Miljöbalk D. 1huvudbetänkande.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

MIUÖBALK Miliéiskyddskommiflér‘ 0 Huvudbetönkande av

w

Statens offentliga utredningar WW 1993:27

W och

Miljö- naturresursdepartementet

Miljöbalk

Del 2

Huvudbetänkande Miljöskyddskommittén av Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesöijer också, på uppdrag Regeringskansliets fdrvaltningskontor, av remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13321-0 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

Innehåll

Del 2

SPECIALMOTIVERING

Förslaget till miljöbalk 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

FÖRSTA AVDELNINGEN

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 Mål och grundläggande principer 7 . . . . . . . . . . . . . . . 2 Tillämpningsområde och definitioner 15 . . . . . . . . . . . . . 3 Allmänna aktsamhetsregler 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4 Allmänna bestämmelser föreskrifter 42 om . . . . . . . . . . .

ANDRA AVDELNINGEN

HUSHÅLLNING MED MARK OCH VATTEN M.M.

5 Grundläggande hushållningsbestämmelser 50 . . . . . . . . . . 6 Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa

områden i landet 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Tillåtlighetsprövning stora anläggningar 57 av m.m. . . . . . 8 Miljökvalitetsnormer 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Miljökonsekvensbeskrivningar och annat

planeringsunderlag 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

TREDJE AVDELNINGEN

NATURVÅRD OCH BEVARANDE AV BIOLOGISK

MÅNGFALD

10 Skydd för naturområden 73 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll

Skydd för växt- och djurlivet m.m 82 . . . . . . . . . . . . . . . Vissa arbetsföretag i naturen 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Gemensamma naturvárdsbestämmelser 90 . . . . . . . . . . . .

FJÄRDE AVDELNINGEN

SÄRSKILDA AKTSAMHETSREGLER M.M.

Miljöfarlig verksamhet 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Kemiska produkter 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Biotekniska produkter 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Hälsoskydd 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avfall 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Strålning 130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

FEMTE AVDELNINGEN UTREDNING, PRÖVNING OCH TILLSYN

20 Tillstånd till en viss verksamhet

eller åtgärd m.m 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Omprövning och upphävande tillstånd 146 av . . . . . . . . . 22 Tillsyn 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Avgifter 166 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

24 Överklagande 170

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SJÄTTE AVDELNINGEN

PÅFÖLJDER

25 Ansvar 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Förverkande 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Miljöskyddsavgift 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SJUNDE AVDELNINGEN

ERSÄTTNING M.M.

28 Ersättning för intrång 202 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Skadestånd 208. . . . . . . . . . . ; . . . . . . . . . . . . . . .

30 Miljöskadeförsäkring 213

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslaget till lag ändring i regeringsformen 216 om . . . . . . . .

Innehåll 5

Förslaget till lag ändring i brottsbalken om 218 . . . . . . . . . . 13 Om allmänfarliga brott 218 . . . . . . . . . . . . . . . 36 Om förverkande egendom, företagsbot av

och annan särskild rättsverkan brott 219 av . . . . .

RESERVATIONER 221 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SÄRSKILDA YTTRANDEN 259 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGOR

Bilaga I Direktiv och tilläggsdirektiv

Bilaga 2 Statens naturvårdsverks rapport

Utvärdering av möjligheterna och effekterna av att

införa ett system med generella föreskrifter

Specialmotivering

Förslaget till miljöbalk

Miljöbalken upptar ett mycket stort antal bestämmelser. Många av dem motsvarar bestämmelser i gällande rätt, antingen direkt eller så att någon nu gällande bestämmelse har fått bilda mönster för been stämmelse med ett mer generellt tillämpningsområde. Vår strävan har varit att i specialmotiveringen dels redovisa varifrån de olika bestämmelserna hämtats, dels redogöra för och motivera de nyheter vi föreslår. I fråga om skälen för föreslagna förändringar hänvisas dock i betydande utsträckning till de allmänna motiveringarna. Vi kommenterar däremot inte bestämmelser vi skall som avser tillämpas på samma sätt för närvarande. Det är naturligt att, vid som den typ av samordning av olika lagar vi föreslår, mycket i rättssom tillämpningen är avsett att förbli oförändrat. I många frågor kan läsaren alltså utgå från att någon ändring rättstillståndet inte är avsedd. av

FÖRSTA AVDELNINGEN

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 kap. Mål och grundläggande principer

1 § Ändamålet med miljöbalken är att tillförsäkra nu levande och kommande generationer människor - av en hälsosam och god miljö att leva bevara biologisk mångfald och upprätthålla goda livsbetingelser för alla i landet och dess omgivande vatten naturligt förekommande växt- och djurarter, bevara levande landskap samt -

8 Specialmotivering

skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling av samhället.

I paragrafen anges samhällets övergripande mål för miljölagstiftningen. De berör såväl människan som naturen och samhället och är inriktade på att skapa långsiktigt goda miljöförhållanden. En grundtanke i arbetet med miljöbalken är att vi som lever nu inte får söka komma undan miljöproblemen genom att lasta över dem på framtiden och lämna efter oss en utarmad och förstörd natur. Denna grundtanke samtliga fyra punkter. Det är sålunda inte genomsyrar endast levande utan även kommande generationer av människor nu som skall tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva Livsbetingelserna för det biologiska livet skall upprätthållas och levande landskap bevaras till för framtidens värld. Utvecklingen i samgagn hället skall styras in i banor som är långsiktigt hållbara. Miljöbalken är inriktad på åtgärder som utförs i vårt eget land. Målsättningen att skapa att hälsosam och god miljö är dock inte inskränkt till den svenska miljön. Miljöförstöringen är global och Sveriges bidrag kan få återverkningar över hela jorden. Även problem växthuseffekten och uttunningen av ozonskiktet skall alltså angrisom pas med stöd av miljöbalken. Målen att upprätthålla fullgod biologisk mångfald andra punken ten och bevara levande landskap tredje punkten avser dock växt- och djurliv och natur i Sverige. När det är fråga om insatser för att bevara

det biologiska livet räknar vi in Östersjön och de närmast Sverige

belägna delarna Västerhavet. Dessa marina miljöer är och har varit av utsatta för kraftig påverkan från Sverige. Vårt land har därför tillsammed övriga kuststater ansvar för att deras känsliga ekosystem mans fungerar eller restaureras. Att nå en på lång sikt hållbar utveckling av samhället är en global målsättning i så måtto att den har slagits fast av världssamfundet vid FN:s konferens miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Det om beskrivs närmare i avsnitt 2.2. Att skapa förutsättningar för en hållbar utveckling innebär inte bara att miljöförstöringen måste hejdas utan i hög grad även att en långsiktigt god hushållning med naturens resurser mäste säkerställas.

2 § I syfte att uppfylla det ändamål som anges i l § innehåller miljöbalken bestämmelser som avser att

Specialmotivering 9

skydda människorna, naturen och miljön i övrigt mot störningar som kan orsaka skador eller olägenheter, bevara, vårda och förbättra tillståndet i naturen och miljön i övrigt samt använda mark, vatten och fysisk miljö i övrigt sä från - att en ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt på läng sikt god hushållning tryggas.

I paragrafen anges inriktningen balkens regler. De tre punkterna är av jämställda och alltså inte rangordnade. Följande större lagar i gälnu lande rätt fyller de syften som anges och har förts samman i förslaget till miljöbalk.

Naturvårdslagen 1964:822 Miljöskyddslagen 1969:387 Renhållningslagen 1979:596 Hälsoskyddslagen 1982: 1080 Lagen 1985:426 om kemiska produkter Lagen l987:12 om hushållning med naturresurser Strålskyddslagen 1988:220

Det finns även andra lagar som bidrar till att nå de syften som anges i paragrafen. Vissa dem har inordnats i balken. En fullständig av genomgång görs i kapitel 4 i den allmänna motiveringen. Balken har en huvudsaklig men långt ifrån uteslutande inriktning på frågor som - rör yttre miljö, alltså natur och övrig utomhusmiljö. Samtliga de ovan uppräknade lagarna innehåller regler som rör den yttre miljön. Tre av dem reglerar även problem i inomhusmiljö, nämligen hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och strålskyddslagen. De två sistnämnda lagarna griper även på arbetsmiljöområdet, vilket därför i väsentliga avseenden berörs av miljöbalken trots att själva arbetsmiljölagen har lämnats utanför. Miljöbalken täcker, som framgår av paragrafen, tre områden med nära anknytning till varandra. Det är fråga om att skydda människor och miljö mot yttre störningar, att vårda och förbättra natur och miljö samt - annan att hushålla med naturens resurser. - Här följer några grundläggande anmärkningar till var och en av de tre punkterna.

10 Specialmotivering

Att skydda

Skyddsobjekt är människan, naturen och miljön i övrigt. Det är att märka att miljöbalken i den utformning vi föreslår utgör den centrala och övergripande lagstiftningen vad gäller skyddet av naturen och miljön i övrigt. Ett huvudsyfte med att arbeta fram en miljöbalk har varit just att samordna all lagstiftning som reglerar detta. När det däremot gäller åtgärder för människors hälsa och välbefinnande behandlar balken endast vissa aspekter. Stora problemområden är ytterst väsentliga i det sammanhanget lämnas i huvudsak som utanför. Som exempel kan nämnas sjukvårds-, livsmedels- och trafiksäkerhetsfrågor. Vårt arbete har heller inte haft till syfte att åstadkomma ett samlat lagverk till skydd för människors hälsa. Det direkta skydd för människan miljöbalken är avsedd att ge som gäller påverkan störningar kan orsaka skador eller olägenheter. av som Begreppet störning kan i detta fall definieras som "oönskad inverkan yttre faktor". Miljöbalken reglerar således den del av det legala av skyddsnätet kring människan vilket fångar upp yttre faktorer som kan påverka henne negativt och som inte är önskade av den enskilda människan. Störningar är t.ex. luftföroreningar, gifter, skadlig strålning, buller, stank och liknande påverkan från omgivningen som är skadlig eller obehaglig. En påverkan utifrån som människan själv önskar är ingen störning för människan ifråga och regleras i princip inte i miljöbalken. Påverkan röken från den cigarretten kan exempel. av egna tas som ett avseende dock reglerna strålskydd speciella. Även I detta är om strålning människa anser önskvärd, t.ex. för att behandla en som en cancertumör, omfattas miljöbalkens regler. Strålskyddsreglema av avviker från vad gäller även så till vida att de skall tillämsom annars bl.a. inom sjukvården och i fråga om livsmedel. Vidare omfattar pas de även åtgärder mot skadlig strålning som härrör från naturliga källor. Som regel miljöbalken annars att skydda mot störningar som avser verksamheter och åtgärder. orsakas av människors Begreppen skador och olägenheter har valts för att klargöra att det skydd balken erbjuder gäller både mot störningar som direkt kan som skada människan, dvs. påverka hennes hälsa negativt, och mot sådana utan att direkt skada ändå påverkar hennes välbefinnande. I detta som avseende går längre i strävan att skydda människan än vad som gäller enligt hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och strålskyddslagen, vilka endast är avsedda att skydda mot störningar som

Specialmotivering 1 1

kan skadliga se vårt förslag till definitionen av hälsoskydd i

vara 2 kap. 9 § . Vad som här har uttalats om innebörden av olika begrepp i paragrafens första punkt när det gäller skyddet för människor gäller i allt väsentligt även i fråga skydd för naturen och den övriga miljön. om

Att vårda och förbättra

För att åstadkomma god miljö i vår tid och för kommande en egen generationer räcker det inte med att fortlöpande skydda natur och miljö mot människans påverkan. Vårt samhälle har en stor mängd allvarliga miljösynder måste åtgärdas för att inte livsbetingelserna som i framtiden skall försämras allvarligt för såväl människor som det biologiska livet i övrigt. Några spektakulära exempel är den allmänna försurningen mark och vatten, som kräver kontinuerliga och kostav

uppehållande åtgärder, och övergödningen av Östersjön och

samma övriga kusthav, vilken kan komma att kräva åtgärder inte endast i form utsläppsbegränsningar utan även aktiva vårdinsatser. av Även åtgärder dessa slag skall kunna bedrivas med stöd av av miljöbalken, liksom sådana former av aktiv naturvård, som i dag regleras i naturvårdslagen och kan väntas få allt större betydelse som i och med att betoningen på att bevara fullvärdig biologisk mången

fald blir allt tydligare se avsnitt 11.2 i den allmänna motiveringen.

Att hushålla

Balkens inriktning när det gäller hushållning är i huvudsak densamma kommer till uttryck i portalstadgandet i naturresurslagen. Någon som egentlig ändring i sak i tillämpningen hushâllningsreglerna i naturav resurslagen är heller inte avsedd. I stället för att "främja" en god hushållning har vi dock här angett som mål att "trygga" en sådan. likhet med naturresurslagen omfattar miljöbalken således ett större fält än vad i traditionell mening utgör miljöområdet. Balken skall som tillämpas även i frågor samhällsplanering och samhällsekonomi. om Hushållning innebär bl.a. att "tänka efter före" och undvika miljöproblem god samhällsplanering. Att ta detta vidare grepp kring genom miljöproblemen stämmer överens med den syn på hur dessa problem skall angripas har vuxit fram internationellt och kommit till utsom tryck i bl.a. Brundtlandkommissionens rapport Vår gemensamma

framtid och i Agenda 21 se närmare i avsnitt 2.2.2 och 2.2.4.

12 Sp eci almoti veri ng

3 § Åtgärder enligt 2 § skall bygga påföljande principer.

Skador skall i första hand förebyggas. Därvid skall redan risken för skador beaktas. Vad som utvinns ur naturen skall kunna användas och slutligt tas om hand utan att denna skadas. Den som kan orsaka eller som orsakar skador och olägenheter skall betala kostnaden för att förebygga eller avhjälpa dem.

Paragrafen anger de huvudprinciper som bör gälla i allt miljöarbete. De har behandlats i kapitel 5 i den allmänna motiveringen. Här följer några kortfattade anmärkningar till de tre punkterna. Den inledande principen att skador skall förebyggas finns bl.a. formulerad i Romfördraget artikel 130 2 i den europeiska r mom. enhetsakten. Det förebyggande arbetet måste drivas på alla plan från övergripande samhällsplanering till åtgärder för att undvika enskilda utsläpp. Inom denna huvudprincip andra principer har fått stort ryms som genomslag i miljödebatten, såsom principen bästa tillgängliga om teknik och utbytesprincipen. Den förstnämnda vägleder i frågor val om av processteknik, driftsmetoder och andra förfaranden. Den sistnämnda tillämpas vid val ämnen och produkter och innebär att av farliga ämnen skall bytas ut mot mindre farliga. Båda syftar till att förebygga skador. I vårt förslag till miljöbalk kommer de till uttryck i form av allmänna aktsamhetsregler i 3 kap. 4 och 5 §§. Utbytesprincipen är i gällande rätt formulerad i 5 § lagen om kemiska produkter. Principen om bästa tillgängliga teknik innebär skärpning de krav ställs en av som på miljöfarliga verksamheter enligt 5 § miljöskyddslagen. Vi har utvecklat den på grundval bl.a. uppgifter pågående lagstiftning av om inom EG. Den s.k. försiktighetsprincipen uttrycks i första punktens andra mening. Även den syftar till förebygga skador. Den har emellertid att inte, som principen om bästa tillgängliga teknik och utbytesprincipen, karaktär av teknisk hjälpregel utan är i högsta grad grundläggande och övergripande. I själva verket torde den förutsättning för att ett vara en effektivt förebyggande miljöarbete skall kunna bedrivas, oavsett om det gäller att skydda människor och miljö från gifter och föroreningar, att bevara en vital biologisk mångfald eller att verka för god hushåll-

ning. Den utgör en av grundprinciperna i FN:s Rio-deklaration se

Specialmotivering 13

avsnitt 2.2.3. I gällande svensk rätt förekommer principen i flertalet av de lagar som vi föreslår skall ingå i miljöbalken. I balken genomsyrar den de allmänna aktsamhetsregler som har samlats i 3 kap. punkten uttrycks kretsloppsprincipen. Den innebär i korthet att produkter som framställs skall vara miljöanpassade så att de så långt möjligt kan återanvändas eller materialet i dem återvinnas. Att praktiskt utveckla denna princip är ett väsentligt led i strävandena att uppnå miljöbalkens mål vad gäller såväl god miljö som hållbar utveckling. I den allmänna motiveringen har principen behandlats i avsnitt 5.4.1 och i kapitel Den kommer i förslaget till miljöbalk mer konkret till uttryck allmän aktsamhetsregel i 3 kap. 8 § och i

som en

reglerna om avfall i 18 kap. Principen att förorenaren betalar utvecklades av den intemationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD i början av 1970talet. Internationellt går den under benämningen Polluter Pays Principle PPP. Samma tankegångar låg dock bakom redan den svenska miljöskyddslagen som infördes 1969. I dag får principen anses vara vedertagen såväl här hemma som internationellt när det gäller störningar från en verksamhet som skadar

omgivningen. Den är införd i Romfördraget artikel 130 r mom. 2

och återfinns bland de grundläggande principerna i Rio-deklarationen.

4 § Att skydda och vårda naturen och miljön i övrigt, att förebygga ohälsa samt att hushålla med naturens resurser är angelägenheter för var och en. Enskilda, företag, kommuner och myndigheter har, var inom sin verksamhet, ansvar för att nya skador förebyggs och för att skador som redan har uppkommit avhjälps.

Här uttrycks den under de senaste decennierna tydligt framträdande insikten att det behövs insatser av alla männniskor för att arbetet med att stoppa miljöförstöringen och förbättra miljön skall bli framgångsrikt. I dag har vi i Sverige kommit till rätta med huvuddelen av de stora utsläpp till luft och vatten från industrier och samhällen som under större delen 1900-talet har betraktats miljöförstöringens av som källor. Nu fortsätter förstöringen till stor del på grund av andra källor. Dessa är i många fall inbyggda i själva samhällsmaskineriet, i mönstren för produktion, konsumtion och kommunikation eller med andra ord i vårt sätt att leva. -

14 Specialmotivering

De ohållbara mönstren för produktion och konsumtion i framför allt industriländerna karaktäriseras i Agenda 21 den viktigaste orsaken som till den fortsatta förstöringen miljön på jorden och till slöseriet med av naturresurser. Olika åtgärder som föreslås i Agendan tar sikte på att

öka medvetenheten hos allmänheten dess roll i miljöarbetet se

om närmare avsnitt 2.2.4. Ett led i att sprida miljömedvetandet till alla delar samhället är av att utveckla det s.k. sektorsansvaret. Det har kommit till uttryck i andra meningen i paragrafen. Innebörden är att varje sektor i samhället har ansvar för att lösa miljöproblem uppstår inom den seksom egna torn. Det gäller ansvar såväl för att vidta åtgärder för att stå som kostnaderna för dessa. Sektorsansvaret har slagits fast riksdagen i 1988 års miljöbeslut av

se avsnitt 2.4 i den allmänna motiveringen. I vårt betänkande disku-

teras det framför allti samband med frågan jordbrukets och skogsom brukets inverkan på naturen i avsnitt 11.3. Som där anförs torde principen om sektorsansvaret för att fungera i verkligheten fordra att det finns ett övergripande miljöorgan har uppsikt över och företar som revision av de olika sektorernas insatser för miljön.

5 § Naturen är tillgänglig för alla enligt allemansrätten.

Paragrafen motsvarar l § första stycket andra meningen naturvårdslagen. Allemansrätten är av avgörande betydelse för människornas möjligheter att få avkoppling och rekreation i naturmiljö. Indirekt har den därigenom sannolikt stor betydelse för allmänhetens i engagemang frågor om natur och miljö, ett torde öka möjligheengagemang som terna att nå framgång i miljöarbetet starkare det är. Allemansrätten är en sedvanerätt. Vi inte att den bör regleras anser närmare i lag. Den kan förenklat beskrivas rätt för att som en envar i viss utsträckning nyttja mark och andra äger. Nyttjandet vatten som får dock inte innebära att ägaren eller någon har särskild annan som rätt till fastigheten tillfogas nämnvärd skada eller olägenhet. I förslaget till miljöbalk finns utöver denna paragraf vissa bestämmelser med ursprung i naturresurslagen och naturvårdslagen som syftar till att skydda allemansrättens, dvs friluftslivets, intressen. Se 5 kap. 6 10 kap. 9-14 och 22 kap. 5

Specialmotivering 15

2 kap. Tillämpningsområde och definitioner

Tillämpningsområde

1 § Denna balk är, annat föreskrivs, tillämplig på verksamom heter, på hantering kemiska eller biotekniska produkter eller av av

och på andra åtgärder kan befaras påverka människors

varor som hälsa eller miljön eller äventyra långsildigt god hushållning med en naturresurser. Bestämmelserna i 8 och 9 kap. skall också tillämpas enligt vad är föreskrivet i plan- och bygglagen 1987:10, vattenlagen som 1983:291, lagen 1985:620 om vissa torvfyndigheter, väglagen

1971:948, lagen 1902:71 1, innefattande vissa bestämmelser om

s. elektriska anläggningar, lagen 1978:160 om vissa rörledningar, luftfartslagen 1957:297, minerallagen l991s45, lagen 1966:314 kontinentalsockeln, lagen 1983:293 om inrättande, utvidgning om

och avlysning allmän farled och allmän hamn och lagen

av 1992:1140 om Sveriges ekonomiska zon. Bestämmelserna i 8 och 9 kap. skall tillämpas även i fråga om

verksamheter omfattas bestämmelserna i lagen 1979:425 om

som av skötsel jordbruksmark och skogsvårdslagen 1979:429 samt vid av utfärdande föreskrifter med stöd av dessa lagar. av

I första stycket balkens tillämpningsområde. I princip är den anges tillämplig på all mänsklig verksamhet kan befaras hälso- eller som miljöfarliga effekter eller äventyra hushållningen med naturresurser. Det vida tillämpningsområdet får till följd att bl.a. boende och annat nyttjande bostäder och lokaler faller under balken, antingen som av verksamhet eller som annan åtgärd. Undantag kan förekomma i både utvidgande och inskränkande riktning. Så är exempelvis vissa bestämmelser om kemiska och biotekniska produkteri 15 och 16 kap. tillämpliga oavsett om det ñnns farhågor om hälso- eller miljöfarliga effekter. Andra stycket motsvarar delvis 1 kap. 2 § naturresurslagen. Det bör framhållas att, förutom de hushållningsbestämmelser som för närvarande finns i naturresurslagen, också de i balken intagna bestäm-

melserna om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar

görs tillämpliga även på de s.k. NRL-anknutna lagarna, däribland nu plan- och bygglagen.

16 Specialmotivering

Tredje stycket saknar motsvarighet i dag. I kapitel ll i den allmänna motiveringen har påpekats att såväl ändrade brukningsmetoder som introduktion av för landet främmande arter inom jord- och skogsbruket kan både oväntade och oönskade följder. I detta stycke upptas därför en bestämmelse att balkens regler miljökvalitetsnorom om mer och miljökonsekvensbeskrivningar skall tillämpas även i fråga om verksamheter som regleras i skötsellagarna. Eftersom föreskrifter, motiverade från bl.a. miljöskyddssynpunkt, kan meddelas med stöd av bemyndiganden i skötsellagarna, stadgas i stycket att anknytningen gäller också vid utfärdande sådana föreskrifter. av

Undantag från tillämpningsområdet m. m.

2 § Denna balk är inte tillämplig på hantering sådana kemiska av

eller biotekniska produkter omfattas livsmedelslagen

som av 1971:511, läkemedelslagen 1992:859 eller lagen 1985:295 om foder, om annat följer föreskrift enligt 8 kap. 1 Om det från av hälso- eller miljöskyddssynpunkt är särskilt påkallat får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer dock föreskriva att bestämmelserna i balken skall tillämpas även på sådana produkter.

I fråga om kemiska produkter omfattas lagen 1988:868

som av om brandfarliga och explosiva är bestämmelserna i denna balk inte varor tillämpliga för att förebygga hälso- eller miljöskador på grund av explosion eller brand. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i den utsträckning det kan ske utan att syftet med balken åsidosätts, föreskriva undantag från tillämpningen balkens bestämmelser i av fråga om kemiska eller biotekniska produkter, radioaktiva ämnen eller tekniska anordningar som kan alstra strålning.

Första stycket motsvarar 3 § första stycket lagen kemiska produkom ter. Biotekniska produkter har lagts till. Andra stycket motsvarar i sak 3 § andra stycket samma lag. Tredje stycket motsvaras närmast 3 § av strålskyddslagen. Se även 4 § lagen kemiska produkter och 3 § om andra stycket hälsoskyddslagen. Från miljöskyddslagens tillämpningsområde undantas i dag störning i radiomottagningsapparat. Inte heller är lagen tillämplig i fråga om joniserande strålning eller beträffande elektriska och magnetiska verk-

Specialmotivering 17

ningar av elektriska anläggningar, särskilda bestämmelser gälvarom ler. Undantaget för störning i radiomottagningsapparat obehövligt synes och har därför fått utgå i balken. Eftersom bestämmelser strålning om nu tas in i balken, fordras heller inget undantag i fråga joniserande om strålning. Vad däremot gäller verkningar från elektriska anläggningar synes

åtskillnad böra göras mellan rent elektriska verkningar inverkan

av elektrisk ström och sådana verkningar är att hänföra till ickesom joniserande strålning lågfrekventa elektriska och magnetiska fält. Som exempel på verkningar av det förstnämnda slaget kan nämnas att en person som kommer i kontakt med en ledning får elektrisk ström genom kroppen med brännskador eller hjärtflimmer som följd eller att brand uppstår på grund av kortslutning. Verkningar det av senare slaget kan exemplifieras med sådana elektriska och magnetiska fält som uppkommer kring högspänningsledningar. Sådana verkningar som är att hänföra till icke-joniserande strålning täcks självfallet in av balkens regler, eftersom dessa omfattar bl.a. sådan strålning. I dag gäller att ingripanden enligt hälsoskyddslagen kan göras även i fråga om hälsofarliga verkningar från elektriska anläggningar. I denna lag görs nämligen inte något undantag för verkningar från elektriska anläggningar. För att det även i fortsättningen skall möjligt vara för bl.a. kommuner att med stöd balkens bestämmelser ingripa mot av sådana elektriska verkningar som kan befaras få hälsoeffekter har det nuvarande undantaget beträffande verkningar från elektriska anläggningar fått utgå. I stället har i balken följande paragraf intagits - se en erinran om att bestämmelser om sådana verkningar finns även i ellagen.

3 § Bestämmelser om elektriska och magnetiska verkningar elektriav

ska anläggningar finns även i lagen 1902: 71 1, innefattande vissa

s. bestämmelser elektriska anläggningar. om fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser enligt lagen 1971:850 med anledning gränsälvsöverenskomav melsen 16 sept. 1971 mellan Sverige och Finland.

I första stycket upptas den erinran nämnts i specialmotiveringen som till 2

18 Sp ecialmotivering

Andra stycket motsvarar 2 § första stycket andra meningen miljöskyddslagen. Gränsälvsöverenskommelsen ersätter inom sitt geografiska tillämpningsområde i väsentliga delar bl.a. balkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet. Det är dock att märka att överenskommelgäller bara sådan miljöfarlig verksamhet som avser vattenförosen rening. Ett företag upphov till olägenheter av skilda slag, som ger t.ex. förorening både vatten och luft, måste således prövas enligt av såväl gränsälvsöverenskommelsen som miljöbalken. Enligt gränsälvsöverenskommelsen prövas tillstånds- och ersättningsfrågor av en särskild kommission. Denna handhar också vissa tillsynsuppgifter och andra administrativa funktioner.

4§ Med avseende på den kulturpräglade naturmiljön är balken tillämplig iden mån skydd gäller enligt lagen 1988:950 om kulturminnen m.m.

Paragrafen motsvarar 3 a § första stycket naturvårdslagen. Balkens räckvidd är i paragrafen bestämd i förhållande till det skydd som kulturminneslagen att tillskapa. Denna lagtekniska lösning tillavser kom på förslag lagrådet i samband med att bestämmelsen fördes in av i naturvårdslagen. Lagrådet ville visserligen inte bestrida att det kunde ñnnas skäl för ett förtydligande vad gällde naturvårdslagens tillämpning på den kulturpräglade miljön men såg framför allt ett behov av att bestämma naturvårdslagens räckvidd i förhållande till det skydd som kulturminneslagen avser att tillskapa och som är särskilt utformat med hänsyn till kulturobjektens särart. Olägenheter, balken avser att motverka, kan drabba även som kulturminnen t.ex. i den formen att byggnader vittrar sönder genom inverkan av luftföroreningar. Att miljöbalken är tillämplig i den situationen följer av bestämmelserna om miljöfarlig verksamhet, utan att det behöver påpekas i paragrafen.

Hushållning med energi

5 § Vad i balken sägs hushållning med naturresurser gäller som om även hushållning med energi.

Specialmotivering 19

Energi är definitionsmässigt inte någon naturresurs, i vart fall inte någon primär sådan. Däremot är i många fall de tillgångar ur vilka energi utvinns att hänföra till naturresurser, t.ex. forsar, gasfyndigheter och skogar. Energiutvinning påverkar därför naturresurserna. För att klargöra att balkens bestämmelser om hushållning omfattar också energi som sådan upptas i paragrafen en bestämmelse som i hushållningshänseende jämställer energi med naturresurser.

Miljöpåverkan

6 § Var och en som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet, hanterar eller ämnar hantera en kemisk eller bioteknisk produkt eller en eller vidtar eller ämnar vidta någon annan åtgärd sägs vid vara

tillämpningen av denna balk utöva eller ämna utöva miljöpåverkan, om

verksamheten, hanteringen eller åtgärden kan befaras påverka män-

niskors hälsa eller miljön eller äventyra en långsiktigt god hushållning med naturresurser.

Paragrafen saknar motsvarighet i dag. Den kan dock sägas ge uttryck för vissa grundläggande huvudprinciper som i dag återñnns i miljöskyddslagen dvs. att bestämmelserna omfattar såväl befintliga som planerade verksamheter m.m. samt att också risken För olägenheter skall beaktas. I sistnämnda hänseende bör även fortsättningsvis departementschefens uttalande i 1969 års proposition till nuvarande miljöskyddslag äga sin giltighet. Departementschefen uttalade härvid, som framgår även av avsnitt 5.4.1 i den allmänna motiveringen, att det var nödvändigt att lagen gav de tillämpande myndigheterna möjlighet att beakta den fara från allmän hälsosynpunkt eller andra allmänna synpunkter som kunde vara förbunden med hittills okända eller otillräckligt utforskade föroreningsämnen. Den osäkerhet som kunde råda rörande ett ämnes farlighet skulle inte gå ut över allmänheten utan borde drabba den som släppte ut ämnet i luften eller i vattnet. Man behövde således inte vänta med ett ingripande till dess skador inträffat. Den som ville släppa ut ett otillräckligt känt ämne som man hade grundad anledning anta var skadligt måste kunna visa att olägenhet inte behövde befaras. Begreppet "utöva miljöpåverkan" har en mycket vidsträckt betydelse och kan sägas innefatta allt mänskligt handlande som kan utöva påverkan på hälsa, miljö eller naturresurser. Begreppet överensstäm-

20 Specialmotivering

mer sålunda med balkens tillämpningsområde enligt 1 § första stycket.

Miljöfarlig verksamhet

7 § Med miljöfarlig verksamhet avses i denna balk sådan användning

av mark, byggnad eller anläggning som kan befaras medföra

förorening av lufi, mark, vattenområde eller grundvatten, dock genom joniserande strålning, eller störning för omgivningen genom buller, skakning, ljus eller annat sådant, dock genom joniserande strålning, stömingen inte om är ringa eller helt tillfällig.

Paragrafen motsvarar delvis 1 § miljöskyddslagen. Det får alltanses jämt ñnnas behov av särskilda bestämmelser om de företeelser som nu regleras i miljöskyddslagen, särskilt med avseende på tillståndsprövning och tillsyn. Definitionen är närmast inkörsport till bestämmelen serna om tillåtligheten av miljöfarlig verksamhet i 14 kap. Begreppet är därför liksom för närvarande knutet till användning mark, byggav nad eller anläggning. Andra miljöstörningar får fångas in allmänna av aktsamhetsregler och generella föreskrifter i förening med tillsynen. Sådana störningar omfattas av den övergripande definitionen miljöpåverkan i 6 Sådan användning av mark, byggnad eller anläggning kan som befaras medföra förorening eller störning joniserande strålning genom faller enligt definition inte under begreppet miljöfarlig verksamhet. Om detta undantag inte görs skulle verksamhet med joniserande strålning kunna komma att regleras bestämmelserna i såväl förevagenom rande kapitel som i kapitlet om strålning. En sådan dubbelreglering bör undvikas främst av det skälet att det för strålning gäller strängare bestämmelser än för miljöfarlig verksamhet. Att undantaget inte omfattar också icke-joniserande strålning beror på att störningar från sådan strålning redan i dag faller in under miljöfarlig verksamhet. Sålunda är buller och ljus exempel på icke-joniserande strålning.

Avloppsvatten

8 § Med avloppsvatten avses i denna balk spillvatten eller annan flytande orenlighet,

Specialmotivering 21

vatten som använts för kylning vid dnften av fabrik eller annan

inrättning, vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som sker för viss eller vissa fastigheters räkning, vatten som avleds för avvattning av begravningsplats.

Definitionen av avloppsvatten i förevarande paragraf överensstämmer med nuvarande definition i 3 § miljöskyddslagen.

Hälsoskydd

9 § Med hälsoskydd avses i denna balk åtgärder för att hindra uppkomsten av olägenheter för människor och för att undanröja sådana olägenheter. Med olägenhet enligt första stycket avses en störning från som medicinsk, hygienisk eller synpunkt kan påverka människors annan hälsa eller välbefinnande och som inte är ringa eller helt tillfällig.

Paragrafen motsvarar delvis 1 § hälsoskyddslagen. Begreppet "Sanitär olägenhet" har dock utmönstrats. Avsikten är att ge hälsoskyddsbegreppet ett vidare innehåll än vad det har enligt hälsoskyddslagen. I det moderna samhället finns nämligen en rad aktiviteter visserligen är störande för den som men som skull inte leder till olägenheter av sådan styrka att dessa kan anses vara skadliga. Många gånger kan det vara fråga om verkningar som inskränker sig till att påverka människors välbefinnande, t.ex. svaga lågfrekventa ljud från värmepumpsanläggningar. Det går därför inte att dra någon klar gräns mellan hälsoskadliga och andra störande effekter. Definitionen i andra stycket avser alla former av störningar som kan påverka människors hälsa eller välbefinnande. Störningar är som ringa eller helt tillfälliga faller dock utanför. Huruvida en störning skall anses ringa beror på hur människor i allmänhet uppfattar störningen. Emellertid kan det härvidlag finnas betydande skillnader mellan olika människor. Många människor lider av överkänslighetsreaktioner. Störningar som ger upphov till sådana reaktioner hos många människor är att betrakta störning enligt som förevarande paragraf. Ett hänsynstagande till människor är känslisom gare än "normalt" skall alltså göras vid bedömningen av vad som är

22 Specialmotivering

att betrakta som en störning. Det nu sagda får betydelse i fråga om bl.a. allergiker. För att inte falla utanför definitionen i andra stycket måste störningen ha viss varaktighet. Hit räknas förutom fasta störningar även regelbundna störningar samt störningar som återkommer vid flera tillfällen om än inte med någon regelbundenhet.

Strålning

10 § Balken gäller såväl joniserande icke-joniserande strålning. som Med joniserande strålning avses gammastrålning, röntgenstrålning, partikelstrålning eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning.

Med icke-joniserande strålning avses optisk strålning, radiofrekvent

strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska fält och ultraljud eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning.

Paragrafen motsvarar 2 § strålskyddslagen. Begreppet strålning omfattar exempelvis radon och gammastrålning i bostäder.

11 § Begreppet verksamhet med strålning i denna balk avser tillverkning, införsel, transport, saluförande, överlåtelse, upplåtelse, förvärv, innehav och användning eller därmed jämav annan förlig befattning med radioaktiva ämnen, användning av eller annan därmed jämförlig befattning med tekniska anordningar som kan alstra strålning.

Paragrafen motsvarar 5 § strålskyddslagen.

Kemiska produkter

12 § Med kemiska produkter avses i denna balk kemiska ämnen och beredningar. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela färeskrijter om att balkens bestämmelser kemiska om produlder skall tillämpas på innehåller eller har behandlats varor, som

Specialmotivering 23

med en sådan produkt och som på grund av sina egenskaper kan be-

faras medföra skador på människor eller i miljön.

Paragrafen motsvarar delvis 1 § första stycket första meningen och andra stycket lagen om kemiska produkter.

Biotekniska produkter

13 § Med biotekniska produkter avses i denna balk sådana växter, djur, mikroorganismer eller virus har fått sitt som genetiska material ändrat på ett sätt som går utöver det naturliga genutbytet, sådana mikroorganismer, virus, nematoder, insekter eller spindeldjur som framställts särskilt i bekdmpningssyfie eller i annat tekniskt syfte, även om de inte har fått sitt genetiska material ändrat. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela fbresknfier om att balkens bestämmelser om biotekniska produkter skall tillämpas på varor, som innehåller eller har behandlats med en sådan produkt och som på grund av sina egenskaper kan befaras medföra skador på människan eller i miljön.

Som vi anfört i den allmänna motiveringen avsnitt 12.3 bör i miljö-

balken föras in ett kapitel om biotekniska produkter. Detta kapitel omfattar i första hand genetiskt modifierade organismer. Som Genteknikberedningen framhållit kan användningen av genetiskt modifierade organismer i vissa fall innebära risker för människors hälsa och miljön. Detta innebär att de som använder sådana organismer utövar miljöpåverkan enligt den definition vi föreslår i 6 Därmed blir automatiskt de allmänna aktsamhetsreglerna i miljöbalken gällande för användningen liksom övriga allmänt tillämpliga bestämmelser i balken. Det medför dock fördelar att föra hantering av biotekniska produkter i de allmänna aktsamhetsreglerna och i andra bestämmelser i balken som behandlar hantering produkter och av varor, på samma sätt som nu sker i fråga om kemiska produkter. Detta förutsätter att begreppet biotekniska produkter definieras i förevarande kapitel. Som bioteknisk produkt betecknas i första punkten alla växter, djur, mikroorganismer eller virus som är genetiskt modifierade.

24 Specialmotivering

Genteknik är att betrakta ett metodområde inom biotekniken som och grundar sig på upptäckten strukturen hos deoxiribonukleinsyra, av DNA. Denna är bärare av den genetiska information ñnns i allt som levande. Omkring mitten av 1970-talet kunskap att konstvanns om

ruera s.k. hybrid-DNA med hjälp det är möjligt att föra över

vars enskilda arvsanlag från individ, eller art till Förfaranen ras en annan. det kallas hybrid-DNA-teknik eller rekombinant-DNA-teknik. På detta sätt är det möjligt att t.ex. "omprogrammera" mikroorganism så att en den producerar vissa läkemedelssubstanser. Traditionellt förädlingsarbete bedrivs på så sätt att individer vars egenskaper bäst mot uppställda krav väljs ut. Egenskaperna svarar förstärks sedan genom korsning och urval. Detta gäller såväl djur som växter. De individer som uppstår vid detta förädlingsarbete har ärvt sina egenskaper från båda "föräldrarna". För mikroorganismer, som förökar sig delning, är förfarandet tekniskt sett ännu enklare. genom Med hjälp av genteknik öppnas helt möjligheter att bedriva ett nya systematiskt förädlingsarbete på molekylär nivå. Härigenom kan organismer utrustas med kombination egenskaper normalt inte en av som förekommer i naturen. Eftersom hybrid-DNA-tekniken eller rekombinant-DNA-tekniken var den första gentekniska metoden och fortfarande utgör den viktigaste delen av gentekniken har termen kommit att användas som en synomym till genteknik över huvud taget. Detta har ibland kunnat ge upphov till missförstånd. Mycket arbete har därför i olika länder lagts ned på att finna heltäckande och praktiskt användbara definitioner. Med genetiskt modifierad organism inom EG organism i avses en vilken det genetiska materialet har ändrats på ett sätt inte föresom kommer naturligt parning eller naturlig rekombination. Metogenom der som enligt EG-direktiv leda till genetisk modifiering är bl.a. anges rekombinant-DNA-tekniker som utnyttjar olika vektorsystem för att föra in genmaterialet, direkt införande i organism färdigställts - en av arvsmassa som utanför organismen bl.a. mikroinjektion, makroinjektion eller genom

mikroinkapsling,

cellfusions- inkl. protoplastfusion eller hybridiseringsmetoder där levande celler med nya kombinationer bildas av arvsmassa genom fusion av två eller flera celler på ett sätt inte förekommer natursom ligt.

Specialmotivering 25

Det av Genteknikberedningen valda och av oss övertagna uttrycket "har fått sitt genetiska material ändrat på ett sätt som går utöver det naturliga genutbytet" överensstämmer med EG:s definition. I andra punkten definieras som biotekniska produkter, oavsett om de är genetiskt modifierade eller inte, vissa organismer som nu är upptagna i 1 § lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Denna lag avser sådana mikroorganismer, virus, nematoder, insekter eller spindeldjur som framställts särskilt för att förebygga eller motverka att skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön orsakas av djur, växter, mikroorganismer eller virus. Lagen gäller oavsett om organismema är genetiskt modifierade eller ej. Med uttrycket "bekämpningssyfte" avses i den av oss föreslagna lydelsen detsamma som i nuvarande lag anges med uttrycket "förebygga eller motverka att Sanitär olägenhet eller skada på egendom förorsakas av djur, växter, mikroorganismer eller virus". Vi föreslår vidare att i andra punkten införs organismer av samma slag som nu behandlas i lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel, under förutsättning att de särskilt framställts i annat tekniskt syfte, t.ex. för miljösanering eller metallutvinning. De typer av organismer som Genteknikberedningen vill reglera i lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel är samma typer av organismer som omfattas av lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel men som används för annat ändamål, t.ex. för miljösanering eller metallutvinning. Redan används sålunda bakterier för oljesanering, för destruktion av bekämpningsmedelsrester, som fryspunktnedsättande medel och kärnor för bildning av snö-/issom kristaller i snökanoner. Bakterier har exempelvis används vid sanering av kreosot vid Blekholmstorget i Stockholm. Genteknikberedningen vill dock tillämpa lagen endast beträffande de organismer av nu angivet slag och för nu angivet ändamål som avses att användas utan åtgärder för inneslutning. Detta undantag behöver enligt vår mening inte göras i definitionen. Syftet kan i stället uppnås att krav på tillstånd eller godkännande inte uppställs för genom organismer som används på sådant sätt, om undantaget framstår som motiverat.

26 Specialmotivering

Hantering

14 § Med hantering kemisk eller bioteknisk produkt eller av en av en vara avses i denna balk konstruktion, tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destrulaion, konvertering, saluförande, överlåtelse, import, export och därmed jämförliga förfaranden med den kemiska eller biotekniska produkt eller den är i fråga. vara som

Paragrafen motsvarar i huvudsak 2 § lagen kemiska produkter. om Biotekniska produkter har lagts till och import och export har förts in under begreppet hantering.

Miljönämnd

15 § Med miljönämnd avses i denna balk nämnd i kommun en som en fiallgdr kommunens uppgifter ifråga skyddet hälsan, naturen om av eller miljön i övrigt.

Paragrafen motsvarar delvis 4 § första meningen hälsoskyddslagen. Avsikten är självfallet inte att påverka kommunernas organisation eller beteckning sina nämnder utan endast att i bestämmelser i av balken kunna kortfattat utpeka den nämnd i det aktuella fallet har som ansvaret för den kommunala uppgift är i fråga. som

3 kap. Allmänna aktsamhetsregler

En närmare motivering till de förslag till allmänna aktsamhetsregler som upptas i förevarande 3 kap. miljöbalken har lämnats i 5 kap. iden allmänna motiveringen. De allmänna aktsamhetsreglerna skall täcka miljöbalkens hela ämnesområde. De blir därför tillämpliga i fråga om ett stort antal sinsemellan olikartade företeelser. Det är önskvärt att de högt anger satta mål för miljöarbetet. På vissa områden kan det svårt att leva vara upp till dessa mål. Förhållandet bör inte medföra att de allmänna kraven på aktsamhet sätts lägre än är eftersträvansvärt i miljösom arbetet sett som helhet. I stället får undantag föreskrivas i de fall så är oundgängligen nödvändigt. I andra fall måste särskilt stränga aktsam-

Specialmotivering 27

hetskrav ställas, t.ex. i fråga om strålskydd. Om avvikelser från de allmänna aktsamhetsreglema görs i de särskilda aktsamhetsregler som tas upp i andra kapitel i miljöbalken se särskilt 14-19 kap. följer av - grundläggande lagstiftningsprinciper att undantaget gäller framför den allmänna regeln. De allmänna aktsamhetsreglema skall kompletteras av de miljökvalitetsnormer som vi föreslår skall kunna meddelas enligt 8 kap. I den mån aktsamhetsreglema har karaktären av dämpningsregler och alltså tillåter en försämring av miljön så länge man gör vad som är möjligt för att begränsa försämringen skall miljökvalitetsnormema kunna åberopas hinder mot sådan försämring. I avsnitten 7.5.3 och som en 7.5.5 i den allmänna motiveringen föreslår vi att myndigheterna inom de områden i landet där miljökvalitetsnormer överskrids skall vara skyldiga att utarbeta åtgärdsplaner för att komma till rätta med förhållandena. Dessa åtgärdsplaner skall kunna ligga till grund för generella föreskrifter och omprövning villkor i tidigare meddelade av tillståndsbeslut. De aktsamhetsregler som vi föreslår skall gälla för den som utövar miljöpåverkan enligt definitionen i 2 kap. 6 Även de centrala om aktsamhetsreglema är hämtade från miljöskyddslagen gäller de inte enbart för fasta anläggningar och liknande utan också för s.k. diffusa störningskällor, t.ex. för trafik. De blir vidare tillämpliga också på verksamhet, hantering eller åtgärd i olika hänseenden regleras i som andra lagar, under förutsättning att det samtidigt är fråga om miljöpåverkan. I exempelvis jord- och skogsbruket skall därför aktsamhetsreglerna i förevarande kapitel iakttas. Aktsamhetsreglema skall iakttas vid all tillämpning av balkens bestämmelser. De skall alltså läggas till grund för föreskrifter när sådana utfärdas av regeringen och andra myndigheter. Likaså skall de läggas till grund för tillståndsprövning. Vidare har tillsynsmyndigheterna att meddela de förelägganden eller förbud som kan behövas för att bestämmelserna i ett enskilt fall skall efterlevas. Införandet av en rad allmänna aktsamhetsregler som i stort sett omfattar alla människor bör enligt vår uppfattning föranleda att reglerna inte straffsanktioneras. När det gäller enskilda personer och företag föreslås sålunda inga direkta sanktioner till upprätthållande av efterlevnaden. Aktsamhetsreglema grunderna för hälso- och anger miljöskyddet. Avsikten är att aktsamhetsreglema skall sådan allges mängiltig utformning att de kan läggas till grund också för utbildning, undervisning och opinionsbildning och att de därigenom kommer att

28 Specialmotivering

genomsyra det allmänna medvetandet. Med stöd av aktsamhetsreglerna kan emellertid utfärdas generella föreskrifter bindande karaktär, av som kan vara straffsanktionerade.

I § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan skall

skaffa sig den kunskap som behövs för att kunna göra det med minsta

möjliga risk för att människors hälsa eller miljön skadas eller för att en långsiktigt god hushållning med naturresurserna äventyras.

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i dag. Jämför dock 6 § första stycket och 7 § första stycket lagen om kemiska produkter samt 7 § strålskyddslagen. En grundläggande förutsättning för allt hälso- och miljöskyddsarbete är att man har kunskaper både om vilka problemen är och såvitt möjligt också om hur de kan lösas. Det krävs alltså forskning, utbildning och undervisning på området. Förevarande paragraf syftar på den kunskap som behövs vid den praktiska tillämpningen av balkens bestämmelser. Bestämmelsen riktar sig till alla och envar. Den anger den allmänna målsättningen att var och en skall skaffa sig den kunskap som han behöver för att undvika att skada hälsa och miljö. För den enskilde betyder detta bl.a. att han bör studera bruksanvisningar och varningstexter till miljöfarliga varor som han använder. Bestämmelsen är lika litet som övriga aktsamhetsregler i kapitlet direkt straffsanktionerad. I den mån fråga är om skyldighet att verkställa undersökningar som skall användas vid tillståndsprövning eller tillsyn kan överträdelse av föreskrifter som meddelats med stöd av balken föranleda ansvar för försvarande av miljökontroll enligt 25 kap. 7 I övrigt är underlåtenhet att skaffa sig kompetens eller kunskap inte straffsanktionerad i balken men kan betraktas som en försvarande omständighet, ifall fråga uppkommer om åtgärder som skadat eller kunnat skada hälsa eller miljö. Särskilda bestämmelser om utredningsskyldighet ges i andra kapitel i balken. Bestämmelserna i exempelvis kapitlen om kemiska och biotekniska produkter föranleds av att utredningsskyldigheten för kemiska och biotekniska produkter skall gälla oavsett om det finns några konkreta farhågor beträffande deras hälso- och miljöskadlighet eller Bestämmelser i kapitlet om strålning behandlar ledningsansvaret för att

Specialmotivering 29

de är sysselsatta i verksamhet med strålning skall ha tillräcklig som kunskap och utbildning.

2 § Var och utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan skall en som lämna upplysningar om sina åtgärder till myndigheter och genom

märkning eller på annat sätt lämna information till enskilda, allt i den

man det behövs för att myndigheter eller enskilda skall kunna bedöma riskerna för att människors hälsa eller miljön skadas eller för att en långsiktigt god hushållning med naturresursema äventyras.

Paragrafen motsvarar närmast 8 § första stycket och 9 § lagen om kemiska produkter. Liknande informationsskyldighet kan, efter åläggande marknadsdomstolen, utkrävas av näringsidkare enligt 3 § av marknadsföringslagen 1975:1418 samt enligt 5 och 7 §§ produktsäkerhetslagen 1988:1604. Paragrafen tar sikte på två olika upplysnings- och informatyper av tionsskyldighet. Dels är det fråga om den upplysningsskyldighet som gäller för främst alla näringsidkare, som i en eller annan form utövar miljöpåverkan i den mening som avses i 2 kap. 6 att lämna upplysningar till prövningsmyndighetema i tillståndsärenden eller till tillsynsmyndigheterna, allt enligt föreskrifter eller efter anmodan. Det kan också vara fråga om att i katastrofsituationer omedelbart påkalla räddningstjänstens och miljömyndighetemas uppmärksamhet. Dels åsyftas en informationsskyldighet mot allmänheten när det gäller de risker som är förenade med olika åtgärder. Sådan information kan lämnas exempelvis i form märkning, produktinformation av annan eller miljödeklarationer. Det kan emellertid också vara fråga om direkta varningar till allmänheten i katastrofsituationer i den mån det anses förenligt med säkerhetens krav att anförtro sådan information åt enskilda. Aktsamhetsregeln lägger ett ansvar också på enskilda perso- När det gäller enskilda är naturligen möjligheten att begära inforner. mation mycket begränsad. Den kan exempelvis röra uppgifter till tillsynsmyndigheten angående innehav av farliga kemikalier eller information till grannar om användning av bekämpningsmedel, när sådan användning är tillåten för enskilda personer. I princip bör emellertid en informationsskyldighet om hälso- och miljörisker åvila alla och envar. Genom bestämmelsen inskärps att hälso- och miljöfaror är något man skall informera om och varna för.

30 Specialmotivering

Det förtjänar tilläggas att också EG numera synes lägga stor vikt vid åtgärder för att informera allmänheten, exempelvis om mätdata från kontroll av miljöfarlig verksamhet. Bestämmelsen är i likhet med den i l § av allmän karaktär. heller denna bestämmelse föreslås bli direkt straffsanktionerad men den kan läggas till grund för föreskrifter, är straffsanktionerade, som eller förelägganden av tillsynsmyndigheten. Liksom beträffande utredningsskyldighet och av samma anledning finns särskilda bestämmelser om infonnationsskyldighet i kapitlen om kemiska och biotekniska produkter och tillsyn. I olika sammanhang har berörts frågan om förenligheten av en informationsskyldighet med grundlagamas föreskrifter om yttrande-

och informationsfrihet se t.ex. prop. 1988/89:23 med förslag till

produktsäkerhetslag, 42. Klart är att ingen myndighet kan föres. skriva exempelvis att en utgivare av en tidning eller ett radioprogram skall ta in information i tidningen eller programmet. Det skulle strida mot censurförbudet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Men inget hindrar att en näringsidkare åläggs att göra vad som är möjligt för honom exempelvis för att genom massmedia informera om någon plötslig miljöfara från hans verksamhet. I 22 kap. 13 § föreslår vi en särskild bestämmelse om rätt för tillsynsmyndighet att meddela föreläggande för den som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan att lämna de upplysningar som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande skulle också kunna meddelas med stöd av förevarande paragraf. Av praktiska skäl har vi dock valt att införa en särskild upplysningsparagraf i tillsynsavsnittet.

3 § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan skall välja en plats som är lämplig för verksamheten, hanteringen eller åtgärden samt vidta de skyddsåtgärder, tåla de begränsningar av sitt handlande, iaktta de försilaighetsmått i övrigt och sörja för sådan kontroll av att föreskrivna krav och villkor är uppfyllda som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter eller för att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser.

Specialmotivering 3 1

Har någon att utöva miljöpåverkan orsakat skada eller genom olägenhet för människors hälsa eller miljön gäller vad som sägs i första stycket också i fråga skyldighet för honom att avhjälpa skaom

dan eller olågenheten. En sådan skyldighet kvarstår även efter det att

verksamheten, hanteringen eller åtgärden har upphört.

Första stycket har närmast sin förebild i 5 § första stycket miljöskyddslagen och 5 § första stycket första meningen lagen om kemiska produkter. Första stycket upptar den centrala aktsamhetsregeln i miljöbalken. De följande bestämmelserna i 4-6 §§ har närmast karaktären av hjälpregler för tillämpningen av 3 Sammanläggningen ett antal aktsamhetsregler av sinsemellan av skiftande karaktär till en gemensam allmän aktsamhetsregel medför en skärpning i förhållande till nuvarande ordning, eftersom de nya reg-

lerna framhållits också i inledningen till detta kapitel blir

- som gällande för var och en som utövar miljöpåverkan. Sistnämnda begrepp skall, vi tidigare redovisat i specialmotiveringen till som 2 kap. 6 ha vidsträckt betydelse och i princip omfatta allt mänsken ligt handlande kan negativt påverka hälsa, miljö eller naturresursom Detta överensstämmer exempelvis med den nuvarande utbytesser. regeln i lagen om kemiska produkter. Denna regel omfattar alla och envar. Av väsentlig betydelse både från hushållningssynpunkt och för att motverka negativa effekter för hälsa och miljö är valet av plats för en verksamhet, en hantering eller en åtgärd. Platsvalet anges därför främst bland försiktighetsmåtten. Bestämmelser om platsval finns också i 5 kap. l § och 14 kap. l Den förstnämnda bestämmelsen är hämtad från naturresurslagen, den sistnämnda bestämmelsen från miljöskyddslagen. Bestämmelserna i 5 kap. är i första hand tillämpliga inom samhällsplaneringsområdet och bestämmelsen i 14 kap. avser lokalisering av miljöfarlig verksamhet. Den här aktuella lokaliseringsregeln har en vidare räckvidd eftersom den omfattar alla som utövar miljöpåverkan. Det närmare samspelet mellan de angivna bestämmelbelyses i 5 kap. i den allmänna motiveringen och i 14 kap. i serna specialmotiveringen. Vidare skall den som utövar miljöpåverkan iaktta skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt. Dessa krav återfinns också i 5 § första stycket miljöskyddslagen. Härtill läggs också en

32 Specialmotivering

skyldighet att sörja för sådan kontroll att det framgår ställda miljöom krav blivit uppfyllda. I propositionen l969:28 med förslag till miljöskyddslag uttalade departementschefen i specialmotiveringen till 5 § första stycket miljöskyddslagen s.265 att de skyddsåtgärder och försiktighetsmått som kunde bli aktuella kunde mycket skiftande slag. Föroreningar vara av i vattnet kunde förebyggas genom reningsåtgärder hindrade att som skadliga ämnen släpptes ut. I fråga om andra störningsformer kunde tekniska anordningar av olika slag bidra till att förebygga eller minska olägenheter, t.ex. isoleringsåtgärder för att minska buller. Vidare kunde olika anordningar i själva driften ett företag eliminera störav ningar eller medverka till att de hölls på en låg nivå. I regel ansågs det ligga närmast till hands att utföra skyddsåtgärderna på eller i anslutning till den störande anläggningen. Det kunde emellertid också tänkas fall där det vore lämpligare med förebyggande åtgärder på fastighet en som hade olägenhet av störningen. I fråga skyldigheten att vidta om begränsningar av verksamheten kunde detta bestå i att man skar ned omfattningen av denna eller avstod från en särskilt farlig del denna. av Begränsningen kunde emellertid också ske på det sättet att verksamheten inskränktes eller avbröts under viss tid dygnet eller under av vissa väderleksförhållanden. Vi anser att dessa uttalanden kan vara vägledande också vid tillämpningen av den aktsamhetsbestämmelse som vi föreslår. En skillnad i vårt förslag i förhållande till gällande rätt är att också kravet på hänsynstagande till hushållningsfrågorna förs in i aktsamhetsreglerna. Begreppet hushållning har här en betydligt vidare innebörd än hushållningsbegreppet i naturresurslagen. Hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen, som är mer markinriktade, bör i balken föras in under andra avdelningen dvs. bland paraplyreglerna. Dessa bestämmelser avses bli gällande även i lagar som inte kommer att ingå i miljöbalken, t.ex. plan- och bygglagen. Hushållningsbegreppet i den nu föreslagna lagbestämmelsen i balken knyter an till den allmänna bestämmelsen i l kap. 3 § som kan sägas ge uttryck för den s.k. hushållningsprincipen. I avsnitt 5.4.1 i den allmänna motiveringen har vi redovisat varför vi föreslår att det skall krävas i fråga försiktighetsmått är vad som om som behövs för att skydda människors hälsa och miljön eller för att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser. I begreppet ryms ett visst mått av skälighetsprövning. Detta mått preciseras ytterligare i de följande paragraferna i kapitlet, vilka som förut anförts har

Specialmotivering 33

karaktären av hjälpregler till den grundläggande aktsamhetsbestämmel-

sen. Skälighetsprövningen kan dock inte drivas längre än vad stoppreg-

lema i 7 § medger. Även andra stycket har sin förebild i 5 § första stycket miljöskyddslagen. I andra stycket slås fast att det gäller för samma ansvar avhjälpande som för förebyggande miljöskador och vidare skylav att digheten kvarstår även efter det att verksamheten, hanteringen eller åtgärden avslutats. Också denna bestämmelse har motiverats i avsnitt 5.4.1 i den allmänna motiveringen. I tillståndsbeslut kan enligt 20 kap. 8 § andra stycket villkor meddelas om ställande av säkerhet kan trygga även återställningsåtsom gärder.

4 § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan och som därvid använder eller ämnar använda utrustning något slag av är skyldig att tillämpa bästa tillgängliga teknik för skydda människors att hälsa och miljön mot skador och olägenheter samt för att främja en långsiktigt god hushållning med Med bästa tillgängliga naturresurser. teknik avses en teknik motsvarar utvecklingens nivå och som senaste som från tekniska och ekonomiska synpunkter är möjlig använda att vid den typ av verksamhet, hantering eller åtgärd är i fidga. som

Paragrafen motsvarar närmast 5 § andra stycket miljöskyddslagen.

Andra stycket i 5 § miljöskyddslagen har närmast karaktären

av hjälpregel till huvudregeln i första stycket. Hjälpregeln är så konstruerad att omfattningen åliggandena enligt huvudregeln i första stycket av skall bedömas med utgångspunkt i vad är tekniskt möjligt vid som verksamhet av det slag är i fråga och med beaktande såväl som av allmänna som enskilda intressen. Begreppet tekniskt möjligt används i miljöskyddslagen har i som vårt förslag ersatts med begreppet bästa tillgängliga teknik. Skälen härför har redovisats i avsnitt 5.4.1 i den allmänna motiveringen. Tillgodoseendet allmänna och enskilda intressen bör enligt vår av uppfattning kunna ske inom för prövning enligt 6 och 7 §§. ramen Som redovisats i avsnitt 5.4.1 i den allmänna motiveringen pågår för närvarande inom EG arbete på ett nytt direktiv rörande samordning av förebyggande åtgärder och kontroll föroreningar, Integrated av Pollution Prevention and Control IPC. Som framgår den allmänna av motiveringen anser vi att detta arbete bör beaktas i våra förslag. I

2 13-0281. Del2

34 Specialmotivering

arbetet på detta direktiv används begreppet "best available techniques" Begreppet är ersätta ett äldre, i olika EG-direktiv BAT. avsett att flitigt använt begrepp BATNEEC "best available technologies not entailing excessive costs". Enligt det för närvarande föreliggande utkastet avses med bästa tillgängliga teknik den senaste utvecklingen i fråga om förfaranden, och driftsmetoder anvisar den praktiska tillämpbarheten processer som särskild teknik för att förhindra, eller när detta inte är möjligt, av en långt möjligt minska utsläppen till miljön sedd helhet. Teknik så som betyder både den använda teknologin och det sätt på vilket anläggningen konstrueras, byggs, leds och drivs samt tas bruk. Tekniken ur måste från teknisk och ekonomisk synpunkt industriellt möjlig att vara använda inom branschen i fråga. Tillgänglig innebär att tekniken är utvecklad eller utprövad i skala tillåter dess införande i den en som industriella omgivning är i fråga, sig tekniken är använd som vare eller framställd inom medlemsstaten i fråga eller ej, så länge som den

är rimligt tillgänglig reasonably accessible för företagaren. Bäst är

den teknik är mest effektiv när det gäller att uppnå den högsta som praktiska nivån för skydd miljön sedd helhet. Detta innebär av som dock inte det endast finns ett tekniskt system som får användas av att företagaren. Den på begreppet bästa tillgängliga teknik som börjar växa syn fram inom EG har likheter med myndigheternas tillämpning av stora den nuvarande aktsamhetsregeln i miljöskyddslagen. Framför allt synes inom EG under tid ha närmat sig den svenska uppfattningman senare vid prövning miljöfarlig verksamhet bör söka anlägga en att man av helhetssyn på frågan vad kan krävas i fråga skyddsåten om som om gärder för olägenheterna verksamheten skall bli så små som att av möjligt. Införlivandet begreppet bästa tillgängliga teknik i svensk av miljölagstiftning bör således inte innebära några nämnvärda förändringar i förhållande till vad gäller vid prövning miljöfarlig som nu av verksamhet. Prövningsmyndigheten bör exempelvis i framtiden, liksom för närvarande, kunna förelägga sökande i ett tillståndsärende att en utreda möjligheterna att applicera viss känd teknik på verksamheten i fråga för att begränsa störningarna i omgivningen. Ett sådant föreläggande bör också i viss utsträckning kunna omfatta krav på utredning förutsättningarna för modifieringar känd teknik. Bestämmelser av av härom finns intagna i 20 kap. 6 § andra stycket. Begreppet bästa tillgängliga teknik innebär emellertid också att hänsyn måste till råvaror och energiförbrukning, så att den teknik tas

Specialmotivering 35

som utnyttjar mindre miljöfarliga råvaror eller exempelvis återvunna produkter eller som är energisnål kan vara bättre för miljön än en teknik som gör det möjligt att något minska utsläppen. Begreppet bästa tillgängliga teknik bör vidare innefatta inte enbart produktionsanordningar i sig utan även metoder för produktion utbildning och som arbetsledning. Införandet av modernare och reningsteknik processställer större krav på en ändamålsenlig organisation och klarare en ansvarsfördelning inom företagen. För att kunna anses vara tillgänglig måste tekniken tillämpas någonstans och i princip men nödvändigtvis i det aktuella fallet - - vara möjlig att använda i tekniskt och ekonomiskt hänseende. Om det råder en monopolsituation på leverantörssidan t.ex. på grund patent- - av rättigheter kan tekniken ändå anses tillgänglig under förutsättning att den är i rimlig mån möjlig för användaren att förvärva. Införandet av en bestämmelse med krav på användning bästa av tillgängliga teknik som en hjälpregel till den grundläggande aktsamhetsregeln i 3 § leder likhet med denna till en skärpning av miljökraven genom att bestämmelsen blir tillämplig på alla som utövar miljöpåverkan, under förutsättning att han därvid använder sig utrustning av i någon form. Självfallet måste i enlighet med den praxis utvecklats inom - som svenskt miljöarbete viss hänsyn tas till det är fråga nytill- - om om en kommande verksamhet eller en befintlig anläggning. För befintliga verksamheter torde i allmänhet krävas viss övergångstid för att införa bästa tillgängliga teknik. Det kan nämnas att i flera EG-direktiv ñnns olika tekniska krav i fråga beñntliga anläggningar jfr om nya resp. kapitel 6 i den allmänna motiveringen, t.ex. EG-direktiven 84/360 och 89/369. Direktiven avseende befintliga anläggningar har formen av Övergångsbestämmelser. Detta måste exempelvis beaktas vid utfärdandet av generella föreskrifter på grundval kravet bästa tillgängliav om ga teknik. De allmänna aktsamhetsreglerna skall, som närmare redovisats i kap. ligga till grund för såväl föreskrifter och tillståndsbeslut som myndigheternas ingripanden med stöd av tillsynsbestämmelserna i miljöbalken. Det finns dock anledning att anta att bestämmelsen om bästa tillgängliga teknik i första hand kommer att tillämpas i fråga om miljöfarlig verksamhet. Frågan om bästa tillgängliga teknik kommer härvid att ligga till grund för prövningen av frågan om skyddsåtgärder med utgångspunkt från 3 kap. 3 § och 14 kap. 2 § miljöbalken. Det finns anledning att i sammanhanget erinra om att tillståndsprövningen

36 Specialmotivering

miljöfarlig verksamhet i likhet med vad nu gäller i första hand skall av syfta till att reglera vilka skyddsåtgärder, försiktighetsmått m.m. som skall vidtas till skydd för omgivningen. Tillståndsmyndigheten bör emellertid, vi redogjort för i 5 kap. iden allmänna motiveringen, som försäkra sig att verksamheten inte strider mot andra bestämmelser om i miljöbalken. Det är angeläget att understryka att det inte alltid är tillräckligt att beträffande miljöfarliga anläggningar iaktta kravet på bästa tillgängliga teknik. Stoppregeln i 7 § kan hindra en verksamhet, även om bästa tillgängliga teknik tillämpas. Även krav på tillämpning miljökvaliav tetsnormer enligt 8 kap. eventuellt närmare preciserade genom före- skrifter enligt 4 kap. kan få samma effekt. Sådana krav kan gälla även för särskilt känsliga eller belastade områden. Vid utfärdandet tekniska branschföreskrifter för miljöfarlig av verksamhet torde tillämpningen den föreslagna bestämmelsen inneav bära utifrån begreppet bästa tillgängliga teknik fastlägger vad att man som normalt bör kunna krävas av en verksamhet av visst slag. Dessa krav bör dock, som vi redovisat i kap. 6 i den allmänna motiveringen, kunna modifieras med hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. Vid individuell prövning skall kravet på bästa tillgängliga teknik enbart bedömas med utgångspunkt från förhållandet i det aktuella ärendet. Man har anledning att förmoda att denna bedömning inte sällan kan leda till strängare krav i fråga teknisk standard än vad om skulle kunna meddelas i form generella branschföreskrifter. En som av fråga framförallt inställer sig vid individuell prövning är annan som om kravet på bästa tillgängliga teknik skall appliceras på varje anläggningsdel eller varje form miljöpåverkan för sig. Enligt vår uppfattav ning bör också vid den individuella prövningen anlägga en helman hetssyn på vad som kan krävas i fråga om bästa tillgängliga teknik. Syftet med tillståndsprövningen miljöfarlig verksamhet måste alltid av i första hand att söka åstadkomma att olägenheterna i omgivningvara till sådan verksamhet blir så små som möjligt. en en

5 § Var och utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan skall en som undvika sådana kemiska eller biotekniska produkter och sådana varor till påtaglig fördel för människors hälsa, miljön eller en långsom siktigt god hushållning med naturresurser kan ersättas med kemiska eller biotekniska produkter eller med varor som är mindre farliga eller som medför mindre förbrukning av naturresurser.

Specialmotivering 37

Paragrafen ger uttryck för den s.k. utbytesprincipen eller substitu- tionsprincipen som för närvarande ñnns intagen i 5 § första stycket andra meningen lagen om kemiska produkter. I likhet med 5 § andra stycket miljöskyddslagen har 5 § första stycket andra meningen lagen om kemiska produkter karaktären av hjälpregel till den allmänna aktsamhetsregeln i respektive paragraf. Tidigare har vi föreslagit att miljöskyddslagens nämnda hjälpovan regel om skyldighet att tillämpa bästa möjliga teknik förs in som en hjälpregel till den grundläggande aktsamhetsregeln i 3 § dock med den ändringen att ordet "möjliga" ersatts med ordet "tillgängliga". På samma sätt anser vi att den nämnda hjälpregeln i lagen kemiska om produkter i fråga skyldighet att utbyta farliga kemiska produkter om mot mindre farliga sådana bör föras in hjälpregel till den som en grundläggande aktsamhetsregeln i 3 Den bör emellertid tillämpas inte bara beträffande kemiska produkter utan också beträffande biotekniska produkter samt i fråga i allmänhet. Vid tillämpningen om varor av utbytesprincipen bör också hushållningsfrågorna tillmätas betydelse. Bestämmelsen är tillämplig såväl då någon tidigare använt en produkt som då någon sådan användning inte förekommit utan man står inför ett val vid påbörjandet av en hantering. Principen inte - som nämnts i lagtexten skulle därför lika gärna kunna betecknas produkt- valsprincipen. Beteckningen utbytesprincipen beskriver dock enligt vår mening bättre den värdering det är frågan om. Såvitt angår kemiska produkter är bestämmelsen väsentligen oförändrad i förhållande till gällande rätt. Det tillägget har gjorts att ett utbyte skall vara till påtaglig fördel för de ändamål bestämmelsen som skall skydda. Avsikten härmed är att alltför bagatellartade förbättringar inte skall beaktas. Detta torde inte innebära någon förändring i förhållande till gällande rätt. Man kan exempelvis tänka sig att det finns möjlighet att antingen byta ut utrustning av visst slag med tillämpning principen bästa av om tillgängliga teknik eller att byta i ingående kemisk ut en processen produkt enligt utbytesprincipen; väljs den första åtgärden medför det inte någon "påtaglig fördel" för hälso- och miljöskyddet att också vidta den andra. Den tillämpning som Kemikalieinspektionen gett bestämmelsen bör också fortgå väsentligen oförändrad enligt de synpunkter anförts som i 5 kap. iden allmänna motiveringen. Liksom övriga aktsamhetsregler i 3 kap. är bestämmelsen inte straffsanktionerad utan den får precise-

38 Specialmotivering

i föreskrifter eller villkor, i sin tur kan vara straffsanktioneras som rade, eller i tillsynsbeslut kan förenas med vite. som

6 § Är det uppenbart visst försi/aighetsmått som krävs enligt 3att ett alltför kostsamt i förhållande till den nytta det medför för miljön 5 § är får ett mindre kostsamt försiktighetsmått väljas.

Paragrafen närmast 5 § tredje stycket miljöskyddslagen. motsvarar Den hänför sig emellertid inte enbart till miljöfarlig verksamhet utan till alla de miljökrav kan ställas enligt 3-5 i kapitlet. som Paragrafen innebär i och för sig sänkning ambitionsnivån i en av förhållande till de föregående kravreglerna. Denna sänkning är dock bara marginell. Innebörden är att försiktighetsmått som är orimligt i förhållande till den nytta för miljön de medför inte kostsamma som behöver komma till användning. Någonstans gär gräns, där margien nalnyttan för miljön inte uppväger de kostnader läggs ned på som försiktighetsmåtten. Det måste emellertid starkt understrykas att stoppi 7 § bör gälla kostnaderna eller med andra ord: reglerna oavsett hur kostsamt det kan bli att hålla sig inom de gränser för oavsett miljöpåverkan stoppreglerna måste antingen så ske eller som anger verksamheten, hanteringen eller åtgärden underlåtas.

7§ Om verksamhet, hantering eller åtgärd kan befaras leda till att

en människors hälsa skadas, försiktighetsmått enligt 3-6 §§ även om används, eller till miljökvalitetsnorm enligt 8 kap. 2 § andra att en stycket överträds, får verksamheten, hanteringen eller åtgärden inte

utövas eller vidtas.

Detsamma gäller det kan befaras att det uppkommer en påtaglig

om skada på miljön eller långsiktigt god hushållning med naturreatt en

påtagligt Är i sådant fall verksamheten, hanteringen

surser äventyras. eller åtgärden synnerlig betydelse för näringslivet eller sysselsättav eller från allmän synpunkt, får den dock komma till ningen annars stånd enligt 20 kap. 4 § andra stycket, under förutsätt-

efter prövning den skada kan befaras uppkomma på miljön inte är av

ning att som allvarlig art.

stycket är s.k. stoppregel, skärpts i förhållande till vad Första en som gäller för närvarande. Bestämmelsen motsvaras i vissa delar av som

Specialmotivering 39

6 § första stycket och andra stycket första meningen miljöskyddslagen. Andra stycket innehåller dels stoppregel dels dispensregel. Även en en dessa regler innebär skärpningar i förhållande till vad som gäller för närvarande. Bestämmelserna har vissa motsvarigheter i 6 § första och andra styckena miljöskyddslagen. I 6 § miljöskyddslagen finns intaget två störningsnivåer inte får som överskridas om inte särskilda skäl föreligger. Dispens från den första nivån dvs. olägenheter väsentlig betydelse uppkommer kan - om av meddelas av tillståndsmyndigheten om särskilda skäl föreligger. Dispens från den andra nivån dvs. att störningarna leder till att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden avsevärt försämrade m.m. kan lämnas av regeringen om verksamheten har synnerlig betydelse för näringslivet m.m. Liksom de ovan redovisade tillåtlighetsreglema gäller bestämmelserna i 6 § miljöskyddslagen såväl nyanläggningar befintliga som anläggningar. De skall sålunda tillämpas vid både tillståndsprövning och tillsyn. Underställningsregeln är emellertid inte tillämplig vid tillsynsbeslut enligt 40 Förslaget i förevarande paragraf innebär att fara för skada på människors hälsa aldrig skall accepteras. Detsamma gäller överträdelser av bindande miljökvalitetsnormer. Sådana kan enligt 8 kap. 2 § andra stycket främst förekomma till följd av Sveriges internationella förpliktelser. Hit kommer vid en framtida svensk anslutning till EG bestämmelser som står i överensstämmelse med olika standarddirektiv att höra. Däremot kan miljöfarlig verksamhet få komma till stånd om den visserligen kan befaras medföra någon skada på miljön, under förutsättning att denna inte är "påtaglig". Det är självfallet svårt att ange ett uttryck som illustrerar vad som kan tillåtas. Uttrycket "påtaglig" har vi valt efter mönster av naturresurslagen. Endast sådana åtgärder faller under stoppregeln som kan ha bestående inverkan eller en som tillfälligt kan ha en betydande negativ påverkan. Det är alltså bara oväsentliga skador som accepteras. Motsvarande gäller hushållningen med naturresurser, under förutsättning att en sådan hushållning inte äventyras på ett påtagligt sätt. I 6 § andra stycket andra meningen miljöskyddslagen ges regeringen en möjlighetatt dispensera från stoppregeln i första meningen, om verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller från allmän synpunkt. Även den föreslagna annars av oss stoppregeln som är avsedd att vara väsentligt strängare än den nuva- rande bör förses med en dispensmöjlighet. Förutsättningen för -

40 Specialmotivering

dispens bör kunna uttryckas så att verksamheten är av synnerlig betydelse för näringslivet eller sysselsättningen eller annars från allmän synpunkt. I fråga möjligheten att meddela dispens bör skillnad om göras allt efter skadans art. När den angivna förutsättningen föreligger bör dispens få meddelas även det skulle medföra att hushållningen om med viss naturresurs påtagligt äventyras. Det är här fråga om en en avvägning där andra allmänna intressen bör kunna få väga över, om regeringen bedömer det nödvändigt. I fråga skador på miljön vara om däremot bör dispens kunna få meddelas bara den skada som kan om befaras uppkomma inte är allvarlig art. Och vad slutligen angår av hälsofarliga verksamheter bör dispens över huvud taget inte kunna få meddelas från den av oss föreslagna stoppregeln. Den nuvarande stoppregeln för det fall att ett stort antal människor får sina levandsförhållanden väsentligt försämrade behövs inte och skulle leda tanken helt fel. Miljöfarlig verksamhet skall enligt våra förslag stoppas långt under den sålunda angivna nivån. Det bör i anslutning till det sist sagda framhållas, att i den mån levnadsförhållandena påverkas av bebyggelseplaneringen, frågan är att bedöma enligt plan- och bygglagen och inte enligt vårt förslag. När bestämmelserna i 6 § utformades i samband med tillkomsten miljöskyddslagen förelåg ingen samtidig prövning av stora naturreav surskrävande företag. Bestämmelser härom infördes i byggnadslagen först år 1973. Numera finns dessa bestämmelser i naturresurslagen. Tillkomsten bestämmelserna om regeringsprövning enligt byggav nadslagen naturresurslagen innebär i princip att prövningen av resp. de stora nyetableringsfallen enligt 6 § andra stycket sattes ur spel eftersom tillståndsprövningen då överfördes till lagstiftning. Vid annan den prövning regeringen i dag skall göra stora naturresurskrävande av företag gäller således störningsgränserna i miljöskyddslagen. Regeringen kan i varje enskilt fall göra en fri prövning av verksamheten. Ett tillstånd regeringen i ett sådant fall är bindande vid senare av prövning enligt miljöskyddslagen. Aktsamhetsreglerna i miljöbalken bör vara tillämpliga vid prövning stora anläggningar som nu behandlas i 4 kap. naturresurslagen. av Befintliga verksamheter måste tillåtas fortgå under viss överen gångstid efter balkens ikraftträdande, utan hinder av den nya stoppregeln. Som vi det bör denna övergångstid omfatta fem år eller ser nu tillståndsgivna anläggningar tiden intill dess omprövning i fråga om blir möjlig enligt de bestämmelser vi föreslår. Våra förslag till nu

Specialmotivering 41

utformning av övergångsbestämmelserna kommer att redovisa i ett betänkande under sommaren 1993. Vad gäller andra stycket kan erinras 2 kap. 12 § 1918 års om vattenlag där det stadgades att dispens inte kunde meddelas för i princip otillåtliga vattenföretag som inverkade på klimatet eller det allmänna hälsotillståndet.

8 § Vid tillämpningen av 1-7 §§ ifråga hanteringen om av en vara skall så långt möjligt hela livslängd beaktas vid bedömningen varans av risken för att hälsa och miljö skadas eller för långsiktigt god att en hushållning med naturresurser äventyras. Hänsyn skall tas också till

möjligheterna att begränsa mängden avfall och avfallets hälso- och

miljörisker. Möjligheterna att, sedan en vara tjänat ut, återanvända denna eller att ur varan återvinna ämnen, material och energi skall beaktas i alla led av hanteringen och särskilt vid tillskapandet och tillverkningen av varan.

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i dag. Jämför dock 3 § och 8 § första meningen renhållningslagen. Se även l kap. 3 § andra stycket 2 och 6 kap. 43 § den nya danska lagen om miljöskydd. Bestämmelsen ger vissa anvisningar beträffande tillämpningen av aktsamhetsreglerna i 3 kap. vid sådana former miljöpåverkan av som består i hanteringen av varor, därvid kanske främst tillverkningen av sådana. Miljöbalken är tillämplig också på produktion när av varor, tillverkningsproceduren eller varorna utgör miljöpåverkan, dvs. när de kan befaras påverka människors hälsa, miljön eller hushållningen med naturresurser. Vid hanteringen av varor skall den s.k. kretsloppsprincipen beaktas. Denna har behandlats i den allmänna motiveringen i såväl 5 som 8 kap. För dess genomförande föreslås också bestämmelser i kapitlet om avfall, 18 kap. Paragrafen ger uttryck för att en varas miljöpåverkan skall m.m. beaktas under alla faser en produkts livstid, dvs. ända från konstruktion inbegripet hänsynstagande till råvaruutvinning och energiför- brukning och tillverkning till slutligt omhändertagande. Vidare - ger paragrafen uttryck för principen återanvändning och återvinning. om

42 Specialmotivering

9 § Vid verksamheter, hantering eller andra åtgärder av varor som innebär användning av energi skall möjligheterna att eller återspara vinna energi beaktas. Såvitt möjligt skall energi från förnyelsebara källor användas.

Paragrafen saknar motsvarighet i dag. Bestämmelsen innebär en speciñcering av hushållningsprincipen, sådan denna kommit till uttryck i bl.a. 3 såvitt angår hushållningen med energi. Den tar sikte på såväl energianvändning energiprosom duktion. I sistnämnda hänseende skall förnyelsebara energikällor prioriteras. Bestämmelsen innebär att också energifrågorna skall beaktas i frågor som omfattas av balkens regelsystem. Den aktuella paragrafen kan, i likhet med 8 ses som en kompletterande bestämmelse till de övriga aktsamhetsreglerna. Den har, också i likhet med 8 getts en mindre tvingande utformning än de övriga aktsamhetsreglerna i balken. Med tanke på den betydelse sättet att framställa och använda energi har för miljön inte minst i fråga inverkan på klimatet har det varit om naturligt för oss att införa särskild lagregel härom i miljöbalken. en Även lagbestämmelsen vitt tillämpningsområde om getts ett torde bestämmelsen i första hand komma att tillämpas vid utfärdande av föreskrifter och vid prövning miljöfarlig verksamhet. I det av senare fallet innebär det att energifrågorna skall beaktas vid prövningen av skyddsåtgärder enligt den allmänna försiktighetsregeln i 3 § och bästa tillgängliga teknikregeln i 4 Det kan i sammanhanget nämnas att EG under senare tid konstaterat att energifrågorna måste beaktas inom ramen för prövningen av vad som kan anses vara bästa tillgängliga teknik. Många reningstekniker kräver nämligen betydande energiresur-

ser, exempelvis avfallsförbränningsanläggningar, indunstningsanlägg-

ningar, destillationsanläggningar m.m. Av samma skäl som ovan föreslår vi att det i ett andra stycke tas in en bestämmelse om skyldighet att såvitt möjligt använda förnyelsebara energikällor.

4 kap. Allmänna bestämmelser föreskrifter om

Bestämmelserna i 4 kap. har närmare motiverats i kapitlet om generella föreskrifter i den allmänna motiveringen, 6 kap. Det är att märka

Specialmotivering 43

att vi föreslår bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter också i andra kapitel i balken. Förevarande kapitel bemyndiganden att meddela föreskrifger ter i andra fall än som framgår av sådana särskilda bemyndiganden. Områden där föreskrifter kommer att stödja sig på förevarande kapitel torde främst bli miljöfarlig verksamhet och hantering däri inbegripet tillverkning av andra än kemiska och biotekniska - varor produkter. Föreskrifter angående gränsvärden för emissioner, t.ex. utsläpp och buller, från varor för att tillgodose hälso- och miljöskyddets krav kan sålunda också grundas på bestämmelserna i förevarande 4 kap. Detta torde bl.a. nödvändigt vid svensk anslutning till vara en EG, för genomförande av EG-direktiv angående produkters miljöegenskaper. Ett sådant existerande direktiv gäller buller från vissa jordbruksmaskiner. Arbete pågår inom EG-kommissionen med att gå vidare och även behandla utsläpp luftföroreningar. Dagens bilavgasav lag kan inte rymma dessa regler.

I § Föreskrifter som meddelas med stöd av denna balk skall grundas på de principer som anges i I kap. I och 3 §§, på de aktsamhetsregler som anges i 3 kap. och på kvalitetsnorrner enligt 8 kap.

Förevarande paragraf, som saknar motsvarighet i gällande rätt, är från strängt lagstiftningstekniska synpunkter överflödig. utfärdar Den som föreskrifter med stöd av en bemyndigandebestämmelse i lag måste en naturligtvis i fråga om föreskriftemas innehåll låta sig ledas övriga av bestämmelser i lagen. Eftersom miljöbalken i vårt förslag så ges en utpräglad karaktär av ramlag är det emellertid angeläget för att oss understryka att föreskriftemas innehåll måste vara strängt anpassat till de materiella bestämmelser som balken innehåller. Därvid skall framhållas, att föreskrifter som utfärdas med stöd av balken skall grundas inte bara på principer enligt 1 kap. och aktsamhetsregler enligt 3 kap. utan också på miljökvalitetsnormer enligt 8 kap. Föreskrifter skall kunna grundas också på riktlinjer och principer som riksdagen antagit och på internationella förpliktelser Sverige som åtagit sig. Vi utgår från att sådana riktlinjer eller internationella åta-

ganden överensstämmer med miljöbalkens aktsamhetsregler och miljö-

kvalitetsnormer. Om miljöbalkens regler inte stämmer överens med riksdagens riktlinjer eller Sveriges internationella åtaganden, bör miljöbalkens regler ändras.

44 Specialmotivering

2 § Om det behövs för att genomföra miljökvalitetsnormer enligt 8 kap., annars genomdriva riktlinjer eller principer som riksdagen antagit eller uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som meddela föreskrifter till skydd för människors hälsa eller miljön eller till främjande av en långsiktigt god hushållning med naturresurser. Om det är av särskild betydelse för att förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön eller för att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även i andra

fall än som sägs i första stycket eller särskilt anges i denna balk med-

dela föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar verksamhet, - av en upplysningsskyldighet, märkning och information, - annan kontroll av att föreskrivna krav eller villkor är uppfyllda, - -försiktighetsmått i övrigt. Föreskrifter enligt första eller andra stycket begränsar möjligsom heten att använda ett tillstånd som meddelats enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd balken får meddelas endast av av regeringen. Föreskrifter enligt första eller andra stycket får avse sådana frågor om användningen av mark och vatten behandlas i som 5 och 6 kap.

Paragrafen som helhet saknar motsvarighet i dag. Jfr dock 5 § andra stycket, 6 § andra stycket, 7 § andra meningen, 8 § andra stycket, 9 § samt 12 § lagen om kemiska produkter och 6 § andra stycket lagen om förhandsgranskning biologiska bekämpningsmedel. Se även 8 § av a andra stycket, 38 a § och 38 b § miljöskyddslagen, 13 § hälsoskyddslagen, 3 § andra stycket renhållningslagen och 12§ första stycket strålskyddslagen. Paragrafen har till viss del mönster i 4 kap. 1 § arbetsmiljölagen. Bemyndigandena i första stycket avser situationer där det knappast kan råda tvivelsmål om att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer bör ha möjlighet att meddela föreskrifter. Det första bemyndigandet avser fall när det behövs för att genomföra miljökvali-

Specialmotivering 45

tetsnormer enligt 8 kap. Sådana skall grundas på vad människan eller naturen tål. Även heller detta låter sig fastställas med någon om absolut objektivitet bör det dock kunna beskrivas med sådant vetenskapligt underlag att de flesta torde kunna acceptera föreskrifter som syftar till hälso- och miljöskyddet till sådana kvalitetsnoratt anpassa mer. Det andra bemyndigandet avser föreskrifter som behövs för att genomdriva riktlinjer och principer riksdagen antagit. Självfallet som måste sådana riktlinjer och principer ha ändamål som föresamma skrifterna, nämligen att skydda människors hälsa eller miljön eller att främja långsiktigt god hushållning med naturresurserna. Riksdagen en har i skilda sammanhang antagit sådana riktlinjer som exempelvis har gått ut på att utsläpp svavel eller kväve skall vid viss tidpunkt ha av nedbringats till vissa mängder, ofta ställt i förhållande till tidigare utsläpp. Sådana riktlinjer har inte haft någon direkt materiell rättsvetkan, något ofta varit ägnat att förvåna både riksdagens ledamöter som och medborgarna. Det är, som ofta framhållits förut i detta betänkande, önskvärt att riksdagen skall kunna ägna sig åt att fastlägga de övergripande målen för hälso- och miljöskyddet, medan arbetet på att tillskapa de detaljföreskrifter som behövs för genomförandet bör kunna anförtros de administrativa myndigheterna. Det tredje bemyndigandet enligt första stycket torde vara än mer naturligt att acceptera än de tidigare. Det avser föreskrifter som behövs för att uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig. Med Sveriges tillträde till EES och än vid medmer ett senare lemsskap i EG kommer det att bli fråga ett stort antal detaljföreom skrifter inte heller rimligen skall behöva underkastas riksdagens som prövning. Om det är fråga om nya överenskommelser som är av större vikt, skall de enligt 10 kap. 2 § tredje stycket regeringsformen underställas riksdagens prövning det i miljöbalken finns bemyndiäven om ganden att genomföra dem medelst förordningar. I fråga om normer med sådant innehåll som avses i andra stycket kan lämpligheten av att de utfärdas av regeringen eller i än högre grad att de utfärdas underordnad myndighet synes mer tveksam. Anledav ningen härtill är att bemyndigandet täcker ett så vidsträckt fält, nämligen hela balkens tillämpningsområde. Inte heller sådana föreskrifter kan emellertid alltid meddelas av riksdagen. Det får dock förutsättas att andra föreskrifter än sådana i första stycket meddelas i som avses lag, med hänsyn till att föreskrifterna är detaljerade eller ofta om ändras övervägande skäl talar för att de tas upp i författning av lägre

46 Specialmotivering

valör. Motsvarande bedömning bör göras i frågan de bör meddelas om av regeringen eller underordnad myndighet. För att att huvudange regeln skall vara att lagform används i paragrafen att föreskrifter anges får meddelas av regeringen eller underordnad myndighet detta är om av särskild betydelse för att tillgodose de ändamål föreskrifterna som skall skydda. Föreskrifter enligt andra stycket föreslås kunna skyddsåtgäravse der, begränsningar av en verksamhet, upplysningsskyldighet eller kontroll av att föreskrivna krav eller villkor är uppfyllda samt försiktighetsmått i övrigt. skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt är sådant som nu omfattas 5 § miljöskyddslagen. av Försiktighetsmått i övrigt inrymmer exempelvis gränsvärden för utsläpp; gränsvärden för belastning är däremot att behandla miljösom kvalitetsnormer enligt 8 kap. Buller från trañkmedel är att betrakta som en emission i likhet med utsläpp av avgaser. Föreskrifter kan därför även avse gränsvärden för buller. Möjligen kan på sikt man tänka sig att genom sådana föreskrifter göra bilavgaslagen överflödig och samtidigt skapa förutsättningar för enhetlig lagteknisk lösning en för alla trañkslag. Som förut antytts underlättas dessutom införandet av kommande EG-direktiv för andra produkter. Bemyndigandena har betydligt vidare tillämpningsområde än miljöfarliga verksamheter. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om upplysningsskyldighet och kontroll har visst mönster i arbetsmiljölagen. Upplysningsskyldigheten enligt förevarande förslag dock avses kunna gälla både mot myndigheter, exempelvis tillstånds- och tillsynsmyndigheter, och mot allmänheten. Bemyndigandena i paragrafen förutsätter till den del de tar sikte på hushållningen med naturresurser måhända ändring i 8 kap. 7 § en regeringsformen. Vi lägger fram förslag till sådan ändring. I tredje stycket anges vissa begränsningar i förordnandemakten. Först anges att föreskrifter som begränsar möjligheten att använda ett tillstånd som meddelats enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken endast får meddelas regeringen. Det av synes inte lämpligt att låta exempelvis Naturvårdsverket utfärda föreskrifter som påverkar villkor i meddelade tillståndsbeslut. Verket har i dag bara rätt att hos tillståndsmyndigheten påkalla omprövning om man vill ha ett villkor ändrat i ett tillståndsbeslut. Rimligen bör verket analogt med detta bara kunna hemställa hos regeringen att den om utfärdar föreskrifter, om sådana föreskrifter kommer att påverka rätts-

Specialmotivering 47

kraften i meddelade tillståndsbeslut. Vi har i avsnitt 6.5.2 i de allmänna motiveringarna närmare utvecklat dessa frågeställningar. För förebyggande av missförstånd bör understrykas att det självfallet är möjligt att utfärda föreskrifter för andra verksamheter än dem har tillstånd enligt miljöbalken och att tillståndsgivna verksamsom heter i föreskrifterna undantas från tillämpningsområdet. Det kanske t.0.m. i flertalet fall är lämpligt att så sker. Detta förhållande behöver emellertid inte särskilt anges i lagtexten. De nuvarande hushållningsbestämmelsemai naturresurslagen medger utfårdande av föreskrifter. Sådana föreskrifter skulle också kunna inkräkta på kommunernas planmonopol. De bör därför heller i fortsättningen få meddelas. Detta anges i tredje stycket andra meningen.

3 § Föreskrifter enligt 2 § får även avse förbud mot en verksamhet, mot hanteringen av en kemisk eller bioteknisk produkt eller av en vara eller mot någon annan åtgärd. Sådant förbud får dock inte avse en verksamhet, hantering eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.

Paragrafen har motsvarighet i 7 § andra stycket och 8 § miljöskyddslagen, 12 § lagen om kemiska produkter och 15 § strålskyddslagen. Genom första meningen medges att föreskrifter som avse i 2 § får avse även förbud mot en verksamhet, en hantering eller någon annan åtgärd. De motsvarande bestämmelserna i 8 § miljöskyddslagen och 12 § lagen om kemiska produkter anger som förutsättning för att föreskrifter förbud skall få meddelas att det skall vara "av särskild om betydelse" vissa synpunkter. Uttrycket används redan som förutur sättning enligt 2 § andra stycket och förutsättningarna enligt 2 § första stycket torde ändå vara tillräckligt kvalificerade. Uttrycket upprepas därför inte här. Förbud bör inte genom föreskrifter få meddelas mot en verksamhet erhållit tillstånd med stöd balken. Detta anges i andra som av meningen. Frågor om förbud mot sådan verksamhet får prövas enligt omprövningsreglema.

4 § Föreskrifter i 2 och 3 §§ får meddelas för verksamsom avses heter, för hantering kemiska eller biotekniska produkter eller av av

48 Specialmotivering

varor eller för åtgärder att gälla i allmänhet eller inom viss nären ingsgren. Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett mark- eller vattenområde miljöskyddsområde får föreskrifter som avses i 2 och 3 §§ meddelas även för ett sådant område.

Andra meningen har sin motsvarighet närmast i 8 § första och andra a styckena miljöskyddslagen. Första meningen öppnar möjlighet att meddela föreskrifter för viss bransch. Sådana branschföreskrifter har behandlats närmare i den allmänna motiveringen i 6 kap. Andra meningen ger möjlighet att meddela särskilda föreskrifter för ett visst område, här benämnt miljöskyddsområde. Om en åtgärdsplan upprättats med stöd 8 kap. 4 § för att miljöav kvalitetsnormer skall kunna uppfyllas inom visst område kan särskilda föreskrifter för området meddelas med stöd förevarande paragraf. av Föreskrifter enligt paragrafen kan även förbud enligt 3 avse

Enligt 8 § miljöskyddslagen får regeringen meddela förbud för delar

av landet mot utsläpp av avloppsvatten. Förbudet är i första hand tänkt att kunna användas i fjällområdena. Föreskrift sådant förbud kan om meddelas med stöd av förevarande paragraf. Som framgår 3 § kan av förbudet dock inte tillståndsgiven verksamhet. avse

5 § I föreskrifter meddelas med stöd bemyndigande i denna som av ett balk får föreskrivas att en myndighet eller kommun får i särskilda en

fall medge undantag från flireskriflerna.

Paragrafen är ny. Den har emellertid viss motsvarighet i 8 § tredje a stycket miljöskyddslagen. I vissa fall bör som vi framhåller i avsnitt 6.5.2 i den allmänna motiveringen ñnnas möjlighet särskilda skäl föreligger bevilja att om dispens från en föreskrift. Detta bör i så fall framgå föreskriften i av fråga. I och för sig torde sådan ordning kunna tillämpas utan sären skild lagbestämmelse därom. Av pedagogiska skäl och med tanke på underordnade myndigheter utfärdar föreskrifter har dock funnit som lämpligt att i balken införa bestämmelse i ämnet. Självfallet kan en en dispensmöjlighet inte utnyttjas exempelvis bindande EG-direktiv om lägger hinder i vägen.

Specialmotivering 49

6 § Regeringen får bemyndiga kommun att meddela föreskrifter en enligt 2 § andra stycket och 3 det år särskild betydelse för om av att inom kommunen förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön. Sådana föreskrifter får begränsa möjligheten att använda ett tillstånd meddelats enligt som denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.

Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 13 § hälsoskyddslagen. Det är bara regeringen som med stöd av paragrafen får överlåta åt en kommun att meddela sådana föreskrifter regeringen bemyndisom gats meddela enligt 2 § andra stycket och 3 Att kommun inte kan meddela föreskrifter enligt 2 § första stycket torde naturligt. Det vara är en grannlaga uppgift att avgöra hur långt kommunernas möjligheter att meddela föreskrifter bör sträcka sig. Som framgår av paragrafen skall det vara av särskild betydelse att kommunen får meddela föreskrifter for att inom kommunen förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön. Det får förutsättas att sådana bemyndiganden i paragrafen bara meddelas i som avses frågor av lokal natur där behövlig kompetens kan antas tillgänglig vara för kommunerna. Enligt andra meningen i paragrafen får kommunen inte att genom meddela föreskrifter inkräkta på tillstånd som givits med stöd balav ken.

7 § I krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentligaförhállanden som är föranledda av an det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara får regeringen meddela föreskrifter som avviker från denna balk.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 26 § hälsoskyddslagen i lydelse fr.o.m. den 1 juli 1993. Se även 64 § miljöskyddslagen och 4 § strålskyddslagen. Miljölagstiftningen måste kunna anpassas till de ändrade förhållanden som krig eller krigsfara kan föra med sig. Detta gäller även sådana situationer då beredskapen måste höjas utan att läget för den skull är så allvarligt att krig eller krigsfara föreligger här i landet. Det kan t.ex. vara fråga att inkalla personal till beredskapsövning. För om beredskapen i sådana lägen är det viktigt att regeringen har vittgående befogenheter för att snabbt kunna meddela särskilda föreskrifter.

50 Specialmotivering

Med stöd av bemyndigandet kan regeringen meddela särskilda föreskrifter för hela totalförsvaret i frågor som avses i balken. Enligt 13 kap. 6 § andra stycket regeringsformen skall i lag med ifrågavarande bemyndigande noga anges under vilka förutsättningar bemyndigandet får utnyttjas. Ramen för bemyndigandet har anpassats härtill. Det är således att märka att det för meddelande av avvikande föreskrifter krävs inte bara att dessa behövs med hänsyn till försvarsberedskapen utan även att det råder om än inte krig eller krigsfara så i varje fall särskilda förhållanden som kräver en höjd försvarsberedskap. Vid övriga förhållanden skall miljöbalkens bestämmelser tillämpas fullt ut också beträffande totalförsvarets anläggningar och verksamhet. Som exempel kan nämnas att kvalitetsnormer avseende buller bör gälla även flygvapnets plan. Enda skillnaden bör vara att i vissa hänseenden andra myndigheter än de civila svarar för tillsynen av hälso- och miljöskyddet inom totalförsvaret. Härom ankommer det enligt värt förslag på regeringen att bestämma. Med totalförsvaret avses såväl det militära försvaret som den civila delen av försvaret. I den civila delen ingår civilförsvaret, det ekonomiska försvaret, det psykologiska försvaret och övrigt totalförsvar. Till det senare räknas bl.a. hälso- och sjukvården, polisväsendet och telekommunikationerna.

ANDRA AVDELNINGEN

HUSHÅLLNING MED MARK OCH VATTEN M.M.

5 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser

I våra tilläggsdirektiv har uttryckligen angetts att vårt uppdrag inte omfattar att överväga det sakliga innehållet i 2 och 3 kap. naturresurslagen. Vi har inte funnit anledning att ägna dessa kapitel någon formell översyn, frånsett ändringar beträffande hänvisningar till andra lagrum. Vi föreslår att de med nyss nämnda förbehåll överförs till 5 och 6 kap. i miljöbalken i oförändrat skick. I olika sammanhang, särskilt i 5 kap. i den allmänna motiveringen, har vi behandlat tillämpningen av bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i sitt nya sammanhang i miljöbalken. De behöver emellertid inte i sig nu förses med någon specialmotivering och de lämnas därför här okommenterade.

Specialmotivering 51

1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaflenhet och läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning.

2 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsfiiretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt påverka som områdenas kara/där.

3 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön.

4 § Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse. Brukningsvård jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk.

5 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller yrkes/isket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande. Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket

skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

6 § Mark- och vattenområden har betydelse från allmän synpunkt som på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till frilufislivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för

friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt bealaas.

Områden som är av riksintresse för naturvärden, kulturminnesvår-

den eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första

stycket.

52 Specialmotivering

7§ Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt som försvåra utvinningen dessa. av Områden som innehåller fyndigheter ämnen eller material av som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

8 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommunikationer, vattenförsörjning eller atfallshantering skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av sådana anläggningar. Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet anläggningarna. av

9 § Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka totalförsvarets intressen. Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för

totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan

påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttiandet av anläggningarna.

10 § Om ett område enligt 5-8 §§ är riksintresse för flera ofören-

av liga ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål på som lämpligaste sätt främjar långsiktig hushållning med marken, vattnet en och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller del detta en av för en anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde. Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot hushållningsbestämmelserna i 6 kap.

6 kap. Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden

i landet

De anmärkningar som gjorts under rubriken till 5 kap. har motsvarande tillämpning i fråga om 6 kap. Dock har de ändringar som före-

Specialmotivering 53

slagits i 3 kap. 6§ naturresurslagen genom prop. 1992/93:80 om utökat älvskydd beaktats.

1 § De områden som anges i 2-6 §§ är, med hänsyn till de natur- och

kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse.

Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 §§ och om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet

av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda

skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 5 kap. 7 § andra stycket.

2 § Inom följande områden skall turismens och frilujtslivets, främst det rörliga fiilufislivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringyöretag eller andra ingrepp i miljön:

Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till Lysekil

Kustområdet i Halland

Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden

Kustområdet i Skåne från Örnahusen söder Skillinge till Åhus om

Kustområdena och skärgårdama i Småland och Östergötland från

Oskarshamn till Arkösund

Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxelösund till Herräng och Singö

Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storjjärden vid Ãngermanålvens mynning till Skagsudde

54 Specialmotivering Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondofidrden till riksgränsen mot Finland Öland Gotland Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne Ãsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet Vänern med öar och strandområden Vättern med öar och strandområden Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp Området Dalsland Nordmarken från Mellerud och sjön Ä nimmen vid -

Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervall-

skog i norr Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av Klarälven inom Torsby kommun Mälaren med öar och strandområden Området Malingsbo Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken och Skinnskatteberg Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär Siljan och Orsagön med öar och strandområden samt området utmed Oreälven, sjön Skattungen och Oregön med området söder därom över Gulleråsen och Boda till Rättvik Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik Vindelådalen

Specialmotivering 55

fjällvärlden från Transtrandsjjällen i söder till Treriksröset med undantag för de fidllomrdden som anges i 5

3 § Inom kustområdena och skärgårdama i Bohuslän från gränsen

mot Norge till Brofiorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och iÃngermanlandñån Storjjärden vid Ãngennanälvens

mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar i som avses 7 kap. 1 § första stycket 1-11 inte komma till stånd.

4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Bro/jorden till Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på

Östergarn och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fiitidsbebyg—

gelse komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig

bebyggelse. Om detfinns särskilda skål får dock annan fiitidsbebyggelse komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga

friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora

tätortsregionema. Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses i 7 kap. 1 §första stycket 1-7och 10-11 komma till stånd endast på platser där anläggningar som skall prövas enligt 7 kap. 1 § första stycket redan finns.

5 § Inom fidllomrddena Ldngfiiillet-Rogen, Sylama-Helags, Skäckerjiällen, Burvattnet, Hotagwällen, Frostviken-Borgafifillen, Mar.sfidllen— Vardofiallen, Arzfidllet, Tåma-Vmdelâällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise- Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma

till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolk-

ningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga fiiluftslivet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att områdenas karaktär påverkas.

6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för

kraftändamål får inte utföras i nationalälvarna Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i följande vattenområden:

I Dalälven Västerdalälven uppströms

Hummelforsen och Österdalälven uppströms

Trängslet I Ljusnan Voxnan uppströms Vallhaga

56 Specialmotivering

I Ljungan Ljungan uppsträms Storsjön samt Gimån uppströms Holmsjön

I Indalsälven Ãreâlven, Ammerán, Stordn-Dammán

samt Hârkan

I Ãngermanålven Lejardlven, Storan uppströms Klumpvatt-

net, Lángselan-Rörströmsälven, Saxán, Ransarån uppströms Ransam samt Vojmán uppströms Vojmsjön Vapstälven Moâlven Lögdeälven Öreâlven

I Umeälven Tämaån, Girjes- och Juktán uppströms Fjbsoken Sävarán

I Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure respektive Riebnes samt Malán Byskeâlven

Ãbyälven

I Luleälven Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla Luleälven uppströms Skalka och Ijaktjajaure samt Pärlälven Râneälven Emán Bräkneån Mörrumsån Fylleån

I Enningdalsälven Enningdalsälven uppströms riksgränsen till Norge

Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för krafi—

ändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:

I Klarälven sträckan mellan Höljes och Edebäck

Specialmøtivering 57

I Dalälven Västerdalälven nedströms Slafisforsen samt Dalälven nedströms Näs bruk

I Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsgön samt

sträckan mellan Laforsen och Arbrdsjöarna

I Ljungan sträckan mellan Havem och Holmgön samt

sträckan nedströms Viforsen

I Indalsälven Lángan nedströms Landösjön

I Ängermanälven Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön

I Umeälven Tärnaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta

Första och andra styckena gäller inte vattenjöretag som förorsakar endast obetydlig miljöpåverkan.

7 kap. Tillåtlighetsprövning av stora anläggningar m.m.

I kapitlet motsvarar 1-5 §§ 4 kap. 1-5 §§ naturresurslagen. Ansvarsbestämmelserna i 4 kap. 6 § naturresurslagen de samordnade ersätts av ansvarsbestämmelserna i 25 kap. Vi har i värt förslag genomgående placerat bestämmelser med krav på tillstânds- eller tillåtlighetsprövning i anslutning till de materiella regler som skall tillämpas vid prövningen. Bestämmelserna i förevarande kapitel om regeringens tillåtlighetsprövning av vissa större företag anknyter till de föregåenden kapitlen hushållning med den om fysiska miljön. Vi har till en början övervägt att placera bestämmeli 14 kap. miljöfarlig verksamhet. Vi har emellertid övergett serna om den tanken, eftersom de nuvarande bestämmelserna i naturresurslagen tillåtlighetsprövning främst tar sikte på hushållningen avser en som med mark och vatten. Regeringen har alltså att göra en avsevärt vidare prövning än vad reglerna i miljöskyddslagen syftar till. Härtill kommer att de tvångsmedel regeringen kan tillgripa om ett tillständsbeslut enligt vårt förslag tillåtlighetsbeslut skulle gå en kommun emot finns intagna i plan- och bygglagen. Regeringens prövning behöver inte heller nödvändigtvis omfatta anläggningar av särskilt miljöfarlig karak-

58 Specialmotivering

tär utan kan avse verksamheter i andra avseenden är betydelse som av i ett långsiktigt eller nationellt perspektiv.

1 § Regeringen skall pröva tillåtligheten följande slag av av nya anläggningar:

järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

massafabriker och pappersbruk,

fabriker för raflinering råolja eller för petrokemisk

av tung produktion,

fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,

cememfabriker, anläggningar för kärnteknisk verksamhet prövas som av regeringen enligt lagen 1 984:3 karnteknisk verksamhet anläggom samt ningar för att bryta uranhaltigt material eller andra kan ämnen som

användas för framställning kämbränsle,

av

förbränningsanläggningar om anläggningen har tillförd efiekt

en om minst 200 megawatt,

gntppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkrafisaggre-

gat med en sammanlagd utefiekt minst I0 av megawatt, anläggningar för lagring minst 50 miljoner normalkubikmeter av naturgas,

10. anläggningar för behandling miljöfarligt aifall huvud-

av om

delen av det utfall bli behandlat i anläggningen härrör från

som avses andra inrättningar och än 10 000 miljöfarligt

mer ton aifall årligen

förbränns eller på annat sätt slutligt omhändertas vid anläggningen, I1. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden som anges i 6 kap. 5 12. vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar och

farleder som kan

medföra en från nationell eller regional synpunkt betydande påverkan på miljön. Regeringen skall också pröva tillåtligheten verksamhet eller av åtgärd som består i att bygga plattformar är avsedda användas som att vid utvinning av olja eller gas inom havsområden och för ankra att eller förtöja sådana plattformar för reparation, ombyggnad eller av annan anledning.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § naturresurslagen, dock med den

ändringen att tillståndsprövningen hos regeringen ersatts med tillåt-

en

lighetsprövning jfr rubriken till 4 kap. naturresurslagen och 11 kap.

Specialmotivering 59

1 § vattenlagen. Avsikten är dock inte att åstadkomma några sakliga ändringar i det nuvarande prövningssystemet bortsett från att regeringens prövning längre kommer att resultera i ett tillståndsbeslut. I fråga om miljöfarlig verksamhet som också omfattas av tillståndsplikt enligt 14 kap. 5 § ankommer det på Koncessionsnämnden att pröva tillståndsfrågan. I likhet med nuvarande förhållanden bör det inte vara möjligt för Koncessionsnämnden att vägra tillstånd till en anläggning som regeringen vid sin prövning funnit vara tillåtlig. Bestämmelsernas inplacering i miljöbalken medför emellertid den förändringen att de allmänna aktsamhetsreglerna i balken blir tillämpliga också på regeringens prövning. Detta medför att stoppregeln i 3 kap. 7 § blir tillämplig i fråga om sådana företag som nu faller under naturresurslagen. För närvarande gäller däremot att miljöskyddslagens stoppregler i 6 § miljöskyddslagen inte har gällt för de företag som prövats av regeringen enligt naturresurslagen. I sak torde detta inte innebära någon ändring, eftersom det knappast torde vara politiskt möjligt för regeringen att tillåta verksamheter som rent faktiskt medför skador för människors hälsa eller miljön. Vi föreslår i kap. 10 i den allmänna motiveringen att regeringen obligatoriskt skall pröva ytterligare en grupp av anläggningar, nämligen vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar och farleder som kan medföra en från nationell eller regional synpunkt betydande påverkan på miljön. Av sistnämnda rekvisit framgår att det endast är fråga om trañkanläggningar med mycket kraftig miljöpåverkan. Vi har i avsnitt 10.10.2 i den allmänna motiveringen närmare redovisat vilka anläggningar som bör omfattas av kraven på obligatorisk regeringsprövning.

2 § Om en anläggning, en verksamhet eller en åtgärd, som inte

omfattas av kravet på prövning enligt I kan antas få betydande

omfattning eller bli av ingripande beskaflenhet, får regeringen i ett

visst fall förbehålla sig prövningen av anläggningens eller åtgärdens

tillåtlighet.

Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § första stycket naturresurslagen. Andra stycket av samma lagrum kan tas i verkställighetsföreskrifter till balken.

60 Specialmotivering

3 § Regeringens beslut vid prövning enligt 1 eller 2 § är bindande för andra myndigheters prövning enligt denna balk.

Om regeringen vid prövning enligt första stycket finner

att en anläggning, en verksamhet eller åtgärd får komma till stånd kan en regeringen föreskriva särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.

Paragrafen motsvaras delvis 4 kap. 5 § naturresurslagen och 19 § av miljöskyddslagen. Inskränkningen till "bygden" i sistnämnda paragraf har dock tagits bort. Att regeringens beslut är bindande innebär att själva tillåtlighetsfrågan är avgjord i och med beslut. Har regeringen funnit samma att företaget kan tillåtas, har Koncessionsnämnden eller myndighet annan som prövar tillståndsfrágan att meddela tillstånd. Om såsom i allmänhet torde bli fallet regeringen också prövar frågan lokaliseringen om av företaget, skall också regeringens beslut lokaliseringen om vara bindande för den fortsatta prövningen. Däremot är prövningsmyndigheterna skyldiga att i full utsträckning pröva villkoren för verksamhetens bedrivande på den bestämda platsen. Det kan tänkas att Koncessionsnämnden, i allmänhet torde den myndighet prövar som vara som tillståndsfrågor vari regeringen avgjort företagets tillåtlighet, fastställer så kostsamma villkor att företagaren eventuellt efter ha överklagat - att beslutet till regeringen men fått någon ändring till stånd avstår från att utnyttja tillståndet.

4 § Regeringen får tillåta anläggning, verksamhet eller en en en

åtgärd som avses i 1 eller 2 § endast kommunfullmäktige har till-

om styrkt att så sker. I fråga om en anläggning sägs i 1 § första stycket den som om avser mellanlagring eller slutlig förvaring kämämne eller kärnavav fall, eller en anläggning sägs i I § första stycket 9 eller 10 som

eller en väg, järnväg eller farled sägs i I § första stycket 12 får,

som om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd, regeringen tillåta anläggningen även om

kommunfullmäktige inte har tillstyrkt detta. Vad sagts gäller inte,

nu om en lämplig plats för anläggningen anvisats inom kommun annan som kan antas godta en placering där eller, i annat fall, om en annan plats bedöms vara lämpligare.

Specialmotivering 61

Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 § naturresurslagen. I denna anges som materiell förutsättning för tillstånd att hinder inte möter på grund av de grundläggande och särskilda hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap. i lagen eller med hänsyn till andra allmänna planeringssynpunkter. Det blir nu balkens bestämmelser om förutsättningar för tillstånd som blir gällande. I dessa ingår bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i 5 och 6 kap. i balken men också aktsamhetsreglema i 3 kap., i fråga om miljöfarlig verksamhet lokaliseringsregeln i 14 kap. l § och bestämmelsen i 20 kap. 7 § att tillstånd inte får meddelas i strid mot en detaljplan eller områdesbestämmelser. Att regeringen beaktar allmänna planeringssynpunkter kan förutsättas och någon särskild bestämmelse härom behövs inte. I paragrafen upptas bestämmelserna om det s.k. kommunala vetot. Vi föreslår, om ock under stor tvekan, att det kommunala vetot inte skall gälla i fråga om vissa trañkanläggningar som vi föreslår skall prövas av regeringen, nämligen vägar, järnvägar eller farleder som kan medföra en från nationell eller regional synpunkt betydande påverkan på miljön. Något kommunalt veto gäller inte i dag för trañkanläggningar. Det undantag vi föreslår avser endast sådana fall när det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kommer till stånd. Undantaget är således starkt motiverat och tillika synnerligen begränsat. Eftersom kommunikationsleder självfallet inte kan byta plats vid kommungränsema synes det omöjligt med ett kommunalt veto i fråga om objekt som är synnerligen angelägna från nationell synpunkt. Ett undantag synes därför nödvändigt för att man skall kunna genomföra ett krav på regeringsprövning, som från alla andra synpunkter är starkt motiverat.

5 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall medge

undantag från kravet på prövning enligt 1

Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § naturresurslagen.

8 kap. Miljökvalitetsnormer

Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer i förevarande kapitel har motiverats i 7 kap. i den allmänna motiveringen.

62 Specialmotivering

1 § Om det behövs för att genomdriva riktlinjer eller principer riksdagen antagit till som skydd för människors hälsa eller miljön eller för att främja lången siktigt god hushållning med naturresurser, uppfylla internationella förpliktelser Sverige åtagit sig i som fråga om skydd för hälsa eller miljö eller hushållning med naturresurser, i övrigt förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön eller för att främja långsiktigt god en hushållning med naturresurser får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som meddela föreskrifter om kvalitetskrav på luft, vatten eller mark, om nivåer för buller, skakning, ljus, strålning eller sådan störning annan samt om skyddsavstånd mellan miljöfarlig verksamhet och bostäder eller lokaler för undervisning eller barnomsorg miljökvalitetsnormer. I fråga om hälso- eller miljöskyddet skall sådana föreskrifter grun-

das på bedömningar av vad människor kan utsättas för utan fara för

olägenheter eller vad miljön kan belastas med utan fara för påtagliga

olägenheter.

Paragrafen saknar svensk motsvarighet i dag. Första stycket 1 och 2 har en nära motsvarighet i 2 kap. 14 § första och andra stycket i den danska lagen om miljöskydd. Förutsättningarna enligt första stycket för att miljökvalitetsnormer skall få fastställas överensstämmer nära med dem enligt 4 kap. som l § gäller för att föreskrifter skall meddelas. Det dock inte för anges något fall att det skall vara av särskild betydelse att miljökvalitetsnormer meddelas. Att utfärda sådana normer kommer säkerligen att vara förenat med sådan omgång att man inte behöver befara att några normer kommer att meddelas i oträngt mål. Miljökvalitetsnormer skall i föreskrifter. Dessa skall utfärdas anges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Det får förutsättas att regeringen fastställer alla kvalitetsnormer principiell av betydelse. Sedan det uppkommit en viss praxis rörande utformningen av miljökvalitetsnormer bör dock uppgiften i åtskilliga fall kunna överlåtas till den centrala myndighet som har uppsikt över rättsområdet. Miljökvalitetsnormer får krav på den miljömässiga kvaliteten ange hos alla former av recipienter, här sammanfattade med uttrycket luft, vatten eller mark. Dessutom får nivåer för vissa belastningar anges

Specialmotivering 63

som inte kan direkt hänföras till någon recipient men som ändå kan påverka människans hälsa eller välbefinnande, nämligen buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan störning. Sådana kvalitetsnonner kan avse såväl inomhus- som utomhusmiljö. Slutligen får anges skyddsavstånd mellan miljöfarlig verksamhet och bostäder eller lokaler för undervisning eller barnomsorg. Av andra stycket framgår att miljökvalitetsnormer i fråga om hälsoeller miljöskydd skall grunda sig på vetenskapliga kriterier. Frågan har närmare utvecklats i avsnitt 7.5.2 i den allmänna motiveringen. Föreskrifter om miljökvalitetsnormer skall alltså de värden från ange som vetenskaplig synpunkt är godtagbara, även om det för närvarande saknas utsikter att uppnå dem. De skall å andra sidan inte ange något idealtillstånd utan vad människan eller miljön kan tåla. Såvitt angår människan utgår bedömningen från vad hon kan utsättas för utan olägenheter enligt den definition som ges i 2 kap. 9 Miljökvalitetsnormerna bör sålunda anvisa en från principiella synpunkter lägsta

godtagbara nivå för vad som är miljömässigt motiverat i fråga om

hälso- och miljöskyddsåtgärder. Det förhållandet att miljökvalitetsnormer överskrids innebär således ingen befrielse från att vidta skyddsåtgärder. Även i sådan situation skall såväl de allmänna de en som särskilda aktsamhetsreglema i miljöbalken iakttas.

2 § Miljökvalitetsnormer skall myndigheter och kommuner läggas av till grund för planering, meddelande av föreskrifter, prövning av tillståndsärenden och tillsyn. Om miljökvalitetsnormer meddelas för att Sveriges internationella förpliktelser skall uppfyllas eller särskilda skäl eljest föreligger får föreskrivas att de skall vara bindande.

Paragrafen saknar motsvarighet i dag. Som framgår avförsta stycket skall miljökvalitetsnormerna läggas till grund för planering. I det hänseendet får de särskild betydelse för kommunerna. De skall alltså iakttas vid utarbetandet såväl överav siktsplaner som detaljplaner och områdesbestämmelser. Vid vårt arbete med följdlagstiftning till miljöbalken kommer vi att överväga möjligheter för länsstyrelsen att till prövning uppta detaljplaner, områdesbestämmelser och bygglov som inte överensstämmer med föreskrifter om miljökvalitetsnormer.

64 Specialmotivering

Vidare skall miljökvalitetsnormer läggas till grund för generella föreskrifter. Med stöd av 4 kap. kan generella föreskrifter meddelas för olika former av verksamhet, hantering eller åtgärder. Sådana föreskrifter skall, förutom på allmänna principer och aktsamhetsregler, även grundas på miljökvalitetsnormer. Föreskrifterna kan då, om det krävs för att miljökvalitetsnormerna skall bli uppfyllda, strängare vara än som följer av de allmänna aktsamhetsreglerna. Miljökvalitetsnormer skall också läggas till grund för myndigheternas tillståndsprövning och tillsyn. Givetvis skall aktsamhetsreglerna iakttas även inom områden där kvalitetsnormen uppfylls. De fungerar då som dämpningsregler för att hålso- och miljötillståndet skall bli så bra som möjligt. I detta sammanhang finns det anledning för oss att behandla, hur normerna skall förhålla sig till miljöfarlig verksamhet. Av betydelse är härvid dels om miljökvalitetsnormerna är av bindande eller icke bindande karaktär, dels om det är frågan om nytillkommande eller befintliga miljöfarliga verksamheter. Skillnaden mellan bindande och icke bindande torde i och normer för sig i praktiken inte bli så stor, eftersom inte heller de bindande normerna lär kunna ges sådan utformning att det går att göra dem straffsanktionerade utan förmedling av föreskrifter deras genomföom rande. Typexempel på kvalitetsnormer som måste göras bindande år sådana som följer av internationella åtaganden, t.ex. sådana normer enligt EG-direktiv som skall tillämpa enligt EES-avtalet eller på grund av svensk anslutning till EG. I fråga om nytillkommande miljöfarlig verksamhet skall tillsom ståndsprövas kan två situationer tänkas uppkomma då förekomsten av miljökvalitetsnormer kan utgöra ett hinder för etablering, nämligen en dels då verksamheten bli lokaliserad inom ett område där miljöavses kvalitetsnormer i något avseende redan år överskridna och där tillkomsten av verksamheten påtagligt skulle försvåra möjligheterna att innehålla kvalitetsnormen, dels då den tillkommande verksamheten i sig kan förväntas leda till kvalitetsnorm överskrids. Oavsett att en om miljökvalitetsnormen är bindande eller bör i redovisade fall tillstånd lämnas. Det bör dock vara möjligt för en företagare att skaffa sig utrymme för en ny verksamhet de denna föranledda utsläppen om av kan kompenseras genom skyddsåtgärder eller andra åtgärder vid befintliga verksamheter inom området. I de fall de tillkommande utsläppen är av försumbar betydelse i förhållande till övriga utsläpp inom ett område där miljökvalitetsnormer redan är överskridna bör den till-

Specialmøtivering 65

kommande verksamheten kunna accepteras under förutsättning att aktsamhetsreglema i övrigt medger detta. Miljökvalitetsnormer skall också tillämpliga på befintliga vara miljöfarliga verksamheter. Om tillkomsten miljökvalitetsnorm av en innebär att denna redan när den träder i kraft överskrids inom ett område på grund av utsläpp från befintliga verksamheter inom området torde krävas rimlig tid för att genomföra sådana åtgärder att normen kan innehållas. Många gånger torde det- exempelvis när utsläpp från utländska källor är huvudorsaken till miljökvalitetsnorm att en överskrids överhuvudtaget inte möjligt att inom överskådlig tid - vara innehålla normen. Kvalitetsnormen kommer i sådant fall ha karaktären av målsättningsvärde skall eftersträva att på sikt uppfylla. som man I 4 § föreslås bestämmelser upprättande åtgärdsplaner för om av sådana områden i landet där miljökvalitetsnormer överskrids. Sådana åtgärdsplaner bör kunna ligga till grund för omprövning villkor i av tidigare meddelade tillståndsbeslut samt utfärdande generella föreav skrifter. Genomförandet dessa planer måste antytts av som ovan många gånger sträcka sig över längre tidsperioder. Nedfallet av kväve över södra Sverige ligger exempelvis sannolikt långt över den

gräns som kan tänkas bli fastställd kvalitetsnorm. Åtgärdsplanen

som skall dock klarlägga alla möjligheter att med tänkbara tekniska eller andra lösningar och inom rimliga ekonomiska de ramar pressa ner lokala utsläppen så långt möjligt. som Om bindande kvalitetsnormer överskrids påkallar detta skyndsamma åtgärder från myndigheternas sida. Detta innebär exempelvis att det i sådant fall bör vara möjligt väcka fråga omprövning villkor i om av tillståndsbeslut utan föregående åtgärdsplan. Om det följer Sveriges av internationella åtaganden att kvalitetsnormer skall börja gälla omedelbart kan det föranleda att regeringen meddelar föreskrifter blir som gällande även för tillståndsgivna verksamheter. Denna fråga har närmare berörts i avsnitt 6.5.2 i den allmänna motiveringen.

3 § Miljökvalitetsnormer får avse högsta belastning av mark, vatten eller lufi med kemiska eller biotekniska produkter, lägsta tillåtna förekomst i mark eller någon viss - vatten av organism som kan tjäna till ledning för bedömningen tillståndet i miljön, av högsta nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller sådan - annan störning,

3 13-0281. Dcl2

66 Specialmotivering

kortaste avstånd mellan miljöfarlig verksamhet och bostäder eller lokaler för undervisning eller barnomsorg.

Paragrafen saknar motsvarighet i dag. Den anger vilka parametrar som får användas i miljökvalitetsnormer. Exempel på kvalitetsnormer kan med fördel hämtas ur de EGdirektiv innehåller bestämmelser i ämnet. I exempelvis vissa som vattenvårdsdirektiv de högsta koncentrationer som får finnas av anges vissa ämnen, såsom kvicksilver, kadmium och hexaklorcyklohexan i olika vattenområden, såsom inlandsytvatten och flodmyntyper av ningar. I fråga kvicksilver dessutom högsta tillåtna koncenom anges tration i fiskkött. Möjligheten utfärda miljökvalitetsnormer för strålning omfattar att bl.a. normer för radon i bostäder. Vi föreslår inte införandet några gröna kvalitetsnormer, av typen av skall ha sådan beskaffenhet att där kan finnas sådan flora och att vatten fauna skulle normal utan människans påverkan. Sådana som vara kvalitetsnormer blir enligt vår mening för och svåra att tillämpa. vaga Motsvarande resultat kan emellertid nås, man kräver förekomst i om viss utsträckning viss eller vissa organismer utgör lämpliga av som indikatorer på miljösituationen.

4 § Om det behövs för att miljökvalitetsnormer skall kunna uppfyllas

inom område omfattar flera kommuner, skall länsstyrelsen

ett som upprätta åtgärdsplan underlag för myndigheternas och kommuen som nernas planering.

Avser behovet enligt första stycket flera län, upprättas planen av

Statens naturvårdsverk, också har den allmänna uppsikten över som tillämpningen av miljökvalitetsnormer.

Paragrafen är ny. I paragrafen regleras vissa frågor genomförande av miljökvaliom tetsnormer. Sådana frågor behandlas i avsnitt 7.5.5 i den allmänna motiveringen. Så länge miljökvalitetsnorm bara berör enskild kommun bör en en det ankomma på kommunen att själv ta ställning till genomförandet. Om kvalitetsnormen berör flera kommuner inom ett län eller flera län måste genomförandet samordnas. Som förordat i nyssnämnda avsnitt bör, kvalitetsnormen överskrids, åtgärdsplan tas fram för om en

Specialmotivering 67

genomförandet. Vi föreslår att detta skall ankomma på länsstyrelsen om det är fråga om flera kommuner i samma län och på Naturvårdsverket, om det är fråga om flera län. Naturvårdsverket föreslås också få den allmänna uppsikten över tillämpningen av miljökvalitetsnormer. En åtgärdsplan medför i sig inga rättsverkningar utan tjänar till underlag för myndigheternas och kommunernas planering. Den kan emellertid läggas till grund för föreskrifter samt tillstånds-, omprövnings- och tillsynsbeslut. Frågor om utformningen av åtgärdsplaner kan, om så skulle finnas behövligt, regleras i verkställighetsföreskrifter med stöd 8 kap. av 13 § regeringsformen.

5 § Om det kan antas att bindande miljökvalitetsnormer med avseende

på högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form kvâvedioxid,

av svaveldioxid, sot och bly kan komma att överskridas, skall kommunen mäta förekomsten i lufien föroreningama. av Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresultat.

Paragrafen motsvarar 14 a§ hälsoskyddslagen i lydelse enligt SFS 1992:1544.

9 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat planeringsunderlag

Kapitlets fem första paragrafer motsvarar i väsentliga delar 5 kap. naturresurslagen. Detta kapitel infördes efter förslag i prop. 1990/91:90 En god livsmiljö. Emellertid föreslår vi vissa ändringar i lagtexten i fråga om omfattningen av skyldigheten att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar. Vidare föreslår vi att i lagtexten uttryckligen skall regleras skyldigheten att i konsekvensbeskrivningar redovisa alternativ till huvudförslaget inbegripet ett s.k. nollalternativ. Vi har behandlat frågan om miljökonsekvensbeskrivningar i avsnitt 13.2 i den allmänna motiveringen. I kapitlet har vidare införts motsvarigheter till 6 kap. l och 2 naturresurslagen. Bestämmelserna i 6 kap. 3 § naturresurslagen ersätts av de allmänna tillsynsbestämmelserna i 22 kap. miljöbalken.

68 Specialmotivering

Upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar

1 § En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd eller i en anmälan som görs enligt denna balk eller enligt en föreskrift meddelad med stöd av balken. Om verksamhet, hanteringen kemisk eller bioteknisk proen av en

dukt eller av en vara eller någon annan åtgärd kan befaras medföra

betydande påverkan på människors hälsa eller miljön eller äventyra en långsiktigt god hushållning med naturresurser, skall vid tillämpningen denna balk eller lag som anges i 2 kap. 1 § andra eller tredje av en stycket miljökonsekvensbeskrivning upprättas innan verksamheten, en hanteringen eller åtgärden kommer till stånd, även om det följer av första stycket.

Första stycket motsvarar till viss del 5 kap. 1 § naturresurslagen. Andra stycket är nytt. Paragrafen de fall då en miljökonsekvensbeskrivning är anger obligatorisk enligt miljöbalken, till skillnad från de fall då det ankommer på regeringen att föreskriva att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas. Bemyndigande för regeringen att meddela sådana föreskrifter tas upp i 2 Den nuvarande bestämmelsen i 5 kap. l § naturresurslagen avser endast ansökningar tillstånd enligt 4 kap. lag, Enligt 13 § om samma första stycket 2 miljöskyddslagen skall ansökan tillstånd enligt en om den lagen innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Enligt första stycket i förevarande paragraf skall miljökonsekvensbeskrivningar ingå i alla tillståndsansökningar och alla anmälningar som görs enligt föreskrifter med stöd av balken. Detta innebär bl.a. att miljökonsekvensbeskrivningar blir obligatoriska vid tillståndsprövningar och anmälningar som nu sker enligt naturvårdslagen. Andra stycket i paragrafen föreskriver skyldighet vid tillämpatt ningen av balken eller de lagar som anges i 2 kap. l § andra eller tredje stycket, dvs. de NRL-anknutna lagarna samt skogsvårdslagen och skötsellagen upprätta miljökonsekvensbeskrivning i de fall en verksamhet, hanteringen kemisk eller bioteknisk produkt eller av en eller någon åtgärd kan befaras medföra betydande av en vara annan påverkan på människors hälsa eller miljön eller äventyra en långsiktigt god hushållning med naturresurser. Vid tillkomsten av 5 kap. naturresurslagen avböjde statsmakterna att göra kravet pâ miljökonsekvensbeskrivning beroende något sådant kvalitativt rekvisit. Denna inställav

Specialmotivering 69

ning har emellertid, i anledning av EG-direktiv, modiñerats vid tillkomsten av bestämmelser i plan- och bygglagen skyldighet att i om vissa fall upprätta miljökonsekvensbeskrivningar. Enligt vår mening är det lämpligt att i miljöbalken ställa ett principiellt krav på miljökonsekvensbeskrivningar i fall av betydande hälso- eller miljöpåverkan. Vi utgår från att bestämmelsen främst kommer att få betydelse vid den kommunala planeringen, där krav på miljökonsekvensbeskrivningar bara bör gälla för planer som verkligen har betydelse för miljön och där det synes mindre lämpligt att kommunernas skyldigheter i frågan regleras genom regeringsföreskrifter. I övrigt torde flertalet situationer där miljökonsekvensbeskrivningar behövs komma att täckas in av föreskrifter som meddelas med stöd 2 av Våra förslag i första och andra styckena förevarande paragraf av förutsätter att miljökonsekvensbeskrivningar skall upprättas i vissa fall även om den verksamhet, hantering eller åtgärd som är i fråga inte förutsätter tillstånd efter prövning av en myndighet. Vid tillståndsprövning är sanktionen, om en miljökonsekvensbeskrivning inte upprättats eller är undermålig, att tillstånd inte beviljas. Vad angår bebyggelseplanering avser vi att i samband med vårt arbete på följdlagstiftning till denna balk överväga om det behövs någon sanktion i form läns- - av styrelseprövning ifall konsekvensbeskrivning saknas när sådan skall ha upprättats. I andra fall får tillsynsmyndigheten ingripa och ställa krav på en miljökonsekvensbeskrivning, exempelvis efter anmälan en om en miljöfarlig verksamhet. Skulle undantagsvis verksamheten, hanteringen eller åtgärden inte heller underkastad tillsyn, inträder vara inte någon sanktion. Paragrafen utgör för sådant fall principfören

klaring om behovet av miljökonsekvensbeskrivningar vid åtgärder

som kan vara av ingripande betydelse för miljön.

2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att vid tillämpningen denna balk eller någon de lagar av av som anges i 2 kap. I § andra eller tredje stycket miljökonsekvensen

beskrivning skall upprättas också i andra fall än sägs i 1 § eller

som annars särskilt föreskrivs i någon de angivna lagarna. av

Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 kap. 2 § naturresurslagen. Särskilda föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar finns, utom i naturresurslagen, i 13 § miljöskyddslagen, 5 kap. 18 § plan- och bygglagen, 13 kap 19 § vattenlagen, 12 § lagen allmänna vattena om

70 Specialmotivering

och avloppsanläggningar, 15 § väglagen, 3 § lagen om kommunal energiplanering, 4 kap. 2 § minerallagen och 25 § naturvårdsförordningen 1976:484; bestämmelserna i plan- och bygglagen och va-lagen är EES-anknutna och träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Vidare har regeringen i förordningen 1991:738 om miljökonsekvensbeskrivningar meddelat föreskrifter om krav på miljökonsekvensbeskrivningar i vissa fall vid tillämpningen lagen vissa torvfyndigav om heter, lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen vissa rörledningar, luftfartslagen, lagen om kontinenom talsockeln samt lagen inrättande, utvidgning och avlysning av om allmän farled och allmän hamn. Vi förutsätter att regeringen kommer att utnyttja bemyndigandet i förevarande paragraf för att utfärda föreskrifter krav på miljökonom sekvensbeskrivningar i de fall så framstår som behövligt, utom beträffande planläggning enligt plan- och bygglagen; i sistnämnda hänseende utgår vi från att l § andra stycket eller särskilda bestämmelser i planoch bygglagen är tillräckliga. I övriga fall synes det lämpligt att föreskrifter i förordning undanröja de gränsdragningsproblem genom kan föranledas kravet på betydande påverkan i l § andra som av stycket. Vad särskilt angår jord- och skogsbruket kan det visserligen tänkas att enstaka större företag kan föranleda sådan miljöpåverkan att en miljökonsekvensbeskrivning blir obligatorisk enligt 1 § andra stycket.

Som regel kan emellertid krav på miljökonsekvensbeskrivningar inte

bli aktuella vid enskilda jord- eller skogsbruksföretag. Vad som kan

föranleda krav på miljökonsekvensbeskrivningar inom jord- eller

skogsbruket torde främst införandet av nya brukningsmetoder vara eller växt- eller trädslag. Vi utgår från att regeringens föreskrifter nya kommer att ta sikte på sådana situationer.

Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar

3 § En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedöminverkan människors hälsa, miljön och hushållningen ning av den på den planerade verksamheten, hanteringen eller med naturresurser som åtgärden kan medföra.

Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 5 kap. 3 § naturresurslagen. Om detaljföreskrifter är erforderliga i fråga om en beskrivnings innehåll

Specialmativering 7 1

får sådana, i enlighet med lagrådets uttalande vid tillkomsten av 5 kap. naturresurslagen, utfärdas såsom verkställighetsföreskrifter med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen. Så har nu skett i 12-14 §§ förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. Vi förslår dock i följande paragraf att kravet på redovisning av alternativ blir Iagfást. Kravet i l § första stycket på miljökonsekvensbeskrivningar vid tillämpningen av balken är mycket omfattande. En miljökonsekvensbeskrivning skall emellertid inte innehålla mer än vad som behövs i det enskilda fallet. Vid anmälan beträffande någon mindre anläggning som är anmälningspliktig från hälsoskyddssynpunkt kan redogörelsen för anläggningens inverkan på hälsa och miljö i regel göras mycket kortfattad.

4 § En miljökonsekvensbeskrivning skall också, i den utsträckning det

kan behövas, möjliggöra en bedömning enligt 3 § för det fallet att

verksamheten, hanteringen eller åtgärden kommer till stånd på annan

plats eller i annan utformning än som planeras liksom för det fallet att

någon förändring inte genomförs.

Paragrafen är ny. Den motsvarar dock i huvudsak 12 § första stycket förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. Av paragrafen framgår att en miljökonsekvensbeskrivning när så kan behövas skall ha ett sådant innehåll att det går att bedöma konsekvenserna av alternativ, inkl. det alternativet att inget görs.

Kostnaden för miljökonsekvensbeskrivningar

5 § En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som ansvarar för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga.

Paragrafen motsvarar 5 kap. 4 § naturresurslagen.

Planer och planeringsunderlag m. m.

6 § I mål eller ärende enligt denna balk som berör frågor om hushållning med naturresurser skall den handläggande myndigheten se till att sådana planer enligt plan- och bygglagen 1987110 och sådant

72 Specialmotivering

planeringsunderlag behövs för att belysa hushållningsfrågan finns

som tillgängliga i målet eller ärendet. Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla

planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.

Länsstyrelsen skall ställa utredningar, program och annat samman planeringsunderlag har betydelse för hushållningen med naturresom

i länet och finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är

surser som

skyldig på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt

att kommuner och myndigheter skall tillämpa denna balk. som

Paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § naturresurslagen.

7 § Regeringen får i visst fall besluta eller flera kommuner

att en skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommui sin planering enligt plan- och bygglagen 0987:10 avser att nen genomföra åtgärdsplan enligt 8 kap 4 § eller annars uppfylla miljöen kvalitetsnonner enligt 8 kap. eller tillgodose ett intresse som rör hushållningen med Statliga myndigheter skall anmäla till naturresurser. regeringen det uppkommer behov sådan redovisning. om av

Paragrafen motsvarar delvis 6 kap. 2 § naturresurslagen. I sistnämnda paragraf föreskrivs att regeringen i visst fall får beflera kommuner skall redovisa till regeringen eller sluta att en eller myndighet hur kommunen i sin planering enligt plan- och någon annan bygglagen tillgodose ett intresse rör hushållningen med avser att som statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det naturresurser; uppkommer behov sådan redovisning. När nu föreslår att naturav resurslagen förs i miljöbalken, bör även den återgivna bestämnu melsen tas i balken. Samma möjlighet för regeringen bör föreligga även i fråga genomförandet miljökvalitetsnormer, vare sig det om av finns åtgärdsplan eller inte. Vi föreslår att regler i de båda ämnena en samordnas i förevarande paragraf. I vårt fortsatta arbete med följdlagstiftningen till balken avser vi att överväga det behövs några bestämmelser i plan- och bygglagen för om det fall kommun i sin planering inte iakttar miljökvalitetsnoratt en mer.

Specialmotivering 73

TREDJE AVDELNINGEN

NATURVÅRD OCH BEVARANDE AV BIOLOGISK MÅNG- FALD

10 kap. Skydd för naturområden m.m.

I kapitlet har samlats de bestämmelser i naturvårdslagen som gäller olika former skydd för markområden. Av redaktionella skäl har vi av i detta kapitel även placerat bestämmelser om vilthägn.

Nationalpark

1 § Mark som tillhör staten kan avsättas till nationalpark i syfte att bevara större sammanhängande område viss landskapstyp i dess av naturliga tillstånd elleri väsentligen oförändrat skick.

Paragrafen motsvarar 4 § naturvårdslagen.

2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medsom delar föreskrifter vård och förvaltning av nationalparken om

Paragrafen motsvarar 5 § första stycket naturvårdslagen.

Naturreservat och naturvårdsområde

3 § Naturområden kan av länsstyrelsen förklaras som naturreservat eller naturvårdsområde, det behövs för att bevara växt- och djurliv om eller värdefulla natur- och kulturlandskap, för att tillgodose behoven områden för fiilufisliv eller av andra särskilda skäl. av Skyddsformen naturreservat skall därvid användas, om de åtgärder behövs för att uppnå syftet leder till att pågående markanvändning som försvåras avsevärt inom ett område. Markägaren har då rätt till ersättning enligt vad som framgår av 28 kap.

I andra fall skall skyddsformen naturvårdsområde användas.

74 Specialmotivering

Paragrafen motsvarar 7 § och 19 § första stycket naturvårdslagen. De har förts samman i en bestämmelse eftersom det endast är graden av intrång i markägarens rättigheter som skiljer de båda skyddsformema från varandra. De båda skyddsinstituten naturreservat och naturvårdsområde är viktiga instrument i arbetet med att skydda naturens växt- och djurliv i syfte att upprätthålla fullvärdig biologisk mångfald. De används en på så sätt redan nu, men utan att detta intresse är uttryckligen angivet i lagen som grund för att upprätta ett skyddsområde. Betydelsen av att upprätthålla den biologiska mångfalden har framhållits i avsnitt 11.2 i den allmänna motiveringen. Här i paragrafen markeras detta på så sätt att skydd för växt- och djurliv anges som en särskild och främsta grund för att bilda skyddsområden. - Hänvisningen till ersättningsreglerna har tagits in i lagtexten för att göra skillnaden tydlig mellan de båda skyddsformerna.

4 § I beslut om att bilda naturreservat eller naturvårdsområde skall grunden för beslutet anges. Vidare skall meddelas fbreskrifler om de inskränkningar i rätten att förfoga över eller nyttja fastigheter som behövs för att uppnå syftet med skyddet. Om det senare visar sig behövas nya grunder eller ytterligare inskränkningar får länsstyrelsen meddela beslut om detta.

Paragrafen motsvarar 8 § och huvuddelen av 19 § andra stycket naturvårdslagen. I de nuvarande bestämmelserna ges ett antal exempel på inskränkningar i ägares och andra rättsinnehavares rättigheter som får föreskrivas om det behövs för att uppnå syftet med ett naturreservat respektive ett naturvårdsområde. De har inte förts över till den föreslagna paragrafen. Bestämmelsen i 3 § andra stycket har innebörden att inskränkningar som avsevärt försvårar pågående markanvändning endast får förekomma i fråga om naturreservat. Den ger tillsammans med bestämmelsen i 5 § vad ägaren är skyldig att tåla i ett naturreom för länsstyrelsens befogenheter i detta avseende. servat ramen För naturvårdsområde får meddelas föreskrifter inskränkningar om mindre långtgående natur. De exempel som ges i 19 § andra stycket av naturvårdslagen bör vara vägledande även framgent förbud eller föreskrifter i fråga om bl.a. byggnad, plantering och avverkning samt skyldighet att tåla röjning, plantering m.m.

Specialmotivering 75

5 § Om det behövs för att tillgodose ändamålet med ett naturreservat, fär länsstyrelsen förplikta ägaren att tåla sådana intrång som att inom området vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggs, gallring, röjning, slåtter, plantering, avspärming eller dylik åtgärd företas, allmänheten bereds tillträde till mark där den annars inte skulle ha rätt att vistas.

Paragrafen motsvarar 9 § naturvårdslagen.

6 § När en fråga om att bilda naturreservat eller naturvårdsområde har väckts, får länsstyrelsen för en viss tid, högst tre år, meddela förbud mot att utan tillstånd vidta sådana åtgärder som berör det tilltänkta skyddsområdet och strider mot syftet med det tilltänkta

skyddet. Om det finns särskilda skäl får förbudet förlängas till att gälla

i ytterligare högst tre är.

Paragrafen motsvarar ll § samt hänvisningen till denna i 19 § andra stycket andra meningen naturvårdslagen.

7 § länsstyrelsen får helt eller delvis upphäva beslut enligt 3-6 §§ när synnerliga skäl föreligger.

Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från föreskrifter

som har meddelats för ett naturreservat eller ett naturvårdsområde. Om ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas för att lämna rum för ett arbetsföretag, får länsstyrelsen föreskriva att den som utför företaget skall bekosta en särskild undersökning av det skyddade området eller särskilda åtgärder för att bevara det eller på annat sätt gottgöra intrånget.

Paragrafen motsvarar 12 § samt hänvisningen till denna i 19 § andra stycket andra meningen naturvårdslagen.

76 Specialmotivering

Naturrninne

8 § Ett särpräglat naturjöremål, som behöver skyddas eller vårdas särskilt, får av länsstyrelsen förklaras som naturminne. Förklaringen

får omfatta även det område på marken som krävs för att bevara

naturjöremálet och ge det erforderligt utrymme, allt efierfdremdlets art och betydelse. Vad som i 4-7 §§ harföreskrivits om naturreservat skall i tillämpliga delar gälla även för naturminne.

Paragrafen motsvarar 13 § naturvårdslagen.

Strandskydd

9 § Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag. Det

har till syfte att främja allmänhetens friluftsliv och att bevara goda

livsbetingelser på land och i vatten för växt- och djurlivet.

Strandskyddsområde omfattar land- och vattenområdet intill 100

meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utvidga det till högst 300 meter från strandlinjen när det behövs för att tillgodose något av strandskyddets syften. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan förordna att strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för att

tillgodose strandskyddets syften inte skall omfattas av strandskydd.

Paragrafen motsvaras i naturvårdslagen av l5§ första och andra styckena. Enligt nämnda lagrum syftar dock strandskyddet enbart till att tillgodose friluftslivets intresse. Här har grunden för strandskyddet utvidgats till även gälla livsbetingelsema för det biologiska livet. Skälet till detta är i korthet att strävan att bevara en fullödig biologisk mångfald har blivit en alltmer central aspekt i naturvardsarbetet och att stränder som biotoper är sällsynt rika på arter. En fylligare bak-

grund har getts ovan i kapitel 11 iden allmänna motiveringen avsnitt

1 1.5.1.

Ändringen innebär att strandskyddsomrádet på en viss plats får

utvidgas om det t.ex. främjar strävandena att bevara livsmiljön för någon djur- eller växtart som är sällsynt i trakten. För att strandskyddet enligt regeln i tredje stycket skall kunna upphävas för ett visst

Specialmotivering 77

område krävs att området uppenbarligen saknar betydelse såväl för friluftslivet för den biologiska mångfalden. Om det inte är känt som att någon hotad eller sällsynt art lever inom området får frågan om undantag bedömas med hänsyn till områdets allmänna betydelse som biotop eller ståndort.

10§ En kommunal myndighet får i detaljplan enligt plan- och en bygglagen 1987:10 bestämma om strandskyddet inom planområdet.

Om det finns särskilda skäl får det strandskyddade området härvid

minskas i omfattning eller strandskyddet helt upphävas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, om

det finns särskilda skäl, förordna att strandskyddet skall upphävas för

ett strandområde omfattas områdesbestämmelser enligt plan-

som av och bygglagen. Om detaljplan eller områdesbestämmelser upphävs inträder strandskydd enligt 9

I paragrafen, delvis motsvarar 15 § tredje stycket naturvårdslasom gen, regleras rätten att besluta om strandskydd inom områden som omfattas av rättsligt bindande planläggning enligt plan- och bygglagen PBL. Regeln att en kommun får bestämma om strandskyddet inom område omfattas detaljplan är Den innebär att strandskyddets som av ny. geografiska omfattning regleras genom en bestämmelse i planen. Om en sådan bestämmelse saknas i planen sker ingen förändring av strandskyddet genom planläggningen. Syftet är att samordna naturvårdens regler med plan- och bygglagens för att undgå vissa problem som i onödan har drabbat enskilda människor, bl.a. då bygglov beviljats i detaljplanelagt område utan att frågan om strandskydd har prövats enligt naturvårdslagen. Nu undviks detta genom att strandskyddsprövningen byggs in i planärendet. Det förutsätter att bl.a. följande ändringar görs i PBL.

0 I det samråd som äger rum mellan länsstyrelse och kommun under planläggningen skall länsstyrelsen ge råd om hur frågan om strandskydd bör hanteras 5 kap. 22 § PBL. 0 Skälen för den reglering av strandskyddet som väljs skall redovisas i planbeskrivningen 5 kap. 26 § andra stycket PBL. För att strandskyddet skall inskränkas eller upphävas inom planområdet

78 Specialmotivering

krävs, såsom anges i bestämmelsen, att särskilda skäl föreligger. 0 Länsstyrelsen skall enligt 12 kap. 1 § PBL kunna överpröva detaljplaner i vilka syftet med miljöbalkens strandskyddsbestämmelser inte har tillgodosetts.

Det bör understrykas att den här föreslagna nyordningen inte avser att förändra strandskyddets ställning. Strändernas karaktär skyddade av zoner behålls. Som framgår av andra meningen i paragrafens första stycke fordras att särskilda skäl föreligger för att strandskyddet skall minskas. Det är samma förutsättning som enligt gällande rätt och enligt 13 § nedan generellt gäller för att dispens från strandskyddsbestämmelser skall få lämnas. Länsstyrelsen får som statligt kontrollorgan en nyckelroll när det gäller att upprätthålla strandskyddet inom detaljplaneområden, på samma sätt som den nu har i frågor som berör riksintressen. Länsstyrelsens beslut enligt 12 kap. PBL får överklagas till regeringen av kommunen och av enskilda. Frågan om en central statlig myndighet, t.ex. naturvårdsverket, skall kunna överklaga eller på annat sätt föra upp länsstyrelsens ställningstaganden till regeringen övervägs för närvarande av en utredning M 1992:03 som ser över PBL. Även tredje stycket Rättsläget har varit oklart i denna är nytt. fråga.

1 J § Inom strandskyddsområde gäller följande. Ny byggnad får inte uppföras. Befintlig byggnad får inte ändras för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än den tidigare har använts till. Grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten för bebyggelse av nu angivet slag får inte utföras. Tippningar och uqyllnader får inte företas.

Åtgärder försämrar vsbetingelsema för växt- och djurarter

som skall undvikas. Inte heller andra anläggningar eller anordningar inom strandskyddsområde får utföras på sådant sätt att mark tas i anspråk som tomt eller allmänheten på annat sätt hindras eller avhålls från att beträda område där den annars skulle ha kunnat färdas fritt. Första och andra styckena gäller inte anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket, skogsskötseln eller renskötseln och inte tillgodoser bostadsändamål,

Specialmotivering 79

företag till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt vattenlagen 1983:291 eller vilthägn har prövats enligt 14 som

Paragrafen motsvarar 16 § första och tredje styckena naturvårdslagen. De två sista punkterna i första stycket är nya och syftar till att bibehålla det allmänt sett mycket rika växt- och djurlivet i strandområden. Jämför 9 § och specialmotiveringen till denna samt avsnitt 1 1.5.1 iden allmänna motiveringen. Som framgår redan lydelsen av 9 § första av stycket detta skydd de livsbetingelser som utgör förutsättning för avser växt- och djurlivet. Primärt gäller det således inte de exemplar av växt- och djurarter vid ett visst tillfälle lever på platsen utan den som miljö dessa är beroende för sin överlevnad. Bestämmelser som som av direkt syftar till att skydda arter finns i 11 kap. 5-8 §§ och i jaktlagstiftningen. Även punkt 3 i tredje stycket är Den syftar till att undvika ny. dubbelprövning vilthägn. Jämför motiveringen till 14 § nedan. av

12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva bestämmelserna i 11 § första och andra styckena inte att skall gälla sådana byggnader, anläggningar eller anordningar som utgör komplement till befintlig bebyggelse på tomtplats och som en förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden.

Paragrafen motsvarar 16 § fjärde stycket naturvårdslagen.

13 § Länsstyrelsen får medge dispens från bestämmelserna i 11 § första och andra styckena när särskilda skäl föreligger. Om dispens medges, skall länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får i anspråk tomt eller på annat sätt användas för det avsedda tas som ändamålet. De befogenheter länsstyrelsen har enligt första stycket tillkomsom inom detaljplanelagt område i stället den kommunala myndighet mer prövar ansökningar bygglov enligt plan- och bygglagen som om 1 987: 0. Ett beslut dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses om

med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem

år från den dag då beslutet vann laga kraft.

80 Specialmotivering

De första och tredje styckena i paragrafen motsvarar 16 § natura vårdslagen. Andra stycket är nytt. Regeln motiveras att kommunerna enligt av 10 § föreslås få rätt att besluta strandskydd inom område om som omfattas av detaljplan. Det är rimligt att myndighet har att samma besluta om strandskyddets omfattning och enskilda undantag från om skyddet.

Vilthägn

14 § Vilthâgnfár inte utan tillstånd uppföras pá områden där allmänheten får färdas fritt. Vid tillstándsprövningen skall behovet skydd för fiilufislivet och av natunniljön bealdas. Ett tillstånd skall förenas med de villkor som behövs till skydd för dessa intressen. Tillstånd till vilthägn inom strandskyddsomráde får meddelas endast

om det finns särskilda skäl.

Paragrafen motsvarar 24 § naturvårdslagen. Den är dock förkortad, a eftersom regler om tillståndsprövning och omprövning enligt miljöom balken är samlade i särskilda kapitel 20-21 kap.. Reglerna i sistnämnda kapitel tillämpas här på följande sätt.

0 Prövningsmyndighet utses enligt 20 kap. l § regeringen. av 0 Ett tillstånd får återkallas enligt vad i 21 kap. l § och som anges 3 § andra stycket. 0 Förutsättningarna för att bestämma nya och ändrade villkor regleras i 21 kap. 2 Punkt 5 är här närmast aktuell.

En allmängiltig bestämmelse att tillstånd får förenas med villkor om ñnns i 20 kap. 8 När det är fråga om ett vilthägn är det framför allt friluftslivets och naturvårdens intressen berörs. Hänsyn till frisom luftslivets intresse behandlas inte i nämnda paragraf. Därför är det lämpligt att införa särskild regel intresseawägning och villkor en om i ärenden om vilthägn. Paragrafens andra stycke fyller denna funktion. Tredje stycket gäller prövning av vilthägn inom strandskyddsområde. I 11 § tredje stycket 3 har vilthägn undantagits från de ovan särskilda bestämmelser som gäller för byggande i strandskyddsm.m.

Specialmotivering 81

områden. Syftet är att undvika dubbelprövning. Ett vilthägn i strandskyddsområde skulle annars fordra både tillstånd enligt 14§ och dispens enligt 13 Hela prövningen bör enligt vår uppfattning ske inom ramen för tillståndsförfarandet. Bedömningen när det gäller intrång i strandskyddsintressena bör följa samma principer som om det vore fråga om dispensförfarande i ett strandskyddsärende. För att tillstånd skall lämnas måste således särskilda skäl föreligga.

Ordningsfiireskrzfier

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter om allmänhetens uppträdande som behövs för att trygga ändamålet med skydd av områden och platser som föreskrivs med stöd av detta kapitel.

Paragrafen motsvarar 5 § andra stycket, 10 § och 16 § andra stycket naturvårdslagen samt de hänvisningar till de båda sistnämnda lagrummen som finns i 13 § andra stycket och 19 § andra stycket i samma lag.

Delegation

16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att de befogenheter som enligt detta kapitel tillkommer länsstyrelsen i stället skall tillkomma en kommunal myndighet.

Paragrafen motsvarar delvis 43 § tredje stycket. Den innebär en saklig ändring vad gäller delegering av rätten att besluta i frågor om naturreservat, naturvårdsområde och naturminnne. I dessa frågor behåller enligt gällande rätt länsstyrelsen sin kompetens vid sidan av kommunen, något som avviker från de allmänna principer som annars gäller för delegation. När bestämmelsen tillkom kritiserades den av lagrådet, som ansåg det vara svårt att överblicka de svårigheter som ett sådant "dubbelk0mmand0" kunde medföra prop. 1985/86:90 s. 366 Vi har inte funnit några bärande skäl för att i dessa frågor behålla en ordning som avviker från gängse principer.

82 Specialmotivering

11 kap. Skydd för växt- och djurlivet m.m.

Markavvattning

1 § Åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka eller

sjö eller för att skydda mot vatten, när syfiet med åtgärden tappa ur en är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål markavvattning, får inte vidtas utan tillstånd. Tillstånd får lämnas om särskilda skål talar för att företaget kommer till stånd och dess påverkan på vsbetingelsema för växt- och djurlivet och på omgivningen kan antas bli obetydlig. Kan påverkan något slag antas bli påtaglig, får tillstånd lämnas endast om synav nerliga skäl föreligger.

Paragrafen syftar, såsom framgår av andra stycket, till att skydda växtoch djurliv samt omgivning. Den motsvarar 18 c § första stycket naturvårdslagen men har skärpts väsentligt i natur- och miljöskyddets intresse genom de prövningsregler som har införts som ett andra stycke. En allmän bakgrund har getts i avsnitt 11.5.3 i den allmänna motiveringen. Som framgår av framställningen där har våtmarker utomordentligt stor betydelse såväl för att upprätthålla den biologiska mångfalden i landskapet som för vattenvården och bör därför i största möjliga utsträckning bevaras. Reglerna i andra stycket är formulerade från den utgångspunkten. Normalt skall våtmark inte dikas ut. Även i sådana fall där sett en man inte har anledning att befara någon nämnvärd påverkan på växt- och djurlivet i trakten eller på omgivningen skall sökanden visa att han har särskilda skäl för att företa utdikning. Om påverkan av något slag en kan antas bli påtaglig måste sökanden visa att det ñnns synnerliga skäl för att företa markawattning. Tillståndsgivningen bör vara mycket restriktiv i de delar av landet är fattiga på våtmarker. I de våtmarksrika delarna av framför allt som Sverige torde tillstånd kunna ges i något större utsträckning. Det norra följer av att påverkan på växt- och djurliv eller omgivning generellt sett blir större i de våtmarksfattiga delarna. Avgörande för hur prövningsreglema i övrigt kommer att verka är hur frågorna om särskilda respektive synnerliga skäl bedöms. Även i detta avseende är det svårt att göra uttalanden som gäller för hela landet, eftersom inte bara naturen utan även befolknings- och närings-

Specialmotivering 83

strukturer och ekonomiska förhållanden i övrigt skiljer sig åt i olika regioner. Att dika ut våtmarker för att ny mark för skogsbruk t.ex. att göra om ett våtmarksimpediment till produktiv skogsmark torde praktiskt taget aldrig kunna anses som särskilt skäl i Syd- eller Mellansverige. I vissa delar av Norrland däremot, där våtmarksarealerna är vidsträckta och samtidigt regionalpolitiska hänsyn har särskilt stor betydelse, är detta inte uteslutet. En grundprincip när det gäller skogsbruk bör dock vara att markavvattning inte skall tillåten i hyggesfasen. Enligt gällande rätt vara räknas inte skyddsdikning som markawattning och vi föreslår ingen förändring i det avseendet. Med skyddsdikning avses åtgärder som hindrar grundvattnet från att stiga efter en slutawerkning och där-

igenom skyddar späda plantor från att dränkas se närmare i slutet av

avsnitt 11.5.3. Skyddsdikning får således företas utan tillstånd. Däremot är det inte tillåtet att "förstärka" en skyddsdikning för att permanent förändra de naturliga förutsättningarna för skogsbruket på platsen. Tillstånd bör inte heller ges för markavvattningsföretag i sådana syften. Det är skogsbrukets metoder som bör anpassas efter markens naturliga förutsättningar och inte tvärtom. Att förhindra försumpning av växande skog i väntan på att den skall bli att awerka, bör däremot i vissa fall kunna betraktas mogen som ett särskilt skäl för att företa markawattning. Reglerna 18 § första stycket naturvårdslagen om villkor och om c tidsgräns täcks i vårt förslag till miljöbalk av allmänt giltiga bestäm-

melser se 20 kap. 8 § och 10 § andra stycket.

l miljöbalken har vi valt att generellt ge regeringen befogenheten att bestämma vilka myndigheter som skall pröva frågor om tillstånd 20 kap. 1 §. Enligt gällande rätt prövas ansökningar om tillstånd till markavvattning av länsstyrelsen. Vi anser att så bör gälla även i framtiden.

2 § För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det är sannolikt attfäretaget medför menlig inverkan på naturmiljön. Tillstånd får då lämnas särskilda skäl föreligger. endast om Tillstånd behövs inte för markavvattning i samband med täkt av torv drivs med tillstånd enligt lagen 1985:620 om vissa torvjyndigsom heter m.m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

84 Specialmotivering

Paragrafen motsvarar 18 c § andra stycket naturvårdslagen. Andra meningen i första stycket innebär en skärpning, analog med den som kommer till uttryck i l § andra stycket.

3 § Regeringen får förbjuda markavvattning i särskilt skyddsvärda våtmarksområden.

Paragrafen motsvarar i viss mån 18 d § naturvårdslagen men är här avsedd att användas endast för att bereda ett särskilt starkt skydd för de från naturvårdssynpunkt mest värdefulla våtmarkerna. Enligt vårt förslag skall redan l § fungera som ett mycket starkt skydd för våtmarker i allmänhet och även för de speciellt värdefulla. Syftet med 3 § är att ytterligare förstärka detta skydd när det gäller våtmarker som bedöms ha så högt naturvårdsvärde att inga som helst former av markavvattning bör förekomma där. Det finns då heller ingen anledning att öppna möjlighet till dispens mot ett sådant förbud. Ett förbud med stöd av paragrafen skall gälla även markavvattning som annars skulle kunna bedrivas med stöd av lagen 1985:620 om vissa torvfyndigheter.

Skydd för vissa biotoper

4 § Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden biotoper som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer faststäl-

ler vilka biotoper som skall omfattas av första stycket.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta de åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första stycket. Innan en åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till området underrättas särskilt.

Paragrafen motsvarar 21 § naturvårdslagen.

Specialmotivering 85

Fredande växt- och djurarter av

5 § Finns det risk för växtart kan komma att försvinna eller att en utsättas för plundring, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud att inom hela eller en del av landet ta bort eller skada växt av den arten där den växer vilt. en

Paragrafen motsvarar 14 § första stycket naturvårdslagen.

6 § Finns det risk för djurart kan komma att försvinna, får att en regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela som förbud inom hela eller del landet döda, skada eller fånga vilt att en av levande djur den det inte sker till försvar mot angrepp på av arten, om eller egendom, samt att ta bort eller skada sådana djurs ägg, person rom eller bon. Särskilda bestämmelser gäller beträffande djur, vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske.

Paragrafen motsvarar 14§ andra stycket naturvårdslagen. Det bör noteras att andra stycket innebär att bl.a. vilda fåglar och däggdjur inte skyddas enligt denna bestämmelse utan enligt jaktlagstiftningen.

7 § Om det behövs för att uppfylla internationella förpliktelser som Sverige har åtagit sig, får regeringen även beträffande andra arter än

sådana omfattas 5 eller 6 § meddela förbud av samma inne-

som av börd enligt dessa bestämmelser. som

Paragrafen möjlighet att på ett enkelt sätt omsätta internationella ger konventioner skydd för växter och djur till gällande svensk rätt om även när det gäller arter som inte är direkt hotade här i landet. Den saknar motsvarighet i gällande rätt.

8 § Behövs utöver förbud enligt 5-7 § eller fredning enligt jaktlagstiftningen särskilt skydd för djur- eller växtart inom ett visst områen de, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer som

meddela föreskrifter inskränker rätten till jakt eller fiske eller

som allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.

86 Specialmotivering

Paragrafen motsvarar 14 § tredje stycket naturvårdslagen.

Utsättande av främmande arter

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter utsättande i naturmiljö av växt- och djurarter om utanför deras naturliga utbredningsområden. Sådana föreskrifter innehålla bestämmelser om att tillstånds- eller anmälningsplikt eller särskilda villkor skall gälla.

Paragrafen är ny. Riskerna med att införa främmande arter i den svenska naturen behandlas i avsnitt l1.6 i den allmänna motiveringen. Bestämmelsen omfattar arter som över huvud taget inte förekommer naturligt i Sverige eller som har försvunnit från landet, men också svenska arter som flyttas till platser utanför deras naturliga utbredningsomrâden. Termen utsättande innefattar även utplantering.

Spridning av bekämpningsmedel

10 § Det är förbjudet att över skogsmark sprida bekämpningsmedel som är avsedda för att bekämpa lövsly. Inte heller får enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

Paragrafen motsvarar 1 § lagen 1983:428 om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

11 § En myndighet som regeringen utser får, om inte annat följer av

12 medge undantag från 10 § ifall kravet enligt 7 §skogsvårdslagen

1979:429 på återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn tas till skogsmarkens läge och beskaflenhet, skogsbestândets sammansättning, spridningens inverkan på livsbetingelsemaför växt- och djurlivet och andra allmänna intressen. Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs till skydd för naturmiljön.

Specialmotivering 87

Paragrafen 2 § lagen spridning bekämpningsmedel motsvarar om av över skogsmark. Bedömningsgrunden att hänsyn skall tas till spridningens inverkan på den biologiska mångfalden är ny. I begreppet "andra allmänna intressen" ingår bl.a. hänsyn till arbetarskyddets krav och bedömningar läget på arbetsmarknaden i regionen. om

12 § En kommun kan besluta att undantag enligt 11 § inte får medges i fråga områden inom kommunen, detta framstår påkallat om om som med hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvärden, den lokala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresse.

Paragrafen motsvarar 3 § lagen spridning bekämpningsmedel om av över skogsmark.

12 kap. Vissa arbetsföretag i naturen

1 § Täkt sand, lera, jord, torv eller andra jordarter får av sten, grus, inte ske tillstånd. För husbehov får dock markinnehavare bedriva utan sådana täkter utan tillstånd, inte annat följer av föreskrifter som om har meddelats med stöd av 4 Första stycket gäller inte täkt i vattenområde företas med tillstånd enligt vattenlagen som

1983:291 eller där tillstånd fordras enligt lagen 1966:314 om konti-

nentalsockeln, täkt för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt av torv lagen 1985:620 om vissa torvfimdigheter.

Paragrafen motsvarar 18 § första stycket naturvårdslagen. Förbehållet

föreskrifter för husbehovstäkter syftar på den bemyndiganderegel

om tillståndsprövning husbehovstäkter vi föreslår nedan i 4 om av som Vi har i miljöbalken valt att generellt ge regeringen befogenhet att bestämma vilka myndigheter skall pröva frågor om tillstånd. som Enligt gällande rätt prövas täktansökningar länsstyrelsen. Med av hänsyn till hushållningsaspektemas stora betydelse i dessa frågor bör enligt vår uppfattning denna ordning behållas.

88 Specialmotivering

2 § När en ansökan om tillstånd prövas, skall behovet täktmateriaav let vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på naturmiljön i

övrigt som täkten kan befaras orsaka och mot intresset lång-

av en

siktigt god hushållning med naturresursema. Om täkten kan befaras

försämra livsbetingelsernaför någon växt- eller djurart är sällsynt som eller hotad, får tillstånd lämnas endast det allmänna behovet om av täktmaterialet är synnerligen stort. Vid prövning av täkter skall även bestämmelserna i 14 kap. gälla i tillämpliga delar.

Paragrafen saknar motsvarighet i naturvårdslagen. Första stycket utgörs av en awägningsregel. Den sammanfattar i huvudsak vad som redan gäller i praxis, dock med tyngd på intresset att bevara mer av en fullvärdig biologisk mångfald. Hänvisningen i andra stycket till reglerna för miljöfarlig verksamhet markerar att den dubbla prövning i dag sker täkter enligt som av både miljöskyddslagen och naturvårdslagen bör samordnas. - Det bör för tydlighetens skull anmärkas att också balkens allmänna och i övrigt allmängiltiga bestämmelser skall tillämpas vid prövningen. När det gäller awägningen mellan olika intressen har sålunda hushållningsbestämmelsema från naturresurslagen stor betydelse. Bland dessa finns regeln om att företräde skall åt sådan användning ges av ett markområde som medför en från allmän synpunkt god hushållning

se 5 kap. l § i förslaget till miljöbalk.

Vidare tillämpas bestämmelserna tillstândsprövning och om omprövning i 20-21 kap. vid prövning täkter. Stora delar den av av omfångsrika 18 § naturvårdslagen har bildat mönster för bestämmelser

i dessa båda kapitel se 20 kap. 8 och 9 och 21 kap. 3 §.

Bestämmelser om utredningsskyldighet i samband med ansökan

om tillstånd finns i 20 kap. 6 Utredningen bör innefatta även täktplan och materialbehov. Slutligen kan i detta sammanhang nämnas att 9 kap. l och 2 §§

öppnar möjlighet att föreskriva att miljökonsekvensbeskrivningar skall

göras innan täkter företas. I de fall täkter är tillståndspliktiga såsom

miljöfarliga verksamheter blir miljökonsekvensbeskrivningar obligato-

riska enligt vårt förslag se 9 kap. l § första stycket.

3 § Innehavaren av marken är skyldig att tåla att sådana åtgärder vidtas som länsstyrelsen föreskriver villkor för täktverksamhet. som en

Specialmotivering 89

Paragrafen motsvarar 18 § tredje stycket naturvårdslagen.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att täkt för markinnehavarens husbehov av sådana material som anges i 1 § inte får ske utan tillstånd.

Paragrafen är ny. Enligt gällande rått är täkter för husbehov generellt undantagna från krav på tillstånd. Gränsdragningen mellan en kommersiell täkt och en husbehovstäkt har klargjorts regeringsrätten i av en dom i januari 1993 mål nr 5639-1991. l domen uttalas att täkt för husbehov kan ske på varje slag fastighet. Avgörande för täkten av om har skett för husbehov är enligt domen det utbrutna materialet har om använts inom fastigheten för dess eget behov och inte för avsalu. Även husbehovstäkter kan emellertid orsaka avsevärda ingrepp i landskapet och innebära dålig hushållning med naturresurser. I enskilda fall har en länsstyrelse möjlighet att enligt 20 § naturvårdsla-

gen motsvarande 5 § nedan sätta upp restriktioner för eller förbjuda

en täkt för husbehov om den kan komma att ändra naturmiljön väsentligt. Naturvårdsproblemen i samband med täkter är emellertid allmängiltiga och det blir som helhet ineffektivt att behöva använda myndigheternas resurser till att ingripa i varje enskilt fall. Därför är det enligt vår uppfattning ändamålsenligt att införa en generell möjlighet att utfärda föreskrifter om tillståndsplikt.

Som anförts i den allmänna motiveringen avsnitt 11.5.2 bör detta

inte leda till att allmän tillståndsplikt införs för alla husbehovstäkter. Allmänt sett orsakar givetvis små täkter mindre skador än stora. En viktig grund för reglering bör därför täkternas storlek. Det kan vara även övervägas att införa olika regler för olika slags fastigheter; enligt motiven till naturvårdslagen avsågs med husbehovstäkt i första hand den förbrukning som behövs för att sköta en jordbruks- eller skogsfastighet. Vidare kan behovet reglering olika i olika delar av vara av landet.

5 § Kan arbetsföretag, som inte omfattas av tillståndstvång enligt 1

eller 4 § eller enligt 11 kap. I eller 2 komma att väsentligt ändra naturmiljön skall anmälan för samråd göras till den myndighet som regeringen bestämmer. Detta gäller dock inte företag för vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen 1983:291.

90 Specialmotivering

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om att anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag. Sådana föreskrifter får begränsas till att avse en del av landet. Myndighet hos vilken anmälan för samråd skall göras har samma befogenheter som enligt 22 kap. 2 § tillkommer tillsynsmyndighet.

Paragrafen motsvarar 20 § naturvårdslagen. I analogi med principen i 22 kap. att regeringen bestämmer vilka myndigheter som skall vara tillsynsmyndigheter enligt balken så har här i första stycket frågan om vem som är samrådsmyndighet lämnats öppen. Samrådsmyndigheten får, som framgår av hänvisningen i tredje stycket till 22 kap. 2 meddela de förelägganden och förbud som behövs för att balkens bestämmelser skall efterlevas.

13 kap. Gemensamma naturvårdsbestämmelser

1 § Innan länsstyrelsen fattar beslut om att bilda naturreservat eller

naturvårdsomráde eller avgör annat viktigt ärende enligt 10-12 kap. skall den samråda med kommunen.

Paragrafen motsvarar 43 § första stycket naturvårdslagen.

2 § Innan beslut fattas i ett ärende enligt 10-12 kap. får den beslu-

tande myndigheten utföra förberedande undersökningar av marken om det behövs. Den som har fått i uppdrag av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att i naturvårdssyjte inventera naturresurser har rätt att undersöka den mark som inventeringen avser. Vid undersökningar enligt första eller andra stycket skall onödigt intrång undvikas.

Paragrafen motsvarar 42 § första-tredje styckena naturvårdslagen. I tredje stycket har regeln om att minimera eventuell skada utgått, eftersom den framgår av den allmänna aktsamhetsregeln i 3 kap. 3 En bestämmelse om rätt att få tillträde till mark som skall undersökas ñnns i 22 kap. 14 § andra stycket. Bestämmelser om ersättning för intrång finns i 28 kap.

Specialmotivering 91

3 § I samband med beslut om tillstånd enligt 10-12 kap. till bebyggelse, täkt eller annat arbetsföretag får länsstyrelsen föreskriva att företaget skall bekosta särskild undersökning det berörda omen av rådet eller pá annat sätt gottgöra intrånget i naturvárdsintresset.

I 10 kap. 7 § tredje stycket ñnns en motsvarande bestämmelse som tillämpas när länsstyrelsen medger undantag från föreskrifter för naturreservat eller naturvårdsområde för att lämna rum för ett arbetsföretag.

FJÄRDE AVDELNINGEN

SÄRSKILDA AKTSAMHETSREGLER M.M.

14 kap. Miljöfarlig verksamhet

I förevarande kapitel har upptagits vissa bestämmelser hämtade från miljöskyddslagen vilka rör tillåtligheten av miljöfarlig verksamhet. I övrigt har miljöskyddslagens bestämmelser fördelats på balkens olika avdelningar, varvid de centrala aktsamhetsreglerna återfinns i 3 kap. medan frågor om tillstzindspriivning, omprövning, tillsyn, överklagande, avgifter, miljöskyddsavgifter och miljöskadeförsälcring ansvar, behandlas i de särskilda kapitlen rörande dessa ämnen.

Aktsamhetsregler

I § För miljöfarlig verksamhet skall, med beaktande även av bestämmelserna i 6 och 8 kap., väljas sådan plats att ändamålet kan vinmed minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. nas

Paragrafen motsvarar 4 § miljöskyddslagen. Av lagtexten framgår att vid lokaliseringsprövningen hänsyn skall tas till hushållningsbestämmelserna och bestämmelserna miljökvaliom tetsnormer i miljöbalkens andra avdelning. Innebörden av den föreslagna lagtexten är att lokaliseringsprövningen skall ske med hänsynstagande till många olika intressen. Huvudregeln är dock att lokaliseringsprövningen skall styras av miljöskyddsintressena. Den från miljöskyddssynpunkt lämpligaste platsen

92 Specialmotivering

skall således i princip väljas för en miljöfarlig verksamhet såvida kostnaderna för ett sådant platsval inte blir oskäligt höga. Prövningen av lokaliseringsfrågan torde i allmänhet inte kunna ske utan en samtidig prövning av vilka skyddsåtgärder och försiktighetsmått m.m. som kan krävas med stöd av de allmänna aktsamhetsreglerna i 3 kap. miljöbalken. Möjligheterna att vidta skyddsåtgärder av olika slag vid en planerad miljöfarlig verksamhet kan nämligen många gånger vara av avgörande betydelse för om en viss plats skall kunna godtas eller inte. Miljökvalitetsnormer fastställda med stöd av bestämmelserna i 8 kap. miljöbalken skall ses som komplement och hjälpregler vid myndigheternas prövning av frågor av lokaliseringskaraktär. Miljökvalitetsnormer kan vara av bindande eller icke bindande karaktär. De föreslås vara tillämpliga på såväl befintliga som nytillkommande verksamheter. I fråga om befintliga verksamheter torde det många gånger krävas viss tid innan miljökvalitetsnormer kan uppfyllas. Nya miljöfarliga verksamheter bör i princip inte tillåtas på en viss plats om tillkomsten kan antas leda till att miljökvalitetsnormer vare sig de är bindande eller överskrids. - Om prövningsmyndigheten med anledning av en ansökan om att få uppföra miljöfarlig verksamhet av visst slag på viss plats funnit att den föreslagna platsen kan godtas från miljöskyddssynpunkt, ankommer det också på myndigheten att försäkra sig om att verksamheten inte strider mot hushållningsbestämmelsema i miljöbalkens andra avdelning. Dessa bestämmelser utgörs dels av grundläggande hushållningsregler, dels av hushållningsbestämmelser för vissa områden i landet. De grundläggande hushållningsreglerna inleds med en lokaliseringsparagraf enligt vilken mark och vatten skall användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge samt till föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning som medför en från allmän synpunkt god hushållning. Följer av dessa bestämmelser att annan lokalisering bör väljas får tillstånd inte ges. Frågan har behandlats i avsnitt 5.4.3 i den allmänna motiveringen. Prövningsmyndigheten bör också försäkra sig om att den tilltänkta verksamheten överensstämmer med kommunernas planering. Vi har i 20 kap. 7 § fört in nuvarande regel i miljöskyddslagen om att ett tillstånd enligt miljöbalken inte får strida mot faställda detaljplaner eller områdesbestämmelser. Vid valet av plats skall alltså hänsyn tas till dels bestämmelserna om hushållning med mark och vatten i 5 och 6 kap., dels till miljökvalitetsnormer enligt 8 kap. Detta följer i och för sig redan av dessa

Specialmotivering 93

reglers placering i miljöbalken. Det är emellertid viktigt att de iakttas vid lokaliseringsprövningen och därför är en erinran om dem på sin plats. Det bör framhållas att den här aktuella lokaliseringsparagrafen inte har samma betydelse vid tillätlighetsprövning enligt 7 kap. miljöbalken. Miljöskyddsaspekterna har då inte samma styrka eftersom regeringen vid denna prövning har att beakta också andra intressen av exempelvis regionalpolitisk eller sysselsättningsmässig karaktär. Regeringens beslut får dock inte strida mot stoppreglerna i 3 kap. 7 En fråga som uppmärksammats är om en sökande i ett tillståndsärende är skyldig att lämna förslag till alternativa lokaliseringsplatser. Frågeställningen behandlades av departementschefen i samband med ändring av miljöskyddslagen år 1981. Härvid uttalades att Koncessionsnämnden inte med stöd av gällande bestämmelser kunde avkräva en sökande en lika omfattande utredning rörande miljöeffekterna av en alternativ lokalisering som när det gällde den förläggningsplats som föreslagits. Om frågan om alternativ lokalisering kom i ett ärende upp t.ex. efter invändning från Naturvårdsverket hade Koncessions- - nämnden befogenhet att avkräva sökanden ett utredningsmaterial som var så utförligt att nämnden kunde bilda sig en uppfattning om den av sökanden valda platsen kunde godtas. Kunde sökande inte visa att den förläggningsplats han hade valt var lämplig med hänsyn till befarade olägenheter, riskerade han att få sin tillständsansökan ogillad. Är det fråga om en tillståndsprövning krävs numera att det upprättas en miljökonsekvensbeskrivning. För att kunna genomföra en samlad bedömning av frågan, hur olägenheterna skall kunna minskas så mycket som möjligt, bör prövningsmyndigheten kunna kräva redovisning av alternativa förslag till lokalisering. Vi föreslår i 9 kap. 4 § en uttrycklig bestämmelse om att miljökonsekvensbeskrivningar skall redovisa också alternativ lokalisering av den planerade verksamheten.

2 § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet är skyldig att iaktta de aktsamhetskrav som anges i 3 kap. på sådant

sätt att miljökvalitetsnormer enligt 8 kap. såvitt möjligt kan uppfyllas

och så att olägenheter i omgivningen förebyggs eller avhjälps.

Paragrafen är ny.

94 Specialmotivering

Av lagtexten framgår att miljökvalitetsnormer skall beaktas inte endast i samband med lokalisering av miljöfarlig verksamhet utan också vid tillämpningen av de allmänna aktsamhetsreglerna. Paragrafen kan sägas ge en sammanfattning av de förutsättningar som enligt de allmänna bestämmelserna i balken skall gälla för att en miljöfarlig verksamhet skall anses tillåtlig. Bestämmelserna i paragrafen skall iakttas vare sig verksamheten är tillståndspliktig eller inte. I 3 kap. är det särskilt 3 och 4 §§ som är tillämpliga på miljöfarliga verksamheter. Avsteg från de grundläggande kraven i 3 kap. 3 § kan med hänsyn till omgivningen i något avseende behöva göras för att störningarna skall bli så små som möjligt. Så kan ske med stöd av 3 kap. 6 En tänkbar situation är att omgivningen kring en miljöfarlig verksamhet i något avseende är påverkad av utsläpp. För att komma till rätta med dessa förhållanden kan krävas särskilda skyddsåtgärder eller miljöinsatser. Sådana åtgärder eller insatser kanske inte är ekonomiskt genomförbara om inte kraven på skyddsåtgärder i andra avseen-

den mildras. Samma kan förhållandet i fråga sådana samord-

vara om nade lösningar för att uppfylla miljökvalitetsnormer inom särskilt utsatta områden som vi föreslagit i kap. 7 iden allmänna motiveringen och som behandlas i 3 och 6 §§ nedan. Under inga förhållanden får dock sådana avsteg göras från den grundläggande aktsamhetsregeln att stoppreglema i 3 kap. 7 § åsidosätts. Av naturliga skäl fördes inga resonemang om de storskaliga miljöproblemen när miljöskyddslagen kom till. I dag står det allt mer klart att haven på skyddsåtgärder vid miljöfarliga anläggningar också måste sättas in i ett större sammanhang. Kraven på skyddsåtgärder måste således bedömas från olika perspektiv ett mer lokalt och ett mer storskaligt. De ämnen som ger upphov till de storskaliga miljöproblemen t.ex. CFC och s.k. växthusgaser ger många gånger inte upp- - hov till några nämnvärda lokala föroreningsproblem. De föroreningar åter som skapar sådana problem är inte sällan ointressanta i ett större sammanhang. Den individuella prövningen måste på ett mer formbundet sätt göras beroende av de övergripande miljöbeslut som fattas av statsmakterna framför allt då beträffande de gränsöverskridande och storskaliga miljöproblemen. Generella föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigande i miljöbalken bör bli bindande även för myndigheternas prövning av frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Av särskild vikt är att miljökvalitetsnormer som är bindande på grund av att de

Specialmotivering 95

följer av Sveriges internationella förpliktelser kan bli fallet vid - som en framtida svensk anslutning till EG iakttas strikt. - Även miljökvalitetsnormer som inte är bindande enligt 8 kap. 2 § andra stycket skall vara vägledande vid tillståndsprövning och i övrigt för den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet. Vad som direkt kan krävas av denne skall visserligen framgå aktsamhetsav reglerna och av generella föreskrifter; de senare kan i sig vara grundade på kvalitetsnormer. Men miljökvalitetsnormer anvisning ger om vilket miljötillstånd är eftersträvansvärt och därmed i sin tur som om vad som behövs för att aktsamhetsreglema skall iakttas. Samtidigt måste uppmärksammas att miljökvalitetsnormer anger minimikrav. Är miljöförhållandena bättre än vad miljökvalitetsnormen anger måste aktsamhetshetsreglema ändå tillämpas så att olägenheter

förebyggs eller avhjälps.

3 § Föreligger hinder för en miljöfarlig verksamhet på grund att av en miljökvalitetsnorm enligt 8 kap. inte är uppjylld och vidtar den som utövar eller ämnar utöva verksamheten sådana åtgärder att olägenheterna av annan miljöfarlig verksamhet upphör eller minskar, får förstnämnda verksamhet komma till stånd, sammantaget möjligom heterna att uppfylla miljökvalitetsnormen ökar i väsentlig mån.

Paragrafen saknar motsvarighet i dag. Den föreslagna bestämmelsen anknyter till vad anförts iden som allmänna motiveringen under avsnitten 5.4.3, 7.5.3 och 7.5.5. Lagtexten ligger nära bestämmelser överlåtbara utsläppsrätter om enligt bl.a. amerikansk rätt. Någon form av handel är det visserligen inte fråga om men genom att exempelvis överta och lägga ner en miljöstörande industri kan en företagare skaffa sig utrymme för att få in sin industri i ett område där i princip vidare miljöstörande verksamheter inte får komma till stånd, därför miljökvalitetsnonn har att en överskridits. Detta kan beaktas vid tillståndsprövningen. För att tillstånd skall meddelas bör krävas att miljötillståndet förbättras väsentligt. En förutsättning är sålunda att miljönettot förbättras. Det framstår som onödigt att i paragrafen uttryckligen nämna kostnadsfördelarna som förutsättning för en samverkan, eftersom det är självklart att samverkan inte kommer till stånd om det inte är ekonomiskt fördelaktigt för de deltagande verksamheterna.

96 Specialmotivering

Stoppreglema i 3 kap. 7 § blir tillämpliga också vid samverkan enligt förevarande paragraf. Även samverkan är fördelaktig från om global eller regional synpunkt, får den inte medföra påverkan på omgivningen till något av de berörda företagen överskrider vad som som är tillåtet enligt 3 kap. 7 Den som är bosatt intill miljöstöen rande industri skall inte utsättas för större störningar normalt än som högst är tillåtet, även om detta skulle medföra fördelar för miljön sedd som helhet. En förutsättning för att arrangemang av angiven typ skall kunna godtas är självfallet att tillstånden kan utformas på sådant sätt att företagen genom villkor i tillståndsbesluten blir formellt bundna av den samverkan de ingått Detta förutsätter att villkoren för samtliga berörda företag prövas samtidigt. Skulle något företagen upphöra av eller annars bryta sig ur samverkan måste villkoren för samtliga företag omprövas. När det gäller skyldighet att vidta externa åtgärder för utsläppsrening, exempelvis restauration våtmarker, kan dock frågan av prövas för varje verksamhet för sig. Detta är inte heller någon principiellt nytt; redan vid miljöskyddslagens tillkomst förutsatte departementschefen att skyddsåtgärder kunde vidtas utanför den miljöfarliga verkamheten.

Tillstdndsprfivning

4 § Den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet kan på

ansökan få tillstånd till verksamheten efter prövning enligt denna balk.

Paragrafen motsvarar 9 § miljöskyddslagen. Enligt nuvarande regler står det ett företag, oberoende tillav om ståndsplikt föreligger eller inte, fritt att ansöka om tillstånd. Detta gäller också befintliga verksamheter. Genom en sådan ansökan kan en företagare ett rättskraftigt tillstånd, vilket i olika sammanhang kan vara av betydelse. Enligt nuvarande ordning kan vidare en företagare, om han drabbas av ett föreläggande eller förbud tillsynsmyndigav en het, möta detta med en tillståndsansökan. Vi föreslår att den nuvarande ordningen skall bestå. Möjligheten att efter ansökan och prövning enligt balken tillstånd regleras i förevarande paragraf. Enligt 20 kap. 17 § kan Koncessionsnämnden, om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrâgan har

Specialmotivering 97

avgjorts eller Koncessionsnämnden föreskriver något Bestämannat. melser om skyldighet att söka tillstånd i den följande tas upp närmast paragrafen.

5 § Om det behövs från hälso- eller miljäskyddssynpunlct eller för främjande av en långsiktigt god hushållning med får naturresurser, regeringen föreskriva att

vissa slag av fabriker eller andra inrättningar eller verksamheter

inte får anläggas eller bedrivas, vissa slag av inrättningar eller deras användning eller vissa slag av verksamheter inte får ändras på ett sätt kan medföra ökad eller som ny olägenhet eller i annat avseende är betydelse från stömingssom av synpunkt utan att tillstånd lämnats eller anmälan gjorts hos den myndighet av som regeringen bestämmer.

Om en verksamhet, omfattas krav pá tillstånd enligt före-

som av

skrift som meddelats med stöd av första stycket, kan antas få bety-

dande omfattning eller bli ingripande beskaflenhet från hälsoav skydds-, miljöskydds- eller hushdllningssynpunkt, får regeringen även

i annat fall än som avses i 7 kap. 2 § förbehålla sig prövningen

av verksamhetens tillátlighet.

Första stycket motsvarar närmast 10 § och 17 § första meningen miljöskyddslagen. I första stycket bemyndigas regeringen att föreskriva krav på tillstånd till eller anmälan rörande miljöfarlig verksamhet. Första punkten omfattar såväl fabriker och andra inrättningar utsläppande som av avloppsvatten och utsläppande eller uppläggande fast avfall eller av annat fast ämne; dessa olika föroreningskällor regleras i skilda nu

punkter i miljöskyddslagens motsvarande bestämmelser. Andra punk-

ten reglerar ändringar inrättningar lika väl andra verksam-

av som av heter.

I miljöskyddslagen anges direkt i 10 § att tillstånd skall lämnas

av Koncessionsnämnden. Därefter tas i 17 § bestämmelse upp en om att länsstyrelsen kan sättas i Koncessionsnämndens ställe. Konstruktionen gör bestämmelserna svårlästa; bl.a har ifrågasatts straffbestämmelom sen i 45 § är tillämplig på underlåtenhet att söka tillstånd länsstyrelav sen vilket dock är fallet. Enligt vår mening bör i miljöbalken endast

4 l3-O28l. Del 2

98 Specialmotivering

anges att frågor om tillstånd prövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Andra stycket saknar motsvarighet i miljöskyddslagen. Det har dock motsvarighet i 4 kap. 2 § naturresurslagen, som täcks av en 7 kap. 2 § i balken, och likaså i ll kap. 3 § vattenlagen. Det synes ändamålsenligt att regeringen skall kunna förbehålla sig prövningen av särskilt stora och betydelsefulla företag också ur ren miljöskyddssynpunkt. När vi fann lämpligt att ta frågor om regeringens tillämpupp ning bestämmelserna om hushållning med mark och vatten och den av fysiska miljön i övrigt i ett särskilt kapitel framstod det som önsvärt att ha motsvarande bestämmelse i förevarande kapitel. en Bestämmelsen i andra stycket innebär att regeringen, om den meddelar föreskrift att den själv skall pröva en verksamhet, har att om göra tillåtlighetsprövning. Tillstånd till verksamheten meddelas en därefter i praktiken Koncessionsnämnden, också fastställer av - - som villkoren för verksamheten. Nämnden måste därvid rätta sig efter regeringens beslut och kan alltså inte avslå ansökningen, men är däremot oförhindrad att uppställa de villkor den ñnner befogad. Företagaren har sedan att rätta sig efter dessa villkor, om de inte efter överklagande ändras regeringen, eller avstå från verksamheten. av

6 § Om det medför ökade möjligheter att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 8 kap. eller annars fördelar från hälso- eller miljösynpunkt, får den utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet tillåtas att som en gemensamt med någon annan som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet vidta åtgärder för att förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön.

Lagtexten fall då flera olika verksamheter helt eller delvis konavser centrerar försiktighetsmåtten till någon eller några av verksamheterna. I stället för att lägga ner kostnader på den egna verksamheten får alltså företaget bekosta försiktighetsmått vid det andra företaget, om de förebyggande åtgärderna till blir mer kostnadseffektiva där. Tillstånd miljöfarlig verksamhet kan alltså innebära att exempelvis ett företag A får göra lika stora utsläpp som företag B trots att företag A har lättare att utsläppen än företag mot att villkor för tillstånd ställs rena som att företag A skall medverka till reningsåtgärderna på företag B. upp I enlighet med vad vi har föreslagit i kap. 7 bör det också vara möjligt att åstadkomma kostnadseffektiva miljölösningar utanför de mer

Specialmotivering 99

berörda företagen än vad som kan uppnås genom åtgärder vid de enskilda föroreningskällorna, t.ex. genom återskapande av våtmarker och grönzoner längs vattendrag för att minska utläckaget av närsalter. Ett villkor i ett tillstånd för ett miljöstörande företag kan då vara att det medverkar till sådana åtgärder.

Undersökningar och kontroll

7 § Den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig eller

den är skyldig att avhjälpa olägenhet från sådan verksamsom annars het är skyldig att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten kan i

stället, om det finnes lämpligare, föreskriva att sådan undersökning

skall utföras av annan än den som utövar verksamheten och utse någon att göra undersökningen. Det åligger den som utövar verksamheten att ersätta kostnad för undersökning som avses i första stycket andra meningen med belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.

Paragrafen motsvarar 43 § andra och tredje styckena miljöskyddsla- Den föreslagna lagtexten har emellertid mer utformats som en gen. aktsamhetsregel. Med stöd av 22 kap. 2 § kan tillsynsmyndigheten förelägga den som utövar miljöfarlig verksamhet m.m. att utföra för tillsynen behövliga undersökningar.

8 § Vill någon för att utreda verkningarna av miljöfarlig verksamhet som han utövar eller ämnar utöva företa mätning eller annat under-

sökningsarbete på fast egendom som annan äger eller innehar, kan

länsstyrelsen, om skäl föreligger, besluta att tillträde till egendomen skall lämnas under viss tid. Behöver mätapparat eller liknande instrument utsättas kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba eller skada instrumentet. Beslut som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av den skall utföra undersökning i 7 § första stycket andra som som avses meningen. Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. För skada och intrång skall ersättning lämnas av den som

100 Specialmotivering

utövar eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Talan om ersättning väcks vid fastighetsdomstol som anges i 28 kap. 14

Paragrafen motsvarar 51 § miljöskyddslagen

9 § Den utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig är

som skyldig att utöva kontroll över verksamheten.

Paragrafen motsvarar 38 a § första meningen miljöskyddslagen. Andra meningen i paragraf, som innehåller bemyndigande för regesamma ringen eller underordnad myndighet att meddela närmare föreskrifter om kontrollen, har en mer generellt utformad motsvarighet i 4 kap. 2 § andra stycket. Paragrafen central betydelse när det gäller miljöfarlig verkär av samhet. Den statliga och kommunala tillsynen förslår inte till att ha uppsikt över all den miljöfarliga verksamhet som finns i riket. Skyddet mot skador på och olägenheter för hälsa och miljö måste därför i stor utsträckning bygga på företagens egenkontroll. Denna är också i företagarnas eget intresse, eftersom de kan drabbas av sanktioner av olika slag om deras skyddsåtgärder inte fungerar. Tillsynsmyndigheten kan också, om det behövs, meddela föreläggande undersökning och kontroll av miljöfarlig verksamhet och om dess verkningar enligt ett särskilt kontrollprogram. Den nuvarande 39 a § miljöskyddslagen har vi bedömt överflödig.

10 § Om en miljöfarlig verksamhet är av sådan art att den inte får bedrivas utan att tillstånd lämnats, skall den som utövar verksamheten särskild miljörapport till länsstyrelsen eller miljövarje år avge en nämnden. I miljörapporten skall de åtgärder redovisas som vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder.

Paragrafen motsvarar 38 b § miljöskyddslagen. Andra stycket andra meningen och tredje stycket, som innehåller bemyndiganden att meddela föreskrifter om miljörapporternas innehåll och utformning, ersätts generella regler i 4 kap. 2 § andra stycket. Fjärde stycket av mer ersätts av bestämmelser i 22 kap. om tillsyn.

Specialmotivering 101

Enligt våra förslag bör tillståndsplikt kunna ersättas av anmälningsskyldighet och/eller generella föreskrifter. Det kan därför väntas att ett större antal från miljösynpunkt riskabla verksamheter i framtiden inte kommer tillståndspliktiga. Tillsynen dem kan givetvis även att vara av fortsättningsvis förutsätta att tillsynsmyndigheten får regelbundna rapporter angående tillståndet miljöskyddssynpunkt hos dessa föreur tag. Dessa frågor får då regleras inom ramen för kontrollprogram med stöd av 9 § eller genom föreskrifter meddelade med stöd av 4 kap. 2 § andra stycket. Tillsynsmyndigheten bör liksom nu kunna förelägga den som underlåtit att komma in med miljörapport att göra så men bör också kunna förelägga företagare att fullständiga en bristfällig miljörapport.

15 kap. Kemiska produkter

I kapitlet finns bl.a. bestämmelser om utrednings- och informationsskyldighet som går längre än motsvarande allmänna aktsamhetsregler. Detta beror på att utredning av och information om kemiska produkter skall ske det finns konkreta farhågor hälso- eller miljöoavsett om om farliga effekter eller ej.

Utredning

1 § Det åligger den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt

att genom egna undersökningar eller pá annat sätt se till att detfinns

tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som produkten kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 § första stycket lagen om kemiska produkter. Eftersom det inte är möjligt att helt undvara alla produkter som har något slag farliga egenskaper, krävs att hanteringen av kemiska av produkter sker så att skador på människor eller i miljön kan undvikas. En förutsättning för detta är dock att de som hanterar produkterna känner till i vilket avseende dessa är farliga. I paragrafen stadgas därför att tillverkare och importörer av kemiska produkter skall sörja för utredning och bedöma vilka egenskaper en produkt har. Det är att

102 Specialmotivering

märka att utredningsskyldigheten är fortlöpande och således inte upphör då produkten släpps ut på marknaden. Vilken utredning om en produkt som får anses tillfredsställande beror på en rad olika omständigheter. T.ex. måste kraven ställas högt då det gäller att använda produkten på ett nytt sätt även om ett ämne är väl utrett i andra sammanhang. Höga krav måste också ställas i fråga om nya ämnen. Den närmare innebörden av kravet på utredning bestäms självfallet också av den vid varje tidpunkt rådande vetenskapliga kunskapsnivån.

Kunskapskrav

2 § Den som yrkesmässigt hanterar en kemisk produkt skall ha tillgång till den kemiska och toxikologiska kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens egenskaper.

Paragrafen har sin huvudsakliga motsvarighet i 7 § första meningen lagen om kemiska produkter. Bestämmelsen riktar sig till alla som hanterar kemiska produkter förutsatt att hanteringen sker yrkesmässigt. Kravet på kompetens måste emellertid kunna göras gällande med olika styrka beroende på i vilket led hanteringen sker. Tillverkare och importörer av kemiska produkter skall i den omfattning som behövs med hänsyn till arten och omfattningen av verksamheten ha tillgång till kemisk och toxikologisk kompetens. Tillverkare och importörer av kemiska produkter skall vidare hålla sig underrättade om forskning och teknisk utveckling av betydelse för skyddet av hälsa och miljö. Den som yrkesmässigt överlåter en kemisk produkt bör ha det kunnande behövs med hänsyn till produktens egenskaper. Återförsom säljare skall lämna korrekt risk- och skyddsinformation till köparna. Särskilt större återförsäljare måste ha god kännedom om vad som gäller om t.ex. klassificering och märkning av produkter efter deras farlighet. Normalt bör återförsäljare kunna få informationsbehovet tillgodosett genom den produktinformation som tillverkare och importörer är skyldiga att lämna om varje produkt. Om ytterligare kunskaper erfordras för att en återförsäljare t.ex. skall kunna tillgodose köparnas behov av information, kan sådana kunskaper byggas upp hos återförsäljaren. Enligt 7 § kan för hantering av särskilt farliga produk-

Specialmotivering 103

ter uppställas krav på tillståndsprövning. Vid sådan prövning får en samhället möjlighet att uppställa villkor och prövningen bör därför ha en tydlig inriktning på kunskapskrav. Företag som hanterar kemiska produkter behöver kunskaper de om risker som följer med hantering produkterna. Kunskapernas nivå av bör motsvara lägst den nivå som behövs för att förstå innebörden av de begrepp som används för att produkts hälso- och miljöfarange en lighet. Företagen behöver också yrkeshygienisk och omgivningshygienisk sakkunskap för att bedöma vilka hälso- eller miljörisker som hanteringen av kemiska produkter kan föra med sig. Stora företag med omfattande kemikaliehantering bygger ofta upp en egen kompetens för att inhämta och bedöma information från leverantörerna eller från annat håll. Så är fallet inom bl.a. företagshälsovården som normalt inrymmer medicinsk och skyddsteknisk ofta men även yrkeshygienisk sakkunskap. Användarföretag liksom tillverkare och importörer som saknar för att bedöma riskerna vid egna resurser hantering av kemiska produkter måste anlita sakkunskap från utomstående.

Produktinformation

3 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter kemisk produkt en skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs frán hälso- eller miljöskyddssynpunkt produktinformation.

Paragrafens innehåll motsvarar 8 § första stycket lagen kemiska om produkter. Produktinformation enligt denna paragraf skall kunna innehålla sådana upplysningar som inte är varningskaraktär av ren men som ändå är av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Som exempel kan nämnas uppgifter om en produkts identitet, tillverkarens eller importörens namn och resultatet gjord bedömning. För av en brukare kan nämligen sådana uppgifter intresse även beträfvara av fande sådana produkter som leverantören inte bedömt hälso- eller som miljöfarliga. Syftet med informationen bör dock i första hand att vara sprida kunskap de risker hanteringen kemisk produkt om som av en kan innebära. Produktinformation kan lämnas även på annat sätt än märkgenom ning, t.ex. genom att ett informationsblad bifogas produkten. Informa-

104 Specialmotivering

tionen kan avse både hälso- och miljörisker. Beroende på om mottagaren är en konsument eller en näringsidkare kan olika krav ställas på informationen. Exempelvis är det viktigt att information som riktar sig till konsumenter är lättbegriplig.

Föreskrifter

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter i de hänseenden som anges i 1-3 §§.

Denna fristående bemyndiganderegel saknar motsvarighet i dag. Jfr dock 6 § andra stycket, 7 § andra meningen och 8 § andra stycket lagen om kemiska produkter. Som exempel på föreskrifter som enligt denna paragraf kan meddelas i frågor som avses i 1 § kan nämnas bestämmelser med precisering av hur en utredning skall genomföras och redovisas. Det kan vara fråga om vilka ämnen eller föreningar som ger produkten farliga egenskaper, arten och graden av dessa egenskaper, lämpliga skyddsåtgärder och vilka åtgärder behövs för att ta hand om avfall från som produkten. Vad gäller frågor avses i 2 § kan med stöd av förevarande som paragraf uppställas ytterligare krav på kompetens som behövs för en säker hantering inom ett företag utöver vad som är möjligt enligt t.ex. arbetsmiljölagstiftningen. Paragrafen ger regeringen möjlighet att också meddela närmare föreskrifter om vad produktinformationen skall innehålla och hur den skall utformas. Beträffande kemikaliekontrollen i marknadsföringsledet har Kemikalieinspektionen med stöd av lagen om kemiska produkter utfärdat ett

stort antal föreskrifter. Åtskilliga sådana har också utfärdats av Arbe-

tarskyddsstyrelsen med stöd av arbetsmiljölagen. Sammantaget finns det således ett stort antal generella föreskrifter som rör andra kemiska risker än risker för den yttre miljön i användarledet.

Uppgifisskyldighet

5 § Den som yrkesmässigt hanterar en kemisk produkt skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen

Specialmotivering 105

eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskri ver lämna

de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för att bedöma produktens och hanteringens hälso- eller miüörisker.

Paragrafen motsvarar 9 § lagen om kemiska produkter. Uppgiftsskyldigheten enligt förevarande paragraf gäller alla som yrkesmässigt hanterar en kemisk produkt. Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter angående omfattningen av uppgiftsskyldigheten. Genom tillämpningsföreskrifter kan också anges tidpunkten då uppgiftsskyldigheten inträder liksom vem som i ett visst fall är skyldig att lämna uppgifter. Den uppgiftsskyldighet som kan föreskrivas med stöd av paragrafen kan omfatta alla de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för att överblicka och bedöma tänkbara hälsooch miljörisker, inte bara till följd av användningen av varje enskild produkt för sig utan av hela användningen i samhället. Det är att märka att uppgiftsskyldighet enligt paragrafen avser sådana uppgifter "som kan behövas" och således inte "som behövs". Denna skillnad är avsiktlig och har sin grund i att det skulle bli näst intill en omöjlig uppgift för i första hand den centrala kemikaliemyndigheten att visa att en uppgift behövs för det fall tvist skulle uppkomma beträffande uppgiftsskyldighetens omfattning. Uppgifter som kan samlas in med stöd av paragrafen kan vara sådana som läggs till grund för den centrala kemikaliemyndighetens produktregister. Stadgandet ger emellertid också utrymme för insamling av sådana uppgifter som kan behövas för exempelvis kartläggning av ett problemområde utan att insamlingen för den skull har något direkt samband med produktregistret. Det bör påpekas att uppgifter som behövs för tillsyn inte skall inhämtas med stöd av denna paragraf. För inhämtande av sådana uppgifter skall i stället balkens bestämmelser om tillsyn komma till användning.

F örhandsanmälan

6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den att tillverka eller importera en kemisk som avser produkt, inte tidigare varit i bruk i Sverige, senast vid en viss som tidpunkt till den myndighet som regeringen bestämmer skall göra

106 Specialmotivering

anmälan om tillverkningen eller importen samt redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter.

Paragrafen har sin motsvarighet i 10 § lagen om kemiska produkter. Det är angeläget att samhället har möjlighet att ta ställning till nya kemikalier i god tid. För att tillgodose detta behov upptas i förevarande paragraf ett bemyndigande som gör det möjligt att föreskriva krav på förhandsanmälan vad gäller kemiska produkter. Krav på nya en sådan anmälan skall inte kopplas samman med villkor enligt 7 § andra stycket för att få hantera eller importera kemisk produkt. en

Tillstånd och villkor

7§ Om det behövs från hälsø- eller miljöskyddssynpunlct, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en kemisk produkt inte får hanteras utan att tillstånd lämnats den av myndighet som regeringen bestämmer. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva även annat särskilt villkor för hantering kemisk av en produkt.

Paragrafen motsvarar i huvudsak ll § lagen om kemiska produkter. Vid tillståndsprövning skall prövningsmyndigheten bedöma risken med produkten eller hanteringen av denna och därvid göra awägen ning mellan risk och nytta. Avvägningen skall givetvis göras mot bakgrund av balkens syfte, nämligen omsorgen om människors hälsa, miljön och naturresursema. Om tillstånd meddelas kan tillståndsmyndigheten också föreskriva villkor som direkt tar sikte på att förebygga skador. Som framgått av den allmänna motiveringen är tillståndsbeslut inom detta område inte förbundna med någon rättskraft. Detta innebär att villkor kan ändras och att tillstånd kan återkallas när helst det finns skäl för detta. T.ex. kan ett återkallande bli aktuellt om en produkts sammansättning ändras eller nya risker som inte tidigare varit kända upptäcks. Med stöd av andra stycket kan föreskrifter utfärdas t.ex. krav om på anmälan eller godkännande kemiska produkter. Även föreskrifter av av helt eller delvis nytt slag kan meddelas. Som exempel kan nämnas

skärpta krav vad gäller företagens hantering på så sätt att den som

Specialmotivering 107

överlåter en kemisk produkt också blir skyldig att återta denna som ett led i avfallshanteringen.

Förbud

8 § Är det särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunld, av får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering av en kemisk produkt.

Paragrafen motsvarar av 12 § lagen om kemiska produkter. Om en kemisk produkt kan medföra en särskilt betydande risk för människors hälsa eller för allvarlig miljöskada är det möjligt att med stöd av denna paragraf omedelbart ingripa med ett generellt förbud mot produkten. En förutsättning måste dock vara att krav på tillstånd eller annat särskilt villkor enligt 7 § inte bedöms vara en tillräckligt ingripande åtgärd för att undanröja den akuta hälso- eller miljörisken. Ett förbud kan avse både en enstaka kemisk produkt och sådana produkter av ett visst slag. Som exempel på fall där förbud kan bli aktuellt kan nämnas produkter som på kortare eller längre sikt kan befaras vara cancerframkallande, fosterskadande eller ärftlighetsändrande. Det kan också vara produkter vars befarade skadeverkningar i det enskilda fallet inte behöver vara av allvarligt slag men där genom den utbredda användningen skadeverkningarna kan drabba många människor eller miljön, t.ex. kosmetiska och hygieniska medel samt bekämpningsmedel. Eftersom ett förbud är den mest ingripande åtgärden vad gäller hanteringen av kemiska produkter, bör föreskrifter härom normalt meddelas regeringen. av

16 kap. Biotekniska produkter

I kapitlet behandlas biotekniska produkter, inbegripet genetiskt modiñerade organismer. Motiveringen till att vi behandlar ämnet i ett särskilt kapitel i balken finns i kap. 12 i den allmänna motiveringen. Där redovisas också grunderna för de förslag lägger fram i förevarande kapitel. En definition av begreppet biotekniska produkter finns i 2 kap. 13

108 Specialmotivering

Kapitlet företer stora likheter med föregående kapitel, handlar som om kemiska produkter. Exempelvis finns i båda kapitlen vissa bestämmelser om utrednings- och informationsskyldighet går längre än som motsvarande allmänna aktsamhetsregler. Detta beror på att utredning av och information biotekniska produkter skall ske oavsett det om om finns konkreta farhågor om hälso- eller miljöfarliga effekter eller ej.

Inledande bestämmelser

1 § Vid hantering av biotekniska produkter fått sitt genetiska som material ändrat på ett sätt som går utöver det naturliga genutbytet skall riskerna för skador på människor och miljö beaktas och hänsyn tas till etikens grunder. Om det enligt föreskrift meddelats med som stöd av denna balk krävs tillstånd till hanteringen sådan av en produkt, får tillstånd lämnas endast produkten är godtagbar i dessa om avseenden.

Kapitlet inleds med en paragraf behandlar frågor rörande som genetiskt modifierade produkter. Det rör sig visserligen specialfrågor om på bioteknikens område. Med tanke på den stora betydelse som gentekniken kan väntas få ter det sig emellertid motiverat att skjuta fram just dessa frågor. Bestämmelsen i första meningen har dessutom karaktär av aktsamhetsregel och bör också den anledningen komma först. av Paragrafen handlar således i sin helhet genetiskt modifierade om organismer. Enligt definitionen i 2 kap. 13 § kan det också röra sig om varor, ifall föreskrift meddelats om att balkens bestämmelser om biotekniska produkter skall tillämpas på innehåller eller har varor som behandlats med en bioteknisk produkt och på grund sina som av egenskaper kan befaras medföra skador på människor eller miljön. Som framgår lagtexten skall dock paragrafen tillämpas bara den av om biotekniska produkten i sig är genetiskt modifierad organism. en I första meningen anges att, utöver riskerna för skador på människor och miljön, så skall vid hanteringen genetiskt modifierade av organismer också hänsyn tas till etikens grunder. Detta är det enda ställe i balken där ett sådant krav ställs. Eftersom användningen av genetiskt modifierade organismer ifrågasätts många människor av etiska grunder, är det rimligt att prövningen också innefattar etiska överväganden. Hur man skall förfara i avsnitt 12.3 i den anges allmänna motiveringen.

Specialmotivering 109

I andra meningen anges förutsättningarna för att tillstånd skall få lämnas, när sådant krävs. Utöver att produkten är etiskt godtagbar skall självfallet de allmänna aktsamhetsreglema i balken beaktas vid tillståndsprövningen.

Utredning

2 § Det åligger den tillverkar eller importerar en bioteknisk som produkt att genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att

det finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso-

eller miljöskador och etiska problem produkten kan orsaka. som Utredningen skall gjord i enlighet med vetenskap och beprövad vara erfarenhet.

Paragrafen har sin motsvarighet i 1 § i 15 kap om kemiska produkter. Hanteringen av biotekniska produkter skall ske så att skador på människor eller i miljön eller etiska problem kan undvikas. En förutsättning för detta är dock att de hanterar produkterna känner till som i vilket avseende dessa är farliga eller om andra problem kan uppkomma. I paragrafen stadgas därför att tillverkare och importörer av biotekniska produkter skall sörja för utredning och bedöma vilka egenskaper en produkt har. Det är att märka att utredningsskyldigheten är fortlöpande och således inte upphör då produkten släpps ut på marknaden. Vilken utredning om en produkt som får anses tillfredsställande beror pâ en rad olika omständigheter. Den närmare innebörden av kravet på utredning bestäms självfallet också av den vid varje tidpunkt rådande vetenskapliga kunskapsnivån. Det är särskilt att märka att mikroorganismer och andra levande organismer kan svåra att begränsa till ett visst geografiskt vara område. Det är därför från risksynpunkt viktigt att känna till överlevnaden biotekniska produkter i miljön och deras inverkan på den av ekologiska balansen. En annan riskfaktor är att användningen av biotekniska produkter såsom exempelvis biologiska bekämpningsmedel kan orsaka negativa hälsoeffekter på människan. Exponering för mikroorganismer i bl.a. arbetsmiljön kan t.ex. orsaka luftvägsallergier eller infektioner, om det rör sig om patogena organismer.

110 Specialmotivering

Kunskapskrav

3 § Den som yrkesmässigt hanterar bioteknisk produkt skall ha en tillgång till den biologiska och ekologiska kunskap och de kunskaper om etiska problem som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och produktens egenskaper.

Paragrafen har sin motsvarighet i 2 § i 15 kap, handlar kesom om miska produkter. Bestämmelsen riktar sig till alla hanterar biotekniska produkter som förutsatt att hanteringen sker yrkesmässigt. Kravet på kompetens måste emellertid kunna göras gällande med olika styrka beroende i vilket på led hanteringen sker. Tillverkare och importörer biotekniska produkter av skall i den omfattning som behövs med hänsyn till och omfattningen arten av verksamheten ha tillgång till biologisk och ekologisk kompetens samt kunskap om vilka etiska problem hanteringen kan medföra. Tillsom verkare och importörer biotekniska produkter av skall vidare hålla sig underrättade om forskning och teknisk utveckling betydelse för av skyddet av hälsa och miljö. I fråga om de kunskapsnivåer kan krävas näringsidkare i som av olika led och funktioner och metoder att skaffa sig sådan kunskap om

kan hänvisas till specialmotiveringen till 15 kap. 2

Produktinformation

4 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter bioteknisk en produkt skall märkning eller på lämna de uppgifter genom annat sätt som

behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunlct produktinformation. Har

produkten fått sitt genetiska material ändrat på sätt går ett som utöver det naturliga genutbytet skall uppgift lämnas så skett. om att

Paragrafen har sin motsvarighet i 3 § i 15 kap., handlar som om kemiska produkter. I fråga de allmänna krav om som kan ställas på produktinformation och sättet att lämna den kan därför hänvisning

göras till specialmotiveringen till nämnda paragraf.

Kraven sträcker sig emellertid längre än gäller i fråga som om kemiska produkter. I andra meningen föreskrivs nämligen att om en bioteknisk produkt fått sitt genetiska material ändrat på annat sätt än

Specialmotivering 1 11

genom det naturliga genutbytet skall uppgift lämnas om att så skett. Bestämmelsen kan enligt definitionen i 2 kap. 13 § bli tillämplig också på varor som innehåller eller har behandlats med en bioteknisk produkt, enligt vad som framgår av förevarande paragraf dock endast om den biotekniska produkten i sig är genetiskt modifierad. Tillägget i paragrafen innebär sålunda att det genom märkning eller på annat sätt, t.ex. ett informationsblad, skall framgå att det genetiska materialet har modiñerats. Under förutsättning att en inskränkning sker i fråga undantaget för livsmedel enligt 2 kap. 2 § skulle i en om framtid informationen kunna ta sig uttryck i en uppgift på ett köttpaket att köttet härrör från ett transgent djur. En möjlighet att föreskriva undantag från informationsskyldigheten medges i 5 Ett sådant undantag kan föranledas av att ett förfarande är ofarligt och dessutom blivit så vanligt att ingen reagerar på det och därför inte heller behöver informeras om det.

Föreskrifter

5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fdr

meddela ytterligare föreskrifter i de hänseenden som anges i 2-4 §§. I sådana föreskrifter får undantag medges från kravet i 4 § andra meningen.

Denna bemyndiganderegel har sin motsvarighet i 4 § i 15 kap., som handlar om kemiska produkter. Här kan därför hänvisas till specialmotiveringen till sistnämnda paragraf. Andra meningen utgör dock ett tillägg. Den har motiverats under 4

Uppgzfisskyldighet

6 § Den som yrkesmässigt hanterar en bioteknisk produkt skall till den myndighet som regeringen bestämmer och iden omfattning regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna

de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för att bedöma de hälso- eller miljdrisker eller etiska problem som är förknippade med produkten och hanteringen.

112 Specialmotivering

Paragrafen har sin motsvarighet i 5 § i 15 kap., handlar som om kemiska produkter. Här kan hänvisas till specialmotiveringen till den paragrafen. I likhet med vad föreskrivs för kemiska produkter gäller som uppgiftsskyldigheten enligt denna paragraf alla yrkesmässigt hanterar som en bioteknisk produkt. Den uppgiftsskyldighet kan föreskrivas som med stöd av paragrafen kan omfatta alla de uppgifter produkten om och dess hantering som kan behövas för att överblicka och bedöma tänkbara hälso- och miljörisker samt etiska problem, inte bara till följd av användningen av varje enskild produkt för sig hela användutan av ningen i samhället. Det är att märka att uppgiftsskyldigheten enligt paragrafen avser sådana uppgifter "som kan behövas" och således inte "som behövs". Denna skillnad är avsiktlig och har sin grund i det skulle bli näst att intill en omöjlig uppgift för tillsynsmyndighetema visa att att en uppgift behövs för det fall tvist skulle uppkomma beträffande uppgiftsskyldighetens omfattning. Uppgifter som samlas in med stöd paragrafen skulle kunna av läggas till grund för ett register över biotekniska produkter. Eftersom det inte ankommer på oss att ta slutlig ställning till organisationsfrågorna, har vi ingen uppfattning om huruvida ett sådant register bör inrättas och var det i så fall skulle förläggas. Stadgandet emellertid ger också utrymme för insamling sådana uppgifter kan behövas för av som exempelvis kartläggning ett problemområde inom biotekniken. av

Förhandsanmälan

7 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva att den som avser att tillverka eller importera bioteknisk en produkt, inte tidigare varit i bruk i Sverige, vid som senast en viss tidpunkt till den myndighet regeringen bestämmer skall som göra anmälan tillverkningen eller importen redovisa undersökom samt ningsresultat och andra uppgifter.

Paragrafen har sin motsvarighet i 6 § i 15 kap., handlar som om kemiska produkter. Här kan hänvisas till specialmotiveringen till den paragrafen.

Specialmøtivering 113

Tillstånd och villkor

8 § Om det behövs från hälso- eller miljösynpunkt eller etiska skäl, av får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föresom skriva att en bioteknisk produkt inte får hanteras tillstånd utan att lämnats av den myndighet som regeringen bestämmer eller, det är om tillräckligt, utan att anmälan skett till sådan myndighet. en Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskriva även annat särskilt villkor för hantering bioteknisk av en produkt. Om det föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer i det enskilda fallet besluta undantag

om från kravet på tillstånd. Beslut som nu sagts får innehålla krav på anmälan innan en hantering produkten äger av rum.

I paragrafen föreslås att regeringen får meddela föreskrifter krav om på tillstånd för hantering biotekniska produkter och även föreskriva av annat särskilt villkor för hanteringen. De allmänna aktsamhetsreglema utgör förutsättning för prövningen. Som framgår 1 § skall vid av prövningen hänsyn tas också till etikens grunder. Ett tillstånd bör kunna avse endast viss typ eller vissa typer användning. Det bör en av alltså vara möjligt att exempelvis tillstånd till hanteringen ge av en genetiskt modifierad organism enbart för försöksutsättning. På samma sätt som nu gäller i fråga om kemiska bekämpningsmedel bör tillståndet också kunna ges formen ett godkännande produkten. av av Som framgår av paragrafen kan tillståndsplikten ersättas av en anmälningsskyldighet. Av de skäl som anförts i den allmänna motiveringen för kravet på tillståndsplikt följer emellertid att åtminstone till en början tillstånd regelmässigt skall krävas i vart fall för utsättning av genetiskt modifierade organismer i naturen. Giltigheten av ett tillstånd eller ett godkännande bör begränsad vara till tiden. I likhet med vad som nu gäller för bl.a. biologiska bekämpningsmedel bör giltighetstiden högst fem år. vara Det särskilda behovskriteriet i lagen förhandsgranskning om av biologiska bekämpningsmedel får förutsättning för tillstånd anges som ide särskilda föreskrifter utfärdas sådana bekämpningsmedel. som om Även andra förutsättningar för godkännande som kan stödjas på balkens aktsamhetsregler, på de grundläggande principerna för balken

eller på miljökvalitetsnormer se 4 kap. 1 § får självfallet tas in i

föreskrifterna.

l 14 Specialmotivering

Anses viss typ hantering genetiskt modifierad organism en av av en inte i behov krav på tillstånd, exempelvis därför att det är vara av fråga innesluten användning, får sådan hantering i föreskrifterna om undantas från kravet på godkännande. Där bör också tas in undantag för sådana organismer till följd av EG-direktiv inte skall vara som underkastade krav på godkännande eller har godkännande i EGsom land vilket skall godtas även i Sverige. Tredje stycket har mönster i 5 § första stycket andra meningen lagen förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Någon om anledning att såsom i nämnda lag bemyndiga regeringen att föreskriva generella undantag behövs inte, eftersom de grundläggande föreskrifterna kan utformas med angivande av undantagen. För tillständsprövningen blir 20 kap. tillämpligt. Prövningsmyndighet blir därvid den myndighet regeringen bestämmer. Hur vi ser som på valet tillståndsmyndighet har vi redovisat i avsnitt 12.3 i den av allmänna motiveringen. Ett tillstånd kan återkallas eller omprövas enligt de regler vi förestår i Zl kap. Användningen genetiskt modifierade organismer kommer att stå av under tillsyn hälso- och miljömyndigheterna enligt de bestämmelser av vi föreslår i 22 kap. Eftersom tillsynen särskilt är motiverad av ekologiska hänsyn är det naturligt att den centrala uppsikten över området tillkommer Naturvårdsverket. Detta har vi närmare motiverat i avsnitt 12.3 i den allmänna motiveringen.

Förbud

9 § Är det särskild betydelse från hälso- eller miljösynpunkt eller av från etisk synpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering av en bioteknisk produkt.

Paragrafen ha sin motsvarighet i 8 § i 15 kap., som handlar om kemiska produkter. Här kan hänvisas till specialmotiveringen till den paragrafen. Förbud mot bioteknisk produkt kan meddelas på grund av att en faran för att den skall komma lös i naturen och påverka den ekologiska balansen framstår särskilt stor. Men eftersom även etiska prinsom ciper ligger till grund för prövningen enligt kapitlet, kan ett förbud meddelas också på etiska grunder. Till förfaranden som man kan tänka

Specialmotivering l 15

sig kommer att drabbas av förbud är framställning av s.k. mosaikdjur, dvs. djur som är sammansatta av arvsmassa från två olika arter.

17 kap. Hälsoskydd

Aktsamhetsregler

1 § Var och en år, såvitt angår hålsoskyddet, skyldig att iaktta de aktsamhetskrav som anges i 3 kap. på sådant sätt att miljökvalitetsnormer enligt 8 kap. så långt möjligt kan uppfyllas och så att olägenheter för människors hälsa förebyggs eller avhjålps.

Paragrafen är ny. Innehållet motsvarar 14 kap. 2 I 2 kap. Tillämpningsområde och definitioner definieras begreppen hälsoskydd och olägenhet för människors hälsa. De grundläggande aktsamhetsreglerna till skyddet av människors hälsa, liksom till skydd för övriga ändamål som behandlas i miljöbalken, ñnns samlade i 3 kap. I paragrafen läggs fast att man vid tillämpningen av de allmänna aktsamhetsreglema i miljöbalken i fråga om skyddet av människors hälsa samtidigt skall tillse att miljökvalitetsnormer i möjligaste mån kan innehållas och att olägenheter för människors hälsa förebyggs eller avhjälps. De allmänna aktsamhetsreglerna skall tillämpas och miljökvalitetsnormerna iakttas vid såväl prövning som tillsyn enligt miljöbalken. Miljökvalitetsnormema är dock, till skillnad från de allmänna aktsamhetsreglema, avsedda att i första hand tillämpas av myndigheterna. I specialmotiveringen till 8 kap. 4 § anges att länsstyrelsen eller Naturvårdsverket skall sörja för att en åtgärdsplan tas fram i de fall miljökvalitetsnormer inom ett visst geografiskt område överskrids. Behovet av åtgärdsplaner sammanhänger givetvis med det aktuella områdets storlek och antalet miljöpåverkande verksamheter inom detsamma. I det fall överskridandet orsakas av en källa antingen det nu är fråga om den yttre miljön eller bostäder, lokaler m.m. bör detta givetvis föranleda direkta åtgärder från tillsynsmyndighetemas sida. Ett ingripande skall ske med stöd av aktsamhetsreglerna i miljöbalken eller av generella föreskrifter. Miljökvalitetsnormema anger därvid det tillstånd som på sikt skall uppnås vid tillämpningen av

1 16 Specialmotivering

aktsamhetsreglerna och kan också läggas till grund för generella föreskrifter. Bland de många faktorer som i positiv eller negativ riktning påverkar människors hälsa är inomhusmiljön, dvs. tillståndet i de bostäder och lokaler där människor vistas, en av de grundläggande. Skyddet av inomhusmiljön har en central plats i hälsoskyddslagen. När nu denna förs in i miljöbalken bör enligt vår mening skyddet av inomhusmiljön ges en central ställning ibalken. Vi föreslår därför i detta kapitel bl.a. ett antal bestämmelser om bostäders och lokalers skick och utnyttjande. Därvid har vissa bestämmelser i den nuvarande hälsoskyddsförordningen 1983:616 synts oss vara av sådan betydelse att de bör införas direkt i balken. Bestämmelserna bör sammanföras med vissa bestämmelser i hälsoskyddslagen av liknande karaktär under en gemensam rubrik. Samtidigt bör vissa mer udda bestämmelser i den nuvarande hälsoskyddslagen, t.ex. rörande värmepumpar, utmönstras ur lagtexten. Genom att hälsoskyddsbestämmelserna i miljöbalken mer fokuseras mot inomhusmiljöfrågoma skapas förutsättningar för att hälsoskyddsreglerna i tillämpningen skall kunna särskiljas från bestämmelserna om miljöfarlig verksamhet. Detta förenklar också utformningen beav svärsreglema i miljöbalken. Tidigare har vi föreslagit att den nuvarande ordningen med särskilda aktsamhetsregler för miljöfarlig verksamhet skall bibehållas i miljöbalken. Liksom för närvarande skall dessa regler anknytas till användningen av mark på sätt som kan skapa olägenheter i avseende på hälsa och miljö i omgivningen. Vi har också föreslagit att den nuvarande anknytningen av hälsoskyddsbestämmelserna till användning av fast och lös egendom utgår. Detta innebär att reglerna i fråga om skyddet av hälsan kan användas i de fall reglerna för miljöfarlig verksamhet inte är tillämpliga. Sammanläggningen av de nuvarande aktsamhetsreglerna i miljölagarna till allmänna regler i miljöbalken torde i flertalet fall inte leda till några problem i fråga om besvärsordningen eftersom reglerna ofta omfattar helt skilda områden, t.ex. strålskydd eller naturvård. Införandet av gemensamma aktsamhetsregler kommer emellertid att leda till att gränsen mellan miljöskydd och hälsoskydd suddas ut. Detta kan leda till oklarheter i fråga om besvärsordningen om nuvarande regler bibehålls. Den lämpligaste ordningen för att åstadkomma en klar skiljelinje mellan ett administrativt överprövningsförfarande och ett domstolsför-

Specialmotivering 1 17

farande via länsstyrelsen som första instans torde i förevarande fall vara att låta frågor om olägenheter för människors hälsa orsakade av störningar från fasta anläggningar och verksamheter i omgivningen prövas i administrativ ordning, dvs. av länsstyrelserna, Koncessionsnämnden och regeringen, medan frågor olägenheter för människors om hälsa i övrigt, exempelvis i bostäder, lokaler m.m., prövas domstolsvägen med länsstyrelserna som första besvärsinstans. De ändringar som vi nu föreslår underlättar en sådan ordning. Det kan vidare konstateras att vissa bestämmelser i hälsoskyddslagen, t.ex. värmeom pumpar, lika väl skulle ha kunnat placeras bland bestämmelserna i miljöskyddslagen och att föreskrifter sådana anordningar kan stödom jas på de generella bemyndigandena i 4 kap. i balken. Vad ovan anförts utesluter inte i och för sig att vissa frågor av markanvändningskaraktär, t.ex. anordnande enskilda avlopp, även av fortsättningsvis kan regleras med stöd hälsoskyddsbestämmelserna av i balken.

2 § En bostad får inte brukas så att störningar uppkommer kan som utsätta någon för olägenheter för hälsan.

Lagtexten motsvarar 4 § hälsoskyddsförordningen. De exempel på störningar som anges i denna paragraf, orenlighet och störande ljud, synes överflödiga och bör utgå.

3 § I syfte att hindra uppkomsten av olägenheter för hälsan skall bostäder och lokaler för undervisning eller barnomsorg särskilt ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fi4kI, buller, luftföroreningar och andra liknande störningar,

vara i betryggande grad fria från strålning,

ha tillfredsställande luftväxling anordning för ventilation genom eller på annat sätt, hållas tillfredsställande uppvärmda, samt, i fråga om bostäder, ge de boende möjligheter att upprätthålla god personlig en hygien, ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och god beskafav

fenhet till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushålls-

ändamål.

1 18 Specialmotivering

Lagtexten är hämtad från 3 § hälsoskyddsförordningen. Bl.a. pá grund av de under senare är uppmärksammade miljöproblemen i daghem, förskolor m.m. har ordet barnomsorg införts i första stycket. Med anledning av den uppmärksammade förekomsten av radon i byggnadsmaterial har tillförts en ny punkt i vilken behandlas frågor om strålning. De sex punktsatserna har vidare indelats i två avsnitt varav det senare endast omfattar frågor om hälsoskydd i bostäder.

4 § Byggnader och lokaler skall hållas fria från ohyra. Åtgärder skall

vidtas mot skadedjur som kan vålla olägenhet för människors hälsa. Ãr det av särskild betydelse med hänsyn till skyddet av hälsan skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.

Lagtexten är hämtad från 10 § hälsoskyddslagen. Den är endast tillämplig i fall där ohyra eller skadedjur kan välla olägenhet för människors hälsa. Skador på trädgärdsväxter, prydnadsbuskar m.m. omfattas således inte av bestämmelsen. I fråga om kommunernas skyldighet att vidta egna åtgärder för att bekämpa skadedjur begränsas denna, enligt förarbetena till hälsoskyddslagen, till de fall i vilka det inte kan anses rimligt att enskild person skall stå för åtgärden.

5 § I syfte att hindra uppkomsten av olägenheter för hälsan är var och en som upplåter byggnader för bostäder eller allmänna ändamål skyldig att utföra sådana undersökningar som behövs. Tillsynsmyndig-

heten kan i stället, om det finnes lämpligare, föreskriva att sådan

undersökning skall utföras av någon annan och utse någon att göra undersökningen. Det åligger den som upplåter byggnad för angivna ändamål att ersätta kostnad för undersökning som avses i första stycket andra meningen med belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.

Paragrafen är ny. Den har sin förebild i 43 § andra och tredje styckena miljöskyddslagen. Paragrafen motsvaras i fråga om miljöfarlig verksamhet av 14 kap. 7 I nuvarande hälsoskyddslag saknas bestämmelser om undersökningsskyldighet. Vi anser att de problem med avseende på inomhusmiljön som uppmärksammats under senare är och som vi redogjort för i avsnitten 7.5.2 och 14.3.3 i den allmänna motiveringen ställer -

Specialmotivering 1 19

krav på en utökad undersökningsskyldighet. Enligt vår uppfattning finns det ingen anledning att i fråga om undersökningsplikt ha olika regler i fråga om hälsoskydd och miljöskydd. Undersökningsplikten enligt förevarande paragraf bör omfatta dem som upplåter byggnader för bostäder och allmänna ändamål såsom vård, undervisning, hygienisk verksamhet, hotell m.m.

Övriga bestämmelser

6 § Avloppsvatten skall avledas, renas eller på annat sätt tas om hand så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. För detta ändamål skall lämpliga avloppsanordningar inrättas.

Paragrafen är hämtad från 7 § l stycket hälsoskyddslagen. Med anordningar avses samtliga delar som ingår i en avloppsanläggning såsom rörledningar, slamavskiljare, tankar, inñltrationsanläggningar och liknande. En definition av avloppsvatten ñnns i 2 kap. 8

7§ Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så att olägenheter för människors hälsa uppkommer.

Lagtexten är hämtad från 11 § l stycket hälsoskyddslagen.

Föreskrifter

8 § Om det behövs för att skydda människors hälsa, får regeringen föreskriva att vissa slag av verksamheter eller inrättningar inte får anläggas eller bedrivas utan att tillstånd lämnats eller anmälan av gjorts till den eller de kommunala myndigheter som kommunen bestämt.

Lagtexten har sin förebild i 7 § andra fjärde styckena, 7 a § andra - fjärde styckena och 12 § hälsoskyddslagen.

120 Specialmotivering

9 § Regeringen får föreskriva att vissa slag av djur inte utan särskilt tillstånd av miljönämnden får hållas inom områden med detaljplan, om sådana bestämmelser behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa uppkommer. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana bestämmelser.

Lagtexten är hämtad från ll § andra stycket hälsoskydslagen. Med stöd av denna bestämmelse har regeringen i hälsoskyddsförordningen 1983:616, 10 § meddelat föreskrifter om hållande av djur inom område med detaljplan.

10 § Vid meddelande av kommunala föreskrifter till skydd för människors hälsa skall tillses, att därigenom inte läggs onödigt tvång på allmänheten eller annars görs obefogad inskränkning i den enskildes frihet.

Lagtexten motsvarar 2 § andra stycket hälsoskyddslagen. Eftersom hälsoskyddsbestämmelserna i stor utsträckning rör bostäder, kan det vid tillämpningen av dessa uppkomma särskilda risker för den personliga integriteten. Som närmare framgår av 15 kap. i den allmänna motiveringen föreslår vi att myndigheternas tillträdesrätt till bostäder begränsas till att avse kontroll av hälsoskyddet. Denna tillträdesrätt bör utnyttjas med återhållsamhet. Samma bör gälla utfärdandet av sådana kommunala föreskrifter som kan innebära en obefogad inskränkning i den enskildes frihet Även onödigt intrång och obefogade m.m. om inskränkningar i den enskildes frihet självfallet aldrig får åstadkommas genom samhällets lagstiftning, har funnit det motiverat att särskilt erinra om det i förevarande sammanhang.

II § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får

meddela föreskrifter om vattnets beskafenhet i badanläggningar och

i strandbad som ör upplåtna för allmänheten. Detsamma gäller kontrollen av sådant vatten.

Lagtexten är hämtad från 8 § hälsoskyddslagen.

Specialmotivering 121

12 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande en kommun får

meddela föreskrifter om tillfälligt förbud mot trafik med person- och

lastbilar inom vissa områden av kommunen, om luftföroreningarna i kommunen innebär akuta hälsorisker för dem som vistas där. Regeringen eller kommunen får också meddela närmare föreskrifter om vilka luftföroreningar som innebär akuta hälsorisker och om hur föroreningarna skall mätas.

Första meningen motsvarar 1 § lagen 1990:1079 om tillfälliga bilförbud. Andra meningen motsvarar 2 § samma lag. Med stöd av bemyndigandet i nämnda lag har regeringen i förordningen 1990:1080 om tillfälliga bilförbud föreskrivit att Göteborgs kommun får meddela föreskrifter om tillfälliga bilförbud samt meddelat ett antal andra föreskrifter. Av dessa kan nämnas sådana som avser förutsättningar för att meddela förbud, förbudsområden, undantag från förbud, beredskapsplan och särskilda tillstånd. De ämnen som i vissa koncentrationer innebär akuta hälsorisker är enligt förordningen kolmonoxid, kvävedioxid och svaveldioxid.

I3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen

får även i andra fall än som sagts förut i detta kapitel meddela före-

skrifter till skydd för människors hälsa.

Lagtexten motsvarar 13 § hälsoskyddslagen. Med stöd av denna lagregel har i nuvarande hälsoskyddsförordning meddelats närmare

bestämmelser om kommunala föreskrifter ll §. Med stöd av dessa

bestämmelser får exempelvis kommunerna meddela föreskrifter om tom gångskörning av motordrivna fordon. Sådana föreskrifter får också omfatta förbud mot camping inom särskilt utsatta områden. Miljöbalken bör ge möjlighet att även i andra fall än som anges i 12 § reglera trafiken inom vissa områden samt förbjuda trafik med vissa typer av fordon.

18 kap. Avfall

Bestämmelserna i detta kapitel har utformats med iakttagande av de ändringar i renhâllningslagen föreslagits i lagrådsremiss den 17 som

122 Specialmotivering

december 1992 om införande av producentansvar m.m., jämte lagrådets yttrande över det remitterade förslaget till ändring i renhållningslagen. För vissa bestämmelser i renhållningslagen, särskilt om renhållning av allmänna platser och vägar, finns inget naturligt utrymme i miljöbalken. I arbetet med följdlagstiftning kommer vi att ta ställning till var de skall placeras i lagstiftningen. I nödfall får de tas in i en särskild lag.

Inledande bestämmelser

1 § Med utfall jämställs i detta kapitel sådana restprodukter som

lämnas till någon annan för återanvändning, återvinning ämnen av eller material, utvinning av energi eller för destruktion eller annat slutligt omhändertagande. Med hushållsavfall avses i detta kapitel restprodukter och orenlig— het, som härrör från hushåll, samt därmed jämförligt material.

Med miljöfarligt atfall avses restprodukter och annat avfall som på

grund av sitt innehåll av kemiska ämnen och sina egenskaper i övrigt

kan befaras medföra skada på människan eller i miljön.

Restprodukter som uppkommer i en verksamhet är i denna regelmässigt att betrakta som avfall som utövaren av verksamheten vill bli kvitt. Det kan gälla hushållssopor eller industriavfall, t.ex. spillolja. Emellertid har utvecklats och utvecklas fortfarande tekniker gör som det möjligt att nyttiggöra innehållet i restprodukterna. Detta kan ske genom att en produkt eller delar av den kan återanvändas eller att ämnen eller material kan återvinnas ur den. Det kan också vara fråga om att utvinna energi som ñnns bunden i produkten. I regel sker ett sådant nyttiggörande i en verksamhet som bedrivs av någon annan än den hos vilken restprodukten uppkommit. Detta får till följd att restprodukter som i en verksamhet varit att betrakta som avfall är att anse som närmast en råvara i en annan. Detta synsätt kan leda till komplikationer. Som exempel kan nämnas att transportmonopolet beträffande miljöfarligt avfall inte ansetts tillämpligt på sådant avfall haft ett som ekonomiskt värde för annan än den hos vilken avfallet uppkommit. För att undgå problem av nu nämnt slag slås i första stycket fast att sådana restprodukter som en gång blivit att betrakta som avfall behåller denna karaktär oavsett om produkterna kan nyttiggöras i något

Specialmotivering 123

hänseende eller När de kommer till återanvändning eller materialet återvinns upphör däremot självfallet karaktären avfall. Återvunnet av material blir att jämställa med råvaror. Uttrycket "lämnas till någon annan för återanvändning" syftar på en definitiv överlåtelse. Det förhållandet att ett företag anlitar ett annat företag för regenerering eller upparbetning eller liknande åtgärd och därefter återfår egendomen omfattas inte bestämmelsen. Exempel av på egendom som kan hanteras på sådant sätt är katalysatorer samt bränslestavar för kärnkraftverk. Andra stycket motsvarar delvis l § första stycket renhållningslagen. Tredje stycket är nytt och överensstämmer i huvudsak med det

förslag till definition MFA-utredningen lämnat i betänkandet

som SOU 1992: 141 Miljöfarligt avfall nya regler. Begreppet miljöfarligt avfall omfattar restprodukter, dvs. rester och överblivet material samt annat avfall. I vissa fall omhändertas det miljöfarliga avfallet slutligt i anslutning till den anläggning där det uppkommit. I andra fall tas det slutligt om hand av annan än producenten. Det saknar därvid betydelse om innehavaren vill överlåta eller överlämna det till eller annan om han enligt bestämmelse i lag eller annan författning eller på grund av villkor i ett tillståndsbeslut är skyldig att överlåta eller överlämna avfallet till annan, oavsett om det sker mot ersättning eller inte. I ett villkor kan exempelvis anges den största mängd ett visst slags avfall av får innehas. Överlåtelse eller överlämnande kan ske för som t.ex. återanvändning, återvinning, destruktion eller deponering. Genom detta synsätt blir det avfallets egenskaper från hälso- och miljösynpunkt som blir avgörande för hur avfallet skall behandlas "och inte huruvida det har ett ekonomiskt värde.

2 § Med hantering i detta kapitel uppsamling, förvaring, bortavses forsling och slutligt omhändertagande. Med producent avses i detta kapitel den yrkesmässigt tillversom kar, importerar ellerförsäljer en vara eller en förpackning. Vad nu sagts gäller även den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar

utfall som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljö-

vårdssynpunkr.

Första stycket motsvarar i sak 1 § andra stycket renhållningslagen. Andra stycket är nytt. Begreppet producent omfattar den som yrkesmässigt tillverkar eller importerar en vara eller förpackning samt

124 Specialmotivering

hela försäljningskedjan från grossist till detaljist. Med producent avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssynpunkt. Exempel på sådant avfall är processavfall och bygg- och rivningsavfall. I fråga om förpackningsavfall avses med producent för i Sverige tillverkade förpackningar den som tillverkar förpackningsmaterialet, förpackningstillverkaren eller den som för försäljning förpackar eller innehar en vara.

Den kommunala renhállningsskyldigheten

3 § Varje kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd 5 av svara för

att hushållsavfall inom kommunen forslas behandlingsanlägg-

ning i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälso- och miljöskydd som enskilda intressen, att hushállsaifall från kommunen slutligt hand. tas om När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första stycket skall fidlgéras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavares och nyttjanderättshavares möjligheter att själva ta hand hushållsavom

fallet på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till hälso- och miljö-

skyddet. Kommunen skall vidare beakta att bortforslingen till anpassas behovet för olika slag av bebyggelse. I planer och beslut enligt andra stycket skall under vilka anges förutsättningar fastighetsinnehavare och nyttjanderättshavare själva får ta hand om hushållsavfall som uppkommit hos dem.

Första stycket motsvarar i allt väsentligt 4 § första stycket och 5 § renhållningslagen. Undantag kan föreskrivas beträffande kommunens ansvar för såväl bortforsling slutligt omhändertagande hussom av hållsavfall. Andra stycket motsvarar delvis 4 § andra stycket renhållningslagen. En nyhet är att hänsyn nu skall tas även till nyttjanderättshavares möjligheter att själva ta hand hushållsavfall. om Tredje stycket är nytt. I dag gäller enligt 9 § tredje stycket renhållningslagen att kommunens renhållningsordning skall innehålla föreskrifter under vilka förutsättningar undantag kan medges från renhållningsordningens bestämmelser. I förevarande stycke stadgas i stället att förutsättningarna för att själv få ta hand hushållsavfall om

Specialmotivering 125

skall anges i planer och beslut enligt andra stycket. Som framgår av 8 § andra stycket skall de i förevarande stycke angivna förutsättningarna även tas in i kommunens renhållningsordning. En bestämmelse om dispens i enskilda fall finns intagen i l0§ andra stycket.

4 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, myndighet

en

eller en kommun får i fråga annat avfall inom kommun ån

om en

hushdllsaxfall meddela föreskrifter om

att avfallet skall forslas bort genom kommunens försorg,

att kommunen skall se till att avfallet slutligt hand.

tas om

Paragrafen motsvarar i sak 6 § renhållningslagen. Den blir tillämpnu lig även på sådana restprodukter i l § första stycket. som avses

5 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter skyldighet för producent till om en att se att

aifallet av en vara eller av en förpackning eller avfallet från sådan

verksamhet som han bedri forslas bort, återanvänds, återvinns eller

ver tas om hand på sådant sätt kan krävas för miljömässigt godsom en tagbar amfallshantering. Föreskrifter enligt första stycket får även skyldighet avse att märka en vara eller en förpackning, lämna uppgifter insamling, återanvändningsgrad, återvinom ningsgrad eller andra förhållanden.

Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser producentansvar. om Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medsom dela föreskrifter om producentansvar för det avfall blir som av en vara eller förpackning sedan den förbrukats eller tjänat ut. Ansvar kan således föreskrivas för den yrkesmässigt tillverkar, importerar som eller försäljer eller förpackning och enligt definitionen i en vara som 2 § andra stycket är att producent. Producentansvar kan anse som föreskrivas endast för den typ och förpackningar produav varor som centens verksamhet omfattar. Likaså kan producentansvar föreskrivas beträffande annat avfall än sådant blir eller förpacksom av varor ningar, t.ex. avfall från byggarbetsplatser, under förutsättning att det

126 Specialmotivering

skett i yrkesmässig verksamhet och att avfallet fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövärdssynpunkt. Det ansvar som kan föreskrivas med stöd av paragrafen är av såväl fysisk ekonomisk natur vad gäller insamling, bortforsling och som slutligt omhändertagande. Ansvaret kan också inskränkas till något av dessa led. I de fall kommunen har kvar ansvaret för bortforsling och slutligt omhändertagande kan det ekonomiska ansvaret för detta utkräproducenten genom avgifter. Bestämmelser om sådana finns i vas av 23 kap. Genom bemyndigandet kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer successivt införa producentansvar på områden där detta är lämpligt och praktiskt möjligt. Regeringen eller myndigheten kan också föreskriva hur ett visst avfall som bortforslas skall tas om hand, t.ex genom att en viss procentuell mängd skall återanvändas eller utnyttjas för återvinning eller energiutvinning eller komposteras. Bemyndigandet är inte avsett att tillämpas i fråga om avfall som omfattas av sådana föreskrifter som avses i 4 För bortforsling av returpapper kommunens försorg skall dock föreskrifter kunna genom meddelas i förevarande paragraf. med stöd av bemyndigandet Syftet med den uppgiftsskyldighet som kan föreskrivas med stöd av andra stycket är att kunna kontrollera hur lagstiftningen efterlevs. Det är att märka att föreskrifter märkning och uppgiftsskyldighet vad om gäller producentansvar skall meddelas med stöd av förevarande parabemyndigandet i 4 kap. 2 § andra stycket. graf och inte med stöd av

6 § Ãr det betydelse från áteranvändnings- eller átervinningssynav punkt eller med hänsyn till hälso- och miljöskyddet, får regeringen

eller, efter regeringens bestämmande, en myndighet eller en kommun

meddela föreskrifter att visst slag atfall i avvaktan på bønfors-

om av

ling skall förvaras skilt från annat avfall och meddela de ytterligare

föreskrifter behövs för ändamålet. som

Paragrafen motsvarar i sak 8 § renhållningslagen. Med stöd av paragrafen kan föreskrifter meddelas som möjliggör källsortering. T.ex. kan föreskrivas att glas skall förvaras avskilt från övrigt hushållsavfall för att på så sätt lättare kunna tas om hand.

Specialmotivering 127

7§ När avfall skall forslas bort kommunens eller produ-

genom en

cents försorg, får utfallet inte grävas ned, komposteras eller på annat

sätt slutligt tas om hand fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättsav havaren.

Skall avfall forslas bort kommunens eller producents

genom en försorg får inte någon annan än den som kommunen eller producenten anlitar för ändamålet ta befattning med bortforslingen.

Paragrafen motsvarar delvis 7 § renhållningslagen. Den har kompletterats så att den omfattar även avfall som skall forslas bort genom producentens försorg. Förbudet i första stycket har utsträckts så att det gäller även nyttjanderättshavare.

Kommunal renhållningsordning m.m.

8 § Regeringen får meddela föreskrifter avfallshanteringen inom om en kommun. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana föreskrifter.

För varje kommun skall finnas renhållningsordning skall

en som innehålla de fiireskrifier om avfallshantering gäller för kommunen som samt en aifallsplan. I renhållningsordningen skall sådana förutanges sättningar som avses i 3 § tredje stycket. Axfallsplanen skall innehålla

uppgifter om anfall inom kommunen och kommunens åtgärder för

om

att minska avfallets mängd och farlighet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter hur renhållningsordning skall upprättas och om en antas och om det närmare innehållet i aifallsplanen.

Första stycket har tillkommit i avsikt att bringa bestämmelserna om renhållningsordning i bättre överensstämmelse med bemyndigandereglerna i 8 kap. 7 och ll §§ regeringsformen. Andra stycket första meningen motsvarar delvis 9 § tredje stycket första meningen renhållningslagen. Andra stycket andra meningen motsvarar 9 § andra stycket första meningen renhållningslagen. Tredje stycket motsvaras delvis 9 § andra stycket andra av meningen renhållningslagen. Bemyndigandet i förevarande paragraf har med stöd av 8 kap. 7 § 1 och 4 regeringsformen utsträckts till att omfatta även föreskrifter om hur en renhållningsordning skall upprättas

128 Specialmotivering

och antas. Bestämmelser i dessa hänseenden finns för närvarande i 10- 13 §§ renhållningslagen.

9 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en myndighet

eller en kommun får föreskriva att den som yrkesmässigt bedriver

verksamhet upphov till avfall skall lämna kommunen de upp-

som ger gifter som behövs som underlag för kommunens renhållningsordning.

Paragrafen motsvarar i sak 9 a § renhållningslagen.

10 § Kommunen är skyldig att, utöver vad som följer av renhållnings-

ordningen, forsla bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren begär

det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.

Kommunen får i ett enskilt fall tillåta fastighetsinnehavare eller

en

nyttjanderättshavare att själv ta hand om avfall som uppkommit hos

honom och skall tas hand av kommunen, om han kan som annars om göra detta på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt betryggande sätt och det föreligger särskilda skäl för ett sådant undantag. Frågor bortforsling enligt första stycket och undantag enligt om andra stycket prövas av miljönämnden.

Första stycket motsvarar 14 § renhållningslagen. Kommunen har nu möjlighet att i enskilt fall medge undantag från renhållningsordningens föreskrifter. Vi föreslår i 3 § att i fråga om hushållsavfall undantag från skyldigheten att låta kommunen ta hand avfallet i princip skall regleras genom generella föreskrifter. Det om torde dock inte vara möjligt för kommunen att förutse alla tänkbara behov av undantag. I andra stycket ges därför en möjlighet till undantag i enskilt fall. Möjligheten gäller alla slag av avfall som enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken skall tas om hand av kommunen.

Dumpning

I 1 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får inte avfall

dumpas, vare sig som fast ämne, vätska eller gas. Dumpning fär inte

heller ske från svenskt fartyg eller luftfartyg i det fria havet. Avfall

Specialmotivering 129

som är avsett att dumpas i det fria havet får inte föras landet

ut ur eller ur den ekonomiska zonen. Första stycket gäller inte sådana utsläpp skadliga ämnen från av fartyg som avses i lagen 1980:424 åtgärder vattenförorening om mot från fartyg. Regeringen får genom föreskrifter medge undantag fidn första stycket, om dumpning kan ske utan olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Under förutsättning får regeringen eller den samma myndighet som regeringen bestämmer lämna tillstånd till dumpning i särskilt fall.

Paragrafen motsvaras av bestämmelser i lagen 1971:1154 förbud om mot dumpning av avfall i vatten. Första stycket motsvarar l andra stycket 2 § och tredje stycket 3 § första stycket första meningen i nämnda lag. Det är att märka att bestämmelserna i första stycket gäller även den ekonomiska Vad denna omfattar framgår 1 § lagen zonen. av 1992:1140 om Sveriges ekonomiska zon.

Avfall från verksamhet med strålning

12 § Den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med strålning

skall svara för att det i verksamheten uppkomna radioaktiva avfallet

hanteras och, när det behövs, slutförvaras på från strålskyddssynett punkt tillfredsställande sätt. Detsamma gäller kasserade strålkällor som använts i verksamheten. Om det är påkallat från strålskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva den att som bedriver eller har bedrivit verksamhet med strålning skall svara för att

det i verksamheten uppkomna radioaktiva avfallet hanteras eller slut-

förvaras på särskilt angivet sätt.

Paragrafen motsvarar 13 § strålskyddslagen.

13 § Den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med teknisk en anordning som kan alstra strålning skall, i den utsträckning föresom skrivs av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, som svara för att anordningen oskadliggörs, när den inte längre skall användas i verksamheten.

5 13-0281. Del 2

130 Specialmotivering

Paragrafen motsvarar 14 § strålskyddslagen.

Tillstånd

14 § Om det behövs från hälso-, miljö- eller strålskyddssynpunkr eller hänsyn till hushållningen med naturresurser får regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer föreskriva att hushållsavfall som

och avfall inte får införas till eller utföras riket utan att till-

annat ur stånd lämnats den myndighet regeringen bestämmer. av som

Paragrafen motsvarar delvis l § tredje stycket renhállningslagen. Möjligheten att föreskriva tillstândsplikt enligt renhållningslagen har föranletts ratiñceringen Baselkonventionen om gränsöverskridande av av transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Stadgandet har byggts ut med för bemyndigandet. Tillståndsplikt kan nu en ram enligt förevarande paragraf föreskrivas för alla typer av avfall. Genom att föreskriva krav på tillstånd kan samhället skaffa sig kontroll över att avfall inte förs över landets gränser på ett sätt som inte är miljömässigt godtagbart. Likaså kan tillstândsplikt kontrolleras att genom avfall kan nyttiggöras för t.ex. återvinning eller energiutvinning som inte förs ut ur landet.

19 kap. Strålning

Hela kapitlet är nytt. 1-7 motsvarar 6-12 strålskyddslagen, 8- 14 §§ motsvarar 15-21 §§, 15 § motsvarar 22 § andra stycket, 16 §

motsvarar 23 § och 17 § motsvarar 25 § strålskyddslagen. Ändringar

i förhållande till gällande lydelse i strâlskyddslagen har gjorts endast i 13 och 14 §§ nedan. Därför förekommer specialmotiveringar endast till sistnämnda paragrafer.

Övriga bestämmmelser i strålskyddslagen har samordnats med

andra regler i miljöbalken. 1-5 §§ strâlskyddslagen är inordnade i

bestämmelserna i balkens första avdelning se 1 kap. 1 och 2 §§,

2 kap. 2 § tredje stycket och 10-11 §§ samt 4 kap. 7 §. 13-14 §§ strålskyddslagen motsvaras 18 kap. 12-13 §§. Reglerna om tillav ståndsprövning i 22, 24 och 26-28 §§ strålskyddslagen täcks av m.m. miljöbalkens regler prövning och omprövning 20-21 kap.. Slutom ligen återfinns regler tillsyn, avgifter, överklagande, ansvar och om

Specialmotivering 131

förverkande i 22-26 kap. miljöbalken. Bestämmelsen sekretess i om 41 § strålskyddslagen motsvaras närmast 22 kap. 21 av

Allmänna skyldigheter

1 § Den som bedriver verksamhet med strålning skall med hänsyn till verksamhetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka skada på människor, djur och miljö, kontrollera och upprätthålla strålskyddet på den plats och i den lokal och övriga utrymmen där strålning förekommer, väl underhålla tekniska anordningar samt mät- och strålskyddsutrustning som används i verksamheten.

2 § Den som bedriver verksamhet med strålning skall för att svara den som är sysselsatt i verksamheten har god kännedom de förom hållanden, villkor och föreskrifter under vilka verksamheten bedrivs samt blir upplyst om de risker som kan förenade med verksamvara heten. Den som bedriver verksamheten skall förvissa sig att den om som är sysselsatt i verksamheten har den utbildning behövs och vet vad som han skall iaktta för att strålskyddet skall fungera tillfredsställande.

3 § Den som är sysselsatt i verksamhet med strålning skall använda de skyddsanordningar och vidta de åtgärder i övrigt behövs för som att strålskyddet skall fungera tillfredsställande.

4 § Den som tillverkar, till landet inför, överlåter eller upplåter ett radioaktivt ämne skall genom märkning eller på annat lämpligt sätt lämna uppgifter som är av betydelse från strålskyddssynpunkt.

5 § Den som tillverkar, till landet inför, överlåter eller upplåter en teknisk anordning som kan alstra strålning eller innehåller ett som radioaktivt ämne, skall svara för att anordningen, när den avlämnas för att tas i bruk eller förevisas i marknadsfliringssyfie, är försedd med nödvändig strålskyddsutrustning samt även i övrigt erbjuder betrygen gande säkerhet mot skada på människor, djur och miljö. Han skall genom märkning eller på annat lämpligt sätt lämna uppgifter är som av betydelse från strålskyddssynpunla.

132 Specialmotivering

6 § Den installerar eller utför underhållsarbete på en anordning som i 5 § skall för att den strålskyddsutrustning som hör som avses svara till anordningen sätts på plats och att i övrigt de åtgärder vidtas som behövs från strålskyddssynpunkt och som föranleds av arbetet.

7§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som krävs till skydd mot eller för kontroll strålning i de hänseenden som anges i 1-6 §§. av

I fråga radioaktiva ämnen finns även bestämmelser i lagen

om 1981:289 radioaktiva läkemedel och lagen 1982:821 om tranom sport av farligt gods.

Förbud och provning m.m.

8 § Om det är påkallat från strålskyddssynpunkt får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva förbud mot att som tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda eller ta annan därmed jämförlig befattning med material som innehåller radioaktivt ämne, tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera, underhålla eller ta annan därmed jämförlig befattning med teknisk anordning kan alstra strålning och en som

inte omfattas av tillståndsplikt enligt denna balk.

som

9 § Den är under 16 år får inte sysselsättas i arbete som är som förenat med joniserande strålning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter i fråga om arbetstagare under 18 år som utför sådant arbete.

10 § Om ett arbete visst slag medför särskild risk från strålskyddsav synpunkt för vissa arbetstagare, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva att särskilda villkor skall gälla som för arbetets utförande eller förbjuda att arbetet utförs av sådana arbetstagare.

11 § Den är sysselsatt eller skall sysselsättas i arbete med jonisesom rande strålning är skyldig att underkasta sig sådan läkarundersökning behövs för bedöma han skulle löpa särskild risk för skada som att om

Specialmotivering 133

vid exponering för joniserande strålning. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får inskränka denna skyldighet och i övrigt meddela närmare föreskrifter om läkarundersökningen. Endast den som genomgått läkarundersökning enligt första stycket får sysselsättas i arbete med joniserande strålning. vid läkar- Den som undersökningen bedömts löpa särskild risk för skada vid exponering för joniserande strålning får inte utan medgivande regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer sysselsättas i arbete med som joniserande strålning. Om någon, som arbetar med joniserande strålning eller på grund av sin sysselsättning kan ha utsatts för joniserande strålning, visar tecken på skada kan misstänkas föranledd sådan strålsom vara av ning, skall han genom arbetsgivarens försorg tillfälle att snarast ges genomgå läkarundersökning.

12 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela sådana föreskrifter mät- och skyddsutrustningar samt om om provning, kontroll och besiktning som är betydelse från strålskyddsav synpunkt.

Jillståndsplikt m.m.

13 § Tillstånd krävs för att tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne, tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera eller underhålla teknisk anordning en som kan och är avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av anordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt.

Paragrafen motsvarar 20 § 1 och 2 strálskyddslagen. Punkt 3 i den nuvarande lydelsen har flyttats till 14 § och i denna paragraf tagits in som en första punkt.

14 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter om krav på tillstånd för att tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera eller underhålla andra tekniska anord-

134 Specialmotivering

ningar sådana i 13 § 2 och kan alstra joniserande än som avses som strålning, tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, inneha, använda, installera eller underhålla teknisk anordning som en kan alstra icke-joniserande strålning eller sådan del av anordningen är väsentlig betydelse från strålningssynpunkt. som av

Paragrafen motsvarar 20 § 3 och 21 § strålskyddslagen. Till följd av 20 § 3 strâlskyddslagen har förts över till lagrummet omfattar att bemyndigandet anordningar kan alstra såväl joniserande som nu som icke-joniserande strålning.

15 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som föreskrifter meddela tillstånd till verksamhet med strålning för genom sjukvårdshuvudmän, vissa yrkesgrupper eller vissa vårdinrättningar, institutioner eller företag.

16 § Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för verksamhet enligt lagen 1984:3 kärnteknisk verksamhet, inte annat föreskrivits om om i tillstånd meddelats enligt den lagen. som I fråga tillstånd att tillverka, till landet införa eller saluföra om

radioaktiva läkemedel finns även bestämmelser i lagen 1981:289 om

radioaktiva läkemedel.

17§ inte har tillstånd när det krävs enligt 13 eller 14 § får Den som endast medgivande regeringen eller den myndighet

efter av som rege-

ringen bestämmer hand ett oförtullat radioaktivt ämne eller en ta om oförtullad teknisk anordning på det sätt avses i 8 § första stycket som tullagen 1987:1065. I övrigt gäller lagen 1973:980 om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m. m.

Specialmotivering 135

FEMTE AVDELNINGEN

UTREDNING, PRÖVNING OCH TILLSYN

20 kap. Tillstånd till en viss verksamhet eller åtgärd m.m.

l kapitlet ñnns vissa grundläggande regler om förfarandet vid prövning av frågor om tillstånd och godkännande.

Som närmare utvecklats i den allmänna motiveringen avsnitt

13.1 l skall frågor om tillstånd och godkännande även i fortsättningen . prövas i administrativ ordning av förvaltningsmyndigheter. Förvaltningslagens bestämmelser blir därför tillämpliga i förfarandet fråga om hos prövningsmyndigheterna. Miljöskyddslagen innehåller bestämmelser om Koncessionsnämndens sammansättning. Lagen innehåller även detaljerade regler vad gäller förfarandet i nämnden. Dessa regler skall med vissa smärre avvikelser också tillämpas på länsstyrelsen då denna är prövnings- myndighet. Förevarande kapitel behandlar emellertid frågor om tillståndsprövning hos flera prövningsmyndigheter. Det framstår då inte som lämpligt att reglera enbart Koncessionsnämndens sammansättning och förfarande i balken. Nämndens domstolsliknande karaktär i fråga om såväl sammansättning som förfarande medför å andra sidan att regler om Koncessionsnämnden inte heller bör meddelas i administrativa föreskrifter. Det bästa synes vara att meddela bestämmelser om nämnden i en särskild lag. Vi avser därför att i samband med följdlagstiftningen lägga fram förslag till lag 0000:000 om Koncessionsnämnden för miljöskydd. Vi får då också överväga om ytterligare förfarandeföreskrifter behöver föras in i denna lag. I denna kan eventuellt tas in också bestämmelser om förfarandet hos länsstyrelsen vid prövning av frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Vad angår förfarandet hos andra förvaltningsmyndigheter blir i första hand förvaltningslagens bestämmelser tillämpliga. Vi i övri ser inte något behov att meddela ytterligare bestämmelser om förfarandet i lag.

1 § Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspe/dionen, Statens strålskyddsinstitut, länsstyrelsen, miljönämnden eller annan myndighet som regeringen bestämmer prövar frågor tillstånd, om

136 Specialmotivering

godkännande, anmälan eller villkor som avses i 10 kap. 14 11 kap. 1 och 2 §§, 12 kap. 1 och 4 §§, 14 kap. 4 och 5 §§, 15 kap. 6och 7 §§, 16 kap. 7och 8 §§, 17kap. 8 18 kap. 11 §tredje stycket och 14 § samt 19 kap. 13 och 14 §§ enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.

Paragrafen saknar direkt motsvarighet i dag. I vissa av balkens kapitel har tagits in bestämmelser enligt vilka regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om krav på tillstånd, godkännande, anmälan eller annat villkor. Däremot sägs i de berörda kapitlen inget om vilken myndighet som skall svara för prövningen. Enligt förevarande stadgande bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter i vilka ansvaret för denna prövning läggs fast. Regeringen kan också delegera denna rätt till en myndighet. Med hänsyn till de sakområden som prövningen avser kan förutses vissa myndigheter som i första hand torde komma i fråga för prövningsuppgifterna. Dessa myndigheter har därför angetts i lagtexten.

2 § Bestämmelser om Koncessionsnämndens sammansättning och om

förfarandet i nämnden finns i lagen 0000:000 om Koncessionsnämn-

den för miljöskydd. Vid prövning av frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet gäller utöver vad som föreskrivs i detta kapitel i tillämpliga delar bestämmelserna i lagen om Koncessionsnämnden för miljöskydd.

Paragrafen är ny och har behandlats i inledningen till kapitlet. Det är att märka att förfarandereglerna i lagen om Koncessionsnämnden bara gäller vid sådan tillståndsprövning som avser miljöfarlig verksamhet.

3 § Skall regeringen enligt 3 kap. 7§ andra stycket, 7kap. 1 eller 2 § eller 14 kap. 5 § andra stycket pröva tillåtligheten av en anläggning, en verksamhet eller en åtgärd eller enligt lagen 1978:160 om vissa rörledningar pröva frågan om jramdragandet eller begagnandet av en rörledning, får frågan om tillstånd eller godkännande enligt denna balk inte avgöras, innan sådan prövning har skett.

Paragrafen motsvarar i vissa delar 9 § andra stycket miljöskyddslagen. Bestämmelsen har dock anpassats till att regeringens nuvarande roll

Specialmotivering 137

som tillståndsmyndighet i stället förändras till att avse tillåtlighet vid prövning enligt balken. Det bör anmärkas att regeringens tillåtlighetsprövning kan omfatta även annat än miljöfarlig verksamhet.

4 § En prävningsmyndighet som avses i 1 §får underställa regeringen frågan om tillåtligheten verksamhet, hantering eller av en en en åtgärd, om verksamheten, hanteringen eller åtgärden är betydande av

omfattning eller ingripande beskaffenhet samt myndigheten finner det

behövligt. Finner prövningsmyndigheten att en verksamhet, en hantering eller en åtgärd bör tillåtas med stöd av 3 kap. 7 § andra stycket skall fiagan om verksamhetens, hanteringens eller åtgärdens tillåtlighet alltid underställas regeringen. Ãr länsstyrelsen prövningsmyndighet får den hänskjuta fråga en om tillstånd till miljöfarlig verksamhet till Koncessiønsnâmnden, det om

finns särskilda skäl.

Första stycket är nytt. Enligt 7 kap. 2 § har regeringen möjlighet att i vissa fall förbehålla sig tillåtlighetsprövningen även beträffande andra anläggningar och åtgärder än som anges i kapitlet. Det kan emellertid hända att det i ett ärende vid sammanträde eller besiktning framkommer uppgifter eller görs iakttagelser som leder till att regeringen borde ha förbehållit sig tillåtlighetsprövningen omständigheterna hade om varit kända tidigare. I sådana fall kan prövningsmyndigheten med stöd av förevarande stadgande hänskjuta tillåtlighetsfrågan till regeringen. En förutsättning för hänskjutande är dock att åtgärden i fråga är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet och att prövningsmyndigheten ñnner hänskjutandet behövligt. T.ex. kan myndigheten finna att tillåtlighetsfrågan är övervägande politisk art eller att den av är av betydelse för rättstillämpningen. Att besluta att hänskjuta om tillåtlighetsfrågan till regeringen tillkommer prövningsmyndigheten exklusivt och beslutet kan inte överklagas. Regeringen kan således inte vägra att ta upp den hänskjutna frågan utan är i detta avseende bunden av prövningsmyndighetens beslut. Andra stycket motsvarar delvis 16 § miljöskyddslagen. En nyhet i balken är att dispens beträffande i princip otillåtliga företag bara kan meddelas av regeringen. I ärenden där prövningsmyndigheten finner att förutsättningar för dispens är för handen måste därför frågan om tillåtligheten alltid underställas regeringen.

138 Specialmotivering

Tredje stycket motsvarar delvis 5 § andra stycket miljöskyddsförordningen. Bestämmelsen blir tillämplig endast i fråga om miljöfarlig verksamhet. Särskilda skäl för ett hänskjutande kan vara att ett tillståndsärende hos länsstyrelsen har samband med ett ärende hos Koncessionsnämnden eller att nämndens avgörande behövs för rättstillämpningen. Beträffande det senare kan det t.ex. vara önskvärt att få ett avgörande från Koncessionsnämnden i fråga om exempelvis villkor. Liksom är fallet enligt andra stycket tillkommer det länsstyrelsen exklusivt att besluta om hänskjutande och beslutet därom kan inte överklagas. För det fall ett hänskjutande är motiverat enbart från tillåtlighetssynpunkt bör det ske till regeringen med stöd av första stycket om förutsättningar enligt detta föreligger. Det bör framhållas att länsstyrelsen inte kan hänskjuta en tillståndsfråga i ett besvärsärende utan endast i sådana ärenden där den är första instans.

5 § I ärende om tillstånd där frågan om tillåtlighet skall prövas av regeringen skall prövningsmyndigheten sörja för erforderlig utredning och med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.

Paragrafen delvis 16 § miljöskyddslagen. Även sådana motsvarar tillständsärenden där frågan om tillåtligheten skall prövas av regeringen skall alltid anhängiggöras hos prövningsmyndigheten. Däremot kan som förut anförts tillåtlighetsprövningen göras av regeringen med tillämpning av hushållningsbestämmelserna utan att fråga är om miljöfarlig verksamhet. I så fall kan ärendet anhängiggöras direkt hos regeringen. Sedan prövningsmyndigheten genom skriftväxling, inhämtande av remissvar, sammanträde eller besiktning berett ärendet skall myndigheten i yttrande till regeringen redogöra för sin inställning i tillåtlighetsfrågan och för de eventuella villkor som kan bli aktuella. Dä regeringen tagit ställning till den hänskjutna frågan skall ärendet återlämnas till prövningsmyndigheten för fortsatt handläggning. Denna myndighet får då ta ställning till om beslut jämte eventuella villkor kan meddelas utan ytterligare utredning eller För det fall regeringen i sitt beslut föreskrivit särskilda villkor kan prövningsmyndigheten ñnna det erforderligt att t.ex. hålla nytt sammanträde innan beslut meddelas i ärendet. Regeringens beslut i tillåtlighetsfrågan och frågan om särskilda villkor är självfallet bindande för prövningsmyndigheten vid dennas fortsatta prövning.

Specialmotivering 139

6 § En ansökan eller anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för prövningen eller bedömningen. Prövningsmyndigheten får förelägga sökanden eller den anmälande att göra de undersökningar eller utredningar som myndigheten anser behövliga för prövningen eller bedömningen. I föreläggandet får vite sättas ut.

Första stycket saknar direkt motsvarighet i dag. Här ges den grundläggande bestämmelsen att en ansökan eller anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för prövningen eller bedömningen. Eftersom bestämmelsen är tillämplig beträffande all prövning enligt balken, är det inte möjligt att i denna meddela närmare bestämmelser om vilka uppgifter en ansökan eller anmälan skall innehålla. Sådana bestämmelser får i stället meddelas genom i första hand föreskrifter. Vad gäller prövning av miljöfarlig verksamhet är det också möjligt att ta in bestämmelserna i den lag om Koncessionsnämnden som vi att avser föreslå. Med stöd av andra stycket kan prövningsmyndigheten kräva in andra än obligatoriska uppgifter som myndigheten anser behövliga för prövningen eller bedömningen. Som exempel kan nämnas undersökning av möjligheterna att applicera viss känd teknik på miljöfarlig en verksamhet eller utredning av förutsättningarna för att modifiera en känd teknik för att därigenom begränsa störningarna av verksamheten. I ärenden om tillstånd till täktverksamhet kan prövningsmyndigheten med stöd av paragrafen förelägga sökanden att t.ex. upprätta täktplan

och göra materialbehovsanalyser.

Den som lämnar oriktiga uppgifter i en ansökan eller anmälan kan ådra sig ansvar enligt 25 kap. 7 § för försvarande av miljökontroll.

7 § Tillstånd enligt denna balk får inte meddelas i strid detaljmot en plan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras. Detsamma gäller beslut i frågor om naturreservat, naturvårdsområde och naturminne samt sådana arbetsföretag i 11 kap. som avses 1 och 2 §§ och 12 kap.

Första stycket motsvarar 4 a § första stycket miljöskyddslagen. Bestämmelsen blir tillämplig främst i fråga om prövning miljöfarlig av verksamhet och med sådan förenade anläggningar.

140 Specialmotivering

Andra stycket motsvarar i sak 3 § andra stycket naturvårdslagen. Beträffande arbetsföretag som avses i 12 kap. är bestämmelsen tillämplig på beslut som gäller tillstånd till såväl kommersiella täkter som husbehovstäkter, förutsatt att det för de senare har föreskrivits tillståndsplikt med stöd av 12 kap. 4 Det bör här erinras om att då regeringen prövar frågor tillåtligom heten av sådana anläggningar och åtgärder som avses i 7 kap. 1 eller 2 § den inte får frångå ett s.k. kommunalt veto utom för vissa särskilt angivna anläggningar. Bestämmelser om kommunalt veto finns i 7 kap. 4

8 § Ett tillstånd eller ett godkännande skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan av verksamheten, hanteringen eller åtgärden på människors hälsa eller miljön och för att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser. Ett tillstånd eller ett godkännande får för sin giltighet göras beroende av att säkerhet ställs för villkor enligt första stycket. Vid ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning skall sådan säkerhet krävas, om särskilda skäl föranleder annat. Visar sig säkerheten otillräcklig, får prövningsmyndigheten föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs. Staten, kommuner och landstingskommuner behöver inte ställa säkerhet.

Första stycket motsvarar delvis 18 § andra stycket andra meningen naturvårdslagen. Se även 26 § strålskyddslagen. Bestämmelsen, som gäller även med avseende på beslut innefattande godkännande, har preciserats att gälla sådana villkor behövs från häls0-, miljö- eller som hushållningssynpunkt. Häri ligger självfallet också naturomsorgen om miljön och strålskyddet. Andra stycket motsvarar i huvudsak 18 § andra stycket tredje-sjätte meningarna naturvårdslagen. Också bestämmelserna säkerhet gäller om i fråga om godkännande. I allmänhet ankommer det på prövningsmyndigheten att avgöra om säkerhet skall ställas eller inte. I fråga om ingrepp i naturen av beaktansvärd omfattning är dock huvudregeln att säkerhet alltid skall ställas, om inte särskilda skäl talar däremot. En säkerhet kan ställas för att exempelvis nödvändiga återställningsåtgärder kommer att vidtas. Den kan bestå i att medel sätts in på ett spärrat bankkonto eller bankgaranti ställs. att en

Specialmotivering 141

9 § Tillstånd eller godkännande skall vägras den som inte har fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.

Paragrafen motsvarar 18 § fjärde stycket naturvårdslagen. Bestämmelhar emellertid getts generell räckvidd. För att tillstånd eller sen nu godkännande skall kunna vägras krävs för det första att den som söker tillstånd eller godkännande tidigare har meddelats sådant. Det måste vidare konstateras att skyldighet som fastställts genom villkor i tidigare tillstånd eller godkännande inte har fullgjorts. Det kan t.ex. vara fråga att återställningsåtgärder inte har vidtagits. Självfallet är bestämom melsen inte tillämplig det i ett villkor utsatts en tidsfrist för vidom tagande viss åtgärd och fristen inte löpt ut. Möjligheten att av en meddela nytt tillstånd eller godkännande trots att skyldighet enligt tidigare villkor inte fullgjorts bör utnyttjas bara i rena undantagsfall.

10 § I ett beslut tillstånd eller godkännande skall noggrant anges om den verksamhet, hantering, åtgärd eller produkt tillståndet eller som godkännandet avser och de villkor som skall gälla. I beslutet skall fastställas viss tid, högst tio år, inom vilken den en med tillståndet avsedda verksamheten, hanteringen eller åtgärden skall ha satts i gång eller vidtagits eller inom vilken godkännandet skall ha tagits i anspråk.

Paragrafen motsvarar delvis l8§ miljöskyddslagen. Den görs nu tillämplig även på beslut som innefattar godkännande.

1I § Prövningsmyndigheten får överlåta åt en tillsynsmyndighet att fastställa villkor av mindre betydelse.

Paragrafen motsvarar delvis 20 § andra stycket miljöskyddslagen. Många villkor detaljkaraktär och det krävs ibland tidsödande är av undersökningar för att kunna fastställa dem slutligt. Enligt förevarande paragraf kan den myndighet meddelar tillstånd eller godkännande som enligt balken överlåta åt en tillsynsmyndighet att fastställa sådana villkor. Vad däremot gäller villkor som är av grundläggande betydelse för tillståndets eller godkännandets bestånd skall sådana alltid fastställas prövningsmyndigheten. Sålunda bör villkor som reglerar t.ex. av

142 Specialmotivering

valet av principlösning av en reningsfråga aldrig överlåtas att fastställas av tillsynsmyndigheten. Det bör anmärkas att prövningsmyndigheten då den inte kan fastställa detaljvillkoren genast bör utnyttja möjligheten att överlämna frågan till tillsynsmyndigheten i stället för att tillgripa prövotidsförfarande enligt 13

12 § Om åtgärder enligt 14 kap. 6 § skall företas gemensamt för flera

miljöfarliga verksamheter får frågan tillstånd till två eller flera

om verksamheter prövas i ett och beslut. samma I ett sådant beslut får som villkor för verksamhet uppställas att en en annan verksamhet uppfyller visst villkor.

Paragrafen är ny. Den är tillämplig endast beträffande miljöfarlig verksamhet. Enligt 14 kap. 6 § får i vissa fall den som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet tillåtas att gemensamt med någon annan som utövar eller ämnar utöva sådan verksamhet vidta åtgärder för att förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön. För att underlätta prövningen i dessa fall ges i förevarande paragraf möjlighet att pröva frågan tillstånd till om verksamheterna i ett och samma beslut. För det fall prövningen den av ena verksamheten tillkommer länsstyrelsen och den andra Koncesav sionsnämnden kan länsstyrelsen hänskjuta sitt tillståndsärende till nämnden med stöd av 4 § tredje stycket. Om en verksamhet som avses i ett tillstånd enligt första stycket är beroende av villkor i ett annat tillståndsbeslut, kan med stöd andra av stycket i förevarande paragraf som villkor i det förstnämnda beslutet föreskrivas att den verksamhet i det beslutet som avses senare uppfyller visst villkor. Anpassningen av villkoret för denna verksenare samhet får då ske med stöd omprövningsreglerna i 21 kap. av

13 § Om det när tillstånd till miljöfarlig verksamhet lämnas tillräckligt säkert kan bedömas vilka villkor bör gälla i visst som

avseende, får avgörandet i denna del uppskjutas till dess erfarenhet

av verksamheten vunnits. I samband med uppskov enligt första stycket skall provisoriska föreskrifter om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas, om det är nödvändigt för att motverka olägenhet. Uppskiuten fråga skall avgöras så snart det kan ske.

Specialmotivering 143

Paragrafen 21 § miljöskyddslagen. Förfarandet med uppmotsvarar skov bör tillämpas mycket restriktivt. Normalt skall eftersträvas att villkor blir fastställda redan i tillståndsbeslutet. I de fall förfaranalla det med uppskov ändå böra tillgripas kan uppskovet avse visst anses eller vissa villkor eller villkoren i deras helhet. De frågor som uppskjutits kan sedan behandlas allteftersom erfarenheter vunnits, om

prövningsmyndigheten finner detta lämpligt. Ett uppskov kan antingen

tidsbegränsat eller löpa tills vidare. vara

uppskov tillgrips måste tillståndsmyndigheten till att omgiv-

Om se ningen inte utsätts för onödiga olägenheter. I andra stycket stadgas

därför det vid uppskov skall meddelas provisoriska föreskrifter om

att skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått för att förebygga eller begränsa olägenheter i omgivningen.

viktigt prövningsmyndigheten följer uppskjuten fråga

Det är att en så denna och avgörs så snart det är möjligt. att tas upp

ärenden om tillstånd till verksamhet eller åtgärd får 14 § I en en tillståndsmyndigheten på ansökan besluta att vissa arbeten får påbörjas hinder tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord. Ett utan av att

sådant beslut igångsättningsmedgivande får meddelas endast om

särskilda skäl föreligger och det är uppenbart att tillstånd kommer att lämnas. I ärenden där regeringen skall pröva frågan tillåtlighet får om medgivande enligt första stycket inte lämnas innan denna fråga

avgjorts.

igångsättningsmedgivande skall noggrant de villkor som

I ett anges skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.

Paragrafen delvis 21 § miljöskyddslagen. Bestämmelsen motsvarar a har här gjorts tillämplig på verksamheter och åtgärder i allmänhet. således tillämplig även beträffande arbetsföretag i naturen. Det Den är

är viktigt att medgivande enligt första stycket lämnas endast i sådana

fall då det står all tvekan att tillstånd kommer att lämnas till den utom verksamhet eller åtgärd som avses. ärenden där frågan tillåtlighet prövas regeringen, antingen I om av till direkt bestämmelse i balken, efter förbehåll eller efter

följd av

hänskjutande kan tillståndsfrågan aldrig avgöras innan regeringen gjort

sin prövning. I andra stycket stadgas därför att igångsättningsmed-

givande inte får meddelas innan tillåtlighetsfrågan avgiorts.

144 Specialmotivering

Villkor enligt tredje stycket skall alltid fastställas tillståndsmynav digheten. Denna kan alltså inte överlämna åt tillsynsmyndigheten att fastställa sådana villkor.

15 § Beslut i frågor om igångsättningsmedgivande, tillstånd och godkännande enligt denna balk blir gällande när beslutet har vunnit laga kraft.

Om det finns särskilda skäl till det får prövningsmyndigheten för-

ordna att beslut som avses i första stycket skall gälla med omedelbar verkan.

Paragrafen motsvarar delvis 49 § första stycket miljöskyddslagen. I första stycket slås som en utvidgad huvudprincip fast att beslut om

igångsättningsmedgivande, tillstånd och godkännande skall ha vunnit

laga kraft för att få tas i anspråk. En klagoberättigad part behöver således i normala fall inte agera i själva verkställighetsfrågan, han om vill föra talan mot beslutet. Detta måste betraktas fördel från som en miljö- och hälsoskyddssynpunkt. Andra stycket lämnar prövningsmyndigheten möjlighet att meddela s.k. verkställighetsförordnande. Miljöskyddslagens bestämmelser om förutsättningarna för att meddela sådant förordnande har förtydligats. Det måste föreligga särskilda skäl för ett förordnande. Ett sådant skäl kan vara att arbeten snabbt behöver komma i gång därför att sökanden har en färdig arbetsorganisation samtidigt det inte rests nâgra som beaktansvärda invändningar i tillátlighetshänseende. Det är viktigt att bestämmelsen tillämpas restriktivt.

16 § Den som har fått tillstånd enligt denna balk till miljöfarlig verk-

samhet kan genom beslut i särskilt fall på grund bestämmelse i

av balken åläggas att upphöra med verksamheten eller med avseende att på en fråga som prövats tillståndsmyndigheten vidta försiktighetsav mått utöver vad som anges i tillståndsbeslutet, annat följer om av 21 kap. 1 eller 2

Paragrafen motsvarar delvis 22 § miljöskyddslagen. Rättskraftsregeln tar sikte endast på beslut tillstånd till miljöfarlig verksamhet och om endast med avseende på frågor som prövats i ett sådant beslut. Avsikten är således inte att beslut tillstånd eller godkännande med om

Specialmotivering 145

avseende på hälsoskydd eller kemikalier eller verksamhet med strålning skall omfattas någon rättskraft enligt förevarande paragraf. av Inte heller skall ett beslut om tillstånd till miljöfarlig verksamhet hindra ett beslut av en tillsynsmyndighet i fråga exempelvis hanteom ringen av kemiska produkter eller hälsoskydd eller strålning inom verksamheten, om inte en sådan fråga behandlats vid tillståndsprövningen. Det torde bli sällsynt att så varit fallet. Vi har dock förordat att i mer flagranta fall prövningsmyndigheten skall ta ställning exempelvis till förekomsten av kemikalier i I så fall vinner beslut i varor. den delen råttskraft och kan ändras bara efter omprövning enligt 21 kap. 2 I avsnitt 14.4.6 i den allmänna motiveringen behandlar vi frågor om omprövning genom generella föreskrifter och hur dessa kan påverka redan meddelade tillstånd till miljöfarlig verksamhet.

1 7 § Har en tillsynsmyndighet med stöd 22 kap. 2 §första stycket av förbjudit en miljöfarlig verksamhet eller álagt den eller som utövar ämnar utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och begär han tillstånd till verksamheten enligt denna balk, fárprövningsmyndigheten bestämma att tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrágan har avgjorts eller prövningsmyndigheten föreskriver något annat. Förordnande enligt första stycket får meddelas endast sökanden om ställer säkerhet för kostnader och skada.

Paragrafen motsvarar i sak 50§ första stycket miljöskyddslagen. I

första stycket behandlas den situationen tillsynsmyndighet medatt en delat förbud mot eller föreskrivit försiktighetsmått med avseende på en icke tillståndsprövad miljöfarlig verksamhet och utövaren därefter begär tillstånd till verksamheten. Prövningsmyndigheten får i sådant ett fall förordna inhibition verkställigheten beslutet i tillsynsom av av ärendet till dess frågan om tillstånd avgjorts eller myndigheten föreskriver något annat.

Förordnande om inhibition verkställigheten tillsynsmyndig-

av av hetens beslut får enligt andra stycket meddelas endast om sökanden i tillståndsärendet ställer säkerhet för de kostnader och den skada som kan uppkomma.

146 Specialmotivering

18 § Ett tillstånd eller ett godkännande får begränsas till att avse viss tid. För att tidsbegränsa ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet krävs dock särskilda skäl. Sådana tillstånd och godkännanden som avses i 15 kap. 7

16 kap. 8 17kap. 8 § och 18 kap. 14 får gälla under högst fem

år.

Första stycket första meningen motsvarar delvis 24 § strålskyddslagen och 18 § första stycket andra meningen miljöskyddslagen. Andra stycket motsvarar delvis bl.a. 20 § andra meningen förordningen om kemiska produkter och 5 § andra meningen förordningen om bekämpningsmedel. Tillstånd till miljöfarlig verksamhet bör endast i undantagsfall tidsbegränsas. Särskilda skäl kan vara att sökanden begärt det eller att en beñntlig verksamhet är olämpligt lokaliserad och därför inte på sikt bör tillåtas fortgå på den aktuella platsen. Däremot bör det inte komma i fråga att tidsbegränsa ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet, som i och för sig är tillåtlig, av den anledningen att verkningarna inte kan bedömas. I sådana fall bör i stället ett uppskovsförfarande tillämpas. I andra stycket vissa typer tillstånd och godkännanden anges av som mot bakgrund av verksamheternas art och farlighet alltid bör tidsbegränsas.

21 kap. Omprövning och upphävande av tillstånd

Frågor omprövning och upphävande av tillstånd behandlas i om 14 kap. iden allmänna motiveringen. Där beskrivs också i avsnitten - 14.3.1-l4.3.3 olika förutsättningar för omprövning och upphävande av tillstånd enligt gällande rätt.

1 § Om ett tillstånd enligt denna balk eller enligt en föreskrift som meddelats med stöd av balken har lämnats till en verksamhet, till hanteringen kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara eller av en till någon annan åtgärd, får tillståndet återkallas helt eller delvis av den myndighet som meddelat tillståndet tillståndsmyndigheten, om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet, om för verksamheten gäller föreskrifter som meddelats med stöd balken eller villkor som uppställts med stöd av balken eller sådan av

Specialmotivering 147

föreskrift och föreskrifterna eller villkoren i något väsentligt avseende inte iakttas, om det genom verksamheten, hanteringen eller åtgärden uppkommit någon olägenhet väsentlig betydelse inte förutsågs av som när tillståndet meddelades, i fråga tillstånd till hantering kemisk eller bioteknisk om av en produkt, av en vara eller avfall, tillståndshavaren i något av om väsentligt hänseende åsidosätter vad åligger honom enligt balken, som enligt föreskrifter meddelats med stöd balken eller enligt villkor som av som ställts enligt balken eller sådana föreskrifter eller han upp om av annan anledning bedöms olämplig hantera sådana kemiska som att

eller biotelmiska produkter eller eller sådant avfall tillstån-

varor som det avser,

i fråga om strålskydd, det i annat fall finns synnerliga skäl.

om Skall en annan myndighet än den meddelat tillståndet som pröva frågan om tillstånd för viss verksamhet, hantering eller åtgärd, när frågan om omprövning eller upphävande tillståndet gäller av tas upp, vad som i detta kapitel sägs tillståndsmyndigheten i stället förstom nämnda myndighet.

Paragrafen motsvarar delvis 23 § miljöskyddslagen. Den har emellertid motsvarigheter också i 24 § naturvårdslagen, 28 § strålskyddslaa gen, 21 § förordningen kemiska produkter och ll § förordningen om om miljöfarligt avfall. I 23 § miljöskyddslagen föreskrivs att Koncessionsnämnden under vissa angivna förutsättningar får förbjuda verksamheten i samt att sådant fall tillståndet får återkallas helt eller delvis. Förevarande paragraf, som gäller alla typer tillstånd, går direkt på återkallelsen av av tillståndet. Bedrivs tillståndspliktig verksamhet sedan tillståndet återkallats, inträder bl.a. straffsanktion. Vidare kan tillsynsmyndigheten ingripa med förbud mot verksamheten och förena förbudet med vite. Första stycket 4 har motsvarighet i 21 § förordningen 1985:835 om kemiska produkter och delvis också i 11 § förordningen 1985:841 om miljöfarligt avfall. Visar det sig tillståndshavaren är att olämplig för den verksamhet tillståndet etc. som avser bör tillståndet kunna återkallas. Förutsättningarna för återkallelse uttrycks på olika sätt i skilda författningar. De torde emellertid utan risk för obefogade begränsningar kunna hänföras antingen till ett väsentligt åsidosättande av balken eller föreskrifter eller villkor dit kan även krav på säkerhet -

148 Specialmotivering

för återställningsåtgärder hänföras eller till olämplighet hos innehava- ren.

2 § Tillståndsmyndigheten får ändra eller upphäva gällande villkor för en verksamhet, för hanteringen av en kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara eller för någon åtgärd eller meddela villkor annan nya för verksamheten, hanteringen eller åtgärden, när tio år eller den kortare tid som följer av Sveriges intemationella förpliktelser har förjlutit från det att tillståndsbeslutet vann laga krafi, om verksamheten, hanteringen eller åtgärden medverkar till att en miljökvalitetsnorrn enligt 8 kap. inte uppfylls och normen är bindande enligt 8 kap. 2 § andra stycket eller det följer av en åtgärdsplan enligt 8 kap. 4 § att omprövning skall ske, om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett återkallande av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd, om för verksamheten, hanteringen eller åtgärden gäller före-

skrifter som meddelats med stöd av balken eller villkor som uppställts

med stöd av balken eller sådan föreskrift och föreskrifterna eller villkoren har åsidosatts på ett sätt som varit av mer än ringa betydelse, om det genom verksamheten, hanteringen eller åtgärden uppkommit någon olägenhet som inte förutsågs när tillståndet meddelades och ett återkallande av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd, om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt, om en från hälso- eller miljöskyddssynpunld väsentlig förbättring kan uppnås med användning av bästa tillgängliga teknik, om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förutsättningar för att kontrollera verksamheten, hanteringen eller åtgärden, om det i övrigt behövs med hänsyn till strålskyddet.

Ifall som avses i första stycket 5 får tillståndsmyndigheten också

besluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olägenheten för framtiden. Första stycket får tillämpas även på tillstånd som har meddelats enligt lagen I984:3 om kämteknisk verksamhet, om det behövs med

Specialmotivering 149

hänsyn till strålskyddet. Regeringen eller den myndighet som rege-

ringen bestämmer har i sådana fall den ställning enligt första

som stycket tillkommer tillståndsmyndighet. Om tillståndet kämtekavser en nisk anläggning, skall dock villkor i avsevärd mån kan påverka som utformningen anläggningen eller drifien vid denna alltid understälav las regeringens prövning.

Första och andra styckena motsvarar delvis 24 § miljöskyddslagen men har också motsvarighet i 24 a § naturvårdslagen. I första stycket l beaktas att vissa EG-direktiv har krav på omprövning av tillstånd efter förhållandevis kort tid, ofta fyra år. Blir sådana direktiv bindande för Sverige till följd EES-avtalet eller anslutav en ning till EG måste den kortare tiden iakttas.

Tioårstiden är hämtad från miljöskyddslagen. Tillstånd till miljöfar-

lig verksamhet har en i princip obegränsad giltighetstid. Många andra tillstånd enligt balken har framgår 20 kap. kortare giltighetstid. som av Att för dessa fastslå någon viss kortare tid efter vilken omprövning får

ske framstår inte motiverat. Övriga förutsättningar för ompröv-

som ning blir i stället tillämpliga. I första stycket 2 har införts möjlighet till omprövning på grund en av innehållet i miljökvalitetsnormer vi har föreslagit i 7 kap. iden som allmänna motiveringen. För att omprövning skall få ske förutsätts dels att miljökvalitetsnormen inte uppfylls, dels att den antingen är bindande eller att det har upprättats åtgärdsplan visar ompröven som att ning bör ske. Lokala kvalitetsnormer som inte föranlett någon åtgärdsplan kan därför leda till omprövning bara någon de andra förutom av sättningarna i paragrafen är uppfylld. Vi föreslår att i första stycket 7 hänvisning till bästa tillgängliga en teknik skall ersätta vad sägs i 24 § första stycket 6 miljösom nu skyddslagen om ny process- eller reningsteknik. Vad vid tillkomsom

sten av den bestämmelsen se avsnitt l4.3.1 i den allmänna motive-

ringen framhölls om att en förutsättning för omprövning bör att vara en betydande minskning av störningen kan uppnås bör alltjämt vara tillämpligt. Avsikten är sålunda inte att varje ändring i fråga bästa om tillgängliga teknik skall föranleda omprövning. Första stycket 9 motsvarar 26 § strålskyddslagen och tredje stycket 27 § samma lag.

150 Specialmotivering

3 § Visar det sig i fråga om tillstånd till täktverksamhet eller annat arbetvöretag i naturen att föreskrivna villkor inte i den utsträckning behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inverkan på som naturmiljön, får tillståndsmyndigheten förena tillståndet med de ytterlivillkor behövs. Har ifråga om täkttillstånd tio år förflutit gare som från det att tillståndet vann laga kraft, får tillståndsmyndigheten i stället för att ändra eller upphäva villkor upphäva tillståndet helt eller delvis.

Tillstånd till vilthägn får, det inte finns skål till det enligt

även om I återkallas behov hägnet inte längre föreligger. om av

Första stycket motsvarar närmast 18 § sista stycket naturvårdslagen, dock endast täkttillstånd. Möjligheten att föreskriva ytterlisom avser villkor till skydd för naturmiljön bör dock gälla också andra gare arbetsföretag i naturen, främst tillstånd till markavvattning.

Andra stycket motsvarar delvis 24 § andra stycket sista meningen a naturvårdslagen.

4 § Ett tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst vattenområde

får, det finns särskilda skäl, omprövas av tillståndsmyndigheten

om när tio år förflutit från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft.

Paragrafen motsvarar 25 § miljöskyddslagen. Ibland finns det behov att kunna till stånd samordnad lösning beträffande olika föroav en renande utsläpp till ett visst vattenområde. En sådan samordning är möjlig enligt förevarande paragraf. Meningen är dock inte att ett tillstånd skall kunna återkallas helt så att något utsläpp inte får ske över huvud taget. Däremot kan tillståndsmyndigheten anvisa en annan lösning på utsläppsfrågan. T.ex. kan föreskrivas att utsläppet skall göras till recipient, antingen direkt till denna genom anläggande av en annan ledning eller via ett avloppsreningsverk som släpper ut det en ny renade vattnet till recipienten.

5 § Har kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara godkänts en enligt föreskrift meddelats med stöd av denna balk får den en som myndighet meddelat godkännandet återkalla detta, om de villkor som gäller för godkännandet har åsidosatts på ett sätt som varit av som

Specialmotivering 15 l

mer än ringa betydelse eller om sådana ändrade förhållanden inträder att produkten eller varan inte längre bör vara godkänd. Vad som sägs i 1 § andra stycket äger därvid motsvarande tillämpning. Om ett återkallande av godkännandet framstår alltför ingrisom en pande åtgärd, får den myndighet som meddelat godkännandet i stället ändra eller upphäva gällande villkor eller meddela villkor för nya godkännandet. Vad som i 10, 11 och 13 §§ sägs om tillstånd, tillståndshavare och tillståndsmyndighet gäller även om godkännande, den vars kemiska eller biotekniska produkt eller vara godkänts och den myndighet som lämnat godkännandet.

Första stycket motsvarar delvis 10 § första stycket förordningen 1985:836 om bekämpningsmedel. Andra stycket motsvarar delvis 24 § första stycket 2 och 4 miljöskyddslagen. Tredje stycket är nytt. Om förevarande kapitel skulle behandla olika frågor om återkallelse av tillstånd men förbigå frågor om återkallelse av godkännande av kemiska eller biotekniska produkter eller av varor skulle detta kunna vara ägnat att föranleda missförstånd. Frågor om återkallelse av godkännande av produkter har dessutom sådan betydelse för rättighetshavaren att det synes rimligt att de är lagreglerade.

6 § Frågor som avses i 1-5 §§ prövas efter framställning av tillsyns-

myndigheten. Är denna samtidigt tillståndsmyndighet, får sådan en fråga tas upp utan någon särskild framstfillning.

Ifall då framställning görs enligt 2 § första stycket får tillsyns-

myndigheten begära omprövning sådana villkor kommit även av som till i samband med tillstånd som meddelats senare än det tillstånd som framställningen i första hand avser. Vid prövning av frågor som avses i 2 § första stycket 1 eller 4 § får tillståndsmyndigheten, om prövningen föranleder detta, ompröva också beslut varigenom villkor har ändrats, upphävts eller tillkommit enligt 2 § första stycket 2-9 eller 9 även om tio år inte har förflutit från det att beslutet vann laga krafl.

Första stycket motsvarar delvis 26 § miljöskyddslagen. Av skäl som redovisas i avsnitt l4.4.2 i den allmänna motiveringen är det dock tillsynsmyndigheten som skall göra framställning om omprövning.

152 Specialmotivering

Enligt andra stycket kan tillsynsmyndigheten till stånd en omprövning av villkor enligt flera tillstånd i ett sammanhang, se avsnitt 14.4.4. Bestämmelsen tar sikte på de fall där villkor för samma verksamhet föreskrivits vid olika tidpunkter. Tredje stycket motsvarar delvis 29 a § andra stycket miljöskyddslagen.

7 § fråga om miljöfarlig verksamhet skall tillsynsmyndigheten minst en gång vart tionde år pröva frågan om den bör göra framställning om omprövning och, om den beslutar att inte göra sådan framställning, ange skälen för beslutet. Första stycket äger motsvarande tillämpning då tillståndsmyndigheten själv frågan omprövning. äger ta upp om

Paragrafen är ny. Av skäl som redovisas i avsnitt 14.4.3 i den allmänna motiveringen skall tillsynsmyndigheten åtminstone vart tionde år överväga behovet av omprövning och, ifall någon framställning inte görs, dokumentera varför så sker. Även den föreslagna ordningen utformats delvis om i syfte att spara resurser som en obligatorisk omprövning skulle ta i anspråk, blir även förfarandet enligt denna paragraf resurskrävande. Det bör därför reserveras för sådan omprövning som avser miljöfarlig verksamhet. Enligt andra stycket skall behovet av omprövning bedömas även i sådana fall där tillståndsmyndigheten själv har att ta initiativ till omprövning.

8 § Om en åtgärdsplan enligt 8 kap. 4 § förutsätter att villkor för två

eller flera tillstånd skall omprövas samtidigt eller det annars av sär-

skilda skäl är lämpligt att så sker, får tillståndsmyndigheten till gemensam handläggning ta upp frågorna om omprövning av villkoren för de olika tillstånden.

Paragrafen är ny. Den föranleds av förslaget i avsnitt 7.5.5 i den allmänna mottiveringen att en grupprövning av flera tillstånd skall kunna ske när en samordning av försiktighetsmått för olika verksamheter behövs för att man skall kunna uppnå den mest kostnadseffektiva lösningen. Pröv-

Specialmotivering 153

ningen skall resultera i separata tillstånd och villkor för de olika verksamheterna och varje verksamhet prövas enligt samma regler som skulle gälla vid en individuell prövning. I 14 kap. 3 och 6 §§ föreslås vissa möjligheter för flera verksamheter att samverka för uppnående av mest kostnadseffektiva lösningar. En sådan samverkan år frivillig. Den kan emellertid prövas i form av omprövning enligt förevarande paragraf. Även frivillig meden utan verkan kan villkoren vid omprövning enligt paragrafen samordnas för flera verksamheter, eftersom tillståndsmyndigeten har möjlighet att välja mellan olika försiktighetsmått och därmed också möjlighet att föreskriva villkor som är eller mindre samordnade för de olika mer verksamheterna. Så kan exempelvis i stället för rening utsläpp av ställas som villkor att samverkan sker för restaurering våtmarker, av om detta är en mer kostnadseffektiv åtgärd till förebyggande vattenav förorening. Vad är viktigt är att kostsamma försiktighetsåtsom mer gärder inte kan utkrävas av företaget än vad skulle ha varit möjsom ligt om företaget prövats separat.

9 § Har villkor fastställts för två eller flera miljöfarliga verksamheter

med tillämpning 14 kap. 6 § och upphör verksamheterna eller av en av omprövas villkoren för dem, får villkoren för övriga verksamen av heter omprövas.

Paragrafen är ny. En förutsättning för att villkor skall kunna fastställas för två eller flera verksamheter med tillämpning av 14 kap. 6§ måste att vara tillstånden kan utformas på sådant sätt att företagen villkor i genom tillståndsbesluten blir formellt bundna den samverkan de ingått av Detta förutsätter att villkoren för samtliga berörda företag prövas samtidigt. Skulle något av företagen upphöra eller bryta sig annars ur samverkan måste villkoren för samtliga företag kunna omprövas.

10 § Efter ansökan av tillståndshavaren kan tillståndsmyndigheten,

upphäva eller mildra ett villkor i tillstândsbeslutet, det är om uppenbart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller ändringen påkallas att föreskrifter utfärdats för om av verksamheten, hanteringen eller åtgärden eller omstänannars av en dighet som inte förutsågs när tillståndet meddelades,

154 Specialmotivering

föreskriva nya eller strängare villkor. Om ett tidigare krav på tillstånd till en verksamhet, till hanteringen kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara eller till någon av en åtgärd har upphört att gälla, får tillståndsmyndigheten på ansöannan upphäva tillståndet. kan av tillståndshavaren

Första stycket motsvarar delvis 27 § miljöskyddslagen. Att föreskriva eller strängare villkor på ansökan tillståndshavaren kan bli nya av aktuellt t.ex. då denne vill tillämpa en ny och bättre process- eller reningsteknik inom de gamla villkoren. som inte ryms Andra stycket är nytt. De närmare motiven till bestämmelsen framavsnitt 14.4.7 i den allmänna motiveringen. går av

I 1 § Tillståndshavaren år vid prövning frågor avses i 1-5 och av som 9 §§ skyldig att in den utredning verksamheten, hanteringen ge om eller åtgärden och övriga förhållanden som behövs för prövningen.

Paragrafen motsvarar 13 a § miljöskyddslagen. Enligt förevarande bestämmelse är det alltid tillståndshavaren som skall ta fram den utredning behövs då omprövning företas på som initiativ tillsynsmyndigheten eller självmant tillståndsmyndigav av heten. Det saknar därvid betydelse på vilken grund omprövning sker. En tillståndshavare kan inte med stöd denna paragraf åläggas att av ta fram utredning för sådan bedömning behovet omprövning som av av tillsyns- eller tillståndsmyndigheten skall göra enligt 7 Uppgifter för denna bedömning kan, beträffande miljöfarlig verksamhet som omfattas krav på tillstånd, i stället begäras i de miljörapporter som skall av lämnas enligt 14 kap. 10

12 § Har regeringen fastställt villkor för ett tillstånd får tillståndsmyndigheten vid omprövning inte avvika väsentligt från det av regeringen fastställda villkoret utan att regeringen medgett detta.

Paragrafen motsvarar 28 § miljöskyddslagen. Omprövning enligt detta kapitel kan avse även villkor som fastställts regeringen, t.ex. enligt 7 kap. 3 § andra stycket. Sådana av villkor är ofta grundläggande betydelse för beståndet av det tillstånd av med vilket de förbundits. För att inte förutsättningarna för regeringens

Specialmotivering 155

beslut skall ryckas undan vid omprövning får enligt förevarande paragraf tillståndsmyndigheten inte awika väsentligt från det gamla villkoret med mindre regeringen medgett detta. Om inte regeringen redan i sitt ursprungliga beslut medgett sådan avvikelse får göras att en måste omprövningsfrågan underställas regeringen.

13 § Ett beslut enligt detta kapitel som innebär upphävande av ett tillstånd får samma verkan som ett beslut om tillstånd av motsvarande innehåll.

Paragrafen motsvarar 29 a § miljöskyddslagen.

14 § Har regeringen med städ av denna balk förklarat att en verksamhet, hanteringen av en kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara eller någon annan åtgärd är tillåten, gäller om omprövning eller upphävande av förklaringen eller villkor som meddelats i anslutning till denna vad i detta kapitel sägs om omprövning eller upphävande som av tillstånd eller villkor för tillstånd. Har regeringen upphävt tillåtlighetsförklaringen eller gjort ändring i fråga om villkoren eller har koncession enligt lagen 1978:160 om vissa rörledningar återkallats och har tillstånd eller villkor som är beroende av regeringens beslut meddelats av annan myndighet, skall tillståndsmyndigheten ta upp frågan om omprövning av tillståndet eller villkoret. Därvid är tillståndsmyndigheten bunden av regeringens beslut.

Som framgår av bl.a. 20 kap. 3 § skall i vissa fall tillåtligheten av en verksamhet, en hantering eller någon annan åtgärd prövas av regeringen. Beträffande omprövning av ett tillåtlighetsbeslut bör gälla regler i fråga omprövning tillståndsbeslut. Återsamma som om av ett kallas tillåtlighetsförklaringen eller koncession enligt rörledningslagen bör sådana ändringar som föranleds av beslutet göras i fråga om tillstånd eller villkor som meddelats av annan myndighet. Frågor om omprövning eller upphävande av förklaring eller villkor enligt första stycket prövas regeringen. Initiativet till prövningen av kommer dock i de flesta fall myndighet. En sådan att tas av en annan kan t.ex. framställning uppmärksamma regeringen på att genom en prövning bör komma till stånd.

156 Specialmotivering

22 kap. Tillsyn

Tillsynsmyndigheter

1 § Tillsynen över efierlevnaden av denna balk, av fbresknfier meddelade med stöd balken och villkor meddelade med stöd av balken av av eller sådana föreskrifter utövas av de statliga myndigheter som regeringen bestämmer. Om regeringen inte har bestämt annat utövas dock den lokala tillsynen i kommun miljönämnden. Efier åtagande av en av kommun får regeringen överlåta åt kommunen att i ett visst en avseende utöva tillsyn skulle ankomma på statlig myndigsom annars het. Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med sådana statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hänseenden eller på annat sätt jiillgör uppgifter av bety— som delse för tillsynsverksamheten.

Bestämmelser fördelning tillsynsansvar ñnns ib1.a. 38 § miljöom av skyddslagen, 14 § lagen om kemiska produkter, 15 § hälsoskyddsla- 21 §renhállningslagen och 29 § strålskyddslagen. En redogörelse gen, för nuvarande förhållanden ñnns i avsnitt 19.6.1 i den allmänna motiveringen. I avsnitt 19.6.3 har vi redogjort för vår syn på hur de framtida tillsynsuppgiftema bör fördelas. Enligt vår mening bör det ankomma på regeringen att bestämma detta föreskrifter eller förvaltningsgenom beslut. I den mån annat inte har föreskrivits bör den lokala tillsynen i kommunen utövas av den kommunala nämnd som kommunen bestämmer. En sådan nämnd, inte behöver densamma för som vara alla områden, kallar vi i lagförslaget för miljönämnd, se definitionen i 2 kap. 15 I bl.a. 30 § strålskyddslagen finns en bestämmelse om att regeringen i särskilt fall, efter åtagande av kommun, får överlåta ât en kommunal nämnd att i ett visst avseende utöva tillsyn. Bestämmelsen motsvarighet i första stycket tredje meningen. har getts en Andra stycket är hämtat från 38 § fjärde stycket miljöskyddslagen.

Specialmotivering 157

Förelägganden och förbud

2 § En tillsynsmyndighet får, om inte annat följer av ett tillståndsbeslut som äger râttskraft enligt 20 kap. 16 meddela de föreläg-

ganden och förbud som behövs i enskilda fall för att denna balk eller

föreskrifter meddelade med stöd av balken eller villkor meddelade med stöd av balken eller sådana föreskrifter skall efterlevas. Utan hinder av ett tillstándsbeslut som äger rdttskrafi enligt 20 kap. 16 §fár en tillsynsmyndighet meddela sådana brådskande föreläggan-

den och förbud som är nödvändiga till följd av särskilda omständig-

heter.

Första stycket har närmast sin motsvarighet i 32 § första stycket strålskyddslagen. En liknande bestämmelse finns i flertalet av de övriga lagarna. Bestämmelsen motsvarar även 40 § tredje stycket miljöskyddslagen, som föreskriver att om en tillståndshavare åsidosätter villkor som angetts i tillståndsbeslutet så får tillsynsmyndighet en förelägga honom att vidta rättelse. Bestämmelsen är av central betydelse för tillsynsverksamheten. Den medför exempelvis att en tillsynsmyndighet också utifrån hälsoskyddssynpunkter kan ingripa även mot planerade verksamheter, se avsnitt 9.4 i den allmänna motiveringen. Den medför också att tillsynsmyndigheten kan ingripa mot exempelvis stora trañkanläggningar, se avsnitt l9.6.3 i den allmänna motiveringen. Andra stycket är hämtat från 40 § andra stycket miljöskyddslagen.

3 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som har förstört, ödelagt, skräpa: ned eller på annat sätt osnyggat en viss plats i naturen, eller som är ansvarig för att så har skett, att ställa i ordning på platsen och vidta förebyggande åtgärder för framtiden.

Paragrafen motsvarar 24 § första stycket naturvårdslagen har men utvidgats till att gälla förstörelse och ödeläggelse. Det innebär att den kan tillämpas även när det är fråga vandalisering större områom av den. En bestämmelse i 24 § andra stycket naturvårdslagen om att första stycket inte gäller om frågan enligt särskilda föreskrifter skall prövas i annan ordning har inte tagits med i vårt förslag. Det finns skäl att

158 Specialmotivering

låta den skräpar ned göra rätt för sig även om det finns någon som exempelvis väghállaren, som kan ombesörja åtgärden. annan,

4 § Ny ägare till fastighet är, det inte är oskäligt, skyldig att en om avhjälpa skada eller olägenhet uppstått under tidigare ägares tid som på grund förbud eller föreskrift enligt 10-12 kap. har överträtts. av att Detsamma gäller ägare till byggnad, anläggning eller anordning på ny annans mark. Om den ägaren inte fitllgbr sin skyldighet enligt första stycket, nye får tillsynsmyndighet förelägga honom att göra det. en

Paragrafen närmast 39 § första stycket andra meningen motsvarar naturvårdslagen och är avsedd att reglera ägares ansvar för att en ny vidta rättelse vid överträdelser under tidigare ägares tid av förbud eller föreskrifterbeträffande nationalpark, naturreservat, naturvårdsomrâde, naturminne, strandskydd, biotopskydd eller annat skydd för växt- och djurlivet, täkt eller vilthägn. Tillsynsmyndigheten får meddela den nye ägaren föreläggande att fullgöra sin skyldighet.

5 § En tillsynsmyndighet får förelägga den håller stängsel i ett som område är betydelse för frilujtslivet, eller i närheten av ett som av sådant område, att anordna grindar eller andra genomgångar som behövs för allmänheten skall kunna att ta sig till mark inom områatt det allemansrätten. Är det uppenbart stängsel

som omfattas av att ett

endast utestänga allmänheten från området får föreläggande avser att meddelas bort det. Vad har stängsel skall om att ta som nu sagts om tillämpas på motsvarande sätt när det gäller diken. Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område får inte tillstånd kommunal myndighet, det inte

finnas uppsatta utan av en om uppenbart allmänheten inte får färdas fritt inom området eller

är att skylten likväl är behörig. Har skylt uppsatts i strid mot vad som att en får tillsynsmyndighet förelägga den är ansvarig för nu sagts en som åtgärden att ta bort skylten.

Paragrafen motsvarar 17 § naturvårdslagen. För närvarande är det kommunal nämnd, fullgör uppgifter en som inom plan- och byggnadsväsendet, som har att pröva tillstånd som i andra stycket och att meddela föreläggande om borttagande av avses

Specialmotivering 159

skylten. De ändringarna föreslås att i balken inte anges vilken kommunal myndighet som skall pröva tillståndsfrågan och att föreläggande om borttagande skall meddelas av en tillsynsmyndighet enligt balken. Detta sker för att förenkla hanteringen av de regler om rättelse som föreslås i det följande. Inget hindrar emellertid en kommun från att utse byggnadsnämnden till tillsynsmyndighet enligt balken när det gäller denna särskilda fråga.

6 § Om ett föreläggande riktats mot ägaren till en fastighet, mot den som har nyttjanderätt till berörd egendom eller mot båda får tillsynsmyndigheten ålägga ägaren eller nyttjanderättshavaren att, om hans ställning som sådan upphör, utan dröjsmål lämna uppgift om den nye ägarens eller nyttjandehavarens namn och adress.

Ordalydelsen i den föreslagna paragrafen är hämtad från 19 § andra stycket hälsoskyddslagen. Paragrafen har till syfte att ge tillsynsmyndigheten möjlighet att snabbt ingripa mot ny ägare eller nyttjanderättshavare om rättelse inte skett i enlighet med tidigare föreläggande.

Vite

7 § Beslut om förelägganden eller förbud enligt detta kapitel får förenas med vite.

Bestämmelser om vite finns i alla de av oss här studerade lagarna.

8 § Om tillsynsmyndigheten ifråga om en fastighet eller byggnad har meddelat ett föreläggande eller förbud som är av större betydelse och förenat det med ett vite får myndigheten översända beslutet till inskrivningsmyndighetenför anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Är föreläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteckningen, om denne är föreläggandets adressat. Har anteckning enligt första stycket skett, gäller föreläggande eller förbudet mot ny ägare av egendomen. Har denne förvärvat egendomen köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomtgenom

160 Specialmotivering

rätt, gäller även löpande vite mot honom räknat från tidpunkten för

äganderättsövergängen. I annat fall gäller inte vitet mot ny ägare av

egendomen, men tillsynsmyndigheten får utsätta nytt vite för denne.

Löpande vite som avser viss period fdr tas ut endast av den som var

ägare vid periodens början. Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom lagakrafivunnet beslut eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse, skall tillsynsmyndigheten, så snart den fått vetskap om förhållandet, anmäla det till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Om tillsynsmyndigheten inte gör sådan anmälan skall länsstyrelsen på ansökan av egendomens ägare göra sådan anmälan.

Regler om inskrivning i fastighetsboken eller tomträttsboken finns i de mer fastighetsanknutna lagarna. Sådana bestämmelser finns i 20§ hälsoskyddslagen, 39 a och 39 b §§ naturvårdslagen. Däremot saknas sådana regler i miljöskyddslagen. Den föreslagna lagtexten är hämtad från 20 § hälsoskyddslagen. Den koppling vitets storlek till basbeav loppet som finns i hälsoskyddslagen har dock slopats.

9 § Överlåts fastighet eller byggnad innan ett beslut en en som avses i 8 § har vunnit laga krafi på grund av att det överklagats, skall rättegångsbalkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.

Denna lagtext är hämtad från 21 § hälsoskyddslagen. Innebörden av bestämmelsen är att en överlåtelse av fastigheten inte medför att ett ärende mäste tas om från början, utan handläggningen fortsätter i vanlig ordning men med den nye ägaren som part. Genom dessa regler undanröjs möjligheten att fördröja ett ärende genom att överlåta fastigheten på ny ägare.

Rättelse

IO § Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt ett

föreläggande av tillsynsmyndigheten eller rättar sig efter ett förbud

Specialmotivering 161

som tillsynsmyndigheten meddelat, får tillsynsmyndigheten besluta att rättelse skall ske på hans bekostnad.

Ifall som avses i första stycket får rättelse vidtas på den felandes

bekostnad utan föregående föreläggande, tillsynsmyndigheten med om hänsyn till risken för allvarliga skador eller andra särskilda skäl av

finner att rättelse bör ske utan dröjsmål.

Bestämmelser om rättelse på någons bekostnad finns i 41 § miljöa skyddslagen, 16 § tredje stycket lagen kemiska produkter, 18 § om tredje stycket hälsoskyddslagen, 23 § tredje stycket renhållningslagen och 32 § andra stycket strålskyddslagen. Eftersom tillsynsmyndigheten måste förskottera kostnaderna för rättelse torde det vara naturligt att verkställighet tillsynsmyndigav hetens förelägganden och förbud i allmänhet sker kronofogdegenom myndighetens försorg enligt 11 § för att samtidigt få verkställig-

hetskostnaderna uttagna se 17 kap. utsökningsbalken.

Om det är nödvändigt att snabbt undanröja miljörisk kan det dock en vara en fördel att direkt låta vidta rättelse på den felandes bekostnad. Möjlighet till sådan rättelse bör därför ñnnas även enligt miljöbalken. I regel bör rättelse enligt förevarande paragraf föregås ett särav skilt föreläggande eller förbud från tillsynsmyndighetens sida med stöd av 2 I brådskande fall eller det finns särskilda skäl får om annars dock rättelse ske direkt på grund av att balken, föreskrifter eller villkor har överträtts och sålunda utan att föregås ett föreläggande eller av

förbud från tillsynmyndighetens sida.

Tillsynsmyndigheten skall fatta ett beslut rättelse. Detta gäller om även i brådskande fall. Ett sådan beslut kan överklagas. Det synes emellertid naturligt att tillynsmyndigheten meddelar verkställighetsförordnande enligt 19 Åtminstone gäller detta i andra styckets fall.

I 1 § Har tillsynsmyndigheten meddelat föreläggande eller ett ett

förbud enligt 2-5 § och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndig-

heten verkställa tillsynsmyndighetens beslut. Därvid får verkställighet enligt utsökningsbalken äga rum. Har någon begått en gärning i 25 kap 3-5 får kronosom avses fogdemyndigheten meddela särskild handräckning för åstadkomma att

rättelse. I fråga sådan handräckning finns bestämmelser i lagen

om 1990:746 om betalningsföreläggande och handråckning.

6 13-0281. Dcl2

162 Specialmotivering

Ansökan verkställighet eller särskild handräckning får göras av om tillsynsmyndigheten.

Lagtexten har mönster från 47 § miljöskyddslagen. Därvid motsvarar första stycket tredje stycket i 47 § och andra stycket första stycket i 47 Liknande bestämmelser finns också i 39 § naturvårdslagen. Första stycket blir enligt förslaget huvudregel. Det medger verkställighet enligt vad gäller i utsökningsbalken om verkställighet av som

förvaltningsbeslut se 3 kap. 20 § och 16 kap. 10-12 §§ utsöknings-

balken. Det måste konstateras att eftersom den föreslagna bestämmelsen kommer att gälla samtliga tillsynsmyndigheters beslut blir det en ganska omfattande utvidgning möjligheterna till verkställighet. Det av är inte något villkor för verkställighet att tillsynsmyndigheten förenat föreläggandet eller förbudet med vite. Om inte tillsynsmyndigheten har meddelat verkställighetsförordnande, måste beslutet i regel ha vunnit laga kraft för att verkställighet skall kunna äga Något utslag av kronofogdemyndigheten, såsom rum. vid tillämpning andra stycket, krävs däremot inte. av Andra stycket fall när det inte finns något beslut av tillsynsavser myndigheten utan rättelsen föranleds av att någon har begått en gärning objektivt sett är straffbar enligt vårt förslag otillåten som som miljöpåverkan, olaga miljöstörning eller olovlig miljöstörning. I så fall måste först frågan rättelse prövas myndighet. Som framgår om av en skall fråga enligt andra stycket behandlas kronofogdemyndigheten av särskild handräckning enligt reglerna i lagen betalningsföresom om lägganden och handräckning. Detta innebär att kronofogdemyndigheten bl.a. skall pröva lagligheten det framställda yrkandet. Utfallet av av prövningen skall meddelas ett utslag skall delges parterna. genom som Ett sådant utslag kan överklagas genom besvär till hovrätten. handräckning enligt miljöskyddslagen och Ansökan om särskild kan naturvårdslagen åtskilliga myndigheter. Enligt vår mening bör göras av uppgiften ankomma på tillsynsmyndigheten. Skulle enskild kunna ha rätt till handräckning på grund av person någon åtgärd strider mot miljöbalken bör sådan ges i form av som särskild handräckning enligt 4 § första stycket första punkten lagen om betalningsföreläggande och handräckning. Bestämmelser härom behövs inte i miljöbalken.

Specialmotivering 163

12 § I avvaktan på att en förelagd strålskyddsåtgärd vidtas eller för att säkerställa att ett meddelat förbud iakttas, får tillsynsmyndigheten omhänderta radioaktiva ämnen eller tekniska anordningar som kan alstra strålning eller som innehåller ett radioaktivt ämne. Tillsynsmyndigheten får också försegla en teknisk anordning eller anläggning för att förebygga att den brukas olovligen.

Bestämmelsen är direkt Överförd från 33 § strålskyddslagen.

Upplysningar, tillträde och undersökningar

13 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan att lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.

Av 3 kap. 2 § framgår att den som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan är skyldig att lämna uppgifter om sina åtgärder till myndigheter i den mån det behövs för att dessa skall kunna bedöma hälso- och miljöriskerna. Upplysningsskyldigheten gäller givetvis även gentemot tillsynsmyndigheterna. Föreskrifter kan utfärdas med stöd av 4 kap. 2 Eftersom upplysningsskyldigheten har en så central betydelse för tillsynsverksamheten har dock en särskild bestämmelse om den tagits in i förevarande paragraf. Enligt vår uppfattning bör upplysningsskyldigheten också kunna innefatta skyldighet att informera tillsynsmyndighet om beslut att upphöra med viss verksamhet. I första hand torde en sådan skyldighet kunna bli aktuell för miljöfarlig verksamhet. Tillsynsmynutövare av digheterna synes ha ett befogat intresse att sådan information med hänsyn till de kvarstående olägenheter som kan förekomma. Enligt vår uppfattning bör föreskrifter i berört avseende kunna meddelas av regeringen med stöd av 4 kap. 2 Bestämmelser om skyldighet att genomföra undersökningar finns i fråga om miljöfarlig verksamhet i 14 kap., i fråga om kemiska produkter i 15 kap. och i fråga om hälsoskydd i 17 kap.

14 § För att utöva tillsyn enligt denna balk har tillsynsmyndigheter, och inom sitt område, rätt till tillträde till lokaler och andra var en utrymmen, byggnader, anläggningar och markområden och att där

164 Specialmotivering

göra undersökningar och ta prover. üllträdesrätten samt rätten att

göra undersökningar och ta prover omfattar också bostäder om det

behövs för att förebygga ohälsa. Rätt till tillträde har även den som skall göra undersökning enligt 14 kap. 7 § första stycket andra meningen eller I 7kap. 5 § första stycket andra meningen. Samma rätt har den som skall göra undersökning enligt 10 kap. 7 § tredje stycket eller enligt 13 kap. 2 § andra och tredje styckena. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov.

Bestämmelser detta slag finns i 42 § miljöskyddslagen, 17 § första av stycket lagen om kemiska produkter, 17 § första stycket hälsoskyddslagen, 22§ första stycket renhállningslagen och 31 § första stycket 2 strálskyddslagen. I naturvårdslagen finns ingen bestämmelse av direkt motsvarighet. Tredje stycket är hämtat från 31 § tredje stycket strålskyddslagen.

Naturvårdsvakter

15 § För tillsyn över efierlevnaden av föreskrifter för områden och

naturföremål som omfattas av förordnanden enligt 10 kap. får rege-

ringen eller den myndighet regeringen bestämmer utse naturvårdssom vakter med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena. En naturvårdsvakt får avvisa den som uppehåller sig där han på grund av föreskrifter som avses i första stycket inte har rätt att vistas. Ertappas någon på bar gärning när han begår brott mot förbud eller föreskrifter som avses i första stycket får naturvårdsvakten ta i beslag jakt- och fångstredskap, fortskafihingsmedel och andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning av brottet.

16 § Har en naturvårdsvakt tagit föremål i beslag, skall han skyndsamt anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv hade gjort beslaget.

I 7 § Den som har medgetts undantag från föreskrift som avses i 15 §

första stycket är skyldig att vid anfordran visa upp beslutet för en

Specialmotivering 165

naturvårdsvakt eller polis när han vistas inom det område där

en undantaget gäller. i

15-17 §§ motsvarar 36 a och 36 b § naturvårdslagen.

Övriga bestämmelser

18 § Det åligger den som har att utöva tillsyn enligt detta kapitel att verka för att överträdelser denna balk beivras. av

Bestämmelsen är hämtad från 38 § fjärde stycket miljöskyddslagen andra meningen. Denna text tillkom lagändring 1981. Ändgenom ringen föranleddes av att kritik hade riktats mot tillsynsmyndighetema för att dessa i alltför hög grad underlåtit att anmäla brottsliga gärningar till åtal. Även bestämmelsen i och för sig kan om anses vara överflödig det ingår nämligen i tillsynsmyndighetemas normala åligg- anden att verka för att brott beivras torde den tillförda lagtexten ha bidragit till att allt fler miljöbrott blivit föremål för åtalsprövning. Stycket bör således finnas kvar i miljöbalkens tillsynsbestämmelser. Skyldigheten att tillse att miljöbrott beivras har i den föreslagna lagtexten, på sätt gäller i frågor sekretess jfr t.ex. 44 § som nu om miljöskyddslagen, knutits till den som faktiskt utövar tillsynen och inte såsom nu gäller i miljöskyddslagen till den myndighet har att som utöva tillsyn.

19 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla och får verkställas det överklagas. även om

Bestämmelser om verkställighet finns i 49 § miljöskyddslagen, 35 § förordningen om kemiska produkter, 24 § hälsoskyddslagen, 25 § renhållningslagen, 39 § naturvårdslagen och 42 § strålskyddslagen. I flertalet lagar har bestämmelsen utformats på det här föresätt som slagits. Ett beslut enligt miljöskyddslagen och strålskyddslagen gäller med omedelbar verkan om inte annat bestämts. Vi har valt att överlåta tillsynsmyndigheten att bestämma i vilka fall verkställighetsbeslut bör meddelas. I första hand bör sådana förbehållas ärenden där skyndsamma åtgärder är av nöden för att förhindra skador eller olägenheter. Sådana beslut bör också kunna meddelas i de

166 Specialmotivering

fall villkor i tillståndsbeslut eller föreskrifter meddelats med stöd som balken iakttagits. l övriga fall, t.ex. vid åsidosättande av de av allmänna aktsamhetsreglerna i balken, bör beslutet normalt gälla först sedan det vunnit laga kraft.

20 § Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för utövande av tillsyn enligt detta kapitel.

Denna skyldighet finns intagen i de flesta lagarna.

21 § Den har tagit befattning med ett ärende enligt denna balk som eller har utfört sådan undersökning i 14 § andra stycket som anges första meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid

har erfarit afl1‘rs- eller drijtförhållanden eller förhållanden av

om betydelse för landets försvar. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980:100.

Paragrafen motsvarar 44 § miljöskyddslagen, 23 § lagen om kemiska produkter och 41 § strålskyddslagen.

23 kap. Avgifter

Avgift för myndighets verksamhet

I § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter avgifter för en myndighets verksamhet enligt om denna balk. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela före-

skrifter sådana avgifter.

om Bestämmelser avgifter bortforsling och slutligt omhändertaom

gande avfall kommunens försorg finns i 4-6 §§.

av genom

Paragrafen motsvarar delvis 69 § miljöskyddslagen, 18 § första stycket kemiska produkter, 22 § hälsoskyddslagen och 43 § strållagen om skyddslagen. Med stöd bemyndigandet i förevarande paragraf kan föreskrivas av avgifter verksamhet med prövning och tillsyn om för en myndighets

Specialmotivering 167

enligt balken. Även anmälningsärenden kan avgiftsbeläggas enligt denna bestämmelse. Meningen är att avgifterna skall täcka myndigen hets kostnader för prövning och tillsyn. I tillsynskostnadema bör inräknas också kostnader för sådan genomgång frågor omprövav om ning, som vi förordar i avsnitt l4.4.3 och för talan uttagande om av miljöskyddsavgift, som vi förordar i avsnitt 17.6.2 i den allmänna motiveringen. Något överskott skall däremot inte uppkomma för myndigheten. Avgifterna skall betalas den verksamhet prövas eller av vars är föremål för tillsyn. För tillståndspliktiga verksamheter, inkl. godkännande, bör tillämpas ett system som bygger på saktaxor med fasta årliga avgifter. Vad däremot gäller anmälningsärenden och tillsyn över sådan verksamhet som inte är tillståndspliktig kan timbaserad avgift tillämpas. I en sådana fall då det ankommer på kommunerna att fastställa avgifter bör dessa hållas på en likartad nivå. Detta kan ske t.ex. därigenom att Kommunförbundet, eventuellt med bistånd Naturvårdsverket, lämav nar rekommendationer om avgiftsnivån. I andra stycket erinras om att det finns särskilda bestämmelser om avgifter som avser den kommunala avfallshanteringen. Bemyndigandet i första stycket är således inte tillämpbart vad gäller sådana avgifter.

Dispensavgift

2 § Om det med stöd denna balk har meddelats föreskrifter av som medger undantag från en bestämmelse i balken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd balken och ett sådant undantag kan av antas innebära ekonomisk fördel för den medges undantag, får som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en särskild avgift skall tas utför att utjämna sådan fördel. en

Paragrafen motsvarar 19 § lagen kemiska produkter. om Bemyndigande har emellertid gjorts generellt tillämpligt. En nu avgift enligt förevarande paragraf har ett annat syfte än avgifter enligt 1 och 5 §§. Den är också av en principiellt karaktär. Sålunda annan

gäller för denna avgift inte den s.k. självkostnadsprincipen.

typ av Syftet med avgiften är dubbelt. Dels skall den förhindra att konkurrensen snedvrids till följd undantag från bestämmelser i balken, dels av skall den hålla nere antalet ansökningar sådana undantag. Avgiften om skall vara så hög att ett undantag aldrig kan bli lönsamt.

168 Specialmotivering

Föreskrifter enligt denna paragraf behöver inte utformas så att avgiften motsvarar den vinning som undantag kan antas medföra i varje enskilt fall. I stället kan avgiften bestämmas enligt taxa som grundas på en genomsnittlig ekonomisk fördel. I det enskilda fallet kan detta till följd att avgift utgår trots att det inte uppkommer någon ekonomisk fördel.

Skyldighet att lämna uppgifter

3 § Den som är avgiflsskyldig enligt en föreskrift som meddelats med stöd av 1 § första stycket eller 2 § eller som är skyldig att ersätta kostnad enligt 14 kap. 7§ andra stycket eller I 7 kap. 5 § andra stycket eller enligt föreskrift meddelats med stöd 22 kap. en som av 14 § tredje stycket skall till den myndighet som regeringen bestämmer

och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

myndigheten föreskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgifiens storlek.

Paragrafen motsvarar delvis 18 § andra stycket lagen kemiska om produkter. Även detta bemyndigande har gjorts generellt tillämpligt på avgifter och ersättning för vissa kostnader enligt balken. Det kan tillämpas t.ex. då en avgift skall beräknas med hänsyn till omsättningens storlek för att en rättvis fördelning mellan berörda företag. Inte heller avgifter eller ersättningar grundas på ett sådant underlag får översom stiga myndighetens självkostnader.

Avgift för kommunal renhållning

4 § Kommunen får meddela föreskrifter om att avgift skall erläggas

för sådan bortforsling och sådant slutligt omhändertagande av avfall

som sker genom kommunens försorg enligt denna balk. Avgiften skall enligt kommunens bestämmande erläggas till kommunen eller till den som utför renhållningen.

fråga om avgift för hantering av utfall från fartyg finns särskilda

bestämmelser i lagen 1980:424 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg.

Specialmotivering 169

Paragrafen motsvarar 15 § renhållningslagen. I förevarande och tvâ följande paragrafer finns bestämmelser om avgifter för den kommunala hanteringen avfall. av

5 § Avgift som avses i 4 § skall vara ärlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften bortforsling och slutligt omhändertagande vid avser enstaka tillfällen, får kommunen besluta att avgiften skall erläggas särskilt för tillfället i fråga. Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga planenngs—, kapital- och

driftskostnader för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas

kostnaderna för vad kan belöpa på användning anläggningar som av

eller utrustning för annat ändamål än renhållning. Avgzfien fdr tas ut

pd sådant sätt att återanvändning, återvinning eller miljövänlig annan aifallshantering främjas. Om kommunen uppdrar åt att utföra renhållningen, får annan avtalet med denne läggas till grund för beräkning avgiften, inte av om kostnaden därigenom blir väsentligt högre kommunen själv utför än om renhållningen.

Paragrafen motsvarar 16 § renhållningslagen. Enligt första stycket ingår bland de kostnader ligger till grund som för avgiften även nödvändiga planeringskostnader. Att kommunen har skyldighet att planera avfallshanteringen framgår 18 kap. 3 och av 8 §§.

6 § Avgift enligt 4 § skall utgå enligt taxa, kommunsom antas av fullmäktige. I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när saknar taxan tillämplig bestämmelse om avgzfi. Därvid skall de grunder som anges i 5 § beaktas. Taxan skall innehålla föreskrifter om vem som är avgifisskyldig och till vem avgiften skall erläggas.

Paragrafen motsvarar 17 § renhällningslagen. Enligt andra stycket måste det i taxan hur avgiften skall anges bestämmas i alla de fall då taxan saknar tillämplig bestämmelse och inte endast då bortforslingen och det slutliga omhändertagandet av

170 Specialmotivering

avfallet måste ske i särskild ordning pá grund av avfallets mängd eller sammansättning.

Producentavgijt

7§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får som meddela föreskrifter att avgift för borgforsling och slutligt omhänom

dertagande kommunens försorg av avfall som avses i 18 kap.

genom 5 §fár tas ut producenten. Avgiften skall betalas till myndighet som av regeringen bestämmer. Producent har i första stycket samma betydelse som i 18 kap.

Första stycket är nytt. Det har utformats med ledning av den i 18 kap. anmärkta lagrådsremissen och lagrâdets yttrande. Enligt förevarande paragraf får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att ta ut en avgift av producenten i det fall kommunen har kvar ansvaret för bortforsling och slutligt omhändertagande. Kommunens avgift skall emellertid i sådant fall reduceras i motsvarande mån, eftersom avgiftsuttaget enligt 5 § inte får överstiga kostnaderna. Avgift kan tas ut för att täcka kostnaderna antingen för både bortforsling och slutligt omhändertagande eller bara för det ena av momenten, ansvaret för det andra ligger hos producenten jfr 18 kap. 5 § om första stycket. Avgiften skall betalas till den statliga eller kommunala myndighet som regeringen bestämmer. I vanliga fall torde avgiften baseras på den typiska hanteringskostnaden för ett visst slags avfall. Avgiften bör bestämmas centralt och det ankommer på regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter om fördelningen av inbetalda avgifter mellan kommunerna. Andra stycket innehåller en hänvisning till 18 kap. där begreppet producent definieras i 2 § andra stycket.

24 kap. Överklagande

1 § Om inte något annat framgår 2 eller 3 får beslut i särskilda av

fall enligt denna balk överklagas

hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av miljönämnden,

Specialmotivering 171

hos Koncessionsnämnden för miljöskydd, om beslutet har meddelats av Statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen och avser fråga om miljöfarlig verksamhet, hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden. Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte överklagas.

Paragrafen motsvarar delvis 40 § första stycket naturvårdslagen, 48 § första och andra styckena miljöskyddslagen, 25 § första stycket hälsoskyddslagen och 26 § första stycket renhållningslagen. Bestämmelserna i 1 och 2 §§ gäller beslut i särskilda fall. Beslut om meddelande av föreskrifter skall alltid överklagas i administrativ ordning, i sista hand till regeringen enligt vad som i allmänhet är föreskrivet om sådana beslut eller följer av föreskrifter enligt 4 Av paragrafen framgår att alla beslut enligt balken som meddelats av miljönämnden med undantag av vissa beslut som avser ersättning för kostnader och förbud vid vite skall överklagas hos länsstyrelsen. Andra punkten i första stycket avser endast beslut i frågor om miljöfarlig verksamhet. Eftersom också Naturvårdsverket kan komma att tilläggas tillsynsuppgifter i speciella fall beträffande sådan verksamhet, måste också verkets beslut i sådana frågor kunna överklagas hos Koncessionsnämnden. Även tredje punkten endast miljöfarlig avser verksamhet. Att vissa beslut om ersättning för kostnader skall överklagas hos kammarrätten trots att de berör miljöfarlig verksamhet framgår av 3 Av andra stycket framgår att Koncessionsnämnden är slutinstans i sådana ärenden som fullföljts dit. Detta gäller också beträffande frågor som i ett fullföljt ärende uppkommit först hos nämnden. T.ex. går det inte att klaga om Koncessionsnämnden avisar någons talan i ett fullföljt ärende.

2 § Beslut i särskilda fall av annan statlig myndighet än regeringen

i frågor som avses i 10-12 kap., av länsstyrelsen i frågor som avses i 15-18 kap. och av Statens strålskyddsinstitut i frågor som avses i 19 kap. överklagas hos kammarrätten. Beslut i frågor som avses i 10 kap. och som rör bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller i 15, 16, 18 eller 19 kap. och som rör export eller import överklagas dock hos regeringen.

172 Specialmotivering

Har, när tillstånd meddelats enligt lagen 1984:3 om kämteknisk verksamhet, beslut meddelats om ytterligare villkor som behövs med hänsyn till strálskyddet eller har sådana villkor meddelats under tillståndets giltighetstid, överklagas också beslut om sådana villkor hos regeringen.

Första stycket motsvarar delvis 40 § andra och tredje styckena naturvårdslagen, 34 § första och andra styckena förordningen 1985:835 om kemiska produkter, 25 § andra stycket hälsoskyddslagen, 26 § andra stycket första meningen renhållningslagen och 42 § första stycket första meningen strålskyddslagen. Som framhållits i avsnitt l6.2.2 i den allmänna motiveringen bör en strävan vara att förvaltningsbeslut som i dag överklagas hos regeringen i största möjliga utsträckning i stället skall överklagas hos förvaltningsdomstol. Detta kommer till uttryck i första stycket första meningen av förevarande paragraf. Enligt andra meningen skall beslut i vissa frågor i stället överklagas till regeringen. Vad angår bildande av naturreservat eller naturvårdsområde är ofta en central fråga om statliga medel kan avsättas för ändamålet eller inte. Detta talar för att beslut i sådana frågor enligt 10 kap. skall överklagas till regeringen. Bestämmelser härom har därför tagits i andra meningen första ledet. Vidare bör frågor av handelspolitisk karaktär fullföljas till regeringen. Därför stadgas i andra meningen andra ledet att också beslut i frågor om kemiska och biotekniska produkter, avfall och strålning och som rör export eller import skall överklagas hos regeringen. Som exempel kan nämnas införsel av radioaktiva ämnen och utförsel farligt av avfall. ~ Andra stycket motsvarar i huvudsak 27 § första meningen och 42 § första stycket andra meningen strålskyddslagen. Om ett tillstånd har meddelats enligt kärntekniklagen eller under tillståndets giltighetstid, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de ytterligare villkor som behövs med hänsyn till strälskyddet. Beslut om sådana villkor överklagas i dag hos regeringen. Eftersom regeringen även framdeles bör behålla denna besvärsprövning, har bestämmelser om överklagande enligt den nuvarande ordningen tagits in i andra stycket.

3 § Beslut i fråga om ersättning för kostnader enligt 14 kap. 7§ andra stycket, 17 kap. 5 § andra stycket eller 22 kap. 14 § tredje

Specialmotivering 173

stycket eller beslut ifråga om förbud vid vite enligt 14 kap. 8 § första stycket överklagas hos kammarrätten.

Paragrafen motsvarar delvis 48 § fjärde stycket miljöskyddslagen. Den har emellertid nu gjorts tillämplig i allmänhet enligt balken. Av paragrafen framgår att beslut i frågor om ersättning för vissa kostnader överklagas hos kammarrätten.

4 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna balk med stöd av ett bemyndigande enligt balken meddelas av regeringen.

Paragrafen motsvarar 42 § andra stycket strålskyddslagen.

5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att beslut enligt denna balk får överklagas av en statlig myndighet eller en kommun, en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet eller motsvarande organisation pá arbetsgivarsidan, en lokal arbetstagarorganisation som organiserar arbetstagare i den verksamhet som avses med beslutet, en sammanslutning av konsumenter, en intresseorganisation för yrkesfiskare, en ideell organisation som tillvaratar miljövårdsintressen.

Första och tredje punkterna motsvarar delvis 48 a § miljöskyddslagen. Andra och fjärde punkterna motsvarar 34 § andra stycket andra meningen förordningen 1985:835 om kemiska produkter. Vi förutsätter att Naturvårdsverket i fortsättningen skall kunna överklaga beslut i samma utsträckning som för närvarande. Vidare bör enligt vår mening Naturvårdsverket eller någon där kunna med stöd av första punkten förordnas att i funktionen som allmänhetens miljöombudsman föra talan mot beslut enligt balken. Möjligheten att föreskriva talerätt för centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer och för sammanslutningar av konsumenter är avsedd i första hand för beslut på kemikalieområdet.

174 Specialmotivering

Femte och sjätte punkterna är nya. I fråga om motiven hänvisas till avsnitt 16.1.3 i den allmänna motiveringen.

SJÄTTE AVDELNINGEN

PÅFÖLJDER

25 kap. Ansvar

Inledande anmärkning

De allra allvarligaste miljöbrotten behandlas i brottsbalken. Skälen till

detta har utvecklats i den allmänna motiveringen se avsnitt 17.3.1.

I motiveringarna till de paragrafer föreslås i kapitlet redovisas som avslutningsvis i vad mån ansvarsbestämmelseri de lagar som sammanförts i miljöbalken täcks in de rekvisit i paragraf. av som anges resp.

1 § Ansvar enligt 3-8 §§ inträder när någon på där sätt som anges överträder bestämmelser i tred}e-femte avdelningarna i denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd denna balk eller av villkor eller förbud har meddelats med stöd balken eller sådan som av föreskrift. Ansvar inträder dock endast överträdelsen begåtts med uppsåt om

eller, utom ifall i 6 § eller 7 § andra stycket, oaktsam-

som avses av het.

En särskild bestämmelse om ansvar för nedskräpning finns i 9

I paragrafen upptas allmänna förutsättningar för straffansvar enligt balken. Den saknar motsvarighet i gällande rätt. Ansvarsreglerna i 3-8 skall, framgår första och andra som av styckena, tillämpas vid överträdelser av dels bestämmelser i balken, dels föreskrifter har meddelats med stöd balken, dels villkor som av eller förbud som har meddelats med stöd balken. Tekniken att på av detta sätt ange vissa grundläggande rekvisit i inledande bestämmelse en torde vara oprövad. Liknande teknik används dock i skattebrottslagen. Denna räknar inledningsvis ett stort antal lagar reglerar de upp som skatter och avgifter vilka kan bli föremål för brott enligt skattebrottsla-

Specialmotivering 175

inte sig från legalitetssynpunkt eller pedagogisk gen. Det synes vare synpunkt ñnnas några befogade invändningar mot tekniken, när som föreslås paragrafen kommer i nära anslutning till övriga ansvarsbenu stämmelser. I annat fall måste tynga var och en av de följande man paragrafema med rekvisit "bestämmelser i balken och föreskrifter som har meddelats med stöd denna". Som framgår den nu föresom av av slagna bestämmelsen skulle de egentliga ansvarsbestämmelsema därigenom bli mycket långa och svårlästa. Som inledande rekvisit anges i paragrafen att någon överträtt vissa regler "där", dvs. i 3-8 §§. Också de föreslagna på sätt som anges ansvarsbestämmelserna i miljöbalken är blankettstraffbud i den meningen att förutsättningen för att de skall slå till anges vara att någon bryter mot bestämmelser i balken eller i föreskrifter meddelade med stöd balken eller mot administrativa beslut meddelade med av föreskrifter. de särskilda ansvarsreglema stöd av balken eller sådana I dock de olika typer förfaranden som kan grunda ansvar. anges av Varje paragraf kommer alltså att avse ett visst slag av handling eller underlåtenhet. Detta bör kunna underlätta förståeligheten av och för ståelsen för det straffrättsliga systemet i miljöbalken. Vad överträdelserna kan framgår dels av vissa angivna avdelavse ningar i miljöbalken, dels föreskrifter som utfärdats med stöd av av miljöbalken, dels av villkor eller förbud som meddelats med stöd av balken eller med stöd föreskrifter som meddelats med stöd av balav ken. När det gäller överträdelser av balkens bestämmelser är det endast tredje till femte avdelningarna som föreslås bli direkt straffsanktionerade. Bl.a. föreslås att de allmänna aktsamhetsreglerna i 3 kap. som ingår i första avdelningen inte skall vara straffsanktionerade; detta gäller exempelvis utbytesprincipen. Anledningen härtill redovisas i avsnitt l7.3.2 i den allmänna motiveringen. Däremot föreslås utom mycket annat de särskilda aktsamhetsreglerna i fjärde avdelningen, såsom 15 kap. kemiska produkter, bli direkt straffsanktionerade i om den mån de kan överträdas sådana förfaranden anges i 3-8 genom som §§- Föreskrifter som meddelats med stöd av balken föreslås också bli straffsanktionerade enligt förevarande kapitel. Detta gäller utan begränsning till vissa avdelningar balken. Föreskrifter som meddeav lats med stöd av de allmänna bemyndigandebestämmelserna i 4 kap. föreslås sålunda också bli straffsanktionerade.

176 Specialmotivering

När det gäller administrativa beslut är det första förutsättning för en straffansvar att de meddelats med stöd balken eller med stöd av av föreskrift som meddelats med stöd av balken. Vidare är det bara villkor och förbud föreslås bli straffsanktionerade. Vi har inte vågat som föreslå straffansvar för överträdelser påbud har meddelats av som av myndighet med stöd av balken eller föreskrift meddelats med av som stöd av balken. Påbud förefaller oss kunna alltför disparat vara av karaktär för att det skall tillrådligt att straffbelägga överträdelser vara av dem. I stället får myndigheterna i den mån det behövs några sanktioner förena sådana påbud med vitesföreläggande eller använda sig av rättelse. I andra stycket anges en gång för alla att straffansvar inträder vid överträdelser frånsett grova brott som skett med uppsåt eller - - av oaktsamhet. Varför straffansvar enligt huvudregeln bör inträda också vid oaktsamhet och varför det inte bör krävas att oaktsamheten skall vara grov har vi motiverat i avsnitt l7.3.3 i den allmänna motiveringen. Där framgår också hur begreppet oaktsamhet enligt vår mening bör förstås vid tillämpningen av ansvarsreglema i miljöbalken. Såvitt angår de subjektiva rekvisiten påminner den valda tekniken med en inledande allmän bestämmelse brottsbalken, där huvudom regeln om att det krävs uppsåt tas i 1 kap. 2 § första stycket med upp förbehållet att annat kan Av olika bestämmelser i brottsbalken anges. framgår när det räcker med oaktsamhet eller något annat subjektivt rekvisit än vanligt uppsåt för att ansvar skall inträda. I omvänd ordning föreslås här i 6 § och 7 § andra stycket att uppsåt skall krävas för att göra brottet grovt. Bestämmelsen i tredje stycket utgör endast erinran att det en om ñnns en ansvarsbestämmelse i kapitlet inte följer konstruktionen som enligt första och andra styckena.

2 § Till ansvar enligt detta kapitel döms inte gämingen är belagd om med strängare strafi i brottsbalken. Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till enligt ansvar

detta kapitel för gärning som omfattas av föreläggandet.

Första stycket i paragrafen motsvarar delvis 37 § tredje stycket naturvårdslagen, 45 § tredje stycket miljöskyddslagen, 23 § andra stycket hälsoskyddslagen, 24 § tredje stycket renhållningslagen, 20 § tredje stycket lagen om kemiska produkter, 38 § andra stycket strålskyddsla-

Specialmotivering 177

gen och 12 § fjärde stycket lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. De uppräknade lagrummen innehåller emellertid att det inte skall dömas till ansvar enligt balken, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken. Vi föreslår att det i stället att det inte skall anges dömas till ansvar enligt balken om gärningen är belagd med strängare straff i brottsbalken. Olika miljöbrott kan tänkas motsvara också lindrigare gärningar som behandlas i brottsbalken, t.ex. skadegörelse och åverkan. I sådant fall skall alltså dömas till ansvar enligt miljöbalken. I förhållandet mellan de föreslagna straffbestämmelserna i av oss 13 kap. brottsbalken och ansvarsbestämmelserna i miljöbalken får de förstnämnda anses alltid belagda med strängare straff. Visserligen föreslås brottet vårdslös miljöförstöring bli belagt med ett maximistraff på två års fängelse, lika mycket som motsvarande oaktsamhetsbrott i miljöbalken, men i strafflatituden för de ingår också böter. I senare första hand skall sålunda dömas till för miljöförstöring, ansvar grov miljöförstöring eller vårdslös miljöförstöring. Med hänsyn till de bevissvårigheter som otvivelaktigt kommer att föreligga vid dessa brott precis som vid de nuvarande miljöbrotten enligt brottsbalken kan - förväntas att det huvudsakligen blir miljöbalkens ansvarsbestämmelser som kommer att tillämpas. När det gäller verkligt allvarliga överträdelser av miljöreglerna och särskilt när sådana överträdelser skett med uppsåt är det emellertid angeläget att miljömyndigheter, polis och åklagare verkligen anstränger sig för att tillämpa brottsbalksbestämmelserna. Dessa är i än högre grad än de föreslagna ansvarsbestämmelserna i miljöbalken ägnade att understryka allvaret i överträdelser mot miljöbalken. Andra stycket motsvarar 45 § andra stycket miljöskyddslagen. Se även 20 § sista stycket lagen om kemiska podukter, 24 § sista stycket renhållningslagen och 12 § femte stycket lagen förhandsgranskning om av biologiska bekämpningsmedel. Jämför också 28 § kärntekniklagen och 39 § strålskyddslagen. Bestämmelsen anger att om ett vitesföreläggande har överträtts så skall det inte dömas till ansvar för gärning omfattas förelägsom av gandet. Frågor om kombination av straff och vite har vi behandlat i avsnitt 15.3.2 i den allmänna motiveringen.

3 § Den som bedriver verksamhet, hanterar kemisk eller en en en bioteknisk produkt eller en eller vidtar någon åtgärd utan vara annan

178 Specialmotivering

att ha tillstånd, godkännande eller medgivande eller utan att iaktta anmälningsskyldighet, döms för otillåten miljöpåverkan till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma gäller den som inte iakttar ett förbud.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

I paragrafen föreslås ansvarsbestämmelser för den som antingen åsidosätter krav på tillstånd, godkännande, medgivande eller anmälan eller som överträder förbud. Indelningen miljöbalkens ansvarsregler i olika brottskategorier av behandlas i avsnitt 17.3.2 i den allmänna motiveringen. Strafflatituderna behandlas i avsnitt 17.3.3. Den som kan dömas till ansvar är någon som bedriver en verksamhet, hanterar en kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara eller vidtar någon åtgärd. Detta motsvarar i och för sig begreppet annan utöva miljöpåverkan enligt 2 kap. 6 § i förslaget. För att ange vad det är tillstånd etc. krävs för har emellertid situationen bekrivits som fullständigt i ansvarsbestämmelsen. Av 1 § i kapitlet framgår att tillstånd etc. skall krävas enligt en bestämmelse i tredje-femte avdelningarna i balken eller enligt en föreskrift som meddelats med stöd av balken. Ett typiskt exempel på en sådan föreskrift är föreskrift som meddelats av regeringen enligt en 14 kap. 5 § i förslaget. Förbud som sanktioneras i andra stycket kan framgå direkt av - balken, t.ex. förbudet enligt 10 kap. ll § mot att bygga inom strandskyddsområde, eller av föreskrift som meddelats med stöd av balken, t.ex. förbud enligt renhållningsordning mot att slutligt ta hand om avfall, eller förbud meddelats administrativ myndighet med som av stöd balken eller föreskrift som meddelats med stöd av balken. av av Undantaget i tredje stycket för ringa fall motiveras i avsnitt l7.3.2 i de allmänna motiveringen. Första stycket i fråga verksamhet som bedrivs utan tillsynes om stånd kunna ersätta följande bestämmelser.

45 § första stycket 2 miljöskyddslagen ML Bestämmelsen är tillämplig när någon underlåter att iaktta föreskrifter bl.a. tillståndsplikt regeringen har meddelat med stöd av 10 § om som ML.

Specialmotivering 179

23 § första stycket hälsoskyddslagen HL

I bestämmelsen stadgas ansvar för den som bryter mot ett antal olika materiella regler i lagen eller mot föreskrifter som har meddelats med stöd av denna. När det gäller tillståndsplikt är 7 § andra stycket och 7 a § andra stycket HL av intresse. I dessa regleras frågor om tillstånd för avloppsanordningar 7 § och för värmepumpsanläggningar 7 a §. Vidare innehåller ll § HL ett bemyndigande att föreskriva tillståndsplikt för att hålla vissa slag av djur inom områden med detaljplan.

20 § första stycket 2 lagen om kemiska produkter LKP

I punkten regleras frågor om ansvar för brott mot föreskrift, villkor eller förbud som har meddelats med stöd 5-13 §§ LKP. Av intresse av här är ll Den innehåller ett bemyndigande att föreskriva bl.a. tillståndsplikt för hantering, import eller kemiska produkter. export av

4 kap. 6 § I och 2 naturresurslagen NRL

Dessa punkter reglerar frågor om ansvar för den som bryter mot de krav på tillstånd att anlägga vissa stora anläggningar som ges i l och 2 §§ i samma kapitel i NRL.

37 § första stycket 6 och 8 naturvårdslagen NVL

Nedan redovisas de straffbestämmelser i naturvårdslagen gäller som brott mot tillståndsplikt i den ordning de är intagna i 37 § NVL. Punkt I bestämmelsen stadgas straffansvar för den har som en skylt uppsatt utan att ha tillstånd enligt 17 § andra stycket NVL. Det skall vara fråga om en skylt varigenom allmänheten avvisas från ett område som bör vara tillgängligt enligt allemansrätten. Ansvaret bör enligt lagkommentaren J onzon m.fl. Naturvårdslagen, tredje upplagan

1988, s. 248 m drabba inte bara den som sätter sådan skylt

upp en utan också markens ägare, om denne underlåter att avlägsna skylten. Sistnämnda fall täcks inte den föreslagna paragrafens lydelse. Det av synes inte nödvändigt att straffansvar skall inträda i detta fall. Tillsynsmyndigheten bör kunna ingripa med vitesföreläggande riktat mot ägaren. Punkt 4. I denna punkt stadgas för den utför täkt eller ansvar som åtgärd för markavvattning utan att ha behövligt tillstånd enligt 18 eller 18 c § NVL eller som bryter mot villkor eller föreskrift har medsom delats i samband med sådant tillstånd. Brott mot tillståndsplikten bör beivras enligt den föreslagna bestämmelse som här diskuteras, medan

brott mot villkor eller föreskrifter regleras i en annan se nedan under

anmärkningen till 4 §.

180 Specialmotivering

Punkt Enligt denna punkt straffas den som uppför vilthägn utan att ha tillstånd enligt 24 a § NVL eller som åsidosätter villkor som är förenat med sådant tillstånd. Frågan om villkor diskuteras under anmärkningen till 4

Strålskyddslagen StrL

I lagen finns följande materiella regler om krav på tillstånd. 20 § första och andra stycket och 21 § innehåller bestämmelser om krav på tillstånd för bl.a. hantering av radioaktivt ämne eller anordning som är avsedd att sända ut joniserande strålning.

Lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel

Paragrafen motsvarar 12 § första stycket l i vilken det stadgas ansvar för den som hanterar ett biologiskt bekämpningsmedel utan godkännande.

I fråga om åsidosättande av anmälningsplikt synes första stycket kunna ersätta följande straffbestämmelser.

Miljbskyddslagen ML

I 45 § första stycket 2 straffsanktioneras bl.a. underlåtenhet att iaktta anmälningsplikt som regeringen har föreskrivit med stöd av 10 § ML.

Hälsoskyddslagen HL

I lagen ñnns följande materiella regler om anmälningsplikt till miljöoch hälsoskyddsnämnd. 7 § andra stycket: Skriftlig anmälan krävs för att inrätta avloppsan-

ordning som inte har någon vattenklosett ansluten. Om sådan är

ansluten krävs tillstånd. 7 a § andra stycket: Innan en värmepumpsanläggning inrättas för att utvinna värme ur mark, ytvatten eller grundvatten måste anmälan göras. Kommunen får föreskriva att det skall fordras tillstånd. 12 Anmälan krävs för att driva bl.a. hotell och pensionat, idrotts-och badanläggningar och strandbad. Den som underlåter att iaktta anmälningsplikten i de ovan nämnda fallen kan ställas till ansvar enligt 23 § första stycket HL.

Specialmotivering 181

Lagen om kemiska produkter LKP

Enligt 10 § LKP får regeringen eller myndighet föreskriva anmälen ningsplikt för tillverkning eller import kemisk produkt inte av en som tidigare har varit i bruk i landet. Bestämmelsen sanktioneras enligt 20 § första stycket 2 LKP.

Naturvårdslagen NVL

Enligt 20 § NVL kan föreskrivas att anmälan för samråd skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag. Tillhörande sanktionsbestämmelse ñnns i 37§ första stycket 5 NVL.

Andra stycket synes kunna ersätta följande bestämmelser.

45 § första stycket 1 miljöskyddslagen ML

Bestämmelsen gäller brott mot förbud som har meddelats med stöd av 23 eller 41 § ML. Förbud enligt 8 § beslutas av regeringen och avser utsläpp till mark och vatten inom särskilt känsliga områden. 23 och 41 §§ ger Koncessionsnämnden vissa möjligheter att förbjuda verksamheter, i det första fallet sådana har tillstånd enligt miljösom skyddslagen och i det andra sådana som saknar tillstånd. I samma punkt finns även en regel gäller när någon åsidosätter särskilda som bestämmelser som enligt bemyndigande i 2 § tredje stycket ML får

utfärdas för att förebygga vattenförorening fast avfall se nedan

genom under anmärkningen till 3 §.

23 § första stycket hälsoskyddslagen HL

I detta stycke finns bl.a. en ansvarsregel som gäller brott mot en föreskrift som har meddelats med stöd HL. Föreskrift innebär av som förbud får enligt 18 § HL meddelas kommunal nämnd det av en om behövs för att HL eller bestämmelser har meddelats med stöd som av den skall efterlevas.

24 § första stycket I och 2 renhållningslagen RL

Dessa punkter utgör ansvarsregler för brott mot 7 § RL. Enligt 7 § första stycket får fastighetsinnehavare inte gräva kompostera en ner, eller på annat sätt slutligt ta hand om avfall som enligt andra regler i lagen skall forslas bort genom kommunens försorg. Enligt andra stycket får ingen annan än den som kommunen anlitar forsla bort sådant avfall.

182 Specialmotivering

20 § första stycket 2 lagen om kemiska produkter LKP

Som nämnts ovan i anmärkningen till första stycket regleras i denna punkt frågor om ansvar för brott mot föreskrift, villkor eller förbud som har meddelats med stöd av 5-13 §§ LKP. Av intresse här är 12 och 13 §§. I 12 § bemyndigas regeringen eller en myndighet att förbjuda hantering, import eller export av en kemisk produkt. 13 § rör miljöfarligt avfall. Regeringen får under vissa förutsättningar föreskriva att endast företag som staten har inflytande i fär ta hand om sådant avfall slutligt.

37 § första stycket 2 och 7 naturvårdslagen WVL

Det som allmänt har anmärkts under samma rubrik i anmärkningen till första stycket gäller i huvudsak även här. Punkt Här stadgas straffansvar för den som bryter mot förbud eller föreskrift som har meddelats med stöd av följande paragrafer: 5 § föreskrifter för nationalparken - 8 § föreskrifter om inskränkningar i rätt att förfoga över fastighet som tas in i beslut om bildande av naturreservat, 10 § föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta inom naturre- servat, 11 § interimistiska förbud i samband med att fråga om att inrätta ett naturreservat handläggs, 14 § föreskrifter om skydd för växter och djur som är utrotnings- hotade, 18 d § förbud mot markavvattning inom särskilt känsliga områ- den, 19 § föreskrifter för naturvårdsomrâde. -

Vidare stadgas straffansvar för den som bryter mot förbud enligt 20 § andra stycket ej tillståndspliktiga arbetsföretagi naturen, vilka länsstyrelsen efter samråd anser det nödvändigt att förbjuda och enligt 21 § andra stycket arbetsföretag inom område som omfattas av biotopskydd. Punkt Straffansvar inträder enligt denna punkt för den som bryter mot byggförbudet och förbudet att anlägga tomt inom strandskyddsområde 16 § första stycket NVL eller mot föreskrifter för allmänhetens uppträdande inom sådana områden 16 § andra stycket NVL. Punkt 7 gäller åsidosättande av förbudet enligt 23 § att skräpa ner utomhus.

Specialmotivering 183

4 § Den som i väsentlig mån åsidosätter vad som är föreskrivet om skyddsåtgärder, begränsningar eller andra försiktighetsmått döms för olaga miüöstöming till böter eller fängelse i högst två år. Vad som sägs i första stycket gäller även den som åsidosätter vad han har att iaktta för att skydda arbetstagares hälsa. För överträdelse av 19 kap. 3 § skall dömas till ansvar.

Paragrafen behandlar överträdelser krav på skyddsåtgärder, begav ränsningar eller andra försiktighetsmått. Överträdelserna är dock straffbelagda enligt denna paragraf bara i den mån kraven framgår av föreskrifter. Krav på skyddsåtgärder som kommer till uttryck i beslut av myndigheter i enskilda fall sanktioneras däremot i 5 Som framgår av 1 § sanktioneras krav på skyddsåtgärder vare sig kraven återfinns i miljöbalken eller i föreskrifter grundas på som miljöbalken. Det är dock bara bestämmelser i tredje-femte avdelningarna i balken som föreslås kunna direkt läggas till grund för straffpåföljd. De allmänna aktsamhetsreglema i 3 kap. kan visserligen läggas till grund för föreskrifter i sin tur är straffsanktionerade som men överträdelser av de allmänna aktsamhetsreglerna som sådana kan alltså inte föranleda straffansvar. Ett gränsfall som föranleder tvekan gäller aktsamhetsreglema beträffande strålning i 19 kap. 1 och 3 §§. Dessa har i betydande grad karaktären av allmänna aktsamhetsregler. Eftersom de samtidigt utgör en form av arbetarskyddsbestämmelser har de emellertid inte sin plats i 3 kap. i balken utan måste rimligen placeras i det särskilda kapitlet om strålning.

Åtskilliga ansvarsbestämmelser i strålskyddslagen föreskriver

ansvar bara vid grov oaktsamhet. Detta gäller också vid brott mot den aktsamhetsregel som motsvarar 19 kap. 1 Av skäl som anförts i avsnitt 17.3.3 bör rekvisitet grov oaktsamhet inte användas i miljöbalken. Detta borde i sig medföra att straffansvar över hvuvd taget inte inträdde vid brott mot den allmänna aktsamhetsregeln beträffande strålning. Vi har emellertid ansett att den inte kan lämnas osanktionerad och föreslår inte heller något undantag från vid oaktsamhet; ansvar som vi förut anfört bör det vara fråga om en klar eller klandervärd oaktsamhet för att ansvar skall inträda.

Åskilliga bestämmelser i strålskyddslagen har karaktären regler

av till skydd för arbetsmiljön. Detsamma gäller om kemikalieregleringen. Om sådana bestämmelser i enlighet med vårt förslag överförs till miljöbalken eller till föreskrifter meddelade med stöd bemyndiganav

184 Specialmotivering

den i miljöbalken bör för dem gälla motsvarande sanktioner som för övriga miljöregler. Vi har övervägt att föreslå en särskild bestämmelse om överträdelser mot arbetsmiljön. Det finns emellertid inte anledning att göra skillnad i sak mellan sådana överträdelser och de överträdelser för vilka vi föreslår brottsrubriceringarna olaga miljöförstöring och olovlig miljöförstöring. De bör följa samma regler i fråga om exempelvis förutsättningar för att ett brott skall bedömas som grovt, försök eller miljöskyddsavgifter. Det ñnns då inte heller anledning att införa någon särskild bestämmelse för denna typ av överträdelser utan de bör inordnas i samma bestämmelser som skall gälla för övriga motsvarande miljöbrott. Vad som nu sagts om skydd för arbetsmiljön äger motsvarande tillämpning i fråga om patientskydd och konsumentskydd. Även överträdelser mot föreskrifter eller villkor till skydd för om arbetsmiljön inte regleras separat kunde det finnas skäl att ge dem en särskild brottsrubricering, eftersom beteckningarna olaga och olovlig miljöstörning framstår som mindre träffande när det gäller denna typ av överträdelser. Våra ansträngningar i den riktningen har emellertid stupat på att varje rubricering som kunde synas träffande, exempelvis brott mot arbetsmiljöföreskrifter, äventyrande av anställdas hälsa för att inte tala om arbetsmiljöbrott, omedelbart leder tanken till arbetsmiljölagen och alltså blir missvisande. Vi föreslår också att balken skall kallas miljöbalk även om den reglerar många olika områden med anknytning till hälsa, miljö och hushållning med naturresurser. Det finns då inte heller anledning att tveka inför att kalla överträdelser av balken för olika slag av "miljö"brott, även om överträdelsema närmast avser hälsoskydd, arbetarskydd eller hushållning med naturresurser. Vi har därför avstått från att ge överträdelser av arbetsmiljöföreskrifter ett särskilt namn. Eftersom arbetsmiljön kanske kan synas ligga längre från miljöbalkens centrala områden än hälsoskyddet och hushållningen med naturresurser föreslår för att likställigheten skall framstå som helt klar att i andra - stycket i paragrafen tas in en bestämmelse om att vad som sägs i första stycket i paragrafen även gäller den som åsidosätter vad han har att iaktta för att skydda arbetstagares hälsa. Vad åter angår motsvarigheten till 19 kap. 3 § är den över huvud taget inte sanktionerad i strålskyddslagen. Den riktar sig till den som är sysselsatt i verksamhet med strålning och föreskriver att han skall använda de skyddsanordningar och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att strålskyddet skall fungera tillfredsställande. En sådan bestämmelse, som främst rör de anställdas förhållande till arbetarskyd-

Specialmotivering 185

det, bör inte heller sanktioneras i miljöbalken. Ett uttryckligt undantag krävs därför i förevarande ansvarsregel för det anmärkta fallet. Paragrafen synes kunna ersätta följande bestämmelser. Flera de av bestämmelser som har tagits i anmärkningen till 3 § andra stycket upp återkommer här.

45 § första stycket I och 3 miljöskyddslagen ML

Punkt 1 har behandlats i anmärkningen till 3 § andra stycket. Av intresse här är att den tillämpas när någon åsidosätter bestämmelser som enligt 2 § tredje stycket ML har meddelats för att förebygga att vatten förorenas av fast avfall. Punkt Här stadgas straffansvar för åsidosättande av beslut, villkor eller föreskrifter som har meddelats med stöd av en rad olika paragrafer i lagen. Av intresse här är följande. 8 a § föreskrifter om skyddsåtgärder, begränsningar och försiktig- hetsmått inom s.k. miljöskyddsområden, 38 a § föreskrifter om hur den som bedriver miljöfarlig verk- - en samhet skall utöva kontroll av den, 41 § föreskrifter om försiktighetsmått för miljöfarlig verksamhet som bedrivs utan tillstånd.

23 § första stycket hâlsoskyddslagen HL

Som nämnts i anmärkningen till 3 § första stycket stadgas i detta stycke ansvar för den som bryter mot ett antal olika materiella regler i lagen. Aktuell här är passusen om straffansvar vid brott mot föreskrifter som har meddelats med stöd HL. Föreskrifter skyddsåtav om gärder, begränsningar och försiktighetsmått torde kunna meddelas med stöd av följande paragrafer i HL. 8 § bestämmelser Vattenkvalitet i badanläggning och strandbad - om och om kontroll av sådant vatten, 13 § föreskrifter till skydd mot sanitära olägenheter inte - som regleras på annat sätt i HL, 18 § en kommunal nämnd får meddela de förelägganden som behövs för att lagen eller bestämmelser har meddelats med stöd som av den skall efterlevas.

20 § första stycket 2 lagen om kemiska produkter LKP

Punkten gäller brott mot bl.a. föreskrifter som har meddelats med stöd av olika paragrafer i lagen. Enligt 5 § andra stycket får regeringen eller en myndighet meddela särskilda föreskrifter försiktighetsmått. om

186 Specialmotivering

Här bör noteras att även den allmänna aktsamhetsregeln i LKP är -

straffsanktionerad, liksom den s.k. substitutionsregeln se 5 § första

stycket och 20 § första stycket 1 LKP. Så föreslås dock inte bli fallet

i miljöbalken se avsnitt 17.3.2. Av de övriga paragrafer i LKP som

-

hänvisas till i den punkt vi nu diskuterar är 11 § LKP av intresse se

nedan anmärkningen till 5 §.

37 § första stycket I och 2 naturvårdslagen NVL

Dessa punkter har redovisats ovan i anmärkningen till 3 § andra stycket. Föreskrifter med stöd av där nämnda paragrafer innebär i många fall krav på skyddsåtgärder, begränsningar eller försiktighetsmått.

Strålskyddslagen StrL

I lagen finns följande bestämmelser om skyddsåtgärder och möjligheter att meddela föreskrifter med stöd av lagen. 10 § första stycket, 11 § och 13 § innehåller bl.a. bestämmelser om att bl.a. den som tillverkar eller till landet inför en teknisk anordning som kan alstra strålning eller innehåller ett radioaktivt ämne ansvarar för att den är försedd med strålskyddsutrustning. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har möjlighet att meddela föreskrifter enligt 12 § till skydd mot eller för kontroll av strålning, enligt 13 § andra stycket om att uppkommet radioaktivt avfall hanteras eller slutförvaras på ett tillfredsställande sätt, enligt 14 § att den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med teknisk anordning som kan alstra strålning svarar för att den oskadliggörs, enligt 15 § om förbud mot viss hantering av material som innehåller radioaktivt ämne och enligt 19 § om mät- och skyddskontroll. 16 § och 17 § innehåller bestämmelser innebärande att den som är under 16 år inte får sysselsättas i arbete som är förenat med joniserande strålning samt att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter i fråga om arbetstagare under 18 år. Vidare kan om ett arbete visst slag medför särskild risk från strålav skyddssynpunkt för vissa arbetstagare föreskrivas att särskilda föreskrifter skall gälla för arbetets utförande eller förbud meddelas mot att arbetet utförs av sådana arbetstagare.

Lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel

Paragrafen motsvarar till viss del 12 § första stycket i vilken det stadgas ansvar för den som bryter mot föreskrifter vilka meddelats enligt 6 § andra stycket om försiktighetsmått.

Specialmativering 187

5 § Den som i väsentlig mån åsidosätter ett villkor skyddsåtgärom der, begränsningar eller andra försiktighetsmått har särskilt som beslutats för en verksamhet, för hanteringen kemisk eller biotekav en nisk produkt eller eller för någon åtgärd döms för en vara annan olovlig miliöstörning till böter eller fängelse i högst två år. Vad som sägs i första stycket gäller även den som åsidosätter vad han har att iaktta för att skydda arbetstagares hälsa.

Medan 4 § reglerar brott mot regler skyddsåtgärder, begränsningar om och försiktighetsmått som ges direkt i balken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av den alltså allmänna regler så tar 5 § - sikte på vad som i beslut av myndighet bestäms i det enskilda fallet om sådana åtgärder och försiktighetsmått. Det skall vara fråga om bestämmelser som innehåller villkor för verksamhet, för hanteringen en av en kemisk eller bioteknisk produkt eller eller för någon en vara annan åtgärd. Som framgår av l § skall besluten grunda sig på miljöbalken eller på föreskrifter meddelats med stöd balken. som av Av samma skäl som anförs beträffande 4 § andra stycket första meningen föreslås i 5 § andra stycket bestämmelse att vad en om som sägs i första stycket även gäller den som åsidosätter vad han har att iakttaga för att skydda arbetstagares hälsa.

Paragrafen synes kunna ersätta följande bestämmelser.

45 § första stycket 3 miljöskyddslagen ML

Punkten har noterats ovan i anmärkningen till 4 Den stadgar straffansvar för den som åsidosätter beslut, villkor eller föreskrifter har som meddelats med stöd av en rad uppräknade bestämmelser i ML. Av intresse här är de som handlar om villkor. De är följande. 18 § första stycket avser villkor som ställs upp i tillståndsbeslut enligt ML, 19 § villkor för att tillgodose allmänna ändamål i bygden. Sådana villkor kan regeringen meddela när den lämnar tillstånd enligt 6 § andra stycket ML till verksamheter kan befaras föranleda särskilt som svåra olägenheter. Den nu föreslagna straffsanktionen gäller dock endast under förutsättning att villkoret gäller skyddsåtgärder, begränsningar eller andra försiktighetsmått. I andra fall får det tillräckanses ligt att tillståndet kan återkallas, 20 § villkor som tillståndsmyndigheten uppdrar myndig- - annan het att fastställa, 21 § provisoriska föreskrifter under prövotid, -

188 Specialmotivering

21 § andra stycket villkor skall gälla för igångsättningsa - som medgivande, 24, 25 och 27 § olika fall då villkor omprövas, - 29 § villkor får föreskrivas i fall när den tid förlängs inom - som vilken en verksamhet skall ha satts igång.

23 § första stycket hälsoskyddslagen HL

Bestämmelsen har redovisats ovan under 3 och 4 §§. Av intresse här är hänvisningen till villkor som har meddelats med stöd av 14 I denna paragraf sägs att miljö- och hälsoskyddsnämnd i särskilda fall får meddela de villkor som behövs för att hindra att sanitära olägenheter uppkommer och för att undanröja sådana olägenheter vid vissa verksamheter eller i samband med att plats eller en lokal som allen mänheten har tillträde till utnyttjas. Bestämmelsen har i praxis använts bl.a. för att föreskriva villkor för gatumusik på viss plats. Sådana villkor är inte är knutna till tillstånd eller medgivande. Den föreslagna straffbestämmelsen gäller därför också andra villkor än sådana som har meddelats i samband med tillstånd eller medgivande.

20 § första stycket 2 lagen om kemiska produkter LKP

Som anmärkts tidigare reglerar denna punkt brott mot föreskrift, villkor eller förbud har meddelats med stöd av olika paragrafer i som lagen. Av intresse här är hänvisningen till 11 § som innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tillståndsplikt. Enligt 20 § förordningen kemiska produkter får tillstånd som lämnas med stöd om sådan föreskrift förenas med villkor. Enligt 11 § LKP får vidare av föreskrivas att annat särskilt villkor skall gälla för hantering, import eller export kemisk produkt. För tillämpningen av den föreav en slagna paragrafen i sådana fall gäller därför detsamma som i närmast föregående stycke har anmärkts om 14 § hälsoskyddslagen.

4 kap. 6 § 3 naturresurslagen NRL

Enligt denna punkt gäller straffansvar för den som inte rättar sig efter ett villkor eller föreskrift regeringen har meddelat med stöd av en som bestämmelser i 4 kap. NRL. Kapitlet handlar om regeringens tillståndsprövning av särskilt stora anläggningar. I 5 § i kapitlet anges att tillstånd som regeringen lämnar får förenas med villkor.

Specialmotivering 189

37 § första stycket 4 och 8 naturvårdslagen NVL

Punkt 4 tillämpas vid brott mot villkor eller föreskrift har medsom delats i samband med tillstånd till täkt eller markawattning. Punkt 8 tillämpas om någon åsidosätter villkor är förenat med som tillstånd till vilthägn enligt 24 § NVL. a

Strálskyddslagen StrL

Enligt lagens 26 och 27 §§ finns möjlighet att meddela villkor i samband med att tillstånd meddelas eller under tillståndets giltighetstid om detta behövs med hänsyn till strålskyddet. 32 § första stycket innehåller bestämmelse tillsynsmyndigsom ger heten möjlighet att meddela de förelägganden och förbud behövs som i enskilda fall för att lagen eller villkor eller föreskrifter meddesom lats med stöd av lagen skall efterlevas. 16 och 17 §§ har kommenterats under 4

Lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel

Paragrafen motsvarar 12 § första stycket 2 vilken stadgar för ansvar den som åsidosätter villkor godkännande 2 § 2 stycket. om

6 § Har brott i 3-5 § skett med uppsåt och är det som avses grovt, döms till fängelse i lägst månader och högst år. sex sex Vid bedömande huruvida brottet är skall särskilt beaktas, av grovt om gärningen begåtts systematisk eller under längre tid, varit av mer

omfattande art, innefattat vilseledande av tillsynsmyndighet eller

ådagalagt uppenbar likgiltighet för människors hälsa eller naturen.

I paragrafen föreslås att vissa brott behandlas i 3-5 §§ skall kunna som bedömas som grova. I så fall bör med åberopande förevarande av paragraf dömas för olovlig miljöpåverkan, olaga miljöstöming respek-

tive olovlig miljöstöming, grovt brott.

En första förutsättning för att det skall kunna dömas till för ansvar grovt brott är som framgår första stycket att brottet begåtts uppsåtav ligen. Om endast oaktsamhet föreligger det inte någonsin motisynes verat att anse brottet som grovt, med de konsekvenser i fråga om Straffskalan som föreslås.

Straffskalan föreslås överensstämma med den gäller för som grova förmögenhetsbrott, dvs. stöld, grovt bedrägeri och förskinggrov grov

190 Specialmotivering

ring. Skulle straffvärdet framstå än högre torde detta bero på att som gärningen är sådan att den uppfyller rekvisiten för brott enligt brottsbalken, där straffskalan vid miljöförstöring enligt vårt förslag grov innefattar livstids fängelse. I andra stycket omständigheter skall beaktas särskilt vid anges som bedömningen frågan brottet är grovt. Såsom är fallet vid motav om svarande reglering i brottsbalken är det fråga om exempel. Andra omständigheter kan i det enskilda fallet göra brottet grovt och trots att de angivna omständigheterna föreligger kan förhållandena i någon av det enskilda fallet sådana att brottet inte bör bedömas som grovt. vara

7 § Den underlåter att utföra undersökning eller utredning som en eller lämna uppgift eller lämnar oriktig uppgifi och att en som en därigenom försvårar tillstándsprövning eller en tillsynsmyndighets en kontroll verksamhet, hanteringen kemisk eller biotekav en av av en nisk produkt eller eller någon annan åtgärd döms för fören vara av svårande miliökontrøll till böter eller fängelse i högst två år. av Har brottet skett med uppsåt och är det grovt döms till fängelse i högst fyra år.

Regler utrednings- och uppgiftsskyldighet finns i flera av de lagar om skall inordnas i miljöbalken. I det lagförslag som här läggs fram som är frågor när sådana skyldigheter åsidosätts reglerade i 7 om ansvar och 8 Förevarande paragraf är inriktad på brott där en tillståndsmyndighets prövning eller tillsynsmyndighets verksamhet försvåras en handlingen eller underlåtenheten. Enligt 8 § straffas brott mot en av allmän utrednings- eller informationsskyldighet. mer Vi föreslår att det i första stycket skall föreskrivas straffansvar dels för vissa underlåtenhetsbrott, dels för lämnande oriktiga uppgifter. av Underlåtenheten kan bestå i att någon inte utför en undersökning eller utredning eller inte lämnar uppgift. Skyldigheten att verkställa en undersökningen eller utredningen eller att lämna uppgiften skall bygga antingen på balkens tredje-femte avdelningar eller på föreskrift som meddelats med stöd balken. En förutsättning för att uppgift skall av behöva lämnas kan naturligtvis och är ofta att den begärs av en vara

tillstånds- eller tillsynsmyndighet myndighetens begäran måste ha

men stöd i föreskrift för att straffansvar skall kunna inträda. Som en exempel på utredningsskyldighet som föreligger direkt på grund av en balken kan nämnas skyldigheten enligt 15 kap. l § att skaffa fram

Specialmotivering 191

utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som en kemisk produkt kan orsaka. Det bör erinras om möjligheten för tillsynsmyndigheten att förelägga vite för utfående av viss uppgift. Om sådant vitesföreläggande inte efterkommes, skall talan föras om utdömande av vitet och straff kan enligt 2 § andra stycket inte utdömas för underlåtenheten. Ytterligare krävs för straffansvar enligt förevarande paragraf att underlåtenheten eller åtgärden försvårar en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets kontroll. Annars faller underlåtenheten eller åtgärden under den lindrigare straffskalan i 8 I andra stycket föreslås att försvarande miljökontroll, är att av som anse som grovt brott, skall falla under en strängare straffskala. Liksom enligt 5 § är det en förutsättning för ansvar för grovt brott att gärningsmannen handlat uppsåtligt. Vi har inte ansett det nödvändigt att lämna exempel på omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av frågan, om brottet skall anses som grovt. Det är svårt att dra en klar gräns mellan 7 och 8 när det gäller deras motsvarigheter i gällande lagstiftning. En genomgång sådan av lagstiftning har därför gjorts för brotten gemensamt och redovisas under 8

8 § Den som i annat fall än som avses i 7§ underlåter att lämna

uppgifter i en handling eller märkning kemisk eller biogenom av en teknisk produkt eller en vara eller i sådan handling eller märksom en ning lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgifi döms, åtgärden om eller underlåtenheten är ägnad att försvåra bedömningen riskerna av för att hälsa eller miljö skall skadas eller för långsiktigt god att en hushållning med naturresurser skall äventyras, för bristfällig miljöin-

formation till böter eller fängelse i högst ett år.

Medan 7 § som framgått är inriktad på brott mot undersöknings- eller uppgiftsskyldighet där en tillståndsmyndighets prövning eller tillen synsmyndighets verksamhet försvåras, föreslås i 8 § straff för brott mot en mer allmän informationsskyldighet. Av skäl som anför i avsnitt 17.3.2 i den allmänna motiveringen föreslår vi inte någon sanktion för åsidosättande krav på viss komav petens eller kunskap. Av samma skäl föreslår inte i förevarande paragraf någon motsvarighet till ansvaret enligt 7 § för underlåtenhet att utföra undersökning eller utredning. Ett motsvarande enligt ansvar

192 Specialmotivering

8 § skulle i sak resultatet underlåtenheten eller med andra ord avse av den bristande kunskapen. Ett sådant bli alltför obestämt så ansvar länge inte fråga är undersökning eller utredning som behövs i om en ett tillstånds- eller tillsynsärende. Om så är fallet kan emellertid dömas till för försvarande av miljökontroll. ansvar Det förutsättning för straffansvar att uppgiften skall lämnas är en antingen i skriftlig handling eller i märkning en kemisk eller en en av bioteknisk produkt eller Enbart muntligt lämnad oriktig en vara. en uppgift är sålunda inte tillräcklig, i motsättning till vad som föreslås i 7 En ytterligare förutsättning för straffansvar är att den bristfälliga informationen är ägnad att försvåra bedömningen av riskerna för att hälsan eller miljön skadas eller för långsiktigt god hushållning att en med naturresurser äventyras. Det krävs alltså inte att någon faktiskt blivit vilseledd utan det är tillräckligt att oriktigheten är ägnad att försvåra riskbedömningen i nu angivna hänseenden. Under angivna förutsättning bestraffas både passivitet och ett nu aktivt uppgiftslämnande. Underlåtenhet att avge en handling eller utföra märkning krävs enligt bestämmelse i balken eller annan en som författning meddelats med stöd balken är alltså straffbar i som av mån oriktig eller utebliven uppgift i sådan handling samma som en en eller märkning. Som förut anförts är det svårt att dra en klar gräns mellan 7 och 8 §§ när det gäller deras motsvarigheter i gällande lagstiftning. Den genomgång här följer sådan lagstiftning avser därför möjligsom av heten att tillämpa endera av dem eller bâdadera.

7 och 8 §§ kunna ersätta följande bestämmelser. synes

45 § första stycket 4 och 5 miljéskyddslagen ML

Punkt 3 gäller överträdelser bl.a. bestämmelserna om miljörapport av i 38 b § andra stycket ML. Enligt nämnda stycke skall i miljörapporten redovisas de åtgärder har vidtagits för att uppfylla villkoren som i tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder. Den som lämnar ofullständig eller oriktig miljörapport bör enligt vårt förslag kunna en åtalas enligt i vart fall 8 § första stycket. I vissa fall bör även åtal på grundval av dessa omständigheter kunna grundas på 7 Punkt 4 tillämpas på den underlåter att iaktta förelägganden som enligt 43 § att lämna upplysningar eller utföra undersökningar.

Specialmotivering 193

Punkt 5 gäller oriktiga uppgifter i ansökan eller handling annan rörande förhållanden är betydelse för tillståndsprövning eller som av tillsyn.

24 § första stycket 3 renhállningslagen RL

Bestämmelsen stadgar straffansvar för den inte fullgör vad som som åligger honom enligt föreskrift har meddelats med stöd 9 § som av a RL. Det gäller föreskrifter att de yrkesmässigt bedriver verkom som samhet som ger upphov till avfall skall skyldiga att lämna de vara uppgifter till kommunen som denna behöver underlag för sin som renhållningsordning.

20 § första stycket 2 och 3 samt 21 § lagen kemiska produkter om LKP

I 20 § regleras underlåtenhet att lämna uppgifter och i 21 § lämnande av oriktiga sådana. Som tidigare har redovisats regleras i 20 § första stycket 2 frågor om ansvar för brott mot bl.a. föreskrifter har meddelats med stöd som av 5-13 § LKP. Följande fyra paragrafer är här intresse. av 6 § föreskrifter beträffande undersökningar kemiska produk- - om ters hälso- eller miljörisker, vilka de tillverkar eller importerar som sådana produkter är skyldiga att utföra i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Den föreslagna 6 § försvarande miljökonom av troll kan användas här, 8 § föreskrifter om produktinformation, dvs. skyldighet att - om genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter betydelse från av

hälso- eller miljöskyddssynpunkt,

9 § föreskrifter om skyldighet att till viss myndighet lämna de - en uppgifter om en produkt och dess hantering kan behövas för att som bedöma hälso- eller miljörisker, 10 § den som avser att tillverka eller importera kemisk produkt - en som inte tidigare har varit i bruk i Sverige kan åläggas att redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter. Enligt punkt 3 i paragraf döms den underlåter på samma som att begäran lämna tillsynsmyndigheten de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. 21 § tillämpas när någon lämnar oriktig uppgift förhållande om av betydelse i ansökan eller handling skall enligt LKP annan som avges eller föreskrift med stöd den. av

7 13-0281. Del2

194 Specialmotivering

37 § första stycket 5 naturvårdslagen NVL

Det som här är av intresse i punkt 5 är hänvisningen till 18 a § NVL. Enligt sistnämnda bestämmelse får regeringen eller en myndighet meddela föreskrifter om skyldighet för den som driver täktverksamhet eller stenkrossrörelse att lämna de uppgifter om verksamheten som behövs som underlag för att planera naturvården.

37 a § naturvårdslagen NVL

I paragrafen straffsanktioneras brott mot 36 b enligt vilken den som har rätt att bryta mot bl.a. reservatsföreskrifter är skyldig att vid anfordran visa myndighetsbeslut denna rätt för en naturvårdsupp om vakt eller en polis. Ansvarsbestämmelsen föreslås inte någon motsvarighet i miljöbalken. Någon straffsanktion synes över huvud taget inte behövlig i förevarande fall.

Strålskyddslagen StrL

I 7 § stadgas bl.a. skyldighet för den som bedriver verksamhet med strålning att att ha god kännedom bl.a. villkor och föreskrifter. I om 9 10 § andra stycket, 31 § och 37 § tredje stycket föreskrivs skyldighet för bl.a. tillverkare att lämna uppgifter som är av betydelse från strålskyddssynpunkt.

Lagen förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel om Paragrafen motsvarar 12 § första stycket I denna stadgas ansvar för den som bryter mot 8 § dvs. en tillsynsmyndighets rätt att på begä- få de upplysningar och handlingar som den behöver för tillsynen. ran

9 § Den som utomhus, på plats som allmänheten har tillträde eller

insyn till, gör sig av med plåt, glas, plast, papper, utfall eller annat

sådant döms för nedskräpning till böter eller fängelse i högst sex månader. För ringa brott döms inte till ansvar.

Paragrafen motsvarar 23 § och 37 § första stycket 7 naturvårdslagen. I 23 § naturvårdslagen föreskrivs att envar skall tillse att han skräpar ned utomhus, vare sig i naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, papper, avfall eller annat. 137 § föreskrivs att den som med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter stadgandet i 23 § döms till

Specialmotivering 195

böter eller fängelse i högst sex månader om gärningen sker på plats, till vilken allmänheten inte äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa. Vi föreslår att den materiella regeln slås med bestämmelsamman sen om påföljd till en ansvarsregel.

10 § För försök till otillåten miljöpåverkan, olaga miljöstörning eller olovlig miljöstörning samt för försök, förberedelse eller stämpling till grovt sådant brott döms till ansvar enligt vad föreskrivs i 23 kap. som brottsbalken.

Vid de centrala brotten enligt miljöbalken, nämligen otillåten miljöpåverkan, olaga miljöstöming och olovlig miljöstörning, bör ansvar inträda även vid försök. Är det fråga om grovt brott enligt 6 § bör inträda också för ansvar förberedelse och stämpling. Som anförts i avsnitt 17.3.2 bör försvårande av miljökontroll och bristfällig miljöinformation inte straffas redan på försöksstadiet.

26 kap. Förverkande

1 § Kemiska eller biotekniska produkter, eller egendom varor annan som har varit föremål för brott enligt 25 kap. 3-6 § eller värdet därav får förklaras förverkat, det inte är oskäligt. om

I övrigt finns bestämmelser förverkande i 36 kap. brottsbalken.

om

Paragrafen motsvarar närmast 22 § lagen kemiska produkter. om En motivering till varför förverkandebestämmelsen i miljöbalken begränsas till förverkande egendom varit föremål för brott av som lämnas i avsnitt 17.4 i den allmänna motiveringen. När det gäller utbyte av brott får bestämmelserna i 36 kap. 4 § brottsbalken om förverkandei näringsverksamhet tillräckliga. Paragrafen innehålanses ler inte heller någon bestämmelse förverkande hjälpmedel till om av brott. I den mån behov av förverkande sådant hjälpmedel skulle av anses föreligga i något fall, bör det kunna tillgodoses bestämgenom melsen i 36 kap. 3 § brottsbalken om förverkande föremål på av som grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning.

196 Specialmotivering

Med tanke på den vidsträckta tillämpning den nya förverkanderegeln kommer att få, har rekvisitet att förverkande skall vara "uppenbart" oskäligt fått utgå. Jämför också 26 § kärntekniklagen och 40 § strålskyddslagen.

27 kap. Miljöskyddsavgift

1 § Har sådan överträdelse i 25 kap. 3-5 § denna balk en som anges eller i 13 kap. 7 § brottsbalken ägt rum och är den inte av ringa betydelse skall, även det skett uppsåtligt eller av oalafsamhet, en om särskild avgift miljöskyddsavgift betalas.

Miljäskyddsavgiften tillfaller staten.

Paragrafen motsvarar delvis 52 § miljöskyddslagen. Tillämpningen institutet miljöskyddsavgift föreslås, som framgår av

den allmänna motiverngen avsnitt 17.6.2 skola begränsas till vissa

av typer överträdelser. Tillämpningen kommer att vara förenad med av vissa svårigheter, särskilt när det gäller att finna lämpliga utgångspunkter för fastställande avgiftens storlek i det enskilda fallet. En av viss försiktighet är därför av nöden. Risken är att systemet skulle bli alltför svårtillämpat och svåröverskådligt, miljöskyddsavgift skulle om kunna utgå vid alla överträdelser enligt balken. De överträdeltyper av föreslås kunna föranleda miljöskyddsavgift är sådana som i ser som fall av uppsåt eller klar oaktsamhet hos gärningsmannen kan föranleda enligt miljöbalken för otillåten miljöpåverkan, olaga miljöstöransvar ning eller olovlig miljöstörning eller grovt sådant brott eller enligt brottsbalken för miljöförstöring, miljöförstöring eller vårdslös grov miljöförstöring, däremot inte motsvarande försöks-, förberedelse- eller stämplingsbrott. Eftersom det inte föreslås någon skillnad i fråga om de objektiva rekvisiten mellan å ena sidan otillåten miljöpåverkan, olaga miljöstörning och olovlig miljöstörning och å andra sidan grovt sådant brott miljöbalken respektive mellan å ena sidan miljöförstöring och å andra sidan grovt sådant brott och vårdslös miljöförstöring brotts-

balken behöver i paragrafen endast hänvisas till de bestämmelser där

de grundläggande brottsbeskrivningarna ñnns. I stället för en hänvisning till de aktuella straffbestämmelserna skulle i paragrafen kunna direkt de överträdelser kan föranleda att miljöskyddavgift anges som utgår. Härigenom skulle miljöskyddsavgiftens fristående ställning

Specialmotivering 197

ytterligare markeras. Detta skulle dock medföra avsevärd förlängen ning av lagtexten. Genom användningen av ordet "överträdelse" avses i gällande rätt

att gärningen objektivt sett skall strida mot de miljöregler sanktio-

som neras genom vissa straffbestämmelser. För större tydlighets skull anges i förslaget uttryckligen att något subjektivt rekvisit, uppsåt eller oaktsamhet, inte behöver vara uppfyllt. Det föreslås att miljöskyddsavgift inte skall utgå överträdelsen om är av ringa betydelse. Genom det uttryckliga undantaget för ringa fall markeras också att miljöskyddsavgift kan utgå, även det i vissa om ansvarsbestämmelser upptagna väsentlighetsrekvisitet inte är uppfyllt. Det är alltså tillräckligt att övriga objektiva rekvisit föreligger. Å andra sidan föreslås miljöskyddsavgift i vissa fall kunna utgå med mycket betydande belopp och sådan påföljd bör inte drabba en rena bagateller. Vidare kan det i åtskilliga fall bli besvärligt att fastställa miljöskyddsavgiftens storlek, och hänsyn till även av miljömyndigheternas resurser bör man bortse från bagatellartade fall. Det uppställs inte längre något krav på att överträdelsen skall ha medfört ekonomiska fördelar för den utövar den miljöfarliga som verksamheten. Denna utvidgning tillämpningsområdet för institutet av miljöskyddsavgift synes motsvara ett önskemål från riksdagens sida 1990/9l:J0U30 s. 123.

2 § Miljbskyddsavgifien skall påföras den fysiska eller juridiska person som utövade den verksamhet i vilken överträdelsen skedde.

Paragrafen motsvarar 53 § miljöskyddslagen.

3 § Avser överträdelsen ett utsläpp eller åtgärd är en annan som belagd med särskild avgift eller skatt, skall miljöskyddsavgiften bestämmas till ett belopp motsvarande tre gånger den avgift eller skatt som annars skulle påföras utsläppet eller åtgärden såvitt den del avser av utsläppet eller åtgärden varmed tillåtna värden överskridits.

l 3-5 §§ föreslås bestämmelser om hur miljöskyddsavgiftens storlek skall fastställas. I det hänseendet motsvarar paragraferna 54 § miljöskyddslagen, som emellertid enda beräkningsgrund upptar storlesom ken av de ekonomiska fördelarna överträdelsen. Denna beräkningsav

198 Specialmotivering

grund skall inte användas i fortsättningen. Ekonomiskt utbyte av miljöbrott bör i stället dras tillämpning av förverkanderegeln i genom 36 kap. 4 § brottsbalken. Frågan bestämmande av miljöskyddsavgiftens storlek har om behandlats i avsnitt 17.6.2 i den allmänna motiveringen. Som där framhållits talar starka skäl för att miljöskyddsavgiftens storlek bör bestämmas med ledning schabloner. Samtidigt konstaterar vi att det av är svårt att finna lämpliga sådana schabloner. I förevarande paragraf emellertid norm som för en viss anges en situation kan läggas till grund för en schablonartad beräkning. Det är fråga utsläpp eller andra åtgärder är belagda med särskild om som avgift eller skatt. Det är för närvarande bara den s.k. NOx-avgiften faller under bestämmelsen, som därigenom tills vidare får ett som mycket begränsat tillämpningsområde. Man bör emellertid kunna räkna med att i framtiden miljöavgifter kommer att användas i ökad utsträckning. I följd härav ökar även utrymmet för att miljöskyddsavgiften skall kunna knytas direkt till uppmätta utsläpp. När i sådant fall angetts överutsläpp kan konstateras skall för den del av som nyss utsläppet överskrider det tillåtna utgå avgift som beräknas med som tillämpning av en faktor, här förslagsvis satt till

4 § Avser överträdelsen villkor i tillståndsbeslut och har den myndighet prövar frågan tillstånd i tillståndsbeslutet fastställt visst som om belopp för miljéskyddsavgift skall utgå om villkoret inte iakttas, som skall milfiiskyddsavgzften bestämmas till sådant belopp.

Ett sätt att skapa inte schablonartad bedömning av miljöskyddsom en avgiftens belopp så åtminstone viss grad av förutsebarhet är att i ett en tillståndsbeslut visst belopp som miljöskyddsavgift skall utgå med ange för det fall att ett villkor för tillståndet inte iakttas. Det blir i så fall tillståndsmyndigheten, dvs. Koncessionsnämnden eller länsstyrelsen, får i villkorsbeslut storleken den miljöskyddsavgift som som ange av villkoret överträds. skall utgå om En möjlighet för tillståndsmyndigheten atti större utsträckning göra schablonartad bedömning är att hämta ledning i de riktlinjer som en enligt 10 § Naturvårdsverket skall upprätta för tillsynsmyndigheternas hantering institutet avgiftsföreläggande. Någon skyldighet för tillav ståndsmyndigheterna att följa Naturvårdsverkets riktlinjer kan självfallet inte föreligga. Men på domstolarna brukar samma sätt som

Specialmotivering 199

beakta Riksåklagarens anvisningar för fastställande av storleken av dagsbot eller ordningsbot bör prövningsmyndigheterna kunna ha nytta av Naturvårdsverkets riktlinjer. En sådan praxis skulle bidra till en enhetlig rättstillämpning vilket är skäl att följa riktlinjerna. nog

5 § För annat fall än som avses i 3 eller 4 § bestäms miljöskydds-

avgifien med beaktande av vikten den föreskrift eller det villkor av som

äverträtts, omfattningen av överträdelsen och den skada eller fara

som överträdelsen inneburit.

Om inte miljöskyddsavgiftens storlek kan bestämmas med ledning av närmast föregående paragrafer i kapitlet, bör det ske bedömning en enligt principer motsvarande dem som ligger till grund för prövningen av en brottslig gärnings straffvärde. Enligt paragrafen skall beakta man vikten av den föreskrift eller det villkor som överträtts, omfattningen av överträdelsen och den skada eller fara som överträdelsen inneburit. Om exempelvis tillstånd inte sökts till miljöfarlig verksamhet, ehuru så bort ske, kan vid fastställande miljöskyddsavgiftens storlek av hänsyn tas till omfattningen av verksamheten sådan den skulle ha blivit om tillstånd getts. Härvid kan beaktas företagets storlek, dess omsättning eller storleken av den investering för vilken tillstånd bort sökas.

6 § Miljöskyddsavgift enligt 4 eller 5 § bestäms, med beaktande av

intresset av en enhetlig rättstillämpning, till lägst fem tusen kronor och

högst femhundra tusen kronor.

Paragrafen anger minimibelopp och maximibelopp för miljöskyddsavgift vars storlek bestäms enligt 4 eller 5 För att inte sätta minimibeloppet lägre än 5 000 kr. talar att den administrativa apparaten inte bör sättas i gång om avgiften skulle bli lägre. De ringa fall skulle som kunna föranleda lägre avgift bör uteslutas tillämpning genom av undantaget i l För verkligt allvarliga fall kommer andra sanktioner i form av fängelsestraff, företagsbot och förverkande att kunna tillämpas, varför högre belopp än 500 000 kr. inte är motiverat. Miljöskyddsavgiften är avsedd som en schabloniserad sanktion för enklare fall, och då bör den inte kunna sättas alltför högt. Miljöskyddsavgiften enligt 3 § utgår med hänsyn till storleken av viss avgift eller skatt och det finns inte anledning att föreslå någon

200 Specialmotivering

annan begränsning av avgiftens storlek än som följer av den föreslagna faktorn. Kravet i paragrafen på enhetlig rättstillämpning är viktigt. Det torde kunna tillgodoses förutom genom Regeringsrättens prejudikatska- pande funktion genom att som förut antytts Naturvårdsverket upprät- tar riktlinjer för tillsynsmyndigheternas tillämpning av bestämmelserna i 10 § avgiftsföreläggande. Sådana riktlinjer är självfallet än om mindre bindande för domstolarna än för tillståndsmyndighetema men torde ändå kunna tjäna till viss vägledning för de förra lika väl som för de senare.

7 § Miljéskyddsavgifien får jämkas eller efierges, om det till följd av strafi‘, företagsbot eller förverkande som följer på överträdelsen eller av annan orsak skulle vara oskäligt att bestämma miljéskyddsavgifien enligt 3-6 §§.

Paragrafen motsvarar delvis 55 § miljöskyddslagen. En viktig ändring, som delvis är en följd av att miljöskyddsavgiften inte vidare skall bestämmas med ledning av storleken på den ekonomiska fördelen av överträdelsen, är att miljöskyddsavgiften nu skall subsidiär i förhållande till förverkande. Som förutsättning för vara eftergift eller jämkning föreslås att det skall vara oskäligt att bestämma miljöskyddsavgiften enligt de tidigare bestämmelserna i stället för som nu att det skall föreligga särskilda omständigheter. Exempel på omständigheter som kan medföra att miljöskyddsavgiften jämkas eller efterges har anförts i avsnitt 17.6.2 i den allmänna motiveringen.

8 § Frågor om miljéskyddsavgifi prövas av länsrätten på talan av tillsynsmyndigheten. Talan väcks genom ansökan.

Bestämmelsen är ny. Som anförs i avsnitt 17.6.2 i den allmänna motiveringen bör prövningen av frågor om miljöskyddsavgift förläggas till förvaltningsdomstol. Ansökan om fastställande av miljöskyddsavgift bör göras av tillsynsmyndigheten. I fråga om handläggningen blir allmänna förvaltningsprocessuella bestämmelser tillämpliga.

Specialmotivering 201

9 § Miljdskyddsavgifi får påföras, ansökningen inte har delgetts om den som anspråket riktas mot inom tio år från det att de i 1 § angivna förutsättningarna för påförandet inträtt.

Paragrafen motsvarar 56 § andra stycket miljöskyddslagen.

10 § Fråga om áläggande miljöskyddsavgiñ får i fall inte är

av som av större vikt prövas av tillsynsmyndigheten avgiftsföreläggenom gande. Avgijisföreläggande innebär att den antas ha gjort sig skyldig som till överträdelse som avses i 1 § till godkännande omedelbart eller

inom viss tid föreläggs en miljdskyddsavgift, fastställd efter vad till-

synsmyndigheten finner överträdelsen föranleda. Till ledning för till-

synsmyndigheterna fastställer Statens naturvårdsverk rildlinjer för fastställande av miljéskyddsavgifiens storlek. Har föreläggandet godkänts, gäller det domstols lagakraftsom vunna dom varigenom miljéskyddsavgift ålagts. Godkännande som sker sedan den i föreläggandet utsatta tiden har gått till ända är dock utan verkan.

Bestämmelsen är ny. Den har viss förebild i reglerna i rättegångsbalken om strafföreläggande. Ett annat mönster ñnns i vissa lagar på det konsumenträttsliga omrâdet, Konsumentombudsmannen rätt som ger att meddela föreläggande, vilket får effekt ett beslut samma som av marknadsdomstolen, om det godkänns. Naturvårdsverket torde till en början inte kunna meddela riktlinjer för fastställande miljöskyddsavgiftens storlek annat än för beav ett gränsat antal typer av överträdelser. Riktlinjerna får byggas ut i takt med att ett praktiskt behov visar sig föreligga.

1 I § Beslut av en tillsynsmyndighet i frågor gäller miljöskyddsavsom gifi‘ får inte överklagas.

Paragrafen motsvarar 62 § miljöskyddslagen.

12 § En påförd miljéskyddsavgifi bortfaller i den mån verkställighet

inte har skett inom tio ärfrän det att domen laga krafi‘. vann

202 Specialmotivering

Paragrafen motsvarar 63 § miljöskyddslagen.

SJUNDE AVDELNINGEN

ERSÄTTNING M.M.

28 kap. Ersättning för intrång

1 § Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är

berättigade till ersättning i den utsträckning som anges i 5 och

7 §§. Att i vissa fall även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är

berättigad till ersättning framgår 11 § andra stycket. Om inlösen av

av fastighet finns föreskrifter i 4

I fidga ersättning och inlösen gäller expropriationslagen om 1972:719 i den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i denna balk. 4 kap. 3 § expropriationslagen skall äga tillämpning ifråga om

värdeökning ägt under tiden dagen tio år före det talan

som rum väcktes vid domstol.

Paragrafen motsvarar 25 § naturvårdslagen. Föreskrifter skyddsavstånd torde komma att tillämpas inom om för planering enligt plan- och bygglagen. I den mån frågor ramen uppkommer ersättning till följd att skyddszoner avsatts vid om av sådan planering får de lösas med tillämpning av plan- och bygglagens ersättningsbestämmelser.

2 § Medför föreskrifter enligt 10 kap. 4 eller 5 § eller förbud enligt 11 kap. 4 § andra stycket eller 12 kap. 5 § tredje stycket att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och innehavaren av särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den

skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter förordnande enligt

10 kap. 16 § beslutats kommunal myndighet, skall ersättningen

av en

i stället betalas kommunen. En begränsning rätten till jala efter

av av björn, lo, järv, älg eller föreskrivs enligt 10 kap. 2 § varg, öm som medför inte rätt till ersättning.

Specialmotivering 203

Innebär föreskrift eller beslut enligt 10 kap. 2 eller 4 § såvitt avser naturreservat, eller 11 kap. 4 § andra stycket förbud att vidta viss åtgärd utan tillstånd, utgår ersättning endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor. Har förbud meddelats enligt 10 kap. 6 § och vägras tillstånd som där avses, gäller första stycket.

Paragrafen motsvarar 26 § naturvårdslagen.

3 § Ersättning för skada ifall som avses i 2 § skall minskas med ett

belopp som motsvarar vad som på grund av 2 § första stycket skall tålas utan ersättning.

Paragrafen är ny för naturvårdens vidkommande. En bestämmelse av motsvarande innehåll finns dock i 14 kap. 10 § andra stycket plan- och bygglagen. För närvarande gäller enligt naturvårdslagen att ersättning skall betalas för hela den skada som fastighetsägaren lider om den pågående markanvändningen avsevärt försvåras till följd föreskrift av en som meddelats med stöd av lagen. Således utgår full ersättning, om markägaren åläggs ta naturvårdshänsyn i en sådan omfattning att den s.k. kvaliñkationsgränsen överskrids. Däremot utgår ingen ersättning alls i det fall hänsynstagandet hamnar strax under denna gräns. Enligt förevarande paragraf skall markanvändaren för den del svara av kostnaden som motsvarar ett intrång till kvaliñkationsgränsen, upp vare sig ersättning skall utgå eller inte. Den som åläggs att ta hänsyn utöver kvalifikationsgränsen skall alltid vidkännas ett avdrag på ersättningen. Det kommer alltså att sakna betydelse hamnar om man strax under eller strax över gränsen. Bestämmelsen blir tillämplig på alla fall där pågående markanvändning avsevärt försvåras på grund av föreskrift eller förbud som meddelas enligt de bestämmelser som anges i 2

4 § Uppkommer i fall i 2 § första stycket synnerligt

som avses men

vid användningen fastigheten, får ägaren fordra att fastigheten

av löses. Därvid äger 2 § andra stycket och 3 § motsvarande tillämpning.

204 Specialmotivering

Paragrafen motsvarar 27 § naturvårdslagen. En konsekvensändring har dock skett på grund den bestämmelsen i 3 av nya

5 § Vid tillämpningen 2 och 4 §§ skall även beaktas andra beslut av enligt 10 kap. 4 och 5 §§ samt förbud enligt 11 kap. 4 § andra stycket och 12 kap. 5 § tredje stycket, beslut enligt 19 b § andra och tredje styckena skogsvårdslagen 1979:429, 19 kap. 2 § vattenlagen 1983:291 samt beslut i 14 kap. 8 § första stycket plansom avses och bygglagen 1987:10, under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan hänsynstaganden enligt 21 § skogsvårdslagen som av

i särskilda fall har inträtt inom samma tid.

Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna som anges i 9 eller 10 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller planoch bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas enligt första stycket.

Paragrafen motsvarar delvis 27 a § naturvårdslagen.

6 § För skada och intrång tillfogas ägare av fastighet och innesom havare särskild rätt till fastighet genom undersökning enligt 13 kap. av 2 § utgår ersättning staten. Talan ersättning väcks vid den av om fastighetsdomstol område marken eller delen därav inom vars större ligger.

Paragrafen motsvarar 28 § naturvårdslagen.

7 § Har den håller stängsel anordnat grind eller annan genomsom gång på grund föreläggande enligt 22 kap. 5 är han berättigad av att staten erhålla ersättning härför ävensom för underhåll av av genomgången. Ersättning skall dock inte utgå, om det är uppenbart att stängslet endast att utestänga allmänheten från område där den avser skulle fått färdas fritt. annars Första stycket gäller också, då på grund av föreläggande enligt 22 kap. 5 § övergång anordnats över dike.

Specialmotivering 205

Paragrafen motsvarar 30 § naturvårdslagen.

8 § Ersättning enligt 2 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med

visst årligt belopp. Ersättningen får, det finns särskilda skäl,

om avräknas på gottgörelse sedermera kan komma att utgå enligt 2 § som första stycket eller 4

Om det finns särskilda skäl, kan också ersättning enligt 2 § första

stycket eller 7 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med annan rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att få omprövning vid ändrade förhållanden. Utgår ersättning enligt 2 § till följd skada eller olägenhet för av renskötseln tillämpas 28 § andra stycket rennäringslagen 1971:437.

Paragrafen motsvarar 31 § naturvårdslagen.

9 § Innan myndighet fattar ett beslut som kan föranleda ersätt-

en ningsskyldighet enligt detta kapitel, får myndigheten förelägga envar,

vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet,

som att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom och ange sina yrkanden, vid påföljd att han skall ha förlorat sin talan. annars Vad i fråga ersättning eller inlösen har avtalats eller som om uppenbarligen förutsätts gälla mellan staten och sakägare eller mellan

kommunen och sakägare skall gälla även mot den som efter det att

rätten till gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rått i avseende på fastigheten.

Paragrafen motsvarar 32 § naturvårdslagen. Vi föreslår den ändringen att i anmälan skall sakägarens yrkanden i fråga om inlösen eller anges ersättning; det är alltså inte tillräckligt med ett naket påstående att man har anspråk. Alltför stränga krav får dock inte ställas på preciseringen yrkandena. Det är naturligt om sakägaren inte lägger ner alltför av stora kostnader på att beräkna sin skada innan han vet om åtgärden kommer att genomföras.

10 § Har överenskommelse träjfats om ersättning enligt 2 eller 7 § eller inlösen fastighet enligt 4 § och har inte den, som vill göra om av

206 Specialmotivering

anspråk på ersättning eller fordra inlösen, enligt 9 § första stycket

förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen. Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter enligt 10 kap. 4 eller 5 vid fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande de villkor föreskrifav som, om terna meddelas, skall gälla betrafiande ersättning eller inlösen. Meddelas inte föreskrifter av det innehåll, som förutsätts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det att målet har avgjorts lagakraftgenom ägande dom, skall domen inte längre vara bindande för parterna.

Paragrafen motsvarar 33 § naturvårdslagen.

11 § Ir den ersättning enligt 2 § första stycket tillkommer fastigsom hetsägaren bestämd att utgå på gång och har fastigheten det en genom beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning

i värde att den kan antas inte utgöra fllll säkerhet för borgenär,

som då rätten till ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen. Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd att av nedsättning skett, har han rätt till ersättning av staten eller kommunen för förlusten mot avskrivning påfordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenär lider förlust därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd överenskommelse mellan av staten eller kommunen och den ersöttningsberättigade eller av annan anledning blivit prövad av domstol. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.

Paragrafen motsvarar 34 § naturvårdslagen.

12 § Har ersättning utgått med anledning föreskrifter eller tillav ståndsvägran enligt denna balk och upphävs sedermera föreskrifterna helt eller delvis eller ges tillstånd, får markens ägare eller innehavare, om det är skäligt med hänsyn till hans beslutet och omständignytta av heterna i övrigt, förpliktas att betala tillbaka ersättningen eller del därav. Vad nu sagts gäller också, åtgärd företagits i strid mot om en

Specialmotivering 207

föreskrifterna eller mot beslutet tillståndsvägran samt tillsynsmynom dighet, som enligt 22 kap. 11 § får söka verkställighet eller handräckning, beslutat att inte påkalla rättelse. Talan om återbetalning skall väckas vid fastighetsdomstolen inom

ett år från det beslutet anspråket grundas på vunnit laga kraft och

som senast tio år efler det ersättningen utbetalades, vid påföljd att rätten därtill eljest förloras.

Paragrafen motsvarar 35 § naturvårdslagen.

13 § Ogillas i mål enligt 10 § talan har väckts av fastighetssom ägaren eller den innehar särskild rätt till fastigheten, kan domsom

stolen förordna att han skall bära sina egna kostnader, om han befinns

ha inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart inletts utan skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att ersätta motparten dennes rättegångskostnader.

Paragrafen motsvarar 36 § naturvårdslagen.

14 § Den i annat fall än sägs i 29 kap. vill framställa enskilt

som som anspråk enligt denna balk på grund av miljöfarlig verksamhet skall väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den miljöfarliverksamheten i huvudsak utövas eller skall utövas. ga

Paragrafen motsvarar 34 § miljöskyddslagen.

15 § Väcker någon talan vid fastighetsdomstol om förbud mot miljöfarlig verksamhet eller åläggande för den som utövar eller ämnar om utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och är fråga om tillstånd till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer den under prövning innan fastighetsdomstolen avgjort målet, skall domstolen förklara målet vilande till dess frågan avgjorts.

Paragrafen motsvarar 36 § miljöskyddslagen.

208 Specialmotivering

I 6 § Ogillas talan som avses i 15 §på den grund att svaranden efter

talans väckande sökt och erhållit tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efier omständigheterna förordna vardera skall att parten

själv bära sin rättegångskostnad eller att full eller jämkad ersättning

skall tilläggas endera.

Paragrafen motsvarar 37 § miljöskyddslagen.

29 kap. Skadestånd

I § Den som orsakar personskada, sakskada eller förmögenhetsren skada i omgivningen genom förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden, förorening grundvatten, av ändring av grundvattennivån,

lufyörorening,

marlçförorening, biotekniska produkter, strålning, buller, skakning, eller 10. annan liknande störning, skall ersätta skadan. Ren förmögenhetsskada som inte har orsakats brott ersätts genom bara i den mån den störning orsakat skadan är någon betysom av delse. Skada som inte har orsakats uppsåtligen eller vårdslöshet genom ersätts bara i den mån den störning har orsakat skadan inte skälisom gen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till den allmänna förekomsten under jämförliga förhållanden.

Första stycket motsvarar 1 § första stycket och 3 § första stycket miljöskadelagen. I 3 § första stycket miljöskadelagen finns uppräkning olika en av störningar som föranleder skadestândsskyldighet. I denna uppräkning har lagts till biotekniska produkter och strålning. Skälen för ändringen anförs i avsnitt 18.2. i den allmänna motiveringen. Andra stycket motsvarar l § andra stycket miljöskadelagen. Tredje stycket motsvarar 1 § tredje stycket miljöskadelagen.

Specialmotivering 209

2 § Detta kapitel tillämpas inte på skador har orsakats jonisesom av rande strålning, av inverkan elektrisk ström från elelarisk anläggav

ning eller av förorening genom olja från fartyg i fall då särskilda

bestämmelser gäller. Ersättning enligt detta kapitel utgår inte för skada vattengenom förorening eller ändring grundvattennivån har orsaktas av som av verksamhet som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen 1983:291. fråga om redares rätt att begränsa sin ansvarighet gäller bestämmelserna i 10 kap. själagen 1891 :35 1 även beträffande skada s. som avses i detta kapitel.

Första stycket motsvarar 2 § miljöskadelagen. De undantag som anges i paragrafen åsyftar atomansvarighetslagen 1968:45 och ellagen 1902:71 s.l. Undantagen behandlas i avsnitt 18.2 i den allmänna motiveringen. Eftersom kapitlet inte längre anknyter skadeståndsansvaret till fastighet kommer även sjöfarten att omfattas. Ett undantag har därför gjorts även för oljeskada till sjöss, regleras i lagen 1973:1198 som om ansvarighet för oljeskada till sjöss. Andra stycket motsvarar 3 § andra stycket miljöskadelagen. Tredje stycket är nytt. Skälet är att reglerna ansvarsbegränsning om i 10 kap. sjölagen är konventionsbundna och att förbehåll måste göras för dem när skadestándsreglerna utsträcks att omfatta även sjöfarten.

3 § En skada skall ha orsakats sådan anledning anses av som anges i 1 §första stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningamas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.

Paragrafen motsvarar 3 § tredje stycket miljöskadelagen.

4 § Har skada enligt 1 § orsakats någon än den gjort av annan som det i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet, är han skadeståndsskyldig enligt detta kapitel endast han har orsakat skadan uppsåtom ligen eller genom vårdslöshet.

210 Specialmotivering

Paragrafen motsvarar 6 och 7 §§ miljöskadelagen. Bestämmelsen om skada som orsakats i näringsverksamhet omfattar också entreprenörsansvaret enligt 7 § i nämnda lag. Eftersom det inte krävs anknytning till fastighet föreslås det strikta ansvaret skola omfatta alla som i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet orsakat skada genom någon av de skadeorsaker som anges i 1 I motsats härtill bör det strikta ansvaret i fortsättningen inte gälla För fastighetsägare och tomträttshavare som i denna sin egenskap orsakat sådan skada. Skälen härför anges i avsnitt 18.2 i den allmänna motiveringen.

5 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel,

svarar de solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem. Vad de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte

annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med

hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga skadan och omständigheterna i övrigt.

Paragrafen motsvarar 8 § miljöskadelagen.

6 § Kan ifråga skador egendom ersättningens belopp om som avser lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida skador, om en part begär det.

Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett

visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har be-

stämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt

med hänsyn till de ändrade förhållandena.

Paragrafen motsvarar 9 § miljöskadelagen.

7 § För fordran på skadestånd för personskada till följd av vatten-,

luft- eller marlçförorening eller genom strålning är preskriptionstiden, i stället för vad som sägs i preskriptionslagen 1981 .‘-I30, trettio år.

Specialmotivering 21 1

Bestämmelsen är ny. Skälen till den har angetts i avsnitt 18.2 i den allmänna motiveringen.

8 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning

som fastställs att utges på en gång för framtida skador på en fastighet

och som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomträtt i denna tillämpas expropriationslagen 1972:719. Även när det gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen tillämpas. Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den ersättningsberättigade eller av annan anledning inte har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den

ersättningsskyldige mot att hans fordran i denna del skrivs av på ford-

ringshandlingen.

Paragrafen motsvarar 10 § miljöskadelagen.

9 § Medför en skada som ersätts enligt detta kapitel och som uppkommit genom miljbfarlig verksamhet att en fastighet helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid begagnandet, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran inlösas av den som bedriver verksamheten. I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen 1972:719. Beträffande värdeölazing som har ägt rum under tiden från dagen tio år före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.

Paragrafen motsvarar 11 § miljöskadelagen. Det bör uppmärksammas att inlösenskyldigheten i likhet med vad som gäller enligt miljöskadelagen endast träffar den som bedriver miljöfarlig verksamhet. Att tvinga någon annan skadeståndsskyldig att inlösa en fastighet som han inte kan använda skulle inte vara rationellt. Han är ändå skyldig att ersätta skadan fullt ut.

212 Specialmotivering

10 § Vill någon framställa anspråk på ersättning enligt detta kapitel och avser ersättningen skada på fastighet eller på byggnad eller annan anläggning på annans mark, skall talan väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten, byggnaden eller anläggningen är belägen. Detsamma gäller om någon vill begära gottgörelse enligt 8 §

andra stycket eller fordra inlösen enligt 9 Gemensamt med ett mål

som avses i första eller andra meningen får fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika parter, det med om hänsyn till utredningen och övriga omständigheter är lämpligt.

Paragrafen motsvarar 12 § andra stycket miljöskadelagen. I första stycket av nämnda paragraf finns en bestämmelse om att den som vill framställa anspråk på ersättning enligt lagen skall väcka talan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits. När skada enligt vårt förslag kan uppkomma på åtskilliga andra sätt än genom viss verksamhet, saknas anledning att ta motsvarande bestämmelse i miljöbalken. Vanliga forumregler bör gälla. Av samma skäl som nyss sagts är det inte lämpligt att låta mål om ersättning för skada på fastighet, byggnad eller anläggning handläggas av fastighetsdomstol inom vars område den skadegörande verksamheten bedrivits. Det är inte säkert att skadan vållats genom något som kan karakteriseras som verksamhet, i vart fall inte i en mening uttrycket används i förlaget till miljöbalk. Antingen får man i stället välja den fastighetsdomstol inom område den skadade fastigheten vars etc. är belägen eller också låta allmänna forumregler gälla. Vi förordar den förra lösningen.

11 § Den som bedriver eller avser att bedriva en miljöfarlig verksamhet som kan medföra sådan skada i 1 § första stycket kan som avses begära prövning av ersättningsfrågan vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.

Paragrafen motsvarar 13 § miljöskadelagen. Här bör fortfarande begreppet miljöfarlig verksamhet användas. Det torde främst vara inom ramen för en sådan verksamhet det är möjligt att bedriva som en sådan planering att det ger anledning att begära förhandsprövning av ersättningsfrågan.

Specialmotivering 213

12 § I fråga rättegångskostnader skall i mål enligt 9 eller II § om tillämpas bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande inlösen enligt 9 § ogillas, gäller dock bestämmelserna om om rättegångskostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas också i andra mål enligt detta kapitel.

Paragrafen motsvarar 14 § miljöskadelagen.

30 kap. Miljöskadeförsäkring

Frågor rörande miljöskadeförsäkringen övervägs för närvarande av en särskild utredare. Denna skall utvärdera miljöskadeförsäkringen samt lämna förslag om formerna och villkoren för försäkringen. Med hänhärtill har vi inte funnit skäl att förorda annat än redaktionella syn ändringar i bestämmelserna, som föreslås överförda till förevarande kapitel. Våra förslag beträffande miljöskadeförsäkringen medför dock vissa ändringar i omfattningen av försäkringsskyddet.

1 § För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada enligt 29

kap. skall det finnas försäkring miljöskadeförsäkring med villkor

en som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Den som utövar verksamhet som enligt föreskriji, meddelad med stöd 14 kap. 5 kräver tillstånd eller anmälan skall av bidra till försäkringen med belopp som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalenderår. Regeringen får meddela föreskrifter undantag från bestämmelom serna i första stycket.

Första stycket motsvarar 65 § miljöskyddslagen. Skyldig att bidra till försäkringen är enligt nämnda lagrum den som utövar verksamhet enligt miljöskyddslagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöskyddslagen kräver tillstånd eller som anmälan. Dessa rättssubjekt motsvaras i miljöbalken av dem som enligt föreskrift meddelad med stöd av 14 kap. 5 § är tillstånds- eller anmälningspliktiga. Andra stycket motsvarar 68 § miljöskyddslagen.

214 Specialmotivering

2 § Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- eller sakskada i 29 kap. som avses om den skadelidande har rätt till ersättning enligt 29 kap. men inte kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är förlorad, om det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.

Paragrafen motsvarar 66 § miljöskyddslagen. Genom de ändringar vi föreslår i miljöskadelagen kommer, vid en i sak oförändrad lydelse av bestämmelserna om miljöskadeförsäkring, omfattningen av försäkringsskyddet att ändras. Det tillkommer ett skydd för vissa nytillkommande skadeorsaker, nämligen biotekniska produkter och strålning. Några problem beträffande konstruktionen av försäkringen torde detta inte kunna valla. Vidare utgår ur miljöskadekapitlet bestämmelser om ersättning för skador genom flygande sprängsten, grävning eller liknande. Frågor om ersättning för sådana skador bör i fortsättningen behandlas i jordabalken. I värt arbete med följdlagstiftningen till miljöbalken kommer vi att överväga, om miljöskadeförsäkringen också i fortsättningen bör omfatta även sådana skador.

3 § Om bidrag till miljöskadeförsäktingen inte har betalats inom

trettio dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan

till tillsynsmyndigheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten får förelägga den betalningsskyldige vid vite att fitllgöra sin skyldighet. Ett sådant föreläggande får inte överklagas.

Paragrafen motsvarar 67 § miljöskyddslagen.

Tillsynsmyndighet som avses i paragrafen är naturligen den myn-

dighet som enligt balken utövar tillsynen över den tillstånds- eller anmälningsskyldiga verksamhet vars utövare försummat betalning. Skäl talar för att bestämmelserna i andra och tredje meningarna överfördes till kapitlen tillsyn och överklagande. De är dock så om av speciell art att det torde vara lättare för dem de angår att ñnna dem i förevarande paragraf.

Föreskrifter om ikraftträdandet av denna balk meddelas i en särskild lag.

Specialmotivering 215

I fråga balkar i Sveriges rikes lag brukar bestämmelser om om nya tidpunkten för ikraftträdandet samt de Övergångsbestämmelser som behövs meddelas i särskild lag, s.k. promulgationslag. När det en gäller miljöbalken är det så mycket befogat att följa denna tradimer tion övergángsbestämmelsema kommer att bli omfattande. Vi som kommer att utarbeta ett förslag till en lag om införande av miljönu balken. Som vi anfört inledningsvis vi att lägga fram detta föravser slag till sommaren 1993.

216 Specialmøtivering

2. Förslaget till lag om ändring i regeringsformen

8 kap. Lagar och andra föreskrifter

7§ Utan hinder av 3 eller 5 § kan regeringen efter bemyndigande i

lag genom förordning meddela föreskrifter annat än skatt, om om föreskrifterna avser något av följande ämnen: skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa, utlännings vistelse i riket, in- eller utförsel av varor, av pengar eller av andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamlet, ransonering eller utformning byggnader, anläggningar och bebygav gelsemiljö, jakt, fiske, djurskydd, natur- och miljövård eller hushållning ned naturresurser,

trafik eller ordningen på allmän plats,

undervisning och utbildning,

förbud att röja sådant någon har erfarit i allmän tjänst eller

som under utövande av zjänsteplilct. Bemyndigande som avses i första stycket medför rätt att meddela föreskrifter om annan rättsverkan brott än böter. Riksdagen kan i av lag, som innehåller bemyndigande med stöd första stycket, föreav skriva även annan rättsverkan än böter för överträdelse föreskrift av som regeringen meddelar med stöd bemyndigandet. av

I 8 kap. 7 § regeringsformen, räknar de ämnen i vilka rikssom upp dagen får bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter, nämns bl.a. natur- och miljövård. Även miljöbegreppet bör vidsträckt om ges en innebörd som framgår benämningen miljöbalk kan det hävdas - av att uttrycket miljövård i regeringsformen inte är avsett att omfatta främjandet långsiktigt god hushållning med naturresurser. Vi har av en i den allmänna motiveringen sådan hushållning bör i angett att en miljöbalken likställas med miljövård och att detta förutsätter att annan generella föreskrifter skall kunna meddelas regeringen också i av

hushållningsfrågor avsnitt 6.5.2.

Det är möjligt att så anses kunna ske redan Bemyndigandet i nu. 8 § renhållningslagen att meddela föreskrifter sortering avfall om av

Specialmotivering 217

vid källan, när det är av betydelse från återanvändningssynpunkt, synes ligga närmare resurshushållning än miljövård i inskränkt mening. För säkerhets skull föreslår vi ändå en ändring av 8 kap. 7 § regeringsformen av innebörd att riksdagen skall kunna bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter också beträffande hushållningen med naturresurser. Av en uttrycklig bestämmelse som vi föreslår i 4 kap. 2 § tredje stycket miljöbalken framgår att ett sådant bemyndigande inte skall användas för att meddela föreskrifter i sådana frågor om användningen av mark och vatten som behandlas i 5 och 6 kap. miljöbalken. Däremot skall bemyndigandet kunna användas när det gäller hushållning med knappa råvarutillgångar och liknande. Vi erinrar om de tidsfrister som gäller för framläggande av förslag till grundlagsändring. Anses den föreslagna ändringen behövlig, bör förslaget läggas fram före förslaget till miljöbalk.

218 Specialmotivering

Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

13 kap. Om allmänfarliga brott

7§ Om någon framkallar allmän fara för människors liv eller hälsa

eller för förstoring av djur, växter eller annars av naturen genom att förorena mark, lufi eller vatten, sprida gift, andra kemiska eller biotekniska produkter eller skadedjur eller på annat liknande sätt, döms för miljbfiirstiiring till fängelse i högst sex år. Är brott sägs i första stycket att grovt, döms för som anse som grov miljöförstöring till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller pá livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa, om

många människor utsatts för fara, om fara förelegat för varaktiga

om skador av stor omfattning på naturen eller om gämingen annars varit av särskilt farlig eller hänsynslös art.

Bestämmelsen motsvarar dels nuvarande 7 § om spridande av gift eller smitta utom såvitt avser spridningen av smitta som behandlas i 8 dels nuvarande 8 § om förgöring, dels nuvarande 8 a § om miljöbrott. För straffbarhet krävs framkallande av allmän fara för visst resultat. I andra situationer som faller under den nuvarande bestämmelsen miljöbrott får i stället straffreglerna i miljöbalken tillämpas. om Om gärningen är sådan som sägs i paragrafen skall straff inträda oavsett de nuvarande begränsningar i fråga om miljöbrott för vad som är tillåtet, allmänt vedertaget eller försvarligt. Det är här fråga om verkligt allvarliga gärningar som aldrig torde kunna vara vedertagna eller försvarliga. Däremot kan naturligtvis teoretiskt tänkas att gärningen är medgiven genom myndighets tillstånd men att nya vetenskapliga rön visar dess farlighet. Om gärningsmannen då handlar uppsåtligt bör straff kunna inträda utan hinder av tillståndet. Som framgår av 9 § gäller motsatsen i fråga om oaktsamhet. Strafflatituderna motsvarar de som nu gäller enligt 7

Specialmotivering 219

8 § Om någon framkallar allvarlig fara för människors liv eller hälsa

att överföra eller sprida allvarlig sjukdom, döms för spridande genom av smitta till fängelse i högst sex år. Ãr brottet döms till fängelse på viss tid, ldgstflira och högst grovt, tio år, eller på livstid. Vid bedömande huruvida brottet är grovt, skall särskilt beaktas, om det skett med uppsåt att skada annan till liv eller hälsa eller om många människor utsatts för fara.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 7 § såvitt avser spridande av smitta.

9 § Begår någon av oaktsamhet en gärning som anges i 7 skall han dömas för vårdslös miljöförstöring till fängelse i högst två år. Den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i 8 § döms för

vårdslöshet med smittämne till straff som anges i första stycket.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 9 Böter bör inte ifrågakomma för så allvarliga gärningar som de bestämmelsen avser och har därför fått utgå strafflatituden. Detta utgör i sin indikation på att det ur tur en skall vara fråga om en klar eller klandervärd oaktsamhet för att straffbarhet över huvud taget skall anses föreligga. Om förfarandet är tillåtet torde det nästan aldrig kunna anses att det föreligger oaktsamhet medan man däremot som framgår av det föregående åtminstone teoretiskt kan tänka sig att det är fråga om uppsåtligt brott.

12 § För försök, förberedelse eller stämpling till mordbrand, grov mordbrand, allmänfarlig ödelåggelse, sabotage, grovt sabotage, kapning, sjö- eller lufifartssabotage, flygplatssabotage, miljöförstöring, grov miljöförstöring eller spridande av smitta, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott döms till ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 12

36 kap. Om fiirverkande av egendom, företagsbot och annan särskild rättsverkan av brott

220 Specialmotivering

7 § För brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet skall, på yrkande av allmän åklagare, näringsidkaren åläggas företagsbot, om brottsligheten har inneburit ett allvarligt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag. Första stycket gäller inte, om brottsligheten varit riktad mot näringsidkaren eller om det skulle oskäligt att álägga annars vara företagsbot.

Förslaget innebär dels att uttrycket "ett allvarligt åsidosättande" ersätter "ett grovt åsidosättande" dels att såsom förutsättning för åläggande , av företagsbot längre upptas att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen har kunnat krävas för att förebygga brottsligheten, dels att uttrycket "uppenbart oskäligt" ändras till enbart "oskäligt". Skälen för dessa ändringar har redovisats i avsnitt l7.5.l i den allmänna motiveringen.

8 § Företagsbot skall fastställas till lägst tio tusen kronor och högst tio miljoner kronor.

Förslaget innebär att det högsta beloppet för företagsbot sätts till 10 milj. kr. i stället för som nu 3 milj. kr. Skälen härför anges i avsnitt 17.5 i den allmänna motiveringen.

Reservationer

Gemensam reservation Lennart Daléus c, Per

av

Olding c, Erling Bager fp och Lennart Fremling

fp

Kommitténs förslag syftar bl.a. till att öka och förstärka samhällets möjligheter att kontrollera och ingripa mot olika slag miljöstörav ningar. Som ett led i denna strävan bör befattning miljöomen som budsman inrättas. I motsats till kommitténs majoritet vill knyta - som ombudsmannen till en tjänst inom Naturvårdsverket vi att - anser en sådan ombudsman skall ha en fristående ställning gentemot såväl andra myndigheter som mot dem förorsakar miljöstörningar. som Miljöombudsmannen bör ha till uppgift att ta emot och utreda enskilda personers klagomål över olika förhållanden inom miljöområdet. Men även organisationer bör ha möjlighet att vända sig till honom i sådana frågor. Ombudsmannen skall kunna vidarebefordra klagomål och synpunkter till tillsynsmyndigheter och även till dem som förorsakar miljöproblem. Han bör även, när så är lämpligt, framföra förslag till eller ändrade föreskrifter inom miljöområdet. nya Erfarenheten visar att åklagare i allmänhet har bristande kunskaper och intresse att ta sig an miljöbrott. För att förstärka laglydigheten inom miljöområdet föreslår vi att miljöombudsmannen med justitie- ombudsmannen som förebild ges befogenhet att väcka åtal mot dem som gör sig skyldiga till brott mot miljöförfattningarna. Om miljöombudsmannen erhåller den ställning och tillerkänns de befogenheter, som vi föreslår, kommer han att fylla viktig roll i en skyddet av miljön.

222 Reservationer

Reservation Lennart Daléus och Per Olding

av c

C

Vi ställer oss helt bakom förslaget att utvidga den obligatoriska prövningen enligt naturresurslagen till att gälla även större trañkanläggningar. Däremot vi att det inte föreligger tillräckligt starka skäl anser att inskränka den kommunala vetorätten.

Reservation av Dan Ericsson kds

Inledning

Sammanställningen av ett stort antal spridda miljölagstiftningar i en balk är ett stort framsteg. Samordningen av lagstiftningarna har bland annat inneburit att en rationalisering kunnat göras och överblickbarhet nås. De allmänna aktsamhetsregler som ska gälla för hela balkens verksamhetsområde, utgör tillsammans med införandet av en verklig stoppregel, skärpning av sanktionsbestämmelser vilka gör det lättare att döma exempelvis till företagsbot och förverkande, införande av arbetsinstrument som generella föreskrifter baserade på miljökvalitetsnormer, producentansvar ambitionshöjning på miljöområdet. m.m. , en I vissa avseenden har jag en avvikande uppfattning gentemot det liggande förslaget. Dessa redovisar jag nedan.

Balkens innehåll saknade lagstiftningar kap. 4

- Idén med balken är bland annat att samla den lagstiftning som syftar till att skydda naturmiljön från förstörelse på grund av mänskliga aktiviteter samt lagstiftning ämnad att säkerställa en god och hälsosam miljö för människan själv. Utvecklingen på miljöområdet har från att i huvudsak handla om stora punktutsläpp kommit att mer och mer handla om den diffusa påverkan från ett otal småkällor inte minst de enskilda hushållen samt om det nödvändiga att redan från början planera för ett klokt resursutnyttjande. Den fysiska planeringen ska ha som syfte att uppnå en god hushållning med resurser såsom mark, vatten, energi och råvaror. Detta är nödvändigt om vi ska skapa förut-

Reservationer 223

sättningar för en hållbar utveckling samhället. Det är därför alldeles av naturligt att naturresurslagen infogats i balken i sin helhet i balkens början avdelning 2 som vägledning för det övriga lagområdet. Mot bakgrund av ovanstående bör plan- och bygglagen, vattenlagen och minerallagen infogas. Dessa lagstiftningar, i synnerhet de två förstnämnda, styr viktiga områden i hushållningshänseende. Även om aktsamhetsreglema i balkens inledning också gäller för lagar underställda naturresurslagen utanför balken, hade det varit viktig markeen ring att integrera också dessa lagstiftningar i miljöbalken. Under arbetets gång fick vattenlagen ofta stå som modell för hur vissa juridiska frågor skulle kunna hanteras, och den nya plan- och bygglagens roll som instrument för att öka miljöhänsynen i planarbetet har lyfts fram i motivtexter. Ytterligare en lagstiftning som bör inarbetas i miljöbalken är arbetsmiljölagen. Balken tar sikte på att täcka in hela livsmiljön också dess påverkan pâ människans hälsa. Hälsoskyddslagen är därför helt naturligt integrerad. I avsnittet myndigheters ansvarsområden behandlas om alla områden ur detta perspektiv också arbetsmiljön. Därför är det ologiskt att denna lagstiftning inte integrerats. En avsiktsförklaring för att ovan nämnda fyra lagstiftningar snarast borde integreras i balken borde uttalas.

Miljödomstolar kap. 13

Prövningsförfarandet har diskuterats mycket ingående under tiden arbetet med balken ägt rum. En övergång till ett system med sex miljödomstolar vattendomstolarna skulle i detta förslag och - göras om få breddad kompetens är ett förslag på ett grundligare sätt borde - som blivit genomlyst. Fördelen med detta förslag är bland skulle annat att man en mycket stor kompetens samlad i dessa domstolar. Vårt landskap är inte heller naturligt uppdelat i länsgränser utan i vattendelare. Det är dessa naturliga delare i landskapet som ligger till grund för indelning av vattendomstolarnas ansvarsområden i dag.

224 Reservationer

Preskriptionstiden kap. 18

Ett stort steg framåt är den föreslagna förlängningen av preskriptiorstiden vad gäller miljöförseelser reglerade i miljöskadelagen, dvs. sådana gärningar som är skadeståndspliktiga. Problemet i dag är att alltför många miljösynder upptäcks först efter det att preskriptionstiden löpt ut. Målet måste vara att i så hög grad som möjligt låta skador, sanering med mera belasta den som är skyldig till brottet och inte skattebetalare i gemen. Utöver detta bör preskriptionstiden också förlängas för själva miljöbrotten reglerade i miljölagstiftningar och brottsbalken, då tiden för upptäckt ofta är längre än de fem år som ofta är den preskriptionstid som gäller nu. Förslagsvis bör preskriptionstiden förlängas till 20 år.

4. Reservation Anne-Sofie Mårtensson

av v

Ett bra jobb

Miljöskyddskommittén har med en klok ordförande och ett hårt arbetande sekretariat gjort ett bra jobb. Miljöbalken kan bli ett ordentligt kliv hållbar utveckling. Särskilt glädjer jag mig åt införandet mot en av miljökvalitetsnormer som jag tror kommer att bli den länk mellan visioner och konkreta beslut som saknas i dag. Naturligtvis finns det skönhetsfel i kommittébetänkandet. På sina håll ges en alltför glättad beskrivning av hur Sverige kommit till rätta med miljöproblemen. Kringfartsleder beskrivs som positivt ur miljösynpunkt och EG-anpassning ses som något gudi givet. Arne Jernelövs rapport SOU 1992:58 om "miljöskulden" är en alltför het potatis för att få nämnas i betänkandet eftersom hans beräkningar visar att de tyngsta posterna i 1990 års svenska miljöskuld finns inom områdena jordbruk, avfall och försurning. Att det är jordbruket som är känsligt behöver jag väl inte nämna Men det ñnns också sånt som inte kan betecknas som skönhetsfel. Dit hör tillåtlighetsprövningen, tillsynsansvaret, vissa avsnitt som rör markanvändningen och hela trafikavsnittet.

Reservationer 225

Tillåtlighetsprövningen

Enligt nuvarande lagstiftning, naturresurslagens fjärde kapitel, ska regeringen pröva lokaliseringen bl.a. stora industrianläggningar av innan Koncessionsnämnden avgör vilka villkor ska gälla för verksom samheten. Koncessionsnämnden kan därefter inte påverka valet av plats eller avstyra en verksamhet även om den inser att påverkan på miljön blir allvarlig. I kommittébetänkandet föreslås att miljöbalken ska få motsvarigen het till detta; regeringen ska göra en tillåtlighetsprövning av lokaliseringen och därefter ska Koncessionsnämnden pröva vilka försiktighetsmått som måste göras. Jag anser att det är helt felaktigt att på detta sätt skilja ut platsvalet från den övriga prövningen. Låt mig illustrera detta med ett aktuellt exempel från Göteborg:

Göteborgs kommun har lovat företaget GRAAB-Kemi att ta fram en ny plats för en deponi för miljöfarligt avfall ersättning som för Torsviken-deponin. Efter vissa turer har kommunen kommit fram till att bergtäkten Göpås är lämplig. GRAAB-Kemi har lämnat in en ansökan till regeringen tillstånd enligt NRL att öppna om en deponi i Göpås. Man avser använda deponeringsteknik en ny som innebär att stabiliserar avfallet med ett specialcement till man en härdande massa. Remissmyndigheterna inriktar sig i sina svar till regeringen på frågor som rör själva platsvalet. Hur blir det med transporterna, hur många människor bor i omgivningarna och vart avvattnas området Företagets koncept för hur deponeringen ska gå till granskas inte eftersom sånt hör hemma i den senare prövningen, som Koncessionsnämnden ska göra. En egnahemsförening gör dock det som myndigheterna inte gör, anlitar en konsult granskar resultaten från de deponesom noga ringsförsök med stabiliserat avfall GRAAB-Kemi gjort. Det som visar sig att cementblandningarna läcker icke försumbara mängder. Och miljöfarligt avfall som läcker, det ska inte deponeras på berggrund, med sprickor ner till grundvattnet, utan på lermark, som förhindrar att lakvattnet går i grundvattnet. Så bergtäkten ner Göpås kan inte vara den bästa möjliga platsen Ärendet är ännu inte avgjort.

Skälet till att denna tidiga regeringsprövning gång infördes att en var man ville undvika att den ville starta verksamhet skulle som en ny lägga ner mycket tid och arbete på att utreda ett projekt ändå inte som skulle lov att komma till stånd. Men detta skäl är inte längre giltigt. Redan i dag måste ansökan till regeringen innehålla en miljökonse-

8 l3-0281.Del2

226 Reservationer

kvensbeskrivning och remissmyndigheter ska yttra sig, t.o.m. Koncessionsnämnden i sin tur har egna remissorgan. som Ta bort regeringens tillstånds-/tillâtlighetsprövning Låt Koncessionsnämnden pröva lokalisering och skyddsåtgärder i ett sammanhang. En regeringsprövning görs ändå, i de fall det behövs, som överprövning.

Berörd del

Principen att förorenaren ska betala, PPP Polluter Pays Principle, är

allmänt vedertagen. Under de senaste åren har en parallell numera princip etablerats för användningen naturresurser. Det är principen av användaren betalar, User Pays Principle UPP. Tanken är att den att förbrukar eller på annat sätt använder en naturresurs också ska som

betala för detta. Tre stora internationella organisationer Internationella

Naturvärdsunionen, Förenta Nationernas miljöstyrelse och Världsna-

turfonden vill att alla länder ska ha antagit denna princip till sekelskif-

tet. Sveriges riksdag har också begärt att regeringen närmare ska utreda hur PPP-principen bör tillämpas med avseende på de areella näringar- 1990/9l:J0U30 255 f rskr. 338, reservation m. Så här skrina s. av Jordbruksutskottet i det uttalande riksdagen ställde sig bakom: ver som "Tillvaratagandet naturvárdens och den biologiska mångfaldens av krav förutsätter utskottet tidigare har framhållit att markägarna som och företagen tar sin del det ekonomiska ansvaret för att säkra av skyddsvärda områden. Liksom den s.k. PPP-principen tillämpas i samband med försurningen bör motsvarande princip utformas dir en förvaltandet naturen och den biologiska mångfalden blir ett normalt av inslag i verksamheten och i princip inte förutsätter statliga bidrag". Därför är det så mycket märkligt att det i Miljöskyddskommitmer tén inte lyckats gå att få majoritet för förslaget att återgå till de ens en regler för ersättning till markägare gällde före 1987. Enligt dasom ersättningsregler ska ett intrång relateras till "berörd del" gens numera fastighet. Detta har gjort att det blivit svårare än tidigare att av en bilda naturvårdsomrâde och dyrare att bilda naturreservat. Och den skogsägare inte tar seriöst på sitt för naturen kan utforma som ansvar den "berörda delen" så att möjligheterna att kräva vissa naturhänsyn blir närmast obefintliga. Han kan t.ex. låta ett avverkningsområde sammanfalla med ett skyddsvärt omrâde. Den hänsyn till områdets

Reservationer 227

naturvärden som då kan krävas av skogsägaren får inte utgöra mer än 5-10 % av virkesvärdet i området. Det är djupt beklagligt att kommitténs majoritet inte vill ändra på detta

Markavvattning och skyddsdikning

I betänkandet föreslås att det nuvarande systemet med tillståndsprövning av markavvattning behålls och att bestämmelsen kompletteras med en regel om vilka awägningar mellan olika intressen som ska göras. På så sätt räknar man med att det i praktiken ska bli stopp för markawattning i största delarna av Syd- och Mellansverige. Däremot ska tillståndskravet inte gälla skyddsdikning, dvs. dikning för att hindatt grundvattnet stiger efter kalawerkning. Ändå erkänner kommitra tén att praktiken har det visat sig svårt att dra en klar gräns mellan sådan dikning som är markawattning i lagens mening och s.k. skyddsdikning". Jag anser att detta kryphål ska täppas till och även skyddsdikningen göras tillståndspliktig.

Strandskyddet

Kommittén föreslår att strandskyddet i fortsättningen ska motiveras av hänsyn inte bara till friluftslivet utan även till växt- och djurlivet. Bra Men kommittén föreslår också att kommunerna nu själva ska bestämma om strandskyddets vara eller inte i områden vara som man väljer att detaljplanelägga. Skälet är att det finns vissa samordningsproblem mellan nu gällande regler i naturvårdslagen och plan- och bygglagen som då skulle försvinna. Jag tycker inte om denna lösning. Statskontoret har nyligen presenterat en rapport som visar att kommunerna i allmänhet tar mycket lättare på strandskyddsbestämmelserna än vad länsstyrelserna gör, och ett försvagat strandskydd är definitivt inte något som gynnar vare sig den biologiska mångfalden eller allmänheten.

228 Reservationer

Trafik

Miljöskyddskommittén har arbetat under hård tidspress. På två områden märks detta särskilt tydligt. Det ena området är trañken. De åtgärder som här föreslås räcker inte. Det är inte lite puts på den nuvarande vägbyggnadsapparaten som behövs. Det behövs i stället en förutsättningslös utredning av hur samhällets infrastruktursatsningar ska göras för att primärt gagna en hållbar utveckling. Jag är alltså kritisk mot hela trañkavsnittet. Men särskilt kritisk är jag mot att kommittén anser att kommuner inte ska ha rätt att lägga in veto mot vägar inom sina kommungränser. Från min göteborgshorisont ter det sig helt främmande att Partille kommun inte ska kunna stoppa den föreslagna nya dragningen av E6:an. En dragning som skulle klyva den redan kluvna kommunen i ytterligare två delar. Staten har då sannerligen starka påtryckningsmedel mot kommunerna även om man låter dem ha rätt att lägga in veto. I E6—fal1et håller staten inne ett utlovat miljardbelopp till kollektivtrafiken till dess en ny E6-dragning är fastställd.

Myndigheternas organisation och ansvar

Det andra området som kommittén alltför hastigt har skyndat förbi är hur tillsyns- och tillståndsansvaret ska fördelas mellan olika myndigheter. Innan några förändringar görs på detta område bör en särskild utredning analysera vad som fungerat bra och vad som fungerat dåligt i den nuvarande organisationen. Och denna fråga är viktig. Utan en fungerande tillsynsorganisation spelar det ingen roll hur bra miljölagar har. Den välvilliga inställningen till att inrätta regionala miljödomstolar uppbyggda på de nuvarande vattendomstolarna gillar jag inte. Vattendomstolarna har en mycket dålig miljötradition. Vattenlagen är i grunden en exploateringslagstiftning och inte en skyddslagstiftning. Dessutom får en domstolsprövning till skillnad från administrativ pröven ning en tillbakablickande karaktär eftersom domstolarna har sin prejudikatstradition. Detta är naturligtvis inte något eftersträvansvärt på miljöområdet där ny teknik och nya kunskaper hela tiden dyker upp. Jag är orolig över att kommittén vill lägga ett så på stort ansvar kommunerna. Staten lägger på kommunerna en mängd uppgifter som de enligt lag blir skyldiga att genomföra. Samtidigt drar staten in

Reservationer 229

pengar från kommunerna och förhindrar dem att höja skatterna. Resul-

tatet kan bara bli ett. Allt sköts inte så bra.

Redan nu har kommunerna skurit på miljöanslagen. Se ner t.ex. Dagens Nyheters kartläggning situationen inom Stockholms län där av de flesta av länets miljökontor fått anslagen bantade med i storleksord-

ningen 10-20 % DN 26/10 -92.

Ytterligare ett skäl till att jag fara i att lägga tillser en mer av synsansvaret hos kommunerna är att dessa inte längre är skyldiga att

inrätta renodlade miljö- och hälsoskyddsnämnder. Härigenom har

kommunpolitikernas dubbla roller blivit än tydligare.

Skrivbordsmyndighet

Särskilt anmärkningsvärt anser jag det att kommittén, mot Naturvara vårdsverkets vilja, vill ta ifrån Naturvårdsverket rätten att gå in i

enskilda tillsynsärenden. Så här skriver Naturvårdsverket till kommit-

tén:

"Enligt min uppfattning har det varit stort värde för SNV av att kunna ingripa i enskilda tillsynsärenden. Det har inte skett många gånger. Hotet om ingripande från SNV är ett verkningsfullt påtryckningsmedel att få länsstyrelser och miljö- och hälsoskyddsnämnder att ingripa. Viktigast för SNV är också att kunna använda § 43 ML, en möjlighet att kunna få in uppgifter för kunna att sen ta initiativ till åtgärder. Kommitténs argument att flera myndigom heters möjligheter att ingripa problem för rättssäkerheten har ger inte hittills efter 25 års tillämpning ML varit något problem av Enligt min mening bör båda myndigheterna Naturvårdsver-

ket och länsstyrelsema, min anm. få befogenhet att begära

omprövning. Man kan då arbeta efter den plan SNV gjort omsom

prövningsuppdraget och som kommer att revideras återkommande.

Argumentet för SNV år att vi har nationell överblick och för en länsstyrelsemas omprövningsinitiativ talar kunskaperna lokala/om regionala förhållanden och tillsynsansvaret. Naturvårdsverket behöver tydlig roll i miljövårdsaxbetet ges en även för enskilda anläggningar. Det förhandlingsposition och ger en intresse från motpartema, kompetens och möjligheter till påverkan. Låt inte Naturvårdsverket bli skrivbordsmyndighet utan en en plattform att agera från".

Denna vädjan har kommittén ignorerat.

230 Reservationer

Vem ska måla tavlan

Till sist. Miljöbalken blir i mångt och mycket ramlag. "Regeringen en får ..." och "Regeringen får ...". Men vill regeringen Om balkens vackra ska få ett lika vackert innehåll krävs det att vi har en ram regering vill, och vågar, måla kraftfullt i rött och grönt och inte som nöjer sig med betonggrå blyertsteckning en

Reservation av Magnus Persson s, Inga-Britt

Johansson och Ulla Pettersson

s s

Socialdemokraterna tog 1990/91 initiativ till Miljöskyddskommitténs arbete att föra över miljölagarna till sammanhållen miljöbalk. Unen der stark tidspress har kommittén lagt fram sitt betänkande. Vi nu tycker det är bra att många miljölagarna nu samlas. Den kommer av i många stycken att utgöra bra och effektiv lagstiftning. en Tidspressen har emellertid varit alltför stor. Det har inte varit möjligt att tillräckligt väl analysera flera av de stora principiella fråi balken. Det gäller särskilt trafikfrågorna och behovet av att gorna reglera gentekniken och utsättning genetiskt modifierade organisav mer. Inte heller de organisatoriska frågorna har utretts tillräckligt noga. Vi bl.a. viss olägenhet i att lägga över en alltför stor del av ser en tillsynen på kommunerna. Förslaget borde åtminstone föregåtts av en utvärdering den nuvarande tillsynen. En sådan utvärdering bör ske av särskild utredning innan riksdagen slutligt fattar beslut. genom en Vi också att ordentlig konsekvensanalys skall göras av anser en tillämpningen de olika reglerna liksom en analys av rollfördelningen av mellan Naturvårdsverket och länsstyrelsen. Naturvårdsverket har i balken betydande roll i tillsynsarbetet och i utarbetandet av getts en generella föreskrifter. Därmed förändras länsstyrelsens nuvarande roll inom miljöskyddsarbetet. Detta kan innebära att den kompetens som finns på den regionala nivån kan komma att hotas. Konflikter kan nu uppstå även mellan andra berörda myndigheter, liksom mellan arbetsmiljön och det yttre och inre miljöskyddet. Vi anser att kommittén bättre borde ha analyserat nämnda samverkansproblem.

Reservationer 23 l

Trafiken

De särskilda "bil-lagarna" tas inte med i balken. Däremot skall miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler kunna föranleda föreskrifter om avgaskrav, buller Enligt miljöbalken ñnns även möjlighet att m.m. tillfälligt stänga vissa gator och vägar, då avgaserna innebär stora av risker för människors hälsa. Utarbetande miljökvalitetsnormer av kommer också att beröra trañken. Större trañkomläggningar skall också kunna prövas av regeringen. Vi biträder majoritetens förslag i dessa avseenden. Det är emellertid alltjämt oklart hur trañkens miljöpåverkan kommer att kunna om hanteras i framtiden. Det kan exempelvis vara angeläget att så småningom komplettera lagstiftningen med fler möjligheter för kommuneratt styra de lokala trañkflödena för att begränsa störningar från na buller och luftföroreningar. Vi bedömer det angeläget att en översyn lagstiftningen på trañkområdet sker när miljöbalken varit i kraft av några år och att kommittén skulle ha föreslagit en kontrollstation anser senast till år 1997.

Miljökvalitetsnormer

Införandet miljökvalitetsnormer kan bli ett värdefullt hjälpmedel i av miljöarbetet och på ett bra sätt komplettera andra styrmedel, både på nationell och regional nivå. Miljökvalitetsnormer skall enligt betänkandet ligga till grund för planering och vid utarbetande av generella föreskrifter samt vara vägledande vid prövning tillständsärenden och vid tillsyn. Miljökvaliav tetsnormerna skall också, särskilda skäl finns, kunna göras direkt om bindande. I princip kommer därmed miljökvalitetsnormerna att delas i två klasser. Ett slags i princip är ett rekommenderat norm som gränsvärde eller ett miljökvalitetsmål och ett som har karaktären av bindande Vi emellertid att kommittén bättre borde ha norm. anser definierat de här båda slagen i förslaget till lagstiftning eller av normer i tillämpningsbestämmelserna.

232 Reservationer

Strandskydd

I kap. l 1 behandlas strandskyddet. Statskontoret har nyligen utvärderat berörda myndigheters hantering av de nuvarande strandskyddsbestämmelsema. Utvärderingen visar att mycket generösa dispenser tillämpas vid de allra flesta ärenden om byggnadsförbud. Med anledning av detta känner vi oss något tveksamma till kommitténs förslag. Vi har ändå valt att ställa oss bakom kommitténs förslag, som förutsätter vissa ändringar i PBL. Genomförs dessa ändringar skall kommunen rådgöra med länsstyrelsen om inskränkningar i strandskyddet skall införas i detaljplanen. Länsstyrelsen har enligt kommitténs förslag också överprövningsrätt av detaljplanema. Vi anser att de av kommittén förutsätta ändringarna i PBL, inkl. kap. 10 § 9 i specialmo tiveringen om strandskyddets syfte "att främja allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsbetingelser på land och i vatten för växt- och djurlivet" ändå kan innebära viss förbättring, med hänsyn tagen till den vidgning av rättsbegreppet som kommittén föreslår. Vi förutsätter att kommunerna i framtiden ger strandskyddet en stark ställning och att de i enlighet med kommitténs förslag tar stor hänsyn till det rörliga friluftslivet och bevarandet av den biologiska mångfalden samt att det endast i undantagsfall görs inskränkningar i tidigare tolkning av strandskyddsbestämmelsema. Frågan bör emellertid följas med stor noggrannhet i det fortsatta arbetet med miljöbalkens tillämpning. Vi anser att kommittén även här skulle ha föreslagit en kontrollstation med värdering av kommunernas hantering av strandskyddet.

Förorenarens och användarens betalningsansvar

Det är bra att kommittén i kap. 3 slagit fast att principen om före

renarens betalningsansvar Polluter Pays Principle skall vara en

grundförutsättning i lagstiftningen. Från början avsåg denna princip enbart utsläpp som ger externa effekter i form av luft- och vattenföroreningar som påverkar kvaliteten av luft, vatten och mark. Kommittén har i detta begrepp även lagt ett återställningsansvar, dvs. att förorenaren skall betala kostnaden som uppkommer för att återställa miljön till det tillstånd som rådde innan den förorenande verksamheten startade.

Reservationer 233

Under senare år har även markägarens för miljöförändringar ansvar som uppstår till följd av ändrad markanvändning eller normalt brukande av marken börjat diskuteras. Särskilt har då de areella näringarnas miljöpåverkan varit i blickpunkten. Flera utredningar frågan har lagts fram. Vi anser att kommittén i de allmänna motiveringarna till den kommande miljöbalken tydligt skulle slagit fast de areella näringarnas betalningsansvar. För skogsbruket har sedan 1987 gällt att kravet på naturvårdshänsyn endast skall gälla "berörd del" av fastigheten. Genom att skogsägaren ibland själv kunnat bestämma vad som skall omfattas av "berörd del" har han i motsvarande utsträckning kunnat undgå sådana krav på naturvårdshänsyn som han egentligen borde ha varit skyldig att iaktta utan någon rått till ersättning. Av naturvårdsskäl är det angeläget att i den kommande lagstiftningen gå ifrån uttrycket "berörd del" och i stället bör lagstiftningen gälla hela fastigheten då det är fråga om att bedöma huruvida pågående markanvändning avsevärt försvåras. För jordbruket ter sig ansvarsfrågan något annorlunda. Att behålla ett öppet landskap, gamla brukningsmetoder som ängsslåtter etc. för att behålla det gamla kulturlandskapets flora och fauna är ofta arbetskrävande och kostsamt och kan knappast belasta enbart markägaren. Däremot bör markägaren ha ett visst kostnadsansvar för att behålla små åkerholmar, stengärdesgårdar och sprutningsfria för att zoner t.ex. gynna växligheten i dikeskanten. De areella näringarnas sektorsansvar kan definieras i samband med skogs- och jordbrukspolitiska beslut, men principen om användarens

betalningsansvar User Pays Principle borde ha slagits fast redan i

miljöbalkens allmänna motivering.

Markavvattning samt skydds- och täckdikning

Kommitténs förslag angående markawattning har skärpts i förhållande till den nuvarande lagstiftningen. Det tycker vi är bra. Däremot säger erfarenheten att många skyddsdikningsföretag i realiteten varit avsedda som markavvattning. I känsliga områden kan detta få allvarliga konsekvenser för grundvattennivån och/eller förändringar naturtyper. Av av den anledningen är det angeläget att utröna den nuvarande anmälom ningsplikten som gällt sedan 1991 är tillräcklig eller alla skyddsom dikningsföretag i framtiden bör vara tillståndspliktiga. Anmälnings-

234 Reservationer

plikten har varit i kraft tillräckligt lång tid för att en utvärdering skall meningsfull. Först efter sådan utvärdering bör lagstiftningen vara en slutgiltigt formuleras. Ifall tillståndsplikt slutligen väljs bör länsstyrelsen ges möjlighet att undanta vissa mindre känsliga områden från tillståndsplikt. Om täckdikning inte blir tillståndspliktig vi att den åtminstone anser skall vara anmälningspliktig.

Återställningsfrågor

Återställningsfrågoma är bristfälligt behandlade i kommitténs betän-

kande. Naturvårdsverket kommer under våren att utarbeta förslag till skärpt lagstiftning på detta område. Om möjligt bör därför dessa fråi ett skede inordnas under miljöbalken. gor senare

Utsläppsrättigheter

Vi att handel med utsläppsrätter i framtiden kan komma att bli anser ett bra komplement till lagstiftningen och andra styrmedel. I den allmänna motiveringen miljökvalitetsnormer slås tydligt fast att föreom tagen skall kunna göra frivilliga överenskommelser att sänka utsläppen för att få utrymme för produktion. I konsekvens med detta borde ny även handeln med utsläppsrätter ha reglerats av kommittén. Vår mening är att handel med utsläppsrätter bör prövas på olika områden, t.ex. i form av regionala bubblor för kväveutsläpp. Det skulle också intressant att pröva byte av utsläppsrätter mellan vara energiföretag i Sverige och de baltiska staterna för att ge incitament att minska koldioxidutsläppen. Vid handel med utsläppsrätter är det angeläget att i miljöbalken slå fast att generella föreskrifter överordnas målen för utsläppen och att allmänheten och myndigheterna garanteras fortsatt insyn i företagens miljöarbete. En viss del insynen ges i de tillståndspliktiga företaav gens ärliga miljörapporter och de skall naturligtvis ñnnas kvar, även om företaget på något område handlar med utsläppsrätter. Det går också att knyta krav på miljörevision eller dylikt till utsläppsrätterna. Det är också angeläget att slå fast att prissättningen av utsläppsrätterna skall ske så att konkurrensen inte snedvrids.

Reservationer 235

6. Reservation Ivar Virgin och Torn Heyman

av m

m

Inledning

Att åstadkomma en hållbar utveckling är miljöpolitikens huvuduppgift. Målet skall vara ett effektivt resursutnyttjande. Naturen skall skyddas samtidigt som förutsättningarna för välfärd, arbete och frihet inte äventyras. Arbetet för god miljö skall präglas av samma grundläggande värden som annat politiskt arbete: respekt för medborgarnas frihet, rättsstaten, marknadsekonomin, den lilla världens integritet och den enskilda äganderätten. Behovet moderniserad svensk miljölagstiftning Även av en är stort. om lagstiftningen endast är en i raden av flera viktiga faktorer i arbetet för en bra miljö, är en överskådlig och lättförståelig lagstiftning dock till mycket stor hjälp i miljöarbetet. Vi att det föreliggande förslaget innebär ett framsteg, framför anser allt därför att det öppnar för nya metoder inom miljövården. I miljöbalkens inledande kapitel, som är av ramlagskaraktär, är de angivna målsättningarna i några fall orealistiskt höga och riskerar att motverka sitt onekligen höga syfte.

Tonläget i betänkandet

Vi tror att man inom nuvarande samhällssystem kan lösa miljöproblemen.

Under de senaste decennierna har förvisso många nya miljöproblem tillkommit samtidigt som en del gamla miljöproblem förvärrats. Men utvecklingen har också fört med sig mycket positivt på miljöområdet. Under årens lopp har många tidigare allvarliga utsläppsproblem eliminerats. Industrin har tydligt visat att man tack vare ny, bättre teknik kan komma till rätta med många miljöproblem. I de moderna industrisamhällena främjar den tekniska utvecklingen bättre miljö. Råvaruåtgången per producerad enhet sjunker och nya material samt den nya informationsteknologin, liksom naturligtvis ny reningsteknologi, bidrar till att minska påfrestningarna på naturen.

236 Reservationer

Närmiljön är på många håll i dag bättre än någon gång tidigare under efterkrigstiden. Miljöskyddskommitténs betänkande uppmärksammar detta dåligt. I stället återfaller man ofta i negativa ordalag om utvecklingen och svartmålning av möjligheterna att inom ramen för ett utvecklat, avancerat välfärdsamhälle bygga en miljövänlig och hållbar utveckling. Våra framtida möjligheter att investera i teknik och fortsätta att lösa ny miljöproblemen får inte underskattas. Moderata Samlingspartiet har en mer optimistisk syn på samhällets förmåga att lösa miljöproblemen, än den Miljöskyddskomsyn som mittens betänkande vill förmedla. Det behövs lagändringar, attitydförändringar och informationsinsatser. Men vi är övertygade att man inom nuvarande samhällssystem kan lösa miljöproblemen. För att lyckas måste vi slå vakt om den fria marknadsekonomin. De avgörande framstegen på miljöområdet på senare tid, har uppnåtts i de fria marknadsekonomierna, med bl.a. ekonomiska styrmedel och med hjälp av enskilda människor som i sitt fria konsumtionsval prioriterat produkter som karaktäriserats som miljövänliga. Den fria marknaden har visat sin förmåga att snabbt anpassa sig till de enskilda människornas val. Efterfrågan på miljövänliga produkter har ofta varit så stark att tillverkarna kunnat höja priserna för att ñnansiera övergången till en miljövänligare teknik. En god ekonomisk tillväxt i samhället underlättar en sådan process.

Miljöbalkens inledande kapitel

I 3 kap. återfinns stoppregel strikt kan tolkas så en som att ex. bilkörning och rökning kan förbjudas. Detta är uppenbarligen orimligt.

Enligt vår mening är vissa delar av miljöbalkens inledande paragrafer utformade på ett alltför kategoriskt sätt. I 1 kap. l § slås fast att ändamålet med miljöbalken är att "bevara biologisk mångfald och upprätta goda livsbetingelser för alla i landet och dess omgivande vatten naturligt förekommande växt- och djurarter." En sådan målsättning är omöjlig att översätta i operativa föreskrifter. Att arter dör ut och nybildas är en naturlig process. Ett skydd alla arter skulle leda till av orimliga insatser.

Reservationer 237

Den konvention om biologisk mångfald, som antogs av de flesta FN-stater inklusive Sverige vid Rio-mötet 1992, har en betydligt mer realistisk inriktning och fastslår bl.a. att nationella planer skall utarbetas för hur mångfalden skall skyddas och de biologiska resurserna användas på ett uthålligt sätt. l § bör utformas mer enligt denna internationella målsättning. I 3 kap. 7 § återfinns en stoppregel, som vid en strikt tolkning skulle kunna leda till att t.ex. bilkörning och rökning förbjöds. Detta är uppenbarligen orimligt. En formulering av den typen riskerar att minska användbarheten i den ramlagstiftning, som föreslås. Paragrafen bör omformuleras.

Markavvattning

Anmälningsplikt tillräcklig vid markavvattningsfbretag. Utom i inventerade och skyddade områden.

Enligt vår mening borde avsnittet om markavvattning i lagtextförslaget till kapitel 11 i miljöbalken, utformas så att markawattning var tillåten utom i områden, som genom inventering bedömts kunna taga skada av en sådan åtgärd genom en kraftig påverkan på växt- och djurliv. En sådan inventering kan inte bli fullständig. För att ändå garantera möjligheten att göra skyddsinsatser på naturvårdens område, borde en anmälningsplikt vara tillräcklig för markägare, som planerar markavvattningsföretag.

NRL:s förbudsparagrafer

Sverige är inte utsatt för exploatering. Tvärtom tunnas den industriella basen ut. Detta borde föranleda en diskussion om NRL:s omrádesparagraf

I naturresurslagens kapitel 2 och 3 återfinns bestämmelser som undantar mycket stora geografiska områden från anläggande av ny bebyggelse, industri m.m. Det finns starka skäl att diskutera och eventuellt omarbeta dessa skrivningar i lagen. En sådan förändring borde samordnas med arbetet att föra in naturresurslagen i miljöbalken.

23 8 Reservationer

Den uppräkning av icke tillåten verksamhet som återfinns i 3:e kap. naturresurslagen speglar en föråldrad på industrin och dess miljösyn problem. Den tunga processindustrin har i stor utsträckning lyckats bemästra miljöstörningarna. Miljöhoten i Sverige kommer inte numera från planerade nya stora industriprojekt. Utbyggnad av industriell verksamhet förekommer inte i Sverige i dag. Problemet är snarare det motsatta. Under följd år har den en av industriella basen i Sverige minskat kraftigt. En industriell etableny ring krävs om vi skall klara våra ekonomiska åtaganden och om en meningsfull sysselsättning skall kunna erbjudas i hela landet. Det är då inte rimligt att så stora geografiska områden avlyses som för närvarande sker.

Överlåtelsebara utsläppskvoter

Moderaterna kräver att handel med utsläppsrätter prövas i

Sverige. Ett sådant system förenar tuflmiljépolitik med fri mark-

nadsekonomi. Miljövänliga företag och stora utsläppare gynnas missgynnas.

I lagtextförslaget kapitel 14 om miljöfarlig verksamhet öppnas i paragraferna 3 och 6 möjligheten att i viss utsträckning använda metoden med överlåtelsebara utsläppskvoter. Det är svårt bedöma att nu om dessa regler är tillräckliga för att utnyttja de stora fördelar systemet med överlåtelsebara utsläppskvoter ändå innebär. Moderaterna har en mer offensiv på miljöpolitiken när det syn gäller inställningen till denna ekonomiskt styrmedel. Vi typ av ser positivt på den handel med överlåtelsebara utsläppskvoter sedan som en tid förekommer i USA. Vi delar inte betänkandets negativa på syn möjligheterna att pröva sådan handel i Sverige. Handel med utsläppsrätter skulle kunna testas på t.ex. luftutsläpp. Ett bestämt område, en s.k. bubbla, fastställs. Inom bubblan bestäms maximala utsläppsnivåer. Om ett företag vill verksamhet starta en som innebär utsläpp inom bubblan, måste det utsläppsbörs förvärva en utsläppstillstånd från andra aktörer, frigjort sådana att som genom åstadkomma egna reningsinsatser eller avveckling verksamhet. Den av totala mängden föroreningar ökar inte.

Reservationer 239

Staten eller andra aktörer kan också minska den totala utsläppsmängden att förvärva utsläppstillstånd, som sedan inte utnyttgenom jas. Bubblans storlek kan variera. Ibland kan stad vara den lämpliga en enheten. Men det internationella miljösamarbetets betydelse och närmandet till EG kan göra att framtida miljöbubblor behöver sträcka sig över nationsgränserna. I motsats till betänkandet, anser inte vi att planerna på ett EGmedlemskap i sig är ett skäl att inte testa utsläppshandel i Sverige. Vi bör införa de styrmedel och instrument vi finner vara lämpliga. Sedan får vi i medlemsförhandlingarna lösa de eventuella svårigheter som uppkommer på grund av detta. Vi att det är förhastat kommitténs majoritet att i betänkananser av det skriva börshandel med utsläppskvoter är svårgenomförbar i att en Sverige på grund marknadens litenhet. Argumentet är gripet ur av luften. Betänkandet redovisar inga belägg för påståendet. Tvärtom tillhör Sverige fortfarande världens industrialiserade länett av mest der, varför förutsättningar inte borde saknas för någon form av utsläppshandel. Det danska systemet med avtal mellan staten och industrin om maximala utsläpp, betänkandet redovisar, inte samma fördelar som ger fri utsläppshandel, vilket felaktigt i betänkandet. Det danska som anges systemet saknar till skillnad från fn utsläppshandel, den effekten att kapital allokeras till skickliga företag som lyckas sänka utsläppen. Medan det i system med utsläppshandel förekommer både morot och piska, ñnns enbart piska i det danska systemet.

Miljökvalitetsnormer

Begreppet miljökvalitetsnormer får inte likställas med instrulagen tillfälliga bilförbud. I stället skall miljökvaliment som om användas för att långsiktigt erhålla en god miljö. tetsnormer

Det gamla moderata kravet att införa miljökvalitetsnormer har tillgodosetts i betänkandet. Miljökvalitetsnormer kan spela en viktig roll i det framtida arbetet att skapa förutsättningar för både välfärd och en hållbar utveckling. Men begreppet miljökvalitetsnormer får inte likställas med instrulagen tillfälliga bilförbud. I stället skall miljökvalitetsment som om

240 Reservationer

normer användas för att långsiktigt erhålla god miljö. Miljökvalien tetsnormer får inte bli ett instrument för kortsiktig politisk och administrativ styrning av samhället, utan skall ett verktyg skapa vara att ett samhälle där kvaliteten på miljön långsiktigt håller sig inom bestämda ramar. Miljökvalitetsnormer ersätter koncessionsförfarandet. Införandet av miljökvalitetsnormer också möjligheter att ger använda normerna i internationella förhandlingar miljön. om Om t.ex. gränsvärden i EG-direktiven för svaveldioxid överskrids i delar av vårt land och vi kan påvisa att föroreningarna till 90-100% kommer från angränsande EG-länder kommer minskningen utsläpav pen i dessa länder att kunna diskuteras med utgångspunkt från EGdirektiven. Det kan visa sig betydligt lättare på detta sätt åstadatt komma skärpningar än via den gängse metoden med förhandlingar i ECE:s regi.

Producentansvar

Det finns tillfällen när kretsloppsprincipen inte leder till

bättre miljö. Om skulle återvinna allt

man ex. papper som finns skulle det kräva i form

enorma resurser av transporter.

Ett allmänt producentansvar innebär ett stöd för att begränsa produkters miljöpåverkan i alla led. Med hjälp producentansvaret kan vi av skapa ett samhälle med effektivt resursutnyttjande. Betänkandet slår fast att många de nationella utsläppsproblem av som kommunala eller industriella anläggningar orsakade i Sverige för några decennier sedan år på väg att lösas. Men att de föroreningar nu vi får från utländska källor i luft och vatten fortfarande är ett ökande problem. I samband med detta bör det påpekas att ett utökat internationellt miljösamarbete är den enda vägen att avhjälpa de problem som gränsöverskridande föroreningar för med sig. Det mest naturliga stället att bedriva ett framgångsrikt, internationellt miljösamarbete på är inom EG.

Kartan, som finns på följande sida, över Östersjön med omgivande

stater, visar hur viktigt det är att bedriva ett internationellt miljösamarbete. Isolerade svenska utsläppsminskningar har högst begränsad effekt i flera sammanhang.

Reservationer 241

f

Bildenvisarkväve-ochføsførtillfärselntill egentliga Fosfor Kväve . Östersjönenlig de beräkningar som görsi denna rapport. Jordbwk Delsframgårtamllillfiirseln,delsdeomgivande ländernas k 7 andelar dennatøialrillfärsel, av samt från vilkaverksamheter industri närsallernakommerirespektive landoch vilka i mängder. °"9 Teckning:StigSöderlind,efteridé av MagnusEnell. Sillroma vidpilarna am mia Övre cirklar kväve Undre cirklar fosfor

w

O

När det gäller producentansvar har Tyskland redan infört tvingande regler för handeln och industrin att återta förpackningar från konsumenterna. Intresset från andra länder är stort och många följer med intresse utvecklingen i Tyskland. Det har visat sig att de tyska reglerna innebär på produen press center att utveckla förpackningar och produkter är miljövänsom mer liga, mindre resurskrävande samt lättare att omhänderta och återvinna. Men Tyskland märker också tydligt inte löser miljöproblemen att man genom att enbart samla in förpackningar.

242 Reservationer

Det år långt ifrån alltid det ñnns någon avsättning för allt som insamlat material. Ett flertal gånger har det också uppdagats att Tyskland varit oförmöget att ta hand allt insamlat material. I stället har om tyskt avfall på ett eller annat sätt dumpats i andra länder. Kostnaderna för att följa de tyska lagarna har dessutom blivit högre än beräknat. Avgiften förpackning till företaget DSD som samlar in förpackper ningarna har fått höjas. Det finns alltid en uppenbar risk att kraftiga kostnadsökningar i ett land flyttar konsumtion och produktion till andra länder där inte tar samma hänsyn till miljön. Samlade internatioman nella åtgärder, t.ex. inom EG, kan till viss del avhjälpa sådana överspillningseffekter. Av hänsyn till miljön är det fel att, som betänkandet, rangordna mellan återanvändning, återvinning och energiutvinning. Det ñnns tillfällen när kretsloppsprincipen inte leder till bättre miljö. Om man t.ex. skulle återvinna allt som finns skulle det kräva enorma papper i form transporter. Det finns fall när det är bättre att bränresurser av na papper och återvinna energin, än att återvinna papperet. Bilagan till Förpackningsutredningens betänkande SOU 1991 :76 visar att miljön kan tjäna på att pappersavfall används för energiutvinning. Förbränning pappersavfall kan ge betydande minskningar av av svaveldioxidutsläppen avfallet ersätter fossila bränslen. Det kan om också motverka växthuseffekten genom att utsläppen av koldioxid minskar. Även andra utsläpp kan minska. Vid remissbehandlingen Förpackningsutredningens betänkande av ñck rangordningen mellan återanvändning, återvinning och energiutvinning hård kritik. Nackdelen med att peka ut återanvändning som bättre än andra metoder visade sig också tydligt vid tillämpningen av lagen dryckesförpackningar, den s.k. PET-lagen. De negativa om effekterna lagen mycket stora, men någon miljövinst med återav var användning jämfört med återvinning kunde aldrig påvisas. I samband med regeringens kretsloppsproposition våren 1993 ändrades lagen så

att materialåtervinning dryckesförpackningar jämställdes med åter-

av fyllningsbara förpackningar. Av ovanstående skäl anser vi att miljöbalken av miljöskäl bör innehålla allmänna föreskrivningsmöjligheter om omhändertagande av utpekade Men balken bör inte innehålla möjligheter att varugrupper. anvisa hur omhändertagandet skall gå till. I Tyskland har den lagstiftningen på förpackningsområdet nya drivits på det faktum att har ont om mark för deponier. Samav man förhållanden råder dock inte i Sverige som inte är lika tätbefolkat. ma

Reservationer 243

Andelen avfall som förbränns är också mycket högre i Sverige än i Tyskland. Frågan är om förpackningarna är ett brådskande miljöproblem i Sverige. Det finns en uppenbar risk att miljöarbetet fokuseras för hårt på de synliga men i sammanhanget relativt oproblematiska förpackningarna, medan osynliga, men mer allvarliga miljöproblem som försurningen, växthuseffekten och förtunningen ozonskiktet får stå av tillbaka. Betydelsen av ekonomiska styrmedel bör starkt betonas. Att utnyttja mekanismerna i en fri, oreglerad marknadsekonomi, och vid behov komplettera med ekonomiska styrmedel, är det bästa sättet att åstadkomma en utveckling mot miljövänliga produkter och levnadsvanor. På detta vis kan konsumenterna genom sina produktval göra en stor insats för en bättre miljö. I det internationella miljöarbetet, t.ex. i FN, har betydelsen av ekonomiska styrmedel och marknadsekonomi fastslagits. Senast vid Rio-konferensen uttalades detta. En lagstadgad pant på nickel-kadmium batterier är fel. Politiken och lagstiftningen ska inte reglera hur återtagningen ska gå till. I stället bör branschen i första hand ges möjlighet att själv bestämma hur en effektiv återtagning kan genomföras. Ett pantsystem för nickel-kadmiumbatterier kommer lätt att haverera eftersom batterier från andra länder kan komma in i det svenska systemet. Vid försäljningstillfället har inte dessa utländska batterier levererat något kapital till den fond som skall klara utbetalningarna av panterna.

Trafik

Skillnaderna mellan olika vägtrajiktyper är markant när det gäller miljöpåverkan. Problemen är starkt relaterade till dieseldrivna fordon. Detta måste tydligt markeras.

Genom tekniska förbättringar har stora framsteg gjorts vad gäller att minska biltrañkens utsläpp. Utredningen påpekar att blyutsläppen från trafiken har reducerats till 1950-års nivå. Men i stort gäller detta även utsläppen av kolväten, kväveoxider och koloxid från personbilar. I betänkandet står att utsläppen av kväveoxider nästan trefaldigats sedan mitten av l950-talet i Sverige, bl.a. på grund ökande biltraav

244 Reservationer

ñk, men att utsläppen förändrats lite under 80-talet. Om man enbart ser till personbilstrañken gäller dock andra, bättre siffror, vilket betänkandet borde markera. Personbilstrañkens positiva utveckling ur miljöhänseende får inte förtigas utan bör framhållas tydligare. Katalysatorreningens effekter är exempel på hur miljön kan sparas genom teknisk uveckling. Betänkandet borde bättre markera att betydliga utsläppsminskningar erhålles tack vare katalysatortekniken. Luftföroreningar och buller från vägtrafiken påverkas endast i viss utsträckning fordonens hastighet. I de lägre hastighetsintervallen är av sambandet tveksamt. Skillnaderna mellan olika vägtrafiktyper är markant när det gäller miljöpåverkan. Problemen inom trañksektom är starkt relaterade till lastbils- och busstrafiken, dvs. dieseldrivna fordon. Detta måste tydligt markeras.

Åtgärder för miljövänligare dieselfordon måste prioriteras. Natur-

ligtvis måste detta göras med koppling till EG:s lösningar. Som medlem i EG bör Sverige kraftfullt driva på för att åstadkomma förbättringar inom lastbils- och busstrafiken. Den möjlighet som skapats för Göteborgs kommun att förbjuda biltrafik inom vissa områden, om luftföroreningarna där innebär akuta hälsorisker för dem som vistas där, är ett felaktigt sätt att lösa miljöproblem på. Trafikens utsläpp skall hållas på acceptabla nivåer genom regler om maximala utslåppsnivâer, trañkleder och trañkregleringar som inte genererar onödiga utsläpp och ekonomiska styrmedel som gynnar utvecklingen av miljövänliga fordon. Införandet av en bemyndigandelagstiftning med trañkstopp är ingen framgång utan ett miljöpolitiskt misslyckande. Denna typ av miljölösningar måste undvikas i fortsättningen. Metoden löser inte några miljöproblem; möjligheten till ett trañkförbud motiverar eller styr inte mot en miljövänligare utveckling eller bättre miljö och ett verkställt trañkstopp kan ge ekonomiska effekter som på sikt är kontraproduktiva ur miljösynpunkt. Den s.k. "Göteborgslagen", som aldrig använts, är ett spel för gallerierna i brist på bättre åtgärder. Vad gäller resandeutvecklingen hänvisar betänkandet till en tre år gammal rapport från Transportrådet. Rapportens dåliga aktualitet samt det faktum att dess prognoser är framställda vid en tidpunkt då omfattningen av dagens konjunktumedgång inte fömtsågs, gör att trovärdigheten i dess resultat starkt bör ifrågasättas.

Reservationer 245

Betänkandet redovisar resultat från Transportrådets rapport som förutser förskjutning mot interregionalt resande från regionalt reen sande samtidigt som det regionala resandet ökar jämfört med det lokala. Men det faktum att det lokala och regionala resandet är det absolut största förtigs. När det gäller trañksaneringar stämmer det inte att dessa genomförts främst för att omfördela trafiken, vilket står i betänkandet. Allt som oftast har syftet varit att minska biltrafiken, vilket inte lyckats. Trafikmängdema har inte minskat totalt sett. I samband med att betänkandet anger att lokala, positiva miljöeffekter uppnåtts, borde det också ange att detta skett till priset av ökad trafik på något annat håll. Ekonomiska styrmedel bör användas för att styra utvecklingen inom trañksektom att bli mer miljöanpassad. De positiva effekterna med denna typ styrmedel är större och tydligare än effekterna av nya av regleringar och ökad planering. När det gäller boendet ska priset på transporter vara en av de faktorer som styr lokaliseringen. Det är alltså bättre att med hjälp av ekonomiska styrmedel påverka priset på transporter i stället för att förstärka den samhälleliga planeringen av bebyggelsens lokalisering och enskilda individers boende. Miljökvalitetsnormer bör införas i Sverige. Det är dock svårt att bedöma vad sådana kommer få för inverkan på framtida investeringsbeslut eftersom den tekniska utvecklingen hela tiden flyttar gränserna för vad som är möjligt att uppnå. Betänkandet borde därför inte innehålla några bedömningar om hur miljökvalitetsnormer torde påverka framtida investeringsbeslut inom trafikområdet i riksdagen. Det kommunala vetot bör inte bli tillämpligt på större trañkanläggningar eftersom kommunikationsleder av naturliga skäl är av nationallt intresse. En förnyelse bör därför inte kunna hindras av en enskild kommun. Nya trañkanläggningar är ofta angelägna av miljöskäl, eftersom de kan innebära effektivare, kortare transporter, tystare trañk eller möjlighet till omläggning till miljövänligare trafik.

Sektorsansvaret

Sektorsansvaret får inte feltolkas så att det tillåter försämringar

av äganderätten och marksocialiseringar. En sektor ska inte vara ansvarig för miljöproblem som uppkommit genom beslut eller åtgärder utanför sektorns kontroll.

246 Reservationer

Enligt ett riksdagsuttalande från 1991 skall "varje sektor ta sitt miljöoch naturvårdsansvar inom ramen för sin verksamhet. Tillvaratagande av naturvårdens och den biologiska mångfaldens krav förutsätter som utskottet tidigare framhållit att markägarna och företagen tar sin del av det ekonomiska ansvaret för att säkra skyddsvärda områden. Liksom den s.k. PPP-principen tillämpas i samband med försurningen bör motsvarande princip utformas där förvaltandet av naturen och den biologiska mångfalden blir ett normalt inslag i verksamheten och i princip inte förutsätter statliga bidrag". Majoriteten i utredningen ställer sig bakom detta uttalande. Enligt vår mening, som också framförts i en reservation med anledning av riksdagsuttalandet 1991, motsätter vi oss införandet "av en princip motsvarande PPP-principen av innebörden att markägarna och företagen skall ta sin del av det ekonomiska ansvaret för att säkra skyddsvärda områden eftersom en sådan princip skulle innebära en kränkning av den privata äganderätten. Principen skulle dessutom stå i strid med riksdagens tidigare beslut om rätten till ersättning enligt plan- och bygglagen för intrång i markanvändningen". Vi godtar skrivningen i lagtextförslaget till l kap. 4 § miljöbalken att "Enskilda, företag, kommuner och myndigheter har, var och en inom sin verksamhet, ansvar för att nya skador förebyggs och för att skador som redan har uppkommit avhjälps". Däremot godtar vi inte den tolkning som betänkandet gör i den anslutande specialmotiveringen; "Innebörden är att varje sektor i samhället har ansvar för att lösa miljöproblem som uppstår inom den egna sektorn". Vi anser att med denna tolkning kan en sektor tvingas betala eller på annat sätt ansvara för ett miljöproblem som uppkommit inom sektorn på grund av ett beslut eller en åtgärd inom en annan sektor. Ett exempel är skogsnäringen. I den skogspolitiska utredningen SOU 1992:76 fastslog en majoritet att den hittills förda skogspolitiken viss utsträckning motarbetat sina syften avseende främst naturvärden genom att begränsa möjligheterna att använda andra brukningsformer än trakthyggesbruk". Skogspolitiska kommittén fastslog alltså att naturvärden inom skogsnäringen skadats av beslut som legat utanför skogsägarnas och skogsbrukarnas kontroll. Vi menar att det i detta sammanhang är både fel och kränkande att tolka sektorsprincipen så att skogsnäringen är ansvarig för problem i den egna sektorn som uppstått genom felaktiga beslut utanför denna sektor. Sektorsansvaret borde rimligtvis begränsas genom att specialmotiveringen till 1 kap. 4 § ändrades till "varje sek-

Reservationer 247

tor i samhället har ansvar att lösa miljöproblem som uppstått på grund av den egna sektorn". Den inskränkning i ägandet som hänsynsreglerna i sektorslagstiftningen för med sig, anser vi däremot ligga inom ramen för det ansvarstagande, som åvilar varje ägare utan att krav på ersättning kan resas.

strandskydd

Vår modell för strandskyddets utformning stärker Strandskyddet i känsliga områden, medan t.ex. glesbygder med gott om kuster och sjöar ges viss möjlighet till strandbebyggelse. Vi slår vakt om naturen genom att öka möjligheterna till en levande glesbygd. Strandskyddet infördes en gång i tiden för att garantera friluftslivet tillgång till stränder och vatten. Majoriteten i Miljöskyddskommittén vill ge ytterligare ett argument för Strandskyddet genom att uttala att stränder är viktiga för den biologiska mångfalden. Vi instämmer inte i detta uttalande därför att det inte alltid är sant. På flera ställen finns förvisso en sådan täthet av bebyggelse, befolkningstryck eller livligt friluftsliv att ny strandbebyggelse skulle vara negativt för den biologiska mångfalden. Men det finns också exempel på områden där just mänsklig aktivitet möjliggjort och vidmakthåller ett stort mått av biologisk mångfald. Exempelvis gamla fiske- och blandbruksbygder i skärgårdarna har skapat utrymme för en lysande artrikedom. Många strandbiotoper har uppkommit i harmoni mellan mänsklig aktivitet och naturen. I många glesbygder finns gott om områden som skulle kunna upplåtas till försiktig strandbebyggelse utan risk för att den biologiska mångfalden minskar. Tvärtom kan fortsatt aktivitet i glesbygden trygga naturhänsynen och den biologiska mångfalden. Majoriteten i Miljöskyddskommittén har en allvarlig felsyn när den uttalar att unika arv förskingras om viss strandbebyggelse tillåts. Tvärtom tryggas arvet genom att tillåta begränsad strandnära bosättning. Dels tryggas kulturarvet och kulturbygder av lätt insedda skäl, dels tryggas det biologiska arvet och den biologiska mångfalden genom att människor tillåts bo nära naturen, lär sig känna ansvar för naturen, lär sig vårda naturen och lär sig skydda den. Dessutom skapas genom strandnära boende, exempelvis vid några av våra tusentals sjöar, naturliga incitament för ñskevård, Vattenvård och naturvård. Vem, om inte

248 Reservationer

de mest närboende, känner ekonomiska motiv att exempelvis bekosta insatser för återställande av förstörda naturvärden strandskyddet bör utformas så i detaljplanema får vad att man ange som ska skyddas. På detta sätt stärks strandskyddet jämfört med i dag i känsliga områden, t.ex. redan hårt exploaterade kuststräckor. Det är kommunerna som skall bestämma över strandskyddet. Vi anser inte att vår på strandskyddet skulle förändra det verksyn liga utfallet av nybebyggelse radikalt, det skulle få stor betydelse men för en del glesbygdskommuner. I många andra kommuner skulle vår modell inte innebära några skillnader gentemot i dag.

Miljökonsekvensbedömningar

Miljökonsekvensbeskrivningar är ett välkommet instrument.

Krav på miljökonsekvensbeskrivningar har sedan lång tid varit

en moderat hjärtefråga i miljöpolitiken. Det är glädjande att betänkandet är välskrivet på denna punkt. Miljöskyddskommitténs betänkande innehåller bra formuleringar om vilka syften miljökonsekvensbeskrivningarna skall ha. Formuleringarna om konsekvensbeskrivningarnas innehåll och uppgift som beslutsunderlag är också bra. Det är viktigt att avgränsa vilka beslutsprocesser där konsekvensbeskrivningar ska ingå underlag. som Betänkandet innehåller bra formuleringar detta. om

Preskriptionstid

Enligt vår mening är det fel att förlänga preskriptionstiden för

fordran på skadestånd för miliöskada.

Majoriteten i utredningen har förordat till 30 år förlängd preskripen tionstid för fordran på skadestånd för miljöskada. Enligt vår mening är detta felaktigt. En 30-årig preskriptionstid för fordran på skadestånd är en alltför lång tid i den mening att åtgärder vidtas på 1990-talet som kan leda till skadestånd ända fram till år 2030. Kunskapen miljöom effekterna av t.ex. vissa utsläpp vid denna tidpunkt kan göra att riskbedömningen blir helt än i dag. en annan

Reservationer 249

Genom införandet av den miljöskadelagen har också behovet nya av en förlängd preskriptionstid minskat. Vi förordar oförändrad en preskriptionstid.

Tillsyn

En tillsyn på en för låg nivå riskerar också att bli ineflekziv ur kostnadssynpunkt.

Vi delar majoritetens uppfattning att huvudansvaret för tillsynen bör ligga på kommunerna. Denna grundinställning får inte hindra att tillsynen i vissa fall läggs på länsstyrelserna eller på annat regionalt eller centralt organ. Det är enligt vår mening av yttersta vikt för den långsiktiga trovärdigheten i tillsynen att den kan uppvisa hög kompetens, minst som lever upp till kompetensnivån hos dem, som är föremål för tillsyn. En tillsyn på för låg nivå riskerar också ineffektiv kostnadssynatt vara ur punkt.

Talerätt och överklagande

En utvidgning av talerätten till ideella organisationer är,

sett som en miljöåtgärd, en chimär, eftersom organisationer

redan har möjlighet till talerätz.

Talerätten, dvs. rätten att överklaga beslut i frågor som rör natur- och miljövården, bör inte tillfalla ideella organisationer utan i stället baseras på enskilda individer. Det är den berörde medborgaren skall som ha talerätt. En utvidgad talerätt, vilket är till allmänhetens fördel, skall göra den enskildes talerätt generösare. Det är viktigt att de medborgare är berörda utsläpp erhåller som av en otvetydig talerätt. Det skall inte krävas att man är sakägare, eftersom man kan vara berörd på annat sätt. Miljöskyddslagens regler i detta avseende bör förtydligas och göras generösa. Med denna mer ändring bör det t.ex. vara självklart att en fiskare får sina fångstsom möjligheter begränsade har rätt att föra talan mot det miljöingrepp som åstadkommit denna begränsning.

250 Reservationer

En utvidgning talerätten till ideella organisationer är, sett som av miljöätgärd, chimär, eftersom organisationer redan har möjlighet en en till talerätt; antingen att själva bli sakägare eller genom att föra genom talan. I den mån och kompetens finns hos dessa orgaannans resurser nisationer finns således redan i dag möjlighet för allmänheten att ta detta tillvara. Därför är det högst olämpligt att man på miljöbalkens område gör avsteg från allmänna förvaltningsrättsliga principer genom att låta ideella organisationer få en självständig besvärsrätt. Som framgår av betänkandet har remissinstanser vid tidigare tillfällen avvisat tanken på utvidgad talerätt till ideella organisationer. Inrättandet särskild enhet inom Naturvårdsverket en miljöav en ombudsman leder i sig inte till någon vidgad möjlighet för medbor- att föra sin talan. Risken är i stället uppenbar att en ny sådan garna enhet leder till ökad byråkrati. Man kan inte heller blunda för risken att säskild enhet inom Naturvårdsverket kommer att kosta pengen ny bättre behövs för andra, mer akuta miljöåtgärder. ar som Det finns inga logiska skäl talar för att en miljöombudsman som skulle göra Naturvårdsverkets roll som central miljövårdsmyndighet klarare. Snarare skulle tillsättandet särskild miljöombudsman av en göra bilden olika myndigheters och instansers funktioner mer splittav rad samt försvåra överblickbarheten det samlade miljöarbetet i av Sverige. I sammanhanget bör det påpekas att förutom Naturvårdsverket och den enskilda talerätten finns Justitieombudsmannen, JO, som enskilda kan vända sig till.

Ersättning och skadestånd

Speciellt den biologiska mångfalden riskerar att drabbas hårt äganderätten inskränks. Mosaiken och mångfalden i om vidmakthålls speciellt de många, olika, små marknaturen av ägarna med beslutanderätt över sin markanvändning.

I den fria marknadsekonomin är den enskilda äganderätten en hörnsten. Marknadsekonomin har inte minst på miljöområdet visat sin överlägsenhet gentemot system, som innehåller mer eller mindre av planekonomi och politisk samhällsplanering.

Reservationer 251

Äganderåtten är en av de viktigaste förutsättningarna för en god

naturvård och långsiktigt hushållande med naturresursema. Det man äger vårdar Genom att sköta mark och vatten på ett långsiktigt, man.

uthålligt sätt, tillförsäkrar man objektet fortsatt värde. Äganderätten

skänker därmed det viktigaste incitamentet för en god naturvård. Där ingen äganderätt finns eller där äganderätten medvetet har avskaffats eller försämrats finns miljöproblem och rovdrift på natur- resurser. Ett exempel är världshaven, där det av naturliga skäl inte ñnns några ägare. Haven håller dels på att bli utñskade, dels på att bli en allmän dumpningsplats, på grund av att det inte finns någon ägare kan försvara och kontrollera dessa områden. De f.d. socialistiska som diktaturerna är ett annat exempel. Här lades hela makten och beslutanderätten över naturresursema på politiker och administratörer, vilket visade sig vara en katastrof ur naturvårdsynpunkt. Speciellt den biologiska mångfalden riskerar att drabbas hårt om äganderätten insldänks. Mosaiken och mångfalden i naturen vidmakthålls speciellt av de många, olika, små markägarna med beslutanderätt över sin markanvändning. För att inte urgröpa eller skada detta ofantligt värdefulla incitament till långsiktig resurshushållning och god naturvård, skall inga ingrepp i äganderätten Även mindre ingrepp i äganderätten urholaccepteras. kar tilltron till staten att värna den enskilde och dennes egendom. Därmed skadas långsiktigt värdet på mark och vatten, vilket i sin tur minskar den omsorg och sparsamhet varmed naturtillgångar bör behandlas. I en marknadsekonomi är det viktigt att kollektiva nyttigheter, t.ex. naturvård, som tas i anspråk av staten, ersätts med ett marknadspris. Detta är nödvändigt för att undvika välfárdsförluster. Om den kollektiva nyttigheten har ett lågt värde och ligger under marknadspriset på den mark som man planerar att ta i anspråk, bör en förändrad markanvändning inte komma till stånd. Har den däremot ett högt värde som ligger över marknadsvärdet, bör mark få tas i anspråk och ersättas med detta värde. Den mindre förbättring av ersättningsbestämmelserna vid intrång, som gjordes i samband med plan- och bygglagens tillkomst 1987, var en förbättring ur naturvårdssynpunkt eftersom det innebar en förstärkning av äganderätten. Förändringen 1987 är dock otillräcklig. Fortfarande är reglerna sådana att teoretiskt sett kan 10 % av en brukningsenhet beläggas med restriktioner utan att ersättning behöver utgå.

252 Reservationer

Om den berörda brukningsenheten sammanfaller med fastigheten, kan i princip hela det kapitalet i ett lantbruksföretag konñskeras, egna med hjälp dagens otillräckliga ersättningsbestämmelser. Det är inte av ovanligt med höga skuldsättningsgrader. Lantbruksföretag kan vara skuldsatta till 90 % kapitalet. Ett intrång motsvarande 10 % av upp av fastigheten gör att hela det egna kapitalet går förlorat. Uttrycket "berörd del" har visserligen deñnierats något i tidigare motivtexter, men begreppet är luddigt och det kan inte uteslutas att det kan bli föremål för felaktiga tolkningar. "Berörd del" kan exempelvis tolkas som den berörda biotopen, vilken kan vara mycket större än

fastigheten. Äganderätten kan i värsta fall bero på vem som bestäm-

vad är berörd del. Detta visar att dagens lagstiftning, som mer som inte fullt ut garanterar äganderätten, behöver skärpas. För att inte riskera sämre framtida hänsyn mot naturen kan inga avsteg från äganderätten accepteras. Full ersättning bör alltid utgå från första kronan vid intrång. Det bör inte ñnnas någon nedre gräns över intrång markägare skall tåla utan ersättning. Ersättningen skall som alltid bestämmas på marknadsmässiga grunder. Majoriteten i utredningen har valt att utforma ersättningsreglema utifrån PBL:s bestämmelser. I 2§ anges att om "pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en fastighet eller att mark tas i anspråk, är fastighetsägaren berättigad till ersättning av staten för den skada de härigenom lider". Enligt vår mening bör ersättning utgå vid en försvårad pågående markanvändning och avse hela fastigheten. Med en sådan inriktning erhålls ett fullgott skydd för äganderätten på alla typer av fastigheter. Vi förutser betydande svårigheter när "berörd del av fastighet" skall definieras i majoritetsförslaget. I fråga om biotopskydd kan "berörd del" mycket väl omfatta hel fastighet eller flera fastigheter en definitionen skall utgå från naturvårdshänsyn. Konsekvensen kan om bli godtyckliga och svårförutsebara utfall vid tolkningen av detta be- STCPP-

Genteknik

Vi anser att metoderna att inarbeta de gentekniska frågorna i övrig lagstiftning varit att föredra framför majoritetens förslag om en speciell lagstiftning. Denna uppfattning sammanfaller med Genteknik-

Reservationer 253

beredningens betänkande där en betydande majoritet förordat sådan en lösning.

7. Reservation Christer Windén

av nyd

I det följande tar jag frågor bristande konsekvensanalys upp om av förslagen, inriktningen på det fortsatta utredningsarbetet samt vissa frågor rörande miljökvalitetsnormer, kommunalt veto, strandskydd, talerätt och överklagande, straffskärpning och miljöskyddsavgift.

Bristande konsekvensanalys förslagen

av

I utredningsförslaget uppställs ett antal olika principer skall som genomsyra allt miljöarbete. Det handlar bl.a. förebyggande arbete, om bästa tillgängliga teknik, utbytesprincipen, kretsloppsprincipen. Det förebyggande arbetet drivas på alla plan från övergripanavses de samhällsplanering till åtgärder För att undvika enskilda utsläpp. Miljökvalitetsnormer avses i första hand läggas till grund för samhällsplanering och omsättas till åtgärdsplaner. Miljökvalitetsnormer skulle sålunda ge uttryck för de krav bör ställas på miljön med utgångssom punkt från vad människan och naturen tål. Om principerna okritiskt läggs till grund för samhällets åtgärder inom miljöpolitiken kan det leda till flera oönskade effekter. Utredningsförslaget innebär sammantaget ett systemskifte inom miljöpolitiken inte bara kan drabba de enskilda företagen och som medborgarna utan också marknadsekonomins funktionssätt. Ett väsentligt inslag i den nya miljöpolitiken är, framgått, som styrningen genom miljökvalitetsnormer. Miljökvalitetsnormer avses beslutas genom i administrativ ordning fastställda planer i sin tur som skall styra föreskrifter, tillståndsgivning, tillsynsbeslut, permanenta eller tillfälliga förbud och andra ingripande åtgärder. En sådan förändring kan innebära att det skapas ett slags planekologiskt system som riskerar att sätta marknadsekonomin funktion. ur Konsekvenserna av så genomgripande förändringar måste självfallet analyseras. Kraven på god miljö får inte bli ett självändamål. Med hänsyn till det anförda jag att utredningen borde ha anser ägnat särskild uppmärksamhet att analysera vilka konsekvenser

254 Reservationer

utredningsförslagen får för den privata äganderätten, näringsfriheten och den fria konkurrensen samt vilka kostnader utredningsförslagen i övrigt leder till för samhället, medborgarna och för de enskilda företagen. Trots den påtalade bristen i utredningen ser jag ändå positivt på utredningens huvudsakliga inriktning och resultat och menar att utredningsarbetet bör gå vidare. Remissbehandlingen av utredningsbetänkandet kan också bidra till att konsekvenserna av de olika förslagen tydliggörs.

Inriktningen på det fortsatta utredningsarbetet

Enligt min uppfattning bör det fortsatta utredningsarbetet inriktas på att skapa överblick, enhetlighet och rationalitet och att därigenom åstadkomma besparingar men också en högre grad av rättssäkerhet. Ny Demokrati att all lagstiftning, t.ex. vattenlagen, arbetsmenar miljölagstiftningen, som har med miljön att göra i princip bör samlas i miljöbalken. Skälet därtill är främst att reglerna och regelsystemen går i varandra. Den enskilde skall inte behöva bli utsatt för att i grunden sak prövas olika myndigheter och domstolar, kanske samma av med olika resultat som följd. Inte bara antalet prövningstillfållen måste minskas utan också antalet regler. En bättre regelekonomi är nödvändig. Ett system med miljödomstolar bör inrättas som i allt väsentligt grundas på de nuvarande vattendomstolarna. Miljödomstolarna måste möjlighet till allsidig prövning miljömålen. Handläggning ges en av vid domstol medför att den enskildes rättssäkerhet kommer i förgrunden. Den nuvarande ordningen med myndighetsutövning och den domstolsliknande Koncessionsnämnden med sin märkliga sammansättning är ägnad att inge betydande betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt. Straffsanktioner, miljöskyddsavgifter och andra sanktioner bör handläggas hos miljödomstolarna. Med en sådan ordning är det lämpligt att bestämmelserna om miljöbrott i brottsbalken, inklusive de allra allvarligaste fallen miljöbrott, förs över till miljöbalken. av En miljöpolis efter amerikansk modell bör överta handhavandet av vissa miljöfrågor som idag handhas av Miljö- och hälsoskyddskontoren jfr. nydmotion 1992/93:Ju 213.

Reservationer 255

Det kan också vara ändamålsenligt att miljöfrågor handhas av specialiserade åklagare, särskilda miljöåklagare. I detta sammanhang må nämnas att Ny Demokrati föreslagit att en relativ åtalsplikt bör ersätta den nuvarande absoluta åtalsplikten jfr. nydmotion 1992/93:Ju 302. En relativ åtalsplikt skulle exempelvis kunna miljöåklagare ge en bättre möjligheter att i det enskilda fallet använda sitt sunda förnuft. Dessutom skulle åklagarna inte behöva tänja på den nuvarande åtalsplikten vilket många gånger sker just vid misstanke miljöbrott. om

Särskilda invändningar

Inledningsvis har jag berört bristen på konsekvensanalys. Här vill jag peka på några särskilda frågor där jag har avvikande uppfattning en eller ifrågasätter de resonemang som förts.

Miljökvalitetsnormer

Enligt utredningsförslaget kommer i framtiden mycket miljöarbetet av att styras genom generella föreskrifter i stället för genom lagregler. Ett sådant system inger betänkligheter. Förslaget i 8 kap. 1 § innehåller sålunda bemyndiganderegel en som innebär att regeringen eller myndighet regeringen utser får som

utfärda föreskrifter under förutsättning att det är fråga att l driva

om igenom riktlinjer som riksdagen har antagit, 2 uppfylla internationella förpliktelser eller 3 i övrigt förebygga eller avhjälpa skador eller olägenheter. Den första punkten kan i och för sig te sig rimlig från konstituell synpunkt om riktlinjerna har antagits riksdagen lag. De båda av genom andra punkterna är konstitutionellt tvivelaktiga och kan komma i konflikt med bl.a. 8 kap. 1-3 §§ regeringsformen. Förslaget till miljökvalitetsnormer måste ordentlig en genomlysning från konstituell synpunkt innan det läggs fram för riksdagen.

Kommunalt veto

Jag delar uppfattningen att det kommunala vetot skall kunna brytas igenom på det sätt som föreslagits möjligheten bör vidgas något. men

256 Reservationer

Enligt 7 kap. 4 § får regeringen tillåta en anläggning trots kommunalt veto endast om det är "synnerligen angeläget från nationell synpunkt att anläggningen kommer till stånd". Jag anser att lydelsen bör ändras till "särskilt angeläget". Det ñnns emellertid anledning att ytterligare begränsa möjligheterna för det kommunala vetot eller att helt slopa det. Det bör sålunda inte vara kommunens eller den politiska majoritetens intresse som skall komma i första hand utan de enskilda sakägarna, dvs. de som i egenskap av markägare o.dyl. kan drabbas av miljöförändringen. Om sakägarna inte anser sig drabbade av skada eller om sakägarna kommer överens med sökanden är det orimligt att kommunen skall kunna avge sitt veto eller på annat sätt förhindra att det avsedda företaget kommer till stånd.

Strandskydd

I fråga om strandskydd menar jag att strandskyddet generellt sett måste begränsas till att endast omfatta specifikt angivna områden där särskilda skäl för skydd föreligger.

Talerätt och överklagande

Jag kan inte ansluta mig till förslaget att ideella organisationer på miljöområdet skall få en formell talerätt i ärenden som gäller tillståndsprövning. Enligt min uppfattning bör inte heller en motsvarande rätt införas för yrkesñskarenas intresseorganisationer i ärenden som gäller åtgärder som kan påverka ñsket. Endast den som verkligen är part, sakägare, bör ha talerätt. Det saknas anledning att vidga sakägarbegreppet. Ideella organisationer och intresseorganisationer bör liksom för närvarande kunna höras upplysningsvis om det är nödvändigt för utredningen. Likaledes avvisar jag förslaget om tillsättande av en särskild miljöombudsman. Redan i dag har allmänheten möjlighet att vända sig till Naturvårdsverket och andra myndigheter med sina klagomål över olika förhållanden på miljöområdet. Det ñnns därför inget rationellt motiv att tillskapa ytterligare en instans.

Reservationer 257

Straffskärpning

I syfte att komma åt den allvarliga miljöbrottsligheten kan straffskärpningar i och för sig vara en väg. Men det får sannolikt begränsad en effekt. Samhällets syn på miljöbrott och särskilt den allvarliga miljöbrottsligheten måste tydliggöras. Ett sätt är att inrätta särskild milen jöpolis. Jag ansluter mig till förslaget straffskärpning med detta påpeom kande.

Mil jöskyddsavgift

Förslaget med en ny typ miljöskyddsavgift innebär i princip

av att en avgift skall kunna tas ut, trots att det inte någon verkligen utretts att begått ett fel. Detta kan inte accepteras. Ansvaret leder för långt och måste därför kunna begränsas för att undvika orättfärdi miljöskyddsga avgifter. Bestämmelserna måste förses med ventil går på en som ut att avgift får jämkas eller inte utdömas det föreligger förmildrande om omständigheter eller det t.ex. görs sannolikt gjort vad om att man man kunnat för att undvika överträdelse miljöregel. av

9 I3-0l28l.Del2

Särskilda

yttranden

Särskilt yttrande Erling av Bager fp och Lennart

Fremling fp

Överlåtbara utsläppsrätter

Vi accepterar kommitténs slutsats att inte lägga fram ett lagförslag nu som reglerar handeln med utsläppsrätter, att betänkandets men anser formuleringar alltför negativ bild ett möjligt med ger en av system överlåtbara utsläppsrätter. I stället bör vi konstatera att idéer olika om ekonomiska styrmedel är väl värda att utreda vidare och att ett sådant system i vissa fall torde kunna öka effektiviteten i miljöskyddsarbetet. Att andra typer av ekonomiska styrmedel håller på att utvecklas inom EG är inget hinder att inom Sverige utveckla och kanske i försöksskala under begränsad tid införa överlåtbara utsläppsrätter. Tvärtom borde det vara värdefullt även för EG vi inom Sverige ñck om praktiska erfarenheter av detta styrmedel. Vi anser alltså att det är angeläget att utredningar och försök görs med ett system med överlåtbara utsläppsrätter så att ett gediget underlag tas fram inför ett ställningstagande till permanent använden mer ning av systemet.

Kommunernas roll i tillsynen

Vi motsätter oss inte resonemanget i betänkandets avsnitt 19.6.2, men vill framhålla följande. Det är god allmän princip att bör en ansvar delegeras till dem som sitter nära berörd verksamhet. Det är dock alltid fråga om en lämplighetsbedömning till hur små enheter ansvaret bör delegeras. När det gäller miljötillsyn krävs god teknisk kompetens och en oberoende ställning. Dessutom bör undvika beslutsgång man en som gör att partipolitisk prestige lätt kommer in i bilden.

260 Särskilda yttranden

Vi anser att man noga måste följa utvecklingen så att kommunerna inte får ett större än kan leva upp till. Det är ofta rimligt ansvar man att den specialkompetens som krävs organiseras på regional nivå. Dessutom avser tillsynen ibland kommunala anläggningar eller anläggningar som ägs av kommunala bolag. Det är mindre sannolikt att hamnar i jävsituationer om tillsynen organiseras på regional nivå. man

Särskilt yttrande Dan Ericsson

av kds

Tillsynen kap. 15

Det liggande förslaget till framtida tillsynsverksamhet genomsyras av en positiv grundsyn på kommunernas förmåga att utveckla och utöva denna. Kommunerna ska kunna överta tillsynsverksamhet från länsstyrelserna. En utökad kompetens för de verksamheter som bedrivs inom kommunerna kan i många fall leda till höjd ambitionsnivå i tillsynsen och uppföljningsarbetet då närhet ofta leder till bättre kommunikation mellan näringsutövare och tillsynsmyndighet. Problem som tagits upp, såsom det olämpliga att kommunen är tillsynsmyndighet för sina verksamheter såsom avloppsreningsegna verk och avfallsupplag, menar jag kan hanteras om kommunallagens 3 kapitel 5 § följs. Den lyder "En nämnd får inte bestämma om rättigheter eller skyldigheter för kommunen eller landstinget i ärenden där nämnden företräder kommunen eller landstinget som part. En nämnd får inte heller utöva i lag eller annan författning föreskriven tillsyn över sådan verksamhet som nämnden själv bedriver". I de fall kommuinte har fristående tillsynsmyndighet kan kommunen själv söka nen en andra lösningar, exempelvis överlämna tillsynen till länsstyrelsen. Balken i sin helhet kommer troligtvis leda till merarbete för kommunerna. Det är av största vikt att resurser tillförs kommunerna i en sådan utsträckning att kommunens utökade tillsynsuppgifter kan skötas på ett fullödigt sätt.

Talerätt kap. 16

En nyhet i denna lagstiftning är att talerätten utvidgas till att också innefatta vissa organisationer såsom ñske- och miljöorganisationer. På

Särskilda yttranden 261

nytt aktualiseras problemet med att vattenlagen inte integrerats och anpassats till den nya miljöbalken. Den utvidgade talerätten kommer nämligen inte gälla vid domar i vattendomstolarna. Detta trots att det ofta skulle vara av stort värde med den utvidgade talerätt som nu kommer att gälla balken i detta sammanhang. När nu vattenlagen inte integrerats hade det ändå varit ett minimum att i detta avseende gå in med en ändring i vattenlagen.

Sanktioner kap. 17

Förbättringar har skett på detta lagområde att enhetlighet och genom överskådlighet har nåtts. Den fördelning föreslås miljöbrotsom nu av ten mellan miljö- och brottsbalken är rimlig. Skärpningar har införts som exempelvis gör det lättare att döma till företagsbot när miljöbrott begåtts. Detta kan jämföras med den rådande situationen där åklagare har att leda bevisföringen. En mycket arbetsam Det blir med process. detta lagförslag lättare att ådöma miljööverträdare sanktioner såsom företagsbot och förverkande. Milj öskyddsavgiftens funktion ändras och kan utkrävas av företag exempelvis överträtt sina driftvillkor som detta utan att behöva bevisa att överträdelsen driftvillkoren orsakat av skador. För att ett bra lagförslag verkligen ska kunna genomslag krävs det att satsningar görs på fortbildning jurister och ökade av resurser tillförs åldagar- och polisväsendet, så att lagen kan hanteras på rått sätt.

Särskilt yttrande Allert av Alverborg

Bristande problemanalys

Det är nu snart 24 år sedan miljöskyddslagen trädde i kraft. Lagen har under den tid den funnits fungerat bra för det ändamål den främst var avsedd, nämligen att minska utsläppen från tunga miljöstörande en-

heter. Den har verksamt bidragit till att utsläppen till luft från svenska

industrianläggningar minskat med 60-90 % och till vatten med

262 Särskilda yttranden

70-90 %. bidragande orsak har varit miljömedvetenheten En annan att inom industrin, liksom inom övriga delar samhället, ökat kraftigt av sedan miljöskyddslagen trädde i kraft. Det är värt att notera att professor Arne Jernelöv, i sin nyligen gjorda studie rörande den s.k. miljöskulden, påpekar att de tyngsta posterna i denna finns inom områdena jordbruk, avfall och försurning. Orsakerna till den är dessutom bekant numera främst senare som hänförliga till vägtrañk och övrig samfärdsel samt påverkan från andra länder. De åtgärder för att begränsa miljöpåverkan, som nu föreslås i miljöbalken är sålunda i första hand riktade mot en annan målgrupp än vad gällde för miljöskyddslagen. Det är därför beklagligt att en som tidigare målgruppen industrin på ett del av åtgärderna drabbar den - sätt riskerar att hämma viljan såväl att investera i befintlig insom dustriell verksamhet att etablera sådan i Sverige. som ny Samtidigt kan konstateras att del problem som trots allt vidlåder en miljöskyddslagen bl.a. i fråga handläggningstider och tillsyn inte om erhåller någon slutlig lösning det framlagda förslaget. genom nu Huvudorsaken till de relaterade bristerna torde vara att det nyss under utredningens gång inte skett någon genomgripande problemanakunnat klarlägga hur det nuvarande systemet faktiskt fungerat lys, som i olika avseenden och eventuella brister finns. Inom utredningen var i stället främst ha varit inriktad på att till varje pris uppfylla synes man det krav på skärpningar gällande regler, som i alltför hög grad av nu präglar direktiven för utredningen. Att åstadkomma en ändamålsenlig och väl fungerande tillämpning reglerna borde ha varit ett lika av självklart mål för utredningen. En sådan analys sagts skulle sannolikt ha givit vid handen som nyss att det inte föreligger något egentligt behov en omfattande ny miljöav balk. De smärre brister, kunnat konstateras hade sannolikt relativt som enkelt kunnat rättas till justeringar eller kompletteringar i den genom nuvarande lagstiftningen.

2. Alltför långtgående allmänna förpliktelser

Utredningen hari sitt arbete utgått från att ambitionsnivån på miljöområdet generellt skall höjas. Det finns inget att invända mot denna strä- Emellertid har försökt åstadkomma detta bl.a. genom att ge van. man många bestämmelser i balken ett mycket vidsträckt tillämpningsom-

Särskilda yttranden 263

råde. Därigenom kommer vissa ambitionerna att framstå av som uppenbart orealistiska. Ett exempel på en sådan "orealistisk ambitionsnivå" är kravet på att "bästa tillgängliga teknik" skall tillämpas alla och av envar, som "utövar eller ämnar att utöva miljöpåverkan". Det begreppet senare omfattar i princip all mänsklig aktivitet, kan tänkas påverka mänsom niskors hälsa eller miljön. Sammantaget innebär reglerna alltså, att sådana högst vardagliga aktiviteter som mopedkörning, gräsklippning m.m. omfattas av kravet på tillämpning bästa tillgängliga teknik, av ett krav som i många situationer är uppenbart orealistiskt. Att kravet inte är direkt straffsanktionerat avhjälper inte det principiella felet. På motsvarande sätt gäller för alla och utövar eller envar, som ämnar utöva miljöpåverkan, en i stort sett obegränsad uppgiftsskyldighet. Ytterligare ett exempel på en orealistisk ambitionsnivå kan man finna i den stoppregel, som föreslås i 3 kap. 7 Om aktivitet kan en befaras "leda till att människors hälsa skadas", är aktiviteten förbjuden utan möjlighet till dispens. Hur man då skall kunna förklara, att sådana aktiviteter som exempelvis bilkörning eller rökning i andra människors närvaro, ändå skall vara tillåtna, är svårförståeligt. Den överdrivna ambitionen att försöka täcka in i princip alla former av mänsklig aktivitet i balken, är enligt min uppfattning mycket

olyckligt. Det finns en uppenbar risk att regelverket sådant för-

som lorari trovärdighet ambitionerna i detta uppfattas orealistisom som ka. Detta kan i sin tur leda till förfång för ett seriöst miljöskyddsarbete.

Urholkad rättskraft

I betänkandet uttalas på flera ställen, att förståelse måste visas för industrins berättigade krav på rättskraft hos meddelade beslut, så att dessa kan ligga till grund för företagens planering investeringar av m.m. Vad särskilt gäller omprövning meddelade beslut sägs i avsnitt av

14 i den allmänna motiveringen följande."Bara när sakliga skäl talar

för det med styrka finns det anledning att vidga möjligheterna att ompröva tillstånd till miljöfarlig verksamhet, eftersom miljöskyddet i stort får betraktas som ganska väl tillgodosett när det gäller verksamheter med tillstånd".

264 Särskilda yttranden

Trots ovannämnda uttalanden innehåller betänkandet inslag, som i mycket betydande grad urholkar rättskraften i meddelade villkorsbeslut. Det gäller dels de inskränkningar som kan bli följden av s.k. generella föreskrifter, dels föreslagna ändringar i fråga om förutsättningarna för omprövning av gällande villkor. Detta är beklagligt, eftersom en stor del av de miljöproblem, som varit hänförliga just till prövningspliktiga anläggningar, redan är lösta eller i vart fall mycket nära att nå lösning. Det vore allvarligt om man i detta läge skulle en försämra förutsättningarna för fortsatta industrisatsningar i Sverige att göra det svårare att bedöma vilka miljökostnader som på genom sikt kan uppkomma. Det finns inget som verkar mer hämmande på viljan att investera i befintlig industriell verksamhet eller att etablera ny sådan än osäkerhet om dess villkor. Vad först gäller generella föreskrifter kan konstateras att det av 4 kap. 2 § följer att regeringen skall ha rätt att utfärda sådana föreskrifter "som begränsar möjligheten att använda ett tillstånd som meddelats med stöd av denna balk" om det "behövs" för att

genomföra miljökvalitetsnormer enligt 8 kap., genomdriva riktlinjer eller principer som riksdagen antagit - annars eller uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig. ~

Om det är "särskild betydelse" för att "förebygga eller avhjälpa av skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön eller för att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser" kan regeringen oberoende av gällande tillstånd meddela föreskrifter om - -

skyddsåtgärder, begränsningar av en verksamhet, upplysningsskyldighet, märkning information, - och annan provning eller kontroll av att föreskrivna krav eller villkor är upp- fyllda, försiktighetsmått i övrigt, dvs. i praktiskt taget alla avseenden berörs av rättskraften i som ett meddelat tillståndsbeslut.

Det är uppenbart att bemyndigandet i paragrafen fått en alldeles för vid omfattning. Rätten för regeringen att meddela föreskrifter, som

Särskilda yttranden 265

kan bryta igenom gällande tillstånd, förefaller i det närmaste vara godtycklig. För närvarande har regeringen enligt 8 § miljöskyddslagen rätt a att för s.k. miljöskyddsområden meddela särskilda föreskrifter om skyddsåtgärder m.m. Det sägs dock uttryckligen i paragrafen att sådana föreskrifter inte innebär ändring i tidigare meddelade tillståndsbeslut. Vad som nu föreslås innebär därför ett mycket långt steg från vad som för närvarande gäller. Det må vara att regeringen skall ha rått att meddela föreskrifter, som bryter igenom gällande tillståndsbeslut, om detta erfordras för att uppfylla internationella förpliktelser Sverige i vederbörlig ordning som

åtagit sig. Detsamma kan gälla riksdagen, efter utred-

om noggrann

ning, fattat beslut om bindande riktlinjer. I så fall måste dock

av rättssäkerhetsskäl stipuleras rimliga övergångstider för anpassning. Men att regeringen, i den omfattning Mrförutsatts, skulle få som en generell rätt att meddela föreskrifter, begränsar möjligheten att som använda ett tillstånd, det kan inte accepteras. Även i fråga reglerna för om omprövning av villkor innebär förslaget ytterligare inskränkningar i rättstryggheten. Som exempel kan

nämnas att det blir flera myndigheter, kan begära omprövning, att

som av SNV eller länsstyrelsen upprättade átgärdsplaner för uppfyllande av kvalitetsnormer kan läggas till grund för omprövning och att generella föreskrifter i vissa fall skall kunna ersätta krav på omprövning. Den föreslagna regleringen innebär vidare att det kommer att råda ett alltför komplicerat samband mellan föreskrifter på olika nivåer. Det torde få anses näst intill omöjligt för verksamhetsutövare, att med en ledning av reglerna i miljöbalken, bilda sig uppfattning vad en om som faktiskt gäller i olika avseenden och på vilket sätt förutsättningarna för verksamheten kan komma att förändras. Sammanfattningsvis kan i fråga rättssäkerhetsaspektema konstaom teras att det i betänkandet öppnas möjlighet för så betydande ingrepp i den rättsverkan som bör tillkomma ett tillstånd, att betänkandet i nu berörda delar inte bör läggas till grund för lagstiftning utan en omfattande omarbetning.

4. Väsentliga problem lösta

En allvarlig anmärkning mot betänkandet är, att det inte presenterar något förslag till lösning, när det gäller de två frågor inom miljöom-

266 Särskilda yttranden

rådet, som från industrins sida i nuvarande läge ansetts mest väsentliga:

a Behovet av snabbare handläggning av framför allt tillståndsärenden. b En effektiv tillsyn.

Snabbhet i handläggningen

Vikten av att framförallt tillståndsärenden handläggs med erforderlig snabbhet har från industrins sida framhållits vid flerfaldiga tillfällen. Många exempel har också lämnats på ärenden där handläggningstiderna vida överstigit vad som kan anses acceptabelt. Behandlingstider i första instans överstigande 1,5 år har rapporterats. Detta medför risk för att angelägna industriprojekt inte kommer till stånd eller förläggs utanför Sverige, där handläggningstiderna enligt uppgift många gånger är betydligt kortare. Inom EG arbetar man för närvarande med att ta fram förslag till ett direktiv, som skall utgöra ram för en samordnad europeisk miljölagstiftning: "Integrated Pollution Prevention and Control" IPPC. Det har därvid framställts mycket starka krav på att det skall fastställas en maximitid inom vilken tillstånd skall ha meddelats. En så pass kort tid som 6 månader har funnits angiven i direktivutkast. Mot ovanstående bakgrund får det anses beklagligt att kommittén inte närmare trängt in i denna fråga och presenterat ett förslag till lösning. Då det är uppenbart att frågan måste få en lösning innan en miljöbalk utfärdas, synes det vara ofrånkomligt att den blir föremål för en specialutredning dessförinnan.

En effektiv tillsyn

Industrin har ett starkt intresse av att tillsynen från myndigheternas sida inom miljöområdet fungerar bra och att de begränsade personella resurser som står till buds utnyttjas på ett optimalt sätt. Eftersom vi från industrins sida hyser åsikten att funktionen därvidlag skulle kunna förbättras, framfördes på ett tidigt stadium önskemål om att denna fråga borde tas upp till behandling i kommittén. Då det från sekretariatet uppgavs att utredningen inte skulle hinna med detta, utarbetade en arbetsgrupp inom Industriförbundet en "Idéskiss" till hur

Särskilda yttranden 267

bl.a. den framtida tillsynen skulle kunna läggas upp för att bättre tillgodose behovet av en väl fungerande tillsynsorganisation. Idéskissen presenterades för departementet med önskemål om att frågan borde specialutredas, om den inte togs upp inom kommittén. Någon specialutredning kom inte till stånd och inte heller blev frågan föremål för någon mer ingående behandling i kommittén. Trots detta ñnns i betänkandet uttalanden om överföring av tillsynsansvaret till kommunerna i en utsträckning, som får spegla helt anses en orealistisk syn på vilka möjligheter kommunerna har att till rimliga kostnader bygga upp den juridiska och tekniska sakkunskap, skulle som erfordras förslaget genomfördes. Även bortsett från de ekonomiska om aspekterna, kan dessutom ur rekryteringssynpunkt konstateras, att det i Sverige inte torde vara möjligt att uppbringa erforderligt antal personer med adekvat utbildning. Det är också värt att notera, att regeringen i ett par fall under senare år nekat kommuner att ta över tillsynen, med hänvisning till att det vore bäst för miljövården att uppgiften stannade kvar hos länsstyrelsen. Det är ofrånkomligt att även denna fråga måste bli föremål för en specialutredning innan ett förslag till miljöbalk föreläggs riksdagen.

30 års preskriptionstid för skadeståndsanspråk

I betänkandet framläggs nu åter förslag om förlängning av preskriptionstiden för skadeståndsanspråk avseende personskador inom det yttre miljöområdet till 30 år. Bland annat i syfte att undvika de problem, som är förenade med en förlängd preskriptionstid och för att ändå ge skadelidande ett tillfredsställande skydd, tog industrin initiativ till införande av den sedan år 1989 gällande miljöskadeförsäkringen. Försäkringen upprättades bl.a. just för att tillgodose de skadelidandes berättigade intresse av att få även "sena" skador ersatta. Samtidigt innebar den "kollektiva" modellen att nackdelarna och problemen för enskilda verksamhetsutövare med ett långt ansvar kunde minskas. Det hade nämligen visat sig att en förlängd preskriptionstid skulle medföra stora nackdelar, exempelvis

höga utrednings- och processkostnader för dessa "sena skador", mycket stora svårigheter att individuellt försäkra ett så "långt" ansvar samt

268 Särskilda yttranden

svårigheter för verksamhetsutövare att i övri bedöma och kalkyle- ra sitt ansvar m.m.

Att nu, när problemet för de skadelidande är löst, åter ta upp frågan om förlängd preskriptionstid är inte motiverat. Av försäkringen, som hittills kostat verksamhetsutövarna mer än 100 milj. kr., har ännu inte en enda krona tagits i anspråk för skadeersättning. Det kan inte anses rimligt att nu återkomma med förslaget om förlängd preskriptionstid, när man under mellantiden på frivillig väg löst de problem för de skadelidande, som skulle kunna anses utgöra det enda riktigt hållbara argumentet för en sådan förlängning. Det förhållandet i vissa utkast till konventionstexter disatt man kuterar förlängd preskriptionstid är inte relevant i sammanhanget. Miljöskadeförsäkringen är nämligen en unik svensk lösning av ett problem, som man i de flesta länder sannolikt skulle vilja lösa just försäkringsvägen om det bara vore möjligt.

Initiativ till omprövning av villkor

I betänkandet föreslås att en tillständsmyndighet, som även har hand om tillsynen, liksom hittills själv skall kunna ta initiativ till omprövning av villkor som myndigheten fastställt 21 kap. 6 §. Detta får emellertid anses vara en helt felaktig lösning, eftersom det även i detta fall är viktigt med ett tvåpartsförfarande. Det är därför angeläget att också denna fråga blir föremål för förnyade överväganden.

7. Bemyndiganden för kommuner att utfärda generella före-

skrifter 4 kap. 6 §

Enligt sin ordalydelse har denna paragraf en mycket vid tillämpning. I specialmotiveringen förutsätts dock att sådana bemyndiganden som avses i paragrafen bara meddelas i frågor av lokal natur där behövlig kompetens kan antas vara tillgänglig för kommunerna. Som exempel har i den allmänna motiveringen avsnitt 6 anförts förbud mot halmbränning samt lokala föreskrifter om gödsel- och avfallshantering m.m. Det bör uttryckligen stå i lagtexten att de bemyndiganden som kommunerna kan komma att erhålla skall avse förhållanden av utpräg-

Särskilda yttranden 269

lat lokal karaktär. Tillämpningsområdet bör vidare preciseras på ett detaljerat sätt än genom en kortfattad exempelsamling. mer

"Angiveribestâmmelsen" 22 kap. 18 §

Hanteringen av och synen på miljöfrågoma torde nu få anses ha nått en sådan mognadsgrad att den säregna "angiveribestämmelsen " i 22 kap. 18 § bör kunna utgå. Den motverkar det förtroendefulla samarbete mellan verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter, som förutsätts i såväl lagstiftning som i många tillståndsbeslut och som är en grundläggande förutsättning för ett väl fungerande miljöskyddsarbete. Det får anses jitllt tillräckligt med de allmänna regler som gäller rörande skyldighet för myndigheter att rapportera observerade överträdelser.

9."Bi0tekniska produkter" Avsnitt 12 samt 16 kap.

Genteknikberedningen har i sitt nyligen överlämnade betänkande, "Genteknik utmaning" SOU 1992:82, föreslagit att reglering av - en framtida användning av genetiskt modifierade organismer bör ske i de lagar, för närvarande innehåller bestämmelser om organismer och som produkter på respektive område. De möjligheter beredningen anvisar för att skydda hälsa och miljö genom att krav pâ miljöprövning införs i de olika föreskrifter fackmyndigheterna har att utfärda är enligt min uppfattning tillfredsställande. Genteknikberedningens betänkande har remissbehandlats och bearbetas för närvarande i regeringskansliet. Miljöskyddskommittén borde därför ha avstått från att lägga några förslag inom detta område. Användning av biotekniska produkter inklusive genetiskt modifie- rade organismer är ett så nytt och särpräglat område att aktuella bestämmelser nödvändigtvis måste sammanhällas i ett särskilt kapitel i miljöbalken. Kapitlet utgår heller från vetenskapliga fakta och erfarenheter utan får i stället en repressiv effekt mot den svenska biotekniska industrin. I Tyskland har drakonisk lagstiftning lett till att berörda företag en flyttar sin gentekniska verksamhet utanför landets gränser. Lagstiftningen har därför börjat ifrågasättas. Om förslaget från Miljöskydds-

270 Särskilda yttranden

kommitténs majoritet skulle förverkligas, finns det risk för en motsvarande utveckling i Sverige, med påföljande negativa konsekvenser för sysselsättning och nationell ekonomi. Detta vore en utomordentligt beklaglig svensk utveckling för en innovativ framtidsteknik, inger som stora förhoppningar inom en rad olika tillämpningsområden.

4. Särskilt yttrande Guldner Hornsved

av

Miljöskyddskommittén har föreslagit att regeringen alltid ska pröva tillåtligheten av vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar och farleder som kan medföra en från nationell eller regional synpunkt betydande påverkan på miljön. Bestämmelsen, som är intagen 7 kap. 1 § 12 punkten i förslaget till miljöbalk MB innebär utvidgning den tillåten av lighetsprövning som regeringen måste göra enligt nu gällande bestämmelser i 4 kap. l § naturresurslagen NRL. Det bör dock noteras att regeringen redan enligt 4 kap. 2 § NRL i princip är skyldig att föreskriva tillåtlighetsprövning det är fråga så betydande anläggom om ningar som förut nämnts. En förutsättning för att regeringen ska kunna ge tillstånd enligt NRL är att kommunfullmäktige i berörd kommun tillstyrkt att tillstånd lämnas. Från detta kommunala veto finns undantag som avser förvaringsanläggningar för kärnämne och kärnavfall samt vissa mycket stora anläggningar för förbränning, vindkraft, naturgas och behandling av miljöfarligt avfall. Undantaget infördes 1990 på grundval av ett särskilt betänkande avgivits den s.k. Vetokomsom av mittén. Miljöskyddskommittén föreslår nu att undantag från det kommunala vetot ska gälla även för vägar, järnvägar och farleder, dvs. för vissa anläggningar som enligt ska föras in under bestämmelserna ovan om obligatorisk tillåtlighetsprövning. I lagstiftningsarbetet, såväl vid tillkomsten av plan- och bygglagen PBL som vid tillkomsten av den förutnämnda ändringen i NRL, betonades vikten av att kommunerna ges ett starkt inflytande över den lokala miljön och en ökad självbestämmanderätt i frågor rörande utveckling av bebyggelsen. Anläggande vägar, järnvägar och flygav platser kan ha en genomgripande påverkan på bebyggelseutvecklingen i en kommun. Det kan utan överdrift påstås att sådana anläggningar ofta får större påverkan på bebyggelseplaneringen än sådana anlägg-

Särskilda yttranden 271

ningar undantagits från det kommunala vetot genom ändringen år som 1990i 4 kap. NRL.

Den inskränkning i vetot som nu föreslagits av Miljöskyddskommit-

tén har tillkommit närmast parentes i det mycket omfattande som en arbete vilket utförts för att åstadkomma ett förslag till MB. Frågan om maktfördelningen mellan staten och kommunerna när det gäller be-

byggelseplaneringen är alltför viktig och mångfacetterad för att på sätt

till Enligt min mening är konsekvensom skett tas upp i förslaget MB. förslaget i denna del inte tillräckligt utredda. serna av Över huvud taget finns anledning att med hänsyn till principen om den kommunala självstyrelsen särskilt uppmärksamma frågor om uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun i miljöarbetet. Sådana frågor aktualiseras ofta i samband med att statliga myndigheter med stöd bemyndiganden meddelar föreskrifter ålägger kommunerav som uppgifter vilka egentligen är statlig karaktär och vilka inte ger na av något egentligt utrymme för lokala variationer. Bruket av bemyndiganden effekter, inte bara på den kommunal självstyrelsen som sådan, ger utan vanligtvis också på kommunernas kostnader. Problemet med ökade kostnader kan allvarligt det är regeringen som har vara nog om använt ett bemyndigande men problemet är genomgående mera svårhanterligt när det är statlig myndighet än regeringen som en annan använder bemyndigandet. Då uppstår bl.a. större svårigheter för komatt få gehör för berättigade önskemål kompensation för munerna om ökade kostnader. Eftersom miljöbalken är avsedd att bli en ramlag med betydande inriktning på bemyndiganden anser jag att nyssnämnda frågor behöver utredas ytterligare. 3 kap. 7 § förslaget till miljöbalk innehåller stoppregel. Däri en att verksamhet, hantering eller åtgärd inte får utövas anges en en en eller vidtas om verksamheten, hanteringen eller åtgärden, trots användning försiktighetsmått kan befaras leda till att människors hälsa av skadas. Bestämmelsen har stor principiell betydelse utgör ett som exempel på sådan skärpning tillåtlighetsreglema som förutsätts i av kommittédirektiven. Skärpning reglerna är även enligt min mening av behövlig och angelägen. Just den här bestämmelsen har emellertid fått utformning gör att den inte i alla lägen är möjlig att praktiskt en som tillämpa. Det kan alltid med fog hävdas att t.ex. avfallshantering eller

trañkanläggningar kan befaras leda till att människors hälsa skadas,

att alla rimliga försiktighetsmått iakttagits. Bestämmelsen skulle trots då leda till att verksamheten inte får utövas. Samtidigt är det självklart att avfallshantering och trafik måste få förekomma låt vara med -

272 Särskilda yttranden

stränga försiktighetsmått. En lagregel inte kan tillämpas i praktisom ken bör enligt min mening inte tillskapas eftersom den minskar respekten för lagstiftningen och snarast motverkar sitt syfte. Miljöskyddskommittén hari 29 kap. 7 § föreslagit preskriptionsatt tiden för fordran på skadestånd för personskada till följd vatten-, av luft- eller markförorening eller strålning utökas till trettio år. genom Jag är väl medveten om att den nuvarande tioåriga preskriptionstiden kan medföra rättsförlust för den drabbas miljöskada, eftersom som av lång tid kan förflyta innan skadan visar sig. Sådana fall får dock anses vara ytterst sällsynta. Risken för att rättsförlust uppstår måste också trots allt vägas mot de betydande nackdelar som en förlängning av preslaiptionstiden kommer att medföra. Att vi i vår lagstiftning sedan långliga tider haft preskriptionstid på högst tio år är inte något en som förekommit utan anledning. De skäl åberopats för tioårig som en preskriptionstid är gångbara än i dag och de gör sig gällande även på miljöområdet. Även den anklagas för ha förorsakat som att en personskada av miljökaraktär bör ha rimlig chans att bevisa att han är en oskyldig. Enligt min uppfattning är det närmast ogörligt att åstadkomma motbevisning om sådant som inträffat för t.ex. 25 år sedan. Det bör också erinras om att lagförslaget även innehåller den regel om sannolikhetsbevisning rörande orsakssambandet mellan utpekad störning och föreliggande skada som finns i miljöskadelagen. En kombination denna lättnad i bevisbördan för den skadelidande och av en 30-årig preskriptionstid är inte acceptabel. Jag således att anser preskriptionstiden inte bör förlängas.

Särskilt yttrande Sven av Nyberg

Miljöskyddskommittén har i huvudsak lyckats bra med arbetet att

samla lagstiftningen på området i enhetlig miljöbalk, såväl vad en gäller struktur som innehåll. En generell brist är dock att några egent-

liga konsekvensanalyser förslagen inte kunnat göras inom den givna

av tidsramen.

Särskilda yttranden 273

Miljöbalken och arbetsmiljön

Några av de lagar som föreslås ingå i balken har anknytning till arbetsmiljöområdet, framförallt gäller detta lagen kemiska om produkter LKP. Insatserna för att minska arbetsrelaterade allergier, hudsjukdomar, cancerformer, etc. inriktas alltmer mot att ersätta hälsofarliga produkter med mer skonsamma alternativ. Detta innebär att kraven på åtgärder i ökad utsträckning måste ställas direkt mot tillverkarna av kemiska produkter. LKP de allmänna grunderna för produktansvager ret samt möjlighet för myndigheten att utfärda generella föreskrifter, medan arbetsmiljölagen AML möjlighet till förelägganden i ger enskilda fall. Det är mot denna bakgrund viktigt att den balken tydligt nya markerar ansvaret för samordnad tillämpning AML och miljöbalkens en av bestämmelser när det gäller produktansvaret på kemikalieområdet. En sådan markering saknas i föreliggande förslag. En annan lag med koppling till arbetsmiljöområdet föreslås som ingå i balken är strålskyddslagen. Denna lag berör ett specifikt verksamhetsfält och omfattar till övervägande del frågor ligger utanför som

miljöbalkens egentliga tillämpningsområde. övervägande skäl talar för

att strålskyddslagen bibehålles som separat lag.

Aktsamhetsregler Bästa tillgängliga teknik

-

En av de övergripande aktsamhetsregler föreslås i balken gäller som kravet om användning bästa tillgängliga teknik inom miljöstörande av verksamheter. Den innebörd regeln i förslaget ansluter till motsvages rande begrepp inom EG, vilket förutom produktionsanordningar även omfattar metodfrågor som arbetsledning och utbildning. Det är bra att teknikbegreppet denna vidgade innebörd. Det ges borde dock tydligare framgå av lagstiftningen att fortlöpande utbildning av de anställda i arbetsplatsens miljöfrågor samt motsvarande utveckling av arbetsorganisationen är förutsättningar för effektiv tekniktillämpning mer miljöskyddsarbetet integreras med produktionsprocessen och verksamheten i övrigt.

274 Särskilda yttranden

Tillsyn och egenkontroll

Balkens reglering av tillsynen över miljöstörande verksamheter avser främst myndigheternas arbete men utgår även från den grundläggande egenkontroll som ska bedrivas inom berörda företag och motsvarande verksamheter. Parallellt med denna egenkontroll är man inom de berörda verksamheterna även skyldiga att bedriva en fortlöpande internkontroll av arbetsmiljön. Detta omnämns i förslaget, men balken borde uttrycka ett generellt samverkansansvar i frågor som samtidigt berör det inre och yttre miljöskyddet. De två parallella formerna av systemtillsyn som bedrivs, och som inbegriper både myndighets- och företagsnivån, behöver utveckla en bättre samverkan. Det omedelbara skälet är att förebygga konflikter som ibland kan inträffa mellan arbetsmiljöåtgärder och det yttre miljöskyddet, men framför allt handlar det om att utveckla lösningar som samtidigt gagnar bägge sidor av miljöarbetet. Erfarenheter visar att samverkan byggd på sådan helhetsbedömning gör det naturligt att söka långsiktiga lösningar på problemen.

Meddelarrätt och vidgad stopprätt

I anslutning till det interna kontrollarbetet finns även skäl att beröra de anställdas roll inom miljöstörande verksamheter. Det förekommer situationer där man upplever att kemikaliehantering, avfallshantering eller förorenande utsläpp sker i strid med tillstånd eller gällande bestämmelser i övrigt. För att ge stöd de anställda att påtala missförhållanden bör i de fall rättelse inte kan nås via arbetsledningen den lokala fackliga organisationens rätt att meddela och tillkalla berörd tillsynsmyndighet särskilt anges i lagstiftningen. Om det därvid bedöms nödvändigt ur allmän miljö- och hälsoskyddssynpunkt bör möjlighet även ges att avbryta den aktuella verksamheten. Det bör samtidigt klargöras att den enskilde anställde har rätt att tillfälligt vägra utföra arbetsuppgifter som på samma sätt uppenbarligen äventyrar miljö- och hälsoskyddet. Det kan nämnas att på arbetsmiljöområdet har motsvarande rättigheter tillämpats sedan sjuttiotalet och inneburit en förstärkning av det lokala skyddsarbetet.

Särskilda yttranden 275

Övrigt

I övrigt vill jag ansluta mig till vad som anges i reservationen från Magnus Persson m.fl. i frågor som översyn av tillsynsorganisationen, trañkfrågor, förorenares och användares betalningsansvar, strandskyddet, miljökvalitetsnormer etc. Beträffande användningen miljökvaliav tetsnormer i samband med utarbetandet av generella föreskrifter m.m. finns dock skäl att närmare klargöra de praktiska förutsättningarna i förhållande till givna tillstånd i syfte att ge en hanterbar tillämpning. I de tilläggsdirektiv som kommittén erhållit beträffande naturresurslagens NRL införlivande i balken uttalas att sakinnehållet i NRL 2 och 3 kap. inte ska prövas kommittén. Mot bakgrund av pågående av diskussion status för de i huvudsak oreglerade älvar som skyddas om i NRL och mot bakgrund osäkerheten kring landets framtida energiav försörjning, finns skäl att ändå överväga behovet av öppna handlingsalternativ. Inte minst bör detta gälla inhemska tillgångar till förnybar energi, till vilka vattenkraften räknas. Lagstiftningen på området bör således medge bred handlingsberedskap och inte utesluta alternativ en kan bli nödvändiga att pröva i samband med kommande kärnsom kraftsavveckling, bl.a. en begränsad och miljömässigt skonsam utbyggnad av vattenkraften.

Särskilt Gustafsson

yttrande av Stig

Jag ansluter mig till Sven Nybergs särskilda yttrande med undantag av

vad som anförs under rubriken "Övrigt".

7. Särskilt yttrande Roy Ottosson

av

Utgångspunkten för Miljöskyddskommitténs arbete med en ny miljölagstiftning är de växande miljöproblemen. Det är därför märkligt att kommittén i sin sammanfattning och annorstädes tenderar att skönmåla miljösituationen och den utveckling vi haft de sista 30 åren. Antydningar att många de miljöproblem som blev allmänt kända på om av 60- och 70-talen skulle ha lösts, att miljösituationen påtagligt förbättrats och att kvarvarande problem mest beror på andra länders utsläpp

276 Särskilda yttranden

stämmer illa med verkligheten. Tyvärr. Dessutom har kommittén underlåtit att beskriva den växande miljöskulden i Sverige. Jag anser att miljösituationen allmänt taget borde ha beskrivits ungefär så här: "Miljösituationen i landet har, trots många berömvärda insatser, stadigt försämrats. Den samlade svenska miljöskulden har nyligen uppskattats till ca 260 miljarder kronor, och den ökar för närvarande med ca 7 miljarder om året Miljöskulden, SOU 1992:58. Särskilt allvarligt framstår avfallssproblemen, jordbrukets miljöeffekter och den fortsatta försurningen. Utarmningen den biologiska mångfalav den, där skogsbruket och jordbruket är de helt dominerande orsakerna, utgör också ett mycket allvarligt problem men som det inte varit möjligt att sätta siffror på i den nämnda studien. Praktiskt taget samtliga miljöproblem och miljöhot som identiñerades på 1960- och 70talen kvarstår. Även globala miljöproblem utsläpp växthussom av gaser identifierades redan i slutet av 60-talet. Lokalt har miljöproblem kunnat mildras och ibland lösas med reningsteknik, ändrade produktionsmetoder eller nedläggningar av miljöförstörande verksamhet. Begränsningar vissa miljöfarliga av kemiska ämnen i varor och produkter har också bidragit till att dämpa miljöskadomas tillväxt. Skälen till att bl.a. miljöskyddsåtgärder och strukturförändringar i industrin som i sig medför betydande utsläppsminskningar inte har varit tillräckliga kan sammanfattas i tre punkter:

Specifika utsläppsminskningar har ofta motverkats av volymök- ningar. Så har t.ex. utsläppen från enskilda fordon minskats stegvis de sista 20 åren, men samtidigt har antalet fordonskilometrar ökat kraftigt så att totalutsläppen under fram tills de allra senaste åren faktiskt har ökat. Miljöproblem beror ofta på ackumulerad störning varför även - en en radikalt minskad störning ändå kan ge stora negativa effekter. Så har t.ex. försurningen inneburit att sjöarnas och markens motståndskraft successivt brutits ner i stora delar av landet så att även en mindre tillförsel försurande ämnen kan förvandla tidigare av en frisk sjö till en försurad sjö. Nya kemikalier och nya produktionssätt medför ofta miljöproblem inte har förutsetts. Även miljöåtgärder kan ibland upphov som ge till andra miljöproblem.

Miljölagstiftningen har, trots många påvisade brister och otillräckligheter, varit ett verksamt redskap för en bättre miljö. Sålunda visar

Särskilda yttranden 277

flertalet undersökningar att industri och näringsliv gör vad som åläggs dem av lagstiftning och miljövårdande myndigheter. Det är mycket ovanligt att de gör så mycket något vanligare är det att de aktivt mer försöker undgå miljökraven. Detta visar på nödvändigheten att utveckla, samordna och skärpa miljölagstiftningen. Även ekonomiska styrmedel behöver utvecklas mer i samma syfte". Jag har i ett stort antal detaljer awikande uppfattningar gentemot kommitténs majoritet. I det följande har jag valt att lyfta fram några synpunkter som jag anser är viktiga.

Vad borde miljöbalk innehålla

en Jag anser att i princip all miljölagstiftning borde ingå i balken. Utredningen har emellertid valt att lämna viktiga delar av den miljörelaterade lagstiftningen utanför balken. Särskilt tråkigt är det att vattenlagen i sin helhet lämnats utanför. Stora delar av nuvarande vattenlag är centrala i miljölagstiftningen och borde ingå i balken. Bestämmelserna om Skyddsområde för vattentäkt i vattenlagens 19 kap. skulle direkt kunna föras in i balken. Inom nuvarande vattenlag har de sedan 1984 förstärkta "allmänna

intressena" vilka i praktiken mest är natur- och rekreationsintressen

blivit en papperstiger. Det är oklart hur dessa nya värderingar ska komma till uttryck i rättstillämpningen eftersom lagens formuleringar

är vaga. Det gäller också ändringen från 1984 där "båtnaden" den

företagsekonomiska nyttan den samhällsekonomiska nyttan ersatts av vad gäller avvägningen mot den förväntade skadan. I praktiken tillämpas därför den nya vattenlagen på samma sätt som den gamla, och någon förstärkning av miljö- och rekreationsintressena har inte uppnåtts. Om de miljörelaterade delarna av vattenlagen överförs till miljöbalken torde emellertid är reell förstärkning av miljöintresset i vattenmål kunna uppnås. Lagrestriktioner på utsläpp från trafik till lands, sjöss och i luften borde ingå i miljöbalken. Det gäller också reglering av bränslen m.m. görs miljöhänsyn. Även andra viktiga miljöområden har delvis som av hamnat utanför balken. Det gäller bl.a. de areella näringama, dvs. jordbruk, skogsbruk och fiske. Utredningen har övervägt att ta in de miljöregler som i dag finns i speciallagstiftningen för dessa näringar

278 Särskilda yttranden

i balkens fjärde avdelning bestående av särskilda skyddsregler. Tyvärr fullföljdes aldrig den ansatsen. Vad gäller verksamhet som är miljöfarlig främst på grund av att den sprider miljögifter som sänder ut joniserande strålning, dvs. radioaktiva miljögifter, så bör även den i sin helhet ingå i miljöbalken. I kommitténs förslag ingår strålskyddslagen, vilket är bra. Däremot ingår inte kärntekniklagen och atomansvarighetslagen, vilket är mindre bra. Nu ska kärnkraftverken vara awecklade om senast 17 år, varför kärntekniklagen torde behöva ändras ett antal gånger inom denna tidsrymd, för att sedan bli obehövlig. Kvar finns endast avfall som omfattas av balken. Frågan om att föra in atomansvarighetslagen har inte närmare utretts av kommittén. Denna kan tänkas bli tillämplig även efter år 2010, och borde i likhet med vad som föreslås ifråga om miljöskadelagen införas i miljöbalken. Visserligen gäller balkens övergripande bestämmelser om aktsamhet, miljökvalitet, generella föreskrifter även för trafik, areella näringar m.m. Men miljölagstiftningen blir även i fortsättningen splittrad, om äni mindre grad än hittills, genom att viss miljölagstiftning likväl inte har tagits in i miljöbalken. Valet mellan att ta in olika miljölagar i balken eller att lämna dem utanför har ofta varit ett val mellan det allmänna intresset miljöintres-

set och särintresset olika näringar, myndigheter etc.. Att huvuddelen

av den mest centrala miljölagstiftningen nu samlas i en miljöbalk är en stor framgång för miljöintresset, till glädje för samhällsekonomin och våra barnbarns framtid Men samtidigt måste arbetet med att samla och förbättra miljölagstiftningen inom balken fortsätta, för att vi ska få bättre möjligheter att undvika miljöförstöring i framtiden.

2. Se upp för politiskt godtycke

A. Ramlag på gott och ont

- Den lagstiftningsteknik som används, och av praktiska skäl måste användas, i balken är ramlagstiftningens. Den innebär att vad som utsägs i lag inte är särskilt preciserat utan mer övergripande. Sedan ankommer det på regeringen att se till att preciserade föreskrifter utfärdas med stöd av lagen. Detta gör att lagstiftningen kan göras mer hanterlig i sin omfattning och inte "förlora sig" i mängder detaljer. av

Särskilda yttranden 279

Det gör också att det i princip blir lättare att ändra regelverket när ändrade förhållanden påkallar det. Det krävs helt enkelt inte lagänd-

ringar utan enbart ändrad föreskrift hos myndighet om regeringen

en har bemyndigat den eller regeringsbeslut. Det innebär emellertid att risken för godtycke och rättsosäkerhet, samt för att tillfälliga politiska opinioner och starka lobbyorganisatiofår ökat svängrum, ökar. Riksdagens direkta inflytande minskar, ner vilket kan betyda att demokratin urholkas. En ytligt sett radikal och modern miljölagstiftning är lagen om kemiska produkter LKP. Den har i betydande grad tjänat modell i arbetet med miljöbalken. I LKP finns en rad bemyndiganden till regeringen som emellertid använts mycket sparsamt eller inte alls under de 8 år lagen har varit i bruk. Lagen har därför blivit en stor besom svikelse för de som trodde att en rad fullkomligt onödiga miljögifter snabbt skulle förbjudas med stöd lagen. Lagen föreskriver att allt av sådant i princip är förbjudet Erfarenheten med LKP visar således att risken för att även miljöbalken till betydande del kan bli en papperstiger måste tas på allvar. För att ramlagstiftningen ska fungera på ett tillfredsställande sätt krävs att lagstiftningen är tydligt att regeringen inte ges vilka bemyndiganden och friheter som helst, och dels att riksdagen ges utökade möjligheter att utvärdera, pröva och rätta regeringen när denna inte fullföljer lagstiftningens syfte och ändamål. Man kan också ifrågasätta om inte olika myndigheters ansvar i huvudsak borde regleras i lag. I förslaget till miljöbalk föreslås regeringen, närmast praktiska skäl, få avgöra sådana frågor. Jag anser av emellertid i balken bör införa ett avsnitt där miljömyndigheteratt man uppgifter till sin huvuddel fastslås. nas och ansvar

B. Förprövning hos regering är inte bra

Ett särskilt problem, som inte har med ramlagstiftningen som sådan att göra, uppkommer då regeringen utför förprövning av miljöfarlig verksamhet. Så sker redan i dag med stöd av naturresurslagen NRL. I förslaget till miljöbalk renodlas denna förprövning till att vara enbart tillåtlighetsprövning, dock med möjligheten att skicka med särskilda en krav som ska beaktas i den fortsatta prövningen. I förslaget ingår också att utvidga regeringens obligatoriska tillåtlighetsprövning till större trañkanläggningar. Därmed inträder också det kommunala vetot

280 Särskilda yttranden

för sådana ärenden. I förslaget ingår därför också en uppluckring av det kommunala vetot vad gäller vägar och järnvägar. Ytligt sett kan en tillkommande tillåtlighetsprövning förefalla bra ur miljösynpukt. Men regeringsprövningen är i hög grad politisk och i mindre grad saklig. I den fortsatta prövningen där bl.a. miljökonsekvensbeskrivning MKB görs kan tillåtligheten inte ifrågasättas om regeringen har godtagit projektet. Typfallet är Öresundsbron. Där har regeringen beslutat att bron ska byggas innan den egentliga miljöprövningen börjat. Regeringsbeslutet har innan miljökonsekvensbeskrivningen ens påbörjats avgjort att miljöeffekterna inte kan bli så stora att tillåtligheten kan ifrågasättas. Detta trots att det lagstiftade syftet med MKB:n är att den ska föregå beslutsfattandet. Det hela är fullständigt absurt Miljöskyddskommittén borde ha ändrat på ordningen så att regeringens tillåtlighetsprövning enbart ska preliminär. Om regeringen vara säger nej, dvs. beslutar att ett visst projekt miljösynpunkt är otillåtur ligt, då ska det vara nej och ingen vidare prövning ska ske. Om regeringen säger ja, dvs. beslutar att projektet ifråga såvitt kunnat man utröna skulle kunna vara tillåtligt, då ska den fortsatta normala miljöprövningen ändå kunna medföra att projektet blir otillåtligt. Det skulle innebära en dubbelprövning av tillåtligheten, som dock måste anses vara motiverad bl.a. med hänsyn till att upprättandet miljökonseav en kvensbeskrivning alltid ska föregå beslutet. Regeringsprövningens syfte skulle då inskränkas till att ett sätt att förhindra att vissa större vara projekt som är uppenbart otillåtliga eller oacceptabla genomgår en fullständig prövning. I de allra flesta fall bör dock ingen förprövning något slag ske av av regeringen. Den bör alltså inte obligatorisk. Däremot bör vissa vara viktigare ärenden kunna överklagas till regeringen vilket helt - är en annan fråga.

Balkens övergripande inriktning och bestämmelser

A. Stärk miljöintresset

I förslaget till miljöbalk 3 kap. 6 står det att tidigare angivna försiktighetsmått mer eller mindre ska upphävas de alltför om anses kostsamma Paragrafen är egentligen obegriplig eftersom tidigare angivna försiktighetsmått 3 kap. 3-5 §§ redan i sig innehåller krav

Särskilda yttranden 281

på rimlighet vilket naturligtvis också gäller ekonomiska förhållanden. Den nu föreslagna 6 § blir därför en brasklapp som urholkar den förslagna lagstiftningen. Den stärkning av miljöintresset vid avvägningar som ska ingå i balken enligt kommitténs tilläggsdirektiv hotar därmed gå om intet. Paragrafen måste strykas.

B. NRL borde omarbetas

Att naturresurslagen NRL har förts in i balken är bra. Dessvärre har inte de grundläggande bristerna i NRL åtgärdats. NRL bygger på en alltför diffus awägning mellan exploaterings- och bevarandeintressena. I förslaget till miljöbalk, i kapitlen 6 och 7 som motvarar dagens NRL, borde de delar som skyddar exploateringsintressena utgå. Regeringens tillåtlighetsprövning i 7 kap. borde inte förhindra ny tillåtlighetsprövning av Koncessionsnämnden efter det att miljökonsekvensbe-

skrivning upprättats se ovanl.

C. Miljökvalitetsnormer får inte bli papperstigrar

Införandet av miljökvalitetsnormer utgör miljöbalkens kanske vikti gaste tillskott till en förbättrad miljölagstiftning. Därigenom kan lagstiftningen äntligen bringas att utgå från hälsa och miljö, och inte som hittills ifrån vad som politiskt och ekonomiskt ansetts rimligt. Detta förutsätter att regeringen och berörda myndigheter utvecklar och tillämpar kvalitetsnormerna. Detta är inte alldeles självklart eftersom det rör sig om en ny teknik att hantera miljöfrågor som kan kännas ovan för många. En liten detaljanmärkning på 8 kap. 3 andra punkten. Där står att miljökvalitetsnorm får avse "lägsta tillåtna förekomst i mark eller vatten av någon viss organism kan tjäna till ledning för bedömsom ning av tillståndet i miljön". Jag anser att ett litet tillägg kan vara bra så att lydelsen i stället blir "lägsta tillåtna förekomst i mark eller vatten av någon viss organism eller särskild sammansättning av organismer som kan tjäna till ledning för bedömning av tillståndet i miljön". Därigenom fångas metoder som arbetar med system av indikatororganismer in, och endast de metoder som endast använder en enda. Med system med flera indikatororganismer kan miljötillstândet bestämmas med både större noggrannhet och mer generellt. Ett exempel på ett

282 Särskilda yttranden

sådant system är den s.k. värdepyramid för vissa svampar som "Steget

före"-gruppen använder sig av se t.ex. Svensk Botanisk Tidskrift,

volym 86, häfte 1992.

D. Miljökonsekvensbeskrivningar ska debatteras

Kommittén utvidgar i sitt förslag tillämpningen och kraven på miljökonsekvensbeskrivningar. Det är utmärkt. Likväl kvarstår några brister. Frånvaron av uttryckliga krav på offentlig presentation, utfrågningar och möjligheter att ifrågasätta och överklaga MKB är den en allvarligaste. En MKB:s värde ligger i hög grad i att utgöra underlag för offentlig debatt. Då är det nödvändigt med sådana offentliga presentationer och möjligheter till utfrågningar att alla parter får full insyn i MKB:n. Om debatten ska kunna upplevas som verkligt meningsfull måste också den upprättade MKB:n på allvar kunna ifrågasättas. För att en MKB ska vara trovärdig är det viktigt att den inte uppfattas som en tillrättalagd partsinlaga från exploateringsintresset. Miljökonsekvensbeskrivningar får inte förfalla till att bli en metod att legitimera eller maskera miljöskadliga ingrepp Jag anser därför att kommittén i balken borde infört bestämmelser om att MKB:n ska upprättas av opartisk instans, att den ska utsättas för offentlig presentation och utfrågning, samt att den ska kunna överklagas och överprövas. En remissbehandling av MKB:n före dess antagande kan vara ett "mjukare" alternativ till överklagande och överprövning.

E. Portalparagrafen

Miljöbalkens allra första paragraf, portalparagrafen, skulle vinna i pregnans och tydlighet med några smärre förändringar. Tredje punktsatsen " bevara levande landskap " bör utgå. Begreppet "levande landskap" är otydligt och riskerar leda tanken fel, nämligen till "levande landsbygd" vilket är ett jordbrukspolitiskt och regionalpolitiskt slagord utan bäring på miljövårdsområdet. Fjärde punktsatsen innehåller formuleringen "en på lång sikt hållbar utveckling av samhället". För tydlighetens skulle föreslår jag i stället: "en på lång sikt ekologiskt hållbar utveckling av samhället".

Särskilda yttranden 283

4. Biologisk mångfald styvmoderligt behandlat

- Visserligen refereras Rio-konferensen och visst talas det en hel del om vikten av att biologisk mångfald bevaras och utvecklas, men i de konkreta förslagen i miljöbalken har ändå naturvärden fått stå tillbaka för exploateringsintressena. Av de växt- och djurarter som hotas i vårt land hotas den överväldigande delen av jord- och skogsbruk. Den utarmning vi hittills fått genomlida beror också i första hand på jord- och skogsbruk. Ändå väljer utredningens majoritet att förtiga detta grundläggande sakförhållande. De underlåter också att införa de bestämmelser som krävs för att råda bot på uppenbara missförhållanden ur naturvårdssynpunkt.

A. Inför långtgående biotop- och artskydd

Jag anser att vissa för naturvärden särskilt viktiga eller hotade naturtyper ska skyddas direkt i lag. Det bör ske genom generellt förbud mot varje ingrepp som kan medföra att den för naturtypen säregna karaktären förändras. Vid fastställande av naturvärdsplan för ett område bör dock Naturvårdsverket kunna förordna om undantag förutsatt att det är uppenbart att området saknar betydelse för hotade djur- eller växtarter. Med "hotade arter" avses de som i artdatabanken hör till hotkategori 1 och Artdatabanken har upprättats i ett samarbete mellan Naturvårdsverket och bl.a. forskare vid Lantbruksuniversitetet i Uppsala. Den revideras fortlöpande och utgör det bästa tillgängliga sakunderlaget för klassificering av vad som är hotat eller Principen ska vara att hotade arters biotoper aldrig får förstöras. Områden bör dessutom kunna skyddas genom naturvårdsplaner som komplement till nuvarande möjligheter. Naturvårdsplanen ska upprättas av kommunen med ledning av nationella riktlinjer och handlingsprogram från Naturvårdsverket. Planen ska revideras med jämna mellanrum. Planen ska främst vara ett åtgärdsprogram för grön miljövård för kommunen. Syftet ska vara att säkerställa hotade arters biotoper och andra viktiga naturvärden. Naturvårdsplanen ska fastställas av kommunfullmäktige. Därtill anser jag att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer ska kunna meddela föreskrift till skydd för ytterligare naturtyper då så erfordras.

284 Särskilda yttranden

Kommittén har emellertid inte varit beredd att genomföra ett mer långtgående biotopskydd, trots att t.ex. den Sverige ratificerade av Bern-konventionen förestavar ett biotopskydd för alla hotade arter Miljöpartiet de Gröna har i motion till riksdagen 1989/90:10 817 lämnat ett sammanhållet lagförslag till biotopskydd för hotade arter m.m. Det innehåller bl.a. ovanstående krav. Jag att detta lagföranser slag borde ha inarbetats i miljöbalken. Dessvärre har kommittén inte beaktat lagförslaget ifråga.

B. Stärk skyddet för sumpskog och våtmark

I miljöbalkens ll kapitel Skydd för växt- och djurlivet finns m.m. inledningsvis några paragrafer markavvattning med viss om som, förbättring, hämtats från nuvarande naturvårdslag. I l § stipuleras att markavvattning inte får utföras utan tillstånd samt att tillstånd endast får ges då "livsbetingelserna för växt- och djurlivet och omgivningen kan antas bli obetydlig" såvida inte "synnerliga skäl föreligger". Jag föreslår att tillståndskravet utvidgas till att gälla även skyddsdikning och liknande avvattningar i de fall där det finns goda grunder att befara att åtgärden kan verka utarmande på den biologiska mångfalden i det berörda området. Grundregeln ska därvid att inte vara tillåta åtgärden annat än då den är synnerligen angelägen och andra metoder att uppnå den avsedda effekten inte står till buds. Förutsättningen är då också att inga hotade växt- eller djurarter berörs åtav gärden i sådana fall ska åtgärden förbjudas. Jag föreslår att nytt - en stycke skjuts in efter första stycket i l § med förslagsvis följande formulering: "Även andra åtgärder utförs för som att avvattna mark som kan påverka växt- och djurlivet negativt får inte vidtas utan tillstånd av länsstyrelsen. Påverkas hotade växt- eller djurarter negativt får inte åtgärden vidtas".

C. Strandskydd hotat

I kommitténs förslag ingår att kommun ska få ta över tillämpningen av strandskyddet inom detaljplanelagt område. Risk föreligger därmed för urholkat strandskydd att vissa kommuner att detaljplanegenom genom lägga stränder kan släppa fram exploateringar som är efterlängtade av

Särskilda yttranden 285

andra skäl. Enligt undersökningar av Statskontoret så har kommuner oftare en mer slapphänt tillämpning av strandskyddet än länsstyrelser. Ett antal kommuner har också hört av sig till kommittén och krävt en uppluckring av strandsskyddet. Kommitténs förslag måste därför avvisas. För att klara de olägenheter som kan uppstå när enskilda personer fått byggnadslov av kommun men inte undantag från strandskydd av länsstyrelse kan man i stället ändra i PBL så att byggnadslov inte får utfärdas inom strandskyddsområde med mindre än att undantag från strandskydd först har beslutats av länsstyrelsen. Jag föreslår en sådan förändring.

D. Ta bort "berörd del"

En allvarlig försämring för naturvärden åstadkoms genom en uppgörelse mellan centern och socialdemokraterna när PBL-NRL infördes. Då ändrades ersättningsreglerna i naturvårdslagen så att ersättning ska utgå till markägaren om "pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastighet" i stället för som tidigare om "pågående

markanvändning avsevärt försvåras inom en fastighet". Ändringen

innebar i praktiken att markägaren själv kan avgöra vad är "besom rörd del" och därmed alltid kunna se till att "markanvändningen avsevärt försvåras". Ersättning måste därför utbetalas till denne även vid måttliga och små krav på hänsynstaganden till naturvärden. Det kan t.ex. röra sig om rovfågelsbon med några träd runt Eftersom om. ersättningskassan hos staten för att skydda mark naturvårdssynpunkt ur redan innan var synnerligen skral, så medförde lagförsämringen en direkt och konkret försämring av naturvården. Frågan om "berörd del" har också närmare analyserats i en depar-

tementspromemoria "Naturvården och de areella näringarna" Ds

1991:87. Där kommer man fram till att "berörd del" bör strykas i naturvårdslagen. "Berörd del" strider också mot de grundläggande principerna för såväl den föreslagna miljöbalken som Sveriges internationella åtaganden. Den som orsakar ett miljöproblem ska i princip vara ansvarig. Denne ska således betala vad det kostar att återställa, tåla försiktighetskrav som är motiverade för att undvika att problem uppkomnya mer etc. När det gäller t.ex. industrins miljöansvar är det ingen inom kommittén som har bestridit denna för modern miljövård fundamentala

286 Särskilda yttranden

princip. Men när det gäller skogs- och jordbruk sitter miljöintresset fortfarande på undantag Jag anser att orden "berörd del" ska strykas i 28 kap., 2 § i förslaget till miljöbalk.

Fuska inte bort ersättningsprincipen

Lagen om kemiska produkter LKP har en femte paragraf som innehåller den s.k. substitutionsprincipen eller ersättningsprincipen. Denna princip säger att alla kemiska produkter och varor som kan ersättas med andra mindre miljöfarliga varianter också ska ersättas. Bestämmelsen gäller alla som över huvud taget hanterar kemiska varor och produkter och gör inte det. Den är också direkt straffbevem lagd Här har vi alltså en lagparagraf som utan skrupler och omskrivningar kriminaliserar all onödig användning av miljöfarliga produkter. Den är bara några år gammal, men har redan medfört betydande

effekter. En rad kommuner som är tillsynsmyndigheter enligt LKP

har börjat tillämpa den mot en lång rad fullkomligt onödiga miljöfarlisäljs och sprids. Även privatpersoner och miljöorganisaga saker som tioner har börjat upptäcka substitutionsprincipens möjligheter. Naturligtvis har det också lett till snabbt växande irritation hos kemikalieen industrin m.fl. andra som tjänar grova pengar på att sprida de nu ifrågasätta miljöfarliga varorna och produkterna. Här har Miljöskyddskommittén nu föreslagit en rejäl försämring genom att ta bort den direkta rättsverkan som ersättningsprincipen nu har. I förslaget till miljöbalk finns ersättningsprincipen bland de allmänna aktsamhetsreglerna som inte är straffbelagda. Däremot finns den inte med i avsnittet om kemiska produkter. Jag anser att ersättningsprincipen ska bibehållas i kapitlet om kemiska produkter i miljöbalken. Den ska också vara direkt straffbelagd som den är i nuvarande LKP. Detta förhindrar naturligtvis inte att ersättningsprincipen dessutom kan ingå bland de allmänna aktsamhetsreglerna för att därigenom genom föreskrifter kunna tillämpas på andra områden än kemiska produkter och varor.

Särskilda yttranden 287

Genetiskt modifierade organismer

Kommittén föreslår viktiga förbättringar i förhållande till såväl nuläget som till Genteknikberedningen. Jag anser emellertid att generellt tillståndskrav för hantering av genetiskt modifierade organismer GMO borde införas i miljöbalken. I triviala och harmlösa fall bör regeringen eller den myndighet som regeringen beslutar kunna ersätta tillståndsprövning med anmälnings- och informationsskyldighet.

7. Trafik en het potatis mellan stolarna

-

A. Övergripande miljömål måste stärkas

Enligt riksdagens trafikpolitiska beslut 1988 är det övergripande målet för den statliga trafikpolitiken "att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörj ning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad". Men som läsaren säkert vet så är mycket stora delar av trafiken allt annat än "miljövänlig". Vi vet också att säkerheten på våra vägar är dålig, att stora delar av landet saknar järnväg och har dåliga vägar, och att även i de bäst utbyggda områdena hörs klagomål på vad uppfattas som som otillfredsställande trafikförsörjning. Målsättningen verkar inte i något avseende vara uppfylld. Dessutom vet vi att det är oerhört dyrbart att bygga större väg- och järnvägsanläggningar. Den samhällsekonomiska nyttan kan ofta ifrågasättas ytterst större vägprojekt visar samhällsekonomisk vinst Med detta vill jag peka på att riksdagens målsättning inte någon ger vägledning om hur prioriteringarna på trafikområdet ska ske ur bl.a. miljösynpunkt. Miljöanpassning av befintliga trafiksystem och/eller framtida investeringar i nya trafiksystem utgör inte något övergripande mål. Miljön är inte heller prioriterad framför andra målsättningar som ingår i riksdagsbeslutet. I praktiken medför det att de trafikmässiga och ekonomiska målsättningarna dominerar. Trafiksäkerheten är också ett i trafikkretsar väl etablerat intresse som ges stor tyngd. Miljön sitter däremot trångt till.

288 Särskilda yttranden

B. Avvägningar mellan trañkslag en miljöfråga

- Miljöegenskaperna är mycket skiftande hos de olika trañkslagen. Vad gäller landtransporterna är järnvägstransporter vida överlägsna vägtransporter vad gäller energieffektivitet, resurssnålhet och låga utsläpp av miljöskadliga ämnen. Betydande miljövinster skulle uppnås om järnvägssystemet byggdes ut och i övrigt förbättrades så att bl.a. pendeltrañk och långväga godstrañk i högre grad kan gå på spåren i stället för på vägarna. Även trañksäkerhetssynpunkt är järnvägstrañk vida överlägsen ur vägtrañk. Avvägningen mellan investeringar i de olika trañkslagen avgörs i dag i riksdagens budgetbehandling utan att miljökonsekvensanalyser eller annat liknande beslutsunderlag ñnns att tillgå för de olika investeringsplanema. Någon jämförande analys av t.ex. parallella och konkurrerande väg- och järnvägsprojekt finns inte heller. Det är därför

inte rimligt att som kommitténs majoritet vid riksdagsbe-

tro att man slutet kan göra en miljömässigt bra avvägning. Ett illustrativt exempel utgörs av de konkurrerande projekten Botniabanan och ny E4 med Veda-bro genom Höga Kusten. Riksdag och regering har i princip godtagit vägprojektet efter starka påtryckningar från lokala och regionala intressenter. Något definitivt beslut om Botniabanan finns däremot inte. Det betyder troligen att vägen byggs först. När den är byggd finns inte samma trañkmässiga skäl som nu för att bygga Botniabanan. Dessutom finns många andra landsdelar som "står på tur" att till andra angelägna projekt. pengar Nu har Naturskyddsföreningen låtit göra miljökonsekvens- och en samhällskostnadsanalys av de två projekten. Den visar att Botniabanan är samhällsekonomiskt lönsam, men E4-projektet är det inte. Ur miljösynpunkt är Botniabanan, inte helt oväntat, överlägsen. Om en liknande analys hade gjorts innan riksdag och regering låst fast hela investerings- och beslutsprocessen så hade vi haft möjlighet att en verkligen miljöanpassa framtidens trañksystem och i det här fallet -

samtidigt sparat pengar

Kommittén borde ha närmare utrett olika möjligheter att göra miljömässiga och sakliga avvägningar och analyser mellan trañkslag innan investeringsramar fastställts. Flera modeller kan tänkas, alltifrån "bubblor" innefattande flera trañkslag till utvecklade miljökonsekvensbeskrivningar för parallella projekt för olika trafikslag. Förmodligen

Särskilda yttranden 289

är det också möjligt att i vissa fall pröva trañkslagsvalet även på lägre nivåer än riksdagens investeringsbeslut.

C. Förbättra beslutsordningen

När väl riksdagen fastställt budget har varje trañkverk sin pott egen att i princip hantera på hand. Miljöproblemen uppkommer i egen huvudsak inom vägtrañksektorn varför jag i fortsättningen uppehåller mig vid den. Planeringen av nya vägar sker i ett antal steg inom vägverket. Det är först när en arbetsplan ska antas miljökonsesom en kvensbeskrivning ska upprättas, utställnings- och samrådsskyldighet inträder och möjligheter till att föra talan och överklaga ett eventuellt beslut inñnner sig. Men arbetsplanen är slutsteget närmast före själva exploateringen. Det är normalt mycket svårt att åstadkomma annat än mycket marginella förändringar i detta skede. Om miljöhänsynen ska få väga tyngre krävs att den kan komma in i ett tidigare skede i planeringsprocessen, helst innan några som helst uppbindningar gjorts. Vägverket har självt uppmärksammat problemet och föreslagit att krav på förstudie bör upprättas i väglagen avseende flerårsplaner. Förstudien bör då, enligt min mening, innehålla MKB och möjlig att överklaga bl.a. vara av miljöorganisationer. Kommittén bör i sitt fortsatta arbete med töljdlagstiftning över se väglagen i syfte att inrätta en så tidig "kontrollstation" i vägplaneringen för miljöintresset möjligt. som

Tillsyn och sanktioner

A. Tillsynens organisation

Kommittén har berört frågan tillsynsorganisationens utformning, om men inte lämnat något förslag till förändring. Motiven till detta sistnämnda är dels att inte vill ingripa i diskussionen kring framman en tida förändrad läns- eller regionindelning, och dels inte velat att man utmana länsstyrelsernas roll i sammanhanget. Likväl torde det framgå

att en bättre miljöskyddstillsyn skulle uppnås den koncentrerades

om i 8-12 regionala tillsynskontor i stället för utspridd på 24 som nu länsstyrelser. Detta främst att bättre kompetens skulle kunna genom

10 13-0281. D012

290 Särskilda yttranden

samlas och utvecklas på varje tillsynskontor. De brister som t.ex. "Heurgrenska utredningen" SOU 1987:37 visat föreligger hos länsstyrelsernas miljötillsyn skulle då delvis kunna åtgärdas. Däremot har kommittén inte alls övervägt att också lokalt införa en fristående, kanske rent utav statlig miljöskyddstillsyn. Kommittén mer har i stället utgått ifrån att det utökade kommunala ansvaret för miljötillsynen ska fullföljas. Eftersom enskilda kommuner kan ha intressen i vissa avseenden motverkar tillräckligt effektiv som en tillsyn jag det brist. Frågan borde prövas mer ingående. anser vara en

B. Säkerhetsventilen behövs

En tillsynsfråga har diskuterats en del i utredningen gäller de fall som där kommunen tagit över tillsynen, men där överordnad miljömyndighet länsstyrelse, Naturvårdsverket inte är nöjd med insatserna. I nu gällande lagstiftning har Naturvårdsverket möjlighet att gå in i enskilda tillsynsärenden. Med kommitténs förslag skulle denna möjlighet förloras. Kommitténs motivering är att man på så sätt skulle få ett mer renodlat system. Jag att kommunerna är mer utsatta för påverkan av lokala anser särintressen som motverkar miljöintresset vid tillsynen än vad länsstyrelsen och Naturvårdsverket Det finns därför anledning att en säkerhetsventil bibehålles. Den fungerar som en press på kommuneroch nödutgång i extrema enskilda fall. Den kan också na, som en verka normbildande och prejudicerande för tillsynen. Jag anser som således att åtminstone Naturvårdsverket även framledes ska ha rätt att ingripa i enskilda tillsynsärenden.

C. Avgiftsfinansiera fullt ut

Viktigt i sammanhanget är att tillsynen avgiftsfmansieras. Så sker inte fullt ut i dag, bl.a. vad gäller tillsynen enligt LKP. Med kommitténs förslag bör full avgiftsñnansiexing vara möjlig, men en viss tveksamhet har ändå dröjt kvar i texterna. Om inte tillsynskostnaderna täcks avgifterna kan det medföra att miljötillsynen försämras i lågkonav junkturer vilket för närvarande är fallet i en del kommuner. - Jag att kommittén borde varit tydligare i att slå fast att milanser jötillsynen fullt ut ska kunna avgiftsñnansieras. Det betyder också att

Särskilda yttranden 291

länsstyrelsen borde få behålla "sina" tillsynsavgifter och att de inte

som nu går in i ordinarie statskassa.

D. Förläng preskriptionstiden för miljöbrott

Kommittén föreslår att preskriptionstiden för skadestånd för personskada till följd av vatten-, luft- eller markförorening eller genom strålning ska förlängas till 30 år. Det är bra. Dessvärre avvisar kommittén det ofta påtalade behovet av att förlänga preskriptionstiden för själva miljöbrottet. Eftersom maximistraffet för grovt uppsåtlig otillåten miljöpåverkan, olaga miljöstörning eller olovlig miljöstörning är 6 år enligt förslaget, så blir preskriptionstiden 10 år enligt brottsbalken 35 kap. l §. Om det inte rör sig om grovt uppsåt så blir maximistraffet 2 år och preskriptionstiden 5 år. Många miljöskador syns inte direkt. Det kan röra sig om fördröjande naturliga mekanismer i ekosystemen, eller att naturliga eller konstgjorda barriärer använts för att fördröja miljöeffekterna och därmed brottets upptäckt, eller symptom och sjukdomar tar om som lång tid att utvecklas hos djur och människor. Fördröjningen miljöav brottets upptäckt kan därför mycket väl överstiga både 5 och 10 år. Både 20 och 30 år är inga anmärkningsvärda tidsrymder i sammanhanget. Det finns således starka miljöskäl för att förlänga preskriptionstiden för miljöbrott. Vetskapen om betydligt förlängd preskriptionstid skulle säkerligen avskräcka från miljöbrottslighet Jag anser därför att preskriptionstiden ska tre gånger längre vara för miljöbrott än vad som anges i brottsbalken för brott i övrigt. Det betyder 30 år för de allra grövsta fallen, och 15 år för övriga miljöbrott.

Utbildning och fou

Frågor om utbildning, forskning och utveckling har naturligen haft en underordnad betydelse i kommitténs arbete. Jag vill här peka på två viktiga beröringspunkter med miljölagstiftningen jag att som anser kommittén tyvärr har försummat.

292 Särskilda yttranden

A. Utbilda de som ska tillämpa miljölagstiftningen

Enligt tidigare riksdagsbeslut skulle åklagare m.fl. få tillgång till miljörelaterad utbildning i syfte att uppnå en bättre tillämpning av miljölagstiftningen. Kommittén har inte velat ta reda på hur det sedan har gått eller alls uttala sig i frågan. Jag anser att beslutet bör utvärderas så snart som möjligt. Jag anser också att en mer omfattande utbildning i miljö och mil-

jöjuridik m.m. bör genomföras för jurister och polis. Åklagarna är

naturligtvis mycket viktig yrkesgrupp i sammanhanget. En särskilt en utbildad miljöpolis bör ñnnas på lämpliga ställen runt om i landet.

B. Satsa på fou för normer m.m.

Införandet ett system med miljökvalitetsnormer och generella föreav skrifter över hela miljöområdet ställer stora krav på utvecklad kunskap, metodik och kompetens. Forskningen på området behöver stimuleras och förstärkas. Viktiga områden att snabbt utveckla, förutom sådant som har direkt koppling till kvalitetsnorrnerna, är frågor som livscykelspecifikationer, miljöekonomi och naturvård.

10. Internationella åtaganden

I tilläggsdirektivet dir. 1991:54 står att kommittén befrias från uppdraget att kartlägga Sveriges internationella åtaganden i förhållande till vår nuvarande lagstiftning. Därmed kvarstår dessvärre en viktig del av reformeringen av svensk miljölagstiftning. Jag anser att kommittén borde ha uttalat att det är angeläget att en genomgripande översyn av Sveriges internationella åtaganden snarast ska göras, och att dessa åtaganden i tillämpliga delar inarbetas i miljöbalken.

11. Ekonomiska styrmedel får inte glömmas bort

Ekonomiska styrmedel har den stora fördelen att vara generella, relativt obyråkratiska och framför möjligheten till samhällsekonoallt ge miskt effektivare åtgärder. Rätt utformade erbjuder ekonomiska styrmedel möjligheter att åstadkomma mer för miljön till en lägre kostnad.

Särskilda yttranden 293

Detta blir allt viktigare att åstadkomma längre miljöarbetet har drivits normalt ökar marginalkostnaden för varje ytterligare miljöåt- gärd som företas mot ett visst problem. För att verkligen klara miljöproblemen och inte ytterligare öka den redan gigantiska miljöskulden, så är det helt nödvändigt att utveckla och använda ekonomiska styrmedel i stor skala. Miljöskyddskommitten har inte haft att utreda ekonomiska styrmedel, men har likväl ändå kommit in på dem i samband med att möjligheter till mer samordnade utsläppsbegränsningar påtalats. Utredningen föreslår således i 14 kap. 6 § att ".. den utövar eller ämnar utöva som en miljöfarlig verksamhet tillåtas att gemensamt med någon annan som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet vidta åtgärder ...". Samtidigt tar utredningen i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.4.3 om "Samverkan mellan företag" i hög grad avstånd ifrån möjligheten att utveckla viss handel med utsläppsrätter vissa miljöstörande av ämnen, inköpsrätter för vissa varor och produkter orsakar miljösom störningar m.m. Jag anser att utredningen saknar tillräckligt underlag och kompetens för att göra kloka ställningstaganden ifråga ekonomiska styrmedel. om Jag anser också att möjligheter till viss handel med utsläpps- och inköpsrätter bör införas. Detta utgör ett naturligt led i att utveckla den byteshandel som måste komma ifråga t.ex. flera företag ska om samordna sina utsläpp inom ett givet geografiskt område. Mer kostnadseffektiva lösningar kan uppnås och ytterligare några miljöproblem minskas på ett samhällsekonomiskt bättre sätt till glädje för alla. - oss

Särskilt yttrande Anders Turesson

av

Inledning

Miljöskyddskommitténs betänkande är mycket omfattande och innehåller, förutom förslaget till omstrukturering miljölagstiftningen och av tillskapandet av en miljöbalk, också förslag betydande nyheter och om skärpningar i denna lagstiftning. Av dessa bör särskilt framhållas förslagen till miljökvalitetsnormer, generella föreskrifter, samverkansmöjligheter, skärpt stoppregel, möjlighet att införa tillståndsplikt för genetiskt modifierade organismer och främmande arter, skärpta bestämmelser för markavvattning, talerätt för ideella organisationer m.m.

294 Särskilda yttranden

I miljöbalksförslaget har kommittén gjort ett försök att uttrycka dessa och många andra goda idéer i lagtext. Uppgiften har dock varit omfattande och tiden knapp. Stora ofullkomligheter finns därför. Av denna orsak är det mycket viktigt att en vidare bearbetning kan ske av miljöbalksförslaget tar fasta på de goda idéerna och som syftar till som att integrera dessa i en så effektiv miljölagstiftning som möjligt. Här följer ett antal synpunkter på några, jag anser, brister i miljösom balksförslaget. Synpunkterna är alla av övergripande natur.

Inledande bestämmelser

De första två paragraferna i den föreslagna balken första kapitel är utformade beskrivning balken innehåll och syfte. Jag som en ren av att dessa paragrafer borde utformas så att de kan vara vägledananser de vid tolkningen av balkens bestämmelser. I portalparagraferna bör därför slå fast några grundläggande principer och förklara att man dessa skall gälla vid all miljöpåverkan. Detta är inte gjort på ett tillräckligt tydligt sätt i de portalparagrafer som nu föreslås. Enligt min uppfattning drabbar detta särskilt ändamålet att upprätthålla goda livsbetingelser för alla i landet och dess omgivande vatten naturligt förekommande växt- och djurarter. Detta ändamål materialiseras nämligen inte på ett klart och entydigt sätt i något av den föreslagna balkens övriga kapitel. En klar brist är t.ex. att det inte omnämns särskilt i de allmänna aktsamhetsreglerna utan mer allmänt flyter in under bestämmelser syftar till att skydda miljön. som

Tillämpningsområde och definitioner

Den föreslagna miljöbalken har blivit hybrid mellan å ena sidan en en renodlad miljölag samordnar skyddslagstiftningen, av det slag som kommittén föreslog i sitt principbetänkande, och å andra sidan en mer heltäckande mark- och miljöbalk. Det är viktigt att arbetet med miljöbalken kan gå vidare och på sikt även integrera de övriga markanvändningslagarna. Särskilt viktigt är att ett arbete snarast påbörjas som syftar till att föra in hela eller delar av vattenlagen i balken. Det är en klar brist att kommitténs förslag inte omfattar en integration av vattenlagen i miljöbalken.

Särskilda yttranden 295

Ett begrepp som förekommer på många ställen i miljöbalksförslaget är "långsiktigt god hushållning". Detta begrepp har, enligt min uppfattning, till den grad urholkats i naturresurslagen att det blivit näst intill betydelselöst. Jag föreslår därför att begreppet byts ut mot det mer väldefinierade, och internationellt använda "Uthållig utveckling".

Allmänna aktsamhetsregler

Många formuleringar i tredje kapitlets allmänna aktsamhetsregler år oerhört långtgående. Ett bra exempel på det är den i 7 § formulerade bestämmelsen att allt som kan befaras leda till att människors hälsa skadas skall vara förbjudet. I och för sig är det bra att de allmänna aktsamhetsreglerna är strikta och långtgående. Frågan är dock om inte några av de nu föreslagna skjuter över målet. Risken för detta ökar aktsamhetsreglerna om dessutom är mycket allmänt formulerade. Det som då kan inträffa är att de som skall tillämpa lagen utgår från att lagstiftaren egentligen inte menar det som står i den. Ingen, sig bland allmänheten eller vare inom beslutsfattande myndigheter, kommer då att förstå vad som egentligen gäller. Respekten för lagen urholkas därigenom. Tillämpningen hamnar under den nivå lagstiftaren egentligen avsett. Alltför långtgående och allmänt formulerade bestämmelser riskerar därför att bli en björntjänst för miljöskyddet. Det är således viktigt att de allmänna aktsamhetsreglerna preciseras och förklaras ordentligt. Såväl allmänheten beslutsfattande som myndigheter måste förstå dess innebörd. Endast därigenom blir de effektiva.

Hushållningsbestämmelserna

Naturskyddsföreningen har vid flera tillfällen konstaterat att tillämpningen av naturresurslagen i allmänhet och av hushållningsbestämmelserna i synnerhet i dag är mycket bristfällig eller rent obefintlig. av Detta beror till stor del på naturresurslagens konstruktion. Miljöskyddskommittén har dock inte haft direktiv att föreslå förändringar i hushållningsbestämmelserna. Detta är stor brist. en Det är viktigt att den utredning regeringen tillsatt för över att se plan- och bygglagen också får i uppdrag att granska naturresurslagen.

296 Särskilda yttranden

Några viktiga förändringar skulle enligt föreningens uppfattning kunna göra naturresurslagen effektivare. Riksintressena måste t.ex. beskrivas bättre. Man måste i lagen klargöra hur riksintressen konstitueras och av vem. Vilka kriterier skall gälla och hur skall beslut om riksintressen kunna överklagas och/eller ändras. De områden som utpekas som riksintressanta i sin helhet i 3 kap. NRL borde sin geografiska utbredning bättre markerad, t.ex. genom kartor. Vidare måste alla myndigheter som tillämpar naturresurslagen avkrävas en motivering, vid alla beslut som rör markanvändningen, av hur hushållningsbestämmelserna tillämpats. Centrala begrepp som "så långt möjligt" och "påtaglig skada" måste förklaras bättre redan i lagen.

Miljökvalitetsnormer

Kommittén föreslår införandet av två olika sorters miljökvalitetsnormer: bindande resp. icke bindande. Jag anser att begreppet miljökvalitetsnorm bör förbehållas bindande Är de inte bindande normer. passar t.ex. miljökvalitetsmål som begrepp bättre. Jag anser vidare att normerna alltid skall vara bindande om miljösituationen i något avseende är alarmerande. Alternativt bör lagen innehålla att krav om att åtgärdsplaner med bindande föreskrifter skall upprättas i sådana fall.

Miljökonsckvensbeskrivningar

Kravet i 9 kap. 4 § om att miljökonsekvensbeskrivningar alltid skall innehålla en bedömning av alternativ, är enligt min uppfattning för snävt. Alternativen får enligt förslaget bara avse plats och utformning. Det vore bättre om kravet i stället formulerades så att miljökonsekvensbeskrivningen mer generellt skall redovisa hur motsvarande ändamål kan nås på annat sätt.

strandskydd

Förslaget om att en kommunal myndighet skall få bestämma om strandskyddet inom detaljplanelagt område, och om särskilda skäl föreligger minska eller rentav upphäva det, innebär enligt min uppfattning en stor risk för en urholkning av strandskyddet. Detta vore

Särskilda yttranden 297

mycket olyckligt eftersom strandskyddet har en ovedersäglig betydelse för bevarandet av oexploaterade stränder i vårt land. Visserligen föreslås att länsstyrelsen och Naturvårdsverket skall kunna överpröva detaljplaner om miljöbalkens strandskyddsbestämmelser inte har tillgodosetts. Jag anser emellertid inte att detta är en tillräckligt stark spärr mot missbruk av möjligheten att genom detaljplaneläggning kringå strandskyddsbestämmelserna. Det torde finnas ett visst motstånd hos många länsstyrelser mot att överpröva kommunernas detaljplaner och Naturvårdsverket får knappast kännedom om kränkningen av strandskyddet om inte länsstyrelsen prövar ärendet. Jag därför anser att detaljplaner som innebär att strandskyddet på något sätt kränks alltid skall fastställas av länsstyrelsen.

Dikning

Skärpningen av kraven för tillstånd till markawattning är bra. Allt tyder dock på att en stor del av den markawattning som förekommer sker under täckmantel av att skyddsdikning. Jag bl.a. därför vara anser att all dikning, dvs. även skyddsdikning borde vara tillståndspliktig. Det vore i så fall skäligt med något mildare krav för skyddsdikning än för markavvattning. Inte desto mindre borde kraven så utformade vara att skyddsdikning bara får ske om det inte finns något annat sätt, t.ex. genom kvarlämnande av skärm eller genom att helt enkelt undvika slutawerkning i fuktigare partier, att åstadkomma tillfredsställande en skogsföryngring.

Ersättningsprinciper

Det är med besvikelse jag konstaterar att Miljöskyddskommittén anser att intrång i pågående markanvändning även i framtiden skall relateras till berörd del. Därigenom kvarstår ett stort hinder mot ett effektivt naturvårdsarbete. Samhällets möjligheter att, när så behövs, ingripa och åstadkomma en optimal utformning av naturvårdshänsynen inom skogsbruket, utan att träda markägarens rättigheter för när, kommer därigenom vara fortsatt små. Oseriösa markägares möjligheter att med enkla grepp kringå bestämmelserna om naturvårdshänsyn kvarstår. Jag anser att intrång i pågående markanvändning skall relateras till hela brukningsenheten.

298 Särskilda yttranden

Sanktioner

De allmänna aktsamhetsreglerna i miljöbalksförslagets tredje kapitel är inte straffsanktionerade. Idén är i stället att de skall komma till uttryck i generella föreskrifter som i sin tur är straffsanktionerade. Det kommer emellertid ta lång tid innan det finns sådana föreskrifter inom hela miljöfältet. Dessutom kommer det alltid att finnas betydande områden som inte omfattas av föreskrifter. Eftersom aktsamhetsregleri lagen kemiska produkter är straffsanktionerade i dag innebär na om kommitténs förslag en klar försvagning av de regler som avser sådana produkter. Vad då återstår är brottsbalkens möjligheter. Dessa föreslås som emellertid ändrade. Rekvisiten i den föreslagna 13 kap. 7 § är mycket stränga "Framkallande av allmän fara". Detta är mycket strängare än rekvisiten i dagens 13 kap. 8 a § "medför eller kan medföra sådana hälsorisker för människor eller sådana skador på djur eller växter, som inte är av ringa betydelse, eller annan betydande olägenhet i miljön". Det kommer med de föreslagna rekvisiten i 7 § bli praktiskt taget omöjligt att beivra miljöbrott enligt brottsbalken.

Direkt tillståndsplikt eller bemyndigande

Kommittén föreslår rad bemyndiganden införs för regeringen att att en föreskriva tillståndsprövning för olika företeelser. Jag anser att en tillståndsprövning så långt möjligt bör formuleras redan i lagtext. Således jag att miljöbalken borde innehålla en direkt tillståndsanser prövning för utsättande i naturen av genetiskt modifierade organismer och främmande organismer. Jag har svårt att se de fall där en tillståndsprövning för dessa mycket riskabla företeelser skulle vara uppenbart omotiverad.

Särskilt yttrande av Kitty Victor

Tillsynssystemet

I kommitténs förslag skissas förändringar av det nuvarande tillsynssystemet. Innan sådana förändringar genomförs är det enligt min upp-

Särskilda yttranden 299

fattning viktigt att göra en undersökning/utvärdering av det nuvarande systemet för att dokumentera vad som fungerar bra och vad som behöver förändras. Enligt kommitténs förslag skall endast en myndighet ha tillsynen över ett visst företag. Motivet är principiella betänkligheter mot att en verksamhet kan drabbas av ingripande från flera myndigheter i samma fråga exempelvis från en kommun och Naturvårdsverket om båda är tillsynsmyndighet. Jag kan förstå de principiella betänkligheterna i detta fall. Det är dock olyckligt om Naturvårdsverket inte har möjlighet att begära upplysningar och tillträde till olika verksamheter oavsett om verket till namnet är tillsynsmyndighet eller ej. Naturvårdsverket bär också åtminstone när det gäller nuvarande A-anläggningar ha möjlighet att begära omprövning och undersökningar. Jag har naturligtvis förståelse för invändningen att ett företag inte får drabbas av samma krav från olika myndigheter vid olika tillfällen, men detta är en fråga som bör kunna lösas i lagstiftningen. Det är mindre lämpligt att Naturvårdsverket, annat än i undantagsfall, som ensam tillsynsmyndighet har det löpande tillsynsansvaret.

Fördelning av uppgifter mellan KemI och SNV

När det gäller fördelning av arbetsuppgifter mellan KemI och SNV bör utgångspunkten vara den överenskommelse som träffats mellan generaldirektörerna för KemI, ASS, och SNV hösten 1992.

Miljöombudsman

Om miljöombudsmannen skall rymmas inom Naturvårdsverket kan detta skapa problem, eftersom verket är en aktör inom miljövårdsfamiljen. Det kan uppkomma situationer där miljöombudsmannen skall bedöma och företräda allmänheten i fall där Naturvårdsverket tagit en viss ståndpunkt. Detta kan skapa en jävsituation som kan minska tilltron till miljöombudsmannens oberoende.

300 Särskilda yttranden

Efterbehandling återställning

- De rättsliga frågorna, när det gäller efterbehandling, måste belysas för att bedöma i vilken omfattning dessa frågor skall regleras/lösas i en kommande miljöbalk.

10. Särskilt yttrande av Rutger Öijerholm

Jag delar i allt väsentligt kommitténs uppfattning beträffande miljöbalkens omfattning, lagtekniska konstruktion och materiella innehåll. Miljöbalken har i huvudsak utformats som en ramlagstiftning, som får sitt detaljerade innehåll genom föreskrifter som skall utfärdas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Länsstyrelserna har en övergripande myndighetsroll när det gäller tillämpningen av flertalet av de författningar som bygger upp miljöbalken. Jag utgår därför från att länsstyrelsernas kompetens och erfarenheter tas tillvara genom samråd och dialog när balkens materiella innehåll skall konkretiseras fullt ut. Kommitténs överväganden beträffande utformningen av en framtida miljövårdsorganisation främst vad gäller tillsyn samt tillstånds- prövningar av miljöfarliga verksamheter beaktar enligt min mening alltför lite länsstyrelsernas unika tvärsektoriella kompetens och de möjligheter till effektivt miljövårdsarbete med korta besluts gångar som detta innefattar. Utgångspunkten vid vidare överväganden bör vara att bättre än för närvarande tillvarata länsstyrelsens samlade miljövårdsoch planeringskompetens för att uppnå de regionala och nationella miljömålen. Enligt 8 kap. 4 § andra stycket skall en ätgärdsplan, som behövs som planeringsunderlag för att uppfylla miljökvalitetsnormer, upprättas av Naturvårdsverket om flera län berörs. Enligt min mening kan och bör naturligen de berörda länsstyrelserna i samråd lösa de angivna uppgifterna. Länsgränsöverskridande samarbete förekommer sedan avsevärd tid i betydande omfattning. Jag delar kommitténs uppfattning att kommunerna bör tilldelas ett ökat ansvar för tillsynen av miljöfarliga verksamheter. I ett system där tillåtna utsläpp bestäms genom generella föreskrifter bör antalet verksamheter ställs under kommunal tillsyn kunna öka avsevärt. Även som om de hittillsvarande erfarenheterna av den kommunala tillsynsverk-

Särskilda yttranden 301

samheten får övervägande goda, ñnns det emellertid ett antal fall anses där tillsynen fungerat mindre tillfredsställande. Enligt min mening bör därför ett övergripande, regionalt samordnings- och uppföljningsansvar i tillsynsfrågor beträffande miljöfarlig verksamhet ligga på resp. länsstyrelse. Detta bör framgå direkt av författningstexten. Enligt kommitténs förslag skall Naturvårdsverket få möjlighet att ingripa i tillsynsmyndighets ställe och ansvara för tillsynsansvaannan ret för olika enstaka anläggningar eller anläggningstyper. Enligt min uppfattning skulle sådan uppdelning det statliga en av tillsynsansvaret mellan regional och central nivå inte öka effektiviteten i miljövårdsarbetet. Jag är den meningen att Naturvårdsverkets av myndighetsroll inte bör innefatta tillsyn enskilda miljöfarliga verkav samheter. Nya samarbetsformer mellan länsstyrelserna och Naturvårdsverket borde däremot övervägas i syfte att få till stånd ett fördjupat utbyte av erfarenheter, kunskap och resurser. de allvarligaste bristerna i nuvarande miljöskyddslagstiftning En av är enligt min mening svårigheten att på ett effektivt och anpassat sätt reglera miljöpåverkan från trafiken. Det hade varit önskvärt att Miljöskyddskommittén hade haft möjlighet att göra mer genomarbetad en analys möjligheterna att på ett bättre sätt än vad som är möjligt av enligt nuvarande ordning beakta miljöskyddsaspektema i de tidiga planeringsskedena. Olika regelsystem som styr den ekonomiska och fysiska planeringen uppställer visserligen vart och ett för sig krav - på miljökonsekvensanalyser och miljöhänsyn men erfarenhetsmässigt föreligger en avsevärd risk att miljöskyddsaspektema kan komma på undantag.

Jag delar kommitténs uppfattning att tillåtligheten av vissa trafikan-

läggningar med mycket kraftig miljöpåverkan bör prövas av regeringi omedelbar anslutning till investeringsbeslutet. Jag är också ense en med kommittén i dess bedömning att obligatorisk miljöskyddsprövning trañkanläggningar bör föreskrivas endast beträffande hamnar och av flygplatser. I enlighet med vad jag nyss anfört kan jag däremot inte ställa mig bakom förslaget att Naturvårdsverket skall tillsynsmyndighet för vara de största trañkanläggningarna. Vad slutligen gäller balkens naturvårdsregler är jag oense med kommittén på en punkt. Kommittén föreslår att naturvårdslagens ersättningsregler överförs till miljöbalken i sak oförändrade.

302 Särskilda yttranden

Enligt nuvarande bestämmelser om intrångsersättning i 26 § naturvårdslagen relateras intránget till "berörd del" av fastigheten. Samhällets möjligheter att bilda naturvårdsomräden och naturreservat samt i praktiken hävda naturvårdsintressena begränsas härigenom avsevärt. Enligt min mening bör den nya miljöbalken ökade möjligheter ge att använda områdesskydd för att bevara biologisk mångfald. Jag anser att detta enklast kan åstadkommas att regeln att ersättningen genom skall bestämmas i förhållande till "berörd del" av en fastighet tas bort i miljöbalken.

Bilaga I å

Kommittédirektiv

@

Bål

Dir. 1989:32

Översyn av miljöskyddslagstiftningen

Dir. 1989:32

Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-11

Chefen för miljö- och energidepartementet, statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår kommitté med parlamentarisk sammansättning tillkalatt en las för att se över miljöskyddslagstiftningen. Kommittén skall utreda hur de olika lagarna som gäller miljöskydd skall kunna bli effektivare i arbetet för en bättre miljö. Lagarna skall ett bättre sätt samordnas och bli lättare att överblicka och tillämpa. Förslag skall presenteras till hur skärpta miljökrav skall återspeglas i lagstiftningen.

Översynen skall gälla såväl de allmänna miljörättsliga reglerna i miljö-

skyddslagstiftningen de med dessa sammanhängande bestämmelserna som straff och andra sanktioner vid överträdelser. En ambition bör vara att om lagstiftningen skall medverka till att utsläppen från industrier och andra miljöstörande anläggningar steg för steg kan minskas till ofarliga nivåer. Kommittén bör ha utgångspunkt den individuella prövning som gäller för som en närvarande enligt mil jöskyddslagen 1969:387 i ärenden om tillstånd till och villkor för miljöfarlig verksamhet. Kommittén skall överväga möjligheten att i vissa fall utöka användningen generella föreskrifter. Kommittén skall av också utreda förutsättningarna för regler enligt vilka tillkommande utsläpp inte får medföra ökade belastningar på miljön. Ändamålet med utredningen skall att utforma förslag till lagstiftvara en ning bidrar till att miljöhänsynen genomsyrar alla samhällssektorer. Lasom och andra föreskrifter skall samordnas så att nya miljöproblem kan föregar byggas och gamla avhjälpas effektivare. Utgångspunkten för utformningen bestämmelserna om sanktioner i den lagstiftning, som syftar till ett bättre av miljöskydd, måste att reglerna skall ge bättre förutsättningar för en efvara fektiv bekämpning överträdelser. De ekonomiska konsekvenserna av förav slagen både samhälls- och företagsnivå skall redovisas.

2 Bilaga I

Bakgrund

Skyddet miljön är i dag en av de mest angelägna samhällsuppgifterna. av Påtagliga förbättringar har uppnåtts framför allt i den lokala miljön sedan miljöskyddslagen kom till. Samtidigt har nya problem med delvis annan karaktär än de som var aktuella vid miljöskyddslagens tillkomst uppstått. Dessa har framför allt varit av regional och global karaktär. En av de viktigaste förutsättningarna för ett framgångsrikt miljövårdsarbete är aktiva insatser från dem som främst påverkar miljön, dvs. olika verksamheter i privat, kooperativ, kommunal och statlig regi. Dessutom krävs insatser av det allmänna. Dessa insatser kan bl. a. ske genom forskning och utbildning samt administrativa och ekonomiska styrmedel. Bland åtgärderna i miljövårdsarbetet ingår självklart också att till att se lagstiftningen området är anpassad till tidens krav och fungerar på avsett sätt i miljöpolitiken. Det är också nödvändigt att medborgarna har förtroende för att lagstiftningen är så effektiv som behövs för att de miljöpolitiska målen skall uppnås. En rationell fördelning uppgifter mellan olika av myndigheter på miljöområdet är naturligtvis också väsentlig i sammanhanget. De viktigaste lagarna på miljövårdsområdet är 1964 års naturvårdslag, 1969 års miljöskyddslag och 1985 års lag om kemiska produkter. Till detta kommer vissa bestämmelser i brottsbalken. Bland anknytande lagstiftning av betydelse kan särskilt nämnas lagen 1987:12 hushållning med naturom resurser m. m. Vidare kan erinras om plan- och bygglagen 1987:10 som bl. a. innehåller bestämmelser till skydd för miljön och de boendes och övrigas hälsa. Lagen 1985:426 om kemiska produkter ersatte 1973 års lag hälsoom och miljöfarliga varor. Naturvärdslagen 1964:822 är för närvarande föremål för en översyn. Miljöskyddslagen tillkom år 1969 för att förbättra kontrollen över vattenföroreningar, luftföroreningar, buller m. m. Lagen har sedan den infördes ändrats vid ett flertal tillfällen. År 1981 ändrades bl. a. lagens system för förprövning, tillsyn och påföljder. Då infördes också en särskild sanktionsform miljöskyddsavgiften. - År 1984 tillkom bl. a. bestämmelser för särskilt föroreningskänsliga områden. Flera ändringar i miljöskyddslagen träder i kraft den 1 juli 1989, bl. a. i fråga om lagens omprövningsregler, företagens egenkontroll, fördelningen av uppgifter mellan miljöskyddsmyndigheterna samt systemet för överklagande. Vidare skärps påföljden för uppsåtliga brott. Även miljöskyddslagen har ändrats vid flera tillfällen, har det utredom ningsarbete som förekommit inte resulterat i någon samlad, genomgripande översyn.

Bilaga I 3

Sedan miljöskyddslagens tillkomst har miljösituationen förbättrats på väsentliga områden. I åtskilliga fall har miljöfarliga utsläpp på ett påtagligt sätt reducerats eller helt upphört. Detta har inneburit att närmiljön har blivit bättre. Jag tänker här på olika kommunala verksamheter och på utsläppen från vissa tunga industrianläggningar. T. har de industriella utsläppen ex. av kvicksilver i luften och till vattnet minskat med än 90 %. Svaveldioximer derna har minskat med 65 %. Många andra typer av s. k. traditionella föroreningar har minskat med mellan 50 och 95 %. Industrins processutsläpp har överlag kunnat begränsas mycket kraftigt. Miljöproblemen i stort har dock förvärrats. Från att i huvudsak ha orsakats av lokala störningskällor har de ofta sitt i storskanumera ursprung mer lig och komplex verksamhet, ex. trafiksystem, energisystemet, jord- och skogsbruk samt samhällets varuströmmar i vid mening. Även utsläppen i andra länder har stor betydelse för miljön i Sverige. Detta har bl. medfört a. en diskussion om ens sådana utsläpp är tillåtna enligt miljöskyddslagen som kan accepteras, om utsläppen innebär ökade belastningar miljön. För en totalbild av miljöförhållandena måste även andra verksamheter inte alls som eller endast ofullständigt regleras enligt miljöskyddslagen beaktas, traex. fiken. Det är nödvändigt att skyddet miljön uppmärksammas i samhällsav planeringen och i planeringen för utveckling olika verksamheter. av

Skäl för en översyn

I regeringsdeklarationen inför 1988/89 års riksmöte sägs att all miljölagstiftning skall ses över och samordnas samt att förslag skall lämnas till skärpning av miljöskyddslagen. Utredningen om miljövårdens organisation påtalade i sitt betänkande SOU 1987:32 s. 444 För en bättre miljö bl. att sanktionsreglerna på det a. miljörättsliga området brister i konsekvens och överblickbarhet med svårigheter vid rättstillämpningen som följd. Det krävs enligt utredningen en genomgripande översyn av hela den svenska miljöstraffrätten. Som en förberedande åtgärd inför en översyn genomförde justitiedepartementet och miljö- och energidepartementet gemensamt i oktober 1988 en hearing med ett stort antal experter på området. Då kom det fram att det

finns en allmän uppfattning att miljöskyddslagstiftningen bör bli föremål för

en genomgripande och grundlig översyn. Resultatet bör enligt dessa åsikter bli en bättre samordning av lagstiftningen på området, bl. för att undera. lätta en smidig och effektiv tillämpning. Jag skall nu beröra några av de frågor tid har blivit mest som senare

diskuterade när det gäller miljöskyddslagstiftningen.

4 Bilaga 1

Samordning av lagstiftningen

Krav på hänsyn till miljön finns i flera olika lagar. Dessa krav kan dock uttryckta på olika sätt. Det finns dessutom flera lagar som borde innevara hålla miljökrav men som inte gör det. Det är enligt min mening nödvändigt att lagstiftningen ger uttryck för de miljöpolitiska mål som har fastställts av statsmakterna. Dessa mål bör formuleras på ett likartat sätt när det gäller alla verksamheter där det finns särskilda skäl att ta hänsyn till risker för skadlig miljöpåverkan. Vid den nämnda hearingen framfördes allmänt önskemål om en nyss bättre samordning mellan lagarna på miljöskyddsområdet. Även enligt min mening bör uppgiften att lämna förslag till förenklad och sammanhållen en miljöskyddslagstiftning ges hög prioritet. När det gäller förhållandet mellan miljöskyddslagen och andra lagar har bl. nämnts skillnaden mellan kravreglerna i lagen om kemiska produkter a. och bestämmelserna om tillståndsprövning enligt hälsoskyddslagen 1982:1080 å sidan och motsvarande regler i miljöskyddslagen å den ena andra sidan. Av intresse är även samordningen med arbetsmiljöfrågor enligt arbetsmiljölagen 1977:1160. Den nuvarande rätten för en lokal arbetstagarorganisation att överklaga beslut enligt miljöskyddslagen infördes för att öka möjligheterna att få frågor om sambandet mellan arbetsmiljö och yttre miljö allsidigt prövade. I sammanhanget kan också nämnas att det enligt 12 § arbetsmiljöförordningen 1977:1166 åligger arbetsgivare att underrätta skyddsombud, skyddskommitté eller arbetstagarorganisation om ansökan eller anmälan enligt miljöskyddsförordningen 1989:364. Det kan finnas ytterligare åtgärder som bör vidtas för att stärka detta samband mellan de olika lagarna som kan beröra miljön på arbetsplatserna. Naturresurslagen är knuten till miljöskyddslagen så sätt att hushållningsreglerna i naturresurslagen skall tillämpas vid prövning av miljöfarlig verksamhet och att vissa bestämmelser i miljöskyddslagens tillåtlighetsregler inte gäller anläggning eller åtgärd, vars tillåtlighet har prövats enligt 4 kap. naturresurslagen. Regeringen har nyligen uppdragit statens naturvårdsverk och plan- och bostadsverket att utreda förutsättningarna och formerna för systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar som en mer beslutsunderlag i sådana ärenden där viss åtgärd eller verksamhet får en en väsentlig inverkan på miljöförhållandena och hushållningen med naturresur- I uppdraget ingår särskilt att överväga i vilken utsträckning ändringar i ser. berörda lagregler kan behöva vidtas. Även lagstiftning med särskild anknytning till användning markannan av och vattenresurserna har nämnts i dessa sammanhang. Förhållandet mellan miljöskyddslagen och vattenlagen 1983:291 reglerades genom författnings-

Bilaga I 5

ändringar som trädde i kraft den 1 januari 1985. Det kan finnas skäl att ytterligare överväga förhållandet mellan dessa båda lagar. Hanteringen av miljöfarligt avfall regleras för närvarande enligt lagen om kemiska produkter och förordningen 1985:841 om miljöfarligt avfall. Villkoren för de enskilda anläggningarna för avfallsbehandling fastställs dock vid prövning enligt miljöskyddslagen. Vid hearingen framfördes flera krav på en lagstiftning om förbättrad kontroll i fråga om det miljöfarliga avfallet.

Miljöskyddslagens tillåtlighetsregler

Jag att industriutsläppen bör nedbringas till ofarliga nivåer. Lagstiftanser ningen är ett viktigt instrument i det sammanhanget. Ett ökat hänsynstagande till miljön kan ske skärpt tillämpning av de nuvarande tillåtgenom en lighetsreglerna i 4-7 §§ miljöskyddslagen. Dessa tillåtlighetsregler har medvetet formulerats för att vid tillämpningen ge stora möjligheter att ta hänsyn till olika förekommande intressen. Kommittén bör lämna förslag om hur lagstiftningen bör utformas för att miljökraven skall få ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Reglerna bör vara så klara och tydliga att det för de myndigheter och företag som skall tillämpa eller följa lagen är klart vad som gäller i given situation. För att tillgodose detta bör lagen ändras så att miljöen kraven i möjlig utsträckning klart kommer till uttryck i lagtexten. En sådan ändring bör också göra lagen lättare att tillämpa i andra sammanhang än vid prövningsförfarandet, vid det iakttagande av regeln i 5§ om försiktigex. hetsmått som kontinuerligt måste ske i alla miljöfarliga verksamheter.

Omprö vningsreglerna

Utformningen av villkoren i tillståndsbesluten och systemet med utsläppsgränser angivna som gränsvärden eller riktvärden har medfört svårigheter bl. a. vid rättsliga åtgärder mot överträdelser miljöskyddslagen. av I första hand bör villkoren utformas så att de främjar ett från miljöskyddssynpunkt önskvärt beteende. Med den utgångspunkten kan riktvärden vara

väl så ändamålsenliga som gränsvärden från miljöskyddssynpunkt. Det finns

dock skäl att överväga om nuvarande praxis i fråga om villkorens utformning ger tillräckliga möjligheter till ingripande vid överträdelser tillståndsbeav slut. Utformningen av besluten enligt miljöskyddslagen om tillstånd och villkor bygger i hög grad på företagens egna uppgifter. Det är grundläggande fören utsättning för kontrollsystemet enligt miljöskyddslagen att de uppgifter som lämnas av företagen vid tillståndsprövningen är tillförlitliga och korrekta. Enligt min mening förekommer det brister i dessa avseenden. Brister i företagens uppgiftslämnande medför merarbete för myndighe-

6 Bilaga I

terna och risk för att myndigheterna fattar beslut på oriktiga grunder. Det bör därför övervägas möjligheter att ställa större krav på utredningar och andra uppgifter från den tillståndssökande. Detta gäller särskilt vid sådan omprövning av verksamheten som enligt 24§ initieras av tillsynsmyndigheten. Med ett ofullständigt beslutsunderlag finns det också risk för att myndigheten föreskriver villkor som är otydliga eller på annat sätt otjänliga. Frågan om villkorens tydlighet hänger också samman med den tid som har gått från det att kraven i villkoren fastställdes tills en rättslig prövning aktualiseras. Den alltmer hotande miljösituationen kräver en motsvarande anpassning av de miljöfarliga verksamheterna. Det bör övervägas om nuvarande möjligheter till omprövning av villkor är till fyllest för att anpassa tillstånden till ändrade miljöförhållanden. Företagens roll i omprövningen, ex. i utredningshänseende, bör övervägas. Givetvis måste dock i sammanhanget beaktas berättigade krav från industrin i fråga om rimliga planeringsförutsättningar. Om det finns förutsättningar för omprövning av tillstånd eller villkor för en viss verksamhet, skulle det kunna vara lämpligt om flera verksamheter med ex. likartade utsläpp kunde prövas i ett sammanhang.

Utsläppsgränser

Den nuvarande miljöskyddslagen medger inte att regeringen utfärdar normföreskrifter för vissa specificerade verksamheter annat än inom s. k. miljöskyddsområden. Det finns anledning att utreda om det skulle vara till fördel för miljövårdsarbetet att generellt eller för vissa branscher eller för utsläpp av vissa skadliga ämnen införa normregler till stöd för prövningen enligt miljöskyddslagen. En annan möjlighet är att för ett visst område komplettera gällande tillståndsbeslut med riktvärden för miljökvalitet som kopplas till den totala utsläppsmängden för vissa förekommande ämnen och för alla miljöfarliga verksamheter inom området. Det bör utredas om det skall finnas möjligheter att införa sådana högsta värden vid sidan av sådana som meddelats med stöd av 5 kap. 7§ första stycket 11 plan- och bygglagen. Syftet bör att vara undvika ökade belastningar miljön och att den som bedriver farlig en verksamhet skall få ta konsekvenserna om det uppstår olägenheter i miljön.

Bilaga 1 7

Miljöskyddsorganisationen

Den 1 juli 1989 träder betydande organisatoriska förändringar i kraft i fråga om åtskilliga myndigheter som har uppgifter inom miljövården. Den organisationsförstärkning som genomförs innebär att konoessionsnämnden för miljöskydd, naturvårdsverket och länsstyrelserna tillsammans får ca 120 nya tjänster. Dessutom får kommunerna en ny och viktig roll genom att miljö- och hälsoskyddsnämnden blir obligatorisk tillsynsmyndighet för sådan miljöfarlig verksamhet som inte omfattas av tillståndskrav enligt miljöskyddslagen. Koncessionsnämnden får som en ny arbetsuppgift att pröva överklagade tillstånds- och tillsynsärenden. Som en konsekvens av förslagen inom de områden som berörs av Översynen kan det bli aktuellt att lägga fram förslag som också berör miljöskyddets organisation. Inom ramen för samordningen av lagstiftningen bör övervägas om sådan verksamhet hos olika myndigheter som omfattas av samma lagar kan samordnas inom en myndighet så att lagändringarna också kan bidra till att öka effektiviteten i myndigheternas verksamhet. Frågan om en breddning av allmänhetens inflytande i miljöskyddsfrågorna, ex. i form av ett ökat deltagande av ideella organisationer som parter eller på annat sätt i den rättsliga prövningen eller genom att en särskild miljöombudsman tillsätts förtjänar också att övervägas.

Sanktionssystemet

Förutom i brottsbalken bl. a. i de år 1981 införda bestämmelserna - om miljöbrott finns det regler om straff och andra sanktioner i de olika miljö- skyddslagarna. Dessa regler är utformade på varierande sätt och brister många gånger i konsekvens. Detta kan vara en följd av att reglerna inte har tillkommit som ett led i ett genomtänkt sanktionssystem på miljövårdsområdet utan är ett resultat av överväganden i varje enskilt lagstiftningsårende om behovet av sanktioner. Tillämpningen av sanktionsreglerna är i hög grad beroende hur den av miljörättsliga regleringen i övrigt tillämpas. Särskilt gäller detta utfonnningen av villkor i tillståndsbeslut. Det har visat sig att oprecisa villkor i praktiken leder till att åklagare i många fall inte väcker åtal därför att gär-

ningama på objektiva grunder inte med tillräcklig säkerhet kan bedömas

som brott. Även kontrollsystemet avgörande är av betydelse för sanktionsreglernas

effektivitet. Om inte kontrollen av villkorens och andra reglers efterlevnad

8 Bilaga 1

fungerar, blir upptäcktsrisken för brott liten. Med detta sammanhänger även frågan om tillsynsmyndigheternas effektivitet. Ett väl fungerande samarbete mellan å ena sidan tillsynsmyndigheterna och å andra sidan polis och åklagare är också väsentligt i sammanhanget. De bestämmelser i brottsbalken som kan tillämpas på miljöbrottslighet har i mycket fall lett till fällande domar. Detta kan ha sin orsak i att bestämmelserna är utformade så att de kräver att gärningen har framkallat en negativ effekt miljön eller en risk för en sådan effekt. I praktiken har det ofta varit svårt att entydigt bevisa en sådan konsekvens av en miljöfarlig handling. Det har då legat närmare till hands att tillämpa de speciella straffreglerna i rniljöskyddslagstiftningen, som i stället kriminaliserar överträdelser av bestämmelserna i lagarna eller av föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd av dessa. Straffbestämmelserna miljöområdet har efter hand skärpts, bl. a. genom ändringar i straffskalorna. Trots det blir påföljden -i de fall miljöbrottsligheten leder till fällande dom nästan alltid bara böter. Orsakerna till detta kan vara många. Man kan emellertid inte bortse från att de vida straffskalorna och det förhållandet att det i ringa fall inte döms till ansvar sannolikt leder till att straffen oftast hamnar långt ner på skalan. Det torde råda enighet om att ringa fall inte skall föranleda ansvar. Detta får emellertid inte leda till att straffmätningen i miljöbrottmål blir så schablonartad att syftet med straffbestämmelserna och de enskilda brottens straffvärde inte beaktas i erforderlig omfattning.

Transportområdet

Miljöstörningarna från det svenska transportsystemet är omfattande och orsakar bl. a. avgaser, buller och trängsel. Vid tillkomsten av miljöskyddsla-

gen framfördes en förmodan att olika slags åtgärder sammantagna skulle

leda till en minskning av utsläppen. Utvecklingen har dock inte gått i den riktningen. Det gäller särskilt vägtrafiken. De senaste årens starka trafikökning har lett till att de positiva effekterna av införda avgasbestämmelser har begränsats. Vissa miljöproblem, som beror på trafiken, kan kontrolleras med stöd av gällande lagstiftning. Drivmedlens sammansättning kan regleras enligt lagen om kemiska produkter och krav på fordonens avgasutrustning kan fastställas med stöd av bilavgaslagen 1986:1386. Fordonskungörelsen 1972:595 och andra trafikförfattningar innehåller bestämmelser fordonsutrustning, om fordonskontroller, bullernivåer, m. m. Genom en ändring i väglagen 1971:948, trädde i kraft den 1juli som 1987, gäller att den arbetsplan som skall upprättas inför byggandet en väg av

Bilaga 1 9

skall innehålla en särskild miljökonsekvensbeskrivning. Enligt riksdagens beslut skall frågan om en koncessionsprövning av nya väganläggningar omprövas under 1989. Regeringen har nyligen uppdragit vägverket att i samråd med statens naturvårdsverk och kommunförbundet redovisa en utvärdering av erfarenheterna av de nya bestämmelserna i 15 och 16 §§ väglagen om miljökonsekvensbeskrivningar. Vidare kan vissa av de miljöproblem som trafiken för med sig kontrolleras med stöd av miljöskyddslagen. Det gäller användningen av vägar liksom av andra fasta anläggningar, ex. flygets fasta anläggningar. Mil jöstörningar uppkommer inte bara i samband med vägtrafiken. Fartyg, flygplan och tåg bidrar också med utsläpp, ex. i samband med drivmedelsförbränningen. Lagstiftningen inom dessa områden är beträffande miljökraven inte enhetlig och olikartade bestämmelser gäller för de olika trafikslagen. För luftfarten har ex. koncessionsprövning av flygplatser införts men inte för sjöfartens och tågtrafikens anläggningar. För att få en samlad bild av de åtgärder som kan komma att krävas för att förbättra miljösituationen inom olika trafikslag har regeringen i enlighet med förslag i den trafikpolitiska propositionen 1988 beslutat ge trafikverken i uppdrag att presentera förslag med miljöförbättringar som syfte. Dessa underlag kan på sikt ge förutsättningar för förändringar i trafikens mil jölagstiftning. Ett särskilt problem som dock faller utanför trafikverkens uppdrag är hur man vid etablering av större produktionsanläggningar skall kunna beakta miljöeffekterna av transporter till och från anläggningen. Lagstiftning är inte det enda styrmedlet i fråga om trafikens miljöproblem. Riksdagen fattade våren 1988 beslut om trafikens kostnadsansvar, dvs. hur skatter och avgifter bör utformas inom transportsektorn. Som grundprincip gäller att de avgifter som tas ut av trafiken som ersättning för utnyttjande av infrastrukturen skall utformas så att de täcker de samhälls-

ekonomiska kostnader som trafiken ger upphov till, således även kostnader

för miljöpåverkan. Miljöskyddsarbetet såvitt avser trafiken måste dock liksom allt annat miljöarbete intensifieras. Pågående utredningar har också annonserat behov av ytterligare skärpningar av miljökraven. Detta ställer särskilda krav på lagstiftningstekniska lösningar med möjligheter till snabba anpassningar till de förändringar som sker. Vid en genomgång av all miljöskyddslagstiftning är det en angelägen uppgift att harmonisera den lagstiftning som avser trafikens miljöfrågor med annan miljölagstiftning så att likartade utgångspunkter finns för de olika samhällssektorerna. Lagstiftningen för trafikens miljöanpassning bör vara konsekvent och innehålla för trafikslagen särskilt anpassade regler om tillståndsprövning av

10 Bilaga 1

trafikens anläggningar, regler för fordonens miljöutrustning och kontrollen av dessa samt likformiga regler för sanktioner. Vidare bör liksom tidigare inriktningen vara att åstadkomma miljöregler för trafiken harmoninya som serar med lagstiftningen i andra länder.

Min slutsats

De frågeställningar angående miljölagstiftningen jag har redogjort som nu för berör de grundläggande principerna för lagstiftningen och sådan år av karaktär att de bör föranleda genomgripande översyn denna. en av

Formerna för en översyn

Jag anser att översynen bör utföras parlamentariskt sammansatt av en kommitté.

Utredningsuppdraget

Kommittén bör kartlägga den lagstiftning innehåller bestämmelser som med miljöskyddande syfte och de straffbestämmelser anknyter till som denna lagstiftning. Kommittén bör arbeta förutsättningslöst för att åstadkomma skärpningar av de regler som gäller för närvarande enligt miljöskyddslagen och en samordning av all anknytande lagstiftning, vad gäller kravet på skärpt miljöhänsyn, med beaktande av de olika samhällssektorernas särskilda förutsättningar i sammanhanget. Möjligheterna till samordning reglerna i milen av jöskyddslagen och lagen om kemiska produkter med sikte på ingripande mot en viss produkt som ett alternativ eller komplement till ingripande mot en verksamhet som sådan bör särskilt uppmärksammas. Kommittén bör överväga om en ändrad lagstiftning och allmänna effektivitetskrav kan ställa krav på ändrade uppgifter för berörda myndigheter. Kommittén bör också utreda om den nuvarande miljöskyddslagstiftningen är en lämplig lagteknisk lösning för att komma till rätta med trafikens miljöproblem eller om andra lagtekniska lösningar bör komma till användning. En förutsättning för utredningens arbete i denna del är givetvis att den tidigare nämnda kartläggningen även omfattar sådana bestämmelser som berör kopplingen mellan trafiken och miljöproblemen. Kommittén bör i sitt arbete ta del de synpunkter har kommit fram av som

vid den av justitiedepartementet och miljö- och energidepartementet ge-

nomförda hearingen.

Bilaga 1 11

I den utsträckning det behövs med hänsyn till utredningsuppdraget i övrigt bör kommittén inhämta kunskaper om och redogöra för innehållet i andra länders lagstiftning. Vid utformningen förslag till lagstiftning bör komav ny mittén också beakta hur förslagen förhåller sig till miljölagstiftningen och gällande produktkrav i de andra nordiska länderna och inom EG.

Kommittén bör också kartlägga de internationella avtal och åtaganden som finns på miljöområdet och hur den svenska lagstiftningen förhåller sig till dessa. Även andra internationella förpliktelser, på handelns ex. område, bör beaktas i arbetet.

På grund av uppdragets art och omfattning vill jag inte binda kommittén vid någon särskild lagteknisk lösning i fråga ändringarna i lagstiftningen. om Jag vill dock nämna två olika nyordningar har diskuterats. som Ett sätt att åstadkomma en samordning skulle att samla all väsentlig vara lagstiftning som syftar till miljöskydd i övergripande miljölag/miljöbalk, en dock utan att en sådan samlad lagstiftning leder till direkt styrning en av omfattningen och inriktningen av en viss näring, jordbruksnäringen. En ex. annan ordning som har diskuterats är särskild miljöstrafflag, med en ex. skattebrottslagen 1971:69 förebild. I dessa fall skulle de särskilda milsom jölagarna kunna finnas kvar eller läggas endast i mindre utsträcksamman ning. Frågan om samordning kravreglerna kvarstår emellertid i sådant av ett läge.

När det gäller sanktionssystemet bör kommittén särskilt överväga hur samspelet bör vara mellan de miljörättsliga reglerna och sanktionsreglerna för att insatserna mot överträdelser skall kunna göras bättre. l dessa överväganden bör ingå en grundlig genomgång och analys straffreglernas roll av inom miljölagstiftningen och i vilken utsträckning överträdelser miljöregav lerna skall vara kriminaliserade eller leda till andra sanktioner. Vad jag med det sistnämnda närmast syftar på är att det många gånger kan effektivara vare med andra sanktioner än straff och att dubbla sanktionsformer vid tilllämpningen kan skapa en osäkerhet vilken form skall väljas, något om som som sannolikt försämrar effektiviteten.

En annan viktig fråga är vilka som skall drabbas sanktioner när det gälav ler överträdelser som gjorts av ett företag. Kommittén bör överväga om nuvarande regler om ansvar för juridiska och deras ställföreträdare är personer lämpligt utformade för miljövårdsområdet.

Kommittén skall bedöma och redovisa de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag. Detta skall avse både samhälls-.ekonomiska och företagsekonomiska effekter.

12 Bilaga 1

Tidsplan, arbetsformer, m. m.

Kommittén bör före den 1 februari 1991 i ett principbetänkande redovisa kartläggning gjorts ett principiellt ställningstagande angående den som samt den framtida miljölagstiftningen. Regeringen får därefter överväga hur det fortsatta utredningsarbetet bör bedrivas. I den utsträckning särskilda frågor gör det nödvändigt med skyndsamma lagändringar bör dock förslag till sådana ändringar presenteras för sig. För arbetet skall vidare gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning Dir. 1984:5 regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utresamt dare angående beaktande EG-aspekter i utredningsverksamheten av Dir. 1988:43. Kommittén bör samråda med pågående utredningar som har samband med kommitténs arbete, bl. miljöavgiftsutredningen ME 1988:03, utreda. ningen ME 1988:04 översyn naturvårdslagen och arbetsmiljöom en av kommissionen A 1988:03. Motsvarande gäller det av mig tidigare nämnda uppdraget till naturvårdsverket och plan- och bostadsverket avseende miljökonsekvensbeskrivningar.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, efter samråd med nu chefen för justitiedepartementet, att regeringen bemyndigar chefen för miljö- och energidepartementet tillkalla kommitté omfattad kommittéförordningen att en - av 1976:119 med högst tretton ledamöter med uppdrag att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen, att utse ledamöterna att vara ordförande, en av att besluta sakkunniga, experter, sekreterare och, annat biträde om kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna för kommittén skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m. m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Miljö- och energidepartementet

@ Bilaga 1

Kommittédirektiv

www

Dir. I99I:S4

Tilläggsdirektiv till kommittén om översyn av miljöskyddslagstiftningen ME 1989:04

Dir. 1991:54

Beslut vid regeringssztmmzintrade den 20 juni 1991.

Chefen för miljödepartementet. statsrådet Dahl, anför.

Mitt förslag

Jag ftäreslar att kommitten för översyn av miljöskyddslagstiftningen i sitt fortsatta arbete förutom de ursprungliga direktiven dir. 1989:32 också skall beakta vad regeringen och riksdagen har anfört 1990/9l:pr0p. 90, J0U30. rskr. 338 med anledning av kommitténs prineipbetáinkande SOU 1991:4 Miljölagstiftningen i framtiden. Kommittén skall i sitt fortsatta arbete även beakta riksdagens beslut med anledning av kompletteringspropositionen 1990/91 : l5l. bilaga ll: I3. FiU 37, rskr. 390 i fraga om översyn av miljölagstiftningen. Kommittén skall lagga fram förslag till en miljöbalk. Kommittén befrias fran uppdraget att kartlägga Sveriges internationella atagantlen i fürhallzintle till var nuvarande miljölagstiftning.

Bakgrund Kommittén har till uppgift dir. 1989:32 att utreda hur de olika lagar som galler miljöskydtl skall kunna bli effektivare i arbetet för en bättre miljö. Lagarna skall samordnas och därigenom bli lättare att överblicka och tilllampa. Förslag skall presenteras till hur skärpta miljökrav skall áterspeglasi lagstiftningen. Regeringen har i enlighet med vad riksdagen beslutat l9X9/9l:J0U5. rskr. 30 genom beslut den l3 december I989 till kommittén overlåinntat ett stort

2 Bilaga I

antal motioner om miljölagstiftningen. Kommittén har lämnat ett principbetänkztnde SOU l99l:4 Miljölagstifitningen i framtiden. . Som framgår kommitténs direktiv ankommer det regeringen att. av sedan principbetáinkandet har avlämnats, överväga hur det fortsatta utredningsarbetet skall bedrivas. Regeringen har i propositionen l99/91:90 om en god livsmiljö lämnat riksdagen en redogörelse för sin inställning i frågan om miljölagstiftningen i framtiden. Dessutom har regeringen i kompletteringspropositionen I990/9l:l50 bilaga ll: l3 uttalat, att kommittén bör redovisa hur effektiviteten hos miljömyndigheternzi påverkas av kommitténs förslag. Enligt kompletteringspropositionen bör genom en enhetligare miljölagstiftning och en ökad tillämpning av generella föreskrifter betydande vinster i zidministrationen kunna uppnås, och det bör vara kommitténs uppgift att lagga fram förslag till de organisationsförändringar som föranleds av kommitténs förslag. Riksdagen har i allt väsentligt ställt sig bakom regeringens ställningstaganden om det fortsatta utredningsarbetet.

Utgång.spmzklcr för ulrcdningcn

Regeringen konstaterade i propositionen om en god livsmiljö att principbetänkandet är väl ägnat att ligga till grund för det fortsatta arbetet med att

reformera miljölagstiftningen. Det saknas därför anledning att pa grund av

principbetänkandet andra utredningsuppdraget annat sätt än att till uppdraget foga de kompletteringar och förtydliganden som framgår den av nyss nämnda propositionen och kompletteringspropositionen samt riksdagens beslut med anledning av dessa propositioner.

De forlsutm IlII‘’//liIIg.8(lI('((’l

I propositionen om en god livsmiljö har regeringen kortfattat redogjort för innehåillet i prineiplwetáinkzmdet och diirtill lagt regeringens överväganden. Förutom de ursprungliga direktiven dir. 1989:32 skall kommittén heakta vad riksdagen anfört JoU 30. rskr. 338 om miljölztgstiflningeii i framtiden. Jag vill inom de nu angivna ramarna förtydligar nagra jmnkter. Regeringen har i fraga om samordningeii av den centrala miljölagstiltningen gjort den bedömningen att lagarna skall samlas i en miljöbalk. Utöver de lagar som kommittén nämnt har regeringen redovisat siirskilt att naturvardslagen |964:822 och lagen 1987: I2 om hnshallning med naturresurser m.m. bör inga i en miljöbalk.

Malet med miljöpolitiken iir att skydda måiiiiiiskors halsmläexwara den bio-

Bilaga I 3

logiska mangftililett. Iiushiillzt med uttaget naturresurser sa att de kan utav nyttjas langsiktigt samt skydda natur- och kulturlandskap. Detta innebär som redogörs for i propositionen s. till att alla lagar i första rummet som avser ull bevara. skydda oeh förbättra tillstiinilet i miljön. al garantera medborgarna ratten till en ren oeh hiilsoszim miljö or/1 ull såikerståillzt långsiken tigt god hushallniiig med naturresurserna skall inga i en miljöhalk. Riksdagen har ståillt sig bakom regeringens överväganden. Dessutom har riksdagen givit regeringen till kanna .loU3l. rskr. 338 all det finns starka skill som talar för att aven lagen 198413 kâirnteknisk om verksamhet oeh stralskytltlslagen I988:22tl eller delar av dessa lagar hör infogas i en miljobalk. Iet far. riksdagen har tttgáitt fran. kommitsom vara tens uppgift att i sitt fortsatta arbete övervåigzi de bada lagarna bör inga om i en miljobailk. Riksdagen har ocksa givit regeringen till kiinna att undersöka i vad man radikala fiskemetotløsi oeh fiskets totala miljopaverkatii inom svensk fiskezon kan omfattas av provningen miljöstöraiitle verksamhet. Därvid bör giav en vetvis beaktas vad som i fiskeriftirortliiingen I982: I20 föreskrivs fiskeom Iltetodet". Vad galler natttrrestirslagelt har bostadsutskottøst i sitt yttrande

l‘‘l/‘)l:l$oll3y) lill iordbruksutskottet funnit det Iåimpligaist att de före-

skrifter som motsvarar naturresurslzigeii tas såirskiltl avdelning i som en balken. le skulle diirmetl liallas for tlÃlfVâlfålIltlL eller sa samman sa som som kan bli toljtleii bl.a. om lagen kompletteras med ett kapitel milii"ikonseom kvensbeskrivningar. Iinligt bostadsutskotlet far sadan konstruktion till en loljtl att miliofragorii:i ståirks oeh far central plats i den fysiska planeen ringen och i samlnillsplaneringen i vid mening. Niir det gåiller naturresiirslagen vill jag doek tillåiggzt att konnnittens uppdrag inte omfattar att overvåiga det sakliga inneliåillel i 2 oeh 3 kap. naturresurslagen. Riksdagen har vidare givit regeringen till kanna att regeringen Ivor tmdersoka mojligheten att sáirbeliznitllzi oeh med fortur låiggat fram forrelagi fragan om pafoiaiidu ;n llltlitlshtltlsilgill enligt iniljtiskvdtlslagen t lJv°l:3.7 liven for sadanl lall nåii nagon ekonomisk vinning :itgåirtlen inte har uppkom av mit. Mot bakgrund av riksdagens tillkáinnagivaiitlt- hor det ankonuna pa kounnitten att under sitt arbete prova ntojligheten sadan priorite-att gora en ring. Kommitteti skall i sitt fortsatta ;irlvele oeksa beakta riksdagens beslut med ;uiledniiig av komplelteritigsprtipositioueil l‘Nll-l|:|‘~l|. bilaga ll: H. lill l l7, ll|. WU. Stun :mlorts i propositionen ts. l ll skall omsorgen om inanniskois halsa och miljon bilda ntgangspuukten lot miliolztgstiltningt-n. Ilillatligltetsiegleina skall skiitpas. I-n samlad miliolvalk bot posilixa etge lt-ktei pa .I|l|llJlllll\llIHllIll| -u‘lI llll|ll;l lI;ukI.nlin lillkniusleu mil ;n en

4 Bilaga 1

jöbalk bör därför ses ocksa som en viktig del av insatserna för att minska den statliga administrationen pa sikt. Betydande ;tdministraitivai vinster lvör

kunna uppnas genom rationaliseringzir vid tillstantlsgivning och annan pröv-

ning. Dessa rationaliseringar bor enligt vad som redovisas i kompletteringspropositionen medföra effektiviseringar i av staten genererad administration inom näringslivet och komntunsektorn. men ocksa i den statliga administrattionen sammanlagt flera tiotals milj. kr. nar lagiintlringatriizt har genomförts. Det ankommer siilumlu kommittén att redovisa dc rationaliseringar som kan åstadkommas genom en samlad miljölagstiftning i form av en miljöbalk. Utöver vad som nu särskilt har framhallits zinkommei det pa kommittén att överväga vad som i propositionen ltl/9lzprip. 90 om en god livsmiljö och vid riksdagsbehandlingen .loU3. BoU lb‘. HU37 har framförts om den framtida miljölagstiftningen.

.Svrige.s' fIIIIIIlIf(I1('ff(l imgunrlcn m.m.

För närvarande påigar förhandlingzii mellan lil-"lA-låintlernzt och lii om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsavtal. ett s.k. lZljS-avtzil. Avtalet skall. såvitt för närvarande kan bedömas. träda i kraft samtidigt med fullbordantlet av EGs inre marknad den l januari I993. lin miljöbalk skall givetvis en ges utformning som iir anpassad till l3is riittsortlning miljöområitlet, men de överväganden i fråigzi om miljölztgstittningeii som krävs för att fullfölja ett liES-ztvtttl kan inte lämpligen samordnas med förslaget till miljöbalk, som maste ha en vidare tidsrzun. Även Sveriges växande internalionellzi zitagantlen pil ntiljöomradet kravet en särskild genomlysning av friigan om den nuvarande miljölzigstiftningen i alla delar iir tillräcklig för att möta alla de forpliklclscr som följer pi": dessa engagemang. et nu sagda galler inte minst mot bakgrund av FNs konferens om miljö och utveckling i Brasilien i juni lWlDet iir regeringens miilsiittning att folkriittsligt bindande konventioner om klimatföraiitlringar. biologisk måingfztld och skogen skall antas inom ramen för denna konferens. Det utrymme som eventuellt maste finnas att andra miljölagstiltningeii mot bakgrund härav kan inte tidsmässigt samordnas med kommitténs förslag till miljöbalk. Fråigan om den nuvarande miljölagstiftningens utformning med Iiåinsyn till Sveriges internationella engagemang lvör dáirföi utredas tillsammans med den lagharinonisering som liliS-ztvtzilet kråiver. Vad jag nu har redogjort för i fraga om nåirmztntlct till EG och övriga internationella atztgztntlen utgjorde bakgrunden till ståtllningstzigzuitlet i propositionen om engod livsmiljö att- befria kommittén fran uppdraget att kartlägga och analysera Sveriges internationella atagantlen miljöomratlet. l pa propositionen, som riksdagen har ställt sig bakom. ;införs att arbetet i stallet bör

Bilaga 1 5

utföras inom miIjotlepurtementet i sumrud med heriärdzl departement oeh myndigheter. Det ;inkomer givetvis på: kommittén att i sitt fortsatta zirhete beaktar resullutel uv det urhele som miljociepzirlementet kommer utt redovisar i fråigu om den nuvarande lagstiftningen i förl1ullzinde till Sveriges internationella engagemang pi": n1iljmmr:ulct.

Tidplan m.m. Kommitténs Iiuvuillwetåinkunde med förslag lill miljöhulk skull redovisas till regeringen senast den l april I993.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu han :infört hemställer jug all regeringen heslutur om tilliiggsdirektiv åil kommittén översyn miljöskyddslugstiftom av ningen Mli 1989:04.

Beslut

Regeringen ;ansluter sig lill foredrziguntiens överväganden och bifaller hennes Iiemstiillzin. Miljötlepurtementet

i NATURVÅRDSVERK STATENS

E Bilaga 2

UTVÄRDERING AV MÖJLIGHET-

OCH EFFEKTERNA

ERNA

AV ATT

INFORA ETT

SYSTEM

MED

GENERELLA FÖRESKRIFTER.

Il 13-0281. DcI2

Bilaga 2

FÖRORD

Miljöarbetet med utgångspunkt från miljöskyddslagen har medfört att många föroreningsutsläpp har minskat väsentligt. Den individuella prövningen av miljöfarliga verksamheter har därvidlag utgjort ett effektivt instrument i miljöarbetet.

Utsläpp från större punktkällor har i stor utsträckning reducerats i enlighet med 5 § ML varefter de tekniska möjligheterna förbättrats.

Utvecklingen inbegripet ovan nämnda reduktionsåtgärder har medfört att miljöbelastningen från spridda källor och källor belägna utomlands har fått ökad betydelse för den totala miljösituationen i Sverige.

samhällsutvecklingen och miljöarbetet tycks ha nått ett stadium då den individuella prövningen måste kombineras med nya synsätt och metoder i miljöarbetet.

Miljöskyddskommittens översyn av lagstiftningen och det utkast till miljöbalk som föreligger präglas av en helhetssyn på miljöfrågorna och tydlig en strävan efter upprätthållande av en långsiktigt uthållig samhällsutveckling.

Kommitten har i sitt arbete funnit behov av att närmare utvärdera möjligheterna och effekterna av att införa ett system med generellt verkande föreskrifter som ett komplement till den individuella prövningen av miljöfarliga verksamheter.

Naturvårdsverket har efter förfrågan från kommitten gjort översiktlig en sådan utvärdering.

För statens naturvårdsverk

Rolf Annerberg

Bilaga 2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING SID

FÖRORD

1. SAMMANFATTNING

2. INLEDNING

3. MILIÖSITUATIONEN I SVERIGE 1995. 3.1. Påverkan från utlandet. 3.2. Påverkan från spridda källor. 3.2.1. Transportsektorn. 3.2.2. Varu- och avfallsflöden 3.2.3. småskaliga verksamheter. 3.3. Påverkan från koncentrerade källor. 4. HUR UPPNÅS EN LÅNGSIKTIGT UTHÅLLIG UTVECKLING I SVERIGE 4.1. Informellt miljöarbete. 10 4.2. Individuell prövning. 12

4.3. Generella stynnedeL

4.4. Tillsyn. 16 GENERELLA FÖRESKRIFTER. 17 5.1. Grundläggande förutsättningar för effektivitet i miljöarbetet genom generella föreskrifter. 18 52. Utformning av ett system med generella föreskrifter. 19

5.3. Generella föreskrifter för anmälnings- och tillståndspliktiga samt övriga småskaliga verksamheter A 5.4. Generella föreskrifter efter andra indelningar. 34 6. MINSKAD PÅVERKAN OCH RESURS-

i

REFERENSER 39 1

BILAGOR

A. Sändlista för hemställan om utredningsinsatser. B. Yttrande från SNV rörande skogsbruket. C. Naturvårdsverkets författningar, allmänna råd och faktablad D. Förteckning över anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter enligt miljöskyddsförordningen E. Miljöskyddsåtgârder vid industriell lackering.

Bilaga 2

SAMMANFATTNING

lVIiljöskyddskommitten har i sitt arbete med översyn lagstiftningen av antagit att miljöarbetet kan effektiviseras och miljöfrågorna regleras för ett stort antal av de verksamheter som inte är prövningspliktiga idag införande genom av ett systern med generella föreskrifter gfs. Aven prövningspliktiga anläggningar skulle eventuellt kunna regleras med gfs.

Frågan om införande gfs i större omfattning och på sätt av ett som medför att prövningsplikten kan slopas i något avseende är komplex och i hög grad beroende av förutsättningarna i övrigt för miljöarbetet.

Naturvårdsverket har med utgångspunkt från kommitténs skiss lagskiss 5 till ny lagstiftning och från miljösituation den kan tänkas under en som vara senare hälften av 90-talet gjort översiktlig bedömning i vilken omfatten av ning som miljöarbetet skulle kunna effektiviseras och ytterligare miljövinster

uppnås genom införande ett system med gfs. av

Intentionerna i miljöbalken uttrycker högre ambitionsnivå och utvidgad en syn på miljö- och resurshusbållningsfrågorna. En strävan efter långsiktigt en

uthållig samhällsutveckling har varit utgångspunkten. Åtgärder baserade på

livscykelanalyser och stömingsnivåer små eüekter på miljön eftersom ger strävas. Vidare Öppnas möjlighet till att rikta krav på val insatsresurser av och producentansvar till helhetssyn och långsiktigt tänkande i som manar miljöarbetet inom företag och myndigheter.

Gfs kommer att tillämpas i situation där påverkan domineras källor en av och faktorer son1 kan indelas i kategorierna påverkan från utlandet samt påverkan från spridda källor respektive större punktkällor inom landet

Utsläpp från källor belägna utomlands samt flödet produkter nationsav över gränsen medför en betydande påverkan på miljön. Medverkan i det inter-

nationella miljöarbetet med tyngdpunkt i Europa bedöms medföra minskad påverkan på svensk miljö och detta på ett kostnadseffektivt sätt betraktat ur svensk synvinkeL

Påverkan från spridda källor såsom transportsektorn, och avfallstlödet varusamt från småskaliga verksamheter utgör viktig kategori. En en annan avsevärt minskad påverkan från dessa källor kommer möjlig uppnå att vara att genom införande med ett system generella föreskrifter, ekonomiska av styrmedel och övriga generella styrmedel såsom allmänna råd och faktablad.

Utvecklingen av avfallssnåla teknologier, återvinning material och komav ponenter samt fortsatta insatser avseende minskad tillförsel miljöfarliga av ämnen och minskad resursförbnilming i och avfallsflödet kommer varu- att vara viktiga arbetsområden inom denna kategori.

2 Bilaga 2

Kunskapen om påverkan från småskaliga verksamheter är begränsad Med utgångspunkt enbart från den stora mängden utövare så kan den samlade påverkan från småskaliga verksamheter bedömas vara betydande. En minskad påverkan från småskaliga verksamheter kan uppnås kombination genom en av generella styrmedel och ökad myndighetsnärvaro i olika former.

Utsläppen från större punktkällor har reducerats i betydande omfattning genom det individuella prövningsförfarandet men flera miljöproblem återstår att lösa Det är väsentligt att driva på den tekniska utvecklingen för att få fram kostnadseffektiva ytterligare åtgärder med inriktning att skapa teknologier som ger små utsläpp och son1 är resurssnåla i alla led. De större företagens teknikutveckling, köpbeteende och roll som producenter har stor betydelse för miljöpåverkan och resursbushållningen totalt sett.

Många av de mest påtagliga och lätthanterbara miljöproblemen har reducerats i betydande omfattning. Vid en höjd ambitionsnivå och då vinster eftersträvas inom områden som är mer svårbearbetade erfordras ökad kunskap om faktorer och samband i samhället som kan ha betydelse för utvecklingen.

Medverkan i och skapandet av en dialog mellan aktörer kan påverka utsom vecklingen i olika marknadsnätverk tillsammans med utbildnings och informationsinsatser samt initiering och koordinering av forskning och utveckling i olika projekt kommer att få ökad betydelse i myndigheternas arbete framöver. Detta arbete som kan kallas informellt miljöarbete medför att myndigheterna dels kan initiera problemlösandet i olika nätverk och dels får kunskap om hur olika problem kan lösas och vilka formella styrmedel som kan erfordras för att styra utvecklingen i önskvärd riktning.

Individuell prövning IP bedöms fortfarande vara den mest effektiva metoden för att ytterligare minska påverkan från större punktkällor. En fortsatt IP är också viktig för att miljövinster skall kunna uppnås på det internationella planet och inom området spridda källor.

IP är viktig för att en hög kompetens skall kunna upprätthållas i myndigheternas och bolagens miljöarbete samt för att frågan om lokalisering av miljöfarliga verksamheter skall kunna hanteras från miljösynpunkt.

Genom den utveckling av ny teknik och kompetens sker vid prövningssom förfarandet och informella kontakter skapas grunden för utvecklingen av generella styrmedel.

Införandet av möjligheter att i samband med IP också reglera bolagens köpbeteende och producentansvar skulle kunna ge klara miljövinster.

Det är endast motiverat att införa gfs där miljöfördelar och/eller resursbesparingar kan uppnås. Lokalisering av miljöfarliga verksamheter och kontrollerbarheten av krav som anges i gfs samt krav i begränsningsförord-

Bilaga 2 3

ningen på ingående konsekvensanalyser utgör några kritiska faktorer för utvecklingen av ett system med gfs. Andra generella styrmedel såsom allmänna råd och branschfaktablad kan i många fall vara effektivare genom att de kan ges en heltäckande utformning. I underlaget finns genomgång bransch för en bransch med en diskussion gfs eller andra generella styrmedel om var respektive individuell prövning lämpligen kan tillämoas. Vidare redovisas exempel på parametrar kan tillämpas i gfs samt preliminära bedömsom ningar av vilka verksamheter enligt förteckning i MF där prövningsförfarandet skulle kunna ersättas med gfs.

Förutsättningarna för att använda gfs varierar mycket. Det typiska föreskriftsfallet kan sägas vara en relativt enhetlig och mogen bransch eller verksamhetstyp med många små anläggningar utsläpp eller påverkan i övrigt vars sammantaget är av betydelse och där det finns möjliga och väl definierade metoder för att begränsa påverkan

Vid en bedömning av möjligheterna att skriva föreskrifter för alla miljöproblem inom en bransch och på så sätt kunna undvika ett prövningsförfarande helt och hållet är särskilt lokaliseringsfrågan viktig och svår lösa. Någon att form av prövningsförfarande i samband med bygglovsprövningen eller ett enklare anmälningsförfarande behövs, .för de allra flesta fallen

Ett problem med generella föreskrifter är att de kan låsa utvecklingen inom en bransch. Föreskrifter skall självklart kunna förnyas och förändras p.g.a. teknikutveckling eller förändringar miljöbedömningarna det ligger i av men sakens natur att detta är en trög process.

Arbetet med att utforma gfs har antagits kunna ske långsiktigt arbete som ett där erfarenheter successivt kan byggas upp.

Införande av gfs torde endast medföra ett begränsat frigörande av resurser som fn används vid prövningen av tillståndspliktiga verksamheter. Resursfrigörandet bedöms kunna bli något större beträffande anmälningspliktiga verksamheter.

Den högre ambitionsnivån i miljöbalken tillsammans med ökad komplexitet i miljöarbetet bedöms medföra ett behov ökade myndighetsresurser totalt av sett trots en optimal kombination av individuell prövning, gfs, ekonomiska och övriga generella styrmedel samt tillsyn och informellt miljöarbete.

Med utgångspunkt från miljöbalken och miljösituationen den kan som bedömas vara 1995-2000 så bedöms följande "verktyg" betydelse för vara av att nå en bättre miljösituation.

ökad satsning på internationellt arbete, ’ fortsatt prioriterad och breddad aktivitet i prövningen främst tillstånds av pliktiga verksamheter,

4 Bilaga 2

ökad användning av allmänna råd och branschfaktablad, selektiv utveckling av gfs och ekonomiska styrmedel främst inom områdena varu-och avfallstlöden samt transportsektorn, selektiv utveckling av gfs rörande småskaliga verksamheter i kombination med ökad lokal tillsyn samt ‘ ökat informellt miljöarbete.

2. INLEDNING

Miljöskyddskommitten skall på uppdrag av regeringen utreda och lämna förslag till hur de olika lagarna som gäller miljövården skall kunna bli effektivare instrument i arbetet för en bättre miljö. En ambition härvidlag är att lagstiftningen skall utformas så att utsläpp från industrier och andra verksamheter successivt kan minskas till ofarliga nivåer.

Av direktiven framgår att kommitten bör ha som utgångspunkt individuell en prövning av miljöfarliga verksamheter motsvarande den som gäller för närvarande enligt miljöskyddslagen Kommitten skall överväga möjligheterna att kombinera denna prövning med ett system av generella föreskrifter.

Miljöskyddskommittens preliminära bedömning är att föreskrifter skall kunna

ges en utformning liknande den som villkor i tillståndsbeslut har. Den enda skillnaden skulle vara föreskrifternas generella verkan.

Ett system med generella föreskrifter bedöms av miljöskyddskommitten kunna medföra en minskad omfattningen av den individuella prövningen och dessutom leda till att miljöfrågoma regleras för ett stort antal de verksamav heter som idag inte omfattas av prövningsplikt.

Naturvårdsverket har efter förfrågan från miljöskyddskommitten åtagit sig att översiktligt utreda i vilken omfattning som miljöarbetet skulle kunna effektiviseras och ytterligare miljövinster uppnås genom införande av ett system med generella föreskrifter gfs samt hur ett sådant system skulle kunna se ut.

Tyngdpunkten i utredningsarbetet har lagts vid bedömning förutsättningav arna att införa gfs för olika branscher, anläggningar, störningsprocesser, typer, etc. GE har antagits kunna få former av regler rörande bästa tillgängliga teknik, begränsningar i verksamhetsutövning, övriga skyddsåtgärder och försiktighetsmått samt kvalitetslciav i fråga olika emissioner och om tillämpning av substitutionsprincipen.

I en tidigare utredning redovisad i SNV Rapport 3440 gjordes bedömningen att det inte skulle vara möjligt att i någon större omfattning ersätta det individuella prövningsförfarandet med generella föreskrifter gfs. -

Bilaga 2 5

I denna utredning har strävan varit att försöka bedöma möjligheterna utifrån

en ny lagstiftning och i en miljösituation den kan tänkas ut några år som se framåt i tiden och dessutom med förutsättningen att gfs skall ses som ett komplement till den individuella prövningen.

Frågan om införande av gfs är komplex och i hög grad beroende förutsättav ningarna i övrigt för miljöarbetet. En strävan i utredningen har varit att ge en helhetssyn på miljöarbetet och att beskriva betydelsen gfs del av som en av denna Få av förutsättningarna har kunnat tas fasta utgångspunkter. som Den mycket korta tid som erbjudits för genomförande av utredningen har

medfört begränsade möjligheter att åstadkomma den djupa analys som vore önskvärd med tanke på frågans komplexitet och betydelse för miljöarbetet.

Inom naturvårdsverket har Göran Rosenberg svarat för nämnda utredning

och sammanställt synpunkter från bransch- och sakområdesansvariga inom

naturvårdsverket och från befattningshavare med lång erfarenhet miljöav arbete inom ett antal länsstyrelser och kommuner. Se bilaga A.

3. MILIÖSITUATIONEN I SVERIGE 1995.

I detta avsnitt ges en beskrivning ett tänkbart utgångsläge rörande miljöav situationen och viktiga åtgärdsområden för tilllämpning ett system med av generella föreskrifter under perioden 1995-2000.

Utgångspunkten är miljöbalken med dess högre ambitionsnivå och utvidgade syn på miljö- och resurshushållningsfrågorna och den strävan efter upprätthållande av en långsiktigt uthållig samhällsutveckling där. Vi som anges har eftersträvat att beakta resonemangen teknologi, livscykelanalyser om ren och resurshushållningen som de kommer till uttryck i kommittens promemorror.

Vidare har pågående och planerade aktiviteter, aktionsprogram, och det etc fortlöpande prövnings- och tillsynsarbetet t.o.m 1995 beaktats i bedömningen

av den framtida miljösituationen.

Miljösituationen beskrivs i form påverkan från källor utomlands från av samt spridda respektive koncentrerade källor inom landet. Denna indelning har

valts därför att miljöarbetet och styrmedlen i huvudsak måste differentieras efter dessa kategorier för att bli effektiva.

Utrymmet för reduktion av påverkan har uppskattats med utgångspunkt från

en skärpt kravnivå som den kan antagas bli tillämpad i ett kortare tidsperspektiv. I det längre tidsperspektivet då ofarliga utsläppsresonemangen om nivåer och upprätthållandet av en långsiktigt uthållig utveckling kan ta praktisk form blir bilden ännu svårbedömd. Med påverkan den mer avses samlade påverkan i form av effekter på människan och miljön i övrigt från

utsläpp av föroreningar, buller, etc samt resursförbrukningen överhuvudtaget.

6 Bilaga 2

3.1. Påverkan från utlandet.

Miljöpåverkan genom långväga transporter luftföroreningar från källor av belägna utomlands bedöms vara av stor betydelse för miljösituationen 1995. Vattenbuma föroreningar och miljöfarliga ämnen i varuflöden torde vara av mindre men dock omfattande betydelse.

Miljöfrågorna är i hög grad intemationaliserade och Sverige har begränsade möjligheter att åstadkomma en minskad påverkan inom landet utan ett omfattande internationellt samarbete. Detta gäller såväl utsläpp från källor utomlands som utvecklingen av produkter och teknologier som passerar nationsgränsen.

Medverkan i det internationella miljöarbetet med tyngdpunkt i Europa bedöms vara ytterst angelägen och dessutom kostnadseffektiv sett ur svensk

synvinkeL

3.2. Påverkan från spridda källor.

Påverkan från spridda källor avser miljöpåverkan och resursförbrukning då det gäller trafiken, varu- och avfallsflöden, C-verksamheter enligt MF samt övriga småskaliga verksamheter. Påverkan från trafik och samt varu- avfallsflöden med nära samband till stora industrianläggningar har hänförts till påverkan från koncentrerade källor i denna bedömning miljösituationen. av

3.2.1. Transportsektorn.

Utsläpp av miljöfarliga ämnen och buller från land-, sjö- och lufttrañken utgör ett dominerande problemområde. Utvecklingen av transportsektorns infrastruktur har stor betydelse beträffande hushållning med naturresurser.

Befintliga regler rörande drivmedlens innehåll och transportmedlens utformning Lex emissionslcrav tillsammans med åtgärdsprogram rörande infrastnikturella anläggningar bedöms framgent komma att medföra betydelsefulla vinster i form av minskad påverkan.

Åtgärder rörande främst transport- och drivmedel i viss mån också

men infrastrukturen inom landet har starka internationella kopplingar. Framgången i miljöarbetet beträffande transportsektorns infrastruktur är också beroende av samverkan mellan naturvårdsverket och berörda sektorsmyndigheter.

Påverkan från transportsektorn bedöms vara betydande 1995. De potentiella miljövinstema är stora med utgångspunkt från ett skärpt synsätt i kommande: svensk lagstiftning och med antagandet att den internationella samordningen leder till motsvarande lcravnivåer och genomförandetider utomlands.

Bilaga 2 7

3.2.2. Varu- och avfallsflöden.

Påverkan från varu- och avfallsflöden är svårbedömda problemområden.

Genomförda eller beslutade processtekniska åtgärder och substitution av miljöfarliga ämnen inom industrin bedöms under de närmaste åren att medföra minskade avfallsmängder och minskad miljöfarlighet på avfallet från industriell verksamhet

Tillämpningen av kemikalieförfattningar baserade på LKP kommer medföra miljövinstcr till 1995 med avseende varu- och avfallstlödet.

Förorenade markområden, sediment i vattendrag samt deponier olika slag av bedöms utgöra ett stort kvarvarande problemområde 1995. Problem av denna karaktär med nära samband till A- och B-anläggningar har hänförts till påverkan från större punktkällor i bedömningen miljösituationen. av

Utvecklingen av avfallssnål teknologi, återvinning av material och komponenter i det totala varu- och avfallstlödet samt fortsatta insatser avseende minskad tillförsel av miljöfarliga ämnen bedöms utgöra betydande problemområden.

Den samlade påverkan från och avfallflödena bedöms trots varu- ovan nämnda framsteg vara omfattande 1995. Den högre ambitionsnivån i miljöbalken och kraven på val av råvaror, insatsvaror, utrustningar, etc samt på utformningen av produkter och tillämpningen livscykelanalyser och av producentansvar medför att utrymmet för åtgärder ökar avsevärt inom denna kategori. Den internationella samordningen är viktig även inom detta område.

3.23. småskaliga verksamheter.

Med idag tillgänglig teknik och nuvarande lcriterier för skälighetsbedömning så är det i många fall svårt att åstadkomma någon betydande reduktion av påverkan från C-verksamheter och övriga småskaliga verksamheter.

Verksamhetsutövarna har små möjligheter att förändra den grundläggande teknologin de använder. Tillämpning av reningsteknik är ofta ekonomiskt orimlig.

Det föreligger betydande skillnader inom denna kategori då det gäller såväl påverkan som myndigheternas agerande. Kunskapen utsläpp, effekter på om miljön samt resurshushållningen rörande småskaliga verksamheter är begränsad.

8 Bilaga 2

Det finns stömingstyper, Lex utsläpp VOC från lackeringsverksamhegför av vilka miljöpåverkan från småskaliga verksamheter bedöms dominerande vara 1995 jämfört med vad som blir fallet från storskalig lackeringsverksamhet. De tekniska möjligheterna att övergå till lacksystem med väsentligt lägre inne-

håll av flyktiga organiska ämnen och det ekonomiska utrymmet för åtgärder

är begränsat för små verksamhetsutövare.

En förändring av baskomponenterna i lackeringsteknologin så miljövinster att kan göras även vid småskaliga verksamheter. Denna förändring kan inte genomföras av respektive verksamhetsutövare för sig. Dominerande aktörer

inom teknologiområdet måste samverka för utveckling lacker, appliav oeringsutrustning och övrig processutrustning medför som lägre utsläpp även från småskaliga verksamheter.

Problembeskrivningen för lackeringsbranschen torde typisk för småskalig vara verksamhet över huvud taget.

Enbart med utgångspunkt från den stora mängden utövare så kan den samlade påverkan från småskalig verksamhet bedömas betydande. Exemplet vara från lackeringsverksamheten ovan styrker denna bedömning. Det är dock

väsentligt att val av åtgärder inom detta område baseras på noggranna analyser av vilka miljövinster kan uppnås och hur dessa kan uppnås på som ett effektivt sätt.

Med den högre ambitionsnivån och helhetssynen på miljö- och resursfrågorna

som uttrycks i miljöbalken ökar möjligheterna att åstadkomma väsentlig en reduktion av påverkan. Utveckling och kostnadseffektiv teknik kan av ny drivas fram genom krav på åtgärder riktade mot dominerande aktörer inom

olika telmologiområden. Krav på tillämpning av den bättre tekniken kan efter hand riktas mot småskaliga verksamheter.

3.3. Påverkan från koncentrerade källor.

Med koncentrerade källor A- och B-anläggningar enligt MF. avses

Stora resurser har använts av industrin och myndighetssidan för minska att utsläpp från koncentrerade källor. Genom utveckling miljömässigt lämplig av teknik och kostnadseffektiva åtgärder har åstadkommit kraftig man en reduktion av påverkan. Med beaktande bl.a planerade för av program omprövning av tillstånd samt fram till 1995 beslutade åtgärder i ordinarie prövningsarbete bedöms denna kategori i stort ha god 1995. Viktiga status undantag finns dock Inom Lex och pappersindustrin kommer det massa- att finnas ett stort behov av fortsatt teknisk utveckling rörande utsläppen från främst blekningsprocesser.

Bilaga 2 9

Betydande kvarstående problem 1995 bedöms vara påverkan från sediment i vattendrag och från deponier olika slag. Resurshushållningen generellt av sett kommer att bli ett viktigt område att bearbeta med utgångspunkt från miljöbalkens fokusering på en långsiktigt uthållig utveckling.

Planerat program för omprövning av större punktkällor, vilket kommer att redovisas särskilt för regeringen, bedöms medföra väsentligt minskad påverkan.

Det är väsentligt att driva på den tekniska utvecklingen för att få fram kostnadseffektiva åtgärder för fortsatta utsläppsminskningar. Teknikutvecklingen bör i ökad omfattning sikta framtagande av teknologier som är rena och resurssnåla i alla led d.v.s så att minskad påverkan kan uppnås även från "spridda källor" inom berörda teknologiområden. Utvecklingen av producentvanimarknaden är viktig för att generellt åstadkomma minskad påverkan från vam- och avfallsflödena i samhället. De större företagens teknikutveckling och köpbeteende samt deras produktutveckling har dominerande inverkan på marknaden. På detta område finns inom ramen för miljöbalken möjligheter att flytta fram positionerna i miljöarbetet och detta speciellt om producentansvaret kan komma att regleras formellt vid det individuella prövningsförfarandet.

Vidare är det viktigt olika former kontroll säkerställa drift att genom av en vid större anläggningar som medför uppfyllande av gällande villkor.

4. HUR UPPNÅS EN LÅNGSIKTIGT UTHÅLLIG SAMHÃLLSUT VECKLING 1 SVERIGE 2

Här beskrivs övergripande vilka samhällsåtgärder som bedöms vara mest effektiva för att väsentligt minska påverkan från de kategorier som definierats i förra avsnittet. Framställningen fokuseras på myndigheternas bidrag till utvecklingen. Syftet är att försöka sätta införandet av generella föreskrifter gfs i ett helhetsperspektiv.

Många av de mest påtagliga och lätt hanterbara miljöproblemen har reducerats i betydande omfattning. Detta medför att miljöarbetet vid en höjd ambitionsnivå och/ eller då mer svårdefinierade problem skall lösas blir mer komplext. Nya arbetsformer och styrmedel måste utvecklas för att arbetet skall kunna förbli effektivt och för att ytterligare minska miljöpåverkan

Det är inte klarlagt i miljöbalken lagskiss 5 vilka formella möjligheter som myndigheterna får att verka utifrån för att påverka bolagens köpbeteende och se till att de lever upp till sitt producentansvar. Nedan kommer ett resonemang att föras om olika arbets- och styrformer och hur dessa kan kombineras för uppnående av effektivitet och minskad påverkan Redovisningen indelas i vad som kan kallas informellt miljöarbete, det individuella prövningsförfarandet, generella styrmedel samt tillsyn

10 Bilaga 2

Generella styrmedel bedöms i kombination med ökad tillsyn och informellt miljöarbete samt det individuella prövningsförfarandet kunna leda till en samlad effekt som motsvarar helhetssynen i miljöbalken

4.1. Informellt miljöarbete.

Med föreslagen helhetssyn på miljöfrågorna och införande möjligheter av att påverka köpbeteende och kräva producentansvar med utgångspunkt från livscykelanalyser bedöms betydande möjligheter uppkomma att effektivisera miljöarbetet och dessutom minska påverkan på miljön.

Som en följd av detta nytänkande och den högre ambitionsnivån i lagstift-

ningen samt den ökade komplexiteten i miljöproblematiken bedöms det informella miljöarbetet särskilt i olika marknadsnätverk få allt större betydelse framöver.

Medverkan i och skapandet dialog mellan aktörer kan påverka av en som utvecklingen tillsammans med utbildnings- och informationsinsatser samt initiering och koordinering forskning och utveckling i olika projekt av bedöms få ökad betydelse i myndigheternas arbete framöver. Exempel på viktiga

myndighetsinsatser är att ta fram mål för miljökvalité och utsläppsreduk-

tioner, kriterier för miljöfarlighet, initiativ till stystem för miljövarudeklara-

tioner och frivillig avveckling kemikalier och forskningssamverkan av stat nan" ngsliv.

Myndigheterna får genom att medverka i dialogen kunskap och hur om var åtgärder kan sättas in vilka styrmedel gfs, samt om tex. förelägganden och skärpta tillståndsvillkor kan erfordras för utvecklingen i som att styra rätt riktning.

Det informella miljöarbetet är också viktigt för utforma och förbereda att tillämpningen Lex. generella föreskrifter. Tidiga signaler går av ut till olika aktörer om behov åtgärder och dessa möjlighet förbereda av ges att aktiviteter som behövs för tillämpning kommande formella av styrmedel.

Internationellt arbete i olika sammanhang Lex rörande påverkan från varuñöden och transportsektorn samt utsläpp från utländska källor" är mycket

viktigt för att minska påverkan inom landet och i större perspektiv. ett

Naturvårdsverket har under år ökat resursinsatsen i det internatiosenare nella arbetet och erfarenheterna hittills tyder på fortsatt ökning att en är motiverad. Betydande miljövinster i Sverige kan uppnås med måttliga resursinsatser från svensk sida.

Bilaga 2 1 1 Arbetsfältet kan symboliseras med följande förenklade bild av ett nätverk BRANSCH- ORGAN SEKTORS- MYNDIGH. FORSKARE

l ORG. INTERNATIO- / NELLA ORG. KONCERN— LEDN. NUTEK

Bild Miljöarbete i nätverk

12 Bilaga 2

Sammantaget bedöms det informella miljöarbetet vara en viktig komponent i strävan att realisera miljöbalkens intentioner. Betydelsen det informella av miljöarbetet ökar om de formella möjligheterna, i tillståndsvillkor och generella föreskrifter, att reglera köpbeteende och producentansvar inte är tillgängliga

4.2. Individuell prövning.

Tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter omfattas individuell av prövning. Systemet med individuell prövning IP miljöfarliga av verksamheter har varit mycket effektivt. Sveriges framträdande position inom miljöområdet internationellt sett torde i kunna härledas till detta stort system.

Minskad påverkan från större punktkällor inom landet torde kunna uppnås på ett effektivt sätt betydande omfattning genom en av individuell prövning kombinerad med selektiva generella föreskrifter gfs och ekonomiska styrmedel.

Miljövinstema inom detta område kommer framöver fråga att vara en om att driva fram förfinad teknik och att flytta fram "positionerna i miljöarbetet.

Detta är svårt att åstadkomma med gfs eller ekonomiska styrmedel.

Det individuella prövningsförfarandet IP vid A- och B-anläggningar bör med utgångspunkt från den helhetssyn i miljöbalken som anges kunna ges sådan inriktning att viktiga spridningseffekter uppnås. Utveckling av teknologier som är och resurssnåla i alla led torde kunna drivas rena mest kraftfullt genom ett förtydligande de större aktörernas av producentansvar och betydelse som köpare på produoentvarumarknaden.

Införande av formella möjligheter i lagstiftningen i samband att med indiduell prövning av en verksamhet också kunna och reglera frågor ta upp som styr bolagets köpbeteende och producentansvar är alternativ ett som skulle kunna medföra miljövinster. IP skulle kunna leda till kunskap utvecklas att i dialogen mellan bolag, deras kunder och myndighet om var och hur åtgärder lämpligen kan sättas in. Vissa frågor bör kunna regleras i tillståndsvillkor medan andra kan regleras med gfs eller övriga generella styrmedel.

Den individuella prövningen är mycket viktig för utvecklingen och upprätthållandet av myndigheternas kompetens.

Mot bakgrund av ovanstående är IP också viktig för det internationella arbetet och för att miljövinster fortlöpande skall kunna uppnås inom problemområdet spridda källor.

IP medger ett klarläggande miljöpåverkan och av av vilka åtgärder som skäligen kan påfordras vid varje prövningstillfälle. Utvecklingen av ny och

Bilaga 2 13

miljömässigt bättre teknik stimuleras prövotidsförfarandet. Bolagen genom gör i ansökan om tillstånd ofta beskrivningar planerade åtgärder och av åtaganden som sträcker sig längre än vad kan fastställas i direkta och son1 stringent formulerade villkor vid tillfället för beslut. Dessa åtagande, som ofta avser en långsiktig utveckling, kan viss formell bindning ges en genom att allmänna villkor fastställs.

Frågan om lokalisering miljöfarlig verksamhet kan hanteras effektivt vid av IP.

En utredning utförd vid Lunds Universitet i samarbete med NUTEK visar att det endast är 1/3 svenska företag inom tillverkningsindustrin bedriver av som ett utvecklat miljöarbete baserat på helhetssyn och förebyggande åtgärder. Dessa är i huvudsak stora företag. De flesta små och många medelstora före-

tag saknar ett relevant miljöarbete. Utredningen visar också det finns att ett starkt samband mellan myndighetskontakter vid prövning och tillsyn och

kvaliten på företagens miljöarbete. Arnfalk och Thidell 1992.

Det finns inga erfarenheter som tyder på att miljöarbetet i små och medelstora företag inom andra verksamhetsområden skulle bättre. vara

IP medför att viktiga aktörer inom verksamhetsutövarens organisation får

kompetens att hantera miljöfrågorna på ett effektivt sätt. Det individuella

prövningsförfarandet initierar ett bolagsinternt miljöarbete kan hållas på som en effektiv nivå den fortlöpande myndighetstillsynen och förfarandet genom vid ändringar i verksamheten.

Minskade kontakter mellan företagen och myndigheterna bedöms medföra

ett försämrat bolagsintemt miljöarbete.

Det sämre miljöarbetet vid mindre företag torde inte helt kunna förklaras

med den lägre graden av myndighetsnärvaro i form besök och förekomst av av regler eller beslut. Resurserna för och möjligheterna att bedriva ett effektivt miljöarbete är också begränsade i små företag.

Allmänhetens och olika sakägares behov insyn, medinflytande och rättsav säkerhet beaktas på ett tillfredsställande sätt vid prövnings- och anmäl-

ningsförfarandet. Dessa behov kan inte tillgodoses i omfattning vid samma utformning av generella styrmedel.

Likformigheten i kravnivå över landet inon1 de företag genomgått som anmälnings- eller tillståndsprövning under de senaste 3-5 åren bedöms vara tillfredsställande. Likformigheten i kravnivån totalt för alla prövningspliksett tiga verksamheter bedöms vara mindre tillfredsställande. Gamla tillstånds-

villkor och förelägganden har ibland låg kravnivå och vissa problem regleras inte alls. Planerat omprövningsprogram bedöms medföra tillfredsställande en likformighet

14 Bilaga 2

Det föreligger en tröghet i systemet med individuell prövning IP då det

gäller spridning av ny teknik genom att prövningen av många verksamheter av resursskäl måste ske över lång tidsperiod och genom att fastställda en villkor normalt får läng giltighetstid. Okad resursinsats i prövnings- och omprövningsverksamheten 73-75 §§ ML skulle minska tIögheten De formella möjligheterna härför finns. Det är en fråga om prioritering och effektivitet.

Systemet med IP och medverkan från myndigheter på lokal, regional och central nivå skulle ta betydande myndighetsresurser i anspråk från om man myndigheternas sida inte prioriterade sina insatser.

Naturvårdsverkets medverkan vid prövning av A-anläggningar begränsas ofta till att endast behandla frågor har stor betydelse miljösynpunkt vid som ur respektive verksamhet Frågor som inte har stor betydelse överlåts åt de regionala och lokala myndigheterna att behandla Naturvårdsverket medverkar endast i undantagsfall vid prövningen av B-anläggningar eller vid överklagningsärenden rörande dessa.

Länsstyrelser och kommunala förvaltningar gör i prövnings- och anmälningsärenden generellt sett prioriteringar av sina insatser mot frågor stor av betydelse ur miljösynpunkt och där väsentliga miljövinster bedöms kunna uppkomma.

Främst på kommunal nivå tvingas man att göra prioriteringar också utifrån enskildas krav på åtgärder mot störande verksamheter. Dessa insatser upplevs inte alltid som effektiva av myndigheten sett i ett större perspektiv. Servicen och rättssäkerheten för allmänheten bedöms vara viktig för myndighetens trovärdighet vilket motverkar ett snävt effektivitetstänkande.

Utrymmet för reella resursbesparingar genom ytterligare minskade aktiviteter i prövningsverksamheten bedöms vara begränsade.

Individuell prövning bedöms effektiv vid följande förutsättningar. vara

Vid omfattande och/eller komplexa verksamheter.

‘ Vid verksamheter inom teknologiområden där den tekniska utvecklingen är snabb och/eller svår att fömtse.

‘ För verksamheter där lokaliseringen har stor betydelse.

‘ I övrigt där behovet av teknikutveckling, upprätthållande kompetens av inom industrin och hos myndigheterna samt där spridningseffekter till miljöarbetet rörande utländska och "spridda källor" är önskvärda.

Bilaga 2 15

4.3. Generella styrmedeL

En avsevärt minskad påverkan från spridda källor inom landet torde endast kunna uppnås införande ett relativt omfattande system generella genom av av föreskrifter gfs, ekonomiska styrmedel och andra generella styrmedel såsom allmänna råd.

Gfs bör kunna användas för att i vissa avseenden etablera en högre lcravnivå då det gäller problem inom anmälnings- och tillståndspliktiga verksamheter som regleras med en låg kravnivå respektive inte regleras alls. Effekten av gfs måste dock vägas mot att högre kravnivå kan uppnås ompröven genom mng.

Utvecklingen av generella föreskrifter gfs och ekonomiska styrmedel som leder till ett effektivt miljöarbete kräver god kunskap om övergripande samband i samhället såväl som djupgående och specifik kunskap om behov och effekter av olika generella styrmedeL Denna kunskap är begränsad. Därför framstår det väsentligt att införandet ett system med generella som av föreskrifter kan ske över en lång tidsperiod så att erfarenheter successivt kan byggas upp. Samordningen nationellt och internationellt är viktig.

Generella föreskrifter måste på ett mycket noggrannt sätt underbyggas med

konsekvensanalyser. Detta innebär att en omfattande dialog rörande tekniska, ekonomiska och marknadsmässiga konsekvenser måste med tas upp berörda aktörer. Begränsningsförordningen anger grunderna härför. Det finns begränsad erfarenhet och kapacitet för att genomföra sådana analyser av inom myndigheterna, branschorgan, företag, etc. Detta talar också för att föreskriftsarbetet måste långsiktigt ses som

Genom prövningsförfarandet vid tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter samt tillsynsarbetet på central., regional och lokal nivå skapas liksom vid ett ökat informellt miljöarbete kompetensen och de grundläggande förutsättningarna för utveckling och tillämpning av ett system med generella

föreskrifter och ekonomiska styrmedeL

Gfs torde endast vara meningsfulla att införa om det finns eller kan förutses uppkomma tekniska och ekonomiska möjligheter för berörda verksamhetsutövare att övergå till miljömässigt bättre alternativ.

Gfs blir endast effektiva om incitament skapas för efterlevnad. Enbart införandet av gfs bedöms inte leda till en önskvärd utveckling. Tillsynen och det informella miljöarbetet blir viktiga komplement till generella styrmedel även i detta avseende.

Införande av ytterligare ekonomiska styrmedel såsom miljöavgifter och riktade skatter bedöms vara effektiva som instrument i miljöarbetet.

16 Bilaga 2

Ekonomiska styrmedel kan ofta utformas så att behov av omfattande kontrollåtgârder inte uppkommer. Det är viktigt att de utformas så att utvecklingen av miljömässigt bättre teknologier stimuleras. Det är viktigt att användningen av ekonomiska styrmedel samordnas med det övriga miljöarbetet.

Med utgångspunkt från sammanställningen i avsnitt 53. och 5.4. görs bedömningen att införandet av gfs och i viss mån också ekonomiska styrmedel endast kommer att medföra ett begränsat frigörande av resurser som En används i tillståndsprövning. Resursfrigörande bedöms kunna bli något större på lokal nivå genom att gfs i större omfattning kan underlätta respektive ersätta anmälningsförfarandet.

4.4. Tillsyn.

Tillsynsaktiviteter på central, regional och lokal nivå är förutsättning för en att skapa efterlevnad av uppställda krav i form tillståndsvillkor, föreläggav anden eller generella föreskrifter gfs.

Gfs bedöms kunna medföra miljövinster vid småskaliga verksamheter. Tyngdpunkten i den generella regleringen bör då läggas på att stimulera en utveckling hos olika leverantörer och tillverkare de grundläggande komav ponenterna inom respektive telcnologiområde. Se exempel rörande småskalig lackering i avsnitt 3.2.3. Vissa krav i gfsbedöms dock kunna riktas direkt mot utövarna av småskalig verksamhet. Okad tillsyn är viktig med avseende på båda typerna av regleringar.

Med begränsade myndighetsresurser torde kombination inspektionsen av verksamhet d.v.s formell tillsyn genom platsbesök och informellt miljöarbete i nätverk vara en rimlig modell. Den stora mängden verksamhetsutövare medför att besöksñ-ekvensen blir låg. Det informella miljöarbetet med olika aktionsprogram i samverkan med branschorgan och viktiga aktörer inom respektive nätverk bör i ett längre tidsperspektiv kunna leda till önskvärd en teknisk utveckling och att erforderliga anpassningar sker vid respektive verksamhet.

Trots en ökad satsning främst från naturvårdsverkets sida på att reglera småskaliga verksamheter med gfs så bedöms behovet resursinsatser för av tillsyn från lokala och regionala myndigheter öka skall uppnå reella om man miljövinster inom detta segment. Den lokala tillsynen och den regionala samordningen blir viktig.

Med utgångspunkt från ovanstående är det av intresse att beakta den pågående omstruktureringen inom myndigheterna på främst lokal också men regional nivå

Bilaga 2 17

1992-07-01 har ca 100 kommuner åtagit tillsynsansvar enligt 44a § i miljöskyddslagen. Hälften av kommunerna har åtagit sig betydande andel en av nllsynsansvaret medan hälften har åtagit sig ett begränsat ansvar.

Nämndsobligatoriet har upphävts, vilket innebär att kommunerna fritt kan

välja formerna för miljö- och hälsoskyddsarbetet.

Det pågår utredningar inom ett hundratal kommuner berör arbetsforsom mema och resurserna för miljö- och hälsoskyddsarbetet sammanslagningar mellan miljö- och hälsoskyddsnämnder respektive förvaltningar har genomförts med andra nämnder och förvaltningar inom flera kommuner.

En utredning utförd vid Umeå Universitet rörande erfarenheter från sammanslagning av nämnder och förvaltningar inom miljöområdet med motsvarande organ inom plan- och byggområdet påvisar negativa effekter på miljöarbetet. Den viktigaste kritiken rörde grundläggande skillnader i synsätt beträffande exploatering kontra bevarande och skyddande miljö-och av naturresurser. MHS 1991:8.

Många kommuner har en mycket kritisk ekonomisk situation för närvarande. Sannolikt kommer denna att förbli kritisk under flera år framöver.

Utredningen har inte som syfte att behandla dessa frågor specifikt. Det är svårt att bedöma betydelsen den pågående omstruktureringen och den av ekonomiska situationen för möjligheterna att bedriva ett effektivt miljöarbete. Effekterna av ändrad lagstiftning och specifikt införande ett system av med generella föreskrifter blir härigenom svårbedömda

En diskussion har tagits upp om att tillsyn och föreläggande enligt §§ 39 och 40 i ML skulle kunna ersätta prövningsförfarandet. Detta bedöms inte vara lämpligt eftersom frågor rörande lokalisering och förebyggande miljöskyddsåtgärder kan inte hanteras lika effektivt i tillsynsarbetet vid prövsom en mng.

GENERELLA FÖRESKRIFTER.

Förutsättningarna för att använda generella föreskrifter gfs varierar starkt. Det typiska föreskriftsfallet kan sägas relativt enhetlig och stabil vara en bransch eller verksamhetstyp med många små anläggningar vars utsläpp eller påverkan i övrigt sammantaget är av betydelse och där det finns möjliga och relativt väl definierade metoder för att begränsa påverkan.

Gfs bör för att vara motiverade medföra miljövinster och/eller resursbesparingar som indirekt kan leda till att miljövinster kan uppnås i andra sammanhang t.ex genom att myndigheterna kan omfördela sina till områden resurser där potentiella vinster finns.

l8 Bilaga 2

Detaljutformningen av generella föreskrifter bedöms få betydelse för bo-, lagens möjligheter att ta till sig kraven. Tydliga kravangivelser och dessutom ett stort informatjonsvärde torde vara viktiga egenskaper. Det är också viktigt att kraven på åtgärder kan riktas mot de aktörer har störst möjlighet som att påverka utvecklingen.

5.1. Grundläggande förutsättningar för effektivitet i miljöarbetet genom generella föreskrifter.

Konsekvenserna av EES-avtalet har inte beaktats.

Sambanden mellan miljöarbetet i stort och möjligheterna att utveckla respektive att uppnå miljövinster med ett system av gfs har behandlats tidigare. I detta avsnitt redovisas ytterligare synpunkter rörande kritiska förutsättningar för införandet av gfs.

Lokalisering

Det är av avgörande betydelse att frågan om lokalisering miljöfarliga av verksamheter kan lösas på ett tillfredsställande sätt. Då ökar möjligheterna att reglera olika verksamheter med gfs. Generella föreskrifter kommer att ha en lägre genomsnittlig kravnivå än vad som kan uppnås vid individuell en prövning av en enskild verksamhet. Detta medför att frågan lokalisering om blir känsligare för verksamheter som regleras enbart med gfs.

Vid individuell prövning kan kravnivån på skyddsåtgärder läggas högre för att kompensera en mindre lämplig lokalisering.

Lokaliseringsfrågan skulle kunna behandlas i lagstiftningen så att naturvårdsverket i gfs kan ange minimiskyddsavstånd enligt Lex Plats för arbete". Vid behov av skärpning Lex behov av utökat skyddsavstånd eller andra skyddsåtgärder skulle ett individuellt prövningsförfarande kunna initieras av myndigheterna på lokal och regional nivå för verksamhetstyper inte omfattas som av tillstånds- eller anmälningsplikt. Ett förenklat anmälnings- förfarande skulle behöva införas.

Det är också viktigt att tillstånds- eller anmälningsplikten inte upphör utan att en tillfredsställande hantering lokaliseringsfrågan möjliggörs. av

Lokalisering med avseende på recipienters olika känslighet kan inte beaktas genom fastställelse av minimiskyddsavstånd i gfs.

Många utav de föreslagna förändringarna i främst anmälningsförfarandet enligt förteckning i MF har baserats på att myndigheten får kännedom om lokaliseringen av vissa anläggningar och har möjlighet att ett enkelt genom förfarande pröva densamma Se avsnitt 5.3.

Bilaga 2 19

Det föreligger en mängd planer som är fastställda från början på 60-talet och

fram till nu där miljöskydds-, hälsoskydds- och bevarandeaspekter be- aktats i

begränsad omfattning. Detta gäller särskilt i äldre planer. Icke utnyttjade byggrätter i dessa planer motsvarar betydande värden både för innehavarna av byggrättema och ur miljö- och resiushushållningssynpunkt. Denna fråga får dock troligen sin lösning genom upphävandet av byggrätter, som inte utnyttjats före 1992-07-01, i PBL En omarbetning av gamla planer kan då ske utan att ersättningskrav från byggrättsinnehavare behöver befaras.

Övriga frågor

Det är viktigt att myndigheterna på alla nivåer kan gå in med ett enkelt förfarande och ställa längre gående krav än vad i gfs. Denna som anges en möjlighet bör finnas för alla typer av verksamheter oavsett om anmälningseller tillståndsplikt föreligger eller

Möjligheter att medge undantag från krav i gfs bör finnas men rätten att meddela dispenser bör förbehållas naturvårdsverket åtminstone i ett inledande skede efter det att en föreskrift trätt ikraft.

Föreskrivande myndighet kan i föreskrifter ge sig själv rätten att medge undantag från formulerade krav.

Det vore värdefullt om naturvårdsverket vid behov dessutom ktmde delegera rätten att medge undantag från gfs till övriga myndigheter.

Vid ett eventuellt inträde i EG kan vid tillämpningen av harmoniserade EGregler möjligheten att medge dispens vara begränsad. En fråga är då om man kan ha olika principer för svenska respektive EG-regler. Om möjligheterna att meddela dispenser begränsas försvåras arbetet med att ta fram gfs i betydande omfattning. Dessutom torde den genomsnittliga kravnivån i gfs bli lägre jämfört om dispens kan medges.

En kritisk fråga är hur myndigheterna får kännedom de verksamheter om och främst småskaliga sådana som omfattas olika gfs. Denna kännedom är av viktig för myndigheterna dels för att kunna nå ut med information om gällande regler och dels för att kunna utöva tillsyn. Ideer har framkommit om införande av ett omfattande registreringsförfarande. Ett mera omfattande förslag rör införande såväl registrering prövning hur gfs tillämpas av som av i samband med att ansökan om byggnadslov görs. Kommittens förslag att medge möjlighet för myndigheterna att vid behov införa ett anmälningsförfarande bedöms vara värdefullt. Denna rätt bör medges myndigheterna på alla nivåer.

5.2. Utformning av ett system med generella föreskrifter.

Konsekvenserna av EES-avtalet har inte beaktats.

20 Bilaga 2

Kravnivån i gg

Miljöskyddskommitten har angivit skälighetsbedömning principiellt att en liknande den som sker vid tillämpningen ML skall ske vid utformningen av av gfs.

Bästa tillgängliga teknik skall användas det är ekonomiskt möjligt för om ett branschtypiskt företag och dessutom ekonomiskt rimligt i relation till den

samlade miljöförbätuingen.

Kraven som kan ställas utifrån en skälighetsbedömning torde lägre för vara mindre verksamheter jämfört med vad kan fallet för större verksom vara samheter. Om en gemensam kravnivå eftersträvas för alla kategorier av verksamheter så blir denna med nödvändighet lägre än vad kan uppnås som genom individuell prövning större företag. Rent principiellt kan olika av kravnivåer tillämpas i gfs det är praktiskt sett svårt i många men sammanhang att dra gränserna mellan lägre och högre kravnivåer.

Ett system med gfs kan medföra viss hämmande effekt på miljövården i en en bransch när den tekniska och miljömässiga utvecklingen går förbi krav-

nivåerna. För att kompensera detta bör uppdatering ske med vissa en intervall. Om denna princip antas blir följderna dels att ett system med gfs inte enbart kräver stora resursinsatser i inilialskedet även fortlöpande utan och dels att frågan om verksamhetsutövamas rättssäkerhet kan behöva

penetreras djupare.

Påverkan av tillståndsvillkgr och förelägganden införande gfs genom av

En frågeställning framkommit är vilken status gällande villkor skall som som ges efter införandet av en generell föreskrift berör villkorets omfattning. som

Sammantaget finns det i storleksordningen 10-20 tusen gällande villkor som ackumulerats genom beslut i KN, länsstyrelser och kommuner under tioen årsperiod. Det är omfattande och komplex juridiskt bindande en massa av villkor. Bilden kompliceras ytterligare att många åtaganden i bolagens av ansökningshandlingar givits juridisk bindning allmänna villkor. genom

Konsekvenserna av förändringar påverkar denna villkorsmassa är svåra som att klara ut.

Ett sätt att undvika komplikationer är att betrakta krav i gfs minimikrav som och att strängare krav i tillståndsvillkor och förelägganden förblir gällande tills vidare.

En upplösning av gällande villkor och förelägganden skulle successivt komma

att medföra miljöförluster i vissa fall eftersom det är svårt uppnå lika hög att kravnivå vid enskilda anläggningar med gfs det är med individuell som prövning.

Bilaga 2 21

En komplikation kan också uppstå då förändringar sker i förteckningen över tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheter. Vilken effekt får slopett ande av tillstånds- eller anmälningsplikten för tidigare beslutade villkor och förelägganden inom berörda kategorier verksamheter Denna fråga av bedöms ha sådan komplexitet att man kanske enbart med utgångspunkt härifrån skulle undvika att upphäva giltigheten i sådana kravangivelser än annat då strängare kmv införs med gfs.

Övriga synpunkter

Erfarenheter från Arbetarskyddsstyrelsens omfattande föreskriftsarbete under 80-talet visar bl.a att det är viktigt att systemet med generella föreskrifter utformas så att berörda verksamhetsutövare upplever regelverket som lättillgängligt. Detta innebär att stor vikt skall läggas dels vid den pedagogiska utformningen och dels vid samordningen inom regelverket så att den totala textmassan som berör olika kategorier minimeras. Vidare är det viktigt att konsekvens råder mellan olika författningar.

En kombination med juridiskt bindande paragraftext och förklarande kommentarer med status av allmänna råd är bra uppläggning. en

Den individuella prövningen leder nämnts tidigare ofta till bolagens som att interna miljöarbete effektiviseras. Denna inlärningseffekt är svår att uppnå med hjälp av gfs. Ett sätt att i viss mån kompensera denna brist skulle kunna vara att utveckla en form av strategiska föreskrifter. Gfs skulle kunna innehålla en relativt bransch- eller verksamhetsspccifik förteckning över målformuleringar alternativa åtgärdskrav för uppnående målen samt av av som verksamhetsutövaren har att utvärdera under viss tidsperiod. Vid en inspektion eller förfrågan från myndigheten samt vid genomförandetidens slut skall verksamhetsutövaren skyldig att redovisa de utredningar vara samt planerade och/eller genomförda åtgärder föranleds föreskriften som av ifråga En preliminär juridisk bedömning principen för strategisk av en föreskrift tyder på att det inte skulle finnas några rättsliga hinder införa att sådana. Se Idedolcument om tillsyn och kontroll, SNV Rapport 4054" samt bilaga E Miljöskyddsåtgärder vid indusüiell lackering".

Principerna för denna föreskrift bör dock utvärderas ytterligare. typ av Aktiverings- och inlärningseffekten torde lättare kunna uppnås i generella styrmedel såsom allmänna råd och branschfaktablad gfs. än genom

Behov av att kontrollera kravangivelser i gig

En allmän princip är att villkor och kravformuleringar skall väl deñvara nierade och kontrollerbara för att kunna betraktas juridiskt bindande. som

Provtagnings-, analys- och kontrollmetoder skall medge god reliabilitet och validitet. Standardiserade metoder skall användas så långt möjligt. En fråga

22 Bilaga 2

som uppkommit är huruvida det föreligger någon principiell skillnad i dessa avseenden mellan villkor i tillståndsbeslut och föreläggande jämfört med krav i gfs. Utredningen har inte kunnat få ett klarläggande i denna fråga.

Efter samråd med juridiskt sakkunniga inom Arbetarskyddsstyrelsen har uppgifter framkommit om att hygieniska gränsvärden för luftföroreningar i arbetsmiljön inte kan ingå som krav i direkt straffsanktionerade föreskrifter och dessutom inte ses som bindande i föreskrifter i övrigt Detta p.g.a bristfälliga metoder för att fastställa mätvärden och samband med hälsopåverkan

Frågan om olika kravs kontrollerbarhet är viktig. Formulering krav med av låg kontrollerbarhet medför rättsosäkerhet dels genom att verksamhet utövare inte kan bedöma om vidtagna åtgärder är tillräckliga eller och dels genom att kontrollerande myndighet får be ånsade möj- ligheter att bedöma om överträdelse har skett eller ej. andra sidan innebär höga krav på kontrollerbarhet att det blir svårare att formulera gfs.

Vid individuell prövning kan villkor byggas med kopplingar till de akupp tuella förutsättningarna vid respektive verksamhet t.ex tillåten total produktionsvolym eller total utsläppsmängd av luft Detta är inte möjligt vid utformningen av gfs.

Tillståndsvillkor innehåller ofta riktvärden i form mängd förorening av per utgående mängd av luft eller vatten Sådana kravformuleringar är relevanta om kopplingar kan göras till totalt utgående flöde. Då kan gränsvärden avseende högsta tillåtna utsläpp per tidsenhet formuleras. Angivande haltav gränser som inte kopplas till någon parameter såsom totalt utgående flöde kan leda till en utveckling där utspädning tillämpas istället för begränsning av utsläpp.

Verkningsfulla emissionsgränsvärden i gfs torde endast kunna formuleras om kopplingar kan göras till parametrar som medför att absoluta mått på utsläpp kan erhållas. Detta kan vara Lex utsläppt mängd förorening mängd per producerat gods. Kunskapen om och erfarenheten av att konstruera sådana generella mått i många branscher mycket begränsad. Det bedöms vara mycket resurskrävande för såväl bolagen som för myndigheterna att definiera absoluta mått.

Många verksamheter har sådan mångfald variabler och dynamik att det en av inte går att ta fram sådana mått

I tyska bestämmelser av generell karaktär rörande utsläpp till luft TA-Luft

anges t.ex högsta tillåtna utsläppsmängd VOC från lackering bilar till av av 60 g/mz lackerad yta Praktiska erfarenheter tyder på stora svårigheter att kontrollera en sådan parameter. Lackering i Sverige sker på mycket små mängder av likvärdigt gods jämfört med vad som sker inom Lex tysk biindustri. Det bedöms inte vara effektivt att införa den typen gränsvärden för av

Bilaga 2 23

lackering i Sverige över huvud taget. Det finns inte så stora volymer av likvärdig lackering skulle motivera sådan insats- Inom som en parantes kan nämnas att man inom svensk bilindustri lyckats reducera utsläppen VOC av från lackering i större omfattning än vad som kan bedömas ha skett i motsvarande tyska industri. En av förklaringama till detta torde den vara genomgripande individuella prövningen av dessa anläggningar i Sverige.

Angivande av teknisk utformning eller prestanda för utrustningar, processer, etc som krav i gfs bedöms kunna tillämpas i vissa falL Det linns risk med en angivande av tekniska krav nämnligen att utvecklingen stagnerar.

Föreskrifter bör så långt möjligt funktionsinriktade i stället för detaljvara styrande.

Det föreligger således betydande svårigheter att utforma krav i gfs och svårigheterna ökar med ökande krav på kontrollerbarhet Det kan i många

sammanhang vara effektivare att tillämpa andra generella styrningar såsom allmänna råd och branschfaktablad. Dessa kan heltäckande och ges en mer utformning eftersom den juridiska bind- ningen inte är lika stark och därmed

kraven på kontrollerbarhet inte är lika höga. Rent principiellt föreligger ingen skillnad i krav på genomförande konsekvensanalyser för föreskrifter av respektive för allmänna råd.

Kravnivåer för respektive befintliga verksamheter nva

En annan fråga principiell karaktär är lcravnivåer i gfs skall av om vara likvärdiga för både befintliga och planerade eller verksamheter. En nya utgångspunkt är att kravnivån skall sättas efter vad är skäligt för som en branschtypisk verksamhet. För befintliga verksamheter medges rimlig ny en övergångstid för att uppnå kravnivån.

Med detta synsätt skapas incitament för förnyelse i befintliga verksamheter.

Samtidigt minimeras den tröskel för miljömässigt bättre nyetableringar som lägre krav på befintliga verksamheter skulle kunna innebära Nyetableringar kan annars få ett högre kostnadsläge än vad befintliga anläggningar med

lägre krav har. Därmed bromsas etableringen av nya och miljömässigt bättre

verksamheter. Frågan bedöms sådan dignitet att den eventuellt måste vara av klarläggas i lagstiftningen

Tidsperioden mellan utgivning och ikraftträdande föreskrift bedöms av en vara en viktig variabel att kunna använda i föreskriftsarbetet. Genom användning av väl avvägda övergångstider kan samhällssynpunkt lämplig en ur utveckling erhållas. Resursinsatsen för olika åtgärder kan opti- och meras en eventuell omstrukturering inom olika verksamhetsområden ske onödiga utan negativa bieffekter. För korta övergångstider kan leda till utslagning av svaga verksamheter och dessutom till att efterfrågan på och miljömässigt bättre ny utrustning, etc inte står i balans med tillgången För långa övergångstider medför onödiga miljöförluster.

24 Bilaga 2

Det är väsentligt att rätten att besluta om föreskrifter inte innehåller några begränsningar i detta avseende.

5.3. Generella föreskrifter inom miljöskyddslagens tillämpningsområde.

I detta avsnitt redovisas kompletterande och specifika synpunkter på vilka generella föreskrifter gfs som skulle kunna utvecklas för tillämpning inom A-, B- och C-anläggningar enligt förteckning i MF samt för småskaliga verksamheter. Vidare redovisas en bedömning av i vilken omfattning som tillstånds- eller anmälningsplikten helt skulle kunna ersättas med gfs. Gfs efter annan indelning redovisas i avsnitt 5.4.

Variationer i de förutsättningar som påverkar införandet av gfs och som i viss omfattning diskuterats i detta arbete har endast kunna beaktats på ett mycket ytligt sätt i följande sammanställning. Bl.a följande kriterier och antaganden har beaktats i viss mån.

‘ Den praktiska tillämpningen av gfs har bedömts under perioden 1995 - 2000.

‘ Arbetet med att utforma gtis har antagits kunna ske som ett långsiktigt arbete där erfarenheter successivt kan byggas upp.

‘ Omfattande och/eller komplexa verksamheter har bedömts vara

olämpliga att reglera enbart med gfs.

‘ Verksamheter inom teknologiområden eller tekniska delområden där utvecklingen är snabb och/eller svår att förutse har bedömts vara olämpliga att reglera med gfs.

‘ Miljövinster och/eller resursbesparingar bör uppkomma vid införande av gfs.

I övrigt har gfs bedömts vara olämpliga att använda som ersättning för tillstånds- och anmälningsförfarandet där behovet teknikutav veckling, upprätthållande av kompetens hos myndigheter och inom industrin samt där spridningseffekter till miljöarbetet rörande utländska och spridda källor är viktiga.

Vidare har antagandet gjorts att frågan om lokalisering får en tillfredsställande lösning enligt tidigare resonemang.

‘ Vidare har antagandet gjorts att producentansvaret och köpbeteendet inte helt kommer att kunna regleras formellt i samband med den individuella prövningen. Om lagstiftaren inför sådana möjligheter förändras bedömningen avsevärt. Den individuella prövningen kan då leda till ytterligare miljövinster om den istället utökas.

Bilaga 2 25

‘ Kraven på kontrollerbarhet av lcravformuleringar i gfs har inte beaktats på ett likformigt och ingående sätt i sammanställningen.

Jordbruk 11 .

Prövningsplikten för anläggningar med än 100 DE 11.01 mer samt anläggning för torkning gödsel 11.02 bör kvarstå. Inkaliscringsfrågan av är viktig vid dessa verksamheter och den kan inte hanteras gfs. genom

Inom Områden vid Ringsjön och Laholmsbukten har generella föreskrifter avseende bl.a lagring och spridning av stallgödsel meddelats berörda av länsstyrelser enligt ML 8a

Sedermera har möjlighet att meddela generella föreskrifter bl.a avseende djurtäthet, samt lagring och spridning stallgödsel införts i skötsellagen av SKL. Lantbmksverket har tagit fram sådana föreskrifter.

Dessa föreskrifter bör kunna utgöra grund för gfs. Vidare bör gfs kunna en införas för Lex halmbränning och användning bekämpningsmedel. av

Kvalitetskrav på slam skall användas på jordbruksmark som eller dylikt bör

kunna regleras i en gfs. Konsekvenser EES-avtalet har inte beaktats.

av

Det finns behov att klarlägga hur samordning skall ske mellan regelverk av från jordbruksverket respektive namrvårdsverket. SNV:s allmänna råd "Miljöskydd vid djurhållning, 1989:6" har till stor del dubblerats med de generella föreskrifter som givits ut till SKL 6b Detta är olägenhet bl.a en vid tillsynsarbetet.

Utsläpp av pressaft från siloanläggningar och utsläpp urin från djurstall av 11.03 respektive 11.04 bedöms kunna utgå och ersättas med förbud ett mot dessa utsläpp i en generell föreskrift. Ett sådant förbud råder i princip redan genom kravangivelser i "Miljöskydd vid djurhållning, 1989:6".

Vattenbruk 13.

Tillstånds- och anmälningsplikten bedöms värdefull inom detta område. vara

Recipienternas egenskaper och skyddsvärden varierar kraftigt. Dessa aspekter kan inte hanteras på ett effektivt sätt i gfs.

En parameter bör dock kunna regleras i gfs nämnligen val och dosering en av fodermedeL

Rårgtroleum- och naturgasutvinning‘ 122 L

Prövningsplikten måste bibehållas.

26 Bilaga 2

Malm- 55h mineralumnning Q .

Gruvbranschen 23.01.01—02. är en i många avseenden heterogen bransch, där förutsättningarna för miljöskyddande åtgärder är beroende faktorer av såsom brytningens omfattning, typ av malm som bryts, malmens och sidobergets innehåll av svavel och kalcit, typ av vidareförädlingsprooesser, typ av produkt som framställs, recipienters känslighet, etc.

Gfs kan endast användas för vissa delproblem.

Stoftutsläpp från sligtorkar, krossar och transportband samt externt buller bedöms kunna regleras effektivt med gfs.

Annan brytning och utvinning 29.

Bergtälcter prövas fn enligt både ML och naturvårdslag NVL vilket trots samordningsmöjligheter är onödigt omfattande. Ett förenklat prövningsförfarande omfattande lokaliseringsñâgan bör kunna tillämpas i kombination med en gfs omfattande skyddsåtgärder och maximalt tillåtna störningsnivåer. Det bedöms vara möjligt att helt ersätta den prövning sker torvtåkter som av enligt ML med en gfs omfattande krav på skyddsavstånd, buller, dammspridning och vattenvård. Den prövning som sker enligt lagen vissa om torvfyndigheter samt naturvårdslagen bedöms vara tillfredsställande om miljöaspekterna anges i en gfs.

Huruvida punkterna 29.01 och 29.02 helt kan ersättas med gfs i kombination med prövning enligt annan lagstiftning har inte kunnat klarlâggas.

SNV Allmänna Råd RR79:4 samt SNV Informerar Täktverksamhet bör kunna utgöra grunden i gfs.

Livsmedels- och Qryckesvarutillverkning 31.

A- och B-anläggningar inom detta verksamhetsområde är inte lämpliga att reglera med gfs annat än för vissa delproblem. Utveckling teknik kan av som överföras till småskaliga verksamheter bedöms kunna ske vid de större anläggningarna. Kompetensutveckling inom främst B-anläggningar bedöms vara värdefull bl.a för regionala myndigheter, vilket kan utnyttjas i ett eventuellt system med riksexperter.

Alla C-anläggningar exklusive 31.19 äggprodukter och 3124 tappning av

sprit och vin bedöms kunna hanteras effektivt med gfs omfattande reduk-

tion av Vattenförbrukning, avskiljning syreförbmkande substanser samt av suspenderade material i utgående vatten. Främst småskaliga verksamheter placeras av marknadsskäl ofta i tätbebyggelse. Många dessa påverkar av omgivningen med utsläpp av luktande ämnen. Efter viss teknikutveckling bedöms reningsutrustningar till rimliga kostnade finnas tillgängliga Detta skulle medföra att ett dominerande problem inom detta segment skulle kunna regleras med gfs.

Bilaga 2 27

Textil-,mklädnadsg läder- och lädervarutillverkning 33.

Ett omfattande miljöarbete har genomförts inom branschen och statusen generellt sett är god. Det bedöms inte kunna uppkomma några effektivitetshöjningar genom införande gfs. av

Trävarutillverkning 33.

Tillståndsplikt bör bibehållas för sågverk med större framställning 70 000 än m trävaror år. per

Lokaliseringsñågan bedöms få stor betydelse vid anläggningar denna av storlek främs p.g.a de omfattande transporterna till och från anläggningen. En ny punkt 33.01 kan omfatta dessa större anläggningar.

I övrigt borde sågverk kunna regleras med gfs omfattande bl.a buller, dammspridning, bevattning av lagrat timmer och den nästan obligatoriska fastbränslepannan. 33.01.01. samt 33.01.02. skulle kunna utgå

Plywood- och spånslcivefabiiker är till antalet och dessutom relativt

komplexa Tillståndsplikten bör bibehållas.

Lagring av timmer på land bör kunna regleras med gfs omfattande sedimenteringsanläggningar för bevattningsvatten, buller och skyddsavstånd.

För närvarande råder viss osäkerhet möjligheterna att recirkulera om vatten som används för bevattning av timmer lagras på land. Skador på virket i son1 form av blånad misstänks ha samband med upprepad användning av samma bevattningsvatten.

Lagring av timmer i vatten är svårbedömt Obarkat timmer bl.a feavger noler och syrekrävande substans. Strandskyddet NVL påverkas. En samordnad prövning enligt ML och NVL borde införas. Vattenområdenas skiftande förutsättningar och därmed också lokaliseringsfrågan talar för en fortsatt individuell prövning enligt 33.03. .

Anläggningar för träskyddsbehandling tIyck- eller vacumimpregnering genom 33.04. respektive genom doppning 33.05. bör kunna ersättas gfs. Gnmden av för en sådan föreskrift finns i SNV:s PM 1118.

SNV:s allmänna råd fastbränsleeldade anläggningar 0,5 10 MW bör om kunna omformas till gfs.

Massa-, pappers- och pappersvarutillverkning, grafisk produktion 341.

Anläggningarna inom och pappersvarutillverlming 34.01-05 massa-, pappersär stora, utvecklingsintensiva och komplexa Tillståndsplikten bör bibehållas oförändrad.

28 Bilaga 2

Den grafiska branschen är mycket heterogen. Den tekniska utvecklingen har varit och är fortfarande mycket snabb. Detta talar emot införandet gfs. av Det torde inte vara möjligt att reglera tryckeribranschen med gfs i sådan omfattning att tillståndsplikten 34.06.0l-02 respektive anmälningsplikten 34.06.03 och 34.07 skulle kunna utgå

Däremot finns det parametrar som borde kunna regleras i Lex VOC till luft och silver i sköljvatten från framkallningsmaskiner. Uppskattningsvis finns det 5-6 tusen framkallningsmaskiner inom branschen.

Tillverkning mm av kemiska produkter. mtroleumprodukter, gummioch plastvaror 35

Inom plastindustrin 35.01-05 är utsläpp av flyktiga och ibland luktandc ämnen ett dominerande problem. För småskaliga verksamheter saknas ofta ekonomiskt rimliga åtgärder för att eliminera utsläppen till luft. Detta innebär att lokaliseringsfrågan blir viktig generellt sett för denna kategori av verksamheter. De större anläggningarna inom plastindustrin blir ofta komplexa. Det bedöms inte vara möjligt att införa gfs i sådan omfattning att tillstånds- eller anmälningsplikten enligt nuvarande indelning skulle kunna upphävas.

Med föreliggande avvecklingsplaner för halogenerade kolväten skulle grunden för tillstånds- och anmälningsplikt rörande 35.04.01—04 kunna ifrågasättas. Mycket utav branschens problem är förknippade med användningen av kemiska ämnen. En tillämpning av substitutionsprincipen med ofta sammanhängande utveckling av nya metoder inom respektive verksamhet är viktiga åtgärdsområden. Dessa torde endast kunna hanteras komgenom binerade insatser i samband med prövningsförfarandet och gfs. Alternativen till halogenerade kolväten bedöms initialt vara andra lösningsmedel. Teknologi för att helt eliminera utsläppen av flyktiga ämnen bedöms ta ytterligare några år att utveckla och implementera

Tillstånds- och anmålningsförfarandet bör därför ligga kvar inom hela denna grupp under 3-5 år efter det att avvecklingen av halogenerade kolväten genomförts. Efter avvecklingen bör nya beteckningar och indelningar göras med avseende på prövningsplikten.

För 35.01-03 samt 35.05-l3 bedöms verksamheterna så omfattande, vara komplexa och utvecklingintensiva att prövningsplikten bör kvarstå till vidare. 35.14 regummeringsverksamhet har liten omfattning och bedöms därför inte vara intressant ur effektivitetssynpunkt.

Anläggningar för framställning av biobränsleprodukter 35.24 och fastbränslelagring 35.25 skulle kunna regleras med gfs rörande skyddsavstånd, buller, dammspridning samt skydd av yt- och grundvatten. Större verksamheter bör prövas i ett anmälningsförfarande främs p.g.a trafiken till och från anläggningen.

Bilaga 2 29

Det finns ca 130 asfalt- och oljegrusverk med likartade miljöproblem. 35.26 skulle kunna ersättas med gfs baserade på SNV:s branschfaktablad.

Tillverkningav varor mineraliska ämnen, utom metaller 36. av

Mineralulls- och glasullsfabriker 36.02 är få till antalet, och komstora plexa. Tillståndsplikten bör bibehållas.

Tillståndspliktiga glasbruk 36.03 är få till antalet 18

st och har betydande

skillnader i ingångsmaterial och metoder. Det bedöms inte möjligt vara att utforma gfs av en sådan omfattning att tillståndsplikten kan upphävas. Det

bedöms vara möjligt att reglera val och driftparametrar för reningsutrustav

ning för utsläpp till luft stoft, bly och arsenik och till bly, arsenik

vatten och fluorider.

Cementindustrin 36.04 omfattar 3 anläggningar har olika förutsättsom ningar råvaror, metoder och produkter. Gfs är inte lämpliga annat än för vissa parametrar kan med andra branscher. som vara gemensamma

Kalk- och lcritaindustrin 36.05 är relativt homogen industri där anläggen ningarna har likartade problem och tillämpar likartad teknik. Problemen rör i huvudsak utsläpp till luft SO, NO, och stoft suspenderat av samt av material till vatten. Denna bransch bör kunna regleras med gfs omfattande såväl riktvärden som gränsvärden och krav på tekniska åtgärder.

Framställning tegel 36.06 bedöms kunna regleras helt med gfs eftersom av miljöproblemen i huvudsak kan relateras till bränningen teglet Gfs kan av inriktas på reglering utsläpp till luft NO, SO, och stoft. av av

Framställning av gipsskivor 36.07 samt lättklinker eller lättbetong 36.08

sker vid ett fåtal anläggningar och med olika förutsättningar. Gfs bedöms inte kunna ersätta prövningsförfarandet.

Berg- och gruskrossverk 36.10 finns i ett stort antal st.

ca 700 Efter en

viss omarbetning av SNV:s branschfaktablad skulle detta kunna fungera som gfs. Buller och dammspridning från olika verk bör kunna regleras med gfs. Störningar från trafiken till och från dessa anläggningar är ett viktigt problemområde inte kan hanteras med gfs. Lokaliseringsfrågan som och val av tillträdesvägar skulle eventuellt kunna hanteras med förenklat ett anmälningsförfarande

Framställning av annat byggmaterial 36.11 utgör mycket heterogent ett verksamhetsområde inte lämpar sig för reglering med gfs. som

Metallframställning 32.

Metallframställning sker vid stora komplexa anläggningar. Det inte är tänkbart att utforma ett system med gfs skulle kunna några som medföra att

av punkterna i förteckningen kan strykas.

12 l3-028l.Del2

30 Bilaga 2

Det finns vissa företeelser som kan tänkas regleras med gfs så att rationaliseringseffekter skulle kunna uppnås i miljöarbetet. Exempel härpå ärr utsläpp av stoft fill luft respektive suspenderat material och tungmetaller till vatten allt relaterat till mängd producerat gods. Vidare är det tänkbart att utforma gfs rörande förvaring och hantering av oljeförorenat skrot, pulverformiga material och olika typer av avfall.

Verkstadsvarutillverkning 138 och Annan tillverkning 39.

Verkstads- och ytbehandlingsindustrin totalt sett är mycket heterogen och relativt utvecklingsintensiv. De större anläggningarna A och B är komplexa. Det bedöms inte möjligt att täcka dessa verksamheter med gfs på ett vara sådant sätt att tillståndsplikten kan utgå

Inom de mindre anläggningarna har man ofta problemet att inte själv kunna påverka de förutsättningar som har betydelse för miljöpåverkan Det krävs en utveckling av grundkomponenterna i de olika teknologiområdena.

Efter avvecklingen av halogenerade kolväten 1995-96 bedöms anmälningsplikten för 38.05.04-05 samt för 39.02.03-04 kunna ersättas av gfs. Utvecklingen av alternativ bedöms kunna ske under avvecklingsperioden. Därför torde det inte finnas behov av ett anmälningsförfarande efter denna.

Ytbehandling med pulverfärg 39.01.03 bedöms helt kunna ersättas med en gfs omfattande krav på teknik för förbehandling av gods såsom vattenbaserad avfettning med hög slutningsgrad och rening på utgående vatten, fosfateringsanläggning med hög slutningsgrad och rening på utgående vatten Vidare bör energiåtervinning vid ugnar kunna föreslcrivas.

Ett väsentligt problem inom hela verkstads- och ytbehandlingsindusnrin 38- 39 är utsläpp av VOC från lackering och olika rengöringsoperationer.

Komplexiteten i lackeringsteknologin och mångfalden av olika tekniska tillämpningar gör att det inte bedöms vara möjligt att täcka denna med gfs. Utvecklingsbehovet inom teknologin torde fortfarande vara så stort 1995 så att individuell prövning är mest effektiv. Möjligen kan vissa effektivitets- och miljövinster uppnås med hjälp av sk strategiska gfs riktade mot lackcringsverksamheter. Det viktiga torde dock vara att få igång utveckling en av lacker, appliceringsteknik och övrig processutrust genom att förtydliga producentansvaret hos de aktörer som förser marknaden med grundkomponenlerna i teknologin

Beträffande rengöring med VOC så torde lämpliga alternativ såsom vattenbaserade system och övergång fill användning av lågriskämnen samt ökad slutningsgrad på tvättvätskesystem kunna regleras med gfs.

Bilaga 2 31

Gfs bör också kunna införas rörande reningsteknik för olika bearbetningsvätskor oljor eller synteter. Detta är ett komplext område och djupen gående analys av möjliga miljövinster vägda mot energi- och resursförbrukning totalt behöver göras.

Det finns en stor mängd ytbehandlingsanläggningar 800 st i landet det

men finns många olika typer av processer som skiljer sig avsevärt från varandra. Trots heterogeniteten finns det vissa parametrar skulle kunna regleras som generellt. Angelägna problem att lösa är främst utsläpp av tungmetaller till vatten och fällningsslam innehållande metallhydroxider. Minskade metallmängder till KARV är viktiga för att öka kvaliten på slam för användning på Lex jordbruksmark.

Följande åtgärder bedöms kunna ingå i gfs rörande ytbehandling-

Vattenbesparande åtgärder 3-stegs motströmssköljning, sparskölj 2genom + stegs motströmssköljning och införande av reningssteg i sköljvattensystem.

I övrigt finns en rad processtekniska åtgärder såsom val av processbad med låga metallhalter, förbättrad godsupphângning, tillräckliga avdroppningstider, etc. Vidare kan konstruktionsändringar på gods medföra minskade problem vid ytbehandlingen. Recirkulationsgraden på sköljvatten bör kunna definieras för en rad processer. Vidare bör återvinning metaller från använda av processlösningar kunna regleras.

Mönsterkortstillverkning sker vid ett fåtal anläggningar 30 st. Rent tekniskt skulle det vara möjligt att reglera återvinning metaller, utsläpp av av metaller i avloppsvatten med krav på användning bästa reningsteknik och av gränsvärden kopplade till producerad yta kort. Det är tveksamt några av om effektivitetsvinster skulle uppnås.

Det finns således delproblem skulle kunna regleras med gfs inom som verkstads- och ytbehandlingsindustrin detta bedöms- inte kunna medföra men att prövningsplikten helt skulle kunna ersättas utöver vad angivits som ovan. Arbete pågår inom naturvårdsverket med framtagning allmänna råd av rörande avfettning, Oorganisk ytbehandling och lackering. Delar dessa bör av kunna ingå i gfs.

E1-, gas- och värmeförsöjning 41.

Komplexiteten och utvecklingsintensiteten inom området tillsammans med att ekonomiska styrmedel används i betydande omfattning behovet och gör att möjligheterna att införa gfs i sådan omfattning att prövningsplikten kan slopas är begränsad.

Förbränningsanläggningar med tillförd effekt mellan 0,5 och 10 MW

eventuellt 20 MW bör kunna regleras i gfs omfattande främst NOx-utsläpp.

32 Bilaga 2

Det finns dock en mängd komplicerande faktorer kan leda till svårigson1 heter att formulera en sådan gfs så att miljövinster verkligen uppstår och så att dispensförfarandet inte blir för beumgande. Frågan små förbränningsom anläggningar utreds fn inom EG. 41.02.03 bör kunna ersättas gfs. av

Konsekvenser av EES-avtalet har inte beaktats.

Beträffande vindkraftverk så pågår utarbetande allmänna. råd Boverket,

av NUTEK och SNV i samverkan.

Vidare pågår utarbetande regler rörande buller från vindkraftverk i av Danmark Det pågår också arbete inom olika internationella kan organ som medföra att underlag för reglering kommer fram inom några år. För vindkraftverk med effekt under 1 MW 41.07.03 bör bullerfrågan kunna regleras i gfs.

Vattenförsörjning 42.

Anmälningsförfarandet bör bibehållas. Konsekvenser EES-avtalet har inte

av beaktats.

Partihandel och varuförmedling föll.

Efter det att awecklingen genomförts beträffande halogenerade kolväten 1996 bör prövningsplikten inom detta område helt kunna slopas. Viss tveksamhet råder beträffande hantering andra miljöfarliga ämnen. av

Detaljhandel 62

Bensinstationer 62.01 bedöms kunna täckas gfs. Anmälningsplikten torde av kunna slopas. Lokaliseringen är dock viktig att beakta i planarbetet.

Samfärdsel Z1.

Prövningsplikten är viktig vid trañldlygplatser.

Offentlig förvaltning, försvarsverksamhet 91. mm.

Prövningsplikten är viktig både för flottiljflygplatser och för skjutbanor.

Prövningsplikt bör införas för militära skjutbanor.

Inplacering av start- och landningsbanor i terrängen val flygstråk och samt av övningsområden är viktiga variabler att beakta. likaså är val bansträckav ning för skjutbanor. Dessa variabler är svåra att hantera individuell utan en prövning.

Bilaga 2 33

Rcr1jgg§-, renhållnm och reggöringsgerksamhet ä. gs-

Generellt sett bedöms prövningsplikten viktig behålla inom vara att detta område.

Kommunala avloppsreningsverk är mycket olika med avseende på faktorer som har betydelse ur miljösynpunkt och ett omfattande utvecklingsarbete pågår för framtagning och förbättrade reningsmetoder. En av nya prövning omfattar dessutom krav på utredningar rörande inläckning av vatten, omfördelning av dagvatten för att förhindra bräddning, tillförsel av olämpliga ämnen från industriella verksamheter anslutna till nätet Dessutom mm. varierar kravnivåerna med lokala förhållanden.

I landet finns ett stort antal enskilda avloppsanläggningar. Den samlade påverkan från dessa är stor. SNV:s allmänna råd och faktablad bör kunna utgöra grunden för gfs. Det är viktigt att miljöbalken utformas så att detta problemområde kan täckas med gfs.

Utsläpp och uppläggande fasta 92.04. I av massor vatten sker ofta samprövning med vattenlagen. Hetrogena massammansättningar och olika recipientförhållanden medför att behov prövning föreligger. av Uppläggande på land bör kunna ske efter anmälan istället för som nu med ansökan tillom stånd.

Anläggning för skrotning av bilar 92.08 bör delvis kunna regleras med gfs omfattande buller, utsläpp stoft till luft spill av samt av oljor och andra vätskor till dagvatten, etc. Prövningsplikten bedöms dock helt kunna

ersättas.

Rekreationsverksamhet 24 .

Anläggningar för motorsport skjutbanor bör samt prövas även fortsättningsvis. Det finns olika former av råd samt modeller för beräkning buller utgivna av av SNV som stöd för prövningsverksamheten.

Se pkt 91.

Reparations-, tvätteri- och serviceverksamhet 95.

För tvâttinrätmingar som använder halogenerade kolväten 95.m.02-O8 bedöms prövningsplikten helt kunna slopas efter 1996 d.v.s efter awecklingen av halogenerade kolväten. Alternativa metoder bedöms inte medföra behov av en fortsatt anmälnings- eller tillståndsplikt.

Beträffande anläggning för framkallning fotografiska av produkter 95.03.01-02 se avsnitt 34.

34 Bilaga 2

Det bedöms viktigt med en fortsatt prövningsplikt för annan vara reparations- eller serviceverksamhet 95.04.01-04 trots avvccklingcn av halogenerade kolväten. Alternativa metoder bedöms vara intressanta ur miljösynpunkt samtidigt den tekniska utvecklingen inom området kan vara viktig att som bevaka.

5.4. Generella föreskrifter efter andra indelningar.

En rad olika styrmedel och åtgärder behövs för att minska användningen g och begränsa riskerna med hälso- och miljöfarliga ämnen och produkter. Dessa är bl.a följande :

‘ Öka kunskapen kemiska ämnen och produkters hälso- och miljö om farlighet. ‘ Förbättra informationen till användarledet. Byta ut farliga ämnen och/ eller produkter på frivillig väg eller genom överenskommelser. ‘ Se till att hanteringen inte leder till risker hälso- och/eller miljöur synpunkt för de ämnen och produkter där substitution inte kan ske. Införande av förbud mot eller strikta begränsningar vid användning av vissa kritiska ämnen och produkter. Införa ekonomiska styrmedel för att påverka olika marknadsaktörer i önskvärd riktning.

Krav på åtgärder kan riktas mot såväl importörer och tillverkare som mot användare av kemiska ämnen och produkter.

Myndigheterna bör på olika sätt bidra till att nämnda aktörer tillämpar substitutionsprincipen t.ex genom att upprätta förteckningar över ämnen och produkter som i första hand bör utvärderas ur risksynpunkt och där användningen eller förekomsten behöver regleras i något avseende. Detta skulle medföra att substitutionsarbetet kunde koncentreras till "kritiska områden och att de begränsade resurser som är tillgängliga för detta arbete kunde utnyttjas effektivt. På sikt skall subsfitutionsprincipcn enligt LKP fungera utan särskilda åtgärder från myndigheterna. Det finns inte resurser inom myndigheterna för att ta över och styra kemikalieanvändningen i detalj.

Användningen av kemiska produkter som medför oacceptabla risker ur hälsooch miljöqnpunkt måste på sikt upphöra. För dessa produkter är införandet av gfs omfattande förbud och andra begränsningar lämpligt. Detta gäller också för flera av de produkter som har spridd användning i samhället.

Ett onödigt användande gfs kan leda till att substitutionsarbetet inom av näringslivet avstannar. Olika aktörer väntar då på agerande från myndigheterna istället för att arbeta långsiktigt med att finna lämpliga alternativ.

Bilaga 2 35

Generella föreskrifter bedöms medföra omfattande insatser från myndigheterna dels med att ta fram föreskriften och dels med följa att upp tilllämpningen och hantera dispenser. För att få till stånd förbud ett eller en avsevärd begränsning i användningen krävs ett internationellt samarbete.

Regleringen inom kemikalieområdet bör i omfattning kunna så stor göras att alla verksamhetsområden täcks med ett begränsat antal gfs. Dessa kan gälla val av produkter, upprättande förteckning över produkter i användning, av hanteringsregler, utbildning, förvaring, åtgärder vid spill, etc.

Regleringar av kemikalieanvändningen leder ofta till ett omfattande arbete inom olika verksamheter för att utveckla alternativa metoder. Detta arbete kan vara viktigt för myndigheterna att följa och eventuellt styra genom prövnings- och tillsynsaktiviteter.

Frågor rörande externt buller bör kunna regleras generellt för de flesta verksamhetstyper och branscher. Naturvårdsverkets riktlinjer för externt industribuller RR 1978:5 utgör grund för sådan gfs. Vibrationer bör en en också kunna ingå i en sådan gfs.

Krav rörande avskilining av fcttoch oljchaltiga ämnen från avloppsvatten bör kunna regleras i en gfs rörande alla verksamheter där sådana utsläpp kan komma att ske. Teknisk princip samt högsta tillåtna belastning i form av flöde per tidsenhet för respektive storlek på avsldljare eller i form av lägsta uppehållstid bör kunna formuleras generella krav. Hämmande teknisk som av utveckling bör kunna undvikas att likvärdig metod för genom annan minskande av utsläpp accepteras.

m g av flggde miljöfarliga ämnen bör kunna regleras i betydande

omfattning gfs. Arbete med framtagning allmänna genom av råd pågår inom naturvårdsverket. Dessa råd kan utgöra grunden för gfs.

Lagring av dammande material bör kunna regleras i betydande omfattning genom gfs. Krav på inbyggnad, rutiner för renhållning och hantering bör kunna anges på ett distinkt sätt i gfs.

Avveckling av användningen VQQ lr kunna regleras i äs. En sådan gfs av torde inte innebära att prövningplikten i något avseende kan utgå. Miljövinster bedöms endast kunna ske kombination gfs och prövning genom en av respektive ökad tillsyn inom främst småskalig verksamhet. Målgruppen för gfs bör vara de större aktörerna kan utveckla alternativa som teknologjkomponenter inom områden som lackering metall, trä och plastgods av samt tryckerier, bagerier, etc.

Krav på tillämpning av massbalansberälcning VOC bör kunna ingå i gfs av riktade mot användare. Härigenom skulle kontrollen utsläppta av mängder avsevärt kunna förbättras. Se bilaga E.

36 Bilaga 2

Tandlikaxvergglget bör kunna regleras med gfs omfattande val teknik av och högsta tillåtna utsläppsmängd rörande utsläpp av kvicksilver till främst vatten och i avfall

Krematorier bör kunna regleras effektivt med gfs rörande rening av luft innehållande kvicksilver.

Ener ° ör ruknin en regleras i likhet med transportsektorn i mycket liten utsträckning i miljölagstiftningen. Samhällets påverkan av valet av energifonm och mängden förbrukad energi sker nästan uteslutande med ekonomiska styrmedel vilka i liten utsträckning räknar in någon form av miljöhänsyn Frågan om energiförbrukning bör tydliggöras i miljölagstiftningen och i myndigheternas tillämpning av densamma Den kommunala energiplaneringen bör omfatta utnyttjande av spillvärme från processindustrier.

Miljöproblem och resursförbrukning i samband med vägtrafik och järnvägstrañk har inte kunnat hanteras på ett tillfredsställande sätt genom ML Det borde vara möjligt att hantera miljöproblematiken från ett avsnitt av en väg eller järnväg på ett effektivt sätt med utgångspunkt från miljö balken. Krav skulle kunna ställas på buller och vibrationer, utsläpp av NOx och stoft, val av transportsätt, etc vid individuell prövning och/eller i gfs.

Gfs bör kunna formuleras för deponier av olika avfallsslag. Dessa skulle omfatta uttag av gas, sortering och uppläggning av avfallet så att en framtida. återvinning underlättas, uppläggning och inkapsling avfallet så att urlakav ning av miljöfarliga ämnen förhindras respektive kan kontrolleras.

Vidare bör upprättande av planer för efterbehandling, ställande av ekonomisk säkerhet och undersökningar av miljöpåverkan kunna regleras i gfs.

Anlag gm gar för 1ngttag@ g och mellanlaggng av miljöfarligt avfall bör

kunna regleras effektivt i gfs omfattande skyddsavstånd, skyddsåtgärder mot läckage och avdunsmingfetc.

Upprättande och utformning av kontrollproggam bör kunna regleras eüektin i gfs. Naturvårdsverkets allmänna råd kan användas i väsentliga delar i gfs.

Metoder för progag mätning och analj§ bör kunna regleras i gfs.

Motordrivna redskap, maskiner och utrustningar av olika slag bör kunna regleras med avseende på buller och avgaser i gfs.

Intemkontroll bör kunna regleras i gfs omfattande bl.a krav på tillgång till gällande regelverk samt en plan över hur dessa skall tillämpas. Idedokument om tillsyn och kontroll, SNV Rapport 4054 bör kunna omvandlas till gfs.

Bilaga 2 37

MINSKAD PÅVERKAN OCH RESURSANVÃNDNING.

I detta avsnitt redovisas samlad bedömning över hur väsentligt minskad en en påverkan skall kunna uppnås under perioden 1995-2000. Vidare redovisas tänkbara samband mellan minskad påverkan och resursanvändningen under samma period inom miljömyndigheterna totalt sett respektive på central, regional och lokal nivå.

6.1. Hur uppnås en väsentligt minskad påverkan

En ökad medverkan i det internationella miljöarbetet med tyngdpunkt i Europa bedöms medföra stora vinster i form av minskad påverkan och dess utom hög kostnadseffektivitet sett ur svensk synvinkel.

Genom en fortsatt betydande resursinsats på individuell prövning och av tillsyn vid större punktkållor bedöms väsentliga miljövinster kunna uppnås. Miljöpåverkan och resursförbrukningen kan minskas utveck ling genom av förfinad teknik. Utveckling teknologier år och snåla i alla av som rena resurs led bedöms kunna uppnås ett förtydligande de större aktörernas genom av producentansvar och betydelse som köpare på producentvarumarlmaden. Den individuella prövningen större verksamheter medför positiva spridav ngseffekter till det internationella arbetet och till arbetet med att reducera påverkan från spridda källor".

Betydande vinster bedöms kunna uppnås successiv och selektiv genom en utveckling av generella styrmedel rörande främst "spridda källor" inom landet.

Åtgärder för att uppnå minskad avfallsmângd och ökad återvinning torde

mest effektivt kunna drivas fram genom en kombination av individuell prövning vid främst de större verksamheterna och generella styrmedel.

Generella föreskrifter gfs och ekonomiska styrmedel bedöms effektiva vara för att åstadkomma minskad påverkan från transportsektorn och varuñödet.

Minskad påverkan från småskaliga verksamheter bedöms kunna uppnås genom en optimal kombination av generella styrmedel, ökad tillsyn och informellt miljöarbete i olika marlcnadsnâtverk spridningssamt genom effekter i övrigt från prövningsförfarandet vid större verksamheter.

Det är inte klarlagt i denna utredning om en satsning för flamav resurser tagande av gfs och andra generella styrmedel samt ökad tillsyn skulle medföra några vinster i form av minskad påverkan från småskaliga verksamsamheter. Det finns dock områden för vilka dessa åtgärder skulle kunna medföra klara vinster Lex. enskilda avlopp, förvaring miljöfarliga vätskor och av småskalig eldning. Varje åtgärd från myndigheterna bör föregås av en inträngande analys av vilka vinster som kan uppnås och hur vinster kan uppnås på ett effektivt sätt

38 Bilaga 2

Generella styrmedel såsom allmänna råd och branscfaktablad kan i många sammanhang vara mer effektiva än gs.

Många av de mest lätthanterbara miljöproblemen har eliminerats i betydande omfatming. Detta tillsammans med höjd ambitionsnivå i lagstiftningen en och en ökad internationalisering medför att det blir svårare för myndigheterna att definiera relevanta åtgärder och formella krav i tillståndsvillkor, föreläggande

och generella styrmedel. Det informella miljöarbetet såsom medverkan i och skapandet av en dialog mellan aktörer kan påverka utvecklingen som bedöms därför bli allt viktigare i myndigheternas arbete allmänt sett.

6.2- Omfördelning och behov myndighetsresurser. av

På central nivå bedöms ett ökat resursbehov uppkomma för medverkan i det internationella miljöarbetet och för framtagande av gfs och övriga generella styrmedel samt underlag för ekonomiska styrmedel. Okade resursbehov

bedöms också uppkomma för det informella miljöarbetet inom landet.

Ökade resursinsatser enligt ovan bedöms inte medföra något väsentligt

frigörande av fn används för individuell prövning på resurser som central nivå.

På regional och lokal nivå bedöms ett ökat resursbehov uppkomma för tillsyn inom småskaliga verksamheter, medverkan i framtagning generella av styrmedel och medverkan i det informella miljöarbetet. Införandet generella av styrmedel bedöms under perioden kunna medföra frigörande vissa av resurser som fn används vid den individuella prövningen främst anmälningsav pliktiga men också tillståndspliktiga verksamheter. Resursen kan tänkas som frigöras regionalt och lokalt bedöms totalt sett storleksvara av samma ordning som ovan nämnda behov resursökning. av

Om generella styrmedel införs selektivt där minskad påverkan respektive

resursfrigörande kan bedömas bli störst ökar det totala utbytet.

Allmänt sett torde den bästa ansatsen begränsade vara att satsa centrala resurser på en selektiv framtagning generella styrmedel av inom problemområden där de största miljövinsterna och /eller resursbesparingama kan uppnås. Detta skulle innebära att generella föreskrifter endast kan ses som ett begränsat komplement till det individuella prövningsförfarandet och övrigt

miljöarbete. Det är värdefullt att naturvårdsverket har befogenheter att utge bindande föreskrifter och att utgivningen kan ske successivt inom områden

där vinster i minskad påverkan kan uppnås på effektivt ett sätt.

I det förda resonemanget omfattas inte det arbete om resurser som kan tänkas tillkomma för uppnående miljöbalkens intentioner av om miljökvalitetsnormer, områdesbestämmelser, etc. Vidare omfattas inte frågan om vilka omprioriteringar som kan göras totalt sett med befintliga resurser.

Bilaga 2 39

Med den höjda ambitionsnivå som anges i miljöbalken med krav på åtgärder successivt leder till ofarliga utsläppsnivåer och långsiktigt uthållig som en samhällsutveckling och den ökade komplexiteten i miljöarbetet bedöms behovet myndighetsresurser totalt sett öka trots en optimal kombination av av individuell prövning, generella styrmedel, tillsyn och informellt miljöarbete.

Nya synsätt i miljöbalken tillsammans med den pågående omstruktureringen inom myndigheterna främst på lokal och regional nivå medför att frågan om fördelningen av kompetens, resurser och befogenheter blir viktig att klarlägga över huvud taget.

INTERNATIONELLA ERFARENHETER.

Inledningsvis i utredningsarbetet fanns en ambition att beskriva erfarenheter miljöarbete med hjälp av generella föreskrifter i andra länder. Detta har av inte varit möjligt att genomföra p.g.a tidsbrist.

Efter samtal med olika personer med internationella erfarenheter har dock följande framkommit

Svenskt miljöarbete har sedan mer än tjugo år tillbaka omfattat en relativt ingående individuell prövning stor del av de verksamheter som påverkav en miljön. Det tycks inte finnas några andra länder som har tillämpat indiar viduell prövning i lika stor omfattning och under lika lång tid som man gjort i Sverige.

Vidare tycks det inte finnas några erfarenheter från andra länder av att införa ett omfattande system av generella föreskrifter rörande företeelser som är reglerade med tillståndsvillkor och förelägganden

Allmänt sett framstår det som svårt att jämföra olika länders system för styrning miljöfrågoma. Enbart med utgångspunkt från rättspraxis rörande av kontrollerbarhet kravangivelser och konsekvensbeskrivningar vid införande av regler samt uppföljning hur regler tillämpas kan skilda synsätt försvåra av av en jämförelse. -

REFERENSER.

Amfalk och Thidell, Miljöarbete inom svensk tillverkningsindustri Myt eller verklighet, Lunds Universitet och NUTEK, Lund 1992.

Effektivare Miljöskydd, Naturvårdsverkets Rapport 3440, 1988.

Fn Nämndsorganisation, Umeå Universitet MHS 1991:8.

Idedokument om tillsyn och kontroll, SNV Rapport 4045, 1992.

Bilaga Sid 11 501-791-92 B

SÄNDLISTA ÖVER MILIÖFARLIGA UTREDNING VILKA - VERKSAMHETER SOM SKULLE KUNNA OMFATTAS AV GENERELLA FÖRESKRIFTER.

Miljö- och hälsoskyddsförvaltningar.

Karlskrona Tommy Sandin 0455/2330 00 Landskrona Högni Hansson 0418/792 45 Sunne Ulf Franzen 0565/112 40 Trollhättan Michael Schults 0520/2370 00 Umeå B M Långström 090/161 676 Växjö Malte Sandberg 0470/410 00

Miljövårdsenheter vid Länsstyrelsen

Gävleborg Sven Jansson 026/171 245 Göteborg Kerstin Åswald 031/605 217 Jönköping Erik Haglund 036/157 000 Malmö Sten Inge Arnesson 040/146 000 Stockholm E K Arvidsson 08/785 51 36 Västmanland Kerstin Kvarnström 021/195 000

Namrvârdsverket

Industritekniska avdelningen.

Håkan Björndal, Bc 08/799 Inga Birgitta Larsson, Bk Hans Roland Lindgren, Bm Staffan Lagergren, Bs

Naturresursavdelningen.

Katrin Mehr, N O Gunnar Zettersten, N Arne Krigström, Na Sven Göthe, Np

Samhällstekrmiska avdelningen.

J an Karlsson, Sf Björn Ejner, Se Björn Södermark, Sa Gunnar Bergvall, Sv

Tillsynsavdelrtingen.

Lars Muntzing, T Agneta Melin, Ta Rolf Svedberg, Ti Gunnar Ekedal, Tk

SNV Bilaga B. 12 Na 501-791-92 B Stig Ohlsson 1992-05-08

Förslag på miljöstörande verksamheter inom skogsbruket som skulle kunna omfattas av generella föreskrifter

Allmänt

Följande redovisning tar upp några exempel på verksamheter inom skogsbruket där generella föreskrifter skulle kunna vara till hjälp för främst länsmyndigheterna men också för kommuner och markägare - skogsbrukare.

De angivna exemplen innebär inte någon prioritering från SNV utan endast en redovisning av verksamheter där föreskrifter skulle kunna få positiva miljöeffekter.

Tillstândspliktiqa arbetsföretaq

Markavvattning: SNV har utfärdat allmänna råd för l8c § NVL markavvattning 88:6. En del av dessa kan utgöra underlag till föreskrifter. De torde dock behöva kompletteras med ledning av erfarenheterna från länsstyrelsernas verksamhet.

Samråds- och anmälninqspliktiqa verksamheter

Skyddsdikning: Denna verksamhet behöver styras bättre än SVL för närvarande. Både föreskrifter och allmänna råd behöver utvecklas.

Hyggesplöjning: SNV har krävt förbud mot hyggesplöjning. I avvaktan på ett sådant kan föreskrifter reglera denna verksamhet.

Användning av främmande trädslag b1.a. contortatall: SNV har krävt tillståndsplikt för SVL contortatall. Föreskrifter om användning på begränsade arealer finns men skulle också behövas från miljösynpunkt.

Skogsgödsling: Skogsstyrelsen har utfärdat allmänna råd SVL för kvävegödsling på fastmark. De skulle kunna ligga till grund för föreskrifter.

skogsbilvägar: SNV har krävt tillståndsplikt för byggande 20 § NVL av skogsbilvågar. Föreskrifter erfordras.

ovrigt

Användning och hantering av oljor m.m. Särskilda föreskrifter för användning av olika oljor hydrauloljor, kedjeoljor, motoroljor m.fl. i skogsbruket saknas. Begagnade oljor utgör miljöfarligt avfall.

Helträdsutnyttjande: Skogsstyrelsen har utfärdat allmänna råd. Dessa skall revideras. Delar av de allmänna råden kan utgöra grund för föreskrifter.

Markberedning: Behov föreligger av både föreskrifter och allmänna råd.

skogsmarkskalkning: Föreskrifter och allmänna råd för denna verksamhet behöver utarbetas.

WBkG% C.

501-791-92 B

Naturvårdsverkets författ-

och Allmänna råd

ningar

Författningar

År PKFS nr

1976 5 Produktkontrollnämndens kungörelse om hantering och märkning av PCB och PCB-vara

Förteckning över författningar i SNFS-serien

År SNFS Saknr nr

1981 1 Produktkontrollnämndens kungörelse om PK:12 avgiftstaxa för dispens från bestämmelser om högsta bly- och bensenhalt i motorbensin

2 Kungörelse om tilltrådesförbud inom viss del av Abisko nationalpark

3 Kungörelse om avgasrening m m för MS:2 bensindrivna bilar

1982:4, MS:3 ändr. 2,4,5 p övergângsbest., ändr. 4.1.5, 14.5.4, 14.5.11 p bil., ny 14.5.12 p hi1.’ 1984:9, MS:4 nya 2.11, 2.12, 7.1.5 p bil. 1986:2, MS:6 ändr. 3.1, 3.5, 5.1, Annex 1 3.2 p, Annex 5 bil. 1987:2, MS:7 upph. 2 se numera 2.1 p i MS:7, 3 p övergángsbest.

4 Kungörelse om undantag från föreskrift i reglementet 1960:661 för Abisko nationalpark vad avser användande av snöskoter inom nationalparken

Saknumren indelas i MSMiljöskydd, NVNaturvård och PKProdukt— kontroll

2 Utfärdad av regeringen

1991-08-01 SNV1

NATURVÅRDSVERKET

År SNFS nr Saknr

1982 2 Kungörelse om store Mosse nationalpark NV:9

3 Viltskadekungörelse° NV:1O

1983:5, NV:16 ändr. föreskr. till 8,9 §§, ändr. anvisn. till 17, 22, 23 §§, nya anvisn. till 8 §; omtryck 1989:6, NV:45 ändr. föreskr. och anvisn. till 8 §

1983 2 Kungörelse om Tivedens nationalpark NV:14

1984 1 Jaktvárdsomrádeskungörelse° NV:l7

2 Kungörelse om spridning av bekåmpnings- PK:19 medel l988:1,PK:33 ándr. 5 §; nya 20-24 §§, rubr. närmast före 20 §

6 Kungörelse Skuleskogens nationalpark NV:18

om 10 Kungörelse med föreskrifter om upp- NV:l9 giftsskyldighet vid täkt och stenkrossrörelse

1985 2 Kungörelse med föreskrifter om jägar- NV:21 examen

4 Kungörelse med föreskrifter om frid- NV:22 lysning av vissa djurarter

6 Kungörelse med föreskrifter om till- NV:23 trädesförbud inom viss del av Ängsö nationalpark m m

1986 1 Kungörelse med föreskrifter om avgas- Mszs rening m.m. för vissa bensin-, dieseloch motorgasdrivna bilar

3 Kungörelse med föreskrifter om Stens- NV:24 huvuds nationalpark

4 Kungörelse med föreskrifter om ersätt- NV:25 ning för fällda älgar med för höga halter av radioaktivitet

6 Kungörelse med föreskrifter om använd- PK:3O ning av kemiska produkter för bekämpning eller sanering vid oljeutsläpp

° Innehåller även "anvisningar" allmänna råd

SNV 2 1991OS-01

i

NATURVÅRDSVERKET

t

År SNFS nr Sak nr P E 1987:1, PK:31 ändr. 7 §7 omtryck

1987 2 Kungörelse med föreskrifter bilom MS:7 avgaskontroll

1988:4, Hs:11 ändr. 2,5 p Övergângsbest., ändr. 1.2, 2.7.2, 3.1-3.5, 3.6.1-3.6.2, 3.7, 3.7.1-3.7.2, 3.8.2a, 4.1-4.1.3, 5.4-5.4.3 p bil., nya 1.6, 3.10.l-3.l0.3, 3.11.1~3.11.2, 5.4.4 p bil.

1989:9, MS:20 ändr. 1.2, 1. 1.6, 2.3.2, 2.7.2, 3.10, 3.10.2, 3.11 4.1.1, 4.1.2, 5.4 nya 1.7, 5.4.5, 5

1990:7, MS:27 ändr. 2.3.5, 3.9.1, 3.9.2, 4.1.1 och 5.4.2 p i bil. och 1. och 2.3 p i underbil. 1, nya 3.9.3 och 5.1.2 p i bil. och 3.4 p i underbil. 1.

1990:12, MS:30 ändr. 1.1 2 3 2, , 2.6, 2.7, 2.7.2, 3 .7.2a, 3.8.2, 3.8.2b, 3.8. 3 3 .l1.1, 4.1.1, 5,4 och 5.5 3 p i bil., nya 1.8 och 5.4.7 p i bil., upphör 3.11.2 p i bil., omtryck

Kungörelse med föreskrifter om avgas- Ms:8 rening för lätta bilar

1989:8, MS:19 upph. 4.3.2.1b, 4.3.3.1b, 5.4.1.2 p bil., ändr. rubr., ändr. 1.2, 2.19, 3.5.1, 3.5.2, 3.6.2, 4.2.2.3 4.3.1, I 4 3. 3 4.3.3.1a, , 4 .5.l, 8.1.4.3, förut 8.1.5, .3e, 9.3, .11.1p bil., . . 2.1p Annex 1, 3.1.4 förut 3.1.3 p Annex 1-Appendixl, 3.5, 3.6, 3.7p Annex 1-Appendix6, 2.2p Annex3, 1,2,6.1-6.3p Annex4, 2p Annex5 bil., nya 1.3, 2.21, 2 22 4.2.1.15, 4.3.

1991-08-01 SNV3

l3 I3-0281. Del Z

NATURVÅRDSVERKET

År Sak nr SNFS nr

8.1.5-7, 9.6p bil., 6.6p Annex 1, 3.1.3p Annexl- Appendixl, 2.S.3p Annexl- Appendixz, 3.8p Annexl- Appendix6 bil.

4 Kungörelse med föreskrifter om jakt 1987 jaktkungöre1sen

1989:5, NV:44 ändr. 43,45 §§, ny 43a §, upph. 1 st. allm. råd under rubr. "Fángstredskap"

1990:9, NV:50 ändr. 31, 39, 41, 45, 46 och 56 §§, ändr. 7 st. allm. råd under rubr. "Jakt efter âlgkalv inom oregistrerat område" och allm. råd under rubr. Andra jaktmedel".

Kungörelse avsteg från förbud att PK:32 om använda kadmiumämne för ytbehandling eller stabilisator eller som färgsom ämne

Kungörelse med föreskrifter om VADVEDJÅKKA nationalpark

Kungörelse med föreskrifter om ABISKO nationalpark

Kungörelse med föreskrifter om STORA SJÖFALLETS nationalpark

Kungörelse med föreskrifter SAREKS om nationalpark

10 Kungörelse med föreskrifter om PADJELANTA nationalpark

ll Kungörelse med föreskrifter om MUDDUS nationalpark

Kungörelse med föreskrifter om PIELJE- 12 KAISE nationalpark

4 Innehåller även allmänna råd

1991-08-01 SNV4

NATURVÅRDSVERKET

År SNFS nr

1987 13 Kungörelse med föreskrifter SANom FJÄLLETS nationalpark

1989:11, NV:46 upph. 6,7,18-sats under rubr. "Inom nationalparken är det förbjudet att", nya 16,21sats, nytt 3 st under rubr. "Inom nationalparken är det förbjudet att", åndr. 2,3,6sats under rubr. "Utan hinder av ovanstående förbud år det tillåtet att"; omtryck

14 Kungörelse med föreskrifter TÖPom SINGDALENS nationalpark

15 Kungörelse med föreskrifter HAMRA om nationalpark

16 Kungörelse med föreskrifter GARPom HYTTANS nationalpark

17 Kungörelse med föreskrifter ÄNGSÖ om nationalpark

1990:2, NV: 47 upph. 6,7-sats, åndr. 2,6,12,19,20-sats, ny 7-sats, nytt 3 st under rubr. "Inom nationalparken är det förbjudet att", åndr. 3-sats under rubr. "Utan hinder av ovanstående förbud är det tillåtet att", ny bil., omtryck

18 Kungörelse med föreskrifter om NORRA KVILLS nationalpark

19 Kungörelse med föreskrifter om GOTSKA SANDÖNS nationalpark

1990:8, NV:49 upph. 6,7 och 15-sats, åndr. 2, 6, 10, 11, 13, 15, 17-20, ny 7 och 22-sats, nytt 3 st under rubri "Inom nationalparken är det förbjudet att", ny 2 och 3-sats under rubr. "Utan hinder av ovanstående förbud är det tillåtet att", ny bil., omtryck

1991-08-01 SNV5

NATURVÅRDSVERKET

Ar SNFS nr

20 Kungörelse med föreskrifter om BLÅ JUNGFRUNS nationalpark

1990:3, NV:48 upph. 6,7-sats, ändr. 2,6,13,21-sats, ny 7-sats, nytt 3 st under rubr. "Inom nationalparken är det förbjudet att", ny 3-sats under rubr. "Utan hinder av ovanstående förbud är det tillåtet att": omtryck

21 Kungörelse med föreskrifter om DALBY SÖDERSKOGS nationalpark

1988 2 Statens naturvárdsverks kungörelse med MS:9 föreskrifter av kyl- och värmepumpanläggningar med CPC-köldmedier köldmediekungörelsen

1988:3, Mszlo ändr. rubr., ändr. 1, 2, 26, 32, 36 §§, ändr. 1 P ikraftträdandebest.; omtryck

Kungörelse med föreskrifter om avsteg MS:l2 från förordningen 1976:1055 om svavelhaltigt bränsle

1989 1 Statens naturvárdsverks kungörelse MS:14 med föreskrifter om motorbensin

1990:1, MS:23 ändr. 16 § 1 st, ändr. 2 p övergángsbest., 2 nya st under 2p övergångsbest,

Kungörelse med föreskrifter om avgifter MS:15 vid användning av CFC m m

Kungörelse med föreskrifter om avgas- MS:16 reningens hållbarhet

1939:10, MS:2l ändr. 1 kap 1§, 2§2, 2§12, 2 kap 2,6 §§ bil.

Kungörelse med föreskrifter om kontroll- MS:17 avgift för vissa nyregistrerade bilar

Kungörelse med föreskrifter om avsteg MS:l8 från 5 § andra stycket förordningen 1988:716 om CFC och halon m m

12 Kungörelse med föreskrifter om efter- MS:22 monterbar avgasrening pá äldre bilar

SNV6 1991-08-01

NATURVÅRDSVERKET

Ar SNFS nr Sak nr

1990 4 Kungörelse med föreskrifter om miljö- MS:24 rapport

Kungörelse med föreskrifter om skydd MS:25 mot vattenförorening vid hantering av brandfarliga vätskor

Kungörelse med föreskrifter om kontroll MS:26 av utsläpp av processavloppsvatten från fabriker för framställning av massa, papper eller fiberskivor

1991:2, MS:34 ändr. 23 och 24 §§ och bil. 1991:12, MS: 41 ändr. bil.

10 Kungörelse med föreskrifter om typgod- MS:28 kännande av utrustning för spridning av bekämpningsmedel i jordbruket

11 Kungörelse med föreskrifter om kontroll HS:29 av vatten vid ackrediterade laboratorier m m

13 Kungörelse med föreskrifter om taxa m m MS:31 enligt förordningen 1976:1055 om svavelhaltigt bränsle

14 Kungörelse med föreskrifter om kontroll MS:32 av utsläpp till vatten- och markrecipient från anläggningar för behandling av avloppsvatten från tätbebyggelse

1991:9, MS 39 ändr. 1 och 2 SS, 4 5 1 st p 2 b, 3 b och 5, 5 8 $5, 20 S - 3 st 5 p och 23 S samt bil. och texten under rubr. "Anmärkning"

1991 Kungörelse med föreskrifter om åter- MS:33 föringssystem för bensingaser vid tankställen för motorfordon

Kungörelse med föreskrifter om inne- MS:35 hållet i kommunal avfallsplan

Kungörelse med föreskrifter om kontroll MS:36 av utsläpp av kväveoxider och svaveloxider till luft från förbränning i fasta anordringar

1991:6, MS:38 ändr. 1-7, 9-13,15, 17-19 och 22 SS samt bil.: omtryck

Kungörelse med föreskrifter om mätutrust- MS:37 ning för bestämmande av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion

1992-01-01 SNV7

NATURVÅRDSVERKET Ar SNFS nr Sök Ill

1991:13, MS 42 ändr. 9 S

1991 7 Kungörelse med föreskrifter om BJÖRNLAN- NV:5l DETS nationalpark 8 Kungörelse med föreskrifter om DJURÖ NV:52 nationalpark 10 Kungörelse med föreskrifter om inne- NV:53 hållet i en anmälan om att ta jordbruksmark ur produktion 11 Kungörelse med föreskrifter om avgas- MS:40 rening för dieseldrivna motorer till vissa bilar

SNV 8 1992-01-01

NATURVÅRDSVERKET

Allmänna råd

Riktlinjer för buller från motorsport och bilprovningsbanor PU 75:6 Avloppsvattenbehandling vid bensinstationeroch bilverkstäder PU 75:10 Anvisningar 19750602 rörande ersättning för sälmaterial inlämnat till skrivelse till naturhistoriska riksmuseet riksmuseet Strandskydd, naturvârdsområde,samråd om naturmiljön PU 76:4 Utomhusreklam RR 77:2 utgiven av statens planverk rapport 39 Tillsyn av gödselvårdsanläggningar RR 77:3 Saneringsplaner för kommunala avloppslcdningsnät allmänna råd RR 78:3 Takt allmänna råd RR 79:4 Riktlinjer för fcnolhaltig avfallssand från gjuterier RR 80:1 Miljöskydd inom mejeriindustn", glassfabriker och margannfabriker RR 80:2 allmänna råd Miljöskydd inom slakteri och charkuteriindustrin allmänna råd RR 80:4 - Bullersanering Handledning ME 2/80 - Infiltration av hushållsavloppsvatten ME wo Kungörelse med anvisningar om registrering av beslut i naturvårdsären- SNFS 1980:1, NV:4 den mm Naturvård i vattenmål -allmänna råd RR 81:1

Buller från skjutbanor allmänna råd RR 81:2 ers PU 76:16

- Skötselplaner för naturvårdsobjekt RR 82:2 Kadmiurnförbud allmänna råd RR 82:3 - Flygbuller ME 1/82 Kontroll av kommunala avloppsanläggningar allmänna råd RR 83:1 - Uppgiftsskyldighet vid täkt och stenkrossrörelse RR 84:2 Beslut om naturreservat RR 84:3 Beräkning av ersättningar för naturvårdsintrång inom skogsbruket- RR 84:4 allmänna råd Riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning av älgjakten syfte i att hålla skrivelse 19840416 älgstammen en från skoglig synpunkt acceptabel nivå Tillämpningsföreskrifter mm till förordningen SFS 1984:380 om avgift l9841115 prövning och till syn enligt miljöskyddslagen Vattenvård inom vcrkstads och ytbehandlingsindustrin AR 85:1 Jägarexamen AR 85:3

1992-01-01 SNV 9

NATURVÅRDSVERKET

Muddring och muddcnnassor AR 85:4 AR 85:5 Reglering av sjötrafik Överlåtelse tilLsyn enligt miljöskyddslagen AR 85:6 av Miljöfarligt avfall AR 85:7 Tötlsingdalens nationalpark sköLselplan AR 85:9 — AR 85:10 Blå Jungfruns nationalpark skötselplan Norra Kvills nationalpark skötselplan AR 85:11 - Dalby Söderskogs nationalpark skötselplan AR 85:12 skötselplan AR 86:1 Garphyttans nationalpark — Tivedens nationalpark sköLselplan AR 86:2 - Recipientkontroll vatten AR 86:3 Kommunala avloppsreningsverk AR 86:4 Hälsoskydd hamnar i för fritidsbåtar AR 86:5 Hälsoskydd pá campingplatser AR 86:6 Stenshuvud skötselplan AR 87:1 - Fastbränsleeldadeanläggningar AR 87:2 Deponering av asbest AR 87:3 vattenvårdsområdel AR 87:4 Anal ysmetoder - Grmhushållningsplanering AR 87:5 Små avloppsanläggningar AR 87:6 Lagring av olja i bergrum AR 87:7 Villkor i tillståndsbcslut enligt miljöskyddslagen AR 87:8 Bassängbad Vattenkvalitet och kontroll AR 88:1 Användning av kemiska bekämpningsmedel i jordbruk och trädgård AR 88:2

Kalkning sjöar och vattendrag AR 88:3

av Rätten till fälld älg AR 88:4 Kylanläggningar och värmepumpar med CFC AR 88:5 Markavvattning. Tillämpning av naturvårdslagen: bestämmelser enligt 18c. AR 88:6 Avtal om naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet AR 89:1 Anläggningskontroll enligt miljöskyddslagen reviderad AR 89:2 Delegation till kommuner att självständigt inrätta naturreservat och natur- AR 89:3 vårdsområden Strandbad Vattenkvalitet och kontroll AR 89:4 Biologislckemisk karakterisering av industriavlopp AR 89:5

SNV 10 1992-01-011

NATURVÅRDSVERKET

Miljöskydd vid djurhållning AR 89:6 Verkstads och ytbehandlingsindustri "Anläggningskontroll" AR 89:7 - Provtagning av avloppsvatten vid ut släppskontroll AR 90:1 Flödesmätning avloppsvatten AR 90:2se Rapport 3227 - Skorstenshöjd Beräkningsmetod AR 90:3 — Bcdömningsgrunder för sjöar och vattendrag AR 90:4 strandskydd AR 90:5 Gotska Sandön SkÖLseIplan AR 90:6 - Miljörapport enligt miljöskyddslagen AR 90:7 Förvaltning av naturvårdsobjekt organisationsförändringar AR 90:8 inom den statliga naturvärdsförvaltningen Riktvärden för luftkvalilet i tätorter AR 90:9 Prövning enligt miljöskyddslagen AR 90:10 Tillsyn enligt miljöskyddslagen AR 90:11 ersätter RR 1984:1 "Tillsyn enligt miljöskyddslagen -allmänna rid"

Spridning av bekämpningsmedel- Tillämpning föreskrifter 90:12

av

Slam från kommunala avloppsréningsverk ers AR 87:9 AR 90:13

Kontroll av vatten vid ackrediterade laboratorier AR 90:14 Grundvattentäkter skyddsomrâden skyddsföreskrifter AR 90:15 - —- Sjukhusens miljöskyddsfrâgor AR90:l6 Skydd mot vattcnförorening vid hantering brandfarliga vätskor AR90:17 av kungörelse och allmänna råd - Kommunal avfallsplanering AR 91:1 Rening httshällsspillvatten AR9l:2 av

LärLsvisa ‘program för bevarande odlingslandskapets och kultur-

av natur AR 91:3 miljövärden Djurö Skötselplan AR91:4 - Användning av medel för bevarande odlingslandskap AR91:5 av Lantbruksstyrelsen AR 91:3, Riksantikvarieämbetet underrättelse 91:2 Mätning av svavel- och kväveoxider vid utsläppskontroll vid förbrän- AR91:6 ningsanläggningar BjömlandeLs nationalpark Skötselplan AR91:7 - Terrängkörningslagen Tillämpningsföreskrifter AR91:8 -

1992-01-01 SNVl1

STATENS NATURVÅRDSVERK Enheten för anlâggningskontroll 1992-02-25 Ad Gisela Köthnig

BRANS CHFAKTABLAD

Utgivna faktablad

Bryggerier Spannmålsanlâggningar Rökerier Fárdiglagad mat Skjutbanor Grafisk industri Småbåtshamnar Slaktrester Värmepumpar Mejerier Spânskiveindustrin Anläggningar för mottagning/mellanlagring av MFA Textilindustrin Gjuterier Asfalt— och oljegrusanlâggningar Jordbruk Avloppsreningsverk 26-2000 pe

Faktablad översatta till engelska

Grain processing facilities and feed factories Breweries and soft drinks factories The graphic industry The chipboard industry Dairies and dried milk factories Reception/intermediate storage of environmentally hazardous waste The textile industry Heat pumps Asphalt and oil-gravel plants Foundries

FAKTABLAD KEMISKA ÃMNEN 1992-02-25

Utgivna faktablad:

Tolkningsnyckel

Akrylnitril Bensen p-Fenylendiamin Ftalater Hydrazin Hydrokinon Klorbensen Klorerade paraffiner Metylenklorid Naftalen Nonylfenol Polyklorerade bifenyler Styren Tiram Toluen l,1,1-Trikloretan Trikloretylen Xylen Kvicksilver Kväveoxider Svaveloxid Planerade:

TEMAFAKTABLAD

Utgivna faktablad

Hur mycket kväve tål naturen Hur mycket svavel tål naturen Markförsurning vad âr det - Ozons effekter på grödor och skog Föroreningar i tâtortsluft trender - Föroreningars transport i mark och grundvatten Marin miljöövervakning Naturliga klimatvariationer Ammoniak från naturgödsel Växthuseffekten Riktvärden för luftkvalitet i tätorter Eutrofiering av havet Kvicksilver i miljön Undersökning av föroreningars transport i mark och grundvatten med hjälp av spridningsmodeller Ozonskiktet

Di

IVIILJÖSKYDDSFÖRORDNINGEN 1989:364 lägen

,

Bilaga

Förteckning över sådan miljöfarlig verksamhet i fråga om vilken

tillståndsplikt eller anmälningsskyldighetgäller enligt 3 § eller 19 §

första stycket 1 eller 2 miljöskyddsforordningen 1989:364

Vid varje slag av verksamhet angesvar tillstånd skall sökas eller anmälan göras enligt följande: 23.01.02 eller anrikningsverk eller A: tillstånd skall sökas hos koncessionsnämnden, sintringsverk B: tillstånd skall sökashos länsstyrelsen, 23.01.02 B anläggning för provbrytning - C: anmälan skall göras till den kommunala nämnden. Förordning 1991:1637. 29 Annan brytning och utvinning 1 J ORDBRUK, VATTENBRUK 29.01 bergtåkt med en produktion översti- 11 Jordbruk gande 25 000 ton per år samt torvtäkt 11.01 B ladugård, stall eller annan anlägg- med en produktion överstigande ning för djur med utrymme för mer 10 000 kubikmeter per år än 100 djurenheter, varvid som en 29.02 annan täkt än som avses i 29.01 för enhet avses ett fullvuxet nötkreatur, vilken krävs tillstånd enligt 18 § naen häst, två ungnöt, tre tio turvårdslagen 1964:822 eller 1 § suggor, slaktsvin, tio pälsdjur avelshonor lagen 1985:620 om vissa torvfyneller 100 fjäderfän digheter 11.02 anläggning för torkning av gödsel 11.03 utsläpp av pressaft från siloanläggning 3 TILLVERKNING 11.04 O utsläpp av urin från djurstall 31 Livsmedels- och dryckesvarutillverkning 13 Vattenbruk 31.01 slakteri för en produktion 13.01 fiskodling för en produktion av 31.01.01 B överstigande 5 000 ton slaktvikt per - 13.01.01 B mer än 10 ton fisk per år - 13.01.02 C mer än S00 kg men högst 10 ton fisk 31.01.02 av högst 5 000 ton slaktvikt per - per år 31.02 charkuteri- eller styckningsanlägg- 13.02 C anläggning för övervintring av mer ning för en produktion av mer än 400 än 500 kg fisk ton per år eller köttkonservfabrik 13.03 C kräftdjursodling med möjlighet att 31.03 mejeri eller torrmjölksfabrik för en hålla mer än 500 kräftdjur i od- produktion baserad en invägning lingen eller med en dammareal över- av stigande 0,5 ha 31.03.01 mer än 50 000 ton per år - 31.03.02 högst 50 000 ton per år - 31.04 utsläpp av vassle, som inte är endast UTVINNING AV MINERALIS- av spillkaraktär KA PRODUKTER M. M. 31.05 glassfabrik för en produktion av 22 Råpetroleum- och naturgasutvin- 31.05.01 mer än 5 000 ton per år ning 31.05.02 högst 5 000 ton per år - 22.01 B anläggning för provborrning efter el- 31.06 fabrik för beredning eller konserveler utvinning råolja eller naturgas ring av grönsaker, rotfrukter, frukter av eller bär för en produktion baserad Malm- och mineralutvinning 31.06.01 mer än 1 000 ton råvara per - 23.01 gruvanläggning utgörs 31 .06.02 högst 1 000 ton råvara per som av - 23.01.01 A annan anläggning för bearbetning av mineralfyndighet än som avses i

1992-01-01 MS 17

MIUÖSKYDDSFÖRORDNINGEN 1989:364

31.07 fabrik för beredning eller konservering fisk eller skaldjur för en pro- 32 Textil-, bekliidnads-, läder- och läav duktion baserad dervarutillverkning 31 .07.01 mer än 200 ton råvara per år 32.01 fabrik för beredning eller färgning av - 31.07.02 högst 200 ton råvara per år 32.01.01 B mer än 200 ton textilier eller garner - - 31.08 ñskmjöls- eller fiskoljefabrik per år 31.09 anläggning för framställning eller 32.01.02 högst 200 ton textilier eller garner raffinering av fett eller olja av anima- per år liskt eller vegetabiliskt slag med en 32.02 garveri eller annan fabrik för skinntillverkning av beredning för en produktion baserad 31.09.01 mer än 100 000 ton per år -— 31.09.02 högst 100 000 år 32.02.01 än 100 råvara år — ton per - mer ton per 31.10 margarinfabrik eller annan fabrik för 32.02.02 högst 100 ton råvara per år förädling av vegetabiliskt fett till oli- 32.03 linberedningsverk ka livsmedelsprodukter 31.11 sockerfabrik Irävarutillverkning 31.12 stärkelsefabrik 33.01 sågverk för framställning av 31.13 stärkelsederivatfabrik 3301.01 mer än 10 000 kubikmeter trävaror - 31.14 jästfabrik per 31.15 choklad- eller konfektyrfabrik för en 3301.02 mer än 1 000 men högst 10 000 produktion av kubikmeter trävaror per 31.1S.01 - mer än 10 000 ton per år 33.02 plywood- eller spånskivefabrik 31.15.02 högst 10 000 ton per år 33.03 anläggning för lagring av timmer - 31.16 fabrik för rostning av kaffe land med begjutning av vatten eller 31.17 rökeri för en produktion av mer än anläggning för lagring av timmer i 200 kg rökta produkter per dygn vatten om lagerkapaciteten översti- 31.18 0 fabrik för framställning av mer än ger 5 000 kubikmeter 300 ton per år av färdiglagad mat 33.04 anläggning för träskyddsbehandling eller av mat som halvfabrikat genom tryck- eller vacuumimpreg- 31.19 fabrik för beredning av mer än 50 ton nering äggprodukter per år 33.05 anläggning för träskyddsbehandling 31.20 anläggning för bearbetning av slakt- genom doppning biprodukter eller animaliskt avfall för en produktion baserad 34 Massa-, pappers- och pappersva- 31.20.01 mer än 10 000 ton råvara per rutillverkning, grafisk produk- - 31.20.02 högst 10 000 ton råvara per år tion - 1.21 annan fodermedelsfabrik än som av- 34.01 fabrik för framställning av massa elses i 31.20 för en produktion av ler massa och papper 31.21.01 mer än 50 000 ton spannmålsfoder- 34.02 fabrik för framställning av papper medel per år 34.03 fabrik för framställning av fiberski- 31.21.02 mer än 1 000 ton annat fodermedel vor per 34.04 fabrik för framställning av regenere- 31.21.03 högst 50 000 ton spannmålsfoder- rad cellulosa medel år 34.05 fabrik för framställning av bindemeper 31.21.04 högst 1 000 ton annat fodermedel del ur skogsråvara per år 34.06 tryckeri där 31.22 siloanläggning för torkning, rens- 34.06.01 B -torkning sker vid förhöjd temperaning eller lagring av spannmål tur 31.23 fabrik för framställning av alkohol 34.06.02 B mer än 20 ton organiska lösnings- - 31.24 anläggning för blandning och tapp- medel inkl. lösningsmedel i färg ning sprit och vin förbrukas per år av 31.25 bryggeri eller maltfabrik 34.06.03 C mer än 5 ton men högst 20 ton - 31.26 läskedrycksfabrik organiska lösningsmedel inkl. lösningsmedel i färg förbrukas per år 34.07 C ldichéanstalt

MS 18 1992-01-01

MILJÖSKYDDSFÖRORDNINGEN 1989:364

35 Tillverkning kemiska 35.17 fabrik för framställning av produkter m. m. av produkter, petroleumprodukter, där en mängd av gummi- och plastvaror 3S.17.01 mer än 500 ton organiska lösnings- - 35.01 fabrik för framställning andra medel ingår per år av polymerer enskilda eller 35 17.02 mer än 10 ton halogenerade orgaur monomerer . kombinationer än niska lösningsmedel ingår per av monomerer i 35.02 35.17.03 mer än 10 ton men högst 500 ton som avses - 35.02 fabrik för framställning polymerer organiska lösningsmedel ingår per år av epoxi- eller polyuretantyp 35.17.04 än 1 ton men högst 10 ton av - mer 35.03 fabrik halogenerade organiska lösningsmeför tillverkning av plastprodukter polymera material såsom del ingår per år ur polyester, latex eller andra förpoly- 35.18 fabrik för framställning av rengö-

meriserade produkter, där tillverk- ringsmedel genom blandningsförfa-

ningen innefattar ytterligare polyme- rande med en produktion av

risation 35.18.01 mer än 500 ton per år - 35.04 fabrik för tillverkning plastpro- 35.18.02 högst 500 ton per år av dukter där 35.19 fabrik för raffinering av mineraloljor

35.04.01 än 1 ton fullständigt halogene- 35.20 anläggning där olja, oljeprodukter el- - mer ler kemikalier lagras eller årligen rade klorfluorkarboner förbrukas per hanteras i en mängd av

35.04.02 än 5 ton andra halogenerade 35.20.01 mer än 50 000 ton - mer organiska lösningsmedel förbrukas 35.20.02 än 5 000 ton men högst 50 000 - mer per år ton 35.04.03 än 100 kg högst 1 ton 35.21 anläggning för framställning av kol- - mer men fullständigt halogenerade klorfluor- baserade bränslen karboner förbrukas år 35.22 fabrik för framställning av grañtelekper 35.04.04 mer än 1 ton men högst ton 5 andra troder halogeneradeorganiska lösningsme- 35.23 fabrik för framställning av alkohol

del förbrukas per år för annat ändamål än livsmedel

35.05 C fabrik för tillverkning, annat sätt 35.24 anläggning för framställning, bear-

än polymerisation, plast- betning eller omvandling av bränsle genom av mekanisk, termisk eller bränsleprodukt baserad torv, produkter genom eller bearbetning polymera skogsprodukt eller jordbruksprodukt annan av material 35.25 anläggning där mer än 5 000 ton kol,

35.06 läkemedelsfabrik med kemisk eller torv eller bränsleflis lagras

biologisk tillverkning 35.26 asfaltverk eller oljegmsverk

35.07 låkemedelsfabrik med enbart famra- 35.27 fabrik för framställning av ammoni-

oevtisk tillverkning ak 35.08 krut- och sprängämnesfabrik 35.28 fabrik för framställning av svavelsyannan 35.09 fabrik för framställning av gödsel- ra medel 35.29 fabrik för framställning av fosforsyra

35.10 fabrik för framställning bekämp- 35.30 fabrik för framställning av klor eller av ningsmedel annat sätt än enbart natriumhydroxid

blandning färdiga råvaror 35.31 fabrik för framställning av klorat genom av 35.11 fabrik för framställning bekämp- 35.32 fabrik för framställning av saltsyra av blandning 35.33 fabrik för framställning salpeterningsmedel enbart genom av

av färdiga råvaror syra 35.12 kabelfabrik 35.34 fabrik för framställning av andra ke-

35.13 gummivarufabrik miska produkter än som tidigare har

anläggning för regummeringsverk- nämnts, där tillverkningen omfattar 35.14 samhet där än 5 ton organiska kemiska reaktioner mer lösningsmedel förbrukas år 35.35 fabrik för framställning av andra keper fabrik för framställning färg eller miska produkter än som tidigare har 35.15 av fernissa nämnts, där tillverkningen enbart

B fabrik för tillverkning fotografisk omfattar fysikaliska processer, så- 35.16 av

film eller fotografiskt papper

1992-01-01 MS 19

MIUÖSKYDDSFÖRORDNINGEN 1989:364

som blandning, destination eller lak-

ning 38 Verkstads varutillverkning 35.36 annan anläggning för tillverkning av 38.01 anläggning för Verkstadsindustri

kemiska produkter, petroleumpro- med en tillverkningsyta av

dukter, gummi- eller plastvaror där 38.01.01 A mer än 20 000 kvadratmeter årsförbrukningen av 38.01.02 än 5 000 högst 20 000 - mer men 35.36.01 B fullständigt halogenerade klorflu- kvadratmeter orkarboner uppgår till mer än 1 ton 38.02 B anläggning för kemisk, elektrolytisk

35.36.02 B ofullständigt halogeneradeklorflu- eller termisk ytbehandling, belägg- orkarboner uppgår till mer än 10 ton ning med metall eller trumling eller 35.36.03 C fullständigt halogenerade klorflu- betning metall - av orkarboner uppgår till mer än 100 kg 38.03 B utsläpp av ytbehandlingsbad från

men högst 1 ton metallindustri eller koncentrerat 35.36.04 C ofullständigt halogeneradeklorflu- sköljvatten från sådant bad orkarboner uppgår till mer än 1 ton 38.04 A ackumulatorfabrik

men högst 10 ton 38.05 anläggning för verkstadsvaruannan tillverkning där 36 Tillverkning av varor av minera- 38.05.01 än 1 ton fullständigt halogene- - mer liska ämnen, utom metaller radeklorfluorkarboner förbrukas per 36.01 fabrik för framställning av keramis-

ka produkter 38.05.02 B än 5 ton andra halogenerade - mer 36.02 mineralulls- eller glasullsfabrik organiska lösningsmedel förbrukas

36.03 glasbruk år per 36.04 cementfabrik 38.05.03 B än 20 ton organiska lösnings- - mer 36.05 anläggning för framställning av kalk, medel förbrukas år per krita eller kalkprodukter för en pro- 38.05.04 C mer än 100 kg men högst l ton duktion av mer än 10 000 ton per fullständigt halogenerade klorfluor-

36.06 anläggning för framställning av tegel karboner förbrukas år per 36.07 anläggning för framställning av gips- 38.05.05 C än 1 ton högst 5 ton andra - mer men skivor halogeneradeorganiska lösningsme-

36.08 w anläggning för framställning av lätt- del förbrukas år per klinker eller lättbetong i 38.05.06 C än 5 ton högst 20 ton - mer men 36.09 anläggning för framställning av pro- organiska lösningsmedel förbrukas

dukter ur skiffer per år

36.10 berg- eller gruskrossverk 38.06 plattform för verkstad vattnet när

36.11 fabrik för framställning av annat fråga är om förläggning nära kusten

byggmaterial eller andra byggnads- för montering, utrustning, ombygg-

produkter mineralbas än som an- nad, reparation, underhåll eller lik-

ges i punkterna 36.01-36.10 nande åtgärd

37 Metallframställning 39 Annan tillverkning

37.01 järn- eller stålverk 39.01 anläggning för ytbehandling med

37.02 ferrolegeringsverk färg eller lack eller där limning sker

37.03 annat metallverk än som anges i där

37.01 för en produktion av 39.01.01 B mer än 20 ton organiska lösnings- - 37.03.01 mer än 3 000 ton per år medel inkl. lösningsmedel i färg, - 37.03.02 högst 3 000 ton per lack och lim förbrukas per - 37.04 metallrafñnaderi för en produktion 39.01.02 C mer än 5 ton men högst 20 ton av organiska lösningsmedel inkl. lös-

37.04.01 3 000 år ningsmedel i färg, lack lim för-

W

mer än ton per och - 37.04.02 högst 3 000 ton per år brukas per år - 37.05 annat metallgjuteri än som anges i 39.01.03 C ytbehandling sker med mer än 10 - 37.06 för en produktion av ton pulver per år

37.05.01 mer än 3 000 ton per år 39.02 annan tillverkningsanläggning där - 37.05.02 högst 3 000 ton per - 37.06 järn- eller stålgjuteri

MS 20 1992-01-01

MIUÖSKYDDSFÖRORDNINGEN 1989:364

39.02.01 B mer än 1 ton fullständigt halogene- 6 VARUHANDEL -— rade klorfluorkarboner förbrukas per 61 Partihandel och varuförmedling år 61.01 anläggning där 39.02.02 B -mer än 10 ton ofullständigt haloge- 61.01.01 B mer än 1 ton fullständigt halogene- nerade klorfluorkarboner förbrukas rade brom- eller klorfluorkarboner per år omtappas per år 39.02.03 C mer än 100 kg men högst 1 ton 61.01.02 B mer än 10 ton ofullständigt haloge- - fullständigt halogenerade klorfluor- nerade klorfluorkarboner omtappas karboner förbrukas per år per år . 39.02.04 C mer än 1 ton högst 10 ton 61.01.03 C än 100 kg högst 1 ton — men - mer men ofullständigt halogenerade klorfluor- fullständigt halogeneradebrom- eller karboner förbrukas per år ldorfluorkarboner omtappas per år 61.01.04 C mer än 1 ton men högst 10 ton ofullständigt halogenerade klorfluor- 4 EL-, GAS, VÄRME- OCH VAT- år karboner omtappas per TENFORSÖRJNING 41 E1-, gas- och värmeförsörjning 62 Detalj handel 41.01 A kärnkraftverk eller kärntek- 62.01 bensinstation där än 2 000 kubikannan mer nisk anläggning meter bensin hanteras per år 41.02 anläggning för förgasning eller förbränning för en tillförd effekt av 41.02.01 A mer än 200 MW SAMFÄRDSEL, POST- OCH TE- - 41.02.02 B mer än 10 MW men högst 200 MW LEKOMMUNIKATIONER - 41.02.03 C mer än 500 kW högst 10 MW, 71 Samfárdsel - men som är avsedd för annat bränsle än 71.01 trafrkflygplats med en nominell banenbart eldningsolja eller bränslegas längd överstigande 1 200 rn 41.03 C stationär förbränningsmotor för en tillförd effekt av mer än 500 kW men högst 10 MW, är avsedd för OFFENTLIG FÖRVALTNING som annat ändamål än enbart som reserv- OCH ANDRA TJANSTER aggregat vid elbortfall 91 Offentlig förvaltning, försvars- 41.04 B gasturbinanläggning för en tillförd verksamhet m. m. effekt av högst 200 MW 91.01 flottiljflygplats med en nominell ban- 41.05 anläggning för utvinning annat längd överstigande l 200 m sätt ån genom vattentäkt av värme 91.02 B skjutbana, skjutfält samt annan an- ur mark, luft, vattendrag, sjö eller läggning som tillhör försvarsmakten annat vattenområde eller ur grund- och som är stadigvarande inrättad för vatten eller avloppsvatten för en ur användning av skarp ammunition värmekällan uttagen effekt av utomhus 41.05.01 B mer än 10 MW - 41.05.02 C mer än 500 kW men högst 10 MW 92 Renings-, renhållnings- och rengö- - 41.06 C anläggning för lagring av värme i ringsverksamhet m. m. mark, vattendrag, sjö eller annat vat- 92.01 utsläpp av avloppsvatten tenområde eller i grundvatten för en 92.01.01 A från tätbebyggelse med mer än tillförd energimängd av mer än 3 000 100000 invånare eller från annan tät- MWh bebyggelse, om föroreningsmäng- 41.07 gruppstation med vindkraftverk eller den avloppsvattnet motsvarar i minst vindkraftverk med enstaka aggregat den mängd som härrör från mer än eller grupper av aggregat för en sam- 100 O00 invånare manlagd uttagen effekt av 92.01.02 B från tätbebyggelse med mer än - 41.07.01 A mer än 10 MW 2 000 men högst 100 000 invånare -- 41.07.02 mer än 1 MW men högst 10 MW eller från sådan bebyggelsemed färre - 41.07.03 än 25 kW men högst 1 MW antal invånare, om föroreningsmäng - mer den avloppsvattnet motsvarar i minst 42 Vattenförsörjning den mängd som härrör från mer än 42.01 C vattenverk för mer än 5 000 personer 2 000 invånare, dock högst den

1992-01-01 MS 21

MILJÖSKYDDSFÖRORDNINGEN 1989:364

från 100 000 invå- avfallsmängden överstiger 5 000 mängdsom härrör ton

nare per 92.01.03 C -i annat fall än som avses i 92.01.01 92.11 anläggning för tvättning av tankar och 92.01.02 från en kommunal av- eller fat som används för transport av loppsanläggning eller någon annan kemiska produkter väg eller järn-

fristående avloppsanläggning väg 92.02 B utsläpp avloppsvatten från sjuk- 92.12 anläggning för sterilisering av sjukav his vårdsartiklar där etylenoxid används 92.03 upplag eller anläggning för behand- som steriliseringsmedel ling av avfall från hushåll, sjukhus, 92.13 anläggning för destruktion eller anindustri, reningsanläggning eller där- nan bearbetning av kasserade promedjämförlig inrättning den dukter som innehåller fullständigt elom avfallsmängd som tillförs upplaget el- ler ofullständigt halogenerade klorler anläggningen fluorkarboner eller halon 92.03.01 överstiger 75 000 ton per - 12.03.02 50 75 000 94 Rekreationsverksamhet

;överstiger

men ton per r 94.01 motorsport- eller bilprovningsbana 92.03.03 uppgår till högst 50 ton per för stadigvarande bruk — 92.04 utsläpp av fast avfall eller något 94.02 skjutbana eller annan anläggning annat fast ämne från mark, byggnad som uteslutande används för rekreaeller anläggning i vattendrag, sjö el- tionsverksamhet och som är stadigler annat vattenområde eller varande inrättad för användning av uppläggning av ett sådant ämne ett sätt skarp ammunition utomhus som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten 95 Reparations-, tvätteri- och servi- 92.05 anläggning för behandling av sådant ceverksamhet miljöfarligt avfall som avses i 2 § 95.01 ulltvätteri förordningen 1985:841 om miljö- 95.02 tvättinrättning farligt avfall och förordningen 95.02.01 för mer än 10 ton tvättgods per - 1986:1 236 om miljöfarliga batteri- dygn er om 95.02.02 där mer än 1 ton perkloretylen för- - 92.05.01 A huvuddelen det avfall som avses brukas per år - av bli behandlat i anläggningen härrör 95.02.03 där mer än 1 ton fullständigt halo- från andra inrättningar generade klorfluorkarboner förbru- 92.05.02 B avfallet uppkommit i egen anlägg- kas per ning 95.02.04 där mer än 10 ton andra halogene- - 2.06 anläggning för uppläggning mil- radekolväten förbrukas per år av jöfarligt avfall 95.02.05 för mer än 1 ton men högst 10 ton - 92.07 anläggning för mottagning eller mel- tvättgods per dygn lanlagring 95.02.06 där mer än 100 kg men högst 1 ton av - 92.07.01 än 50 ton oljeavfall perkloretylen förbrukas per år - mer per 2.07.02 mer än 10 ton annat miljöfarligt 95.02.07 där mer än 100 kg men högst 1 ton - fullständigt halogenerade klortluoravfall per 92.07.03 högst 50 ton oljeavfall karboner förbrukas per - per 92.07.04 högst 10 ton annat miljöfarligt 95.02.08 där mer än 1 ton men högst 10 ton - av- andra halogeneradekolväten förbrufall per år 92.08 bilfragmenteringsanläggning med kas per år malningsanläggning eller motsva- 95.03 anläggning för framkallning av fotorande grafiska produkter där 92.09 skrotupplag eller anläggning för be- 95.03.01 mer än 15 000 kvadratmeter foto- arbetning skrot, dock bilfrag- grafisk film eller mer än 50 000 kvaav menteringsanläggning dratmeter papperskopior framkallas

92.10 anläggning för omlastning av avfall per från hushåll, sjukhus, industri, 95.03.02 mer än 1 000 men högst 15 000 re- ningsanläggning eller därmed jäm- kvadratmeter fotografisk film eller förlig inrättning, den hanterade mer än 5 000 men högst 50 000 kvaom

1992-01-01

MILJÖSKYDDSFÖRORDNINGEN 1989:364

dratmeter papperskopior framkallas per år 95.04 annan reparations- eller serviceverksamhet, med undantag för verksamhet med tillstånd som avses i 9 § förordningen 1988:716 om CFC och halon m. m., där 95.04.01 B mer än 1 ton fullständigt halogene- — rade klorfluorkarboner hanteras per år 95.04.02 B —mer än 10t0n ofullständigt halogenerade klortluorkarboner hanteras per år 95.04.03 C mer än 100 kg men högst 1 ton — fullständigt halogenerade klorfluorkarboner hanterasper 95.04.04 C mer än 1 ton men högst 10 ton — ofullständigt halogeneradeklorfluorkarboner hanterasper år

Övergångsbestämmelser

1989:364 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1989, dåmiljöskyddsförordningen 1981:574 skall upphöra att gälla. Tillstånds- eller anmälningsärenden som inte har avgjorts vid utgången av juni 1989 skall handläggas enligt äldre bestämmelser. Tillsyn över miljöfarlig verksamhet, som enligt äldre bestämmelserhar omfattats av tillståndsplikt, utövas av den kommunala nämnden, om verksamheten har beteckningen C i bilagan till den nya förordningen. l fråga om miljöfarlig verksamhet, som enligt äldre bestämmelserhar omfattats av tillståndsplikt, gäller det som i den nya förordningen har föreskrivits om anmälningsskyldighet, om verksamheten har beteckningen C i bilagan till denna.

1991:654 Denna förordning träder i kraft den juli 1 1991.

1991:1536 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.

1991:1637 Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1992.

1992-01-01 MS 23

BxrAéFx E. 5o1-79-9ZB Naturvårdsverket

ALLMÄNNA RÅD

92:XX

MILJÖSKYDDSÃTGÄRDER

VID

INDUSTRIELL

LACKERING

ÖVERGRIPANDE MÅLSÄTTNING:

Utslä VOC ska reduceras med 50 % p av före 2005

r med utgångspunkt från

utsläppsnivån 1988.

FÖR

STRAIEGl

MINSKNING AV voc- UTSLAPP:

Egen Iackeringsverksamhet

2. Ompröva val av grundmaterial, konstruktion, funktionella och estetiska krav.

Välj/övergå

3. till pulverlackering.

4.

Välj/övergå till Iösningsmedelsfattiga

Iacksystem såsom vattenbas, "high solids", två komponent, etc.

5. Eftersträva hög appliceringseffektivitet genom tillämpning av doppning, elstatsprutning, etc.

6. Utforma övrig utrustning, boxar, lokaler, processstyrning, ventilation, etc så att lägsta möjliga emission erhålls.

7. Utforma arbetsuppläggning, processflöden, materialhantering, rengöringsrutiner, kompetensutveckling, etc så att lägsta möjliga emissioner erhålls.

8.

Tillämpa bästa tillgängliga renlngsteknik.

9. Beakta övriga miljöeffekter och energiförbrukning.

Inför

10. kontrollprogram med materialbalans./

FÖR MINSKNING AV VOC- STRAlEGl UTSLAPP:

REDUKT|ONSPROGRAM BÖR OMFATTA:

TIDSPERIODER PÅ 3-5 ÅR

DELMÅL OCH DELRAPPORTERING

OCH SPEC|FICERAD§ UIREDNlNGS- UTPROVNINGSATGARDER

INGÃENDE UTVÄBDERING A|:LA Ay EMISS|ONSBEGRANSANDE ATGARDER

UTSLÄPPSKONTROLL - voc

Vid de flesta

anläggningar avgår Iättflyktiga

ämnen till stor del i form diffusa av utsläpp och dessa utsläpp kan i regel inte verifieras

genom direkt mätning/provtagning och

analys.

Utsläppskontrollen bör därför alltid omfatta en materialbalans och en beräkning av de totala samlade och/eller specifika utsläppen av lättflyktiga ämnen till luft.

Beräkningen baseras på uppgifter om anskaffad mängd, innehåll, avfall, uppmätta halter i

luftflöden från begränsade källor, etc. Om uppgifter saknas eller inte kan verifieras för vissa delmängder i beräkningen görs

antagandet att delmängden ingår i det totala

utsläppet till luft.

Direkt mätning av halter och luftflöden från definierbara källor bör då det gäller Iättflyktiga ämnen främst användas som driftkontroll av processer och reningsanläggningar och för som underlag beräkning av delmängder i det totala utsläppet.

De totala utsläppen från en anläggning bör specifiseras i kategorierna "Icke halogenerade flyktiga organiska ämnen" respektive "Halogenerade flyktiga organiska ämnen".

En vidare uppdelning av utsläppen i olika

ämnesgrupper eller specifika ämnen kan

erfordras i vissa situationer.

UTSLÄPPSKONTROLL voo -

Utsläpp flyktiga ämnen. Beräkningsmodell - av

Totalt anskaffad mängd av lättflyktiga organ-

iska ämnen ingående i material, råvaror,

kemiska produkter, etc minskat med :

Ämnen som permanent ingår i/medföljer

produkten

Ämnen som finns kvar inom verksamheten sasom lager, varor i arbete, etc

Deklarerat avlämnat tätför-

- och och/eller

slutet avfall

Ämnen bedöms

- som normalt avgå som

vattenförorening

Ämnen avskilda i reningsutrustning och som avgar som avfall, vattenförorening respektive

till regenerings- eller återvinningsanläggning

Ämnen som omvandlas till annan luftför- orening och energi i reningsutrustning

Skillnaden utgör totalt utsläpp av flyktiga

organiska ämnen till luft.

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

Styrnings-ochsamarbetsformer i biståndet.UD Kursplanerför grundskolan.U. Ersättning för kvalitet och effektivitet. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggandehögskoleutbildning.U. 4. Statligt stödtill rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. S. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- maka.S. 6. Livsmedelshygien och småskaliglivsmedelsproduktion. Jo. 7. Löneskillnaderochlönediskriminering. Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. Löneskillnaderochlönediskriminering.Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel.Ku. Postlag.K. 10.En ny datalag.Ju. l Socialförsäkringsregister. S. 12. Vårdhögskolor kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. - — - 13. Ökad konkurrens järnvägen.K. 14.EG och våra grundlagar.Ju. 15.Svenskaregler för internationellomfördelning av olja vid en oljekris. N. 16.Nya villkor för ekonomi och politik ekonomi- kommissionensförslag.Fi. 16. Nya villkor för ekonomi och politik ekonomi- kommissionensförslag.Bilagor. Fi. 17. Ägandet av radio och televisioni allmänhetens tjänst. Ku. 18.AcceptansTolerans Delaktighet. M. 19. Kommunernaoch miljöarbetet. M. 20.Riksbankenochprisstabiliteten.Fi. 21. Ökat personval.Ju. 22.Vad är ett statsråds arbetevärt Fi. 23.Kunskapenskrona.U. 24. Utlänningslagen en partiell översyn. Ku. - 25.Sociala åtgärder för jordbrukare.Jo. 26.Handläggningen vissa av säkerhetsfrågor. Ju. 27.Miljöbalk. Del l och M.

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Näringsdepartementet En ny datalag.10 Svenska reglerför internationellomfördelning av olja vid EG och våragrundlagar.14 en oljekris. 15 Ökatpersonval.21 säkerhetsfrågor.26 Miljö- och naturresursdepartementet Handläggningenav vissa Acceptans Tolerans Delaktighet.18 Utrikesdepartementet Kommunerna ochmiljöarbetet.19 Styrnings- och samarbetsformer i biståndet. l Miljöbalk. Del 1 och 27

Socialdepartementet Statligtstöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. 4 Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. - 5 Socialförsäkringsregister. 11

Kommunikationsdepartementet ostlag 9 Ökad konkurrens järnvägen. 13

Finansdepartementet

Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- kommisionensförslag.16 Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- kommisionens förslag.Bilagor. 16 Riksbankenoch prisstabiliteten.20 Vad är ett statsrådsarbetevärt 22

Utbildningsdepartementet Kursplanerför grundskolan.2 Ersättningför kvalitet och effektivitet. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för ~ grundläggande högskoleutbildning.3 Vårdhögskolor kvalitet- utveckling huvudmannaskap. 12 — - Kunskapenskrona.23

Jordbruksdepartementet Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduktion. 61 Sociala åtgärderför jordbrukare.25

Kulturdepartementet Löneskillnaderoch lönediskriminering. Om kvinnor och män arbetsmarknaden. 7 Löneskillnaderoch lönediskriminering.Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel.8 Ägandet av radio ochtelevisioni allmänhetenstjänst. 17 Utlänningslagen en partiell översyn. 24 -