Stödet till barn- och ungdomsföreningar

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

betänkande « Folkrörelseutredningens

S©U 1987:37

l lg I _\\\

. _ 110. i “x n up _

t;

un’t,,’\!.‘

STÖDET TILL BARN- OCH a

å

UNGDOMSFÖRENINGAR

Statens

offentliga utredningar

F15} Få? 1987:37

Ea’?

Civildepartementet

Stödet till barn- och

ungdomsföreningar

Betänkande av års

1286 folkrörelseutredning

Stockholm 1987

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: (18/739 96 30

Allmänna Förlagets bokhandel: Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5. Stockholm Tel: 08/739 95 65

Beställare som är berättigade till remissexemplar adress: eller friexemplar kan beställa sådana under

Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 Stockholm och internt) Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8.10-12.00 (externt 08/763 10 05 12.00-16.40 (endast internt)

ISBN 91-38-10014-2 ISSN 0375-250X

Omslag. illustrationer: Jan Kjellberg Produktion Allmänna Förlaget AB Graphic Systems AB. Göteborg

Till statsrådet Ulf Lönnqvist

Genom beslut den 22 maj 1986 chefen

bemyndigade regeringen för civildepartementet, Bo Holmberg, att tillkalla en särskild utredare

med uppdrag att föreslå med

åtgärder syfte att ge ett ökat ansvar åt

folkrörelser, och

föreningar kooperativ i offentlig verksamhet.

Uppdraget innefattar också en översyn av till

statsbidragen

folkrörelserna.

Med stöd av detta förordnades f. förbundsordföranden bemyndigande

Karl-Ake Granlund som särskild utredare fr o m den 6 augusti 1986.

Fr o m den 2 oktober 1986 förordnades som

sakkunniga följande personer: sakkunnige Björn Andersson, civildepartementet.

utredningssekreteraren Katarina Svensson, Orebro kommun, förbundssekreteraren Raymond

Svensson, Bygdegårdarnas

Riksförbund samt ekonomichefen Bertil Ostberg, Folkpartiets

Riksorganisation.

Som experter åt utredningsmannen förordnades den 2 oktober 1986 organisationssekreteraren Per Olof Jönsson, HSB:s riksförbund, parkarbetaren Britt Mari Glaas. Svenska kommunalarbetareförbundet, Sandviken samt departementssekreteraren Kent Ivarsson. civildepartementet. Den 6 april 1987 förordnades vidare som experter revisionsdirektör Gunilla Norström. Riksrevisionsverket och förbundssekreteraren Ingvar

Söderberg, Folkbildningsförbundet samt kanslijuristen Bengt Borgström den 1 december 1986.

Huvudsekreterare är sedan den 1 september 1986

planeringschefen

Hans Andersson. Biträdande sekreterare sedan den 1 oktober 1986 är ombudsmannen Gunlög samt sedan den 15 december Bergander 1986 redaktören Kaj Nyman. Kristina har varit Ringdahl assistent under utredningens arbete.

Utredningen har antagit namnet Folkrörelseutredningen.

Genom beslut den 12 mars 1987

bemyndigade regeringen att göra

en särskild av till barn-

översyn_ statsbidragen och ungdoms-

organisationerna. Oversynen skulle ske genom till

tilläggsdirektiv

folkrörelseutredningen.

II

Som särskild sakkunnig åt utredningsmannen i översynen av

statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna förordnades

den 6 april marknadsföraren Bert Valtersson. Södertälje. Sekreterare med anknytning till denna översyn är sedan den 1 juni 1987 sekreteraren Anders Lundkvist och sedan den 18 maj 1987 konsulenten Gunnar Sallstedt.

Under utredningsarbetets gång har utredningen haft såväl organisationskontakter som samråd med statens ungdomsråds bidragsgrupp, vilken även granskat statens bidrag till barn- och ungdomsorganisationema.

Folkrörelseutredningen överlämnar betänkandet (SOU 1987:33) Ju mer vi är tillsammans samt betänkandet (SOU 1987:35) Underlag

för reformer samt förslag under september månad.

Folkrörelseutredningen överlämnar härmed betänkandet (SOU 1987:37) Stödet till barn- och ungdomsföreningar.

Särskilda yttranden har avgivits av sakkunniga Raymond Svensson och Bertil Ostberg.

AM;

~% Karl-Åke Granlund

¢£]/ /Bert Valtersson , 7 7

Anders Lundkvist

017m Gunnar Sallstedt

III

Innehållsförteckning

Sid

Sammanfattning 1

Kapitel 1 5 Kort historik och sammanfattning av tidigare utredningar beträüande statens stöd till ungdomsorganisationema Kapitel 2 13 - en viktig Bam- och ungdomsföreningar resurs i samhällsutvecklingen Kapitel 3 17 Samhällets stöd till bam- och ungdomsverksamhet

Kapitel 4 2 1

Barn- och ungdomsfdrenlngarnas situation idag Kapitel 5 39 Centrala ungdomsorganisationernas situation Kapitel 6 45 Utredningens förslag a) Ökad kunskap forskning b) Det lokala stödet c) Det centrala stödet d) Projektstöd e) Bidragsmyndigheten

IV t] Lokal verksamhet - till

grunden framgång

Särskilda yttranden 55

Bilagor 59

1. Kommittédirektlv

2. Bidragsberfittlgade ungdomsorganisationer

Sammanfattning

Baxn- och ungdomspolitikens mål

Utredningen kan med utgångspunkt från de kontakter man haft och med den dokumentation som finns och som utredningen tagit del av, konstatera att landets barn- och ungdomsorganisationer nu som förr bedriver ett omfattande och betydande arbete.

Rent statistiskt genomförs varje dag året runt omkring 30 000 aktiviteter för närmare 300 000 barn och ungdomar.

Trots idag förändrade och i många fall svårare villkor söker ungdomsorganisationema utveckla sin verksamhet och strävar hela tiden mot att nå fler barn och ungdomar. De mål för barn- och ungdomspolitiken inom området fritid och rekreation som riksdagen antog 1974 gäller fortfarande. I dessa sades att:

ungdomspolitiken skall medverka till att utveckla demokratin,

stimulera till samhällsengagemang, skapa en bättre

samhällsmiljö och bidra till jämlikhet mellan individer och mellan grupper i samhället samt skapa samhörighet mellan generationema.

De barn- och ungdomsorganisationer som idag erhåller stöd

statligt arbetar i linje med de av riksdagen fastställda målen. Så

långt

utredningen kunnat se tillgodoser även det statliga stödet de

syften

statsmakterna avsett att det bör göra.

Med den konstruktion av statligt centralt stöd utredningen föreslår i kapitel 6 ges även utrymme att ta med nya ungdomsrörelser och organisationer, vilka inte helt tillämpar den Organisationsform som

är gängse bland föreningar och

organisationer.

Statligt stöd

Det totala stödet till ungdomsorganisationerna uppgick till ca 350

milj kr under budgetåret 1986/87. I det beloppet är även statens

stöd till Riksidrottsförbundet (RF) på ca 175 mkr RF:s

medtaget. bidrag grundas inte enbart på verksamhet bland barn och ungdom

utan utgör bidrag för hela den samlade idrottsrörelsen.

Stödet delas upp i tre områden - centralt stöd, lokalt stöd och projektstöd.

Utredningens förslag vad gäller såväl centralt som lokalt stöd innebär en förenkling och en minskad administration, vilket är i

linje med vad som uttrycks i direktiven. Förslagen även ger tillsynsinstansen - Statens Ungdomsråd - ökade och en

befogenheter

mer markerad roll som myndighet.

I utredningens direktiv har även ingått att kartlägga omfattningen av organisationer som får bidrag från olika håll. På uppdrag av regeringen har Riksrevisionsverket gjort en omfattande kartläggning av det statliga stödet till folkrörelsema (Dnr 1986:554). Kartläggningen visar att det är många föreningar och organisationer som får bidrag från olika statliga instanser. Utredningen kan dock konstatera att det bland ungdomsorganisationema är marginellt att man får från olika håll. kommer via bidrag Merparten de reguljära bidragen, som beviljas från en instans och i mån någon genom projektbidrag.

Ökad kunskap forskning

Den som finns om barn- och kunskap ungdomsföreningama är enligt utredningens uppfattning inte tillräcklig för att t ex få en samlad bild av föreningslivets utveckling. Kunskapen måste därför förbättras på såväl statlig och kommunal nivå som inom de centrala

ungdomsorganisationerna. Utredningen föreslår därför att regeringen utarbetar former för och omfattning av erforderliga forskningsinsatser inom området fritid och rekreation.

Lokala stödet

Det lokala stödet är för närvarande det enda generella statliga bidrag som utbetalas direkt till de lokala barnföreningarnas och ungdomsverksamhet. Bidragets konstruktion och har ofta varit tillämpning föremål för diskussion. Trots det har några förändgenomgripande ringar av bidraget inte gjorts. Eftersom kommunerna står för merparten av det samlade stödet till ungdomsföreningama finns väl uppbyggda rutiner för fördelning av kontanta bidrag kommunal nivå. på Utredningen anser därför att det lokala stödet med fördel kan utbetalas till kommunerna. Statsbidraget föreslås bli utbetalat till kommunerna baserat på antalet lokala som erhåller kommunalt föreningar, bidrag till sin barn- och ungdomsverksamhet i respektive kommun.

Centrala stödet

Utredningen har tagit del av som visar svenska undersökningar folkets uppfattning om hur en förening bör arbeta för att locka medlemmar till aktivt deltagande. Några av egenskaperna är: Medlemmarna ska kunna påverka och de beslut som föreningen fattas. Föreningen ska även vara lokalt anknuten.

Stora delar av det statliga stödet till barn- och ungdomsorganisationerna utbetalas idag med medlemsantalet som grund. Detsamma gäller flera av de bidragsformer som finns i kommunerna. Bidrag med medlemsantal som grund ofta till att samla uppmuntrar många medlemmar i stora föreningar. visar även att Undersökningar andelen passiva medlemmar år stort.

många gånger Antalet

medlemskap har ökat kraftigt under de senaste årtiondet. Okningen kan hänföras nästan uteslutande till idrottsrörelsen. Bland övriga

bam- och ungdomsorganisationer har medlemsantalet gått ned de

senaste åren. Trots förändringar i medlemsantalen har det inte blivit någon nämnvärd förändring av antalet lokala föreningar.

Idrottsrörelsen och de övriga ungdomsorganisationema har haft ungefär samma utveckling när det gäller antalet lokala föreningar.

Grunden för det centrala stödet till bam- och ungdomsorganisa-

tionema bör vara den lokala föreningen. Stödets storlek bör därför avgöras efter hur många lokala föreningar det finns inom respektive organisation. Som lokal förening ska den förening räknas, som är

bidragsberättigad i primärkommunen och erhållit kommunalt bidrag för sin ungdomsverksamhet det senaste räkenskapsåret. Bidraget

föreslås utgå med ett fast och ett rörligt belopp.

För att skapa trygghet och ge möjlighet till inom

långsiktig planering

ungdomsorganisationema föreslår utredningen att det centrala

stödet läggs fast i S-årsperioder samt att eventuella förändringar i

bidrags-formen skall meddelas organisationerna minst ett år i förväg.

Grundbidraget föreslås bli 450 000 kr för de organisationer som har

minst 50 föreningar. Rörligt bidrag föreslås utgå till de organisa-

tioner som har minst 100 föreningar men högst 300 med 3 000 kr/ förening för dessa. För de som har mellan 301 och 700

föreningar föreslås därutöver utgå 2 000 kr/ förening. Organisationer som har mer än 700 föreningar erhåller ytterligare 1 000 kr/förening för dessa.

Eftersom förändringen föreslås träda i full kraft först efter tre år och

att utredningen samtidigt uttalar en att stödet till

förhoppning

ungdomsorganisationema höjs väsentligt, skall ovanstående belopp ses som riktvärden.

Projektstöd

Projektbidrag har för många organisationer fått prägeln av regelbundenhet och räknas ofta som en årlig och fast intäkt. Utredningen

föreslår därför att bidraget till ungdomsorganisationernas alkohol-

och narkotikaupplysning omvandlas till centralt statligt stöd. Utredningen anser även att i den mån projektbidrag i undantagsfall

skall förekomma i framtiden, bör de begränsas till att omfatta högst två till tre år.

Bidragsmyndlgheten

Utredningen anser att Statens Ungdomsråds myndighetsroll skall

förstärkas. Rådet bör på ett friare sätt än idag kunna fördela bidrag till ungdomsorganlsationerna. Riksdagen anger mål och anvisar anslagsramar för bidrag varefter regeringen ger SUR i uppdrag att

utforma regler och tillämpningar.

Rådet bör även tillsammans med andra intressenter samla in.

sammanställa och föra ut kunskap och erfarenheter om ungdomsföreningamas situation och utveckling.

Kapitel 1

Kort historik och av

sammanfattning tidigare utredningar

beträffande statens stöd till

ungdomsorganisationer

Under senare delen av 1800-talet och i början av 1900-talet etablerades flertalet av de ideella folkrörelsema i Sverige.

Merparten av ungdomsorganisationerna startade sin verksamhet under åren 1890-1935. De kristna ungdomsförbunden uppstod under åren 1900-1910.

Nykterhetsfrämjande ungdomsförbund

bildades runt sekelskiftet och scoutrörelsema under 1910- och 1920-talet. Föregångama till vår tids politiska ungdomsförbund organiserades även under 1900-talets första årtionden.

Riksidrottsförbundet (RF) bildades 1903 med gømnastik- och

idrottsföreningar som grundval för verksamheten.

En 40-årig jämförelse

Vid en jämförelse mellan åren 1943 och 1985 beträffande antal

medlemmar. antal och antal

lokalavdelningar medlemsförbundlorganisationer framgår att idrottsrörelsen haft en kraftig utveckling

jämfört med övriga organisationer.

1943 hade idrottens ca 500 000 medan

organisationer medlemskap övriga ungdomsorganisationer hade drygt 650 000 medlemskap.

1985 redovisar idrotten ca 5,3 fördelat alla miljoner medlemskap på åldrar. Räknas antalet s k dubbla bort: idrotts-

medlemskap uppger

rörelsen att man har ca 2.5 miljoner medlemmar. Uppgiften gäller fortfarande medlemmar i alla åldrar. samlad om

Någon uppgift

medlemsantalet i åldern 7-25 år går inte att få fram tyvärr genom Riksidrottsförbundet. Antalet bland

medlemskap de övriga ungdoms-

organisationerna var 1985 närmare 1 miljon. Trots med

svårigheter sifferbearbetning kan vi konstatera att idrottens ökat

organisationer

antalet medlemskap från ca 500 000 1943 till ca 5 300 000 1985.

Ovriga ungdomsorganisationer har ökat antalet från medlemskap

650 000 till närmare 1 000 000 under samma tidsperiod.

Av tabellerna 1:1 och 1:2 av antalet

framgår utvecklingen lokalavdelningar och antalet verksamma organisationer/förbund inom respektive organisationskategori.

Tabell 1:2 Utvecklingen av antalet medlemsorganisationer/förbund 1943- 1985

tionerna ca 500.000 medlemskap. 1985 redovisades 5,3 miljoner medlemskap fördelat på alla åldrar.

1943 hade de övriga ungdomsorganisationema totalt fler

medlemmar. lokalavdelningar och verksamma

organisationer/ förbund än idrotten. På 40 år har de övriga organisationerna ökat antalet medlemskap med närmare 40 % medan idrotten mång-dubblat sina Antalet

medlemskap. lokalavdelningar har för de övriga ungdomsorganisationema ökat

med 10 %. Motsvarande siffra för idrotten år 165 %. Antalet verksamma organisationer/förbund har blivit 17 st fler för övriga organisationer och 32 st fler för under de

idrottsorganisationerna gångna 40 åren.

Idag är med andra ord situationen helt omvänd mellan idrottens

organisationer och övriga barn- och ungdomsorganisationer

beträffande antal medlemmar, och verksamma

lokalavdelningar

förbund jämfört med 1943.

Det statliga stödets framviixt

De centrala erhöll till sin

nykterhetsorganisationema bidrag

verksamhet första gången 1921. h 0 m 1938 erhöll de även bidrag till instruktörer. förbund erhöll också

Jordbrukareungdomens bidrag

fr o m 1921. Riksidrottsförbundet ñck 1935 anslag ur de statliga

tipsmedlen. Bidraget var avsett för bl a idrottsanläggningar. idrotts-

material. administration av idrottens verksamhet och idrottsinstruktörer. Scout- och erhöll fr o m 1940

friluftsorganisationerna bidrag ur Fonden för friluftslivets främjande.

Riksdagsmotion 1918

Redan 1918 berördes första

gången frågan om statligt stöd till

ungdomsorganisationemas arbete. I en motion till riksdagen väcktes

frågan om för motarbetande åtgärder av ungdomens förvildning.

Motionen angav bl a att ... ungdomsklubbarna. där man särskilt lägger an på att uppodla självsäkerhet och självdiciplin. även bör erhålla statens understöd i Motionen

riksdagen. avslogs.

1930- och 40-talet

Första gången mer konkreta utformades beträffande statens förslag stöd till ungdomsorganisationer kom i 1939 års Ungdomsvårds-

kommittés delbetänkande Stöd åt ungdomens

föreningsliv (SOU

1944:31). Kommitténs ursprungliga direktiv anknöt till den ökade

ungdomsbrottsligheten. Så småningom kom direktiven att omfatta

en mer allmän av samhällets

kartläggning ungdomsvårdande uppgifter. l sitt betänkande föreslog kommittén statligt stöd till ungdomsledarutbildning och anställande av instruktörer inom organisationerna. Bidragen föreslogs utgå på så sätt att de mindre

organisationerna skulle stödjas mer än de större.

1950-talet

Kommitténs förslag ledde inte till några konkreta åtgärder från

statens sida. Arbetet lade dock grunden till 1953 års utredning

angående Stöd åt nykterhetsorganisationer och ungdomsvårdande

sammanslutningar. Direktiven för utredningen sammanföll i stora

delar med de synpnkter och förslag som Ungdomskommittén

redovisat. Där betonades bl a vikten av att hitta sätt att stödja olika organisationers strävanden för sunda vanor bland ungdomen.

I betänkandet Bidrag till ungdomens och fritidsverk-

föreningsliv

samhet (l953:stencil), framhöll utredningen värdet av stöd till

ungdomsorganisationema ur allmånpreventiv synpunkt. Vidare såg

utredningen det som angeläget att motverka nöjesindustrins inverkan på ungdomen. framför allt i alkoholhänseende:

för att samhällets stödåtgärder till skall

föreningslivet ge

rimligt utbyte måste dessa olika ungdomssammanslutningar i förta hand få sådan hjälp till utåtriktad verksamhet att de verkligen kan sättas i stånd att konkurrera med

kommersiella nöjesföretag om ungdomens fritid.

Utredningen hyste en stark tilltro till föreningslivets möjligheter ifråga om självfostran och personlighetsutveckling. Den föreslog tre

olika stödformer; ett instruktörsbidrag. ett

ledarutbildningsbidrag och ett bidrag till till fritidsgruppsverksamhet (ursprunget dagens

statliga lokala aktivitetsstöd).

Utredningens förslag och rekommendationer bifölls i allt väsentligt av riksdagen.

I betänkandet Staten och de politiska ungdomsorganisationema (SOU 1956:42), ansåg utredningen att de politiska

ungdomsorganisationernas politiska verksamhet inte borde stödjas

med statliga medel. För den ungdomsfostrande verksamheten borde dock statsbidrag kunna utgå. Därför att dessa

föreslogs organisationer skulle erhålla samma bidrag för sin ungdomsfostrande verksamhet

som övriga ungdomsorganisationer, dvs instruktörsbidrag,

ledarutbildningsbidrag och fritidsgruppsbidrag. Riksdagen antog utredningens förslag.

1 960-talet

l början av 60-talet ifrågasattes om inte en förnyad utredning om det

statliga stödet till ungdomsorganisationema måste göras. 1962 års

ungdomsutredning tillsattes därför och direktiven tog som utgångspunkt den tilltagande samhälleliga strukturomvandlingen.

Den ökade koncentrationen av boendet till stora centra kunde också bidra till större ungdomsproblem menade man. Härvid betonades

den utvidgade rollen skolan erhållit som fostrare. Mot denna

bakgrund tillsattes utredningen för att se över och omfattningen utformningen av det statliga stödet till

den ungdomsfostran som sker utanför skolan och som kan utgöra ett stöd för och innebära ett komplement till det ansvar för ungdomens fostran som primärt åvilar föräldrarna och hemmen.

I sitt delbetänkande Stöd åt ungdomsorganisationernas centrala verksamhet (SOU 1963:67), angav utredningen att mindre detaljstyrning och större frihet borde prägla det statliga stödet. Utredningen föreslog vidare att organisationerna skulle ha minst 3 000 medlemmar i åldern 12-25 år för att anses som bidragsberättigade.

Instruktörsbidraget föreslogs bli ersatt av ett organisationsbidrag bestående av tre delar; grundbidrag, och instruktörsbidrag rörligt bidrag. Grundbidraget skulle vara lika för alla organisationer medan instruktörsbidraget skulle kopplas till medlemsantalet och det rörliga bidraget till antalet lokalavdelningar i organisationerna. Lokalavdelningen skulle ha övervägande delen medlemmar i åldern 12-25 år. Riksdagen biföll utredningens förslag.

I slutbetänkandet Statens stöd till ungdomsverksamhet (SOU 1967:19), föreslog utredningen några förändringar av reglerna. Kravet på 3 000 medlemmar kvarstod medan ålder bidragsberättigad föreslogs till 10-25 år i stället för 12-25 år. Till detta lades kravet på att organisationen skulle vara representerad i minst 5 % av landets primärkommuner. .

Det i mitten av 50-talet införda bli fritidsgruppsbidraget föreslogs utbetalat med ett schablonbelopp per gruppsammankomst. Vidare föreslog utredningen tre olika vägningstabeller för det centrala verksamhetsbidraget. Ett tröskelbidrag föreslogs dessutom för s k gränsfallsorganisaüoner.

Konstruktionen för ledarutbildningsbidraget ansåg utredningen otidsenlig och föreslog att organisationerna skulle få större frihet att själva forma sin utbildningsverksamhet. statsbidrag skulle med utgå 2/3 av kostnaderna samt fördelas enligt samma kriterier som för det centrala stödet. Riksdagen biföll i alla väsentliga delar utredningens förslag.

1970-talet

I en utredning Bidrag till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet 1971 föreslog Statens Ungdomsråd (SUR) en ny konstruktion av stöd till lokal ungdomsverksamhet, som skulle ersätta fritidsgruppsbidraget. I förslaget framförde SUR att varje planerad och genomförd aktivitet i en lokalavdelning, omfattande minst en timme med minst fem deltagare i åldern 12-25 år, skulle

betraktas som en bidragsberättigad sammankomst. Beloppet

föreslogs bli 10 kr per sammankomst. Riksdagen antog SUR:s förslag.

1974 SUR även en utredning om det centrala stödet. I

genomförde

stöd till centrala

förslaget Statligt ungdomsorganisationemas

verksamhet (DNR 48:74), framförde SUR att ledarutbildningsbidraget och det centrala verksamhetsbidraget skulle slås samman till ett bidrag kallat Bidrag till ungdomsorganisationemas centrala

verksamhet. Det tidigare kravet på minst 3 000 medlemmar per

organisation fanns kvar men nu för åldrarna 7-25 år. Lokalavdelningarna skulle vara etablerade i minst hälften av landets landstingsområden. Medlemsbegreppet skärptes som bidragsgrund genom att deltagare i s k öppen verksamhet inte längre fick räknas. Begreppet

lokalavdelning föreslogs borttagas som fördelningsgrund. SUR ansåg

även att anslaget skulle vara ett förslagsanslag och inte som tidigare ett reservationsanslag.

Riksdagen beslutade i huvudsak enligt SUR:s rekommendationer.

1979 tillsattes ånyo en utredning. I direktiven till utredningen om Statens stöd till folkrörelsema angavs bl a att det var angeläget med en samordning och förenkling av bidragsgivningen. I betänkandet Bidrag till folkrörelser (SOU 1979:60) konstaterade utredningen bl a att en helhetssyn beträffande bidragsgivningen mellan stat,

landsting och kommun saknades. Handläggningen av de statliga

bidragen ansågs vara mycket splittrad. En rad olika projektbidrag och andra stödformer hade inrättats. vilket medförde att 38 skilda instanser handlade ett 60-tal olika bidrag. I-Iuvuddragen i utred-

ningens förslag var att bidragen till ungdomsorganisationemas lokala

och centrala verksamhet borde slås ihop till ett bidrag. Projektbidrag skulle på sikt avvecklas till förmån för mer generella bidrag. Medel ur Allmärma arvsfonden borde även kunna fördelas av landstingen. Vidare att en särskild myndighet med samlat

ansåg utredningen ansvar för bidragsfrågor borde inrättas. Utredningen behandlade

även de organisationer som inte erhöll bidrag från staten och ansåg

bl a att statligt stöd till miljöorganisationer skulle utgå.

Utredningens förslag och rekommendationer föranledde inga direkta

åtgärder.

Motiv för statligt stöd

I de refererade utredningarna har även statens målsättning med ungdomspolitiken behandlats. En rad motiv för statens stöd till ungdomsorganisationema har diskuterats under årens lopp.

Föreningslivets värde som demokratisk fostrare och skapare av ett socialt kontaktnät samt dess betydelse för ungdomens personlighets-

utveckling har framhållits. l det följande sammanfattas genomgående några av de motiv som framförts.

‘ 1939 års Ungdomsvårdskommitté talade om som

föreningslivet kompletterande medborgarskola.

‘ 1953 års utredning menade att hade stora

föreningslivet

möjligheter när det gällde ungdomens självfostran och

personlighetsdaning och att de fria organisationerna måste stödjas

i sin strävan att fånga upp den rotlösa och

föreningslösa

ungdomen.

* 1962 års i stor debatten

ungdomsutredning präglade utsträckning på 60-talet och framförde bl a följande;

Det är inte riskerna för att den som är ung skall misslyckas i fråga om social anpassning och personlig utveckling utan möjligheten att ta tillvara den enskildes inneboende

förutsättningar och anlag som bör vara den främsta

drivkraften bakom samhällets ungdomspolitik.

‘ Statens Ungdomsråd betonade i sina 70-talet

utredningar på föreningarnas möjligheter till aktiv medverkan i debatten om samhällsfrågor samt träning i demokratiska arbetsformer. Rådet

formulerade mål

följande övergripande för ungdomspolitiken:

Ungdomspolitiken ska medverka till att utveckla demokratin.

stimulera till en bättre

samhällsengagemang. skapa samhällsmiljö och bidra till jämlikhet mellan individer och

mellan grupper i samhället samt mellan

skapa samhörighet

generationerna.

‘

Statsverkspropositionema 1969 och 1975 samt ett antal andra

utredningar har angett ytterligare motiv. som

pedagogisk

stimulans, social gemenskap samt skapande av stimulerande och

meningsfulla fritids- och kulturmiljöer.

Utredningen konstaterar att barn- och har

ungdomsorganisationema

formulerat och antagit mål för sitt arbete demokrati och kring fostran, som sammanfaller väl med de av bl a stat och kommuner formulerade målen för den samlade barn- och ungdomspolitiken.

Kapitel 2

Barn- och - en

ungdomsföreningar viktig resurs i samhällsutvecklingen.

Föreningslivet har spelat en central roll för demokratins i utveckling vårt land. För att arbeta för sina ideal, ta tillvara sina intressen och solidariskt arbeta för gemensamma mål. slöt samman i sig människor

föreningar och folkrörelser växte fram.

Folkrörelsetanken innebär bl a att många människor ska kunna vara aktiva och ta ansvar i sarnhällsarbetet, Fler ska få tillfälle att

skaffa sig kunskap i delta i samhällsfrågor, opinionsbildning och få

meningsfulla uppgifter i en verksamhet som drivs utifrån en egen idébakgrund. l ett folkrörelsesamhälle fördelas makten och

ansvaret mellan många människor.

Idébuma rörelser, som bygger på den och den

grunden, förverkligar

i praktiskt arbete spelar därför en viktig roll i vår demokrati. De allra

flesta föreningar har en idé som bas i sin verksamhet. De skolar medlemsgrupper i att fatta demokratiska beslut och ta ansvar.

Betydelsen av ett sådant aktivt organisationsliv ökar mer ju komplicerat samhället ter sig för

medborgarna.

Omfattande föreningsinsatser

Som utredningen konstaterat i betänkandet tidigare Ju mer vi är

tillsammans, gör föreningarna i vårt land sedan lång tid betydande

insatser inom olika samhällsområden. Dit hör naturligtvis alla de barn- och som

ungdomsorganisationer har sin verksamhet runt om i

landet.

Med den bilden för ögonen är det lätt att inse att inom

framgångar

det fritids- och området nås ungdomspolitiska främst genom

föreningarnas verksamhet.

Det är självklart att har

föreningslivet en mycket viktig roll att spela

ur rent demokratisk En verksamhet som

synpunkt. bygger på

gemenskap, idealitet och ansvarstagande bland människor

många

bidrar i sig till att ge demokratin ett brett innehåll.

Genom den egna verksamheten kan även

föreningarna motverka kommersialisering inom olika samhällsområden. De kan också

engagera människor i aktiviteter, som är ett alternativ eller ett

komplement till den verksamhet som bedrivs av olika samhälleliga

instanser.

Föreningarna har alltså viktiga och betydelsefulla

uppgifter på en rad olika områden. De insatserna i

frivilliga föreningsarbetet ger även en naturlig bas för brukarinflytande. människor kan Många direkt vara

med i bli och ta ansvar

planeringen, delaktiga för gemensamma

angelägenheter. Det är däremot varken möjligt eller meningsfullt att försöka fastställa en generell uppgiftsfördelning mellan föreningsliv

och samhälle. Här måste de lokala förutsättningarna och behoven avgöra inom vilka områden och i vilken utsträckning ett ökat

föreningsansvar är möjligt.

Utökat föreningsengagemeng

Det är alltså föreningarna som är de stora initiativtagarna till fritidsaktiviteter i vårt land. Av den redovisning som lärrmas för lokalt

aktivitetsstöd framgår att i genomsnitt samlas närmare 300 000 barn och ungdomar i ca 30 000 gruppaktiviteter varje dag året om. Med vetskap om att många föreningar dessutom avstår från att söka

aktivitetsstöd, kan man på goda grunder utgå från att ungdomsverksarnheten är än mer omfattande.

Det är ett stort och imponerande arbete som föreningslivet genomför. lrots det finns en önskan om ett utökat engagemang från såväl föreningarna som stat, landsting och kommuner. Därför är det viktigt att formerna för ett utökat föreningsengagemang noga diskuteras av såväl statens, landstingens och kommunernas företrädare, som av

föreningslivet självt.

Föreningslivets företrädare måste själva välja om insatserna skall ökas och i så fall inom vilka områden.

När stat. landsting och kommuner önskar mer föreningsinsatser

sker det inom många områden. Exempelvis:

‘

organisera eftermiddagsverksamheten för 7-12-åringar

* medverkan i skolans fria aktiviteter * bedriva ferieverksamheter ‘ engagemang i socialtjänsten

driva idrottsanläggningar och fritidsgårdar

bygga idrottsanläggningar bedriva helgverksamhet “ delta i projekt ‘ delta 1 insamlingar * engagemang i barnomsorgen mm, mm.

Allt detta samtidigt som utökningen inte får ske på bekostnad av den befintliga verksamheten.

Visst behövs ett utökat föreningsengagemeng i vårt samhälle, det är alla överens om, Noggranna diskussioner måste dock föras så att vi

inte får föreningar som enbart blir uppdragstagare och inte har kvar

varken tid eller kraft att driva sina egna föreningsidéer.

Svåra val...

Man får inte heller blunda för att många föreningar idag ställs inför

svåra val. Det har t ex under de senaste åren blivit vanligare att föra över driften av anläggningar och verksamhet till Det

föreningslivet.

har i och för sig gjorts förr, men inte i samma och med

omfattning

samma som Förr var skälen ofta inriktning idag. av principiell

pedagogisk natur. Man menade att om en förening kunde och ville

driva en anläggning. fanns det ingen för t ex en kommun

anledning

att göra det. Ofta fanns också ambitionen att ställa lika stora ekono-

miska resurser till förfogande för föreningen som om kommunen

själv skulle ha drivit anläggningen. Idag är motiven annorlunda - det görs ofta för att spara pengar.

O 5A” ALLA 1 INSAMLINGEN , NYTT ‘\’A BYGGT

NÄR vx AVSWT çoTBOLLSPLANENI

Det ställs många - och allt fler - krav på föreningarna.

Föreningsdrift eller...

Man får inte heller glömma att det råder stora skillnader mellan olika typer av föreningsengagemang. Det är skilda för förutsättningar ett föreningsåtagande i t ex en ishall jämfört med ett engagemang på en fritidsgård.

Den förening som går in och tar ett utökat ansvar på fritidsgården övertar oftast en kommunalt driven verksamhet, medan den förening som skall utöka sitt engagemang i ishallen inte har någon verksamhet att ta över - den bedriver redan. Då handlar föreningen det istället om att övertar ansvaret föreningen för praktiska och tekniska arbetsuppgifter som t ex skötsel av isytan och kylmaskineriet.

Det gäller alltså att hålla isär olika begrepp i denna debatten. Ibland känslan av att enbart uppstår ett nytt huvudmannaskap föreningsdrift - löser Så enkelt är det inte. Det är många problem. därför ytterst viktigt att samhällets instanser samt föreningslivet tar ställning till och väljer mellan de krav och förväntningar som ställs på föreningarna. I klartext handlar det om att prioritera hur föreningarnas resurser skall användas. Resursema kan nämligen inte räcka till för att klara alla krav och som finns. Det kan förväntningar inte - och får inte - vara så att kraven ensidigt riktas mot föreningslivet.

Föreningarna skall själva prioritera områden man vill och inom__vilka kan göra insatser - och på vilka villkor. Ar det viktigt för en förening att driva en fritidsgård måste man kanske säga det och samtidigt tacka nej till sommarkolonier och Det är också fotbollsplaner. föreningslivets uppgift att arbeta för ett samhällsstöd som är rimligt både till nivå och utformning. Om de statliga och kommunala bidragen är detaljstyrande och tvingar en förening att förändra en bra versamhet för att få bidrag skall ändras inte bidragsreglema föreningsverksamheten.

Å andra sidan måste man göra klart för sig att föreningarnas gemensamma ansträngningar måste leda mot de önskade resultat som stat. landsting och kommuner satt upp för sin barn- och ungdomspolitik om föreningarna skall kunna påräkna samhällsstöd.

Kapitel 3

Samhällets stöd till bam- och

ungdomsverksamhet

Stöd till barn- och ungdomsorganisationemas verksamhet från

utgår såväl stat. landsting som kommuner.

Statligt stöd

Statens stöd till ungdomsorganisationerna och idrottsrörelsen uppgår till totalt ca 350 miljoner kronor. Stödet fördelas enligt följande:

- stöd till organisationemas centrala verksamhet, ca 240 miljoner kronor

- stöd till organisationernas lokala verksamhet. ca 90 miljoner kronor

- stöd till projektverksamhet, ca 20 kronor. miljoner

Därutöver tillkommer närmare l0 miljoner kronor från olika statliga myndigheter som kommer barn- och till

ungdomsorganisationema

del. Merparten utgörs av specialdestinerade medel till organisationer, som genomför arbetsuppgifter av staten. Ett

på uppdrag

exempel är utvecklingsarbete genom SIDA för ca 3,5 miljoner kronor.

Statligt centralt stöd

Det statliga centrala stödet uppgick 1985/86 till ca 240 miljoner kronor. Det kan delas upp i statens stöd till dels

idrottsorganisa-

tioner och dels övriga barn- och ungdomsorganisationer. Det centrala stöd som kommer idrotten till del gäller den samlade idrotts-

rörelsens verksamhet. Någon uppdelning av stöd som kan hänföras

till enbart barn- och ungdomsverksamhet inom idrotten har inte gjorts.

Idrottens organisationer: Centralt stöd ges till Riksidrottsförbundet med ca 175 miljoner

kronor. Ca 50 miljoner kronor går till idrottsrörelsens

gemensamma arbete inom RF medan ca 125 kronor fördelas mellan de 58 miljoner olika specialidrottsförbunden och de 24 distriktsidrottsförbunden.

Stödet till idrotten baseras på att anvisar medel

riksdagen årligen

efter äskande av RF. RF fördelar i sin tur, efter regler och angivna

vissa bedömningar, medlen till specialidrottsförbund (SF), och till

distriktsidrottsförbund (DF), på regional nivå.

RF fördelar även till

bidrag 9 st s k övriga idrottsorganisationer.

Eftersom dessa organisationer, som ibland även kallas frilufts-

och/eller fråmjandeorganisationer, står utanför RF har RF här även

rollen som myndighetsutövare. 1985/86 erhöll dessa organisationer

drygt 12 miljoner kronor i bidrag.

Övriga barn- och ungdomsorganisationer:

Övriga bam- och ungdomsorganisationer erhöll 1985/86 närmare 47

miljoner kronor i centralt statligt stöd med

följande ungefärliga fördelning på olika typer av organisationer:

‘

Nykterhetsorganisationer 5 2 milj kr

* Il

Religiösa ungdomsorganisationer l 1 3

Politiska ungdomsförbund - 6,9 ‘ Barn-, scout- och övriga ungdomsorganisationer 1 8 2 “ Handikapporganisationer 2 8 ’ -

Invandrarorganisationer 2.3

För budgetåret 1987/88 har ca 59 mkr som centralt stöd. I

anslagits

beloppet ingår ett extra bidrag av engångskaraktär 6 mkr

på drygt

som kompensation för det borttagna feriestödet.

Det statliga stödet till de flesta övriga barn- och

ungdomsorganisa-

tionerna betalas ut efter fastställda av med

regler antagna riksdagen SUR som bidragsmyndighet. Bidrag utbetalas till stora delar baserat

på antalet medlemmar i organisationerna.

Statligt lokalt stöd

Riksdagen har för budgetåret 1987/88 anslagit 91,3 kronor miljoner i lokalt aktivitetsstöd. Lokala aktivitetsstödet är det enda statliga till som

bidrag ungdomsverksamhet, via generella regler betalas ut

direkt till barn- och

ungdomsföreningar. Utbetalningen går via de centrala ungdomsorganisationerna. som även har ett ansvar för

kontrollen av det lokala stödet.

Av bidraget 1986 gick drygt 80 % till och idrottsorganisationerna knappt 20 % till övriga barn- och ungdomsorganisationer.

Statligt projektstöd

Ca 20 miljoner kronor finns årligen tillgängliga för s k projektbidrag.

Bidragen kan oftast sökas av såväl centrala, som lokala regionala organisationer och är tänkta för projekt under kortare tidsperioder.

Organisationerna kan t ex hjälpa till med insatser inom något

angeläget område eller själva initiera inom den

utvecklingsarbete egna organisationen. Projektbidragen har ofta en tendens att bli kontinuerliga. Många projektbidrag prövas nästan efter normerade regler. Projektbidrag handläggs av flera olika statliga myndigheter.

Statens t ex betalar Ungdomsråd varje år ut drygt 4 miljoner kronor

för alkohol- och fördelar

narkotikaupplysning. Socialdepartementet

medel ur Allmänna arvsfonden för bl a utvecklingsarbete inom barnoch ungdomsidrotten samt

utvecklingsarbete på fritidsgårdar.

Landstingens stöd

Landstingen ger stöd till främst regionala

organisationer. Bidragen utbetalas efter särskilda och till regler uppgår drygt 100 miljoner kronor. Enligt Landstingsförbundets rekommendationer får idrottens

distriktsorganisationer bidrag till bl a administration och

utbildning.

lâidraget baseras på antalet invånare i respektive landstingsområde.

Ovriga ungdomsorganisationer erhåller s k grundbidrag och

medlemsbidrag samt bidrag till Grund- och utbildningsverksamhet. medlemsbidragens storlek baseras på antalet medlemmar i organisationerna. Särskilt landstingsbidrag utgår till politiska ungdomsorganisationer och följer i stort samma regler som för

gäller partistödet.

Idrotts- och erhöll 1986

friluftsorganisationema ca 60 miljoner

kronor i medan

landstingsbidrag de övriga bam- och

ungdomsorganisationerna erhöll ca 40 miljoner kronor.

Kommunernas stöd

Kommunernas stöd till barn- och handhas i

ungdomsorganisatjonerna

de flesta fall av kommunernas fritidsnämnder och utgör omkring 3 600 miljoner kronor.

Det kommunala stödet kan delas i dels stöd i form av värdet av upp

föreningarnas tider i kommunala lokaler och samt anläggningar kontanta lokalbidrag, och dels stöd i form av kontanta till bidrag föreningsverksamhet. Komunerna anslår omkring 3 000 miljoner kronor årligen i form av stöd till lokaler och för bamanläggningar

och verksamhet. De kommunala

ungdomsföreningarnas kontantbidragen till föreningarnas verksamhet till ca 600 uppgår miljoner

kronor. Närmare 60 olika normerade finns för att bidragsarter fördela de 600 miljonerna. De vanligast förekommande är aktivitets-

bidrag, grundbidrag. administrationsbidrag, ledarutbildningsbidrag.

bidrag till anställda och bidrag till fritidsnämndens

förfogande.

Aktivitetsstödet är det i krontal största och till

bidraget uppgår

närmare 200 miljoner kronor.

Samhällets stöd till barnoch ungdomsorganisationer

Stat -—-——-—-——--— 260 kr till milj centrala organisationer

Landsting 100 milj kr till distriktsorganisationer

Kommun 3 600 kr till lokala

milj föreningar

90 milj kr till lokala föreningar

Som framgår av modellen på föregående sida i stort sett

följs principen att staten ger stöd till central verksamhet, landstingen till regional verksamhet och kommunerna till den lokala verksamheten. Enda undantaget är det statliga lokala aktivitetsstödet. ca 90 miljoner kronor, som via staten betalas ut till de lokalt verksamma

föreningarna.

Utöver dessa direkta bidrag till ungdomsorganisationema utgår ett icke oväsentligt indirekt bidrag via studieförbunden till ungdoms-

verksamhet i olika fonner.

Samhället ger varje år betydande ekonomiskt stöd till föreningarnas

verksamhet.

Kapitel 4

Barn och situation

ungdomsföreningarnas idag

Följande avsnitt kommer främst att belysa ungdomsorganisationerna

utifrån den föreningsverksamhet som bedrivs lokalt i landets

kommuner. I kapitel 5 kommer de centrala ungdomsorganisationemas situation att behandlas.

Det finns idag ingen samlad bild av föreningslivet och dess

utveckling. varken på statlig eller kommunal nivå. Däremot finns det

ett antal undersökningar som belyser vissa utvecklingstendenser.

Utgångspunkter

Utredningen har kommit fram till några grundläggande

utgångs-

punkter och konstaterar i betänkandet Ju mer vi är tillsammans att

den förening som attraherar och människor, ser ut engagerar på följande sätt:

‘ Den har sin bas l ett lokalt avgränsat upptagningsområde där

föreningsengagemanget även leder till sociala kontakter i andra

avseenden än kontakter via

fdreningsverksamhet.

‘ Den har sådan storlek att medlemmarna känner att de kan påverka de beslut som fattas i

föreningen.

* Den har sådan storlek att de beslut som fattas är sådana att

medlemmarna själva kan delta i verksamhet som genereras av besluten.

Mot den beskrivna bakgrunden kan man om det är den här

fråga sig typen av föreningar som får stöd av staten, och landstingen kommunerna? Frågan kommer att belysas dels i detta och

kapitel dels i utredningens förslag i kapitel 6.

Vad vet vi om verksamheten - aktiviteterna?

Hur ser den verksamhet ut som genomförs av lokal

föreningar på

nivå i landets kommuner? Vi har tidigare konstaterat att

förenings-

livet bedriver en omfattande verksamhet. Om vi ser all barn- och

på

ungdomsverksamhet som stöds av kommunerna kan den delas i upp

verksamhet som föreningarna står för och verksamhet som kommu-

nerna bedriver. Till den senare delen hör företrädesvis den kommu-

nala fritidsgårdsverksamheten. som av en- Undersökningar gjorts

skilda kommuner ger vid handen att ca 80 % av all barn- och ungdomsverksamhet, som bedrivs med kommunalt stöd är verksamhet som står för. Resterande 20

föreningarna % utgörs till största delen av kommunal fritidsgårdsverksamhet.

Det lokala föreningslivet redovisar år antalet varje genomförda aktiviteter och erhåller för dessa dels från staten och dels

bidrag

från kommunerna. Det statliga är för närvarande bidraget l 1 kr per aktivitet för barn och ungdomar i åldern 7-25 år. Det kommunala stödet grundat på aktivitet kan se annorlunda ut.

något Det gäller främst belopps- och åldersgränser. för kommunalt Beloppen

aktivitetsstöd varierar i storleksordningen från 10 kr till 90 kr per

aktivitet. Aldersgränsema för bidraget kan även från en

skilja kommun till en annan. Den vanligaste är dock 7-25 år.

åldersgränsen

I_ de fall där andra åldersintervaller förekommer omfattar de oftast

fler åldersgrupper som t ex 5-25 år. Flera kommuner har också

ändrat för aktivitetsstödet bl a från reglerna att ge bidrag med ett fast till

belopp per gruppsammankomst att bidrag utbetalas med visst

belopp per deltagare i gruppaktiviteten.

Statens Ungdomsråd. som handlägger det statliga aktivitetsstödet, redovisar följande utveckling av antalet aktiviteter för idrottsorganisationerna och övriga under

ungdomsorganisationer tidsperioden

1 977- l 986:

Tabell 4:1 Antal aktiviteter 1977-1986, stöd. statligt

.19.LZL7§%.L2§.L@.2%.1$§L§§%

Idrott 5 757 305 80 6 896 809 81 6 854 771 83 Qyflgg 1 457 Q7Q gg l 557 553 ‘Q 1 455 555 1.1

Totalt 7 195 275 8 504 373 8 289 826

I underlaget för idrottsorganisationerna ingår även de 9 utanför RF stående organisationerna. Dessa genomförde RF ca 221 000 enligt aktiviteter 1985.

Svenska Kommunförbundet har sedan 1974 i en

undersökning gjord

i 7 olika kommuner när

följt sammankomstutvecklingen det gäller

det kommunala aktivitetsstödet i 542 Resultaten ser ut

föreningar. på följande sätt:

Tabell 4:2 Antal aktiviteter i 7 kommuner, kommunalt stöd.

;§75 29_ 1575 0A 1552 01¢

242 239 82

Idrott 307 692 85 371 694 88

51715 _15 55545 _1_5 51545 ;g

Totalt 294 007 364 038 423 637

Resultaten i verksamhet sker bland idrottsföre- _visar att ökningen barn- och ungdomsorganisationer hela tiden

ningarna. Övriga tappar

andelar idrotten. Det har dock inte skett någon tillbakagentemot

gång bland övriga organisationer sett till antalet aktiviteter. En av förklaringarna kan vara att även deras verksamhet till stora delar

består av idrott.

Lägger vi därtill att mycket av den verksamhet som bedrivs på landets är idrott, får vi en bild av den totala barn- och

fritidsgårdar

ungdomsverksamheten som visar att idrottsinslagen troligen utgör 90-95 %.

Vilka söker aktivitetsstöd?

Av idrottens närmare 20 000 lokala föreningar. Korpen samt friluftsoch inte inräknade, söker drygt 12 000

främjandeorganisationerna

aktivitetsstöd. För övriga ungdomsorganisationer är bilden densamma. De har ungefär lika många lokala avdelningar som idrotten, närmare 20 000. Nästan ll 000 av dem söker statligt lokalt aktivitetsstöd. Hur förhållandet är med det kommunala aktivitetsstödet finns det tyvärr inga samlade uppgifter om.

Utredningen har dock jämfört antalet bidragsberättigade föreningar med antalet föreningar som söker aktivitetsstöd i 10 kommuner. Resultaten blir ungefär likadana. 60 % av de centrala ungdomsorganisationemas lokala föreningar sökte 1985 statligt aktivitetsstöd.

Bland föreningarna i de 10 undersökta kommunerna sökte 65 %

kommunalt aktivitetsstöd. Några av dessa kommuner hade regeln att

det kommunala stödet inte utbetalades förrän föreningen verifierat att man erhållit statligt aktivitetsstöd.

Anledningen till att hela 40 %, eller ca 15 000 föreningar, inte söker

statligt aktivitetsstöd är inte närmare utredd. Det kan bero på att l 1 kr är ett alltför lågt belopp för den arbetsinsats som krävs för ifyllande av närvarokort och ansökmngsblankett. Flera föreningar har

även en verksamhet som inte passar gällande regler. Individuella idrotter t ex har svårt att hålla samman 5 deltagare under minst en

timmes verksamhet. I någon mån kan det även vara så att vissa registrerade föreningar inte bedriver någon verksamhet.

När genomförs aktiviteterna?

Den frågan är också svår att besvara. Vi kan referera till ett par

undersökningar som gjorts i Sundbyberg och Skellefteå.

I Sundbyberg tillfrågades föreningarna genom en enkät, när de hade

aktiviteter för åldersgruppen 6-13 år under en vecka.

Undersökningen visade att föreningsverksamheten till största delen

bedrevs måndag till torsdag medan verksamheten halverades fredag, lördag och söndag.

Tabell 4:3 Antalet föreningsaktiviteter för 6-13-åringar i Sundbyberg under en vecka. Antal förenings-

veckan för de 1 232 bamen i åldern 6-13 år som bor i Sundbyberg.

I två kommundelar i Skellefteå, Bureå och Boliden, tog man fram

uppgifter om när föreningarna och de kommunala fritidsgårdarna

hade verksamhet för barn och ungdom. Verksamheten för hela 1984

räknades fram och en fördelning gjordes på den verksamhet som

bedrevs under dagtid fram till kl 18.00 och verksamhet bedriven under kvällstid och helger.

Tabell 4:4 Ungdomsverksamhetens fördelning på dagtid. kvällar och

helger i Bureå och Boliden.

förlagd till dagtid på vardagar bestod i att två föreningar bedrev omfattande eftermiddagsverksamhet vid ortens högstadieskola.

Åldersgränser och prioriterade åldrar

Åldersgränsen för aktivitetsstödet har ofta debatterats. Förespråkare

finns för en sänkning av den nedre från 7 år till 5 år, åldersgränsen ja t o m till 0 år, liksom det finns förespråkare för en höjning till 10

eller 12 år. För den övre

åldersgränsen på 25 år har några gånger

föreslagits en sänkning till 20 år. Ett antal kommuner har även förstärkt stödet för aktiviteter bland vissa

åldersgrupper, vanligtvis tonåringar.

Kunskapen om effekterna av en av eller

förändring åldersgränserna

riktade bidrag till vissa grupper är mycket

bristfällig.

Umeå kommun har en undersökning nyligen gjort och bl a kartlagt

konsekvenserna av en sänkt åldersgräns från 25 år till 20 år.

Omkring en tredjedel av de aktiviteter som idag är bidragsgrundande skulle gå förlorade.

Tabell 4:5 Andelen aktiviteter bidragsgrundande för åldersgruppen 20-25 år och ekonomiska konsekvenser av en sänkt till bidragsålder 20 år, Umeå

(-34°/o)

En intressant

notering är att för de politiska ungdomsföreningarna i

Umeå skulle en av den åldern till

säkning bidragsgrundande 20 år

medföra att 72 % av de aktiviteter som idag är

bidragsgrundande

skulle gå förlorade.

Om åldersgränser och förstärkta för vissa även bidrag åldersgrupper

i framtiden skall användas som politiska måste styrinstrument självklart effekterna kunna utvärderas. Fattas beslut om förstärkt

bidrag till t ex tonårsverksamhet för att fler

därigenom engagera

tonåringar i föreningsverksamhet måste beslutsfattarna få veta om så

blir fallet eller inte.

Vad vet vi om

deltagandet?

För att en person skall räknas som bidragsberättigad till det lokala

aktivitetsstödet krävs inget i den vars

medlemskap förening verksamhet personen deltager i. Själva i sammandeltagandet komsten utgör bidragsgrunden.

Erfarenhetsmässigt vet man att de bidragsberättigade sammankomsterna för lokalt aktivitetsstöd i genomsnitt engagerar 8 deltagare. Det nästan 9 miljoner aktiviteter årligen i

genomförs

landet. Det innebär att alla de som deltager i föreningarnas verksamhet 70 miljoner under ett

genomför omkring personaktiviteter

år. Det är med andra ord ett imponerande arbete föreningarna gör.

Fritidsförvaltningarna i Lerum och Gällivare har utifrån föreningarnas närvarokort för det lokala aktivitetsstödet gjort ingående analyser av deltagandet i respektive kommuns föreningsverksamhet under 1986. Diagram 4: 1-4 redovisar några resultat.

Diagram 4:1 Antal deltagare i

föreningsaküviteter fördelat på olika

åldrar, Lerum. Antal deltagare 800

Diagram 4:2 Antal

deltagare i föreningsaktiviteter fördelat på olika

åldrar. Gällivare. Anlal deltagare 800

:::3

I\

G 500

z

1::

200 q

o.. . . . 7 9 11 13

Diagram 4:3 Antal aktiviteter per deltagare i olka åldrar. Lerum. Antal aktiviteter per deltagare 60 bjkar ckor 50

^ 30

20 -

o . . . . . 1 1 . 7 9 1 1 1 3 1 5 1 7 1 9 21 23 25 Ålder

4:4 Antal aktiviteter i olika åldrar, Gällivare. Diagram per deltagare Antal aktiviter per deltagare 60

40 -EI- pcjkar -O- f|i kor 30

15 17 1 9 21 23 25 Ålder

Av diagrammen framgår att deltagandet var högst i IZ-ärsåldem för

både pojkar och flickor i de båda kommunerna. Efter 12-årsåldern

avtar deltagandet markant. Värt att notera är att bland deltagandet

flickor tenderar att avta ett år tidigare än bland pojkar. De deltagare som finns kvar i åldern 15-20 år var mycket aktiva. Man kan även

konstatera att någon större skillnad i deltagandet mellan och

pojkar flickor inte fanns.

I Gällivare deltog varje person i genomsnitt i 14 aktiviteter under 1986 medan i Lerum var dubbelt så aktiva. deltagarna De deltog i

snitt 28 gånger per år. Kan skillnaden bero i

möjligen på strukturen de båda kommunerna? Lerum med närhet till storstadsförhållanden och Gällivare med utbredd glesbygd.

Kraftig ökning av deltagandet...

l en rapport om ungdomars fritidsvanor 1973 och 1985, gjord vid

Fornby folkhögskolas fritidsledarlinje 1987, redovisas en kraftig ökning av ungdomarnas deltagande i föreningsverksamhet.

Undersökningen bygger på intervjuer av ca 600 13-, 15- och 17åringar i Borlänge, Falun, Malung och Mora.

På frågan hur många föreningssammankomster ungdomarna deltagit

i under den senaste månaden var 4 st 1973 och 6 st genomsnittet 1985. Man kan även jämföra med den totala av det

utvecklingen

statliga lokala aktivitetsstödet under samma 1973 tidsperiod. genomfördes ca 3,5 miljoner sammankomster. 1985 hade antalet sammankomster ökat till 8.3

omkring miljoner.

Vad vet vi om bas - medlemmen?

föreningslivets

Det ideella föreningslivets bas är dess medlemmar. Det är därför viktigt att föreningarna rekryterar och medlemmar för att

engagerar bl a stärka den egna kontinuitet och

föreningens utveckling. Medlemsrekryteringen måste därför ske utifrån den enskilda föreningens idé och verksamhet.

Stat, landsting och kommuner måste självfallet ställa vissa

grundkrav

på föreningar och organisationer i samband med bidragsgivning.

Regler som säger att skall vara demokratiskt

föreningarna

uppbyggda, ha en vald styrelse och antagna stadgar etc är

viktiga. Vidare bör en förening eller ha ett visst antal

organisation medlemmar i en viss bestämd ålder för att erhålla

bidragsberättigad kontanta bidag. På så sätt visar även att bidragsmyndigheten

medlemmen är viktig.

Många olika former av finns: aktiva medlemskap och passiva

medlemmar, supporter- eller stödmedlemmar, sektionsmedlemmar,

ständiga medlemmar, hedersmedlemmar, familjemedlemmar osv.

SCB:s levnadsnivåundersökning (ULF) berör frågan perifert. Man gör

där en mellan aktiva medlemmar, medlemmar

jämförelse passiva

och i aktivitetshânseende. Den år s k föreningslösa föreningslöse mer aktiv än den medlemmen. Ofta framförs åsikten att en av passive

föreningslivets viktigaste uppgifter år att aktivera och engagera de föreningslösa. Det kanske istället är viktigare att föreningarna

engagerar sina passiva medlemmar? ULF menar vidare att de andra former för sin rekreation och sitt

_ föreningslösa väljer

än Den medlemmen är

engagemang föreningsverksamheten. passive

däremot dubbelt passiv - först genom att passivt ansluta sig till någon

förening. utan att deltaga i föreningens verksamhet, och sedan genom att inte heller deltaga eller engagera sig i någon annan verksamhet.

Den passive medlemmen ingår däremot oftast när stat, landsting och

kommuner fördelar bidrag till föreningar och organisationer.

FLER SOM

bEH5\/A JOHANQSON

LLE

sxo_ ANKARE

xp F,0.R € ,.uNGsL\vETs

MEDLEM l

“Ni ATAMUNEN_ reerrçowg

0 ocH BIDRAGSBERATTIQAD

Q.‘-g_\ AR_

saw* \ N,uHoP,..

Den passive föreningsmedlemmen

Medlemsutvecklingen

Mycket av den bidragsgivning som idag förekommer år grundad på

medlemsbegreppet. Irots det âr kunskapen om medlemmarnas situation mycket dålig. Det gäller inte enbart t ex statliga eller kommunala instanser utan även de centrala ungdoms-

organisationerna. RF t ex kan idag inte redovisa hur många barn och

ungdomar mellan 7-25 år som år medlemmar i den samlade idrottsrörelsen.

Av statistik från SUR och RF kan vi redovisa tabell om

följande

medlemskapens utveckling från 1975 till 1985. RF:s medlemstal gäller samtliga medlemskap medan medlemstalen för de övriga

ungdomsorganisationerna gäller åldersgruppema 7-25 år.

Medlemskapen för de 9 utanför RF stående organisationerna finns inte med i underlaget. Detsamma gäller Korpen.

Tabell 4:6 Medlemskapens utveckling 1975 och 1985

Tyvärr kan vi inte utläsa utvecklingen för ungdomsgruppen 7-25 år.

Man kan dock på goda grunder anta att den utvecklingen varit minst lika kraftig som för de totala medlemskapen.

Svenska Kommunförbundet har gjort en undersökning om medlems-

utvecklingen bland totalt 542 föreningar i 7 olika kommuner mellan åren 1974 och 1982. Medlemskapen gäller åldersgruppen 7-25 år för såväl idrottsföreningar som för övriga organisationer.

Tabell 4:7 Medlemskapens utveckling bland föreningarna i 7 kommuner

Medlemskap 1974 °/0 1978 % 1982 %

Idrott 76 763 69 92 722 74 107 412 76

a 33 966 31 33 540 26 33 926 24

Liknande undersökningar har gjorts i enskilda kommuner och genomgående givit samma resultat. Idrottsföreningarna står för en ökning av medlemskapen bland barn och ungdomar i åldern 7-25 år,

medan övrigt föreningsliv har oförändrat medlemsantal.

Dessa uppgifter ger en viss information, men om t ex säger inget andelen aktiva och passiva medlemmar. Man vet inte heller hur ofta medlemmarna engagerar sig i föreningarnas verksamhet. Uppgifterna säger heller inget om de s k dubbla eller flerdubbla medlemskapen.

Medlemskap i olika åldrar

Analyser om hur medlemskapen ser ut i olika åldrar är idag svåra att

få fram eftersom några samlade uppgifter inte finns. Vare

sig staten, landstingen, kommunerna eller ungdomsorganisationerna centralt kan lämna uppgifter om medlemskap fördelat på olika åldrar. De

lokala föreningarna har sådana uppgifter, men idag saknas instru-

ment för att samla in och bearbeta uppgifterna.

I Luleå togs 1985 sådana uppgifter in från Andelen

föreningarna.

medlemskap för olika åldrar i förhållande till totala antalet med-

lemmar framgår av diagram 4:5.

Diagram 4:5 Andelen medlemskap i olika åldrar, Luleå

AndelmedlerrskaI% -L C

-*f\)(aJ-hU105\l®(O

O 5 7 91113151719212325 Alder

Här veriiieras den gamla sanningen att medlemsantalet kraftigt avtar när medlemmarna når 13-14 årsåldern. (Jämför undersökfrån Lerum och Gällivare om deltagandet). Resultaten ningarna stämmer även överens med omkring 15 år gamla undersökningar

genomförda av Statens Ungdomsråd.

Bidragsgnmdande åldrar

I början på 70-talet fördes en debatt om de glömda åldersgruppema 7-12 år. Dessa skulle stimuleras till föreningskontakter som förhoppningsvis skulle bestå över tonårsperioden. Samtidigt ställdes nya samhällsresurser till förfogande för 7-l2-åringarna bl a i skolan,

inom barnomsorgen, på fritidsgårdarna och genom förenings-

Den bidragsgrundande åldern sänktes från 12 till 7 år bl a bidragen.

med motivet att barnen skulle skolas i föreningarna för att sedan stanna kvar som aktiva medlemmar under ungdomsperioden.

Idag finns förespråkare för en ytterligare sänkning av bidragsåldern

till 5 år - vissa kommuner har för övrigt infört den gränsen för det kommunala aktivitetsstödet - som debatten förs om samtidigt förstärkta resurser till våra idag bortglömda tonåringar. Utredningen anser det inte motiverat med någon förändring av den

nuvarande åldersgränsen på 7-25 år. Det har ett värde att t ex barn i

åldern 7-12 år ges möjlighet till skolning och engagemang i olika

typer av föreningar. Det är även viktigt att tonåringar engageras i

föreningsverksamhet samtidigt som de äldre ungdomarna är viktiga, framför allt ur ledarsynpunkt.

- och Tonåringar medlemskap könsfördelning

Utifrån om ungdomars fritidsvanor 1973 och 1985 kan vi rapporten dra vissa slutsatser om tonåringarnas situation. 1973 års resultat

visade bl a att föreningslivet tappade medlemmar i åldersgruppen

över 13 år och främst bland flickor.

Resultaten från 1985 års undersökning visar bl a följande om

tonåringarnas medlemskap i föreningar.

Tabell 4:8 Tonåringarnas medlemskap, undersökning 1985

IQ år 15 gr 17 gr

Medlem 87 °/o 80 °/o 75 °/o Ej medlem 13 % 20 °/o 25 °/o

Av resultaten ovan kan man utläsa att det fortfarande är de äldre

tonåringarna som föreningarna tappar. Hela 75 % av de tillfrågade 17-åringarna var dock medlem i någon förening. Av tidigare

undersökningar vet man att de som finns kvar i efter föreningarna 13-14-årsåldem oftast är mycket aktiva. Man kan därför dra slutsatsen att den stora i efter avgången föreningarna lâ-årsåldern till stor del beror på att den som varit medlem i både tidigare 3 och 4 föreningar väljer att vara med i ett färre antal föreningar.

Fomby folkhögskolas rapport om ungdomars fritidsvanor tar även upp frågan om skillnader i deltagande mellan och flickor i pojkar föreningsverksamhet. Av 1973 års resultat att framgick tydligt pojkarna i högre grad än flickorna Fram till 1985 har dock en deltog. väsentlig förändring skett.

1973 var drygt 50 % av flickorna i åldrarna 13, 15, och 17 år med i någon förening. 1985 var motsvarande andel 80 %. Bland var pojkar 63 % medlemmar 1973 mot 83 % 1985.

Bland båda könen har alltså en av kraftig ökning medlemskapen skett och är mest markant bland flickorna. Det är framför allt inom idrottsföreningarna som ökningen skett.

Små - stora föreningar

Den tidigare refererade som behandlade Luleåundersökningen, andelen föreningsmedlemmar i olika åldrar, ett gick steg ytterligare i analyshânseende. En uppdelning av medlemsstrukturen i större

respektive mindre föreningar gjordes. Diagrammen 4:6 och 4:7 utvisar andelen för olika åldrar i förhållande till medlemskap totala antalet medlemmar.

Det finns små och stora föreningar

Diagram 4:6 Andelen i olika åldrar i med

medlemskap föreningar

mer än 100 medlemmar, Luleå Andelrnedemskapi% 10 9 8 7 . 29föreningar 6 5 4 3 J 2- . u u D 1 o *f . . . . . . . 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 Alder

Diagram 4:7 Andelen medlemskap i olika åldrar i föreningar med mindre än 100 medlemmar, Luleå Andelmedlemskapl% 10

-|l’\)(.0J(.hO5\l®.D

O 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 Ålder

Bland de stora föreningarna var bilden identisk med tidigare

refererade undersökningar om när man lämnar en stor förening; avgång bland medlemmar efter 13-14-årså1dem. Strukturen bland de mindre föreningarna blev däremot en annan. av

Merparten medlemmarna fanns kvar upp emot ZO-årsåldern.

Uppgifterna verifierar det tidigare konstaterandet att den mindre

föreningen med ett lokalt upptagningsområde engagerar sina

medlemmar i större utsträckning än stora

medlemsmässigt föreningar.

Varfor slutar barn- och med

börjar respektive ungdomar

föreningsaktiviteter?

I Fombyrapporten om ungdomars fritidsvanor finns uppgifter från

1985 om varför ungdomar valt att med i l

gå föreningsverksamhet.

nedanstående tabell redovisas de viktigaste anledningarna.

Tabell 4:9 Anledningar till

föreningsengagemang

högstadieelever om bl a deras föreningsengagemang.

* 421 st 13-15-åringar svarade. * 365 eller 87 % var med eller hade varit med i en eller flera föreningar 56 eller 13 % hade aldrig varit med i någon förening ‘ 256 eller 61 % var med i en eller flera föreningar * 281 eller 67 % hade slutat i en eller flera föreningar * 109 eller 26 % hade slutat helt.

Kirunaundersökningen redovisade även uppgifter på ungdomarnas skäl till att sluta med föreningsverksamhet. De vanligaste anledningarna var:

* Fick andra intressen * Tog för mycket tid * Det var tråkigt.

Vad vet vi om det ekonomiska värdet av det kontanta stödet från stat och kommuner?

Här är det återigen en fråga där det är svårt att erhålla ett samlat svar. Utredningen kan dock redovisa ett par undersökningsresultat.

I Borlänge undersöktes föreningarnas kostnadstäckning via kontanta bidrag från kommunen. En fördelning gjordes mellan storleksmässigt olika föreningar och mellan idrottsföreningar och övriga

föreningar.

I Luelå har en liknande undersökning gjorts som utvisar det kommunala kontanta stödets andel av föreningarnas totala intäkter.

Tabell 4:10 Kontantbidragens täckning av föreningarnas kostnader

1984 i %, Borlänge

°/o, Luleå

Medlemmar -100 1 l- 0 §91-

I_drott 7 °/o 16 °/o 1 1 %

Ovriga 25 % 17 % 8 %

Av undersökningarna framgår att de kontanta bidragen generellt täcker ca 15 °/o av föreningarnas kostnader. Det förekommer med andra ord en hög självfinansieringsgrad inom de flesta föreningar. Undantag finns. I vissa stora föreningar kan det kontanta stödet

utgöra någon enstaka procent av de totala intäkterna medan det för

vissa andra organisationer utgör en betydande del. Trots att

självfinansieringen är hög framhåller föreningarna betydelsen av de

kontanta bidragen. Det krävs t ex inte samma arbetsinsats från

föreningarna för att få kommunalt eller statligt stöd som det krävs

för att skapa t ex reklam- och lotteriintäkter.

38 Generellt sett har föreningarna en mycket hög självñnansieringsgrad.

Kapitel 5

Centrala situation

ungdomsorganisationema

Många föreningar med liknande idéinriktning och verksamhet gick

under första delen av 1900-talet samman i riksorganisationer. Detta skedde för att driva och ta tillvara gemensamma intressen gentemot bl a statliga myndigheter.

Alla ungdomsorganisationer har idag antagna mål och handlingsprogram för sin verksamhet. Mål som väl stämmer överens

med bl a statens och kommunernas mål för en framgångsrik barn-

och ungdomspolitik.

Basen för ungdomsorganisationema är deras lokalt verksamma

föreningar. Det är därför viktigt att kontakten mellan den centrala organisationen och den lokala föreningen fungerar bra.

De centralt antagna målen har bland många ungdomsorganisationer i dag svårt att få en lokal förankring. De som främst har svårt att Öka antalet ungdomar för engagemang i idéarbetet år bl a nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer och de politiska

ungdomsförbunden.

Nya sammanslutningar växer samtidigt upp kring frågor som

engagerar ungdomar. Miljöfrågor, fredsfrågor, invandrar- och flyktingfrågor samt frågor om våldets utbredning är några exempel.

Ofta står dessa sammanslutningar utanför de traditionella barn- och ungdomsorganisationema.

Utgånspunkter for samhällsstöd

Alla år överens om att idédebatten måste föras lokalt i föreningarna

för att dessa genom idéer och engagemang skall kunna påverka

samhällsutvecklingen. När människor engageras gör man det för att

finna intressegemenskap. driva gemensamma frågor och kanske lösa

gemensamma problem.

För att organisationerna och deras föreningar skall kunna stärka och

utveckla sin verksamhet är det viktigt att samhället ställer ekono-

miska resurser till förfogande på såväl lokal, regional som central nivå. Utredningen anser att samhällets stöd inte bör baseras på

organisaüonemas idé- eller målfrågor. Stödet bör istället grundas på den verksamhet som skapas genom människors engagemang i olika organisationer. Detta innebär att den lokala föreningen intar en central plats även när det gäller statens bidragsgivning till centrala organisationer.

Några fakta...

Det statliga stödet till centrala utbetalas till

ungdomsorganisationer

dels idrottsorganisationer och dels barn- och

övriga ungdomsorga-

nisationer. Det stöd som här räknas idrottsrörelsen till del utgör den samlade idrottsrörelsens verksamhet. av idrottens

Någon uppdelning

barn- och ungdomsverksamhet och idrottsverksamhet har inte övrig gjorts. Bland de övriga barn- och ungdomsorganisationema de ingår politiska ungdomförbunden, nykterhetsrörelsens ungdomsorganisationer. de religiösa ungdomsorganisationema, scoutorganisationer samt ett antal av lekorganisationer och hobbykaraktär.

Det statliga stödet till idrottsorganisationerna fördelas av Riks-

idrottsförbundet medan Statens Ungdomsråd handlägger bidragen till övriga organisationers centrala verksamhet. har bl a Utredningen

med hjälp av dessa två instanser nedanstående

gjort jämförelser mellan de centrala bam- och ungdomsorganisationema och idrottens

organisationer.

Underlaget för idrotten är hämtat från

de 58 specialidrottsförbunden (SF) som tillhör RF.

Tabell 5:2

Kostnadstäckning via statligt stöd. exkl lokalt stöd

Tabell 5:3 Antal centralt anställda

41 Tabell 5:4 Antal lokala föreningar, exkl sektioner och Korpen

Tabell 5:5 Antal lokala föreningar som söker lokalt aktivitetsstöd

Lä!! .1..2.§«i

11 526 12 022

Idrott

Ovriga org 12 187 10 629

Utvecklingen av antalet sammankomster för lokalt aktivitetsstöd och antalet medlemskap framgår av tabellerna 4:1 och 4:6 i kapitel 4.

De övriga bam- och ungdomsorganisationernas ekonomi

De övriga barn- och ungdomsorganisationernas ekonomi har granskats i en utredning gjord av Statens Ungdomsråd. Utredningen presenterades i juli 1986 och behandlade totalt 50 ungdomsorganisationer som erhållit stöd genom SUR. 12 organisationer hade

studerats mer ingående. l ekonomiutredningen togs bl a följande

“PPI

Kostnader

Personalkostnader:

Personalkostnaderna utgjorde i snitt 35 % av organisationemas omsättning. Variationer förekom. Ju mindre en organisation var desto större del av omsättningen hänfördes till personalkostnader.

Detta beror på att möjligheten till rationaliseringar i en liten

organisation är mindre än i en stor samtidigt som grundadministrationen kräver en viss given personalinsats.

Administrationskostnader:

Omkring 10 °/o av organisationemas omsättning gick till administration. Mycket små variationer märktes mellan organisationerna. Det enda undantaget gällde gruppen med mer än 40 OOO medlemmar. Där utgjorde administrationskostnaderna 7 °/o 1976 medan de ökat till 13 % 1984.

Utbildning, information:

Totalt utgjorde och informationskostnadema ca 20 % av

utbildnings-

omsättningen. Informationskostnadema stod för ungefär 10 % och såg lika ut för de flesta organisationer. Utbildningskostnaderna var svåra att härleda p g a orsaker. Flera

bokföringsmässiga organisa-

tioner hade dock minskat eller planerade att minska sina

utbildningsinsatser.

Intäkter

Statliga bidrag:

Resultaten visade att de statliga andel bidragens av omsättningen haft

en nedåtgående trend. 1979 var 36 % medan det 1985

genomsnittet var 25 %. Stora individuella skillnader förekom mellan organisationerna. Det högsta värdet låg på 80 % medan det lägsta

låg på 9 %. De höga värdena berodde på att dessa även redovisat

organisationer

statliga projekt- och lönebidrag under denna rubrik.

Medlemsavgifter:

Medlemsavgifternas betydelse för ekonomin visade inte någon större ökning trots att flertalet organisationer höjt Den

medlemsavgiften.

höjda avgiften hade kompenserat det vikande underlaget i antalet medlemmar. Medlemsavgifternas andel av omsättningen

låg i intervallet 5-15 % i de flesta redovisade

organisationer. Några upp

till 30 %. De som redovisade stort beroende av var

medlemsavgifter organisationer som saknade moderförening.

insamlingar, lotterier:

Drygt hälften av organisationerna redovisade intäkter från

insamlingar och liknande. Vanligaste värdena i förhållande till omsättningen låg på 8-12 %. l vissa enstaka fall utgjorde

insamlingar och auktioner över 30 % av intäkterna. För religiösa organisationer spelade insamlingar större roll än för andra.

Medlemmar -

lokalavdelningar

Medlemsantalet har minskat i flertalet barn- och ungdomsorganisationer bortsett från idrottsrörelsen. Har även antalet lokala

avdelningar, föreningar minskat som en konsekvens av ett vikande medlemsunderlag?

Enligt SUR:s utredning hade antalet medlemskap minskat från ca l miljon 1980 till ca 850 000 1984. Antalet hade även

lokalavdelningar minskat, men inte i samma omfattning. 1980 fanns det 16 750 lokalavdelningar bland de 50 undersökta organisationerna. 1984 var

antalet 16 31 1. 6 organisationer redovisade t o m en ökning av

antalet lokala föreningar trots att medlemsantalet minskat.

Enligt Statens Ungdomsråds statistik har antalet lokalavdelningar ökat mellan åren 1980 till 1985 från 18 200 till 19 200. Antalet

medlemskap hade under motsvarande period minskat med ungefär

200 000.

Kontinuiteten i antalet lokalavdelningar verkar inte i nämnvärd utsträckning påverkas av en nedgång i medlemsantalen. Den lokala föreningen lever vidare med sin verksamhet men med färre medlemmar.

Statligt stöd per lokalavdelning

Det statliga centrala stödet utbetalas med antalet medlemmar i respektive barn- och ungdomsorganisation som grund. I SUR:s utredning om ungdomsorganisationernas ekonomi undersöktes även hur det statliga stödet fördelas med från den lokala

utgångspunkt

föreningen.

Det genomsnittliga stödet per var 2 850 kr 1980 och

lokalavdelning

3 400 kr 1984. Här förekom stora variationer mellan olika

organisationer. De högsta värdena per lokalavdelning låg på 7 000-

8 000 kr och de lägsta på 1 000-2 000 kr.

Projektstöd

SUR:s utredning behandlade även projektbidrag till de centrala ungdomsorganisationerna. Projektbidragen spelade en stor roll för vissa organisationers ekonomi. Projekt var även den kostnadspost som ökade mest inom den centrala verksamheten. Olika projektbidrag samt möjligheten att söka bidrag ur stiftelser och fonder är ett attraktivt penningtillskott för de centrala barn- och ungdomsorganisationerna. konstaterade ekonomiutredningen vidare.

Ekonomiutredningen visade även att projektbidragen blivit regelbundna och att relativt stora belopp årligen utbetalades till ett fåtal

organisationer. Av feriestödet, som för övrigt upphört fr o m budgetåret 1986/ 1987, hade 43 av de 50 undersökta organisationerna erhållit stöd de fem senaste åren. 5 organisationer hade erhållit

bidrag på ca 500 000 kr medan de Övriga som mest erhållit 100 000 kr. Bidrag till alkohol- och narkotikastöd hade utbetalats till 20 av de

50 organisationerna. 6 organisationer hade erhållit 200 000-250 000 kr medan de övriga erhållit 100 000 kr och därunder.

Ungdomsorganisationemas situation

Vi kan kort sammanfatta barn- och

ungdomsorganisationernas

situation på följande sätt.

...om ekonomin

Värdet av statsbidragen till barnoch ungdomsorganisationerna har i

förhållande till kostnadsutvecklingen försämrats. Trots detta är

ekonomin inom de centrala barn- och ungdomsorganisationema under kontroll, vilket måste innebära att man reducerat verksamheten eller skaffat pengar på annat sätt för att täcka de upp

reellt sett minskade statsbidragen.

om verksamheten

I betänkandet Ju mer vi är tillsammans och i flera av de

undersökningar som ingår i detta betänkandes kapitel 4 framgår att

främst och

nykterhetsrörelsen, frikyrkorörelsen de politiska ungdomsförbunden har svårigheter såväl medlems- som verksamhetsmässigt. Detta är mycket allvarligt och bör utgöra en

väckarklocka för beslutsfattare på såväl central som lokal nivå.

Idrottsrörelsens verksamhet och medlemsantal har ökat stadigt

under hela efterkrigstiden, vilket är glädjande. Verksamheter med inriktning mot hobby- och pysselaktiviteter har även ökat under de

senaste åren.

Kapitel 6

Utredningens förslag

Utredningen föreslår förändringar inom flera områden.

Förslagen berör bam- och ungdomsorganisationema och deras verksamhet på olika sätt. Vissa är av principiell andra av administrativ betydelse karaktär.

a) Ökad -

kunskap forskning

Kapitel 4 - Bam— och situation -

ungdomsföreningamas idag

innehåller mycket information. Trots det måste

utredningen

konstatera att den samlade om situation

kunskapen föreningarnas

och utveckling inte är De som

tillräcklig. undersökningar finns ger viss vägledning och en som oftast är baserad kunskap, kunskap på resultat från undersökningar i enstaka kommuner eller mindre grupper av föreningar.

Många är överens om att situationen inte är bra och att kunskapen

om föreningslivets insatser. verksamhet och utveckling måste öka.

Det måste ske på alla nivåer i samhället men där initiativ är

statliga

av avgörande betydelse.

Statens roll;

Statens ansvar

för att på sikt skapa en samlad och förbättrad kunskap

om

föreningslivet är övergripande. Ansvaret får inte medföra någon

utökad byråkrati i form av t ex kontroll av kommuner och/eller

föreningar. Det övergripande ansvaret bör i stället innebära att staten

tar sådana initiativ att inom

forskningsresurser tillskapas området

fritid och rekreation.

Utredningen går i detta betänkande inte närmare in på praktiska lösningar kring organisation och former för eventuella forskningsinsatser. Frågan behandlas närmare i betänkande Ju utredningens

mer vi är tillsammans. Forskningen bör dock vara så att

uppbyggd

man med tidsintervaller - - kan

jämna förslagsvis 3-årsperioder analysera föreningslivets situation.

Kommunernas roll;

För att genom ökad kunskap skapa en helhet omkring barn- och ungdomsföreningamas insatser spelar även kommunerna en

avgörande roll. Kommunerna står som närmst det lokala myndighet

föreningslivet. Det är även kommunerna som bl a lokal-

genom subventioner och kontanta svarar

bidrag för det avgjort största stödet

som kommer barn- och till del.

ungdomsföreningarna

Då komunema varje år lägger avsevärda resurser på ungdomsföreningar måste det vara intressant, framför allt för kommunala beslutsfattare. att få en bättre kunskap om hur resurserna fördelas och används.

Den kunskap som byggs upp på kommunal nivå är i första hand ämnad att användas som underlag för fritidspolitiska bedömningar i den egna kommunen. Det bör dock även vara möjligt att resultat från olika analyser på lokal nivå kan komma till användning som en del i

en central forskningsinsats.

Åtgärder;

Regeringen bör utarbeta former för och omfattning av erforderlig forskning inom området fritid och rekreation. Det är då av särskild vikt att barn- och ungdomsföreningarnas roll och situation beaktas. Den forskning som idag bedrivs och har anknytning till ämnes-

området bör även kartläggas.

För att erhålla bättre kunskap om barn- och ungdomsföreningarna

kan åtgärderna ha följande inriktning;

Ansvarsområde l: Årliga analyser utifrån basinformation från

föreningar om t ex medlemsantal. deltagare,

åldrar. aktiviteter och ekonomi.

Ansvarig: Kommunerna i samarbete med föreningarna.

Ansvarsområde 2: .Analyser och kvalificerade undersökningar inom områden som t ex föreningsdrift, tonårsverksamhet och värdet av olika typer av föreningsverksamhet.

Ansvarig: Kommunförbund, Landstingsförbund och

Statens Ungdomsrâd, tillsammans med centrala ungdomsorganisationer.

Ansvarsområde 3: Forskningsinsatser som t ex vart tredje år ger en samlad bild av statens. landstingens och kommunernas satsning inom området fritid och rekreation.

Ansvarig: Universitet/högskolor i samråd med SUR, Kommunförbund, Landstingsförbund och de centrala ungdomsorganisationema.

Gemensamt för alla ansvarsområden är att resultaten av genomförd forskning och gjorda undersökningar görs lätt tillgänglig och sprids

till alla berörda. Detta kan ske genom exempelvis statens ungdoms-

råd. folkhögskolor och andra utbildningsinstitutioner.

b) Det lokala stödet

Det lokala aktivitetsstödet är för närvarande det enda generella

statliga bidrag som utbetalas direkt till de lokala föreningarnas

verksamhet. Genom detta stöd uppmuntrar staten till ett aktivt lokalt föreningsliv. Bidraget infördes 1971 då anslagssumman var 18,5 miljoner kronor. Bidragsreglerna och bidragsbeloppen har under årens lopp endast genomgått smärre För närvarande är

förändringar.

det statliga aktivitetsstödet l 1 kr per sammankomst. 1971 var motsvarande belopp 10 kr per sammankomst.

Allt sedan bidraget infördes har SUR varit tillsynsmyndighet för anslaget. Ungdomsorganisationemas centrala instanser har genom rekvisition sökt bidrag hos SUR en gång/ år. Ungdomsorganisationerna har därefter genom redovisning betalat ut bidrag till sina lokala

föreningar.

Inom idrottsrörelsen har Riksidrottsförbundet rekvirerat bidraget

och utbetalningarna till idrottsföreningarna skett via RF:s

distriktsförbund.

Anslaget har varit föremål för omfattande diskussioner både vad gäller bidragsregler och -belopp. Detta till trots har mycket små

förändringar gjorts vad gäller bidragets konstruktion.

Föreningarna upplever ofta en stor skillnad mellan t ex uttalanden av olika företrädare för statliga instanser och det statliga ekonomiska

stödet. Samma förhållande råder på kommunal nivå. Värdet av barnoch ungdomsföreningarnas arbete betonas ofta samtidigt som det

ekonomiska stödet till ökas eller t o m

föreningarna marginellt

försämras.

Enligt Statens Ungdomsråds beräkningar har statens stöd till barnoch minskat med 27

ungdomsorganisationerna miljoner kr per år under den senaste 10-årsperioden beräknat i 1986 års

penningvärde. Med tanke på de lokala anser

föreningamas betydelse

utredningen att det statliga stödet till lokal barn- och ungdomsverksamhet snarast bör förstärkas. Förslagen från Lotteriutredningen, som läggs hösten 1987, bör kunna ge utrymme för en sådan

förstärkning. Frågan om statsbidragens innehåll och storlek kommer

dessutom att närmare behandlas i nästa

Folkrörelseutredningens

betänkande.

Utbetalning via kommunerna;

Eftersom kommunerna redan står för merparten av stödet till

föreningslivet och har väl uppbyggda rutiner för fördelning av kontanta bidrag anser utredningen att det lokala stödet med fördel

kan utbetalas till kommunerna, som därefter ansvarar för att

pengarna kommer den lokala föreningsverksamheten till del.

Regler,-

Bidraget föreslås bli öronmärkt som statligt stöd till

förenings-

verksamhet bland barn och ungdom. För att särskilja statsbidraget från de kommunala anslagen ska det statliga anslaget kunna utläsas i den kommunala Kommunerna förutsätts

budgeten. därefter betala ut bidraget till de lokala föreningarnas ungdomsverksamhet efter de

normer och regler som respektive kommun

tillämpar.

Statsbidraget föreslås bli utbetalat till kommunerna baserat

på antalet

lokala föreningar, som erhåller kommunalt till sin barn- och bidrag

ungdomsverksamhet i respektive kommun.

Ingen detaystyming;

Det ovannämnda förslaget innebär av ingen statlig detaljstyming bidraget. Staten gör heller ingen värdering av olika av

typer verksamheter eller gruppstorlekar. De besluten överlåtes på kommunerna.

Fördelar;

Fördelarna med den konstruktionen av statens stöd till

föreslagna föreningarnas verksamhet är flera.

Bidragshanteringen förenklas på såväl statlig som kommunal nivå

och innebär inte någon utökad administration. kommuner Samtliga har rutiner för till

fungerande bidragsgivning föreningslivet.

“‘ Ansökningsförfarandet förenklas. Föreningarna söker bidrag hos en instans - kommunen. Inte som nu hos två instanser - kommun och

den centrala eller regionala organisationen.

De statliga reglerna för det lokala aktivitetsstödet och deras

tolkning är styrande för kommunerna och föreningarna. Eftersom

kommunerna står för merparten av det samlade stödet till barn- och

ungdomsföreningarna bör ansvaret för regler och tillämpningar ligga på lokal nivå.

* Närmare hälften av de centrala lokala ungdomsorganisationernas

avdelningar och föreningar söker inte det statliga lokala

aktivitetsstödet. Det gäller både idrottsorganistioner och barnövriga

och ungdomsorganisationer. Kommunernas närhet till det lokala föreningslivet borde underlätta möjligheterna att nå ut till fler föreningar.

* Diskussioner om övre och nedre

åldersgränser för bidrags-

givningen blir inte heller så viktiga med detta Här kan i

förslag.

stället alla åldrar och verksamheter bedömas utifrån de lokala

förutsättningarna.

‘ Administrationen minskar hos de centrala ungdomsorganisationerna. Detta gäller såväl Riksidrottsförbundet som övriga ungdomsorganisationer. ‘ Den minskade administrationen inom RF och övriga barn- och ungdomsorganisationer borde medföra att mer tid kan ägnas åt angelägna arbetsuppgifter, som förhoppningsvis kan skapa ännu bättre verksamhet bland organisationemas lokala avdelningar och

föreningar.

Nackdelar;

*De nackdelar som kan anföras mot utredningens förslag gäller

främst statsmaktemas hantering av statsbidrag till kommuner. Risk kan finnas att det blir lättare för staten att minska eller helt ta bort

statsbidrag som utbetalas enligt utredningens förslag.

Kommunerna får genom förslaget ett ökat bidragsutrymme. Man kan då befara att detta kan uppmuntra till besparingar på den

kommunala bidragsdelen.

‘Ungdomsorganisationemas centrala instanser kan genom nuvarande

konstruktion få uppgifter om verksamhetens omfattning och inriktning bland sina lokala föreningar. Detta kan försvåras genom utredningens förslag.

Alternativ;

Utredningen har prövat olika konstruktioner av statligt lokalt

aktivitetsstöd, men inte funnit någon modell utöver den föreslagna,

som på ett bättre sätt än den nuvarande stimulerar till verksamhet, är lätt att administrera och hantera samt är rättvis.

Utredningen förordar mot bakgrund härav, att man bibehåller den nuvarande konstruktionen om inte en övervägande del av

remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag.

c) Det centrala stödet

Centralt stöd till ungdomsorganisationernas verksamhet har funnits

under många år. Många utredningar har genom åren haft synpunkter på statliga stödformer till centrala ungdomsorganisationer.

i Utredningen anser att det är viktigt att ett centralt statligt stöd finns och att stödet ses som ett organisationsstöd. Det är dock angeläget att det centrala stödet utbetalas till centrala ungdomsorganisationer, vars arbete skapar verksamhet bland organisationemas lokala

föreningar, eftersom dessa engagerar människorna och är grunden för en framgångsrik verksamhet. (Se för övrigt sid 21 Utgångs-

punkter).

Många av de regler som idag finns för statens centrala stöd är bra

och bör kvarstå. Dit hör bl a kravet av de lokala på spridning föreningarna i minst hälften av landets Det landstingskommuner. gäller även regeln att bidrag med maximalt utgår 75 % av respektive organisations kostnader. Det centrala stödet bör även fortsättningsvis innehålla ett grundbidrag och ett rörligt med inbidrag. Systemet och urtrappning bör också finnas kvar.

Utredningen anser att kriterierna för det centrala bör bidraget ändras. Idag utbetalas med bidragen organisationernas medlemsantal som grund.

Utredningen anser att grunden för det centrala skall vara bidraget den lokala

föreningen/avdelningen. Bidragets storlek skall alltså

avgöras efter hur många lokala som finns inom föreningar respektive organisation.

Som lokal avdelning eller räknas den som förening närmast föregående år var bidragsberättigad, och erhållit i registrerad bidrag primärkommun och som fanns registrerad hos den centrala

ungdomsorganisationen.

Då kommunerna har väl och rutiner fungerande regler samt lång erfarenhet av till det lokala bidragsgivningen föreningslivet behöver de statliga reglerna inte vara mer detaljerade än vad utredningen

föreslagit.

Fördelar med som lokalavdelning bidragsgrund;

De fördelar främst ser med utredningen lokalavdelningen som bidragsgrund är följande:

‘ Det centrala stödet är ett organisationsstöd. Det är dock viktigt att den centrala organisationen genererar verksamhet lokalt. De

lokalavdelningar/föreningar som bedriver verksamhet i landets

kommuner utgör en garanti för detta.

* Många barn- och har ungdomsorganisationer tappat medlemmar de senaste åren. har de centrala Därigenom bidragen blivit lägre. Intäkter från annat - t ex - har blivit projektbidrag en kompensation. Trots nedgång i medlemstalen har antalet lokalavdelningar varit relativt konstant. Detta att betyder statsbidragens kontinuitet skulle stärkas med lokalavdelningen som grund.

‘ Tolkningen av för medlemsbegreppet de religiösa ungdomsorganisationema har varit en Genom tvistefråga. utredningens förslag löses detta.

Bidraget delas in i ett grundbidrag och ett rörligt bidrag;

Grundbidrag;

Grundbidraget utgörs av ett fast belopp. 450 000 kr för de

organisationer som har minst 50 lokala föreningar fördelade i minst

hälften av landets landstingskommuner. inkl. Stockholm, Göteborg och Gotland. och är lika för samtliga

Rörligt bidrag;

De organisationer som har minst 100 men högst 300 föreningar

erhåller bidrag med 3 000 kr per förening för dessa. De organisa-

tioner som har mellan 301 och 700 erhåller för dessa

föreningar därutöver 2 000 kr per förening. Organisationer som har mer än 700 föreningar erhåller ytterligare 1 000 kr per förening för dessa.

Kontroll;

Det föreslagna systemet innebär att ungdomsorganisationema

varje

år ansöker om bidrag hos SUR baserat på antalet bidragsmottagande föreningar inom respektive organisation. Förteckning över dessa föreningar ska varje år bifogas bidragsansökan. Den förteckningen

kan sedan ligga till grund för eventuell kontroll.

För kontrollens skull kan rådet. om så önskas. enkelt få

uppgifter

från kommunerna om den förening. som tagits med i någon ungdomsorganisations ansökan, fått kommunalt bidrag eller ej.

Mjuk övergång. långsiktighet

För att få en mjuk övergång till de nya reglerna föreslår

utredningen

att förändringarna genomförs successivt och träder i full kraft efter

tre år.

Eftersom bidragets storlek är beroende av gällande anslagsram det

år bidragsformen införs anser utredningen att de föreslagna beloppen för grundstödet och det rörliga stödet ska ses som riktvärden. Bidragsmyndigheten bör därför få i uppdrag, att utifrån gällande anslagsram och de i utredningen föreslagna riktlinjerna

samt utifrån

bidragsmyndighetens egna bedömningar, göra erforderliga förändringar.

För att ge ungdomsorganisationema trygghet och möjlighet till

långsiktig planering föreslår utredningen att anslagsramarna för det

centrala stödet läggs fast i 3-års intervaller.

Vidare anser utredningen att ungdomsorganisationema skall underättas senast ett år före eventuella av det centrala

förändringar

stödet.

Utredningens förhoppning är att statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationema snarast stärks. Utredningen hoppas att Lotteriutredningens förslag, även i detta avseende, skall ge utrymme för ökningar av stödet till ungdomsorganisationemas centrala verksamhet. Folkrörelseutredningens nästa betänkande kommer även att behandla frågan om innehåll och statsbidragens storlek.

d) Projektstöd

Omkring 4 miljoner kronor fördelas årligen av Statens Ungdomsråd som projektbidrag för alkohol- och narkotikaupplysning.

Bidraget har fått en prägel av regelbundenhet. Flera organisationer räknar bidraget som en årlig intäkt. Ett fåtal erhåller organisationer dessutom stora belopp, ofta samma år från år. organisationer

Utredningen föreslår att de medel som finns anslagna för alkoholoch till narkotikaupplysning ungdomsorganisationerna förs över till att ingå som en förstärkning av det centrala stödet till barnstatliga och ungdomsorganisationema.

Utredningen anser att projektbidrag ibland kan vara befogade. Samhället behöver i vissa stöd och lägen organisationemas hjälp till att få ut information och debatt. I den mån ska projektbidrag förekomma anser utredningen det som synnerligen viktigt att de begränsas till att stödja projektverksamhet under tre år. högst Vidare måste i förekommande fall kraven på utvärdering skärpas. Efter den fastställda projekttiden skall beslut tas om skall bidragen utformas generellt eller avvecklas.

e) Bidragsmyndigheten

Statens är idag Ungdomsråd bidragsmyndighet för merparten av anslagen till bam— och anser ungdomsorganisationema. Utredningen att så bör vara fallet även i framtiden.

Myndighetsrollen hos den av riksdagen utsedda bidragsmyndigheten bör dock stärkas. Genom och anvisade för målstyrning anslagsramar bidragen till barn- och ungdomsorganisationer SUR i ger regeringen uppdrag att utforma regler och tillämpningar.

En förstärkning av SUR:s innebär att vissa myndighetsroll förändringar i rådets instruktion och organisatoriska uppbyggnad måste vidtas. BUS

Arbetsgruppen (Barn-ungdom-samordning.

U85:N) tar i sitt PM nr 3 upp dessa frågor i detalj varför vi här enbart redovisar vår principiella uppfattning.

Arbetsinriktningen;

Statens Ungdomsråd uppfattas många gånger som barn- och ungdomsorganisationernas förlängda arm och språkrör. Situationen

kan liknas vid Riksidrottsförbundets roll gentemot idrottsorganisationema. Som myndighet i enlighet med utredningens förslag måste SUR ha en fri ställning.

Myndighetsrollen får dock inte innebära att t ex kommunerna eller

föreningarna utsätts för merarbete i fonn av t ex kontrollåtgärder.

Inriktningen bör i stället vara att SUR tillsammans med kommunförbunden, Riksidrottsförbundet och centrala ungdomsorganisationer finner lämpliga former för samarbete. Ett samarbete med sikte på att främja utvecklingen inom barn- och ungdomsföreningarna samt att förbättra och föra ut kunskapen om deras verksamhet.

Prövning av organisationer;

Statens Ungdomsråd fördelar idag bidrag till ett 80-tal centrala barnoch ungdomsorganisationer (Bil 2). Ungdomsorganisationemas verk-

samhet genomgår ständigt förändringar. För närvarande förekommer ingen prövning av omfattningen av olika organisationers verksamhet

och dess betydelse. Har en organisation väl klassats som bidrags-

berättigad utgår bidrag år från år fast dess struktur och verksamhet

kanske förändrats.

En kontinuerlig bedömning av organisationerna borde därför ske hos

SUR. Dess bedömning får sedan ligga till grund för ställnings-

taganden om vilka organisationer som skall vara bidragsberättigade eller inte.

De organisationer som inte uppfyller normerna för det centrala

stödet, men ändå anses värdefulla, bör genom beslut av Statens

Ungdomsråd kunna erhålla bidrag. Det kan t ex gälla handikapp- och

invandrarorganisationer eller nya rörelser som har en annan

Organisationsform än den gängse inom föreningslivet. Huvudsaken är

att den anslagsram riksdagen givit hålls.

verksamhet - till

f) Lokal grunden framgång

l enlighet med direktiven har utredningens förslag koncentrerats till

åtgärder rörande samhällets stöd till ungdomsorganisationernas

centrala och lokala verksamhet. Samhällets stöd i andra former, och till andra barn- och ungdomspolitiska insatser har inte berörts.

Utredningen har inte heller ansett det nödvändigt att lägga några förslag om nya stödformer till ungdomsorganisationema, som exempelvis i form av utvecklingsbidrag, ledarutbildningsbidrag eller bidrag till att nå föreningslös ungdom.

Utredningen anser dock att i ovan nämnda avseenden skall de

grundläggande insatserna ske på lokal nivå och genom kommunala

beslut. Detta ligger också i linje med att föra

utredningens förslag

över mer av beslutanderâtten för lokalt aktivitetsstöd till kommunerna, och att grunden för det centrala stödet är den lokala

föreningen.

Utredningen anser att det bästa resultatet för en barn-

framgångsrik

och ungdomspolitik inom området fritid och rekreation nås genom

en omfattande föreningsverksamhet och ett nära samarbete mellan den lokala föreningen och kommunen.

§ÄR§KILT YTTRANDE av Rajaggng §vensson

Utredningen har på ett värdefullt sätt beskrivit situationen för

barn- och ungdomsorganisationen, inklusive idrottsrörelsen, samt motiven för varför stat och kommuner skall ge sådana organisationer ett omfattande stöd. I två avseenden har jag vissa andra

synpunkter jämfört med utredningen, dels beträffande regler för

det statliga lokala aktivitetsstödet. dels kriterierna för det statliga centrala stödet till organisationerna.

Lokala aktivitetsstödet

Det lokala aktivitetsstödet utgår f n med 11 kronor berättigad per

aktivitet. Ca 40 %, eller 15 000 föreningar, av det totala antalet föreningar söker f n inte detta stöd. En av anledningarna _kan_ vara det låga beloppet per aktivitet med till arbetsinsatsen för

hänsyn att erhålla stödet. Flera har även en verksamhet som

föreningar

inte passar in i dagens regler.

Mot främst denna bakgrund anser det vore av värde att få till jag

stånd en diskussion om det ä; möjligt att, i stället for utredningens förslag att införa ett specialdestinerat statsbidrg till

landets kommuner använda motsvarande belopp till att stärka

barn- och ungdomsorganisationerna på annat sätt.

Exempelvis

genom att kraftigt öka stödet till riksorganisationema och att göra

det snabbt!

Jag anser att barn- och ungdomsorganisationerna snarast måste erhålla en kraftig uppräkning av sina generella statliga anslag. Utredningen delar också denna principiella inställning men avstår med hänvisning till bl a direktiven att föreslå en sådan ökning av bidragen.

En snabb och kraftig uppräkning av det statliga stödet till riksorganisationerna är möjlig genom att en övervägande del av det anslag som f n disponeras för statligt lokalt aktivitetsstöd. överförs till s k centrala stödet. För att skapa rimligare proportioner mellan det statliga stödet till idrotten och barn- och övriga ung-

domsorganisationer bör dessutom den största delen av dessa

medel ställas till övriga barn- och förungdomsorganisationers

fogande. genom den föreslagna omorgansiationen av Statens

Ungdomsråd.

Nya friska idéer utvecklas inom alla led inom t ex bam- och ungdomsorganisationer. Dessa organisationer måste på olika sätt utveckla sin verksamhet och vidmakthålla ett intresse för sig och sin verksamhet bland landets ungdomar. De ekonomiska möjligheterna att genomföra olika utvecklingsprojekt saknas dock. Här finns också en möjlighet att snabbt och ett ut-

kraftigt stödja

vecklingsarbete inom organisationerna genom att använda en del

av de s k frigjorda miljonerna till att införa ett stöd till utvecklingsprojekt inom barn- och ungdomsorganisationerna. Formerna för ett sådant stöd bör närmare studeras. Värdefulla idéer kommer säkert fram under remissbehandlingen av denna utredning.

Vidare kan en del av dessa s k medel användas till att förstärka stödet till organisationer med generationsövergripande verksam-

m som exempelvis Sportfiskarna och övriga s k främjandeorga-

nisationer, Svenska Ungdomsringen för bygdekultur, Svenska Freds- och som alla har en stor skiljedomsföreningen, barn/ ungdomsverksamhet.

Jag anser således att ovan nämnda modell borde varit ett alternativ till det föreslagna statliga bidraget till det lokala föreningslivet via kommunerna. Min modell skapar utrymme för att snabbt och kraftfullt öka det centrala stödet till skillnad mot utredningen

som inte förelsår något sådant.

Qentrala stödet

Av statsfinansiella skäl begränsar utredningsdirektiven möjligheterna att föreslå en berättigad uppräkning av det centrala stödet. Min modell gör det dock möjligt att inom nuvarande anslagsramar kraftigt öka det statliga stödet.

Utredningen föreslår att grunden för det centrala bidraget skall vara den lokala föreningen/ avdelningen. Jag anser att även antalet medlemmar skall vara ett bidragsgrundande kriterium.

Det är på grundval av att det finns ett visst antal medlemmar som

den lokala föreningen/ avdelningen finns och fungerar. Utan

medlemmar -

inga föreningar!

Medlemskapet innebär i regel ett ställningstagande till en

verksamhet och/ eller idé och är därför värdefullt.

Med antalet medlemmar och lokala föreningar/avdelningar som kriterier skapas också en naturlig koppling mellan föreningslivets bas - medlemmar och förening/avdelningar.

Värdet av varje medlem bör dock tonas ned jämfört med nuvarande systern som helt bygger på antalet medlemmar.

SARSKILT YTTRANDE av Bertil o stberg

Bidragen till barn- och ungdomsorganisationema bör vara enkla att

tillämpa och bör inte nämnvärt påverka organisationernas interna beslutsfattande. Alla bidragsformer som är kopplade till antalet

utförda prestationer etc skapar dock incitament för organisationen att öka bidraget genom att anpassa sin verksamhet till de bidragsregler som finns. På samma sätt skapas incitament för att redovisa prestationer som inte utförts, vilket också skapar ett behov av kontroll. De invändningar som framförs mot en selektiv socialpolitik torde i flera avseenden även kunna riktas mot bidrag till föreningar som är kopplade till en viss faktor.

Det är clock knappast möjligt att utforma bidragen till barn- och ungdomsorganisationema så att de inte är relaterade till om-

fattningen av verksamheten. Det kan dock till en viss del uppnås

inom det centrala stödet genom att grundbidraget höjs så att en stor del av stödet utgår i denna form. Utredningen föreslår en viss höjning av grundbidraget. Enligt min mening bör grundbidraget höjas ytterligare.

Det rörliga bidraget utgår nu i förhållande till antalet medlemmar.

Utredningen vill i stället att det rörliga bidraget ska utgå i för-

hållande till antalet lokala föreningar. Det finns nackdelar med att

låta bidraget utgå i förhållande till antalet medlemmar. En

organisations medlemsantal torde dock i allmänhet vara ett bättre mått på omfattningen av organisationens verksamhet än antalet lokala föreningar. Det är dock betydligt lättare att kontrollera antalet lokala föreningar.

Organisationen kan utforma sin verksamhet på olika sätt. Antalet

lokala föreningar kan variera kraftigt beroende på den organisa-

tionsstruktur som väljes.

Om det centrala stödet till en betydande del utgår i förhållande till antalet lokala föreningar kan vi räkna med att antalet lokala föreningar kommer att öka kraftigt. Det är inte givet att fler för-

eningar medför ökad verksamhet. Det kan också innebära mer

arbete med administrationen av nytillkommande föreningar.

Utredningen föreslår att endast de lokalavdelningar som erhåller kommunalt stöd ska vara bidragsgrundande vid beräkningen av det centrala stödet. De kommunala bidragsreglerna varierar från kommun till kommun vilket innebär att en förening kan vara bidragsberättigad i en kommun men inte i en annan. Det torde också finnas små lokalavdelningar som avstår från att söka bidrag.

Grundbidraget bör alltså höjas så det svarar för en stor del av det

centrala stödet. Det rörliga bidraget kan även fortsättningsvis utgå

i förhållande till antalet medlemmar. En annan tänkbar möjlighet

är att låta det rörliga bidraget utgå i relation både till antalet medlemmar och antalet lokala föreningar. Härigenom minskar de nackdelar som finns med vart och ett av dessa båda bidragskriterier.

Det är något oklart vad utredningen avser med att SUR:s

myndighetsroll ska förstärkas. Det torde vara ofrânkomligt att de

mest grundläggande reglerna för stödet fastställs av riksdagen.

Bilaga 1

Kommittédirektiv

rilläggsdirektiv till folkrörelseutredningen (C 1986:01) att se över statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationema

Dir. 1987:14

Beslut vid regeringssammanträde 1987-03-12

Statsrådet Lönnqvist anför efter samråd med chefen för civildepartementet.

1 Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild sker av statsbidragen till barn»

översyn

och ungdomsorganisationer. Oversynen bör ske genom att folkrörelseutredningen (C 1986:01) erhåller tilläggsdirektiv.

Målet är att finna bidragsregler som innebär såväl en som

förenkling

en ökad rättvisa mellan olika typer av organisationer. Oversynen skall bland annat ta upp nya ungdomsrörelsers möjligheter att erhålla statligt stöd. Vidare skall konstruktionen av såväl det centrala stödet

som det lokala stödet samt rutinerna för bidragsgivningen behandlas.

2 Bakgrund

Under de första årtiondena av 1900-talet växte olika ungdoms-

organisationer fram inom de stora folkrörelserna. Deras främsta syfte var att främja intresset bland ungdom för idéer av frireligiös, nykter-

hetspolitisk eller allmänpolitisk karaktär med anknytning till motsvarande huvudorganisationer. kom för

Härtill organisationer

olika Specialintressen. främst idrott. Ar 1953 fanns ett fyrtiotal ungdomsorganisationer med sammanlagt 1,5 miljoner medlemmar.

varav ungefär hälften inom idrottsrörelsen.

Ungdomsorganisationerna hade fram till år 1954 inget reguljärt samhällsstöd. Motiven för det stöd som då infördes var bl a att

underlätta för föreningslivet att nå ut till den föreningslösa

ungdomen. Dessutom framhävdes riskerna med ungdomens alkoholbruk och därmed behovet av

nykterhetsfrämjande åtgärder.

1954 års ungdomsstöd var inriktat på att stärka organisationernas möjligheter att bedriva fritidsaktiviteter som t ex slöjd, konst, musik

och annat hobbyutövande. Det gällde främst att med hjälp av

föreningarna få till stånd ett större utbud av aktiviteter.

Organisationernas intresse för stödet förutsattes i de ökade

ligga rekryterings-

möjligheterna. Stödet utgick i tre olika

bidragsfomier nämligen dels

som stöd till

utbildning av ungdomsledare, dels som stöd till fritids-

grupper, dels också som till instruktörer i

bidrag ungdomsorganisa-

tioner.

År 1964 förändrades

ungdomsstödet inriktning med utgångspunkt i förslag från 1962 års med ungdomsutredning. Syftet samhällets stöd till ungdomsorganisationema då till att

vidgades omfatta såväl deras

samhällsfostrande och idéinriktade funktion som deras uppgift att bedriva fritidsverksamhet

för ungdomar. Ett allmänt bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet infördes och ersatte

det tidigare till

bidraget instruktörer i ungdomsorganisationer.

Efter år 1964 har ytterligare en rad

förändringar skett när det gäller

statens stöd till

ungdomsorganisationema. Fritidsgruppstödet

ersattes således år 1971 av ett inriktat stöd till

allmänt ungdoms-

organisationernas lokala verksamhet. Ar 1975 korn ett nytt centralt stöd till som

ungdomsorganisationema ersatte de tidigare bidragen

till central verksamhet och

ungdomsledarutbildning. Aret därefter

flyttades ansvaret för över från bidragsgivningen skolöverstyrelsen till

statens ungdomsråd.

Vid sidan av det allmänna organisationsstödet till ungdoms-

organisationema har det under senare är också lämnats vissa

bidrag

till särskild verksamhet. Sedan

budgetåret 1972/73 utgår ett statligt

stöd för alkohol- och narkotikainformation som fönnedlas via statens

ungdomsråd till

ungdomsorganisationema. Vidare inrättades år 1981

ett särskilt för ferieverksamhet.

bidrag Vid min anmälan till budgetpropositionen år 1987 har jag att det särskilda föreslagit

feriestödet avskaffas och att det i stället sker en

kraftig uppräkning

av stödet till barn- och

ungdomsorganisationemas centrala

verksamhet. Organisationerna får därmed en större frihet att själva

avgöra hur bidragen bäst används.

De närmare föreskrifterna för det nuvarande statliga ungdomsstödet finns i om

förordningen (1971:388) statsbidrag till ungdomsorga-

nisationer. har efter sin

Förordningen tillkomst ändrats vid ett flertal

tillfällen (senast 1986:536).

Förordningens regler är emellertid i dag

delvis inaktuella och till

ger upphov åtskilliga problem vid tillämp-

ningen.

3 En prövning av bidragssystemet behövs

Statens ungdomsråd har påbörjat en viss översyn av bidragssystemets

utformning. Enligt min mening finns det dock anledning att mer förutsättningslöst pröva det nuvarande bidragssystemet. Det övergripande syftet med stödet bör vara att dels främja en demokratisk fostran genom barns och ungdomars engagemang i föreningar, dels medverka till en meningsfull fritid för barn och ungdomar. En prövning bör ske av i vilken utsträckning dessa syften tillgodoses med det nuvarande stödet och genom de organisationer som idag får bidrag. Vidare bör övervägas vilka förändringar i stödets tekniska utformning som kan behöva göras för att stödet skall få avsedd effekt. Med hänvisning till vad jag här anfört föreslår jag att en särskild översyn görs av statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna.

Det statliga ungdomsstödet är en del av de samlade statliga bidragen till folkrörelsema. En allmän översyn av bl a statens ekonomiska stöd till folkrörelsema genomförs för närvarande av folkröelseutredningen

(C 1986:01) med syftet bl a att bidragsgivningen skall både förenklas

och samordnas på ett effektivare sätt. En nära samordning bör därför ske mellan den allmänna översyn av stödet till folkrörelsema som pågår och den särskilda översyn av statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationerna som jag här förordat. En sådan samordning kan enligt min mening lämpligast åstadkommas genom att folkrörelseutredningen erhåller tilläggsdirektiv att göra översynen av ungdomsstödet samt att en särskild sakkunnig förordnas för uppgiften.

4 Närmare utgångspunkter för översynen

Som jag redan berört finns det anledning att förutsättningslöst pröva

i vilken utsträckning det nuvarande stödet och de organisationer

som idag får bidrag tillgodoser de syften som bör gälla för statens

stöd till ungdomsorganisationerna. Vidare finns det anledning att se över möjligheterna för andra, ofta nya. rörelser bland ungdomar att erhålla statligt stöd för sin verksamhet. I detta sammanhang bör

frågan om organisationernas storlek. spridning och varaktighet beaktas. Vidare bör belysas möjligheterna att nå en ökad flexibilitet i

systemet t ex genom att bidrag i vissa fall görs tidsbegränsade. Lämpligheten av att vissa organisationer, på det sätt som sker i dag, erhåller bidrag i särskild ordning bör också prövas.

Utredningen bör kartlägga i vilken utsträckning olika typer av barnoch ungdomsorganisationer får statligt stöd från olika håll. En strävan bör vara att samordna bidragsgivningen och minska antalet stödformer. En viktig utgångspunkt för översynen bör vara att

bidragssystemet så långt möjligt skall förenklas. Organisationerna bör

vidare ges största möjliga frihet vid användningen av bidragsmedlen.

bör Utredningen pröva om det är möjligt att finna andra och fler

kriterier än medlemsantalet vid av stödet till central beräkningen verksamhet eller om det på annat sätt är möjligt att åstadkomma en ökad rättvisa med bibehållen respekt för organisationemas särart och självständighet. Därvid bör bl a också övervägas innebörden och tolkningen av medlemsbegreppet mot av de skilda bakgrund förhållanden som råder inom olika organisationer.

Några barn- och är ungdomsorganisationer kraftigt integrerade i sina

moderorganisationer. Utredningen bör särskilt och överväga ge förslag till hur dessa bör behandlas från organisationer bidragssynpunkt. Därvid bör beaktas dels intresset av att organisationerna ges frihet att själva bestämma över sin organisatoriska uppbyggnad, dels

det angelägna i att organisationens uppbyggnad ger ungdomar möjlighet att själva ha inflytande över och ta ansvar för den verksamhet

som berör dem.

En stor andel av de lokala avstår föreningarna från att söka lokalt aktivitetsstöd trots att de har rätt till detta. bör Utredningen överväga om det behövs förändringar i konstruktionen av det lokala

stödet för att underlätta för föreningarna att utnyttja stödet. Vidare bör utredningen överväga förändringar av åldersgränserna för det lokala stödet samt om det finns att särskilt anledning prioritera någon ålderskategori. i första hand l detta tonårsgruppen. sammanhang bör också övervägas om det bör finnas ett samband

mellan det lokala och det centrala stödet eller om dessa stödformer bör vara oberoende av varandra.

bör vara Utredningen fri att ta upp även andra frågor som är

angelägna för barn- och som t ex ungdomsorganisationerna statsbidragens långsiktighet, organisationemas möjligheter till

utvecklingsarbete. hur bidragssystemet eventuellt skall kunna hjälpa barn- och ungdomsorganisationerna att lösa problem med

ledarutbildning, information och samt opinionsbildning rekrytering av s k föreningslösa ungdomar.

Det är angeläget att får en sådan bidragssystemet utformning att en

smidig fortlöpande bedömning kan ske av vilka organisationer som bör erhålla Det är därvid bidrag. fråga om att pröva dels om de organisationer som redan får stöd fortfarande uppfyller bidragsvillkoren, dels vilka nya organisationer som lever till de upp krav som bidragsreglerna innehåller.

Med utgångspunkt i de av förändringar bidragssystemet som utredningen avser att föreslå bör också en närmare genomgång göras av bidragsbestämmelserna och av rutinerna för behandlingen av

bidragsärenden.

5 Översynens genomförande

översynen bör ske i samarbete med bl a statens undomsråd. De

erfarenheter som vunnits inom ramen för rådets eget översynsarbete bör därvid utnyttjas.

Arbetet bör bedrivas och med i att

skyndsamt utgångspunkt

riksdagen under våren 1988 skall kunna

ta ställning till ett förslag

till hur det framtida stödet till barnoch ungdomsorganisationema bör utformas. Utredarens i denna bör därför

förslag fråga redovisas

senast den 1 september 1987. Vid bör översynen beaktas vad som har anförts i regeringens direktiv (Dir. 1984:5) angående

utredningsförslagens inriktning.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar till

uppdraget

folkrörelseutredningen (C 1986:01) till att också avse en översyn av

statsbidragen till barn- och ungdomsorganisationema i enlighet med

vad jag här anfört.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till

föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)

Avskrift

Bilaga 2

Medlemsstatistik 7-25 år och statistik över antalet lokali

avdelningar statsbidragsberättigade ungdomsorganisa-

tioner

Antal Antal lokala medlemmar föreningar

Kristna organisationer

Politiska organisationer

Nykterhetsorganisationer

Övriga organisationer

hundungdom

Handikapporganisationer

67 Invandrarorganisationer

Bidrag i särskild ordning

Riksf Sv fritids- o hemgårdar 151 Sv samemas - 21 riksungdomsförb Landsrådet - för sv ungdomsorg

Dessutom:

Verdandi - - Förbundet mot I I droger Sv Evang stud och gymn rörelser Sv flottans ungd förbund

Utrikespol förening FN förb

Riksförbundet DX alliansen Sv Frälsningsarméns ungdom

* = Ny bidragsberättigad organisation 86/87

Statens utredningar 1987 offentliga

Kronologisk förteckning

. Otillborlig eherbildning Ju.

n.. . Dodsboagande och samagande av jordbruksfastighet

m.m.Ju. . Långtidsutredningen 87. Fi. . En ny kyrkolag mm, Del 1. C. . En ny kvrkoiag m. m. Dei 2. C. . Folkstyreisens vilikor. Ju. . Barnets rätt. Ju. . Svenska forsvarsindustrins utlandsverksamhet. Ud. . Det svenska totalförsvaret infor 90-talet Fo. . Indrivningslag m.m. Fi. . Skydd for det vantade barnet. Ju. . Legitimation for vissa kiropraktorer. S. . Oversvn av rättegångsbalken 3. Ju. . Mordet på Olof Palme. Ju. . Miljöskadefond. ME. . Begravningslag. C. . Franchising. Ju. . Internationella familjerattsfrågor. Ju. . Varannan damernas. A. . Lakemedei och hälsa. S.

wwwmuwwwM-N~NNMNru-a—-—-—--—--—-—--

. Aldreomsorg i utveckling. S. . Missbrukarna, Socialtjänsten, Tvånget. S. . Medicinteknisk säkerhet. S. . Produktsakerhetslag. Fi. . Okat kommunalt vaghâllningsansvar. K. . Enskiida vägar. K. . Skeppslega till utlänning. Tilistånd, dispenser, flaggskifte. K. . Bistånd for bättre miljo i u-Iand. Ud. . Stod till näringslivet. Fi. . Fel i fastighet. Ju. . Integritetsskyddet i informationssamhallet 4. Ju. . For en bättre mi|j‘o. ME. . Ju mer vi är tillsammans. Del 1. C. Exempelsamiing. Del 2. C. . Underlag för reformer sarnt förslag. Del 3. C. . För en bättre miljö. Miljovárdsfamiijen. Myndigheter och författningar. ME. . Stödet tiil barn- och ungdomsföreningar. C.

Statens offentliga utredningar 1987

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Otillbörligefterbildning.[1] Dödsboägande och samägandeavjordbruksfastighetm.m. [2] Folkstyrelsensvillkor. [6] , Barnetsrätt. [7] S_kydd för det väntadebarnet.[11] Översynav rättegångsbalken3. [13] Mordetpå Olof Palme.[14] Franchising.[17] Internationellafamiljerättsfrågor.[18] Feli fastighet[30] lntegritetsskyddeti informationssamhället4. [31]

Utrikesdepartementet Svenskaförsvarsindustrinsutlandsverksamhet.[8] Biståndför bättremiljö i u-Iand.[28]

Försvarsdepartementet Detsvenskatotalförsvaretinför 90-talet.[9]

Socialdepartementet Legitimationför vissakiropraktorer.[12] Läkemedeloch hälsa.[20] dreomsorgi utveckling.[21] Missbrukarna,Socialtjänsten,Tvånget.[22] Medicinteknisksäkerhet.[23]

Kommunikationsdepartementet Ökatkommunaltväghållningsansvar.[25] Enskildavägar.[26] Skeppslegatill utlänning.Tillstånd,dispenser,flaggskifte.[27]

Finansdepartementet Lángtidsutredningen87. [3] lndrivningslagm.m. [10] Produktsäkerhetslag. [24] Stödtill näringslivet.[29]

Miljö- och Energidepartementet Miljöskadefend.[15] Fören bättremiljö. [32] --—, Miljövårdsfamiljen.Myndigheteroch förfettningar.[36]

Arbetsmarknadsdepertementet Varannandamernas.[19]

Civildepartementet En ny kyrkolagm.m. Del 1. [4] Enny kyrkolagm.m. Del2. [5] Begravningslag.[16] Ju mer vi år tillsammans.Del 1. [33] —”—, Exempelsamling.Del2. [34] --, Underlagför reformersamtförslag.Del3. [35] Stödettill barn-och ungdomsföreningar.[37]

Anm. Siffrornainom klammerbetecknarutredningensnummeri denkronologiskaförteckningen.

KUNGL. BlBL.

1987 09- 0 7