagits. För detta talar naturgasens miljöfördelar och att den är lätt att reglera.

Den internationella prisutvecklingen på naturgas, men även på konkurrerande bränslen, spelar naturligtvis en stor roll för utvecklingen. Likaså får det eventuella intresset i Norge och Finland för transitering av gas genom Sverige (dvs en utvidgning av Sydgas- och Västgasprojekten) betydelse.

På längre sikt, i samband med kärnkraftsavvecklingen, kan eventuellt en ny expansion av naturgasanvändningen bli aktuell. Gasen kan då ersätta el såväl för uppvärmning som för industriella ändamål samt användas för elproduktion.

Inhemska bränslen kort och

4.8 på lång

sikt

Inhemska bränslen används här som samlat begrepp för en större grupp bränslen som trädbränslen, massalutar, torv, halm, vass och avfall, samt förädlade former som briketter, pelletter, pulver etc. Som beskrevs i utredningens första delredovisning (Oljeersättning -- Konflikter - Lokala lösningar, DsI 1984: 27), har användningen av inhemska bränslen ökat under den senaste tioärsperioden (se tabell 4.2).

Inom massa- och pappersindustrin samt trävaruindustrin har betydande mängder inhemska bränslen i form av restprodukter från processen (lutar, bark och spån) utnyttjats redan före 1970-talets oljeprishöjningar. Ett viktigt skäl för att lutförbränningen infördes var att lutens kemikalieinnehåll därvid kunde återvinnas. Lutarna kan av praktiska skäl endast användas inom den industrianläggning där de uppkommit som restprodukt. De kan därför inte betraktas som ett kommersiellt bränsle på samma sätt som tex torv och flis.

SOU 1986: 16 43

-Sim

ma mm

NE ämm E; 13

s n n

- :nu 3 3

u

?SB 3 3 3 3

u

.manad

u

osm

m;

mdm

-vmhrb 228.5

§2

5 3

3.2 ma; 3m

-SSW

m;

Em

m5 mä 3m

n

am mm

u 3

- :mm

55%

n u

?H09 md

3 3

.§2

u a

udødd

:oo 3

...mm Qmm

ma.:

-Umfb mñmnwun

mmm:

3 3

...mm mä Em

.§2

umgänge

-SSW osm

3 ...m 3

ä.: nä.

u u

u :Nm om wm

azmaåø_ top..

u s u u u

a

u

.§25

z

...om ämm

:owiøvâwxøâ

mñømå

u

mi: -Uwfñ

3 3

om: om:

9.234 N

NJ.

øosxsuâzm

mQ

paiâwâo -oøimâpmah zoiøucxxm

:ense _mamman_ asså 523m

44 SOU 1986: 16

För att stimulera användningen av inhemska bränslen har de from den 1 januari 1984 befriats från beskattning. Under 1980-talet har stora investeringar orts för att använda torv och trädbränslen i fjärrvärmeanläggningar och i industrin. av dessa investeringar har genomförts med stöd av de Många

statliga bidrag som utgår under perioden 1983-1986. År 1983

fanns drygt ett 60-tal större trädbränsleeldade och ett 10-tal torveldade fjärrvärmeanläggnignar. När alla nu påbörjade och beslutade anläggningar är idrifttagna (omkring år 1988) beräknas förbrukningen av trädbränslen coh torv vara drygt 8 TWh högre än 1984.

av inhemska 14 TWh, sker

Övrig förbrukning bränslen, drygt

främst i småhus i glesbygd. Här används huvudsakligen ved som bränsle. En förutsättning för att denna Vedeldning skall kunna konkurrera med oljeeldning är vanligen att man har tillgång till kostnadsfri ved. För dessa hus saknas uppgifter om beslutade eller planerade utbyggnader.

Inhemska bränslen har hittills använts för att ersätta olja för Det har skett i konkurrens med kol och olika uppvärmning. former av elvärme (elpannor och värmepumpar). I de sydvästra delarna av landet håller även naturgas på att bli en konkurrensfaktor.

Tillväxttakten En särskild arbetsgrupp inom utredningen har belyst frågan om de inhemska bränslenas fortsatta utveckling (Ds I 1986: 3). Den ekonomiska situationen för producenter av inhemska bränslen och för utrustningstillverkare har på utredningens uppdrag studerats av statens pris- och kartellnämnd (Ekonomiska förhållanden hos svenska biobränsleproducenter resp Utrustning för - och lönsam-

fasta bränslen tillverkningsindustrins struktur_

het, SPKs utredningsserie 1985: 17 resp 16).

Dessa delutredningar visar bl a att användningen av inhemska bränslen inte kan förväntas hålla samma höga tillväxttakt i fortsättningen som den som rått under de senaste åren. Det totala behovet av värme för bostäder, lokaler och inom industrin avtar. Ytterligare tillväxt av användningen av inhemska bränslen sker därför främst genom oljeersättning i värmecentraler.

För industrins del förefaller förutsättningarna för ytterligare övergång till inhemska bränslen vara störst inom trävaruindustri samt massa» och pappersindustri. Dessa branscher har tillgång till billiga bränslen i form av restprodukter som bark och spån. Huvuddelen av potentialen för att reducera oljeförbrukningen är emellertid redan tagen i anspråk i dessa branscher. I

SOU 1986: 16 45

övriga branscher verkar förutsättningarna vara mindre gynnsamma. De inhemska bränslena, som här måste anskaffas till marknadspris, kan visserligen i många fall konkurrera med alternativ som kol och el vad gäller kostnaderna enhet per levererad värme. Men investeringen i en fastbränslepanna är oftast betydligt större än tex i en elpanna. Fastbränslepannan ställer sig också många gånger oekonomisk jämfört med en befintlig oljepanna, i synnerhet som oljepriserna nu visar en tendens att sjunka. Med de höga krav på avkastning som tillämpas inom industrin, kan detta begränsa den fortsatta övergången till inhemska bränslen i denna sektor.

Inom ijärrvärmesektom fn genomförs åtgärder for oljeersättning med inhemska bränslen och andra alternativ. Vidare kommer nya fastbränsleanläggningar att ta över värmeproduktion från avkopplingsbara elpannor. När dessa investeringar slutförts kommer endast en begränsad potential för överytterligare gång till inhemska bränslen att finnas kvar inom denna sektor. När det blir aktuellt att bygga nya kraftvärmeverk kan nya möjligheter öppna sig för de inhemska bränslena. Avgörande för utvecklingen blir hur priserna på inhemska bränslen förändras i förhållande till priserna på kol.

Även för småhusens del synes möjligheterna att öka användningen av inhemska bränslen vara begränsade, eftersom merparten av denna användning förutsätter att det finns tillgång till ved. en orsak gratis Ytterligare är att pannor och tillhörande utrustning inte är tillräckligt utvecklade utan kräver passning i alltför korta intervaller.

Den största återstående potentialen för inhemska bränslen förefaller finnas i mindre och medelstora blockcentraler som ligger så till att tjärrvärmeanslutning ej är aktuell. Som bränsle i dessa dominerar fortfarande oljan. Oljan kommer, förutom av inhemska bränslen, till viss del också att ersättas av värmepumpar och under en övergångstid eventuellt av avbrytbara elpannor. I delar av landet kan naturgas bli ett alternativ.

På sikt kan inhemska bränslen bli aktuella för motsmåskalig trycksproduktion, såväl med konventionell teknik som med tex förgasning. Vidare kan möjligen torvbaserad elproduktion i större skala komma i fråga som för kärnkraft. ersättning

Tillgången till inhemska bränslen

Förbrukningen av trädbränslen uppgick år 1984 till ca 29 TWh. Enligt uppgifter som arbetsgruppen för inhemska bränslen redovisar, kan den fysiska tillgången till trädbränslen beräknas till 55-70 TWh årlig produktion. En annan fråga är vilket

46 SOU 1986: 16

utbud som kan förväntas till konkurrenskraftiga priser. Den måttliga efterfrågeutveckling som kan förutses under de närmaste åren torde emellertid medföra en i stort sett oförändrad prisnivå.

De statliga satsningar som görs på FoU kan leda till att ny teknik för utvinning och användning av inhemska bränslen utvecklas. Det möjliggör att tillgångar som nu inte är ekonomiskt rimliga kan utnyttjas på längre sikt. Enligt den utvärdering av energiskogsforskningen som genomförts av statens energiverk (Energiskog, Statens energiverk 1985:9) kan således energiskogsbränslen få ett kommersiellt genombrott på 1990-talet.

En av anledningarna till att denna utredning tillkallades var en oro för att de inhemska bränslena skulle få svårt att hävda sig gentemot elvärmen. Enligt arbetsgruppen förefaller risken för detta vara betydligt mindre än vad man befarade. Som konstaterades tidigare, är det främst för oljeersättning i värmecentraler som inhemska bränslen har möjlighet att expandera. I de värmecentraler där man kommer att gå ifrån oljeeldning måste dock de inhemska bränslena konkurrera med framför allt avbrytbar el. Men de senaste två årens utveckling av elefterfrågan tyder på att möjligheterna att leverera el till avbrytbara pannor - som fn garanteras en årlig drifttid på minst 8000 timmar blir förhållandevis begränsade. Endast om den nuvarande trenden i elförbrukningens får den utveckling bryts, avbrytbara elvärmen möjlighet att öka. Under jämförbara förhållanden är den ekonomiska lönsamheten annars tämligen lika mellan avbrytbar el och inhemska bränslen. Det förefaller därför inte som om avbrytbar el kommer att konkurrera ut inhemska bränslen i någon större omfattning. Däremot kan naturligtvis sjunkande oljepriser medföra fortsatt oljeanvändning, vilket riskerar att bromsa utvecklingen för inhemska bränslen.

Företag som tillverkar utrustning för eldning med fasta bränslen kommer sannolikt att få vidkännas minskade leveranser till den inhemska marknaden. Det rör sig inte om en tillfällig svacka som kan överbryggas utan om en permanent nedgång. Arbetsgruppen för inhemska bränslen bedömer dock inte att problemen för utrustningstillverkarna skulle innebära några allvarliga svårigheter för användningen av inhemska bränslen i framtiden.

En stabil roll

Som framhölls i den tidigare delredovisningen (Ds I 1984: 27), är det viktigt att en systemsyn på användningen av inhemska bränslen utvecklas. Alla led måste fungera väl och vara ekono-

SOU 1986: 16 47

miskt konkurrenskraftiga- av bränslen framställning med hög och jämn kvalitet, distribution och lagring. Vidare måste investeringar i eldningsanläggningar ske inom rimlig närhet till bränsleproduktionen så att bärkraftiga lokala system skapas.

Det är framför allt lokala och regionala aktörer som måste ta ansvar för dessa, eftersom de har bäst kännedom om varierande lokala förutsättningar. Det informationsutbyte och samråd mellan bl a bränsleleverantörer och lokala och regionala organ som föreslogs i redovisningen (s 23) bör därför fortsätta och vidareutvecklas.

En sammanfattande bedömning är att de inhemska bränslena har fått en stabil roll i svensk energiförsörjning. De har hittills huvudsakligen använts för att ersätta olja i fjärrvärmesystem och i industrier. En viss fortsatt expansion kan förväntas inom dessa områden och kanske även inom småhussektorn, men i avtagande takt. Härutöver finns alltså en relativt stor potential för oljeersättning i mindre och medelstora blockcentraler.

På längre sikt kan man inte utesluta att inhemska bränslen kommer att användas för elproduktion dels i konventionella mottrycks- och kondenskraftverk, dels i småskalig mottrycksproduktion och som drivmedel för värmepumpar.

Denna utveckling för inhemska bränslen bör kunna ske utan statliga insatser utöver stödet till FoU. I vissa avseenden kan dock användningen av inhemska bränslen underlättas, och förslag om det lämnas i kapitel 8.

4.9 Alternativ elproduktion

Som tidigare nämnts, ligger det utanför utredningsuppdraget att bedöma vilka kraftslag som kan komma i fråga för att ersätta kärnkraften. Med tanke på den energipolitiska målsättningen att så långt som möjligt undvika att behöva ersätta kärnkraft med kolkondensverk och storskalig är vattenkraftsutbyggnad, det ändå rimligt att här åtminstone göra en överslagsmässig bedömning av förutsättningarna för att nå dessa mål.

Den avvecklingsstrategi som riksdagen anslutit sig till innebär att kärnkraften - till den del som inte kan ersättas genom effektivisering av elanvändningen, hushållning och övergång till bränslen - främst skall ersättas av kraftvärme och ny elproduktionsteknik.

Konventionell både mottrycksproduktion, i fjärrvärme och industri, bör naturligtvis byggas ut så långt som är med skäligt

48 SOU 1986: 16

hänsyn till värmeunderlag och ekonomi. Genom att successivt samla ihop värmeunderlagen till större enheter kan mer mottrycksproduktion byggas ut i ett senare skede. Med ökande elpriser kan elproduktion bli lönsam också med mindre värmeunderlag. Redan nu förbereder tex statens vattenfallsverk av små fastbränsleeldade kraft-

m... utveckling högautomatiserade

m... värmeverk (5-20 MWe) för ijärrvärmenät. Verket har också e börjat kontakta kommuner och industriföretag för att inleda samarbete om utbyggnad av mottrycksproduktion. Det är ännu for tidigt att med säkerhet förutsäga hur mycket mottryck som kan byggas ut, och hur kostnaderna kommer att bli. I energiverkets delutredning redovisas ett räkneexempel där elproduktionen i mottrycksverk antas bli utbyggd till 22 TWh år 2010. De bränslen som kan komma i fråga för denna produktion blir huvudsakligen fasta bränslen som kol, torv och flis, samt ev naturgas i vissa delar av landet.

Ny elproduktionsteknik

Vindkraft, vågkraft, bränsle- och solceller etc kan eventuellt ge bidrag till elforsörjningen, men det är ännu tidigt att

för säga

hur stora kvantiteter som kan bli aktuella. Annu är produktionskostnaderna för dessa kraftslag mycket högre än för de konventionella kraftslagen. Det är möjligt att teknikutveckling och användning i större skala kan pressa kostnaderna något för de nya elproduktionsmetoderna. Generellt gäller också att deras förutsättningar blir mer gynnsamma vid högre elprisnivåer.

Vindkraften förefaller fn vara en av de nya tekniker som har de jämförelsevis bästa förutsättningarna i Sverige. Staten har hittills satsat betydande belopp på utveckling av vindkraften. Efter överläggningar mellan regeringen, kraftindustrin och tillverkarna av vindkraftsutrustning har ett program för fortsatt utveckling av vindkraften lagts fast. Det innebär bl a att konstruktionen av nästa generation stora vindkraftsaggregat skall studeras, och att ett aggregat i storleksordningen 1 MW skall upphandlas. Programmet skall drivas av ett för ändamålet bildat bolag med Vattenfall, Sydkraft och Svenska Kraftverksföreningen som ägare. Regeringen har också tillsatt en utredning som har i uppdrag att bl a undersöka vilka platser som kan vara lämpliga för framtida lokalisering av vindkraftverk. Förutsättningarna för vindkraften i Sverige påverkas i hög grad också av forsknings- och utvecklingsarbete utomlands som kan förbättra och förbilliga tekniken.

Förutsättningarna för solkraft i olika former, t ex solceller, styrs nästan helt av teknikutvecklingen utomlands. I Sverige förekommer mycket begränsade insatser på FoU inom detta område. Sveriges geografiska läge och klimat kommer sannolikt att

SOU 1986: 16 49

4- 16-253

begränsa möjligheterna för sådan kraftproduktion med rimlig ekonomi.

Elproduktion med hjälp av bränsleceller är en ny teknik, som kan ha stor utvecklingspotential även i Sverige. Bränslecellen utnyttjar energin (vätet eller väterika föreningar) i bränslet direkt genom elektromekanisk omvandling till el i stället för att gå omvägen över förbränning. Förorenade luftutsläpp undviks, restprodukterna anges endast bli koldioxid och vattenånga.

Som energikälla i bränsleceller kan olika typer av gas användas. I USA testas fn anläggningar som drivs med naturgas. Det är ännu så länge det billigaste och renaste bränslet, men i framtiden kan även förgasad kol, metanol eller biobränslen komma att bli lönsamma med denna teknik.

Fördelarna med bränslecelltekniken är att den har hög verkningsgrad, liten miljöpåverkan och kan tillämpas även i småskaliga anläggningar. Den går att utnyttja enbart för elproduktion eller för samproduktion av el och värme. De anläggningar som prövas utomlands har elkapacitet i storleksordningen 40 kW till 4,5 MW. De mindre är lämpade för små värmecentraler, skolor, sjukhus etc.

Bränslecellerna har hittills främst utvecklats för tillämpningar inom rymd och försvar, men man kan nu se en trend där resurser satsas för att komma fram till civila inom tillämpningar kraftproduktion och för fordonsdrift. Bränslecelltekniken utvecklas inte i Sverige. Här sker endast en bevakning av den internationella utvecklingen. Om de försök som nu görs i bla

USA och Japan visar sig framgångsrika kan tekniken också

komma till användning här. Kostnaderna är emellertid fortfarande mycket höga och en utbredd användning av bränsleceller ligger sannolikt mycket långt fram i tiden.

Naturgas

El kan också produceras ;ned naturgas som energikälla. I länder med etablerad naturgasanvändning baseras även elproduktionen till viss del på från statens energigas. I en promemoria verk (se bilaga 2) beskrivs de ekonomiska förutsättningarna för detta närmare.

Elproduktion baserad på naturgas har generellt sett högre rörliga kostnader än fastbränslebaserad produktion, överslagsmässigt 5-10 öre mer per kWh jämfört med kol. För att elproduktionskostnaderna i gaseldade kondensverk skall komma i nivå med kostnaderna för kolkraft får gaspriset inte överstiga kolpri-

50 SOU 1986: 16

set med mer än 60 %. Under åren 1983 och 1984 har gaspriserna legat 80-100 % högre än kolpriset.

Gas kan också användas för småskalig elframställning i kraftvärmeverk. Sådan samproduktion av el och värme finns fn i ett 30-tal anläggningar för avloppsrening i Sverige. I dessa utnyttjas rötgas som energikälla.

Kolkondens

I detta sammanhang skall också nämnas det internationella utvecklingsarbete som pågår för att få fram effektivare kolkondensteknik. Detta arbete syftar dels till att höja verkningsgraden vid förbränningen, dels till att reducera av föroreutsläppen ningar i atmosfären. Om ytterligare led i processen införs i form av en gasturbin (s k kombinerad cykel), kan verkningsgraden vid omvandlingen av bränslets energiinnehåll till el ökas från knappt 40 % till ca 50 %. Flera andra tekniska lösningar håller på att utvecklas, tex den sk PFBC-tekniken. Ny förbränningsteknik och förbättrad verkningsgrad minskar räknat utsläppen per enhet producerad elenergi. Kommer nya kolkondensverk till användning i Sverige, tex i samband med kärnkraftsavvecklingen, kommer kraven på begränsningar av att miljöpåverkan ställas mycket högt. Detta har aviserats bla i de riktlinjer for energipolitiken som riksdagen antog våren 1985.

Som energiverket i av sin delutredpåpekar kompletteringen ning (se bilaga 2), kan höjda vid med-

miljökrav kolforbränning

föra en viss ökning av elpriserna. kan det Overslagsmässigt enligt verket röra sig om en prisökning i producentledet i storleksordningen 5 öre per kWh. Detta kan i sin tur leda till att lönsamheten ökar för andra produktionsslag och ersättande energiformer med lägre miljöpåverkan, tex samt för naturgas, effektivisering och hushållning med el.

Vattenkraft

Av de nu kända och ekonomiskt rimliga teknikerna för elproduktion skall också nämnas något om vattenkraften. I den energipolitiska propositionen våren 1985 gjordes den bedömningen att man inte kan utesluta att någon eller några av de älvar eller älvsträckor som enligt tidigare riksdagsbeslut är undantagna från utbyggnad måste tas i anspråk som för kärnersättning kraften. En stor del av denna vattenkraftsresurs kan ge elkraft till mycket låga produktionskostnader. Riksdagen har emellertid nyligen avslagit förslag om förprojektering av vissa utbyggnadsprojekt. I det förslag till lag om med naturrehushållning surser (prop 1985/86: 3) som lämnats till riksdagen hösten 1985, förslås att bestämmelser tas in i lagen om förbud mot att utföra

SOU 1986: 16 51

Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål i bl a de fyra hittills outbyggda större älvarna.

Riksdagen har ännu inte tagit ställning till förslaget. Här bör dock uppmärksammas att elpriserna, med en prissättning enligt den kortsiktiga marginalkostnadsmetoden, kommer upp till den prisnivå som förutses i energiverkets delutredning senare, om vattenkraft med låga produktionskostnader skulle byggas ut. Konsekvenserna av detta för elanvändningen och för alternativa kraftslag och bränslen skall diskuteras senare.

Sammanfattningsvis är det ännu för tidigt att med någon större säkerhet bedöma vilka nya elproduktionstekniker som kommer att kunna utnyttjas i stället för kärnkraft, eller vilka kvantiteter el som kommer att kunna produceras. Staten ger emellertid bidrag till FoU på detta område, 30 milj kr under treårsperioden 1984/85-1986/87, varav 15 milj kr avsatts för småskalig mottrycksteknik. Tills vidare bör man dock vara försiktig med att inteckna resultaten av FoU-satsningarna.

52 SOU 1986: 16

5 slutsatser

Principiella

om

elanvändningen

Som framgått av tidigare kapitel är det troligt att elforbrukningens ökningstakt avtar mot slutet av 1980-talet, for att successivt anpassa sig till allt knappare tillgång på el. Det kan ske genom effektiviseringar, hushållningsåtgärder och ersättning med bränslen. Förutsättningen är dock bla att är elpriserna kostnadstrogna och att elkonsumenterna ges all information som krävs och annan aktiv hjälp med att fatta rationella investeringsbeslut.

5.1 Konsumenterna och elpriserna

Statens energiverks analys visar att merparten av de värmeanläggningar och eldrivna apparater såväl inom och i näringslivet hushållen som redan har tagits eller kommer att tas i drift de allra närmaste åren, kommer att vara utslitna och behöva bytas ut före kärnkraftsavvecklingen. Varken inom industrin eller bebyggelsen förefaller dagens relativt låga elpriser leda till några allvarliga risker för felinvesteringar.

Situationen kan dock bli annorlunda relativt snart. Redan mot slutet av 1980-talet påverkas lönsamheten av investeringar med lång livslängd av de reala prisökningar på el som kan förutses inträffa. Det är därför viktigt att elanvändarna så snart som möjligt informeras om statsmakternas val av prisstrategi, dvs att man kommer att låta de ökande produktionskostnaderna omgående slå igenom på elpriserna via kortsiktig marginalkostnadsprissättning.

Denna strategi bygger alltså på att elkonsumenterna på olika sätt, som de själva väljer, skall anpassa sin till de elefterfrågan högre elpriserna. Detta underlättas av den statliga prisinformationen. Om kärnkraften sedan successivt fasas ut under en tioårsperiod bör förutsättningarna att bemästra eventuella problem med anpassningen av elefterfrågan vara goda. Elkonsu-

SOU 1986: 16 53

menterna har då lång tid på sig att förbereda och genomföra omställningen.

Samhället ställs inte så sällan inför att anpassas till stora, snabba förändringar, ofta oförutsedda. De båda oljekriserna under 1970-talet är näraliggande exempel. Trots att landets oljeförbrukning då var mycket stor och prishöjningarna avsevärt kraftigare och snabbare än vad som kan förväntas i fråga om elpriserna, kunde anpassningen till den högre oljeprisnivån genomföras på förhållandevis kort tid.

Industrins konkurrenskraft Omställningen till högre elpriser skall därför inte dramatiseras, menar energiverket. Det är säkert riktigt, men man framhåller också att man inte bör underskatta de påfrestningar på samhällsekonomin som det ändå blir fråga om. Höjda elpriser innebär t ex att industrins tillverkningskostnader ökar, i synnerhet i elintensiva branscher som järn- och stål, massa- och papper samt kemibranscherna. Det leder i sig till att konkurrenskraften gentemot utlandet sjunker om inte företagen på olika sätt kan anpassa sin elefterfrågan eller kompensera sig för elprisökningarna.

I detta sammanhang bör påpekas att det inte är sannolikt att elpriserna i konkurrentländerna skulle öka lika mycket och vid samma tidpunkt som i Sverige. av kärnkraften Avställningen kommer därför antagligen inte att ske under samma betingelser som omställningen på oljesidan. Vid denna samverkade många faktorer - internationell och nationell priserna, uppslutning kring en politik som få ifrågasatte, tillgång till billig el m m.

Anpassningen till den högre elprisnivån kommer att medföra minskat utrymme för privat konsumtion. Detta kan tas ut på olika sätt, tex som i energiverkets räkneexempel. Där leder kompensationen för minskad konkurrenskraft för exportindustrin till lägre reallöner och lägre avkastning på kapital samt behov av större rörlighet på arbetsmarknaden. Den strukturomvandling som blir följden av högre elpriser kommer dock att bli måttlig i förhållande till vad man allmänt kan vänta sig på 25 års sikt. Eftersom många av de elintensiva företagen ligger i glesbygd, kan man emellertid inte bortse från att regionalpolitiska problem kan komma att förstärkas.

Man kan alltså inte heller utgå ifrån att alla krafter skall underlätta kärnkraftsavvecklingen på ett lika enhetligt sätt som vid anpassningen efter oljekriserna på 1970-talet. För att bemästra de omställningssvårigheter som eventuellt kan uppstå är det särskilt viktigt att skapa förståelse hos olika aktörer för

54 SOU 1986: 16

de breda lösningar som är nödvändiga. I kapitel 7 förs ett utförligare resonemang om dessa frågor. Nu skall endast framhållas att det av under hösten 1985 tillkallade Enerenergiministern girådet har bildats just i syfte att vara kontaktyta och finna lösningar för bl a de långsiktiga attitydfrågorna.

5.2 Osäkerhet om utvecklingen

analys baseras på antaganden och prognoser, bl a Energiverkets om samhällsekonomins och industrins utveckling, prisförändringar andra faktorer. Eftersom det är fråga på olja och kol samt om bedömningar av förändringar under mycket lång tid, som mer av internationella förhållanden än av beslut i påverkas Sverige, är de naturligtvis mycket osäkra. Det är omöjligt att i den framtida utvecklingen med någon långt förväg förutsäga större precision.

Därför är det också givet att den faktiska utvecklingen kan bli helt annorlunda än vad som i dag kan förutses. Energiverket framhåller detta i kompletteringen av sin utredning och anger några exempel på andra utvecklingslinjer. Om t ex BNP-tillväxten blir en procentenhet lägre per år än de 2,2 % som antagits, medför det att efterfrågan på el kan bli upp till 20 TWh lägre än beräknat år 2010. En långtgående strukturförändring inom industrin från elintensiv produktion till mindre elkrävande kan också leda till betydligt lägre elanvändning.

Olje- och kolpriser

Olje- och kolpriserna är andra faktorer som har stor betydelse för utvecklingen. Oljepriserna antas i energiverkets utredning öka med sammanlagt 40-50 % till år 2010. Motsvarande ökning för kolpriset räknat från år 1985 antas till ca 45 %. Om den nuvarande stagnationen i oljeprisutvecklingen skulle bli mycket långvarig, eller om oljepriserna t 0 m varaktigt skulle sjunka kraftigt, skulle det kunna få konsekvenser för den pågående oljeersättningen. Sannolikt skulle intresset för att ersätta olja i blockcentraler minska och eventuellt skulle inte heller den återpotentialen för oljekonverteringen i småhus utnyttjas.

stående

Aven ett sådant förlopp kan leda till att elefterfrågan är lägre när kärnkraftsavvecklingen inleds.

Variationer i utveckling kan likaledes påverka kostkolprisets naderna för ersättande kraftproduktion och därmed elanvändningens storlek. Större prisökningar på kol är vad prognosen förutsätter ger högre produktionskostnader och en större prispress på elefterfrågan. Det får dock snarast betydelse på längre sikt, i den mån kolkraft blir aktuell för att ersätta kärnkraft.

SOU 1986: 16 55

Ökande produktionskostnader för kolkraft behöver inte enbart vara en följd av ökade internationella kolpriser, utan kan också bli resultatet av högre miljökrav vid kolanvändning.

Om produktionskostnaderna för kolkraft ökar kan såväl torvsom naturgasbaserad kraftproduktion bli konkurrenskraftig. Det förutsätter dock att inte priserna på dessa bränslen ökar i samma takt som kolpriset.

Förhöjda kostnader för ersättande kraft i förhållande till vad man nu väntar sig innebär att elförbrukningen kan bli när lägre kärnkraftsavvecklingen inleds, och att ingen större nybyggnad av produktionskapaciteten behövs dessförinnan. Förändringar som leder i andra riktningen kan naturligtvis också inträffa. Kraftig och långvarig tillväxt i ekonomin är ett exempel. Det skulle leda till snabbare ökning av elefterfrågan inom näringslivet och kanske också av hushållsel och driftel inom servicesektorn. Sannolikt skulle då betydande utbyggnader av kraftverk behövas redan under l990-talet. Stora oljeprisökningar skulle likaledes följas av ökad efterfrågan på el och skynda överpå gången från olja till el inom alla samhällssektorer.

Strategisk planering

Ingen kan med säkerhet säga vad som kommer att hända under tiden fram till år 2010. Detta betonades starkt såväl i EK 81s slutbetänkande som i den särskilda Svensk underlagsrapporten ekonomi i ett 30-års perspektiv (Bentzel, Ds I 1983: 12). Inte ens på tio års sikt är det möjligt att göra annat än grova Översikter över de troligaste utvecklingsalternativen. Samhället bör därför inte, och behöver inte heller, grunda någon detaljerad planering eller sätta upp kvantiñerade mål på osäkra antaganden. Därmed inte sagt att prognoser i allmänhet är Men en överflödiga. sådan strategisk planering är att föredra som medger att beslut fattas stegvis och att man därmed har beredskap att anpassa sig till skilda utvecklingsförlopp. För elförsörjningen innebär detta synsätt att man fortsätter på den redan inslagna vägen för energipolitiken, men att mer aktiva åtgärder vidtas för att öka effektiviseringen av elanvändningen.

Mot denna bakgrund blir en av de för viktigaste uppgifterna statsmakterna de närmaste åren att ansvara för att elanvändarna kan skapa sig korrekta förväntningar om bl a prisutvecklingen på el. Det är också angeläget att elutvecklingen på marknaden följs noga. Om elefterfrågan eller någon av de grundläggande förutsättningarna för effektiv elanvändning skulle förändras på ett sätt som strider mot den långsiktiga strategin måste man vara beredd att sätta in åtgärder. De senaste årens kraftiga tillväxt av elanvändningen kan, om ut-

56 SOU 1986: 16

vecklingen inte bryts mycket snart, leda till att staten aktivt

måste ingripa. I kapitel 8 föreslås att en åtgärdsplan utarbetas som ökar statens förmåga att hantera sådana situationer.

5.3 Förtida anpassning

Som diskuterats tidigare, kan man naturligtvis inte vara säker på att den prisstyrda anpassningen av efterfrågan verkligen kommer att ske i en sådan takt att den står i samklang med strategin för kärnkraftsavvecklingen. Som nämnts, tyder de senaste årens snabba tillväxt av elanvändningen på att marginalkostnaderna i kraftsystemet kan börja öka redan i slutet av 1980-talet. Det medför att risken för eftersläpning i anpassningen av elefterfrågan antagligen inte är så stor. För att ändå försäkra sig om att den avsedda omställningen verkligen sker, kan statsmakterna med olika styrmedel se till att den genomförs i förtid. Energiverket har i sin delutredning analyserat effekterna av att staten redan nu inleder en kostnadsstyrd reduktion av elefterfrågan genom att omgående höja skatten på el. skulle på så sätt genast komma upp i den nivå som kan Elpriset förutses efter kärnkraftsavvecklingen. Konsekvenserna skulle bli att konverteringen från olja till Vattenburen elvärme i småhus liksom övergången till el inom industrin. Hela upphörde, elproduktionskapaciteten skulle då inte utnyttjas, utan ett produktionsöverskott skulle uppstå som tex skulle kunna exporteras. Alternativt skulle kunna undantas från skattehöjningen stora som kunde utnyttjas ända fram till kärnkraftselpannor, avvecklingen och sedan utan särskilda omställningsproblem tas ur drift. Elöverskottet skulle då kunna användas för produktion i fjärrvärmeverk och i andra större värmecentraler.

Samhällsekonomiska förluster I likhet med EK 81, som också belyste denna fråga, konstaterar dock energiverket att det innebär stora samhällsekonomiska förluster att inte utnyttja hela den elproduktionskapacitet som finns utbyggd och att inte låta konsumenterna tillgodogöra sig de elpriser som därmed kan hållas. Samhällsekonomiskt lägre sett är det mest lönsamt att använda elen för att ersätta de - lätta för enskild dyraste oljeprodukterna eldningsoljor uppvärmning. Användning i fjärrvärme och värmecentraler innebär att vinsten blir lägre. Då ersätts jämförelsevis billigare tjock samt fasta bränslen, varav en del inhemska, i stäleldningsolja let för lätt eldningsolja. I ett räkneexempel, där 12 TWh el per år används för detta ändamål, bedömer verket att den samhällsekonomiska vinsten totalt under perioden 1985-2000 blir ca 20 kronor om el ersätter fasta bränslen i fjärrvärmiljarder lägre meverk i stället for lätt eldningsolja i bl a småhus.

SOU 1986: 16 57

Med de som prissättningsprinciper gäller för export av el inom ramen för det tillfälliga kraftutbytet i Norden innebär det alltid en lägre vinst att exportera elen så det finns länge eldningsolja kvar att ersätta inom landet.

Några samhällsekonomiska vinster som kan väga upp de förluster man skulle göra genom att inte elkraften bästa utnyttja på möjliga sätt, förefaller inte att finnas. En förtida av anpassning elanvändningen med hjälp av prishöjningar skulle därmed bara leda till försämrad samhällsekonomi. Det skulle i sin tur medföra att landet står sämre rustat än inför de nödvändigt påfrestningar på ekonomin och som kärnkraftsanpassningsförmågan avvecklingen trots allt innebär.

Statsmakterna bör i stället sträva efter att av neddragningen elanvändningen anpassas i tiden så att det befintliga kraftsystemet kan utnyttjas optimalt utan att försvåras. avvecklingen Detta kan uppnås bl a med tidsmässigt rätt information avvägd om förväntade prishöjningar och vad dessa kan innebära för elanvändarna. Sådan information kan få stark genomslagskraft om den görs trovärdig genom samverkan mellan statsmakterna, kommunerna, kraftföretagen och eldistributörerna.

5.4 Hur mycket kärnkraft behöver ersät-

tas?

Den som etableras av kostnaderna elprisnivå i nya elproduktionsanläggningar får stor betydelse för den framtida elefterfrågans storlek och därmed också för hur mycket kärnkraft som behöver ersättas. Med reservation för de stora osäkerheter som bedömningar på lång sikt ofrånkomligen är behäftade med, kan elprishöjningarna med stöd av energiverkets delutredning överslagsmässigt uppskattas till lägst 80 % i högspänningsledet och 50 % i lågspänningsledet jämfört med Utdagens prisnivå. redningen visar att prishöjningar i denna under storleksordning vissa givna förutsättningar och antaganden, bl a om elanvändningens priskänslighet och utveckling under 1980- och 1990-talen, kan leda till att 10-15 TWh kärnkraft inte behöver ersättas.

Eftersom osäkerheten om bl a de framtida kostnaderna för ersättande elproduktion är så stor, får siffrorna ovan endast betraktas som räkneexempel. Elpriserna kan givetvis komma att utvecklas annorlunda än vad som nu förefaller mest Men troligt. exemplet illustrerar att det trots betydande med elprishöjningar åtföljande anpassning av elanvändningen kan komma att återstå betydande mängder kärnkraft som måste ersättas.

58 SOU 1986: 16

Alla besparings- och effektiviseringsåtgärder som är lönsamma vid den elprisnivå som kommer att råda kan förutsättas ha blivit Likaså bör all elanvändning där det finns genomförda. alternativ ha ersatts. Tex kommer en del av den enbilligare skilda elvärmen att ersättas av bränslen. På tillförselsidan kan man vidare utgå från att alla möjligheter att bygga ut elproduktionen till lägre kostnader, t ex kraftvärme, har utnyttjats. Från samhällsekonomisk är det därför inte lönsamt att synpunkt vidta fler eller ersätta mer el. Kvarstående eleftersparåtgärder frågan bör därför tillgodoses.

Begränsad kapacitetsutbyggnad

Man kan emellertid inte utesluta att det av olika skäl kan bli nödvändigt att begränsa utbyggnaden av ny elproduktionskapacitet. Som exempel kan nämnas att miljöproblemen vid förbrän- - och ökad koldioxidhalt i ning av fossila bränslen försurning atmosfären - kan Visa sig vara omöjliga att bemästra.

Eftersom all elanvändning med lägre betalningsförmåga än vad som motsvarar den rådande elprisnivån redan har fallit bort, kan man emellertid inte räkna med att prismekanismerna skall kunna tränga undan mer elefterfrågan. Men ur ett samhällsekonomiskt kan det alltså vara lönsamt att reducera perspektiv elanvändningen ytterligare för att minska kostnaderna för elmiljöpåverkan. Statsmakterna måste i så fall produktionens vidta åtgärder för att få till stånd den nödvändiga anpassningen.

De som då står till buds är å ena sidan att på olika möjligheter sätt förstärka marknadsmekanismerna, å andra sidan att reducera med administrativa styrmedel. Marknadselefterfrågan av elanvändningen kan åstadkommas genom styrd anpassning förbud för tex kolkondensverk. Då måste kraftproducenterna antingen bygga ut andra, dyrare kraftslag (om miljömässigt alternativ finns), vilket ger högre elpriser, eller godtagbara åsätta elkraften ett sk knapphetspris, för att inte behöva högre bygga ut produktionskapaciteten.

Prismekanismerna kan också förstärkas genom skattehöjningar. Det är dock osäkert om kostnadsökningar, oavsett de föranleds av ökade priser eller av höjda skatter, får den avsedda effekten. Merparten av den elanvändning som kvarstår efter prishöjningar på 50 % resp 80 % torde vara tämligen prisokäns- Man får också vara beredd på att det kan “vara förenat med lig. stora ekonomiska kostnader att tränga undan ytterligare elefterfrågan.

Även om värdet av att kunna avveckla kärnkraften bedöms

SOU 1986: 16 59

väga upp dessa kostnader, bör staten försäkra om att så sig långtgående styrmedel inte tillgrips i onödan. Eftersom det kan bli fråga om stora samhällsekonomiska bör man påfrestningar, vara säker på att åtgärderna verkligen krävs. Fn finns inget beslutsunderlag som med säkerhet pekar på att knapphetsprissättning eller elskattehöjningar av detta kommer att bli slag nödvändiga för att genomföra avvecklingen.

Som alternativ till att styra bort med av elanvändning hjälp prishöjningar kan administrativa styrmedel utnyttjas. Med restriktioner och förbud för vissa typer av elanvändning kan behovet att bygga nya elproduktionsanläggningar minskas. Vad som då kan bli aktuellt är tex förbud för återstående elvärme, inkl direktverkande eller av elvärmeanvänd-

elvärrne, begränsning

ning till låglasttid. Aven för elleveranser till industrin kan restriktioner behöva införas.

Ingen central

detaljstyrning

Detta kräver dock en typ av central av styrning elanvändningen som står i ett klart motsatsförhållande till det decentraliserade beslutsfattande och den förhållandevis fria som prisbildning råder på energiområdet. Centralt beslutad, detaljerad styrning skulle stå i strid med den medvetna inriktning av energipolitiken som går ut på att allt mer ansvar tas över av kommuner och enskilda.

Inte heller med den typ av långtgående administrativa styrmedel som här har skisserats kan man vara säker på att elefterfrågan verkligen reduceras i avsedd omfattning. Det kan tex bli nödvändigt att ge dispenser; vissa restriktioner kan vara svåra att kontrollera etc. Energipolitiken bör därför inriktas att så på genomgripande styrning av elanvändningen - såväl ekonomisk som administrativ - skall kunna undvikas. talar för att Mycket det också blir möjligt. Prismekanismerna, den stralångsiktiga tegin för kärnkraftsavvecklingen, mer aktiv marknadsbearbetning från kraftproducenter och eldistributörer i att efsyfte fektivisera elanvändningen kan, tillsammans med de åtgärder som föreslås i denna utredning, ge en betydande tidsfrist varunder många osäkerheter hinner lösas Tidsfristen bör utupp. nyttjas till att mer i detalj förbereda eventuella inytterligare satser från samhällets sida för att underlätta och ett ratiopå nellt sätt styra omställningen av elförsöxjningen i den utsträckning som kan erfordras. En detaljerad styrning, centralt beslutad, är fn varken önskvärd eller Det har varit en behövlig. målmedveten strävan i energipolitiken att ett sådant förhållande inte heller skall behöva uppstå. Detta kan och bör fast. ligga

60 SOU 1986: 16

6 och av el

Export import

I utredningsdirektiven ingår att pröva om tillgången till billig el gör det möjligt att öka den svenska exporten av elenergi. Det underlag som tagits fram för bedömningar i denna fråga har redovisats i Ds I 1985: 2. Huvuddelen av underlaget utgörs av en studie som beställts från statens vattenfallsverk.

6.1 Det nordiska

kraftsystemet

Sedan lång tid tillbaka förekommer en omfattande samkörning av kraftsystemen i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Den baseras huvudsakligen på tillfälliga kraftutbyten och kortsiktiga överenskommelser grundade på bilaterala ramavtal. Genom kraftutbytet utnyttjas de olika ländernas produktionssystem på ett mer ekonomiskt sätt än som annars vore möjligt. Vidare behovet av i begränsas investeringar reservkapacitet.

Principerna for kraftutbytet har dragits upp av Nordel, en sammanslutning för nordiskt elkraftsamarbete. Nordel består av ledande personer inom kraftförsöijningen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. Det är ett rådgivande och rekommenderande organ med syfte att befrämja internationellt, främst nordiskt samarbete beträffande produktion, distribution och konsumtion av elenergi.

Kraftsystemen i de olika länderna är ihopkopplade med varandra med ett flertal ledningsförbindelser. Till Själland, Norge och Finland finns växelströmsledningar. Till Jylland finns en likströmsförbindelse (Kontiskan 1). Vidare är Finlands kraftsystem i sin tur förbundet med det sovjetiska och J yllands med det västtyska. Beslut har nyligen fattats om en ersättningsanläggning för Kontiskan 1, kallad Kontiskan 2. Under en övergångsperiod behålls Kontiskan 1 i drift, vilket fördubblar kapaciteten till 540 MW. Vidare har nyligen beslut fattats om utbyggnad av en likströmsförbindelse mellan Sydñnland och Sverige med en kapacitet om 420 MW. Båda dessa utbyggnader beräknas kunna tas i drift fore år 1990.

SOU 1986: 16 61

De viktigare förbindelserna mellan Sverige och grannländerna år 1990 inkl de planerade förstärkningarna framgår av figur 6.1. Vid Vissa driftsituationer kan möjligheterna att utnyttja de angivna överföringskapaciteterna reduceras. Utöver de förbindelser som redovisas i figuren finns också ett antal ledningar av smärre dimensioner med regional betydelse. Exempelvis försörjs Bornholm och Åland med ledningar från Sverige.

r

1{30OMW

5005511459 Figur 6.1

f

Kapaciteten för elkraftsöverföring mel-

lan de nordiska län- Danmark

derna 500m” i megawatt när planerade utbygg- 0 1000MW nader är färdig- -q * ställda omkring år B

/Qigf

1990. Källa: Statens vattenfallsverk (Ds I 1985:2)

Samkörningen inom Nordelsystemet minskar behovet av reservkapacitet mot störningar inom vart och ett av de samkörande systemen. Vid inträffade driftstörningar har leveranser

av reserveffekt från grannländerna ort det möjligt att begrän-

sa störningarna och att förkorta tiden för återuppbyggnad av nätet.

62 SOU 1986: 16

Den nya svensk-finska förbindelsen innebär att överföringskapaciteten och leveranssäkerheten mellan de norra och mellersta delarna av Sverige förbättras. Stamlinjenätet har fn nämligen inte tillräcklig kapacitet att föra över all el som kan produceras i Norrland till de södra delarna av landet.

Tillfälliga kraftutbyten

Det tillfälliga kraftutbytet under perioden 1980-1985 framgår av tabell 6.1. Under åren 1981 och 1985 fungerade Sverige som nettoexportör, beroende på god tillgång på vattenkraft. Den förhållandevis höga nettoimporten 1982 och 1984 förklaras av att billig vattenkraftbaserad el då kunde importeras från Norge, under 1983 huvudsakligen för utnyttjande i avkopplingsbara elpannor.

Tabell 6.1 Det tillfälliga kraftutbytet mellan Sverige och de nordiska grannländerna 1980-85 samt prognos för 1990, TWh 1980 1981 1982 1983 1984 19851 1990

1 Preliminära uppgifter Källa: Statens energiverk

Avtal om export och import for tillfälliga behov görs upp på kort sikt mellan driftansvariga i resp länders kraftföretag på grundval av tidigare uppgjorda ramavtal. Bakgrunden till dessa utbyten är att de nordiska länderna har kraftsystem med väsentligt olika struktur. Norge har ett renodlat vattenkraftsystem. Danmark har två geografiskt åtskilda, renodlade

värmekraftsystem

(Jylland och Fyn resp Själland), som inte är direkt ihopkopplade. De baseras framförallt på koleldat mottryck och kolkondens. Finland och Sverige har blandade system med värmekraft (bl a kärnkraft) och vattenkraft.

Detta medför att de rörliga kostnaderna för elproduktion i de olika länderna vanligen skiljer sig åt. Sålunda kan vid god vattentillgång kraft exporteras från norska och svenska Vattenkraftstationer. Den rörliga kostnaden for sådan kraft är väsentligt lägre än för kraft från exempelvis danska värmekraftstationer. Under högbelastningstid på vintern, när oljekondensverk står närmast på tur att tas i drift i det svenska systemet, kan det finnas möjlighet att producera el till lägre rörlig kostnad i danska kolkondensverk.

SOU 1986: 16 63

Svensk elkraft för oljeersättning

Principen för det tillfälliga kraftutbytet är alltså att kraftbehovet skall, i den mån ledningsforbindelserna räcker, täckas med de produktionsanläggningar inom det nordiska systemet som har lägst marginalkostnader. De kostnadsbesparingar som uppstår genom det tillfälliga kraftutbytet delas lika mellan de samkörande parterna. Av Vattenfalls rapport framgår att nettovinsten vid export av tillfällig kraft vanligen inte överstiger 4 öre/kWh.

Med de oljepriser som rådde våren 1985 kan den rörliga kostnaden for att producera värme med tjock eldningsolja beräknas till ca 20 öre/kWh exkl skatt. Om tunn eldningsolja utnyttjas stiger kostnaden med ytterligare 5-10 öre/kWh. Den rörliga kostnaden for kärnkraftsbaserad el är ca 7 öre/kWh och den marginella överforingskostnaden kan beräknas till 0,5- 1 öre/kWh. Vinsten för landet av att ersätta olja med el uppgår därför i detta överslagsmässiga exempel till minst 12 öre/kWh.

De nu tillämpade principerna for att fördela vinsten av tillfälligt kraftutbyte innebär att utbytet är lönsamt för att utjämna belastningstoppar i produktions- och överföringsanläggningar på nordisk nivå. Vid normala driftssituationer medför det däremot större samhällsekonomiska fördelar för Sverige att använda elkraften för oljeersättning inom landet.

6.3 Fasta avtal

Kraftleveranser mellan Nordelländerna kan ske inte bara som tillfälliga kraftutbyten utan även på grundval av avtal om fasta leveranser preciserade till omfattning, tid m m. Det förekommer också avtal om disposition av viss andel i kraftstationer. några Under ett antal år disponerades tex 100 MW av produktionskapaciteten i Barsebäcksverket av det själländska kraftbolaget.

Långsiktiga, planerade avtal bör i princip kunna ge mer gynnsamma ekonomiska villkor än det tillfälliga utbytet av kraft. Senareläggning av produktionsutbyggnader kan medföra ekonomiska fördelar for det importerande landet. Där kan man dels skjuta upp tunga investeringar, dels kan man under tiden få lägre driftkostnader, eftersom nybyggda produktionsanläggningar för det mesta har högre rörliga kostnader än befintliga, även om dessa belastas med kostnaderna for importen.

Ett exempel på ett fast avtal är det som underskrivits våren 1985 mellan svenska Vattenfall och finska Imatran Voima Oy. Vattenfall åtar sig att leverera kraft till Imatran Voima enligt

64 SOU 1986: 16

en viss under åren 1988-1992. Fn räknar man i Finland plan med att ta ett stort värmekraftblock i drift under första hälften av 1990-talet, dock inte före år 1993. Kontraktet innebär också att Vattenfall har rätt att köpa fast kraft från Imatran Voima när den nya produktionsanläggningen är tagen i drift.

6.4 för ökat kraftutbyte Förutsättningar

Det har hittills under 1980-talet funnits förhållandevis goda att vid normala driftssituationer exportera el eller möjligheter ersätta i eller värmecentraler. I Vattenfalls utolja fjärrvärme redning antogs att dessa möjligheter skulle kvarstå till en bit in på 1990-talet. Därefter bedömdes förutsättningarna avta efter hand som elproduktionskapaciteten tas i anspråk för mer svårersättlig elanvändning.

och oljeersättningspotentialen kan emellertid begrän- Exportsas avsevärt under torrår eller kalla vintrar. Det framgick under vintern 1985, då kraftleveranserna till de avkopplingsbara upphörde och Sverige var nettoimportör av el från elpannorna I figur 6.2 visas hur förutsättningarna for exgrannländerna; port och oljeersättning varierar under året och mellan normalår resp våtår och torrår.

Fasta avtal om elexport måste bygga på att leveranser av vissa givna kvantiteter kan under avtalsperielenergi garanteras oden. Med tanke på de senaste årens mycket snabba tillväxt av elförbrukningen i Sverige är det endast marginella mängder el som under synnerligen begränsad tid med säkerhet står till buds för fasta exportleveranser utöver de som man redan slutit avtal om.

Blir effektiviseringen av den inhemska elanvändningen framgångsrik kan förhållandena naturligtvis bli annorlunda. De kvantiteter som i så fall kan bli tillgängliga for export, är sannolikt inte större än att de kan avsättas inom ramen för det tillfälliga kraftutbytet.

Om å andra sidan de senaste årens snabba ökning av elförbrukningen fortsätter, kan det i stället bli aktuellt att undersöka möjligheterna till fast elimport redan i ett tidigt skede.

Grannländernas att ta emot el

möjligheter

Eftersom vattenkraften har en så stor andel av elproduktionen både i och Norge, följs de bägge länderna vanligen åt Sverige med avseende på krafttillgång under olika typår. Danmark och Finland kan däremot antas ha större intresse av att importera

SOU 1986: 16 65

5- 1 6-253

kraft vid de tillfällen då tillgången är god i Sverige. En bedöm-

ning av importpotentialen i Danmark och Finland har lagts in i figur 6.2.

\ N Möjlig elexport Våtår GWh /vecka

400-

200-

/N Normalår

Torrär

Figur 6.2 Möjlig elexport till Danmark och Finland år 1990, förde- 0

lad över årets 52 vec-

kor och redovisad för Sveriges beräknade exporrmöj/igherer extremt våtår, normalår och extremt _____ _ _ Danmarks och Finlands möjligheter torrår, att ta emot el från Sverige

Källa: Statens uattenfallsverk (Ds 1

1985:2)

66 SOU 1986: 16

Möjligheterna att exportera/importera kraft beror också på överföringsledningarnas kapacitet. När beslutade förstärkningar är färdiga, kommer totalt att överföringskapaciteten uppgå till ca 4 000 MW, vilket medger en betydande från Sveriexport ge.

Export till kontinenten

ovan

Diskussionen har gällt elexport till de nordiska grannlän-

derna. Aven eventuell transitering av kraft genom Danmark till

Västtyskland får ses som en fråga för det tillfälliga kraftutbytet inom Norden. Det är emellertid också tänkbart att söka ingå avtal om direkta fasta leveranser till kontinenten. Av Vattenfalls utredning framgår inte om det finns intresse i lännågot derna närmast utanför Norden att importera el från Sverige. Det torde emellertid inte behövas några mer omfattande studier för att kunna konstatera att förutsättningarna för sådan export är mycket små. Utöver vad som generellt sagts om Sveriges exportpotential tillkommer flera komplikationer om el skulle exporteras till kontinenten. Det skulle förutsätta dels att nya överföringsledningar byggdes, dels att avtal på kommersiella grunder kunde slutas. Den tid som behövs för avtalsförhandlingar och kabelläggning torde vara nuvarande betydande. Sveriges kapacitet att producera el för export till låga rörliga kostnader hinner sannolikt tas i anspråk av ökad efterfrågan på prima elleveranser inom landet innan exporten kan komma igång.

Elutbyte på längre sikt

Elutbyte med grannländerna på grundval av fasta avtal kan komma att spela en viktig roll inte minst när

på längre sikt,

kärnkraften i Sverige avvecklas. An så saknas emellertid länge tillräcklig kännedom om utvecklingen av produktionssystem och efterfrågan i de olika länderna för att nu förutsättningarna skall kunna bedömas närmare. Inom Nordel finns ett planeringsutskott vars uppgift är att förbereda långsiktiga kraftutbyten. Denna fråga bör därför kunna lösas inom ramen för det nordiska elsamarbetet.

Miljöfördelar

Även om man kan förutsätta att intäkterna från fasta leveranser av el under en längre tidsperiod blir större per exporterad kWh än från det tillfälliga kraftutbytet, förefaller det osannolikt att lönsamheten av fasta leveranser skulle överstiga vinsterna från oljeersättning i Sverige. Frågan kan dock ställas om den jämförelsevis lägre lönsamheten kan vägas upp av andra

SOU 1986: 16 67

fördelar, tex om miljöpåverkan i Sverige kan reduceras genom export av el.

Den danska kol- eller oljebaserde elproduktionen medför utsläpp av forsurande ämnen, varav en del faller ned i Sverige. Export av el till Danmark skulle kunna minska elproduktionen i danska elproduktionsanläggningar och därmed svavelutsläppen. Frågan är då om export av el till Danmark bör prioriteras framför oljeersättning i svenska i att pannanläggningar syfte minska forsurningen i Sverige.

Det är dock endast en del av svavelutsläppen från de danska anläggningarna som faller ned i Sverige. En betydligt större andel av utsläppen från svenska pannanläggningar faller ned i Sverige. Vattenkrafts- eller kärnkraftsbaserad el minskar därför svavelnedfallet i Sverige mer om den får ersätta i Sveriolja ge än om samma mängd el ersätter kol eller olja i Danmark. Det är dessutom inte givet att den el som exporteras till Danmark verkligen leder till minskad dansk elproduktion, eftersom Danmark också har ett inte obetydligt kraftutbyte med Västtyskland. Sammantaget det för del mer

blir Sveriges fördelaktigt

såväl från miljösynpunkt som från samhällsekonomiska utgångspunkter att ersätta olja med el i Sverige, än att exportera elen till Danmark.

6.6 på nordiskt

Perspektiv kraftutbyte

- De elproduktionsresurser som inte behövs för att täcka den sedvanliga förbrukningen av el bör i enlighet med nuvarande energipolitiska riktlinjer i första hand utnyttjas for oljeersättning i Sverige.

- Återstående kapacitet av detta slag bör utnyttjas för att exportera elkraft inom ramen för det nordiska kraftutbytet.

- De utbyggnader av överforingskapaciteten som nu är aktuella gör det möjligt att öka det tillfälliga Det finns elutbytet. därför inga skäl att fn fororda ytterligare utbyggnader av de nordiska samkörningsförbindelserna därutöver.

- I ett senare skede, tex då Sverige behöver ny elproduktionskapacitet, bör möjligheten att importera kraft på grundval av fasta avtal tas upp till prövning.

- Från de aspekter som här har diskuterats det nordisfungerar ka samarbetet i fråga om elkraft tillfredsställande och bör utvecklas på grundval av nu tillämpade principer.

68 SOU 1986: 16

styrmedel

7 Generella för

elanvändningen

Resonemangen i kapitel 5 ledde fram till slutsatsen att den långsiktiga energipolitiska strategi som statsmakterna har lagt fast kommer att leda fram till de mål som satts upp, bl a avveckling av kärnkraften, effektiv energianvändning och utveckling av ny energiteknik samt fortsatt minskat beroende av olja och andra importerade, miljöförorenande bränslen. Det förefaller därför fn inte finnas behov av några stora förändringar av de uppdragna riktlinjerna eller av att staten företar mer omfattande ingrepp i elmarknadens utveckling under de närmaste aren.

Denna bedömning förutsätter dock att alla aktörer på elmarknaden - distributörer och konsumenter (såväl enproducenter, skilda som företag, stora och små samt både offentligt och privat ägda) inte dröjer alltför länge med att anpassa sig till framtida knappare tillgång till el. I det följande skall granskas om det finns några hinder för denna anpassning och om den kan underlättas genom åtgärder från statsmakternas sida.

I avsnitt 4.1 redoordes för de viktigaste styrmedlen för elför-

I och med att man når delmål i energipolitiken och sörjningen. bla att förhållanden förändras, genom yttre påverkan tex internationella - behöver prisförändringar styrmedlen löpande ses över och ibland ändras. Flera av de beskrivna styrinstrumenten är relativt nya och har i Vissa fall knappast hunnit få fullt genomslag. Det gäller tex den utvecklade kommunala energiplaneringen. Inte heller prissättningen har aktivt utnyttjats som styrinstrument.

Detta är ytterligare ett skäl för att man nu bör vara försiktig med att göra stora förändringar i energipolitiken. Däremot finns det behov av vissa justeringar och tillägg till de styrmedel som redan är fastlagda. I syfte att skapa en sammanhängande och konsekvent elanvändningspolitik lämnas därför i det följande också vissa förslag och rekommendationer.

SOU 1986: 16 69

Målen för energipolitiken sätts av regering och riksdag, medan kommunerna har getts huvudansvar for genomförandet på lokal nivå. Innebörden i de övergripande målen är att behovet av skall energi tillgodoses på ett sätt som ger god hushållning med knappa resurser med stor hänsyn till De som miljön. åtgärder föreslås i detta kapitel är av generell karaktär och avser att skapa gynnsamma villkor för rationella investeringsbeslut och effektiv drift. Inom ramen for en i avseenden markmånga nadsekonomiskt styrd energiförsörjning har de karaktären av att förstärka de ekonomiska argumenten för att förbereda och underlätta omställningen från kärnkraften.

7.1 el

Prissättningen på

Som beskrevs kortfattat i det svenska kapitel 4, består kraftsystemet av kraftverk av skilda slag och ålder. De kostnarörliga derna i de olika kraftverken skiljer sig därför avsevärt åt (se figur 7.1). Det gör att den kortsiktiga marginalkostnaden i det samlade kraftsystemet, dvs kostnaden for att producera ytterligare en enhet (kWh) el i befintliga kraftverk, varierar starkt över året och dygnet allteftersom en skiftande elefterfrågan skall tillgodoses. De olika samkörs den sk anläggningarna på kraftbörsen så att man i första hand utnyttjar dem med lägsta rörliga produktionskostnader. När elefterfrågan är hög, tex under kalla vinterdagar, tas dyrare kraftverk i drift. Därmed höjs marginalkostnaderna i systemet. Producenterna och köper säljer kraft till varandra till priser som görs upp på tim- eller

dagbasis, Försäljningen pågår tills det blir balans mellan efter-

frågan och produktion till de för tillfället kostnalägsta möjliga derna. Vinsten av denna delas lika mellan samkörning producenterna, precis som vid samkörningen av det nordiska kraftsystemet.

Marginalkostnadsprissättning

Priser som avspeglar de kortsiktiga anses marginalkostnaderna ge bäst information till konsumenterna om kostnaderna for de resurser som tas i anspråk. leder

Marginalkostnadsprissättning

därför till optimal hushållning med resurser. Detta befintliga gäller för all produktion och inte bara Det är på energiområdet. också viktigt att priserna sätts efter de kortsiktiga marginalkostnaderna inom hela energiområdet, tex även på fjärrvärme. Annars riskerar man att de olika används ett energislagen på samhällsekonomiskt felaktigt sätt. Behöver resurser som tex elproduktionsanläggningar utökas eller förnyas, är det dock den långsiktiga marginalkostnaden som bör vara vägledande. Under ideala förhållanden är de kort- och långsiktiga marginalkostnaderna lika stora.

70 SOU 1986: 16

^ Rörlig kostnad, öre/kWh I l I l l I 60 i_ Gasturbin 50 -4 H

Kondens - olja

ovng kraft 40 _ Kondens - olja baskraft 30 .t Import

:i

20 .. Mottryck - olja r-Dagens prisnivå 4_ Mottryck -

10 4_ fastbranslel Figur 7.1

Karnkraft Vattenkraft Rörliga elproduk- 0 « x tionskostnader med . . 50 100 150 planerad produk- Produktionskapacitet, tionskapacitel år TWh/år 1 990.

Källa: Statens vattenfallsverk

Det innebär dock vissa svårigheter att genomföra marginalkostfullt ut på en sådan produkt som el. Den i det nadsprissättning närmaste momentana prissättning som råder i producentledet har hittills inte till rimliga kostnader kunnat föras vidare till abonnenterna, som är så många fler än de samkörande producenterna. Eftersom elkonsumenterna mycket sällan har möjlighet att variera sin förbrukning i samma takt som produktionskostnaderna kan förändras, i synnerhet inte hushållen, är det knappast heller meningsfullt att sträva efter en sådan prissättning. En fullständigt kostnadstrogen eltariff skulle dessutom bli komplicerad och förutsätta kontinuerliga eller mycket täta avläsningar av förbrukningen. Hittills har mätare som kan registrera förbrukningen i korta intervaller kostat så mycket att de bara varit ekonomiskt rimliga för abonnenter med mycket hög förbrukning, tex för stora industriföretag eller återdistribu-

törer.

Av dessa skäl har taxorna förenklats. Det gäller i synnerhet för lågspänningsleveranser, som består av en fast avgift relaterad till den effekt som abonnemanget avser, och en rörlig avgift, energiavgiften, som i de allra enklaste tarifferna är lika hög

under hela året. Tarifferna för större förbrukare är mer kost-

nadsanpassade, med bl a särskilda effekt- och högbelastningsavgifter samt energiavgifter som varierar under dygnet och året

SOU 1986: 16 71

med de kostnaderna rörliga för produktionen. Det är därvid den genomsnittliga marginalkostnaden i hela kraftsystemet för de olika perioderna under året som får till for beräkligga grund ning av energiavgifterna och som kan sägas bestämma elpriset, dvs energiavgiften i tariffen. Tariffnivån bestäms av samtliga avgiftselement energiavgifter, effektavgifter och fasta avgifter.

Energiprisutredningen (SOU 1981: 69) ansåg att de kortsiktiga marginalkostnaderna fick ett i stort sett godtagbart genomslag på elpriserna, men att det vore önskvärt att också lågspänningstaxan kunde utformas mer följsamt. En i denna riktutveckling ning har också skett. Nya typer av elmätare för mindre förbrukningsvolymer har konstruerats, vilket att låta gör det möjligt elpriserna variera över tiden med sk dygns- och säsongsdifferentierade tariffer. Dessa beskrivs närmare i avsnitt 7.4.

Elpriserna ökar

Under lång tid har elpriserna i Sverige varit i ett internalåga tionellt perspektiv, beroende den stora andelen på vattenkraft och på senare tid även på förhållandevis kärnkraft. Detta billig är en betydande fördel för svensk industri. I av många Sveriges konkurrentländer baseras elproduktionen vilket på kolkondens, ger nästan dubbelt så hög elprisnivå.

Som beskrivits tidigare, kommer den genomsnittliga marginalkostnaden under året successivt att öka, allteftersom dyrare kraftslag som oljeeldade mottrycks- och kondenskraftverk måste utnyttjas under allt längre perioder. Fördelen med marginalkostnadsprissättning är att denna snabbare prissättningsmetod än andra låter produktionskostnaderna slå igenom på konsumentpriserna. När den högre elprisnivån överstiger både fasta och rörliga kostnader för nya kraftverk, dvs den långsiktiga marginalkostnaden, blir en kapacitetsutbyggnad lönsam.

Förhindra oskäliga vinster

De olika kraftföretagens genomsnittliga produktionskostnader skiljer sig åt beroende på

produktionssammansättningen i resp

företag. Vissa kan ha mycket kostnader låga rörliga i sin produktion. Det gäller i synnerhet företag med en stor andel äldre Vattenkraftverk (som de ägt länge), men även de med stor produktionsandel äldre kärnkraft. Sådana vid marföretag gynnas ginalkostnadsprissättning, eftersom denna från de geutgår nomsnittliga rörliga kostnaderna i hela kraftsystemet. Det elpris konsumenterna har att betala överstiger därför de kraftigt rörliga kostnaderna hos vissa producenter och kan ge upphov till stora vinster. I ett skede med expansion av produktionskapa-

72 SOU 1986: 16

citeten, eller då äldre anläggningar behöver förnyas, kan vinsterna kommaatt tas i för nyinvesteringar, tex för att anspråk ersätta kärnkraft. -

För som inte några reinvesteringar kan det emellerföretag gör tid om dessa vinster är rimliga. statsmakterna bör ifrågasättas därför om man kan kan förhindra att oskäligt höga överväga vinster hos vissa kraftproducenter. Detta skulle uppkommer kunna åstadkommas genom att prissättningsprincipen ändramed beskattning, vilket fn sker genom att en särskild des, eller skatt tas ut på äldre vattenkraft.

T ex skulle kunna modifieras så att ett lägre pris prissättningen tas ut för en sätt bestämd grundkonsumtion och ett på något

högre pris på förbrukning därutöver. Sådana sk trappstegsta-

riffer har förekommit i länder. Aven om det kan vara några svårt att utforma trappstegstariffer bör förutsättningarna för

detta prövas.

Om nya fakta och analyser visar att principerna för prissättel bör förändras, kan staten medverka till detta dels ningen på att ge rekommendationer till kraftbolagen, inkl statligt genom Vattenfall, dels genom att ändra nivån och även formerna ägda för sitt krav på avkastning från Vattenfall.

Sammanfattning

av förslagen:

D Priserna på el bör sättas så att de motsvarar de kortsiktiga för produktion och distribution. Stamarginalkostnaderna tens bör i samarbete med SPK få i uppgift att energiverk utvecklingen av elprisema och de priskontinuerligt följa sättningsprinciper som tillämpas.

EJ för på el bör ses över i syfte att Principerna prissättning motverka att alltför stora vinster uppkommer i vissa kraftföretag som en följd av marginalkostnadsprissättning.

7.2 överföring och dis-

Kraftproduktion,

tribution

av el - belastningen - varierar ständigt bero- Förbrukningen ende olika konsumentgruppers skiftande forbrukningsmönspå ter. Industrins elefterfrågan växlar t ex över dygnet, veckan och året beroende på arbetstider och semestrar men även på grund av Behovet av el för uppvärmning skifkonjunkturförändringar. tar med årstider och temperaturer.

SOU 1986: 16 73

De senaste årens snabba tillväxt av 30

elförbrukningen (ungefär

TWh åren 1983-1985) beror elvärmens ex-

huvudsakligen på

pansion. Eftersom värmebehovet är störst under vintern har

detta förstärkt belastningens säsongsvariationer. I 7.2 refigur dovisas elförbrukningens säsongsvariationer fördelat elvärpå mebelastning och grundbelastning, dvs icke-temperaturrelaterad elförbrukning inom hushåll

industri, service, och spårbunden trafik.

^ Temperaturjusterade värden ----- -- GWh/vecka

3000 -

2500 - -

Elvärme

2000 - -

1500 --

1000 -t- Grundbelastning Figur 7.2 Faktisk och tempera- 500 turkorrigerad elvärmebelastning samt grundbelastning 1984. 1 10 20 30 40 52

Källa: Statens vattenfallsverk

Elproduktionssystemet

Elproduktionssystemet är uppbyggt så att det växlande elbehovet skall kunna tillgodoses till så låga kostnader som möjligt.

Det innebär att en större del av

produktionskapaciteten utgörs av sk baskraft med låga rörliga kostnader som kan täcka hela eller delar av grundbelastningen. För att möta bekortvariga Iastningstoppar används s k toppkraft, som också utnyttjas som reservkraft vid driftstörningar i basproduktionen. För baskraft

74 SOU 1986: 16

är det mest att välja kraftslag med låg vanligen fördelaktigt driftkostnad. kan motiveras, efter- Höga investeringskostnader som de kan fördelas en stor energiproduktion. För kortare på belastningstoppar är kraftverk med låga investeringskostnader mer lämpliga. På grund av deras i allmänhet korta utnyttjdriftkostnader mindre roll. ningstid spelar högre

F n utgörs baskraften av vattenkraft och kärnkraft med fastbränslebaserat som komplement. Oljebaserat motmottryck och kan tas i anspråk när effektbetryck oljekondensproduktion hovet ökar. effektutbyggnader har gjorts i vatten- Betydande kraftverk. I vattenmagasin kan vid god vattentillgång energi motsvarande till 30 TWh lagras för att tas ut vid från upp lämpligare tillfällen än vid naturlig gekraftbalanssynpunkt - under torrår nomströmning”. För extrema driftsituationer - finns en stor reserv i form av med extra kallt vinterväder att tillgå. Om det bara är fråga om att tillgodose oljekondens eller vid tillfälliga driftstörmycket kortvariga efterfrågetoppar ningar kan det vara lämpligare att köra gasturbinanläggningar (se figur 7.1).

Elvärmetillväxten har fått till att elförbrukningen blivit följd mer har man räknat med att det temperaturkänslig. Tidigare totala effektutnyttjandet ökar med ca 120 MW vid varje grads Erfarenheterna från den kalla vintern sjunkande temperatur. 1985 att temperaturkänsligheten är betydligt högre än tyder på så, kanske upp emot det dubbla.

Överförings- och distributionssystemen

ökande temperaturkänslighet och det väx- Elförbrukningens ande effektbehovet vintertid innebär problem inte bara för produktionssystemet utan också för överföringen på stamlinjenätet och den lokala distributionen av elkraft. Det ökande effektbehovet i södra och mellersta Sverige skulle till viss del kunna mer i Vattenkraftverk i Norrtillgodoses genom kraftproduktion land. i i stamnätet från Begränsningar överföringskapaciteten norr till söder medför att denna inte kan utnyttjas till möjlighet fullo.

Emellertid pågår nu omfattande ombyggnader och förstärkningar av stamnätet. Bla byts ett flertal 220 kV-ledningar till 400 kV. Det gör att både överföringskapacitet och leveranssäkerhet förbättras.

Även den av en ny förbindelse mellan planerade utbyggnaden södra Finland och Mellansverige innebär att möjligheterna att föra över kraft från norra till mellersta och södra Sverige ökar. Svensk kraft kan matas in i Finland genom förbindelsen över

SOU 1986: 16 75

gränsen i norr, föras ner via det finska stamnätet, och tas ut över den nya länken längre söderut. Detta är eftersom möjligt det finns i det finska ledig överföringskapacitet nätet.

Beroende på men också

belastningsökningar på normal förslit-

ning har även de regionala och lokala näten behövt ut byggas och förbättras, bl a för att kunna bibehålla leveranssäkerheten. På lokal nivå har under senare år omfattande arbeten genomförts i distributionsnäten för att kunna klara från övergången olja till elvärme i Det bebyggelsen. är i synnerhet i äldre småhusområden som svaga och slitna nät har behövt rustas upp och byggas ut. Dessa nätförstärkningar pågår fortlöpande, men inga uppgifter finns tillgängliga om det återstående behovet av investeringar i regionala och lokala distributionssystem. Statens vattenfallsverk, som svarar för leveranser till ca 6% av landets lågspänningsabonnenter, räknar för sina distributionsområden med att investera 3 kronor drygt miljarder i regionala nätförstärkningar och nära 2 miljarder kronor i lokala nät under budgetåren 1985/86- 1990/91. I en till 1984 års specialstudie långtidsutredning (SOU 1984: 5) har Vattenfalls bedömning tagits till utgångspunkt för en uppskattning av landets totala investeringsbehov i lokala kraftnät. Under perioden 1984- 1989 beräknas således upprustning och behövas till en utbyggnad kostnad av ca 11,5 miljarder kronor. Om även i investeringar stamnät, regionala nät samt

driftövervakningsanläggningar

m m medräknas, uppskattas de totala kostnaderna under perioden till nära 20 miljarder kronor. En stor del av dessa kostnader föranleds av reinvesteringar i nät. befintliga

Konvertering till elvärme

En stor del av de oljeeldade småhusen har redan över till gått elvärme. Enligt en enkät om småhusens uppvärmning som genomfördes av KRAFTSAM i mars 1985, återstår dock en betydande potential. Av landets 1 672 000 småhus hade ca 55 % ren elvärme eller elkombipannor. Av återstoden, 730000 småhus, eldades 290 000 hus enbart med enkäten ca olja. Enligt planerar 150000 småhusägare som under 1984 inte alls elutnyttjade värme att öka sin elanvändning för uppvärmning. I energiverkets delutredning beräknades konverteringspotentialen till ca 300000 hus som, om den hittillsvarande konverteringstakten består, kan ha övergått till elvärme inom av 6-8 år. loppet

Eftersom inga helt tillförlitliga, samlade om eldistriuppgifter butörernas investeringsplaner finns, det inte att bedöma går vilka kostnader för utbyggnad och av distribuförstärkning tionssystemen som den återstående konverteringen till elvärme kommer att föra med sig. Det är därför att sådana angeläget uppgifter omgående samlas in. Det kan inte uteslutas att fort-

.76 SOU 1986: 16

satt ytterligare stora investeringar i låg-

konverteringnmedfor

Aven om sådana investeringar kan vara lönspänningsnäten. samma för eldistributörerna, kan det ifrågasättas om lönsamheten alltid även i ett samhällsekonomiskt perspektiv. I gäller områden med otillräcklig nätkapacitet kan tex andra uppän elvärme att föredra, som tex vär-

värmningsalternativ vara

eller fastbränsleeldning. Aven mer långtgående eller mepumpar kanske hushållningsåtgärder kan vara ett annat tidigarelagda alternativ. Det är inte givet att lösningen på distributionsproblemet alltid är en utbyggnad av nätkapaciteten.

Kommunal styrning

leder detta till att det kan ñxmas skäl för att Sammantaget närmare den samhällsekonomiska lönsamheten av fortpröva satt till elvärme i småhus. Driftsekonomiska skäl, övergång möjligheter att skjuta upp reinvesteringar m m, kan i vissa fall tom motivera en konvertering från elvärme. Det kan därför eventuellt vara att inom ramen för den kommunala lämpligt energiplaneringen utvidga kommunernas möjligheter att styra i olika områden av kommunen. Ytterligare beelanvändningen av eldistributörernas leveransplikt kan tex bli akgränsningar tuella.

Bestämmelserna i den sk (1902: 71) medger emellertid ellagen inte sådan kommunal Ellagen, som alltså tillkom för styrning. kan vara en för samhälmer än 80 år sedan, sägas samlingslag lets av elmarknaden i ett flertal olika avseenden. reglering och revideringar av lagen har vidta-

Åtskilliga kompletteringar

under årens varav en av de senaste föranleddes av gits lopp, riksdagens beslut angående utvecklad kommunal energiplane-

ring.

Enligt en av de i detta sammanhang viktigaste bestämmelserna i krävs tillstånd av statsmakterna (koncession) för att lagen distribuera elkraft. ett tekniskt monopol i Härigenom skapas eldistributionsledet. För att konsumenterna innehåller skydda bestämmelser om leveransskyldighet för normala förlagen Koncessionsinnehavare måste dessutom brukningsändamål. underkasta sig av elpriset och övriga villkor för ellereglering veranserna. for el för uppvärmning har på se- Leveransplikten nare tid inskränkts i områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses distribueras. För elleveranser till väri sådana områden gäller särskilda bestämmelser. mepumpar

Elvärmens starka expansion under senare år har lett till att elmarknaden har blivit en alltmer integrerad del av den totala Detta har inte kunnat förutses i energimarknaden. givetvis Dess bestämmelser (med ovan nämnda unellagen. generella

SOU 1986: 16 77

dantag) om leveransskyldighet och såsom prisreglering kan, elmarknaden utvecklats, få samhällsekonomiskt mindre önskvärda konsekvenser. Prisregleringen motverkar att prismekanismerna används för att hålla tillbaka lättersättlig, priskänslig elvärme. När efterfrågan el ökar kort medför på på sikt, därför leveransplikten att elproducenter och distributörer inte har något annat val än att bygga ut kapaciteten.

Olönsam utbyggnad

Med tanke på att en stor del av den el som i används för dag uppvärmning kommer att falla bort sikt vid på längre knappare tillgång till el, finns det risk för att kommer till utbyggnader stånd, åtminstone av distributionskapacitet, som är olönsamma i det längre perspektivet.

Det finns också risk för att leveransskyldigheten kommer att stå i strid med de nationella energipolitiska målen. Den strategi som lagts fast för kärnkraftens bla att avveckling bygger på under en övergångstid el för att ersätta utnyttja olja för uppvärmning. Detta sker i anläggningar som lätt kan ställas om, bl a i avbrytbara och avkopplingsbara elpannor.

När eltillgången blir knappare är avsikten att dessa elpannor inte längre skall utnyttjas för baslast. Man får dock antagligen räkna med att vissa abonnenter till avkopplingsbara elpannor kan vilja fortsätta att driva dem detta även om det i så på sätt, fall får ske inom ramen för normala och därmed abonnemang till högre kostnader. Redan i kan man se tendenser dag till detta. Som exempel kan nämnas att ca en tredjedel av eluttaget för avkopplingsbara elpannor kvar efter den 29 november låg _ . 1985, då skattebefrielsen i med leveransvillkoren enlighet upp- Flgur 73 hörde, trots att detta innebar 5 öre/kWh kostnadsökningar på till av

Elleuçranser (se 7.3). Det är oklart om

figur ellagens bestämmelse om levekopplzngsbara elpannor 1985. Under december måste av

kraftbalansskäl olje- Nacka

h

baserade kraftverk utnyttjas. Leveranserna till de avkopplingsbara elpannorna borde då helt ha upphört i enlighet med avtalen med kraftleverantörerna och vill- -] .

ning av elskatt. Trots l 25 52 det fortsatte ca en Å, 7935 _ _ _ _ _År 1985 tredjedel av leveranserna. Källa: KRAFTSAMs krafthushållningsrapporter

78 SOU 1986: 16

förhindrar att samhället ingriper för att styra elleveransplikt ranserna till de i teknisk men kanske inte i juridisk mening avkopplingsbara elpannorna.

Det finns således flera skäl for att se över ellagen. Justeringar bör göras, så att den stämmer bättre överens med de nya förhållanden som råder på elmarknaden och framför allt de förändringar som kan förutses. I det längre perspektivet kan samhället behöva utveckla sina instrument for att styra elanvändningen.

Sammanfattning av förslagen:

_ EJ En sammanställning bör göras av de investeringsbehov som kan foranledas av fortsatt övergång från oljeeldning till elvärme i bl a småhus.

EJ Ellagen bör ses över bla i syfte att utveckla samhällets möjligheter att styra elanvändningen.

7.3 Villkorliga elleveranser

Om distributions- och produktionssystem kunde utbefintliga nyttjas effektivare än nu skulle både privatekonomiska och samhällsekonomiska fördelar uppnås. Genom att jämna ut variationerna i marginalkostnad (belastningstopparna) skulle anav kunna minimeras. Detta skulle vändningen dyrare kraftslag konsumenterna genom att eltariffens energiavgift borde gynna kunna hållas på en lägre nivå än utan utjämning. Det skulle också vara för eldistributörerna som i viss mån fördelaktigt skulle kunna skjuta upp kapacitetsutbyggnad och upprustning av Dessutom skulle överföringsförlusterna minsanläggningar. ka vilket också bidrar till att elpriset kan hållas nere.

Variationerna i marginalkostnaderna är av två olika slag. Det är de förutsebara Växlingarna, som främst beror på att elefterskiftar över året och dygnet, och att vattenkraft och frågan kärnkraft inte alltid räcker till för att tillgodose elbehovet. Dessa belastningstoppar kan påverkas genom att marginalkostnaderna får slå igenom på elpriset, tex i form av tidsdifferentierade eltariffer.

Det är också om oförutsedda, ej påverkbara variationer fråga beroende bla vattentillrinning, temperatur och på tillgängpå i kärnkraftverken. Vid torrår eller extremt kallt väder lighet kan reservkraft behöva tas i drift eller kraft importeras från vilket höjer marginalkostnaderna i kraftsystegrannländerna, met. Den kalla vintern 1985 är ett exempel på en sådan ovanligt situation.

SOU 1986: 16 79

Dessa klimat- och temperaturberoende i växlingar tillgången på el kan knappast påverkas av från åtgärder kraftproducenter eller andra, utöver den som sker lagring i vattenmagasinen. I stället kan man parera på användningssidan genom att på olika sätt styra bort delar av elefterfrågan. Ett sådan exempel på styrning är de tillfälliga leveranserna av el till stora elpannor i ijärrvärmenät och industri. Dessa leveranser av sk sekunda el skall upphöra när oljebaserade

elproduktionsanläggningar mås-

te tas i drift och sker därför till lägre priser än de prima leveranserna som garanteras under hela året.

Att styra

elanvändningen

Den största bufferten är fn de på elanvändningssidan avkopplingsbara elpannorna. Hösten 1985 var pannor med en sammanlagd effekt på ca 2 700 MW i drift med en maximal elproduktion vid helårsutnyttjande på 9-10 TWh. ca 850 MW Ytterligare beräknades tillkomma fram till årsskiftet 1985-1986. Avsikten med de senaste årens stora satsningar att marknadsföra på avkopplingsbar (och avbrytbar) el har dock inte i första hand varit att styra elanvändningen. har snarare Syftet varit att få avsättning för den överkapacitet i som finns unkraftsystemet der normalår sedan några år tillbaka. Leveransvillkoren och reglerna för skattebefrielse utformades dock så att användningen av pannorna kunde styras. Den kalla vintern 1985 kom därför de avkopplingsbara att som elpannorna fungera regulatorer av förbrukningen. Under var såleperioden januari-april des leveranserna till dessa pannor mycket små.

Kraftproducenterna har också planerat en ganska omfattande försäljning av avbrytbar kraft till mindre i blockcenelpannor traler och enskilda fastigheter. Eftersom el i avbrytbara pannor huvudsakligen ersätter lättare eldningsoljor har man räknat med att betalningsförmågan för avbrytbara leveranser skulle vara högre än för de avkopplingsbara. Leveranserna till de mindre, avbrytbara elpannorna sker också på villkor som ligger ganska nära den prima elkraftens, både vad och gäller pris garanterad drifttid (f n minst 8 000 timmar har per år). Hittills dock ganska få avbrytbara elpannor installerats (ca 250 MW). Intresset från de tilltänkta kunderna har varit begränsat.

Kraftleverantörernas möjligheter att styra elanvändningen skulle naturligtvis kunna utökas till andra abonnentgrupper. Förmånliga villkor skulle kunna erbjudas för sekunda leveranser även till små elpannor, tex i småhus med bivalenta värmesystem. Ett villkor för att detta skall vara lönsamt är troligen att förbrukningen kan regleras med eller likrundstyrningsrelä nande.

80 SOU 1986: 16

Förutsättningarna för att styra efterfrågan från olika grupper av elkonsumenter varierar alltså. Det är därför angeläget att kostnaderna för styrningen ställs mot de styreffekter som ka uppnås inom de olika konsumentgrupperna.

Avkopplingsbara elpannor bör behållas

Kostnaderna per energienhet för att styra de avkopplingsbara elpannorna är förhållandevis låga, eftersom det är fråga om få abonnenter och stora kvantiteter el som kan regleras. För de avbrytbara elleveranserna kan det bli fråga om att styra betydligt fler pannor och mindre kvantiteter el per abonnent. Det system som har utvecklats för att reglera dessa pannor med signaler över radionätet bedöms dock bli lönsamt. Rundstyrning av små elvärmeleveranser är däremot troligen bara fördelaktigt i undantagsfall. Det rör sig om ett stort antal abonnenter men jämförelsevis små kvantiteter el som kan styras undan i denna elvärmegrupp. Dessa leveranser är det sannolikt mer effektivt att påverka via marknadsmekanismerna.

Således förefaller de avkopplingsbara elpannorna vara de mest ändamålsenliga för att utjämna oförutsedda ojämnheter i eltillgången. Därför borde det vara fördelaktigt att installera fler sådana elpannor. Det verkar dock som om den högsta möjliga försäljningen i stort sett redan är nådd. I fjärrvärmesystemen, där de avkopplingsbara elpannorna fått störst avsättning, har samtidigt betydande kapacitetsutbyggnader i form av fastbränsleeldade anläggningar orts. På grund av de höga kapitalkostnaderna förutsätter lönsamheten för dessa anläggningar att de används för baslast. Det ekonomiska utfallet av att investera i nya avkopplingsbara elpannor i samma fjärrvärmenät är därför dåligt, eftersom även dessa kräver en relativt lång årlig drifttid för att investeringen skall vara lönsam. Att installera en stor elpanna enbart för lastutjämning under kortare perioder av året är ekonomiskt ofördelaktigt, också med nuvarande skattebefrielse.

I de fall man inte satsat på fastbränsle, och om elpannorna som planerats vid investeringstillfället kan användas 6 000-7 000 timmar per år, är det ekonomiska utfallet naturligtvis betydligt gynnsammare. När investeringarna i elpannorna väl är gjorda, och i ännu högre grad när de är återbetalda (vilket i de mest lönsamma fallen kan ske inom ett par år) är det att fördelaktigt behålla pannorna även vid successivt minskande drifttider.

Installationerna av nya avkopplingsbara elpannor förefaller nu alltså ha nått sitt tak. Mot en fortsatt expansion talar också den aktuella utvecklingen av elefterfrågan. Om den snabba tillväxten inte bryts mycket snart, år det tveksamt om leveransutfäs-

SOU 1986: 16 81

6- 16-253

telser av det slag som hittills kan lämnats, erbjudas för nytillkommande elpannor.

Sannolikheten for detta styrks av den analys av elanvändningen åren 1980-1985 som statens redovisat och som energiverk återgetts i kapitel 3. Den bedömning av kraftbalansen under 1986 som samtidigt gjordes, tyder att ingen el kan levereras på till avkopplingsbara elpannor under 1986 om oljekondensproduktion skall kunna undvikas. Leveranserna vid normalårsförhållanden år 1990 bedöms understiga 1 TW (se figur 3.3).

Detta innebär också att förutsättningarna för ett större utnyttjande av avbrytbara elpannor inte heller är så En viss goda. expansion av marknaden for de avbrytbara har anelpannorna setts vara möjlig i sådana oljeeldade block- och fastighetscentraler där fastbränsle eller värmepumpar av olika skäl inte är lämpliga (man räknar tex med att endast ca 20% av dessa centraler har tillräckligt stort lokalutrymme för en fastbränslepanna). Men av ovannämnda skäl har de största kraftproducenterna sedan hösten 1985 upphört med sin aktiva marknadsföring av avkopplingsbara elleveranser och lär överväga att göra detsamma med de avbrytbara elpannorna.

Slutsatsen av det förda resonemanget är att de levevillkorliga ransformerna bör behållas for att reglera även i efterfrågan senare skeden när elpannornas roll som baslast Det upphört. kan eventuellt även vara att införa likartade villfördelaktigt kor for elleveranser till mindre forbrukare, t ex till kombipannor i småhus.

Sammanfattning av förslag:

D Kraftindustrin bör rekommenderas att behålla och vidareutveckla kontraktsformerna för villkorliga elleveranser.

7.4 Tidstariffer

Som nämndes tidigare är variationerna i de kortsiktiga marginalkostnaderna till viss del forutsebara, eftersom de orsakas av mer eller mindre återkommande regelbundet förändringar i efterfrågemönstret. Det rör sig t ex om variationer mellan dag och natt beroende på bla arbetstider och mellan årstider beroende på uppvärmningsbehov, semestrar etc.

Dessa variationer kan motverkas med av hjälp prissättningen. Genom att låta marginalkostnaderna slå starkare i eligenom tarifferna skulle delar av kunna förbrukningen forskjutas till tider med lägre belastning på kraftsystemet. KRAFTSAM räk-

82 SOU 1386: 16

nar i sin prognos från år 1984 med att ca 6 TWh skulle kunna omfördelas år 1995 med hjälp av tidstariffer. Detta gäller främst mindre förbrukare med elvärme, eftersom tarifferna för högspänningsleveranser vanligen är relativt kostnadstrogna.

I lågspänningsavgifterna är däremot eltariffens rörliga del, energiavgiften, vanligen enhetlig under hela året oavsett de rörliga produktionskostnaderna. Vissa eldistributörer har dock erbjudit sina elvärmeabonnenter en dag/nattdifferentierad taxa. En utveckling mot lågspänningstariffer som bättre avspeglar de verkliga kostnaderna för elproduktionen och distributionen pågår sedan några år. Sådana tariffer, som är dygns- och säsongsdifferentierade erbjuds av några eldistributörer till bla nya elvärmeabonnenter.

Introduktion av tidstariffer

I Svenska Elverksföreningens regi har också en försöksverksamhet med tidstariffer inletts under våren 1985. Verksamheten är främst inriktad på småhus med elvärme. För att tidstariffer skall kunna införas har inom försöksprojektet utvecklats en elektronisk elmätare. Med denna nya mätare möjliggörs registrering av det faktiska effektuttaget och av energiförbrukningen under fyra olika tidsperioder (vintervardagar, vinternätter och -helger, vår och höst samt sommar). Även effektavgifterna kan därmed varieras, tex mellan hög- och låglasttid. I 7.4 visas ett exemel på en tidstariff som har införts av en figur av de större eldistributörerna from den 1 januari 1986. Energiavgiften under vinterdagar är i denna taxa mer än dubbelt så hög (44 öre/kWh inkl skatt) som under sommarnätter (20 öre/kWh). Effektavgiften under låglasttid är bara en fjärdedel (60 kr/kW, år) av avgiften vid höglasttid (240 kr/kW, år).

Med tidstariffer kan elkonsumenterna påverkas att ändra sina förbrukningsvanor, vilket både de och samhället kan tjäna på. Med omställbara, bivalenta värmesystem, tex kombipannor, kan elvärme ersättas med bl a olje- eller Vedeldning under höglasttid. Härigenom kan elkonsumenterna dra nytta av tillfälliga ändringar i prisrelationerna mellan olika energislag. Vidare kan elförbrukningen för värme och tappvarmvatten förskjutas till nattetid med hjälp av varmvattenackumulering.

I viss mån skulle givetvis även mönstret för förbrukning av hushållsel kunna ändras. Tvätt, disk, bakning, bastubad mm skulle dock bara med betydande olägenheter kunna förläggas till sena kvällar och helger. Med dagens elpriser är detta inte heller särskilt lönsamt. Som framgår av bilaga 12 i Ds I 1986: 2, rör det sig om en möjlig vinst för ett hushåll på högst ett par hundra kronor per år. Därför är det fn knappast motiverat att

SOU 1986: 16 83

\ Energiavgift inkl. skatt öre/ kWh

40 Figur 7.4 Exempel på tidstariff. Energiavgiften varierar dels mellan vinterdagar (måndagfredag 07-21) och vinternätter och -hel- 20 ger, dels mellan vinterperioden (november-mars) och vårsommar-höst (apriloktober). Effektavgiften under höglasttid

är fyra gånger högre Månad\

än under låglasttid. JFMAMJJAéöüD Källa: Stockholm Energi

investera i nya elmätare för att enbart hushållsförbrukstyra ning.

Lägre elkostnader

Men elvärmeabonnentøer kan med tidstariffer redan i få

dag betydligt lägre kostnader för sin elenergiförbrukning. Genom att anpassa sitt förbrukningsmönster kan dessa abonnenter dessutom minska effektuttaget, vilket kan effektavge lägre gifter (säkringsavgifter).

Det är angeläget att möjligheterna att effekt tas tillvara. spara

En utjämning av effekttopparna kan få särskilt stor betydelse for de lokala lågspänningsnäten. Om nät inte klarar befintliga den växande elvärmebelastningen kan det vara mera lönsamt

att investera i nya elmätare för tidstariffer än att rusta och upp

bygga ut distributionsanläggningarna.

Tidstarifferna kan också medverka till en från

smidig återgång elvärme till andra värmeformer. När elpriserna börjar stiga finns det en viss risk att rekonverteringen från el går onödigt

snabbt. De abonnenter som har bivalenta bör fortvärmesystem sätta att elvärme under tider utnyttja då produktionen fortfa-

rande är billig och det finns i elnäten. kapacitet Härigenom uppfylls syftet att utjämna förbrukningen och få medellägre

kostnader för elproduktionen. Såväl konsumentintresse som

84 SOU 1986: 16

samhällsekonomi talar alltså för en snabb introduktion av dygns- och säsongsdifferentierade eltariffer.

Trots det har införandet dragit ut på tiden. Frågan har varit aktuell länge, den har tagits upp av bl a konsekvensutredningen i slutet av 1970-talet och därefter av energiprisutredningen m fl. Men ändå har inte försöksverksamheten med en fullt utvecklad tidstaxa kommit igång förrän nu, i mitten av 1980-talet. Försöi skala ken sker dessutom mycket blygsam den första etappen omfattar bara ett par tusen abonnenter. Det kan inte uteslutas att bristande intresse hos eldistributörerna kan vara en förklaring till detta. De kan ju inte vinna några omedelbara fördelar på att elförbrukningen reduceras. Det är därför angeläget att lcraftproducentema så snart som är möjligt med hänsyn till ingångna avtal låter variationerna i de kortsiktiga marginalkostnadema för elproduktionen få större genomslag även i högspânningstaxiffema. På så sätt kan incitamenten ökas för återdistributörerna att införa tidstariffer.

Påskynda utvecklingen

Eftersom utvecklingen av tidstariffer ändå förefaller att vara på rätt väg - Svenska Elverksföreningens försöksverksamhet kan nämnas och att t ex Vattenfall har uttalat att man tänker intensifiera arbetet med att införa tidstariffer i sina distributionsområden - finns det inte skäl att nu föreslå påskyndande åtgärder. Mot detta talar också att det i det inledande skedet med ny teknik och utrustning för förbrukningsmätning finns risk för inkörningsproblem av olika slag. Med detta i åtanke bör statsmakterna bevaka att introduktionen sker i en takt och omfattning som svarar mot tidstariffernas ekonomiska fördelar för konsumenterna och samhällsekonomin. Det torde fn inte vara aktuellt att införa tidstariffer för hushållsabonnenter i flerbostadshus. Men de bör införas så snart som möjligt för nytillkommande elvärmeabonnemang, såväl vid nyanslutning som vid konvertering från oljeeldning. Det skulle kunna motverka att nya värmesystem som inte är anpassade till elproduktionens kostnadsstruktur installeras. Som exempel på sådana system kan nämnas eldrivna värmepumpar med annan elvärme, tex direktel, som spetslast.

Ytterligare ett skäl för en snabb introduktion är att staten har intresse av att få kunskap om hur effektiva tidstariffer är i praktiken som styrmedel för elanvändningen. Man kan också tidigt skaffa sig erfarenheter av eventuella negativa följder. Elförbrukningen bör naturligtvis inte påverkas så mycket att nya belastningstoppar uppstår vid tidpunkter som nu är lågt belastade. Inte heller bör konsumenterna ges en överdriven uppfattning om hur mycket de kan spara med olika anpass-

SOU 1986: 16 35

ningsåtgärder. Allt för långtgående förändringar av elkonsumtionsmönstret kan få oönskade sociala konsekvenser utan att vägas upp av ekonomiska fördelar.

Det förefaller rimligt att alla elvärmeabonnenter som har omställbara värmesystem eller möjlighet att dygnsackumulera värme och/eller tappvarmvatten skall ha fått till tidstillgång tariffer inom ett par år. Utvecklingen bör därför stämmas av mot slutet av 1980-talet. statsmakterna bör då åter om pröva det finns behov av styrande åtgärder. Samtidigt kan konsumenternas reaktioner på tidstarifferna behöva utvärderas och tariffernas detaljutformning ses över. Eventuellt kan det bli aktuellt att tex differentiera både energi- och effektavgiften ytterligare.

Aktivare marknadskontakter med

elanvändarna

De prishöjningar som blir följden av att elefterfrågan växer blir kännbara för elkonsumenterna och för samhällsekonomin i sin helhet. I sin anslagsframställning för 1986/87 anbudgetåret mäler Vattenfall att verket har för avsikt att på olika sätt medverka till att elanvändningen effektiviseras och ersätts med annan energi. Exempel på åtgärder som kan komma i i fråga elhushållningsprogrammet är gynnsamma villkor för effektivare elanvändning, forskning, utveckling och demonstration av olika energilösningar samt rådgivning till abonnenterna. Syftet med åtgärderna är att skjuta upp utbyggnad av ny kraftproduktion. Elpriserna kan då hållas på lägre nivå under en längre tid, vilket gynnar konsumenterna och ger en tidsfrist för längre utveckling av ny elproduktionsteknik.

Vattenfall kommer således att genomgå en på många sätt önskvärd utveckling. De arbetssätt som anges bör kunna ge väsentliga bidrag till en god utveckling på elområdet, om de får en vidare tillämpning bland kraftföretag och, framför allt, eldistributörer. Detta diskuteras i den expertstudie som redovisas i Ds I 1986: 4 (Elkraftkulturen i en ny situation en skiss till en aktörsorienterad strategi inför kärnkraftsavvecklingen).

Huvudtanken i studien är att eldistributörernas organisation utgör en viktig och hittills resurs för en decentraliseoutnyttjad rad hjälp till elanvändarna att effektivisera sin elförbrukning. Eftersom kraftföretag och distributörer står inför själva en ny situation i samband med att totalt kan komma elanvändningen att minska, bör de ha anledning att överväga nya företagsstrategier. Aktiva insatser på marknadssidan för att abonnenhjälpa terna att effektivisera elanvändningen, kapa effekttoppar, etc, bör därvid kunna bli ett viktigt inslag. Företagens investerings-

86 SOU 1986: 16

planering underlättas, samtidigt som möjligheter öppnas att sysselsätta personalen med nya, viktiga uppgifter.

En drivkraft är därvid de vinster som företagen kan göra på en bättre optimering av det totala elsyförsörjningssidan genom stemet. Det bör vara möjligt att med statliga åtgärder förstärka företagens egna drivkrafter. I expertstudien skisseras en metod som att elskatten progressiv utan därför

bygger på görs att höjas

vid nuvarande nivå på elanvändningen i landet. Aven en skatt ingår. Systemet påminner i sina huvudpå kondensproduktion drag om de metoder att stimulera effektivare elanvändning som använts på sina håll i USA.

Studiens tankegångar om att skapa incitament för kraftproducenter och distributörer att medverka till effektivisering av elanvändningen är intressanta. I den mån detta kan genomföras, öppnas en väg till att skjuta drastiska elprishöjningar på framtiden och ändå nå en effektivare energianvändning. Detta skulle kunna ge svensk industri bibehållna konkurrensfördelar i form av ett måttligt elpris, samtidigt som kärnkraftsavveckskulle underlättas av en låg total elanvändning. Möjliglingen heterna att stimulera kraftproducenter och distributörer med de som diskuteras i expertstudien bör därför utvecklas visyften dare.

av

Sammanfattning förslagen:

D Statens energiverk bör få i uppdrag att följa införandet av tidstariffer med avseende på takt och omfattning samt redovisa positiva och negativa effekter av dessa på energianvändningen och eventuella andra konsekvenser.

EI Möjligheterna att ge kraftföretag och eldistributörer förstärkta incitament att aktivt utveckla sina marknadskontakter med elanvändarna bör utredas. Syftet är att ge abonnenterna ökad hjälp att effektivisera sin elanvändning och samtidigt öka företagens möjligheter till en förutseende investeringsplanering.

7.5 el

Beskattning

av Elabonnenternas kostnader utgörs dels av kraftproducenternas och distributörernas priser, dels av energiskatt. Skattens utformning och storlek bestäms huvudsakligen av statsfinansiella skäl, men också av önskemål om att påverka energianvändningen.

SOU 1986: 16 87

Reglerna for energibeskattningen har relativt ändrats nyligen genom riksdagsbeslut (prop 1983/84: 28). Energiskatterna utgår som styckeskatt och är enhetliga under året. För att skatten skall främja de energipolitiska målen har, räknat per energiinnehåll, skattesatserna på kol och naturgas satts till 50% resp 75 % av skatten på olja. I och med att inhemska bränslen from den 1 januari 1984 befriats från mervärdesskatt är dessa bränslen numera helt skattefria.

Skatten på el är inte lika för alla abonnenter. Hushållen betalar högre skatt än industrin. Sedan december 1984 är skatten på kraft som används for industriell verksamhet 5 öre/kWh for förbrukning som överstiger 40 000 kWh per år. Industriabonnenterna får fn nedsättning av bl a energiskatterna, så att deras totala skattebelastning inte överstiger 1,5 % av saluvärdet. Nedsättningen omfattar dock inte avgifter på energi. Kan elkraften dessutom betraktas som råvara i den industriella processen är elanvändningen helt skattebefriad. I de norra delarna av landet utgår elskatt med 6,2 öre/kWh om det inte är fråga om industriell verksamhet. I övriga delar av landet är elskatten 7,2 öre/kWh utom for industrin. Avkopplingsbara elpannor är skattebefriade, bl a under förutsättning att inga oljebaserade kraftverk har varit i drift fem dygn fore leveransen till elpannorna.

Stämmer skatten med målen?

Eftersom elskatten som en utgår styckeskatt per energienhet, utgör den en högre andel av elproduktionskostnaderna under vår, sommar och höst än under vintern. Under större delen av året då bara vattenkraft och kärnkraft utnyttjas, är energiskatten ungefär lika stor som elproduktionskostnaderna. Man kan ifrågasätta om detta är lämpligt med tanke på att energiskatterna bör stå i samklang med de energipolitiska målen.

För större elförbrukare gäller redan nu eltariffer med energiavgifter som varierar under dygnet och året. I takt med att tidstariffer blir vanligt även för lågspänningsabonnenter kommer en allt större del av elleveranserna att omfattas av denna av typ prissättning. Elskatten är däremot densamma oavsett vid vilken tidpunkt elen används. När tex en sådan tidstariff som visades i figur 7.4 tillämpas, kan skatten till 56% uppgå drygt av energiavgiften under sommartid men bara 20 % under vinterdagar. Skatten kommer på så sätt att motverka de nya tidstarifferna. Det skulle stämma bättre med de energipolitiska intentionerna om skattesatsen utgjorde ungefär samma andel av priset under hela året, dvs var Detta värdeproportionell. behöver inte medföra någon förändring av det totala skatteuttaget. Elskatten skulle då komma att samverka med tidstariffer och med de förmånliga villkoren for leveranser till tillfälliga

88 SOU 1986: 16

och avbrytbara elpannor. På så sätt skulle avkopplingsbara incitamenten till effektivare utnyttjande av befintliga produktions- och distributionsresurser kunna förstärkas ytterligare.

I tabell 7.1 illustreras ett sätt att utforma en proportionell elskatt för ett elvärmt småhus. För enkelhetens skull har en dubbeltariff valts som utgångspunkt i exemplet och den vanlig tänkta skatten beräknats enbart på energiavgiften. Med en skattesats som är mot tariffens olika energiavgifter procentuell skulle skatten bli 2 öre/kWh under höglasttid och 2 högre öre/kWh under låglasttid än dagens skattesats på 7,2 lägre öre/kWh under hela Skattesatsen blir med den propordygnet. tionella skatten genomgående 32 % av energiavgifterna jämfört med nuvarande 20 % (höglasttid) resp 44 % (låglasttid).

Tabell 7.1 Förenklat exempel på värdeproportionell elskatt. Det baseras dubbeltariff i stället för en fullt utbyggd på en vanlig tidstariff. Den tänkta skatten är procentuell mot energiavgiften och inte mot hela tariffen.

Förbrukning, Energiavgift öre/kWh 28,8 16,2 27

Nuvarande skatt öre/kWh, motsvarande 7,2 7,2 7,2 20 44 27 % av energiavgiften 1 080 1 080 2 160 total skatt, kr/år

Procentuell skatt 32 32 % av energiavgiften motsvarande öre/kWh 9,2 5,2 total skatt, kr/år 1 380 780

1 Om elförbrukningen var jämnt fördelad över dygnet skulle ca 20000 kWh per år förbrukas mellan kl 06-21 varje dygn och ca 10 000 kWh per år mellan kl 21-06. I exemplet antas elförbrukningen för uppske enbart mellan kl 21 -06, vilket värmning av tappvarmvatten medför att en förbrukning på ca 5 000 kWh per år förskjuts till kl 21- 06.

Undersök elskatt

värdeproportionell

Det finns andra sätt att utforma en vârdeproportionell

givetvis elskatt. Man kan t ex behålla styckeskatten, men låta den vari-

SOU 1986: 16

era i storlek under året och i likhet med dygnet tidstarifferna. Det har i denna inte varit utredning möjligt att i detalj studera vilken metod som är mest De ändamålsenlig. skattetekniska och praktiska förutsättningarna för en värdeproportionell elskatt bör undersökas närmare innan konkreta lämnas. Detta förslag skulle kunna ske i samband med att ett beslutsunderlag tas fram inför omprövningen år 1987 av skattebefrielsen för de avkopplingsbara elpannorna.

Som nämndes i avsnitt 7.1 kan

marginalkostnadsprissättning

ge upphov till stora vinster för kraftföretag som kan producera el till låga kostnader. För att komma till rätta med dessa överskott kan det på längre sikt bli aktuellt att justera principerna för prissättningen. Alternativt kan beskattningen tas till hjälp. För att få ett fullständigt i denna

beslutsunderlag fråga, kan det

vara lämpligt att kombinera den om utredning prissättningsmetoderna som föreslogs med en tidigare, belysning av hur olika skatter inkl skatten på el skulle kunna användas i syfte att reducera eventuella övervinster av elproduktion.

Sammanfattning av förslagen

EI De skattetekniska och praktiska för att förutsättningarna införa en värdeproportionell elskatt bör undersökas. Skatteomläggningen bör ske inom ramen för ett totalt sett oförändrat skatteuttag på elanvändning.

E] Möjligheterna bör belysas att genom beskattning på el motverka att

marginalkostnadsprissättning ger upphov till allt-

för stora vinster hos vissa i kraftproducenter.

7.6 Information

För att elanvändningen skall bli maximalt effektiv både i nuläget och inför

kärnkraftavvecklingen krävs, vid sidan om en

samhällsekonomisk prissättning och rätt på energin utformade energiskatter, också att alla beslutsfattare har om god kunskap de förutsättningar som gäller på energimarknaden. De måste ha möjlighet att skaffa sig välgrundade om utveckförväntningar lingen av priser och skatter samt om eventuella regler och restriktioner, för att kunna fatta rationella beslut om investeringar och drift. Här har samhället ett stort både for att ansvar, lämna information och bevaka att korrekt information även lämnas från kraftleverantörer m fl.

Det är fråga om dels övergripande, långsiktig information, dels mer detaljerad, information praktisk till olika aktörer på energiområdet.

90 SOU 1986: 16

Till den informationen hör att staten upplyser om övergripande bl a den som har valts för kärnkraftsavvecklingen, vilka strategi som kan bli aktuella i samband med den, och hur den styrmedel prisutvecklingen kommer att påverkas. långsiktiga

Redovisa avvecklingsplanen

Det att kärnkraften kan avvecklas i ett brett natioär viktigt nellt samförstånd. Staten bör därför förstärka sin information om för Med tanke på hur strategin kärnkraftsavvecklingen. intresset för förankrades i samband med folkdjupt energifrågor om kärnkraft kan det vara motiverat att i direktomröstningen information till allmänheten översiktligt redovisa hur avveckoch vilka som kommer att vidtas vid lingen planeras åtgärder olika tidpunkter.

Ansvaret för att utarbeta huvudlinjerna i en sådan information måste vila Statens energiverk mfl naturligtvis på regeringen. kan svara för att informationen sprids på lämpligt sätt.

Vid sidan av denna information kan det finnas behov generella av att förmedla mer kunskap till aktörer vars bepreciserad slutsfattande har följder för utvecklingen på enerbetydande Det är emellertid inte helt självklart vilka beslutsgiområdet. fattare som har stort över tex elanvändningen. Nainflytande turligtvis spelar de stora kraftforetagen, tung processindustri i andra elintensiva branscher stor roll, liksom stora och företag kommunala energiverk, oljebolag och stora fastighetsförvaltare. Men beslut som fattas inom andra sektorer med mindre tydlig till energiområdet kan ha väl så stora konsekvenser anknytning liksom beslut av små aktörer med varierande grad av många som grund i sina verksamheter. I figur 7.5 görs professionalism av beslutsfattare efter dessa kriterier. en grov indelning

Inför denna av skulle det vara precisering energiinformationen att hur de beslut fattas som är avgörande värdefullt kartlägga för utvecklingen på energiområdet. En sådan kartläggning skulle sannolikt inom direktiven för den utredning om rymmas och demokrati i Sverige som regeringen tillsatte maktfördelning under år 1985. Den kan naturligtvis även göras separat.

information

Specialinriktad

För att de små aktörerna på energiområdet skall kunna många, fatta beslut som leder till inte bara privatekonomisk utan även samhällsekonomisk effektivitet, bör informationen om den långmed mer vardagsnära informasiktiga strategin kompletteras tion och Sådan information kan vara utformad för rådgivning. t ex i samband med byggnadsatt passa olika beslutssituationer,

SOU 1986: 16

Få och stora

enheter Stora kraftföretag

oljebolag

Tung processindustri

Stora kommunala

energiverk

Stora

fastighetsförvaltare

Professionell lekmannaverksamhet verksamhet Lokala kraftföretag

Små kommuner

§åä?§ålä*é:i2;:'ä$*a

Figur 7.5 Småhusägare Medelstora Enskilda Modell för hur olika företag och hushåll

beslutsfattare inom

fastighetsägare energiområdet kan småföretagare,

klassificeras med av- lantbrukare

l seende på professio- Många och små nalism och storlek. enheter

lovgivning, försäljning av värmeanläggningar, inför elabon-

nya nemang etc.

Syftet med informationen skall alltså vara

att åstadkomma rationella där

investeringsbeslut, avvägningar görs mellan

nyttan av att investera i elförbrukande

utrustning, i åtgärder som

begränsar energiförbrukningen och mellan olika av

typer eldrivna apparater och

anläggningar. Informationen har betydelse för utformning av bla och byggnormer regler för statlig bo-

stadsñnansiering.

Kraftföretagen och eldistributörerna bör informera

fortlöpande

om sina och om

prissättningsprinciper prisutvecklingen på kort

och lång sikt. Dessa prisprognoser måste naturligtvis vara av översiktlig karaktär, så att de inte som uppfattas bindande

löften eller garantier för en viss

utveckling. De bör också klargö-

ra vilka andra faktorer i samhällsekonomin som har

betydelse

för

förändringar av energipriserna.

Statens energiverk,

SPK, konsumentverket m fl kan här få vik-

tiga uppgifter med att följa och komplettera den information

som lämnas av

företagen. Som exempel på en typ av komplette-

ring som kan vara värdefull kan nämnas information om lön-

SOU 1986: 16

samhet och delutredning vilönsamhetskalkyler. Energiverkets sar att det inte är att särskilt hushållen men även ovanligt fattar investeringsbeslut utan särskilt välunderbyggda företag Det förefaller också verket finnas en tendens att kalkyler. enligt underskatta de framtida priserna på el och överskatta priserna

på olja.

Detta innebär inga större risker för att de investeringsbeslut som fattas de allra närmaste åren skall bli olönsamma. Men för av 1990-talet riskerna bli investeringar som görs i början börjar större och ökar ju närmare kärnkraftsavvecklingen man kommer. Då måste allt större krav ställas på noggranna investeoch att förväntningarna om prisutvecklingen ringskalkyler på på bl a el är välgrundade.

Informera om priserna

Det är därför att kraftproducenter och eldistributörer angeläget som skall svara för informationen om elprisutvecklingen redan nu förbereder sig för att kunna gå ut med större upplysningsinsatser. Detta är desto mer angeläget som den enda prisutvecksom hittills har lämnats förutskickar ett realt lingsinformation oförändrat ända till mitten av 1990-talet. För att denna elpris inte skall förstärka konsumenternas tendens att unbedömning derskatta bör den tidigare rekommenderade elprisutvecklingen, allmänna informationen om statsmakternas långsiktiga elpriskomma till stånd relativt snart. strategi

Det bör i detta sammanhang framhållas att det kan vara förenat med svårigheter att informera om långsiktig prisutbetydande veckling. Den nu ökande osäkerheten om elpriserna år 1990 kan illustrera det. Långtidsutredningarnas förutsägelser om den allmänekonomiska utvecklingen är andra exempel. Prisinformationen bör därför för osäkerhet och betona ges med reservationer sambanden mellan elpriser och andra priser och att förändringar av andra faktorer kan få betydelse för elprisutvecklingen.

Inte bara utan även det därpå följande driftinvesteringsbeslut skedet behöver i den statliga informationen. uppmärksammas Det är av största för att en effektiv elanvändning skall betydelse kunna bibehållas, att drift och underhåll av värmesystem och eldriven sköts ett riktigt sätt. Som exempel kan utrustning på nämnas användningen av små omställbara tex värmesystem, som kan både el och bränslen. Den som kombipannor utnyttja sköter en sådan panna måste naturligtvis ha kunskap om vid vilka tillfällen det lönar sig att använda de olika driftalternatitex att utnyttja el endast under låglasttid och bränslen ven, under tid. För att åstadkomma effektiv drift av sådana övrig kommer naturligtvis de tidstariffer för el som bevärmesystem

SOU 1986: 16 93

skrivits i tidigare avsnitt att få stor Alternativt betydelse. till manuell styrning kan man också tänka sig att omställning mellan de olika driftalternativen sköts automatiskt med rundstyrningsreläer eller via telenätet. om motsva- Upplysningar rande lösningar för industri- och serviceverksamhet mm bör också lämnas i den statliga tex om lönsamheten informationen, av att använda olika former av styr- och reglerteknik. Information av det här slaget bör med kompletteras utbildning av yrkesgrupper med ansvar for skötsel av energianvändande apparater och utrustning, tex fastighetsskötare och driftpersonal. Energirådgivning till företag och enskilda kommer även fortsättningsvis att ha stor betydelse.

Förbättrad information

på elräkningar

För att underlätta och stimulera till att eldrivna och apparater värmesystem används effektivt, bör elabonnenterna ges god information om sin Detta är förbrukning. speciellt viktigt for lågspänningsabonnenter, som inte har resurser att yrkesmässigt kontrollera uppgifterna på sin elräkning, tex hushålls- och elvärmeabonnenter, småförbrukare inom kontors- och servicesektorn m fl.

Vissa eldistributörer lämnar information om förbrukningen i klartext på räkningen, men fortfarande är

forbrukningsuppgif-

terna relativt svårtolkade for många lågspänningsabonnenter.

Preliminära, schablonmässigt beräknade forbrukningsuppgifter

och verkligt uppmätta anges om vartannat, endast markerade med symboler. Uppgifter om den samlade förbrukningen per år och kostnaden för denna anges sällan. Perioderna mellan de

årliga avläsningarna sammanfaller vanligen inte med debiteringsperioderna, vilket tillsammans med eftersläpningen av de preliminära debiteringarna gör att det kan vara svårt for abonnenten att själv räkna ut

årsförbrukningen och årskostnaderna.

Under senare år har en hel del gjorts for att elräkningarna skall kunna förenklas och förbättras. Underlag för nya räkningsblanketter har tagits fram, som bla att redovisa den ger möjlighet totala årliga förbrukningen och ge all information i klartext i stället för med symboler. Vidare kan nämnas att Svenska Elverksforeningen under år 1985 anordnade en för att pristävling få fram idéer till förbättrade elräkningar.

Arbetet med att förbättra informationen till elabonnenterna skulle kunna utvecklas utan ytterligare, annat än marginellt merarbete eller extra kostnader för distributörerna. Den datateknik som redan används for och registrering debitering av förbrukningen innebär att man med enkla kan förändringar tillfoga värdefulla uppgifter på elräkningarna. Utan att ytterli-

94 SOU 1986: 16

gare avläsningar görs, eller fler uppgifter tas in från abonnenterna, skulle tex följande information kunna lämnas:

- i kWh verklig förbrukning per år och kWh per dygn, - i absoluta tal sedan förändring och i procent föregående år, inkl temperaturkorrigerade uppgifter, - faktisk kostnad i kronor per år.

För elvärmeabonnenter kan förbrukningen per år och uppvärmd kvadratmeter lägenhetsyta beräknas och jämföras med föregående års förbrukning. Information kan samtidigt lämnas om normalförbrukning på orten (nyckeltal). Denna information förutsätter att abonnenten själv begär den och lämnar uppgifter om sin bostadsyta.

Om abonnenten har tidstaxa kan information lämnas årligen på räkningen om hur förbrukningen fordelats på olika tidsperioder, tex i procent. Jämförelser med nyckeltal skulle eventuellt kunna göras även här. Råd om hur energi- och effektuttaget kan minskas bör kunna lämnas till de abonnenter som begär det.

för bättre information

Riktlinjer

Frågan är hur man skall intressera eldistributörerna för att utvidga informationen till sina abonnenter. Merparten, ca 70 %, av eldistributionen sker i kommunal regi, drygt 10% i statliga verk och och resten i enskilt ägda distributionsföretag. bolag Staten kan därför inte direkt fatta beslut om Standardisering av elräkningarnas utformning utan att tillgripa lagstiftning. Det bör dock finnas goda möjligheter att undvika detta. En tänkbar väg är tex att regeringen tar initiativ till överläggningar med bl a Kommunförbundet och Svenska Elverksföreningen och därvid ger rekommendationer i den riktning som beskrivits här. En annan möjlighet är att konsumentverket får i uppgift att utarbeta riktlinjer för den information som skall lämnas på räkningarna till lågspänningsabonnenter. Det borde också undersökas om inte liknande information även skulle kunna lämnas på värmeräkningar till fjärrvärmeabonnenter m fl. Mer utförlig information kan motiveras, inte bara av energipolitiska utan också av mer allmänna konsumentpolitiska skäl.

Ytterst syftar naturligtvis dessa statliga insatser till att ändra brukarvanor och beteenden. Attityder och vanor varierar kraftigt mellan brukare av energi, såväl bland professionella yrkesutövare som bland vanliga konsumenter och boende. Det är inte alltid ens privat- eller företagsekonomiskt lönsamma drift- eller investeringsåtgärder vidtas. Det finns flera förklaringar till detta. Ofta utgör energikostnaderna endast en mindre del i en hushålls- eller företagsbudget. Utöver ekonomin spelar många

SOU 1986: 16 95

andra faktorer, som tillgänglighet, driftsäkerhet, bekvämlighet, allmänt god funktion eller utseende, minst lika stor vanligen roll. I energiverkets delutredning dessa förhållanden belyses mer utförligt. Verket anser att det kan vara att meningsfullt försöka stimulera till beteendeförändenergihushållning genom ringar, i synnerhet som uppenbara privat- och samhällsekonomiska vinster går att göra. Denna förefaller bedömning rimlig, men det finns både ekonomiska och praktiska for hur gränser långt man kan nå. Alltför detaljerad central av enerstyrning gianvändningen har redan tidigare avvisats (avsnitt 5.3).

Mer aktiva marknadskontakter

I avsnitt 7.4 diskuterades en mer aktiv marknadsinsats från kraftföretagens och eldistributörernas sida för att elabonhjälpa nenterna att effektivisera sin Om en sådan elanvändning. väg är framkomlig, kommer information att endast ett av utgöra flera led i distributörernas marknadsverksamhet.

Andra verksamheter blir då direkta kontakter för att diskutera åtgärder av ömsesidig nytta, utarbetande av förbesiktningar, slag till lösningar, viss kontroll av mm. Dessa leveranser, kontakter har då karaktär av samverkan inom ramen för det avtalsförhållande som råder mellan leverantör och abonnent. Sådana mer intensiva kontakter kan inte tas med självfallet varje enskild abonnent, åtminstone inte med frekvens. De någon hög utesluter därför inte att en generell information av det slag som

diskuterats tidigare är nödvändig. Den översikt över förbruk-

ningssituationen som distributören därigenom skaffar sig är också ett gott underlag för bedömning av var mer aktiva marknadsinsatser bör sättas in.

Sammanfattning av förslagen

E] Regeringen bör, bl a genom direktinformation till allmänheten, upplysa om den långsiktiga strategin för kärnkraftsavvecklingen och därmed sammmanhängande frågor som prisutveckling och tillgång på el m m.

D För att specialinriktad information skall kunna lämnas, bör olika aktörer som har betydelse for inom enerutvecklingen « giområdet kartläggas. Det kan ske inom den utredning om maktfördelning och demokrati i Sverige som regeringen tillsatte under år 1985.

D Kraftindustrin och eldistributörerna bör uppmanas att mer aktivt engagera sig i att abonnenterna att effektivisehjälpa ra elanvändningen. Som ett led i detta bör de rekommenderas att fortlöpande informera om bl a for el. prisutvecklingen

96 SOU 1986: 16

Vidare bör de uppmanas att utöka informationen på elräkningarna, bl a med uppgifter om årlig förbrukning och årliga totalkostnader. Konsumentverket, statens energiverk och SPK bör följa denna information och vid behov komplettera med information och rådgivning i olika energifrågor.

7.7 Forskning och utveckling

Ytterligare en förutsättning för att strategin för effektivisering och hushållning med el skall lyckas är att lönsamma tekniska lösningar for detta kommer fram. Staten har här ett stort ansvar for att forskning och utveckling bedrivs, särskilt som det i vissa fall ännu saknas kommersiell efterfrågan på sådan teknik.

Energiforskningsnämnden (Efn) har för ELINs räkning inventerat pågående och planerad forskning om teknikutveckling för effektiv elanvändning, såväl inom det statliga forskningsprogrammet som i enskild regi i företag och organisationer. Nämnden konstaterar att det statliga FoU-programmet hittills huvudsakligen har varit inriktat på oljebesparing och oljeersättning. Styrelsen för teknisk utveckling har dock sedan länge stött forskning och utveckling av effektiv teknik för elanvändning inom industrin, främst massa- och pappersindustrin. Under senare år har övriga statliga programorgan också börjat ägna viss uppmärksamhet åt användningen av energi.

Den generella slutsats som Efn drar av sin inventering är att ökad effektivitet i användningen av el kan uppnås genom införande av effektivare komponenter, bättre styrning eller bättre helhetslösningar och dimensionering. Statligt FoU-stöd kan göra störst nytta om det inriktas på bättre systemlösningar (minskade flöden, uppvärmningsbehov etc.).

Prioritera elanvändningen

I samband med planeringen för statliga FoU-insatser efter år 1987 bör därför, föreslår Efn, en ökad inriktning mot elanvändning prövas. För industrins elanvändning föreligger behov av större FoU-insatser avseende effektiv utrustning och teknik för elektrisk värmning, torkning mm. Vidare bör vissa insatser ägnas bevakning och kunskapsuppbyggnad avseende framtida användning av naturgas i stället för el.

Det ökade FoU-stöd till industrins elanvändning som föreslås av Efn bör enligt nämnden inriktas på forskning vid högskolor och forskningsinstitut. Särskilt bör ämnet elektrotermisk teknik uppmärksammas.

SOU 1986: 16 97

7- 16-253

. Vad gäller FoU med inriktning på elanvändning i bostäder och lokaler lämnas ett flertal förslag. Bland dessa kan nämnas förslag om försöksverksamhet och experimentbyggande for att pröva olika möjligheter att konvertera direktverkande elvärme i äldre hus till andra värmesystem. Vidare bedöms FoU-stöd behövas for mer energieffektiva installationer och Värmepumpssystem, kombinationsdrift etc.

Slutligen lämnar nämnden några synpunkter på forskning avseende ny teknik för elproduktion. Det bedöms som angeläget att praktiska försök snarast kommer igång med elproduktion i småskaliga kraftvärmeverk. Man bör även uppmärksamma möjligheterna till bla spillvärmeutnyttjande i industrin för kraftproduktion med modern lågtemperaturteknik.

Förslag:

El Flera av de konkreta förslag som lämnas av Efn kommer att tas upp i det följande. Generellt rekommenderas att Efns studie får ingå i underlaget för planeringen av det fortsatta statliga energiforskningsprogrammet efter 1987. Den särskilde utredare som tillkallats för detta, bör med utgångspunkt i studien pröva hur FoU-insatserna på effektiv elanvändning inom alla samhällssektorer kan prioriteras.

98 SOU 1986: 16

8 Effektiviseringsåtgärder

inom olika

användnings-

områden

Utöver de generella åtgärder for att effektivisera elanvändningen som föreslagits i kapitel 7, finns det möjlighet att med särskilda åtgärder inom varje användningsområde ytterligare forstärka anpassningen till knappare tillgång på el. De forslag och rekommendationer som lämnas i detta kapitel avser bebyggelsens elanvändning, elförbrukningen inom hushåll och service, industrins elförbrukning samt användningen av inhemska bränslen.

8.1 för

Elanvändning uppvärmning

Bebyggelsens och servicesektorns energianvändning för värme, hushålls- och driftel redovisas i en separat rapport (Ds I 1986: 2). I denna beskrivs hittillsvarande användning av framför allt el för uppvärmning samt utvecklingstendenser fram till mitten av 1990-talet. Vidare lämnas forslag till åtgärder i syfte att på sikt minska elvärmen samt Öka dess flexibilitet. Förslagen, som främst tar sikte på det befintliga byggnadsbeståndet, sammanfattas i korthet i det följande.

Energihushållning i samband med ombyggnad och reparation

Bebyggelsens energianvändning har reducerats avsevärt sedan början av 1970-talet. Det har skett främst med enklare energihushållningsåtgärder som fönstertätning, injustering av värmeoch ventilationssystem etc, men också med tekniska förbättringi ar som tilläggsisolering och fönsterbyten i befintligt byggnadsbestånd, genom allt mer energisnålt utförande av nytillkommande hus och genom introduktion av ny teknik som värmepumpar och värmeåtervinningsaggregat samt olika former av styr- och reglerteknik. Genom sänkning av inomhustempera-

SOU 1986: 16 99

turen och liknande förändringar i brukarvanor har också energivinster kunnat göras.

Många av de mest lönsamma är energihushållningsåtgärderna nu vidtagna i stora delar av byggnadsbeståndet. En betydande potential för besparingar återstår dock. Enligt statens energiverks prognos för år 1995 beräknas bruttoenergianvändningen för uppvärmning och tappvarmvatten i bostäder och lokaler kunna minska med 17 TWh från 1983 till år 1995.

Om en sådan reducering av energibehovet för uppvärmning skall komma till stånd krävs att även mer omfattande åtgärder som fönsterbyten, tilläggsisolering, m m vidtas i större utsträckning än tidigare. Med nuvarande energipriser är sådana åtgärder vanligen endast om de görs med om-

lönsamma samtidigt

och tillbyggnader. Aven om åtgärderna i dessa fall blir lönsamma, kan man ändå inte utgå från att de kommer att vidtas i den utsträckning som är möjlig. Eftersom det ofta är om fråga kapitalkrävande åtgärder med förhållandevis lång pay off-tid, kan vissa fastighetsägare ha svårt att klara finansieringen. Det är inte heller säkert att alla känner till vilka fastighetsägare åtgärder som är lönsamma eller kan göra lönsamhetskalkyler.

Skärpta energikrav för ROT-lån

För att underlätta finansieringen av i samenergihushållning band med ombyggnad och reparation, är det statliga bostadsförbättringsprogrammet fn utformat så, att det även innefattar energisparåtgärder. Ett statligt räntestöd lämnas till ägare av hyres- och bostadsrättshus för sk ROT-åtgärder, under förutsättning att energihushållningsåtgärder samtidigt vidtas i skälig omfattning . Vidare utgår fn bidrag till vissa energisparåtgärder som inte behöver vara knutna till ROT-verksamhet. Normalt är även dessa bidrag förbehållna hyres- och bostadsrättshus.

En utvärdering av ROT-programmet genomförs nu av bostadsstyrelsen. Enligt preliminära resultat från denna utvärdering förefaller det som om energihushållningsåtgärder inte vidtas i den utsträckning som är rimlig. Orsakerna till detta bör utredas närmare, varefter lämpliga åtgärder bör vidtas. Ett första steg kan vara att förstärka informationen både från bostadsstyrelsen och de lokala ROT-delegationerna, samt att kraven skärpa på energibesiktning i samband med ROT-lån.

I samband med den översyn av svensk byggnorm som sker i anslutning till den föreslagna plan- och (PBL) kombygglagen mer de föreskrifter och allmänna råd som rör att ombyggnad omarbetas, så att självständiga ombyggnadsregler etableras.

100 SOU 1986: 16

PBL kommunerna ett betydande inflytande över ger samtidigt vilka som skall hävdas inom olika områden av ombyggnadskrav bebyggelsen. Det ger möjligheter bl a att anpassa energihushålltill de förutsättningar som gäller i fråga om energiningskraven tillförsel i skilda delar av kommunerna.

Sammanfattning av förslag:

El Orsakerna till att alltför ringa andel energihushållningsåtvidtas i anknytning till ROT-programmet bör analygärder seras närmare, varefter förslag bör lämnas om hur energihushållningsverksamheten kan ökas.

8.2 Direktverkande elvärme

ca 70 %, av de direktelvärmda småhusen är byggda Merparten, under 1960- och 1970-talen. Flertalet av dessa hus kommer att Sådana större behöva repareras och byggas om före sekelskiftet. arbeten sker troligen ofta i anslutning till att husen byter ägare. att i samband därmed vidta energisparåtgärder Möjligheterna som minskar elförbrukningen förefaller därför vara goda.

Inom detta bestånd av direktelvärmda småhus bör potentialen för av elanvändningen för bla uppvärmning vara reducering stor. Förutom med energihushållningsåtgärder i husen kan elminskas att direktelvärmen ersätts av förbrukningen genom eller med andra värmesystem, tex av värmepumkompletteras som med dagens teknik ligger nära till hands par. Ett alternativ är att installera ett vattenburet distributionssystem. Kostnaderna för ett sådant blir dock förhållandevis höga, inte minst om även skorsten mm måste installeras. Också i en värmepanna, de fall då man i stället väljer en värmepump får man i allmänhet räkna med relativt höga investeringskostnader.

alternativ finns tillgängliga. T ex har Vatten- Ytterligare några fall utvecklat ett system med luftvärme i kombination med en mindre Detta förutsätter emellertid att husen har värmepump. vilket inte alltid är fallet. Flera av de öppna planlösningar, större tillverkarna av värme- och ventilationsutrustning har utveckla liknande system, vanligen med värmeväxlare börjat eller små värmepumpar som grund.

Även om alltså merparten av de direktelvärmda husen är under en ganska begränsad tidsperiod, tyder de utredbyggda som redovisas i Ds I 1986: 2 på att förutsättningarna för ningar konvertering av olika direktelhus är mycket skiftande. Byggteknisk standard, bebyggelsetäthet och geonadsutformning, grafiskt läge är faktorer som vid sidan av brukarnas värderingar påverkar konverteringsmöjligheterna.

Alternativ

uppvärmning

Generellt sett blir det i de flesta fall om att finna troligen fråga någon typ av hybridlösning, dvs att tex direktkomplettera elen med en värmepump for att värmen i ventilationsluften skall kunna återvinnas. Billiga kommer säkert att lösningar kunna utvecklas även för hus med Av självdragsventilation. hänsyn till problemet med höga effekttoppar i elproduktionsoch distributionssystemen, bör dock alternativ som bygger på att el används for spetslast undvikas så långt som möjligt.

För att olika tekniska lösningar med ekonomi skall komrimlig ma fram krävs att och forsknings- utvecklingsinsatserna på detta område intensifieras avsevärt. Samhället har här ett särskilt ansvar för att alternativ till direktelen skall finnas tillgängliga när de börjar efterfrågas, och för att bevaka att de lösningar som utvecklas är med till lämpliga hänsyn elproduktions- och distributionssystemen.

Utvecklingen av lämpliga alternativ kan underlättas av att ett bättre kunskapsunderlag om direktelhusen tas fram. De befintliga direktelvärmda husens utformning, tekniska standard m m bör därför kartläggas. Med i denna kan förutsättutgångspunkt ningarna för att övergå till andra samt uppvärmningsformer behovet av utvecklingsinsatser inom detta område bedömas.

En översiktlig bedömning av nuvarande utvecklingstendenser och utbud av systemlösningar vad gäller alternativa uppvärmningsformer för dessa hustyper pekar närmast ett stillaståenpå de. Som nämndes ovan finns vissa Den undantag. efterfrågan som finns i dag och som förväntas för den närmaste tiden är för liten för att motivera de som är utvecklingsinsatser nödvändiga. Det finns därför en risk for att marknadskrafterna aktiverar utvecklingsarbetet först då det ur energipolitisk synvinkel finns behov av färdiga lösningar, vilket kan vara for sent.

När det kunskapsunderlag om direktelhusen som diskuteras ovan föreligger, kan statsmakterna relativt omgående genom tex riktade FoU-insatser och driva fram teknikupphandling lämpliga systemlösningar. Å andra sidan kan det inte uteslutas att marknadskrafterna själva kommer att önskemåtillgodose len när ett mer systematiserat underlag presenterats.

Statsmakterna bör närmare följa utvecklingen, ev som ett uppdrag till statens institut för

byggnadsforskning, SIB. En redovis-

ning bör lämnas omkring år 1988 och innehålla en sammanställning över vilka insatser som görs inom detta område samt en bedömning av behovet av intensifierade insatser. statliga

Vid sidan av FoU-insatser är det att resurser angeläget skapas

102 SOU 1986: 16

av företrädesvis nya eller ändraför provning energiprodukter, som marknadsförs direkt till konsumenterna. Provde sådana, får användning även för konsument- och enerningsresultaten och får också betydelse för den fortsatta produktutgirådgivare vecklingen.

Ny direkte] begränsas

skall enligt nu gällande riktlinjer för Som tidigare påpekats, el för endast användas i omställelanvändningen uppvärmning eller i kombination med mycket energisnål teknik. bara system Det är därför önskvärt att nyinstallation av direktverkande som i beelvärme, såväl i befintlig bebyggelse nyproduktion, även i fortsättningen, eftersom denna form av elvärme gränsas inte är flexibel.

I den befintliga bebyggelsen sker fn knappast någon övergång till direktverkande elvärme. Vid renovering och av betydelse av äldre flerbostadsfastigheter kan dock direktverombyggnad elvärme i vissa fall ett attraktivt alternativ. Denkande utgöra kan således förväntas få en viss omna typ av elkonvertering fattning i framtiden.

Denna bör dock kunna hållas inom rimliga gränser. utveckling nuvarande kan utnyttjas för Redan i sin utformning ellagen eftersom eldistributörernas skyldighet att levedetta ändamål, rera el för kan i områden med fjärruppvärmning begränsas värme eller naturgas.

av i att utvidga samhällets möjlighe- Den översyn ellagen syfte som föreslogs i 7 bör kunna

ter att styra elanvändningen kapitel

i övriga områden. Overgångsvis ge motsvarande möjligheter kan kommunerna i samma syfte försöka styra utvecklingen information, rekommendationer etc. genom

Nuvarande vad avser användningen av utvecklingstendenser direktverkande elvärme i medför endast marginybebyggelsen vad den bindningen till el nella förändringar gäller långsiktiga för Som tidigare påpekats, kan dock

uppvärmningsändamål.

förhållanden förändras. Det är därför betydelsefullt att utveck-

inom detta område bevakas, så att ytterligare åtgärder lingen av direktverkande elvärme kan för att begränsa användningen andelen direktelvärmda bostäder tenderar att bli vidtas, om större än vad man nu har anledning att förvänta sig.

av direktverkande elvärme i nybebyggelsen Användningen en rad olika sätt. I Ds I 1986: 2 redovisas vilka kan begränsas på som står till buds samt vilka för- resp nackdelar de alternativ olika metoderna uppvisar.

Sammanfattning av förslagen:

El Förutsättningarna för att komplettera värmesystemen i äldre hus med direktverkande elvärme eller över till gå enskilda eller kollektiva alternativ för uppvärmning bör kartläggas.

D Forsknings- och utvecklingsinsatserna för att få fram alternativ till direktelvärmen i befintligt byggnadsbestånd bör ökas. Förslagsvis bör statens institut för

byggnadsforskning,

SIB, få i uppdrag att följa och år 1988 utvecklingen omkring till redovisa vilka insatser regeringen som görs samt behovet av fortsatta statliga insatser området. på

D Prövningar bör genomföras av olika av typer energiprodukter som marknadsförs direkt till konsumenterna, tex nya eller kompletterande för äldre direktelhus. värmesystem

El Utvecklingen beträffande av användningen direktverkande elvärme i nyproducerade bostäder bör bevakas.

Effektivisering

av

svårersättlig elanvändning inom

hushåll, servicesek-

torn m m.

De ekonomiska incitamenten för att hushålla med el för belysning, hushållsapparater, utrustning i kontors- och servicelokaler mm är fn inte så starka. Tidstariffer planeras inte nu införas för hushållsel och skulle sannolikt endast få marginell betydelse för dessa typer av

elanvändning (se Ds I 1986: 2). Först

när elpriserna under någon gång 1990-talet kommer att öka mer påtagligt, kan man räkna med att intresset ökar för effektivisering av den svårersättliga elen.

Energiverket har i sin visat att det varken delutredning i denna sektor eller inom andra finns någon större risk att felinvesteringar kommer att försvåra

kärnkraftsavvecklingen. Mycket

talar för att detta är en riktig bedömning, men man bör inte underskatta den tid som kommer att krävas för att anpassa den icke-flexibla elanvändningen till knappare eltillgång och högre prisnivå. Många apparater och armaturer, tex och kyl- frysdiskar inom dagligvaruhandeln, kan i och För sig vara avskrivna mot slutet av seklet men kan ha mycket lång teknisk livslängd, vilket ger en hög i relation

betalningsförmåga till nyinveste-

ringar.

Mot denna är det bakgrund angeläget att man börjar vidta

effektiviseringsåtgärder redan nu. Ett större intresse för ener-

104 SOU 1986: 16

gisnåla apparater, styr- och reglerutrustning och liknande leder till teknisk utveckling, vilket ökar förutsättningarna for effektivisering av elanvändningen.

Nya ljuskällor, gatubelysning

Nya typer av energisnåla ljuskällor håller på att utvecklas. Flera nya ljusrörs- och glödlampstyper finns redan på marknaden och har fått ett visst genomslag. Introduktionen har gått snabbast i näringslivs- och offentliga lokaler, kontorshus etc. För bostäder är ännu urvalet av armaturer där de nya lamporna kan användas relativt begränsat. Energibesparingen är sällan så stor att det lönar sig att byta denna typ av befintlig armatur. De nya ljuskällorna har dock visat sig ha ekonomiska fördelar utöver energibesparingen. Eftersom deras drifttid vanligen är längre än de konventionella ljuskällornas, kan arbetydligt betskraftsbesparingar göras genom att byten inte behöver ske så ofta. I synnerhet då de nya typerna av lampor och lysrör används for gatubelysning kan betydande vinster uppnås.

Eftersom de nya ljuskällorna är effektivare utvecklar de mindre värme. Detta kommer att bli en alltmer värdefull egenskap i nya, välisolerade lokaler med lågt energibehov. I dessa hus, i kontorshus med eldrivna kanske särskilt många apparater datorer, kopieringsmaskiner etc - är svårreglerbar Överskottsvärme från »sådana apparater och belysningen ett växande problem. Av dessa skäl kommer sannolikt intresset för de nya ljuskällorna att öka successivt.

Förutsättningen för övergång till nya ljuskällor bör dock vara - tex och frihet från att ljuskvaliteten god färgåtergivning - De medicinska konsekvenserna flimmer kan upprätthållas. av låg ljuskvalitet är ännu föga kända, varfor stor försiktighet bör iakttas.

Intresset for nya ljuskällor gäller även gatubelysningen. Kostnaderna för väg- och gatubelysning utgör tunga poster i kommunernas budget och incitament till besparingar finns redan vid dagens elprisnivå. Inom kommunerna har ett flertal olika metoder för att reducera elforbrukningen for utebelysning prövats. Målsättningen är att sänka kostnaderna utan att eftersätta andra krav, tex på trafiksäkerhet. Svenska Kommunförbundet sammanställde i en rapport 1985 de senaste årens erfarenheter av olika besparingsforsök och bedömer utvecklingen som mycket positiv.

SOU 1986: 16 105

Energisnåla hushållsapparater m m

Nya hushållsapparater och annan eldriven utrustning, som tex TV-apparater, har genom tekniska framsteg utvecklats mot lägre specifika åtgångstal. Apparaterna, även de som tillverkas i Sverige, utformas för att konkurrera på en internationell marknad med högre elpriser än i Sverige. Enligt energiverkets delutredning skulle det, teoretiskt sett, vara möjligt att sänka användningen av hushållsel med ca 40% genom att använda de effektivaste apparater som finns tillgängliga f n. Därmed inte sagt att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt att omedelbart byta ut alla eldrivna apparater mot energieffektivare modeller. Siffran, som avser förhållandena år 1984, skall ses som en illustration av storleksordningen för de besparingar i elförbrukningen som möjligen kan uppnås på längre sikt. De effektivare modellerna får större utbredning efter hand som de installeras vid nybyggnad eller vid byten av utslitna apparater.

Trots att de energisnåla apparaternas andel av det totala beståndet således kommer att öka för att slutligen helt ha tagit över, finns det inga garantier för att elförbrukningen reduceras fullt så mycket som angavs ovan. Man kan visserligen se mättnadstendenser vad gäller antalet hushållsapparater som spisar, kylskåp etc, men en utveckling pågår också som ökar elförbrukningen. Volymen i kylskåp och frysar tenderar nämligen att öka. Vidare får man räkna med att innehavet av sådant utrustning som torkskåp och torktumlare, diskmaskiner, frysar mm ökar.

Det är därför angeläget att den tekniska mot enerutvecklingen gieffektivitet fortsätter. För att stimulera en sådan utveckling bör konsumentverket ta initiativ till diskussioner om detta med tillverkare samt större försäljare och användare som tex HSB, SABO m fl. Särskilt bör utvecklingen inom kontors- och servicesektorn uppmärksammas. Där finns, som nämndes tidigare, ett växande problem med svårreglerad värmeavgivning från datorer, kopieringsmaskiner, kyldiskar etc.

Överskottsvärme

Överskottsvärmen uppkommer oftast vid olämpliga tider eller platser. Om den inte i sin helhet kan utnyttjas för uppvärmning, kan lokalerna behöva kylas, vilket ökar energiförbrukningen. Vid nybyggnad kan husen konstrueras så, att merparten av från och apparater återanvänds för

Överskottsvärmen belysning

uppvärmning. Aldre byggnader är däremot vanligen utformade så, att de inte kan tillgodogöra sig värmeavgivningen utan större ombyggnader eller installationer. Det kan därför finnas skäl att fästa uppmärksamhet på dessa frågor. I synnerhet bör följ-

106 SOU 1986: 16

derna för elförbrukningen av den ökande kontorsautomatiseringen beaktas.

I första hand bör man naturligtvis försöka påverka teknikutinom detta område, så att värmeavgivningen från apveckling minimeras. Konsumentverket har ingen möjlighet paraterna att i verksamheter inom kontors- eller servicesektorn. ingripa är till sådant som rör privat konsum- Deras uppdrag begränsat tion.

Däremot skulle eventuellt statens energiverk kunna ges i uppmed för teknisk utveckling närdrag att i samverkan styrelsen mare undersöka förutsättningarna for att driva på utvecklingen inom detta område.

Vid Statskontoret och byggnadsstyrelsen har ett arbete redan inletts med att finna möjligheter att tillvarata överskottsvärme i lokaler. Statskontoret har i olika sammanhang pekat på problemen med från datorer. Vid byggnadsstyrelvärmeavgivning sen tas olika tekniska lösningar fram för det statliga byggnadsbeståndet. Bl a undersöker man möjligheten att föra över spillvärme som inte kan inom en byggnad till fjärrvärtillgodogöras menät eller intilliggande byggnader.

Eftersom förvaltar många olika slags byggbyggnadsstyrelsen nader - kontors- och servicelokaler, skolor etc - kan verkets interna vara av intresse for andra fastighetsutvecklingsarbete förvaltare, såväl i den offentliga som privata sektorn. Byggnadsbör därför eventuellt i samråd med styrelsen ges i uppdrag att, kommun- och utforma en strategi för att landstingsförbunden, nyttiggöra överskottsvärme från belysning och apparater, med särskild tonvikt den ökande datoriseringen. I forsta hand bör på sådan utformning som inte leder till behov av kylanläggväljas eller att värmen ventileras bort. Strategin bör baseras på ningar ett antal olika tekniska utgående från varierande typlösningar Dessa lösningar bör genom aktiva informaförutsättningar. tionsinsatser göras tillgängliga för berörda parter.

Energideklarationer

Det är också att konsumenterna är väl informerade om viktigt eldrivna energiförbrukning likaväl som deras övriga apparaters kvaliteter, så att medvetna val av energieffektiv utformning kan sådana modeller ökar också tillvergöras. Efterfrågan på karnas intresse för att vidare denna linje. För några år gå på sedan ställde konsumentverket upp riktlinjer för energideklaration av viss hushållsutrustning - och ugnar - och kylar, frysar förbereder motsvarande riktlinjer för småhus (exkl värmesy- Det vore önskvärt om fler kunde förses med stem). produkter

SOU 1986: 16

energideklaration. Detta är emellertid förenat med ganska stora svårigheter och kan inte genomföras utan ett omfattande förarbete, bl a med av Standardisering provningsmetoder. Uppgifter om måste också för att vara energiförbrukningen meningsfulla sättas i relation till produkternas effektivitet i övriga avseenden. Eftersom en stor del av de produkter som det är om fråga säljs på en internationell marknad, bör också standardiseringen gälla internationellt. Det är därför viktigt att konsumentverket deltar i och driver på arbetet i internationella standardiseringskommittéer och liknande.

Upphandling av eldriven utrustning till bostäder och lokaler bör bygga på en sammanvägd av bedömning investeringskostnad, prestationsförmåga, kvalitet och driftskostnader under utrustningens hela förväntade livslängd. Det är emellertid i många fall så, att den som beslutar och finansierar inte upphandlingen är densamme som sedan skall använda och stå för utrustningen drifts- och underhållskostnader. Det finns därvid en risk för att låga driftskostnader prioriteras vid lägre upphandlingen än låga inköpskostnader.

Energimedveten upphandling

Denna situation råder för i såväl vanligen hyresgäster bostäder som lokaler samt vid av

nybyggnad bostadsrättsfastigheter och

gruppbyggda småhus. Dessa konsumentgrupper har ringa inflytande över av upphandling hushållsapparater och annan eldriven utrustning. statsmakterna har också eller mycket små, inga, möjligheter att påverka fastighetsägarnas beslut i dessa avseenden. I det allmännyttiga bostadsbeståndet kommer dock hyresgästernas inflytande att öka i och med den av utveckling hyresgäststyrt underhåll som sker i detta bestånd. Men det finns naturligtvis for att detta inga garantier kommer att leda till snabbare förnyelse av hushållsapparaterna eller för att energisnålare modeller kommer att väljas.

För att Öka intresset för skulle

eleffektivisering regeringen kun-

na ta initiativ till överläggningar med de större aktörerna även på dessa områden. Som kan exempel nämnas överläggningar med de stora bostadföretagen och

fastighetsägarorganisatio-

nerna, där vikten av energimedveten bör betonas. upphandling Det kan vidare vara värdefullt att diskutera energihushållnings- och effektiviseringsåtgärder med de stora förvaltarna av offentliga lokaler, framförallt kommun- och landstingsföibunden. Då bör särskilt framhållas av att få fram betydelsen goda helhetslösningar där spill- och överskottsvärme från belysning, datorer, tvättstugor, etc tas tillvara för att minska behovet av externt tillförd och kan energi. Styr- reglerteknik användas så, att inte apparater och är i belysning gång under den tid som de

108 SOU 1986: 16

egentligen inte utnyttjas. De specifika åtgångstal för energiförs k nyckeltal, som ELIN tidigare har föreslagit i en brukningen, skrivelse till regeringen, kan vara ett värdefullt hjälpmedel i arbetet med att effektivisera elanvändningen.

Sammanfattning av förslagen:

El Byggnadsstyrelsen bör ges i uppdrag att, eventuellt i samråd med kommun- och landstingsförbunden, utarbeta en strategi för att i bl a kontors- och servicelokaler nyttiggöra överskottsvärme från belysning och apparater m m.

D Statens energiverk och styrelsen för teknisk utveckling bör undersöka förutsättningarna för att få fram mer energisnåla apparater och maskiner för kontors- och servicesektorn, bl a datorer, kopieringsapparater, kyl- och frysdiskar, mm.

EJ Konsumentverket bör ta initiativ till överläggningar med tillverkare samt större försäljare och användare av hushållsapparater och annan utrustning. Diskussioner bör föras om möjligheterna att förbättra den energitekniska standarden på bl a hushållsapparater ytterligare, samt förbättra och utöka energideklarationerna.

EI Regeringen bör vidare genom överläggningar stimulera större fastighetsförvaltare, kommun- och landstingsförbunden m fl att vid upphandling av eldriven hushållsutrustning m m ta stor hänsyn till apparaternas elförbrukning.

8.4 Industrins elförbrukning

Elanvändningen inom industrin har ökat med ungefär 40 % sedan år 1970. Det finns flera orsaker till detta. Priserna på el har i förhållande vilket medfört en viss

sjunkit till oljepriserna,

övergång från olja till el. Aven den ökande automatiseringen har lett till högre elförbrukning. Miljöförbättringar har ofta medfört att bränslen bytts mot el och att användningen av bla eldrivna fläktar för ventilation ökat. Det är alltså inte bara de sjunkande relativpriserna som lett till den högre elanvändningen - är nu ungefär densamma för el och olja - utan prisnivån också andra betydelsefulla effekter som bättre produktkvalitet, mindre materialspill, lättare och renare hantering.

Industrins elförbrukning påverkas starkt av samhällsekonomin i stort och av för olika branscher. År 1984 utkonjunkturerna

orde den drygt 40% av landets slutliga elanvändning (46

TWh). Den största delen av elförbrukningen, drygt 60%, används för drift av motorer, pumpar, fläktar, kylanläggningar

SOU 1986: 16 109

och belysning. 35 % Omkring åtgår för processer och resten, ca 5 %, för elpannor och värmepumpar.

Energisnål teknik

Även inom industrin kommer givetvis att anpassningåtgärder vidtas när elpriserna så öka. En småningom börjar utveckling mot energisnålare teknik och införande av styr- och reglerteknik pågår sedan länge. Merparten av den el som används i industrin är dock svår att ersätta med andra utan energislag betydande effektivitetsförluster. Vanligen är inte incitamenten för detta så starka, eftersom elpriserna spelar mindre roll för de totala inom produktionskostnaderna industrin kostnaderna för råvaror och arbetskraft väger för det mesta betydligt tyngre.

I energiverkets delutredning industrins analyseras förutsättningar att anpassa sig till högre elpriser. kan Omställningen ske genom att produktmixen ändras till mindre elintensiva produkter, skriver verket, eller att el byts mot andra produktionsfaktorer. Ytterligare ett sätt är att minska förädprodukternas lingsvärde. Det senare blir närmast aktuellt i braneltunga scher.

De som redovisas beräkningar i rapporten tyder på att nästan alla branscher kommer att ersätta el med såväl andra energiformer som andra produktionsfaktorer. är massa- Undantaget

och pappersindustrin. Övrig industri, dvs ej elintensiv, har hög- .

re anpassningsförmåga än de eltunga branscherna och kommer enligt beräkningarna att kunna dra ner sin krafelförbrukning tigt. I eltunga branscher kan bara minskas energiförbrukningen genom nyinvesteringar, vilket är mycket dyrt, eller nedgenom läggning av produktionen.

Energiverkets slutsatser är dock att industrins att möjligheter ställa om till högre elprisnivå generellt sett är förhållandevis goda. Inte ens en så kraftig som 80 % i konsumelprishöjning på tionsledet verkar medföra någon större utstrukturförändring över den som redan pågår. De struktureffekter som kan förväntas som följd av elprisökningar, bl a en från och övergång energielintensiva produkter till innebär alltså en förenergisnåla, stärkning av nuvarande utvecklingstendenser.

Prisstyrd anpassning

Mot bakgrund av energiverkets studie förefaller det inte finnas något generellt behov av att med statliga styråtgärder försöka påverka industrins anpassning till knappare el. De tillgång på förslag och rekommendationer om prissättning och beskattning av el samt information om förväntad som lämelprisutveckling

110 SOU 1986: 16

nas i avsnitt, torde vara ett tillräckligt stöd för omställtidigare ningen även inom denna sektor.

Med de korta för maskiner och produktionsmeomloppstider inom industrin och de höga kraven på snabb toder som råder förefaller risken liten för att daavkastning på investeringar, skall föranleda investeringar som visar sig gens låga elpris För att risken även i fortsättfelaktiga vid en högre elprisnivå. skall förbli låg, är det av största vikt att beslutsfattare ningen inom i tid om vilken prisutnäringslivet god ges information el som kan förväntas. Detta är den kanske viktigasveckling på från statsmakternas sida for att underlätta den te åtgärden kommande omställningen till högre elpriser.

de insatser som det kan bli fråga om för att föra Utöver statliga ut information om elprisutvecklingen, kan staten vederhäftig medverka till effektivisering av elanvändningen inom också industrisektorn viss forsknings- och utvecklingsverkgenom samhet.

Stöd till kompetensuppbyggnad

kartläggning av olika forsknings-

Energiforskningsnämndens

bla industrins område visade att och utvecklingsinsatser på denna verksamhet mer än fn bör inriktas på att få fram eleffekoch teknik för bla elektrisk värmning, torktivare utrustning mm. Det ökade stödet bör främst inriktas på generell ning vid högskolor och forskningsinstitut.

kompetensuppbyggnad

Detta är ett forslag som den särskilde utredaren för energibör ta fasta och utveckla vidare. En fråga som bör forskning på är om det finns förutsättningar att inrätta professorsprövas i industriell elanvändning vid några tekniska högskotjänster Deras bör i så fall inriktas olika tekniker för lor. forskning på effektiv tex infrarödtorkning, inelanvändning, ljusbågsugnar, duktionsvärmning samt styr- och reglerteknik mm. Alternativt skulle forskningen kunna bedrivas vid ett forskningsinstitut med finansiellt stöd från avnämarna.

Vid institutionerna bör mätteknisk kompetens och resurser bygsom kan dels inom forskningen, dels i samgas upp utnyttjas band med inom industrin. Denna uppuppdragsverksamhet bör främst ägnas åt att effektivisera systemdragsverksamhet inom dvs att samordna olika lösningar industrianläggningar, energianvändande delsystem, tex för processvärme, motordrift, samt utnyttja spillvärme och annan kylning, lokaluppvärmning överskottenergi. Här finns sannolikt stora potentialer för effekav som fn inte utnyttjas, bla tivisering energianvändningen

. 111 SOU 1986: 16

därför att kunskap saknas om tekniska samordningsmöjligheter.

Motsvarande vinster bättre genom systemlösningar av energiförbrukningen kan sannolikt uppnås även inom andra näringslivsgrenar, tex inom handel och service. Här kan kraftleverantörernas och statsmakternas pris- och lönsamhetsinformation ge incitament till förändringar.

Sammanfattning av förslag:

EJ Den särskilde utredaren för det statliga energiforskningsprogrammet bör pröva för att förutsättningarna inrätta professorstjänster vid nâgra tekniska alternativt högskolor, vid ett forskningsinstitut. bör omfatta Forskningen olika former av industriell och kan vara elanvändning uppdragsinriktad.

Användningen av inhemska bränslen

Ett problem när det från i blockcentraler gäller övergång olja till inhemska m m är att innehavarbränslen, el, värmepumpar na av blockcentralerna ofta inte är väl orienterade i tillräckligt fråga om alternativen till De kan också oljeeldning. tveka inför det utredningsarbete som krävs för att fatta tex underbeslut, sökningar av det regionala utbudet av inhemska bränslen samt tekniska och ekonomiska av olika utvärderingar typer och fabrikat av

förbränningsanläggningar.

Det är Önskvärt att innehavare av nu blockcentraler befintliga och tillkommande som saknar egen expertis på energiområdet kan få ökad tillgång till information och översiktlig rådgivning i oljeersättningsfrågor. Kommunerna har här en uppgift med tanke på deras i den kommunala engagemang energiplaneringen.

Lokala samråd

Utredningen föreslog i sin hösten

delredovisning 1984 (Ds I

1984: 27) att konflikter mellan el, inhemska bränslen och andra oljeersättningsalternativ skulle lösas genom lokala samråd. Dessa skulle hållas mellan inom kommunerna energiansvariga och lokala elleverantörer, inhemska m fl. bränsleproducenter Kontakter och mellan informationsutbyte dessa parter skulle kunna undanröja onödig konkurrens så att både el och inhemska bränslen skulle kunna för att ersätta utnyttjas olja.

Svenska Kommunförbundet har för att lckala påtagit sig ansvar

112 SOU 1986: 16

samråd skall komma igång. Under våren 1985 har förbundets länsavdelningar arrangerat en serie konferenser med deltagare från kommuner, råkraftsleverantörer, eldistributörer och leverantörer av inhemska bränslen. Konferenser har hållits i nio län. Dessa har lett till att samråd har hållits i 32 kommuner. I några kommuner har man från kommunal utgångspunkt inte funnit några konfliktsituationer mellan el och inhemska bränslen. I några andra anges att behov av nätförstärkning och elbrist utgör hinder för fortsatt ersättning av olja med el.

Arbetsgruppen för inhemska bränslen kom fram till slutsatsen att det lokala samrådet bör fortsätta och att kommunen är det lämpligaste organet för att organisera samrådet. Kommunerna bör, som nämnts, också ha en viktig roll när det gäller att förmedla information till innehavare av blockcentraler om den regionala tillgången till inhemska bränslen av olika om slag, tänkbara leverantörer mm samt om förutsättningarna för el, fjärrvärme och värmepumpar.

Även om förutsättningarna för lokala samråd varierar över landet, förefaller formen vara ett lämpligt sätt att förmedla information mellan olika intressenter. Slutsatsen är därför att samråden bör fortsätta. De bör, tillsammans med information och rådgivning kunna bli viktiga led för att utveckla de inhemska bränslena och att hålla balans mellan dessa och elvärme. Statsmakterna bör överväga om de sätt på något kan uppmuntra och rekommendera att arbetet drivs vidare. Det vore värdefullt om Kommunförbundet kunde fortsätta att ta initiativ till lokalt samarbete i oljeersättningsfrågor. Den särskilda arbetsgruppen framhåller att det effektivaste sättet att öka kännedomen om och förtroendet för användningen av inhemska bränslen i blockcentraler är att ordna visningar av fungerande anläggningar. För anläggningens ägare innebär det emellertid en kostnad att hålla personal för sådana visningar eftersom anläggningarna vanligen är obemannade.

Visningsanläggningar

För att förstärka den kommunala informations- och rådgivningsinsatsen förordar arbetsgruppen att visst statligt stöd utgår till visningsanläggningar.

Kommunerna bör få tillgång till bidrag för att avtal med ingå ägare till visningsanläggningar. Bidrag bör också kunna utgå till viss extra instrumentering mm som är av värde av pedagogiska skäl. För bidrag bör krävas att anläggningen är helt kommersiell. Den behöver däremot inte vara den första i sitt slag i landet. Det bör understrykas att de belopp det är gäller ytterst blygsamma, kanske något 10 000-tal kronor per år och

SOU 1986: 16 113

8-16-253

anläggning. Medelsbehovet bör kunna tillgodoses genom omfordelning av statens energiverks för denna anslag typ av verksamhet.

Bränsleceller

Som nämndes i kapitel 4 kan leda till att

teknikutvecklingen

inhemska bränslen sikt kan komma på längre i fråga for småskalig el- eller kraftvärmeproduktion. En lovande teknik för detta förefaller bränslecelltekniken vara. I bla USA har betydande belopp satsats på att utveckla denna teknik och få den kommersiellt tillgänglig. De utländska forskningsinsatserna bevakas i Sverige men FoU inom någon egen området bedrivs inte.

Det borde vara av stort värde att skaffa erfarenheter av tekniken for att bl a se hur den kan till anpassas förutsättningarna inom landet, tex hur inhemska bränslen kan Den utnyttjas. särskilde utredaren för bör därför energiforskningen undersöka hur ytterligare inom detta

kompetensuppbyggnad område kan

åstadkommas.

Pillståndsprövning

Bl a genom att inhemska bränslen har befriats från skatt är de i många fall konkurrenskraftiga med andra bränslen och el. Trots det finns det faktorer som försvårar användandet. Hit hör bestämmelserna i 136 a § byggnadslagen (BL) om av prövning storskalig produktion och eldning med träñberråvara om förbrukningen per kalenderår uppgår till minst 10 000 m3f. Syftet med är att sådan råvara prövningen som kan utnyttjas för framställning av skogsindustriella produkter inte skall användas som bränsle. och statens industriverk

Skogsstyrelsen har i en

gemensam rapport, Okad eldning med skogsråvara (SIND PM 1983: 9), kritiserat prövningen enligt 136 a § BL.

Enligt rapporten är det svårt att på ett relevant och konsekvent sätt pröva ansökningar rörande 136 a § BL. utbyggnad enligt Den nuvarande effekten av ett stort antal som vart och beslut, ett står i överensstämmelse med ett eller flera samhällsviktiga mål kanske leder till att andra samhällsmål eftersätts.

Vidare kan tillståndsgivning 136 a § BL leda till enligt uppfattningen att staten på något sätt att råvara kommer garanterar att finnas tillgänglig, vilket inte alls är fallet.

Skogsstyrelsen och SIND förordar i rapporten att den nuvarande tillståndsprocessen förenklas. De tidigare ansökningarna om tillstånd skulle kunna ersättas med en att anmäla skyldighet

114 SOU 1986: 16

viss utbyggnad eller nybyggnad som leder till en ökad förbruk-

ning av minst 10000 maf per år. Då sådan anmälan inkommit

skall Skogsstyrelsen och SIND bedöma om prövning behöver ske. Utgångspunkten kan härvid vara att endast sådana företag prövas där man anser att ett förbud bör meddelas. I övriga fall registreras den nytillkomna volymen som tillåten men inte prövad förbrukning.

En ny lag om hushållning med naturresurser (NRL) och ny plan- och bygglag (PBL) är enligt en proposition till riksdagen föreslagen att träda i kraft den 1 januari 1987 och avses då ersätta den nuvarande byggnadslagen. I NRL föreslås ingå ett kapitel om tillåtlighetsprövning av industrianläggningar m m, vilket bl a ersätter 136 a § BL. Prövningen av hushållning med träñberråvara har dock inte tagits med i NRL- eller PBL-förslagen. En interdepartemental arbetsgrupp med representanter för jordbruks-, bostads- och industridepartementen överväger fn om, och i så fall hur, prövningen av hushållning med träfiberråvara bör regleras och praktiskt genomföras from den 1 januari 1987. Denna prövning kommer att regleras i en särskild lag, som avses foreläggas riksdagen under våren 1986 och träda i kraft vid samma tidpunkt som de andra lagarna.

Enligt den särskilda arbetsgruppens mening innebär den lugna utveckling som nu kan förutses för trädbränslen att skogsindustrin i stort inte kan komma att undandras någon betydande del av sitt råvarubehov. Möjligen kan lokala problem uppstå for någon delbransch. Dessutom kan vissa skogsindustriföretag som köper in trädbränslen för drift av egna förbränningsanläggningar komma att känna av en ökad konkurrens om bränslet. Sådana begränsade konsekvenser bör dock vägas mot de positiva effekter det skulle medföra för trädbränslenas utveckling om trädbränsleprövningen upphävs. Till detta kan läggas att tillgångarna ökar ytterligare på 1990-talet då energiskogsbränslen beräknas få ett kommersiellt genombrott.

Tillståndsprövningen i sig är en belastning for sökandena. Den kan ibland gälla för flera led av hanteringen av samma kvantitet bränslen. I ett första led kan prövningen avse avverkningen, därefter bränsleframställningen och i ett tredje led även själva förbränningen. Ytterligare en komplikation är att tillstånden tidsbegränsas för perioder om två till tre år, medan en fastbränsleanläggnings avskrivningstid vanligen uppgår till åtminstone tio år. Detta leder till en osäkerhet som belastar investeringar i trädbränsleanläggningar jämfört med andra alternativ.

Vidare finns risk bl a för att användarna garderar sig genom att skaffa och behålla tillstånd för större kvantiteter än de egentligen behöver, varigenom andra användare, som kanske har stör-

SOU 1986: 16 115

re betalningsförmåga än tillståndsinnehavarna, utestängs. Ge-

nerellt förefaller risken numera liten för att mycket skogsindustrin skulle komma att undandras någon betydande del av sitt råvarubehov. Däremot kan inte uteslutas att tillfälliga, regionala eller lokala obalanser kan uppkomma. Det kan därför finnas skäl för att någon form av kontroll även om tillståndskvarstår, systemet har nackdelar och fördelningen av trädbränslet i första hand bör ske med hjälp av pris- och skattemekanismer.

Principen om att i första hand använda träñberråvara för skogsindustriell verksamhet bör dock stå fast. Kontrollen av att denna princip kan upprätthålls ske genom ett sådant anmälningsförfarande som SIND/skogsstyrelsen rekommenderade. Eventuella regionala konflikter skulle liksom nu kunna prövas av regeringen.

Sammanfattning av förslagen:

D Det lokala samrådet om att förutsättningarna ersätta olja med inhemska bränslen eller el bör fortsättas.

D Statligt stöd bör lämnas till

visningsanläggningar för för-

bränning av inhemska bränslen i blockcentraler.

D Den särskilde utredaren av de fortsatta statliga forskningsoch utvecklingsinsatserna på energiområdet bör undersöka hur inhemsk kompetens i bränslecellteknik kan byggas upp.

D Den generella prövningen enligt 136 a § byggnadslagen av produktion och användning av inhemska bränslen kan begränsas till de regioner där konflikter påtagliga kan finnas och i övrigt ersättas av ett anmälningsförfarande.

8.6 Ökad

handlingsberedskap

Aktuell statistik visar att har elförbrukningen vuxit mycket snabbt de senaste tre åren. Det är till viss del om användfråga ning som kommer att bestå under längre tid, bla beroenie på övergången från oljeeldning till elvärme i småhus. Men förbrukningsökningen berodde också på den goda industrikonjunkturen, vilket under 1985 beräknas ha lett till en i runda ökning tal på 1,5 TWh.

Av diskussionen i föregående kapitel framgick att elförbrukningens tillväxt kan förväntas bli mer redan under begränsad 1986. Industrikonjunkturen väntas bli sämre, de sjunkande oljepriserna medför att övergången från till olja elvärme troligen

116 SOU 1386: 16

blir lägre än tidigare år, samt att nytillskottet av avkopplingsoch avbrytbara elpannor sannolikt blir marginellt.

Som beskrivits finns det goda förutsättningar att på tidigare, kort sikt parera ganska stora växlingar i tillgång och efterfråel. Som instrument för detta kan på tillförselsidan nämgan på nas den stora reservkapaciteten i oljekondensverk samt möjligheterna att importera el från grannländerna. På användningssidan finns bl a en stor buffert i de avkopplingsbara elpannorna.

Gränser för elanvändningen

Trots detta finns det naturligtvis gränser för hur stora de tillfali kombination med stigande primaförbrukliga svängningarna kan bli utan att vålla problem. För det första finns ett tak ning för hur mycket el som med sedvanliga krav på

leveranssäkerhet

kan produceras i befintliga kraftverk inom landet. Overföringsoch produktionsförhållandena i grannländerna sätkapaciteten ter gränser för tillfällig import av kraft.

En annan aspekt är att kostnaderna för att tillgodose en hög efterfrågenivå blir mycket stora, eftersom oljebaserad kraftproduktion då skulle behöva utnyttjas i stor utsträckning.

Osäkerheten om utvecklingen är stor, to m på mycket kort sikt. En rad faktorer som påverkar de tillfälliga variationerna i tillförsel och av el kan naturligvis komma att samveranvändning ka så att en ansträngd kraftbalans uppstår. Förutsättningarna att bemästra en sådan situation får mot bakgrund av diskussionen ovan ändå anses som förhållandevis goda. Om handlingsberedskapen för ingrepp med snabbt genomslag kan ökas i den som föreslås i det följande, finns det fn inga skäl för riktning statsmakterna att ingripa med regleringar eller andra drastiska medel för att försöka reducera tillfälliga variationer beroende på konjunktur och klimat.

Utvecklingen av den prima elförbrukningen

Däremot är det angeläget att statsmakterna skärper sin uppmärksamhet på den prima elförbrukningens utveckling. Denna har större betydelse för möjligheterna att avveckla kärnkraften. I synnerhet bör bevakas att elanvändning som är avsedd att vara av tillfällig karaktär, framför allt i de avkopplingsbara elpannorna, inte övergår till primaförbrukning.

Som tidigare visats finns det nu inte heller skäl att med mer omfattande åtgärder försöka påverka den långsiktiga utvecklingen av elmarknaden. Om prismekanismerna får verka, kommer elanvändningen att begränsas genom att den anpassar sig

SOU 1986: 16 117

9- 16-253

till en betydligt högre real elprisnivå än i dagsläget. De åtgärder som har föreslagits tidigare i detta betänkande är avsedda att underlätta och stödja denna successiva anpassning och förberedelse inför kärnkraftsavvecklingen.

Analys av den senaste utvecklingen på elmark-

naden

För att öka statsmakternas handlingsberedskap på kort sikt bör

orsakerna bakom de senaste årens tillväxt av elförbrukningen

klarläggas. Det är därvid angeläget att noga skilja på vad som är prima elförbrukning och dess olika beståndsdelar, och vad som är tillfälliga variationer beroende på sådana faktorer som ekonomiska konjunkturer och temperaturväxlingar. Eftersom marginalerna i kraftsystemet sjunker, blir det allt viktigare med hög precision i kalkyl- och prognosarbetet.

Med utgångspunkt i analysen av forbrukningsökningen bör därefter undersökas vilka medel som står till buds for att snabbt komma tillrätta med alltför stora, tillfälliga påfrestningar på kraftsystemet. Detta arbete bör utmynna i en åtgârds- eller beredskapsplan.

Det bör betonas att de åtgärder som kan bli aktuella i forsta hand bör ligga inom ramen för det decentraliserade beslutsfattande som fn råder på energiområdet. Till det som bör undersökas hör hur man skall få garantier för att avkopplingsbara elpannor i fjärrvärme och industri verkligen ställs av när oljebaserad elkraft måste utnyttjas. Eftersom sådan användning strider mot bestämmelserna om skattebefrielse, har riksskatteverket beslutat att from den 1 januari 1986 över huvud taget inte medge skattebefrielse för pannor som inte tas ur drift när oljebaserad elproduktion pågår. Om inte denna åtgärd får avsedd effekt, bör andra möjligheter att styra användningen av de avkopplingsbara elpannorna övervägas.

Utökade styrmöjligheter

Utöver dessa stora omställbara elpannor finns en betydande flexibel kapacitet i kombipannor i småhus. Av den enkät om småhusens uppvärmning som KRAFTSAM genomförde i mars 1985 framgår att kombipannor där såväl el som bränslen kan användas har blivit det dominerande uppvärmningssystemet i småhusbeståndet. Ca 45% av småhusen hade 1985 en värmepanna där flera energislag kan användas. Pannor med kombinationen olja-ved är fortfarande vanligast, men de sk allbränslepannorna och el-vedkombinationerna ökar mest.

118 SOU 1986: 16

Totalt är det nära 400 000 småhus som är försedda med någon form av elkombipanna. Ungefär 30 % av pannorna kunde kombinera el och ved, 15 % el-olja och omkring 60 % hade el-ved-0ljekombination. Enkäten visar också att även om möjligheterna till kombinationsdrift bättre än utnyttjades föregående år, år det fortfarande nära 30% av alla kombipannor (107 000 småhus) som fortfarande enbart drivs med el. Vidare vet man inget om på vilket sätt kombipannorna drivs, dvs om el enbart utnyttjas när den är billig och bränslen under övrig tid. Så som flerta-

let lågspänningsabonnemang hittills varit utformade har kon-

sumenterna knappast fått korrekta som stöd för att prissignaler utnyttja kombipannorna på rätt sätt. Här kommer tidstarifferna att få stor betydelse, men det kan ännu en tid innan dessa dröja blir tillgängliga i alla distributionsområden.

Eftersom man knappast kan förvänta kan sig att kombidriften utökas utan att det lönar sig för användarna, bör statsmakterna undersöka om man kan införa något tillfälligt incitament tills dess att tidstarifferna fått fullt genomslag.

Andra möjligheter som bör undersökas i arbetet med åtgärdsplanen är hur större förbrukare inom industrin kan stimuleras snabbt vidta som håller

att åtgärder ner förbrukningsökningen. överläggningar och informationsutbyte mellan regeringen,

kraftproducenterna och större industriförbrukare skulle kunna vara en framkomlig väg.

Sammanfattning av förslagen:

D Orsakerna till de senaste årens snabba tillväxt av elförbrukningen bör klarläggas.

I] Bevakningen av elanvändningen bör intensiñeras, i synnerhet av utvecklingen av den primära elförbrukningen.

El En åtgärdsplan bör utarbetas för att öka statsmakternas förmåga att hantera olika påfrestningar på elförsörjningen.

SOU 1986: 16 119

l

Bilaga

,b

@

Kommittédirektiv |Eâ%

E539

Dir 1984:25

Vissa frågor om utnyttjande av el

Dir 1984:25

Beslut vid regeringssammanträde 1984-05-30. Statsrådet Dahl anför.

Energipolitiken syftar ytterst till att skapa förutsättningar för ekonomisk och social utveckling. Däri ligger bl. a. att tillgängliga energikällor skall utnyttjas på bästa möjliga sätt. Under de närmaste åren inriktas ansträngningarna i hög grad på att minska vårt oljeberoende genom en effektiv energihushållning och genom åtgärder för att ersätta olja med andra energislag. Samtidigt skall förutsättningar skapas för en avveckling av kärnkraften enligt riksdagens beslut (prop. 1979/80: 170, NU 70. rskr 410 och prop. 1980/81290. NU 60. rskr 381). Tillgången på billig elenergi är f. n. god. Det är angeläget att den nationella resurs som elproduktionskapaciteten utgör tas till vara. Därigenom skapas goda förutsättningar för industrins utveckling och konkurrenskraft. Vidare ges möjligheter bl. a. att till en låg kostnad värma byggnader. I första hand måste den högkvalitativa energiform som elenergin utgör användas i sådana verksamheter där den är svår eller omöjlig att ersätta. exempelvis i industriella processer. i spårbunden trafik eller för belysning och drift av apparater. Även om tillgängligheten på el f. n. är god. är det angeläget att användningen av el sker på ett effektivt sätt. En sådan är angelägen med hänsyn till att avvecklingen av inriktning speciellt kärnkraften bör förberedas redan nu. Kärnkraftverken svarar i dag för ca en tredjedel av elproduktionen i Sverige. Under förutsättning att de reaktorer som återstår i kärnkraftsprogrammet tas i drift kommer kärnkraftens andel att öka. Inför kärnkraftens avveckling kommer tillgången på billig elenergi att bli mer begränsad. Efter en övergångsperiod får man därför räkna med att det reala elpriset höjs. För att undvika långsiktiga bindningar till ett alltför stort elberoende bör utnyttjandet av den tills vidare goda eltillgången ske på ett samhällseko-

SOU 1986: 16

nomiskt riktigt sätt. Flera möjligheter till detta finns. Inom landet är det främst användning för uppvärmning som kommer i fråga. Vid sidan härav kan export av el vara aktuell. Jag återkommer strax härtill. El bör användas för uppvärmning under 1980-talet i första hand i flexibla såväl individuella som kollektiva uppvärmningssystem där olika energikällor kan utnyttjas. Därigenom skapas möjligheter att. i samband med att awecklingen av kärnkraften påbörjas. ersätta elenergin med andra energislag. Samtidigt bör avvecklingen underlättas genom ökad energihushållning och en ökad användning av ny energisnål teknik. Det är möjligt att utnyttja el för uppvärmning på flera olika sätt. En teknik på snabb frammarsch är värmepumpar - såväl i enskilda byggnader som i gruppcentraler eller fjärrvärmesystem - som innebär att energi för uppvärmning kan produceras med hjälp av en förhållandevis liten mängd elenergi. Den växande marknaden för värmepumpar erbjuder dessutom goda möjligheter för svensk tillverkningsindustri. Ett omfattande statligt stöd har därför lämnats till utveckling och användning av värmepumpar. Ett sätt att utnyttja el för uppvärmning utan att det skapar bindningar i framtiden är att använda elpannor i fjärrvärmesystem. Det är angeläget att sådana pannor endast används under de perioder under året när tillgången på billig elenergi är god. En sådan styrning av elanvändningen kan åstadkommas genom att elpannorna används inom ramen för de villkor som föreskrivs för avkopplingsbar kraft. I detta ingår att kraftleverantören, när så erfordras av kraftsystemskäl, har rätt att avbryta leveranserna av elkraft. Därigenom har garantier skapats för att elenergi som produceras med olja inte används i fjärrvärmesystemen. För att stimulera till användning av nyss nämnda s. k. avkopplingsbara elpannor i fjärrvärmesystem beslutade riksdagen på hösten 1983 att återbetalning av den allmänna energiskatten på el kan medges när vissa villkor är uppfyllda. Ett sådant villkor är att ingen 01 jebaserad elproduktion skall ha förekommit av energibalansskäl inom landet under en sammanhängande period om minst fem dygn. Ett annat villkor är att pannans effekt måste vara minst 1 megawatt (MW). Kraftleverantörerna erbjuder nu också särskilt förmånliga villkor för s. k. avbrytbara elleveranser till pannor med en effekt mindre än 1 MW. Sammantaget har de senaste årens låga pris på elenergi. i kombination med de stimulansåtgärder som statsmakterna har vidtagit, medfört en snabb övergång till el för uppvärmningsändamål. Under exempelvis år 1983 beräknas ca 50 000-60 000 småhus ha gått över till eluppvärmning. Detta har skett exempelvis genom att elpannor eller kombinationspannor har satts in i stället för gamla pannor, genom installation av t. ex. elkassetter och elpatroner i befintliga pannor eller genom komplettering eller ersättning av gamla system med värmepumpar. Ett stort antal elpannor och värmepumpar

har-vidare installerats i fjärrvärmesystemen. Genom

denna övergång till el har betydande mängder olja kunnat sparas in med metoder som inte låser oss till ett framtida elberoende, samtidigt som boendekostnaderna har kunnat hållas nere. Mot bakgrund av resultatet i folkomröstningen om kärnkraft på våren 1980 tillkallades en kommitté, den s. k. elanvändningskommittén 1980:05), (I ELAK. Kommitténs uppgift var enligt direktiven (Dir. 1980:46) att ange hur

122 SOU 1986: 16

elenergi kunde användas för att ersätta olja utan att det uppstår läsningar till ett ökat elutnyttjande i framtiden. samt att utarbeta förslag som gör det möjligt att förhindra användning av direktverkande elvärme med elradiatorer i viss tillkommande permanentbebyggelse. Kommittén överlämnade sitt betänkande (Ds l 1980:22) El och oljai oktober samma år. Vissa av förslagen ibetänkandet togs upp i samband med riksdagens beslut år 1981 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/81190, NU 60. rskr 381 och prop. 1980/ 812133. CU 37, rskr 384). Bl. a. beslutades om särskilda villkor för installation av direktverkande elvårme i nybyggda småhus. Till detta återkommer jag i det följande. I samband med riksdagsbehandlingen konstaterades att en omprövning av de krav som ställs i olika avseenden bör ske vid mitten av l980-talet. Av de skäl som här har redovisats är det angeläget att den befintliga elproduktionskapaciteten även i fortsättningen används för att ersätta olja. främst för uppvärmningsändamål. Samtidigt gäller det emellertid att se till att användningen av el inte äventyrar möjligheterna att nå de långsiktiga målen för energipolitiken. Samhället förfogar i dag över ett antal styrmedel genom vilka användningen av el för uppvärmningsändamål kan påverkas i önskad riktning. Exempelvis föreligger enligt lagen (1902:71 s. l) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ellagen) i princip inte skyldighet att leverera el för värmeförsörjning av byggnader inom områden där fjärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad. Vidare får fr. o. m. den 1 januari 1984 direktverkande elvärme inte installeras i nybyggda småhus. om inte särskilda skäl föreligger. Särskilda skäl föreligger t. ex. beträffande nybyggda småhus som är energisnålt utformade (prop. 1980/811133. CU 37. _rskr 384). Med hänsyn till riksdagens beslut att avveckla kärnkraften och till att vi redan i dag bör skapa goda förutsättningar för denna aweckling. bör formernaför samhällets inflytande över elanvändningen utvecklas. Ett huvudmål för energipolitiken är att en successiv utveckling skall ske mot ett energisystem som i huvudsak baseras på varaktiga. helst förnybara och inhemska. energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Enligt gällande energipolitiska riktlinjer bör en av inhemska bränslen

användning

eftersträvas när sådan användning är tekniskt och ekonomiskt rimlig och när de miljökrav som maste ställas kan tillgodoses. För uppvärmningsändamål skall i första hand användas sadan skogsråvara och andra inhemska bränslen som industrin inte kan tankas göra anspråk på. Det statliga stödet för att ersätta olja har ocksa i forsta hand inriktats på att stimulera ersättning av olja med inhemska bränslen. Inriktningen är därvid att de inhemska branslena skall bära sig utan subventioner eller andra statliga insatser. Den pågående tekniska utvecklingen kommer enligt min bedömning att leda till att de inhemska bränslenas konkurrenskraft förbättras. Det är därför viktigt att de beslut som användarna fattar under de närmaste åren om övergång till elanvändning inte innebär att produktionen av inhemska bränslen slås ut. eller att ett senare ökat utnyttjande av inhemska bränslen försvåras. Det är också av stor vikt att kompetensen i tillverkningsindustrin kan bevaras. Samtidigt är det av bl. a. dessa skäl angeläget att de satsningar avseende inhemska bränslen på nya produktionsmetoder och nya produkter

s0U 1986: 16 123

som redan har gjorts så långt möjligt kan fullföljas och ge ytterligare erfarenhet. Det är angeläget att nu belysa i vilken mån den pågående snabba till elvärme innebär hinder övergången för utvecklingen vad avser inhemska bränslen. samt att vid behov föreslå korrigerande åtgärder. Vidare bör bedömas i vilken mån den ändrade situation på elförsörjningsområdet. som kan förutses på sikt. föranleder en ändrad syn på tillkommande elvärme. i fråga om såväl övergång till el i befintlig som bebyggelse installation av elvärme i nya byggnader. I samband härmed bör undersökas om det finns behov av nya eller förstärkta styrmedel för att åstadkomma en mer medveten styrning av elanvändningen. På grundval av vad jag sålunda har anfört förordar jag att en särskild utredare tillkallas för att utreda vissa om av el. frågor utnyttjande Elanvändningens nuvarande och utveckling omfattning bör belysas. liksom att använda el för olika ändamål. möjligheterna så att möjligheterna att nå de långsiktiga energipolitiska målen främjas. Utredaren bör analysera konkurrensen mellan olika samt energislag kartlägga den pågågende och närmast förväntade i detta utvecklingen avseende. Särskilt bör utredas hur prissättningen konsumtiopå el påverkar nen och möjligheterna att använda el för olika ändamål. Därefter bör en bedömning göras av prisskillnaderna mellan el och bl. a. inhemska bränslen fram till år 1990. Med häri bör utredaren om det utgångspunkt analysera finns behov av korrigerande från statens sida för att åtgärder styra elanvändningen så att den både nu och på längre sikt står i samklang med de övergripande energipolitiska målen. Den för tillfället goda tillgången på elenergi kan som jag nämnde också ge utrymme för ökad svensk export. Möjligheterna till och hindren för export av el, framför allt till våra nordiska grannländer. bör därför utredas. Förslag till åtgärder för att möjliggöra en ökning av exporten av ei bör övervägas. Härvid bör även klarläggas vilket pris som kan erhållas jämfört med konsumtion inom landet. Utredaren bör både ta del av det material som har lämnats och det som inom kort kommer att lämnas av 1981 års energikommitté (I 1981:08). EK-8l. samt göra de ytterligare överväganden som detta material ger anledning till. Vidare bör utredaren samråda med statens energiverk. som har i uppdrag att bl. a. belysa elanvändningens utveckling fram till år 1995. l fråga om elexport bör samråd ske med statens vattenfallsverk som enligt vad jag har erfarit utreder denna fråga. Samråd bör i övrigt ske med berörda . myndigheter och organ. Utredaren bör med förtur behandla frågan om de inhemska bränslena. l samband härmed bör utredaren redovisa hur han avser att fortsätta med arbetet. bl. a. med hänsyn till EK-81:s förslag. En första redovisning bör lämnas senast den l november 1984. Däri bör. förutom frågan om inhemska bränslen. även bedömningar göras om övriga frågor i uppdraget. så att frågan om inhemska bränslen kan ses i sitt sammanhang. Slutredovisning av uppdraget bör lämnas före utgången av år 1985. För utredningens arbete gäller vidare de direktiv som har utfärdats till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (Dir. 1984:5). Detta innebär att ev. förslag om ökade kostnader

a 124 SOU 1986: 16

för staten skall finansieras genom omprioriteringar inom berörda stödsystem.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har lill uppgift att föredra ärenden som rör energipolitiken att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa fragor rörande utnyttjande av el. sekreterare och annat biträde ät att besluta om sakkunniga. experter. utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut ansluter överväganden och bifaller Regeringen sig till föredragandens hennes hemställan. (lndustridepartementet)

SOU 1986: 16 125

Bilaga 2

beställda

Delredovisningar, utredningar

och övrigt underlagsmaterial

Utredningens delredovisningar

- -

Oljeersättning Konflikter Lokala lösningar?, Ds I 1984: 27.

Elanvándning i bostäder och lokaler, Ds I 1986: 2. De inhemska bränslenas marknad och utveckling, Ds I 1986:3. Elvärmens roll i den svenska energiförsörjningen. Diskussionspromemoria 1985-06-20.

Beställda delutredningar

Effektiv elanvändning. Priser och politik. Statens energiverk

1985: 8.

Effektiv elanvändning. Forskning och utveckling. Energiforsk-

ningsnämnden, Efn-rapport nr 17. Ökat elutbyte med grannländerna? En studie av och möjligheter begränsningar. (Statens vattenfallsverk), Ds I 1985:2.

Utrustning för fasta bränslen. Tillverkningsindustrins struktur

och lönsamhet. Statens pris- och kartellnämnd, SPKs utredningsserie 1985:16. Ekonomiska förhållanden hos svenska biobránsleproducenter. Statens pris- och kartellnämnd, SPKs utredningsserie 1985:17.

Elkraftskulturen i en ny situation - en skiss till en aktörsorien-

terad strategi inför kärnkraftsavvecklingen, Ds I 1986:4.

Opublicerat material

till -

Några kompletteringar Effektiv elanvändning priser och

politik. Statens energiverk 1985:8, PM 1985-09-12. Synpunkter på ovan nämnda utredning från J ernkontoret KRAFTSAM Sveriges Industriförbund 1985-09-05, Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen 1985-09-13, Sveriges Kemiska Industrikontor 1985-09-18, Professor Lennart Hjalmarsson, nationalekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet, september 1985, Professor Thomas B Johansson, institutionen för energisystemanalys vid Lunds universitet samt Peter Steen överingenjör och Lars Dorner, försvarets forskningsanstalt, 1985-09-16. Elproduktion med naturgas, PM 1986-01-20 från statens energiverk. Materialet finns tillgängligt på industridepartementet.

126 SOU 1986: 16

Bilaga 3

Kontakter, studiebesök m m

Sammanträffanden för informationsutbyte och diskussioner har hållits med företrädare för bl a

Energisystem, Tekniska högskolan i Linköping Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer Föreningen Sveriges Energirådgivare Föreningen Sveriges VVS-inspektörer Glesbygdsdelegationen HSB Hyresgästernas Riksförbund LRF Länsenergigruppen i Skaraborgs län Länsstyrelsen i Jämtlands län Mats Wohlgast, Uppsala Nordel Riksbyggen SABO Statens vattenfallsverk Svenska Byggnadsarbetareförbundet Svenska Elektrikerförbundet Svenska Elverksföreningen Svenska Fabriksarbetareförbundet Svenska Kommunförbundet Svenska Kraftverksforeningen Svenska Värmepumpföreningen Svenska Värmeverksföreningen Sveriges Industriförbund Sveriges Lantbruksuniversitet Sveriges Villaägareförbund Sydkraft Åre kommun.

från Olof Eriksson angående Synpunkter på förslag experten dels inhemska bränslen, dels export av el, har inhämtats från stat-kommunberedningen och Bräcke kommun resp professor Lars vid Handelshögskolan i Stockholm. Bergman

SOU 1986: 16 127

Statens 1986

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

_| . Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbildningen. Ju. . En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. U. . En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. U. Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. . Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1.Bo.

owçøqmmpwm

. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. . Militära skyddsområden. Fö. Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. Fi. . Ny lönegarantilag. A. -n . Enklare skolförfattningar. Del l. Sammanfattning, kommittéförslag. U. . Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m.m. U. . Datorer, sårbarhet, säkerhet. Fö. . Påföljd och brott 1. Lagtext och sammanfattning. Ju. . Påföljd och brott 2. Motiv. Ju. . Påföljd och brott 3. Bilagor. Ju. . Vägar till effektiv energianvändning. l.

Statens 1986

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översynavrättegångsbalken 2.Högstadomstolenochråttsbildningen.[1] Datorer,sårbarhet,säkerhet.[12] Påföljdoch brott 1.Lagtextoch sammanfattning.[13] Päföljdochbrott 2. Motiv [14] Påföljdoch brott 3. Bilagor[15]

Försvarsdepartementet Militäraskyddsområden.[7]

Finansdepartementet Soliditetochskäligheti försäkringsverksamheten. [8]

Utbildningsdepartementet Entreårigyrkesutbildning- riktlinjer. [2] Entreårigyrkesutbildning- beskrivningar,förslag.[3] Enklare skolförfattningar.Del 1. Sammanfattning,kommittéförslag.[10] Enklareskolförfattningar.Del2. Motiv m.m. [11]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny lönegarantilag.[9]

Bostadsdepartementet Bostadskommitténsslutbetänkande.Sammanfattning.[4] Bostadskommitténs slutbetänkande.Del1.[5] Bostadskommitténs slutbetänkande.Del2. [6]

lndustridepartementet Vägartill effektivenergianvändning.[16]

Anm. Siffrornainom klammerbetecknarutredningensnummeri denkronologiskaförteckningen.

KUNGL. BIBL.:

1985-04-0 2

STOCKÃHQgM