Elhushållning på 1990-talet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar

;mäktig/s

& 1987:68 E39 Miljö- och Energidepartementet

Elhushållning

1990-talet

på

Betänkande av elanvändningsdelegationen Stockholm 1987

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 10647 STOCKHOLM Tel: 08/7399630

Allmänna Förlagets bokhandel: lnformationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5. Stockholm

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:

Regeringskansliets Förvaltningskontor SOU-förrådet 10333 Stockholm Tel: 08/7632320 Telefontid 8.10-12.00 (externt och internt) 08/763 1005 12.00-16.00 (endast internt)

ISBN 91-38-10081-9 ISSN 0375-250X

Omslag AD/Susan Nilsson Produktion Allmänna Förlaget AB Svenskt Tryck, Stockholm 1987

TILL

STATSRÅDET OCH CHEFEN FÖR MILJÖ- OCH ENERGIDEPARTEMENTET

Den 14 maj 1987 bemyndigade regeringen statsrådet Dahl att tillkalla en särskild delegation med uppdrag att utarbeta förslag till atgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och ersättning av el med andra energiformer.

Statssekreteraren Rolf Annerberg förordnades den 25 maj 1987 att vara ordförande i delegationen.

Som ledamöter förordnades den 10 juni 1987 vice verkställande direktören Sören Andersson, verkställande direktören Björn Sprängare och kommunalrådet Ines Uusmann.

Delegationen har arbetat under namnet Elanvändningsdelegationen.

Att som sakkunniga biträda delegationen förordnades den 17 juni 1987 generaldirektören Laila Freivalds, verkställande direktören Ralf Hultberg, civilingenjören Leif Lenman och verkställande direktören Sverker Martin-Löf. De sakkunniga har, i nämnd ordning, varit ordförande för expertgruppen för hushåll och småhus, expertgruppen för professionell fastighetsförvaltning, expertgruppen för industri och jordbruk samt expertgruppen för elintensiv industri. En förteckning över de förordnade experterna återfinns i bilaga.

Departementssekreteraren Håkan Heden förordnades att vara delegationens huvudsekreterare den 4 juni 1987 och departementssekreteraren Lena Lindén att vara dess biträdande sekreterare den 17 juni 1987.

Som biträdande sekreterare i resp. expertgrupp förordnades den 18 augusti 1987 civilingenjören Per Fåhraeus samt den l juli 1987 fil.kand. Sten-Ivan Bylund, civilingenjören Agneta Persson och civilingenjören Göran Dahlén.

Assistenten Eva Hultqvist har fr.o.m. augusti månad medverkat i delegationens sekretariat.

Delegationen far härmed överlämna sitt betänkande ( ) Elhushâllning pa 1990-talet. Av expertgrupperna utarbetade rapporter är fogade till betänkandet som bilagorna l-ä. Viss särskilt underlag (konsultrapporter m.m.) redovisas i bilagedelen SOU 1987:69. Delegationen har härmed slutfört sitt arbete. Stockholm i november 1987

Rolf Annerberg

Sören Andersson

Björn Sprängare

Ines Uusmann /Håkan Heden Lena Lindén

ELANVÄNDNINGEN- UTVECKLING OCH BESPARINGSMÖJLIGHETER Elanvändning, produktion och distribution Elprissättning och skatter Elanvändningen under 1970- och 19B0-talen 3.3.1 Elintensiv industri 3.3.2 Industri och jordbruk 3.3 3 Professionell fastighetsförvaltning 3.3.4 Hushåll och smahus 3.4 Elpriserna under 1990-talet 3.4.1 Elpriserna under 1970- och l980-talen 3.4.2 Elpriserna under 1990-talet 3.5 Möjligheter att spara el 3.5.1 Allmänt 3.5.2 Elintensiv industri 3.5.3 Industri och jordbruk 3.5.4 Professionell fastighetsförvaltning 3.5.5 Hushåll och småhus

PÅGÅENDE INSATSER FÖR ATT EFFEKTIVISERA ELANVANDNINGEN 4.1 Bakgrund 4.2 Aktörer för eleffektiviserande insatser 4.2.1 Myndigheter 4.2.2 Kraftindustrin 4.2.3 Utbildning och forskning 4.2.4 Branschorganisationer och enskilda 4.2.5 Andra aktörer 4.2.6 Sammanfattande inriktning av olika aktörers insatser

ÅTGÄRDER FÖR RATIONELL ELHUSHÅLLNING UNDER 1990- TALET Mal för elanvändningsprogrammet

vw NF Fem utvecklingslinjer för en rationell elhushallning

5.2.1 Stärk incitament och resurser för elhushallning hos elanvändarna 5.2.2 Skapa förutsättningar för marknadsorienterade aktörer på elområdet 5.2. Utveckla ny elsnäl teknik

Uil-*UJ

5.2. Elhushallning i statsförvaltningen 5.2. Planering och uppföljning 5.3 Finansiering och anslagsfrägor

BILAGOR

Bilaga 1: Rapport till elanvändningsdelegationen fran expertgruppen för elintensiv industri

Bilaga 2: Rapport till elanvändningsdelegationen fran expertgruppen för industri och jordbruk Bilaga 3: Elanvändning i lokalbyggnader och flerbostadshus - nuläge och bedömning av möjlig utveckling fram till mitten av 1990-talet

Bilaga 4: Elhushällning och elersättning i småhus - 1990-talets möjligheter, samt särskilt yttrande fran experten lngvar Fridell

Bilaga 5: Direktiven

Bilaga 6: Förordnanden i delegationen för elanvändningsfrägor

Bilaga 7: Konsultrapporter

Samnman fattning

0 SAMMANFATTNING

Kärnkraften skall enligt de energipolitiska riktlinjer som riksdagen har lagt fast vara avvecklad till senast år 2010. Enligt proposition l986/87:159 om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning bör vi så snabbt som möjligt intensifiera processen att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi. Detta gäller särskilt möjligheterna att effektivisera elanvändningen och att utveckla en ny miljövänlig uppvärmningsteknik som på sikt kan ersätta den befintliga elvärmen. Vi har haft i uppdrag att utarbeta förslag till atgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och en ersättning av el med andra energiformer.

Det är viktigt att den omställning av energisystemet som nu förestår sker på samhällsekonomiskt rationella grunder. En väl fungerande marknad är enligt vår uppfattning en grundläggande förutsättning för att omställningen av energisystemet och kärnkraftsavvecklingen skall kunna genomföras utan onödiga kostnader för samhälle, elproducenter och elanvändare. Förutsättningarna för prisbildningen på elmarknaden bör vara sådana att både producenter och användare av el får riktiga signaler om kostnaderna i elproduktionen.

El är för användarna en praktisk distributionsform för energi. Elsystemets aktörer har varit inriktade på tillväxt i eltillförsein. En ökad efterfrågan på el har hittills kunnat tillgodoses genom en ökad tillförsel till rimliga priser. För att omställningen av energisystemet skall kunna genomföras måste aktörerna i elsystemet ägna stort intresse åt hushållning och elsparande.

Elhushållningsprogrammet bör underlätta för och stimulera elanvändare, kraftproducenter och eldistributörer att mer aktivt än tidigare genomföra sådan elhushållning som är lönsam för den enskilde och samhället.

Vi har föreslagit följande mål för elhushållningsprogrammet

* stimulera till en rationell hos alla elförbrukare elhushållning

* hos skapa stabila och långsiktiga förutsättningar för en rationell planering stora användare av el

* tillföra kunskaper och kompetens samt i övrigt underlätta för elanvändarna att hushålla med el

* stimulera av uppvärmningssystem som kan ersätta den utvecklingen direktverkande elvärmen, samt i övrigt bidra till utvecklingen av eleffektiv teknik

* åstadkomma en effektivare i statsförvaltningen. elanvändning

sou 1937:63 Sanmanfattninng

Vi har arbetat med fyra expertgrupper som har behandlat

* elintensiv industri

* industri (exkl. den elintensiva) och jordbruk

* professionell fastighetsförvaltning (flerbostadshus, offentliga och kommersiella lokaler)

* hushåll och småhus

Expertgrupperna har haft i uppdrag att bl.a. redovisa möjligheterna till en effektivare elanvändning och att lämna förslag till åtgärder för att effektivisera elanvändningen. Expertgruppernas har bilagts vart rapporter betänkande.

Expertgruppernas bedömning pekar pa att en elbesparing och elersättning pa sammantaget 10-15 TWh av den nuvarande arsförbrukningen skulle vara tekniskt och ekonomiskt tillgänglig under en lü-arsperiod. konstaterar Expertgrupperna emellertid att det finns en allmän tendens till ökad elanvändning inom industrin och fastighetsförvaltningen som helt eller delvis kan äta upp besparingen. En nettoökning i elanvändningen kan inte heller uteslutas.

Elpriserna har i stort sett varit stabila räknat i fast penningvärde under en stor del av 1970- och 1980-talen. Under 1990-talet kommer elpriserna att stiga. Vi har bedömt att elprishöjningarna till mitten av 1990-talet kommer att ligga i ett intervall mellan 5-10 öre per kWh. Den faktiska blir prisutvecklingen beroende av flera osäkra faktorer. De framtida priserna pa olja och kol får stor betydelse. Elprisutvecklingen pâverkas ocksa i hög grad av hur elanvändningen utvecklas. Den förhandlingsstyrka som olika kategorier av elanvändare kan uppbada i taxe-och tarifförhandlingar med kraftindustrin far ocksa betydelse för elpriserna för olika abonnenter.

Expertgrupperna har för eianvändarna.

diskuterat elprisernas betydelse Expert-

gruppen för Elintensiv industri understryker att de förväntade prishöjningarna pâ el kommer att innebära stora påfrestningar för främst den elintensiva industrin och att takten i industrins strukturomvandling ökar och fâr en annan riktning. Det är framför allt de industriföretag med en hög elkostnadsandel och ett stort exportberoende som skulle hotas av nedläggning om andra ekonomiskpolitiska åtgärder inte vidtas. Detta gäller särskilt som man inte förväntar sig nagra större reala prishöjningar pa el i flertalet av industrins viktigaste konkurrentländer.

Vi anser att en fortlöpande struktur-omvandling i industrin självfallet är en viktig förutsättning för den industriella och ekonomiska i landet. utvecklingen Det är angeläget att strukturomvandlingen sker i en takt som inte hotar industrins internationella konkurrenskraft. bör ocksa ske Strukturomvandlingen sa att det blir möjligt att rätta till regionala obalanser och andra problem som kan uppstå.

Mot bakgrund av vad expertgruppen har framhållit anser vi att det finns skäl att framöver noga följa elanvändningen och elhushallningen, framför allt inom den elintensiva industrin och dess strukturomvandling. Ökade insatser för elhushallning kan behövas inom alla sektorer. Åtgärder inom t.ex. industri- och regionalpolitiken kan ocksa bli nödvändiga.

Sammanfattning sou 1937:53

Vi har samlat vara till i fem huvudlinjer för en rationell elhusförslag atgärder maste ses tillsammans med andra atgärder bl.a. pa hallning. Åtgärderna tillförselsidan när det gäller fragan om hur kärnkraften skall avvecklas.

Stärk incitament och resurser för elhushallning hos elanvändarna.

Det är framför allt användarna av el som beslutar om och genomför atgärder för En del av utrymmet för eleffektivisering kommer därför eleffektivisering. att nas utan att andra än priset behöver användas. Eltaxornas styrmedel har stor Därutöver maste flera förutsättningar vara utformning beydelse. de hushåll, och förvaltningar som skall uppfyllda när det gäller företag Vi anser att det behövs atgärder för att förstärka genomföra elbesparingar. incitamenten hos elanvändarna för att minska sin elanvändning. Det behövs ocksa för att förstärka kompetensen och kunskapsnivan i företag, atgärder förvaltningar och hushall när det gäller elanvändning och hushallning.

att inte heller bör ingripa direkt i taxe- Vi anser riksdag och regering framgent sättningen. Denna bör överlatas till förhandlingar mellan kraftproducenter, eldistributörer och elförbrukare. Vattenfall har genom sin storlek en prisledande av eltarifferna har stor betydelse för ställning pa elmarknaden. Utformningen elanvändarnas incitament att hushalla med el. Vi föreslar att regeringen i instruktionen för Vattenfall föreskriver att kunderna skall erbjudas avtal som till kundens behov inom ramen för kostnadsanpassande taxor. anpassas Vattenfalls kostnadsstruktur bör med hänsyn till verkets prisledande ställning

kunna redovisas med stor öppenhet.

Det finns ett behov av information till olika elanvändare. Vi föreslar att far att ta fram information till hushallen om den konsumentverket i uppdrag hushallsekonomiska av en effektiv elanvändning. Konsumentverket betydelsen bör vidare utveckla systemet med energideklarationer för hushållsapparater. Produkter sasom och värmeväxlare behöver testas med avseende värmepumpar Vi föreslar vidare att man utreder förutsättningarna med pa energiengenskaper. av smahus vid försäljning. bör vara att fa fram en obligatorisk besiktning Syftet ett system med energideklarationer för sadana hus.

Vi föreslar informationsinsatser som riktas mot fastighetsförvaltare, industri

och jordbruk.

Vi föreslar att man utreder förutsättningarna att öka utbildningen i

elanvändningsfragor i gymnasieskolan och de tekniska högskolorna.

än direktverkande elvärme i Det är viktigt att andra uppvärmningsformer väljs hus. Vi föreslar att det skall gälla skärpta villkor för nyproducerade direktverkande elvärme i nyproducerade en- eller tvafamiljshus för

permanentboende.

för incitamenten att hushalla med Vi understryker förväntningarnas betydelse el. Vi anser att för saväl elproducenter som planeringsmöjligheterna förbättras deklaration fran statsmakternas sida elanvändare skulle av en tydlig och takt i kärnkraftsavvecklingen samt av en precisering av om starttidpunkt förutsättningarna för ny elproduktion.

Sanlnanfattning g

Marknadsorienterade aktörer på elmarknaden

El är en energiform som förutsätter en ledningsbunden distribution. Samma förhållande gäller även för fjärrvärme naturligtvis och gas. De energileverantörer som genom koncessionslagstiftning eller pä annat sätt förfogar över ledningarna har en monopolliknande ställning pa marknaden. Det är viktigt att de aktörer som verkar pa elmarknaden verksamheten efter kundernas och anpassar marknadens behov. Var andra huvudlinje är därför att skapa förutsättningar för marknadsorienterade aktörer pa elmarknaden. Vara förslag riktar sig huvudsakligen mot eldistributörerna. Det bör ställas krav pa dessa att verka för energi- och elhushällningsätgärder hos kunderna. De bör ocksa ges incitament och förutsättningar att bedriva en sådan verksamhet pa ett affärsmässigt sätt.

Det har under de senaste tio aren vuxit upp en delvis ny affärsverksamhet med energitjänster som idé. Det finns t.ex. rena konsultföretag som nästan uteslutande ägnar sig at energifrågor. Det finns företag som säljer energitjänster till fastighetsägare och finansierar verksamheten genom att dela pa de vinster som uppstar vid besparingarna. Det finns också företag som på motsvarande sätt säljer sina tjänster till industrin. Regeringen har ändrat instruktionen till Vattenfall för att markera verkets roll som energitjänstföretag.

Eldistributörernas tjänster till sina abonnenter har traditionellt varit att transformera högspänd el till abonnentspänning och att tillförsäkra kunderna en säker leverans. hittillsvarande historia Elanvändningens med en ständig expansion har ställt stora krav pä eldistributörernas av planering nätutbyggnaden. Vi gär nu in i ett skede när distributionsnätets utbyggnad inte längre blir ett stort planeringsproblem. Vi anser att energitjänster kan bli ett utmanade affärsområde för eldistributörerna under kärnkraftsavvecklingen.

Rättspraxis kan vara ett hinder för kommunalt ägda el- och energidistributörer att agera affärsmässigt som energitjänstföretag. Vi föreslår att man prövar förutsättningarna att i ellagen eller lagen om kommunal energiplanering föra in föreskrifter som upphäver tillämpningen av de kommunala och likställighetssjälvkostnadsprinciperna i-energidistributionen. Härigenom skulle de kommunalt ägda energiverken få samma rättsliga förutsättningar att agera affärsmässigt som de eldistributörer som har privata eller statliga ägare.

Vi föreslar ocksa att man prövar förutsättningarna att i ellagen föreskriva att ett krav för att få koncession för eldistribution skall vara att man har förutsättningar att verka för en rationell energianvändning och elhushâllning.

Expertgruppen för professionell fastighetsförvaltning har föreslagit att en ny organisationsform - abonnetrad - skapas för att tillvarata de gemensamma intressena hos el- och fjärrvärmeabonnenter. I abonnentraden organiseras representanter för villaägare, hyresgäster, fastighetsägare. Abonnenträden skall genomföra förhandlingar med energileverantörerna om taxor och tariffer samt om energihushallningsâtgärder. Abonnentradet är till sin natur en Organisationsform som inte kan eller bör organiseras uppifrån. Det kan dock finnas skäl för staten att ge abonnenträden - där de förekommer förhandlingsrätt gentemot energileverantörerna. Vi föreslar att det föreskrivs förhandlingsskyldighet för leverantör av ledningsbunden (el, värme, energi gas) med sammanslutningar av abonnenter.

Sammanfattning SOU 1987 : 6B

Utveckla ny elsnal teknik och ny teknik för elersättning

Vi föreslar ett statlig stöd för bl.a. teknikupphandling av elsnala och elersättande produkter, processer och systern. Stöd skall även kunna lämnas till prototyp-och demonstrationsprojekt som inte ingar i en renodlad teknikupphandling.

Teknikupphandlingsstödet bör finnas tillgängligt under en begränsad period pa ounkring fern ar.

Vi föreslar att 500 milj. kr. avsätts för teknikupphandlingen i ett inledande skede. Vi utgar ifran att en stor del av beloppet kommer att behöva utnyttjas för teknikupphandling och för demonstrationsprojekt inom uppvärmningssektorn. Stödet bör dock omfatta hela elanvändningsomradet.

Elhushallning i statsförvaltningen

Vi föreslar att byggnadsstyrelsen far i uppdrag att genomföra ett program för eleffektivisering i de statliga förvaltningsbyggnaderna.

Planering och uppföljning

En samordning behöver ske av insatserna fran de berörda myndigheterna. insatserna behöver följas upp och utvärderas. Vi föreslar att statens energiverk far i uppdrag att svara för samordning och uppföljning av elhushallningsatgärderna. Energiverket bör bl.a. årligen rapportera till regeringen om utvecklingen av elanvändning och elhushallning.

Inledniring

INLEDNING

1.1 Direktiven

Regeringen bemyndigade den 14 maj 1987 chefen för miljö- och energidepartctementet, statsradet Dahl, att tillkalla en särskild delegation med uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och en ersättning av el med andra energiformer. Vi har antagit namneet elanvändningsdelegationen. Direktiven till delegationen aterges i bilaga 5.

I direktiven anförs bl.a. att elpriserna kan förväntas stiga under de närmaste 3 aren samt att detta bör leda till en viss ökning av investeringarna för elersättning och för effektivisering av elanvändningen. Emellertid framhålls ockssa att dessa höjningar sannolikt inte kommer att leda till en påtagligt minskad användning av el om inte också andra atgärder vidtas.

Av direktiven framgår ocksa att ett utvecklingsprogram skall påbörjas avseerznde dels tillförsel av ny energi, dels hushallningsatgärder. Avsikten med programmet är att den nya energitillförseln skall medge att en reaktor tas urnr drift aren 1993-1995. Resultatet av hushallningsatgärderna och ny energitillförsel bör medge att ytterligare en reaktor tas ur drift aren 1994- 1996.

Enligt direktiven bör möjligheterna att ersätta elvärme med andra ugpvärmningsforuner samt möjligheterna att effektivisera användningen ax hushallsel och driftel i bostäder och lokaler särskilt studeras. Vidare bör behovet av atgärder för en effektivisering av elanvändningen inom industrin övervägas. De föreslagna atgärderna bör, enligt var mening, kunna ses som ebtt elanvändningsprogram vilket, tillsammans med andra atgärder inom utvecklingsprogrammet, skall bidra till att kärnkraftsavvecklingen kan genomföras utan att andra sarnhällsmal hotas.

1.2 Delegationens sammansättning och arbetets uppläggning

Delegationen har bestatt av fyra ledamöter, varav en ordförande. Delegationnen har till sig knutit fyra expertgrupper som har behandlat elanvändningen inom n olika omraden. Expertgruppernas ordföranden har deltagit i delegationen somw sakkunniga. En förteckning över ledamöter, sakkunniga, experter och sekreterare aterfinns i bilaga .

Inltedining

De fyra expertgrupperna har behandlat områdena

- elintensiv industri - industri och jordbruk - och professionell fastighetsförvaltning (flerbostadshus, offentliga kommersiella lokaler m.m.) - hushåll och smahus

Expertgruppernas uppgift har varit att ta fram underlag till delegationens förslag till atgärder för att effektivisera elanvändningen. l delegationens uppdrag till expertgrupperna har ingatt

- att redovisa till effektivare möjligheter elanvändning i inom resp. expertgrupps omrâde

- att bedöma de hinder som finns för en sadan effektivisering under 1990-talets första hälft och behovet av atgärder för att undanröja eventuella hinder

- att redovisa de insatser för en effektivare som har elanvändning gjorts eller som pagar inom olika myndigheter, institutioner eller företag.

att lämna förslag till åtgärdsprogram inom resp. område för att effektivisera elanvändningen samt bedöma programmets förväntade effekter

Delegationen och expertgrupperna har anlitat konsulter och haft kontakt med .myndigheter och organisationer inom omradet m.fl. En förteckning över äkonsultinsatser m.m. återfinns i bilaga .

IExpertgruppernas arbete, vilket fortlöpande har redovisats för delegationen, har ?legat till grund för delegationens överväganden och förslag i betänkandet. iResultatet av gruppernas arbete har redovisats i särskilda Dessa rapporter. lbifogas betänkandet som bilagorna l- .

EI en särskild bilagedel (SOU 1987:69) redovisas som följande konsultutredningar Ihar utförts för delegationens och expertgruppernas räkning. * Hur kommer en eventuell elprishöjning in i de elintensiva företagens strategi? Anders Granholm, INDEVO.

* STU:s insatser

för effektiviserad elanvändning i industrin, Rune Hardell

och Carl-Johan Osterberg, 3K Engineering AB.

i*

iilsituationen i nagra viktiga konkurrentländer till svensk elintensiv industri,

Orjan Isacsson, STAND-IN AB m.fl.

?* Elanvändningen inom livsmedelsindustrin, Per Göransson och Bengt Drakenberg, ÅF-Energikonsult AB.

=* Möjligheter att ersätta elenergi med naturgas inom tillverkningsindustrin exklusive elintensiv industri, Jan-Erik Wiklund, ÅF-Energikonsult AB.

i* Tre studier av driftel i lokaler, Anders Göransson, VBB.

Inför valet av energistyrmedel - om olika styrmedels egenskaper, Tage Klingberg, Mackmyra Konsult AB.

En fråga för staten? SOU 1987 5:68

ELANVÄNDNING - EN FRÅGA FÖR STATEN?

2.1 Ett statligt hushallningsprograøn för 1990-talet? -Utgangspunkteer för arbete

delegationens

Elkraften har en strategisk roll i vart energisystem. Den är mångsidigt användbar. El gör det dessutom ofta möjligt att effektivt utnyttja andra, merr lagvärdiga energislag.

Elproduktionen i Sverige uppgick till 129 TWh ar 1986. Elförbrukningen ökar. Den genomsnittliga ökningstakten för elförbrukningen i Sverige under periodeen 1973 - 1986 har varit 4% per ar. Sedan ar 1982 har förbrukningen ökat med i 7% per är. Denna ökning beror pa den goda tillgången genomsnitt pa el och páâ de därav följande laga elpriserna. Samtidigt lag oljepriserna efter oljeprischocken 1979/80 pa en hög niva. En ökad eluppvärmning och användningen av avkopplingsbara elpannor svarar för en stor del av ökningen. En annnan orsak till ökningen de allra senaste aren är den uppatgaende industrikonjunkturen.

Elanvändningen kommer att fortsätta att öka enligt prognoserna. Enligt en prognos fran statens är 1986 (LU 87, bilaga 12) skulle elanvändninggen energiverk öka med 0,5% per ar fram till ar 1997. skulle Elanvändningen da uppgå till 138 TWh. l en prognos som energiverket nyligen har överlämnat till miljö- och1 energidepartementet beräknas en lägre ökning med en elanvändning ar 1997 paa 132 TWh. KRAFTSAM tar regelbundet fram prognoser över elefterfragan de närmaste 10 aren. Den senaste bedömningen utgörs av den prognosöversyn sourn genomfördes varen 1985. l denna uppskattas eiförbrukningen inom intervallet 128-1á2 TWh är 1995 med ett riktvärde om cirka 135 TWh. KRAFTSAM är en samarbetsorganisation mellan Statens Vattenfallsverk och Svenska Kraftverksföteningen, som representerar praktiskt taget samtliga icke statligqa elkraftproducenter.

Kärnkraftsavvecklingen innebär att ca 65 TWh av eltillförseln mäste ersättas

med annan el om dagens elanvändningsnivâ bibehålls. Även utan en

kärnkraftsavveckling skulle emellertid

pa sikt ny produktionskapacitet byggas = för att ersätta uttjänta eller anläggningar för att täcka en ökad elanvändning. .

Sverige har internationellt sett en lag kostnad i elproduktionen och laga priserr.

.Detta beror på bl.a. den stora andelen gamla Vattenkraftverk i elproduktionenu.

Aven kärnkraftverken producerar ei till laga rörliga kostnader.

Ny elproduktionskapacitet medför höjda kostnader för den samlade elproduktionen och risk för ökade påfrestningar pâ miljön. Av stor betydelse i genomförandet av kärnkraftsavvecklingen är att vi genom en långtgående effektivisering av elanvändningen och genom elersättning kraftigt kan begränssa behovet av ny produktionskapacitet.

SO0U 1987 : 68 En fråga för staten?

Det svenska energisystemet har genomgått en stor omställning under 1970- och 1980-talen. Oljans andel i landets energitillförsel var drygt 70% vid den första oljekrisen år 1973 och motsvarade ca 300 TWh. Oljeanvändningen har därefter minskat drastiskt. För närvarande svarar oljan för mindre än 50% av energitillförseln och uppgår till drygt 200 TWh. En avgörande faktor i denna omställning har varit utvecklingen av oljepriserna. Energianvändarna har successivt anpassat sin energi- och oljeförbrukning till de prisnivåer som uppstod efter 1973 och 1970-80 års oljeprischocker. Det energipolitiska målet att minska oljebroendet har kunnat genomföras på en väl fungerande energimarknad. Tidvis har omställningen genomförts med hjälp av statliga insatser av olika slag såsom stöd till forskning och teknisk utveckling, teknikupphandling eller information.

Kärnkraftsavvecklingen innebär att nästan hälften av den nuvarande produktionskapaciteten för el skall avvecklas. Under samma period behöver andra kraftverk som är äldre än kärnkraftverken byggas om och moderniseras. Denna omställning skall kunna genomföras utan att andra samhällsmål hotas. En förutsättning är att stora ansträngningar görs för att effektivisera användningen av el hos alla kategoriser av förbrukare. El bör ersättas med andra energislag där så är lämpligt. Ny eleffektiv teknik och ny teknik för att ersätta el måste utvecklas. Elanvändarna måste börja tillämpa den nya tekniken. En rationell elförsörjning förutsätter dock att det görs en riktig avvägning mellan energihushållningsåtgärder och atgärder för energitillförsel.

Det är viktigt att den omställning av energisystemet som nu föreslar sker på samhällsekonomiskt rationella grunder. En väl fungerande marknad är enligt vår uppfattning en grundläggande förutsättning för att omställningen av energisystemet och kärnkraftsavxxecklingen ska kunna genomföras utan onödiga kostnader för samhälle, elproducenter och elanvändare. Förutsättningarna för prisbildningen på elmarknaden bör vara sådana att både producenter och användare av el får riktiga signaler om kostnaderna i elproduktionen.

En effektiv elmarknad ger goda incitament till anpassningsåtgärder hos såväl användare av el som kraftproducenter och eldistributörer. En effektiv marknad bör också ge signaler till andra aktörer i elsystemet. Det kan handla om konsultföretag som kan se möjligheter att erbjuda elanvändare sin kompetens när det gäller eleffektivisering. Utrustningstillverkare kan se en marknad för ny elsnål teknik.

Vår uppfattning om behovet av en fungerande marknadsekonomi innebär dock inte ett förord för en låtgå politisk på elmarknaden. Det finns enligt vår uppfattning flera skäl för en aktiv statlig elanvändningspolitik under de närmaste åren.

Elpriserna kommer att stiga under 1990-talet och i början av 2000-talet. I ett längre tidsperspektiv bör det ske en anpassning av elanvändningen till de höjda elpriserna. Det är dock osäkert hur snabbt och i vilken takt som elanvändningen påverkas av prisförändringar.

Elsystemets aktörer har planerat utifrån tillväxt i eltillförseln. En ökad efterfrågan på el har hittills kunnat tillgodoses med en ökad tillförsel till rimliga kostnader. El är för användarna en praktisk distributionsform för energi. För de flesta elanvändare är elräkningen en förhållandevis liten kostnad i budgeten. Elhushållning har därför haft en låg prioritet hos stora användargrupper, hos kraftproducenter och eldistributörer samt hos tillverkare av elektrisk utrustning. För att omställningen av energisystemet skall kunna genomföras måste aktörerna i elsystemet ägna stort intresse åt hushållning och elsparande.

En fråga för staten?

Det är angeläget att trögheterna i elsystemets anpassning övervinns. Aktörerna på elmarknaden bör få förutsättningar för och incitament till att redan under de närmaste S-10 aren genomföra åtgärder för en rationell elanvändning och elersättning. Vår uppgift har varit att utarbeta ett förslag till statliga atgärder som påverkar elanvändningen kring mitten av 1990-talet. Vi föreslår i detta betänkande ett elanvändningsprogram. Programmet skall underlätta och ge stöd till aktörerna i elsystemet att genomföra en rationell av anpassning elanvändningen till de förutsättningar som kommer att gälla under kärnkraftsavvecklingen.

2.2 Statlig elpolitik under 1900-talet

Svensk energipolitik var fram till oljekriserna på 1970-talet i allt väsentligt inriktad mot tillförselfrågor. Politiken syftade till en stabil och säker energiförsörjning.

Elpolitiken har inte varit nagot undantag. Under hela 1900-talet har statsmakterna sökt verka för en rationell utbyggnad av kraftproduktionen och för en rationell elektrifiering av landet.

Starten för statens engagemang i kraftverksutbyggnaden kom år 1906 när riksdagen beslutade om utbyggnaden av vattenkraften i Trollhättan. För att få ett samlat grepp över utnyttjandet av statens bildades år vattenkrafttillgångar 1909 Kungl. Vattenfallsstyrelsen (numera statens vattenfallsverk) som affärsdrivande verk. Härigenom fick man ett centralt som förvaltningsorgan kunde utnyttja de statliga fallrätterna rationellt och genomföra en planmässig utbyggnad av dessa.

I lagen innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, den s.k. ellagen från år 1902, finns föreskrifter om bl.a. distributionen av elektrisk kraft. I lagen stadgas bl.a. att tillstånd (koncession) krävs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer för att dra fram eller begagna elektriska starkströmsledningar. Koncessionen skall avse antingen linjekoncession, dvs. ledning med viss sträckning, eller områdeskoncession, dvs. ledningsnät inom visst område. Koncessionsinnehavare är skyldig att tillhandahålla, leverera eller överföra ström. l lagen stadgas vidare om bl.a. påföljder vid åsidosättande av föreskrifter och vid olovligt utnyttjande samt om ansvar vid olika typer av skada och om prlsreglering i vissa fall.

Landsbygdselektrifieringen byggde från början på små elektriska distributionsföreningar. Aniäggningarnas i många fall dåliga ekonomi medförde att staten bidrog med ekonomiskt stöd för att undvika I onödigt höga taxor. syfte att storleksrationalisera detaljdistributionen på landsbygden infördes i slutet på 50-talet begreppet områdeskoncession. För att åstadkomma större planmässighet utfärdades vidare kungörelsen (1959:369) om statligt stöd till landsbygdens elektrifiering. Kungörelsen ersattes med förordningen (1977:348) om statligt stöd till landsbygdens elförsörjning. I förordningen finns föreskrifter om ellånegaranti, nyanläggningsbidrag och upprustningsbidrag.

Vattenfall har som största elkraftföretag en ledande roll inom elförsörningsområdet. Till en början distribuerades och såldes all elkfraft till stora industrier och till återdistributörer. De senaste decenniernas strukturrationalisering av eldistributionen har inneburit ett allt större engagemang i detaljdistributionen, dels i Vattenfalls egen regi, dels tillsammans med andra - främst kommuner - i särskilda distributionsbolag. Vattenfall har dock en liten andel av detaljdistributionen.

sou 1937:65 En fråga för staten?

I och med oljekriserna pa 1970-talet ändrades energipolitikens inriktning. Ambitionen pa tillförselsidan om en billig och säker energiförsörjning för landets behov ligger fast. Oljekriserna samt beslutet om kärnkraftens avveckling har dock medfört att användningssidan har fått ett betydande utrymme i energipolitiken. I de gällande energipolitiska riktlinjerna (prop.1984/85:l2D, NU 30, rskr 362) ges stor betydelse åt såväl energihushållningen som energitillförseln. Enligt riktlinjerna skall landets behov av en billig och säker energiförsörjning tryggas genom ett energisystem som i största nnöjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning och en en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.

Tillgången pa el har hittills varit god. De energipolitiska insatserna avseende elanvändningen har därför begränsats till att utgöra en del av ett allmänt energihushållningsprogram. Den större tillgången på el som finns för närvarande skall utnyttjas bl.a. för att reducera oljeanvändingen. Detta skall ske utan att man samtidigt skapar långsiktiga bindningar till ett alltför stort elberoende.

Utveckling SDU 1987 : 68

ELANVÄNDNINQEN - UTVECKLING OCH

BESPARINGSMOJLIGHETER

3.1 och distribution Elanvändning, produktion

Sveriges slutliga energianvändning ar 1986 var 380 TWh. Elanvändningen uppgick till 129 TWh.

Dagens elanvändning är dubbelt sa stor som den var ar 1970. Fran och med ar 1986 svarar kärnkraften för lika stor andel ungefär av elförsörjningen som vattenkraften. Statens bedömer energiverk i en prognos at lângtidsutredningen att kommer att elanvändningen uppgå till 138 TWh ar 1997 vid en elprisökning pa 6 öre/kWh (60 % ökning i producentledet) och om kärnkraften vid den tidpunkten behålls fullt ut. Pa grund av osäkerheten i bedömningen anger verket en elanvändning i intervallet 130-145 TWh som rimlig.

Tabell 3.1 redovisar balanser för elanvändning resp. eltillförsel för aren 1985

och 1997 (Underlag: statens och ekonomisk

energiverks Energi utveckling, Bilaga 12 till Langtidsutredningen 1987, LU 87).

SOU 1987 : 68 Utveckl ing

Tabell 3.1: Elbalanser för åren 1985 och 1997, TWh. Användning 1985 % per ar 1997 Total slutlig

Fjärrvärme, raffinaderi m.m. 5,8 -5,1 3,1 Distributionsförluster 11,1 0,6 12,0

Total användning, netto 130,8 0,5 138,4

Tillförsel -

Total tillförsel, »netto 130,8 136,4

Elmarknaden kan beskrivas som uppbyggd av tre led - producentledet, lhögspänningsledet och lågspänningsledet. Ett annat sätt att se pa elmarknaden .är som bestående av producenter, distributörer och konsumenter/abonnenter. IFigur 3.1 ger en sammanfattande beskrivning av systemet.

Vattenfall svarar för drygt hälften av landets elproduktion. För resterande del svarar kommunala och privata företag. De atta största svarar för ca 90 % av xden totala elproduktionen.

Utveckling SOU 1987 :68

Figur 3.1: Elsystemet från producent till användare.

“MHJ

mm]

;I å k

I f: u a_ , H

(Å›__;y|\\|i\]|v\\\ Värmekraftstation Vattenkraftstation 40° kV (olja, kol, kärnkraft)

jâfálmstatid

\\

130kV

Fördelningsstation Mottagningsstation

LZZL /

Nätstation _ :-›

E

Nätstation

2:1 m; nu, 380/220V \

“ N * 3h

EES/å

M

_ . * _ v.15? 6=;- Stadskonsument Fritidsstuga Lantgåfd

Källa: Pris på energi, SOU 1981:69

Utveckling

Huvuddelen av produktionsanläggningarna är sammanbundna i storkraftnätetl)

till distributörer. Nätet, som så gott som för över den producerade elenergin omfattar 400 och 220 kV. Den som helt ägs av Vattenfall, spänningsnivaerna konsumenterna sker med successiv nedvidare eldistributionen till de slutliga transformering av spänningen.

omfattar mellan 130 - 30 kV. Till näten De regionala ledningsnäten spänningar som svarar för råkraftleveranserna i som i allmänhet ägs av de kraftföretag är främst större industrier samt återdistributörer anslutna. respektive område,

De lokala näten slutligen omfattar dels högspänningsnät för 20 - 6 kV, dels lågför 0,4 kV (380/220 V). Näten ägs av respektive återdistributör.Till spänningsnät är främst mindre industrier och återdistributörer anslutna. högspänningsnätet Det största antalet abonnenter är anslutna till lågspänningsnätet.

hälften Antalet distributörer uppgår f.n. till ca 330. Av dessa är knappt kommunala bolag och kommunala elverk och ca 90 ekonomiska föreningar. Resten utgörs av privata bolag och Vattenfall med dotterbolag.

finns-i landet Av dessa är cza 60 % anslutna till Totalt ca lt,7 milj. abonnenter. kommunala distributörer och ca 10% till Vattenfall (inkl. statliga är anslutna till enskilda företag, varav eldistributionsbolag). Övriga abonnenter Sydkraft är det största.

De industriföretag som är högspänningsabonnenter köper ofta sin el direkt från - och har avtal med - kraftföretagen. Dessa abonnenter, som således inte har distributörerna som mellanhand, svarar för ca 30% av landets totala

elanvändning.

3.2 och skatter Elprissättning

bestäms av kraftföretagen. Vattenfall är genom sin storlek Elpriserna Tarifferna för de större abonnenterna fastställs efter prisledande. förhandlingar. Det sker alltsa normalt inte någon statlig reglering av elpriserna. undantagsvis har elpriserna - liksom priserna på andra marknader -temporärt som ett led i den allmänna Under den reglerats prisstabiliseringspolitiken. som har tillämpats under år 1987 har också elen prisstoppats. prisreglering

l normala fall har staten endast ett indirekt inflytande över producentprisnivån genom det avkastningskrav som åläggs Vattenfall. l regeringens proposition för energisystemets omställning anförde (1986/87:l59) om vissa utgångspunkter miljö- och energiminstern att det enligt hennes mening inte finns några skäl att funktionssätt inför de krav på elsystemet ändra på elmarknadens grundläggande som uppstår under kärnkraftsavvecklingen.

Statens pris- och kartellnämnd följer inom sin allmänna prisövervakning hos de ledande av kostnads-, effektivitets- och prisutvecklingen producenterna högspänd elkraft liksom motsvarande utveckling hos distributörerna av lagspänd elkraft.

anmälde och energiministern bl.a. att I den nyss nämnda propositionen miljö- Hon hon senare avser att föresla ett höjt avkastningskrav på Vattenfall. bedömde att detta kommer att leda till en elprishöjning. Staten kan naturligtvis även påverka elkostnaden för användarna genom skatter och avgifter.

l) Storkraftnätet är hela 400 och 220 kV-näten stamnätet är den del som omfattas av stamnätsavtalet med vissa större enskilda och kommunala företag

Utveckling SOU 1987 : 6B

Hela energiområdet är undantaget fran mervärdesskatten. Däremot bl.a. utgår allmän energiskatt. Energiskatterna slutkonsumenten. paförs Energiskatten på elenergi är differentierad med avseende pa användaren.

De nuvarande skattesatserna är: på elkraft

industriell verksamhet 5 öre per kWh

övriga 7,2 öre per kWh (för övrig förbrukning i vissa kommuner i främst Norrland är elskatten 6,2 öre)

För vattenkraft och kärnkraft finns det ocksa en producentskatt. För vattenkraft utgår en skatt pa 2 öre per kWh i kraftverk som har tagits i drift före ar 1973 och med 1 öre per kWh i kraftverk som var driftklara mellan 1973 och 1977. För kärnkraftsproducerad el utgar skatter och avgifter med cirka 2 öre per kWh. Dessa skall bl.a. finansiera framtida kostnader för slutförvaring av använt kärnbränsle.

Effekterna av punktskatterna pâverkas i hög grad av reglerna enligt lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt. Av särskild är betydelse nedsättningen av energiskatten vid industriell tillverkning som kräver stor energianvändning. För närvarande medges i princip en nedsättning beräknad sa att effekten av energiskatten inte skall överstiga 1,7% av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. beslutar Regeringen om nedsättning i varje särskilt fall. Dessa skattenedsättningar omfattar för närvarande ca 130

industriföretag.

Vidare medges vissa industribranscher rätt till avdrag fran energiskatt. Det gäller t ex vid användningen av metallurgiskt kol i stalindustrin och av el vid

aluminiumframställning. Elen betraktas i detta fall som råvara.

Sommaren 1987 har regeringen tillkallat en kommitté med parlamentarisk sammansättning för att utreda den indirekta och beskattningens omfattning utformning. Kommittén skall bl a utreda effekterna av en breddning av basen för mervärdesskatten. En »viktig uppgift för kommittén är att pröva om det finns förutsättningar attinordna energiområdet under mervärdesskatten. I direktiven till kommittén konstateras att beskattningen av energi fungerar till en del som ett energipolitiskt styrmedel och att energibeskattningen också i

fortsättningen bör ha denna funktion. Någon form av styrande punktskatter pa energi torde därför, enligt få behållas direktiven, även om energin omfattas av mervärdesskatt.

I direktiven anförs att om energi förs in under mervärdsskatten torde behovet av den särskilda nedsättningen av energiskatt minska även om en särskild skatt pa energi införs. Kommittén skall därför bedöma för att förutsättningarna begränsa eller helt slopa möjligheterna till nedsättning och i övrigt begränsa de undantag och avdragsmöjligheter som skall gälla för en sadan ny skatt.

sou 1987:68 Utveckling

3.3 Elanvändningen under 1970- och 1980-talen

3.3.1 Elintensiv industri

De industribranscher, som förts till omradet elintensiv industri, är skogsbruk och skogsindustri, järn- och stalverk (exkl. gjuterier), gruvindustri, icke järnmetallverk (exkl. gjuterier) samt kemisk basindustri. Utmärkande för den elintensiva industrin är att elkostnaderna utgör en betydande andel av pr-oduktionsfaktorerna. De nämnda branscherna har samtliga en elkostnadsandel som överstiger 3% av saluvärdet för produkterna.

Av hela industrins elanvändning pa knappt 48 TWh är 1986 svarade den eltunga industrin för nästan 70% eller ca 33 TWh..

Av tabell 3.2 och figur 3.1 framgår elanvändningens utveckling för aren 1970 och 1975 samt 1980-1985.

Tabell 3.2: Elanvändningens utveckling inom elintensiv industri, TWh

“ shu Branch Är 1970 -75 -eo -31 -82 -33 -aa _a5

Skogsbruk och skogs industri: 11,1 12,9 14,7 14,9 14,2 15,6 17,4 17,9

34111+ - massa och pappers-

34113 37101 Järn och stalverk (exkl. gjuterier) 4,0 4,3 3,9 3,8 3,8 3,8 4,1 4,1 2 Gruvindustri 1,6 2,3 2,1 2,0 1,9 2,0 2,1 2,4 Icke Järnmetallverk (exkl. gjuterier) ?J 3,4 3,2 3,2 3,0 3,2 3,4 3,5

Utveckling

Figur 3.1: Elanvändningens utveckling inom elintensiv industri

Skogsbruk och skogsindustri

Järn- och stålverk (exkl. gjuterier) 10 -

.Gruvindustri ?å / Icke järnmetallverk (exkl. gjuterier) -

e

Kemisk basindustri

0 I | l l

19.70 19175 19,80 19|81 1982 1983 1984 1985 Ål

Totalt visar utvecklingen pa en ökad elförbrukning för samtliga branscher med vissa fluktuationer över tiden. Utvecklingen förklaras av en rad faktorer såsom produktionsutveckling, strukturomvandlingar, konjunktursvängningar och därmed kapacitetsutnyttjande.

Branscherna skogsbruk och skogsindustri svarar för mer än 50% av den elintensiva industrins elanvändning. Delbranschen massa- och pappersindustri svarar för ca 90% av elanvändningen inom skogsbruk och skogsindustri. Den totala elanvändningen som till mycket stor del av direkt produktionsrelaterad, har ökat under i stort sett hela perioden. Även den specifika elanvändningen, d.v.s. användningen per producerad enhet, har ökat. Ökningen beror huvudsakligen på en ökad satsning pa vedsnala men elkrävande mekaniska processer, ökad pappersproduktion, miljövardsâtgärder och ökad ventilation. Utvecklingen för sagverken och skivindustrin har varit svag men elförbrukningen har trots detta ökat.

Utveckling SOU 1 987 : 68

där ocksa elförbrukningen är starkt produktionsrela- Inom järn- och stalverken, har olika atgärder sasom effektivare utnyttjande av befintliga terad, medfört en ca 20% anläggningar och införande av energisnål utrustning

effektivare elanvändning under perioden.

har haft en liten av elanvändningen de senaste aren Gruvindustrin ökning elanvändningen har samtidigt som produktionen har gatt ner. Den specifika

således ökat. 60% av elförbrukningen sker inom järnmalmsrörelsen.

till Inom icke järnmetallverken gar ca 60% av elförbrukningen aluminiumframställningen. Saväl branschens aluminium som kopparteknik. Elberoendet är sa betydande att /blyframställningen bygger pa elbaserad expertgruppen ständigt effektiviseras. processerna enligt

är elanvändningen till nästan 100% processel till den Vid ferrolegeringsverken verken anses vara effektiva i elektrokerniska processen. De tva befintliga

energihänseende. Verken har också effektiv värmeatervinning.

Den kemiska basindustrin slutligen är mycket heterogen med varierande

Branscherna visar pa en trendmässigt minskad elintensitet i processerna. utom för de tre senaste aren. Förklaringen ligger i dels specifik elanvändning och allmänn eleffektivisering, dels andra allt elsnalare produktionsutrustning atgärder som varvtalsreglering och bättre styr- och reglersystem.

3.3.2. Industri och jordbruk

industri och jordbruk av tabell 3.3 De branscher som ingar i omradet framgår

och diagram 3.2.

Utveckling

Tabell 3.3: Elanvändningens inom industri utveckling och jordbruk, TWh

FIN?” âFårEEh Är

1970 1975 1980 1981 1982 1983 1984 1985

1 Jordbruk 0,55 0,75 1,13 1,19 1,28 1,22 1,32 1,9 31 Livsmedelsindustri 1,01 1,29 1,58 1,63 1,66 1,77 1,91 2,02 32 Textüindustñ 0,39 0,37 0,33 0,34 0,34 0,36 0,37 0,41

3311, Trävaruindustri 0,28 0,36 0,45

0,44 0,43 0,45 0,46 man

3312, exkl.sagverk och 3319, hyvlerier 332

3412, Pappersvaru- 3419 industñ 0,32 0,39 0,51 0,56 0,57 0,66 0,69 0,7; 342 och grafisk industri

352,353 Kemisk industri 0,75 0,95 1,22

1,21 1,25 1,38 1,63 1,721

354,355 exkl.kenüsk 356 basindustri

36 Jord- och stenvaruind. 1,24

1,21 1,22 1,17 1,17 1,19 1,21 1,2z;

37103+ 37204 Gjuteriet

0,28 0,35 0,33 0,32 0,31 0,32 0,36 0,354

38 Verkstadsindustü 3,42 4,40 4,79 4,93 5,07 5,30 5,75 6,35*

39 Annan tillv. ind. 0,02 0,05 0,05 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04

Totalt 8,3 10,1 11,6 11,8 12,1 12,7 13,7 15,0

Källa: SCB

SOU 1987 : 68 Utveckling

Figur 3.2: Elanvändningens utveckling inom industri (exkl. elintensiv) och jordbruk, TWh.

TVh 15 _

.. ANNAN TILLVJNI). LANTBRUK

LIVSMEDELSINIJUSTRI TEXTILIND. TRÅVARUIND. PAPPERSVARUIND. KEMISK IND. EXKL. BAS JDRD- DCH STENVARUIND. GJUTERIER

VERKSTADSIIJDUSTRI

197o 19175 1950 19181 1952 19223 19184 mås Ar

Källa: SCB Elanvändningen inom icke elitensiv industri har ökat kontinuerligt under perioden 1970-1985 fran ca 7,7 TWh till ca 13,4 TWh. Av hela industrisektorns totala elanvändning pa knappt 48 TWh svarar den icke elintensiva industrin saliedes för 28%. Förändringarna i branschernas specifika elanvändning beror främst pa ny elintensivare teknik i processerna, ökad automatisering, konvertering från olja tilll el samt förbättrad ventilation. Elanvändningen inom jordbruket har under samma tid ökat fran 0,6 TWh till 1,6 TWh.

Utveckling

Elanvändningen har i absoluta tal fördubblats under perioden inom branscherna jordbruk, livsmedelsindustri, pappersvaru- och grafisk industri samt kemisk industri. Inom jordbruk, där här den del av elanvändningen som gär till företagsdrift beaktas, uppgår ökningen till närmare 200%.

Vid en jämförelse med produktionsutvecklingen har den specifika elanvändningen mer än fördubblats inom jordbruks-, livsmedels-, pappersvaruoch grafisk industri samt gjuterier. lnom kemisk industri har den specifika elanvändningen ökat med ca 50%.

Ocksa inom trävaru- samt verkstadsindustrin har elanvändningen ökat kraftigt under perioden (71 resp. 86%). Trävaruindustrins har mer specifika elanvändning än fördubblats och verkstadsindustrins ökat med ca 1/3. Även jord- och stenvaruindustrin, där elanvändningen varit oförändrad, visar en ökad specifik elanvändning pa drygt 1/3.

Elanvändningen inom textilindustrin har endast ökat med ca 8% under perioden. Samtidigt har produktionsindex för samma tid sjunkit med nästan 50°/u. Den specifika elanvändningen har således i det närmaste fördubblats.

3.3.3 Professionell fastighetsförvaltning

Till omradet professionell har vi fört flerbostadshus och fastighetsförvaltning lokaler. I begreppet flerbostadshus ingar alla med minst 3 fastigheter lägenheter där ytan till minst hälften är bostadsyta. Totalt finns 2,1 miljoner lägenheter med ca 150 miljoner m2 uppvärmd yta. Till kategorin lokaler räknas kontorshus, skolor, daghem, sjukhus, butikshallar, hotell, idrottsanläggningar m.m. totalt finns ca 135 miljoner rn uppvärmd yta.

Expertgruppens redovisning av elanvändningen i lokalbyggnader och

flerbostadshus under 1970- och 1980-talen (tabell 3.4) utgör en bearbetning av SCB:s leveransstatistik (meddelanden om elförsörjningen och fjärrvärmeförsörjningen).

Utveckling SDU 1987:68

Tabell 3.4: Elleveranser till lokalbyggnader och flerbostadshus aren 1977 samt 1981-1985.

Leveranser till GWh Förändring sektorvis 1977 1981 1983 1985 °/o Elverk (kontor, lager) 90 127 133 114 + 27% Partihandel 512 604 667 777 + 52% Detaljhandel 2.445 2.700 2.906 3.310 + 35%

Övriga kommunikationer

(Åkerier, flygplatser m.m.) 329 400 456 555 + 69%

Undervisning och forskning 1.194 1.420 1.599 1.912 + 60% Hälsovård, áldringsvard 0.d 1.621 1.985 2.305 2.698 + 66%

Övrig samhällsservice (ln-

tnesseorganisationer m.m.) 548 669 715 906 + 65%

Övriga tjänster (Hotell,

restauranger, konsultverksamhet, tvätterier m.m.) 1.617 2.029 2.417 3.099 + 91% Enskilda hushåll Flerbostadshus med elvärme 733 770 812 1.040 + 42% Flerbostadshus utan elvärme4.372 4.293 4.307 4. 523 + 3% Tostalt 16.650 18.748 20.688 24.832 GWh + 49%

Elleeveranserna till lokalbyggnader och flerbostadshus ökade under perioden 1977-1985 från 16,7 TWh till 24,8 TWh eller med 45%.

Utveckling sou 1987:68

För att närmare kunna beskriva elanvändningen har en uppdelning på gjorts följande användningsområden:

* hushållsel i lägenheter *- driftel i flerbostadshus *X- elvärme i flerbostadshus 1- driftel i lokaler * elvärme i lokaler

Heltäckande uppgifter om användningen inom resp. område finns inte, varför expertgruppen har grundat sin beskrivning på erfarenheter från förvaltare, tidigare utredningar och vissa modellantaganden.

Hushållsel

År 1985 utgjorde totala antalet lägenheter ca 2.000.000. Under perioden 1977- 1985 tillkom totalt 144.000 lägenheter. Under samma ökade period förbrukningen av el i flerbostadshus från 5,1 TWh till 5,7 TWh. Efter en schablonmässig reducering för fastighetsel och elvärme beräknas den totala elanvändningen år 1985 till 14,4 TWh (år 1977 = 3,8 TWh).

Av den totala ökningen på 0,6 TWh under perioden eller knappt 2% per år svarade den tillkommande bebyggelsen för drygt hälften. Den andra hälften av ökningen utgörs av ökad specifik användning.

Expertgruppen konstaterar att det sannolikt finns stora skillnader i förbrukningen av hushållsel mellan olika hyresgäster. Viktiga påverkande faktorer är bl.a. hushållens sammansättning, lägenhetens storlek, utrustningens ålder och hushållets sammanlagda inkomst. Hyresgäster har numera också ökade möjligheter att själva välja ny hushållsutrustning, vilket har lett till en tendens till att äldre elslösande apparater byts mot nya elsnålare men att apparattätheten samtidigt ökar. Om detta sammanhanget kommer att resultera i en ökad förbrukning är enligt expertgruppen svårt att bedöma.

Kollektivmätning av hushållsel förekommer i uppskattningsvis 6.000 flerbostadshus med 260.000 lägenheter. Från olika håll har uppmärksammats att användningen av hushållsel är märkbart högre vid kollektiv mätning jämfört med individuell mätning. I ett projekt i Upplands Väsby har konstaterats att skillnaden under perioden 1979-84 uppgick till drygt 20% per år, vilket motsvarar ca 500 kWh per lägenhet och år.

Fastighetsel

Kunskapen om den el som går som fastighetsel till pumpar, hissar, tvättstugor och andra gemensamma utrymmen m.m. är mycket begränsad. En genomgång av tillgängliga uppgifter har av expertgruppen sammanfattats i följande antagande:

äldre flerbostadshus 1950-tal 2-13 kWh/mz och år yngre flerbostadshus 1960- 70-tal 2-20 kWh/mz och år nybyggda flerbostadshus 2-30 kWh/mz och år

Med antagandena ovan kan den totala användningen av fastighetsel i flerbostadshus beräknas till ca 2 TWh per år.

sou 1987:68 Utveckling

Elvärme i flerbostadshus

Den totala energianvändningen för uppvärmning av flerbostadshusen har sjunkit fran 120 TWh ar 1979 till 100 TWh ar 1984. För aren 1985 och 1986 har SCB och bostadsförvaltarnas egna mätningar noterat en ökad energiförbrukning. Nagon klar uppfattning om orsakerna till ökningen finns ännu inte.

Av figur 3.3 framgår förändringen i uppvärmningssätt hos fierbostadshusen aren 1978-1985.

Figur 3.3-, Uppvärmningssätt i flerbostadshusen aren 1978-1985. Procentuell fördelning av uppvärmd yta.

70-* Fjärrvärme 60” |\ \\\\\\\\““

\u\\“

40 Enbart olja

30-

20- Annat 1 0 \\\\\ Enbart e| m* _nu_ År

o I :lillII:IIIIIII:IIIIlIIITIIII;IIIIII: l l 7

1976 1978 1980 1982 1984 1986

Källa: SCB (ej normalarskorrigerat)

Utveckl ing SOU 1 987 :68

År 1985 fördelade sig uppvärmningen av flerbostadshusen pá följande sätt:

elvärme 1,9 TWh fjärrvärme 18,7 TWh Olja 12,8 TWh

Totalt 33,4 TWh

Elvärme innefattar här direktel, Vattenburen el och kombinationer där el kompletteras med andra bränslen.

av flerbostadshus varierar mellan l-2 Uppgifterna om el för uppvärmning TWh/ar.

Expertgruppens bedömning är, efter genomgång av olika källor, att elanvändningen kan uppskattas till ca 2 TWh för ar 1985.

Driftel i lokaler

Med lokalernas driftel avses el för belysning, kylar, frys och matberedning, ventilation samt apparater, hissar m.m. Expertgruppen framhåller svårigheterna att göra säkra bedömningar över driftelens användning till följd av dels olika källors skilda definitioner, dels osäkerheter i befintligt underlag.

Den totala driftelanvändningen ar 1986 uppskattas till 13 TWh, vilket innebär en ökning med 40% under perioden 1981-1986.

Av driftelen gär drygt 70% till belysning och ventilation. Enligt expertgruppen beror emellertid den ökade användningen av driftel pa lokalernas ytexpansion (ca 10%) men framförallt pa ökad specifik elförbrukning per m2 (ca 25°/o) genom bl.a. ökat apparatinnehav och ökad komfortkyla.

Elvärme i lokalbyggnader

Expertgruppen har beräknat el för uppvärmning av lokalbyggnader ar 1985 till minst 3 TWh. Beräkningen är en bearbetning av SCB:s energistatistik.

Viss särskild elanvändning

Dold elvärme, d.v.s. el för uppvärmning som inte registreras som elvärme, är i första hand ett effektbelastningsproblem. Man talar här om tva företeelser:

l. el till uppvärmning som inte redovisas som elvärme t.ex. elvärmefläktar och elradiatorer

2. tillfällig elanvändning t.ex. i samband med köldknäppar.

Statistiken över den dolda elvärmen är obefintlig.

Elanvändningen för belysning är svar att uppskatta då tillförlitlig statistik saknas. Med antagande om lampors livslängd, medeleffekt, försäljningssiffror m.m. har den totala ärliga elanvändningen för belysningsändamal uppskattats till drygt 10 TWh, varav för flerbostadshus och lokaler drygt 5 TWh.

Utveckl ing

3.3.4 Hushåll och småhus

Elanvändningen i bostadssektorn har ökat kraftigt under 1970- och 1980-talen. Ökningen, som framgår av figur 3.4, beror till helt överväganden del pâ att elvärme blivit den dominerande uppvärmningsformen för småhus. Av landets totalt c:a 1,6 miljoner smahus använder c:a 1 miljon el (direktel, elpannor kombipannor) som huvudsaklig energikälla för uppvärmning och tappvarmvatten. Av tabell 3.5 framgar elanvändningens utveckling i smâhussektorn.

Figur 3.4: Elanvändningen i bostäder 1970-1985, GWh.

50 000- Fritidshus

Fastighetsförvaltning 40 000- Flerbostadshus

Småhus 30000- Jordbrukshushåll - . I ä n å , g 20 000- g

ä 10000-

-i

OJ

1970 71 2 7 74 75 76 7 78 79 0 81 82 83 4 s

Tabell 3.5: Smâhussektorns elanvändning 1977-1985, TWh

Källla: SCB

l) Hushällsel och elvårme i jordbruksfastigheter 2) Är 1985 hade ovanligt lag genomsnittstemperatur.

i Utveckling

Ökningen av elanvändningen har varit särskilt märkbar i anslutning till 1970talets oljeprishöjningar, speciellt efter 1979/80. höjningen (jämför figur 3.4). Utvecklingen fördelad pa elvärme och hushâllsel framgår av tabell 3.6.

Tabell 3.6: Elanvändningens fördelning pa elvärme och hushallsel 1977-1985, TWh

30,8

Källa:SCB

Av ökningen pa totalt 14,6 TWh under perioden 1977-1985 svarar elvärmen för 13,5 TWh och hushâllselen för 1,1 TWh. Expertgruppens bedömning är att potentialen för fortsatt till elvårrne konvertering är lag, samtidigt som oljepriserna sjunkit och prognoserna talar om höjda priser. Elvärmeandelen kommer därför sannolikt inte att öka. Ökningen av hushallsel beror pä ökat husbestand och standardhöjning vad gäller apparatbestandet.

Utveckling

3.4 under 1990-talet Elpriserna

har stor betydelse för den framtida elanvändningen och för lönsam- Elpriserna redovisas en bedömning av heten i atgärder för att spara el. I detta avsnitt elpriserna under 1990-talet med utblickar mot ar 2010. Bedömningen grundas pa Prognosen avser elprisernas en prognos som har gjorts vid statens energiverk. utveckling i producentledet. För utvecklingen av elanvändningen har de priser elanvändarna möter större än producentpriserna. Flersom de slutliga betydelse talet abonnenter betalar - pa grund av distributionskostnaderna - ett elpris som är mer än det dubbla Även abonnentpriserna behandlas i producentpriset. avsnittet.

3.4.1 Elpriserna under 1970- och 1980-talen

tabell redovisar de nuvarande elpriserna för olika abonnenter. Följande fasta avgifter etc har därvid fördelats pa den förbrukade Effektavgifter, elvolymen. Härigenom far man ett genomsnittlig pris per kWh. Stora tariffer varierar under elförbrukare har kontrakt eller där energiavgiften därför om dygnet och âret. Bakom de angivna priserna ligger antaganden elförbrukningens fördelning under âret.

Tabell 3.7 Elpriser för olika typabonnenter ar 1986

Leveransvillkor Typ av abonnent Elpris öre/kWh inkl skatt

150 MW Stort integrerat massa och pappersbruk lS 1.000 GWh/âr

20 MW Massabruk 16 140 GWh/ar

10 MW Större verkstads- 50 GWh/ar industri 19

l MW Liten verkstadsindustri 29 l,5 GWh/âr

25 000 kWh Elvärmt småhus/inkl.

20 A hushallsel 371)

5 000 kWh

16 A Hushallsel A31)

1) Företrädesvis landsbygdskunder

Källa: Vattenfall. Priser enligt Vattenfalls tariff för Öst-, Väst- och Mellansverige. Sydkraft ligger i genosnitt ca 8 % över Vattenfalltariffen.

har i fast penningvärde varit tämligen stabila under 1970- och 1980- Elpriserna talen för manga kundkategorier. I figur 3.5 redovisas prisutvecklingen enligt Vattenfalls tariffer för vissa industri- och elvärmeabonnenter.

Utveckling

Fig 3.5: Elprisutvecklingen för fem kundkategorier. (1986 års penningvärde, inkl. skatt.)

Öre/kWh A

50-

40 - › -_ |V

""---... I-u-u-u---u-

30-

20-

10-

O I l I I I T I I I |

197|5 7|6 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

Källa: Vattenfall I 20 MW, 140 GWh/år Il 10 MW; 50 GWh/år III 1 MW, 1,5 GWh/år lV Elvärme V Hushåilsel

3.4.2 Elpriserna under 1990-talet.

Enligt den prognosmodell som tillämpas av statens energiverk bestäms priset av kraftsystemets kortsiktiga marginalkostnad. På lång sikt har antagits att prisnivån motsvarar den långsiktiga marginaikostnaden, d.v.s. kostnaden för elproduktion i nya kolkondenskraftverk. En sådan prissättning ger enligt vedertagen ekonomisk teori samhällsekonomiskt effektiva priser.

Utveckling

Vattenkraften har lägst rörlig kostnad av kraftslagen. Den används som regulator i systemet. Kärnkraften har den näst lägsta rörliga kostnaden. Kärnkraften används som basproduktion sa länge som möjligt under âret. När inte vatten-och kärnkraften räcker för att täcka efterfrågan far allt dyrare kraftslag tas i bruk. Sá kallad mottryckskraft, där man utnyttjar energi i bränslet bade till fjärrvärme eller industriella processer och elproduktion är relativt billig. Oljekondens är mycket dyrare. Dyrast är att använda gasturbiner. De används som spetslast när effektbehovet är som störst. Figur 3.6 visar hur mycket som kan produceras av de olika kraftslagen och den rörliga kostnaden.

Figur 3.6: Nuvarande produktionskapacitet och rörliga kostnader för kraftslagen i stigande kostnadsordning.

Öre/kWh 70-4

60- Gasturbiner 50 47,5

40 m

30 Oljekondens 20-- Mottryck 10- Kärnkraft 6,5 75 5,0 ä* Vattenkraft 1 5955:9299. o var 0 50 100 1 50 TWh

Källa: Statens energiverks rapport Förtida avveckling av kärnkraften.

Dve kortsiktiga marginalkostnaderna för elproduktionen bestäms av de rörliga driftkostnaderna för det dyraste kraftslag som för tillfället används. Man maste ta hänsyn till hur ofta ett kraftslag ligger pa marginalen, d.v.s. bestämmer marginalkostnaden, om man vill fa en uppfattning om de kortsiktiga marginalkostnaderna över ett helt är. Ökad elanvändning medför att allt dyrare kraftslag används allt mer och därmed oftare ligger pa marginalen. Vattenkrafttillgangen kan reduceras väsentligt under torrar. Vidare kan anläggningar behöva ställas av för större reparationer och underhållsåtgärder. Dressa förhållanden kan ge upphov till stora variationer i de rörliga produktionskostnaderna mellan olika år.

De långsiktiga marginalkostnaderna för elproduktionen bestäms av investeringsoch driftkostnader för ny produktionskapacitet. I energiverkets prognoser har man antagit att kostnaderna för den nya produktionskapaciteten motsvarar kostnaderna för elproduktion i en ny kolkondensanläggning.

Utveckling

Vid statens energiverk har man at elanvändningsdelegationen gjort en prognos över producentpriserna pa el med denna prognosmodell. Prognosen bygger pa förutsättningen att tvâ kärnkraftsreaktorer stängs av under mitten av 1990talet (åren 1993 och 1996). Prognosen redovisas i figur 3.7. I figuren syns tre alternativ för perioden efter är 1996. I det lägsta förutsätts en utbyggnad med l 500 MW produktionskapacitet. I det mellersta har antagits att utbyggnaden blir 750 MW medan det högsta avser en situation när ingen utbyggnad av ny baskraft sker. Utbyggnaden avser lika delar kolkondens och kraftvärme och antas tas i drift i klump är 1996. l figuren redovisas ocksâ de elanvändningsnivaer som antas uppsta vid den prognostiserade prisutvecklingen.

Figur 3.7: Prognos över producentpriserna pâ el enligt beräkningar fran statens energiverk (1985 ars prisnivå). Marginalkostnadsbaserad prisbana.

Öre/kWh Al

(125) 30-

20- 035-136) (133)

(126)

C .

1985 1990 1995 20|0O 2OIO5 20l1 O Åzr

Siffrorna inom parentes anger den av statens energiverk beräknade elanvändningen vid olika tidpunkter. Elanvändningen är enligt modellen beroende av bl.a. industriproduktionen och priset på el.

l följande tabell anges priserna pa kol och olja första halvåret 1987 samt de priser för ar 1997 och 2010 som energiverket använt i sin prognos.

Tabell 3.8: Bränslepriser aren 1987, 1997 och 2010 (skattebefriade elproducerande kraftbolag - vid hamn. Kr/MWh.)

Källa: Statens energiverk

SOU 1987 : 68 Utveck] ing

Det framgår av figur 3.7 att elpriserna i producentledet enligt statens energiverks prognos efter ar 2000 kommer att stiga till en niva på drygt 30 öre, vilket motsvarar kostnaden för nya kolkondensanläggningar. Det bör noteras att den långsiktiga prisnivån med verkets prognosmodell skulle hamna pa ungefär samma niva även med bibehållen kärnkraft i Sverige. Elproduktionskostnaden i anges i underlagsmaterialet till energiverkets rapport Förtida nya kärnkraftverk avveckling av kärnkraften ligga pâ 25-30 öre per kWh, d.v.s. pa nästan samma prisniva som kolkondensen. Skillnaden mellan alternativen är att i ett tänkt kärnkraftsalternativ skulle GO-öresnivan etableras senare.

Regeringen har, som tidigare har nämnts, aviserat en höjning av avkastningskravet på Vattenfall. Detta leder till att genomsnittskostnaderna i elproduktionen höjs. Vattenfall kan antas kompensera sig för detta genom att höja taxenivån. kan tas ut i effektavgifterna eller i de fasta avgifterna. I Höjningen pâverkas inte priserna pa kraftbörsen av energiverkets prognosmodell Vattenfalls Detta beror pa att man i modellen antar att priset avkastningskrav. sätts efter de rörliga produktionskostnaderna, vilka inte påverkas av storleken på avkastningskravet.

3.8 beskriver elprisutvecklingen till mitten av 1990-talet enligt statens Figur energiverks prognos med den restriktionen att producentpriserna minst uppgar till i elproduktionen. Genomsnittskostnaderna blir efter genomsnittskostnaderna höjningen av avkastningskravet högre än marginalkostnaden fram till ar 1993 varefter marginalkostnaderna i kraftproduktionen äter skulle bli styrande för elprisnivan. Det framgår av figuren att producentpriserna pa el, enligt energiverkets beräkningar, kommer att stiga till omkring 20 öre/kWh fram till mitten av 1990-talet.

Enuergiverkets prognoser baseras pa ett antal antaganden om den framtida utvecklingen inom olika områden. Dessa är osäkra. Vissa antaganden är speciellt osäkra och kan betecknas som genuint osäkra eftersom det även med omfattande utredningar och undersökningar är svart eller omöjligt att förbättra De framtida möjligheterna att förutsäga utvecklingen. priserna pa olja och kol som är internationellt bestämda och dessutom pâverkas av valutakursförändringar - hör hit. Andra antaganden avser utvecklingen av elanvändningen och elefterfragans priskänslighet.

Utveckling

Figur 3.8: En elprisprognos för producentledet fram till mitten av 1990-talet.

Öre/kWh

A

30-

Genomsnitts- Marginalkostnaden kostnaden bestämmer bestämmer priset priset

20-

10-

_ - - - - - - - Elproduktionens marginalkostnader

------------------- Eiproduktionens genomsnittskostnader

I l I 1990 1995 2000

Bränslepriserna

De prisbanor som redovisats i figur 3.7 är i hög grad beroende av antaganden om de framtida bränslepriserna. Under 1990-talet antas oljebaserad elproduktion ofta ligga pâ marginalen. Oljepriserna far da stor betydelse för elpriset. Kring sekelskiftet när priset antas närma sig elproduktionens långsiktiga marginalkostnad har kolpriset en avgörande betydelse för elprisutvecklingen. Figur 3.9 illustrerar kolprisets betydelse. I figuren jämförs dagens elpris för elintensiv industri och elvärmekunder med det elpris som dessa användare möter när kolkondenskostnaden bestämmer elpriset. I figuren redovisas tva kolkondenselpriser. I stapel B redovisas elpriset vid dagens kolpriser dels med dels med ny teknik för att möta stränga miljökrav. befintlig teknik, I stapel C redovisas elpriset vid ungefär de kolpriser för ar 2010 som antagits av statens energiverk i deras prognoser över elprisets utveckling (inklusive den nya tekniken).

Utveckling

Figur 3.9: Elpris âr 2010. Kolkondens som prisbestämmande kraftslag.

Öre/kWh ll . . . P 50 +60 % å??? §\\\* Distnkostnader

Prod.kostnader

40 _ Rörlig prod.kostn. Fast prod.kostn. +100 %

30 - A = dagens tariffnivâ

B = dagens kolpris 20 -

D bef. teknik ny teknik 10 C = kolpris enl. prognos

O A Eltung industri Småhus med elvärme

Källa: Vattenfall

Med dagens kolpriser skulle elpriset stiga med 50% för den elintensiva industrin och med 30% för elvärmekunder till är 2010. Med den antagna höjningen av kolpriset skulle elprishöjningen uppga till 100 resp. 60%.

Figur 3.9 är också av intresse vid en diskussion om elprisernas betydelse för den elintensiva industrins internationella konkurrenskraft. Figuren visar att en elprishöjning pâ 30% för den elintensiva industrin är hemmagjord i den meningen att den beror pa introduktionen av en ny förhållandevis dyr elproduktion i det svenska kraftsystemet. Prisutvecklingen pa kol är en internationell företeelse och drabbar alla länder som har en elproduktion helt eller delvis baserad pa kolkondens. Vi utgår ifran att de flesta länder som svensk industri konkurrerar med kommer att alägga sin elproduktion stränga milljökrav. Frågan om elprisets utveckling i Sveriges konkurrentländer har bel ysts av var expertgrupp för Elintensiv industri.

Utveckling SOU 1987 : 6B

Elpriset och elanvändningens storlek

Ett viktigt antagande i statens energiverks prognos gäller utvecklingen av elanvändningen. Om elanvändningen kan hållas tillbaka kan man minska behovet av att utnyttja dyra produktionsanläggningar. I så fall blir elproduktionens marginalkostnader lägre än i energiverkets prognoser, och som en följd av detta även elpriset.

Vid energiverket har man beräknat vad en elanvändningsnivå på 124 TWh skulle innebära för genomsnitts- och marginalkostnaden i elproduktionen år 1997 när två kärnkraftblock tagits ur drift. Enligt energiverkets beräkningar skulle rnarginalkostnaden uppgå till cirka 13 öre/kWh. Genomsnittskostnaden påverkas inte nämnvärt av mindre förändringar i elanvändningens storlek. Med denna elanvändningsnivå skulle elpriset i stort sett ligga ett par öre över den nuvarande prisnivån i producentledet. Priset skulle således ligga på den nivå som kan förväntas efter höjningen av avkastningskravet Det bör på Vattenfall. påpekas att detta är ett räkneexempel. Elanvändningen förutsätts i räkneexemplet kunna hållas tillbaka under den närmaste tio-årsperioden utan att priset i någon större utsträckning användes som styrmedel.

Marginalkostnader och genomsnittskostnader - var hamnar elpriset?

Ytterligare en osäkerhetsfaktor finns i det förhållandet att elproduktionens marginalkostnader förväntas stiga kraftigt samtidigt som genomsnittskostnaderna ökar endast långsamt. En prissättning efter marginalkostnaden skulle således innebära att vinstnivån i kraftindustrin stiger kraftigt. Det är i hög grad osäkert om marknaden kommer att acceptera höjda elpriser om dessa samtidigt innebär starkt stigande vinster i kraftindustrin. Elproduktionens genomsnittskostnader torde utgöra den nedre gränsen för det intervall inom vilket det framtida elpriset kommer att hamna. Marginalkostnaden kommer att utgöra den övre gränsen. Marknadssituationen och förhandlingsstyrkan hos kraftbolagen, eldistributörerna och elabonnenterna har betydelse för var i detta intervall som elpriset faktiskt kommer att hamna.

Det har tidigare konstaterats att elsystemets marginalkostnad genom bränsleprisernai hög grad bestäms internationellt men också av hur elanvändningen utvecklas. Genomsnittskostnaderna är mindre beroende av bränslepriser och elanvändning. Genomsnittskostnaden kan påverkas direkt av statsmakterna. Beslut om avkastningskrav/et på Vattenfall är härvidlag ett sätt. statsmakterna kan också genom produktionsskatter vattenkraft på t.ex. gammal och kärnkraft påverka genomsnittskostnaden. Vid mitten av 1990-talet när den bränslebaserade elproduktionen får en allt större kommer en sådan betydelse beskattning att påverka marginalkostnaderna i endast liten utsträckning.

Mot den här redovisade bakgrunden bedömer vi att elpriserna i producentledet kan stiga med 5-10 öre per kWh till mitten av 1990-talet. Det innebär att elpriserna i producentledet kommer att ligga mellan 15 och 20 öre per kWh.

Prishöjningarna för elabonnenterna kommer att vara i ungefär samma storleksordning (d.v.s. 5-10 öre per kWh). Den elintensiva industrin kan antas få en något gynnsammare prisutveckling än genomsnittet, under förutsättning att taxorna är kostnadsanpassade. De elvärmda småhusen och mindre industrier kan däremot få en något större prishöjning. Generellt att abonnenter med en gäller jämn effektbelastning och förbrukning över året och dygnet, så kallade långtidsutnyttjande, får lägre prishöjningar än kunder som har sin effektbelastning och användning koncentrerad till vintertid och dagtid. Långtidsutnyttjaren kan fördela sina effektkostnader på en stor energivolym. Samtidigt drar de nytta av de låga energiavgifter som gäller sommartid.

SOU 1987 : 68 Utveckling

Elpriserna kommer sannolikt att stiga ytterligare under 2000-talets första ârtionde. Prishöjningen kan med en grov uppskattning förväntas ligga i ett intervall 10-20 öre per kWh i förhållande till dagens elpriser.

3.5 Möjligheter att spara el

3.5.1 Allmänt

Enlig statens energiverks bedömning i rapporten Förtida avveckling av kärnkraften i Sverige kommer industrins arliga elanvändning att uppga till drygt 55 TWh per är om tio år (är 1985 drygt 47 TWh) om all kärnkraft då finns kvar. Bedömningen utgar fran att industriproduktionen ökar med 2,7% per ar och att industrins elpriser om tio är är ungefär 30% högre än i dag. Elprishöjningen bedöms inte fa sa stor effekt på de enskilda företagens beslut om investeringar i elbesparande teknik, da bl.a. dels elkostnaden för industrin som genomsnitt är en ganska liten kostnadspost, dels industrin har höga avkastningskrav. Däremot skulle en stor prishöjning leda till strukturförändringar. Energiverket har i en prognos som nyligen har överlämnats till miljö- och energidepartementet sänkt prognosen för industrins elanvändning till 51 TWh (10 reaktorer, drygt 52 TWH med 12 reaktorer).

Uppvärmningsbehovet per ytenhet i bostäder och lokaler har sedan oljeprishöjningarna pa 1970-talet minskat med 25%. Troligen kommer minskningen att fortsätta om än i långsammare takt bl.a. till följd av högre energiteknisk standard. Högre elpriser bidrar ocksa till att det blir fördelaktigare att isolera eller pa annat sätt minska bränslekostnaderna i elvärmda fastigheter.

Högre elkostnader bedöms medföra vissa besparingsätgärder beträffande driftel t.ex. när det gäller el för belysning och maskiner. Effekterna pa hushallsel bedöms emellertid bli begränsade da en prishöjning bara i undantagsfall motiverar att man byter ut en fungerande apparat mot en elsnâlare. För sektorn bostäder, service m.m. beräknas elanvändningen uppga till ca 65 TWh är 1997 (ar 1985 knappt 64 TWh).

Vi sammanfattar expertgruppernas utvärdering av ekonomiskt och tekniskt utrymme för elbesparing/eleffektivisering. Det bör observeras att det samtidigt finns en generell tendens till ökad elanvändning inom industrin och fastighetsförvaltningen som helt eller delvis kan äta upp de elbesparingar som kommer att göras. En nettoökning i elanvändningen kan inte heller uteslutas.

3.5.2 Elintensiv industri

Inom branschen skogsbruk och skogsindustri svarar massa och pappersindustrin för ca 90% av branschens elanvändning.

Massa- och papgersindustrin har sedan slutet av 1970-talet kraftigt minskat förbrukningen av fossilt bränsle genom dels substitution med internt bränsle (bark, skogsbränsle, lutar) och dels värmebesparing i processerna. Att spara el är däremot svårare eftersom delbranschens elanvändning till stor del är direkt produktionsrelaterad och elkraften således endast i liten man substituerbar. Åtgärder som utnyttjas, såsom varvtalsreglering, förbättrade verkningsgrader hos motorer och bättre processreglering och processövervakning, motverkas av bl.a.. en trend mot högre andel mekanisk massaproduktion samt högre massakvalitet, som ökar elbehovet per ton. Ökad automatisering, utnyttjande av infraröd torkteknik och miljökrav leder ocksa till ett högre specifikt elbehov.

Utveckling SDU 1987:68

Massa- och pappersindustrins elanvändning år 1986, totalt 16,3 TWh, och bedömd teknisk effektiviseringspotential inom olika processer pa 5-10 ars sikt framgår av tabell 3.9.

Tabell 3.9: Massa- och pappersindustrins elanvändning ar 1986 samt effektiviseringspotential inom olika processer

Förbrukning Eleffektivisering 1986 teknisk potential, Substituticøn

Expertgruppen understryker att den ekonomiska potentialen är betydligt lägre än den tekniska potentialen. T.ex. utgår besparingen inom processerna raffinering och malning från att idag bästa tillgängliga teknik införs.

Elinsatsen för pumpning kan minskas genom att koncentrationerna i vattensuspensionerna i de olika processtyperna ökas. Elförbrukningen kan da också sänkas vid silning, virvelrening och rejekthantering. I runda tal kan besparingen uppgå till ca 0,5 TWh/år vid fullt genomförande. Åtgärderna ovan kräver omfattande investeringar.

Den mekaniska massaframställningen skulle kunna effektiviseras med ca 10 % genom effektivare raffinering.

Varvtalsstyrning av pumpar och fläktar bedöms ha en besparingspotential pa sikt pä högst 10°/o. Kontinuerlig översyn sker redan i dag varför besparingar uppnas främst i samband med ny» och reinvesteringar. l befintliga system är det svart att uppna lönsamhet.

Besparingspotentialen vid förbättrad processtyrning uppskattas till nagra procent. Potentialen vid utbyte av gamla motorer till nya med högre verkningsgrad uppskattas till 2-3%.

Järn- och stalverken har en förhållandevis modern och nyinstallerad elutrustning, i manga fall 10 år eller yngre. Nyttjandetiden beräknas för en stor del av denna vara 25 ar. Skillnaden i energieffektivitet mellan den utrustning som används i dag och ny utrustning motiverar inte ett omfattande förtida utbyte. Utbyte av utrustning och komponenter sker fortlöpande, vilket medför att elanvändningen successivt ända effektiviseras.

Branschens elanvändning är 1986, totalt 4.100 GWh, och bedömd effektiviseringspotential inom olika enhetsprocesser på 5-10 ars sikt framgår av tabell 3.10.

SOU 1987 : 68 Utveck] ing

Tabell 3.10: Järn- och stâlverkens elanvändning ar 1986 samt effektiviseringspotential inom olika processer

Förbrukning Teknisk elspar- 1986 (GWh) potential med idag känd teknik Substitution GWh GWh

âêiisñiñg 165 41

Elsmältning 1.295 #6

Värmning/värmebehandling 480 167

Tryckluftanläggningar, kompressorer, pumpar, fläktar och övrig motordrift 2.120 106

Ängalstring, lokalvärme 40 40 “ " 4.100 193 207

Större delen av besparingspotentialen finns, absolut sett, inom processerna smältning, värme/värmebehandling samt pumpar, fläktar, tryckluft m.m. Ljusbagsugnar -för småltning - är den största enskilda elförbrukaren i stalverken. Elen kan inte ersättas här, men förbrukningen kan sänkas genom t.ex. ökad produktivitet, syrgasinblasning, skrotförväranning, processtyrning och finare skrotsorter. Elanvändning till värme- och värmebehandling kan i princip ersättas, men det förutsätter stora investeringar i nya olje- och gaseldade uganar. Det förhållandet att flera eldrivna ugnar är nyinstallerade gör att expertgruppen bedömt den tekniskt rimliga substitutionspotentialen till 170 GWh. Expertgruppen framhåller att i det kortsiktiga perspektivet atgärder som reducerar elförbrukningen till viss del redan kan ha vidtagits.

Icke iärnmetallsverkens aluminium- sarnt koppar- och blyframställning bygger pa. elbaserad teknik. Elberoendet är sa betydande att processerna effektiviseras redan med dagens elprisniva. I tabell 3.11 redovisas branschens elanvändning ar 1986 sarnt bedömd effektiviserings- och substitutionspotential pa 5-10 års sikt inom olika processer.

Utveckling

Tabell 3.11: Icke järnmetallverkens elanvändning är 1986 samt effektiviseringspotential inom olika processer. Elförbrukning Teknisk potential

Elsmältning Värmning/värmebehandling 175 175

Pumpar fläktar och övrig motordrift 455 5 25

Lokalvärme 1D 10

2.300 238 435

Beträffande de olika enhetsprocesserna bör främst följande framhållas:

För omsmältning av metallskrot har under en lang tid en övergång fran oljeeldade ugnar till el skett pâ grund av klara produktionsfördelar. Det är tekniskt möjligt men inte ekonomiskt försvarbart att ersätta el med olja/gas i vissa smält- och värmningsprocesser.

Den fortlöpande effektiviseringen sker genom installering av utrustning för effektövervakning, genom utbyte av befintliga motorer till sådana med högre verkningsgrad samt genom att varvtalsreglering införs.

bestar i dag av endast tva företag av vilka det ena Ferrolegeringsbranschen befinner sig i en etableringsfas. Effektiviseringsmöjligheterna inom branschen bedöms som marginella.

Av branschens totala elanvändning pâ ca l TWh används huvuddelen, knappt 0,9 TWh för enhetsprocessen smältning där el ej kan substitueras. Eleffektiviseringsmöjligheten bedöms som marginell. Vid en 25-procentig effektivsering av elanvändningen för belysning och en 5-procentig för motordrift uppgår effektiviseringspotentialen för hela branschen till mindre än 1%.

Inom den kemiska basindustrin är tillverkningsmetoderna sa högt utvecklade, speciellt inom omrâdet elektrolys, att det i dag finns mycket små möjligheter att substitutera eller effektivisera elanvändningen. Den tekniska potentialen för minskad elanvändning pa 10 ars sikt bedöms vara mindre än 0,4 TWh.

inom gruvindustrin, där elanvändningen är 1986 uppgick till 2,5 TWh, bedöms den tekniska effektiviseringspotentialen till endast 136 GWh och substitution av elpannor till 175 GWh. Allmän effektivisering i bl.a. energibesparande syfte tenderar att i stället leda till ett ökat behov av elenergi. Miljöskäl är också en bidragande faktor.

SDU 1987 268 Utveckling

inom den elintensiva industrin kan man, enligt expertgruppen, i det korta perspektivet inte räkna med nâgra större investeringar för energieffektivisering eftersom sådana är kopplade till större nyinvesteringar och reinvesteringar.

Sammanfattningsvis ger gruppens bedömningar en teknisk effektiviseringsmöjlighet inom elintensiv industri pa ca 3 TWh (10 %) och en antar att det utifran den substitutionsmöjlighet pâ ca l TWh. Expertgruppen tekniska potentialen är rimligt att räkna med ett genomslag för elsparande pâ ca 2 TWh till mitten av 1990-talet.

3.5.3 Industri och jordbruk

Elkostnadens andel av den totala kostnaden inom gruppen industri och jordbruk är relativt inom liten, i regel mindre än 1%. Vissa effektiviseringsmöjligheter omrâdet finns, men incitamenten att ta till vara dessa är generellt sett laga till Även nödvändiga saknas i stor följd av den laga kostnadsandelen. kunskaper utsträckning. - Expertgruppen har vid bedömningen av processernas elhushallningspotential med befintlig teknik - behandlat elanvändningens påverkan pa tre sätt:

- vilket innebär att det specifika elbehovet minskar effektivisering,

- styrbarhet, varmed här avses förskjutning i tiden av processerna, vilket minskar effektbehovet

- utbytbarhet, d.v.s. ersättning med annat energislag (i detta fall

bränsle).

Itzrmiâkê Pzoseêssr

som erfordrar värme är främst smältning samt De enhetsprocesser värmning, Som en sammanfattande beteckning används ocksa koncentrering/torkning. termiska processer. Expertgruppens bedömningar av benämningen elhushallningspotentialen för de olika branscherna utgar fran i dag befintlig teknik med ett ca 50% högre pris ar 1995 samt oförändrad När besparingsmöjiigheterna realiseras beror på ett antal produktionsinriktning. faktorer t.ex. utrustningens status och alder, företagets avkastningsbehov, energiprisernas utveckling och skatter.

Det totala för omrâdet termiska processer har bedömts till besparingsutrymmet ca 400 GWh eller nära 15% av dessa enhetsprocessers elanvändning ar 1984 (tabell 3.12).

Utveckling sou 1987:68

Tabell 3.12: Elanvändning för termiska processer inom industri och jordbruk âr 1984

Bransch-e-r Elanvändn-ing Hushåühingspotential

Trävaruindustri exkl. sågverk hyvlerier och skivindustri 170 30 18

Pappersvaru- och grafisk industri 0 0 0

Kemisk exkl. kemisk basindustri 140 20 14

Jord- och stenvaruindustri 360 25 7

Gjuteriet 170 6 4

Verkstadsindustri 1.000 140 14 """"""""" """ """"" _ äüñniñå E7836 E115 75

Effektiviseringsmöjligheter finns för samtliga delbranscher inom momenten reglering och värmeöverföring, vilket minskar det specifika elbehovet. Av betydelse är ocksa bättre kunskap om kemiska och fysikaliska egenskaper i tillverkningsprocesserna och hos producenterna.

Styrbarheten i processerna varierar för de olika delbranscherna. För att möjliggöra byte av el till annat energislag kan metodbyte för värmetillförseln krävas.

Industriell laststyrning

Med industriell laststyrning avses atgärder som vidtas för att förändra industriföretagens nuvarande effektkarakteristik.

Metoden kan minska industrins kostnader för elkraft. Besparingsmöjligheterna utgörs av minskade effektavgifter. För kraftproducenter och Aten-distributörer kan laststyrning vara ett alternativ till utbyggnad av produktionskapacitet och i viss man transmissions- och distributionskapacitet.

Inom begreppet Industriell laststyrning ryms ett antal atgärder som

- bivalenta för t.ex. processvärmning värmningssystem - som kortvarigt kopplar ifran vissa lastprioriteringssystem belastningar i prioritetsordning - av hela eller delar av processer tidsförskjutning korttidslagring av värme eller kyla och/eller av processmedia

Utveck 1 ing

till effektreduktion laststyrning har identifierats Möjligheter genom industriell inom samtliga branscher (tabell 3.13).

Tabell 3.13: Potential för industriell laststyrning

Energilagring Lagring av Tidsförskjutning Bransch Lastprioritering Reduktion av Effektreduktion processmedia Ökning Minskning Ökning Minskning höglast laglast höglast laglast höglast

(MWQ(MwQ (MWQ(MWQ (Mwg

(MWQ

Gruvindustri 50 x x m.m. 20 95 35 6 4 Livsmedel Textil m.m. x 180 Trävaruind. 50 x x x x Massa och papper industri 170 x x Kemisk Jord- och sten- 15 x varuindustri Järn, stal och 190 x metallverk 225 x x x x 30 Verkstadsindustri

x = tillämpningsmöjligheter finns

kan innebära av effektuttaget under industriell laststyrning en rejäl reduktion vinter). Förutsättningar härför är att industrin höglasttid (förmiddagstimmar, förses med

a. ekonomiska incitament genom differentierade tariffer

b. ökad medvetenhet om teknik, kostnader, besparingsmöjligheter, d.v.s. utbildning, informationsmaterial m.m.

c. referensobjekt.

Expertgruppen gör bedömningen att, med tillräckligt bra prissignaler, kan vara fullt utbyggd 1993-1995, vilket motsvarar effektreduktionspotentialen ca 400 MW är 1985 eller 5-15 % inom resp. bransch.

êäüüw

inom icke elintensiv industri är ca 2 TWh/ar (inkl. Elanvändningen för belysning elintensiv industri strax under 3 TWh/âr). Användningen bedöms kunna minska med ca 500 GWh/ar genom tämligen enkla atgärder sasom

- byte av ljuskällor och ljusarmatur - ändrad ljussättning - tillvaratagande av dagsljus - underhåll av belysningsanläggningar. - utbildning och information

Utveckling

För att uppnå den önskvärda effektiviseringen krävs emellertid ett medvetandegörande om besparingsmöjligheterna och utveckling inom belysningsomradet. Informationsspridning och ökade utbildnings- och forskningsanslag pa belysningsomradet är därför av yttersta vikt.

Elêksatoemøymaa:

Elanvändningen för pumpar och fläktar inom industri och jordbruk uppgar till 2,9 TWh/ar. Expertgruppen beräknar en hushallningspotential pa 20-25 % eller ca 550-700 GWh/ar, där varvtalsstyrning star för merparten. Ett flertal andra atgärder kan bidra till effektiviseringen. Som exempel inom ventilationsomradet nämns bl.a. indelning av ventilationssystemet i zoner samt byte till fläkt med bättre verkningsgrad.

S “PS 3125 E109! U1 .15 FE E925

Allteftersom naturgasnätet byggs ut ökar möjligheterna till naturgasinventering inom industrin. Expertgruppen beräknar den tekniskt möjliga ersättningen av el med naturgas till ar 1995 inom icke elintensiv industri till 625 GWh (total elanvändning 13,4 TWh ar 1985), varav 225 GWh/ar för uppvärmning och A00 GWh/ar i processer. Huvuddelen av ersättningen, 430 GWh/ar, återfinns inom livsmedels-samt verkstadsindustrin.

Huvuddelen av potentialen för konvertering till naturgas sammanfaller med potentialen för konvertering till biobränslen. Av betydelse vid prioritering av energislag är bl.a. kostnader, tillgänglighet, leverenssäkerhet och beredskapshänsyn.

?triss âlbushêllrtirmânöilwüete:

Förlusterna i eldistributionen behandlas i expertgruppens rapport.

Bland övriga hushallningsomraden tar expertgruppen upp tryckluft, kyl- och frysanläggningar, värmepumpar och styr- och reglerutrustning.

Av den totala elanvändningen inom icke elintensiv industri för tryckluftsproduktion pa 1,2 TWh/ar beräknas den maximala besparingspotentialen till 180 GWh/ar. Om all tryckluft som används för mekanisk bearbetning ersätts med direkteldrivna verktyg kan minskningen av elanvändningen uppga till 460 GWh/ar.

inom övriga omraden bedöms besparingspotentialen vara mycket marginell.

3.5.4 Professionell fastighetsförvaltning

Elanvändningen i flerbostadshus och lokaler uppgår sammanlagt till ca 25 TWh. För ökningen under 1980-talet pa ca 6 TWh svarar till mer än hälften lokalsektorn. Elanvändningen är uppdelad pa manga sma poster som belysning, apparater, uppvärmning o.s.v. Expertgruppens analys av effektiviseringsmöjligheterna har inriktats pa användningsomradena:

Utveckling

* hushållsel * driftel * med el uppvärmning * belysning

Hushållsel

Förbrukningen av hushållsel omfattar användningen av el till hushållsapparater för belysning, matlagning, städning, hygien, radio och TV m.m. Generellt pagar inom området en utveckling mot lägre åtgångstal. Täckningsgraden är hög och och ligger i många fall när 100%. Detta gäller för kyl, frys, elspis, belysning tvätt vilket i att konsumtionen i fasta priser varit konstant eller avspeglas något sjunkande sedan 1970. Det ökade innehavet av TV, video och hemdatorer förväntas inte medföra nagon nämnvärt ökad elanvändning på grund av den korta utnyttjningstiden och det laga effektbehovet.

En konsekvent av hushållens elapparater i både flerbostadshus och förnyelse skulle en elbesparing 5 småhus mot de som i dag är elsnålast betyda på drygt TWh fram till år 1995. För det enskilda hushållet är emellertid kostnadsandelen för apparaterna en så liten del av den totala budgeten att hänsyn till dessas knappast kan påräknas vid en förnyelse. T.ex. kan byte till elförbrukning kyl/frys med 30% lägre elförbrukning beräknas medföra en årlig besparing på 100 kr.

Motsvarande gäller för apparater inom lokalsektorn där en rad andra kriterier av betydelse för verksamhetens effektivitet har en mycket större tyngd än apparaternas elförbrukning.

Qtifjel

Den kraftiga ökningen av driftel under 1980-talet, ca 40%, beror dels på ökade lokalytor, dels och främst på ökad specifik elanvändning.

Inom belysningsområdet, som är den största posten i driftelen, finns goda (se nedan). Stora möjligheter bedöms också effektiviseringsmöjligheter föreligga för kyl-och frysutrustning, inkl. komfortkyla, dels när det gäller själva och användning. Vidare kan apparaterna, dels när det gäller styrning effektiviseringen uppnås genom anpassning av olika motorer till rätt storlek. bedöms däremot ha en mycket liten styrande inverkan på Elprishöjningar driftelanvändningen.

LJeP1ä_rI11r1ia9_rr1e9 §1_

Användningen av el för uppvärmning i flerbostadshus och lokaler uppgår till knappt 5 TWh, varav knappt hälften är direkte] i ca 60.000 lägenheter. har funnit - bLa. vid större renoveringsobjekt - att det Fastighetsförvaltare med rådande och energipriser inte är lönsamt att finansieringsmöjligheter konvertera de direktelvärmda flerbostadshusen. Expertgruppen redovisar ett exempel från ett direktelvärmt bostadsområde som genomgått totalrenovering. Vid renoveringen skulle det inte vara lönsamt att byta till Vattenburen värme, även om elpriserna höjdes med 10 öre/kwh.

Utveckling

Bål/solig

Redan i dag finns på marknaden lysrörslampor till ett pris som med hänsyn till effekt och livslängd gör det lönsamt att byta ut glödlampor mot lysrörslampor. Expertgruppen anger en teoretisk besparingspotential - för samtliga samhällssektorer - till drygt l TWh.

Lágenergilysrör introducerades pa marknaden omkring är 1980. Med antagande om en livslängd på minst 5 år skulle besparingspotentialen vid byte till lagenergilysrör i princip vara utnyttjad. Den potential som aterstar ligger i en effektivisering av belysningens planering som da motiveras av arbetsmiljöskäi. Med denna utgångspunkt en teoretisk anger expertgruppen besparingspotential för samtliga samhällssektorer - pâ ca l TWh.

512852?

Eltaxor - och elpriser - räknas allmänt som den mest effektiva päverkansmöjligheten vad gäller elanvändningen. Gruppen menar emellertid att den del (80%) som gar till hushällsel och driftel är relativt okänslig för prishöjningar. Förbättrade kunskaper hos fastighetsägarna om saväl byggnaders elanvändning som taxeniva - och struktur - ökar möjligheten att effektivisera elanvändningen. Detta bör åstadkommas genom utbyggd energistatistik och förbättrad information till abonnenten bi.a. genom mer informativ utformning av elräkningarna.

589191512* âtäâgáe .bsdämning

Expertgruppen har sammanfattat sin syn pa utvecklingen av elanvändningen till mitten av 1990-talet. I bedömningen ligger antaganden om effektiviseringar och konverteringar samt om ökade bostadsytor och ökade ytor inom lokalsektorn. Gruppen framhåller att man beskriver en möjlig utveckling och att man inte har gjort en prognos.

Tabell 3.14: Möjlig utveokling av elanvändningen i flerbostadshus och lokaler, TWh

_u_ _

”Kontor och butiker i flerbostadshus

Besparingarna skulle kunna uppgå till 4,5 TWh per ar vid mitten av 1990-talet. Men tendenser finns också att förbrukningen kan öka med 6-11 TWh. Avgörande för utvec lingen är samhällsekonomin, energipolitikens inriktning, elpriser och övriga energipriser.

SOU 1987 : 68 Utveckling

3.5.5 Hushåll och småhus

bedömning av dels småhussektorns besparingspotential vad gäller el för Expertgruppens sammanfattas i tabell uppvärmning och tappvarmvatten, dels möjligt effektsparande 3.15.

Uppvärmning: 1 hushållning 11) kombipannor

Möjlig potential genom konvertering och avancerad

hushållning lm

3-8

DYtterligare l TWh kan tillföras genom effektsparande.

Beträffande konstaterar expertgruppen att flera av de viktigaste hughgllsgl som spis, kyl, frys, tvätt har en täckningsgrad som ligger nära elapparaterna 100 °/o. Hushållens innehav av elektroniska apparater som TV, video, datorer

m.m. kan förväntas öka. Apparaterna har emellertid ett relativt lågt varför de inte får så stor betydelse för effektbehov och kort utnyttjandetid,

elanvändningen.

och hushållningsapparaternas därmed minskade Teknikutvecklingen, har varit snabb och förväntas fortsätta om än i mer energianvändning, successivt utbyte till nya apparater under den kommande begränsad omfattning. lü-års perioden sänker också elanvändningen genom dessas lägre specifika bör elförbrukningen härigenom kunna minska med c:a åtgångstal. Sammantaget 0,5 TWh. Ett fortsatt arbete med energideklarationer bör enligt expertgruppen

kunna säkerställa en framgångsrik eleffektivisering på området.

att reducera elanvändningen för tappvarmvattgn är nästan helt Möjligheterna till beteendeförändringar i hushållen och till vatten- och kopplade teknik. Om dessa båda förutsättningar uppfylls räknar gruppen energibesparande krävs med en möjlig elbesparing på 0,5 TWh. För att uppnå besparingen och information som syftar till att öka konsumenternas kunskaper

energimedvetande.

Om hushållen stimuleras till att utnyttja kombipannor för att ersätta el under 2 TWh vintervardagar bör enligt gruppen ett effektiviseringsutrymme på minst kunna uppnås. Gruppen framhåller tidstariffens betydelse. Genom denna skapas

incitament att dels nyttja annat bränsle än el under högprisperioden (l TWh

dels flytta användningen frân högpris till lågprisperiod (l TWh elsparande), Vissa förutsättningar maste vara uppfyllda såsom en bred effektsparande). som är enkel ur regleringssynpunkt och introduktion av tidstariffen, kombidrift

kännedom om elpriserna och eventuella framtida elprishöjningar.

kan minskas eller Användning av el för uppvärmning genom hushgllningsinsatsgr

konvertering till annan energibärare.

Utveckling

Energihushallningsinsatser i befintligt smahusbestand som leder till minskat värmebehov är främst byggnads- och installationstekniska åtgärder. BFR har beräknat sparpotentialen för småhus med direktel och elpanna vid full energihushallningseffekt till 3,5 TWh. Till följd av de höga kostnaderna för åtgärderna bedömer expertgruppen att den ekonomiska potentialen inte överstiger l TWh.

Expertgruppen har studerat potentialen för anslutning av småhus till fjärrvärme eller naturgas, vilket under vissa förutsättningar kan vara aktuellt i hus med vattenburen el. En övergång i stor skala fran elvärme i smahus till annan energitillförsel är en omfattande operation. Enligt gruppen behövs en fortsatt utveckling av den kommunala energiplaneringen. Vidare krävs att nya och billigare tekniklösningar utvecklas, provas och upphandlas i stor skala. Som exempel nämner gruppen utveckling av distributionssysteun och nya tekniker baserade pá lagtemperatursystem, värmepumpar och luftburen värme.

Under förutsättning att villkoren nedan uppfylls gör expertgruppen bedömningen att ytterligare 5 TWh av el för uppvärmning pa sikt kan ersättas genom effektivisering eller med andra bränslen.

* utvecklas Ny teknik och ges möjlighet att etablera sig pâ marknaden

Nya aktörer uppstår pa marknaden

Ekonomiska incitament - direkta eller indirekta - skapas för smahusägarna så att utvecklingen främjas.

50” 1987368 insatser Pågående

INSATSER FÖR ATT EFFEKTIVISERA PÅGÅENDE ELANVANDNINGEN

4.1 Bakgrund

Olika förutsättningar och resurser hos de områdena elintensiv industri, industri och jordbruk, professionell fastighetsförvaltning samt hushåll och småhus återspeglas i omfattningen av fortlöpande effektiviseringsinsatser pa elsidan.

Hos de stora elförbrukande processindustrierna inom den elintensiva industrin finns kunskaper och kompetens för att effektivisera elanvändningen. Eftersom elkostnadens andel av försäljningsvärdet är stor är det ocksa naturligt att inom den elintensiva industrin regelbundet se över elanvändningen. Som exempel pa fortlöpande effektiviseringsåtgärder kan nämnas installering av utrustning för effektövervakning och införande av varvtalsreglering. De höga avkastningskraven på investeringarna för energihushållning och eleffektivisering medför emellertid att möjliga ersättnings- eller effektiviseringsinvesteringar ofta inte bedöms lönsamma att genomföra i det kortare perspektivet. Sålunda motiverar skillnaden i energieffektivitet mellan äldre och ny utrustning i regel inte ett förtida utbyte.

För icke elintenstiv industri och jordbruk samt professionell fastighetsförvaltning är elkostnaden marginell och därför är intresset begränsat att avdela särskilda resurser och göra riktade insatser för elhushâllning. I många fall saknas ocksa finansiella resurser, kunskaper och kompetens för att ta tillvara och genomföra mer omfattande hushållningsatgärder. De atgärder som hittills har genomförts i elsparande syfte har främst avsett tidsstyrning av fläktar och pumpar.

Åtgärderna på hushalls- och småhussidan har främst varit av informativ karaktär. De har ocksa tagit sig uttryck i produktutveckling på tillverkningssidan beträffande t.ex. elektriska apparater som kylskåp, spisar, tvätt- och diskmaskiner, kombipannor och isoleringsátgärder. Tidstariffer börjar alltmer tillämpas i eltaxorna. Den ökade användningen av kombipannor har medfört en ökad elförbrukning för uppvärmning. De medger emellertid ocksa lätt en konvertering från el. Elkostnaden är dock en liten del i hushâllsbudgeten varför hushållen antas prioritera annat än elbesparing.

Sammanfattningsvis kan sägas att insatserna hos de enskilda industrierna att effektivisera elanvändningen hittills har varit små. Elkostnadens stora andel i den elintensiva industrin - framför allt processindustrin - har emellertid enligt expertgruppen skapat ett naturligt intresse inom denna att fortlöpande se över elanvändningen och att successivt ta till vara de besparingsmöjligheter som bedöms som lönsamma. Inom icke elintensiv industri har de egna insatserna för elbesparing varit begränsade till följd av dels elkostnadens litenhet, dels bristande resurser och områdets komplexitet som kan göra besparingsmöjligheterna svara att upptäcka.

Pågående insatser

Även hos den enskilde fastighets- eller lokalförvaltaren och hos det enskilda hushållet har insatserna för eleffektivisering varit små.

Förutom atgärder som pa eget initiativ och genom eget arbete vidtas av den enskilda industrin, fastighetsförvaltaren, abonnenten m.fl. finns ett flertal utomstående aktörer som pa olika sätt bidrar till hushallnings- och effektiviseringsatgärder. Dessa kan bistå direkt genom t.ex. finansiellt stöd eller rådgivning eller indirekt genom t.ex. forskning och utveckling.

Aktörer som planerar och/eller gör insatser för en effektivare elanvändning är främst myndigheter, kraftindustrin, utbildningsinstanser, branschorganisationer och enskilda industrier. insatserna kan dels vara generella såsom information och forskning, dels bransch- eller omradesspecifika såsom teknikupphandling och atgärder för smahusens uppvärmning med el. För pagaende insatser och inriktningen av dessa redogörs i det följande. Det pagar inom energiområdet i manga olika energihushallningsinsatser. Var redovisning ger en översiktig bild av dessa. Expertgrupperna har ocksa i sina rapporter lämnat exempel pa åtgärder inom olika branscher och områden.

4.2 Aktörer för effektiv användnirg

4.2.1 Myndigheter

Statens energiverk är den övergripande myndigheten för fragor om energiförsörjning och skall verka för en rationell tillförsel, omvandling, distribution och användning av energi. Verkets informationsbyra tar fram informationsnnaterial och deltar i utbildningsfrågor. Verkets särskilda anslag för energihushallningsutbildning upphörde den 1 juli 1987. Utbildningen bedrivs nu i relativt begränsad omfattning av Komvux samt av privata kursarrangörer, bostadsorganisationer eller kommuner.

Energiverket har ett särskilt anslag för utredningsverksamhet m.m. inom energiområdet och energirelaterad information avseende bl.a. den tekniska utvecklingen och resultat fran forsknings- och demonstrationsprojekt (budgetåret 1987/88 ca 13 milj.kr.). Verket kan vidare lämna lanegarantier intill ett vid varje tidpunkt sammanlagt belopp av 300 milj.kr. för utveckling och introduktion av ny energiteknik. Endast en mindre del av beloppet har hittills utnyttjats.

Statens industriverk förfogade till och med budgetaret 1986/87 över anslagsmedel till rådgivning m.m. för att spara energi. Anslaget användes för att ta fram informationsbroschyrer och utbildningskompendier för industrin samt för finansiering av den energiradgivning för små och medelstora företag som bedrivs vid landets regionala utvecklingsfonder.

Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har ett speciellt forskningsprogram benämnt Industrins energianvändnig. STU har bl.a. tagit fram ett flertal utredningar om industrins elanvändning och dess möjligheter till eleffektivisering.

Energiforskningsnämnden har till huvuduppgift att bevaka och granska forskningen och teknikutvecklingsmöjligheterna vid den långsiktiga förändringen av det svenska energisystemet.

Lantbruksstyrelsen har bl.a. gett ut ett antal skrifter om energieffektivisering inom lantbruket.

Pågående insatser

Statens råd för byggnadsforskning (BFR) har bl.a. beviljat forsknings- och utvecklingspengar till ett par projekt som syftar till att ta fram efarenheter av vad det kostar att bygga om värmedistributionssystern från direktel till Vattenburen värme. Ett av projekten bedrivs i Åkersberga. l ett annat projekt skall man välja ett 40-tal småhus i fyra orter. Val av orter har ännu inte gjorts. En särskild för eleffektiva styrgrupp byggnader skall följa upp användningen av rådets anslag till forsknings- och utvecklingsprojekt.

4.2.2 Kraftindustrin

Inom kraftindustrin pågår sedan några år ett antal projekt för att effektivisera elanvändningen. Ett av de mer uppmärksammade är Vattenfalls Uppdrag 2000, vars slutmål är att kunna bedöma hela landets till möjligheter eleffektivisering.

Projektet är indelat i två etapper:

- Etapp l 1986-87: förberedelse - och intrimningsfas samt

kunskapsuppbyggnad. - Etapp 2 1988-92: genomförande av atgärder i stor skala.

Arbetet koncentreras till befintliga hus. Genom omfattande besiktningar, intervjuer, mätningar, energibalansberäkningar och uppföljningar av genomförda energihushållningsåtgärder räknar man med att få fram den verkliga hushållningspotentialen.

Under etapp l genomförs också ett antal ombyggnadsprojekt. Under utförande är ett direktelvärmt daghem i Vännäs som förses med vattenburen värme och en fliseldad panna. I Tierp byggs ett tiotal direktelvärmda småhus om för uppvärmning med ett gasoleldat vattenburet värmesystem.

l sammanhanget bör också nämnas den ökade introduktionen av tidstariffer. Vattenfall och Sydkraft kunder erbjuder som vill utöka sitt elabonnemang enbart tidstariff, medan de flesta mindre distributörer låter kunden En välja. bred introduktion av tidstariffen bör få till följd att användning av helårsvärme bromsas till förmån för kombinerat av el och andra bränslen. utnyttjande

Kraftindustrins utbildningsråd har tillsammans med Vattenfall och statens energiverk planerat en utbildning för eldistributörernas energirådgivare mot bakgrund av distributörernas förändring till energitjänstföretag.

Flera kraftföretag har genomfört eller genomför förändringar i sin organisation i syfte att bli energitjänstföretag, bl.a. Sydkraft, Stockholm Energi och Vattenfall.

insatser Pågående

4.2.3 Utbildning och forskning

I gymnasieskolan behandlas elanvändningen endast vid den fyraariga tekniska linjens eltekniska gren. Omfattningen är 9 studietimmar elanvändning och 4 studietimmar belysning. Dock planerar man vid vissa gymnasieskolor att införa en speciell gren för energifrågor. Elanvändningen förväntas i så fall fä större utrymme.

Vid högskolorna kan man studera elanvändning inom ramen för elkraftteknisk utbildning vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg (CTH) och vid Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Vattenfall finansierar en ny professur benämnd Industriell Elektroteknik vid Elkrafttekniskt centrum vid KTH.

Vid Linköpings Tekniska Högskola (LiTH) och Luleå Tekniska Högskola (LuTH) bedrivs liksom vid CTH och KTH forskningsprojekt som behandlar elanvändning. Projekt vid LiTH med nära anknytning till elhushâllning behandlar industriella energisystem, laststyrning samt värmelagring. Vid CTH och KTH bedrivs projekt med inriktning pá energibesparande pump- och fläktdrift. Vid (LiTH) bedrivs forskningsprojekt med inriktningarna Energieffektiva industriella system och Laststyrning.

Härutöver bedrivs forskning pa olika häll angáende värmepumpars industriapplikationer.

4.2.4 Branschorganisationer och enskilda

Flera branschorganisationer har uppmärksammat vikten av energihushallning inom sina medlemsföretag. Detta har i allt väsentligt lett till en minskning av oljeanvändningen. Dock skall hallas i minnet att en effektiv elanvändning inte med nödvändighet behöver innebära en minskad användning i varje enskild punkt. För manga industrier kan en högre elanvändning ge högre produktkvalitet, minskade kassationer etc.

Svenska celullosa- och pappersindustriföreningen (SCPF) har genomfört återkommande inventeringar av angelägna forskningsuppgifter, som kan leda till ett minskat specifikt elberoende i industrins processor. Som andra exempel pä branschorganisationernas insatser kan nämnas att Gjuteriföreningen har, med anslag fran Statens industriverk, erbjudit samtliga medlemmar energiradgivning. Vidare höll Mekanförbundet en konferens om eleffektivisering för sina medlemmar under varen 1987.

Många företag har länge uppmärksammat framförallt energihushållning generellt men även eleffektivisering specifikt. Främst gäller detta den elintensiva industrin där det av kostnadsskäl finns ett naturligt intresse av att se över elanvändningen och vidta möjliga - och lönsamma effektiviseringsatgärder.

4.2.5 Andra aktörer

Utbildning på energihushâllningsomradet bedrivs av bl.a. olika kursarrangörer (t.ex. SIFU), organisationer (t.ex. VVS Tekniska Föreningen och Rörfirmornas Riksförbund), bostadsorganisationerna och kommuner. Bidrag lämnades tidigare frän statens energiverks anslag för energiutbildning. (Jmfr. 4.2.1).

Energiledargruppen är en idéell förening under Ångpanneföreningens kansli. Gruppen som har drygt 100 medlemmar, har som mal att öka industrins medvetenhet pâ energiområdet. Medlemmarna i Energiledargruppen får 5-6 informationsutskick per ar om senaste nytt om energi. Gruppen anordnar årligen en energikonferens.

Pågående insatser

Elverksföreningens nätkommitté har inom arbetsgruppen för belastningsstudier mätt effektuttag hos olika kategorier av elkunder. l den nyligen avslutade etapp l redovisades fran smahus. Under hösten mätningar 1987 gar man vidare med mätningar i flerbostadshus, kontor, skolor, m.m.

Föreningen Sveriges Energiradgivare (FSE) har tillsammans med ett antal konsultföretag och materialleverantörer bildat direktelgruppen. Gruppens uppgift är att samla erfarenheter från ombyggnader av direktelvärmda hus. Arbetet har nyligen påbörjats.

STOSEB - Storstockholms Energi AB - har utarbetat projekt som syftar till att konvertera elvärmda småhus till fjärrvärme genom lägtemperatur- och ny distributionsteknik. avses i första Projektet hand bli genomfört med Upplands Väsby kommun som studieobjekt. Malet är att ta fram ett konkret underlag för demonstrationsbyggnader. STOSEB kartlägger vidare, tillsammans med Vattenfall, elanvrändningen i ca 50 kontorsfastigheter. Hittills har man i 3 förstudieobjekt provat arbetsmetoder, mätssystezn m.m. Dessa förstudieresultat visar att en överraskande stor del gar till belysning.

HSB har beviljats pengar från byggforskningsradet för att nnäta elförbrukningen i tre flerbostadshus. Man skall mäta bäde fastighetens driftel och lägenheternas hushallsförbrukning. Projektet befinner sig i inledningsfasen.

4.2.5 Sammanfattande inriktning av olika aktörers insatser

Det pagar hos manga aktörer verksamheter som förväntas leda till bättre förutsättningar för hushållning och effektivisering av elanvändningen. Beroende pa aktörernas förutsättningar och målgrupper kan projekten sägas ha i princip följande fyra inriktningar:

projekt som syftar till att genomföra ombyggnadsatgärder med effektivisering och energihushållning som mal

projekt som syftar till att förbättra förvaltares, eldistributörers m.fl. detaljkunskaper om hur el används för olika ändamål i exempelvis flerbostadshus och småhus

projekt där man bildar arbets- och styrgrupper med effektivisering som övergripande målsättning för gruppernas arbete

projekt med inriktning pa forskning och teknikutveckling.

sou 1987:68 Åtgärder

i i i

5 ÅTGÄRDER FÖR RATIONELL ELANVÄNDNING UNDER 1990- TALET

5.1 Mal för elanvändningsprogrammet

Delegationens expertgrupper har redovisat sina bedömningar av de tekniska och ekonomiska möjligheterna att effektivisera elanvändningen och att ersätta el med andra energislag. Expertgrupperna har ocksa lämnat förslag till atgärder för att åstadkomma en rationell elhushallning med el och elersättning. Förslagen från expertgrupperna spänner över ett brett spektrum av atgärder. De har utformats med utgångspunkt i de förutsättningar som elanvändarna har för att genomföra en eleffektivisering och en elersättning.

Vi redovisar i detta kapitel vara förslag till atgärder i ett elhushallningsprogram. Förslagen bygger i stora delar pâ expertgruppernas arbete. Vi har nyss i kapitel 3 framhållit att elpriserna under 1990-talet i hög grad är beroende av elanvändningens storlek. Genom en rationell elhushällning kan vi begränsa de elprishöjningar som förväntas ske under l990-talet. Vi har i kapitel 3 också redovisat expertgruppernas uppfattningar om de möjligheter till elhushallning som finns inom olika områden. Gruppernas bedömning pekar på att en elbesparing och elersättning pa sammantaget 10-15 TWh av den nuvarande ärsförbrukningen skulle vara tekniskt och ekonomiskt tillgänglig inom en lü-ârsperiod. Expertgrupperna konstaterar emellertid att det finns en allmän tendens till ökad elanvändning inom industrin och fastighetsförvaltningen som helt eller delvis kan äta upp besparingen. En nettoökning i elanvändningen kan inte heller uteslutas. De atgärder som vi föreslar för en rationell elhushallning mäste ses tillsammans med andra atgärder bl.a. pa tillförselsidan när det gäller frågan om hur kärnkraften skall avvecklas.

Målet för ett elhushâllningsprogram skulle kunna anges i kvantitativa termer t.ex. att elanvändningen totalt sett inte skall överstiga 125 TWh ar 1995. Denna användning skulle kunna brytas ner pa olika områden. Sådana kvantitativa mal kan ha stor genomslagskraft. Det finns dock skäl som talar mot kvantitativa mal i detta sammanhang.

Elanvändningens storlek beror på dels den tillgängliga produktionskapaciteten för el, dels beslut och atgärder hos alla de hushåll, företag och förvaltningar som använder el. Elanvändningen beror på ett stort antal faktorer vilka utvecklas mer eller mindre förutsebart. Industriproduktion, teknisk utveckling, in.. komstutveckling och miljökrav är nâgra viktiga faktorer som påverkar elanvändningen. Priset pa el och andra energislag är ocksa viktiga.

Åtgärder SOU 1987 : 68

De energipolitiska styrmedlen är alltså bara några av många faktorer som påverkar elförbrukningen. Kvantitativa mål för elanvändningen är därför av mindre intresse när man ställer upp program för en effektivare elanvändning. Det innebär inte att det elanvändningsprogram som vi föreslar saknar mål eller att det inte går att ange mål. Vi redovisar här de mål som vi har ställt upp för elanvändningsprogrammet.

I våra direktiv framhålls bl.a. att man så snabbt som möjligt bör intensifiera processen att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen med energi. Detta gäller, enligt direktiven, särskilt möjligheterna att effektivisera elanvändningen och utveckla ny miljövänlig teknik som på sikt kan ersätta den befintliga elvärmen. Vidare framhålls i direktiven att hushållningsåtgärder bör vidtas så länge kostnaden att spara en kilowattimme är lägre än att tillföra en kilowattimme.

I regeringens proposition (1986/87:159) om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning konstateras att tillgång till billig och säker energi har varit av stor betydelse för den industriella tillväxten i vårt land. Enligt propositionen måste industrin även i framtiden tillförsäkras den tillgång till billig och säker energi som är nödvändig för den industriella utvecklingen.

Elpriserna har i stort sett varit stabila räknat i fast penningvärde under en stor del av 1970- och 1980-talen. Under 1990-talet kommer elpriserna att stiga. Vi har bedömt att elprishöjningarna till mitten av 1990-talet kommer att ligga i ett intervall mellan 5-10 öre per kWh. Den faktiska prisutvecklingen blir beroende av flera osäkra faktorer. De framtida priserna på olja och kol får stor betydelse. Elprisutvecklingen påverkas också av, vilket vi nyss har diskuterat, i hög grad av hur elanvändningen utvecklas. Den förhandlingsstyrka som olika kategorier av elanvändare kan uppbåda i taxe- och tarifförhandlingar med kraftindustrin får också betydelse för elpriserna för olika abonnenter.

Expertgrupperna har diskuterat elprisernas betydelse för elanvändarna. Expertgruppen för Elintensiv industri understryker att de förväntade prishöjningarna på el kommer att innebära stora påfrestningar för främst den elintensiva industrin och att takten i industrins strukturomvandling ökar och får en annan riktning. Det är framför allt de industriföretag med en hög elkostnadsandel och ett stort exportberoende som skulle hotas av nedläggning om andra ekonmisk-politiska åtgärder inte vidtas. Detta gäller särskilt som man inte förväntar sig nagra större reala prishöjningar pâ el i flertalet av industrins viktigaste konkurrentländer.

Vi anser att en fortlöpande strukturomvandling i industrin självfallet är en viktig förutsättning för den industriella och ekonomiska utvecklingen i landet. Det är angeläget att strukturomvandlingen sker i en takt som inte hotar industrins internationella konkurrenskraft. Strukturomvandlingen bör också ske så att det blir möjligt att rätta till regionala obalanser och andra problem som kan uppstå.

Mot bakgrund av vad expertgruppen har framhållit anser vi att det finns skäl att framöver noga följa elanvändningen och elhushållningen framför allt inom den elintensiva industrin och dess strukturomvandling. Ökade insatser för elhushållning kan behövas inom alla sektorer. Åtgärder, inom t.ex. industri- och regionalpolitiken kan också bli nödvändiga.

sou 1987:68 Åtgärder

Var expertgrupp för Elintensiv industri har pekat pa skillnader mellan elanvändare när det gäller behovet av el. Inom vissa områden är det generellt sett tekniskt eller ekonomiskt svart att tillgodose energibehovet med andra energibärare än el. Det gäller bl.a. vid drift av maskiner, vid elektrokemiska processer och vissa högtemperaturprocesser. El är ocksa en ofrankomlig energibärare för belysning och för det ökande utnyttjandet av elektronisk utrustning. El borde däremot vara tekniskt förhållandevis lätt att ersätta vid lokaluppvärmning, för tappvarmvatten och för processvärme där termpaturbehovet inte är sa högt.

Expertgrupperna har undersökt besparingsmöjligheterna hos olika användare. Samtliga grupper har bedömt att det finns ett utrymme för elhushallningsatgärder. Åtgärder bör sättas in hos alla användare. Vi vill dock särskilt ange uppvärmningssektorn som ett viktigt omrâde, d.v.s. de elvärmda smahusen och flerbostadshusen. 1980-talet har karaktäriserats av en god tillgång pa el till laga priser. Under denna tid har el i stor utsträckning utnyttjats för att ersätta olja inom främst uppvärmningssektorn. Avsikten har enligt gällande riktlinjer för energipolitiken varit att den el som övergangsvis har utnyttjats pa detta sätt i ett längre tidsperspektiv ersätts genom sparande eller andra uppvärmningsformer. Det finns, enligt expertgruppen för Hushåll och smahus, inga färdigutvecklade ekonomiskt tillgängliga tekniska lösningar för en omfattande ersättning av den direktverkande elvärmen med annan uppvärmning. Ett strategiskt omrâde i elhushallningsprogrammet är därför utvecklingen av effektiva uppvärmningssystem.

Elhushallningsprogrammet skall vidare syfta till att underlätta anpassningen till de elpriser som kan väntas råda under 1990-talet och därefter. En viktig del i programmet bör vara att skapa stabila förutsättningar för en rationell planering hos stora användare av el.

Elhushallningsprogrammet skall ge tydliga signaler till elsystemets aktörer att planera för en effektivare elanvändning. Programmet skall markera att effektiv energianvändning och elhushallning är ett viktigt nationellt mal.

Programmet bör ge aktörerna i elsystemet förutsättningar att genomföra atgärder som är tekniskt möjliga och ekonomiskt för att uppnå en effektiv elanvändrimliga ning. Expertgrupperna har pekat pa att det ofta saknas resurser hos bl.a. elenvändarna för att dessa skall kunna genomföra olika effektiviseringsatgärder. Det kan röra sig om kunskaper och erfarenheter, finansiella resurser för i vissa fall omfattande investeringar m.m. Elhushållningsprogrammet skall tillföra kunskap och kompetens till elanvändarna. Programmet skall ocksa paverka eldistributörer och utrustningsleverantörer att bidra till en effektivare elanvändning.

Elhushallningsprogrammet skall bidra till utveckling och kommersialisering av ny elsnal teknik och ny teknik för substituering av el med alternativa energislag även utanför uppvärmningssektorn.

Inom programmets ram skall ocksa genomföras atgärder som direkt leder till en effektivare elanvändning.

Målen för elhushällningsprogrammet bör sammanfattningsvis vara

* stimulera till en rationell elhushallning hos alla elförbrukare

Åtgärder

skapa stabila och långsiktiga förutsättningar för en rationell planering hos stora användare av el

tillföra kunskaper och kompetens samt i övrigt underlätta för elanvänd att hushålla med el

stimulera utvecklingen av nya uppvärmningssystem som kan ersätta den direktverkande elvärmen, samt i övrigt bidra till utvecklingen av eleffektiv teknik

* åstadkomma en effektivare elanvändning i statsförvaltningen.

Vi redovisar i det följande våra överväganden och förslag till åtgärder. Vi har samlat åtgärderna i fem huvudområden eller fem utvecklingslinjer för en rationell elanvändning.

5.2 Fem utxxecklingslinjer för en rationell elanvändning

Den första utvecklingslinjen avser att stärka incitament och resurser för elhushållning och elersättning hos elanvändarna. Vi föreslår bl.a. informations-och utbildningsinsatser för en effektiv elanvändning. Vår andra utvecklingslinje är att främja uppkomsten av marknadsorienterade aktörer på elområdet. Vi vill bl.a. stimulera eldistributörer att på kommersiella villkor agera för elhushållning hos kunderna. Den tredje utvecklingslinjen är att främja ny elsnål teknik och teknik för elersättning. Vi föreslår ett statligt stöd för bl.a. teknikupphandling av elsnåla och elersättande produkter, processer och system. Vår fjärde huvudlinje är att göra direkta insatser för elsnål belysning och elsparande i främst statsförvaltningen. Vi föreslår att byggnadsstyrelsen får i uppdrag att genomföra ett sådant program. Vår femte huvudlinje avser planerings- och uppföljningsinsatser.

5.2.1 Stärk incitament och resurser för elhushållning hos elanvändarna

Expertgruppernas analyser visar att det är tekniskt möjligt att åstadkomma en

betydande effektiviseringi användningen av el. Enligt de bedömningar som görs

(se kap. 3) är det också lönsamt för elanvändarna att genomföra stora effektiviseringar i elanvändningen redan med befintligt teknik. Det är också i vissa fall Å lönsamt att ersätta den el som används till lokaluppvärmning med andra uppvärmnin former. Gruppernas bedömningar pekar på ett sammantaget utrymme för elbespariri j på 10-15 TWh. Expertgrupperna har därvid utgått ifrån de elpriser som förväntas gälla under 1990-talet.

Det är framför allt användarna av el som beslutar om och genomför effektiviserings åtgärderna. En viktig utgångspunkt i den svenska energipolitiken är att priset på j

energi är ett viktigt styrmedel för att åstadkomma den önskvärda energihushållning; 1

Elanvändarna torde också i viss utsträckning anpassa sin elförbrukning efter de priser som kommer att råda under 1990-talet och då försöka utnyttja de möjligheter som finns för att effektivisera sin elanvändning. En del av utrymmet för eleffektivia sering kommer därför att nås utan att andra styrmedel än priset behöver användas. Eltaxornas utformning har därvid stor betydelse. Därutöver måste flera förutsättningar vara uppfyllda när det gäller de hushåll, företag och förvaltningar som skall genomföra elbesparingar. Det måste finnas incitament hos dessa, liksom

sou 1987:68 Åtgärder

kunskaper om möjligheterna till eleffektivisering. Vidare måste elanvändaren ha tillräckliga resurser för att genomföra åtgärderna.

Det har inte framkommit något som tyder på att det i de stora elförbrukande

processindustrierna skulle saknas kunskaper eller kompetens för att åstadkomma en effektiv Elkostnadens elanvändning. andel av försäljningsvärdet är stor. Man kan därför utgå ifran att det i den elintensiva industrin finns ett intresse att fortlöpande se över elanvändningen. Expertgruppen för elintensiv industri bedömer att det finns tekniskt möjiga 10% av den nubesparingsmöjligheter på upp till varande d.v.s. omkring elanvändningen 3 TWh. Gruppen bedömer att besparingar på ca 2 TWh kommer att sia igenom under en 10-årsperiod. Den framtida elanvändningen påverkas också av utvecklingen av industriproduktionen.

Expertgruppen framhåller behovet av att skapa mer långsiktiga förutsättningar för industrin när det gäller tillgång och pris på elkraft. Industrin är, enligt expertgruppen, medveten om att man aldrig kan få en utfästelse om elprisutvecklingen. Det är emellertid angeläget att få klara spelregler om starttid och takt i kärnkraftsavvecklingen och nytillkommande kraftproduktion samt om principer för prissättning och försäljningsavtal. Industrin måste t.ex. ges möjlighet att sluta långsiktiga avtal med kraftindustrin. Utbudet av tariffmodeller måste blir större. Om dessa långsiktiga kan erhållas minskar industrins förutsättningar osäkerhet och avkastningskraven på energiinvesteringar kan sänkas något.

För elanvändare inom den icke elintensiva industrin och i fastighetsförvaltningen är elkostnaden marginell i förhållande till andra kostnader. Hos dessa grupper är också intresset att avdela särskilda resurser marginellt för elhushållning. Många mindre företag saknar också resurser att på egen hand mobilisera och kunskaper kompetens för mer omfattande hushållningsåtgärder. Expertgrupperna för Industri och jordbruk samt för Professionell fastighetsförvaltning bedömer dock att det finns ett betydande utrymme för besparingar inom områdena även om hushållnings-

l

l möjligheterna på varje enskilt arbetsställe är små. Grupperna pekar på behovet l av bl.a. information, rådgivning och utbildning för att öka dels intresset för

elhushållning, dels kompetensen i företagen och förvaltningarna när det gäller ! inköp och skötsel av elektrisk utrustning.

F

Även i hushållssektorn finns det möjligheter till en effektivare elanvändning. Expertgruppen för Hushåll och småhus pekar på betydelsen av bl.a. hushållens val av elektrisk utrustning. Elåtgången varierar mellan olika modeller av likadana elektriska apparater - kylskåp, spisar, tvätt- och diskmaskiner. Erfarenheterna visar att elsnåla apparater inte behöver vara dyrare i inköp. Elsnåla apparater l behöver inte heller ha sämre prestanda än mer elkrävande modeller. På tio års I sikt skulle det få stor effekt på hushållens om hushållen konsekvent | elanvändning valde elsnåla modeller. Elkostnaden är dock en liten 1 del i hushållsbudgeten. Man kan därför anta att hushållen prioriterar andra egenskaper än elsnålhet när man väljer hushållsutrustning. Expertgruppen anser att det finns ett behov av informationsinsatser för att lyfta fram eleffektiviteten som ytterligare ett för-

säljningsargument.

g För de hushåll son har elvärme är elkostnaden För småhus med så betydande.

i kallade kombipannor - elpatron i kombination med olje- eller vedeldning - bör

3 en minskad användning av el vara tekniskt lätt att genomföra. Väl avvägda eltariffer torde enligt expertgruppen vara ett tillräckligt styrmedel. För de

Åtgärder sou 1987:68

smahus som har elvärme som enda uppvärmningsalternativ torde en konvertering vara avsevärt svarare. Informations- och radgivningsinsatser räcker inte för att hushållen pa egen hand skall genomföra en konvertering. Information och radgivning kan dock, enligt expertgruppen, vara av värde för begränsade sparatgärder i de elvärmda husen.

Vi anser att det behövs atgärder för att förstärka incitamenten hos elanvändarna att minska sin elanvändning. Det behövs ocksa åtgärder för att förstärka kompetensen och kunskapsnivan i företag, förvaltningar och hushall när det gäller elanvändning och hushallning.

Vi redovisar nu vara förslag till atgärder för att stärka incitament och resurser m.m. för elhushallning hos enskilda elanvändare. Vi föreslar även direkta föreskrifter om begränsningar i elanvändningen.

Elgriser och skatter

Expertgrupperna har behandlat fragor om elpriser och energiskatter. Expertgruppen för Elintensiv industri och professionell fastighetsförvaltning framför som sin mening att prissättningen pa el knappast kan sägas ske pa en fri marknad. Det pris som de stora förbrukarna betalar sätts i och för sig efter förhandlingar med kraftproducenterna. Vattenfall och de andra stora kraftproducenterna har dock enligt expertgruppen för Elintensiv industri en monopolliknande ställning. Ocksa mycket stora elförbrukare och kunder upplever sig vara i underläge gentemot kraftproducenterna i prisförhandlingarna. Med hänsyn till Vattenfalls monopolställning anser expertgruppen att det är skäligt att den kostnadsstruktur som ligger till grund för Vattenfalls tariffer redovisas mer öppet. Det gäller bl.a. avvägningen mellan effekt- och energiavgifter i tarifferna.

Expertgruppen för Elintensiv industri föreslar, att statsmakterna markerar för Vattenfall ett ansvar för att erbjuda kunderna flexibla kontraktsformer. Den typ av specialavtal som förekommer i vissa länder pa kontinenten och Nordamerika bör även kunna slutas i Sverige.

Expertgruppen för Industri och jordbruk framhåller att en prissättning pa el som avspeglar de kortsiktiga marginalkostnaderna är av yttersta vikt för att åstadkomma en rationell elhushallning. Expertgruppen föreslar att en diskussion tas upp med kraftindustrin om möjligheterna att öka användningen av differentierade eltaxor. Liknande synpunkter framförs av expertgruppen för Hushall och smahus.

Vi anser att riksdag och regering inte heller framgent bör ingripa direkt i taxesättningen. Denna bör överlatas till förhandlingar mellan kraftproducenter, eldistributörer och elförbrukare. Vattenfall har genom sin storlek en prisledande ställning pa elmarknaden. Utformningen av eltarifferna har stor betydelse för elanvändarens incitament att hushalla med el.

Kostnadsanpassade taxor är en grundläggande förutsättning för en rationell elhushallning. Sa länge den förutsättningen är uppfylld bör enligt var mening största möjliga flexibilitet eftersträvas av Vattenfall när det gäller kontraktsformer och avtal. Vattenfall bör eftersträva stor öppenhet i taxeförhandlingarna bl.a. avseende den tariffgrundande kostnadsstrukturen. Vi föreslar

Åtgärder

regeringen i instruktionen för Vattenfall föreskriver att kunderna skall erbjudas avtal som anpassas till kundens behov inom ramen för kostnadsanpassade taxor. Vattenfalls kostnadsstruktur bör med hänsyn till verkets prisledande ställning kunna redovisas med stor öppenhet.

Expertgrupperna för Elintensiv industri samt för Industri och jordbruk förordar att det nuvarande punktskattesystemet inom energiområdet ersätts med mervärdesskatt. Expertgruppen för Industri och jordbruk förordar i andra hand att en värdeproportionell skatt får ersätta den nuvarande punktskatten på el om mervärdesskatt inte införs på energiområdet.

I Sverige beskattas energi med enbart punktskatter. Sverige skiljer sig härvid från flertalet industriländer - bl.a. länderna i EG - där energi beskattas genom mervärdesskatt. Det innebär t.ex. att den konkurrensutsatta industrin i de flesta fall får en högre beskattning i Sverige än i andra länder. En övergång till mervärdeskatt skulle underlätta industrins anpassning till de högre elpriser som väntas uppstå under 1990-talet till följd av kärnkraftsavvecklingen.

Möjligheterna att utvidga mervärdesskatten till energiområdet prövas för närvarande av utredningen (Fi 1987:06) om indirekta skatter. Vi anser att det kan finnas goda skäl för mervärdesskatt även inom energiområdet. Samtidigt finns det, vilket bl.a. framgår av direktiven (dir. 1987:30) till utredningen, flera frågor som måste lösas innan ett slutligt ställningstagande kan göras. Med hänsyn till den pågående utredningen har vi inte närmare diskuterat skattefrågan.

Information, rådgivning, energideklarationer

Tre expertgrupper har förslag om allmänna informationsinsatser och rådgivning till användarna. Förslagen innebär bl.a. att olika centrala myndigheter får i uppdrag att genomföra informationskampanjer. I stort sett delar vi expertgruppernas bedömningar om behovet av information till olika elanvändare. Innan vi redovisar våra förslag vill vi behandla frågan om det centrala myndighetsansvaret för informationsinsatserna.

I

Den svenska energipolitiska organisationsmodellen innebär att ansvaret för energihushållningsåtgärder är fördelat på sektormyndigheter. Så har t.ex. statens industriverk att verka för energihushållningsåtgärder i industrin. Bostadsstyrelsen och planverket har på samma sätt ansvar för energihushållningsåtgärderna i bebyggelsen. Enligt instruktionen (1983:643) för statens energiverk åligger det verket att i den mån det inte ankommer

E

på någon annan myndighet att verka för en rationell energianvändning. Verket skall bl.a. upprätta Översikter och I 4 prognoser över energianvändning, energiförsörjning och försörjningsmöjligheter i och vidare främja en effektiv energianvändning och energihushållning. Vi ser x ingen anledning att föreslå någon förändring i ansvarsfördelningen mellan myndig- , heterna. Det centrala ansvaret för informationsinsatserna bör ligga på de berörda g sektormyndigheterna. i l Informationsinsatser riktade till hushåll l i i Vi föreslår l

konsumentverket

i

a_tt får i uppdrag att ta fram information till hushållen om den hushållsekonomiska betydelsen av en effektiv i l

Åtgärder SOU 1987 :68

elanvändning och att utveckla informationssystem som ger hushållen underlag för investeringsbeslut. Systemet med energideklarationer för hushållsapparater och metoder för provning av dessa apparater bör utvecklas. Produkter såsom värmepumpar och värmeväxlare bör testas med avseende på energiegenskaper.

Energlhushållningsåtgärder i exempelvis småhus underlättas om de görs i samband .i med ombyggnader eller större renoveringar. Erfarenheterna visar, enligt expertgruppen för Hushåll och småhus, att renoveringar och ombyggnader ofta genomförs i samband med ägarbyten. Som villkor för ombyggnadslån gäller att energihushållningsåtgärder skall vidtas i skälig omfattning. För att denna intention skall kunna uppfyllas krävs en god kunskap om husets energitekniska standard. Det kan därför vara motiverat med en energibesiktning av småhus som lämnas till försäljning. Andra fragor som aktualiserar ett behov av besiktning vid husförsäljning är bl.a. problem med radon och elsäkerhet. Vi föreslår

_a_t_t frågan utreds om krav på besiktning av äldre småhus. Syftet bör vara att få fram ett system med bl.a. energideklarationer av sådana hus.

gt_t en energibesiktning skall vara en förutsättning för att statliga lån skall kunna utgå vid ombyggnad av småhus. Genom energibesiktningen får kommunen vid långivningen förutsättningar att bedöma energihushållningsåtgärderna.

Informationsinsatser riktade till professionella fastighetsförvaltare och dess anställda.

Expertgruppen för Professionell fastighetsförvaltning framhåller att ansvaret för planering och genomförande av informations- och utbildningsinsatser till stöd för energihushållningsarbetet i dag är fördelat på en rad myndigheter och organisationer. För att informations- och utbildningsinsatserna på ett effektivt sätt skall nå ut till de grupper som påverkar elanvändningen krävs det, enligt gruppen, en långt driven samordning av de berörda myndigheternas och organisationernas arbete. Samordnjngen åstadkommas kan, enligt expertgruppen, genom att en särskild kommitté organiseras för uppgifterna. Den särskilda kommittén skall bl.a. initiera en informations- och utbildningsverksamhet under en treårsperiod. Driftel i lokaler bör ges hög prioritet. Kommittén bör enligt expertgruppen skapa ett särskilt lärarlag som har mycket goda kunskaper i besiktning, om val av komponenter och om systemfrågor. Lärarlaget skall kunna användas som en resurs av bostadsorganisationerna.

Regeringen har nyligen (prop. 1987/8857) föreslagit att planverket och bostadsstyrelsen med länsbostadsnämnderna slås samman till en myndighet -plan- och bostadsverket. Den nya myndigheten avses bli inrättad den 1 juli 1988. Vi föreslår

a_t_t_ plan- och bostadsverket ges det centrala ansvaret för information ä och utbildning om energihushållningsåtgärder till fastighetsförvaltarna.:

Informationsinsatser riktade till industrin

Expertgruppen för Industri och jordbruk har pekat på behovet av lättillgäglig information om elhushållningsfrågor. Vi föreslår

SDU 1987 :68 Åtgärder

att_ statens energiverk far i uppdrag att i samverkan med statens industriverk svara för en utökad informationsverksamhet som riktas till industrin. Lantbruksstyrelsen bör svara för information till lantbruket.

Expertgruppen för Industri och jordbruk diskuterar ocksa behovet av rådgivning till industri och jordbruk. föreslar att det statliga Gruppen bidraget för energihushallningsradgivning till utvecklingsfonder och lantbruksnämnder aterinförs.

Anslaget för utbildning m.m. för att spara energi upphörde den 1 juli 1987. Fran anslaget bekostades tidigare dels utbildningsatgärder i syfte att minska energianvändningen vid uppvärmning och ventilation samt att förbättra energihushallningen i industriella processer, dels energiradgivning. Fran anslaget finansierades bl.a. energiradgivningen fran de regionala utvecklingsfonderna. I 1986 ars budgetproposition (prop. 1985/B6:100 bilaga 14, sid 117) bedömdes möjligheterna som goda att med minskade statliga bidrag även i fortsättningen bedriva energiinriktad utbildning för olika kategorier yrkesverksamma. Med en viss förändring av den energiradgivning som sker via utvecklingsfonderna borde det, enligt propositionen, vara möjligt att integrera energihushallningsaspekterna som en del i utvecklingsfondernas allmänna radgivningsverksamhet. En sadan integrering kräver enligt propositionen att energiverket kan ge allmänna stödinsatser av radgivningskaraktär.

Statsbidragen för utbildning och rådgivning upphörde som nämnts den 1 juli 1987. Statens energiverk har i en skrivelse till delegationen tagit upp den nuvarande utbildningssituationen och den förväntade utvecklingen. Verket konstaterar bl.a. att utbudet av kurser har minskat efter det att statsbidragen upphörde.

Vi anser att det är alltför tidigt att nu väcka fragan om ett aterinförande av statsbidragen. Vi föreslar

ag statens energiverk far i uppdrag att följa utvecklingen noga. Verket bör anmäla till regeringen om särskilda insatser för utbildningen behöver sättas in.

Utbildning i gymnasieskolan och högskolan

Expertgruppen för Industri och jordbruk framhaller att utbildningsvägarna i gymnasieskolan och de tekniska högskolorna bör utnyttjas för att tillgodose behovet av kompetent personal för projektering och drift av energieffektiva anläggningar samt för radgivning. Gruppen konstaterar att man inom gymnasieskolan för närvarande studerar elanvändningsfragor endast pa den fyraariga tekniska linjens eltekniska gren och detta endast i en mycket ringa man. Vissa kommuner diskuterar att införa en särskild energiteknisk gren inom den fyraariga tekniska linjen. Expertgruppen föreslar att den energitekniska grenen införs och därutöver ökade inslag av elanvändningsfragor vid övriga tekniska linjer.

Inom de tekniska högskolorna har man traditionellt studerat ämnen med tyngdpunkt pa tillförsel av el. Enligt expertgruppen finns det ett elevintresse för studier inom elanvändningsomradet. Expertgruppen anser det särskilt viktigt att öka utbildningsutbudet inom belysningsteknik och belysningsutformning. Dessa ämnesomraden har enligt gruppen kommit i skymundan vid anslagstilldelningen i

Åtgärder sou 1987:68

med de övriga nordiska länderna. Gruppen föreslår ett ökat anslag jämförelse för kurser i bl.a. belysningsteknik och en fast akademisk tjänst i belysningsteknik. för Professionell förvaltning föreslår en ökad utbildning i belysnings- Expertgruppen fragor vid de tekniska högskolorna. Vi föreslar

att öka att skolöverstyrelsen får i uppdrag att utreda förutsättningarna i elanvändningsfrågor på gymnasieskolans tekniska utbildningen linjer,

universitets- och högskoleämbetet får i uppdrag att utreda förutsättatt för ett ökat utbildningsutbud avseende elanvändningsfrågor ningarna på de tekniska högskolorna.

Begränsning av elvärme i nybyggda hus

Användningen av direktverkande elvärme bör hållas på en så låg nivå som möjligt den förestående omställningen av energisystemet. Sedan år för att underlätta hus utrustas med direktverkande 1984 får enligt byggnormen (SBN 80) nybyggda i elvärme endast om det finns särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl är att huset är energisnålt och uppfyller den så kallade ELAK-normen.

Expertgruppen för Hushåll och småhus pekar på det förslag till ny byggnorm som statens planverk har överlämnat till regeringen. Förslaget innebär en skärpning 3 Skärpningen innebär att av gällande föreskrifter (SBN 80) om energihushållning. bostäder. Det innebär ELAK-normen utvidgas till att gälla alla nyproducerade g att finnas krav på husets energistandard j att det inte längre kommer några särskilda för installation av direktverkande el i småhus. Det finns således enligt expertgruppen en risk att direktverkande el åter kommer att bli det vanligaste uppvärmningssättet i nyproducerade småhus, om planverkets förslag till byggnorm genomförs.

för Hushåll och småhus anser att en generell skärpning av energihus- Expertgruppen i SBN till ELAK-nivån är ett tillräckligt skäl för att införa nya hållningskraven särskilda villkor för bostäder som förses med direktverkande elvärme. Vi föreslår

särskilda vil-lkor avseende energihushållning skall gälla för direkt- §5 verkande elvärme i en- eller tvåfazniljshus för permanentboende. Plan- och bostadsverket bör få i uppdrag att ta frarn förslag till sådana villkor. bör omfatta motsvarade föreskrifter för Uppdraget elvärmda flerbostadshus.

Stöd för föreskrifter med denna innebörd finns i plan- och bygglagen (1987:10)

3 kap., 3 §.

Stabila förväntningar och planeringsförutsättningg

för incitamenten att hushålla Vi vill understryka förväntningarnas betydelse med el. Vi har nyss redovisat Synpunkterna från expertgruppen för Elintensiv industri när det gäller industrins behov av stabila planeringsförutsättningar. Priset som möjligt. Direkta ingripanden på el bör fastställas på en så fri marknad från riksdag och regering bör undvikas. Vi anser därför att riksdag och regering inte bör göra utfästelser om den framtida elprisutvecklingen med hänsyn till att , som statsmakterna inte råder över. Däremot denna beror på många osäkra faktorer för såväl å anser vi att planeringsmöjligheterna

SOU 1987 : 68 Åtgärder

som elanvändare skulle förbättras av en tydlig deklaration från elproducenter statsmakternas sida om starttidpunkt och takt i kärnkraftsavvecklingen samt av en precisering av förutsättningarna för ny elproduktion.

5.2.2 Skapa förutsättningar för marknadsoritenterade aktörer på elomradet

De atgärder vi föreslar för att förstärka incitament och resurser hos elanvändarna bör främja en effektivare elanvändning. Åtgärder för eleffektivisering och elerär ofta så komplicerade och resurskrävande att företag och hushåll inte sättning på egen hand kan genomföra rationella åtgärder. Det kan t.ex. komma att gälla atgärder för konvertering av elvärme i småhusen. Även i många företag och förvaltningar möter man samma problem. Hushåll, företag och förvaltningar kan behöva utnyttja extern kompetens och externa resurser för att genomföra elbesparande åtgärder.

Vi ha tidigare framfört vår uppfattning att en väl fungerande marknad är en förutsättning för att omställningen av energisystemet och kärngrundläggande kraftsavvecklingen skall kunna genomföras utan onödiga kostnader. El är en energiform som förutsätter en ledningsbunden distribution. Samma förhållande gäller naturligtvis även för fjärrvärme och gas. De energileverantörer som genom eller på annat sätt förfogar över ledningarna har en koncessionslagstiftning monopolliknande ställning på marknaden. Det är viktigt att de aktörer som verkar på elmarknaden anpassar verksamheten efter kundernas och marknadens behov.

Vår andra huvudlinje är därför att skapa förutsättningar för marknadsorienterade aktörer Våra förslag riktar sig huvudsakligen mot eldistributörerna. Eâ elområdet. Det bör ställas krav på dessa att verka för energi- och elhushållningsåtgärder hos kunderna. Eldistributörerna bör också ges incitament och förutsättningar att bedriva en sådan verksamhet på ett affärsmässigt sätt.

Det har under de senaste tio åren vuxit upp en delvis ny affärsverksamhet med energitjänster som idé. Det finns t.ex. rena konsultföretag som nästan uteslutande ägnar sig åt energifrågor. Det finns företag som säljer energitjänster till fastighetsägare, industrier etc. och som finansierar verksamheten genom att dela på de vinster som uppstår vid besparingarna. Det finns också företag som på motsvarande sätt säljer sina tjänster till industrin.

Sydkraft verkar sedan några år som energitjänstföretag. Regeringen har ändrat instruktionen till Vattenfall för att markera verkets roll som energitjänstföretag. Vattenfall har enligt sin instruktion bl.a. till uppgift att handha statens kraftverksrörelse och därmed sammanhängande verksamhet samt verka för en rationell energiförsörjning och en effektiv användning av elenergi inom riket. Vattenfall har under affärsområdet Färdig värme tecknat de första avtalen med några industrikunder.

Expertgrupperna för industri och jordbruk samt Hushåll och småhus har bedömt att eldistributörerna skulle kunna utvecklas till energitjänstföretag. Eldistributörerna har redan en unik position eftersom de har en relation till alla abonnenter inom sitt område. Enligt expertgrupperna kan en del av den utökade rådgivningsverksamhet som man förordar lämpligen skötas av elleverantörerna. Gruppen för Industri och jordbruk framhåller att den situationen dock kan uppstå att distributörerna av el inte alltid har ett eget incitament för elhushållning. Detta kan leda till ett trovärdighetsproblem.

Åtgärder

Vi vill peka på att varje verksamhet som vill överleva i ett längre tidsperspektiv måste vara till nytta för konsumenterna. Eldistributörernas tjänster till sina abonnenter har traditionellt varit att transforrnera ner högspänd el till abonnentspänning och att tillförsäkra kunderna en säker leverans. hittills- Elanvändningens varande historia med en ständig expansion har ställt stora krav på eldistributörernas planering av nätutbyggnaden. Kärnkraftsavvecklingen kommer sannolikt att innebära att vi går in i ett skede när distributionsnätets utbyggnad inte längre blir ett stort planeringsproblem. Vi anser att energitjänster kan bli ett utmanande affärsområde för eldistributörerna under kärnkraftsavvecklingen.

Verksamheten i ett framtida skall inte begränsas energitjänstföretag till frågor om eltillförsel och elhushållning. skall Energitjänstföretaget kunna erbjuda sina kunder färdiga produkter (eller och föresla tjänster) den energibärare som för varje kund och för energiföretaget ger den bästa lösningen, d.v.s. värmekomfort, säkrare försörjning och lägre kostnader. Kunderna får genom energitjänstföretaget hjälp med planering, upphandling och kontroll av teknisk utrustning och installationer. Vi anser att en sådan hjälp skulle vara en fördel för elsystemet i den förestående omställningen av energisystemet.

Det är viktigt att energitjänstföretaget får utnyttja sina resurser att på olika sätt erbjuda energitjänster och stödja energihushållningsåtgärder hos kunderna. Företaget bör också - som ett exempel - ha möjlighet att äga utrustning som i olika former hyrs ut till kunderna. bör ha rätt att använda Energitjänstföretaget överskott från olika affärsområden för affärsmässiga investeringar i energitjänstverksamheten.

Den energitjänstverksamhet som vi här skisserar för kraftproducenter och eldistributörer har förebilder utomlands. l USA har kraftföretagen successivt omvandlas till energitjänstföretag. Kraftindustrin i USA mötte sin förändrade planeringssistuation - bl.a. kostnadsökningar för nya anläggningar - genom att vidga verksamheten mot nya arbetsfält, t.ex. energihushållning och laststyrning. Ett nytt - - har etablerats. planeringsbegrepp kundstyrd planering Kraftföretagen vidtar aktiva åtgärder för att stimulera kunderna till eleffektiviseringar. Det bör påpekas att den amerikanska elmarknaden i flera viktiga avseenden skiljer sig från den svenska. De amerikanska erfarenheterna kan därför inte okritiskt överföras till svenska förhållanden.

I Danmark arbetar aktivt

eldistributörerna med att stödja åtgärder för el- och

energihushållning hos kunderna. Aven i Norge förekommer det att lokala distributörer arbetar med energitjänster.

l Sverige har Vattenfall, som tidigare har nämnts, startat ett affärsområde för Färdig värme. Det förekommer även att kommunala distributörer utvecklas mot en verksamhet med energitjänster. Stockholm har t.ex. en närvärmeenhet Energi som erbjuder sina kunder värme. Stockholm Energi svarar därvid för att lämpligaste energibärare (el, fjärrvärme, gas eller andra bränslen) utnyttjas. Även andra kraftproducenter och eldistributörer har energitjänster i sin verksamhet.

Vi vill i sammanhanget erinra om lagen (l977:l›39) om kommunal energiplanering. Lagen har ändrats ett par gånger. Den senaste ändringen (prop. l984/85:5, BoU:6, rskr 87) innebär att det i varje kommun senast den l januari 1986 skall finnas en aktuell distribution plan för tillförsel, och användning av energi. Tidigare hade lagen endast föreskrivit att det skulle finnas kommunala

Åtgärder

planer för att minska oljeanvändningen i kommunen. I regeringens proposition (1984/855) om en utvecklad kommunal energiplanering framhöll föredragande statsrådet att de kommande åren skulle innebära en fortsatt snabb omställning av energisystemet. Bl.a. var det, enligt föredraganden, nödvändigt att skapa förutsättningar för den kommande avvecklingen av kärnkraften. Föredraganden betonade vikten av att det skedde en avvägning mellan åtgärder för tillförsel och atgärder för en effektivare användning av energi, så att dessa samverkar till en god energihushållning. Föredraganden framhöll att kommunernas ansvar och inflytande omfattar såväl tillförseln och distributionen som användningen av energi.

Kommunerna beslutar normalt om taxor för el och fjärrvärme. l övrigt saknar de i stort sett styrmedel för att påverka energianvändningen hos hushållen och företagen i kommunen. Enligt propositionen bör fastställandet av en energiplan i sig inte heller innebära några direkta och omedelbara rättigheter eller skyldigheter för vare sig kommunen eller den enskilde. Vi vill peka på att energitjänstföretagets affärsidé är att finna lösningar som är lönsamma för såväl energidistributören som användaren. Energitjänstföretaget kan bli ett instrument för att uppfylla intentionerna i kommunens energiplanering.

Det finns drygt 300 eldistributörer i landet. Knappt hälften av dessa är kommunala verk eller bolag. Ett 90-tal är ekonomiska föreningar medan resten är privata bolag och Vattenfall med bolag. De ekonomiska föreningarna är vanligtvis små och svarar för distribution på landsbygden. Landsbygdsdistributörerna har begränsade möjligheter att på egen hand utvecklas till kraftfulla energitjänstföretag. För de större eldistributörerna torde det däremot vara möjligt att mobilisera tillräcklig kompetens och de nödvändiga resurserna. För de kommunala energiverken och eldistributöterna finns vissa generella inskränkningar som gäller för kommunal verksamhet i allmänhet.

För kommunal verksamhet gäller enligt rättspraxis de så kallade likställighetsoch sjålkostnadsprinciperna. Likställighetsprincipen innebär att alla medborgare i kommunen skall behandlas lika. Enligt självkostnadsprincipen får kommunala avgifter ge täckning för kostnader. Avgifterna får inte sättas så att det uppstår vinster som överförs till andra ändamål. Vidare råder det ett principiellt förbud för kommuner och kommunal verksamhet att ge understöd åt enskild utan direkt stöd i lag. Kommuner får inte heller bedriva verksamhet i företag med vinstsyfte. Rättspraxis kan således vara ett hinder för kommunalt ägda el- och energidistributörer att agera affärsmässigt som energitjänstföretag.

Ellagen (se kap. 2.2) har föreskrifter om koncession för områdesdistribution av el. Det bör övervägas att i ellagen föreskriva att ny områdeskoncession endast meddelas den som har förutsättningar att verka för en effektiv elanvändning i distributionsområdet. Man bör enligt vår mening vidare överväga att i ellagen eller lagen om kommunal energiplanering införa föreskrifter som upphäver tillämpningen av likställighets- och självkostnadsprinciperna i energidistributionen. Syftet med dessa ändringar är att ge de kommunalt ägda energiverken samma rättsliga förutsättningar att agera affärsmässigt som de med privata eller statliga agare.

En utgångspunkt för energitjänstföretaget måste vara att hushållning väljs framför tillförsel så länge som kostnaden att spara en kiiowattimme el är lägre än kostnaden att tillföra en kilowattimme. En höjning av energitaxorna skulle kunna vara ett sätt att finansiera verksamhet för energihushållning och

Åtgärder

elsparande. En modell som tillämpas i Oslo är att kommunfullmäktige beslutar att ett visst belopp avsätts per kilowattimme i el- eller fjärrvärmetaxan.

Ett alternativ till taxefinansiering är att lata energitjänstföretaget finansiera marknadsinvesteringar 0.dyl. genom upplaning pa kreditmarknaden, eventuellt med kommunal borgen. Kostnaderna för upplaningen skulle sedan finansieras genom taxehöjningar.

Mot den här redovisade bakgrunden föreslar vi

a_tt man prövar förutsättningarna att föra in förekrifter i ellagen som ålägger eldistributören att verka för en rationell energianvändning och elhushallning. Motsvarande föreskrifter bör övervägas för leverantörer av annan ledningsbunden energi som fjärrvärme och naturgas.

a_tt man prövar förutsättningarna att föra in föreskrifter i ellagen eller lagen om kommunal energiplanering som medför att likställighetsoch självkostnadsprinciperna upphävs i energidistributionen.

Mångfald och konkurrens är starka drivkrafter för effektivitet och teknisk utveckling. Det måste därför finnas utrymme för andra typer av företag än el-och värmedistributörer att verka som energitjänstföretag. Affärsidéer och företag maste kunna konkurrera. Expertgruppen för Industri och jordbruk har exempelvis framhållit att ocksa elinstallatörerna kan utvecklas till rådgivare åt elanvändarna. Det energitjänstföretag som vi närmast har diskuterat -eldistributören - skall kunna erbjuda sina kunder ett val mellan hushållninsatgärder och tillförsel av el eller andra former av ledningsbunden energi som fjärrvärme och gas. Förfogandet över det ledningsbundna distributionssystemet innebär en form av monopol. De i energitjänstföretag som redan finns pä marknaden kan uppleva konkurrensen med eldistributören sker på ojämlika villkor. Ojämlikheten förstärks i de kommuner där ett energiverk eller bolag distributerar saväl el som fjärrvärme och kanske också gas.

Det kan ligga nära till hands att förorda någon form av reglering, t.ex. priskontroll eller prisreglering, för att möta uppkomsten av monopol. Vi vill för vår del avvisa en direkt kontroll eller reglering av energitjänstföretagets verksamhet och prissättning. Det är angeläget att söka andra vägar för att förhindra att monopolsituationen utnyttjas pä ett otillbörligt sätt.

Stora krav maste ställas på distributörernas redovisning så att resultaten från olika affärsområden kan särskiljas.

Vi utgår ifrån att statens pris- och kartellnämnd som ett led i sin allmänna prisövervakning följer prisutvecklingen inom omradet. Vi vill också erinra om 4 föreskrifterna i ellagen (2 §, 7 mom.). Ellagen ger abonnenterna rätt att fa 5

priset eller andra villkor prövade. Om parterna inte kommer överens efter förlikning

skall statens energiverk besluta om reglering av pris eller övriga villkor.

Expertgruppen för Professionell fastighetsförvaltning har föreslagit att en ny organisationsform - abonnentrad - skapas för att tillvarata de gemensamma intressena hos el-och fjärrvärmeabonnenter. l abonnentråden organiseras representanter för villaägare, hyresgäster, fastighetsägare. Abonnentraden skall genomföra förhandlingar med energileverantörerna om taxor och tariffer samt om energihushållningsâtgärder.

sou 1987:68 Åtgärder

Vår uppfattning är att abonnentrådet skulle kunna vara en kraftfull och viktig motpart till de starka tillförselintressena inom energiområdet. Abonnentrådet är till sin natur en organisationsform som inte kan eller bör organiseras uppifrån. Vi utgår ifrån att de berörda abonnenterna själva kan etablera en förhandlingsorganisation gentemot energileverantörerna utan några särskilda initiativ fran regeringen. Det kan dock finnas skäl för staten att ge abonnentraden - där de förekommer - förhandlingsrätt gentemot energileverantörerna. Vi vill erinra om den förhandlingsrätt för hyresgäster i bostadslägenheter som finns föreskriven i hyresförhandlingslagen (1987:304). Vi föreslar

a_t_t_ det i lagen om kommunal energiplanering eller lämpligt lagrum föreskrivs förhandlingsskyldighet för leverantör av ledningsbunden energi (el, värme, gas) med sammanslutningar av abonnenterna. I lagen eller dess förarbeten anges vilka formella krav som skall ställas på abonnentsammanslutningen för att det skall råda förhandlingsskyldighet,

§_t_t_ statens energiverk, som tillsynsmyndighet enligt lagen om kommunal energiplanering noga följer utvecklingen. Energiverket bör bl.a. utreda behovet av utbildningsinsatser för abonnentrådets ledamöter.

Inriktningen mot energitjänstverksamhet kommer att innebära en stor omställning för kraftproducenter och eldistributörer. Företagskulturen maste förändras. Ny kompetens måste tillföras företagen. Behovet av personalutbildning kommer att bli stort. De förslag vi lägger avser att stimulera företagen att inleda en omställning. Vissa energiföretag kommer att vara ledande i denna utveckling. Andra företag kommer att kunna dra lärdom av deras erfarenheter.

5.2.3 Utveckla ny elsnål teknik

De tvâ huvudlinjer som vi nu har redovisat har som mal att ge den enskilde elförbrukaren möjligheter att utnyttja den energiteknik som finns för eleffektivisering och elersättning. Vår tredje utvecklingslinje avser utvecklingen av ny elsnål teknik och teknik för elersättning.

Det är alltid svårt och riskfyllt att introducera ny teknik. Detta gäller kanske särskilt da man, som inom energiområdet, skall ersätta en teknik som från användarnas utgångspunkter fungerar väl i många avseenden. Det finns återhållande faktorer som hämmar introduktionen av ny energiteknik. Det har bland elanvändarna ratt en stor osäkerhet om utvecklingen av elpriser och eltillgång under den överblickbara framtiden. De tekniska riskerna vid byte till elsnål teknik bedöms som stora. Stora utvecklingssteg kan behöva tas för att ersätta el med andra energibärare.

Vi vill åter understryka att ett strategiskt område i elhushållningsprogrammet är utvecklingen av nya uppvärmningssystem. Stora insatser behöver göras för att få fram ny teknik som till rimliga kostnader och i former som fortfarande är bekväma för konsumenterna medger att el kan ersättas med andra energibärare i lokaluppvärmningen. En återgång till olja för uppvärmning bör undvikas. Även inom andra områden finns det naturligtvis behov av ny elsnål teknik och ny teknik för elersättning.

Åtgärder sou 1987:68

Samtliga fyra expertgrupper har pekat på behovet av insatser för att påskynda utvecklingen av elsnål teknik. Expertgruppen för Elintensiv industri anser att staten bör stå för den långsiktiga forsknings- och utvecklingsverksamheten. Styrelsen för teknisk utveckling (STU) har därvid en viktig roll att fylla. STU bör följa upp och sprida resultaten från det långsiktiga forsknings- och utveckkan företagen snabbt kommersialisera tekniken. Även lingsarbetet. Härigenom de övriga grupperna framhåller behovet av långsiktig forskning och utveckling inom energiområdet. Det kan gälla industriella processer, belysningsfrågor, samt frågor om styrning och reglering av värmesystem i uppvärmningssystem byggnader.

När det gäller den långsiktiga forskningen vill vi peka på riksdagens beslut våren 1987 (prop. l986/87:80, NU 33 rskr 292) om ett nytt energiforskningsprogram för treårsperioden 1987/88-1989/90. I forskningsprogrammet finns huvudprogram för såväl Industrins energianvändning som för Energianvändning i bebyggelse. De områden som speciellt under den kommande treårsperioden är prioriteras och långsiktigt tillämpad FoU. För programmen Industrins energigrundforskning och Energianvändning för bebyggelse innebär riksdagsbeslutet en användning viss minskning av resurserna. Föredragande statsrådet konstaterar i propositionen att insatserna inom dessa områden bör ges en mer markerad inriktning mot områden som är av väsentlig betydelse för uppnåendet av de energipolitiska målen.

Inom programmet för industrins energianvändning bör STU enligt propositionen prioritera bl.a. effektivare elanvändning, energisnålare processteknik och generering av energi inom processindustrin. Vi vill med det underlag som finns tillgängligt inte ta ställning till om de anslagna medlen är tillräckliga för att möta det behov som finns. Vi utgår ifrån att justeringar av anslaget till STU kan komma och underlag som successivt kommer att göras med hänsyn till de erfarenheter fram under programperioden.

Regeringen har i juni 1987 uppdragit åt statens råd för byggnadsforskning (BFR) att utarbeta förslag till framtida FoU-insatser inom området effektiv elanvändning - eleffektiva byggnader. BFR har haft samråd med elanvändningsdelegationen. Vi har instämt i BFRs uppfattning att det är angeläget med intensifierade forskningsinsatser avseende den elvärmda bebyggelsen.

Det är viktigt att energiforskningen leder till produkter, processer och system som kommer till användning och som innebär en faktisk eleffektivisering eller elersättning. Det finns ett stort antal stöd och stödgivande myndigheter för att främja energiteknisk utveckling (se kapitel 4). Nya program och utvecklingsstöd har också skapats under de senaste åren.

Riksdagen beslutade under varen 1986 om ett program för utveckling av ny teknik inom energiområdet (prop. 1985/86:l02, NU 17, rskr 172). Programmet avser teknik för såväl energitillförsel som energianvändning. Någon specialinriktinte. För programmet anslogs 150 milj.kr. att användas för ning mot el gäller bidrag och villkorliga bidrag. Vidare fastställdes en ram om 300 milj.kr. inom vilken lånegarantier får beviljas. Stödet handhas av statens energiverk. Under tiden fram till hösten 1987 har endast en mindre del av stödet utnyttjats för elanvändningsändamål.

Vattenfall och den privata kraftindustrin har gått samman i ett utvecklingsbolag - Svensk Energiutveckling AB. Bolaget skall genomföra

SOU 1987 : 68 Åtgärder

utvecklingsinsatser för att klarlägga och demonstrera möjligheterna till bl.a. elsnål teknik. Kostnaderna beräknas till i medeltal 100 milj.kr. per år under de fem första åren.

Vi har inte gjort någon samlad utvärdering av stödformerna. Expertgruppen för Industri och jordbruk har framfört att det finns luckor i stödsystemet. Gruppen konstaterar att det finns svenska innovatörer som kommer med goda tekniska förslag hur elanvändningen kan effektiviseras. Trots det tycks det, enligt expertgruppen, föreligga problem att erhalla stöd för prototyp- och demonstrationsanläggningar. Tillämpningen av de nuvarande stödformerna bör därför enligt expertgruppen ses över. Expertgruppen förordar också insatser för så kallad funktionsupphandling, d.v.s. teknikupphandling.

Expertgruppen för Hushåll och småhus anser att det ofta uppstår problem mellan prototypstadiet och marknadsintroduktionen inom de teknikområden som avser bostädernas uppvärmning. Expertgruppen anser att teknikupphandling kan vara ett medel för att förkorta steget fran prototypanläggning till marknadsintroduktion.

Prototyp- och demonstrationsprojekt kan i sig vara viktiga hävstänger för teknikutvecklingen även i de fall som de genomförs utan att de ingår som en del i en fullständig teknikupphandling. Expertgruppen för Professionell fastighetsförvaltning föreslar att en demonstrationsverksamhet avseende eleffektiva byggnader och lokaler startas.

Expertgruppen för Elintensiv industri menar att det kan fordras nagon form av riskavlyft för att industrin skall väga ta i anspråk oprövad energiteknik. Expertgruppen anser att detta kan ske inom ramen för så kallade prototyp- och demonstrationsprojekt. De arbetsformer som tillämpats av Industrifonden kan härvid vara lämpliga. Huvudsyftet måste vara att åstadkomma introduktion av fullskaliga applikationer. Erfarenheterna av dessa kan sedan spridas till andra användare.

Vi förordar insatser för teknikupphandling statliga av ny elsnål teknik och ny teknik för att ersätta el med andra energibärare. insatserna bör inriktas mot ett avlyft av delar av det risktagande som finns i alla teknikupphandlingsprojekt. Det gäller dels risken att projektet inte kan föras till prototyp- och demonstrationsfasen, dels den tekniska risk som maste tas av beställaren när anläggningarna eller ur den första skall komma utrustningen generationen i praktisk användning. Staten har tidigare utnyttjat teknikupphandlingsstöd som ett energipoiitiskt medel. Energiupphandlingsdelegationen tillsattes av regeringen i december 1982 (dir. 1982:91). Delegationen beslutade om bl.a. statliga bidrag till tillverkare för investeringar med inslag av tekniskt utvecklingsarbete. Stödet lämnades i form av bidrag eller lån. Teknikutvecklingsstödet riktade sig således mot utrustningatillverkaren. Det stöd vi föreslår skall i huvudsak riktas mot beställaren. Vi diskuterar först bl.a. beställarrollen innan vi redovisar våra förslag om teknikupphandlingsstöd.

Med teknikupphandling avses köp eller beställning av produkter, processer eller system som inte finns pa marknaden utan skall utvecklas och tillverkas enligt avtal mellan beställare och leverantörer. Teknikupphandling innebär alltså ett avtalsmässigt samarbete om en viss utveckling mellan minst två parter. Användaren eller beställarna utnyttjar teknikupphandling för att få tillgång till bättre produkter. Beställarens insats är att dels till leverantören dela med sig av kunskaper om de egenskaper och prestanda som en ny produkt eller process bör ha, dels vara första användare med de risker som finns.

Åtgärder

Tillverkaren utnyttjar teknikupphandling för att utveckla nya produkter etc. Denne får genom samarbete med en användare marknadskunskap och möjlighet att placera referensexemplar. Teknikupphandling har störst betydelse för tillverkaren om utvecklingsuppdraget avser produkter som har en marknad även hos andra än den beställare som har lagt utvecklingsuppdraget.

Teknikupphandling omfattar flera faser. En behovsanalys behöver göras. En kravspecifikation måste tas fram. Produkten eller processen maste provas i praktiken. En avsättning av produkten, processen eller systemet måste många gånger garanteras. Teknikupphandling förutsätter därför en kompetent beställare. Beställaren bör också vara beredd att ta risken att prova referensexemplar under praktiska förhållanden. Beställaren bör också sta nära en användare så att åtminstone en första serie av den nya produkten kan garanteras.

En förutsättning för att teknikupphandlingen skall fungera är att det finns en kompetent beställare. Beställaren bör dessutom vara nära knuten till användaren av de produkter eller processer som skall utvecklas.

Expertgruppen för Elintensiv industri bedömer att denna industri har tillräcklig kompetens för att själv svara för beställarrollen. De stora fastighetsförvaltande bolagen torde även de ha den erforderliga kompetensen. Det gäller även byggnadsstyrelsen som förvaltare av statliga lokaler. Vi vill i sammanhanget också erinra om den roll som HSB har haft när det gäller bostadsstandarden. Genom egen utveckling av t.ex. sopnedkast och fönsterkonstruktioner bidrog man starkt till den allmänna standardstegringen i bostadsbeståndet.

För de elvärmda småhusen är förhållandena delvis annorlunda. Den enskilde husägaren saknar normalt kompetens och resurser för beställarrollen i ett teknikupphandlingsprojekt. I grupphusomraden är fastigheterna vanligtvis organiserade i olika former av samfälligheter som har till uppgift att sköta vissa gemensamma angelägenheter som gatubelysning, snöplogning och parkskötsel. Dessa samfälligheter är ofta alltför små för att klara en beställarroll. Vår uppfattning är att de energitjänstföretag som vi tidigare har diskuterat skulle kunna fungera som teknikupphandlare.

Energiverket i Stockholm (Stockholm Energi) har ett stort behov av att minska den starka tillväxten i kundernas elanvändning. En strategisk handlingslinje i energiplanen för Stockholms Stad är att satsa pa teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad för att åstadkomma en effektivisering av elanvändningen. Enligt energiplanen skall man bl.a. utveckla systemlösningar för konvertering från elvärme till andra uppvärmningssätt. Stockholm Energi har inlett detta arbete. Stockholm Energi, liksom energiverken i andra större kommuner, bör ha tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser för att spela en aktiv beställarroll i teknikupphandlingsprojekt avseende elvärmekonvertering. De stora energiverken bör också ha sådana marknadskontakter och planeringsförutsättningar att de kan garantera en avsättning av tillräckligt många referensobjekt.

Flera av de stora energiverken kan saledes få en viktig roll som teknikupphandlare. Det torde finnas tillräckligt många beställare för att olika lösningar kan prövas i ett teknikupphandlingsförfarande. Även andra energitjänstföretag än den traditionella elleverantören kan visa sig ha intresse och kompetens för teknikupphandling. Vi vill inte heller utesluta att bostadsförvaltande « företag, bostadskooperativ i och byggföretag kan engagera sig i frågan om utveckling av system för elvärmekonvertering. Vi föreslår

sou 1937:53 “gärder

a_tt ett statligt stöd för teknikupphandling av elsnåla och elersättande produkter, processer och system. Stödet bör huvudsakligen användas för att stimulera teknikupphandling genom avlyft av tekniska och kommersiella risker hos beställaren vid demonstrationsprojekt och vid användningen av den första tillverkningsserien. Stöd skall även lämnas till prototyp- och demonstrationsprojekt som inte ingår i en renodlad teknikupphandling.

Teknikupphandlingsstödet bör finnas tillgängligt under en begränsad period på omkring fem år. Det är viktigt att stöd ges endast till kvalificerade projekt med engagerade beställare och leverantörer. Expertgruppen för Hushåll och småhus har föreslagit att teknikupphandlingsstödet skall lämnas som bidrag och som villkorslån. Enligt expertgruppen bör bidrag kunna lämnas med ett belopp som motsvarar upp till 50% av stödunderlaget (utvecklingskostnaderna). Stöd till referensanläggningar bör lämnas i form av villkorslån. Expertgruppen föreslar att stöd skall utgå till beställarna i teknikupphandlingen. Berättigade till stöd skall de vara som uppfyller de kompetenskrav som är nödvändiga för att genomföra en teknikupphandling av detta slag. Det skall även vara möjligt att ge bidrag till konsultinsatser till beställare för att möjliggöra en kompetent upphandling. Expertgruppen nämner i sammanhanget konsultstöd till bostadsrättsföreningar o.dyl. Vi föreslar

a_tt teknikupphandlingsstöd utgår med bidrag och villkorslan. Det principförslag som lämnats av expertgruppen för Hushåll och småhus bör vara en utgångspunkt vid den närmare utformningen av stödet.

Resurserna bör vara av den omfattningen att ett stort antal demonstrationsprojekt verkligen uppförs. Expertgrupperna har redovisat exempel på sådana projekt. _V_i föreslår

a_t_t 500 milj. kr. i ett inledande skede eller 100 milj. kr. per år under en femårsperiod avsätts för teknikupphandlingen. Vi utgår ifrån att huvuddelen av beloppet kommer att behöva utnyttjas för teknikupphandling och för demonstrationsprojekt inom uppvärmningssektorn. Teknikupphandlingsstödet skall dock omfatta hela elanvändningsområdet.

När det gäller handläggning och administration av teknikupphandlingsstödet finns det flera alternativ. STU har uppgifter inom teknikupphandlingsområdet. STUs roll är att underlätta för främst offentliga användare att anskaffa produkter eller system som inte finns på marknaden eller att få fram nya produkter och system som bättre svarar mot användarnas behov. Expertgruppen för Industri och jordbruk har huvudsakligen diskuterat insatser i teknikupphandlingens inledande faser, nämligen behovsanalys och kravspecifikation. Expertgruppen anser att det borde vara möjligt att låta STU administrera stödet till den teknikupphandling som har industriföretg som beställare, med hänsyn till den erfarenhet som finns vid STU. STU bör enligt expertgruppen samarbeta med berörda parter.

Stöd till prototyp- och demonstrationsprojekt lämnas för närvarande dels genom BFR som experimentbyggnadsstöd, dels genom statens energiverk i det program för utveckling av ny energiteknik som vi nyss har nämnt.

Åtgärder

Vid bedömningen av teknikupphandlingsprojekten skall den största vikten läggas vid teknikens marknadsmässiga förutsättningar och dess energipolitiska relevans. Det kan därför synas naturligt att låta andra organ än de rent FoU-stödjande handlägga teknikupphandlingsstödet. Detta synsätt stämmer väl överens med de överväganden som redovisades i energiforskningsutredningens betänkande EFU 87 (SOU 1986:31). Energiforskningsutredningen anförde att de olika områdena inom energiforskningsprogrammet inplaceras och administreras efter sina skilda I förutsättningar. Det innebär enligt utredningen att energirelaterad grundforskning bör bedrivas via forskningsråd som NFR eller STUF, allmän energiteknisk kunskapsutveckling eller innovationsstöd via STU, energipolitiskt motiverade främjandeaktiviteter via statens energiverk etc. Vi föreslar

a_tt stödet till teknikupphandling och till prototyp- och demonstrationsprojekt handläggs av STU om stödet avser energiteknik för industriell tillämpning. BFR bör ges ansvar för stöd till energiteknik på fastighetssidan.

Med det av oss föreslagna stödet finns det tre alternativa vägar för stöd till marknadsintroduktion av elsnål teknik. Svensk Energiutvecklig AB skall bl.a. finansiera utvecklingsinsatser som syftar till att demonstrera möjligheterna till elersättning och elsnål teknik. Statens energiverk handlägger programmet för utvecklingen av ny energiteknik. STU och BFR kommer att handlägga stöd till teknikupphandling av ny elsnäl teknik. Vi anser att denna mångfald kommer att vara till gagn för den tekniska utvecklingen inom området.

5.2.4 Elhushallning i statsförvaltningen

De statliga byggnaderna och statsförvaltningen är en stor förbrukare av el. Vår fjärde huvudlinje är därför att göra direkta insatser för elsnal belysning och elsparande i främst statsförvaltningen. Expertgruppen för Professionell fastighetsförvaltning har föreslagit ett program för eleffektivisering i statens byggnader.

Vi instämmer i expertgruppens förslag. Vi föreslår

ät byggnadsstyrelsen får i uppdrag att genomföra ett program för eleffektivisering i statliga byggnader.

Programmet bör omfatta belysning, uppvärmning, driftel och fastighetsel. Ett antal demonstrationsprojekt med elsnåla förvaltningsbyggnader bör genomföras. Byggnadsstyrelsen bör få i uppdrag att tillse att glödlamporna i de statliga förvaltningsbyggnaderna successivt byts ut mot de nya elsnåla lysrörslampor-na. Eleffektiviteten i belysningen beror inte enbart på lampornas effektivitet. Byggnadsstyrelsen bör därför genom teknikupphandling bidra till att det utvecklas en eleffektiv belysningsfunktion för bl.a. kontorslokaler.

Vi föreslår vidare

att_ statens energiverk tar upp förhandlingar med kommun- och landstingsförbundet om ett konsekvent utbyte till elsnåla lysrörslampor o.dyl. i de kommunala och landstingskommunala byggnaderna.

SOU 1987 : 68 Åtgärder

Vi anser att en konsekvent offentlig upphandling av eleffektiv utrustning pa sikt far betydande spinnoffeffekter inom den övriga lokalsektorn.

5.2.5 Planering och uppföljning

Var femte huvudlinje avser planerings- och uppföijningsinsatser. Expertgruppen för Professionell fastighetsförvaltning har framhållit med skärpa att den nuvarande energistatistiken och elstatistiken i manga avseenden är ofullständig och av lag kvalitet. Utredningen (I 1984:02) om el och inhemska bränslen (ELIN) fick i tilläggsdirektiv den 20 mars 1986 (dir. 1986:9) i uppdrag att skyndsamt kartlägga orsakerna till den senaste tidens tillväxt i elförbrukningen. Enligt direktiven bör utredningens analys även omfatta en genomgång och bedömning av statistiken pa elanvändningsomradet. Utredningen bör lämna förslag rörande metoder och frekvens för uppföljning av elanvändningens utveckling. Vi har erfarit att ELINutredningen avser att inom kort redovisa utredningsuppdraget.

Expertgrupperna för Professionell fastighetsförvaltning och Hushall och smahus tar upp den kommunala energiplaneringen. Enligt expertgrupperna är en utvecklad kommunal energiplanering en viktig förutsättning för att man skall kunna planera framtida uppvärmningsformer i dagens elvärmda bebyggelse och i den planerade bebyggelsen.

Vid statens energiverk pagar utredningar om den kommunala energiplaneringen. Energiverket skall bl.a. pa regeringens uppdrag redovisa sin syn pa hur den kommunala energiplaneringen och dess resultat skall kunna utnyttjas i den omställning av energisystemet som har inletts.

Vi har föreslagit olika atgärder för att stimulera elhushallning under 1990-talet. Ett centralt inslag i vara förslag är att stimulera uppkomsten av starka aktörer som pa elmarknaden och pa kommersiella villkor verkar för elhushallning. Vara övriga förslag syftar till att komplettera och stödja verksamheten i dessa energitjänstföretag. Det gäller bl.a. inoformationsinsatser för att sprida kunskaper om möjligheterna till elhushalining och insatser för att främja introduktionen av ny elsnal teknik. De atgärder som vi föreslar skall handhas och administreras av ett stort antal myndigheter.

Denna fördelning av ansvaret för energihushallningsatgärder pa berörda sektormyndigheter avviker inte fran den ansvarsfördelning som vi för närvarande har i Sverige.

Förutsättningarna för elhushallningsatgärderna skiljer sig fran de förutsättningar som gällde för oljeersättningsprogrammen under 1970-talet och de första aren under 1980-talet. Oljeersättningen genomfördes under en period när användarna och andra aktörer mötte starkt stigande priser pa olja. Krisstämning rådde periodvis. Försörjningstryggheten avseende oljeprodukter bedömdes ofta som hotad ocksa pa tämligen kort sikt.

Förutsättningarna för elhushallningsatgärder är annorlunda. Tillgangen pa el är god och produktionskapaciteten bedöms vara tillräcklig under en stor del av 1990-talet. Elhushallningsatgärderna behöver därför i ett inledande skede drivas pa. En samordning behöver ske av insatserna fran de berörda myndigheterna. insatserna behöver följas upp och utvärderas. Vi föreslar

Åtgärder

gg statens energiverk får i uppdrag att svara för samordning och uppföljning av elhushallningsåtgärderna. Energiverket bör bl.a. årligen rapportera om utvecklingen av elanvändning och elhushallning.

Insatser för att främja teknisk utveckling och information om de tekniska möjligheterna att hushalla med el hör nära samman. Fördelningen av resurser mellan dessa områden bör vara flexibel. Det är vidare angeläget att regering och riksdag på ett smidigt sätt kan omfördela resurser för teknisk utveckling och information mellan olika användningsområden för el. De statsfinansiella resurser som avdelas för elhushållningsprogrammet bör därför samlas under ett anslag på statsbudgeten. Vi föreslår för var del

_alt_ ett anslag för elhushållningsatgärder uppförs på statsbudgeten under miljö- och energidepartementets huvudtitel. Anslaget bör omfatta kostnaderna för flertalet av de atgärder som vi har föreslagit.

I det följande avsnittet gör vi vissa uppskattningar av kostnaderna samt redovisar vårt förslag till finansiering av elhushållningsprogrammet.

5.3 Finansiering och anslagsfrågor

Vi redovisar i följande tabell de av våra förslag som leder till statsfinansiella utgifter i ett inledande skede. Vi redovisar de kostnadsuppskattningar som har gjorts av expertgrupperna eller av oss.

Tabell 5.1: Sammanfattning av anslagsbehov

Föreslagen åtgärd Kostnad milj.kr. Anmärkning Engângs- Årlig kostnad kostnad

Uppdrag till konsumentverket att

1) informera hushållen om den hus- 1 Bedömning hallsekonomiska betydelsen av en av experteffektiv elanvändning gruppen för Hushåll och 2) utveckla systemet med energi- 1 småhus deklarationer för hushållsapparater

3) genomföra tester av värmepumpar, 1 Värmeväxlare etc.

Uppdrag till plan- och bostadsverket för information om energihushållningsatgärder för fastighetsförvaltare

SOU 1987 : 68 Åtgärder

Föreslagen åtgärd Kostnad milj.kr. Anmärkning Engângs- Årlig kotnad kostnad

Uppdrag till statens energiverk att Expertgruppen i samverkan med statens industriverk för Industri utöka informationsverksamheten till och jordbruk industrin föreslar att STEVs nuvarande informationsanslag utnyttjas

Uppdrag till lantbruksstyrelsen att öka informationen till lantbruket

Statligt stöd för teknikupphandling 500 alt. 100 Var bedömning. av elsnala och elersättande produk- En betydande ter, processer och system del av beloppet utgar som villkorslan

till byggnadsstyrelsen att 20 Bedömning av Uppdrag genomföra ett program för eleffektivi- expertgruppen sering i statliga byggnader för Prof. fastighetsförvaltning

Vi har nyss föreslagit att finansieringen sker över ett anslag under miljö- och energidepartementets huvudtitel.

1 Bilaga 1 RAPPORT TILL ELANVÃNDNINGSDELEGATIONEN FRÅN EXPERTGRLPPEN FÖR ELINTENSIV INDUSTRI

Bilaga 1 Elintensiv industri 2

Elanvändningsdelegationen har pâ regeringens uppdrag (dir. 1987:35) att utarbeta förslag till åtgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och en ersättning av el med andra energiformer. Denna rapport är en redovisning av arbetet i delegationens expertgrupp för elintensiv industri.

Sverker Martin-Löf, vVd Svenska Cellulosa AB SCA, som tillkallats som sakkunnig i delegationen har varit expertgruppens ordförande. I gruppen har ingått som experter

Per Olof Aronsson VD Gränges Aluminium AB å John Gabriel Montgomery VD Eka Nobel AB i Olle Hedebrant Direktör Sandvik AB j Hans-G. Forsberg Professor, VD Ingenjörsvetenskapsakademien i Claes Hellgren Förbundsekonom Svenska pappersindustriarbetare- ; förbundet Lars Gunnar Larsson Avdelningschef, lndustriförbundet ; Hans Rohde Generaldirektör, Statens Energiverk Nils Lundgren chefsekonom, PK-Banken i Hans Nyman Kansliräd, industridepartementet Birgitta Olsson Sakkunnig, Miljö och Energidepartementet Annika i-ielker Lundström Svenska lndustritjänstemannaförbundet

Under samtliga möten har Per Erik Springfelt utgjort ersättare för Hans Rohde som representant för Statens Energiverk.

Sekreterare har varit civilingenjör Göran Dahlén, ÅF-Energikonsult AB.

Följande konsultstudier har genomförts: i

- Hur kommer en eventuell in i de elintensiva straelprishöjning företagens tegi? Arne Granholm, Anders Grufman, INDEVO. - STU:s insatser för effektiviserad i industrin, Rune Hardell och elanvändning Carl-Johan Österberg, 3K Engineering AB. - i nägra viktiga konkurrentländer till svensk elintensiv

iilsituationen industri,

Orjan Isacsson, STAND-IN AB m.fl. - De principiella effekterna industri pa elintensiv av en elprishöjning, Nils Lundgren. - Den elintensiva industrins samhällsekonomiska Nils betydelse, Lundgren. - Elanvändningen och eleffektivisering inom kemisk basindustri, Janne Sjödin och Hans Åkesson, ÅF-Energikonsult AB. - Elanvändning och eleffektivisering inom massa- och pappersindustrin, Björn iNarnqvist, ÅF-IPK. - Elanvändningen och eleffektivisering inom järn- och stâlverk, icke järnmetallverk samt ferrolegeringsverk, Hans Åkesson, ÅF-Energikonsult AB.

Vi överlämnar härmed var rapport till Elanvändningsdelegationen. Gruppens arbete är därmed slutfört.

Stockholm i november 1987

Sverker Martin-Löf Göran Dahlén

3 Bilaga l Elintensiv industri

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING

D. SAMMANFATTNING

1. BESKRIVNING AV ELINTENSIV INDUSTRI 12 1.1 Sammanfattning 1.2 Förädlings- och saluvärdesandelar som matt på elpriskänsligheten 1.3 Den elintensiva industrins roll i kraftsystemet

N o DEN ELINTENSI\/A INDUSTRINS SAMHÄLLSEKONOMISKA 21 BETYDELSE IDAG

3. ELANVÃNDNINGEN 1986 25

Massa och pappersindustri Sågverk och skivindustri Järn och stâlverk Icke järnmetallverk Ferrolegeringsverk Kemisk basindustri Gruvindustri Sammanfattning av elanvändningen fördelad pa processer

4. FÖRUTSÄTTNINGAR - HÖJDA ELPRISER Mb

4.1 Elsituationen i nâgra viktiga konkurrentländer 4.2 Elpriser vid en kärnkraftsavveckling 4.3 Slutsatser

5. ANPASSNINGSMÖJLIGHETEIR VIA EFFEKTIVISERING, SUBSTITU- 57 TION OCH MOTTRYCKSKRAFTPRODUKTION

5.0 Inledning 5.1 Effektivisering och substitution 5.1.1 Massa- och pappersindustri 5.1.2 Sågverk och skivindustri 5.1.3 Järn och stälverk 5.1.4 Icke järnmetallverk 5.1.5 Ferrolegeringsverk 5.1.6 Kemisk basindustri 5.1.7 Gruvindustri Möjlighet att ersätta el med gasol eller naturgas Egen kraftgenerering inom elintensiv industri Ekonomisk potential Sammanfattning

Bilaga 1 Elintensiv industri

_5i_d

STRUKTUROMVANDLING 90

6.1 De principiella effekterna industri av en på elintensiv elprishöjning 6.2 Företagsstrategiskt agerande

ELANVÄNDNINGSPROGRAM FÖR ELINTENSIV INDUSTRI

Direktiven och samhörande problemställningar Förutsättningar för elanvändningsprogram Effektivare elanvändning Trögheter som en följd av osäkerheten om energipolitiken Differentierade tariffer - Nya kontraktsformer Möjligheterna till lastbortkoppling alt. laststyrning Forsknings- och utvecklingsbehov Energiskatt Osäkerheter om elanvändningen

5 Bilaga i. Elintensiv industri

INLEDNING

inom ramen för den s.k. elanvändningsdelegationen har det uppdragits at expertgruppen för elintensiv industri att ta fram förslag till program för att effektivisera elanvändningen.

Som en utgångspunkt har expertgruppen haft i uppgift att dels redovisa elanvändningen idag dels de tekniska och ekonomiska möjligheterna till elsparande och substitution - vidare identifiera eventuella hinder för att nå en effektivare elanvändning och föresla ett elanvändningsprogram för att få till stand ett effektivare elutnyttjande i huvudsak i bemärkelsen lägre specifik förbrukning. l elanvändningsprogrammet finns även möjlighet att vid behov anvisa styrmedel. Det är ocksa arbetet med underlag och elanvändningsprogram som har dominerat expertgruppens analyser.

Mycket tidigt i expertgruppens arbete har det dock också framstatt som nödvändigt att även belysa strukturfragorna vilket beviljats av delegationen. Expertgruppen framhåller att detta är viktigt mot bakgrund av det som star i propositionen (1986/87:l59) om att:

omställningen maste genomföras på ett sådant sätt att uppställda välfärdsmâl inte äventyras. Den far heller inte leda till en sådan ökning av de relativa energikostnaderna i Sverige att var konkurrenskraft försämras.

Vidare citeras:

Tillgång till billig och säker energi har varit av stor betydelse för den industriella tillväxten i vart land. Industrin :naste även i framtiden tillförsäkras den tillgång till billig och säker energi som är nödvändig för den industriella utvecklingen.

Expertgruppen har genomfört tre egna utredningar med beröring mot strukturproblem och stödjer sig i slutsatserna pä dessa som komplettering till redan befintligt utredningsmaterial.

Bilaga 1 Elintensiv industri 6

0. SAMMANFATTNING

BeSiSElJ/DÅUQ

De industrigrenar som räknas som elintensiva är

skogsindustri; i första hand massa- och pappersindustri gruvindustri - icke järnrnetaliverk, ferrolegeringar - och stalindustri järn- - kemisk basindustri

Gemensamt för dessa år att elkostnaden överstiger 3% av saluvärdet vilket är dubbla värdet för industrins genomsnitt. Värdet kan för de mest elintensiva delbranscherna uppgå till knappt 20%, och för en enskild industri inom denna grupp nä värden uppemot 40%. Det kan vara lämpligt att särskilja nâgra av industrigrenarna som extremt elintensiva. Dessa star för drygt en tredjedel av elför- . brukningen inom elintensiv industri och är följande: j

aluminiumframställning ferrolegeringar - karbid klor, alkali, klorat, kiesel, - skrotbaserat stal - mekanisk massa tidningspapper,

Cirka 100 000 av drygt 700 000 industrisysselsatta återfinns i den elintensiva industrin. De allra flesta anläggningarna är belägna i redan sysselsättningssvaga delar av landet samt regioner med ensidigt näringsliv i Bergslagen och längs Nlorrlands kust och inland. Nettoexportvärdet uppgår enligt en preliminär bedömning till cirka en tredjedel av den totala nettoexporten fran svensk industri.

EÃêQYäQQEiPS.990.âffêäåÄKi§§EiPB§PPE§GEi§J

Den elintensiva industrin förbrukade 1986 knappt 33 TWh vilket utgör 70% av all el som gär till industrin, varav cirka 12 TWh faller pa den extremt elintensiva industrin.

Den totala efterfrågan har stigit från 28 TWh 1980 till 33 TWh 1986 och är följden av industriproduktionsökningar och strukturförändringar för en anpassning till faktorkostnaderna och marknaden. Andra orsaker är bl.a. det oljeersättningsprogram som genomförts, ökad mekanisk automation, kvalitetsförbättringar och miljövardsåtgärder

Eftersom elkostnaderna utgör sa stor andel av saluvärdet är det helt klart att denna industri ständigt arbetar med att effektivisera elanvändningen. Det är viktigt att påpeka att det dock alltid handlar om att optimera det totala resursutnyttjandet varav el är en resurs.

Vid genomgången av branscherna kan det konstateras att totala elanvändningen fördelar sig enligt följande:

Motordrifter 17,6 TWh Processel 13,3 TWh Belysning 1,0 TWh * Elpannor, direktel, värmepumpar 0,7 TWh

Övrigt 0,2 TWh

Summa 32,9 TWh

7 Bilaga 1 Elintensiv industri

Expertgruppen bedömer att det tekniskt sett är möjligt att spara el (lägre specifika atgångstal) motsvarande drygt 3 TWh d.v.s. cirka 10% på 10 års sikt. Detta givet samma industriella nytta dvs upprätthållande av produktkvalitet, produktionskapacitet etc. Möjligheten att substituera el uppgår enligt bedömningen till drygt 1 TWh, varav cirka 0,5 TWh faller på elpannor (till stor del av s.k. avkopplingsbar typ). Den substituerbara elen kan i första hand ersättas med olja och gas och för elpannor även med fastbränsle.

En analys av den ekonomiska potentialen visar på att manga tekniskt möjliga atgärder i befintliga anläggningar uppvisar så svag lönsamhet att de inte blir genomförda. Elsnålare teknik kommer enligt expertgruppen i huvudsak att kunna tas i anspråk vid större ny- och reinvesteringar. Dessa kan dock endast komma till stånd om den elintensiva industrin via bl.a. energipolitiken bereds möjlighet till långsiktig bedömning av framtida elprisnivaer relativt utlandet. Detta är viktigt då överlevnadsmöjlighet är en förutsättning för att vaga ta beslut om kapitalkrävande investeringar.

På 10 ars sikt bedömer expertgruppen att det är möjligt att uppnå ett elsparande (elbesparing) motsvarande 2 TWh beroende på lägre specifika åtgângstal och relaterat till en oförändrad industristruktur samt förutsatt klara planeringsförutsättningar.

Belastningen på det svenska kraftsystemet skulle kunna reduceras ytterligare cirka 2 TWh via utökad mottryckskraftproduktion i första hand inom rnassa- och pappersindustri. Potentialen är osäker då den beror mycket på hur värmeunderlaget utvecklas och dessutom på relativpriset mellan bränsle och el.

Kvalitetsutveckling och åtgärder för att klara strängare miljökrav är exempel på åtgärder som med största sannolikhet verkar i motsatt riktning, d.v.s. mot ökad elanvändning. Den starkaste kopplingen finns mellan produktionsvolym och elanvändning. Expertgruppen har ej gjort någon bedömning av hur mycket dessa och andra tänkbara faktorer skulle inverka i framtiden.

§E2L1Kt9r9Lnzê0413n9

Som underlag för denna studie har expertgruppen haft att utgå från den bedömning av elprisutvecklingen som delegationen har gjort på grundval av statens energiverks prognoser. Delegationen bedömer att elprishöjningarna år 1997 kommer att ligga i ett intervall på 5-10 öre/kWh. Till år 2010 bedöms ökningen ligga i intervallet 15-20 öre/kWh. Samtliga prishöjningar är i reala termer.

En annan viktig förutsättning att klarlägga är givetvis vad som händer med elpriserna i omvärlden och framför allt då i de viktigaste konkurrentländerna. Enligt den rapport som utarbetats för elanvändningsdelegationen och som redovisats kortfattat i avsnitt 4 är bilden inte så lättolkad. Sammanfattningsvis ser det dock ut som om de officiella elpriserna utomlands för stora elförbrukare inte kommer att stiga realt under resten av seklet (undantaget Venezuela). Elpriser i paritet med eller strax under officiella eltaxor tycks överlag tillämpas pâ cellulosa-, stål- och gruvindustrin. Priserna för denna grupp är dessutom överlag högre i konkurrentländerna än i Sverige idag, bara Norge, Venezuela och delar av Kanada ligger lägre. För ickejärnmetallverk, ferrolegeringsverk och extremt elintensiv kemisk basindustri tillämpas ofta i konkurrentländerna väsentligt lägre specialtaxor och dessa industrier har därför i flera fall lägre elpriser än de svenska konkurrenterna. Dessa specialpriser synes komma att stiga

Bilaga 1 Elintensiv industri 8

i Norge och kraftigt i Västtyskland när nuvarande kontrakt efter hand går ut, medan övriga länder inte tycks planera några systematiska nivåändringar (exkl. Venezuela). Frankrike kan tänkas gå mot sjunkande realpris på el på grund av sin stora kärnkraftsutbyggnad.

För att jämförelsen mellan elprisutvecklingen i utlandet och delegationens elpriskurva skall bli rättvisande :näste de kolprisprognoser som finns inbakade i delegationens bedömning beaktas. Dessa ger ett genomslag på elpriset motsvarande nâgot öre/kWh 1997 och cirka 6 öre/kWh 2010.

Det ter sig dock sammanfattningsvis rimligt att överlag räkna med att den elprishöjning svensk industri står inför också utgör en relativ prishöjning mot omvärlden.

Betydande lönsamhetsproblem bedöms uppstå i den elintensiva industrin om de elprishöjningar delegationen utgått ifrån tillåts slå igenom fullt ut. Strukturproblemen finns allmänt dokumenterade i bl.a. följande rapporter.

- Industrins - STEV - 1986. elanvändning Underlagsrapport

- Effekter på industrin av stigande elpriser STEV - 1987.

- Industrins industriförbundet - 1986. elpriskänslighet.

- Energi- och elanvändningen 1985-1997-2010. Statens energiverk - 1987.

Dessutom utarbetas f.n. specialstudier av massa och papper och järn och stålverk på uppdrag av statens energiverk.

Expertgruppen för elintensiv industri gör pâ bl.a. grundval av rapporterna och egen kunskap följande samlade bedömning av strukturproblemen:

Om den totala elanvändningen anpassas till en tidigarelagd kärnkraftsavveckling enbart genom prishöjning på el jämfört med omvärlden, kommer den låga priselasticiteten i elvärmesektorn, hushällsel m.m., att lägga en mycket stor del av anpassningsbördan pa industrin.

I ett sådant läge kan det vara en stabiliseringspolitiskt svår uppgift att åstadkomma ett sådant samspel mellan lönebildning och växelkursutveckling att full sysselsättning och jämvikt i bytesbalansen kan bibehållas. Även om detta lyckas kvarstår emellertid att den elintensiva industrin trots en viss sparpotential måste antas drabbas av svårigheter och tvingas till nedläggningar. Det är ju nämligen i huvudsak genom en sådan strukturomvandling som anpassning kommer att ske.

Denna industri är lokaliserad till sysselsättningssvaga regioner med ensidigt näringsliv och många enföretagsorter.

Om en sådan utveckling delvis skall kunna undvikas, måste därför prispolitiken under en lång övergångsperiod kompletteras med andra styrmedel, t.ex. särskilda eltaxor, energimoms och andra skatteåtgärder.

9 Bilaga 1 Elintensiv industri

Elanvändningsprograun

Med beaktande av direktiven till delegationen har expertgruppen analyserat möjligheterna till åtgärder som kan möjliggöra en effektivare elanvändning vad avser bade effekt och energi.

Det föreslagna programmet i fem punkter skapar förutsättningar för att dels åstadkomma effektivare elanvänding (se definition i t.ex. avsnitt 7.2 resp 7.6) men också effektivare utnyttjning av kraftsystemet.

i.. genom långsiktiga planeringsförutsättningar

l___ägt_e_spe_c_i_f_ik_a_atgangstal

Som omnämndes tidigare i sammanfattningen kommer elsnâlare teknik att i huvudsak kunna tas i anspråk vid större ny- och reinvesteringar. En viktig förutsättning är en klar och entydig energipolitik som ger industrin sa långsiktiga planeringsförutsättningar som möjligt. Det är angeläget att fa klara spelregler om starttid och takt i kärnkraftsavvecklingen och uppgifter om nytillkommande kraftproduktion. Ett villkor för att fä till stand nämnda investeringar och sammanhängande besparingar är att industrin samtidigt tror pa en överlevnad på sikt.

2. lfleggiblare tariffer - Nya kontraktsformer

För att åstadkomma rationell elanvändning är det viktigt att ha så kostnadsriktiga taxor som möjligt. Utvecklingen under senaste årtiondet har karakteriserats av att energiavgiften ökat i förhållande till effektavgiften vilket har drabbat lângtidsutnyttjaren.

Vattenfall för närvarande en förändring av tariffnivan. genomför Det är viktigt att noga överväga hur olika kostnadsposter skall fördelas mellan effekt och energiavgift sa att längtidsutnyttjaren ej missgynnas. Det är av stor betydelse att kraftindustrin, där statliga Vattenfall intar en prisledande ställning, blir mer flexibla vid förhandlingar med industrin. Det krävs härvidlag en klarare redovisning av produktionskostnader vid olika tidpunkter. Detta ger industrin en möjlighet att tillämpa laststyrning och planera driftsätt så att elnätet används pa ett optimalt sätt.

Industrin skall därutöver erbjudas möjlighet till långsiktiga avtal pa uppåt 10 ar där kraftindustrin kan ga in och dela riskerna, ocksa kopplingar till världsmarknadspriser är tänkbara. Det maste överlåtas at enskilda företag och kraftbolag att utgående från sina egna olika förutsättningar själv lösa dessa fragor.

Expertgruppen anser att det är viktigt att statsmakterna markerar för kraftföretagen vikten av att medverka till anpassningen pa ovan angivna sätt.

3-

5525950309.92h_952995lirzgêäsüey-§§:r§.E.aE{-2t91êL<§

Följande aktörer finns som kan stödja FoU-arbeten rörande effektiviserad elanvändning

- STU - Statens energiverk - Byggforskningsradet - Energiforskningsnämnden

Bilaga l Elintensiv industri

- Vattenfall - Sydkraft - VAST - industrin Energitekniska

Dessutom bedrivs det omfattande arbeten på universitet och högskolor samt inte minst inom den elintensiva industrin, ofta i direkt samarbete med tillverkare.

STU har en viktig funktion i FoU-arbetet och har för delegationens räkning gjort en beskrivning av projekt relaterade till effektivare elanvändning. I denna har det konstaterats att man under den närmaste treårsperioden mycket preliminärt kommer att avsätta cirka 37 milj av totalt cirka 230 milj. för projekt med knytning till effektivare elanvändning.

Expertgruppen anser vidare att STU har en viktig roll att fylla när det gäller uppföljning av, och information om, resultaten från långsiktig FoU detta för att så snabbt som möjligt få företagen själva att ta upp det tillämpade FoU-arbetet och kommersialisera tekniken. Gruppen anser att den elintensiva industrin själv är kompetent teknikupphandlare. Något större behov av statligt stöd för funktionsupphandling föreligger således ej.

En sammanfattning av FoU-verksamheten blir följande:

- Staten FoU (STU, högskolor, bör stå för grundläggande Nl-R, forskningsinstitutioner) - för tillämpad FoU Företagen - Industrin sköter själva teknikupphandling - STU har en viktig roll för uppföljning av FoU samt kunskapsöverföring.

Det är viktigt att markera att FoU nu skall arbeta med delvis nya förutsättningar både vad gäller förhållande mellan effekt och energiuttag samt överlag högre elkostnader. STU har redan vidtagit en del omprioriteringar.

För att industrin skall våga ta i anspråk oprövad ny och förhoppningsvis effektivare energiteknik fordras i flera fall någon form av riskavlyft.

Expertgruppen anser att detta kan ske inom ramen för s.k. DOD-projekt men kanske förses med arbetsformer som mer liknar de för Industrifonden. Huvudsyftet måste vara att få riskavlyft vid introduktion av fullskaliga applikationer vilka sedan genom information kan spridas till alla användare.

å. Energiskatt

Expertgruppen har ej för avsikt att föregripa den parlamentariska utredningen som pågår vad gäller energiskatter.

Enligt expertgruppen bör emellertid förslaget om energimoms allvarligt övervägas.

Genom de ökade elpriser som under alla omständigheter blir aktuella framöver kommer inte incitamentet till sparande att minska vid momsinförandet.

ll Bilaga l Elintensiv industri

5. samt Electricity

Qsäkerhetejzom elanvändningen management

Det föreligger idag trots alla utredningar som gjorts en betydande osäkerhet i nagra branscher om hur bl.a. elanvändningen fördelar sig pa olika processer. Det är väsentligt att statistiken på sikt säkerställs ytterligare. Dessutom bör ett program för uppföljning av hur insatta atgärder för effektivare elanvändning har slagit ut tas fram senare. Häri bör ocksa inga att analysera möjligheterna att med andra tariffer och kontraktsformer effektivisera elanvändningen.

Utöver detta behöver industrin själva skaffa sig hjälpmedel och rutiner för att följa upp elanvändningen. Det gäller här att via mätningar och uppföljningar förvissa sig om till vad, när och hur effektivt elkraften förbrukas. Genom att tarifferna i framtiden troligen kommer att bli allt mer komplicerade och flexibla medger sådana hjälpmedel möjlighet att genom laststyrning optimera bade körsätt inom industrin och, genom att ha uppgifter om alla tillgängliga tariffer, ocksa möjlighet att välja optimal tariff. System av detta slag skulle kunna vara exempel på Electricity management vilka ocksa skulle medge riktigare kostnadsdebiteringar för el inom större företag. Liknande system finns redan pa en del större processindustrier.

Expertgruppen föreslar att STU stödjer ett eventuellt utvecklingsbehov för dylika systern för i första hand laststyrning inom industrin. I ett sådant program är dessutom vägledning och information viktiga bitar.

Bilaga 1 Elintensiv industri 12

1. BESKRIVNING AV ELINTENSIV INDUSTRI

1.1 Sammanfattning

I s.k. elintensiv industri utgör elkostnaderna en betydande del av de totala produktionsfaktorerna. I SC8:s industristatistik redovisas bl.a. elkostnaderna för olika branscher samt saluvärdet för försalda produkter. Genom att bilda kvoten mellan elkostnad och saluvårde kan ett matt pa elintensiteten erhållas. Olika industrier antar värden i intervallet 0-40%. För de industrier som har den högre elkostnadsandelen är ofta el en råvara för produktionen som ej kan substitueras med andra energislag.

SCB:s industristatistik år näringsgrensindelad d.v.s. med avseende pa verksamhetens art och ej efter typisk elanvändning varför det vid studier av elpriskänsligheten har stor betydelse vilken aggregeringsniva som väljs med avseende pa delbranscher. Dessutom är det så att elkostnadens andel av förädlingsvärdet i stället för saluvärdet torde ge en lika sann bild av elpriskänsligheten. Dessa tva fragor utvecklas ytterligare i slutet av detta avsnitt.

Relativt samstämmiga uppgifter vid analyser av bade saluvärdes och förädlingsvärdesandelar ger vid handen att följande industrigrenar är de mest elintensiva.

- i första Skogsindustri, hand massa- och pappersindustri - Järn och stålverk - Gruvindustri - Icke järnmetallverk - Kemisk basindustri

En mer detaljerad uppdelning samt uppgifter om elanvändning återfinns pä nästa sida.

13 Bilaga 1 Elintensiv industri

industri 1.2 sågverk 331111 1 061 1 100*

1.3 skivindustri 33119+ 591 570* 34113

2. .Järn och stål- - 37101 4 072 4 325 verk (exkl. gjuterier)

3. Gruvindustri - 2 2 420 2 467

4. Icke .Tärnme- 4.1 Icke järn- 3720tallverk (exkl. metallverk -37204 2 413 2 300* gjuterier) 4.2 Ferrolege- 37102 l 116 935 ringar

5. Kemisk bas- 351 4 905 4 933 industri

Total elanvändning för elintensiv industri 32 738 32 954

*) Viss osäkerhet då uppgifterna är hämtade ur SCB:s mänadsstatistik vilken ej är tillräckligt detaljerad för ovanstående SNI-koder. Siffrorna är sedan kvoterade för delbranscherna i enlighet med uppgifterna för 1985 och därefter avrundade.

Tabell 1.1: Elanvändningen inom elintensiv industri

Den eltunga industrin star för knappt 70% av den totala industrielanvändningen SCB på knappt 48 TWh 1986. Ovanstående industrigrenar har samtliga en enligt elkostnadsandel som överstiger 3% av saluvärdet för produkterna. När det har dessa en elkostnadsandel som understiger denna siffra. Att gäller sagverken dessa finns med under elintensiv industri beror på integreringen med massa och vad avser hanteringen av skogsravaran. En del av massa och pappersindustrin pappersindustrins rävaruflis kommer från sagverken. En strukturell omvandling av massa- och pappersindustrin till följd av kraftigt höjda elpriser skulle även dessa. Två industrigrenar med en elkostnadsandel över 3% av salupåverka värdet behandlas under avsnittet om övrig industri. Dessa är cement- och kalkindustri samt gjuterier.

Bilaga l Elintensiv industri 14

Det kan vara lämpligt att ur gruppen elintensiv industri särredovisa produktslag som är extremt elintensiva. Nedanstående tabell ger en bild av detta tillsammans med en uppskattning av den totala elefterfrägan.

Branscher Produkter (TWh) Elanvändning

Icke järnmetallverk Aluminiumframställning 1,6 l-errolegeringar 0,9

Kemisk basindustri Klor, alkali, klorater, kiesel, karbid 2,5

.Järn och stål Skrotbaserat handelsstål och specialstål 3,2

Massa och papper Tidningspapper lå

Totalt c:a 12 TWh

Den extremt elintensiva industrin ovan står för cirka 25% av den totala industrielanvändningen på knappt 48 TWh 1986.

1.2 Förädlings- och saluvärdesandelar som mätt på elpriskänsligheten

i

är ett uttryck l Förädlingsvärdet för den värdeökning som erhålls genom bearbet- I ningen inom varje bransch. Detta kan också uttryckas så att förädlingsvärdet i erhålls genom att från saluvärdet, d.v.s. slutproduktens värde, subtrahera kostnaderna för inköp från andra företag. Dessa inköp avser råvaror, emballage, bränsle, elektrisk energi, främmande tjänster och transporter utförda av utomstående.

Med denna definition på förädlingsvärde måste man summera alla företag i en produktionskedja för att komma upp i det nationella förädlingsvärdet.

Brutto Inköp fran förädlingsvärde + andra företag = Saluvärde

Dvs: Dvs: Vinst Transporter Avskrivning Främmande tjänster Kapital Elenergi Diverse omkostnader Bränsle Hyror Emballage Löner Råvaror

För att kunna jämföra elpriskånsligheten i olika branscher kan elkostnaderna ställas i relation till olika produktionsfaktorer. Ett sätt är att beräkna elkostnadens andel av salu- respektive förädlingsvärdet och använda detta som ett underlag för rangordning.

15 Bilaga 1 Elintensiv industri

Saluvärdet är inte lika konjunkturberoende som förädlingsvärdet och elandelen av saluvärdet finns att hämta direkt i SCB-statistiken. Förädlingsvärdet innehåller enbart sådana produktionsfaktorer som löner och kapital och vinst, vilket gör att konjunkturerna hårdare slår igenom på elintensiteten mätt som andel av förädlingsvärdet. Både förädlings- och saluvärde är av betydelse och bör redovisas parallellt vid en presentation av olika industribranscher.

Konjunkturen inverkar olika på olika produktionsfaktorers förhållande till eloch bränslekostnaderna. l en sulfatmassafabrik ökar den totala elanvändningen mycket lite när produktionen ökar, medan det däremot ofta är så att den totala externa bränsleanvändningen minskar när produktionen ökar. l industrier med elektrolys är det däremot så att elanvändningen ökar proportionellt mot produktionsökningen.

Det är vanligt att vid utredningar avseende elanvändningen låta en SNI-kod enligt tvåsiffernivå vara indelningsforrn för industrin. Detta kan vara ett riktigt i angreppssätt om man vill redovisa totala elanvändningen för respektive branscher. Det är å andra sidan en vansklig metod om man vill studera elpriskänslighet då det rör sig om mycket stora spridningar kring ett medelvärde.

Enligt SNl-tvåsiffernivå kan man se att elkostnadens andel av förädlingsvärdet varierar mellan 1,6 och 10,9% för de olika branscherna. Det vägda medelvärdet för hela industrin blir 4,8°/o. Baserat på det vägda medelvärdet på Z-siffernivå är järn, stål och metallverksindustrier den mest elintensiva branschen (10,9°/o), tätt följda av gruv-, massa- och pappersbranscherna med mellan 8 och 9%. Den minst elintensiva branschen är verkstadsindustrin (l,6%).

En dylik rangordning av svensk industri redovisas i figuren nedan vilken också illustrerar den mycket stora spridningen inom varje bransch.

Om elkostnaden relateras till förädlingsvärdet respektive saluvärdet för varje delbransch på Z-siffrig SNI-nivå erhålls medelvärdet markerat med strecket i den prickade delen av staplarna i figuren. Om man utgående från medelvärdet bildar de elkostnadsandelar som erhålls om industribranscherna uppdelas på 27 delbranscher, erhålls en spridning som är markerat som ett prickat fält i figuren. Går man sedan ner på 7-siffernivå enligt SCB-statistik erhålls ytterligare en spridning markerad med ofylld ruta i figuren. Studerar man ett enskilt företag kan det inte helt oväntat hamna utanför intervallet, detta gäller speciellt kemisk industri, där t.ex. klorat, klor-allali, kiesel uppvisar mycket höga elkostnadsandelar.

Bilaga l Elintensiv industri

L GJ

Elkostnadens andel av 40_ å x _ a_ L .. .. . .. .. ° a› foradllngsvardet (vanstra spalten) 5 g saluvardet (högra spalten)

: g g

35- ä E -

å e

›- o

-

T a 0-

- 0

30- c* _ &

25 - E __ ID 3 - O - : .E _ En x g 20- å 5 _ w .s å - å e z C _ ö 2 _ ._ a:

0- g

to f, E u 15- m › m _ :l L. E _c U ä) E ö U o _ E o a. t 3 E

.. 3 g U U

a, o O c _ .E 5 a 0 3 “1 . h .E L* “ 10- m U (3 - U w g ha å 2 O E :(2

i å T: å »- ?i a 4

_ a; ls» | -

gg

i 0

38 32 31 33 36 35 2 37

Figur 1.2: Elkostnadens andel av salu- respektive förädlingsvärdet

Genom att studera medelvärdets relativa niva inom staplarna kan man skapa sig

en uppfattning om hur tyngdpunkten för branschen förhåller sig till extrem-

värdena. Inom SNI 3B gäller exempelvis att medelvärdet för elkostnadens andel

av saluvärdet ligger på 0,8°/o, medan maximivärdet är cirka 4 ggr högre, d.v.s.

3%, och minimivärdet endast antar värdet U,3°/o.

17 Bilaga i. Elintensiv industri

Ett förenklat räkneexempel kan här göras. Antag att 10% av saluvärdet utgörs av vinstmarginal efter planenliga avskrivningar och att företagen ställs inför problem om kostnaderna ökar så mycket att vinsten minskar från lD°/o till 7% (d.v.s. en minskning med 30%). Med detta mycket schablonmässiga antagande kan man skapa sig en uppfattning om vilka branscher som är känsliga vid en fördubbling av elpriset. Med ovanstående antagande blir det industrier som har en elkostnadsandel av saluvärdet som överstiger 3°/u. Denna gräns är markerad som streckad i figuren 1.3 och ger vid handen att flertalet branscher har sådana delbranscher som hamnar över gränsen.

0/0 ö ll o. Elkostnadens andel av x 40_ g- _ o. 5 - å förädlingsvärdet (vänstra spalten) f, saluvärdet (högra spalten)

_ å g

3 E 3 5- .u c

_ E 8

_ »Tu _ G

30- _ :(5 _ _)

25-

- g

3 __ C c E

Ä ä s

20-

g f;

å 2 x

“ O.) 7- x 8 c w v-

°- 2

-c D O Q -U a E S

å å få

å ä 2 .s s =

* ›- c :m - q) z: -› _ t, .. o a)

10_ g f) .g -

53 o å ?Q 2 ,2 *- “ *- E, 4* › .J ._ o l- 5”

l

_ |

n n ä

ä

th

I

“s _

0 38 32 31 33 36 35 34 2 37

Figur 1.3: Elkostnadsandel med angivande av betydelsen av fördubblat elpris

(tjock linje)

Bilaga i Elintensiv industri 18

De olika industribranschernas betydelse för den totala efterfrågan av industriell elkraft i framtiden är beroende av mängden förbrukad el i en viss industrigren idag samt hur känslig denna är för förändrat elpris. Känsligheten kan enligt tidigare resonemang uttryckas genom att ange elkostnadens andel av förädlingsvärdet. i den följande figuren äskädliggörs detta med en indelning på 2-siffrig SNI-kod.

Värt att notera är att den expansiva verkstadsindustrin (SNIBB) har stor betydelse för efterfrågan av industriell elkraft men en mycket låg elpriskänslighet medan massa och papper (SNI34) har både stor elanvändning och hög känslighet. En relatering till saluvärdet hade gett samma principiella utseende. Kurvan ger en indikation om att en tillväxt i ekonomin via ökning av industriproduktionen innebär att man får räkna med ett allt stigande elanvändning i flera expansiva delbranscher även vid förhöjda elpriser. Verkstadsindustrin uppvisar lag priselasticitet och hela 6 TWh elanvåndning, vilken beräknas öka kraftigt i framtiden.

TWh

*i

papper

15-

och

Massa

metallverk

och

1 .. ° ._ c

z 0 ._ :z :s stål

_ t_ å (I) -g

Järn,

.E

.. (I) g g

-“-° 3,5 ._ m -

§53 :Eg

:.30 D! å?? E i EVS 5 m: (I) i_ 5- å Råå _- C

Gruvindustri

-

essä e Vi

Om E _ EE) -g o

såå

- l- E -- o -›

OJ O 5 10

Figur 1.4: Total elanvändning samt elkostnadens andel av förädlingsvärdet (Källa scemea)

19 Bilaga 1 Elintensiv industri 1.3 Den elintensiva industrins roll i kraftsystemet Sveriges elbalans har förändrats kraftigt sedan 1980 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Användning Industri 40 40 39 42 46 47 47 Produktionsindex 100 98 97 101 109 109 110 Bostäder,

Tillförsel

+ Import - Export +1 -3 +3 +5 0 -2 -5

Totalt 94 97 100 110 120 131 129

Utmärkande är att el till bostäder och service ökat mycket. Pâ tillförselsidan har kärnkraftselen fördubblats. Den industriella användningen följer relativt väl produktionsindex.

Det intressanta är elvärmens utveckling under dessa år vilken enligt nedanstående tabell ökat kraftigt under 1980-talet. l-luvudorsaken torde vara det mycket omfattande oljeersättningsprogram som genomförts och som inneburit omfattande övergång från olja till el för uppvärmning. En av orsakerna till att detta varit möjligt är att kärnkraften byggts ut under dessa är.

(TWh) 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Elvärme i bostäder, service 14 15 17 18 21 26

Elpannor i fjärrvärmenät (avkopplingsbara) 0 1 2 4 5 4

Elpannor i industrin (avkopplingsbara) 0 0 0 1 l 1

Totalt 14 16 19 23 27 31

Bilaga l Elintensiv industri 20

Elvärmen och elpannorna svarade 1985 för ungefär lika stor elanvändning som den elintensiva industrin sammantaget, cirka 30 TWh.

Sedan manga är tillbaka utgör vattenkraften och numera också kärnkraft basen i det svenska produktionssystemet. Följande bild visar principiellt elproduktionens sammansättning under âret.

Oljekondens

Krafrvärme

Reglerbar vattenkraft

Kärnkraft

Vattenkraft

JFMAMJJASOND

Den rävarunära elintensiva industrin är historiskt sett geografiskt placerad i områden med god tillgång på vattenkraft. Den elintensiva industrin karakteriseras av långa utnyttjningstider och ett jämt effektuttag sett över året, även om man momentant efterfrågar större effekter vid uppstart av processer etc. Dessa effekttoppar fångas dock till stor del upp via sammanlagringseffekten. Den elintensiva industrin ned långa utnyttjningstider kan således anses utgöra en baslast i kraftsystemet.

Den goda tillgången pä el producerad av vattenkraft och kärnkraft under 1980talet har gjort att de dyrare kraftslagen som t.ex. kraftvärme och kolkondens inte varit i drift i samma omfattning som tidigare och elpriserna har kunnat hållas nere. Idag förbrukas cirka 13D TWh el och det finns idag en kapacitet i det svenska produktionssystemet som klarar 140 TWh med acceptabel leveranssäkerhet.

I takt med att elanvändningen stiger (naturligtvis beroende på vilken elprisökning som antas) kommer man ånyo till en situation där basproduktionen av el via i huvudsak vattenkraft och kärnkraft inte räcker till utan dyrare produktionssätt maste tillgripas. (Nybyggda kraftverk och/eller befintlig topplastkapacitet.)

7.1 Bilaga 1 Elintensiv industri

2. DEN ELINTENSIVA INDUSTRINS SAMHÄLLSEKONOMISKA BE- TYDELSE

En viktig uppgift är att undersöka vilka delar av den svenska industrin som är så elintensiv att en stor elprishöjning patagligt förändrar dess ekonomiska villkor och utlöser olika anpassningsprocesser inklusive nedläggningar.

Dessa frågor har redan belysts statistiskt och analyserats av SlND och Statens och ÅF i samband med arbetet på rapporten Förtida avveckling av energiverk kärnkraften i Sverige (statens energiverk 87-01-27) och på Industrins utredningsinstitut (Tomas Pousette) samt i Industriförbundets rapport Industrins elpriskänslighet. Syftet med föreliggande rapport är närmast att kortfattat och pedagogiskt försöka presentera grunddragen i en samhällsekonomisk analys för expertgruppen elintensiv industri med hjälp av det material som redan föreligger.

Som vi skall utveckla närmare i nästa avsnitt, blir effekterna på industrin mera dramatiska ju större variationerna i elintensitet är mellan branscher och företag. Om alla företag i landet förbrukade exakt lika mycket elenergi ?nätt som andel av förädlingsvärdet skulle elprishöjningen utan några struktureffekter i huvudsak övervältras på arbetskraften, d.v.s. reallönerna, antingen direkt via lägre lönestegring eller indirekt via prishöjning på varor och tjänster kopplat till en depreciering av kronan. Någon del skulle dock falla på ersättningen till ägare av andra primära produktionsfaktorer, framför allt skogsägarna. Eftersom industrins elkostnader totalt är cirka 14% av förädlingsvärdet (l,7% saluvärdet) och arbetskraftskostnaden, konsoliderad för hela ekonomin, utgör 70-80% av alla kostnader skulle det inte bli fråga om några stora reallönesänkningar ens vid en fördubbling av elpriset, kanske någon procentenhet.

Någon strukturomvandling skulle i detta idealfall knappast uppkomma överhuvudtaget, eftersom elpriskostnadsökningen skulle motsvaras av ett fall av den reala arbetskraftskostnaden. Denna förskjutning i de relativa sektorpriserna skulle ju slå i stort sett lika för alla företag.

Nu är emellertid skillnanden i elintensitet utomordentligt stor. I verkstadsindustrin är elkostnadens andel av förädlingsvärdet 1,6% för verkstadsindustrin, för järn och stål nästan 10% och för ferrolegeringsindustrin 40%. Mycket höga tal noteras också för mekanisk massa och åtskilliga kemiska delbranscher (klor/alkali/PVC, m.m.). Eftersom den allmänna anpassningsprocessen via lönebildningen och växelkursen styrs av genomsnittet blir påfrestningarna mycket stora för de mest elintensiva anläggningarna. Där kommer tveklöst effekterna i form av nedläggningar, omstruktureringar och pristryck på sådana primära produktionsfaktorer som virke och malm. Ju mer dessa elintensiva anläggningar ligger i områden med ickedifferentierat näringsliv och/eller hög arbetslöshet desto större blir de sociala kostnaderna för en sådan omstrukturering.

Slutligen är det så att ju viktigare de elintensiva företagens produktion är för bytesbalansens saldo, desto större blir terms-of-trade-förlusterna och desto större blir kraven på omställning i hela ekonomin. Detta problem skulle ju överhuvudtaget inte uppkomma om produkterna från elintensiv industri såldes enbart i Sverige och substituten producerades i Sverige.

Det ter sig därför naturligt att börja med en genomgång av hur den elintensiva industrin ser ut i de nämnda avseendena.

Bilaga 1 Elintensiv industri 22

Den elintensiva industrin kan definieras på olika sätt. Så länge de delbranscher man för till gruppen har en elkostnadsandel som överstiger genomsnittet för svensk industri, kan definitionen försvaras och det blir förhållandevis godtyckligt var gränsen läggs. Statens energiverk valde i sin underbilaga till Tjernobylrapporten att lägga gränsen vid en elkostnadsandel av saluvärdet på 3,5%, d.v.s. ungefär dubbla värdet för industrins genomsnitt. Eftersom statistiska data i den rapporten är väl anpassade för vårt ändamål är det lämpligt att välja samma definition här.

Femton delbranscher på 6-, 5- och 3-ställig SNI-nivå faller under denna definition. Som framgår av tabell 1 är elkostnadens andel av saluvärdet i genomsnitt 6% för den elintensiva industrin definierad på detta sätt, att jämföra med 0,8% i verkstadsindustrin och 1,6°/o i övrig industri. Den elintensiva industrin sysselsätter 100.000 personer, d.v.s. 13% av industrins anställda.

Eftersom den elintensiva industrin i huvudsak utgörs av kapitalintensiv processindustri, blir elkostnadernas storlek i förhållande till arbetskraftskostnaderna oerhört mycket högre där än i resten av industrin. Relationstalet blir 31,8% att jämföra med 2,8% i verkstadsindustrin och 5,5% i övrig industri. Eftersom kapitalavkastningen på lång sikt sannolikt utjämnas, inte bara mellan olika branscher inom landet utan också mellan och omvärlden, därmed Sverige stiger också kravet arbetskraftskostnader på sänkta och virkespriser för att kompensera höjda elpriser, om den elintensiva industrin skall överleva.

*) inklusive sociala avgifter * ingår i gruppen icke elintensiv industri i delegationens rapport.

Tabell 1.2: Elintensiva branscher 1985

23 Bilaga 1 Elintensiv industri

Varje branschbegrepp har svagheter. Även när man gär ner på en starkt desaggregerad nivä i branschindelningar kvarstår att det finns produktslag inom varje sådan bransch som produceras med väsentligt större eller väsentligt mindre elkostnadsandel än genomsnittet.

Tabell _l.3: Extremt elintensiv produktion 1986

Dessa produkter har elkostnadsandel av saluvärdet som ligger väsentligt högre än för elintensiv industri i allmänhet, omkring 12% för mekanisk massa och tidningspapper, omkring 17% för ferrolegeringar, knappt 40% för klorat och uppemot 10% för de elintensiva stältyperna. Tillsammans förbrukade de cirka 11-12 TWh 1986, vilket var en fjärdedel av hela industrins elanvändning och mer än en tredjedel av den elintensiva industrins.

Detta är viktigt eftersom ä ena sidan slaget mot den extremt elintensiva industrin givetvis skulle bli störst. Jet kan å andra sidan ses som den samhällsekonomiskt minst kostsamma metoden att sänka den totala elanvändningen med t.ex. 5 TWh genom att lägga ner ett fåtal anläggningar med få anställda.

Som framgår av tabell 1.2 är större delen av den elintensiva industrin hänförlig till gruvor, massa och papper samt järn och stal. 85.000 av de 100.000 anställda återfinns där. Detta innebär att den allra största delen av den elintensiva industrins anläggningar ligger i Bergslagen och norrut och i stor utsträckning är lokaliserad till orter där större delen av arbetskraften är för sin sysselsättning direkt eller indirekt beroende av en sådan elintensiv anläggning.

Statens energiverk har undersökt den regionala fördelningen av den elkrävande industrin 1984, då definierad som gruvor, massa och papper, kemisk industri samt järn, stål och metallverk :ned vissa justeringar. Den elkrävande industrin förbrukade då 33,3 TWh av totalt 44,3 TWh för hela industrin. De sex län som uppvisar den högsta elanvändningen i elkrävande industri räknat per invånare kan ses som de län som är mest beroende av den elintensiva industrin för sin utkomst och sysselsättning. Det visar sig att det är de tre nordligaste länen samt Värmlands, Kopparbergs och Gävleborgs län som ligger högst. Där återfinns 55% av den elkrävande industrin samtidigt som dessa sex län svarar för knappt 20% av befolkningen.

Tabell 1.4: Elanvändning i elkråvande industri 1984 samt arbetslöshet 1986

Bilaga I Elintensiv industri 24

Listan sammanfaller som synes väl med en lista över sysselsättningssvaga län med ensidigt näringsliv. De län som följer närmast pâ listan är Hallands och Örebro län, medan storstadsregionerna, Skåne och Smålandslänen som har hög sysselsättning och ett väl differentierat näringsliv har en liten andel av den elkrävande industrin.

SIND har tagit fram en lista över de tio kommuner som 1985 hade den största andelen av sin yrkesverksamma befolkning i elkraftsberoende verksamheter (tabell 4). Som synes är det i huvudsak frågan om enföretagsorter i Bergslagen och det är uppenbart att en lista på orter snarare än kommuner skulle ge än fler extrema exempel på elkraftsberoende.

Tabell 1.5: De tio kommunerna med störst andel yrkesverksamma i elkraftsberoende verksamheter, %

Den elintensiva industrin är överlag en utpräglad exportindustri. Enbart de fem typiska exportprodukterna från denna industri redovisade i tabell 5 stod 1986 för en fjärdedel av den totala varuexporten inom industrin.

Järnmalm 2,5 Massa HJ Papper

*l Exportvärde 1985

Tabell 1.6: Exportvärde i miljarder kr. 1986

Den elintensiva industrins betydelse för utrikesbalansen är dessutom större än dessa bruttosiffror för exporten utvisar, eftersom importinnehâllet i de ex-

porterade varorna är så lagt jämfört med övrig industri. Överslagskalkylen pekar

pa att importerade insatsvaror ingar med knappt 7% i massa och papper och med cirka 20% för järn och stal. För den totala exporten ligger importinnehället sannolikt pa cirka 40°/o. Räknat pa detta sätt svarade massa och papper för cirka 18% och järn och stål för cirka 7% av den totala nettoexporten d.v.s. tillsammans för 25%. Under antagande att övrig export från elintensiv industri har ungefär genomsnittligt importinnehäll finner vi att den elintensiva industrin totalt inklusive ferrolegeringar och kemisk basindustri svarar för ungefär en tredjedel av nettoexporten definierad som bruttoexport minus en uppskattning av importinnehallet.

25 Bilaga 1 Elintensiv industri

3. ELANVÃNDNINGEN 1986

Inledning

avsnitt syftar till att ge en beskrivning av hur elen förbrukas idag samt Följande en kortfattad redovisning av den historiska utvecklingen.

Beträffande analyser av konkurrenssituation, marknader för företagens produkter, tillämpad strategi och samhörande prognoser av framtida elanvändning hänvisas till befintliga rapporter.

över den framtida elefterfrägan inom elintensiv industri skiljer sig Prognoser relativt beroende källa man studerar. Samtliga bedömare är mycket pä vilken ense om att det finns ett mycket starkt samband mellan ökad industriproduktion och ökad elanvändning. De flesta analyserna visar också att möjligheterna att minska den specifika elanvändningen är begränsade. Den punkt på vilken prognoserna skiljer sig är bedömningar av när och i vilken omfattning strukturomvandlingar kommer att ske i framtiden, vilken i sin tur beror av och skall vara konsistent med den elprisprognos man utgår ifran. Med de betydande svårigheter som är förknippade framför allt förutsättningarna (elpris/efterfrågan) för sadana analyser finner expertgruppen det ej meningsfullt att redovisa någon egen prognos.

3.1 Massa och pappersindustri

3.1.1 Elanvändning

Enligt senaste officiella statistik för 1986 var den totala elenergianvändningen (inklusive elpannekraft) följande:

SNI- 34111 + 34112 Massa- och pappersindustri 16 324 GWh.

Att ga närmare in på energiuppgifter för delbrancher inom massa- och pappersindustrin (34111 + 34112) baserade är inte meningsfullt da stor på SCB-statistik förekommer mellan delbranscherna; den totala elkonsumtionen för överlappnlng en fabrik som tillverkar flera produkter, vilka faller under olika delbranscher, registreras enbart på en delbransch.

Förutom SCBs officiella statstik finns välunderbyggd energistatstik i rapporten i :nassa- och pappersindusstrin 1984 som upprättats av Energianvändning Svenska Cellulosa- och Pappersbruksfiâreningen (SCPF). Elenergianvändningen i massa- och pappersindustrin 1984 var enligt denna statstistik 16,0 TWh inklusive 1,1 TWh för elångpannor. SCB redovisar för 1984 15 829 GWh. Det kan konstateras av överensstämmelsen mellan de bada statistiska uppgifterna är relativt god.

Bilaga 1 Elintensiv industri 26

3.1.2 Elanvändningen 1970 - 1986

Följande utveckling av elanvändningen gäller för de senaste 15 - 20 åren. Trenden mot ökad elanvändning beror på en rad faktorer som struktutomvandlingar, konjunktursvängningar och därmed kapacitetsutnyttjande m.m. Under i stort sett hela tiden har den specifika och totala elanvändningen ökat. Den övergripande förklaringen till ökningen är den tillämpade strategin som inneburit ökad satsning på vedsnála men elkrävande mekaniska massaprocesser. Ytterligare bidragande faktorer är miljövärdsåtgärder, ökad mekanisk automation samt ökad pappersproduktion. Med kännedom om dagens investeringar kommei trenden att vara densamma pa kort sikt (5 är).

Elanvändning per år (TWh) 1970 -75 -80 -81 -82 -83 -84 -85 -86 -8

SNI 34111 + 34112 9,9 11,6 13,3 13,5 12,8 16 14,2 15,8 16,2 16,3 Massa och pappersindustri

*) anm. Värdet för 1987 är ett rullande 12 månadersvärde, som avser juni 1986 t.0. maj 1987.

3.1.3 Elanvändningen fördelad pâ processer

Fördelningen pa typprocesser var 1984 följande (fördelningen 1986 kan antas vara i stort sett likartad).

1984 1986 (uppsk.)

Pumpar,

Tabell 3.1.1: Elenerigins fördelning inom massa och papper 1984, 1986

Den övervägande delen av elanvändningen gär till pumpar, omrörare och fläktar med tyngdpunkt på pumpar. )et kan noteras att utnyttjandet av elpannekraft är 1984 var extremt (se vidare avsnitt 5.4).

27 Bilaga 1 Elintensiv industri

Massa- och pappersindustrins elkonsumtion är starkt knuten till produktionsprocessen och beror därmed i hög grad på producerande mängder :massa och papper och på produktionsinriktning.

Vid massaframställning är det stor skillnad i elåtgång mellan kemisk och mekanisk massa. För den senare sker fiberfriläggningen på mekanisk väg, vilket förbrukar mycket elenergi. Enbart defibreringen förbrukar 1.000-2.300 kWh/ton beroende på kvalitet. Exempel på den senare kvaliteten är lnassaframställning vid tidningspapperstillverkning, som till 90-95% består av mekanisk massa. Genom värmeåtervinning i defibreringsprocessen kan pappersframställningen bli så gott som självförsörjande på värme för torkningen. Värme är dock indirekt framställd med el.

För den kemiska massan, Lex. blekt sulfatmassa frigörs fibrerna ur veden på kemisk väg med hjälp av värme och kemikalier. Vedutbytet är cirka 50°/o, det åtgår dubbelt så mycket ved per ton massa jämfört med mekanisk lnassaframställning. Från de utlösta vedsubstanserna tillsammans med fallande bark kan praktiskt taget hela den kemiska processens energibehov tillgodoses i form av värme dels för själva processen, dels för mottryckskraftproduktion för att täcka större delen av processens elbehov.

Det råder alltså klart skilda förutsättningar för den kemiska och den mekaniska processen beträffande utnyttjandet av tillgänglig råvara och behov av elenergi.

?öljande figur illustrerar detta genom att redovisa elanvändningens fördelning vid produktion av kemisk massa respektive mekanisk massa (TMP).

Elförbrukning kWh/ton massa ll

2000 Övr. maskiner 11 %

Pumpar 9 %

1000 80 % Raffinerlng

Övr. maskiner 33 %

Fläktar 13 % 500_

Pumpar 54 % O Blekt sulfatmassa, TM P-massa avsalu (pumpmassa)

T-igur 3.1.2: Elanvändningens fördelning vid kemisk resp. mekanisk massatillverkning

1 Elintensiv industri 28 Bilaga

till figuren är hämtade från tvâ anläggningar som kan anses vara Uppgifterna relativt branschtypiska och avser att ge en jämförelse av elinsatsen vid kemisk respektive mekanisk framställning av massa. I posten övrigt ingår huvudsakligen drift av maskiner samt ocksa en mindre elanvändning för kontor, verkstäder, belysning och rökgasrening i elektrofilter.

Det bör framhållas att massatyperna används för olika ändamål vid tillverkning av papper. l detta exempel är sulfatmassan för avsalu i torkad form, medan TMP-massan är en pumpbar suspension, varav t.ex. tidningspapper kan tillverkas i en vidstaende pappersmaskin.

Förutom i de mekaniska massaprocesserna är elenergibehovet beaktansvärt för malning av de kemiska massorna för att utveckla fibrernas styrkeegenskaper för olika papperskvaliteter. För tillverkning av blekt sulfatmassa används bl.a. blekkemikalier. Framställning av dessa är i sin tur också mycket elkrävande. inom redovisningen för kemisk innebär Denna elanvändning, som faller industri, cirka 230-350 kWh/ton massa omräknat till specifika tal.

Det finns en strategisk fraga som är intimt förknippad med elanvändningen inom massa- och pappersindustrin. Den hängder samman med att vedråvaran är bade en fiber- och energirávara. Ytterligheterna vid tillverkning inom massaoch pappersindustrin kan beskrivas som att man antingen utnyttjar vedens fibrer i den utsträckning som behövs för produkten och använder resterande mängd för energiförsörjning eller så maximerar man utnyttjandet av veden som fiberråvara. Denna strategi maste givetvis underordnas marknadens krav.

3.1.4 Elanvändningen fördelad på produkter och processer

Fördelningen av elanvändning pa nagra stora massa- och pappersprodukter (delbranscher) 1986 har nedan uppskattats. Uppskattningarna bygger på SCPF:s statistik över branschens produktion 1986, samt pa specifik elanvändning, och (betr. SCPFES utredning om energianvändningen 1984 papper) massamix, enligt och prognos för 1990. (Detaljerad statistik för de sistnämnda faktorerna finns ej att tillgå för 1986).

Det statistiska underlaget möjliggör inte en fullständig fördelning av elanvändoch produkter samtidigt. En bedömd fördelning ningen på olika enhetsprocesser på vissa stora delbranscher 1986 framgar nedan.

29 Bilaga 1 Elintensiv industri

Blekt Fin - Kraft- Tidnings- Kraftkartong sulfat, papper papper liner o.a. kartong avsalu

Raffinering, - 2.420 90 430 490 malning Dumpning, omrörare, fläktar 1 .ä80 1 . 190 950 530 1 .220

Övriga motordrifter, belysning m.m. 360 180 200 230 300

Summa 1.840 3.790 & 1.190 2.010

Tabell 3.1.3: Elenergianvändningen uppdelad pa delbranscher och produkter (GWh)

3.2 Sågverk och skivindustri

3.2.1 Elanvändning

Enligt senaste tillgängliga officiella statistik för 1985 var den totala elanvändningen följande. SNI 331111 sågverk 1 061 GWh SNI 33119 + 34113 Skivindustri 591 GWh

3.2.2 Elanvändningen 1970 - 1985

Sâgverkens konkurrenskraft har varit svag under ett antal ar men efterfrågan pâ elkraft visar ända en trendmässig ökning enlig nedanstående.

Elanvändning per år (TWh) 1970 -75 -80 -81 -82 -83 -84 -85

SNI 331111 Sågverk 0,6 0,7 0,8 0,8 0,8 0,9 1,0 1,1

Skivindustrin omfattar annan trämaterialindustri, SNI 33119, där spânskive- och plywoodindustrin är de dominerande delarna sett till elenergianvändningen, samt träfiberplatt- och wallboardindustrin, SNI 34113.

Skivinudustrin har under senaste åren utvecklats negativt med ett flertal nedläggningar. Nedanstående tabell speglar den historiska utvecklingen.

Elanvändning per år (TWh) 1970 -75 -80 -81 -82 -83 -84 -85

SNI 331l9+34l13 0,6 0,6 0,6 0,8 0,5 0,5 0,6 0,6

Skivindustri

Bilaga 1 Elintensiv industri 30

3.2.3 Elanvändningen fördelad för processer

Skivindustri

Spånskivetillverkning och boardtillverkning sker på principiellt helt olikartade sätt. Spånskivor limmas ihop av spån i torrt tillstånd medan board (i liket med pappersmassa) formas i vått tillstånd där träråvarans eget innehåll av lignin binder ihop skivorna. Ur elanvändningssynpunkt är dock användningen likartad då den till avgörade del åtgår för motordrifter av olika slag.

Nedanstående fördelning härrör sig från en verklig spånskiveindustri.

Tabell 3.2.1: Elenergins fördelning i en spånskiveindustri

Vid en noggrann genomgång av ovanstående poster finner man att de (förutom några aeroteunprar) avser motordrifter av olika slag vilka kan anses vara direkt produktionsrelaterande. Enligt tidigare uppskattningar av ÅF utgör cirka 15 GWh el till lokalvärme i branschen. Inom boardindustrin åtgår cirka 100 GWh för rnalning vilket skulle ge en fördelning av elanvändningen på olika processer inom hela branschen enligt nedan:

Malning 100 GWh Pumpar, fläktar och 446 övr motordrifter Belysning 30 Elvärme 15 Summaw- S91 ÖWH_

Tabell 3.2.2: Elenergins fördelning för skivbranschen

Av sågverkens totala elanvändning på cirka 1000 GWh är cirka 20 GWh att hänföra til direktverkande el. Ett exempel på elanvändningens fördelning i ett sågverk kan se ut på följande sätt.

Tabell 3.2.3: Elenergins fördelning i ett sågverk (Källa ÅF)

31 Bilaga 1 Elintensiv industri

l branschen har ett antal värmepumpar installerats i virkestorkar. Den avgjort största använder cirka 25 GWh el och en bedömning för hela branschen är att det åtgår cirka 30 GWh totalt. En skattning av elanvändningen fördelad pâ olika processer skulle därmed bli följande:

Pumpar fläktar 901 övriga motordrifter

Belysning 110

Direktverkande el och SU värmepumpar Summa l-.ñåf GWh

Tabell 3.2.4: Elenergins fördelning för sagverksbranschen

3.3 Järn och stålverk

i 3.3.1 Elanvändning

i

i Enligt senast tillgängliga statstik för 1986 var den totala föl-

elanvändningen jande: l

i 37101 Järn och stalverk lt.325 GWh

i

3.3.2 Elanvändningen 1970 - 1986

Järn- och stalverkens elanvändning är i hög grad produktionsrelaterad. Den specifika elanvändningens beroende av andelen elektrostâl och kapacitetsi utnyttjande framgår av figur nedan. Bilden visar tydligt att lagt kapacitetsi utnyttjande ger hög specifik elanvändning samt att olika atgärder, som vidtagits * vid järnverken, har medfört att den specifika elanvändningen är 1984 ligger på samma nivå som år 1970, trots att andelen elektrostâl har ökat kraftigt. Exempel pâ atgärder är nedläggning av äldre anläggningar, effektivare utnyttjande av befintliga anläggningar samt införande av energisnål utrustning. Dessa ätl gärder har medfört en mer än 20% effektivare vid stalverken elanvändning i under den aktuella perioden.

Ökningen av elanvändningen relativt andra branscher är resultat av branschens ökade andel till elektrobaserad skrotsmältning samt ökad manufaktureringsgrad.

Bilaga 1 Elintensiv industri

140 - - - - - - Andel eiktrostâl :annu-niin: un? Kapacitetsutnyttjande 130_ 120- 110- 100- 90- 80- 70- 60-

T

År

Figur 3.3.1: Den specifika elanvändningen, andelen elektrostâi av total râstâlsproduktion samt kapacitetsutnyttjande vid stâlverken 1970 - 1984. Index 1970 = 100 Nedanstående tabell redovisar elefterfragan inom järn- och stâlindustrin de senaste 15 - 20 aren. Elanvändning per är (TWh) 1970 -75 -80 -81 -82 -83 -84 -85 -86 -87 SNI 37101 4,0 4,3 3,9 3,8 3,8 3,8 4,1 4,1 4,3 4,3 Järn- och stâlverk * Anm Värdet för 1987 är ett rullande 12 mánadersvärde, som avser juni 1986 t.o.m. maj 1987.

33 Bilaga I Elintensiv industri

3.2.3 Elanvändningen i dag fördelad pa processer och typprodukter

Järn- och stâlverkens elanvändning är starkt produktionsrelaterad. Även om hela branschen betraktas som elintensiv, finns variationer. l de malmbaserade verken ligger tyngdpunkten av elanvändningen på snotorkraft och belysning, medan skrotsunältning är den mest betydande elanvändaren i de skrotbaserade stålverken.

Nedan presenteras elenergianvändningen 1986 för olika delbranscher. Uppgifterna i tabellen år baserade på preliminär statstik från Jernkontoret. Avvikande klassificering av verksamheter enedför att överensstämmelsen med SCBs statistik inte är fullständig.

Elenergi- Rastålsanvändning produktion GWh Mt

M31ññiááeiåâêiiáñâélâêEEE/EEE "E36""""""§{§"““""""_

Skrotbaserade handelsstâlverk 1 135 1,0 Skrothaserade specialstâlverk 2 1145 l ,2

Tabell 3.3: Elanvändning inom järn och stål fördelat pâ produkter

Ovan angivna uppgifter är bruttoelanvändningar. Stâlverket i Lulea är integrerat med kraftvärmeverket och med processgaser frán koksverk, masugnar och stalverk produceras cirka 400 GWh elenergi per är, vilket innebär att nettoelanvändningen för verksamheten blir lag, cirka 501 GWh.

Det statistiska underlaget möjliggör inte en fullständig fördelning av elanvändningen pâ olika enhetsprocesser. Fördelningen 1986 framgår av nedanstående tabell där el till belysning mycket grovt är skattad till lt % av total användning.

fläktar och övrig motordrift Ångalstring, lokalvärme 40 “"""'"°"'""

gummi?” ZEETbm/h

Tabell 3.3.2: Elanvändning fördelat på processer inom järn och stal

Bilaga l Elintensiv industri 34

l tabellen nedan redovisas elanvändningen för de olika delbranscherna (produkterna) fördelade på delprocesser.

värmebehandling

Valsverksdrift, korn- 795 535 880 pressorer, pumpar, fläktar och övrig :notordrift

Ångproduktion - - 4D

Summa 910 1 135 2 145 GWh

Tabell 3.3.3: Elanvändning fördelat på bade produkter och processer inom järn och stål

Vid de malmbaserade verken är kol det dominerande energislaget. Elenergianvändningen utgörs till 94% av el till etc. En förhållandevis unotordrift, belysning liten del används för värmning och värmebehandling. i de skrotbaserade verken är elandelen vanligen mellan 40 och 60% av totala energianvändningen.

3.4 Icke gärnmetallverk

3.4.1 Elanvändning

Enligt senaste officiella statistik för 1986 var den totala energianvändningen följande:

SNI 372 Icke-järnrnetall 2.300 Gwhl)

1) Avrundat värde exklusive SNI 37204, gjuterier för icke-järnmetall som förbrukade 93 GWh (1984).

Pa samma sätt som för flera av de övriga branscherna har det inte bedömts meningsfullt att närmare redovisa olika delbranschers elenergiuppgifter. Uppgifter om olika delbranschers ungefärliga del av den totala redovisas användning längre fram i texten där så är nödvändigt.

35 Bilaga 1 Elintensiv industri

3.4.2 Elanvändningen 1970 - 1986

Branschen domineras av tvâ primärmetallföretag som svarar för över 80% av den totala elanvändningen. Den största delen av elenergianvändningen, cirka 60%, (l,44 TWh 1986) atgar till aluminiumframställning, s.k. prirnäraluuniniuun.

Nedanstående tabell redovisar den historiska utvecklingen av elefterfrågan inom icke järnmetallverk och beskriver naturligtvis indirekt primärmetallframställningens efterfrågan.

Elanvändning per ar (TWh) 1970 -75 -80 -81 -82 -83 -84 -85 -86 -87* SNI 372 lckejärnmetallverk 1,8 2,1 2,2 2,2 2,7. 2,3 2,4 2,4 2,3 2,2

*) anm. värdet för 1987 är ett rullande 12 manadersvärde som avser juni 86 t.o.m. maj 87.

3.4.3 Elanvändning idag fördelad pä processer och typprodukter

Branschen icke-järnmetallverk består av följande delbranscher:

- av metaller ur malm Framställning (primärmetaller) - av metaller ur skrot Framställning (omsmältning) - för Valsverk, dragerier o.dyl. icke-järnmetall.

Med det statistiska underlag som finns tillgängligt från de två primärmetallföretagen är en uppdelning enligt följande lämplig avseende 1986.

Tabell 3.4.1: Elanvändning för olika produkter inom icke-järnmetallverk

Elanvändningen för framställning av primäralunninium, 1 440 GWh, kommer enligt prognoserna att bli nagot högre i framtiden, cirka l 680 GWh vid normal produktion. Det statistiska underlaget möjliggör inte en fullständig fördelning av elanvändningen pa olika enhetsprocesser. En uppskattad fördelning för 1986 framgår i nedanstående tabell.

Tabell 3.4.2: Elanvändningen fördelat pa processer inom icke-järnmetallverk

Bilaga i Elintensiv industri 36 l tabellen nedan redovisas elanvändningen (GWh) för de olika delbranscherna (produkterna) fördelade på delprocesser.

Elsmåltning Värmning/ 15 80 80 värrnebehandlning lndunstning, torkning, 65 destillation Tryckluftanläggningar, I) 1) 30 kompressorer Pumpar, fläktar 90 160 110 övrig motordrift Ångproduktion/ - - 10 uggvärmning Summa 1 440 320 S40

1) Ingår i övriga motordrifter. Tabell 3.4.3: Elanvändning fördelat pâ processer och produkter inom icke-järnmetallverk Gränsen mellan branscherna icke-järnmetaller och Verkstadsindustri är något oklar. i vissa tidigare bedömningar har troligen unotordrifter underskattats. Anledningen till detta torde vara att koppar- och blyverkens hela elanvändning betraktats som elsmältning trots att elanvändningen för smältning endast utgör cirka 40% av totala användningen.

3.5 Ferrolegeringsverk

3.5.1 Elanvändning Enligt senaste officiella statistik för 1986 var den totala elenergianvändningen följande: SNI 371 Ferrolegeringar 935 GWh

37 Bilaga 1 Elintensiv industri

3.5.2 Elanvändningen 1970 - 1986

Idag finns två ferrolegeringsverk i landet - ett som är nyetablerat beläget i l Trollhättan vid Malmö, det andra i Vargön. upphörde ferrokrornproduktionen årsskiftet 1986/87. Användningen 1987 enligt nedan är den antagna nivån efter denna förändring.

Elanvändning per är (TWh) 1970 -75 -80 -81 -82 -83 -84 -85 -86 -87 SNl371 Ferrolegerings- 1,3 1,3 1,0 1,0 0,8 0,9 1,0 1,1 0,9 0,9* verk 4(- Vid full produktion vid det nyetablerade verket uppgår den ärliga elanvändningen för hela ferrolegeringsbranschen till drygt 1,1 TWh.

3.5.3 Elanvändningen fördelad pa processer

vid ferrolegeringsverken är näst intill 100% processel till den Elanvändningen elektrotermiska processen och är ej möjlig att ersätta med andra energislag.

För branschen kan följande uppdelning av elenergianvändningen 1986 göras.

5 Belysning Smältning 870 fläktar och övriga motordrifter 60 Pumpar, §GEññå"°“"""”"""°'°"'""'°"" 7fñ§“CmNh

Tabell 3.5.1: Elanvändningen fördelad pa processer för ferrolegeringsverken

3.6 Kemisk basindustri

3.6.1 Elanvändning

Enligt senaste officiella statistik 1986 var den totala energianvändning följande:

SNI-351 Kemisk basindustri 4 933 GWh

3.6.2 Elanvändningen 1970 - 1986

Kemisk basindustri består av ett flertal företag och är dessutom mycket vissa industrier har mycket elintensiva processer. Det är således heterogen, att särskilja orsakerna till varierande elanvändning under de komplicerat senaste 15-20 åren enligt nedan:

Elanvändning per ar (TWh)

1970 -75 -80 -Bl -82 -83 -84 -85 -86 _97*)

5NI-351 Kemisk basindustri 4,2 4,7 4,3 4,1 4,0 4,6 4,8 4,9 4,9 5,0

*) Prognos

Bilaga 1 Elintensiv industri 38

Kemibranschen har mycket stora inbördes variationer mellan delbranscherna. Nedanstående figur redovisar specifika elanvändningen per krona förädlingsvärde för olika delbranscher vilken ger vid handen att den kemiska basindustrin minskat sin specifika Det är ocksa så att den kemiska basindustelanvändning. rin är en stagnerande bransch i jämförelse med den övriga kemiindustrin och minskar i betydelse för efterfrågan av el i relation till de expansiva delbranscherna som tillhör icke elintensiv industri.

En studie av specifika här definierad som elanvändningens (spec. elanvändning elanvändning per produktionsvolyrnindex) utveckling under perioden 1970-1985 i den kemiska basindustrin definierad som SNI 351 visar en vikande trend.

Spec. elanvändningen har under tiden 1970-1982 :ninskat med i genomsnitt cirka 1.9°/o/år. Elanvändnigen är utpräglat processanknuten (över 99%) och domineras av elektrokerniska processer som klor/alkali-, kisel- och karbidtillklorat-, verkning.

Det finns flera faktorer som kan förklara den minskande trenden i branschens specifika elanvändning. I första hand torde följande kunna tillmätas större vikt:

a) strukturförskjutning inom bransch 351

b) elrationalisering

c) elbesparing

Någon detaljstudie har inte gjorts av hur stor vikt som kan tillmätas var och en av dessa förklaringsfaktorer för den sjunkande trenden hos den specifika elanvändningen.

De senaste tre åren har dock noterats en uppgång av den specifika elanvändningen. Någon analys av detta har ej gjorts.

39 Bilaga 1 Elintensiv industri

3.6.3 Elanvändningen fördelad på processer och typprodukter

Som framgår av i avsnitt 3.6.2 har elanvändningen stabiliserats på en nivå kring 5 TWh. Dessa siffror döljer betydande variationer för de olika produkterna även inom kemisk basindustri. Således finns tillverkningar inom t.ex. organisk kemisk industri, där elkostnaden underskrider 2% av saluvärdet, medan vissa produkter som klorater har en elkostnad som överstiger 35% av detta värde. Nedan presenteras de väsentligaste produkterna genom en fördelning av elenergianvändningen ar 1986.

Tabell 3.6.1: Elanvändningen för olika produkter inom kemisk basindustri

l nedan åter-givna tabell har elanvändningen uppdelats schablonmässigt över processgränserna för att kunna jämföras med motsvarande enhetsprocesser i andra elintensiva branscher.

Tabellen representerar ett medelvärde för den kemiska industrin. Den äger därmed inte tillämpning pa var och en av de sinsemellan starkt skiljaktiga delbranscherna (tillverkningarna) i tabellen 3.6.1.

Tryckluftanläggningar kompressorer inkl. kylanläggningar som kyler gaser 900

Tabell 3.6.2: Uppskattad sammanslagen elanvändning för olika processer inom kemisk basindustri

Bilaga 1 Elintensiv industri 40

3.7 Gruvindustri

3.7.1 Elanvändning

Elanvändningen enligt senaste tillgängliga statistik 1986 uppgår till SNI 2 Gruvindustri 2.467 GWh. Två företag är helt dominerande inom svensk gruvindustri, LKAB inom järnmalmshanteringen och Boliden Mineral AB för övriga malmer. Elenergianvändningen inom järnmalmsrörelsen (cirka L,6 TWh) (i första hand i Kiruna och Malmberget) står för drygt 60% av all elanvändning i branschen. Det andra stora företaget i branschen är Boliden Mineral med ett 15-tal gruvor och en elanvändning på 0.7-0.8 TWh. Inom SsABzs gruvdivision uppgår elanvändningen till 0.2 TWh/âr.

3.7.2 Elanvändningen 1970 - 1986

Elâezäüénins.blsmrâskiâât! Den totala efterfrågan av elkraft inom gruvindustrin har under de senaste aren varit relativt konstant. Produktionen har dock trendmässigt gått ned de senaste aren. Den specifica elanvändningen har således ökat kraftigt. Nedanstående tabell redovisar utvecklingen de senaste 15-20 aren Elanvåndning per år (TWh) 1970 -75 -80 -81 -82 -33 -84 -85 -86 -87* SNI 2 Gruvindustrin 1,6 2,3 2,1 2,0 1,9 2,0 2,1 2,4 2,5 2,5 *) anm. värdet för 1987 är ett rullande 12 manadersvärde som avser

juni 86 t.0.m. maj l87.

3.7.3 Elanvändningen fördelat pa processer Elanvändningen inom svensk gruvindustri är mycket starkt knuten till brytningen av mineral, samt sönderdelningen av denna. Detta innebär att drygt 90% av elanvändningen är direkt produktionsrelaterad och används för drift av kvarnar, pumpar, fläktar och processmaskineri.

41 Bilaga 1 Elintensiv industri

Underlag för elanvändningens fördelning på olika delprocesser finns idag endast att tillgå för 1983, vilket redovisas nedan.

Malning 20 % Torkning 1 °/o Pumpar och 17 % fläktar Tryckluft 5 % Belysning 5 % Övrig motor-

Tabell 3.7.1: Elanvändningens fördelning 1983 inom gruvindustrin

År 19814 användes inom järnmalmsverken cirka 175 GWh el till elpannor, d.v.s. en höjning från 2% till cirka 8% av total elanvändning.

I brist på säkerställd statistik för gruvindustrin mäste en bedömning av fördelningen för 1986 göras utifrân 1983 års värden.

Följande atgärder kan anses vara huvudorsaken till ökningen av den specifika elanvändningen.

- högre förädlingsgrad (Lex. ökad malning) - ökad uppfodringshöjd (för berg och vatten) - från dieseldrift till eldrift övergång pa gruvmaskiner ökad gruvventilation p.g.a. skärpta miljökrav.

Effekterna av ovanstående torde slå igenom på alla delprocesserna enligt tabell 3.7.1 varför följande bedömning av elanvåndningen kan göras. (Elpanneanvändningen antas vara konstant relativt 1984):

fläktar Tryckluft 110 Belysning 110 Övrig vnotordrift 1 202 Elpannor 175 “

summa 2 457 GWh

Tabell 3.7.2: Elanvändningens fördelning 1986 inom gruvindustrin

Bilaga 1 Elintensiv industri

C

mczz

5x_ MF

mczz

3;..

538.. §29

mamzaza

mczz» _ucånmn

H

33:50

øma

muåäaa

maxsosø

uvmmäzmnoøn mmrâzên

MFUZZON amwnåmso: _sacaunamao.

ZO4OZOD=u4mD

:Elan

mmn

m.. m.. m..

oo...

mCZZb.

Bonoaal?

_umonmmmmx

.w

oo:

wâcncxaaa

m

Acåmzmvownv

a»

4:1... OOI 4:1... 4:1..

mrnammmcxêzo

:ME:

Ucåum..

nouramnn.

m..

ammo..

_

ânåmamzmanwâa

ximaäooa.

momåønmmnmx

mmrâzåm

G3 en:

MCNPZZOE

5040202244.

unonmmmmx

HDZMUCKUDN

:M52

på)

m..

OOI

U

miwamamønmåâo..

?En Zmmøm

mzruñ:

ä

w

u? ä äs

+

vunna..

å:

Bon_ H -

oo:

Sto

mncmax

SN

Maccan...

u mm

MFZ.>.U7=7Ö

mzrdb:

+

_xmaäxåmnmmnmx

mr???

S

uid

+

N.

m2_

“Nm Cm S 2.: una: nå.

.w

WEB

D550..

ma.-

_oxm

mzrwä

ansats.:

E.:

mzrud

amznaâwur

10:65.31

mzruä _Amåäx

cmumaacunw.

43 Bilaga 1 Elintensiv industri 3.8 Sammanfattning av elanvändningen fördelad pa processer I efterföljande tabell redovisas elanvändningen fördelad pa olika processer för de studerade branscherna inom elintensiv industri sammantaget:

VÄRMEPUMPAR ÖVRIGT 0 , 2 l % SUMMA 32 , 9 TWh 100 %

Tabell 3.8.1: Elanvändningen för hela den elintensiva industrin fördelad pa processer. (1986)

anmmn: Elenergin till elpannor är till stor del avkopplingsbar.

Bilaga I Elintensiv industri 44

4. FÖRUTSÄTTNINGAR - HÖJDA ELPRISER

4.1 Elsituationen i nägra viktiga konkurrentländer

Bakgrund

För expertgruppens räkning har en utredning gjorts av elsituationen i nâgra konkurrentländer. Syftet med utredningen har varit att studera elpriset idag för den elintensiva industrin i dessa länder samt elprisutvecklingen dels pa kort sikt (5-10 år) dels pâ lang sikt (fram t.0.m. är 2010). Följande kapitel utgör ett referat från studien.

Följande konkurrentländer till den svenska elintensiva industrin har studerats i utredningen:

Finland USA 4 Norge Canada f Frankrike Japan Storbritannien Australien Västtyskland Venezuela

Studierna över USA, Japan, Australien och Venezuela har gjorts mera översiktligt. i

Upplêssoâqø_

Nyckelfrâgan i utredningen har varit att undersöka om de förväntade reala elprishöjningarna i Sverige även kan antas gälla relativt elprisnivan i konkurrentländerna. För att ge svar pa detta har följande analyserats:

0 Sveriges konkurrenssituation inom elintensiv industri

o konkurrentländernas nuvarande elproduktionssystem med avseende pa den teknik som används, kapacitet, fördelning mellan olika energislag etc

o konkurrentländernas planer för det framtida elproduktionssystemet

o det officiella elpriset idag för industrin i konkurrentländerna

o förekomsten av specialavtal mellan elproducenter och elintensiv industri med avsende pa bl a kontraktsperioder, differentiering av taxor, avkopplingsbara elleveranser, etc

o den framtida förändringen av elpriset för elintensiv industri i konkurrentländerna.

Svårigheten att fa tag i information om specialavtalen mellan elproducenter och den elintensiva industrin i flera av länderna (avtalen är ofta hemliga) har gjort att ett stort antal kanaler har används i utredningen för att samla in information. Arbetet har genomförts genom litteraturstudier och diskussioner med bl.a. myndigheter, branschorgan, elintensiv industri, konsulter och elproducenter i Sverige och i de utvalda konkurrentländerna samt genom samtal med handelskontor och tekniska attachéer i nagra av de utvalda länderna.

Begränsade uppdrag har även lagts pa de tekniska attachéerna i Frankrike, Storbritanien, Västtyskland, USA och Japan samt pa handelskontoren i Australien och Venezuela för att ta fram dessa länders nuvarande eltariffer för industrin och för att ta fram information om innehållet i eventuella specialavtal.

45 Bilaga 1 Elintensiv industri

Sveriges konkurrenssituation inom elintensi_v industri

Den svenska massa- och pappersindustrins totala export år 1986 var cirka SEK 33 miljarder. Massaindustrin exporterade år 1986 cirka 2.9 Mton massa, varav cirka 2.4 Mton gick till länder i Europa. De viktigaste konkurrrentländerna pa europamarknaden är Canada, USA, Finland, Portugal och Norge. Sveriges pappersexport år 1986 var cirka 5.6 Mton, varav tidningspapper svarade för cirka 1.5 Mton samt kraftliner och kartong för cirka 1 Mton vardera. Den övervägande delen av exporten gick till europeiska länder där konkurrensen i huvudsak kommer från Canada, USA, Finland och Norge.

Järn- och stålindustrin i Sverige exporterade år 1986 cirka 64% av det totalt producerade handelsfärdiga stålet, en ökning från cirka 34% är 1970. Exportvärdet var cirka SEK 13.8 miljarder. Bl.a. exporterades cirka 0.55 Mton specialstål (exkl. rör och ämnen) och cirka 1.5 Mton handelsstål (exkl. rör och ämnen). Den största delen av exporten gick till EG-länderna. De svåraste konkurrentländerna i Europa är Västtyskland, Frankrike, Italien, Spanien och Storbritanmen.

Den totala exporten av icke-järnmetaller är för närvarande cirka SEK 2 miljarder/år. Aluminium, koppar och bly är de icke-järnmetaller som är av störst betydelse i Sverige med avseende på elanvändningen. Sverige importerar för närvarande 50% av sitt årliga behov av aluminium och cirka 25% av kopparbehovet. Av den totala blyproduktionen exporterades dryg 50%. Exporten gick i huvudsak till EG-länderna. De svåraste konkurrentländerna inom dessa metaller är Canada, Norge och USA.

Av ferrolegeringsverkens totala produktion exporteras för närvarande 70-7596, framförallt till Västeuropa. Exportvärdet uppgick år 1986 till cirka MSEK 700. Konkurrensen kommer i huvudsak från Finland, Norge, Frankrike, Italien och Sovjet.

Det totala exportvärdet inom kemisk basindustri var år 1985 cirka SEK 10 miljarder. De mest elintensiva produkterna som framställs är klor, alkali, klorater, kisel och karbid. Exportvärdet av dessa produkter var cirka MSEK 450 år 1985. Klor och alkali är produkter med i huvudsak inhemsk produktion och konsumtion vilket gör att den internationella handeln är liten. År 1985 exporterade Sverige cirka 50 000 ton klorat, varav 80% gick till Västeuropa. De svåraste konkurrentländerna är Frankrike, DDR, Finland och Canada.

Av Sveriges produktion av kisel år 1985 på cirka 22 000 ton exporterades cirka 18 000 ton. Konkurrensen kommer för närvarande främst från Norge, Frankrike, Canada, Brasilien och Kina. Svårigheten att transportera kalciumkarbid gör att Sveriges export (cirka 20 000 ton år 1985) till största delen går till de skandinaviska länderna. Konkurrensen kommer från Norge, Västtyskland och Frankrike.

År 1986 exporterade svenska gruvindustrin cirka 17.1 Mton järnmalm, varav 11.5 Mton gick till EG-länderna. De svåraste konkurrentländerna är Brasilien, Canada, Australien och Liberia.

l tabellen nedan visas en sammanfattning av den svenska elintensiva industrins viktigaste exportmarknader och de svåraste konkurrentländerna på dessa marknader.

Bilaga 1 Elintensiv industri 46

Bransch Produkt Exportmarknader Konkurrentländer

Massa- och pappers- Massa Västtyskland, Italien Canada, USA, Finlan industri _ Frankrike, Storbritan., Portugal, Norge Tidnings- Västtyskland, Storbritan., Canada, Finland, Nor papper USA, Holland USA Kraftliner Storbritan., Västtyskland USA, Canada, Finlan Järn- och stal- Specialstal Västtyskland, USA, Stor- Västtyskland, Frankr industri britan., Italien, Frankrike Italien, Finland Handelsstal Västtyskland, Danmark, EG-länder Norge, Storbritan., Icke- järnme- Aluminium Import till Sverige Canada, Norge tallverk Koppar Import till Sverige Canada, Chile, USA, Zambia, Zaire Bly EG-länderna USA, Canada,

Ferroleg. Västtyskland, Frankrike, Finland, Norge, AustraJ Fran

Storbritan., Italien rike, Italien, Sovjet Kemisk basindustri Klorat Västeuropa, Asien Frankrike, DDR, Finl Kisel Västeuropa, Japan Norge, Frankrike, Cal da, Brasilien, Kina Karbid Skandinavien Norge, Västtyskland, Frankrike Gruvindustri Järnmalm Västtyskland, Belgien, Brasilien, Canada, Luxenburg, Frankrike, Australilen, Liberia Holland, Finland

Industrins elpriser

De undersökta ländernas elproduktionssystem skiljer sig betydligt ifran varandra med avseende pa storlek och användning av olika elproduktionstekniker. Kårn-, kol- och vattenkraft är dock de viktigaste teknikerna som används idag och som kommer att användas under de närmaste 15-25 aren i dessa länders elproduktion.

Samtliga undersökta länder utom Norge, Australien och Venezuela använder idag kärnkraftverk i elproduktionen. De länder som har kärnkraft planerar även en utbyggnad av kärnkraften under de närmaste 15-20 aren utom Finland som för närvarande har skjutit upp sina planer pa att bygga ett nytt kärnkraftverk. I USA var det ocksa länge sedan man byggde nagot kärnkraftverk och framtiden ter sig osäker. I Norge, Australien och Venezuela finns idag inga planer pa att bygga nagra kärnkraftverk.

Kol används som bränsle för en betydande del av elproduktionen i Storbritannien, Västtyskland, USA, Canada och Australien medan endast Venezuela och Japan för närvarande använder olja i nagon större utsträckning i elproduktionen. Japan avser dock att minska oljeandelen i elproduktionen betydligt i framtiden till förman för i huvudsak kärn- och kolkraft.

Vattenkraft star för merparten av elproduktionen i Norge och Canada och för en stor del av elproduktionen i Venezuela vilket avspeglas i elpriset i dessa länder. En betydande utbyggnad av vattenkraften är planerad i flera provinser i Canada.

47 Bilaga 1 Elintensiv industri

Det är självfallet svårt att ge en riktigt tillförlitlig bild av utvecklingen i konkurrentländerna framöver. Det kan dock konstateras att i de undersökta konkurrentländerna kommer inga drastiska förändringar att äga rum i elproduktionssystemen under perioden fram till år 2010 enligt de planer som för närvarande finns i varje land. Konkurrentländerna kommer att fortsätta att bygga ut kapaciteten för de elproduktionstekniker de i dag använder, d.v.s. i huvudsak kärn-, kol- och vattenkraft. Situationen i USA är dock osäker.

De officiella elpriserna i de flesta länderna baseras antingen på den långsiktiga marginalkostnaden för ny elproduktionskapacitet eller på den genomsnittliga produktionskostnaden. l större delen av Australien baseras dock elpriserna på historiska kostnader för eltillförseln. Då inga drastiska förändringar i vare sig den långsiktiga marginalkostnaden eller den genomsnittliga produktionskostnaden är att förvänta i något av de undersökta länderna under perioden fram till år 2010 kan med stor säkerhet antas att de officiella elpriserna inte kommer att genomgå några kraftiga förändringar under denna period. Undantag utgör Venezuela där elpriserna troligen kommer att höjas kraftigt (40%) dock från en mycket låg nivå.

Eltariffsystemen varierar mycket mellan de undersökta länderna. De flesta har infört tidsdifferentierade tariffer för industrin men skillnaden mellan dessa tariffsystem är stora. Länder med liten andel vattenkraft (t.ex. Frankrike, Västtyskland, etc.) har genomgående mer differentierade tariffer. Vissa länder har ingen tidsdifferentiering av energiavgiften under året (t.ex. Norge), andra både under året och över dygnet (t.ex. Japan). Flera länder har tidsdifferentiering av både energi- och effektavgiften (t.ex. Frankrike, Storbritannien, Västtyskland, USA, etc.).

Frankrike är det land som har de i särklass mest differentierade eltariffsystemet av de undersökta länderna. Företagen i Frankrike kan välja på flera alternativa tariffer som var och en har flera optioner beroende på elanvändningsprofilen. Både effekt- och energiavgiften har sedan 6-8 tidsdifferentieringar över dygnet och under året.

De officiella elpriserna i de undersökta länderna är i de flesta fall högre än motsvarande priser i Sverige. Enbart vissa delar av Canada och USA samt Venezuela har lägre elpriser. Den verkligt elintensiva industrin (ofta icke-järnmetallverk och viss kemisk basindustri) har genomgående lägre elpriser än vad de officiella tarifferna erbjuder. Oftast sker detta genom specialavtal mellan den elintensiva industrin och elproducenterna. Avtalen som löper på 5-10 år, ibland på 20-30 år eller längre, ger ofta mycket låga elpriser för de riktigt stora elintensiva industrierna. Innehållet i dessa avtal är i regel affärshemligheter mellan respektive leverantör och kund vilket gör det omöjligt att annat än i undantagsfall få kännedom om avtalens innehåll. Det bör påpekas att viss industri i Sverige (t.ex. aluminium, klorat etc.) också erhåller lägre elpris än övrig industri genom skattebefrielse, vidare är avkopplingsbara och avbrytbara elpannor skattebefriade.

I Norge finns många äldre kontrakt för aluminiumindustrin och andra smältverk som erbjuder ett elpris av 6-7 öre/kWh. Flera av dessa kontrakt gäller till omkring år 2000 till i stort sett oförändrad reell prisnivå. Nya kontrakt (de senaste kallas 1983 års kontrakt) baseras dock på den långsiItiga marginalkostnaden och elpriset blir då betydligt dyrare (för närvarande cirka 20 öre/kWh). De senaste kontrakten går ut år 1996.

Bilaga l Elintensiv industri 48

l Frankrike kan olika typer av rabatter erhållas från de officiella tarifferna om kunden är villig att göra vissa uppoffringar i elanvändningen. Mindre kunder har medellångtidskontrakt (3-6 år) och större kunder ( 100 MW) långtidskontrakt (9 år). Flera av de riktigt stora elintensiva företagen (ferrolegeringsverk, smältverk, vissa kemiska basindustrier) har erhållit mycket låga elpriser (12.5-l5 öre/kWh) genom att köpa inrsig i franska kärnkraftverk eller genom att förbinda sig att inte använda sina produktionsprocesser under höglasttid. Man byter i det senare fallet rörliga kostnader mot fasta. l det första fallet får företagen antingen investera i alternativ kapacitet eller ta temporära produktionsminskningar. Kontrakten är därmed förenade med vissa ekonomiska uppoffringar.

Alla industrier i Västtyskland som tar i anspråk en effekt av 100 kW eller mer har specialavtal med elleverantören. De elpriser som dessa avtal i genomsnitt erbjuder är emellertid mycket höga 50-60 öre/kWh) från svensk synpunkt. Många av de riktigt elintensiva industrierna (t.ex. vissa kemiska basindustier) har emellertid specialavtal som för närvarande erbjuder betydligt lägre elpriser (7-18 öre/kWh). De flesta av dessa avtal löper dock ut de närmaste åren och då kommer elpriserna troligtvis inte att understiga cirka 35 öre/kWh.

Stora elintensiva industrier i Storbritannien (t.ex. smältverk, vissa kemiska basindustrier) kan erhålla specialavtal som i bästa fall följer de tariffer som gäller mellan elleverantörerna och kraftföretagen. Elpriset sjunker därigenom för stora elintensiva industriella kunder från det officiella priset på cirka 36 öre/kWh till 26-28 öre/kWh.

Industrins egen elproduktion i Finland motsvarar cirka 75 av industrins totala elbehov. Detta sker dels genom mottrycksproduktion inom massa- och pappersindustrin, dels genom att industrin äger några kondenskraftverk. Priset för denna el bedöms ligga nagot öre under de officiella elpriserna för elintensiva kunder.

l Canada behandlas den elintensiva industrins speciella behov på samma sätt som för övrig industri. Då industriföretag uppvisar speciella behov (tekniska och ekonomiska), är elbolagen generellt flexibla på grund av låga marginalkostnader. Eventuella bidrag är ofta finansierade av provinsen eller den federala regeringen som del av generella industripaket. Företagen har möjlighet att få olika typer av rabatter beroende på bl.a. elanvändningsprofilen eller den utrustning (transformatorer, ställverk, etc.) företagen har. Likaledes kan företag med låga alternativkostnader förhandla sig till gynsamma kontrakt.

l Frankrike har Electricité de France och franska staten kommit överens om att elpriset t.o.m. år 1988 skall minska något. En förlängning av detta avtal för fem år till diskuteras för närvarande. Genom en överenskommelse mellan kol- och elindustrin i Storbritanien får den elintensiva industrin (25 GWh/år) en elprissänkning med cirka 7% under fem år från och med oktober 1986. Detta gynnar i synnerhet den kemiska industrin samt järn- och stålindustrin. I Västtyskland däremot, beräknas installationen av avsvavlingsanläggningar på existerande kolkondensverk höja elpriset med cirka 3.5 öre/kWh till år 1989.

l USA är elpriserna svåra att överblicka på grund av invecklade ägandeförhållanden, diversifierad elproduktion och många regioner. Elproduktionen omfattar vattenkraft, oljekondens, kärnkraft, naturgas och olika slags mottryckskraft. Eltarifferna är komplexa och elbolagen arbetar även med elbesparande åtgärder. Elpriserna för en mindre industrikund (1 MW/115 GWh/år) varierar mellan 3,5-9,0 c/kWh (23-59 öre/kWh) och för en större förbrukare (100 MW/700 GWh) mellan 2,8-7,0 c/kWh (18-46 öre/kWh).

I 49 Bilaga 1 Elintensiv industri

Elproduktionen i Japan baseras främst på termisk kraft (kol och gas) samt kärnkraft och vattenkraft. Elproduktionskapaciteten beräknas att byggas ut kraftigt

under de närmast 15 aren. Elpriserna i Japan är relativt höga 17,9-23,6 yen/kWh

motsvarande 80-106 öre/kWh för en industrikund (1 MW/1,5 GWh). Inga uppgifter finns om specialavtal.

l Australien äger i huvudsak statliga bolag produktions- och distributionsanläggningarna. Elproduktionen sker främst med kol samt även med gas och vattenkraft. med främst kol kommer att utökas kraftigt de Produktionskapaciteten närmaste 15 aren. Eltarifferna är differentierade med relativt höga elpriser varierar mellan 4,2 till 6,8 c/kWh, 19-30 öre/kWh för större dagtid. Elpriserna förbrukare (100 MW/800 GWh/är). Beträffande specialavtal till extremt elintensiv industri är alla delstater mycket förtegna.

l Venezuela sker elproduktionen med cirka 40% vattenkraft och 60% termisk kraft (gas och olja). Venezuelas stora olje- och gastillgángar samt stor andel vattenkraft har givit konsumenterna laga elpriser. Elpriserna varierar mellan 0,17-0,42 VEB/kWh motsvarande cirka 3,4-8,3 öre/kWh. Elbolagen i Venezuela kräver dock kraftiga prisökningar för att kunna överleva. Det är också på förslag att öka elpriserna relativt kraftigt procentuellt sett.

Tabellen nedan visar de officiella elpriserna (inkl fasta avgifter) för ar 1987 för industrin i Sverige och de undersökta länderna och de elpriser som specialavtal mellan de stora elintensiva industrier och elproducenter för närvarande erbjuder samt en prognos för dessa elprisers reala utveckling under de närmaste 5-10 åren (under förutsättning att bränslepriserna inte ökar realt med mer än 1-2°/o). Priserna är inkl. elskatt men utan omsättnings- eller mervärdeskatt (öre/kWh).

Länderna sist i tabellen har studerats mera översiktligt och därför anges inget om specialavtal.

1MW 10MW l00MW Real Special Real 1.5 GWh 50 GWh 800 GWh utv. avtal utv.

29 24 16 kraftigt ökande 14-16 kraftigt ökande Sverige Finland 45 34 20 oförändrad 17-19 oförändrad 46 27 22 oförändrad 6-20 ökande Norge Frankrike 47-63 30-36 24-32 minskande 13-17 minskande Storbritan. 55 39 36 oförändrad 26-28 oförändrad 50-60 - oförändrad 7-35 kraftigt ökande Västtyskland 27-46 11-24 11-24 oförändrad - Canada - 18-46 oförändrad - USA 23-59 80-106 - - oförändrad - Japan

Bilaga 1 Elintensiv industri 50

Elpriserna som erbjuds i specialavtalen är ofta grundade på att företagen gör någon sorts uppoffring, t.ex. en investering i processutrustning som snabbt gar att koppla bort, en investering i ett kraftverk, stängning av vissa processer under höglasttid, etc. En jämförelse av elpriserna i de olika länderna (enligt tabellen ovan) ger därför inte en helt sann bild om man inte också beaktar företagens elanvändningsprofil, övrig kostnadsprofil etc samt kostnadsläget i övrigt i varje land.

Enligt tabellen ovan kommer de officiella elpriserna för industrin att öka kraftigt realt sett i Sverige under kärnkraftavvecklingen medan elpriserna i de andra länderna med något undantag kommer att vara realt konstanta eller minskande

under förutsättning att bränslepriserna (ibuvudsak kol och olja) inte ökar realt

med mer än 1-2 % under samma period. Aven pa längre sikt bedöms det officiella elpriset i de flesta länder inte öka realt såvida inte länderna använder en stor andel bränslen i elproduktionen vars pris kan komma att öka realt. Undantag utgör här Venezuela där en höjning med 40% är aktuell vilket dock bara skulle ge 2-3 öre/kWh högre pris. l Canada bedöms ocksa att elpriserna langsiktigt kommer att stiga med cirka 1% per âr. Det bör även nämnas att elpriserna i Sverige varit realt oförändrade en längre tid.

Elpriset i Sverige för den elintensiva industrin är idag lagt jämfört med de flesta andra ländernas officiella elpriser, men specialavtalen i flera av dessa länder erbjuder ofta ett lägre elpris än i Sverige. När de äldre avtalen gär ut i Norge (omkring är 2000) och Västtyskland (om nâgra är) kommer emellertid elpriset i de nya avtalen att bli betydligt högre än idag. Specialavtalens elpris i de andra länderna bedöms inte öka realt vare sig under de närmaste 5-10 aren eller under perioden därefter fram till ar 2010 såvida inte nagot oförutsett inträffar i ländernas elproduktionssystem eller i bränslepriserna.

Av vad som framkommit i utredningen har massa- och pappersindustrin, järnoch stâlindustrin samt gruvindustrin i de undersökta länderna oftast inte samma förmånliga specialavtal med elprocucenterna som icke-järnmetallverk, ferrolegeringsverk och elintensiva kemiska basindustrier. De förras elpriser ligger iställer ofta i närheten av de officiella elpriserna för stora elanvändare, och således i paritet med och i nagra fall över de svenska elpriserna till motsvarande industrier.

á.2 Elpriser vid en kärnkraftsavveckling

Utifrån en prognos frân statens energiverk har elanvändningsdelegationen gjort en bedömning av elpriserna i framtiden som underlag för denna studie. Bedömningen finns redovisad i PM2 1987-09-14 Elpriserna under 1990-talet och refereras till vid genomgång av detta avsnitt, som är expertgruppens egen sammanställning.

Enligt den prognosmodell som tillämpas av statens energiverk skulle det framtida elpriset bestämmas av kraftsystemets marginalkostnad. Pa lang sikt har antagits att prisnivån motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden, d.v.s. kostnaden för elproduktion i nya kolkondenskraftverk. En sadan prissättning ger enligt vedertagen ekonomisk teori samhällsekonomiskt effektiva priser. Expertgruppen påpekar dock att det rader stor oenighet om detta är den mest optimala prissättningsprincipen vid en sa snabb och kraftig omställning av elkraftproduktionen som kan bli aktuell.

51 Bilaga 1 Elintensiv industri

För närvarande ligger den kortsiktiga marginalkostnaden något under kraftproduktionens genomsnittskostnad. Under de närmaste åren kommer elanvändningen att öka vilket innebär att mottryckskraft och oljekondens behöver utnyttas i allt större utsträckning. Följden blir att den kortsiktiga marginalkostnaden kommer att stiga över genomsnittskostnaden i produktionen. Denna studie har att utgå ifrån en bedömd elprisutveckling baserad på att två kärnkraftsaggregat stängs av i mitten av 1990-talet. Därvidlag kommer betydelsen av mottrycksproduktion och oljekondens att bli större.

En prissättning med den kortsiktiga marginalkostnaden som grund skulle från mitten av 1990-talet och framöver leda till en starkt stigande vinstnivå i kraftindustrin. Den elintensiva industrin kommer inte att under sådana förhållanden kunna acceptera starkt stigande elpriser under ett övergångsskede till långsiktig marginalkostnad. Elpriset för tunga industrier kan mot denna bakgrund i övergångsskedet antas komma att pressas ned till en nivå någonstans mellan kraftsystemets genomsnittskostnad och dess kortsiktiga marginalkostnad.

Hyuzciêâättstsl_ 148.9_

Elproducenterna samarbetar med varandra i den så kallade samkörningen (kraftbörsen). De som vid en viss tidpunkt behöver använda en produktion med höga i rörliga kostnader kan köpa el från andra företag med lägre rörliga kostnader i l sin produktion under förutsättning att dessa har ledig kapacitet. Betalningarna j sker på den s.k. kraftbörsen till ett pris som - i stort sett - är ett genomsnitt av producenternas rörliga kostnader av det dyraste kraftslag som för tillfället j används, d.v.s. producenternas sammanlagrade kortsiktiga marginalkostnad. “ skillnaderna mellan Genom samkörningen utjämnas producenternas kortsiktiga l marginalkostnad. På kraftbörsen bestäms således inte priset av jämvikt mellan utbud och efterfrågan i en situation där vi har ett flertal säljare utan det blir i princip en säljare med ett marginalpris. Priset på kraftbörsen varierar kraftigt under året. Det genomsnittliga utbytespriset genom samkörningen har det senaste året legat runt 10 öre/kWh.

?säten PEÖPJPIÃ-âârfiê_

Energiråvaror och värme köps och säljs i Sverige i princip utan direkt statlig styrning. Detta förhållande gäller även på elmarknaden. Det sker alltså normalt inte någon statlig reglering av elpriserna. undantagsvis har dock prisstopp ina förts. Den som är missnöjd med prissättningen kan vända sig till prisreglerings- * nämnden (statlig) för att driva frågan gentemot kraftbolagen.

Staten har också ett ytterligare indirekt inflytande genom det avkastningskrav som åläggs det statliga Vattenfall. Vattenfall är idag klart prisledande eftersom verket står för hälften av all elproduktion.

Eleüästnê PDE?__1_9_7_Q'. sstxlfâfâiâ-_tslso

Elpriserna har i fast penningvärde varit tämligen stabila under 1970- och 1980talen för många kundkategorier. Det visar sig dock att utvecklingen av effektavgifterna i förhållande till energiavgifterna har drabbat långtidsutnyttjaren. Detta har visats i underlag till den taxekommitté som just nu arbetar med nya taxeförslag. Osäkerhet råder idag om kostnadsberäkningsprinciperna för framför allt effekt, förlustvärdering och för distributionsnätet är relevanta.

Bilaga 1 Elintensiv industri 52

*fpâsoêstfätqülsê_lsrêfsâtas

Vattenkraften har lägst kostnad av kraftslagen. Den används som regulator i systemet. Kärnkraften har den näst lägsta rörliga kostnaden. Kärnkraften används sorn basproduktion så länge som möjligt under året. När inte vatten- och kärnkraften räcker för att täcka efterfrågan får allt dyrare kraftslag tas i bruk. Figuren nedan visar de olika rörliga kostnaderna.

Öre/kWh 70-

60- Gasturbiner 50_ 47,5 40-

30_ Oljekondens 20-- 5

Mottryck 1.5

10* Kärnkraft 5,0 6,575 u Vattenkraft 1

O 50 100 150 TWh

Källa:STEVs rapport Förtida avveckling av kärnkraften.

Figur 4.2: Nuvarande produktionskapacitet och rörliga kostnader för kraftslagen i stigande kostnadsordning

De långsiktiga marginalkostnaderna för elproduktionen bestäms av investeringsoch driftkostnader för ny produktionskapacitet. l delegationens bedömning har man antagit att kostnaderna för den nya produktionskapaciteten motsvarar kostnaderna för elproduktion i en ny kolkondensanläggning.

Elratiâszrzêlfrêmâiäsø

Elanvändningsdelegationen har utgått fran en prognos av statens energiverk över producentpriserna på el, med marginalprissättning. Den bygger på förutsättningen att tvâ kärnkraftsreaktorer stängs av under mitten av 1990-talet. Prognosen redovisas i figur 4.3 nedan. I figuren syns ett spann av prisnivåer för perioden efter är 1996 beroende på om kärnkraftselen ersätts eller ej.

53 Bilaga 1 Elintensiv industri

Öre/kWh l

(135-136)

0 l T V I I

1985 1990 1995 2000 2005 20l10 År

Figur 4.3: Prognos över producentpriser med marginalkostnadsbaserad prisbana

(STEV)

utifrân statens energiverks prognos är att elpriserna i Delegationens bedömning väntas av 1990-talet från producentledet stiga med 5-10 öre per kWh till mitten en nivå idag på 10 öre/kWh. Prishöjningen t.o.rn. 2010 torde hamna på cirka

20 öre/kWh.

för elabonnenterna kommer att vara i ungefär samma storleks- Prishöjningarna ordning. Den elintensiva industrin kan enligt delegationen antas fa en något än genomsnittet. De elvärmda smahusen och gynnsammare prisutveckling mindre industrier kan däremot fa en nagot större prishöjning.

har aviserat Detta Regeringen en höjning av avkastningskravet på Vattenfall. leder till att genomsnittskostnaderna i elproduktionen höjs. Vattenfall kan antas Höjningen kan tas ut i kompensera sig för detta genom att höja taxenivân. eller i de fasta avgifterna. Priserna på kraftbörsen pâverkas energiavgifterna inte av Vattenfalls l den prognosmodell som STEV använder sig avkastningskrav. Därför leder av antas att priset sätts efter de rörliga produktionskostnaderna. inte ett höjt avkastningskrav till höjda elpriser i marginalkostnadsbaserade prisbanor fran STEV.

Bilaga 1 Elintensiv industri 54

Genomânitsâkeâtnâäârräs§ä§mirs

Det rader enighet bland nationalekonomer om att marginalkostnadsprissättning leder till bästa totala resursanvändning för samhället på lång sikt. Däremot råder det stor oenighet bland olika företrädare om hur snabbt man skall låta marginalpriserna slå igenom och om man i en övergångsperiod skall tillämpa någon form av medelkostnad eller anpassad prisbana. Kurva 3 och 4 nedan visar en bedömning av genomsnittskostnadernas utveckling (producentledet) med och utan en höjning av avkastningskravet på Vattenfall. Hur stor denna höjning blir är ännu ej klart men figuren visar ett antagande från STEV. Vid en genomsnittskostnadsprissättning blir elanvändningen efter mitten av 1990-talet större än vid en marginaikostnadsprissättning enligt STEVs prognosmodell. Detta beror på den lägre prisnivån, samtidigt blir investering i ny dyr kraftproduktion olönsam.

Nedanstående figur redovisar skillnader i elprisprognoser alla med kärnkraftsavveckling t.o.m. 2010.

1.. Marginalkostnadsprissättning (2 verk ur drift 1990-talet)

Z. Marginalkostnadsprissättning (inget kärnkraftverk tas ur drift på 1990-talet)

3. Genomsnittskostnadsprissättning

4. Genomsnittskostnadsprissättning med ett av STEV gjort antagande om nivån på höjningen av avkastningskravet på Vattenfall.

I figuren är genomsnittskostnaderna baserade på historiska anskaffningskostnader. Statens energiverk menar att ju mer vattenkraft som köps och säljs desto högre kommer dessa bokföringsmässiga kostnader att bli i och med att vattenkraften då kommer att värderas i paritet med fasta plus rörliga kostnader för kolkondens, STEV anger vidare att om redovisningen istället baseras på återanskaffningskostnad kommer också då genomsnittskostnadsnivån att öka mot kolkondensnivå. Vidare påpekas att elprisbanan som är baserad på genomsnittskostnaderna är uträknad under antagande om 0% inflation.

Enligt Statens energiverks bedömningar kommer elanvändningen år 2010 att uppgå till mellan 130-150 TWh i fall ll, och c:a 125 TWh i fall 1.

55 Bilaga 1 Elintensiv industri

30-

f

f ,jnjnjd\ f

å I I

19186 1 990 19|95 2000 20|O5 20[1 OVÅr

Figur 4.14 Elpriser vid olika prissättningsprincip

Oâäkszbetsü

Det har redan påpekats att prognosen, som redovisas i figur 4.3, bygger på flera antaganden som i sig är osäkra. Det gäller framför allt antaganden om bränslepriserna utveckling och om elanvändningens utveckling.

En marginalkostnadsbaserad prissättning kommer som tidigare nämnts sannolikt att innebära att vinstnivan i kraftindustrin börjar stiga kraftigt nâgra är in på 1990-talet. Möjligheten för kraftindustrin att fâ acceptans pâ marknaden för en sådan prissättning är diskutabel.

4.3 Slutsatser

för den elintensiva exportindustrin är om elprishöjningarna kan Nyckelfrägan ses som en isolerad svensk företeelse d.v.s om den prisbana som redovisas av elanvändningsdelegationen kan antas gälla relativt utländska konkurrentländer. Dessutom är det av intresse att svara pa frågan om svensk industri idag har ett relativt sett lagt elpris.

Enligt den preliminära rapport som utarbetats för elanvändningsdelegationen och som redovisats kortfattat i avsnitt 4 är bilden inte sa lättolkad. Sammanfattningsvis ser det dock ut som om de officiella elpriserna för stora elförbrukare inte kommer att stiga realt under resten av seklet, undantaget Venezuela. Elpriser i paritet med eller strax under officiella eltaxor tycks överlag tillämpas pa cellulosa-, stâl- och gruvindustrin. Priserna är för dessa desssutom än i Sverige idag, bara Norge, Venezuela och överlag högre i konkurrentländerna delar av Kanada ligger lägre. För icke-järnmetallverk, ferrolegeringsverk och extremt elintensiv kemisk basindustri tillämpas ofta i konkurrentländerna vä-

Bilaga 1 Elintensiv industri 56

sentligt lägre specialtaxor och dessa industrier har därför i flera fall lägre elpriser än de svenska konkurrenterna. Dessa specialpriser synes komma att stiga i Norge och kraftigt i Västtyskland när nuvarande kontrakt efter hand gär ut, medan övriga länder inte tycks planera nägra systematiska nivâändringar (exkl. Venezuela). Frankrike kan tänkas gå mot sjunkande realpris pä el pä grund av sin stora kärnkraftsutbyggnad.

För att jämförelsen mellan elprisutvecklingen i utlandet och delegationens elpriskurva skall bli rättvisande maste de kolprisprognoser som finns inbakade i delegationens bedömning beaktas. Dessa ger ett genomslag på elpriset motsvarande något öre/kWh 1997 och cirka 6 öre/kWh 2010.

Det ter sig dock sammanfattningsvis rimligt att som ett överslag räkna med att den elprishöjning som förespeglas också på ID-års sikt utgör en relativ prishöjning mot omvärlden.

57 Bilaga 1 Elintensiv industri

S. ANPASSNINGSMÖJLIGHETER VIA EFFEKTIVISERING, SUBSTITU- TION OCH MOTTRYCKSKRAFTPRODUKTION

5.0 Inledning

l de följande avsnitten 5.1 - 5.3 beskrivs de tekniska möjligheterna att på _ko_rt _slk_t (10 år) spara, substituera eller generera elkraft i de olika industrigrenarna. att poängtera att den ekonomiska dvs Det är utomordentligt viktigt potentialen, åtgärder som är lönsamma att genomföra, är betydligt lägre. I det avslutande avsnittet 5.4 tas nâgra kalkylexempel upp för att belysa den ekonomiska potentialen. Med detta som underlag sammanfattas sedan i kapitel 5.5 expertgruprimlig potential för effektivare elanvändning pens syn pâ vad som är ekonomiskt på 10 års sikt.

ä Effektivisering och substition

5.1.1 Massa- och pappersindustri

5.1.1.1 Pågående arbeten för att effektivisera elanvändningen

?êiârâtêgsø På företagen i den svenska massa- och pappersindustrin har man sedan slutet av 1970-talet framgångsrikt dels nedbringat förbrukningen av fossilt bränsle (bark, skogsbränsle, lutar) dels åstadkommit värmebesparing i processerna.

är avsevärt svårare att uppnå än värmebesparing. En viktig orsak är Elbesparing att elkraften endast i liten man är substituerbar. Etablerade metoder som utnyttjas fortlöpande för elbesparing är varvtalsreglering, förbättrad verkningsgrad hos motorer och transformatorer sa-nt bättre processreglering och processövervakning.

Besparingspotentialen är dock liten och motverkas bl.a. av en trend mot högre massakvalitet (ökad raffinering, vnalning samt övrig utrustning för detta ändamål), som ökar elbehovet per ton produkt. Åtgärder som leder till ett högre specifikt elbehov är ökad automatisering, utnyttjande av infraröd torkteknik och olika av värmebesparingsâtgärder, Lex. värrneâtervinning via värmetyper pumpar. Ytterligare skärpning av miljökraven innebär ocksa ökad elåtgang.

Eciââlfülüâñillsfâåâåll

Genom det av staten finansierade energiforskningsprograunmet, som löper i sedan 1975/76 har under årens lopp genom STU (Styrelsen för treärsetapper Teknisk Utveckling) betydande medel kunnat ställas till förfogande för forskning kring energisparande i processerna. Massa- och pappersindustrin har på senare tid i planeringsarbetet aktivt medverkat till en kraftig förskjutning av medeltillgangarna i riktning mot ökade insatser på områdena mekanisk massabearbetning och malningsteknik.

Bilaga L Elintensiv industri 5B

Genom SCPl-s Energikomrnitté har genomförts återkommande inventeringar av angelägna forskningsuppgifter, som kan leda till ett minskat specifikt elberoende i industrins processer. Resultatet har sammanställts och distribuerats till skogsföretagens utvecklingsavdelningar, forskningsinstitutioner och anslagsbeviljande organ.

Svenska Papper- och Cellulosaingenjörsföreningen (SPCI) har genom publikationer och på andra vägar gjort insatser för att öka kunskapsspridningen. I SCPl-s nya energikompendium har elbesparingsmetoder fått stor plats.

Genom ovan nämnda insatser har man endast kunnat identifiera endast en mycket måttlig besparingspotential på elsidan. Parallellt med detta har flödet av projekt för värmebesparing varit ymnigt.

5.1.1.2 Teknisk potential för eleffektivisering med idag kommersiell teknik

Utöver befintlig teknik som nämnts i kap. 5.1.1.1 är det ny processteknik för raffinering och malning, transport av massasuspensioner, processlayout och processtyrning som är av intresse för minskad specifik elanvänduiing.

:Effjâlsäix9r9.59f_fJ9.âEü19.99b_1133935121

Raffinering och malning svarade 1986 för knappt 35% av elkraftbehovet inom massa- och pappersindustrin.

Elanvändningsnivâerna för tillverkning av TMP-massa rör sig om totalt 2.300 kWh/ton massa i dagens processer, varav 1.800-2.000 kWh/ton massa åtgår vid själva raffineringen.

Det är känt från forskningsresultat att sönderdelningen av vedrâvaran och bearbetning av frilagda fibrer rent teoretiskt kräver mindre energi än den energi som används i praktiken.

En stor del av elenergiinsatsen kan återvinnas efter raffinörerna i form av anga. Återvinningen av ånga från en raffinör kan ske med en energimängd som uppgår till S0 - 70% av insatt elenergi. Detta svarar mot ett termiskt värrnevärde på cirka 1.400 kWh ånga/ton massa.

Fullständigt införande av bästa tillgängliga teknik idag skulle praktiskt kunna innebära en minskning av den specifika elanvändningen på högst 10-Vo inom området raffinering och malning. Detta kräver dock omfattande och investeringar, förutsätter att produktegenskapskraven innehålls, minst pä nuvarande nivâ.

Process- och anläggningsutforrnning: Teknik för transport med högre fiber-

Efter en första grov sönderdelning av veden till flis sker alla processtegen i kraftigt utspädda vattensuspensioner.

Genom att fika koncentrationerna kan elinsatsen för pumpning av vätskor minskas. Att konvertera processen till högre koncentrationer innebär avgörande i ingrepp produktionsprocessen. Att effektivisera elanvändningen enligt denna

59 Bilaga 1 Elintensiv industri

metod och att samtidigt behålla produktkvalitet och produktionskapacitet kräver stora investeringar.

HC-(high consistency) och MC-(medium consistency) teknik finns dock kommersiellt tillgänglig, men har ännu endast installerats i nägra anläggningar. Tekniken innebär att massakoncentrationen ökas i fiberlinjen. Detta medför enklare processlösningar och mindre pumpbehov. Elenergianvändningen kan sänkas vid silning, pumpning, virvelrening och rejekthantering. Även i blekeriet kan viss elbesparing uppnås. Tekniken kan komma ifråga vid nybyggnad eller stora ombyggnader. Besparingspotentialen rör sig i mycket runda siffror om 50-100 kWh/ton massa, d.v.s. ca 10% av elåtgången för kemisk massaproduktion, eller cirka 0,9 TWh/âr vid fullt genomförande.

Vid större ny- och ombyggnad kan den generella layouten anpassas för att minska erforderligt pump- och fläktarbete.

Prpcesstyrning

Genom de senaste årens utveckling inom styr- och reglertekniken har nya möjligheter att spara energi uppmärksammats. Förbättrad processtyrning kan dels öka utbytet av prima produkt, d.v.s. minska kassationer och därigenom minska förluster av energi i denna materialmängd. Besparingspotentialen uppskattas i branschen till nagra procent. Vidare kan en mera utvecklad processtyrning sänka elanvändningen för materialtransporter i processen. Å andra sidan kan ökad automation ned fler (små) motordrifter tendera att nagot öka elanvändningen.

Y_=1r_!§§!§ê§zr:1i92

Uppemot 55% av branschens elanvändning används för transport av vätska, gas och fasta ämnen. I detta avsnitt behandlas i huvudsak sparpotentialen vid varvtalsstyrning av pumpar och fläktar.

Genom att styra pumpens kapacitet via varvtalsreglering kan pumpens energianvändning minianeras. Den vanligaste tekniken har tidigare varit varvtalsreglering vid likströvnsdrift. Numera är, genom elektronikens utveckling, varvtalsreglering genom frekvensstyrning av asynkronmotorer ett konkurrenskraftigt alternativ. Kontinuerlig översyn sker idag i branschen, men installationer sker främst i. samband med ny- och reinvesteringar och i mindre utsträckning i befintliga system där det kan vara svart att uppnå lönsamhet. Det bör nämnas att inom sektorn papperstillverkning är flertalet stora pumpar varvtalsreglerade. En bedömning är att besparingspotentialen för hela industrin kan på sikt röra sig om högst 10%. Besparingspotentialen beror dock av kapacitetsutnyttjandet. Vid högt kapacitetsutnyttjande minskar besparingspotentialen i specifika mätt mätt.

Genom utbyte av gamla elrnotorer till nya motorer med högre verkningsgrad bedöms 2-3% kunna sparas.

êyhâäi.t_qêtêâr_sl

Den praktiskt taget enda elanvändningen av någon betydelse som är substituer-

Bilaga i Elintensiv industri 60

bar är den som används för elângpannor. Behovet var 1,1 TWh 1984 och sjönk till ca 0,3 TWh 1986. Huvudparten är av typen avkopplingsbar kraft, d.v.s. den kan inte utnyttjas när det är brist pâ elenergi i kraftsystemet.

för elsparande och med idag

§a_m_m_anf_a_tt_ru_in_g_avtekhjskirotential elersättning

känd teknik.

Nedan redovisas den tekniskt möjliga potentialen för att reducera elanvändningen inom massa- och pappersindustrin. Det bör noga påpekas att det rör sig om teknisk potential med idag kommersiell teknik. Den ekonomiska potentialen är betxdligt lägre vilket tas upp i separat avsnitt.

Användning Teknisk potential 1986 Eleffektivisering Substitution TWh % TWh TWh Raffinering och malning 5,6 TWh 10 % 0,6 TWh Pumpar, fläktar, omrörare 8,8 15 % *) 1,3 Övrig motordrift 1,1 10 % 0,1 Belysning 0,5 25 % 0,1

Elangpannor ___ _Q,_3_______________ ____ 0,lt f*)

16,3 TWh 2,1 0,3 Totalt 2,5

5.1.1.3 Teknisk potential för eleffektivering på lang sikt

Den största elanvändningen, och därmed potentialen för teknisk FoU för effektivare elanvändning pa lang sikt, gäller som nämnts dels transport och hantering av massasuspensioner (pumpning, omrörning, mixning, tvättning, silning, o.s.v.) dels mekanisk defibrering och malning.

T__ê3§E9.*'_t.f'J-L']-._ê! Hꧧa§9§R?9§Ã9P.âE

Tekniken för transport och hantering av massasuspensioner vid högre torrhalter - MC -och HC -teknik- kommer att vidareutvecklas. Potentialen är dock begränsad; över en viss torrhaltsnivá närmar sig elenergiatgangen för fluidisering av massasuspensionen den besparing av el som nås genom elimineringen av spädcirkulationer, m.m. Några avgörande ytterligare tekniska genombrott är ej att vänta. Även pa lang sikt torde därför ej potentialen överskrida 0,5 TWh totalt.

Maker:iâlssásflêrzârânsuaçb_malning_

Ny elbesparande teknik för mekanisk defibrering och malning har länge framstätt som ett givet mal för FoU i branschen. Beroende på process och produkt ligger som nämnts användningen i omradet 1300-2500 kWh/ton massa.

*l Sparpotentialen för pumpar fläktar och motordrift innefattar dels teknik för transport med högre fiberkoncentration (5 %) samt varvtalsstyrning (10 %). **) Ingår 0,1 TWh som i första hand gär till IR-torkar.

61 Bilaga 1 Elintensiv industri

Man maste dock notera att elbesparande ny teknik i regel lika väl kan utnyttjas för kvalitetsförbättringar av massan vid oförändrad specifik elanvändning. Detta beror på den nära kopplingen mellan elinsats och mekanisk fiberfriläggning och fiberbearbetning i dessa processer, se figur 5.1.1. Kvalitetsförbättringar maste som regel prioriteras med hänsyn till den internationella marknadens krav.

Kvalitetsegenskap _ .

t ex dragindex Tad_°ell

ekmk vid viss densitet

kWh/ton

Figur 5.1.1: Koppling mellan kvalitetsegenskap och elinsats (principiellt)

Kemikalietillsats i processen (t.ex. alkali och/eller sulfit) kan salunda i princip minska elanvåndningen, men ofta leder kombinationen av kemi och el till gynnsamma produktegenskaper hos denna s.k. CTMP som kan utnyttjas vid bibehållen (eller ökad) elanvåndning. I laboratorieskala har det exempelvis nyligen indikerats att specifik elanvändning till viss dragstyrka hos TMP (för tidningspapper) skulle kunna minskas med cirka 20°/o. Försöken är dock ännu inte verifierade i fabriksskala.

En annan väg som är föremål för forskning i laboratoriet är biokemisk förbehandling av massa. Annu har dock inte kvalitetskraven pa massan kunnat uppfyllas.

Separering av massan i fiberfraktiuaner för optimal kemisk eller mekanisk efterbehandling är ocksâ en tänkbar väg. Delresultat på laboratoriet antyder att ett idealt processystem av denna typ skulle kunna minska den specifika elatgangen (till viss Inindningsförmaga hos fibern) väsentligt, d.v.s mer än 25%. Detta äterstâr dock att visa, och skall ses som ett mycket långsiktigt mal.

Tryckslipprocessen (och andra utvecklingar av slipmassa) har cirka 500 kWh/ton lägre elanvändning än TMP-processerna, men ger inte samma styrkeegenskaper och är mer rävaruberoende än dessa.

Om den specifika elanvändningen generellt på lang sikt skulle kunna minskas 7.0- 259/0 för mekanisk defibrering, skulle detta motsvara storleksordningen 1 TWh/âr vid dagens produktionsniva. Notera dock kommentaren ovan om omsättning av potentiell elbesparing i kvalitetsförbättring.

Bilaga 1 Elintensiv industri 62

\lotera också att ny teknik av denna typ förr eller senare kommer att tillämpas i svensk skogsindustris konkurrentländer.

?_“.°_9?§§Å?IEEEz_RE99P§.5.EXEQl39z.'B{P:

Processteknik med färre antal apparater och bättre strukturerad layout spar elenergi. Trenden går här för närvarande i divergerande riktningar. På blekningsområdet finns en utveckling mot korta bleksekvenser (jfr ovan) d.v.s. från fem mot tre bleksteg efter oxygenblekning. Å andra sidan kommer, av miljövårdsskäl, antagligen att införas nya förblekningssteg, t.ex. med kväveoxider (Pre Nlox) samt nya interna/externa reningsprocesser, t.ex. ultrafiltrering av bakvatten. En övergång från fem till tre bleksteg spar 40-45 klVh/ton massa, medan givetvis de nämnda tillkommande processtegen innebär en ökad specifik elanvändning.

Utveckling av ytterligare förbättrad processtyrning i massa- och pappersprocesserna och därmed jämnare driftbetingelser (möjlighet att ligga närmare driftoch kvalitetsgränser) bör också ge en marginell elbesparingspotential. Även här uppkommer dock en avvägning mellan potentiell minskad specifik elanvändning å ena sedan och ytterligare kvalitets- och kapacitetsökning å den andra. Som tidigare nämnts uppkommer likartade frågeställningar även på andra teknikområden med elbesparingspotential inom massa- och pappersindustrin. För industrin gäller det att uppnå ett optimalt totalt resursutnyttjande, varav el bara är en resurs.

5.1.2 Sågverk och skivindustri

5.1.2.1 Teknisk potential för eleffektivisering och substitution

êêsyêzls

Den icke produktionsrelaterade elenergin kan tekniskt sett relativt enkelt substitueras. Elenergin utnyttjas idag för huvudsakligen direktverkande elvärme, som kan ersättas med Vattenburen värme. De lokaler som värms elektriskt är i regel belägna långt från panncentralen, vilket gör att det krävs lång och i regel relativt komplicerad rördragning för att ordna värmeförsörjningen. Detta gör att omställningen kommer att bli kostsam för det enskilda företaget, i många fall så kostsam att det krävs ett mycket högt elpris för att den skall bli ekonomiskt intressant.

Den produktionsrelaterade elenerginanvändningen är betydligt svårare att substituera då den huvudsakligen utnyttjas för motordrift. Vissa möjligheter att effektivisera elanvändningen finns dock, på sådana är:

exempel

- till mekanisk Övergång från pneumatisk transportutrustning för spån etc. Detta kan redan idag vara ekonomiskt försvarbart.

- vilket lönsamt mer än för stora Varvtalsreglering, idag inte är ekonomiskt motorer. Huvuddelen av motorerna i ett sågverk är för små för denna typ av åtgärder. Återbetalningstiden för varvtalsstyrning på medelstora motorer är idag omkring 5 år eller mer. Den tekniska besparingspotentialen för dessa

63 Bilaga 1 Elintensiv industri

atgärder är dock relativt liten, sannolikt i intervallet 5-109/0, här antaget B %.

Tekniska möjligheterna att spara eller ersätta el sammanfattas nedan.

Användning Teknisk potential Substitution 1986 (GWh) Effektivisering GWh % GWH

Pumpar, fläktar 901 8 /o 70 övrig motordrift

Belysning 110 25 % 30

Direktverkande el 50 50

1 061 100 50

?Elliiifjâlêåâi

Den direktverkande elvärmen kan tekniskt sett substitueras med Vattenburen värme producerad i bränsleeldade pannor. Substituionen kan dock bli sa kostsam att den inte motiveras ens av ett fördubblat elpris, orsaken är att aerotemprar etc. ofta år perifert belägna.

Vissa möjligheter för effektivisering av elanvändningen finns som varvtalsstyrning, förbättrad produktionsstyrning (vilket minskar tomgangsförlusterna) och bättre anpassning av motorstorlekar. Det sistnämnda kräver stora investeringar i utbyte av motorer, vilket gör att lönsamheten år närmast obefintlig. Varvtalsstyrning har genom elektronikens utveckling blivit realistiskt för allt mindre motorstorlekar. Trots detta är âterbetalningstiden för varvtalsreglering av en medelstor motor i storleksordningen 5 är, vilket inte alls svarar upp till delbranschens krav på mellan ett och tre ars pay-off tid. En effektivisering genom minskad torngangsdrift år däremot realistisk i en del anläggningar som har mycket bearbetning, detta kräver egentligen enbart en god disciplin bland personalen.

l vissa fall kan en omändring av spantransportsystemt från luftburen transport med fläktar till rent mekanisk ge lägre elanvändningar.

att spara el i samband med malning torde ligga pa samma niva som Möjligheten för massa och papper d.v.s. cirka 1094;.

Sammantaget är effektiviseringsmöjligheterna små inom delbranschen. En bedömning av potentialen för elsparande och elersåttning framgar nedan

Bilaga 1 Elintensiv industri 64 Elanvändning Teknisk potential

övrig motordrift

Belysning 30 25 % 10

Elvärme 15 15 “ 591 45 “°1“s“”““

5.1.3 Järn och stalverk

5.1.3.1 Pågående arbeten för att effektivisera elanvändningen

P§_tö_r§_t§9§0

Den svenska stålindustrin har kommit langt i omstruktureringen mot större och konkurrenskraftiga enheter. Resultatet har blivit en näringsgren, som är mer effektiv och konkurrenskraftig än pa länge.

Inom den västeuropeiska stålindustrin kommer de statsstödda restruktureringsprogrammen att föra fram stälindustrierna till mycket kraftiga produktionsenheter under andra hälften av 1980-talet. Stora investeringar med görs parallellt verksammanslagningar och nedläggningar. Stora insatser görs på omradet kallvalsade, platta produkter och ytbeläggning samt på specialstålomradet.

I Sverige vidtogs strukturerings- och effektiviseringsatgärder jämförelsevis tidigt inom stalindustrin. Jämförelser av prestationstal och kostnader mellan svensk stâlindustri och västeuropeisk och även amerikansk och japansk pekar på ett gynnsamt läge för stâlindustrin för närvarande. De svenska järn- och stalverken har en förhållandevis modern och nyinstallerad elutrustning.

Historisk har vi haft förmånen av laga elenergipriser. Höga elkostnadsandelar av den totala produktionskostnaden har dock inneburit att man i samband med omstruktureringen i hög grad tagit tillvara :möjligheten att hushålla med energi. Minskning av den totala energianvändningen har dock historiskt sett inneburit ökad elanvändning.

I manga anläggningar är elutrustningen modern, cirka 10 är eller yngre. Den beräknade nyttjandetiden för en stor del av utrustningen är ownkring 25 år. Skillnaden i energieffektivitet mellan den utrustning som i dag används och helt ny utrustning motiverar inte ett omfattande förtida utbyte. av försliten Utbyte utrustning och komponenter sker fortlöpande, vilket medför att elanvändningen successivt effektiviseras. Den fortlöpande effektiviseringen sker i form av att följande åtgärder vidtas.

65 Bilaga 1 Elintensiv industri

Effektövervakning

För att begränsa effektuttagen installeras utrustning för effektövervakning.

Tsênâtqrmêâetâr

Vid utbyte eller komplettering av transformatorer värderas transformatorförlusterna i syfte att effektivisera elanvändningen. Ett utbyte, även av mycket gamla transformatorer, motiveras ej av enbart lägre förluster.

EPPPEPEêE

Järnbrukens vanligaste motorstorlek ligger i omrâdet 10-15 kW och dessa motorer svarar för merparten av elanvändningen för motorkraft. En successiv effektivisering sker genom utbyte av befintliga motorer. Verkningsgradsförbättringar ökar tillverkningskostnaden för motorerna och den fördyring som blir följden maste alltid relateras till möjlig driftkostnadsbesparing när motorval gors.

Yêrysêlssêglârieg

Inom järnverksiiwdustrin förekommer sedan lang tid ett stort antal utrustningar med varvtalsreglering. De flesta av dessa regleringar sker med likströmsdrift.

Under de senaste aren har frekvensonnriktarstyrda utrustningar alltmer tagits i drift i konkurrens med den traditionella likströmsdriften. Relativt sett är priserna på utrustning för kraftelektronik sjunkande, vilket gör att varvtalsreglering kan motiveras. Ett forskningsprojekt som pågår är elenergibesparing i valsverk - av elanvändningen kartläggning vid bearbetning. För fläktar utgör ledskenereglering ett alternativ till varvtalsreglering.

*âsâxâüiøg

Den gamla typen av lysrör ersätts kontinuerligt med lagenergilysrör i kontor och verkstäder. I verkstäder med större takhöjd används redan kvicksilverlampor och numera även högtrycksnatriumlampor. Den sistnämda typen är ett intressant alternativ i lokaler där krav på fullständig färgatergivning ej föreligger.

För samma ljusflöde är energianvändningen cirka 40% lägre för natriumlampor i jämförelse med kvicksilverlampor. Trots ett nästan dubbelt sa högt pris, är det vid nyinstallation fördelaktigt att välja högtrycksnatrium framför kvicksilver.

EPEEZÃQSPSPPI

Ljusbagsugnen är den största enskilda elanvändaren i stalverken. Elanvändningen utgör nästan 40°/o av stålindustrins totala elanvändning. I dag åtgår i genomsnitt 590 kWh/ton stal för smältning av skrot. Åtgângen för handelsstål är cirka 520 kWh/ton och för specialstâl mellan 550 och B50 kWh/ton. En jämförelse med japanska ugnar visar att det borde vara tekniskt möjligt för de svenska

Bilaga 1 Elintensiv industri 66

stålverken att minska användningen med cirka 60-80 kWh/ton genom effektivisering och substitution.

Att utifrân specifika elenergianvändningar dra slutsatser om total substitutionsoch effektiviseringspotential är dock osäkert. Förutom vilken stälkvalitet som framställs påverkar ugnsstorlek, kapacitetsutnyttjande, skrotkvalitet och en mängd andra faktorer den specifika elanvändningen.

Under perioden 1987-1990 kommer tre elektrostalverk att läggas ned utan att notsvarande kapacitet helt byggs upp på annat hall. Reduceringen av elbehovet har uppskattats till cirka 0,4 TWh.

l det följande beskrivs kortfattat vilka åtgärder som kan sänka elenergianvändningen i ljusbâgsugnar. Delvis har dessa åtgärder redan vidtagits.

produktivitet. En ökning av produktiviteten minskar den specifika elanvändningen under för övrigt lika förhållanden.

Syrgasinblasning. Syrgasinbläsning under nedsmältning vid tillverkning av olegerat och lâglegerade stål minskar elanvändningen med cirka 6 kWh/nm3 syrgas. Tillverkning av 1 nm3 syrgas kräver cirka 1 kWh el.

Skrotförvärmning. Under det senaste decenniet har skrotförvärmning med ugnsgaser börjat användas vid allt fler stalverk, framför allt i Japan. Energibesparing pa 20-50 kWh/ton rastal har rapporterats. Variationen beror bland annat pa andel för-värmt skrot i chargen, typ av skrot och tillsatt syrgasmängd. Vid flera svenska verk pägar installation av skrotförvärrnningsanläggningar. En tidigare inte uppmärksammad negativ faktor, som gör skrotförvärmningen osäker, är de dioxinhalter som uppmätts.

Processtyrning. Skillnaden i energianvändningen mellan olika charger beror bland annat på för grova stynnetoder vid chargens genomförande. Genom förfinad Styrteknik kan viss energibesparing erhållas.

Skrot. Energianvändningen är beroende av vilka skrotsorter som används. Grövre skrot kräver mer energi för smältning än finare. Ett alternativ till smältning av handelsstâl i elektrostålugnar är ökad skrotsmältning i syrgaskonvertrar med hjälp av inblasning av kol och syrgas genom bottnen. Utveckling pâgär.

Y§EE“_“ÅP9-99I .VÃÅIEQQEÖEEQQIÃUS

Elanvändningen för värmnings- och värmebehandlingsugnar kan till skillnad från el för skrotsmältning ersättas i större omfattning men till priset av stora investeringar i nya olje- eller gaseldade ugnar.

Under senare tid har en ökning av elanvåndningen noterats. Orsak härtill är förutom ekonomiska fördelar krav pâ bättre kvalitet pa produkterna och förbättrade arbetsmiljöförhallanden. lnduktiva ugnar för värmning har funnits länge men först pa senare tid har stora ugnar installerat för värrnning av stälämnen före valsning.

Förutom induktiva värmare finns motständsvärmda ugnar installerade för värm-

67 Bilaga 1 Elintensiv industri

ning eller värmebehandling. Dessa används i första hand i de fall man har höga krav på ugnsatunosfiáren. Alternativet är gaseldade eller indirekt värmda ugnar.

Nya användningsområden för elektrisk värmning har utökats under senare år. Exempel pâ sådana är elektrisk skänkvårmning, värmning av stål i skänk rn.m. l vissa fall ersätter elkraften fossila bränslen, i andra fall inför man av kvalitativa skäl nya värmningsoperationer, där el oftast är enda energialternativet. När elkraften ersätter bränslen, erhåller man valigtvis en rniskning av energianvändningen.

Forskningsprojekt i syfte att minska elanvändningen pågår bland annat angående processystem för induktiva värmningsugnar och energibesparing i elvärmda värmebehandlingsugnar.

5951:0199! Lives?! ing

Pâ de enskilda företagen i Sverige och i utlandet pågår ett langsiktigare forsknings- och utvecklingsarbete, som även omfattar effektivare elanvändning. Forskningsinsatserna görs ofta i samarbete med forskningsorgan, tekniska högskolor och liknande.

Den långsiktiga forskningen och utvecklingen kommer att redovisas i en speciell delrapport fran STU. där redovisas en översiktlig sammanställning av de projekt/insatser, som tas upp i olika forskningsprogram, bl.a. STUs.

Likströmsljusbågsugnen är ett nytt alternativ till den konventionella växelströvnsljusbagsugnen för smältning av skrot och reduktion av metalloxider. Den största fördelen med likström är en halvering av elektrodanvändningen. Teoretiska beräkningar antyder en möjlig elenergibesparing på cirka 2°/u.

Utvecklingsarbete har pågått sedan början pâ 1970-talet, ett par ugnar är i drift och utvärderingsarbete pagär.

5 ?W159 EQQQÃSPI

De investeringar som gjorts i ljusbagsugnar :nedför att ny teknik, t.ex. olika plasmaprocesser, först torde bli aktuella när befintliga ugnar är uttjänta. Teknik där ljusbâgsugnarna kompletteras med utrustning för att reducera elanvändningen eller öka kapaciteten blir troligtvis ett första steg.

Qirnensigner _n_ä_ra slutprodukten

Ny teknik som kommer är gjutning av stål till dimensioner nära slutprodukten. Tekniken, som ännu befinner sig i försöksstadiet, innebär att antalet valsningsoperationer kan minskas. Någon betydelse för elanvändningen bedöms den inte få förrän kring sekelskiftet.

Materialutveckling

Den materialutveckling som pågår omfattar även utveckling av stalkvaliteter med egenskaper som kan minska behovet av i dag erforderlig värmebehandling.

Bilaga 1 Elintensiv industri 68

Kontrollerad valsning/svalning och andra materialstrukturer kan leda till minskat värmebehandlingsbehov.

Varmt flöde

Genom att undvika nedsvalning av stålet efter gjutning så att materialet kan gå varmt till valsverket, s.k. varmt erhåller flöde, :han en lägre energianvändning genom minskat uppvärmningsbehov. För att kunna genomföra varmt flöde krävs utveckling av stränggjutningstekniken, ytfelsdetektering av varmt material, teknik för transport av varma ämnen, ugnsstyrning för bade kall och varm insats, valsningstekniken samt planeringssystem. Tekniken medför dock endast en marginell elenergibesparing, även om den totala energibesparingen är betydande.

Nêfilfgaê

Naturgas är fortfarande ett något osäkert energislag att planera för i stora delar av landet. Vid en positiv utveckling för naturgasen skulle den kunna vara tillgänglig i Mellansverige redan är 1993. l Syd- och Västsverige har det visat sig att gasen i ett första skede används direkt som ersättning för olja. Olika processtilläsnpningar, där elenergi ersätts, torde komma först nagra är senare. Tekniskt sett finns dock möjlighet att utnyttja inom gasen för viss elersättning stalindustrin.

För smältning av skrot i ljusbagsugnar kan oxy-fuelenergi baserad pa naturgas och syrgas reducera elanvändningen med upp till 10-2096 vid handelsstâlframställning. Tekniken tillämpas i Sverige men da med andra bränslen.

I värvnnings- och värmebehandlingsprocesser kan elenergin ersättas med t.ex. naturgas. Att bedöma hur mycket av elenergin som kan ersättas, kräver en djupare kartläggning. Jernkontoret har påbörjat en naturgasutredning på Tekniska Högskolan (KTH). Naturgasens egenskaper medför att en större elersättningspotential än för andra fossila bränslen finns, gasol undantaget. Om man skulle förutsätta att naturgas fanns tillgänglig vid alla stâlverk, är det tekniskt möjligt att i stort sett ersätta all elanvändning för värmning och värmebehandling med naturgas.

5.1.3.2 Teknisk potential för eleffektivisering

Utgående fran tabell i avsnitt 3.3 kan den tekniska potentialen pä kort och lang sikt uppskattas för varje processteg.

l det kortsiktiga perspektivet mäste beaktas att de atgärder som beskrivits, som reducerar elanvändningen, till viss del redan vidtagits.

åêbiâüiüfå

Elanvändningen för belysning finns ej särredovisad i statistiken. Separata mätare för belysning finns i regel inte.

En mycket grov uppskattning har gjorts baserad pä uppskattade uppgifter från

69 Bilaga 1 Elintensiv industri

ett antal järn- och stálverk. Av den totala elenergiâtgången skulle i storleksordningen lW/o, cirka 17D GWh, kunna hänföras till belysning.

Effektivisering genom effektivare ljuskällor, bättre belysningsplanering, regelbunden rengöring etc kan minska elenergianvändningen för belysning. Det kan dock till viss del motverkas av ökade arbetsmiljökrav på belysningen.

För att noggrant kunna beräkna den tekniska potentialen krävs en kartläggning av vilka installationer som finns idag. Med hänvisning till vad som framkommit för icke elintensiv industri uppskattas möjlig effektivisering till 25% av elenergianvändningen för belysning.

llilsmältning

Sett i det korta perspektivet 5-10 år bedöms inte införande av helt ny teknik vara aktuell. De åtgärder som redovisas i tidigare avsnitt, indikerar en möjlig teknisk effektiviseringspotential på upp emot 80 k\-Vh/t0n stål, vilket motsvarar cirka l5°/o lägre elanvändning för skrotsmältning. Substitutions- och effektiviseringsatgärder som reducerat denna tekniska potential har till stor del redan genomförts, bl.a. skrotförvärmning. Dioxin-problemen vid skrotsmältning kan dessutom reducera potentialen ytterligare. Totalt bedöms att olika substitutions- och effeItiviseringsåtgärder kan sänka den specifika elanvändningen med cirka lt0-60 kWh/ton vilket antas motsvara en effektivisering pâ 5% om en substitution på 5%.

I ett längre perspektiv kan helt nya processer komma att reducera elanvändningen ytterligare. Att idag med någon större säkerhet bedöma den långsiktiga tekniska eleffektiviseringspotentialen är inte möjligt.

:äro: PEP-Z§ET9P?P§D9ÅlPS

Teoretiskt kan elanvändningen i värmnings- och värmebehandlingsprocesser i stort sett helt ersättas med fossila bränslen. I avsnitt 5.1.3.1 redogörs för de tekniska fördelarna med elenergin.

Vid en omställning måste dagens elugnar ersättas med ugnar för fossila bränslen utan att kvaliteten på slutprodukten försämras. En övergång till andra energislag måste ske i en sådan takt att väl utvecklad teknik ur såväl miljö- som energibesparingssynpunkt kan användas. Någon total substitution till andra energislag i ett kortsiktigt perspektiv, 5-10 år, är inte ens tekniskt rimlig. Av en total användning för värmning och värmebehandling på 80 GWh i rnalmbaserade verk kan 56 GWh hänföras till E relativt ny ugnsenhet i Luleå. Även om det är tekniskt möjligt att ersätta denna ugn, gär det inte att bortse ifrån de ekonomiska aspekterna och den kapitalförstöring som detta skulle medföra. l ett långsiktigare perspektiv ökar möjligheterna och konverteringstakten kan påverkas positivt om industrierna får tillgång till naturgas. För handelsstäl bedöms cirka l0-15% kunna ersättas inom den närmaste IO-årsperioden och cirka 30% för specialstâl.

?9ml2ê“_›-f.1§l§ê_PPIIÖYEBJÅQQtPIEjEÄfPEI

I avsnitt 5.1.3.1 redogörs för vilka eleffektiviseringsâtgärder som kan bli

Bilaga 1 Elintensiv industri 70

aktuella. Åtskillig elenergi skulle kunna inbesparas för varje procentenhet förbättrad verkningsgrad hos motorerna. Förutom att ett omfattande förtida utbyte ej är ekonomiskt motiverat ens vid mycket höga elpriser, är det praktiskt ohanterligt att genomföra.

För att med någon säkerhet kunna bedöma återstående potential för varvtalsreglering krävs noggrannare kartläggningar. Varvtalsreglering finns redan pa nästan alla större motorer, vilket minskar den tekniska potentialen.

Uppskattningsvis skulle successiva effektiviseringsâtgärder kunna minska elförbrukningen för motordrifter med cirka 5% fram till 1997. I ett långsiktigare perspektiv, IO-arsperioden efter 1997, skulle en minskning i samma storleksordning kunna vara möjlig.

Sammanfattning av teknisk potential för elbesparing och substitution med idag *sêosttekrjls ________________________________________________________ -_

l tabellen nedan redovisas bedömd substitutions- och effektiviseringspotential. En minskning av elanvändningen innebär till stor del substitution till andra energislag. Den minskning av elanvändningen, som idag kända nedläggningar medför, har inkluderats. l ett långsiktigt perspektiv blir osäkerheten i bedömningarna mycket stor. Strukturförändringar kan ske, idag befintlig utrustning har till stora delar ersatts, nya delprocesser kan ha utvecklats och naturgas kan finnas tillgänglig. En faktor som inte får glömmas är att ökade miljökrav oftast medför ökad elanvändning för reningsutrustning.

Teknisk elspar Användning potential med

Valsverksdrift, kompressorer, pumpar, fläktar och övrig motordrift 2 120 5 % 106

Ångalstring, lokalvärme 40 _____gg______ 4 100 GWh 193 209

*) skall reduceras till 905 med hänsyn till kända nedläggningar. Teknisk potential beräknad med hänsyn till detta.

Tabellen anger vad som är tekniskt rimligt. Enligt beskrivningen kan också en grov bedömning göras av vad som år tekniskt möjligt att göra. Tekniskt (teoretiskt) möjligt är det att utföra såväl smältning som värmning/värmebehandling med bränslen t.ex. gas. Av olika skäl som angivits tidigare är det dock långtifrån rimligt att utgå fran dessa i potentialbedömningen.

71 Bilaga l Elintensiv industri

5.1.4 Icke järnmetallverk

5.1.4.1 Pågående arbete för att effektivisera elanvändniswgen

?êfärsâtêssn

Branschens elberoende är och har varit så betydande att processerna effektiviseras redan med dagens elprisnivâ. Åtgärder för att effektivisera den totala energianvändningen medför i regel ökad elåtgâng.

Såväl aluminium- som koppar och blyframställning bygger pa elbaserad teknik.

Huvuddelen av elenergianvändningen i branschen är nödvändig för att framställa produkterna och kan ej ersättas med andra energislag.

Primäraluuniniuvn tillverkas genom smältelektrolys. Ravaran är aluminiumoxid. Den processenergi som tillförs utgörs av elenergi samt den förbränning av anodkol som sker. Vissa förhoppningar har tidigare ställts till nya elektrolysprocesser, som skulle kunna medföra en sänkning av elanvändningen på uppemot 40°/u. I dag är dock branschens förhoppningar beträffande dessa processer inte speciellt stora.

Elenergikrävande vidare bearbetning av aluminium och koppar i branschen sker i huvudsak genom valsning och strängpressning. Effektiviserings- och substitutionsmöjligheterna är marginella. Till viss del kan dock el för värmning och värmebehandling ersättas med gas eller olja. Viss effektiviseringspotential “ torde även finnas pa motorsidan.

Vid kopparframställning domineras elanvändningen av elsmältningen samt motorkraft. Vätelektrolyssteget i slutraffineringen star således en jämförelsevis liten andel av elanvändningen.

För omsmältning av metallskrot har under lang tid en övergång frän oljeeldade ugnar till el skett på grund av klara produktionsfördelar. Det är således tekniskt möjligt rnen inte ekonomiskt försvarbart att ersätta el med olja/gas i vissa smält- och värmningsprocesser.

Skillnaden i energieffektivitet mellan den utrustning som i dag används och helt ny utrustning motiverar inte ett omfattande förtida utbyte.

Den fortlöpande effektiviseringen sker i form av att följande åtgärder vidtas.

Eftâlstöxâryskplos

För att begränsa effektuttagen installeras utrustning för effektövervakning.

Elrppmrêt

En successiv effektivisering sker genom utbyte av befintliga motorer. Verkningsgradsförbättringar ökar tillverkningskostnaden för motorerna. Denna kostnadsökning maste alltid relateras till möjlig driftkostnadsbesparing när motorval görs.

Bilaga 1 Elintensiv industri 72

Yêsyäâlârêslârjos

Relativt sett är priserna på utrustning för kraftelektronik sjunkande, vilket gör att varvtalsreglering kan motiveras. För fläktar utgör ledskenereglering ett alternativ till varvtalsreglering.

5912M19

Den gamla typen av lysrör ersätts kontinuerligt med lågenergilysriår i kontor och verkstäder. i verkstäder med större takhöjd används redan kvicksilverlampor och numera även högtrycksnatriumlampor. Den sistnämnda typen är ett intressant alternativ i lokaler där krav på fullständig färgåtergivning inte föreligger.

59E§Sll.“9_9?l_“ .QWFPHÃQQ

Den långsiktiga forskningen och utvecklingen redovisas i en speciell delrapport från STU.

Nâwfgêê Allmänt beskrivs naturgasens situation i avsnitt 5.2. För icke-järnmetallindustrin blir naturgasen i första hand aktuell för elersättning för smältning, värmning och värmebehandling.

5.1.4.2 Teknisk potential för eleffektivisering med i dag kommersiell teknik

Utgående från tabell i avsnitt 3.4 kan den tekniska potentialen på kort och lång sikt uppskattas för varje processteg.

I det kortsiktiga perspektivet måste beaktas att de åtgärder som här beskrivits, som reducerar elanvändningen, till viss del redan vidtagits.

E3§l1åQl99

På samma sätt som för järn- och stålverken uppskattas effektiviseringspotentialen för belysning till cirka 25%.

Elslstrplzâ Några helt nya processer, som skulle innebära att elenergin inte behövs som enerigikälla, är ej i sikte. En fortlöpande sänkning av den specifika elenergianvändningen i den nu sekelgamla smältelektrolysprocessen har skett. Ytterligare möjligheter att i befintliga anläggningar sänka energianvändningen är små.

l en ny anläggning skulle den specifika elenergianvändningen kunna sänkas med cirka 15% jämfört med befintliga anläggningar. Kalkyler visar dock att en ny anläggning ej är unotiverad ur eleffektiviseringshänseende ens vid fördubblade elpriser.

73 Bilaga 1 Elintensiv industri

E-lsvälâqiüszyêmrzins_eehxârmêêsbênáiling

Energiförlusterna vid smältning år avsevärda och betydligt större vid oljedrift än vid eldrift. Som jämförelse kan nämnas att den specifika elanvändningen för att smälta skrot är cirka 2,1 MWh/ton vid oljeeldning och cirka 1,1 MWh/ton vid elanvändning (avser induktionsugn).

En annan viktig fördel med elsmältningsalternativet jämfört med olja är den minskade oxidationen av smält material, den s.k. avbrännan. Avbrännan vid aluminiumsmältning är i storleksordningen 17% vid olja och 7-8% vid elsmältning.

En övergång till ett annat energislag än el medför en klart försämrad energieffektivitet.

Koppar- och blytillverkningen sker i komplicerade processer med kombinationer av olika energislag och energiutbyte mellan processtegen medför att effektiviseringmöjligheterna bedöms vara smaü

Av kopparverket totala elanvändning förbrukas cirka 135 GWh, drygt 40°/o, i kopparprocessens smältsteg. Denna del av elanvändningen är teoretiskt möjlig att ersätta, men är inte tekniskt eller idag företagsekonomiskt motiverad. Även en betydande del av elenergianvändningen i blyverket kan hänföras till processens smältsteg. Att övergå till annat energislag innebär byte av process för blytillverkningen. Teoretiskt är det således tekniskt möjligt att ersätta elenergin :ned annat energislag.

En övergång till fossilt *aränsle i omsmältningsprocesser och liknande för aluminium är tekniskt :nöjlig. Ekonomiska kalkyler för en substitution av elenergin visar en kostnadsfördel för elalternativet även vid fördubblade elpriser.

Som framgår av tabellerna i avsnitt 3.4, âtgar knappt 10% av elanvändningen i icke-järnmetallindustrin till småltning.

Pa samma sätt som för järn- och stâlverk kan elanvändningen för värmning och värmebehandling substitueras med andra energislag. Här föreligger också begränsningar men ej i lika hög grad som inom järn och stål.

?ymrzacutlääsêz99h.êycisäsnqtprsislfxçs

Motordrift utgör en förhållandevis stor del av den totala elanvändningen. Möjlig effektivisering uppgår till cirka 5% fram till 1997. Under därpå följande 10årsperiod skulle en ytterligare minskning i samma storleksordning vara möjlig.

§§Il_“_?9f§Et.“.iP9-êY _WFPÃEK P9E§DEiâ1

l tabellen nedan redovisas bedömd effektiviserings- och substitutionspotential i ett kortsiktigt tidsperspektiv, 5-10 år. Den stora andelen elektrolys och motorkraft medför att det möjliga totala utrymmet för effektivisering och substitution av elanvändningen är mindre än 20% av den totala elanvändningen. Den tekniskt ekonomiskt rimliga potentialen för substitution är betydligt lägre.

Bilaga l Elintensiv industri 74

Elanvändning Teknisk potential 1986 (GWh) Effektivisering Substitution % GWh GWh Belysning 30 25 °/o 8 Elektrolys 15 Vu 205 Elsmältning Värmning/värmebehandling Pumpar fläktar och 455 5 % 25 övrig motordrift Lokalvärme 10 10 2 300 238 435

5.1.5 Ferrolegeringsverk

5.1.5.1 Pågående arbete för att effektivisera elanvändningen Någon metod där elanvändningen kan ersättas med annat energislag finns inte idag. Elkraften utgör råvara i tillverkningen, eftersom den färdiga produkten innehåller mer kemiskt bunden energi än de satsade råvarorna. Eltiliförseln är således helt nödvändig för att framställa produkten. Ferrolegeringsverken är i energihänseende mycket effektiva redan idag. Bada verken har effektiv värmeâtervinning. Fran det ena verket sker angleveranser till ortens pappersbruk och fjärrvärmeleveranser sker fran bada verken. Möjlighet finns att ytterligare effektivisera processen vid det äldre verket genom att bygga om en konventionell ferrolegeringsugn till likströmsdrift. Vid tillämpning av likströmsteknik finns förhoppningar om mindre elenergianvändning i jämförelse rned konventionell våxelströmsteknik samt nagot högre rnetallutbyte. Avsättning för återvunnen energi är en nödvändig förutsättning för lönsamhet. Huvudsyftet med en sådan investering är att nå ökad flexibilitet och högre kapacitetsutnyttjande. Vid den helt nya anläggningen som byggts har senaste teknik utnyttjats, vilket givetvis innebär att effektiviseringsmöjiigheterna är marginella.

5.1.5.2 Teknisk potential för eleffektivisering med i dag känd teknik Någon fördjupad analys av varje processteg för ferrolegeringsverken är inte pâkallad. Den effektivisering som är möjlig är marginell. En S-procentig effektivisering av elanvändningen för motordrift skulle ge följande resultat.

75 Bilaga 1 Elintensiv industri

Nuvarande Effektivisering elanvändning GWh % GWh

Belysning 5 25 1,0

Process

Smältning B70 0 0

Pumpar, fläktar och

ö_VP_i9.D_°_t9El:ift__--_.____-_.§U __ 5 3:12 ___-_.____._

Totalt 935 30 4,0

5.1.6 Kemisk basindustri

5.1.6.1 Dägâende arbeten för att effektivisera elanvändningen

?ättörryêssø För de mest elkrävande produkterna är elkostnadens andel av saluvärdet så hög att det givetvis ständigt riktas uppmärksamhet kring enöjligheterna att :ninska den specifika användningen i processerna. Detta har också skett sedan elkraften för 50-100 är sedan slog ut andra tillverkningsmetoder. Utvecklingen mot allt elsnâlare teknik har drivits under läng tid. Även om återstående elrationaliseringspotential numera måste betecknas som begränsad fortsätter denna utveckling kontinuerligt.

För såväl klor/alkali- som klorat-industrin arbetas med utveckling av katodmaterial och katodbeläggningar jämte trimning av processerna för att minska överspänningar.

5.1.6.2 Teknisk potential för eleffektivering

Den Qrgdgktigngrglatgrgdg elenergin används, som tidigare nämts, främst för olika typer av processteg där elektrolys är det helt dominerande. Industrin ser idag mycket sma möjligheter att effektivisera elanvändningen för dessa ändamål men arbetar kontinuerligt med detta. Några möjligheter att ersätta elkraft med andra energislag finns ej, utan arbetet handlar om effektivisering av själva elektrolysprocessen, ett arbete som fortsätter oavbrutet. Parallellt härmed pagar kontinuerligt utvärdering av tillgängliga processer i världen.

Effektiviseringspotentialen för kemisk elektrolys uppskattas till cirka 5% på 10 ars sikt.

Elsmältning kan synas vara substituerbar men här rör det sig om elektroterrniska reducerugnar för kisel- och karbidtillverkning. ingen alternativ processteknik finns tillgänglig för temperaturer pa 2000-3000°C. Effektiviseringspotentialen uppskattas i dessa processer till 3 å 4% per är på 10 ars sikt.

Ett försök att sammanfattningsvis uppskatta den tekniska potentialen för effek-

Bilaga 1 Elintensiv industri tivare elanvändning inom kemisk basindustri på 10 års sikt redovisas i nedanstående tabell. Siffrorna maste bedömas som mycket osäkra. Elanvändning Teknisk potential 1986 GWh Effektivisering Substitution

*) Se avsnitt 3.6

5.1.7 Gruvindustri

5.1.7.2 Teknisk potential för effektivisering med idag känd teknik

Forskning har bedrivits inom omradet malning och anriktningsteknik för att effektivisera såväl produktionen som elanvändningen. Högskolan i Luleå bedriver bl.a. experiment inom omradet.

Det har i olika sammanhang nämnts att sönderdelning av berg skulle kunna ske pa annat sätt än med direkt insats av el i malkvarnar. Sådana exempel bygger på t.ex. sprängning i större omfattning respektive trycksättning med luft och därmed spräckning. Dessa tekniker utgör endast hypotetiska alternativ, och är helt orealistiska att genomföra i verkligheten.

Sammanfattningsvis kan sägas att med nu känd anriktningsteknik kan elanvändningen per procucerad enhet inte minskas med mer än nagra procent. De kvarnar som används är noggrant konstruerade och inställda på en optimal niva vad det avser t.ex. varvtal.

Allmän effektivisering i bl.a. syfte inom just gruvindustrin

energihushâllande

leder i stället till ett ökat behov av elenergi. Overgang till eldrivna lastare och transportsystem verkar i samma riktning, ytterligare en bidragande orsak är miljöskäl.

Nedan redovisas uppskattad potential för elbesparing och substitution.

77 Bilaga 1 Elintensiv industri Elanvändning Teknisk potential

QEQQQL __ __.___ _ ___..LZ5_. __ __.-__ _ _..__________.___-____-___1_7.â ----_ Summa 2 467 136 175

5.2 Möjlighet att ersätta el med gasol eller naturgas

Elanvändningen inom industrin kan delas upp pä ett stort antal processer och möjligheterna att ersätta el med naturgas beror helt pa vilken process som studeras. En fördelning av den totala elanvändningen på olika processer framgår nedan där man direkt kan konstatera att det är relativt fa processer där det är rimligt att gas kan ersätta el. (Några hypotetiska resonemang om att kunna använda bränslen för motordrift el.dyl. har ej förts.)

Elintensiva industrin totalt, fördelning

.Möjligheterna att substituera el med naturgas inskränker sig i första hand till de processer, där el används för uppvärmning i någon form. Elektrolys och elektroterrniska processer förbrukar betydande mängder el, men i ingendera av proces-

Bilaga 1 Elintensiv industri 78

serna kan elenergin ersättas.

Stora mängder el förbrukas för smältning, värmning och värmebehandling inom järn-, stal- och verkstadsindustrin, men även inom kemisk industri. Här föreligger således en teknisk potential för ersättning av elkraft. För torkning, destillation och övrigt kan också delar av elanvändningen substitueras. Övrig och mycket stor del av elenergin används enligt tabellen direkt för motordrift av olika slag, belysning m.m. och kan praktiskt sett ej ersättas med naturgas.

Nedan följer en kortfattad branschgenomgâng.

Järn och stål

Järn- och stalverkens elanvändning är starkt produktionsrelaterad. Elanvändningen för olika delbranscher och olika processteg fördelar sig enligt nedanstående tabell uttryckt i GWh:

Malmbaserade Skrotbaserade Skrotbaserade verk verk specialstâl Handelsstal i-Iandelsstal verk

- 520 775 Elsmåltuwing

Värmning och värmebehandling 80 35 365

Motordrift, Belysning etc. 830 580 965

Ångproduktion för - - 40 uppvärmning

Den största enskilda användningen av elkraft är skrotsmältningen i ljusbâgsugnar samt smältning av skrot inom järngjuterierna. Av denna elenergi kan 10- 20% ersättas rned s.k. oxy-fuel energi baserad pá naturgas och syrgas.

Tekniken finns redan installerad på flera ställen och baserar sig da på i första hand olja som bränsle. Potentialen begränsas av aktuella nedskärningar i branschen innebärande att den tekniska potentialen för ersättning med naturgas uppgår till 10-15% eller cirka 170 GWh. Notera dock kommentarer i avsnitt 5.1.3.

Elanvändningen för vårmnings- och värmebehandlingsugnar kan till skillnad från el för skrotsvnältning helt ersättas, men det sker till priset av stora investeringar i gaseldade ugnar. processerna omfattas också av partiell värmning med induktiv utrustning. Elvärmeugnar med motstândselement används ocksa vid noggrann styrning av processerna. l nagra av processerna föreligger praktiskt sett endast begränsade möjligheter till elersättning. En uppskattning är att ytterligare cirka 200 GWh kan ersättas av naturgas.

[ekrâiäârrvêsêâlyârls

Möjligheterna att ersätta el vid omsmältning av koppar är större

aluminiumpch

än för järn och stål på grund av lägre smälttemperaturer. Okade mängder av-

79 Bilaga 1 Elintensiv industri

bränna (förlust av material) påverkar dock lönsamheten negativt för bränslen relativt el. Dessutom ökar energiförlusterna med cirka en faktor 2 vid övergång från el till bränsle. Inom icke järnmetallverk bedöms den tekniska potentialen till cirka 400 GWh för smältning och värmning. Den ekonomiska potentialen är dock mycket låg, eftersom el har ett flertal processtekniska fördelar.

°l^.°ls§ê: _ash_ peresrêimüêâzi

Massa- star för cirka 35% av den totala av och pappersindustrin användningen elkraft till industrin. Fördelningen på olika processer för 1986 framgår nedan. Pumpar, fläktar 9,9 TWh Omrörare och övriga motordrifter Raffinering, malning 5,6 TWh Elângpannor 0,3 TWh Belysning, övrigt 015 TWh 16,3 TWh

*Möjligheterna att ersätta el i nagon av dessa processer bedöms som mycket sme. Förutom elangpannor motsvarande 300 GWh 1986 skulle cirka 50 GWh, som 198A gick till IR-torkar, tekniskt sett kunna ersättas. En bedömning är att denna teknik ökat i användning under 1985-86 och att nivån ligger pa 75 GWh idag. Det är fullt möjligt att ersätta elbaserad IR med gasbaserad da tekniken finns framme.

Kemisk industri Substituerbar elenergi används för värrnning inom plastindustri, raffinaderier och gummiindustri. I nedanstående sammanställning redovisas elanvändningen uppdelad pa processteg. Elektrolys 2.100 Smältning 400 Övrig processel 200 Motordrift 1.900 Belysning 50 Elpannor 100 Övrigt _lgg Summa 4.930

Praktiskt att ersätta för smältning vid sett är det inte möjligt elanvändning karbidtillverkning (400 GWh) pa grund av att denna process maste upprätthâllas

Bilaga l Elintensiv industri 80

i en reducerande atmosfär (dessutom vid hög temperatur, 2 000°C). Den tekniska potentialen inskränker sig till att totalt vara cirka 100 GWh för värmning och värmebehandling vilken ligger i posten övrig processel ovan (se avsnitt 3.6).

Sammanfattning

Den totala tekniska potentialen för elersättning med naturgas inom elintensiv industri har bedömts till följande

Järn och stal 370 GWh

Icke järnmetallverk 400 GWh

Massa- och pappers- 75 GWh industri

Kemisk industri 100 GWh Totalt 945 GWh

Ovanstående uppskattningar härrör sig fran uppgifter avseende 1986 års användningar. Den maximala tekniska potentialen för elersättning i själva processerna inom elintensiv industri rör sig således om cirka l TWh. Osäkerheten i siffrorna är dock stor. Osäkerhetsintervallet kan röra sig om :ZOO/m Till detta kommer möjlighet till substitution av el till pannor uppgående till cirka 500 av totalt 700 GWh. Substitution i dessa kan givetvis också ske med annat bränsle än gas. Samtliga industrier ligger ej inom naturgasplanerat område varför potentialen för ersättning i realiteten är lägre. Planerna på ett mellangasprojekt innefattar dock stora delar av järn och stålindustrin. Det är i för sig tänkbart att utnyttja gasol i stället för naturgas (eller som komplement), varvid potentialen i princip kan räknas fullt ut.

Det är slutligen viktigt att notera att samtliga angivna potentialer i detta avsnitt anger tekniska potentialer. Den ekonomiska potentialen är mindre. Vid 50- 100% elprishöjningar är substitution av el med bränslen i pannor lönsamt medan flera av de andra uppräknade åtgärderna uppvisar svag lönsamhet. Det är också viktigt att konstatera att elpannorna till största delen är av avkopplingsbar typ där man är skyldig att ha ett alternativ för att få skattereducering.

5.3 Egen kraftgenering inom elintensiv industri

Förutsättningarna för att generera el internt inom industrin är gynnsammast inom den processindustri som kan tillämpa mottryckskraft och därvid âsätta den producerade värmen ett värde. Elproduktionsmöjligheter föreligger pä detta sätt inom massa- och pappersindustri, kemisk industri och sågverk. Inom järnoch stâlindustri finns i världen ett flertal integrerade anläggningar som tillgodoser delar av den egna användningen med egenproducerad el. lntegreringsgraden i Sverige är emellertid inte på samma nivå och förutsättningarna för att i samma fabriksanläggning få avsättning för bade värme och el i relevanta proportioner saknas i princip helt. Vid samarbete mellan kommun och indstri kan detta åstadkommas i vissa unika fall. l ett samarbete mellan SSAB och Luleå

81 Bilaga l Elintensiv industri

fjärrvärmenät sker kraftvärmeproduktion motsvarande 400 GWh el.

l stort sett förekommer ingen egenproducerad el inom sågverksbranschen trots att det med tanke på det relativt billiga bränslet borde finnas en god potential. Statens energiverk uppskattar denna till 590 GWh/år med hänsyn till tillgängligt värmeunderlag. Granskade förstudier rörande konkreta mottryckskraftsprojekt i sågverk visar dock på mycket svag lönsamhet till och med vid fördubblade elpriser. Anledningen är att anläggningarna blir för små (ofta mindre än 5 MW). Det år känt från offertunderlag från tillverkare att den specifika investeringskostnaden ökar betydligt vid småskalig kraft och värmeproduktion.

Inom kemisk industri finns idag ett flertal motttrycks och kondensturbiner installerade. Elgeneringen i dessa uppskattas till totalt 150 GWh. Endast marginella ökningar till cirka 200 GWh är rimliga på kort sikt.

Den helt avgörande potentialen finns inom vnassa- och pappersindustrin vilken redovisas i följande stycken.

I massa- och pappersindustrin ger processernas ånganvändning vid relativt låga tryck en möjlighet att producera unottryckskraft. Möjlig rnottryckskraftproduktion begränsas emellertid av processernas värmebehov. Med hänsyn till värmeunderlaget idag finns det en teoretisk potential för mottryckskraft pâ 4,0 TWh.

Massa- och pappersindustrin har under den senaste IO-årsperioden med rådande oljepriser kraftigt minskat värmeanvändningen i processerna, vilket gör att det värmeunderlag, som är förutsättning för att generera mottryckskraft, kraftigt har reducerats. Uppskattningsvis har potentialen för mottryckskraften minskat med drygt 1 TWh sedan 1970-talets mitt.

Under 1984 var dessutom relationen mellan olje- och elenergipriset sådant att det inte var lönsamt att göra nnottryckskraft i befintliga anläggningar. Produktionen av mottrycksel begränsades härvid till 2,4 TWh 19814; huvudsakligen genererad med internt tillgängliga bränslen såsom lutar och bark.

Vled dagens prisrelation mellan el och bränslen är mottryckskraft baserad på olja återigen lönsam i befintliga anläggningar. Det finns idag en installerad turbineffekt som motsvarar cirka 5 TWh el vid fullt utnyttjande förutsatt att det finns värmeunderlag.

Elprisutvecklingen på sikt får stor betydelse för produktionen av mottryckskraft. Här spelar emellertid även bränslepriset en stor roll. Med hänsyn till värmeunderlaget finns en teoretisk teknisk potential på högst 4,5 TWh 1990 och 157 TWh 1995 vid normal produktion.

Den teoretiska potentialen på 4,7 TWh 1995 svarar mot en praktiskt tänkbar nivå på 4,0 TWh om bLa. förväntade värmebesparingar genomförs under tiden. För att kunna uppfylla denna prognos erfordras en förbättrad utnyttjandegrad i redan befintliga installationer. Huruvida man kan räkna med ett ytterligare högre utfall är beroende av hur värmeunderlaget utvecklas. Vid ett lågt bränslepris i förhållande till elpriset är det möjligt att värmebesparingarna inte drivs så långt som har förutsatts i prognoserna. Detta skulle medföra ett större värmeunderlag, vilket i sin tur skulle kunna möjliggöra en marginell ökning av mottryckskraftgenereringen. Genom att investera i pannor med högre panntryck kan potentialen höjas något för mottryckskraftgenerering. Detta innebär emellertid mycket omfattande investeringar och kan endast tänkas bli aktuellt vid utbyte av uttjänta pannor.

Bilaga l Elintensiv industri 82

5êTfDêüf*åEEQlD9-PP!EEXE*S§K?fE399mlilêêââ PPELEQIZEQF_

Idag praktisk tänkbar mottryckspotential 4,0 TWh *) med hänsyn till värmeunderlaget i nuvarande processer 1984

Praktiskt tänkbar mottryckspotential 1995 4,0-5,0 TWh **) med hänsyn till värmeunderlag enligt prognos

*› Mottryckskraft uppgick 1984 till 2,4 TWh. Genom att utnyttja hela mottryckskraftpotentialen skulle. man kunnat generera 3,6 TWh. Mottryckskraft uppgick 1986 till cirka 2,5 TWh.

**) Potentialen kan nä det högre värdet, om värmebesparingarna ej drivs så långt samt om branschen ökar sin produktion mer än beräknat enligt standardfall i prognosen. Potentialen kan också bli lägre om branschen far vidkännas lönsamhetsförsämringar (t.ex. till följd av fördubblade elpriser) och därmed minskad produktion. En övergång till ökad andel kemisk massa synes ej idag vara gangbar på marknaden men skulle i sig öka mottrycksunderlaget.

5.4 Ekonomisk potential

lükeåülüg

Expertgruppen har haft som uppgift att uppskatta effektiviseringspotentialen inom industrin. Bedömningar av de tekniska möjligheterna att reducera elanvändningen finns utförligt redovisade i föregående avsnitt.

För att anlysen skall bli fullständig maste även en bedömning av âtgärdernas lönsamhet göras dels företagsekonomiskt och dels samhällsekonomiskt.

I denna rapport från expertgruppen analyseras i första hand det företagsekonomiska utfallet. Det är endast möjligt att göra detta genom exempel på atgärder från befintliga anläggningar och sedan föra ett kvalitativt resonemang om möjligt utfall inom hela den elintensiva industrin. De förutsättningar som gäller är den av elanvändningsdelegationen omarbetade prognosen från statens energiverk med marginalkostnadsbaserade priser i mitten av 1990-talet där priset antas öka 5-10 öre/kWh t.o.m. 1997 beroende pâ om tva kärnkraftsblock tas ur drift tidigare eller ej.

Det företagsekonomiska avkastningskravet är antaget med en ränta pa 20%, ekonomisk livslängd 10 ar vilket ger en annuitetsfaktor pa 0,24. Utifrån detta beräknas sedan kapitalkostnaden per sparad kilowattimme och ar, siffran skall tolkas sa att elpriset måste minst öka till denna nivå för att investeringen skall bli lönsam. Dagens avkastningskrav kan i flera fall vara ännu hårdare.

För att inte krångla till analysen alltför mycket har dock endast inverkan pä elâtgangstalen beaktats i de följande exemplen. Något exempel fran järn och stal har ej medtagits.

83 Bilaga 1 Elintensiv industri

Massa och pappersinustriq

§_.909I:ü§1<.r_qt30_t_iêi _: .*.§1.ez!92<:âmes_1

Eftersom är hög i den mekaniska massatillverkningen har det elanvändningen varit naturligt att ständigt se över användningsnivåerna i allmänt kostnadseffektiviserande syfte.

Detta gäller i synnerhet raffinörmassor som är den kvalitet som expanderat mest under senare år. Här har s.k. dubbelskiveraffinörer visat sig vara ett konalternativ till enkelskiveraffinörer som tidigare förhärskat i de kurrenskraftigt flesta tillämpningar.

Det är inom ett av de största integrerade bruken som man i TMP-linjer utrustade med dubbelskiveraffinörer nu kan visa upp en elanvändning av cirka 1.800 kWh/ton 10% under vad som är normalt för TMP-anläggningar med massa, d.v.s. enkelskiveraffinörer. En myckt viktig faktor i detta saunmanhang är huruvida man kan bibehålla kvaliteten på massa då elinsatsen minimeras. Enkelskiveraffinören har sedan tidigare visat goda egenskaper när det gäller t.ex. dragl styrka och fiberbindning i arket, men detta sker på bekostnad av högre specifik elinsats. Dubbelskiveraffinörer i sitt senaste utförande är dock ett alternativ som kan ge vissa andra kvalitetsfördelar samt lägre elenergianvändning.

Vid en kraftig ökning av elpriset aktualiseras naturligtvis effektiviseringamöjligheterna ytterligare. Fullständigt införande av bästa tänkbara teknik idag skulle som tidigare nämnts kunna innebära cirka lO°/o elbesparing. För att visa på ett verkligt fall redovisas följande kalkyl:

Investeringskostnaden för 4 st. dubbelskiveraffinörer (inkl. elmotorer) som producerar 200.000 ärston massa ligger i storleksordningen 65 Mkr. Den specifika elanvändningen vid byte fran enkel- till dubbelskiveraffinfir skulle kunna sänkas med 10%, d.v.s. cirka 200 kWh/ton (potentialen kan i flera fall vara lägre). Detta innebär en payofftid pa ca 10 är räknat vid ett konstant elpris på 16 öre/kWh.

Vid en prishöjning pá el med lf] öre/kWh sjunker payofftiden till 6 ar. De mattliga besparingar som är möjliga att åstadkomma innebär således mycket höga investeringar och kan knappast motiveras av enbart elbesparingsskäl, ens vid 60% ökat elpris.

industrin att sätta in effektivaste teknik i samband med Redan idag motiveras Möjligheterna till ytterligare effektivare raffinering i framtireinvesteringar. den beror mycket på om den intensiva forskning som bedrivs pa omrâdet kan ge praktiskt tillämpbara resultat.

Alternativt skulle sålunda en effekt av samma storleksordning som ovan kunna uppnås med tillsats av kemikalier av natronlut i samband med raffineringen (ATMP-processen). Investeringskostnaden för hanterings- och impregneringsutrustning skulle kunna vara för denna process jämförelsevis låg, av storleksordtillningen kanske under 10 Mkr. _flm_ denna process kan visas bli kommersiellt (vilket ännu inte är klart) skulle saledes detta slags investering få en gänglig om 1-2 är vid 16 öre/kWh och cirka 1 ar vid 26 öre/kWh. Man skall payofftid dock notera att svensk skogsindustris konkurrenter rimligen ocksa kommer att

Bilaga 1 Elintensiv industri 84

kunna tillämpa tekniken relativt snart efter en introduktion i Sverige. Generellt gäller även i detta slags exempel att nettoresultatet även av ny eleffektivare processteknik blir oförändrad eller försämrad konkurrenskraft för svensk skogsindustri, vid en ensidig svensk elprishöjning.

”""“

Ty_p1?vf›?B6ê§ T2åf%?5i7“_““""""°“""'"°"°"

Elbesparing: 40 GWh Investering: 65 Mkr Elpris: 13 öre/kWh Kapitalkostnad: 59 öre/sparad kWh, vid annuitet 0,24

åsêââiseszäâr s!

Elângpannor är endast en kortsiktig lösning som används så länge prisförhâllandena mellan alternativbränslet och el gör det lönsamt. Eltaxan varierar över âret och elkostnaderna fluktuerar dessutom från timme till timme. Detta gör att bruken idag ständigt bevakar detta och alternerar energiforrn kostnadsoptimalt. Elpanneanvändningen pa 0,4 TWh/ar härör från att 1986 var ett år med låg användning av elpannor. Varje annat är ger andra siffror och har egentligen ingenting att göra med fabriksdriften.

Utöver elängpannorna är således mycket litet av elenergianvändningen i massaoch pappersindustrins substituerbar. En summering av denna övrigpost kan uppskattningsvis ge 100 GWh/âr. Detta gav 1986 en substituerbar elanvändning på cirka 0,4 TWh.

Det är dä viktigt att notera att elpannorna utnyttjades i hög grad under 1984. Brist på el i kraftsystemet (avkopplingsbar kraft) samt det faktum att prisrelationen mellan bränslen och el förändrats har gjort att substituterbar el minskat kraftigt. Totala förbrukningen av produktionsrelaterad el i massa- och pappersindustrin har således ökat procentuellt sett mer än vad den absoluta elförbrukningen visar.

E_*.9n9::1i§1<.r.<2t.s0.tlê!_: _allmänt_

Man kan som en första förenklad ansats anta att ny, effektiv processteknik kanske kan fa ett genomslag i cirka 50% av produktionskapaciteten på 10 ar. Detta förutsatt att branschen eller delbranschers lönsamhet inte så radikalt försämras av elprishöjningar, så att potentiella investeringar (och FoU) uteblir.

Som sammanfattning kan anges en total teknisk sparpotential för branschen som helhet maximalt om 2,1 TWh/ar, och minskad elanvändning p.g.a. substituion med 0,4 TWh/är. Det vara rimligt att anta att man pa 10 ars sikt får en effektivisering motsvarande l TWh/âr och därutöver en substitution motsvarande 0,3 TWh/âr. Elpanneförbrukningen på 0,4 TWh/âr härrör från att 1986 var ett år med lag användning av elpannor. Varje annat är ger andra siffror och har egentligen ingenting att göra med fabriksdriften.

85 Bilaga 1 Elintensiv industri

Leisâiätruvssêllêr

ÖÅHTÅDÃQT Några helt nya processer som skulle innebära att elenergi inte behövs som energikälla är ej i sikte. En fortlöpande sänkning av den specifika elenergiförbrukningen i den nu sekelgamla srnältelektrolysprocessen har skett. Ytterligare möjligheter att sänka elanvändningen är små. I en ny anläggning kan den specifika energianvändningen sänkas med cirka 15% jämfört med befintliga anläggningar. För att exemplifiera kostnadsnivâerna i förhållande till möjlig besparing har följande bedömningar gjorts för en ny anläggning för primäraluuniniunnframställning. Anläggningskostnad 15-25 000 kr/ârston Kapitalkostnad cirka 2,5-5 kr/kg är Elkostnadsbesparing 0,3 kr/kg

Med en produktion pä 83 000 ton/år skulle en ny anläggning medföra en elenergibesparing på cirka 200 GWh/år, till en investeringskostnad av l 250-2 000 Mkr.

Typ av process: “Eféüiâiiä”

Elbesparing: 200 GWh Investering: 1 500 Mkr Kapitalkostnad: 180 öre/sparad kWh, vid annuitet 0,24

Kapitalkostnaderna överstiger vida elbesparingen. En ny anläggning är ej motiverad ur elbesparingshänseende ens vid fördubblade elpriser. Exemplet borde naturligtvis ha kompletterats med övriga fördelar med en ny anläggning relativt den gamla. Det styrker dock tesen om att det endast är i samband med stora nyinvesteringar som vi kan påverka elanvändningen. Ytterligare exempel fran Aluminiumtillverkning är:

Process: Ãitöi-ri-Ãtisknâxidmatning

Elbesparing: 24 GWh Investering: 40 Mkr Kapitalkostnad: 40 öre/sparad kWh, vid annuitet 0,24

Bilaga l Elintensiv industri 86

Framställning av koppar och bly Av ett kopparverks totala elanvändning förbrukades cirka 135 GWh, drygt 20%, i kopparprocessens smältsteg. Denna dei av eianvändningen är teoretiskt :nöjlig att ersätta, men är inte företagsekonomiskt motiverad. För övergång till annat energislag bedömer företaget att nyinvesteringar i storleksordningen 200-300 Mkr erfordras.

Typ av process: *Kopparsmältning

Elbesparing: 135 GWh Investering: 250 Mkr Kapitaikostnad: 44 öre/substituerad kWh, vid annuitet 0,24

Kemiindustri Nedan presenteras nagra kalkylexempel där kapitalkostnaden är beräknad med en annuitet pâ 0,24: _.__-..._..-._.- --_.-__. _-.

Typ aT-process: Raffinaderi

Elbesparing: 500 MWh Varvtalsstyrning av maskinmotorer Investering: 300 KKr Kapitalkostnad: 14 öre/per sparad kWh Typ av process: Klorat elektrolys Eibesparing: 2 GWh Överföringsförlust Investering: S Mkr Kapitalkostnad: 60 öre/per sparad kWh Typ av process: Industrigaser Elbesparing: 1,6 GWh (minskade kompressorförluster) Investering: 8 Mkr Kapitalkostnad: 120 öre/per sparad kWh

Dessutom kan ett exempel ges på en åtgärd som är under genomförande hos ett företag. Det gäller kloratelektrolys där en elbesparing pa 13 GWh uppnås 0% av totalanvändning) med en investering på 7 Mkr. Detta innebär omräknat att varje inbesparad kWh värd cirka 15 öre fas för en kapitalkostnad av 6 öre. Besparingen har blivit möjlig under 1986/87 med hjälp av eget utvecklingsarbete.

87 Bilaga 1 Elintensiv industri

5.5 Sammanfattning

I de föregående avsnitten 5.1-5.4 har olika tekniska anpassningsmöjligheter studerats. En omfattande genomgång har gjorts beträffande :möjligheterna att minska den specifika elanvändningen samt substituera elenergin med andra energislag. Ett separat avsnitt lneskriver naturgasens möjligheter att ersätta el i processer. Förutsättningarna för ytterligare mottryckskraftproduktion tas också upp. Nedan ges korta sammanfattningar av avsnitten 5.1-5.4.

êffâlâålñâeflüg

Eftersom de elintensiva företagen har så höga elkostnader uttryckt som andel av de totala produktionskostnaderna har det ständigt varit aktuellt att trimma processerna och investera i elsnal utrustning.

En bedömning har gjorts av möjligheterna att effektivisera elanvändningen pa 10 års sikt. Följande tekniskt rimliga besparingspotential föreligger (siffror ur avsnitt 5.1 avrundade .

Den tekniska potentialen är således drygt 3 TWh d.v.s. cirka 10% av total elanvändning. Att märka är att för t.ex. aluminiumframställning (icke järnmetallverk) förutsätter potentialen att man bygger en ny produktionsanläggning, detta tas upp ytterligare under punkten ekonomisk potential i avsnitt 5.4.

âeêââisesiprtzsllsräos

Möjligheten att substituera el med bränslen inskränker sig till de fall där el används för värmegenerering i någon form. Vi särskiljer här pannor och övrig värmegenererande el.

Bilaga 1 Elintensiv industri 88 pannor och direkt el

Ferroleringsverk Kemisk basindustri 100 100

.A12 __; ___ Summa 690 805 GWh

Tabellen kräver några kommentarer. För järn och stål är det teoretiskt sett möjligt att substituera el för värmning och värmebehandling med cirka M30 GWh. Någon substitution bedöms inte vara möjlig att få till stånd då flera ugnar är nyinstallerade. En rimlig teknisk potential hamnar på 170 GWh när cirka 50 GWh från elsmältning inkluderats.

Inom icke järnmetallverk är tekniska potentialen á35 GWh för elsmältning om värmning och värmebehandling. Här föreligger i första hand möjlighet av substitution av den del som gär till värmning och värmebehandling vilken uppgår till 175 GWh.

Tekniskt rimlig substitution uppgår med hänsyn till ovanstående till totalt 1 TWh fördelat på cirka 0,5 TWh till pannor samt 0,5 TWh till övrig värme. (0,2 TWh antas gå till sådan el för uppvärmning som praktiskt sett ej kan ersättas). Det bör också påpekas att stor del av elpannekraften är av s.k. avkopplingsbar typ. Uppskattningen har ej förutsatt någon naturgasintroduktion utöver vad som är beslutat.

§9§êElE9ElPD_ med_ P§E9EQêâ sltersêâo)

Naturgas eller gasol uppvisar fördelar vid direktanvändning i processer jämfört med andra bränslen. Totala potentialen bedöms vara cirka 1,5 TWh varav 1 TWh direkt i processer. Potentialen utgör en maxpotential för hela Sverige och minskar om man endast tar hänsyn till de områden som är naturgasplanerade. Gasol är dock ett tänkbart alternativ. Rent allmänt är det mycket få av applikationerna som uppvisar någon lönsamhet vid dagens elpriser.

WLtEEXEE§EEâÃtPEE§EEEiPP.

Potentialen för mottryckskraft beräknas kunna öka med uppemot 2 TWh relativt nivån 1986 i huvudsak genom ökad kraftproduktion inom massa och papper. Detta beror dock helt på hur mottrycksunderlaget utvecklas.

89 1 Elintensiv industri Bilaga

Y9EEU9J29EeI1tÃêl_:ÃEQEQPçEPPP§P§ÄQ'

De flesta åtgärder som inte redan är påbörjade uppvisar mycket svag lönsamhet om de skall genomföras omgående i befintlig utrustning. Kalkylexempel visar på kapitalkostnader mellan 114 och 180 öre per sparad KWh, där kapitalkostnaden är beräknad utifrân ett antagande om en ränta på 20% och kalkyltid 10 är, d.v.s. annuitet 0,24. Avkastningskraven är ofta ännu hårdare, motsvarande en payoff på 1-2 år.

Möjligheten att spara el ökar dock i samband med större ny- och ombyggnader i anläggningarna. Detta ger en tröghet i tiden vid införandet av elsnâl teknik.

Expertgruppen bedömer att genomslaget av elsparande och substitution utgående fran en teknisk potential på cirka 4 TWh pa ekonomiska grunder kan uppgå till totalt 2 TWh på 10 ars sikt förutsatt att industrin kan beredas långsiktigare planeringsfiárutsättningar och givet en oförändrad industristruktur.

Bilaga 1 Elintensiv industri 90

6. STRUKTUROMVANDLING

Inledning

Ett mycket stort antal konsekvensutredningar finns att tillgå. Analyser .av hur kraftigt stigande fördubblade elpriser påverkar industrin har genomförts i ett flertal omgångar efter Tjernobyl-katastrofen. De väsentligaste rapporterna är följande:

Industrins elanvändning 1986

Hur pâverkas industrin av 1986 ökade elpriser

Effekter på industrin av 1987 STEV stigande elpriser

Efter Tjernobyl - Förtida 1986 STEV avveckling av kärnkraften i Sverige

Klarar vi sysselsättning och 1987 STUexportintäkter orn elpriserna symposium fördubblas?

Klarar den svenska massa- och 1987 SLU pappersindustrin kraftigt höjda elpriser?

Energi och elanvändningen 1987 STEV 1987-1997-2010. Delredovisning av effektiviseringsuppdrag.

Industrins elpriskänslighet 1986 Industriförbundet

Ovanstående rapporter visar i det närmaste entydigt att vi far en omfattande omställningsprocess med nedläggningar och strukturell omvandling förutsatt att elprisökningen slår igenom relativt i vara konkurrentländer och inga andra ätgärder vidtas. I statens energiverks senaste analys redovisas en kraftig påverkan på de elintensiva branscherna trots en prisprognos som innebär lägre elpriser än den som redovisats i denna rapport. Orsaken är i huvudsak nedläggningar inom industri och därmed lägre elefterfrägan vilket i sin tur innebär lägre elpris. Expertgruppen har inte haft i ambition att granska STEV:s senaste analyser och lämnar dem därför utan ytterligare kommentarer.

Expertgruppen har för delegationens räkning kompletterat de befintliga analyserna dels med en promemoria från Nils Lundgren som avser att spegla skillnaden i strukturpåverkan mellan förtida urdrifttagning av två verk och referensfallet avveckling t.o.m. 2010 samt en konsultstudie från INDEVO som haft i uppdrag att belysa hur företagsstrategierna pâverkas av förhöjda elpriser. Bada studierna redovisas i följande tva avsnitt.

91 Bilaga 1 Elintensiv industri

6.1 De principiella effekterna på elintensiv industri av en elprishöjning

För att kunna analysera effekten av en ekonomisk-politisk åtgärd, i detta fall en höjning av industrins elkostnader, måste man arbeta med ett referensfall eller om man så vill ceteris paribusantaganden. Referensfallet innebär en avveckling t.0.m. 2010 med början cirka år 2000. Det ser förmodligen ut på följande sätt. Under de närmaste 15 åren måste elpriset höjas till långsiktig marginalkostnad som överensstämmer med kostnaden för elproduktion i kolkondenskraftverk. Detta i förening med många andra faktorer leder till en viss strukturomvandling av svensk industri vilket finns beskrivet i nämnda utredningar.

Sedan ställer vi frågan vad som händer med industrin om två reaktorer tas ur drift redan vid 90-talets mitt och elpriset därmed stiger snabbare från 1994 till 2000 och sedan når kolkondensnivån 2003. problemställningen vid denna analys är alltså egentligen vad som händer med industrin om elprisstegringen inträffar tidigare än i referensfallet. Fallet med fördubblade elpriser har utretts tidigare. Den elprisutveckling som expertgruppen skall räkna med är den som framgår av kapitel 4.2.

Som synes skulle elpriset enligt den tidigare avvecklingsplanen stiga relativt jämt från dagsläget fram till år 2000, då det skulle nå 18 öre/kWh i producentledet. Därefter skulle prisnivån stiga brant under ett par tre år upp till långsiktig marginalkostnad för kolkondenskraft, vilket någorlunda torde sammanfalla med LMK för ny kärnkraft.

Om man däremot stänger två reaktorer vid mitten av 90-talet antas elpriset stiga snabbare än i referensfallet från 1994 och ligga drygt 20% högre 2000 för att sedan snabbt stiga till kolkondensnivån 30 öre. Uppenbarligen innebär denna kurva att vi redan har tagit ställning till en del av frågan eftersom elpriset rimligen är resultatet av utbud och efterfrågan, där industrins reaktioner är mycket viktiga för efterfrågesidan.

En förenklad illustration av problemställningen ges i diagram nedan. Där åskådliggörs den produktionskapacitet vi har i dag i vatten- och kärnkraft med den trappstegsformade utbudskurvan utan att göra anspråk på att vara exakt. Den negativt lutande efterfrågekurvan visar hur efterfrågan stiger med lägre elpris. Efterfrågekurvan antas visa priselasticiteten på 5-10 års sikt, d.v.s. när anpassningar som tar så lång tid hunnit genomföras. Om vi stänger två reaktorer får vi det högre priset P som klarerar marknaden och när all kärnkraft stängs stiger priset till kolkondensnivån och en viss mängd kolkondenskraft byggs ut för att komplettera vattenkraften.

Lutningen i efterfrâgekurvan innefattar alla de olika anpassningsmöjligheterna i samtliga elförbrukande sektorer, d.v.s. vardagsrationalisering av typ sänkt inomhustemperatur, bättre reglerteknik för värme, ventilation, pumpar etc, ändringar av grundläggande teknik (byte av processer), kemisk i stället för mekanisk massa, strukturomvandling i riktning mot mindre elintensiv industri och övergång från elvärme till annan uppvärmning.

Bilaga l Elintensiv industri 92

Öre/kWh l Kolkondens F-Å-\

Kolkondens

, Efterfrågan kraft I I Vattenkraft I I I

l

\ áv A / w Vattenkraften Kärn- *V* kraften De “Câ margnnella reaktorerna

Eftersom det är efterfrågekurvans lutning som bestämmer elpriset under perioden med partiell nedläggning av kärnkraften är det uppenbart att vi egentligen har antagit det vi skulle visa, när problemet angrips med en färdig elprisbana för de närmaste femton aren. Detta kan dock kanske försvaras med att grunddragen i anpassningsprocesserna är någorlunda kända och att det bara är fråga om en precisering av förändringarna i den elintensiva industrin som expertgruppen skall göra. Den senaste prognosen från statens energiverk tyder dock pä att elprisprognosen kan komma att omprövas.

En annan viktig förutsättning att klarlägga är givetvis vad som händer med elpriserna i omvärlden och framför allt da i de viktigaste konkurrentländerna. Enligt den preliminära rapport som utarbetats för elanvändningsdelegationen och som redovisats kortfattat i avsnitt lt är bilden inte sa lättolkad. Sammanfattningsvis ser det dock ut som om de officiella elpriserna för stora elförbrukare inte kommer att stiga realt under resten av seklet (undantaget Venezuela). Elpriser i paritet med eller strax under officiella eltaxor tycks allmänt tillämpas pa cellulosa-, stal- och gruvindustrin. Priserna är dessutom överlag högre i konkurrentländerna än i Sverige idag, bara Norge och delar av Kanada l ligger lägre. För ickejärnmetallverk, ferrolegeringsverk och extremt elintensiv kemisk basindustri tillämpas ofta i konkurrentländerna väsentligt lägre specialtaxor och dessa industrier har därför ofta lägre elpriser än de svenska konkurrenterna. Dessa specialpriser synes komma att stiga i Norge och Västtyskland när nuvarande kontrakt efter hand gär ut, medan övriga länder inte tycks pla-

93 Bilaga 1 Elintensiv industri

nera några systematiska nivåändringar (exkl. Venezuela). Frankrike kan tänkas gå mot sjunkande realpris på el på grund av sin stora kärnkraftsutbyggnad.

Det ter sig således rimligt att överlag räkna med att den elprishöjning svensk industri står inför också utgör en relativ prishöjning mot omvärlden. Framför allt gäller detta den stora del av den elintensiva industrin som utgörs av massa och papper, stålverken och gruvorna, som ju svarar för 85% av sysselsättningen i den elintensiva industrin i Sverige. För aluminium, ferrolegeringar m.m. är tendensen inte lika stark.

Storleken på den omedelbara störningen, d.v.s. l0-20°/c› högre elpris än i referensfallet under perioden 1995-2003 är inte överväldigande. Om det fanns förtroende i industrin för den redan tidigare fastlagda energipoliktiken, så skulle investeringsbesluten vara inriktade på att successivt skapa en industristruktur med sådan teknologi att man kan möta världsmarknaden år 2003 med ett elpris som ligger dubbelt så högt som idag och någorlunda i paritet med konkurrentländernas. Industrin skulle då planera för överlevnad i en miljö där, för några branscher, låga elpriser inte längre är en konkurrensfördel.

Den processen accelereras om elpriset börjar stiga tidigare på grund av förtida avveckling av ett par reaktorer vid mitten av 90-talet, men den skillnaden är givetvis inte alls lika stor som effekten av att gå från det lägre relativa elpris Sverige har haft under sin moderna industriella historia till att leva med samma elpris eller i flera fall högre än flertalet konkurrenter.

Man kan naturligtvis se förtida stängning av ett par reaktorer som ett sätt att öka trovärdigheten i den fastlagda energipolitiken, men det är då en exceptionellt dyr informationsmetod. Förtida avveckling måste nog motiveras med andra argument.

l Huvuddragen i anpassningen till en snabbare elprisstegring från 1995 är följande.

Först sjunker bruttovinsterna jämfört med vad de eljest skulle ha blivit. Detta tenderar att sänka investeringsviljan och minska efterfrågan på arbetskraft. Därigenom bromsas lönestegringstakten. Till dels höjer också företagen priserna för att kompensera kostnadshöjningen. På olika vägar måste då också kronan sjunka något för att konkurrenskraft och extern balans skall kunna bevaras.

Det är inte så lätt att avgöra hur den sänkning av reallönerna som måste följa fördelar sig på en övervältring bakåt genom lägre nomiella lönehöjningar och en övervältring framåt via höjda priser och sjunkande kronkurs. Denna fördelning beror på arbetsmarknadsläget, lönebildningens institutionella former under 90talet o.dyl. Historisk erfarenhet pekar nog på att övervältringen sker framåt. Prishöjningar utan devalvering innebär omedelbart förlorad konkurrenskraft.

Nästa steg i principanalysen blir att beakta följderna av de stora skillnaderna i elintensitet. Av heuristiska skäl kan det vara lämpligt att först beskriva en harmonisk anpassning. Via reallönefallet blir den minst elintensiva industrin, framför allt då den stora verkstadsindustrin mer lönsam än tidigare genom att reallönefallet blir större än som krävs för att kompensera den för elkostnadsökningen. Samtidigt blir den elintensiva industrin mindre lönsam, eftersom reallönefallet där inte räcker till för att kompensera för elkostnadernas uppgång. Den icke - elintensiva industrin börjar därmed öka sina investeringar och nyanställa arbetskraft. Eftersom den elintensiva industrin bara utgör 13% av

Bilaga 1 Elintensiv industri 914

industrin mätt i sysselsättningstermer är det reallönefall som krävs för att klarera arbetsmarknaden ex ante litet.

I den elintensiva industrin minskar i första varvet bruttovinsterna mycket drastiskt och elimineras kanske helt i vissa extremt elintensiva anläggningar som ferrolegeringsverk, aluminiumsmältverk, klor/alkali, mekanisk massa och tidningspapper. Vissa av dessa industrier läggs ner. Detta kan te sig som ett rationellt och samhällsekonomiskt mindre kostsamt sätt att få ner den totala elanvändningen i landet, men som framgar nedan finns en rad viktiga reservationer.

I den elintensiva massa- och pappersindustrin leder den sjunkande lönsamheten till en övervältning av kostnadsökning pa virkespriserna. Om all skogsravara levererades av fristående skogsägare och nagon alternativ användning av den inte fanns, skulle cellulosaindustrin kunna ga nästan helt oskadd ur situationen genom att virkespriserna föll tillräckligt mycket. Det som då skulle hända vore bLa. att skogsgränsen i landet skulle förskjutas, sa att vi fick litet mera impediment och litet fnindre skogsareal från ekonomisk synpunkt. Det skulle inte löna sig att leverera virke fran vissa arealer i Norrbotten och längs fjällkedjan och detta skulle leda till stängning av nagon anläggning belägen nära sadan omraden. Detta skulle vara ett regionalt problem. Till det kommer en ändrad förmögenhetsfördelning i skogsägandet.

Nu är verkligheten inte den angivna. Virket har alternativ användning. Det kan säljas utomlands, det kan gå till sagverken, som är mindre elintensiva och det kan användas till bränsle. Pa marginalen far man därför av detta skäl en broms pa fallet i virkespriserna, som leder till ytterligare nagon kontraktion i massaoch pappersindustrin.

I stället blir sagverken nagot gynnade och expanderar samtidigt som ytterligare del av skogsravaran används som bränsle. Virkesexport fran Sverige ter sig inte som nagon sannolik utveckling eftersom virkespriserna i startläget ligger förhållandevis högt. Genom dessa anpassningar drivs ytterligare kontraktion av cellulosaindustrin fram relativt referensfallet. Någon anläggning stängs tidigare, nagon nyinvestering kommer senare. Med tanke pa att mekanisk massa drabbas hårdare än kemisk genom sin högre elintensitet (12°/u elkostnad i stället för 5-6% sett i relation till saluvärdet) skulle en övergång till kemisk massa som erfordrar mer råvara och därmed minskar fallet i virkespriserna. Framtidsutsikterna för kemisk massa är enligt dagens marknadsprognoser osäker.

Vidare är tidningspapper en särskilt elintensiv verksamhet (cirka 10% av saluvärdet är elkostnad, d.v.s. mer än det normala bruttoöverskottet). Här är troligen möjligheten att -Iivervältra bakat mindre, eftersom man konkurrerar om massan med mindre elintensiva producenter. Eftersom någon liknande elprishöjning inte drabbar utländska konkurrenter är det svart att se nägra möjligheter att övervältra framat.

Slutligen är skogsindustrin själv skogsägare i mycket stor omfattning. Det betyder att elprishöjningen inte pa ett så enkelt sätt vältras över pa utomstaende skogsägare utan drabbar företagen själva. Detta minskar soliditeten och vinstnivån i framför allt de skogsföretag som är stora skogsägare. Däremot är naturligtvis inte själva produktionsanläggningarna mera hotade i dessa företag än i de som har mindre tillgang till egen råvara.

Storleksordningen pa elkostnadshöjningen jämfört med referensfallet antogs vara cirka 20% under 90-talets andra hälft. Eftersom elkostnaderna utgör 6-7%

95 Bilaga 1 Elintensiv industri

av saluvärdet i massa- och pappersindustrin, vilket är ungefär detsamma som vinstmarginalen ett normal år, man kan säga att bruttovinsten initialt skulle sjunka med ungefär 20%. När löneanpassningen skett, som nog kan räknas i tiondels/procent, och virkespriserna reducerats något kvarstår en väsentligt mindre vinstnedpressning, kanske 5-10%. (För modellkalkyler svarar statens energiverk).

Järn och stål har en elkostnadsandel i procent av saluvärdet på 3,7%. Någon möjlighet att övervältra bakåt på råvaruleverantörerna finns knappast. Vinstblir därför likartad den i skogsindustrin trots att elintensiteten nedpressningen är lägre. Den svaga finansiella ställningen gör dock järn och stål speciellt utsatt. Liknanade resonemang kan föras beträffande kemisk basindustri, gruvindustri och icke järnmetallverk.

Bytesbalanseffekter

Den elintensiva industrin svarar som sagt för en stor del av nettoexporten. Det ter sig dock inte troligt att ett högre elpris än i referensfallet under 90-talet andra hälft skulle ge någon nämnvärd skillnad i förlorade exportandelar. Den ökning av konkurrenskraften som samtidigt genereras i icke elintensiv industri torde kompensera så att någon större terms of tradeförlust inte behöver uppkomma, d.v.s. bytesbalansen skulle inte försämras med mer än en handfull miljarder kronor genom nedlagda smältverk och vissa kemiska anläggningar förutsatt att stabiliseringspolitiken lyckas. l l

l

l Samhällsekonomisk balans › l i relativa En avgörande fråga är naturligtvis om de förändringar faktorpriser som i analyser ovan har varit de jämviktsskapande mekanismerna verkligen kommer till stånd. Om reallönen inte hålls tillbaka som antagits kan vi få en helt annan utveckling. Nu är kraven i detta fall inte särskilt stora. Elkostnaden för industrin stiger totalt med ett par miljarder kronor per år under en femårsperiod, när lönesumman är väl över 100 miljarder kronor innebär det att den nominella lönstegringen behöver ligga 1/2-1% lägre under några år vid 1990talets mitt.

Å andra sidan har landet ofta misslyckats med sådana uppgifter tidigare. Om så j skulle ske och vi inte devalverar med ett par, tre procent för att

möjliggöra

› en j övervältring via prishöjningar i stället kan kostnaderna bli betydande. Aven “ liten påfrestning kan få svåra konsekvenser i ett system som saknar anpassningsbarhet.

Begiogalza_ konsekvenser_

Landets industristruktur är anpassad till låga elpriser. Utvecklingen leder redan nu till sjunkande sysselsättning i den elintensiva tunga industrin, som i Sverige bär upp Norrland och delar av Bergslagen. Den fördubbling av elpriserna som kan förväntas om den planenliga avvecklingen av kärnkraften genomförs enbart med marginalkostnadsbaserade taxor kommer att vålla stora regionala problem, som landet behöver tid på sig för att lösa så långt de nu kan lösas. En tidigareläggning av elprishöjningarna, så att elpriset blir cirka 20% högre än det eljest skulle ha blivit under 1990-talets andra hälft (se figur 4.3 avsnitt 4.2) ökar på-

Bilaga l Elintensiv industri 96

sysselsättningssvaga delarna av landet med ensidigt näringsliv och ett flertal enföretagsorter. Med tanke på jordbrukets samtidiga svårigheter är stora delar av Norrland (framför allt då inlandet) och bergslagslänen under hård press som hur man än beter sig förvärras genom att tiden för att finna lösningar kortas av.

Huvudslutsatsen synes alltså bli att det är de regionala konsekvenserna som blir de allvarligaste.

6.2 Företagsstrategiskt agerande

Konsultfirrnan Indevo fick i uppdrag av elanvändningsdelegationen att intervjua 10 företagsledningar inom elintensiv industri. Syftet var att analysera hur deras affärsstrategier påverkas av en eventuell elprishöjning. Följande frågeställningar var också intressanta att söka ge svar på.

- Kan man bekräfta att den extremt elintensiva industrin läggs ned?

- Trovärdighetsproblem. Skapar politikernas oförmåga att precisera energipolitiken en handlingsförlamning inom industrin?

- Har osäkerheten om energipolitiken skadat industrin? (felaktiga investeringar, inga investeringar där man eljest skulle ha gjort etc).

- Drar man ned ambitionsnivån i elintensiva delar redan idag?

- Är det så att storföretagens portföljförvaltning gör att man utan regionala hänsyn kallt ekonomiskt lägger ned?

- Hur går det med investeringarna för effektivisering, vid förhöjda elpriser?

- Får man en förstärkning av internationaliseringstendensen?

De intervjuade har varit ledningarna (vanligen VD kompletterad med teknisk chef eller motsvarande, i något fall enbart den energiansvarige)

Det är helt uppenbart att det föreligger betydande svårigheter att få fram relevanta svar på frågeställningen. Mycket beroende på att den intervjuade i flera fall inte tror på förutsättningarna och hans svar inte är representativt för vad han skulle göra om hotet blev verklighet. Vissa trender i företagens agerande synes dock gå att dra slutsatser om, analysen blir dock till helt avgörande del av kvalitativ art.

Ett företags affärsstrategiska process delas normalt in i tre steg:

« affärsidé - mål strategi.

I många fall pågår en ständigt pågående dialog inom företagen just om dessa frågor; v_ad skall vi göra, vilka mål vill vi nå, hg skall vi bära oss åt för att bli konkurrenskraftiga?

I vissa företag ifrågasätts aldrig själva affärsidén eller ens affärsmålet utan man koncentrerar att minimera sig t.ex. på att bevaka sin ställning, sina produktionskostnader.

97 Bilaga 1 Elintensiv industri

I intervjuerna tyckte INDEVO sig möta båda företagstyperna. I några av dem är traditionen så stark att man inte är beredd att ändra huvudaffärsinriktningen.

Trots denna ibland lite stela attityd under intervjuerna har man försökt undersöka i vad mån en väsentlig elprishöjning förorsakar någon typ av affärsstrategisk nyorientering, dvs ändrar man sina ambitionsnivåer, byter man struktur?

Till mekaniken i processen hör att byter man t.ex. affärsidé får man skaffa sig nya mål och strategier. Ingen av de intervjuer vi gjort tyder på att man i någon fundamental mening byta affärsidé.

Några av de intervjuade företagen är mindre bekymrade än andra över effekten av åtminstone måttligt höjda elpriser, inte enbart därför att elintensiteten skulle vara mindre i dessa företag utan också beroende på att de befinner sig i en viss strategisk situation med en högkonjunktur och fullt kapacitetsutnyttjande, en stark expansiv världsmarknad, relativt tryggt innischade med långa kundrelationer etc.

Ett första intryck från intervjuerna är att företagets vinstmål är hotat vid en elprishöjning.

Förändringar i marknadsandelarna beskrivs inte så mycket som minskningar utan snarare som total - har svårt att bedöma mellanutslagning företagen lägen, delvis beroende på att den hypotetiska frågan om hur ökade elpriser i Sverige skulle slå på industrin är så oklar; den säger inte mycket om hur konkurrentländernas elpriser kommer att utvecklas eller vilka åtgärder regeringen kommer att gå in med för att dämpa verkningarna av en höjning, t ex för den eltunga exportindustrin.

För att kunna beskriva hur synen på strategiförändringar påverkas kan vi utgå ifrån några grundstrategier. Hur företagen väljer dessa för att bli konkurrenskraftiga samt vissa kritiska framgångsfaktorer inom respektive typstrategi. Dessa beskrivs i följande figurer nedan.

Bilaga 1 Elintensiv industri 98

Strategisk inriktning Ambitionsnivâ Fokus på kostnad Fokus på differentieexempelvis ifråga (som kompensation ring (för att därigenom om volym: för elprishöjning) underlätta övervältring)

Sänkt Produktionskrympning Differentiering inom befintlig produkttyp

Stoppa nyinvesteringar Kundupplevd kvalitet med närmare kundkontakt, Produktivitet, t ex med kringservice elrationalisering Geografisk marknads- Avyttring krympning

Höjd Strukturgrepp Integration framåt, (inklusive ökad förädlingsgrad eventuellt byte av produktionsteknisk affärsidé) utveckling Diversifiering (relaterad till huvudaffären) internationalisering produktkvalitet Avyttring Nya produkter och marknader

Strategisk inriktning

Kostnad Differentiering

Sänkt

Ambitionsnivá

99 Bilaga 1 Elintensiv industri

Under mötte man företrädare för samtliga rutor i ovanstående intervjuerna schema som visar vilken strategi företagen fokuserar på i första hand. Helt klart är att de flesta företag är på väg att integrera framåt samt att öka föroch söka sig mot nya marknader (internationalisering). Den första ädlingsgraden mentala reaktionen på elprishöjningen ligger förmodligen i att förflytta sig in i övre vänstra hörnet (i något enstaka fall i övre högra hörnet), men verkligheten är att man förutsätter att röra sig nedåt höger i schemat, med en tydlig dragning åt differentieringsstrategin, som är mindre kostnadskänslig.

-lur långt nedåt man rör sig beror på företagets allmänna bedömning av det ekonomiska läget och den egna framtida vinstnivån. Rörelseriktningarna som de uppfattades framgår av diagrammet. Endast i två fall, vid mindre och osjälvständiga enheter, kan man anta en strategisk helomvändning.

§§TJP§Dl°§EEQiD9

korta stycken sammanfattar intervjuerna relativt väl. Följande

Huvuddelen av de intervjuade svenska multinationella företagen rör sig i sin i riktning mot högre ambitionsnivå och mot ökad differentiering. En strategi höjning av elpriserna ändrar inte denna riktning i grunden (men den kanske förskjuts något åt kostnadsbesparingshållet).

Ett par av de mindre företagen, som är osjälvständiga delar av utländsk koncern eller har små egna utvecklingsresurser och därmed lägre flexibilitet inför framtiden kan riskera att bli nedlagda eller uppköpta, eller att sänka ambitionsnivån och slå in på en ren överlevnadsstrategi.

enheter satsar på internationalisering och i viss utsträck- Vissa bulkproducerade ning på teknisk utveckling som ett resultat av en elprishöjning, d.v.s. man lägger här och expanderar i stället exemned i Sverige eller låter bli att nyinvestera pelvis i Nordamerika eller Norge.

internetionaliseringsviljan ökar i de flesta fall som följd av en elprishöjning.

Risken för nedläggning av de processled som är elintensiva ökar väsentligt. är en tillbakahållande kraft, som dock kan vara

Integrationsfördelar/synergier

olika mellan anläggningar.

Diskussionen om elprishöjning har ökat osäkerheten vid nyinvesteringar (t.ex. med rationaliseringsinnebörd). Osäkerheten om energipolitiken leder även till att de företag som har egen kraftproduktion har en avvaktande inställning till en expansion (beroende på bLa. osäkerheten om hur ökade intäkter kommer att behandlas av statsmakterna).

En kritisk faktor i den strategiska analysen är effekterna på företagens ambitionsnivåer, (vilket kan påverka benägenheten till nedläggningar/risktagande m.m.). Någon allmän sänkning av företagens ambitionsnivåer har vi ej märkt.

affärsstrategier leder i de flesta fall till försiktighet med investe- Företagens ringar i eltunga produktionsled i Sverige. Man överväger i princip endast underhållsinvesteringar.

Bilaga 1 Elintensiv industri 100

De affärsstrategiska målen dominerar i offensiva satsningar klart över ett allmänt regionalt hänsynstagande. Företagens intressen i vissa sysselsättningssvaga regioner är av defensiv karaktär, för att försvara gjorda investeringar och tillgångar. Elintensiva enheter som del av en större portföljförvaltning kan visserligen dra fördel av portföljens buffertfunktion för riskspridande men å andra sidan kan koncernen som helhet vara mer ekonomiskt kall i förhållande till fortsatt drift av olönsamma enheter. Vad gäller de övriga bufferterna verkar kapitalet i de intervjuade företagen i allmänhet vara rätt modernt, d.v.s. man har redan låst sig för något decennium framåt för en viss teknik. Ett mindre antal av de intervjuade har produktionsenheter utomlands som relativt lätt kan överta produktion från Sverige-anläggningar. Företagen önskar etablerandet av en elprismarknad som medger långsiktiga kundanpassade avtal. âlqtsssâsr. 1 Pynksfetw_ o Hög ambitionsnivå, strategierna mot ökad differentiering ändras ej. o Integreringen framåt påskyndas.

o Små och osjälvständiga företag drabbas hårdast.

o Flera lnternationaliseringen påskyndas. företag har produktionsanläggningar utomlands. o De affärsstrategiska målsättningarna dominerar långsiktigt över regionala hänsynstaganden. o Snabbare nedläggning av elintensiv produktion kan dock ersättas av investeringar i förädlingsled. o Egen elproduktionsökning osäker p.g.a. bedömd risk för fiskala åtgärder. o Produktion av el för eget bruk kan öka marginellt. o Minskad investeringsbenägenhet p.g.a. osäkerhet om statsmakternas agerande. o Endast underhallsinvesteringar i eltunga verksamheter. o Låg tro pa möjlighet till effektivisering av processerna som kompensation, minskar benägenheten till tekniksatsningar. Företagen efterlyser kundanpassad och långsiktig elmarknad.

101 Bilaga l Elintensiv industri

7. ELANVÃNDNINGSPROGRAM FÖR ELINTENSIV INDUSTRI

7.1 Direktiven och samhörande problemställningar

Ett elanvändningsprogram för den elintensiva industrin innebär enligt direktiven att expertgruppen skall utarbeta förslag till effektivisering av elanvändningen inom industrin. Som en utgångspunkt har expertgruppen förutom vissa bakgrundsdata, att redovisa de tekniska möjligheterna till elsparande och substitution. En bedömning av den ekonomiska potentialen ingår också samt analys av vilka trögheter som kan utgöra hinder för rationell elanvändning.

Mycket tidigt i expertgruppens arbete har det framkommit ett behov att belysa elanvändningsfrägorna i ett större perspektiv. Detta mot bakgrund av att kraftigt höjda elpriser kommer att innebära ifrågasättande av om delar av den elintensiva industrin har förutsättningar att finnas kvar i landet. Expertgruppen har därvid anhållit om att få ta upp även dessa frågor inom ramen för denna rapport. Detta har beviljats av delegationen. De åtgärder som expertgruppen föreslår i detta avsnitt är inte tillräckliga för att lösa de strukturproblem som uppstår vid en kärnkraftsavveckling med kraftiga prishöjningar relativt utlandet.

7.2 Förutsättningar för elanvändningsprogram

l det följande avsnittet förs ett inledande resonemang kring möjligheterna att med statliga insatser/styrmedel kunna effektivisera elanvändningen för elintensiv industri.

En huvudfråga som är viktig att besvara innan diskussionen om elhushållande åtgärder är: Slösar industrin med elkraft idag?

Frågan är givetvis lite väl allmänt hållen och innefattar värderingar av olika slag men kan tjäna som utgångspunkt för följande resonemang. Synpunkterna har framförts tidigare i olika utredningar men förtjänar väl att påpekas än en gång.

Enligt definition av elintensiv industri i tidigare avsnitt framgår att elkostnadens andel av saluvärdet är så hög som 5-30°/o. Detta innebär att ett speciellt intresse naturligen riktas mot en ständig minimering av elinsatsen i specifika mått mätt givet att det också innebär en optimering med hänsyn till företagets mal. Historiskt sett har det kontinuerligt skett en utveckling av produktionstekniken och introduktion av ny teknik innebärande effektivare resursutnyttjande (varav el är en resurs).

Tittar man på den totala elanvändningen inom industrin har den dock ökat kraftigt under senaste tiden. Upprättar man sedan tidsserier över den specifika elanvändningen per ton produkt (alt. krona förädlingsvärde) ser man också en trend av allt ökande elanvändning i flera branscher.

Anledningarna till att även de specifika talen till synes ökat i några branscher är flera t.ex.

Ökad automatisering/mekanisering Längre driven förädling/högre kvalitet Strängare miljökrav **** Substitution olja-el

Bilaga l Elintensiv industri 102

* Effektivare totalt resursutnyttjande * för el Nya applikationer

Överlagrat ovanstående faktorer genomgår industrin kontinuerligt en naturlig strukturell omvandling för att kunna möta en ständig förändring av marknadens krav och förskjutningar i pris mellan olika insatsvaror. Även här visar trenderna på förskjutning mot produktion av varor med större elkostnadsandel än tidigare t.ex. skrotbaserat stal, mekanisk massa.

Substitutionseffekt mellan olika produktionsfaktorer t.ex. arbetskraft/el, arbetskraft/kapital har säkerligen haft stor inverkan pä de specifika talen. Förhållandet mellan olika produktionsfaktorer inom landet samt de komparativa fördelar som räderi landet gentemot konkurrentländer bildar den utgångspunkt utifrân vilken industrin väljer en kostnadsoptimal mix vid den strategiska planeringen. Det är således farligt att isolerat tala om frågan om elenergikostnad (eller än värre elenergianvändning) vid analyser av den elintensiva industrin.

För att åskådliggöra problematiken i detta kan följande fraga ställas: - Varför kan man tillverka den elintensiva produkten tidningspapper i Västtyskland där elpriset är sa högt?

Svaret är givetvis att andra produktionsfaktorer kan erhållas till motsvarande lägre kostnader och ett annat jämviktstillständ vid optimalt resursutnyttjande vilket illustreras i nedanstående tabell. Det bör påpekas att det inte bara är elpriset i framtiden som är osäkert. Massa- och pappersindustrin uppvisar stor känslighet för förändrade råvarukostnader. Även lönekostnaden är av stor betydelse. Bada dessa kostnadsposter har visat sig svara att förutsäga i förtid.

Är industrin en effektiv användare av el? - Vad är effektiv elanvändning och för 32m? ______ -_

Det finns ingenting i resonemanget i föregående stycke som talar för att industrin pa nagot sätt i större utsträckning slösar med elenergi idag jämfört med tidigare mätt i specifika tal.

De rent tekniska lösningarna i varje enskild delprocess är otvivelaktigt elenergisnâlare idag än tidigare givet allt annat lika. Förklaringen till de, som tidigare nämnts, ökande specifika elanvändningarna är att varje delprocess ej år lika jämfört med förr utan troligen ger större industriell nytta idag (t.ex. ger bättre

103 Bilaga l Elintensiv industri

râvaruutbyte, jämnare kvalitet etc.) till bl.a. priset av högre elinsats. Större industriell nytta kan i manga avseenden jämställas med samhällsekonomisk nytta (ökad produktion).

Det som också talar för att vi har en effektivare specifik elanvändning är det faktum att de flesta elintensiva branscherna är s.k. mogna branscher. I denna fas av en industriell utvecklingscykel är det just kostnadsminirnering som är aktuell. D.v.s. bl.a. översyn av de specifika âtgängstalen. Det är ju också troligen så att elbesparande tekniker finns att tillgå på marknaden som en konsekvens av att vi har ett flertal länder i var omvärld med högre elpris än Sverige och därmed tillverkare som saluför elsnal processutrustning.

Diskussionen om industrin slösar eller inte (samt definitionen av effektiv elanvändning) tenderar således att kunna hanteras genom att särskilja följande tvâ punkter.

Samhällsekonomiskt intresse - Effektivare elanvändning. Dä det ska kosta lika mycket att spara den sista kilowattimmen som det kostar att tillföra den. I kostnaden för att spara räknas t.ex. kostnaden för effektivare processer, övergång till bränslen, samhällskostnaden vid nedläggning etc. Till kostnaden för att tillföra den sista kilowattimmen läggs t.ex. miljökostnader etc.

intresse - Effektivare elanvändning uttryckt som Företagsekonomiskt strategiskt riktig elanvändning relativt de övriga produktionsfaktorerna. Det kan också beskrivas som effektivt resursutnyttjande varav el är en resurs och innehållande komponenter som både ökar resp. minskar elefterfrägan.

Punkten ovan kan förtydligas genom att helt enkelt göra klart att industrins främsta mal aldrig i sig kan vara att spara el utan är att tillverka varor till ett konkurrenskraftigt pris och till god lönsamhet. En marginalkostnadsökning orsakad av ökad specifik elanvändning kan alltid försvaras om den slutgiltiga marginalintäkten är större. Se även den definition som beskrivs i avsnittet om forskning och utveckling.

Som en följd av detta är det nödvändigt att redogöra för vad strategiskt riktig elanvändning innebär i varje bransch som en utgångspunkt för diskussion och styrmedel (speciellt styrmedel av annan sort än rena elprishöjningar).

Rs!e9§_t.i9_r1§r§.mêl

Den rent tekniska potentialen för effektivare elanvändning är givetvis mycket stor om det vore så att man kunde riva befintlig produktionsutrustning och ersätta den med elsnalaste teknik utan andra kriterier. I expertgruppens studie har i ett separat avsnitt redogjorts för teknisk potential genom åtgärder i §3 produktionsutrustning vilket i huvudsak är det enda som kan komma i fintlig fraga på kort sikt. (d.v.s. 10 år).

Bilaga 1 Elintensiv industri 104

Den ekonomiska potentialen är dock mycket mindre än den tekniska. Delegationens mål måste vara att identifiera åtgärder som kan vara samhällsekonomiskt lönsamma men som inte är företagsekonomiskt lönsamma. Endast i sådana fall kan det vara motiverat med statliga styrmedel. Samtidigt bör övriga hinder för ett ekonomiskt rationellt elsparande enligt ovan identifieras. Exempel kan vara bristande kunskap, information etc. När det gäller utrustningar, processer m.m. har dock den eltunga industrin själv en stor kompetens.

Vilka statliga atgärder påverkar

elanvändningenl?

Inom ramen för elanvändningsdelegationen skall möjligheterna till statlig styrning mot samhällsekonomiskt effektiv elanvändning undersökas. Förslag på statliga styrmedel tas fram inom ramen för departementet för energifrågor. Redan här, på departementsnivå stöter vi på nästa problem.

Det är i detta sammanhang viktigt att ha klart för sig att politiska atgärder av helt annan art än de rent energipolitiska kan ha betydligt större inverkan på elanvändningen än vad man oftast har klart för sig. Tre exempel kan ges.

* Devalvering

Sverige devalverade 1982 kronan med 16%. Den svenska exportindustrin, som ju till stora delar är elintensiv har som en konsekvens av detta visat en mycket positiv utveckling. Elanvändningen har självfallet påverkats i betydande grad av detta. Nettoeffekterna av devalveringen och skatteökningarna låter sig inte lätt beräknas på förhand. De är också svåra att identifiera efteråt, men med hjälp av vissa antaganden kan man dock göra beräkningar över hur den ekonomiska politiken via förändringar i relativpriserna slår på Utrikeshandel, produktion och sysselsättning. Enligt industriförbundets kalkyler uppstod en industriproduktionsökning med 2,9% till följd av devalveringen. Omräknat till elenergi motsvarar detta mycket överslagsmässigt 1,4 TWh. Det finns dock skäl att anta att vid högkonjunktur och högt kapacitetsutnyttjande är den specifika elanvändningen lägre än vid lågkonjunktur (jfr tomgångsförluster). Beräkningen underskattar ändå säkerligen effekterna på elanvändningen då industriproduktionsökningen beräknats som ett genomsnitt. Exportindustrin är ju till stora delar elintensiv. Effekten av devalveringen på 16% torde snarare motsvara 2 TWh. Under en period av fem år har för övrigt tre devalveringar drivits fram på tillsammans 36°/o.

Lönekostnadspolitik

En substitutionselasticitet finns bl.a. mellan el och arbetskraft. Detta medför att vid en kostnadsökning på arbetskraft så tillgrips inom industrin en allt ökande mekanisering/styrning vilket får till följd att bl.a. elefterfrågan ökar. Vid sådana åtgärder är elpriselasticiteten mycket låg d.v.s. man efterfrågar el även vid högre priser än i dag. Mot detta talar i viss mån alltför höga löneökningar som medför en dämpning av produktionen och därigenom lägre elanvändning.

Miljöfrågor

De miljöpolitiska målen (yttre och inre miljö) kräver investeringar i avancerad rening bl.a. inom industrin där el är nödvändig drivenergi

105 Bilaga 1 Elintensiv industri

för pumpar och fläktar etc. Det är dock svårt att bedöma hur mycket detta slår.

Slutsatsen är att när man studerar för eleffektivisering styrmedel i befintligt industribeständ bör man ha i minnet de övriga politiska åtgärder vilka kan pâverka elanvändningen mycket mera och som, vilket är ännu viktigare, helt kan kullkasta ett program för lägre elanvändning därför att de industriella förutsättningarna 1 övrigt har ändrats.

Med detta som utgångspunkt presenteras i de följande ansnitten ett förslag pâ elanvändningsprogram för den elintensiva industrin, där även statliga styrmedel som t.ex. bidrag tas upp.

7.3 Effektivare elanvåndning - trögheter som en följd av osäkerheten om energipolitiken

Det gar att något förenklat beskriva effektiviseringsmöjligheterna utifrân nedanstående figur.

Elbehov

investering

Tid

Kurvan kan antas gälla för ett givet prisscenario på el och redovisar en tänkt effektivisering av elanvändningen baserat pä företagsekonomiskt lönsamma åtgärder. (Figuren visar egentligen den specifika förbrukningen av alla insatsvaror ej enbart el. Som framhällits tidigare kan ju elanvåndningen vid nyinvestering gå upp men totalen gå ned, t.ex. TMP massa). Pa kort sikt kan man i tidsintervallet A åstadkomma viss effektivisering genom kontinuerlig trimning av processerna och smärre tilläggsinvesteringar i elsparande atgärder. Exempel är varvtalsreglering, förbättrad styrning, lägre distributionsförluster etc. Åtgärderna görs i en given produktionsapparat och påverkar den totala elanvändningen marginellt. Vid tidpunkten B star företaget inför ett beslut om nyinvestering (eller omfattande reinvestering) i hela produktionsanläggningen. Här

Bilaga l Elintensiv industri 106

har företaget betydligt större möjligheter att åstadkomma effektivare elanvändning genom att t.ex. jämföra olika produktionsutrustningars resursutnyttjande t.ex. ur bl.a. elanvändningssynpunkt. Ett exempel på detta är nybyggnad av ett massabruk. I gamla anläggningar sker fibertransporten i kraftigt utspädda vattensuspensioner medan man vid en nybyggnad av anläggning genom s.k. MCteknik skulle kunna öka fiberkoncentrationen och dessutom ge anläggningen en annan utformning med färre och kortare vätsketransporter så att elenergin för pumpning minskas. Den som sett ett gammalt massabruk från insidan inser lätt att åtgärderna inte låter sig göras i befintliga fabriker.

Större nyinvesteringar sker med avskrivningstider om 10-20 är, varför tidsintervallet mellan varje hack i kurvan kan vara just 10-20 är. (Den långa avskrivningstiden 10-20 är har dock egentligen att göra med den tekniskt/ekonomiska livslängden). T.0.m. 1997 är det således i första hand atgärder i befintliga anläggningar med idag kommersiell teknik som är aktuell.

I olika fabriksenheter och branscher ligger kurvorna förskjutna i förhållande till varandra i tiden och effektivare elanvändning i samband med nyinvestering kan vara aktuell för nâgra industrier t.o.m. mitten av 1990-talet.

Samhällsekonomi: företagsekonomi

Kurvan beskriver principiellt det företagsekonomiska utfallet. Samhällsekonomiskt är det förmodligen motiverat med ännu något större investeringar om vissa kostnadsposter inte återfinns i taxan såsom t.ex. miljökostnader. Om elpriser sätts lägre än de kortsiktiga marginalkostnaderna kommer skillnaden mellan företags och Samhällsekonomi att bli större.

Elbehov

investering

Trimning Investering

Tid

förbättringar kan åstadkommas i samband med nyinvestering men Avgörande det finns en del företag som idag sätter upp så hårda avkastningskrav på bl.a.

107 Bilaga 1 Elintensiv industri

energibesparande åtgärder att det minskar den ekonomiska potentialen.

Varför så hårda krav?

Ett svar är att risken med ett projekt avspeglar sig i avkastningskravet. En annan förklaring som också påverkar är att avkastningen före skatt måste vara så hög för att avkastningen efter skatt skall vara rimlig. Företags och aktieskatter bildar här en kil. Detta innebär att det är även andra investeringar än energiinvesteringar kan belastas med så hårda krav vilket sällan framhålls.

Hur kan industrin fås att lätta på kraven?

Lösningen är att risken minimeras genom att skapa mer långsiktiga förutsättningar för industrin när det gäller tillgång och pris på elkraft. Detta är speciellt viktigt vid större investeringsbeslut i samband med ny- och reinvesteringar. Industrin är väl medveten om att man aldrig kan kräva en utfästelse om elprisutveckling. Det är emellertid angeläget att få klara spelregler om starttid och takt i en kärnkraftsavveckling samt klara uppgifter om nytillkommande kraftproduktion. Därutöver kan statsmakterna initiera klara spelregler för kraftindustrin. Detta skulle skapa de förutsättningar som behövs för att industrin själva skall kunna beräkna kostnadsfördyringar. Osäkerheten idag gör att man till och med undviker investeringar i de utsatta basnäringarna. (Det finns dock undantag t.ex. inom skogsindustrin). Kapitalet används för finansiell förvaltning i stället för att sättas in som arbetande kapital.

Industrin måste ges möjlighet att teckna långsiktiga avtal (10 år). Dessutom bör utbudet av olika tariffer (effekt och energi) göras större så att industrin i samråd med kraftindustrin har större frihet vid avtalsförhandlingar. Vissa specialavtal av typen koppling till världsmarknadspriset för produkter måste kunna få ingå för vissa industrier. Avbrytbara leveranser är ett annat exempel. Detta skulle kanske kunna bli resultatet av framtida förhandlingar mellan kraftföretag och industrin.

En tänkbar metod är rena statliga bidrag för att åstadkomma besparingar ned till den samhällsekonomiska gränsen. Sammanfattningsvis kan sägas att industrin klart deklarerat att de inte ställer sig bakom bidragsidén då den har flera nackdelar av vilken det viktigaste är att den ger felaktiga styrsignaler och risk för handelspolitiska konsekvenser. Däremot kan industin tänka sig någon form av riskavlyft i bemärkelsen POD-anläggningar.

?âfllrllâüfêffniflâ

Det hela kan beskrivas som två steg vilka på sikt kan ge en effektivare elanvändning.

1. Långsiktigare planeringsförutsättningar för industrin.

2. Forskning och utveckling, POD-projekt.

Punkterna 1 och 2 kan påverka både situationen A och B nedan, men av betydelse är situationen B.

Bilaga 1 Elintensiv industri 108

Elbehov l

7.1: Differentierade tariffer - Nya kontraktsformer

Statens energiverk har för expertgruppens räkning skrivit ett avsnitt om de framtida eltaxorna vilket härmed presenteras i avsnitt 7.4.1 och kan tänkas utgöra en introduktion till efterföljande avsnitt 7.4.2 där en sammanfattning av expertgruppens ställningstagande ges.

7.l›.1 Statens energiverks bedömningar

Eletiêêlsniüqâr:fêcrlsqqqlnéeâârê

Energikostnaderna för att producera ytterligare en kilowattimme el varierar idag nagot mellan sommar och vinter och mellan dag och natt/helg. Under vinterdagar är kostnaden som störst eftersom vi da har den högsta belastningen pâ systemet. Under sommarnåtter är kostnaden som lägst p.g.a. lag elanvändning. Skillnaden mellan vinterdag- och sommarnattkostnader år idag inte speciellt stor. Detta beror dels pa den överkapacitet vi idag har i elproduktionssystemet (vilket leder till att vi klarar vinterdagar med relativt billiga kraftslag) och dels pâ de laga kol- och oljepriserna i dagsläget (vilket leder till att t.ex. oljekondens inte är så dyr att driva).

Effektkostnaderna byggs upp av bade överföringskapaciteten och produktionskapaciteten (gasturbiner). De skall förmedla knapphet på kapacitet. I dagsläget har vi egentligen ingen knapphet på produktionskapacitet på grund av överutbyggnaden. Därför byggs effektkostnaden enbart upp av knapphet i överföringskapaciteten.

Effektkostnaderna uppkommer då elanvändningen är som störst, d.v.s. under vinterdagar.

109 Bilaga 1 Elintensiv industri

Sammantaget är skillnaderna mellan hög- och låglastpriser idag inte speciellt stora. Energikostnaderna varierar inte mer än 3-5 öre/kWh och effektkostnaden inräknar i dagsläget endast kostnaden för överföringssystemet. Detta gör att det i dagsläget inte spelar så stor roll om elanvändningen sker under sommarnätter eller vinterdagar. Elvärme, med stor andel under vintern, blir därför ganska billig. Dessa förhållanden avspeglas någorlunda väl i dagens tariffer. Avvikelser kan förklaras av att Vattenfall gjorde sin högspänningstaxa 1982- 1983. Sedan dess har vissa faktorer ändrats, bl.a. minskade oljepriser samt ökad kärnkraftsproduktion.

Detta skede med överkapacitet på elproduktion kommer vi att leva med ytterligare ett antal år (5-10 år). Därför kommer prisskillnaderna mellan hög- och låglasttid fortsätta att vara små under de närmaste åren.

Elkostnader i framtiden

Det finns tre viktiga faktorer som leder till successivt ökande skillnader mellan hög- och låglastpriser. Dessa är ökad elanvändning, ökade bränslepriser och kärnkraftsavvecklingen. När elanvändningen ökar och/eller kärnkraftsavvecklingen inleds måste man ta allt dyrare kraftslag i anspråk under höglasttid. Under låglasttid kommer man kunna fortsätta att producera el med kraftslag till låga kostnader (kärnkraft, fastbränslemottryck och vattenkraft). Om sedan också bränslepriserna ökar kommer denna skillnad att förstärkas eftersom topproduktionen består av oljekondens (med ökade bränslekostnader) och basproduktion av t.ex. kärnkraft (med ungefär oförändrade rörliga kostnader). Dessutom kommer effektproblematiken i produktionssystemet att bli alltmer begränsande ju högre elanvändningen blir och/eller ju mer kärnkraft som hunnit avvecklats. Därför kommer effektkostnaderna att öka. Detta leder till att skillnaderna mellan hög-och låglasttid kommer att öka ganska markant. Till slut kommer läget att stabiliseras kring en långsiktig jämnviktsnivå för ett systern med exempelvis kolkondens som basproduktion. Inom STEV tror man att detta stabila läge inträffar först då en stor del av kärnkraften har avvecklats.

Yês=tinnsPfiizésätatêâa1049M02

Idag spelar det alltså inte så stor roll om man förbrukar el på sommaren eller vintern. I framtiden kommer det dock att bli en markant skillnad. Utgående från figurer av den sort som t.ex. redovisas i avsnitt 7.4.2 kan man räkna ut den totala elnotan genom att multiplicera kostnaderna per tidsperiod med motsvarande energiandel och därefter summera för alla perioder. Ju lägre andel som förbrukas under höglasttid desto lägre kommer den totala elnotan att bli i framtiden jämfört med andra elanvändare. Detta betyder att med kostnadsriktig taxa kommer elintensiv industri som har en jämn elanvändning både över året och över veckan kommer att få lägre elprisökningar räknat i öre/kWh än en genomsnittlig elkund med större säsongsvariation.

7.4.2 Eltariffer och industrin

För att kunna åstadkomma en rationell elanvändning är det viktigt att ha så kostnadsriktiga taxor som möjligt. Denna fråga drivs bl.a. i Industriförbundets tariffkommitté, som har en dialog med Vattenfall och Kraftverksföreningen.

Bilaga 1 Elintensiv industri 110

Två fragor är härvid viktiga - differentieringen av energiavgiften under aret och förhållandet mellan effekt- och energiavgift.

Pjitârsøsiââinse! _ensrsiêzqifêeo

Vattenfall har beslutat om en struktur på sina framtida tariffer (Beslut MET- TW/BHn-26220, 1987-05-25). Under varen 1988 skall Vattenfall fatta beslut om prisnivå och kontraktstid.

i

Den beslutade tariffen en kraftig Industriförbundets

l

möjliggör differentiering. tariffkommitté, har tagit fram ett förslag till tariff (se figurer nedan) för g diskussion. En tariff enligt dessa principer skulle ge lângtidsutnyttjaren till- r

baka på sommaren vad han förlorar pä vintern. Samtidigt skulle naturligtvis l

korttidsutnyttjaren (värmekunden) fâ ökade kostnader, vilket är relevant då produktionskostnaderna kommer att variera mer mellan sommar/vinter (och dag/ natt). å

Som ett exempel kan anges att en s.k. borgerlig ellast pä omkring 3 500 h utnyttjningstid kostar ungefär en tredjedel mer per kWh att försörja än en industrilast på 7 500 h när produktionen sker med det produktionssätt som är

d.v.s. kolkondens och gasturbin. I dagens situation l

antaget har den borgerliga lasten I ett elpris som endast är ungefär 10% högre än industrilastens. Den nya I tariffen som Vattenfall föreslagit ger möjlighet att korrigera detta förhållande l l i speciellt när nya kraftproduktionssätt tas i drift.

Öre/kWh 25

_i///// //jistvsi

.// / 0 i _////_/_//_/ JFMAMJJASOND

Figur 7.1: Kraftprisets variation över âret 198A ârs nivå. Vattenfalls nuvarande tariff i mellansverige

111 Bilaga 1 Elintensiv industri

Öre/kWh

Hö; Iasttid Hög Iasttid 30

. Hö lasttid Låg asmc Låglasttid Hoglasttnd 10 Lä asmd

Låglasttid

Abav ift U Fast

0 V/ /.///. _ N 4 avgift /;777;//°x'/_7'2'/'_//7 7727771_

J F M A M J J A S O N D

Figur 7.2: Kraftprisets variation över året. Tariffutkast i 1984 års nivå

Effekt- och energiavgift

Utvecklingen det senaste ärtiondet har karakteriserats av att energiavgiften ökat i förhållande till effektavgiften vilket har drabbat längtidsutnyttjaren.

När vi nu går mot ett mer effektdimensionerat elsystem vore det naturligt att relationerna gär i motsatt riktning mot tidigare.

Sammanfattning

Den elintensiva industrin anser att man i grunden bör eftersträva kostnadsriktiga tariffer vilket i framtiden kommer att gynna lângtidsutnyttjaren. Detta är också rimligt, eftersom elanvändningens stora ökning till stor del beror på elvärmen som inneburit en spetsigare utnyttjandeprofil. lndustriförbrukarna star för baslasten. Expertgruppen för elintensiv industri vill peka pa att kraftindustrin bör bli mer flexibel vid förhandlingarna med industrin. Dessutom önskas en öppnare redovisning av vad som är kostnadsriktigataxor". Följden skulle bli att kraftindustrin skulle kunna erbjuda fler kontraktsformer där kunderna har större frihet att välja mellan att köpa tillfällig kraft till rådande marknadspriser och mot vissa tillägg, klausuler etc köpa kraft på kontrakt till fasta priser.

Bilaga 1 Elintensiv industri 112

7.5 Möjligheterna till lastbortkoppling alt laststyrning

Esaâââäztolos.

Industriell laststyrning är ett ekonomiskt intressant sätt för industrin att minska kostnaderna för elkraft samt för kraftproducenter och aterdistributörer som ett alternativ till utbyggnad av produktions- och i viss man transmissions- och distributionskapaciteten. Med industriell laststyrning avses sådana atgärder som vidtages för att förändra industriföretagens nuvarande effektuttagskarakteristik.

Laststyrning har tidigare prövats _säväl i Sverige men framför allt i andra länder, vilka länge har haft ett effektdimensionerat kraftsystem.

inom begreppet Industriell laststyrning inryms ett antal åtgärder som var för sig eller i olika kombinationer kan tillämpas inom industrin. I korthet är det fraga om:

- Bivalenta värmningssystem - Lastprioriteringar - Tidsförskjutning av processer eller delprocesser - Korttidslagring av värme eller kyla.

Den primära :nalsättningen med industriell laststyrning är att minska de maximala effektuttagen för att på så sätt reducera effektkostnadernas andel av de totala kostnaderna för elkraft. Det bör betonas att potentialen för laststyrning är begränsad av sammanlagringseffekten.

En närmare av laststyrning beskrivning finns med i redovisningen från expertgruppen för eiintensiv industri.

EEESLEQQEEKQEEÃÃQQ

När det gäller möjligheten till planerad lasthortkoppling är detta tekniskt möjligt för nagra av de elintensiva industrierna. Vissa processer kan dock inte regleras ned under korta tider speciellt inte oplanerat. Ett exempel är primäraluminiumtillverkning. Det är också relativt fä av de tekniska potentialerna som är ekonomiskt försvarbara, speciellt vid dagens taxestruktur. Det handlar om att byta effekt och energikostnad mot en fast kostnad. Eftersom graden av kapaciteteutnyttjande slår igenom mycket hårt när det gäller lönsamheten skall det till mer än marginellt sänkta kostnader för elkraften för att få till stånd lastbortkoppling. Det är dock så att dessa kostnader som en övre gräns svarar mot energi respektive effektbristkostnader i kraftsystemet. Dessa kommer i långsiktig jämvikt, efter en kärnkraftsavveckling, att vara cirka 10 respektive 100 gånger större än de genomsnittliga elkostnaderna beroende på om man räknar energibrist eller effektbrist.

Det är också tänkbart med ett flertal andra konstruktioner. Vattenfall funderar kring tariffer fr.o.m. 1989 där man tar ned effekttopparna under maximalt 40 dagar vilket skulle göra att högbelastningsavgiften blir mycket låg, nära noll.

Expertgruppens förslag är principiellt detsamma som anges i avsnitt 7.4 d.v.s.

113 Bilaga l. Elintensiv industri

att kraftbolagen bör stimuleras till mera öppen redovisning av kostnadsstrukturen bakom taxesättningen. I manga fall handlar det om bättre information till kunderna. Malsättningen är att få till stånd en öppen förhandling mellan industri och kraftbolag för att åstadkomma ett effektivare utnyttjande av möjligheterna till laststyrning och lastbortkoppling.

7.6 Forsknings- och utvecklingsbehov

[Qlêsloârzq

Elanvändningsdelegationen har via STU uppdragit åt 3K Engineering AB att beskriva de insatser som STU genomfört inom energiforskningsprogrammet för att effektivisera elanvändningen i industrin. l det följande redovisas resultatet.

Vid genomgång av forskningsinsatser som syftar till effektiviserad elanvändning inom industrin finns det skäl att kort beröra frågan om hur begreppet effektiv eller rationell elanvändning skall definieras. Några allmänt vedertagna definitioner tycks ej finnas och det har då befunnits naturligt att tillämpa en relativt vid tolkning i enlighet med vad som angivits av EPRI (1). Med effektiv elanvändning avses

- som leder till minskad elkonsumtion enhet eller Åtgärder per producerad för att åstadkomma en viss nyttighet. Exempel: Ersättning av glödlampor med lysrör.

- som innebär Åtgärder ökad elanvändning men som leder till minskad total energiâtgang för ett visst ändamål. Exempel: Installation av eldriven styrutrustning för oljeeldad ugn leder till reduktion av det totala energibehovet.

- Åtgärder som leder till ökad totalförbrukning av energi samt till ökad elanvändning, men som resulterar i höjd produktivitet och lägre produktionskostnader. Exempel: Vid metallsmide övergår man från bränsle till el för ämnesvärnnning, vilket kan leda till ökat elbehov och ökat totalt energibehov. I samband med denna åtgärd elimineras glödskalsbildningen vilket i sin tur minskar materialförlusterna och leder till bättre totalekonorm.

Mikael: 511591019!

Huvuddelen av STU:s insatser för effektiviserad elanvändning i industrin sker inom ramen för EFUD-programmet Energianvändning i industriella processer mm. l fortsättningen benämns det program 1, eftersom det är vedertaget i EFUD-sammanhang.

Den första planen kom 1975 (EFUD 75). Först i den tredje planen (EFUD 81) nämns elteknik på ett par ställen. lnte förrän i det fjärde treårsprogrammet EFUD 84 nämns effektivare elanvändning explicit inom ett par insatsovnräden inom delprogrammen massa och papper, järn och stal samt gemensamma energitekniker.

Bilaga 1 Elintensiv industri 114

êTlJsêlüêêåââr.192219151

Resultatet från projektgenomgången visas i tabell nedan. Där anges medelstilldelning för projekt med bäring pa elenergi fördelat på EFUD-perioder respektive aktuella branscher och omrâdet gemensam elenergiteknik. EFUD-planerna är inte budgeterade med avseende på elenergi men i de fall relevanta sifferuppgifter finns för energiinsatser (dvs såväl värme-som elenergi) i EFLJID-planerna återges de inom parentes för jämförelsens skull.

Tabell 7.1: Beviljat stöd till projekt med bäring på elenergi, milj kr ( ) anger medelstilldelning för energiprojekt enligt EFUO-plan, milj kr,

EFUD

*

nåt»

Anslag till projekt inom program 1: Energianvändning 43,5 99 205,5 228 i industriella processer mm

* Gemensamma Delprogram energitekniker. 20 milj kr avser Övrigt som omfattar Elkrafteknik inklusive Effektivare elanvändning.

Genomgângen visar bl.a. att merparten av STU:s energiprojekt har varit inriktade mot att minska energianvändningen. Därefter kommer gruppen av projekt som syftar till att minska oljeberoendet och slutligen ett antal projekt för ökad energibärarflexibilitet.

I storleksordningen 25% av EFUD-anslagen 75 t.o.m. 84 för programmet Energianvädning i industriella processer m.m. har disponerats för projekt som helt eller delvis rör effektiviserad elanvändning i elintensiv industri.

Ungefär 40% av medelstilldelningen för energiinriktad FoU-verksamhet inom delprogrammen Massa och papper samt Järn och stål har använts för projekt med elenergirelevans. En betydande del av stödet avser försöksanläggningar och försöksverksamhet. insatserna för Gemensam elenergiteknik är avsevärt mindre än till projekt som rör processanknuten elanvändning.

Studien betonar att det är svart att uttala sig om utfallet av insatserna, men av allt att döma har de följt planerna rätt väl. Detta bekräftas av utvärderingar som är gjorda inom begränsade områden.

115 Bilaga 1 Elintensiv industri

FoU-verksamheten som rör Massa och papper samt Järn och stal karakteriseras av ett väletablerat samarbete mellan företag, branschforskningsinstitut och

högskolor.

I underlagsrapporten till elanvändningsdelegationen finns en mera detaljerad beskrivning av varje delprogram för massa och papper, järn och stål, kemisk industri samt gemensam energiteknik.

êhtysllâfsä-Prsisrêtn. W712?

För innevarande 1987/90, EFUD 87, finns inom programmet Intreärsperiod dustrins energianvändning tva delprogram, Energianvändning i processinsamt Gemensamma Syftet med det förstnämnda deldustrin energitekniker. är att med riktade FoU-insatser stärka främst den tyngre inprogrammet dustrins konkurrenskraft bl.a. genom att minska behovet av tillförd langsiktiga effektivisera energianvändningen i industrins processer och främja enerenergi, integrerad i processen, medel har avsatts motsvarande 230 milj. giproduktion

Y§E9êElDS_§!_9.e_.QP1°§E°lâF_QU:EE°J§EE?E

Resultaten av den forskning som inriktats på effektivisering av processindustrins elanvändning visar sig ofta långt efter det att forskningsarbetet resultat kan därför inte avläsas i ett kort genomförts. Några kvantifierbara tidsperspektiv.

De utvärderingar som gjorts under olika faser av det statliga energiforskningsprogrammet har därför i regel inriktats pä att avgöra om forskningen genomförts och i vad mån de resultat som uppnåtts är pa det sätt som planerats energitekniskt intressanta och användbara. Granskningar av denna typ har bl.a. gjorts beträffande den energiforskning som avsett massa och papper samt järn och stål fram till är 1984.

har hittills men kan nu, om detta För perioden 1984/87 ingen utvärdering gjorts i och med att treärsperioden Utvärderingen bör är motiverat, initieras passerat. i så fall främst avse en kvalitativ bedömning, varvid fragor av följande typ bör behandlas:

- lett till förväntade resultat? Har genomförda projekt

- Vilka insatser krävs för att göra det möjligt att exploatera den ytterligare aktuella tekniken?

- Vilken påverkan på elanvändningen inom industrin kan den nya tekniken tänkas ha?

den sista punkten är mycket viktig att ha med i bilden anser expert- Speciellt gruppen.

5EPEEEEQEHEEQQS.S9CQP§DE§E%E

relativt väl i STU:s regi. Expertgruppen anser FoU-verksamheten synes fungera 23D miljoner bör att den bedömning som gjorts av STU att 37 milj av totalt

Bilaga 1 Elintensiv industri 116

avsättas för effektivare elanvändning inom processindustrin är säkerligen underbyggd men på sikt tilltagen i underkant. Denna andel skulle kunna ökas i kommande program. Dessutom bör ökade insatser läggas på utvärdering av projekten, t.ex. det senaste, EFUD-Blz.

För utvärderingsarbetet krävs tillgång till rapportmaterial och övrig dokumentation. Dessutom måste intervjuer göras med de forskare som genomfört de olika projekten samt med företag som har förutsättningar att värdera den praktiska användbarheten av resultaten. Det sistnämnda anser expertgruppen var mycket viktigt. Vidare anser expertgruppen att vid introduktion av oprövad ny och förhoppningsvis elsnålare teknik i full skala bör industrin ges möjlighet till riskavlyft. Detta torde i första hand kunna genomföras inom ramen för s.k. POD-anläggningar (SFS 1986:191), möjligen med andra förhållanden när det gäller villkoren. Expertgruppen konstaterar vidare att den allmänna energiforskningen under de senaste 15 åren har varit starkt inriktad på minskad oljeanvändning. Den nu uppkomna situationen med elprisökningar i framtiden ger en signal om FoU med något förändrade förutsättningar och inriktning.

7.7 Energiskatt

Eââlssrgné

Dagens beskattningssystem för energi är uppbyggt kring punktskatter. Inom industrin uppgår elskatten normalt sedan december 1985: till 5 öre/kWh. Gällande skattesats för övriga elanvändare är 7,2 öre/kWh och för olja uppgår skatten till 77a kr/m3.

När det gäller effekterna av de nuvarande punktskatterna på energiområdet måste också beaktas de särskilda reglerna om nedsättenligt lagen (1974:992) ning av allmän energiskatt. Av särskild betydelse är de individuella beslut som regeringen medger om nedsättning av energiskatt vid industriell tillverkning som kräver stor energianvändning. För närvarande medges i princip nedsättning beräknad så att effekten av energiskatten inte skall överstiga 1,7% av de tillverkade produkternas fritt fabrik. försäljningsvärde Dessa skattenedsättningar omfattar för närvarande ett 130-tal industriföretag, och nedsättningen motsvarar ett värde av cirka 700 milj.kr. per år.

Vidare är ett fåtal branscher helt skattebefriade. Bland dessa branscher återfinns den elektrokemiska industrin. för denna citeras Skrivningen enligt följande:

Enligt § 25 första stycket El får avdrag göras för skatt på elektrisk kraft. 3 Elkraft som förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring. Till annat ändamål än energialstring räknar RSV förbrukning vid tillverkning genom elektrolysförfarande, dock inte metallraffinering och galvaniska förfaranden. Bland elektrolysförfaranden kan nämnas framställning av klor-alkali, aluminium och vätgas. Kammarrätten i Stockholm har i en dom (mål nr 660-1978) funnit att vid tillverkning av ferrovolfram förbrukas elkraft till ungefär två tredjedelar för s.k. direktreduktion, d.v.s. för annat ändamål än energiasltring. Detta får enligt RSVs mening anses innebära att även framställning av andra ferrolegeringar än ferrovolfram liksom fram-

117 Bilaga 1 Elintensiv industri

ställning av kisel och kalciumkarbid, som alla framställs genom elektrotercniska processer, hör omfattas av nämnda regel. 4 Elkraft som förbrukats eller sålts för användning i omedelbart samband med förbrukning för annat ändamål än energialstring (jmfr punkt 3). Exempel på sådan kraft är belysningskraft och kraft för drift av fläktar, pumpar, traverser, komproessorer och dylikt.

Nedan följer nâgra exempel pa branscher där nedsättning sker:

Skattebefrielse Aluminiumtillverkning, kloralkaliprocesser, klorattillt.ex.: verkning, ferrolegeringar, kiselframställning, kalciumkarbidframställning.

Max 1,7% av pro- Massa och papperstillverkning, stâltillverkning, gruvduktvärdet t.ex.: industri

Vid beräkningar av totala skatteunderlaget för nedsättningar får, trots att oljeskatten uppgår till 77B:-/kbm, endast 291:-/kbm inräknas. För övriga bränslen räknas skatten fullt ut vid beräkning av nedsättning.

Förslaget om en begränsning till 1,7% av saluvärdet kommer att gälla för 1988 och 1989.

?Eâtfâüâ.åDP__QÄS.*S§EE§ÃJE§_SE§E

Statens intäkter av energiskatt (exkl. bensinskatt) och avgift pa olja uppgår till cirka 12 miljarder kronor, varav energiskatten utgör 10,5 miljarder kronor.

Total elskatt för industrin 1986/87 beräknas brutto till 2,5 miljarder kronor och för övrigsektorn till 5,0 miljarder kronor. skatteavdraget för industrin var cirka 235 miljoner kronor, skattenedsättningen för industriell tillverkning 500 miljoner kronor och âterbetalningen av skatt pa elpannekraft cirka 325 miljoner kronor.

C:.1*:“E9l§*5§.'it.ÃÄYEÃ9§J§D5EE

En sammanställning av energiskattens andel av elpriset för nagra övriga länder återfinns nedan där endast Norge har högre skatteandel än Sverige. För länder markerade med 1) är skatten momsbaserad. Det kan nämnas att Finland numera också övergått till momsbaserat system.

Bilaga 1 Elintensiv industri 118

Tabell 7.2: Energiskatt i övriga länder

Percentageof Tunesin Prices of Eiectricity

1980 1983 1984

mun) Electric.-Industry w ?

{1ectr1c.-Resident. wn. 5 \4›- Ln›- ? -

JAPAN E1ectr1c.-industry u 5 3 0

Electric.-Residant. Luna men bid Om A O

LUX{M80URG(1) E1eCtric.-lndustry 3 0 E1ectric.-Resident. NETHERLANBS E1ectric.-Industry 3 n E1ec1ric.-Resident. NORRAY E1ectr1c.-Industry 23.9 23.7 E1e:1r1c.-Resident. 25.5 24.9 spunu) E1ectr1c.-Xnduszry ? J Electric.-Resident. P n SWEDEN E1ectr1c.-Industry 17.6 15.6 20.0 : 0 E1ectric.-Resident. 13.5 21.1 3 u

ÅUSTRIA E1ectr1c.-industry .O E1ectr1c.-Resident. 7.4 11.6 IELGlUH(1) Eiectric.-industry .O .O Electric.-Resident. 13.5 14 5 DENMARK(1) E1ectr1c.-Industry .O .O E1ectr1c.-Residenz. 35.4 36.0 FINLAND E1::tr1c.-industry E1e:tr1c.-Resident. ramsa) Electric.-industry E1ec:r$c.-Resident. 6ERHANY(1) Eiectric.-industry {1:ctric.-Resident. GREECE E1cctr1c.-Industry hal. n.|. h.I. E1uctr1c.-Resident. h.I. n.|. .n.u,

1. VAT in oxcluaod ln Industry vhoxc il in rclundnbln. Note: Ho tusan on clcclrlclty in lrclnnø. N.1.. Portugnl. ivltxnrlnna undux No kan Into:-:tion avnilnhln en ulocxrlclty ln Auitrnlla. Cnnndn.anâU5

119 Bilaga 1 Elintensiv industri

9.1 ägêübêlêä Elle!! 9§9PP§3âKa55E3§Z§E°JP

Det nuvarande energiskattesystemet fungerar inte tillfredsställande. Gällande skatter och avgifter pá energi utgör en konkurrenshämmande faktor för exportindustrin. Inom EG är energiskatten generellt sett mervärdesbaserad och belastar därmed inte företagen. Beslutet att införa omsättningsskatt i Finland har särskilt motiverats med att konkurrenskraften för den finska skogsindustrin förstärks. Den begränsningsregel som införts i Sverige för att dämpa skattebördan för energiintensiv produktion innebär att energiskatten ökar om förädlingen drivs längre. Pâ detta sätt motverkar energiskatten industrins strävanden mot vidareförädling.

Dispensförfarandet innebär också attförutsättningarna snabbt kan ändras efter 1989. Vissa skatter undantas fran nedsättningsunderlaget och den maximala procentsatsen för energiskatteuttaget ändras. Detta försvarar företagens planering.

Öyffgêllgláill. iQQTêEêtafiafêij _°__°__3.i§'S§t.t. i_ §1 ?E 3.9.3_

Detta är ett gammalt krav fran industrin. Förändringen i Finland nyligen är intressant att kommentera. l den finska propositionen anges följande motiv för ändringen. i * punktbeskattningen är oenhetlig

* stärker industrins konkurrenskraft som den förändringen samtidigt motverkar en ökning av hushållens elanvändning för uppvärmning

* i stället för pâ lang sikt främjas användningen av el i produktionen husuppvärmning

De totala energiskatteintäkterna är drygt 12 miljarder idag. En mycket preliminär kalkyl visar att statskassan gär miste om cirka 6 miljarder kronor om energimoms införs. Om moms enbart införs för industrin uppskattas skattebortfallet till cirka 3 miljarder kronor.

7.8 Osäkerheter om elanvändningen

Det är helt klart att det rader en viss osäkerhet om hur den inköpta elen fördelar sig mellan olika användningsställen och processer bade pa branschniva men även inom en enskild industri. Huvudanledningen är att el som högt förädlad energiform med lätthet kan användas för en mångfald applikationer.

Pa riksniva har en omfattande branschgenomgâng gjorts i denna rapport där elanvändningen inom varje bransch fördelats på olika processer och även i vissa fall produktslag.

Genom att utga från SCB:s statistik och branschorganens interna statistik samt egen kunskap om processerna har en sadan fördelning samt en uppskattning av sparpotentialerna varit möjlig. När det gäller nagra delbranscher är osäkerheten större da branschorganisationerna ej har egen statistik.

Expertgruppen föreslår att man parallellt med genomförandet av ett s.k. elan-

Bilaga 1 Elintensiv industri 120

vändningsprogram pá sikt även följer upp industrins elanvändning branschvis. Syftet med arbetet bör dels vara att övergripande analysera om industrin pa grund av tariff-och kontraktsformer utnyttjar elenergi ineffektivt och dels att analysera i vilken utsträckning andra tariffer och kontraktsformer kan leda till effektivare elanvändning. Expertgruppen har ej tagit ställning till nagot mera konkret projektförslag.

Ett program bör dock startas med syfte att informera och vägleda framför allt de mindre och medelstora industrierna där det finns brister när det gäller laststyrningar vilka leder till onödigt höga företagsekonomiska kostnader. Vidare bör enligt expertgruppen staten stödja utveckling av systern för effektiv laststyrning. Ansvaret för detta program och ekonomiska stöd bör ligga pa STU. Grundsynen i expertgruppen är dock genomgående att den tunga industrin själv är kompetent nog att handla upp teknik och system sa snart de är kommersiellt gangbara.

SOU 1987 : 68 2 Bilaga Industri och jordbruk

IRAPPCNTT1I_L ELANVÄMDNINGSDELEGATIOBEN FRÅN EXPERTGRUPPEN FCHIhINJ5TRJCI3flJCNHDBRLl

Bilaga 2 Industri och jordbruk

INLEDNING

Elanvändningsdelegationen har regeringens uppdrag (dir. 1987:35) att utarbeta förslag till atgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och en av el med andra energiformer. Denna rapport är en redovisning av ersättning arbetet i delegationens expertgrupp för industri och jordbruk. x l x i x Leif Lenman, Telefon AB LM Ericsson, som tillkallats som sakkunnig x Civilingenjör x ordförande. I gruppen har ingatt som x i delegationen har varit expertgruppens l r i experter l x Tekn. Dr. Curt Björk, Linköpings Tekniska Högskola Agronom Lars Dahlgren, Svenska Lantmännens Riksförbund Dep.sekr. Ingemar Erikson, Industridepartementet VD Harald Haegermark, VAST Ombudsman Jan Hodann, Svenska Metallindustriarbetareförbundet Regionchef Sven R. Hökfelt, ELPA Agronom Christer Nilsson, Lantbruksstyrelsen Avd.dir. Torsten Svensson, Styrelsen för Teknisk Utveckling Tekn. Dr. Mats Söderström, Linköpings Tekniska Högskola Verkmästare Harry Wandin, Avesta AB

Sekreterare i gruppen har varit civilingenjör Agneta Persson, ÅF-Energikonsult AB.

har byggt sitt arbete pa i huvudsak befintligt utredningsmaterial. Till Gruppen rapporten har bilagts en förteckning över utnyttjade utredningar m.m.

Följande konsultstudier har genomförts:

att ersätta elenergi med naturgas inom tillverkningsindustrin exklu- Möjligheter sive elintensiv industri. civ.ing. Sven-Erik Wiklund, ÅF-Energikonsult AB.

Elanvändningen i USA. Civ.ing. Torbjörn Eriksson, Sveriges Tekniska Attachéer, Washington DC, USA.

Investigation of Electricity Usage in Japan. T. Ozawa, Sveriges Tekniska Attachéer, Tokyo, Japan.

Industri-Belysning. Regionchef Sven R. Hökfelt, ELPA.

Elanvändningen inom livsmedelsindustrin. Civ.ing. Per Göransson och civ.ing. Bengt Drakenberg, ÅF-Energikonsult AB.

Bilaga 2 sou 1987:68 Industri och jordbruk

Utbildning i elanvändningsfragor inom högskolan. Tekn. Dr. Carl Mattsson, ÅF- Energikonsult AB. Dessutom har svensk industri inom områdena tryckluft, varvtalsstyrning, kyloch frysanläggningar, mät- och reglerutrustning samt svetsning bistått expertgruppen med sina synpunkter inom respektive ämnesområde. Vi överlämnar härmed var rapport till Elanvändningsdelegationen. Gruppens arbete är därmed slutfört. Stockholm i november 1987

Leif Lenman

Agneta Persson

SOU 1987 : 68 Bilaga 2

Industri och jordbruk

INNEHÅLLSFÖRTECKNING §3

1 SAMMANFATUWNG 7

2 ELANVÄNDNINGEN INOM INDUSTRI OCH JORDBRUK 9

2.1 inom jordbruket 12 Elanvändningen 2.2 inom livsmedelsindustrin 13 Elanvändningen 2.3 inom textil-, beklädnads- och 14 Elanvändningen lädervaruindustrin 2.4 15

Elanvändningeninoniträvaruindustrh1(exkl.sågverk,

hyvlerier och skivindustrü 2.5 och grafisk industri 15 Elanvändningen inom pappersvaruindustri 2.6 inom kemisk industri exklusive kemisk 15 Elanvändningen basindustri 2.7 16 Elanvändningen inom jord- och stenvaruindustrin 2.8 inom gjuterier 17 Elanvändningen 2.9 inom verkstadsindustrin 18 Elanvändningen 2.10 industri 20 Elanvändningen inom övrig tillverkande 2.11 av elanvändningeninonwindustriochjordbruk 20 Sanunanfattning inom industrin 20 2.12 Diagram över elanvändningen

3 PÅGÅENDE INSATSER ATT EFFEKTIVISERA ELANVÄND- 25

rMNGENINOMINDUSTRIOCHJORDBRUK 3.1 Eleffektiviserande insatseri Sverige 25

3.1.1 25 hdyndigheter 3.1.2 Kraftindustrin 26

3.1.3 och forskning 28 LJtbildning 3.1.4 28 Branschorganisationer 3.1.5 Andra aktörer 29

3.2 Eleffektiviserande insatser utanför Sverige 29

3.2.1 Norden 29

3.2.2 LJS/X 30

3.2.3 30 Japan

4 ELHUSHÅUJMNGSMÖJJGHETERINOMINDUSTRIOCH 32

JORDBRUK 4.1 med hjälp av befintlig teknik 32 Hushâllningsmöjligheter 4.1.1 Ternüska 33 processer 4.1.2 38 Industrielllaststyrning 4.1.3 av reaktiva effektuttag 40 Begränsning 4.1.4 42 Belysning 4.1.5 44 Tryckluft 4.1.6 Fläktar 45 och pumpar 4.1.7 och frysanläggningar 46 Kyl- 4.1.8 47 Processreglering 4.1.9 Värmepumpens användning i industrin 47

4.1.10 48 Svetsning 4.1.ll till naturgas 48 Konvertering 4.l.l2 av elhushallningspotentialen för 50 Sammanfattning befintlig teknik 4.2 Framtida teknik och visioner 51

5 ELANVÄNDNINGEN INOM INDUSTRI OCH JORDBRUK UNDER 55

l990-TALET 5.1 Förväntade strukturförändringarinonuindustriochjordbruk 55

5.1.1 i den ej elintensiva industrin 55 Struktur-omvandlingen

Bilaga 2 SCR] 1987:68 Industri och jordbruk

INNEHÅLLSFÖRTECKNING (forts) 5.1.2 Strukturomvandlingen inom jordbruket Förväntad elanvändning inom industri och jordbruk 1995 5.2.1 Industrins förväntade elanvändning 1995 5.2.2 Jordbrukets förväntade elanvändning 1995 ÅTGÄRDER FÖR ATT EFFEKTIVISERA ELANVÄNDNINGEN 62 INOM INDUSTRI OCH JORDBRUK

Bilagor I Interna rapporter samt konsultstudier utförda på uppdrag 71 av expertgruppen II Referenslista 72 Kontakter med industrin 75

Bilaga 2 Industri och jordbruk

1. SAMMANFATTNING

rapport belyser elanvändningen och möjligheterna till hushållning Föreliggande av el inom industrins icke elintensiva branscher samt jordbruket. De industribranscher som här räknas som ej elintensiva är:

livsmedelsindustrin textil-, beklädnads- samt lädervaruindustri trävaruindustri exklusive sågverk, hyvlerier och skivindustri pappersvaruindustri och grafisk industri jord- och stenvaruindustri gjuterier Verkstadsindustri ******** annan tillverkande industri

såväl totalt som specifikt har stigit kraftigt de senaste Sektorns elanvändning decennierna. Inom ovannämnda industrisektorer användes ar 1985 13,4 TWh el 15 TWh. Motsvasamt inom jordbrukets företagsdrift 1,6 TWh el, således totalt rande siffror var år 1970 7,7 TWh för industrin och 0,6 TWh för jordbruket, d.v.s. totalt orsakerna till den kraftiga ökningen i elanvänd- 8,3 TWh. De främsta strukturförändringar som skett, den industrining är oljeprisets utveckling, produktionsökning som ägt rum samt strängare miljökrav.

för att effektivisera elanvändningen inom Det pågår redan idag en rad insatser som engagerar är förutom gruppen industri och jordbruk. De aktörer sig i frågan kraftindustrin, utbildningsinstanser samt branschsjälv främst myndigheter, organisationer.

inte Incitamentet för elhushållning inom gruppen är generellt lågt. Detta gäller men även vid kraftigt höjda elpriser kan minst vid dagens relativt laga elpriser, det föreligga problem att finna lönsamhet i elhushållande atgärder.

att minska inom industri Det finns emellertid en rad möjligheter elanvändningen och jordbruk med känd teknik. Bland de atgärder som bedöms höra till de lönsammare kan nämnas varvtalsstyrning av fläktar och pumpar, atgärder inom belyssamt hushållning inom enhetsprocesserna värmnings- och tryckluftsområdena Vidare har, under förutsättning att ning, smältning och koncentrering/torkning. distributionsnätet byggs ut, naturgasen en betydande konverteringspotential.

En enkel summering av i rapporten behandlade atgärders hushållningspotential och viss överkan inte göras, på grund av bland annat sammanlagringseffekter Expertgruppen bedölappning av atgärdsförslagens beräkningsförutsättningar. rationella samlade elhushållmer att den enligt företagsekonomiskt grunder ningspotentialen för industri och jordbruk uppgår till ca 1,5-2,U TWh/år.

Bilaga Z sou 1987:68 Industri och jordbruk

I rapporten nämns även en del atgärder som kan tänkas inverka pa elanvändningen inom industri och jordbruk pä längre sikt.

De strukturförändringar inom industrin till ar 1995 som langtidsutredningens scenario utgår ifran visar pa en ökning av produktionsindex med ca 3% per ar. Samtidigt visar en bedömning som statens energiverk har gjort att den icke elintensiva industrins elanvändning ar 1997 torde uppga till l6,2-16,4 TWh. Det innebär att industrins totala elanvändning förväntas öka med ca 2,5 TWh till är 1995. Dessa bada bedömningar medför att den specifika elanvändningen kan förväntas minska nagot jämfört med 1985. Denna förväntade minskning i specifik elanvändning torde främst finna sin förklaring i minskade elleveranser för lokaluppvärunning, eleffektivare maskiner och apparater samt genomförande av elhushallningsatgärder i man av företagsekonomisk lönsamhet.

Inom jordbruket förväntas endast en försiktig storleksrationalisering inträffa till ar 1995 och elanvändningen inom jordbrukets företagsdrift bedöms vara relativt konstant under perioden.

För att stimulera till en effektivare elanvändning inom industri och jordbruk bedömer expertgruppen att åtgärder inom främst fem områden erfordras. Dessa områden är:

utbildning information elprissättning ny teknik ***** funktionsupphandling

Utöver detta bedöms en uppföljning av Elanvändningsdelegationens arbete vara mycket värdefull.

Inom stora delar av dessa atgärdsomräden torde finnas tillgängliga resurser i form av anvisade medel. .Detta gäller främst utbildning, information samt PoDanläggningar. Dock kan en viss översyn av anslagen erfordras. Vad gäller finansiering av övriga delar av expertgruppens ätgärdsförslag erfordras nya anslag.

SOU 1987 : 68 Bilaga 2 Industri och jordbruk

2. ELANVÄNDNINGEN INOM INDUSTRI OCH JORDBRUK l Inom industrin utgör, om man bortser från den s.k. elintensiva industrin, elkost-

1 naderna en liten del av de totala produktionskostnaderna. I SCBs

i industristatistik redovisas bl.a. elkostnaderna för olika branscher och saluvärdet

för försalda produkter. Kvoten av dessa bada värden överstiger sällan 1% för de industribranscher som behandlas här. Elkostnaderna är inte heller inom jordbruksnäringen särskilt stora relativt de totala produktionskostnaderna. De branscher av industrin som ingar i detta omrâde är s... Bransch N l Jordbruk 31 Livsmedelsindustri 32 Textil-, beklädnads samt lädervaruindustri 3311, 3312, 3319, 332 Tvävaruindustri exkl. sågverk, hyvlerier och skivindustri 3412, 3419, 342 Pappersvaruindustri och grafisk industri 352, 353, 354, 355, 356 Kemisk industri exkl. kemisk basindustri 36 Jord- och stenvaruindustri 37103, 37204 Gjuterier (järn-, stål- och metallgjuterier) 38 Verkstadsindustri 39 Annan tillverkande industri Övriga industribranscher ingar i omrâdet elintensiv industri. Industrins elanvändning har ökat under i princip hela 1970- och 1980-talen av i huvudsak fem orsaker. En av dessa anledningar är den reduktion av oljeanvändningen som skett till följd av oljeprisutvecklingen. Oljereduktionen har för

Bilaga 2 sou 1987:68 Industri och jordbruk

industrin medfört att den totala energianvändningen minskat samtidigt som ökat. Under 1980-talet har utbudet av avkopplingsbara och avelanvändningen elleveranser inneburit ökad konvertering fran bränslen till el. brytbara

Andra faktorer för industrins elanvändning är strukturav huvudsaklig betydelse En generell strukturförändring som förändringar och produktionsutvecklingen. är att lätta och mindre ravaru- och ägt rum under den studerade tidsperioden branscher har ökat sina andelar av den totala industriprodukenergiintensiva som de tunga och kapital-, ravaru- och energiintensiva brantionen, samtidigt scherna har minskat sina andelar. lnom den del av industrin som studeras här och läkemedelsindustri har exempelvis elektroindustri, transportmedelsindustri ökat medan jord- och stenvaruindustrin minskat.

Industriproduktionen i Sverige har totalt sett ökat med drygt en procent arligen under tiden 1970 till 1985. Variationerna i produktionsindex mellan branscherna är emellertid (vilket framgar av den sektorvisa redovisningen i avbetydande snitten 2.2 till och med 2.9).

Som ytterligare en orsak till industrins ökade elanvändning kan nämnas strängare

miljökrav.

so” 1987:68 2 Bilaga Industri och jordbruk

Bransch

Jordbruk 0,55 0,75 1,13 1,19 1,28 1,22 1,32 1,59 1,7**

Livsmedelsindustri 1,01 l,29 1,58 1,63 1,66 1,77 1,91 2,03 2,05*

Textilindustri 0,39 0,37 0,33 0,34 0,34 0,36 0,37 0,42 0,31*

Trävaruindustri 0,28 0,36 0,45 0,44 0,43 0,45 0,46 0,48 0,45* exkl. sågverk, hyvlerier och skivindustri

0,32 0,39 0,51 0,56 0,57 0,66 0,69 0,72 0,80* Pappersvaruindustri och grafisk industri

Kemisk industri 0,75 0,95 1,22 1,21 1,25 1,38 1,63 1,78 1,94* g exkl. kemisk basindustri

l

Jord- och stenvaruind. 1,24 1,21 1,22 1,17 1,17 1,19 1,21 1,24 1,25* i : 0,20 0,35 0,33 0,32 0,31 0,32 0,35 0,39 0,z›** Gjuterier

Verkstadsindustri 3,42 4,40 4,79 4,93 5,07 5,30 5,75 6,35 6,07*

Annan tillv. ind. 0,02 0,05 0,05 0,04 0,04 0,04 0,04 0,04 0,05*

Totalt 8,3 10,1 11,6 11,8 12,1 12,7 13,7 15,0 15,0*

* Preliminära värden ** värden Uppskattade

Tabell 2.1: Industrins (exkl. elintensiv) elanvändning i TWh under aren 1970 till och med 1986, statistik för 1986 är preliminära värden (Källa SCB). Statistiken för jordbruk exkluderar bostadsbunden elanvändning. i elanvändning inom verkstadsindustrin 1986 antas Nettonedgangen främst av avbrytbara respektive avligga i ett lägre utnyttjande kopplingsbara elpannor.

officiell statistik) använde in- Under 1985 (som är senaste ar för fullständig dustrin (SNI 2+3) totalt ca 47 TWh el. Av denna elanvändning stod den ickeelintensiva industrin för 13,4 TWh, d.v.s. 28%. Dessutom användes ca 3,4 TWh el varav uppskattningsvis 1,6 TWh användes inom per ar inom lantbrukssektorn, Totalt användes således inom den sektor som här studeras 15 företagsdriften. TWh ar 1985.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Elanvändningens utveckling sedan 1970 inom industrin och jordbruket framgar av tabell 2.1 och diagram 2.1. TW, 15 _

ANNAN TILLVJND. LANTBRUK

LIVSMEDELSINDUSTRI EXTILIND. TRÅVARUIND. PAPPERSVARUIND

KEMISK IND. EXKL. BAS JDRD- UCH STENVARUIND. GJUTERIER

f

VERKSTADSINDUSTRI

I l l I Ii r I *F 1970 1975 1980 1981 1982 1983 1984 1985 År Diagram 2.1: Industrins totala elanvändning exklusive elintensiv industri i diagramform. (Källa SCB.)

2.1 Elanvändningen inom jordbruket Jordbrukets elanvändning kan delas upp i tre delar, nämligen: * företagsdrift i * hushallsel 3 * uppvärmning av bostadsfastigheter m.m. Här behandlas endast den förstnämnda, under det att de tva senare posterna faller under omradet småhus och hushåll. Av lantbrukets totala elanvändning uppskattas atga ca 50% eller 1,6 TWh/ar till företagsdrift. Den största delen av jordbrukets elanvändning, 860 GWh/ar, går till djurproduktion (värmning av lokaler och vatten, ventilation och belysning). En annan stor post är foderberedning, som årligen star för ca 130 GWh.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Inom trädgardsnäringen används årligen ca 65 GWh för företagsdrift och 11 GWh för hushallsel. Förändringen i lantbrukets totala elanvändning sedan 1970 framgår av tabell 2.1.

2.2 Elanvändningen inom livsmedelsindustrin

Livsmedelsindustrin har här delatsiupp i fem delar:

3111, 3113, 3114 Slakt, charkuteri och konservindustri 3112, 3115 Mejeri samt olje- och fettfabriker 3118 Sockerindustri 3116, 3117 Bageri- och kvarnindustri

3119, 312, 313, 314 Dryckesvaru- och övrig livsmedelsindustri

i inom branschen ökat med Under den studerade tidsperioden har elanvändningen i i 100%, frän 1.015 GWh 1970 till 2.030 GWh 1985. Samtidigt har produktionsindex i ökat fran 92% till 104% (100% 1980), saledes är den relativa ökningen av eli användningen 77%. Elanvändningens förändring framgår mer detaljerat av tabell 2.2.

Bransch År i 1970 1975 1980 1981 1982 1983 1984 1985

i Slakt, chark, konservindustri 257 264 441 447 448 476 508 530

och fettfabriker 215 276 359 377 392 474 510 543 Mejeri, olje-

Sockerindustri 69 91 100 109 103 94 113 115

och kvarnindustri 259 266 306 312 319 336 342 360 Bageri

Dryckesvaru- och övrig livsmedelsindustri 215 295 371 385 397 407 439 482

Totalt livsmedelsindustri 1.015 1.192 1.577 1.630 1.659 1.787 1.912 2.030

Tabell 2.2: Livsmedelsindustrins elanvändning (i GWh) under aren 1970 till 1935. (Källa SCB.)

Den kontinuerliga ökningen av elanvändningen kan främst hänföras till en ökad automatisering av varuförädlingen samt den redan tidigare nämnda konverteringen fran olja till el, vilket i vissa fall även inneburit en energieffektivisering. Utbudet av avkopplingsbara och avbrytbara elleveranser under 1980-talet har ocksa inneburit ökad konvertering fran bränsle till el. Slutligen har ny processteknik som introducerats också varit mer elkrävande än den gamla.

Av den totala elanvändningen om 2.030 GWh ar 1985 var merparten av förbrukningen produktionsrelaterad. Endast 178 GWh (motsvarande 11%) var icke produktionsrelaterad elanvändning, d.v.s. uppvärmning av lokaler etc. Denna del av elanvändningen fördelade sig mellan delbranscherna enligt tabell 2.3.

Bilaga 2 SOU 1987 :68 Industri och jordbruk

Delbransch Total elanvändning Ej produktionsrel . GWh (1985) elanvändning GWh (1935)

Slakt, charkuteri och konservindustri 530 25

Mejeri, olje- och fettindustri 543 50

Sockerindustri 115 8

Bageri och kvarnindustri 360 50

Dryckesvaru- och övrig livsmedelsindustri 482 45

Hela livsmedelsindustrin 2.030 178

Tabell 2.3: Fördelningen av total och icke produktionsrelaterad elanvändning mellan delbranscherna inom livsmedelsindustrin 1985. (Källa SCB samt ÅF-Energikonsult AB.)

2.3 Elanvändningen inom textil-, beklädnads- och lädervaruindustrin

inom denna bransch (SNI 32) har i stort sett varit konstant under Elanvändningen den studerade tidsperioden, 390 GWh 1970 mot 415 GWh 1985. Samtidigt har produktionsindex sjunkit från 164% till 87%. (l00°/o 1980). Således har den specifika elanvändningen i det närmaste fördubblats. Elanvändningens förändring inom branschen 1970 till 1985 framgår mer detaljerat av tabell 2.1.

Av de 415 GWh el som användes 1985 uppskattas 97% vara produktionsrelaterad. Således kvarstår endast 10-15 GWh som icke produktionsrelaterad elanvändning. En minskning av denna branschs specifika elanvändning bedöms vara mycket svar och investeringskrävande.

Orsaker till den ökade specifika elanvändningen under 1970-85 är främst ny processteknik, ökad mekanisering och konvertering fran olja tiil el.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

inom trävaruindustrin (exkl sågverk, hyvlerier och 2.4 Elanvändningen skivindustri)

trävaruindustrin (SNI 33) exklusive sågverk och hyvlerier (331111) Här behandlas samt skivindustri (33119). Således innefattas övrigt trämaterial och byggnadsövrig trävaruindustri och trämöbelindustri. snickerier, träförpackningsindustri,

Under 1970 till 1985 har elanvändningen inom hela trävaruindustrin perioden till Således mer än en fördubbling av elökat från 750 GWh/år 1.780 GWh/år. i abslouta tal. Under samma tid har produktionsindex ökat från ca användningen innebär att även den specifika elanvändningen mer än 90% till ca 100%, vilket fördubblats. För den del av trävaruindustrin som inte räknas som elintensiv exkluderas) har elanvändningen ökat (d.v.s. sågverk, hyvlerier och skivindustri förändring inom branschen från 280 GWh 1970 till 480 GWh år 1985. Elanvändningens mer detaljerat av tabell 2.1. framgår

Den icke produktionsrelaterade elanvändningen är här så ringa som ca 2%. Det för andra ändamål än produktion år innebär att mindre än 10 GWh användes 1985.

inom trävarubranschen har ökat bland annat på Den specifika elanvändningen men även för nyare torkar av grund av nya torkanläggningar (IR- och UV-torkar, tradionellt slag används el).

och grafisk industri 2.5 Elanvändningen inom pappersvaruindustri

Här behandlas pappersvaruindustri och grafisk industri (SNI 3412, 3419 och 342).

har under den studerade ökat från 320 GWh/år till 720 Elanvändningen perioden tal mer än en fördubbling av elanvändningen. Produktions- GWh/år. I absoluta industrin har samtidigt ökat från 98% till 110% och för index för den grafiska massa- och pappersindustrin från 85% till 120%. pappersvaruindustrin exklusive även relativt sett. (l00% 1980). Således en kraftig ökning av elanvändningen och grafisk industri mer Elanvändningens förändring för pappersvaru- framgår detaljerat av tabell 2.1.

som den grafiska industrin är i Elanvändningen inom såväl pappersvaruindustrin stort sett helt produktionsrelaterad. Ca hälften av den totala energianvändningindustrins elanen inom branschen utgörs av el. En uppdelning av den grafiska till 394 GWh totalt, har uppskattats till 81% motorvändning, som 1985 uppgick drift, 16% belysning och 3% elpannedrift.

av elanvändningen kan liksom för flertalet andra branscher Branschens ökning ökad automatisering och konvertering till el. Men en hänföras till ny teknik, faktor i sammanhanget är förbättrad ventilation, till följd av icke oväsentlig bland annat strängare miljökrav.

inom kemisk industri exklusive kemisk basindustri 2.6 Elanvändningen

Här behandlas kemisk industri (SNI 35) exklusive kemisk basindustri (SNI 351).

Således innefattas annan kemisk industri, petroleumraffinaderier, smörjmedelsindustri, gummivaruindustri samt plastvaruindustri.

Bilaga 2 sou 1987:68 Industri och jordbruk

Under tiden 1970 till 1985 har elanvändningen i absoluta tal ökat fran 750 GWh/ar till 1.780 GWh/ar. Produktionsindex har under samma period ökat fran ca 70% till ca 110%. Den specifika elanvändningen har således ökat med drygt 50% inom denna bransch. Elanvändningens förändring framgår mer detaljerat av tabell 2.1.

Av den totala elanvändningen om 1.780 GWh ar 1985 var merparten av användningen produktionsreiaterad. Den icke produktionsrelaterade elanvändningen uppgick till 76 GWh, motsvarande 4%. Denna del av elanvändningen fördelade sig mellan olika delar av branschen enligt tabell 2.4.

Delbransch Total elanvändning Ej produktionsrel. GWh (1985) elanvändning GWh (1995)

Annan kemisk industri 497 50

Petroleumraffinaderier samt smörjmedels- och kolproduktindustri 596 6

Gummivaru- och plastvaruindustri 687 20

Hela kemiindustrin exkl. kemisk basindustri 1.780 76

Tabell 2.4: Fördelning av total och icke produktionsrelaterad elanvändning mellan inom kemisk industri exklusive kemisk bas-

delbranscherna

industri 1985. (Källa SCB och ÅF-Energikonsult AB.)

Den ökade specifika elanvändningen inom branschen beror främst pa ny processteknik, konvertering fran olja till el samt skärpta miljökrav.

2.7 Elanvändningen inom jord- och stenvaruindustrin

Jord- och stenvaruindustrins (SNI 36) specifika elanvändning har ocksa ökat fran 1970 till 1985. Den absoluta elanvändningen har varit tämligen konstant, knappt 1.240 GWh bade 1970 och 1985 med endast små variationer dessemellan. Produktionsindex har samtidigt sjunkit från 121% till 88% (10D% 1980). Den specifika elanvändningen för hela branschen har således ökat med drygt en tredjedel. Denna ökning beror bland annat pa konvertering fran olja till el, införande av elintensivare processer, ökad automatisering samt skärpta miljökrav.

Jord- och stenvaruindustrin har här delats in i tre delar:

362 Glas- och glasvaruindustri 3692 och kalkindustri çement- 361, 3691, 3699 Ovrig mineralvaruindustri, tegel-, samt porslin- och lergodsindustri.

so 198 7:6 8 Bilaga 2 Industri och jordbruk

inom branschen totalt samt ovanstående tre under- Elanvändningens förändring mer detaljerat av tabell 2.5. grupper framgår

Bransch År 1970 1975 1980 1981 1982 1983 1984 1985

250 263 163 159 165 171 186 193 Glas- och glasvaruind.

och kalkind. 1479 437 3149 328 323 328 332 324 Cement-

Övrig mineralvaruind. tegel- samt porslin 508 511 705 681 687 689 688 720 och lergodsindustri

i och stenl Totalt jordi 1.236 1.211 1.218 1.167 1.175 1.188 1.206 1.237 varuindustri I

i 1985.

Tabell 2.5: Jord- och stenvaruindustrins elanvändning i GWh, 1970 till › (Källa SCB.)

om totalt 1.237 GWh uppskattas endast ca 31 GWh Av 1985 ars elanvändning i endast vara icke produktionsrelaterad el. Dessa 31 GWh fördelas (d.v.s. 2,5%) ä GWh, cement- och kalkindustri enligt följande: glas- och glasvaruindustri samt och lergodsindustri ca 7 GWh och övrig mineralvaruindustri, tegel- porslin- 20 GWh.

2.8 Elanvändningen inom gjuterier

Gjuterierna är av tva slag: 37103 Järn- och stalgjuterier 37204 Ickejärn- och stalgjuterier

i absoluta tal inom och stalgjuterier från 1970 Elanvändningens förändring järn- 1985 har varit medan elanvändningen i icke-järn- och staltill tämligen ringa, har ökat markant se tabell 2.6. Produktionsindex för järn- och stalgjuterier har minskat fran 164% till 97%, d.v.s. den relativa utvecklingen av gjuterier elanvändningen har här varit en ökning med drygt 90%. Icke-järn- och stalgjuteriers har under samma tid ökat från 72% till 112%, vilket produktionsindex alltsa ger en relativ ökning av elanvändningen med 1,5 gånger.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Bransch År 1970 1975 1980 1981 1982 1983 1984 1985

Järn- och stalgjuterier 258 283 263 250 242 243 265 292

Icke-järn- och stalgjuterier 26 67 71 7D 67 74 93 102

Gjuterier 284 350 334 320 309 317 358 394

Tabell 2.6: Elanvändningen i GWh, i gjuterier 1970 till 1985. (Källa SCB.)

Av järn- och stalgjuteriernas elanvändning är ca 5% av elanvändningen ickeproduktionsrelaterad, medan motsvarande siffra för metallgjuterier är ca 10%. År 1985 var således 25 GWh elanvändning icke produktionsrelaterat inom gjuteribranschen som helhet.

2.9 Elanvändningen inom verkstadsindustrin

Verkstadsindustrin är sett till antalet anställda, arbetsställen, förädlingsvärde m.m. Sveriges största industribransch.

Den specifika elanvändningen inom verkstadsindustrin (SNI 38) har totalt sett ökat med en tredjedel under den beskrivna tidsperioden. Den största ökningen har skett från 1984 till 1985. I absoluta tal har den ärliga elanvändningen ökat från 3,4 TWh till 6,4 TWh, samtidigt som produktionsindex ökat från 84% till 120% 000% 1980).

Verkstadsindustrin indelas här i fem grupper 381 Metallvaruindustri 382 Maskinvaruindustri 383 Elektroindustri 384 Transportmedelsindustri 385 Industri för instrument m.m.

Elanvändningens förändring inom branschen totalt samt ovanstående fem undergrupper framgår mer detaljerat av tabell 2.7.

sou 1987:68 2 Bilaga Industri och jordbruk

i

Elektroindustri 545 764 899 921 954 952 1.034 1.219 Transportmedelsindustri 835 1.208 1.381 1.494 1.574 1.652 1.766 1.982 Ind. för instrument m m 23 1:6 52 55 51 56 65 8B

Verkstadsindustri 3.424 4.403 4.788 4.931 5.067 5.300 5.755 6.346

l q Tabell 2.7: Verkstadsindustrins elanvändning, i GWh, under aren 1970 till i 1985. (Källa SCB.) i Den specifika elanvändningens ökning beror främst pa ökad automatisering och i datorisering, införande av ny mer elkrävande processutrustning, konvertering fran olja till el samt skärpta miljökrav, speciellt förbättrad ventilation.

Av verkstadsindustrins totala om 6.346 GWh 1985 är ca 730 GWh, elanvändning motsvarande 12%, icke produktionsrelaterat. Dessa 730 GWh fördelade sig mellan delbranscherna enligt tabell 2.8.

Tabell 2.8: Fördelning av total och icke produktionsrelaterad elanvändning mellan delbranscherna inom verkstadsindustrin 1985. (Källa SCB samt ÅF-Energikonsult AB.)

Bilaga 2 sou 1987:68 Industri och jordbruk

2.10 Elanvändningen inom annan tillverkande industri

Till annan tillverkande industri (SNI 39) hör exempelvis borstbinderi och guldoch silverindustri. Elanvändningen i denna grupp är mycket liten, mindre än 100 GWh/âr. 2.11 Sammanfattning av elanvändningen inom industri och jordbruk

har ökat inom i det närmaste samtliga undersökta Den specifika elanvändningen sektorer. Orsakerna till detta är främst, som nämnts tidigare, oljeprisets utveckling, strukturförändringar, industriproduktionsökning, strängare miljökrav samt de ökade leveranserna till avbrytbara respektive avkopplingsbara elpannor. Generellt för samtliga branscher gäller även att den icke produktionsrelaterade elanvändningen endast är nagra fâ procent.

2.12 Diagram över elanvändningen inom industrin

I detta avsnitt presenteras branschernas respektive elanvändning i diagramform.

SOU 1987 : 68 Bilaga 2 Industri och jordbruk

Diagram 2.2: Elanvänd- GWh ningen, i GWh, inom livsmedelsindustrin 3°°° - 1970 nu 1935. (Källa SCB.)

SLAKT: CHARK: DCH KUNSERVINDUSTRI

1000 .. MEJERI. ULJE- UCH FETTFABRIKER

_ SUCKERINDUSTRI

BAGERI- UCH KVARNINDUSTRI _

- DRYCKESVARU UCH ÖVRIGT 0 | 1 -1 | 1 I I I 1970 1975 1980 1981 1982 1983 1984 1985 År

ä Diagram 2.3: Textil-, GVh 1 beklädnads- och lädervaruindustrins elanvånd- 500 ning, i GWh, 1970 till 1985. (Källa ses.) 400

300 TEXTIL- DCH LÅDERVARUINIIJSTRI

0 7 I l I_ I I I I 1970 1975 1980 1981 1982 1983 1984 1985 År

Bilaga 2 SOU 1 987 : 68 Industri och jordbruk

Diagram 2.4: Elanvändningen, i GWh,inom trävaruindustrin exkl. sågverk, hyvlerier och 500 skivindustri under perioden 1970-1985. 400 (Källa SCB.) 300 TRÄVARUINDUSTRI 200

1950 19I75 19230 19,81 19238 l9l83 19234 1955 Ar

GVh

1000 Diagram 2.5: Elanvändningen, i GWh, inom pappersvaruindustri och grafisk industri under perioden 1970-1985. (Källa SCB.)

_ PAPPERSVARU- EICH GRAFISK INDUSTRI

1970 1975 19180 1951 19132 19,83 1954 19235 Ar

SOU 1987 : 68 Bilaga 2 Industri och jordbruk

GWh

Diagram 2.6: Elanvändningen inom kemisk industri exkl. 3000 kemisk basindustri.l970-1985. Enhet GW? för elanvändningen (Källa SCB.)

KEMISKINDUSTRIEXKL. BASINDUSTRI.

1970 1955 19220 19221 19332 19183 19|84 19235 År

_

3 GVh i 1500

Diagram 2.7: Elanvändningen, i GWh, 1970 _ till 1985 inom jord- 3 och stenvaruindustrin 5 (Källa SCB.) GLAS OCH ELASVARUINDUSTRI 1000 q

CEHENTDCHKALKINDUSTRI

ÖVRIG MINERALVARUINDUSTRL TEGEL- SAMTPURSLINDCH LERGUDSINDUSTRI

1970 1975 19e0 1951 19532 19133 1954 1985 År

Bilaga 2 SOU 1987 : 68 Industri och jordbruk

Diagram 2.8: Elanvändningen, i GWh, i gjute- 400 _ rier under perioden 1970 nu 1935. (Källa SCB.)

JÅRN- EICH STÅLGJUTERIER

100 _

TJ

Z ICKE JÅRN- DCH STÅLGJUTERIER I

19|70 19|75 1980 19131 19188 1983 1984 19|85 Ar

GVh 7000 -

Diagram 2.9: Verkstads- 6000 industrins elanvändning, i GWh, 1970 till 1985. (Källa scs.) INDUSTRI FOR 5000 - INSTRUMENT MM

4000 - METALLVARUINDUSTRI

3000 - MASKINVARUINDUSTRI

2000 - ELEKTRUINDUSTRI

1000 _ TRANSPDRTMEDELSINDUSTRI

I I 7 I I

1970 1975 1980 1981 1988 19134 19135 År

Bilaga 2 Industri och jordbruk

3. PÅGÅENDE INSATSER ATT EFFEKTIVISERA ELANVÄNDNINGEN INOM INDUSTRI OCH JORDBRUK

Generellt kan sägas att insatserna att effektivisera elanvändningen inom den här studerade delen av industrin hittills har varit ringa. När det stora arbetet med energihushållning tog fart pa 1970-talet var det som bekant främst olja som sparades, och ofta ledde energihushallningsatgärderna till att elanvändningen, pa rationella grunder, ökade i de enskilda anläggningarna. En stor del av industrins ökade elanvändning under de senaste 15 aren kan, som påpekats redan i kapitel 2, hänföras till energieffektivisering och oljesubstitution.

Under de senaste aren har dock intresset för att effektivisera elanvändningen inom industrin ökat. Detta beror inte minst pa att vi närmar oss en situation da vart tillförselsystem är effektbegränsat snarare än energibegränsat. Förutom hos industrin själv kan man märka ett starkt växande intresse för elanvändningsfrågan hos myndigheter, kraftindustrin, utbildningsinstanser och branschorganisationer.

Även inom jordbruket växer intresset för att effektivisera elanvändningen. Utöver de enskilda jordbrukarna engagerar sig motsvarande aktörer som för industrin, dvs myndigheter, kraftindustrin, utbildningsinstanser och branschorganisationer.

Här behandlas främst de insatser som görs och gjorts i Sverige, men även en kortfattad beskrivning görs av vad som sker på detta omrâde i övriga Norden samt i USA och Japan.

3.1 Eleffektiviserande insatser i Sverige

3.1.1 Myndigheter

Inom den här kategorin av aktörer kan främst Energiforskningsnämnden (Efn), Statens energiverk (STEV), Statens industriverk (SIND), Styrelsen för teknisk utveckling (STU) och Lantbruksstyrelsen (LBS) urskiljas.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Energiforskningsnämnden har till huvuduppgift att granska och stödja forskningens och teknikutvecklingens möjligheter vid den långsiktiga förändringen av det svenska energisystemet. Efn har också till uppgift att undersöka hur det svenska samhället förändras beroende pa hur det framtida utenergisystemet formas.

Energiforskningsnämnden har bland annat publicerat utredningen Effektivare elanvändning - forskning och utveckling.

Statens är den övergripande energiverk myndigheten för energifrågor i Sverige. Här görs bland annat prognoser och utredningar och man har en informationsbyrå som tar fram informationsmaterial och deltar i utbildningsfrågor.

STEV tar kontinuerligt fram energiprisprognoser till hjälp för industrin och andra att optimera sitt energival. De utredningar som verket tagit fram med inriktning pa effektivisering av elanvändningen är främst Efter Tjernobyl rapporterna (1986) och Elanvändningsutredningen (delrapport gavs ut i oktober 1987, slutrapport förväntas komma i mars 1988).

Fran informationsbyran pa STEV har hittillsvarande PoD-rapportering och idéhandböcker för driftpersonal till bidragit att främja industrins eleffektivisering. Nyligen har man påbörjat ett projekt tillsammans med bland annat Kraftindustrins utbildningsrâd och Vattenfall för utbildning av eldistributörernas personal. Eldistributörernas syfte är bland annat att förstärka sina marknadsavdelningar med personal som kan fungera som energiradgivare ät kunderna.

Statens industriverk till 1987-06-30 förfogade över ett anslag för utbildning och rådgivning m.m. för att spara energi. Detta anslag användes för framtagande av informationsbroschyrer och utbildningskompendier för industrin samt för finansiering av den energiradgivning för sma och medelstora företag som bedrevs vid landets regionala utvecklingsfonder.

Vid varje utvecklingsfondfanns fran och med 1983 minst en energikonsulent, med uppgift att hjälpa företag att hushålla med energi. Energikonsulenterna bistod med rådgivning såväl ute pa företagen som per telefon. Vidare höll konsulenterna kurser respektive informationsträffar för saväl ekonomiskt ansvariga som driftansvariga. Med hjälp av sin utgångspunkt i form av utvecklingsfonden i det egna länet hade energikonsulenterna en mycket god kännedom om företagen i den egna regionen.

SQ/relsen för teknisk utveckling har till uppgift att påskynda och underlätta den tekniska förnyelsen. Inom huvudprogrammet har STU ansvaret Energiforskning för programmet Industrins energianvändning. Ett flertal utredningar om industrins elanvändning och dess möjligheter till eleffektivisering har tagits fram.

Lantbruksstyrelsen har bland annat gett ut ett antal skrifter för energieffektiinom lantbruket. bedrev visering Tidigare man energiradgivning genom lantbruksnämndernas energiradgivare.

3.1.2 Kraftindustrin

Marknadsfrâgorna och därmed har blivit elanvändningen allt mer väsentliga för kraftföretag och eldistributörer under senare ar. Skälen är flera. Ett är rent företagsekonomiska överväganden såväl i den nuvarande som i den kommande

SOU 1987 : 68 Bilaga 2 Industri och jordbruk

situationen pa energiområdet. Ett annat är att dessa företag är en naturlig första kontaktpunkt fran allmänhetens sida när det gäller radfragning i olika energispörsmal.

I Inriktningen pa marknadsfragor tar sig olika uttryck. Sedan lang tid drivs eloch fjärrvärmedistribution tillsammans i manga kommuner. Manga företag i branschen organiseras med särskilda marknadsenheter. Nagra omskapas till s k energitjänstföretag däribland Vattenfall, Sydkraft och Stockholm Energi med intressen i el-, värme- och gasdistribution. I uppgiften ingar ocksa rådgivning och information till olika kundkategorier. Fler företag kan väntas följa efter.

I

Inom branschens företag och organisationer pagár utbildningsinsatser av olika slag med inriktning pa ett förstärkt marknadsagerande. Ett speciellt exempel är den utbildning av energitjänstföretagens energiradgivare som tidigare nämndes som Kraftindustrins Utbildningsrâd (UR) planerar tillsammans med bland annat i

l Statens energiverk.

l Inom forskning, utveckling och demonstration pagar ett antal projekt. Det mest kända är Vattenfalls Uppdrag 2000. Vidare har kraftindustrin, kraftvärmeföretagen och energibranschföreningarna bildat Svensk Energiutveckling AB med en budget pa ca 100 Mkr/ar. I bolagets uppgifter ingar teknik bade för ny elproduktion och effektiv energianvändning.

Det mest verksamma medlet att påverka elanvändningen och dess fördelning i tiden är tarifferna. Högre bränslepriser, mera elvärme och nya elproduktionsanläggningar har under 1980-talet samverkat till större variationer i de marginella produktionskostnaderna för el. Kraftföretagen har därför blivit angelägna om att via tarifferna informera elkunderna om de olika kostnaderna och pa detta sätt ge incitament till effektivare elanvändning.

Vid försäljning till elverk, energiverk och större industrier användes högspänningstariffer med avläsning och debitering varje manad. Nya högspänningstariffer har utformats för att tydligare än tidigare visa vad det kostar att producera och överföra elenerginunder olika tider av dygnet, veckan och årets månader. Lägre priser har införts pa sommaren och under nätter och helger, medan priset blivit högre dagtid och da särskilt under vintermanaderna.

Denna utveckling väntas fortsätta i de nya tariffer som Vattenfall inför fr 0 m ar 1989. För kunden ökar lönsamheten saväl i att spara el under högpristid som att använda den under lagpristid.

Även för vanliga lagspänningskunder har på sina hall införts en ny tariff, tidstariffen. Här har till exempel mindre industrier med elvärme och som kan kornbinera elvärmen med andra uppvärmningsformer möjlighet att sänka sina kostnader. Även jordbruket kan utnyttja denna tariff, där exempelvis spannmalstorkning kan ske till en lägre energiavgift. Tidstariffen har ett lägre elpris under april - oktober samt nätter, lördagar och söndagar under resten av året. Det högre elpriset gäller dagtid mandag - fredag under vintern. Kunder som kan använda olja eller ved under den tid da det högre elpriset gäller och el under lagpristiden har med tidstariffen möjlighet att sänka sina kostnader.

Genom en högspänningstariff som bättre speglar de faktiska produktionskostnaderna för el samt med en ökad användning av tidstariff bland smahuskunderna, utnyttjas befintliga kraftstationer och eldistributionsnät effektivare. Härigenom kan elprishöjningarna dämpas.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

3.1.3 Utbildning och forskning

Enligt läroplanen för gymnasieskolan behandlas elanvändningen specifikt endast vid den fyraåriga tekniska linjens eltekniska inriktning. Sålunda behandlar vid gymnasiet totalt endast 9 studietimmar och 4 studietimmar elanvändning belysning. Dock planerar man vid vissa gymnasieskolor att införa en speciell för inriktning energifrågor. Man får förmoda att elanvändningen får större vid en utrymme sådan linje.

Vad gäller praktisk utbildning i elanvändningsfrågor finns ett stort kursutbud från bland annat SIFU och AMU. Kurserna vänder sig till driftchefer, maskinister och andra som mer eller mindre har som daglig gärning att ansvara för anläggningarnas energianvändning.

Även några av de regionala högskolorna utbildar drifttekniker. Här finns både kortare och längre kurser.

Inom högskoleväsendet i övrigt kan man studera elanvändning inom ramen för elkraftteknisk utbildning vid Chalmers Tekniska (CTH) Högskola i Göteborg och vid Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH). Det bör emellertid nämnas att man hittills lagt störst tonvikt vid eltillförsel, medan elanvändning upptagit en betydligt mindre del av undervisningen. Detta förhållande kommer förhoppningsvis att ändras inom kort, då Vattenfall finansierar en ny professur benämnd Industriell Elektroteknik vid Elkrafttekniskt centrum vid KTH.

Vid Linköpings Tekniska Högskola (LiTH) och Luleå Tekniska Högskola (LuTH) liksom bedrivs, vid CTH och KTH, forskningsprojekt som behandlar industriell elanvändning. De projekt som för närvarande bedrivs på LiTH som har nära anknytning till elhushållning behandlar effektiva industriella energisystem, laststyrning samt värmelagring. Vid LuTH bedrivs bland annat projekt angående värmelagring. Projekt som bedrivs på CTH respektive KTH, som har inriktning på den icke elintensiva industrin, har främst inriktats på energibesparande pump- och fläktdrift.

Utöver detta har forskning angående industriell användning av värmepumpar bedrivits på olika håll.

Vid lantbruksuniversitetet bedrivs forskning av lantbrukets kring uppvärmning lokaler och tappvarmvatten. Bland annat arbetar man med värmepumpar och med att ta fram klimatsystem som kan klara den dammiga och korrosiva stalluften. Andra behandlar eleffektivare forskningsprojekt förvärmning av tork- och ventilationsluft, klimatisering av djurstallar samt energisnålare processer för konservering och beredning av grovfoder och spannmål.

3.1.4 Branschorganisationer

Flera branschorganisationer har uppmärksammat vikten av energihushållning för medlemsföretagen. Det har lett till en minskning av den totala energianvändningen per producerad enhet, men sällan till en minskning av elanvändningen. Dock skall hållas i minnet att en effektiv elanvändning inte med nödvändighet behöver innebära en minskad användning i varje enskild punkt. För många industrier kan en högre elanvändning ge högre produktkvalitet, minskade kassationer etc.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Som exempel på branschorganisationers insatser kan nämnas att Gjuteriföreningen har, med anslag från Statens industriverk, erbjudit samtliga medlemmar energirådgivning. Vidare höll Mekanförbundet en konferens om eleffektivisering för sina medlemmar under våren 1987.

Ett flertal branschforskningsinstitut bedriver forsknings- och utvecklingsprojekt med inriktning på processer, vilket får direkt betydelse för energianvändningen. Bland dessa forskningsinstitut kan nämnas Svenska livsmedelsinstitutet, Textilforskningsinstitutet, Glasforskningsinstitutet och Träteknikcentrum.

3.1.5 Andra aktörer

Energiledargruppen är en ideell förening under Ångpanneföreningens kansli. Gruppen, som har drygt 100 medlemmar, har som mål att öka industrins medvetenhet på energiområdet. Medlemmarna i Energiledargruppen får 5-6 informationsutskick per år som innehåller senaste nytt om energi, dessutom anordnar Energiledargruppen årligen en energikonferens för sina medlemmar.

3.2 Eleffektiviserande insatser utanför Sverig

En mängd eleffektiviserande projekt bedrivs även utanför Sverige. Några av dem äger sin motsvarighet här hemma medan andra inte gör det av olika skäl.

3.2. 1 Norden

Flertalet av de projekt som bedrivs i de övriga nordiska länderna äger sin motsvarighet här i Sverige.

I Danmark pågår en mängd projekt på det här området. En av anledningarna till detta är det generellt höga elpriset. Industrin betalar emellertid bara 28-30 danska öre/kWh. Detta ”till trots pågår alltsa en mångfald projekt på industrisidan och även lantbruket är starkt involverat.

Exempelvis pågår ett flertal värmepumpsprojekt, substitution av el med naturgas, datoriserad processtyrning och inarbetning av systemdynamiska energihushållningsmetoder samt energieffektivisering inom djuruppfödningen. Man gör också försök med att införa dubbel- och trippeltariffer för att erhålla en mer kostnadsspeglande eldebitering och styra bort en del av elsystemets belastningstoppar. Vidare håller de danska eldistributörerna på att orientera sig mot att bli så kallade energitjänstföretag, vilket innefattar bland annat energirådgivning till kunderna.

I Norge har industrin låga elpriser. Detta återspeglar sig naturligtvis också i aktiviteten på eleffektiviseringsområdet, även om man inte är helt passiv. Även här bedrivs ett flertal värmepumpsprojekt, det bedrivs projekt om effektiv belysning i produktionsanläggningar och industrin erbjuds praktiska åtgärdspaket för energihushållning.

Finlands industristruktur är mer elintensiv än de övriga nordiska länderna, främst har man mycket massa- och pappersindustri. Detta återspeglar sig också i deras forskningsprogram. Varvtalsstyrning av pumpar, laststyrningsprojekt, effektivisering av industriventilation och framtida tekniker för trätorkning är

Bilaga 2 sou 1987:68 Industri och jordbruk

nägra av de projekt som kan vara av intresse för här studerade industribranscher. Finska industrier har möjlighet att fa kostnadsfria sa kallade energipalavrer som administreras av Energiavdelningen vid Handels- och industriministeriet. Dessa palavrer motsvarar den energiinventering som utvecklingsfonderna i Sverige tidigare erbjöd små och medelstora företag.

island, slutligen, har fa likheter med Sverige. De forskningsprojekt som är intressanta ur eleffektiviseringssynpunkt är främst energihushållning i frysanläggningar och energihushållning i fiskmjölsindustrin.

3.2.2 USA

I USA bedrivs en stor mängd projekt inom elhushallningsområdet. Den främsta anledningen till detta är en mycket sträng styrning av kraftindustrins verksamhet. Styrningen sker genom ett stort antal federala och delstatliga lagar och förordningar, som omfattar bland annat tillstånd för nya anläggningar, bedömningar av framtida energibehov, taxor och obligatorisk energibesiktning.

Under 1970-talet förändrades förutsättningarna för de amerikanska kraftbolagen radikalt. Det hade flera skäl, oljekrisen i början av 1970-talet, felaktiga elprognoser, ökade miljökrav, ökade säkerhetskrav för kärnkraftsindustrin m m. Detta innebar i sin tur ett ökat intresse för att utveckla och introducera ny energiteknik. Genom tillkomsten av den så kallade PURPA-lagen 1978 (PURPA = The Public Utility Regulatory Policies Act) skapades incitament för andra än kraftbolagen att producera och sälja el. PURPA-lagen är en federal lag som ger sma elkraftsproducenter rätt att sälja sin produktion till elbolagen för ett pris som i stort speglar kraftbolagens marginalkostnad för att bygga ut ny produktionskapacitet.

Den förändrade energisituation som uppstod under 1970-talet innebar att elbolagen övergick till att bli energitjänstföretag, d.v.s. man engagerade sig i energihushållning, köp av elkraft från andra producenter (inklusive industriellt mottryck), laststyrning m.. .

Energihushâllningsprojekten är av mycket varierande art. Man har exempelvis utvecklat rabattsystem för eleffektiv utrustning, arbetat med teknikupphandling och infört kostnadsfri eller starkt subventionerad energiradgivning för sina kunder.

Utöver kraftbolagen bedriver ett flertal andra aktörer energihushallningsprojekt. Bland dessa kan nämnas forskningsorganisationer och tillverkare av saväl ny som konventionell energiteknik.

3.2.3 Japan

I Japan har staten engagerat sig väldigt starkt både vad gäller energihushållning generellt och elhushâllning specifikt. Det finns en lag om rationellt utnyttjande av energi som dels påbjuder bland annat obligatorisk energistatistik och att ska finnas vid alla företag, energiansvariga samt dels medger gratis energirädgivning till små och medelstora företag.

MITI (Departementet för internationell handel och industri) som formellt ansvarar för energirâdgivningen kan även tvinga företag att genomföra energihus-

sou 1987 :68 Bilaga 2 Industri och jordbruk

hållande Vidare är tillverkare och generalagenter för maskiner och åtgärder. apparater skyldiga att se till att produkterna är energieffektiva.

omfattande för såväl forskning och utveckling av Japan har ett mycket program som för prototyp- och demonstrationsanläggningar. Som exempel kan ny teknik nämnas forskning kring bränsleceller och energilagring, energieffektiv ventilation, stöd till konvertering till nya energikällor och stöd för rationell energianvändning.

För att öka det nationella medvetandet om energins samhällsekonomiska betydelse bestämdes 1976 att en manad varje ar skulle vara en energisparmanad. Man valde februari som är arets kallaste manad. Under energisparmanaden genomförs bland annat konferenser och utställningar om energihushållning. Senare har man även infört energispardagar (den första dagen varje manad), och energikontrolldagar för industrin (den 1/12 varje ar). Dessa evenemang, som ordnas av Energy Conservation Center (ECC), anses ha haft mycket stor betydelse för Japans energianvändning, men börjar nu ha mindre verkan.

Bilaga 2 SOU 1987 : 68 Industri och jordbruk

4. ELHUSHÄLLNINGSMÖJLIGHETER INOM INDUSTRI OCH JORDBRUK

Inom den studerade delen av industri och jordbruk är elanvändningen svår att påverka. Hur langt man kan driva elhushållningen är till mycket stor del en kostnadsfråga. Eftersom kostnaden för elanvändningen för den enskilda lantbrukaren är relativt liten, finns det ett flertal andra faktorer som påverkar användarna mer eller åtminstone lika mycket. Detsamma är läget för den del av industrin som behandlas här. Den icke elintensiva industrins elamändning har en mycket låg priselasticitet. Det har varit enkelt för industrin att öka sin elanvändning. Man har fått en billig och säker energiförsörjning, samtidigt som man ofta erhållit andra fördelar som exempelvis minskad kassation och förbättrad inomhusmiljö.

lncitamentet för effektivisering av elanvändningen generellt inom är gruppen lågt, men det finns en del hushållningsmöjligheter. Dessa möjligheter diskuteras i föreliggande kapitel.

4.1 Hushållningsmöjligheter med hjälp av befintlig teknik

En del elhushållning kan ske med hjälp av befintlig teknik, medan annan först kan ske efter ytterligare utveckling av material, processer, teknik etc. l detta avsnitt behandlas olika elanvändande områden där hushållningsmöjligheter finns utan vidare innovationer. Angivna hushållningspotentialer är beräknade till 1995 där inte annat anges. Vidare förutsätts, där inte annat anges, ett 50% högre elpris.

Elanvändningen kan pâverkas på tre olika sätt. Den energihushållning som kan bli följden av en ökad elanvändning analyseras inte. De tre sätten att påverka elanvändningen är:

- vilket innebär att effektivisering, det specifika elbehovet minskar

förskjutning i tiden av processerna, vilket minskar eleffektbehovet

utbyte av elenergi mot ett annat energislag (i detta fall bränsle) för längre eller kortare perioder

Effektivisering innebär en minskning av den specifika energianvändningen. Detta

kan ske genom exempelvis processförbättringar, processbyte eller bättre produktions-f

planering.

SOU 1987 : 68 Bilaga 2 Industri och jordbruk

Att en process är styrbar innebär i detta sammanhang att dess effektanvändning kan flyttas i tiden sa att effektutnyttjandet blir jämnare eller att hela processen körs vid annan tidpunkt. Detta ger inte nagon direkt energihushållning i själva processen. Genom att utrustningen utnyttjas jämnare kan dock processeffektiviteten bli högre, vilket leder till energihushållning. Dessutom påverkas elproduktionen i gynnsam riktning.

En god utbytbarhet innebär att man kan använda flera energislag för att driva processen. Detta far givetvis betydelse för elenergianvändningen.

Vissa hushallningsâtgärder är tekniskt sett relativt enkla att genomföra, men har hittills inte blivit av på grund av hinder som för höga investeringskostnader eller brist pa utrymme. Det senare kan ofta vara fallet vid konvertering till fastbränsleeldning.

4.1.1 Termiska processer

De enhetsprocesser som erfordrar värme är främst värmning, smältning och koncentrering/torkning. Sammantaget använde de i denna rapport studerade industribranscherna 13,5 TWh för termiska processer ar 19810, varav 2,8 TWh el. Fördelningen mellan de olika branscherna framgår av tabell 4.1.

sågverk, hyvlerier och skivindustri Pappersvaru- och 0 grafisk industri Kemisk exkl kemisk 140 basindustri Jord- och stenvaru- .360 industri Gjuterier 170 Verkstadsindustri l 000

Summa 2 850

Tabell 4.1: Industrins elanvändning för enhetsprocesserna värmning, smältning och koncentrering/torkningl984. (Källa LiTH.)

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Livsmedelsindustri

Effektiviseringsmöjligheterna för värmningsprocesserna, dvs värmning och smältning, bestar av förbättrad reglering (efter produktegenskap), förbättrad värmeöverföring samt bättre kunskap om livsmedlens kemiska och fysikaliska egenskaper. Att byta energislag kräver metodbyte i en del fall, men är mestadels relativt problemfritt. Styrbarheten beror av den termiska trögheten hos utrustning och produkt samt av produktens känslighet. Den totala elhushallningspotentialen för värmningsprocesserna inom livsmedelsindustrin uppskattas till ca 20% motsvarande 140 GWh/ar.

Effektiviseringsmöjligheterna för koncentrering/torkning är bättre reglering och värmeöverföring. Energislag kan i manga fall lätt bytas eftersom man fortfarande till stor del använder anga som värmebârande medium. Processerna är här lasta till varandra, vilket kräver flyttning i tiden av flera processer för att öka styrbarheten. Elhushallningspotentialen uppskattas till 10 % och motsvarar 40 GWh/ar.

Eftersom livsmedelsindustrin maste följa jordbrukets arstidscykel sa koncentreras en del av verksamheten till korta perioder. Ur elanvändningssynpunkt är denna säsongsvariation fördelaktig eftersom toppbelastningen inträffar sommar och höst.

Textilindustri

Endast en liten del av textilindustrins värmningsprocesser är elvärmda. Effektiviseringsmöjligheter är förbättrad reglering och värmeöverföring, minskade vattenmängder i färgnings- och tvättprocesser etc.

Utbyte av energislag kan göras i manga fall (exempelvis kan vatten för tvätten värmas med naturgas).

En mycket försiktig uppskattning av besparingspotentialen ligger pa 10 %, vilket här motsvarar ca 3 GWh/ar.

Vid torkning i textilindustrin använder man till stor del ånga som värmeöverförande medium, vilket medför att det är relativt lätt att byta energislag (fran elangpanna till fastbränsleeldad/oljeeldad angpanna eller fran lokal elângpanna till direktvärmning med gas). Effektiviseringsmöjligheten är bättre reglering sa att torkluften utnyttjas bättre samt en bättre värmeöverföring. Processerna är lästa till varandra, vilket kräver att flera processer flyttas i tiden för att öka styrbarheten.

Elhushâllningspotentialen uppskattas också här till 10 %, motsvarande 6 GWh/ar.

Trävaruindustrin

De elvärmda värmningsprocessernas elhushallningspotential är mycket liten. De elanvändande processer som finns är mestadels nya och effektiva. Trots detta kan man på längre sikt ersätta vissa av dem med naturgasvärmda processer.

SDU 1 987 : 68 Bilaga 2 Industri och jordbruk

Effektiviseringsmöjligheter för elvärmda torkprocesser innebär förbättrad kondensationstorkning, t.ex. genom bättre värmeöverföring mellan luft och trä, bättre kompressorer i värmepumpen etc.

Elgenererad anga för torkprocesser kan givetvis pa ett relativt enkelt sätt bytas mot fastbränslegenererad anga eller eventuellt naturgas. Detta kräver dock en annan prissättning alternativt annat värde pa trävaruindustrins egna bränslen än det som finns idag.

Lacktorkningsprocesser kan förbättras genom övergång till nya metoder, vilka innebär bättre värmeöverföring och reglering (exempelvis övergång frân elvärmd konvektionsteknik till tork med gasvärmda IR-element).

.Elhushallningspotentialen för torkprocesserna uppskattas till 10 till 15%, vilket

motsvarar 20-30 GWh/är.

Pappersindustrins smabranscher

Enhetsprocesserna värmning och torkning använder sa lite elenergi att elhushållningspotentialen är försumbar.

Kemisk industris smabranscher

Härmed avses annan kemisk industri, petroleumraffinaderier, smörjmedels-, asfalt- och kolproduktindustri samt gummiindustri och plastindustri. Eftersom det är endast i gummiindustrin och plastindustrin som el i nämnvärd utsträckning används inom enhetsprocesserna värmning, och koncentresmältning ring/torkning behandlas endast dessa tvâ delbranscher här.

Gummiindustri

Effektiviseringsmöjligheterna omfattar främst förbättrad värmeöverföring (bl.a. genom ökad användning av mikrovägsvulkning) samt bättre kunskap om fysikaliska och kemiska egenskaper.

Utbytbarheten mellan energislag är relativt god, åtminstone sa länge man behåller ånga som värmebärare. Metodbyte kan dock krävas i vissa fall.

Styrbarheten i processerna är god eftersom den termiska trögheten är relativt stor. Detta kan dock endast utnyttjas i begränsad utsträckning, da vissa produkter är känsliga för förändringar i tid - temperaturförhallandet.

Elhushällningspotentialen uppskattas till knappt 20%, vilket motsvarar 15 GWh/är.

plastindustri

Genom förbättrad mekanisk bearbetning i formsprutning (och besläktade processer) samt förbättrad värmeöverföring och reglering av denna kan energibehovet effektiviseras. Metodbyte beträffande värrnetillförseln är ocksa en möjlighet.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Styrbarheten varierar, den kan vara relativt god för vissa processer, t.ex. formsprutning, medan motsatsen rader för extrudering av rör beroende pa dess koppling till efterföljande processer.

Den totala elhushallningspotentialen uppskattas till ca 10%, motsvarande 5 GWh/a!

Jord- och stenvaruindustri

De smältprocesser som använder elenergi är effektiva jämfört med de bränsleanvändande processerna. Utbytesmöjligheter finns dock i vissa fall till andra energislag, sasom gasol eller naturgas.

Eftersom processutrustningen och produkten har stor termisk tröghet är styrbarheten relativt god.

Den totala elhushallningspotentialen uppskattas till knappt 10%, motsvarande 25 GWh/ar.

Gjuterier

För såväl järn- och stalgjuterier som för metallgjuterier finns en effektiviseringsmöjlighet i att övergå till smältugnar av högfrekvenstyp.

Smältugnar har stor termisk tröghet, vilket innebär att styrbarheten är relativt god.

Det är också möjligt att byta energislag, vilket skulle innebära att man atergar till kupolugnstekniken eller eventuellt gasvärmd smältprocess.

Elhushallningspotentialen uppskattas vardera för järn- och stâlgjuterier respektive metallgjuterier uppga till ca 3 GWh/ar, dvs totalt 6 GWh/ar.

i/_erkstadâigldgstri och annan tillverkningsindustri

Effektiviseringsmöjligheterna för värmningsprocesser bestar av ökad användning av lokal yt- och värmebehandling samt lokal ämnesvärmning vid smide. Dessutom kan värmeöverföringen förbättras i befintliga processer.

Styrbarheten är lag för ytbehandlingsprocesserna, men bättre för vissa värmebehandlingsprocesser (langtidsbehandlingar).

För att möjliggöra energislagsbyte krävs det i manga fall att man byter metod. i a i Den totala elhushallningspotentialen uppskattas till ca 15%, vilket motsvarar \ 100 GWh/ar. i i 5 Torkprocessernas består i förbättrad värmeöver- i effektiviseringsmöjligheter och reglering. 7 föring Utbyte av energislag kräver metodbyte i en del fall. Pro- 1 duktionsstegen är lasta till varandra vilket erfordrar att hela ytbehandlingsprocessen flyttas till annan tidpunkt om man vill paverka effektbehovets fördelning över tiden.

2 SOU 1987 : 68 Bilaga Industri och jordbruk

Den totala elhushallningspotentialen uppskattas vara mellan 15 och 20% för verkstadsindustrin, vilket motsvarar 40 GWh/âr.

Hushallningspotential

Med tillämpning av idag känd teknik och förutsättningen 50% högre elpris är 1995 (kontinuerlig ökningstakt av elpriset) torde den ekonomiska elhushállningspotentialen uppga till 410 GWh/ar för enhetsprocesserna värmning, smältning och koncentrering/torkning. Detta motsvarar ca 15% av den totala elanvändningen för enhetsprocesserna ifraga. Hushallningspotentialen fördelas enligt tabell 4.2 nedan.

Bransch Elanvändning för Hushallningspotential värmning, smältning till 1995, GWh och koncentreringl torkning, GWh (1984)

hyvlerier och skivindustri Pappersvaru- och grafisk 0 0 industri

Tabell 4.2: Hushällningspotential och total elanvändning för enhetsprocesserna värmning, smältning och koncentrering/torkning. (Källa LiTH.)

När under perioden fram till âr 1995 som åtgärderna kommer att genomföras varierar med ett antal faktorer (Utrustningens status, ålder, företagets avkastningskrav, energipriser, skatter m.m.).

Den tekniska potentialen är givetvis större. Denna innefattar även att pagaende FoU ger resultat sa att t.ex. effektiva naturgasanvändande processer hinner att få genomslagskraft och/eller att vi lämnar de företagsekonomiska avkastningskraven. En bedömning av hushallningspotentialen under sadana betingelser är givetvis mycket svar att göra.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

4.1.2 Industriell laststyrning

Industriell laststyrning har pa senare tid upptäckts av industrin som ett ekonomiskt mycket intressant sätt att minska elkostnaderna samt av kraftproducenter och aterdistributörer som ett alternativ till effektutbyggnad av produktionsoch i viss man transmissions- och distributionskapaciteten. Med industriell laststyrning avses sådana atgärder som vidtas för att förändra industriföretagens nuvarande effektkarakteristik.

Laststyrning är ingenting nytt, varken i Sverige, eller i andra länder där man länge har haft ett effektdimensionerat kraftsystem. Laststyrningsförsök och tillämpningar i full skala har gjorts inom bade hushalls-, industri- och övrigsektorn. Manga tillämpningar har dock misslyckats pa grund av tekniska brister. Med nuvarande teknik, utvecklingen av mikrodatorer etc, kan mer sofistikerade system med inbyggd logik produceras till lag kostnad.

Ett angränsande område till industriell laststyrning är intern generering av elkraft. Genom egen produktion av elkraft i form av mottryckskraft eller i minikraftverk kan behovet av köpt kraft minska och därmed belastningen pa elkraftsystemet. Satsningen fran industrins sida kan vara såväl i form av upprustning av befintliga aggregat som utbyggnad av ny kapacitet.

[VEEPEEE I?! 1599??! Å ?Ãålâåtfáållü 199

Inom begreppet Industriell laststyrning inryms ett antal atgärder som var för sig eller i olika kombinationer kan tillämpas inom industrin.

* Bivalenta värmningssystem för processvärmning, uppvärmning av lokaler och tappvarmvatten utnyttjas, varvid det billigaste av alternativen el och något bränsle används, t.ex. el/olja i kombidrift. Man bör i detta sammanhang komma ihag att vi i Sverige sedan nagra är har tillämpat sa kallade

avkopplingsbara leveranser till elpannor i industri och fjärrvärmeverk.

Dessa pannor är ej i drift under höglasttid.

* Lastprioriteringssystem kopplar kortvarigt ifran vissa belastningar, i prioritetsordning, beroende av aktuell totalbelastning. Exempel pa styrbara belastningar är värmetröga system (som ugnar och kyl- och frysanläggningar), Varmvattenberedare, fläktar, omrärare, motorvärmare, elpannor etc.

* Tidsförskjutning av hela eller delar av processer, t.ex. smältnings- och värmebehandlingsprocesser. Härvid studeras i denna rapport i huvudsak atgärder som ej påverkar de anställdas arbetstider.

* Korttidslagring (del av dygn) av värme eller kyla. Genom att ladda ett kyl- eller värmelager under laglastperiod undviks effektuttagen för kylning respektive värmning under höglastperiod. Exempel finns bland annat inom livsmedelsindustrin och textilindustrin.

Korttidslagring av processmedia, t.ex. hetvatten eller vätgas.

sou 1987:68 2 Bilaga Industri och jordbruk

Industriell laststyrning, effekt och energi

Den primära målsättningen med industriell laststyrning är att minska det maximala effektuttaget för att pâ sa sätt reducera effektkostnadens andel av den totala elkostnaden.

De olika laststyrningsatgärderna enligt ovan ger olika inverkan pa den enskilde användarens effektkurva. I de flesta fall sker en omfördelning av energianvändningen, dvs en tidsförskjutning av en del av effektuttaget. I vissa tillämpningar minskas effektuttaget totalt och således minskar energianvändningen.

Hushâllningspotential

Vid en noggrann genomgång av den svenska industrin har styrbara belastningar identifierats inom samtliga brancher. I tabell 4.3 redovisas möjliga effektreduktioner, ökning av belastning under laglastperioder, tidsförskjutning av delprocesser, potential för bivalenta uppvärmningssystem etc. De positioner som i tabellen markerats med ett kryss indikerar att möjligheter till tillämpningar finns, men att dessa ej har kvantifierats.

i Bransch Lastprioritering Energilagring Lagring av Tidsförskjutning Effektreduktion processmedia Reduktion av j Ökning Minskning Ökning Minskning höglast g lâglast höglast läglast höglast

3 (Mwe) (Mwe) (Mwe) (MweHMWe) (Mwe)

Livsmedelsindustri 20 95 35 6 a

Textil-, beklädnads- och lädervaruindustri x 180

Trävaruindustri 50

Massa- och pappersindustri x x x x

Kemisk industri 170 x x

Jord- och stenvaruindustri 15 x

Järn- och stälindustri 190 x

Verkstadsindustri 225 x x x x 30

x = tillämpningsmöjligheter finns

Tabell 4.3: Potential för industriell laststyrning i Sverige. (Källa LiTH.)

2 Bilaga Industri och jordbruk

som anges i tabell 4.3 avser vad respektive bransch De effektreduktionsmöjligheter normalfallet bör kunna uppnå under t ex nägra förmiddagstimmar vintertid. Siffrom tabell 4.3 är inte möjliga att enkelt summera, en bedömning av effekthushallningsberoende pa branschtillhörighet, totalt ca 400 potentialen uppgar till ca 5-l5% MW. I verkliga krissituationer bör dessa siffror kunna stiga betydligt.

När det gäller energibesparingspotential kan minskade drifttider, elvärmeersättning och andra enkla atgärder (d.v.s. ej egen elproduktion) uppskattas innebära upp till nagon eller nagra få procents minskad elenergianvändning.

§iTIP3Qf§EPPÅiI9L5955553391? Eêå!! ?E191

Det finns möjlighet till laststyrning inom samtliga industribranscher, men potentialen varierar mellan branscherna. För den icke elintensiva industrin kan det tidvis minskade effektuttaget uppga till 400 MW. simuleringar av laststyrningsâtgärder vid ett företag inom verkstadsindustrin, vid nuvarande prisnivå samt vid 50% högre prisnivå, visar att företaget med hjälp av laststyrningsätgärder kan mildra effekterna av en prishöjning. Dessutom ger ökade effekt- och energiavgifter förbättrad lönsamhet för bland annat effektreduktionsatgärder och tidsförskjutning av delbelastningar.

Mycket av tekniken för industriell laststyrning finns redan idag, medan en del av tekniken är under utveckling. Det finns ett flertal referensobjekt i form av genomförda fullskaleförsök inom industrin, och fler är under genomförande.

Industrins intresse för laststyrning är redan väckt, och det kommer sannolikt att öka om tariffer som avspeglar kortsiktiga marginalkostnader införs över hela landet. För att öka intresset ytterligare bör främst driftcheferoch personer i ställning informeras om teknik, ekonomi och erfarenheter som företagsledande gjorts inom laststyrningsomrädet.

4.1.3 Begränsning av reaktiva effektuttag

När man talar om elanvändning avser man uttag av aktiv effekt under en viss tid. Det är denna energi som mäts upp och som man betalar för. Men de flesta elkunder tar också ut reaktiv effekt. För småhus med elvärme uppgår den reaktiva effekten till ca 10% av den aktiva, för mindre industrier kan andelen komma upp i ca 75%. Främst elmotorer och transformatorer orsakar reaktiv effekt.

Transport av reaktiv effekt pa elnäten orsakar aktiva förluster. För alla större elkunder uppmäts därför även uttaget av reaktiv effekt. Om den reaktiva effekten är för hög utgar särskild avgift.

Det tillatna uttaget av reaktiv effekt kommer att sänkas (utom i Norrland) från och med 1989-01-01. Nuvarande och kommande gränsvärden för reaktiva effektuttag framgår av tabell 4.14. Gränsvärdena anges i procent av den aktiva effekten.

sou 1987:68 Bilaga Z Industri och jordbruk

Tabell 4.4: Gränsvärden för uttag av reaktiv effekt. Värdena anges som en procentsats av det aktiva effektuttaget. (Källa: Kraftverksföreningen.)

För lagspänningsleveranser gäller samma gränsvärden som för 10 kV leveranser. Det är emellertid sällan som mätare för reaktiv effekt monteras hos lagspänningskunder.

Det finns i huvudsak tva sätt för elanvändaren att kompensera det reaktiva effektuttaget. Det ena är att installera kondensatorbatterier. Det andra är att direktkompensera större elektriska motorer. För nya motorer borde det vara obligatoriskt med sadan kompensering om inga tekniska komplikationer uppträder. För befintliga motorer över en viss storlek borde en komplettering med kondensatorer kunna ske i efterhand.

Hushållningspotential

De totala förlusterna av aktiv effekt i eldistributionen uppgar till ca 11 TWh per ar och utgör ca 8% räknat pa den totala elanvändningen. Förlusterna beräknas som skillnaden mellan elproduktionen som mäts upp i kraftstationerna och användningen som mäts upp hos elkunderna.

Av de totala förlusterna faller ca 2 TWh, motsvarande 1,5 procentenheter pa stamnätet. Stamnätstransitörerna skall halla nollutbyte av reaktiv effekt med stamnätet. De av reaktiv effekt förorsakade förlusterna på stamnätet är därför små. 130 kV-nätens förluster uppgår till ca 1% av Överförd energi. Även dessa nät är sa väl kompenserade att de av reaktiv effekt förorsakade förlusterna är små.

Resten, eller ca 5,5 procentenheter, av de totala förlusterna faller pa distributionsnäten för 40 kV och lägre spänningar. Pa dessa nät utgör transporten av reaktiv effekt en inte obetydlig del. I normala landsbygdsnät med smâindustri uppskattas den reaktiva effekten svara för ca en tredjedel av nätets förluster. I tätortsnät används jordkablar som endast har små förluster orsakade av reaktiv effekt. En grov uppskattning ger vid handen att de förluster som orsakas av reaktiv effekt totalt för landet uppgår till mellan 0,5 och 1,5 TWh/âr. För gruppen industri och jordbruk är motsvarande siffra ca 50-150 GWh/ar.

Bilaga 2 sou 1987:68 Industri och jordbruk

Slutsats, reaktiv effekt

Elanvändningen inom industrin kan på företagsekonomiskt rationella grunder minska genom installation av kondensatorbatterier och direkt kompensering av elektriska motorer.

4.1.4 Belysning

Energihushållning och krav på seende och belysning behöver inte komma i kon- . flikt med varandra. Man kan till och med minska elanvändningen och samtidigt förbättra seendet i olika arbetssituationer genom att i tänkandet använda det viktiga samspelet mellan ljuset - synobjektet -_ ögat.

Genom att använda ljusa färger och energisnåla ljuskällor kan man således uppfylla ljuskraven med lägre effekt. Till följd av det energitekniska samspelet mellan olika byggnadsdelar påverkar ljuskraven även andra byggnadsdelars effektbehov och energianvändning. Exempelvis påverkas luftbehandlingsanläggningen om dess kapacitet måste vara avpassad så att anläggningen kan bortföra Överskottsvärme från belysningen. Men det finns också exempel på motsatsen, d.v.s. i en del anläggningar är uppvärmningssystemet dimensionerat för att utnyttja belysningens värmeförluster.

§_ai_m_s_pelet ljuset -_§_ynobjektet - ögat

Synfunktionen - från betraktat föremål till en upplevelse i hjärnan - är en komplicerad process, som innefattar såväl fysiska, kemiska som fysiologiska moment. Processen kan kortfattat beskrivas sålunda: det betraktade föremålet reflekterar elektromagnetisk strålning, vars synliga del passerar genom ögats optiska medier och formar en bild på näthinnan. Här omvandlas bilden på kemisk väg till elektriska impulser, vilka via nervtrådar leds till synbarken i bakre delen av hjärnan. Hjärnan tolkar slutligen all den information som erhålls från det betraktade föremålet.

Synförmågan är starkt beroende av belysning, reflektansfaktorer och ögats ljuskänslighetskurva. Av dessa tre faktorer kan vi praktiskt påverka de två första.

Vid planering av belysning för arbetsplatser dimensioneras belysningen idag nästan uteslutande för att ge en viss belysningsstyrka (lux). Ett icke självlysande föremåls synbarhet bestäms bland annat av hur mycket ljus föremålet reflekterar. Reflektansförmågan har stor betydelse för hur vi uppfattar omgivande föremål och därmed för planeringen av belysningen. Ju högre reflektansfaktor g en yta har, desto mera ljus återkastar den. Belysningsstyrkan, dvs luxtalet, måste därför bedömas med hänsyn till de belysta ytornas reflektansförmåga. Vid belysningsplanering bör man följaktligen inte bestämma typ av ljusarmatur, ljuskälla och luxtal etc utan hänsyn till reflektansförmåga och kulör hos rumsytor och arbetsmaterial. ;

Dagsljus

I många industrilokaler utnyttjas inte på ett effektivt sätt det dagsljus man har tillgång till. Det finns idag reglerutrustning som släcker bort onödig belysning

sou 1987:68 Bilaga 2

Industri och jordbruk

för nästan alla förekommande ljuskällor. Detta gäller även äldre lysrörsanlägg-

som inte är speciellt utrustade för ljusreglering. Pay-offtiden för ljusningar tre år vid en höjning av elpriset med 50%. reglering ligger i storleksordningen

av fönsterprismor försöka Forskningsarbete pågår sedan länge för att med hjälp in i rummet. med sådana system i styra dagsljuset längre Idag finns byggnader och både Tyskland och Schweiz. De bör studeras vad gäller både användbarhet

ekonomi.

Ljuskällor och ljusarmaturer

Utvecklingen av ljuskällor och armaturer har under en ganska lång tid varit åren i det närmaste ha exploderat. På 1970långsam, för att under de senaste

talet belysningsanläggningarna för att ge 40-50 W/mz, idag är mot-

planerades

svarande siffra 15-20 W/mz och det går att komma ännu lägre.

som finns idag kan i de flesta fall er- De nya kompaktlysrör och lysrörslampor och sätta vanliga glödlampor. Dessa nya lampor har 5-6 gånger längre livstid motsvarar Trots att de beeffektbehovet bara 20% av vanliga glödlampors. ett relativt för industrin. tingar högt pris är de ändå lönsamma

l ger nästan dubbelt så mycket ljus som kvicksilver- Högtrycksnatriumlampor vid samma effekt. Industrin kan minska sin användning av belysningsel lampor eller kvicksilverlampor till genom att i ökad utsträckning gå över från lysrör En övergång från kvicksilverlampor till högtrycksdessa högtrycksnatriumlampor. bieffekter. Ett problem som natriumlampor ger dessutom miljömässigt positiva kan uppstå med högtrycksnatriumlampor är bländningsrisken från ljusarmaturer Detta kommer dock att minska i och alltför stora speglande reflexer. problem effektstorlekar tas fram. Det innebär även att takt med att mindre på lamporna kan användas i kontorsrum m.m. dessa ljuskällor

Det finns också små halogenlampor där strålningsvärmen återvinns, så att de på

så sätt blir mer energieffektiva än vanliga glödlampor.

har under den senaste tio- De optiska egenskaperna i nästan alla ljusarmaturer avsevärt förbättrats. Detta i kombination med effektivare ljusårsperioden att halvera för att nå samma källor har gjort det möjligt belysningseffekten

ljusnivå.

har gamla belysningsanläggningar. Det kan tyckas själv- Många industrilokaler klart att byta dessa anläggningar till nya effektiva ljusatt det är god ekonomi Trots detta är det relativt sällan som armaturbyte källor och ljusarmaturer.

sker.

Underhåll

måste i likhet med de flesta andra anläggningar under- En belysningsanläggning för belysningen innebär att man kan hållas. En fungerande underhållsplanering minska antalet ljusarmaturer och därmed elanvändningen, genom att man då

bland annat minskar försmutsningsförlusterna.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Hushållningspotential

Elanvändningen för belysning inom industrin är ca 2 TWh/år (inkluderar man även den elintensiva industrin blir siffran strax under 3 TWh/år).

Om man räknar med en höjning av elpriset med 50%, sa är den ekonomiska hushållningspotentialen för belysning till år 1995 av storleksordningen 500 GWh/år. Denna hushållningseffekt erhålls genom:

byte av ljuskällor och ljusarmatur ändrad ljussättning

*Ikikâk*

tillvaratagande av dagsljus underhåll av belysningsanläggningen utbildning och information

4.1.5 Tryckluft

Den totala elanvändningen för tryckluftproduktion i Sverige uppgår till 1,2 TWh/år. Tryckluften används främst för monteringsarbete (skruvdragare etc) men även renblåsning samt pneumatisk transport är exempel pa användningsområden. I gruppen icke elintensiv industri åtgår ca 0,6 TWh/år för tryckluftproduktion.

Ser man enbart till den mekaniska verkningsgraden kan man ifrågasätta tryckluftens framtid. Det finns idag mycket bra direktdrivna verktyg att tillgå. I dessa omvandlas närmare 100% av tillförd elenergi till mekaniskt arbete. En anledning till att man inte i högre utsträckning övergått till direktdrift är att man med tryckluftsverktyg kan undvika problem med elsäkerhet på arbetsplatserna.

Åtgärder

Direkteldrivna verktyg -finns i drift vid nagra svenska fabriker. Det vanliga är dock fortfarande, och troligen för en lång tid framåt, tryckluftsdrivna verktyg.

I tryckluftssystem kan följande hushållningåtgärder genomföras:

* Val av rätt t.ex. mindre kompressoruppsättning, kompressor vid lågt behov.

* Styrutrustning för kontroll/styrning av tomgångstid, tryckinställning varvtalsreglering m.m.

* Trycksänkning.

* Åtgärda tryckfall i ledningsnät och filter.

* Välj rätt kompressorkonstruktion. * Åtgärda läckage. l tidigare gjorda utredningar har läckage på upp till 70% av producerad luftmängd konstaterats.

so 1987:68 2 Bilaga Industri och jordbruk

E

Hushållningspotential

av resultatet av överlag genomförda elhushållningsåtgärder ger En uppskattning 10 och 30% av tillförd elenergi, d.v.s. 60 - 180 GWh/år vid handen att mellan inom icke elintensiv industri, skulle kunna sparas.

beaktar att ersätta all tryckluft som används för Om man istället möjligheterna med direkteldrivna verktyg är besparingsmekaniskt arbete i tryckluftverktyg 460 GWh/år (d.v.s. drygt 90%) inom denna industrigrupp. potentialen

att minska vid kompressordrift är att Ytterligare en möjlighet elanvändningen

installera gas- eller dieseldrivna tryckluftskompressorer.

för att återvinna värme från kompressorcentraler kan Om åtgärder genomförs återvinnas (medelverkningsgrad över året). Ifall upp till 70% av tillförd elenergi denna värme kan användas som ersättning för elbaserad lokal- eller process-

kan elanvändningen för dessa ändamål minskas. värmning

till direkteldrivna kan det ge en minsk-

i

Således, om industrin övergår verktyg, med 460 GWh/år. Enbart en översyn av tryckluftssyste- 1 ning av elanvändningen

i men kan ge en maximal elhushållning om 180 GWh/år.

l

L 4.1.6 Fläktar och pumpar

en stor post av elanvändningen inom de industribranscher Luftbehandling utgör som behandlas här. Pumpdrift står för ytterligare en stor del av elanvändningen. till fläktdrift. Fläktar Även inom jordbruket åtgår en stor del av elanvändningen (exklusive elintensiv) hela elanvändoch pumpar svarar för 20 % av industrins Inom jordbruket används årligen ca 0,2 TWh/år ning, motsvarande 2,7 TWh/år.

för ventilation.

har försetts med värmeväxlare, var- Många befintliga ventilationsanläggningar eller på annat sätt energieffektiviserats. Nya luft- , vats ner till lägre luftflöde dimensionerats för lägre uteluftflöden än behandlingsanläggningar har samtidigt f tidigare.

har tänkt fläktens elbehov. Fläktens el- Vad man inte alltid på är emellertid minskar om flödet minskar. Detta gäller dock inte om fläkten stryps, användning över fläkten. Denna tryckökning eftersom en strypning ger en högre tryckökning blir ofta så stor att energianvändningen inte minskar.

är sällan byggda för delar av en anläggning. Det kan inne- Ventilationssystem måste vara i drift om en anställd arbetar bära att hela ventilationssystemet

över.

är överdimensionerade. I nyare anläggningar är en Många befintliga pumpar noggrannare dimensionering vanlig.

flödesbehovet. Eftersom man måste di- För både fläktar och pumpar varierar maximalt flöde innebär det att fläkten/pumpen under en stor mensionera efter

del av drifttiden har överkapacitet.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Strypförluster i ventiler och spjäll har uppskattats till l TWh/år inom här behandlade industribranscher. Ungefär 70 % av dessa förluster uppges kunna elimineras med hjälp av varvtalsstyrning. Varvtalsstyrning ger dessutom den positiva bieffekten att slitaget på utrustningen minskar. Befintliga pumpar och fläktar kan varvtalsstyras antingen med frekvensomriktare eller med en nyutvecklad metod med viskohydraulisk koppling. En tredje typ av varvtalsstyrning kan vara att förse pumpen eller fläkten med en tvahastighetsmotor. Frekvensomriktare kan vara lönsamt för motoreffekter ner till ca 30 kw medan metoden med viskohydraulisk koppling kan löna sig för motoreffekter ner till 15 kW.

Det finns en mängd andra atgärder för att effektivisera elanvändningen (och energianvändningen) för ventilationsändamal. Här är nagra exempel.

* Dela in ventilationssystemet i zoner. Detta ger tva fördelar, olika platser kan erhålla olika klimat och den totala luftomsättningen minskas.

* Minska tryckfallet i systemet genom att placera fläkten rätt vid projekte- i i ringen.

* med bättre om förlusterna Byt till en fläkt verkningsgrad fran den befintliga inte kan tillgodogöras. l

* Förse ventilationssystemet med ledskenereglering.

Hushâllningspotential i

i ä Den totala elanvändningen för pumpar och fläktar inom industri och jordbruk

i

uppgår till 2,9 TWh/ar. Den företagsekonomiska hushallningspotentialen till s

år 1995 har bedömts vara 20-25%, motsvarande 550-700 GWh/ar. Merparten av i

kan sannolikt hänföras till l hushållningen varvtalsstyrning. é

E

á 4.1.7 Kyl- och frysanläggningar t lnom industri och jordbruk används arligen knappt 400-500 GWh el för kyl- och frysändamål. Denna elanvändning fördelas ungefär med en tredjedel för infrysning och tva tredjedelar för kallhâllning.

Den specifika elanvändningen för frysanläggningar varierar för stora anlägg-

ningar mellan 25 och 100 kWh/m3 lagervolym och för mindre anläggningar mellan 200 och 400 kWh/m3. butiksfrysar kan den specifika elanvändningen bli

gl-ör

sä hög som 15.000 kWh/m .)

Vad gäller utveckling av kyl- och fryssystem anses de ingående komponenterna, med undantag av expansionsdelen, vara mycket välutvecklade. Däremot finns det en hel del kvar att göra pa systemsidan.

l vissa fall används komponenter med för låg kvalitet da anläggningen byggs. Detta medför i samband med eftersatt underhåll läckageproblem (freon), vilket i sin tur leder till effektförluster. Freonläckage orsakar dessutom miljöproblem. Ett annat tekniskt problem med anläggningar som använder freon är att freon i och olja blandar sig. l anläggningar där ammoniak används bortfaller detta problem eftersom ammoniak och olja inte blandar sig med varandra. i

SDU 1987:68 311393 2 Industri och jordbruk

i Säkerheten i systemen är alltsa kopplad till energibehovet. Mindre läckage krä-

E installation och underhåll.

ver högre standard pa utrustning,

i

i

Den tekniska kompetensen inom kyl- och frysteknik är lag inom framförallt . kategorierna användare och driftpersonal. Dessutom finns mycket få kompeteni ta kylkonsulter inom landet. För att lösa detta problem krävs en omfattande utbildningsinsats.

J Åtgärder

f

Det finns nâgra åtgärder som kan vidtas för att fâ en effektivare elanvändning i kyl- och frysanläggningar. De tre förstnämnda avser främst nya anläggningar och de tva sista gäller endast befintliga anläggningar. i

Moduluppbyggda kompressorcentraler Utnyttja samtliga areor i

*Iklllik*

i Fläkthastigheter ska kunna varieras i Förbättrad reglering Förbättrad drift och underhåll

Hushâllningspotential

Hushällningspotentialen i kyl- och frysanläggningar med hjälp av befintlig teknik bedöms vara ringa. Däremot har driften (användarbeteendet) av kyl- och frysanläggningar en avgörande betydelse. Uppskattningsvis kan elanvändningen minskas med 80-100 GWh/ar, där största delen erhålls genom ändrat användarbeteende.

4.1.8 Processreglering

Manga av de processer och apparater som installeras i industrin idag har goda möjligheter till processreglering. I en del fall sa goda att de inte utnyttjas till fullo.

Det pagâr en mycket stor utveckling inom reglertekniken. Nagon kvantifiering av den hushâllningspotential som kan erhållas till följd av en förbättrad reglerteknik har inte gjorts här.

4.1.9 Värmepumpens användning i industrin

Den elmotordrivna kompressorvärmepumpen har sitt huvudsakliga användningsområde inom bebyggelsen, antingen installerade i husen eller i fjärrvärmenätens värmecentraler. I det senare fallet är det fraga om stora värmepumpar. Motiveringen att välja värmepumpar har varit oljeersättning och lägre värmekostnad. Da det gäller industrin har värmepumpar ännu inte fått någon bred användning. Enligt Svenska värmepumpsföreningen, SVEP, finns det ett 60-tal installationer. Det finns flera orsaker till att installationerna inte är fler. Den viktigaste torde vara att industrin tillämpar hardare lönsamhetskrav än större delen av samhället i övrigt. Man har ocksa att ta hänsyn till risken för processtörningar da en ny komponent införs.

Bilaga 2 SDU 1987 : 68 Industri och jordbruk

Följande krav maste uppfyllas om en värmepump skall installeras i en industriprocess:

l) Investeringen bedöms enligt samma villkor som för produktionsinvesteringar. I allmänhet ligger kravet pa pay-offtid under 3 är.

2) Värmepumpen skall vara en optimal del av processen (processintegrering). Metoder finns för att optimera industriella värmesystem som kan användas för att minimera värmepumpens storlek och därmed ocksa investeringen.

3) I de fall drivenergi till lagt pris finns tillgänglig kan absorptionsvärmepumpen bli lönsam, samtidigt som den kräver liten användning av elenergi. För industrier med stora mängder spillvärme kan i framtiden värmetransformatorn vara en lösning.

Hushallningspotential

Den möjliga besparingen med hjälp av värmepumpar torde främst ligga i ersättning av sa kallade avbrytbara elpannor. Den ekonomiska hushallningspotentialen är sannolikt mycket liten för icke elintensiv industri.

4.l.10 svetsning

Industrins totala elanvändning för svetsning var 1985 ca 400 GWh. Detta skall jämföras med 1976 da elanvändningen för svetsning var nästan dubbelt sa stor, 780 GWh. Den drastiska minskningen beror förutom strukturförändringar (varvsnedläggningar står för drygt 200 GWh av minskningen) på teknisk utveckling i form av förbättrad verkningsgrad pa strömkällor, nya svetskonstruktionsstal med högre hallfasthet vid bibehållen god svetsbarhet, utveckling av svetstekniken m.m.

Hushallningspotential

Svetsningens fortsatta elhushallningspotential bedöms vara mycket marginell. Det man kan förvänta sig är en viss fortsatt utveckling av svetsteknik, minskad godstjocklek och ökad verkningsgrad för strömkällor för svetsning.

4.1.11 Konvertering till naturgas

Som tidigare nämnts kan elhushallning delas upp i effektivisering, utbytbarhet och styrbarhet. Till utbytbarheten kan föras konvertering till naturgas. Här görs en uppskattning av möjligheterna till naturgaskonvertering inom industrin.

Konverteringspotential

Under de närmaste aren (fram till 1995) beräknas stora delar av det planerade stam- och grenledningsnätet fran Västkusten till Mellansverige bli utbyggt. Under denna period kommer ett stort antal kunder kunna anslutas. Anslutningen av alla möjliga gaskunder kommer troligen att paga under en IO-arsperiod. Av den totala elanvändningen om 13,4 TWh 1985 användes 11,0 TWh inom naturgasplanerat omrâde.

Bilaga 2 Industri och jordbruk 49 Bransch Total Möjlig

och lädervaruindustri Trävaruindustri (exkl sågverk, 479 0 hyvlerier och skivindustri) pappersvaruindustri och 717 15 grafisk industri Kemisk industri exkl kemisk l 781 40 basindustri

Tabell 4.5: Industrins totala elanvändning samt tekniskt möjlig elersättning genom konvertering till naturgas. Konverteringsmöjligheten är beräknad inom naturgasplanerat omrâde. (Källa ÅF-Energikonsult AB.)

I ovanstående tabell redovisas 1985 ars elförbrukning och tekniskt möjlig elersättning fram till 1995.

Av den tekniskt möjliga elersättningen används idag 225 GWh/ar för uppvärmning av lokaler och 400 GWh/ar i processer.

Inom livsmedelssektorn och verkstadssektorn är möjlig elersättning inom lokaluppvärmningsdelen och processdelen jämnt fördelad medan elersättning inom övriga sektorer beräknas kunna ske i processerna.

Under perioden 1995-2010 beräknas ytterligare 625 GWh elenergi kunna ersättas med naturgas för uppvärmning av lokaler, värmebehandlings-, smältnings-, ytbehandlings- och torkprocesser om industristrukturen ser ut som den gör idag.

En utbyggnad av naturgasnätet innebär en ökad sårbarhet i energitillförselsystemet. Om en utbyggnad av naturgasnätet väljs, maste därför beredskapslager skapas eller andra beredskapsatgärder vidtas.

Bilaga Z industri och jordbruk

Viss del av den här uppskattade tekniska potentialen för konverteringen till naturgas (uppvärmningsdelen) sammanfaller med potentialen för konvertering till biobränslen. I vad man konvertering sker till det ena eller det andra är naturligtvis en fraga om kostnader, tillgänglighet, leveranssäkerhet m m.

(kl.12 Sammanfattning av elhushallningspotentialen för befintlig teknik

Att sammanfatta potentialen för elhushallning med befintlig teknik inom industri och jordbruk later sig inte göras helt lätt. Det gar inte att summera ihop varje delpotential till en slutsumma, eftersom varje del av elanvändningen är beroende av ett flertal faktorer. Den totala hushallningspotentialen i en anläggning beror av hur åtgärderna passar i aktuella tillverkningsprocesser och energisystem.

Åtgärd Total elanvänd- Hushållningsning 1985, GWh potential, GWh

Konvertering till - 625* naturgas

Fläktar och

Kyl- och frysanläggningar 400-500 80-100 Begränsning av reaktiv

Värmepumpar

400 svetsning

Bedömd sammanlagrad hushâllningspotential 1 . 100-1 . 600

* Teknisk potential. Viss del av potentialen kan även utnyttjas för konvertering till fastbränsle.

** innefattar Åtgärden såväl konverterings- som effektiviseringsmöjligheter. Viss del av konverteringspotentialen kan ske med fastbränsle.

Tabell 4.6: Potentialen för enskilda elhushallningsatgärder inom industri och jordbruk. Observera att en enkel summering av de enskilda atgärderna inte är möjlig att göra.

2 Bilaga Industri och jordbruk

De hushållningsätgärder som beskrivits här ovan, exklusive konvertering till omfattar ca 9,4 TWh av den totala elanvändningen inom industri och naturgas, att hushållningspotentialen för jordbruk. Expertgruppen har gjort bedömningen dessa atgärder uppgår till 1,1-1,6 TWh/år. Dessutom bedöms en viss hushållningspotential finnas inom resterande del av industrins och jordbrukets Med hänsyn tagen till sammanlagringseffekter m rn bedömer elanvändning. den totala hushållningspotentialen inom sektorn industri och expertruppen jordbruk uppgå till 1,5-2,0 TWh/år.

4.2 Framtida teknik och visioner

Teknik för effektiviserad elanvändning utvecklas ständigt. Om man ser 5-10 år framåt i tiden kan man säga att den teknik som då kommer att användas sannolikt redan finns utvecklad idag, antingen i form av färdiga men ej marknadsmogna produkter eller åtminstone som utprovade prototyper. Införande av ny teknik i större är med andra ord tidskrävande. Lasertekniken utomfattning vecklades exempelvis för ett tjugotal år sedan men man kan säga att användningsområdena fortfarande håller på att exploateras.

Om man därför spekulerar över hur den tekniska utvecklingen kan komma att fram till år 2010 bör man även inbegripa det påverka elenergianvändningen förhållande att teknik kan existera redan idag som behöver uppemot 20 ar för sin introduktion och mognad.

I det följande diskuteras hur olika tekniker kan komma att påverka elanvändinom industrin på lång sikt. Den teknik vi beksriver här indelas i internningen producerad el, distribution av el och användning av el.

E0E9:9.RI:95*9.EELC1132.91_-.

Detta område handlar om förutsättningarna för elgenerering genom utnyttjande av konventionellt genom spillvärmeutnyttjande och Organisk Rankine mottryck, Process (så kallad ORC-teknik), med bränsleceller etc. Vidare kan man tänka sig att i det interna elförsörjningssystemet inom en industri bygga in en möjlighet till korttidslagring av elenergi för att utjämna behovet av elenergi från ett externt nät.

Fram till år 2010 kan man vänta sig att ORC-tekniken blir billigare (minskade kapitalkostnader), vilket leder till ökad elenergiproduktion ur lågvärdig värme. Bränslecelltekniken kan vid denna tidpunkt med stor sannolikhet antas vara utvecklad och applicerbar inom främst processindustrin för effektivt tilllångt varatagande av brännbara gaser som t.ex. vätgas. Uppskattningar av potentialen för elenergigenerering via bränslecellteknik har dock ej gjorts.

Naturgasintroduktionen kan väntas vara genomförd inom en ZD-årsperiod, vilket medför att en relativt stor del elenergi kan förväntas ersättas med naturgas för av lokaler, smältning, värmebehandlings-, ytbehandlings- och uppvärmning Även förgasning av biobränslen kan komma att bli aktuell. torkprocesser.

2 Bilaga Industri och jordbruk

till intern som korttids- Genom att utnyttja saväl möjligheterna elproduktion av el i ackumulatorer eller i supraledande spolar kan kanske framför allt lagring minska sitt behov av kraftleveranser utifrân. Ekonomin i ett processindustrin internt förbättras dessutom om systemets driftstider är elproduktionssystem är jämn. Toppar pa elbehovssidan klaras med hjälp langa och om elproduktionen av effektbuffertar som laddas upp under normal drift.

Eldistribution

Elproduktions- och distributionssystemen kan i manga fall sägas representera I regel produceras växelström ett enda sammanhängande system. 50-periodig som omvandlas till lämplig spänning hos konsumenten. En stor del av elenergiinom industrin avser motordrifter och de flesta motorer drivs användningen därför av S0-periodig växelström även om man för motordriften skulle vara bättre betjänt av en annan frekvens.

därför ibland den 50-periodiga till annan fre- I praktiken omvandlas spänningen kvens genom likriktning och sönderhackning till önskad frekvens. Kraftelektrokan väntas förenkla och förbilliga frekvensomvandlingen. Det nikutvecklingen kan tänkas att lokala byggs upp för att förenkla inmatningen av likspänningsnät olika typer av elenergikällor. Omvandling av likspånningen sker sedan vid varje

förbrukningsställe med hänsyn till behovet.

Ett eldistributionssystem av denna typ kan leda till effektiviserad elanvändning ersätts av elektrisk för varvtalsbland annat genom att mekanisk omvandling styrning etc.

vid temperaturer som närmar sig rumstemperatur kan få stor be- Supraledning för all elöverföring i och med att de resistiva energiförlusterna teoretydelse tiskt blir försumbara. Om den elöverföring som nu sker via luftledning över stora avstand i framtiden kommer att ersättas av ledningar av supraledande material är dock synnerligen ovisst da kapitalkostnaderna kan väntas bli mycket

höga.

Det förefaller mer troligt att de kablar som f.n. används för lokal eldistribution material. Man kan dessutom om kommer att bytas ut mot kablar i supraledande supraledning blir en praktisk realitet tänka sig att bygga upp lokala lagspänningsnät med höga strömstyrkor, vilket kan erbjuda fördelar ur säkerhetssyn- Förlusterna i distributionsnätet som nu utgör omkring 10% kan sannolikt punkt. komma att reduceras till mindre än 5°/o.

Elanvändning

inom industrin är beroende av en rad faktorer Den långsiktiga elanvändningen 5 om som inte är lätt tillgängliga för nagon analys som skulle kunna ge indikation den framtida totala behovsnivan. Elanvändningen beror bl.a. av:

utvecklingen av ny processteknik 5 é förändringar pa marknaden för olika produkter

*IIIIF*

teknisk utveckling och teknikgenombrott som förändrar elenergibehoven priser och skatter

Industri och jordbruk

Utvecklingen av ny processteknik kan sägas vara en fortgaende verksamhet som i regel gar i manga steg och som pa sikt leder till förändrade specifika elenergibehov. Processutvecklingen kan emellertid ge manga olika effekter och möjligheter. Den kan leda till utveckling av nya eller bättre produkter, till högre utbyten eller till lägre energibehov. Teknikutvecklingen kan även pa sikt ge en ökad elanvändning för gruppen industri och jordbruk. En anledning till detta är att elkostnaden i allmänhet inom denna sektor svarar för en liten del av de totala produktionskostnaderna. En ökad elanvändning till följd av teknikutvecklingen behandlas dock ej här.

Marknaden för olika produkter kan förändras av en rad olika skäl. Ersättningsprodukter kan utvecklas, samhällsrestriktioner för tillverkning av olika produkter kan införas, annan teknik kan eliminera behovet av en viss produkttyp etc. Det skulle föra mycket langt att spekulera över vilka marknadsförändringar som är möjliga och troliga fram till är 2010. l vilken utsträckning kan man exempelvis vänta sig att ny teknik pa sikt kan reducera behovet av tidnings- och journalpapper? Är det troligt att vi i framtiden om morgnarna läser var tidning pa en skärm infälld i frukostbordet? Eller tar vi liksom nu med oss tidningen i buss och tunnelbana med den enda skillnaden att tidningen är tryckt i en hemterminal pa ett pappersliknande material och att texten är enkelt raderbar för att möjliggöra direkt återanvändning av papperet (utan att ga omvägen via pappermaskin)?

Ett annat exempel på ny processteknik, där teknikgenombrottet sannolikt ligger närmare i tiden, är konservering med sa kallad aseptisk teknik eller sa kallade HTST-system (High Temperature Short Time). Med hjälp av aseptiska processer steriliseras produkten och förpackningen samtidigt, vilket innebär att kylning respektive frysning inte behövs. Aseptiska konserveringsmetoder kan användas för saväl flytande som fasta födoämnen, dock finns en begränsning vad gäller produkttjocklek. Besparingspotentialen för tekniken bedöms vara mycket stor. För exempelvis mjölk bedöms homogeniserings- och standardiseringsprocesserna kunna försvinna. Detta innebär att mjölken kan förädlas pa den enskilda garden istället för som nu pa mejerier. Dessutom kan transport och lagring bli enklare utan behov av kylning,^sâledes en betydande elhushallning i flera led.

Ytterligare ett omrâde där teknikutveckling förväntas fa stor betydelse är inom processregleringen. Utveckling av nya givare och av hela reglersystem kommer sannolikt att fa en mycket stor betydelse för industrins framtida elanvändning.

När det gäller eleffektivisering genom teknisk utveckling i allmänhet så kan sadan effektivisering åstadkommas dels genom successiv förbättring av idag använd teknik, dels genom utnyttjande av kända forskningsresultat som ännu ej exploaterats industriellt samt slutligen genom att oväntade tekniska genombrott sker som är av sadan betydelse att de motiverar stora ansträngningar för att uppna snabb industriell introduktion.

En stor del av industrins elanvändning gar till motordrifter för en rad olika ändamål. Effektivisering är pa kort sikt möjlig bland annat genom utnyttjande av motorer med hög verkningsgrad och genom styrning av varvtalet med hänsyn till driftkraven. Pa nagot längre sikt kan högvarviga motorer komma att utnyttjas, vilket gör att motorns dimensioner och vikt kan minskas (kanske till 1/10) samtidigt som förlusterna i kraftöverföringen reduceras genom varvtalsanpassning för det aktuella ändamålet.

Bilaga 2 SDU 1987 : 68 Industri och jordbruk

Sit

En ökad anpassning mellan motordriften och det faktiska behovet kan bland annat innebära att tomgangsförlusterna reduceras kraftigt. Det finns exempelvis träbearbetningsmaskiner som idag praktiskt utnyttjas mindre än 2-3% av den tid maskinerna är i gang, således finns en betydande potential för elenergibespanng.

Utvecklingen av magnetiska material kan reducera virvelströms- och hysteresförlusterna i motorer. Supraledning vid rumstemperatur kan för motorutvecklingen betyda att man kan eliminera järnkärnor i motorn. Ytterligare fördelar kan vara att flexibiliteten i motorkonstruktionen blir väsentligt större, problemen med luftgap elimineras samt att verkningsgraden och effekttätheten blir högre. Vid stora motoreffekter tillkommer fördelen att dimensionerna kan hallas pa en hanterlig nivå och att motorer med större effekter än de nu maximalt förekommande kan tillverkas. En ytterligare konsekvens av att supraledningstekniken kan komma att utnyttjas vid rumstemperatur är att magnetiska svävlager kan tillverkas som inte kräver styrning. Friktionsförlusterna reduceras därvid kraftigt. Hur stora konsekvenser detta kan fa för elenergibehovet är svart att avgöra pa detta stadium.

Exempel pa övriga tekniker som väntas kunna reducera elbehovet:

* med större nya ljuskällor ljusutbyte, till exempel lysdioder

* utjämning av belastningen pa elnätet med hjälp av lagring av energi i svängmassor

* ny värmepumpteknik

* laserteknik, plasmateknik för energisnål bearbetning av material

* av material direktformning (t.ex. genom elektrolytutfällning,

precisionsgjutning, pulverformning och plasmauppbyggnad)

* spillreduktion

* bättre tillstandskontroll underhåll, samt återanvändning

* nya material

Sammanfattning

Möjligheterna att pä lang sikt förändra och minska elanvändningen inom industrin är sannolikt stora. Genom systemstudier och införande av alternativa tekniker inklusive byte av energikällor kan stora förändringar uppnås i fraga om elanvändningsnivan. Här har nämnts ett flertal tekniker som bedöms kunna minska elanvändningen inom industri och jordbruk i framtiden, som till exempel Supraledning, bränsleceller och nya konserveringsmetoder för livsmedel.

Det förtjänar dock att papekas att om det skulle visa sig vara företagsekonomiskt riktigt, kan införandet av ny teknik även komma att öka elanvändningen inom industri och jordbruk.

2 Bilaga Industri och jordbruk

ELANVÄNDNINGEN INOM INDUSTRI OCH JORDBRUK UNDER l990-TALET

5.1 Förväntade strukturförändringar inom industri och jordbruk

En faktor som naturligtvis i mycket hög grad påverkar elanvändningen inom såväl industri som jordbruk är produktionsvolymen. Ett ökat elpris ger med största sannolikhet en förändring av en del industribranschers produktionsvolym, dvs en industristrukturförändring. Sådana förändringar medför i sin tur genast förändringar i elanvändningen. Strukturförändringar inom jordbruket som skulle kunna påverka elanvändningen torde främst ligga inom animalieproduktionen.

5.1.1 Strukturomvandlingen i den icke elintensiva industrin

Branscherna i den icke elintensiva industrin svarar idag för drygt 80 % av den totala industriproduktionen (SNI 2+3). Verkstadsindustrin intar en dominerande ställning och utgör hälften av sektorn. Basindustrier med specifikt kapitalintensiv tillverkning är sparsamt representerade (t ex petroleumraffinaderier och cementindustri). En betydande del av produktionen kan karaktäriseras som arbetskraftsintensiv (Lex: livsmedelsindustri, tekoindustri, grafisk industri och kemiska färdigvaror). Vidare förekommer mera kundanpassad och forskningsdriven produktion (t.ex. läkemedelsindustri och bilindustri).

Generellt sett sa har produktionen i den icke elintensiva industrin sedan 1970 i genomsnitt ökat i något snabbare takt än i den elintensiva industrin (det är framför allt gruvindustrins negativa utveckling under perioden ifråga som är orsaken till detta). Verkstadsindustrin och tillverkning av kemiska färdigvaror har haft den snabbaste tillväxten inom den icke elintensiva industrin under perioden 1970-1984 (se tabell 5.1). Tekoindustrin har gått tillbaka liksom jordoch stenvaruindustrin. Livsmedelsindustrins produktion har stagnerar.

Z Bilaga Industri och jordbruk

Tabell 5.1: Utvecklingen av produktionen inom icke elintensiv industri 1970-1984 samt 1984-1995 enligt LU 87. (Källa: Bilaga 1 till LU 37.)

1) branschindelning är alltför grov för att tillåta en Långtidsutredningens till Elanvändingsdelegationens definition på icke perfekt översättning elintensiv industri. I tabellen ingar sålunda i denna sektor hela trävaruindustrin samt hela den kemiska industrin, men ej pappersvaruindustri och gjuterier.

fram till mitten av 1990-talet för branscherna i Hur gestaltar sig nu utsikterna den icke elintensiva industrin? Av allt att döma kommer trenderna från de senaste 15 åren i stort sett att bestå. lnom livsmedelsindustrin och tekoindustrin får man räkna med en ökad importpenetration, vilket sätter snäva gränser för tillväxten. När det gäller trävaruindistrin utgör tillgången på råvara en restriktion. Inom den kemiska industrin borde det finnas möjligheter för en fortsatt utveckling när det gäller specialkemikalier och läkemedel. positiv Tillväxten i jord- och stenvaruindustrin, som i hög grad är beroende av torde bli förhållandevis långsam under de närmaste åren. Vid byggkonjunkturen, sidan av den kemiska industrin är det inom verkstadsindustrin som den största bedöms finnas på lång sikt. Det är framför allt inom tillväxtpotentialen specialserad produktion där ett avancerat industriellt kunnande är inbyggt (för vilken det relativt inte utgör någon avgörande nackdel) som höga kostnadsläget Sverige har en komparativ fördel.

För att konkretisera dessa allmänna omdömen om tillväxtbetingelserna inom den icke elintensiva industrin, redovisas i tabell 5. I den senaste scenario för branscherna ifråga under perioden 1984-1995 långtidsutredningens (det är dock inte möjligt att utifrån långtidsutredningen finna någon exakt motsvarighet till icke elintensiv industri). Långtidsutredningen är inte någon utan ett scenario som beskriver en utveckling som är förenlig med prognos, samhällsekonomisk balans (full sysselsättning, balans i utrikeshandeln etc.). En för detta är att kostnadsutvecklingen blir sådan att . grundläggande förutsättning › industrin kan försvara sin internationella konkurrenskraft. Långtidsutredningen utgår ifrån att priset på energi ökar med i genomsnitt 4 °/o per år 1984-1995. Detta innebär en realprisstegring med i genomsnitt 2 % per år. Som jämförelse kan nämnas att realpriset sjönk med i genomsnitt ca 2 % per år 1980-1984. Under 1970-talet ökade däremot priset på energi realt med halvannan procent

Bilaga 2 Industri och jordbruk

per är. Priserna antas emellertid inte öka i jämn takt 1984-1995, utan uppgången förutsätts ha sin tyngdpunkt under periodens senare del. Det bör än en gång understrykas att detta är ett beräkningstekniskt antagande - inte en prognos! Scenariot för den icke elintensiva industrin som helhet påverkas knappast nämnvärt av alternativa antaganden om elprisernas utveckling (förutsatt att dessa ligger inom rimliga gränser). I verkstadsindustrin, som är en typisk representant för sektorn, utgör exempelvis elenergi ca l % av totalkostnaderna. Därmed inte sagt att kostnadsökningar på grund av elprishöjningar av den storleksordning som långtidsutredningen räknat med är försumbara för lönsamheten.

Sammanfattningsvis ökar industriproduktionen under perioden 1985-1995 enligt långtidsutredningen i snabbare takt än under 1970-talet och första hälften av 1980-talet. För de icke elintensiva branscherna sammantagna är tillväxttakten i scenariot i genomsnitt nära 3% per år. För den elintensiva industrin beräknas tillväxten bli långsammare, närmare bestämt i genomsnitt drygt 1% per år. Denna positiva bild av industrins utveckling fram till mitten av 1990-talet är givetvis betingad av de gynnsamma förutsättningar, t.ex. när det gäller den inhemska pris- och kostnadsutvecklingen, som långtidsutredningen utgår ifrån. Likväl speglar dock scenariot hur de långsiktiga utvecklingsbetingelserna ter sig i nuläget inom olika branscher och bör ge en rimlig bild av olika branschers relativa tillväxtpotential. SIHKTLR IE STHKTUE 195 ENLIGT LLB? Grahicst, 13.77. 13.2 Grahjost, m “a” 9.04 Trä

Keltisk 12.57.

msk “ 17 14.02 Lis/sunda. = tele

V°5° 55W Verkstad aa Diagram 5.1: Den icke elintensiva industrins struktur 1985 samt en bedöming för 1995. (Källa: LU 87.)

Hur påverkar strukturomvandlingen inom den icke elintensiva industrin elanvändningen i samhället? Kostnaderna för elenergi utgör i allmänhet en mycket liten del av saluvärdet i dessa branscher, vilket framgår av tabell 5.2. År 1985 utgjorde kostnaderna för elenergi blott 0,7% av saluvärdet i sektorn som helhet. Det visar sig vidare att andelen i flertalet branscher ligger nära genomsnittet. Det finns egentligen bara två undantag, nämligen jord- och stenvaruindustrin där elenergin år 1985 utgjorde 2,7% av saluvärdet samt gjuterierna där andelen var 4,4% (i själva verket skulle gjuterierna kvalificera som elintensiv industri). Jord- och stenvaruindustrins andel av den icke elintensiva industrins produktion

Bilaga 2 Industri och jordbruk

5B

minskar enligt längtidsutredningens scenario fran 3,3% till 2,6% mellan 1984 och 1995. Någon bedömning för gjuterierna redovisas inte, men de svarar för blott 0,5% av den icke elintensiva industrins produktion och påverkar därför inte helhetsbilden nämnvärt. Generellt tenderar de branscher där elkostnadernas andel av saluvärdet är lägre än genomsnittet att tillmätas de bästa förutsättningarna för tillväxt. Totalt sett skulle alltsa strukturomvand- lingen i sig innebära en minskad elanvändning. Men - det maste understrykas effekten är obetydlig.

Andel av Bransch saluvärde %

Elintensiv industri

lcke elintensiv industri

Livsmedelsindustri s. Tekoindustri u Trävaruindustri exkl sågverk, hyvlerier och skivindustri u

ODDNDGl-l-*D wmbxlxlüüOxl

Pappersvaruindustri och grafisk industri »o Kemisk industri m m exkl kemisk basindustri va Jord- och stenvaruindustri u Gjuterier »a Verkstadsindustri u Annan tillverkningsindustri s.

Icke elintensiv industri, totalt 0,7

Tabell 5.2: Kostnader för elenergi som andel av saluvärdet i industrin är 1985. (Källa: SOS, Industri, 1985.)

i Utvecklingen i icke elintensiv industri vid en omställning till kraftigt höjda i l elpriser i

Utvecklingen för den icke elintensiva industrin som helhet torde som nämnts inte pâverkas påtagligt av alternativa antaganden (inom rimliga gränser) beträffande elpriserna. Da kan de indirekta effekterna av elprishöjningarna via den elintensiva industrin fa större betydelse. Vid en kraftig elprishöjning ställs nämligen stora krav pa omställningar inom den elintensiva industrin. När det gäller massaindustrin kan man förvänta sig en viss övergång fran mekaniska till kemiska massor samt att en del av produktionen läggs utomlands. I järn- och stalindustrin är möjligheterna att ställa om produktionen inte lika stora som i

Bilaga 2 Industri och jordbruk

massaindustrin. Här kommer av allt att döma anpassningen till avsevärt höjda elpriser att i stor utsträckning innebära nedläggningar av driften.

De branscher som är känsligast för elprishöjningar bearbetar råvaror (Lex.

i

malm och ved) och spelar en relativt liten roll som kunder till den ickeelintensiva industrin. Ca 2% av produktionen (mätt som saluvärde) i denna

i

sektor går som insats till massa- och pappersindustrin samt järn- och stålindustrin. De största effekterna i underleverantörsledet av en nedgång i produktionen i den elintensiva industrin drabbar trävaruindustrin och den kemiska industrin.

I l Om strukturomvandlingen till följd av höjda elpriser skulle innebära kraftiga l l nedskärningar av produktionen i de elintensiva branscherna, kommer vidsidan l l av underleverantörerna, leverantörer av investeringsvaror (maskiner, transportmedel etc.) att drabbas. Det gäller t.ex. företag inom verkstadsindustrin som l tillverkar maskiner för skogsindustrin och stålindustrin. Dessa företag kan få svart att på sikt bibehålla sin internationella konkurrenskraft, eftersom de behöver en inhemsk marknad som stöd för produktutvecklingen.

Utvecklingen i den icke elintensiva industrin till mitten av 1990-talet kommer att avvika från scenariot i tabell 5.1 vid en kraftig strukturomvandling i den elintensiva industrin. Man får dock utgå ifran att denna genomförs på ett sådant sätt att samhällsekonomisk balans upprätthålls. Något försök att precisera effekterna av ett sådant alternativ har inte gjorts.

5.1.2 Strukturomvandlingen inom jordbruket

Jordbruket kan delas in i de två huvudområdena animalie- och Vegetabilieproduktion. Av dessa områden står animalieproduktionen för den största delen av elanvändningen.

Under de senaste har en kraftig inom

decennierna fastighetsrationalisering

jordbruket ägt rum. Denna storleksrationalisering tycks emellertid ha i stort sett avstannat sedan den nu inte längre påskyndas genom statliga insatser.

Vad gäller djurhållningen finns några faktorer som bromsar storleksrationaliseringen. En sådan faktor är det så kallade tvåprissystemet på mjölk. Ytterligare en faktor är eventuella begränsningar vad gäller spridning av stallgödsel som i vissa delar av landet kan medföra minskad djurtäthet. En tredje faktor slutligen som kan begränsa storleksrationaliseringen är den debatt som förs angående småskalighet inom jordbruket.

Antalet djur inom lantbruksproduktionen är för närvarande i det närmaste i balans med efterfrågan. Man kan dock förvänta sig en ökad produktivitet per djur framöver, varför det kan förmodas att det totala djurbeståndet kommer att minska något.

Vegetabilieproduktionens framtida omfattning är mycket vansklig att förutse. Produktionsvolymen är beroende på ett flertal faktorer, som effektivitetsutveckling, prisutveckling på världsmarknaden och inte minst den jordbrukspolitik som kommer att föras. Med nuvarande förhållanden kan vegetabilieproduktionen förväntas öka avsevärt.

Bilaga 2 SOU 1987 : 68 Industri och jordbruk

Sammanfattningsvis kan man förvänta sig en försiktig storleksrationalisering vad gäller djurhallningen, samt en ökning av vegetabilieproduktionen. Detta innebär sannolikt att de minsta enheterna, som ocksa är de minsta elanvändarna relativt sett, kommer att försvinna. Samtidigt kommer antalet djur att minska nagot. Den ur energisynpunkt sammanlagda effekten av detta kan förväntas vara en tämligen oförändrad eller nagot ökande elanvändning.

5.2 Förväntad elanvändning inom industri och jordbruk 1995

5.2.1 Industrins förväntade elanvändning 1995

l tidigare avsnitt beskrevs det scenario över industriproduktionen som görs i LU 87. För industri exklusive elintensiv industri beskrivs där en ökning av industriproduktionen med ca 3% per ar. Fran 1985 till 1995 innebär det saledes en ökning av industriproduktionen med 35%. Detta kan jämföras med att industriproduktionen för här behandlade branscher steg med ca 25% fran 1970 till 1985. En nagot större ökningstakt i produktionsutvecklingen förväntas saledes framöver.

Under perioden 1970 till 1985 har, som tidigare nämnts, den icke elintensiva industrins elanvändning ökat fran 7,7 TWh/ar till 13,4 TWh/ar i absoluta tal. I specifika tal (dvs relaterat till produktionen) har ökningen av elanvändningen varit mer än 40%.

Enligt statens energiverks prognos Energi- och elanvändning 1985-1997-2010, som endast för tekoindustrin avviker fran LU 87 vad gäller produktionsutvecklingen, kan man förvänta en kraftig ökning av verkstadsindustrins elanvändning fran 1985-1997, medan övrig icke elintensiv industri förväntas ha en i stort sett konstant elanvändning under den studerade perioden. Prognosen innefattar ett huvudalternativ, ett alternativ med laga elpriser samt ett alternativ med höga elpriser. Sammantaget räknar statens energiverk i sitt huvudalternativ i prognosen med att industrin exklusive elintensiv industri kommer att använda 16,2-16,4 TWh ar 1997, d.v.s. en ökning i absoluta tal med drygt 20%. l prognosen har energiverket utgatt ifran att en inte obetydlig elhushallning kommer att ha ägt rum till ar 1997. Verkets prognos innebär att den totala elanvändningen inom industrin förväntas öka i absoluta tal med 2,8-3,0 TWh/ar fran 1985 till 1997, bedömningsvis ca 2,5 TWh/ar motsvarande 20% till 1995. Det innebär, eftersom den förväntade ökningen i elanvändningen är mindre än den förväntade ökningen av produktionen, . att den specifika elanvändningen minskar.

Tänkbara anledningar till en minskad specifik elanvändning inom icke elintensiv industri torde vara i huvudsak följande fyra. Man kan förmoda att de avbrytbara respektive avkopplingsbara elleveranserna kommer att försvinna eller atminstone minska drastiskt. Även de fasta elleveranser som idag utnyttjas för lokaluppvärmning kan förväntas minska, givet en bränsleprisutveckling som motiverar detta företagsekonomiskt. Vid reinvesteringar avseende maskiner och apparater kommer sannnolikt viss minskning av elanvändningen bli fallet. Slutligen realiseras med stor sannolikhet en stor del av sådana elhushallningsatgärder som är ekonomiskt rationella.

har ocksa i sin prognos bedömt industrins elanvändning ar 2010. Energiverket verkets bedömning av den icke elintensiva industrins elanvändning vid denna

Bilaga 2 Industri och jordbruk

tidpunkt uppgår till ca 19 TWh/år. Således en ökning med drygt 40% från år 1985.

5.2.2 Jordbrukets förväntade elanvändning 1995

I tidigare avsnitt beskrevs den förväntade strukturomvandlingen inom jordbruket fram till 1995. Det råder idag i stort sett balans mellan tillgång och inom animaliesektorn. En viss minskning av djurantalet förväntas efterfrågan till år 1995 på grund av bland annat en ökad produktivitet per djur. inom vegetabiliesektorn väntas en ej kvantierad ökning av produktionen.

inom jordbruket förväntas inte ändras nämnvärt under åren fram Elanvändingen till 1995 trots storleksrationaliseringen inom djurhållningen. Bland annat beror detta på att de enheter som sannolikt kommer att läggas ner är de minsta och samtidigt de minst elanvändande.

Bilaga 2 SOU 1987 : 68 Industri och jordbruk

s; ÅTGÄRDER FÖR ATT EFFEKTIVISERA ELANVÄNDNINGEN INOM INDUSTRI OCH JORDBRUK

Som påpekats redan tidigare är elanvändningen inom såväl industri som jordbruk svar att påverka. I kapitel 4 Elhushallningsmöjligheter inom industri och jordbruk gjordes bedömningen att i storleksordningen l,5-2,0 TWh av dagens elanvändning om totalt 15 TWh kan hushallas bort till ar 1995. Samtidigt bedöms förväntade strukturförändringar leda till en ökad elanvändning till är 1995 för den del av industrin som vi har behandlat, medan elanvändningen inom jordbruket förväntas vara i stort sett konstant.

En del av den möjliga elhushâllningen kommer att ske automatiskt till följd av att elpriset ökar. Exempelvis väljer industrin sannolikt effektivare maskiner om sådana finns tillgängliga när det är aktuellt med utbyte. Sådana atgärder kräver endast medvetande om möjligheterna att hushålla med el. En annan del av elhushâllningen kräver stora investeringar. För att industrin ska kunna konvertera till naturgas till exempel, sa krävs till att börja med att det investeras i ett distributionsnät för naturgas.

För att inom industri och jordbruk uppna den elhushallningseffekt som här bedömts som rimlig erfordras insatser pa fem områden, nämligen utbildning, information, elprissättning, ny teknik samt funktionsupphandling. Dessutom föreslas att Elanvändningsdelegationens arbete följs upp.

6.1 Utbildning

För att erhålla effektivare elanvändning inom industri och jordbruk erfordras ökade insatser inom utbildningsomradet. utbildningsbehov föreligger pa flera olika nivaer, såväl inom det ordinarie skolväsendet som av personal inom industri och jordbruk.

teknisk högskola

Gymnasium__och

Inom gymnasieskolan studerar man elanvändningsfragor endast på den fyraariga tekniska linjens eltekniska gren. Enligt studieplanen ägnar man totalt 9 studietimmar at elanvändningsfrâgor generellt och 4 studietimmar ät belysningsfragor. Det diskuteras dock att på vissa hall i landet införa en särskild energiteknisk gren inom den fyraariga tekniska linjen.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Inom de tekniska högskolorna har man traditionellt studerat ämnen med tyngdpunkt på tillförsel av el. Det torde finnas såväl elevintresse som utrymme inom befintliga och nya kurser för studier inom elanvändningsområdet. Inte minst viktigt är det att öka utbildningsutbudet inom belysningsteknik och -utformning. Detta ämnesområde tycks ha kommit i skymundan vid anslagstilldelningen l för utbildningen, både i jämförelse med andra ämnen och med hur belysningsteknikutbildningen behandlas i de övriga nordiska länderna.

Vid lantbruksuniversitetet ingår idag energianvändning som en naturlig del av undervisningen. En utvidgning av kursutbudet med inriktning på elanvändning borde kunna göras.

För atttillgodose det behov av kompetent personal för projektering, drift, rådgivning m.m. av energieffektiva anläggningar föreslas: ; l * Införande tekniska I av en energiteknisk gren inom gymnasieskolans fyraariga linje samt ökade inslag av elanvändningsfrågor inom gymnasieskolans övriga tekniska linjer.

* Ett utökat inom den krafttekniska utbildinslag av effektiv elanvändning ningen vid de tekniska högskolorna. Det gäller såväl effektivisering av enskilda komponenter och system som elanvändningens utveckling. Det förstnämnda området innehåller moment av bland annat materiallära, konstruktionsteknik, elektroteknik och reglerteknik. Hit hör också elektriska drivsystem och kraftelektronik. Även förmågan att analysera elanvändningens utveckling behöver föras in i utbildningen. Frågor som utveckling av specifik energiförbrukning, elens konkurrenskraft etc. ingår i området.

* och belysningsutformning Ett ökat anslag för kurser i belysningsteknik samt en fast akademisk tjänst i belysningsteknik.

* Ett utökat vid lantinslag av effektiv elanvändning inom utbildningen bruksuniversitetet.

HEt2l1_°1li.U9.§!.?IEEESÅE131?!lgêfêêüåfêflâliillü9

Behov av en egen kompetens inom energiområdet torde finnas i samtliga enheter inom industri och jordbruk. Detta påpekas bland annat i utvecklingsavtalen mellan arbetsmarknadernas parter. Den egna kompetensen erfordras för att nå en optimal anläggningsdrift, för att kunna göra riktiga bedömningar vid nyinvesteringar etc. Vid flera företag finns så kallade energiansvariga utsedda. Ett annat sätt att uppmärksamma energieffektiviteten kan vara att koppla samman frågan med arbetarskyddsfrågor, för att i samband med skyddsronder även genomföra en enklare form av energirevision.

Hur stor egen personalresurs som kan och bör avdelas för energiansvar inom den enskilda anläggningen varierar. Större företag har vanligtvis bättre resurser för detta än de mindre företagen.

Ett mycket viktigt komplement till industrins egen kompetens är rådgivning. Med tanke på den ringa del av produktionskostnaderna som elanvändningen utgör för såväl industri som jordbruk, är det inte alltid rationellt för företagen att ha mer än en grundläggande kompetens inom energihushållningsområdet. Detta

Bilaga Z Industri och jordbruk

medför ett behov av rådgivning för att en hushållning skall genomföras. För att rådgivningen skall efterfrågas krävs sannolikt att den är kostnadsfri eller starkt subventionerad.

Det finns flera tänkbara kanaler för sådan här rådgivning. När det gäller generell energihushållning fanns tidigare möjlighet till hjälp för små och medelstora industrier att tillgå vid utvecklingsfonden i det egna länet. Motsvarande service har funnits för jordbruket genom lantbruksnämnderna. Vid såväl utvecklingsfonderna som lantbruksnämnderna finns en gedigen kunskap om respektive målgrupper som bör tillvaratas.

En annan, för många naturlig kanal, är eldistributörerna. Den lokala eldistributören är ju ofta den första kontakten för konsumenten när det gäller elanvändningsfrågor. En situtation som dock kan uppstå här är att distributörerna av el inte alltid har ett eget incitament för elhushållning, vilket kan leda till ett trovärdighetsproblem.

En tredje xräg till information och rådgivning kan vara elinstallatörerna. Dessa kommer ut i anläggningarna och installerar apparater och maskiner. Slutligen, en typ av rådgivare som torde vara av betydande vikt är branschorganisationerna. Dessa olika typer av rådgivare kan även medverka till utbildning av företagens energiansvariga.

För att påskynda införandet av eleffektiv teknik inom industri och jordbruk bör följande övervägas:

* Stöd till branschorganisationerna så att de i sin tur kan stödja sina medlemmar vid tillsättandet av energiansvariga eller energirevisorer inom företagen.

* Ett förnyat anslag för energirådgivning, nu med tonvikt på elhushållning för industri och jordbruk, för att tillvarata den kunskap som finns på utvecklingsfonder och lantbruksnämnder.

* Stöd för utbildning av eldistributörer och elinstallatörer inför deras nya roller som rådgivare.

6.2 Information

För att hushålla med en resurs erfordras ett incitament, och att den som ska hushålla är varse detta incitament. För gruppen industri (exklusive elintensiv industri) och jordbruk har hittills sällan funnits ekonomiskt rationella anledningar till elhushållning. Detta är en anledning till att medvetandet om elhushållning inom gruppen som helhet är tämligen lågt. För att öka medvetandet krävs information av olika slag.

En informationskanal som skulle kunna få en stor betydelse i detta sammanhang är TV, exempelvis genom program som Anslagstavlan eller Utbildningsradions kurser.

Bilaga 2 Industri och jordbruk

Information om den egna elanvändningen

Innan man kan börja påverka sin elanvändning krävs det att man vet hur stor den är. Många mindre och medelstora företag vet inte det idag. De betalar bara elräkningen när den kommer, utan att veta om elanvändningen är hög eller låg.

Konsumenternas medvetande om den egna elanvändningen kan och bör ökas på följande tre sätt:

* En annorlunda och mer informativ av elräkningar. Det bör utformning framgå tydligt: på elräkningarna hur stor elanvändningen och effektuttagen varit under perioden. Man kan ocksa tänka sig att elräkningarna kompletteras med statistik för samma period föregående år, en jämförelse j med normalvärde för branschen etc. i i * En tätare Detta debitering av elanvändningen, förslagsvis månadsvis. medför ett ökat medvetande om elanvändningen som rörlig kostnad.

* och installation av elmätare som är lättare att läsa av för Utveckling kunden.

* information om elräkningar och eltariffer. Ett enkelt infor- Lättillgänglig mationsmaterial för denna målgrupp kan förslagsvis tas fram av statens energiverk och representanter för eldistributörerna. Materialet bör innehålla uppgifter om hur elräkningar är uppbyggda och vilka olika valmöjligheter det finns beträffande eltariffer.

Information om hushållningsmöjligheter

Det är långt ifran självklart för den enskilde konsumenten att minska sin elanvändning. För att stimulera till elhushållning krävs därför god och lättillgänglig information hur man kan gå tillväga. Sådan saknas idag för malgrupperna industri respektive jordbruk.

Som goda exempel på skriftlig lättillgänglig energiinformation kan nämnas de så kallade Energihäften som Statens industriverk tagit fram, samt de informationsskrifter om energihushållning som Lantbruksuniversitetet gett ut. Dessa skrifter behandlar dock energihushållning generellt, och flera av dem är framtagna medan det var företagsekonomiskt mycket fördelaktigt att konvertera till el. Detta återspeglas i en del fall i de åtgärdsförslag som beskrivs.

Hushållning av el inom industri respektive jordbruk kan och bör stimuleras pâ följande sätt:

* information om elhushållningsfrågor tas fram. Informa- Lättillgänglig tionen kan delas upp i två delar, en allmän och en branschspecifik del. Huvudansvaret för att ta fram den allmänna delen torde kunna läggas under Statens energiverks informationsverksamhet medan den branschspecifika informationsdelen skulle kunna utarbetas i samarbete mellan Statens energiverk och berörda branschorganisationer.

Bilaga 2 SOU 1987 : 68 Industri och jordbruk

6.3 Elprissättning

En prissättning på el som avspeglar de kortsiktiga marginalkostnaderna för elproduktion är av yttersta vikt, om målet är att erhålla en minskad elanvändning, eftersom priset är en av de viktigaste faktorerna vid val av energislag. Detta innebär att en differentiering av tarifferna är eftersträvansvärd för all elanvändning. Sydkraft har infört tariffer som speglar produktionskostnaden för högspänd el och Vattenfall kommer att införa det från och med 1989. Men även för abonnemang för lågspänd el är det angeläget med tidsdifferentierade tariffer. Även en ytterligare utveckling av de taxor som förekommer idag (respektive är under införande) kan vara nödvändig.

Elskatten utgör en viktig faktor när den totala kostnaden för elanvändning betraktas. I dagsläget utgår elskatt i form av punktskatt. Detta motverkar till stor del den önskade effekten av tidsdifferentierade eltariffer, eftersom dagens elskatt motsvarar ca 50% av den totala elkostnaden på sommaren men endast ca 10% på vintern.

För att öka elprisets inverkan på eihushållningen föreslås här:

* Att en diskussion tas upp med kraftindustrin kring möjligheterna för en ökad användning av differentierade eltaxor.

* Att skatteutredningen ges i uppdrag att utreda möjligheterna för införande av moms eller åtminstone proportionell skatt på el istället för nuvarande punktbeskattning.

6.4 Ny teknik

Elanvändningen inom såväl industri och jordbruk som inom övriga samhällssektorer kan minska och införande av eleffektiv teknik. genom elhushállning Om ny teknik ska ha möjlighet att slå igenom erfordras främst insatser inom forskning och utveckling samt stöd för prototyp- och demonstrationsanläggningar.

Förstärkning av FoU-insatser

Det erfordras ett långsiktigt program för forsknings- och utvecklingsarbete för att påskynda utvecklingen av eleffektiv teknik. Denna fråga hör naturligtvis nära samman med utbildningen vid de tekniska högskolorna, men forskning och utveckling bör inte ske endast på högskolorna. Ett samarbete mellan industrin, högskolor och andra forskningsorgan samt STU är önskvärt. Exempel på områden där förstärkt FoU kan behövas är industriella processer, och inbelysning dustriell ventilation.

För att öka möjligheten för elhushållning föreslås intensivare forskning och utveckling avseende elanvändningen inom industri respektive jordbruk.

POD-anläggningar

Det innebär alltid stora risker att införa inte minst risken ny teknik, för oplanerade driftstopp är stor. Få företag som står inför införandet av ny teknik nöjer sig med ett underlag bestående av beräkningar och kalkyler. Det krävs ofta exempel i form av en fungerande anläggning före investeringsbeslut tas. Proto-

2 Bilaga Industri och jordbruk

typ- och demonstrationsanläggningar erfordras sa gott som alltid vid införandet av ny teknik.

Referenser i form av POD-anläggningar är således en mycket viktig informationskanal. Medel för statligt stöd till utveckling och introduktion av ny energiteknik finns förordnat i SFS 1986:191 Förordning om statligt stöd för utveckling och introduktion av ny energiteknik, m.m. Även det nybildade Svensk Energiutveckling AB avsätter medel för liknande fragor. Dessutom finns det svenska innovatörer som kommer med goda tekniska förslag hur elanvändningen kan effektiviseras. Trots detta tycks det idag föreligga problem att erhålla stöd för PoD-anläggningar för elsnal teknik. Endast en liten del av de av regeringen anvisade medlen för detta syfte har hittills utnyttjats.

För att underlätta utvecklandet och införandet av ny elsnal teknik bör tillämpningen av nuvarande stödformer ses över.

Funktionsupphandling

Inom försvaret, kommuner och landsting har man under ett flertal är utnyttjat en metod för att ta fram utrustning för speciella behov. Metoden har fatt benämningen funktionsupphandling eller teknikupphandling. Den förutsätter att det ingas avtal om köp av den aktuella produkten i projektet. Da det gäller den privata industrin kan den senare förutsättningen vara svär att uppfylla. En möjlighet skulle kunna vara om en stor verkstadsindustri av typ Ericsson och Elektrolux anser behovet av den nya produkten sa viktig att man skulle vara villig att garantera en viss orderstorlek. Det finns ända möjlighet att tillämpa teknikupphandlingens metodik genom att endast ta med de tva inledande faserna, nämligen behovsanalys och kravspecifikation. Om en industri vid en förfrågan kan hänvisa till en väl genomarbetad kravspecifikation ökar marknadstrycket pa leverantören att ta fram den efterfrågade produkten. l bästa fall kanske produkten redan har utvecklats men marknadsintroduktionen har fördröjts av olika skäl.

Här föreslas tre olika områden för funktionsupphandling som har betydelse för industri och jordbruk.

* En behovsanalys och kravspecifikation tas fram pä uppdrag av STU, för en utrustning för varvtalsreglering inom effektomradet 15-50 kW. Det är möjligt att kraven är branschberoende och i sa fall begränsas uppdraget till verkstadsindustrin. Om sa är lämpligt kan effektomradet uppdelas i intervaller med mindre skillnader i kraven. Kravspecifikationen ska utformas så att den inte valet av teknik. I första styr hand ska den utnyttjas för att fa fram teknik som kan fâ stor betydelse pa kort sikt, 2-3 är, eftersom det kan behövas 4-5 ar för införande i industrin.

Pa längre sikt kan andra metoder än varvtalsreglering komma i fraga för att minska elanvändningen i verkstadsindustrin. Man kan t.ex. ta fram alternativa processer eller substituera el mot andra energiformer.

* En produkt där funktionsupphandling bedöms kunna genomföras fullt ut är elmätare. En av förutsättningarna för att kunna effektivisera elanvändningen är en effektiv mätning av densamma. Det upplevs fran kraftindustrin i dagsläget en brist pa elmätare som uppfyller de krav som den ökade tidsdifferentieringen av eltaxorna medför. Samtidigt upplever den mätartill-

2 SDU 1987 : 68 Bilaga Industri och jordbruk

verkande industrin att det inte finns nagon större efterfrågan av vidare utveckling av elmätare. Diskussioner mellan kraftindustrin och mätartillverkande industri pågår för att lösa detta problem.

Ett tredje område för funktionsupphandling är belysning. Stockholm Energi bedriver sedan en kort tid tillbaka ett projekt inom belysningsområdet. För att kunna ta tillvara positiva erfarenheter inom olika samhällssektorer såsom industri, hushåll och professionell fastighetsförvaltning bör detta projekt noggrant följas. Ett miljöproblem i samband med belysning som bör särskilt beaktas i det här projektet är hanteringen av uttjänta ljuskällor av kvicksilvertyp.

funktionsupphandlingsprojekt med applikationer inom industri och Ytterligare jordbruk kan mycket väl tänkas bli aktuella, ett exempel kan vara ersättning av de många elångpannor som installerats medan eltillgangen varit god. Med hänsyn till den erfarenhet av funktionsupphandling STU redan har, borde det vara möjligt att administrera en fortsatt sådan verksamhet därifrån. Om så blir fallet måste verksamheten naturligtvis byggas pa ett samarbete med berörda parter.

6.6 Uppföljning av Elanvändningsdelegationens arbete

Elanvändningsdeiegationens arbete bör följas upp av framförallt två skäl. Det första skälet är att ta tillvara de möjligheter till elhushållning som indikerats av deiegationens expertgrupper. Det andra skälet är att från statens sida markera vikten av elhushållning inom samhällets samtliga sektorer.

Därför föreslår expertgruppen att delegationen bör överväga i vilka former en sådan uppföljning ska ske.

SOU 1987 : 68 Z Bilaga Industri och jordbruk

7. FINANSIERING AV ÅTGÄRDER

I föregående kapitel presenterades förslag till insatser inom fem huvudomraden med syfte att öka och stimulera möjligheterna till elhushállning inom industri och jordbruk. Dessutom föreslogs en uppföljning av Elanvändningsdelegationens arbete. De fem områdena är:

utbildning information elprissättning ny teknik ***** funktionsupphandling

Vi bedömer att kostnaden för genomförande av här föreslagna atgärder utöver redan anslagna medel är tämligen små. Viss justering av befintliga förordningar kan erfordras för att kunna använda medlen sätt. pâ ett optimalt Där ytterligare medel erfordras torde detta motiveras skäligen enkelt med hänsyn till vikten av den elhushallning som åtgärderna kan leda till.

De områden där medel finns anslagna är:

* Utbildning. Befintliga resurser inom utbildningsväsendet kan användas, visst tillskott av medel erfordras.

* information. Här torde kvarstående medel som statens energiverk handhar kunna utnyttjas.

* Här finns POD-anläggningar. medel anvisade i Förordning om statligt stöd för utveckling och introduktion av ny energiteknik, m.m. (SFS 1986:191).

Förstärkning av resurserna torde erfordras för de atgärdsföslag vi lagt angående viss del av utbildningen (såsom utökad belysningsteknisk utbildning samt rådgivning), införande av ny teknik (förstärkning av FoU-insatser), funktionsupphandling samt uppföljning av delegationens arbete.

I Bilaga

INTERNA RAPPORTER SAMT KONSULTSTUDIER UTFÖRDA PÅ UPPDRAG AV EXPERTGRUPPEN

Reaktiv effekt. VD Harald Haegermark, Kraftverksföreningens Utvecklingsstiftelse, VAST. Enhetsprocesserna värmning, smältning och koncentrering/torkning. Tekn. Dr. Mats Söderström, Avd. för Energisystem, Linköpings Tekniska Högskola. Elanvändning i jordbruk och trädgård. Förslag till atgärder för en effektiv elanvändning. Agronom Christer Nilsson, Lantbruksstyrelsen. Industriell laststyrning. Tekn. Dr. Curt Björk, Avd. för Energisystem, Linköpings Tekniska Högskola. Industri-Belysning. Regionchef Sven R. Hökfelt, ELPA. Elanvändningen inom livsmedelsindustrin. Civ.ing. Per Göransson och Civ.ing. Bengt Drakenberg, ÅF-Energikonsult AB. Elanvändningen i USA. Civ.ing. Torbjörn Eriksson, Sveriges Tekniska Attachéer, Washington DC, USA. Investigation of Electricity Usage in Japan. T. Ozawa, Sveriges Tekniska Attachéer, Tokyo, Japan. Möjligheter att ersätta elenergi med naturgas inom tillverkningsindustri exklusive elintensiv industri. Civ.ing. Sven-Erik Wiklund, ÅF-Energikonsult AB. Utbildning i elanvändningsfragor inom högskolan. Tekn. Dr. Carl Mattsson, ÅF- Energikonsult AB.

II Bilaga

REFERENSLISTA

Effektiv elanvändning - en fraga om information? Klingberg, T., Statens

energiverk, 1987 (Delrapport inom Elanvändningsutredningen).

Efficient use of electricity, Documentation from the seminar. Klingberg, T. et al, Statens energiverk, 1987.

Elbesparingar i industriella ventilationsanläggningar. Gustavson, R., Stiftelsen för värmeteknisk forskning, Energiteknik 265, 1987. 1987/68-1989/90. Energiforskningsnämnden, 1987. Energiforskning Energiläget 1987. Statens energiverk. och ekonomisk 12 till LU 87. Statens energiverk, 1987. Energi utveckling, Bilaga Energi och miljö - Vad kan vi lära av Kalifornien? Fransson, H., Byggforskningsradet (T1:l987). Energiplanlaegning lokalt, regionalt og pa landsplan. Moe, N., Nordisk Ministerråd, 1987. och utveckiingsbehov för effektiviserad elanvändning inom Forskningsindustrin. genomförd pa uppdrag av Styrelsen för teknisk Enkätundersökning utveckling. 3K Engineering AB et al, 1987. Från elproducent till energitjänstföretag - Det amerikanska exemplet. Månsson, T., Energiforskningsnämnden (Efn/AES 1987:1, Efn UTR 1987:2). Industrins energianvändning .- Analys av de förändringar som ägt rum under perioden 1970-84. Isacson, D. et al, Styrelsen för teknisk utveckling (STU-information 606-1987). Inför valet av energistyrmedel - om olika styrmedels egenskaper -Diskussionsunderlag. Klingberg, T., 1987. Policy measures: Information, regulations, subsidies, research and development. Klingberg, T., 1987. Industrins Brond, E., Energiministeriet, Danmark, 1986. Analyse energiforbrug. Effektiv elanvändning - Förslag till forsknings- och utvecklingsarbete. Styrelsen r för teknisk utveckling (STU-information nr 593-1986).

Efter Tjernobyl: Industrins elanvändning. ÅF-Energikonsult AB, Statens energiverk (rapport 1986:R20).

Bilaga 11

Efter Tjernobyl: Naturgasen - ett alternativ, Svensk eikraft fran norsk naturgas. Swedegas AB, Norconsult och PPS AB, Statens energiverk (rapport 1986:R15).

Elkraftskulturen i en ny situation - en skiss till en aktörsorienterad strategi inför kärnkraftsavvecklingen. Industridepartementet (DsI 1986:4, delrapport till ELIN). Energy Conservation in Japan. The Energy Conservation Center, Japan, 1986.

Energy Research and Development Projects in the Nordic Countries, Directory 1986. Nordisk Ministerråd, 1986. Förtida avveckling av kärnkraften i Sverige - Efter Tjernobyl. Statens energiverk (rapport 1986:10). Informationsmaterial om energisparande 1986. En presentation av statliga informationsmaterial pa energiområdet sammanställd av Statens myndigheters energiverk. Prognoser över elanvändningen 1987-1997 för Vattenfalls långsiktiga planering.

proposition l9B6/87:159 om vissa utgångspunkter för Regeringens energisystemets omställning. elanvändning. Betänkande frán utredningen om el och Vägar till effektivare inhemska bränslen (ELIN). Industridepartementet (SOU 1986:16). Effektiv elanvändning - forskning och utveckling. Energiforskningsnämnden (Efn-rapport nr 17, delutredning för ELIN), 1985.

Effektiv elanvändning - Priser och politik. Statens energiverk (rapport 1985:8).

Energianvändning i lantbruket. Sveriges Lantbruksuniversitet och Sydkraft.

i jordbrukets driftsbyggnader. Nilsson, S. och Pahlstorp, S. Energiförbrukning Sveriges Lantbruksuniversitet (specialmeddelande 141), 1985.

Energiteknik i jordbruket, Biomassa och energi 3/85. Sveriges Lantbruksuniversitet, 1985. Nagra kompletteringar Effektiv elanvändning - priser och politik. Statens energiverk (rapport 1985:8). Utbildning för effektivare energianvändning - Förslag till framtida inriktning av till industrin. Statens 1985. energiutbildning och energiradgivning energiverk, Energiperspektiv 1970-95-Problem, prognoser, politik. Statens energiverk (rapport 1984:7). Den teknologiska udvikling og dennes betydning for udformningen af det Energiministeriet, Danmark, 1984. fremtidige energisystem. Den teknologiska udvikling og dennes betydning for udformningen af det Bilaga 2, Energiministeriet, Danmark, 1984. fremtidige energisystem, Effektiv elanvändning. Energiforskningsnämnden (Efn/UTR 1983:4).

Bilaga II

Teknikupphandling pa energiområdet - En studie av teknikupphandling och andra sätt att initiera energiteknisk utveckling. Lundgren, G., Energiforskningsnämnden (Efn/UTR 1983:1).

Utvecklingsavtalet mellan Sveriges Verkstadsförening och Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska lndustritjänstemannaförbundet, Sveriges Arbetsledareförbund, Sveriges Civilingenjörsförbund.

Energibesparing i samband med svetsning. Institutet för verkstadsteknisk forskning, 1976.

Forskning inom svetsteknologin för energibesparing - Behov och möjligheter, riktlinjer och mal.

Bilaga III

KONTAKTER MED INDUSTRIN

Expertgruppen har kontaktat och erhållit synpunkter fran följande industriföretag:

ASEA DRIVES AB Atlas Copco AB ESAB Frigoscandia AB Landis d: Gyr AB Stal-Refrigeration AB

Bilaga 3 Professionell fastiqmetsförvaltning

ELANVÄNDNING I LOKALBYGGNADER OCH FLERBOSTADSHUS

- nuläge och bedömning av en möjlig utveckling fram till mitten av 1990-talet.

Bilaga 3 Fastighetsförvaltning

FÖRORD

Elanvändningsdelegationen har regeringens uppdrag (dir 1987:35) att utarbeta till för att en effektivisering förslag atgärder främja av elanvändningen och en ersättning av el med andra Denna energiformer. rapport år en redovisning av arbetet i delegationens expertgrupp för professionell fastighetsförvaltning.

Ralf Hultberg som tillkallats som sakkunnig i delegationen har varit expertgruppens ordförande. I gruppen har ingatt som experter

Lennart Berndtsson, civilingenjör Kjell Erikson, sekreterare Solveig Forsberg, ingenjör Åke Holmqvist, socionom Rogert Leckström, civilingenjör Bertil Nilsson, värmeverkschef Lennart Olsson, ombudsman Stefan Sandesten, civilingenjör Kerstin Wennerstrand, departementssekreterare Karin Widegren-Dafgârd, departementssekreterare Sören Wiklund, civilingenjör

Sekreterare i gruppen har varit Sten-Ivan Bylund.

Gruppen har byggt sitt arbete pa i huvudsak befintligt utredningsmaterial. Till rapporten har bilagts en förteckning över utnyttjade utredningar m.m.

Följande konsultstudier har genomförts

Tre studier av driftel i lokaler. VBB Göteborg

Konkurrensen mellan direktverkande elvärme och andra i uppvärmningsformer ett flerbostadshusomrâde. EKAN konsult, Jönköping.

Kostnader vid övergång från direkte! till Vattenburen värme i flerbostadshus, Uno Ekström, Märsta.

Belysning - en bedömning av effektiviseringsmöjligheter för glödlampor och lysrör, Claes Hammarlin e-gruppen teknikinformation.

Nyproduktion av flerbostadshus och lokaler - en bedömning av elanvändning från tillkommande bebyggelse, Karin Widegren-Dafgärd Miljö- och energidepartementet.

3 Bilaga Fastighets- 3 förvaltning Jag överlämnar rapporten elanvändning i lokalbyggnader och flerbostadshus. Gruppens arbete är därmed slutfört. Stockholm i november 1987

Ralf Hultberg Sten-Ivan Bylund

Bilaga 3 Fastighetsförvaltning 4

INNEHÅLL

O. SAMMANFATTNING

1. INLEDNING

NÅGRA AVGRÄNSNINGAR

FÖRVALTNING OCH ÄGANDE AV LOKALBYGGNADER OCH FLERBOSTADSHUS Om flerbostadshusen Om lokalbyggnader

STATISTIK OM ELANVANDNING l LOKALBYGGNADER OCH FLERBOSTADSHUS

ELANVÄNDNINGEN l LOKALBYGGNADER OCH FLER- BOSTADSHUS

5.1 Hushailsel 5.1.2 Kollektiv mätning av hushällsel 5.2 Fastighetsel i flerbostadshus 5.2.1 Guldheden 5.2.2 Visby 5.2.3 HSB 5.2.4 Stockholmsprojektet 5.2.5 Hissar 5.2.6 Pumpar och fläktar 5.2.7 Tvättstugor 5.2.8 Övrig elanvändning i flerbostadshus 5.3 Eluppvärmning av flerbostadshus 5.3.1 Allmänt om uppvärmning av flerbostadshus 5.3.2 Uppvärmning med el i flerbostadshus 5.4 Driftel i lokalbyggnader 5.4.1 Definitioner av driftel 5.4.2 Andra källor och definitioner 5.4.3 Driftel i lokaler 1986 5.4.4 Totalsiffror för riket 5.4.5 Driftelsens utveckling under 80-talet 5.4.6 Driftelens fördelning - orsaker bakom ökningen 5.4.7 Sammanfattning - driftel 5.5 Elvärme i lokalbyggnader 5.6 Dold elvärme 5.7 Belysning 5.7.1 Bakgrund Historik 5.7.2 El till belysning 5.8 El i blockcentraler

Bilaga 3 5 Faatiçietsförvaltning

UTVECKLING AV ELANVÄNDNING OCH ELPRISER

Vattenfalls prognos över elanvändningen 6.1.1 Övergång fran el till annat 6.1.2 med el 52 Hushallning 6.1.3 av driftel 53 Sammanställning 6.1.4 Tillkommande elanvändning 53 6.2 54 Elpriserna 6.3 Tillkommande bebyggelse 55 6.3.1 Flerbostadshus 55 6.3.2 Lokaler 55 6.3.3 Sammanfattning av el i tillkommande bebyggelse 56

7. EFFEKTIVISERINGSMÖJLlGHETER 57 \ 7.1 Hushallsel se j å 7.1.1 Mättnadsstudie 58 i 7.1.2 Elapparatundersökning 59 7.1.3 Bedömning av möjlig besparing av hushallsel 60 7.1.4 Åtgärder som behövs för en minskad hushâllsel 61 7.2 Driftsel i lokalbyggnader och flerbostadshus 62 7.2.1 Bedömning av möjlig besparing av driftel 63 7.2.2 Åtgärder som behövs för att effektivisera driftelanvändningen 64 7.3 Elvärme 64 7.3.1 Vattenburen värme 65 7.3.2 Direktel m.m. 66 7.3.3 Krav pa tillkommande bebyggelse 70 7.3.4 Bedömning av möjlig besparing av elvärme 70 7.3.5 Åtgärder som behövs för att effektivisera elvärmen 71 7.4 Belysning 71 7.4.1 Läget idag 71 7.4.2 Forskningsfronten 72 7.4.3 Besparingspotential - glödlampor 72 7.4.4 Besparingspotential - lysrör 73 7.4.5 Åtgärder som behövs för att effektivisera belysningen 74 7.5 Kollektiv mätning av hushallsel 75 7.6 Värmepumpar 76 7.7 Demonstrationsverksamhet och energihushållning 77 7.7.1 Vad skall demonstreras 78 7.7.2 Hur ska verksamheten organiseras 79 7.8 Demonstrationsprojekt i statliga byggnader 80 7.9 Utbildning och information 82 7.9.1 Dä och nu - en jämförelse 82 7.9.2 Vilka behöver information och utbildning 82 7.9.3 Vad bör göras 83 7.9.4 Förslag till organisation 84 7.10 Upphandling 84 7.11 Eltaxor 85 7.l1.1 Nagra expempel pa eltariffer 87 7.ll.2 Utnyttjande av eltariffer 88 7.12 Sammanfattning av effektiviseringsmöjligherna 88

Bilaga 3 Fastitjwtsförvaltning

. PÅGÅENDE ARBETE MED ATT EFFEKTIVISERA ELANVÃNDNINGEN 90 8.1 Myndigheter 91 8.2 Kraftindustrin 91 8.3 Intresseorganisationer 92 8 4 Forskning

PROGRAM FÖR EFFEKTIVISERING

Demonstration, utbildning och information Eleffektivisering i statliga byggnader Bättre och effektivare belysning Effektivare

WGJNDVIJ-*Ullvlr-

elapparater Eleffektiv upphandling Elvärme Förbättrad elstatistik Lokala abonnentrad Kommunernas energiplanering

Bilagor

l. Lokalbyggnader och flerbostadshus - en avgränsning.

2. Litteraturförteckning.

3 Bilaga F astiçwets- 7 förvaltning

O. SAMMANFATTNING

Under 1990-talet kommer elfragorna att hamna i förgrunden inom energiomradet. Elprishöjningar orsakade av nya investeringar i kraftproduktion och kärnkraftsavvecklingen leder till ökat intresse för elhushallning. De elprishöjningar som kommer att inträffa under de närmaste åren torde dock knappast utan andra atgärder leda till påtagligt minskad elanvändning. Statliga atgärder kommer att behövas för att övervinna trögheter på marknaden.

Enligt regeringens proposition l986/87:l59 är det angeläget att klargöra olika atgärder som kan behövas för att påskynda elersättning och eleffektivisering.

Mot den bakgrunden har expertgruppen för professionell fastighetsförvaltning med hjälp av tillgängligt underlag försökt belysa hur elanvändningen i lokalbyggnader och flerbostadshus ser ut.

I direktiven pekas särskilt ut följande tva områden:

- av elvärme med andra uppvärmningsformer ersättning - effektiviserad av hushållsel och driftsel användning

Den här utredningen har varit inriktad pa att bedöma vilka möjligheter till effektivare användning av el som finns för lokalbyggnader och flerbostadshus. Utgångspunkten har varit att bade effekt- och energihushållning skall eftersträvas. Eloch energihushållning skall alltid göras med målsättningen att med lägsta möjliga kostnad erhalla en säker tillgång pa energi. Vidare nar vi granskat de förutsättningar som finns för att åtgärder skall komma till utförande. Resultaten av dessa analyser visar att det finns goda möjligheter till effektiviseringar men att incitamenten för användarna inte är tillräckligt starka.

Det måste samtidigt kraftigt strykas under att det siffer- och statistikunderlag som vi haft tillgång till uppvisar stora brister. Detta gäller bl. a. gränsdragningen mellan fastighetsel och driftel i lokalbyggnader. l konsekvens med detta förhållande blir bedömningar av den framtida utvecklingen behäftade med relativt stora osäkerheter. Vi har ända för läsbarhetens skull valt att presentera bedömningar av framtida elanvändning utan att varje gang ange de osäkerhetsintervall som siffrorna egentligen är omgivna av.

Elern/ängrziassa

Den totala elanvändningen uppgick ar 1985 till 130 TWh.

Elanvändningen i lokalbyggnader och flerbostadshus har under 1981-1985 ökat från 19 TWh till 25 TWh. Drygt hälften av ökningen har orsakats av en ökad användning av driftel i lokalbyggnader. Driftel i lokalbyggnader uppgick 1985 till 12 TWh.

Bilaga 3 Fastiqwetsförvaltning

av elvärme har varit Totalt elvärmen i lokaler och

Ökningen måttlig. uppgår

flerbostadshus till 5 TWh. Uppskattningsvis är hälften direktel och hälften Vattenburen elvärme.

av hushällsel i flerbostadshus är ca 4 TWh. Under 1980-talet har Användningen användningen av hushallsel ökat mycket måttligt.

Övrig elanvändning i flerbostadshus består av fastighetsel med 3 TWh och el till butiker och kontor belägna i flerbostadshus med l TWh. Totalt används 10 TWh i flerbostadshus och 15 TWh i lokalbyggnader.

Elanvändning i flerbostadshus och lokaler 1985

Elanvändning i flerbostadshus och lokaler 1985 Flerbostads- Lokaler Summa hus

1) Kontor och butiker i flerbostadshus

Efjâküüeâüügârüêülwüeseeemöknirwâtânäânâe:

Möjligheterna att minska elanvändningen i lokalbyggnader och flerbostadshus har vi bedömt till 4.5 TWh vid mitten av 1990-talet.

Av sektorns 25 TWh gar 5 TWh till uppvärmning. Möjligheterna att ersätta el med annat energislag är störst inom uppvärmningsomradet. Detta betyder att det i stort sett är ca 20 % som är möjlig att ersätta med annat än el. Det som är lättast att ersätta är Vattenburen värme. Förutom ersättning av elvärme med annat finns möjligheter till traditionella energihushallningsätgärder. Den energihushållning som bedrivits under de senaste 10 aren har pa grund av prisutvecklingen pa olja och el i huvudsak genomförts i olje- och fjärrvärmevärmda byggnader. Det finns därför anledning att tro att det för elvärmda flerbostadshus och lokaler finns en betydande hushallningsmöjlighet kvar. Totalt bedöms att hushallnings- och ersättningsatgärder skulle kunna minska elvärmen med 2 TWh från dagens niva.

Fram till mitten av 1990-talet beräknas också att ett tillskott av ny elvärme skulle kunna uppgå till ungefär 0,5 TWh.

Användningen av hushallsel beräknas kunna minska fran nuvarande 4 TWh till 3,5 TWh. Effektiviseringen kan åstadkommas med en snabb introduktion av elsnala lysrörslampor och att det succesiva utbytet av hushållsapparater görs med elsnala apparater.

Driftel i lokalbyggnader och fastighetsel i flerbostadshus kan effektitivseras genom effektivare belysning, kyl-och frysutrustning, ventilation samt viss effektivisering av fläktar och pumpar. Totalt beräknas att det kan vara möjligt att dagens driftel och fastighetsel minskas med 2 TWh.

Bilaga 3 Fastighets- 9 förvaltning

Det finns ocksâ ett kraftigt tryck på att driftelen fram till mitten av 1990-talet ökar med 6-9 TWh beroende pa bl.a. den ekonomiska utvecklingen i servicesektorn. Driftel och fastighetsel bör därför i det framtida elhushâllningsarbetet uppmärksammas extra noga. MÖJLIG UTVECKLING av elanvändning i flerbostadshus och lokaler fram till 1995.

MÖJLIG UTVECKLING av elanvändningen i flerbostadshus, och lokaler, TWh

Ei?§i2?°“°

Hushallsel lt - 0.5 0,5-1 3.5

Summa 10 TWh 15 TWh ä,5 TWh 6-11 TWh 27 TWh

1)kontor och butiker i flerbostadshus

Tabellen över den MÖJLIGA UTVECKLINGEN visar att elanvändningen i lokalbyggnader och flerbostadshus från nuvarande 25 TWh skulle kunna uppgå till mer än 30 TWh vid mitten av l990-talet. Vår analys av har dock visat att det gar att begränsa tillväxten effektiviseringsmöjligheterna sä att man vid mitten av 1990-talet använder endast 27 TWh.

Detta förutsätter förutom viss ökning av elpriset att vara förslag till åtgärder genomförs.

dieses tö: §12fIe1Liüs_F-*Lir19_

Till grund för bedömningen av lönsamhet av olika effektiviseringsatgärder har antaganden om elprisernas ökning pa l990-talet. Dessa antaganden har legat utarbetats av elanvändningsdelegationens sekretariat. I korthet antas att eli reala termer för elabonnenterna ökar med 5-10 öre/kWh till mitten av priserna 1990-talet samt med ytterligare 10-20 öre några är in på nästa sekel.

De atgärder som med dessa elpriser bedöms bli genomförda är framförallt s.k. enkla hushållningsatgärder i elvärmda hus. Ett fåtal effektiviseringsâtgärder inom belysningsomrädet bedöms också vara fastighetsekonomiskt lönsamma.

Ett hinder för att effektiviseringsâtgärder skall bli genomförda är att ca 80 % av elanvändningen i lokaler och flerbostadshus är relativt okänslig för elprishöjningar. Vi har bedömt att hushällsel, fastighetsel och driftel till ringa del direkt av elprisernas förändringar. Samtidigt har vi funnit att inom pâverkas områdena fastighetsel och driftsel sker det en kraftig ökning av elanvändningen. Under utredningsarbetet har vi gang pa gang tvingats konstatera att kunskaperna om elanvändningen i flerbostadshus och lokaler är mycket bristfälliga. Detta gäller för myndigheter, bostadsorganisation, fastighetsägare och förvaltare.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiçxets- 10 förvaltning

Vi tvingas alltså konstatera att de effektiviseringsmöjligheter som finns riskerar att utnyttjas endast till en liten del på grund av relativt stor okänslighet för elprishöjningar samt på grund av brister i kunskaperna.

Eiäslâgjill_äågäf§âr_ Om man till mitten av 1990-talet skall få fullständiga kunskaper om elanvänden kraftfull effektivisering krävs ett åtgärdsprogram för ningen och ha påbörjat lokaler och flerbostadshus med följande målsättning:

- om eleffektiviseringsmöjligheter och att bygga upp och sprida kunskaper visa på goda lösningar - att mycket skyndsamt göra fördjupade analyser av orsakerna till ökningen av driftel i lokaler - att med ekonomiska medel skapa incitament och utveckla tekniska förutsättningar för elersättning och energihushållningsåtgärder i elvärmda lokalbyggnader och flerbostadshus.

För att dessa mål skall nås föreslås följande konkreta insatser.

DerqosssrstlqngatlzilärürlsLoslLinfatntaäan

Under en treårsperiod föreslås att 120 miljoner kronor anslås till att initiera, planera, förbereda och genomföra demonstrationsprojekt, utbildning och information. Ungefär hälften av det beloppet bör avdelas för utbildnings- och informationsinsatser. Demonstrationsverksamheten bör samordnas med utbildningsinsatser för yrkesverksamma. Vidare bör samordnat med demonstrationsverksarnheten byggas upp en informationsverksamhet. För att den föreslagna verksamheten snabbt skall komma igång föreslås att en särskild kommitté bildas. Kommittén föreslås få i uppgift att initiera, administrera, följa upp och sprida resultaten från demonstrationsprojekten samt utvärdera verksamheten.

Elsfieküxiaesi Q9) setüsajavssaâds F99”. ävziqâaojüentü 189193169”

Byggnadsstyrelsen föreslås få i uppdrag att utveckla ett försöks- och demonstrationsprogram för eleffektivisering i statens byggnader. För att genomföra programmet föreslås att 20 miljoner avsätts som särskilda medel.

Den offentliga sektorn med staten i spetsen föreslas göra en insats inom belysningsområdet. Byggnadsstyrelsen bör ges i uppdrag att byta ut glödlampor mot lysrörslampor. Kostnaden för detta beräknas täckas av det föreslagna anslaget för försöks- och demonstrationsprogrammet.

Den tidigare föreslagna särskilda kommittén för demonstrationsverksamhet föreslås få i uppgift att stimulera kommuner och landsting att genomföra liknande åtgärder inom belysningsområdet.

Batra_ 2GB sfiektitazejslyaüsrs

Möjligheterna att reducera elanvändningen för belysning med förbättrat belysningsplanering, utbildning av yrkesverksamma, förbättrad dagsljusanvändning och utveckling av nya armaturer bedöms vara mycket goda. De tekniska högskolorna föreslås få 4 miljoner kronor för utvecklingsinsaster inom belysningsområdet. Vidare föreslås att ytterligare 1,5 miljoner avsätts för en förstärkt utbildning av yrkesverksamma.

3 Buaga Fastiqmets- 11 förvaltning

Efieåâilâle-_âlâfüatâlü

Hushållsapparater och andra elapparater har varierande eleffektivitet. För att ta tillvara de effektiviseringsmöjligheter som finns föreslas att konsumentverket och statens provningsanstalt ges förutsättningar som gör det möjligt att kraftigt utöka provningsverksamheten. Genom att ge konsumentverket ett nytt anslag pa xx miljoner kan en utveckling av provningsmetoderna kraftigt paskyndas.

Vidare föreslås att konsumentverket utvecklar normer för enhetlig redovisning * av energiatgang för hushållsapparater, kontorsapparater och andra större elapparater.

E12E6591 tpelmdling

Man bör i framtiden bättre uppmärksamma elanvändning vid upphandling. i i Styrelsen för teknisk utveckling och statens energiverk föreslas tillsammans med användarna fa i uppdrag att utarbeta exempelsamlingar som visar hur man bör väga in framtida elkostnader i upphandlingsförfaranden.

Vidare föreslas konsumentverket fa i uppgift att löpande informera upphandlare inom bostadssektorn om hushallsapparaternas och andra elapparaters utveckling. Detta kan lämpligen göras i en regelbundet återkommande informationsskrift.

EUäJTQ

Stimulanser för en effektivisering av elvärme föreslas ske dels genom riktade informationsinsatser dels genom direkt ekonomiskt stöd till fastighetsägarna. Direktelvärmda flerbostadshus som byggs om inom ramen för bostadsförbättringsprogrammet föreslas kunna fa ett kontantbidrag för installation av ett vattenburet värmedistributionssystem samt anslutning till fjärrvärme.

För detta ändamål föreslås att 35 miljoner kronor årligen avsätts under de kommande tre aren.

Eârbâttsâä 9129:1835

Genomförandet av det här utredningsarbetet har kraftigt försvarets pa grund av otillräcklig statistik. Flera tidigare statliga energiutredningar har ocksa pekat pa brister i den offentliga energistatistiken.

Därför föreslas att statistiska centralbyran far extra medel med 2 miljoner kronor för förbättringar av el- och energistatistiken. Särskild uppmärksamhet bör ägnas at att utveckla redovisningar av fastighetsel och driftel.

kqksla sbeansrutâä

Under utredningsarbetet har framförts att man pa lokal niva bör sträva efter en utveckling med ökad samverkan mellan olika användargrupper. Därför föreslas att hyresgäster, bostadsorganisationer, kommunen, landstinget och byggnadsstyrelsen pa lokal niva organiserar abonnentrad. Abonnentraden bör inrikta sin verksamhet pa bl.a. taxefragor och elanvändningsfragor.

3 Bilaga Fastiçmetsförvaltning

En försöksverksamhet föreslas bli genomförd av den tidigare föreslagna kommittén. Till genomförandet av försöksverksamheten bör avsättas 2 miljoner kronor. Försöksverksamheten bör syfta till att prova organisa-tiorwsformer, kompetensomrade och behov av ekonomiskt stöd.

áqmmuneü errzqáplaotârwq

Kommunerna har ansvar för att bedriva planering för en säker och tillräcklig energitillförsel samt verka för en god energihushållning. Kommande medför att kommunernas energiplanering bör ses elprishöjningar över. Statens energiverk bör ges i uppdrag att i samråd med det nya bostadsverket överväga hur man kan verka för eleffektivisering i den kommunala energiplaneringen.

Fastighetsl 3 förvaltning

l. INLEDNING

Man kan ha många perspektiv på eleffektiviseringsåtgärder. En av de mest cen- 3 trala perspektiven är om insatserna skall riktas mot effekt- eller energii inriktade åtgärder. I vissa situationer kan man komma fram till att lösningarna ser olika ut beroende på om det är effektuttaget eller energianvändningen som skall minskas/effektiviseras.

är att både effekt- och energihushållning skall eftersträvas. El- Utgångspunkten och energihushållningsinsatser skall alltid göras med målsättningen att med lägsta möjliga kostnader erhålla en säker tillgång på energi.

har som utgångspunkt förvaltarens och Den här rapporten fastighetsägarens, hyresgästens perspektiv. För aktörerna på hus- och områdesnivå ingar eleffektiviseringsåtgärder som en fraga bland många andra, mycket skiftande frågor. Den gemensamma och övergripande målsättningen är att man vill åstadkomma ett bra boende och en bra verksamhet till långsiktigt låga kostnader. Här ingår energi- och eleffektivitet som ett medel att åstadkomma detta. naturligtvis

Det är ytterst viktigt att de eleffektiviseringsåtgärder som kommer att genomföras mycket medvetet och noga planeras så att de passar in och förbättrar dels hela energianvändningen, dels elanvändningen.

Den statliga energihushållningspolitiken har under den senaste lU-årsperioden varit inriktad på uppvärmning. Den förda politiken har i många stycken varit har minskat med nästan 40 % under perioden 1970- 1985. framgångsrik. Oljeimporten har legat inte bara kraftiga utan l den snabba omställningen oljeprishöjningar, också förutsägelser/utfästelser från statens sida om fortsatta oljeprishöjningar. I flera propositioner har funnits utfästelser om 2% real oljeprishöjning per år. Verkligheten har dock blivit en annan. På ett år mellan 1985 och 1986 gick oljenotan ned från 37,7 miljarder kronor till 15-17 miljarder. Till viss del ingar den lägre dollarkursen i sänkningen. Den här oljeprissänkningen har varit av godo för samhällsekonomin i stort, men i vissa avseenden av ondo för energiområdet. Många fastbränsleanläggningar har idag problem med lönsamheten. Nyetableringar av fastbränsleeldning har kraftigt bromsats upp.I vissa fall har redan installerade värmepumpar börjat känna av konkurrensen från de låga oljepriserna. Småhusägare med möjligheter att välja mellan olja och ved har till viss del återgått till oljeeldning. Många av de lojala fastighetsägare som i sina fastigheter genomfört kostsamma oljereduktions- och hushållningsåtgärder där ett långsiktigt högt ingått som en central kalkylförutsättning känner sig lurade. oljepris

De tvära har gjort många fastighetsägare till kasten på energiområdet skeptiska statens förmåga att påverka energiutvecklingen. Man kan kanske tro att fastighetsägarna i fortsättningen höjer sina avkastningskrav på riskfyllda energiinvesteringar.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastighets- 14 förvaltning

2. NÅGRA AVGRÄNSNINGAR

Lokaler och flerbostadshus ingar i det som i energisammanhang brukar kallas övrig sektorn, där ingar ocksa smahus, skogsbruk, jordbruk, transporter, m.m. För att kunna klara ut vad som är lokaler och flerbostadshus krävs därför nagra avgränsningar.

Med LOKALER menas i den här utredningen lokalbyggnader med övervägande del lokalyta (mer än hälften). Industri- och jordbrukslokaler ingar inte. Anläggnigar som vattenverk, gatubelysning ingar inte heller. Det är vidare nödvändigt att göra en utsortering av verksamheter som bedrivs i övrigsektorn men som inte bedrivs i byggnader. Dit hör till exempel flygtrafik, lastbilstrafik, verksamhet i försvarsanläggningar m.m. Detta har gjorts, dels för hela kategorier som vattenverk, dels som delar av en kategori. l kategorin övriga kommunikationer blir flygplatsbyggnaderna kvar medan själva flygverksamheten skönsmässigt utesluts.

Med FLERBOSTADSHUS menas fastigheter med minst 3 lägenheter där ytan till minst hälften är bostadsyta.

Bilaga 3 Fastighets- 15 förvaltning

3. FÖRVALTNING OCH ÄGANDE AV LOKALER OCH FLERBOSTADSHUS

Lokaler och flerbostadshus till allra största delen av förägs och förvaltas till sina fastigheter. Flerbostadshusen valtare med en professionell inställning förvaltas oftast av företag där just fastighetsförvaltningen är det enda verksamhetsomradet. De flesta av dessa är medlemmar i Fastighetsägarförbundet, HSB, Riksbyggen eller SABO. Det finns dock en betydande del av flerbostadshusägarna Dit hör privata, mindre som star utanför de professionella organisationerna. bostadsrättsföreningar, ägare till privata mindre flerbostadshus.

räknas skolor, sjukhus, butiks- Till kategorin lokalbyggnader kontorshus, daghem, hallar, idrottsanläggningar, hotell, kyrkor, museibyggnader m.m. Lokalbyggnader till viss del av förvaltare med enbart fastighetsförvaltning ägs och förvaltas som enda arbetsuppgift. Här återfinns förvaltningsbolag ägda av byggnadsföretag, byggnadsavdelningar hos kommuner, landsting och byggnadsstyrelsen. En betydande del av lokalerna ägs och förvaltas av företag och institutioner där övriga verksamhotell- och restaurangrörelse, upptar allt intresse. heter, exempelvis försäljning-,

När man skall beskriva ägande och förvaltning av lokaler måste man skilja pa vem som bedriver verksamhet i den. Verksamvem som äger fastigheten respektive heten kan bedrivas i antingen egna eller i hyrda lokaler. Och de hyrda lokalerna kan ibland ligga i en bostadsfastighet.

Bilden nedan försöker bild av ägande resp. uthyrning av lokaler ge en grov total i landet. Industrifastigheter ingar inte. Tonvikten är lagd på privata ägare och verksamheter.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiçietsförvaltning 16

Figur l: ägande och uthyrning av lokalbyggnader, översikt 198A

Flerbostadshusfastigheter: Bostadsyta (samt varmgarage). 132 Mm? Ägare: Privata, allmän- Lokaler uthyrda till stat, kommun, landsting. 3 bostads- Ca 3 Mmz nyttiga, Ex: postkontor, förvaltningslokaler 1 rättsföreningar

145 Mmz Lokaler till

uthyrda privata företag.

tomt; Ca 11 butiker omkring 7 Mmz,

Mm2,_darav

fastigheterna) kontor omkring 4 MmZ. Ex: dagligvarubutiker, andra butikslokaler, kontorslokaler

Bostäder i lokalfastigheter. Säg ca 2 Mm? Lokalfastigheter: Ä are_ Lokaler där husägaren har egen verksamhet Ex: kontorshus;

Prgivatá

varuhus, Iivsmedelshallar, m mpartihandel, bilhandel, möbelvaruhus

:ggn/TW:

Lokaler uthyrda till privata

verksamheter i

Ex: kontorslokaler; fackhandel, livsmedel fastigheterna Lokaler uthyrda till stat, kommun, landsting. i; Ca 8 Mmz __ Ex: vårdcentraler, skollokaler, förvaltnings- “ Agare: lokaler Kommuner Kommunerna, staten och landstingen bedriver (48 Mmz) främst egen verksamhet i de fastigheter de äger.

Ägare: Uthyrnlngen är av ganska ringa omfattning. Staten

bostadsyta “g Mm:) verksamhet i hyrd lokal

Ägare: versamhet i ägd fastighet Landsting Ytdefinition: Uppvärmd yta exkl trapphus (23 Mmz) och källare Källor: SCBs energistatistik; samtal med KBS, SPRI, lCA rn fl; div utredningar och utredare

Källa: A. Göransson, VBB

anaga 3

Fastighetsförvaltning

Figur 2: ägande av flerbostadshus och lokalbyggnader

Milj. m2 uppvärmd yta

i* 249

50-

40-

30-

20-

10-

0_ än = = c s . 2=” .ram

“åågågs

= ut 4- å __ _. 05:0 ;fö

FLERBOSTADSHUS LOKALER SMÅHUS

Källa: A. Göransson VBB

för smahus inkuderar bostadsyta samt uppvärmda källare och Ytuppgiften För flerbostadshus och lokaler ingar bostadslägenhetsyta. lokalyta och garage. men inte trapphus, förråd, tvättstugor och liknande. Uppgifterna varmgarage, i allmänhet fran SCBs energistatistik för byggnader. De avser âr 1984. utgar avser ägda byggnader. När det gäller uppgifter om förvaltade Ytuppgifterna annan bild. Bostadsorganisationerna HSB och Riksbyggen ytor får man en delvis förvaltar i vissa fall t.ex. allmännyttiga bostadsbolag.

3. l Om flerbostadshusen

Det finns i stort i flerbostadshus. Den totala ytan sett 2 miljoner

m . läágenheter

uppgar till knappt 150 miljoner

Bilaga 3 Fastiçwets- 1 9 förvaltning

Kunskaperna om flerbostadshusens användning, ålder, byggnads- och installationstekniska skick är goda dels på detaljnivå bland konsulter, entreprenörer, förvaltare och driftspersonal, dels på nationell nivå hos myndigheter och bostadsorganisationer.

De senaste 10 årens energisparande har i hög grad riktats mot flerbostadshusen. Man har i stor skala injustrerat värme-och ventilationssystem, tilläggsisolerat ytterväggar och vindar och anslutit byggnaderna till fjärrvärmenäten. Dessa insatser har lett till ökat intresse och ökade erfarenheter om uppvärmningssystemens uppbyggnad och funktion. Dock har man helt naturligt inte ägnat elinstallationerna samma grad av uppmärksamhet. Detaljkunskaper om flerbostadshusens användning av driftsel saknas nästan helt. Man kan säga att vi idag inom elanvändningsområdet står där vi inom uppvärmningsområdet stod för 10 år sedan.

Sedan 1983 pågår en statligt stödd bostadsförbättringsverksamhet i befintliga hus. Bostads Förbättringsprogramrnet har inneburit att runt 30.000 lägenheter moderniseras årligen.

Enligt långtidsutredningen 1987 (LU 87) beräknas nettotillskottet av nya lägenheter fram till år 1995 uppgå till ca 160.000 lägenheter i flerbostadshus.

I flerbostadshusen finns ett ganska stort inslag av kontor och butiker, d.v.s. lokaler. Den ytan upptar till ca 9% av den totala ytan av flerbostadshusen.

3.2 Om lokalbyggnader

Den totala yta i lokalbyggnader beräknas uppgå till ca 135 miljoner m2.

I rapporten Bebyggelsens förändringar i Sverige år 1980-2010, DsI 1983:14 görs en genomgång av bebyggelsen. Rapporten ger en bra bild av åldern på lokalbyggnaderna.

Följande uppgifter är hämtade ur den rapporten.

Majoriteten av landets lokalfastigheter är byggda efter 1960.

Lokalytan för tjänstesektorn ligger till hälften i byggnader uppförda efter år 1960. Den största andelen lokalyta i det yngsta beståndet har banker och försäkringsbolag. Dessa verksamheter disponerar lokaler som till mer än 90% är byggda under de senaste 20 åren.

Ytorna för bad och idrott finns till nästan 90% i byggnader uppförda under samma period. Sjukvårdens lokalytor ligger till 80% i bebyggelse som byggts under den senaste ZO-årsperioden. Detaljhandelns ungefär 50.000 butiker förfogar över närmare 10 miljoner kvm, varav 70% ligger i byggnader från 1961 och senare. Livsmedelsbutikerna utgör nästan en tredjedel av antalet butiker inom detaljhandeln.

Något över hälften av lokalytorna för utbildning och kontorsverksamhet finns i bebyggelse uppförd under de två senaste årtiondena. Mer än 60% av den statligt ägda lokalytan, som byggnadsstyrelsen administrerar, ligger i byggnader uppförda efter år 1960.

Bilaga 3

Fastighets- 19 förvaltning

Den enda verksamhet med ett stort inslag av äldre bebyggelse är religionsutövfinns tre fjärdedelar i byggnader uppförda före ningen. Av kyrkornas lokalytor ar 1940.

l: Bruksarea i 1.000 m2 i byggnader för olika verksamheter fördelade på Tabell

byggnadsperiod.

-1940 1941- 1961- Summa 1960 1980

192 55 4. 232 4.480 Banker och försäkringsbolag 4 l 95 100 procent

1.902 922 6. 541 9.365 Butiker och lager 20 10 70 100 procent

2.826 1.998 18.188 23.012 Sjukvård 12 9 79 100 procent

5.828 6.870 16.562 29.261 Skolor 20 23 57 _ 100 procent

1.794 173 406 2.373 Kyrkor och kapell 76 7 17 100 procent

2.086 616 2.171 4.873 Teater, samlingslokaler 42 13 145 100 procent

472 507 5.847 6.826 Bad, sportanläggningar 7 7 86 100 procent

Källa: SCB, SM El982:l2.2, Stockholm

Den framtida tillväxten av lokalbyggnadernas ytor beräknas enligt LU 67 ligga runt 1 °/o per ar. Med den nybyggnadstakten kommer det att 1995 finnas 150 miljoner m2 uppvärmd yta i lokalbyggnader.

är betydligt lägre än behovet av investeringar för maskiner, Nybyggnadsbehovet datorer och övrig utrustning.

Under 1990-talet kommer stora delar av lokalbyggnaderna att behöva stora underhallsinsatser av uppvärmnings- och ventilationssystemen.

Verksamheter som bedrivs i lokalbyggnader är mycket skiftande, i många fall inom en och samma byggnad. Vidare sker löpande förändringar av m.m. Detta är förändringar som får kontorsarbete, vård, butiksförsäljning konsekvenser och elanvändning. De senaste årens snabba för energilett till ökad värmeproduktion i kontorsrum. datorisering har till exempel

Bilaga 3 Fastighets- 20 förvaltning

STATISTIK OM ELANVÃNDNING I LOKALBYGGNADER OCH FLERBOSTADSHUS

I kölvattnet från 1970-talets oljeprischocker har kunskaperna om byggnadsuppvärmning ökat kraftigt. Uppgifter finns dels i Statistiska centralbyråns statistikserier om uppvärmning, dels i forsknings- och utvecklingsprojekt samt inte minst i den växande driftuppföljnngen som fastighetsägare och fastighetsförvaltare utför.

Uppgifterna om elanvändningen har inte utvecklats i lika snabb takt som inom uppvärmningsområdet.

Tillgänglig statistik bygger på i huvudsak följande tva källor:

- meddelanden om ELFÖRSÖRJNINGEN OCH

Statistiska centralbyrans

FJARRVARMEFORSORJNINGEN, leveransstatistik.

- Statistiska meddelanden om ENERGISTATISTIK FOR LOKALER centralbyråns OCH FLERBOSTADSHUS; användarstatistik.

Elleveranserna klassas in i olika näringsgrenar som t.ex. partihandel, detaljhandel, bank- och försäkringsverksamhet m.m. För flerbostadshus och småhus redovisas även användningen av el till uppvärmning. l övrigt redovisas enbart näringsgrenens totala elanvändning. Det blir därför svårt att fä fram uppgifter om användningen av el till uppvärmning i lokalbyggnaderna.

SCBs användarstatistik redovisar använd energi för uppvärmning med fjärrvärme, el och olja. Uppgifterna baseras pa en årlig enkätundersökning som riktas till fastighetsägare av flerbostadshus och lokaler.

Utifrån uppgifterna i leverans- och användarstatistiken görs sedan bearbetningar/vinklingar avnämare som Statens energiverk, Vattenfall, Kraftsam.

De statistiska uppgifterna i den här rapporten är i huvudsak hämtade från SCBs meddelandeserier.

I några fall har man i forskningsprojekt om energihushållning tagit sig för att mäta och redovisa elanvändning.

I nâgra få fall har fastighetsägarna själva följt sin elförbrukning.

Den tillgängliga statistiken baseras således till en ringa del på användarnas egen insamlade driftstatistik utan mer på centrala undersökningar där detaljupplösningen lämnar mycket övrigt att önska.

Bilaga 3 F astiçuetsförvaltning

5. ELANVÄNDNINGEN I LOKALBYGGNADER OCH FLERBOSTADSHUS för nuvarande elanvändning i lokalbyggnader och I det här kapitlet redogörs flerbostadshus. Den totala elanvändningen uppgick år 1985 till 130 TWh.

i flerbostadshus och lokaler beräknades uppgå till ca 25 TWh för Elanvändningen ser fördelningen mellan olika år 1985. Enligt en preliminär beräkning användningsområden ut på följande sätt: Tabell i flerbostadshus och lokaler 1985. 2: Elanvändning

Elanvändning i flerbostadshus och lokaler 1985 Flerbostads- Lokaler Summa hus

2 TWh 3 TWh 5 TWh Eluppvärmning

Hushållsel

10 TWh 15 TWh 25 TWh

DKontor och butiker i flerbostadshus

statistiken finns vissa åsiktsskillnader. Ovanstående I den tillgängliga beräkning har därför karaktären av sammanvägning av tillgängliga uppgifter; nationell erfarenhetsvärden, undersökningsresultat, rn.m. statistik,

Den övergripande tendensen i elanvändningen är en ökning inom samtliga Det finns dock stora skillnader i storleken på ökningen. l användningsområden. ut så här: grova drag ser utvecklingen

Ofta utgör elanvändningen endast en mindre del av en byggnads totala är elandelen runt 20% av den totala energibehov. l många typer av byggnader Undantagen återfinns i elvärmda byggnader där utgör el energianvändningen. merparten eller hela energitillförseln.

omvandlas till värme. Ett värmetillskott som En stor del av den el som tillförs behovet av annan värmetillförsel. I vissa fall orsakar tillförseln av el reducerar ett oönskat värmetillskott. Av avgörande betydelse för vilket sätt man väljer att tillföra och de kostnader som är förenergi på är priset på energiråvaran med omvandling av råvaran till nyttigt arbete. knippade

Bilaga 3 Fastiçiets- 22 förvaltning

En annan avgörande faktor vid val av Yenergiråvara är vilken typ av arbete som skall utföras. När det gäller belysning, motordrift och kylning är el i stort sett det enda alternativet. När det däremot gäller uppvärmning och varmvattenberedning finns många alternativ att ta till.

Elanvändningen i lokaler och flerbostadshus kännetecknas av att större delen går till användningsområden där det inte finns några alternativa energiråvaror. Med andra 0rd möjligheterna att ersätta el med någon annan energiråvara är begränsad i stort sett till uppvärmningsområdet.

En bearbetning av SCBs leveransstatistik visar att elleveranserna till lokalbyggnader och flerbostadshus under perioden 1977-1985 ökade från 16,7 TWh till 24,8 TWh. Fördelad på de olika sektorerna blir bilden följande:

Tabell 3: Elleveranser till lokalbyggnader och flerbostadshus 1977-1985.

Leveranser till GWh Förändring

sektorvis 1977 1981 1983 1985 %

Elverk (kontor, lager) 90 127 133 114 + 27%

Partihandel 512 604 667 777 + 52%

Detaljhandel 2.445 2.700 2.906 3.310 + 35%

Övriga kommunikationer

(Åkerier, flygplatser m.m.) 329 400 456 555 + 69%

Undervisning och forskning 1. 194 1.420 1.599 1.912 + 60% Hälsovård, aldringsvård o.d 1.621 1.985 2.305 2.698 + 66% Övrig samhällsservice (Intresseorganisationer m.m.) 548 669 715 906 + 65%

Övriga tjänster (Hotell,

restauranger, konsultverksamhet, tvätterier m.m.) 1.617 2.029 2.417 3.099 + 91% Enskilda hushåll Flerbostadshus med elvärme 733 770 812 1.040 + 42% Flerbostadshus utan elvärme 4. 372 4. 293 4. 307 4. 523 + 3% Totalt 16.650 18.748 20.688 24.832 GWh + 49%

gnaga 3

Fastighets- 23 förvaltning

Leveranserna ökade med 49% eller 5% per år under perioden 1977-1985. Den kraftigaste ökningen redovisas för fastighetsförvaltning där ökade leveranserna

g

* med nästan l00°/n.

För att närmare kunna analysera orsakerna till den kraftigt ökade elanvändningen blir det nödvändigt att dela upp materialet i olika användningsområden, ty SCBs i leveransstatistik redovisar endast den totala elanvändningen för olika kategorier.

i

l i flerbostadshus endast avser de I Det bör poängteras att uppgifterna om elvärme hus som helt värms med el. Den under senare år allt vanligare kombinationsupp-

i eller värmepump ihop

värmningen med till exempel elpanna ihop med oljepanna i redomed en oljepanna separat redovisas inte i SCBs leveransstatistik. Troligen visas den typen av eluppvärmning under posten fastighetsförvaltning.

t

För att kunna beskriva i lokalbyggnader och flerbostadshus krävs elanvändningen att en uppdelning på följande användningsområden:

hushållsel i lägenheter fastighetsel i flerbostadshus

elvärme i flerbostadshus driftel i lokaler elvärme i lokaler

En sådan principiell uppdelning i användningskategorier låter sig lätt göras. Det blir däremot betydligt svårare när man skall kvantifiera respektive användningskategori. Några heltäckande detaljkunskaper finns helt enkelt inte tillgängliga. i lokaler och flerbostadshus kommer därför att Beskrivningen av elanvändningen grundas på erfarenheter från praktiskt verksamma förvaltare, tidigare utredningar och vissa modellantaganden.

5.1 Hushâllsel

SCBs leveransstatistik har förbrukningen av el i flerbostadshus under Enligt perioden 1977-1985 ökat från 5,1 TWh till 5,5 TWh. I den ökningen ingår då viss elvärme och fastighetsel. En reducering för fastighetsel och elvärme ger en total för hushållsändamål år 1985 till 4,4 TWh. Motsvarande värde elanvändning för år 1977 blir då 3,8 TWh. Ökningen under perioden har alltså varit totalt 16% eller knappt 2% per år.

Under 1985 genomförde SCB på uppdrag av Kraftsam en elapparatundersökning. Man undersökte med hjälp av enkäter innehav och användning av hushållsapparater.

Då konstaterades följande regionala skillnader i förbrukning av hushållsel.

Bilaga 3 Fastiçiets- 24 förvaltning

Tabell 4: Hushållens förbrukning av hushâllsel 1985. Smahus och flerbostadshus i landets olika delar

Källa: Kraftsams elapparatundersökning 1985. Att hushallselsförbrukningen är högst i Norrland hänger antagligen samman med att boendetätheten är högre än riksgenomsnittet. De laga förbrukningarna på nägra hall beror troligen på stor mängd smalägenheter och därmed lag boendetäthet. Energiverken i Göteborg har för sitt distributionsomrâde gjort uppföljningar av hur hushållselen förändrats under senare är. Tabell 5: Förändringar av hushällselförbrukningen i Göteborg 1984-1986

Hushallskategori kWh/âr förändring 1984 1985 1986 i °/o 84-86 Med elspis

Med gasspis

Här kan konstateras att ökningen av hushâllsel i flerbostadshus är mycket mattlig jämfört med ökningen i smahus. Den kraftiga ökningen i smähusen kan möjligen förklaras av en ökad s.k. dold elvärme.

Elapparatundersökningen analyserade ocksa sambandet mellan åldern pâ hushållsapparaterna och hushållets elförbrukning. För kyl- och frysskåp konstaterades följande samband.

Bilaga 3 Fastighets- 25 förvaltning

Tabell 6:Tota1 ärlig hushâllselförbrukning per hushåll med följande mati förvaringsapparater. i ›x i r

Här är tendensen klar ju äldre apparat desto högre elförbrukning. Vidare kan vi notera att den som både saknar kyl, frys eller kyl/frys har den lägsta elförbrukningen.

Sammantaget kan konstateras att det sannolikt finns stora skillnader i förbrukningen av hushällsel. Viktiga paverkande faktorer är; hushållens sammansättning, lägenhetens storlek och utrustningens ålder. Det kom också fram i undersökningen att de flesta större apparaterna finns i högre utsträckning i småhusen än i flerbostadshusen. Täckningsgraderna för exempelvis frysar, diskmaskiner och torktumlare är avsevärt lägre i flerbostadshusen.

Sannolikt kommer vi under 1990-talet att få en utveckling där det blir allt vanligare med diskmaskiner, frysar och eventuellt ocksa tvättmaskiner i flerbostadshusen. Manga faktorer pekar pa detta, bl.a. det nu pâgaende bostadsförbättringsprogrammet. I dessa sammanhang är det mycket vanligt med s.k. tillvalsmöjligheter. Tillvalen handlar ofta om tvättmaskiner och diskmaskiner. Även det s.k. lägenhetsstyrda underhållet ger utökade möjligheter för hyresgäster att själva välja ny hushallsutrustning. Mot bakgrund av detta kan följande tendenser skönjas för hushâllsel till flerbostadshus:

- äldre elslösande i en del fall behåller man apparater byts mot nya elsnala, den gamla frysen för att fâ högre standard.

- apparattätheten kommer antagligen att öka i flerbostadshusen - far ett ökat inflytande över valet av apparater. hyresgästerna

Om dessa tendenser sammantaget kommer att resultera i en ökad förbrukning är svart att avgöra.

5.1.2 Kollektiv mätning av hushâllsel

De snabbt stigande byggkostnaderna under 1960- och 1970-talen ledde till en febril jakt på möjligheter att pressa kostnaderna vid nyproduktion av bostäder. Ett sådant inslag i konstadsjakten blev att man slopade individuell mätning, mätaravläsning och debitering av hushâllsel i vissa bostadsområden. Man införde ett system av kollektivmätning, där fastighetsägaren och inte eldstributören tog pâ sig att fördela kostnaderna för hushallselen. Som fördelningstal har fastighetsägarna använt sig av lägenhetsytan.

Bilaga 3 Fastighetsförvaltning 26

Den typen av kollektivleveranser finns idag dels i elvärmda flerbostadshus, dels i hus med annan uppvärmning.

Enligt en nyligen genomförd uppskattning av elverksföreningen har ca 6.000 flerbostadshus med 260.000 lägenheter kollektivmätning av hushållselen.

Man har från olika håll uppmärksammat att användningen av hushållsel är märkbart högre vid kollektiv mätning jämfört med individuell mätning.

I ett projekt i Upplands Väsby har man jämfört kollektivmätta flerbostadshus med individuellt mätta. Under perioden 1979-84 konstaterades en högre förbrukning i de kollektivmätta husen, skillnaden uppgick till drygt 20% per år vilket i Upplands Väsby motsvarar ca 500 kWh per lägenhet och år.

l byggforskningsrådets energisparkvarter i Umeå har man också intresserat sig för frågan om kollektiv mätning. Där förändrades elmätningen från kollektiv till individuellt för 12 hus. Man fann då att förbrukningen sjönk med ca 17% av total hushållsel.

5.2 Fastighetsel i flerbostadshus

Med fastighetsel menas den el som fastighetsägaren betalar över sitt elabonnemang, d.v.s. el till pumpar, hissar tvättstugor, trappbelysning, övriga gemensamma utrymmen etc. Kunskaperna om storleken på denna elförbrukning är mycket begränsad. En genomgång av resultat från olika energisparprojekt har visat att man nästan helt försummat att redovisa posten fastighetsel. Dock har vi funnit ett par uppföljningar som redovisas här.

Byggforskningsrådet har på ett antal platser runt om i landet genomfört demonstrationsprojekt under namnet energisparkvarter. Ett av dessa Guldhedsprojektet i Göteborg har även uppmärksammat och mätt elförbrukningen.

5.2.1 Guldheden

Området består av punkthus på 8-10 våningar byggda på 1950-talet. Man har frånluftsventilation, tvättstugor och hiss, husen värms med fjärrvärme. Resultaten

från mätningarna visar att fastighetselen ligger på 9-13 kWh/mz år uppvärmd

yta.

Bilaga 3 F astigwetsförvaltning

Tabell 7: Fastighetsel, hushâllsel och uppvärmning av flerbostadshus i Guldhedsområdet, Göteborg

Bilaga 3 sou 1907:53 Fastighets- 28 förvaltning

En sammanställning av förändringarna av fastighetsel och hushâllsel i Guldheden mellan 1981/82 och 1984/85 ger följande resultat.

Tabell 8: Fastighetsel och hushâllsel i Guldhedsomradet 1981-1985

Elförbrukning samtliga lägenheter

År f_as_ti_gh_eçe_l Specifik l-Igshâllsel Specifik förbrukning förbrukning

81/82 10 kWh/mz ar 25 kWh/mzar 81/84 ll 27

Den totala energiförbrukningen har sjunkit med 7-28% under försöksperioden. Vad gäller elanvändningen har utvecklingen varit den motsatta. Användningen av fastighetsel ökade med l kWh/mz är, hushållselen ökade med ca 2,5 kWh/mz. Dessa ökningar av elanvändningen är mycket måttliga.

5.2.2 Visby

Riksbyggen i Visby kan för 5 bostadsområden med totalt ca 800 lägenheter redovisa en förbrukning för fastighetselen på 14-20 kWh/mz ar uppvärmd yta. Husen är byggda under 1960- och 70-talet. Det är lamellhus i 2-3 våningar med frånluftsventilation, tvättstugor med elfläktar. Förbrukningen har under 1983-86 ökat med 3-8% i fyra av områdena. I det femte omrâdet har perioden det skett en minskning med ca 7%.

5.2.3 HSB

HSB Riksförbund har gjort en snabb sammanställning av fastighetsel i 33 st. bostadsrättsföreningar. Den sammanställningen visar en tendens till att användningen av fastighetsel är något högre för yngre än för äldre flerbostadshus.

351393 3

Fastighets- 29 förvaltning

3. Fastighetselanvändning i 33 st. bostadsrättsföreningar. Figur

l kWh/lgh, år

l

ll

5000- \

4000-

3000- _

- 2000- _

. l . o 1000- _ C . -7 °° - °° o.. .. Bvggår o g . ; l

19|40 9150 19160 9I70 19l80 1 990 9130

1 1 1

HSBs sammanställning visar en betydande spridning. Många fastigheter tycks oberoende av byggnadsar ligga mycket lagt eller mycket högt.

5.2.1; Stockholmsprojektet

har på olika platser i stockholmstrakten drivit ett antal Byggforskningsrädet energisnåla experimenthus. Man har da också registrerat elförbrukningen.

Konsolen omfattar de experimentella inslagen en sol- I ett projekt, kvarteret och franluftsvärmepump. Under 1986 fângande yttervägg, tung byggnadsstomme

den totala till 155 kWh/mz. Fastighetselen hade i

uppgick energianvändningen beräknats till ZkWh/mZ. Enligt uppmätta värden användes under 1986 förväg överraskade hela 27 exklusive el till fränluftsvärmepumpar. l kvarteret

kWh/mz,

har man med konventionell teknik mätt användningen av fastighetsel sjuksköterskan uu 26 kWh/mz.

skulle kunna samman- Genomgängen av tillgängliga uppgifter pa fastighetsel fattas i följande hypotes:

Äldre flerbostadshus l950-tal 2-15 kWh/mz och âr flerbostadshus 1960-70 tal 2-20 kWh/mz och år Yngre

flerbostadshus 2-30 kWh/mz och är

Nybyggda

Här mäste betonas att ovanstående hypotes grundas pa mycket fâ mätvärden.

Den slutsats som kan dras är att fastighetselen ökar för yngre byggnader.

Bilaga 3 Fastiqmts- 30 förvaltning

En enkel beräkning ger då vid handen att den totala användningen av fastighetsel i flerbostadshus sannolikt uppgår till ca 2-3 TWh per âr.

5.2.5 Hissar

Statens anläggningsprovning besiktar alla hissar regelbundet. Med hjälp av deras register kan man konstatera hur mycket el som gar till hissarna. Totalt finns ca 30.000 hissar i flerbostadshus och ca 30.000 i lokalbyggnader. Årligen tillkommer totalt ca 2 500 hissar. Den utvecklingen uppges ha varit relativt stabil under senare är. Hissmaskinernas medeleffekt är 4 kW, den ärliga energiförbrukningen uppskattas till 0,23 TWh.

5.2.6 Pumpar och fläktar

Antalet pumpar och fläktar i värmedistributions- och ventilationssystemen är utomordentligt svårt att bedömma. Enligt mycket preliminära bedömningar kan antalet värmecirkulationspumpar uppskattas till 50.000. Deras genomsnittliga effekt ligger på ca l kW. Livslängden pä pumparna varierar mellan 2-20 är. De flesta byts ut efter 10-15 ars driftstid. Uppskattningsvis är ca 10.000 pumpar moderna och rätt dimensionerade. En vanlig uppfattning bland bostadsförvaltare är att pumparna är kraftigt överdimensionerade. Under det energisparande som ägt rum under 1980-talet har man ofta bytt värmecirkulationspumparna i samband med injustering av värmesystemen.

En grov bedömning av elanvändningen i kvarvarande äldre pumpar kan göras enligt följande:

40.000 pumpar x 0,7 kW medeleffekt x 5.000 driftstimmar = 140 GWh.

Med fortsatt utbyte till rätt storlek och med en förbättrad styrning av pumparna finns en viss elbesparingspotential, men som päpekades ovan den intressanta potentialen ligger i den energihushållning som kan göras i samband med injustering av värmesystemen.

Storleken pa användningen av el till fläktmotorer är om möjigt än svårare att uppskatta än för cirkulationspumparna. Medeleffekten för en fläktmotor uppskattas till l kW.

Det är ytterligt svårt att uppskatta antalet fläktar, bl.a. beroende pa att ventilationssystemen har utformats pâ olika sätt beroende pa husens övriga form och konstruktion. Möjligheterna att genom påverkan av fläktmotorer spara el far med dagens kunskaper betraktas som mycket små. Innan man kan ha någon uppfattning om denna besparingspotential maste konsekvenser för luftomsättning, inomhusklimat m.m. studeras.

5.2.7 Tvättstugor . I hela landet finns 90.000-100.000 i flerbostadshusen. i l tvättstugor Karaktären pa dessa är mycket i skiftande, fran sma trapphustvättstugor till stora tvättin- . rättningar gemensamma för manga hundra lägenheter. Givetvis varierar standard och utrustning beroende pa storlek och alder. En betydande del av tvättstugorna belägna i hus byggda före 1970 har, som en energisparatgärd, fatt hetvattentorkar i torkrummen utbytta mot elektriska luftvärmare och till viss del avfuktare.

gijaga 3 Fastighets- 31 förvaltning

5.2.8 Övrig elanvändning i flerbostadshus

Som övrig elanvändning kan räknas gemensam bastu, motorvärmare, elanvändning träfflokaler m.m. i hobbylokaler, kvartersgârdar,

bastuaggregaten och Ur elhushallnings- och effekthushâllningssynpunkt utgör Dessa har relativt stora effektbehov och motorvärmarna ett intressant inslag. används oftast under den kallaste delen av âret.

om antal etc. saknas, varför en bedömning av total övrig Närmare uppgifter elanvändning inte gär att göra.

5.3 Eluppvärmning av flerbostadshus

Endast en mindre del av flerbostadshusen värms med el. De huvudsakliga uppvärmär olja och fjärrvärme. Under senare år har stora förändringar ningsformerna skett.

5.3.1 Allmänt om uppvärmning av flerbostadshus

fördelade på Totalt fanns 1985 148 milj. m2 uppvärmd yta i flerbostadshus 2.014000 lägenheter. Därutöver fanns ca 75.000 lägenheter i lokalfastigheter. Dessa redovisas dock i energistatistiken för lokaler. Statistiska centralbyrån undersöker årligen energiförbrukningen för bl.a. flerbostadshus. Den genomsnittminskade under femarsperioden 1981liga normalärskorrigerade förbrukningen och fjärrvärme. Resultaten fran 1985 85 med 11 procent för bade oljeeldning ökade under ârs undersökning visar dock att den genomsnittliga förbrukningen âret.

Tendensen verkar ha natt en vändpunkt med sjunkande specifik förbrukning torde och i vissa fall sänkta fjärrvärmetaxor ha 1985. Härvidlag oljeprisfallet haft en inverkan pa förbrukningsökningen.

av flerbostadshusen fördelar sig pa följande sätt är 1985: uppvärmningen

Elvärme 1,9 TWh Fjärrvärme 18,7 TWh gjg 12:8 TWh Totalt 33,4 TWh

svarade 1985 för ca 5% av den totala uppvärmningen i flerbostadshusen. Elvärmen elanvändning för uppvärmning, d.v.s. direktel, l denna förbrukning ingår total Vattenburen el och kombinationer där el kompletteras med andra bränslen.

1978-1985 har man haft förändringar mellan olika upp- Under perioden följande värmningssätt i flerbostadshus.

Bilaga 3 Fastiçietsförvaltning 32

Figur 5: Procentuell fördelning av uppvärmd yta i flerbostadshus efter uppvärmningssätt åren 1978-1985

% ll 80-

70- Fjärrvärme 60 \\\““ \\\

\u\“

40 Enbart olja

30-

20-

Annat 10- \ “G Enbart el År Illllllllllllllllllllli __ 0 l I l l I I l I r I 1976 1978 1980 1982 1984 1986

Källa: SCBs energistatistik för flerbostadshus

Energihushallningen under den senaste IO-ärsperioden har i stort sett helt inriktats mot uppvärmningsomradet och da framförallt uppvärmning med olja. Under 1980-talet har oljeförbrukningen reducerats kraftigt. En stor del av flerbostadshusen har anslutits till fjärrvärme.

Minskad användning av olja för uppvärmning har i manga fall betytt ökad elanvändning. Det gar att urskilja följande huvudsakliga mönster i fastighetsägarnas agerande:

- av oljepanna komplettering med elpanna eller elkassett - installation av värmepump

Dessutom har en viss del av nybyggda flerbostadshus byggts med eluppvärmning under hela 1980-talet.

5.3.2 Uppvärmning med el i flerbostadshusen

Uppgifterna om hur stor uppvärmningen med el är varierar mellan 1-2 TWh/ar. Leveransstatistiken redovisar ca l TWh, medan andra statistikkällor redovisar ca 2 TWh.

Eldistributörerna lämnar årligen uppgifter om sina leveranser av el till Statistiska centralbyrån. SCB publicerar dessa uppgifter i sin meddelandeserie Elförsörjningen och fjärrvärmeförsörjningen. I dessa redovisningar skiljs pa kollektivleveranser och direktleveranser.

Bilaga 3 Fastighetsförvaltning

Med kollektivleveranser menas att det i uppvärmningssiffroma förutom elvärme tvättstugor, trappbelysning, hissar, värmeingår den el som gar till hushållen, i centraler m.m.

Vid direktleveranser särskiljs fastighetsel och gär in i redovisningsposten fastigd.v.s. den redovisas separat. Redovisningen av leveranserna till

i hetsförvaltning,

z det som kallas elvärme i flerbostadshus innehåller således förutom elvärme l ocksa hushallsel och i vissa fall även fastighetsel.

Detta är dock endast en del av elvärmen. Det är nämligen så att leveransstati-

i stiken endast redovisar s.k. ren elvärme, man bortser i sin redovisning från den

l

relativt stora elanvändning där el används i kombination med andra uppvärmnings-

i

sätt. l leveransstatistiken har den rena elvärmen utvecklats pâ följande sätt Enligt under perioden 1981-85.

Tabell 9: Elleveranser till ren elvärme 1981-1985

Elförsörjningen 1981-1985 Flerbostadshus med elvärme; Netto GWh

För att fa en mer fullödig bild av elvärme i flerbostadshus är det ytterst viktigt att få ett grepp om den elvärme där el används i kombination med annat. Det finns da tva statistikkällor att tillgå. Den ena källan är SCBs undersökning Energistatistik i flerbostadshus, den andra är resultat frân folk- och bostadsräkningen 1985.

SCBs ärliga undersökning av flerbostadshusuppvärmning användes för Enligt uppvärmning ca 1,9 TWh är 1985.

En viss del av de nybyggda flerbostadshusen värms med el. Under 1980-talet har andelen elvärme legat på l0-20% av den arliga nyproduktionen av flerbostadshus.

3 sou 1987:68

Bilaga

Fastighets- 34 förvaltning

6: Antal nybyggda lägenheter med elvärme i flerbostadshus aren 1981- Figur 1986

Värmepump

Direktel

Elpanna

Källa: SCB

SCBs uppvärmningsstatistik redovisar följande fördelning av hur eluppvärmningen i flerbostadshus ser ut.

Tabell 10: Elvärme i flerbostadshus 1984 och 1985

Eluppvärmning av flerbostadshus, samtliga alternativ Uppvärmningssätt Antal lägenheteri 1.000-tal 1984 1985

Källa: SCB En jämförelse mellan 1984 och 1985 visar pa en kraftig ökning av antalet lägenheter som i nagon form värms med el.

Bilaga 3 Fastighets- 35 förvaltning

Under 1985 tillkom enligt SCB:s uppvärmningsstatistik 59.000 lägenheter med någon form av elvärme. Merparten av dessa återfinns i system med olja + el, olja + värmepump samt övriga kombinationer med värmepumpar.

Totalt 1985 206.000 el till uppvärmning helt eller delvis. utnyttjade lägenheter för dessa lägenheter uppgick 1985 till 1,9 TWh. Vi kan således Elförbrukningen konstatera en avsevärd avvikelse mellan leveransstatstik och användningsstatistik. Leveransstatistiken redovisade l TWh för år 1985. Skillnaden förklaras av att leveransstatistiken inte fångar in de fastigheter där el används i kombination med annat, exempelvis värmepumpar + olja eller elpanna + olja.

Vi kan således ha anledning att uppskatta elanvändningen för uppvärmning till ca 2 TWh för år 1985.

5.4 Driftel i lokalbyggnader

Under det senaste 20 åren har tjänstesektorn stadigt ökat. Ibland sägs att vi nu har ett tjänsteproducerande samhälle. Produktionen av tjänster blir alltmer beroende av snabb informationsöverföring. l stort sett all sådan informationsöverföring är elberoende. Den tjänsteproducerande sektorn är helt beroende av säkra ellveranser. I energisammanhang har vi kommat att något oegentligt kommit att kalla elanvändningen i tjänstesektorn för driftsel.

svårigheterna att få säker statistik om driftel i lokaler är stora, och har påtalats i flera Med hjälp av tillgängligt material har vi ändå på kort tid utredningar. försökt att både belysa den totala utvecklingen utifrån riksstatistik och ge konkretare detaljer om hur driftelen används och var orsakerna till 80-talets ökning står att finna.

Följande studier utgör underlaget för våra bedömningar

1) data på riksnivå från SCB och andra källor 2) kommunala byggnader i Göteborg 3) skisserade typhus (kontor, varuhus, skola etc.)

Det måste starkt understrykas att den totalbild vi försöker skissera från detta material innefattar stora osäkerheter.

5.4.1 Definitioner av driftel

Lokalernas driftel avser ei för

- belysning (inkl. ytterbelysning) kyla, frys, matberedning - ventilation (fläktmotorer m.m.) - (apparater, hissar m.m.) övrigt

Elvärme i form av el till elpannor och elradiatorer ingår inte. Däremot ingår el till värmepumpar, värmebatterier och komfortkyla i definitionen av driftel. Tillgängligt statistikunderlag medger inte någon uppdelning på fastighetens egentliga driftsel och på den verksamhetsanknutna elanvändningen. Man bör dock vara medveten om att avgränsningen av driftel kontra elvärme i beräkningarna måste göras schabloniserat, eftersom primär statistik inte medger en exakt indelning.

Bilaga 3 Fastiçiets- 36 förvaltning

Med lokaler avses här lokalbyggnade . Alltså fastigheter vars yta övervägande används för servicelokaler av olika slag. Servicelokaler som ligger i flerbostadshus ingår inte. Industrilokaler ingår inte.

Den driftel som behandlas Det här gäller alltså byggnader, inte anläggningar. betyder att vi inte räknar in gatubelysning, avloppsreningsverk, hamnkranar, fotbollsplaner etc.

Detta motsvarar definitionen av lokaler i SCBs energistatistik. Vi utnyttjar denna statistik för att kunna ta fram specifika elförbrukningar och ytor per lokaltyp.

5.4.2 Andra källor och definitioner

Man måste observera att driftel i lokaler i Sverige kan uppgå till ganska olika belopp beroende på hur man definierar. SCBs statstik för elleveranser använder delvis andra indelningsgrunder, och jämförelser kan därför inte göras utan vidare. Statens energiverks redovisningar av driftel i lokaler bygger på SCBs elleveransstatistik. Energiverkets redovisningar avser alla servicelokaler oavsett om de ligger i lokalbyggnader eller flerbostadshus. Dessutom ingar el till gemensamma lokaler i flerbostadhus samt el till några typer av anläggningar som inte är byggnader.

I föreliggande arbete har vi utnyttjat och jämfört med såväl SCBs elleveransstatistik som energiverkets uppgifter. De skilda tal på total driftel i lokaler som framkommer beror kort sammanfattat inte på olika bedömningar av de faktiska förhållandena utan på att driftel i lokaler definieras olika.

5.4.3 Driftel i lokaler 1986

SCBs energistatistik ger uppgifter om totala lokalytor och specifika elförbrukningar per lokaltyp. Statistiken omfattar dock endast lokaler byggda t.o.m. 1980. El till hyresgäster i uthyrningslokaler ingår normalt inte. Dessa faktorer. Dessa tillägg bedöms innebära tillägg på 17% för nybyggda lokaler och 10% för uthyrda lokaler.

De specifika varierar från 44 kWh/mz (skolor) till 175 kWh/mz elförbruknirâgarna

(butiker) och 176 kWh/m (bank- och försäkringslokaler).I diagramform blir

bilden av specifika förbrukningar denna:

Bilaga 3 F astiçuets- 37 förvaltning

Figur 7: specifik elförbrukning 1986 i lokaler utan elvärme. Enigt SCBs energistatistik för lokaler

kWh/m7, âr ll 200--

De specifika förbrukningarna i kommunala lokaler har också tagits fram från en total driftsstatistik som finns för Göteborgs kommun. Diagrammet nedan visar Göteborgs-värdena i jämförelse med SCB-värdena (där också äger-kategorin kommuner särskiljts för att göra jämförelsen mer adekvat):

Bilaga 3 SOU 1967:68 Fastighetsförvaltning 3B

Figur 8: specifik elanvändning 1986 i lokaler utan elvärme. För kommunala lokaler i Göteborg enligt kommunens driftstatistik, samt för riket enligt SCBs energistatistik.

kWh/mz, år kom Göteborg ll lokaler

200-_ 4- SCB alla ägare

_ .- SCB - kommuner

150-_

*5

i å

13 ä “å” E

i J

50-:

- å a - i - ä å _ ; . a å \ x § O

Kontor Sjukhus Övnvârd Skolor ldott Off. lokaler ALLA

Daghem Fritid Sam|.lokaler LOKAL TYPER

De kommunägda lokaltypernas specifika driftelsförbrukning följer samma mönster i Göteborg som i SCB-materialet. Nivåerna är mycket lika för homogena lokaler typ kontor och skolor. Lokaltyper med särartade byggnader, typ idrott och fritid, skiljer sig mera ät, naturligt nog. Här ingar ocksa objekt med mycket utomhusbelysning etc. där elförbrukning räknad per m2 kan vara ett missvisande mätt.

Allmänt visar SCB-statistiken att kommunala och statliga lokaler har lägre specifik driftelförbrukning än privatägda. Detta gäller bade över hela lokalbestándet totalt, och sett pa den lokaltyp - kontor - där det finns ett stort bestånd av såväl offentliga som privatägda.

5.4.4 Totalsiffror för riket

SCB-materialet innefattar alltsa inte lokaler byggda efter 1980. Tillförlitliga uppgifter om totala lokalbestâendets nybyggande och avgång under 80-talet saknas, bland annat på grund av att statistiken om påbörjade byggprojekt lagts ned. Vi bygger här pâ uppskattningar om ca 2 % nybyggnadstakt per ar och skattar totala till uppvärmda ytan i lokalbyggnader 138 milj. m2 är 1986. Eventuellt är ytan större p.g.a. högre nybyggnadstakt de senaste aren.

i

i

i

311393 3 Fastighets- 39

i

förvaltning

i

Enligt SCB-statistiken är specifika elförbrukningen i ej elvärmda lokaler 83 kWh/mg år 1986. .Är detta också representativt för driftel i alla lokaler? Här finns vissa osäkerheter eftersom hus inte ingår i underlaget, driftel i nybyggda elvärmda lokaler ej kan särskiljas, Svarsfrekvensen på denna fråga är låg (36 %) i SCB-studien etc.

driftel till hyresgäster i urhyrningslokaler. Denna el Ett annat probelm gäller till butikers etc. går normalt vars till belysning, kyldiskar på egna abonnemang, troligen inte ingår då husägaren svarar på SCB-studiens enkät. elförbrukning där ägaren själv använder lokalerna (de flesta och en För fastigheter offentliga stor del av de privata) är detta dock inget problem. En grov uppskattning är att ca 10% av totala driftelen i lokaler kan falla bort från SCB-siffran p.g.a. hyres-

gästabonnemang.

Med dessa reservationer anförda kan vi ändå grovt söka uppskatta total driftel i lokaler utifrån SCB-materialet. Med tillägg för nybyggen och hyresgåstel beräknas driftelen till totalt ca 13 TWh. En jämförelse med energiverkets bearbetning av elleveransstatistiken pekar mot att detta värde är konsistent med de 17 TWh som anges för 1985, med hänsyn tagen till att driftel i lokaler definieras olika.

5.4.5 Driftelens utveckling under 80-talet

av har stigit markant under 80-talet (oavsett vilken defini-

Användningen driftel

tion vi arbetar kan förklaras som den totala effekten av fyra med). Okningen faktorer:

i i Figur 9: Förklaringsfaktorer för driftel i i i i i i

i Yt- Ä”dad. Ökad ..

i

x imdemmg x installerad x La.9?

expansion driftstid mellan ,man effekt per m2 Iokaltyper

= ökad spec. förbrukning

I detta kapitel försöker vi totalt och per lokaltyper skissera vilka faktorer som ligger bakom ökningen. Underlaget är mycket heterogent, och kommer delvis från riksstudier, delvis är det kompletterat med specifika förbrukningens från Göteborgs-studien och andra källor (se total redovisning i utveckling huvudrapporten). Tyvärr medger inte SCB-materialet före 1986 att specifika driftelförbrukningar analyseras - Svarsfrekvensen har varit alltför låg dessa tidigare år.

Bilaga 3 Fastlçietsförvaltning

Som exempel pâ underlagsmaterial ges nagra resultat från studien av driftelens utveckling 1981 till 1986 i kommunala lokaler i Göteborg. Figur 10: Specifik förbrukning av driftel i nagra kommunala lokaler i Göteborg, 1981- 1986

kWh/m? +21 % Ål

Fritid, idrott

+19 %

J Sjukhus

+18 %

25W.

+38 % LOKALER

Kontor +18 % Skolor

| I 1981 1986

Figur 10 beskriver ökningen av driftelanvändning i det bestånd som är oförändrat från 1981 till 1986. l de totala btändet av kommunala lokaler har specifika förbrukningen ökat med 29% från 1981 till 1986.

Bilaga 3

Fastighets- 41 förvaltning

I nedanstående tablå görs ett försök att pa riksnivâ sammanfatta spridda siffror och en som skall antyda hur ytexpansion och ökad

gissningar till helhetsoild,

specifik forbrukning lett till okad total driftelförbrukning.

Figur ll: TENDENSER under 80-talets början vad gäller driftelens ökning i

lokaler (delvis på osäkert underlag)

Yta Spec Tendens under 80-talet (1 981 -1 986) Lokaltyp 1 986 förbr . k .. . l I 1986 Total okmng

grggüâzâåg

Ytexpansion

telegraf 176 Ökning + 20 % eller högre Bank och 2,20 Ökning försäkring 83 Ökning + 20 % á 40 % Ökning Övriga 20,61 kontor + 5% + 15 ä 20 % + 25 % Butik och 9,24 175

lager + 12 ä 15 % + 15 ä 20 % + 30 % ä 35% 20.58 70 Sjukvård 68 Ökning Oförändr Ökning Övrig vård 7,11 44 + 20 % Rel stor ökn Skolor 26,56 Ökning 6,06 35 Ökning Ökning Ökning Bad, sport, idrott 56 Oförändr Oförändr Oförändr Kyrkor, kapell 2,03 Teater, bio, 0,03 35 konsert 60 Ökning Ökning Ökning Övriga lokaler 4,33

Övriga lokaler 9,11 136 4,35 58 Oförändr Bostäder i lokalhus

Alla lokalhus 118,24 83 + 10 % drygt + 25 % + 40 % 138 91 (efter korr)

* Hus byggda t 0 m 1980

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiçnetsförvaltning 42

Totalt beräknas drlftel i lokaler (med angiven definition) att ha ökat ca 40% från 1981 till 1986. Till viss del förklaras ökningen av att totala lokalytan ökat (med ca 10%), men främst beror ökningen av att specifika behovet ökat med drygt 25%.

Nedbrytningen på olika lokaltyper är mycket osäker - som tablån illustrerar. Endast i vissa fall finns hyggligt underlag för att särskilja ytexpansion och ökning av specifik förbrukning. Rent allmänt pekar resultaten på att den totala driftelökningen sammansätts av både ytexpansion och specifik ökning i nästan samtliga lokaltyper. Ökningen av specifik förbrukning tycks i flertalet typer ha haft större inverkan än ytexpansionen. Notabelt är den höga takten i ökningen av specifik förbrukning, omkring 5% per är i genomsnitt.

Man bör nämna att inslaget av el för uppvärmning utgör en viss osäkerhet i angivna siffror. Dels ingår - enligt definitionen - el till värmepumpar m.m. Men dessutom finns en risk att inte all el till radiatorer och elpannor kunnat räknas bort fullständigt från det presenterade materialet.

5.4.6 Driftelens fördelning - orsaker bakom ökningen

l syfte att närmare söka beskriva hur driftelen används, och vilka användningsområden som har ökat, har vi grovt skisserat 10 typhus som exempelifierar flertalet av de ovan beskrivna lokaltyperna.

För varje typhus indelas elanvändningen på de fyra områdena

belysning kyla, frys, matberedning - etc.). övrigt (apparater

För vardera omradet görs också en bedömning av om elanvändningen ökat under 80-talet, och vilka orsaker detta i så fall kan ha.

Bedömningar och beräkningar baseras på samråd med erfarna projektörer, ellverantörer, fastighetsägare, fastighetsförvaltare, näringsidkare m.fl, men inte på några uppmätningar. Angivna åtgångstal får ses som ungefärliga typvärden - i verkligheten är spridningen stor.

Se tablåer på de tva följande sidorna.

3 Bilaga Fastighets- 43 förvaltning

Figur 12: Driftelens fördelning och förändringar under BO-talets början. Sammanfattning av skisser-ade typhus

i SKISSERAT DRIFTEL FöR _ Ventilation Övrigt 8:a driftel TVPHUS Belysning Kyla, frys, mat

°° 40 30 1 0 1 OO 20 kWh/ m2

Ökad elutrust- Ökad belysning i Komfortkyla entréer, restau- Restaurangkök ning som service ranger m m till gäster

5 1 1 1 O Kontor

Fler ljuskällor Komfortkyla för PC-datorer,ter- Total ökning 20 ä minaler 40 % men bättre utbyte datorer, mötesrum. kopierings- enl. sida 7 Kaffeautomater, apparater kökutrustning motorvärmare etc

1 5 1 Varuhus

15 å Ökadvaruexpo- Ökning kyldiskar, Någon ökning av Varmlultsridâer Total ökning m m 20 % nering med hjälp frysdiskar, kylrum mek. vent, men men också bättre också bättre tids- Mer utrustning enl sida 7 av belysning. men också bättre eleffektivitet. Del- styrning utbyte vis komfortkyla

8 26 9 75 Sjukhus 32

Effektivare ljus- Mer el i kök. Betydligt mer Total ökning 15 å utrustning, dock 20 % källor Komfortkyla installerat (dock elsnålare än enl. sida 7 effektivare) tidigare

1 O 1 6 8 Servicehus

Ev. mer köks- Rel. oförändrat. I huvudsak nyare utrustning byggnader forts

Tecken- °*°"9= -_ Ca specifik förbrukning 1986, kWh/m1 20

Tendens under 80-talets början + + ökning 0 oförändrat - minskning

Ökad belysning i entréer, restau- 4--- Exempel på förändringar. Kommentarer ranger m m

Bilaga 3 Fastiçiets- 44 förvaltning

Figur 13: Driftelens fördelning och förändringar under SO-talets början. Sammanfattning av skisserade typhus. SKISSERAT DR|FTEL FöR __

Fler kopiatorer Rel. svag ökning i Något ökad och PC vanliga skolor användningstid utanför skoltid

i

i

40 5 1 00 50 5 sporthall

i

+ + + o +

Förlängt oppet- Fler varu- Ökat öppet- i i , hållande kräver automater hållande ger

mer belysning större ventila- i i

i tionsbehov i

l i i

* T

i i

10 55

i i

30 5 10

Kyrka * i i i

l I i

o 0 0

i

0 0 g

i

Möjligen mer i “ fasadbelysning

i a l

i ä

i i l

l i i * * i I 4

i

3 Samling: | . . i + O 2 + + +

i

Förlängd använd- Bättre köksu› Förlängd använd-

-l- Komfortkyla Förlängt öppet- Fler apparater, Förlängt öppethållande hållande PC-datorer

Teckenfbndaring: --- Ca specifik förbrukning 1986, kWh/m?

Tendens under 80-talets början + + ökning 0 oförändrat - minskning _ Ökad belysning i entréer, restau- --- Exempel på förändringar. Kommentarer ranger rn m

Bilaga 3

Fastighets- 45 förvaltning

också - utöver vad tablâerna nämner - en viss el- I kolumnen Övrigt ingår knuten till Det gäller el till värmepumpar, varmvattenanvändning uppvärmning. beredare, värmebatterier och liknande, som definieras som driftel, och som också bedöms ha ökat under 80-talet. Storleken på den ökningen har inte varit

möjlig att bedömma med tillgängligt statistik- och övrigt underlag.

5.h.7 Sammanfattning

1981-86 har beräknats till ca 40%. Detta avser Ökningen av driftelanvändningen driftel inom där totala driftelanvändningen uppskattas till ca 13 lokalbyggnader, TWh år 1986.

hänför (ca 10%) men framförallt till ökning av Ökningen sig till ytexpansion förbrukning per m2 (drygt 25% ökning). Att den specifika förbrukningens specifik mer än ytexpansionen tycks i stort gälla flertalet av de större ökning betyder lokal typerna.

Driftelen till och ventilation. De svarar för drygt 70% gar framförallt belysning av driftelen i de flesta Det verkar dock inte vara dessa stora användlokaltyper. som ökat. som antalet installationer har ökat, sa har ningsområden Samtidigt successivt förbättrats för belysningen, och för ventilationen bör ljusutbytet av el (och värme) för förbättrad driftstidsstyrning ha gett lägre förbrukning

många anläggningar.

Ökningen tycks i stället bero på att mångfalden elapparater och deras användning ökat. Här finns en lång rad exempel - datorer, kopieringsapparater, köksutrustning, motorvärmare etc. sjukhusutrustning, kyl- och frysdiskar, etc,

vid datorer och för mötesrum av olika slag är en annan orsak Ökad komfortkyla till driftelökning.

i skolor, och samlingslokaler har Förlängd utnyttjandetid fritidsanläggningar också gett ökad driftelförbrukning - i detta fall även för belysning och ventilation.

Från våra samtal med brukare och ägare framgår att priskänsligheten vad gäller driftel är mycket låg. Man använder den el och de apparater verksamheten anses kräva, och har vanligen tänkt förhållandevis lite på driftelens omfattning, kostnad eller i många fall räknar man med att driftelen för apparater av ökning. olika slag kommer att fortsätta att öka.

Potentialen för minskad förbrukning tycks då vara större för driftel till specifik och ventilation. Här pågår redan utbyten till eleffektivare belysning. belysning Pa ventilationen torde fortfarande en stor potential lönsamma åtgärder finnas och här finns till fortsatt elbesparing vad gäller driftstidsstyrning m.m, möjligheter

_oc_hvärmebesparing.

5.5 Elvärme i lokalbyggnader

Liksom för flerbostadshusens del medför det vissa svårigheter att redovisa den

totala mängden elvärme i lokalbyggnader.

De undersökningar som görs av SCB anger att ca 1,8 TWh är elvärme i lokalbyggnader.

Den uppgiften täcker dock inte in hela eluppvärmningen.

3 sou

Bilaga 1987:68

Fastiçwts- 46 förvaltning

Den totala uppvärmningen av lokalbyggnader har minskat under perioden 1979- 1985 från ca 21 TWh till 17 TWh. Andelen ren elvärme har ökat fran ca 1 TWh till 1,8 TWh. Den stora förändringen ligger i oljeandelens nedgang fran 13 TWh till 6 TWh. En stor del av oljan har ersatts av fjärrvärme.

Figur 14: Uppvärmning av lokalbyggnader 1979-85

HNh

i

20 -

Elvärme 15 -

10_ \ Fjärrvärme

1 5

1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 År

Elvärmen skulle enligt SCB svara för ca 10% av den totala uppvärmningen av lokalbyggnader. Denna siffra ger dock inte hela bilden. I denna uppgift saknas följande:

- där el används i kombination vissa uppvärmningssätt med annat - den elvärrne som hyresgäster själva later installera och som da gar pâ hyresgästens elabonnemang - efter 1980 och som har elvärme. lokalbyggnader byggda

En bearbetning av SCBs energistatistik ger da med ovanstående tillägg följande resultat:

Enbart direkte! 990 GWh Enbart Vattenburen el 371 GWh Direktel + annat 614 GWh Vattenburen el + annat 752 GWh ÖÅLQE ?löi Summa 3.013 GWh

Bilaga 3 Fastighets- 47 förvaltning

Den verkliga eluppvärmningen skulle således för 1985 uppgå till 3,1 TWh.

Den el till uppvärmning som Sannolikt är även den uppgiften något i underkant. avser den el som går till elradiatorer, elpannor och i redovisas i det föregående Den el som går till förvärmarbatterier i ventilationsviss mån värmepumpar. luftridåer i entréer och vid portar med flera användningsområden systemen, Denna elanvändning brukar i bland kallas dold ingår inte i elvärmestatistiken. elvärme. Kunskaperna om omfattningen på detta är mycket begränsad.

5.6 Dold elvärme

Under senare tid har man från främst eldistributörshåll påpekat, att det finns som inte registreras som elvärme. Det är en användning av el för uppvärmning då i princip två helt skilda företeelser man talar om:

- - el till uppvärmning som inte redovisas som elvärme - tillfällig elanvändning i samband med köldknäppar

Direkt efter under vintern 1986/87 Vattenfall den långa köldperioden genomförde en enkät om hur hushållen klarat av påfrestningarna. Man kunde då beräkna att ett extra effektuttag på 250-500 MW gjorts under den kallaste perioden genom av extra elvärmefläktar och elelement i privata bostäder. 22% av inkoppling inte räckte till befolkningen ansåg att det ordinarie uppvärmningssystemet under den aktuella 6% av alla hushåll kopplade in extra elapparater. perioden. Det visar att många tar till elvärme som ett komplement vid kalla perioder.

Helt klart är att det är en fråga som måste beaktas vid den framtida kunskapsav de små byggstenarna i elanvändningen. Problemen med den uppbyggnaden dolda elvärmen är i första hand ett effektbelastningsproblem inte ett egentligt

energiproblem.

Dold elvärme i renodlad form förekommer främst i form av elvärmefläktar, och dylikt. De är an- 220V stickproppsanslutna elradiatorer, strålningsvärmare slutna till 220V med stickpropp och är därigenom lätta att ansluta till vägguttag var som helst i lägenheten och på kontoren.

Den andra formen av dold elvärme eller korrektare uttryckt icke redovisad elvärme förekommer i både flerbostadshus och lokaler. En utveckling av redoför bl.a. SCB borde bidra till att förbättra bilden av hur elvisningsformerna användningen för uppvärmning egentligen ser ut.

5.7 Belysning

5.7.1 Bakgrund Historik

Den elektriska belysningen har funnits i något mer än hundra år. Under större delen av denna period gav dagsljuset den självklara basbelysningen. Elljuset den aktiva delen av dagen, när dagsljuset inte räckte till. Intresset för förlängde att effektivt utnyttja dagsljuset till inomhusbelysning steg markant kring 1930, god dagerbelysning i såväl bostäder som på arbetsplatser blev ett givet krav. för dagsljustillgång utvecklades och minimikrav ställdes på Beräkningsmetoder inomhus. Detta intresse hölls levande till mitten av femtiotalet dagsljustillgång då elljuset började få en annan roll än tidigare.

Bilaga 3 Fastiç-iets- 48 förvaltning

Lysrören som introducerats efter kriget hade utvecklats till en effektiv och ekonomisk ljuskälla som på allvar började ge dagsljuset konkurrens. Det nya billiga elljuset kom också att i hög grad påverka de rekommendationer om belysningsstyrkor som funnits sedan tjugotalet. Så länge glödläampan var den enda ljuskällan var arbetslampan självklar för synkrävande uppgifter, och allmänhelysnlngens nivå anpassad till glödlampans förutsättningar. Det nya billigare ljuset ansågs göra dessa arbetslampor onödiga, när man nu kunde åstadkomma allmänbelysning med betydligt högre belysningsstyrkor. Detta avspeglades också i luxtabellerna där rekommenderade belysningsstyrkor fram till energikrisen 73 fördubblades ungefär vart tionde år. De överdimensionerade belysningsstyrkorna bidrog till att dagsljusets självklara roll som ljuskälla blev allt mindre. De nya industrihallarna var inte beroende av dagsljuset, när elljuset blivit både bättre och billigare. Under sextiotalet ifrågasattes även värdet av fönster, och de fönsterlösa byggnadernas förespråkare menade att nu fanns möjligheter att åstadkomma de perfekt styrda inneklimatet. Med modern teknik kunde det konstanta dagsljuset framställas med de integrerade belysnings- och ventilationssystem som hörde framtiden till. Så blev det nu inte.

l den radikalt ändrade energissituationen under sjuttiotalet började dagsljusets möjligheter att uppmärksammas igen. I synnerhet i USA utarbetades nya fönstersystem för att tillvarata dagsljuset som inomhusbelysning. De höga rekommenderade luxtalen liksom allmänbelysningens välsignelse började ifrågasättas. LO:s arbetsmiljöstudie konstaterade att 60-talets överbelysta arbetslokaler hade dåliga synförhållanden, främst p.g.a. störande blänk i arbetsmaterialen på grund av olämplig ljusriktning. Under andra hälften av sjuttiotalet fanns på många håll en energimedvetenhet som bl.a. var till fördel för belysningens utformning. Anpassbara belysningssystem började utvecklas och ställbara arbetslampor korn till heders igen. Ett bättre utnyttjande av dagsljuset har dock inte varit ekonomiskt motiverat som i mellaneuropa eller USA. Under åttiotalet har dock dagsljusets miljömässiga kvaliteter uppmärksammats bl.a. genom en rad byggnader med överglasade rum.

5.7.2 El till belysning

Den totala elanvändningen för belysning i flerbostadshus och lokaler är svår att uppskatta. Det finns ingen tillförlitlig statistik. Det är däremot möjligt att göra bedömningar av energiåtgången med utgångspunkt i statistik över årlig försäljning av ljuskällor av olika slag. Den svårighet man då möter är att dela in användningen i flerbostadshus, småhus, lokaler och industri.

Från branschhåll uppges att det årligen säljs 65 miljoner glödlampor och 13 miljoner lysrör. Dessa siffror uppges ha varit i stort sett konstanta under senare år.

Bilaga 3 F aatiçuets- 49 förvaltning

brinntid; medeleffekt m.m. kan man

Enligt antaganden om lampors livslängd. beräkna totala ärliga elanmed hjälp av årliga försäljningssiffror följande vändning för belysningsändamal:

Glödlampor 3.0 TWh 5.8 TWh Lysrör Kvicksilverlalnpor 1.0TWh Natriumlampor 0.3 TWh 0.2 TWh Blandljus

Totalt 10.3 TWh

med hjälp av totala i olika sektorer och preli- Enligt en grov uppskattning ytor för belysning i byggnader av olika minära uppgifter om specifika förbrukningar slag far följande bild:

Flerbostadshus l TWh Kontor 1.3 Butiker 0.7 Vård 0.9 Skolor 0.6

Övriga lokaler Q2

Summa 5.4 TWh per ar

5.8 El i blockcentraler

Blockcentraler för uppvärmning, 1987:1 har l Statens energiverks utredning i blockcentraler. En man gjort en kartläggning av den oljersättning som gjorts del av oljeersättningen har astadkommits med elpannor och värmepumpar. betydande

Vid en jämförelse mellan 1981 och 1985 fas följande förändringar:

o inom bostadssektorn tyder uppgifterna pa att nästan alla som konverterat annat har valt el/olja eller värmepump, ca 10% till energislag fjärrvärme, av alla blockcentraler eller ca 300 st. hade 1985 nagon form av el till

uppvärmning.

en kombination o För lokalerna är det vanligaste konverteringsalternativet är lika som övergång till fjärrvärme. Drygt av el och olja. Detta vanligt 400 blockcentraler har övergett till olja/el.

till i kombination med befintliga oljepannor torde Dessa konverteringar elpannor ha avsett eller avkopplingsbara elleveranser av något slag. avbrytbara

Bilaga 3 SOU 1967:68 Fastighetsförvaltning 50

6. UTVECKLING AV ELANVÄNDNING OCH ELPRISER

Nivån på den framtida elanvändningen avgörs av en rad faktorer. Vissa av dessa är för de närmsta aren någorlunda kända. Medan andra är synnerligen svara att bedömma. Prognoser av den framtida elanvändningen mäste med nödvändighet bygga pá en rad antaganden. Den typen av prognoser kräver ett omfattande modellarbete. I den här utredningen har vi avstått från att göra en egen prognos.

Istället för en egen prognos presenteras en prognos som gjorts av Vattenfall.

I kapitel 7 kommer vi istället att mycket grovt skissera en MÖJLIG UTVECKLING.

Elanvändningsdelegationens sekretariat har i en PM Elpriserna pâ l990-talet redovisat bedömningar av elpriset. Dessa bedömningar redovisas under avsnitt 6.2.

Innan resultaten från prognoser och bedömningar av utvecklingen ett par papekanden om de påverkansfaktorer som styr utvecklingen.

Elanvändningen är pa manga sätt en spegling av den allmännasamhällsutveck-

lingen, där ingar sociala, ekonomiska och tekniska faktorer. Andrade vanor, högre krav pa komfort, företagens lönsamhet, hushållens inkomster, myndigheternas agerande är alla exempel på faktorer som på ett eller annat sätt kan aterverka pa elanvändningen. Vissa av dessa faktorer bidrar till ökad elanvändning medan andra faktorer tenderar till att minska användningen.

Till de ökningsinriktade faktorerna hör:

* särskilt om konkurrerande lagt elpris, energipriser höga * stark tillväxt i ekonomin att antalet betyder elapparater ökar, utnyttjandet av apparaterna tenderar också att öka

* tillskott av nya byggnader och modernisering av äldre byggnader ökar användningen av el

Till äterhallande faktorer hör:

* särskilt om konkurrerande högt elpris, energipriser är låga, hit hör olja, kol, naturgas och i viss man inhemska bränslen

* tillväxt låg ekonomisk

fortlöpande introduktion av allt effektivare elapparater

Büaga 3 Fastighets- 51 förvaltning

* som används i syfte att minska elanvändningen med statlig energipolitik stöd av skatter subventioner, föreskrifter, normer och upplysningsverksamhet.

Det är samspelet mellan tillväxt faktorerna och de aterhållande faktorerna som ger den framtida nivån pa elanvändningen.

6.1. Vattenfallsprognos

Vattenfall har gjort en prognos över elanvädningen 1987-1997 för Vattenfalls långsiktiga planering.

Prognosnivaerna är framtagna för att ligga till grund för den långsiktiga planeringen dvs behovet av ny elproduktions- och överföringskapacitet med hänsyn till avvägning mot hushållning och övergång till annan energi.

Som grund för medelprognosen har man lagt följande antaganden:

- Energiskatterna antas realt oförändrade. - utvecklas enligt lVK:s medelprognos. Oljepriserna - ökar med totalt 10, 15, resp 30% fram till Elpriserna på stamnätsniva 1990, 1992, resp 1995 jämfört med nuläget. - Naturgas antas införd i Mellansverige efter 1992. - Hushâllningsâtgärder utförs enligt marknadsmässiga utgångspunkter. - inom elomradet. Ingen ny lagstiftning

I prognosen har Vattenfall beräknat förändringar beträffande:

- övergång från el till annat bränsle - med el hushållning - driftsel i lokalbyggnader - tillkommande elanvändning

Vi skall här kort redogöra för Vattenfalls prognos för aren 1987-1997.

Bedömningen av övergång fran el till annat bränsle har gjort från utgångspunkten av en 50%-ig realprishöjning.

Bilaga 3 F astiçiets- 52 förvaltning

6.1.1 Övergång frân el till annat.

Tabell ll: Övergång fran el till annat, prognos till 1997.

TWh 1997 Potential 50% elpris- I medelalt. ökningar för konsumenter Flerbost. hus kombi

Priskänsligheten varierar beroende på uppvärmningssystemets sammansättning. Man uppskattar att byggnader med kombipannor snabbast kommer att övergå till nagot annat alternativ än el. Däremot krävs större elprishöjningar för att byggnader med elradiatorer skall börja installera annat uppvärmningssystem.

För byggnader med elpannor och elradiatorer räknar man inte med att det skall bli lönsamt för fastighetsägarna att göra åtgärder för att ändra sitt uppvärmningssystem.

6.1.2 Hushällning med el

Med hushållning avser vattenfall i sin prognos effektiviseringsâtgärder som leder till minsakat elanvändning genom tillämpning av ny teknik eller kapitalinsats för isolering, tätning och systemmodifieringar.

Tabell 12: Hushallning med el, prognos till 1997.

TWh 1997 Åtgärd Potential 50% I medelalt. elprisökning Uppvärmning

Isolering mm I direktverkande system l elpannesystem 1.2 (25%) 0.6 I komb.system

Hushällsel

Büaga 3 F astigwts- 53 förvaltning

6.1.3 Sammanställning av driftel

Vattenfall en sammanställning av driftel. Man delar upp diftel gör i sin prognos Till den icke ytrelaterade räknas i ytrelaterad verksamhet och icke ytrelaterad. som inte kan relateras till någon lokalyta. Till detta räknas såda verksamhet och vägbelysning mm. byggnads- och anläggningsverksamhet, vattenverk, gatu- Vattenfalls av driftel stämmer rätt väl överens med den definition uppdelning av driftel som görs i den här utredningen.

för Vattenfalls medelalternativ om driftel. Följande förutsättningar gäller

- antas vara relativt låg. Nettotillskottet räknas till Nybyggnationen 13 miljoner m2, ca 0.8%/år, inom servicenäringarna. Bedömningar har gjorts efter genomgång av olika branschers framtidsutsikter. långtidsutredningens

- som beräknas till ca 1.3 I de specifika elförbrukningssiffrorna ingår sparande TWh för de ytrelaterade sektorerna.

Tabell 13: Driftel i lokaler, prognos till 1997

l

1955 varar 1997 i i Yta (MmZ) 136 0.8 149 j elanv. kWh/m2 96 1.3 112 Specifik

i

1 TWh 13.1 2.1 16.8 Elanvändning

j Dessa beräkningar stämmer väl överens med de beräkningar som vi gjort i avsnitt vi den totala ytan i lokalbyggnader till 138 milj m2 för år 5.5, där beräknar 1 1986. Den totala beräknas till 13 TWh för år 1986. elanvändningen

f 6.1.4 Tillkommande elanvändning

Tabell 14: Prognos för tillkommande elanvändning

TWh 1997 i r Potential vid I medelalt.

höga oljepriset Overgång till elvärme Flerbostadshus och lokaler 2-8 1

inkl elvärme 3-5 3 Nya bostäder (ingår även småhus)

inkl elvärme 3-5 2 Nya lokaler

av lokaler 2-5 3 Modernisering

Totalt 10-23 9

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiçiets- 54 förvaltning

Vi kan konstatera att Vattenfall beräknar en tillväxt för flerbostadshus och lokaler på 10-23 TWh fram till 1997 vid en gynnsam konkurrenssituation för el. Ökningen beräknas till 9 TWh om olje- och elpriserna utvecklas enligt medelalternativet. Möjligheterna att minska elanvändningen beräknas till 4-11 TWh vid höga elpriser och ca 5 TWh enligt medelprisprognosern.

Om Vattenfalls medelprognos slar in kommer elanvändningen i lokalbyggnader och flerbostadshus att öka fran nuvarande nivå på 25 TWh med 4 TWh fram till år 1997.

6.2 Elpriserna under 1990-talet

Elanvädningsdelegationens sekretariat har i en promemoria Elpriserna under 1990-talet utvecklat några frågor kring den kommande elprisutvecklingen. Här återges deras sammanfattande bedömning av elprisutvecklingen:

Elpriset påverkas i hög grad av dels marginalkostnaden, dels genomsnittskostnaden i elproduktionen.

Enligt den prognosmodell som tillämpas av statens energiverk bestäms priset av kraftsystemets kortsiktiga marginalkostnad. På lång sikt har antagits att prisnivån motsvarar den långsiktiga marginalkostnaden, d.v.s. kostnaden för elproduktion i nya kolkondenskraftverk. En sådan prissättning ger enligt vedertagen ekonomisk teori samhällsekonomiskt effektiva priser.

För närvarande ligger i stort sett den kortsiktiga marginalkostnaden och kraftproduktionens genomsnittskostnad på samma nivå. Regeringen har aviserat en höjning av avkastningskravet på Vattenfall. Härigenom beräknas genomsnittskostnaden och elpriset stiga med ett par ören per kWh. Under de närmaste aren kommer så kallad mottryckskraft och oljekondens att behöva utnyttjas i allt större utsträckning - under förutsättning att elanvändningen ökar. Vi utgår i vår bedömning ifrån att två kärnkraftsaggregat stängs av i mitten av 1990-talet. Därvidlag kommer betydelsen av mottrycksproduktion och oljekondens att bli än större. Vid mitten av 1990-talet kan det bli aktuellt med elproduktion genom kolkondens.

En ökad användning av mottryck samt olje- och kolkondens innebär att elproduktionens kortsiktiga marginalkostnader kommer att stiga. Några år in på 1990-talet kommer den kortsiktiga marginalkostnaden att överstiga genomsnittskostnaden i elproduktionen. Den kortsiktiga marginalkostnaden stiger därefter successivt. Utvecklingen av den kortsiktiga marginalkostnaden är dock starkt beroende av den internationella prisutvecklingen på olja och kol samt av den inhemska utvecklingen när det gäller elanvändningen. Bedömningen av den kortsiktiga marginalkostnaden är därför mycket osäker.

En prissättning med den kortsiktiga marginalkostnaden som grund skulle från mitten av 1990-talet och framöver leda till en starkt stigande vinstnivå i kraftindustrin. Det måste anses som osäkert om marknaden kommer att acceptera starkt stigande elpriser under sådana förutsättningar. Elpriset kan mot denna bakgrund antas komma att ligga i intervallet mellan kraftsystemets genomsnittskostnad och dess kortsiktiga marginalkostnad. Var i intervallet beror på bl.a. marknadssituationen och förhandlingsstyrkan hos kraftproducenterna, eldistributörerna och elabonnenterna.

3 Bnaga F astiqwts- 5 5 förvaltning

Mot den här redovisade bakgrunden kan elpriserna i producentledet väntas stiga med 5-10 öre per kWh till mitten av 1990-talet. Det innebär att elpriserna i producentledet kommer att ligga mellan 15 och 20 öre per kWh.

Prishöjningarna för elabonnenterna kommer att vara i ungefär samma storleksordning (d.v.s. 5-10 öre per kWh). Den elintensiva industrin kan antas få en prisutveckling än genomsnittet. De elvärmda smâhusen och nagot gynnsammare mindre industrier kan däremot fa en något större prishöjning. Variationerna mellan olika användare beror pa hur elförbrukningen fördelas över âret och över dygnets timmar.

Elpriserna kommer sannolikt att stiga ytterligare under 2000-talets första ârtionde. Prishöjningen kan med en grov uppskattning förväntas ligga i ett intervall 10-20 öre per kWh i förhållande till dagens elpriser.

6.3 Tillkommande bebvggelse

Vi skall här med stöd av LU 87 redovisa en beräkning av hur stor elanvändning som kan komma att uppstå pa grund av tillkommande bebyggelse.

6.3.1 Flerbostadshus

Utâgende från LU 87 antas att man fram till 1997 får ett nettotillskott på som nyproduktionen till kan 160.000 lägenheter. Det ökade elbehov ger upphov liksom för de befintliga bostadsbestandet delas in i hushällsel, fastighetsel och elvärme.

Den tänkbara utvecklingen i nytillkommande flerbostadshus kan sammanfattas i följande intervall:

Hushällsel 180-350 GWh Fastighetsel 130-450 GWh Elvärme 0-480 GWh

Totalt 310-1280 GWh

6.3.2 Lokaler

Utgående fran LU 87 prognos över investeringarna i lokalsektorn det totala nettotillksottet av lokalytor uppskattats till ca 15 milj m2 för perioden 1984- 1995. Detta skulle innebära att totalytan för lokalbyggnader uppgår till ca 150 milj m2 är 1995.

Som tidigare redovisats förekommer mycket stora variationer i användningen av driftel i lokaler, vilket gör en uppskattning av den tillkommande driftel användningen mycket osäker.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiçwetsförvaltning

Med de antaganden om ytexpansion i lokalsektorn som gjorts samt med antagande i nya lokaler kan följande intervall anges för om den specifika förbrukningen elanvändning i tillkommande lokaler:

Driftel l,4-2,2 TWh Elvärme 0z2-lz5 TWh

Totalt 1,6-3,7 TWh

6.3.3 Sammanfattning av el i tillkommande bebyggelse

kan saledes tillkommande elanvändning i nya bostäder och Sammanfattningsvis lokaler ar 1995 antas ligga i storleksintervallet 1,9-5.0 TWh.

Bilaga 3 Fastighets- 57 förvaltning

7. EFFEKTIVISERINGSMÖJLIGHETER

att effektivisera elanvändningen pâverkas starkt av de ekonomiska incita- Viljan menten. Härvidlag utgör priset pa el och eltaxorna avgörande faktorer.

Höga elpriser och sma möjligheter att ersätta el med nagot annat driver pa hos fabrikanter och fastighetsägare. Medan effektiviseringsansträngningarna låga elpriser inte stimulerar till hushållning.

En faktor som ibland inte uppmärksammas som en förutsättning för att effektiviär kunskaper om atgärder, möjliga lösningar och ekoseringsinsatser genomförs nomiska konsekvenser. och förvaltare med bristande tekniska Fastighetsägare och ekonomiska kunskaper uppträder inte som rationella aktörer pâ energimarknaden.

Ett framträdande är den komplicerade beslutsstrukturen drag för byggnadsomrâdet och det stora antalet som är involverade i byggande och förvaltning. För parter att möjliga effektiviseringsatgärder skall genomföras krävs en aktiv medverkan från ett stort antal människor med olika funktion, kompetens och intresse.

i lokaler och flerbostadshus kännetecknas att den hanteras av Elanvändningen och en mångfald av användningsområden. Vidare sker en brokig skara användare inom vissa områden en snabb förändring av verksamheterna. Det gäller till exempel kontor och butiker.

Minskning av elanvändningen i befintliga byggnader kan i princip ske på tre olika sätt:

- effektivisering, vilket betyder att det specifika behovet minskar

- förskjutning i tiden, d.v.s. vänta med att utföra ett visst arbete (laststyrning)

- utbyte av elenergi mot annan energirävara detta kan göras tillfälligt eller för gott.

När det däremot gäller nya byggnader rader andra förutsättningar. Dessa far anses vara energieffektiva vid nuvarande energipriser. Det sker en löpande till nya tekniska och ekonomiska förutsättningar. Under 1980-talet anpassning har detta bl.a. lett till en ökande andel eluppvärmning i lokalbyggnader. Beroende på att el till uppvärmning varit förhållandevis billigt.

Rent allmänt är förhållandet det att nya byggnader förses med alltmer komplicerade installationer för ventilation, kylning och uppvärmning. Den utvecklingen för da med sig en ökande elanvändning.

Bilaga 3 Fastiçiets- 53 förvaltning

Effektiviseringsmöjligheterna i det sammanhanget består till stor del i en omsorgsfull projektering och produktion. Vidare sker ständigt en utveckling av de tekniska komponenter som byggs in i byggnaderna.

Analysen av effektiviseringsmöjligheterna inriktas på följande användningsområden:

Hushållsel - Driftsel - Uppvärmning - Belysning - Värmepumpar

Förutom dessa direkta effetiviseringsmöjligheter beskrivs några indirekta eller organisatoriska vägar som i sin förlängning syftar till att eleffektiviseringsatgärder blir genomförda:

- Utbildningsverksamhet - Demonstrationsverksamhet - Upphandling - Eltaxor

7.1 Hushållsel

7.1.1 Mättnadsstudie

Statens energiverk publicerade i augusti 1985 en rapport kallad Mättnadsstudie hushållsel. Denna studie, som var ett underlag i ELIN-utredningen handlade om tendenser och trender i hushållens innehav av elapparater. Man hade granskat täckningsgrader, utnyttjandetider och specifika åtgångstal. Studien omfattade hushållens behov av hushållsapparater för:

belysning matlagning städning

tvättning hygien radio, tv m m bastu, solarium, hobbymaskiner

Hushållsapparater som kyl, frys, elspis, belysning, tvätt har redan nu en täckningsgrad som ligger nära lU0°/o. Detta gäller i första hand småhus. I flerbostadshusen finns ett relativt stort utrymme för mer hushållsapparater. Konsumtionen av hushållsapparater har i fasta priser varit konstant eller något sjukande sedan 1970. Hushållen har inriktat konsumtionen på TV, video, stereo och hemdatorer. Dessa elektroniska apparater har relativt låga effektbehov och korta utnyttjningstider, varför dessa inte väntas få några större påverkan mot en ökad användning av hushållsel.

I området pågår en utveckling mot lägre åtgångstal. Det rör sig om minskningar av elförbrukningen för vissa apparater om 20-50%. Däremot finns fortfarande hushållsapparater som inte har nått 100% täckningsgrad. Det finns därför ett utrymme för ökad elanvändning på grund av fler apparater.

F astiçnets- 59 förvaltning

I mättnadsstudien dras slutsatsen att om alla hushållsapparater snabbt byttes till bästa apparater på marknaden skulle det vara möjligt att sänka nuvarande elanvändning i hushållen med ca 40%. Apparaterna har i allmänhet en livslängd på 10-15 år. Detta innebär att hushållen fram till mitten av 1990-talet bytt ut en mycket stor del av sina nuvarande hushållsapparater.

7.1.2 Elapparatundersökning

Enligt resultaten av Kraftsams elapparatundersökning 1985 kommer troligen den totala användningen av hushållsel med en spontan utveckling att minska något fram till 1995. En stor del av minskningen väntas uppstå i småhus. För flerbostadshusen räknar Kraftsam med en viss total ökning. Detta bl.a. beroende på ökade andelar av tvättmaskiner och diskmaskiner i lägenheterna och av att det fortlöpande byggs flerbostadshus. Man kan säga att det på sikt finns möjligheter att reducera i hushållens elanvändning. Men om inga aktiva insatser görs finns tendenser till ökad elanvändning för hushållsändamål.

Ett genomsnittshushåll i flerbostadshus använder ca 2.200 kWh/år. Ett litet hushåll (l person) använder ungefär hälften så mycket. Kostnaderna för hushållsel uppgår då till 1.000 kr/år för genomsnittshushållet och 500 kr/år för det lilla Detta räknat från ett elpris på 37 öre/kWh och en fast avgift på 150

hu/shållet. kr år.

Ett genomsnittskylskåp drar normalt ca 700 kWh/år. Om man i en situation där kyl/frys behöver bytas ut, väljer ny apparat med elförbrukningen som avgörande kriterium, väljer en som förbrukar 30% mindre minskas den årliga kostnaden för hushållsel med ca 80 kr. Räknat med nuvarande elpriser. l en situation där elpriserna vore 50% högre än idag skulle kostnadsbesparingen uppgå till 120 kr/år. Om man ställer hushållselkostnaderna i relation till exempelvis den årliga hyran, 1S.000-25.000 kr/år, visar det sig att hushallselen totalt uppgår till 3-4% av den årliga hyran.

Med detta exempel kan konstateras att elkostnaden för hushållsapparater utgör en mycket begränsad del av ett hushålls totala budget. Det finns därför anledning att tro att man inte kommer att sätta elförbrukningen i första rummet när man skall förnya sina hushållsapparater, inte ens efter kraftiga elprishöjningar.

I Kraftsams undersökning av hushållsapparaterna görs en prognos för hushållens elanvändning fram till 1995. I prognosen ingår att de specifika åtgångstalen går ner samt att vissa hushållsapparater blir vanligare, d.v.s. högre täckningsgrader. Resultaten av prognosen visar på att den specifika förbrukningen per hushåll minskar något.

3 Bilaga Fastigwets- 60 förvaltning

Uppdelad på olika användningsområden blir bilden följande för ett genomsnittligt

hushåll:

Tabell: under perioden 1985-1995. 15: Prognos för hushållsel

Genomsnittlig specifik förbrukning kWh/år

1985 Prognos 1995

B67 746 Matförvaring 518 464 Matlagning 470 400 Belysning tvätt, tork 131 236

l_3_isk,

radio, Tv) 258 282 Ovrigt (hobby, - 50 Nya apparater, idag ej kända

kWhWwshåll/ar 2.244 kWh/iår 2.178 kWh/år 1919

Källa: Kraftsams undersökning av hushållens användning av elapprater 1985.

för studien har varit att dagens tendenser i användning och Utgangspunkterna fortsätter. inte beaktat konsekvenser av apparatutveckling Man har till exempel kraftigt ökad användning av de nya lysrörslamporna och kompaktlysrören.

visar en förväntad poster. Medan man räknar med Prognosen minskning på flera för disk, tvätt och tork. har konstaterats att kraftigt ökad förbrukning Tidigare det i flerbostadshusen finns ett utrymme för fler diskmaskiner, tvättmaskiner och torktumlare i lägenheterna. En sådan utveckling borde å andra sidan betyda att tvättningen i de gemensamma tvättstugorna minskar. Man kan möjligen misstänka att man tvättar något oftare om tvättmaskinen blir lätt tillgänglig.

7.1.3 Bedömning av möjlig besparning av hushållsel

Hushållens elanvändning har ökat mycket måttligt. I huvudsak beror detta på att befolkningen inte ökat nämnvärt. Till en del beror det också på att äldre elslösande hushållsapparater ersatts av nya eleffektivare. Det finns dock ett för ökad elintensivitet i hushållen, detta gäller kanske betydande utrymme främst i flerbostadshusen.

för den utvecklingen blir bl.a. hushållens disponibla inkomster. Avgörande Kommande har troligen en liten effekt på hushållens val av huselprishöjningar Det finns dock relativt stora besparingsmöjligheter om hushållen hållsapparater. konsekvent elsnåla hushållsapparater och utnyttjar elsnåla lysrörslampor. väljer Om detta skall kunna realiseras krävs snabba och kraftiga insatser från bl.a. konsumentverket. Med sådana insatser kan man anta det vara möjligt att minska från nuvarande av 1990-talet. Tillskottet av 4 TWh till drygt 3 TWh vid mitten hushållsel från nybyggda flerbostadshus beräknas till ungefär 0,5 TWh.

Bilaga 3 F astiçwets- 61 förvaltning

7.1.4 Åtgärder som behövs för en minskad hushållsel

Tillverkarna av hushållsapparater bör stimuleras till att utveckla och anpassa efter hushållens förändrade/minskade storlekar. Vidare borde det sina apparater tvätt- och diskrnaskiner som kan använda kallt vatten vara möjligt att konstruera för vissa moment och varmt vatten för andra moment.

roll i detta has av konsumentverket. Deras En betydelsefull utvecklingsarbete utveckling av energideklarationer för kylar och frysar samt ugnar har bidragit för dessa apparater. De kommande åren bör denna verktill högre eleffektivitet samhet diskmaskiner, tvättmaskiner och torktumlare vidgas till att omfatta med flera Detta arbete bör ges hög prioritet i konsumentverkets apparater. fortsatta arbete.

Förvaltare, konsulter och installatörer kan bidra till en effektivare användning av hushållsel genom att vid projektering, upphandling och installation i högre elfrågorna. Detta kan ske bl.a. genom att föreskriva grad än nu uppmärksamma Dock bör man observera nödvändigheten av att och välja eleffektia apparater. elanvändningen analyseras ihop med övriga energifrågor i en byggnad. Om detta inte görs finns risken att genomförda åtgärder inte leder till någon total kostnadseffektivitet. inom hushållssektorn kan bli framgångsrik endast Eleffektivisering om förvaltare, konsulter och installatörer är medvetna om risker och möjligheter.

kan givetvis också bidra till att användningen av Hyresgästerna/användarna hushållsel blir effektivare. Detta gäller dels vid val av hushållsapparat, dels vid den dagliga användningen. Härvidlag bör konsumentverket kunna spela en aktiv roll. Konsumentverkets insatser bör som nu riktas mot både tillverkare och användarna. tillverkare och leverantörer införa krav på enhetliga Man bör gentemot fler produkter än nu. Vidare bör konsumentverket energideklarationer för betydligt aktivt informera upphandlare i bostadsorganisationerna om utveckling av hushålls-

apparater.

Konsumentverket har i en utredning som nyligen överlämnades till statens energiverk påtalat vissa svårigheter med en utökad provningsverksamhet. Dessa provningar Arbetet med att ta fram bra utgör en av grundstenarna för energideklarationer. mätmetoder bedrivs sedan ca 10 år tillbaka inom norden, det internationella IEC (International Electrotechnical Commission) samt standardiseringsorganet CENELEC. Arbetet sker genom frivilliga insatser av deltagande det europeiska Konsumentverket tar inom ramen för sina resurser en aktiv del i laboratorier, arbetet. Diskussioner finansieringsmöjligheter och kunna pågår för att finna fler beställa så att bättre metoder kommer fram snabbare. erforderlig forskning Trots saknas fortfarande tillräckliga resurser. mångåriga ansträngningar

I bästa fall torde det dröja ytterligare minst 5 år innan några användbara provkan finnas färdiga, hävdar konsumentverket i sin utredning. ningsmetoder

Nuvarande system med energideklarationer för kylar och frysar samt ugnar har Det är därför angeläget att haft ett uppenbart inflytande på elförbrukningen. fler apparater förses med deklarationer. Som en följd av detta bör ytterligare ekonomiska resurser avsättas för en utveckling provningsmetoderna.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiqmetsförvaltning 62

7.2 Driftel i lokalbyggnader och flerbostadshus

Driftel till verksamheter i lokalbyggnader har ökat stadigt sedan mitten av 1970-talet. Under de allra senaste aren har ökningstakten tilltagit. För ar 1986 uppgår driftelen i lokalbyggnader enligt preliminära uppgifter till 13 TWh.

Totalt beräknas driftel i lokalbyggnader ha ökat med 40% från 1981 till 1986. Detta sedan elvärme frânräknats. Dock finns viss anledning tro att det trots allt ingar en mindre del elvärme. Framtida kunskapsuppbyggnad får visa hur det verkligen förhåller sig.

Figur 15: Översiktlig bedömning av driftel i lokalbyggnader 1985-1995. l “Nh zon/vn 20- Fortsatt hög tillväxt

15-

_ 13 TWh

_ Måttlig tillväxt och kraftig hushållning

10- QTWh

5_ År Illlllllllllllll: 1980 -85 -90 -95 Till viss del förklaras den kraftiga ökningen under 1980-talet av att den totala lokalytan ökat (med ca 10%), men främst beror ökningen av att specifika behovet ökat med drygt 25%. Bland de enskilda områden som drivit på ökningen kan nämnas komfortkyla i kontor, hotell, varuhus och sjukhus. Vidare har det skett en ökad användning av frysutrustning i restaurangkök, varuhus, butiker och sjukhus. Dessutom har vi fatt en ökad användning av diverse olika elutrustningar pa hotell som TV, video samt på kontor datorer med kringutrustning, kopiatorer och motorvärmare. Även inom vardomrâdet används alltmer eldriven utrustning.

Fastighetsel, d.v.s. el till pumpar, flåktmotorer, hissar och belysning har ökat mycket måttligt. Den ökning som ägt rum har varit betingad av moderniseringar och ombyggnader där installationer byggts om till i stort sett modern standard.

I manga fall är det svårt att dra gränsen mellan vad som är fastighetsel och vad som är verksamhetsanknuten elanvändning. Vid bedömning av effektiviseringsmöjligheterna bör man istället granska olika delområden av fastighetheternas driftsel.

Bilaga 3 Fastighets- 63 förvaltning

Den största enskilda posten i driftselen är belysning. Belysningsomrâdet rymmer detta beskrivs separat i avsnitt 7.4. goda effektiviseringsmöjligheter,

Användningen av kyl- och frysutrustning har ökat markant.

Detta har dels ägt rum i restauranger, storkök, butiker och varuhus, dels har det blivit med s.k. komfortkyla. inom kontor, varuhus och allt vanligare hotell, sjukhus har vi kunnat notera en ökande användning av el till kylutrustning. Inom detta omrâde finns stora effektiviseringsmöjligheter av själva apparaterna, samt för styrning och användning.

till pumpdrift och fläktmotorer har sannolikt inte förändrats Elanvändningen nämnvärt under senare tid. Möjliga effektiviseringar ligger i att man anpassar motorstorlekar till det verkliga behovet. En vanlig uppfattning är att det förekommer en kraftig överdimensionering. En anpassning till rätt storlek kan göras i samband med ombyggnader och reparationer. Om något sådant skall komma till stand krävs information och utbildning av projektörer, installatörer och förvaltare.

Den del av driftselen som ökat markant är s.k. övrig elanvändning. Dit hör kontorsutrustning som datorer med kringutrustning, kopiatorer, motorvärmare, elvärmda luftridâer vid entréer m.m. Möjligheterna till effektivisering är mycket svara att bedöma inom detta omrâde. En allmänt övergripande trend är att äldre kontorsutrustning ersätts av modern elsnâl utrustning, samtidigt som apparattätheten/kontor ökar kraftigt. Om detta ökad elanvändning för på sikt leder till den s.k. övriga driftselen är med nuvarande mycket bristfälliga kunskapsunderlag omöjligt att bedöma.

Elprisökningar har sannolikt mycket liten styrande inverkan pâ driftelanvändningen. Möjligen har elkostnaderna en betydelse vid användning av belysning och kylfrysutrustning.

7.2.1 Bedömning av möjlig besparing av driftel

Servicesektorns expansion och dess ökande automatisering, med bl.a. datorisering och mer kyl/frysutrustning har medfört en starkt ökad elanvändning. ökningstakten i servicesektorns tillväxt väntas under början av 1990-talet vara lägre än under 1980-talet.

Effektiviseringsmöjligheterna för bl.a. belysning och kyl/frysutrustning betraktas som relativt stora. av äldre kontorsutrustning mot ny eleffektiv medför Utbyte sannolikt att ökningstakten av driftel avtar i de befintliga byggnaderna. Samtidigt som utbytesprocessen pâgar finns en utveckling mot allt större apparattäthet och att allt mindre företag skaffar sig alltmer avancerad elbaserad utrustning.

Då detaljkunskaperna om driftselen är mycket dåliga är det ytterst vanskligt att bedömma utvecklingen till mitten av 1990-talet. Med mycket gynnsamma betingelser av typ kraftfulla effektiviseringsinsatser på belysnings- och kyl/frysomradet samt en avtagande tillväxttakt inom hela sektorn kan det vara möjligt att nivån endast ökar från nuvarande 13 TWh till ca 15 TWh. Med 80-talets tillväxttakt skulle driftselen öka fran nuvarande 13 TWh till 20 TWh âr 1995.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastigwets- 54 förvaltning

7.2.2. Åtgärder som behövs för att effektivisera driftelanvändningen

Användningen av driftel återspeglar utvecklingen i tjänstesektorn både den privata och offentliga sektorn. De framtida förändringarna av tjänstesektorn blir därför av stor betydelse för hur driftelen kommer att förändras.

Vi anser därför att området driftel bör följas ytterst noga. Av bl.a. detta skäl är det av mycket stor betydelse att den offentliga statistiken på detta område förbättras. Statistiska centralbyrån bör skyndsamt utveckla både elleverans-och elanvändningsstatistiken.

De tekniska möjligheterna att effektivisera belysningen bedöms som mycket goda. Där räknar man med att förbättrad belysningsplanering och dagsljusanvändav glödlampor skulle kunna reducera el till belysning med 20ning samt utbyte 40%. Resonemanget om belysning utvecklas närmare i avsnitt 7.4.

Utbildnings-, informations- och demonstrationsverksamhet som tar fram exempel på goda lösningar krävs för att stimulera användarna. Den offentliga sektorn äger och förvaltar en stor mängd lokalbyggnader. För de statligt ägda byggnaderna skulle insatser för effektivare belysning kunna bana väg för kommuner, landsting och komersiella byggnaders eleffektivisering.

7.3 Elvärme

De tekniska möjligheterna att kraftigt minska användningen av el till uppvärmning från nuvarande ca 5 TWh är mycket goda.

Avgörande för omfattningen på hushållningsinsatser och konverteringsåtgärder blir elprisernas utveckling. En annan avgörande faktor är fastighetsägarens kostnader för att genomföra åtgärder.

En tredje viktig faktor är tillgången på tekniska lösningar.

De elvärmda byggnaderna kan i princip delas in efter om det har Vattenburen eller luftburen värmedistribution.

I de elvärmda flerbostadshusen har ca 30% direktel eller luftburen värmedistribution, det är då direktelvärme. Luftburen värme redovisas inte

allra vanligaste

i statistiken. Ovriga ca 70% har någon form av Vattenburen värmedistribution.

De vattenburna systemen förekommer i byggnader där el helt eller delvis står för uppvärmning och varmvattenberedning. Det gemensamma draget är att byggnaden har ett distributionssystem för Vattenburen värme och ett centralt system för tappvarmvattenberedning.

Enligt FoB 85 finns 212.000 lägenheter med någon form av elvärme.

Här följer en beräkning som bygger på dessa uppgifter om antalet lägenheter med olika uppvärmningssätt. Vidare antas att genomsnittslägenheten har 66 m uppvärmd yta samt att den specifika förbrukningen för vattenburna system är

210 kWh/mz år och för direktel är motsvarande siffra 200 kWh/Z år. Den totala

mängden el som åtgår till olika kombinationer beräknas utifrån skattade totala ytor.

sou 1907:53 Bilaga 3

Fastighets- 5 5 förvaltning

om hur stor andel som är el i de system där man har Slutligen görs antaganden kombinationsuppvärmning.

att beräkningen innehåller en del relativt grova antaganden. Det bör poängteras som fastighetsägare med Speciellt osäkra är uppgifterna om i vilken omfattning verkligen utnyttjar el. kombinationsuppvärmning

Tabell av elanvändning för olika uppvärmningssätt i flerbostads- 16: Beräkning hus

Yta Andel el El till Kommentar Uppvärmningssätt

i milj.m2 av uppvärmning uppvärmning köpt energi % own kWh/mz

Vattenburen värme

1.9 50 199 210 kWh/m? 0lja+el 0.8 30 50 210 kWh/mz Olja+el+fastbränsle El+fastbränsle 0.2 50 21 210 kwh/m?

1.3 100 273 210 kwh/m?

Elpanna 0.7 40 59 Värmefaktor 2.5 Värmepump 4.3 30 271 Värmefaktor 25 Värmepump+annat

Direktel

Direktel 4.2 100 850 200 kWh/mz

0.6 80 50 200 kWh/m?

Direktel+annat

1.783 GWh Summa 14 milj. m2

Ovanstående att ca l TWh används i Vattenburen värme samt beräkning antyder l TWh gar till direktel och luftburen värme. att knappt

Motsvarande för lokalbyggnader ger till resultat att ca 1.5 beräkningsförfarande TWh ei används i Vattenburen värme samt att ytterligare ca 1.5 TWh gar till är behäftade med ännu större osäkerhetsmarginaler än direktel. Dessa uppgifter för flerbostadshusen. Osäkerheterna avser dels den totala nivån, uppgifterna mellan vattenburna luftburna system. Dessutom är dels fördelningen respektive om de tekniska betydligt mindre de samlade kunskaperna systemens uppbyggnad för lokalbyggnader än för flerbostadshus.

7.3.1. Vattenburen värme

Den elreduktion som är enklast att åstadkomma återfinns i hus med Vattenburen värme. Den allra enklaste åtgärden kan da vara att använda olja eller fastbränsle under de tider da den rörliga kostnaden pâ el är högre än kostnaden för alternativbränslet. Om sådana åtgärder skall komma att genomföras krävs dels eltaxor som varierar över âret s.k. tidstariffer, dels att fastighetsägaren känner till de olika priserna samt inte minst att det finns tekniska möjligheter olika som gör det möjligt att på ett enkelt sätt, helst automatiskt, byta mellan bränslen. Dessa förusättningar finns sannolikt redan.

en viss investering är att ansluta husen till En annan möjlighet som dock kräver

fjärrvärmenätet.

Bilaga 3 F astigiets- 56 förvaltning

Kostnaderna för en sådan åtgärd varierar beroende på antalet byggnader som skall anslutas samt kommunens policy när det gäller anslutningsavgifter.

Av avgörande betydelse för det kommunala energiverket är om byggnaderna ligger i eller i omedelbar närhet av fjärrvärmeområdet. Härvidlag torde det vara viktigt att kommunerna ser över sina gränser för fjärrvärmeområdena. Kommande elpriser medför med all sannolikhet att det blir kommunalekonomiskt lönsamt att utvidga fjärrvärmens distributionsområde. Ett betydelsefullt incitament för fastighetsägarnas intresse för att ansluta byggnaden till fjärrvärmenätet är kostnaden för fjärrvärme. Det gäller då dels den totala nivån i kr/MWh, dels också fördelningen mellan olika perioder över året. Kommande elprishöjningar ger de kommunala värmeverken en nyckelroll i ansträngningarna att reducera elvärme i flerbostadshus och lokaler med Vattenburen värme.

En viss del av fastigheterna med Vattenburen eller luftburen värme har möjlighet att installera värmepumpar som klarar av uppvärmningen större delen av året. Avgörande för en sådan utveckling är i första hand oljeprisets utveckling. Stor betydelse får också elprisets utveckling. En situation med högt oljepris och högt elpris är troligen den gynsammaste jordmånen för att elvärmda fastigheter med kombinationsuppvärmning skall installera någon form av värmepump.

De fastigheter som har enbart elpanna och inte ligger inom räckhåll för fjärrvärme kan komma att hamna i en svår situation. De alternativ som finns att tillgå för värmeproduktion är att låta installera en olje- eller egen värmecentral för fastbränsle. Anslutning till naturgas kan också bli ett alternativ. l vissa lägen kan det bli nödvändigt att installera en värmepump som då får ta hela värmelasten.

Viktigt i alla lägen blir att genomföra de energihushållningsåtgärder som är lönsamma. Detta är av största betydelse för de byggnader som enbart har elpanna. I dessa fall borde man överväga att i samband med ombyggnader kräva en energistandard som är jämförbar med motsvarande nybyggnad.

Under 1990-talet behöver en stor del av lokalbyggnaderna och flerbostadshusen underhållas och byggas om. Inför den situationen är det väsentligt att uppmärksamma energihushållningsmöjligheterna.

I de förslag till nya byggnormer som är under utarbetande presenteras en energibalansmodell som grundas på ett system där man kan optimera hela byggnadens klimatskärm och installationssystem genom att välja olika nivåer för olika byggnadsdelar. Detta system borde kunna tillämpas även vid ombyggnad av befintliga byggnader. Man borde överväga vilka möjliga vägar som finns för att en skärpning av kraven på energihushållning vid ombyggnad av lokaler och flerbostadshus skulle kunna genomföras.

7.3.2. Direktel m.m.

Den allra vanligaste luftburna värmen är den där rumsluften värms direkt via elradiatorer, s.k. direktel.

Relativt vanligt är också systern där den inkommande ventilationsluften värms av elvärmda förvärmningsbatterier. I de fall där övrig uppvärmning sker med direktel kommer statistiken att redovisa rätt mängd elvärme. Det förekommer dock att övrig uppvärmning sker med något vattenburet system. l dessa fall är det ytterst tveksamt om fastighetsägarna redovisar förvärmningen av tilluften som elvärme.

Bilaga 3 Fastighets- 67 förvaltning

Effektiviseringsmöjligheterna för direktelvärmda byggnader bestar dels av husdels av konverteringsatgärder eller en kombination av dessa hallningsâtgärder, bada.

Hushällningsâtgärderna är av typen tilläggsisolering, fönsterbyte, reglerutrustning och installation Till den här typen av atgärder kan räknas av värmeâtervinning. i 5 värmepumpar. i som är aktuella är fjärrvärme, fastbränsle och i vissa De konverteringsâtgärder fall olja eller gas.

Omfattningen pä hushallnings- resp. konverteringsatgärderna avgörs av prisutvecklingen på el, olja, fasta bränslen, kol och till viss del av gas. Det är skillnaderna mellan elpriset och alternativbränslet som utgör den naturliga drivkraften för fastighetsägarna.

Redan idag finns atgärder som är lönsamma att genomföra. Exempel pa sådana åtgärder är tilläggsisolering av vindar och tätning av fönster. Den gångna perioden av energihushällningsinsatser har sannolikt till mindre del genomförts i direkte!värmda hus. Det blir därför av stor vikt att snabbt uppmärksamma de elvärmda husen.

Man kan anta att en stor del av flerbostadshusen med direktverkande el är belägna i områden där fjärrvärme finns inom räckhåll. En möjlighet vore att lägenheterna förses med ett vattenburet värmedistributionssystem, och att en abonnentcentral för fjärrvärme byggs. Kostnaderna för en sådan ombyggnad har beräknats enligt följande:

E_ aJl_l

Flerbostadshus i sluten kvartersbebyggelse, med direktelvärme och tappvarmvattenberedning i varje lägenhet.

15 lägenheter ä 9D m2, byggda före 1930.

Totalt finns ca 20.000 sådana lägenheter.

:låsas

Rördragning i lägenheter l8.00U:-/lgh 270.000:- Rördragning i källare 4.070:-/lgh 61.000:-

Yêymtatter:

Tillkommer 150.000 kr. för abonnentcentral för fjärrvärme, l0.0U0:-/lgh Total installationskostnad inkl. abonnentcentral för fjärrvärme 43.5U0:›/lgh 53.11.”. Friliggande lamellhus, med direktelvärme och central tappvarmvattenproduktion

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiqwets- 68 förvaltning

20 lägenheter å 60_ m2 lägenhetsyta, byggda 1960-1985. Totalt finns ca 42.000 sådana lägenheter.

Mama

Rördragning i lägenheter l0.700:-/lgh 214.000:- Rördragning i källare 3.450:-/lgh 69.000

yarnzattsn_

Rördragning i källare 600:-/lgh 12.000:-

Totalt 295.000:-

lnstallationskostnad per lägenhet 14.750:-

Tillkommer 150.000 för abonnentcentral, kostnad per lgh 7.500:-

Total installationskostnad inkl. abonnentcentral för fjärrvärme 22.250:-/lgh

Det bör noteras att ovanstående räkneexempel kraftigt påverkas av kostnaden för abonnentcentralen.

Beräkningen visar att kostnaderna för att förse direktelvärmda lägenheter Vattenburen värme uppgår till 30.000-35.000 kronor per lägenhet i ett äldre innerstadshus utan central varmvattenberedning. Motsvarande kostnad för att förse ett yngre direktelvärmt lamellhus, 1960-1970, med Vattenburen värme är 15.000-20.000 kronor Till detta kommer kostnader för till exempel en abonnentcentral för per lägenhet. För mindre flerbostadshus kan den kostnaden uppskattas till ca 10.000 fjärrvärme. kr/lägenhet.

Med dagens prissituation med fjärrvärrnepriser på 2540 öre/kWh och elpriser på 30-35 öre finns ingen anledning för fastighetsägarna att genomföra konverteringar av direktelvärmda flerbostadshus.

En nuvärdesanalys där man summerar utgifter för investering, underhåll och energikostnader under den kommande 15 års perioden visar att direktelvärme blir något billigare än fjärrvärme för fastighetsägaren. I den kalkylen ingår då antaganden om bl.a. el- och fjärrvärmeprisernas utveckling. Slutresultatet förändras inte nämnvärt om investeringen i ett vattenburet system förskjuts fem år framåt i tiden. Elpriset har antagits stiga med ca 60% från dagens nivå på 31 öre/kWh. Fjärrvärmepriset antas däremot endast stiga ca 20% från dagens 26 öre/kWh. Dessa antaganden om utvecklingen av energipriserna stämmer rätt överens med den bedömning i avsnitt 6.2.

Delar av de direktelvärmda flerbostadshusen, ca 40.000 lägenheter finns i det bestånd som byggdes i det s.k. miljonprogrammet. Under det senaste året har det statliga bostadsförbättringsprogrammet kommit att alltmer inriktas på detta bostadsbestånd. För närvarande pågår genomgripande ombyggnader i fiera sådana bostadsområden, även i områden med direktverkande el. Kalkyler från sådana projekt har lett till beslut om fortsatt uppvärmning med direktel.

Vi har närmare studerat ett sådant ombyggnadsprojekt. Där bygger man om och finansierar projektet med hjälp av statliga ombyggnadslån med en ränta på 2,6 °/o som startnivå. Man har då kalkylerat med att hela investeringskostnaden som fastighetsägaren får ryms inom det statliga lånetaket. investeringskostnaden för fastighetsägaren uppgår till 16.000 kr/lägenhet. Enligt uppgift ryms dock inte hela i nuvarande pantvärdesschabloner, överkostnaden i det här fallet investeringen beräknas ligga på 30-40 %.

Bilaga 3

Fastighets- 59 förvaltning

Nuvärdesberäkningar med grundantaganden om inflationstakt, realräntekrav, oljeprisutvecklng, kolprisutveckling och elprisutveckling har gjorts. Elprisökningarna uppgår i stort sett motsvarar de till 66% i reala tal för perioden fram till år 2007. Vilket = som gjorts i avsnitt 6.2. antaganden

har givit följande resultat: Beräkningarna

än fortsatt direktel för grundfall och - fjärrvärmealternativet ger högre lönsamhet högprisel. Dock dröjer det till år 2003, 15 år, innan positiva betalningssträmmar med ett vattenburet värmesystem blir uppstår. D.v.s. innan merinvesteringen lönsamt.

med statliga lån till Vi kan konstatera att trots den ytterst gynsamma finansieringen fordras det rationella beslutsfattare med en stark tilltro till hela merinvesteringen kraftiga elprishöjningar för att övergå till ett annat värmedistributionssystem.

skulle merinvesteringen vara l Med ett konverteringsbidrag på ca 3.500 kr per lägenhet återbetald:

år 1996i grundfallet år 1994 i högpriselfallet år 1997 i lågpriselfallet

kW. Detta skulle då Konverteringsbidraget skulle motsvara ca 700 kr per konverterad att motsvarande inte behövde byggas ut. medföra, teoretiskt, elproduktionskapaietet torde 10 gånger Investeringen för ny eleffektutbyggnad ligga på en nivå som är kanske Man brukar för kolkondenskraftverk, exklusive miljöåtgärder. högre. ange ca 7.000 kr/kW

Det statliga bostadslånesystemet har sedan länge en påverkan på fastighetsägarnas sätt att bygga och förvalta flerbostadshus. Det synes därför naturligt att utnyttja inverkan för att åstadkomma en effektiviserad bostadslånesystemets styrande Under utredningsarbetet har det framkommit att en översyn av elanvändning. i huvudsak till en förenkling av bostadslånesystemet föreslås. Den översynen syftar i den riktningen är sannolikt välkomnad av många lånehanteringen. En förändring Trots detta kvarstår det faktum att en förändring av fastighetsägare. är önskvärd. En sådan förändring skulle kunna inriktas mot att bostadslånesystemet till Vattenburen värme och åtgärder för övergång från direktel i elvärmda flerbostadshus görs belåningsbara. energihushållningsåtgärder

avse bl.a. åtgärder som i Bostadslån för ombyggnad får enligt ombyggnadsförordningen av husets tekniska eller eller i anslutning till hus som medför en väsentlig förbättring

funktionella kvalitet.

av bostadslånens där utbyte av direktel mot En förändring ombyggnadsförordning FÖRBÄTTRING skulle underlätta en Vattenburen värme sägs vara en VÄSENTLIG reduktion av direktelvärme. En sådan ändring skulle göra det möjligt att få en mycket för de direktelvärmda flerbostadshusen. fördelaktig belåning

Möjligheten av en sadan översyn borde övervägas.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastighetsförvaltning

7.3.5 Krav på tillkommande bebyggelse

För tillkommande bebyggelse finns krav på att de skall medge god energihushållning. l bostäder och arbetslokaler skall uppvärmningssystemet i skälig utsträckning utformas så att skilda energislag som är lämpliga från allmän energisynpunkt kan användas utan omfattande ändringar. Småhus som är avsedda att värmas upp med el skall i skälig utsträckning utföras så att byte till annat energislag underlättas (3 kap. 3 § PBL). Det finns dock inga restriktioner att använda el till uppvärmning mer än att småhus får uppvärmas med direktverkande el endast om det finns särskilda skäl (3 kap. 3 § PBL). De särskilda skälen anges i de s.k. ELAK-kraven. Motsvarande krav finns inte för lokaler och flerbostadshus. I det förslag till verkställighets- och andra föreskrifter till PBL:s krav pa nya byggnader - nya byggnadsbestämmelser - som utarbetats av statens planverk föreslås att ELAK-normens energianvändningsnivå skall gälla i för i princip all tillkommande bebyggelse.

Vid ombyggnad gäller att huset skall tillföras samma egenskaper i fråga om energihushållning som nybyggda hus i den utsträckning detta skäligen kan fordras med hänsyn till den förlängning av husets brukstid som ombyggnaden medför (3 kap. 10 §, 3 § PBF).

Statens planverk har i uppdrag att utarbeta förslag till ombyggnadsbestämmelser med verkställighets- och andra föreskrifter till Plan- och Bygglagens och PBF:s krav vid ombyggnad. Tillbyggnader, som kräver bygglov, skall uppfylla samma krav som nybyggnader Andra och ändringar skall uppfylla kraven tillbyggnader i skälig utsträckning (3 kap. 10 § PBL). Kraven är enl PBL de samma (i princip) som vid nybyggnad.

7.3.4 Bedömning av möjlig besparing av elvärme

I befintliga bostadshus har den under 1980-talet blivit vanligt att man kompletterat sitt vattenburna värmesystem med elpanna eller värmepump. Starkt pådrivande i den utvecklingen har, till för ett par ar sedan, varit de höga oljepriserna och de laga elpriserna. Dessutom har under hela 1980-talet en viss del av de nybyggda flerbostadshusen försetts med elvärme.

i lokalbyggnaderna har sannolikt andelen elvärme ökat något, den utvecklingen har dock varit mycket svår att belägga.

Expansionen av servicesektorn har lett till nya lokalbyggnader. Nya lokalbyggnader med lagt uppvärmningsbehov. El till uppvärmning har blivit alltmer konkurrenskraftigt. Den utvecklingen i nya hus blir sannolikt bestående.

I befintliga hus finns goda tekniska möjligheter att effektivisera och ersätta el för uppvärmning. l tillkommande bebyggelse kommer dock el till uppvärmning att användas även fortsättningsvis. Kommande elprishöjningar och eventuella tillskapade ekonomiska incitament avgör när åtgärder börjar vidtas för effektiviseringar och elersättning. Med antagandet att direktelvärme blir mindre attraktivt med ökande elpriser och att fastighetsägarna övergår till fjärrvärme, energihushållar och konverterar till vattenburna system kan det vara möjligt att nuvarande 5 TWh för eluppvärmning minskas till 3,5 TWh. Av detta kan då 1 TWh vara ersättning av el med andra bränslen och 0,5 TWh vara hushållning.

Detta förutsätter dock kraftiga ekonomiska stimulanser till fastighetsägarna. Om sådana stimulanser uteblir finns tendenser till att eluppvärmningen kan vara 6 TWh år 1995.

SQJ 1987:68 Bilaga 3

Fastighets- 71 förvaltning

7.3.5 Åtgärder som behövs för att effektivisera elvärmen

Vart ovan visar att det sannolikt behövs någon form av kontantbidrag för att exempel skulle intressera sig för att installera Vattenburen värme i direktelfastighetsägarna värmda flerbostadshus.

har av erfarenhet visat sig stimulera till att snabbt fä igang en verksam- Kontantbidrag 3 het.

En annan önskvärd är att kostnaderna för att installera vattenburna eller utveckling andra alternativa värmedistributionssystem pressas. Det behövs en teknikutveckling, samt en marknad där dessa nya produkter kan fa avsättning.

Vi har tidigare konstaterat att det finns goda möjligheter att göra s.k. enkla energihus- Redan nu finns lönsamma åtgärder. Med stigande elpriser kommer hallningsåtgärder. alltfler enkla åtgärder att bli_ intressanta för fastighetsägarna. Om dessa hushallningsskall komma att utnyttjas fullt ut krävs riktade informationsinsatser till möjligheter fastighetsägarna.

Det har under utredningen diskuterats förslag om att elverk kan komma att fungera som energitjänstföretag. Expertgruppen förutsätter i sådana fall att ekonomiska stimuav elvärme kan komma frân dessa energitjänstföretag. En lanser till effektivisering förutsätter att det etableras ett gott samarbetsklimat mellan sådan utveckling energileverantören och elanvändaren. Där leverantören till fullo utnyttjar elanvändarnas och förvaltarnas kunskaper om byggnaderna och vilka möjliga besparingar som kan göras.

Den verksammaste strategin under de första aren på 1990-talet torde vara att göra fastighetsägare av elvärmda byggnader uppmärksamma pä att det redan nu finns vissa lönsamma hushällningsätgärder att genomföra.

7.4 Belysning

för belysningsändamâl i lokalbyggnader och flerbostadshus beräknas Elanvändningen vara ca 5 TWh, varav l TWh i flerbostadshus.

7.4.1. |_äget idag

i den byggda miljön röner större intresse än någonsin tidigare. Alltmer Belysningen pátalas betydelsen av belysningens kvalitetsegenskaper för såväl synarbete som miljö. Efterfrågan på utbildning är stor framför allt från olika grupper i arbetsmiljöns skyddsarbete.

Den allmänna är hög i Sverige/Skandinavien i jämförelse med

belysningsstandarden sâväl USA som Europa. Dock är det fortfarande vanligare med mycket ljus än bra ljus. sker vanligen schablonmässigt med belysningsstyrkan som främsta utgångs- Planeringen punkt, även om krav pa avbländning och färgkvalitet också alltmera beaktas. Den jämnt fördelade är fortfarande det vanliga, trots att dess nackdelar för allmänbelysningen och energiätgâng har pâtalats sedan sjuttiotalets mitt. Främsta skälet till synmiljö detta torde vara de beräkningsmetoder som tillämpas för att omsätta programmerade luxtal till belysningsanläggningar. Med fickdatorers hjälp gär denna typ av beräkningar snabbt, och ger underlag för anläggningens utformning i detalj. Detta arbetssätt har föga med belysningsplanering att skaffa. Men det lärs fortfarande ut på symnasiernas eltekniska linjer, och tillhandahâlles som planeringsservice från de stora armaturproducerande företagen i landet.

Bilaga 3 sou 1987:68 F astiçmts- 72 f örvaltning

Det ger anläggningar som ger såväl höga ârskostnader som onödigt hög elförbrukning och därtill kvaliteter. Här finns en avsevärd besparingspotential. En ombristfälliga sorgsfull belysningsplanering kan minska eluttaget samtidigt som belysningskvaliteterna för såväl synförhällanden som miljö kan förbättras.

7.4.2. Forskningsfronten

inom belysningstekniken öppnar ytterligare möjligheter att nä en Forskningsfronten med lag elanvändning. Tekniken för dagsljus och elljus är alltgod belysningsstandard sedan mitten av 1970-talet i en stark utveckling som alltjämt fortsätter. Fönsterglasets energiegenskaper förbättras pa olika sätt. Fönsterkonstruktioner och system för stora överglasningar liksom solavskärmningssystem utvecklas kontinuerligt. Pa elsidan kommer utvecklas elsnala ljuskällor och armaturer. vidare utvecklas för närvarande snabbt tekniken för styr- och reglersystem, där enkla datorer har en given tillämpning.

7.4.3. Besparingspotential - glödlampor

Den första konstruerades av Edison 1882. Den gav ett ljusutbyte av ca 3 glödlampan lumen per Watt tillförd el-energi. I dag är motsvarande värde för en vanlig glödlampa fyra gånger bättre d.v.s. ca 12 lumen per W.

De nya lysrörslamporna, som sedan nagra år finns pa marknaden, är ännu effektivare och ger ca 60 lumen per W. Dessutom har lysrörslamporna en betydligt längre livslängd än glödlamporna; 6.000 timmar mot 1.000 timmar.

Nackdelen är att priset för en lysrörslampa ligger pa ca 150 kr. vilket skall jämföras Priserna har varit stabila i nominella med ca 5 kr. för en glödlampa. på lysrörslamporna från grossister förväntar man sig att den utvecklingen även forttal. Enligt uppgifter Det synes som man sätter priserna efter TV-principen, d.v.s. det kända sättningsvis. faktum att priset för en teve ligger pa 4.000 kr. år efter är.

Globformade kan ersätta de flesta glödlampor i befintliga armaturer. I lysrörslampor praktiken kommer emellertid inte lampor med sma effekter och speciallampor av typen klot- och kronlampor att bytas ut. För närvarande finns det inte heller realistiska alternativ till glödlampor i befintliga armaturer om effekten är 100 W eller större.

Återstår alltsa att ersätta glödlampor med effekterna 40, 60 och 75 W med lysrörslampor. Ett sådant byte torde vara tekniskt möjligt i ungefär 75% av i dag existerande armaturer. Dessa tre glödlampstyper säljs årligen i ca 36.000.000 ex. Antag att medeleffekten på dessa lampor är nagot större än medeleffekten pa samtliga lampor eller 50 W.

Enligt de antaganden om brinntider m.m. som gjordes tidigare fas da att den totala elanvändningen för utbytbara glödlampor uppgår till 1.35 TWh.

mot nya lysrörslampor med avsevärt och Om dessa utbytbara byttes längre livslängd lägre effektbehov fas ett energibehov av 0.27 TWh.

Den teoretiska vid byte av alla glödlampor till lysrörslampor borde alltsa potentialen att detta då gäller glödlampsbelysning för alla vara ca 1.1 TWh per âr. Observera sektorer.

Bilaga 3 Fastighets- 73 förvaltning

är emellertid inte lätt att komma åt så länge en lysrörslampa är 30 Denna potential Den på rationella baserade att byta så dyr som en glödlampa. grunder vilja

gånger orde stärkas dels om lysrörslamporna blev billigare dels om elpriset ökar_

För hushåll som inte behöver räkna med någon kostnad för själva bytet av ljuskällan för rationellt fattade beslut. kan följande kostnadssammanställning tjäna som vägledning För att kostnaderna skall bli jämförbara måste glödlampans kostnader multipliceras med 6 eftersom lysrörslampans livslängd är 6 gånger så lång som glödlampans.

Effekt Elpris Kostnad Dzo x 6 Lampans Livslängd pris W i tim. kr/kwh under för glödl. livslängd

5 kr 60 1.000 0.35 5+2l:26 kr 156 kr Glödlampa

150 kr 13 6.000 0.35 l50+27=177 kr Lysrörslampa

100 kr 13 6.000 0.35 l00+27=l27 kr Lysrörslampa 5 kr 60 1.000 0.50 5+30=35 kr 210 kr Glödlampa

150 kr 13 6.000 0.50 l50+39=lB9 kr Lysr örslampa

att totalkostnaden (inköp och drift) för en Av kostnadssammanställningen framgår 60 W glödlampa vid ett elpris av lysrörslamgaa är nagot högre än för en motsvarande 0.35 kr per kWh om lysrörslampan kostar 150 kronor.

Den omvända situationen uppstår om elpriset går upp till 0.5 kr per kWh eller om priset på lysrörslampan går ner till 100 kronor.

För förvaltare som måste räkna med en arbetskostnad för bytet av ljusprofessionella vara ett lönsamt alternativ till Ett källor maste redan i dag lysrörslampor glödlampan. hinder i det här sammanhanget är att förvaltarna måste räkna med viss skadegörelse, d.v.s. att man slår sönder lampor i trappor och källargangar.

7.4.4. Besparingspotential - lysrör

Omkring 1980 introducerades på marknaden s.k. lâgenergilysrör som ger samma ljusutbyte rören vid Ett 18 W lysrör ersätter ett 20 W, 36 W som de tidigare 10% lägre el effekt. ersätter 40 W o.s.v.

Ett beror av hur det används i så motto som att många tändtillfällen lysrörs livslängd minskar livslängden. I normal användning i lokaler kan man räkna med en livslängd av ca 10.000 timmar. Räknar man med att ett lysrör är tänt i 10 timmar per dygn i 200 man en utbytescykel på 5 år. Det skulle betyda att den sparpotential dygn per år fâr som ligger i bytet till lågenergilysrören, som funnits på marknaden i knappt 10 år, redan är utnyttjad.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiqiets- 74 förvaltning

Den sparpotential som återstår ligger i en effektivisering av belysningens planering. En sådan effektivisering av belysningen är med nuvarande elpriser knappast lönsam från energikostnadssynpunkt. Initiativet till effektiviseringen måste troligen tas utifrån arbetsmiljömässiga utgångspunkter. Beräkningar visar att det utan problem går att sänka energiåtgången för belysning. Besparingspotentialen ligger på mellan 30 och för den teoretiska av 40°/o. Antag att en realistisk siffra potentialen ligger på hälften dessa siffror eller 15 till 20%.

Detta antagande resulterar i en teoretisk besparingspotential i all lysrörsanvändning pa mellan 0.9 och 1.2 TWh per år. Eftersom fastighetsägarna har små ekonomiska incitament för att genomföra dessa effektiviseringsåtgärder är potentialen troligen svåråtkomlig utan att särskilda åtgärder sätts in.

7.ä.5. Åtgärder som behövs för att effektivisera belysningen

êejüüiqøsølaøeürq

Utan att minska belysningens kvalitet, finns avsevärda möjligheter att spara el genom en mera omsorgsfull belysningsplanering dels vid projektering av nya byggnader, dels vid ombyggnad av befintliga anläggningar. De flesta anläggningar är planerade efter principen lika belysningsnivå över hela lokalen.

Här behövs insaster som ökar förståelsen för planeringens betydelse för såväl belysningskvalitet som elanvändning. Byggherrar och beställare är härvid tunga målgrupper som har allt att vinna på att öka planeringsinsasten vid såväl nybyggnad som ombyggnad.

LJLbLIdDiDQ

Här behövs utbildningsinsatser för att ge en förankring av vad denna utvidgade syn på vad belysningsplanering innebär i praktiken. Målgrupp för vidareutbildning är alla som behandlar belysningsfrågor i projektering eller kontroll. Hit hör flertalet elkonsulter, installatörer, yrkesinspektörer, skyddsingenjörer m.fl. som i sin tidigare utbildning inhämtat ämnet belysning i en snäv belysningsteknisk bemärkelse. Även många arkitekter och inredningsarkitekter kan räknas till denna grupp. Grundutbildningen vid tekniska skolor bör revideras och utöver en belysningsteknisk del också behandla ljus och seende i vidare bemärkelse och ge praktisk kunskap om armaturens användbarhet.

E*ääâstsasslegâltuâantändrbg

I nya byggnader kan dagsljuset tillvaratas avsevärt bättre än vad som varit vanligt de senaste trettio åren.

Även i befintliga lokaler kan dagsljusutnyttjandet på många håll förbättras.

Här behövs utvecklingsarbete avseende fönser- och avskärmningsteknik, vidareutbildning för byggnadsprojektörer samt information till byggherrar och beställare om bättre dagsljusanvändning i byggnader. Utvecklingsarbetet torde med fördel bedrivas inom ramen av ny eller ombyggnadsprojektering, på liknande sätt som på olika håll i USA där nya fönsterprinciper utvecklats i arbetet med en rad energisnåla byggnader.

sou 1987:68 3 Bilaga Fastighetsförvaltning

âtxeüâem:aslsniksøsuülüämenins

Det är inte ovanligt med belysning som lyser utan att det egentligen behövs. Elljuset anses så billigt att det inte lönar sig att släcka, än mindre ger det anledning till särskild En samordning styrutrustning. med dagsljuset skulle inte bara ge lägre elförbrukning, utan också förbättrade synförhållanden i alla de fall där de i onödan tända lamporna ger upphov t.ex. till synförsvärande blänk och bländningseffekter.

Här behövs en utveckling av styrsystem för såväl befinliga som nya belysningsanläggningar, och en utbildning om deras tillämpning i belysningsplaneringen vid samordning mellan dagljus och elljus.

armaturer. för kqmpêktlxäilr

Kompaktlysrören ger med sina relativt små mått en rad nya tillämpningsområden för lysrörsbelysning, vid sidan av att de i stor utsträckning på sikt kan ersätta dagens standardrör. Kompaktlysrören ger med sina speciella också bestämda egenskaper utgångspunkter för armaturens ljusbehandling. Endast undantagsvis ger de tillfredsställande resultat i armaturer utformade för andra ljuskällor. Armaturutveckling för olika typer av kompaktlysrör sker f.n. inom industrin.

Här behövs insaster för att även utanför produktionen initiera som utvecklingsarbeten, mera obundet kan pröva och tillvarata de nya ljuskällornas egenskaper i armaturkonstruktioner för såväl allmänna som speciella ändamål.

I illärapninwsiudies :ö: fDiDLTf-Elfjsfll/ släâhgvst_

Ett teoretiskt studium av minibehovet av el för belysningsändamål torde stanna vid en högre effektbedömning än studier direkt i praktiken. Ett sådant studium skulle även kunna ge direkta förbilder för tillämpning i praktiken.

Här behövs tillämpningsstudier av elbehovet för belysning i olika typer av vanligt förekommande lokaler. Arbetet utföres i befintliga lokaler eller fullskalemodeller.

E1§Pf_i19§3§l1!'i_°â

Vid förbättringar och ombyggnader av befintliga lokaler föreligger ett stort behov av praktisk hjälp att lösa belysningsproblem i en rad situationer där belysningskonsulter sällan in. Den planeringsservice kopplas som lämnas av producenterna torde sällan medge en lämplig avvägning av belysningsbehov mot elanvändning.

Här behövs en alternativ planeringsservice som medger en mera specifik planeringshjälp i syfte att nå goda och elekonomiska lösningar.

Upphanqllng EIYJJPIX-“LUÃDQ

Den offentliga sektorn kan genom en medveten teknikupphandling bidra till att nya belysningssystem utvecklas. Vidare borde det vara möjligt att staten, kommuner och landsting genom en medveten satsning på utbyte av glödlampor mot lysrörslampor kunde pressa priserna.

7.5 Kollektiv mätning av hushâllsel

Elverksföreningen uppskattar i en diskussionspromemoria att det finns 260.000 lägenheter med kollektivmätning av hushållsel.

Bilaga 3

Fastiçiets- 76 förvaltning

och eldistributörshâll uppmärksammat att använd- Man har från bade hyresgästhåll av hushâllsel är märkbart högre vid kollektivmätning jämfört med individuell ningen mätning. att en total övegang till individuell mätning skulle ge Elverksföreningen uppskattar Kostnaden för att installera mätare för varje 12.5 GWh/ar i reducerad elanvädning. 900-2700 Normal för elmätare lägenhet beräknas till kr per lägenhet. avskrivningstid är 30 är.

Merkostnaden till individuell av hushâllsel skulle hamna i kostnadsför övergång mätning och âr. Övergång från kollektiv till individuell mätning intervallet 30-90 kr per lägenhet av hushällsel bör göras i samband med att flerbostadshus byggs om eller genomgår omfattande underhållsinsatser.

7.6 Värmepumpar

varav ca 100.000 Vid utgången av 1986 fanns drygt 120.000 värmepumpar installerade, i småhus.

i flerbostadshus och blockcentraler har inte nått den nivá Installation av värmepumpar som man frân branschall haft anledning att tro.

För mindre flerbostadshus, lokaler och blockcentraler ökade försäljningen måttligt till

och med 1985 men har därefter minskat kraftigt.

l statens om värmepumpar 1987:R3 redovisas slutsatser från en energiverks rapport hinder indentistudie av vad som hindrat denna del av värmepumpsmarknaden. Följande fierades:

- I ca 60-70 % av värmecentralerna inom flerbostadssektorn är det tekniskt att installera värmepump. Det kan dock finnas tekniska och praktiska rimligt hinder som kan lösas men ökar kostnaden t ex utrymmesbrist, tillgang till värmekälla, temperaturniväer pa fram- och returledning samt otillräcklig elkapacitet. Dessutom kan systemlösningar vara komplicerade och ofullkomliga.

- och utbildning är ibland bristfällig hos driftpersonal, beställare, Kunskaper installatörer och projektörer.

- att jämföra anbud med vitt skilda lösningar och utföranden samtidigt Svårigheter som grantiformen varierar.

- ekonomiska och förändringar i lanesystemet Brist på opartiska uppföljningar att generellt avgöra värmepumpars lönsamhet. Höga förstaârsgör det svart kostnader samtidigt som överskott ofta krävs redan första aret. p g a räntor Osäkerhet om framtida el-och Kalkylerna grundas pa kända prisförändringar. oljepris påverkar därför bara marginellt.

- Konkurrens fran andra energislag, främst fjärrvärme och forsatt oljeeldning.

- Restriktioner, främst förbud mot värmepumpar inom vissa fjärrvärmeomraden.

Det som hindrat installation av värmepumpar i flerbostadshus och en ytterligare lokaler vara tekniska komplikationer, bristande kunskaper hos användarna tycks samt ekonomisk konkurrens frân andra uppvärmningssätt.

Bnaga 3 Fastighets- 77 förvaltning

utförd av Scandiaconsult har en Enligt en undersökning från byggforskningsrådet stor del av värmepumparna i flerbostadshus installerats i de allra minsta mycket husen, 3-5 lägenheter. Man har i undersökningen följt upp ca 600 värmepumpar under perioden 1983-1985. Hälften av som installerats med statliga energilån värmepumparna använder uteluft som värmekälla, näst vanligast är bergvärme därefter kommer ytjordvärme- och frånluftsvärmepumpar.

en uppföljning av effektiviteten HSB har med stöd av Byggforskningsrådet gjort av inom HSB installerade värmepumpar. Resultaten av undersökningen visar att att genom olika atgärder hos flera l det finns goda möjigheter höja effektiviteten av de undersökta anläggningarna. Orsaker till att energiutbytet inte motsvarar “ det förväntade är i de flesta fall brister i systemlösningar och dimensionering. Generellt gäller för de studerade anläggningarna att dokumentation form av drift- och underhållsinstruktioner och introduktion av driftpersonalen innehåller stora brister. Detta minskar möjligheterna att uppnå optimalt utnyttjande av den gjorda investeringen. Utredningen konstaterade flera fall där det var möjligt att höja effektiviteten med 100%. Många av de undersökta värmepumparna skulle det med tilläggsinvesteringar och utbildning av driftspersonalen vara möjligt att väsentligt höja nivån på energiutbytet.

för redan Uppföljningar som gjorts av bl.a. SABO har visat på liknande problem installerade värmepumpar. Man har då kunnat konstatera brister i utförandet vid installationer samt brister i drift och skötsel av dimensionering, anläggningen.

Dessa förhållanden antyder att det finns vissa effektiviseringsmöjligheter för att effektivisera elanvädningen bör befintliga värmepumpar. Ansträngningarna och studera Detta kan ske dels genom uppmärksamma befintliga värmepumpar. att man förbättrar kunskaperna hos driftspersonalen, dels genom forskningsinriktade studier.

7.7 Demonstrationsverksamhet och energihushållning

Samtidigt som man som följd av oljekrisen 1974 drog igång massiva informationskampanjer riktade till den stora allmänheten påbörjades av demonstrationsprojekt. Redan hösten 1975 kunde den första planeringen utåtriktade prototyp-och demonstrationsverksamheten komma energiinriktade igång. Att man kunde komma så snabbt till skott berodde bl.a. på att den tekniken för vissa enskilda energihushållningsåtgärder av driftgrundläggande och underhållskaraktär var känd men inte allmänt tillämpad. Att en demonstrationsverksamhet skulle bedrivas både för att få och kunna sprida erfarenheter och kunskaper betraktades nog mer eller mindre som en självklarhet. Hur denna EPD-verksamhet (energiinriktad prototyps-och demonstrationsverksamhet) bedrevs både de första året och de efterföljande nio finns beskrivet i:

o EPD-verksamheten, Steg för steg 75-83, Glzl9B3, BFR.

o från BFR, BOS och planverket 78-84, Rapport R Energisparinformation l36:l984, BFR.

Parallellt med att den mer lättfotade EPD-verksamheten startade började man arbeta med planer för en mer forsknings- och inom bl.a. byggforskningen utvecklingsinriktad demonstrationsverksamhet med ett stort inslag av Förslaget till riktlinjer för information och experimentbyggande. demonstration som skrevs 1979 är fortfarande läsvärt inom EXoD-programmet och kan till vissa delar tillämpas även på eleffektiviseringsområdet.

Bilaga 3 Fastighets- 73 förvaltning

I slutet av sjuttiotalet kunde BFR starta en rad projekt med olika inriktning. Många av projekten inriktades på hur energihushållning skulle kunna ske i nyproduktionen men man drog också igång projekt med inriktning på hushållning i befintliga bostäder och lokaler. Av speciellt intresse när man diskuterar eleffektivisering är den verksamhet som går under namnet energisparkvarter och som bedrivits på sju orter i samarbete med sju olika flerbostadshusförvaltningar.

Verksamheten som innehåller såväl mer eller mindre misslyckade som mycket lyckade projekt finns avrapporterad i bl.a. följande skrifter:

Energisparkvarter i Umeå, R32:l987, BFR

0000 Energisparkvarter i Göteborg, R36:l9B7, BFR Energisparkvarter i Uppsala, R??:l987, BFR

Ett projekt med viss släktskap till energisparkvarteren är projektet Resurssnåla lokaler. l samarbete med stora fastighetsägande och förvaltande försäkringsbolag genomfördes under mitten av åttiotalet tekniska åtgärdspaket i stora kontorshus i bl.a. Linköping, Göteborg och Malmö. Projektet finns rapporterat i:

o Energisparpotentialen i lokaler, R27:l987, BFR.

Ett projekt med klara drag av demonstrationsprojekt som sällan omnämns i de här sammanhangen är Byggnadsstyrelsens utvecklingsarbete kring belysning i kontorsrum. I samband med att man planerade kontorshus för utlokaliseringen av vissa statliga verksamheter i början av sjuttiotalet provades armaturer och ljuskällor i fullt möblerade provrum. Ett viktigt mål var att få ner den installerade eleffekten bl.a. för att undvika behovet av kyla i klimatanläggningarna. Resultaten fick stor betydelse för hur man sedan korn att projektera och bygga kontorshus bade med avseende på ventilation och belysning. Det nya sättet att belysa kontorsrum var energieffektivt och gav samtidigt en förbättrad belysning.

inom statens energiverks ansvarsområde har också bedrivits en mycket omfattande prototyp- och demonstrationsverksamhet med inriktning på i första hand effektivare energiproduktion och oljeersättning. Projekten finns mycket bra beskrivna i verkets PoD-rapporter. Erfarenheter från den här verksamheten borde vara av stort intresse när man planerar demonstrationsprojekt med inriktning på övergång från elvärme till någon annan värmekälla. Även Vattenfall har under de gångna åren haft sitt solvärrneprojekt som har varit av demonstrationskaraktär. Man är också inom Vattenfalls Uppdrag 2000 i startgroparna för eleffektiviseringsprojekt i såväl bostäder och lokaler som i industrin. Det finns med andra ord en bra kunskapbas att stå på när det gäller att planera och genomföra demonstrationsprojekt.

7.7.1 Vad ska demonstreras?

Gemensamt för många av demonstrationsprojekten har varit att man studerat och demonstrerat hur åtgärdspaket för energisnåla byggnader bör genomföras. Gemensamt har också varit att tyngdpunkten i åtgärdspaketen har legat på hushållning av den direkta uppvärmningsenergin. Elenergin har huvudsakligen uppmärksammats i samband med installation av värmepumpar. Dessa demonstrationsprojekt genomfördes under en tid då man allmänt ansåg det rätt och riktigt att konvertera från olja till el. Det finns dock en viktig lärdom att dra från detta när diskussionen idag rör sig kring eleffektiviseringsfrå r. Det gäller att förena kraven och önskemålen om eleffektivisering med de tidigare kraven och önskemålen om energieffektivisering.

Bnaga 3 Fastighets- 79 förvaltning

I underlagsmaterialet till utredningen finns redovisat hur elanvändningen ser ut i tio olika typhus. (se bilaga) Den grundläggande idéen för en demonstrationsverksamhet inriktad pa eleffektivisering måste enligt vår uppfattning vara att pröva denna tekniska besparingspotential i dessa typhus med hänsyn tagen till bl.a:

0 ekonomi 0 inomhusklimat

i 0 energihushållning

i 0 verksamhetskrav

o arbetsmiljökrav

Vi tror också att det är riktigt att som i energisparkvartersprojekten se till att man genomför projekt i olika delar i landet både för att fånga in skillnader i klimatet och för att underlätta informationsspridningen.

Med utgångspunkt från ovanstående och de redovisade typhusen föreslar vi att följande typ av projekt genomförs:

Det el- och energieffektiva kontorshuset Den el- och energieffektiva daghemmet

00000 Den el- och energisnåla livsmedelshallen Det el- och energieffektiva bostadshuset 0.s.v.

En annan grupp av demonstrationsprojekt bör inriktas pa att hitta alternativ till såväl direktverkande som luft- och Vattenburen elvärme i bostäder som lokaler. I detta arbete bör erfarenheterna från tidigar demonstrationsverksaunhet som t.ex. statens energiverks PoD-verksamhet och Vattenfalls solvärmeprojekt komma väl till nytta. För att pröva möjligheterna till ett kommunalt agerande inom eleffektiviseringsomradet bör även projekt med inriktning pa kommunal el- och energiplanering genomföras. Speciellt viktigt blir det här att hitta formerna för samarbete mellan fastighetskontor, byggnadsnämnd och el-och/eller energiverk.

Enligt var uppfattning maste man ha en vid tolkning av vad för typ av projekt som kan inrymmas i demonstrationsverksamheten. Det är troligt att man i genomförandet av projekt av ovanstående typ kommer att hitta andra intressanta projektidéer väl värda att pröva i anslutning till projekten även om de rent definitionsmässigt kanske ligger lite vid sidan om huvudspåret. En risk i demonstrationsprojekt kan vara att intresset för de renodlade teknikfrågorna tar överhanden hos de ofta teknikorienterade projektmedarbetarna. Resultatet av denna i och för sig lovvärda teknikorientering blir att genomförandefragorna hamnar i bakgrunden. Man kan efteråt visa pa vad som bör göras men man kan inte ge rad om hur man gör det. l demonstrationsprojekt blir det nödvändigt att förena den nödvändiga teknikorienteringen med en lika nödvändig processinriktning. Ett viktigt mal i det sammanhanget blir att identifiera hinder för el- och energieffektivisering.

7.7.2 Hur ska verksamheten organiseras?

I underlagsmaterialet om informations- och utbildningsverksamhet till stöd för effektivare elanvändning har vi pekat på nödvändigheten av att informationsoch utbildningsfrágorna kopplas till demonstrationsverksamheten. Dels bör projekten utnyttjas direkt för både informations- och utbildningsaktiviteter dels bör erfarenheter och kunskaper från projekten utnyttjas som underlag för framtagning av informations- och utbildningsmaterial.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiçietsförvaltning

För att detta verkligen ska kunna ske blir det mycket viktigt att demonstrationsprojekten verkligen planeras med detta som utgångspunkt. Det är därför lämpligt samordna en demonstrationsverksamhet och en informationsatt organisatoriskt och utbildningsverksamhet.

Som framgår av avsnittet energihushållning och demonstrationsverksamhet har manga myndigheter, organisationer och företag tidigare bedrivit demonstrationsverksamhet. För såväl statens energiverk och byggforskningsrâdet som för Vattenfall har det varit naturligt att skaffa sig och sprida kunskap genom demonstrationsprojekt.

Verksamheterna har inte bara tangerat varandra utan också i många fall överlappat varandra. Sâ har t.ex. såväl BFR som statens energiverk och Vattenfall genomfört värmepumpsprojekt av det enkla skälet att det legat inom deras arbetsuppgifter.

Av bl.a. dessa skäl är det svårt att idag hitta en enda myndighet eller organisation som ensam skulle kunna ta på sig ansvaret för ett sa stort demonstrationsprogram som det som vi har skissat här. Till detta kommer det till demonstrationsverksamheten kopplade omfattande informations- och utbildningsprogrammet. Det blir därför naturligt enligt var uppfattning att organisea verksamheten i kommittéform. Här har man också goda erfarenheter att bygga pa fran energihushallningsverksamheten. I ett sådant kommittéarbete bör statens energiverk och byggforskningsrädet fä viktiga roller.

Hos dessa organisationer finns viktig kunskap att tillvarata från den tidigare demonstrationsverksamheten. I ett sådant arbete har också konsumentverket sin givna roll i likhet med det nya bostadsverket. För att genomföra verksamheten bör man då bilda ett kansli efter tidigare modell. Kansliet har sedan att i samarbete med säväl myndigheter som alla berörda organisationer att planera och genomföra verksamheten. I det här sammanhanget vill vi poängtera vikten av att erfarenheter, kunskaper och personkontakter som skapats i det nu pågående utredningsarbetet i elanvändningsdelegationen på ett medvetet sätt tas tillvara. Det skulle kunna vara en garanti för att arbetet kunde starta snabbt efter ett beslut och för att det fortsatta arbetet skulle kunna bedrivas med kontinuitet med bl.a. en mycket viktig tidsvinst som resultat. Oavsett vilken Organisationsform man slutligen väljer kommer arbetet med information, utbildning och demonstration att behöva bedrivas i nära samarbete med de olika organisationer som representerar alla led i en genomförandekedja, fran förvaltare och konsulter till entreprenörer och brukare. För att det samarbetet ska bli meningsfyllt bör man bilda arbetsgrupper kring de olika typerna av demonstrationsprojekt.

l en framtida verksamhet blir en samordning med hushallsgruppens arbete nödvändig. El-och energieffektiviseringen i småhus har på hushâllssidan mycket gemensamt med flerbostadshusen. Det kanske också är så att denna gemensamma nämnare gör att det vore lämpligt att samordna verksamheten helt och hållet.

7.8 Demonstrationsprojekt i statliga byggnader

Staten äger och förvaltar ett betydande fastighetsbestand av kontors- och förvaltningsbyggnader.

Byggnadsstyrelsen som är statens expert beträffande byggande och förvaltning svarar också för utveckling av förvaltningsfragorna.

Bilaga 3 Fastighets- 81 förvaltning

l samband med att man skulle utlokalisera statliga verk i början av 1970-talet n a armaturer och ljuskällor i fullt möblerade rum. Ett viktigt mål i provades det utveck ingsarbetet var att minska den installerade eleffekten bl.a. för att undvika behovet av kylning i kontorsrummen.

Resultatet av den utvecklingen fick senare stor betydelse för hur man rent allmänt i kommuner, landsting och i den privata sektorn projekterar och bygger kontorshus med avseende på belysning och ventilation.

Byggnadsstyrelsen bör med sina erfarenheter av förvaltnings- och utvecklingsarbete kunna medverka i arbetet med en effektiviserad elanvändning.

Genom att i några statliga byggnader genomföra ett försöks- och demonstrationsprojekt med inriktning på elenergi- och effekthushållning kan man på kort tid bygga upp och sprida kunskaper om elhushallning i lokalbyggnader.

Sett ur demonstrationssynpunkt bör man välja ut ett objekt per region. I försöket bör ingå som ett viktigt moment att systematiskt sprida erfarenheterna till kommuner, landsting och privata förvaltare.

Följande områden bör ingå i verksamheten:

- att utveckla och effektivare ljuskällor. Förbelysning; belysningsstyrning slagsvis görs försök pa två nivåer där en nivâ motsvarar ett befintligt kontorshus och en annan nivå en ny byggnad.

- elvärme; studie av alternativa lösningar för att undvika elvärme som kallrasskydd och elvärme för tappvarmvattenberedning - primärt av intresse för en ny byggnad. El för motorvärmare bör också studeras.

- el för kontorsautomation; en studie av verkliga effekt- och energiuttag för olika typer av utrustning som datorer, kopiatorer m.m.

- el för motordrift, ventilation och värme; en analys av alternativa driftsätt, förutsättningar och begränsningar. Förslagsvis görs försök för både befintlig och ny kontorsfastighet.

- efter om interna elnät i nät uppdelade ändamål; analys av konsekvenser kontorshus separerades m.h.t. fastighetsdrift resp. hyresgästanknuten utrustning d.v.s. de förhållanden som råder för fler bostadshus.

- t.ex. taxeinformation, belastningsstyrning av el. ovrigt;

Rapportering och kunskapsspridning av resultaten bör samordnas med den demonstrations-och informationsverksamhet som beskrivits i avsnitt 7.7.

Förutom en försöks- och demonstrationsverksamhet bör staten kunna vara i sitt arbete med att effektivisera belysningen. Enligt en föregångare bedömning från Byggnadsstyrelsen finns goda möjligheter till elhushällning genom en effektiviserad belysning.

De atgärder som bör göras är följande:

- Reduktion av installerad belysningseffekt - effektivare Byte till ljuskällor - Byte till effektivare armaturer - Förbättra skötseln av belysningsanläggningar

Bilaga 3 Fastighets- 82 förvaltning

Härvidlag bör man i första hand verka för att glödlampor ersätts av elsnåla lysröslampor. Om landsting och kommuner stimuleras att genomföra samma sak bör det finnas goda förutsättningar för att den nuvarande höga prisnivån pa lysröslampor kan pressas.

7.9 och information

Utbildning

Utbildning av yrkesverksamma bidrar indirekt till ökad eleffektivisering. Vi har tidigare konstaterat att detaljkunskaperna om elanvändning och möjlig effektivisering är dålig. Det blir därför intressant att diskutera kunskapshöjande insatser.

7.9.1 Då och nu - en jämförelse

När man nu återigen diskuterar statliga insatser för att påverka energianvändningen i Sverige finns det all anledning att se tillbaka på de mer än tio åren av energisparande som tog sin utgångspunkt i det vi numer allmänt kallar oljekrisen 1974.

Hur myndigheterna arbetat med information och utbildning och vilka effekter det arbetet har fått finns beskrivet i bl.a. följande rapporter:

o Energisparinformation från byggforskningsrådet, bostadsstyrelsen och planverket 78-84, BFR-rapport Rl36:l984.

o Information som styrmedel, Statens energiverk.

0 Energihushällningsprogrammets effekter, Statens energiverk 1984:2.

I dessa rapporter ges en bred beskrivning av dt informations- och utbildningsarbete som bedrivits. Det är av stor vikt att man analyserar det som redan gjorts för att kunna ta fasta på positiva erfarenheter samt undvika att upprepa misstagen.

Fortsatt informations- och utbildningsverksamhet måste på ett medvetet sätt behandla byggnadernas hela energianvändning. Den hittills bedrivna verksamheten har i stort sett helt ägnats åt uppvärmningsområdet.

Detta kommer onekligen att leda till att det i framtiden kommer att ställas större krav än idag på både förvaltarnas och driftpersonalens praktiska och teoretiska energihushållning i synnerhet.

7.9.2 Vilka behöver information och utbildning?

Av det vi hittills sagt framgår väl klart att vi ser ett stort behov av information och utbildning om energihushållning i allmänhet och eleffektivisering i synnerhet.

Hösten 1985 beskrevs energiutbildningen i två utredningar:

o Bostadsföretagens personal - en försummad resurs! o Energiutbildning med statligt stöd

Bilaga 3 Fastighets- 83 förvaltning

I de här utredningarna konstaterades att kunskaperna om energihushållning hos speciellt då de breda grupperna av fastighetsskötare och vaktdriftpersonalen, mästare är, i allmänhet inte speciellt höga. l statens energiverks energiutbildningsverksamhet riktad till kommuner som bedrevs fram till våren 87 hade de fastighetsskötare och vaktmästare som deltog i verksamheten i allmänhet ingen tidigare drift och underhåll av installationer. Samma bild fick man utbildning vad gällde några år tidigare i energiverkets stora Jönköpingsprojekt. Bland de 67 tidigare yrken som fastighetsskötarna hade haft var det endast 2 som hade någon koppling till fastighetsskötsel. Någon mer omfattande utbildning på jobbet hade man inte heller fått innan projektet startade.

Här är det viktigt att påpeka att det finns stora skillnader mellan olika kommuner. Det finns många positiva exempel på utbildningssatsningar. Huvudintrycket består dock än hösten 1987.

Situationen inom bostadsorganisationerna är delvis annorlunda. Genom det fleråriga statliga stödet till organisationerna och en hög medvetenhet och goda kunskaper inom organisationerna om energihushållningens betydelse för en god fastighetsekonomi har vissa grupper av fastighetsskötare fått en bra påbyggnadsutbildning. Från SABO uppskattar man att ca 20% av driftpersonalen fått en energihushållningsutbildning. D.v.s. fastighetsskötarna i de företag där medvetenhet har funnits att utbildning behövs. Det innebär att det fortfarande finns stora vita fält på energihushållningskartan. Enligt informella rapporter från bostadsorganisationerna har energiutbildningen av fastighetsskötare också minskat kraftigt i och med att statsbidraget togs bort. När nu eleffektiviseringen ska påbörjas finns det alltså dels ett behov av att fullfölja den energiutbildning som är en nödvändig grund för energihushållning i allmänhet dels bygga på med specifika elhushållningskunskaper.

Att försöka gå direkt på eleffektivisering utan att först passera energihushållning är nog mycket oklokt. Den typen av genvägar tog man tidigt under energisparandets barndom. Det är en av förklaringarna till en del av de fukt och mögelproblem vi ser idag.

7.9.3 Vad bör göras?

Arbetet med informations- och utbildningsaktiviteter måste givetvis starta med en mycket noggrann planeringsfas.

Det är därför svårt att redan nu i detalj beskriva vad som bör göras på både och kort sikt. Det finns dock i vårt tycke några mer eller mindre självklara lång aktiviteter som bör ingå i ett informations- och utbildningsarbete. Bl.a. skulle framtagandet av följande typ av hjälpmedel kunna ingå i ett sådant arbete:

o informationsmaterial om effektivare elanvändning avpassat till olika kategorier av förvaltare

o Informationsmaterial om effektivare elanvändning riktat till olika kategorier av brukare

o Planer för hur informationsmaterialet ska spridas

o Utbildningsmaterial för de olika målgrupper som yrkesmässigt har att hantera byggnader om hur eleffektiviseringen ska kunna åstadkommas. Jmfl Utbildningsmaterial för bostadsförbättring

o Utbildningsplaner för olika målgrupper.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiqwetsal* förvaltning

Det är också rimligt att anta att traditionella kampanjmetoder som använts i energihushållningsarbetet kommer att användas för att väcka uppmärksamhet kring behovet av eleffektivisering och hjälpa till att skapa en efterfrågan för både information och utbildning.

7.9.4 Förslag till organisation

När energisparandet hade tagit fart i slutet av sjuttiotalet fanns ett par starka aktörer på den statliga sidan som också hade ekonomiska resurser för egen och andras del. Energisparkommittén och EPD-kommittén arbetade med informationsoch utbildningskampanjer. SlND gav stöd åt yrkesutbildning av yrkesverksamma liksom BFR stödde en omfattande energihushållningsforskning och planverket. sist men inte minst viktigt, Bostadsdepartementet gav ett stort ekonomiskt stöd till kommunernas energirådgivningar.

När den här typen av stöd avvecklades under mitten av åttiotalet hade statens bade EsKzs och EPD:s initierande och samordnande roll. energiverk övertagit Stödet till utbildning administrerades också av statens energiverk under de senaste åren.

Ansvaret för planering och genomförande av informations- och utbildningsinsatser till stöd för energihushållningsarbetet är idag fördelat på en rad myndigheter och organisationer. För att informations- och utbildningsinsatser till stöd för eleffektivisering på ett effektivt sätt ska kunna nå ut till alla de olika målgrupper som påverkar elanvändningsnivån krävs en langt driven samordning av de berörda myndigheternas och organisationernas arbete. Ett sätt att åstadkomma denna nödvändiga samordning är att organisera arbetet i en kommitté med ett arbetande kansli. För de olika sakområdena skulle sedan kansliet bilda arbetsgrupper.

En sådan organisation skulle också kunna ha ansvar för planeringen av den demonstrationsverksamhet som behövs bl.a. för att fa kunskapsunderlag för informationsoch utbildningsaktiviteter.

I det här arbetet bör statens energiverk och byggforskningsradet ha viktiga roller att spela tillsammans med konsumentverket och det nya bostadsverket.

7.10 Upphandling

En stor del av elanvändningen i lokalbyggnader och flerbostadshus är relativt okänslig för prishöjningar. Det är endast elvärmen som kan sägas vara rejält priskänslig och den svarar för ca 20% av sektorns totala elanvändning.

Frånvaron av priskänslighet leder till att användarna inte bryr sig om att uppmärksamma eleffekt och elförbrukning hos en apparat som skall installeras och användas.

I den situationen krävs att man på något sätt uppmärksammar inköpare, beställare och projektörer på att det faktiskt förekommer skillnader i apparaternas elförbrukning.

I upphandlingssituationer där man har i övrigt likvärdiga apparater att välja bland kan en skillnad i elförbrukning bli det avgörande argumentet.

Bilaga 3 F astiçiets- 3 5 f ñrvaltning

För att kunna ta tillvara den eleffektivisering som ligger i att man väljer el- _ snåla apparater krävs dels att apparaterna förses med relevanta energiuppgifter, dels att man får professionella upphandlare att beakta energifrågorna.

och byggnadsstyrelsen kan man På den offentliga sidan hos kommuner, landsting antingen särskilt betona el- och energifrågorna i de upphandlngsförordningar som finns eller så kan man genom att ge ut exempelsamlngar visa hur man bör beakta elfrågorna vid anbudsprövningar.

med relativt stor elförbrukning kan särskilda krav Vid upphandlng av utrustning på utrustningen beaktas genom att :

- kravspecifikationer anges i upphandlingsunderlaget - framtida driftskostnader m.m. beaktas vid anbudsbedömningen - särskilda modeller för anbudsprövning anges i upphandlingsunderlaget, t.ex. Life-cycle-cost-metoden.

Genom att sammanställa och ge ut exempelsamlingar till kommuner, landsting och statliga upphandlare kan en eleffektivare upphandling främjas. Statens energiverk bör ges i uppdrag att ta fram sådana exempelsamlingar.

Upphandling av hushållsapparater och övriga elapparater görs inom bostadsområdet på ett organiserat sätt vid nybyggnad, ombyggnad reparation och löpande förvaltning.

Vid sidan av denna typ av upphandling sker ett utbyte av hushållsapparater som och tvättmaskiner direkt genom hyresgäster och bostadsrättshavare. spisar, kylskåp kan endast indirekt av förvaltarna och dess Den typen av upphandling påverkas organisationer.

Inom HSB och SABO finns centralt en organiserad upphandlingsverksamhet. Dock kan konstateras att endast en begränsad del av upphandlingen inom dessa organisationer kanaliseras den vägen. Fastighetsägarförbundets och Riksbyggens medlemmar organiserar själva sina upphandlingar ute på lokalplanet.

En bättre prioritering av elanvändningsfrågor vid upphandling av hushållsapparater bör kunna åstadkommas av de professionella upphandlarna inom genom påverkan bör man ge konsumentverket i bostadsorganisationerna. l det sammanhanget uppgift att initiera en informationsverksamhet riktad mot de professionella upphandlarna, exempelvis genom en kontinuerlig skriftlig och till målgruppen anpassad information.

Vidare bör konsumentverket att undersöka och sammanställa erfarenges i uppgift heter från användningen av hushållsapparater.

7.11 Eltaxor

Eltaxor och elpriser räknas allmänt som den mest effektiva påverkansmöjligheten. Vi har tidigare konstaterat att ca 80 % av den totala elanvändningen i lokalbyggnader och flerbostadshus är relativt okänslig för elprishöjningar. Det som då av hushållsel och driftel i lokalbyggnader. Däremot är naturavses är användning ligtvis priskänsligheten för elvärme betydligt större.

Känsligheten eller rättare viljan att förändra sin elanvändning är inte enbart beroende på nivån på elpriset utan den är också beroende av taxans uppbyggnad.

Bilaga 3 Fastiçiets- 35 förvaltning

l rapporten Elanvändning i bostäder och lokalen DSI 1966:2, återges i en bilaga

en analys av eldistributörernas taxestruktur och policy. Följande sägs om eltaxans roll:

Rent allmänt i den ekonomiska debatten förekommer ofta uttalanden om att taxan är ett styrmedel. Det är den också förvissor men tillämpat på den lokala distributionen och med traditionella eltaxor skall nog denna roll inte övervärderas. Naturligtvis styr nivån på taxan valet mellan elvärme och annan uppvärmning vid ett investeringsbeslut. Men hur är det med den styrande egenskapen i övrigt?

För att man skall få en styrande effekt överhuvudtaget måste abonnenten ha möjlighet att förstå taxan och hur den tillämpas. Detta ställer krav på en enkel uppbyggnad av taxan. Komplicerade tariffsystem som kräver aktiv och frekvent medverkan från abonnenterna för att utnyttja fördelarna måste man i grunden ha en skeptisk inställning till. Mer komplicerade tariffer skall kombineras med tekniska installationer (t ex automatisk inkoppling av separata Varmvattenberedare) som ger abonnenten fördelar med taxan.

Sett ur den lokala eldistributörens synpunkt är det primärt taxans nivå som är (eller har varit) intressant för att få in rätt totalintäkt. Dämt kommer önskemålet att se till att rättvisa skapas mellan olika abonnentkategorier.

Först i tredje hand kommer funderingen om hur den lokala taxan styr konsumtionen totalt (liten - stor förbrukning), över dygnet eller över året.

I detta sammanhang är det också värt att notera att ellagen kräver att prissättningen är skälig. Varje elabonnent har möjlighet att överklaga taxesättningen till Statens Prisregleringsnämnd. Vid kommunal eldistribution finns även möjlighet att överklaga med kommunalt besvär.

Slutsatsen av detta är att taxans styrande funktion tidsmässigt på lokal nivå har tidigare varit ett spörsmål med rätt låg dignitet. Idag finns dock ett ökande intresse för säsongs- och tidstariff. Det är vidare så att eltaxesättning ur lokal och kommunal synpunkt har varit ett eftersatt forskningsområde.

De försök som gjorts har mest varit betingade utifrån politiska önskemål om sparvänliga taxor etc.

Ovanstående resonemang pekar på, kan det tyckas, det självklara att taxans nivå och struktur i sig inte har en styrande funktion. Det är först när användarna är välinformerade och har fulla kunskaper om taxans möjligheter som eventuella styrsignaler får effekt. Bland de professionella förvaltarna saknas i många fall sådana kunskaper.

Skälen till detta förhållande är naturligtvis flera. Ett av de viktigaste skälen är att eldistributörerna tidigare inte aktivt analyserat elanvändningen hos sina abonnenter. Under de senaste åren har vissa större energiverk som Vattenfall och Stockholm energi påbörjat en omorientering av sin inriktning. Från att tidigare enbart ha varit produktions- och distributionsinriktade struktureras verksamheten om till att bli mer marknadsinriktad. Detta är en i grunden positiv utveckling. Men man får i sammanhanget inte glömma att de grundläggande förhållandena med en monopolliknande situation fortfarande gäller.

SOU 1967:68 3 Bilaga F astiçiets- B7 förvaltning

Ellagens koncessionsskydd gör att elanvändarna inte har någon möjlighet att välja eldistributör. Dessa förhållanden understryker det nödvändiga i en utveckling där leverantören skaffar sig kunskaper om problemen hos sina abonnenter,

7.1l.l Några exempel på eltariffer

Elkraft distribueras i Sverige av många olika företag, statliga, kommunala och privata. Följden av detta har bl.a. blivit att eltarifferna varierar mellan olika delar av landet och ibland t 0 m inom samma kommun.

Gemensamt för de flesta eltariffer är emellertid att de är uppdelade i tva eller tre delar:

- Fast avgift - Effektberoende avgift - Energileveransberoende avgift.

Tariffer är indelade i säkringstariffer och effekttariffer.

Säkringstarifferna är så konstruerade att man abonnerar på en mätarsäkring av en viss storlek, vanligen 200 ampere, som i sin tur tillåter att man tar ut en viss effekt. Abonnenmangsavgiften betalas efter mätarsäkringens storlek och påverkas inte om man tar ut en lägre effekt än den man abonnerar på.

Effekttarifferna är annorlunda konstruerade. l dessa mäter man uttagen effekt. Dessa mätningar görs på lite olika sätt. Konsekvensen av detta blir att man betalar för den effekt som verkligen utnyttjas.

Effekttariffer finns för både lâg- och högspänning. Genomgående har högspänningstarifferna lite lägre avgifter, vilket beror på att högspänningsabonnenten står för sina egna transformeringskostnader.

Tarifferna är så konstruerade att det normalt är lönsamt att använda säkringstariffer vid små effektbehov (under 100 kW) och effekttariffer vid större behov.

Lokalbyggnader och flerbostadshus med elvärme kan ha effektbehov som överstiger 100 kW. Dessa skulle då behöva ha en effekttariff. Byggnader med annan uppvärmning än el klarar sig i allmänhet med en säkringstariff.

För hushållsel används en säkringstariff där man har säkrat för 6 eller 10 ampere. l äldre flerbostadshus är det fortfarande vanligt med 6 ampere. Vid moderniseringar när spisar och kylskåp byts ut krävs en uppsäkring till 10 A.

Fastighetsel och driftsel gar också över säkringstariffer.

Under 1980-talet har det skett en kraftig ökning av s k avkopplingsbara elleveranser. Abonnenten förbinder sig då att med kort varsel koppla in sin ellast. Som motprestation erbjuder elleverantörer el till extra förmånligt pris. Denna tarifftyp har i huvudsak utnyttjats av abonnenter med egna oljeeldade gruppcentraler.

Enligt statens energiverk utredning effektiv elanvändning 1985:8 bedömdes det att år 1984 användes ca 6TWh för avkopplingsbara elleveranser. Av dessa gick ca 2% direkt till gruppcentraler i lokaler och flerbostadshus.

Bilaga 3 sou 1987:68 Fastiçwets- 83 förvaltning

7.1l.2 Utnyttjande av eltariffer

För att kunna bestämma det mest lämpliga elabonnemanget för en byggnad effekt- och energibehov under âret. måste man göra en analys av byggnadens

Det är därför nödvändigt att skaffa sig en detaljerad uppfattning om byggnadens elförbrukning och övrig energiförbrukning.

konstatera att detaljkunskaperna om Under utredningens gang har vi tvingats byggnaders elanvändning är mycket bristfällig.

En viktig informationsuppgift för statens energiverk och bostadsorganisationerna blir att under de närmaste aren stimulera fastighetsägarna att bygga upp en fullständig energistatistik där elförbrukningar skall ha en given plats.

Utan detaljkunskaperna om elförbrukningen har man svart att utnyttja möjligheter till att genom tariffändringar sänka sina elkostnader:

De atgärder som kan vara aktuella för att sänka sina elkostnader kan vara:

- som är bättre anpassat till den aktuella Byte till ett helt nytt abonnemang elförbrukningen. - till högspänning. Byte från lågspänning - av elkonsumtionen till andra tider pa dygnet. Styrning

Man vet sedan oljekrisens dagar att uppföljning av energiförbrukning ofta blev upptakten till ett mangarigt och systematiskt arbete med att effektivisera uppvärmningen. Allt pekar på att det rader samma förutsättningar när det gäller att effektivisera elanvändningen.

Under har påpekats vikten av att eldistributören förbättrar sin utredningen information till abonnenten. Detta kan göras pâ följande sätt:

- En annorlunda och mer informativ utformning av elräkningar. Det bör tydligt framgå på elräkningarna har stor användningen varit under perioden. Vidare borde det finnas jämförelsetal med samma period fran föregående är och jämförelse med genomsnittet för motsvarande förbrukarkategori.

7.12 Sammanfattning av effektiviseringsmöjligheterna

Avgörande för om besparingar skall nas är utvecklingen av samhällsekonomin, elpriser, övriga energipriser t.ex. gas, teknisk utveckling och energipolitikens inriktning.

En bedömning av elanvändningen vid mitten av 1990-talet får med nödvändighet mer karaktären av möjlig/önskvärd utveckling än prognos för en trolig spontan utveckling. Med tidigare antaganden om effektiviseringar och konverteringar samt att bostadsytorna ökar och att lokalsektorns ytor ökar kan följande räkneexempel fa illustrera en MÖJLIG UTVECKLING.

F astiçuets- 39 förvaltning

Tabell 17: MÖJLIG UTVECKLING av elanvändning i lokaler och flerbostadshus till 1995

MÖJLIG UTVECKLING av elanvändningen i flerbostadshus, TWh, och lokaler

Ei?§é“å.“°“° i»

Hushällsel 4 - 0,5 0,5-1 3.5 Summa 10 TWh 15 TWh 4,5 TWh 6-11 TWh 27 TWh

Dkontor och butiker i flerbostadshus

Beräkningsexemplet visar att det finns möjligheter till besparingar som skulle kunna uppgå till 4,5 TWh per ar vid mitten av 1990-talet. Det finns också ett tryck pa att förbrukningen ökar med 6-11 TWh. Enligt beräkningar kan ungefär hälften av ökningen, 2-5 TWh, komma från elanvändning i tillkommande bebyggelse. I den tillkommande elanvändningen utgör el till uppvärmning i sin tur ungefär hälften.

Om alla vara antaganden slår in och vara förslag till atgärder genomförs är det för flerbostadshus och enligt var bedömning möjligt att elanvändningen lokalbyggnader endast ökar fran nuvarande 25 TWh till 27 TWh vid mitten av 1990-talet. Vi vill mycket starkt betona att omradet driftsel utgör en svarbedömdbar variabel. Utan effektiviseringsinsatser finns en risk för att elanvändningen kan uppga till mer än 30 TWh vid mitten av 1990-talet.

Bilaga 3 sou 1937:53 Fastiçueta- 90 förvaltning

8. PÅGÅENDE ARBETE MED ATT EFFEKTIVISERA ELANVÃNDNINGEN

omställningen av Sveriges energisystem som pagatt sedan mitten av 1970-talet har nästan helt varit fokuserad till uppvärmningsområdet. Detta omställningsarbete har till viss del varit inriktat på att öka användningen av el. Det är först under 1987 som man börjat att betrakta el som ett nytt hushållningsomradet.

Rent allmänt kan därför konstateras att det hittills inte i någon omfattning finns några el-effektiviseringsinsatser inom lokal- och flerbostadshussektorn som är slutförda och där man redan nu kan dra nytta av erfarenheter och slutsatser. Däremot befinner sig ett antal projekt i inlednings- eller förstudiefaser.

I ett inledande skede av ett elhushållningsprogram finns dock goda möjligheter att knyta an elfrågorna till redan fungerande energihushållningskanaler. Sådana kanaler finns sedan början av 1980-talet hos bostadsorganisationer, hyresgäster, myndigheter, kommuner, företag och forskningsorgan. Dock har man under 1986 och 1987 märkt ett avtagande intresse för energihushållningsfrågorna. Här kan till exempel nämnas kommunernas kraftiga reduktion av kommunal energirådgivning samt bostadsorganisationernas neddragning av sin utbildningsverksamhet.

Pågående verksamhet som syftar till att effektivisera el- och energianvändningen kan delas in efter följande tre inriktningar:

- verksamhet till att genomföra med eleffektiviswing som syftar atgärder och energihushållning som mål

- som syftar till att förbättra förvaltares och eldistributörers projekt detaljkunskaper om hur el och annan energi används för olika ändamål i exempelvis flerbostadshus och kontor.

- där man bildar arbets- och styrgrupper med organisatoriska förändringar effektivisering som övergripande målsättning för gruppernas arbete.

Dessa tre inriktningar kommer till uttryck i olika aktörers agerande. Här följer en beskrivning över vad som vidtagits för lokaler och flerbostadshus.

3 Bilaga F astiçwts- 91 förvaltning

8.1 Myndigheter

som varit är: De myndigheter engagerade energihushallningsprogrammet

Statens energiverk Utrednings- och stödverksamhet till oljeersättningsåtgärder. Utredningar om kommunal energiplanering. Omfattande informationskampanjer. Utbildningsstöd till kommuner och bostadsorganisationer. Kompletteringsutbildning av skorstensfejare.

Stev har påbörjat ett samarbete med kraftindustrins utbildningsrad.

Statens planverk: lJtbildningsstöd till yrkesverksamma byggnadsinspektöreroch termograförer. Norrn- och typgodkännande fragor.

Bostadsstyrelsen: Lan- och bidrag till energihushâllande åtgärder, bl.a. under en tid övergång fran olja till el. Informationsinsatser inriktade pa ekonomi och teknik för energihushållning.

Statens provningsanstalt: Typgodkännande provning av system och komponenter, bl.a. provning av värmepumpar. Utbildning och auktorisation av termograförer.

Byggforskningsradet: Stöd till experimentbyggande och energihushållning i befintlig bebyggelse. Informationsverksamhet och EPDprojekt.

Utvärdering av hela energihushällningsprogrammet.

Har inrättat en styrgrupp för forsknings- och PoD-verksamhet kring eleffektiva byggnader.

8.2 Kraftindustrin

Vattenfall har i sitt brett upplagda projekt Uppdrag 2000 anslagit 70 miljoner kronor i en första etapp. Projektet har följande uppläggning:

I 16358235:

Projektet är indelat i tvâ etapper: o Etapp l 1986-87 o Etapp 2 1988-92

Etapp l är en förberedelse- och intrimningsfas och syftar till att arbeta fram ett grundligt beslutsunderlag innan beslutet om etapp 2 fattas.

Vidare ingår i etapp 1 att bygga upp nödvändiga kunskaper inför etapp 2. Anslaget för etapp 1 uppgår till 70 miljoner kronor. Under hösten 1987 skall hela beslutsmaterialet finnas klart. Beslut om etapp 2 fattas i början av 1988.

Etapp 2 skall inriktas pä att genomföra konkreta atgärder i stor skala. Omfattningen skall vara sa stor att rimligt säkra uppskartningar av besparingsmöjligheterna för hela landet kan göras.

Bilaga 3 sou 1907:50 Fastigaets- 92 förvaltning

Tre områden

För att kunna nä projektets slutmål: att kunna bedöma hela landets möjligheter till eleffektivisering omfattar projektet hela samhällets elanvändning. Uppdrag 2000 har därför delats in i följande tre delområden:

0 Bostäder 0 Samhällsservice 0 Industri

Arbetet koncentreras till nu befintliga hus. Skälet till detta är helt enkelt att ca 75% av de hus som kommer att finnas ar 2010 redan är byggda. Samt att de nya byggnaderna redan fran början byggs med en elsnal teknik.

Projektets aktiviteter omfattar kartläggning av:

uppvärmning med el hushallsel

belysning el till apparater el till industriprocesser övrig elförbrukning.

Genom omfattande besiktningar, intervjuer, mätningar, energibalansberäkningar och uppföljning av genomförda energihushallningsátgärder kommer det förhoppningsvis bli möjligt att ta reda pa den verkliga hushällningspotentialen.

E2019 *stläses 1 Qepérêg_ 2.090_

Under 1987 har man genomfört ett mycket stort antal besiktningar och en boendevaneundersökning. Vidare pagâr ett arbete med att omsätta besiktningsresultaten till energibalanser. Med hjälp av energibalanserna skall husvisa energisparpotentialer beräknas.

Inom Uppdrag 2000 skall det under etapp l, hösten 1987, genomföras tva ombyggnadeprojekt. Följande är under utförande, ett direkt elvärmt daghem i Vännäs förses med Vattenburen värmedistribution och en fliseldad nybyggd panna. I Tierp byggs ett tiotal direktelvärmda småhus om för uppvärmning med ett gasoleldat vattenburet värmesystem.

Man har i projektet haft vissa svårigheter att halla de ursprungliga.tidsplanerna. Det har dels handlat om svårigheter med databeräkningar, dels om vissa fördröjningar på grund av upphandlings- och tillstandsfragor.

8.3 Intresseorganisationer

Bostadsorganisationerna SABOJ HSB, Riksbyggen och fastighetsägarförbundet samt har aktivt agerat för en god energihushållning. Man har

pa centra Hyresgäströrelsen t a ti satt energi- och teknikansvariga med ansvar för att utveckla

energifragorna centralt regionalt och pa lokal niva. i

I manga fall har man pa regional och lokal niva utsett energiansvariga. Detta mönster är i stort fortfarande intakt, dock märks vissa tendenser till upplösning. Under de senaste tva aren har bostadsförbättringsfragor och nybyggnadsfragor till viss del trängt undan energifrågor-na.

Fastighets- 93 förvaltning

Bostadsorganisationerna har med statligt stöd byggt upp och genomfört utbildning av driftspersonal och förvaltare.

Kommunförbundet har utbildat kommunala energiradgivare, energiplanerare, kommunal driftpersonal och politiker. Verkar för effektivisering av energianvändning i kommunala byggnader.

Bostadsföretagens yrkesnämnd handlägger fragor kring driftteknisk utbildning och stimulerar inom drift- och underhållsinom fastighetsbranschen utbildningen omradet inom gymnasieskolan och högskolan.

Dessutom kan nämnas ett antal el-inriktade projekt och verksamheter som pågår.

55.5. HSB har beviljats pengar från byggforskningsradet för att mäta elförbrukningen i tre flerbostadshus, man skall mäta fastigheternas driftel. Projektet befinner sig i inledningsfasen.

Elxextsâöseowsen»Jiêäanmiüán Elverksföreningens nätkommitté har vid arbetsgruppen för belastningsstadier mätt effektuttag hos olika kategorier av elkunder. I den nyligen avslutade etapp l redovisades mätningar fran småhus. Under hösten 1987 gar man vidare med mätningar i flerbostadshus, kontor, skolor, m m.

ätesteekbürnáeeârsiâksisäobsélqsåê

I samarbete med Vattenfalls Uppdrag 2000 skall STOSEB kartlägga elanvändningen i ca 50 kontorsfastigheter. Hittills har man i 3 förstudieobjekt provat arbetsmetoder, mätsystem m m. Dessa förstudieresultat visar att en överraskande stor del gär till belysning.

E árânlnsâusxezises saesøirâ ash/ars E §5 FSE har tillsammans med ett antal konsultföretag och materialleverantörer bildat direktelgruppen. Gruppens uppgift är att samla erfarenheter fran ombyggnader av direktelvärmda hus. Arbetet har nyligen påbörjats.

8.4 Forskning

Vid högskolorna bedrivs grundutbildning och forskning i uppvärmnings- och ventilationsteknik. vidare bedrivs vid högskolorna i Stockholm och Göteborg elkraftteknisk utbildning. Den utbildningen har hittills i hög grad varit inriktad pa eltillförsel.

Arkitektursektionen vid KTH i Stockholm har sedan slutet av 1970-talet en avdelning för belysningslära. Avdelningen fick 19811 en professur.

Utbildningen om belysningsplanering ges dels i grundutbildningen pa KTH, dels i vidareutbildning av yrkesverksamma. Avdelningens resurser för forskning och laborativ verksamhet är relativt begränsade.

Bilaga 3 sou 1987:68 F astigaets- 94 förvaltning

9. FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDSPROGRAM

Vi har tidigare konstaterat att det för flera användningsområden finns effektiviseringsmöjligheter som sannolikt inte kommer att realiseras vid en spontan utveckling. Det finns samtidigt ett tryck mot ökad elanvändning. Detta gäller i hög grad driftel i lokalbyggnader. De elprishöjningar som vi idag räknar med får inte en tillräckligt kraftig pådrivande effekt på fastighetsägare, förvaltare, företag och hyresgäster.

Det krävs enligt vår mening en stimulans och påverkan för att en eleffektivisering skall komma till stånd. Om sådana stimulanser uteblir finns risk för en fortsatt starkt ökad elanvändning i lokaler och flerbostadshus.

Som vi tidigare beskrivit motiveras ett åtgärdsprogram av bl.a. följande skäl:

- förväntade är inte tillräckligt stark drivkraft elprisökning kunskaperna om elanvändningen är dåliga - för vissa åtgärder höga kostnader kunskaper om sparmöjligheter, tekniska lösningar etc. saknas.

Elanvändningen i lokalbyggnader och flerbostadshus har ökat under en lång följd av år. En nästan dramatisk ökning har under de senaste åren ägt rum i användningen av driftsel i lokalbyggnader. En utveckling som i sina detaljer har varit svår att förklara. Som en följd av denna brist pä kunskaper blir förutsägelserna om den fortsatta utvecklingen på driftelområdet mycket osäkra.

Om man till mitten av 1990-talet skall få fullständig kunskap om elanvändningen och ha påbörjat en kraftfull effektivisering krävs ett program för lokaler och flerbostadshus med följande målsättning:

att bygga upp och sprida kunskaper om eleffektiviseringsmöjligheter och visa på goda lösningar

- att mycket skyndsamt analyser av orsakerna till ökningen göra fördjupade av driftel i lokaler

- att med ekonomiska medel skapa incitament och utveckla tekniska förutsättningar för elersättning och energihushållningsåtgärder i elvärmda lokalbyggnader och flerbostadshus

- av eleffektiva och övriga elapparater att påskynda en utveckling hushålls-

- att förbättra om elanvändningen. detaljkunskaperna

För att dessa mål skall kunna nås krävs en rad konkreta insatser. Om dessa insatser skall få en rejäl påverkan på elanvändningen i lokaler och flerbostadshus måste nedan föreslagna åtgärder snabbt genomföras med kraft och precision.

Bilaga 3 F astiç-nets- 95 förvaltning

förslag till åtgärder förutsätter i flera fall att särskilda medel Expertgruppens avdelas. Genomförandet av de åtgärder som föreslås beräknas kosta totalt 257 miljoner kronor under en treårsperiod. Dessa medel bör enligt vår mening tillskjutas. Finansiering av de föreslagna åtgärderna bör kunna ske genom de medel som det aviserade på Vattenfall beräknas ge. höjda avkastningskravet

9.1 Demonstration, utbildning och information

En demonstrationsverksamhet är nödvändig för att bygga upp nya kunskaper om elanvändning och möjligheterna att effektivisera den. Av yttersta vikt är att området driftsel i lokaler ges hög prioritet. Ett av syftena med den föreslagna verksamheten är kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning. Av de skälen bör demonstrationer, utbildning och information utformas och genomföras som en samordnand verksamhet. Hur dessa verksamheter bör organiseras har beskrivits i avsnitt 7.6 demonstrationsverksamhet och avsnitt 7.7 utbildning och information.

I dessa två avsnitt har vi beskrivit hur en samordnad informations-, utbildningsoch demonstrationsverksamhet skulle kunna organiseras i kommittéform. Vi har också skissat på vilka arbetsuppgifter en kommitté och dess kansli skulle kunna ha. Kortfattat kan arbetsuppgifterna beskrivas som att:

o initiera och stödja demonstrationsverksamhet o bedriva och stödja informationsverksamhet o bedriva och stödja utbildning av verksamma

av sådan verksamhet kräver en stor samlad aktivitet. En snabb igångssättning

Särskilda medel bör avsättas för att initiera, planera, förbereda och genomföra I det arbetet alla de förberedelser i demonstrationsprojekt. ingår självfallet form av dokumentation och energi- och effektmätningar som är nödvändiga i I förslaghandlingarna bör inga ekonomiska kalkyler som demonstrationsprojekt. underlag för beslut om typ av stöd och stödets storlek. Vi vill också påpeka att det tar avsevärt tid att få igång en demonstrationsverksamhet än en längre informations- Det kan därför vara naturligt med ett och utbildningsverksamhet. successivt upptrappat stöd till demonstrationsverksamheten.

bedömer vi att medel bör anslås för planering och förbered- Mot denna bakgrund elser av demonstrationsverksamhet under åren 88/89-90/91 enligt följande.

o År 1: 5 miljoner o År 2: 10 miljoner o År 3: 15 miljoner

Det är realistiskt att anta att det först år 2 kommer att i någon större omfattning bli projekt genomförda och uppstå ett behov av medel för att finansiera åtgärder. För demonstrationsverksamheten bör avsättas 60 miljoner under en tre-årsperiod.

För utbildnings- och informationsinsatser bör också särskilda medel avsättas. Utbildnings- och informationsinsatserna bör ges följande inriktning:

o Informationsaktiviteter 30 miljoner o Stöd till utbildning 30 miljoner

Bilaga 3 Fastiçrets- 96 förvaltning

Förslag:

Totalt föreslas att 120 miljoner kronor avsätts för initiering av demonstrationsutbildnings- och informationsverksamhet under en tre-arsperiod. Varav ungefär hälften avsätts för information och utbildning. För att snabbt komma ingang med verksamheten föreslas att en särskild kommitté bildas. Kommittén föreslas fa i uppgift att initiera, administrera, följa upp, sprida resultaten och utvärdera verksamheten. Vidare föreslas att den särskilda kommittén ges i uppgift att initiera och genomföra informations- och utbildningsverksamhet. Som ett led i den inledande utbildningsverksamheten föreslas att man tillskapar ett särskilt lärarlag som ges mycket goda kunskaper i besiktning, val av komponenter och systemkunskaper. Lärarlaget kan användas som en resurs av bostadsorganisationerna.

9.2 Eleffektivisering i statliga byggnader och övriga offentliga byggnader

Staten äger och förvaltar ett betydande fastighetsbestand av kontors- och förvaltningsbyggnader. Byggnadsstyrelsen har till uppgift att anskaffa och förvalta lokaler at civila statliga myndigheter. Byggnadsstyrelsen som är statens expert beträffande byggande och förvaltning svarar för utveckling, projektering, byggande, drift och förvaltning av statens byggnader. Vidare har man ansvar för att löpande utveckla förvaltningsfragorna. Man har sedan mitten av 1970-talet bedrivit verksamhet för att minska uppvärmningskostnaderna, vidare har byggnadsstyrelsen redan i början av 1970-talet bedrivit utvecklingsarbete kring belysning av kontorsrum. Erfarenheterna fran den utvecklingen av belysning bör utnyttjas för teknikupphandling och upphandling av större mängder av lysrörslampor. Staten kan ga i spetsen för en utbredd användning av elsnala lampor. Kommuner och landsting borde ocksa kunna pata sig en sådan utvecklande roll.

Förslag:

Byggnadsstyrelsen föreslas fa i uppdrag att utveckla ett försöks- och demonstrationsprogram för eleffektivisering i statliga byggnader. Programmet bör behandla belysning, elvärme, el till kontorsautomation och fastighetsel. Vidare bör man välja ut försöksobjekt fran olika delar av landet. Verksamheten bör organisatoriskt knytas till den tidigare föreslagna demonstrationsverksamheten.

För genomförande av försöks- och demonstrationsprogrammet föreslas att 20 miljoner kronor avsätts. Dessa medel finns inte inräknade i förslagen under 9.1, demonstrationsverksamhet. För upphandling av elsnala lysrörslampor föreslas att byggnadsstyrelsen far extra medel för att under de närmaste aren succesivt byta ut glödlampor mot lysrörslampor.

Kommuner och landsting bör stimuleras att genomföra liknande atgärder inom belysningsomradet.

sou 1987:68 Bilaga 3 Fastighetsförvaltning

9.3 Bättre och effektivare belysning

Möjligheterna att kraftigt reducera elanvändningen för belysning med förbättrad belysningsplanering, utbildning, förbättrad dagsljusanvändning och utveckling av armaturer bedöms vara mycket goda.

Här redovisas sex förslag till åtgärder som bör vara realistiska att genomföra fram till omkring 1995.

Eördjupêckpksnerinçsinsatsgr

Utan att minska belysningens kvalitet, finns avsevärda möjligheter att spara el genom en mera omsorgsfull belysningsplanering dels vid projektering av nya byggnader, dels vid ombyggnad av befintliga anläggningar.

. Förslag:

Avd. för belysningslära vid KTH i Stockholm bör i samarbete med byggforskningsrådet ges i uppdrag att utveckla exempelsamlingar, checklistor och nya typer av beräkningsmallar som syftar till en förbättrad belysningsplanering.

QLÖLIÖJTLWQ

utbildningsinsatser bör genomföras för att ge en förankring av en utvidgad syn på vad belysningsplanering innebär i praktiken. Målgrupp för vidareutbildning är alla som behandlar belysningsfrågor i projektering eller kontroll. Hit hör flertalet elkonsulter, installatörer, yrkesinspektörer, skyddsingenjörer m.fl. som i sin tidigare utbildning inhämtat ämnet belysning i en snäv belysningsteknisk bemärkelse. Aven många arkitekter och inredningsarkitekter kan räknas till denna grupp. Grundutbildningen vid tekniska skolor bör revideras och utöver en belysningsteknisk del också behandla ljus och seende i vidare bemärkelse och ge praktisk kunskap om armaturers användbarhet.

Förslag:

Sådana utbildningsinsatser kan genomföras dels inom den utbildningsverksamhet som föreslås under 9.1, dels som en utvidgad utbildning av yrkesverksamma vid de tekniska högskolorna. Särskilda medel bör anslås till en sådan utökad utbildning av yrkesverksamma.

Eåräättzasi _dêgåltüâaül/_äüdlüllg

I nya byggnader kan dagsljuset tillvaratas avsevärt bättre än vad som varit vanligt de senaste trettio åren. Efter energikrisen har ett högt elpris på många håll gjort det ekonomiskt motiverat att bättre utnyttja dagsljusets möjligheter.

Även i befintliga lokaler kan dagsljusutnyttjandet på många håll förbättras.

Förslag:

Här föreslås att ett utvecklingsarbete avseende fönster- och avskärmningsteknik påbörjas inom de tekniska högskolorna.

Bilaga 3 Fastiqmets- 98 förvaltning

âtxrsnstematçlsnikpeüülämenins

Det är inte ovanligt med belysning som lyser utan att det egentligen behövs. Elljuset anses så billigt att det inte lönar sig att släcka, än mindre ger det anledning till särskild styrutrustning. En samordning med dagsljuset skulle inte bara ge lägre elförbrukning, utan också förbättrade synförhållanden i alla de fall där de i onödan tända lamporna ger upphov t.ex. till synförsvårande blänk och bländningseffekter.

För system vid nybyggnad bör målet vara en ändamålsenlig anpassning av elljuset till dagsljusförhållandena.

Förslag:

Här föreslas en utveckling av styrsystem för såväl befintliga som nya belysningsanläggningar. Avd för belysningslära vid KTH bör ges i uppdrag att utarbeta ett förslag till utvecklingsprogram. Ett sådant program bör ligga inom ramen för byggforskningsrådets område för eleffektiva byggnader.

êrnLatuser :ö: kqmrskslxssfár

Kompaktlysrören ger med sina relativt små mått en rad nya tillämpningsområden för lysrörsbelysning, vid sidan av att de i stor utsträckning pa sikt kan ersätta dagens standardrör. Kompaktlysrören ger med sina speciella egenskaper också bestämda utgångspunkter för armaturens ljusbehandling.

Förslag:

Här föreslås insatser för att även utanför produktionen initiera utvecklingsarbeten, som mera obundet kan pröva och tillvarata de nya ljuskällornas egenskaper i i k armaturkonstruktioner för såväl allmänna som speciella ändamål. Sådana insatser kan utvecklas inom ramen för den teknikupphandling och demonstrationsverksamhet som föreslås på annan plats.

I illêmmiosrssqdie: :ö: Tüiiüeâiüiâ_ elêehevst_

Ett teoretiskt studium av minibehovet av el för belysningsändamål torde stanna vid en högre effektbedömning än studier direkt i praktiken. Ett sådant studium skulle även kunna ge direkta förbilder för tillämpning i praktiken.

Förslag:

Här föreslås att tillämpningsstudier av elbehovet för belysning i olika typer av vanligt förekommande lokaler genomförs vid de tekniska högskolorna. Arbetet utföres i befintliga lokaler eller fullskalemodeller.

528m se: tös åtgärda. i!) en: âeiyâningspmsâäss

Ovanstående förslag för belysningsomradet är koncentrerade till att i huvudsak genomföras vid de tekniska högskolorna. Kostnaderna för att genomföra de

vaga-.

förslagen beräknas till:

nwt:*{-

\.v^\ .

v. ;.:-»«wm..».:-«.›

Bilaga 3 Fastighets- 99 förvaltning

LJEV§°5E9-°Å§âtâe.E :ös lzelysnins

2 manår 700 kkr Ny fönsterteknik Fönsteravskärmning 2 manår 700 kkr 2 manår 700 kkr Styrsystem l manår 400 kkr Lågenergiarmaturer 2 manår 700 kkr Tillämpningsstudier 2 manar 700 kkr Planeringstjänster

Summa 4 milj.kr.

För utökad fortbildning och information till yrkesverksamma beräknas att ytterligare 1,5 miljoner kronor per år behövs.

9.4 Effektivare elagparater

och andra elapparater har varierande eleffektivitet. Utveck- Hushållsapparater av kylar och frysar till hushåll visar att det är möjigt att tillverka allt lingen elsnålare apparater. Undersökningar av hushållsapparater och andra elapparater visar att det finns möjligheter till förbättringar på en rad områden bl.a. torkning av tvätt. visat att elkostnaden för att driva hushållsapparater är Vi har tidigare förhållandevis liten. Därav kan man dra den slutsatsen att inte ens förväntade elprishöjningar kommer förmå konsumenter och professionella upphandlare att välja elsnåla apparater.

Förslag:

För att ta tillvara de effektiviseringsmöjligheter som finns föreslås att Konsumentverket i samarbete med statens provningsanstalt kraftigt utökar sin provningsverksamhet till att omfatta betydligt fler hushållsapparater än idag. För detta krävs av provningsmetoderna. bedrivs i internationellt bl.a. en utveckling Utvecklingen samarbete. kan också kostnaderna för utvecklingsarbetet delas mellan Härvidlag i första hand Västtyskland och Sverige. Totalt beräknas kostnaden till 5 miljoner under en treårsperiod.

Vidare föreslås att konsumentverket utvecklar normer för enhetlig redovisning av energiåtgång för hushållsapparater och andra större elapparater.

behövs ett nytt anslag på 2,5 miljoner under För att kunna genomföra förslagen en treårsperiod.

9.5 Eleffektiv upphandling

Den framtida elanvändningen är till viss del redan idag bestämd genom de maskiner och motorer som installerats. successivt sker dock ett apparater, och på grund av att modernare apparater konutbyte på grund av förslitning kurrerar ut äldre.

Vi har tidigare visat att man sannolikt inte kommer att prioritera eleffektivitet framför alla andra krav man har. Detta är heller inte önskvärt. Däremot är det att man i upphandlingssammanhang är medveten om i allra högsta grad önskvärt och framtida elkostnader. Detta är särskilt angeläget vid elprestanda upphandling av större elapprater med lång livslängd.

Bilaga 3 Fastigwetsförvaltning 100

För upphandling av hushållsapparater i bostadssektorn bör man bygga upp kunskaperna hos de upphandlare som finns hos bostadsorganisationer, fastighetsförvaltare och entreprenörer.

Förslag:

Till upphandlare i den offentliga sektorn föreslas att man utarbetar exempel på hur man lämpligen kan väga in elprestanda och framtida elkostnader vid upphandling. Sådana exempel kan ingå i projekteringsanvisningar, entreprenadföreskrifter, etc. Styrelsen för teknisk utveckling eller Statens energiverk bör ges i uppdrag att utarbeta och distribuera konkreta exempelsamlingar.

För motsvarande upphandlare inom bostadsektorn bör liknande råd för upphandling av större elapparater ges ut. Statens energiverk bör ges i uppdrag att ge ut sådana exempelsamlingar.

Konsumentverket föreslås få i uppgift att löpande informera bostadsorganisationernas professionella upphandlare om hushållsapparaternas och andra elapparaters utveckling. Detta kan lämpligen göras i en regelbundet återkommande informationsskrift.

9.6 Elvärme

Under 1980-talet har elvärmen i lokaler och flerbostadshus utvecklats på följande sätt:

visst årligt tillskott av direktel och Vattenburen el i nybyggda lokaler och flerbostadshus har skett

- flerbostadshus och i viss mån lokaler med vattenburna system har kompletterat tidigare Vattenburen uppvärmning med elpannor och värmepumpar.

Den tekniskt möjliga reduktionen är stor. Det finns idag inga egentliga tekniska l svårigheter att förse elvärmda hus med annat uppvärmningssystem. svårigheterna

i

ligger i den dåliga fastighetsekonomiska lönsamheten. i Ekonomiska analyser visar att det inte är fastighetsekonomiskt lönsamt att inom de närmsta åren byta direktelvärmen mot Vattenburen värme. §

E

För att sådana åtgärder skall bli gjorda under 1990-talets första hälft krävs:

i

- å någon form av subventioner i

teknikutveckling som pressar kostnaderna för att installera vattenburna värmesystem i befintliga byggnader

kraftigt stigande elpriser.

Hur situationen kommer att bli efter mitten av 1990-talet har egentligen inte analyserats. Allmänt gäller dock att lönsamheten för att genomföra konverteringsåtgärder blir bättre ju längre in i kärnkraftsavvecklingen vi kommer, beroende på stigande elpriser.

På några års sikt bör det vara möjligt att med hjälp av information förmå många fastighetsägare att genomföra s.k. enkla energihushållningsåtgärder i elvärmda lokaler och flerbostadshus.

331993 3 F astigtiets- 10l förvaltning

Om mer omfattande energihushallningsâtgärder i elvärmda hus skall komma till utförande krävs nagon form av ekonomisk stimulans till fastighetsägaren.

Förslag: En effektivisering av elvärme i flerbostadshus föreslas bli utformad enligt följande: - fastighetsägare med elvärmda flerbostadshus och lokaler stimuleras genom i riktade informationsinsatser att göra de energihushallningsatgärder som redan nu är lönsamma. Det nya bostadsverket bör fa i uppdrag att ta fram underlag för och genomföra en sådan insats. Medel för dessa insatser bör kunna tas ur den tidigare föreslagna informationsverksamheten.

- direktelvärmda flerbostadshus som byggs om inom ramen för bostadsförbättringsprogrammet bör kunna fa ett kontant energibidrag för installation av ett vattenburet värmedistributionssystem samt anslutning till fjärrvärme.

Totalt uppgar kostnaden för investeringen till drygt 2 miljarder kronor om alla lägenheter med direktvärme skulle byggas om.

Totalt skulle kostnaden för ett sadant kontantbidrag uppga till 217 milj. Här föreslas att 35 miljoner kronor per ar reserveras under en trearpseriod.

- den pa annan plats föreslagna demonstrationsverksamheten bör ges särskilda direktiv att skyndsamt stimulera en teknikutveckling som syftar till att pressa kostnaderna för att installera vattenburna system i flerbostadshus och lokaler.

- det bör övervägas att skärpa kraven pa energihushallningsmöjligheten atgärder i samband med ombyggnad av elvämda byggnader.

9.7 Förbättrad elstatistik

Genomförandet av det här utredningsarbetet har kraftigt försvarats pa grund av otillförlitliga statistiska uppgifter. Detta är sedan länge allmänt känt. Flera tidigare utredningar har påpekat bristerna i statistiska centralbyrans redovisningar. svårigheterna ligger bl.a. i att uppgifterna om elvärme, elanvändning i tillkommande lokalbyggnader och kategorierna för lokaler är ofullständiga.

Förslag: Därför föreslas att SCB eller annan som bedöms lämplig ges medel för att skyndsamt genomföra förbättringar av dels elleveransstatistiken, dels av elanvändningsstatistiken. Till detta arbete bör avsättas 2 miljoner kronor.

En sadan åtgärd utgör en viktig förutsättning för framtida bedömningar av elanvändningen i lokaler och flerbostadshus.

9.8 Lokala abonnent rad

Under utredningsarbetet har framförts att man pa lokal niva bör sträva efter en utveckling med ökad samverkan mellan olika användargrupper. Förvaltare, fastighetsägare och hyresgaster ser ett behov av att i vissa fragor samordna sig gentemot energileverantörerna. Ett samordnat agerande i t.ex. taxefragor skulle pa ett påtagligt sätt stärka användarnas möjligheter till inflytande.

Bilaga 3 Fastighetsförvaltning

l dag har de enskilda abonnenterna små möjligheter att påverka eltaxornas nivå och konstruktion.

En utveckling av eldistributören till energitjänstföretag med möjligheter att förfoga över ekonomiska resurser för elhushållning utgör också ett argument för ett stärkt användaruppträdande. Man skulle kunna tänka sig en situation där ett abonnentråd får ett direktinflytande på fördelningen av hushållningsmedel.

Ett abonnentråd bestående av hyresgästrepresentant, bostadsorganisationerna (både privata och allmännyttiga), kommunens fastighetskontor, landstinget, byggnadsstyrelsen och någon från de kommersiella lokalerna bör ges mandat att utgöra en samräds- eventuellt förhandlingspart till energileverantörerna. Till energileverantör räknas eldistributör.

Abonnentrådet bör kunna organiseras i de kommuner där användarna anser att det behövs.

En tänkbar utveckling är att man kompletterar lagen om kommunal energiplanering med rekommendationer om abonnentråd.

Förslag:

Idén om abonnentråd bör prövas i ett begränsat antal kommuner. Syftet med en sådan prövning blir att man då får tillfälle att utveckla organisationsformer, behov av ekonomiskt stöd, vilka fragor som skall tas upp, vilka som bör inga etc.

Efter en provperiod på tre år bör verksamheten utvärderas och förslag till en allmän spridning utformas. Den tidigare föreslagna särskilda kommittén bör ges i uppdrag att i samråd med hyresgäströrelsen och bostadsorganisationerna genomföra denna försöksverksamhet. Till genomförandet av försöksverksamheten bör avsättas 2 miljoner kronor.

9.9 Kommunal energiplanering

Kommunerna har ansvar för att bedriva planering för en säker och tillräcklig energitillförsel samt verka för en god energihushållning.

Kommande elprishöjningar medför att nya krav ställs pa den kommunala energiplaneringen.

Det är därför angeläget att kommunerna gör en förnyad översyn av planerna. En viktig planeringsuppgift blir att undersöka möjligheterna att vidga områdena för fjärrvärmedistribution. Enligt Plan- och Bygglagen skall energihushållningsaspekterna beaktas vid all översikts- och detaljplanering. Kommunerna har dessutom möjlighet att i områdetsbestämmelser eller detaljplan föreskriva uppvärmningsform, t.ex. för att vid komplettering eller förnyelse av äldre om- 2 5 råden ta till vara spillvärme eller hindra individuell av visst slag. I, uppvärmning E Det finns således skäl till att kommunernas energiplanering ses över och samordnas

i

med den allmänna planläggningen. Statens energiverk och det nya plan- och e bostadsverket har här viktiga rådgivnings- och informationsuppgifter.

Förslag:

Statens energiverk bör ges i uppdrag att i samråd med det nya bostadsverket överväga hur man i den kommunala energiplaneringen kan verka för eleffektivisering.

103 Bilaga 1

LOKALBYGGNADER OCH FLERBOSTADSHUS - EN AVGRÄNSNING

Statistiska centralbyrans statistik över elleveranserna grundar sig pa de uppgifter som bl.a. elverken lämnar. Elverken skall redovisa sina elleveranser pa olika förbrukarkategorier. Man skall inte ta med egenförbrukningen vid produktion av el och fjärrvärme.

Förbrukarkategorierna är konstruerade sa att det rader ett samband med svensk standard för näringsgrensindelning, SNI.

Lokalbyggnader och flerbostadshus definieras i den här utredningen utifrân uppgifterna i SCBs leveransstatistik. Vissa av leveranskategorierna innehåller dock elanvändning som äger rum dels i byggnader, dels i verksamhet som inte bedrivs i byggnader. För dessa kategorier har det gjorts en reduktion av den del av elanvändningen som inte äger rum i byggnader.

Med dessa randvillkor ingar följande förbrukarkategorier i lokalbyggnader och flerbostadshus. Beskrivningen nedan är hämtad fran SCBs anvisningar till elverken.

Elverk omfattar elverkens kontor, lager o.dyl. saväl egna som andra kraftföretags, samt leveranser till regleringsföretag för kraftändamal. Egenförbrukning vid kraftproduktion skall däremot inte medräknas.

Partihandel omfattar partihandelsföretag, export- och importföretag. Hit hänförs även fristående huvudkontor tillhörande partihandel och i demonstrationssyfte ordnade permanenta utställningar av egna varor.

Anm. Andra utställningar, mässor o.dyl. hänförs till Övriga tjänster.

Detaljhandel omfattar alla detaljhandelsföretag såsom butiker, varuhus, kiosker, bensinstationer, postorderförsäljning.

Kommentar: Här har med var avgränsning uteslutits bensinstationer, den posten hänförs till industrilokaler enligt defenitioner i fastighetstaxeringen.

Bank- och försäkringsverksamhet omfattar affärsbanker, sparbanker, jordbrukskassor, försäkringsbolag, försäkringskassor o.dyl.

Fasti hetsförvaltnin omfattar elleveranser till gemensamma i anordningar

flerbostadshus ftvättstugor, trapplyse, hissar, fläktar, pumpar, värmecentraler

o.dyl.). värmeförsörjning för eget behov inom bostadsrättsföreningar m.m. räknas liksom elieveranser till elpannor och värmepumpar i flerbostadshus också till fastighetsförvaltning. Ovanstående gäller dock inte vid kollektivleveranser. Fastighetsmäklare och hyresförmedlingar ingar ocksa i fastighetsförvaltning.

Bilaga 1 10h

Anm. Leveranser till värmeverk med allmän distribution av fjärrvärme skall inte redovisas här. Egnahem, hyres- och bostadsrättslägenheter redovisas under Enskilda hushåll.

Övrig verksamhet inom kommunikationssektorn omfattar taxirörelse, lastbilsakerier, bilparkering, resebyråer, hamnar och flygplatser, lagrings- och magasineringsverksamhet (inkl. kyllagring), lotsstationer, flygterminaler. Vidare ingår post-och telekommunikationer, postkontor, tele- och radiostationer, TVlänkar o.dyl.

Anm. Televerkets och flygbolagens reparationsverkstäder samt reparationsverkstäder för fartyg och båtar hänförs till tillverkningsindustri. Reparationsverkstäder för bilar, cyklar och mopeder samt programverksamhet vid radio och TV hänförs till Övriga tjänster.

Kommentar: Härifrån har med vår avgränsning uteslutits telekommunikationer, TV-länkar, hamnverksamhet, åkerier m.m.

Undervisning och forskning omfattar universitet och högskolor, gymnsasieskolor, folkhögskolor, grundskolor, brevskolor, studiecirklar, forskningsinstitut o.dyl.

Hälso- och sjukvård, aldringsvard o.dyl. omfattar sjukhus, sjukhem, veterinärverksamhet, konvalescenthem, sanatorier, alkoholistanstalter, mödravårdscentraler, fristående läkar- och tandläkarmottagningar, sjukmassage, ålderdomshem, Röda korset, barndaghem, ungdomsgårdar o.dyl., fångvårdsanstaler.

Övrig samhällsservice omfattar gudstjänstlokaler, museer, konstutställningar,

bibliotek, branschorganisationer, fackföreningar, politiska sammanslutningar och andra iddeella och kulturella organisationer.

Övriga tjänster omfattar hotell- och restaurangverksamhet,

uppdragsverksamhet, rekreations- och kulturell serviceverksamhet, nöjesverksamhet, reparation av hushållsvaror, motorfordon, cyklar och mopeder samt tvätterier och personlig service.

Exempel på hit hänförlig verksamhet

Ambassader Konditorier Annonsbyråer Konserthus Arkitektkontor och andra Maskinuthyrning byggkonsulter Nöjesfält Badinrättningar Pensionat Barer Programverksamhet vid Begravningsbyråer radio och TV Bevakningsverksamhet Reklambyråer Biografer Restauranger Cirkus Revisionsbyraer Datacentraler Simhallar Djurparker Skivinspelningsstudio Filmbolag Skrivbyraer Fotolaboratorier Skönhetssalonger Frisersalonger Sotningsverksamhet

Bilaga 1 105

Hotell Städningsverksamhet idrottshallar Teatrar Idrottsplatser Tennishallar Ingenjörsbyraer Travbanor Juridiska byraer Tvätt- och Kemtvätt strykinrättningar

Kommentar: Härifrån har uteslutits cirkus, djurparker, travbanor, etc.

Enskilda hushall omfattar enskilda hushåll, d.v.s. hyresbostäder, bostadsrättslägenheter, egna hem, fritidsbostäder, tjänstebostäder. till smahu hänförs friliggande en- och tvabostadshus, kedjehus och radhus. till flerbosadshus räknas hus med tre eller flera lägenheter.

Till gruppen bostäder med elvärme hänförs bostad, som normalt huvudsakliga uppvärms med fast installerad elvärmeanläggning. I tveksamma fall sker klassificering efter den totala ärliga elförbrukningen. För sådana fall är undre gränsen för elektrisk bostadsuppvärmning 10 MWh

Leveranser till värmepumpar i småhus räknas till gruppen med elvärme om de totala arliga elförbrukningen (inkl. hushallsförbrukningen) är minst 10 MWh.

Anm. Jordbrukshushall som inte kan särredovisas fran driftsenheten hänförs ti Jordbruk, skogsbruk o.dyl.

Kollektivleveranser. Kollektivleveranser är leveranser där ett abonnemang avser tre eller flera lägenheter, affärer etc. Om en kollektivleverans avser flera förbrukarkategorier (t.ex. bostäder, affärer) skall den därvid hänföras til den förbrukarkategori som svarar för största delen av antalet MWh som förbrukats.

Titel och utgivare Kommentar

Statens energiverk

Förtida avveckling ”v kärnkraften Utreder förutsättningar för en avveckling i Sverige av kärnkraftsverken tidigare än ar 2010. Efter Tjernobyl STEV 1986:10

Effektiv elanvändning Bedömning av elefterfragan och analyser Priser och politik av strategier för påverkan av elefterfragan. STEV 1985:8

Elmarknaden 1985 Analys av elmarknaden mot bakgrund av - en vändpunkt sänkta oljepriser och kärnkraftsavveckling STEV 1986:3

Elförbrukning för uppvärmning i Bearbetning av statistiskt material om elövrigsektorn uppvärmning av småhus, flerbostadshus och Eje Sandberg lokaler. Analyser av elförbrukningens Rolf Westerlund priskänsligheter. K-konsult STEV 1986:11

Ut ur âtervändsgränderna En studie av elpolitik med effektiv an- Olof Eriksson vändning som huvudstrategi och en skiss Arne Mogren till industrivänlig tillämpning STEV 1986:16

Värmepumpar En undersökning av vad som hänt pa värme- Aktuella förändringar och fram- pumpsmarknaden och en bedömning av tidsutsikter framtida marknader Lars Florin STEV 1987:3

Blockoentraler för uppvärmning Kartläggning inom bostäder, lokaler och

STEV 1987:1 industri

Underlag för energiprognoser Energistatistik för lokaler och bostäder. Statstikrapport: bebyggelsens En metod för bearbetning och sammanenergiförsörjning ställning av energistatistik Maj 1986

Bilaga 2 107

Titel och utgivare Kommentar

Departementen

Vägar till effektivare energi- Betänkande av utredningen om el och användning inhemska bränslen (ELIN)

ELIN SOU 1986:16

Elanvändning i bostäder och Rapport till utredningen om el och inhems lokaler bränslen, ELIN Ds I 1986:2

Energibehov för bebyggelse, Sektorrapport fran expertgruppen för hushallningsmöjligheter energihushållning till Energikommissionen Ds I 1977:13

Perspektiv pa energi om möjlig- En framtidsstudie över förändringar inom heter inför energiomställningen energisystemet Ds I 1983:18

Energi efter ar 2010 Planverket redovisar sannolika bebyggelse- Bebyggelsens förändringar i förändringar fram till ar 2010 Sverige ar 1980-2010 Ds I 1983:14

Statistiska

centralbzran

Elförsörjningen och fjärrvärmeförsörjningen 1985 E 11 SM 8701

Energistatistik för lokaler 1985 E 16 SM 8602

Energistatistik för flerbostadshus 1985 E 16 SM 8604

Kraftsam

Elapparatundersökning 1985 - före- Enkät som SCB gjort pa uppdrag av Krafts komst och användning av olika hushållsapparater 1985-12-10

Elkonsumtionen i Sverige 1982-1995 - en prognos fran Kraftsam November 1984

Bilaga 2

Vattenfall

Prognoser över elanvändningen 1987- 1997 för Vattenfalls långsiktiga planering.

Osäkerhet i Kraftsamprognoser över Belyser osäkerheter i prognoser över elelanvändningen i Sverige användningen 1987-06-24

Energiforskningsnämnden

Effektiv elanvändning - forskning Analys av forsknings- och utv-ecklingsbehov och utveckling som kan underlätta eleffektiviseringen Efn-rapport nr 17, juli 1985

Effektivare elanvändning bl.a. upphandling av elapparater inom övrigsektorn Efn-utredning 1983:4

De glömda aktörerna En studie av hur hushållen reagerat under Efn /AES 1986:1 energiomställningen

Ny teknik för elproduktion Bedömning av de ekonomiska förut- - elanvändning sättningarna för en introduktion av ny Ds I 1983:21

Byggforskningsradet

Energi 85, energianvändning i bebyggelse G 26:l984

Energiförbrukning i lokaler Undersökning av värmeenergiförbruk- Utvärdering av energibesparings- ningen i lokaler utredningar för lokaler R l39:1980

Energisparmöjligheter i befintlig Beräkning av vårmeenergisparpotentiel och bebyggelse investeringsbehov i landets bostads- R 1143:1984 och lokalbestand

Energianvändningen i bostäder och Beskriver energianvändningens förändringar lokaler 1970-1982 under perioden 1970-1982 R 132:l984

Energisperpotential i lokaler Redovisning av ett demonstrationsprojekt Energieffektivisering av fem där nagra försäkringsbolag genomfört kontorsbyggnader genom energi- atgärder för att sänka värmeförbrukningen teknisk upprustning R 27:1987

Bilaga 2 109

Energisparkvarter i Umea En beskrivning av atgärder och resultat R 32:l987 fran ett energisparkvarter i Umeå

Energisparkvarter i Göteborg En beskrivning av atgärder och resultat Energiombyggnad i ett SO-talsomrâde fran ett energisparkvarter i Göteborg R 3621987

Effektivitetshöjning av befintliga värmepumpsinstallationer inom HSB. Besiktningar och atgärdsförslag, november 1987, (opubl.).

Övrigt

Elanvändning för hushållsapparater. - Rapport fran konsumentverket byra 2 till Statens energiverk, september 1987.

Elprognos 1987-2010 för Stockholm stad, utredning fran Stockholm energi, augusti 1987.

ELHUSHÅLLNIMB OCH ELERSÄTTNING I SMÅHUS - 1990-TALETS MÖJLIGHETER

Bilaga 4 Hushåll och småhus 2

FÖRORD

Elanvändningsdelegationen har regeringens uppdrag (dir 1987:35) att utarbeta förslag till åtgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och en ersättning av el med andra energiformer. Denna rapport är en redovisning av arbetet i delegationens expertgrupp för hushall och småhus.

Laila Freivalds som tillkallats som sakkunnig i delegationen har varit expertgruppens ordförande. l gruppen har ingatt som experter

Bertil Björnevad, verkställande direktör Per Cleverdal, överingenjör Ingvar Fridell, förbundsordförande Artur Horowitz, laboratoriechef Owe Ivarsson, utredningsombudsman Sven-Olof Quist, kassör Åsa Sohlman, byrâchef Ursula Wallberg, byrachef Karin Widegren-Dafgârd, departementssekreterare Egil Öfverholm, forskningssekreterare

Sekreterare i gruppen har varit Per Fahraeus.

Gruppen har byggt sitt arbete pa i huvudsak befintligt utredningsmaterial. Till rapporten har bilagts en förteckning över utnyttjande utredningar m.m.

Särskilt yttrande har avgivits av experten Ingvar Fridell.

Jag överlämnar rapporten Elhushâllning och elersättning i smahus - 1990-talets möjligheter.

Gruppens arbete är därmed slutfört.

Stockholm i november 1987

Laila Freivalds

/Per Fahraeus

3 Bilaga 4 Hushåll och småhus

INNEHÅLL

INLEDNING - AVGRÄNSNING AV UPPDRAGET

l. DEN NUVARANDE ELANVÃNDNINGEN M.M. 7

2. TROLIG UTVECKLING AV ELPRISER OCH ELANVÄNDNING 10 2.1 Bakgrund och utgångsläge 10 2.2 Allmänna prognosförutsättningar 11 2.3 1997 12 Energianvändningen 2.4 Energianvändningen 2010 13

3. PÅGÅENDE ARBETE ATT EFFEKTIVISERA ELANVÄNDNINGEN OCH SUBSTIUERA EL 14 3.1 Allmänt 14 3.2 Myndigheter 14 3.3 Kraftindustrin 15 3.4 Utbildning och forskning 16 3.5 Andra aktörer 16 3.6 Sammanfattande inriktning av pågående effektiviseringsarbete 17

4. EFFEKTIVISERINGS- OCH SUBSTITUTIONSMÖJLIGHETER 18 4.1 Hushallsel i småhus 18 4.2 Elvärmt tappvarmvatten 24 4.3 Substitutering av elvärme genom investering i alternativ energitillförsel eller hushällningsátgärder 25 4.3.1 Anslutning av småhus till fjärrvärme eller naturgasnät 25 4.3.2 Värmepumpar 28 4.3.3 Energihushallning i befintligt smâhusbestand 29 4.4 Utnyttjande av kombidrift för att ersätta el under vintervardagar 32 4.5 Flyttning av elanvändning från dag till natt 34 4.6. Slutsatser om sparpotential 34

5. ÅTGÄRDER FÖR ATT EFFEKTIVISERA ELANVÄNDNINGEN 36 5.1 Hushâllsel och varmvatten 36 5.2 Elvärme i befintlig bebyggelse 37 5.2.1 Förslag som syftar till att undanröja hinder på marknaden 39 5.2.2 Förslag som syftar till att uveckla ny teknik 42 5.2.3 Förslag som syftar till att skapa resursstarka aktörer 44 5.3 Elvärme i nytillkommande bebyggelse 47 5.4 Sammanfattning av expertgruppens bedömningar och förslag 50

Särskilt yttrande av experten Ingvar Fridell 52

LITTERATURFÖRTECKNING

Bilaga 4 Hushåll och småhus 4

INLEDNING - AVGRÄNSNING AV UPPDRAGET

Under 1980-talet har elvärmefrågorna tilldragit sig allt större uppmärksamhet. Det intresse som tidigare fokuserats på elvärme som ett medel för oljeersättning har under senare år i stället koncentrerat sig till elvärmens flexibilitet, och de långsiktiga möjligheterna att minska eller ersätta elvärmen.

Denna frågas betydelse framhålls bl.a. i regeringens proposition 1984/85:l20 Om riktlinjer för energipolitiken. Föredragande statsrådet framhåller här:

Den el som övergångsvis utnyttjas på detta sätt (d.v.s. för uppvärmningsändamål) skall i ett längre perspektiv ersättas genom sparande, övergång till inhemska bränslen, naturgas, sol och annan ny teknik för uppvärmning. El för uppvärmning får alltså i allt väsentligt endast användas i omställbara, flexibla och utvecklingsbara system eller i kombination med extremt energisnål teknik.

Småhussektorns elanvändning samt utvecklingstendenser fram till 1990-talets mitt har tidigare närmare analyserats av Utredningen (I 1984:02) om el och inhemska bränslen (ELIN). Resultatet av detta arbete redovisades i en separat rapport (Ds I 1986:2) Elanvändning i bostäder och lokaler.

I betänkandet Vägar till effektivare energianvändning (SOU 1986:16) redovisar ELIN sina förslag. Tyngdpunkten i utredningen ligger i förslag till statliga åtgärder, som kan få genomslag inom 3 till 5 år. Inom elvärmeområdet syftar förslagen framförallt till att genom kostnadsriktiga prissignaler åstadkomma en allt effektivare elanvändning i bebyggelsen. Denna prisstyrning förväntas ge upphov till en ökad energihushållning och laststyrning , vilket medför ett effektivare utnyttjande av el. Åtgärder för att påbörja den andra fasen i den strategi för elanvändningen som redovisas i prop. l98h/85:l20, d.v.s. ersättning av nu existerande elvärme, diskuteras endast översiktligt.

I regeringens proposition l986/87:159 Om vissa utgångspunkter för energisystemets omställning föreslås att omställningsperioden inför kärnkraftsavvecklingen sträcks ut över en längre period. Avsikten är att vi genom intensifierade insatser på såväl tillförsel- som användningssidan skall kunna ta en första reaktor ur drift mellan åren 1993 och 1995. Åren 1994-1996 bör vi med denna tillförsel av ny energi och hushållningens resultat ha kommit så långt att vi skall kunna ta en andra reaktor ur drift.

Detta innebär delvis nya förutsättningar för arbetet med elvärmefrågorna, vilket också betonas i direktiven till elanvändningsdelegationen. Föredragande statsrådet anför bl.a. följande:

5 Bilaga 4 Hushåll och småhus

Delegationen bör särskilt belysa möjligheterna att i framtiden ersätta elvärme med andra uppvärmningsformer. Dessa möjligheter är i hög grad beroende av den tekniska utvecklingen vad gäller nya former för småskalig uppvärmning.

Det kan gälla t.ex. ny miljövänlig förbränningsteknik, ny värmedistributionsteknik och värmelagringsteknik. Vid sidan av utvecklingen av ny teknik är också möjligheterna att undanröja olika organisatoriska trögheter betydelsefulla, om elvärmen skall kunna ersättas i så stor utsträckning som är samhällsekonomiskt motiverat.

Vidare bör möjligheterna att effektivisera användningen av hushållsel och driftel i bostäder och lokaler särskilt studeras. Detta gäller såväl enskilda komponenters användning som effektivare systemutnyttjande vad beträffar bl.a. utnyttjande av överskottsvärme från olika maskiner, fläktar, pumpar o.dyl. för att tillgodose byggnaders värmebehov.

Expertgruppen för hushåll och småhus har tolkat direktiven vad avser elvärmefrågorna så att våra förslag i första hand bör inriktas mot att åstadkomma en ersättning av elvärmen med andra uppvärmningsformer. I de fall då detta inte är tekniskt/ekonomiskt möjligt bör vi i andra hand skapa förutsättningar för en effektivare elanvändning (genom energihushållningsåtgärder, installation av värmepumpar m.m.) i den elvärmda bebyggelsen.

De elvärmda småhusen kan med utgångspunkt från graden av flexibilitet i uppvärmningen delas in i tre kategorier:

l. Hus med kombipannor 2. Elpannehus utan kombidrift 3. Direktelvärmda hus

Möjligheterna att ersätta el med andra uppvärmningsformer i den första är i huvudsak beroende av prisförhållandena på energimarknaden. kategorin tgärder som syftar till att via kostnadsriktiga taxor åstadkomma en ur samhällsekonomisk synpunkt lämplig fördelning mellan användning av olika energislag i denna typ av bebyggelse har utförligt diskuterats av ELIN. Expertgruppen har också erfarit att ett utredningsarbete med denna inriktning pågår inom statens energiverk. Expertgruppen anser därför att prismekanismernas inflytande över denna typ av elanvändning är väl belysta varför dessa frågor endast behandlas översiktligt i föreliggande rapport. I kapitel 5 tas dock förslag till åtgärder upp som syftar till att åstadkomma en effektiv prisstyrning inom denna användningskategori.

är möjligheterna att ersätta elvärmen mer l den andra kategorin, elpannehusen, begränsade. Här kan problemen sägas vara av både ekonomisk och teknisk karaktär.

I de fall tillgång till ett ekonomiskt konkurrenskraftigt alternativt uppvärmningssystem finns (t.ex. närhet till fjärrvärme, naturgas) är problemet i huvudsak en prissättningsfråga. De åtgärder som här kan bli aktuella är således i huvudsak av samma karaktär som de som gäller för husen med kombipannor, även om de tekniska alternativen här är färre.

I de fall tillgängliga alternativ ej är ekonomiskt konkurrenskraftiga är problemet i huvudsak av teknisk natur, d.v.s. nya tekniska lösningar krävs för att den nödvändiga elvärmeersättningen skall kunna åstadkommas. De statliga åtgärder som krävs för att främja en sådan teknisk utveckling är således av samma karaktär som de som krävs för de direktelvärmda husen.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 6

I den tredje kategorin, de direktelvärmda husen, saknas för närvarande någon ekonomisk potential av betydelse för elvärmeersättning. Fram till år 1995 kommer sannolikt endast en begränsad elersättning att genomföras i denna bebyggelse.

Om elvärmen på sikt skall kunna ersättas i dessa hus krävs en teknisk utveckling som leder till betydande kostnadsreduceringar . På grund av de långa ledtider som det här är fråga om bör insatser som syftar till att främja en sådan utveckling vidtas så snart som möjligt. En positiv teknisk utveckling inom detta område innebär också att förutsättningarna för att ersätta elvärme i elpannehusen förbättras.

Eftersom en av huvuduppgifterna för vår expertgrupp enligt direktiven är ersättningen av elvärme med andra uppvärmningsformer har vi koncentrerat framställningen kring möjligheterna att främja en teknisk utveckling som kan innebära att en sådan ersättning på sikt kommer att genomföras i stora delar av småhusbebyggelsen. Vi kan emellertid inte utesluta att de tekniska och ekonomiska svårigheterna är sådana att omfattande konverteringsåtgärder inte heller på sikt blir samhällsekonomiskt lönsamma.

Den nödvändiga elvärmeersättningen måste i detta fall till stor del ske med hjälp av enbart energihushållnings- och andra effektiviseringsåtgärder. Således behandlas även utvecklingen inom energihushållningsområdet och möjligheterna att främja denna utveckling i rapporten.

Vid sidan av elvärmefrågorna har expertgruppen för hushåll och småhus också haft till uppgift att särskilt studera möjligheterna att effektivisera användningen av hushållsel. Förslag som syftar till att åstadkomma sådana effektiviseringar lämnas i rapportens avslutande kapitel tillsammans med de förslag som avser användningen av elvärme.

Till området hushåll och småhus har förts elanvändningen i en- och tvåfamiljshus, fritidshus och jordbruksfastigheter. Hushållsel i flerbostadshus behandlas av expertgruppen för professionell fastighetsförvaltning.

7 Bilaga 4 Hushåll och småhus

1. DEN NUVARANDE ELANVÃNDNINGEN M.M.

Elanvändningen i bostadsektorn har ökat kraftigt under senare är. Se nedanstående diagram.

Elanvändning i bostäder 1970-1985 (GWh), källa: Vattenfall

0007 Fritidshus

Fastighetsförvaltning 40 000 Flerbostadshus

Småhus 30 000- Jordbrukshushåll

81 84 85

Den ökade elanvändningen är nästan helt hänförbar till att elvärme blivit den dominerande uppvärmningsformen för småhus. Under 1970-talet installerades elvärme - oftast direktel - i nybebyggelsen. Efter oljeprisökningen 1973/74 men framför allt efter den andra kraftiga oljeprishöjningen 1979/80 bytte allt fler smahus ut sina oljepannor mot elpannor eller kompletterade med elpatron/elkasett sa att nu ca 1 miljon småhus använder el som huvudsaklig energikälla för uppvärmning och tappvarmvatten. Potentialen för fortsatt konvertering är nu låg, samtidigt som oljepriserna sjunkit och prognoserna talar om höjda elpriser. Nagon större trend till spontan ökning av elvärmeandelen bör därför inte längre rada.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 8

Användningen av hushållsel steg under 1970-talet genom att husbeståndet ökade och genom standardhöjning vad gäller apparatbeståndet. Sedan några år är tendensen istället den motsatta genom att nya apparater drar mindre el än sina föregångare.

Elvärmekonverteringen bidrog verksamt till att landets import av dyr eldningsolja minskade och att de energipolitiska målen att reducera oljeberoendet snabbt uppnåddes.

SCB:s eistatistik är den mest tillförlitliga källan vad gäller elanvändning i småhus. Nedan presenteras ej temperaturkorrigerad användning för åren 1977, 1980, 1984 och 1985, uttryckt i TWh. Den höga nivån för 1985 beror till stor del på ovanligt låg genomsnittstemperatur.

Kodgrupperna småhus med elvärme, småhus utan elvärme, fritidshus samt jordbruk, skogsbruk o.dyl. jämte anslutna hushåll redovisas. För den senare kategorin har uppskattad åtgång för jordbruksdrift dragits av så att redovisad åtgång svarar mot elanvändningen för hushållsel och elvärme i jordbruksfastigheterna.

Vidare presenteras statens energiverks uppskattning av hur användningen fördelas mellan elvärme och hushållsel.

1977 1980 1984 Småhus med elvärme 8,7 11,0 17,8 Småhus utan elvärme

Fördelning elvärme 8,9 11,5

hushållsel 7 , 3 7 , 6 mao MIN

Elanvändningen i bostäder har fortsatt att öka 1986 och 1987, om än i långsam takt.

9 Bilaga 4 Hushåll och småhus

Vattenfall (Olle Nilsson) har presenterat en uppskattning av vilka u värmnin s-

sxstem som är tillgängliga i smahusbeståndet och hur de utnxttiades 1985786.

värmesystem och energianvändning i småhus inkl jordbruk 1985/86

Befintligt Använda

,ooow system energi- _ alternativ hus

1500 j _ Elradiatorer 475 _ Enbart el 746 n Elpannor - 161 1000 -- ,, I Varmepump - 10 - Kombi .å _ Kombupama eI-bransle å - ” eI-bränsle 3459 _ 489 å soc_ Oljepama Olja å _ 150 206 :ä _ Olja-ved oüawed Dame 139 _ 204 Ved Vedpanna 73 126 Fjärrvärme 105 I Gas 6

*därav 49 000 med delârsvarrrmepump

Andra källor anger något avvikande siffror. Följande påståenden torde dock utgöra rimliga överslagsbedömningar.

l. 500.000 småhus har direktverkande el.

2. Ytterligare 500.000 småhus använder huvudsakligen el för uppvärmning, varav 250.000 enbart el och 250.000 el i kombination med olja eller ved.

3. 500.000 småhus använder huvudsakligen olja eller ved för uppvärmning.

4. 100.000 småhus är anslutna till fjärrvärme

5. 10.000 småhus har värmepump, som täcker hela sitt energibehov för uppvärmning. Ytterligare ca 90.000 klarar en del av energibehovet med värmepump.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 10

2. TROLIG UTVECKLING AV ELPRISER OCH ELANVÄNDNING

2.1 Bakgrund och utgångsläge

I slutet av oktober överlämnade Statens energiverk till Miljö- och energidepartementet en prognos över utvecklingen inom energiområdet för år 1997 med en utblick till år 2010. Energianvändningen presenteras för två olika scenarier 1997, vilka skiljer sig åt i tva hänseenden, nämligen elprisnivå och avvecklingstakt för kärnkraften.

I det första scenariet påbörjas avvecklingen först efter sekelskiftet. Elpriserna väntas då till 1997 stiga 2 öre/kWh i producent - och konsumentled. Det andra scenariet avser en situation där kärnkraften börjat tas ur drift under 90-talet, och nedläggningen av två aggregat är ett faktum 1997. Prisökningen i detta scenario uppgår till ca 6 öre i konsumentledet.

Den psykologiska effekten av en tidigare nedläggning av t.ex. två aggregat kan enligt verket vara av stor betydelse för hushållens beteende och för att de uppvärmningssystem som är bäst, sett över hela investeringsperioden, skall tas i bruk under 90-talet. Denna effekt, d.v.s. en ökad trovärdighet för hela kärnkraftsavvecklingsprogrammet, kan vara av minst lika stor betydelse i prognoshänseende som den ganska marginella prisskillnaden (4 öre) mellan de båda alternativen.

När det gäller energianvändningen för bostäder och service är det energi för uppvärmning som dominerar. Av särskilt stor betydelse för situationen på elmarknaden i dagsläget och framöver är det faktum att elvärmen på nagra få år kommit att dominera uppvärmningsmarknaden inom småhusbeståndet. I de prognosalternativ som presenteras nedan är det främst effekterna av de olika prognosförutsättningarna på konkurrensförhållandet mellan elvärme och alternativ till denna i småhus som diskuteras. Det är här den stora potentialen för en effektivisering av elanvändningen inom sektorn finns.

Osäkerheten inför framtida prisförändringar har emellertid medfört att investeringar i flexibla anläggningar ökat. Av diagrammet nedan framgår marknadsandelen för olika uppvärmningssystem vid byte av uppvärmningssystem i småhus 1985.

ll Bilaga 4 Hushåll och småhus

Nya uppvärmningssystem vid byten genomförda under 1985, procent av byten (KRAFTSAM publikation 7)

% 30

Kombi Nytt system

Av de valda systemen dominerar flerbränslepannorna. Därefter kommer elpannor och därefter vedpannor. Marknadsandelen totalt för system där el kan utnyttjas uppgår till ca 2/3.

I kapitel l redovisades tillgängliga uppvärmningssystem och deras utnyttjande. Statens energiverk skriver att det framför allt är pannor för olja eller ved samt kombinationspannor för dessa bränslen som förväntas vara utslitna inom en tioårsperiod. Valet av uppvärmningsform i det beståndet kommer att få stor betydelse för elvärmens totala utveckling i början av nästa sekel, liksom för förbrukning på höglast- respektive låglasttid.

2.2 Allmänna prognosförutsättningar

Småhusbyggandet förväntas omfatta ca 15.000 nya lägenheter per år, men den uppvärmda ytan ökar under 10-årsperioden bara med 4°/o. Den specifika förbrukningen per ytenhet ligger idag på en betydligt lägre nivå än vad som gäller för bestånden i genomsnitt. Därigenom spelar nyproduktionen en relativt liten roll för utvecklingen av energianvändningen totalt sett framöver.

Av avgörande betydelse för utvecklingen av den totala nettoenergiförbrukningen blir hur energisparandet i dagens bestånd utvecklar sig. För prognoserna har verket antagit att sparandet fortsätter i ungefär samma takt som tidigare. För småhusen innebär detta en effektivisering på ca 0,5°/o/år.

Av stor betydelse framöver är i vilken utsträckning abonnentkollektivet kommer att erbjudas tidsdifferentierade elvärmetariffer. Verket antar i sina prognosbedömningar att samtliga elvärmeanvändare kommer att kunna erbjudas en sådan typ av taxa till 1997.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 12

Många studier har visat på den ovillighet som finns i att byta ut ett fungerande uppvärmningssystem i förtid, även om detta skulle framstå som lönsamt vid t.ex. ett avkastningskrav på 6%. Istället för ekonomisk livslängd tyder mycket på att det är den tekniska livslängden som faktiskt avgör konverteringstillfället. Detta betyder inte att det inte kan finnas avkastningskrav som skulle göra ett förtida byte intressant. Detta vet vi emellertid inte mycket om. Däremot vet vi att vi till 1997 arbetar med ganska låga elprishöjningar som skulle göra alla förtida byten relativt dyra. Då vi någorlunda känner till det tekniska utbytesbehovet i beståndet har vi här låtit detta styra när byte av anläggning sker. Till 2010 innebär detta att alla system är i behov av utbyte på tekniska grunder någon gång under perioden, varav merparten under 90-talet. Detta innebär att de förväntningar om framtiden som finns hos dessa beslutsfattare blir till stor del styrande för energiförbrukningen i beståndet i början på nästa sekel.

För kollektiva system i form av fjärrvärme och naturgas har hänsyn tagits till småhusens:

- täthet geografisk lokalisering - samt till redan fattade beslut. energipolitiska

Detta innebär att dessa system särbehandlas i konkurrenshänseende.

2.3 Energianvändningen 1997

Möjligheterna att anpassa sig till framtida elprishöjningar är framför allt beroende av när och till vad husens uppvärmningssystem byts ut. I tabellen nedan redovisas verkets bedömning av vilka system som finns inom småhusbeståndet år 1997.

uppvärmningssystem, småhus. 1985 års bestånd Antal hus. (1.000-tal)

Värmepump

Det är viktigt att notera att totalt drygt 1 miljon hus har utbytesbehov fram till 1997, varav de flesta kommer att byta kring mitten av 90-talet. Det är uppenbart att med så stora förändringar av beståndet kan antalet felinvesteringar riskera att bli betydande. Det som framför allt förväntas ske mellan 1985 och 1997 är att de gamla pannorna för olja och/eller ved i stor utsträckning byts ut mot kombipannor. El under 90-talet används därför till största delen i kombipannor, trots de högre investeringskostnaderna för dessa, då merparten av husägarna förväntar sig elprishöjningar inför framtiden. Kombipannorna gynnas även av den stora osäkerhet som gäller på oljemarknaden, där tillfälliga prisfluktuationer kan förväntas.

13 Bilaga 4 Hushåll och småhus

l tabellen nedan sammanfattas den prognoserade elförbrukningenl för småhus.

Elvärme. Småhus. 1985 ars bestånd. TWh 1997 10 reaktorer Direkt el + elpanna

Kombi

I prognoserna har verket antagit att tidsdifferentierade taxor har genomförts fullt ut till 1997. Detta medför att fastigheter med system för enbart el fâr motiv att anpassa sin förbrukning bl.a. genom nattackumulering. Dessutom påverkas elförbrukningen av energisparande. För fastigheter med kombinerade uppvärmningssystem blir det i större utsträckning lönsamt att använda sig av el för uppvärmning under sommaren medan man byter till olja eller ved under vintern.

Fjärrvärmeutbyggnaden förväntas gynnas av ett stigande elpris till följd av ökad lönsamhet för kraftvärme i kommunerna.

2A Energianvändningen 2010

Är 2010 förväntas elanvändningen för uppvärmning ha minskat ytterligare. El används fortfarande i direktverkande radiatorer, elpannor och värmepumpar. Dock förväntas elprishöjningarna gjort att intresset för t.ex. nattackumulering ökat ytterligare, vilket leder till vissa förskjutningar av lasten. I prognosen har vi inte antagit att el utnyttjas alls i kombipannorna. Beroende pa främst är det emellertid möjligt att el kommer till användning i dessa i oljepriserna någon omfattning, och då främst sommartid. Hår finns en potential på ca 5 TWh bränsle som lätt kan konverteras till el. Överhuvudtaget gäller att flexibiliteten är stor, vilket gör prognosen mycket känslig även för ganska sma prisförändringar.

l) Exklusive el för drift av värmepumpar och hushallsel.

Bilaga 4 Hushåll och småhus

PÅGÅENDE ARBETE ATT EFFEKTIVISERA ELANVÄNDNINGEN OCH SUBSTITUERA EL

3.1 Allmänt

Som framgår av kapitel 1 har användningen av el för uppvärmning av bostäder ökat kraftigt sedan 1970. I takt med att vi närmar oss begränsningar i tillförselsystemet ökar pa flera hall intresset för eleffektivisering. Med begränsningar avses då såväl effektbegränsningar i befintligt system som kommande energibegränsningar till följd av kärnkraftens avveckling och osäkerheten om utbyggnad/utbyggnadstakt av ersättande produktionsanläggningar. Malsättningen är att genom effektivisering, hushållning, teknikutveckling m.m. minska bl.a. den andel av elanvändningen som går till smahusens uppvärmning.

Ett flertal aktörer arbetar på olika sätt med frågan om eleffektiviseringen. Aktörer inriktade återfinns främst på småhusens elanvändning hos myndigheter, kraftindustrin och utbildningsinstanser.

Åtgärder på området för att få till stånd effektivisering/hushâllning har i huvudsak varit av informativ karaktär. Hushållselen behandlas dels i utförligare kapitel 4.1, dels i den rapport som expertgruppen för professionell fastighetsförvaltning m.m. presenterar.

3.2 Myndigheter

Främsta aktörer inom kategorin är Statens myndigheter energiverk (STEV), Energiforskningsnämnden (Efn) och Byggforskningsrådet (BFR).

STEV är den övergripande myndigheten för frågor om energiförsörjning och skall som sådan bl.a. verka för en rationell tillförsel, distribution omvandling, och användning av energi. Verkets informationsbyra tar fram informationsmaterial och deltar i utbildningsfrågor. Verkets särskilda anslag för energihushållningsutbildning upphörde emellertid den l juli 1987. Utbildningen bedrivs nu i mindre av Komvux omfattning samt av privata kursarrangörer, bostadsorganisationer, kommuner m.fl.

För att främja elhushallningsutbildning har STEV - och Vattenfall - i samarbete med Kraftindustrins ett projekt utbildningsrad planerat för utbildning av personal hos eldistributörer. Syftet är att dessa i sin tur skall kunna informera/utbilda elinstallatörer och ge råd åt allmänheten.

STEV ger tva gångerper år ut en energikurskatalog.

15 Bilaga 4 Hushåll och småhus

Verket har ett särskilt anslag för utredningsverksamhet m.m. inom energiområdet och energirelaterad information avseende bl.a. den tekniska utvecklingen och resultat från forsknings- och demonstrationsprojekt (budgetåret 1987/88 ca 13 milj.kr.).

Lfn har till huvuduppgift att bevaka och granska forskningen och teknikutveck-

lingsmöjligheter vid den långsiktiga förändringen av det svenska energisystemet.

Byggforskningsrådets uppgift är att övergripande planera, samordna, utvärdera och finansiera forskningsarbete inom byggsektorn. Forskningsprogrammen på i energisidan omfattar energihushållning, värmepumpssystem, solvärme, energi- § lagring, naturvärme samt system- och genomförandefrågor. Arbetet är inriktat mot mindre och medelstora system.

BFR har beviljat forsknings- och utvecklingspengar till ett par projekt som syftar till att ta fram erfarenheter av vad det kostar att bygga om värmedistributionssystemen från direkte! till Vattenburen värme. Ett av projekten bedrivs i Åkersberga. I ett annat projekt skall man välja ett 40-tal småhus i fyra orter. Val av orter har ännu inte gjorts. En särskild styrgrupp för eleffektiva byggnader skall följa upp användningen av rådets anslag till forsknings- och utvecklingsprojekt.

3.3 Kraftindustrin

inom kraftindustrin pågår sedan några år ett antal projekt för att effektivisera elanvändningen. Ett av de mer uppmärksammade är Vattenfalls Uppdrag 2000, vars slutmål är att kunna bedöma hela landets möjligheter till eleffektivisering.

Projektet är indelat i två etapper:

- 1 1986-87: förberedelse Etapp -och intrimningsfas samt kunskapsuppbyggnad. - 2 1988-92: Etapp genomförande av åtgärder i stor skala.

Arbetet koncentreras till nu befintliga hus. Genom omfattande besiktningar, intervjuer, mätningar, energibalansberäkningar och uppföljning av genomförda energihushållningsåtgärder kommer det förhoppningsvis bli möjigt att ta reda på den verkliga hushallningspotentialen.

Under etapp l genomförs också ett antal ombyggnadsprojekt. Under utförande är ett direktelvärmt daghem i Vännäs som förses med Vattenburen värmedistribution och en fliseldad nybyggd panna. I Tierp byggs ett tiotal direktelvärmda småhus om för uppvärmning med ett gasoleldat vattenburet värmesystem.

Vattenfall genomför, i likhet med ett flertal andra kraftföretag, även förändringar i sin organisation med syftet att bli ett energitjänstföretag. Andra kraftföretag som påbörjat en utveckling i denna riktning är t.ex. Sydkraft och Stockholm Energi.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 16

I sammanhanget bör också nämnas den ökade introduktionen av tidstariff. Vattenfall och Sydkraft erbjuder kunder som vill utöka sitt elabonnemang enbart tidstariff, medan de flesta mindre distributörer låter kunden välja. En bred introduktion av tidstariffen bör få till följd att användning av helårselvärme bromsas till förmån för kombinerat utnyttjande av el och bränslen.

3.4 Utbildning och forskning

Enligt läroplanen för gymnsasieskolan behandlas elanvändningen specifikt endast vid den fyraåriga tekniska linjens eltekniska inriktning. Omfattningen är endast 9 studietimmar elanvändning och li studietimmar belysning. Dock planerar man vid vissa gymnasieskolor att införa en speciell inriktning för energifrågor. Man får förmoda att elanvändningen får större utrymme vid en sådan linje.

Inom högskolan kan man studera elanvändning inom ramen för elkraftteknisk utbildning vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg och vid Tekniska Högskolan i Stockholm. Instititionen för installationsteknik vid CTH bör särskilt nämnas liksom Miljövårdsprogrammet vid Lunds Tekniska Högskola och verksamheten vid Försvarets Forskningsanstalt.

För vissa andra utbildnings- och forskningsinsatser har redogjorts ovan.

3.5 Andra aktörer

Utbildning på energihushållningsområdet bedrivs av bl.a. olika kursarrangörer (t.ex. SIFU), organisationer (t.ex. VVS Tekniska Föreningen och Rörfirmornas Riksförbund), bostadsorganisationerna och kommuner. Bidrag lämnades tidigare från STEVs särskilda ovan under p. 2). anslag (jmfr.

Elverksföreningens nätkommitté har inom arbetsgruppen för belastningsstudier mätt effektuttag hos olika kategorier av elkunder. I den nyligen avslutade etapp 1 redovisades mätningar från småhus. Under hösten 1987 går man vidare med mätningar i flerbostadshus, kontor, skolor, m.m.

Föreningen Sveriges Energirådgivare (FSE) har tillsammans med ett antal konsultföretag och materialleverantörer bildat direktelgruppen. Gruppens uppgift är att samla erfarenheter från ombyggnader av direktelvärmda hus. Arbetet har nyligen påbörjats.

Som exempel på ett enskilt projekt kan här nämnas ett av STOSEB -Storstockholms Energi AB - utarbetat projekt som syftar till att konvertera elvärmda småhus till fjärrvärme genom lågtemperatur- och ny distributionsteknik. Projektet avses i första hand bli genomfört med Upplands Väsby kommun som studieobjekt. Målet är att ta fram ett konkret underlag för demonstrationsbyggnad.

Vattenfall har under ett antal år inom ramen för sitt solvärmeprojekt satsat betydande resurser på utveckling av värmepumpteknik och finansierat åtskilliga demonstrationsprojekt. Även BFR har stött och stöder sådana projekt. På senare tid har projekt för introduktion av värmepumpar i direktelvärmda småhus aktualiserats.

17 Bilaga 4 Hushåll och smahus

3.6 Sammanfattande inriktning av pågående effektiviseringsarbete

ovan pågår hos många aktörer verksamhet som kan förväntas leda Som framgått till bättre förutsättningar för hushållning och effektivisering av elanvändningen. Beroende på resp. aktörs förutsättningar och målgrupper kan projekten sägas ha i princip följande fyra inriktningar:

- verksamhet som syftar till att genomföra ombyggnadsatgärder med effektivisering och energihushållning som mål

verksamhet som syftar till att förbättra förvaltares, eldistributörers m.fl. detaljkunskaper om hur el används för olika ändamål i exempelvis flerbostadshus och småhus

verksamhet där man bildar arbets-och styrgrupper med effektivisering som övergripande målsättning för gruppernas arbete

verksamhet med inriktning på forskning och teknikutveckling.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 18

4. EFFEKTIVISERINGS- OCH SUBSTITUTIONSMÖJLIGHETER

Elanvändningen i småhussektorn kan minska på olika sätt. Nedan diskuteras i tur och ordning:

1. Hushållsel i småhus 2. Elvärmt tappvarmvatten 3. Substituering av elvärme genom investering i alternativ energitillförsel eller hushållningsåtgärder 4. av kombidrift för att ersätta Utnyttjande el under vinterdagar 5. Flyttning av elanvändning från dag till natt

4.1 Hushållsel i småhus

Statens energiverk publicerade i augusti 1985 en rapport kallad Mättnadsstudie hushållsel. Nedan citeras de avsnitt ur sammanfattningen, som har relevans för småhus.

Flera av hushållens viktigaste elapparater har belysning, elspis, kyl, frys, tvätt redan en täckningsgrad, som ligger nära 100°/o. Detta avspeglas bl.a. i, att konsumtionen av hushållsapparater i fasta priser varit konstant eller något sjunkande sedan 1970. Hushållen inriktar i stället sin konsumtion på elektroniska apparater såsom TV, video, stereo, dator etc.

Dessa apparater har relativt lågt effektbehov och kort utnyttjandetid, varför de inte får stor betydelse för elanvändning.

Hushållens disponibla inkomster i fasta priser har ökat fram till 1978 för att därefter sjunka något under 80-talet. Detta intresset dämpar att köpa kapitalvaror som t.ex. diskmaskin och bastu.

Hushållens minskade storlek minskar också behovet av t.ex. diskmaskin.

Förutom täckningsgrad är det utnyttjandetid och specifika åtgångstal som bestämmer den framtida elanvändningen. Det pågår ständigt en utveckling mot lägre specifika åtgångstal. Genom att använda bästa apparater på dagens marknad är det möjligt att sänka elanvändningen i hushållen med ca 4U°/o. Apparaternas livslängd 10-15 år gör, att en stor del kommer att bytas ut till 1995, vilket leder till en reducering av elanvändningen.

19 Bilaga 4 Hushåll och småhus

För att visa på olika utvecklingstendenser har följande fall studerats. Med två olika tekniknivåer * Specifika åtgångstal med dagens teknik * Specifika åtgångstal med bästa apparater studeras tre fall av täckningsgrader *

i

Oförändrad täckningsgrad från 1982 i * Rimlig utveckling av täckningsgrad l * 100% täckningsgrad för samtliga apparater Resultatet visas i nedanstående figur:

HUSH ÅLLSEI_ SMÅHUS

MWH/hushåll och är 100% täckningsgrad 8 Rimliga täckningsgrader 1995 \l

O)

U1

iinnl;unuliuinlnlilillllxlniliiilliii

å

(AJ

N

.a

O Bästa apparater 1985

Genomsnitt 1982

För småhusen innebär en rimlig uppskattning pâ utvecklingen av täckningsgraden endast en liten ökning av hushållselen med oförändrade specifika åtgångstal. Beaktas även att åtgångstalen minskar, leder detta till en minskad elanvändning i hushållen. För utredningen svarar Ola Hall, K-Konsult. Han har baserat sina data för 1982 års åtgångstal på uppgifter från Kraftsam och för åtgångstal med bästa apparater på Perspektiv på energi (DsI 1983:18). I nedanstående tabell redovisas grundmaterialet utgående från ett ä-personers väl elektrifierat hushåll.

Bilaga 4 Hushåll och smahus

Dagens teknik Bästa apparat Bohov/ Apparat Funktion Surah- Täcknings- Genom- Täcknings- GIIMIginqsnl urad minlll- Spec.il- grad snitt kWh/kust. 1932( 56) vändning gñnøslal 1955(16) anvindn l 982 kWh/lim. l 995

Mattillredning Kaffekokare 130 65 85 Åggkokare Elgrill Våffeljärn Mikrovågsugn Elvismmixer 150 70 105 m m

Matförvaring Kyl.kyl/sval 550 90 495 277 Kyl/frys 950 Frys 1 150 84 966 580

Diskning Diskmaskin 390 53 207 170 55

Total 3 120 2 680 1 837

Renmiljö/ Dammsugare 30 99 30 30 99 30 Städning

Renakläder/ Tvättmaskin 470 93 437 250 93 233 Tvättning Torkning Torktumlare 225 Torkskåp 300 32 96 32 Slätning Strykjärn Mangel 20 99 20 99 Total 790 553 493 233 Hygien/ Vv-beredare Tvättning Hårtorkm rn 50 50 25 100 25 Total 50 50 25 25 lnlormation/ Radio,stereo 50 100 50 40 100 40 Ljud

Hobby Trädgårdrn rn 120 100 120 150 100 150

Total 240 146 273 183

Övrigt/ Motor, kupé- 300 27 81 300 120 värmare cirkulations- 500 70 350 150 70 105 DUmP Oljebrännare 110 34 110 20 22

Total 910 465 560 247

Välelektrifierathushåll

21 Bilaga 4 Hushåll och småhus

Beträffande denna redovisning kan noteras att

l. av kläder ökar torktumlare sedan 1980 på bekostnad av vad gäller torkning torkskåp. Täckningsgraden 1995 för torktumlare/torkskåp blir troligen i storleksordningen 50%, varför genomsnittsanvändningen 1995 bör vara 112 kWh i stället för antagna 0. Denna siffra är dock osäker liksom övriga siffror i tabellen. Torkskåp kan t.ex. ofta användas utan att värmen sätts på, eftersom moderna tvättmaskiner har effektivare centrifugering. Torktumlare däremot kan inte användas utan någon elåtgång alls.

2. vad gäller belysning baseras åtgången med bästa apparater på att 75% av glödlamporna ersätts med lysrörslampor. Tekniskt är detta möjligt men det torde i praktiken ta lång tid innan lysrören slår igenom på hushållsmarknaden.

Enligt en studie vi tagit del av gäller följande:

En 60 W:s glödlampa kostar 5 kr. och har livslängden l 000 timmar. Motsvarande lysrörslampa drar endast 13 W, kostar 150 kr. och har livslängden 6.000 timmar, varför en lysrörslampa motsvarar sex glödlampor i brinntid. En jämförelse av totalkostnaden i kronor redovisas vid elpriset 35 resp. 60 öre/kWh.

Elpris 35 öre Elpris 60 öre Inköp El- Total- El- Totalkostn. kostn. kostn. kostn.

Glödlampa 6x5=30 125 156 216 246

Lysrörslampa 150 I 27 177 47 197

Vid det höga elpriset visar kalkylen lönsamhet för lysrörslampan. Småhusägaren måste dock även beakta glödlampans större förlustvärme. Belysning är starkt relaterad till behovet av energi för uppvärmning, medan t.ex. kyl/frys, tvättmaskin och spis används mera jämnt över året. Småhusägaren sänker sin uppvärmningskostnad med ca 80% av skillnaden i förlustenergi (47 W x 6 000 timmar) genom att använda glödlampor. Har han elvärme blir vid elpriset 60 öre/kWh besparingen 135 kr. Med t.ex. fjärrvärme ,eller annan uppvärmning med ett rörligt energipris på 20 öre/kWh blir besparingen 45 kr. l detta senare fall blir då glödlampa och lysrörslampa ekonomiskt likvärdiga vid högt elpris. Om inköpspriset på lysrörslampan sjunker kan den på sikt bli intressant för ej elvärmda småhus. En sådan prissänkning är att vänta som en följd av ökad konkurrens, då dagens pris ligger betydligt högre än produktionskostnaden.

Konsumentverket (KOV) har nyligen som underlag till statens energiverks pågående elvärmeutredning yttrat sig över behov av styrmedel för att effektivisera elanvändningen för hushållsapparater. En rapport har överlämnats 1987-09-29.

l rapporten redovisas som bakgrund en tidigare rapport, KOV 1976:1, som låg till grund för de energideklarationer som nu omfattar kylar och frysar resp. hushållsugnar. Vidare redovisas den produktutveckling som ägt rum under den gångna ID-årsperioden mot allt elsnålare konstruktioner. Det rör sig om minskningar av elförbrukningen om 20-50%.

KOV har uppskattat dagens skillnader mellan den el-snålaste och den mest elslösande, nya apparaten inom respektive produktområde på följande sätt för ett hushåll om 4 personer (kWh/år).

Bilaga 4 Hushåll och småhus 22

Högst-Lägst Skillnad

Kyl/sval (stor) 510-260 = 250 Frys (stor, ej avfrostn.) 690-1400 = 290 Ugn (ej mikrovåg) 140- 90 = 50 Diskmaskin (golv, kallvattenansl.) 500-320 = 180 Diskmaskin (golv, varmvattenansl. inkl.

Rapporten går igenom de apparater som finns på marknaden för produktområdena kyl/frys, spis/ugn, disk, tvätt, tork och belysning. I flera fall (bl.a. kyl/frys och spis/ugn) svarar de produkter som har den lägsta eleffektiviteten troligen för mindre än 5% av marknaden. Det påpekas också att kallvattenanslutna diskmaskiner kräver ca 30% mindre energi, vilket spar el i eluppvärmda hus. Moderna tvättmaskiner har effektivare centrifugering, vilket spar ca 30% av energiåtgången vid efterföljande torkning. Effektivare tvättmedel har möjliggjort lägre tvättemperatur vilket också spar el.

Att nya apparater blivit elsnålare hänger delvis även samman med att handeln över gränserna är mycket betydande. Elpriserna i Tyskland, Holland och Belgien är nästan dubbelt så höga som i Sverige. Även Danmark och England har höga elpriser. Låg elförbrukning har blivit ett av de starkare försäljningsargumenten även i Sverige.

Teknikutvecklingen har varit snabb sedan 1975, varför man med i dag känd teknik endast kan förutse mindre förbättringar. Gissningsvis kan dock en minskning av energiförbrukningen hos nya apparater på i genomsnitt 10% vara möjlig under den kommande 10-årsperioden.

Vattenfalls senaste prognos för 1995 presenteras. Den anger att hushållsförbrukningen i småhus i genomsnitt sjunker från 4.837 kWh/år 1985 till 4.178 KWh år 1995. Besparingen blir totalt 0,8 TWh och då har bl.a. beaktats att antalet småhus ökar. Av detta kan man dra slutsatsen att med oförändrat antal småhus skulle besparingen bli mer än 1 TWh. KOV skriver att Vattenfalls prognos förefaller väl genomarbetad. En betydande osäkerhet i beräkningarna är visserligen ofrånkomlig, men slutsatsen att ca 0,8 TWh kan sparas utan att nya styrmedel tillgrips är inte orimlig.

Mot detta kan anföras att i elvärmda småhus bidrar merparten av hushallselen till husets uppvärmning under vinterperioden, varigenom den verkliga nettoelbesparingen snarare blir 0,5 TWh än 1 TWh. Om elvärmen i småhus på lång sikt ersätts av annan energitillförsel får den minskade användningen av hushållsel också fullt genomslag som elbesparing.

I KOvzs rapport redovisas gällande regler i Sverige och jämförs med EG och USA.

Allmänt framhåller KOV att det nuvarande beståndet av apparater i hushållen fortfarande innehåller en betydande andel äldre modeller som drar relativt mycket el. Om hushållens apparater, efter hand som de blir för gamla, successivt byts ut mot nya och energisnåla modeller, så dröjer det i storleksordningen 15- 16 år innan hela beståndet är utbytt. Besparingseffekterna blir störst de första åren. Det finns totalt sett goda möjligheter att hålla elförbrukningen nere.

23 Bilaga 4 Hushåll och småhus

KOV framför avslutningsvis följande synpunkter.

För ca 8 år sedan utfärdade KOV riktlinjer om energideklaration på säljställena för kylar och frysar resp. hushållsugnar. Deklarationen avser energiförbrukningen mätt i kWh. Riktlinjerna är utfärdade efter förhandlingar med berörda branscher och med stöd av verkets instruktion och 3 § marknadsföringslagen (om informationsskyldighet för marknadsförare).

För de båda produktområdena finns provningsmetoder även för prestanda såsom kyleffekt resp. värmeeffekt. Riktlinjernas krav på energideklaration är kopplade till provning även av övriga prestanda och till internationell standard. På detta sätt undviks att önskemålen om låg elförbrukning medför att produkternas huvudfunktioner försämras, så att konsumenterans totala utbyte av resp. produkt blir otillfredsställande.

energideklaration även för diskmaskiner, tvättmaskiner och torktumlare. En förutsättning för att detta skall vara meningsfullt är dock, enligt verkets mening, att mätmetoder finns att tillgå även för övriga prestanda hos resp. apparat på samma sätt som för kyl/frys resp. ugnar. I annat fall är risken stor att företagen kopplar ihop energiförbrukningen med t.ex. mindre effektiva tvätteller diskprogram och marknadsför apparaterna med låg energiförbrukning som argument, utan att samtidigt omtala att prestanda är lägre än vad som kan förväntas.

Detta skulle leda dels till risker för vilseledande marknadsföring, dels till att konsumenterna tvingades använda kraftigare program (t.ex. högre tvättemperatur) - effekten på energiförbrukningen skulle då utebli.

Arbetet med att ta fram bra mätmetoder bedrivs sedan ca 10 år tillbaka inom Norden, det internationella standardiseringsorganet IEC (International Electrotechnical Commission) samt det europeiska CENELEC. Arbetet sker genom frivilliga insatser av deltagande laboratorier. Konsumentverket tar inom ramen för sina resurser en aktiv del i arbetet. Inget av laboratorierna kan f.n. avsätta större resurser för att påskynda utvecklingen. Diskussioner pågår för att finna fler finansieringsmöjligheter och kunna beställa erforderlig forskning så att bättre metoder kommer fram snabbare. Trots mångåriga ansträngningar saknas fortfarande tillräckliga resurser.

Risken med att i Sverige införa tvingande regler om att en produkt inte får förbruka el över en viss gräns är tvåfaldig. Dels kan konkurrensen och produktutvecklingen snedvridas så att apparaterna tenderar att bli sämre i andra väsentliga avseenden. Om man skulle införa en märkning med enbart energiförbrukningen, oavsett andra prestanda, så finns uppenbara nackdelar. Dessutom tenderar en tvingande regel om vissa produktegenskaper att medföra en stelhet i utvecklingen, genom att fabrikanterna nöjer sig med att klara minimikraven och inte fortsätter att sträva efter att göra produkterna allt elsnålare.

Någon anledning att okritiskt införa det amerikanska systemet i Sverige tycks f.n. inte finnas. Detsamma gäller EG-reglerna. Den svenska kopplingen mellan KOVs uppdragsprovningar av alla viktigare prestanda, inkl. elförbrukningen, å ena sidan och löpande diskussioner med företagen och konsumentinformation om provningsresultaten å andra sidan har hittills visat sig relativt snabbt och följsamt bidra till utvecklingen av elsnålare apparater.

Bilaga i: Hushåll och småhus

För byggmarknaden bör man dock uppmärksamma att villkoren för att få statliga lån f.n. inte medför någon stimulans till energisparande. Det tycks därför naturligt att överväga en komplettering eller ändrad tillämpning av dessa lånevillkor.

4.2 Elvärmt tappvarmvatten

Normalt räknar man med att en typisk småhusfamilj förbrukar 5.000 kWh/år för uppvärmning av tappvarmvatten. Möjligheterna att reducera användningen är nästan helt kopplade till beteendeförändringar i hushållen, men ändrad teknik som t.ex. välfungerande och snålspolande duschmunstycken kan i hög grad bidra.

I samband med undersökningar av hushållens energianvändning har de boendes dusch- och badvanor studerats, ävenså om man diskar i ho eller rinnande vatten. Energisparkommittén satsade på sin tid åtskilliga resurser på att framhålla duschandet som energisnålt jämfört med karbad.

Mycket energi finns att spara om varmvattenförbrukningen kan reduceras. I motsats till vad som gäller för hushållsel tillför inte tappvarmvattenförbrukningen huset någon förlustvärme som kommer uppvärmningen till godo, då varmvattnet normalt lämnar huset vid hög temperatur.

Värmemätningsutredningen diskuterar i sitt betänkande DsBo 1983:4, bilaga 6, sid 173-179 vatten- och energibesparande teknik. Bland åtgärder som redovisas kan nämnas bättre isolering av panna/beredare och rörledningssystem, sänkt vattentryck, lägre temperatur, byte av äldre armatur och installation av flödesbegränsare. Att övergå till Ett-greppsblandare eller termostatblandare kan reducera över 20% av varmvattenförbrukningen. Flödesbegränsning kan ge 10- 20%:s spareffekt.

Det synes fullt rimligt att uppnå en besparingseffekt på ca 20% av den totala energiåtgången för tappvarmvatten genom en kombination av energibesparande teknik och beteendemässiga förändringar. Men om ny teknik inte följs upp även med beteendeförändringar är det risk för att besparingarna blir små. Därför synes information syftande till att öka konsumenternas kunskaper och energimedvetande vara den enda framkomliga vägen. i Vattenfalls Uppdrag 2000 ingår beteendevetenskapliga kartläggningar av hushållens elanvändning. Förhoppningsvis kan detta material visa på effektiva informationsinsatser, där konsumenterna görs mer medvetna om sina verkliga möjligheter att påverka elanvändningen och därmed också sina energikostnader.

Den totala besparingspotentialen ligger i storleksordningen 0,5 TWh 600.000 elvärmda småhus spar 1.000 kWh).

Det bör observeras att kallvattenanslutning av diskmaskiner spar varmvatten men ökar åtgången av hushållsel. Den totala energieffektiviteten ökar och i elvärmda hus (eller hus med separat elvärmd Varmvattenberedare) innebär kallvattenanslutning också effektivare e_lanvändning.

25 Bilaga 4 Hushåll och småhus

4.3 Substituering av elvärme genom investering i alternativ energitillförsel eller hushållningsåtgärder

Ca 1 miljon småhus använder för närvarande huvudsakligen el för uppvärmning. Hälften av dessa har direktel medan den andra hälften har elpanna, oljepanna med elkasett/elpatron eller kombipanna. I avsnitt 4.4 diskuteras hur de småhus N som har kombinationsmöjlighet med hjälp av tidstariffen kan stimuleras till att reducera sin elanvändning under vinter dagtid. I detta avsnitt diskuteras möjligheterna att genom investering i nytt tillförselsystem ersätta el med andra alternativ eller att genom investeringar i energihushållning reducera energibehoven för uppvärmningsändamål. Värmepumplösningar intar en mellanställning - man kan betrakta dem som ny tillförsel av lågvärdig energi eller som hushållning genom att de reducerar behovet av köpt energi.

Nedan diskuteras nya tillförselalternativ, värmepumpar och energihushållning var för sig. Särskilda villkor gäller för direktelvärmda hus eftersom de saknar värmedistributionssystem. Eftersom alla atgärder kräver omfattande investeringar är det viktigt att staten, kommunerna och energidistributörerna ger entydiga signaler till småhusägarna, så att de kan fatta riktiga beslut inför framtiden.

4.3.1 Anslutning av småhus till fjärrvärme eller naturgasnät

Utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN) tog fram ett omfattande faktaunderlag för de direktelvärmda småhusen. Detta finns redovisat i Elanvändning i bostäder och lokaler (Dsl 1984:2)

Vi citerar ur utredningen:

I bilaga l redovisas också hur småhus med direktel är belägna i förhållande till befintliga fjärrvärmeområden och i förhållande till potentiella fjärrvärmeområden. Av resultaten framgår att ca 25% av småhusen med direktel i fjärrvärmeorter ligger nära befintlig fjärrvärme. Återstoden ligger till helt övervägande del i mycket värmeglesa områden (dvs. områden där

uppvärmningsbehovet/kmz är lågt) med dåliga fjärrvärmeförutsättningar. Endast ca 10% ligger i områden med en värmetäthet på minst 30 GWh/kmz,

år, vilket anses utgöra en nedre gräns för lönsam fjärrvärmeutbyggnad. I orter utan fjärrvärme ligger också småhusen med direktel helt övervägande i värmeglesa områden. Endast ca 10% ligger i områden med en värmetäthet

pa minst 30 GWh/kmz, år.

Sammanfattningsvis syns de direktelvärmda småhusen alltså till stor del ligga i områden vars värmetäthet är alltför låg för att de med dagens kulvertteknik och kostnader skall anses lämpade för fjärrvärmeutbyggnad. Annan distributionsteknik och andra prisrelationer mellan energislagen kan dock ändra dessa förutsättningar så att gemensam Vattenburen värmeförsörjning kan komma att bli lämplig också för viss glesare bebyggelseområden.

Nya systemlösningar för anslutning av småhus till fjärrvärme är under utveckling. I Hammarstrand och Vedevåg har det s.k. GRUDIS-konceptet testats. Det bygger på lågtemperaturteknik och mediarör i plast istället för traditionell fjärrvärmekulvert. Storstockholms Energiaktiebolag har nu ansökt om medel för att i Upplands Väsby genomföra ett projekt som skall belysa de olika systemdelarna, från installationsåtgärder i det enskilda huset till utformningen av en heltäckande systemlösning.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 26

Den nya tekniken kan lika väl användas-för centraliserad närvärme, d.v.s. uppvärmningssystem för grupphusområden med egen värmecentral. Projektet vill också belysa möjligheterna att konvertera direktelvärmda hus till luftburen värme eller någon form av Vattenburen lågtemperaturvärme.

Ny fönsterteknik och cirkulerande varmvatten i plaströr i golv eller tak är också tänkbara möjligheter.

Ökad fjärrvärmeanslutning av småhus kan ersätta el för uppvärmning, ge möjlighet till ökad elproduktion i kraftvärmeanläggningar och - på kortsikt -förbättra utnyttjandet av befintliga fjärrvärmeanläggningar.

l ett distributionssystem enligt GRUDIS-principen är tappvarmvatten energibärare. Man kan principiellt se två utvägar i fraga om temperaturnivåer för distributionen, dels relativt hög framledningstemperatur (80-909), dels relativt låg, konstant framledningstemperatur (50-55°). De två principerna har sina föroch nackdelar.

För närvarande arbetar K-konsult på uppdrag av statens energiverk med kompletta-i rande studier av värmetäthet i småhusområden och deras belägenhet i förhållande till fjärrvärmenät och naturgasnät (Sydgas, Västgas l och 2). Detta material är således inte begränsat till småhus med direktverkande el.

Det är av stort intresse att naturgasnät tas med i bedömningen, då naturgas lönsamt kan distribueras i områden med lägre värmetäthet än vad som gäller för fjärrvärme. i

Som framgår av bilaga 2 i DSI 1986:2 är en stor del av det småhusbestånd som tillkom under 1960- och l970-talen byggt i grupp som radhus eller kedjehus med relativt höga värmetätheter. Ofta passerar fjärrvärmekulvert områdena eller finns i närheten.

BFR har i år låtit göra beräkningar på ett urval av 29 kommuner med hjälp av databasen Masterfile. Resultaten har räknats upp till riksnivå. Eftersom det är en urvalsstudie måste resultaten tolkas med försiktighet. Studien visar att hälften av direktelbeståndet (räknat efter bostadsyta) utgörs av gruppbebyggelse. 27 % av hela direktelbeståndet har en värmetäthet överstigande 30 GWh/kmz och

inte mindre än 42 % har en värmetäthet överstigande 20 GWh/kmz, som torde

vara en undre gräns för kollektiv anslutning med GRUDIS-teknik eller för naturgasnät.

Ett närmare studium av möjligheterna till fjärrvärmeanslutning eller naturgas- g anslutning är därför befogad och detta arbete pågår hos statens energiverk. Preliminära bedömningar pekar på att ovan nämnd urvalsstudie överskattat S; andelen direktelhus 3 som ligger i värmetäta områden.

Kostnaderna för att byta uppvärmningssystem i direktelvärmda hus är höga, men o_m fjärrvärme eller naturgas ändå dras fram i området blir kostnaden för småhusägaren lägre än för andra konverteringsalternativ. Skorsten behöver inte installeras och utrymmesbehoven blir lägre.

bâtersaxsiøtrqdyistiiüüe!) läsa/avis:

I samband med att naturgasnätet byggs ut i Sydsverige ansluts en hel del småhus till naturgas. Sydgas l omfattar planer för 10.000 småhus varav 4.000 hittills är kontrakterade. Sydgas ll och lll omfattar ytterligare 11.500 småhus. l första hand distribueras naturgas till småhusområden, som huvudsakligen värms med olja.

27 Bilaga 4 Hushåll och småhus

däribland småhus med direktel, krävs Om man skall gå vidare till elområden, starkare incitament.

Kommunala har arbetats om och allt fler områden klassas som energiplaner naturgasområden.

Direktverkande elvärme i småhus

Att byta uppvärmningssystem i direktelvärmda småhus är dyrt. En konventionell kalkyl ser ut på följande sätt:

25.000 kr Ny panna Ny skorsten 10.000 kr Ny tank 10.000 Värmedistributionssystem 25.000 Utrymme för tank och panna 0- 20.000 kr

Summa 70-90.000 kr

Torbjörn Granström svarar för siffrorna som bygger på övergång till olja. Han hävdar att andra alternativ än olja är ännu dyrare ur investeringssynpunkt.

Ett stort arbete teknik för direktelhar tidigare lagts ner på att finna lämplig hus. Nya lösningar är på förslag från många håll och vissa av dessa kommer praktiskt att testas inom ramen för Uppdrag 2000, BFR:s experimentbyggande m.m.

behöver utvecklas för att till rimliga kostnader byta uppvärmnings- Nya tekniker system.

Först och främst krävs ett nytt distributionssystem i huset. Den konventionella metoden är att introducera ett vattenbaserat system. I Uppdrag 2000 arbetar Vattenfall med att utveckla ett golvlistsystem. Kostnad för material och installation kan möjligen pressas från 25.000 till 15.000 kr.

Även system för luftburen värme kan vara intressanta, men generellt tycks erfarenheterna vara negativa i befintlig bebyggelse, där befintlig självdragsventilation ersätts med luftburen värme. För att lyckas måste husen vara täta.

Om enbart eftersträvas kan befintliga elradiatorer helt eller effektsparande delvis bytas ut mot keramiska ackumulerande radiatorer, vanliga bl.a. i England.

Vid val av lämpligt tillförselsystem bör beaktas dels att de flesta husen saknar skorsten, dels att tillgängligt utrymme ofta är begränsat.

a) Fjärrvärme är i dessa avseenden en bra lösning

b) Vid gasanslutning finns möjlighet att välja gaspannor som ej kräver skorsten. Bl.a. existerar en kompakt s.k. pulsationspanna med små dimensioner, mycket låga NOx-utsläpp och låg rökgastemperatur som med självtryck kan släppas ut genom ett hål i källarväggen. Varmvatten kan produceras momentant med hög effekt.

Gas kan också kombineras med luftburen värme och eventuellt utnyttjas genom eldning i de rum som behöver värmas, vilket förekommer på kontinenten.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 28

Blockcentral för gasol prövas i Uppdrag 2000 med en nedgrävd tank. sprängämnesinspektionen har däremot dömt ut förvaring och användning av gasolcisterner/flaskor i enskilda småhus samt transporter genom villaområden.

§1Et§§L°-@L

Intresset för att ansluta småhus till fjärrvärme har från såväl värmeverk som småhusägare varit skall kunna bli svagt under senare år. För att ny anslutning lönsam för bada parter krävs att ny distributionsteknik etableras.

Gas innebär ofta ett bättre alternativ, men än så länge har inte elvärmda småhus varit aktuella för anslutning. Potentialen för gasanslutning är svårbedömd, dels för att den framtida geografiska utbredningen av gasnätet i landet inte är känd, dels för att det än så länge saknas relevant utredningsmaterial. Statens energiverk håller dock på med en utredning om dessa frågor.

Potentialen för anslutning av direktelvärmda småhus till gas, fjärrvärme eller blockcentral är i dagsläget obefintlig. Ny teknik för ett billigt distributionssystem i huset måste utvecklas enligt något eller några av de koncept som tidigare berörts. Vidare måste prisvärda alternativ för ny energitillförsel kunna erbjudas småhusägarna. Professor Enno Abel redovisade vid konferensen 87 Energi beräkningar, som påvisar att ett subventionsbehov föreligger för de flesta hus även vid låga priser på det interna distributionssystemet. Gastillförsel i grupphusbebyggelse har dock den största potentialen.

4.3.2 Värmepumpar

Enligt Svenska Värmepumpsföreningen, SVEP, finns det totalt 100-l30.000 värmepumpar i drift. 20 % av dessa återfinns i flerbostadshus, lokaler och liknande byggnader medan ca 80 % är installerade i småhus. Den eldrivna kompressionsvärmep pumpen är den i särklass Som värmekälla vanligaste. används frånluft, uteluft, ytjord, berg, grundvatten, sjö- eller åvatten, avloppsvatten och industriellt kylvatten. Enligt SVEP är det sammanlagda energitillskottet från landets värme- - - ca 5 TWh/år. Ett 50-tal stora pumpar inkopplade pumpar drivenergin borträknad i stora fjärrvärmenät svarar för en dominerande andel av denna energi.

BFR har ställt samman typiska värden för årsvärmefaktor och investering för olika pumpstorlekar.

system med avloppsvärmepump 2 MW 2.3-3.S l.000-4.000

Åtskilliga värmepumpanläggningar har tillkommit med hjälp av fördelaktiga lån eller bidrag. Frånluftsvärmepumpar för både tappvarmvatten och uppvärmning i flerbostadshus uppvisar god lönsamhet. Även i nyproducerade småhus har frånluftsvärmepumpar blivit vanliga under senare år.

Vid installation av en värmepump för uppvärmningsändamål skiljer man mellan en som täcker hela effektbehovet och en som behöver tillskott under den kallaste perioden. En uteluftvärmepump kan maximalt klara 60-70 % av energibehovet medan en bergvärmepump kan täcka hela energibehovet.

29 Bilaga 4 Hushåll och småhus

Luftvärmepumpen bör ha olja för toppeffekten, medan pumpar som även ger bra effekttillskott under den kalla perioden även kan ha el för spetslast och som eventuellt kompletterad med elbaserad varmvattenberedning. reserv,

Drifterfarenheterna från värmepumpssystem visar på vissa brister. Oftast har enskilda fungerat bra. Felaktiga systemlösningar och dimensiokomponenter samt bristfälliga installationer har dock inneburit att sma värmeneringar pumpssystem hittills inte helt svarat upp mot förväntningarna.

Dock är numera väl beprövad och har passerat flera generationer värmepumpen i utvecklingskedjan. Ytterligare förbättringar behövs vad gäller installationer, drift och underhåll. Detta kan ske bl.a. genom utbildningsinsatser och erfaren-

hetsåterföring.

av lönsamhetsskäl i första hand Vad gäller småhussektorn har värmepumpar installerats i större, hus. Dessa är oftast uppvärmda med energikrävande eller har kombipanna. Potentialen för att ersätta elvärme är därför olja/ved bli ett alternativ för direktelvärmda småhus fordras en lag. Skall värmepumpen ytterligare teknikutveckling.

Intressanta utvecklingsprojekt existerar för massproduktion av små, driftsäkra för direktelvärmda hus till kostnader långt under värmepumpar anpassade dagens.

ett projekt med en värmepump som tar värme ur mark Thermia vill genomföra eller av värme och varmvatten täcks berg och som bygger pa att hela behovet av värmepumpen. Luft används för värmedistribution i huset.

En variant av detta är direktförångning i berg och mark och med radiatorer/konvektorer i huset. Befintliga elradiatorer kompletterar. placerade på ett par ställen

som skall klara Ett annat proiektförslag bygger pa en fränluftsvärmepump, nästan hela värmebehovet och tappvarmvattnet. Genom teknikupphandling skall driftsäker och effektiv (värmefaktor tas fram för en billig, 3,0) värmepump som spetslastvärmekälla. Varianter av massproduktion. Olja eller gasol föreslas detta finns och utvecklas av flera tillverkare. koncept

4.3.3 Energihushållning i befintligt småhusbestand

Möjligheterna att hushålla med energi i dagens småhusbestånd är goda.

i aldersskalan och därmed i det byggnadstekniska utförandet Dock är spridningen stort. Storleken varierar också mycket med ålder. Variationen mycket på småhusen i planutformning, våningsantal, fönsterandel av fasadytan, den byggnadstekniska statusen och framförallt de skiftande brukarvanorna och klimatförutsättningarna är att rekommendera. I vissa fall kan dock gör att skräddarsydda åtgärdspaket typhuslösningar vara kostnadseffektiva.

Ett stort antal försök med konvertering och andra åtgärdspaket i hus planeras med direktel, i huvudsak med finansieringsstöd från BFR. Om byggnadstekniska kan elradiatorer kanske användas med reducerad effekt förbättringar genomförs som komplement till ett nyinstallerat grundvärmesystem.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 30

Förbättringar av klimatskalets isolering maste följas upp genom injustering och styrning av värmesystemen. Vid förbättringar av lufttätheten - som normalt blir följd av tilläggsisolering - mäste byggnadens ventilationsbehov ocksâ tillgodoses. Minskad komfort och i svära fall fukt - och mögelproblem kan annars uppkomma. Ett väl sammansatt paket av energihushallningsátgärder kan minska ärsbehovet av köpt energi i ett smahus pa 100-110 m2 i mellansverige till l5.000-l7.000 kWh och effektbehovet till 4-5 kW.

Förbättrad isolering av vindsbjälklag ger normalt särskilt mycket goda resultat, i enplansbyggnader. Vid isolering av svârâtkomliga bjälklag är lösullsisolering en beprövad teknisk lösning.

Effekterna av tilläggsisolering av ytterväggar beror i hög grad pä förutsättningarna - den är lönsammare och fasaden ju sämre den befintliga isoleringen är i utgångsläget. Tekniska livslängden för denna atgärd sammanfaller med byggnadens.

Fönsterförbättringar minskar energi - och effektbehoven men ökar dessutom komforten påtagligt. Ett tredje glas förbättrar ocksa bullerskyddet. BFR påpekar att en mycket lovande utveckling av fönsterteknik pågår. De idag bästa konstruktionerna visar pa en halvering av värmeförlusterna genom fönstren, jämfört med konventionella treglasfönster.

i enskilda Solvärmesystem hus kan bidra med upp till 30% av energin till uppvärmning och tappvarmvattenberedning. Lönsamheten för fastighetsägaren är emellertid helt beroende av det statliga stödet.

Det är manga aspekter som spelar in pa energi- och elförbrukningen i vara småhus. Boendevanorna betyder manga gånger mer än klimatskärmen.

Elförbrukningen i smahusomraden kan växla mellan l4.000-30.000 kWh/âr. Louise Gaunt har genomfört en undersökning om boendevanor, där hon delar in de boende i tre kategorier: Lâgförbrukare, medelförbrukare och högförbrukare.

Lâgförbrukaren var en familj bestående av tre personer. Familjen hade en inomhustemperatur av +20° och förbrukade cirka 130 m3 vatten/ar. Disk- och tvättmaskin användes 2-3 gånger/veckla. Varje person i lagförbrukningsfamiljen badade 0,7 ganger och duschade 3 ggr/vecka. Huset vädrades 4 minuter/dag och detta gav tillsammans en arsförbrukning pa 16.000 kWh.

Medelförbrukarfamiljen bestod av 3,7 personer med en genomsnittsalder pa. barnen av 9 år. Familjen hade en inomhustemperatur pa +2l° och använde 190 m3 vatten/ar. Disk- och tvättmaskin användes 4-5 ggr/vecka. Varje person i familjen badade 0,5 ggr/vecka och duschade 4 ggr/vecka under 9 minuter i genomsnitt varje gang. Deras hus vädrades under 8 minuter/dag och gav en arsförbrukning pa 20.000 kWh.

som förbrukade Familjen mest bestod av 4,2 personer och barnen var i genomsnitt tonarsbarn, cirka 13 ar. Familjen hade 22° inomhustemperatur och Vattenförbrukningen var 290 m3. Diskmaskin användes 5 ggr/vecka och tvättmaskinen 6

ggr/vecka,

Familjemedlemmarna badade var och en 0,3 ggr/vecka och duschade 5 ggr/vecka under 12 minuter/gäng. Huset vädrades 8 minuter/dag. Årsförbrukningen för högförbrukarfamiljen blev 25.000 kWh.

Andra studier av energiförbrukningar visar dock inte ett klart samband mellan förbrukning och familjens storlek. Vad man i dessa undersökningar däremot kan konstatera är att storkonsumenter är det pa alla plan, även i sina boendevanor.

31 Bilaga 4 Hushåll och småhus

BFR har till rapporten Energi i byggd miljö - 90-talets möjligheter gjort beräkningar med MSA-modellen som visar de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att minska energianvändningen genom byggnads- och installationstekniska åtgärder. För småhus med elvärme (direktel och elpanna) är sparpotentialen vid full energihushållningseffekt 3,5 TWh. Om man på motsvarande sätt beräknar sparpotentialen för samtliga småhus kan den summeras till ca 10 TWh med en investeringskostnad på 37 miljarder kronor.

Kostnaden för att uppnå besparingar i elvärmda hus är högre än för genomsnittsbebyggelsen. Förklaringen till detta är att många billigare åtgärder inte är aktuella i elvärmda hus. Se nedanstående diagram framtagna av BFR.

Energisparpotential och investeringsbehov för småhus med elpanna resp. elradiatorer beräknade med MSA. Avser beståndet 1983/84.

iparpotenital, TWh Sparpotential, TWh _ v4 2,4- Elpanna Direktel

2,2-

2,0 -

1,8-

1 l r 1 n n u 1 1,6 I l I I I l | | 6 7 8 9 10 5 6 7 8 9 Miljarder kr inkl skatt Miljarder kr inkl skatt

För nya småhus pågår en intressant utveckling mot allt mer energisnåla konstruktioner och system. Med känd, relativt okomplicerad teknik kan ett nybyggt småhus på 110 kmz i Stockholmsklimat få ett totalt årsbehov av köpt energi på 10-12.000 kWh/år. Projektidéer som i det närmaste eliminerar behoven av köpt energi för varmvatten och uppvärmning har också presenterats. Det är dock svårt att applicera dessa kunskaper i befintliga småhus till rimliga kostnader, men det indikerar att energihushållningen teoretiskt kan drivas mycket långt.

Med tanke på de höga kostnader för mer omfattande hushållningsåtgärder som SFR-rapporten anger (ca 6 miljarder för 1,6 TWh i hus med elpanna och 5 miljarder för 1,6 TWh i direktelvärmda hus, vilket kan räknas om till en investering på kr 3:75 resp. 3:l2/sparad kWh) är det tveksamt om den ekonomiska potentialen för hushållning överstiger l TWh under den närmaste lU-årsperioden, räknat på småhus som även på sikt bibehåller elvärme.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 32

Future Energy AB driver ett teknikutvecklingsprojekt, som bygger på extrem lågtemperaturteknik - en framledningstemperatur på 30° - som därför passar bra för anslutning till returledningen i ett fjärrvärmesystem. Men då behovet av primärenergi kan reduceras till ytterst låga nivåer är inte valet av energikälla kritiskt. Future Energy-konceptet, som utvecklas tillsammans med några av Sveriges ledande industrier på respektive teknikområde, innehåller ny teknik vad gäller värmeväxlare, värmefönster, värmevägg, värmefångare, markvärmelagring, termorör och styr- och regleringssystem. Man anser sig kunna erbjuda lösningar som med god totalekonomi kan appliceras inte bara vid nybyggnad utan även lätt kan infogas i befintlig bebyggelse, om t.ex. ett ROT-program för småhussektorn introduceras.

Visst utvecklingsstöd har beviljats för specifika delprojekt. Future Energy är ett av flera exempel på projekt som kan passa in på vårt förslag om teknikupphandling, som presenteras i kapitel 5.2.2.

4.4. Utnyttjande av kombidrift för att ersätta el under vintervardagar

Över en miljon småhus värms för närvarande med någon typ av bränslepanna och distribuerar värmen i huset med hjälp av radiatorvatten. Under senare år har åtskilliga oljepannor ersatts av elpannor eller kombipannor eller kompletterats med elkasett/elpatron. Minst hälften av dessa småhus använder nu el som huvudsaklig uppvärmningskälla. De fallande oljepriserna och den pågående introduktionen av tidstariff har ökat incitamenten att konsekvent utnyttja olja (och i förekommande fall ved) under vinter dagtid och el under övrig tid.

Hittills har ungefär hälften av de svenska eldistributörerna med ca 70% av landets elabonnenter introducerat tidstariffen.

Som exempel på en förenklad tidstariff med bara två prisnivåer redovisas gällande taxa för Vattenfall Mellansverige, Västeråsområdet:

Energiavgift inkl. skatt

Nov- mars, mån-fre, 06-22 42,2 öre/kWh Övrig tid 22,2 öre /kWh

För den traditionella elvärmetariffen är energipriset 27,2 öre/kWh under hela året och den fasta avgiften är också 500-600 kr. högre på årsbasis, beroende på säkringsstorlek. Tarifferna är avstämda så att en normal kund med helårselvärme i princip får oförändrad kostnad vid byte till tidstariff. Genom att substitutera el under höglasttid eller flytta elanvändning från höglast- till låglasttid kan kunden minska sina energikostnader.

Fortfarande är trenderna inom småhussektorn att elvärmeandelen fortsätter att öka. En bred introduktion av tidstariffen kommer då sannolikt få till följd att övergång till helårselvärme bromsas till förmån för kombinerat utnyttjande av el och bränslen. En del småhus, som av pris- och bekvämlighetsskäl enbart nyttjar el trots att man har möjlighet till ett kombinationsnyttjande, stimuleras att minska sin elanvändning under vinterperioden som helhet eller åtminstone under vinter dagtid.

Vidare ökar intresset för ackumulerande system, som flyttar elanvändning från dag till natt. Många hus har separat elvärmd Varmvattenberedare, som kan laddas under lågpristid.

33 Bilaga 4 Hushåll och småhus

De stora kraftproducenterna Vattenfall och Sydkraft erbjuder kunder som vill utöka sitt elabonnemang enbart tidstariff, medan de flesta mindre distributörer låter kunden välja. Nya råkrafttariffer träder i kraft 1989-01-01 och dessa kommer att utformas så att distributörerna stimuleras att ge sina kunder tidstariff. Vi kan därför förutse en situation där inom 5-10 år tidstariffen blir standardtariff för merparten av landets elvärmekunder.

Enligt Vattenfall har ett normalt småhus följande fördelning av sin energianvändning mellan högprisperiod (november-mars, måndag-fredag kl. 06-22) och lågprisperiod (övrig tid)

Tidstariffen har två syften. Dels att påverka kunden att nyttja annat bränsle än el under högprisperioden, dels att flytta användning från högpris till lågpris.

Ett småhus som för närvarande enbart nyttjar el för uppvärmning och varmvatten kan därför spara 0,35 x 15.000 + 0,28 x 5.000 = 6.650 kWh el/år om t.ex. olja används under hela högprisperioden.

Enligt statistiken finns det ca 100.000 småhus som enbart nyttjar el trots att kombinationsmöjligheter existerar. Dessa bör i stor utsträckning kunna påverkas till att börja använda bränslen som komplement till el.

Vidare utnyttjar 345.000 småhus el i kombination med andra bränslen. En del av dessa bör med hjälp av tidstariff kunna förmås att använda bränslen mer konsekvent under vinter dagtid för att spara el.

I ca 160.000 småhus finns rena elpannor. Åtskilliga av dessa pannor behöver bytas ut under 1990-talet, varvid kombipanna är det mest naturliga valet, förutsatt att huset är försett med skorsten. Ett annat sätt att möjliggöra kombidrift är att till elpannan ansluta en oljekasett.

Kundernas benägenhet att nyttja olja/ved under vinter dagtid är avhängigt av såväl aktuella elpriser som priser på alternativa bränslen, speciellt då olja. Bekvämlighetsaspekter spelar också in, varför kombidriften måste upplevas enkel ur reglersynpunkt. Investeringsbenägenheten för att byta ut en fungerande elpanna torde vara låg, men det finns anledning tro att småhus med skorsten vid byte av panna föredrar kombipanna, trots ett högre pris än för en ren elpanna. Kunden måste då väga in framtida höjningar av elpriserna, något som därför är viktigt att informera om.

Tidstariffer ger kunderna incitament till kombiutnyttjande. Genom att sätta energipriser som speglar kraftproducenternas och eldistributörernas verkliga kostnader för el under olika tider på dygnet och under året kommer elanvändningen för uppvärmning bli samhällsekonomiskt mer effektiv. Staten kan öka incitamenten att substitutera el under vinter- dagtid genom att ändra elskatten från en styckeskatt till en värdeproportionell skatt.

Att förutsäga hur stor elsubstituering som tidstariffen kommer att resultera i är svårt eftersom denna bl.a. beror av oljeprisutvecklingen. Men potentialen torde klart överstiga 1 TWh (20D.000 småhus ersätter i genomsnitt 5.000 kWh).

Bilaga 4 Hushåll och småhus 34

4.5 Flyttning av elanvändning från dag till natt

i enlighet med diskussionen om tidstariff och kombinerat utnyttjande av el och bränslen berördes också frågan om att flytta elanvändning från högpristid till lågpristid. Detta innebär effektsparande men ej elenergibesparing.

Många småhus - speciellt alla direktelvärmda - har separat Varmvattenberedare och värmer sitt tappvarmvatten med el. En del av dessa - speciellt i Stockholm som sedan länge haft en dubbeltariff med stor prisskillnad mellan dag och natt kopplar redan in varmvattenberedarna under låglasttid. Med tidstariffen kan denna åtgärd bli mer allmän. Ca 1.400 kWh/år flyttas härigenom bort från högpristid. Vidare är det relativt enkelt att flytta 10% av hushållselen från hög- till låglasttid genom att diska och tvätta sent på kvällen och under helgtid, alltså 500 kWh/år.

Om tidstariffen introduceras allmänt inom också det direktelvärmda småhusbeståndet bör det vara möjligt att flytta ca l TWh från höglasttid. Visst bidrag fås också från elvärmekunder - säg 10.000 småhus - som satsar på ackumulering för hela sitt värmebehov. 500.000 x 1.900 + 10.000 x 5.000 = l TWh.

Det ligger i kraftindustrins och eldistributörernas eget intresse att med hjälp av tidstariffen begränsa effektuttagen under vinter dagtid. Marknadsföringen kommer därför att utformas så att resultat uppnås och energipriserna kommer att sättas så att en betydande omfördelning av kundernas elanvändning stimuleras.

4.6 Slutsatser om sparpotential

Den tekniskt-ekonomiska potentialen för minskad elanvändning i småhussektorn är idag ca 3 TWh. (Ca 0,5 TWh netto hushållsel, ca 0,5 TWh varmvatten, ca l TWh som resultat av investeringar i hushållningsåtgärder i småhus som behåller elvärme och ca l TWh genom ökad användning av kombidrift). Därutöver kan ca 1 TWh flyttas från dag till natt .

Den tekniskt-ekonomiska potentialen för att substitutera elvärme med andra tillförselalternativ är idag låg. Likaledes är även de ekonomiska incitamenten svaga för omfattande hushållningsåtgärder i befintliga hus.

För att öka denna potential och nå praktiska resultat krävs

l) att ny teknik färdigutvecklas och får en chans att etablera sig på marknaden, 2) att nya aktörer går in på marknaden, eftersom småhusägarna i gemen knappast är benägna att ta på sig stora investeringskostnader och 3) att de som vill driva på utvecklingen får möjlighet att skapa ekonomiska incitament för småhusägarna.

En övergång i stor skala från elvärme i småhus till annan energitillförsel är en gigantisk operation, som kräver noggrann planering och styrning. Det är visserligen sant att marknaden själv hanterade övergången från olja till el, men svårigheterna att gå från el är väsentligt större, såvida det inte är oljan vi vill ha tillbaka. För diFêl-Ãtelen finns inga enkla marknadslösningar. Övergången från olja till el var enkel därför att den nya tillförselenergin redan fanns tillgänglig i alla hus. -.. m

35 Bilaga 4 Hushåll och småhus

vi förslag till atgärder som syftar till att möjliggöra konverl kapitel 5 lämnar tering frân elvärme till andra tillförselsystem.

Vi pekar där pa nödvändigheten av en fortsatt utveckling av den kommunala energiplaneringen.

I förslaget till Energiplan för Stockholm framkommer ambitioner att påverka elvärmens utveckling med ekonomiska stimulanser. Stockholm som ocksa svarar för sin egen elproduktion vill ha möjlighet att agera pä motsvarande sätt som de amerikanska energiföretagen och prioritera investeringar i elsparande/substitution istället för i ny tillförsel.

Avvägningen mellan olika energislag - el, gas, fjärrvärme - är en kommunal angelägenhet. Den bör styras av långsiktiga, delvis strategiska avväganden, där totalekonomin givetvis spelar en viktig roll.

Helt avgörande för utvecklingen inom smahussektorn är att smahusägarna far entydiga signaler om utvecklingen och om vilka spelregler som kommer att gälla.

Pâ läng sikt bör elanvändningen för uppvärmning i småhus kunna halveras genom nya tillförselalternativ och långtgående energihushållning. En realistisk potential för den kommande IO-arsperioden är snarare 25 % av aktuell användningsniva, sedan redan idag lönsamma atgärder räknats bort. Grovt räknat kan da totalpotentialen för minskad elanvändning inom smahussektorn bli ca 8 TWh, varav ca 3 TWh är verifierade som redan idag lönsamma.

Bilaga 4 Hushåll och småhus

5. ÅTGÄRDER FÖR ATT EFFEKTIVISERA ELANVÄNDNINGEN

5.1 Hushållsel och varmvatten

Hushållsel i småhus har ingående behandlats i kapitel 4.1. Aktuella prognoser visar att användningen av hushållsel i 1985 års husbestånd kan komma att minska med l TWh till år 1995. Eftersom merparten av landets småhus fortfarande är elvärmda år 1995 blir nettoelbesparingen dock lägre. Om elvärmen på sikt ersätts av annan energitillförsel får dock den minskade användningen av hushållsel fullt genomslag som elbesparing.

Det är viktigt att konsumenterna är välinformerade vad gäller olika hushållsapparaters kvalitetsegenskaper och energianvändning. kan de driftsekonomiska Härigenom aspekterna beaktas vid olika köpbeslut, vilket på sikt bör medföra att allt energisnålare introduceras apparater på marknaden. Genom utveckling av provningsmetoder och energideklarationer kan den här typen av information göras tillgänglig för konsumenterna. Konsumentverket vill utveckla för i första provningsmetoder hand diskmaskiner, tvättmaskiner och torktumlare för att därefter utfärda riktlinjer för energideklarationer enligt samma modell som nu gäller för kylar och frysar resp. hushållsugnar.

Enligt konsumentverket bör arbetet förankras internationellt som samtidigt samfinansiering med andra länder bör eftersträvas. Kostnaderna för metodutveckling beräknas för Sveriges del uppgå till 2-3 milj kr. Arbetet bör enligt KOV bedrivas under en S-årsperiod.

Expertgruppen är positiv till detta och föreslår att KOV ges i uppdrag att införa energideklarationer för diskmaskiner, tvättmaskiner och torktumlare. Detta arbete bör medföra att den eleffektivisering som redan är på gång fortskrider framgångsrikt i takt med att hushållen köper nya apparater.

Statens energiverk nu en särskild genomför analys av behovet av statliga insatser då det gäller information, rådgivning och utbildning för hela elanvändningsområdet. Som framgår i kapitel 4.2 om varmvatten i småhus finns en besparingspotential på ca 0,5 TWh, som för att realiseras kräver vissa tekniska åtgärder som flödesbegränsare, t.ex. snålspolande och väl fungerande duschmunstycken, och ett-greppseller termostatblandare, men framför allt bygger på beteendemässiga förändringar.

Expertgruppen vill därför peka på behoven av centrala informationsinsatser för att höja hushållens kunskapsnivå och energimedvetande. Inom området hushållsel och varmvattenförbrukning bör bl.a. råd ges om hur hushållen kan minska sina energikostnader genom beteendeförändringar och anpassning till tidstariffer. I det senare fallet handlar det både om beteendemässiga förändringar vid utnyttjande av existerande och investeringsåtgärder utrustning i isolering av varmvattentankar, i nattackumulering etc.. En annan väsentlig möjlighet till effektivare elanvändning är att i elvärmda småhus välja kallvattenanslutna diskmaskiner.

37 Bilaga 4 Hushåll och småhus

5.2 Elvärme i befintlig bebyggelse

För att underlätta kärnkraftsavvecklingen är det angeläget att en avsevärd minskning i användningen av el för uppvärmningsändamål genomförs. Goda ekonomiska förutsättningar för detta finns i hus utrustade med kombipannor för enskild uppvärmning. Detta gäller i viss mån även för hus med vattenburen elvärme utan möjlighet till kombidrift.l hus med direktverkande elvärme är de ekonomiska förutsättningarna för att konverteringsåtgärder skall komma till stånd betydligt sämre. Effektiviseringsåtgärder är däremot i många fall lönsamma.

Att minska eller ersätta befintlig elvärme är inget självändamål. omställningen i den elvärmda bebyggelsen måste ske på samhällsekonomiskt rationella grunder. bör ske på sådant sätt att kostnaderna kommer Prisbildningen på elmarknaderna till korrekt uttryck och att därmed både producenter och användare av el får signaler för sitt agerande. Prisnivån och tariffernas tidsvariationer bör riktiga avspegla kostnaderna för eltillförseln. En rationell elförsörjning förutsätter vidare att det görs en riktig avvägning mellan hushållningsåtgärder och åtgärder för tillförsel. Hushållningsåtgärder bör vidtas så länge kostnaden för att spara -inklusive - för att tillen enhet inte är högre än kostnaden miljöbelastningen föra en sådan enhet. Med en rationell avvägning från sådana utgångspunkter uppnås ett ur samhällsekonomisk synpunkt väl avvägt utnyttjande av el för uppvärmningsändamål.

I kapitel 2 presenteras statens energiverks aktuella bedömningar av priser och elanvändning år 1997. Redovisningen ger vid handen att elvärmen i småhus totalt sett förändras enbart marginellt. Genom ökad användning av kombipannor och oljekassetter minskar elanvändningen under höglasttid men ökar under låglasttid. Energibesparingsåtgärder minskar användningen ca 1 TWh. Energiverkets prognos är naturligtvis osäker. Elanvändningen kan bli högre än väntat om fler elpannor installeras, om bränsleutnyttjandet under höglasttid vid kombidrift blir lägre än förutsatt eller om energihushållningsåtgärderna uteblir.

De investeringsbeslut som under de närmaste åren kommer att fattas beträffande småhusens uppvärmningssystem är av stor betydelse för elanvändningens utveckling under 1990-talets första hälft. Det viktigaste instrumentet för att förmå hushållen att investera i flexibla och effektiva uppvärmningssystem (kombipannor, + oljekasett, etc) är en elprissättning som avspeglar de elpanna värmepump faktiska kostnaderna för elproduktionen, bade vad gäller den allmänna kostnadsnivån och kostnadernas tidsmässiga variationer. En annan viktig faktor är prisrelationerna mellan el och andra energislag. Information till hushållen om den långsiktiga prisutvecklingen på el och tillgängliga tekniska alternativ är viktig liksom information om kombidrift. Utnyttjandet av kombidrift påverkas av vanor och beteenden, som tar tid att ändra.

Under de närmaste åren kommer investeringar i nya uppvärmningssystem huvudsakligen ske i samband med att gamla värmeanläggningar tjänat ut. På längre sikt bör dock konverteringsåtgärder av större omfattning genomföras i den elvärmda om utbyggnad av ersättande elproduktion skall kunna undvikas i bebyggelsen, tillräcklig omfattning i samband med kärnkraftsavvecklingen. Utgångspunkten bör härvid vara att elvärme skall ersättas med annan tillförsel och att hushållningsåtgärder skall genomföras så långt detta kan ske till lägre kostnad än motsvarande kostnad för ny elproduktion.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 38

Kostnader för olika konverteringsalternativ och effektiviseringsåtgärder har berörts i kapitel lt. En kostnadsjäunförelse mellan dessa alternativ och kostnaden för ny elproduktion kan göras med olika beräkningsmetoder och olika grad av nogrannhet. På en mycket generell nivå kan det kostnadskriterium som bör användas för att bedöma om en viss konverteringsåtgärd kan vidtas till en lägre kostnad än kostnaden för ny elproduktion sätt: uttryckas på följande

Kkv + Rkv + Mkv 5 Kke + Rke + Mke där

Kkv = Kapitalkostnaden för den nya värmeanläggningen

Rkv = Den totala rörliga kostnaden för husets nya värmeanläggning Mkv = Miljökostnader vid utnyttjande av husets nya värmeanläggning

Kke = Kapitalkostnad för ny elproduktion Rke = Rörlig kostnad för elproduktionen

Mke = Miljökostnader för elproduktionen

I termen Mkv resp. Mke kan givetvis även säkerhetsmässiga och beredskapsmässiga kostnadsbedömningar inkluderas.

Om vi för en viss konverteringsåtgärd utgår ifrån att de rörliga kostnaderna för husets nya värmeanläggning är lika stora som de rörliga kostnaderna för elproduktionen samtidigt som miljöeffekterna är likvärdiga förenklas ovanstående generella kostnadskriterium högst väsentligt.

I en privatekonomisk kalkyl över lönsamheten i att konvertera från el saknar kapitalkostnaden för ny elproduktion relevans medan den ingår i motsvarande samhällsekonomiska kalkyl. Nedan görs en förenklad beräkning av den verkliga kapitalkostnaden för ny elproduktion.

För ett genomsnittligt direktelvärmt småhus kan det sammanlagrade effektbehovet till 6-7 kW och energibehovet uppskattas för uppvärmning och tappvarmvattenberedning till 15-20.000 kWh. Beaktas behovet av effektreserv kan 7 kW produktionskapacitet spegla smahusets krav på produktionssystemet.

Kostnaden för ny elproduktion varierar givetvis beroende på teknikval, anläggningsstorlek och miljökrav. Kostnaden för stora kolkondensanläggningar (ca 600 MWe) med konventionell kolpulvereldning, rökgasavsvavling och denitrifiering ligger mellan 8.000 och 9.000 kr/kW. För ny teknik är kostnaden högre. Som exempel kan nämnas att man för PFBC-anläggningen i Värtan kalkylerar med en investering på 10-11.000 kr/kW. Den rörliga kostnaden för kolkondens bedöms vara ca 22 öre/kWh.

investeringskostnaden för toppkraft är lägre. Kostnaden för gasturbiner kan uppskattas till 2.300 kr/kW. Den rörliga kostnaden är dock hög, ca 60 öre/kWh. Genomsnittligt ger detta en rörlig kostnad på ca 26 öre/kWh.

Den effekt som krävs för att försörja ett småhus med elvärme tillgodoses lämpligen till mellan 40 och 60% med basproduktionsanläggningar t.ex. kolkondens. Hur stor del av effektbehovet som lämpligen bör tillgodoses med hjälp av toppkraft beror på husets belastningsprofil.

Den totala investeringskostnaden för att försörja ett småhus med elvärme blir således i genomsnitt

3,5 x 8.500 + 3,5 x 2.300 = 37.800 kronor

39 Bilaga 4 Hushåll och småhus

vid användning av konventionell teknik. Vid användning av ny teknik såsom PFBC blir kostnaden uppskattningsvis 5-10.000 kronor högre. Totalkostnaden kan således grovt uppskattas till drygt 40.000 kronor för ett genomsnittligt direktelvärmt småhus, eller i medeltal 6.000 kr/kW.

Detta räkneexempel visar att en konvertering från elvärme kan anses samhällsekonomiskt lönsam om investeringskostnaderna vid oförändrade rörliga kostnader (d.v.s. Rkv = Rke = 26 öre/kWh) och likvärdiga miljökostnader understiger ca 6.000 kr/kW. Om effektbehovet istället minskas genom effektiviseringsåtgärder, d.v.s. energibehovet minskas, kan en ytterligare investeringskostnad motsvarande skillnaden i rörlig kostnad vara samhällsekonomiskt motiverad.

Med utgångspunkt från denna redovisning kan konstateras att bland de tekniska lösningar som idag finns tillgängliga (energihushållningsåtgärder, installation av värmepumpar av olika typ, anslutning till fjärrvärme eller naturgas, installation av nytt radiatorsystem m.m.) ligger endast en begränsad andel åtgärder under kostnaden för ny elproduktion. Speciellt gäller detta för konvertering av direktelvärmda småhus.

Mot denna bakgrund syftar expertgruppens förslag till att

- utveckla ny teknik som möjliggör en ersättning av elvärmen till en lägre kostnad än kostnaden för ny elproduktion.

- hinder som medför att samhällsekonomiskt lönsamma undanröja effektiviseringsoch konverteringsåtgärder inte kommer till stånd.

Ett av de viktigaste medlen för att undanröja sådana hinder är enligt expertgruppens bedömning att

- säkerställa att lämpliga aktörer finns tillgängliga på marknaden med sådana resurser till förfogande att differensen mellan den privatekonomiska lönsamheten i att vidtaga åtgärder och det samhällsekonomiska värdet av dessa åtgärder kan överbryggas.

5.2.1 Förslag som syftar till att undanröja hinder på marknaden

När det gäller att undanröja olika hinder på marknaden är en kostnadsriktig grissättning grundläggande. Ett steg i denna riktning är införandet av tidsdifferentierade eltaxor. Expertgruppen förutsätter därför att tidstariffer på sikt blir standardtariff för eluppvärmda småhus. Vidare bör elräkningarna informera om årlig förbrukning och totala årskostnader enligt förslag från ELIN-utredningen. Genom energibeskattningen kan tidstariffens styrverkan En givetvis pâverkas. parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att genomföra en översyn av de indirekta skatterna har nyligen tillsatts av regeringen. Energiskatternas inflytande över denna styreffekt bör övervägas i detta sammanhang.

Men även om elpriset korrekt avspeglar de totala elproduktionskostnaderna är detta ingen garanti för att samhällsekonomiskt lönsamma investeringsåtgärder genomförs.Detta kan bero på bristande kunskap hos aktörerna eller bristande finansiella resurser. Det kan också bero på att olika aktörer, i detta fall hushållen respektive elproducenterna, är olika investeringsbenägna.

De förslag som tidigare redovisats ang. val av hushållsapparater har till syfte att undanröja sådana bristande kunskaper hos framförallt hushållen.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 40

En förutsättning för hushållning med uppvärmningsel i småhus är att de som äger eller planerar att anskaffa hus får lättillgänglig information som möjligg* att vid val av hus beakta energi- och elåtgången. Informationsbehovet gäller både nya och äldre småhus.

Med frågan om energideklaration av nya småhus har Konsumentverket arbetat sedan 1979. Arbetet har dock under en längre tid legat nere dels på grund av starkt motstånd från några branschorganisationers sida, dels i avvaktan på hur energiaspekterna kommer till uttryck i det pågående arbetet med ny byggnorm. Verket förutsätter att det nu uppenbara behovet att reducera el- och energiåtgången bl.a. för uppvärmning av småhus skapar bättre förutsättningar för att uppnå enighet om deklarationerna med näringslivet.

I det nu föreliggande utkastet för riktlinjerna avses deklarationsplikten omfatta alla nya småhus som utbjudes i kataloger, broschyrer och liknande material, men också andra hus som saluförs i grupper om minst 10 hus. Det föreligger dock inga direkta hinder för att vidga riktlinjerna till att omfatta alla nya småhus.

Energideklarationerna avses bli framtagna enligt samma beräkningsmetod, vilket är en förutsättning för att konsumenterna skall kunna jämföra det beräknade energibehovet i kilowattimmar per år mellan olika hus. Energibehovet enligt deklarationen är inte beroende av vilka värmekällor huset kommer att utrustas med och skall givetvis inte ta hänsyn till individuella boendevanor.

Ännu viktigare är att de konsumenter som överväger att köpa äldre hus får användbar information om husets energibehov. Något arbete med denna inriktning pågår dock inte om man bortser från vad Konsumentverket vid riktlinjeförhandlingar med mäklarorganisationer kan komma att kräva som en del av boendekostnadskalkylen. De uppgifter som kan komma fram i detta sammanhang måste dock sannolikt bygga på husens energiförbrukning under tidigare ägares tid, vilket innebär att uppgifterna för olika hus i hög grad kommer att påverkas av dessa husägares boendevanor. Uppgifterna blir därför inte jämförbara. Det är givetvis möjligt att ta fram säkrare uppgifter om energistatus för äldre hus. I Danmark finns en lag som föreskriver att den som säljer ett hus är skyldig att informera köparen om husets energistatus. Om det inte redan upprättats en värmeundersökningsrapport (varmesynsrapport) eller utfärdats ett energicertifikat, måste säljaren låta en energikonsult utföra en undersökning, vars resultat skall presenteras för köparen innan överlåtelsen äger rum. År 1985 genomfördes ca 20 000 värmeundersökningar av privata hus, de flesta beroende på nämnda bestämmelser. Värmeundersökningarna genomförs av 900 officiellt registrerade energikonsulenter. För att skydda husägaren har dessa en särskild försäkring.

Vill man att även de som äger eller köper äldre hus får ett säkert underlag för att bedöma husen från energisynpunkt måste man överväga system av samma typ som finns i Danmark. Informationsbehovet kan i detta fall inte lösas genom tillämpning av Konsumentsverkets riktlinjer. Sådana kan eventuellt tas fram avseende hus som säljs via mäklare, däremot inte när det gäller transaktioner mellan två privatpersoner. Skulle regler om besiktning utfärdas endast avseende mäklarsålda hus, skulle kostnads- och konkurrensförhållandena sannolikt rubbas på ett oacceptabelt sätt.

41 Bilaga 4 Hushåll och småhus

Frågan måste därför lösas på annat sätt. Därför krävs det en särskild utredning för att ta ställning till om och i vilka former man bör införa krav på energideklaration av äldre hus. I detta sammanhang borde man samtidigt utreda en rad andra besiktningsfrågor som är aktuella vid försäljning av äldre småhus. Småhusköpsutredingen har nyligen lagt fram ett betänkande (SOU 1987:30), vari man argumenterar för en möjlighet att genom överenskommelse mellan säljare och köpare ersätta köparens undersökningsplikt och säljarens upplysningsplikt med en opartisk besiktning. Man kan befara att förslaget, med nuvarande utformning, endast sällan kommer att leda till besiktningar som skulle kunna förebygga många problem och rättstvister mellan säljare och köpare.

Andra frågor som aktualiserar behovet av besiktning vid köp/försäljning av äldre småhus är problemen med radondotterstrålning, elsäkerhet, fuktmögel samt sättningsskador som köparen förväntas kunna utreda inom ramen för sin undersökningsplikt. Expertguppen föreslar att frågan om besiktning av äldre hus utreds i hela sin omfattning med bl.a. syfte att få fram ett energideklarationssystem för äldre småhus.

Enligt gällande bestämmelser lämnas bostadslån för underhålls- och reparationsâtgärder i samband med ombyggnad endast om skäliga energisparåtgärder utförs samtidigt, det s.k. samordningskravet i 6 § ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693).

Motsvarande villkor gäller också för räntestöd till underhålls- och reparationsåtgärder. Om kommunen begär en besiktning för att t.ex. avgöra om samordningskravet uppfylls sker detta på fastighetsägarens bekostnad och kostnaden för besiktningen får inräknas i låneunderlaget. anser Expertgruppen att en besiktning utgör ett väsentligt underlag för att en bedömning skall kunna göras av huruvida skäliga energisparåtgärder kommer att vidtas. Besiktningen utgör vid sidan av ett underlag för lånemyndigheterna också ett väsentligt informationsmaterial för fastighetsägarna. För att säkerställa att samordningkravet uppfylls föreslar expertguppen att energibesiktning görs obligatoriskt i samband med ansökan om bostadslån för ombyggnad.

Det är emellertid inte bara beträffande det egna husets energistatus som hushållen har behov av ett bättre kunskapsunderlag. För att fatta investeringsbeslut behöver konsumenten också vara mer förtrogen med vilka tekniska alternativ som står till buds för elvärmekonvertering och elersättning. Vilka aktörer som lämpligen kan ansvara för denna typ av informationsinsatser återkommer vi till i det följande. Expertgruppen vill dock även här peka på den analys som statens energiverk nu genomför angående behovet av statliga insatser då det gäller information, rådgivning och utbildning för hela elanvändningsområdet.

En väg att avhjälpa bristande kunskap hos konsumenterna är information om produkter vars anskaffning leder till elbesparing. Denna information bör grunda sig på tester. Dessa tester kan avse sådana produkter som kombipannor, oljekassetter, värmepumpar, värmeväxlare, tillsatsfönster etc. Testerna har bevisligen en stark inverkan på produktutveckling. Positiva testresultat har även allmän säljfrämjande effekt för produkten ifråga.

Provningar är dock mycket kostsamma. T.ex kostar en test av en kombipanna på statens provningsanstalt ca 100.000 kr.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 42

Konsumentverket har tidigare haft stöd för sådana tester från bl.a. energisparkommittén. Verket uppskattar medelsbehovet för att kunna beställa provningar till ca 1 miljon kr per år. Expertgruppen föreslår att medel avsätts för testning av denna typ av produkter. Genom verkets egna informationskanaler, andra massmedia, kommunala konsumentvägledare m.fl. får informationen en spridning till de allra flesta hushållen i landet.

Som tidigare påpekats kan vissa konsumenter ha svårigheter att finansiera även privatekonomiskt lönsamma investeringar. I andra fall kan hushållen dra sig för att göra stora investeringar, vilket kan medföra att samhällsekonomiskt lönsamma . investeringar ej kommer till stånd.

Speciella svårigheter kan förväntas uppstå i de fall då det lämpligaste uppvärmningsalternativet utgörs av någon form av kollektiv lösning som kräver samordnade investeringsbeslut från många aktörer (t.ex utbyggnad av en gruppcentral för en samfällighetsförening).

För att denna typ av investeringar skall komma till stånd krävs att finansiellt starka och tekniskt kompetenta aktörer bereds möjlighet att agera på denna marknad. Ett exempel på denna typ av aktörer är de energitjänstföretag som sedan några år agerar på marknaden. Studier av energitjänstföretagens utvecklings-a förutsättningar (bl.a. inom IEA) visar dock att denna typ av verksamhet sällan är lönsam inom småhussektorn p.g.a. av de allt för höga over-head kostnaderna i förhållande till varje projekts storlek.

5.2.2 Förslag som syftar till att utveckla ny teknik

Elanvändningen i befintliga direktelvärmda hus kan reduceras avsevärt genom energihushållningsåtgärder.

Trots detta bör även en övergång till andra uppvärmningsformer genomföras på sikt, åtminstone i vissa delar av bebyggelsen, om behovet av ersättande elproduktio skall kunna begränsas. Om detta skall kunna ske på samhällsekonomiskt rationella grunder krävs avsevärda kostnadsreduceringar och utveckling av nya

systemlösningq?

Om vi i framtiden 75 skall kunna försörja den i dag elvärmda bebyggelsen till rimliga kostnader krävs forskningsinsatser såväl inom elproduktionsområdet som inom uppvärmningsområdet. De aktörer som finns inom elproduktionsområdet är j resursstarka och har oftast kompetens att genomföra betydande forskningsinsatser inom den egna organisationen.

Inom uppvärmningsområdet, och framförallt vad gäller småhusens värmeförsörjning,

saknas starka aktörer av den typ som finns inom elproduktionsområdet. Vi kommer i det följande lämna förslag angående eldistributörernas m.fl. utveckling till energitjänstföretag syftande till att få in starka och kompetenta aktörer även inom detta område. Energitjänstföretagens roll inriktas emellertid mot att introducera nyutvecklad teknik. De forsknings-och utvecklingsinsatser som krävs för att få fram denna teknik behöver dock finansiellt statligt stöd. é

Statens råd för byggnadsforskning (BFR) är programansvarig för den del av energiforskningen som avser nya energisystem i bebyggelsen.

43 Bilaga 4 Hushåll och småhus

I proposition 1986/87:80 om forskning (bil. 12 s. 22-23) föreslog regeringen att området Energianvändning för bebyggelse (som avser nya energisystem) bör bibehållas inom energiforskningsprogrammet som ett separat program på grund av att insatserna inom detta område är av central betydelse för omställningen av energisystemet. Härvid betonades att möjligheterna till elbesparingar inom bebyggelsesektorn i stor utsträckning påverkar hur mycket ersättande elproduktionskapacitet som måste tillföras systemet för att de energipolitiska målen skall uppnås.

Den 9/7 1987 uppdrog regeringen åt BFR att utarbeta förslag till framtida FoUinsatser inom området effektiv elanvändnig - eleffektiva byggnader. BFR har i en preliminär redovisning till regeringen den 15 september lämnat förslag till utformning av ett nytt delprogram för forskning inom detta område.

Expertgruppen instämmer i BFRs uppfattning att ytterligare resurser krävs om intensifierade forskningsinsatser skall kunna genomföras inom de områden som är av speciell betydelse för den elvärmda bebyggelsen. föreslar Expertgruppen därför att resurser avsätts för uppbyggnad av ett nytt delprogram inom området effektiv elanvändning - eleffektiva byggnader i enlighet med BFRs förslag.

Stöd till prototyp- och demonstrationsprojekt lämnas f.n. dels genom BFR som dels inom ramen för det program för utveckling och experimentbyggnadsstöd, introduktion av ny energiteknik m.m. som riksdagen beslutade om våren 1986 (prop. 1985/862102, NU 17, rskr 172). Experimentbyggnadsstöd lämnas i form av statliga tilläggslån som kan vara ränte- och amorteringsfria under högst 10 år. Ett villkor för lånen är att gängse finansieringsmöjligheter har uttömts. Lånevillkoren omprövas vid en tidigare fastställd tidpunkt på grundval av det fastighetsekonomiska utfallet. Stöd till utveckling och introduktion av ny teknik förmedlas av statens energiverk och ges i form av bidrag, utfästelse orn bidrag och lånegarantier. Bidrag eller utfästelse om bidrag lämnas med högst 25% av stödunderlaget, lånegarantier med högst 50°/o. Summan av bidrag, utfästelser och lånegarantier får högst uppgå till 50°/o av låneunderlaget.

Expertgruppen konstaterar att det stödsystem som f.n. finns fram t.o.m. prototypstadiet fungerar tillfredställande inom de teknikområden som avser bostädernas uppvärmning. Beroende på marknadssituationen uppstår däremot ofta problem då projektet kommer in i nästa utvecklingsfas. Steget från experimentbyggande eller prototypanläggning till marknadsintroduktion kräver starka finansiella resurser. För produkter lämpliga för serietillverkning krävs stora investeringar innan konkurrenskraftiga produktionskostnader kan uppnås. För större projekt krävs vanligtvis ett antal väl fungerande referensanläggningar innan tekniken kan introduceras kommersiellt. Om ett projekt saknar uppbackning av finansiellt starka aktörer, är det 25-procentiga bidrag som ges inom ramen för teknikintroduktionsprogrammet inte tillräckligt för att sådana referensanläggningar skall kunna realiseras.

Ett medel att förkorta steget från prototypanläggning till marknadsintroduktion är att vissa aktörer på marknaden tillämpar s.k. teknikupphandling. Med teknikupphandling avses köp eller beställning av produkter, processer eller system som ännu inte finns på marknaden utan skall utvecklas och tillverkas enligt avtal mellan beställare och leverantör. Beställaren utnyttjar teknikupphandling för att få tillgång till bättre produkter och produkter som uppfyller vissa för beställaren specifika krav. Leverantören ges genom teknikupphandling möjlighet att genomföra utvecklingsarbete som han annars ev. skulle sakna resurser för samtidigt som han garanteras en viss försäljning eller ett antal referensanläggningar.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 44

En förutsättning för en lyckad teknikupphandling är att beställaren besitter tillräcklig kompetens inom teknikområdet samtidigt som han har en nära kontakt med användaren, om han inte själv avser att använda produkten. Han bör också besitta de finansiella resurser som krävs för att garantera en viss avsättning av produkten.

F.n. är det endast ett fåtal aktörer inom småhussektorn som skulle kunna utöva beställarfunktionen vid teknikupphandling av anläggningar för eleffektivisering och nya uppvärmningssystem. Exempel på sådana aktörer är byggföretag och större bostadsförvaltare. Även kommunala elverk och övriga eldistributörer skulle i sin nya roll som energitjänstföretag kunna agera som beställare vid teknikupphandling av alternativa uppvärmningssystem för den elvärmda bebyggelsen.

Teknikupphandling av den typ som här skisserats kan inte förväntas uppkomma spontant inom småhussektorn. Expertgruppen föreslår därför att ett särskilt stöd utformas för att möjliggöra av elsnål teknik och teknik teknikupphandling för att ersätta el med andra energibärare. Syftet med stödet bör vara att stimulera till teknikupphandling genom att de tekniska och eventuella ekonomiska risker som är förenade med projektet reduceras. Stödet bör ges i form av bidrag och villkorslån.

För teknikupphandlingens inledande utvecklingsarbete bör bidrag kunna lämnas med upp till 50% av stödunderlaget.

Stöd till uppförande av referensanläggningar bör lämnas i form av villkorslån.

Berättigade till stödet bör vara alla instanser som uppfyller de kompetenskrav som är nödvändiga för att genomföra en teknikupphandling av detta slag. Organisationer som saknar denna kompetens men som ändå önskar genomföra teknikupphandlin bör kunna beviljas bidrag till konsultstöd eller dylikt som möjliggör en kompetent upphandling. Denna typ av bidrag bör endast lämnas om organisationen representerar de elanvändare som kommer att en första försöksserie eller referensanutnyttja läggning, t.ex. bostadsrättsföreningar, samfällighetsföreningar 0.dyl.

5.2.3 Förslag som syftar till att skapa resursstarka aktörer

Kommunerna har för närvarande ett ansvar för den lokala energiplaneringen. - senast ändrad 1985 (prop. Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering 1984/85, BoU 6, rskr. 82) - skall det i varje kommun finnas en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi. Det torde vara ostridigt att en mer omfattande från elvärme övergång till andra tillförselalternativ, däribland kollektiva som fjärrvärme lösningar och gas, kräver en noggrann planering för att den skall kunna genomföras rationellt. Kommunerna har för närvarande rätt att prioritera vissa uppvärmningsformer på bekostnad av andra, t.ex. genom att fastställa vissa områden som fjärrvärme-eller gasområden och där vägra att leverera el för uppvärmningsändamål. Även om mångfald och konkurrens på energimarknaden generellt bör eftersträvas är den kommunala energiplanens syfte delvis att begränsa konkurrensen för att åstadkomma g kostnadseffektiv energidistribution i resp. område. Av miljöskäl tillämpar många kommuner också restriktioner mot användning av ved eller flis i småhus inom tätorter.

Kommunerna bör stimuleras att genom en fortsatt utveckling av den kommunala energiplaneringen påverka en övergång från el för uppvärmning till andra tillförselalternativ som gas, fjärrvärme eller blockcentral med t.ex. värmepump eller fasta bränslen som energikälla.

45 Bilaga 4 Hushåll och småhus

I detta sammanhang är den lokala rådgivnings- och informationsverksamheten av stor betydelse. Vid sidan av de kommunala energirådgivarna, i de fall då kan byggnadsinspektörer och kommunala konsumentsådana finns inom kommunen, vägledare medverka till en effektiv informationsspridning.

I de flesta större tätorter finns redan idag kommunala energiverk som distribuerar såväl el som fjärrvärme. Många av dessa kommer också att få gas i sitt produktsortiment. Utvecklingen inom gasområdet är intressant, då ett gasnät med stor geografisk utbredning är ett viktigt alternativ för att på sikt ersätta smahusens av el för uppvärmning. Den ekonomiska potentialen för användning fjärrvärmeanslutning av småhus är låg medan gas har möjlighet att byggas ut även i relativt småhusområden om en gasledning för användning i värmeglesa industri- eller servicesektorerna finns framdragen i närheten av småhusområdet. Det finns anledning tro att gas även är ett bra alternativ för direktelvärmda då tekniska lösningar utan krav på skorsten i huset och med minimala småhus, är på väg att utvecklas. Vidare kan gas i viss utsträckning ututrymmeskrav nyttjas för att ersätta hushållsel. För kommunernas möjlighet att planera för konverteringen från elvärme är beslut om gas och en tidtabell för gasintroduktionen i resp. kommun av stor betydelse.

Som tidigare nämnts är det osannolikt att fristående, privata energitjänstföretag kommer att intressera varför det ligger närmast till sig för småhussektorn, hands att kommunala energiverk, kraftproducenter och övriga eldistributörer stimuleras att verka för effektiv elanvändning åtminstone inom småhussektorn. stora som små, har uttryckt sitt starka intresse för att Många eldistributörer, Detta kan omfatta såväl rådgivning till kunderna som bli energitjänstföretag. medverkan vid upphandling, finansiella åtaganden samt drift av anläggningar. Det är härvid angeläget att eldistributörer och kommunala energiverk genom förbättrad service till kunderna etablerar ett förtroende för sin nya kompetens som energitjänstföretag trots den monopolställning som man i viss utsträckning besitter.

skulle kunna utvidga sin Eldistributörerna i sin nya roll som energitjänstföretag verksamhet till att gälla även energihushållning. Vidare skulle de kunna erbjuda sina kunder färdiga produkter (eller tjänster) och nya energilösningar.

kan dock i vissa fall lägga hinder i vägen för kommuner och Dagens regelsystem kommunala eldistributörer att ekonomiskt engagera sig i sådana samhällsekonomiskt lönsamma konverteringar från elvärme eller mer långtgående elhushållningsprogram.

För kommunal verksamhet gäller enligt rättspraxis de så kallade likställighetsinnebär att alla medborgare och självkostnadsprinciperna. Likställighetsprincipen i kommunen skall behandlas lika. Enligt självkostnadsprincipen får kommunala för kostnader. Avgifterna får dock inte sättas så att det avgifter ge täckning uppstår vinster som överförs till andra ändamål. Vidare råder det ett principiellt förbud för kommuner och kommunal verksamhet att ge understöd åt enskild utan direkt stöd i lag. Kommuner får inte heller bedriva verksamhet i företag med vinstsyfte.

Bilaga lt Hushåll och småhus 46

Den utvidgning av verksamheten som vi här skisserar för eldistributörerna har förebilder utomlands. I Energiforskningsnämndens rapport Från till elproducent energitjänstföretag beskrivs utvecklingen i USA. Kraftindustrin i USA mötte sin förändrade planeringssistuation - bl.a. kostnadsökningar för nya anläggningar - genom att vidga verksamheten mot nya arbetsfält, t.ex. energihushållning och laststyrning. Ett nytt planeringsbegrepp - kundstyrd planering - har etablerats. Kraftföretagen vidtar aktiva åtgärder för att stimulera kunderna till eleffektivi- En av drivkrafterna bakom utvecklingen seringar. i USA är dock ett prisregleringssystem som gör det svårt för kraftföretagen att få ta betalt för investeringar i ny produktion medan de får kostnadstäckning för sparinvesteringar hos kunderna.

I Danmark arbetar eldistributörerna aktivt med att stödja atgärder för el- och energihushållning hos kunderna. Även i Norge förekommer det att lokala distributörer arbetar med energitjänster. En modell som tillämpas i Oslo är att kommunfullmäktige beslutar att ett visst belopp - f.n. l öre/kWh - i el- eller fjärrvärmetaxan avsätts för att subventionera kundernas energihushållning.

Vattenfall är en ny aktör på energitjänstmarknaden. har också ändrat Regeringen instruktionen till Vattenfall för att markera verkets roll som energitjänstföretag. Vattenfall har enligt sin instruktion bl.a. till uppgift att handha statens kraftverksrörelse och därmed sammanhängande verksamhet samt verka för en rationell och en effektiv energiförsörjning användning av elenergi inom riket. Vattenfall har under affärsområdet värme tecknat de första avtalen Färdig med några industrikunder.

Det förekommer även att kommunala distributörer utvecklas mot en verksamhet med energitjänster. Stockholm Energi har t.ex. en närvärmeenhet som erbjuder sina kunder värme. Stockholm svarar därvid Energi för att lämpligaste energibärare (el, fjärrvärme, gas eller andra bränslen) utnyttjas.

Det är viktigt att eldistributörerna har tillgång till de resurser som krävs för att på olika sätt erbjuda energitjänster och stödja energihushållningsåtgärder hos kunderna. kan vara, som tidigare Tjänsterna har nämnts, rådgivning, hjälp vid upphandling etc. Företaget bör också - som ett exempel - kunna utnyttja möjligheten att äga utrustning som i olika former hyrs ut till kunderna.

Mångfald och konkurrens är starka drivkrafter för effektivitet och teknisk utveckling. Det måste därför finnas utrymme för andra typer av företag än el-och värmedistributörer att verka som energitjänstföretag. Affärsidéer och företag måste kunna konkurrera. Eldistributören har monopol på elleveranserna inom sitt koncessionsområde. De energitjänstföretag som redan finns på marknaden kan uppleva eldistributörens monopolställning som konkurrens på olika villkor. Ojämlikheten förstärks i de kommuner där ett energiverk eller bolag distribuerar såväl el som fjärrvärme och kanske också gas. Utvecklingen måste följas noga. Monopolvinster från el- och värmedistribution får inte användas för att subventionera en olönsam energitjänstverksamhet. Stora krav måste ställas på distributörens så att resultaten från olika affärsområden redovisning kan särskiljas. Aktiebolagslagen med dess föreskrifter om den ekonomiska redovisningen kan ge möjligheter till insyn i verksamheten.

47 Bilaga 4 Hushåll och småhus

Som tidigare påpekats finns vissa risker för att samhällsekonomiskt motiverade investeringar i elvärmeersättning och eleffektivisering inte alltid genomförs. Detta kan ha flera orsaker. Konsumentens benägenhet att investera i sin värmeanläggning kan vara lag pga bristande kunskap, osäkerhet om framtiden osv. Vidare kan vi inte förutsätta att de framtida eltaxorna i alla utvecklingsskeden och till alla delar kommer att vara kostnadsriktiga. Det kan således finnas motiv för att i vissa situationer tillföra resurser för att samhällsekonomiskt motiverade elersättnings- och energihushallningsinvesteringar skall kunna realiseras. En möjlighet är givetvis att utnyttja statliga skattemedel för att med hjälp av statliga bidrag stimulera en utveckling i önskvärd riktning. En annan möjlighet är att genom den kommunala utdebiteringen fondera resurser för energihushallningsatgärder inom kommunen. Eftersom en samhällsekonomiskt motiverad minskning av elanvändningen ocksa i förlängningen paverkar elpriset kan det förefalla rimligt att den del av elersättningen som ej är privatekonomiskt motiverad finansieras av elabonnenterna via eltaxan.

Eldistributören som har direktkontakt med kunderna har ocksa stora möjligheter att aktivt verka för att investeringar som syftar till att minska de totala kostnaderna för elproduktionen kommer till stand. Som tidigare redovisats kan vissa juridiska hinder föreligga för eldistributörerna vad gäller finansieringen av rnarknadsinvesteringar av det slag som här skisserats. Vidare far eldistributörens särställning inte medföra att konkurrens pa olika villkor uppstar i förhållande till privata energitjänstföretag.

Problemets komplexa karaktär samt osäkerheterna om dels den framtida prisutvecklingen pa el, dels vad utredningen om översyn av de indirekta skatterna leder fram till för resultat, har medfört att expertgruppen inte tagit ställning till behovet av stöd till investeringar i eleffektivisering och elersättning och i vilka former dessa bör finansieras. Expertgruppen anser dock att det sannolikt kommer att finnas behov av nagon form av finansiellt stöd inom detta omrade i samband med kärnkraftavvecklingen. Expertgruppen föreslar därför att frågan utreds närmare. Härvid bör kommunernas och eldistributörernas möjligheter att stödja elhushallning och elkonverteringsatgärder särskilt behandlas som ett alternativ till traditionell skattefinansiering. Dessutom bör de problem som sammanhänger med eldistributörernas monopolställning särskilt analyseras liksom de juridiska problem som är förknippade med kommunal verksamhet.

5.3 Elvärme i nytillkommande bebyggelse

För att underlätta den förestående omställningen av energisystemet bör användningen av direktverkande elvärme hallas sa lag som möjligt såväl i befintlig bebyggelse som i nyproduktion. Bl.a. av denna orsak beslutade riksdagen ar 1981 (prop. l980/8l:l33, CU 31, rskr 384) att föreskriva vissa speciella krav beträffande användningen av direktverkande elvärme.

Beslutet innebar i korthet följande. En bostadsbyggnad med högst tva bostadslägenheter som är avsedd för annat än fritidsändamal far sedan den 1 januari 1984 inte utföras med ett uppvärmningssystem med direktverkande elvärme om det inte finns särskilda skäl. Ett sådant särskilt skäl är att huset är energisnalt utformat. Detta villkor anses vara uppfyllt för byggnader där behovet av elenergi för uppvärmning och tappvarmvatten genomsnittligt minskats med en energimängd motsvarande 40% av behovet av energi för uppvärmning om byggnaden hade utförts enligt minimikraven pa värmeisolering och luftomsättning i SBN 80.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 48

I sitt slutbetänkande El och olja (Dsl 1980:22) föreslog elanvändningskommittén (ELAK) att kraven på energisnål utformning d.v.s. nu gällande skulle ELAK-krav, skärpas i ett andra steg. Kommittén framhöll att reduktionen bör bli betydande i förhållande till normkravet för övrig bebyggelse. Ett riktmärke för det andra steget borde enligt kommittén vara en minskning av behovet av energi för uppvärmning med 70% från SBN 80. Reduktionens storlek borde dock övervägas mot bakgrund av de erfarenheter och kunskaper som vid mitten av 1980-talet uppnåtts inom området.

En skärpning av ELAK-kraven i enlighet med steg två i kommitténs förslag motsvarar en minskning av energibehovet för uppvärmning och varmvatten från ca 90 kWh/mz och år efter steg ett till ca 45 kWh/mz och år efter steg två.

l maj 1984 beslöt regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda vissa frågor rörande utnyttjande av el. Utredningen som antagit benämningen Utredningen om el och inhemska bränslen (ELIN) hade bl.a. i uppgift att närmare analysera utvecklingen avseende användningen av direktverkande elvärme samt att redovisa vilka olika alternativ som står till buds för att begränsa denna typ av elanvändning.

l sitt betänkande Vägar till effektivare (SOU 1986:16) som energianvändning avlämnades i mars 1986 skriver utredningen:

Nuvarande utvecklingstendenser vad avser användningen av direktverkande elvärme i nybebyggelsen medför endast marginella förändringar vad gäller den långsiktiga bindningen till el för uppvärmningsändamål. Som tidigare påpekats, kan dock förhållanden förändras. Det är därför betydelsefullt att utvecklingen inom detta område bevakas, så att ytterligare åtgärder för att begränsa användningen av direktverkande elvärme kan vidtas, om andelen direktelvärmda bostäder tenderar att bli större än vad man nu har anledning att förvänta sig.

Utredningen grundar denna slutsats på att andelen direktelvärmda hus i nyproduktionen f.n. endast utgör 20% samtidigt som nyproduktionen av småhus förväntas bli lag under den närmaste 10-årsperioden.

En återgång till 1970-talets nivå vad gäller andelen direktel i småhusproduktionen (d.v.s. ca 70%) skulle ge upphov till en ökad elanvändning med ca 3 TWh till år 2010.

I det förslag till ny utformning av Svensk Byggnorm som statens planverk överlämnat till regeringen föreslås en skärpning av gällande föreskrifter beträffande energihushållning. Skärpningen innebär att de strängare krav på god energihushållning som nu gäller för direktelvärmda nyproducerade småhus utvidgas till att gälla för alla nyproducerade bostäder. Härigenom kommer ELAK-kravens särskilda uppgift att motverka användningen av direktverkande elvärme i småhus att upphöra. Om nya SBN kommer att utformas i enlighet med planverkets förslag på denna punkt finns det risk för att direktverkande elvärme, nu i kombination med frånluftsvärmepump, inom några år återigen kommer att bli det vanligaste uppvärmningssystemet i nyproducerade småhus. Vad som ytterligare talar för detta är de förbättringar av elradiatorernas egenskaper ur komfortsynpunkt som skett under de senaste åren.

49 Bilaga 4 Hushåll och småhus

I underlagsrapporten Elanvändning i bostäder och lokaler (DsI 1986:2) som utarbetats av en särskild expertgrupp inom ELIN lämnas rekomendationer beträffande vilka atgärder som bör vidtas om den nuvarande trenden bryts, så att användningen av direktverkande elvärme i nyproduktionen ökar. Utredningen rekommenderar att flexibiliteten säkerställs genom att de nuvarande kraven för användning av direktel kompletteras med krav på förberedelser för senare installation av vatteneller luftburen värme. Vad gäller förberedelser för senare komplettering med Vattenburen värme blir rnerkostnaderna för förberedelseåtgärderna så höga att det i många fall inte längre lönar sig att välja alternativet direktverkande elvärme. Enbart krav på förberedelse för installation av ett värmesystem för Vattenburen värme skulle således i praktiken få samma effekt som ett generellt förbud mot direktverkande elvärme.

Förberedelser för övergång till luftburen värme visar emellertid upp betydligt större både tekniska och ekonomiska fördelar om förekomsten av ett balanserat ventilationssystem, d.v.s. mekanisk från och tilluft (FT) vanligen i kombination med värmeväxlare (FTX), betraktas som en tillräcklig förberedelseåtgärd.

Innebörden av ett sådant krav beskrivs närmare i rapporten DsI 1986:2 bl.a. på följande sätt:

Givetvis kommer även krav med denna innebörd att innebära vissa merkostnader i investeringsskedet. Förekomsten av värmeåtervinning ger emellertid lägre driftskostnader samtidigt som en viss luftomsättning garanteras i hela lägenheten. Härigenom erhålles en bättre luftkvalitet och en minskad risk för fuktoch mögelskador samt i vissa fall lägre radondotterhalt i byggnaden. De högre investeringskostnaderna kan uppvägas av dessa fördelar.

Om kanaldragningarna i ventilationssystemet skall kunna utnyttjas för luftburen värme krävs dock en hög standard vad beträffar byggnadens täthet och isolering, så att effektbehoven kan hållas nere. Härigenom kan höga inblåsningstemperaturer och stora luftflöden undvikas. Om byggnaden är otät kan i ogynnsamma fall en övergång till luftvärme innebära att energibehovet för uppvärmning ökar.

Den byggnadstekniska standarden i dagens småhusproduktion är i allmänhet tillräckligt hög för att möjliggöra installation av luftvärme. Effektbehovet för uppvärmning i ett småhus som uppfyller ELAK-kraven genom en hög isoleringsstandard hos klimatskalet är i storleksordningen 3-4 kW. Detta effektbehov kan tillgodoses via ett luftflöde på 1-1,5 oms/h.

Några större kanaldimensioner än vad som vanligtvis används i FTX-system krävs inte för detta luftflöde. För att konvertera ett FTX-system till luftvärmesystem krävs, förutom värmeaggregatet, vissa kompletterande kanalinstallationer. Dessa utgörs av återluftskanal samt tilluftskanaler till kök, hall och våtutrymmen. Dessa installationer är relativt enkla att göra i efterhand, vilket innebär att några förberedelser för luftvärme inte är nödvändiga för att ett FTX-system i ett senare skede skall kunna byggas om till ett luftvärmesystem. Kostnaderna för att bygga om ett befintligt FTX-system till ett luftvärmesystem är svår att bedöma men torde ligga i storleksordningen lS-20.00U kr.

Bilaga 4 Hushåll och småhus 50

Expertgruppen för hushåll och småhus anser att en generell skärpning av energihushållningskraven i SBN till motsvarande ELAK-nivå utgör ett tillräckligt skäl för att införa nya särskilda villkor för bostäder som förses med direktverkande elvärme. Expertgruppen är emellertid inte beredd att ta ställning till hur sådana särskilda skäl nu bör utformas. Expertgruppen vill dock peka på det förslag som framförts av den särskilda expertgrupp inom ELIN som studerat elvärmefrågorna som en tänkbar möjlighet att säkerställa flexibiliteten i uppvärmningen av nyproducerade småhus.

5.1: Sammanfattningav expertgruppens bedömningar och förslag

l. Det är viktigt att centrala informationsinsatser genomförs för att höja hushållens kunskapsnivå och energimedvetande. Riktad informations- och rådgivningsverksamhet bör dessutom bedrivas på lokal nivå. Här kan vid sidan av de kommunala energirådgivarna, i de fall då dessa finns kvar, byggnadsinspektörer och kommunala konsumentväg ledare spela en aktiv roll.

2. Det är viktigt att konsumenterna är välinformerade vad gäller olika hushållsapparaters kvalitetsegenskaper och energianvändning. Konsumentverket bör därför få i uppdrag att införa energideklarationer för i första hand diskmaskiner, tvättmaskiner och torktumlare. Särskilda medel bör avsättas för detta ändamål (2-3 milj. kr. under en S-års period).

Genom testning av produkter såsom värmepannor, värmepumpar, värmeväxlare etc. skapas en grund för bättre information till konsumenterna ang. dessa produkters energiegenskaper. För att sådana tester skall kunna genomföras i tillräcklig omfattning bör särskilda medel avsättas (1 milj. kr./år.).

En kostnadsriktig elprissättning bör eftersträvas. Förutom taxenivån är även taxans fördelning över året av betydelse. Tidsdifferentierade taxor bör därför på sikt bli standardtariff för alla elvärmda småhus. Elräkningarna bör också utformas så att konsumenten får en lättillgänglig information om elförbrukningens storlek.

S. Genom energideklarationer av småhus kan konsumenten få bättre kunskaper om det egna husets energistatus. Frågan om krav på besiktning av äldre hus bör utredas och även omfatta behov av besiktning i andra avseenden, t.ex. elsäkerhet och radon. Syftet bör vara att få fram ett system för energideklarationer av äldre småhus.

6. Energibesiktning bör vara obligatorisk i samband med ansökan om bostadslån för ombyggnad. Härigenom erhålls ett underlag för kommunernas bedömning av vilka energisparåtgärder som skäligen bör krävas i samband med ombyggnader. Det är också angeläget att lånereglerna utformas så att energihushållningsåtgärder inte försvåras.

7. Intensifierade FoU-insatser bör genomföras inom de områden som är av speciell betydelse för den elvärmda bebyggelsen. Resurser bör avsättas för uppbyggnad av ett nytt delprogram, effektiv elanvändning - eleffektiva byggnader inom Byggforskningsrådets ansvarsområde.

51 Bilaga 4 Hushåll och småhus

8. Ett särskild stöd till teknikupphandling av elsnâl teknik och teknik för att ersätta el med andra energibärare börsinföras. Syftet med stödet bör vara att stimulera till teknikupphandling genom att de tekniska och eventuellt ekonomiska risker som är förenade med projektet reduceras.

Kommunerna bör stimuleras att genom en fortsatt utveckling av den kommunala energiplaneringen paverka en övergång fran el för uppvärmning till andra tillförselalternativ som gas, fjärrvärme eller blockcentral med t.ex. värmepump eller fasta bränslen som energikälla. Härvid är utvecklingen inom gasomrädet av speciellt intresse. Ett gasnät med stor geografisk utbredning är ett viktigt alternativ för att på sikt ersätta smahusens användning av el för uppvärmning. För kommunernas möjligheter att planera för konverteringen från elvärme är beslut om gas och en tidtabell för gasintroduktionen av stor betydelse.

10. Kraftproducenter, kommunala energiverk och övriga eldistributörer bör stimuleras att utveckla sig till energitjänstföretag. Detta kan omfatta såväl rådgivning till kunderna som medverkan vid upphandling och finansiella samt drift av anläggningar. Fristående åtaganden privata energitjänstföretag skall kunna konkurrera pa lika villkor som elföretagen.

ll. Om samhällsekonomiskt motiverade elersättnings- och energihusskall kunna realiseras fullt ut kommer sannohallningsinvesteringar likt nagon form av finansiellt stöd att behövas om elpriserna (inkl. skatt) inte ger tillräckliga styreffekter. Hur ett sådant stöd lämpbör utredas närmare. Härvid bör kommunernas ligen kan utformas och eldistributörernas möjligheter att stödja elhushâllning och behandlas som ett alternativ till elkonverteringsátgärder speciellt traditionell skattefinansiering. Dessutom bör de problem som sammanmed eldistributörernas mon0polställning analyseras liksom hänger de juridiska problem som är förknippade med kommunal verksamhet.

12. av energihushallningskraven i SBN till mot- En generell skärpning svarande ELAK-niva utgör ett tillräckligt skäl för att införa nya särskilda villkor för bostäder som förses med direktverkande elvärme. Vilka villkor som bör ställas för att dessa särskilda skäl skall anses vara uppfyllda bör närmare övervägas.

Bilaga 4 Hushåll och småhus

Särskilt yttrande av experten Ingvar Fridell

Allmän_

Expertgruppen för hushåll och småhus har i inledningen av rapporten uttalat, att den tolkat direktiven vad avser elvärmefrågorna hand bör så, att den i första inrikta förslagen på att få stånd en ersättning av elvärmen med andra uppvärmningsformer och - om detta inte är tekniskt möjligt - att inrikta förslagen mot att få till stånd en minskad elanvändning.

Förslagen avseende att dels ersätta el med annan energi och dels spara el borde enligt min mening ha grundats på en analys av - vid alternativet utbyte - vilken energiform som vid ett genomförande av gruppens förslag skulle komma att - i vilken utsträckning ersätta el och - vid alternativet sparande under sparande toppar av förbrukningen - höglasttid - är tillräckligt för att uppnå energisparmålen och i vilken omfattning det därutöver krävs sparande under dalarna låglasttiden.

En sådan inledande analys skulle förmodligen bl.a. ha visat, att de med en kärnkraftavveckling förenade problemen till väsentlig del kan avhjälpas enbart genom att flytta förbrukningen från höglasttid till låglasttid. Analysen skulle också ha visat vilka andra energiformer som skulle öka i användning vid ett utbyte av el. Även om det av gruppen själv inte krävs någon bedömning av vilka konsekvenser - ekonomiska och miljömässiga m.m. - ett sådant utbyte skulle leda till, skulle ändå läsarna få ett underlag för sådana bedömningar. Ett utbyte av el mot fjärrvärme leder exempelvis till att el ersätts med bl.a. kol, andra fasta bränslen, olja och el (!).

En analys av angivet slag skulle vidare antagligen visa, att tillräckligt resultat skulle uppnås utan att i någon större utsträckning utbyte av uppvärmningsform behöver ske där sådant leder till de högsta kostnaderna - d.v.s. för i första hand vid konvertering från direktel (om ett sådant utbyte inte sker i samband med exempelvis ombyggnad av husen).

Axsnitth êtsêirée: :ö: at: âfiektivjssaa_eLanvêudninsea

l avsnitt 5.2 finns ett räkneexempel som avses belysa de samhällsekonomiska kostnaderna vid konvertering från elvärme. Det bör nog understrykas att detta exempel grundats på förutsättningen att miljökostnaderna är likvärdiga. Även och ännu mer - vid ett hänsynstagande till att miljökostnaderna sannolikt är hägre vid konvertering än utan, visar exemplet, att en konvertering från el för direktelhusen normalt inte är lönsam.

Om åtgärden kombineras med ombyggnad kan dock förutsättningar finnas för att få ekonomi vid utbyte av direktel som uppvärmningsform. För småhusen förekommer, då de är några tiotal år gamla, normalt behov av reparationer och om- och tillbyggnader. Inte minst sker sådana mera genomgripande förändringar efter Vid dessa tillfällen ägarskiften. är det ofta möjligt och lönsamt att förbättra energihushållningen genom exempelvis tilläggsisolering och genom att byta ut eller komplettera uppvärmningsanordningarna.

Bilaga 4 Hushåll och småhus

Det är därför angeläget att samhället genom att på liknande sätt som gäller för flerbostadshusen (ROT) stöder mera genomgripande förbättringar av småhusen och därmed stöder och påskyndar också atgärder för energibesparing. Nuvarande regler på detta område innebär i stort sett, att något direkt ekonomiskt stöd inte förekommer bortsett från vad som följer av reglerna om ombyggnadslån. För dessa gäller bl.a. att husen skall vara äldre än 30 år. Detta innebär bl.a. att de drygt 800 000 småhus som byggts under de senaste 30 åren inte omfattas till ombyggnadslån. Först i och med en av möjligheterna att inräkna i regeländring i år gavs vidare möjlighet energisparåtgärder låneunderlaget för ombyggnadslån.

Den nuvarande bristen stöd till ROT inom småhussektorn har på statligt medfört att verksamheten med om- och tillbyggnader av småhus är väsentligt mindre än motsvarande verksamhet för flerbostadshusen.

Vad gäller annan konvertering av nuvarande uppvärmningsanordningar gäller, bör utföras - också till stor del att dessa i stor utsträckning och i praktiken kommer att ske - då anläggningarna tekniskt sett är i behov av att bytas ut. Om samhället vill framtvinga en sådan omställning tidigare, måste de småhusägare som drabbas av detta hållas skadeslösa genom nagon form av ekonomiskt stöd.

Samma blir fallet vid konvertering till annan uppvärmningsform än den som är bäst eller i vart fall godtagbar. Ett sådant behov av privatekonomiskt ekonomiskt stöd kan finnas vid framtvingad övergång till någon kollektiv form för uppvärmning som exempelvis fjärrvärme eller gas.

Arbetsgruppen har räknat med att vid elprissättningen skall tillämpas differentierade eltaxor, grundade på marginalkostnaden för produktionen av ny

energi.

Som representant för småhusägarnas intresseorganisation måste jag i princip motsätta som leder till höjda uppvärmnings- och boendekostnader. mig atgärder

Om emellertid en sådan princip läggs till grund för prissättningen, leder den till stora vinster för de elproducenter, som nu kan att det uppkommer mycket el till än marginalkostnaden för producera mycket lägre genomsnittskostnader ny elproduktion. Enbart det nu införda förhöjda avkastningskravet på Vattenfall Det kan inte godtas att dessa vinster helt (16 %) leder till stora sådana vinster. tillfaller De bör därför beskattas eller beläggas med en avgift producenterna. som gör det möjligt att med de influtna medlen bekosta de atgärder som krävs för den önskvärda omställningen.

att det enbart sätt blir möjligt att finansiera sådana Det är troligt på detta insatser. av dessa men även av rent principiella skäl Jag motsätter mig därför att elproducenter och/eller kommuner får möjlighet att genom extra skatter eller avgifter uppbära medel och med dessa subventionera vissa typer av

anläggningar.

föreslar att frågan om besiktning av äldre hus utreds i hela sin Expertgruppen av omfattning med bl.a. syfte att få fram ett system för energideklaration äldre småhus.

mig inte detta men vill samtidigt framhålla att en fristående Jag motsätter energideklaration i samband med köp måste anses vara orealistisk.

Bilaga lt Hushåll och småhus

Möjligen kan en mera allmän komma fastighetsbeskrivning till stånd vid fastighetsköp, men det är mycket tveksamt om den kan göras obligatorisk (jämför småhusköpsutredningens förslag nyligen). Större intresse bör som framgått av det föregående i stället inriktas på att energifrågorna får en riktig behandling vid ombyggnad.

Jag anser det värdefullt om eldistributionsföretagen kan utvecklas till eltjänstföretag som bl.a. kan ge information och råd till småhusägarna. Det måste emellertid understrykas att förutsättningarna för att dessa företag skall uppfattas som helt objektiva inte är de bästa och att risken i stället är stor att de uppfattas som motparter med intressen som avviker från konsumentens. Detta skulle särskilt bli fallet om de fick rätt att avvika från gällande likställighets-och självkostnadsprinciper för att kunna stödja vissa typer av anläggningar.

För att konsumenten skall fa förtroende för rådgivnings- och informationsorganen krävs därför att dessa är fristående från energiproducenterna och helst också från de renodlat kommunalekonomiska intressena.

Vad här anförts innebär att särskilt punkterna 9-12 i 5.4, Sammanfattning av expertgruppens bedömningar och förslag, fatt en utformning som jag inte helt kan ansluta mig till. Det är enligt min uppfattning inte givet (9) att kommunerna skall påverka en övergång från el till kollektiva lösningar som t.ex. fjärrvärme. Energitjänstföretag bör inte få göra finansiella åtaganden av typ stöd till vissa energialternativ med frångående av likställighets- och självkostnadsprinciperna (10). Av olika former av finansiella stöd som kan behövas från samhället är stöd

›G.'\it'›«:vl.

till ROT för småhus av särskilt intresse (11). Det är (12) inte givet att en skärpning av energihushållningskraven i SBN till motsvarande ELAK-nivå utgör ett tillräckligt skäl att införa särskilda villkor för bostäder som förses med direktverkande el.

55 Bilaga 4 Hushåll och smahus

LITTERATURFÖRTECKNING

Organisation Benämning Titel Statens Energiverk 1986:10 Förtida avveckling av kärnkraften i Sverige 1986:R11 Elförbrukning för uppvärmning i övrigsektorn 1986:R16 Ut ur atervändsgränderna 1985:8 Effektiv elanvändning 1985:10 Energiöversikt 1986:R3 Elmarknaden 1985 - en vändpunkt 1986:8 Energihushallning och nyckeltal 1986:12 Kommunernas energiplanering Bilaga 12 Energi och ekonomisk utveckling till LU 87 Underlag för Statistikrapport: Bebyggelsens energiförenergiprognoser sörjning (maj 1986) Mättnadsstudie hushallsel (augusti 1985) 1987:R5 El- och värmeproduktion med naturgas 1987:5 Naturgas i mellansverige 1987:6 Gasolboken Tage Klingberg Effektiv elanvändning - en fraga om information industridepartementet SOU 1986:16 Vägar till effektivare energianvändning DsI 1986:2 Elanvändning i bostäder och lokaler ll SOU 1983:34 Information som styrmedel SOU 1984:61 I stället för kärnkraft DsI 1983:15 sa kan vi värma Sverige DsI 1983:18 Perspektiv pa energi SCB E16 SM 8601 Energistatistik för småhus (1984, 1985) E16 SM 8603 E11 SM 8702

Bilaga 4 Hushåll och småhus 56

Organisation Benämning Titel Kraftsam Publikation 7 Småhusens uppvärmning (september 1986) -- 1985 Elapparatundersökning BFR Energi 87 Energi i byggd miljö - 9U-talets

möjligheterâ

Energi 85 Energianvändning i bebyggelse Tl:1987 Energi och Miljö - Vad kan vi lära av Kalifornien T1l:1987 Bebyggelsedata för energiplaneringen R98:l980 Villa -80 - fjorton energisnåla småhus i Umeå T2:1986 Sol - energi - form utformning av lågenergihus Efn UTR 1983:4 Effektivare elanvändning Ds] 1983:21 Ny teknik för elproduktion - elanvändning AES 1987:1 Fran elproducent till energitjänstföretag AES 1986:1 De glömda aktörerna - Rapport nr 23 Demonstration och experimentbyggande - Varis Bokalders hus Energisnåla - huset Mats Wolgast Det superisolerade VVS-Forum - Årsbok 1986/87 SEF Torbjörn Granström Ska direktverkande elvärme ersättas? IEB Energiexperter om genuint energisparande Bostadsdepartementet DsBo 1983:4 Mätning och debitering av varmvatten Konsumentverket 1987-09-29 Elanvändningen för hushållsapparater SIB 1987-01-13 Småhus uppvärmda med direkte] Statens provningsanstalt SP: RAPP 1985:42 Välisolerade småhus med luftburen värme STFIng Enno Abel Föredrag vid Energi 87 VBB okt. 1987 Bebyggelsedata (underlag för STEV)

»- - -

ann-,w-esasø-vz:

v

57 4 Hushåll och småhus Bilaga

Organisation Benämning Titel

Danish Buildning Agency Sept. 1986 Denmark uses energy better Oslo elektricitetsverk conservation (Oslo- Energy modelling modellen) Stockholms kommun maj/juni 1987 Energiplan för Stockholm (förslag)

SOU 1987 : 68 Bilaga 5

@

Kommittédirektiv Eä

ä

Dir. 1987:35

för elanvändningsfrågor Delegation

Dir. 1987:35

Beslut vid regeringssammanträde 1987-05-14

Statsrådet Dahl anför.

Mitt förslag att en särskild delegation för elanvändningsfrågor tillkallas. Jag föreslår Delegationen skall få i uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och en ersättning av el med andra energiformer.

Utgångspunkter for energisystemets omställning Genom riksdagens beslut våren 1985 (prop. 1984/851120, NU 30, rskr. 362) lades riktlinjerna för energipolitiken fast. De innebär att samhällets behov av en billig och säker energiförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska, energikällor. En effektiv energianvändning och en intensifierad energihushållning skall främjas. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik. Kärnkraften skall utnyttjas under en övergångsperiod. Senast är 2010 skall den sista reaktorn tas ur drift. Efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl uppdrog regeringen åt rådet för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor, energirådet, att mot bakgrund av olyckan på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m.m. l november 1986 överlämnade energirådet bl.a. rapporten (Dsl 1986: 1 I) Efter Tjernobyl till regeringen. Jag har tidigare i dag (prop. 1986/87: 159) redogjort för mina slutsatser av det material som har tagits fram av energirådet. Jag konstaterade därvid att inget avgörande har kommit fram som ger anledning att tidigarelägga tidpunkten när kärnkraftsavvecklingcn skall vara genomförd. De studier av olika avvecklingsaltcrnativ som gjorts i energirådets

Bilaga 5 SOU 1987 : 68

utredningar visar att effekterna på samhället i hög grad blir beroende av i vilken takt avvecklingen sker. En avveckling på tio år eller kortare tid skulle kräva stora uppoffringar. både ekonomiskt och miljömässigt. Detta gäller oavsett om tumställningen läggs tidigt eller sent under tiden fram till år 2010. En längre omställningsperiod. däremot. ökar möjligheterna till successiv anpassning och teknikutveckling. En lång omställningsperiod innebär vidare att upphandlingen av de nya elproduktionsanläggningarna och investeringarna i effektiv utrustning m.m. kommer att spridas över tiden. Härigenom minskar risken för överhettning inom de branscher som berörs av omställningen. Min slutsats är att arbetet nu bör intensifieras så att omställningsperioden kan utsträekas. med bibehållet slutmål att avvecklingen av kärnkraften skall vara genomförd senast år 20:0.

Detta innebär att vi så snabbt som möjligt bör intensifiera processen att hm..

utveckla ;alternativa och förbättra vem-a.

energiformer hushållningen med energi. Detta gäller särskilt möjligheterna att effektivisera elanvändningen och

.øp-...ws-.wsa

utveckla ny miljövänlig uppvärmningsteknik som på sikt kan ersätta den u befintliga elvärmen. En rationell elförsörjning förutsätter att det görs en riktig avvägning mellan energihushållningsåtgärder och åtgärder för energitillförsel. Hushållningsåtgärder bör vidtas sä länge kostnaden för att spara en kilowattimme är lägre än kostnaden för att tillföra en kilowattimme. Ett utvecklingsprogram påbörjas. Avsikten med ctt sáidant utvecklingsprogram är att vi med den nya cnergitillförseln skall kunna ta en första reaktor ur drift mellan åren [993 och 1995. Åren l994-l996 bör vi med denna tillförsel av ny energi och hushållningens resultat ha kommit så långt att vi skall kunna ta en andra reaktor ur drift. Tillförseln av ny energi och hushållningens resultat avgör dock när avvecklingen av reaktorer kan påbörjas. Arbetet skall bedrivas så att regeringen våren 1988 kan redovisa preciserade förslag till riksdagen. En betydande omställning av energisystemet har redan skett. En omfattande rationalisering av energianvändningen har genomförts inom såväl industrin som hushållen Lex. för uppvärmning. Ny teknik. som bl.a. medför att energiinnehållet i de olika bränslena kan utnyttjas bättre. har introducerats på marknaden.

Uppdraget Jag har tidigare denna dag redovisat min bedömning att elpriserna kan förväntas stiga under de närmaste åren. Denna prishöjning bör leda till en viss ökning av investeringarna för elersåittning och för effektivisering av elanvändningen. De elprishöjningar som sannolikt kommer att inträffa under de närmaste aren torde dock inte utan andra åtgärder leda till en påtagligt minskad elanvändning totalt sett. Statliga åtgärder kommer att

.i

är

SOU 1987 : 68 Bilaga 5

behövas för att övervinna tröghetcr på marknaden. Målet bör vara att så mycket som är nödvändigt för att vi skall kunna begränsa elanvändningen genomföra kärnkraftsavvecklingen utan att andra samhällsmâl hotas. Jag anser att det är angeläget att klargöra vilka åtgärder som kan behövas för att påskynda elersättningen och den nödvändiga effektiviseringen av elanvändningen. En särskild för elanvändningsfrågor bör därför tillkallas. delegation Delegationen bör få i uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och ersättning av el med andra energi- Under erfarenheter och kunskaper inom former. många år har betydande såväl inom organisationer och

energianvändningsomrádet byggts upp

som bland och industriföretag. Det är myndigheter fastighetsförvaltare betydelsefullt att denna samlade erfarenhet tas tillvara inom det utvecklingsprogram som nu påbörjas. bör särskilt belysa möjligheterna att i framtiden ersätta Delegationen ølvärnre med andra uppvärmningsfbrnzer. Dessa möjligheter är i hög grad beroende av den tekniska utvecklingen vad gäller nya former för småskalig uppvärmning. Det kan gälla t.ex. ny miljövänlig förbränningsteknik. ny värmedistribulionsteknik och värmelagringsteknik. Vid sidan av utvecklingen av ny teknik är också möjligheterna att undanröja olika organisatoriska betydelsefulla. om elvärmen skall kunna ersättas i så stor trögheter utsträckning som är samhällsekonomiskt motiverat.

Vidare bör möjigheternai att effektivisera användningen av hushållsel och

i bostäder och lokaler särskilt studeras. Detta gäller såväl enskilda

driflel

som effektivare systemutnyttjande vad beträffar komponenters användning bl.a. utnyttjande av (Sverskottsvärme fran olika maskiner. fläktar. pumpar o.d. för att tillgodose byggnaders värmebehov. De framtida elprishöjningar som kan förutses kommer att ställa ökade krav pä en (jfekliv e/anvürzclrting inom indacstrin. Det ligger i industrins eget intresse att möta framtida prishöjningar med insatser för att astadkomma sädana effektiviseringar. Detta kan bl.a. zistadkcwmmzis genom nya tekniska lösningar eller genom att beprövad teknik utnyttjas i nya tillämpningar. Delegationen bör även inom detta omrade (överväga om behov av åtgärder föreligger. Vid Delegationen lvör ges stor frihet när det gäller förslagens inriktning. av förslagen bör självfallet det arbete som har bedrivits och som utformning pagär när det gäller att effektivisera elanvändningen tas till utgångspunkt. bör tlärför inleda sitt arbete med en kartläggning av de insatser Delegationen som gjorts och som pägar inom olika myndigheter. institutioner, företag etc. Som exempel kan nåimnzts den utredning som statens energiverk på regeringens uppdrag genomför beträffande industrins anpassningsmöjligheter inför kärnkraftsavvecklingen. Vidare bör delegationen ta del av det

Bilaga 5 SOU 1987 : 68

material som har lämnats av utredningen (I 1984:02) om el och inhemska bränslen, ELIN. samt göra de ytterligare överväganden som detta material ger anledning till. l sina förslag bör delegationen särskilt beakta behovet av information till olika grupper av elanvändare. .u w Delegationen bör senast den 15 november 1987 redovisa ett första

.un

underlag för beslut om programmets utformning. Delegationen skall beakta regeringens allmänna kommittédirektiv (Dir 1984:5).

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för miljö- och energidepartementet att tillkalla en särskild delegation - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - bestående av högst fyra ledamöter med uppdrag att utarbeta förslag till åtgärder för att främja en effektivisering av elanvändningen och ersättning av el med andra energiformer. att utse en av ledamöterna att vara ordförande. att besluta om sakkunniga, experter. sekreterare och annat biträde åt delegationen. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns kommittéanslag.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens (iverväganden och bifaller hennes hemställan. (Miljö- och energidepartementet)

REGERlNGSKANSLlETS OFFSETCENTRAL Stockhom 1987

Bilaga 6

FÖRORDNANDEN I DELEGATIONEN FÖR ELANVÄNDNINGSFRÅGOR

Ordförande:

Rolf Annerberg, statssekreterare

Ledamöter:

Sören Andersson, vice verkställande direktör Björn Sprängare, verkställande direktör Ines Uusmann, kommunalråd

sakkunniga:

Laila Freivalds, generaldirektör Ralf Hultberg, verkställande direktör Leif l_enman, civilingenjör Sverker Martin-Löf, verkställande direktör

Exgerter:

1. Elintensiv industri

P.0. Aronsson, verkställande direktör Hans G. Forsberg, professor Olle Hedebrant, direktör Annika Helker-Lundström, utredare Claes Hellgren, förbundsekonom Lars G. Larsson, avdelningschef Nils Lundgren, fil.dr. John Gabriel Montgomery, verkställande direktör Hans Nyman, kansliräd Birgitta Olsson, sakkunnig Hans Rode, generaldirektör

2. Industri och jordbruk

Curt Björk, tekn.dr. Lars Dahlgren, agronom Ingemar Erikson, departementssekreterare Harald Haegermark, verkställande direktör Jan Hodann, ombudsman Sven R. Hökfelt, regionchef Christer Nilsson, agronom Torsten Svensson, avdelningsdirektör Mats Söderström, tekn.dr. Harry Wandin, verkmästare

Bilaga 6

3. Professionell fastighetsförvaltning

Lennart Berndtsson, civilingenjör Kjell Eriksen, sekreterare Solveig Forsberg, ingenjör Åke Holmqvist, socionom Rogert Leckström, civilingenjör Bertil Nilssin, värmeverkschef Lennart Olsson, ombudsman Stefan Sandesten, civilingenjör Kerstin Wennerstrand, departementssekreterare Karin Widegren-Dafgard, departementssekreterare Sören Wiklund, civilingenjör

4. Hushåll och småhus

Bertil Björnevad, verkställande direktör Per Cleverdal, överingenjör Ingvar Fridell, förbundsordförande Artur Horowitz, laboratoriechef _ Owe Ivarsson, utredningsombudsman f; Sven-Olof Quist, förbundskassör Åsa Sohlman, byrachef Ursula Wallberg, byrachef Karin Widegren-Dafgard Egil Öfverholm, forskningssekreterare

Huvudsekreterare

Hakan Heden, departementssekreterare

Biträdande sekreterare

Sten-Ivan Bylund, fil.kand. Göran Dahlén, civilingenjör Per Fahraeus, civilingenjör Lena Lindén, departementssekreterare Agneta Persson, civilingenjör

å .x

Bilaga 7

KONSULTRAPPORTER M.M. De olika konsultstudier som har genomförts har i flertalet fall utgjort underla för en bestämd expertgrupp. Rapporterna redovisas därför under respektive expertgrupps benämning. Viss överlappning kan emellertid förekomma. Vissa av rapporterna aterges i den särskilda bilagedelen (SOU 1987:69). Detta har markerats med asterisk.

Elintensiv industri Hur kommer en eventuell elprishöjning in i de elintensiva företagens strategi? Arne Granholm och Anders Grufman, INDEVO.* STU:s insatser för effektiviserad elanvändning i industrin, Rune Hardeli och Carl-Johan Österberg, 3K Engineering AB.*

lâlsituationen i nagra viktiga konkurrentländer till svensk eiintensiv industri,

Orjan Isacsson, STAND-IN AB m.fl.* De principiella effekterna pa elintensiv industri av en elprishöjning, Nils Lundgren. Den elintensiva industrins samhällsekonomiska betydelse, Nils Lundgren. Elanvändning och eleffektivisering inom kemisk basindustri, Janne Sjödin och Hans Åkesson, ÅF-Energikonsult AB. Elanvändning och eleffektivisering inom massa- och pappersindustrin, Björn Warnqvist, ÅF-IPK. Elanvändning och eleffektivisering inom järn- och stalverk, icke järnmetallver samt ferrolegeringsverk, Hans Åkesson, ÅF-Energikonsult AB.

Industri och jordbruk Elanvändningen inom livsmedelsindustrin, Per Göransson och Bengt Drakenber ÅF-Energikonsult AB.* Investigation of Electricity Usage in Japan, Bo Hedberg/T. Ozawa, Sveriges Tekniska Attachéer i Japan.

Bilaga 7

Elanvändningen i USA, Sven Högberg/T. Eriksson, Sveriges Tekniska Attachéer i USA. Industri-Belysning, Sven Hökfelt, ELPA. i Utbildning i elanvändningsfragor inom högskolan, Carl Mattsson, ÅF- I 4 Energikonsult AB. Möjligheter att ersätta elenergi med naturgas inom tillverkningsindustrin exklusive elintensiv industri, Jan-Erik Wiklund, ÅF-Energikonsult AB.

Professionell fastighetsförvaltning Konkurrensen mellan direktverkande elvärme och andra uppvärmningsformer i ett flerbostadshusomrade, Owe Andersson, EKAN-konsult. Kostnadskalkyl för rör-, el- och byggnadsarbeten i samband med installation av Vattenburen värme samt central varmvattenberedning i fastigheter som i dag är uppvärmda med direktverkande el, Eskil Stenstrand, AB Uno Edström VVSservice. Tre studier av driftel i lokaler, Anders Göransson, VBB.* Belysning, Claes Hammarlin, e-gruppen. Nyproduktion av flerbostadshus och lokaler - Tillkommande elanvändning, Karin Widegren-Dafgard, Miljö- och energidepartementet.

Övrigt

Inför valet av energistyrmedel - om olika styrmedels egenskaper, Tage Klingberg, Mackmyra Konsult AB.*

Statens 1987

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Otillbörlig efterbildning. Ju. . Follcrörelsemas lotterier och spel. Jo.

N.” Dödsboägande och samägande av jordbruksfastighet . Kompetensutvecklingen efter läkarexamen. S.

m.m. Ju. . Kompetensutvecklingen efter läkarexamen. langtidsutredningen 87. F1. Huvudbilaga - Målbeskrivnin gar. S. En ny kyrkolag m. m. Del 1. C. . Efterlevandepension. S. En ny kyrkolag m. m. Del 2. C. Ekonomiskt stöd till arbetslösa. A.

5pøs@M9w

Folkstyrelsens villkor. Ju. Sverigebilder-17 svenskar ser på Sverige. UD. Bamets rätt. Ju. . Försakringsvásendetiframtiden. F1. Svenska forsvarsindustrins utlandsverksamhet. UD. . AnsvarsgenombrottmmJu. Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. Fö. Infomiationsförsörjning för lndrivningslag m.m. F1. vetenskap och teknik. U Skydd for det väntade barnet. Ju. Knivförbud. Ju. Legitirnation för vissa kiropraktorer. S. Ny arvs- och gâvoskattelag. F1. Översyn av rättegångsbalken 3. Ju. . Vidaresändning av satellirprogram i kabelnät. U. Mordet på Olof Palme. Ju. . Damrnsäkerhet och skydd mot översvämningar. Miljöskadefond. ME. ME

Begravningslag. C. . Statistik och prognoser på energiområdet. ME.