Biobränslen för framtiden : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

a m

ar

.SQJTBETÄñKANDE AV nloskANâsätékomwMlssn 98%

M v, ,n

1992;90

ro.

sou

ma;

9a

Statens offentliga utredningar

ww

199290 @

Jordbruksdepartementet

Biobränslen för

framtiden

slutbetänkande

av Qiobränslekommissionen

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesöxjer remissutsändningar av dessa publikationer. T

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 087 39 95 48

Publikationema kan också köpas i Inforrnationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

Fotograf omslagsbilden Björn Winsnes TIOFOTO AB

ISBN 91-38-13162-5 NORSTEDTS TRYCKERI AB Stockholm 1992 ISSN 0375-250x

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 14 februari 1991 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Industridepartementet, statsrådet Molin, tillkalla kommisatt en sion för att analysera de långsiktiga

förutsättningarna för en ökad

kommersiell användning biobränslen samt lämna förslag till av åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. Med stöd detta bemyndigande av tillsattes Biobränslekommissionen i april 1991. Kommissionen har i november 1991 avgivit delbetänkandet El från biobränslen SOU 199193. Vi överlämnar härmed vårt slutbetänkande Biobränslen för framtiden SOU 199290. Till betänkandet hör bilagedel SOU 199291. en separat I arbetet med slutbetänkandet har ledamöter deltagit generaldireksom tören Rolf Annerberg, ordförande, förutvarande riksdagsledamoten Barbro

Andersson s samt riksdagsledamöterna Jan Fransson s, Ivar Franzén c

och Gudrun Norberg fp. Som sakkunniga har medverkat direktören Osvald Andreasson, energichefen Roger Bergström, ombudsmannen Margot Berkefelt, utvecklingschefen Birgit Bodlund, Lars Dahlgren, verkställande agronomen direktören Harald Haegermark, förbundssekreteraren Claes Hellgren, utvecklingschefen Sven Hogfors, ekonomen Jan-Erik Moreau, vice verkställande direktören Jan Strömblad och docenten Lars Tegnér. Som experter har medverkat departementssekreteraren Åke Axenbom, avdelningsdirektören Leif Bernergård, civiljägmästaren Stefan Bucht, professorn Hilmar Holmen, jägmästaren Jan Häckner, departementssekreteraren Göran Lagerstedt, departementssekreteraren Thomas Levander, civilingenjören Harald Ljung, departementssekreteraren

Christina Tuvelind och departementssekreteraren Claes Åkesson.

sekreterare är kanslirådet Jan Thyberg. Biträdande Kommissionens Annika Helker Lundström och

sekreterare är departementssekreteraren

civilingenjören Eva Ström.

Till betänkandet fogas särskilda yttranden Osvald Andreasson, Roger

av

Bodlund och Harald Haegermark, Lars Dahlgren och

Bergström, Birgit Claes och Jan-Erik Moreau, Jan Häckner, Göran Sven Hogfors, Hellgren Lagerstedt samt Christina Tuvelind.

Stockholm i september 1992

Rolf Annerberg

Barbro Andersson Jan Fransson

Ivar Franzén Gudrun Norberg

Jan Thyberg

Annika Helker Lundström

Eva Ström

O

Innehall

Sid

Sammanfattning

1 Inledning

1.1 Uppdraget

29 1 Genomförandet 31

1.3 Avgränsningar och definitioner

33 1.3.1 Drivmedel omfattas inte 33

1.3.2 Småskalig eldning omfattas inte 34

1.3.3 Vad är biobränslen 34 1.3.4 Torv 37 1.3.5 Avfall 39 1.3.6 Internationell utblick 42

1.3.7 Uppläggningen betänkandet

av 47

Biobränslena i energipolitiken 50

Tidigare statligt stöd 50

1 Inledning 50

2.1.2 Det inledande skedet 1975-1980 53

2.1.3 Oljeersättningen och 1981 års

riktlinjer 56

2.1.4 Investeringsprogrammen 1982-1984 57

2.1.5 Omställningen energi-

av

systemet 1985-1987 59

2.1.6 Beslutet

om kärnkraftsavvecklingens

start 61

2.1.7 Beskattningen inhemska bränslen 63

av

2.1.8 Resultat stödpolitiken 65

av

2.2 Energiöverenskommelscn

2.2.1 Inledning 69

2.2.2 Riktlinjer för energipolitiken 70

2.2.3 Kraftvärmebeskattning och biobränslestöd 72

Skatter och andra stymedel 75 Inledning 75 Skatter och avgifter 75 3.2. 1 Mervärdeskatt 75 3 .2.2 Punktskatter 76 3.2.3 Avdrag för elproduktion 80 3.2.4 Den s.k. Visbydomen 82 3.2.5 Fjärrvärmeleveranser till industrin 84 3.2.6 Nedsättning för viss industri 85 3.3 Investeringsstöd 87

3.3.1 Stöd till kraftvärmeproduktion med

biobränslen 87 3.3.2 Jordbrukspolitiska stöd 88 3.3.3 Nytt stöd till förnybar energi 89 m.m.

3.4 Administrativa styrmedel 89

3.4.1 Kommunal energiplanering 89

3.4.2 Miljöskyddslagstiftningen 90

3.4.3 Fastbränslelagen 91 3.4.4 Naturresurslagen 92 3.4.5 Träñberlagen 93 3.4.6 Renhållningslagen 93

Den nuvarande marknaden 95 Översikt 95 Produktion 97 4.2.1 Skogens bränslen 97 4.2.2 Jordbrukets bränslen 102 4.2.3 Torv 104 4.2.4 Avfall 105 4.3 Användning 107

4.3.1 Skogsindustrin 107

4.3.2 Övrig industri 110

4.3.3 Värme- och kraftvärmeproduktion 111

4.3.4 Övrigt 115

4.4 Kostnader och prisbildning 116 4.4.1 Skogens bränslen 116 4.4.2 Jordbrukets bränslen 117 4.4.3 Torv 118 4.4.4 Avfall 119

Konkurrensförhållanden för biobränslen 121 Inledning 121 Värmeproduktion 124

5.2.1 Allmänna förutsättningar 124

5.2.2 Kommunal fjärrvärme 124 5.2.3 Mindre nät och panncentraler 127 5.2.4 Massa- och pappersindustrin 129 5.2.5 Sågverksindustrin 132

5.2.6 Övrig industri 134

5.2.7 Biobränslenas konkurrenskraft inom värmeproduktionen 136 5.3 Kraftvärmeproduktion 136 5.3.1 Allmänna förutsättningar 136 5.3.2 Beräkning av kostnader för kraftvärme 138 5.3.3 Driften befintliga kraftvärmeverk 143 av 5.3.4 Lönsamheten för kraftvärmeverk 145 nya 5.3.5 Biobränslenas konkurrenskraft inom 147 kraftvärmeproduktionen

Resursbasen 150 Inledning 150 Skogens bränslen 152 6.2.1 Bakgrund 152 6.2.2 Ekologiska restriktioner 152 6.2.3 Virkesuttag 153 6.2.4 Skogsindustrins utveckling 155 6.2.5 Uttag av avverkningsrester 156 6.2.6 Industriella biprodukter och lutar 160

6.2.7 Övriga bränslen från skogen 160

6.2.8 Ekonomiska begränsningar 161

6.2.9 Sammanfattning 162

6.3 Jordbrukets bränslen 163 6.3.1 Halm 163 6.3.2 Energiskog och energigräs 164

6.3.3 Sammanlagd produktionspotential inom

jordbruket 166 6.4 Torv 167 6.5 Avfall 168 6.5. 1 Hushållsavfall 168 6.5.3 Industriavfall 169

6.6 Importerade biobränslen 170 6.6. 1 Bakgrund 170 6.6.2 Importpotential 171 6.7 Sammanfattning 174

Miljö 176 Inledning 176 Bränsleproduktion 176 7.2.1 Skogens bränslen 176 7.2.2 Jordbrukets bränslen 182 7.2.3 Torv 185 7.3 Transport och lagring 188 7.3.1 Bränsleuttag, skörd och transporter 188 7.3.2 Lagring 188 7.4 Emissioner vid förbränning och förgasning av biobränslen 189 7.4. 1 Inledning 189 7.4.2 Tillståndsprövning 190 7.4.3 Kväveoxider 190 7.4.4 Svaveloxider 192 7.4.5 Stoft 194 7.4.6 Metaller 195 7.4.7 Kolväten och kolmonoxid 196 7.4.8 Förbränning sorterade avfallsfraktioner 197 av 7.4.9 Koldioxid och andra växthusgaser 199 7.4.10 Totala utsläpp från hel biobränslekedja 203 en

7.5 Restprodukthantering 205

7.5.1 Inledning 205 7.5.2 Mängd och sammansättning av biobränsleaskor 206 7.5.3 Omhändertagande biobränsleaskor 208 av 7.6 Arbetsmiljö 210 7.6. 1 Bränsleuttag 210 7.6.2 Förbränningsanläggningen 211 7.6.3 Askhantering 211

Teknik och teknisk utveckling 213 Bränsleproduktion 213 8.1.1 Skogens bränslen 213 8.1.2 Jordbrukets bränslen 217 8.1.3 Torv 222 8.1.4 Avfall 224 8.2 Förädling, transporter och lagring 227 8.2.1 Förädling 227 8.2.2 Transporter 229 8.2.3 Lagring 232 8.3 Omvandling 234 8.3.1 Inledning 234

8.3.2 Förbränningsteknik 235

8.3.3 Förgasningsteknik 237

8.3.4 Teknik för konvertering till biobränslen i 240

befintliga pannor 8.3.5 Värmeproduktion 24 l 8.3.6 El- och

kraftvärmeproduktion 242

8.4 Restprodukthantering 245

8.4.1 Deponering 245 8.4.2 Biobränsleaska på skogsmark 245 8.4.3 Rötrest växtnäring på jordbruksmark 247 som 8.5 Möjligheter att öka biobränslenas konkurrenskraft genom teknisk utveckling 247 8.5.1 Inledning 247 8.5.2 Bränsleproduktion 248 8.5.3 Transporter och lagring 250

10 Biobränslenas konkurrenskraft för elproduktion

2000 269 efter år 269

10.1 Inledning

El- och påverkan 270

10.2 bränsleprisemas

10.2.1 Konkurrenskraften år 2000 270

10.2.2 Konkurrenskraft under perioden 2000-2010 273

10.2.3 el- och bränsleprisutveckling 275

Långsammare

storlek 277

l0.2.4 Fjärrvärmenätens

biobränslen 279

10.3 Ny teknik för elproduktion från

28 l

10.4 Industriell mottrycksproduktion

10.5 Kondensproduktion

11 Marknadspotential

11.1 Inledning

11.2 NUTEKs energirapport

290 11.3 SIMS-studien 91 292

11.4 Värmeverksföreningens Prognos

kraftvärmestudie 296 11.5 KraftsamlVVFzs.

Vattenfalls Bioenergiprojekt 298

11.6 Procedum-studien 302 11.7

Naturvårdsverkets analys 303

och aspekter 304

12 Sysselsättning regionala

12.1 Inledning förutsättningar 307

12.2 Regionala Övre Norrland 307

12.2.1 12.2.2 Nedre Norrland, Dalarna och Värmland 307 308

12.2.3 Mälar-Hjälmare-området

Götaland Skåne 308

l2.2.4 utom

12.2.5 Skåne 309

vid två exempel 309

12.3 Effekter antagna 309

12.3.1 Inledning Ökad i kommunala energiverk 310

12.3.1 användning

12.3.2 Ökad användning i mindre och medelstora

värmecentraler 312 313

12.4 Sammanfattning

13 Samhällsekonomiska förstudier 315 13.1 Inledning 315

13.2 Motiv för marknadsingripanden 316

13.3 Värderingen miljöeffekter 317 av 13.4 Slutsatser förstudierna 319 av

14 överväganden och förslag 321

14.1 Utgångsläget 321

14. 1.1 Uppdraget 321

14. 1.2 Omläggningen energibeskattningen 322

av 14.2 Det ökade omvärldsberoendet 325 l4.2.1 Den internationella integrationen 325 l4.2.2 Klimatfrågan 327

14.2.3 Anknytningen till EG 329

14.2.4 Förändringar på elmarknaden 331 14.3 Bioenergimarknaden möjligheter och begränsningar 332 l4.3.1 Nuvarande marknad 332 l4.3.2 Konkurrenskraft och marknadspotential 334 14.3.3 Resursbas 342 l4.3.4 Miljöpåverkan 347 14.3.5 Sammanfattande bedömning 348 14.4 Teknisk utveckling 350 14.4. 1 Inledning 350

14.4.2 Teknik för el- och kraftvärmeproduktion 351

14.4.3 Övrig bioenergiteknik 353

14.5 Bioenergin inom värmeproduktionen 355

14.5.1 De kommunala üärrvärmesystemen 355

14.5.2 Mindre värmeanläggningar 355

14.6 Bioenergin inom kraftvärmeproduktionen 359 14.6. 1 Utgångsläget 359

14.6.2 Energiöverenskommelsen 360 14.6.3 Ändrade Skatteregler för vissa kraftvärmeverk 362 14.6.4 Diskussion 363

14.7 Åtgärder för att främja användningen av biobränslen 367

14.7.1 Behovet åtgärder 367 av 14.7.2 Motiven för åtgärder 368

14.7.3 Nuvarande miljö- och klimatpolitiska

styrmedel 369

14.7.4 Miljöavgiftsutredningens förslag

om styrmedel 371

med biobränslen 374

14.8 Styrmedel för elproduktion

l4.8.1 Kriterier vid valet av styrmedel

för 376

14.8.2 Några modeller styrmedel

förslag 386

14.8.3 Bedömning och

14.9 Konsekvenser av förslagen förslagen 388 14.9.l Sammanfattning av

14.9.2 Effekter på elproduktionssystemet

effekter 394

14.9.3 Statsfmansiella

Särskilda yttranden av

397 Osvald Andreasson - 401

Roger Bergström

-

Birgit Bodlund och Harald Haegermark

- 406

Lars Dahlgren och Sven Hogfors

- 408

Claes Hellgren och Jan-Erik Moreau

- 411 Jan Häckner - 414

Göran Lagerstedt

- 416 Christina Tuvelind -

Bilagor

direktiv 417 1 Biobränslekommissionens

2 Deltagare i referensgrupper

koldioxidskatt 427

3 EGs förslag om energi- och

Bilagor i separat volym SOU 199291

Bilaga 1 Importerade biobränslen

Vattenfall Energisystem AB

Bilaga 2 Bioenergins miljö- och hälsoeffekter Vattenfall Energisystem AB

Bilaga 3 Potential för produktion värme och med av biobränsle Projekt Bioenergi, Vattenfall AB

Bilaga 4 Emissioner från torveldning Miljökonsultema i Studsvik AB

Bilaga 5 Samhällsekonomiska aspekter på bioenergins konkurrenskraft Thomas Sterner, Universitetet i Göteborg

Bilaga 6 Energikonsumtionens sociala kostnad Lars Hultkrantz, Universitetet i Umeå

Bilaga 7 Marknadsförutsättningar för biobränslen

SIMS, Sveriges lantbruksuniversitet

Bilaga 8 Biobränslens sysselsättningseffekter SIMS, Sveriges lantbruksuniversitet

Bilaga 9 Kraftvärmens konkurrenskraft vid eldning av biobränslen respektive fossila bränslen

Peter Margen, Margen-Consult AB

Bilaga 10 Koldioxidskatt på bränslen för elproduktion modellberäkningar NUTEK

Sammanfattning

Bakgrund

Grunden för Biobränslekommissionens arbete är den s.k. energiöverenskommelsen i januari 1991. Syftet med överenskommelsen att skapa var en långsiktigt hållbar grund för energipolitiken. Tidpunkten för kärnkraftsavvecklingens start och takten i dess genomförande gjordes avhängig av resultaten av elhushållningen, tillförseln av från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att behålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.

I överenskommelsen ingick att en biobränslekommission skulle tillkallas

för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. En prioriterad uppgift för kommissionen var att redovisa förslag om samordning och förstärkning av utvecklingsinsatser-

na för biobränslen, med särskild inriktning på teknik för produktion el.

av

För sådana insatser under en femårsperiod avsattes ett belopp av 625 miljo-

ner kronor. I november 1991 lade Biobränslekommissionen fram förslag om riktlinjer för användningen av dessa medel för utvecklingsinsatser i delbetänkandet El från biobränslen SOU 199193. Förslaget innebar att merparten av resurserna skulle användas för stöd till demonstration av teknik för elproduktion, i första hand i kraftvärmetillämpningar. Kommissionen föreslog att stödgivningen skulle handhas särskild av en pro gramstyrelse knuten till Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK, som svarar för övrigt statligt stöd till utveckling biobränsleteknik. av NUTEK svarar också för det stöd till investeringar i anläggningar för

kraftvärmeproduktion med biobränslen som infördes år 1991. För investeringsstödet gäller en medelsram av 1 miljard kronor under fem år. På grundval kommissionens förslag infördes det nya utvecklingsstödet av den l juli 1992. Stödet gäller under femårsperioden 199293-199697 inom medelsram 625 miljoner kronor. en av

Arbetets inriktning

I slutbetänkandet redovisar Biobränslekommissionen resultatet av sitt arbete i övrigt. Detta arbete har syftat till att klargöra möjligheterna till ökad användning biobränslen för produktion av och värme. Den potentiella av marknaden har analyserats i olika tidsperspektiv. Kommissionen har också sökt att klarlägga hindren för ökad biobränsleanvändning. Särskild uppmärksamhet har ägnats åt resursbasen, möjliga miljömässiga och ekologiska restriktioner samt den tekniska utvecklingen. Kommissionens uppdrag omfattar biobränslen i form av trädbränslen -inklusive massaindustrins avlutar och energigrödor samt vissa sorterade avfallsfraktioner. Också torv har behandlats, eftersom torven kan ses som

en förnybar energiresurs.

Kommissionen har inte behandlat frågor om användning av biobränslen för framställning drivmedel för transporter, t.ex. etanol. Inte heller av behandlas den småskaliga användningen av ved m.m. i småhus. Arbetet har alltså inriktats främst på biobränslen för kommersiell produktion av och värme inom industrin, de kommunala fjärrvärmesystemen och andra anläggningar för gemensam uppvärmning i tätorter.

Det internationella perspektivet

När stöd till biobränslen infördes i Sverige mot slutet av 1970-talet var det framför allt deras egenskap av inhemsk energiresurs som utgjorde motiv

för stödet. I dag framstår emellertid klimatfrågan huvudmotivet. Till som skillnad från de fossila bränslena biobränslena inget nettoutsläpp ger av koldioxid till atmosfären vid förbränning och bidrar alltså inte till den s.k. växthuseffekten. Klimatfrågan är till sin natur global. Även i övrigt kommissionen att det tidigare nationella perspektivet anser

på biobränslefrågorna måste vidgas. Det förekommer redan nu import av

biobränslen till Sverige, och importen väntas öka. Sverige kommer genom EES-avtalet att i praktiken infogas i EGs inre marknad, och ett eventuellt senare svenskt medlemskap i EG kan komma att ställa krav bl.a. på en harmonisering med EG på den indirekta beskattningens område. En annan

aspekt av internationaliseringen är utvecklingen mot en europeisk

elmarknad präglad ökad konkurrens och ökad handel över gränserna. av En faktor av stor betydelse för den svenska biobränslemarknaden är EGs politik i klimatfrågan. Det föreligger ett förslag från EG-kommisnu sionen om en strategi för att begränsa koldioxidutsläppen och förbättra energihushållningen. I strategin ingår bl.a. införandet av en kombinerad energi- och koldioxidskatt på bl.a. fossila bränslen. Skatten skall omfatta också bränslen för elproduktion. Avsikten är att skatten skall införas från år 1993 och att den skall stiga successivt till år 2000. Tidpunkten för införandet har dock gjorts avhängig att andra OECD-länder vidtar av liknande åtgärder.

Energibeskattning och konkurrenskraft

Det finns skillnader i fråga

stora om biobränslenas konkurrenskraft inom

olika användningsområden. Detta berorâ främst

på skattesystemet. Sedan koldioxidskatten på fossila bränslen infördes den l januari 1991 ett som komplement till den allmänna energiskatten har de obeskattade biobränslena

goda förutsättningar att konkurrera på områden där båda skatterna har fullt

genomslag. Detta gäller t.ex. vid produktion av värme för bostäder Genom m.m.

den nyligen beslutade omläggningen av energibeskattningen kommer

dessutom koldioxidskatten på fossila bränslen inom denna sektor att öka från 25 örekg koldioxid till 32 örekg från den 1 januari 1993. För industrisektorn minskas koldioxidskatten till 8 örekg, och den allmänna energiskatten slopas helt. Samtidigt avvecklas emellertid de nedsättnings-

regler hittills har gällt för viss energiintensiv industri.

som Bränslen för elproduktion är genom regler om skatteavdrag i praktiken befriade från både allmän energiskatt och koldioxidskatt, eftersom

beskattas i konsumtionsledet. Också vid samproduktion och värme i

av

kraftvärmeverk, inklusive industriella mottrycksanläggningar, är bränsle

hänförs till elproduktionen befriat från skatt. För bränsle som hänförs som till värmeproduktionen erläggs koldioxidskatt sedan den 1 juli 1991 men inte allmän energiskatt. Förutom biobränslen är också torv och avfall befriade från allmän energiskatt och koldioxidskatt. Torv belastas dock, liksom olja och kol, med svavelskatt. Kommissionen utgår i sina analyser biobränslenas konkurrenskraft av

från de energiskatter gäller efter skatteomläggningen den 1 januari

som 1993.

Marknadspotential

Tillförseln biobränslen, torv och avfall till den svenska energimarknaden

av beräknas för närvarande uppgå till 70 TWh året, vilket är ca 14 % ca om den totala tillförseln. Skogsindustrins internanvändning svarar för ca av 45 TWh. Av återstoden är det 10 TWh omsätts på kommersiell ca som en marknad. Därav 6 TWh trädbränslen, främst skogsflis, och resten är ca torv. Kommunernas värmeverk är den helt dominerande köparen. Inom räknar kommissionen med den nuvarande

skogsindustrin att

internanvändningen biobränslen kommer i huvudsak oförändrad. av att vara Inom industrin i övrigt kommer det efter skatteomläggningen inte att finnas

någon marknad för biobränslen. Biobränslenas konkurrenskraft är nu god i stora värmeproducerande anläggningar, t.ex. i de kommunala fjärrvärmesystemens värmepannor. I mindre värmepannor för uppvärmning av bostäder m.m. finns det fortfarande betydande praktiska hinder för ökad användning biobränslen. av Kommissionen har ägnat särskilt intresse åt biobränslenas konkurrenskraft inom kraftvärmesektorn. Det förekommer en viss utbyggnad av kraftvärmeanläggningar med möjlighet att använda biobränslen. Detta gäller trots att de fossila bränslena inom denna sektor har en relativt gynnsam beskattning och trots att lönsamheten vid utbyggnad av kraftvärme för närvarande generellt sett är svag, beroende främst på ett lågt elpris. I nästan samtliga fall torde det statliga investeringsbidraget på 4 000 krkW eleffekt till biobränslekraftvärme ha utgjort en förutsättning för projekten. Kommissionen har sökt att bedöma biobränslenas konkurrenskraft inom kraftvärmesektorn efter sekelskiftet då det kommer att behövas betydande tillskott av elproduktionskapacitet. Vid antaganden real prishöjning om en på fossila bränslen med 3 % om året och en successiv anpassning av den svenska elpriserna till den högre europeiska prisnivån kommer biobränslekraftvärme att kunna konkurrera med de bästa alternativen, som t.ex. kraftvärme med naturgasdrivna kombicykelanläggningar. En långsammare prishöjning på fossila bränslen skulle dock innebära försämrad konkurrenskraft för biobränslekraftvärmen. Kommissionen har analyserat också inverkan på biobränslenas konkur-

renskraft av ny teknik, särskilt tekniken för förgasning med kombicykel

som för närvarande utvecklas i Sverige och Finland. En annan viktig faktor är framtida förändringar i beskattningen av bränslen som en följd av den europeiska integrationen. En generell energioch koldioxidskatt på bl.a. elproduktion enligt EG-kommissionens förslag skulle på flera sätt stärka biobränslenas konkurrenskraft. Tidpunkten för införandet av skatten är emellertid oviss. Sammanfattningsvis är biobränslenas framtida konkurrenskraft i synnerhet inom kraftvärmesektorn mycket svårbedömd. Förutom - de mer

normala osäkerhetsfaktorema när det gäller teknik, ekonomi och marknad finns ovissheten effekterna anknytning till EG och av internatioom av en

nella klimatpolitiska åtgärder. Kommissionen pekar dock på betydelsen av

faktor i viss mån kan påverkas nationella åtgärder, nämligen en som genom biobränslenas framställningskostnader. Kontinuerliga kostnadssänkningar i förhållande till fossila bränslen kan bli avgörande för biobränslenas möjligheter att bevara och stärka sin konkurrenskraft. Kommissionen redovisar inga eller scenarier för den egna prognoser framtida användningen biobränslen. Några aktuella bedömningar av redovisas och kommenteras, bl.a. NUTEKs Energiprognos 1992. Kommissionen bedömer i likhet med NUTEK en ökad användning med några TWh året under resten 1990-talet som sannolik. om av

I andra studier antyds en väsentligt större marknadspotential. Därvid

att värmeunderlagen i fjärrvärmenäten och inom industrin utnyttjas antas fullständigt för kombinerad el- och värmeproduktion. Inte i någon av mer studierna har emellertid elproduktion i kondensanläggningar angivits som ett potentiellt användningsområde för biobränslen.

Resursbas

Användningen biobränslen från skogen uppgår för närvarande till ca av 62 TWh. Därav baseras 50 TWh på material avverkningsrester, ca industriella biprodukter och avlutar som kommer fram i samband med verksamheten inom Återstoden är direktavverkat virke för

skogsindustrin.

huvudsakligen icke-kommersiell användning.

Med stöd den senaste avverkningsberäkningen AVB 92 har

av

kommissionen bedömt att det finns en betydande potential för ökat uttag av

avverkningsrester. Vid nuvarande ekologiska restriktioner skulle uttaget kunna öka till 22-24 TWh året, jämfört med 6 TWh för närvaranom ca de. Om det visar sig möjligt att kompensera bortfallet av näring vid ökat uttag skulle uttaget kunna ökas till 36-40 TWh. Kommissionen tar dock

inte ställning till lämpligheten härav eller till valet av metod för kompensation. Genom ändrade rutiner vid gallring och röjning m.m. skulle ytterligare kvantiteter virke kunna frigöras för användning som bränsle. Den

sammanlagda potentialen avverkningsrester skulle därmed uppgå till 50-60

TWh året, under förutsättning att kompensationsåtgärder vidtas. om av Det är främst denna del skogsbränslepotentialen kan utnyttjas för av som kommersiell energiproduktion utanför skogsindustrin. Potentialen för industriella biprodukter och avlutar, är direkt knuten till produktionssom nivån inom skogsbruket, är obetydligt större än den nuvarande användningen. Kommissionen understryker att nästan hela den angivna skogsbränsle-

potentialen framkommer som ett resultat av skogsindustrins verksamhet. En

förutsättning för beräkningarna är, i enlighet med kommissionens direktiv, ökad användning skogsbränslen inte får äventyra produktion och att av investeringar inom skogsindustrin. Beträffande bränslen från jordbruket redovisar kommissionen en teoretisk, långsiktig potential 50-60 TWh året. Därvid förutsätts att av om hela den åkerareal kan komma i fråga för omställning används för som nu odling energiskog och energigräs, vilket skulle kunna ge en årlig av produktion 40-48 TWh. Resten är halm från den återstående arealen. av Kommissionen framhåller att det ännu är svårt att förutse i vilken utsträckning bränsle kommer att produceras från jordbruket. I vart fall kan endast 15-20 TWh av potentialen för energiskog och energigrödor anses tillgänglig före år 2010 med hänsyn till vissa tekniska begränsningar. vara

Som potential för produktion av torv har kommissionen angivit en

kvantitet motsvarar den beräknade årliga nybildningen, dvs. ca 12--25

som TWh. Potentialen för sådant avfall kan komma i fråga som bränsle har som angivits till 15 TWh om året. En summering total fysisk potential på 185-220 TWh om året. ger en Hänsyn har därvid tagits till vissa miljömässiga och tekniska restriktioner.

Potentialen skulle dock kunna realiseras först efter år 2010. Kommissionen bedömer att det inte är de fysiska tillgångarna utan de ekonomiska förutsättningarna kommer att sätta gränsen för användning som biobränslen under de närmaste årtiondena. av

Miljöpåverkan

Efter en analys av miljöpåverkan i samtliga led gör kommissionen bedömningen att de miljöproblem som är förenade med användning av biobränslen är relativt små. Kommissionen anser det därför osannolikt att miljöfaktorer kommer att innebära väsentliga inskränkningar i möjligheterna att öka den framtida användningen.

Teknisk utveckling

Kommissionen ger några kompletterande synpunkter på de frågor som behandlades i delbetänkandet hösten 1991. Alltjämt framstår förgasning med kombicykel den mest lovande tekniken för elproduktion med som biobränslen. Det har dock skett vissa förändringar i fråga om tidsplan och inriktning av det utvecklingsarbete som bedrivs inom kraftindustrin, bl.a. att Vattenfalls stora demonstrationsprojekt VEGA har senarelagts. genom Kommissionen räknar därför nu med att en introduktion av tekniken i större omfattning kommer att dröja något. Kommissionen återkommer vidare till fråga lämnades öppen i en som delbetänkandet, nämligen användningen av det särskilda utvecklingsstödet för andra ändamål än stöd till teknik för elproduktion med biobränslen. Kommissionen anger några områden där det kan finnas behov av ökade utvecklingsinsatser, t.ex. teknik för bränsleproduktion från skogsbruket. Stödet får förstärkning det utvecklingsstöd som redan ses som en av lämnas genom NUTEK. Det nya stödet skall dock inriktas på teknik som

har betydelse för möjligheterna till framtida elproduktion med biobränslen. Kommissionen anser det inte önskvärt att en slutlig fördelning av medelsramen på 625 miljoner kronor fastställs nu. Med hänsyn till att prioriteringen stödet till elproduktionsteknik står fast föreslås dock att av 500 miljoner kronor redan nu reserveras för stöd inom detta av ramen område.

Behov av åtgärder inom värmeproduktionen

Biobränslenas konkurrenskraft är nu god i stora värmeproducerande anläggningar utanför industrin, framför allt i de kommunala fjärrvärmesystemens värmepannor. Detta är en följd av att biobränslenas miljöfördelar inom denna sektor kommer till klart uttryck i beskattningen. Några särskilda åtgärder inom denna sektor behövs därför inte. I mindre värmeanläggningar har biobränslena samma skattefördelar, men detta har ännu inte lett till någon väsentigt ökad användning. Kommissionen pekar på ett antal tekniska, ekonomiska och institutionella hinder för konvertering från olja eller till biobränslen i sådana anläggningar. Som möjliga vägar att övervinna dessa hinder anges bl.a. marknadsföring av energitjänster baserade på biobränslen samt informations- och utbildningsinsatser. Ansvaret för sådana åtgärder bör ligga i första hand hos företag och organisationer på producent- och användarsidan. Vissa insatser för teknisk utveckling kan rymmas inom NUTEKs forsknings- och utvecklingsprogram.

Behov av åtgärder inom kraftvärmeproduktionen

Kommissionen pekar på att det nuvarande systemet för kraftvärmebeskattning har vissa konsekvenser för biobränslenas konkurrenskraft inom denna sektor. Genom att bränslen för elproduktion är befriade från skatt används

vanligen fossila bränslen för denna del av produktionen också i anläggningar som är utrustade för eldning med biobränslen eller torv. Vidare är den del av kraftvärmeverkens bränsleanvändning som hänförs till produktionen värme sedan den 1 juli 1991 befriad från allmän energiskatt, av vilket har inneburit en relativ försämring av biobränslenas konkurrenskraft. Ett för biobränslena starkt negativt inslag i skattesystemet är de regeländringar har följt den s.k. Visbydomen år 1991. Dessa ändringar som av innebär att kraftvärmeanläggningar med viss teknik, bl.a. dieselmotorer och gasturbiner, numera är helt befriade från skatt även för produktionen av värme. Sådana anläggningar får därmed en kraftigt förbättrad konkurrenskraft. Kommissionen anser att det nuvarande systemet för kraftvärmebeskattning är svåröverskådligt och att det dessutom leder till snedvridningar av olika slag. Från sina utgångspunkter påpekar kommissionen särskilt att systemet ger endast ett ofullständigt genomslag för den värdering av biobränslenas miljöfördelar som i övrigt kommer till uttryck i energibeskattningen. Med hänvisning till att frågan om kraftvärmebeskattningen nu bearbetas bl.a. av en särskild utredare inom ramen för en lagtteknisk översyn av energibeskattningen avstår kommissionen från att lägga fram förslag om regeländringar. Det betecknas dock som synnerligen angeläget att effekterna av Visbydomen undanröjs.

Styrmedel för elproduktion med biobränslen

Ett hinder för ökad användning biobränslen inom kraftvärmesektorn är av att koldioxidskatten inte belastar bränslen för elproduktion. Om biobränsle na skall ges samma fördel inom denna sektor som inom värmeproduktionen måste antingen koldioxidskattens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta också elproduktionen eller biobränslena på annat sätt gottgörelse. Kombinationer härav är givetvis också tänkbara.

Efter en redogörelse för nuvarande miljö- och klimatpolitiska styrmedel och av olika kriterier för styrmedelsvalet tar kommissionen några upp modeller till närmare diskussion. Kommissionen har begränsat diskussionen till sådana styrmedel som redan finns eller har förebilder i Sverige. Styrmedelsmodellerna är investeringsbidrag för biobränslekraftvärme av nuvarande slag, produktionsbidrag för från biobränslekraftvärme, koldioxidskatt på bränslen för elproduktion på den nivå från den - som 1 januari 1993 gäller för industrin, dvs. 8 örekg, koldioxidavgift med återbetalning efter mönster av den kväveoxid- avgift som infördes den 1 januari 1992. Det förutsätts att tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen och när det gäller mycket stora anläggningar även 4 kap. naturresurslagen liksom hittills kommer att utgöra ett väsentligt styrmedel i miljöpolitiken. Av de diskuterade modellerna förs produktionsbidraget för biobränslekraftvärme åt sidan, främst på den grunden att ett sådant bidrag skulle medföra svårberäknade och sannolikt betydande utgiftskrav.

Modellen med en koldioxidavgift på bränslen för elproduktion innebär

att avgifterna återbetalas till kollektivet av avgiftsskyldiga, varvid

elproducenterna tillgodoförs ett belopp som svarar mot den elkraft som var och en har producerat. Modellen verkar till förmån för både kraftvärme och biobränslen, och den är dessutom statsñnansiellt neutral. Trots dessa fördelar är kommissionen tveksam till att förorda modellen, främst med

hänsyn till att den sannolikt skulle vara svår att tillämpa i ett internationali-

serat elsystem.

I stället föreslår kommissionen koldioxidskatt på bränslen för

att en elproduktion införs. En sådan skatt är den principiellt mest tilltalande formen miljöpolitiskt styrmedel, bl.a. att den verkar generellt av genom och därigenom kan antas leda till samhällsekonomisk effektivitet. En koldioxidskatt på bränslen för elproduktion har hittills ansetts inte böra införas ensidigt av Sverige med hänsyn till den svenska industrins konkurrenskraft. Kommissionen emellertid att det under tid anser senare

har tillkommit några faktorer som ger anledning att på nytt pröva frågan. Beslut har fattats omläggning energibeskattningen som innebär om en av kraftigt minskad skattebelastning för industrin. Vidare är elbalansen nu en sådan höjda kostnader för fossilbränslebaserad elproduktion åtminstone att under de närmaste åren kan väntas få en ringa effekt på elprisnivån. En tredje faktor är det förslag energi- och koldioxidskatt inom EG som om en nu har lagts fram. En koldioxidskatt på nivån 8 örekg kan väntas få en begränsad styreffekt när det gäller att öka användningen biobränslen på kort sikt, av i vart fall inom kraftvärmeproduktionen. Kommissionen ser det emellertid angeläget att statsmakterna genom att införa en sådan skatt redan nu som aktivt påverkar den framtida elproduktionens struktur. Kommissionen föreslår att införandet av en koldioxidskatt på bränslen för elproduktion samordnas med omläggningen av energibeskattningen den 1 januari 1993. Det nuvarande investeringsbidraget till biobränslekraftvärme har hittills haft den avsedda effekten att öka utbyggnaden biobränslebaserade av anläggningar. Beviljade bidrag och inneliggande ansökningar överstiger nu medelsramen l miljard kronor. Kommissionens analyser visar att detta stöd utgör nödvändig förutsättning för en viss fortsatt utbyggnad av en biobränslekraftvärme under 1990-talet. Kommissionen anser att ett något utvidgat investeringsstöd skulle utgöra önskvärd komplettering till koldioxidskatten. Därför föreslås att medelsen för stödet vidgas med 200 miljoner kronor, samtidigt som stödets ramen giltighetstid förlängs med ett år t.o.m. budgetåret 199697. Vidare bör bidrag i fortsättningen kunna lämnas också till anläggningar som använder visst sorterat avfall som bränsle.

Konsekvenser koldioxidskatt av en

Införandet koldioxidskatt på elproduktion kan antas få vissa av en

konsekvenser på det svenska produktionssystemet för elkraft. NUTEK har

gjort modellberäkningar som pekar på att det sannolikt inte blir några

större förändringar i fördelningen mellan olika kraftslag. Däremot kan de

kortsiktiga marginalkostnaderna i systemet öka. Effekten på elprisnivån kan dämpas genom tillfällig import. Koldioxidskatten kan uppskattningsvis leda till skatteinkomster på 125-150 miljoner kronor under de närmaste åren.

1 Inledning

1.1 Uppdraget

Grunden för vårt uppdrag är den s.k. energiöverenskommelsen i januari 1991. Den stadfästes riksdagens beslut energipolitiken i genom om juni

1991 och ligger enligt regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 fast.

Huvudsyftet med överenskommelsen att skapa långsiktigt hållbar var en grund för energipolitiken, framför allt beträffande elförsörjningen i perspektivet av kärnkraftens avveckling till år 2010. Tidpunkten för avvecklingens start och takten i dess genomförande gjordes avhängig av resultaten av elhushållningen, tillförseln från miljöacceptabel av kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser.

Med hänvisning till effekterna på klimatet av koldioxidutsläpp vid

förbränning av fossila bränslen slogs fast att biobränslena har viktig

en

uppgift att fylla i omställningen och förnyelsen energisystemet. I syfte

av att på relativt kort sikt öka användningen biobränslen vid elproduktion av

föreslogs ett nytt stöd till investeringar i biobränslebaserade kraftvärmean-

läggningar. Detta stöd begränsades till en femårsperiod. I överenskommelsen ingick också långsiktiga åtgärder. Det mer bedömdes att förutsättningarna för och konsekvenserna av en väsentligt ökad användning av biobränslen, särskilt vid storskalig elproduktion, inte

var tillräckligt kända, bl.a. avseende kostnader och miljöaspekter. Medel

skulle därför ställas till förfogande för särskilda utvecklingsinsatser för biobränslen. Vidare skulle biobränslekommission tillkallas för en att analysera

förutsättningarna för en väsentligt ökad användning biobränslen och

av lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft på lång sikt.

direktiven till kommissionen bilaga 1 föreskrevs att resultatet av I arbetet skulle redovisas senast den l juli 1992. Förslag om samordning och utvecklingsinsatser för biobränslen skulle förstärkning av pågående den 30 oktober 1991. Som finansiell ram för emellertid redovisas senast en kommissionens samlade förslag ett belopp 625 miljoner kronor. angavs av tolkade våra direktiv så den del uppdraget skulle redovisas Vi att av som

förtur utvecklingsinsatser rörande elproduktion med biobränslen,

med avsåg i första hand i kraftvärmeanläggningar. Vidare utgick vi från att merparten borde användas för teknikutveckling i själva av de tilldelade resurserna med särskild inriktning på demonstration anläggomvandlingsledet, av ningar. kom vårt delbetänkande El från biobränslen SOU 199193

Följaktligen

behandla huvudsakligen frågan riktlinjer för stöd till utveckling av att om biobränslen. Vi ansåg emellertid att det kunde

teknik för elproduktion med

behov utvecklingsstöd också inom andra led biobränslehantefinnas av av hade vi då ännu inte haft möjlighet att närmare ringen. Dessa frågor undersöka. Med hänsyn härtill vi inte beredda att ta ställning till var medlen inom den givna Förslag i denna fråga fördelningen av ramen. skulle vi lägga fram i vårt slutbetänkande. i delbetänkandet lades efter remissbehandling till grund för Våra förslag i 19919297 främjande biobränsle-

regeringens förslag proposition om av

användningen. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med propositionen

271. Besluten innebär att riksdagen har dels godkänt bet. NU25, rskr. stöd för utveckling teknik för

vad som förordades i propositionen om ett av

med biobränslen dels anvisat 625 miljoner kronor för

elproduktion m.m.,

budgetåret 199293 till främjande biobränsleanvändningen. Beloppet är av för hela den period på fem år gäller för det stödet. avsett som nya

1.2 Genomförandet

Vi har i denna andra etapp vårt arbete strävat efter av att skaffa oss en överblick över den nuvarande marknaden för biobränslen och över

förutsättningarna för ökad biobränsleanvändning både på kortare och längre

sikt. Därvid har vi lagt särskild vikt vid den tidens senaste omvärlds-

förändringar och av det svenska närmandet till EG.

Vi har också sökt att belysa de samhälleliga effekterna av en ökad användning av biobränslen i olika avseenden. Detta gäller såväl miljöeffekter som effekter på sysselsättning och regional utveckling. Underlaget för vårt arbete har utgjorts främst antal

av ett konsultrappor-

ter se innehållsförteckningen. Rapporterna återges i den separata

bilagedelen SOU 199291 till slutbetänkandet. I samband med några av

konsultuppdragen har referensgrupper bildats med deltagande företrädare

av för berörda myndigheter och organisationer m.fl. bilaga 2. Vi har också kunnat utnyttja ett antal de av utredningar på energiområdet som har publicerats Statens energiverk och från den 1 av juli 1991 - dess efterträdare Närings- och

av teknikutvecklingsverket NUTEK. I flera

fall har vi samarbetat med NUTEK när det gäller beställning och finan-

siering av konsultinsatser.

Vårt utredningsuppdrag har ett nära samband med

regeringens uppdrag till Statens naturvårdsverk att redovisa en fördjupad analys av åtgärder mot

klimatförändringar. Analysen skall gälla bl.a. möjligheterna stabilisera

att

de svenska koldioxidutsläppen på 1990 års nivå till år 2000. En delrapport

om växthusgaserna har redovisats i december 1991, och avsikten är att en

slutrapport med förslag till åtgärder och styrmedel skall redovisas

senast den 30 oktober 1992. Vi har haft samråd med Naturvårdsverket och NUTEK om valet antaganden i våra analyser. av Redan under den första etappen vårt arbete av genomförde vi ut-

frågningar med företrädare för myndigheter, organisationer och företag

som arbetar med frågor om forskning och utveckling på biobränsleområdet.

Dessa har angivits i vårt delbetänkande s. 22. vårt arbete har vi hört företrädare för Svenska I den andra etappen av och Stiftelsen Svensk Torvforskning rörande

Torvproducentföreningen

biobränsle. Frågor skogen energiresurs har belysts av torven som om som A. Svensson. I denna fråga har vi

professor Kaj Rosén och byråchef Sven i med direktiven haft samråd med 1990 års skogspolitiska

också enlighet Björn Karlsson redogjort för den s.k. kommitté. Vidare har professor MODEST-modellen har utvecklats inom Institutionen för energisystem som vid Universitetet i Linköping.

Svenska Renhållningsverksföreningen har till sekretariatet

Företrädare för avfall biobränsle och redogjort för

lämnat synpunkter på frågan om som

försök med förbränning olika slags avfall.

pågående av

vi kunnat stödja på kunnandet Under hela utredningsarbetets gång har oss

organisationer och företag biobränslefrågor hos de myndigheter, som

om i kommissionen sakkunniga eller experter.

har varit representerade genom

studier internationella förhållanden

Tiden har inte medgivit närmare av

Vi har emellertid ansett det nödvändigt att skaffa oss på biobränsleområdet. den aktuella på biobränslen inom EG. viss förstahandskunskap om synen en därför ordföranden och två sekreterarna en resa till I april 1992 gjorde av informella samtal med företrädare för EG-kommissionen.

Bryssel för

vi information arbetet inom EG med en kombinerad energi- Därvid fick om

och koldioxidskatt och med andra åtgärder som kan komma att påverka

förutsättningarna för användning av biobränslen. efter förslag i komplette-

Den omläggning av energibeskattningen som -

i 1992 beslutades riksdagen i början av juni

ringspropositionen april - av särskilda utredningsinsatser i syfte att belysa omläggningens

föranledde konkurrenskraft. Detta medförde förseningar i effekter på biobränslenas därmed inte redovisa resultatet arbetet i

vårt arbete. Vi lyckades av

föreskriven tid, dvs. senast den 1 juli 1992.

1 .3

Avgränsningar och definitioner

1.3.1 Drivmedel omfattas inte

Av direktiven framgår att vårt uppdrag användningen biobränslen avser av i energisystemet, dvs. som bränsle vid el- och värmeproduktion. Däremot omfattar uppdraget inte biobränslen för framställning drivmedel för av transporter. Det kan nämnas att frågor om produktion och användning drivmedel av baserade på olika organiska energiråvaror har utretts i flera sammanhang. Förutsättningarna för en inhemsk produktion av etanol kartlades av Motoralkoholkommittén i betänkandet Alkoholer som motorbränsle SOU 198651. En särskild arbetsgrupp för etanolproduktion gjorde förnyad studie en av frågan år 1990, med inriktning på spannmål råvara. Bakgrunden till som studien var riksdagens beslut samma år om en ny livsmedelspolitik, som innebar en successiv anpassning och avreglering jordbruket prop. av 198990 146, JoU25. I samband därmed infördes bl.a. ett omställningsstöd för areal som varaktigt ställs om från livsmedelsproduktion till alternativ användning.

Som ett led i energiöverenskommelsen i januari 1991 beslöts viss

att en del av omställningsstödet skall kunna lämnas direkt till etanolanläggning. en Stödet skall motsvara det stöd odlaren skulle ha fått för omställning till som odling av grödor för etanolproduktion. Den pågående omställningen jordbruket har givetvis betydelse även av för tillgången på biobränslen för energiproduktion. Denna fråga behandlas bl.a. i kapitel 6 den framtida resursbasen. om

Z 12-0751

1.3.2 Småskalig eldning omfattas inte

eldning med ved och flis i

Det förekommer i dag en betydande m.m.

Statistiken är bristfällig, räknar med att denna form av småhus. men man biobränsleanvändning uppgår till 10-12 TWh året. De höga oljepriserom 1980-talet har stimulerat till viss övergång från olja till ved, na under en särskilt för fastighetsägare har tillgång till egen råvara. som bedömt åtgärder för att främja användningen biobränslen Vi har att av bör inriktas främst på anläggningar för gemensam uppvärmning i tätorter blockcentraler, värme- och kraftvärmeverk eller för

panncentraler,

industrin, växthusnäringen och lantbruket. Den helt processvärme inom för ökad användning finns också här. Vi kommer

övervägande potentialen

behandla Vedeldning i småhus och liknande alltså inte att närmare annan småskalig biobränsleanvändning.

1.3.3 Vad är biobränslen

tillbaka finns Standardiseringskommissionen i

Sedan drygt ett år en av SIS fastställd standard, Biobränslen och torv Terminologi Sverige standard SS 18 71 06.

Svensk

Biobränsle definieras där bränsle bestående biomassa, dvs. som av material med biologiskt inte eller endast i ringa grad har ursprung som

kemiskt. Med denna definition är avlutar returlutar från

omvandlats massaindustrin eller avfallspapper inte biobränslen.

biobränslen är bioenergi. Denna term omfattar

Ett vidare begrepp än

enligt standarden alla energibärare där biomassa är utgångsmaterial.

kan ha kemisk eller omvandling, vilket Energibäraren genomgått process innebär massaindustrins avlutar skall räknas som bioenergi. att t.ex. definieras organisk jordart bildad huvud- I standarden torv som av förmultnade växtdelar. Torv kan alltså räknas som bioenergi. sakligen har vi valt inte låta termen biobränsle omfatta torv. Ett skäl Däremot att

härtill är att vi vill undvika

att bryta mot den terminologi som hittills har

använts i statliga författningar Av skäl betecknar vi inte

m.m. samma avfall biobränsle, även avfallet till som om övervägande del har biologiskt

ursprung. Frågor om torv och avfall diskuteras i de två närmast följande

avsnitten.

När det behövs en samlingsbeteckning på biobränslen, torv och

sorterat avfall för användning bränsle använder vi termen bioenergi. Den som tidigare använda termen inhemska bränslen är, närmare framgår som av avsnitt 1.3.6, inte längre adekvat.

I detta betänkande har vi anpassat den indelning biobränslena

av som angavs i vårt delbetänkande s. 25 till den standarden. En nya indelning

efter ursprung ger därvid följande huvudkategorier.

Trädbränslen innefattar alla biobränslen där träd eller delar träd är av utgångsmaterial. Bränslet kan tidigare ha haft användning, t.ex. annan bränsle av rivningsvirke, förutsatt att det inte ,har genomgått kemisk process eller omvandlats. Trädbränslena kan indelas enligt följande Skogsbränslen är trädbränslen inte tidigare har haft som annan användning. Till skogsbränslena räknas avverkningsrester bestående stubbar, toppar och - av grenar, småträd efter avverkning sedan industrivirket har tillvaratagits;

avverkningsrester exklusive stubbar benämns ibland GROT

Grenar Och Toppar

barkbränslen bestående helt eller nästan helt bark från - av sågverk eller skiv- och massaindustrier.

Återvunnet trädbränsle kan utgöras

av t.ex. emballage, rivningsvirke och spillvirke från eller ombyggnad. ny-

Energiskogsbränsle är trädbränsle från snabbväxande trädarter

som har odlats för energiändamål, t.ex. salix.

Halmbränsle är de ovanjordiska växtdelar återstår när och som agnar

moget frö eller kärna har borttagits från kulturväxt.

mogen en

Energigröda är biomassa i form gröda odlad för att användas som av bränsle, t.ex. rörflen. Det finns också andra indelningsgrunder än ursprunget, t.ex. tillverkningsmetod eller partikelstorlek. Den övervägande delen av handeln med biobränslen sker i form bränsleflis, dvs. trädbränsle som har av sönderdelats så huvuddelen partiklarna har storleken 5-50 mm. att av

Priser på skogsbränsleflis levererat till användarens anläggning har

löpande i Statens pris- och konkurrensverks numera Konkurrens-

noterats publikation Energiaktuellt. Bränsleflis tillverkas i dag nästan enbart

verket

avverkningsrester, också energiskogsbränsle kan användas som av men råvara.

Bränslespån fås huvudsakligen biprodukt vid sågning. Partikel-

som storleken är 1-5 mm.

Det finns också förädlade trädbränslen i form av pulver mindre än

l mm, pelletar 3-25 mm och briketter 25 mm eller större. Dessa

bränslen framställs, till skillnad från flis eller spån, i särskilda industriella anläggningar. Ytterligare indelningsgrund för skogsbränslen som vi använde i vårt en delbetänkande inte tillämpas i standarden är det sätt på vilket men som bränslet tas fram. Med denna grund finns det tre slags skogsbränslen, nämligen avverkningsrester är biprodukt i skogsbruket, direktavsom en verkat bränsle utgörs främst ved huggs av skogsägare för eget som av som behov och industriella biprodukter utgörs bark, spån och flis från som av sågverken och massaindustrin. Också massaindustrins avlutar utgör industriell biprodukt. Avlutarna, en bildas när flis kokas till kemisk är vätska som innehåller som massa, en lösta vedämnen och kemikalier. Vedämnenas energiinnehåll tillvaratas som värme förbränning, medan kemikalierna återvinns. Avlutarna ingår genom alltså i ett slutet processkretslopp inom massaindustrin. Som nämnts räknas inte avlutarna biobränsle enligt standarden, som eftersom de har omvandlats kemiskt. I enlighet med gängse praxis har vi dock valt att låta begreppet biobränslen omfatta även avlutarna. Samma

gäller andra biprodukter från massaindustrin tallolia och beckolia.

som

Gemensamt för biobränslena, de har definierats här, är att de vid

som

förbränning inte anses ge något nettotillskott av koldioxid till atmosfären.

Utsläppen vid förbränningen uppvägs av att den växande biomassan, t.ex.

skogen, genom fotosyntes tar upp koldioxid ur atmosfären. Detta gäller

under förutsättning att uttaget biomassa inte överstiger tillväxten.

av

I Sverige har avverkningen av skog under större delen 1900-talet legat

av

på en lägre nivå än tillväxten. För närvarande pågår en betydande

uppbyggnad av det svenska virkesförrådet se kapitel 6. Det har beräknats

att denna uppbyggnad leder till ett upptag kol från atmosfären

av som

motsvarar ungefär 40 % av de nuvarande utsläppen av koldioxid från

energi- och trafiksektorerna. Den växande svenska skogen utgör därmed

en s.k. kolsänka.

Den klimatpolitiska frågan om effekterna biobränsleutnyttjande på

av

kolbalansen i olika tidsperspektiv ligger utom för vårt uppdrag. Vi

ramen

förutsätter att frågan kommer att behandlas inom för Naturvårdsver-

ramen

kets analys av åtgärder mot klimatförändringar.

1.3.4 Torv

Av våra direktiv framgår inte uttryckligen huruvida torv skall omfattas

av

vår bedömning. På ett tidigt stadium vårt arbete fann vi emellertid att

av

det kunde finnas skäl härför. Torven kan förnybar energiresurs

ses som en

på samma sätt som t.ex. skogsbränslen, i vart fall utnyttjandet hålls

om

inom ramen för den beräknade årliga nybildningen.

Också vissa praktiska skäl talade för att vårt arbete borde omfatta torv.

Som vi påpekade redan i delbetänkandet finns det stora likheter mellan

marknaderna för torv och biobränslen. Bränslena är i stor utsträckning

utbytbara i anläggningar för el- och värmeproduktion. Möjligheterna att

inom rimligt transportavstånd täcka behovet biobränslen för

av en

anläggning förbättras om också torv kan levereras till anläggningen.

En viktig aspekt på frågan om torvens roll i energisystemet är klimateffekterna vid brytning och förbränning torv genom utsläpp av koldioxid av och andra s.k. växthusgaser. Denna fråga har behandlats av bl.a. Miljö-

MIA i betänkandet Ekonomiska styrmedel i miljöavgiftsutredningen

politiken Energi och trafik SOU 198983 i samband med överväganden särskild skatt på utsläpp av koldioxid. om en Med hänvisning till att förbränning av torv innebär ett momentant kraftigt ökat flöde koldioxid till atmosfären ansåg MIA att det fanns skäl att låta av koldioxidskatt omfatta även torv. Av hänsyn till risken för omställningsen problem inom torvbranschen sådan skatt infördes omedelbart om en föreslog emellertid MIA att torv skulle undantas från skatten i tio år. Vid remissbehandlingen MIAs förslag kom det till uttryck stor av osäkerhet nettoeffekten utsläppen koldioxid och andra växthusom av av

vid brytning och förbränning torv. Mot bakgrund härav ansåg sig

gaser av

regeringen inte beredd att föreslå en koldioxidskatt på torv innan frågan

utretts närmare. Detta blev också riksdagens beslut prop. l98990lll, SkU31.

Vi har kunnat konstatera att det alltjämt råder skilda uppfattningar om

värderingen de totala nettoflödena växthusgaser vid torvbrytning,

av av

jämfört med torvmossen lämnas orörd. Ostridigt är att brytning av torv

om för energiändamål leder till nettoutsläpp koldioxid under den period då av

I mycket långt tidsperspektiv kan dock sannolikt brytningen pågår. ett

klimateffekterna koldioxidutsläppen vid torvförbränning uppvägas bl.a. av att den naturliga avgången av metan från torvmossar upphör i samband av

med dikning och torvbrytning. Vidare kan plantering skog på de

av utbrutna innebära viss bindning av koldioxid. mossarna en Vi inte att det i dag finns tillräcklig vetenskaplig grund för att ta anser

slutlig ställning i frågan torvens klimateffekter i olika tidsperspektiv.

om Denna fråga väntas komma att belysas bl.a. genom ett planerat forsknings-

projekt inom ramen för det statliga energiforskningsprogrammet.

Mot den angivna bakgrunden har vi utgått från att torv även fortsättningsvis undantas från koldioxidskatt och att torv alltså i skattehänseende förblir

likställt med biobränslen, med undantag för att svavelskatt på tas ut torv men inte på biobränslen. Huruvida andra styrmedel bör omfatta såväl torv som biobränslen bör enligt vår mening bedömas från fall till fall med hänsyn till syftet med det aktuella styrmedlet. Vi återkommer härtill i samband med våra överväganden och förslag. På längre sikt kommer beskattningen i Sverige torv sannolikt att av

påverkas av framtida internationella överenskommelser i klimatfrågan.

Också synen på torv inom EG kan komma att få stor betydelse för villkoren för användning torv i vårt land. Det kan här påpekas EG av att för närvarande inte tillerkänner torven status förnybar energikälla som renewable. Vi förutsätter att Sverige, tillsammans med andra torvproducerande länder, kraftfullt driver frågan behandlingen torv om av

internationella miljösammanhang. Det är angeläget att kommande resultat

av den nyssnämnda forskningen torvens klimateffekter därvid blir om beaktade.

1 .3.5 Avfall

Avfall består till stor del av brännbart hushålls- och industriavfall med biomassa som utgångsmaterial. Liksom torv används avfall jämsides med biobränslen i kommunal energiproduktion. I direktiven sägs att vissa sorterade avfallsfraktioner skall omfattas vår av

bedömning. Det preciseras emellertid inte vilka fraktioner som

avses. Uttalandet i direktiven får mot bakgrund de riktlinjer för det ses av

fortsatta arbetet med avfallsfrågorna fastställdes som av riksdagen år 1990

prop. 1989902100 bil. 16, JoU16. Riktlinjerna innebär bl.a. att källsortering av avfall skall utvecklas så att allt avfall lämnas till som slutbehandling fr.o.m. år 1994 är uppdelat i kategorier möjliggör som

lämplig hantering. Vidare bör förbränning och deponering osorterat

av avfall i allt väsentligt ha upphört vid utgången år 1993. av Möjligheterna att styra avfallet till den från miljö- och

resurshushållningssynpunkt mest

behandlingsmetoden skall förbättras. Kommunerna har givits ett lämpade området, bl.a. skyldighet att upprätta en avfallsplan.

ökat ansvar på genom

riksdagen ställning till frågan koldioxidskatt på Ungefär samtidigt tog om

198990111, SkU3l. Det beslöts att avfall som förbränns avfall prop.

belastas med sådan skatt. Motiveringen att nettotillskottet av inte skulle var

torde lägre vid avfallsför-

koldioxid till atmosfären generellt sett vara

vid förbränning fossila bränslen. Dessutom kan även bränning än av

alternativet att deponera avfallet medföra påverkan på klimatet genom att

det vanligen metan från avfallsdeponierna. avges

avfallet bränsleresurs aktualiserades när stödet till Frågan om som

i biobränslebaserad kraftvärme infördes år 1991 prop. investeringar

19909188, NU40. I regeringens proposition anfördes följande

enbart avsedda för eldning med osorterat avfall bör inte Anläggningar

stödberättigade. Det kan dock från såväl energi- som miljömässiga

vara förbränna sorterade avfallsfraktioner,

utgångspunkter vara fördelaktigt att

med biobränslen. Sådana avfallsfraktioner miljömässigt är jämförbara som likställas med biobränslen. Även kraftvärbör därför i detta sammanhang

utnyttjar utvinns avfallsdeponier bör meanläggningar som metangas som ur

berättigade till stöd. vara

bestämts vilka krav skall ställas på avfalls- Det har ännu inte som

för förbränning. Arbete med frågan pågår inom Statens fraktioner avsedda

naturvårdsverk. På uppdrag Naturvårdsverket har Svenska Renhållningsav

samarbete med vissa kommunala intressenter genomfört verksföreningen i

försök med förbränning olika slags avfall. av

resultaten dessa försök har Naturvårdsverket, som Mot bakgrund av av

överväganden, den 18 maj 1992 överlämnat en prounderlag för våra

memoria sorterade avfallsbränslen. I promemorian skisseras ett system

om

avfall på miljövänligt och resurssnålt för omhändertagande av organiskt ett

skulle, sedan det miljöfarliga avfallet sorterats ut, ge följande sätt. Systemet

fyra avfallsfraktioner, nämligen

material eller bränslefraktioner t.ex. spillvirke för

rena rena --

materialåtervinning eller energiutnyttjande,

material med biologiskt t.ex. köksavfall som kan fuktigt ursprung -

komposteras eller användas för biogasproduktion, en torr bränslefraktion som, såvitt hushållsavfall, vanligen - avser innehåller ca 70 % m.fl. biobränslerelaterade material och papper 10-20 % plaster,

en deponirest som inte lämpar sig för förbränning eller biologisk

behandling. Ett sådant system skulle enligt Naturvårdsverket två bränslefraktioner, ge en ren träfraktion och blandad bränslefraktion. Den fraktionen bör en rena kunna betraktas som ett biobränsle jämförbart med skogsavfall, förutsatt att andelen plast och färg är mycket låg. Den blandade bränslefraktionen m.m. har ett relativt högt bränslevärde, inte minst på grund plastinnehållet, av och lämpar sig väl för förbränning och energiutnyttjande. Naturvårdsverket

pekar på att långtgående krav på utsläppen av föroreningar vid avfallsför-

bränning har genomförts i Sverige under senare år. Tillvaratagande

av

energin genom förbränning utgör därför ett bättre alternativ än deponering

för denna fraktion. Naturvårdsverket konstaterar att avfallsbränslen innehåller betydande mängder biobränslen som det från både miljö- och resurshushållningssynpunkt är angeläget att utnyttja. Verket anser därför att avfallsbränslen bör få del ett generellt biobränslestöd. Därvid bör träfraktioner av rena behandlas som andra biobränslen. Beträffande blandade bränslefraktioner bör villkoret för stöd att fraktionen tas fram

vara genom en utbyggd

sortering i upptagningsområdet enligt den av Naturvårdsverket skisserade modellen. Stödet bör då kunna lämnas med reducerat belopp ett enligt en schablon, förslagsvis 75 % vad gäller vid eldning med av som rena biobränslen. Vi ansluter oss till Naturvårdsverkets uppfattning avfall om som biobränsle. I konsekvens härmed kommer vi i de följande kapitlen att, på samma sätt som torven, behandla avfallet ett komplement till som biobränslena i värme- och elproduktion. Vi kommer alltså redovisa att aktuell användning och totala tillgångar, liksom miljöaspekter förbränpå

avfallsbränslen. I våra överväganden kommer vi att ta upp frågan ning av biobränslestödet till att omfatta även avfall. om en utvidgning av

1.3.6 Internationell utblick

överväganden biobränslen har utgått från nationell syn på Tidigare om en Biobränslena har, liksom torv och avfall, setts

energiförsörjningen. som en

inhemsk Som framgår historiken i kapitel 2 har ökad energiresurs. av en dessa bränslen under 1970- och 1980-talen motiverats användning av

framför allt försörjningspolitiska skäl, närmare bestämt av en strävan

av

efter minskat importberoende.

biobränslefrågorna måste vidgas. Det nationella perspektivet Synen på nu

otillräckligt. Det är framför allt tre faktorer härvid måste beaktas. är som faktorn är roll. Hittills har det förekommit viss Den första importens en och från Finland och Norge, närmast har import av skogsbränslen torv som På den tiden har dock import från haft karaktären av gränshandel. senaste

andra områden påbörjats, bl.a. från Sydeuropa och Östeuropa. Det finns

tecken importen kommer öka och att även avlägsna länder kan på att att nu i leverantörer. Bakgrunden härtill är bl.a. att den komma fråga som svenska beskattningen fossila bränslen, särskilt sedan koldioxidskatten av

infördes den 1 1991, skapar betydande ekonomiskt utrymme för

juli ett obeskattade bränslen. Detta gäller särskilt sådana som i import av betraktas avfall eller saknar lämplig alternativ an-

exportlandet som

vändning. Innebörden utveckling mot ökad import är att användning av av en biobränslen inte längre är liktydig med inhemsk försörjning. Samma gäller de andra bränslen tidigare brukade betecknas som användning av som inhemska, nämligen torv och avfall. Vi återkommer till frågan om importen i kapitel

Den andra faktorn är klimatfrågans globala natur. Utsläppen av

koldioxid och andra klimatpåverkande har samma effekt oavsett var gaser

de sker. Om en förändring utsläppen åstadkoms i av Sverige eller i andra

länder saknar alltså betydelse från

klimatsynpunkt. Därav följer att

nationella åtgärder på klimatområdet måste sättas in i ett internationellt sammanhang. Detta gäller såväl åtgärder för att främja användningen av biobränslen som andra åtgärder för att begränsa

utsläppen av klimatpå-

verkande gaser. Riktlinjer för den svenska klimatpolitiken ingick i energiöverenskommelsen i januari 1991 och antogs därefter riksdagen av prop. 19909190, JoU30. Politiken har två huvudelement dels skall inom landet utsläppen av samtliga klimatpåverkande begränsas inom alla samhällssektorer, gaser dels skall Sverige verka för att de totala

koldioxidutsläppen i EGEFT A-

området år 2000 inte överstiger nuvarande nivå och de därefter minskar. att Det sistnämnda målet kan utsträckas till övriga senare Europa och OECD. Behovet internationell samordning betonas starkt. Bland av en annat pekas i energiöverenskommelsen på att utvecklingen alltmer internationell mot en elmarknad nödvändiggör att åtgärder

mot koldioxidutsläppen från

elproduktion samordnas med övriga länder i Västeuropa, så långt detta

är möjligt. Arbetet med klimatfrågorna har fått bredare internationell nu en ram genom den klimatkonvention biträddes antal länder som av ett stort vid

FNs konferens miljö och utveckling i juni 1992. Målet

om med kon-

ventionen är att uppnå stabilisering en av växthusgaser i atmosfären vid en

nivå och inom tidsperiod dels en som medger en naturlig anpassning av

ekosystemen till klimatförändringar, dels skapar garantier för

att livsme-

delsproduktionen inte hotas och dels förutsättningar för fortsatt

ger en bärkraftig ekonomisk utveckling. Konventionen innebär vissa förpliktelser för parterna. Bland annat skall de publicera uppgifter om såväl utsläpp av växthusgaser som upptag i sänkor sådana De skall också fram av gaser. ta

och genomföra nationella åtgärdsprogram i

syfte att begränsa utsläppen av alla växthusgaser. Programmen skall publiceras och regelbundet ses över. Vid alla politiska beslut skall

parterna göra en bedömning av vilken effekt

beslutet kommer att få från klimatsynpunkt. Vidare skall de

främja

tillämpning och spridning teknik begränsar eller utveckling, av som eliminerar växthusgaser inom alla sektorer. För industriländerna utsläpp av innebär konventionen betydligt större förpliktelser än för u-länderna. Ett i konventionen är således skall föras över till viktigt inslag att resurser u-länderna för att dessa skall kunna uppfylla sina åtaganden. Det visade sig under förhandlingarna om konventionen omöjligt att nå enighet ett kvantitativt mål för begränsning av koldioxidutsläppen år om 2000 slag har ställts för EPTA och EG. Däremot av samma som upp innehåller konventionen allmänt åtagande för industriländerna om ett mer att verka för Stabilisering av utsläppen av växthusgaser. en En rad frågor rörande tillämpningen konventionen är ännu oklara, av bl.a. metoder för beräkning utsläpp och uttag. Ställning kommer att tas av till de återstående frågorna vid det första mötet med den s.k. partskonferensen efter det konventionen har trätt i kraft. Redan dessförinnan att skall frågorna beredas vid olika möten, varav det första kommer att äga i december i år. rum för svenskt åtgärdsprogram tas fram Naturvårds- Underlag ett nu genom verkets studie åtgärder mot klimatförändringar. Studien skall innefatta av kostnaderna för åtgärder för minskad klimatpåverkan, såväl en analys av kostnader för vissa specifika åtgärder samhällsekonomiska direkta som

kostnader för uppnå vissa utsläppsbegränsningar. Verket skall jämföra

att kostnaderna för åtgärder i Sverige med kostnader för åtgärder i andra

länder. Åtgärder till stöd för t.ex. ökad biobränsleanvändning kommer att

andra åtgärder, i både nationellt och ett internationellt få vägas mot ett Som nämnts skall studien slutligt redovisas senast den 30

perspektiv.

oktober 1992. klimatkonventionen och svenskt

Förslag om godkännande av om ett

väntas komma läggas fram för riksdagen år 1993. åtgärdsprogram att

Den tredje faktorn är Sveriges anslutning till avtalet om Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet EES och ett framtida svenskt medlemskap i EG.

EES-avtalet träda i kraft den l januari 1993 sedan det har godkänts

avses

samtliga EG- och BETA-länders parlament samt EG-kommissionen och av EGs domstol. Frågan skall behandlas av den svenska riksdagen i höst på grundval av proposition 199192170. Sommaren 1991 ansökte Sverige om medlemskap i EG. Tidsplanen för förhandlingar i frågan har ännu inte fastställts. Redan i och med att EES-avtalet träder i kraft kommer EGs regelsystem att gälla för Sverige såvitt gäller frågor de fyra friheterna dvs. fri om rörlighet tjänster, kapital och personer samt konkurrens. av varor, - Frågor beskattning undantas dock. Först vid ett medlemskap kommer om

Sverige att skyldigt att sig till EGs regler på skatteområdet,

vara anpassa väntas komma att i första hand ta sikte på en harmonisering av den som indirekta beskattningen. De senaste årens skattereformer i Sverige har haft som ett viktigt syfte att underlätta en sådan anpassning. Innebörden för svensk energipolitik av EES-avtalet och av ett svenskt EG-medlemskap har belysts NUTEK i rapporten EG och energin B av 19918. Det påpekas där att EG egentligen inte har någon gemensam energipolitik. Förverkligandet den s.k. inre marknaden till den 1 januari av 1993 omfattar emellertid också energiområdet. EG-kommissionen har därför intensifierat sina ansträngningar att skapa en inre energimarknad är fri från subventioner och handelsrestriktioner samt konkurrenssom snedvridande skillnader mellan medlemsländerna i fråga om regler, standarder och skatter. Hittills har arbetet inriktats framför allt på ledningsbunden energi, dvs. och gas. En självklar utgångspunkt för våra överväganden är att åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft på den svenska marknaden skall vara förenliga med Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. Vi anser det också

önskvärt att åtgärderna uppfyller de krav som kan komma att ställas vid ett

framtida svenskt medlemskap i EG.

Av stor betydelse från biobränslesynpunkt är det pågående arbetet inom

EG med klimatstrategi. Utgångspunkten för arbetet är ett beslut om att en

EGs totala koldioxidutsläpp skall stabiliseras på 1990 års nivå senast år

2000. EG-kommissionen fick i december 1991 i uppdrag att utarbeta

konkreta förslag till åtgärder. I maj 1992 dvs. omedelbart före FN-konferensen om miljö och utveckling lade EG-kommissionen fram ett förslag till strategi för att - en begränsa koldioxidutsläppen och förbättra energihushållningen. Strategin

innefattar konkreta förslag på fyra områden, nämligen ett ramdirektiv

om ett energihushållningprogram SAVE, ett beslut ett ALTEom program NER för utveckling av förnybara energikällor, ett direktiv om en kombinerad energi- och koldioxidskatt samt ett beslut om övervakning av utsläppen av koldioxid och andra växthusgaser inom EG. Förslaget om en energi- och koldioxidskatt utgör resultatet av ett omfattande utredningsarbete och intensiva förhandlingar. I sin nuvarande form innebär förslaget som beskrivs i bilaga 3 att skatten skall omfatta alla - fossila bränslen, torv, vattenkraft och kärnkraft. Biobränslen undantas helt från beskattning. Enligt direktivförslaget skall skatten för olja motsvara 3 dollar fat år 1993, vilket successivt skall höjas till 10 dollar fat år per per 2000. Skatten skall utgöra ett tillägg till befintliga nationella punktskatter. Medlemsländerna skall ha rätt att tillämpa högre nivåer. EG-kommissionens förslag skall behandlas av ministerrådet efter hörande av parlamentet, vilket innebär att beslut sannolikt kommer att kunna fattas först år 1993. Förslaget är försett med förbehållet att det skall börja tillämpas först när andra OECD-länder varmed torde avses främst - Förenta staterna och Japan vidtar liknande åtgärder. Förhoppningar om att dessa länder i samband med FN-konferensen skulle ha godtagit tanken på en koldioxidbeskattning infriades inte. Det är därmed en öppen fråga när EG-förslaget kommer att genomföras. Enskilda medlemsländer kan dock komma att införa nationella koldioxidskatter. Så har redan skett i Danmark, och även i andra EG-länder finns det konkreta planer härpå. Vi återkommer till frågan om en framtida energi- och koldioxidskatt inom EG i samband med våra överväganden.

Uppläggningen av betänkandet

I kapitel 2 ger vi en historisk återblick på biobränslena i energipolitiken sedan mitten 1970-talet. I sammanhanget beskrivs de olika åtgärder från av statens sida som har syftat till att främja användningen av biobränslen. Det är fråga om såväl stöd till forskning och utveckling som bidrag i olika former till investeringar i anläggningar. Även tidigare beskattning på området redovisas. Kapitel 3 innehåller en aktuell beskrivning av energiskattesystemet i de delar som rör biobränslen, inklusive de ändringar som riksdagen nyligen har beslutat och skall träda i kraft den 1 januari 1993. Dessa ändringar som innebär en omläggning av energibeskattningen i syfte att stärka industrins internationella konkurrenskraft och underlätta en anpassning till EG. Också administrativa styrmedel beskrivs i kapitlet. l kapitel 4 beskrivs den nuvarande marknaden från både produktions- och användningssidan. Förutom skogens och jordbrukets biobränslen omfattas också torv och avfall. Kostnader och prisbildning berörs översiktligt. I kapitel 5 redovisas konkurrensförhållandena för biobränslen, främst i relation till fossila bränslen. De två huvudsektorerna värmeproduktion och kraftvärmeproduktion behandlas var för sig. De skattemässiga villkoren för användning av biobränslen före och efter den nu aktuella skatteomläggningen jämförs.

Så långt innehåller betänkandet en nulägesredovisning. I de följande

kapitlen behandlas förutsättningarna för ökad framtida användning av biobränslen. Av central betydelse i detta sammanhang är resursbasen, beskrivs i som kapitel När det gäller skogens resurser, som i dag utgör grunden för

nästan all biobränsleanvändning i Sverige, har vi haft möjlighet att utnyttja

aktuellt underlag som har tagits fram för Skogspolitiska kommittén. Vi har i enlighet med direktiven grundat våra bedömningar på att produktionen och investeringarna inom skogsindustrin inte får äventyras att av användningen av träñberråvara för energiändamål ökar. Också resursbasen

för biobränslen från jordbruket samt för torv och avfall beskrivs. Miljöhänsyn utgör en viktig restriktion för ökad biobränsleanvändning. I kapitel 7 beskriver vi miljöpåverkan i samtliga led i biobränslekedjan, dvs. bränsleproduktion, transport och lagring, förbränning och restprodukthantering. Också arbetsmiljöfrågorna berörs kortfattat. Tekniken i de olika leden beskrivs i kapitel I samband därmed

behandlas också den tekniska utvecklingen och dess betydelse för

biobränslenas framtida konkurrenskraft. Kapitlet avslutas med en redogörelse för NUTEKs förslag till energiforskningsprogram för nästa treårsperiod såvitt gäller biobränslen. Prisutvecklingen för fossila bränslen och fram till sekelskiftet diskuteras i kapitel Underlag härför är bl.a. NUTEKs nyligen publicerade Energirapport 1992. I kapitlet berörs också internationaliseringen av elmarknaden och dess möjliga konsekvenser för elprisnivån i i i Sverige. När det gäller kraftvärmesektorn har vi ansett det motiverat att diskutera

biobränslenas konkurrenskraft i ett något längre tidsperspektiv. I kapitel 10

beskrivs hur ändringar i relativa bränslepriser och utveckling av ny teknik efter sekelskiftet kan komma att påverka bilden. Härefter diskuterar vi i kapitel 11 marknadspotentialen för biobränslen. Underlaget är i första hand NUTEKs Energirapport 1992, som täcker

perioden t.0.m. år 2000. Vidare redovisas bedömningar av marknaden för

biobränslen som nyligen har gjorts i några andra studier, utifrån skilda

förutsättningar och i olika tidssperspektiv. Vi har valt att inte presentera några egna prognoser eller scenarier för den framtida biobränsleanvändningen. Vi begränsar oss i huvudsak till att redovisa och diskutera de faktorer som kan komma att påverka konkurrensförhållandena för biobränslen inom olika marknadssektorer. I kapitel 12 bedömer vi, i enlighet med direktiven, storleken av det

sysselsättningstillskott som ökad biobränsleanvändning kan komma att

medföra i olika delar av landet. Vi tar där även hänsyn till möjligheten att

en viss del av användningen täcks genom import.

Kapitel 13 innehåller en redogörelse för två samhällsekonomiska

förstudier som vi har låtit genomföra i syfte att belysa motiven för åtgärder

till stöd för biobränslen. Bland annat diskuteras i studierna de s.k. externa

effekterna vid användning av olika bränslen.

Slutligen redovisar vi i kapitel 14 våra överväganden och förslag. I enlighet med våra direktiv har vi sökt att tillämpa en helhetssyn på användningen av biobränslen som energiråvara. Vi är emellertid medvetna om att detta inte har skett på ett helt konsekvent sätt. Vid remissbehandlingen av vårt delbetänkande El från biobränslen efterlystes från några håll en samlad bedömning av alternativa energilösningar; därvid borde beaktas alternativens möjligheter att bidra till uppfyllandet av olika samhällsmål, t.ex. pä jordbrukspolitikens eller regionalpolitikens områden. Främst vid en sådan bedömning, menade man, skulle biobränslena visa sig ha fördelar framför andra alternativ. Vårt slutbetänkande kan ge visst underlag också för en sådan vidare analys. Vi har emellertid funnit att jämförelser av systemlösningar baserade på t.ex. biobränslen respektive fossila bränslen eller kärnkraft ligger utom för vårt uppdrag. Även enbart till användningen ramen om man ser av biobränslen innebär uppdraget en viktig begränsning, eftersom transportsektorn inte innefattas. Följaktligen har vårt arbete inriktats på förutsättningarna för ökad biobränsleanvändning för produktion av värme och elkraft. Mot bakgrund av energiöverenskommelsen har därvid särskilt användningen inom kraftvärmesektorn beaktats.

2 Biobränslena i

energipolitiken

2. 1 stöd

Tidigare statligt

Inledning

Den nuvarande statliga energipolitiken växte fram från mitten av 1970-talet under påverkan bl.a. av de internationella oljekriserna och debatten om kärnkraften. Miljöfrågorna och under tid särskilt frågan senare om effekterna på det globala klimatet av koldioxidutsläpp från förbränning har spelat en ökande roll vid energipolitikens utformning. Under hela perioden har staten strävat efter att genom olika åtgärder främja en ökad användning av bränslen som kan ersätta olja. Till en början motiven härför främst försörjningspolitiska, och med hänsyn härtill var riktades stödet mot såväl torv och kol som biobränslen. Efter hand som miljö- och klimathänsyn fått ökad vikt har stödet alltmer inriktats på biobränslena. I de följande avsnitten skall ges en översikt av de viktigaste besluten om stöd till biobränslen under den aktuella perioden. Också stöd till torv redovisas kortfattat. Översikten bild stödens huvudsakliga syfte, ger en av inriktning och former. Vissa uppgifter om stödens omfattning kommer också att lämnas, även om uppgifterna är oprecisa beroende bl.a. på svårigheten att särskilja stöd till biobränslen och torv som har lämnats inom ramen för vissa generella stödsystem. Det skall här inte göras något försök att jämföra stödet till biobränslen och torv med stöd som har lämnats till introduktion av andra energislag under den aktuella perioden, som t.ex. kärnkraft, kol och naturgas. En redogörelse för de viktigaste stödbesluten blir endimensionell den om

inte sätts i samband med utvecklingen på energiområdet i övrigt. Här skall erinras om några händelser under perioden har haft betydelse för som stor energimarknaden i Sverige både på kort sikt och för bedömningar den av framtida utvecklingen.

1973-1974 Den s.k. första oljekrisen, ledde till som kraftiga prishöjningar och så småningom också till radikalt ändrade förhållanden på den internationella oljemarknaden. Importpriset på råolja till Sverige nästan trefaldigades realt. 1979-1980 Reaktorolyckan i Harrisburg, i Sverige som gav

anledning till en rådgivande folkomröstning i

kärnkraftsfrågan. Genom ett följande riksdagsbeslut bestämdes att inga kärnkraftsreaktorer utöver de tolv som då var färdiga eller under arbete skulle tas i drift och att den sista reaktorn skulle stängas senast år 2010. Den s.k. andra oljekrisen, ledde till som att importpriset på råolja på kort tid fördubblades realt. Oljepriset låg sedan kvar på denna höga nivå t.o.m. år 1985. 1986 Ett kraftigt prisfall på råolja, förstärkt genom fallande dollarkurs, innebar

som att importpriset

sjönk till en nivå som låg betydligt lägre realt än

efter den första oljekrisen. Därefter har oljepriset varit relativt konstant, bortsett från kort period en under Kuwaitkrisen 1990-1991.

1988 Riksdagens beslut

om att avvecklingen av kärnkraften skulle inledas med att två reaktorer togs ur drift 1995--1996. Samtidigt ställde riksdagen upp

vissa miljöpolitiska mål, bl.a. att koldioxidutsläppen från svenska källor inte skulle tillåtas öka utöver dåvarande nivå.

1991 Den s.k. energiöverenskommelsen med följande

riksdagsbeslut, som innebar bl.a. att tidpunkten för kärnkraftsavvecklingens inledning tills vidare lämnades öppen. Samtidigt övergavs det nationella målet för koldioxidutsläpp.

I början den aktuella perioden präglades den energipolitiska debatten av av för resursknapphet, försörjningssvårigheter och framtida prishöjningar, oro framför allt på olja. Från mitten av 1980-talet har perspektivet ändrats, beroende bl.a. på att oljemarknaden tycks ha stabiliserats och på att det svenska oljeberoendet har minskats kraftigt energihushållning och genom

oljeersättning. Samtidigt har tillgången på varit mycket god genom det

stora tillskottet produktionskapacitet under åren 1980-1985, då de av ny sista kärnkraftsreaktorerna i tolvreaktorsprogrammet togs i drift. El har sex

kunnat användas för att ersätta eldningsolja i betydande omfattning.

Man kan konstatera att frågan bränsleförsörjningen vid ingången av om 1990-talet inte på sätt tidigare uppfattas som ett akut nationellt samma som problem. Mot bakgrund av de senaste årens omvärldsförändringar spelar

de försörjningspolitiska motiven för ökad användning av biobränslen en

mindre framträdande roll i debatten än i början av l980-talet. Intresset för biobränslena knyts i ökande utsträckning till deras möjligheter att lämna nu uthålliga bidrag till den framtida energitillförseln med hänsyn tagen till den globala miljön, särskilt risken för klimatförändringar genom utsläpp av koldioxid. Därtill kommer biobränslenas potential för att underlätta omställningen av det svenska jordbruket. I avsnitt 2.1.2-2.1.6 kommer viktigare energipolitiska beslut som har påverkat förutsättningarna för användningen av biobränslen och torv sedan mitten av 1970-talet att anges i tidsföljd.

Stöd har lämnats huvudsakligen för tre ändamål, nämligen forskning och grundläggande teknikutveckling, främst inom ramen för de treåriga energiforskningsprogrammen, uppförande prototyper och demonstrationsanläggningar, av -

uppförande eller ombyggnad av fullskaleanläggningar.

- Stöd har lämnats i olika former, från investeringsbidrag till lån,

villkorliga lån eller lånegarantier.

Till de direkta stöden till utvecklingsarbete och investeringar kommer den förmånliga beskattningen biobränslen och torv, har motiverats av som främst försörjnings- och miljöskäl. Denna fråga behandlas i avsnitt av 2.1.7. Ansvaret för den statliga stödgivningen fram till början 1980-talet var av

flera De organisatoriska förhållandena på området skall

uppdelat på organ. redovisas här. Genom inrättandet Statens energiverk den 1 juli 1983 inte av kunde huvuddelen stödet till forskning och utveckling rörande bioav bränslen och samordnas med övriga statliga insatser rörande dessa torv bränslen. Energiverkets uppgifter övertogs den 1 juli 1991 av Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK.

2.1.2 Det inledande skedet 1975-1980

första samlade beslutet energipolitiken fattades år 1975 prop.

Det om 197530, NU30. Ett viktigt inslag i beslutet var att den energipolitiska förbättras och utvidgas till omfatta hela energi-

planeringen borde att

området. Energipolitiken borde inriktas framför allt på att hålla tillbaka förbrukningen. Nya stöd infördes för att stimulera till energibesparingar i bostäder och inom industrin. Därtill inleddes en bred satsning på forskning och utveckling i form ett treårigt energiforskningsprogram, som kom att av bli det första i en rad sådana program.

Vid denna tidpunkt spelade biobränslen en obetydlig roll i energiförsörj-

bortsett från Vedeldning i småhus och skogsindustrins interna

ningen,

användning av lutar och bark m.m. Det bedömdes att skogen inte skulle komma att tas i anspråk som bränsle i större omfattning på grund av en väntad brist på råvara för skogsindustrin. Produktionen bränntorv hade av praktiskt taget upphört. De åtgärder som beslutades år 1975 inte primärt inriktade på att öka var användningen av inhemska bränslen. Det stöd till energibesparande åtgärder inom näringslivet som infördes tog emellertid sikte bl.a. på ersättning av olja med andra bränslen. Bidrag kunde lämnas till åtgärder med sådant syfte i byggnader och industriella processer. Dessutom kunde bidrag lämnas för prototyper och demonstrationsanläggningar innebar som introduktion av ny teknik för energiproduktion, t.ex. med skogsbränslen. Stödet uppgick till högst 50 % den s.k. godkända kostnaden, dvs. av företagets merkostnad för investeringen i förhållande till konventionell teknik.

T.o.m. år 1980 anvisades för stödsystemet 1,3 miljarder kronor i

ca löpande penningvärde. Bidrag lämnades till ca 600 projekt syftande till eldning med fasta bränslen, bl.a. ett stort antal flis-, torv- och barkpannor. Bidragsvolymen för dessa projekt uppgick till ca 400 miljoner kronor. I energiforskningsprogrammet för perioden 197576-197778 ingick ett program för energiproduktion med ett delprogram för organiska bränslen. Sammanlagt 37 miljoner kronor anvisades för delprogrammet under perioden. Insatserna avsåg i stor utsträckning kol och skiffer samt förbrännings- och förgasningsteknik för dessa bränslen. Vissa projekt avseende biobränslen och torv genomfördes dock. Efter regeringsskiftet år 1976 kom energifrågorna särskilt frågan - om kärnkraften i centrum för det politiska intresset. Det att den - angavs nya regeringens energipolitik byggde på en ekologisk grundsyn som syftade till att successivt ersätta användning uttömliga med förnybara av resurser resurser. En energikommission tillkallades med uppdrag att utarbeta

alternativa förslag till utformningen av energipolitiken fram till år 1990.

Beslut om nästa energiforskningsprogram fattades år 1978 prop.

1977782110, NU68. Inom programmet för energiproduktion lades nu

ökad vikt vid inhemska bränslen, som fick ett eget delprogram. Under treårsperioden 197879-198081 anvisades 116 miljoner kronor till delprogrammet. För första gången fick frågan om energiskogsodling stor uppmärksamhet. Också intresset för torv ökade. På grundval Energikommissionens arbete lades år 1979 fram förslag av till nya energipolitiska riktlinjer prop. 197879115, NU60. Det angavs som ett centralt mål för energipolitiken att minska importberoendet, i första hand oljeberoendet. Man borde sträva efter att på lång sikt nå en användningsnivå kan tillgodoses med uthålliga, helst förnybara och som inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan. Nu hade möjligheterna att använda skogsråvara som bränsle i viss mån omvärderats. Skogsavfall och sådana vedkvaliteter som inte behövdes för skogsindustrin betydande energiresurs, särskilt för att angavs som en minska oljeberoendet inom fjärrvärmesystemen. Också torven värderades nu positivt. Utvinning av torv borde sättas i gång och några torveldade kraftvärme- eller värmeverk borde uppföras i den delen landet. För stöd till utvinning av torv i Norrbotten norra av ställdes särskilda medel till förfogande inom ramen för ett beslut om

sysselsättningsfrämjande åtgärder i regionen prop. 197879127, NU60.

Vidare uppdrogs åt Vattenfall att utreda förutsättningarna för att uppföra

några torveldade anläggningar i de fyra nordligaste länen.

Riksdagsbehandlingen av 1979 års energipolitiska proposition kom att

skjutas i vissa delar. Bakgrunden härtill var reaktorhaveriet vid det upp amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island utanför Harrisburg i mars 1979. Haveriet fick stora återverkningar på energidebatten i Sverige. Bland annat fattades beslut om en rådgivande folkomröstning i kärnkraftsfrågan. När denna genomfördes ett år den resultat att kärnkraften senare gav som borde avvecklas sedan den pågående utbyggnaden till tolv reaktorer fullföljts. På grundval av folkomröstningsresultatet lade regeringen fram förslag till nya allmänna riktlinjer för energipolitiken som också godkändes riksdagen prop. 197980l70, NU70. Beträffande satsningen på av inhemska bränslen innebar de nya riktlinjerna inga förändringar.

2.1.3 Oljeersättningen och 1981 års riktlinjer

Under intryck den andra oljekrisen infördes år 1981 ett nytt stöd för

av åtgärder för att ersätta olja eller spara energi m.m. prop. 19808149, NU19. Syftet med stödet att stimulera till introduktion och kommersiavar lisering av åtgärder som snabbt kunde minska oljeberoendet. Stödet inriktades på åtgärder kunde väntas få effekt under 1980-talet och åren som närmast därefter. Stödet ersatte bl.a. stödet till energibesparande åtgärder inom näringslivet. Det ansågs att tidigare stödformer inte hade lett till en tillräckligt bred tillämpning av ny teknik. Förutom till energibesparande åtgärder lämnades det nya stödet till såväl prototyper och demonstrationsanläggningar som investeringar i fullskaleanläggningar med stora kommersiella risker. Stödet inriktades på teknik baserad på bl.a. solenergi, torv, flis, biomassa eller kol samt teknik för framställning av syntetiska bränslen. Stöd kunde lämnas för alla led av ett

tillförselsystem från råvaruutvinning till produktion och distribution. Teknik

grundad på inhemska bränslen prioriterades. Formen för stödet var normalt lån på förmånliga villkor, men i vissa fall kunde bidrag eller lån med villkorlig återbetalningsskyldighet lämnas. Stödet finansierades genom en avgift på oljeprodukter som tillfördes en särskild fond, oljeersättningsfonden, Under perioden 1981-1983 uppgick det totala stödet från fonden till drygt en miljard kronor. Ytterligare åtgärder i syfte att minska oljeberoendet ingick i 1981 års beslut om riktlinjer för energipolitiken prop. 19808190, NU60. Ett ambitiöst program för oljeersättning fastställdes. Målet för programmet var att användningen av drygt 9 miljoner ton olja på årsbasis skulle ersättas till

år 1990, varav ca 3 miljoner ton 33 TWh med inhemska bränslen.

Som ett av medlen för att nå detta mål infördes en lag om utförande av eldningsanläggningar för fast bränsle fastbränslelagen. Enligt lagen skulle över en viss storlek utföras för eldning med fast bränsle, medan pannor mindre pannor skulle kunna enkelt konverteras till sådana bränslen. Man räknade med att användningen av olja i fjärrvärmesystemen skulle kunna

minskas drastiskt både genom den lagen och att kommunerna nya genom

gavs möjlighet att finansiera investeringar i fastbränsleanläggningar inom

ramen för de s.k. fjärrvärmelånen. Vidare genomfördes vissa förenklingar i handläggningen ansökningar torvkoncessioner. av om Samtidigt med 1981 års energipolitiska riktlinjer fastställdes ett nytt

treårigt energiforskningsprogram. Detta program i hög grad inriktat på

var utnyttjande av energikällor som ersätter olja. Vikten av en nära samverkan mellan forskningsprogrammet och det stödet från oljeersättningsfonden nya betonades. Verksamheten borde inriktas främst på insatser kunde bidra som

till oljeersättning redan på kort och medellång sikt.

Hälften av resurserna under treårsperioden 198182-198384 satsades på

energitillförsel. För delprogrammet Skogsbränslen-Torv anvisades 125

miljoner kronor. Det gällde att genom stöd till teknikutveckling forcera

etableringen av fungerande marknader för dessa bränslen. För delprogrammet Energiodling anvisades under perioden 95 miljoner kronor, med tyngdpunkten på energiskogsodling i form av försök i stor skala. Vidare

ingick delprogram för bränsleförädling och förbränningsanläggningar med

sammanlagt 177 miljoner kronor till stor del inriktade på som var

utveckling av teknik för utnyttjande av inhemska bränslen.

2.1.4 Investeringsprogrammen 1982-1984

Efter regeringsskiftet hösten 1982 fattades ett antal beslut insatser på om energiområdet med delvis konjunktur- och sysselsättningspolitisk motivering prop. 19828350, NU18. Bland dessa insatser, besom gavs

nämningen investeringsprogram, ingick ett särskilt stöd till torveldade

förbränningsanläggningar i form av ett bidrag på högst 25 % till investe-

ringskostnaden för anläggningar som beställdes under år 1983; för ändamålet tillfördes oljeersättningsfonden ett engångsbelopp på 200

miljoner kronor. Vidare infördes ett bidrag på 10 % till investeringar i

distributionsanläggningar för fjärrvärme inom en ram av 300 miljoner

kronor. Ett tredje inslag i 1983 års var en ny stödform för att program underlätta bl.a. kommunernas upphandling hos industrin av utrustning på energiområdet under år. Ett belopp på 700 miljoner kronor samma anvisades för lån med angivna syfte. Upphandlingsstödet kom till stor del att gälla utbyggnad koleldade anläggningar. av Ett särskilt Norrbottenpaket innefattade vissa åtgärder på energiområdet prop. 198283l20, NU38, bl.a. ett nytt stöd till fastbränsleeldade anläggningar i Norrbotten. Stödet, som finansierades av regionalpolitiska medel, gjorde det möjligt att höja det nyssnämnda generella investeringsstödet till torveldade anläggningar till högst 40 % i fråga om anläggningar beställdes under åren 1983-1985. som Är 1983 fattades beslut ändringar i energibeskattningen i syfte att om främja genomförandet 1981 års energipolitiska beslut prop. 19838428, av SkU9. Hänsyn borde därvid tas till olika energikällors effekter på miljön,

försörjningstryggheten, sysselsättningen och den industriella bytesbalansen,

utvecklingen. Mot bakgrund härav bibehölls det gällande systemet med differentierade punktskatter på energi. De inhemska bränslena, som tidigare belastats med mervärdeskatt, blev nu helt skattefria. I regeringens proposition anfördes bl.a. att energianvändarna borde informeras att oljan på sikt kommer att bli allt dyrare oavsett tillfälliga om prisvariationer. Vid behov borde skatteändringar en inte oväsentli g genom

realprisstegring på oljeprodukter åstadkommas i syfte att skapa en stabil

grund för energianvändarnas planering. Detta uttalande tolkades på många håll utfästelse från statsmakternas sida att genom skattehöjningar som en på olja trygga ekonomin i kommunernas investeringar i anläggningar för inhemska bränslen. I slutet år 1983 fattades beslut förlängning stödet till oljeersätav om av tande åtgärder prop. 19838462, NU9. För perioden t.o.m. budgetåret 198687 fastställdes 660 miljoner kronor för bidrag och en ram av villkorliga lån. Därtill kom 915 miljoner kronor i form av en ram av lånegarantier. Liksom tidigare stödet avsett för prototyper och var demonstrationsanläggningar vissa fullskaleanläggningar. Ökad vikt samt

lades dock nu vid att stödet borde inriktas på projekt bedömdes bli som lönsamma. Det programmet finansierades över statsbudgeten, och nya oljeersättningsfonden avvecklades.

Samtidigt anvisades 350 miljoner kronor till ett investeringsprogram för

år 1984. Medlen avsedda för stöd i form direkta bidrag till bl.a. var av vissa större anläggningar för produktion och distribution energi. Bidrag av med högst 15 % investeringskostnaden kunde utgå till den under av som år 1984 beställde större anläggning avsedd för eldning med inhemska en bränslen. Ett viktigt inslag i programmet stöd till skogsterminaler för var separering av industriråvara och bränsleråvara; bidrag till investeringar i sådana terminaler kunde lämnas med högst 50 %. Vidare fattades beslut om en viss omfördelning de medel anvisats för 1983 års investeringsav som program, innebärande bl.a. att ytterligare 175 miljoner kronor ställdes till förfogande för bidrag till torveldade anläggningar. År 1984 fastställdes ett nytt treårsprogram för energiforskningen prop. 198384107, NU45. Programmet presenterades nu som ett led i generell forskningspolitik, med inriktning bl.a. på att stärka den grundläggande forskningen. Samma allmänna inriktning har gällt också för de följande programmen. I energiforskningsprogrammet för perioden 198485-198687 var

tilldelningen av medel för energitillförsel något mindre än i programmet för

den närmast föregående perioden. insatserna inriktades i hög grad

mot

utveckling av maskiner, utrustningar och förbränningsanläggningar

som kunde medverka till snabbare introduktion de inhemska bränslena. en av I programmet ingick alltjämt betydande insatser för skogs- och torvbränslen, medan inställningen till energiodling något nu var mer avvaktande.

Omställningen av energisystemet 1985-1987

År 1985 fattades ett nytt energipolitiskt beslut prop. 198485 120, NU30.

I för intresset stod frågan att förbereda och säkerställa centrum nu om kärnkraftens avveckling, bl.a. främjande en effektiv elangenom av vändning. Genom oljeanvändningen i början 1980-talet minskade att av snabbt uppfattades problemet med oljeberoendet mindre akut. Insatser som för oljeersättning ingick dock alltjämt ett viktigt led i energipolitiken. som Inställningen till kol blev vid denna tid något mer restriktiv än tidigare, delvis miljöskäl även för att man befarade att en kraftigt ökad av men kolanvändning skulle kunna minska utrymmet för användning inhemska av bränslen. Dessa farhågor hade redan år 1984 bidragit till införandet i fastbränslelagen bestämmelser om energipolitisk tillståndsprövning av av kolanvändning prop. 198384158, NU44. I 1985 års energipolitiska beslut ingick bl.a. en förlängning till utgången år 1986 investeringsstödet till förbränningsanläggningar för inhemska av av fasta bränslen, dock med bidragsandel högst 10 %. Det uttalades att en av anläggningar detta slag därefter borde så etablerade att stödet av vara kunde avvecklas. Vidare infördes ett stöd till åtgärder för att minska utsläpp från förbränning inhemska bränslen, främst torv och skadliga av avfall, från särskild bränslemiljöfond, bildades på grundval av en en som tidigare kolmiljöfond. Ytterligare inslag i 1985 års energibeslut införandet särskild ett var av en lag lagen vissa torvfyndigheter i syfte att åstadkomma förenk- - om -

lingar tillståndsprövningen för att undersöka eller bearbeta torv för

av utvinning av energi. År 1986 fattades beslut vissa åtgärder för omställning av energisysteom

met prop. 1985862102, NU17. En huvudtanke var att tyngdpunkten i de

statliga stödinsatserna för oljeersättning borde förskjutas mot stöd till nu teknik bidrar till ett effektivare och mer miljövänligt energisystem. som Oljeersättningsprogrammet ersattes därför från den 1 maj 1986 med ett nytt stödsystem, med inriktning på projekt där teknik utvecklas, provas och ny demonstreras. Särskild vikt lades vid teknik som möjliggör en ökad användning av inhemska bränslen. Samma former gällde för det tidigare stödet, dvs. bidrag, villkorliga som

bidrag och lånegarantier. Summan dessa stöd fick till av uppgå högst 50 %

av investeringskostnaden; andelen bidrag maximerades till 25 %. Ett

engångsanslag på 150 miljoner kronor anvisades för stödet, vilket

kompletterades med lånegarantiram på 300 miljoner kronor. en År 1987 fattades beslut

om ett nytt treårigt energiforskningsprogram för

perioden 198788--198990 prop. 198688780, NU33. Allmänt sett försköts insatserna

mot grundforskning och mer långsiktigt tillämpad

forskning. Den totala programvolymen minskade något till 1 050 miljoner kronor, varav för energitillförsel 390 miljoner kronor med i huvudsak en

oförändrad indelning i delprogram. Det förutsattes

att intressenter inom skogsindustrin, jordbruket m.fl. borde i ökad utsträckning ta ansvar för utvecklingen av teknik som stod nära kommersiellt utnyttjande.

2.1.6 Beslutet

om kärnkraftsavvecklingens start

Riktlinjer för energipolitiken inför 1990-talet fastställdes år 1988 prop. 19878890, NU40. I samband därmed fattades beslut kärnkraftsavom att vecklingen skulle inledas med att två reaktorer togs drift, första ur en år 1995 och andra är 1996.

en Riktlinjerna avsåg i första hand frågor

om

elhushållning och behov av ny elproduktionskapacitet.

Frågor om inhemska bränslen spelade relativt

nu en undanskymd roll. Det

konstaterades i regeringens proposition

att nyinvesteringarna inom området

legat på en låg nivå under de senaste två åren. Som orsaker dels angavs de

låga oljepriserna sedan början av år 1986, dels de omstruktureringar

som kan inträffa när bransch etableras förhållandevis en snabbt. De inhemska bränslenas konkurrenskraft borde emellertid stärkas på sikt i och med stigande elpriser. Dessutom pekades i propositionen på vikten av fortsatt

forskning och utveckling.

I 1988 års beslut ingick inrättandet av en ny stödfond, energiteknikfonden. Denna fond ersatte dels det år 1986 införda stödet till utveckling och introduktion teknik inom

av ny energiområdet, dels bränslemiljöfon-

den. Det betonades investeringsbidrag till kommersiell teknik inte längre att skulle komma i fråga; i övrigt borde det finnas viss frihet att stödja insatser olika fonden skulle kunna lämnas stöd till bl.a. av slag. Från den nya uppförandet småskaliga el- eller värmeproducerande anläggningar som av

utnyttjar nyutvecklad teknik eller beprövad teknik i nya tillämpningar. Som

exempel på stödobjekt kraftvärmeanläggningar med goda miljöangavs Teknik möjliggör ökad användning inhemska bränslen prestanda. som en av borde särskilt uppmärksammas. Formerna för stödet oförändrade i förhållande till teknikutveckvar lingsprogrammet. Liksom tidigare borde stödet lämnas i huvudsak till användare den tekniken; dock borde också utrustningstillverkare av nya m.fl. kunna stöd. En viss samverkan förutsattes med det undantagsvis ges intressenter inom bl.a. kraftindustrin bildade bolaget Svensk Energi av SEU, hade till uppgift att utveckla och demonstrera Utveckling AB som för tillämpning i full skala slutet 1990-talet. Vid ny energiteknik mot av en

sådan samverkan borde energiteknikfonden i första hand stödja projekt som

ligger tidigt i utvecklingskedjan.

Beträffande finansieringen energiteknikfonden beslöts att den, liksom

av bränslemiljöfonden, skulle tillföras medel via särskild skatt på tidigare en 10 kr m3 olja, vilket då beräknades ge knappt 100 miljoner kronor om per året. Dessutom övertogs garantiramen på 300 miljoner kronor från teknikutvecklingsprogrammet.

Vidare redovisades i regeringens proposition planer på en utvidgning av

det befintliga naturgasnätet i Syd- och Västsverige till att omfatta också Mellansverige. Inför utsikten att kärnkraftens avveckling skulle inledas redan åren 1995 och 1996 framställdes naturgasen som ett intressant

alternativ i energiförsörjningen. Ställning togs dock inte till frågan om en

fortsatt utbyggnad av ledningsnätet.

Samtidigt med det energipolitiska beslutet fattades ett beslut om

miljöpolitiken inför l990-talet prop. 19878885, JoU23. Riksdagen därvid i vissa avseenden långtgående restriktioner än vad genomdrev mer regeringen hade föreslagit. För första gången stor uppmärksamhet åt gavs

frågan om risken för långsiktiga klimatförändringar till följd bl.a.

av

koldioxidutsläpp vid förbränning av fossila bränslen. Riksdagen uppmanade

regeringen att klarlägga energianvändningens effekter på koldioxidhalten

i atmosfären. Som ett nationellt delmål

angavs att utsläppen av koldioxid

inte borde ökas utöver 1988 års nivå.

Beslut om det nuilöpande energiforskningsprogrammet för perioden

199091-199293 fattades våren 1990

prop. 19899090, NU40. Beslutet

innebar en fortsatt inriktning på uppbyggnad

av programmet av baskompe-

tens hos universitet och högskolor. Som huvuduppgifter angavs forskning

för att underlätta omställningen energisystemet vid kärnkraftsavveck-

av

lingen och för att möjliggöra en anpassning energisystemet till ökade

av

miljö- och klimathänsyn. Kraftföretagens och andra industriella aktörers

ansvar för utveckling och kommersialisering teknik betonades. Den

av ny

tidigare indelningen av programmet efter användning och tillförsel

ersattes

med en indelning i teknikområden. Statsmakternas beslut innebar

nu mindre

detaljerade anvisningar än tidigare fördelningen insatser inom olika

om av delar av programmet.

De beslut kärnkraftsavvecklingens och nationellt

om start om ett koldioxidmål fattades år 1988 kom

som att upphävas genom en politisk

uppgörelse mellan tre riksdagspartier i januari 1991, den s.k. energi-

överenskommelsen. Denna redovisas närmare i avsnitt 2.2.

2.1.7 Beskattningen

av inhemska bränslen

Som redan nämnts har biobränslen och under den aktuella

torv perioden

inom för energiskattesystemet fått

ramen betydande fördelar, främst av

försörjnings- och miljöskäl.

Sedan punktskatter på energi infördes år 1957 i form allmän av energi-

skatt har biobränslen och torv varit befriade från sådan skatt. Det har av

naturliga skäl inte heller utgått avgifter för bl.a.

beredskap på dessa

bränslen.

Till början beskattningen de fossila importbränslena tämligen

en var av Som kan skatten allmän energiskatt och avgifter låg. exempel nämnas att tjockolja i början år 1979 utgjorde 11 % produktpriset på lågsvavlig av av vid leverans från depå. Under 1980-talet skärptes beinklusive skatt successivt, bl.a. i syfte att minska oljeberoen-

skattningen av oljeprodukter

det. I början år 1989 hade skattens andel av produktpriset på tjockolja

av ökat till 43 %. sjönk realpriset på olja efter skatt kraftigt från Trots skattehöjningarna 1980-talet. Också elpriset sjönk. De inhemska bränslena hade mitten av alltså under hela perioden svår konkurrenssituation. en skattereform beslutades riksdagen år 1990 prop. Den stora som av 198990l11, SkU31 och trädde i kraft år 1991 innebar bl.a. en som direkt till indirekt beskattning. Mervärdeskatt

kraftig förskjutning från

infördes på energi. Energibeskattningen gavs en skarpare miljöproñl genom

fossila bränslen belades med särskild koldioxidskatt. Samtidigt

att en reducerades den tidigare allmänna energiskatten med 50 %. Dessutom skatt svavel i vissa bränslen och från år 1992 också infördes en på - avgift på utsläpp av kväveoxider. en En koldioxidskattens införande att kol, naturgas och gasol följd av var beskattade jämfört med olja fick väsentligt högre total som varit lågt en - Biobränslena förblev befriade från allmän energiskatt, och skatt än tidigare. från den koldioxidskatten. Detta motiverades med de undantogs även nya nettotillskott koldioxid till atmosfären vid att de inte ansågs ge något av Också tills vidare, med hänvisning till förbränning. torven undantogs osäkerhet nettoeffekten utsläppen koldioxid och andra rådande om av av vid förbränning Inte heller för avfall

växthusgaser brytning och av torv.

infördes koldioxidskatt. det energiskattesystemet är att bränsleskatternas andel Ett resultat av nya

mervärdeskatt produktpriset för fossila bränslen har ökat

exklusive av

tjockolja andelen i början år 1992 drygt 50 %, och

ytterligare. För var av

för kol till värmeverken var andelen ännu något högre. Detta emellertid inte hela bilden. De avdrags- och nedsättningsregler ger

som gäller för el- och kraftvärmeproduktionen respektive för vissa företag inom den energiintensiva industrin innebär att bränsleskatternas genomslag och därmed också skattefördelarna för biobränslen och torv reduceras - väsentligt. Enligt riksdagens beslut i juni 1992 prop. 199192l50 bil. 15, FiU30 kommer nedsättningsreglerna att slopas från år 1993 samtidigt som energiskatterna för industrin och växthusnäringen sänks kraftigt. Biobränslenas och torvens skattefördelar kommer även efter skatteomläggningen att vara begränsade inom elproduktionen och industrin. Dessa förhållanden kommer att belysas närmare i kapitel

2.1.8 Resultat

av stödpolitiken

Som framgått har betydande insatser gjorts sedan mitten 1970-talet till av stöd för de bränslen som då betecknades som inhemska, dvs. främst biobränslen och torv. Omfattningen av dessa insatser är relativt väl kartlagd när det gäller forskning, utveckling och demonstration, dvs. sådan verksamhet EFUD som har fått stöd från energiforskningsprogrammen och energiteknikfonden m.m. Enligt uppgifter från NUTEK har EFUD-insatserna inom hela

energiområdet under perioden t.o.m. utgången av energiforskningsprogram-

met för åren 199091-199293 uppgått till nära 10 miljarder kronor i löpande priser. Av dessa insatser hänför sig miljard kronor till ca en biobränslen och 500 miljoner kronor till torv. Därtill kommer insatser ca

för förbränning och förgasning på ca 700 miljoner kronor som inte entydigt

kan hänföras till något visst bränsle. Insatserna för biobränslen kulminerade under perioden 198182-198384 då de uppgick till ca 15 % av de totala EFUD-insatserna. Under det nu löpande programmet har andelen minskat till 8 %. I fasta priser har det skett en minskning av insatserna för biobränslen med 80 %.

Energiforskningsutredningen EFU 90 lämnade en översiktlig redovis-

3 I2-O75I

ning insatser och resultat energiforskningsprogrammet under perioden

av av 1975-1988 i bilagan till sitt betänkande Energiforskning för framtiden SOU 198949. EFU 90 drog därav slutsatsen att insatserna för tillförsel inom energiforskningsprogrammet hade haft avgörande betydelse för att de inhemska bränslena, främst skogsbränsle, torv och energiskog, hade kunnat föras fram så långt att det finns kompetens för större marknadsen introduktion. Som framgått redovisningen i avsnitt 2.1.2-2.l.6 har det förutom av EFUD-insatser lämnats ett omfattande stöd till investeringar i anläggningar för inhemska bränslen och även för kol. Också dessa stöd kulminerade

under första hälften 1980-talet med oljeersättningsfonden och investe-

av ringsprogrammen. I början år 1991 redovisade Statens energiverk en utvärdering av av fastbränslelagen. En genomgång statistiken för de olika stödprogrammen av från år 1980 visade att totalt miljard kronor hade lämnats som stöd ca en i form bidrag, lån och garantier till ca 250 projekt, som alla avsåg av anläggningar för förbränning eller förgasning fasta bränslen. Hos de av kommunala värmeverken togs under åren 1982-1989 totalt 114 fastmed effekt sammanlagt 2 400 MW i drift. Flertalet bränslepannor en av hade fått statligt investeringsstöd. Av nio koleldade, däribland pannorna var de största. Alla de övriga avsedda för eldning med inhemska fasta var

bränslen. Också ett stort antal fastbränslepannor inom skogsindustrin

tillkom under perioden med statligt stöd.

Det har såvitt bekant inte gjorts något systematiskt försök att utvärdera

effekterna de statliga stöden. Allmänt kan dock konstateras att av

bioenergins bidrag till energitillförseln under tjugoårsperioden 1970-1990

ökade från 43 till 65 TWh, vilket innebar att andelen den totala av tillförseln ökade från 9 % till 15 %. Som framgår av tabell 21 var ca ca ökningen särskilt stark under första hälften av 1980-talet.

Tabell 21 Sveriges energitillförsel 1970-1990

TWh

1970 1975 1980 1982 1984 1986 1988 1990 Råolja och 350 302 285 241 207 218 201 186 oljeprod.

31 koks

Bioenergi 43 44 48 48 60 63 65 65

Spillvärme 1 1 4 6 8 8

- m.m.

Vattenkraft, 41 58 59 55 68 61 70 73

brutto

Kärnkraft, 12 26 39 51 70 70 68

brutto

Elimport 4 1 1 5 4 -5 -3 -2

minus export Totalt 457 439 439 407 418 450 477 435 tillförd

energi

Källa NUTEK Energiläget i siffror 1991

En närmare analys underlaget visar delar av att av användningen av

bioenergi under perioden har varit tämligen stabila. Detta gäller skogs-

industrins avlutar, har pendlat mellan 22 och 29 TWh som om året, och

uppvärmningen av småhus med ved m.m., uppskattas till 10-12 TWh

som

om året. Användningen inom skogsindustrin andra biprodukter lutar

av än

har däremot ökat från 10 till 15 TWh. Härigenom och genom en långt-

gående effektivisering av energianvändningen har skogsindustrins

användning av olja minskats radikalt.

Inom fjärrvärmesektorn har användningen av bioenergi under perioden ökat ännu starkare, från 2 till 10 TWh. Av användningen år 1990 var 4 TWh avfall, medan återstoden fördelades på skogsbränslen och torv. har dock fram till slutet 1980- Oljeersättningen inom fjärrvärmesystemen av talet uppnåtts huvudsakligen ökad användning av kol, överskottsel genom till elpannor och värmepumpar. faktorer kan ha påverkat energianvändarnas bränsleval och Många investeringsbenägenhet. Utbyggnaden av ñärrvärmesystemen skapade ökade möjligheter till användning fasta bränslen, såväl torv och givetvis av flis kol. De höga oljepriserna under åren 1980-1985 skapade också som kommersiella incitament för till sådana bränslen. Även starka övergång därefter har användningen bioenergi fortsatt att öka, än i långav om takt. En bidragande orsak härtill har antagligen varit den relativt sammare beskattningen biobränslen, torv och avfall för värmeprodukgynnsamma av tion, särskilt efter koldioxidskattens införande. Även det alltså inte är möjligt att dra några preciserade slutsatser om om

effekterna de statliga styrmedlena förefaller det rimligt att anta att de

av har utgjort viktig förutsättning för den ökade användningen av bioenergi en under perioden. Effekten har varit dels direkt genom investeringsstöd och skatter, dels indirekt stödet till utveckling teknik som har lett till genom av lägre kostnader. Satsningarna har emellertid också drivit fram ett ett antal projekt som efter hand har visat sig sakna kommersiell livskraft. De ekonomiska för projekten grundades ofta på antaganden fortsatt realt kalkylerna om stigande oljepriser. När oljepriserna föll i början av år 1986 försämrades driftsresultaten radikalt. Detta ledde till svårigheter för kommunala energiverk och andra berörda företag, med åtföljande förluster för många

kommuner. I några uppmärksammade fall inträffade konkurser och

nedläggningar. De drabbade kommunerna har med stöd från Svenska kommunförbun- det hävdat de har haft anledning att räkna med annan kostatt en nadsutveckling, med hänvisning till vad de har uppfattat som utfástelser

från statens sida ett stigande realpris på olja efter skatt. Från statens om sida har man sökt att tillmötesgå kommunerna att de aktuella genom förlusterna i viss utsträckning har beaktats vid den årliga prövningen det av extra skatteutjämningsbidraget.

2.2 Energiöverenskommelsen

Inledning

Den 15 januari 1991 träffades överenskommelse energipolitiken en om mellan Socialdemokraterna, Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet. Bakgrunden till överenskommelsen kan sägas vara den målkonflikt som

hade visat sig genom 1988 års beslut kämkraftsavvecklingens start och

om den samtidigt av riksdagen uttalade ambitionen att utsläppen koldioxid av från svenska källor inte borde tillåtas öka med hänsyn till riskerna för globala klimatförändringar. Under de följande åren försvagades det politiska stödet för tanken på en tidsplan för avveckling av kärnkraften som

kunde medföra storskalig användning av fossila bränslen för ersättningspro-

duktion av och därmed också kraftigt ökade koldioxidutsläpp.

-

Samtidigt hade betydelsen för den svenska industrins konkurrenskraft av

god tillgång till på gynnsamma villkor blivit alltmer uppmärksammad i debatten. Energiöverenskommelsen låg till grund för en proposition om energipoli-

tiken och för ett följande riksdagsbeslut i juni 1991 prop. l9909188,

NU40. Som redovisats i kapitel l utgjorde den också grunden för att en biobränslekommission tillkallades. l det följande skall några de inslag i överenskommelsen och det anges av därpå grundade riksdagsbeslutet som är av särskild betydelse för vårt arbete.

2.2.2 för energipolitiken Riktlinjer

inleds med programmatiskt avsnitt, i vilket Energiöverenskommelsen ett

vissa energipolitiska utgångspunkter Några centrala meningar ur anges. detta avsnitt återges här. Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom och annan på

främjas god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken

en skall utgå från vad natur och miljö kan bära. Landets elförsörjning skall tryggas ett energisystem som i största genom möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara, effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas energikällor samt en och miljön vid användning och utveckling all på säkerhet omsorg om av energiteknik.

energisystemet måste, vid sidan säkerhetskraven, ske Omställningen av av

med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsätt-

och välfård. När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt ning den kan ske resultaten hushållningen med el, tillförseln avgörs av av av och möjligheterna bibehålla

från miljöacceptabel kraftproduktion att

internationellt konkurrenskraftiga elpriser. Det framhålls utsläpp koldioxid vid förbränning fossila bränslen att av av klimatet och det därför är angeläget att eldning med sådana påverkar att bränslen i största möjliga utsträckning undviks. Biobränslen har mot den

viktig uppgift fylla i omställningen och förnyelsen bakgrunden en att av

Det kan komma krävas särskilda åtgärder avseende bl.a.

energisystemet. att

teknikutveckling främja på sikt ökad användning på kommersiella för att en villkor biobränslen och andra förnybara energislag för storskalig av

elproduktion.

I ett avsnitt om åtgärder för ny kraftproduktion uttalas ett principiellt stöd

för tanken på energiskattesystem i vilket skatten på fossila bränslen är ett beroende de utsläpp förbränningen upphov till snarare än av vad den av ger energin används till. Med sådant systern innebärande

producerade ett --

bl.a. koldioxidskatt på fossila bränslen som belastar även elproduktion

en skulle användningen förnybara energislag och även kraftvärmen - av

gynnas. Emellertid sägs i överenskommelsen totalkostnaderna i den att svenska elproduktionen och för den elintensiva industrin skulle höjas.

Därför bör åtgärder mot koldioxidutsläpp från

elproduktion samordnas med övriga länder i Europa. I avvaktan på sådan samordning måste andra en styrmedel än koldioxidskatten utnyttjas för att främja de

förnybara

energislagen och kraftvärmen. I energiöverenskommelsen ingår flera sådana att styrmedel införs, bl.a. en generell skattelättnad för kraftvärme och

investeringsbidrag till

biobränsleeldade kraftvärmeverk. De principiella överväganden som har

legat till grund för utformningen dessa styrmedel redovisas i avsnitt

av 2.2.3.

Ett viktigt inslag i energiöverenskommelsen är 1988 års nationella

att mål

för begränsning koldioxidutsläppen ersätts med

av ett åtagande att, tillsammans med övriga EFTA-länder och EG, verka för de att totala utsläppen av koldioxid år 2000 inte överstiger nuvarande nivå och de att därefter minskar. Vidare berörs i överenskommelsen frågan konkurrensen om mellan naturgas och biobränslen, fråga hade aktualiserats en som genom planerna

på utbyggnad av ett naturgasnät i Mellansverige. Det framhålls att

man mot bakgrund av den rådande starka kraftbalansen inte kan förutse någon

nämnvärd utvidgning naturgasområdet i södra och västra av Sverige under

tiden fram till mitten 1990-talet. Genom de av åtgärder till stöd för biobränslen ingår i överenskommelsen kan dessa bränslen som under perioden få en mer etablerad ställning på värme- och kraftvärmemarknaden. I energiöverenskommelsen ingår beräkning medelsbehovet för de en av föreslagna åtgärderna för energitillförsel och

energihushållning under en femårsperiod med följande fördelning miljoner kronor

1 000 Hushållning

Investeringar i biobränsleeldad kraftvärme 1 0O

Övriga åtgärder för energi-

tillförsel 1 765

Totalt 3 765

Övriga åtgärder för energitillförsel ingår bl.a. utvecklingsinsatser

I posten biobränslen med 625 miljoner kronor. Som nämnts skall detta belopp för den finansiella för våra samlade förslag. enligt direktiven utgöra ramen

regeringsskiftet hösten 1991 inte innebar någon

Det kan tilläggas att

de riktlinjer för energipolitiken ingick i energiöverenskom-

ändring av som den 4 oktober uttalades bl.a. följande

melsen. I regeringsförklaringen

från biobränslen, solenergi och vindkraft utvecklas och Miljövänlig energi stimuleras. Hushållning främjas.

I samband med EG-anpassningen energibeskattningen genomförs en

av till med bland annat koldioxidbaserad beskattning övergång ett system också på elkraft.

så kallade energiöverenskommelsen ligger fast. Omställningen av

Den vid sidan säkerhetskraven, ske med hänsyn till energisystemet måste, av elkraft. Det är viktigt Sverige har internationellt konkurrensbehovet av att kraftiga elpriser. för vårt uppdrag oförändrad efter Härmed kan grunden anses vara

regeringsskiftet.

biobränslestöd

2.2.3 Kraftvärmebeskattning och

ingick kraftvärmeproducenterna skulle ges

I energiöverenskommelsen att

energiskatt på insatt bränsle i syfte att rätt att göra avdrag för allmän förbättra kraftvärmens konkurrenskraft gentemot såväl kondenskraftpro-

duktion värmeproduktion. En sådan rätt infördes också den l som ren juli 1991. Innebörden härav är att det bränsle som åtgår för värmeproduktionen

i kraftvärmeanläggningar belastas enbart med

koldioxidskatt, jämte

eventuell svavelskatt och kväveoxidavgift.

En följd av skattelättnaden för värmeproduktionen i kraftvärmeverk är emellertid att biobränslenas skattefördel gentemot fossila bränslen minskar inom detta användningsområde. Mot bakgrund härav innefattar 1991 års energipolitiska beslut åtgärder till stöd för kraftvärmeproduktion med biobränslen. Stödet får delvis kompensation för biobränslenas ses som en minskade skattefördel. Förslagen härom i propositionen föregicks diskussion kring

av en frågan om den lämpliga utformningen ett sådant stöd prop. 19909188

av s. 57

Där hänvisades till arbetet inom den åren 1988-1990 verksamma

Miljöavgiftsutredningen MIA, som hade i uppdrag att analysera

förutsättningarna för ökad användning ekonomiska styrmedel i

av miljöpolitiken. I delbetänkandet Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken -

Energi och trafik SOU 198983 hade MIA föreslagit att elproduktion med

miljöfördelar skulle främjas ett system med bidrag för

genom varje producerad kWh. För produktion med biobränslen skulle bidraget uppgå till 10 örekWh, vilket bedömdes biobränslena rimlig ge en konkurrenskraft vid elproduktion. I propositionen påpekades emellertid det att vid

remissbehandlingen av MIAs förslag hade riktats kritik mot tanken på ett

rent driftsstöd för biobränslebaserad elproduktion. Enligt många remissinstansers uppfattning

var ett investeringsbidrag att föredra, eftersom ett

sådant till skillnad från

- ett driftsbidrag kunde betraktas som en säker

-

post i investeringskalkylen.

Med hänsyn till dessa synpunkter utformades det särskilda stödet till

biobränslen som ett investeringsstöd. Stödet kan lämnas till investeringar i såväl nya anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen

som ombyggnad av befintliga värmeverk och fossilbränslebaserade kraftvärme-

verk. Därtill kan lämnas ett engångsbidrag för säkra den forsatta

att användningen av biobränslen i befintliga kraftvärmeverk. En närmare

redogörelse för dessa stöd lämnas i kapitel 3.

det särskilda stödet till biobränslebaserad

Det framgår av propositionen att

relativt kortsiktig åtgärd. Om biobränslena

kraftvärme skall ses som en

skall kunna avgörande roll för omställningen energisystemet spela någon av

marknad för biobränslen byggs redan under de

krävs att en stabil upp

närmaste åren. I propositionen hänvisas här till att det pågående om-

innebära ökat utbud

ställningsprogrammet för jordbruket kan ett av

biobränslen.

biobränslekraftvärme skall alltså ett komplement till

Stödet till ses som för utveckla biobränsletekniken och förstärka de särskilda insatser att

konkurrenskraft på lång sikt också ingår i energi-

biobränslenas som överenskommelsen.

3 Skatter

och andra styrmedel

3.1 Inledning

Den statliga styrningen på energiområdet sker dels ekonomiska genom styrmedel i form av skatter, avgifter eller bidrag, dels administragenom tiva regler av olika slag. De kan tvingande karaktär, senare vara av t.ex.

miljöskyddslagens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet.

Under senare år har det funnits strävan att i ökad utsträckning en utnyttja ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. På grundval förslag från av

Miljöavgiftsutredningen infördes i samband med den stora skattereformen

i början 1990-talet särskilda skatter på koldioxid och svavel av samt en avgift på kväveoxider. I det följande lämnas redogörelse för de styrmedel för närvaranen som de används. Redogörelsen omfattar främst de styrmedel som påverkar biobränslemarknaden. I kapitlet redovisas även de ändringar

av energibeskattningen som

nyligen har beslutats av riksdagen och som träder i kraft den l januari

1993.

Styrmedel i form av stöd till forskning och teknisk utveckling behandlas

inte här.

3.2 Skatter

och avgifter

3.2.1 Mervärdeskatt

Tidigare var energin inte belagd med mervärdeskatt. Som första i

ett steg

skattereformen, innebar förskjutning från direkt till den stora som en indirekt beskattning, infördes mervärdeskatt för energiområdet den 1 mars

1990. För närvarande utgår mervärdeskatt med 25 % av försäljningsvärdet.

mervärdeskatten sänks till 22 % fr.0.m. den l januari 1993.

Den generella belastar i enbart den slutliga konsumenten. Den Mervärdeskatten princip ñskal funktion och syftar inte till att påverka valet av bränsle. fyller en rent I det följande behandlas därför inte mervärdeskatten.

3.2.2 Punktskatter

mervärdebeskattning sker punktbeskattning av olika energislag.

Utöver följande allmän energiskatt på bränslen och el, Punktskatterna på energi är bensinskatt, miljöskatt på inrikesflyget, vattenkraftskatt, koldioxidskatt, svavelskatt. Därtill kommer kväveoxidavgift, som till kärnkraftskatt och en skillnad från inte tillför staten inkomster. I det följande punktskatterna vi endast de skatter påverkar el- och värmemarknaden. berör som bränslen, med ett visst belopp enhet, Punktskatterna på som tas ut per

är differentierade i avsikt att bl.a. styra bränslevalet. Tidigare var syftet att

övergång från olja till andra

stimulera till energihushållning samt en

år har bränslenas miljöeffekter alltmer blivit bränslen. Under senare vid bestämningen skattesatserna. Omläggningen av

utgångspunkten av

1991 i hög grad miljöpolitisk inriktning. energibeskattningen år gavs en

När det gäller tolkningen lagen om allmän energiskatt och lagen om av meddelar Riksskatteverket RSV särskilda rekommendationkoldioxidskatt och verkställighet lagarna. I dessa rekommenda-

er angående tillämpning av

tioner RSV även uttalanden och beskriver rättsläget i tolkningsfrågor. gör

Allmän energiskatt infördes år 1957. Enligt lagen 1957262 om

skatteplikt för dels elkraft, dels fossila bränslen. allmän energiskatt gäller Allmän energiskatt tas inte ut för biobränslen, avfall och torv. på elkraft är för närvarande för hushåll 7,2 Den allmänna energiskatten

i Sverige 2,2 örekWh och för industri örekWh i vissa kommuner norra

5 örekWh. Med industri jämställer även el-, vatten-, värme- och man

gasförsörjning.

Den allmänna energiskatten på fossila bränslen halverades i samband med införandet koldioxidskatten den 1 januari 1991. Skatten är för olja av

540 krm3, för kol 230 krton, för naturgas 175 kr 1 000 m3 och för gasol

105 krton. Bränslen för elproduktion är till följd gällande bestämmelser av om

avdragsrätt i huvudsak befriade från allmän energiskatt se avsnitt 3.2.3.

Den 1 januari 1993 slopas den allmänna energiskatten på bränslen och elektrisk kraft för industrin SNI 2 och 3. I samband därmed inleds avvecklingen av gällande system för nedsättning av den energiintensiva

industrins energiskatter se avsnitt 3.2.6. Under åren 1993-1994 gäller

övergångsvis en särskild rätt till nedsättning. Den allmänna energiskatten på elektrisk kraft höjs vid samma tidpunkt med 1,3 örekWh för andra förbrukare än industri och växthusnäring. Därmed blir skatten 8,5 örekWh och för förbrukning inom el-, gas-, vatten- eller värmeförsörjning SNI 4 6,3 örekWh. I vissa kommuner i norra Sverige gäller en lägre skattesats 3,5 örekWh i båda fallen. Den 1 januari 1991 infördes koldioxidskatt. Enligt lagen 1990582 om koldioxidskatt tas denna skatt ut på oljeprodukter, kol, naturgas och gasol,

dvs. fossila bränslen som vid förbränning leder till nettoökning

en av koldioxid i atmosfären. skattesatserna har beräknats på grundval av bränslenas genomsnittliga kolinnehåll i stället för på utsläppen. För närvarande finns det nämligen ingen ekonomiskt rimlig möjlighet att avskilja koldioxid från rökgaserna och t.ex. deponera den. Koldioxidskatten omfattar inte biobränslen, avfall och torv. Biobränslen avger visserligen koldioxid vid förbränningen men anses inte ge något nettotillskott av koldioxid till atmosfären under förutsättning att inte man tar ut mer biomassa än vad som motsvarar tillväxten. Även torv och avfall är, skäl har framgått kapitel 1, befriade från

av som nyss se koldioxid-

skatt. De avdragsregler som gäller för den allmänna energiskatten omfattar

också i stort sett koldioxidskatten. Av detta följer att bränslen för elproduktion är befriade från koldioxidskatt i samma utsträckning som från allmän energiskatt både vid kondensproduktion och samtidig produktion av värme och i en kraftvärmeanläggning. Koldioxidskatten för fossila bränslen sattes vid införandet år 1991 så att den skulle motsvara 25 örekg utsläppt koldioxid från respektive bränsle.

Detta resulterade i skattesatser för oljeprodukter på 720 krm3, kol på 620

krton, naturgas på 535 kr 1 000 m3 och gasol på 750 krton. Från den l januari 1993 koldioxidskatten från motsvarande 25

höjs

örekg till 32 örekg utsläppt koldioxid för övriga förbrukare än industrin SNI 2 och 3. Samtidigt sänks koldioxidskatten för industrin till en fjärdedel den allmänna nivån, dvs. till motsvarande 8 örekg. För av växthusnäringen gäller speciella Övergångsbestämmelser. Skatteomläggningen innebär att energiskatterna för industrin, som för närvarande uppgår till ca 5 miljarder kronor om året, sänks med ca 3,4 miljarder kronor. Energi- och koldioxidskatterna på fossila bränslen efter skatteomläggningen den l januari 1993 redovisas i tabell 31.

Tabell 31 Energi- och koldioxidskatt på fossila bränslen for industrin och övriga forbrukare fr.o.m. 1 januari 1993

Energiskatt COz-skatt Summa örekWh

Industri Olja E05 0 230 230 2,1 krm3 Kol krton 0 200 200 2,7 Naturgas 0 170 170 1,6 kr 1 000 m3 Gasol 0 240 240 1,9 krton

Övriga

Olja E05 540 920 1 460 13,6 krm3 Kol krton 230 800 1 030 l3,7 Naturgas 175 680 855 7,9 kr 1 000 m3 Gasol 105 960 l 065 8,3 krton

Svavelskatt utgår sedan den 1 januari 1991. Enligt lagen 1990587 om svavelskatt uppgår skatten till 30 krkg svavel i kol- och torvbränsle. För olja är skatten 27 krm3 för varje tiondels viktprocent svavel i oljan. För olja med en svavelhalt på högst 0,1 viktprocent svavel utgår ingen skatt. Detta innebär att svavelskatten på tjockolja kan uppgå till högst 216 krm3

eftersom den högsta tillåtna halten svavel i tjockolja är 0,8 viktprocent. På naturgas och gasol utgår ingen svavelskatt, beroende på den mycket låga svavelhalten i dessa bränslen. Samma gäller biobränslen.

Den 1 januari 1992 infördes avgift på utsläpp kväveoxider från

en av stora förbränningsanläggningar. Avgiften är 40 krkg utsläpp räknat som kvävedioxid och omfattar de pannor som har en årlig energiproduktion på minst 50 GWh och tillförd effekt av minst 10 MW. Antalet sådana en är 150-200. pannor För att produktionen i de stora pannorna inte skall missgynnas gentemot de små inte är avgiftsskyldiga och för att stimulera till investeringar som i kvävereduktion har en särskild kompensation införts. Denna utgörs av en återbetalning grundad på den nyttiggjorda energin i pannan. Nettoeffekten för pannägaren utsläppsavgiften och återbetalningen kommer att bero på av hur mycket kväveoxider hans panna släpper ut per producerad energienhet. De pannor som har en utsläppsnivå per producerad energienhet som ligger

under genomsnittet kommer att få en premie. Premien betalas av av-

giftsskyldiga vilkas pannor släpper ut mer än genomsnittligt. Genom detta system kommer avgiftsmedlen alltså att fördelas om mellan de avgifts-

skyldiga så att ett effektivt energiutnyttjande och en hög verkningsgrad

premieras. Av det sagda följer att kväveoxidavgiften inte direkt påverkar konkurrensförhâllandet mellan olika bränslen.

3.2.3 Avdrag för elproduktion

Det finns rad bestämmelser vilka avdrag får göras för de olika en om som punktskatterna på energiområdet. Vi skall här närmast gå in på de avdrag rör dels elproduktion generellt, dels kraftvärmeanläggningar. som Avdrag medges för allmän energiskatt och koldioxidskatt för bränsle till

elproduktion. Skälet härtill är främst att beskattas i konsumtionsledet och

har velat undvika dubbelbeskattning. Avdragsrätten gäller för alla att man

typer av elproduktionsanläggningar. Svavelskatten omfattas inte av avdrags-

rätten och inte heller kväveoxidavgiften. Vid produktion elkraft i ett kondenskrattverk får avdrag göras för av energiskatter och koldioxidskatter med 95 % på det bränsle förbrukats. som

Särskilda bestämmelser gäller för kraftvärmeanläggningar. Med

kraftvärmeproduktion förstås en bränslebaserad samtidig produktion av elkraft och värme där båda produkterna nyttiggörs. Produktion i kraftvärmeanläggningar förekommer dels i kommunal regi dels inom industrin i form av industriellt mottryck. Industriellt mottryck baseras på samma

teknik som den som används för kommunal kraftvärmeproduktion.

Skillnaden ligger i att ångan utnyttjas vid ett högre tryck och används för interna processer inom industrin i stället för att via kondensorvärmeen växlare leverera värme till ett fjärrvärmenät. Har elproduktion skett i kraftvärmeanläggning för industriellt en mottryck och elkraften har förbrukats i industriell verksamhet får egen avdrag göras antingen för skatten på den förbrukade egenproducerade elkraften eller för skatten på det bränsle åtgår för sådan elproduktion. som Används olika skattepliktiga bränslen samtidigt för elproduktion görs vid

avdragsberäkningen en proportionering efter de energimässigt insatta

kvaliteterna. Används däremot bränslen inte är energi- och kolsom dioxidskattepliktiga, t.ex. trädbränslen, torv eller avfall, samtidigt med

skattepliktiga bränslen för elproduktion i en kraftvärmeanläggning anses,

såvitt annat inte visas, i första hand de skattepliktiga bränslena förbrukade för elproduktion. Denna praxis har gällt sedan lång tid och har delvis sitt i mottrycksproduktionen inom skogsindustrin.

ursprung Möjligheten att

hänföra skattepliktiga bränslen till elproduktionen, med åtföljande rätt till avdrag av energi- och koldioxidskatt, har i viss mån påverkat bränslevalet i anläggningar där såväl beskattade obeskattade bränslen har kunnat som användas. Tidigare har det bränsle som använts för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar beskattats fullt ut. Kraftvärmeteknikens energieffektiva och därmed miljövänliga samproduktion elenergi och

av nyttiggjord värme har

därmed inte fått någon särskild fördel i beskattningshänseende. Som en avsnitt 2.2 ändrades reglerna den 1

följd av energiöverenskommelsen se juli 1991. Ändringen innebär att avdrag får göras för allmän energiskatt på

det bränsle åtgår till värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar; det

som bränsle används vid värmeproduktion belastas alltså enbart med som koldioxidskatt. Avdraget får emellertid inte göras när elproduktionen är och enbart värmeproduktion pågår. Motsvarande gäller även för avstängd

mottrycksanläggningar inom industrin.

Denna ändring i skattereglerna för kraftvärme- och mottrycksproduktion

innebar biobränslenas konkurrenskraft försvagades gentemot fossila att bränslen. Detta i några fall ha lett till att kraftvärmeverk har minskat anses användningen av biobränslen.

Frågan har uppmärksammats av regeringen. I kompletteringspropositio-

l99192150 bil 15 anfördes att särskild arbetsgrupp skulle nen prop. en tillsättas för attbelysa följderna den ändrade kraftvärmebeskattningen av och så erfordras föreslå åtgärder undanröjer eventuella negativa om som effekter. borde även belysa biobränslenas möjligheter att i Arbetsgruppen större utsträckning bli konkurrenskraftiga inom kraftvärmeområdet.

3.2.4 Den s.k. Visbydomen

den 23 april 1991 har Regeringsrätten tolkat tillämpningen I en dom av i lagen allmän energiskatt på ett sätt kan

avdragsbestämmelserna om som

komma att långtgående konsekvenser för kraftvärmeanläggningars

ekonomi. Målet gällde beskattningen ett dieselkraftvärmeverk i Visby. av I detta verk elkraft samtidigt värme tas till från produceras som vara

smörjolja och Värmen utnyttjas i fjärrvärmenät. avgaser, kylvatten. ett

Värmeenergin är av samma storlek som elenergin. RSV ansåg att avdrag för skatt på bränsle fick göras enligt samma regler då gällde för konventionellt kraftvärmeverk med ångteknik, dvs. som ett

att avdragsrätten begränsad till bränsle för elproduktion.

var

Regeringsrätten gjorde emellertid den bedömningen att allt bränsle som förbrukats vid dieselkraftvärmeverket hade utnyttjats för elproduktion. Motiveringen till detta var att den mängd bränsle som går för produktion av elenergi är lika stor antingen kylningen av dieselmotom sker att genom spillvärmen kyls bort i luften eller genom tillförsel spillvärmen till av fjärrvärmenätet. Innebörden av Visbydomen är alltså att värmeproduktionen från ett dieselkraftvärmeverk är befriad från såväl koldioxidskatt energiskatt. som Enligt anvisningar som har utfärdats efter domen RSV skall även andra av

tekniska lösningar med egenskaper dieselkraftvärmeverk såsom

samma som

gasturbiner och ottomotorer ges samma avdragsrätt. Övriga tekniker, som

innebär att helt eller delvis produceras i ångturbiner, något ger en mindre elproduktion när värmen utnyttjas än när värmen kyls bort. För dessa skall enligt RSV tidigare praxis gälla även fortsättningsvis. Anläggningar baserade på sådana tekniker skall alltså erlägga koldioxidskatt för den andel av bränslet som motsvarar värmeproduktionen.

Värmeverksföreningen har bestridit RSVs tolkning Visbydomen.

av Föreningen anser att även andra typer av kraftvärmeverk än de RSV som anger skall åtnjuta avdragsrätt för koldioxidskatt på bränslet till värmeproduktionen. Vissa föreningens medlemsverk har också därefter. av agerat Flera skatteprocesser i frågan pågår.

Det kan alltså konstateras att skattelagstiftningen inom kraftvärme-

området är svårtillgänglig och att rättsläget i vissa avseenden är oklart. Bland annat mot denna bakgrund har regeringen i juni 1992 beslutat att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra teknisk översyn en av

energibeskattningen. I direktiven dir. 199280 förekommer ingen

uttrycklig hänvisning till Visbydomen. Det sägs dock att utredaren bör belysa möjligheterna att utan skattebortfall åstadkomma en tekniskt neutral beskattning av el- och värmeproduktion som är oberoende vald teknisk av lösning för produktionen. Utredaren skall redovisa resultatet sitt arbete av före utgången år 1993. av

3.2.5 Fjärrvärmeleveranser till industrin

Skatteomläggningen den l januari 1993 berör i princip inte el- och Emellertid innebär införandet olika skattenivåer

kraftvärmeproduktionen. av

för industrin och för andra förbrukare ett skattetekniskt problem vid leveranser fjärrvärme till industrin. Ca 10 % de beskattningen av av av kommunala energiverkens leveranser går nämligen till industriföretag, och flertalet dessa företag får från år 1993 möjlighet till en kraftig sänkning av sina kostnader för värmeproduktion med fossila bränslen. Deras av egen betalningsvilja för fjärrvärme minskar därmed i motsvarande mån. Regeringen föreslog prop. 199192l50 bil. 15 följande lösning på problemet. För att undvika konkurrenssnedvridningar borde üärrvärmeleveranser till industrin omfattas den lägre skattebelastning för industrin av

från år 1993. Fjärrvärmeproducenterna fick därför rätt till

som avsågs gälla återbetalning skatten på den energi under föregående kvartal åtgått av som för den fjärrvärme levererats till industrin. I att producera som en kommentar till den aktuella lagparagrafen förutsattes att skattebelastningen på leveranser fjärrvärme till industrin borde beräknas på grundval av de av bränslen faktiskt använts under redovisningsperioden. Därmed skulle som det inte bli möjligt i fall då både beskattade och obeskattade bränslen att, använts, hänföra de beskattade bränslena till leveranser till industrikunder. Denna kommentar väckte kritik från bl.a. Värmeverksföreningen och Kommunförbundet, hävdade att sådan tillämpning lagen skulle leda som av till avsevärt bortfall fjärrvärmeleveranser till industrin. Detta gällde ett av särskilt för verk med hög andel biobränslen. en Riksdagens beslut i frågan bet. 199192FiU30 innebar att hänsyn togs

till denna kritik. Beslutet blev således att fjärrvärmeproducenterna borde

medges skatteåterbäring fjärrvärmeleveransen till industrin hade

en som om producerats uteslutande med skattebelastade bränslen. En förutsättning skulle dock användningen fossila bränslen motsvarade minst vara att av leveransen fjärrvärme till industrin under redovisningsperioden. Denna av period borde kunna utsträckas från ett kvartal till ett kalenderår om fjärr-

värmeleverantören så önskade.

3.2.6 Nedsättning för viss industri

Enligt lagen 1974992 om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt får skatt som utgår på elkraft och bränsle i vissa fall sättas ned om den har förbrukats vid industriell tillverkning. En särskild nedsättning gäller för växthusnäringen. Det finns vad gäller industrin två bestämmelser enbart den varav ena hittills har haft praktisk betydelse. Denna innebär att regeringen kan medge nedsättning av skatt för industriell tillverkning för visst företag inom den energiintensiva industrin. För industriell tillverkning vid ett sådant företag medges normalt nedsättning den sammanlagda energiskatten för elkraft av och bränsle så att den begränsas till viss procent de tillverkade en av produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Procentsatsen är från den 1 januari 1992 1,2 % tidigare 1,7 %. Under år 1990 beviljades ca 100 företag nedsättning av skatten. Värdet av nedsättningen för industrin uppgick budgetåret 199091 till 900 miljoner kronor. ca Enligt bestämmelserna får hela energiskatten och koldioxidskatten på elkraft, kolbränslen, gasol och naturgas beaktas vid beräkningen av nedsättningsunderlaget. För olja gäller att endast 473 krm3 skatten får av beaktas vid beräkningen nedsättningen. Detta innebär att företag är av som berättigade till nedsättning skall betala minst 787 krm3 i skatt för olja

full

energi- och koldioxidskatt 1 260 krm3 minskat med 473 krm3.

Nedsättningsreglerna gäller inte för svavelskatten och heller inte för kväveoxidavgiften. Som nyss framgått ändrades den 1 juli 1991 bestämmelserna för beskattning av bränsle som använts för kraftvärme- och mottrycksproduktion. De nya reglerna innebär att den allmänna energiskatten, men koldioxidskatten, på insatt bränsle får dras av vid sådan produktion. De företag som har mottrycksproduktion betalar således endast kolegen

dioxidskatt i förekommande fall svavelskatt och Är

och kväveoxidavgift.

företaget berättigat till nedsättning reduceras koldioxidskatten enligt reglerna för beräkning av nedsättningsunderlaget. I tabell 32 redovisas industrins skatt för olja och kol.

Tabell 32 Industrins skatt exkl. svavelskatt för olja och kol jan. 1992 vid värmeproduktion

Olja Kol

krm3 krton

Industri utan mottryck l 260 850 nedsatt skatt Industri utan mottryck 787 0 och med nedsatt skatt Industri med mottryck 720 620 nedsatt skatt

Industri med mottryck 247 0

och med nedsatt skatt

Marginell skatt när 1,2 % av försäljningsvärdet erlagts i skatt.

Tabellen visar att för företag med både industriellt mottryck och nedsättning av skatten har skatterna begränsad styrverkan sedan 1,2 % av försäljningsvärdet erlagts i skatt; den marginella skatten för kol är 0 krton

och för olja 247 krm3. Detta förhållande är typiskt för större företag inom

t.ex. massa- och pappersindustrin.

Den 1 januari 1993 inleds avvecklingen av det nuvarande systemet för nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt för den energiintensiva industrin. Under åren 1993 och 1994 gäller Övergångsbestämmelser. Enligt dessa kan industrin få nedsättning av den del av koldioxidskatten som

överstiger 1,2 % av försäljningsvärdet. Den yrkesmässiga växthusodlingen

behåller under övergångsperioden 1993 till 1994 nuvarande skattenedsätt-

ning för bränslen medan energiskatten för tas bort. Lagen om nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt upphör att gälla vid utgången av år 1994.

3.3 Investeringsstöd

3.3.1 Stöd till

kraftvärmeproduktion med biobränslen

Som följd energiöverenskommelsen

en av se avsnitt 2.2 infördes den l

juli 1991 ett stöd för att främja investeringar i anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen och för att förbättra konkurrenskraften för

befintlig biobränslebaserad kraftvärme. Stödsystemet, administreras

som av NUTEK, är avsett att gälla under femårsperiod. För stödet har en avsatts l 000 miljoner kronor. Införandet av stödet motiverades bl.a. att biobränslen har mindre av skattemässiga fördelar vid kombinerad el- och värmeproduktion i kraftvärme- och mottrycksanläggningar än vid värmeproduktion. Som ren

framgår av avsnitt 3.2.3 har koldioxidskatten en mindre styrverkan för

bränslevalet vid kraftvärme- och mottrycksproduktion än vid värmeren produktion, eftersom denna skatt får dras av vid produktion el. av

Ytterligare ett motiv för investeringsstödet den ändring reglerna för

var av

kraftvärmebeskattningen som genomfördes den 1 juli 1991. Som redan

nämnts innebar ändringen att biobränslenas konkurrenskraft försämrades gentemot fossila bränslen inom denna sektor. Investeringsstödet lämnas i form av ett bidrag på 4 000 krkW installerad

eleffekt för investeringar i anläggningar för nya kraftvärmeproduktion med

biobränslen. Bidrag lämnas även för ombyggnad befintliga värmeverk av

och fossilbränslebaserade kraftvärmeverk till anläggningar för kraftvärme-

produktion med biobränslen. Bidrag lämnas i sådana fall med 25 % av

investeringskostnaden för ombyggnaden. Bidraget får dock inte överstiga

4 000 krkW installerad eleffekt. För säkerställa fortsatt användning biobränslen i befintliga anatt en av läggningar för kraftvärme kan stöd lämnas i form av ett engångsbidrag på 1 000 krkW installerad eleffekt. Tidigare erhållet statligt stöd skall räknas Anläggningen skall ha beställts under perioden den 1 januari 1985 av. den 30 juni 1990. En förutsättning är vidare att anläggningsägaren förbinder under minst fem år ha faktisk användning biosig att en av bränslen på minst 85 % den totala bränsleförbrukningen i pannan. av Samma villkor ställs i regel också vid investeringsbidrag. I början september 1992 har 59 ansökningar bidrag från detta stöd av om kommit in till NUTEK. Ansökningarna uppgår sammanlagt till 1 031 miljoner kronor. dessa ansökningar, anläggningar med

Av som avser

400 MW eleffekt, är vid tidpunkt 25 beviljade. sammanlagt samma Beviljade bidrag uppgår till 391 miljoner kronor.

stöd

3.3.2 Jordbrukspolitiska

stimulans till snabb och varaktig omställning åkermark till För att ge en av

produktion än livsmedel har riksdagen beslutat om ett omställnings-

annan stöd. Stödet utgår bl.a. för sådan areal som under omställningsperioden 1 1991-30 juni 1996 överförs till varaktig användning än

juli annan

livsmedelsproduktion.

I villkoren för omställningsstödet ingår bl.a. krav på begränsning av råg, korn, krav på särskilda

odlingen av prisreglerade grödor t.ex. vete,

omställningsåtgärder, villkor markens utnyttjande och skötsel till dess

om

omställningen genomförts och krav på hänsyn till naturvårdens och

att

kulturmiljövårdens intressen vid genomförandet.

Stödet kan sökas under år och utgår i genomsnitt med 9 000, 6 000

tre och 4 000 krha för åren 199192, 199293 respektive 199394. För stimulera till varaktig övergång till

att ytterligare en annan

produktion än livsmedel har riksdagen även beslutat om ett anläggnings-

stöd. Stödet lämnas för anläggning lövskog, energiskog och våtmarker. av

Stödet är ett bidrag och betalas ut först sedan

anläggningen har utförts och

godkänts. För anläggning av energiskog utgår stöd med 10 000 krha.

Ansökan anläggningsstöd kan ske fram till den 30 om juni 1995. Den disponibla ramen för anläggningsstöd är med inkomna ansökningar fulltecknad.

Nytt stöd till förnybar energi m.m.

Enligt uppgift i kompletteringspropositionen prop. 199192150 skapades

i samband med omläggningen

av energibeskattningen ett budgetmässigt

utrymme av 500 miljoner kronor. Detta utrymme för avsattes satsningar på

förnybar energi och hushållning. Sådana satsningar viktiga

angavs som inslag i klimatstrategin. Det anfördes att medlen skulle användas bl.a. för att genomföra ytterligare åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. Även vissa miljöâtgärder och åtgärder för att förbättra kärnkrafts-

säkerheten i Östersjöområdet avsågs kunna finansieras den angivna

ur medelsramen.

Regeringen väntas komma att lägga fram förslag till riksdagen

om användningen av medlen hösten 1992.

3.4 Administrativa

styrmedel

3.4.1 Kommunal

energiplanering

Enligt lagen om kommunal energiplanering 1977439 skall kommunerna

fortsättningsvis i sin planering främja hushållning med energi samt verka

för en säker och tillräcklig energitillförsel. Kommunerna är också skyldiga

att ha en aktuell plan för tillförsel, distribution och användning av energi

i kommunen. Till denna plan skall upprättas miljökonsekvensbeskrivningar

samlad bedömning den inverkan verksamheten har på som möjliggör en av miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser.

NUTEK skall bistå kommunerna i planeringsarbetet. Verket har till

följa, analysera och utveckla den kommunala energi-

uppgift också att

planeringen.

3.4.2 Miljöskyddslagstiftningen

direkta miljöstörningar från anläggningar för energi- Den regleringen av

produktion sker främst genom miljöskyddslagstiftningen.

1969387 och miljöskyddsförordningen 1989364 Miljöskyddslagen de författningar har störst betydelse för begränsningen av miljöfar-

är som i energisystemet. Tillstånd enligt

liga utsläpp från produktionsanläggningar

meddelas länstyrelsen eller, för anläggningar med en miljöskyddslagen av

tillförd effekt överstigande 200 MW, Koncessionsnämnden för miljöskydd. tillstånden fastställs för varje anläggning gräns- eller riktvärden för vissa I

energiproduktionsområdet krävs tillstånd bl.a. för

miljöfarliga utsläpp. På för eller förbränning med tillförd effekt

anläggningar förgasning en

10 För mindre anläggningar föreligger endast överstigande MW. an-

miljö- och hälsoskyddsnämnd. För in-

mälningsplikt till kommunens dustriella verksamheter prövar dock även sådana mindre anläggningar man

med enligt miljöskyddslagen den industriella i samband prövningen av

verksamheten. omprövas under vissa för-

Ett tillstånd enligt miljöskyddslagen kan

Givna villkor kan härigenom ändras eller upphävas. Nya utsättningar. villkor kan även meddelas. Möjligheterna till omprövning har utvidgats fr.o.m. den 1 1989. En fortlöpande omprövning sker äldre tillstånd juli av främst inom industrin, vanligen vart tionde år.

Det pågår för närvarande ett omfattande arbete med miljöskyddslagstift-

särskild kommitté dir. 198932, 199154 har tillsätts med ningen. En

uppgift att utreda hur de olika lagar gäller miljöskydd skall kunna bli

som effektivare i arbetet för bättre miljö. Lagarna skall samordnas och dären igenom bli lättare att överblicka och tillämpa. Kommittén skall presentera förslag till hur skärpta miljökrav skall återspeglas i lagstiftningen samt lägga fram förslag till miljöbalk. Uppdraget skall redovisas den l senast april 1993. När det gäller utsläppsnivåer finns det tvingande regler för svavelutsläpp. Dessa regleras i lagen 19761054 och förordningen 19761055 om svavelhaltigt bränsle. För närvarande gäller att svavelutsläpp vid

förbränning inte får överstiga 0,19 gram megajoule tillfört bränsle

per som årsmedelvärde. För koleldade anläggningar gäller nya gränsvärdet 0,05 grammegajoule. En succesiv skärpning utsläppskraven för svavel av kommer att genomföras under perioden 1993-1997. I förordningen finns dessutom bestämmelser högsta tillåtna svavelhalt i om eldningsolja och dieselolja. Riksdagen har vid flera tillfällen beslutat riktlinjer för de utsläpp om av kväveoxider kan tillåtas. Riktlinjerna är formellt inte bindande vid som

tillståndsprövningen enligt miljöskyddslagen. Strängare eller lindrigare krav

kan tillämpas om det i enskilda fall finns tekniska, ekonomiska eller andra skäl för avvikelser. Det sägs i riktlinjerna framtida som om skärpningar av kraven kan dock antas styrande för valet teknik i kommande vara av m.m.

investeringar.

Fastbränslelagen

Lagen 1981599 om utförande eldningsanläggningar för fast bränsle,

av

fastbränslelagen, utgjorde ett led i programmet för att ersätta olja. Enligt

lagen skall en eldningsanläggning inte är tillfällig uppföras eller

som installeras så att den kan eldas med fast bränsle och därefter bibehållas i sådant utförande så länge den är i bruk. År 1984 infördes i

fastbränslelagen

en energipolitisk prövning nytillkommande koleldade

av anläggningar.

koleldade anläggningar skall uppföras endast när det Syftet härmed var att tekniskt och ekonomiskt rimligt att använda inhemska bränslen. inte är gjorde år 1991 utvärdering fast-

Dåvarande Statens energiverk en av

slutsats utvärderingen att de delar av

bränslelagstiftningen. En av var

har spelat sin roll och kan

fastbränslelagen som syftar till oljeersättning ut

ersättas. De delar fastbränslelagen som omfattar beredskap mot av emellertid över och kompletteras så att de blir bränslekriser borde ses lättare att förstå och tillämpa. Flertalet remissinstanser instämde i stort i energiverkets slutsatser. Något i frågan har ännu inte lagts fram regeringen. förslag av

3.4.4 Naturresurslagen

och andra verksamheter väsentlig betydelse för

För industriella av med landets samlade mark- och vattentillgångar krävs hushållningen enligt lagen 1987 12 hushållning med naturresur-

lokaliseringstillstånd om

NRL. Bestämmelserna i denna lag tar sikte ser m.m., naturresurslagen miljön i övrigt skall användas så att

på att marken, vattnet och den fysiska

och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god

en från ekologisk, social hushållning främjas.

förbränningsanläggningar med tillförd

Enligt 4 kap. NRL gäller att en

effekt minst 200 MW inte får uppföras utan tillstånd av regeringen.

av endast anläggningar använde fossilt Tidigare gällde tillståndsplikten som den l 1990 har tillståndsplikten utvidgats till att avse

bränsle. Från juli

för andra bränslen. Bakgrunden härtill att en även anläggningar var med avveckling kärnkraften

omläggning av energiförsörjningen av

storskaliga energianläggningar med andra typer av

bedömdes kräva bränslen än fossila bränslen. NRL skall tillståndsansökan för anläggning eller Enligt 5 kap. en en

också innehålla miljökonsekvensbeskrivning. Denna

åtgärd enligt 4 kap. en

beskrivning skall möjliggöra samlad bedömning av en planerad

en

anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och

hushållningen med naturresursema.

Träfiberlagen

Lagen 1987588 och förordningen 1987589 träfiberråvara trädde

om i kraft år 1987 och ersatte bestämmelser om hushållning med träñberråvara

i dåvarande byggnadslagen. Lagen syftade till

att motverka brister inom

skogsindustrins råvaruförsörjning. Enligt lagen krävdes särskilt tillstånd för

eldningsanläggning eller anläggning för framställning trädbränsle

av om användningen av träfiberråvara uppgick till minst 10 000 m3 fast mått per år.

Riksdagen beslutade under hösten 1991 att träfiberlagen skulle upphöra

att gälla med utgången av året, dock att den del lagen av som avsåg kutterspån och sågspån skulle gälla till och med den 30 1993 juni prop. 199091183, bet. 199192NU6.

Motiveringen för beslutet om avveckling träfiberlagen

av var att virkesförrådet i våra skogar ökar och tillväxten att är långt större än avverkningen. Någon risk för råvarubrist för skogsindustrin ansågs inte föreligga. Som skäl till att övergångsvis behålla

träñberprövningen för spån

för eldningsändamål de effekter angavs som utvecklingen på biobränslemarknaden skulle kunna få för träskiveindustrins

råvaruförsörjning.

Renhållningslagen

Bestämmelser betydelse för av avfallshanteringen finns främst i ren-

hållningslagen, RL 1979596. Lagen bl.a. anger att avfallshantering skall

ske på ett sådant sätt att åtgärder underlättar

som återanvändning och återvinning av avfallet främjas. I RL finns därför särskilda bestämmelser

Kommunerna har sålunda möjlighet att föreskriva om som rör källsortering. med detta är vill uppnå ökad återvinning

källsortering. Ett syfte att man och förbättrad avfallshantering. Enligt gällande riktlinjer bör förbränning

avfall i allt väsentligt ha upphört vid utgången

och deponering av osorterat

år 1993 se avsnitt 1.3.5.

av Statens naturvårdsverk SNV pågår för närvarande ett arbete med Inom utarbeta allmänna råd källsortering. I detta sammanhang kommer att om redovisa vilka avfallsfraktioner bedöms lämpliga att behandla SNV att som

genom förbränning.

4 Den nuvarande

marknaden

4.1 Översikt

I detta kapitel beskrivs dagens marknad för bioenergi. Däri innefattas såväl

biobränslen inklusive avlutar och visst som torv sorterat avfall.

Kapitlet baseras i huvudsak på NUTEKs

rapporter Energigrödor -92

--

Biobränsle från jordbruket R 199222, Trädbränsle -92 Biobränsle från -

skogsbruket R 199223, Avfall -92 Bränsle från hushålls- - och

industriavfall R 199231 samt Torv 1991

rapporten Tillgångar,

-

användning och miljöeffekter av SCB och NUTEK. Även rapporten

Biobränsle från jord och skog

värdering i ett marknadsperspektiv

-

Aktuellt från lantbruksuniversitetet 405406,1992 Åke Axenbom m.fl.

av

har utgjort underlag för detta kapitel.

Det statistiska underlaget i detta kapitel utgörs av Statistiska centralbyråns

SCB bränslestatistik E 31 där inte annat anges.

Den i bränslestatistiken redovisade användningen av biobränslen, avfall

och torv uppgick till 59,2 TWh bränsle år 1991. Detta är ökning med en

3,4 TWh sedan år 1990. Därtill kommer användningen av biobränslen i

form ved för uppvärmning av m.m. av småhus. Denna användning, som

inte omfattas vårt uppdrag

av se avsnitt 1.3.2, beräknas uppgå till 10-12

TWh om året. Den totala

användningen av bioenergi kan därmed till

anges

ca 70 TWh, vilket är 14 % den totala ca av energitillförseln.

I tabell 41 den i bränslestatistiken

anges redovisade användningen

av

bioenergi med fördelning på bränsleslag och användarkategorier. I

kolumnen för avlutar ingår även små

mängder tall- och beckolja.

bioenergi i Sverige 1991, exkl. Tabell 41 Användning av

användning for uppvärmning i småhus TWh

Träd- Avlutar Torv Avfall Totalt bränslen 15,4 28,4 0,1 0 43,9 Skogsindustri 0,6

Övrig in- 0,3 0,3 - -

dustri 3,4 4,3 14,7

El- och 6,0 l,O

värmeverk samt ind. mottryck 21,7 29,7 3,5 4,3 59,2 Totalt

Källa SCB

för bioenergi är inte enda marknad utan flera separata Marknaden en olika användarkategorier har skilda behov marknader. Detta beror på att konkurrensförhållandet mellan bränslen varierar med och önskemål, att storlek och utformning Kännetecknande för denna anläggningens osv. vidare endast liten del det bränsle produceras och marknad är att en av som används föremål för någon form handel. Av den totala användningen är av trädbränslen och avlutar på 51 TWh utgör 45 TWh intern användning av ca

inom skogsindustrin.

har hittills använts framför allt lokalt i nära Biobränslen och torv

till vilket beror på de är skrymmande och anslutning produktionen, att

sträckor. Under tid har dock därför dyra att transportera längre senare relativt blivit vanligare. Det sker t.ex. regelbundna långväga transporter med järnväg från Sveg till Uppsala. transporter av torv

Den offentliga statistiken förbrukningen av bioenergi inhemska

anger

bränslen i ton oljeekvivalent toe. Vi använder genomgående miljarder

kilowattimmar, TWh; förhållandet är 1 TWh 86 000 toe.

Sedan några år tillbaka redovisar SCB

numera SCB och NUTEK

gemensamt en samlad statistik över torv, som omfattar såväl produktionssom användningsledet. För närvarande övervägs inom SCB möjligheterna att etablera en motsvarande statistik över biobränslen. Enligt förstudie en i februari år 1992 gäller bristerna i dagens statistik i första hand tillgångsoch produktionssidan. På användningssidan eftersträvas detaljerad en mer fördelning på olika slag av biobränslen än vad i dagens som anges bränslestatistik. Vidare finns enligt studien behov också statistik över av miljöeffekter. Förslag om en biobränslestatistik i enlighet med förstudien ingår i det statistikprogram för treârsperioden 199394-199596 SCB har som överlämnat till regeringen.

4.2 Produktion

4.2.1 Skogens bränslen

De bränslen som produceras i anslutning till skogsbruk och skogsindustri

är skogsbränslen och avlutar.

I den offentliga statistiken redovisas inte skogsbränslen särskilt SCB

utan använder i stället det något vidare begreppet trädbränslen. Detta innefattar även trädbränsle som haft användning, t.ex. rivningsvirke. annan som Sådant återvunnet trädbränsle har dock liten

en omfattning, varför de skilda

definitionerna saknar praktisk betydelse. Produktion av skogsbränslen sker i huvudsak enligt följande metoder

Flisning eller krossning av vedspill och bark vid skogsindustri

4 I2-O75l

avverkningsrester eller virke utan industriell Flisning av med mobila flisaggregat i skogen, vid bilväg eller användning terminal

industrived och skogsbränsle i form av Integrerat uttag av

träddelar med följande upparbetning och flisning vid

okvistade renseri i anslutning till värmeverk eller industri terminal eller

Produktion förädlade skogsbränslen såsom briketter, pelletar av och träpulver

Uttag stamvirke för husbehovseldning av

Produktionen avlutar är i princip proportionell mot tillverkningen av

av med kemiska metoder. Användningen sker i direkt anslutning pappersmassa

till produktionen.

Skogsindustriell produktion

levereras rundveden obarkad till massafab-

Vid skogsindustriell produktion

barkas. Barkandelen varierar med trädslag och riker eller sågverk där den i 10 volymprocent den totala stockvoly-

ålder men utgör genomsnitt ca av delen den producerade barken, ca 90 %,

men. Den övervägande av används bränsle. som i form spån eller flis.

I sågverken tillkommer dessutom biprodukter av

35 % den barkade sågtimmervolymen. Den Sågverksflisen utgör ca av

1991 till 23 miljoner m3fub fast barkade sågtimmervolymen uppgick år ca

dominerande andelen sågverksflis, 96 %, går till

under bark. Den helt ca främst inom massaindustrin. Endast ca 4 av industriell användning,

bränsleändamål. Sågspånsproduktionen utgör 9 % av

flisen används för ca

barkad sågtimmervolym. Av denna volym går för närvarande 55 % till

ca industriell användning medan 40 % används för bränsleändamâl. ca I sågverksindustrin används totalt sett 15 % den totala

ca av stockvoly-

men för bränsleändamål, medan motsvarande siffra för massaindustrin är

ca 10 % exklusive avlutar.

Produktion i skog eller vid terminal

De dominerande metoderna för uttag bränsle av ur skogen är flisning av trädrester på hygget efter ordinarie

slutavverkning med hjälp av flisskörda-

re eller integrerat uttag industrived och skogsbränsle i form av av träddelar från tidiga gallringar. För närvarande finns det 20-tal fasta

ett anläggningar

för okvistade träddelar. Dessa är vanligtvis belägna i anslutning till värmeverk eller skogsindustrier. De fasta

anläggningarna är koncentrerade

till Sverige där medeldiametern vid norra avverkning ofta är lägre och

bunthantering därför mer lönsam.

Produktion förädlade skagsbränslen av

Genom förädling möjliggörs rationell och en mer billig hantering och

förbränning av skogsbränsle. Till de förädlade bränslena räknas briketter,

pelletar och träpulver.

För brikettillverkning används spån, bark, flis och

trädrester. Små tillverkare utan tillgång till torkar använder främst egna kutterspån. Vid

tillverkningen sönderdelas råvaran genom krossning och torkas därefter till

en fukthalt på lO %. Det finfördelade bränslet ca pressas ihop under högt

tryck till runda eller fyrkantiga briketter. Briketternas effektiva värmevärde

är ca 4,7 MWhton motsvarande 5,2 MWhton torrsubstans vilket kan

jämföras med flis med fukthalt på 50 % har effektivt en som ett värmevärde på ungefär 2,4 MWhton

motsvarande 4,8 MWhton torrsubstans.

tillverkas i sett briketter. Det effektiva värmevärdet Träpelletar stort som motsvarar det för briketter. Råvaran till träpulver utgörs flisade avverkningsrester samt biproav industrin. tillverkas flisen grovmals och dukter från Träpulver genom att till fukthalt omkring 3-4 %. Därefter finfördelas och siktas torkas ned en effektiva värmevärdet för träpulver är 5,2 MWhton râvaran. Det ca 5,4 MWhton torrsubstans.

motsvarande ca

Leverantörer av skogsbränslen

50-tal leverantörer skogsbränslen geografiskt väl I dag finns ett av har vanligtvis skogsbränslen sidoverksamhet. utspridda. De som en Leverantörerna kan grupperas enligt följande

företag med biobränslen marginell

Skogsförvaltande som en

Exempel på denna kategori är Domän och Skogssällprodukt. skapet.

med biobränslehantering både i eget och

Skogsindustriföretag

andras Hanteringen bedrivs marginellt med en skogsinnehav. industri. I södra Sverige finns Öststor andel leverans till egen och Västbränslen. Längre norrut agerar framför allt de integrerade skogsbolagen Stora, SCA och ASSI.

med varierande aktivitet på skogs-

Skogsägarföreningar en

bränsleområdet. Störst är Södra Skogsägarna som genom sitt

dotterbolag Södra Skogsenergi bedriver produktion, förädling

och marknadsföring skogsbränslen. Andra aktörer är t.ex.

av Trädbränsle Väst, Vänerbränsle, Mellanskog och Mälarbränsle.

Sågverksföreningar med försäljning av biprodukter från

sågverken huvuduppgift. Störst i denna är SÅBI. som grupp

Entreprenörer med biobränslen huvudsaklig verksamhet. som Exempel på denna kategori är Fastbränsle i Uppsala och Svensk Energiflis i Trollhättan.

Torvhanterande företag med trädbränsle komplement, som t.ex. Härjedalens Mineral och Råsjö Torv.

Till dessa kommer de skogsbränsleförädlande grupper företagen. Dessa

företag är i vissa fall fristående och fungerar då både köpare råvara

som av och säljare av produkter. I andra fall ägs de industrier

av som försörjer

dem med råvara. Exempel på förädlande företag är Svensk

Brikettenergi

samt Pulverbränsle Sverige; det har nyligen förvärvats Södra senare av

Skogsenergi. Svensk Brikettenergi producerar även hetvatten vid

egna briketteldade fjärrvärmeverk för leverans till kommuner m.fl.

Avlutar

Avlutar ingår som del i kemikaliecykeln vid en framställning av kemisk

pappersmassa. Lutarnas energiinnehåll kan beskrivas på olika sätt. Vanligen jämförs lutarnas energiinnehåll med energiinnehållet i den

eldningsolja som skulle

gått åt för den värmeproduktion sker med lutar. Totala som nu produktionen av lutar beräknad på detta sätt motsvarade 29,7 TWh år 1991.

4.2.2 Jordbrukets bränslen

för förbränning och energigrödor produceras endast i Energiskog, halm Användningen dessa bränslen redovisas inte begränsad omfattning idag. av särskilt i SCBs statistik. Energiskog är snabbväxande träd i första hand olika arter av pil av odlas åkermark. Försöksodling med energiskog har

salix som på

i 10 år. I finns 6 200 ha odlad energiskog i bedrivits i Sverige ca dag ca 2 000 ha under år 1991 och drygt 2 000 under

landet. Härav planterades

1992. 4 000 ha väntas bli planterat under år 1993. Odår Ytterligare

lingarna finns framför allt i Skåne, Småland, Östergötland och Mälardalen.

1991 skördades endast 40 ha salix i kommersiellt syfte. Inom Under år ca år kommer den skördade arealen att öka betydligt eftersom skörden några efter Tekniken för odling och skörd

kan ske redan tre år planteringen.

beskrivs i avsnitt 8.1.2.

Energiskogsodlingarna kommer att vara koncentrerade till jordbruksbyg-

södra och mellersta Sverige. Detta beror på att energiskog kräver derna i

en lång vegetationsperiod.

Den ved produceras från salixodlingarna är ur bränslesynpunkt

som och hanteras liksom denna mestadels flis. jämförbar med skogsbränsle som Salixbränsle kan dock oftast hanteras rationellt i skördeledet än mer i form avverkningsrester eftersom det finns fler ton per skogsbränsle av hektar. Dessutom har åkermark regel bättre tillgänglighet än skogssom mark. Lantbrukarna odlar energiskogen har möjlighet att träffa avtal med som

de lantbrukskooperativa organisationerna Agrobränsle, Värmlands

någon av Lantmän, VL Västsvenska Lantmännen Energi eller Skånska Lantmännen. I avtalen garanteras avsättning för energiskogen men utan att priset anges.

och skogsägarföreningar har bildat Lantbrukskooperationens lantmanna-

särskilda dotterbolag ombesörjer skörd och distribution av energisom

skogsflis i organisation skogsflis. I

samma som Mellansverige finns t.ex. Mälarbränsle och i Västsverige finns Trädbränsle

Väst. I Skåne pågår diskussioner att bilda ett liknande bolag. om Bolagen skriver kontrakt med lantbrukarna för att trygga deras avsättning. Bolagen levererar även skogsflis till värmeverken. På vissa häll har lantbrukarna själva bildat organisationer för skörd, distribution och eldning av energiskogsflis. I Kolbäck har t.ex. tjugo

lantbrukare bildat ett aktiebolag

Farmarenergi i Kolbäck. Bolaget har byggt ett värmeverk för leverans hetvatten till kommunen. av Halm är biprodukt till spannmålsodlingen och kan eldas en antingen i oförädlad form eller halmbriketter. som Halm tas till för energiändamål i blygsam

vara omfattning. Under år

1991 levererades 7 000 ton bränsle till som två värmeverk i Skåne. Detta motsvarar ett värmevärde på 0,03 TWh. Till detta kommer beräknad en användning av ca 0,3 TWh i gårdspannor. I slutet 1970-talet och början 1980-talet anlades av av ett stort antal

mindre förbränningsanläggningar för halm. Tekniken

visade sig dock

bristfällig och intresset för halm minskade markant efter oljeprisfallet år

1986. Sedan tekniken för

halmförbränning nu förbättrats har intresset för

halm som bränsle åter ökat.

Skördeperioden för halm mellan skördtröskning och höstbruk

är kort vilket begränsar möjligheterna bärga att stora mängder. Dessutom är detta en arbetsintensiv period för lantbrukarna.

En möjlig lösning är då att

entreprenörer utför arbetet. I Svalöv ombesörjer t.ex. ett företag allt från

bärgning av halmen till leverans av fjärrvärme.

Produktion av energigräs bränsle är under som utveckling i olika forskningsprojekt. Det finns i dag ingen etablerad marknad för dessa

bränslen. Med energigräs oftast ett högavkastande menas grässlag som skördas för

förbränning. Det gräs som anses som mest lovande energigräs är

som rörflen, vilket kan odlas i hela landet. Hittills har odlingen av energigräs varit mest intressant i Norrland, där

förutsättningarna för odling av

energiskog är dåliga. finnas på marknaden år 1992. En viss kvantitet energigräs kan försök i olika Spannmål har Spannmål har eldats på typer av pannor. värmevärde torrsubstans ved och halm. ungefär samma per kg som betraktas minipellett. Spannmål malts till Spannmålskärnan kan som en som mjöl kan användas som pulverbränsle.

4.2.3 Torv

totalt 2,6 miljoner m3s kubikmeter stjälpt Under år 1991 producerades fördelat på 1,5 miljoner m3s stycketorv och 1,1 mått energitorv i Sverige m3s frästorv. Detta motsvarar energimängd på 2,4 TWh. miljoner en 1991 ungefär 25 % lägre än produktionen under år Produktionen år var 1990. Anledningen till denna minskning var dels vädret torvproduktion goda dels det från är helt beroende av att torkningsförhållandena är - att föregående säsong fanns stora överlager. fördelade så ungefär 15 % arealen finns i vardera Torvmarkerna är att av Resterande 70 % återfinns i Norrland där dock Götaland och Svealand. i södra Sverige. Torvproduktionen sker torvlagren normalt är grundare än framförallt i nedre Norrland. inleds med företag erhåller undersöknings- Torvbrytning att ett en undersöker torvmarken. Om företaget finner att torven är koncession och brytvärd ansöks om bearbetningskoncession. torvproducenter är medlemmar i Svenska

Övervägande delen av Sveriges

De flesta torvproducenter är små eller medel- Torvproducentföreningen. 1991 redovisade företag, Härjedalens Mineral, en stora. För säsongen ett

produktion på över 1 miljon mas torv.

förekommer endast vid Härjedalens Mineral i Sveg. Där Förädling och torkas till låg fukthalt och produceras torv på egna mossar torven till briketter. Briketterna används huvudsakligen i Uppsala Energis pressas

anläggning dit briketterna forslas med tåg. Årsproduktionen av briketter vid

Härjedalens Mineral ligger på ca 300 000 ton, med ett värmevärde 5 av MWhton.

Ägarförhållandena varierar mellan helt privata företag och företag med

olika grad av kommunalt ägande. År 1991 importerade Sverige ca 58 000 ton torv, vilket innebär en fördubbling jämfört med år 1990. Importen är huvudsakligen energitorv. Den övervägande delen har hittills kommit från Finland, åren 1990 men och 1991 har Storbritannien blivit det största leverantörslandet. Det har också förekommit import tillfällig karaktär från andra länder. av mer

4.2.4 Avfall

I Sverige har den årligen producerade mängden avfall varit ungefär densamma under den senaste IS-årsperioden. Detta beror på ökad en återvinning av olika material genom hushållens medverkan och ökad en

medvetenhet inom industrin betydelsen intern om av återvinning, pro-

duktion återvinningsbara produkter samt introduktion avfallssnål av av

teknik i tillverkningsprocessen.

Mängden hushållsavfall uppgick i mitten 1970-talet till 2,5 miljoner

av ca

ton om året. Någon nämnvärd återvinning olika material skedde då inte.

av År 1990

producerades ca 2,7 miljoner ton hushållsavfall. Utan återvinning

och återanvändning skulle avfallet år 1990 ha uppgått till 3,2 ca miljoner ton. Beroende på sociala förhållanden, boendestruktur, geografisk belägenhet m.m. varierar mängderna mellan 150-450 kg invånare och per år. Genomsnittet är 322 kg invånare och år. Av hushållsavfallet per förbränns 55 %. I ett kilo hushållsavfall finns i genomsnitt energimängd en som motsvarar 2,8 kWh.

Mängden industriavfall, då avses det icke branschspeciñka industriavfall

som tas om hand av kommunerna, är betydligt svårare att fastställa.

Mängduppgifterna varierar mellan 2 och 4,5 miljoner ton året, om

beroende bl.a. vad ingår i definitionen industriavfall. Kunskapen på som av sammansättningen är mycket dålig. Grovt räknat är l-3 miljoner ton om brännbart material. Trots detta deponeras den övervägande delen av industriavfallet i dag ca 80 %. - Den brännbara delen industriavfallet, vilken alltså beräknas utgöra av

omkring hälften den totala mängden, har ett högre energiinnehåll än

av hushållsavfallet. Man räknar här med ett energivärde på 4,2 MWhton. ca närvarande hämtas drygt hälften det svenska hushållsavfallet av För av kommunala i regi, medan den andra hälften hämtas organisationer egen av Av landets 286 kommuner bedriver ett nittiotal verksamhet entreprenörer. i regi. Ofta är det de största kommunerna som själva sköter inegen samlingen. Industriavfall och miljöfarligt avfall hämtas vanligen av

entreprenörer. Hushållsavfallet i större eller mindre omfattning direkt i sorteras hushållen. mängd glas och tidningar insamlas separat för att kunna En stor

Lokalt finns även långtgående sortering hushållsav-

återvinnas. en mer av fallet i olika fraktioner såsom brännbart, biologiskt nedbrytbart och ickebrännbart. Vid avfallsupplagen sker i varierande grad sortering och återvinning av olika materialslag. år 1990 skall källsorteringen utvecklas och Enligt riksdagsbeslut från i öka återanvändningen och återvinningen samt förbättra

utvidgas syfte att

effektiv resurshushållning avsnitt 1.3.5. Målet är att

möjligheterna till se

deponering avfall i allt väsentligt skall ha förbränning och av osorterat

vid 1993. Dessutom skall deponigas utnyttjas till

upphört utgången av år Statens naturvårdsverk utarbetar för närvarande allmänna

energiutvinning.

råd om källsortering. svenska hushållsavfallet behandlas 200 000 ton i centrala Av det ca

anläggningar för separering och kompostering. För närvarande är ungefär

tio anläggningar i drift.

jämförelsevis teknik introducerats Separeringkompostering är en ny som

Vid anläggningarna återvinns

i landet under den senaste 15-årsperioden. en

del avfallet. Detta sker att man tar fram en energirik del ur stor av genom

avfallet för produktion ett förädlat avfallsbränsle s.k. RDF

av Refuse

-

Derived Fuel samt kompostfraktion.

- en För närvarande produceras årligen 80 000 ton RDF i pelletterad eller ca opelletterad form. Ca 75 000 ton når avsättning genom avtal med olika köpare. Förbränning i anläggningar är den vanligaste metoden för att ta hand om avfall. Det finns i dag 21 anläggningar. De flesta anläggningarna är av kommunalt ägda, endast två är i privat ägo. År 1990 förbrändes sammanlagt ca 1,8 miljoner ton avfall. Energin användes för produktion av hetvatten till fjärrvärmenäten, i viss utsträckning också för elproduktion i kraftvärmeverk. Produktionen av avfall är fördelad enligt mönster gäller för samma som befolkningsfördelningen. De största mängderna hushålls- och industriavfall

uppstår således i storstadsregionerna, där även de stora behandlingsanlägg-

ningarna ñnns lokaliserade. Deponigas utvinns för närvarande vid 35 anläggningar i Sverige. Den första anläggningen i landet togs i drift år 1983. Den totala energiproduktionen uppgår till ca 0,2 TWh vilket motsvarar 3-5 % den potentiellt av tillgängliga och utvinningsvärda deponigasen i landet.

4.3 Användning

Skogsindustrin

Skogsindustrin SNI 33 och 34 dvs. trävaruindustri respektive massa-,

pappers- och pappersvaruindustri jämte grafisk industri är den i särklass

största användaren av bioenergi. Användningen domineras avlutar och av trädbränslen. Som framgår tabell 42 har användningen varit relativt av

jämn under den senaste femårsperioden, dock att trädbränslena under

perioden har ökat med 20 %.

tallolja

Källa SCB

på 15

Av, den nuvarande förbrukningen av, trädbränslen ca TWh svarar

bark och spån för ca 12 TWh.

användningen trädbränslen inom skogsindustrin hänger i hög

Den stora av med bränslena kommer fram integrerat med transport och grad samman att tillredning industriråvaran eller i samband med tillverkningsprocessen. av efter ersätta fossila bränslen

Dessutom har skogsindustrin länge strävat att

med trädbränslen i den interna energiproduktionen.

Huvuddelen det biobränsle som används inom skogsindustrin är

av internproducerat, oftast inom företag eller anläggning. Detta gäller samma särskilt barken från massaindustrin, medan barken från sågverken i utsträckning säljs bränsle. Möjligheten till extern

betydande externt som

bl.a. vissa tekniska faktorer, såsom att barkens

försäljning begränsas av

fukthalt kräver särskilda Samma gäller spån, tidigare har höga pannor. som

råvara till spånskiveindustrin. I figur 41

kunnat säljas huvudsakligen som

åskådliggörs och pappersindustrins samt sågverkens användning av

massaskogsbränsle i ett flödesschema. Förbrukningen avlutar inom massaindustrin är beroende av massaproav duktionens storlek. Avlutarna eldas i massaindustrins sodapannor och teknisk-ekonomiska skäl främst kemikalieanvändningen är av -

användningen bunden till massafabrikerna. Någon extern marknad för avlutar finns alltså inte. En mycket liten mängd torv används inom inom massaindustrin. Användningen uppgick till 0,02 TWh år 1991. Skogsindustrins användning av bioenergi för mottrycksproduktion av

redovisas under värme- och kraftvärmeproduktion avsnitt 4.3.3.

Figur 41 Flödesschema över massa- och pappersindustrins

samt sågverkens användning skogsbränsle år

av

1991 TWh

0.3 TWh MASSAINDUSTRIN 0.7 TWh Egen anv. 38 TWh

L

BMNSLEBOLAG ANDRA co 1 TWh 2.1 TWH OCH ANVÄNDARE 1,3 TWh BRÃNSLEABRIKER

SÅGVERKSINDUSTRIN Egen anv. 6,5 TWh 2.1 TWh - - - -

Källa Skogsindustriema och Sågverkens Riksförbund

4.3.2 Övrig industri

Användningen av bioenergi inom övrig industri är mycket begränsad och

uppgick för den tillverkande industrin exklusive skogsindustrin till 0,6

TWh år 1991. Användningen sker främst inom kemisk industri samt

petroleum-, gummivaru-, plast- och plastvaruindustri SNI 35. I tabell 43

framgår användningen under den senaste femårsperioden.

tallolja Torv - - - - - Avfall - - - - - Summa 0,6 0,7 0,6 0,7 0,6

Kalla SCB

4.3.3 Värme- och kraftvärmeproduktion

Denna sektor består främst av de kommunala energiverken. Också användningen av bioenergi för industriell mottrycksproduktion av redovisas i SCBs bränslestatistik under denna sektor. Som framgår av tabell 44 har användningen inom sektorn bioenergi varit tämligen stabil, av dock med markant ökning år 1991 beroende på skatteomläggningen. en

Tabell 44 Användningen av bioenergi inom el- och värme-

verk åren 1987-1991 TWh inkl. industriellt

mottryck

1987 1988 1989 1990 1991 Trädbränsle 4,9 5,2 4,6 4,7 6,0 Avlutar och 1,0 1,0 1,1 1,1 1,0

tallolja

Används i sin helhet

Källa SCB

De kommunala energiverken som är medlemmar av Värmeverksföreningen

är den klart dominerande användaren av bioenergi inom denna sektor.

Antalet verk är 150. I några kommuner finns verk med flera an-

ca

läggningar.

Den totala levererade värmemängden uppgick under år 1991 till ca 43

TWh. Det finns ett antal mycket stora verk ca 20 med en värmeproduk-

-

tion överstigande 0,5 TWh också många små med enbart ett fåtal

- men abonnenter.

I 25 verk sker kombinerad produktion av och värme i kraftvär-

ca

meverk, varvid fjärrvärmenäten underlag för ett ekonomiskt utnyttjande

ger

spillvärmen från elproduktionen. Den totala installerade eleffekten i

av

dessa verk 2 400 MW. Under år 1991 producerades 3,1 TWh el. I

är ca

tabell 45 redovisas användningen bioenergi i kommunernas värme- och

av

elproduktion enligt Värmeverksföreningens statistik. Bioenergin utgör ca

25% de kommunala energiverkens förbrukning bränsle m.m. för

av av

värme- och elproduktion.

Tabell 45 Användning bioenergi i kommunernas värmeav och elproduktion under år 1991 TWh

Källa Värmeverksföreningens statistik 1991

Särskilt de större kommunala energiverken strävar efter diversiñerad

bränsleförsörjning. Fastbränslepannorna används som baslast och kan

vara avsedda för eldning med ett eller flera bränslen, kol och flis. Genom t.ex. val av lämplig kan energiverken i viss mån bli oberoende panna av bränsleslag och kan välja det billigaste bränslet. Det bör också påpekas att verken i första hand utnyttjar sådan produktionskapacitet baseras som på

spillvärme, värmepumpar och förbränning avfall. De senaste åren har

av

också elpannor utgjort ett konkurrenskraftigt alternativ.

De kommunala energiverken är den största köparen

av skogsbränsle,

främst i form bränslefiis. Användningen bränslefiis i av av energiverk ökade kraftigt under första hälften 1980-talet, för sedan av att stanna upp. Under år 1991 har det emellertid åter skett markant en ökning av användningen. Orsaken härtill är främst att införandet koldioxidskatten av den 1 januari 1991 har förbättrat biobränslenas konkurrensläge vid ren värmeproduktion, särskilt gentemot kol. Denna fråga behandlas i kapitel Mängden avfall som förbränns i värmeverk har stadigt ökat under senare

år till följd av främst oljeprisökningar även svårigheterna finna

men att

deponier. I dag förbränns 1,5 miljoner ton hushållsavfall och platser för 0,3 miljoner ton industriavfall vilket motsvarar en bränsleförbrukning av ca 4 TWh.

i 21 anläggningar alla utnyttjar energin i avfallet

Förbränning sker som Avfallsförbränningsanläggningarna är framför allt

för fjärrvärmeändamål.

lokaliserade till de större städerna. Lokalt kan avfallsförbränningen stå för

30-40 % av fjärrvärmeproduktionen.

Den största delen landets producerade energitorv används till av

värmeproduktion. Den största förbrukaren är Uppsala fjärrvärmeverkens

fraktas till Uppsala med tåg från Sveg i Härjedalen och Energi. Torven en viss del transporteras vidare till Jönköping. värmeverk och värmecentraler. Ännu är

Energiskog används av

tillgången på skördemogen energiskog mycket blygsam. Det förekommer inom värmesektorn begränsad användning av halm en vilken inte är redovisad i statistiken. I dag används halm bränsle i två som värmeverk. Ytterligare två kommuner planerar att uppföra halmeldade anläggningar ansluts till befintliga fjärrvärmenät. som Som framgår tabell 45 används bioenergi i mycket liten utsträckning av för elproduktion i kraftvärmeverk. Kol är här det dominerande bränslet. Huvudförklaringen till att den redovisade användningen av bioenergi för

elproduktion är så liten är att de fossila bränslena skatteskäl regelmässigt

av hänförs till den del det insatta bränslet anses ha använts för av som

elproduktion se avsnitt 3.2.3.

När det gäller deponigas produceras för närvarande vid en anläggning

och värme för tjärrvärmeändamål eller industriell användning vid övriga

anläggningar.

Industriellt mottryck är rent tekniskt process som den som

samma för kommunala kraftvärmeverken. Skillnaden

används elproduktion i de

i värmen, eller ångan, utnyttjas för interna inom ligger att processer industrin i stället för värmeproduktion till ett fjärrvärmenät. installerade effekten inom industrin är totalt 650 MW 90 Den ca varav

% finns inom och pappersindustrin. Denna alltså för den helt

massa- svarar

dominerande delen dagens mottrycksproduktion. Värmebehovet inom av processindustrin medför en lång utnyttjningstid 7 000-8 000 timmar per

år för dessa anläggningar vilket är betydligt längre än i de kommunala

kraftvärmeverken. Anläggningsstorlekarna varierar från 1 MW och

ca upp till ca 55 MW el. Under år 1991 användes 3,6 TWh bränsle i dessa anläggningar. Drygt 2 TWh var trädbränsle och avlutar inom och pappersindustrin. massa-

4.3.4 Övrigt

I Sverige finns 1,7 miljoner småhus med enskild uppvärmning. Ungefär 38 % av husen värms helt eller delvis ved. Vedeldning är vanligast utanför av tätorterna. Energigrödor används i mycket liten omfattning inom denna sektor. Det

finns dock ett antal halmeldade gårdsanläggningar i södra Sverige.

Den samlade användningen ved i småhus uppskattas till 10-12 av m.m. TWh året. Det statistiska underlaget är dock

om bristfälligt.

Samma gäller användningen i flerbostadshus och lokaler inte är som

anslutna till kommunala fjärrvärmesystem. Sådana byggnader

kan ha egna

panncentraler eller försörjas kollektivt med blockcentralsystem. Den totala

användningen av bränslen inom denna kategori är omkring 20 TWh enligt

SCBs bedömning. Olja är det dominerande bränslet. Det har

uppskattats att

användningen av bioenergi på denna marknad är mindre än l TWh. Därav

torde huvuddelen vara förädlade biobränslen.

4.4 Kostnader och prisbildning

4.4.1 bränslen

Skogens

Kostnaderna för skogsbränsle varierar givetvis mycket beroende uttag av avverkningssystem och transportavstånd. I stora drag fördelar sig på

kostnaderna för skogsbränslehanteringen enligt följande vid ett trans-

portavstånd på 6-7 mil

Råvara inklusive uttransport till 60-65 % skogsbilväg samt flisning Lastning vid skogsbilväg, lands- 25 % vägstransport Administration, lagerkostnader, 10-15 % försäljning, vinst m.m. ev.

Priset på bränsleflis är beroende priset på andra energiråvaror, av massavedspriserna Statens pris- och konkurrensverk SPK angav priset etc. kvartalet 1992 till 11,8 örekWh vid

för skogsbränsleflis under första

leverans fritt värmeverk. I detta pris ingår troligen en del spån. Pro-

ducenterna pris mellan 12 och 13 örekWh. För spån från anger ett

betalas betydligt mindre, mellan 9 och 10 örekWh. Stora sågverksindustrin

skillnader råder dock i prissättningen på skogsbränsleråvara beroende på

bränslets kvalitet, leveransförhållanden och konkurrens inom regionen. Priserna skogsbränslen har legat relativt stilla i nominella termer under på

1980-talet. Priset har alltså inte följt den allmänna prisutvecklingen utan

har Prissättningen nätt och jämnt kostnadstäckning och

sjunkit realt. ger

styrs att tillgången på skogsbränsle i dag är betydligt större än av

efterfrågan. Ersättningen till skogsägaren är låg, i regel mindre än 10 % av bränslepriset fritt förbrukaren. Med dagens Skatteregler är skogsbränsleflis mycket konkurrenskraftigt vid användning för värmeproduktion. Flisen har stor marknadsandel en inom detta segment av marknaden och är jämte torven marknadsledande. På förädlade skogsbränslen har prisutvecklingen varit liknande den på flis. Priset på briketter är för närvarande mellan 14 och 18 örekWh medan träpulver betalas med ca 19 örekWh. Beräkningar över tillgängliga mängder skogsbränsle vid olika pro-

duktionskostnader se avsnitt 6.2.8 tyder på att det finns betydande

en potential för ökat uttag skogsflis till kostnader inte väsentligt av som överstiger dagens prisnivå. Den ökande förbrukningen i framtiden kan också komma att leda till en mer effektiv hantering och distribution av skogsbränslen med stordriftsfördelar och minskande kostnader som följd. Detta väntas medföra, tillsammans med ett ökat utbud energiskogsflis av och eventuellt också importerad flis, att flispriset endast stiger måttligt vid en ökad efterfrågan. Den goda tillgången på skogsbränsle i omvärlden väntas också bidra till en relativt stabil och låg prisnivå i Sverige.

4.4.2 Jordbrukets bränslen

Biobränslen från jordbruket förekommer i dag endast i mycket liten omfattning. Under den närmaste tioårsperioden kommer de att spela en begränsad roll i förhållande till skogsbränslen och torv. Detta betyder i praktiken att biobränslen från jordbruket måste konkurrenskraftiga vara framförallt med skogsbränslen och torv för att accepteras på marknaden. Energiskogsflis konkurrerar med skogsflis, eftersom slutprodukten i stort sett är densamma för kunden. Priset för energiskogsflis har under år 1991 varit 12-13 örekWh vilket är en osäker siffra då utbudet är litet. Det motsvarar det pris som producenterna av skogsflis uppger för skogsbränsleflis.

Stråbränslen energigräs och halm har specifika krav på bränslesom hanteringen och förbränningstekniken och konkurrerar därför inte primärt med andra bränslen i befintliga pannor. De kräver i praktiken pannor som är särskilt anpassade för stråbränsle. Dessa pannor har något högre kapitaloch driftskostnader än motsvarande flispannor. Detta måste kompenseras med ett lägre bränslepris för att halm som bränsle skall accepteras på marknaden. Även vad gäller förädlade bränslen från jordbrukets grödor gäller att det är motsvarande bränslen från skogsråvara framför allt kutterspån som är prisledande. Denna konkurrens har hittills visat sig alltför hård, åtminstone vad gäller förädling av stråbränslen. För närvarande utgår till jordbruket omställningsstöd, avsett att underlätta övergång till annan produktion än livsmedel. Vid plantering av lövskog en eller salix kan även anläggningsstöd utgå. Bägge stöden är arealbaserade engångsbelopp och har därför karaktären av investeringsstöd snarare än

produktionsstöd.

Med ettoförändrat realt flispris och dagens teknik för etablering, odling och skörd beräknas salix i stort sett full kostnadstäckning utan stöd, ge

förutsatt årlig tillväxtnivå 12 ton torr substans 54 MWh i 24 år.

en om En salixodling etablerad med stöd ger full kostnadstäckning även vid lägre bränslepriser än dagens. Till detta kommer att både den tekniska och biologiska utvecklingspotentialen fortfarande är stor. Lantbrukarnas intresse för grödan är dock begränsad.

4.4.3 Torv

Priset på torv ligger idag på ca 11-13 örekWh fritt värmeverk när produktionen sker på plats nära förbrukaren. Avtalen har ofta varit en femåriga och är det fortfarande hos vissa producenter. Utvecklingen tycks dock gå mot kortare avtalstider. Prisnivån har under de senaste åren varit tämligen stadig eller sjunkit något. Torven konkurrerar i första hand med

fastbränslena kol och flis. Av produktionskostnaden för torven ligger 80-85 % på själva produktionsledet. Resten, dvs. 15-20 %, omfattar lastning, transport och mottagning. Transportavståndet är alltså viktigt för lönsamheten. Man kör inte gärna frästorv mer än 7-8 mil från produktionsplats till förbrukare, stycketorv högst 12-15 mil. Skillnaden beror på att frästorv har en lägre energitäthet än stycketorv och följaktligen inte tål ett lika långt transportavstånd. Som nämnts förekommer dock järnvägstransporter över betydligt större avstånd. Inom torvbranschen bedöms att kostnaderna för att producera torv kan sjunka.

4.4.4 Avfall

Insamling och transport är den ekonomiskt och organisatoriskt tyngsta delen i hanteringen av hushållsavfall. Kostnaderna är regel minst två som tredjedelar av totalkostnaderna, ofta fyra femtedelar.

Variationerna i kostnader mellan olika avfallförbränningsanläggningar är

stora och beroende bl.a. anläggningens storlek, ålder, kostnader för av omhändertagande av restprodukter samt teknisk standard. Taxan som betalas av renhållningsföretaget vid leverans avfall till anläggningen av varierar i dag mellan 50 och 300 krton avfall. Många anläggningar tillämpar en differentierad taxesättning.

Tidigare förekom det att man vid några avfallsförbränningsanläggningar

betalade för levererat bränsle, detta sker inte vid någon anläggning i men dag. Denna förändring är i hög grad orsakad av den kostnadsökning som inträffat i och med satsningar på avancerad rökgasrening vid anläggningarna. Det råder en speciell situation när det gäller avfallets möjligheter att konkurrera med andra bränslen. Kommunerna har enligt renhållningslagen ansvar för hanteringen dvs. även behandlingen hushållsavfallet. Detta av

innebär att allt det hushållsavfall uppstår i kommun alltid måste som en omhändertas. Kommunens ansvar innebär ingen skyldighet att själv äga eller driva behandlingsanläggningarna, väl skyldighet att anvisa hur men och var behandling skall kunna ske. Det råder stor brist på deponiplatser i storstadsområdena. Det är tillgången på alternativa behandlingsmöjligheter för hushållsavfallet som avgör avfallets konkurrensförmåga gentemot andra bränslen. Som redovisats i avsnitt 1.3.5 skall förbränning och deponering av avfall i allt väsentligt ha upphört vid utgången år 1993. osorterat av

5 Konkurrensförhållanden

för

biobränslen

5. 1

Inledning

Förutsättningarna för biobränslen att prismässigt konkurrera har förändrats

vid ett flertal tillfällen under tid. Som närmare har beskrivits senare i kapitel 3 genomfördes den 1 januari 1991 skattereform en som på energiområdet innebar att bl.a. koldioxidskatt och svavelskatt infördes. Samtidigt halverades den allmänna energiskatten på fossila bränslen. Skattereformen innebar att konkurrenskraften stärktes för biobränslen.

Genom att avdrags- och nedsättningsreglerna för

elproduktion och energiintensiv industri kom att gälla också beträffande koldioxidskatten begränsades emellertid effekten i huvudsak till värmemarknaden. Den 1 juli 1991 ändrades

kraftvärmebeskattningen så att avdrag fick

göras för allmän energiskatt på det bränsle åtgår till värmeproduktion som

i kraftvärmeanläggningar. Denna ändring skattereglerna för kraftvärme

av medförde att biobränslenas konkurrenskraft försvagades fossila nu gentemot bränslen inom denna del värmemarknaden. av Den 1 januari 1993 genomförs omläggning

en av energibeskattningen som

innebär en minskad skattebelastning för industrin. Också denna omläggning

kan få konsekvenser för biobränslenas möjligheter konkurrera. att

Något tillspetsat kan man alltså säga att fyra olika system för energibe-

skattningen kommer att avlösa varandra under perioden 1990-1993.

Dessutom har regler för tillämpningen av skattelagstiftningen vid flera

tillfällen ändrats under perioden, bl.a. den s.k. Visbydomen. genom Skatteändringarna har i större eller mindre grad påverkat konkurrensförhållandet mellan biobränslen och fossila bränslen. Det skulle föra för

långt att här i detalj kartlägga effekterna av varje förändring. Vi kommer därför i detta kapitel att begränsa i huvudsak till redovisning oss en av biobränslenas konkurrenskraft efter den kommande skatteomläggningen, dvs. efter den 1 januari 1993. Frågan om konkurrensförhållanden mellan olika bränslen kan ses i två perspektiv, ett kortsiktigt och ett mer långsiktigt. På kort sikt påverkas bränslevalet i befintliga anläggningar av förändringar i bränslenas relativpriser efter skatt. Inom många anläggningar eller system kan flera bränslen användas eller konvertering göras utan stora kostnader. I detta perspektiv får skatteändringar omedelbar effekt. På längre sikt, när det blir fråga att ersätta befintliga anläggningar om eller expandera, är det också andra faktorer än bränslekostnaderna efter skatt som påverkar bränslevalet. Sådana faktorer är bl.a. anläggningskostnader, drift- och underhållskostnader samt utnyttjningstid för en planerad anläggning. Anläggningar för fasta bränslen har höga anläggningskostnader, och de ställer relativt höga krav på driftsorganisationen. Denna typ anläggav ningar lämpar sig därför för baslast, dvs. lång utnyttjningstid. Anläggningar för olja har lägre anläggningskostnader och högre bränslekostnader. De utnyttjas därför i första hand för spetslast, dvs. last med kort varaktighet. För kraftvärmeverk tillkommer även faktorer såsom skalfördelar vid stora anläggningar samt den s.k. elutbytesfaktorn alfavärdet. Vi kommer strax

avsnitt 5.3 att närmare belysa denna sektor.

För närvarande är investeringsnivån låg både inom industrin och inom den kommunala sektorn. Detta beror främst på den rådande lågkonjunkturen och kommunernas ansträngda ekonomi. För nya elproducerande anläggningar kraftvärme eller industriellt mottryck är de - -ekonomiska förutsättningarna också på grund god ogynnsamma av en kraftbalans och låga elpriser. Även inom värmesektorn är investeringsnivån låg för nya anläggningar bl.a. beroende på att fjärrvärmen i stort sett är utbyggd. I dag är därför frågan investeringar i anläggningar oftast om nya

inte aktuell. Däremot kan förändringar i de relativa bränslepriserna inklusive skatt göra det lönsamt att konvertera befintliga

anläggningar.

Efter införandet koldioxidskatten finns det starka ekonomiska av incitament för övergång från kol till biobränsle, t.ex. skogsflis, för värmeproduktion. De pannor som lätt kan konverteras har i regel redan genomfört konverteringen eller så finns det långt framskridna planer på konvertering. Underlaget till detta kapitel utgörs främst två konsultstudier har av som

tagits fram på vårt uppdrag. I rapporten Marknadsförutsättningar för

biobränslen, framtagen vid Institutionen för skog-industri-marknad

studier SIMS vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU, jämförs konkurrenskraften för biobränsle före och efter

skatteomläggningen den l

januari 1993. I rapporten Kraftvärmens konkurrenskraft vid eldning av biobränslen respektive fossila bränslen Peter av Margen analyseras möjligheterna att öka användningen biobränslen inom kraftvärmeprodukav tionen. Båda rapporterna finns i bilagedelen till vårt betänkande. Dessa konsultstudier har olika antaganden bränslepris. I SIMS studie om har uppgifter från dåvarande Statens pris- och konkurrensverk SPK använts. I Margens studie har priser valts antas representativa för som vara

vad ett stort kommunalt energiföretag i genomsnitt har betalat under år

1991. De energikostnader som redovisas i kapitlet kan för det enskilda företaget

variera beroende på att varje anläggning har speciella förutsättningar som

kan skilja sig från genomsnittsfallet.

5.2 Värmeproduktion

5.2.1 Allmänna förutsättningar

I detta avsnitt behandlar vi produktion värme och ånga utan samband av med Det huvudsakliga underlaget är SIMS rapport. Vi elproduktion. beskriver värmeproduktionen för följande sektorer kommunal fjärrvärme,

mindre nät och panncentraler, massa- och pappersindustri, sågverk samt

övrig industri. De bränslepriser exklusive skatter och avgifter här används baseras som

på uppgifter i SPKs publikation Energiaktuellt 19925 och är följande i öre

per kWh

Lätt eldningsolja E01 11,5 Tjock eldningsolja E05, 0,5 % 7,9 svavel Kol, 0,6 % svavel 4,5 ca

Priserna för trädbränslen gäller för köpare på en marknad. För skogsindustriföretagens internanvändning är den alternativa användningen av respektive bränsle det som bestämmer kostnaden.

5.2.2 Kommunal fjärrvärme

Biobränslenas konkurrenskraft är med rådande skatter år 1992 god vid ren

värmeproduktion. Den avgörande orsaken är skatterna belastar fossila som bränslen vid sådan värmeproduktion. Detta gäller särskilt sedan koldioxidskatten införts den 1 januari 1991 samtidigt med att den allmänna energiskatten halverades. Den sammanlagda effekten dessa förändringar av var att skatten på kol ökade med 5,3 örekWh, vilket innebar ökning ca en av priset efter skatt med ca 50 %. För tjockolja blev ökningen betydligt mindre, 1,7 örekWh respektive 11 %. Därtill kommer effekten av svavelskatten, som gav biobränslena ytterligare fördel särskilt en gentemot kol. I tabell 51 anges bränslekostnaden före och efter skatteomläggningen den 1 januari 1993.

Tabell 51 Bränslepris inkl. skatter vid värmeproduktion i värmeverk fore och efter skatteomläggningen år 1993 örekWh

skatteomläggningen

Fr.0.m år 1993 förändring av

skatteomläggningen

Kalla SIMS

Utöver ovanstående bränslekostnader tillkommer kostnader för kapital, drift och underhåll. Dessa kostnader varierar beroende på lokala förhållanden och uppskattas SIMS till 4 örekWh vid oljeeldning och 16-17 av örekWh vid eldning med kol, flis och torv. Med dessa antaganden blir de totala kostnaderna för biobränslen något lägre än vid eldning med fossila bränslen. I tabellen beaktas inte leveranser fjärrvärme till industrin. Skatteomav 1993 kraftigt sänkta skatter för industrin. Även läggningen år innebär skatten på värmeverkens leveranser till industrin kommer att sänkas i motsvarande mån. När ett värmeverk har använt både beskattade och

obeskattade bränslen industrileveranserna producerade uteslutande anses

med beskattade bränslen. En förutsättning är det enskilda

att värmeverkets användning av fossila bränslen motsvarar minst leveransen fjärrvärme av till industrin. Leveranserna till kunder inom industrin motsvarar i genomsnitt för landet 10 % de kommunala värmeverkens totala värmeleveranser. ca av Vid leveranser till övriga kunder förbättras biobränslenas konkurrenssituation ytterligare.

5.2.3 Mindre nät och

panncentraler

Inom denna sektor värme väsentligen från olja och el. Marknagenereras den är enligt SIMS betydande, biobränslen används i men dag i liten utsträckning. I tabell 52 framgår skillnaderna i beskattning före och efter skatteomläggningen.

Tabell 52 Bränslepris inkl. skatt vid värmeproduktion i mindre nät och panncentraler före och efter

skatteomläggningen år 1993 örekWh

E01 El Flis Förädlat biobränsle 11,5 19,0 8-12 17 Bränslepris Svavelskatt Energiskatt 5,5 7,2 Koldioxidskatt 7,3

före 24,3 26,2 8-12 17 Summa skatteomläggningen Fr.0.m. år

1993 föränd-

ring av Koldioxidskatt 2,0 Energiskatt på 1,3 elkraft

Summa efter 26,3 27,5 8-12 17 skatteomläggningen

Källa SIMS

De skatteomläggningen leder till bör enligt SIMS utgöra

prisskillnader som drivkrafter för närvärmenäten och panncentralerna att förändra

starka bränslevalet.

5.2.4 Massa- och

pappersindustrin

Massa- och pappersindustrin är den sektor använder den största som kvantiteten biobränslen. De biobränslen används som genereras i stort sett inom den egna verksamheten. Fossila bränslen för knappt svarar numera

15 % bränsleförbrukningen och utgörs till 80 % olja.

av ca av För massa- och pappersindustrin är situationen före Skatteomläggningen den 1 januari 1993 komplicerad. Det finns fyra olika beskattningssituatio-

ner. För det första fall A finns det företag har mottrycksproduktion

som av och som är berättigade till nedsättning skatten. De flesta företag av eller anläggningar inom och pappersindustrin hör till denna massa- grupp.

För det andra fall B finns det företag med mottrycksproduktion

och utan

nedsättning av skatten. För det tredje fall C finns det företag utan

mottrycksproduktion men som är berättigade till nedsättning skatten.

av

Slutligen fall D finns det företag utan sig mottrycksproduktion eller

vare nedsättning av skatten. I fall A är kolet mycket konkurrenskraftigt. Kostnaden för olja ligger strax under kostnaden för biobränslen, i vart fall biobränslena köps om externt.

I fall B är biobränslena något billigare än både kol och olja.

I fall C är oljan något dyrare än biobränslena medan kolet alltjämt är billigare. I fall D är kostnadsrelationerna efter skatt i princip desamma vid som

värmeproduktion i värmeverk eller panncentraler tabell 51, 52.

Biobränslena har alltså god konkurrensförmåga gentemot både kol och

olja. Biobränsle som i den verksamheten kan ofta genereras egna utnyttjas till

en kostnad som väsentligt understiger marknadspriset för flis till

t.ex.

värmeverken. En avsevärd del saknar alternativanvändning. Detta gäller

avlutar och delvis även bark. Jämförelser bränslekostnader baserade av på marknadspriser måste därför tolkas med viss försiktighet när det gäller företagens bränsleval.

Skatteomläggningen innebär för massa- och pappersindustrin att

5 I2-075l

nedsättningsmöjligheterna gradvis avvecklas samt att koldioxidskatten sänks från 25 örekg C02 till 8 örekg C02. Vidare slopas den allmänna bränslen och elektrisk kraft kapitel 3. I tabell 53

energiskatten både på se

bild vilka förändringarna blir sedan skatteomläggningen ges en av jämfört med gällande regler. Vi begränsar till att i tabellen

genomförts, oss

redovisa effekten för företag med mottrycksproduktion.

De nedsättningsreglerna för energiintensiv industri innebär

nu gällande de berörda företagen betalar energi- och koldioxidskatt endast upp till att viss andel, för år 1992 1,2 %, de tillverkade produkternas fören av säljningsvärde. Ytterligare användning bränslen är skattefri, dock att en av del skatten på olja inte ingår i nedsättningsunderlaget. De i tabell stor av 53 angivna värdena för bränslekostnader med nuvarande regler avser marginella kostnader när andelen på 1,2 % har överskridits.

Tabell 53 Bränslepris inkl. skatt for företag med egen

mottrycksproduktion inom massa- och pappersin-

dustrin före och efter skatteomläggningen år

1993 örekWh

E05 Kol

Egna Övrigt

biprodukter trädbränsle Gällande regler år 1992 Bränsle till värmeproduktion Utan nedsättning 15,9 12,7 O 6-12 Med nedsättning 11,4 4,5 0 6-12 Bränsle till mottrycksproduktion

Utan nedsättning 14,7 11,7 6-12

Med nedsättning 9,1 4,5 6-12

Efter skatteom-

läggningen år

1993 Bränsle till vär- 11,3 7,1 0 6-12 meproduktion Bränsle till mot- 9,1 4,5 0 6-12 trycksproduktion ,I För E05 ingår svavelskatt med 1,3 örekWh. För kol förutsätts utrustning för svavelrening. Elskatt ingår Källa SIMS och Skogsindustriema

För de företag som i dag åtnjuter nedsättning kommer skillnaden i och med

skatteomläggningen att märkas framför allt för dem använder kol. Kol

som till värmeproduktion blir dyrare än med gällande regler. Kol kan emellertid

även fortsättningsvis eldas skattefritt till kvantitet som motsvarar en Bränslepriset på olja påverkas inte nämnvärt för

mottrycksgenereringen.

dessa företag. För de företag inte har nedsättning innebär skatteomläggningen stora som kostnadssänkningar för kol och olja används vid värmeproduktion när som

företaget har samtidig mottrycksproduktion.

inom och pappersindustrin använder till viss

Flertalet anläggningar massa-

Kostnadsskillnaden mellan olja och de

del olja för mottrycksproduktion.

allra billigaste trädbränslena inom detta användningsområde är ganska liten både före och efter skatteomläggningen, med hänsyn tagen till oljans högre verkningsgrad. Skatteomläggningen kommer enligt SIMS att i vissa fall leda till den oljeanvändning överstiger behovet för mottrycksproatt som duktion kan komma ersättas de billigaste externa biobränslena, dvs. att av och GROT och toppar från massaved levererad i form av

spån grenar

träddelar.

SIMS gör således bedömningen att för massa- och pappersindustrin

kommer skatteomläggningen att leda till viss ökning av användningen en biobränslen. Fossila bränslen kommer även fortsättningsvis att utnyttjas av

för mottrycksproduktion samt i processpecifik användning.

5.2.5 Sågverksindustrin

är bränsle från produkter det dominerande bränslet. För sågverken egna Bränslet från biprodukterna har begränsad kundkrets på grund av en bränslets tekniska struktur och dess ofta höga fukthalt.

Sågverken kan i dag till skillnad från företag inom massa- och pappersin-

nedsättningsmöjligheterna. Sågverken betalar alltså i dustrin inte utnyttja

dagsläget skatt fullt ut på inköpta bränslen och el. Detta innebär att biobränslena har mycket god konkurrenssituation. Allt biobränsle som en används genereras internt. Skatteomläggningen innebär alltså kraftig sänkning kostnaderna för en av

den inköpta energin, vilket framgår av tabell 54.

skatteomläggningen Fr.0.m år 1993 förändring av

skatteomläggningen

Källa SIMS

Enligt SIMS bedömning kommer emellertid inte kostnadssänkningen för olja och kol att leda till att rangordningen mellan bränslena förändras. Detta förklaras med att det endast finns ett litet antal lämpliga för pannor sågspånseldning utanför sågverksindustrin som kan efterfråga sågspånet. En ökad användning av fossila bränslen inom sågverksindustrin och motsvarande ökning av leverans av biobränslen från sâgverken till den externa

marknaden bedöms därför inte vara sannolik.

5.2.6 Övrig industri

Inom denna sektor finns bl.a. energiintensiva företag som för närvarande

åtnjuter nedsättningsmöjligheter. Dessa företag har emellertid till skillnad från flertalet företag inom massa- och pappersindustrin normalt -

inte mottrycksproduktion och heller inte egna biprodukter att använda

av bränsle. Biobränslen i form t.ex. flis eller förädlade skogsbränslen som av

måste alltså anskaffas utifrån, vilket innebär betydligt högre kostnader för

sådana bränslen än de som gäller för massa- och pappersindustrin.

Biobränsleanvändningen inom denna kategori företag är mycket liten. av Med nuvarande nedsättningsregler ger skattesystemet knappast några incitament för övergång från fossila bränslen till biobränslen. Samma väntas komma att gälla också efter skatteomläggningen.

Av större intresse från biobränslesynpunkt är övriga industriföretag

utanför skogsindustrin. Dessa företag har inte kunnat tillämpa nedsättnings-

och de har alltså till fullo betalat skatt för bränslen och el. reglerna Förhållandet före och efter skatteomläggningen redovisas i tabell 55.

Tabell 55 Bränslekostnader inkl. skatt vid

värmeproduk-

tion inom övriga industriföretag före och efter

Skatteomläggningen år 1993 örekWh

skatteomlägg-

ningen Fr.0.m. år 1993 förändring av

skatteomläggningen

Källa SIMS

Som framgår av tabellen har biobränslen med gällande Skatteregler år 1992 en mycket god konkurrensförmåga inom sådan industri inte är som nedsättningsberättigad. Trots detta är biobränsleanvändningen mycket liten, enligt SIMS huvudsakligen beroende på att det tidigare inte funnits lämplig teknik för dessa industriers behov. Skatteomläggningen innebär att olje- och kolanvändning blir mycket gynnsam för dessa företag. Enligt SIMS bedömning försvinner därmed möjligheterna helt för biobränslen att konkurrera inom denna sektor.

5.2.7 Biobränslenas konkurrenskraft inom värmepro-

duktionen

innebär skatteomläggningen den 1 januari 1993 att Sammanfattningsvis

biobränslena får ökade möjligheter att prismässigt konkurrera vid

värme inom industrin där situationen blir den produktion av utom omvända. innebär skatteomläggningen, trots sänkta skatter på För skogsindustrin bränslen, biobränsleanvändningen väntas bli oförändrad i fossila att situationen år 1992. Detta beror framför allt på att jämförelse med biobränslena genereras internt. industrin saknas däremot ekonomiska förutsättningar för Inom den övriga biobränsleanvändning. kommer skatteomläggningen i stort att innebära

För fjärrvärmeverken

ökad konkurrenskraft för biobränslen.

Inom kategorin mindre värmenät och panncentraler förstärks ytterligare

drivkrafterna för övergång från fossila bränslen och till de ekonomiska biobränslen.

5.3 Kraftvärmeproduktion

5.3.1 Allmänna förutsättningar

Vi har särskilt studerat frågan biobränslenas konkurrenskraft inom om kraftvärmeproduktionen. Det huvudsakliga underlaget härför är den tidigare nämnda konsultstudien Peter Margen. Denna studie tar sikte på av kraftvärme inom de kommunala fjärrvärmesystemen. I stora drag är dock

de förs i studien tillämpliga också på industriell mot-

resonemang som

trycksproduktion.

För att kraftvärmeproduktion över huvud skall kunna komma i taget fråga

måste vissa förutsättningar uppfyllda.

vara Det måste finnas ett lämpligt värmeunderlag i form fjärrvärmenät. av ett Av landets ca 150 nät har för närvarande 25 ca kraftvärmeproduktion. I regel kommer endast de större näten i fråga. Varje fjärrvärmesystem har

särdrag som betingas av lokala förhållanden, tidigare investeringar m.m.

En annan viktig förutsättning är produktion och i

att av värme samma process ger ett bättre ekonomiskt resultat än de anskaffas För om separat. är alternativet för en kommun vanligen att köpa elkraft från något de av

stora kraftföretagen. För värme är alternativet att använda

egna anläggningar för enbart värmeproduktion. I nuvarande finns system vanligen sådana anläggningar flera slag. Oljepannor och elpannor har av låga anläggningskostnader och höga driftskostnader, vilket innebär att de

normalt drivs endast under kortare perioder. Drifttiden för elpannor beror

också i hög grad på det rådande kraftbalansläget. Fastbränslepannor,

inklusive för avfallsförbränning, har däremot

pannor lång utnyttjningstid och begränsar därmed avsättningen för värmeproduktion från ett eventuellt nytillkommande kraftvärmeverk, också kräver lång utnyttjningstid. som en Det finns för närvarande enbart kommersiellt

en tillgänglig teknik för

kraftvärmeproduktion med fasta bränslen dvs. kol, flis, torv och avfall

nämligen ångkrafttekniken. Denna teknik bygger - på generering av ånga i en panna driver ångturbin med elgenerator. Kännetecknande som en för

denna teknik är bl.a. relativt hög anläggningskostnad kW el; kostnaden

per sjunker emellertid kraftigt vid ökande anläggningsstorlek. Ett annat

kännetecken är att den s.k. elutbytesfaktorn alfavärdet, dvs. förhållandet

mellan producerad och värme, är ganska låg. Ett typiskt värde är 0,5, vilket innebär att verket producerar dubbelt så mycket värme som el. För flytande och gasformiga bränslen olja, gasol och finns naturgas - -

inte samma begränsning till ångkrafttekniken. Sådana bränslen

kan

användas för kraftvärmeproduktion också med dieselmotorer,

gasturbiner

eller gaskombianläggningar. Anläggningskostnaderna

ligger på en avsevärt lägre nivå, och de är dessutom inte så beroende

av anläggningsstorleken.

Elutbytesfaktorn är förhållandevis hög, ända upp till 1,0. Därav följer att sådana anläggningar kan fördelaktiga i mindre system eller i fall då vara högt elutbyte eftersträvas. En fördel, särskilt i beslutssituationer ett annan

präglas osäkerhet, är att de möjliggör utbyggnader i relativt små

som av Vidare kan produktionen spridas geografiskt genom flera mindre etapper. enheter vilket innebär lägre överföringskostnader. Att biobränslen i dag kan användas för kraftvärmeproduktion endast i ångkraftanläggningar innebär alltså inneboende konkurrensnackdel i en förhållande till flytande och gasformiga bränslen. Den pågående utteknik för förgasning biobränslen kan komma att innebära vecklingen av av att denna nackdel på lång sikt minskas.

5.3.2 kostnader för kraftvärme

Beräkning av

Den metod vi använder för att analysera konkurrenskraften för som biobränsleeldade kraftvärmeanläggningar utgår från kostnaden för värme från sådana anläggningar, jämfört med produktionen av annan värmeproduktion. Den producerade elkraften ses som en biprodukt som kan täcka del kostnaderna för kraftvärmeverkets värmeproduktion, varvid en av elen krediteras med ett belopp motsvarar vad det hade kostat att köpa som den från ett kraftföretag. Denna analysmetod ligger sannolikt nära till hands för ett kommunalt i situation med god tillgång på el. Den är emellertid energiföretag dagens inte självklar för alla aktörer och i alla lägen. För ett kraftföretag som

sig i kraftvärme är rimligtvis möjligheten till elproduktion det

engagerar medan är biprodukt krediteras. Också för primära, värmen en som kommunerna kan elproduktion i framtiden komma att få ökad vikt. egen En analys biobränslenas konkurrenskraft inom kraftvärmeproduktionen av bör lämpligen utgå från jämförelse direkta priser exklusive skatt på en av de aktuella bränslena. I den konsultstudie ligger till grund för detta som avsnitt har valts priser som antas vara representativa för vad ett stort

kommunalt energiföretag i genomsnitt har betalat under år 1991.

Dessa priser är följande i öre kWh exklusive skatt per

Lätt eldningsolja E01

10,9 Tjock eldningsolja E05, 0,5 % svavel 5,8 Kol, ca 0,6 % svavel 4,6 Gasol 11,1 Naturgas 10,0 Flis 11,0 Torv, 1,5 % svavel 10,8

Dessa bränslepriset avviker särskilt beträffande

tjockolja från de priser som ligger till grund för analysen i SIMS studie

se avsnitt 5.2.1. Detta kan

förklaras med att de stora kommunala verken i allmänhet kan upphandla bränslen till priser är lägre än enligt de som publicerade noteringarna. Priset på naturgas baseras på uppskattning. en

Till de direkta bränslepriserna kommer svavelskatt för tjockolja, kol och torv samt kväveoxidavgift. Här antas att svavelskatt utgår för det högsta

tillåtna utsläppet för medelstora verk från år nya 1993, vilket ger en skatt motsvarande drygt 1 örekWh. Beträffande

kväveoxidavgiften förutsätts att

de berörda anläggningarna har så låga utsläpp att återbetalningen överstiger

avgiften med ca 0,3 örekWh.

Det direkta bränslepriset jämte svavelskatt och kväveoxidavgift utgör i

princip hela bränslekostnaden vid elproduktion i alla slag av anläggningar, såväl kondenskraftverk kraftvärmeverk och industriella som mottrycksanläggningar. För värmeproduktion i värmepannor tillkommer allmän energiskatt och koldioxidskatt. Bränslen för värmeproduktion i kraftvärmeverk belastas dock sedan den 1 juli 1991 endast med koldioxidskatt. Som tidigare har redovisats kommer omläggningen av energibeskattningen från år 1993 att innebära slopad allmän energiskatt och sänkt koldioxidskatt för industrin, medan koldioxidskatten för övriga användare

bränsle används för fjärrvärmeleveranser till höjs. Avsikten är att som

industrin skall beskattas på sätt industribränsle; enligt ett

samma som

uttalande riksdagen skall därvid leverantörer av fjärrvärme som

av och obeskattade bränslen kunna hänföra de använder både beskattade avsnitt 3.2.5. För

beskattade bränslena till industrileveranserna se

industrikunderna i genomsnitt för ca 10 % av fjärr-

närvarande svarar

Effekten omläggningen beräknas bli en

värmesystemens leveranser. av

bränslekostnaden med omkring 1 örekWh vid värmeproduktion ökning av

fossila bränslen för övriga kunder.

med

sålunda beräknade bränslepriserna inklusive skatter

I tabell 56 anges de

för olika kategorier el- och värmeproducenter.

av

inkl. skatter vid el- och värme-

Tabell 56 Bränslepriser

i vid leverans till

produktion üärrvärmesystem

bostäder, service m.m. örekWh

E05 Kol Naturgas Flis Torv

5,8 4,6 10,0 11,0 10,8 Bränslepris

Kväveoxidavgift

6,6 5,4 9,7 10,7 11,6 Summa for elproduktion

Summa for vär-

meproduktion i

kraftvärmeverk

Summa for vär-

meproduktion i

värmepanna

till riksdagens uttalande skattereglerna vid Kalla Margen efter korrigering med hänsyn om fjärrvärmeleveranser till industrin

Vid sidan av bränslekostnaderna är investeringskostnaderna den viktigaste kostnadsposten. Som nämnts är de specifika anläggningskostnaderna för fastbränsleanläggningar relativt höga vid små anläggningar, medan de minskar vid ökande storlek. Detta framgår av figur 51, där biobränsleeldade kraftvärmeverk med s.k. kondenserande rökgaskylning jämförs med några andra typer av anläggningar. Det bör betonas att anläggningskostnaderna varierar starkt från fall till fall beroende på bl.a. infrastrukturen på platsen och rådande konjunktur vid upphandlingstillfállet. Värdena i figuren antas avse medelförhållanden.

Figur 51 Specifika anläggningskostnader för kraftvärmeverk

20 I T 1 I I

biobränsleeldat 19 kraftvärmeverk med

18 kondenserande -

rökgaskylning

17 -

16 -

ångkraftvärmeverk

utan rökgaskylning

i

14 -

13 d

§12 -

i 11

-

10 -

g . . 8

XT djesel

3iombi

gasfä.g.

å

@EQ§L§

.

s

I l l I J 4 5 10 20 30 50 100 200

kraftvärmeverkets värmeeffekt, MWV .

Kalla Margen

Kapitalkostnaderna beräknas på grundval av 6 % realränta och en livslängd

på 25 år, vilket motsvarar annuitet på 7,82 % året. Därtill kommer

en om

kostnader för drift och underhåll. Dessa beräknas som procent den av

specifika anläggningskostnaden. För fastbränsleeldade anläggningar är

värdet nära 5 % år, för andra typer anläggningar lägre.

per av

Elpriset är en annan viktig post i kalkylen. Den analysmetod som valts innebär att som produceras i ett kraftvärmeverk värderas efter kostnaden för att anskaffa motsvarande mängd utifrån. På grundval av 1991 års

högspänningstaxa Nl för Vattenfall och antagen drift av kraftvärmeverket

under vinter, vår och höst med ca 4 700 timmar har ett medelpris 26,6 av örekWh beräknats. Vi vill dock här påpeka att råkraftleverantörerna från år 1992 har övergått till att förhandla med kommuner och andra större kunder om kraftpriserna, vilket kommer att innebära individuell en mer prissättning än tidigare. Vi skall nu utifrån de angivna förutsättningarna se på biobränslenas konkurrenskraft dels vid drift av befintliga kraftvärmeverk, dels vid beslut om nya verk.

5.3.3 Driften

av befintliga kraftvärmeverk

Avgörande för frågan om driften av befintliga anläggningar i ett fjärrvärmesystem är en jämförelse av de rörliga nettoproduktionskostnaderna för värmeproduktion för varje anläggning under olika årstider. För ett kraftvärmeverk utgörs dessa kostnader av bränslekostnaderna inklusive skatt och den rörliga delen av drifts- och underhållskostnaderna, minskade med det ansatta värdet av producerad el. Kostnaderna för kraftvärmeverkets drift jämförs med kostnaderna för drift andra anläggningar ägaren av som till systemet förfogar över, t.ex. värmepannor av olika typ eller värmepumpar. Jämförelsen skilda resultat under olika årstider och t.o.m. under ger olika tidpunkter under ett dygn, beroende bl.a. på stora variationer i råkraftpriset under hög- och låglasttid. Här skall dock endast jämföras medelvärden för vinter, vårhöst och sommar. I figur 52 visas den rörliga beräknade nettokostnaden år 1993 för värme från olika typer av anläggningar under tre årstider. Till grund för beräkningarna ligger följande antaganden. Skatteomläggningen har trätt i kraft, innebärande att bränsle för leveranser av fjärrvärme till industri-

kunder beskattas enligt de skattesatser som gäller för industrin. Reglerna

härför antas bli de som riksdagen har uttalat sig för. Vidare antas en viss

real prisuppgång för fossila bränslen i enlighet med NUTEKs prognos se

avsnitt 9.2. Elpriset antas däremot vara oförändrat i förhållande till år

1991.

Figur 52 Beräknade rörliga nettokostnader för produktion av värme

i vissa anläggningstyper är 1993 1991 års penningvärde

30 Visby-domen antas vara undanröjd 25 25

vännepannor lör flis med kondenserande

e

rökgaskylning]

e

I 1 | .

ö t -o å 6 fIis-KVV äng-KW. värmepump med kond. kol rökgaskyl. flis enbart -- - 65% flis + 35% kol Källa Margen

Figuren visar att fliseldade kraftvärmeverk får god konkurrenskraft

gentemot andra alternativ. Detta gäller i synnerhet om möjligheterna till

användning av skattebefriat fossilt bränsle för elproduktionen utnyttjas

maximalt, dvs. med ca en tredjedel. De fliseldade kraftvärmeverkens

huvudkonkurrenter är fliseldade värmepannor och värmepumpar, medan

dieselkraftvärme med tjockolja som bränsle är konkurrenskraftig vintertid.

Andra typer av kraftvärmeanläggningar högre nettokostnader under alla

ger årstider. Vi har här antagit att konsekvenserna den s.k. Visbydomen avsnitt

av se

3.2.4 elimineras. Innebörden av domen är att värmeproduktionen från kraftvärmeanläggningar baserade på förbränningsmotorer och gasturbiner är befriad från såväl energiskatt koldioxidskatt. Utan regeländring som kommer sådana anläggningar att helt överlägsen konkurrenskraft en gentemot andra tekniker.

Det bör understrykas att endast ett fåtal fjärrvärmesystem har fler än tre

typer av värmeproducerande anläggningar. Den valsituation som beskrivs i figuren uppträder därför i praktiken sällan i renodlad form. Också tillgänglig produktionskapacitet i systemet kan begränsa valfriheten. Exempelvis torde i fjärrvärmesystem med fossilbränslebaserade kraftvärmeverk dessa verk av kapacitetsskäl ofta få drivas även i situationer då fliseldade värmepannor ger en lägre nettokostnad för värmen.

5.3.4 Lönsamheten för kraftvärmeverk nya

Beslut om investeringar i nya kraftvärmeanläggningar måste baseras på

en bedömning av ett flertal faktorer under den planerade anläggningens hela livslängd, dvs. en period på omkring 25 år. Förutom kostnader för investeringen minskade med eventuella statsbidrag och för an- - läggningens drift måste den väntade prisutvecklingen för bränslen och elkraft under perioden beaktas. Framtida ändringar i beskattningen kan också mycket stor betydelse för det ekonomiska resultatet. Till följd av den stora osäkerheten framtiden torde den planerar om som en anläggning i sina kalkyler vanligen utgå från dagens förhållanden. Detta är också utgångspunkten för jämförelsen i figur 53 kostnaden för värme av från nya kraftvärmeverk med värmekostnaden från värmepannor och värmepumpar. Figuren baseras på samma antaganden om skatter och priser som figur 52 i föregående avsnitt. Alla anläggningar för biobränslen antas

tillämpa kondenserande rökgaskylning.

53 Värmekostnad for kraftvärmeverk och konkurrerande

Figur nya

produktionsenheter år 1993 1991 års penningvärde

systemets maximala värmeeffekt, MWV 50 100 200 300 500 25 26 I l | I l 25 -

24 - - 23 befintlig E05-panna

52,

11l l l l l 10 5 1 O 20 30 50 1 00 200 kraftvärmeverkets maximala värmeeffekt, MWV a

Kalla Margen

De sluttande kurvorna i figuren representerar nettovärmekostnaden för nya

kraftvärmeanläggningar, medan de horisontella linjerna representerar

värmekostnaden från befintliga och värmepumpar. Också värme-

pannor

kostnaden från nya pannor och värmepumpar har lagts in i figuren. Det kan noteras att denna kostnad är i huvudsak oberoende anläggningsstorlek, av till skillnad från vad gäller för kraftvärmeverk. Av figuren som framgår att biobränsleeldade kraftvärmeverk är konkurrenskraftiga med de billigaste alternativen för värmeproduktion endast det finns i om utrymme systemet för ganska stora anläggningar, omkring 100 MW värmeeffekt eller ännu större. Andra förutsättningar är att anläggningen kan använda skattebefriat kol för elproduktionen eller att statsbidrag lämnas till

investeringen. Som

redovisats i avsnitt 3.3.1 uppgår bidraget till 4 000 krkW eleffekt. Ett villkor för bidrag är dock att användningen fossilt bränsle begränsas till av

15 % under fem år efter idrifttagningen. Anläggningar med

torv som huvudbränsle är inte berättigade till bidrag. Det kan också noteras att de bästa fossilbränsleeldade anläggningarna

enligt figuren är konkurrenskraftiga endast när andra anläggningar inte kan

komma i fråga, t.ex. det saknas lämpliga värmekällor för om värmepumpar eller tillgång till flis inom rimligt transportavstånd. Vi vill åter understryka att beräkningar detta slag endast allmän av ger en indikation om konkurrenskraften för olika typer anläggningar. De av

baseras på medelvärden och kan alltså inte ta hänsyn till faktorer i det

som

enskilda fallet kan få avgörande betydelse för ett investeringsbeslut.

En sådan faktor kan befintlig infrastruktur väsentligt minskar vara som

investeringskostnaden för en utbyggnad av kraftvärme i ett visst system.

Samlokalisering av en ny anläggning med en befintlig kan också innebära

lägre drifts- och underhållskostnader. En viktig faktor är att annan

tillståndsprövningen kan genomföras på relativt kort tid.

5.3.5 Biobränslenas

konkurrenskraft inom kraftvärmeproduktionen

Den föregående analysen biobränslenas konkurrenskraft inom kraftvär-

av mesektorn leder till följande allmänna slutsatser.

I befintliga fjärrvärmesystem med biobränsleeldade kraftvärmeverk är

dessa konkurrenskraftiga gentemot värmeproduktion under större

annan året. Detta särskilt skattebefriat kol kan användas för delen av gäller om

elproduktionen.

För kraftvärmeanläggningar är de ekonomiska förutsättningarna nya åren generellt dåliga. Den främsta orsaken härtill under de närmaste sett I fall då anläggningar ändå kommer i fråga har är låga elpriser. nya biobränsleeldad kraftvärme i regel god konkurrenskraft vid större

anläggningsstorlekar. Huvudkonkurrent är flispannor och värmepumpar,

inte fossilbränsleeldad kraftvärme. såväl vid nuvarande energiskattesystem efter Dessa slutsatser gäller som beslutade skatteomläggningen år 1993. Omläggningen innebär den nyligen beskattningen fossila bränslen i värme- och en viss skärpning av av Därav följer konkurrenskraften för biobränslen kraftvärmeproduktion. att förbättras något. Eftersom effekterna skatteomläggningen i detta av avseende har vi inte här närmare redovisat dem. En utförlig är marginella finns i den konsultstudie ligger till grund för detta avsnitt. redovisning som Den konsultstudie SIMS gäller marknadsförutsättningarna för av som i allmänhet kommer till liknande slutsatser beträffande den biobränslen

och kraftvärmeproduktionen. I denna studie framhålls

kommunala värmeinförandet år 1991 miljöskatter på koldioxid och svavel har skapat att av incitament för ökad användning biobränslen inom denna sektor. Det ett av fliseldning i koleldade

finns ett antal planer och projekt för både stora

anläggningar och övergång till förädlade biobränslen i mindre anläggnin- Skatteomläggningen år 1993 väntas enligt SIMS inte medföra någon gar. nämnvärd förändring i denna process. framtida utvecklingen priser på bränsle och samt skatter och Den av

radikalt ändra förutsättningarna för utbyggnad andra styrmedel kan av

kraftvärme i allmänhet och biobränsleeldad kraftvärme i synnerhet. Också kommersiell teknik kan komma att få stor betydelse. Vi

introduktion av ny

återkommer med diskussion dessa faktorer i kapitel 10 och i våra en av överväganden. Som nämnts räknar vi dock inte med att bedömningar av

den framtida utvecklingen på ett avgörande sätt påverkar aktuella investeringsbeslut.

6 Resursbasen

6.1 Inledning

I detta kapitel presenteras uppskattningar av hur stora mängder biobränslen av olika slag som kan komma att finnas tillgängliga i ett 10-15-årsperspektiv. De redovisade bränslepotentialerna utgör den fysiska potentialen med hänsyn till vissa tekniska och ekologiska begränsningar. Kostnaderna för att producera de redovisade bränslemängderna har inte behandlats eller endast behandlats översiktligt. Biobränslen har en relativt låg energitäthet. Kostnaden för bränslet är därför, i många fall, kraftigt beroende av transportavståndet mellan bränsleproduktion och användning. Den regionala fördelningen av biobränslepotentialerna kan vara av lika stor vikt för möjligheterna till en ökad biobränsleanvändning potentialens totala storlek. Vi redovisar som därför, där så är möjligt, de olika bränslepotentialerna fördelade på regioner. Totalt har landet delats in i elva regioner. Indelningen har gjorts så att angränsande län med likartade förhållanden och förutsättningar vad avser råvarutillgångar har sammanförts till en region. Hänsyn har också tagits till naturliga upptagningsområden för biobränslen och till existerande flöden av skogsråvara till skogsindustrin. Regionindelningen framgår av figur 61. Ursprungligen användes denna indelning i Interforests rapport Regionala bioenergibalanser STEV 1989R17.

Figur 61 Regionindelning

Region f h5

Kristianstad Malmöhus

Jönköping Kronoberg Kalmar Blekinge

Södermanland

Östergötland

Halland Göteborg och Bohus Älvsborg Skaraborg

Stockholm Uppsala Västmanland

Yärmland

Orebro

Kopparberg Gävleborg

Västernorrland Jämtland

å Västerbotten

wU Norrbotten

Gotland

6.2 bränslen

Skogens

6.2.1 Bakgrund

Sveriges lantbruksuniversitet SLU har på uppdrag av Skogspolitiska kommittén nyligen genomfört avverkningsberäkning AVB 92 för en landet. Beräkningarna visar de framtida avverkningsmöjligheterna som en följd det nuvarande skogstillståndet med antaganden om hur skogen av sköts. AVB 92 grundas på material från riksskogstaxeringen 1986-1990. Tidigare genomförda uppskattningar trädbränslepotentialen har i av huvudsak grundats på avverkningsberäkning från år 1985, AVB 85. Den en skogstillståndet 1978-1982. AVB 92 redovisar total utgår från en

avverkningspotential är 22 % större än den som redovisats i

som ca AVB 85. Den ökade potentialen påverkar bl.a. det möjliga uttaget av skogsbränslen. skogens användning och därmed också potentialen för Frågan om bränsleproduktion behandlas även i Skogspolitiska kommitténs nyligen lämnade betänkande Skogspolitiken inför 2000-talet SOU 199276. De uppskattningar den maximala potentialen för uttag av avverkningsav redovisas i de kommande avsnitten baseras på material från rester som

AVB 92 för tioårsperioden 1998-2007 enligt det s.k. grundscenariet.

6.2.2 Ekologiska restriktioner

Uttag biomassa från ett område innebär att näringsämnen bortförs från av ekosystemet. Största delen näringsämnena i ett växande träd finns i barr, av löv och fina kvistar. Om avverkningsresterna förs ut skogen finns det ur

därför risk för att markens långsiktiga produktionsförmåga påverkas.

en Detta behandlas i avsnitt 7.2.1.

För att motverka att skogens produktionsförmåga sänks för stor genom

bortförsel av näringsämnen med avverkningsrester har Skogsstyrelsen givit

ut allmänna råd om begränsning vid uttag träddelar utöver stamvirke på av skogsmark Skogsstyrelsens författningssamling SKSFS 19861. Enligt de allmänna råden bör uttag inte göras på vissa marktyper, bl.a. torra marker, näringsfattiga marker och marker med grov jordart. På vissa typer av marker bör endast hälften av avverkningsresterna tas ut. Begränsningar görs också för uttag i områden med utpräglad risk för sommartorka och områden med betydande nedfall av försurande ämnen. I de allmänna råden görs också en generell begränsning innebär att trädrester endast bör som tas ut en gång under beståndets växttid. Detta innebär att om trädrester tas ut vid gallring rekommenderas inte uttag vid slutavverkning beståndet. av Kunskaperna om hur markens produktionsförmåga påverkas uttag av av avverkningsrester är ännu begränsade. Frågan har behandlats i en nyligen publicerad studie från Institutionen för skoglig marklära vid SLU Kaj Rosén Skörd av skogsbränslen i slutavverkning och gallring ekologiska effekter. En slutsats av studien är att helträdsutnyttjande i stor skala, utan kompensation för de bortförda näringsämnena, på sikt leder till en utarmning av skogsmarken och därmed teoretiskt till en nedgång i skogsproduktionen. Bortförseln av näringsämnen kan kompenseras med en ökad tillförsel t.ex. genom att träaska sprids i skogsmarken.

Virkesuttag

Enligt AVB 92 är den högsta möjliga uthålliga avverkningen nedanför den f.d. skogsodlingsgränsen under perioden 1998-2007 87 miljoner m3sk

skogskubikmeter, dvs. volymen stamvirke ovan stubbe per år. Det totala

energiinnehållet i den avverkningsbara skogen är ca 240 TWhår. Skogsodlingsgränsen överensstämmer i huvudsak med gränsen för fjällnära skogar.

totala avverkningspotentialen i landet är 93 miljoner m3skâr och

Den ca

omfattar förutom den avverkning behandlas i AVB 92 också av-

som

verkning skogsodlingsgränsen, på andra ägoslag än skogsmark samt

ovan

röjningar och döda träd.

Avverkningspotentialen redovisas i AVB 92 uppdelad i första gallring,

övrig gallring och slutavverkning. Fördelningen av det möjliga uttaget

mellan olika trädfraktioner och avverkningstillfállen visas i figur 62.

Figur 62 Totala årliga avverkningspotentialen år 1998-2007 enligt

AVB 92

slutavverkn

El övrig gallring

1] 1a gallring

Stamved grenar + barr bark topp exkl. topp

Den möjliga årliga avverkningen kan jämföras med Skogspolitiska

kommitténs bedömning den genomsnittliga årliga totala avverkningen

av

under 1990-talet är 70 miljoner msskår och motsvarande avverkning

som

område omfattas AVB 92 är 63 miljoner m3skår. på det som av som

Uppgifterna den totala avverkningspotentialen och dagens avverkning

om

indikerar att det finns avsevärd potential för att öka virkesuttaget.

en

Ökningen motsvarar ca 23 miljoner m3skår med ett energiinnehåll

på ca 64 TWh.

6.2.4 Skogsindustrins utveckling

Den framtida tillgången på trädbränslen är till viss del beroende av

skogsindustrins råvarubehov och produktionsvolym. Avverkningen för uttag

av industrived påverkar tillgången på avverkningsrester, medan pro-

duktionsvolymen påverkar tillgången på industriella biprodukter och lutar.

Utvecklingen inom massa- och pappersindustrin kommer under den kommande tioårsperioden att präglas rad konkurrensvillkor. av en nya Till dessa hör marknadens krav på miljövänlig och resurssnål en produktion. Marknaden kräver bl.a. Ökad användning en av returpapper samt använd-

ning av mer miljövänliga blekmetoder. Samtidigt ökar konkurrensen på den

europeiska marknaden från länder baserar sin massaproduktion på som

plantageskogar och som kan producera avsalumassa till låga kostnader.

Det råder en stor osäkerhet skogsindustrins framtida behov om av skogsñbrer. Flera bedömare att expansion massaindustrin anser en av på 10-15 års sikt med några bruk i södra Sverige är möjlig. När det gäller behovet av råvara i form skogsñbrer det dock denna av anses att expansion till stor del kommer uppvägas

att av nedläggningar av gamla bruk och av

en ökad returñberanvändning. Totalt skulle detta innebära

en mycket svag ökning av den svenska massaindustrins behov skogsñbrer sett på 15 års av sikt. Institutionen för skog-industri-marknad studier SIMS vid SLU har tagit fram en prognos för sågverksindustrins utveckling fram till år 2000

Göran Lönner Sågverksnäringens framtidsutsikter och

strategival.

Prognosen visar på en nolltillväxt eller minskning

en svag av produktionen. Flera andra bedömare har kommit till liknande resultat.

Massa- och pappersbrukens branschförening Skogsindustrierna

anser dock att man, med hänsyn till internationella efterfrågan på sågade prognoser om

trävaror och har anledning att vänta en avsevärt större samt massa papper, med 2 % till år 2005

ökning av råvarubehovet. En årlig produktionsökning

innebära de tillgängliga virkes-

skulle, enligt Skogsindustrierna, att

resurserna tas i anspråk. Med hänsyn till den stora osäkerhet som råder om utvecklingen av råvarubehov har vi gjort uppskattningar bränsleskogsindustrins av för två olika utvecklingsnivåer. Den höga nivån motsvarar en potentialen skogsfibrer till år 2005 med 10 % inom sågverksökning av behovet av

industrin och 15 % inom och pappersindustrin. Den låga nivån

massa-

med 5 % för och pappersindustrin medan

motsvarar en ökning massabehov ligga på nivå idag.

sågverksindustrins antas samma som

Kvalitetskraven kommer troligen att skärpas. I dag på skogsråvaran ved med rötskador i de kemiska massaprocesserna. När accepteras metoder skall används för blekning är det miljövänliga av massan massaveden inte är rötskadad. Även inom emellertid nödvändigt att högre virkeskvalitet konkurrensfördelar.

sågverksindustrin kan en ge

Sådana förändringar skogsindustrins kvalitetskrav kan komma att

av stamvedsfraktioner inte uppfyller industrins kvalitetsmedföra att de som krav i stället används som bränsle.

6.2.5 Uttag av avverkningsrester

Med restriktioner är det största möjliga uttaget GROT grenar

dagens av och toppar och barr enligt AVB 92 24 TWhår efter avdrag för tekniskt ca Det förutsätts då uttag görs endast i samband med

spill vid uttaget. att

slutavverkning och att avverkningen är i nivå med den högsta möjliga bränsle vid gallring medför, i enlighet med avverkningen. Uttag av allmänna råd, inga avverkningsrester bör tas ut vid

Skogsstyrelsens att

slutavverkningen. Som framgår figur 62 ger slutavverkningen det av Den största potentialen, med dagens restriktioner, erhålls största bidraget. därför antar att uttaget görs i samband med slutavverkning. om man

Uppgifterna från AVB 92 är baserade på hela det möjliga på alla uttaget arealer där uttag är tillåtna. Ingen reduktion är gjord för arealer där endast hälften avverkningsresterna bör Siffrorna av tas ut. är därför något för höga. Hur uttagspotentialen är fördelad över landet visas i figur 63. Om bortförseln näringsämnen i samband med av uttag av avverkningsrester kan kompenseras tillförsel vedaska genom av eller särskilda gödselmedel kan det bli möjligt lätta på restriktionerna att för uttag. Lättnaderna kan innebära att avverkningsrester får tas ut på vissa arealer där uttag inte rekommenderas i dag och kan att uttag medges flera gånger under ett bestånds omloppstid.

Skogsstyrelsen har beräknat det möjliga

uttaget med förändrade restriktioner till drygt 43 TWhår, dvs. en ökning med 80 %. Huvuddelen

ca av potentialökningen beror på att uttag kan

göras vid både gallring och slutavverkning. Endast 3 TWh härrör

ca från uttag på nya arealer.

Figur 63 Maximala potentialen för GROT och barr vid u av avverkning i nivå med maximala avverkningspotentialen

Om kompensationsgödsling däremot inte visar sig vara genomförbar av

ekonomiska eller ekologiska skäl kan uttagspotentialen i stället tekniska, komma att sänkas kraftigt. de redovisade mängderna avverkningsrester förutsätter att Uttag av ovan motsvarande stamved kan avsättas. Som har beskrivits mängd nyss ger vissa bedömare inte för

utvecklingen inom skogsindustrin enligt utrymme

hela den möjliga avverkningen industrived. Slutavverkavsättning av som inte bli ekonomiskt realistisk

ning för enbart bränsleproduktion bedöms

i fåtal fall eftersom betalningsförmågan för bränslefraktionen annat än ett

är avsevärt lägre än för industrivedsfraktionerna. Skogsindustrins för-

ändrade konkurrensvillkor i kombination med god tillgång på avverkningskan däremot komma att medföra förändringar i industrivedsuttaget bar skog

direkt och indirekt, påverkar potentialen för uttag av bränsle.

som,

Den ansatta råvaruförbrukningen inom skogsindustrin motsvarar ett

avverkningsrester på 22 TWhår med den låga tillväxtmaximalt uttag av 24 TWhår med den höga nivån, med nuvarande restriktioner. nivån och Om kan lätta på de ekologiska restriktionerna till följd av askåterman

blir potentialen 36 föring eller annan kompensation av näringsbortfallet ca

respektive 40 TWhår. del från slutavverk-

I vissa delar av landet är en betydande av stammarna

Det rötskadade virket kan inte användas ning av gran angripna av röta. som industrived kvalitetskraven skärps. Problemet är större i de södra om

delarna landet än i Rötskadorna har vanligen en begränsad

av norr.

i vilket gör värmevärdet endast påverkas margi-

utbredning stammen att

nellt. Det rötskadade virket uppskattas motsvara en bränslepotential på

2-4 TWhår. avverkningsbar skog kan också möjlighet till Den goda tillgången på ge rutiner vid Genom i vissa bestånd förändra

förändrade gallring. att

industrivedsuttaget vid gallringar och låta större del av den uttagna en till bränsleproduktion kan uppnå kostnadsbiomassamängden gå man fördelar. Med dagens restriktioner innebär en sådan förändring av rutinerna avhänder möjligheten avverkningsrester i samband med att man sig att ta ut

slutavverkning av beståndet. Med en förändring restriktionerna så att

av uttag kan rekommenderas vid flera tillfällen kan förändrade rutiner vid gallringar ge ett betydande bränsletillskott. Ett tillskott i nivån 10-15 TWh anses vara möjligt. Potentialen för uttag avverkningsrester under olika

av förutsättningar

sammanfattas i tabell 61. Tabellen utgår från potentialen med dagens restriktioner och de antagna nivåerna för industrived.

uttag av Förändringar

i uttagspotentialen till följd ändrade

av förutsättningar redovisas som

tillskott.

Tabell 61 Tekniska potentialen för uttag

av avverkningsrester under olika förutsättningar

ca år 2005

Bränslepotential avverkningsrester TWhår

Med dagens ekologiska restriktioner 22-24

Kompensationsgödsling och minskade + 14-16

ekologiska restriktioner

Förändringar av skogsindustrins + 2-4

kvalitetskrav

Förändring av massavedsuttag i + 10-15 gallringar

Totalt 48-59

Som jämförelse kan nämnas att det nuvarande uttaget av avverkningsrester för bränsleändamål uppgår till 6 TWh år. ca per

6.2.6 Industriella biprodukter och lutar

industriella biprodukterna räknas huvudsakligen bark från massa- Till de industrin samt spån, flis och bark från sågverken.

12,4 miljoner m3f fasta Sågverksindustrin producerar årligen ca

Av detta avsätts 9 miljoner m3f

kubikmeter flis, spån och bark. ca som

skivindustrin. Resterande 3,4 miljoner m3f kan råvara till massa- och

bränsle och potential på 6 TWh.

användas som motsvarar en ca Regionala bioenergibalanser STEV l989R17 uppskattas att I rapporten

12 % massaindustrins rundvirkesförbrukning räknat som m3fpb,

ca av kubikmeter faller biprodukter kan tas tillvara som

fasta på bark som som År 1991 tillfördes 28 miljoner m3fub fasta kubikmeter under

bränsle. ca nivåerna för ökningen massaindustrins bark. De tidigare antagna av årlig förbrukning 29 respektive förbrukning av skogsñbrer ger en av

32 m3fub. Detta motsvarar årlig tillförsel på 33 m3fpb för den lägre

en

Bränslepotentialen blir då 4-4,5 miljo-

nivån och 36 m3fpb för den högre.

m3får vilket omkring 6,5-7 TWhår. Den sammanlagda ner motsvarar från industriella biprodukter inom sågverks- och

bränslepotentialen

massaindustrin alltså till 12-13 TWh. Huvuddelen de prouppgår av används redan i dag internt bränsle inom ducerade biprodukterna som industrierna.

del i kemikaliecykeln vid framställning av kemisk

Avlutar ingår som en Den totala användningen lutar år 1991 motsvarade 29,7 TWh. massa. av

Den antagna utvecklingen inom massaindustrin ger en bränslepotential på

31-34 TWhår under den kommande 10-15-årsperioden.

6.2.7 Övriga bränslen från skogen

i anslutning till skogsbruket består förutom av Bränsle som produceras

och industriella biprodukter också bl.a. rundved för

avverkningsrester av

småhusuppvärmning och återvunnet trädbränsle.

Som nämnts i avsnitt 1.3.2 behandlar vi inte den småskaliga eldningen.

Mängden återvunnet trädbränsle, dvs. i första hand rivningsvirke,

uppskattas av SIMS till 4 TWh. Delar av denna post redovisas också i samband med bränslepotentialen från industriavfall.

6.2.8 Ekonomiska

begränsningar

De presenterade bränslepotentialerna den maximalt avser tillgängliga

bränslemängden vid olika tekniska och ekologiska förutsättningar.

Avgörande för hur stora mängder biobränsle verkligen kommer som att

utnyttjas är de ekonomiska förutsättningarna, dvs. kostnaden för

att ta ut

de olika bränslemängderna och marknadens betalningsförmåga.

I en rapport publicerad SIMS år 1989 Göran Lönner m.fl. Kostnader av och tillgänglighet avverkningsrester på lång

av sikt har de tillgängliga

mängderna avverkningsrester på 2010-talet uppskattats funktion som av bränslekostnaden. Den sammanställning visas i figur 64 utgår från som SIMS beräkningar med tillägg för potentialen för stamved till uttag av följd av skogsindustrins skärpta kvalitetskrav. Den kvantiteten ingick inte senare i SIMS ursprungliga material. Kostnaden för det bränsle tillkommer som till följd rötskador ligga i nivån 100-110 krMWh

av uppges muntlig

uppgift från professor Göran Lönner, SIMS. Beräkningarna baseras delvis på ett annat bakgrundsmaterial än de uppskattningar som har presenterats i de föregående avsnitten. SIMS beräkningar av den totala potentialen för uttag avverkningsrester av resulterar därför i ett lägre värde.

Samtliga kostnadsberäkningar baseras på nu existerande och utvärderade

maskinsystem och tekniker.

I sammanställningen undantas avlutar eftersom de är knutna till intern en användning inom massaindustrin.

6 ll-07il

Figur 64 Tillgängliga kvantiteter skogsbränsle vid olika bränsle-

kostnad

TWh

§\\\\\\§\\\ l\\\\§\§§\\ 3ii\§\\\\\\5 110 120 130 140 150 90 100 Bränslekostnad krMWh

E] U Avverkningsrester 547 Rivningsvirke Industriella biprodukter

6.2.9 Sammanfattning

Den maximala biobränslepotentialen från skogen är 94-109 TWhår.

ca

En visas i tabell 62. Den redovisade potentialen för uttag sammanställning

avverkningsrester förutsätter att de ekologiska restriktionerna lättas

av

avsevärt att metoder införs för att kompensera näringsbortfallet från

genom

skogsmarken i samband med uttaget.

Tabell 62 sammanlagda bränslepotentialen från skogen i 10-15ett års perspektiv

Potential TWh

Det bör understrykas att den i tabellen angivna

potentialen baseras på

skogsindustrins produktionsvolym och råvarubehov. En användning

av skogsbränslen inom den angivna ramen skulle alltså i princip inte innebära någon konkurrens mellan industrins och bränslemarknadens behov. Det

förutsätts att industrins betalningsförmåga för stamvirke även i fortsätt-

ningen kommer att vara högre än bränslemarknadens.

6.3 Jordbrukets bränslen

6.3.1 Halm

Halm är biprodukt från spannmåls- och

en oljeväxtodling. Arealen för

odling av spannmål och oljeväxter uppgick år 1991 till 1,35 miljoner ha. ca En anpassning av spannmålsarealen så att produktionen det motsvarar svenska behovet beräknas medföra minskning till 1,1 en ca miljoner ha. Det anses vara möjligt att ta ut halmmängd i medeltal en som motsvarar omkring 10 MWh per ha och år. Detta resulterar i potential för uttag en av halmbränsle på till 11 TWhår. upp

fördelningen framtida produktion halm för Den geografiska av en av följa den nuvarande fördelningen arealer för energiändamål antas av produktion bröd- och fodersäd samt oljeväxter. av --

6.3..2 Energiskog och energigräs

och energiskog kommer, vid utökad produktion, Energigräs salix en huvudsakligen att odlas på åkermark har blivit tillgänglig som en följd som av omställningar inom jordbruket. I En livsmedelspolitik Ds Jo 198963 redovisas en utredningen ny bedömning arealbehovet för den framtida svenska livsmedelsproduktioav En åkerareal 2 miljoner ha där tillräcklig för landets nen. på anges som livsmedelsförsörjning produktionen sker med dagens metoder och om arealen uppfyller kravet på rimlig geografisk spridning. Utredningen har legat till grund för 1990 års beslut om jordbrukspolitiken. Beslutet innefattar bl.a. åtgärder för att stimulera till en varaktig omställning till alternativ markanvändning. Av den totala åkerarealen på 2,8 miljoner ha har 400 000 ha redan anmälts för omställningsstöd. ca Ytterligare 400 000 ha bör alltså, enligt utredningens bedömning av arealbehovet för livsmedelsproduktion, kunna användas för alternativ produktion. Om övergång sker till ett jordbruk där mindre mängder handelsgödsel en används kommer större areal krävas för den och bekämpningsmedel en att svenska livsmedelsproduktionen. Därmed minskar också den areal som kan bli tillgänglig för energiodling. Den avkastningen från energiskogsodlingar kan uppskattas till årliga 60 MWhha och från odling energigrödor till 50 MWhha. Då har av till förväntade resultat från utveckling inom odlings- och hänsyn tagits skördeområdet samt inom växtförädlingen. Det betyder att den sammanbränsle på nedlagd jordbruksmark skulle kunna lagda produktionen av till 40-48 TWhår all tillgänglig areal används för energiodling. uppgå om

Potentialen för energiodling i området omfattar som Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län region 7-10 har ansetts mycket liten. Salixodlingar är på grund vara av klimatet inte aktuella i denna del landet. Energigräs kan komma av att

odlas i norra Sverige under speciella förutsättningar. Den

goda tillgången

på skogsbränsle i området gör dock att avsättningsmöjligheterna för

energigräs är små. Den geografiska lokaliseringen den åkerareal kan bli av som tillgänglig för energiproduktion har tagits fram arealen fördelats mellan genom att de återstående regionerna region 1-6 och i förhållande

ll till de totala

åkerarealerna i varje region. Den förväntade produktionskostnaden inom

en 10-15-årsperiod är

avsevärt lägre för energiskog än för energigräs. För energiskog uppskattas den ligga i intervallet 10-12 örekWh medan den för bränsle från rörflen uppskattas kunna sänkas från dagens 16-20 örekWh till 14 örekWh. ca Vi antar därför att energiskog kommer att den helt dominerande vara grödan på de arealer används för energiodlingar.

som Odling av energigräs

i mindre omfattning har dock antagits i de delar landet där bristande

av

tillgång på vatten medför att vissa delar av arealen lämpar sig dåligt för

salixodling. Detta är fallet bl.a. i Kalmar, Blekinge och Gotlands län.

Med dessa antaganden fördelningen mellan om energiskog salix och

energigräs blir produktionspotentialen ca 46 TWh energiskog och

ca 2 TWh energigräs. En mer omfattande odling energigräs förutsätter vikt av att stor läggs vid faktorer som hänsyn till landskapsbilden, möjlighet till snabb återgång till traditionell odling samt möjligheter att utnyttja befintlig maskinpark.

Smärre förskjutningar mellan olika energigrödor

påverkar endast marginellt den totala potentialen. De redovisade potentialerna utgör

en uppskattning av den långsiktigt

möjliga produktionen på den tillgängliga arealen. I praktiken innebär så en

omfattande energiodling omställning arealer

en av stora jordbruksmark.

För närvarande finns 6 200 ha energiskogsodlingar i landet. Tillgång

ca på bl.a. sticklingar och maskiner begränsar initialt den möjliga årliga Efter etablering dröjer det 3-5 år innan salixodlingen

nyetableringen.

skördas första gången. Dessa faktorer begränsar den praktiskt möjliga

för energiskogsbränsle under de närmaste åren. LRF har

potentialen

produktionspotentialen med hänsyn till de praktiska begräns-

uppskattat till 4 TWh år 2000 och 17 TWh år 2010. Full produktion ningarna ca ca på all tillgänglig areal beräknas inte kunna nås förrän tidigast omkring är 2015.

fysiskt möjliga produktionen under De redovisade potentialerna avser den

all åkerareal inte behövs för att täcka den svenska förutsättningen att som livsmedelsförsörjningen används för energiodlingar. Hur stora arealer som i etableras och vilka grödor kommer att odlas

praktiken kommer att som

bl.a. ekonomi, marknad och den enskilde odlarens intresse. bestäms av

6.3.2 produktionspotential inom jordbruket

Sammanlagd

åkerbränslen har uppskattats till

Den totala produktionspotentialen för

51-59 TWh fördelat på 11 TWh halm och 40-48 TWh energiskog och

energigräs. På 10-15 års sikt är den praktiska potentialen för energiskog

beräknad till 15-20 TWhår. Den regionala fördelningen produktionen visas i figur 65. av

Figur 65 Regional fördelning av en framtida möjlig produktion

av

halm och energigrödor salix och energigräs

TWhår 12 U Energiodling 10 d Halm

6.4 Torv

Den totala torvmarken i Sverige uppskattas till 6,4 miljoner ha. Av

torvarealen bedöms 70 % finnas i Norrland 34

ca varav ca inom

Västerbottens och Norrbottens län, 16 % i Svealand och 14 % i

ca ca Götaland.

Av den totala torvarealen är 350 000 ha utvinningsbar med hänsyn till

ca

miljömässiga och produktionstekniska restriktioner. Den totala energi-

mängden i den brytvärda torven uppskattas till ca 2 000 TWh.

Torvtäcket i en orörd torvmosse växer med ett tunt skikt varje år.

Tillväxten är normalt O,1-2 mmår varierar kraftigt i olika delar

men av

landet och mellan olika typer torvmark. Den årliga nettotillväxten de

av av svenska torvmossarna motsvarar 12-25 TWh.

6.5 Avfall

6.5.1 Hushållsavfall

Varje år produceras 2,7 miljoner ton avfall från hushållen i Sverige. ca Mängden hushållsavfall har varit i stort sett konstant under den senaste 15-årsperioden. Det är rimligt att anta att den sammanlagda produktionen hushållsavfall även i fortsättningen kommer att ligga på ungefär denna av nivå. En ökad återvinning och sortering kommer dock att medföra förändringar i mängder och sammansättning det avfall som går till av förbränning och deponering. Nya metoder för att omhänderta hushålls-

avfall, kompostering och biogasproduktion, kan också komma att få

t.ex. ett större utrymme. Begreppet sorterat hushållsavfall har i dag ingen entydig definition. En rad olika sorteringsnivåer diskuteras.

Den grundläggande sorteringen innebär att miljöfarligt avfall, papper och

glas sorteras ut. Detta är sorteringsnivå redan tillämpas i stora delar en som landet. Den fraktion återstår efter sorteringen motsvarar, för hela av som landet, energipotential på 7 TWhår. en ca

Denna fraktion kan sedan delas upp ytterligare, t.ex. i en våt komposter-

och brännbar fraktion. Praktiska försök med avfallssortering

bar en torr

visar 35 % hushållsavfallet hamnar i den brännbara fraktionen. att ca av Värmevärdet för den brännbara fraktionen är ca 3,6 MWhton. Det ger en total bränslepotential på ca 3,4 TWhår. Den våta fraktionen kan komposteras eller användas råvara för som biogasproduktion. Moderna processer för reaktorrötning av sorterat hushållsavfall gasutbyte på 150 Nm3 biogaston avfall räknat på ger ett ca för omkring 5,5 kWhNm3. den våta fraktionen. Värmevärdet biogas är Det betyder att den totala potentialen för biogasproduktion från hushållsavfall uppgår till ca 1,5 TWhår.

Även i avfallsdeponier sker en nedbrytning av den biologiskt nedbrytbara fraktionen avfallet på sätt i av samma som en biogasreaktor. Den bildade gasen, som brukar kallas deponigas, kan utvinnas från avfallsdeponin och användas som bränsle. Den totala potentialen för

deponigasutvinning år

2005 från befintliga avfallsdeponier har Svenska av Gasföreningen

uppskattats till ca l TWhår. Mängden avfall som produceras kan, grovt per person sett, antas vara densamma över landet. Det innebär att mängden avfall som produceras i

en region följer invånarantalet. Den regionala fördelningen bränsle-

av potentialen från sorterat hushållsavfall, dels i form den brännbara av fraktionen, dels som biogas producerad den våta fraktionen, visas i ur figur 66.

6.5.3 Industriavfall

Svenska Renhållningsverksföreningen har

uppskattat den årliga produktionen av icke branschspecifikt industriavfall till 4,5 ca miljoner ton. I detta ingår också byggavfall. Detta industriavfall innehåller en större andel brännbart material än hushållsavfallet. En utsortering av industriavfallet i en brännbar och icke brännbar fraktion resulterar i bränsledel en en som

omfattar omkring hälften avfallsmängden. Värmevärdet för

av den brännbara fraktionen har uppskattats till ca 4,2 MWhton. Sorterat industriavfall innebär alltså bränslepotential en på ca 9 TWhår.

Det bör observeras att det föreligger risk för en dubbelredovisning av den

potential som härrör från rivningsvirke eftersom rivningsvirke också

ingår

del posten återvinningsvirke i som en av bränslepotentialen från skogen.

Den geografiska fördelningen produktionen industriavfall

av av är svår att fastställa eftersom heltäckande bakgrundsmaterial saknas. En grov

uppskattning av den regionala fördelningen visas i figur 66.

avfallsbränsle

Figur 66 Regional fördelning av produktionen av

TWhår 4 .. E] HusháIIsavt-biogas [3 Industriavfall- förbr 3 ., HushåIIsavt-förbr

2 ..

6.6 biobränslen

Importerade

6.6.1 Bakgrund

Vattenfall har på vårt uppdrag gjort studie av import- Energisystem en

för biobränslen baserad bl.a. på uppgifter från användare av potentialen från verksamma importörer. Studien ligger till grund importbränslen och

för detta avsnitt.

Fram till år 1990 importen biobränslen till Sverige obetydlig.

var av

däremot råvara till skogs-

Stora mängder biomassa importerades som

dominerande delen utgjordes vedråvara för massa-

industrin. Den av industrin.

1990 ökade biobränslen för energiändamål. Ett Under år importen av

bränsleflis från Lettland, och mindre antal värmeverk startade import av

briketter från Polen och Canada.

mängder pelletar och importerades

Ett för Sverige nytt biobränsle, olivkross, började också importeras under år 1990. Den sammanlagda importen biobränslen under år 1991 av uppgick till ca 0,25 TWh.

Importpotential

En rad länder har för närvarande potential att exportera biobränslen till

Sverige. En ökad medvetenhet fossilbränsleanvändningens klimat-

om effekter kan dock på sikt komma öka efterfrågan att på biobränslen i stora delar världen och därmed förändra

av förutsättningarna för en svensk

import.

EG-länderna

Import av trädbränslen från EG-länderna kommer troligen inte bli att aktuell inom överskådlig framtid. Import av vissa specialsortiment kan dock komma till stånd. Ett exempel är importen av olivkross där den uppskattade årliga exportpotentialen motsvarar ca 1-2 TWh. I Europa finns stora arealer jordbruksmark till som, följd av strävan att minska jordbrukets överproduktion, kommer kunna bli

att tillgängliga för odling av energigrödor. Inom EGs forskningsprogram

Energi från biomassa har potentialen för framtida en produktion av biobränslen, inklusive avfall från jordbruk och hushåll, inom EG-länderna uppskattats till 4 100 TWhår jämfört med dagens 2 300 TWhår. ca Huvuddelen av dagens produktion används inte för energiändamål. Kostnaden för den framtida produktionen kommer med all sannolikhet att vara för hög för att en import till Sverige skall bli aktuell.

Baltiska staterna och OSS Oberoende staters samvälde

Inom de stater bildats Sovjetunionen finns en stor potential för nya som ur produktion biobränslen. Enligt bedömningar överstiger virkesförrådet i av 80 m3f och den årliga tillväxten är l miljard m3f. Av området miljarder ca detta finns 20 % i den europeiska delen området. Den totala ca av 1980-talet 400 miljoner m3f. avverkningen uppskattades i mitten av vara Den användningen biobränslen är för närvarande mycket liten. egna av Torv och trädbränslen uppskattas stå för 2 % av energitillförseln. Det ca torde därför inte tillgången på bränsleråvara som begränsar möjligvara heterna för svensk import från dessa länder. en Situationen i de staterna är mycket oviss. En export biobränslen nya av kräver infrastruktur för transporter saknas i dag. Vid slutavverken som ning används huvudsakligen metoder innebär att träden kvistas på som hygget. Den stora brist på transportfordon råder i de aktuella länderna som gör att det är svårt att ta till vara bränslefraktionen. De omkring 30 000 sågverk finns i OSS och Baltikum saknar i stor som utsträckning avsättning för biprodukterna spån och bark. Dessa biprodukter utgör därför potential för export bl.a. till Sverige. en

Polen

Som tidigare nämnts importeras biomassa i dag från Polen dels som råvara

till skogsindustrin dels, i mindre omfattning, som bränsle.

Skogsavverkningen i Polen har Ökat under senare tid delvis som en följd

försurningsskador på skogen. Stora arealer med skadade träd måste av avverkas innan veden förstörs. Trots den ökade avverkningstakten ligger den årliga avverkningen under potentialen för ett långsiktigt uthålligt skogsbruk. Polen har svårigheter med att bygga ut sin skogsindustri, vilket på egen

kort och medellång sikt importmöjligheter för i första hand nordisk

ger

skogsindustri. Briketter och pelletar tillverkade torrt sågverksavfall kan av på kort sikt bli aktuella för import till Sverige. en

Nordamerika

Skogstillgångarna i östra Canada och USAs sydstater är mycket stora. Det finns en avsevärd potential för export biobränslen till bl.a. Sverige. av Torrt sågverksavfall och sorterat träavfall är de bränslefraktioner i som första hand är intressanta för svensk import. Ett företag, Bioshell, har en varit aktivt på den svenska marknaden för att sälja träpellettar från Nordamerika. Företaget har i dag tvâ pellettfabriker med sammanlagd en produktionspotential på ca l TWhår. Av detta kan omkring 0,5 TWhår på kort sikt exporteras till Sverige. På längre sikt finns möjlighet en att

bygga upp ytterligare fabriker för en årlig produktion av till 5 TWh

upp träpellettar för den svenska marknaden.

Importpriser

Det nuvarande priset för importerad bränsleflis ligger i intervallet

112--122 krMWh fritt värmeverk. Prissättningen avspeglar

snarare konkurrensen med svensk bränsleflis än den verkliga kostnaden för produktion och transport bränslet. av Skillnaden i pris mellan förädlade och oförädlade bränslen är betydligt mindre för importerade bränslen än för bränslen producerade i Sverige. Priset på träpellettar vid en storskalig import från USA eller Canada har uppskattats till 130 krMWh fritt värmeverk. Förklaringen ligger i de lägre kostnaderna energienhet för transporter förädlade bränslen. I per av många länder finns också tillgång på billiga torra råvaror med lågt alternativett värde.

6.6 Sammanfattning

Den sammanlagda potentialen för produktion biobränslen uppgår till av 148-164 TWhår. Till detta kommer årlig bränslepotential från sorterat en avfall ligger i nivån 15 TWh och potentialen för produktion av som bränsletorv, kan till 12-25 TWhår produktionen skall som anges om begränsas den årliga tillväxten. I tabell 63 sammanfattas den årliga av bränslepotentialen från biobränslen, torv och sorterat avfall.

Tabell 63 Sammanlagd bränslepotential år 2000 från skogen och jordbruket samt torv och avfall

Bränslepotential TWhâr

Skogens bränslen 95-110

inkl. massaindustrins avlutar

Den nuvarande användningen av bioenergi dvs. trädbränslen, lutar, torv och avfall är 70 TWhår. Den redovisade potentialen tillåter alltså en - ca stor ökning av användningen innan bränsletillgången blir begränsande.

Det bör påpekas att den redovisade potentialen utgör total bioenergien potential för användning för såväl el- och värmeproduktion produktion som av drivmedel. Vid en storskalig produktion drivmedel från biomassa, av t.ex. etanol från jordbruksgrödor och trädbränslen eller metanol från trädbränslen, minskar den bioenergipotential är tillgänglig för el- och som värmeproduktion.

Miljö

7. 1 Inledning

Detta kapitel behandlar miljöeffekterna vid produktion, transport, lagring och förbränning bioenergi samt omhändertagande av restprodukter. av Underlaget till kapitlet utgörs huvudsakligen av rapporten Bioenergins och hälsoeffekter Vattenfall Energisystem har sammanställt på miljö- som vårt Vi har också uppdragit Miljökonsulterna i Studsvik att uppdrag. sammanställning uppgifter miljöeffekter vid torvförbränning. göra en av om Båda rapporterna finns i bilagedelen till betänkandet. Vid hänvisningar i texten till dessa rapporter används beteckningarna Vattenfall Energisystem respektive Miljökonsulterna.

7.2 Bränsleproduktion

7.2.1 bränslen

Skogens

skogsbränslen i form avverkningsrester dels ekologisk Uttag av av ger en orsakas avverkningsresterna inte lämnas kvar i skogen, påverkan som av att utsläppen från de Skogsmaskiner och andra fordon dels en miljöpåverkan av krävs för samla ihop och föra ut bränslet. I detta avsnitt behandlas som att de ekologiska effekterna medan emissioner i samband med uttaget

behandlas i anslutning till transporternas miljöeffekter avsnitt 7.3.

då främst de skogsområden där bedrivit ett omfattande Skogen, och man skogsbruk, har under det senaste århundradet utsatts för en stor mänsklig

i form bl.a. avverkningar och skogsplantering med utvalda

påverkan av

plantmaterial samt ändring av näringstillförseln som en följd av luftföroreningarna. Den ekologiska påverkan som skogen utsätts för vid uttag av biobränsle och de kompensationsåtgärder kan bli nödvändiga bör som därför ses i perspektivet den påverkan och de kompensationsåtgärder av som orsakas av annan mänsklig verksamhet.

Markförsuming

Under de senaste decennierna har försurningen marken ökat i Sverige. av Markförsurningen orsakas av sur nederbörd, utlakning av basiska joner

samt bortförsel mineralämnen kalcium, magnesium och kalium

av genom uttag av biomassa. Omkring 650 000 ha skogsmark i södra Sverige har redan i dag så lågt

pH att marken anses vara i behov av skyddskalkning eller vitalisering.

Orsaken är huvudsakligen den sura nederbörden. Storskaliga försök med kalkning av skogsmark bedrivs sedan några år i södra och västra Sverige i Skogsstyrelsens regi.

Valxtnäringsämnen

Uttag av virke, såväl stamved som avverkningsrester, innebär att man för bort de näringsämnen som finns i den uttagna biomassan från skogen. De högsta halterna av växtnäringsämnen, såväl kväve som mineraler, finns i trädets tillväxtdelar, dvs. barr, blad och fina kvistar. Stamveden har däremot förhållandevis låga halter. Kväve är det näringsämne normalt sätter gränser för tillväxten. Ett som överskott på kväve kan dock leda till försurning marken och överav gödning av sjöar och vattendrag. Det stora nedfallet kväve med av luftföroreningarna i södra Sverige ligger markant över gränsen för vad marken långsiktigt tål. I Skogsstyrelsens allmänna råd till ledning för

användning kvävegödselmedel i skogsmark SKSFS 19912 avråds av därför från kvävegödsling i de södra delarna landet. I Norrland, där den av atmosfáriska depositionen kväve är lägre, kan däremot ett omfattande av uttag avverkningsrester komma att kräva kvävegödsling som kompensaav tion. Uttag biobränsle kan medföra kväveavlastning för marken i av en områden med för hög kvävedeposition. Vid förbränning av biobränslet kommer huvuddelen bränslets kväve att avgå som kvävgas NZ. av Kvävgas innebär ingen belastning på miljön. Emissionerna av kväveoxider från förbränningsanläggningen motsvarar endast 5-10 % av bränslets kväveinnehåll. Om avverkningsresterna i stället lämnas kvar i skogen ökar markförådet kväve. I kvävebelastade områden ökar därmed risken för av kvävemättnad och kväveläckage. Andra näringsämnen är avgörande för skogstillväxten är mineraler. som Mineralerna tas träd och växter och förs därför bort från skogsupp av marken vid avverkning och uttag virke. Mineraler förs också bort av utlakning. Tillförsel mineraler till marken sker genom vittring genom av och atmosfäriskt nedfall. Om mineralbalansen blir negativ för ett område, dvs. bortförseln mineralämnen inte kompenseras av tillförseln, kan om av

markens långsiktiga produktionsförmåga påverkas. De mineraler vars

balanser är mest kritiska är kalium K, kalcium Ca och magnesium

Mg. Nedfallet svavel och kväve i södra Sverige leder till att en större av mängd mineralämnen lakas ut i dessa områden. Hittills har ansett att bortförseln de viktiga mineralerna kompenman av den naturliga tillförseln vid traditionellt skogsbruk, där endast seras av stamveden förs ut skogen. Nyligen publicerade resultat visar dock på en ur negativ balans för kalcium i stora delar landet även då enbart stamved av tas ut. Om förutom stamveden också tar ut avverkningsresterna leder det man till att bortförseln mineraler än fördubblas. Helträdsutnyttjande ger av mer därför negativ mineralbalans i stora delar av landet. Allvarligast blir en

effekterna i södra Sverige där försurningen, orsakad luftföroreningar, av redan har lett till en stor utlakning mineralnäringsämnen. Mineraler, inte av som nu kväve, kan därför komma att bli gränssättande för tillväxten i vissa delar av landet inom en eller ett omloppstider. par De negativa effekterna på mineralbalansen uttag avverkningsrester av av kan helt eller delvis förhindras kompensationsgödsling med genom handelsgödselmedel eller vedaska. Vedaskan innehåller de näringsämnen

utom kväve som har tagits ut skogen med avverkningsresterna. Askan

ur har också en kalkningseffekt som motsvarar 150-450 kg CaOton aska. ca Askåterföring behandlas utförligare i avsnitt 7.5.3.

Återföring av gröndelar, dvs. barr, löv och fina kvistar, är en metod

som har föreslagits för att minska förlusterna växtnäring och organiskt av material. Avskiljningen gröndelarna kan göras maskinellt eller av genom att avverkningsresterna lämnas att torka på hygget. När avverkningsresterna torkar faller barr och fina kvistar En viktig förutsättning för god effekt av. är att gröndelarna efter avskiljningen sprids jämnt över marken.

Påverkan på förna och humus

Förnan är det översta marklagret i skogen. Det har bildats dött växtav och djurmaterial, huvudsakligen barr, löv och ris. Humus är förna av som brutits ned så långt att den förlorat sin ursprungliga struktur. När tillförseln av färsk förna är liten minskar omsättningen i marken och tillgången på mineraliserad växtnäring blir låg. Humus är livsmiljö för bakterier och svampar. Dessutom binder humus vatten och näringsämnen och bidrar på så sätt till att upprätthålla markens produktionsförmåga. Avverkningsrester som lämnas i skogen ger ett tillskott förna. Den av

minskning av förnamängden som ett uttag av avverkningsrester vid både

gallring och slutavverkning ger motsvarar endast ca 5-10 års förnaproduktion från den växande skogen. En god tillväxt, och därmed ett stort

förnafall, kan därför motverka den minskning av mängden organiskt material i marken som uppkommer vid uttag av avverkningsrester.

Påverkan på flora och fauna

För de flesta arter sker den avgörande förändringen av livsvillkoren som ett resultat av avverkningen som sådan, men ytterligare effekter till följd av uttag av avverkningsrester har noterats.

De djur och växter som är beroende av döende eller död ved som

hötasfDet

livsmiljö är från denna synpunkt sannolikt viktigare

kan att

stubbar och enstaka hela träd lämnas kvar, medan kvarlämnade grenar har mindre betydelse. Uttag av avverkningsrester påverkar floran eftersom det leder till ett minskat skydd på hygget och till minskad tillgång till substrat för framför allt nedbrytande svampar. Uttaget leder också till att mängden näringsämnen och organiskt material i marken minskar. Genom förhållandevis enkla begränsningar i helträdsutnyttjandet bedöms effekterna på floran bli acceptabla. De begränsningar som avses är t.ex att

10-30 % avverkningsresterna lämnas på alla hyggen vilket

- av ungefär motsvarar det tekniska spillet med dagens uttagsmetoder, avverkningsresterna inte tas ut innan löv och barr fallit av, ädellövskog undantas från helträdsutnyttjande, enstaka gamla träd, torrakor och omkullblåsta träd lämnas kvar på hygget.

Påverkan på landskapsbilden

Slutavverkning på stora sammanhängande avverkningsytor har i sig en stor påverkan på landskapsbilden. Uttag av avverkningsrester ger endast en marginell ytterligare påverkan. Ett sådant uttag upplevs till största delen

som positivt eftersom det ger en skog som är mer tillgänglig för rörligt friluftsliv.

Trädtillväxt efter uttag av avverkningsrester

Uttag avverkningsrester har i vissa försök visats leda till en minskning av tillväxten hos den skogen under period efter uttaget. Den av nya en minskade tillväxten motsvarar en förlängd omloppstid på 0,5-5 år. Tillväxtnedsättningens storlek och varaktighet är beroende av tidpunkt för uttaget, typ av bestånd och markens bonitet. Bonitet kan definieras som markens naturgivna produktionsförmåga. För t.ex. gran har tillväxtnedsättning noterats under ca 10 år på marker med god bonitet och under ca 25 år på marker med låg bonitet. Tillväxtnedsättningen orsakas i första hand av brist på kväve och kan troligen hävas med hjälp av gödsling. Om nedsättningen av tillväxten blir långvarig, dvs. i första hand på marker med låg bonitet, finns det risk för en bestående minskning av förnaproduktionen. Detta kan i sin tur resultera i en bestående sänkning av markens produktionsförmåga, en bonitetssänkning.

Ståndortsanpassning av bränsleuttag och kompensationsåtgärder

Minsta miljöpåverkan bränsleuttag och bästa effekt av olika kompensaav tionsâtgärder erhålls om bränsleuttaget och kompensationsåtgärderna anpassas till varje ståndort. Ståndortsanpassning innebär att man vid val av uttagsnivå och kompensationsåtgärder för ett enskilt bestånd tar hänsyn till markkemi, flora och fauna samt marktypens känslighet.

Skogsstyrelsens allmänna råd om begränsning vid uttag av träddelar se

avsnitt 6.2.2 innebär en form av ståndortsanpassning av uttaget. Enligt

råden bör uttag inte göras på vissa marktyper, bl.a torra och näringsfattiga marker samt marker med grov jordart. På vissa marker bör endast hälften av avverkningsresterna tas ut. För utveckling av praktiska metoder för ståndortsanpassning av kompensationsgödsling och kvävegödsling är det angeläget med ytterligare forskning och försöksverksamhet.

7.2.2 Jordbrukets bränslen

Det traditionella jordbruket har under de senaste decennierna genomgått stora rationaliseringar. Dessa har inneburit bl.a. en mer koncentrerad djurhållning och stora sammanhängande arealer med monokulturer av ettåriga grödor. Problemen med läckage av i första hand kväve och fosfor från jordbruksmark till sjöar och vattendrag har också ökat. Energiodling på jordbruksmark leder i de flesta fall till en mindre miljöpåverkan än det traditionella jordbruket.

Válxmäringsläckage

Relevanta mätvärden för växtnäringsläckage från energiskogsodlingar som

bedrivs enligt normala metoder saknas ännu. Teoretiskt bör kväveläckaget från energiskogsodling vara lägre än från traditionellt jordbruk. Orsaken är dels att de optimala gödslingsnivåerna är lägre, dels att energiskog konsumerar mycket vatten och håller marken ständigt bevuxen. Om energiskogsodlingen läggs mellan åker och vattendrag kan energiskogens höga vatten- och näringsupptagning utnyttjas för att stoppa eller minska näringsläckaget från åkern. Energiskogen fungerar då som ett biologiskt filter som hindrar läckage till yt- och grundvatten. Forskning pågår för att bl.a. utröna metodens effektivitet.

Långvarig användning av handelsgödsel med högt kadmiuminnehåll har medfört att kadmiumhalten är hög i åkermarken i stora delar av landet. Salix tar förhållandevis lätt upp kadmium från marken. Efter förbränning energiskogsbränslet återfinns kadmiumet i askan. Askans höga av kadmiumhalter kan vålla problem om askan skall återföras som gödningsmedel. En konsekvent deponering av askor med höga kadmiumhalter kan däremot en metod att sanera marken från kadmium. vara Om marken hålls bevuxen vintertid minskar kväveläckaget. Detta kan åstadkommas genom odling av fleråriga växter, t.ex vårskördad rörflen och vallväxter för produktion av biogas. Även lövskog på åkermark kan förväntas lägre kväveläckage än ge traditionellt jordbruk. Direkta mätningar saknas dock.

Markförsurning

Försurning drabbar också åkermark. Den orsakas, liksom försurningen av skogsmarken, av utlakning, skörd och surt nedfall. Dessutom belastas

åkermarken ytterligare genom tillförsel av surgörande gödselmedel. För att

kompensera för försurningen tillför man sedan många årtionden kalk till åkermarken som en rutinátgärd. Energiskogsodling leder till en markförsurning som är jämförbar med den som uppkommer vid traditionell jordbruksproduktion. I en utvecklad energiskogsodling liksom vid traditionell jordbruksodling kommer kalkning att vara en nödvändig, återkommande åtgärd.

Behov av bekämpningsmedel

Erfarenheterna från energiskogsodling är ännu begränsade. Det råder därför stor osäkerhet om behovet av kemiska bekämpningsmedel vid energiskogsodling i stor skala. Pågående växtförädlingsarbete inriktas bl.a. på att öka

motståndskraften mot olika sjukdomar, vilket minskar behovet av bekämpningsmedel. I samband med plantering av sticklingar krävs regelmässigt ogräsbekämpning under något eller några år. Sett över en IO-ZO-årsperiod är dock behovet mindre än vid odling av traditionella jordbruksgrödor. En framtida storskalig odling med stora monokulturer av salix med korta spridningsavstånd mellan de enskilda odlingarna kan öka behovet av bekämpningsmedel. En ökad odling av vallväxter för energiändamål kan ge växtföljdsfördelar minskar behovet bekämpningsmedel. Dessa grödor har också i som av många fall ett förfruktsvärde, skördestegrande effekt på efterföljande en gröda.

Påverkan på mullhalten

Mull bildas då organiskt material tillförs åkermarken genom kvarlämnade skörderester och döda markdjur. Mullen förbättrar markens struktur och

främjar vatten- och syretillförsel till rötterna samt ökar markens vatten-

hållande förmåga. Vallodling gynnar mullhalten medan bortförsel av halm kan påverka

mullhalten negativt. Uttag halm måste därför anpassas till markens

av behov av organiskt material. Energiskogsodling på åkermark bör ge en ökad mullhalt jämfört med

traditionell spannmålsodling. Tillförseln organiskt material i form av

av ñnrötter och blad från energiskogen är större än tillförseln i form av

skörderester från spannmålsodlingen.

Påverkan på flora och

fauna

Odling av energiskog kan vara positiv för flora och fauna planteringen om görs så att man får ett omväxlande landskap och så att småbiotoper bevaras. Odling av energigrödor innebär inga större förändringar för floran jämfört med traditionell spannmålsodling. Energiskog och lövskogsplanteringar kan ge skydd och föda åt många olika djur. Många fågelarter energiskogsodlingen medan vissa gynnas av s.k. öppenmarksarter missgynnas. Inslag lämpligt utformade lövskogsav områden kan verka faunabefrämjande i slättbygder där landskapet ofta är utarmat.

Påverkan på landskapsbilden

Odling av energigräs ger ett öppet landskap och innebär ingen påtaglig förändring av landskapsbilden jämfört med det traditionella jordbruket. Energiskogsodling på åkermark ger däremot en förändrad landskapsbild. Huruvida energiskogsodlingen berikar eller utarmar landskapet beror på var och hur planteringen görs. Såväl energiskog skog kan bidra till som en ökad mångformighet i utpräglade slättbygder.

7.2.3 Torv

Innan torvutvinning påbörjas på måste beredas. Med de en mosse mossen traditionella utvinningsmetoderna, frästorv- och stycketorvmetoderna, innebär det att all vegetation på yta tas bort och dikas mossens att mossen ut. Redan de förberedande åtgärderna påverkar alltså naturen drastiskt i det egentliga täktområdet. Dikningen kan också påverka sjöar och vattendrag nedströms täkten.

Tillstånd enligt miüöskyddslagen

För kommersiell energitorvutvinning krävs bl.a. täkttillstånd enligt miljöskyddslagen. Täkttillståndet lämnas länstyrelsen och omfattar av föreskrifter för täktverksamheten till skydd för naturmiljön och krav på efterbehandling av området.

Påverkan på vattenkvaliteten

I samband med dikningen kommer andelen organiskt material i det avrinnande vattnet att öka. Mängden material är störst under dikningsfasen viss ökning kommer att kvarstå under hela utvinningsperioden. men en Problemen kan i allmänhet minskas avsevärt genom att dikena utformas på lämpligt sätt och att sedimenteringsbassänger anläggs. Dikningen kan också påverka det avrinnande vattnets kemiska sammansättning. Erfarenheterna visar dock på att problemen är små.

Påverkan på flora och fauna

Den största påverkan på vegetationen sker givetvis i samband med iordningställandet området för täkt då vegetationen tas bort helt inom av täktområdet. Den direkta påverkan på vegetationen medför sekundära effekter på faunan. I första hand är det de djur direkt lever av som vegetationen på missgynnas. Fågelarter som är beroende av mossen som öppna vattenytor försvinner också vid dikningen. Områden innehåller sällsynta, hotade eller sårbara arter bör därför som undantas från exploatering. Det avrinnande vattnets kvalitet påverkar faunan i de vattendrag och sjöar tar emot vatten från torvmossen. Vilka förändringar kommer till som som

sstånd varierar med de lokala förhållandena, täktmetoden och omfattningen aav exploateringen. Avgörande för bottenfaunans reaktion är belastningen av organiskt rmaterial och övriga förändringar i vattenkvaliteten. Organiskt slam leder

tiill en stor syreförbrukning då det bryts ned vilket direkt

påverkar liivsbetingelserna för den vattenlevande faunan. Detta kan påverka ñskamas liivsbetingelser genom minskad tillgång till föda

en samt en försämring av ffortplantningsförhållandena. Med lämpliga åtgärder för att minska utsläppen

atv material med avrinningsvattnet kan effekterna på fisk och övrig vattenlevande fauna kraftigt begränsas.

Påverkan på landskapsbilden

Exploatering av en torvmosse för energitorvtäkt påverkar landskapsbilden dlrastiskt. Redan iordningställandet innebär all att vegetation tas bort och attt ytan planas ut. Normalt är dock torvtäkter belägna långt från bebyggelse ooch allmänna vägar varför påverkan på landskapsbilden i många fall inte blir så märkbar. Torvtäkten begränsar möjligheterna till rörligt friluftsliv i det direkta täáktområdet. Normalt måste tillträdet till täktområdet

begränsas med hänsyn

tiill bl.a. olycksrisken och risken för brand i den dikade mossen.

Ejzfierbehandling av mossen

Eifter avslutad energitorvtäkt skall efterbehandlas. Krav mossen om

elfterbehandling föreskrivs i täkttillståndet.

Beroende de lokala förhållandena, främst

av dränerings- och jordarts-

föjrhållandena, kan efterbehandlingen syfta till att skapa våt eller

en torr miiljö på den utbrutna mossen. Om dräneringen sätts igen och vattennivå höjs kan mossens en sjö skapas

kan bli god miljö för rad våtmarksfåglar. Om dräneringen som en en

bibehålls kan området överföras till skogsmark. De praktiska erfarenheterna

efterbehandling utbrutna torvtäkter är ännu begränsade. av av

7.3 Transport och lagring

7.3.1 Bränsleuttag, skörd och transporter

dieseldrivna skogsbruks- och jordbruksmaskiner används

De vanligen som och vid odling och skörd salix och vid uttag av avverkningsrester av till utsläpp bl.a. svaveloxider, kolmonoxid, energigräs ger upphov av kväveoxider, kolväten och stoft. Också de dieseldrivna lastfordon vanligen används för korta tunga som biobränslen upphov till emissioner. och medellånga transporter av ger Emissionsnivåerna från fordonen är beroende motortyp och om motorn av med Emissionerna är givetvis också beroende är försedd avgasrening. av

transportavståndet. totala emissionerna från hela biobränslekedjan, inklusive produktion

De

och exempliñeras i avsnitt 7.4.10.

transporter,

7 .2 Lagring

Vid lagring sker, under vissa förutsättningar, en långsam nedbrytning av

materialet i bränslet kemiska och mikrobioiogiska

det organiska genom

Nedbrytningen kan bl.a. leda till en tillväxt av mikrosvampar

processer. i sin kan hälsoproblem vid hantering bränslet. som tur ge av också värmeutveckling i fall, kan

Nedbrytningen ger som, ogynnsamma

materialet. I dessa fall finns risk för brand och

leda till självantändning av

explosioner.

Trädbränslen avger terpener och isoprener under lagringen. Terpener och isoprener är kolväten som ger bränslet dess karakteristiska och kraftiga skogsdoft. I höga koncentrationer kan lukten vålla obehag. Vissa studier antyder att isoprener kan påverka den marknära ozonbildningen. Kvantitativa data saknas ännu. Lagring av biobränsle i förädlad form, pelletar eller briketter, som minskar risken för nedbrytning materialet. Problem med av damning vid lagring och hantering blir dock större. Brandrisken är också mycket stor med torra bränslen.

7.4 Emissioner vid

förbränning och förgasning av biobränslen

7.4. l Inledning

Förbränning av biobränslen medför att en mängd olika ämnen släpps ut till omgivande luft, mark och vatten. Flera av dessa ämnen kan negativa ge effekter på miljö och hälsa.

Rökgaserna från biobränsleförbränning innehåller i stort sett

samma

ämnen som rökgaserna från förbränning fossila bränslen, dvs. kväve-

av oxider, svaveloxider, stoft, kolmonoxid och kolväten. Dessa ämnen ger en lokal och regional miljöpåverkan. Rökgasemissionernas storlek påverkas av en rad faktorer. De viktigaste är bränslets kemiska sammansättning och

fukthalt, förbränningsanläggningens utformning och tekniken för rökgas-

rening. Förbränning ger också upphov till utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser till atmosfären. Dessa utsläpp global påverkan på ger en klimatet, medan de lokala och regionala effekterna på miljön är av mindre

betydelse. Nettoutsläppen av koldioxid från förbränning av biobränslen är

på lång sikt noll eftersom koldioxiden upptas när biomassan växer.

7.4.2 Tillståndsprövning

emissionsnivåer för enskilda förbränningsanläggningar föreskrivs Tillåtna i samband med tillståndsprövning anläggningen enligt miljöskyddslagen. av Som närmare beskrivs i avsnitt 3.4.2 gäller tillståndsplikt för anläggningar med tillförd effekt överstiger 10 MW. en som De flesta tillståndspliktiga biobränsleeldade anläggningar har i dag emissionsvillkor endast för stoftutsläpp. Vissa anläggningar har därutöver fått gäller utsläppen kolmonoxid och kväveoxider.

begränsningar som av

i enstaka fall omnämns utsläpp organiska föreningar och metaller Endast av i tillståndshandlingar för biobränsleeldade anläggningar. emissioner bl.a. svavel och kväveoxider

Ekonomiska styrmedel för av

behandlas i avsnitt 3.2.2.

7.4.3 Kväveoxider

från förbränning utgörs till största delen kväve- Kväveoxidutsläppen av monoxid NO och kvävedioxid N02. Dessa brukar tillsammans benämnas Mindre dikväveoxid lustgas, N20 kan också bildas, NOX. mängder företrädesvis vid förbränning i fluidiserad bädd. Lustgas är en växthusgas. Vid bildas kväveoxider oxidation bränslets kväve förbränning genom av

och kvävet i förbränningsluften. De viktigaste faktorerna som påverkar

bildningen är bränslets kväveinnehäll, förbränningstemperaturen, uppehållstiden vid hög temperatur samt luftöverskottet vid förbränningen. Bränslets kväveinnehåll varierar mellan olika biobränslen. De högsta i träd finns i tillväxtdelarna, dvs. i barkens innerskikt kvävehalterna ett i barr och löv. Barr från tall och har ett kväveinnehäll på samt gran 1 torrsubstansen. Stamveden har däremot avsevärt lägre ca viktsprocent av

kväveinnehåll, endast 0,05 %. Kväveinnehållet i skogsbränsle påverkas

ca därför från vilka delar trädet bränslet kommer. Vissa kraftigt av av

industriella sågverksavfall består till största delen biprodukter som t.ex. av

stamved och har därför mycket låga kvävehalter medan avverkningsrester normalt har ett kväveinnehåll på 0,3-0,6 %.

Åkerbränslen har i kväveinnehåll

stort sett samma som avverkningsrester, dvs. 0,3-0,6 %. Kvävehalten i torvbränsle varierar mellan 1 och 3,5 % torrsubstansen. av Kvävet, anrikas under torvbildningsprocessen, har sitt som ursprung i de växter som torven bildats ur. Som jämförelse kan nämnas att kvävehalterna i kol är ca 1,5 viktsprocent och i olja ca 0,3 viktsprocent.

En hög fdrbränningstemperatur liksom ett högt luftöverskott

gynnar bildningen av NOX. Om luftöverskottet sänks för minska

att NOX-bildningen finns det risk för ofullständig förbränning med ökade utsläpp av kol-

monoxid som följd. En optimering lufttillförseln i är därför av pannan

nödvändig för att säkerställa fullständig förbränning samtidigt

en som

bildningen av kväveoxider hålls ned. Ãterföring av rökgaser till för-

bränningsrummet sänker förbränningstemperaturen och kan därigenom

minska NOx-bildningen.

Förbränningstemperaturens betydelse för NOx-bildningen medför att

skilda förbränningstekniker olika

ger stora utsläpp av kväveoxider.

Förbränning i fluidiserad bädd sker vid lägre temperatur än rosteldning.

en

Det medför att fluidbäddpannor normalt har

ett lägre utsläpp av kväve-

oxider. Fluidbäddpannor vid optimal drift NOx-emissioner

ger i intervallet 50-100 NOxMJ bränsle. Motsvarande värde för mg rostpannor är 100-150 NOxMJ bränsle. mg Utsläppen av lustgas N20 har dock visats avsevärt högre från vara

CFB-pannor cirkulerande fluidbädd än från baserad

pannor på annan

teknik. Rapporterade lustgasutsläpp från CFB-pannor ligger i intervallet

10-100 mg NzOMJ med medelvärde 65 på ca mg NZOMJ. För andra

förbränningstekniker ligger emissionerna i nivån 0,5-50 NZOMJ med

mg medelvärdet 5 NzOMJ. De högsta emissionerna har observerats mg från

förbränning av kol och torv samt blandningar dessa bränslen och

av

biobränslen. För förbränning enbart flis i av CFB-pannor är utsläppen

svenska visar värden på 10 mgMJ. Utlägre. Mätningar i pannor ca förbränningstekniska åtgärder skall kunna sänka veckling pågår av som lustgasutsläppen. normalt hög förbränningstemperatur vilket Pulverbrännare ger en mycket kväveoxider. Med brännare där tillförseln av kan medföra höga utsläpp av

på lämpligt sätt, s.k. låg-NOK brännare, kan

förbränningsluft utformats hållas ned. Utsläppsnivån från optimerade brännare är dock NOx-utsläppen 100-200 mg NOxMJ bränsle. Genom driftstekniska åtgärder är det möjligt att reducera utsläppen av

kväveoxider till 100 mgMJ vid eldning på rost och ytterligare något vid

ca

i fluidiserad bädd. För att ytterligare sänka NOx-utsläppen

förbränning Sådan teknik finns kommersiellt

krävs någon form av rökgasreningsteknik.

tillgänglig.

fastställda riktlinjerna för kväveoxidutsläpp se avsnitt

De av riksdagen normalt övre för utsläpp på 100-200 NOX 3.4.2 innebär en gräns mg per de allra största anläggningarna gäller strängare krav. MJ bränsle. För Biobränsleanläggningar med modern teknik kan utan svårighet klara

kraven.

används för värmeproduktion, omvandling Då förgasningsteknik genom

sedan förbränns i gasbrännare, är det bränslet till bränngas som en av kväveoxider eftersom förbränning och möjligt att erhålla låga utsläpp av

lufttillförsel lätt kan regleras. Vid elgenerering i kombicykel styrs

kväveoxidbildningen förbränningen i turbinens brännkammare. av från förgasat biobränsle,

Förbränning av en lågvärdig gas, som t.ex. gas

låga kvåveoxidemissioner.

med ny gasturbinteknik kan väntas ge

7.4.4 Svaveloxider

återfinns huvuddelen bränslets svavelinnehåll som Efter förbränningen av svaveldioxid i En viss mängd svavel binds dock i askan. rökgaserna.

Svavelhalten i biobränslen är vanligtvis låg. Den varierar dock kraftigt

mellan olika typer av biobränslen. Variationen mellan olika delar av ett träd är också stor. Tillväxtdelarna, dvs. löv, barr och fina kvistar, innehåller svavel än stamveden. mer I tabell 71 visas svavelinnehållet i några olika biobränslen i avfall. samt Som jämförelse har också svavelinnehållet i olja och kol angivits. Vissa avfallsfraktioner kan ha ett mycket högre svavelinnehåll än vad som redovisats i tabellen. Det gäller t.ex bygg- och rivningsavfall med stort innehåll gipsskivor. av

Tabell 71 Svavelinnehåll i biobränsle, avfall, olja och kol

mg svavelMJ bränsle

Källa Vattenfall Energisystem, Statens naturvårdsverk

Tillåtna emissionsnivåer för svaveloxider regleras i

lagen om svavelhaltigt

bränsle. För närvarande är högsta tillåtna 190 utsläpp mg svavelMJ bränsle. Riksdagen har dock fattat beslut skärpning om en av svavellagen som skall genomföras successivt med början år 1994. De nivåerna blir nya 100 svavelMJ för små anläggningar och 50 mg mg svavelMJ för anläggningar som släpper ut mer än 400 tonår. Som i tabellen är ses ovan

svavelinnehållet i biobränslen utom halm lägre än dessa nivåer.

7 l2-O75l

Svavelhalten i varierar avsevärt mellan olika mossar och även inom torv I vissa områden i landet förekommer generellt förhöjda samma mosse. svavelhalter i torven. I de fall då svavelhalten i torven är så hög att rening krävs kan detta kommersiell teknik. I fluidbäddpannor kan till 90 %

genomföras med upp

svavlet avskiljas tillsats kalk i bädden. Rökgasavsvavling med

av genom av i våta eller våt-torra är kommersiell teknik, kalkslurry system men tillämpas främst vid kolförbränning.

7.4.5 Stoft

Vid förbränning fasta bränslen kommer alltid en viss mängd fina av stoft följa med rökgaserna. Rökgaserna måste därför

partiklar - - att

i någon form stoftavskiljningsutrustning innan de släpps ut.

renas av består dels dvs. ofullständigt förbränt material, Stoftpartiklarna av sot, dels aska. Mängden stoft i rökgasen och stoftets sammansättning av bl.a. utformningen förbränningsutrustningen och bränslets påverkas av av Stoftmängden emitteras från anläggningen är helt sammansättning. som

beroende av vilken stoftreningsteknik som utnyttjas.

Cyklonavskiliare är den enklaste typen av stoftreningsutrustning. De

utnyttjar dynamiska krafter för avskiljning av stoftpartiklarna. Avskiljning

ned till 150-200 stoftm3 rökgas är möjlig men avskiljningsgraden

ca mg för små partiklar 5 är dålig. Cykloner används i mindre

pm an-

där kravet på stoftrening är lägre, och föravskiljning före läggningar, som

annan stoftavskiljningsteknik.

I textila spärrfilter avskiljs stoftet när gasen passerar genom en

filterduk. god avskiljning även små partiklar och

Spärrñlter ger en av

normalt oberoende stoftbelastningen. Stoftrening

avskiljningsgraden är av

känsligt för glödande

mgm

ned till under 10 är möjlig. Textilmaterialet är erosion och i rökgasen. Skador på filterduken kan

partiklar, syrainnehåll

föranleda stora stoftutsläpp.

I ett elektrofilter ges stoftpartiklarna laddning och avskiljs sedan i en ett elektriskt fält. Elektrofilter används företrädesvis i anläggningar större än 10 MW. De kan dimensioneras för stofthalt lägre 10

att ge en än mgm3.

Avskiljningsgraden är beroende belastningen. av Statens naturvårdsverk har utfärdat allmänna råd

om stoftutsläpp från

fastbränsleeldade anläggningar. Rekommendationerna för torv- och biobränsleeldade anläggningar innebär i korthet att anläggningar mindre än 10 MW tillåts att släppa ut 100 stoftm3 rökgas de är mg om belägna i

tätort och 350 mgm3 om de är belägna utanför tätort. För anläggningar

större än 10 MW är den rekommenderade gränsen för

utsläpp 35 mgm3.

I utredningen Energi avfall

ur ENA-utredningen, STEV 19866

rekomenderas att stoftutsläppen från

avfallsförbränning inte bör överskrida

20 mgm3.

Vid förbränning i gasturbiner ställs mycket

höga krav på lågt stoftinnehåll i gasen eftersom turbinerna skadas. Stoftemissionerna från annars

kombicykelanläggningar baserade på biobränsleförgasning blir därför

av processtekniska skäl mycket låga.

7.4.6 Metaller

Vid förbränningen oxideras metallerna i bränslet och huvuddelen

av metallinnehållet återfinns oxider i bottenaskan. Vissa fma som askpartiklar följer med rökgaserna ut och avskiljs delvis i

ur pannan stoftrenings-

utrustningen. Flera spårämnen, t.ex. kvicksilver, kadmium, arsenik, bly och zink,

förängas vid förbränningen. När rökgasens temperatur sjunker kondenserar

de på de fina stoftpartiklarna i rökgaserna. Efter pannan, där rökgastemperaturen sjunkit till under 200 °C, är huvuddelen tungmetallerna av bundna till stoftpartiklar. Endast kvicksilver förekommer i gasform.

Utsläppet av tungmetaller, utom kvicksilver, påverkas alltså både

av

bränslets tungmetallinnehåll och den andel stoftet som avskiljs i

av

stoftreningsutrustningen.

I princip avgår hela bränslets innehåll kvicksilver med rökgaserna.

av

Textila spärrñlter kan viss avskiljning kvicksilver om stoftet

ge en av

innehåller större mängder sot.

Tungmetallinnehâllet i biobränsle är normalt lägre eller avsevärt lägre än

i kol. Ett viktigt undantag är dock kadmiumhalten, kan vara för-

som

hållandevis hög i såväl salix skogsbränslen. De höga halterna i salix

som

orsakas åkermarkens höga kadmiuminnehåll till följd av mångårig

av

användning kadmiumhaltiga gödningsmedel i kombination med att salix

av förhållandevis lätt kadmium. I tabell 72 visas kadmiuminnehållet tar upp i biobränslen, torv och kol.

12 Torv

Kol 0,03-0,5

t Medianvärde för 154 generalprov på torv lämpliga för energitorvproduktion

Källa Vattenfall Energisystem och Miljökonsultema

7.4.7 Kolväten och kolmonoxid

Utsläpp kolväten och kolmonoxid är relaterade till förbrännings-

av

kvaliteten. Utsläppen kan begränsas effektiv styrning och reglering

genom

av förbränningsförloppet. Under perioder med fullständig förbränning är

utsläppen mycket låga. Vid dålig förbränning kan halterna kolväten i

av rökgaserna öka med en faktor 100-10 000. Klorhaltiga bränslen kan vid dålig förbränning leda till bildning av dioxiner. Generellt sett ökar biobränslenas klorinnehåll i ordningen lövträd barrträd salix halm rörflen. Klorhalten i lövträd är ca 0,05 gkg torrsubstans medan halm och rörflen har halter på 3,5 gkg torrsubstans och däröver. De höga halterna i rörflen och halm orsakas av användningen av handelsgödsel där kalium tillförs i form kaliumklorid. av

Stora förbränningsanläggningar med omfattande reglerutrustning har

mer normalt färre och kortare perioder med dålig förbränning än mindre anläggningar. Följaktligen har de också lägre utsläpp kolväten och av kolmonoxid.

Förbränning av sorterade avfallsfraktioner

Begreppet sorterat avfall har i dag ingen entydig definition. Försök med källsortering av hushållsavfall pågår på flera platser i landet. De olika källsorteringsprojekten tillämpar delvis skilda sorteringskriterier. Statens naturvårdsverk arbetar för närvarande med att fastställa rekommendationer för källsortering såväl hushållsavfall icke branschspeciñkt av som industriavfall. De olika avfallsfraktionernas sammansättning är givetvis beroende vilka sorteringskriterier tillämpas. av som

Svenska Renhållningsverksföreningen har på uppdrag Statens

av naturvårdsverk genomfört förbränningsförsök med brännbara fraktioner

från ett antal källsorteringsprojekt. Sorteringskriterierna är olika för de

skilda sorteringssystemen vilket medför att de brännbara fraktionernas

sammansättning och förbränningsegenskaper varierar betydligt.

Generellt kan sägas att fraktionernas innehåll såväl tungmetaller av som

klor är så höga att förbränningsanläggningar för sorterade avfallsfraktioner

normalt kommer att behöva förses med rökgasreningsutrustning l

av samma

förbränningsanläggningar för osorterat avfall. Undantag kan typ som eventuellt göras för vissa typer industriavfall av väldefinierat ursprung av där mycket stränga sorteringskriterier tillämpats. Dessa fraktioner utgör dock mycket liten del den totala avfallsmängden. en av

Bränslets tungmetall- och klorinnehåll

Innehållet klor och tungmetaller i den brännbara fraktionen av sorterat av avfall är beroende avfallets ursprung och vilka sorteringskriterier som av tillämpats. Olika typer industriavfall kan visa mycket stora skillnader i av sammansättning. Hushållsavfallets sammansättning skiljer sig marginellt mellan olika regioner. För sorterat hushållsavfall är det därför i första hand sorteringskriterierna påverkar fraktionernas sammansättning. som Sammanställningen visas i tabell 73 tungmetall- och klorinnesom av hållet i den brännbara fraktionen sorterat avfall baseras på de fraktioner av har studerats i de tidigare nämnda förbränningsförsöken. Som som jämförelse redovisas även motsvarande värden för skogsbränslen.

Tabell 73 Klor- och tungmetallinnehåll i vissa brännbara

avfallsfraktioner samt skogsbränsle

mgkg torrsubstans Klor Kvicksilver Kadmium Bly

Källa Svenska Renhállningsverksföreningen

Rökgasrening vid argfallqförbränning

För rening av rökgasema från avfallförbränning används i dag tvâ olika

typer av reningsmetoder, våta och torra metoder. Den torra tekniken baseras på att släckt kalk i pulverform tillsätts till rökgaserna för att binda de sura komponenterna. Dioxiner och kvicksilver avskiljs genom adsorption på aska och kalkpartiklar i det efterföljande slangñltret. Med den våta tekniken avskiljs stoft, och sura gaser organiska komponenter genom skrubbning med vatten. För att förbättra avskiljningen kan aktivt kol, kaustiksoda eller kalk tillsättas. Den våta metoden ger bättre avskiljning klorväte medan en av avskiljningen av dioxiner är mer effektiv med den torra metoden. För att klara emissionvillkoren har flera anläggningar installerat

reningsutrustning

som baseras på en kombination våt och torr teknik. av Utredningen Energi ur avfall ENA föreslog följande riktlinjer för

utsläpp från avfallsförbränningsanläggningar

klorväte 100 mgNm3 månadsmedelvärde

-

kvicksilver 0,08 mgNm3 besiktningsvärde

-

dioxiner 0,1 ngNm besiktningsvärde

-

De flesta förbränningsanläggningar för avfall har vid tillstândsprövning

fått emissionsvillkor följer ENA-utredningens rekommendationer.

som För några anläggningar har ännu strängare villkor tillämpats. För klara att ENA-kraven för dioxinutsläpp fordras rökgasrening baserad på torr teknik.

Flera avfallsförbränningsanläggningar har eller

planerar att bygga rökgasrening som består av både ett vått och ett torrt steg.

7.4.9 Koldioxid och andra

växthusgaser

Växthusgaser är en gemensam beteckning för i atmosfären har gaser som

förmåga att absorbera värmestrålning och därmed förhindra att värme från

rymden. Växthusgaser finns naturligt i atmosfären och är jorden avges till

orsaken till att jordens medeltemperatur är jämförelsevis hög.

Mänskliga aktiviteter har under de gångna decennierna medfört att halterna flera växthusgaser har ökat i atmosfären. Detta kan komma att av leda till ökning jordens medeltemperatur med åtskilliga grader under en av det kommande seklet. En höjning medeltemperaturen kan få allvarliga av effekter på jordens klimat.

De viktigaste växthusgaserna som släpps ut vid energiproduktion är

koldioxid C02, metan CH. och dikväveoxid lustgas, N20. Olika växthusgaser har olika stor förmåga att absorbera värmestrâlning. De har också olika livslängd i atmosfären. För att kunna jämföra effekten

från olika har inom IPCC Intergovernmental Panel

växthusgaser man on

Climate Change tagit fram omräkningsfaktorer, GWP Global Warming

Potential-faktorer. GWP-faktorn för växthusgas relaterar effekten av en den aktuella till effekten koldioxid. GWP-faktorer kan anges för gasen av olika Normalt används den faktor ett IOO-årstidsperioder. som avser I tabell 74 visas GWP-faktorerna tar hänsyn till de direkta

perspektiv. som

effekterna de aktuella växthusgaserna. Vissa växthusgaser har också av indirekta växthuseffekter. Storleken de indirekta effekterna är mycket av svårbedömd.

Tabell 74 GWP-faktorer 100 är, direkta effekter

GWP-faktor 100 är Koldioxid C02 l Metan CH4 ll Dikväveoxid N20 270

Metan har också indirekta klimateffekter uppskattas vara av samma storleksordning som som de direkta effekterna.

Källa IPCC 1992 IPCC Supplement

Koldioxid

En viktig orsak till ökningen halterna växthusgaser i atmosfären

av av är

förbränningen av fossila bränslen. Vid fossilbränsleeldning frigörs

stora

mängder bundet kol koldioxid. Utsläppen koldioxid vid

som av förbränning

av vissa bränslen visas i tabell 75.

Tabell 75 Utsläpp koldioxid vid av förbränning av olika

bränslen

COz-utsläpp vid förbränning

gMJ

Källa SCB

Även förbränning biobränsle av ger, som ses i tabellen, ett utsläpp av koldioxid. Den mängd koldioxid tillförs atmosfären vid som förbränning biobränslen ingår dock i naturligt av ett kretslopp och kommer att tas upp vid tillväxten biomassa. av ny Nettoutsläppen av koldioxid från biobränsleförbränning är därför låga och på lång sikt försumbara. Om biomassan inte förbränns kommer den att avge samma mängd koldioxid när den så småningom förmultnar. Antagandet nollutsläpp koldioxid från om av biobränsleförbränning gäller under förutsättning att uttaget biomassa inte av överstiger tillväxten. För närvarande är tillväxten i de svenska skogarna större än Detta uttaget.

utgör s.k. sänka för koldioxid. Om avverkningen betyder att skogen en ökar minskar denna koldioxidsänka.

för energiproduktion påverkar inte Ett utnyttjande av avverkningsrester

koldioxidsänkans storlek eftersom avverkningsrestema, de lämnas kvar om förmultna och därmed koldioxidmängd i skogen, kommer att avge samma vid Utsläppens varaktighet i tiden är dock som genereras förbränningen. olika. kan beräknas pågå under 10-30 år medan något Förmultningen förbränningen ger ett momentant utsläpp.

Då åkermark utnyttjas för energiproduktion genom plantering av salix

innebär detta bindning koldioxid under den första eller lövskog en av Denna koldioxidmängd kommer sedan att ingå i kretsloppet. omloppstiden. koldioxid vid förbränning torv har Frågan om nettoutsläppen av av berörts i avsnitt 1.3.4.

Metan

mänskliga aktiviteter källan för Den största antropogena orsakad av

i reningsverk och deponier. De tillutsläpp av metan är Sverige ger

65 % de totala antropogena utsläppen. En utbyggnad av

sammans ca av

från avfallsdeponier skulle kunna minska

utvinningen av deponigas utsläppen avsevärt. från stationär förbränning står för 4 % de antropogena Utsläppen ca av Det är framför allt små biobränsleeldade pannor villapannor utsläppen. med dålig förbränning dessa och mindre fastighetspannor som ger utsläpp.

Lustgas

Biobränsleanvändning kan påverka utsläppen lustgas på flera sätt. av Förbränning av fasta bränslen i CFB-pannor har visats ge höga utsläpp av lustgas jämfört med annan förbränningsteknik. De högsta emissionerna

har dock observerats vid förbränning kol och av torv, blandbränslen av dessa och biobränslen. Ren skogsflis ger lägre emissioner. Användningen av kvävegödningsmedel orsakar stor del de en av antropogena lustgasutsläppen. En övergång till odling energiskog på av jordbruksmark leder till minskad användning en av gödningsmedel jämfört med traditionell jordbruksproduktion.

Askåterföring till skogsmark kan påverka emissionerna av lustgas. Näringstillskottet kan ge ökad nitrifikation i marken medan en pHhöjningen leder till att andelen N20 bildas vid som nitrifikationsprocessen minskar. Den totala effekten av askåterföring på avgången av lustgas är därför svår att bedöma.

7 .4.10 Totala från

utsläpp en hel biobränslekedja

Som framgått ger förbränning av biobränslen på lång sikt inget nettotillskott av koldioxid till atmosfären. För uttag, odling och skörd av biobränsle liksom för bränsle transport av och aska används dock drivmedel baserade på fossila bränslen. Denna

fossilbränsleanvändning

leder till emissioner såväl koldioxid av som andra ämnen. I tabell 76 redovisas en uppskattning av de relativa emissionerna

relaterade till biobränsleförbränning i

en CFB-panna. Som jämförelse visas emissionerna när samma anläggning eldas med kol. Biobränslet antas vara avverkningsrester. Medeltransportavståndet för biobränslet är 5 mil. Kolet antas transporterat från Polen med fartyg 70 mil.

utsläpp till luft från CFB- Tabell 76 Sammanlagda en anläggning använder biobränslen respektive

som kol

Emissioner mgkWhb,

NOX S02 C02 stoft

Biobränsle 110 10 5 600 10 bränsleuttag 25 5 2 000 1 transport av bränsle och aska

250 70 0 60 förbränning

385 85 7 600 71 Summa Kolbränsle 75 20 4 000 2 transport bränsle av och aska 250 360 350 000 60

förbränning

325 380 354 000 62 Summa

Källa Vattenfall Energisystem

koldioxid avsevärt högre för kolbränsle- Som väntat är nettoemissionen av

kedjan än för biobränslekedjan.

svaveldioxid är också högre vid kolförbränning än vid

Emissionerna av

biobränsle grund biobränslenas låga svavelinnehåll. förbränning av på av

med det förs nettoemissioner koldioxid

Ett resonemang analogt som om av

i princip också föras emissioner från biobränsleförbränning kan om av

svavel vid förbränning biobränsle svaveloxider. Den mängd som avges av

vid trädets eller grödans tillväxt. Biobränsleförbränning ger har upptagits

inte något nettotillskott svaveloxider. enligt detta sätt att resonera av

svavelemissioner från biobränsleförbränning har därför satts Värden för

inom parentes. Detta synsätt är dock inte i det internationella accepterat miljöarbetet.

NOx-utsläppen är något högre från biobränslekedjan. En betydande del

av kväveoxidemissionerna härrör från bränsleuttaget. Skogsmaskinerna har höga specifika emissioner på grund av dåligt lastutnyttjande och energikrävande arbetsoperationer. Det bör påpekas att det förekommer väsentligt större transportavstånd för kol än vad som antagits i tabellen, t.ex. vid import från Australien. Vidare är kolbränslekedjan ofullständig eftersom utsläppen vid brytning kolet av inte är inkluderade. Om transportavstånden för biobränsle ökar kan detta komma att påverka de totala emissionerna.

7.5 Restprodukthantering

Inledning

De restprodukter som bildas vid förbränning biobränslen utgörs i första

av

hand av askor. När rökgaskondensering används erhålls också

ett rökgaskondensat som måste omhändertas. I dag deponeras alla restprodukter från biobränsleeldade anläggningar. Eftersom askorna innehåller huvuddelen de

av mineralnäringsämnen som

tagits upp av trädet under dess tillväxt har möjligheten att sprida biobränsleaskor i skogen gödning visats stort intresse. som Restprodukternas påverkan på miljön beror till stor del på produkternas

innehåll av miljöpåverkande komponenter och hur lätt dessa komponenter

frigörs och därmed sprids i naturen.

7.5.2 och biobränsleaskor

Mängd sammansättning av

Askmängd

Askan från förbränning biobränslen består de mineraler som fanns av av bundna i biomassan också de föroreningar av sand och grus som men av följt med vid uttaget av bränsle. Dålig utbränning kan dessutom ge en

restkolhalt som ytterligare ökar askmängden.

Mineralinnehållet i skogsbränslen och energiskog är normalt lägre än i energigrödor och torv. Askhalten varierar dock mellan olika delar av trädet och olika trädslag. Högst är mineralinnehållet i de växande delarna av trädet, dvs. bark, blad och barr samt fina kvistar. I tabell 77 den totala askhalten inklusive föroreningar i några olika anges biobränslen och Som jämförelse redovisas också askhalten i kol. torv. Askhalten i den brännbara fraktionen sorterat hushållsavfall kan variera av inom mycket vida gränser beroende på avfallets ursprung och vilka kriterier tillämpats vid sorteringen. Den övre gränsen för intervallet som redovisas i tabellen motsvarar hushållsavfall som sorterats så att bl.a. som konservburkar ingår i den brännbara fraktionen. Vid förbränning erhålls normalt två typer aska, bottenaska som tas ut av

i botten eldstaden och flygaska som avskiljs i stoftreningsutrustningen.

av

Fördelningen mellan flyg- och bottenaska påverkas av förbrännings- och

stoftavskiljningstekniken. Fluidiserad förbränning och pulvereldning ger

huvuddelen 75-95 % respektive 80-90 % av askan i form av flygaska

medan rosteldning ungefär lika mycket bottenaska som flygaska. ger

Tabell 77 Totala askhalter i biobränsle, torv och kol

Askhalt vikts-% av TS

Kalla Vattenfall Energisystem, Svenska Renhållningsverksföreningen, Miljökonsultema

I flera stora fastbränsleeldade anläggningar eldas biobränsle tillsammans med kol eller torv. Askmängd och asksammansättning beror då av bränsleblandningens sammansättning.

Asksammansättning

Askan innehåller som tidigare sagts huvuddelen de mineraler trädet av som har tagit upp och som är nödvändiga för trädets tillväxt. De viktigaste mineralkomponenterna är kalcium, magnesium och kalium. Höga halter av silikater kan också förekomma i aska och härrör då vanligen från

föroreningar i bränslet och, vid fluidiserad förbränning, från bädd-

materialet. Halmaska innehåller naturligt höga halter silikater. av Askor från biobränsleförbränning innehåller endast små mängder glasbildande komponenter jämfört med kol. I stället innehåller askorna höga halter av mer eller mindre lättlösliga och starkt alkaliska metalloxider,

karbonater, fosfater och alkalisalter. Det betyder att en stor del av askan är lätt lakbar. Jämförande studier kol- och biobränsleaskor visar att mängden lätt av lakbar alkalinitet sju gånger högre i biobränsleaskor. Skillnaden när det var gäller lakbart kalium var ännu större. Askan innehåller förutom mineraler också viktiga mikronäringsämnen, bor, koppar och zink, samt giftiga tungmetaller kadmium och bly. som som Lakförsök har visat att kadmium i Vedaska föreligger i en mycket lättlöslig form. Vedaska innehåller höga halter zink den lakbara fraktionen av men för toxiska effekter bedöms liten. Även krom är är så liten att risken som

hårt bundet liksom omkring hälften av askans blyinnehåll.

Askor från förgasningsprocesser skiljer sig troligen något från för- Vid förgasning sker reaktionerna i reducerande miljö i bränningsaskor. stället för, vid förbränning, i oxiderande miljö. Detta kan ha betydelse som i vilken form och tungmetaller förekommer och därmed för

för mineraler

lakbarheten hos de ingående komponenterna. Förgasningsaska innehåller också större andel oförbränt organiskt material än förbränningsaska en vilket också kan påverka lakbarheten. Kunskapen om förgasningsaskors lakbarhet är främst därför tekniken endast tillämpats i liten dålig, att omfattning.

biobränsleaskor

7.5.3 Omhändertagande av

Deponering

Vid finns risk för salter, tungmetaller och organiska

deponering att

föreningar lakas ut och förorenar grund- och ytvatten. Deponeringen bör

därför ske på så sätt att utlakningen minimeras. Biobränsleaska hanteras i dag med likartad teknik som aska från

förbränning av kol och andra fastbränslen. Detta innebär att flyg- och

bottenaskor deponeras tillsammans. För deponering större mängder än

av 50 ton aska år krävs tillstånd enligt miljöskyddslagen. per

Askåterföring

Uttag av biobränslen från skogen leder till näringsförluster i skogsmarken så som beskrivits i avsnitt 7.2.1. De mineraler förs bort i samband som med biobränsleuttaget återfinns till mycket stor del i askan. En återföring av askan till skogsmarken skulle därför kunna kompensera för näringsbortfallet i samband med uttaget. Därtill kommer att vedaskan har kalkverkan en som motsvarar 150-450 kg Caton aska. För att kompensera för det näringsbortfall orsakats uttaget som av av avverkningsrester är givor på 0,5-1 ton askaha tillräckliga. Om i man stället vill kompensera för hela biomassauttaget, dvs. både för uttag av industrived och avverkningsrester, krävs givor på 1-2 tonha. För även att kompensera för försurningen krävs större givor. Askan bör tillföras marken i granulerad form för att undvika akuta chockeffekter på grund askans höga pH-värde och koncentration av av lättlösliga salter och tungmetaller. Granuleringen underlättar också spridningen rent praktiskt samtidigt som den gör det möjligt att vid behov tillsätta kalk och ytterligare näringsämnen. Granuleringen kan anpassas till den önskade upplösningstiden. En upplösning under 10-30 år motsvarar den tid det tar för avverkningssom rester som lämnats kvar på hygget att förmultna. Syftet med askåterföring är att vitalisera marken och därmed säkerställa

den långsiktiga produktionsförmågan. På kort sikt är effekterna

av askåterföring osäkra. Försök har visat på både ökad och minskad tillväxt på kort sikt.

Återföring av aska medför också att askans tungmetallinnehåll tillförs

marken. Askans tungmetaller har sitt i biobränslet. Om askgivor ursprung som motsvarar det uttagna bränslet tillämpas kommer alltså tillförseln av

tungmetaller med askan att motsvara den mängd som skulle ha avgivits när avverkningsresterna förmultnade på hygget. Förbränningen kan dock innebära att tungmetallerna föreligger i en annan form vilket kan påverka det biologiska upptaget av metallerna. Genom att ställa krav på askans sammansättning, givornas storlek och hur ofta aska tillförs kan man minska risken för negativa effekter av tungmetalltillförseln. Det att återföring av askor från samförbränning av biobränslen med anses kol, olja eller torv bör undvikas eller starkt begränsas eftersom det innebär nettotillförsel bl.a. tungmetaller. Statens naturvårdsverk anser också en av att aska inte bör tillföras till jordbruksmark som skall användas för livsmedelsproduktion. Effekterna på floran bedöms bli liten vid användning granulerad aska. av En pH-höjning kan på vissa marker öka kvävemineraliseringen, dvs. nedbrytningen det organiskt bundna kvävet till ammonium, och kan på av så sätt öka kväveutlakningen. På marker med hög kvävedeposition kan detta vara en risk vid askåterföring. Askåterföringen bör ske ståndortsanpassat för att undvika negativa effekter på särskilt känsliga marker.

7.6 Arbetsmiljö

7.6.1 Bränsleuttag

Uttag biobränsle sker huvudsakligen maskinellt, vilket innebär att av arbetaren tillbringar större delen arbetsdagen i en Skogsmaskin eller av traktor. Momenten är till största delen desamma som vid traditionellt skogs- och jordbruk. De vanligaste arbetsmiljöproblemen är relaterade till den ergonomiska

utformningen av förarplatsen samt till buller och damning. Arbetet utförs i många fall som ensamarbete och med långa arbetsdagar.

En viss olycksrisk föreligger också, framför allt vid motormanuell

fállning.

Förbränningsanläggningen

Vid hantering av biobränslen kan problem med damning uppstå. Det fina dammet kan ge en mekanisk retning i luftrören men huvudproblemet är dammets innehåll av mikroorganismer. Mögelsvampsporer följer lätt med inandningsluften ned i lungornas yttersta förgreningar. Här kan de ge upphov till allergiska reaktioner i andningsvägarna, s.k. allergisk alveolit. Halten av mögelsporer i luften vid hantering av halm och flis ligger i många fall klart över de nivåer som kan vålla besvär. Bränslehanteringen i de flesta förbränningsanläggningar är automatiserad och sluten. De arbetsmiljömässiga förhållandena när det gäller damning och mögelsporinnehåll är dock mycket olika i skilda anläggningar. De påverkas av såväl anläggningens utformning inkapslingar, utsug etc. som rutiner vid städning. Normalt ligger värdena under hygieniska gränsvärdet men

driftstörningar kan ge högre halter.

Den slutna hanteringen betyder att personalen normalt inte kommer i

kontakt med den dammiga luften annat än under korta perioder. Risken för exponering är större hos underhålls- och städpersonal. Förbränningsanläggningen innehåller många starkt bullrande delar, bl.a. kvarnar, fläktar och kompressorer.

7.6.3 Askhantering

Hantering och transport av aska liksom spridning av aska i skogsmark

medför risk för damning. Askan består av mycket fina partiklar med lång

uppehållstid i luften. Den är starkt alkalisk och därmed frätande. Vid transport bör askan fuktas för att förhindra damning. Hantering av aska i granulerad form ger mindre problem med damning.

8 Teknik och teknisk

utveckling

8.1 Bränsleproduktion

8.1.1 bränslen

Skogens

Bränslen som produceras i anslutning till skogsbruk och skogsindustri kan delas in i skogsbränslen och avlutar. Avlutar produceras som en biprodukt vid framställning av kemisk massa och användningen sker uteslutande inom massafabriken.

En stor del av det skogsbränsle som tas ut består av avverkningsrester

som faller vid uttag av industrived. Metoder för uttag av avverkningsrester kan delas in i system för separat uttag, dvs. bränslet tas ut i en separat operation efter avverkning och uttag av industrived, och system för integrerat uttag, vilket innebär att bränsle och industrived samtidigt förs ut ur skogen.

Separat uttag av avverkningsrester

Vid konventionell avverkning kvistas det avverkade trädet på hygget och industriveden transporteras i väg. Om avverkningsresterna skall tas till vara kräver detta en separat hopsamling och skotning uttransport. Trädresterna kan tas ut obearbetade eller flisas på hygget före uttaget. Separat uttag svarar i dag för huvuddelen av den kommersiella skogsbränsleproduktionen. Det volymmässigt största uttagssystemet för avverkningsrester är

tlisskördare på hygget. Systemet innebär att en maskin, flisskördaren,

utför hopsamling och flisning på hygget samt terrängtransport av flisen till bilväg. Vid bilväg kan sedan flisen direkt transporteras vidare eller mellanlagras under begränsad tid, högst 2-3 veckor, före vidaretransport. Avverkningsresterna kan också samlas ihop obearbetade och transporteras till bilväg med risskotare. Vid bilväg lagras de sedan i vältor en

stora långsträckta högar för senare flisning med hjälp av en flisskördare

eller för vidaretransport till förbrukare som själv flisar bränslet. För att förhindra återfuktning kan de upplagda vältorna täckas med papp. Transport och toppar GROT från hygge till bilväg kan göras av grenar antingen direkt efter avverkning eller sedan avverkningsresterna fått torka tid. En tids torkning på hygget är att föredra eftersom det ger en en produkt med lägre fukthalt och dessutom gör att de näringsrika barren lättare faller av och bli kvar på hygget.

Integrerat uttag av skogsbränsle

Träddelsmetoden är den helt dominerande metoden för integrerat uttag av skogsbränsle. Karaktäristiskt för metoden är att de avverkade träden inte

kvistas i skogen utan endast kapas i lagom längder 6-8 meter för den

fortsatta transporten. Kvistningen utförs sedan hos förbrukaren massaindustri och sågverk eller vid fristående träddelsterminaler. För kvistningen används buntkvistare som hanterar träddelarna buntvis. en Träddelsmetoden används vanligen vid gallring och röjning eftersom de avverkade träden då är klena och en separat kvistning blir tidsödande och dyr, men metoden kan även användas i slutavverkning. Trädmetoden är en metod för integrerat uttag som innebär att ingen upparbetning sker i beståndet. Skillnaden mot träddelsmetoden är alltså att de avverkade träden inte kapas före skotningen. Trädmetoden används idag i mycket liten omfattning i Sverige. Den bedöms kunna ge rationaliseringsvinster men kräver en inte obetydlig teknikutveckling.

Avverkningen kan också delas i två omgångar, s.k. dimensionsupp uppdelad slutavverkning. Det innebär att träd- eller träddelsmetoden används i ett första steg för att avverka de klenare träden som inte innehåller timmer. Resten av beståndet slutavverkas därefter med skördare.

småskaliga system

Småskaliga system för uttag av bränsle används huvudsakligen av självverksamma privata skogsägare och entreprenörer. De småskaliga systemen bygger i stor utsträckning på att traktorer och vagnar från

skogsägarens övriga verksamhet uttnyttjas. Möjligheter att samordna skogs-

och jordbruk är ofta helt avgörande för systemens totalekonomi. Fällningen utförs manuellt med motorsåg och träden transporteras till stickväg antingen manuellt eller vinschning. Vid stickväg flisas genom

bränslet. Ett alternativ är att släpa lunna de avverkade träden till avlägg

vid bilväg för kvistning och flisning.

Teknik- och metodutveckling

Arbetet med utveckling av avverkningsmetoder går bl.a. ut på att metoderna under hela avverkningsförloppet anpassas till att bränslefrak-

tionen skall tas ut. En sådan anpassning kan redan på kort sikt sänka

prodaktionskostnaden för skogsbränslen och öka bränslekvaliteten. I ett längre tidsperspektiv kan kostnaderna för uttag av såväl industrived som skogsbränslen sänkas ytterligare genom användning av ny avverknings-

teknk baserad på nyutvecklad maskinell utrustning.

För att effektivisera bränsleuttaget är det viktigt att onödig hantering

minskas och arbetsoperationerna integreras så långt möjligt.

Tiädmetoden bedöms därför ha avsevärd potential teknisk en men utveckling inom rad väsentliga områden krävs innan metoden kommer en

att kunna tillämpas i större omfattning. Exempel på sådana områden är utveckling av fallverktyg för flerträdshantering av klena träd, utveckling av teknik för kvistning av klena träd vid bilväg samt utveckling av arbetsmaskiner som klarar både avverkning och terrängtransport med hög kapacitet och höga krav på bränslekvalitet. GROT är till följd av den låga energitätheten dyr att transportera. Intresse har därför visats för ett nytt bränslesortiment grotbunt. - Grotbuntar är och toppar komprimerats till buntar med en längd grenar som på 5-6 meter och fastvolymandel på 40 %. Grotbunt är en produkt en ca är avsedd att flisas vid ett tillfälle. För att grotbunten skall som senare kunna införas som ett nytt skogsbränslesortiment krävs i första hand en utveckling rationella metoder för tillverkning av buntarna. av Uttag avverkningsrester medför att de näringsämnen som finns i av avverkningsresterna förs ut från skogen. Detta kan på sikt leda till att

markens långsiktiga produktionsförmåga sänks. Eftersom huvuddelen av

biobränslets innehåll mineraler efter förbränningen återfinns i askan kan av återföring av askan kompensera för bortförseln av näringsämnena. en Frågan behandlas närmare från miljösynpunkt i avsnitt 6.2.2. En metod för att minska bortförseln av näringsämnen i samband annan med uttag avverkningsrester är att lämna kvar eller återföra trädens av gröndelar, dvs. blad, barr och fina kvistar, till skogen. Gröndelarna innehåller en stor andel av grenarnas och topparnas näringsämnen och har samtidigt ringa värde som bränsle. Metoder och utrustning som medger att gröndelarna lämnas på hygget eller återförs på ett rationellt och ekologiskt riktigt sätt behöver därför utvecklas. En rad skogindustrier finansierar tillsammans med NUTEK ett forskningsprogram som rör bränsleproduktion i det storskaliga skogsbruket. Projektet, som kallas Skogsbränsleteknik, genomförs av Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut SkogForsk. Arbetet i projektet inrikas i första hand på metodutvärderingar och kostnadsanalyser. Projektet omfattar rad delaktiviteter, bl.a. dimensionsuppdelad slutavverkning, flerträds en

hanterande falldon samt metoder för gallring, slutavverkning och tillvaratagande av avverkningsrester. Vattenfall driver tillsammans med Södra Skogsägarna ett utvecklingsprojekt inom skogsbränsleområdet, projekt Skogskraft. Inom projektet arbetar man bl.a. med vidareutveckling metoder för avverkning och av tillvaratagande av skogsbränsle. Utveckling av teknik för småskaligt skogsbruk utvecklas inom ett

forskningsprogram finansierat av bl.a. Skogsstyrelsen, LRF, NUTEK,

Skogs- och jordbrukets forskningsråd SJFR och Glesbygdsdelegationen. Projektet omfattar maskinutveckling, organisationsstudier och systemanalyser med inriktning mot självverksamma skogsägare och mindre entreprenörers verksamhet.

8.1.2 Jordbrukets bränslen

En rad grödor som lämpar sig bränslen kan odlas på jordbruksmark. som Tekniken för odling och skörd skiljer sig beroende

av bränsletyp.

Stråbränslen

Till stråbränslen räknas halm, energispannmål och olika energigräs. Vid

skörd av stråbränslen utnyttjas huvudsakligen teknik och maskinell

utrustning för traditionellt jordbruk med spannmåls- och vallodling. Halm är en biprodukt från spannmålsodling och kan därför tas fram till lägre kostnader än övriga bränslen från jordbruksmark. Halm finns tillgänglig i betydande mängder men endast mycket begränsad del en utnyttjas i dag för energiändamål. Halmen bärgas efter tröskning och några dagars torkning på fältet. Den bärgas lämpligast i balar, rundbalar eller högdensitetsbalar. Rundbalspressar är vanligt förekommande inom

lantbruket och förhållandevis billiga. Högdensitetspressar tillverkar balar

med avsevärt täthet vilket medför kostnaderna för transport och högre att Pressarna är dock mycket dyra i inköp. Täta balar ställer lagring är lägre. också krav på det pressade materialets torrhalt för att det skall kunna stora Tekniken för tillvaratagande halm är väl känd lagras utan skadeangrepp. av i alla led. med halm när det gäller tekniken för Energigräs har mycket gemensamt bärgning, lagring och transporter. tid har intresset och utvecklingsarbetet inom energigräsområdet På senare rörflen. Rörflen är flerårigt gräs växer vilt i stora koncentrerats på ett som landet. Det har föreslagits ett alternativt åkerbränsle framför delar av som allt i de norra delarna av landet. för rörflen energi- och fiberråvara är relativt nytt varför Intresset som

erfarenheterna från storskalig produktion är begränsade. Odling av rörflen

bedrivs för närvarande på sammanlagt ca 4 500 ha. bedöms intressant för rörflen

Den produktionsmetod som som mest

vallar till 10 år och Vårskörd grödan efter

baseras på långliggande upp av

fältet. Vårskörd innebär bladen blir kvar på fältet vilket övervintring på att viss recirkulering kväve. Fukthalten i vårskördad gröda är ger en av dessutom lägre än i gröda skördats på sommaren. En utvärdering av som vårskördemetoden för närvarande. Efter skörd, sker med

genomförs som

konventionella vallskördemaskiner, komprimeras grödan till balar av

typ används för halm. samma som Växtförädlingsarbete pågår för att få fram rörflen med god avkastningsförmåga och härdighet samt goda bränsle- och fiberegenskaper. Arbetet insamlat vilt rörflensmaterial, dels importerade kanadensisbaseras på dels finansieras från bl.a. LRF, SJFR, NUTEK

ka sorter. Utvecklingsarbetet

och Vattenfall.

spannmål energigröda har diskuterats utifrån två tänkta

Odling av som användningsområden. Det största intresset har visats för användning av spannmål råvara för produktion av etanol. Det primära användningssom området för etanol är drivmedel. Användning etanol för el- eller som av

värmeproduktion är däremot mindre intressant och etanolproduktion från spannmål behandlas därför inte vidare i denna genomgång. Hela strået, halm och kärna, kan också användas ett fastbränsle. som Högavkastande spannmålssorter kan avkastning i nivå med vad ge en som kan erhållas med energiskog till avsevärt högre kostnader. Spannmålsmen kärnan kan också användas separat bränsle. Fördelen är god som en hanterbarhet och relativt hög energitäthet. Nackdelen är, även här, de höga kostnaderna.

Energiskog

Energiskog är snabbväxande lövträd skördas med ett intervall som om 3-6 år. I Sverige är det i första hand olika salixarter, dvs. vide- och pilsorter, som används för energiskogsodling.

För närvarande bedrivs storskalig försöksodling energiskog

av på omkring 6 200 ha. Det beräknas att ytterligare 4 000 ha kan komma ca att planteras med energiskog år 1993. Plantering av sticklingar sker på våren, vanligen med hjälp halvautoav

matiska planteringsmaskiner. Under de följande åren växer sedan

plantan mycket snabbt och skördas efter 3-6 år. Längden på skotten är då 5-7 meter och grovleken i genomsnitt 3-5 i cm brösthöjd. Efter skörd växer nya skott ut från stubbarna och efter ytterligare 3-6 år kan en ny skörd tas. Detta kan under 20-30 år. upprepas

Energiskog skördas företrädesvis under vintern. Två skördeprinciper kan

särskiljas. Den ena baseras på att skotten kapas och läggs i vältor vid upp fältkant eller flisningsplats. Flisningen kan sedan ske vinter vilket samma ger en bränsleflis med 50 % fukthalt. Materialet kan också ca lagras oflisat

över sommaren till nästa eldningssäsong då bränsle med endast

ett 20-30 % fukthalt kan levereras.

Enligt den andra skördeprincipen flisas energiskogen direkt i anslutning

till skörden. Det ett bränsle med 50 % fukthalt. ger ca Principen med

bränslet produceras och levereras i takt med direktflisning innebär att förbrukningen eftersom lagring fuktig flis under längre perioder är av grund tillväxt mikroorganismer och medföljande olämplig på av av substansförluster.

En systemutformning med direktleverans är möjlig för energiskog

eftersom skördesäsongen sammanfaller med eldningssäsongen. Produktion baserad direktflisning kompletteras lämpligen med ett

av energiskogsflis på

mindre bestående skogsbränsle eller energiskogsbränsle hålls

lager av som skott i välta eller flis. Därigenom kan leveranserna lagrad som som torr vid i efterfrågan eller driftstörningar i direktflisningsupprätthållas toppar systemet. Beroende energiskogsodlingen bedrivs kan både storskalig och på hur teknik för skörd aktuell vid framtida omfattande småskalig vara en Småskalig teknik så långt möjligt utnyttjar befintlig

energiskogsodling. som

inom lantbruket kan alternativ för organisationer

utrustning vara ett bestående ett antal lantbrukare gått samman för att producera av som

Storskaliga specialmaskiner är lämpliga i första hand energiskogsbränsle. för entreprenadverksamhet eftersom de kräver långa utnyttjningstider och

flesta fall större arealunderlag för att acceptabel ekonomi. i de ge en till år 1991 har det inte funnits någon väl fungerande skördeteknik Fram tillgå. En rad utvecklingsprojekt, finansierade av bl.a. LRFs forskningsatt stiftelse och NUTEK, har dock resulterat i att sju olika skördekoncept har och utvärderats under första halvåret 1992. Preliminära resultat från testats indikerar kraftigt sänkta skördekostnader med vissa de utvärderingarna av testade maskinerna. Förädlingsarbete pågår sedan flera år för att ge ökad avkastning och odlingssäkerhet. Det första förädlade odlingsmaterialet introduceras på marknaden år 1993. Det beräknas kunna ge skördeökningar och ökad motståndskraft mot frost, insekter och rostsvampar.

Utveckling teknikerna för etablering, gödsling och ogräsbekämpning

av

kan ge ytterligare sänkningar av odlingskostnaden.

Lövskog på åkermark

Lövskog på åkermark har vissa likheter med energiskog. Fibrer, inte bränsle, kommer dock med största sannolikhet att bli huvudprodukten. En bränslefraktion kan möjligen tas ut vid gallringar och vid slutavverkning. Den genomsnittliga energiproduktionen blir därmed låg jämfört med andra energigrödor. Uttaget av bränslesortimentet kan ske med traditionella skogsbruksmetoder anpassade för skörd i

lövträdsplantager eller möjligen

med den skördeteknik utvecklas för energiskog. som nu

Grödor för biogasproduktion

Vissa energigrödor, företrädesvis grödor med hög fukthalt, lämpar sig bättre råvara för biogasproduktion än bränsle för direkt försom som bränning. Exempel på lämpliga grödor är bl.a. lucern, gräs och fodersockerbeta. Lucern har i flera studier visats den mest ekonomiska grödan för vara produktion av biogas. Huvudorsaken är att den är kvävefixerande vilket ger

en minskad odlingskostnad eftersom ingen kvävegödsling krävs. Lucern är

dessutom flerårig växt och kräver därför mindre produktionsinsatser än

en ettåriga grödor. Biogasprocessen är en våt process varför det inte ställs krav på att grödan är torr i samband med bärgningen. Grödorna tillvaratas därför lämpligen som ensilage en eller två gånger per säsong. Odlade grödor råvara för biogasproduktion kan kostnadsskäl som av endast komma i fråga som ett komplement till andra råvaror med lågt alternativvärde, t.ex. organiskt avfall.

8.1.3 Torv

kommersiell torvutvinning används i dag två metoder, frästorvmetoden För dominerar mängdmässigt. Båda

och stycketorvmetoden. Stycketorvmetoden

metoderna betecknas ytutvinningsmetoder eftersom torven skördas i

som ett ytskikt över hela täkten. Produktion med traditionella metoder sker under sommarhalvåret av torv Produktionssäsongens längd beror dels på den aktuella 2-5 månader. dels det geografiska läget. Med traditionella torvutvinvädersituationen på

lufttorka på fältet efter upptagningen. Det

ningsmetoder låter man torven

innebär att produktionen är mycket väderkänslig.

utvinningsmetoder och modifieringar de traditio- Utveckling av nya av nella metoderna pågår med målet att minska väderkänsligheten och förlänga brytningssäsongen.

F rästorvmetoden

10-20 tjockt,

Frästorvmetoden innebär att ett tunt ytskikt av torven, mm

fräses med hjälp skruv-, pinn- eller knivfräs. Den uppfrästa upp av en får sedan torka på fältet till fukthalt på 45-55 %. Torkningen torven en två till tre dagar. För att få snabbare och jämnare torkning vänds tar en under torktiden. Den torkade frästorven samlas sedan torven några gånger in med hjälp eller mekanisk lastare. Frästorvmetoden ger av en sugvagn en normalt 10--15 skördar per år.

Stycketorvmetoden

innebär vid varje skörd bryts i ett skikt på

Stycketorvmetoden att torven

50-100 sker med vertikalgående skruv eller cm. Upptagningen en bearbetas efter upptagningen i ältningsskruv och sågklinga. Torven en

pressas ut genom ett eller flera munstycken till cylinderformade stycken.

Torvstyckena lämnas att torka på fältet under tre till veckor till

sex en fukthalt på 30-45 %. Under torktiden vänds styckena en till två gånger för att torkningen skall bli jämn. Efter torkningen samlas stycketorven i strängar och bärgas med en bandlastare till transportvagn. Med en stycketorvmetoden får man normalt mellan och tre skördar en per säsong.

Forcerad produktion

Forcerad produktion är

av torv en modifiering av de traditionella ytutvin-

ningsmetoderna. Karakteristiskt är att fálttorkningen torven avbryts vid

av

en högre fukthalt ca 60 % och att sluttorkningen sker med industriella

torkmetoder. Den kortare torktiden på fältet minskar tiden mellan skördarna vilket möjliggör fler skördar Den per säsong. industriella

sluttorkningen gör också metoden mindre väderkänslig. Med industriell

torkning kan ett bränsle med mycket låg fukthalt produceras. En typisk

fukthalt är 10 %. ca

Forcerad brytning kan tillämpas för både frästorv och

stycketorv. I dag används metoden på Härjedalens Minerals HMAB täkter i Sveg.

Stortorv

Stortorv är variant stycketorv där en av styckena görs avsevärt större. Utveckling av metod och maskiner drivs torvbranschen bl.a. av genom

Stiftelsen Svensk Torvforskning.

Karakteristiskt för metoden är dels de stora styckena, dels att styckena placeras stående på täkten för att torka. Då torvstyckena står får upp en större mängd upptagen torv plats på täktytan vilket medför att varje skörd kan göras större. En skörd därför av stortorv ger samma torvmängd som en normal årsproduktion med konventionell stycketorvteknik.

skall kunna introduceras krävs modifieringar inte bara För att stortorv också hanteringsutrustning och i många fall av brytningsutrustning utan av den större styckestorleken kan även av förbränningsutrustningen så att hanteras och användas.

F ullcüupsutvinning

metodernas korta brytsäsong och stora väderkänslighet har De traditionella drivit fram förslag till metoder baserade på fulldjupsutvinning av torv. innebär bryts till fullt myrdjup på en sektion Fulldjupsutvinning att torven innan fortsätter i nästa sektion. Den brutna torven av mossen brytningen avvattnas och torkas industriellt. befinner sig ännu på idéstadiet vissa praktiska Fulldjupsmetoderna men skiftande resultat. Svårigheterna med metoden försök har genomförts med hand i kunna avvattna torven på ett effektivt sätt. ligger i första att eventuellt efter tillsats olika Avvattningen sker genom pressning, av kemikalier förbättrar resultatet. som Intresset från torvbranschen för fulldjupsmetoderna är mycket begränsat.

Vattenfall har vid Älvkarlebylaboratoriet bedrivit viss utvecklingsverk-

samhet inom avvattningsområdet med inriktning mot utveckling av I nyligen avslutad förprojektering produktionsfulldjupsmetoder. en av en konstaterar dock att torvproduktion baserad på de anläggning man inte kan ske till konkurrenskraftig undersökta djupbrytningsmetoderna kostnad jämfört med de traditionella ytutvinningsmetoderna.

8.1.4 Avfall

Avfall används i dag som bränsle i ett flertal förbränningsanläggningar av varierande storlek. Huvuddelen det avfall utnyttjas som bränsle av som från hushållen medan industriavfall utnyttjas i mycket liten kommer

utsträckning. För närvarande förbränns ca 55 % landets hushållsavfall av medan motsvarande siffra för industriavfall endast är 5 %. Internationellt sett ligger det svenska utnyttjandet avfall för energiändamål på av en mycket hög nivå. Hushållsavfall och industriavfall skiljer sig åt i sammansättning. Industriavfallets sammansättning varierar med vilka industrier finns i som området medan hushållsavfallet har ungefär sammansättning över samma hela landet. I tabell 81 visas exempel på sammansättning hushållsavfall av och industriavfall från Stockholm. Generellt kan sägas att den brännbara fraktionen i industriavfall vanligen är större än i hushållsavfall. Industriavfallet omfattar därför en stor

bränslepotential som i dag utnyttjas i liten omfattning. Hushållsavfall har

en relativt stor fraktion lätt kan brytas ned biologiskt och därför som som kan utnyttjas för kompostering eller

biogasproduktion.

I dag är det nästan uteslutande avfall med mycket liten en sorteringsgrad

som förbränns. Riksdagen har dock satt mål upp som att förbränning och

deponering av osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1993.

Avfallet kan sorteras i centrala sorteringsanläggningar för hushållsavfall

eller källsorteras på industrin eller i hushållet. Centrala

sorteringsanlägg-

ningar finns på ett tiotal platser i landet. De sorterar maskinellt hushållsavfallet i en bränslefraktion och komposterbar fraktion. en

8 12-0751

Tabell 81 sammansättningen hushållsavfall och industri-

av avfall i Stockholm

Material Hushållsavfall Industriavfall

vikts- % vikts- %

Trä l 15-25 35-45 35-65

Papper

Textil, gummi, 2-4 4- 10

läder Köks- och 25-35 -

trädgårdsprod.

v

Källa Svenska Renhållningsverksföreningen

Exempel på olika fraktioner kan förekomma vid källsortering är

som

återvinningsbart material, t.ex. plast, glas, metaller, vitvaror,

schaktmassor avfall, hushållsavfall, storköksavfall

komposterbart t.ex. nedbrytbart

etc. brännbart avfall -

miljöfarligt avfall

-

Källsortering avfall kan dock genomföras med olika ambitionsnivå

av

och omfattar inte alltid alla de uppräknade fraktionerna. Källsortering med

avseende avfall görs i dag i hela landet och på många håll på miljöfarligt

finns också insamling och glas. Mer långtgående källsortering

en av papper

drivs försök på vissa platser.

som Statens naturvårdsverk arbetar för närvarande med att fastställa

rekommendationer för avfallssortering. Som ett led i detta arbete har

Svenska Renhållningsverksföreningen på uppdrag Naturvårdsverket

av

m.fl. genomfört förbrännings- och komposteringsförsök med olika

fraktioner från ett antal källsorteringsförsök med hushållsavfall och industriavfall. I arbetet ingår att klassificera och karaktärisera avfallsfraktionerna bränsle. som Från energisynpunkt är främst den brännbara fraktionen intressant. Även den komposterbara fraktionen kan utnyttjas för energiändamål som råvara för biogasproduktion.

8.2 Förädling, transporter och lagring

Förädling

Biobränslen har generellt låg energitäthet jämfört med fossila bränslen. en Fukthalten är normalt hög och varierar dessutom inom relativt ett stort intervall. Dessa egenskaper påverkar biobränslenas konkurrenskraft negativt då de kan leda till höga transportkostnader, hanteringsproblem vid och transporter

i förbränningsanläggningen samt lagringsförluster och arbetsmiljöproblem

orsakade av mikrobiologisk nedbrytning materialet. Ett bränsle med

av varierande fukthalt kan också medföra svårigheter

att reglera förbränningen

vilket i sin tur kan onödiga emissioner och lägre ge en verkningsgrad.

En förädling biobränslet torkning och av genom homogenisering ger ett

mer enhetligt bränsle med högre energitäthet och bättre hanterings- och

lagringsegenskaper.

De förädlade biobränslena kan delas in i briketter, pelletar och pulver. Briketter är plattor, vanligen med cylindrisk form och diameter en över 25 Pelletar är små cylindriska med diameter mm. stavar en mellan 3 mm och 25 Pulver är ett fmmalet bränsle där kornens diameter mm. är mindre än l mm.

Förädlingen bränslet innebär kostnad som avspeglas i ett högre av en gengäld kan kostnaderna för transporter minskas. I många bränslepris. I

fall kan förbränningsanläggningen göras enklare vilket förbilligar bio-

Konvertering olje- och koleldade anläggningar till bränsleanvändningen. av biobränslen förutsätter också i många fall att ett förädlat bränsle används.

Briketter

tillverkas från flis, sågspån, kutterspån och bark. Andra råvaror Briketter halm, energigräs och torv kan också briketteras. Tillverkningen sker som vid briketteringsanläggningar köper råvara från flera antingen separata som eller vid anläggningar integrerade med industrier där bränsleleverantörer

råvaran till brikettproduktionen faller som biprodukt, t.ex. sågverk,

snickerier eller skivindustrier. bränslebriketter sållas och råvaran först så att Vid tillverkning av rensas

avskiljs. Därefter grovsönderdelas bränslet och torkas till

grus och sten en

under 15 %. Det grovsönderdelade, torra materialet pressas sedan

fukthalt till briketter. Om kutterspân eller sågspån används råvara krävs torra som eller torkning råvaran kan direkt till ingen sönderdelning utan pressas briketter. Träbriketter har fukthalt på omkring 10 % och en bulkvikt på en

500-600 kgm3.

Pelletar

finns för närvarande på ett fåtal platser

Industriell produktion av pelletar

i landet. Råvarorna är i princip desamma som för briketter.

De inledande momenten vid tillverkningen omfattar rensning, grov-

och torkning råvaran. Därefter mals bränslet ytterligare

sönderdelning av till ett fint pulver sedan pressas till pelletar. som

Torkning och malning kan också utföras samtidigt, s.k. maltorkning.

Tekniken är ny och kommer att demonstreras för produktion bränsle-

av pelletar vid bränslefabrik i Härnösand. en

Fukthalten för träpelletar är jämförbar med fukthalten i briketter, dvs.

ca 10 %. Bulkvikten är dock högre, omkring 650 kgm3.

Pulver

Tillverkningen av pulverbränsle följer i stort stegen vid tillverkningen

av

pelletar, dvs. rensning, grovsönderdelning, torkning och malning.

Fukthalten i träpulver är 4-5 %. Eftersom pulver inte är komprimerat

är pulverbränsle betydligt skrymmande än pelletar och briketter.

mer

Transporter

Biobränslen är, jämfört med de flesta andra bränslen, skrymmande och har

en hög fukthalt. Transportsträckan mellan bränsleproduktion och använd-

ning påverkar därför kostnaderna för biobränslet kraftigt. Medeltransport-

avståndet för biobränslen i dag uppskattas till 6 mil. En

ca ökning av

biobränsleanvändning i landet kan komma att medföra längre transport-

sträckor för att möta det ökade bränslebehovet.

I dag transporteras huvuddelen biobränslet på landsväg. Vid längre

av

transportavstånd kan, under vissa förutsättningar, sjötransport och

järnvägstransport vara ett bättre alternativ. Redan förekommer och

nu

planeras transporter av inhemska bränslen längre sträckor med järnväg och

båt. Exempel är transport torv med järnväg från Härjedalen till Uppsala

av

och Jönköping samt Stockholm Energis planerade sjötransport träd-

av

bränsle från Härnösand till Hässelbyverket i Stockholm. Gemensamt för

båda exemplen är att bränslet förädlas före transporten för minska

att

transportkostnaderna.

Landsvägstransporter

Träddelar, består både industriveds- och bränslefraktionen, som av transporteras normalt på fordon bestående dragbil och lastvagn med av heltäckande sidor och golv. Avverkningsrester flisas vanligen på hygget eller vid avlägg och transporteras flis till kund eller till lager vid terminal. För transporten som används containerfordon eller i vissa fall särskilda flisbilar. Obearbetade avverkningsrester är mycket skrymmande och transport utan bearbetning medför ett lågt lastutnyttjande. Den dyrare transporten, jämfört med att flisa vid avlägg och transportera bränslet som flis, kan delvis uppvägas kostnadsvinster kan göras med en central flisning av som bränslet vid förbränningsanläggningen. av

För att förbättra lastutnyttjandet vid transport av obearbetade trädrester

kan transportfordonet förses med utrustning för att komprimera bränslet en på flaket. En förbättring lastutnyttjandet kan också erhållas om materialet av grovsönderdelas eller komprimeras med effektivare metoder inför transporten. Olika metoder har undersökts från mycket enkla utrustningar

för grovsönderdelning monterade på lastfordonets gripskopa till utveckling

helt bränslesortiment, t.ex. grotbunt och småved. Grotbunten är av nya buntade avverkningsrester i och med buntningen får en högre som

fastvolymandel. Småved är, liksom flis, sönderdelad bränslefraktion

en med större styckestorlek. Typisk styckelängd är 50-150 mm. Med men den större styckestorleken kan huvuddelen problemen med svamptillväxt av under lagring undvikas samtidigt sönderdelningskostnaden bör bli som lägre.

Inom projekt Skogsbränsleteknik vid SkogForsk har insatser gjorts för

att utveckla och utvärdera teknik för bl.a. grovsönderdelning, komprimering och buntning av trädrester och träddelar. Stråbränslen hanteras enklast och mest rationellt i form av storbalar, antingen rundbalar eller högdensitetsbalar. Alla typer av balar transporteras

på stora För kortare transporter till

vagnar. upp någon mil är traktor-

dragna vagnar vanligen ett billigare alternativ än lastbil. Briketter transporteras på lastbilar med tippflak eller i containrar. Pelletar kan transporteras med lastbil på sätt briketter samma som men lika vanligt är transport i bulkbilar. Bulkbilar är tankbilar avsedda för transporter av torrt bulkgods. De kan lossas med hjälp tryckluft via av gummislangar direkt till mottagnings- och lagringssilo. Hanteringen av bränslet kan därför göras helt sluten. Pulver måste alltid lastas och transporteras via slutna system. Transporten sker i bulkbilar med pneumatisk lastning och lossning.

J ärnvägstransporter

Transport av biobränslen med järnväg kräver infrastruktur bestående en av bl.a. terminaler för omlastning till

järnvägsvagnar samt mottagnings-

stationer hos kund. Skogsindustrin har i dag flera för system terminal-

hantering och järnvägstransport rundvirke. Systemen används för

av att transportera rundvirke från inlandet till kusten och täcker större delen av norra Sverige, från Dalarna och norrut. Med dessa system finns en

infrastruktur efter investeringar i lastmaskiner

som, vagnar, och personal,

också bör kunna användas för bränsletransporter.

Järnvägstransport är troligen ett alternativ endast när har mottagaren spåranslutning eftersom ytterligare omlastningar kraftigt

fördyrar trans-

porten. Vid vilka transportavstånd omlastning till

järnväg är lönsamt

jämfört med lastbilstransport varierar med de lokala förutsättningarna och

med bränsletyp.

Transport av träddelar på järnväg kan göras i vanlig en standardvagn

utan påbyggnad eller delvis inbyggd. Bränsleflis och förädlade biobränslen

kan transporteras i bulkvagnar eller i

containervagnar. Med containrar har

man möjlighet att direkt lasta från lastbil till

om järnvägsvagn.

F artygstransporter

Långväga transporter biobränslen kan också genomföras med fartyg till

av

förhållandevis låg kostnad. Erfarenheterna sådana transporter är dock

en av

mycket begränsade. Många förbränningsanläggningar som i dag använder

kol har hamn vilket betyder att de har goda förutsättningar att ta emot

egen

biobränsletransporter båt vid konvertering till biobränsleeldning.

per en

Transport pelletar med god hållbarhet kan göras i konventionella

av

bulkfartyg den typ används bl.a. för spannmålstransporter. För

av som

är stora kustgående pråmar ett ekonomiskt alternativ. flistransporter

Interna transporter

För de interna transporterna inom förbränningsanläggningen används en rad

Såväl fasta installationer lastmaskiner och

olika transportanordningar. som

truckar är vanliga. De fasta transportörerna kan olika typer av band-

vara

och medbringartransportörer, elevatorer, skruvtransportörer, fläktar och

kolvtransportörer.

Tekniken för interna transporter är väl utvecklad men vid numera

utformningen systemen måste hänsyn tas till biobränslenas speciella

av

egenskaper.

8.2.3 Lagring

Behovet och värme varierar över året. Tydligast man detta när det

av ser

gäller värmeproduktionen i de kommunala värmenäten där effektbehovet

under sommarmånaderna normalt endast är tiondel behovet under de en av

kallaste vintermånaderna. Vanligen ställer värmeverken av biobränsle-

under några månader då värmebehovet är som lägst.

pannorna

Produktionsperioden för de flesta biobränslen är förlagd till de perioder då bränslebehovet är minst. Hopsamling avverkningsrester av görs företrädesvis sommartid, då bränslets fukthalt är lägst, produktion av halm och energigräs äger på och rörflen kommer troligen rum sommaren att skördas på våren. Obalansen mellan produktion och behov medför att bränsle måste lagras mellan produktionssäsong och eldningssäsong. För energiskog sammanfaller dock skördesäsongen med den normala eldningssäsongen. Vid lagring biobränsle sker nedbrytning materialet av en av genom mikrobiella, kemiska och fysikaliska processer. Nedbrytningen leder till substansförluster och till tillväxt mikrosvampar kan hälsoav som ge problem för personer som hanterar bränslet. Nedbrytningen också ger en

värmeutveckling som, om nedbrytningshastigheten är hög och luftomsätt-

ningen i lagret är låg, kan leda till självantändning. Genom att lagra bränslet på ett korrekt sätt kan problem orsakade av mikrobiologisk nedbrytning till stor del undvikas. Generellt gäller att torrare bränslet är vid lagringens början desto lägre är nedbrytningshastigheten. För biobränslen med fukthalt under en 20 % bl.a. alla förädlade bränslen är nedbrytningen försumbar. Ett sönderdelat bränsle har större för

mer en angreppsyta mikrosvampar

och bryts ned snabbare. Det är därför olämpligt att lagra fuktigt, sönderdelat biobränsle, såsom flis och kross, under längre perioder. Bränslet bör alltså lagras som obearbetade träddelar, avverkningsrester eller energi-

skogsskott och sönderdelas i takt med förbrukningen.

Bränslelager vid förbränningsanläggningen är dyra och utrymmes-

krävande. Man försöker därför att minimera dessa och i stället lita till jämna leveranser av bränsle. De bränslelager finns vid förbränningssom anläggningen har till uppgift att möta mindre störningar och helgavbrott i bränsleleveranserna samt driftavbrott i

bränsleberedningen. Bränslelagret

täcker därför normalt högst några dagars förbrukning.

Långtidslagring av avverkningsrester och energiskogsskott bör ske

efter kortast möjliga transport. Bränslet läggs lämpligen i vältor lång-

sträckta högar. Vältorna kan täckas med för att förhindra återpapp nederbörd. Södra Skogsenergi har, bl.a. i samarbete med fuktning genom försöksprogram med täckning vältor. De

SLU, genomfört systematiska av

resultaten har lett till konsekvent använder metoden. goda att man nu Balar stråbränslen lagras staplade i stackar. Lagringen bör helst ske av under tak stackarna kan placeras utomhus och bör då täckas upptill men med en presenning. Flis bör, nämnts, lagras endast under kortare tid. Lagringen som nyss kan ske i stack på ett hårdgjort underlag. Denna lagringsmetod tillämpas vid terminaler också i vissa fall vid bilvägsavlägg. Vid avlägg är det men

lagra flisen i containrar sedan utnyttjas vid

annars vanligare att som vidaretransporten. Torv i form stycke- och frästorv lagras i stack vid mosskanten. av Förädlade bränslen lagras så att de skyddas för återfuktning. Större kvantiteter lagras i hallar. Lagring i silor är också vanlig både vid pelletar bränslefabrik och hos kund. Även pulver lagras i silor och till skillnad mot pelletar lagras och hanteras pulver i helt slutna system.

8.3 Omvandling

8.3 l Inledning

.

Omvandling biobränslenas energiinnehåll till värme och sker genom av

bränslet. Värmen alstras vid förbränningen utnyttjas för

förbränning av som täcka värmebehov eller för att t.ex. via ång- eller att ett generera en gasturbin. Förbränningen kan göras direkt i ett steg eller uppdelat i två steg där bränslet förgasas termiskt i det första steget och där andra steget är en förbränning den bildade gasen. av

Bränslet kan också överföras till biologisk gas genom en nedbrytning under syrefria förhållanden. Gasen produceras innehåller som metan CH4 och koldioxid C02 och kallas biogas. Biogasen kan sedan förbrännas på

samma sätt som från termisk förgasning.

gas El kan också produceras direkt i bränslecell. Där omvandlas bränslets en kemiska energi direkt till utan gå omvägen att över värmeproduktion. För att använda bränslecellteknik för biobränslen krävs

förgasning och

omfattande gasbehandling och gasrening. Vi behandlar inte bränslecelltekniken vidare eftersom den inte bedöms få någon kommersiell betydelse för elgenerering från biobränslen under den närmaste

10-15-årsperioden.

Förbränningsteknik

Förbränningsutrustningar för fasta bränslen kan utformas enligt några olika

principer. De vanligaste är förbränning på rost, förbränning i fluidiserad

bädd och pulvereldning.

Rosteldning är den dominerande förbränningstekniken för biobränslen

i dag. Tekniken är robust och har hög

tillgänglighet. Vid rosteldning

förbränns bränslet på ett galler

rosten som kan vara plant eller lutande,

fast eller rörligt. Bränslet tillförs i överdel och förbränns rostens när det passerar över rosten så att endast aska från matas ut rostens nedre del. Eldning på rost förekommer i alla pannstorlekar

men tyngdpunkten ligger på små och medelstora anläggningar.

En rad svenska företag tillverkar och marknadsför

förbränningsutrustning

baserade på rostertekniken.

Utvecklingsverksamheten inom området är för

närvarande låg främst beroende på det byggs få att anläggningar.

Förbränning i fluidiserad bädd är en teknik har blivit vanlig i

som nya pannor både inom industrin och i kommunala

fjärrvärmeanläggningar.

Fluidbäddsteknikens fördelar är bl.a flera olika att bränslen kan förbrännas i samma panna och att utsläppen svaveloxider av och kväveoxider kan begränsas på ett enkelt sätt.

Tekniken innebär bränslet förbränns i bädd består av sand, att en som aska och bränslepartiklarna. För bränslen med hög svavelhalt, t.ex. torv, kan kalksten eller dolomit doseras i bädden för att reducera svavelemissio-

Bädden hålls svävande fluidiserad genom att förbränningsluften

nerna. blåses in i bädden underifrån. Om lufthastigheten är tillräckligt hög kommer ryckas med och blåsas ut bädden. Detta utnyttjas partiklar att ur cirkulerande fluidiserade bädden CFB där stor andel av i den en med gasströmmen. Partiklarna avskiljs i cyklon och

partiklarna rycks av en

återförs till bädden. Fluidiseringen bra omblandning och värmeöverföring i bädden. ger en Därmed förbränning uppnås med förhållandevis låg temperatur kan en god

Låga och syreöverskott medför i sin och lågt syreöverskott. temperaturer

kväveoxidemissioner. Mätningar på befintliga CFB-pannor har tur låga dock visat relativt höga halter lustgas N20 i rökgaserna. En vidareav

CFB-tekniken pågår på flera håll i världen för att ytterligare

utveckling av förbättra emissionsdata med bl.a. minskade lustgasutsläpp.

Den fluidiserade bädden kan också göras trycksatt. Trycksättningen ger

effektivare förbränning och en kompaktare panna. För elgenerering med

en

fördel. PFBC Pressurised Fluidised gasturbin är trycksättningen också en

Bed Combustiom-tekniken, som tagits fram av bl.a. ABB, har hittills

utvecklats för kol. Tekniken bör i princip även kunna tillämpas för

endast biobränsleförbränning. Eftersom biobränslen har en avsevärt högre

reaktivitet än kol kommer dock fördelarna med trycksättning av

troligen inte så tydliga vid biobränsle-

förbränningsprocessen att vara förbränning. Pulverfdrbränning innebär att ett torrt bränslepulver förbränns i en särskild pulverbrännare. Genom att installera brännare för t.ex. träpulver på relativt enkelt sätt konverteras

kan olje- och kolpulvereldade pannor ett

till biobränsleförbränning. traditionella biobränslena flis och förädlade träd- Förbränning av de god verkningsgrad och större drift-

bränslen kan genomföras med utan

Utvecklingsarbetet inom förbränningsområdet inriktas därför i problem.

stor utsträckning på att minska emissionerna från förbränningen. Flera av de nya biobränslena, t.ex. rörflen och halm, har förbränningsegenskaper skiljer sig avsevärt från flis och träpulver. För att dessa bränslena som skall kunna utnyttjas på ett effektivt och miljömässigt tillfredställande sätt krävs en i vissa stycken omfattande utveckling av förbränningstekniken.

8.5.3 Förgasningsteknik

Biobränslen kan förgasas termiskt, dvs. upphettas till så höga temperaturer att biomassans beståndsdelar sönderdelas i mindre, gasformiga föreningar. Biomassa kan också förgasas genom en mikrobiologisk nedbrytning under syrefria förhållanden.

Termisk förgasning

Förgasning och separat gasförbränning innebär, som nyss nämnts, att förbränningsförloppet delas upp i två steg som utförs i skilda utrustningar. Förgasningssteget sker med en mindre luftmängd än vad som skulle krävas för fullständig förbränning. Vid förgasningen bildas en bränngas som innehåller bl.a. de brännbara gaserna kolmonoxid C0, vätgas H2 och

metan Cl-L samt en rad tyngre kolväten som innefattas i begreppet tjära.

Den bildade bränngasen kan, efter eventuell rening, förbrännas i en gaspanna, gasturbin eller kolvmotor. Förbränningsutrustningen behöver inte placeras i direkt anslutning till förgasningsreaktorn utan kan gasen transporteras kortare eller längre sträckor i gasledning. För vissa tillämpningar ställs krav på att gasen skall vara fri från tjära. Utveckling av teknik för att bryta ned den bildade tjäran i bäddar av dolomit har pågått under flera år, bl.a. vid Studsvik, och tekniken närmar sig kommersialisering.

Fördelarna med en uppdelning av förbränningsförloppet är flera. Bland annat kan rökgasrening ersättas rening bränngasen. Det innebär att av av en betydligt mindre gasmängd behandlas och att föroreningarna förekommer i högre koncentrationer, vilket i sin tur medför att reningsutrustningen kan göras kompaktare och billigare. Möjligheten till förbränning en renad, stoftfri bränngas Ökar de av industriella användningsområdena för biobränslen. Förgasning medger dessutom att gasturbiner utnyttjas för elgenerering från biobränslen vilket i sin tur möjliggör effektiva system med höga elverkningsgrader. Möjligheten att separera den utrymmeskrävande fastbränsleförgasningen

från gasförbränningen ökar möjligheterna att konvertera mindre oljeeldade

anläggningar till biobränslen eftersom förgasaren kan placeras utanför befintliga pannrumsbyggnader och befintliga pannor användas för gasförbränningen. Förgasningsreaktorer för biobränslen kan utformas antingen som fasta bäddar, där luft och bränsle tillförs i med- eller motström, eller som fluidbäddar. Fastbäddsförgasare för biobränslen är kommersiell teknik och används för småskalig värmeproduktion. Motströmsförgasare ger en tjärrik gas vilket begränsar användningen. Den höga tjärhalten gör att gasen endast

bör transporteras mycket korta sträckor mellan förgasare och gaspanna

eftersom man annars får stora problem med tjärutfállning i gasledningen. Motströmsförgasare används för värmeproduktion i Vilhelmina och vid en spånskivefabrik i Lit.

Ett mellanting mellan förgasning och direktförbränning är förugnen. I

förugn förgasas bränslet för att förbrännas i en gaspanna som är direkt en sammanbyggd med förgasningssteget. Förugnen kan användas bl.a. vid konvertering av mindre oljeeldade panncentraler. Tekniken kan också ge vissa möjligheter att förbättra emissionsdata från mindre anläggningar. Fluidbäddsförgasare är utformade på liknande sätt som fluidbäddspannor för förbränning. Vanligen utförs förgasarna som cirkulerande bäddar. Fluidbäddsförgasarna har god reglerbarhet och är i första hand

lämpliga för stora och medelstora anläggningar. De kan utföras för drift vid atmosfárstryck eller trycksättas. Utveckling av teknik för atmosfärisk förgasning i fluidiserad bädd har i Sverige genomförts av Götaverken och Studsvik. Utvecklingen var ursprungligen inriktad mot produktion av bränngas. En demonstrationsanläggning baserad på Götaverkens teknik finns i drift på Värö bruk. Utvecklingen vid Götaverken är nedlagd främst på grund att marknad nu av saknas för tekniken. Studsvik har däremot vidareutvecklat sin förgasningsteknik för såväl skogsbränsle som avfallsbränsle med inriktning mot elproduktion.

Sydkraft uppför för närvarande en biobränsleeldad kraftvärmeanläggning

i Värnamo som kommer att baseras på trycksatt förgasning i fluidiserad

bädd. Även Vattenfall arbetar med utveckling kraftvärmeprocess av en som baseras på liknande teknik.

Biologisk förgasning

Biomassa med högt vatteninnehåll, t.ex. vissa energigrödor, kan omvandlas

till gas genom mikrobiologisk nedbrytning under syrefria förhållanden.

Biologisk förgasning kan också användas för att utvinna energi ur den våta fraktionen av sorterat avfall. Gasen från biologisk förgasning kallas biogas. Den producerade gasen innehåller som huvudkomponenter metan

normalt 50-70 % men med vissa tekniker och råvaror upp till 85 % och

koldioxid. För att biogas från odlade grödor skall bli ekonomiskt intressant bör

grödorna utnyttjas som ett delflöde i en anläggning primärt avsedd för

rötning av råvaror med ett mycket lågt alternativvärde, t.ex. olika typer av organiskt avfall. De aktiva mikroorganismerna fordrar en syrefri miljö varför biogasreaktorer alltid utförs slutna tankar. En rad olika processutformningar som förekommer, från enkla satsvisa processer till avancerade processer med

rötning i flera steg. Gemensamt för de biologiska processerna är att de kräver låg temperatur och att reaktionstiden är förhållandevis lång. Den långsamma nedbrytningen kräver lång uppehållstid i reaktorn från 2--3 dygn till 40 dygn beroende på råvara och rötningsteknik. upp Utveckling biogastekniken mot förenklade och mer kostnadseffektiva av drivs vid bl.a. Jordbrukstekniska institutet JTI och ett fåtal processer mindre företag också bygger biogasanläggningar. Intresse för som utveckling metoder för avfallsrötning har också ökat och ett antal av renhållningsverk bedriver viss utvecklingsverksamhet inom området. De långa uppehållstiderna, och därmed de stora reaktorvolymerna, begränsar i viss mån biogasanläggningarnas storlek. Upptagningsområdet för bränsleråvara till en anläggning måste också begränsas på grund av kostnaderna för transporterna. Med hänsyn till dessa begränsningar uppskattas optimal storlek för biogasanläggning omkring 5 MW. en en vara Under speciella förutsättningar kan dock anläggningar till 10 MW upp komma att bli möjliga.

8.3.4 Teknik för biobränslen i

konvertering till befintliga pannor

Kol och olja används bränsle i mycket stor del av industrins och de som en kommunala värmeverkens pannor. Det är tekniskt möjligt att konvertera de flesta av dessa pannor till biobränslen. I många fall kan konverteringen göras med enkla åtgärder, i andra fall innebär den mycket stora ombyggnader. Fluidiserade bäddar är vanligen dimensionerade för att kunna eldas med både kol och biobränslen. Fluidbäddspannor är därför generellt enkla att konvertera. Många värmeverk med fluidbäddspannor har gått över till biobränslen som en direkt följd av införandet av koldioxidskatter. Konverteringen innebär antingen att bränslehanteringen anpassas för det biobränsle man vill elda eller att ett bränsle väljs som passar det befintliga

bränslehanteringssystemet. Exempel på bränslen som har kunnat användas utan större ombyggnad av bränslehanteringen är pelletar och olivkärnor. Rostpannor för kol är normalt inte dimensionerade för annat än koleldning. Det är därför troligt att man vid konvertering av sådana pannor till biobränslen är tvungen att använda förädlade biobränslen. Vid förbränning av pelletar eller briketter minskar dock pannans maximala effekt med ca 20 % jämfört med koleldning. Pulverpannor för kol är förbränningstekniskt lätta att konvertera till biobränsleeldning. Biobränslepulver kan, liksom kolpulver, levereras fárdigmalet. För att få samma buffertkapacitet som med fárdigmalet

kolpulver krävs dock tredubbling lagringsvolymen. Ett alternativ är

en av att köpa och lagra biobränslet som pelletar. Pelletarna kan malas till pulver i enkla hammarkvarnar vid anläggningen. Träpelletar har ungefär samma energitäthet som kol.

Oljeeldade pannor kan i många fall konverteras till biobränsleeldning

med samma teknik som används för pulvereldade kolpannor, dvs. en övergång till eldning av biobränslepulver levereras fárdigmalet som som pulver eller som pelletar krossas vid anläggningen. Oljeeldade som anläggningar kan även konverteras med hjälp av förgasnings- eller förugnsteknik. Förgasaren eller förugnen placeras då utanför det befintliga pannrummet och gasen leds till oljepannan försetts med som en gasbrännare.

Värmeproduktion

Dagens biobränsleanvändning är till stor del inriktad på värmeproduktion.

Vid värmeproduktion tillvaratas förbränningsvärmen i rökgasema

i en hetvatten- eller ångpanna. Värmen distribueras sedan till förbrukarna via

ett vattenburet värmenät eller vid vissa industritillämpningar i form

av

lågtrycksånga.

Vid värmeproduktion tillämpas vanligen direkt förbränning av bränslet, på rost eller i fluidiserad bädd, vid atmosfárstryck.

Förgasningsteknik kan utnyttjas för värmeproduktion i industriella

där det ställs krav på askfria bränslen t.ex. i massaindustrins processer och vid konvertering t.ex. oljeeldade i trånga

mesaugnar av pannor

pannrum. ha fördelar vid avfallsförbränning eftersom

Förgasningstekniken kan

kan utföras kostnadseffektivt. Tekniken finns ännu inte gasreningen mer demonstrerad i kommersiell skala. Rökgaserna från förbränning fuktiga, väterika bränslen såsom av

biobränslen innehåller en stor mängd vattenånga. Rökgaskondensering ger

därför betydande verkningsgradsvinster eftersom den värme som finns bunden i rökgaserna i form vattenångans ångbildningsvärme då kan av nyttiggöras. Praktiskt taget alla större biobränsleeldade anläggningar utförs många äldre anläggningar har byggts till

nu med rökgaskondensering, och

med sådan utrustning.

8.3.5 E1- och kraftvärmeproduktion

Alla tekniker för elproduktion alstrar också viss del värme. Då enbart en

produceras kyls denna värmemängd bort. Vid kraftvärmeproduktion

tillvaratas även värmen vilket avsevärt högre totalverkningsgrad. ger en

Elproduktionstekniker behandlades utförligt i vårt delbetänkande El från

biobränslen. Här därför endast en kort sammanfattning. ges Dagens teknik för elproduktion från biobränslen baseras på ångturbin-

cykeln. En ångturbinanläggning består ångpanna där bränslet

av en förbränns och där ånga med högt tryck och hög temperatur genereras.

Ångan från ångpannan utnyttjas i ångturbinen för att, via generatorn,

producera el. En konventionell ångcykel för biobränslen ger, med kraftvärmekoppling, totalverkningsgrad på ca 88 % och ett alfavärde en

elutbyte på 0,4-O,5. Alfavärdet är förhållandet mellan anläggningens eloch värmeeffekt. Vid utveckling elproduktionsteknik för biobränslen har av ny stort intresse visats kombicykeltekniken. Den bygger på där både ett system en gasturbin och en ångturbin utnyttjas för elgenereringen. Såväl TPS Termiska Processer i Studsvik Vattenfall i samarbete med det finska som företaget Tampella och Sydkraft tillsammans med det finska företaget Ahlström arbetar med att utveckla denna teknik för biobränslen. Fördelen med kombicykeltekniken är i första hand att den ett ger avsevärt högre elutbyte än konventionell ångcykelteknik. Kombicykeltekniken har ett alfavärde på omkring dvs. den producerar lika mycket som värme. Tekniken är kommersiell för gasformiga bränslen och för lätt eldningsolja som direkt kan förbrännas i gasturbinens brännkammare. Fasta bränslen måste däremot förgasas före förbränningen. En kombicykelanläggning för fasta bränslen består därför av ett förgasningssteg före den egentliga kombicykeln. Processer där fasta bränslen förbränns direkt i gasturbinens brännkammare diskuteras också men en eventuell kommersialisering av dessa tekniker kommer troligen att dröja. Utvecklingsarbetet för biobränsleeldade kombicykelanläggningar koncentreras i första hand på förgasnings- och gasbehandlingsteknik. Principen för förgasningen skiljer sig delvis mellan de olika svenska aktörerna. Processerna utvecklas Vattenfall och Sydkraft baseras som av båda på trycksatt förgasning. I Studsvik arbetar däremot med man förgasning vid atmosfárstryck och komprimering bränngasen innan av gasen når gasturbinens brännkammare. Kombicykelteknik med trycksatt förgasning lämpar sig främst för större anläggningar. Vattenfalls utvecklingsarbete inriktas på anlägningar större än ca 50 MW medan Sydkraft bedömer att tekniken bör kunna vara tillämplig för anläggningar ned till en storlek på ca 30 MW el. Kombicykelprocesser med atmosfärisk förgasning ger troligen något lägre en verkningsgrad än de som baseras på trycksatt förgasning det enklare men

förgasningssteget kan enligt vissa bedömare göra tekniken konkurrenskraftig för mindre anläggningsstorlekar, ned till ca 20 MW el. Ingen av kraftvärmeprocesserna finns ännu demonstrerad i full skala men Sydkraft uppför för närvarande i Värnamo kraftvärmeanläggning i pilotskala en

20 MW bränsle, 6 MW el baserad på trycksatt förgasning. Anläggningen

planeras i drift år 1993. Tidpunkten för Vattenfalls demonstration att tas i full skala den s.k. VEGA-tekniken har skjutits fram till efter år 1995. av I vårt delbetänkande gjordes grov uppskattning av investeringen för en anläggningar baserade på tekniken med trycksatt förgasning och kombicykel. Denna uppskattning har efter mer grundliga kostnadsbedömningar, genomförts bl.a. Vattenfall, visats vara för hög. De noggrannare som av

tyder på den specifika investeringen räknat i

kostnadsbedömningarna att

krkW installerad eleffekt för anläggningar baserade på trycksatt förgas-

ning och kombicykel uppgår till ca 85 % av den specifika investeringen för

motsvarande anläggningar baserade på konventionell ångcykelteknik.

Gasdrivna kolvmotorer kan användas för elproduktion företrädesvis i mindre anläggningar. Tekniken används kommersiellt för biogas. Studsvik har bedrivit utveckling tekniken för gas från termisk förgasning. av Elutbytet från den konventionella ångcykeln kan ökas genom modifiering tekniken, att ångtryck och temperatur höjs. Tekniken med av t.ex. genom

med avancerade ångdata är inte demonstrerad för biobränslen. ångcykel

kan också höjas kombinera biobränsleeldad Elutbytet genom att en ångturbincykel med gasturbin eldad med naturgas eller gasol. en Andra tekniker också har föreslagits för elproduktion från biosom bränslen är bl.a. ångturbincykel med indirekt eldad gasturbin och direkteldade dieselmotorer.

8.4 Restprodukthantering

Deponering

Vid förbränning och förgasning biobränslen bildas restprodukter. Från

av förbränning och termisk förgasning bildas aska, från biologisk förgasning fås en rötrest och vissa typer rökgasrening också restprodukter. De av ger bildad restprodukterna måste omhändertas på ett miljömässigt acceptabelt sätt. I dag deponeras alla restprodukter från förbränning biobränslen, torv av och avfall. Utformningen av deponierna är densamma gäller för som

deponering av restprodukter från kolförbränning, dvs. deponin lokaliseras

och utformas så att utsläpp av miljöstörande komponenter från deponin begrärsas. Det innebär bl.a. att deponin läggs så att grundvatten inte kan tränga in samt att lakvattenmängden begränsas. Askupplaget avslutas genom täckning och tätning för att minska infiltrationen regnvatten. En deponi skall utformas så att den efter av avslutande är stabil och underhållsfri under överskådlig framtid.

8.4.2 Biobränsleaska

på skogsmark

Förbrånningsaskan innehåller en stor del av de näringsämnen fanns i som den växande biomassan. Undantaget är biomassans innehåll organiskt av bundet kväve som vid förbränningen huvudsakligen omvandlas till kvävgas och avgår med rökgaserna. Vedaska innehåller också stora mängder

alkalisça föreningar. Innehållet alkaliska komponenter askan

av ger en kalkvekan som motsvarar ca 150-450 kg CaOton aska. Dessa egenskaper hcs vedaska indikerar att en återföring askan till skogen av som en form av skogsvitalisering skulle möjlig och fördelaktig metod för vara en omhändertagande.

Den främsta invändningen är att man samtidigt med näringsämnena också återför tungmetaller och vissa andra oönskade ämnen i koncentrerad form. De ekologiska och miljömässiga effekterna av askåterföring behandlas även i avsnitten 7.2 och 7.5. Mycket talar för att askan bör granuleras före spridning. Granuleringen minskar damningen, förbättrar spridbarheten och minskar därmed transportoch spridningskostnaderna. I samband med granulering av askan finns det också möjlighet att tillsätta kväve i de fall där en kompensation av kvävebortfallet är önskvärd. Teknik för spridning av granulerade preparat finns redan och tillämpas vid skogsgödsling. Granulering askan minskar troligen askans löslighet. av Detta får ses som en fördel eftersom en alltför snabb tillförsel av salter och pH-höjande föreningar kan påverka marken negativt. Nackdelen med granulering är framställningskostnaden. Askan har ofta naturligt självbindande förmåga som kan utnyttjas vid en granuleringen. En förutsättning är dock att askan inte fuktas förrän i samband med granuleringen samt att halten oförbränt material i askan är låg. Aska med sämre bindningsegenskaper kan granuleras efter tillsats av ett bindemedel, t.ex. cement. Spridning av ren skogsbränsleaska innebär inget nettotillskott av tungmetaller till marken även spridningen kan medföra en koncentration om och en geografisk omfördelning av tungmetallerna. Aska från förbränning avfall, rivningsvirke samt blandbränslen av biobränslen och kol ger av av däremot ett tillskott av tungmetaller. Sådan aska är därför mindre lämplig för spridning i skogsmark. För att askâterföring skall kunna tillämpas i stor skala återstår en rad problem att lösa. De ekologiska effekterna av askåterföringen måste utredas ytterligare. Dessutom måste en rad organisatoriska och juridiska problem lösas. Till dessa hör hur ansvaret praktiskt och kostnadsmässigt skall fördelas mellan pannägare, skogsägare och övriga parter. Forskning och utveckling av såväl de ekologiska som praktiska

aspekterna på askåterföring pågår, huvudsakligen inom ett ramprogram gemensamt finansierat av NUTEK, Vattenfall och Sydkraft.

8.4.3 Rötrest

som växtnäring på jordbruksmark

Biologisk förgasning ger som restprodukt en rötrest. Under rötningen sker ingen nämnvärd minskning av det ingående materialets växtnäringsinnehåll. Råvarans kväveinnehåll omvandlas dessutom till en form som lättare tas upp av växtligheten. Rötresten är alltså mycket lämplig som växtnäringsmedel och kan med fördel användas som växtnäring på åkermark. Rötresten har en mycket hög vattenhalt, normalt ca 95 %. Den sprids därför lämpligen med samma metoder som används för flytgödsel.

8.5 öka biobränslenas

Möjligheter att

konkurrenskraft teknisk genom

utveckling

8.5.1 Inledning

Den pågående teknikutvecklingen inom biobränsleområdet syftar dels till

att sänka kostnaderna för produktion och användning av biobränslen, dels till att förbättra de ekologiska och miljömässiga förutsättningarna för användningen. Utveckling med den senare inriktningen ger ofta inga direkta effekter på biobränslenas ekonomiska konkurrenskraft. Den påverkar emellertid acceptansen för biobränsleanvändning och därmed på sikt också konkurrenskraften.

Översiktliga beräkningar av kostnaderna för producerad från

biobränslen visar att bränslekostnaden står för 35-45 % av den totala produktionskostnaden. Kapitalkostnaden svarar för en lika stor del, dvs.

35-45 %, medan drift- och underhållskostnaderna uppgår till 15-20 %. En sänkning bränslepriset har alltså en betydande inverkan på elprodukav tionskostnaden. Från kalkyler gjorda Sk0gF0rsk framgår att 40-55 % av kostnaden av för produktion bränsleflis från avverkningsrester är att hänföra till av momenten skotning och flisning. Transporter och lagring svarar för

25-45 % produktionskostnaden medan ersättningen till skogsägaren

av endast står för 10 % kostnaden. De stora intervallen beror på att ca av kostnadsfördelningen är olika för olika uttagsmetoder. Metoder baserade på att bränslet flisas på hygget eller vid bilväg har lägre kostnader för transporten högre flisningskostnad än metoder där avverkningsresterna men transporteras bort för central flisning. Motsvarande siffror för träddelar är svårare att beräkna eftersom uttaget bränsle sker samtidigt industrivedsuttaget och det därför är svårt att av som

särskilja kostnader för bränsleuttaget. Uppskattningar gjorda av Sk0gF0rsk

visar att 60 % produktionskostnaden är att hänföra till momenten

ca av kvistning och tlisning och 25 % till transporter. Den låga transportca kostnaden beror troligen på hur kostnaderna för transporter i kalkylexemplet fördelats mellan industrivedsfraktionerna och bränslefraktionen. Ersättningen till skogsägaren ligger även här i nivån 10 %. Vid produktion energiskog fördelas kostnaderna mellan odlingsav kostnad 30-40 %, kostnader för skörd och flisning 40-55 % samt

kostnad för transport och lagring ca 15 %.

Utveckling teknik och metoder bedöms kunna betydande sänk-

av ge ningar av kostnaderna i alla led från bränsleproduktionen över transporter och lagring till omvandlingen till och värme.

8.5.2 Bränsleproduktion

För att biobränslenas framtida konkurrenskraft skall kunna ökas är det viktigt att kostnaderna för bränslet sänks. Detta kan åstadkommas genom

bl.a. förbättrad produktionsteknik. Med ny effektivare avverkningsteknik och utvecklade uttagsmetoder för skogsbränslen uppskattas produktionskostnaden kunna sänkas med till upp 15-20 % inom tioårsperiod. en Större samlade insatser för att utveckla och utvärdera teknik och metoder för skogsbränsleproduktion har påbörjats dels inom projekt Skogsbränsleteknik vid SkogForsk, dels inom Vattenfalls och Södra Skogsägarnas projekt Skogskraft. Insatserna finansieras i dag till betydande del bränsleproducenten av erna. Med den nuvarande marknadssituationen finns det dock risk en att branschen inte har ekonomisk kraft att fortsätta och än mindre öka att insatserna i den omfattning krävs för biobränslenas ekonomiska som att konkurrenskraft skall påtagligt förbättras. Inom energiskogsområdet är potentialen för kostnadssänkningar ännu större än för skogsbränslen. LRF gör bedömningen att utveckling av ny etableringsteknik och skördeteknik i kombination med ett omfattande växtförädlingsarbete kan sänka produktionskostnaderna med 20-30 % under de kommande tio åren. Kostnaderna för energiskogsbränsle är i dag högre än för skogsbränsle men den tekniska utvecklingen verkar för att minska skillnaderna. Den tekniska utvecklingen bedöms kunna, på några

års sikt, göra energiskog till ett konkurrenskraftigt komplement till det

traditionella skogsbränslet. Växtförädling och metodutveckling leder också till sänkningar av kostnaden för produktion energigräs. Bedömningar från bl.a. LRF av gör det dock troligt att produktionskostnaden även i framtiden kommer att vara högre än för skogsbränsle och energiskog.

Acceptansen för en omfattande biobränsleanvändning är beroende

av bl.a. att bränsleproduktionen kan ske på miljömässigt tillfredställande ett sätt. En storskalig användning skogsbränslen kan beskrivs

av som i avsnitt

7.2 komma att kräva kompensation för bortförseln viktiga mineralav ämnen från marken för att markens långsiktiga

produktionsförmåga skall

kunna bibehållas.

8.5.3 och lagring Transporter

Biobränslenas speciella egenskaper med låg energitäthet, hög fukthalt en förhållandevis produktion ställer hårda krav på fungerande och en utspridd system för transporter och lagring. Uppdelningen bränsleproduktionskostnaden i olika kostnadsposter av visar att transporter och lagring av biobränslet svarar för en betydande del av bränslepriset. Med en ökad biobränsleanvändning kan transportavstånden komma att öka vilket ytterligare ökar transportkostnadens betydelse. För att hålla ned kostnaderna måste hanteringen minimeras och lagringen göras utan stora lagringsförluster. Utvecklingen av lagrings- och transportsystemen genomförs lämpligen parallellt med utveckling av skörde- och uttagssystemen så att varje del kan optimeras med hänsyn till tidigare och senare steg i kedjan. En vidareutveckling och optimering av olika kostnadseffektiva systemlösningar för lagring och transport av biobränsle är av avgörande betydelse för att biobränsleanvändningen skall kunna ökas.

8.5.4 Omvandlingsteknik

Den tekniska utvecklingen när det gäller värmeproduktion inriktas i dag i mycket stor utsträckning mot miljöförbättringar, dvs. förbättringar av förbrännings- och reglerteknik så att emissioner av miljöstörande ämnen minskas. Förbränningstekniken för energigräs kommer att behöva utvecklas om dessa bränslen får en plats i energisystemet. Potentialen för att sänka kostnaderna för elproduktion från biobränslen med teknik är mycket stor. Frågan har behandlats i vårt delbetänkande. ny En sänkning elproduktionskostnaderna med omkring 20 % med av oförändrade bränslepriser möjlig. Det förutsätter sannolikt anses vara

utnyttjande av ny elproduktionsteknik baserad på förgasning med kombicykel. Utvecklingen kräver dock mycket stora ekonomiska insatser och innebär stor teknisk risk. en

8.6 Stöd till

biobränsleutveckling inom

energiforskningsprogrammet och energi-

teknikfonden 199394-199596

Statligt stöd till forskning, utveckling och demonstration av ny biobränsleteknik har hittills kunnat lämnas från energiforskningsprogrammet och energiteknikfonden. Investeringsprogrammet för biobränslebaserad kraftvärme har också i några fall omfattat stöd till projekt av utvecklingskaraktär. Den 1 juli 1992 tillkom stöd för ett utveckling av teknik för elproduktion m.m. med biobränslen. Det stödet baseras nya huvudsakligen på förslag i vårt delbetänkande. Samtliga stödprogram för biobränslen administreras NUTEK. av Investeringsstödet för biobränslebaserad kraftvärme har beskrivits i avsnitt 3.3.1.

Energiførskningsprogrammet

Energifarskningsprogrammet utformas treåriga där det som program nu pågående omfattar perioden 199091-199293. Inom energiforskningsprogrammet koncentreras insatserna främst på grundläggande frågor av långsiktig karaktär. Stöd lämnas även till forskning av mer tillämpad karaktär och till forskning rörande miljökonsekvenser ökad av en användning av biobränslen. Energiforskningsprogrammet är indelat i rad delprogram. Stöd till en forskning och utveckling inom biobränsleområdet kan lämnas inom flera av

dessa, bl.a. programmen för bränsleteknik, förbränningförgasning samt

termisk elproduktionsteknik.

Inom programmet för bränsleteknik lämnas stöd till forskning och produktion och beredning bränslen. Bränsleteknik utveckling om av omfattar delområdena trädbränsle, energiodling, avfallbiogas, torv samt kol. Huvuddelen stödet inom bränsleteknikområdet går till bioenergiav relaterad forskning. Forskningen med kolinriktning utgör mindre än en tiondel av det totalt budgeterade stödbeloppet. för treårsperioden 199394-199596 Enligt det förslag till program som NUTEK nyligen lagt fram kommer områdena trädbränslen, energiodling, avfallbiogas samt ett nytt område bioenergiklimat att ges högsta prioritet. Området bioenergiklimat skall inriktas mot att öka förståelsen för hur användningen olika bränslen med biologiskt ursprung påverkar av emissionen klimatpåverkande växthusgaser. Den beslutade av gaser jordbruket medför, enligt NUTEK, att forskningen inom omställningen av

behöva förstärkas. Omställningsstödet till

området energiodling kommer att jordbruket har medfört att den storskaliga introduktionen av energiskogshar Särskilda insatser krävs därför på områden odling tidigarelagts. som skördeteknik så ekonomiskt

odlingssäkerhet, växtskydd och att en

bärkraftig produktion energiskogsbränslen kan uppnås.

av

för förbränningförgasning inriktas på att bygga upp dels

Programmet

kunskaper de kemiska och fysikaliska förloppen vid förbränning och

om olika bränslen, dels kunskaper hur förbränningför-

förgasning av om

olika bränslen kan göras på miljövänligt, ekonomiskt och

gasning av ett Under år har insatserna inom programmet allt

energieffektiv sätt. senare

mer koncentrerats på biobränslen. Den grundläggande förbränningsforskningen är mestadels av generell och därmed tillämplig på såväl biobränsleförbränning som förnatur

bränning av andra bränslen. Den grundläggande förgasningsfoiskningen

inrikas på processkunskap inom pyrolys- och förgasningsområde samt på

forskning bl.a. katalys- och sorbentteknik. om

Den tillämpade forskningen inom förbränningsområdet omfattar

förbränning i olika typer av förbränningsutrustning, mät- och reglerteknik

samt materialteknik. Särskilda insatser görs också för att utveckla emissionsbegränsande teknik. Dessa insatser omfattar forskning kväveom och svaveloxider, växthusgaser, restprodukter och stoft. Inom förgasnings-

området inriktas den tillämpade forskningen på pyrolys- och förgasnings-

egenskaper hos olika bränslen, gasreningsteknik samt restproduktkaraktärisering. Området termisk elproduktionsteknik omfattar utveckling teknik för av produktion av elkraft ur bränslen genom termiska processer. Verksamheten har en nära koppling till förbrännings- och förgasningsområdet. En betydande del av den forskning som stöds är bränsleoberoende, dvs. kan ha bäring på elproduktion från såväl biobränslen fossila bränslen. som

Exempel på sådan forskning är viss komponentutveckling, utveckling

av högtemperaturmaterial för gas- och ångturbiner samt analyser av olika nya

arbetscykler för kraft- och kraftvärmeprocesser. Under innevarande

treårsperiod har insatser med specifik inriktning mot biobränslen genomförts bl.a. i projekt för utveckling träpulvereldade dieselmotorer och av gasturbiner. Särskilda ansträngningar görs för närvarande för att tillsammans med kraftindustrin, utrustningstillverkande industrier och

högskolan lägga grunden till gemensamma forsknings- och utvecklingssats-

ningar rörande nya energieffektiva och miljövänliga processer för el- och

värmeproduktion. Biobränslen är därvid av särskilt intresse. Kraftindustrins

satsning på utveckling av biobränsleeldade kombicykler kommer under

nästkommande treårsperiod att innebära ett behov utveckling av av gasturbinbrännkammare för att anpassa dessa till den lågvärdegas som

produceras vid biobränsleförgasning.

NUTEK begär i sin anslagsframställning för perioden 199394-199596

totalt 568 miljoner kronor för området energiforskning. Detta motsvarar en oförändrad anslagsnivå jämfört med den innevarande treârsperioden.

Slutligt beslut om omfattningen av energiforskningsprogrammet kommande

treårsperiod fattas först i samband med behandling av propositionen om

forskning i vår.

Energiteknikfonden

Energiteknikfonden kan användas för att stödja utveckling och demonstra-

tion av ny energiteknik eller miljöskyddsteknik.

Sedan 1 juli 1991 är det också möjligt att från energiteknikfonden lämna

stöd till kollektivforskning och programorienterad forskning. Detta har lett

till rad inom skilda områden har startats under att en ramprogram 199192. Ramprogram med biobränsleanknytning har startat budgetåret

inom områdena energiskogsodling, torvforskning, små- och storskalig

teknikutveckling inom skogsbränsleområdet, askåterföring samt utveckling

gräs energiråvara. Ramprogrammen finansieras vanligen till 40 % av som Resterande finansiering kommer från den aktuella

från energiteknikfonden.

branschen, t.ex. utrustningstillverkare, kraftindustrin, skogsföretag eller branschorganisationer.

Flertalet de nystartade ramprogrammen kommer att fortgå under

av nästkommande treårsperiod. Dessutom kommer enligt NUTEKs bedömning rad demonstrationsprojekt att kunna genomföras under perioden en

med stöd från energiteknikfonden. Inom bränsleteknikområdet förutses ett

antal demonstrationsprojekt avseende bl.a. nya maskin- och systemförslag

för skogsavverkning, bränsleberedning samt avfall som resurs för

energiutvinning.

Inom området förgasningförbränning och termisk elproduktionsteknik

har under den nuvarande treårsperioden lämnats stöd från energiteknik-

fonden till Sydkrafts och Vattenfalls utveckling av biobränsleförgasning

med inriktning biobränslebaserade kombicykler. Under den kommande mot treårsperioden kommer denna typ utvecklingsinsatser också att kunna av stödjas det stödet för utveckling av biobränsleteknik. genom nya

Energiteknikfonden tillförs för närvarande 200 ca miljoner kronor per år. Ungefär hälften av detta belopp är avsett för insatser inom energitillförsel-

området exklusive drivmedel. Utveckling teknik för

av biobränslen och storskalig vindkraft är prioriterade områden. Under budgetåret 199192 har ca 45 miljoner kronor använts för stöd till utveckling inom biobränsleområdet.

Stöd för utveckling biobränsleteknik av

Stödet bygger på de förslag lämnades i vårt som delbetänkande. Totalt har 625 miljoner kronor anvisats

av riksdagen för en femårsperiod fr.0.m

budgetåret 199293.

Enligt förordningen 1992854 stöd för att främja

om användningen av biobränsle får stöd lämnas till projekt som syftar till att utveckla ny teknik för elproduktion från biobränsle i försöks- eller

fullskaleanläggningar. Stöd

kan även lämnas för utveckling teknik inom av andra led i biobränslekedjan. Stödet är alltså

ett teknikutvecklings- och demonstrationsstöd

av samma slag som stödet från energiteknikfonden. En viktig skillnad är dock att det nya stödet är särskilt inriktat mot utveckling av elproduktionsteknik med biobränslen.

9 Prisutveckling för fossila

bränslen och

9.1 Inledning

aktuella konkurrenssituationen för biobränslen inom olika använd- Den har behandlats i kapitel 5. Därvid har de omedelbara ningsområden effekterna skatteomläggningen från den 1 januari 1993 belysts, under av förutsättning oförändrade bränslepriser. av Vi kommer i de följande kapitlen att behandla frågor om de marknadsför ökad användning biobränslen till mässiga förutsättningarna en av 2000 och även därefter. Till grund för bedömningar härav omkring år antaganden utvecklingen priserna på fossila måste ligga vissa om av bränslen och el. Importpriserna på fossila bränslen styrs av utvecklingen på den internationella marknaden och kan inte påverkas svenska åtgärder. av har hittills varit i högre grad nationellt bestämda. Detta beror Elpriserna bl.a. andelen fossilbränslebaserad kraft och på Vattenfalls på den ringa taxesättningen. Man räknar dock med

dominerande inflytande över nu en

successiv den svenska elprisnivån till vad gäller i

anpassning av som

omvärlden. Det finns samband både direkt och indirekt natur mellan priserna på av biobränslen, fossila bränslen och el. Dessa samband är utomordentligt

komplicerade. Här skall pekas på några är av särskild betydelse.

som Biobränslen konkurrerar direkt med fossila bränslen inom delar av värmemarknaden, framför allt i större anläggningar. Skogsflis kan liksom torv användas samtidigt med kol i vissa stora fastbränslepannor. - I princip kan förädlade biobränslen i form t.ex. träpulver, efter vissa av

investeringar i utrustning för bränslehantering och stoftavskiljning

m.m., användas i oljepannor. En höjning relativpriserna på fossila bränslen av förbättrar alltså omedelbart biobränslenas konkurrenskraft på värmemarknaden, vid oförändrade skatter. Biobränslen konkurrerar också i viss utsträckning med el för upp-

värmning. En biobränslepanna kan ersätta elpanna i kommunalt

en ett

fjärrvärmesystem eller en industri. De ekonomiska motiven härför kan ha

förstärkts sedan skattebefrielsen för används i s.k. som avkopplingsbara pannor upphörde den 1 juli 1991. Det finns också viss direkt konkurrens en mellan el och biobränslen i kombipannor i småhus. Vi har dock inte beaktat denna marknad i vårt arbete. Det viktigaste sambandet mellan elmarknaden och biobränslemarknaden

är indirekt, via kraftvärmeproduktion och industriell mottrycksproduktion

av el. Vid stigande elpriser ökar incitamenten till sådan produktion. I första hand utnyttjas därvid befintlig kapacitet. När denna har tagits i anspråk kan utbyggnad av ny kapacitet komma i fråga. En högre elprisnivå kan alltså leda till en ökad marknad för biobränslen inom denna sektor. Detta gäller i synnerhet om elproduktion med fossila bränslen i framtiden belastas med miljöskatter. Elpriset har i Sverige hittills i relativt ringa grad påverkats priserna av på fossila bränslen. Internationellt är emellertid kolkondens den dominerande formen elproduktion, följer av varav att kolprisets utveckling starkt

påverkar elprisnivån på lång sikt. Genom den internationalisering

av elmarknaden i Europa pågår kommer därmed också som nu kolprisutveck-

lingen att få ökad betydelse för de svenska elpriserna.

Stigande priser på fossila bränslen kan alltså väntas stärka biobränslenas konkurrenskraft både direkt på värmemarknaden och indirekt genom elpriserna.

9.2 De

internationella bränslemarknaderna

Våren 1990 utarbetades inom dåvarande Statens energiverk en studie av de 9 IZ-075l

utvecklingstendenserna på marknaderna för olja, kol och

långsiktiga

internationella energimarknadernas framtida utveckling,

naturgas De 1990R13. l studien beskrevs den anpassningsprocess som hade utlösts av

oljeprishöjningarna på 1970-talet. Genom energisparande och oljeersättning

minskades industriländernas efterfrågan på olja, vilket ledde till kraftiga 1980-talet. Även de internationella kolpriserna föll. prisfall i mitten av I Energiverkets studie refererades ett antal prognoser för oljeprisernas

under l990-talet. Trots antaganden ökad oljeanvändning

utveckling om en

dessa endast prishöjning under perioden. På

innebar prognoser en svag grundval härav räknade energiverket med en prisnivå på råolja i intervallet 25-30 dollar fat realt vid sekelskiftet under konventionella per Under förutsättningar för konsumentländerna förutsättningar. gynnsammare komma ligga på drygt 20 dollar fat. skulle prisnivån kunna att per I studien pekades på några viktiga osäkerhetsfaktorer, bl.a. utvecklingen i Mellanöstern och dåvarande Sovjetunionen. Det påpekades också att baserades på antaganden att det under perioden inte prisprognoserna om skulle komma vidtas kraftfulla, internationellt samordnade åtgärder mot att växthuseffekten. Som bl.a. för den energirapport NUTEK nyligen har lagt underlag som fram 1992, B 19929 har utarbetats långtidsprognos för Energirapport en I räknas med ett råoljepris, i 1991 års

bränsleprisutvecklingen. prognosen

25 dollar fat år 2000 och 28 dollar fat år 2005.

penningvärde, på per per

Detta innebär årlig ökning under perioden med 2,5 %. Samtidigt

en ca

höjning dollarkursen till 7 kr, vilket påverkar priset vid import

antas en av

till Sverige. NUTEK räknar med prisökning för tjockolja Eo5LS på

en den svenska marknaden med drygt 3 % året. För kol förutses en lägre om för olja. Förutsättningarna är desamma gällde för

prisökningstakt än som

den studien från Energiverket, dvs. inget genomslag för åtgärder tidigare

mot växthuseffekten business as usual.

Beträffande naturgas har NUTEK i prognosen inte gjort några siffermässiga antaganden.

Vi har ansett oss böra använda NUTEKs antaganden om prisutveckling-

en på olja och kol under de närmaste 10-15 åren underlag för våra som

bedömningar. Vi har också antagit att kostnaderna vid produktion

av biobränslen kan sänkas med till 20 % i

upp samma tidsperspektiv se

avsnitt 8.5.2 och att dessa kostnadssänkningar kommer

att genomslag i prisnivån. Dessa två antaganden resulterar i successiv

en förändring av

relativpriserna på bränslen exklusive skatt är för biobränslesom gynnsam na. Den angivna utvecklingen fram till omkring år 2010 illustreras i figur

91, som har hämtats konsultrapport kraftvärmens konkurrens-

ur en om kraft Peter Margen bilagedelen.

av se Priserna avser storförbrukare, t.ex.

kommunala energiverk, exklusive skatter och avgifter. För olje- och

kolpriset följs i stort sett NUTEKs långtidsbedömning, medan

naturgaspriset antas komma att öka lika mycket oljepriset. Med biobränsle som avses här primärt skogsflis, också energiskogsflis och i viss mån också men torv konkurrerar på marknad. samma

Figur 91 Bränslepriser för perioden 1991-2010 örekWh exkl. skatter och avgifter, 1991 års penningvärde

N -

Ä A

LA $

l l l l l l O 1991 1995 2000 2005 2010 2015 r- Källa Margen

Enligt figuren skulle priset på biobränslen några år in på 2000-talet vara i

nivå med tjockoljepriset. Vid oförändrad utveckling skulle biobränslepriset

komma ned på kolprisnivån efter ytterligare något decennium. En

extrapolering under lång tid antagen prisutveckling är dock vansklig.

av en

Marknadsmekanismerna motverkar självfallet uppkomsten av stora

prisskillnader mellan bränslen konkurrerar på marknad.

som samma

Vi vill också påpeka att antagandet stigande priser på fossila bränslen om inte är oomstritt. Det finns bedömare räknar med i huvudsak som en oförändrad realprisnivå åtminstone under 1990-talet. De antaganden som ligger till grund för figur 91 kan alltså betraktas

som optimistiska från biobränslesynpunkt. Detta gäller i fråga

om

utvecklingen av såväl importpriserna på fossila bränslen kostnaderna

som för produktion biobränslen. av I figur 91 anges bränslepriser före skatt. För användarens bränslekostnad spelar beskattningen avgörande roll. Även små förändringar i en skattesystemet kan få stora effekter på konkurrensförhållandena mellan olika bränslen. Den framtida beskattningen framstår därför sannolikt som en viktigare osäkerhetsfaktor för aktörerna på marknaden än utvecklingen av bränsleprisema.

9.3 Utvecklingen på elmarknaden

Användning, produktion och priser

Vi skall i detta avsnitt redogöra för några de faktorer kan komma av som att påverka den framtida svenska prisnivån på el. Underlaget är främst NUTEKs Energirapport 1992. Denna utgår från den

nyligen beslutade

skatteomläggningen. För en närmare beskrivning av sambanden mellan

användning, produktion och priser på hänvisas till rapporten. År 1991 uppgick den faktiska elanvändningen till 141,6 TWh netto. Till år 2000 beräknas nettoanvändningen öka till 155,3 TWh. Efter avdrag för temperaturkorrigering och avkopplingsbara elpannor motsvarar detta s.k. en prima elanvändning av 134,7 respektive 154,3 TWh. Detta innebär årlig en ökning av ca 1,5 % under perioden. Elproduktionen har de senaste åren baserats till än 95 % på mer vattenkraft och kärnkraft. De dyrare kraftslagen i synnerhet från -

oljekondenskraftverk och gasturbiner har inte behövt tas i anspråk i

-

nämnvärd omfattning. Inte heller kapaciteten i kommunala kraftvärmeverk

och industriella mottrycksanläggningar har utnyttjats fullt ut.

Dagens elbehov kan alltså tillgodoses av det befintliga produktionssystemed viss marginal. NUTEK räknar dock med att den ökande met elanvändningen under 1990-talet kommer att kräva vissa tillskott antingen

produktionsanläggningar eller avtal import av fast

genom nya genom om kraft.

Elproduktionskapaciteten i industriella mottrycksanläggningar antas av

NUTEK under perioden oförändrat 4-5 TWh, varav 3,5 TWh vara

baseras på bränslen som är restprodukter från massa- och pappersindustrin.

Den ekonomiskt tillgängliga produktionskapaciteten i de kommunala

kraftvärmeverken, för närvarande är 6 TWh, beräknas under 1990som ca

talet öka med 2 TWh utbyggnad anläggningar. Härav är

ca genom av nya

1 TWh baserade på biobränslen. Någon utbyggnad kondenskraft

drygt av

i form t.ex. naturgaskombianläggningar bedöms inte längre aktuell

av under perioden. Beräkningar inom NUTEK av de olika kraftslagens utnyttjande har resulterat i elbalansen i tabell 91. Den för år 1991 angivna faktiska tillförseln från vattenkraften låg obetydligt under vad som gäller vid normalår. Det bör den i balansen angivna nettoexporten år 1991 påpekas att avser

tillfällig kraft med grannländerna, medan den beräknade

utbyte av nettoimporten år 2000 enbart fast kraft. NUTEK har antagit att avtal avser motsvarande inköp kan nås och att en låg rörlig kostnad gör det om

ekonomiskt att utnyttja avtalen fullt ut. Med andra antaganden kan

avvägningen mellan import och utnyttjande kapacitet inom landet eller

av

utbyggnad av ny kapacitet bli en annan.

Tabell 91 Elbalans för år 1991 och preliminär prognos

för år 2000 TWh

Kalla NUTEK

Enligt NUTEK kommer den ökade elanvändningen leda till att en höjning av råkraftpriset från 20 örekWh år 1991 till 25 örekWh år 2000 i 1991 års penningvärde, dvs. real höjning med 25 %. Detta för en ca antas en mellanstor industri innebära höjning från 26 örekWh år 1991 en exklusive energiskatt till 31 örekWh år 2000. NUTEK har därvid förutsatt att prishöjningarna fördelas jämnt mellan industri och hushåll, vilket givetvis inte behöver bli fallet på elmarknad präglas ökad konkurrens. en som av

Prishöjningarna grundas i princip på kostnaderna för tillkommande produktion. Det blir i första hand fråga om att utnyttja befintliga fossilbränslebaserade anläggningar med relativt höga rörliga kostnader. Den

väntade prisökningen på fossila bränslen får därigenom ett genomslag i

elpriset. Detta gäller även om det ökade elbehovet delvis tillgodoses med import. NUTEK räknar med att större delen av elprishöjningen kommer att inträffa efter år 1995. Den kortsiktiga marginalkostnaden i elsystemet motsvarar de rörliga kostnaderna jämte en s.k. bristkostnad som beräknas NUTEK till knappt 30 örekWh år 2000 vid normalår i 1991 av års penningvärde. NUTEK förutsätter att priset på råkraft på längre sikt kommer att stiga

till en nivå som medger en lönsam utbyggnad av ny produktionskapacitet,

dvs. till nivån för den långsiktiga marginalkostnaden. Denna väntas vara omkring 35 örekWh, vilket är produktionskostnadsnivån i större delen av Europa. Eftersom det sannolikt inte behövs några större produktionstillskott i det svenska systemet till år 2000 räknar inte NUTEK med att råkraftpriset stiger till denna nivå under perioden. Det bör påpekas att NUTEK inte har räknat med någon avveckling av

kärnkraft under prognosperioden.

9.3.2 Institutionella förändringar

Det pågår för närvarande stora institutionella förändringar på den svenska elmarknaden kan komma att få betydelse för utbyggnadsbehov och som

prissättning. I Sverige ombildades Vattenfall den 1 januari 1992 till

aktiebolag, och i samband därmed fördes ansvaret för driften av storkraftnätet över till ett nytt statligt affársverk, Svenska kraftnät. Dessa åtgärder utgjorde ett första steg i omvandlingen av den svenska elmarknaden i riktning mot ökad konkurrens och ökad internationalisering.

Ett andra steg har nyligen tagits i och med att riksdagen har godkänt

vissa mål och strategier för elmarknadens reformering prop. 199192 133,

NU30. Målet är ett än rationellt utnyttjande mer av produktions- och distributionsresurserna, samtidigt elkundema tillförsäkras flexibla som leveransvillkor till lägsta möjliga priser. Målet skall nås framför allt genom

ökad konkurrens. Kraftföretag och kunder skall kunna

välja vilka de handlar med. Möjligheterna till import och skall export av ökas; såväl

kraftföretag som andra företag skall kunna köpa och sälja över den

svenska gränsen. Konkurrensen på elmarknaden skall övervakas med stöd

av en skärpt lagstiftning. Inget företag skall tillåtas att styra prissättningen

på el.

Parallellt med dessa institutionella förändringar har svenska

kraftprodu-

center börjat planera för direkta förbindelser med kontinenten. Ett exempel

härpå är den likströmskabel mellan Skåne och

nya Nordtyskland som skall

tas i drift år 1994 eller 1995. Avsikten är sådana förbindelser i att framtiden skall fungera inte enbart länkar i som ett kraftproduktionssam-

arbete mellan företagen. De skall stå öppna också för utomstående

parter.

9.3.3 Den

europeiska elmarknaden

Integrationen inom EG får som konsekvens att inre marknad skapas en på elområdet, vilket innebär bl.a. ökad konkurrens

genom vidgad transite-

ringsrätt och en avveckling av monopol i olika led.

Denna har kartlagts NUTEK i Elmarknaderna

process av rapporten i

Europa B 19917. Där framhålls bl.a. att en inre elmarknad på elområdet

förutsätter att kan transporteras i större

omfattning än vad som medges

av nuvarande överföringsförbindelser. Det finns också starka motsättningar mellan aktörerna på elmarknaden, varför det är svårt bedöma att hur snabbt

förändringarna kan komma att genomföras. Dagens stora skillnader i

elproduktionskostnader och elpriser mellan de nationella väntas systemen

komma att minska, det blir knappast någon men fullständig utjämning.

I rapporten påpekas att EFTA-lånderna när EES-avtalet träder i kraft kommer att omfattas EGs regler öppnare konkurrens och friare av om

handel också på energiområdet. För Sverige, för närvarande har som relativt låga elpriser, kan utvecklingen mot en integrerad europeisk elmarknad komma att innebära stigande priser.

9.3.4 efter år 2000

Elprisutvecklingen

NUTEK har i Energirapport 1992 inte gjort något försök till bedömning av

elprisutvecklingen i Sverige efter år 2000. Vi avser inte heller att göra

någon sådan bedömning. Eftersom utvecklingen av elpriserna är av största

betydelse för utbyggnaden kraftvärme och därmed för potentialen för

av biobränsleanvändning inom denna sektor vill vi dock peka på några

faktorer som kan påverka utvecklingen på något längre sikt.

Uppenbart är att elpriset i framtiden kommer att påverkas långt starkare

än hittills andra faktorer än elanvändning och produktionskostnad i

av

Sverige. I och med att överföringskapaciteten byggs ut kommer möjlig-

heterna till både import och export att öka. Det svenska elpriset av kommer alltmer att påverkas av elpriset i övriga Europa, där elproduktiobaseras huvudsakligen på kondensproduktion med fossila bränslen. nen

Påverkan den högre prisnivån på kontinenten kommer möjligen att

av

kunna i viss utsträckning balanseras import fast kraft från Norge,

genom av så länge det finns ett överskott av norsk vattenkraft. I den nämnda konsultrapporten kraftvärmens konkurrenskraft har om gjorts ett försök att beskriva sådan utveckling vid några olika anen

taganden. Detta visas i figur 92. De tre kurvorna i figuren anger värdet

elproduktionen i ett kommunalt kraftvärmeverk, definierat som av minskningen kostnaden för elinköp från räkraftleverantör, vid tre av en

antaganden prisutvecklingen. Utgångspunkten är Vattenfalls hög-

om

spänningstaxa Nl år 1991, som har tillämpats vid leveranser till större

kommuner m.fl.

Figur 92 Värdet av elproduktion i kraftvärmeverk

örekWh i 1991 års penningvärde

G X -

A0 T l

AO

O

h

TJ

l l l l 1991 1995 2000 2005 2010 åre

Kalla Margen

Kurva 1 i figuren effekten ökat

anger av ett elutbyte med Europa, som

antas leda till att det svenska elpriset år 2000 ökar med 80 % skillnaden

av

mellan den nuvarande prisnivån i Sverige och Europa. Oförändrade

priser

på fossila bränslen antas, varför kurvan planar efter år 2000.

ut

Kurva 2 bygger på höjning

en av fossilbränslepriserna enligt NUTEKs

antaganden figur 91 i förening med höjning den svenska

en av elprisnivån enligt kurva År 2010 antas elpriset i Sverige motsvara

pro-

duktionskostnaden för kolkondenskraft.

Kurva 3 antyder den ytterligare höjning elpriset som skulle följa av

av skatt på kol för elproduktion enligt EG-kommissionens förslag om en en och koldioxidskatt motsvarande 13 örekg koldioxid från år 2000. energi- Härtill vill vi dock göra den kommentaren att den bakomliggande bedömningen ökande priser på fossila bränslen inte förutsätter några av samordnade internationella åtgärder mot utsläpp koldioxid. Sådana av åtgärder i form t.ex. generell koldioxidskatt skulle säkerligen påverka av en användningen fossila bränslen och därmed också prisutvecklingen. av

10 Biobränslenas konkurrens-

kraft för

elproduktion efter

år 2000

10.1 Inledning

Enligt direktiven skall vi uppmärksamma möjligheterna till elproduktion med biobränslen. Av särskild betydelse för vårt arbete är frågan om biobränslenas konkurrenskraft inom kraftvärmesektorn. I avsnitt 5.3 har vi beskrivit den aktuella konkurrenssituationen inom

denna sektor, med hänsyn tagen till den skatteomläggning nyligen har

som beslutats. Av beskrivningen framgår att konkurrenskraften för biobränslen i anläggningar för kraftvärme och även industriellt mottryck är - relativt svag. Orsaken till detta är i första hand att det bränsle används som för elproduktionen i dessa anläggningar inte belastas med energiskatt eller koldioxidskatt. En viktig faktor är att den nuvarande elbalansen är annan stark vilket leder till ett tryck nedåt på elpriserna. Detta innebär att lönsamheten för kraftvärme generellt sett är och att behovet svag av ny kapacitet är litet. Denna situation väntas allmänt komma att bestå under större delen av l990-talet. På något längre sikt kan dock förutsättningarna komma att

förändras. Faktorer har särskild betydelse är prisutvecklingen på

som fossila bränslen och el, resultaten från utvecklingen kraftvärmeteknik av ny för biobränslen samt värderingen biobränslenas miljöegenskaper, t.ex. av i form av införande av en koldioxidskatt även på bränsle för elproduktion. I detta kapitel kommer vi att diskutera hur biobränslenas konkurrenskraft inom kraftvärmesektorn kan komma påverkas under olika

att förutsättningar

i tidsperspektivet år 2000-2010.

Underlaget till kapitlet utgörs huvudsakligen av konsultrapporten Kraftvärmens konkurrenskraft vid eldning av biobränslen respektive fossila bränslen Peter Margen. Rapporten, som finns i bilagedelen, bygger på av den analysmetod beskrivs i avsnitt 5.3.2. som

Denna analysmetod innebär att kostnaderna för producerad värme från

kraftvärmeverk jämförs med kostnaderna för värmeproduktion från

ett ren värmepanna eller en värmepump, varvid värdet av den producerade en elkraften tillgodoräknas kraftvärmeverket till det aktuella priset för inköpt kraft. Metoden innebär givetvis inte att elkraften skall betraktas som en biprodukt vid kraftvärmeproduktionen. I själva verket kommer möjligheterna till elproduktion att under den period som vi nu skall behandla sannolikt att utgöra det helt dominerande motivet för utbyggnad av kraftvärme. Vi utgår i detta kapitel från de bedömningar av el- och bränsleprisutvecklingen har redovisats i kapitel Vi vill återigen understryka som den stora osäkerhet som präglar sådana bedömningar på några års sikt. Den följande analysen skall därför inte ett försök att beskriva en ses som

sannolik utveckling. Syftet är främst att visa på effekterna av ändrade

beräkningsförutsättningar på biobränslenas konkurrenskraft inom kraft-

värmesektorn.

10.2 E1- och bränsleprisernas påverkan

10.2.1 Konkurrenskraften år 2000

Som utgångspunkt för analysen visar vi i figur 101 de totala bränsleen

kostnaderna bränslepriser energi- och koldioxidskatter för olika

direkta +

användningsområden med bränslepriser år 2000 enligt antagandena i figur

91 och de energi- och koldioxidskatter som enligt skatteomläggningen skall

gälla från år 1993. För skatterna har det antagits att de under perioden är

oförändrade nominellt och att de genom en inflation på 3 % om året

minskar realt med 24 % från år 1991 till år 2000. Detta antagande grundas

på att den svenska energiskattenivån i dag är avsevärt högre än den som

gäller eller planeras inom EG. En successiv real skattesänkning kan därför

ses som ett led i en anpassning till en framtida EG-nivå.

Figur 101 Bränslepriser, inkl. energi- och koldioxidskatt, för olika användningsområden år 2000 1991 års penningvärde

Yårmepfod- yärmeprod.

Värme md

kraftvåme-

ovng industri 25 7 E

5 20

-- 8 få 15 -- C å 8 10 - .X .3 ä E 5 i O . E05 kol naturgas flis direkta brânslepriser koldioxidskatt E energiskatt

Förutsättningen för att kraftvärme skall vara konkurrenskraftig är att värme

kan produceras till en konkurrenskraftig kostnad sedan producerad kraft

åsatts ett värde som motsvarar det aktuella priset på inköpt eller försåld

kraft. Det högre elpriset år 2000 påverkar därför generellt kraftvärmens

konkurrenskraft positivt, medan förändringarna av relativprisema på

biobränslen och fossila bränslen ökar biobränslenas konkurrenskraft i förhållande till de fossila bränslena.

Figur 102 visar kostnaderna för att år 2000 producera värme i nybyggda

kraftvärmeverk baserade på olika bränslen och tekniker, jämfört med

kostnaderna för värmeproduktion i befintliga och nya värmepannor för

biobränslen respektive med befintliga och nya värmepumpar.

Figur 102 Kostnaden för produktion av värme i kraft-

värmeverk, värmepannor och värmepumpar vid

prisnivån år 2000 1991 års penningvärde, energi- och koldioxidskatter enligt figur 101

systemets maximala värmeeffekt, MWV Z 25 50 100 200 300 500 22 I.._____I__.__.__I ..___..l.__.__ __

befintlig Eos-panna

i

4 -

l i l l l 5 10 20 30 50 100 200 kraftvärmeverkets maximala värmeeffekt. MWV -

Kalla Margen

I figur 102 visas också kostnaderna för produktion av värme i ett kraftvärmeverk som erhållit investeringsstöd med samma belopp som det befintliga investeringsstödet för biobränsleeldad kraftvärme, alltså 4 000 krkW installerad eleffekt. Investeringsstödet har beskivits i avsnitt 3.3.1. Biokraftvärmen konkurrerar år 2000 huvudsakligen med befintliga flispannor samt, där det finns tillgång till naturgas, med kraftvärmeanläggningar baserade på naturgas med kombicykel. Det högre elpriset leder till att värmepumpar får en försvagad konkurrenskraft. Med investeringsstöd är biokraftvärme konkurrenskraftig jämfört med befintliga biobränslepannor för anläggningar större än ca 50 MW värme. I nät saknar biobränslepannor kan man få lönsamhet även för något som mindre anläggningar. Utan investeringsstöd är biokraftvärme lönsam endast i de allra största näten där kraftvärmeverk med än 100 MW värmeeffekt kan mer ca uppföras. I fjärrvärmenät med tillgång till naturgas kan biokraftvärme utan bidrag inte konkurrera med naturgaskombi för någon anläggningsstorlek. För små system som saknar flispannor kommer oljeeldade dieselaggregat att vara det bästa alternativet år 2000. I figuren redovisas enbart de tekniker som är kommersiella i dag. För

biokraftvärme betyder det förbränning i fluidiserad bädd och elgenerering

i ångcykel. Nya biobränslebaserade kraftvärmetekniker som bygger på

förgasning och elgenerering i kombicykel kan under vissa förutsättningar

komma att få en bättre konkurrenskraft än den konventionella ångcykeltekniken. De nya teknikerna behandlas separat i avsnitt 10.3.

10.2.2 Konkurrenskraft under perioden 2000-2010

Med den antagna utvecklingen av bränsle- och elpriserna kommer

konkurrenskraften för biobränslebaserad kraftvärme att förbättras ytterligare

efter år 2000. Figur 103 visar hur produktionskostnaden för värme

förändras under perioden år 2000-2010. Kostnaderna gäller för kraft-

värmeverk med 80 MW värmeeffekt.

Figur 103 Värmeproduktionskostnaden år 2000-2010 i kraftvärmeanläggningar 80 MW värme och

med konkurrerande tekniker

a a

.._g__

20 0 - e.

I

turbm r

å - ° n bio- anna øê h

o msn-O

2000 2010 år Källa Margen

Biobränslebaserad kraftvärme visar efter sekelskiftet lönsamhet, även utan

investeringsstöd, jämfört med kraftvärme baserad på fossila bränslen och

alternativa tekniker för värmeproduktion. Investeringsstöd förbättrar konkurrenskraften avsevärt redan några är efter sekelskiftet kan även men anläggningar som byggts utan investeringsstöd konkurrera med befintliga

pannor. De alternativ som bygger på olja och gas får en successivt

försämrad konkurrenskraft i takt med stigande bränslepriser.

l0.2.3 Långsammare el- och bränsleprisutveckling

Den förbättring biokraftvärmens konkurrenskraft under perioden

av 2000-2010 har visats i föregående avsnitt är effekt förmodad som en av en utveckling av bränsle- och elpriserna. Osäkerheten i prisantagandena är med nödvändighet stor eftersom de spänner över lång tidsperiod. en Internationaliseringen av den svenska elmarknaden och de ökade priserna på fossila bränslen tillsammans med ökad efterfrågan på har en förmodats leda till förhållandevis snabb ökning elpriserna. en av En långsammare elprisökning påverkar konkurrenskraften för all

kraftvärme negativt. Mest påverkas tekniker med högt elutbyte alfa-

värden, t.ex. dieselmotorer och gaskombianläggningar. För tekniker med

lägre alfavärde, t.ex olje- och koleldade ångkraftverk samt naturgaseldade gasturbiner, blir effekterna mindre. Biobränsleeldade ångkraftverk med

rökgaskondensering påverkas minst av en elprissänkning eftersom de, som

en följd av rökgaskondenseringen, har relativt låga alfavärden. Biokraft-

värmeverk baserade på ny teknik förgasning och kombicykel har

- däremot höga alfavärden. Lönsamheten för den tekniken är därför nya beroende ett högt elpris. Konkurrenskraften för teknik behandlas i av ny avsnitt 10.3. En långsammare utveckling elpriserna har alltså negativ inverkan av en på kraftvärmens konkurrenskraft i förhållande till värmepannor och värmepumpar. Konkurrenskraften för konventionell biokraftvärme

förbättras i förhållande till fossilbaserad kraftvärme. Om elkraften år 2000 värderas 4 örekWh lägre än vad som tidigare antagits kan biobränslebaserade kraftvärmeanläggningar utan investeringsstöd inte konkurrera med befintliga flispannor för någon anläggningsstorlek. Med investeringsbidrag kan man dock få lönsamhet för de största kraftvärmeanläggningarna, större än ca 80 MW värme. Med lägre elpris kommer lönsamheten för konkurrerande fossilbaserade kraftvärmetekniker oljeeldade dieselmotorer och naturgaseldade gaskombianläggningar på grund av deras höga alfavärde att försämras mer än lönsamheten för biobränslebaserad kraftvärme. Konkurrensen från värmepumpar kommer däremot att öka med lägre elpriser. Antaganden om hur bränslepriserna utvecklas påverkar också bedömningarna den framtida konkurrenskraften för biokraftvärme. Den av förändring relativpriserna redovisas i avsnitt 9.2 medför att av som biobränslenas konkurrenskraft förbättras med tiden. Det är dock tveksamt om en omfattande ökning av biobränsleanvändningen i längden kommer att förenlig med sjunkande priser på biobränslen samtidigt som de vara konkurrerande bränslenas priser stiger. Om förändringarna av bränslepriserna antas vara mindre under perioden medför det en lägre bränslekostnad för fossilbränsleeldade anläggningar och en högre kostnad för biobränsleeldade anläggningar. En halvering av bränsleprisförändringarna medför att lönsamheten för naturgaseldade gaskombianläggningar kommer att förbättras avsevärt medan biokraftvärme får försämrad lönsamhet jämfört med det fall som beskrivs i avsnitt l0.2.3. Detta leder i praktiken till att naturgaseldade kombianläggningar kommer att vara ekonomiskt mest fördelaktiga i de system som har tillgång till naturgas, även i de fall där en biobränsleanläggning kunnat erhålla investeringsstöd. För större värmeunderlag, större än 80 MW värme, saknar tillgång till naturgas är dock biokraftvärme ca som ett konkurrenskraftigt alternativ under förutsättning att anläggningen erhåller investeringsstöd.

En halvering av prisförändringarna medför också att oljeeldade dieselaggregat är konkurrenskraftiga jämfört med såväl flispannor som biokraftvärme för värmeunderlag i storleksordningen 20-30 MW värme.

Fjärrvärmenätens storlek

Produktionskostnaderna i alla typer av kraftvärmeanläggningar sjunker med ökande anläggningsstorlek, vilket också ses i figur 102. Det förklaras av att en större anläggning normalt kräver en lägre investering i förhållande till installerad eleffekt samt att verkningsgraden för de större anläggningarna är högre och driftskostnaden lägre i förhållande till el- och värmeproduktionen. Av föregående avsnitt framgår också att med dagens styrmedel är det i första hand för stora värmeunderlag, större än 50 MW värme och under ca vissa förutsättningar större än ca 80 MW värme, som kraftvärmeproduktion med biobränslen är konkurrenskraftig under den närmaste tioårsperioden. Vattenfalls Bioenergiproj ekt har i en potentialstudie om biobränslebaserad

kraftvärmeproduktion i de kommunala näten se avsnitt 11.6 uppskattat

antalet värmenät av varierande storlek som är tillgängliga för ny kraftvärmeproduktion. Följande fördelning redovisas för nät med en tillgänglig värmeeffekt över 20 MW.

Källa Bioenergiprojektet, Vattenfall

Uppskattningarna bygger på omfattningen av dagens fjärrvärmeleveranser.

Enligt Värmeverksföreningensprognos se avsnitt 11.4 förutses en ökning

av fjärrvärmeleveranserna med ca 8 TWh till år 2010. Potentialuppskattningama i tabell 101 förutsätter att viss befintlig baslastproduktion kommer att bibehâllas, bl.a. sådan som baseras på avfall, spillvärme och värmepumpar, vilket betyder att motsvarande värmeunderlag inte har ansetts vara tillgängligt för kraftvärmeproduktion. Som i figur 102 och 103 kommer det i många nät, med den ansatta ses prisutvecklingen på och bränslen, att vara mer lönsamt att bygga ny biokraftvärme än att utnyttja befintliga värmepumpar. Antalet nät med över 20 MW tillgänglig värmeeffekt kan därför vara något större än vad som redovisas i tabell 101. Fördelningen mellan olika storleksintervall kan också bli något annorlunda. Det finns ett relativt stort antal nät med tillgänglig värmeeffekt i en storleksordningen 20-40 MW. Konkurrenskraften för kraftvärme med konventionell biobränsleteknik är dock avsevärt sämre för dessa mindre anläggningar än för de större. För anläggningar av denna storlek har såväl befintliga flispannor och värmepumpar som nya oljeeldade dieselaggregat en bättre lönsamhet. För att potentialen för biokraftvärme i detta lägre

effektintervall skall kunna realiseras fordras utveckling av ny produktionsteknik.

10.3 teknik för från

Ny elproduktion

biobränslen

Utveckling teknik för elproduktion från biobränslen bedrivs på flera av ny håll i Sverige. De tekniker som rönt störst intresse och som bedöms kunna

demonstreras under 1990-talet bygger på kombicykelteknik, dvs. el-

generering baserad på kombination av gasturbin och ångturbin. en Fördelen med kombicykeltekniken är i första hand att den ger ett avsevärt högre elutbyte än konventionell ångcykelteknik. Kombicykeltekniken har ett alfavärde på omkring dvs. det produceras lika mycket värme, medan ångcykelns alfavärde ligger mellan 0,4 och 0,5. Med som höga elpriser kommer alltså de nya teknikernas lönsamhet relativt konventionell teknik att förbättras. För att göra rättvisande bedömning av hur den nya tekniken kan en förbättra biobränslenas konkurrenskraft för kraftvärmeproduktion måste kostnadsbilden betraktas när den nya tekniken nått mognad, dvs. då den har

passerat demonstrationsstadiet och eventuellt ytterligare någon anläggning

byggts. Detta kommer troligen inte att inträffa förrän efter år 2000 eftersom beslut ännu inte fattats om att bygga någon demonstrationsanläggning i full skala. Den specifika investeringen investeringen räknad i kronor per kW

eleffekt för en kombicykelanläggning med biobränsleförgasning har

uppskattats till ca 85 % av investeringen för en konventionell ångcykelanläggning. Figur 104 visar konkurrensförhållandet mellan biobränsleeldade kraftvärmeverk med konventionell och ny teknik. Osäkerheten om investeringens storlek är av naturliga skäl stor men de företag som arbetar med utveclding tekniken är eniga om att investeringen är lägre än för av

konventionell biobränsleteknik. Två kostnadsnivåer visas därför i figuren,

den lägre motsvarar investering på 85 % konventionell teknik medan

en av

den högre nivån motsvarar en investering som är lika stor för

som konventionell teknik.

Figur 104 Värmeproduktionskostnaden för biobränsleldad

kraftvärme 80 MWV med konventionell och ny

teknik for elproduktion 1991 års penningvärde

i 20

kostnadsbedömning

t hög

. .C 3 ä 15 O o t E å gaskombi med å förgasat 10 biobränsle m,

ny teknik

2000 2010 år - Källa Margen

Figuren visar att konkurrenskraften för den nya tekniken förbättras jämfört

med konventionell biokraftvärme under perioden 2000-2010 som en effekt

av de ökade elpriserna. Om den specifika investeringen för den nya

tekniken blir lika hög för konventionell teknik kommer dock den

som

konventionella tekniken att vara mest lönsam under hela perioden.

Förutsättningen för att den nya tekniken skall förbättra biobränslenas

lönsamhet för kraftproduktion är att kostnadsmålen hålls, dvs. att den

specifika investeringen för den nya tekniken kommer att vara lägre än för

konventionell teknik. Om kostnaden för den tekniken kan nya pressas ytterligare ökar därmed naturligtvis konkurrenskraften. Med en hög elvärdering blir tekniker har höga alfavärden som mer lönsamma. En ytterligare ökning elpriset, t.ex. koldioxidav genom att en skatt på fossila bränslen för elproduktion införs, kommer därför öka den att teknikens lönsamhet medan långsammare

nya en elprisutveckling minskar

konkurrenskraften.

10.4 Industriell

mottrycksproduktion

Värmebehovet i de industriella värmeunderlagen är normalt jämnare fördelad över året än värmebehovet i fjärrvärmenäten. Industrins värmeunderlag är därför tekniskt sett mycket lämpliga för mottrycksproduktion av eftersom de långa drifttider och därmed låga produktionsger

kostnader. Utnyttjningstiden för kraftvärmeanläggning i fjärrvärmenätet

en är normalt omkring 4 500 timmarår. Motsvarande siffra för industriell en

mottrycksanläggning kan uppgå till över 7 000 timmar.

I dag produceras också en viss mängd mottrycksel i skogsindustrin och ytterligare produktionskapacitet finns. För industriellt mottryck kan i

princip samma tekniker användas som för kraftvärmeproduktion.

Inom massa- och pappersindustrin finns relativt stor teknisk potential en för utbyggnad mottrycksproduktion avsnitt 11.6.

av se Massaindustrin har

redan en stor biobränsleanvändning och därmed infrastruktur för

en hantering av biobränslen. Man har också tillgång till biprodukter med egna lågt alternativvärde som kan användas som bränsle. Den största potentialen för biobränslebaserad mottrycksproduktion bedöms därför finnas inom denna sektor.

Efter skatteomläggningen träder i kraft den 1 januari 1993 kommer

som

industrins energibeskattning skilja sig från att beskattningen för hushålls-

och servicesektorn, dvs. för huvuddelen fjärrvärmeverkens kunder. av Koldioxidskatten för värmeproduktion inom industrin är endast fjärdedel en

den gäller för den övriga värmemarknaden. Industrin är också av som befriad från allmän energiskatt på bränslen och el. Energiskatterna beskrivs i kapitel Den del industrin som har nedsättning av energibeskattav

ningen, hit hör bl.a. huvuddelen av massa- och pappersindustrin, har redan

före skatteomläggningen haft energibeskattning som är avsevärt lägre än en vad gäller för hushålls- och servicesektorn. som Industrins låga energibeskattning medför att kostnaden för att producera värme i fossilbränsleeldade värmepannor eller elpannor blir mycket låg,

vilket minskar möjligheterna att med biobränsleeldad mottrycksproduktion

producera värmen till konkurrenskraftig kostnad. en Vid investeringsbedömningar inom industrin tillämpar man dessutom normalt betydligt kortare avskrivningstider och högre räntor än vad som används inom kraftindustrin och fjärrvärmesektorn. Industrins krav på snabb återbetalning tillsammans med den lägre beskattningen fossila bränslen och kan därför komma att begränsa av

utbyggnaden av ny biobränslebaserad mottrycksproduktion.

10.5 Kondensproduktion

Elproduktion i biobränsleeldade kondensanläggningar dvs. an-

-

läggningar där enbart produceras utan att den i processen bildade värmen

tillvaratas förekommer inte för närvarande. Orsaken till detta är framför allt att ett ekonomiskt bidrag från försäljning värmen krävs för att av kompensera de relativt höga kostnaderna för biobränslet.

Det betyder att biobränslen kan utnyttjas för elproduktion endast i den

mån det finns tillgång till ett värmeunderlag, t.ex. i form av ett kommunalt fjärrvärmenät eller ett industriellt värmebehov. Den teoretiska potentialen

för elproduktion i kraftvärme- och mottrycksanläggningar begränsas

därmed det tillgängliga värmeunderlaget. Driften av anläggningarna

av värmelasten, dvs. värmebehovet i fjärrvärmenätet eller industristyrs av

processen. Bundenheten till tillgängliga värmeunderlag innebär alltså restriktion en för användningen biobränslen för elproduktion. Detta bedöms allmänt av komma att gälla åtminstone under resten l990-talet. Det finns emellertid av

anledning att ställa frågan om denna restriktion kommer att bli bestående

också i ett något längre tidsperspektiv. För att belysa frågan skall vi peka på några grundläggande tekniska och ekonomiska förhållanden vid kondenselproduktion. Det tekniska utförandet kondensanläggning är, med undantag av en av stegen för värmeåtervinning, till största delen identiskt med kraftvärmeen anläggning och samma omvandlingstekniker används. Då värmen inte tillvaratas kan elverkningsgraden höjas något medan totalverkningsgraden blir avsevärt lägre än för kraftvärmeanläggning. en Eftersom kondensanläggningens drift kan styras efter elbehovet i stället för efter värmebehovet kommer drifttiden för kondensanläggning en normalt att kunna göras längre än för motsvarande kraftvärmeanläggning. Man brukar för kondensanläggningar anta drifttid på 6 000 timmar en ca år. Den längre drifttiden ett bättre utnyttjande per ger av anläggningen vilket inverkar gynnsamt på ekonomin. Den högre elverkningsgraden medför att den specifika investeringen räknat i krkW installerad eleffekt för kondensanläggning är lägre än en för en kraftvärmeanläggning med eleffekt. samma Storleken på kondensanläggningar begränsas inte, till skillnad från kraftvärmeanläggningar, av de tillgängliga värmeunderlagens storlek. Kondensanläggningar kan därför teoretiskt uppföras i betydligt större enheter. En större anläggning har, tidigare beskrivits, vanligen lägre som specifik investering än en mindre anläggning baserad på teknik. samma Storleksfördelar kan därför förbättra den ekonomiska konkurrenskraften för kondensanläggningar. Kondensanläggningens fördelar med högre elverkningsgrad, lägre specifik investering och längre drifttid uppvägs dock inte ekonomiskt av den uteblivna krediteringen för den bildade värmen med de förutsättningar

gäller i dag. Studier genomförts, bl.a. i Vattenfalls Bioenergi-

som som

visar på väsentligt högre elproduktionskostnad i kondens-

projekt, en kraftvärmeanläggningar med motsvarande eleffekt. anläggningar än i bränslepriser tillgång till teknik för Förändringar i el- och samt ny påverka konkurrenskraften för biobränslekondens

elproduktion kommer att

liknande tidigare redovisats när det gäller kraftvärme. på sätt som Åtminstone med överväganden det slag redovisats tidigare i detta av som

kapitel kommer sannolikt elproduktionskostnaden vid kondensproduktion

nivå vid kraftvärmeproduktion. Därmed skulle att ligga på en högre än biobränslekondens inte ekonomiskt intressant under den kommande vara IO-IS-årsperioden. Liknande bedömningar är troligen orsak till att biobränslekondens inte

behandlats i någon av de studier om framtida elproduktion som genomförts

under det senaste halvåret och redovisas i kapitel 11. som En mellanform mellan kondensanläggningar och kraftvärmeanläggningar brukar kallas anläggningar med kondenssvans eller kondensär det som Från sådan anläggning tillvaratas endast del den

avtappning. en en av

för leverans till fjärrvärmenät. Den

producerade värmen, t.ex. ett

inte tillvaratas kyls bort på sätt vid värmemängd som samma som Krediteringen för den värmemängd kan avsättas

kondensproduktion. som

förbättrar det ekonomiska utfallet medan produktionen fortfarande kan elbehovet. Värmenätets storlek utgör inte heller en lika stor styras av för kraftvärmeanläggning. Denna typ kraftvärme-

begränsning som en av

kan bli ekonomiskt intressanta och har bl.a. studerats inom kopplingar för Vattenfalls Bioenergiprojekt. ramen

11 Marknadspotential

11.1 Inledning

I de tidigare kapitlen har vi beskrivit den nuvarande biobränslemarknaden och ett antal faktorer har betydelse för möjligheterna till ökad som användning av biobränslen. Särskild vikt har lagts vid konkurrensförhållandet mellan biobränslen och fossila bränslen. Vi har kunnat konstatera att skattesystemet skapar skillnader i stora biobränslenas konkurrenskraft inom olika användningsområden. Efter den

senaste skatteomläggningen kommer biobränslena att ha en stark ställning

vid produktion värme för icke-industriella användare, medan deras av möjligheter att konkurrera inom andra delar av marknaden är väsentligt sämre. Särskilt kommer användningen biobränslen på kraftvärmemarkav naden att hämmas, med de förutsättningar i fråga priser på fossila om bränslen och har antagits gälla under 1990-talet. Detta som gäller så

länge inte koldioxidskatterna ges ett kraftigt genomslag inom elproduktio-

nen. I kapitel 10 har vi sett på biobränslenas konkurrenskraft för elproduktion i ett något längre tidsperspektiv, dvs. efter år 2000. Vi har diskuterat möjliga effekter av förändrade prisrelationer mellan fossila bränslen och biobränslen. Vi har också försökt belysa hur teknik kan komma ny att påverka konkurrensförhållandena i detta tidsperspektiv. Mot bakgrund analysen biobränslenas konkurrenskraft skall vi i av av

detta kapitel gå in på potentialen för ökad biobränsleanvändning. Hur

stor är potentialen inom olika sektorer och under vilka förutsättningar kan den komma att realiseras Vi har valt att inte redovisa några kvantitativa bedömningar den egna av

framtida biobränsleanvändningen i form t.ex. eller scenarier. av prognoser Skälet härtill är främst att sådana bedömningar måste grundas på anutvecklingen inom hela energiområdet och ett antal de taganden om om av faktorer denna utveckling. Vi har också beaktat att NUTEK och som styr Statens naturvårdsverk parallellt med vårt arbete har genomfört vissa övergripande studier energisystemet. Vi återkommer strax till dessa. av Vi kommer alltså att begränsa till redogöra för och kommentera ett oss antal aktuella studier belyser marknadspotentialen för biobränslen. som Dessa studier har alla tillkommit under det senaste halvåret, men de har skilda syften och förutsättningar. De är alltså inte direkt jämförbara. Några dem täcker hela energimarknaden, medan andra omfattar endast vissa av sektorer. Två studierna är särskilt inriktade på potentialen för bioav bränslen, medan biobränslena i de övriga studierna behandlas i mer

Studierna har också skilda tidsperspektiv, från 10 år till

förbigående. ca ca 40 år framåt. En i princip heltäckande beskrivning energimarknaden har helt nyligen av lämnats NUTEK i Energirapport 1992 B 19929. Rapporten har av

utarbetats på uppdrag regeringen i enlighet med energiöverenskommel-

av i vilken förutsattes årlig redovisning de resultat som uppnåtts sen, en av för omställning och utveckling av energisystemet. genom programmen Rapporten innefattar både beskrivning det aktuella läget och en en av

bedömning utvecklingen till år 2000. Rapportens tyngdpunkt ligger på

av och elproduktion, även bränslemarknaderna behandlas. elanvändning men Vi kommer i detta kapitel att sammanfattning av de delar av ge en rapporten som rör biobränslen. Vi har redan i kapitel 5 presenterat den studie marknadsförutom sättningar för biobränslen på vårt uppdrag har utförts av Institutionen som studier SIMS vid Sveriges lantbruksuniversi-

för skog-industri-marknad

SLU. Studiens syfte i första hand att belysa de kortsiktiga tet var effekterna på biobränslenas konkurrenskraft av den skatteomläggning som har beslutats riksdagen. Emellertid innehåller studien också

nyligen av

bedömningar biobränslenas marknadspotential på något längre sikt inom av

olika segment marknaden. av I några studier behandlas potentialen för användning biobränslen av

främst inom kraiftvärmeproduktionen.

Värmeverksföreningen VVF har i juni 1992 publicerat

en prognos, Prognos 91, för utbyggnaden fjärrvärme- och elproduktion inom den av kommunala sektorn. Prognosen, omfattar som perioden 1991-2010, baseras på enkät till

en medlemsföretagen.

Tillsammans med Kraftsam har VVF också gjort studie en av möjlig

kraftvärmeutbyggnad i Sverige, KraftsamVVFs kraftvärmestudie.

Denna studie sträcker sig fram till år 2030. I studien analyseras behovet av

ny kraftvärmekapacitet utifrån kraftbalansen för landet helhet. Studien

som ger en delvis annan bild än Prognos 91.

Genom tillmötesgående Vattenfalls Projekt av Bioenergi har vi fått ta

del av en promemoria den 13 april 1992 potentialen för produktion om av värme och med biobränslen. Denna promemoria sikte tar på den största möjliga tekniska potentialen för kraftvärme fram till år 2010. Också potentialen för industriellt mottryck och vissa användning inom annan industrin behandlas. På vårt uppdrag har konsultföretaget Procedum gjort studie en av lönsamhetsvillkor för fungerande biobränslemarknad. Studien en bygger på

modellberäkningar inom Institutionen för energisystem vid Universitetet i

Linköping. Den använda modellen har ansetts ha vissa begränsningar med

hänsyn till inriktningen av vårt arbete. I detta kapitel kommer vi dock

att peka på några resultat av studien som har allmänt intresse. Till sist lämnar vi några uppgifter det pågående arbetet inom om Statens naturvårdsverk med klimatfrågan.

Varje studie behandlas för sig. Skilda bedömningar potentialen för

av biobränslen inom sektor,

samma t.ex. kraftvärmeproduktionen, redovisas

alltså på flera ställen. Vi gör inte här någon sammanfattning av be-

dömningarna sektorsvis. I våra överväganden kommer vi dock att försöka

dra vissa allmänna slutsatser materialet. av Gemensamt för alla de här behandlade studierna är att någon användning

kondenskraftverk inte förutsätts eller

av biobränslen för ren elproduktion i

diskuteras. I studierna alltså potentialen för biobränslen ens närmare ses värmebehoven inom industrin och bostadssektorn. som avhängig av Elproduktion med biobränslen antas kunna komma i fråga endast i den mån värmebehoven i dessa sektorer underlag för kombinerad el- och ger

värmeproduktion i kraftvärme- eller mottrycksanläggningar.

11.2 NUTEKs energirapport

NUTEKs Energirapport 1992 innefattar heltäckande beskrivning av en tillförseln och användningen energi år 1991 jämte prognos för år av en Särskild frågor elmarknaden, också

2000. uppmärksamhet ägnas om men

marknaderna för bränslen behandlas. från antal förutsättningar. Beträffande den ekono- Rapporten utgår ett miska utvecklingen i stort har NUTEK antagit årlig BNP-tillväxt under en

1992-2000 med 2 %. Industriproduktionen har antagits öka med

perioden % året. En real ökning de internationella bränslepriserna har 2,5 om av förutsätts avsnitt 9.2. Dollarkursen år 2000 antas 7 kr. Vidare har

se vara

beslutade skatteomläggningen den 1 januari 1993 beaktats. Beträffande

den

NUTEK med ökning från andra hälften 1990-talet se

elpriset räknar en av avsnitt 9.3. utvecklingen till år 2000 Det framhålls i rapporten att bedömningarna av beroende de antaganden har gjorts och att de därför bör tolkas är av som med försiktighet. Rapporten innehåller genomgång sektor för sektor av energien fram till år 2000. I tabell 111 sammanställs de användningens utveckling användningen bioenergi dvs. biobränslen, torv

uppgifter som gäller av -

och avfall åren 1991 och 2000. För varje sektor anges också sorterat bioenergins andel energianvändningen inom respektive sektor. av

m.m.

tryck och kraft-

värme Summa 71 16 87 18

Källa NUTEK

Av bioenergianvändningen år 1991 avsåg 33 TWh trädbränslen och

ca ca

30 TWh avlutar. Användningen av torv och avfall uppgick till 3,5 TWh

respektive 4,3 TWh, nästan helt inom fjärrvärme- och kraftvärmesektorn.

Den prognoserade ökningen till år 2000 huvudsakligen trädbränslen.

avser

Den angivna ökningen användningen biobränslen för kraftvärme

av av

är föranledd det särskilda investeringsstöd infördes år 1991

av som se

avsnitt 3.3.1. Praktiskt taget hela den väntade utbyggnaden

avser

kommunala kraftvärmeanläggningar.

I rapporten görs en prognosjämförelse mellan industrins energi-

användning år 2000 med de energiskatter råder före respektive efter

som

skatteomläggningen. Med nuvarande skatter skulle användningen av

bioenergi ha blivit ca 50 TWh, dvs. något lägre än med de nya skatterna.

l0 l2-075l

Som skäl härtill att skatteomläggningen väntas leda till ökad anges

produktion, bl.a. inom skogsindustrin. För biobränslenas del antas denna

den negativa effekten oljeprodukter blir

produktionsökning upppväga av att

konkurrenskraftiga inom industrin efter skatteomläggningen. mer

11.3 SIMS-studien

SIMS-studien bilagedelen inriktas främst på jämförelser bränslekost-

se av

nader efter skatt inom olika marknadssektorer före och efter den senaste skatteomläggningen. Dessa jämförelser utgör den huvudsakliga grunden för vår beskrivning i avsnitt 5.2 biobränslenas konkurrenskraft inom av värmeproduktionen. I SIMS-studien påpekas att ändringar i de relativa bränslekostnaderna, följd ändrade skatter, kan få omedelbar effekt på t.ex. som en av en bränslevalet. Detta gäller främst i sådana fall där köparen inte är bunden till visst bränsle tidigare investeringar i anläggningar och där han ett av alltså fritt kan välja mellan olika alternativ. Det finns emellertid också en långsiktig effekt som uppkommer genom att ändrade prisrelationer mera de uppfattas varaktiga leder till konvertering av befintliga om som anläggningar eller till investeringar i nya anläggningar för annat bränsle eller med annan teknik. I studien görs ett försök att kvantifiera även dessa mer långsiktiga effekter den senaste skatteomläggningen. Också effekten den av av pågående teknikutvecklingen för förädlade biobränslen beaktas därvid.

Tidsperspektivet har inte preciserats, men det kan antas vara en period på

10-15 år. Studiens resultat beträffande de kortsiktiga och långsiktiga effekterna sammanfattas i tabell 112. Med kort sikt de förändringar som med avses bränslepriserna efter skatteomläggningen antas uppkomma i den nuvarande användningen med oförändrad anläggningsstruktur. Med lång sikt avses ändringar i användningen kan väntas bli resultatet av en anläggningssom

struktur som har anpassats till de bränslepriserna och till den

nya nya tekniken.

Tabell 112 Effekterna skatteomläggningen på marknads-

av

potentialen for biobränslen TWh

Kort sikt Lång sikt

Massa- och pappers- +2 +2 industri

me

Övriga värmecentra- +10 +30

ler Summa + 10 + 17

Källa SIMS

Beträffande potentialen för biobränsleanvändning inom skogsindustrin är

innebörden av SIMS-studien att de ändrade prisrelationerna mellan fossila

bränslen och biobränslen har ganska liten effekt. Det betonas i studien

en

att marginalen mellan bränslena inom denna sektor är små och att de

ekonomiska drivkrafterna för den antagna ökningen med 2 TWh inom

massa- och pappersindustrin därför också är Samtidigt bedöms att

svaga.

en koldioxidskatt på bränslen för elgenerering med t.ex. 12 örekg

koldioxid motsvarande den föreslagna EG-skatten på energi och

-

koldioxid skulle kunna göra det lönsamt för företagen att ersätta del

- en

av den nuvarande oljan för mottrycksproduktion med biobränslen.

egna

Inom övrig industri blir den omedelbara effekten skatteomläggningen

av

att den nuvarande, felativt obetydliga användningen biobränslen i

av huvudsak bortfaller. SIMS har bedömt att det inom denna sektor finns en

betydande teknisk potential för användning av förädlade biobränslen. I ett långsiktigt perspektiv innebär därför enligt SIMS de ändrade prisrelationerefter skatteomläggningen ett bortfall potential på 15 TWh. na av en Inom kraftvärme- och värmeverkssektorn kommer enligt SIMS den pågående begränsade övergången från fossila bränslen till biobränslen att fortsätta tämligen opåverkad av den senaste skatteomläggningen. Inte heller införandet koldioxidskatt på bränslen för elproduktion skulle komma av en att påverka bränslevalet nämnvärt inom denna sektor. Enligt SIMS bedömning finns den stora potentialen för ökad biobränsleanvändning inom övriga värmecentraler. Denna sektor omfattar mindre värmenät och panncentraler inte är anslutna till de kommunala som fjärrvärmesystemen. Inom sektorn används i dag främst olja och el. Genom de ändrade prisrelationerna efter skatteomläggningen skapas enligt SIMS starka drivkrafter för ersätta dessa energislag med förädlade biobränslen. SIMS bedömer potentialen till 10 TWh inom en tioårsperiod, på längre sikt betydligt mer. Hur mycket av potentialen som kan realiseras beror enligt studien främst på möjligheterna för de berörda bränsleföretagen att snabbt expandera sin verksamhet vid en så kraftig ökning av efterfrågan.

11.4 91

Värmeverksföreningens Prognos

VVFs Prognos 91 baseras på enkät till 204 kommuner. Enkäten, som en genomfördes i mitten av år 1991, gällde de kommunala energiverkens

utbyggnadsplaner och bedömningar av möjlig framtida utbyggnad under

perioden 1991-2010. Någon djupgående bearbetning av enkätsvaren mer har inte gjorts inom VVF. De antaganden som ligger bakom svaren behöver inte vara konsistenta. Det bör också påpekas att prognosen bygger på ett underlag som vid publiceringen i juni 1992 i vissa avseenden redan var inaktuellt. Då

enkätsvaren lämnades in fanns planer på en omfattande utbyggnad av naturgasnätet till Mellansverige, med sikte på användning bl.a. i kommunernas kraftvärmeverk. Dessa planer har nu skrinlagts. I prognosen har

givetvis inte heller kunnat beaktas den nyligen beslutade skatteomlägg-

ningen från år 1993. Grundläggande för Prognos 91 är antaganden om de totala fjärrvärmeleveranserna. Dessa beräknas öka från 38 TWh år 1991 till 46 TWh år

2010 normalårskorrigerade värden. Under den första femårsperioden är

ökningen ca 2 % per år vilket kan jämföras med 3 % per år för perioden 1985 1990. I slutet perioden dämpas ökningstakten till 0,5 % år. - av per Fjärrvärmens utveckling beror i stor utsträckning på framtida uppvärmningsbehov men också på konkurrensförmågan hos alternativen. Enligt

VVFs kommer naturgas för direktuppvärmning endast att

prognos konkurrera ut drygt 0,1 TWh fjärrvärme fram till år 1995 och drygt 0,2 TWh fram till år 2010 fördelat på 8 fjärrvärmenät. Konvertering från elvärme till fjärrvärme kommer också enligt att ske i liten prognosen

omfattning. Fram till år 2010 kommer ca 0,3 TWh elvärme att konverteras

till fjärrvärme fördelat på 42 fjärrvärmenät. De energimängder i form av bränsle och el som enligt prognosen kommer att åtgå för att tillgodose de prognosticerade leveranserna av fjärrvärme fram till år 2010 framgår av tabell 113. Bränslemängdema

avser üärrvärmeproduktion i både hetvattenpannor och kraftvärmepannor.

Källa VVF

Trädbränsleanvändningen räknat som tillförd energi ökar enligt prognosen starkt, medan tillförseln av kol och torv bedöms bli oförändrad. För sorterat avfall förutses en svag ökning.

Nedgången oljeanvändningen under 1980-talet stabiliseras vid nivå

av en på drygt 6 TWh under prognosperioden. Orsaken till att oljeförbrukningen förblir på denna nivå är att en viss mängd olja behövs i huvudsak för effekttoppar under vintern samt vid lâglast. Elpannor och värmepumpar finns kvar under hela perioden på nära nog

konstant nivå. Övriga energislag såsom spillvärme och inköpt hetvatten

bedöms bli oförändrade. Enligt prognosen finns det hos medlemsverken planer på en avsevärd kraftvärmeutbyggnad. För prognosperioden uppges en utbyggnad på 2 200 MW och 3 300 MW värme. Härav baseras ca l 100 MW och 2 200 MW värme på trädbränsle och torv. Tyngdpunkten i utbyggnaden

ligger fram till mitten av 1990-talet på anläggningar för dessa bränslen. Därefter ökar naturgasbaserade anläggningar. Med den utbyggnad av kraftvärmen antagits blir enligt VVFs som prognos bränsleförbrukningen för elproduktionen i befintlig och tillkommande kraftvärme enligt tabell 114.

Källa VVF

En summering av förbrukningen av trädbränslen för ñärrvärmeproduktion och elproduktion i kraftvärmeverk enligt tabellerna 113 och 114 visar en

ökning under perioden 1991-2010 från 5 TWh till nära 15 TWh. En

motsvarande stark ökning för naturgas anges. Ökningen för trädbränslen

och naturgas beror främst på att utbyggnaden av kraftvärme under perioden antas bli baserad nästan helt på dessa två bränslen. Det påpekas i Prognos 91 att huvuddelen av de i enkätsvaren förutsatta kraftvärmeanläggningarna för naturgas ligger på platser där det i dag saknas tillgång till naturgas. Förverkligandet dessa projekt är alltså av beroende av att naturgasnätet byggs ut. Om så inte sker i förväntad utsträckning måste anläggningarna baseras på annat bränsle. I prognosen görs inget försök att värdera trädbränslenas möjligheter att i ett sådant fall öka sin andel bränsletillförseln till kraftvärme på naturgasens bekostnad. av

Det nämns dock att biobränsleförgasning mot slutet av perioden kan komma att utgöra ett alternativ som ger lika högt elutbyte som naturgasen.

11.5 KraftsamVVFs kraftvärmestudie

Som ett komplement till Prognos 91 har VVF tillsammans med kraftföretagens samarbetsorganisation Kraftsam gjort studie av potentialen för en kraftvärme med hänsyn tagen till behovet av ny elproduktion. Denna studie avser perioden fram till år 2030, då alla de nuvarande produktionsanläggningarna antas ha blivit ersätta. Som syfte med studien att visa dels hur stor potentialen för anges elproduktion med kraftvärme är, dels vid vilken tidpunkt och i vilken omfattning det finns ekonomiska motiv att utnyttja denna potential. Studien utgår från behovet av ny kraftproduktion för landet som helhet och inte som VVFs Prognos 91 från de individuella verkens bedömningar. - Resultaten studien avviker från Prognos 91 främst därigenom att denna av innebär en betydligt tidigare utbyggnad av kraftvärme. KraftsamNVFs studie bygger på bl.a. följande förutsättningar. Fjärrvärmeanvändningen antas öka i enlighet med Prognos 91, dvs. från 38 TWhår till 46 TWhår. Med hänsyn till den starka kraftbalansen under 1990-talet väntas behov av ny elproduktion uppkomma först omkring eller efter sekelskiftet. På skatteområdet antas gälla 1992 års Skatteregler dvs. före den senaste skatteomläggningen, alternativt ett system enligt EGkommissionens förslag om en generell energi- och koldioxidskatt, varvid förutsätts att de nuvarande svenska bränsleskatterna ersätts helt med EGskatten. Beträffande naturgasen räknas också med två alternativ, ett med nuvarande gasnät och ett med expansion i Mellansverige. Vidare antas realt oförändrade priser på fossila bränslen under hela den studerade perioden. Jämförelser av produktionskostnader för fjärrvärme har i studien gjorts

för olika typer av anläggningar. Vid nyinvestering i ett skede då ny

elproduktion behövs dvs. först efter år 2000 beräknas kombikraftvärme-

verk med naturgas som bränsle ge den lägsta produktionskostnaden. Om

naturgas inte finns tillgänglig skulle eventuellt i stället bränsle i

som

kombikraftvärmeverk kunna användas lättolja, som enligt studien i nästan

samtliga beräkningsfall ger ännu lägre produktionskostnader.

Nyinvesteringar i biobränslebaserade kraftvärmeverk antas kunna komma

i fråga endast om de kan byggas på speciellt villkor, varmed

gynnsamma

i studien avses en kombination av statligt stöd och låga anläggningskost-

nader t.ex. genom att befintlig infrastruktur kan utnyttjas.

I studien redovisas vissa kvantitativa beräkningar av kraftvärmepotentia-

len. Utgångspunkt är den nuvarande elproduktionsmöjligheten på 4-5

TWhår efter avdrag 2 TWh går till drift värmepumpar.

av ca som av Resultatet sammanfattas i tabell 115.

Tabell 115 Kraftvärmepotential under perioden 2000-2030 vid olika antaganden TWh el

2000 2005 2010 2030

Ingen

gas-

expansion Nuv. skatter 5 5 5 11 - EG-skatter 5 6 6 14 -

Gasexpansion

Nuv. skatter 5 8 21 - EG-skatter 5 8 8 22 - Källa KraftsamVVF

Om kombikraftverk med lättolja som bränsle skulle byggas kan kraftvärme-

potentialen enligt studien komma att öka ytterligare. Som en platånivå år

2030 anges 33 TWh oberoende av skattesystem.

Inom ramen för den i studien beräknade potentialen antas biobränslekraft-

värme komma att få en mycket begränsad roll. Det sägs att potentialen för produktion från sådana anläggningar i gynnsammaste fall skulle kunna uppgå till 2 TWh år 2010, något mer. I studien beräknas inte ca senare

den bränsleanvändning som svarar mot en sådan elproduktion.

Det bör understrykas att KraftsamVVF-studien inte har haft som primärt syfte att analysera potentialen för biobränslen eller andra bränslen inom elproduktionen. Studien är alltså inte avsedd som underlag för bedömningar därav. Det bör också påpekas att några av de beräkningsförutsättningar som har valts för studien ett negativt utslag för biobränslen. Detta gäller både ger antagandet realt oförändrade priser på fossila bränslen under hela om perioden och antagandet om att en EG-anpassad beskattning kommer att innebära avveckling nuvarande svenska bränsleskatter. Vidare har i en av studien inte tagits hänsyn till möjligheterna kostnadssänkningar för av

biobränslebaserad el- och värmeproduktion till följd av sjunkande

bränslepriser eller ny omvandlingsteknik, t.ex. förgasning.

11.6 Vattenfalls

Bioenergiprojekt

Beräkningarna i promemorian från Vattenfalls Projekt Bioenergi

se

bilagedelen har haft syfte att klarlägga den största tänkbara potentia-

som len för användning biobränslen år 2010. I första hand har man sett på av

den potential som kan utnyttjas för kraftvärme- och mottrycksproduktion

el. Även potentialen för konvertering värmeproduktion inom av av annan fjärrvärmesystemen och inom och pappersindustrin har behandlats massaöversiktligt. Potential har definierats den största möjliga utbyggnad eller som

konvertering kan genomföras tekniskt i relativt stor skala. Också vissa

som

ekonomiska hänsyn har tagits. I promemorian pekas på att det finns vissa

tekniska begränsningar i möjligheterna att utnyttja tjärrvärmenät eller

processindustrier som underlag för elproduktion med biobränslen. En sådan

begränsning är att topplasten av reglertekniska skäl bör mötas med ren

värmeproduktion, vanligen med fossila bränslen. I fjärrvärmesystemen

antas topplasten 30 % energibehovet, inom industrin är motsvaranvara av de andel 15 %. Det återstående värmebehovet mäste enligt promemorian rymma en anläggning som ger minst 20 MW värme eller processånga. Som en ekonomisk begränsning för kraftvärme den befintliga ny anges

baskapaciteten. Denna kommer troligen att vara konkurrenskraftig under

hela den studerade perioden och antas därför komma att finnas kvar. I första hand kommer i den nuvarande kapaciteten att utnyttjas avfall, värmepumpar och spillvärme. Motsvarande gäller inom massaindustrin, där

användningen av avlutar och annan återvinning prioriteras.

I promemorian framhålls att närmare undersökning värme-

en av underlagen skall kunna möjliggöra förbättrade bedömningar, vilket

sannolikt skulle leda till minskning den angivna potentialen.

en av

Med dessa förbehåll och under förutsättning ett oförändrat ñärrvärme-

av underlag på 38 TWh anges i promemorian en potential för ökad an-

vändning av biobränslen i den kommunala värme- och elproduktionen

på ca 35 TWh, utöver 1990 års nivå på ca 4 TWh. Fördelningen mellan nya anläggningar och befintliga anläggningar efter konvertering framgår av tabell 116.

Tabell 116 Potential for biobränslen i üärrvärmenäten

TWh

El Fjärrvärme Bränsle

Ny kraftvärme 5,0 5,0 11,9

med biobränsle Bef. kraftvärme 6,3 14,7 22,2 konverterad till biobränslen

Bef. värme 1,2 1,3

konverterad till biobränslen Summa 11,3 20,9 35,4

Källa Bioenergiprojektet, Vattenfall

Nya biobränslekraftvärmeverk har antagits ha prestanda som motvarar

Vattenfalls VEGA-projekt, dvs. förgasningsanläggning med en hög

en

elverkningsgrad och ett högt elutbyte alfavärde 1,0. Det bör påpekas att

denna teknik ännu inte är kommersiell.

Den angivna potentialen för kraftvärme finns enligt promemorian i 26

ny

fjärrvärmenät, vilka 15 i intervallet 20-40 MW, 7 i intervallet 40-60

av MW och 4 större.

I promemorian görs också antaganden potentialen för biobränslen vid

om

ökning fjärrvärmeproduktionen under perioden från 38 TWh till 46

en av

TWh enligt VVFs Prognos 91 avsnitt 11.4. Det detta skulle

se antas att

underlag för viss ytterligare el- och värmeproduktion med biobränslen,

ge

motsvarande bränsleanvändning drygt 8 TWh. Därmed skulle den

en av

sammanlagda potentialen inom denna sektor uppgå till 44 TWh år 2010.

ca

Potentialen för biobränslen i massa- och pappersindustrin beräknas i

promemorian till 14 TWh, utöver nuvarande användning av ca 7 TWh

ca

exklusive avlutar. Fördelningen framgår av tabell 117.

Tabell 117 Potential för biobränslen i massa- och pappers-

industrin TWh

El Processvärme Bränsle Nytt mottryck 5,4 5 12,9 med biobränslen Konvertering 1,6 1,6 av mesaugnar till biobränslen Summa 5,4 7,0 14,5

Källa Bioenergiprojektet, Vattenfall

Den angivna potentialen är fördelad på 20 anläggningar med en effekt överstigande 20 MW ånga. En förutsättning för att den angivna potentialen för elproduktion kan komma att realiseras är att biobränslena blir konkurrenskraftiga gentemot

fossila bränslen inom och pappersindustrin. Samma förbehåll gäller

massa-

givetvis beträffande potentialen för elproduktion inom fjärrvärmesystemen.

En analys sådana ekonomiska faktorer ligger emellertid utom för av ramen promemoria.

Bioenergiprojektets Det bör även påpekas att de analyser som redovisas i promemorian

rimligtvis måste syfta till att identifiera i första hand sådan potential för

användning biobränslen som är av intresse för Vattenfall som kraftproav ducent. Detta torde ett skäl till att den nedre storleksgränsen för vara anläggningar har satts så relativt högt som till 20 MW värme eller processånga. Det finns ett stort antal värmeunderlag för anläggningar under 20 MW. I annat sammanhang har beräknats att dessa skulle innebära en potential för 3-4 TWh bränsle.

11 .7 Procedum-studien

Konsultföretaget Procedum har på vårt uppdrag gjort studie för att en belysa marknaden för biobränslebaserad elproduktion vid olika scenarier för utvecklingen av den svenska energimarknaden. Studien bygger på systemanalyser som har genomförts vid Institutionen för energisystem vid Universitetet i Linköping med hjälp ett modellprogram, MODEST. I av arbetet har medverkat tekn.dr. Lennart Backlund och professor Björn Karlsson. För ett antal scenarier har den optimala utformningen elsystemet av beräknats. Med hänsyn till de givna ingångvärdena optimerar programmet utnyttjandet av befintliga produktionsanläggningar, uppförandet av ny elproduktionskapacitet, effektivisering och ellaststyrning samt import och export av el. Optimeringen görs i ett samhällsekonomiskt perspektiv, dvs. programmet beräknar den utformning av elsystemet den totalt sett som ger lägsta kostnaden för det integrerade systemet utan hänsyn till enskilda aktörers värderingar. För studien har ett befintligt beräkningsschema beskriver hela som Sverige som ett system använts. Modellen visade sig ha vissa begränsningar med hänsyn till inriktningen av vårt arbete. Tiden medgav inte mer omfattande modifieringar modellen. Vissa allmänna slutsatser kan dock av dras med ledning av resultaten från modellberäkningarna. Samtliga scenarieberäkningar visar att de samhällsekonomiska förutsättningarna för industriellt mottryck är avsevärt mycket mer gynnsamma än förutsättningarna för kraftvärmeproduktion i de kommunala fjärrvärmenäten. Orsaken till detta är att de industriella värmeunderlagen normalt har en jämnare varaktighet, vilket ger en längre utnyttjningstid och därmed bättre ekonomi. Enligt scenarieberäkningarna kommer kolkondens och oljekraftvärme att vara samhällsekonomiskt fördelaktiga alternativ för elproduktionskapaciny tet med de energiskatter gäller från år 1993. Om däremot som en koldioxidskatt införs på bränslen för elproduktion på den nivå som

diskuterats inom EG dvs. 13 örekg koldioxid minskar konkurrenskraf-

ca ten för kolkondensproduktion. Tillkommande elproduktion bör då enligt beräkningarna i stället utgöras olje- och biobränslekraftvärme. av Vidare pekar modellberäkningarna på att den samhällsekonomiskt motiverade potentialen för eleffektivisering och ellaststyming kan vara relativt stor. Om denna potential inte utnyttjas genom lämpliga åtgärder

skulle det kunna leda till elproduktionsanläggningar måste uppföras

att nya till högre samhällsekonomisk kostnad. en

11.8 Naturvårdsverkets analys

Statens naturvårdsverk kommer i slutet oktober 1992 att till regeringen av redovisa fördjupad analys åtgärder mot klimatförändringar m.m. Som en av

underlag för denna analys utförs nu systemstudier av energiområdet,

inklusive transportsektorn. Dessa studier omfattar perioden fram till år 2015, då kärnkraften antas vara helt avvecklad. Med hjälp den s.k. MARKAL-modellen gör Naturvårdsverket i av scenarieform beräkningar de energisystem som under olika förutav sättningar de lägsta kostnaderna. Några av scenarierna förutsätter ger minskningar i de totala koldioxidutsläppen från energianvändningen. Också

styrmedel i form koldioxidskatt på bränslen för elproduktion läggs in

av

beräkningsförutsättning. Resultaten av beräkningarna är avsedda att

som belysa effekterna sådana restriktioner på bl.a. värme- och elproduktioav Det kan antas att de olika scenarierna kommer att visa stora skillnader nen. i fråga användningen av biobränslen. om Vi har under arbetets gång haft samråd med Naturvårdsverket om de antaganden rörande bl.a. tillgången på biobränslen och utvecklingen av biobränslepriserna har lagts till grund för modellstudierna. Däremot som har vi inte haft möjlighet att ta del resultatet studierna, eftersom av av dessa inte har förelegat innan vårt eget arbete avslutats.

12 Sysselsättning och regionala

aspekter

12.1 Inledning

Enligt direktiven skall vi bedöma storleken av det sysselsättningstillskott som en användning av biobränslen kan innebära i olika delar av landet. Institutionen för skog-industri-marknad studier SIMS vid Sveriges lantbruksuniversitet har på vårt uppdrag sammanställt nuvarande kunskap

om sysselsättningseffekter nationellt och regionalt för olika tillförselsystem

för biobränslen och torv. Underlaget till detta kapitel utgörs i huvudsak av SIMS rapport vilken ingår i bilagedelen till betänkandet. Förutsättningarna för ökad användning av biobränslen varierar mycket mellan olika regioner i Sverige. Marknadens mönster, infrastrukturen, tillgångarna och aktörerna skiljer sig i väsentlig omfattning mellan regionerna. Detta leder till att olika utvecklingsvägar kan urskiljas. Vi belyser i kapitlet vilka förutsättningar gäller i olika regioner när som det gäller produktion och marknad samt hur ökad efterfrågan på en biobränslen kan komma att tillgodoses. Av betydelse för effekterna på

sysselsättningen är bl.a. fördelningen mellan olika slag biobränsle,

av balansen mellan tillgång och efterfrågan inom varje region samt möjligheterna till försörjning från andra regioner eller import. genom Transportkostnaderna är i detta sammanhang en viktig faktor. Hittills har lastbilstransporter dominerat, men på långa avstånd har tåg eller båt lägre kostnader. Till dessa transportsätts nackdelar hör bl.a. mindre flexibilitet i tid och höga startkostnader samt behov fasta anläggningar såsom rum, av

lastkajer etc. Inom Vattenfalls bioenergiprojekt genomförs för närvarande

en fallstudie där konkurrenskraften för järnvägs- och båttransporter

analyseras.

Den sysselsättning som genereras av dagens användning biobränslen,

av inklusive torv, inom industri och värmeverk sammanfattas i tabell 12 1 Vi .

har valt att inte redovisa arbete med bränsle till husbehovseldning i tabellen

då sådant bränsle oftast produceras i tillfälligt eget arbete. Enligt SIMS

beräkningar genererar husbehovseldningen i dag sammanlagt 3 100 årsverk-

en.

Tabell 121 Sysselsättning till följd användning bio-

av av

bränslen, inklusive torv antal årsverken är 1991

Region Industri Värmeverk

Säsongs- Året runt- Säsongs- Året runt- Sza

arbete arbete arbete arbete

Övre Norr- 0 100 60 45 205

land Nedre Norr- 0 100 640 80 820

land, Dalar-

na, Värmland Mälar-- 0 50 45 45 140

Hjälmare-

regionen

Götaland 0 200 130 100 430

utom Skä-

ne

Skåne 0 25 50 15 90 Summa 0 475 925 285 1 685

Kalla SIMS

Av tabellen framgår att drygt hälften de årsverken av som sammanhänger

med användningen av biobränslen exklusive husbehovseldning är säsongs-

arbeten. Inom industrin är dock samtliga årsverken året runt-arbete. Hälften alla årsverken skapas i Nedre Norrland, Dalarna och Värmland. av

Hur stort antal sysselsättningstillfållen som skapas genom en ökning av

biobränsleanvändningen beror på vilka bränslen och avverkningsmetoder används. I SIMS rapport redovisas typvärden för antal årsverken per som tillkommande TWh biobränslen. Det betonas i rapporten att stora avvikelser

från dessa typvärden förekommer i enskilda fall, beroende på den variation

som kännetecknar de naturliga förutsättningarna för verksamheten. En ökad användning biprodukter inom skogsindustrin genererar i stort sett av egna inte några arbetstillfällen. En ökad efterfrågan på industrins biprodukter

från den externa marknaden ökar sysselsättningen genom tillkommande

transporter och viss administration. Fortfarande är sysselsättningseffektema

dock marginella, dvs. ca 30 årsverkenTWh. Produktion rörflen, halm samt energiskog med hög mekanisering av skapar 80-90 årsverkenTWh vardera. Den metod och det bränsle som enligt SIMS skapar flest årsverken är

energiskogsproduktion med farmartjänst, dvs. odlare som engagerar sig

i drift och tillsyn av mindre värmeanläggningar. Sådan verksamhet beräknas skapa 400 årsverken tillkommande TWh. Därefter kommer ca per

direktavverkning av träddelar vid lågmekaniserat privatskogsbruk som

260 årsverkenTWh samt torvproduktion som genererar 200 genererar ca årsverkenTWh.

Beträffande förädlade biobränslen påpekas i rapporten att tillverkning av

pellettar, briketter och träpulver sker i helmekaniserade anläggningar,

varför sysselsättningseffekten blir liten. Dessutom uppvägs effekten i

tillverkningsledet att förädlade biobränslen kräver färre anställda i av förbränningsanläggningama.

Med dessa skillnader i sysselsättningseffekter vid användning av olika

bränslen och avverkningsmetoder kommer tillkommande sysselsättning att

påverkas av de enskilda regionernas förutsättningar. I det följande kommer

vi därför att regionvis beskriva produktions- och marknadsstruktur samt

sysselsättningseffekten vid en ökning av biobränsleanvändningen.

Sysselsättningseffekten för tillkommande kvantiteter omfattar enbart

effekterna av arbetsinsatser i verksamheter med direkt anknytning till

biobränslen och torv. Indirekt sysselsättning och multiplikatoreffekter

omfattas inte.

12.2 Regionala förutsättningar

12.2.1 Övre Norrland

I denna region är råvarutillgången mycket god marknaden begränsad. men Det finns ett visst överskott på bark och spån från sågverk och träindustri i regionen. Detta överskott beror på att träskiveindustrin kraftigt minskat sin användning samt att det inte finns lämpliga för detta bränsle. pannor

Det finns emellertid vissa möjligheter att öka biobränsleanvändningen i

regionen. Detta kan framförallt ske genom en ökad användning i några

värmeverk. Även kol- och oljeanvändningen inom gruvindustrin skulle

tekniskt sett kunna ersättas med biobränsle. Dessutom är det möjligt att exportera biobränsle till andra regioner i landet. I övrigt är marknaden mättad.

Vid en ökning av biobränsleanvändningen kommer sysselsättning att

skapas framför allt för skogsarbetare och inom transportledet. Ökningen

bedöms av SIMS uppgå till 80 årsverkenTWh. Arbetsinsatserna infaller under en 6-8 månaders säsong.

12.2.2 Nedre Norrland, Dalarna och Värmland

Råvarutillgången i regionen är mycket god. Liksom i Övre Norrland finns

det ett överskott på bark och spån beror på träskiveindustrins som

minskade efterfrågan samt avsaknad lämpliga för bränslet. En

av pannor

viss ökning marknaden bedöms möjlig inom värmeverkssektom och av som inom i form till andra regioner. Överskottet

skogsindustrin samt av export

kommer också att kunna utnyttjas för bränsletörädling.

Vid ökning biobränsleanvändningen tillskapas arbetstillfällen i en av första hand i transportledet och i form maskinförare i avverkningsledet. av Uppskattningsvis 200 årsverken skulle tillkomma vid en ökning av användningen med 1 TWh. Huvuddelen av dessa arbetstillfällen skulle utgöras av deltids- och säsongsarbeten.

Mälar-Hjälmare-området

Råvarutillgången är god i regionen. Överskottet är emellertid mindre än i

de flesta andra regioner. Marknadspotentialen är mycket stor och det

kommer därför att ñnnas behov av import från andra regioner. Förutsättningarna för att odla energiskog är goda i regionen. Halm kan också bli ett konkurrenskraftigt bränsle. De extra arbetstillfällen som kommer att skapas om biobränslean-

vändningen ökas är framför allt för lastbilsförare i transportledet, för

maskinförare i avverkningsledet och i samband med energiskogsodling och

skörd denna. Ungefär 200 arbetstillfällen skulle tillkomma anav om vändningen ökades med 1 TWh. Huvuddelen av dessa arbetstillfällen skulle utgöras av deltids- och säsongsarbeten.

12.2.4 Götaland Skåne

utom

Råvarutillgången är mycket stor i denna region. Marknaden för bio-

bränslen inom regionen är mindre än tillgången. Det finns dock möjlighet

att öka marknaden inom värmeverkssektom, inom industrin samt i form av export av biobränslen till andra regioner. Halm och energiskog kan bli konkurrenskraftiga bränslen som kan

komma att användas. Tillkommande arbetstillfällen vid en ökning av biobränsleanvändningen består arbeten för lastbilsförare i transportledet och för maskintörare i av avverkningsledet. Dessutom tillkommer arbeten i odling och skörd av energiskog. Vid ökning l TWh beräknar SIMS att 160 årsverken en av tillkommer. Huvuddelen av dessa arbeten kommer att utgöras av deltidsoch säsongsarbete.

l2.2.5 Skåne

I denna region är råvarutillgången begränsad men marknaden stor. För att tillgodose marknadens behov måste biobränsle i huvudsak anskaffas från andra regioner. Energiskogsodling har goda förutsättningar i regionen. Även halmeldning kan bli konkurrenskraftig.

En ökning av biobränsleanvändningen med 1 TWh bedöms av SIMS

innebära ett tillskott med 200 årsverken. En ökning skulle bestå av arbeten

för lastbilsförare i transportledet, maskintörare i avverkningsledet samt

arbetskraft vid avverkningsarbetet. Även dessa arbetstillfällen skulle

huvudsakligen utgöras av deltids- och säsongsarbete.

12.3 Effekter vid två

antagna exempel

12.3.1 Inledning

I syfte att belysa sysselsättningseffektema av en ökning av användningen

av biobränslen inklusive torv med 15 TWh har vi uppdragit åt SIMS att utföra beräkningar för två antagna exempel med användning inom olika

sektorer. Vi vill understryka att dessa beräkningar skall ses endast som

räkneexempel och inte som någon bedömning av en sannolik framtida ökning av marknaden inom respektive sektor. Det första exemplet innebär att biobränslen eller torv ersätter fossila bränslen i kommunala kraftvärme- och värmeverk. Det andra exemplet innebär att biobränslen eller torv ersätter fossila bränslen och i mindre och medelstora värmecentraler. Ersättningen uppgår i båda fallen till 15 TWh bränsle i jämförelse med år 1991. De årsverken som tillkommer den ökade användningen genom av biobränslen eller torv kommer enligt SIMS i liten utsträckning att utgöras

av nya jobb. I stället utgör skapade årsverken främst en förstärkning och

komplettering av redan existerande verksamheter.

12.3.1 Ökad användning i kommunala energiverk

I detta exempel antas att ökningen kommer att utgöras dels flis dels av av förädlade biobränslen. Kombinationen marknad, råvarutillgångar och transportkostnader av leder enligt SIMS till att produktionen, marknaderna och sysselsättningen får den struktur som framgår av tabell 122.

Tabell 122 Sysselsättning, produktion och marknad vid en ökning biobränsleanvändningen inom kom-

av munala energiverk med 15 TWh

Region Tillkommande Produktion Till marknad årsverken Övre Norr- 80 1 TWh Mälarreg. 1 TWh land Egen 0 TWh Nedre 480 4 TWh Mälarreg. 2 TWh Norrland Egen 2 TWh Dalarna, Värmland Mälar- 800 4 TWh Egen 4 TWh Hjälmareregionen Götaland 800 5 TWh Skåne 2 TWh

utom Skå- Egen 3 TWh

ne

Skåne 200 1 TWh Egen 1 TWh Summa 2 360 15 TWh 15 TWh

Källa SIMS

Enligt detta räkneexempel skulle vid en ökning av biobränsleanvändningen i landet med 15 TWh en tredjedel av biobränslena få produceras i annan region än där de används. Enligt exemplet skulle l TWh produceras i Övre Norrland och exporteras till Mälar-Hjälmare-regionen. Nedre Norrland, Dalarna och Värmland skulle producera 4 TWh och exportera hälften av produktionen till Mälar-Hjälmare-regionen. I dessa regioner skulle 4 TWh produceras och användas på den egna marknaden. I Götaland skulle en tredjedel ökningen produceras, nämligen 5 TWh. Av dessa skulle 3 av TWh användas inom regionen och resterande exporteras till Skåne. I Skåne

skulle l TWh produceras och användas på den egna marknaden. Mälar-Hjälmare-regionen kommer att använda nästan hälften av den antagna biobränsleökningen. Denna region och Götaland skulle generera flest årsverken, 800 vardera. Den struktur som presenterats ovan kan komma att förändras vid import av biobränslen. Väsentliga delar av marknaden kommer enligt SIMS att kunna försörjas billigare med importerade bränslen än med inhemska. Inom överskådlig tid kommer bl.a. Baltikum att kunna producera och leverera såväl flis som förädlade bränslen till konkurrenskraftiga priser. I ett sådant fall kan drygt hälften den antagna biobränsleökningen på 15 TWh av komma att importeras från utlandet. Detta innebär att export och import mellan regioner inom landet uteblir. Den sysselsättning som skapas inom landet till följd av en ökad biobränsleanvändning minskar givetvis vid import. SIMS har beräknat att endast l 160 årsverken genereras om användningen ökas med 15 TWh, varav 8 TWh på grundval av import. Detta innebär en halvering av

sysselsättningsökningen jämfört med om allt biobränsle skulle produceras

inom landet.

12.3.2 Ökad i mindre och medelstora värmeanvändning

centraler

Även i detta exempel antas ökningen bestå främst flis och förädlade av biobränslen. Marknaden kännetecknas av att den är heterogen och består av ett stort antal kunder samt att den är konkurrensutsatt. De bästa förutsättningarna kommer att råda vid lokal produktion. Därför antas produktionen i detta exempel komma att förläggas i samma region som

marknaden. Marknadsbilden och sysselsättningseffekten visas i tabell 123.

Tabell 123 Sysselsättning, produktion och marknad vid en

ökning av biobränsleanvändningen i värmecentraler med 15 TWh

Region Tillkommande Produktion och årsverken antagen marknad Övre Norrland 80 l TWh Nedre Norrland, 240 2 TWh Dalarna, Värmland Mälar-Hjälmare- 800 4 TWh regionen Götaland 960 6 TWh

utom Skåne

Skåne 400 2 TWh Summa 2 480 15 TWh

Källa SIMS

I detta exempel är importbränslen inte lika konkurrenskraftiga eftersom flertalet anläggningar kan nås Sjövägen eller med järnväg. Omlastningar är kostnadskrävande och minskar därvid importalternativens möjligheter att

konkurrera. Även i detta fall kan dock viss import komma att uppstå. En

bedömning som innebär att 15% av ökningen utgörs av importbränslen skulle reducera i första hand den inhemska produktionen i Målar-Hjäl-

mare-regionen och i Götaland. sysselsättningen skulle gå ned i motsvarande

grad.

12.4 Sammanfattning

I alla regioner föreligger ett överskott på biobränsle i förhållande till den

aktuella marknaden i respektive region. Överskottet är dock litet i

Mälar-Hjälmare-regionen och ännu mindre i Skåne. I dessa två regioner

finns den största marknadspotentialen. Detta innebär att en ökad användning biobränslen kommer att innebära omfördelning bränsle av av mellan regionerna och därmed ökade långväga transporter. Den framtida tillgången på biobränsle kommer störst i Götaland att vara

utom Skåne.

En ökning den interna användningen av biobränsle inom skogsindusav trin innebär endast marginella effekter på sysselsättningen då företagen bedöms kunna absorbera dessa förändringar inom den rådande organisationen.

En ökad användning inköpta biobränslen ger ökad sysselsättning. En

av ökning biobränsleanvändningen med 1 TWh genererar i genomsnitt av 150-200 årsverken, dock med större skillnader beroende på vilken form biomassa och vilken avverkningsmetod som används. av De produktionsmetoder genererar flest arbetstillfällen är lâgmekanisom serad värmeentreprenad med odlare engagerar sig i drift och tillsyn av som mindre värmeanläggningar samt lågmekaniserat privatskogsbruk. De som

främst kommer att påverkas av sysselsättningsökningen är skogsarbetare,

arbetare i transportledet, personal vid anläggningarna samt viss administrativ personal. De räkneexempel redovisas i kapitlet visar att det i sig har relativt som

liten betydelse för sysselsättningen om ökningen av biobränsleanvändningen

sker i större kommunala energiverk eller i mindre värmecentraler. Särskilt i det förra fallet är det dock sannolikt att importerade biobränslen kommer att konkurrenskraftiga i förhållande till inhemska biobränslen från vara andra delar landet. En expansion av marknaden främst inom den av kommunala sektorn kan därför komma att medföra väsentligt ökad import.

13 Samhällsekonomiska

förstudier

13. 1

Inledning

I september 1991 föreslog Naturskyddsföreningen att Biobränslekommissio-

nen skulle ta initiativ till en systematisk analys biobränslenas samhällsav ekonomiska konkurrenskraft. Föreningen hänvisade till att flera utländska studier av samhällsekonomiska kostnader för att producera och värme med olika energikällor och system har publicerats under de åren. senaste Resultatet av dessa studier borde kunna föras över till svenska förhållanden. Vi bedömde att analys detta slag låg inom för våra direktiv en av ramen och att den skulle kunna utgöra ett värdefullt komplement till utredningsunderlaget i övrigt. Med hänsyn bl.a. till den knappa tiden beslöt vi, i

samråd med Naturskyddsföreningen, att arbetet skulle läggas i form

upp av

två översiktliga förstudier med litteraturgenomgång och förslag till fortsatta

studier. Vi uppdrog två forskare med miljöekonomisk

inriktning,

docenterna Lars Hultkrantz och Thomas Sterner, göra sin förstudie. att var Dessa finns i bilagedelen till betänkandet. Författarna har i princip arbetat oberoende varandra.

av Uppläggningen

studierna har diskuterats inom

av en referensgrupp under ledning av

professor Peter Bohm. Synpunkter från har också lämnats under

gruppen arbetets gång. Respektive författare dock helt för innehållet i svarar förstudierna. I huvudsak ämnesområden behandlas i studierna, fast med samma tyngdpunkten på olika frågor. De slutsatser dras är likartade. som I det följande lämnas kort redogörelse för innehållet i förstudierna. en

13.2 Motiv för marknadsingripanden

Den präglar båda förstudierna är att det på perfekt grundsyn som en

marknad uppkommer optimal användning På en

fungerande en av resurser. marknad behövs politik. Endast kan påvisa brister sådan ingen om man innebär marknadsmekanismen inte fungerar

eller imperfektioner som att

ingrepp i marknaden enligt detta synsätt samhällseller fungerar dåligt är ekonomiskt motiverade. Marknadsbrister kan flera slag. Av stor betydelse i detta vara av miljöeffekterna vid energiomvandling för el- och sammanhang är att eller endast ofullständigt kommer till uttryck i värmeproduktion inte Sådana externa effekter kan då utgöra motiv

marknadens prisbildning.

tvingar företagen att internalisera för korrigerande ingrepp som

miljökostnaderna i sin prissättning.

I båda förstudierna framställs de externa effekterna på miljöområdet,

särskilt vid förbränning fossila bränslen, det starkaste motivet för av som åtgärder på energimarknaden. Därför inriktas studierna främst korrigerande metoder för värderingen dessa miljöeffekter och bepå frågor om av räkningen olika bränslens miljökostnader. av Emellertid ställs också frågan det finns andra marknadsbrister som om samhällsekonomiskt bärande motiv för korrigeringar. Särskilt skapar i debatten brukar anföras motiv granskas några av de argument som som

för stöd till de inhemska, förnybara bränslena. Båda studierna kommer här

till liknande slutsatser. Ett vanligt argument i tider hög arbetslöshet är att investeringar på av energiområdet arbetstillfällen och därmed stimulerar sysselsättgenererar ningen. Häremot invänds i studierna att sådan stimulans bör ges med arbetsmarknadspolitiska och stabiliseringspolitiska medel. En generella olönsamma verksamheter har negativ effekt på subventionering av en ekonomin. Brister i den regionala balansen har ansetts motivera stöd till verksam-

heter som har relativt stor betydelse i de eftersatta regionerna. Ett exempel är produktion av skogsbränslen och torv i Norrlands inland. Även här anges generella åtgärder inom respektive region som lämpligare, eftersom de påverkar alla verksamheter inom regionen likformigt. Sårbarhet i energisystemet har länge ansetts ett huvudmotiv för vara energipolitiska åtgärder. I förstudierna pekas på att sårbarheten kan begränsas genom riskspridning och flexibilitet. Om systemet i utgångsläget har brister i dessa hänseenden kan korrigerande åtgärder motiverade. vara I båda studierna avfärdas däremot det handelspolitiska argumentet för insatser till stöd för inhemsk energiproduktion. Enligt vedertagen ekonomisk teori bör resurserna i ett land inriktas mot områden där de finner den lönsammaste användningen, utan hänsyn till vad det största som ger exportvärdet. Också resursknapphet avfärdas som motiv för energipolitiska åtgärder. Detta sker med hänvisning till att det finns tämligen väl definierad en äganderätt till de globala tillgångarna på fossila bränslen och uran. Därav följer att de prissätts på marknaden. Priset får antas innehålla också en

knapphetsränta som avspeglar tillgångarnas ändlighet.

13.3 Värderingen av miljöeffekter

Miljön har i stor utsträckning karaktär av kollektiv nyttighet, vilket innebär att den till skillnad från många andra naturtillgångar saknar - egentlig ägare. Värderingen av miljöeffekter erbjuder därmed särskilda problem. I Hultkrantz förstudie redovisas ett antal metoder har förts fram i som den vetenskapliga litteraturen och i viss utsträckning även prövats praktiskt. Metoderna har någon tre följande utgångspunkter. av Den första är att försöka fastställa det verkliga värdet effekten. av Därmed får också ett mått på nyttan den åtgärd krävs för man av som att

kostnaden för miljöskadan skall undvikas. Metoder med denna utgångs-

punkt är oftast ingenjörskalkyler, innebär att man söker kvantifiera

som effekt och därefter värderar den med hjälp eller mindre en av mer

godtyckligt ansatta priser.

Det är ofta svårt att fastställa ett verkligt värde av en miljöeffekt. En andra utgångspunkt kan då vara att söka fastställa ett skuggpris. Detta är det pris krävs för viss nivå för utsläpp inte skall överskridas. som att en ett En sådan målnivå kan politiskt bestämd, nationellt eller internationellt. vara En tredje utgångspunkt är att värdera miljöeffekt efter kostnaderna en för de åtgärder t.ex. rening som krävs för att den skall undvikas, utan - hänsyn till nyttan därav. I tabellbilaga till Sterners förstudie har sammanställts resultaten av ett en

antal beräkningar externa effekter vid produktion i Tyskland och

av av USA. Beräkningarna grundas på olika metoder och ger skiftande resultat. Spännvidden mellan resultaten är mycket stor. För olja och kol anges ett intervall 10-50 örekWh el. För biomassa värderas de externa av effekterna till högst 6 örekWh. Värderingen effekterna koldioxidutsläpp vållar särskilda problem, av av beroende bl.a. på att skadeverkningarna är osäkra och dessutom starkt varierande i olika delar världen. Därav följer att man har sökt bestämma av skuggpriser på koldioxid från fossila bränslen kan leda till en som Stabilisering eller minskning utsläppen, globalt eller regionalt. av De svenska miljöskatterna på fossila bränslen bygger i stor utsträckning på skuggprismetoden. I båda förstudierna pekas emellertid på att metoden inte har kunnat tillämpas på ett konsekvent sätt beträffande utsläppen av

koldioxid från industrin och elproduktionen. Först när internationella

överenskommelser nås i frågan om begränsning av koldioxidutsläppen kommer det att finnas säkrare grund för en tillämpning av skuggprismetoden. De svenska nettoutsläppen koldioxid bestäms inte bara av förav bränningen fossila bränslen utan även bindningen kol i skogsav av av och jordbruket. Exempelvis har den svenska skogen under lång tid fungerat

som en kolsänka att tillväxten överstiger avverkningen. genom Följakt-

ligen påverkas kolbalansen både fördelningen mellan energislag i

av energisystemet och användningen av marken för olika ändamål. I den mån marken används för produktion biobränslen uppstår skilda effekter av om dessa utgörs av skogsbränslen eller åkerproducerade bränslen, som t.ex. snabbväxande energiskog.

13.4 Slutsatser förstudierna

av

Hultkrantz förstudie utmynnar i följande slutsatser och förslag till forsatta studier Fortsatta beräkningar bör göras

av skuggpriser för utsläpp särskilt

av koldioxid, baserade på kommande internationellt bestämda målnivåer. Sådana beräkningar kan göras med hjälp modeller av som analyserar energisektorn i samverkan med den övriga samhällsekonomin. Kunskap om dessa frågor är avgörande för korrekt ekonomisk en värdering av olika energialternativ.

Som komplement till skuggprisberäkningarna bör ingenjörskalkyler

av olika elproduktionsalternativs externa kostnader genomföras. Inför fortsatta större satsningar på biobränsleområdet bör kolbalanseffekterna studeras närmare. Det gäller bl.a. att belysa det biologiska kolförrådets utveckling över tiden vid olika alternativ

inriktning, omfattning och tidsförlopp för användningen skogsbränsle.

av Också i Sterners förstudie dras slutsatsen det är att en angelägen

forskningsuppgift att fortsätta arbetet med beräkningar de externa

av effekterna olika slag energiproduktion. De studier av av som redan

föreligger pekar dock enligt Sterner på att biobränslena vid samlad

en bedömning har miljöfördelar jämfört med fossila bränslen och att det vore optimalt med en väsentligt högre beskattning de fossila av bränslena, liksom kärnkraften. av

Vid sådan optimal beskattning skulle det saknas anledning att en subventionera bioenergi. I förstudien pekas dock på en väsentlig komp-

likation, nämligen svårigheten att utforma globala styrmedel för att hantera

klimatfrågan. Det nuvarande svenska systemet för energi- och miljöbeskattning undantag har föranletts hänsyn till industrins rymmer som av internationella konkurrenskraft, vilket illustrerar svårigheterna för ett land

att ensidigt föra optimal politik på området. Ett synnerligen angeläget

en fält för framtida forskning är därför utformningen av internationella miljöavtal och tillhörande styrmedel. Det förhållandet att nuvarande svenska system inte full rättvisa åt ger biobränslenas miljöfördelar bör enligt förstudien inte leda till slutsatsen att dessa bränslen bör subventioneras. Detta vore att korrigera en felaktighet

med bl.a. skulle då alltför låga priser pâ både fossila bränslen

en annan; och biobränslen leda till en suboptimal överanvändning av energi. I första

hand bör därför finna former för att höja miljöavgifterna för de

man energikällor orsakar miljöproblemen. Endast om detta inte är möjligt som finns det anledning att överväga olika näst-bästa-lösningar.

Överväganden

och förslag

14.1 Utgångsläget

14.1.1 Uppdraget

Grunden för vårt uppdrag är den s.k. energiöverenskommelsen i januari 1991 och de direktiv för en biobränslekommission därefter beslutades. som

Enligt direktiven skall vi analysera de långsiktiga förutsättningarna för

en ökad kommersiell användning biobränslen. Vi skall också lämna av förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft. På en punkt har vi redan lagt fram ett sådant förslag, nämligen när det gäller stöd till utveckling av teknik för produktion från biobränslen. av Förslaget har lett till beslut riksdagen

nu av se avsnitt 1.1. I övrigt är vi enligt

direktiven oförhindrade att lägga fram förslag främjar ökad som en kommersiell användning biobränslen. av

Av direktiven framgår att en ökad biobränsleanvändning önskvärd

anses

framför allt med hänsyn till risken för klimatförändringar. Fossila bränslen

bör i största möjliga utsträckning ersättas

av förnybara energikällor som

inte ger något nettotillskott koldioxid till atmosfären. Vi skall särskilt av uppmärksamma möjligheterna till elproduktion med biobränslen. Bak-

grunden härtill är att tidpunkten för kärnkraftsavvecklingens start och

takten i dess genomförande enligt energiöverenskommelsen har gjorts avhängig av bl.a. tillförseln av från miljöacceptabel kraftproduktion. Enligt direktiven skall vi beakta också vissa restriktioner för ökad

biobränsleanvändning, främst hänsyn till skogsindustrins råvarubehov och

miljöproblem i olika led av biobränslehanteringen. Vi skall utgå från

en

helhetssyn på användningen av biobränslen som energiråvara.

ll 12-0751

Regeringsskiftet hösten 1991 innebar inga förändringar i vårt uppdrag.

I regeringsförklaringen den 4 oktober 1991 uttalades att energiöverens-

kommelsen ligger fast. Under det senaste året har emellertid förutsättningarna för uppdraget förändrats i flera väsentliga avseenden genom utvecklingen i Sverige och

internationellt. Av störst omedelbar betydelse för vårt arbete är den

omläggning den svenska energibeskattningen som beslutades av av riksdagen i juni 1992. Beslutet innebär att ett i stora delar nytt energiskattesystem gäller från den l januari 1993. Också utvecklingen i vår omvärld har på flera sätt påverkat villkoren för användningen av biobränslen i Sverige. Vi skall i de närmaste avsnitten sammanfattande beskrivning av ge en den svenska skatteomläggningen och några omvärldsförändringar som av har särskild betydelse för vårt arbete.

14.l.2 Omläggningen av energibeskattningen

Genom 1990 års skattereform infördes från den l januari 1991 mervärdeskatt på energi och koldioxidskatt på fossila bränslen. Samtidigt halverades

den allmänna energiskatten. Koldioxidskatten anknöts uppbördstekniskt till

energiskatten. Detta innebar att gällande regler bl.a. avdrag i om -

praktiken skattebefrielse för bränslen till elproduktion och nedsättning

för energiintensiv industri kom att gälla också koldioxidskatten. Därjämte infördes svavelskatt på fossila bränslen och torv. en ingick några justeringar i skattesystemet från

l energiöverenskommelsen

den 1 juli 1991 i syfte att förbättra kraftvärmens konkurrenskraft. Bland

befriades bränslen används för produktion värme i kraftannat som av värmeverk frän allmän energiskatt. l övrigt innebar energiöverenskommelsen ingen ändring gällande avdrags- och nedsättningsregler. av Emellertid pågick redan när överenskommelsen ingicks en översyn av reglerna skattenedsättning för industrin och växthusnäringen m.m. om

genom en särskild utredare professor Lennart Hjalmarsson. Denne lade i november 1991 fram ett förslag allmän omläggning energiom en av beskattningen. Förslaget innebar en radikal sänkning skattenivån för av industrin i kombination med avveckling med

en av systemet nedsättning för

vissa företag.

Vid remissbehandlingen förslaget huvudfrågoma i vilken

av var en av utsträckning användningen av biobränslen skulle komma att påverkas. Vitt skilda bedömningar härav redovisades. Biobränslekommissionen ingick inte bland remissinstansema. Vi pä dåvarande stadium i vårt arbete heller var inte beredda att ta ställning i frågan.

Utredningsförslaget låg sedan till grund för regeringens förslag i

kompletteringspropositionen, som godkändes av riksdagen i juni 1992. I

korthet innebär omläggningen för industrins del att den allmänna energiskatten fr.o.m. år 1993 slopas helt och att koldioxidskatten på fossila bränslen sänks från den nuvarande nivån 25 örekg koldioxid till 8

örekg

koldioxid. Vidare avvecklas de särskilda nedsättningsreglema för energi-

intensiv industri under tvåårsperiod. Syftet med omläggningen är en att energibeskattningen skall anpassas till vad som antas komma att gälla inom EG och att industrins internationella konkurrenskraft skall förbättras.

Skattesänkningen för industrin finansieras bl.a. genom att koldioxid-

skatten på övrig användning dvs. bostäder, service - m.m. höjs till

-

motsvarande 32 örekg koldioxid. Härigenom förbättras biobränslenas

konkurrenskraft gentemot fossila bränslen inom denna sektor. I propositionen aviserade regeringen också några andra åtgärder rör som biobränslen. En särskild arbetsgrupp inom regeringskansliet skulle tillsättas för att

belysa följderna av den ändring i kraftvärmebeskattningen ingick i

som

energiöverenskommelsen, dvs. befrielsen från allmän energiskatt för den

del av bränslet i kraftvärmeverk går till värmeproduktion.

som Gruppen

skulle även belysa biobränslenas möjligheter i större att utsträckning bli

konkurrenskraftiga inom kraftvärmeområdet. Därutöver skulle särskild

en utredare tillkallas med uppgift att göra genomgripande teknisk en översyn

av energibeskattningen.

Vidare avsattes enligt propositionen 500 miljoner kronor för att

finansiera insatser vad gäller förnybar energi, hushållning samt vissa

stödåtgärder i Baltikum och Östeuropa. Dessa medel skulle användas för

genomföra ytterligare åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrensatt kraft öka energihushållningen och användningen andra förnybara samt av

energikällor. Någon fördelning angavs inte i kompletterings-

av ramen

propositionen. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med begäran

anslag för ändamålet. om Vi har övervägt hur vårt uppdrag påverkas skatteomläggningen och av av de övriga åtgärder som aviserats. Vi har därvid funnit det uppenbart att våra analyser bör grundas på de

skatteförhållanden enligt riksdagens beslut råder från den 1 januari

nya som 1993. Redovisningarna i betänkandet biobränslenas konkurrenskraft av

bygger alltså härpå. Detta har inneburit betydande praktiska problem,

eftersom full klarhet innebörden skattebeslutet vanns först på ett sent om av stadium.

beskattning bränslen för produktion och kraftvärme

Frågor om av av berörs i begränsad utsträckning av skatteomläggningen. Vi anser oss oförhindrade att ta sådana frågor i den mån de har betydelse för upp bioenergins konkurrenskraft. Vårt arbete med dessa frågor får ses bl.a. som

ett underlag för mer övergripande bedömningar av kraftvärmebeskattningen

i andra sammanhang. Vi vill erinra att Statens naturvårdsverk har regeringens uppdrag att om redovisa fördjupad analys åtgärder mot klimatförändringar. Verket en av skall senast den 30 oktober 1992 slutrapport med förslag om bl.a. avge en

för begränsning utsläppen koldioxid från olika sektorer. styrmedel av av

Våra analyser möjliga åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrens-

av kraft får del underlaget också för Naturvårdsverkets arbete. ses som en av Den angivna finansiella på 500 miljoner kronor för insatser för ramen bl.a. förnybar energi har vi inte ansett kunna beakta i vårt arbete. Det oss är ännu obekant i vilken utsträckning är avsedd att användas för ramen

insatser på biobränsleområdet.

14.2 Det ökade omvärldsberoendet

14.2.1 Den internationella

integrationen

Under efterkrigstiden har det pågått utveckling mot internationalisering

en av den svenska ekonomin, parallellt med att världsekonomin alltmer har integrerats. På senare tid har denna utveckling påskyndats bildandet genom inom EG europeisk inre marknad. Som följd EESav en gemensam en av avtalet kommer den inre marknaden att omfatta även Sverige, vilket kommer att vittgående konsekvenser på alla samhällsområden. Det finns

anledning att peka också på omvälvningarna i Östeuropa, som kan komma

att leda till en väsentlig ökning vår handel och våra övriga förbindelser av

med länderna på andra sidan Östersjön.

Den process som vi här har antytt och beskrivs närmare bl.a. i - som Långtidsutredningen 1992 SOU 199219 innebär givetvis ändrade förutsättningar för svensk energipolitik. Mest påtagligt är detta på elområdet. De hittills huvudsakligen nationellt avgränsade elmarknaderna i Europa genomgår nu en avreglering, med ökad konkurrens och ökat

utbyte över gränserna som följd. Som Långtidsutredningen har påpekat

innebär detta för Sveriges del den nationella

att tillgången på elkraft inte

längre blir avgörande för hur snabbt elanvändningen kan öka.

Den svenska bränslemarknaden har länge dominerats importerade av fossila bränslen. Användningen biobränslen och har av torv huvudsakligen varit intern inom skogsindustrin eller lokal. Under 1970- och l980-talen har ett viktigt inslag i svensk energipolitik varit främja ökad att en kommersiell användning dessa bränslen på marknaden, i direkt av

konkurrens med de importerade fossila bränslena. Instrumenten härför har

varit stödåtgärder olika slag, inklusive

av en gynnsam beskattning.

Åtminstone fram till delen perioden ett huvudmotiv senare av angavs som för stödet att biobränslena och torven var inhemska och att en ökad användning av dem därmed skulle minska vårt importberoende, framför allt av olja.

Vi har redan i inledningen avsnitt 1.3.6 pekat på att detta synsätt inte

svarar mot dagens situation och att biobränslefrågorna inte kan ses enbart i ett nationellt perspektiv. Själva termen inhemska bränslen som hittills har använts som en samlingsbeteckning för biobränslen, torv och sorterat avfall framstår i dag som missvisande. Vi har därför valt att i stället använda termen bioenergi. Marknaden även för dessa bränslen kommer att internationaliseras, om än i mindre utsträckning och långsammare takt än andra energimarknader. Av redogörelsen i avsnitt 6.6 framgår att viss import till Sverige av en bioenergi redan förekommer och att den visar tendenser att öka. Potentialen för framtida ökning är stor. Tidigare ansågs transportkostnaderna utgöra ett hinder för långväga transporter, även inom landet, detta hinder tycks men .få mindre betydelse. Tullar eller andra begränsningar av importen till nu Sverige förekommer inte och kan inte ensidigt införas. Såvitt vi har kunnat finna kommer detta att gälla även vid ett framtida medlemskap i EG. Den svenska marknaden kommer alltså sannolikt i ökande omfattning att utsättas för ett konkurrenstryck från importerade biobränslen. Denna utveckling innebär att prisnivån på biobränslen i Sverige kommer att påverkas inte bara av fossilbränslepriserna utan även av priserna på importerade biobränslen. Den inhemska produktionskapaciteten och resursbasen för biobränslen behöver inte längre utgöra någon begränsning för användningen. En annan konsekvens är att ökad användning i Sverige inte nödvändigtvis kommer att leda till motsvarande ökade avsättningsmöjligheter för svenska producenter. Därigenom påverkas också möjligheterna att stöd till användning av biobränslen främja nationella genom mål, t.ex. på jordbrukspolitikens eller regionalpolitikens områden. Under de senaste åren har effekterna på jordens klimat av koldioxidutsläpp från fossila bränslen kommit att framstå som det starkaste motivet

för användning av biobränslen. Från klimatpolitisk synpunkt saknar det i princip betydelse om de biobränslen som används i Sverige är av inhemskt ursprung eller om de har importerats, förutsatt att användningen i båda fallen leder till samma ersättning fossila bränslen och till att de globala av nettoutsläppen av växthusgaser minskar lika mycket. En ökad import av biobränslen behöver alltså inte stå i motsättning till de klimatpolitiska målen. Vi bortser då från effekten av de långväga transporter följer som av ökad internationell handel. Vi kommer i det följande att närmare diskutera några aspekter av integrationsprocessen som är särskilt betydelsefulla för vårt uppdrag, nämligen frågan om åtgärder mot klimatförändringar och dess behandling

inom EG, den svenska EG-anknytningen och förändringarna på de

europeiska elmarknadema. Det finns starka kopplingar mellan dessa tre frågor. Också omläggningen av den svenska energibeskattningen, vi behandlade i föregående som avsnitt, kan givetvis ses som en följd den svenska ekonomins deltagande av i integrationen. En anpassning av energibeskattningen till de nivåer som gäller internationellt, framför allt inom EG, har således setts som nödvändig för att industrins konkurrenskraft skall kunna upprätthållas.

14.2.2 Klimatfrågan

Energiöverenskommelsen i januari 1991 innebar också ett ställningstagande

i frågan om den svenska klimatpolitiken. Tanken på ett bindande nationellt

mål för koldioxidutsläppen från svenska källor övergavs. Sverige skulle i stället sträva efter en för EFTA och EG gemensam politik för Stabilisering till år 2000 och därefter minskning utsläppen koldioxid och andra av av växthusgaser. Det framhölls särskilt att åtgärder mot koldioxidutsläppen från elproduktion måste så långt möjligt samordnas med övriga länder i Västeuropa. Som motiv för en sådan samordning utvecklingen mot alltmer angavs en

öppen elmarknad. Sverige borde sträva efter internationella överenskommelser möjliggör ökad användning av konkurrensneutrala som en koldioxidskatter. Särskilt skulle utvecklingen i Europa när det gäller

införande sådana skatter på elproduktion noga följas. Enligt överens-

av kommelsen borde Sverige berett att genomföra en sådan utvidgning vara tillsammans med andra europeiska länder. I oktober 1991 lade EG-kommissionen fram en skiss till en strategi för begränsning koldioxidutsläpp och effektivisering av energianvändningen. av EGs ministerråd ställde sig i december bakom denna skiss och uppdrog åt kommissionen att arbeta vidare med konkreta förslag. Ett viktigt inslag i strategin är införandet på EG-nivå av en kombinerad energi- och koldioxidskatt fr.o.m. år 1993 avsnitt 1.3.6 och bilaga 3. Avsikten är att

se en

sådan skatt skall belasta även elproduktionen. Skatten är avsedd att utgöra

miniminivå. Det står alltså medlemsländerna fritt att ha högre nationella en skatter. Tidpunkten för EGs initiativ valdes med hänsyn till FN-konferensen för miljö och utveckling i juni 1992. Tanken ha varit att initiativet skulle synes ha verkat pådrivande för internationell överenskommelse om begränsen

ning av utsläppsnivåer.

Vi kan konstatera att den konvention om förändringar av det globala nu klimatet ett FN-konferensens resultat inte innehåller några som var av

bindande kvantitativa åtaganden om sådana begränsningar. Det är ännu

oklart vilka följder detta kommer att få för arbetet inom EG med en energi- och koldioxidskatt. Mycket talar dock för att arbetet gemensam kommer att drivas vidare, även om tidpunkten för införandet av den föreslagna skatten har gjorts avhängig att även andra ledande industriav länder vidtar liknande åtgärder. Det bör också påpekas att flera EGs medlemsländer har infört eller av överväger att införa nationella koldioxidskatter. Så är fallet t.ex. i Danmark. Där har införts koldioxidskatt på nivån 10 danska öre per kg en koldioxid, varvid dock företag har betydande möjligheter till restitution och nedsättning. Skatten tas inte ut på naturgas. För ges koldioxidskatten

formen av en generell konsumtionsskatt på 10 danska öre kWh. per

Produktion av med förnybar energi och i viss mån också naturgas

kompenseras härför, varför skatten träffar huvudsakligen den kolbaserade produktionen. Också i Tyskland finns det långtgående planer på införandet av en nationell koldioxidskatt, skulle belasta även bränslen för elproduktion. som Något beslut härom har dock ännu inte fattats. Vi anser oss kunna dra slutsatsen att utvecklingen i vår omvärld går mot en successiv omläggning av energiskattesystemen i syfte att minska koldioxidutsläppen och effektivisera användningen av energi. Detta gäller i vart fall i Västeuropa. De koldioxidskatter hittills har diskuterats som ligger dock på en avsevärt lägre nivå än vad som nu gäller i Sverige. Detta avspeglar förhållandet att kol och andra fossila bränslen spelar större en

roll i flertalet länders energisystem än i Sveriges. En beskattning efter

kolinnehåll får därmed i allmänhet stora ekonomiska effekter.

14.2.3 Anknytningen till EG

Under våren har förhandlingarna med EG EES-avtalet slutförts.

om

Regeringen har nu förelagt riksdagen ett förslag om godkännande

av avtalet. Avsikten är att avtalet skall träda i kraft den l januari 1993. Därmed kommer EGs regler den s.k. inre marknaden inklusive om konkurrens och statliga stödåtgärder i praktiken bli i m.m. att gällande - Sverige. Mot bakgrund av Sveriges ansökan medlemskap i EG kommer om EGs regelsystem även i övrigt att få stor betydelse för svenska åtgärder.

Detta kan gälla bl.a. på den indirekta beskattningens område, även det

om

ännu är oklart i vad mån det kommer att ställas krav på harmonisering

en

av medlemsländernas system för bl.a. energibeskattning.

Vi har sökt att bilda uppfattning möjligheterna för

oss en om Sverige att

som medlem EG i framtiden bedriva aktiv politik för

av en att främja

användningen av biobränslen. Därvid har vi kunnat konstatera att EG under

tid har givit stöd till forskning, utveckling och demonstration inom lång biobränsleområdet. Vi har pekat på att EGs klimatpolitik väntas nyss komma innefatta bl.a. energi- och koldioxidskatt på fossila bränslen. att en Denna skatt skall inte belasta biobränslen. Vidare har EG-kommissionen fram förslag minskning med 90 % de nationella punktlagt ett om av skatterna drivmedel baserade på råvaror från jordbruket. Sannolikt på kommer även andra åtgärder till stöd för biobränslen och annan förnybar energi vidtas, även sådana åtgärder i hög grad är inriktade på att att om bidra till omställningen jordbruket inom EG. av Sveriges utgångsläge är ett annat än EG-ländernas. Inom EG ses användning drivmedel inom trafiksektorn den viktigaste marknaden av som för biobränslen. Intresset gäller framför allt vegetabiliska oljor och etanol

från jordbruksgrödor, inklusive vin. I Sverige har användning av skogs-

bränslen inom industrin och den kommunala el- och värmeproduktionen

störst betydelse. Omställningen det svenska energisystemet ställer också av särskilda krav.

Härav följer att de styrmedel för ökad användning av biobränslen som

kan komma att införas på EG-nivå inte nödvändigtvis får den önskade effekten i vårt land. Svenska åtgärder på biobränsleområdet bör alltså även vid framtida medlemskap kunna utformas med hänsyn tagen till våra ett särskilda förutsättningar. Det kan t.ex. visa sig nödvändigt att ge biobränslena skattefördelar eller stöd i former och i en omfattning som avviker från inom EG i övrigt. Det är önskvärt handlingsvad som förekommer att utrymmet för sådana svenska åtgärder inom EGs ram klarläggs. Allmänt kan konstateras att EG liksom Sverige har satt som klimatpolitiskt mål stabilisera koldioxidutsläppen år 2000 och att därefter att minska dem. Man är inom EG starkt medveten att detta mål kommer om att kräva åtgärder flera slag också på nationell nivå. Vi bedömer att av enskilda medlemsländer kan räkna med betydande förståelse från EGs för sådana åtgärder, förutsatt att de inte innebär risk för snedvridning organ konkurrensen eller störningar i den inre marknaden. av Denna bedömning grundas bl.a. på EG-kommissionens godkännande i

april 1992 den danska regeringens nyssnämnda förslag till införande av av en koldioxidskatt. Förslaget ingick i ett energi- och miljöpolitiskt åtgärdspaket som innefattade bl.a. stöd till elproduktion med vindkraft, vattenkraft och biobränslen med 17 danska öre kWh, stöd till ombyggnad per av kolpannor till naturgas samt stöd till byggande biobränslepannor i av fjärrvärmenät. EG-kommissionen konstaterade att dessa åtgärder är principiellt oförenliga med Romfördragets förbud mot konkurrenssnedvridande statsstöd. Med hänvisning till EGs klimatpolitiska mål godtogs dock den danska regeringens förslag. Vi vill understryka att alltför vittgående slutsatser inte bör dras detta av exempel. Från svensk sida bör man noga följa utvecklingen inom EG

avseende såväl gemenskapens politik för förnybar energi möjligheterna

som till kompletterande nationella åtgärder. Strävanden efter harmonisering en av de indirekta skatterna kan komma att minska utrymmet för skatteett mässigt gynnande av vissa bränslen. Dessa frågor bör bevakas vid

förhandlingar om ett svenskt medlemskap.

14.2.4 Förändringar på elmarknaden

Det pågår stora förändringar på elmarknaderna i Europa. De tidigare nationellt avgränsade marknaderna kommer i ökande

utsträckning att

internationaliseras genom handel med över gränserna. Detta kommer också att innebära ökad konkurrens mellan

kraftföretagen. En pådrivande

faktor i denna är bildandet den inre marknaden inom EG. process av

Internationaliseringen av elmarknaden var en av grunderna för energi-

överenskommelsen. Man pekade på omfattande internationell handel att en med leder till att de samlade produktionsresurserna kan utnyttjas bättre. Också en utjämning på sikt elpriserna i de berörda länderna av angavs som en möjlig konsekvens.

Vi har tidigare avsnitt 9.3 beskrivit utvecklingen

mot en europeisk elmarknad präglad ökad konkurrens och ökat av utbyte av över

gränserna. Sverige kan sägas ligga väl framme i denna utveckling. Stora institutionella förändringar har redan genomförts, bl.a. bolagiseringen av Vattenfall och bildandet Svenska kraftnät. av

Det är inte möjligt att dra någon entydig slutsats om utrymmet för

Å användning biobränslen inom ett internationaliserat elsystem. ena av utgöra ständigt alternativ till inhemsk sidan kommer import av att ett andra sidan kan prisnivån på i Sverige

bränslebaserad elproduktion, å

komma successivt höjas till europeisk nivå. Biobränslenas konkurrensatt kraft i sådant kommer att starkt beroende av att koldioxidett system vara införs generellt, dvs. även på bränslen för beskattning i Västeuropa

elproduktion.

På kortare sikt präglas elmarknaden aktuell tillgång och efterfrågan. av närvarande är den svenska kraftbalansen mycket stark. Omkring 95 % För baseras på vattenkraft och kärnkraft. Råkraftpriset är lågt,

av produktionen

vilket innebär att elproduktion i kraftvärmeverk och industriella mottrycksanläggningar lönsamhet. Någon avgörande förändring härvidlag ger svag inte före sekelskiftet. Detta påverkar givetvis marknadsväntas förutsättningarna för användning biobränslen inom kraftproduktionen av de närmaste åren. Vi återkommer härtill i avsnitt l4.3.2. under

möjligheter och

14.3 Bioenergimarknaden begränsningar

14.3.l Nuvarande marknad

Den nuvarande användningen bioenergi dvs. biobränslen, torv och av visst avfall beräknas uppgå till drygt 70 TWh tillfört bränsle sorterat eller 15 % Sveriges totala energitillförsel. Jämfört med andra ca av industriländer är andelen mycket hög. Detta kan emellertid ge en överbioenergins marknadsroll. Omkring 45 TWh är driven föreställning om

massaindustrins avlutar och annan internanvändning inom skogsindustrin.

Omkring 10-12 TWh antas vara Vedeldning i småhus, fast denna uppgift är mycket osäker. Ca 4 TWh avfall används i kommunala förbränningsanläggningar. Därmed återstår ca 10 TWh som omsätts på en kommersiell marknad, med kommunernas värmeverk som helt dominerande köpare. Därav är ca 6 TWh trädbränslen, främst skogsflis, och resten torv. Hittills har alltså bioenergin haft en begränsad kommersiell omsättning. Andra särdrag för bioenergimarknaden är att användningen ofta är baserad på lokal eller regional produktion och att det finns många små aktörer marknaden. Det pågår dock en utveckling som pekar i riktning mot betydande förändringar av bioenergimarknaden. En viktig faktor är att den kommersiella efterfrågan på bioenergi har ökat sedan koldioxidskatten infördes år 1991 och bioenergins konkurrenskraft på värmemarknaden därmed avsevärt förbättrades. Transporter av bioenergi över stora avstånd kan inte längre uteslutas av ekonomiska skäl. Detta gäller i vart fall sjö- eller järnvägstransporter förädlade bränslen. Även import bioenergi förekommer av av nu i viss omfattning, och den väntas öka. Denna utveckling pågår parallellt med förändringar i företagsstrukturen. Det uppstår nya former för samverkan mellan producenter och användare. Det finns också tendenser till vertikal integration. Etablerade företag inom

skogsindustrin har fördjupat sitt engagemang inom bl.a. bränsleförädling.

Samtidigt innebär det ökade intresset för bioenergi från jordbruket att nya

aktörer uppträder på marknaden. Det erbjuder emellertid stora svårigheter att få en klar bild av bioenergimarknaden. En av orsakerna härtill är att den nuvarande statistiken i vissa avseenden är bristfällig. SCBs bränslestatistik redovisar endast användningen av bioenergi inom industri samt el- och värmeverk. Viss information ges också i bostadsstatistiken, men denna är ofullständig och publiceras sent. Vidare saknas, med vissa undantag, uppgifter över produktionen av olika slags bioenergi. Den statliga statistiken kan visserligen kompletteras med uppgifter från några branschorgan, men inget av dessa svarar för insamling och publicering av statistik för hela området.

Vi har tidigare avsnitt 4. l redovisat ett förslag från SCB om etablering

av en samlad biobränslestatistik. Vi anser det önskvärt att förslaget genomförs. Detta skulle bl.a. väsentligt underlätta utvärderingen och uppföljningen av åtgärder för att främja produktion och användning av biobränslen. För närvarande övervägs emellertid principerna för styrningen av den statliga statistiken inom regeringskansliet på grundval förslag av från 1990 års statistikutredning. Vi därför inte kunna ta ställning anser oss till frågor om beställaransvar och finansiering m.m. av en särskild biobränslestatistik.

l4.3.2 Konkurrenskraft och

marknadspotential

Tiden fram till sekelskiftet

Vi har sökt att bilda oss en uppfattning bioenergins nuvarande om konkurrenskraft och potential för 1990-talet inom olika delar av marknaden. Därvid har vi utgått från de skatter som gäller från den l januari 1993 enligt den nyligen beslutade energiskatteomläggningen. Denna innebär bl.a. att en lägre skattenivå etableras för industrin av hänsyn till dess internationella konkurrenskraft. Nuvarande regler om befrielse från skatt för

bränslen till elproduktion påverkas inte omläggningen.

av Analysen i kapitel 5 visar att det finns mycket stora skillnader i fråga om bioenergins konkurrenskraft inom olika användningsområden. Dessa skillnader är betingade främst skattesystemet. På områden där den av allmänna energiskatten och koldioxidskatten får fullt genomslag på de fossila bränslena har den obeskattade bioenergin goda förutsättningar att konkurrera. Detta gäller särskilt i större värmeproducerande anläggningar för baslast, dvs. med lång utnyttjningstid. Sådana finns främst i de kommunala

üärrvärmesystemens värmepannor. Därmed ökar också användningen av

bioenergi inom denna sektor, på bekostnad av de högbeskattade fossila

bränslena. För torv och trädbränslen i form främst av skogsflis var ökningen mellan åren 1990 och 1991 markant, från 6 till 8 TWh. Särskilt för trädbränslena väntas en fortsatt expansion.

I mindre värmeproducerande anläggningar, som t.ex. panncentraler för

uppvärmning av flerbostadshus eller offentliga lokaler, gäller samma skattefördelar för biobränslena. Inom denna sektor där oljan för närvarande

dominerar finns det emellertid betydande praktiska hinder for ökad

användning av biobränslen, eftersom dessa ställer särskilda krav vid hantering och drift. Detta gäller i vart fall så länge lämplig teknik för relativt småskalig eldning inte är allmänt tillgänglig. Inom skogsindustrin är konkurrensförhållandena mellan olika bränslen svåra att överblicka. Huvuddelen de biobränslen som används har av producerats internt. I stor utsträckning saknar de också alternativ användning. Massaindustrin åtnjuter redan med dagens Skatteregler långtgående skattenedsättning, vilket innebär att den generella sänkningen av energiskatterna för industrin från år 1993 här inte kommer att få så stor effekt. Bränslen för mottrycksproduktionen av inom denna bransch är i stor utsträckning befriade från skatt såväl före som efter omläggningen. Sammantaget pekar alltså våra analyser på att biobränslenas konkurrenskraft inom skogsindustrin kommer att vara i huvudsak oförändrad. Någon nämnvärd ökning av biobränsleanvändningen inom denna sektor förutses inte.

Inom övrig industri är användningen bioenergi obetydlig, trots att

av biobränslena i dag har ett gynnsamt konkurrensläge i de branscher som inte åtnjuter skattenedsättning. Efter omläggningen av energibeskattningen kommer det här inte att finnas någon drivkraft för övergång från fossila bränslen till biobränslen. Vi har ägnat särskilt intresse åt bioenergins konkurrenskraft inom kraftvärmesektorn. Det finns flera skäl härtill. Dels är möjligheterna till ökad elproduktion med biobränslen en huvudfråga för vårt uppdrag, dels finns inom denna sektor en betydande potential för expansion. Bioenergin har ett mindre gynnsamt relativt konkurrensläge vid

kraftvärmeproduktion än vid ren värmeproduktion. Fossila bränslen är nämligen helt befriade från allmän energiskatt och koldioxidskatt till den del de hänförs till elproduktionen. Därutöver är de fossila bränslena sedan den l juli 1991 befriade från allmän energiskatt även till den del de hänförs till värmeproduktionen. Vi återkommer till frågan kraftvärmebeskattom ningen i avsnitt 14.6. Kraftvärmeverk finns för närvarande i drift i 25 kommuner. I de ca flesta verk används flera energislag däribland också bioenergi i form av trädbränslen, torv eller sorterat avfall i el- och värmeproduktionen. I några av de allra största verken, som har kol eller naturgas som huvudbränsle, saknas det för närvarande tekniska möjligheter att använda bioenergi. Detta gäller i de tre storstäderna samt i Helsingborg, Luleå, Norrköping och Västerås. Dessa verk svarade år 1991 för ca 75 % av den totala elproduktionen i kraftvärmeverken. Också några mindre verk är tekniskt bundna till användning fossila bränslen i form olja, naturgas av av eller gasol. Ytterligare minst ett tiotal anläggningar med möjlighet att använda biobränslen kommer att tas i drift under de närmaste åren. I några fall gäller det ny- eller tillbyggnader, i andra fall konverteringar. Endast i ett fall, nämligen konverteringen av Hässelbyverket från kol till träpulver och olja, är det dock fråga om en anläggning med en värmeeffekt överstigande 100 MW. Det förekommer alltså en viss utbyggnad bioenergibaserad kraftav värme, främst i mindre och medelstora anläggningar. Detta gäller trots att lönsamheten vid utbyggnad av kraftvärme för närvarande generellt sett är svag, beroende främst på ett lågt elpris. I nästan samtliga fall torde det statliga bidraget på 4 000 krkW eleffekt beräknas motsvara - som omkring en fjärdedel av den normala investeringskostnaden ha utgjort en förutsättning för projekten. Det bör också påpekas att ekonomin i kraftvärmeutbyggnader varierar starkt beroende på lokala förhållanden. För bioenergibaserade anläggningar kan exempelvis tillgång till billigt bränsle vara en kritisk faktor.

Vi har låtit utföra studier av biobränslenas konkurrenskraft inom kraftvärmeproduktionen under de närmaste åren. Därvid har, förutom skatteomläggningen från år 1993, antagits fortsatt låga elpriser men en viss real ökning av fossilbränsleprisema. Med dessa förutsättningar kan befintliga biobränsleeldade kraftvärmeverk konkurrera med såväl kol- och oljeeldade kraftvärmeverk som ren värmeproduktion, t.ex. i flispannor. Konkurrenskraften förbättras om biobränslena kompletteras med fossila bränslen för elproduktionen.

Konkurrenskraft inom krafivärmesektom på längre sikt

Särskilt när det gäller kraftvärmesektom har vi ansett det motiverat att söka bedöma biobränslenas konkurrenskraft på något längre sikt, närmare bestämt efter sekelskiftet då det kommer att behövas betydande tillskott av

elproduktionskapacitet. Vi har därvid beaktat att det inom denna sektor

finns ett särskilt stort behov av framförhållning hos företagen.

Vi har därför gjort ett försök att analysera hur biobränslenas konkurrens-

kraft i tidsperspektivet år 2000-2010 kan komma att påverkas av olika faktorer. Av central betydelse är utvecklingen av el- och bränslepriserna. Vi har, med stöd av NUTEKs bedömningar, antagit en årlig real prishöjning räknat i dollar på olja med ca 2,5 % och på kol något - -

lägre, medan biobränslepriset antas sjunka realt med 20 % under perioden.

För elpriset i Sverige har vi, utom för de närmaste åren då kraftbalansen

antas vara mycket stark, antagit en kontinuerlig real prisökning. Denna

betingas såväl av en väntad anpassning av den svenska elprisnivån till den högre prisnivån i Europa som av högre priser på fossila bränslen, framför allt kol. Med dessa antaganden blir konkurrenskraften för biobränslekraftvärme omkring sekelskiftet jämförbar med de bästa alternativen i större anläggningar. Därefter sker fram till år 2010 en successiv förbättring. Flera bedömare har ifrågasatt realismen i antagandena om ökning av

priserna på fossila bränslen. De känslighetsanalyser som vi har låtit utföra

tyder på att en långsammare prisökning skulle ge väsentligt sämre

konkurrenskraft för biobränslekraftvärme, jämfört med t.ex. kraftvärme

med naturgasdrivna kombicykelanläggningar eller oljedrivna dieselaggregat.

Vi har också sett på den tänkbara effekten på biobränslenas konkurrenskraft ny teknik, närmare bestämt sådan teknik för törgasning med av kombicykel som för närvarande utvecklas främst i Sverige och Finland.

Kombicykeltekniken, där elgenereringen baseras på en kombination av

gasturbin och ångturbin, kännetecknas av ett högt elutbyte; processen ger ungefär lika mycket som värme. Därav följer att höjda elpriser gynnar ekonomin i kombianläggningar, jämfört med konventionella anläggningar med ångcykel. Samma gäller emellertid också kombianläggningar för t.ex. naturgas eller lättolja, som redan har nått kommersiell mognad. Frågan om biobränslenas möjligheter att konkurrera med naturgas eller

lättolja i framtida kraftvärmeanläggningar med kombicykel beror alltså

främst av två faktorer, dels kostnaderna för biobränslekombi när tekniken

väl har utvecklats, dels prisutvecklingen på fossila bränslen. Våra analyser

pekar på att kostnaderna för anläggningar med biobränslekombiteknik,

uttryckt i investering per enhet eleffekt, måste sänkas till en nivå som

ligger under motsvarande kostnad för konventionell biobränsleteknik om den nya tekniken skall kunna bli konkurrenskraftig.

Vi har hittills bortsett från en fråga av allra största betydelse, nämligen

framtida förändringar i beskattningen av bränslen som en följd av den

europeiska integrationen. Vi skall här peka på två aspekter av frågan, som för biobränslenas del kan anledning till skilda slutsatser. ge Den första aspekten är de nationella bränsleskattemas nivå. Denna nivå är nu i Sverige relativt hög såvitt gäller fossila bränslen för sådan användning som inte är utsatt för internationell konkurrens, dvs. annan användning än inom industrin och elproduktionen. Som framgått är biobränslenas konkurrenskraft helt beroende av att denna skattefördel kan

upprätthållas. Sveriges anslutning till EES innebär inga åtaganden i fråga

om beskattning. Ett eventuellt medlemskap i EG kan komma att på lång

v

sikt innebära krav på en viss harmonisering av den indirekta beskattningen på bl.a. energiområdet. Ovissheten härom är emellertid för närvarande stor. Frågan har därför inte beaktats i våra analyser på annat sätt än att vi har räknat med nominellt oförändrade svenska bränsleskatter till år 2000, vilket med antagande om fortsatt inflation innebär en viss real skattesänkning. Den andra aspekten av skattefrågan är införandet inom EG av en energioch koldioxidskatt som led i EGs klimatstrategi. Enligt det förslag från EG-kommissionen som nu föreligger skall skatten belasta också elproduktionen. En sådan skatt skulle kunna få betydande effekter på de europeiska elpriserna vid sin tänkta slutnivå år 2000 på 10 dollar fat per olja 13 3. Även

motsvarande ca öre per kg koldioxid, se bilaga de

svenska elpriserna skulle påverkas härav. Detta kan antas främja biobränslenas konkurrenskraft i tre avseenden dels gynnas kraftvärmen generellt vilket innebär ökad potential för biobränslen inom denna en sektor, dels förbättras biobränslenas konkurrenskraft gentemot fossila bränslen vid elproduktion, dels minskar konkurrensen från elpannor och

eldrivna värmepumpar i fjärrvärmesystemen.

Införandet av en generell beskattning av fossila bränslen för elproduktion skulle alltså både direkt och indirekt stärka biobränslenas konkurrenskraft. Vidare skulle de nuvarande stora skevheterna i fråga om konkurrenskraften inom olika användningsområden kunna minskas. Emellertid är, redan som påpekats, tidpunkten för införandet av den föreslagna EG-skatten oviss. Det bör också understrykas att den föreslagna slutnivån innebär mycket betydande kostnadshöjningar i länder med kolbaserad elproduktion, vilket kan komma att skapa svårigheter när förslaget skall genomföras. Sammanfattningsvis är alltså biobränslenas framtida konkurrenskraft i synnerhet inom kraftvärmesektorn mycket svårbedömd. Förutom de mer normala osäkerhetsfaktorerna när det gäller teknik, ekonomi och marknad finns ovissheten effekterna anknytning till EG och om av en av internationella klimatpolitiska åtgärder. Vi har försökt att i kvalitativa termer belysa dessa faktorer. Några

entydiga slutsatser kan inte dras. Ändringar i antagandena kan ge stora

utslag i resultaten. För marknadens aktörer är det svårt att finna en rimligt säker grund för långsiktiga kommersiella beslut. Vi vill här dock peka på betydelsen av en faktor i viss mån kan som påverkas genom nationella åtgärder, nämligen biobränslenas kostnader. Både i bränsleproduktionen och i omvandlingen till och värme måste alla möjligheter till kostnadssänkningar tas till vara. Man kan inte räkna med att internationella åtgärder mot koldioxidutsläpp, när de väl beslutas, skall inriktas främst på höga miljöskatter på fossila bränslen. Vidare kommer stora ansträngningar att göras för att utveckla effektivare och mer miljövänlig teknik för fossila bränslen. Konkurrensen från dessa bränslen kommer alltså att bestå. Kontinuerliga kostnadssänkningar i förhållande till fossila bränslen kan bli avgörande för biobränslenas möjligheter att bevara och stärka sin konkurrenskraft.

Några aktuella bedömningar

Vi har valt att inte redovisa egna prognoser eller scenarier för den framtida användningen av bioenergi. Emellertid har vi i kapitel ll sammanfattat några aktuella bedömningar, som kan belysa de resonemang som vi har fört i det föregående avsnittet. Av särskilt intresse är NUTEKs nyligen publicerade Energirapport 1992, som täcker hela energiområdet och som baseras på aktuella

förutsättningar i fråga om beskattning m.m. NUTEK räknar med en total

ökning av användningen av bioenergi från 71 TWh till 87 TWh under perioden 1991-2000. Bränsleinsatsen för el- och fjärrvärmeproduktion

inklusive industriellt mottryck väntas öka från 15 till 26 TWh, vilket

grundas bl.a. på antagandet att viss ny biobränslebaserad kraftvärmekapacitet kommer att tas i drift under perioden.

Värmeverksföreningen VVF har i en prognos baserad på medlems-

företagens bedömningar år 1991 angivit en ökning till år 2000 ungefär

motsvarande vad NUTEK har beräknat och därefter fortsatt ökning till en

år 2010, fast i långsammare takt. Ökningen faller nästan helt på träd-

bränslen. En studie från Kraftsam och VVF av den senare gemensam möjliga kraftvärmeutbyggnaden till år 2030 emellertid uttryck för en ger betydande skepsis till bioenergins möjligheter att konkurrera med naturgas-

eller i kraftvärmeproduktionen. Därvid har antagits bl.a. realt lättoljekombi

oförändrade priser på fossila bränslen under hela perioden.

Inom Vattenfalls Projekt Bioenergi har gjorts en studie av den största

produktion värme och med biobränslen till möjliga potentialen för av

år 2010. Utgångspunkten för beräkningarna är det nuvarande värme-

underlaget i fjärrvärmesystemen och i massa- och pappersindustrin. I

studien beaktas vissa tekniska begränsningar av potentialen, framför allt den befintliga baskapaciteten i systemen, i övrigt antas att biobränslen men kommer kunna prismässigt konkurrera med alternativen. Med dessa att förutsättningar studien till resultat högsta potential, utöver nuvarande ger en användning, på 45 TWh inom fjärrvärmesystemen och 15 TWh inom ca ca

massa- och pappersindustrin.

I konsultstudie Institutionen för skog-industri-marknad studier

en av SIMS vid Sveriges lantbruksuniversitet har särskilt intresse ägnats en

del marknaden, nämligen panncentraler och andra mindre

annan av värmeanläggningar inte är knutna till de kommunala fjärrvärmenäten. som Den nuvarande användningen biobränslen inom denna sektor är av

obetydlig. SIMS bedömer emellertid att det här finns en stor potential för

ökning med hänsyn till biobränslenas skattefördelar, kommer att öka som inom denna sektor efter skatteomläggningen. Potentialen

ytterligare

uppskattas SIMS till 10 TWh, främst för förädlade trädbränslen som kan av ersätta olja. Det har dock inte gjorts någon närmare bedömning av i vilken takt denna potential kan komma att realiseras. De bedömningar vi här har återgivit är inte direkt jämförbara och som inte underlag för några bestämda slutsatser, i vart fall inte på lång sikt. ger NUTEKs får som en aktuell och väl underbyggd bedömning prognos ses utvecklingen på kort och medellång sikt. Med nuvarande förutsättningar av

bedömer vi, i likhet med NUTEK, ökning

en av bioenergianvändningen

med några TWh året under resten 1990-talet sannolik. om av som Den väsentligt större potential för bioenergi antyds i några som av studierna är baserad i första hand på ett fullständigt utnyttjande mer av värmeunderlagen i fjärrvärmenäten och inom industrin för kombinerad eloch värmeproduktion. Inte i någon studierna elproduktion i av anges kondensanläggningar som ett potentiellt användningsområde för biobränslen.

l4.3.3 Resursbas

Skogens bränslen

Den nuvarande användningen bioenergi i Sverige domineras av av biobränslen från skogen, för sammanlagt 62 TWh. Härav är som svarar ca omkring 6 TWh avverkningsrester från skogsbruket. Industriella biprodukter från främst sågverksindustrin samt rivningsvirke uppgår till m.m. ca 15 TWh. Avlutar från massafabrikerna för 30 TWh året. svarar ca om

Återstoden 10-12 TWh är direktavverkat bränsle för ca huvudsakligen

icke-kommersiell användning. Bortsett från detta bränsle är tillgången på skogsbränslen direkt beroende av verksamheten inom skogsindustrin.

Vi skall enligt våra direktiv belysa hur utvecklingen av skogsindustrins

produktion och råvarubehov påverkar tillgången på skogsbränslen. Det framhålls grundläggande princip att produktionen och

som en investeringar-

na inom skogsindustrin inte får äventyras att användningen träfiberav av råvara för energiändamål ökar. Frågor om användningen av landets skogsresurser har nyligen behandlats av Skogspolitiska kommittén i betänkandet Skogspolitiken inför 2000-talet SOU 199276. På dess uppdrag har genomförts

en avverkningsberäkning

AVB 92, som visar den framtida potentialen för avverkning. Av detta material framgår bl.a. att den nuvarande avverkningen ligger väsentligt

under den nivå skulle möjlig vid en uthålligt bevarad produktionssom vara

förmåga. Det pågår alltså uppbyggnad av virkesförrådet i den svenska

en skogen, och denna uppbyggnad har pågått under lång tid. Beträffande skogsindustrins framtida utveckling och råvarubehov pekar kommitténs material på att massaindustrins behov av färsk träñberråvara på 15 års sikt kommer att öka med endast några procent, medan sågverksindustrin knappast kommer att öka sitt råvarubehov. Skogsbranschens egna bedömningar pekar på något högre tillväxt. en Vid avverkning som motsvarar den försiktigare bedömningen skulle en tillgången på avverkningsrester bli 22 TWh om året, medan den högre tillväxten inom skogsindustrin skulle 24 TWh om året. Detta gäller vid ge nuvarande ekologiska restriktioner för uttag av avverkningsrester, som tar sikte bl.a. på att förhindra en utarmning av skogsmarken. Om det visar sig möjligt att kompensera bortfallet av näring vid ett ökat kan potentialen ökas till 36-40 TWh. Vi tar inte ställning till frågan uttag lämpligheten ett sådant uttag eller till valet av metod för kompensaom av tion. Vi förutsätter att framtida beslut i frågan grundas på ett fullgott

kunskapsunderlag och på en ingående analys av miljökonsekvensema.

Vidare räknar man med att höjda kvalitetskrav på industrivirke kommer att frigöra vissa kvantiteter rötskadat virke för användning som bränsle. Tillskottet uppskattas till 3-6 TWh. En ändring rutinerna vid gallring av och röjning i vissa bestånd, innebärande att en större del av det uttagna virket går till bränsleproduktionen, skulle kunna innebära ett tillskott av

ytterligare 10-15 TWh om året. Den sammantagna potentialen avverk-

ningsrester uppgår därmed till 50-60 TWh om året.

Det bör betonas att gränsen mellan virke för skogsindustrin och virke för

bränsleproduktion är flytande. Förutom kvalitetskrav på industrivirket

spelar givetvis efterfrågan och priser in. Ett virkesöverskott och sjunkande

priser kan leda till att ökad del det virke som avverkas blir tillgänglig en av för användning som bränsle. Också det omvända gäller. Till de skogsbränslen som hämtas direkt från skogen kommer de industriella biprodukterna och massaindustrins avlutar. Tillgången är direkt

knuten till produktionsnivån inom skogsindustrin. Vi har räknat med att bränslepotentialen för biprodukter är 12-13 TWh och att lutarna kan ge 31-34 TWh. Därtill kommer några TWh återvunnet trädbränsle. Inom denna grupp är alltså potentialen obetydligt större än den nuvarande användningen. Sammanlagt uppgår alltså potentialen för bränslen från skogen till 95-110 TWh om året. Drygt hälften härav är avverkningsrester. Det är främst denna del potentialen, dvs. 50-60 TWh, kan utnyttjas för av som kommersiell energiproduktion utanför skogsindustrin. Jämfört med nuvarande uttag av ca 6 TWh finns det alltså här ett betydande utrymme för expansion. Utan kompensation för näringsbortfallet vid uttaget av avverkningsrester minskar utrymmet med ca en fjärdedel. Vi har hittills inte berört de ekonomiska förutsättningarna för att utnyttja den tekniskt och ekologiskt bestämda skogsbränslepotentialen. De studier av frågan som har gjorts tyder på att den övervägande delen denna av potential kan utnyttjas vid ett skogsbränslepris på nuvarande reala nivå. Vi vill understryka att nästan hela den angivna potentialen från skogen framkommer som ett resultat skogsindustrins verksamhet. En högre av verksamhetsnivå inom skogsindustrin skulle därmed öka potentialen. Den beräkningsmetod som vi har använt bygger på att det inte finns någon konkurrens om råvaran mellan skogsindustrin och energisektorn. Möjligheterna till import utgör också faktor minskar risken för sådan en som konkurrens. Om det möjliga uttaget skogsbränslen begränsades endast hänsyn av av till skogens uthålliga produktionsförmåga dvs. uttaget inte längre - om var kopplat till skogsindustrins produktion skulle potentialen väsentligt - vara större. Vi har emellertid inte ansett böra gå in härpå. oss

Övriga bränslen

För närvarande är användningen bränslen från jordbruket obetydlig. av

Förutom viss eldning av halm främst i Skåne förekommer eldning av energiskogsflis och vissa energigrödor på några håll i landet. Verksamheten har närmast försökskaraktär. Under de senaste åren har drygt 6 000 ha planterats med energiskog i form av snabbväxande salix. Ca 4 500 ha har besåtts med energigrödor i form av t.ex. rörflen, bl.a. i Nordsverige. Enligt 1990 års jordbrukspolitiska beslut lämnas stöd till varaktig omställning av åkermark till annan användning än produktion av livsmedel. Den areal som skulle kunna komma i fråga för sådan omställning är mycket stor, inemot en tredjedel av den nuvarande åkerarealen. Om hela denna areal utnyttjades för odling av energiskog och energigräs skulle det ge en årlig energiproduktion 40-48 TWh. Av denna teoretiska potential kan av dock sannolikt endast 15-20 TWh anses vara tillgänglig före år 2010 med hänsyn till vissa tekniska begränsningar. Till potentialen för energiskog och energigrödor kommer det möjliga uttaget av halm från den återstående åkerarealen, omkring 11 TWh år. per Det är ännu svårt att förutse i vilken utsträckning omställningsstödet kommer att resultera i bränsleproduktion från jordbruket. Avgörande är den enskilde lantbrukarens intresse, som betingas bl.a. av möjligheterna att få avsättning för produktionen med rimlig ekonomi. Det har beräknats att

kostnaderna för produktion av energiskog inom 10-15 år skulle kunna

nedbringas till samma nivå som för skogsflis, medan kostnaderna för energigrödor sannolikt kommer att ligga högre. Med de angivna förbehållen kan den teoretiska, långsiktiga potentialen för bränslen från jordbruket till 50-60 TWh. anges Potentialen för produktion av torv är mycket stor, även om hänsyn tas till nuvarande miljömässiga och tekniska restriktioner. Emellertid har vi som en rimlig övre gräns för uttaget av torv satt en kvantitet motsvarande den årliga nybildningen, som beräknas till 12-25 TWh netto. Vi har

därvid bortsett från möjligheten av att klimatpolitiska hänsyn kan komma

att utgöra en restriktion i framtiden. Vi har antagit att kostnaderna för produktion torv kan ligga kvar av

omkring nuvarande nivå, dvs. nära kostnaderna för skogsflis, även vid en väsentlig ökning av uttaget. Potentialen för sådant avfall som kan komma i fråga som bränsle har vi beräknat till ca 15 TWh. Däri ingår såväl sorterat hushålls- och industriavfall för förbränning som biogas och deponigas från avfall. Sammanlagt uppgår därmed potentialen för bioenergi från andra källor än skogen till 80-90 TWh om året.

Import

Vid en bedömning av resursbasen måste också möjligheterna till import beaktas. Importen visar nu en tendens att öka, särskilt sedan koldioxidskatten har skapat relativt gynnsamma förutsättningar för avsättning av biobränslen på den svenska marknaden. Vi har bedömt att det finns en viss potential för import från de baltiska staterna, Polen och Ryssland, där tillgången på bl.a. sågverksavfall är god. Också Canada och USA är potentiella leverantörer av skogsbränslen, främst i förädlad form. Vidare förekommer redan nu viss import av avfallsprodukter från jordbruket, bl.a. från Medelhavsländerna, för användning bränsle i värmeverk. Transportkostnaderna synes inte som utgöra något hinder ens för mycket långa sjötranporter. Vi räknar alltså med att importen kan komma att utgöra ett komplement till de inhemska Pâ lång sikt är det emellertid sannolikt att resurserna. koldioxidskatter eller andra åtgärder mot användning av fossila bränslen kommer att höja värdet av bioenergin i många länder som nu saknar möjligheter att utnyttja den ekonomiskt. Vi därför de inhemska ser den huvudsakliga grunden för framtida användning av resurserna som bioenergi i Sverige.

Miljöpåverkan

Enligt direktiven skall vi ta hänsyn till miljöpåverkan i samtliga led från

odling och skörd via bränsleframställning, transport, lagring och nyttig-

görande av energiinnehållet till omhändertagande av restproduktema. Resultatet av en sådan genomgång led för led har redovisats i kapitel Som en sammanfattande bedömning gäller att de miljöproblem, inklusive ekologiska problem, som är förenade med användningen bioenergi är av relativt små, jämfört med de tillgängliga alternativen. Detta gäller också om hänsyn tas till miljöeffekter i andra led än förbränningen, t.ex. transporter. Vi anser det därför osannolikt att miljöfaktorer kommer innebära att väsentliga inskränkningar i möjligheterna att öka användningen bioenergi av i framtiden. Som vi redan har påpekat sätter emellertid ekologiska hänsyn vissa gränser för uttaget avverkningsrester från skogen. av Bioenergi har med undantag för vissa slag torv mycket låga - av halter av svavel och ger därmed också låga svaveloxidemissioner vid

förbränning. Med modern förbrännings- och reningsteknik är det också

möjligt att nå mycket låga värden för utsläpp av kväveoxider, liksom för andra skadliga emissioner. Detta gäller även i anläggningar för avfalls-

förbränning.

Småskalig vedeldning i tätorter kan medföra problem för den lokala luftkvaliteten genom utsläpp kolväten, stoft Vi har inte gått in på av m.m. miljöproblemen i samband med villapannor, eftersom vi inte i övrigt behandlar denna sektor. Också när det gäller något större anläggningar kan det finnas betydande problem med utsläpp. Möjligheterna att lösa dessa

problem genom teknikutveckling anses dock goda.

Som redan har berört förbränning biobränslen i

ger av princip inget

nettotillskott av koldioxid till atmosfären.

14.3.5 Sammanfattande bedömning

I vårt delbetänkande återgav vi de bedömningar av den totala fysiska

tillgången på bioenergi som redovisades i slutet av år 1989 i studien Ett miljöanpassat energisystem. Denna studie hade på regeringens uppdrag utförts gemensamt dåvarande Statens energiverk och Statens naturvårdsav verk. Bedömningarna, som avsåg år 2015, tog hänsyn till miljömässiga, ekologiska och tekniska restriktioner. De ekonomiska förutsättningarna beaktades emellertid inte. I tabell 141 jämförs dessa bedömningar med dem som vi har redovisat i detta betänkande.

biprodukter Avlutar 25-35 31-34 Energiskog och 15-25 40-48 energigräs Halm 2-5 1 l .

Som framgår av tabellen innebär vår bedömning en högre potential. I några fall är avvikelserna betydande. Detta kan flera förklaringar. Vi har, till ges skillnad från de två myndigheternas studie, inte haft något avgränsat

tidsperspektiv. Exempelvis har vi inte räknat med att den angivna potentialen för energiskog kan nås förrän efter år 2015. Vidare har vi till skillnad från den tidigare studien bedömt att det kan komma att ske ett visst uttag av bl.a. rötskadat stamvirke som inte efterfrågas av industrin. När det gäller bränslen från skogen avspeglar skillnaden mellan de två bedömningama en reell förändring av faktaunderlaget. Genom 1992 års avverkningsberäkning har det framkommit att avverkningspotentialen är betydligt större än vad man tidigare hade räknat med. Den potential som vi har angivit bygger på förutsättningen att de ekologiska problem som uppstår vid ett ökat uttag avverkningsrester skogen kan lösas av ur genom kompensationsåtgärder. Som redan har framhållits innebär detta inget ställningstagande till lämpligheten av sådana åtgärder. I studien Ett miljöanpassat energisystem gjordes den sammanfattande bedömningen att det inte är de fysiska tillgångarna utan de ekonomiska förutsättningarna som kommer att sätta gränsen för användningen av bioenergi under de närmaste årtiondena. Vi gör samma bedömning. Det aktuella marknadsläget och utsikterna fram till sekelskiftet ingen grund ger för förväntningar om en snabb expansion bioenergianvändningen. På av längre sikt kommer marknadsförutsättningarna sannolikt att förbättras, men osäkerheten är stor.

Det kan vara av visst intresse att jämföra den beräknade fysiska

potentialen med en teoretisk marknadspotential. För kraftvärmesektorn och industrin har en sådan potential år 2010 beräknats av Vattenfalls Bioenergiprojekt. Denna potential anges till ca 60 TWh utöver nuvarande användning, under förutsättning av en viss fortsatt utbyggnad av fjärrvärmenäten och även utnyttjandet av små värmeunderlag. På grundval av SIMS studie skulle en motsvarande potential för ökad användning av bioenergi i panncentraler och andra mindre värmeanläggningar kunna anges till 10 TWh. Om dessa potentialer läggs till den nuvarande användningen på ca 70 TWh når summan inte upp till den lägre gränsen för den av oss

bedömda fysiska potentialen.

Det finns möjliga nya användningsområden för bioenergi inte har som

beaktats i de angivna beräkningarna marknadspotentialen. Ett sådant av område är produktion av drivmedel i form av t.ex. etanol. Eftersom detta område inte innefattas i vårt uppdrag saknar vi underlag för en bedömning av potentialen. Ett annat område är användning av biobränslen för elproduktion i kondensanläggningar. Den teoretiska potentialen är här mycket stor, under förutsättning att en del av nuvarande kärnkraftskapacitet i kraftsystemet ersätts med ny kondenskraft. För att antyda storleksordningen kan nämnas att det skulle krävas bränsleinsats 15 TWh för att ersätta tiondel en av en av den nuvarande kämkraftsproduktionen med från biobränslebaserade anläggningar med modern teknik. Som redan påpekats har användning av biobränslen för kondenselproduktion inte antagits i någon av de studier som vi har tagit del av. Vi räknar heller inte med någon sådan användning i det aktuella tidsperspektivet. Därvid har vi beaktat bl.a. internationaliseringen av elmarknaden, som kommer att innebära ett ökat kraftutbyte över gränserna. Endast kraftigt ökade priser på fossila bränslen, i kombination med höga koldioxidskatter eller andra åtgärder mot användning av fossila bränslen i elproduktionen inom EG, skulle kunna skapa förutsättningar för kondenselproduktion baserad på biobränslen. Vi anser ett sådant scenario osannolikt, bl.a. på den grunden att internationellt samordnade åtgärder mot användningen av

fossila bränslen skulle ha en dämpande effekt på bränslepriserna.

14.4 Teknisk

utveckling

14.4.1 Inledning

Vi har i kapitel 8 redogjort för den pågående tekniska utvecklingen på

bioenergiområdet, från produktionen av bränsle till hanteringen av restprodukter. Här skall vi framför allt peka på sådan utveckling som kan

anses särskilt betydelsefull för möjligheterna att Öka den framtida användningen. Avgörande är enligt vår uppfattning att utvecklingsarbetet

kan leda till minskade kostnader i alla led bioenergikedjan. Det statliga

av utvecklingsstöd som lämnas i olika former bör ta sikte särskilt härpå. I vårt delbetänkande lämnades en utförlig redogörelse för utvecklingen

av teknik för elproduktion med biobränslen, särskilt i kraftvärmetillämp-

ningar. Det förslag till riktlinjer för stöd till sådan utveckling vi lade som fram i betänkandet har lett till beslut statsmakterna. Vi skall först nu av ge några kompletterande synpunkter på de frågor som behandlades i delbetänkandet. Därefter tar vi upp frågor utvecklingsarbete inom andra om

led av bioenergikedjan.

l4.4.2 Teknik för el- och

kraftvärmeproduktion

I delbetänkandet föreslog vi att det särskilda utvecklingsstöd på 625 miljoner kronor som ingick i energiöverenskommelsen skulle inriktas främst på utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen, i första hand för kraftvärmeproduktion men med sikte även på elproduktion. ren Som en utgångspunkt att biobränslena borde kunna lämna ett angavs

betydande bidrag till elproduktionen redan omkring år 2000. Man borde

främja särskilt sådan teknikutveckling som skulle kunna göra det möjligt

att utnyttja värmeunderlaget i kommunernas fjärrvärmenät för kraftvärmeproduktion. Vi pekade särskilt på potentialen i de medelstora näten. Som kriterier för stödgivningen vi bl.a. teknikens potential för elangav

produktion med god ekonomi och högt elutbyte. Vi framhöll också vikten

av att det skapades tillgång till kommersiell teknik för olika effektintervall.

Den teknik för elproduktion med biobränslen då framstod mest som som lovande var förgasning med kombicykel. Arbetet bedrevs efter två huvudlinjer, dels trycksatt förgasning dels atmosfárisk förgasning. Den

förra linjen följdes de stora kraftföretagen Vattenfall och Sydkraft,

av medan arbete med atmosfárisk förgasning bedrevs i Studsvik med sikte på

kommersiell tillämpning i anläggningar i något mindre skala. Utvecklingen under det senaste året har inte givit anledning till någon

ändrad bedömning av förgasningsteknikens potential. Däremot har det

inträffat vissa förändringar i fråga om arbetets tempo och inriktning. I juni 1992 beslöt Vattenfall att ändra tidsplanen för det s.k. VEGA-projektet, innefattade bl.a. demonstration tekniken i full skala i en kraftsom av värmeanläggning på 60 MW el. En sådan demonstration blir nu aktuell tidigast under andra hälften 1990-talet. Som orsak till senareläggningen av elsituationen i Sverige, enligt Vattenfall skjuter behovet av ny angavs som kapacitet framåt i tiden. Emellertid kommer Vattenfall, i samarbete med ett finskt industriföretag, att fortsätta utvecklingsarbetet genom att pröva olika tekniska lösningar i pilotskala. Sydkraft har gjort i princip teknikval Vattenfall, och man samma som har också valt att samarbeta med ett finskt industriföretag. Det finns dock skillnader i arbetets uppläggning. En liten demonstrationsanläggning på 6 MW i Värnamo skall tas i drift under våren 1993. Ett omfattande försöksprogram kommer att genomföras i anläggningen under tre till fem

år. Vidare pågår planering för nästa anläggning. Man siktar därvid på en

anläggningsstorlek skall kommersiellt intressant för marknaden. som vara

Enligt Sydkrafts bedömning ligger denna storlek i intervallet 30-60 MW

el. Arbetet i Studsvik med atmosfárisk förgasning fortsätter nu i nya former. Ett särskilt bolag TPS Termiska Processer har bildats för utveckling - -

och kommersiell exploatering av tekniken. Ägare är några kommunala

energiföretag, LRF, Södra Skogsenergi och de anställda. Förutom på

kraftvärme i medelstora och mindre anläggningar inriktas arbetet på förgasning avfall och överskottsprodukter från jordbruket med sikte av främst på den internationella marknaden. Vi det positivt att förutanser sättningar för fortsatt verksamhet med förgasning i Studsvik har skapats genom bolagsbildningen. Därigenom kan det svenska utvecklingsarbetet ges Ökad bredd. Vi kan alltså konstatera att arbetet med utveckling av förgasnings-

tekniken för bioenergi fortsätter, även introduktion tekniken i

om en av

större omfattning sannolikt kommer att dröja något längre än vad vi

tidigare ansåg oss kunna räkna med. Vi har noterat att de berörda företagen

nu räknar med att de specifika investeringskostnadema för kommersiella

anläggningar med den nya tekniken kommer att ligga på lägre nivå än

en vad som antogs i vårt delbetänkande.

Motiven för statligt stöd är enligt vår mening alltjämt giltiga. Rikt-

linjerna för stödet bör också ligga fast. De föreskrifter regeringen

som -

på grundval av vårt förslag i delbetänkandet har lämnat i förordningen

-

1992854 om stöd för att främja användningen biobränsle

av ger en

betydande frihet ät den programstyrelse skall pröva stödärendena att

som

anpassa stödgivningen till de aktuella behoven.

Mot bakgrund den försening tidsplanen för arbetet har

av av som

inträffat vill vi särskilt påpeka vikten att stödmedel finns tillgängliga

av

också för projekt som aktualiseras under delen den femårsperiod

senare av

som gäller för stödet.

Övrig bioenergiteknik

Det särskilda utvecklingsstödet på 625 miljoner kronor är i första

avsett

hand för utveckling av teknik för elproduktion med biobränslen. Det har

emellertid förutsätts att viss del medlen skall kunna användas också en av

för stöd till utveckling inom andra led av biobränslekedjan. I del-

betänkandet tog vi inte ställning till behovet sådant stöd. Därmed

av ansåg

vi inte heller kunna lägga fram förslag oss om fördelningen av stödmedlen

på elproduktionsteknik och övrig teknik inom den givna

ramen.

Stöd har under många år lämnats till bl.a. utveckling bränsleteknik

av

för bioenergi inom för energiforskningsprogrammet, för

ramen senast

treårsperioden 199091-199293. NUTEK har nyligen lagt fram förslag

till regeringen för nästa period. Vidare kan NUTEK lämna

om program

stöd från energiteknikfonden till introduktion teknik, bl.a. av ny på

I2 12-0751

bioenergiområdet. Det särskilda utvecklingsstödet kan alltså som en förstärkning av det ses stöd till bioenergin redan lämnas i olika former NUTEK, dock som genom med inriktning på sådan teknik har betydelse för möjligheterna till som framtida elproduktion med biobränslen. En förutsättning för stöd bör därvid

att tekniken bedöms kunna leda till lägre kostnader för produktionen.

vara Genomgången i kapitel 8 har pekat på några områden vid sidan av

elproduktionstekniken där det kan finnas motiv för ökade utvecklings-

insatser på de angivna grunderna. Ett sådant område skulle kunna vara teknik för väsentligt ökad bränsleproduktion från skogsbruket, där det sannolikt finns stor potential för kostnadssänkningar. Samma gäller en beträffande tekniken för produktion energiskog. Ökade krav kan komma av ställas på teknik för beredning bränsle för förgasning och för att av direktförbränning i dieselmotorer eller gasturbiner. Ett område som har stor betydelse för möjligheterna till ett långsiktigt högt bränsleuttag från skogen är skogsvitalisering med hjälp bl.a. aska. Vi vill peka på vikten av att av eventuella åtgärder på området bygger på ett fullgott kunskapsunderlag. De områden nämnts skall endast exempel. Vi har inte som nu ses som gjort någon närmare analys de stödbehov som kan finnas. En osäkerav hetsfaktor är att ställning ännu inte har tagits till inriktningen och

omfattningen energiforskningsprogrammet under nästa treårsperiod.

av

Enligt vår uppfattning bör det ankomma på den nya programstyrelsen att

identifiera ett antal lämpliga stödprojekt. Därvid skall beaktas möjligheterna

till samverkan med utvecklingsverksamhet på biobränsleområdet som annan finansieras från energiforskningsprogrammet eller energiteknikfonden. Vi utgår från att denna verksamhet kommer att fortsätta med nuvarande finansiering även efter tillkomsten av det nya stödsystemet. Vi anser det inte önskvärt att en slutlig fördelning av medelsramen på 625 miljoner kronor fastställs nu. Med hänsyn till att prioriteringen av

stödet till elproduktionsteknik står fast och att utvecklingen av sådan teknik

är mycket kostnadskrävande föreslår vi dock att en viss del av ramen, förslagsvis 500 miljoner kronor, redan för stöd inom detta nu reserveras

område. Ett sådant minimibelopp bör kunna överskridas senare av programstyrelsen på grundval av en mer ingående värdering av de samlade stödbehoven.

14.5 Bioenergin inom värmeproduktionen

14.5.1 De kommunala tjärrvärmesystemen

Som redan har framgått är bioenergins konkurrenskraft god i större nu värmeproducerande anläggningar utanför industrin, framför allt i de

kommunala fjärrvärmesystemens värmepannor. I betydande utsträckning

har konvertering från olja eller kol till biobränslen eller torv redan genomförts. Efter höjningen av koldioxidskatten för icke-industriell användning den 1 januari 1993 kommer bioenergins nuvarande konkurrensfördelar gentemot fossila bränslen att förstärkas ytterligare. På längre sikt kommer stigande elpriser att gynna bioenergin inom denna sektor, eftersom ekonomin för elpannor och efter hand även värmepumpar i de kommunala systemen kommer att försämras.

Man kan konstatera att bioenergins miljöfördelar på detta område

kommer till klart uttryck i beskattningen. Marknaden har reagerat härpå i

den utsträckning som har kunnat förväntas. Några särskilda åtgärder för att

främja användningen av bioenergi inom fjärrvärmesektorn är enligt vår

mening inte påkallade.

14.5.2 Mindre

värmeanläggningar

Vid sidan de i regel kommunägda fjärrvärmesystemen finns andra slags

av system för kollektiv uppvärmning. Dessa kan mindre värmenät för vara uppvärmning av t.ex. ett bostadsområde eller av offentliga institutioner som

sjukhus, skolor etc. Också värmesystem i större fastigheter kan föras till denna kategori. Sådana system försörjs med värme från hetvatten- eller ångpannor i panncentraler eller blockcentraler. Olja i första hand lätt eldningsolja - dominerar bränsle, men också gasol och förädlade biobränslen används som på vissa håll. Det förekommer också ett stort antal elpannor inom denna sektor. ,, De statistiska uppgifterna är mycket bristfälliga. SIMS har uppskattat antalet hetvatten- eller ångpannor med effekt minst 1 MW till en av 1 300, vartill kommer ett stort antal mindre Endast i ett fåtal ca pannor. fall torde effekten överstiga 10 MW. Utnyttjandet varierar inom vida gränser. Många används främst som reserv. Detta kan gälla t.ex. pannor sedan ett mindre värmesystem har anslutits till ett kommunalt fjärrvärmenät. Den nuvarande energianvändningen inom denna sektor beräknas uppgå till 20 TWh, huvudsakligen olja och el. Mindre än 1 TWh utgörs av ca biobränslen. Som nämnts har SIMS bedömt att det här finns en potential för ökad användning på 10 TWh, främst i form förädlade trädca av bränslen. Med nuvarande beskattning borde det finnas starka drivkrafter för övergång från fossila bränslen till bioenergi inom denna sektor, på samma inom de kommunala ñärrvärmesystemen. Man måste emellertid sätt som konstatera att dessa drivkrafter ännu inte har lett till något genombrott för bioenergin i mindre anläggningar. Vi har inte underlag för någon djupare analys orsakerna härtill. Det av finns dock sannolikt flera samverkande faktorer försvårar en bredare som introduktion bioenergin inom denna marknad. av En grundläggande ekonomisk faktor är att fastbränslepannor har relativt höga kapitalkostnader och att de därför kräver längre utnyttjningszid än olje- och elpannor. De kan därför komma i fråga främst som baskapacitet i ett värmesystem. En viktig faktor är att lämplig teknik för miljövänlig värmeannan

produktion med bioenergi i små pannor ännu inte är fullt utvecklad. Den demonstrationsverksamhet på området som Vattenfall har bedrivit har visat på såväl svårigheter att få godtagbar ekonomi åtskilliga tekniska som problem. Tillverkarna av utrustning har ofta varit mindre företag utan resurser för att bedriva det nödvändiga utvecklingsarbetet. Vidare kan miljöhänsyn utgöra ett hinder för användning bioenergi av i tätorter. Bränsletransportema ökar starkt. Små bioenergieldade har pannor ofta visat sig ge ofullständig förbränning, med höga utsläpp kolväten av m.m. som följd. Naturvårdsverket har därför intagit en restriktiv hållning till ökad användning i tätbebyggda områden bioenergi i mindre av anläggningar med nuvarande teknik. Verket har emellertid pekat på att det finns möjligheter att minska utsläppen genom teknikutveckling. För förbränningsanläggningar med en effekt under 10 MW krävs inte tillstånd enligt miljöskyddslagen. Det räcker med anmälan till en kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd, som kan anvisningar till ge anläggningsägaren. Endast beträffande utsläpp av stoft har hittills rekommendationer utfärdats av Naturvårdsverket. I fråga utsläpp om av kolväten och andra miljöskadliga ämnen saknas sådana rekommendationer. Detta kan skapa en viss osäkerhet om miljövillkoren för användning av bioenergi i mindre anläggningar. Enligt Naturvårdsverkets uppfattning är det emellertid för tidigt att ta ställning till emissionskraven för små bioenergianläggningar, eftersom det ännu är ovisst vilka resultat som är möjliga att nå genom fortsatt teknikutveckling. Det kanske största hindret för en omfattande övergång till bioenergi i små värmeanläggningar är emellertid institutionellt. Huvudmännen för anläggningarna saknar tillräckligt starka ekonomiska motiv för ett bränslebyte, åtminstone när värmekostnaderna spelar en marginell roll i deras verksamhet. Därtill kommer att bioenergin ställer större krav på utrymme för bränslelagring och på utbildad driftspersonal. Även vid m.m. automatiserade system krävs personal än vid oljeeldning, delvis mer

beroende på myndighetsföreskrifter periodisk tillsyn anläggningar

om av för fasta bränslen.

Det finns alltså för närvarande hinder av flera slag för en mer allmän övergång till bioenergi i små värmeanläggningar. Samtidigt pågår det en utveckling på marknaden som kan komma att åtminstone delvis undanröja dessa hinder. Genom introduktion av förädlade bränslen kan problemen vid hantering och drift minskas. Vidare uppträder producenter av bränsle i ökad utsträckning som energitjänstföretag. Detta innebär att producenten svarar för såväl ägande som drift av värmeanläggningen och tillhandahåller den av kunden önskade slutprodukten, dvs. i regel värme. En sådan modell har sedan flera år tillämpats av leverantörer av skogsbränslen. Modellen prövas nu också inom lantbrukskooperationen

under benämningen Farmarenergi, med syfte att skapa avsättning för bl.a.

energiskog från jordbruket. Även energileverantörer utan produktion egen biobränslen, som t.ex. Sydkraft och några av Vattenfalls regioner, har av engagerat sig i byggande och drift värmeanläggningar med sikte på av försäljning värme till kommuner och företag. av Enligt vår uppfattning kan ökad marknadsföring av bioenergibaserade energitjänster behöva kompletteras med andra åtgärder riktas mot som innehavare små värmeanläggningar. Ökad information teknik och av om ekonomi samt utbildning av driftspersonal för sådana anläggningar kan exempel. Vi anser att ansvaret för sådana åtgärder bör ligga i anges som första hand hos företag och organisationer på producent- och användarsidan. Som framgått finns det också behov av fortsatt teknisk utveckling inom området, med sikte på förbättrade miljöegenskaper och förenklad drift.

Särskilt tekniken för reglering och styrning anses kräva ytterligare

utveckling. Vi anser det rimligt att staten, liksom hittills, tar en del av ansvaret för finansieringen. Såvitt vi kan bedöma är det fråga om måttliga insatser, bör kunna rymmas inom NUTEKs program för energisom forskning och för teknisk utveckling. Även energiteknikfonden kan utnyttjas för ändamålet. Det har under vårt arbete kommit fram önskemål om statligt stöd till små

bioenergibaserade värmeanläggningar med utnyttjande de särskilda av medel som riksdagen har anvisat på grundval energiöverenskommelsen. av Vi har inte prövat frågan om användningen medlen för sådana ändamål. av

Som har framgått avsnitt 14.4 utgår vi från att de särskilda medlen är

avsedda främst för utveckling teknik med inriktning på elproduktion från

av biobränslen.

14.6 inom

Bioenergin kraftvärmeproduktionen

14.6.1 Utgångsläget

I avsnitt 14.3.2 har vi beskrivit bioenergins konkurrenskraft och potential inom kraftvärmesektorn. Vi skall närmare gå in på vissa frågor nu om beskattning m.m. på området. Därvid behandlar vi enbart skatterna inom energiskattesystemet, dvs. den allmänna energiskatten och koldioxidskatten. Svavelskatten på fossila bränslen och torv lämnas här åsido, liksom kväveoxidavgiften.

En grundprincip i energiskattesystemet är att bränsle används för

som produktion av är befriat från skatt, medan bränsle för värmeproduktion beskattas. Enligt Riksskatteverkets regler skall vid beräkning skatten på av bränsle för samproduktion av och värme i ett kraftvärmeverk den totala bränsleåtgången fördelas i förhållande till uppmätt produktion av respektive värme från verket. Liknande regler gäller vid beskattning av

bränsle som används i industriella mottrycksanläggningar.

Om bränslen som inte är skattepliktiga dvs. biobränslen, torv och

avfall används samtidigt med skattepliktiga bränslen i första hand - anses de skattepliktiga bränslena förbrukade för elproduktionen. Denna regel, som grundas på mångårig praxis, innebär att fossila bränslen kan användas skattefritt upp till en gräns motsvarar elproduktionens andel den som av

totala energiproduktionen från anläggningen. I ett ängkraftvärmeverk med konventionell teknik ligger andelen omkring 35 %. Den praktiska konsekvensen av denna regel är att kraftvärmeverk med möjlighet att använda både skattepliktiga och obeskattade bränslen t.ex. kol respektive skogsflis eller torv i allmänhet väljer att använda skattepliktigt bränsle upp till den medgivna gränsen för skattefrihet. Det obeskattade bränslet hänförs då till värmeproduktionen. Härigenom kan skatten i stort sett elimineras. För bioenergins potential inom kraftvärmeproduktionen innebär dessa Skatteregler en begränsning. Så länge fossilbränslepriserna före skatt ligger lägre än priset på bioenergi kommer det att vara ekonomiskt fördelaktigt för anläggningsägaren att använda fossila bränslen motsvarande bränslebehovet för elproduktionen. I enlighet härmed använder de bioenergibaserade kraftvärmeverk som nu är i drift vanligen kol bränsle för elproduktionen. Det bör dock som påpekas att detta inte enbart är betingat av skattereglerna. I vissa fall kan stödeldning med fossila bränslen tekniskt motiverad för driften av ett vara flis- eller torveldat verk.

14.6.2 Energiöverenskommelsen

Det har länge funnits strävan inom svensk energipolitik att öka inslaget en

kraftvärme i elsystemet. Kraftvärmetekniken har setts som en energi-

av effektiv och därmed även miljövänlig produktionsform. Särskilt i perspektivet kärnkraftens avveckling har det ansetts önskvärt att underlaget för av

kraftvärmeproduktion i fjärrvärmenäten och processindustrin utnyttjas så

långt möjligt. Mot bakgrund härav ingick i energiöverenskommelsen i januari 1991 vissa åtgärder för att främja kraftvärmen, bl.a. ändrade regler för beskattningen av det insatta bränslet. Tidigare hade kraftvärmen inte haft några särskilda skatteförmâner. Som vi redan har beskrivit den del av den totala bränsleåtgången i ett var

kraftvärmeverk kunde hänföras till elproduktionen befriad från som skatt, medan den del kunde hänföras till värmeproduktionen beskattades. som När koldioxidskatten infördes den l januari 1991 och energiskatten samtidigt halverades kom dessa regler

att tillämpas på båda skatterna. Resultatet

härav var att produktionen av värme i de fossilbränslebaserade verken-

i samma omfattning fossilbränslebaserad som annan värmeproduktion -

fick en ökad skattebelastning. Detta särskilt kännbart för de verk

var som

använde kol och som saknade möjlighet att gå över till bränsle.

annat Som en följd energiöverenskommelsen ändrades av reglerna från den 1 juli 1991 så att det bränsle som hänfördes till värmeproduktionen befriades

från den allmänna energiskatten. Denna del kraftvärmeverkens

av

bränsleanvändning belastades därmed bara med koldioxidskatt.

Nyttiggjord

värme kom alltså att beskattas lägre vid samproduktion med än vid produktion av enbart värme. Genom denna regeländring önskade man stärka kraftvärmens konkurrenskraft dels mot andra former värmeav produktion dels mot kondensproduktion el. av En bieffekt av skattelättnaden för de fossilbränslebaserade kraftvärme-

verken var emellertid relativ försämring de bioenergieldade verkens

en av konkurrenskraft. Man medveten denna effekt när var om energiöverenskommelsen träffades. Det ansågs emellertid det särskilda stöd till att

kraftvärmeproduktion med biobränslen som infördes samtidigt med

skattelättnaden åtminstone delvis skulle

kompensera härför. Stödet gavs

formen ett bidrag på 4 000 krkW eleffekt för

av investeringar i anlägg-

ningar. Under vissa förutsättningar kunde också ett engångsbidrag lämnas

till befintliga anläggningar i syfte att förbättra deras konkurrenskraft. En ekonomisk för stödet på 1 miljard kronor under fem år fastställdes. ram Som villkor för bidrag gäller i allmänhet att anläggningsägaren förbinder sig att under minst fem år ha faktisk användning biobränslen en av på minst 85 %. Villkoret minskar i viss mån värdet av bidraget för mottagaren, eftersom denne inte till fullo kan utnyttja möjligheterna till skattefri användning fossila bränslen för

av elproduktion. Bidrag får inte

lämnas till anläggningar där torv för den

svarar huvudsakliga bränsle-

försörjningen. Beträffande anläggningar för avfallsförbränning har det ännu inte klarlagts vilka krav skall ställas på sortering av avfallet för att som anläggningen skall vara berättigad till bidrag. De nuvarande skattereglema för kraftvärme kan sammanfattas i följande starkt förenklade schema, som gäller för ett konventionellt ångkraftvärmeverk

Andel Skatt Billigaste bränsle efter skatt

Bränsle för 65 % Enbart Bioenergi värmeproduktion COz-skatt Bränsle för 35 % Ingen skatt Kol max. 15 % under 5

elproduktion

år vid bidrag

14.6.3 Ändrade Skatteregler för vissa kraftvärmeverk

Enligt dom i Regeringsrätten i april 1991 den s.k. Visbydomen en - skall allt bränsle används i ett dieselkraftvärmeverk förbrukat för som anses Därmed är bränslet i sin helhet befriat från skatt. Värmeelproduktion.

från sådana anläggningar skall alltså inte belastas med produktionen

koldioxidskatt. Med hänvisning till Visbydomen har Riksskatteverket beslutat att samma regler skall gälla även vid beskattningen av kraftvärmeanläggningar som drivs med eller gasturbin. Det har från branschens sida hävdats ottomotor

också kraftvärmeanläggningar med konventionell ängteknik eller

att få liknande skattebehandling. Frågan är föremål

kombicykel borde en nu

för rättslig prövning.

14.6.4 Diskussion

Av redogörelsen har framgått att nuvarande för kraftvärmebeskattsystem ningen är invecklat och svåröverskådligt. Bara under de två senaste åren har systemet ändrats flera gånger. Dessutom är rättsläget på viktiga punkter oklart. Det grundläggande problemet är att el- och värmeproduktion beskattas enligt skilda system. El beskattas i konsumtionsledet, medan värme

beskattas i produktionsledet. Kraftvärmeproduktionen befinner

sig i gränsområdet mellan dessa system.

Införandet av en miljörelaterad beskattning i producentledet skulle

av kunna höja den svenska elprisnivån, vilket har ansetts medföra risker för minskad internationell konkurrenskraft för svensk industri så länge inte omvärlden vidtar motsvarande åtgärder. Man har alltså i Sverige hittills i huvudsak avstått från att beskatta elproduktionen. En konsekvens det av

nuvarande systemet för beskattning är emellertid energiskattema

av att här inte har någon styreffekt. Den värdering olika bränslens av miljöegenskaper som kommer till uttryck bl.a. i koldioxidskatten får inget genomslag vid valet av bränsle för elproduktion. Dessutom snedvrids konkurrensen mellan och värme att beskattningen el är i genom av låg

förhållande till bränslebeskattningen.

Också mellan produktionssätten leder till

systemet snedvridningar.

Kondensproduktion är skattebefriad, medan den energieffektivare kraft-

värmeproduktionen belastas med skatt. Försöket att i viss mån korrigera detta genom att slopa den allmänna energiskatten på värmedelen bränslet av i kraftvärmeverken har lett till olika

beskattning av värme producerad i

kraftvärmeverk och i värmeverk. Vid samtidig el- och värmeproduktion i kraftvärmeverk eller ett en

industriell mottrycksanläggning kan fossila bränslen

vara antingen obeskattade eller högt beskattade, beroende på de hänförs till om produktionen av eller värme. Med de skattenivåer gäller koldioxidav som skatten på kol är ungefär dubbla det aktuella

inköpspriset blir det en

-

fråga största vikt för producenterna av och värme att utnyttja alla av möjligheter till minskning skattebelastningen. Detta styr i hög grad av företagens beteende när det gäller bränsleval och drift. Tvister om tolkningen av reglerna är vanliga. Därtill kommer att skattesystemet allmänt uppfattas instabilt. som

Ändringar i reglerna kan få stora konsekvenser för driftsresultatet i

befintliga anläggningar. Företagens benägenhet att ta risker i samband med investeringar minskar. Intresset inriktas i första hand på projekt med kort återbetalningstid inte är så känsliga för framtida skatteändringar. som Vi har här velat peka på de allmänna bristerna i det nuvarande systemet för kraftvärmebeskattningen, framför allt dess inkonsekvens och därmed också dess ringa trovärdighet. Dessa brister i skattesystemet utgör i dag ett hinder för kapitalkrävande och långsiktiga investeringar inom kraftvärmesektorn. Från våra utgångspunkter bör särskilt påpekas att kraftvärmebeskattningen endast ett ofullständigt genomslag för den värdering av ger bioenergins fördelar i bl.a. miljöhänseende i övrigt kommer till uttryck som

i energibeskattningen. Detta gäller i synnerhet sedan den allmänna

energiskatten för värmedelen bränslet i kraftvärmeverken slopades den av

1 juli 1991 i enlighet med energiöverenskommelsen.

beskattningen kraftvärme bearbetas bl.a. särskild Frågan om av nu av en

utredare inom ramen för en lagteknisk översyn av energibeskattningen. Vi

utgår från att därvid kommer att beakta de målkonflikter och man avvägningsproblem aktualiseras vid kraftvärmebeskattningen. som Vi därför till belysa några inslag i det nuvarande begränsar oss att systemet har ifrågasätts med hänsyn till deras effekter på biobränslesom användningen. Vi lägger inte fram några förslag om regeländringar.

Befrielse från allmän energiskatt för värmeproduktion

Som framgått innebar skattelättnaden för kraftvärmen från den 1 juli 1991 att bioenergins relativa konkurrenskraft försvagades. Detta gällde i första hand gentemot olja, eftersom den allmänna energiskatten på olja är högre än på andra bränslen. Det har förekommit uppgifter att skatteändringen den l juli 1991 fick om vissa omedelbara effekter på marknaden. Några kraftvärmeverk skulle ha ersatt en del av sin tidigare användning av bioenergi med fossila bränslen. Såvitt vi kan bedöma har emellertid detta inte varit någon allmän företeel- Även sedan den allmänna energiskatten slopats har bioenergin klar se. en kostnadsfördel vid produktionen av värme i kraftvärmeverk. Detta gäller särskilt i förhållande till kol, trots sjunkande kolpriser under det senaste året. Att det sker vissa förskjutningar i fördelningen mellan fossila bränslen och bioenergi får ses som normalt på en kommersiell marknad. Vi har undersökt vilka effekter skulle kunna uppkomma om den som allmänna energiskatten på värmedelen av kraftvärmeverkens bränsle återinfördes. Enligt analyser i en konsultstudie om kraftvärmens konkur-

renskraft vid eldning biobränslen respektive fossila bränslen se

av bilagedelen skulle de kolbaserade verken i sådant fall få en ökning av kostnaderna för producerad värme med ca 25 %. Detta kan väntas leda till

ett minskat utnyttjande kraftvärmeverken, i den mån andra produktions-

av alternativ finns Ökad produktion

tillgängliga i fjärrvärmesystemen. av

värme i värmepannor av olika slag och minskad produktion av från kraftvärmeverken kan komma att bli följden. En viss del av värmeproduktionen kommer sannolikt att baseras på bioenergi. Något försök att kvantifiera denna effekt har dock inte gjorts. Vid investeringar i ny kraftvärme skulle fossilbränslebaserade anläggningar givetvis högre produktionskostnader än nu. Analysen pekar på att detta åtminstone på kortare sikt inte skulle leda till ökat byggande av bioenergibaserade kraftvärmeanläggningar, eftersom sådana anläggningar redan i dag med investeringsbidrag har bättre konkurrenskraft där det över

huvud taget finns förutsättningar för att bygga dem.

Total skattebefrielse för viss teknik

Som framgått har den s.k. Visbydomen lett till att kraftvärmeproduktion

med dieselaggregat och gasturbiner nu är befriad från skatt för allt bränsle, på samma sätt som gäller för elproduktion i kondensanläggningar. Produktionen av värme från sådana anläggningar får därmed en kraftigt förbättrad konkurrensförmåga. Detta gäller gentemot såväl andra typer av kraftvärmeverk som värmepannor eller värmepumpar. Särskilt dieseldrivna anläggningar med tjockolja som bränsle gynnas. En detaljerad analys av frågan har gjorts i den av NUTEK publicerade konsultstudien Skatteregler för kraftvärme R 199214. Av denna studie framgår att de omedelbara effekterna av skattebefrielsen blir små eftersom det finns endast ett fåtal anläggningar av de berörda typerna i drift. Däremot pekar analysen på att alla andra typer av värme- eller kraftproducerande anläggningar kommer att bli utkonkurrerade när det blir fråga om nyinvesteringar. Enligt vad vi har erfarit pågår det för närvarande projektering av dieselkraftvärmeanläggningar på flera håll i landet. Så länge det finns förväntningar på marknaden om att skattefriheten för sådana anläggningar

blir bestående kommer all annan utbyggnad att hämmas. Detta gäller

givetvis också sådan utbyggnad som baseras på biobränslen. Från våra utgångspunkter är det alltså synnerligen angeläget att de angivna effekterna av Visbydomen undanröjs. Vi går inte in på hur detta lämpligen bör ske, eftersom vi förutsätter att frågan kommer att behandlas i samband med pågående översyn av kraftvärmebeskattningen. Dock bör

en tydlig signal till marknaden ges så snart som möjligt i syfte att

förebygga felinvesteringar.

Vi vill tillägga att alla våra analyser av biobränslenas potential inom

kraftvärmesektorn har baserats på förutsättningen att effekterna av Visbydomen undanröjs.

Åtgärder

14.7 för att användningen främja

av biobränslen

14.7 Behovet av åtgärder

Genomgången i de närmast föregående kapitlen har lett oss till slutsatsen att det inom stora delar energimarknaden redan finns verksamma av

styrmedel för att främja användningen biobränslen, framför allt

av koldioxidskatten. Detta gäller särskilt inom värmemarknaden. De ytterligare statliga åtgärder behövs för att stimulera till användning av som biobränslen, särskilt i mindre värmeanläggningar, bör enligt vår mening kunna inrymmas i befintliga program.

När det gäller elproduktion i kraftvärmeanläggningar har betydande nya

avsatts för stöd till utveckling och demonstration av ny teknik, resurser bl.a. på förgasningsområdet. Vi positivt på möjligheterna till en bred ser

kommersiell tillämpning av sådan teknik inom något årtionde, framför allt

inom den för framtiden viktiga kraftvärmeproduktionen.

Ett hinder för ökad användning biobränslen inom denna sektor är av

emellertid deras bristande konkurrenskraft gentemot fossila bränslen vid

användning för produktion el. Skälet härtill är framför allt att koldioxidav

skatten inte belastar bränslen för elproduktion. Inom detta användnings-

område har alltså biobränslena inte genom skattesystemet givits någon särskild fördel, till skillnad från vad som gäller i övrigt.

I princip finns det två sätt att lösa problemet. Antingen kan koldioxid-

skattens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta också elproduktionen,

eller så kan biobränslena på annat sätt få gottgörelse. Kombinationer av dessa två tillvägagångssätt är givetvis tänkbara.

Innan vi går in på frågan om möjliga lösningar skall vi i detta kapitel kort diskutera motiven för stöd till biobränslen. Vidare kommer vi att beskriva de styrmedel som nu finns inom det miljö- och klimatpolitiska området. Vi skall också redogöra för de försök hittills har gjorts för som att lösa problemet med värderingen av biobränslenas miljöfördelar inom elproduktionen.

14.7 .2 Motiven för åtgärder

I våra direktiv ökad användning biobränslen i energisystemet anges en av som önskvärd framför allt av klimatskäl. Genom att fossila bränslen för eloch värmeproduktion ersätts med biobränslen kan nettoutsläppen av koldioxid till atmosfären begränsas. Också internationellt ses ökad användning av biobränslen som ett viktigt medel, vid sidan av energieffektivisering, för att minska riskerna för förändringar i det globala klimatet. För Sveriges del innebär en begränsning av koldioxidutsläppen särskilda

krav genom den förestående omställningen energisystemet i samband

av med att kärnkraften avvecklas. Så långt möjligt måste därvid behovet av ny elproduktionskapacitet kunna tillgodoses på annat sätt än genom ökad användning av fossila bränslen. När koldioxidskatten infördes år 1991 tog Sverige ett viktigt steg mot en klimatpolitisk styrning av bränsleanvändningen. Liknande åtgärder förbereds inom EG. Trots att det hittills har visat sig omöjligt att nå

bindande överenskommelser om begränsningar av koldioxidutsläppen på

global nivå finns det en ökande medvetenhet att sådana begränsningar om kommer att bli nödvändiga i en nära framtid. Frågan om de samhällsekonomiska motiven för att främja användningen av biobränslen har berörts i några studier som finns i bilagedelen och som

refereras i kapitel 13. Den grundsyn som präglar studierna är att ingrepp

i marknaden är motiverade endast i den mån det kan påvisas brister i

marknadens funktion. Ett exempel härpå är då effekter på miljön eller det globala klimatet av el- och värmeproduktion inte kommer till uttryck i prisbildningen. En slutsats av studierna är att sådana s.k. externa effekter, särskilt de som uppkommer vid förbränningen av fossila bränslen, utgör det starkaste motivet för korrigerande åtgärder på energimarknaden. Det kan finnas marknadsbrister på andra områden än miljö- och klimatområdet som motiverar stöd till användningen av bioenergi. Inom energipolitiken har sårbarheten hos energisystemet till följd av ett stort oljeberoende tidigare varit ett huvudmotiv för stöd till bioenergin. Detta har kommit till uttryck t.ex. i befrielsen från allmän energiskatt för inhemska bränslen och i prioriteringarna inom energiforskningsprogrammet sedan slutet av 1970-talet. Enligt vår mening finns det alltjämt energipolitiska motiv för staten att främja användningen av bioenergin. Vi har emellertid inte närmare gått in på denna fråga. Samma gäller beträffande frågor om motiven för stöd till bioenergin inom andra politikområden. De åtgärder avseende bioenergi som vidtas inom ramen för t.ex. jordbrukspolitiken och regionalpolitiken får antas vara anpassade till de mål som har satts inom respektive område. Vi utgår alltså från att det starkaste motivet för att främja en ökad användning av biobränslen i dagens situation är klimatpolitiskt. Man kan räkna med att åtgärder med detta syfte kommer att bli internationellt accepterade. Sådana åtgärder bör också så långt möjligt samordnas med liknande åtgärder som vidtas i vår omvärld.

14.7 .3 Nuvarande miljö- och klimatpolitiska styrmedel

De miljöpolitiska styrmedlen har tidigare varit huvudsakligen administrativa, t.ex. tillståndsprövning på grundval av lagstiftning. Under de senaste åren har ekonomiska styrmedel kommit att användas i ökad utsträckning. Skatterna på koldioxid och svavel jämte avgiften på kväveoxider tar sikte på att minska utsläppen vid förbränning av bränslen främst inom energi-

sektorn. Dessa skatter och avgifter infördes på grundval av förslag från Miljöavgiftsutredningen MIA. I MIAs delbetänkande Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken Energi och trafik SOU 198983 och i slutbetänkandet - Sätt värde på miljön SOU 199059 redovisades ett omfattande material om styrmedel. Detta material har utgjort en viktig grund för våra överväganden.

Skälet till att miljöskatter och miliöavgifter nu kommer till ökad

användning inom miljöpolitiken är att dessa styrmedel anses mest kostnadseffektiva, dvs. att de kräver minst uppoffring av resurser. De verkar generellt för alla aktörer, samtidigt som de ger aktörerna frihet att välja den väg för att åstadkomma en viss miljöförbättring som är lämpligast i det enskilda fallet. De skapar också i högre grad än myndighets- föreskrifter t.ex. i form av villkor enligt miljöskyddslagen ett kontinuer- ligt incitament till teknisk utveckling. Avvägningen dessa styrmedel vållar betydande problem. Om möjligt av läggs beräkningar skadekostnaden eller kostnaden för rening till grund av för skattens eller avgiftens nivå. Så var fallet när nivån för den svenska svavelskatten och kväveoxidavgiften fastställdes. I fråga om koldioxid är det långt svårare att finna ett mått på värdet av en utsläppsminskning, eftersom effekterna av utsläppen är osäkra och starkt varierande i olika delar världen. Dessutom saknas det ekonomiskt rimlig teknik för att av en eliminera koldioxidutsläpp. Den svenska koldioxidskatten kan alltså inte anses ge uttryck för en direkt värdering av effekterna av framtida klimatförändringar. Skatten är heller inte avsedd att utgöra det enda klimatpolitiska styrmedlet. Också andra åtgärder kommer att behöva vidtas i syfte att begränsa utsläppen av koldioxid om gällande mål beträffande en Stabilisering av dessa utsläpp skall kunna nås. Förslag i frågan kommer att läggas fram av Naturvårdsverket inom kort. Det bör också framhållas att koldioxidskatten har ett starkt fiskalt inslag,

jämfört med t.ex. svavelskatten. Den har dock även en viss styreffekt

genom att den premierar användning av bränslen med låga koldioxidutsläpp. I likhet med den allmänna energiskatten uppmuntrar koldioxidskatten också till energieffektivisering. En annan typ av ekonomiska styrmedel är subventioner i form av bidrag till företag eller enskilda. Inom miljöområdet finns en strävan efter att minska inslaget av subventioner. Enligt den strategi för styrmedel inom detta område som regeringen nyligen har presenterat prop. 199192150 bil. 112 bör dock subventioner i undantagsfall övervägas om de bedöms vara effektivast i valet mellan olika styrmedel. Stödet till elproduktion med biobränslen kan betraktas som en miljösubvention. Det tar sikte på att upprätthålla biobränslenas konkurrenskraft gentemot fossila bränslen inom kraftvärmesektorn och därmed också på att minska utsläppen av koldioxid från denna sektor. Trots de ekonomiska styrmedlens ökade betydelse utgör alltjämt administrativa styrmedel grunden för miljöpolitiken, liksom för den fysiska planeringen. Av intresse i detta sammanhang är särskilt tillståndsprövningen för vissa energiproducerande anläggningar enligt miljöskyddslagen och när det gäller mycket stora anläggningar även naturresurs- - lagen. Genom att tillstånd kan förenas med villkor av olika slag ger

lagstiftningen vissa möjligheter till styrning av bl.a. bränslevalet i

anläggningarna.

14.7 Miljöavgiftsutredningens förslag om styrmedel

MIA gjorde i sitt delbetänkande år 1989 energi- och trafiksektorn ett om försök att lösa frågan om värderingen av biobränslenas miljöfördelar inom elproduktionen. Som bakgrund till våra överväganden i frågan en egna skall redogöra för MlAs förslag och för den följande behandlingen av dem. MIA ansåg miljöskatt på koldioxid med hänsyn till sin begränsade att en styreffekt hade huvudsakligen ñskal karaktär. Den borde därför behandlas

i samband med den allmänna energiskatten. MIA stannade för ett förslag som innebar en koldioxidskatt på 25 öre per kg utsläppt koldioxid och en samtidig minskning med 50 % den allmänna energiskatten. Härigenom av skulle biobränslenas och torvens konkurrenskraft förbättras gentemot fossila bränslen. Dessutom skulle de fossila bränslen tidigare varit lågt som beskattade i förhållande till olja dvs. kol, naturgas och gasol få en - från miljösynpunkt rimligare skattebelastning. MIA föreslog att koldioxidskatten tills vidare skulle omfattas av avdragsoch nedsättningsreglerna inom energibeskattningen. Detta innebar att bränslebaserad elproduktion och i stor utsträckning även energiintensiv industri skulle vara befriad från den nya skatten. Undantaget för elproduktionen motiverades med att stora elprishöjningar annars skulle kunna bli följden vid en utbyggnad av fossilbränslebaserad produktion. En sådan utbyggnad bedömdes då nära förestående, eftersom riksdagen år 1988 som hade beslutat att kärnkraftsavvecklingen skulle påbörjas redan åren 1995-1996. MIA förutsatte dock att framtida internationella överenskommelser samordnade åtgärder för att minska koldioxidutsläppen om skulle möjliggöra en generell tillämpning av en koldioxidskatt i Sverige. Inom MIA var man medveten om att den föreslagna koldioxidskatten inte var tillräcklig för att målet om en begränsning av koldioxidutsläppen skulle kunna nås. Därför föreslogs kompletterande styrmedel med inriktning på att minska koldioxidutsläppen från elproduktion. Efter diskussion några av alternativa modeller stannade MIA för ett system med stöd till viss elproduktion med miljöfördelar. MIA bedömde att systemet skulle få önskvärda styreffekter inom elproduktionen utan att riskerna för en höjning av den allmänna elprisnivån samtidigt ökades väsentligt. Det föreslagna systemet innebar dels bidrag med 4 örekWh för producerad i anläggningar för kombinerad kraft- och värmeproduktion, dels bidrag med 10 örekWh för producerad med bränslen som inte ger ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären, dels bidrag med 14 örekWh för producerad med vindkraft eller solceller. De första två bidragen skulle kunna kombineras så att kraftvärmeproduktion med biobränslen fick ett

bidrag med 14 örekWh el. Koldioxidskatten infördes den l januari 1991 i enlighet med MIAs förslag. Statsmakterna följde MIA också när det gällde halveringen av den allmänna energiskatten och beskattningen bränslen för användning inom av elproduktion och energiintensiv industri. MIAs förslag produktionsstöd togs till behandling först något om upp i samband med energiöverenskommelsen. Resultatet blev som vi senare -

har beskrivit i avsnitt 14.6.2 att det föreslagna stödet till elproduktion

med biobränslen och vindkraft ersattes med ett tidsbegränsat m.m. investeringsstöd, medan stödet till kraftvärme som produktionssätt gavs slags driftsstöd i form befrielse från allmän energiskatt. Som som ett av skäl till att investeringsstöd valdes framför det av MIA föreslagna produktionsstödet att ett bidrag till investeringen kunde väntas ha angavs

starkare styreffekt vid valet av anläggning.

Energiöverenskommelsen anslöt sig till MIAs syn på styrmedel för

elproduktion. Enligt överenskommelsen var det i princip rimligt med ett

energiskattesystem i vilket skatten på fossila bränslen beroende av de var utsläpp förbränningen upphov till. Sådana beskattningsprinciper som ger skulle dock höja totalkostnaderna i den svenska elproduktionen och för den elintensiva industrin. Därför borde åtgärder mot koldioxidutsläpp för

elproduktion samordnas med övriga länder i Europa. I avvaktan på en

internationell samordning måste andra styrmedel än koldioxidskatten

för främja de förnybara energislagen och kraftvärmen. utnyttjas att

I energiöverenskommelsen påpekades att kraftvärmens konkurrenskraft skulle stärkas ytterligare Sverige tillsammans med övriga europeiska om länder vidgade koldioxidskatten till att omfatta elproduktionen. Från svensk sida borde följa utvecklingen i Europa och vara beredd på att man noga genomföra en sådan utvidgning.

Det kan tilläggas att frågan om styrmedel för elproduktionen togs upp

också i regeringsförklaringen den 4 oktober 1991. Där uttalades regering-

ens avsikt att i samband med EG-anpassningen av energibeskattningen

genomföra övergång till ett system med bland annat koldioxidbaserad en

beskattning också på elkraft.

14.8 Styrmedel för elproduktion med bio-

bränslen

14.8.l Kriterier vid valet

av styrmedel

I MIAs slutbetänkande år 1990 fördes ingående diskussion valet en om mellan olika styrmedel inom miljöpolitiken. Ett antal allmänna kriterier för

valet angavs. Vi skall här de viktigaste dem bakgrund till våra

ange av som egna överväganden.

Måluppfyllelsegrad är ett naturligt kriterium. Här administrativa

ger styrmedel som innebär en kvantitativ reglering t.ex. gräns för tillåtna - en utsläpp från en anläggning vanligtvis högre grad precision än - en av ekonomiska styrmedel i form t.ex. skatter eller avgifter på

av utsläpp. När

det gäller begränsning utsläpp från ett antal stora punktkällor är

av regleringar ett lämpligt styrmedel. Ekonomiska styrmedel har osäkrare en effekt och kan därför behöva justeras successivt för det att givna målet skall nås. När det gäller samhällsekonomisk kostnadseffektivitet de anses ekonomiska styrmedlen ofta överlägsna de administrativa. Detta gäller i synnerhet ekonomiska styrmedel som verkar generellt, t.ex. skatter och

avgifter på utsläpp. De ger aktörerna frihet att välja de lösningar

som

innebär minst uppoffring Som framgått redogörelsen i

av resurser. av föregående kapitel har ekonomiska styrmedel på miljöområdet införts i stor omfattning i Sverige under de senaste åren. Betydelsen kostnadseffekav

tivitet ökar långtgående krav på åtgärder ställs.

mer som Ett styrmedels administrations- och

övervakningskostnader betingas

i stor utsträckning möjligheterna att utnyttja befintligt av ett system. Exempelvis har koldioxidskatten och svavelskatten kunnat samordnas med

punktskattema på bränsleområdet, medan kväveoxidavgiften har krävt uppbyggnad av en särskild organisation hos Naturvårdsverket. Andra faktorer påverkar kostnaderna är antalet berörda företag och behovet som av särskilda mätningar och kontroll. Ett styrmedels flexibilitet är särskild betydelse när snabba förav

ändringar i omvärlden kan väntas. Nuvarande skatter och avgifter på

miljöområdet utgår med ett fast nominellt belopp per enhet, vilket innebär att deras styreffekt försvagas vid inflation. Också förändringar i prisrelationerna mellan bränslen till följd av ändrade världsmarknadspriser eller växelkurser kan skapa ett behov justering. Nuvarande miljöskatter i av Sverige har faställts lag, liksom kväveoxidavgiften, vilket innebär genom att ändringar kräver riksdagsbeslut. Dessa styrmedel är alltså beroende av den politiska processen. Användningen av ett styrmedel får alltid fördelningseffekter. På miljöområdet innebär såväl reglering skatt eller avgift i första en som en hand ökade kostnader för de företag som berörs. Man kan också säga att företagen går miste den subvention möjligheten till kostnadsfri om som miljöförstöring har inneburit. Detta leder till anpassningar inom respektive bransch med åtföljande effekter på priser, sysselsättning och inkomstfördelning. Inte minst de regionala effekterna bör därvid beaktas. Till de allmänna kriterier för styrmedelsval som diskuterades av MIA vill vi lägga två vi särskilt viktiga i det aktuella fallet. som anser Ett bör EG-förenlig utformning. Redan EES-avtalet styrmedel ges en innebär vissa förpliktelser. Bestämmelserna i avtalet om offentliga stödåtgärder ansluter nära till motsvarande bestämmelser i Romfördraget. Som allmän princip gäller att alla former stöd med offentliga medel som av snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen att gynna vissa genom företag eller produktionen vissa är förbjudna i den mån handelsav varor utbytet mellan länderna i EES påverkas. I avtalet finns utförliga regler om notifikation och granskning av nationella stödåtgärder. Frågor beskattning ligger utanför EES-avtalet. Först vid ett eventuellt om medlemskap i EG kommer Sverige att vara bundet av formella förpliktelser

gentemot EG när det gäller rniljöskatter och liknande styrmedel. Det finns

vi redan har berört betydande osäkerhet - som - en om utformningen de

system som kommer att gälla inom EG. Svenska nationella styrmedel bör dock i möjligaste mån utformas så att de utan större svårigheter kan

anpassas till framtida EG-regler på området.

Som ett sista kriterium för styrmedelsval vill vi peka på trovärdighet

gentemot aktörerna på marknaden. På energiområdet har frågan

om trovärdighet blivit betydelsefull genom att skatter och avgifter är numera helt avgörande för kostnadsrelationema mellan olika bränslen. Politiska beslut om ändringar i styrmedelssystemen kan därigenom få mycket

kraftiga ekonomiska effekter för de berörda företagen. Om ett styrmedel

skall ha avsedd verkan på företagens långsiktiga handlande, t.ex. i

investeringsfrågor, måste det framstå som någorlunda motståndskraftigt mot

framtida ändringar. Ett rimligt krav skulle kunna att ett styrmedel inte vara får uppfattas alltför avvikande från utvecklingen i vår omvärld. som

14.8.2 Några modeller för styrmedel

Vi kommer nu att diskutera ett antal tänkbara styrmedel för elproduktion

med biobränslen utifrån bl.a. de kriterier har angivits i föregående

som avsnitt. Vi begränsar oss till fem styrmedel redan finns eller har som som

förebilder i Sverige, nämligen

investeringsbidrag för biobränslekraftvärme,

-

produktionsbidrag för biobränslekraftvärme,

koldioxidskatt på bränslen för elproduktion, -

koldioxidavgift med återbetalning,

-

tillståndsprövning av vissa energianläggningar.

- Dessa styrmedel kan givetvis kombineras. Vi utgår från att tillstånds-

prövning även i fortsättningen kommer att utgöra ett huvudelement i

miljöpolitiken. Vi har avstått från att föra in typer styrmedel i diskussionen, t.ex. nya av

överlåtbara utsläppsrätter.

Investeringsbidrag för biobränslekrqfivdnne

Vi avser här en utvidgning eller förlängning i tiden av det nuvarande stödet

till investeringar i nya anläggningar för kraftvärmeproduktion med

biobränslen. Bidrag kan lämnas under en femårsperiod t.o.m. budgetåret

199596 inom ekonomisk 1 miljard kronor. Stödet administreras en ram av av NUTEK.

Den nuvarande stödramen kan väntas leda till investeringsvolym

en av ca 4 miljarder kronor. Detta ger en årlig produktionskapacitet på 1 TWh ca och 3 TWh värme från 4 TWh biobränslen. ca I början av september 1992 har ett sextiotal ansökningar till ett

sammanlagt belopp av drygt l miljard kronor inkommit till NUTEK.

Bidrag har lämnats till 25 projekt med ett sammanlagt belopp av ca 390 miljoner kronor. Fem dessa projekt gäller kraftvärmeav

anläggningar som var och en representerar en investering av minst 100

miljoner kronor. Man kan alltså konstatera att stödsystemet har haft den avsedda effekten

att öka utbyggnaden av biobränslebaserad kraftvärme. Genom att bidrag

har lämnats till investeringen har bidragsmottagama kunnat med god

säkerhet förutse inverkan av stödet på projektekonomin. Systemet kan alltså

anses uppfylla kraven på måluppfyllelse och trovärdighet.

De beslutade kraftvärmeprojekten skulle med största sannolikhet inte ha

kunnat realiseras utan investeringsbidrag. De analyser vi har redovisat

som pekar entydigt på att en fortsatt utbyggnad av biobränslekraftvärme under 1990-talet förutsätter antingen ett investeringsstöd nuvarande slag eller av andra åtgärder med liknande verkan. Från samhällsekonomisk synpunkt kan stödet till biobränslekraftvärme

anses godtagbart som en tidsbegränsad åtgärd som föranleds av att en

generellt verkande koldioxidskatt ännu inte har kunnat införas.

Konstruktionen av stödet som ett bidrag till investeringen per kW installerad eleffekt kan möjligen få en viss snedvridande inverkan på projekten, eftersom anläggningsägaren får ett incitament att välja en högre effekt för anläggningen än vad som annars hade varit motiverat. Det får dock förutsättas att den stödbeviljande myndigheten är uppmärksam på denna fråga.

Stödsystemet skulle sannolikt accepteras av EG trots dess karaktär av

subvention. Som vi har redovisat i avsnitt 14.l.3 har EG-kommissionen

godtagit ett liknande danskt system med hänvisning till att dess syfte står

i överensstämmelse med EGs mål på klimatområdet.

Produktionsbidrag för biobränslekrajivänne

Vi avser här ett stödsystem av det slag som föreslogs av MIA, dvs. ett bidrag per producerad kWh till biobränslebaserad kraftvärmeproduktion. De principiella invändningama mot subventioner gäller i ännu högre grad

beträffande produktionsbidrag än investeringsbidrag. Ett system med

produktionsbidrag får vidare innebära ett åtagande för staten att

anses

lämna fortlöpande stöd till driften alla anläggningar som uppfyller vissa

av

krav. Systemet är svårt att begränsa tids- och beloppsmässigt, vilket

innebär risk för okontrollerad utgiftsölcning. Därav följer också att

en en

det av marknadens aktörer sannolikt skulle uppfattas som mycket osäkert

och att det inte skulle få någon betydande styrverkan vid valet av

anläggning. Detta var också ett huvudskäl till att MIAs förslag avvisades till förmån för det nuvarande systemet med investeringsstöd. Om frågan betraktas enbart utifrån intresset av att främja användningen

biobränslen i de befintliga kraftvärmeverken är produktionsbidraget dock

av en lämplig stödform. Bidraget leder nämligen till en reduktion av de rörliga kostnaderna och därmed till att biobränsleeldade kraftvärmeverk kan konkurrera med andra värmeproducerande anläggningar även när kraftpriset är lågt.

Ett produktionsbidrag skulle kräva större administrativ insats än en

investeringsbidraget, eftersom systemet förutsätter en kontinuerlig

övervakning av de företag som får stöd. Beträffande EG-förenligheten ett produktionsbidrag gäller detsamma av

som nyss har sagts om ett investeringsbidrag.

Koldioxidskatt på bränslen för elproduktion

En koldioxidskatt på bränslen för elproduktion är den principiellt mest tilltalande formen av miljöpolitiskt styrmedel inom denna sektor. Generella styrmedel som innebär att man sätter miljömässiga ramar för verksamheten och låter teknik och bränsleval avgöras marknaden kan antas leda till av samhällsekonomisk effektivitet. Om målet är att minska utsläppen av koldioxid bör alla sådana utsläpp belastas så lika möjligt. Ett styrmedel som som grundas på en konsekvent och väl genomförd miljövärdering kommer sannolikt också att framstå stabilt och trovärdigt. som

En likformig tillämpning av koldioxidskatten framstår alltså både

som önskvärd och logisk. Som framgått har det emellertid beslutats att bränslen för elproduktion bör befriade från denna skatt, liksom från den vara allmänna energiskatten, av hänsyn till den svenska industrins konkurrenskraft. I avvaktan på internationellt samordnade åtgärder mot koldioxidutsläpp har därför andra styrmedel fått tillgripas. Enligt vår uppfattning har det under senare tid tillkommit några faktorer som ger anledning att på nytt pröva frågan om koldioxidskatt på bränslen för elproduktion. I Sverige har beslut fattats omläggning om en av

energibeskattningen som innebär en kraftigt minskad skattebelastning för

industrin. Vidare är elbalansen sådan att höjda kostnader för fossilnu bränslebaserad elproduktion åtminstone under de närmaste åren kan väntas få en ringa effekt på elprisnivån. En tredje faktor är att EG-kommissionen nyligen har lagt fram ett formellt förslag om en energi- och koldioxidskatt. Den närmare innebörden av detta förslag framgår bilaga av

I våra diskussioner har vi utgått från att en eventuell koldioxidskatt på

bränslen för elproduktion bör ha nivå koldioxidskatten för

samma som industrin från den 1 januari 1993, dvs. 8 öre per kg koldioxid. Av tabell 142 framgår effekterna eventuell sådan skatt på kostnaderna av en

för vissa bränslen vid produktion el. Tabellen bygger på tabell 56 och

av baseras alltså på antagna bränslepriser för större kommunala energiverk år 1991.

örekg C02 Summa 8,7 8,1 11,3 10,7 11,6

I ett fossilbränsleeldat kraftvärmeverk eller mottrycksaggregat skulle skatten medföra ökning av kostnaderna för elproduktionen med en 2-3 örekWh, beroende på bränsle. För elproduktion i ett oljekondenskraftverk skulle ökningen bli 5 örekWh. Det är i båda fallen fråga om ca

ökningar de rörliga produktionskostnaderna med omkring en tredjedel.

av I den konsultstudie kraftvärmens konkurrenskraft finns i om som bilagedelen har effekten koldioxidskatt på användningen av bioav en bränslen i kraftvärmeverken analyserats. I de befintliga verk i dag som använder både kol och biobränslen skulle fördyringen av kolet sannolikt leda till ökad användning av biobränslen. I de kolbaserade verk som en

saknar möjlighet att använda biobränslen ökar verkens produktions-

kostnader. Detta leder i sin tur till försämrad konkurrenskraft gentemot

andra produktionsalternativ i fjärrvärmesystemen, t.ex. värmepannor, och

därmed också till kortare driftstid. Nettoeffekten av en koldioxidskatt blir alltså sannolikt en något ökad användning biobränslen. Samtidigt verkar av skatten för minskad produktion i de fossilbränslebaserade kraftvärmeverken.

Analysen av produktionskostnaderna för nya kraftvärmeanläggningar

pekar på att bioenergibaserade anläggningar t.0.m. utan investeringsbidrag ger lägre kostnader än fossilbränslebaserade. Införandet av en koldioxidskatt innebär att de fossilbränslebaserade verkens konkurrenskraft försvagas ytterligare. Detta skulle emellertid på kort sikt inte leda till att det byggdes mer biobränslekraftvärme, eftersom det fördelaktigaste alternativet i

fjärrvärmesystemen under de närmaste åren sannolikt är nya biobränsle-

eldade värmepannor. Vår slutsats av analyserna är alltså att fossilbränslekraftvärmen inte i dag är biobränslekraftvärmens huvudkonkurrent. Styrmedel på den angivna nivån som ökar kostnaderna för fossilbränslebaserad elproduktion kan leda till en ökning av biobränsleanvändningen i befintliga kraftvärmeverk och värmepannor, men byggandet av ny biobränslekraftvärme får ingen ytterligare stimulans. På något längre sikt, när förutsättningarna för att bygga ny kraftvärme generellt har förbättrats, kan emellertid saken komma i ett annat läge. Vi vill också peka på att produktionskostnaden för biobränslen sannolikt kan sänkas betydligt på en växande marknad, vilket stärker deras konkurrenskraft. Från administrativ synpunkt innebär en koldioxidskatt på bränsle för elproduktion inga problem, eftersom det finns ett väl fungerande uppbördssystem. Den nuvarande avdragsrätten på 100 % för skatt på bränslen för elproduktion i kraftvärmeverk skulle ersättas med avdragsrätt på 75 %, en dvs. samma som från årsskiftet gäller för industrins bränslen. En koldioxidskatt på bränslen för elproduktion kan anses i hög grad EG-

förenlig. En sådan skatt liknar den av EG-kommissionen föreslagna energi-

och koldioxidskatten, som också är avsedd att belasta bränslen för elproduktion. Nivån 8 örekg ligger ungefär halvvägs mellan startnivån år

1993 och slutnivån år 2000 för EG-skatten. Denna är avsedd att vara en minimiskatt som får överskridas av medlemsländerna. Vi förutsätter att en svensk koldioxidskatt på elproduktion, så snart EG-skatten överskrider nivån 8 örekg, höjs i motsvarande mån.

Koldioxidavgzfi med återbetalning

Inom MIA diskuterades ett antal alternativa modeller för en koldioxidavgift på bränslen för elproduktion som inte skulle få ett alltför kraftigt genomslag i elprisnivån. En sådan modell var den s.k. återföringsmodellen, som var uppbyggd på liknande sätt som den av MIA föreslagna och sedan också införda kväveoxidavgiften. Modellen var avsedd att omfatta all bränslebaserad elproduktion utom kärnkraft, både i kondenskraftverk och

kraftvärme- eller mottrycksanläggningar. Varje elproducent skulle betala

en koldioxidavgift för allt insatt bränsle, dvs. även för sådant bränsle som inte nyttiggjorts. Det totalt inbetalade beloppet skulle sedan återbetalas till kollektivet av avgiftsskyldiga, varvid producenterna skulle tillgodoföras ett belopp som svarar mot den elkraft som var och en hade producerat. MIA framhöll att ett sådant system skulle innebära att kraftvärme gynnades gentemot kondensproduktion. Vidare skulle bränslen som ger låga koldioxidutsläpp gynnas gentemot bränslen som ger höga utsläpp. I dessa avseenden kunde alltså systemet väntas ge önskvärda styreffekter. Genom att systemet innebar en omfördelning inom kollektivet skulle det inte innebära ökad skattebelastning på elproduktionen. Däremot skulle kostnaderna för fossilbränslebaserad kondenskraftproduktion öka starkt. MIA ansåg att modellen hade vissa nackdelar, främst att den skulle kräva en omfattande administration. Vidare skulle återbetalningarna variera kraftigt eftersom kondenskraftverken utnyttjas främst vid torrår. Främst av dessa skäl valde MIA att inte förorda modellen. Vi har i likhet med MIA funnit att en koldioxidavgift med återbetalning har flera principiellt tilltalande drag, framför allt att ett sådant system

skulle gynna både kraftvärmen produktionsform och användningen som av biobränslen för elproduktion. Iden tidigare åberopade konsultstudien kraftvärmens konkurrenskraft om har effekterna av en avgift med återbetalning analyserats. Som nivå på avgiften har valts 16 örekg koldioxid, dvs. dubbelt så högt den tänkta som skatten, i syfte att tydligare illustrera avgiftens styrverkan. Tre fall har beräknats med utgångspunkt i antagen elbalans år 1993. en De två första fallen avser ett normalår och ett torrår med fördelning av produktionssätt och bränsle som inte påverkas styrmedlet. Det tredje av fallet ett normalår med antagandet att styrmedlet minskar den avser fossilbränslebaserade elproduktionen med 30 % och ökar den biobränslebaserade produktionen med lika mycket. Resultatet av beräkningarna av dessa tre fall sammanfattas i tabell 143.

För varje kraftslag anges nettoeffekten avgifter och tillgodoföring dels

av i miljoner kronor, dels i örekWh producerad el. Minustecken i tabellen anger en positiv nettoeffekt, dvs. en återbetalning, för respektive kraftslag.

alla Margen

Dessa räkneexempel kan tjäna som belysning av några av modellens

egenskaper. Kostnaderna för fossilbränslekondens skulle öka kraftigt, och återbetalningarna inom systemet skulle påverkas starkt av den aktuella produktionsfördelningen. Effekterna på kondenskraftens kostnader motsvarar vid normalår en ökning av de rörliga produktionskostnaderna med 50-100 %. Vi bedömer att redan betydligt mindre kostnadsökning än detta i praktiken skulle en omöjliggöra en körning av de svenska kondenskraftverken. I den mån det finns möjlighet till import av kommer detta alternativ att väljas. Vi utgår från att importerad inte kan beläggas med avgift. Om kondenskraften slås ut skulle systemets styreffekt begränsas i huvudsak till viss en omfördelning mellan fossilbränslekraftvärme och biobränslekraftvärme. Därtill skulle importen av öka. En aspekt på modellen som MIA inte berörde var dess EG-förenlighet. Modellen utgår allmänt sett från föreställningen om en nationellt avgränsad marknad. Enligt vår bedömning kan det vålla svårigheter att få modellen att fungera på integrerad europeisk elmarknad. en

Tillståndsprövning av vissa energianläggningar

Tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen krävs för bl.a. anläggningar för

förbränning med en tillförd effekt av över 10 MW. Vid prövningen kan

fastställas individuella maximivärden för vissa miljöfarliga utsläpp, t.ex. av svavel och kväveoxider. För dessa utsläpp har riksdagen fastställt riktlinjer som är styrande vid tillståndsprövningen. Utsläpp koldioxid har tidigare inte beaktats vid prövningen enligt av miljöskyddslagen beroende bl.a. på att det har saknats riktlinjer för utsläppen. Sedan riksdagen första gången år 1988 fastställde sådana riktlinjer kan det ha tillkommit en grund för prövning. Såvitt bekant anses har det emellertid hittills inte förekommit att tillstånd enligt miljöskyddlagen har innehållit villkor om begränsning av koldioxidutsläppen från en

anläggning. För vissa anläggningar medför stor omgivningspåverkan bl.a. som -

förbränningsanläggningar med en effekt av minst 200 MW krävs

lokaliseringstillstånd enligt 4 kap. naturresurslagen. Beslut meddelas av regeringen. Tillstånd kan förenas med villkor som tillgodoser allmänna intressen. Det kan även föreskrivas miljövillkor, vanligtvis preciseras som vid den följande prövningen enligt miljöskyddslagen. Endast ett fåtal ärenden enligt 4 kap. naturresurslagen har prövats under senare år. Det finns dock exempel på beslut innehåller villkor som om

såväl bränsleval i en anläggning gräns för koldioxidutsläpp från

som en anläggning. Slutsatsen är alltså att nuvarande lagstiftning åtminstone i princip kan användas som styrmedel för elproduktion med biobränslen. Vid prövningen

enligt miljöskyddslagen kan föreskrivas villkor för utsläpp som styr mot

användning av biobränslen. I fråga om sådana stora anläggningar som prövas enligt naturresurslagen har regeringen möjlighet att direkt föreskriva t.ex. visst bränsleval.

Av den föregående diskussionen kriterier för valet styrmedel har

av av

framgått att administrativa styrmedel, som t.ex. tillståndsprövning,

anses ge en lägre samhällsekonomisk effektivitet än generellt verkande ekonomis-

ka styrmedel. Tillståndsprövning uppfyller inte heller kraven på flexibilitet

och enkel administration. Emellertid ger prövningen enligt miljöskydds-

lagen och naturresurslagen en viss möjlighet att styra utbyggnaden av nya fossilbränslebaserade elproducerande anläggningar, för det fall att sådana anläggningar skulle bli aktuella. Denna möjlighet är enligt vår mening betydelsefull åtminstone så länge det saknas generellt verkande styrmedel för koldioxidutsläpp från elproduktionen. När det gäller befintliga anläggningar ger lagstiftningen begränsade styrmöjligheter.

I3 l2-075l

14.8.3 Bedömning och förslag

Av de modeller för ekonomiska styrmedel vi har diskuterat kan som

produktionsbidraget föras sidan. Ett system med löpande driftssubventio-

framstår olämpligt på flera grunder. De svårberäknade och ner som sannolikt betydande utgiftskrav systemet skulle medföra är en som avgörande nackdel. En koldioxidavgift med återbetalning är en intressant och principiellt tilltalande modell. Den verkar till förmån för både kraftvärme och biobränslen, och den är dessutom statsfinansiellt neutral. Trots detta är vi tveksamma till att förorda modellen, främst med hänsyn till att den sannolikt skulle svår att tillämpa i ett internationaliserat elsystem. vara Vi föreslår därför i stället koldioxidskatt på bränslen för elproduktion. en Nivån bör densamma som från årsskiftet gäller för användning inom vara industrin, dvs. 8 öre kg koldioxid. En viktig fördel med en sådan skatt per är att den utgör ett steg mot en konsekvent miljöbeskattning på energiområdet. Den sikte på vad är huvudmålet, nämligen reduktion tar som en koldioxidutsläppen. Den ansluter också nära till den energi- och av koldioxidskatt förbereds inom EG. som nu Som framgått kommer en koldioxidskatt på den föreslagna nivån att ha

begränsad styreffekt när det gäller att öka användningen av biobränslen

en

på kort sikt, i vart fall såvitt gäller biobränslen i kraftvärmeproduktionen.

Vi det emellertid angeläget att statsmakterna genom att införa en ser som sådan skatt redan aktivt påverkar den framtida elproduktionens struktur. nu Vi svensk koldioxidskatt på elproduktion bör kunna införas anser att en ensidigt innan det slutliga beslutet EG-skatten fattas. Införandet bör om

lämpligen samordnas med omläggningen av energibeskattningen den

1 januari 1993. Vi kommer i nästa avsnitt att belysa konsekvenserna av den

föreslagna nya skatten i olika avseenden. Det befintliga investeringsstödet till biobränslekraftvärme löper till utgången budgetåret 199596. Våra analyser har visat att detta stöd av utgör nödvändig förutsättning för en viss fortsatt utbyggnad av en

biobränslekraftvärme under 1990-talet. Den föreslagna koldioxidskatten på bränslen för elproduktion skulle åtminstone på kortare sikt inte ha någon mer påtaglig effekt på användningen av biobränslen inom nuvarande kraftvärmeanläggningar eller på utbyggnaden av nya anläggningar, även om användningen av biobränslen för värmeproduktion sannolikt skulle öka. Vi anser att ett något utvidgat investeringsstöd skulle utgöra önskvärd en komplettering till koldioxidskatten. Därför föreslår vi att den ekonomiska ramen för stödet vidgas med 200 miljoner kronor engångsgenom en anvisning. Samtidigt bör stödets giltighetstid förlängas med ett år. Investeringsstödet skulle därigenom komma att få samma sluttidpunkt som det nyligen införda stödet till utveckling teknik för bl.a. elproduktion av med biobränslen inom 625 miljoner kronor. Vi detta en ram av ser som en

fördel med hänsyn bl.a. till samverkan mellan de båda stödsystemen

att en kan komma att krävas i samband med vissa större demonstrationsprojekt. Investeringsstöd har hittills lämnats enbart till anläggningar med biobränslen som huvudsakligt bränsle. Vi att stöd i fortsättningen bör anser kunna lämnas även till anläggningar som använder en bränslefraktion av sorterat avfall i enlighet med de riktlinjer som har angivits Statens av

naturvårdsverk se avsnitt 1.3.5. Eftersom sådant avfall i regel innehåller

vissa mängder plast förordar vi att bidrag lämnas med ett reducerat m.m. belopp. När avfallet består av rena träfraktioner bör dock fullt bidrag kunna lämnas. Den regeländring som vi nu föreslår bör genomföras även för det fall att vårt förslag medelsram och stödperiod inte skulle om bifallas. Vi har övervägt om också anläggningar använder torv som som huvudbränsle bör kunna få investeringsstöd. Med hänsyn till den osäkerhet som alltjämt råder om klimateffekterna vid utvinning och förbränning av torv anser emellertid att en regeländring på denna punkt inte är aktuell. Vi räknar med att det inte kommer att finnas behov särskilda av stödsystem för investeringar i biobränslekraftvärme eller demonstration av ny teknik efter utgången budgetåret 199697. Detta förutsätter emellertid av att en internationellt samordnad koldioxidbeskattning vid den tidpunkten

kommer att ha skapat gynnsammare villkor för användning av biobränslen inom elproduktionen.

14.9 Konsekvenser

av förslagen

14.9.1 Sammanfattning av förslagen

Vi har i det föregående lagt fram följande förslag

Etablering samlad biobränslestatistik avsnitt 14.3.1.

av en Riktlinjer för stöd till utveckling av annan biobränsleteknik än för elproduktion inom för stödet på 625 miljoner kronor ramen

till främjande biobränsleanvändningen avsnitt 14.4.3.

av Preliminär fördelning medelsramen för detta stöd så att av

minst 500 miljoner kronor avsätts för stöd till elproduktions-

teknik avsnitt 14.4.3.

Förlängning nuvarande system för stöd till investeringar i av anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen med ett âr till utgången juni 1997 och ökning av medelsramen med av

200 miljoner kronor avsnitt 14.8.3.

Ändring av reglerna för investeringsstödet så att bidrag skall

kunna lämnas till anläggningar där vissa bränslefraktioner av sorterat avfall svarar för den huvudsakliga bränsleförsörjningen

avsnitt 14.8.3.

Ändring av reglerna om avdrag för bränsle som har

använts för produktion elkraft så att bränslet belastas med av koldioxidskatt motsvarande 8 örekg koldioxid, dvs. samma från den l januari 1993 gäller i industriell verksamhet som

avsnitt 14.8.3.

Förslaget under punkt 1 är ett förord för ett förslag av SCB i det nyligen framlagda treårsprogrammet för den statliga statistiken för perioden 199394-199596. Kostnaderna har SCB angivits till 200 000 kr av om året. Förslagen under punkterna 3 och 5 gäller regler för tillämpningen av befintliga stödsystem inom givna medelsramar. Förslagen har inga nämnvärda statsfmansiella eller andra ekonomiska konsekvenser. Förslaget under punkt 4 innebär att det nuvarande femårsprogrammet för budgetåren 199192-199596 förlängs till år, samtidigt medelssex som ramen höjs från 1 miljard kronor till l 200 miljoner kronor. Vi förutsätter att medlen liksom hittills anvisas med 200 miljoner kronor budgetår. per Ramhöjningen medför då en engångsbelastning på statsbudgeten med 200 miljoner kronor det sista året, dvs. budgetåret 199697. Den stödgivande myndigheten, dvs. NUTEK, bör bemyndigas att inom den höjda ramen fritt fördela sina åtaganden under programperioden. Förlängningen av perioden innebär att vissa administrativa resurser kommer att krävas hos NUTEK även under budgetåret 199697. Det är fråga till två om en handläggare. Förslaget under punkt 6 om koldioxidskatt på bränslen för elproduktion får ses som vårt huvudförslag. Vi kommer i det följande att söka belysa de möjliga konsekvenserna av förslaget från några olika synpunkter. Därvid begränsar vi oss i huvudsak till frågor om effekter på el- och kraftvärmeproduktionen. Också de statsfmansiella effekterna berörs kort. Däremot går vi inte in på frågor de samhällsekonomiska konsekvenserna om av förslaget, exempelvis när det gäller tillväxt eller fördelning. I ett sådant perspektiv har förslaget sannolikt endast obetydliga effekter. Såvitt vi kan bedöma skulle ett genomförande förslaget kräva endast av smärre ändringar i lagen 1957262 om allmän energiskatt och lagen 1990582 om koldioxidskatt. Vi har dock inte utarbetat något lagförslag eftersom det för närvarande pågår teknisk översyn energibeskatten av ningen.

l4.9.2 Effekter på elproduktionssystemet

NUTEKs modellberákningar

På vårt uppdrag har NUTEK gjort vissa beräkningar av effekterna av en koldioxidskatt på 8 örekg på det svenska produktionssystemet för el. Beräkningarna finns i bilagedelen har utförts med NUTEKs - som elbalansmodell och bygger på samma antaganden som i Energiprognos 1992 avsnitt 11.2. Hänsyn inte till eventuella förändringar till följd

se tas

skatten i produktionssystemets sammansättning och inte heller till av eventuella effekter på elpriset och därmed på elanvändningsnivån.

Vad visas är alltså främst hur produktionen fördelas mellan olika

som kraftslag i ett givet system. Utslagsgivande för fördelningen är de rörliga kostnaderna för kraftslagen. Beräkningarna visar att koldioxidskatten sannolikt inte skulle leda till några större förändringar i rangordningen mellan de olika kraftslagens

rörliga kostnader. Följaktligen blir också produktionsfördelningen i

systemet i stort sett densamma. Däremot pekar modellberäkningarna på att de kortsiktiga marginalkostnaderna i systemet år 2000 skulle öka från 30 örekWh till 34 örekWh. Detta antas leda till en anpassning på ca ca efterfrågesidan. I dessa beräkningar har inte antagits någon import av el, utöver en kontrakterad fast import på 4 TWh år 2000 främst norsk vattenkraft. av NUTEK har också gjort kompletterande beräkningar utifrån antagandet om

elimport utnyttjar den tillgängliga överföringskapaciteten från

en som

grannländerna inklusive den nya kabeln mellan Sverige och Tyskland

- -

så långt detta är praktiskt möjligt. Därvid har antagits att kostnaderna för

importerad motsvarar den rörliga kostnaden för kolkondenskraft jämte förluster vid överföring från respektive land till Mellansverige. Även priset på norsk vattenkraft antas av NUTEK vid sekelskiftet komma att motsvara kostnaden för kolkondens. Modellberäkningarna för importfallet år 2000 visar att svensk olje-

kondens med ca 2 TWh ersätts med tillfällig import kolkondens, av huvudsakligen från Danmark. Detta gäller oavsett koldioxidskatt införs om eller inte, eftersom importen i båda fallen är det kraftslag de lägsta som ger marginella kostnaderna. Som följd härav uppgår i importfallet de kortsiktiga marginalen kostnaderna i systemet till endast 26 örekWh, jämfört med 30 örekWh utan import och koldioxidskatt. I importfallet beräknas en koldioxidskatt öka marginalkostnaderna i systemet med betydligt mindre än den antagna kostnadsökningen med 4 örekWh i fallet utan import. Genom tillfällig import skulle alltså effekterna koldioxidskatt på av en elprisnivån kunna dämpas avsevärt. Detta gäller emellertid endast under år med normala nederbördsförhållanden. Vid torrår skulle den svenska oljekondenskraften inte kunna ersättas helt med tillfällig import, och koldioxidskatten skulle då kunna få genomslag på marginalkostnaderna i det svenska systemet. I tabell 144 sammanfattas NUTEKs elbalanser år 2000 för följande tre fall, nämligen utan skatt och utan import, med skatt och utan import samt med skatt och med import. Den faktiska elbalansen för år 1991 finns i tabell 91.

varme

olja 2,6 2,5 2,5

varav 1,2 1,4 1,4 gas

Källa NUTEK

Som framgår tabellen är produktionen av från kraftvärme i stort sett av densamma i alla tre fallen. Även i fallet med både skatt och import skulle alltså från fossilbränslebaserade kraftvärmeverk vara konkurrenskraftig gentemot importen. Enligt NUTEK beror detta på att ökningen av den rörliga kostnaden i kraftvärmeverken till följd av skatten är av samma storleksordning de marginella överföringsförlustema vid import. som Användningen biobränslen och torv i kraftvärmeverken är i stort sett av oförändrad i alla tre fallen.

I NUTEKs modellberäkningar har hänsyn tagits endast till de kortsiktiga effekterna av en koldioxidskatt. Som en sannolik långsiktig effekt att anges en utbyggnad av elproduktionsanläggningar med inga eller små koldioxidutsläpp skulle stimuleras. Huruvida nivån 8 örekg koldioxid är tillräcklig är dock enligt NUTEK osäkert.

Krajisams bedömningar

Kraftsam har låtit oss ta del vissa bedömningar konsekvenserna av av av en koldioxidskatt på elproduktionen. Kraftsam påpekar att den svenska elproduktionen är sammankopplad med kraftverken i grannländerna. Kraftföretagen inom regionen köper och säljer kontinuerligt tillfällig kraft av varandra för att minimera sina produktionskostnader. Eftersom inget av grannländerna tar ut koldioxidskatt på elproduktion vid export skulle en svensk koldioxidskatt enligt Kraftsam leda till en relativ ökning av produktionskostnaderna i de svenska fossilbränslebaserade kraftverken. I vissa situationer skulle kraftverk i grannländerna köras i stället för svenska kraftverk. Enligt Kraftsam sätts priset för importkraft på grundval av alternativkostnaden för produktion i Sverige. Om kostnadsnivån i Sverige höjs genom en svensk koldioxidskatt kommer också importpriset att höjas. Dessutom kommer Sverige att importera kraft eftersom del de mer en av svenska kraftverken konkurreras ut genom koldioxidskatten. Därmed antas en sådan skatt komma att leda till ökade importkostnader på grund av dels högre elpriser, dels större importvolym. Enligt beräkningar som Kraftsam har låtit göra skulle skatt på 8 örekg koldioxid i genomsnitt öka den en årliga kostnaden för import av med 100-200 miljoner kronor och öka den årliga importvolymen med O,5-l TWh. Vid torrår skulle importkostnaderna öka med 200-300 miljoner kronor. En koldioxidskatt på svensk elproduktion leder enligt Kraftsam inte till en minskning av de totala koldioxidutsläppen. Samma mängd som skulle

ha producerats i svenska olje- eller kolkraftverk kommer i stället att produceras i Danmark eller något annat grannland med kolbaserad produktion. Resultatet kan i praktiken bli ökade koldioxidutsläpp, menar Kraftsam. Kraftsam vidare att ensidig svensk koldioxidskatt på fossila anser en bränslen för produktion av är verkningslös för att öka användningen av biobränslen i elproduktionen, eftersom skatten inte kan förbättra den biobränslebaserade produktionens konkurrenskraft i förhållande till utländsk kraftproduktion.

14.9.3 Statsfmansiella effekter

Vår beräkning de statsfinansiella effekterna av en koldioxidskatt på av 8 örekg på bränslen för elproduktion utgår från elbalanserna i NUTEKs Prognos 1992. Dessa balanser baseras bl.a. på de skatter som skall gälla från den 1 januari 1993. Insatsen beskattade bränslen för elproduktion enligt balanserna anges av i tabell 145. För år 1991 den faktiska insatsen, för år 2000 anges anges insatsen vid normalår. Det har inte varit möjligt att på den tid som stått till förfogande fram beräkningar för ett normalår 1993.

Källa NUTEK

Bränsleinsatsen kan givetvis komma att påverkas skatt på bränslen av en för elproduktion. Mot bakgrund av resultatet av de modellberäkningar som redovisats i föregående avsnitt anser vi att denna påverkan kan antas bli ganska liten. Det finns sannolikt en rad andra faktorer, t.ex. den ekonomiska tillväxten eller de internationella bränslepriserna, har betydligt som större inverkan på elproduktionen. Vi gör därför ingen korrigering för eventuella styreffekter koldioxidskatt. av en En koldioxidskatt på 8 örekg motsvarar för olja 2,1 örekWh, för naturgas 1,6 örekWh och för kol 2,7 örekWh. I tabell 146 anges som ett räkneexempel de inkomster för åren 1991 och 2000 som skatten skulle ha givit respektive skulle kunna ge.

Tabell 146 Skatteinkomster vid koldioxidskatt på 8

en

örekg på bränslen for elproduktion mkr

Mot bakgrund av dessa beräkningar anser vi att ett införande av skatten från den 1 januari 1993 kan antas ge en inkomstökning med 125--150 miljoner kronor om året under de närmaste åren. Beloppet kan komma att öka från mitten av 1990-talet. Som framgått innebär våra förslag också en vidgad ram för det befintliga stödsystemet för biobränslekraftvärme jämte en engångsanvisning på 200 miljoner kronor budgetåret 199697. Budgetmässigt utrymme för detta förslag kan skapas t.ex. genom den föreslagna koldioxidskatten. En sådan skatt skulle skapa utrymme också för andra åtgärder. Vi vill i sammanhanget erinra att den av EG-kommissionen om föreslagna energi- och koldioxidskatten är avsedd att neutraliseras genom ändringar i nationella skatter och sociala avgifter till förmån för berörda företag och hushåll. Förslaget syftar alltså till en omläggning av beskattningen i syfte att nå bättre överensstämmelse med miljöpolitiska mål, utan att det totala skattetrycket därmed ökas. De senaste årens reformarbete i Sverige på energibeskattningens område har haft en liknande inriktning.

Särskilda

yttranden

Särskilt

yttrande

av sakkunnige Osvald Andreasson

Fel signal till industrin

Biobränslekommissionen föreslår att Sverige ensidigt skall införa koldioxidbeskattning av elproduktionen. Genom energiskattereformen våren 1992 reduceras den svenska industrins exceptionella energiskattebörda från den 1 januari 1993. sänkningen av energiskatterna uppfattas inom näringslivet som en viktig åtgärd kan bidra till att återge industrin konkurrensförmågan och som

möjliggöra ökade investeringar i Sverige. Den positiva effekten minskar om

förslag läggs fram kort tid efteråt som syftar till att åter höja elkostnaderna. Industrin får fel signal från statsmakterna. Krisen inom den svenska ekonomin har förvärrats. Exportindustrin möter stora problem på de internationella marknaderna. Företagen tvingas vidta långtgående åtgärder för att skära ned kostnaderna. Det är inte rimligt att i ett sådant läge föreslå nya pålagor. Det bör tilläggas att den svenska industrins skatte- och avgiftsbelastning på energiområdet trots vårens energiskattereform ligger högt in- - ternationellt sett.

Svaga sakliga skäl

De analyser som kommissionen gjort visar att den föreslagna koldioxidskatten inte kommer att främja biobränslebaserad kraftvärmeproduktion på det sätt som önskas. Effekten blir i huvudsak att man fördyrar fossilbaserad

elproduktion utan att detta hjälper biobränslena i någon väsentlig grad.

Fossilbaserad svensk kondenskraftproduktion fördyras med 5-6 öre per

kWh. Denna kondenskraftproduktion, och delar av kraftvärmeproduktioriskerar att slås ut och ersättas import förmodligen till nen, av av högre kostnad för elförbrukarna. Tendenserna till stigande elkostnader torde bli särskilt påtagliga när elförsörjningen utsätts för påfrestningar, t.ex. under torrår. Inom den integrerade massa- och pappersindustrin måste av olika skäl

genereringen av mottryckskraft delvis baseras på fossila bränslen. Det är

främst olja utnyttjas. Med den föreslagna koldioxidskatten fördyras som

denna mottryckskraft med 2,5-3 öre kWh och den totala mottrycks-

per generingen i branschen kan väntas minska. På längre sikt, när ny kapacitet måste tillföras det svenska elproduktions-

systemet, kan koldioxidskatten i kombination med marginalkostnadsprissätt-

ning leda till kraftiga elprisstegringar. Det kan bli fråga om miljardbelopp

i ökade kostnader för massa- och pappersindustrin.

Klimatfrågan har särskilt lyfts fram motiv för att införa koldioxidsom skatt på elproduktion. Elproduktionen dock för mycket liten del svarar en koldioxidutsläppen i Sverige mindre än i nästan alla andra länder. av - Om svensk fossilbaserad elproduktion ersätts av importerad är risken stor att de globala utsläppen ökar i stället för att minska.

Inget stöd i politiska uttalanden

Frågan koldioxidbeskattning behandlades vid trepartiuppgörelsen om om

energipolitiken i början 1991. Partierna förordade då andra styrmedel

av än koldioxidskatt för att främja de förnybara energislagen och kraftvärmen. Detta skedde bl. mot bakgrund de konsekvenser som en sådan a. av beskattning skulle få för den svenska elprisnivån och den elintensiva industrin. Iden efterföljande energipropositionen 19909188 konstaterades att en koldioxidskatt belastar även elproduktionen förutsätter internationell som

samordning. Det erinrades om att diskussioner pågår inom EG om ekonomiska styrmedel som kan leda fram till europeisk överenskommelen se.

I regeringsförklaringen hösten 1991 underströks att det är viktigt

att

Sverige har internationellt konkurrenskraftiga elpriser.

Frågan om införandet av en koldioxidskatt inom EG har försenats. Skattens genomslag på industrins bränsle- och elkostnader kommer allt av att döma att begränsas genom undantag eller lättnader. EG kräver också att USA och Japan in för motsvarande beskattning. Mot den bakgrund som återgivits här borde Biobränslekommissionen ha avstått från att föreslå att Sverige omedelbart och ensidigt skall införa koldioxidskatt på elproduktionen. Frågan sådan skatt bör såväl om en vad gäller utformning som ikraftträdande tas först när utvecklingen - upp hunnit klarna inom EG. Ett säkrare underlag behövs inte minst beträffande EG-skattens inverkan på energikostnaderna för industrin.

Annan inriktning krävs

Investeringsbidrag kan utnyttjas för att stödja biobränslebaserad kraftvärme-

produktion under en övergångsperiod i avvaktan på att det internationella

läget klarnar när det gäller koldioxidbeskattningen. Det är riktad insats

en

som ger effekt utan de negativa följdverkningar för energisektorn och

industrins konkurrenskraft kännetecknar koldioxidskatt på elproduksom tion.

Därutöver behövs insatser för att underlätta rationaliseringsåtgärder

som kan förbilliga produktionen och användningen biobränslen. Biobränsleav nas grundproblem är de höga kostnaderna. Reducerade kostnader såväl i råvaruledet som omvandlingsledet är det enda säkra sättet att varaktigt ge biobränslena bättre konkurrenskraft. Det finns nyckelfrågor måste bemästras. Exempelvis måste som

problemen kring kompensationsgödsling och askåterföring i samband med

skogsbränsleuttag ekonomiskt rimliga och praktiskt fungerande ges lösningar. Kommissionens strävanden har i hög grad inriktats på stöd för utveckling teknik för biobränslebaserad elproduktion i stor skala. Kommissionen av fullföljer denna linje att föreslå att 500 milj. kr inom den nu genom tillgängliga medelsramen 625 milj. kr skall reserveras för utvecklingen av

elproduktionsteknik. Detta sker trots att det blivit allt mer uppenbart att

möjligheterna att producera i stor skala med biobränslen till rimliga

kostnader är små även med utnyttjande teknik.

av ny Det är på värmesidan, och i viss utsträckning kraftvärmesidan, som den

naturliga potentialen finns för biobränslena. Enligt min uppfattning bör en

större andel tillgängliga medel avsättas för kostnadssänkande insatser på av andra områden än elproduktion. Det bör slutligen understrykas att samhällets möjligheter att påverka biobränslenas situation har förändrats genom den inledda avregleringen och internationaliseringen energimarknaderna och Sveriges anpassning till av

EG. De förhållandena, med ett friare energiutbyte över gränserna,

nya innebär klara restriktioner för hur långt det nuvarande systemet med ett omfattande direkt och indirekt stöd kan drivas.

Särskilt yttrande

av sakkunnige Roger Bergström

Nej till ensidigt införande av COZ-skatt i Sverige

Begränsning av koldioxidutsläpp är en fråga av global betydelse och bör lösas genom internationella överenskommelser och genom införande av skatter som styrmedel i ett enskilt land. Utsläppen av klimatpåverkande gaser vid elproduktion i Sverige är ytterst marginella genom en hög andel kärnkraft- och vattenkraftbaserad elproduktion jämfört med situationen i Europa och i övriga delar av världen. Den svenska fossilbränslebaserade elproduktionen sker huvudsakligen i kraftvärmeverk som har hög teknisk standard, är bränsleeffektiva och försedda med avancerad rökgasreningsteknik.

Ett ensidigt införande av COz-skatt innebär att kostnaden för elproduk-

tion i dessa anläggningar ökas ytterligare vilket kan leda till en ökad import av från fossilbränsleslukande kondenselanläggningar i Europa. Jag anser att vi i Sverige skall anpassa oss såväl i tid som nivå till de generella överenskommelser som kan träffas inom EG. Inom EG pågår en fortsatt utbyggnad av fossilbränslebaserad elproduk-

tion och i de flesta fallen utan kraftvärmetillämpning varför det borde

framstå som mest angeläget att snabbt träffa en överenskommelse om gemensamma styrmedel för att begränsa klimatpåverkan. Ett system med bättre styreffekt än COz-skatt vore en överenskommelse

inom EG där alla elproducenter betalar in koldioxidavgift för allt insatt

en bränsle och med återbetalning till producenterna i proportion till elproduktionen. Därigenom skulle erhållas styreffekt från kondensanläggningar en till kraftvärmeanläggningar samt till bränslen som ger låga koldioxidutsläpp.

N l2-075l

Visbydomen

I kommissionens analyser förutsätts att effekterna av den s.k. Visbydomen undanröjs då den skattebefrielse för allt bränsle till dieselaggregat och ger gasturbiner med kraftvärmeproduktion.

Jag önskar påtala att elproduktion i kondensanläggningar i Sverige är

skattebefriad på motsvarande sätt. En åtgärd tillrättalägger den snedvridning som beskattningssystemet som

till fördel för kondenselproduktion framför den energieffektivare

nu ger

kraftvärmeproduktionen skulle vara att i stället utöka tillämpningen av

Visbydomen så att den även skulle omfatta konventionell ångkrafttelmik.

Utredning om teknisk översyn av energibeskatmingen

I kommissionens arbete har vi identifierat att den framtida elprisutveck-

lingen och utformningen system för skatter och miljöavgifter har särskilt

av

betydelse för utvecklingen biobränslebaserad elproduktion.

stor av

Den största potentialen för ökad biobränsleanvändning vid elproduktion

har kraftvärmetekniken. Vi har vidare konstaterat att nuvarande system för kraftvärmebeskattningen är invecklat och speciellt svåröverskådligt då man vid lagens tillämpningar kan ha olika regler beroende på anläggningens tekniska utformning.

Mot bakgrund ovanstående framstår det som synnerligen angeläget att

av

sakkunnig representation från Värmeverksföreningen med praktisk

erfarenhet kraftvärmefrågor inbjuds att deltaga i utredningen om teknisk av

översyn av energibeskattningen.

Torvfrâgan

I kommissionens rapport konstaterar vi att det i dag inte finns tillräcklig vetenskaplig grund för att ta slutlig ställning i frågan torvens klimatom

effekter i olika tidsperspektiv. Som konsekvens detta föreslås en av att torv även fortsättningsvis skall undantas från koldioxidskatt. Däremot föreslås inte någon regeländring så att torven kan komma i åtnjutande investeav ringsstöd. Jag anser att detta är inkonsekvent och att torven så länge frågan om dess eventuella nettobidrag koldioxid till atmosfären är oklar bör av jämställas med biobränslen även vad gäller stöd och bidrag. Inför de framtida internationella överenskommelsema i klimatfrågan är det angeläget att Sverige i samverkan med övriga torvnationer aktivt

sprider information om senaste forskningsrön samt verkar för att inom EG

tillerkänna torven status förnybar energikälla.

som

Särskilt yttrande

av sakkunniga

Bodlund och Harald Haegermark Birgit

COZ-skatt på elproduktion

Vi instämmer inte i kommissionens förslag att införa skatt på fossila en

bränslen vid elproduktion fr.o.m. 93-01-01 följande skäl.

av grundas på bedömningen COz-skatter redan införts i Förslaget att som

länder kommer införas successivt i ytterligare delar vår omvärld

flera att av EG. Det finns olika bedömningar när sådana skatter speciellt inom av och hur de blir. Vi dock inte att det finns skäl för kommer stora anser Sverige att gå före i den processen. kommissionens betänkande konstateras att energiuppgörelsen i januari I 1991 uttalade Sverige skulle eftersträva för EFTA och EG gemensam att en Särskilt framhölls åtgärder koldioxidutsläpp från elprodukpolitik. att mot tion så långt möjligt måste samordnas med övriga länder i Västeuropa. som Till skillnad från kommissionen vi inte att utvecklingen sedan dess anser ändrar bedömningen. EG-kommissionen står visserligen fortfarande på den kvar vid tanken på energi- och koldioxidskatter införandet villkoras av men andra OECD-länder följer med. Riokonferensen pekar inte på att detta att är förestående. Ur kan utläsas skatt särskilt på kort sikt får begränsade förslaget att en

eller inga effekter i sitt huvudsyfte nämligen att minska koldioxidutsläppen

att stimulera till ökad användning av biobränsle för elproduktion.

genom

De nuvarande svenska utsläppen av koldioxid från elproduktion utgör

endast 2 % de totala utsläppen beroende på den svenska produktions-

av med övervägande del vattenkraft och apparatens sammansättning en

kärnkraft och en mindre del fossilbränslebaserad kraftproduktion.

Under 90-talet finns inte behov av att bygga ut elproduktionen i någon

Möjligheterna till import och export elkraft kommer större omfattning. av

att öka. Redan i dag är som bekant det nordiska kraftutbytet omfattande.

En skatt medför fördyringar av den svenska elproduktionen och kan

dessutom få motsatt verkan mot sitt syfte. Bakgrunden är att priset på importkraft sätts efter vad altemativkostnaden för produktionen är i Sverige. Om kostnadsnivån höjs i Sverige på grund av en svensk koldioxidskatt kommer importpriset att höjas. Dessutom kommer vi att importera kraft eftersom svenska fossilbaserade mer kraftverk konkurreras andra kraftverk i Norden eller Nordtyskland ut av som inte är belagda med koldioxidskatt. Eftersom många konkurrerande kraftverk i vårt närområde är koleldade och de svenska kondensverken oljeeldade skulle koldioxidutsläppen dessutom bli högre. Dessa effekter dvs. ökade kostnader och koldioxidutsläpp skulle bli särskilt uttalade vid s.k. torrår. Svensk fossilbaserad kraftvärme skulle få svårt att konkurrera mot import av icke beskattad fossilkraft. Konkurrenssituationen för biobränslekraftvärmeverk med deras högre bränsle- och investeringskostna-

der skulle ytterligare försvåras. Även den anledningen skulle koldioxid-

av utsläppen öka.

Ovanstående synpunkter har utvecklats ytterligare i en utredning som

KRAFTSAM tillställt kommissionen.

lS-l2-075l

Särskilt

yttrande

av sakkunniga

Lars Dahlgren och Sven Hogfors

Vi tillstyrker Biobränslekommissionens förslag utom när det gäller val av

styrmedel för elproduktionen.

Biobränslekommissionens uppgift har, enligt direktiven, varit att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning biobränslen samt att lämna förslag till åtgärder för att stärka av biobränslenas konkurrenskraft. En koldioxidskatt på fossila bränslen vid elproduktion enligt kommissioförslag inte incitament för byte från fossila bränslen till biobränsle nens ger i befintlig kraftvärme eller till investering i kraftvärme med rådande ny elpriser och elbalans. Förslaget leder således inte till en stärkt konkurrenskraft för biobränslena och därför inte mot direktiven till svarar upp Biobränslekommissionen. Förslaget fyller inte heller målsättningen att stimulera till kraftproduktion från kraftvärme. ny En koldioxidavgift på nivå som koldioxidskatten för uppvärmning samma med energirelaterad återföring till kollektivet skulle däremot incitament ge för investering i biobränslebaserad kraftvärme och för byte från fossila bränslen till biobränslen i befintliga kraftvärmeanläggningar. Samtidigt skapas ett styrsystem med god överenstämmelse med det som gäller inom värmesektorn vilket ökad trovärdighet för marknadens aktörer. En ger en koldioxidavgift enligt bör god måluppfyllelse och eliminerar ovan ge en behovet av speciella investeringsstöd. Koldioxidavgiften kan införas i Sverige trots att omvärlden ännu inte tagit motsvarande steg. Om koldioxidskatt införs i omvärlden kan den en svenska avgiften omformas till skatt så befinns lämpligt. Alternativt en om kan svensk koldioxidavgift utgöra ett för andra länder attraktivt en alternativ till en skatt. Med tanke på det fåtal producenter som skulle bli berörda av ett av-

giftssystem anser vi att farhågorna för administrativt krångel är överdrivna.

Ett införande av ett med momsredovisningen analogt system medför att endast nettobetalningarna hanteras samtidigt som eventuella nackdelar till följd av skillnader mellan torrår och våtår minimeras.

Särskilt

yttrande

av sakkunniga

Claes och Jan-Erik Moreau Hellgren

Biobränslepolitiken måste vara långsiktig

Om femtio år kommer jordens befolkning att ha fördubblats. I dag baserar jordens fem miljarder invånare sin energiförsörjning till 80 procent på fossila energikällor och de tongivande klimatforskarna anser att redan dagens användning fossila bränslen borde halveras. Med nuvarande av energiteknik kan det därför framstå som en omöjlig uppgift att anständigt försörja tio miljarder människor och samtidigt undvika allvarliga klimateffekter.

Målet för biobränslepolitiken

Biobränslen kan dock komma att spela viktig roll för att minska C02en utsläppen. Sverige ledande biobränsleland har ett särskilt att få som ansvar kostnaderna för denna energikälla. Det förutsätter dock att svensk ner biobränslepolitik är långsiktig, uthållig och logisk. Det innebär att vi måste utgå från att COz-frågan är global miljöfråga, där vår viktigaste uppgift en är att medverka till att få fram teknik, som gör biobränslena mindre ny resurskrävande. Detta sker bäst investeringsbidrag till forskning, genom utveckling och försöksanläggningar. Om det skulle visa sig att den nuvarande på 625 miljoner kr är otillräcklig, bör denna utökas. ramen Detta kan lämpligen ske inom de 500 miljoner som avsatts i komplette-

ringspropositionen. statsmakterna bör noga följa denna fråga på det sätt

som föreskrivs i trepartiöverenskommelsen om energipolitiken.

Målet för svensk bioenergipolitik ska att ligger i startgroparna

vara att på bred front kunna satsa på bioenergi när internationella COz-avgifter införs. Vid sidan av detta inhemska agerande bör Sverige på ett in-

ternationellt plan verka för att sådana avgifter kommer till stånd. Regeringen bör i första hand uppta ett samarbete med de länder inom EG som har störst intresse för internationella COZ-avgifter. Samarbetet bör om möjligt också omfatta åtgärder när det gäller andra växthusgaser.

Ensidig svensk COZ-skatt på kraftproduktion

Biobränslekommissionens ledamöter har ansett att en ensidig svensk C02skatt på 8 örekg för fossileldade kraftverk skulle öka svensk miljöpolitiks trovärdighet. Vi är av motsatt uppfattning. Skatten är för liten för att öka biobränslebaserade kraftvärmeverks konkurrenskraft, men samtidigt så hög att en del av svensk kommer att importeras från sämre anläggningar i Danmark. Svenska oljeeldade kondenskraftverk skulle ersättas koleldade danska av kondenskraftverk med dålig rening. Än allvarligare är svenska att energieffektiva kraftvärmeverk med god rening får svårt att konkurrera med dessa danska verk. Det innebär att vi riskerar att få dyrare och ökad import, samtidigt som COZ-utsläppen ökar och miljön försämras i Syd- Sverige.

Rätta signaler

Kommissionens ledamöter att dessa nackdelar är värda att ta därför anser att en ensidig svensk COz-skatt skulle vara en viktig signal till vår omvärld. Vi delar uppfattningen att signaler är viktiga, men det måste vara rätta signaler. Vi anser att kommissionen borde ha skickat ut fyra signaler.

Den första signalen till internationella miljöopinionen att Sverige arbetar för att utveckla mindre resurskrävande biobränsleteknik och att vi vill samarbeta med de krafter inom EG som vill införa COz-skatt i Europa. EGs miljöpolitiker ska känna att Sverige sitter på deras sida av förhandlingsbordet,

även vi inte är medlemmar. om Den andra signalen till den svenska industrin att den ska ställa in det i framtid kommer att bli COz-skatt när detta sig på att en införs i vår omvärld. Däremot ska industrin inte nu behöva drabbas åtgärder leder till konkurrenssnedvridande av som

kostnader och som dessutom är negativa ur miljösynpunkt.

Den signalen till jordbruksnäringen att den svenska

tredje till för främja miljön och inte för att biobränslepolitiken är att underlätta jordbrukets omställning. Och den fjärde signalen till samtliga aktörer här hemma att det

energipolitiken är slut med efter trepartiuppgörelsen om

kostsamma slag i luften som saknar värde ur miljösynpunkt.

Särskilt yttrande

Jan Häckner

av experten

Målsättningen för nivå och utformning av miljöavgifter och energiskatter bör, enligt min mening, vara att de miljöfördelar och andra samhällsfördelar som bioenergin representerar skall komma till uttryck i miljöavgifter och energiskatter. Marknaden kan då fungera fritt och välja optimalt energislag med beaktande av miljö och andra samhällsvärden. På så sätt undviks också behov av bidrag. Mot denna bakgrund förordar jag starkt ett system med koldioxidavgift inom elsektorn med återföring, framför kommissionens huvudförslag en koldioxidskatt om 8 öre kg. Det är nämligen, enligt min uppfattning, per nödvändigt att få stabila regler som rätt värderar olika bränslens s.k. externa effekter. Detta krävs för att få allmän trovärdighet, vilket är grunden för att investeringar skall komma till stånd. Nuvarande snabba kast med bestämmelser som saknar logik och enhetlig värdering miljön och av ofta ändras, framtvingar i stället bidragssystem. Kommissionen borde därför, enligt min mening, också ställt krav att politikerna skall göra långfristiga utfästelser för regelsystemets bestånd. Detta kan exempelvis ske genom civilrättsliga avtal mellan investerande företag och staten med löptid 10-20 år. Mitt förslag är alltså en koldioxidavgift med återföring på nivån 32 öre per kg, dvs. samma nivå som skattenivån inom värmesektorn. Om och när EG inför koldioxidskatt, föreslår jag att nivån på koldioxidavgiften inom elsektorn omprövas i samband med att Sverige inför samma skattenivå som beslutas i EG. Summan beslutad koldioxidskatt inom av elsektorn och koldioxidavgift med återföring, bör då motsvara koldioxidskatten inom värmesektorn. Resultatet blir då att miljöskadliga utsläpp av växthusgaser får lika värde vid el- och värmesektorn.

En så långt möjligt logisk enhetlig koldioxidavgiftskatt väger mycket

tungt i förhållande till de kritiska synpunkter framförts mot systemet som

om återföring av koldioxidavgift. Då antalet elproducenter är relativt få, är administrationen inte, som skrivits, arbetskrävande och krånglig. Speciellt gäller detta då vår elbalans är stark och behovet av nya anläggningar inte föreligga under hela 1990-talet. Ett system påminnande om synes momsredovisningen gör att endast nettobetalningarna kan hanteras. Då torrår inträffar relativt sällan är också nackdelen med olika återbetalningspotter mellan torrår och våtår överdriven. Jag anser vidare att kommissionen borde lagt fram förslag till logiska

skatter och miljöavgifter inom kraftvärmesektorn som gör att styreffekten

blir densamma inom el- och värmesektorn. Sedan dessa synpunkter remissbehandlats är det lämpligt med en teknisk översyn av energibeskattningen. Kommissionen undviker emellertid att lägga fram förslag om ändringar i kraftvärmebeskattningen med hänsyn till den utredning som regeringen tillsatt för teknisk översyn av energibeskattningen. Jag finner dock med tillfredsställelse att kommissionen klart utsäger att den s.k. Visby-domens negativa effekt för bioenergin måste undanröjas. Jag vill också peka på att det långsiktiga målet är att våra fjärrvärmeverk i stor utsträckning byggs om till kraftvärmeverk. Det är därför nödvändigt med styrsystem och spelregler som gör att bioenergin inte tappar konkurrenskraft vid övergång från fjärrvärme- till kraftvärmeproduktion. Denna övergripande målsättning borde varit självklar för kommissionens arbete. Detta får särskild tyngd att kommissionen på ett övertygande sätt genom har visat att tillgångarna på bioenergi vida överstiger de prognoser som

tidigare gjorts bl.a. i utredningen Ett miljöanpassat energisystem.

Jag delar också kommissionens uppfattning att det är marknadsutvecklingen som kommer att vara den trånga sektorn och inte tillgången på bioenergiråvara. Avsättning inom elsektorn får därför inte hindras genom styrsystem som undervärderar bioenergin. Kommissionen antar nominellt oförändrade svenska bränsleskatter till år 2000. Det anges också att detta innebär en real skattesänkning, dvs. att fossila bränslen successivt kommer i förhållande till biobränslen. att gynnas Jag anser att korrekta nivåer på externa effekter skall realvärdesäkras och

sättas så att ställda miljömål kan nås. Under utredningsarbetet har på ett, enligt min mening, övertygande sätt visats att brytning av torv på på 100-års sikt medför ett en mosse nettoutsläpp av växthusgaser i förhållande till om mossen inte bryts. Mot denna bakgrund anser jag att skäl att särbehandla torv från andra biobränslen inte föreligger. Jag anser att kommissionen än klarare borde ha framhållit detta och föreslagit att torv bidrags- och andra aspekter skall ur jämställas med annan bioenergi. Jag anser också att kommissionen borde kunnat föreslå att torv får

inkluderas i den bioenergiandel 85 % under femårsperiod skall

om som en

utgöra undre gräns för bioenergianvändningen för att få kraftvärmestöd.

Biobränslekommissionens arbete innehåller många synnerligen värdefulla

utredningar som ökar kunskapen om bioenergin och dess möjligheter.

Då det gäller kommissionens förslag biträder jag att samlad biobränslestatistik upprättas

att minst 500 milj. kr av Biobränslekommissionens 625 milj. kr

avsätts till elproduktionsteknik medan resterande medel

ny ca

100 milj. kr avsätts för andra insatsområden för stärkande

av bioenergins konkurrenskraft att förlänga nuvarande kraftvärmestöd med ett är och 200 milj. kr samt

att kraftvärmestödet också får omfatta anläggningar utnyttjar

som bränslefraktionen av sorterat avfall.

Särskilt yttrande

Göran Lagerstedt

av experten

Biobränslekommissionen föreslår att koldioxidskatt på 8 örekg en koldioxid införs på fossila bränslen i elproduktionen från och med den 1 1993. Nivån är densamma från denna tidpunkt gäller för januari som fossila bränslen används inom industrin. som

Biobränsle används idag endast undantagsvis för elproduktion i Sverige.

I stället används fossila bränslen, eftersom de är billigare och därmed ger biobränslena. En koldioxidskatt på nivån 8

lägre elproduktionskostnad än

örekg eliminerar inte denna kostnadsdifferens. Kommissionen anger själv koldioxidskatt på den föreslagna nivån kommer att ha en begränsad att en det gäller öka användningen biobränslen på kort sikt.

styreffekt när att av

Kommissionen det emellertid angeläget att statsmakterna genom att anser införa sådan beskattning redan aktivt påverkar den framtida en nu

elproduktionens struktur.

Kommissionen redovisar vissa konsekvenser sådan skatt. För av en kraftvärmeverk betyder på 8 örekg

elproduktion i ett en koldioxidskatt en

kostnadsökning i storleksordningen 2 å 3 örekWh el. För elproduktion i oljeeldat kondenskraftverk innebär den föreslagna nivån på koldioxidett skatten höjning med 5 örekWh elenergi. en ca Det är därför viktigt att notera, vilket kommissionen också gör, att denna kostnadsökning endast drabbar fossileldad kraftproduktion i Sverige. De svenska kraftvärmeverkens och de industriella mottrycksverkens kostnader

ökar och i förlängningen konsumentens elpris. En ensidig svensk koldioxid-

skatt på elproduktion innebär att fossileldad elkraftproduktion blir dyrare

i Sverige än i grannländerna. Konsekvensen av den föreslagna höjningen blir därigenom ökad import elenergi. Bl.a. riskerar elproduktion i en av energieffektiva fossileldade kraftvärmeverk att konkurreras ut av importer-

ad kraft och då sannolikt t.o.m. mindre miljövänlig kondenskraft från

av grannländerna.

En trolig miljökonsekvens att Sverige ensidigt inför koldioxidskatt

av en

i elproduktionen är att koldioxidutsläppen från den samlade elproduktionen

i Norden ökar då svensk fossilbränslebaserad elkraftproduktion delvis

kommer att ersättas av import med högre koldioxidutsläpp.

En koldioxidbeskattning på bränslen används för elproduktion kan

som

anses vara principiellt riktig. För att undvika de här redovisade negativa

effekterna måste Sverige dock avvakta internationellt samordnad

en

beskattning. Från denna utgångspunkt bör en koldioxidskatt inte införas

förrän i första hand motsvarande skatt införs i de nordiska länderna och en

EG. Frågan har redan tagits inom EG. Ett svenskt beslut kan med

upp

fördel skjutas upp till dess att läget inom EG bättre kan bedömas, bl.a.

därför att någon utbyggnad svensk elproduktion knappast är aktuell

av förrän slutet av 90-talet.

Särskilt

yttrande

av experten Christina Tuvelind

Biobränslekommissionen lägger i betänkandet fram ett förslag om koldioxidskatt på bränslen för elproduktion. Inkomsterna föreslås användas för att finansiera en utvidgning eller förlängning av nuvarande system för investeringsbidrag till biokraftvärme. Regeringens inriktning den ekonomiska politiken har lagts fast av av riksdagen prop. 19919238, FiUIO, rskr. 109. Detta innebär att politiken inriktas på att genom generella åtgärder t.ex. skattesänkningar skapa goda förutsättningar för företagandet i Sverige och att konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas. I den s.k. miljöbilagan till ñnansplanen prop. 199l9210O bil. 1.5 redovisade regeringen vilka principer som skall vara styrande för an-

vändningen ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Denna inriktning

av lades sedan fast av riksdagen l99l92zFiU20, rskr. 128. En grundläggande princip är att inkomster från miljöskatter skall användas för att reducera skatter inom alla de områden där lägre skatter ger en bättre samhällsekonomisk resursanvändning. De förslag kommissionen presenterar strider mot de ovan nämnda som

riksdagsbesluten. Kommissionen har därmed inte heller redovisat en

godtagbar finansiering av förslagen. Den föreslagna koldioxidskatten på fossila bränslen för elproduktion torde begränsad effekt för de samlade koldioxidutsläppen, så länge ha en skatter ensidigt införs av Sverige.

417 Bilaga 1

@

Kommittédirektiv

älâl

w

Dir. 199111

Biobränslekommission

Dir. 1991 11

Beslut vid regeringssammanträde 1991-02-14 Chefen för industridepartementet, statsrådet Molin, anför.

Mitt förslag Jag föreslår att kommission tillkallas för att analysera de långsiktiga en förutsättningarna för en Ökad kommersiell användning av biobränslen samt

lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenaskonkurrenskraft.

Kommissionen bör med förtur redovisa överväganden och förslag om samordning och förstärkning av pågående utvecklingsinsatser för biobränslen.

Bakgrund De energipolitiska styrmedlen har under en följd av är utformats bl.a. med syfte att främja användningen av alternativa energikällor, exempelvis inhemska bränslen. Ett av motiven för detta har varit en önskan att minska Sveriges kraftiga oljeberoende. Användningen av inhemska bränslen har ökat stadigt under 1980-talet, delvis som en följd av en aktiv energiskattepolitik, statliga oljeersättningsprogram och stöd till forskning och utveckling. Inhemska bränslen svarar i dag för omkring 65 TWh tillfört bränsle per år, vilket motsvarar närmare 15 % av Sveriges totala energitillförsel. Omkring två tredjedelar av dessa bränslen används inom massa- och trävaruindustrin. Resterande del används inom fjärrvärmesektorn och för direkt uppvärmning av småhus. De inhemska bränslen som används i dag består till övervägande del av skogsbränslen, dvs. ved, flis, lutar. bark m.m. Energiskog och andra energigrödor är ännu inte kommersiellt tillgängliga. Torv och avfall svarar sam-

mantaget för en relativt liten andel av de inhemska bränslena, även dessa

om bränslen har haft betydelse för det minskade oljeberoendet inom fjärrvärmesektom. Risken för klimatförändringar till följd utsläpp koldioxid från förav av bränning av fossila bränslen har uppmärksammats alltmer under år. senare Det är därför angeläget att fossila bränslen i största möjliga utsträckning ersätts av förnybara energikällor som inte ger något nettotillskott koldioxid av till atmosfären. Biobränslena, främst skogsbränslen och olika slag av energigrödor, har därför viktig roll i det framtida energisystemet. en En ökad användning av biobränslen kan innebära ett värdefullt sysselsättningstillskott, bl.a. i de regionalpolitiskt prioriterade delarna landet. av Omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser i fråga biobränslen om har gjorts och pågår, bl.a. inom för energiforskningsprogrammet och ramen med stöd av energiteknikfonden. Flera samarbetsprojekt utvecklingskaav raktär drivs av kraftföretagen tillsammans med bl.a. kommuner, lantbruksnäringen och skogsindustrin.

Det finns skilda bedömningar tillgången på biobränslen. Statens

av energiverk och statens naturvårdsverk redovisade hösten 1989 i Ett rapporten miljöanpassat energisystem bedömning den fysiska tillgången på bioen av

bränslen år 2015. Då hänsyn tas till miljömässiga och tekniska restriktioner,

är den totala potentialen enligt verkens bedömning 90-140 TWh år, dvs. per 40-110% större än dagens användning. Rapporten har remissbehandlats. Flera remissinstanser har kommenterat verkens bedömning biobränsleav potentialen. Några instanser anser att tillgången på biobränslen är betydligt

större än vad som anges i rapporten, medan andra att tillgången har

anser överskattats eller att tillräcklig hänsyn inte har tagits till det framtida behovet av träfiberråvara för industriändamål. Det pågående omställningsprogrammet för jordbruket kan komma få att

betydelse för tillgången på energiskog. Enligt 1990 års livsmedelspolitiska

beslut prop. 1989902146, JoU25, rskr. 327 kan anläggningsstöd erhållas bl.a. för plantering av energiskog. En förutsättning för att biobränslen skall kunna spela större roll i det en framtida energisystemet är att de kan konkurrera främst med de fossila bränslena i såväl el- värmeproduktionen. Tekniken för utnyttjande som av biobränslen är i vissa fall ännu inte tillräckligt utvecklad för dessa skall att

klara en sådan konkurrens.

Den tekniska utvecklingen stimuleras av internationella kontakter. Inom forskningen förekommer av tradition ett omfattande internationellt kunskapsutbyte. Inom industrin är det ofta utsikterna till lönsam internationell marknadsföring som motiverar företagen till omfattande utvecklingsinsatser. När det gäller modern teknik för storskalig användning biobränslen av kan den internationella marknaden för närvarande bedömas liten. För vara

att främja en ökad kommersiell användning av biobränslen finns det därför skäl att överväga att komplettera den pågående forskningen med förstärkta insatser för industriell teknikutveckling. Sådana överväganden bör göras aven särskilt tillkallad kommission.

Uppdraget Jag föreslår att en kommission tillkallas för att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för stärka biobränslenas konkurrenskraft. att Kommissionen bör som utgångspunkt för sitt arbete inventera de faktorer som i dag försvårar en ökad användning av biobränslen. Därvid bör beaktas såväl tekniska och ekonomiska som institutionella eller andra hinder. Hänsyn bör tas till den pågående internationaliseringen av energimarknaderna. En grundläggande princip vid bedömningen av tillgången biobränsle bör vara att produktionen och investeringarna inom skogsindustrin inte får äventyras av att användningen av träfiberråvara för energiändamål ökar. Lagen 1987588 om träfiberråvara syftar till att motverka brister inom skogsindustrins råvaruförsörjning. En översyn av träfiberlagen har nyligen genomförts I 199001. Utredaren avlämnade sin rapport den 8 februari 1991. Utredarens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet. Kommissionen bör beakta resultatet av detta arbete. Skogsbränslen i form av avverkningsrester från skogsbruket svarar för en stor del av de biobränslen som i dag används inom fjärrvärmesektom. Sådana bränsleråvaror anses inte vara industriellt förädlingsbara. Användningen av avverkningsrester är därför inte prövningspliktig enligt träfiberlagen. Tillgången på Skogsbränslen är således beroende av bl.a. den avverkning som sker för skogsindustrins råvaruförsörjning och av ekologiska begränsningar för uttag av skogsråvara. Kommissionen bör belysa hur utvecklingen av skogsindustrins produktion och råvarubehov påverkar tillgången på skogsbränslen. Inför kärnkraftsavvecklingen är möjligheten till elproduktion baserad biobränslen av särskilt intresse. Kommissionen bör värdera möjligheten till elproduktion med biobränslen i större skala. Härvid bör särskilt bedömas behovet av fortsatt forskning och teknikutveckling för att uppnå en hög elverkningsgrad i biobränslebaserade anläggningar. Utvecklingsinsatser rörande bioenergi görs i dag bl.a. av statliga myndigheter. forskningsinstitutioner. kraftföretag. bränsleproducenter och berörd tillverkningsindustri. Kommissionen bör med förtur redovisa ett förslag till samordning och förstärkning av detta arbete. Syftet bör vara att statliga och andra satsningar ett effektivt sätt skall kunna kanaliseras till lämpliga kommersiella utvecklingsprojekt. Samordningen kan ske exempelvis genom

bildande av ett industriellt utvecklingsbolag med huvuduppgift att initiera och delta i industriella utvecklingsprojekt för biobränsle. 4 Kommissionen bör i övrigt vara oförhindrad att lägga fram förslag som främjar en ökad kommersiell användning av biobränslen. Kommissionen bör redovisa en bedömning av biobränslenas roll för eloch värmeförsörjningen i första hand under perioden fram till år 2010. Hänsyn bör därvid tas till såväl den fysiska potentialen som möjligheterna till ekonomiskt bärkraftig etablering på en marknad. Såväl skogsbränslen och energigrödor som vissa sorterade avfallsfraktioner bör omfattas av kommissionens bedömning. i Kommissionen bör även bedöma storleken av det sysselsättningstillskott som en ökad användning av biobränslen kan innebära i olika delar av landet. En väsentligt ökad användning av biobränslen kan komma att innebära miljöproblem bl.a. i form av utsläpp av luftföroreningar, svårigheter att hantera askan, påverkan på landskapsbilden och andra allmänna markanvändningsintressen, försämring av markens långsiktiga produktionsförmåga och läckage av växtnäring och bekämpningsmedel. Kommissionen bör utgå från en helhetssyn användningen av biobränslen som energiråvara. Därför bör så långt det är möjligt hänsyn tas till miljöpåverkan och ekonomi i samtliga led i kedjan från odling och skörd via bränsleframställning, transport, lagring och nyttiggörande av energiinnehållet till omhändertagande av restprodukterna. Kommissionen bör bedöma risken för såväl direkta som indirekta miljöeffekter av ökad biobränsleanvändning och utforma sina förslag med utgångspunkt i att de samlade negativa effekterna för miljön skall bli så små som möjligt.

Tidplan, arbetsformer m.m.

Kommissionen bör senast den 1 juli 1992 redovisa resultatet av sitt arbete.

Överväganden och förslag rör samordning och förstärkning på-

som av gående utvecklingsinsatser för biobränslen bör redovisas senast den 30 oktober 1991. Kommissionens samlade förslag skall rymmas inom en finansiell ram 625 mi|j.kr. Förslag till åtgärder skall tas fram med beaktande av regelreformeringsaspekter jfr prop. 1990912100, bil. 2 s. 48-53. Samråd bör ske med utredningen Jo 199003 utvärdering och överom syn av skogspolitiken. För arbetet bör vidare gälla regeringens direktiv dir. 19845 till samtliga

kommittéer och särskilda utredare angående utredningens inriktning. Kommissionen bör vidare betakta innehållet i regeringens direktiv dir. 198843 angående EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för industridepartementet. att tillkalla en kommission omfattad av kommittéförordningen - 1976119 bestående av högst 5 ledamöter med uppdrag att analysera de långsiktiga förutsättningarna för en ökad kommersiell användning av biobränslen samt lämna förslag till åtgärder för att stärka biobränslenas konkurrenskraft, att utse en av ledamöterna att vara ordförande. att besluta om sakkunniga. experter, sekreterare och annat biträde kommissionen. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Industridepartementet

423 Bilaga 2

Deltagare i referensgrupper

Referensgruppen för samhällsekonomiska studier

Professor Nationalekonomiska Peter Bohm institutionen Universitetet i Stockholm

Docent Energiforskningsgruppen

Hans E.B. Andersson Direktör Kraftsam Karl-Axel Edin

Tf. professor Nationalekonomiska

Lars Hultkrantz institutionen Universitetet i Umeå

Tekn. lic. Naturskyddsföreningen

Tomas Kåberger

Förbundsekonom Svenska Pappersindustri-

Christer Larsson arbetareförbundet Docent Nationalekonomiska Thomas Sterner institutionen

Universitetet i Göteborg

Kansliråd Biobränslekommissionen

Jan Thyberg

Kansliråd Miljö- och naturresurs- Ulla Weigelt departementet

Referensgruppen for styrmedelsfrågor

Departementssekreterare Jordbruksdepartementet

Ake Axenbom

Departementssekreterare Näringsdepartementet Olle Björk Värmeverkschef Tekniska Verken Ingvar Carlsson i Linköping AB Departementssekreterare Biobränslekommissionen Annika Helker Lundström Departementssekreterare Näringsdepartementet Göran Lagerstedt Avdelningsdirektör Riksskatteverket Lars Lundholm Avdelningsdirektör Statens naturvårdsverk Kerstin Lövgren Kansliråd Biobränslekommissionen Jan Thyberg Kanslirâd Miljö- och naturresurs- Ulla Weigelt departementet Utredare NUTEK Anders Wikström

Referensgruppen för hälsa och miljö Avdelningsdirektör Statens naturvårdsverk Rune Andersson Avdelningsdirektör Statens naturvårdsverk Leif Bernergård Avdelningsdirektör NUTEK Bengt Boström

Teknikhandläggare NUTEK Sten Frostäng

Tekn. lic. Vattenfall Gunnar Hovsenius

Tekn. lic. Naturskyddsföreningen Tomas Kåberger

Professor Institutionen för skoglig Kaj Rosén marklära Sveriges lantbruksuniversitet

Toxikolog Institutet för miljömedicin Katarina Victorin

Civ.ing. Biobränslekommissionen Eva Ström

427 Bilaga 3

kol-

EGs förslag om energi- och

dioxidskatt

EG-kommissionen lade i maj 1992 fram ett förslag om en kombinerad energi- och koldioxidskatt. Skatten omfattar alla fossila bränslen när de används som bränsle eller drivmedel. Biobränslen undantas från beskattning medan torv enligt förslaget räknas som fossilt och skall beskattas. Vidare skall från större Vattenkraftverk större än 10 MW och kärnkraftverk omfattas beskattningen. I EG-kommissionens förslag till direktiv för av skatten slås det dock fast att skatten skall tillämpas först när andra OECDländer vidtar liknande åtgärder. Enligt förslaget beräknas skatten summan av två delar där den ena som delen relateras till bränslets energiinnehåll och den andra till det koldioxidutsläpp förbränning bränslet upphov till. År 1993 skall skatten som av ger motsvara 2,81 ecuton C02 och 0,21 ecuGJ. Skatten skall sedan succesivt öka till 9,4 ecuton C02 och 0,7 ecuGJ år 2000. Förslaget anger en ca miniminivâ. Medlemsländerna har alltså rätt att tillämpa högre nivåer.

Förslaget har också presenterats att den totala energi- och koldioxid-

som skatten skall motsvara 3 dollar fat olja år 1993 och öka till 10 dollar per fat år 2000. Energidelen och koldioxiddelen av skatten skall för olja per vardera utgöra 50 % den totala skatten. Med den dollarkurs som rådde av när EG-kommissionen presenterade sitt förslag ger de olika beräkningsmetoderna samma resultat. Den svenska koldioxidskatten normalt i öre per kg C02. EGanges förslagets sammanlagda energi- och koldioxidskatt motsvarar ca 4 örekg C02 respektive 13 örekg C02. I figur 1 åskådliggörs schematiskt EG-förslagets nivåer och tidplan samt nivåerna för den svenska koldioxidskatten, fr.o.m. 1 januari 1993 är 32 örekg C02 för som hushålls- och servicesektorn och 8 örekg C02 för industrin.

Figur 1 EGs förslag till energi- och koldioxidskatt samt

den svenska koldioxidskatten

örekg C02 35 Sverige hushåll och service 30- 25 20 -- EG-förslaget 15 .. .11- u f 10 J - L n Sverige industri ø - 5 z 0 v 1990 1995 2000

I tabell 1 visas en sammanställning av den totala energi- och koldioxid-

skatten enligt EGs förslag för en rad bränslen som är aktuella för värme-

och elproduktion. Sammanställningen baseras på EG-kommissionens

beräkningar.

I EG-kommissionens förslag beskrivs olika möjligheter för industrin till

undantag och nedsättning av energi- och koldioxidskatten. I förslaget

förutses t.ex. att en stegvis reduktion av energi- och koldioxidskatten införs

för industrier energikostnader överstiger 8 % förädlingsvärdet.

vars av

Dessutom nämns möjligheter för medlemsländerna att bevilja tillfälligt

undantag från skatten för företag som vidtar omfattande åtgärder för att

förbättra energieffektiviteten eller minska koldioxidemissionerna.

om en

Statens offentliga 1992 utredningar

Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens 37.Psykiatrin och desspatienter -levnadsförhållanden, - villkor i högskolan. U. vårdensinnehåll och utveckling.

Regler för risker. Ett seminarium om varför 38.Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. U. tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 39. Begreppetarbetsskada.

Psykiskt stördassituation i kommunerna 40. Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet.Fi. -en probleminventering ur socialtjänstens 41. Angåendevattenskotrar. M. perspektiv. 42. Kretslopp Basenför hållbar stadsutveckling. M. - 4.Psykiatrin i Norden -ett jämförande perspektiv. 43. Ecocycles The Basis of SustainableUrban - Koncession för försäkringssammanslutningar.Fi. Development. M. Ny mervärdesskattelag. 44. Resurserför högskolansgrundutbildning. U. Motiv. Del 45. Miljöfarligt avfall och riktlinjer. M. - - ansvar Författningstext och bilagor. Del Fi. 46. Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka forskning - - Kompetensutveckling en nationell strategi. A. kring service, stöd och vård. - Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter.Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad,Del II. Fi. - 9.Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 48. Effektivare statistikstyming Den statliga - 10.Ett nytt bolag för rundradiosändningar.Ku. statistikens finansiering och samordning.Fi.

1LFastighetsskatt. Fi. 49. EES-anpassning marknadsföiingslagstifuüngen. av 12.Konstnärlig högskoleutbildning. U. C 13.Bundna aktier. Ju. 50. Avgifter och högkostnadsskyddinom äldre och

14.Mindre kadmium i handelsgödsel.Jo. handikappomsorgen.S 15.Ledning och ledarskapi högskolan några 51. Översyn av sjöpolisen. Ju. perspektiv och möjligheter. U. 52.Ett samhälle för alla. 16.Kroppen efter döden. 53. Skatt på dieselolja. Fi.

17.Den sista undersökningen obduktionen i ett 54. Mer för mindre nya styrformer för barn- och - psykologiskt perspektiv. ungdomspolitiken. C. 18.Tvångsvård i socialtjänsten ansvar och innehåll. 55.Råd för forskning transporter och - om 19.Långtidsutredningen 1992.Fi. kommunikation. K. 20.Statenshundskola. Ombildning från myndighet till Råd för forskning om transporter och

aktiebolag. kommunikation. Bilagor. K. 21.Bostadsstödtill pensionärer. 56.Färjor och farleder. K. ZZEES-anpassning av kreditupplysningslmen. Ju. 57. Beskattning vissa naturafönnåner Fi. av m.m. 23.Kontrollfrågor i mlldatoriseringen m.m. Fi. 58. Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden 24. Avreglerad bostadsmarknad.Fi. utvecklas om vi ingenting gör. M. 25.Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig 59.Läraruppdraget U.

yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan.U. 60.Enklare regler för statsanställda.Fi. 26.Rätten till folkpension kvalifikationsregler i 61.Ett refonnerat åklagarväsende.Del. A och B. Ju. internationella förhållanden. 62. Forskning och utveckling för totalförsvaret- förslag 27. Årsarbetstid. A. till åtgärder. Fö. 28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella 63. Regionala roller perspektivstudie.C. - - en regler. Fi. 64. Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. C. - 29. Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges 65. Kartboken. C. nationella smittskyddsfunktioner. 66. Västsverige region i utveckling. C. - 30.Kreditförsäkring Några aktuella problem. Fi. 67. Fortsatt reformering företagsbeskattningen.Del - av 3I.Lagstifming om satellitsändningar av F1.

TV-programKu. 68. Långsiktig miljöforskning. M. 32.Nya Inlandsbanan.K. 69. Meningsfull vistelse på asylförlággning. Ku. 33.Kasinospelsverksamheti folkrörelsemas tjänst C. 70.Telelag. K. 34.Fastighetsdatasystemetsdatorstruktur. M. 7 Bostadsförmedling i nya former. Fi. 35.Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. M. 72. Det kommunala medlemskapet.C.

36.Radio och TV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet- service, stöd och vård för psykiskt störda. 74.Prova privat- Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv.N. 75. Ekonomisk politik under kriser och i krig. Fi. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. Jo. 77. Psykiskt störda i socialförsäkringen ett kunskaps- underlag. 78. Utredningen om vissa internationella insolvensfragor. Ju. 79. Statens fastigheter och lokaler ny organisation.Fi. - 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Ju. 81. Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Ju. 82. Genteknik en utmaning. Ju. - 83. Aktiebolagslagen och EG. Ju. 84. Ersättning för kränkning genom brott. Ju. 85. Förvaltning av försvarsfastigheter.Fö. 86.Ett nytt betygssystem. U. 87. Åtgärder för att förbereda Sverigesjordbruk och livsmedelsindustri för EG förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen. Jo. 88. Veterinär verksamhet behov, organisation och finansiering. Jo. 89. Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. - - - 90. Biobränslen för framtiden. Jo. 91. Biobränslen för framtiden. Bilagedel. Jo.

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Bundna aktier. Nya Inlandsbanan. [32] EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] Råd för forskning om transporter och kommunikation. Översyn sjöpolisen. [51] Råd för forskning och kommunikation. av om transporter Ett reformerat åklagarväsende. Del A och B. [61] Bilagor. [55] Utredningen om vissa internationella insolvens- Färjor och farleder. [56]

frågor. [78] Telelag. [70] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80]

Trafikpolisen än dubbelt bättre. [81] Finansdepartementet

mer Genteknik en utmaning. [82] Koncession för försäkringssammanslumingar.[5] - Aktiebolagslagen och EG. [83] Ny mervärdesskattelag.

Ersättning för kränkning genom brott. [84] Motiv. Del - Författningstext och bilagor. Del [6]

Försvarsdepartementet -

Fastighetstaxering Bostadsrätter.[8] m.m. - Forskning och utveckling för totalförsvaret- förslag Fastighetsskatt.

till åtgärder. [62] Langtidsutredrtingen 1992. [19] Förvaltning av försvarsfastigheter. [85] Konlrollfrágor i tulldatoriseringen m.m. [23] Avreglerad bostadsmarknad.[24]

Socialdepartementet Kartläggning kasinospel enligt internationella

av - Psykiskt stördassituation i kommunerna regler. [28] -en probleminventering socialtjänstensperspektiv. [3] Kreditförsälcring Några aktuella problem. [30] ur - Psykiatrin i Norden ett jämförande perspektiv. [4] Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet. [40] - Kroppen efter döden. [16] Avreglerad bostadsmarknad,Del II. [47] Den sista undersökningen obduktionen i ett Effektivare statistikstyming Den statliga statistikens - psykologiskt perspektiv. [17] finansiering och samordning. [48] Tvângsvârd i socialtjänsten och innehåll. [18] Skatt på dieselolja. - ansvar Statenshundskola. Ombildning från myndighet till Beskattning av vissa naturafönnåner m.m. [57] aktiebolag. [20] Enklare regler för statsanställda.[60]

Bostadsstödtill pensionärer. [21] Fortsatt reformering av företagsbeskattningen.Del Rättentill folkpension kvaliñkationsregler i [67] internationella förhållanden. [26] Bostadsförmedling i nya former. [71] Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges Ekonomisk politik under kriser och i krig. [75] nationella smittskyddsfunktioner. [29] Statensfastigheter och lokaler ny organisation. [79] - Psykiatrin och desspatienter levnadsförhållanden, -

vårdensinnehåll och utveckling. [37] Utbildningsdepartementet

Begreppet arbetsskada.[39] Frihet ansvar kompetens.Grundutbildningens villkor - - Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka i högskolan. [l] forskning kring service, stöd och vård. [46] Konstnärlig högskoleutbildning. [12] - Avgifter och högkosmadsskydd inom äldre- och Ledning och ledarskapi högskolan några perspektiv handikappomsorgen. [50] och möjligheter. [15]

Ett samhälle för alla. [52] Utvärdering av försöksverksamhetenmed 3-ârig Välfärd och valfrihet service, stöd och vard för yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan.[25] psykiskt störda. [73] Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. [38]

Psykisktstörda i socialförsäkringen ett kunskaps- Resurserför högskolansgrundutbildning. [44] mderlag. [77] Läraruppdraget. [59]

Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. [89] Ett nytt betygssystem. [86] - - -

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet

Mindre kadmium i handelsgödsel.[14] Regler för risker. Ett seminarium om varför vi tillåter Skogspolitiken inför 20O-talet. Huvudbetänkande. mer föroreningar inne än ute. [2] [76] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. [34] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor [76] Kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer. [35] Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. [76] Angående vattenskotrar. [41] Åtgärder förbereda Sveriges jordbruk och Kretslopp Basen för hållbar Stadsutveckling.[42] för att livsmedelsindustri för EG förslag vegetabilie- Ecocycles The Basis of SustainableUrban Develop- - om sektorn, livsmedelsexporten och den ekologiska ment. [43] produktionen. [87] Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. [45] - Veterinär verksamhet- behov, organisation och Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utveckfinansiering. [88] las om vi ingenting gör. [58] Biobränslen för framtiden. [90] Långsiktig miljöforskning. [68] Biobränslen för framtiden. Bilagedel [91]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling en nationell sIIategi. [7] - Årsarbetstid. [27]

Kulturdepartementet

Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10] Lagstiftning om satellitsändningar av TV-program. [31] Radio och TV i ett. [36] Meningsfull vistelse på asylförläggning. [69]

Näringsdepartementet

Prova privat- Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspeküv.[74]

Civildepartementet

Ekonomi och rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst [33] EES-anpassningav marknadsföringslagstifmingen.[49] Mer för mindre nya styrformer för barn- och ungdomspolitiken. [54] Regionala roller en perspektivstudie. [63] - Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. [64] - Kartboken. [65] region i utveckling. [66] Västsverige- Det kommunala medlemskapet. [72]

.E3123 ;iIáa-áçszâ b O- I S801

;w 6352.áåiâéâ;

1992 l I O 4 STOCKHOLM