Konsumentpolitik i en ny tid : Konsumentpolitiska kommitténs betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

I i ^ e , . “ : -. . Å, 2 . a w › _ _ f e

»5

._ .kogsisLgmtsutpqLttusxA MjvHTTå TÄN-KAN D_EQ;_.,

a 9

lev?”

ir. E» . ,. ., z

, y -

. .

. , y

, V 1 en. .4 \\\ .ri

. ...w

... . . .

x

Q6

Konsumentpolitik

i en ny tid

@

Statens utredningar offentliga

1994: 14 ä??

Civildepartementet

Konsumentpolitik

i en tid

ny

Konsumentpolitiska kommitténs betänkande

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Norstedts Tryckeri AB ISBN 91-38-13558-2 Stockholm 1994 ISSN 0375›250X

Till statsrådet

och chefen för

Civil-

departementet

Regeringen bemyndigade den 14 maj 1992 chefen för Civildepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att göra en konsumentpolitisk översyn. Genom beslut den 3 september och 15 oktober 1992 bemyndigades chefen för att utöka antalet ledamöter Civildepartementet till högst nio resp. högst elva. Med stöd av bemyndigandet förordnade chefen för Civildepartementet f.d. landshövding Britt Mogård att vara ordförande i kommittén samt den 14 oktober 1992 ledamöter, sakkunniga och experter att ingå i resp. biträda kommittén. Som ledamöter förordnades ombudsmannen Marie Engström (v), riksdagsledamoten Stina Gustavsson (c), riksdagsledamoten Inger Hestvik (s), företagaren Kerstin Hjort (kds), riksdagsledamoten Inga-Brittjohansson (s), riksdagsledamoten Bengt Kronblad (s), riksdagsledamoten Karin Pilsäter (fp), riksdagsledamoten Mona Saint docent Göran Skogh Cyr (m), (m) och riksdagsledamoten Christer Windén (nyd). Den 15 januari 1993 entledigades Christer Windén. Till ny ledamot utsågs samma dag riksdagsledamoten Bengt Dalström (nyd). Som sakkunniga förordnades ordföranden i Allmänna reklamationsnämnden jörgen Beck-Friis, generaldirektören Axel Edling och departementsrådet Lars Högdahl. Högdahl entledigades den 18 december 1992. Till förordnades ny sakkunnig samma Thomas Utterström. dag ämnessakkunnige Som experter förordnades departementsrådet Gunnar Balsvik, konsumentsekreteraren Sven-Åke Hansson, direktören Ernst Olav Holm, kanslirådet Göran Lambertz, departementsrådet

Ann-Christin Nykvist, direktören Anders Stenlund, ordföranden i Sveriges Konsumentråd Turid Ström och departementssekreteraren Nina Ulvelius. Den 31 augusti 1993 entledigades Balsvik och Ulvelius från Departementsrådet Madeuppdraget. leine Emmervall förordnades samtidigt att vara expert. Den 9 juli 1993 förordnades byrådirektören Richard Lemon och Arne att vara t.0.m. den 31 byrådirektören Westling experter augusti 1993. Som huvudsekreterare förordnades den 23 oktober 1992 Erik Hansson. Hansson entledigades den 7 decembyråchefen ber 1992 den från uppdraget. Till ny huvudsekreterare fr.o.m. 1 mars 1993 förordnades den 5 april 1993 pol. mag. Olof

Karlander. Kammarrättsassessorn Marie Bjernelius-Lundahl

förordnades som sekreterare den 19 januari 1993. Bjernelius- Lundahls varade till den 1 1993. Till bitr. uppdrag september sekreterare förordnades den 7 september 1993 byrådirektören Richard Lemon och den 9 september departementssekreteraren Nina Ulvelius. Avdelningsdirektören Ebbe Höskuld, byrådirektören Richard Lemon, redaktören Ronny Lilliengren, byrådirektören Lennart Lundgren och byrådirektören Arne Westling förordnades den 7 december 1992 att i en referensgrupp till ingå kommittén. Uppdraget avslutades den 30 juni 1993. kom- Kommittén har antagit namnet Konsumentpolitiska mittén. Kommittén får härmed överlämna betänkandet Konsumentpolitik i en ny tid. Till betänkandet fogas reservationer och särskilda yttranden. Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i januari 1994

Britt Mogård

Dalström Marie Engström Stina Gustavsson Bengt

Inger Hestvik Kerstin Hjort Inga-Brittjohansson

Cyri

Karin Pilsäter Mona Saint Bengt Kronblad

Göran Skogh /Olof Karlander

Nina Ulvelius

Innehåll

Sammanfattning 15

Del I

Inledning

1 Behovet av en Översyn 39 2 Vad är konsumentpolitik? 41 3 Vårt arbetssätt 43

Del II

Bakgrund

4 Verksamheten under 50 år 47 4.1 Sammanfattande översikt 48 4.2 Organisationerna och ett begynnande engagemang 49 4.3 Det statliga engagemanget 50 4.4 betydelsefulla verksamhe- Några konsumentpolitiska ter 53

Del III Aktörerna och deras Verksamhet

5 Konsumentverket/Konsumentombudsmannen 61 5.1 Konsumentverket och konsumentombudsmannens uppgifter 61 5.2 Verkets organisation och 63 finansiering 5.3 Verkets verksamhetsgrenar 64 5.4 Särskilt om konsumentombudsmannen och KO-sekretariatet 70

Allmänna reklamationsnämnden 72 6.1 Allmänna reklamationsnämndens uppgifter 73 6.2 ARN:s organisation 74 6.3 Konsumenttvister och om till domfrågor yttranden stol 75 6.4 Arbetssituationen 78 6.5 Stödet till den lokala konsumentverksamheten 79 6.6 Praxis 79

Vissa och andra till stöd för myndigheter organ konsumenterna 81 7.1 Inledning 81 7.2 Myndigheter och andra offentliga organ verksamma inom en viss sektor 82 7.3 Myndigheter och andra offentliga organ med ett funktionsansvar 88 7.4 Organ som stöder en grupp eller region 90

Den kommunala verksamheten 92 Verksamhetens betydelse och innehåll 93 Utvecklingen av den kommunala konsumentvägledningen 94 8.3 Organisation 95 8.4 Rådgivning 95 8.5 Förebyggande verksamhet 97 8.6 Kontakter med näringslivet och förvaltningar 97 8.7 Samarbetet med frivilliga organisationer 98 8.8 Effekter av den kommunala konsumentvägledningen 99 8.9 Kostnadernq för den lokala konsumentverksamheten 102 8.10 Effekter av en avveckling av den lokala verksamheten 104

9 Skolan 106 9.1 Konsumentkunskapens betydelse och hemvist i läroplanen 107 9.2 Skolverkets roll 108 9.3 Konsumentverkets roll 108 9.4 Elevernas kunskaper 109

10 Näringslivets egenåtgärder 110 10.1 Egenåtgärdernas roll i konsumentpolitiken 111 10.2 Fördelar och nackdelar med egenåtgärder 113

10.3 Egenåtgärder tillkomna före och efter 1986 114 10.4 Några utvärderingar av egenåtgärder 114 10.5 Särdrag hos olika av 116 slag egenåtgärder

11 De frivilliga 122 organisationerna 11.1 De frivilliga organisationernas roll i den svenska modellen 123 11.2 Organisationernas roll i samband med EES-avtalet och närmandet till EU 123 11.3 De frivilliga organisationernas inriktning 124 11.4 De frivilliga organisationernas 125 engagemang 11.5 Exempel på konsumentorganisationer och deras verksamhet 125 11.6 Ungdomsprojekt med konsumentfrågor 137

12 Massmedia 138 12.1 Bevakningens och 138 omfattning förändring 12.2 Policy och policyförändringar 141 12.3 142 Konsumentjournalistikens prioteringar 12.4 Idéer och material för konsumentartiklar 143 12.5 Media och den kommunala konsumentverksamheten 143

Del IV

Viktiga samhällsförändringar

13 En förstärkt marknadsekonomi 147 13.1 Förändringar som påverkar konsumenterna och konsumentpolitiken 147 13.2 Konsumentaspekter på den kommunala verksamheten 151 13.3 Konsumenternas behov av insyn och inflytande vissa på monopolmarknader 157

14 Några konsekvenser av den ökande internationaliseringen 159 14.1 Innehållet i EES-avtalet och EFTA-deklarationen 15 9 14.2 Konsumentskyddet inom EG 161 14.3 Produktsäkerhetsarbetet inom EG 164 14.4 Internationell samverkan 166 14.5 Konsumentinflytande och satsningar på Standardiseringsarbetet i Sverige 168 14.6 Konsumentverkets tillsynsansvar 170

15 Den ekonomiska utvecklingen 1986 -1998 174 15.1 Hushållens disponibla inkomster 174 15.2 Hushållens konsumtion och sparande 175 15.3 Skillnaden i inkomst mellan olika hushåll har blivit större 178 15.4 Hushåll med ökar under 1990-talet 179 svag ekonomi 15.5 Hushållens ekonomi i centrum för 1990-talets konsumentpolitik 185

16 Konsumenten och miljön 188 16.1 De och målen 188 miljöpolitiska konsumentpolitiska 16.2 Bakgrund 189 16.3 och konsumenten 190 Miljöproblemen 16.4 Konsumenten och 191 miljöinformationen 16.5 Miljömärkning 193 16.6 EG:s miljöhandlingsprogram 196

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Del V Verksamheten m.m.

17 Våra utgångspunkter 199 17.1 Marknadsekonomin 199 17.2 mellan konkurrens- och konsumentpoliti- Samspel ken 201 17.3 Aktörernas ansvar 202

18 Avregleringen och den ökande konkurrensen 207 18.1 Konsumentråtten och de avreglerade områdena 207 18.2 208

Klagomålsmöjlighet

18.3 Konsumentmyndighetens insatser 209 18.4 Den kommunala verksamheten och avreglerade områden 210 18.5 Prismätningar samt pris- och marknadsbevakning 211

19 Närmandet till EU 215 19.1 Allmänt om konsekvenser för konsumenterna och för svensk konsumentpolitik 215 19.2 217 Standardiseringen 19.3 Marknadskontroll och marknadsbevakning 218

20 Den ekonomiska utvecklingens följder 224 20.1 Begreppet konsumentekonomi 224 20.2 Lokal verksamhet med centralt stöd 225 20.3 Behov av insatser 226

20.4 Budgetrådgivning och 227 skuldsanering 20.5 av socialsekreterare

Utbildning 227

20.6 Centrum för privatekonomi 228

21 Konsumenten och miljön - ett samspel 230 21.1 Miljöinformation 231 21.2 Energiförbrukning i hushållen 231 21.3 av 232 Miljömärkning produkter

22 Konsumentombudsmannens ställorganisatoriska ning 234 22.1 Rättssäkerheten 234 22.2 Effektiviteten 236 22.3

Överväganden och förslag 237

23 och Allmänna reklamationsnämndens

Tvisthantering

centrala roll 239 23.1 Egenåtgärder 240 23.2 Den lokala medlingen 241 23.3 Nämndens i det plats processuella systemet 243 23.4 Följsamheten 247 23.5 249

Rättssäkerhetsaspekter

23.6 Den lokala verksamheten skall 250 stödjas 23.7 Tvister över nationsgränsen 251 23.8 Finansiering 254 23.9 Verksamhetsområde 256 23.10 Verksamhetsformer 259

24 Behövs en konsumentbalk? 262 24.1 Den i

konsumenträttsliga lagstiftningen dag 262

24.2 För och emot en samlad 264

konsumentlag

24.3 Avslutande reflektioner och slutsatser 268

25 Konsumenträtten och risken för konkurrenshinder 270 25.1 271 Pågående avregleringsarbete 25.2 Enkät inom Näringslivets för Marknads- Delegation rätt 271 25.3 Marknadsföringslagen, och överenskommelriktlinjer ser 271 25.4 273

Prisinformationslagen

25.5 274

Avtalsvillkorslagen

25.6 274

Produktsäkerhetslagen

25.7 och 275

Konsumentköpslagen konsumenttjänstlagen

Övrig lagstiftning 276

25.9 Slutsatser och förslag 276

26 Den lokala verksamhetens behov av förstärkning 278 26.1 Den lokala verksamhetens roll 278 26.2 Verksamheten har minskat 280 26.3 Alternativa att en lokal verk-

möjligheter upprätthålla

samhet 281 26.4 Kommunernas ansvar 283 26.5 286

Integritetsfrågan

26.6 Prioritering av uppgifter 286

27 De 288 frivilliga organisationernas engagemang 27.1 Statsmakternas stöd till 288 frivilliga organisationer 27.2 ökar hos 289 Engagemanget frivilliga organisationer 27.3 betydelse 291 Organisationernas 27.4 Förslag 293

28 att lösa konsument- Näringslivets möjligheter problem 296 28.1 Vidare av 297

utveckling egenåtgärdssystemet

28.2 Samspelet med konsumentmyndigheten 298 28.3 Utbildning och information 299

29 Skolan och vikten av kunskap 300

30 Massmedia och de lokala kontakterna 304

31 Behovet av m.m. 304 kunskap, forskning 31.1 Varuförsörjning och distribution 305 31.2 Provning 307 31.3 Publikationsverksamhet 309 31.4 310

Förlagsverksamheten

31.5 Kursverksamhet 312 31.6 Forskning och utveckling 312

Del Det

statliga

VI

engagemanget

32 Inriktningen av det statliga engagemanget 319 32.1 Målet för engagemanget 319 32.2 vid av verksamheten 320 Utgångspunkter prioritering 32.3 En breddad finansiering 321

33 Motiv för att förändra den statliga 323 konsumentorganisationen 33.1 Organisatoriska och konsumentpolitiska överväganden 324

33.2 Krav på besparingar och på ökade intäkter 326 33.3 Bättre möjligheter att hävda det 326 rättsliga skyddet 33.4 Internationaliseringen som organisatorisk drivkraft 327 33.5 Organisatoriska för ett breddat förutsättningar engagemang 327 33.6 Stöd till den lokala verksamheten 328 33.7 Förvaltningspolitiken förutsätter renodling 329 33.8 Allmänna 330 organisatoriska överväganden 33.9 Sammanfattning och grund för val av organisation 330

34 Förändringar av Konsumentverket 332 34.1 Allmänna överväganden 332 34.2 Gemensamma utgångspunkter 333 34.3 Renodling genom delning. Alternativ 1 335 34.4 Utveckling och renodling av Konsumentverket. Alternativ 2 341 34.5 Värdering och förslag till huvudalternativ 344

35 Breddning och styrning av det statliga engagemanget 348 35.1 En konsumentpolitisk beredning 349 35.2 Målstyrning och resultatuppföljning 349 35.3 Samspel mellan myndigheter 350

35.4 Översyn av myndigheternas ansvar 351

36 Ekonomiska konsekvenser 355 36.1 Nuläget 35 5 36.2 Möjlighet till besparingar 355 36.3 Ökade krav 356

Reservationer 359

Särskilda yttranden 375

Bilagor 405

Sam

anfattning

m

Utredningens uppdrag omfattar en översyn av den statliga konsumentverksamheten med hänsyn till de förändringar som sker i det svenska samhället och i vår omvärld, bl.a. nya systern för produktion av offentliga tjänster, närmandet till EU, miljöpolitiken och den kommunala verksamheten. Vi har dessutom behandlat den ekonomiska utvecklingens konsekvenser för konsumentpolitiken. Det statliga skall enligt direktiven koncentreengagemanget ras till sådana verksamhetsområden där statliga insatser verkligen behövs och till sådana uppgifter som inte kan läggas på andra, kommunala eller enskilda, organ. Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken lades fast av riksdagen senast år 1986 (prop. 1985/86:121 , LU34, rskr. 292).

1. Grunden för Våra

överväganden

och 32)

(kap.

På det konsumentpolitiska arbetsfältet är aktörer verkmånga samma; staten med Konsumentverket/Konsumentombudsmannen, Allmänna reklamationsnämnden, andra och myndigheter samt kommunerna, näringslivet,

organ frivilligorganisationer

och media. Såväl näringslivet och frivilligorganisationerna som media har utökat sin verksamhet på konsumentområdet under senare ar.

16 Sammanfattning

Vi eftersträvar en utveckling inom konsumentområdet där samtliga aktörer har tydligare roller, tar ett större ansvar och visar ett större engagemang, där ett samarbete bedrivs i öppnare och och ambitionen olika

friare former där är att i former slå

vakt om konsumentintresset.

Vår bedömning är att behovet av konsumentpolitiska insatser ökar under 1990-talet. Vi står inför stora förändringar som får betydande konsekvenser för konsumenterna. Vi föreslår att målet för konsumentpolitiken skall vara: 0 Att stärka konsumenternas ställning marknaden på 0 Att hushållen i deras strävan att

stödja effektivare utnyttja

sina resurser 0 Att främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling. Särskilt skall beaktas hänsynen till människors hälsa och resurssvaga gruppers behov. Insatserna skall i första hand inriktas mot sådana varor och tjänster som svarar för en stor del av hushållsbudgeten, bl.a. livsmedel, boende, transporter och kläder. Uppgifter som är myndighetsutövning, främst det rättsliga konsumentskyddet, har staten ett primärt ansvar för. Huruvida staten skall bedriva annan konsumentpolitisk verksamhet är en fråga om behov, ambition, lämplighet, effektivitet och vad andra aktörer kan åstadkomma. I den statliga verksamheten bör prioritet ges det rättsliga konsumentskyddet, inkl. reklamations- och tvisthantering, samt åtgärder på det konsumentekonomiska området som ekonomiska analyser, budgetrådgivning och skuldsanering. Det statliga stödet till den lokala verksamheten bör ges en sådan omfattning och inriktning att det lokala arbetet främjas och att det lokala engagemanget breddas och utvecklas. De frivilliga organisationerna är beroende av stöd från staten för att i större omfattning kunna medverka i det konsumentpolitiska arbetet. Konsumentperspektivet måste tydliggöras i beslutsprocessen inom andra statliga områden som livsmedels-, bostads-, transport-, regional-, miljö- och socialpolitiken, som samtliga berör konsumentpolitiken. Inom området kunskapsutveckling och kunskapsstöd bör andra än det för konsumentfrådepartement gor huvudansvariga departementet ta ett ökat ansvar för finansieringen inom sina resp. områden. En ökad andel av de konsumentpolitiska insatser som inte avser myndighetsuppgifter bör finansieras genom externa intäkter.

Sammanfattning

2.

Viktiga samhällsförändringar

Den förstärkta marknadsekonomin (kap. 13 och 18) Sedan mitten av 1 980-talet bedrivs ett arbete bred front för på att förstärka marknadsekonomin genom avreglering och förändringar av regler i olika samhällssektorer. Det omfattar betydande reformer för att effektivisera marknader, genomföra privatiseringar och minska kostnadsbelastningen på näringslivet. Sådana förändringar har av staten genomförts eller är aktuella på bl.a. områden som finansiella tjänster, livsmedel, transporter, post- och telekommunikation, elförsörjning samt byggnader och bostäder. Även inom den kommunala sektorn pågår ett reformarbete. Kommunala verksamheter bedrivs i ökad omfattning i olika former: i kommunens bestållar-/utförarmodell, egen regi, enligt på entreprenad av privata bolag, i föreningar och kooperativ eller i en kundvalsmodell med fria producenter. För att marknadsekonomin skall fungera väl måste konsumenterna kunna bilda sig en uppfattning om varors och tjänsters kvalitet, pris och servicegrad. En övergripande målsättning bör vara att konsumenterna så långt som möjligt har ändamålsenliga klagomålsmöjligheter när det gäller såväl privata som offentliga tjänster. Mot den bakgrunden föreslår vi att:

0 att

Klagomålsprocedurer utformas för tillgodose konsumen-

ternas hehov 0 bevakar kommunala och andra Konsumentmyndigheten offentliga tjänster 0 Kommunerna

fångar upp och analyserar konsumentproblem

inom den del av den sektorn som

offentliga avregleras

0 centralt stöd till den lokala Konsumentmyndigheten ger konsumentverksamheten och

sprider information om erfa-

renheter fra°n olika kommuner i landet 0 i samverkan med Konkurrensverket Konsumentmyndigheten utvecklar och främjar användningen av modeller för lokala prisundersökningar.

Närmandet till EU 14 och 19)

(kap.

Det europeiska ekonomiska samarbetsavtalet (EES) trädde i kraft den 1 januari 1994. Sverige har ansökt om medlemskap i EU.

18 Sammanfattning

För det konsumentpolitiska arbetet blir följden av närmandet till EU att samråd, expertkontakter och förhandlingar delvis flyttas ut i Europa. Det europeiska perspektivet blir särskilt markant i fråga om utarbetande av regler, tillsyn över och kontroll av marknaden samt standardiseringsarbete. Samarbetet kommer att äga rum på olika nivåer och förutsätter medverkan från regeringsföreträdare, experter från tillsynsmyndigheter och företrädare för frivilliga organisationer. Vi anser att:

0 EES-avtalet behöver kompletteras för att garantera möjligheterna till kontakt och samarbete mellan EFTA :s konsumentkommitté och EU:s konsumentråd.

En av förutsättningarna för en effektiv marknadskontroll är realistiska och otvetydiga standarder. Det är angeläget att möjligheterna utnyttjas att utöva inflytande i det europeiska standardiseringsarbetet. Vi anser att: 0 liksom hittills bör delta i det euro- Konsumentmyndigheten peiska standardiseringsarbetet 0 i det internationella bör Deltagandet standardiseringsarbetet breddas, så att även representanter för frivilligorganisatio-

nerna ges möjlighet att delta och fa° stöd i form av utbildning,

ekonomiska bidrag till resor och ersättning för kostnader förknippade med deltagandet i standardiseringsarbetet.

Även om näringsidkarna har ett huvudansvar för att produkterna uppfyller gällande krav är vår bedömning att behovet av statliga insatser för marknadsbevakning och marknadskontroll ökar. Vi bedömer att:

0 Behovet av de icke varurelaterade marknadsbevakning enligt direktiven (vilseledande reklam, oskäliga avtalsvillkor, prismärkning m.m.) kommer att öka med internationaliseringen

och efter hand som ny teknik och nya distributionsformer

tillämpas. Behovet av internationellt informationsutbyte och internationell samordning kräver likaså ökade insatser. Att

vidareutveckla befintliga kontaktnät och intensifiera samar-

betet mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna är nödvändigt för att marknadsbevakningen skall kunna fungera inom hela EES-omrâdet.

Vi föreslår att:

0 eller i

Konsumentmyndigheten förekommande fall annan

Sammanfattning

ansvarig myndighet kommer överens med berörda branschorganisationer om hur näringslivets kontroll inom varje särskilt område skall utföras 0 den lokala konsument- Konsumentmyndigheten engagerar verksamheten i arbetet med marknadskontrollen

0 Staten i första hand finansierar marknadskontrollen med hänsyn till kraven i EES-avtalet, svårigheterna att finna

alternativa finansieringslösningar och behovet av högt ställda konsumentskyddskrav. Avgiftsgfinansiering av marknadskontrollen på konsumentvaruomrädet övervägs dock ytterligare 0 om Konsumentmyndigheten regelbundet rapporterar erfarenheterna av marknadskontrollen, säväl nationella insatser som genomförs av tillsynsmyndigheten och näringslivet som situationen inom EES-området.

Den ekonomiska och 20)

utvecklingen (kap.

Den ekonomiska utvecklingen för hushållen under 1990-talet innebär att de genomsnittliga disponibla inkomsterna kommer att förbättras endast Stora kommer att få marginellt. grupper leva med besvärliga ekonomiska förhållanden under lång tid framöver till följd av låga inkomster, arbetslöshet, hög skuldsättning, sänkta ersättningsnivåer i transfereringssystemen och höjda konsumtionsskatter och avgifter. Den samlade kunskapen och informationen kring de konsumentekonomiska frågorna är otillräcklig. Det konsumentekonomiska perspektivet behöver markeras tydligare i

konsumentpolitiken och i samhällsdebatten. Uppgiften är att

medverka till ett sunt ekonomiskt tänkande bland medborgarna och ge ett kraftfullt stöd till hushållen i deras strävan att effektivt använda sina resurser. Detta arbete måste enligt vår mening bedrivas på flera fronter:

0 Ett aktivt folkbildningsarbete kring hushållning

Mobilisering av lokala aktiviteter som budgeträdgivning och skuldsanering Analys av och opinionsbildning kring privatekonomiska frågor Fortsatt utveckling av kunskap och metoder, bl.a. genom forskning.

Insatser krävs från en bred krets av aktörer: staten, kommunerna, frivilligorganisationer inkl. studieförbund, kreditinstitut och försäkringsbolag. Allt fler kommuner engagerar sig i hushållsekonomisk råd-

20 Sammanfattning

givning. Den är lönsam för kommunerna; studier visar att behovet av socialbidrag kan minska. Det växande behovet av sådan rådgivning förutsätter att även andra än kommunerna sig. Statens uppgift i detta sammanhang är engagerar primära att stödja hushållsekonomisk rådgivning till resurssvaga grupper. Inom socialtjänsten finns ett stort behov av ekonomisk rådgivning. Både socialsekreterare och kuratorer måste i ökad utsträckning engageras. Personal inom socialtjänsten saknar mestadels ekonomisk kunskap i sin grundutbildning. Vi föreslår att: 0 i det arbetet Hög prioritet konsumentpolitiska ges åt budgetrådgivning och skuldsanering under de närmaste åren 0 Socialsekreterarna redan i sin

grundutbildning ges goda

kunskaper i ekonomisk rådgivning.

Avregleringen inom den offentliga sektorn och nya lösningar på socialförsäkringsområdet m.m. leder till att fler ekonomiska beslut förskjuts från det offentliga till den enskilde konsumenten. Det finns ett växande behov av oberoende analyser av samhällsekonomiska förändringar och deras konsekvenser för

hushållens ekonomi. De samhälls- och företagsekonomiska

intressena är väl organiserade i såväl offentliga som privata institutioner, medan frågor som berör den enskildes situation och förutsättningar inte har beretts motsvarande utrymme. Mot denna bakgrund föreslår vi att: 0 Ett Centrum för bildas med en bred huvud-

privatekonomi

mannakrets som har en stark förankring i samhället (staten, banker, Posten, andra finansieringsinstitut, försäkringsbolag och frivilligorganisationer).

Miljön och 16 och 21)

konsumentpolitiken (kap.

Sveriges, liksom hela västvärldens, miljöproblem beror i allt större utsträckning från små källor. Långt på föroreningar större av miljöfarliga ämnen år numera i omlopp i våra volymer konsumtionsvaror än som släpps ut vid tillverkningen. Det finns ett starkt samband mellan konsumtionen och miljöproblemen. Konsumentpolitiken bör syfta till en långsiktigt hållbar utveckling med resurshushållning och kretsloppstånkande som vägledande ideal. till bör vara en självklarhet i Hänsynstagandet miljön marknadsekonomin. Denna kräver och medhänsyn kunniga vetna konsumenter.

Sammanfattning

Mot den bakgrunden föreslår vi att:

0 Ett viktigt mål för konsumentpolitiken skall vara att främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling 0 ökad åt Konsumentmyndigheten ger prioritet miljöfrågorna i

konsumentinformationen

0 medverkar till att

Konsumentmyndigheten informationen

om energisnåla hushållsapparater förbättras och intensifierar sin verksamhet i syfte att minska elförbrukningen i hushållen

0 Insatserna för miljömärkning intensifieras och uppmuntras

0 i att Konsumentmyndigheten får uppdrag fortlöpande följa utvecklingen på området genom bl.a. jämförande analyser av

miljömärkta produkter och bedömning av olika former av

miljömärkning 0 åt av Konsumentmyndigheten ger hög prioritet bedömningen miljöargument i marknadsföringen.

3. Det

statliga engagemanget

Krav

på myndighetsorganisationen (kap. 33)

I avsnitt 1 i denna vilken det

sammanfattning anges inriktning

statliga engagemanget på konsumentområdet enligt vår mening bör ha. Den statliga konsumentpolitiska verksamheten består i dag till en fjärdedel av myndighetsutövning, medan övrig verksamhet är information, utbildning, rådgivning, kunskapsutveckling, provning, förlagsproduktion och tidningsutgivning. Uppdragsgivarna är många; staten, konsumenterna, kommunerna, andra myndigheter, frivilligorganisationer och näringslivet. sker intäkter från Finansieringen genom anslag, försäljning av tjänster och tidnings- och samt

förlagsprodukter special-

destinerade bidrag. En verksamhet med en sådan bredd, med så olika uppgifter/ roller, riktad till många målgrupper och med skilda ekonomiska villkor ställer stora krav på och Våra

styrning uppföljning. förslag till förändringar av innehållet i och kraven på konsument-

politiken leder till att behovet av och uppföljning ökar. styrning Enligt vår uppfattning bör valet av den statliga konsumentverksamhetens organisation göras för att uppnå:

0 Bättre styrning och prioritering av insatser

Sammanfattning

0 de

Effektiva insatser kring områden som vi angivit som

viktiga 0 till ett internationellt

Möjligheter effektivt agerande

0 Bättre förutsättningar att tydliggöra konsumentintresset på olika områden i samverkan med frivilligorganisationerna ° roller och annan verk- Tydligare för myndighetsutövande samhet Bättre förutsättningar för samspelet mellan den lokala och den centrala verksamheten 0 Ökade till extern möjligheter finansiering.

Organisationsstrukturen bör utgöra grunden för en renodling, för stabilitet och kontinuitet i verksamheten samt för flexibilitet och anpassning till förändrade krav och behov i det konsumentpolitiska arbetet.

Konsumentverket (kap. Förändringar

av 34)

0 Vi förordar en renodling av Konsumentverkets olika roller och verksamheter:

En renodling kan åstadkommas antingen genom en uppdelning av dagens Konsumentverk i två delar, en myndighetsutövande och en konsumentstödjande del, eller genom sådana förändringar inom Konsumentverket att rollerna tydliggörs i den interna organisationen. Vi har övervägt andra verksamhets- och huvudmannaformer såsom bolag och stiftelse för de delar av verksamheten som inte innefattar myndighetsutövning. Verksamheterna har enligt vår mening inte marknadsmässiga förutsättningar för att bolagiseras. Stiftelseformen förutsätter finansiell medverkan från andra intressenter. Sådant intresse föreligger för närvarande inte från andra aktörer. Vi anser därför att:

0 är mest Myndighetsformen lämplig.

Vi anser det vara av stor vikt att den ofrånkomliga statliga uppgiften att svara för konsumentskydd genom myndighetsutövning i övrigt åligger en anslagsfinansierad myndighet.

Övriga åtaganden inom konsumentpolitiken bör enligt vår

mening föras till en uppdragsmyndighet. I en sådan ges bättre förutsättningar att ta tillvara och utveckla andra aktörers växande intresse och medverkan, att sikt åstadkomma ett på ökat medansvar för konsumentpolitiken och därmed breddad finansiering.

Sammanfattning 23

Vi förordar således att:

0 Konsumentverket delas i Konsumentverket som hand- Nya har myndighetsutövning och Konsument Sverige som har allmänt konsumentstödjande uppgifter 0 samlokaliseras och Konsumentmyndigheterna lämpligheten av att samlokalisera ARN med de övriga konsumentmyndigheterna prövas.

och det

Breddning styrning statliga

av

engagemanget (kap. 35)

Det konsumentpolitiska perspektivet måste i högre grad beaktas vid utformningen av politiken alla områden av betydelse på för konsumenterna. och har Många departement myndigheter verksamheter som berör det konsumentpolitiska arbetsfältet. Vi föreslår att:

0 En konsumentpolitisk tillsätts inom beredning regeringskansliet.

Konsumentverket har i uppgift att ta tillvara konsumentintresset och agera tillsammans med andra myndigheter. Enligt vår mening är det viktigt att utveckla en tydligare ”vakthundsfunktion”. Vi anser att:

0 skall

Konsumentmyndigheten identifiera konsumentproblem

även pä andra myndigheters område, observera behov av insatser och föra en dialog med andra myndigheter.

Genom med den lokala verksamheten och samspelet frivillighar konsumentmyndigheten särskilda förutsättorganisationer ningar att fylla denna funktion och vara ett stöd för andra myndigheter i deras verksamhet. Genom nära kontakter med frivilligorganisationer och den lokala konsumentvägledningen har konsumentmyndigheten dessutom särskilda att nå konsumenterna. Denna förutsättningar kanal kan i större utsträckning utnyttjas av andra myndigheter. I en tid med besparingskrav på alla områden bör man tydligare fördela ansvaret på det konsumentpolitiska området mellan berörda myndigheter och klargöra den roll som andra myndigheter bör ha. Vi föreslår att:

0 Det för konsument/frågor ansvariga departementet i särskild

24 Sammanfattning

ordning och isamråd med berörda departement och myndigheter utreder följande områden med utgångspunkten att renodla uppgifterna och pröva fördelningen av finansieringsansvaret (dubblering av kompetens bör undvikas): livsmedel, boende, bilars bränsleförbrukning, energi, hälsa, miljö, distribution och varuförsörjning, handikappfrågor, konkur-

rensfrågor och finansiella tjänster.

4. Andra aktörer konsumentområdet

på

Med en välutvecklad och heltäckande konsumentpolitik som omfattar samtliga intressenter och där ansvaret delas av aktörerna kan konsumenterna hävda sina intressen såväl här hemma som i det samarbetet och marknadsekonomin komeuropeiska mer att fungera bättre. De aktörer som vi i detta sammanhang berör är kommunerna, de frivilliga organisationerna; näringslivet, skolan och media.

Kommunerna och 26)

(kap.

8 En väl fungerande lokal verksamhet är en förutsättning för att konsumentpolitiken skall få genomslag. Staten eller andra centrala organ kan inte svara för rådgivning till enskilda konsumenter. Varje kommun har intresse av att den lokala marknaden fungerar enligt gällande regler. Kommunerna kan välja att bedriva konsumentverksamheten i egen regi eller med fortsatt ansvar helt eller delvis överlåta den till andra aktörer. Vi anser att:

0 Det inte realistiskt alternativ till lokal

finns något en konsu-

mentverksamhet under kommunalt ansvar 0 Det är angeläget att kommunerna preciserar den lokala

konsumentverksamhetens uppgifter och prioriterar de vikti-

gaste av dem.

Den kommunala konsumentverksamheten är ett frivilligt åta- Vi anser att den även i framtiden bör vara

gande. frivillig.

Vi anser att:

0 Det är i linje med intentionerna bakom socialtjänstlagen att kommunerna tar ett ansvar för att rådgivningen i ekonomiska frågor erbjuds dem som har behov av sådant stöd

Sammanfattning 25

0 Den bedrivs

budgetrådgivning som inom konsument-

verksamheten i kommunens regi bör samma sekreåtnjuta tesskydd som gäller enligt oberoende av

socialtjänstlagen,

hur verksamheten organiseras 0 Den traditionella bör ses över och

förköpsrådgivningen

utformas utifrån dagens behov och teknik, bl.a. isamråd med

näringslivets organisationer.

Vid i och

ställningstaganden konsumentpolitiska närliggande

frågor av betydelse för kommunerna bör staten uppmärksamma behovet av att och utveckla den kommunala stödja konsumentverksamheten. Vi föreslår bl.a. att:

0 av och stödet Utvecklingen till den lokala konsumentverksamheten ses som en av de viktigaste uppgifterna för

konsumentmyndigheten

0 Konsumentmyndigheten tillsammans med Kommunförbundet främjar uppbyggnaden av den lokala verksamheten.

De

frivilliga och 27)

organisationerna 11

(kap.

Det finns ett stort behov av ökade insatser från

frivillig-

organisationernas sida när det gäller t.ex. ekonomisk rådgivning, konsumentinformation och utbildning samt opinions-

bildning.

De frivilliga organisationerna anser inte att de, i fall i varje nuläget, har möjlighet att överta statliga verksamheter som inte är

myndighetsutövning.

Det europeiska samarbetet ställer krav medverkan från de på frivilliga organisationernas sida. Sveriges Konsumentråd kan komma att vara ”de svenska konsumenternas röst” i Europa. Vi anser att:

0 Den samverkan som förekommer mellan staten, kommunerna och bör utvecklas

frivilligorganisationerna ytterligare

0 till Offentliga bidrag studieförbundens verksamhet bör i ökad utsträckning kunna på konsumentområdet utnyttjas 0 En konsumentområdet är önskvärd de

mobilisering på från frivilliga sida. Staten bör i så

organisationernas fall stödja

denna verksamhet. 0 Det är för närvarande motiverat att staten ekonomiskt stöder Sveriges Konsumentråd.

26 Sammanfattning

Vidare anser vi att:

0 Om frivilligorganisationerna tar på sig uppgifter som stat och kommun nu svarar för bör statligt stöd utgå.

Näringslivet (kap. 10 och 28)

Staten har ansvaret för att marknadsekonomin fungerar ytterst

i med fastställda och de grundläggande enlighet spelregler

som För att de värderingar konsumentpolitiken bygger på. målen skall uppnås förutsätts dock ett väl

konsumentpolitiska

mellan och staten. fungerande och öppet samspel näringslivet Det är i första hand som skall se till att spelregnäringslivet lerna marknaden följs. Vidare har näringslivet ett ansvar för på information och till företag och konsumenter samt rådgivning för enkla och effektiva rutiner för att hantera reklamationer och

lösa tvister. av s.k. har i huvud-

Utvecklingen näringslivets egenåtgärder sak varit av enskilda egenåtgärdsprogram

positiv. Utvärderingar att har haft effekter

pekar på egenåtgärderna påtagliga på

marknaden. om kan förbättras, framför allt Kunskapen gällande regler hos mindre och medelstora företag. Samarbetet med den lokala konsumentverksamheten kan utvecklas. Av redovisningen av de lokala reklamationshantering framkonsumentvägledarnas att antalet reklamationer är stort inom bl.a. motor-, bogår stads-, textil- och resebranscherna. Mot den anser vi det önskvärt att:

bakgrunden

0 tar initiativ för att så

Näringslivets organisationer ytterligare

som möjligt undanröja reklamationsorsakerna och långt

att lösa kundernas problem

skapa smidiga former för

0 mer aktivt medverkar till att

Näringslivets organisationer

om normer marknaden

förbättra kunskaperna gällande på

0 verkar att konsumenträttslig undervisning Näringslivet för

ingår i utbildningen för nyföretagande.

bland för reglerna är beroende av bl.a. Respekten företagen till branschorganisationer. Vi anser anslutningen näringslivets att:

0 bör särskilt föl/a bur företag som Konsumentmyndigbeten

inte är branscbanslutna efterlever gällande konsumentskydds-

4 regler.

Sammanfattning

Skolan och 29)

(kap.

Kunskap är den nödvändiga basen för att kunna tillgodogöra sig information. Eftersom konsumtionsmönster, attityder och värderingar grundläggs tidigt, är det av största betydelse att denna redan kunskapsbas byggs i unga år. Skolan har härvid den centrala rollen. Det är enligt vår mening att skolans angeläget uppgift att främja elevernas till utveckling ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar omfattar också konsumentfostran och ekonomisk fostran. Konsumentfrågor aktualiseras i många ämnen. Det finns en risk att kommer ämnesövergripande frågor i skymundan i det praktiska arbetet. Mot den föreslår vi att: bakgrunden

0 Skolverket uppmärksamt bevakar att konsumentfrågorna fär en framträdande i plats undervisningen 0 Skolan beaktar att konsumentfrägor i bemärkelse bokstavlig är och att man vardagskunskaper därför bemödar sig om att vara konkret och vardagsnära i de beskrivningen av kunskaper som skall förmedlas 0 I lärarutbildningen fästs större avseende än vad som hittills skett vid och dess konsumentkunskap betydelse 0 Konsumentmyndigheten främjar utbildning i konsumentfrägor och riktar åtgärder också mot kommunerna, som har ett huvudansvar för lärarfortbildningen.

Media och 30)

(kap.

Medias av konsumentområdet har under bevakning senare år ökat. För att kontakterna med media skall fortsätta att utvecklas positivt föreslår vi att:

0 De kommunala konsumentvägledarna fortlöpande utbildas i att ta och handha mediakontakter 0 Den av fortbildning journalister som förekommer inom FO]O (Institutionen för fortbildning av journalister) vid högskolan i Kalmar utökas med en återkomregelbundet mande kurs med inriktning pä konsumentpolitiska frågor.

28 Sammanfattning

konsumentpolitikien

5. Andra i

frågor

Konsumentomhudsmannens organisatoriska

ställning (kap. 22)

om det finns att ge Konsumentombudsmannen Frågan anledning var föremål för

(KO) en organisatoriskt självständig ställning

samband med av KO och

överväganden i sammanslagningen

och har särskilt utretts i början av Konsumentverket 1976

1980-talet. för vår är såväl kravet på rättssäker-

Vägledande bedömning

het som kravet effektivitet i organisationen. på Marknadsdomstolen bin- KO kan såsom part inför åberopa han i av för

dande föreskrifter som egenskap generaldirektör

Konsumentverket har varit med att besluta om och som dombunden av. Detta skulle kunna rubba den likställdhet stolen är som bör råda mellan parterna inför en domstol.

principiellt

har flertal intagit stånd-

Regeringen i ett lagstiftningsärenden

att det i svensk rätt inte av rättssäkerhetsskäl finns

punkten mot att samla föreskrifts- och ”åklagarfunktionen”

några hinder

hos en och samma myndighet.

Också vi anser att den rådande ordningen kan godtas från En av den formella KO-

rättssäkerhetssynpunkt. utbrytning

från annan verksamhet som i dag tillhör KO:s funktionen olika i vilket ansvar medför risk för bedömningar rättsfrågor, att effektivt företräda konsumentförsvagar möjligheterna för Vi förordar där-

intresset på området myndighetsutövning.

för att:

0 och m.m. hålls samman med den

Tillsyn föreskriftsarbete i en myndighet.

formella KO-funktionen

kan behålla ansvaret för vissa bindande före- Regeringen själv i likhet med vad som vissa andra områden, skrifter, gjorts på föreskrifter som har väsentlig ekonomisk betydelse

exempelvis

eller annat sätt är av större vikt. på den av Konsumentverket får det Genom föreslagna delningen

Konsumentverket en mot myndighetsutöv- Nya tydlig profil och KO får där en central plats.

ning rättslig bevakning. mellan det och KO blir mer

Kopplingen rättsliga agerandet

säkerställs mellan

naturlig och direkt. Samtidigt samspelet

med medel och KO-funktionen.

producentpåverkan rättsliga

åstadkomma största samordning av den För att möjliga verksamheten föreslår vi att:

myndighetsutövande

skall och jurist med 0 Generaldirektören tillika vara KO,

domarerfarenhet.

Sammanfattning 29

och

Tvisthantering Allmänna reklamations-

nämndens centrala roll

(kap. och 23)

Två metoder står till buds för att lösa tvister mellan konsumenter och ett informellt

näringsidkare: förfarande vid olika slag av

reklamationsnämnder och ett domstolsförfarande. I har

Sverige

vi den informella

huvudsakligen följt vägen.

En tvist vid allmän domstol kostar i genomsnitt 6 000 till

7000 kronor, ett ärende hos ARN 1 600 kronor och

klagomål

som hanteras av till 300 kronor.

konsumentvägledare 200

Vi föreslår att:

0 En

övergripande målsättning för Allmänna reklamations-

nämndens verksamhet

(ARN) fortsatta skall vara att dess informativa, rättshildande och praxisskapande funktion yt-

terligare framhävs.

Det är att fler

angeläget ärenden avgörs lokalt och av näringslivet självt reklamationsnämnden

genom privata Vi anser att:

0 Det i första hand

åligger näringslivetatt motverka konsument-

problem, att hälla antalet reklamationer nere och att verka för goda reklamationsrutiner.

Vi föreslår bl.a. att:

Konsumentmyndigheten isamrâd med ARN utveckfrämjar lingen av lokala reklamationsräd

0 Man överväger att ARN med vissa ärenden och i

upphör stället låter branscherna själva och

organisera finansiera

tvistlösning på dessa områden.

ARN är ett alternativ till domstolarna med en

obyråkratisk

organisation och ett förenklat förfarande. Verksamheten har stort förtroende hos konsumenter och

näringsidkare. Nämnden

har genom sina intresseledamöter inom olika

specialkunskap

områden. Mot denna anser vi att:

bakgrund

0 ARN bör en

förbli självständig myndighet

0 Intresseledamöterna hör behållas.

ARN:s avgöranden är rekommendationer och inte bindande beslut. I genomsnitt dock rekommendationer följs nämndens

till ca 75 Om konsumenten inte procent. får rättelse av

näringsidkaren trots ARN:s rekommendation, återstår att väcka

talan i domstol.

30 Sammanfattning

Vi anser att:

0 ARN :s beslut även i bör vara rekommendatio-

fortsättningen

ner

0 Den kommunala konsumentverksamheten bör ge vägled-

i hur man väcker talan vid allmän domstol ning

0 Det är angeläget att Konsumentombudsmannen ges möjlighet att enskilda konsumenter att föra talan vid allmän hjälpa

domstol.

ARN inte konsumenttvister rörande offentliga tjänster

prövar

där verksamhetens kvalitet är direkt avhängig av politiska

är dock i

beslut. Den civilrättsliga konsumentlagstiftningen

även och kommunala organ som

princip tillämplig på statliga

driver verksamhet av ekonomisk natur. ARN prövar heller inte tvister mellan konsumenter och mäklare eller tvister rörande fast Vi anser bl.a. att:

egendom.

0 ARN i ökad bör ärenden som avser offentomfattning pröva

liga tjänster

0 Man bör att läta mäklartvister prövas av ARN. överväga

del kan redan observeras i

En konsumenträttsliga problem

samband med EES-avtalet och den ökade internationella han- Genom att den s.k. införlivats med

deln. Luganokonventionen

har konsumenten fått bättre att få en

svensk rätt möjligheter

tvist vid sitt hemlands domstol. Konsumenterna kan

prövad

föra tvister-även till ARN vid handel

dock i stor utsträckning med utländska företag.

Vi anser att:

0 Det är önskvärt att konsumenterna i första hand vänder sig

och i andra hand till

till den lokala konsumentvägledningen

vid i samband med handel.

ARN tvister gränsöverskridande

Om ARN skall utveckla sin verksamhet, bl.a. genom att ta sig krävs icke obetydliga resurstillskott. an nya angelägna områden,

Det finns flera att staten bekostar cen-

finansieringsalternativ:

tralt anordnad att bidrar till kostna-

tvistlösning, näringslivet

derna för nämndens verksamhet, att vissa branscher tar över att införs. Vi

tvistlösning på sitt område, ansökningsavgifter

anser bl.a. att:

0 ARN externa bidrag till dess

inte bör finansieras genom

verksamhet 0 inte bör

Avgifter införas.

Sammanfattning 31

Risken konkurrenshinder

för (Kap. 25)

Vi har granskat främst de m.m. som generella lagar reglerar företagens agerande på marknaden i fråga om marknadsföring, produktsäkerhet och avtalsvillkor samt konsumentköprätten. Vår uppgift är inte att lägga fram förslag till ändrad lagstiftning. Uppgiften har i stället varit att som uppmärksamma regler lägger omotiverade hinder i vägen för en fri marknad och konkurrens och som därmed motverkar konsumentintresset. Konkurrensintresset bevakas i dag hårdare i samband med normgivning än tidigare. Riskerna från konkurrenssynpunkt med Konsumentverkets riktlinjer, överenskommelser m.m. framstår därför inte som särskilt stora. generellt Vissa delar av prisinformationslagen, t.ex. skyltfönstermärkning, utgör en reglering som av detaljhandeln anses onödig och besvärande. Det har hävdats att den kan kritiseras från

konkurrenssynpunkt. Det finns också anledning att beakta

förekommande prismärkningsdirektiv i EES-avtalet. Vi föreslår att:

0 En av initieras

utvärdering prisinformationslagens effekter

och att därvid konkurrensaspekterna och EES-avtalet blir beaktade.

Behovet av

kunskap, forskning, kompetensutveckling

m.m.

(kap. 31)

Statens stöd till varuförsörjning och distribution i har glesbygd givit goda resultat ur såväl konsumentpolitisk och regionalpolitisk som samhällsekonomisk Under senare år har synvinkel. också butiksstrukturen i städernas förorter liksom utarmningen av citykärnor och kommuncentra uppmärksammats. Vår bedömning är att tillgången på kommersiell service måste stödjas genom centrala insatser. Vi anser att:

0 Det konsumentpolitiska ansvaret inom kommersiell service

bör breddas och omfattas av både näringsidkare

(Köp-

mannaförbundet, större företag) och organisationer (kooperativ, byalag, pensionärs- och handikapporganisationer)

Åtgärder med gemensam finansiering bör utvecklas även

fortsättningsvis

0 Den kompetens som bör av olika

byggts upp utnyttjas

aktörer, både lokalt och centralt 0 verksamhet Konsumentmyndighetens beträffande kommer-

32 Sammanfattning

siell service i bör utvecklas i samverkan me

glesbygd

Arbetsmarknadsdepartementet 0 Staten bör initiera och stöd/a konsumentorienterad forskning inom området.

med det inom provningsområdet

Syftet statliga engagemanget är att och

påverka produktutveckling, produktinformation

Genom undersöks produkternas funk- Standardisering. provning tion, kvalitet och tekniska egenskaper. Resultaten ligger även till grund för förköpsinformationen och marknadskontrollen. En av verksamheten hos Konsumentverket kräbolagisering ver av kostnader för en allt för på grund höga metodutveckling, liten marknad, stora kostnader för marknadsföring etc. enligt vår tillskott från staten. Vi föreslår i bedömning betydande stället att:

0 Testlaboratoriet till en resultatenhet och görs marknadsfö-

ringen intensifieras

0 belastar beställaren, oavsett om denne

Provningskostnaderna

är intern eller extern 0 Diskussioner tas ministernivå att en upp på för påskynda integration av de nordiska laboratorierna 0 Om det sikt och marknadsmäs-

på föreligger affärsmässiga

verksamheten. siga förutsättningar bolagiseras

Konsumentverket ut två tidskrifter, Råd 8C Rön och ger Konsumentnytt. Råd 8C Rön har en ca. 175 000 exemplar. upplaga på skall från och med 1994/95 vara ekonomiskt själv- Tidningen bärande. ter som en naturlig del av den Tidningsutgivning sig verksamhet som Konsument Sverige,

uppdragsmyndigheten,

får med koncentration till främst kunskapsutveckling och information. Om Konsumentverket bibehålls som i dag kan man

överväga möjligheten att bolagisera tidningsverksamheten.

Oavsett förordar vi i nuläget:

organisationsalternativ

0 En självständig ställning för konsumenttidningen Råd Ö Rön i ekonomisk resultatenhet med en

form av en ledning

bestående av en och ett chefredaktör/ansvarig utgivare redaktionellt råd.

informerar om nya lagar, beslut, överenskom- Konsumentnytt melser, forskningsresultat etc. Den år också ett debattforum. Upplagan är relativt liten, 3 000 exemplar, och kostnaderna efter 2 kronor.

prenumerationsintäkter höga, miljoner

Sammanfattning 33

Vi anser att: 0 Det ankommer att den

på konsumentmyndigheten finna lämpliga formen för en fortlöpande bevakning av förand-

och

ringar nyheter på konsumentområdet, för information

om utvecklingen rättsomrâdet och

på för opinionsbildning

och debatt i konsumentpolitiska frågor.

Konsumentverket har en bred utgivning av informations- och utbildningsmaterial med ett sortiment 1992/93 av ca 500 titlar och produkter. Förlagsproduktionen (exklusive utbildningsmaterial) beräknas 1 993/94 visa ett underskott på ca 4 miljoner kronor. Vi föreslår att:

0 Konsumentmyndighetens förlagsverksamhet utvecklas genom att den och

ges en mer affärsmässig profil marknadsförs

tydligare.

En är inte Däremot är det

bolagisering affärsmässigt möjlig. vår bedömning att verksamheten kan bedrivas effektivare i

uppdragsmyndigheten, Konsument där det ett större Sverige, skapas tryck för att åstadkomma extern

finansiering.

Konsumentverket bedriver utbildning av konsumentvägledare, lärare, socialsekreterare m.fl. Utbildningen bör med hänsyn till det

förändringarna på konsumentpolitiska området

erbjudas fler målgrupper. Vi föreslår att:

0 i

Utbildningsverksamheten högre grad intäktsfinansieras;

målet bör vara att var/e genomförd kurs kostnadstäckger ning (efter i förväg fastställd

subventionering).

Enligt vår är det

bedömning forskningen på konsumentpolitiska

området eftersatt. Det gäller speciellt områdena konsumenträtt och -ekonomi. Vi anser att:

0 Den konsumentpolitiska bör inom forskningen förstärkas

universitet och högskolor; speciellt områdena konsumenträtt och -ekonomi 0 bör ta

Regeringen fram ett konsumentpolitiskt forsknings-

program.

I avvaktan ett bör de medel som i

på forskningsprogram dag

avsätts för forskning som initieras av Konsumentverket kvarstå.

2 13-0824

34 Sammanfattning

Konsumentballe eller ej (kap. 24)

Att samla konsumenträtten i en konsumentbalk med i princip all eller i en

konsumenträttslig lagstiftning ”konsumentskydd-

slag” med de viktigaste lagarna på området skulle ge en samlad bild av rättsområdet på konsumentområdet. Vi har emellertid funnit att nackdelarna i form av bl.a. i betydande ingrepp

gällande lagstiftning överväger. Vi anser att:

0 Det för närvarande inte är att samla den konsumentmöjligt rättsliga i en konsument/mik.

lagstiftningen

6. Ekonomiska konsekvenser

(kap. 36)

Vi har inte kunnat av kostnadskon-

göra någon beräkning

sekvenserna på grund av de stora som föreslås och

förändringar

på grund av osäkra omvärldsfaktorer. Statens kostnader för sitt är

konsumentpolitiska engagemang

i dag 95 miljoner kronor. Av dessa 78 pengar går miljoner kronor till Konsumentverket och 13 kronor till Allmiljoner männa reklamationsnämnden. Konsumentverket har också externa intäkter 32 miljoner kronor. på Vi har prövat att överföra möjligheterna uppgifter från

konsumentmyndigheterna till andra aktörer. Kostnaderna för tvisthantering bör långsiktigt kunna minska att

genom näringslivet påtar sig ett större ansvar och att den lokala genom verksamheten hanterar flera ärenden som i till dag går ARN.

Frivilligorganisationerna är inte för närvarande beredda att

överta uppgifter som staten i svarar för. dag Externa intäkter från av

uppdrag, försäljning tjänster, skrif-

ter och bedöms successivt och efter

tidningar öka en treårs-

period uppgå till ca 40 miljoner kronor av per år. En delning

Konsumentverket ger bättre förutsättningar att öka de externa

intäkterna. Departementet bör tydligare precisera de ekonomiska krav som bör ställas verksamhet. på respektive Statliga subventioner och annat stöd till lokal verkstatligt samhet och resurssvaga bör redovisas. Förbättrad grupper ekonomisk redovisning bör införas för verksamheter som skall finansieras med externa intäkter. En ekonomisk

redovisning

som beaktar kostnader och intäkter är en

samtliga förutsättning

för att verksamheten bedrivs effektivt och för målsättningen verksamheten till kostnad. uppnås lägsta möjliga Verksamheten bör renodlas och delas i upp myndighetsuppgifter och verksamheter som bl.a. finansieras externt. Ge-

Sammanfattning 35

nom att beställar- och utförarfunktioner utsätts verksamskilja heten för ett ökat konkurrenstryck. Andra och myndigheter bör finansiera departement verksamheter som de har behov de kan konsumentpolitiska av; då välja att köpa tjänster internt eller externt. Våra förslag på det organisatoriska området bör följas upp av

en och gränsområden mellan konsument-

organisationsöversyn och andra bör I sammyndigheterna myndigheter tydliggöras. band med organisationsöversynen bör en detaljerad genomgång av olika verksamheter göras enligt principen för nollbasför en av den framtida verksamhetens budgetering bedömning inriktning och omfattning.

vi följande konstaterande: Slutligen gör

De effekter som å ena sidan kan nås genom en avveckling av

eller förändring av regleringar kan å andra sidan leda till ökade kostnader på det konsumentpolitiska området. En samhällsekonomisk måste sam-

helhetsbedömning göras vid planerade

där det totala

hällsförändringar effekterna för engagemanget på

konsumentomrädet måste beaktas.

Inledning DEL

KAPITEL

Behovet av en

Översyn

Regeringen har givit Konsumentpolitiska kommittén i uppdrag (direktiv 1992:63, som återfinns i bil. 1) att se över den statliga konsumentverksamheten och bedöma och arten, omfattningen inriktningen av det statliga samt den engagemanget organisatoriska strukturen. Arbetet skall inriktas på annat än lagstiftning. Riktlinjerna för den lades statliga konsumentpolitiken senast fast av riksdagen 1986 och målet var

0 att stödja hushållen i deras strävan att effektivt sina utnyttja resurser och 0 att stärka konsumenternas marknaden. ställning på

De hushållsekonomiska frågorna stod i

förgrunden.

Behovet av en översyn motiveras av i det

förändringar

svenska samhället, i vår omvärld och även i det statsfinansiella läget. Internationaliseringen och i synnerhet den västeuropeiska har här särskild integrationen betydelse. Det är också att den viktigt, enligt direktiven, kursändring i svensk politik som nu genomförs och som marknadsbygger på ekonomins grunder får det konsumenttydligt genomslag på politiska området. Avsikten är att öka tillväxten och dynamiken i den svenska ekonomin att konkurrensen inom genom främja såväl den privata som den sektorn. På allt fler

offentliga

områden inom stat och kommun genomförs som avregleringar syftar till att främja privata alternativ. Detta förändrar villkoren

för konsumentpolitiken.

40 Behovet av en översyn

är inriktad att förebygga och lösa Konsumentpolitiken på som samman med köp och användning av problem hänger den marknaden eller varor och tjänster som bjuds ut på privata som arbetar efter liknande principer. Hittills har på marknader verksamheten inte omfattat kommunala och andra offentliga När nu byggs för att producera tjänster. nya system upp måste konsumentintresset uppmärksammas offentliga tjänster så att konsumenterna en fullgod marknadsöversikt garanteras och ett effektivt även icke konsumentskydd på tidigare konkurrensutsatta områden. Närmandet till EG, EES-avtalet och ansökan om genom förändrar också förutsättningarna på marknamedlemskap, den. blir sannolikt ett större utbud av varor och tjänster Följden och därmed en skärpt konkurrens. En är de ökade krav som ställs på ytterligare förändring konsumenterna att värna om mellan miljömiljön. Kopplingen politik och konsumentpolitik måste stärkas. Eftersom de hushållsekonomiska frågorna är en central del av har vi ansett det motiverat att beakta konsumentpolitiken den ekonomiska utvecklingen för hushållen, särskilt efter mitten av 1980-talet. För att med konsumentpolitiken skall nås är den syftena lokala konsumentverksamheten, som kommunerna i första hand svarar för, av strategisk betydelse. Under senare år har emellertid resurserna för den kommunala konsumentverksamheten minskat. Dessa av förutsättningarna för konsumentförändringar bör i konsumentpolitiken. Det statspolitiken återspeglas finansiella med krav också i läget på besparingar påtalas direktiven. skall dessutom beakta behovet av att

Översynen

värna särskilt utsatta konsumenter slå vakt om det rättsliga konsumentskyddet få till stånd aktiva och välinformerade konsumenter uppnå större omsorg om miljön främja engagemanget från konsumenternas, näringslivets och frivilligorganisationernas sida.

Särskilt betonas att det skall koncentrestatliga engagemanget ras till sådana verksamhetsområden där statliga insatser verkbehövs och till sådana som inte kan läggas på ligen uppgifter andra, kommunala eller enskilda, organ.

Kapitel

Vad är

konsument-

politik?

Konsumentpolitiken syftar enligt 1986 års konsumentpolitiska beslut till:

”att stödja hushållen i deras strävan att

effektivt utnyttja sina

resurser samt att stärka konsumenternas marknaställning på den.”

Målsättningen är till sin karaktär vidsträckt och oprecis. Den

snarare inriktningen av den verkanger konsumentpolitiska samheten på två områden - hushållsekonomin och marknaden. Därför gjordes några och särskilt framhölls som

förtydliganden

angeläget

0 att politiken tydligare inriktas de hushållsekonomiska på frågorna, särskilt på hushållens baskonsumtion 0 att den lokala konsumentpolitiska verksamheten utvecklas 0 att särskilt utsatta grupper stöds 0 att fler grupper i samhället engageras.

För att tydliggöra det konsumentpolitiska fältet klargjordes redan för över tjugo år sedan i prop. 1972:33 att konsumentpolitiken i första hand skall ”avse de som sammanproblem hänger med konsumenternas och av varor och köp användning tjänster, som bjuds ut på den privata marknaden eller på

marknader som arbetar efter liknande principer”.

Samtidigt anges att den avgränsning som görs inte hindrar att konsumentpolitiska aspekter kan läggas på många andra områden, men det får då bedömas inom resp. sektor.

42 Vad är konsumentpolitik?

Brett /eonsumentpoliti/een fält för

Kravet i verksamheten betonas återigen i 1986 års på bredd beslut. skulle över vida fält och Konsumentpolitiken spänna arbeta med såväl information, rådgivning, forskutbildning, debatt- och som

ning, opinionsbildning, produktsäkerhet

marknadsövervakning och efterlevnaden distributionsfrågor, av Samtidigt betonades i beslutet att Konsulagstiftningen. mentverket måste koncentrera sitt arbete till områden som är

särskilt viktiga för konsumenterna. I 1986 års beslut underströks det hushållsekonomiska per- I första hand skulle arbetet inriktas på budgetspektivet. med särskilt utsatta i centrum. Andra rådgivning grupper som betonades var och framtids-

områden produktsäkerhet

som t.ex. reklam i nya medier, internatiofrågor ny teknologi, stöd till kommunerna och näringslivets egennaliseringen, åtgärder.

. . g..

mmupa.,

Kapitel

Vårt arbetssätt

I kommitténs att behandla ett stort antal

uppgift ligger frågor

som rör såväl viktigare och

samhällsförändringar avgränsning

av det statliga som och

engagemanget näringslivets frivillig-

organisationernas roll i

konsumentpolitiken.

Vi har valt att från en dels av utgå analys viktigare samhällssom

förändringar berör politikområdet, dels av de konsekven-

ser dessa får för

konsumentpolitikens målsättning, inriktning

och verksamhet. Vi har därefter alternativa prövat möjligheter att utforma det statliga med

konsumentpolitiska engagemanget

hänsyn till vad andra aktörer kan det konsumentgöra på politiska området. Som underlag för har kommitténs

ställningstaganden sekre-

tariat haft kontakter med andra många departement, myndig-

heter, frivilliga organisationer, näringslivet och media.

Kommittén har inbjudit för

representanter frivilliga organi-

sationer till en hearing. På av en enkät till grundval organisationerna har en sammanställning gjorts av de frivilliga organisationernas verksamhet på konsumentområdet. Direktören för det danska Forbrugerrådet har informerat om hur de danska organisationerna har samordnat sin verksamhet konsumentpå området, bl.a. med till EU-samarbetet. hänsyn En har gjorts

kartläggning av näringslivets s.k. egenåtgärder

och de insatser som media konsumentområdet. gör på För att få en bild av det

statliga konsumentpolitiska engage-

manget har kommittén besökt Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. Seminarier har anordnats med representanter för Konsumentverkets för att bl.a. få underpersonal lag för en av det

bedömning statliga engagemanget.

44 Vårt arbetssätt

En särskild studie har gjorts för att möjligheten att pröva samordna delar av Statens livsmedelsverks verksamhet med Konsumentverkets. Den frågan har aktualiserats av en motion

(1992/93:L 714) som behandlats av lagutskottet (bet. 1992/

93zLU33) under våren 1993. Sekretariatet har samrått med Lokaldemokratikommittén (C 1992:01), Arbetsgruppen om medborgarkontor (C 1992:B), om och EG och Utredningen statsförvaltningen (JU 1992:B) Konsumentberedningen (JO 1991:A). Kommittén har informerats om förslag från Lokaldemokratikommittén, om och Läro- Arbetsgruppen medborgarkontor

planskommittén.

Kommittén har avlämnat skrivelser till Lokaldemokratikommittén, Arbetsgruppen för medborgarkontor och Socialtjänstkommittén (S 1991:07). Kommitténs ordförande har uppvaktat utbildningsutskottet i anledning av behandlingen av regeringens propositioner (1992/

93:220 och 250) angående läroplaner för grundskolan, same-

skolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan samt för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och Särvux och har haft med för Svenska överläggningar representanter Kommunförbundet. Genomgången av Konsumentverkets verksamhet och organisation har gjorts på uppdrag av kommittén av Arbetstagarkonsult AB i samverkan med sekretariatet och representanter för Konsumentverket. En studie av Statens livsmedelsverk har likaså på uppdrag av kommittén gjorts av CARTA Corporate Advisors AB.

Betänkandet

Först redovisas i betänkandet den historiska utvecklingen under 50 år, viktigare aktörer och deras verksamhet (del II och del III) samt de samhällsförändringar som är av särskild betydelse för konsumenterna (del IV). Därefter behandlas kommitténs Överväganden och förslag del (V). Sekretariatet ansvarar för bilagorna.

DEL

Kapitel

Verksamheten under 50 år

Från till konsumtion

hushållning

1940. Aktiv hushållning bildades som en statlig informationsbyrå med syfte att stödja hushållen under kristider. 1944. Hemmens forskningsinstitut (HFI) bildades av kvinnoorganisatioiner med stöd av näringslivet och staten. Genom forskningen om tekniska och ekonomiska problem skulle hushållen få bättre kunskaper om hushållning med resurserna och om rationalisering av hemarbetet. 1951. Varudeklarationsnämnden (VDN) hade som syfte att fastställa metoder för varuprovning och normer för provning och deklarationer. Användningen var frivillig. VDN administrerade systemet. 1957. HFI förstatligades och fick namnet Statens institut för konsumentfrâgor (KI). Hushållens frågor stod i centrum, men nya områden tillkom. 195 7. Statens konsumentrâd (KR) bildades. Uppgiften var att samordna forskning inom konsumentvaruområdet, att främja informationen till konsumenterna och stödja konsumenternas intressen i allmänhet. Rådet skulle också ta fram riktlinjer för konsumentupplysning. 1958. En nordisk kommitté för konsumentfrågor inrättades. 1967. Försöksverksamhet med lokal konsumentverksamhet inleddes. 1968. Allmänna reklamationsnämnden (ARN) startades som en försöksverksamhet vid KR. Konsumenterna skulle lättare kunna få rättelse vid tvister om köp. ARN blev egen myndighet år 1981. 1971. Konsumentombudsmannen (KO) trädde till. Marknadsrådet (senare Marknadsdomstolen) började sin verksamhet. 1973. Kommunal konsumentverksamhet startade. 1973. Konsumentverket bildades. 1976. KO och Konsumentverket slogs samman.

48 Verksamheten under 50 år

4.1 Sammanfattande översikt

Före 1940 var det framför allt kvinnoorganisationerna som i konsumentupplysning och rådgivpraktiskt engagerade sig Statens under andra världskriget, då ning. engagemang började staten en särskild upplysningsbyrå, Aktiv hushållorganiserade som skulle ”underlätta hemmens till krishusning, anpassning hållningen”. Hemmens forskningsinstitut började redan på 1940-talet med undersökningar i syfte att rationalisera vetenskapliga hemarbetet och och samhällsplapåverka produktutformning Det fanns en nära relation mellan konsumentverksamnering. het och familjepolitik. I takt med det ökade varuflödet inriktades konsumentverksamheten under 1950- och 60-talen i högre grad på provning av och upplysning om varor och tjänster. Behovet av lagar för att stärka konsumenternas ställning på marknaden blev först 1960-talet. Från 1970 marketydligt på rades av ny lagstiftning på det konsumenträttsliga utvecklingen området. Konsumentverket skulle genom direktpåverkan på förbättra konsumenternas situation. Producentnäringsidkarna påverkan var ett begrepp som karakteriserade konsumentpolitiken på 1970-talet. Under 1980-talet kom mera i fokus - en

produktsäkerheten

som började på 1970-talet. Sedan slutet av 1980utveckling talet har internationalisering och harmonisering vid närmandet till EG ett allt större i det konsumentpolitiska tagit utrymme arbetet. Det hushållsekonomiska perspektivet har sedan 1970talet funnits som en för konsumentpolitiken, och i plattform mitten av 1980-talet fick dessa frågor än större betydelse. Man satsade Under 1990-talet har de huspå budgetrådgivning. hållsekonomiska frågorna även handlat om skuldsanering.

I takt med ett uppvaknande och stort miljöpolitiskt genom-

för miljöfrågor i bl.a. massmedia, har miljöaspekterna på slag konsumentpolitiken blivit alltmer betydande. Verksamheterna det området har på konsumentpolitiska breddats under de två senaste decennierna. Det är också inriktningen av verksamheten som Varit föremål för utredningar under perioden. Sedan Konsumentverket kom till 1973 har det statliga engainte väsentliga förändringar. Kongemanget genomgått några sumentombudsmannen samordnades med verket 1976, och Allmänna reklamationsnämnden fick en självständig ställning 1 981. I av 1 980-talet gjordes en utredning om Konsumentbörjan ombudsmannens ställning som inte föranledde någon organisatorisk förändring.

Verksamheten under 50 år 49

Staten har tagit det huvudsakliga ansvaret för finansieringen av den konsumentpolitiska verksamheten, även om en fjärdedel

av verksamheten är avgifts- och uppdragsfinansierad.

I och med att det för konsumentstatliga engagemanget växte kom de tidvis politiken fram, frivilliga organisationerna att en mer roll. Internationellt varierar det spela tillbakadragen i både i tiden och mellan länderna vilka organisatiohög grad ner/institutioner som har störst betydelse. Oftast har organisationer startat sin verksamhet först och de offentliga initiativen har kommit senare, men i andra fall har det varit tvärtom. För närvarande finns det i flertalet västerländska välutvecklade länder aktiviteter av båda kan nämnas att i slagen. Exempelvis USA startade ett par centrala konsumentorganisationer tidigt. Numera finns det delstatlig privat verksamhet samt en federation av dessa organisationer. Dessutom finns det sedan 1960talets början såväl central som delstatlig offentlig konsumentverksamhet. Det finns skäl att erinra om att konsumentorganisationer är ett vitt bedriver konsubegrepp. Många intresseorganisationer mentverksamhet (t.ex. konsumentkooperationen, de fackliga organisationerna, kvinnoorganisationer, pensionärsorganisationer), andra organisationer är inriktade enbart på en viss typ av konsumtion organisationer för (t.ex. motororganisationer, hyresgäster och villaägare).

och

begynnande

4.2 ett

Organisationerna

statligt engagemang

Före 1940 var det, som tidigare sagts, frivilliga organisationer av olika framför allt kvinnoorganisationer, som startade slag, aktiviteter, t.ex. inom konsumentkooperationen, organisationer för hushållslärare, husmödrar, arkitekter, formgivare m.fl. Det elektricitetens användning i hemmet gällde exempelvis

vardagsgodsets funktion (Svenska

(husmodersföreningarna), slöjdföreningen) och kampen för låga priser och bra kvalitet som var en hörnsten i konsumentkooperationens idésystem. Konsumentkooperationen införde ett varudeklarationssystem år 1947, ”Väg pris mot kvalitet”. För och kvinnor byggdes vid huslandsbygdens jordbrukets som hade hållningssällskapen upp en hemkonsulentorganisation till råd och stöd kvinnorna till bättre

uppgift att genom hjälpa

arbetsförhållanden och arbetsmetoder i hemmet. Politiska kuinnoförbund visade betydande intresse för koni städer och mindre tätorter de socialdemokrasumentfrågor,

50 Verksamheten under 50 år

tiska kvinnoklubbarna

och på landsbygden framför allt avdelningar till Svenska kvinnoförbund.

landsbygdens

De

fackliga organisationerna LO och TCO medverkade till

att försöksverksamheten med lokala konsumentkommittéer

kom i gång år 1967. En de lokala

huvuduppgift för kommittéer-

na var att ta emot och bistå konsumenter som ville ha med

hjälp

att lösa samt att allmän

problem sprida konsumentupplysning.

Aktiv

hushållning (statens särskilda upplysningsbyrå) drog

till sig kunniga och kvinnor som moderniserade och engagerade

förnyade upplysningsverksamheten, vilket resulterade i att Aktiv hushållnings insatser nådde ut till de svenska hemmen. Man

etablerade ett nära samarbete med Husmödrarnas samarbetskommitté och Hushållslärarinnornas samorganisation, vilka 1944 blev ”huvudmän” för Hemmens

forskningsinstitut (HFI).

HFI blev kvinnornas eget institut; flertalet

styrelseledamöter

valdes bland kvinnor från och från Aktiv

föreningar hushåll-

ning. Finansieringen menade kvinnorna borde ske bl.a. ett

genom tillskott från konsumenterna. Men eftersom de ideella kvinno-

organisarionerna (huvudmännen) inte hade resurser för ett sådant åtagande ansåg man att staten borde till ”deras” skjuta bidrag. Dessutom borde som hade

företag nytta av institutets

verksamhet kunna vara med och betala den. Kooperativa

förbundet bidrog med och inom medel, Industriförbundet

bildades en samarbetskommitté med som

industriföretag gav

bidrag. Slutligen beviljade staten också ett anslag. Staten korn

att betrakta HFI som ett där

branschorgan statsbidraget skulle

motsvara vad som erhölls från Detta till att

näringslivet. bidrog

HFI blev beroende av från

anslag näringslivsorgan.

Verksamheten kom snabbt i och utvecklades

gång positivt. En inriktning var att om de tekniska och

genom forskning

ekonomiska problem som var förbundna med hemmets uppgif-

ter, sprida kunskap som gjorde det möjligt att hushålla med

resurser och rationalisera hemarbetet. Men HFI hade dessutom en uttalad att i samver-

målsättning

kan med industrin fanns

påverka produktutformningen. Det

också en nära relation mellan kvinnornas i hemengagemang

mets arbetsvillkor, och

familjepolitiken samhällsplaneringen.

4.3 Det

statliga engagemanget

och kom dominera

Provning konsumentupplysning att kon-

sumentverksamheten under 1950- och 1960-talen fram till i

början av 1970-talet.

Verksamheten under 50 år 51

ändrades bilden när byrån för Aktiv hushåll-

Organisatoriskt

ning överfördes till HFI 1954. En alltmer bekymmersam fråga var De enskilda som stod finansieringen. organisationerna bakom institutet hade inte resurser att bedriva verksamheten som behovet av aktiviteter blev alltmer uppenbart. samtidigt Även om i var till verknäringslivet många avseenden positivt samheten, fanns ett motstånd mot att i stor skala betala för en institution som kunde kritisera företagens produkter. Institutets verksamhet och ekonomi var flera gånger under av 1950-talet föremål för Det resulterade i början utredning. om att som redan hade kommit att svara för förslag staten, större delen av även formellt skulle påta sig finansieringen, ansvaret för verksamheten. De som var engagerade i den tidigare verkorganisationer samheten kom att en ledande roll även efter omspela Kvar blev också Varudelzlarationsnämnden organisationen. (VDN), som startades 1951, ett opartiskt samarbetsorgan mellan och konsumenter med syfte att utarbeta och näringsliv administrera normer för standardiserad information om främst konsumentvaror. HFI förstatligades 1957 och fick namnet Statens institut för Kvinnorna och deras organisationer, lzonsumentfrågor (KI). som var de till HFlzs verksamhet, fick verkliga initiativtagarna roll och mindre än tidigare. en svagare inflytande Institutet fick från 1970 också ansvaret för hemkonsulenterna. De var som konsumentupplysare; redan på föregångare 1910-talet hade deras verksamhet startats som en rådgivning till lanthushållen. Samtidigt som KI inrättades bildades också Statens konsumentrâd Detta fick till uppgift att åstadkomma en bättre (KR). inom konsumentvaruforskningsområdet, att främja samordning information till för konsumenterna och att ta till vara nytta konsumenternas intressen i övrigt.

under 1960-talet

Engagemanget tog fart

Konsumentrådet startade 1968 en försöksverksamhet med Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Syftet var att skapa en relativt och snabb reklamationsordning som konenkel, billig sumenterna kunde vända sig till. Verksamheten vid både KI och KR genomgick under 1960talet en betydande utveckling. Konsumentverksamheten diskuterades både i Sverige och i andra länder, och en rad offentliga I slutet av 1960-talet fanns det alltså

utredningar genomfördes.

tre institutioner arenan:

på den konsumentpolitiska

52 Verksamheten under 50 år

0 som

KI, huvudsakligen arbetade med varuprovningar och konsumentupplysning, såg till hushållens situation.

0 KR med uppgift att bl.a. samordna och med

forskningen

ARN som försöksverksamhet. 0 VDN som arbetade med standardiserad information om olika produkter.

År 1967 tillsattes en med utredning uppdrag att föreslå riktlinjer för den de

statliga konsumentupplysningen samt forsk-

nings-, provnings- och som utredningsverksamheter sammanhängde med denna. År 1972 antogs den proposition (prop. 1972:33) varigenom Konsumentverket bildades. Konsumentombudsmannen (KO) inrättades 1971 som bevakare av den

marknadsrättsliga konsumentlagstiftningen, och

det tidigare inrättade näringsfrihetsrådet omvandlades samma år till ett marknadsråd med uppgift att behandla konkurrens-,

marknadsförings- och avtalsvillkorsärenden. Marknadsrådet

blev Marknadsdomstolen 1973. År 1972 beslutade att bilda Konsumentverket riksdagen (KOV). Statens institut för Statens konsument-

konsumentfrågor,

råd och VDN upphörde 1973, samtidigt som verket startade. Allmänna reklamationsnämnden som först hörde till (ARN), Statens konsumentråd och sedan till blev en Konsumentverket,

självständig myndighet 1981. Nämnden har till uppgift att

pröva tvister mellan konsumenter och som rör en näringsidkare vara, tjänst eller annan nyttighet som avser

huvudsakligen

enskilt bruk samt rekommendation om hur tvisten skall ge lösas. Nämnden skall även den kommunala stödja verksamheten vid medling i konsumenttvister. Nämnden skall också på begäran av domstol yttra sig i konsumenttvister.

Konsumenternas marknaden

ställning pä stärktes

Hittills hade konsumentverksamheten koncen-

huvudsakligen

trerats till på upplysning konsumenten, att genom information hjälpa hushållen att effektivt sina resurser. Under 1970utnyttja talet inriktades arbetet alltmer att stärka på konsumenternas rättsliga ställning på marknaden. Den

konsumenträttsliga lagstiftningen började utvecklas

under detta årtionde. Redan hade

tidigare offentliga utred-

ningar tillsatts som skulle komma att få för konsumentbetydelse

lagstiftningen. Dessa var exempelvis Reklamutredningen som

bl.a. behandlade reklamens användbarhet som ett medel att överbringa reglerad och standardiserad information från näringsidkare till och

konsument, Varudeklarationsutredningen

Verksamheten under 50 år 53

till hur det skulle kunna som lämnade förslag frivilliga systemet deklarationer. På av

kompletteras med obligatoriska grundval

bl.a. dessa två lade 1 975 fram ett förslag utredningar regeringen till av Det resulterade i 1975 utbyggnad marknadsföringslagen. års marknadsföringslag (1975: 1418). Marknadsföringslagen liksom avtalsvillkorslagen (marknadssyftar till att skydda konsumenrättslig konsumentlagstiftning) terna som kollektiv. Konsumentköplagen och hemförsäljningär liksom civilrättslig lagstiftning inriktade på att slagen övrig stärka den enskilde konsumentens ställning i ett avtalsförhållande med en näringsidkare. I mitten av 1970-talet konsumentskyddet. I

kompletterades

infördes två en

marknadsföringslagen nya generalklausuler:

det att i ställa krav på som gjorde möjligt marknadsföringen och en som av varor som information, förbjöd marknadsföring var för konsumenternas liv, hälsa och ekonomi eller som farliga inte sin funktion. Till följd av bl.a. dessa förändfyllde primära fördes KO-ämbetet samman med Konsumentverket 1976. ringar Chefen för verket blev samtidigt KO.

4.4 Några betydelsefulla konsumentpolitiska

verksamheter

Producenterna skulle också påverkas

Konsumentverkets arbete var under den första tiden inriktat på undersökningar, information och utbildning. Det nya provning, - verket skulle i

var producentpâverkan påverka näringslivet

konsumenternas intresse. Verket kan utfärda riktlinjer för före-

information och produktutformning.

tagens marknadsföring, är rekommendationer med i allmänhet stort ge- Riktlinjerna eftersom de nästan är utarbetade efter

nomslag genomgående

med och regler samtidigt kan samråd näringslivet riktlinjernas prövas av Marknadsdomstolen. Detta mer informella sätt att tillämpa marknadens lagar utan till annat än i är

att behöva lita domstolsprövning undantagsfall

i svensk Det

ett viktigt drag konsumentpolitik. ger en större

och en större mot näringslivet än vad som smidighet kontaktyta är i länder med mer traditionella former vanligt många andra för rättsligt konsumentskydd.

54 Verksamheten under 50 år

Säkra och allt

produkter Standardisering viktigare

Produktsäkerhetsarbetet som avsåg farliga varor och tillbud/ olyckor i hemmen, skolan och blev under 1970-talet på fritiden, en viktig uppgift för Konsumentverket. Barnsäkerheten har särskilt prioriterats. Produktsäkerhetsarbetet har i takt med närmandet till EG alltmer fått internationell Verksamprägel. heten handlar både om i

deltagande standardiseringsarbete,

insatser till följd av och och lagar, förordningar EG-direktiv, och

uppläggning organisation av marknadskontrollen. Standardiseringen har sedan början av 1980-talet fått ökad

betydelse. Inom EG antogs den s.k. nya metoden 1985. Den innebär att endast säkerhetskrav bestäms väsentliga politiskt och anges i direktiven, medan de tekniska detaljerna fastställs i europeiskt För att öka standardiseringsarbete. konsumentinflytandet i har det svenska

standardiseringsarbetet organet

för standardiseringsarbete, i

Standardiseringskommissionen

Sverige, under några år erhållit särskilda medel för konsumentskydd, arbetsmiljö, säkerhet och Ett särskilt råd miljöskydd. har inrättats för att se till att resurser för standardibefintliga sering fördelas på som är projekt angelägna från konsumentsynpunkt.

Nöduändigt att bygga ut kommunernas

konsumentverksamhet

Den lokala av en

förankringen framgångsrik konsumentpolitik

underströks i 1986 års riksdagsbeslut. Kommunal verksamhet hade startats tidigare och också behandlats i under riksdagen 1970-talet. Nu av kommunernas sågs uppbyggnaden konsumentverksamhet som en för att Konsumentver-

nödvändighet

ket och Allmänna reklamationsnämnden effektivt skulle kunna bedriva en stor del av sin verksamhet. När den enskilde konsumenten behöver råd skall han eller hon kunna vända sig till

konsumentvägledningen i sin kommun.

Kommunerna har inte att starta ålagts konsumentverksamhet, och de erhåller inte heller för denna några statliga bidrag verksamhet. Det är kommunerna som helt och hållet själva hur deras aktiviteter

avgör konsumentpolitiska skall organise-

ras och vilken typ av verksamhet de vill satsa på. I 1986 års proposition redovisas en över

katalog arbetsupp-

gifter som det ansågs vara i konsumenternas intresse att kommunerna arbetar med. Dessa är:

Verksamheten under 50 år 55

0 information Rådgivning, reklamationshantering, 0 varu- och Marknadsuppföljning, serviceförsörjning 0 och stöd till Utbildning organisationer.

finns konsumentverksamhet i 234 kommuner. Idag (nov. 1993) Insatserna varierar mellan olika kommuner. Sedan 1990 har verksamheten skurits ned i en rad kommuner till följd av besparingsbeslut.

fram

Hushållens bas/aonsumtion i 1986 års

lyftes riksdagsbeslut

Det hushållseleonomiska poängterades som priperspektivet märt för konsumentpolitiken vid det senaste riksdagsbeslutet om LU 34, konsumentpolitikens inriktning (prop. 1985/86:121, rskr. Det var alltså de hushållsekonomiska frågorna som 292). stod i fokus och då särskilt hushållens baskonsumtion. Det konsumentpolitiska arbetet bedrivs, enligt 1986 års i dag huvudsakligen efter tre linjer: riksdagsbeslut,

° Att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser 0 Att stärka konsumentens ställning på marknaden 0 Att förbättra konsumenternas möjligheter att uttrycka sina behov och påverka sin situation.

I 1986 vikten av att ge den lokala riksdagsbeslutet pekades på verksamheten Som redan nämnts, skulle utbyggnaden prioritet. med stöd från ske genom kommunernas frivilliga åtaganden Konsumentverket. var också att stödja särskilt utsatta Viktigt grupper. Fler grupper i samhället skulle engageras i konsumentpolitiken. Konsumenternas att och distmöjligheter påverka produktion ribution kunde det sättet förstärkas. Ett av varor och tjänster på ökat från eftersträvades. Vidare engagemang organisationer skulle ta ett större ansvar för att förbättra konsumenföretagen ternas förhållanden.

56 Verksamheten under 50 år

insatser lade

Frivilliga grunden

Kooperativa kvinnogillesförbundet, som bildades 1907, arbe-

tade med upplysning om och i hushållsekonomi.

utbildning Husmodersföreningarnas riksförbund, som bildades 1919,

inriktade sig från början på teknikens för betydelse hemarbetet, t.ex. användningen av elektriska apparater. Hushållslärare och senare även lanthushållslärare var också aktiva i konsumentarbetet. Vid

Hushållningssällskapen bygg-

des det organisation med vilkas upp en hemkonsulenter, uppgift var att hjälpa landsbygdens kvinnor till bättre arbetsförhållanden. Konsumentkooperationen var tidigt ute med att ta till vara konsumenternas intressen. Strävan var både att få fram produkter med en kvalitet till så

ändamålsenlig låga priser som möjligt,

och att utbilda sina medlemmar i

konsumentfrågor.

De

fackliga organisationerna LO och TCO engagerade sig

också tidigt och arbetade med

tvärfackligt konsumentfrågor.

De första lokala konsumentkommittéerna kom i gång på prov 1967. De politiska och

kvinnoförbunden såg konsument- hushålls-

frågor som viktiga för att förbättra kvinnornas och familjernas villkor i samhället. Näringslivet i

engagerade sig tidigt konsumentverksamheten,

bl.a. genom medverkan i VDN. var också Näringslivet representerat i Statens konsumentråd och Statens institut för konsumenrfrågor. Innan lagen om kom

otillbörlig marknadsföring till 1970,

verkade Näringslivets opinionsnämnd för att motverka

olämpliga marknadsföringsmetoder.

Det utvecklas

rättliga konsumentskyddet

1971. till

Marknadsföringslagen skydd mot otillbörlig marknadsföring för konsumenterna sedda som ett kollektiv.

1971. Lagen om avtalsvillkor i

konsurnentförhâllanden (avtalsvillkorslagen) för att stärka för konsumenterna

skyddet (ingripande mot oskäliga avtalsvillkor) som ett kollektiv. 1971 . till för konsumenterna

Hernförsäljningslagen skydd (bl. a.

ångerrätt) vid köp i samband med säljares hembesök. 1974. till för konsumenterna

Konsumentköplagen skydd vid

köp i det enskilda fallet.

Verksamheten under 50 år 57

1976. med regler om informations-

Ny marknadsföringslag nya

samt säljförbud för farliga varor. plikt 1976. 36 § möjlighet till jämkning eller ogiltigaz/talslagen ger av tyngande villkor i standardavtal. förklaring 1979. Konsumentkreditlagen. 1981. omfattar även köp vid telefonför-

Ny hemförsäljningslag

säljning.

1981. Konsumentförsäkringslagen.

1986. Konsumenttjänstlagen. 1989. möjlighet till olika slag av Produktsäkerhetslagen ger mot varor och tjänster till skydd för

ingripande farliga

konsumentkollektivet. 1990. Ny konsumentköplag. 1991. Prisinformationslagen syftar till att främja en god prisinformation till konsumenter. 1993. Ny konsumentkreditlag. 1993. Produktansz/arslag. 1993. Lag om paketresor. 1993. Ny konkurrenslag.

Aktörerna

00h deras

verksamheter

DEL

Kapitel

Konsument-

verket/

Konsument-

ombudsmannen

i i

Sammanfattning

Konsumentverket är den centrala förvaltningsmyndigheten för

Generaldirektören för verket är

Konsumentfrågor. tillikal

Konsumentombudsman. Verket skallstödja hushållen i deras l strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt

stärka;

konsumenternas ställning på marknaden.

j

5.1 Konsumentverkets och

Konsumentombudsmannens uppgifter

Verkets av förordningen (1 990: 1 1 79, ändrad uppgifter framgår senast 1992: 1 O 12) med instruktion för Konsumentverket. Verket skall särskilt

° undersöka och hushållens förhållanden samt konsufölja menternas situation på marknaden 0 socialt eller uppmärksamma ekonomiskt, utbildningsmässigt svaga konsumentgrupper 0 övervaka marknadens utbud samt näringsidkarnas marknadsföring och säljvillkor 0 utarbeta för och riktlinjer näringsidkarnas marknadsföring utformning av varor, tjänster och andra nyttigheter samt för näringsidkarnas tillämpning av konsumentkreditlagen

62 Konsumentverket/Konsumentombudsmannen

0 söka påverka näringsidkare att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov och stimulera näringsidkarna att vidta i detta syfte egna åtgärder 0 utföra och låta utföra undersökningar av varor, tjänster och andra nyttigheter 0 informera andra organ om sådana konsumentproblem som verket inte kan åtgärda 0 information till konsumenterna om förhålfrämja väsentliga landen främja utbildning i konsumentfrågor som arbetar med konsumentfrågor stödja organisationer inom verkets arbetsområde stödja forskning följa reklamens utveckling och beakta konsumenternas behov i följa utvecklingen distributions- och varuförsörjningsfrågor 0 svara för centrala uppgifter i anslutning till konsumentverksamheten på lokal nivå.

Konsumentombudsmannen handlägger ärenden enligt (1971:112) om avmarknadsföringslagen (1975:1418), lagen talsvillkor i konsumentförhållanden (avtalsvillkorslagen) och (1988:1604). Vidare har Konsument-

produktsäkerhetslagen

verket tillsynsansvar för ett antal EG-direktiv, se lagen om leksakers säkerhet, (1992:1328) om (1992:1327) lagen livsmedelsimitationer, lagen (1992:1672) om paketfarliga (1992:1232) om märkning av hushållsapparater, resor, lagen lagen (1992:1231) om märkning av textilier, lagen (1992:1326) om skyddsutrustning för privat bruk samt prispersonlig informationslagen (1991:601). Konsumentverket fullgör också (1 992:830), konsumentuppgifter enligt konsumentkreditlagen försäkringslagen (1980:358), hemförsäljningslagen (1981:1361), (1971:1081) om av volym och vikt samt lagen lagen bestämning och om tillämpning av (1992:138) förordningen (1992:588) avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart. (Denna kommer dock att upphävas i och med att EES-avtalet träder lag i kraft.) används vid beskrivningen av Konsument- Följande begrepp

verkets och Konsumentombudsmannens arbetsuppgifter:

0 av att och Marknads-

Tillsyn: övervakning lagstiftningen

domstolens beslut efterlevs; handläggning av initiativ- och vilket innefattar utredning, förhandling anmälningsärenden med och till om ärendet skall företag ställningstagande avskrivas eller överlämnas för åtgärder till KO, rådgivning och uppföljning av utvecklingen.

Konsumentverket/Konsumentombudsmannen 63

Riktlinjez/er/esamhet: åstadkomma riktlinjer och överenskommelser av generell karaktär.

0 av

Utredning: kartläggning konsumentproblem, produktutformning och utbud etc. i anslutning till

uppgifterna tillsyn och riktlinjeverksamhet.

0 Utarbetande av

föreskrifter: med stöd av i bemyndigande lag

eller utfärda

förordning föreskrifter i anslutning till lagar för

vilka verket har ett tillsynsansvar.

° Formella talan

KO-uppgifter: föra i Marknadsdomstolen,

utfärda och

förelägganden pröva åtalsärenden.

5.2 Verkets och

organisation finansiering

Verkets organisation m.m. av den

framgår tidigare nämnda förordningen (1990:1179). Konsumentverkets generaldirektör

är chef för verket. Generaldirektören är också konsumentom-

budsman Verkets styrelse består av (KO). högst tio personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören är styrelsens ordförande. I styrelsen sitter för representanter konsumenter, näringsidkare och kommuner.

Inom verket finns ett KO-sekretariat. Ställföreträdande

Konsumentombudsmannen är chef för KO-sekretariatet. Till verket är även knutet en särskild Konsumenttekniska

nämnd, nämnden, som har till uppgift att verka för att brukarkrav

beaktas vid och av

utveckling upphandling produkter.

Organisation

Styrelse

Generawirektör/KO l

Avdelningschefen samordning

Informationssekretariat

Byrå l Byrå 2 Byrå 3 Byrå 4 Råd och Rön Administration

Utbålfrgilngs

- hushålls- - provning - boende - produktsäker- - ungdomsskola Råd och Rön Personal och ekonomi - metodutveck- vinredning het - vuxen- service - priser ling - utrustning marknadsfö- utbildning Marknads- - krediter - Standardisering - varu- ringsmetoder - kommunal föring Planering och försäkringar - teknisk service försörjning - transporter verksamhet ekonomi - dagligvaror - hushålls- - beklâdnad - förhandlings - samverkan - volym o vikt apparater - produkt- och ärende- med folk- - hälsa - hemelektronik information service rörelser - datorisering - kemiska varor - konsument- - reklamens teknisk utveckling forskning

64 Konsumentverket/Konsumentombudsmannen

Konsumentverkets ekonomiska omslutning är 110 miljoner kronor för 1993/1994. Verksamheten finansieras budgetåret dels med anslag (78 miljoner kronor), dels med avgifter, bidrag och miljoner kronor). Andelen avgiftsförsäljningsintäkter (32 är 29 % budgetåret 1993/1994 och har stadigt ökat finansiering den senaste tioårsperioden.

5.3 Verkets verksamhetsgrenar

Nedan av verkets olika verksamhetsgrenar. ges en översikt Verksamheterna inom några områden behandlas mer utförligt i andra sakavsnitt. nedan baserar sig på den Beskrivningen som Konsumentverket redovisar i sin verksamhetsindelning 1992/93 och sin för

årsredovisning för anslagsframställning

1994/95.

och

Utredning, utveckling forskning

I verksamheten budgetrådgivning och skuldsanering, ingår om hushållens förhållanden, bevakning av och utredningar i andra för hushållen frågor, t.ex. butikspåverkan viktiga utvecklingen. Vad har insatserna koncentrerats till husgäller utredningar hållsekonomi, varudistribution och reklam-

produktsäkerhet,

dold reklam och reklamens informationsfrågor (bildanalys, Stödet till riktas också till det konsumenthalt). forskning tekniska området. Konsumentverket om hushållens för-

genomför utredningar

av hushållens skäliga

hållanden. Årligen görs beräkningar

kostnader och av hushållens ekonomiska standard. analyser Särskilt omfattande är av utgifterna för beräkningar mat, bil. Resultaten i broschyren ”Koll kläder, bostad och publiceras på som distribueras kommunernas väglepengarna”, genom dare och via banker och andra finansinstitut. Förändringar av och andra marknadsfaktorer, liksom konsumtionsvanor, priser av skatter och avgifter, följs och analyseras för att ligga till grund för budgetrådgivning och liknande hushållsekonomiska insatser. Arbetet med och skuldsanering har sedan budgetrådgivning det senaste konsumentpolitiska beslutet togs 1986 byggts ut. Konsumentverket har drivit på vilket bidragit till utvecklingen, att kommunerna varje år har avsatt allt större resurser till

budgetrådgivning. En av för hushållen är butiksstrukturen. fråga betydelse Konsumentverket skall särskilt följa utvecklingen och beakta konsumenternas intressen beträffande distributions- och

Konsumentverket/Konsumentombudsmannen 65

varuförsörjningsfrågor. Åren 1973-1991 var en särskild glesbygdsnämnd knuten till verket. Nämnden bistod med råd om distribution och varuförsörjning i landets glesbygdsområden. Konsumentverkets uppgift inom detta område är att vara samordnande och rådgivande för länsstyrelserna i deras bidragsgivning. Verksamheten omfattar även kommunernas planering av Varuförsörjningen, förbättrade kyltransporter till glesbygdsbutikerna och av och samlokalisering dagligvaruförsäljning andra servicefunktioner. År 1990 anvisades särskilda medel till Konsumentverket för forskning på det konsumentpolitiska området. Projekt om bl.a. konsumentteknik, hushållsekonomi, och revaruförsörjning klam har givits stöd. Satsningarna på det konsumenttekniska området har skett i nära samarbete med Konsumenttekniska nämnden, som är till Konsumentverket. Verket har rådgivande vidare utvecklat ett samarbete med konsumentforskningen vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.

och

Provning metodutveckling

Genom prövningar i huvudsak i eget laboratorium får Konsumentverket kunskap om kvaliteten på varor och tjänster på marknaden och om produkternas funktion vid praktisk an- Särskilt testas och tekniskt komplivändning. kapitalkrävande cerade hushållsapparater (tvättmaskiner, mikrovågsugnar m.m. ), där konsumenterna själva har svårt att avgöra produkternas till konsumenterna och egenskaper. Provningsresultaten sprids vid köp. ligger även till utgör beslutsunderlag Provningarna grund för ingripanden enligt produktsäkerhetslagen. Dessa kunskaper används vidare i den utåtriktade informationen och i studier av hushållens förhållanden. Konsumentverket lägger särskilt stor vikt vid att maskiner och redskap är lättskötta och utformade så att de kan användas även av människor med nedsatt funktion. Konsumentverkets laboratorium kontrollerar även leksakers säkerhet och och ljudhushållsapparaters energiförbrukning nivå. En del av

viktig utgörs avgiftsfinansierade uppdrags-

provningar. Verket utför därutöver egna provningar. Särskild vikt läggs vid att främja en utveckling mot energisnåla modeller. Verket beställer vid behov provningar från utomstående laboratorier och samarbetar med andra länders konsument- Under den senaste har detta främst organ. femårsperioden avsett provning av anordningar för bostadsuppvärmning och/ eller energihushållning samt verktyg, trädgårdsmaskiner och hemelektronikprodukter. - t 3 13-0824

66 Konsumentverket/Konsumentombudsmannen

Förutsättningen för att kunna utföra relevanta och korrekta är att det finns bra metoder att tillgå. Behovet av prövningar metodutveckling ökar när samma produktkrav skall gälla för hela EES-marknaden. Även när det gäller produkters energiförbrukning och miljöpåverkan kommer behovet av metodutveckling att öka. Verket söker också påverka andra provningsorgan att i större ta till konsumentkraven. utsträckning hänsyn

Rättslig mar/anadsbeva/zning

Grunden för en starkare för konsumenterna är den ställning marknadsrättsliga lagstiftningen som förbjuder otillbörlig marknadsföring, oskäliga avtalsvillkor och skadliga produkter. Konsumentverket kontrollerar efterlevnaden av de regler som gäller för marknaden och för produkternas utformning. Anmälningar kommer in från konsumenter, från den kommunala konsumentverksamheten och från konkurrerande näringsidkare. Men verket genomför också bevakning pä eget initiativ, ofta i samarbete med de kommunala vägledarna. Marknadsbevakningen har varit inriktad på att förbättra för konsumenterna på så breda fält som möjligt, under senare år särskilt när det gäller prisinformation, krediter, bilar och produktsäkerhet. Uppgifter som har med tillsynsansvaret att göra, se även avsnitt 5.4. Konsumentverket har enligt sin instruktion (2 §) att utarbeta riktlinjer för företagens marknadsföring och utformning av varor, tjänster och andra nyttigheter. Riktlinjerna syftar till att ge vägledning för tillämpning av främst marknadsföringslagen och produktsäkerhetslagen. De utarbetas efter förhandlingar med företagen och grundas ofta på en uppfattning som delas av berörda företag och/eller branschorganisationer och Konsumentverket. Riktlinjerna publiceras i verkets författningssamling (KOVFS). Riktlinjerna är vid process i Marknadsdomstolen närmast att betrakta som uttryck för ena partens (Konsumentombudsmannens) ståndpunkt. Sådana riktlinjer är alltså inte bindande rättsregler utan rekommendationer (allmänna råd) som syftar till att främja en enhetlig rättstillämpning (se prop. 1 976/77: 123 s. 349 och 370). Marknadsdomstolen är naturligtvis också vad gäller dessa riktlinjer obunden av de ställningstaganden och överenskommelser som kan ha gjorts av Konsumentverket/ Konsumentombudsmannen under ärendets beredning. Riktlinjerna uttrycker dock ofta vad som är att anse som god affärssed vid marknadsföring och de har därför stor praktisk betydelse för Marknadsdomstolens och Konsumentombudsmannen; bedömningar.

Konsumentverket/Konsumentombudsmannen 67

Vid Konsumentverket finns en särskild

författningsgrupp

som har till att samordna arbetet med verkets uppgift författningar-föreskrifter och riktlinjer. Gruppens arbete leds av en byråchef på KO-sekretariatet. Det huvudsakliga arbetet utförs dock av vederbörande handläggare på sakbyråerna. Generaldirektören fattar principbeslutet om att frågan skall bli föremål för vidare riktlinjearbete. Sakbyrån konsulterar KO-sekretariatet när så anses erforderligt, vilket innebär att sekretariatet kopplas in olika stadier i olika fall. Det förepå kommer också att jurister från sekretariatet deltar i förhandlingarna. Sedan av Konsumentverket och KO 1976 sammanslagningen har drygt ett femtiotal riktlinjer utfärdats. Senare år har enbart ett fåtal riktlinjer tillkommit. Skälet härtill är att de flesta områden numera är täckta av riktlinjer. I ökad har omfattning också branschöverenskommelser eller näringslivets egenåtgärder gjort att riktlinjer inte tett sig behövliga. Vidare har verket under senare år alltmer deltagit i internationell Standardisering för att uppnå internationella lösningar, vilket medfört att svenska särlösningar blivit färre. Ibland räcker det inte med icke bindande riktlinjer, utan bindande föreskrifter krävs. Riktlinjerna kan bl. a. inte användas för att föra in de bindande regler som skall anta som Sverige svensk rätt i med EES-avtalet. Ett flertal av de enlighet konsumentskyddande EG-direktiv som enligt EES-avtalet skall föras in i svensk rätt innehåller omfattande bestämmelser av detaljerad och teknisk karaktär. Dessa anses inte lämpa sig för att föras in i lagar eller har i stället valt

förordningar. Regeringen

att i lag eller förordning bemyndiga konsumentverket att utfärda dessa detaljregler. Det är också på detta sätt lättare att göra ändringar när behov uppstår. Konsumentverket har därför med stöd av i eller utfärdat

bemyndiganden lag förordning

föreskrifter i anslutning till ett flertal lagar för vilka verket har ett tillsynsansvar. De områden där föreskrifter förekommer är

0 prisinformation 0 leksakers säkerhet 0 för enskilt bruk personlig skyddsutrustning 0 paketresor 0 av märkning hushållsapparater 0 av textilier märkning 0 konsumentkrediter 0 hemförsäljning.

68 Konsumentverket/Konsumentombudsmannen

Utbildning

Konsumentverket söker att främja skolans undervisning i konsumentfrågor. Grund- och gymnasieskolan prioriteras. Särskilda insatser görs mot lärarhögskolorna. Verket producerar studiematerial, medverkar i fortbildningen av lärare och samarbetar med skolmyndigheterna. Vidare stöder verket vägledarna i deras skolkontakter, initierar olika Skolprojekt och samarbetar med läromedelsförlag. Enligt Konsumentverkets bedömningar nås genom försäljning av klassmaterial ca 10 000 lärare varje år, vilket innebär att ca 250 000 elever årligen undervisas utifrån verkets material. verket

Årligen

säljer läromedel för drygt 1 miljon kronor. Läromedlen behandlar konsumenternas rättigheter och skyldigheter, hushållsekonomi, samt reklam och annan kommersiell påverkan. Konsumtion och miljö ingår numera i de flesta av läromedlen till följd av det tilltagande miljöintresset. Särskilt utsatta grupper i vuxenutbildningen, får också del av insatserna. Härigenom nås bl.a. invandrare. Ungdomsorganisationer kan söka statliga bidrag för aktiviteter på konsumentområdet. Dessa finansieras med medel ur Allmänna arvsfonden efter beslut av Barn- och ungdomsdelegationen, Civildepartementet. Konsumentverket deltar i handläggningen. Stöd beviljas till projekt som är inriktade på att stärka ungdomar i deras roll som konsumenter. Exempel på projekt som fått stöd är tidskriftsproduktion, teateruppsättningar, videoframställning och kompisrådgivning. Viktiga utbildningsinsatser görs också för den lokala konsumentverksamheten, se nedan. Råd & Rön Råd 8C Rön är Konsumentverkets viktigaste kanal för att nå enskilda konsumenter och hushåll. Tidningen skall ge enskilda konsumenter användbar kunskap om aktuella frågor i hushållet, om produkter och marknader. Upplagan är ca 1 75 000, men målet är att höja upplagan till 200 000 exemplar. I Råd 8C Rön presenteras bl.a. testresultat för olika produkter. Bilagor om miljön publiceras återkommande. Studieuppgifter för skolan utarbetas på basis av varje nummer. Tidningen ges också ut som taltidning.

Internationell verksamhet

Konsumentverket har sedan flera år ägnat internationella konsumentfrågor stor uppmärksamhet med tyngdpunkt på europeiskt samarbete. Inom ramen för EFTA har verket deltagit i förberedelserna av EES-avtalet. Verket deltar även i det nord-

Konsumentverket/Konsumentombudsmannen 69

iska konsumentsamarbetet och i olika nätverk för de europeiska tillsynsmyndigheterna. Konsumentombudsmannen är medlem i European Consumer Law Group, där jurister från EGoch EFTA-länder utbyter information och driver projekt inom konsumenträttens område. Ett annat viktigt internationellt konsumentforum är OECD. Sverige, representerat av Konsumentverket, innehar sedan 1981 ordförandeskapet i arbetsgruppen för inom produktsäkerhet OECD:s konsumentpolitiska kommitté, OECD Committee on Consumer Policy. Konsumentverket har sedan mitten av 1980-talet i ökad utsträckning deltagit i det europeiska standardiseringsarbetet och kunnat hävda svenska framgångsrikt skyddsnivåer. Högre säkerhetskrav för leksaker har uppnåtts; svenska och nordiska regler för flytvästar har varit förebild för nya europeiska normer. Budgetåret 1986/87 avsattes ca 1,5 miljoner kronor för internationell verksamhet. Budgetåret 1993/94 hade beloppet ökat till 8,1 miljoner kronor. En betydande del av dessa medel används för insatser i standardiseringsarbetet.

Lokal verksamhet

Verkets insatser inom detta verksamhetsområde syftar till att ge kommuner och frivilliga organisationer möjligheter att identifiera, förebygga och lösa problem samt för

ge faktaunderlag

opinionsbildning på lokal nivå. Konsumentverkets stöd till den kommunala konsument-

verksamheten ges genom fortbildning, rådgivning, material-

service och utvecklingsstöd. bedrivs i form av Fortbildningen grundkurser, kurser med fördjupning i visst ämne och kurser i datapro ram för budgetrådgivningen m.m. samt universitetskurser. Arligen fortbildas ca 300 vägledare. Materialservicen är uppbyggd kring grundpaket för 17 områden med totalt ca 3 000 ”informationsenheter”. Konsumentverket tillhandahåller tre olika materialpaket för ett rådgivare: grundpaket, ett ekonomipaket (för socialsekreterare) och ett bibliotekspaket. Huvuddelen av materialet kommer från Konsumentverket, men även andra myndigheter och organisationer bidrar med material. Stödet till den kommunala verksamheten inriktas på ° till att ge råd och bidrag utvecklingsprojekt 0 att följa utvecklingen och förmedla erfarenhet mellan kommuner 0 att medverka i och stödja utbildning av konsumentpolitiker ° att utvärdera verksamheten.

70 Konsumentverket/Konsumentombudsmannen

Exempel på projekt är stöd till inrättande av konsumentombud på arbetsplatser, samarbete med det lokala näringslivet, försök med lokala reklamationsinsatser och samverkan mellan konsumentverksamheten och socialtjänsten. Sedan mitten av 1980-talet har verket utbildat ca 4 000 budinom socialtjänsten, varav 1 200 under 1992/93. getrådgivare Konsumentverket lämnar stöd även till frivilliga organisationer: (utformning av produkter, lokahandikapporganisationer ler och information), Husmodersförbundet (hushållens ekonomi), (konsumentombud på arbetsfackliga organisationer platsen), pensionärsorganisationer (prisfrågor och utbildning), (konsumtionens effekter och miljöorganisationer på miljön) frilufts- och (fritidsutrustning, kost och idrottsorganisarioner hälsa). Förutom ekonomiskt stöd ger verket också materialstöd och samarbetar med organisationer i särskilda projekt.

Förlagsproduktion

Förutom Råd 8C Rön producerar verket en rad olika publikationer. Konsumentverkets materialproduktion omfattar drygt 500 produkter. Ca 70 av dessa är riktlinjer. Verket framställer ett hundratal faktablad och marknadsöversikter om produkter, en rad och hundratalet studiematerial. Faktadataprogram drygt bladen används främst vid rådgivning före köp. Ett urval av faktabläden har under senare år producerats på kassett för synskadade. Ett 20-tal böcker med bl.a. köpråd för olika produktområden i förlagsproduktionen. ingår Verkets tidskrift KonsumentNytt är inkonsumentpolitiskt riktad och innehåller nyheter, reportage, Översikter, analyser och debatt från hela det konsumentpolitiska fältet. Tidskriften, som kommer ut med 12 nummer per år, har en upplaga på ca 3 000 exemplar.

5.4 Särskilt om Konsumentombudsmannen och KO-sekretariatet

Tillsynen över att de marknadsrättsliga lagarna efterlevs ligger Konsumentombudsmannen, som kan väcka talan ›m ytterst på förbud eller hos Marknadsdomstolen. Det helt öxeråläggande vägande antalet ärenden klaras ut på frivillig väg genom att utfäster att sin marknadsföring etc. Mest företaget sig justera förekommande är ärenden om otillbörlig marknadsföring. Konsumentombudsmannen har möjlighet att själv meddela förbud eller eller att till allmänt åtal anmäla ett löråläggande

Konsumentverket/Konsumentombudsmannen 71

farande som innebär uppsåtligt vilseledande marknadsföring. På marknadsföringsområdet m.fl. områden har Konsumentverket och Konsumentombudsmannen de centrala övervakande och dvs. en sorts medan de ingripande uppgifterna, åklagarroll, dömande uppgifterna utförs av Marknadsdomstolen (MD). De formella KO-uppgifterna utförs av KO-sekretariatet inom Konsumentverket. Sekretariatets uppgift är främst att biträda Konsumentombudsmannen med dennes uppgifter enligt marknadsföringslagen. Inom Konsumentverket finns vidare ett antal enheter. Varje enhet leds av en chef. Den övervägande delen av de ärenden som anmäls till Konsumentverket av avgörs verkets sakbyråer. Verkets generaldirektör, som också är KO, har i flertalet anmälningsärenden delegerat befogenheten att fatta beslut till byråerna. Det är endast i de fall de faller rättsliga medlen, som inom de formella KO-uppgifterna, behöver tas till som ärendet överlämnas till KO-sekretariatet. Därutöver sekretafungerar riatet även som juridisk konsult åt byråerna. Riktlinjer och föreskrifter arbetas fram av i sakbyråerna samråd med KO-sekretariatet. Föreskrifterna beslutas av verkets styrelse. De flesta ärenden inleds med en anmälan utifrån men KO tar också ärenden initiativ.

upp på eget Handläggningen följer förvaltningslagens regler. I första hand söker man få till stånd en

frivillig uppgörelse. Om detta inte går eller om fallet är principiellt viktigt, för KO det vidare till MD. Detta brukar ske i ca 25 fall har nått med sin talan

per år. KO framgång i omkring tre

fjärdedelar av fallen. I vissa fall har KO även att möjlighet anmäla ett förfarande till allmänt åtal. I ärenden som inte är av större vikt kan KO utfärda förbuds- eller själv informationsföreläggande. För att i sker

främja enhetligheten avgörandena fortlöpande

samråd mellan vid och mellan olika handläggarna varje sakbyrå byråer. Härvid deltar normalt företrädare för KO-sekretariatet, som härigenom får underrättelse om ärenden av principiell betydelse eller om ärenden som av andra skäl kan vara av intresse för sekretariatet. kan Samtidigt KO-personalen informera om ärenden som tidigare överlämnats till sekretariatet för t.ex. talan inför MD. KO-sekretariatet har lokaler i anslutning till Konsumentverkets Det sakbyråer. förekommer inte sällan att KO-sekretariatet deltar i av ett ärende

handläggningen på

sakbyrån. Under ett ärendes kan

handläggning sakbyrån be-

höva biträde av KO-sekretariatet med t.ex.

vitesföreläggande enligt 11 § marknadsföringslagen.

Kapitel

Allmänna

reklamations-

nämnden

Sammanfattning

Reklamationsnämndens främsta uppgift är att lösa tvister. som är en i Verksamhetsidén är följande: nämnden, opartisk instans, skall vara ett billigt, enkelt och snabbt men ändâ

rättssäkert alternativ till domstolarna när det gäller prövningen i

av tvister mellan konsumenter och näringsidkare.

i Nämnden har också till att den kommunala uppgift stödja medlingen i konsumenttvister och informera konsumenter och i om sin Tanken är att stödet till den lokala näringsidkare praxis. verksamheten skall bidra till att tvistema snabbt blir Iösta nära Q källan. Genom informationen om praxis skall företagens: i underlättas och uppkomsten av tvister reklamationshantering Det målet är att antalet förebyggas. övergripande begränsa j tvister som förs till nämnden och domstolarna. L

För att lösa en tvist bör konsumenten, som ett första steg, ta kontakt direkt med Om detta inte ger önskat näringsidkaren. resultat kan konsumenten vända sig till den lokala konsumentverksamheten, till Allmänna reklamationsnämnden (ARN) eller väcka talan inför allmän domstol. Inom vissa verksamhetsområden har näringslivet vidtagit egenåtgärder för att förbättra företagens reklamationshantering. Vid sidan av ARN finns ett antal privata nämnder och organ, vilkas verksamhet påminner om ARN:s.

Allmänna reklamationsnämnden 73

6.1 Allmänna reklamationsnämndens

uppgifter

Allmänna reklamationsnämnden skall sin in- (ARN) enligt struktion (1 §) pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare som rör en vara, tjänst eller annan som tillhannyttighet dahållits huvudsakligen för enskilt bruk (konsumenttvister) samt ge rekommendation om hur tvisten skall lösas. Nämnden skall också begäran av domstol i konsumenttvister. på yttra sig Vidare åligger det nämnden att den kommunala stödja konsumentverksamhetens medling i konsumenttvister genom

utbildning, rådgivning och information samt att upplysa kon-

sumenter och näringsidkare om nämndens praxis. Nämndens verksamhet regleras i första hand förgenom ordningen (1 988: 15 83) med instruktion för allmänna reklamationsnämnden (ändrad genom SFS 1990:1180, 1991:1205 och 1993:1151) samt beträffande även

ärendehandläggningen av förvaltningslagen (1986:223).

ARN inrättades 1967 och verksamheten inleddes försök den på 1 januari 1968. År 1973

överflyttades huvudmannaskapet för

verksamheten från Statens Konsumentråd till det nyinrättade Konsumentverket. ARN blev en fristående enligt riksdagsbeslut myndighet år 198 1. När och 1986 regering riksdag tog ställning till av den framtida

inriktningen konsumentpolitiken (prop.

1985/86 :121), beslutades att ARN även i skulle

fortsättningen

vara den centrala instansen för och

reklamationshantering

behålla sin som

ställning självständig myndighet. Nämnden

skulle i högre grad inrikta sig på intressanta principiellt tvister, och dess rättsbildande och funktion skulle praxisskapande betonas.

74 Allmänna reklamationsnämnden

6.2 ARN:s

organisation

Nämnden är Under* verksamhetsåret uppdelad på avdelningar. 1992/93 fanns 12 avdelningar med följande iinriktning.

Ban/eaudelningen: bankers och andra finansinstituts tjänster Bostadsaudelningen: köp av byggnadsvaror m.m. samt tjänster avseende golv, målning, elinstallationer octh VVS (ej värmepumpar) Båtavdelningen: köp och reparationer av fritidsbåtar, båttillbehör, vinterförvaring m.m. och av kylskåp och frysar, Elaudelningen: köp reparationer disk- och tvättmaskiner, TV- och videoajpparater, stereokameror, smådatorer m.m. anläggningar, skadereglering och villkorstolkning Försäleringsaudelningen: avseende person- och Sakförsäkringar köp och av nya och begag- Motoraudelningen: reparationer nade bilar, mopeder, snöskotrar m.m. husvagnar, motorcyklar, Språkresor och resor med re- Reseavdelningen: paketresor, samt av hotellrum och guljär linjetrafik uthyrning stugor, lägenheter och tvätt av pälsar och Skinnavdelningen: köp, reparationer andra skinnplagg Sleoavdelningen: köp och reparationer av skor och stövlar Textilaudelningen: köp av kläder och hemtextilier, sömnadsoch skrädderiarbeten samt möbler och

tapetserararbeten

Tvättavdelningen: tvätt av kläder och hemtextilier när åtgärden utförts av en näringsidkare Allmänna avdelningen: tvister som inte prövas på andra avdelningar, t.ex. avseende ur, optik, väskor, skidutrustning, kurser, flyttningsuppdrag och städning fotografering,

Ledamöter

Chef för myndigheten är nämndens ordförande. I övrigt består nämnden av en vice ordförande och det antal avdelningsordförande och övriga ledamöter som regeringen bestämmer. Ordföranden, vice ordföranden och avdelningsordförandena utses av regeringen och skall ha domarerfarenhet. Avdelningsordförandena tjänstgör vid nämnden vid sidan av sina ordinarie De leder sammanträdena och svarar för utformuppgifter. ningen av nämndens beslut. ledamöter i de s.k. intresseledamöterna,

Övriga nämnden,

förordnas av nämndens ordförande av de myndighepå förslag ter och som bestämmer. Konsumentorganisationer regeringen och näringsidkarsidan företräds vardera av två eller tre ledamö-

Allmänna reklamationsnämnden 75

ter. Konsumentintressena i nämnden företräds inom samtliga avdelningar av personer från Konsumentverket. Dessutom företräds konsumenterna av de större löntagarorganisationerna (LO och av TCO), Konsumentgillesförbundet, Husmodersförbundet Hem och Samhälle och av vissa sakinriktade konsumentorganisationer inom t.ex. bostads-, motor- och båtområdena. Näringsidkarintressena företräds av

huvudsakligen

ledamöter från de större och från näringslivsorganisationerna olika branschförbund. Intresseledamöterna har teknisk kunskap inom ett visst sakområde, allmän kännedom om en viss bransch eller om förhållandena inom konsumentområdet eller näringslivet i stort. De är inte i den mepartsrepresentanter ningen att de har till uppgift att företräda eller stödja en part. Det åligger varje ledamot att i med

enlighet förvaltningslagens

regler iaktta saklighet och opartiskhet. Ledamöterna förordnas i för en tid av tre år. regel

Kansli

Nämndens kansli förbereder ärendena, utarbetat till

förslag

beslut, lämnar stöd till den kommunala

konsumentvägledningen,

dokumenterar praxis och sprider information om denna.

Råd

Ett råd är knutet till nämnden med att bistå ordföranuppgift den i viktiga frågor om verksamhetens och omfatt-

inriktning

ning. Rådet består av företrädare för konsumenter, näringsidkare och kommuner. Nämndens ordförande är ordförande i rådet. Rådet sammanträder tre vanligen gånger per år.

6.3 Konsumenttvister och

frågor

om

till domstol

yttranden

Behörigheten

Nämnden prövar inte tvister avseende av fast köp egendom, bostadsrätt eller tomträtt, av fast upplåtelse egendom (med undantag av upplåtelser som skett för fritidsändamål och för kortare tid än nio månader i hälso- eller eller följd), sjukvård advokatverksamhet. Nämnden har även beslutat om

följande undantag: tvister

som har vid tvister avgjorts eller pågår domstol, som kan prövas av statens va-nämnd eller tvister som skall av trafikprövas skadenämnden.

76 Allmänna reklamationsnämnden

Har nämnden i ett gruppärende avgett en rekommendation, prövar nämnden inte därefter inkomna tvister rörande samma sak. Nämnden prövar inte heller tvister som gäller kvaliteten och innehållet i utbildning och kursverksamhet. En del försäkringsoch en del kommunala är också likfrågor tjänster undantagna, som varor och tjänster avseende spel, tips och lotterier, telefonoch den mån avser antal elräkningar (i räkningen markeringar eller förbrukning av elström) samt fastighetsmäklartjänster. När det gäller tjänster rörande bostäder, byggnader och mark prövar nämnden endast tvister om elektriska installationer, VVS-installationer samt målningsarbeten och golvläggning. Nämnden prövar inte heller konsumenttvister där anmälan gjorts av någon annan än konsumenten, där värdet av det som yrkas understiger ett visst lägre belopp som nämnden har bestämt, och där anmälan har kommit in mer än sex månader efter det att näringsidkaren helt eller delvis har avvisat konsumentens krav. Nämnden kan dock i dessa fall besluta att en tvist, om denna är av principiellt intresse eller om pröva andra särskilda skäl föreligger. Sedan 1990 har nämnden tillämpat följande värdegränser:

sko-, textil- och allmänna avdelningen 250 kr bank-, el-, motor-, rese-, skinn- och tvättavdelningen 500 kr bostads-, båt- och försäkringsavdelningen 1 000 kr

Nämnden har rätt att avvisa ärenden där utredningen är bristfällig och tillräcklig utredning inte kan erhållas eller där ärendet i övrigt, med hänsyn till nämndens arbetsformer eller andra omständigheter, inte lämpar sig för Dessa bestämmelprövning. ser tillämpas bl.a. på ärenden där muntlig bevisupptagning behövs (förhör med part eller vittne) eller där kostsamma och är eller när man bedökomplicerade besiktningar nödvändiga mer att en rekommendation från nämnden sannolikt skulle bli utan verkan.

Förfarandet

En är beslutför med ordförande och fyra andra avdelning ledamöter. De ledamöter som företräder konsument- och näringsidkarintressena skall vara lika många. En avdelning är också beslutför med ordföranden och två ledamöter, om inte någon av ledamöterna begär att fyra ledamöter skall delta. En del ärenden kan avgöras utan sammanträde av nämndens ordförande, vice

Allmänna reklamationsnämnden 77

ordförande eller av en annan tjänsteman vid nämnden efter särskilt förordnande. Sådan prövning kan rum om ärendet äga är av enkel beskaffenhet eller om näringsidkaren inte har yttrat sig i ärendet. Det kan även ske vid avvisning eller avskrivning av ett ärende. I-Iandläggningen vid nämnden är i princip skriftlig. Parterna har inte rätt att närvara vid sammanträdet och någon muntlig bevisupptagning förekommer inte. Merparten av nämndens beslut är enhälliga. Vid skilda meningar tillämpas i huvudsak reglerna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tvistemål. Nämndens beslut i konsumenttvister får liksom dess yttranden till domstol inte På begäran av en av parterna överklagas. kan dock omprövning ske under vissa förutsättningar.

Besiktningar

I många ärenden som nämnden har att pröva behövs någon form av besiktning. Detta gäller ofta bl.a. på motor-, bostadsoch den allmänna avdelningen. Inom avdelningarna för skinn, skor, textil och tvätt har nämnden ofta den reklamerade varan till hands och kan själv granska den. Nämnden har inga särskilda medel eller någon organisation för besiktningar. I allmänhet får därför konsumenten själv ta hand om sådan besiktning och också betala för denna. Vid bifall till konsumentens yrkande kan nämnden rekommendera näringsidkaren att ersätta konsumenten.

karaktär

Avgörandenas

Nämndens beslut är en rekommendation till parterna att lösa tvisten på visst sätt. Rekommendationen är inte bindande vilket innebär att ett beslut inte kan verkställas genom tvång. Flertalet företag följer dock rekommendationerna. Ett antal näringslivsorganisationer har åtagit sig att se till att deras medlemmar följer nämndens rekommendationer. Vissa organisationer, t.ex. Sveriges Köpmannaförbund och Motorbranschens Riksförbund, tar t.o.m. över medlemmarnas ansvar om dessa inte kan eller vill rätta sig efter besluten. En näringsidkare som inte följer besluten ådrar sig dessutom lätt negativ publicitet.

Föl/samhetsundersökningar

För att få besked om beslutens genomslagskraft och en uppfattom verksamhetens effektivitet har nämnden ning tidigare genomfört stickprovsundersökningar inom de olika avdelning-

78 Allmänna reklamationsnämnden

arna när det gäller efterlevnaden av nämndens bifallsbeslut. Dessa har i vissa fall lett till att konsumenten undersökningar har fått rättelse i efterhand. Nämndens undersökningar har regelmässigt följts upp i tidskriften Råd 8C Rön, vilket ytterligare förbättrat följsamheten. Försäkringsbranschen har uttalat att man skall meddela ARN om ett avgörande inte följs och att man, om konsumenten i sådana fall går till domstol, garanterar dennes rättegångskostnader. Fr.0.m. årsskiftet 1992/1993 utför nämnden på försök kontinuerligt följsamhetsundersökningar på samtliga avdelningar.

Finansiering

Nämndens verksamhet finansieras helt med statsmedel. Budgetåret 1993/94 tilldelades nämnden 13 400 000 kr. sammanlagt Merparten av medlen till löner och arvoden. Ungefär 85 går procent går åt för prövningen av konsumenttvister och 15 procent för stöd till den kommunala konsumentverksamheten och informationsverksamheten. I mycket grova tal kostar i genomsnitt varje ärende hos nämnden 1 600 kr.

6.4 Arbetssituationen

Till nämnden inkommer ca 7 000 ärenden per år. Under verksamhetsåret 1992/93 kom det in 7 125 ärenden om konsumenttvister till nämnden. Antalet inkomna ärenden ökade i förhållande till föregående verksamhetsår med 450 ärenden eller ca 7 procent.

Ärendetillströmningen har ökat mest på bankavdelningen,

reseavdelningen, motoravdelningen och skinnavdelningen. Elärendena och försäkringsärendena har också ökat i antal. Tillströmningen av ärenden till övriga avdelningar, främst allmänna avdelningen, har däremot minskat. Under samma tid avgjorde nämnden sammanlagt 7 306 ärenden. I 4 443 av dessa prövade nämnden tvisten i sak. Resten av ärendena avvisades (1 690 ärenden) eller avskrevs efter återkallelse (1 173 ärenden). Ca 3 600 ärenden har avgjorts med deltagande av intresseledamöter. På kansliet, dvs. utan intresseledamöter, har avgjorts nästan 1 100 ärenden i sak. Över 2 500 ärenden har avvisats eller avskrivits på kansliet. Antalet beslut av detta har ökat i slag förhållande till föregående år. Det har under verksamhetsåret gjorts framställningar om att avgöranden skall omprövas i ca 300 ärenden, dvs. i 4 procent

Allmänna reklamationsnämnden 79

av har emellertid beviljats blott i 15 avgörandena. Omprövning av dessa ärenden (45 fall). Endast ett fåtal till procent yttranden domstol avges årligen. Nämndens personal har under den senaste femårsperioden minskat med cirka en fjärdedel, främst till följd av datorise- Antalet ärenden har varit i stort sett ringen. avgjorda samtidigt oförändrat och dvs. antalet avgjorda ärenden produktiviteten, per anställd, har alltså ökat. Däremot är handläggningstiderna på flertalet avdelningar alltjämt för långa. Nämnden har som målsättning att handläggningstiderna i genomsnitt inte skall överstiga fyra månader.

6.5 Stödet till den lokala konsumentverksamheten

Konsumentvägledarna har varje år ungefär 90 000 kontakter med konsumenter rörande reklamationer. Konsumentvägledaren kan klargöra de faktiska omständigheterna vid en tvist, informera konsumenten om reklamationsförf-arandet och försöka medla mellan parterna. Konsumentvägledaren kan vidare upplysa konsumenten om gällande rätt, Allmänna reklamationsnämndens praxis m.m. Endast ca 5 procent av de reklamationer och tvister som konsumentvägledarna tar hand om förs vidare till ARN. Den lokala verksamheten är med andra ord av stor betydelse för att avlasta ARN och även de allmänna domstolarna. ARN:s stöd till den lokala konsumentverksamheten sker huvudsakligen genom:

0 samtal om och Telefonrâdgiz/ning, rättsliga frågeställningar upplysningar om nämndens praxis 0 ARN medverkar i som Konsument- Utbildning, utbildning verket anordnar för bl.a. kommunala konsumentvägledare 0 t.ex. nämndens be- Materialservice, anmälningsblanketter, slut, nämndens årsbok och sammanställningar över nämndens praxis.

6.6 Praxis

i ärenden av principiellt intresse och beslut som Summeringar refereras samlas i nämndens databas. Uppgifterna kan sedan användas vid beredning av ärenden, framtagning av statistik m.m. I den s.k. Råttsbanken finns en särskild databas för ARN där nämndens referat i principiellt intressanta ärenden ingår.

80 Allmänna reklamationsnämnden

Nämnden varje år ut en årsbok. Denna innehåller dels en ger redogörelse för nämndens verksamhet och statistiska uppgifter rörande verksamheten, dels referat av beslut i ärenden som ansetts vara av principiellt eller av allmänt intresse. Vidare gör nämnden ibland särskilda av för sammanställningar praxis olika avtalsområden. Intresseledamöterna bidrar i hög grad till att ge spridning åt nämndens avgöranden. Den praxis som utvecklats genom nämndens beslut har utgjort en grund för ny lagstiftning på konsumentområdet.

Kapitel

Vissa

myndigheter

och andra

organ

till stöd för

konsumenterna

Sammanfattning

och andra offentliga organ utövar Många myndigheter verksamhet av betydelse för konsumentema. En rad och arbetar med och myndigheter organ produkters tjänsters säkerhet och ändamålsenlighet.

och arbetar utifrån ett funk- Några myndigheter organ tionsansvar för att bevaka en viss eller ett visst fråga arbetsområde. Det finns även och som har till uppgift att myndigheter organ tillvarata särskilda gruppers behov och intressen.

7.1 Inledning

Vid sidan av Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden utövar ett stort antal myndigheter och andra offentverksamhet av för konsumenterna. I många liga organ betydelse som till att

myndigheters tillsynsansvar ligger uppgifter syftar

eller tjänsters säkerhet eller ändamålsen-

garantera produkters

Sådana benämns eller andra lighet. myndigheter myndigheter med sektorsansuar. I t.ex. Livsmedelsverkets offentliga organ att garantera att våra livsmedel inte är hälsovåd-

uppgifter ingår

Däremot uttalar inte verket om matvarornas kvalitet i liga. sig relation till priset.

82 Andra myndigheter och organ

Till skillnad från har Konsumentversektorsmyndigheterna ket ett funktionsansvar att bedöma varor och utifrån ett tjänster Andra eller

konsumentperspektiv. myndigheter offentliga or-

gan är t.ex. Konkurrensverket och Folkhälsoinstitutet. Detta slag av myndigheter benämns med myndigheter funktionsansvar. Andra myndigheter eller arbetar för

offentliga organ att

förbättra villkoren för särskilda eller Som grupper regioner. exempel kan nämnas och Handikappinstitutet Glesbygdsmyndigheten.

7.2 och andra

Myndigheter offentliga organ

verksamma inom en viss sektor

Boverket

Boverket har som att en målsättning främja god bostadsförsörj-

ning som ger befolkningen bostäder av god kvalitet till skiliga

kostnader. Verket arbetar även med det bostadsstatliga

finansieringssystemet och bostadsstödet. I verkets

uppgifter ingår att administrera ett stort antal stödformer till bostadsbyggande och boende. Dessutom har Boverket till att uppgif: fördela stöd till kulturlokaler, allmänna och samlingslokaler utsmyckning av bostadsområden samt att administrera vissa insatser på energiteknikområdet. Länsbostadsnämnderna har hittills varit statens regicnala organ för bostadspolitiken. skall Enligt riksdagsbeslut länsbostadsnämnderna upphöra vid av år 1993. utgången Ansvaret för den regionala överförs den 1

bostadspolitiken

januari 1994 till länsstyrelserna.

Möbelinstitutet

Institutet, som är ett

branschforskningsinstitut med represen-

tanter för produktion, och

formgivning konsumenter, provar

möbler ur Möbler och

funktionssynpunkt. som provats som

uppfyller alla uppställda krav får deklareras med ”Möbelfakta”. I särskilda och redovianvisningar kravspecifikationer sas villkoren för detta. Möbeln måste t.ex. motsvara krzv på brukbarhet, hållbarhet och välgjordhet.

Statens institut

för bygg/forskning

Statens institut för bedriver inon. hela

byggforskning forskning

byggnadsområdet. Aven viss

samhällsvetenskaplig forskning

Andra och 83 myndigheter organ

förekommer. Målet för verksamheten är att frambringa och föra ut som främjar en rationell utveckling av planekunskaper och förvaltning inom byggnadsring, projektering, produktion området. I med ett kommer institutet att avenlighet riksdagsbeslut vecklas vid årsskiftet 1993/94 och i stället integreras i en ny institution för och under Tekniska

bygg- fastighetsforskning

med till Gävle. Vissa enheter kommer att högskolan lokalisering föras till Uppsala universitet.

Byggforskningsrâdet

fördelar anslag till byggforskning. Rådets

Byggforskningsrådet

verksamhet är inriktad på forskning, utveckling och experiment och utformningen av den bebyggda miljön. kring förändringen Rådet och utvärderar forskningsresultat som sedan följer upp dokumenteras och ges spridning.

i Sverige

SIS-Standardiseringskommissionen

SIS är för i Sverige.

centralorgan standardiseringsverksamheten

SIS är en fristående, med medlemmar från opartisk förening och sektor. fastställer SIS stadnäringsliv offentlig Regeringen och utser av Industriförbundet dess ordförande. gar på förslag SIS är att svara för den nationella standardiseringen

uppgift

samt företräda denna internationellt, europeiskt och nordiskt. SIS fastställer och svensk standard. SIS skall och registrerar utge all svensk standard och verka för att denna tillämpas. sälja SIS bedriver också, bl.a. inom vissa områden med konsu-

och kvalitetsmärkning av produkter.

mentintresse, certifiering SIS också den och frivilliga miljömärkningen. handlägger positiva i Sverige är decentraliserat. Utarbe- Standardiseringsarbetet tande av standard bedrivs inom nio självständiga standardiseanknutna till De företräder SIS ringsorgan SIS, s.k. fackorgan. i det internationella och europeiska standardiseringsarbetet och svarar helt och fullt för inom sina respektive standardiseringen verksamhetsområden. har blivit allt- Standardiseringsarbetet mer internationellt och ca 90 % av de samlade svenska insatserna i eller av internationell och gäller deltagande bevakning Den senare har av naturliga skäl fått europeisk standardisering. prioritet. Bland de nio torde SIS - Allmänna Standardisefackorganen

ringsgruppen, SIS-STG, och Hälso- och Sjukvårdsstandardise-

bedriva de flesta av

ringen, SIS-HSS, standardiseringsprojekten

intresse för konsumenterna och också med deltagande av dessa, företrädesvis av Konsumentverket. Inom SIS-

representerade

84 Andra och organ

myndigheter

STG är området hem och fritid ett av de

(konsumentskydd)

största och inom SIS-HSS man bl.a. med

sysslar handikapp-

hjälpmedel. Inom området i

konsumentskydd pågår Sverige ett omfat-

tande europeiskt standardiseringsarbete. Ett kommittjugotal téer, flera av dem med arbetsgrupper, deltar f.n. i arbetet med att ta fram Europastandard. Bland dessa kan nämnas möbler,

leksaker, fritidshjälmar, barnomsorgsprodukter och flytvästar.

Flera kommitéer inom det

europeiska standardiseringsorganet

CEN arbetar med EG/EFTA-mandat. Konsument- och barnsäkerhet har traditionellt varit prioriterade områden såväl hos Konsumentverket som hos Det har

standardiseringsorganen.

därför bedömts viktigt att i det arbetet slå vakt om europeiska svensk säkerhets- och Vissa områden

konsumentskyddshänsyn. har prioriterats såsom leksaker, fritidshjålmar, flytvästar och

barnomsorgsprodukter och inom dessa projekt pågår CENarbete under svenskt sekretariat för åtta

viktiga arbetsgrupper.

Vårt motto i inom dessa standardiseringsarbetet delområden år ”Europas barnsäkerhet i svenska händer”. Arbetet inom är inte till

konsumentskyddsområdet begränsat

CEN. Inom möbelområdet drivs arbetet i det internationella standardiseringsorganet ISO under svenskt huvudsekretariat. I detta arbete, som har starkt inflytande på CEN-arbetet, arbetas intensivt från svensk sida för att få internationella standarder accepterade också som Europastandarder. SIS finansieras delvis med statliga medel, men i huvudsak genom bidrag från näringslivet och av intäkter från försäljningen av publikationer och tjänster.

Elsäkerhetsverket

Elsäkerhetsverket bildades att och tekgenom Näringsnikutvecklingsverkets (NUTEK) elsäkerhetsenhet och Statens Elektriska Inspektion samlades i en gemensam organisation. Verkets mål är att skador orsakas

förebygga som av elektri-

citet. Verket skall intensifiera arbetet med att och upprätthålla utveckla den svenska säkerhetsnivån både när det gäller elanläggningar och elmateriel. Detta skall ske ett nära genom samarbete med näringsliv, organisationer och myndigheter. Internationellt sker det snabba Elsäkerhets-

förändringar.

frågorna påverkas i hög grad av den inre marknaeuropeiska den. Elsäkerhetsverket har dels en central dels en verksamhet, decentraliserad tillsynsverksamhet. Ett elsåkerhetsråd är knutet till verket.

Andra 85 myndigheter och organ

SEMK O AB

SEMKO AB utför olika typer av provning av elektrisk materiel, t.ex. säkerhetsprovning för S-märkning, EMC-provning (provning av elektromagnetisk emission och immunitet), provning av

emission från bildskärmar, energiförbrukningsmätningar, prov-

ning av teleterminaler för T-märkning, m.m. SEMKO utför också revisioner och certifieringar av kvalitetssystem ISO enligt 9000. SEMKO AB bildades 1925 av bl.a. Svenska Brandförsvarsoch Svenska elverksföreningen. Sedan 1977, när föreningen SEMKO blev riksprovsplats för elektrisk materiel, staten äger 51 procent av aktierna. De övriga ägs av och

Elverksföreningen

Brandförsvarsföreningen. S-märket registrerades av SEMKO 1926. S-märket är ett tecken på att elektrisk materiel har SEMKO:s säkerhetsprovning och genomgått uppfyller myndigheternas krav. Undersökningar visar att S-märket är välbekant för över 80 procent av den svenska befolkningen. SEMKO:s säkerhetsprovning av elektriska produkter sker normalt de fordringar som ingår i Svensk standard. enligt Standarderna är som regel baserade på internationellt utarbetade standarder. Provningen omfattar förutom säkerheten mot brand och elchock även kontroll av risken för mekaniska skador, strål- och brännskador, mikrovågs-läckage från mät-

mikrovågsugnar,

ning av UV-strålning m.m. När EES-avtalet träder i kraft kommer den svenska kontrollatt harmoniseras med EGzs. Det svenska kravet ordningen på att konsumentprodukter skall vara förhandsprovade och godkända (”certifierade”) av ett opartiskt organ tas då bort. Myndigheterna ställer dock även i fortsättningen samma säkerhetskrav på produkterna. S-märket finns även fortsättningsvis kvar som ett alternativ till tillverkardeklaration för de tillverkare och importörer som vill visa installatörer och konsumenter att deras produkter är provade och

opartiskt godkända.

Finansinspektionen

Finansinspektionen bildades 1991 genom en sammanslagning av Bankinspektionen och Försäkringsinspektionen. Myndighetens ansvarsområde täcker nästan hela det finansiella systemet. I att verka för stabilitet och sundhet hos

tillsynsuppgiften ingår

banker, försäkringsbolag, finansinstitut m.fl. samt att ta till vara allmänhetens intressen på kreditmarknaden. Inspektionen

86 Andra och myndigheter organ

har bl.a. genom förhandlingar med bankerna genomdrivit krav

på information om aktuella räntor på bankernas sparkonton. Allmänheten anlitar Finansinspektionen i betydande omfattning. Under 1992 hanterade ca 2 000 inspektionen skriftliga anmälningar. Antalet telefonsamtal från allmänheten uppskattas till ca 300 per vecka. Inspektionen har en särskild avdelning för

konsumentfrågor.

Statens livsmedelsverk

Statens livsmedelsverk har till att bevaka konsumenteruppgift nas intressen leda och samordna på livsmedelsområdet, livsmedelskontrollen, undersöka livsmedels sammansättning och och i

näringsvärde, ge råd anvisningar livsmedelsfrågor

samt vägleda konsumenterna mot bättre matvanor. Verket bedriver en omfattande informationsverksamhet som bl.a. behandlar sambandet mellan kost och hälsa. i

Konsumentberedningen

Konsumentberedningen är en kommitté underjordbruksdepartementet, som tillsattes 1991 med uppgift att och utvärfölja dera den livsmedelspolitiska reformen ur ett brett konsumentperspektiv. En samlad redovisning skall lämnas den 1 september 1994. I företrädare för

beredningen ingår fackföreningarna,

pensionärsorganisationerna och samt

konsumentvägledarna

ekonomisk expertis.

Beredningen utger fortlöpande rapporter om utvecklingen på

livsmedelsområdet som underlag för den

livsmedelspolitiska

debatten. Som exempel kan nämnas om livsmedelsrapporter prisernas utveckling, om svensk livsmedelspolitik inför EGinträde och om miljövänligt framställda livsmedel.

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden är ett som organ genom utredningar och kalkyler söker den ekonomiska belysa utvecklingen inom livsmedelsområdet samt de effekter som den

nya livsmedelspolitiken ger i livsmedelsprocessen från produ-

cent till konsument.

Vägverket

Vägverket är den centrala myndigheten inom biltrafikområdet. Utöver ansvaret för underhåll och drift planering, byggande, av de statliga vägarna har efter

Vägverket, nedläggningen av

Andra 87 myndigheter och organ

Trafiksäkerhetsverket, även uppgiften att föreskriva de krav bilar skall uppfylla i säkerhets- och miljöhänseende. För detta har även utarbetat normer för beräkning av olika Vägverket slags prestanda etc. Verkets instruktion har nyligen ändrats med innebörden att även ansvaret för miljöpåverkan och vägtransportsektorns nu åligger verket. I samband med Transportmiljöanpassning rådets nedläggning fick Vägverket nämligen överta uppgiften att informera om och när följa upp och energiförbrukning miljö det gäller vägtransportsektorn. Vägverket skall enligt regeringens beslut årligen inkomma med en miljörapport. Samarbetet mellan Konsumentverket och Vägverket angående krav på fordons bränsleförbrukning behandlas i kapitel 35 med anledning av en skrivelse från Kommunikationsdepartementet till vilken överlämnats till kommit- Civildepartementet, tén (1992-10-27 dnr 6).

Läkemedelsverket

Socialstyrelsens läkemedelsavdelning ombildades 1990 till Läkemedelsverket. Verksamheten är i stort sett densamma som Läkemedelsverket är en uppdragsmyndighet med fyra tidigare. huvudprogram: kontroll av läkemedel före registrering, efterkontroll av och information om läkemedel m.m., kontroll av andra produkter än läkemedel samt övrig verksamhet. Läkemedelsverket finansieras genom avgifter från läkemedelsindustrin. består av och ansökning- Avgifterna årsavgifter Viss finansieras med externa medel. savgifter. forskning

Socialstyrelsen

Socialstyrelsens roll har förändrats under de senaste årtiondena och inriktas nu huvudsakligen på tillsyn, uppföljning och samt kunskapsspridning inom hälso- och sjukvårutvärdering den respektive socialtjänsten. För att öka effektiviteten har verksamheten renodlats, och en regional organisation har bildats. Den statliga förvaltningens anpassning till förändringar i kommuner och landsting är ytterligare en orsak till utvecklingen.

Skolverket

Skolverket startade sin verksamhet 1 991. Verket är en kunskapsoch har till att

organisation uppgift

88 Andra myndigheter och organ

0 samla in, ställa samman och analysera information samt sprida kunskap om svensk skola och utbildningsmål 0 bidra till av skolväsendet riksnivå och lokal utveckling på nivå 0 informera och skolhuvudmannen om riksdagen, regeringen tillståndet i skolan 0 bevaka den nationella likvärdigheten i skolan och enskilda elevers rättigheter.

Skolverket har till syfte att följa upp och utvärdera skolverksamheten, att utöva tillsyn samt att på olika sätt bidra till skolans utveckling. Central uppföljning och är utvärdering nödvändiga för att ge riksdagen och regeringen kunskap om hur kommuner och andra utbildningsmän fullgör sina skyldigheter och hur skolväsendet fungerar i landet. Skolverket är uppdelat i en central enhet och en regional fältorganisation.

Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionen (Keml) inrättades 1986. Verket utövar kontroll över kemiska produkters effekter på hälsan och miljön. Inom inspektionen finns ett toxikologiskt råd. Verket har ett övergripande ansvar för kontroll av de 50 000 kemiska produkter som finns registrerade i inspektionens register. Liksom för Naturvårdsverket gränsar KemIs arbetsområde till såväl naturskydd, arbetarskydd som konsumentskydd.

7.3 och andra

Myndigheter offentliga organ

med ett funktionsansvar

Konkurrensverket l

År 1992 startade Konkurrensverket sin verksamhet. Samtidigt avvecklades Näringsfrihetsombudsmannen och Statens prisoch konkurrensverk. Verket skall som central förvaltningsmyni dighet för konkurrensfrågor arbeta för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till för konsumenterna. nytta Verket har till uppgift att aktivt motverka konkurrensbegränsningar samt att verka för ett konkurrensinriktat synsätt i samhället. Arbetet vid Konkurrensverket bedrivs efter fyra inriktningar: verket skall tillämpa konkurrenslagen, föreslå avregleringar, effektivisera den offentliga sektorn och sprida information. Ett kommande verksamhetsområde är forskning. Här avses

Andra myndigheter och organ 89

bl.a. utvärdering av marknaders funktionssätt, effekter av och resultat av olika konkurrenskonkurrensbegränsning politiska medel. Regeringen har inrättat ett särskilt råd för konkurrensfrågor med uppgift att stimulera forskning på konkurrensområdet och ta till vara resultaten av forskningen främst inom de ekonomiska och juridiska disciplinerna.

och teknikutvecklingsuer/zet Närings-

NUTEK har till uppgift att främja näringslivets tillväxt och förnyelse. Verksamheten är inriktad på

teknisk forskning och industriell utveckling och av företag etablering utveckling regionala utvecklingsinsatser säker och miljövänlig energiförsörjning effektiv energianvändning.

NUTEK ansvarar för samordningen av energiforskningsprogrammet som omfattar stöd till energirelevant forskning inom olika sektorer. NUTEK samarbetar med Konsumentverket på energiområdet. Verken har, i enlighet med ett regeringsuppdrag från Näringsdepartementet, presenterat förslag till minskad elförbrukning i hushållsapparater m.m. (Rapport till Näringsdepartementet angående ”Normer för maximal elförbrukning i hushållsapparater m.m.”, mars 1992).

Naturvårdsverket

Naturvårdsverkets mål är att verka för en miljöanpassad samhällsutveckling. Grundtanken i miljöpolitiken under 1990-talet är att konsekvent skall beaktas i alla delar av miljöaspekterna samhället. Verket har utifrån sin målsättning preciserat ett antal miljöhot där motverkande insatser är mycket angelägna. Flera av dessa gränsar till områdena konsumentskydd, arbetarskydd och kontroll av kemikalier. Naturvårdsverket bedriver en omfattande forsknings- och publikationsverksamhet. Verket har bl.a. lämnat underlag till Råd 8C Röns ”gröna sidor”.

Folkhälsoinstitutet

Folkhälsoinstitutet startade sin verksamhet 1992. Institutet verkar för att ge för en hälsa befolkningen förutsättningar god genom att befrämja friskvård och sjukdomsförebyggande insatser av sektorsövergripande karaktär. Särskild vikt läggs vid åtgärder för att hjälpa s.k. riskgrupper. Institutet bedriver därför ett nära samarbete med kommuner, landsting, andra

90 Andra myndigheter och organ

statliga myndigheter, företag och frivilliga organisationer. Specialom alkohol, narkotika, allergier, hiv, sexualitet, föda program och motion riktar m.m. har tagits fram. Dessa program sig främst till barn, ungdomar och missbrukare.

7.4 stöder eller en

Organ

som en

grupp

region

Glesbygdsmyndigheten

Glesbygdsmyndigheten, med säte i Östersund, startade sin verksamhet 1991. Glesbygdsmyndigheten har enligt gällande instruktion (SFS 1990:1008) till uppgift att lämna förslag till förbättringar för glesbygds- och levnadsförhållanden.

landsbygdsbefolkningens

Myndigheten skall bl.a. initiera och medverka i projekt av betydelse för glesbygdens utveckling. Konsumentverket utfärdar föreskrifter gällande stöd till kommersiell service, medan utfärdar före-

Glesbygdsmyndigheten

skrifter när det gäller stöd till företag.

Barnombudsmannen

Genom 1993 ombildades Barnmiljörådet till riksdagsbeslut Barnombudsmannen från den 1 1993. BO:s är

(BO) juli uppgift

att bevaka barns och FN:s konvention ungdomars rättigheter. om barnets är för verksamheten. De tidirättigheter grunden hos Barnmiljörådet om säkerhet för barn och gare uppgifterna ungdomar kvarstår hos BO.

Handikappinstitutet

med staten och landstingsförbundet som Handikappinstitutet huvudmän har till ändamål att främja, samordna och medverka i och forskningsarbete avseende hjälpmedel för utvecklingsoch delar av den samlade hjälpmedelshandikappade övriga Det institutet bl.a. att processen. åligger

prova och egenskapsdeklarera hjälpmedel medverka i internationellt standardiseringsarbete förteckningar över produkter för handikappade utge utföra åt och landsting utredningar regering utbilda inom ansvarsområdet.

Institutet verkar för en ökad tillgänglighet i den fysiska miljön

Andra myndigheter och organ 91

där hjälpmedel är för med omfattande nödvändiga personer

funktionsnedsättningar. I synnerhet beaktas den växande grup-

pen äldre där praktiska hjälpmedel kan underlätta livsföringen och öka oberoendet. Huvuddelen av Handikappinstitutets verksamhet är konsumentinriktad, dvs. den skall tillvarata de funktionshindrades villkor; nya och bättre hjälpmedel skall utvecklas, bl.a. med utnyttjande av ny teknik. Testning och bedömning av hjälpmedel är ett i institutets verksamhet. viktigt inslag Handikappinstitutet har i en ledande i dag ställning Europa i fråga om för Institutet har av EG hjälpmedel handikappade. valts att ansvara för och leda HERT hjälpmedelsutredningen (Horizontel Europeen Activities in Rehabilation Technology). Institutet har av EG tilldelats 28 kronor för denna miljoner verksamhet. I juni 1992 slutförde och Konsument- Handikappinstitutet verket ett om för regeringsuppdrag tillgänglighet handikappade och äldre till s.k. Dessa fråteknikstyrda serviceanläggningar. gor bereds nu inom regeringskansliet. Konsumentverket och Handikappinstitutet planerar ett gemensamt arbete för att hos utvecklare av teknikstyrd service öka kunskapen om handikappades och äldres behov och krav.

Statens

Iaandi/zappråd

Statens bildades 1965. Fram till 1979

handikappråd (SHR)

fungerade rådet som en kommitté knuten till Socialdepartementet. Landstingsförbundets och Svenska kommunförbundets styrelser rekommenderade 1971 bildandet av länshandikappråd och kommunala Härmed hade handikappråd. former skapats för ett samarbete mellan intressen-

kontinuerligt

ter på olika plan: och stat, landsting primärkommun. SHR:s uppgift är enligt instruktionen (1988:1094) att verka för bättre levnadsförhållanden för människor med funktionshinder genom samordning av de olika samhällsorganens

handikappinsatser. Bland de rådet har

kartläggningsuppgifter genomfört kan nämnas

flerhandikappades funktionshinder

0 dövbhnda 0 och med

flyktingar asylsökande funktionshinder

0 fritid

handikappades

° stödet till

handikappade.

Rådets verksamhet har ofta bedrivits i samarbete med olika organisationer. Rådet utdelat anslag till olika organisationer och projekt.

Kapitel

Den

kommunala Verksamheten

Sammanfattning

De flesta kommuner bedriver konsumentpolitisk verksamheat. Konsumenterna inför köp, i hushållsserbjuds rådgivning ekonomiska samt vid reklamationer och andrra frågor Förköpsrådgivning, hushållsskonsumenträttsliga problem. ekonomisk ocah rådgivning, konsumenträttslig rådgivning av reklamationer under 1992 ca 75 procent aav hanteringen tog resurser i Annaan konsumentvägledningens anspråk. utbildning, information oczh verksamhetärmarknadsbevakning, stöd till organisationer. och stöd vid skuldsanering förekommer intte Budgetrådgivning i alla kommuner, men verksamheten är alltmer utbredd.

Personresurserna för den kommunala konsumentverksarmheten har mellan 1990 och 1993 minskat med 22 procent. En till är att stora kommuner, bl.za. förklaring minskningen några Stockholm, skurit ned sin verksamhet väsentligt.

Antalet kommuner med konsumentverksamhet ökade undder hela 1980-talet. 1990 bedrev 271 av landets 286 kommuneer konsumentverksamhet, varefter antalet stegvis har minskzat med 34 kommuner eller 13 procent mellan 1990 och 1993.

Den kommunala verksamheten 93

8.1 Verksamhetens och

betydelse innehåll

Den kommunala konsumentverksamheten kan tre sägas ha syften:

0 Att stödja enskilda konsumenter som behöver råd före köp, hjälp att effektivisera hushållets stöd i ekonomi, avtalsfrågor och andra

konsumenträttsliga ärenden samt assistans för att

lösa tvister efter köp, 0 Att påverka marknaden så att fullgoda varor och tjänster utvecklas med hänsyn till pris, och funktion, miljö service, 0 Att fånga en sund upp problem, skapa affärsmoral, förbättra balansen på marknaden och om de marknads-

sprida kunskap

rättsliga reglerna.

Den lokala verksamheten har sin i den breda styrka kontaktytan, närheten till konsumenterna och den lokala marknaden samt i förmågan att snabbt och enkelt stödja konsumenterna. Detta gör den lokala verksamheten till en aktör i betydelsefull

konsumentpolitiken.

År 1975 angav statsmakterna ramarna för

konsumentpolitik-

ens innehåll och med intentionen att kommunerorganisation nas medverkan i skulle

konsumentpolitiken byggas ut. 1986 års riksdagsbeslut bekräftade att den lokala verksamheten skulle

prioriteras. Vikten av en fortsatt snabb av verksamutbyggnad heten underströks. Konsumentverksamheten ingår inte i kommunernas obligatoriska uppgifter, och det ankommer på varje kommun att utifrån sina

förutsättningar organisera konsumentverksamheten.

De flesta kommuner har någon form av konsumentverksamhet. I 1986 års en av

proposition gavs beskrivning kon-

sumentverksamhetens innehåll med från konsuutgångspunkt menternas behov. Rådgivning,

reklamationshantering, information, marknadsuppföljning, varu- och serviceförsörjning, utbildning samt stöd till organisationer som arbetsom-

angavs råden. Statsrådet förutsatte att kommunerna skulle besjälva sluta om organisationen av arbetet. I kommuner har många resurserna inte räckt för att uppfylla behoven, vilket innebär att i varieangelägna arbetsuppgifter rande fått anstå. Sedan har grad 1985 krav på utökad verksamhet ställts på främst med

budgetrådgivning skuldsanering,

miljöfrågor och Detta medför Europainformation. ytterligare

belastning på verksamheten, med ännu större svårigheter att

prioritera. År 1991 Konsumentverket i gav regeringen uppdrag att

94 Den kommunala verksamheten

utreda vissa delar av den lokala konsumentverksamheten, bl.a. reklamationshantering, vägledarnas fortbildning, marknadsbevakning och modeller för att utvärdera verksamhetens effekter. Uppdraget hösten 1992.

avrapporterades

8.2 den kommunala

Utvecklingen

av

konsumentvägledningen

Under 1 980-talet utvecklade allt fler kommuner en konsumentverksamhet. Kulmen var 1990 då 271 av landets 286 kommuner bedrev konsumentverksamhet. Sedan dess har antalet sj unkit och 1 993 bedrev 237 kommuner konsumentverksamhet, en minskning med 34 kommuner eller 13 procent under de tre senaste åren.

Mätt i antalet konsumentvägledare, omräknat i årsarbetskrafter, har resurserna likaså minskat.

Sedan 1990 har för konsumentvägledning i

personalresurserna

landets kommuner minskat med motsvarande 54 årsarbetskrafter eller med 22 procent. Ett antal kommuner med tidigare omfattande konsumentverksamhet har reducerat verksamheten med minst en heltidstjänst. I Stockholm motsvarar neddragningen 15 tjänster. År 1993 anslog 74 kommuner mer än en heltidstjänst till konsumentvägledning, 63 kommuner mellan en halv och en hel tjänst och 100 kommuner högst en halv tjänst. Antalet kommuner med en halvtidstjänst och mer är, trots under senare än år 1986. Antalet: nedskärningar år, fler kommuner med mindre än en halvtidstjänst har minskat.

Den kommunala verksamheten 95

Det kan konstateras att

0 färre kommuner har konsumentverksamhet 1993 än 1986 0 fler kommuner avsätter mer än en

halvtidstjänst till konsu-

mentverksamhet 0 149 kommuner, dvs. fler än anslår mindre än en

hälften, halvtidstjänst eller inte alls avsätter resurser till konsument-

verksamhet.

Konsekvenserna av detta är bl.a. att

0 mellan 2 och 3 konsumenter saknar

miljoner eller endast i ringa utsträckning har tillgång till kommunalt stöd i

konsumentärenden 0 av marknaden inte ett tillfredsstäl-

bevakningen fungerar på

lande sätt i alla kommuner 0 kontakterna med och media har mins-

skolan, organisationer

kat det senaste året.

8.3 Organisation

I många kommuner både den

genomgår politiska organisationen och förvaltningens organisation stora förändringar. Den särskilda politiska organisationen i form av en konsument-

nämnd eller ett konsumentutskott avvecklas i kommu-

många ner, och konsumentverksamheten läggs samman med stora

Antalet förtroendevalda med

förvaltningar. särskilt ansvar för

konsumentfrågor minskar.

Antalet kommuner med konsumentnämnd eller konsumentutskott har nästan halverats mellan 1990 och 1993, från 91 till 43 kommuner. I 122 kommuner har ansvaret

kommunstyrelsen

för verksamheten, i 29 kommuner verksamheten under

lyder

socialnämnden och i 25 under kultur- och fritidsnämnden. Verksamheten sorterar under andra nämnder i 16 kommuner. De flesta kommuner har egna resurser för konsument-

verksamheten, men 19 kommuner, ofta små kommuner, väljer att köpa tjänster från en grannkommun.

8.4 Rådgivning

Rådgivning och stöd till enskilda konsumenter är en huvuduppgift för den lokala konsumentverksamheten. Under 1980-talet

ökade antalet kontakter med enskilda konsumenter: från 200 000

år 1980 till knappt 300 000 år 1991. Men därefter minskade

antalet och var 1992 tillbaka 1985 års nivå, dvs. ca 250 000. på

96 Den kommunala verksamheten

År 1992 användes ca 75 procent av konsumentvägledarnas tid till att ge hjälp och stöd till enskilda konsumenter.

Den rådgivande verksamheten omfattar

förköpsrådgivning

hushållsekonomisk rådgivning konsumenträttslig rådgivning reklamationer.

i enskilda ärenden information om problem på Rådgivning ger marknaden.

Fördelningen av olika typer av rådgivning till enskilda konsu-

menter har förändrats sedan 1985. Förköpsrådgiuningen har

minskat med en tredjedel; 1992 beräknades endast 12 procent av konsumentvägledarnas tid ha tagits i anspråk för rådgivning före köp. Orsaken är bl.a. en medveten omläggning av rådfrån konsumentvägledarna till biblioteken, till givningen organisationer och till konsumentombuden på arbetsplatserna. Andra skäl kan vara hushållens minskade resurser som begränsat

köpen av kapitalvaror.

Den husbållsekonomiska rådgiuningen, som omfattar budgetrådgivning, hjälp med skuldsanering och allmänna råd i ekonomiska frågor, har stegrats väsentligt under perioden efter 1985 . Ca 28 procent av konsumentvägledarnas tid under 1992 bedöms ha använts för denna verksamhet. Den konsumenträttsliga rådgiuningen har inte förändrats under perioden. Under 1992 motsvarade rådgivningen 12 procent av konsumentvägledarnas arbetstid.

Rådgivningen i samband med reklamationer och klagomål

efter har också minskat, men upptar fortfarande en relativt köp stor del eller 21 procent av konsumentvägledarnas arbetstid. I några kommuner har särskilda reklamationsråd inrättats för att lösa tvister på lokal nivå.

Den kommunala verksamheten 97

som rör miljö, hälsa och livsmedel blir allt mer före- Frågor kommande. Ãr 1991 120 kommuner sär-

genomförde drygt

skilda ofta i samarbete med miljö- och hälsomiljöaktiviteter, skyddsförvaltningen och lokala miljögrupper. På livsmedelsområdet gällde frågorna hushållning, hälsa och hygien, bestrålning, innehållsdeklarationer, prisinformation och märkning, distribution. är undersökningar av Exempel på åtgärder varor i butikerna, utställningar, informationsmamiljövänliga terial och träffar med handeln.

8.5 verksamhet

Förebyggande

Den förebyggande verksamheten omfattar generella konsumentsom kan påverka villkoren för grupper av konsumenproblem ter. Den bedrivs bl.a. genom kunskapsspridning och opinionslokal nivå. Rådgivningen i enskilda ärenden bidrar bildning på till att vilket för att vidta precisera problem, ger kunskap förebyggande åtgärder. En av konsumentvägledarnas resurser användes fjärdedel under 1992 för andra än i enskilda ärenuppgifter rådgivning den. Det förebyggande arbetet riktar sig till

0 t.ex. näringslivet, detaljhandeln 0 t.ex. skolan institutioner/förvaltningar, 0 frivilliga organisationer 0 av t.ex. invandrare. grupper konsumenter,

I de flesta kommuner pågår en omfattande kontaktverksamhet med skolan i form av studiebesök hos och lärarkontakter med Detta gäller inte enbart ungdomskonsumentvägledningen. skolan utan i mycket hög grad vuxenutbildning, arbetsmarkoch för invandrare. På senare tid har nadsutbildning utbildning stor tonvikt lagts på ekonomiska frågor.

8.6 Kontakter med och

näringslivet förvaltningar

Kontakterna med det privata näringslivet, med kommunala och samt med kommunala förvaltningar och statliga statliga företag organ är av två slag: samarbete kring gemensamma uppgifter, och kontakter där den lokala vägledningen företräder konsumenternas intressen i förhållande till andra parter.

4 13-0824

98 Den kommunala verksamheten

Genom kontakter med det lokala näringslivet bevakas att t.ex. marknadsföringslagen följs. Information om och utbildning i konsument- och marknadsrättsliga regler och praxis genomförs för såväl enskilda näringsidkare som hela branscher. medverkar också i Konsumentverkets Konsumentvägledarna uppföljning av riktlinjer och branschöverenskommelser samt genomför på egen hand projekt för marknadsbevakning. Den löpande marknadsbevakningen som bygger på anmäl-

ningar från allmänheten är av stor betydelse. Årligen hanterar

kommunerna ca 3 000 marknadsrättsliga ärenden. Samarbetet med det lokala näringslivet har successivt byggts ut under senare delen av 1980-talet. Ca hälften av alla kommuner med konsumentverksamhet hade år 1991 kontakter med det lokala näringslivet. År 1992 deltog 68 kommuner i Konsumentverkets av riktlinjer och överenskomuppföljning melser med vilket är en sedan näringslivet, nedgång toppåret 1990 då 108 kommuner var engagerade i denna verksamhet. Samrådsmöten med handlare och intresseorganisationer äger rum i många kommuner med en aktiv planering av varuförsörjningen. Drygt 200 kommuner hade en varuförsörjningsplan år 1991. Konsumentverksamheten medverkade i arbetet med varuförsörjningsplaneringen i närmare 90 kommuner detta ar. Av vägledarnas totala arbetstid används dock endast 3 pro-

cent för marknadsbevakning och näringslivskontakter. Orsaken är minskade resurser och prioritering av den efterfrågestyrda

rådgivningen till enskilda hushåll. Samarbetet med andra förvaltningar och institutioner har ökat kraftigt under senare år. Mest omfattande är kontakterna med skolan. Därefter följer socialtjänsten, miljö- och hälsoskyddsförvaltningen, byggnads- och fastighetsförvaltningen samt kulturförvaltningen. Samarbete förekommer också med statliga institutioner och Som exempel har nästan 100 kommuner landstingsorgan. kontakter med kronofogdemyndigheten och drygt 80 med barnavårdscentraler.

8.7 Samarbetet med

frivilliga organisationer

Det lokala samarbetet med frivilliga organisationer har ökat under senare år. Inom organisationer som PRO, LO och Hem och Samhälle har man nu egna konsumentombud som samarbetar med den kommunala konsumentverksamheten. Initiativet till detta har många gånger kommit från den kommunala konsumentverksamheten. Det har visat sig att denna är och har

Den kommunala verksamheten 99

varit en för organisationerna. viktig kunskapskälla År 1990 förekom detta samarbete i ca 60 kommuner och två år senare i 130 kommuner. Det stöd som lämnas av den kommunala konsumentverksamheten sker genom medverkan kurser och konferenser, anordnande av studiecirklar på möten, i samråd med studieförbunden, materialservice, etc. Denna arbetsuppgift har ofta låg prioritet i kommunerna men svarade trots detta, tillsammans med övriga externa konunder 1992 för 11 % av vägledarnas tid. takter,

8.8 Effekter av den kommunala

konsumentvägledningen

Konsumentverket den kommunala konsumentföljer upp verksamhetens omfattning och inriktning. Resultaten redovisas i en statistisk sammanställning. På vissa områden har årligen kvalitativa t.ex. för att kartlägga effekten utvärderingar gjorts, av den personliga rådgivningen och kontakterna med näringslivet. Det finns dock behov av ytterligare kvalitativa undersökningar.

Den ekonomiska

rådgivningen

1990/91 Konsumentverket en kvanti-

Budgetåret genomförde

tativ av den ekonomiska rådgivningen i fem komutvärdering som effekterna av budgetrådgivning och skuldmuner, belyser för 233 hushåll. Resultaten visar att den ekonomiska sanering vinster för både enskilda hushåll rådgivningen ger betydande och berörda kommuner. I förbättrades ekonomin genomsnitt för det enskilda hushållet med 1 900 kr i månaden. Ett genomunderskott byttes till ett mindre överskott. De snittligt kommunalekonomiska vinsterna, i form av minskade socialbiberäknades över en tiomånadersperiod till 500 000 kr för drag, de fem kommunerna. I snitt omfattade rådgivningsinsatserna fem timmar fördelade tre träffar. Kommunens kostnader för på till 1 000 kr per hushåll, dvs. till

rådgivningen uppskattades

eller till 250 000 kr. 200 kr per rådgivningstimme, sammanlagt Utöver en nettovinst för berörda kommuner på sammanlagt 250 000 kr innebar minskade kostnader för rådgivningen hanteringen av socialbidrag. Om hushållsekonomin förbättras, i enlighet med denna studie, med 1 900 kr per månad i hälften av alla rådgivningsunder i ärenden 1992 och ingen effekt alls uppnås övriga fall, förbättras ekonomin för berörda hushåll med 36 miljoner kronor per år.

100 Den kommunala verksamheten

Under 1992 genomfördes på uppdrag av Konsumentverket en kvalitativ undersökning i tre kommuner för att utvärdera effekterna av budgetrådgivningen (Konsumentverket, rapport 1992/93:2, ”Budgetrådgivning -- ett positivt alternativ” ). Rapporten visar att de intervjuade var mycket nöjda med den hjälp de fått av konsumentvägledningen. Denna rådgivning upplevdes även ge långsiktiga effekter, medan socialförvaltningen främst gör kortsiktiga punktinsatser. Om de hjälpsökande inte hade kommit i kontakt med konsumentvägledningen hade i många fall deras ekonomiska situation och levnadsförhållanden i övrigt avsevärt försämrats. Genom sin oberoende ställning i förhållande till exempelvis myndigheter, banker, mäklare etc. uppfattades konsumentvägledarna som objektiva och trovärdiga. Det ansågs värdefullt att vägledarna inte handlägger ansökningar om socialbidrag, då hjälpsökande ville undvika att vända sig till socialförmånga valtningen. Av utredningen framgår följande samhällsekonomiska effekter av kommunernas budgetrådgivning:

0 De hjälpsökandes ekonomiska situation förbättras, liksom i regel arbetsförmåga och familjesituation. 0 Kostnader avlastas och socialtjänsten, psyk- sjukvården. 0 Ärenden inte till går Kronofogdemyndigheten. 0 Bankerna får tillbaka mer av sina fordringar än om ärendet hade gått till Kronofogdemyndigheten.

Konsumentverket har uppdragit åt Kommunforskning i Västsverige (KFi) att pröva om en modell, som institutet utarbetat för effektivitetsmätning, går att tillämpa på konsumentverksamheten. Med utgångspunkt från KFi:s modell har Konsumentverket i en särskild rapport sammanställt några exempel hur effekterna av arbetet med bl.a. reklamationshantering på kan utvärderas (Konsumentverket, 1992/93:5, ”Att rapport utvärdera kommunal konsumentverksamhet - exemnågra pel”).

Reklamationer

Ett exempel på utvärdering av reklamationshanteringen, som redovisas i rapporten, är verksamheten i Alvesta kommun. Det sammanlagda värdet av vågledarens insatser på reklamationsområdet, i de fall där konsumenterna fick rättelse, uppskattades i Alvesta under 1991 till ca 300 000 kr. Värdet per ärende till 900 kr. Av arbetstid avsattes ca 15 uppgick vägledarens

Den kommunala verksamheten 101

procent till hjälp att lösa 332 klagomål. Lönekostnaderna uppgick till ca 40 000 kr. Kostnaden för att hantera ett ärende uppskattades till mellan 150 och 200 kr. I snitt var tidsåtgången för ett ärende mellan 45 minuter och en timme. Antalet ärenden som gick vidare till Allmänna reklamationsnämnden minskade. Exemplet Alvesta visar att en aktiv och systematisk hantering av reklamationsärenden också ger kunskap om vilka branscher som missköter sina Sådan information

affärsförpliktelser. ligger

sedan till grund för fortsatta analyser av problem på området och beslut om särskilda insatser för att få att näringslivet uppträda rätt. I Halmstad genomfördes en särskild 1990. undersökning Konsumenterna tillfrågades varför de hade vänt sig till konsumentvägledningen, vad de ansåg om servicenivån och vilken ekonomisk betydelse hjälpen hade haft. Ca 80 procent av de tillfrågade ansåg att hjälpen vid reklamationer var ”mycket bra” eller ”bra”, resten ansåg att den var ”acceptabel”. Exemplen från kommunerna visar att värdet för konsumenterna per reklamationsärende varierar mellan 200 och 900 kr, i snitt 500 kr. Kostnaderna för hanteringen av ett sådant ärende är i genomsnitt 200 till 300 kr. Med ett värde för varje reklamationsärende i snitt 5 00 kr på och antagandet att rättelse nås i tre av fyra fall, beräknas värdet för berörda konsumenter till knappt 30 miljoner kronor. Om rättelse i stället erhålls i hälften av alla reklamationsärenden, uppgår värdet till knappt 20 miljoner kronor.

Vem den kommunala

utnyttjar

konsumentuerksamheten?

Ett uttalat mål för det statliga är att särskilt engagemanget stödja utsatta grupper i samhället. En undersökning på området gjordes 1983, då Konsumentverket studerade vilka konsumenter som kontaktade den lokala i 19

konsumentrådgivningen

kommuner. Den visade att resursstarka hushåll var överrepresenterade i gruppen som önskade råd före köp, medan resurssvaga hushåll hade en större benägenhet att be om hjälp vid reklamationer. Mest utnyttjades den lokala konsumentvägledningen av gruppen tjänstemän på låg nivå och mellannivå. Konsumentverket har under våren 1993 igen undersökt vilka som anlitar den kommunala konsumentverksamheten. Jämfört med 1983 års undersökning utnyttjar gruppen ”arbetare” nu i större utsträckning konsumentvägledningen. Arbetare, företa-

102 Den kommunala verksamheten

gare/lantbrukare och lägre tjänstemän kontaktar i större utvid reklamationer och konsumentsträckning vägledningen rättslig rådgivning jämfört med tjänstemän på mellannivå och som i större utsträckning vill ha råd före köp. högre tjänstemän, Lägre tjänstemän och arbetare kontaktar i större utsträckning än andra vägledningen för att få hushållsekonomisk grupper rådgivning. De främsta skillnaderna jämfört med 1983 är att andelen köpråd har minskat till förmån för reklamationerlkonsumenträtt och hushållsekonomisk rådgivning.

Mar/enadsbez/akningen

Av särskilt intresse för staten är effekterna av den rättsliga marknadsbevakningen, som kommunerna genom konsumentverksamheten svarar för. I riksdagens beslut 1986 om koninriktning framhölls särskilt kommunernas sumentpolitikens

betydelse som bevakare av marknaden, dvs. av de spelregler

som fastställts i och som skall skydda konsumenterna mot lag bl.a. otillbörlig marknadsföring och felaktiga avtalsvillkor. den lokala konsumentverksamheten ca 3 000

Årligen hanterar

ärenden. Konsumentvägledarna löser fyra marknadsrättsliga av fem ofta enkelt och snabbt till av närheten till fall, följd berörda konsumenter och företag. Endast vart femte ärende överlämnas till Konsumentverket. Dessa är ärenden av mer komplicerat slag och ärenden av principiell betydelse som handläggs av Konsumentverket/Konsumentombudsmannen. Huvuddelen av de fallen aktualiseras hos marknadsrättsliga konsumentverksamheten i de större kommunerna. Det finns ett starkt samband mellan och marknadstjänstgöringsresurser rättsliga anmälningar.

8.9 Kostnaderna för den lokala konsumentverksamheten

större av kommunernas kostnader har Någon undersökning inte dock Konsumentverket in om

Årligen

gjorts. tar uppgifter

kommunernas kostnader för konsumentverksamheten. De uppsom kommunerna lämnade till Konsumentverket 1992 gifter visar att kostnaderna, utöver personal- och lokalkostnader, uppgick till 35 000 kr/år (medianvärde). Men spridningen är stor: från 3 000 kr till 1,3 kronor. Per invånare motmiljoner svarar kostnaderna, exkl. och lokalkostnader, mellan personal- 50 öre och 3 kr. Beaktas även lönekostnaderna uppgår kostna-

Den kommunala verksamheten 103

derna för en kommun som Göteborg, med 15 heltidstjänster och en budget i övrigt på 1,3 miljoner kronor 1992, till knappt 12 kr/invånare och år. För en mindre kommun som Markaryd, med en konsumentverksamhet tre timmar i veckan, blir på kostnaden knappt 2 kr/invånare 1992. En uppskattning av kostnaderna 1993 kan göras med utgångspunkt från de uppgifter som kommunerna lämnat till Konsumentverket.

Kostnadsslag 1993 (mkr) 1992 (mkr)

förutsättning

tiden fördelar sig på i stort samma sätt under 1993 erhålls följande uppskattning av kostnaderna för respektive verksamhetsområde under dessa år:

Marknadsbevakning och näringslivskontakter 2,0 2,0 Organisationskontakter 2,0 2,0 Samverkan med andra kommunala och statliga förvaltningar 2,0 2,0 Övrigt, administration, utbildning etc. 5,5 6,0 Summa 61,0 69,0

Med från antal

utgångspunkt angivet rådgivningsärenden under 1992, uppskattade kostnader enligt ovan för 1992 (totalt 69 miljoner kronor) och fördelningen av arbetstiden erhålls följande beräkning :

104 Den kommunala verksamheten

Variationerna är stora beroende på ärendenas art och de insatser de kräver från konsumentvägledarna. Som kan nämnas att kostnaderna ärende i jämförelse per Allmänna reklamationsnämnden uppskattas till 1 600 kr och i tingsrätten till mellan 6 000 och 7 000 kr.

8.10 Effekter den lokala

avveckling

av en av

verksamheten

Det är svårt att bedöma effekterna på de centrala mycket konsumentorganen av en avveckling av den lokala konsumentverksamheten. som måste besvaras är i vilken utsträck- Frågor ning den kommunala verksamheten ersätts av frivilliga insatser och i vilken grad ärenden på den lokala nivån kräver insatser av de centrala Ett som visar på denna konsumentorganen. exempel är (nyligen) av konsumentverksamheten svårighet nedläggningen i två kommuner. Ett år efter nedläggningen har antalet ärenden till Allmänna reklamationsnämnden från en av kommunerna ökat med en fjärdedel, medan antalet ärenden från den andra kommunen har minskat lika mycket. I det följande görs därför endast en s.k. en beräkning av effekterna vid känslighetsanalys, olika antaganden. Om vart fjärde ärende som under 1992 hanterades av den kommunala konsumentvägledningen skulle gå vidare till Allmänna reklamationsnämnden skulle kostnaderna för staten öka med över 30 miljoner kronor. Skulle hälften av alla ärenden bli föremål för Allmänna reklamationsnämndens handläggning merkostnaderna till det dubbla, dvs. 60 miljoner krouppgår nor. Det finns dock anledning att vara försiktig i bedömningen eftersom antalet ärenden som behandlats av Allmänna reklamationsnämnden varit i stort sett konstant sedan 1975, oberoende av den lokala konsumentverksamhetens utveckling. Skulle den lokala reklamationshanteringen avvecklas går sannolikt

fler ärenden till Allmänna reklamationsnämnden. Ökningen av

antalet ärenden påverkas av hur konsumenterna informeras om möjligheten att behandla tvister centralt. Konsumentverket bedriver inte rådgivning till enskilda personer. Däremot kan en stor del av de 3 000 marknadsärenden, som i hanteras av den kommunala konsumentverksamheten, dag komma att aktualiseras hos Konsumentverket/Konsumentombudsmannen. Om ca 2 000 ärenden ytterligare hanteras bedöms kostnaderna för Konsumentverket/Konsumentombudsmannen öka med 4 miljoner kronor per år.

Den kommunala verksamheten 105

Vid en avveckling av den lokala konsumentverksamheten måste marknadskontrollen annat sätt. ombesörjas på Andra effekter av en av den kommunala avveckling konsumentverksamheten, när den inte ersätts av motsvarande verksamhet, är minskat stöd till skolan, lokala och föreningar näringslivet.

Kapitel

Skolan

i ett avsevärt bredare spek- Konsumentfrågorna inrymmer dag år men konsumentfrågorna har fått trum än för 30-40 sedan, allt mindre i sedan dess. Konkretionen i en plats läroplanerna har

beskrivningen av vart konsumentundervisningen syftar

tunnats ut. Föräldrarnas roll i konsumentfostran har förändrats. Båda föräldrarna förvärvsarbetar i regel och andelen ensamstående med barn har ökat. Barn och ungdomar har i dag mer kraftigt och är därför en målpengar än tidigare generationer viktig

grupp för producenter av varor och tjänster.

Skolan 107

Tidigare var det föräldrarna som styrde familjens köp. Forskning visar att barn och i har ungdomar dag inflytande över en allt större del av familjens konsumtion. Samtidigt har marknadens utbud blivit svårare att överblicka. En allt stridare ström av information och reklam ökar kraven på konsumenterna att kunna värdera och ta till ställning uppgifter och påståenden. Konsumentpolitiken har under tid betonat vikten lång av att genom olika former av sätta konsumenterna utbildning i stånd att bedöma och tillgodose de egna behoven. Utbildning i konsumentkunskap har införts inom en rad olika utbildningsvägar och strävat efter att ge eleverna om vardagskunskaper hushållsekonomi, kost, hälsa, bosättning etc. och kännedom om och rättigheter skyldigheter.

9.1 Konsumentkunskapens betydelse och

hemvist i

läroplanen

Konsumentkunskap är ett inom nyckelbegrepp konsumentpolitiken. Här har skolan en roll i att viktig bygga upp och förmedla Skolan kunskap. lägger grunden för kunskap och kompetens i konsumentrollen. Konsumentkunskap är inte något specifikt ämne utan skall behandlas i ämnen: många hemkunskap, svenska, matematik, samhällskunskap, kemi, fysik, slöjd, idrott och hälsa, bild etc. Risken med sådana ämnesövergripande områden är att det blir den enskilde läraren som om och hur de skall avgör tas upp i undervisningen. Lärarna saknar också ofta djupare kunskaper i de eftersom ämnesövergripande områdena dessa inte uppmärksammas särskilt i lärarutbildningen. Därför måste många lärare få dessa kunskaper genom fortbildning. Länge var den allmänna att uppfattningen konsumentfrågorna hörde hemma så gott som uteslutande i ämnet hemkunskap. Insikten om att de bör betraktas som ett kunskapsområde integrerat i olika ämnen har dock ökat. En nordisk konferens år 1990 konstaterade:

”Skolföreträdarnas värdering av nuvarande och önskvärd status för

konsumentundervisningen i grundskolan visar

att som synen på konsumentfrågor ett i andra ämnen integrerat kunskapsområde numera har etablerats i alla nordiska länder. Att så har har sin den skett, bakgrund i allmänna utvecklingen av skolan sådan den manifesteras i läroplaner/mönsterplaner m.m. men sannolikt också i

108 Skolan

verksamhet skolområdet de sekonsumentorganens på naste 10-15 åren. i Seminar-

(Forbrukerundervisning grunnskolan. og

1991:501 NEK.) Arbejdsrapport

I tar skolan hushållsekonomi, kostfrågor hemkunskap upp bl.a. matematikböckerna för har

och konsumenträtt. I grundskolan

blivit fler. Intresset för antalet konsumentexempel betydligt har ökat bland klass- och bildlärare. Ett

reklam och påverkan

för hushållsekonomi kan också märkas bland ökat intresse samhällskunskaps- och ekonomilärare på gymnasiet.

9.2 Skolverkets roll

Skolverket skolområdet. Dess huvud-

är tillsynsmyndighet på

den nationella och

uppgift är att svara för uppföljningen

av skolan samt att arbeta fram förslag till statliga utvärderingen

t.ex. att utarbeta kursplaner. Andra myndighe-

styrdokument, roll i detta är att olika sätt vara en ters sammanhang på för skolan.

kunskapskälla

9.3 Konsumentverkets roll

att stimulera skolan att arbeta med Konsumentverket söker i Ca 6 procent av olika konsumentfrågor undervisningen. verkets resurser används för sådana insatser. Verket arbetar med en kombination av dessa aktiviteter:

0 Produktion av studiematerial 0

Förlagskontakter

0 Lärarfortbildning 0 Stöd till lokalt arbete 0 Stöd till kommunal konsumentvägledning 0 Samarbete med skolmyndigheten.

koncentrerades insatserna till ämnet hemkunskap. Tidigare Sedan av 1980-talet arbetar verket för att öka undervisbörjan om i olika ämnen. Konsumentvägleningen konsumentfrågor också en del av sin tid till insatser riktade mot darna ägnar skolan. Totalt avsätter de ca tio årsarbetskrafter årligen och är en länk till skolan lokal nivå. viktig på

Skolan 109

9.4 Elevernas

kunskaper

Gymnasieelevers kunskaper på konsumentområdet har våren 1993 undersökts av i Skellefteå konsumentvägledningen i samarbete med pedagogiska institutionen vid Umeå universitet. Undersökningen har i bearbetad och förkortad något version publicerats av Konsumentverket Eleverna (Rapport l993/94z7). anser att är konsumentfrågorna viktiga, att behovet av kunskap är stort och att skolan alltför litet tid åt ägnar dessa viktiga medborgarkunskaper. Totalt sett visar att elevernas undersökningen kunskaper på konsumentområdet är svaga. På 31 ställda kunskapsfrågor avgavs i medeltal 15 rätta svar. Konsumentverkets bedömning är att 20 rätta svar borde krävas för ”godkänt”. 90 procent av eleverna måste med denna betraktas bedömningsgrund som underkända. De eleverna hade kvinnliga något högre genomsnittspoäng än de Det är stor skillnad mellan manliga. de olika linjerna. Elever på hade praktiska linjer sämre resultat än elever på teoretiska linjer, vilket bl.a. torde bero på möjligheten

på praktiska linjer att välja bort ämnet Den samhällskunskap. reformerade gymnasieskolan skall dock ge samtliga elever samhällskunskap och grundläggande i ekonomi. kunskaper

Kapitel

Näringslivets il© egenåtgärder

Sammanfattning

Näringslivet har sedan länge vidtagit självsanerande åtgärder för att främja relationen till konsumenter och andra kunder. Sådana s.k. egenåtgärder har lång tradition som en del av konsumentpolitiken. Det allmänna har ansett det att ta till vara det angeläget 2 marknadskunnande och den kreativitet som näringslivet besitter. Näringslivet har också ett förstahandsansvar för företagens uppträdande på marknaden och för att olika konsumentproblem får sin lösning. Det allmänna har dock ett ansvar även på övergripande områden där egenåtgärder finns. Myndighetstillsyn och lagstiftning är på centrala områden, som t.ex. konsumentköp a och marknadsföring, nödvändiga medel för att förebygga och lösa konsumentproblem.

Begreppet egenåtgärder inbegriper åtgärder av många olika slag. Under 1980-talet kom det främst att användas för aktiviteter inriktade på god etik i marknadsföringen. Näringslivets delegation för marknadsrätt (NDM) presenterade 1988 en definition, som nu får anses allmänt accepterad:

Näringslivets egenåtgärder 111

”Åtgärder som i systematiserad form vidtas av antingen ett

enskilt en av företag, grupp företag, en hel bransch eller näringslivet i sin helhet i att syfte utreda, förebygga eller lösa problem i förhållande till konsumenter eller andra kunder.”

Exempel på egenåtgärder är

0 normbildning 0 av övervakning efterlevnaden av olika normer 0 reklamationsregler 0 reklamationshantering 0 standardformulär 0 informationssystem ° utbildning °

konsumentkontaktavdelningar

0 produktutformning (produktsäkerhet).

Egenåtgärder är ett medel att påverka relationen till alla av slag kunder oberoende av om dessa är konsumenter eller inte. Denna framställning behandlar i förhållande huvudsakligen åtgärder till konsumenter. Det är knappast möjligt att bilda sig en komplett uppfattning om alla de egenåtgärder som vidtas av

näringslivet. Åtgärder på

företagsnivå kan avse flertalet av de ovan nämnda olika typerna av egenåtgärder. Den av ett femtiotal genomgång egenåtgärdsprogram som återfinns i bilaga 2 avser, med några få undantag, branschövergripande eller branschspecifika program. Den torde vara den mest omfattande sammanställning som gjorts och ger en relativt rättvisande, men inte fullständig bild.

10.1 roll i

Egenåtgärdernas

konsumentpolitiken

Den konsumentpolitiska lagstiftningen förutsätter ett väl fungerande mellan och olika samspel näringsliv myndigheter, främst Konsumentverket/KO. Det kan komma till uttryck på flera sätt, genom kontakter olika nivåer, vid på framtagandet av riktlinjer eller utveckling av egenåtgärder. Marknadsföringslagens huvudbestämmelse om otillbörlig marknadsföring (2 §) hänvisar uttryckligen till god affärssed, dvs. normer som fram fortlöpande växer och som anger vad som är god sed olika på marknadsföringsområden. Bestämmelsers materiella innebörd till viss ges således del genom det seriösa näringslivets är att praxis. Huvudprincipen ärenden

Näringslivets egenåtgärder

skall lösas på frivillig väg genom förhandlingar mellan berörda näringsidkare och den övervakande och ingripande myndigheten. Ytterst sällan behöver ärenden gå till Marknadsdomstolen. Det direkta inflytandet från motsvarande egenåtgärder på eller likartade åtgärder från det allmännas sida är särskilt påtagligt området etik i Förekompå god marknadsföringen. sten av egenåtgärder är en förutsättning för av tolkningen begreppet god affärssed i marknadsföringslagen. Marknadsdomstolen har också vid flera tillfällen i sina beslut direkt hänvisar till såväl ”Grundregler för reklam” som andra yngre marknadsföringskoder från ICC samt uttalanden och bedömningar som gjorts av branschspecifika etiknämnder, t.ex. Kemibranschens Etiknämnd och Nämnden för av läkebedömning medelsinformation. I sin granskning av reklam på läkemedelsområdet åberopar Läkemedelsverket, sedan flera år, direkt branschens egna ”Regler för läkemedelsinformation” som är betydligt mer detaljerade än lagbestämmelserna på området (21 § läkemedelslagen). Endast åtaganden och åtgärder som näringslivet självt och på frivillig grund beslutar om anses som egenåtgärder. Konsumentverket/KO och andra myndigheter kan medverka i framtagandet och utformningen. Flera av de framför allt branschvisa egenåtgärdssystem rörande god etik i marknadsföringen som växt fram sedan mitten av 1980-talet har tillkommit efter förhandlingar mellan berörda delar av näringslivet och Konsumentverket/KO. I frågor om otillbörlig marknadsföring är egenåtgärder av stort värde för tolkning och av

tillämpning lagstiftningen på

området. Egenåtgärder i form av av standard-

framtagande

kontrakt, reklamationsregler och rutiner för reklamationshantering utgör också en viktig för en väl

förutsättning fung-

erande På dessa områden kan

konsumentköprätt. egenåtgärder

och åtgärder från det allmänna huvudsakligen ses som komplement till varandra. Egenåtgärder och från det allmänna får dock ibland åtgärder anses utgöra alternativ till varandra. Av praktiska och ekonomiska skäl kan det inte alltid vara motiverat att ha ”dubbeltäckning” med både tillsyn i det allmännas regi och egenåtgärdssystem. Den större flexibilitet som är möjlig inom ramen för egenåtgärder kan vara ett annat skäl till att se egenåtgärderna som alternativ till offentligrättsliga åtgärder. Egenåtgärder kan också vara av särskilt värde då lagstiftning saknas, t.ex. när det gäller diskriminerande reklam.

Näringslivets egenåtgärder

10.2 Fördelar och nackdelar med

egenåtgärder

En brist hos kan vara frivilligheten. Företag som egenåtgärder kan i dem. Inom

inte accepterar egenåtgärder princip negligera

flertalet branschvisa system är det dock en förutsättning för i att medlemsföretagen undermedlemskap branschföreningen kastar branschens Motsvarande sig och följer egenåtgärder. krav kan inte uppställas inom ramen för branschövergripande Särskilt inom området god etik i marknadsföringen system. medför mellan och god affärssamspelet marknadsföringslagen sed dock att till viss del är en illusion. har frivilligheten Samtidigt en klar styrka just i stor flexibilitet som ger egenåtgärderna att nå och ambition att respekmöjlighet hög värdegemenskap tera åtgärderna bland berörda företag. enklare Egenåtgärder kan många gånger administreras på ett

sätt än vad som är möjligt inom ramen för förvaltningsrättslig lagstiftning. Från samhällsekonomisk utgångspunkt är egen-

sannolikt i vissa fall mer kostnadseffektiva än enbart åtgärder åtgärder från det allmänna. Detta argument måste dock vägas mot kraven kontroll, insyn och inflytande från det allmännas på sida.

kan ibland regelefterlevnad än Egenåtgårder ge en bättre

motsvarande offentligrättsliga regler. Sett ur näringslivets synvinkel kan vara ett medel att för egenåtgärder skapa goodwill såväl enskilda som branschorganisationer och hela företag näringslivet. En nackdel med egenåtgärder kan vara bristen på sanktionsmöjligheter. Egentliga sanktioner måste vila på föreningsrättoch kan i endast krävas av ett företag som är slig grund princip medlem i den berörda Från näringslivets branschorganisation. sida hävdas att den som avgöranden inom offentlighet ges åt ramen för flertalet främst inom etikegenåtgärdsprogram, området, i fungerar som en kännbar sanktion. praktiken Sanktioner eller liknande inslag förekommer dock inom branschvisa avseende god etik i

några egenåtgärdsprogram

t.ex. inom tobaksbranschen och bryggerimarknadsföringen, branschen. Dessa kan betecknas som föreningsviten. De branschvisa eller åtminstone inslag i dem, kan systemen, under vissa förhållanden vara tveksamma från konkurrenskan standardvillkor som på lagens utgångspunkter. Exempelvis ett sätt samt alltför långt drivna förbud enhetligt påverkar priset mot vissa riskera att komma i konmarknadsföringsmetoder flikt med mot konkurrensbegränsande samar- 6 §, om förbud i den Detta inte hinder bete, nya konkurrenslagen. utgör något

Näringslivets egenåtgärder

mot egenåtgärder i sig, men bör i större än hittills utsträckning beaktas vid av särskilt branschvisa

utformningen egenåtgärds-

system.

10.3 tillkomna före och efter

Egenåtgärder

1986 Ipropositionen om 1985/

konsumentpolitikens inriktning (prop.

86:121) framhölls att egenåtgärder i framtiden skulle ges en ökad omfattning och Det statsfinansiella medbetydelse. lägat förde att insatser på området måste minskas och Konsumentverkets arbete främst ägnas åt prioriterade områden. Med hänsyn till detta samt till den allmänna strävan att politiska avreglera samhället ställdes förväntningar ökade på egenågärder. I bilaga 2 har det inte funnits att ta med anledning egenåigärder, som t.ex. standardkontrakt och medan däremot garantisystem, för behandlas.

system reklamationshantering

Efter årsskiftet 1985/86 har 24 branschvisa egenêtgärdsprogram tillkommit. Det är främst med egenåtgärder inriktning på god etik i samt

marknadsföringen system för reklamationshantering som växt fram. Kvantitativt har det skett en

positiv utveckling av egenåtgärder under de senare åren av 1980-talet. Egenåtgärderna måste emellertid också värderas i kvalitativa termer.

10.4 Några utvärderingar

av

egenåtgärder

Med hänsyn till den vida definitionen av är det egenåtgärder svårt att med generell giltighet utvärdera dessa. Utvärceringar görs kontinuerligt av berörda branschorganisationer. Konsumentverket har också sökt utvärdera vissa egenåtgärdssystem.

Konsumentverkets om tre

rapport egenåtgärder

I en rapport från Konsumentverket (1991/92:6), ”Näringslivets - ” egenåtgärder hur fungerar de P en av tre , gjordes utvärdering egenåtgärdssystem: telefonförsälj ning, marknadsföring av hemelektronik och tobaksreklam. Samtliga tre egenåtgärdsrrogram avsåg god etik i marknadsföringen och hade tillkommit några år tidigare efter nära samarbete mellan de branschansvariga organisationerna och Konsumentverket.

Uppläggningarna av de tre programmen och förutsättning-

arna för dem skilde sig i flera avseenden. I rapporten konstaterar Konsumentverket att ärenden hos verket rörande telefonförsäljning minskat kraftigt och att verket kunnat koncentrera sina

Näringslivets egenåtgärder

insatser området till rådgivning. Informella och praktiskt väl

på kontaktformer med branschföreningen hade utfungerande vecklats. Verket att och medvetenheten hos ansåg kunskapen om området hade ökat och att försäljarna gällande regler på detta hade lett till en påtaglig sanering av marknadsföringen samt till ett ökat skydd för konsumenterna. I om tobaksbranschen konstateras att de skärpta riktfråga som i till att inleddes

linjer antagits anslutning egenåtgärderna

hade fått och att efterlevnaden av gällande

god genomslagskraft

hade förbättrats. Vidare sägs att den så gott som heltäckregler ande av all tobaksreklam som kommit till stånd granskningen egenåtgärderna inte hade varit möjlig utan dessa. genom Effekterna av hemelektronikbranschens be-

egenåtgärder

döms likartat sätt. Även om verket fortfarande hade många på ärenden att området, innebar branschens åtgärhandlägga på der att totalt sett en avsevärt större mängd marknadsföringsinom branschen kom att granskas. Verket beklagade åtgärder att verksamheten vid branschens etiska nämnd hade lagts ned, men konstaterade att denna, samt inte minst dokumentationen och området, hade av gällande regler viktigare avgöranden på lett till att medvetenheten i branschen om god sed på området hade utvecklats positivt. Även det betonas att av de tre om i rapporten utvärderingen branschernas inte ger underlag för några generella program framhålls att kan vara ett bra och

bedömningar, egenåtgärder effektivt komplement till lagstiftning.

Också näringslivet gör utvärderingar av sina program. T.ex. har en som att anta-

bryggeribranschen gjort utvärdering säger

let inkomna ärenden till Konsumentverket om felaktig ölreklam minskat med ca 80 procent sedan åtgärder i form av kursverksamhet hade inletts.

Konsumentverkets om kommunal

rapport

re/zlamationshantering

I Konsumentverkets 1992/933, ”Kommunal rerapport - och en klamationshantering beskrivning utvärdering”, ingick enkät till 18 reklamationsnämnder. Det framgår att frivilliga dessa reklamationsnämnder under 1991 handlade ca 4 600 ärenden. 90 procent av dessa hänförde sig till försäkringsområdet. Det bör noteras att urvalet privata reklamationsnämnder i Konsumentverkets rapport inte är detsamma som i den undersom redovisas i 2. Även om det totala antalet sökning bilaga ärenden inom ramen för nämnders reklamationsprivata torde vara större än vad som i Konsumenthantering anges

116 Näringslivets egenåtgärder

verkets rapport, är antalet väsentligt lägre än antalet reklamationsärenden inom ramen för den kommunala konsumentvägledningens och ARN:s verksamhet. Man bör dock komma ihåg att de flesta reklamationer inte leder till någon tvist. Enligt Konsumentverkets rapport anser konsumentvägledarna i drygt 40 procent av kommunerna att företagen har otillräckliga kunskaper om lagar och regler i anslutning till reklamationshantering. I ungefär hälften av kommunerna anser man att information och utbildning av företag och konsumenter är ett adekvat medel för att minska antalet reklamationsärenden hos den kommunala konsumentverksamheten.

10.5 hos olika

Särdrag slag egenåtgärder

av

I detta avsnitt behandlas några slag av egenåtgärder och deras särdrag. Flertalet av exemplen återfinns i bilaga 2.

God

marknadsföringsetik

Näringslivet har lång tradition i att behandla etiska frågor i marknadsföringen. En omfattande självreglering och sj älvsanering var bakgrunden till 1970 års lag om otillbörlig marknadsföring, sedermera ändrad och utbyggd till 1975 års marknadsföringslag. Med undantag för läkemedelsbranschen och stora emellertid med utbildningsaktiviteter låg egenåtgärder denna inriktning på en relativt låg nivå fram till början av 1980talet. Den konsumentpolitiska synen på egenåtgärder förändrades i mitten av 1980-talet och aktiviteterna har därefter ökat. Flertalet av de nya avser sed i egenåtgärdsprogrammen god marknadsföringen. Egenåtgärderna är både branschövergripande och branschspecifika. Ett tjugotal sådana kan identifieras. Vanliga inslag är regler för marknadsföringen, gransknings- och bedömningsfunktioner samt undervisning för marknadsförarna. Företagsegna system som främst innebär förhandsgranskning av planerade marknadsföringsåtgärder finns också, ofta som en direkt följd av de branschövergripande och branschspecifika systemen.

Mar/znadsetis/ea

regler

De centrala är Internationella branschövergripande reglerna Handelskammarens (ICC) ”Grundregler för reklam” samt Regler för säljfrämjande åtgärder”. Grundreglerna utgör i praktiken en föregångare till marknadsföringslagen och har

Näringslivets egenåtgärder

fortfarande betydelse för tolkningen och tillämpningen av generalklausulen om otillbörlig marknadsföring (2 §). ICC har under senare år utfärdat ytterligare regler, t.ex. regler om miljöargumentering i reklamen samt särskilda regler för s.k. dessa direktmarknadsföring. Samtliga regler har antagits av det svenska näringslivet. Inom vissa branscher, t.ex. läkemedel, hälsokost och livsmedel, har branschspecifika regler växt fram, ofta i nära anslutning till för reklam”. Livsmedelsbranschens ”Grundregler regler har en speciell utformning eftersom de innehåller inte bara regler utan också en sammanställning av kända vetenskapliga förhållanden i fråga om livsmedlens/kostens för hälbetydelse san. Hälsokostbranschen har dock hittills främst utnyttjat Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring av naturmedel. Tobaksbranschens system bygger på att man tillämpar och tolkar Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring av tobaksvaror. Inom de branschprogram där branschspecifika regler saknas, används huvudsakligen olika marknadsföringskoder från ICC. Den praxis som växer fram från genom avgöranden systemens bedömningsinstanser kan leda till att ytterligare branschspecifika regler växer fram. Ett exempel är kemibranschen där en etiknämnd som tar till etiska i till bl.a. ställning frågor anslutning

marknadsföringsåtgärder, ännu är det enda inslaget i program-

met.

Sammansättningar av etiska nämnder

Det finns två branschövergripande etiknämnder för sed i god marknadsföringen, MarknadsEtiska Rådet (MER) och Etiska Rådet mot Könsdiskriminerande reklam (ERK). Härtill kommer ett tiotal branschspecifika etiska nämnder inom t.ex. läkemedelsbranschen, hälsokostbranschen och kemibranschen. Sammansättningen av de etiska nämnderna varierar. Med några få undantag har som ordförande utsetts en från branschintressen fristående högt kvalificerad jurist. Bland ledaövriga möter återfinns alltid anställda i som skall personer företag företräda branschkunskaper. Det vanligaste är att dessa är i majoritet. I flertalet nämnder finns dessutom från branschintressen fristående personer som företräder sådan särskild sakkunskap som är av intresse för de frågor som nämnden behandlar. I några fall, t.ex. läkemedelsbranschen och hälsokostbranschen, ingår företrädare för konsument/kundintresset i nämnden. För löpande gransknings- och anmälningsfunktioner liksom

118 Näringslivets egenåtgärder

för sekreterarfunktionen i de etiska nämnderna svarar ofta en tjänsteman på den ansvariga branschorganisationen. Inom läkemedelsbranschen ombesörjer dock en fristående läkare en särskild granskningsfunktion som täcker så gott som alla skriftliga marknadsföringsåtgärder i branschen. Inom vissa branscher, t.ex. livsmedel och numera även hemelektronik, saknas en egentlig bedömningsinstans. Dock förekommer här, via branschorganisationerna och i livsmedelsbranschen via Stiftelsen Svensk Näringsforskning, viss rådgivning som företagen kan utnyttja.

och

Information undervisning

Näringslivets information och undervisning avseende god etik i är med internationella mått omfattande marknadsföringen och kvalificerad. Särskilt vanlig är undervisning för marknadsförare på olika nivåer. Sveriges Reklamförbund har sedan 1960-talet ett system för av Den ger i första hand utbildning ansvarig reklamutgivare. praktiska kunskaper i gällande regler, såväl offentligrättsliga som utomrättsliga, i marknadsföring och annan informationsgivning, upphovsrätt, fotorätt och tryckfrihetsrått. Även köprätt, konkurrensrätt och andra marknadsrättsliga regler behandlas. införde ungefär samtidigt ett Sveriges Annonsörförening med täcker i system delegerad reklamansvarig. Utbildningen huvudsak samma ämnesområden som för ansvarig reklamutgivare, men är inte lika ingående och praktiskt inriktad. Bland branschspecifika informations- och undervisningsområdet kan nämnas åtgärder på Tidningsutgivareföreningens kurser för tidningsföretagens annonsgranskare, bryggeribranschens kurser rörande de speciella reglerna för marknadsföring av alkoholdrycker, läkemedelsbranschens kurser dels för s.k. informations- och marknadsansvariga, dels för s.k. läkemedelskonsulenter. I anslutning till nämnda kurser har undervisningsmaterial med praktiska exempel tagits fram. Informationsmaterial har också tagits fram för företag och deras marknadsförare inom andra branscher, t.ex. direktförsälj ningsoch hemelektronikbranscherna. Branschorganisationer, bl.a. Företagarnas Riksorganisation och Köpmannaförbund, har en tradition att ta fram Sveriges informationsmaterial för att t.ex. förklara innebörden av lagstiftning som rör företagens relation till konsumenterna.

Näringslivets egenåtgärder 119

Standardkontrakt, reklamationshantering och

re/elamationsrutiner

Att ta fram standardkontrakt, garantisystem etc. har gammal tradition inom Den balans mellan näringslivet. bristfälliga säljares och konsumenters intressen som funnits i standardkontrakten utgjorde delvis grunden för den moderna konsumentköprätten och för den villkorskontroll som bedrivs med stöd av avtalsvillkorslagen. Standardkontrakt avser oftast såväl leverans- och pris- som ansvarsbestämmelser. Genom den s.k. Köpekontraktsgruppen tillhandahåller näringslivet kontrakt för olika konsumentslags köp. Speciella förhållanden i olika branscher medför dock att branschspecifika kontrakt ibland kan behövas. Det är inte heller ovanligt att vissa företag utarbetar egna kontraktsformulär. Standardkontrakt är en nödvändighet för en fungerande marknad. Standardkontrakten att föregör det möjligt bygga och enhetligt lösa många problem. Reklamationsregler och reklamationshantering är också egenåtgärder av stor vikt. Flertalet företag, i synnerhet inom detaljhandeln, har i varierande grad rutiner och regler för att hantera reklamationer. Inte sällan sker reklamationshanteringen i samråd mellan leverantörer och detaljhandel, särskilt när det gäller kapitalvaror. Kvalificerad reklamationshantering bedrivs i försäkringsbranschen på ett sätt som knappast förekommer i andra branscher. Dessa utvecklade rutiner förekommer hos i princip alla försäkringsbolag och leder till att endast huvudsakligen speciella och svårlösta ärenden i branschen blir föremål för Allmänna reklamationsnämndens (ARN) behandling. Flertalet ärenden, särskilt enklare frågor, löses således redan genom försäkringsbolagens system med prövning i flera instanser. Flera organisationer, t.ex. Sveriges Köpmannaförbund (Trygga Köp), Kooperativa Förbundet (Köptrygghet) och Motorbranschens Riksförbund (MRF-kundskydd), går i god för att deras medlemmar följer ARN:s rekommendationer. Skulle så inte ske, har organisationerna att emellan och ersätta åtagit sig gå kunden. En nämnd inom behand- Sveriges Köpmannaförbund lar som rör frågor medlemsföretagens reklamationshantering. Nämnden avger bl.a. rekommendationer om fördelningen av kostnader mellan förbundet och det berörda medlemsföretaget i ärenden där förbundets tas i Trygga Köpgaranti anspråk. Nämnden skall också följa medlemsföretagens reklamationshantering och vid behov ta initiativ till för att förbättra åtgärder den. Dessutom följer nämnden verksamheten vid ARN och kan

Näringslivets egenåtgärder

vid behov föreslå att behandlas i ARNzs råd eller att frågor beaktas av de ledamöter i ARN som företräder köpmannasidan.

och

Informationssystem rådgivning

Standardiserad information avseende en bransch och dess produkter förekommer i ett antal branscher, dels som branschvisa marknadsöversikter, dels som rutiner för Standardiserad information för de medverkande företagens marknadsföring. Även rådgivning till företag och konsumenter förekommer i viss utsträckning. Branschvisa marknadsöversikter förekommer i flera branscher och tillhandahålls av branschorganisationen eller av ett för branschen gemensamt informationsbolag. Exempel är radio- och TV-branschens ”HiFi-handboken” samt publikationerna ”FASS” och ”Patient-FASS”, som ges ut av läkemedelsbranschen. Standardiserad information i marknadsföringen har vissa branscher. Möbelbranschens ”Möbelbyggts upp inom ” fakta för standardiserad utformning av etiketter med information om möblers egenskaper är ett sådant exempel. Egenåtgärder på branschnivå som innebär direkt rådgivning till konsumenterna är ovanliga. Ett undantag är verksamheten inom Konsumenternas försäkringsbyrå, som ger opartisk rådgivning till konsumenterna såväl före som efter köp av försäkringar. Byrån intar också en medlarroll mellan konsument och försäkringsbolag i fall av tvist om skadereglering. I början av januari 1994 öppnas en motsvarande byrå, Konsumenternas bankbyrå, dit konsumenter kan vända sig för att få information i bankfrågor. KF ger ut en skriftserie med

konsumentupplysning: ”Tjäna

på att veta”. Direkt rådgivning till konsumenterna förekommer betydligt oftare på företagsnivå och utgör en självklar uppgift för många avdelningar för konsumentkontakt vid företag.

Produktsäkerhet

Egenåtgärder avseende produktsäkerhet förekommer både inom ramen för produktutveckling och vid efterkontroll av produkter som redan finns på marknaden. Företag och branschorganisationer medverkar i standardiseringsarbete, ofta i nära samarbete med berörda myndigheter. I samband med närmandet till EU kommer produktsäkerhetsarbetet inom näringslivet att i högre utsträckning innebära en

Näringslivets egenåtgärder 121

egenkontroll i anslutning till lagstiftning om av

utformningen

och egenskaperna hos olika produkter. När Produktåterkallelsekommittén lade fram sitt betänkande (SOU 1987:24) som sedermera ledde till införandet av produktsäkerhetslagen, påpekades att många företags agerande i samband med frivilliga hade en produktåterkallelser påtaglig tillfällighetskaraktär och att förberedda rutiner i stor utsträckning saknades. Som två väl tydliga undantag pekades på de utbyggda systern för återkallelse som finns i läkemedelsbranschen och motorbranschen. Såvitt vi kunnat finna har inte något ytterligare återkallelsesystem byggts upp. Sedan trädde i kraft har

produktsäkerhetslagen inte något

ärende rörande återkallelse handlagts i Marknadsdomstolen.

De

Kapitel

frivilliga

iii

organisationerna

.Sammanfattning

3 Det svenska systemet för konsumentinflytande bygger på samarbete mellan det allmänna, och konsunäringslivet de senare företrädda av fackföreningar, konmenterna, och politiska sumentkooperationen, intresseorganisationer Tillsammans kan de bland

i partier. frivilliga organisationerna

in större delen av den svenska

g

1 sina medlemmar räkna befolkningen. ”

Fler organisationen Sverige arbetar med konsumentfrågor än f

i övriga nordiska länder. 1 i Fristående konsumentorganisationer med Konsumentfrågor som har inte haft den framträdande roll i huvuduppgift i; i som man kan finna i vissa andra länder. konsumentpolitiken _ Marknadsövervakning, information om pris och kvalitet samt g och är den vanligaste verkutbildning opinionsbildning deltar i tvistlösning och i ; samheten. Många organisationer standardiseringsarbete. ? l december 1992 bildades Sveriges Konsumentråd av Å i Handikappförbundens samarbetsorgan, Husmoders- Q förbundet Hem och Samhälle, KF, LO, TCO, Natur- 1 Pensionärernas och skyddsföreningen, Riksorganisation 3 Sveriges Pensionärsförbund.

De frivilliga 123 organisationerna

11.1 De roll den

frivilliga organisationernas i

svenska modellen

De frivilliga organisationernas roll i har understrukits i Sverige återkommande riksdagsbeslut. I proposition 1985/8612] att konsumenternas

föreslogs

möjligheter att påverka produktion och distribution av varor och tjänster skulle förstärkas. Man eftersträvade därför ett ökat från de främst engagemang frivilliga organisationerna, från folkrörelserna. I propositionen konstaterades att de frivilliga organisationerna har sin största betydelse på det lokala planet och att en för

väsentlig förutsättning konsumentpolitikens

utveckling är ett ökat från de engagemang frivilliga organisationerna på lokal nivå. Det statliga stödet har inriktats

på handikapporganisationer (utformning av produkter, lokaler och husmoders-

information), förbund (hushållens ekonomi och priser), fackliga organisationer (konsumentombud på arbetsplatser), pensionärsorganisationer (prisfrågor och

utbildning), miljöorganisationer

(konsumtionens effekter på miljön), frilufts- och idrotts-

organisationer (fritidsutrustning, kost och hälsa). Allt oftare

har stödet riktats till projekt lokal och nivå. på regional Enligt propositionens intentioner bildades KF:s konsumentpolitiska råd där övriga

konsumentkooperativa organisationer

samt LO och TCO deltog. År 1992 ersattes rådet med en för frivilparaplyorganisation

liga konsumentorganisationer, Sveriges Konsumentråd. I sam-

band med detta medlemskretsen ideella vidgades av organisationer.

1 1.2 roll i samband med

Organisationernas

EES-avtalet och närmandet till EU

Konsumentinflytandet inom EU utövas av ett särskilt konsumentråd. Rådet består av 16 representanter utsedda av samarbetsorganisationerna för medlemsländernas konsumentorganisationer

(BEUC), konsumentkooperationer (EUROCOOP),

kvinno- och och

familjeorganisationer (COFACE) Europa-

facket (ETUC) samt 17 representanter från olika nationella organisationer som företräder etc.

regionala, handikappades,

konsumentintressen. och (Organisationerna representationen beskrivs närmare i kap. 14.) I kan rådet konsulteras

konsumentfrågor av EG-kommissio-

nen. För att rådet skall kunna uttala sig på fordras eget initiativ

124 De frivilliga organisationerna

två bland de närvarande vid rådets omrösttredjedels majoritet ning. Vid en eventuell svensk till EU kommer de svenska anslutning att den eurofrivilliga organisationernas möjligheter påverka att vara knutna till i peiska konsumentpolitiken representation EG:s konsumentråd. Ett av syftena med bildandet av Sveriges Konsumentråd var att en för samverkan mellan

skapa plattform

de olika i och genom detta råd frivilligorganisationerna Sverige föra fram intressen i olika europeiska organ. organisationernas Konsumentråd är medlem i BEUC. Sveriges Även EFTA har bildat en rådgivande konsumentkommitté. svenska kommer från som De representanterna organisationer är medlemmar i Sveriges Konsumentråd.

1 1.3 De

frivilliga organisationernas inriktning

kan beskrivas som följer: Frivilliga konsumentorganisationer

0 Fristående med kon-

egentliga konsumentorganisationer

sumentaktiviteter som Till den gruppen huvudengagemang. hör dels organisationer med allmän konsumtionsinriktning,

dels sådana med inriktning på en viss produkt eller tjänst.

0 och folkrörelser med allmänt samhällsin- Organisationer där ett en del av

tresse konsumentpolitiskt engagemang utgör

mål, t.ex. fackföreningar, po-

organisationens övergripande

litiska och andra sammanslutningar såsom nykterpartier hets-, kvinno-, och invandrarorganisationer. pensionärs- 0 Den rörelsen har en inom konsumentkooperativa särställning konsumentpolitiken eftersom den, förutom sitt engagemang i har utvecklat en omfattande kommersiell konsumentfrågor, verksamhet. 0 Konsumentaktiviteter inom ramen för studieförbundens verksamhet.

Till de ovan nämnda bör fogas stöd till frivilliga insatser från bl.a. Barn- och under Civildepartementet

ungdomsdelegationen

och Konsumentverket. I redovisningen av olika frivilliga behandlas dessa enligt indelningen konsumentorganisationer

ovan. Därefter följer en beskrivning av ungdomsprojekt.

av de kan inte göra Genomgången frivilliga organisationerna anspråk på fullständighet.

De 125 frivilliga organisationerna

1 1.4 De

frivilliga organisationernas

engagemang

De nedan redovisade är hämtade uppgifterna från det nordiska samarbetsprojektet ”Kartläggning av konsumentpolitiskt samarbete i frivilliga I den första organisationer”. rappporten är inte fackliga organisationer redovisade. Dessa har kartlagts i en särskild studie. Nedan följer en av de viktisammanfattning gaste resultaten för svenska organisationer: Var tredje organisation har en konsumentpolitisk målsättning inskriven i sitt program och särskilt utskott/arbetsgrupp för konsumentfrågor. Nästan var fjärde har organisation konsumentansvariga på regional respektive lokal nivå samt en särskild i post budgeten för konsumentfrågor. Mer än var har utsett tredje organisation medlemmar med konsumentansvar. Totalt finns ca 2 400 personer med ansvar för konsumentfrågor i landet. Vid en nordisk jämförelse visar det sig att fler organisationer i Sverige än i de övriga länderna arbetar med konsumentpolitiska frågor och har konsumentpolitiska målsättningar. De svenska organisationerna har flest konsumentansvariga på lokal nivå. De i arbetar konsumentansvariga Sverige också i större omfattning ideellt. Aktiviteter som rör listan konsumtion/miljö toppar i samtliga länder. De svenska har i haft fler organisationerna regel aktiviteter på de olika konsumentområdena. De använder också i högre utsträckning åtgärder som protester, uppvaktning av företag, bojkotter och demonstrationer i opinionsarbetet än liknande organisationer i de länderna. Övriga nordiska

11.5 Exempel på konsumentorganisationer

och deras Verksamhet

Uppgifterna om de frivilliga organisationerna och deras verksamhet är huvudsakligen hämtade från svaren på den enkät som kommittén tillställt 40 organisationer.

Egentliga konsumentorganisationer

Organisationer med allmän konsumentpolitisk inriktning:

Konsumentgillesförbundet

Konsumentgillesförbundet är en ideellt arbetande konsument-

126 De frivilliga organisationerna

med rötter i svensk Förorganisation konsumentkooperation. bundet bildades 1907 som en Från 1969 är kvinnoorganisation. även för män. Fram till 1 993 hade förbundet medlemskap öppet ekonomiskt stöd från KF. Från 1994 finansieras verksamheten fonder och kapital samt genom medlemsavgifter, egna eget är medlem i Sveriges

statligt bidrag. Konsumentgillesförbundet

Konsumentråd. Antalet medlemmar minskade från ca 10 000 till ca 2 700 mellan 1983 och 1993. Förbundet har till att informera och utbilda medlemsyfte väcka debatt och bilda opinion för konsumarna, frågor, skapa menternas bästa. Dessutom verkar förbundet för en förstärkav den ekonomiska för social utveckling, för ning demokratin, samt för ökade om samhällsjämställdhet kunskaper

uppbyggnaden. Förbundets verksamhet omfattar bevakning av prisutveck-

utbildning i studiecirklar, lingen, marknadsövervakning,

om pris, kvalitet samt produktsäkerhet, produktinformation

samt information om konsumenträtt. Förbundet är remissinstans i och i ARN. konsumentfrågor representerat

Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Riksförbund bildades 1919 och in- Husmodersföreningarnas riktade sig från början på den tekniska utvecklingens betydelse till av nya elektriska för hemarbetet. Bl.a. togs initiativ provning

och andra tekniska hjälpmedel.

apparater I fortsätter verksamheten Husmodersförbundet dag genom Hem och Samhälle med nära 20 000 medlemmar i ca 400 Förbundet finansieras huvudsakligen genom lokalföreningar. som 1992 till ca 1,3 miljoner kronor. medlemsavgifter, uppgick kommer med ca 300 000 kronor och Härtill statliga bidrag övriga bidrag med ca 200 000 kronor. Förbundet är inriktat hushålls- och konsumentfrågor, men på finns miljö-, freds-

där också familje-, kvinno-, jämställdhets-,

Förbundet är en av av

och trygghetsfrågor. grundarna Sveriges

Konsumentråd.

Förbundets verksamhet omfattar bevakning av prisutveck-

utbildning i bl.a. studiecirklar, lingen, marknadsövervakning,

om kvalitet och produktsäkerhet, produktinformation pris,

information om konsumenträtt och tester samt standardiseringsarbete i SIS konsumentråd. Förbundet är genom deltagande i ARN. representerat

De

frivilliga organisationerna 127

Konsument-Forum

Konsument-Forum bildades 1987. har ca 2 000 Föreningen medlemmar. Föreningen vill ge konsumenter möjlighet att i grupp samarbeta i frågor och aktiviteter för att påverka i första hand aktörerna marknaden men på även samhället i stort. Man strävar efter att bilda opinion för ett och konsekvent

långsiktigt

konsumtionsbeteende som tar större till effekterna

hänsyn på

miljön och samhället. I samarbete med andra ideella driver organisationer fören-

ingen SPAR-RINGEN, ett inköpskooperativ, genom vilket

medlemmarna köper direkt från producenterna. I projektet medverkar 5 000-6 000 Mottot familjer. är ”att handla rätt”, dvs. ekologiskt riktigt. Verksamheten omfattar

marknadsövervakning, produkt-

information om pris och

kvalitet, samt utbildning.

I 1993 bildades september ett nätverk för samverkan i av ett 20-tal

livsmedelsfrågor ideella organisationer. Namnet på

nätverket är ”Underverket konsumenter i samverkan”. Konsument-Forum i nätverket. ingår

Sveriges Konsumentråd

Sveriges Konsumentråd bildades i december 1992 av åtta riksomfattande organisationer. Dessa var Handikappförbundens

samarbetsorgan, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, KF, LO, TCO, Naturskyddsföreningen, Pensionärernas Riksor-

ganisation (PRO) och Sveriges Pensionärsförbund Under (SPF). 1993 har

Konsumentgillesförbundet, ABF och Konsumentväg-

ledarnas tillkommit.

förening

Konsumentrådet verkar för att stärka de svenska konsumenternas nationellt och internationellt.

ställning Medlemsavgifterna beräknas under 1993 inbringa ca 650 000

kronor och

statliga projektbidrag uppgår till 250 000 kronor.

Konsumentrådet har ett eget sekretariat. Rådet antar medlemmar som erkänner dess och uppgifter ändamål. Samtliga

medlemsorganisationer, med undantag av

Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Konsumentgillesförbundet och

Konsumentvägledarnas förening, är organisatio-

ner och folkrörelser där

konsumentpolitiska mål utgör en del av

organisationens totala engagemang. Konsumentrådet arbetar för att stärka konsumentverksamheten i och

medlemsorganisationerna skapa en tydlig arbetsfördelning mellan rådet och dess medlemmar.

Möjligheten till samarbete mellan

medlemsorganisationerna har visat

sig vara goda. Förutsättningarna för ökad aktivitet på det lokala

128 De frivilliga organisationerna

bedöms också som goda. Projektet ”prispressarna” planet i samarbete med LO, PRO och Livsmedelsarbetar-

genomfördes

förbundet.

Konsumentrådets verksamhet är inriktat på opinionsbild-

och näringsliv

ning, information, påverkan på myndigheter

samarbete. Rådet ser som

samt europeiskt opinionsbildningen

För att få till information och sin primära uppgift. tillgång faktamaterial har Rådet etablerat samarbete med ett antal

myndigheter. har samarbete med i de

Rådet inlett systerorganisationer nordiska länderna och deltar i det av Nordiska rådet upprättade

konsumentutskottet Vidare har Konsumentrådet anta- (NKU). medlem i den Bureau gits som europeiska organisationen des Unions de Consommateurs (BEUC). Européen Beslut har om att starta en för konsumenttagits organisation över den standardiseringen, Association inflytande europeiska de Normalisation Européenne pour les Consommateurs (ANEC). som ANEC startar sin verksamhet kommer sekreta- Samtidigt

riatet som i samordnar i de europeiska

dag representationen att ta över sekretariatet för ANEC. standardiseringsorganen Svenska i de tekniska kommittéerna kommer liksom deltagare i huvudsak att rekryteras från Konsumentverket. tidigare ANEC endast företrädare från fristående organisatiogodtar ner i sina Konsumentrådet blir sannolikt Sveriges styrelseorgan. representant i detta.

med allmän konsumentpolitisk

Övriga organisationer

inriktning

Till med allmän gruppen egentliga konsumentorganisationer kan fristående

konsumentpolitisk inriktning ytterligare några hänföras. Flertalet är regionalt verk-

konsumentorganisationer samma bl.a. Konsumentkorpen i Dalarna, Förenföreningar, Myntvåktarna och Svenska ingen Urkraft (Skellefteåregionen), Konsumenters Riksförbund.

inriktade enskilda

Exempel på organisationer på

branscher:

Riksförbund

Hyresgästernas

Riksförbund har ca 480 000 medlemmar. Det Hyresgästernas målet är människas rätt till en god bostad

grundläggande varje

till kostnad. Förbundet verkar också för att landets rimlig skall ett boende med och hyresgäster uppnå trygghet, inflytande År 1992 Riksförbunds kon-

gemenskap. antog Hyresgästernas

som bl.a. bygger på hyresgästgress ett nytt handlingsprogram

De frivilliga organisationerna 129

rörelsens grundsyn: bostäder åt alla, bra boendeboende, rimliga kostnader, hyrespolitik för rättvis hyra, trygghet och inflytande för hyresgästerna, folkrörelse för bättre boende samt internationell verksamhet. Inom ramen för dessa mål ryms verksamheter som tvistlösning, bevakning av prisutvecklingen, i studiecirkutbildning lar och i annan form samt information om konsumenträtt. Att förbättra är en av de främsta hyresgästernas hyresvillkor uppgifterna. Det sker dels kollektiva dels

genom förhandlingar,

enskilt biträde till medlemmarna.

Villaägarnas Riksförbund

Villaägarnas Riksförbund är en sammanslutning av ägare till villa, fritidshus eller tomt på vilken småhus kan uppföras.

Villaägarna organiserar också samfällighetsföreningar, ekonomiska föreningar och andra villaägareföreningar. Förbundet

består av 756 anslutna föreningar varav 377 utgör samfällighets-

föreningar och motsvarande ekonomiska År föreningar. 1992

var det totala medlemsantalet 104 000. Villaägarna är till organisationsformen en koncern som omfattar Villaägarnas Riksförbund med VSAB dotterbolagen kontroll och besiktning Service AB samt AB, Villaägarnas Villaägarnas Besiktning AB. Koncernen omsatte 1992 ca 45 miljoner kronor. Villaägarna verkar för rimliga boendekostnader, boengod demiljö, trygghet i boendet och samt valfrihet och ägandet inflytande över boendesituationen. Bland verksamheterna i studieanges tvistlösning, utbildning cirklar och i annan form, information om samt konsumenträtt, rådgivning inom områdena juridik, lant-

samfällighetsfrågor,

mäteri, planfrågor, tekniska frågor och

energifrågor.

Andra verksamheter omfattar kontroll och av besiktning

nyproducerade småhus, besiktning av begagnade småhus samt

allmän rådgivning och service. På boendeområdet finns också bostadsrättsföre- Sveriges ningars Centralorganisation, HSB och Riksbyggen.

Motormännens Riksförbund Motormännens Riksförbund (M) har ca 190 000 medlemmar (1992). Intäkter från medlemsavgifter uppgick till ca 51 miljoner kronor och övriga intäkter, främst från till testverksamhet, ca 9 miljoner kronor. Motormännen erbjuder sina medlemmar information och rådgivning i alla som Bland

frågor rör bilinnehavet. verksam-

heterna märks

reklamationshantering, bevakning av prisut-

5 13-0824

130 De

frivilliga organisationerna

vecklingen ifråga om både bilar och bensin, produktinformation

om produkter och kvalitet, om produktinformation säkerhet, tester och M testar standardiseringsarbete. årligen ca 20 000 bilar, varav ca 5 000 tester under 1992 gällde begagnade bilar före köp. Förbundet råd i som rör bilekonomi ger också frågor

och försäkringar.

Bland aktiviteter för att förbättra för konsuinköpsvillkoren menterna nämns kontakter med regeringen i samband med tillämpningen av avgasåtagandet. Förbundet medverkar i de

förhandlingar som Konsumentverket bedriver med Motor-

branschens Riksförbund (MRF) om avtalsvillkoren vid bilköp och avtalsvillkoren för förbättrad reparationskvalitet vid bilverkstäderna etc. På bilområdet finns även OK och Motormännens helnykterhetsförbund (MHF) med likartade verksamheter.

Sveriges Bankkunders Riksförbund

Sveriges Bankkunders Riksförbund är en ideell förening som bildades 1992. Under året fick förbundet 600 medlemdrygt mar. Intäkter från medlemsavgifter till ca 61000 krouppgick nor. Förbundet verkar för bättre etik inom det svenska bank- och finansväsendet samt stöder medlemmarna i deras kontakter med bankerna. Förbundets verksamhet omfattar hushållsekonomisk rådgiv-

ning, skuldsanering, bevakning av prisutvecklingen, marknads-

övervakning, utbildning i annan form än studiecirkel, produktinformation om pris och kvalitet samt information om konsumenträtt.

Organisationer och där

folkrörelser konsumentpolitik utgör en del av verksamheten

Förbund

Hushållningssällskapens

Hushållningssällskapens verksamhet har gamla anor och spän-

ner över ett brett fält. I första hand riktas verksamheten till befolkningen på landsbygden. Rådgivningen omfattar såväl produktionsteknik och ekonomi i lantbruket som kost- och

konsumentfrågor.

Det första sällskapet bildades Gotland 1791. Sedan mitten på av 1800-talet finns det i alla län. Vid

hushållningssällskap

sällskapen byggdes så småningom upp en hemkonsulentorganisation med att sätt uppgift på olika hjälpa landsbygdens kvinnor till bättre arbetsförhållanden och arbetsmetoder.

De 131 frivilliga organisationerna

Hushållslärare och senare även lanthushållslärare kom också at: arbeta aktivt med konsumentfrågor. Idag finns 32 hemkonsulenter inom organisationen. Förbundet består av 25 hushållningssällskap med tillsammans ca 9( 000 individuellt anslutna medlemmar. Intäkter av medlemsavgifter uppgick år 1992 till ca 1,7 miljoner kronor. De statliga biiragen uppgick samma år till ca 200 000 kronor och övriga inromster till ca 14 kronor. Till del är miljoner övervägande medlemmarna boende på landsbygden. Organisationen har inte antagit något konsumentpolitiskt program. Målet för dess konsumentpolitiska verksamhet är att genom information och rådgivning upplysa och vägleda medom kost och med tillgängliga ekonobcrgarna god hushållning m:ska och materiella resurser.

i Sverige Landsorganisationen

LO-förbunden har tillsammans ca 2,2 miljoner medlemmar. SeJlan 1968 har konsumentpolitik varit en del av organisationens Familjepolitiska program. LO tillhör grundarna av Sveriges Konsumentråd. Målet för LO:s konsumentpolitiska verksamhet är att 0 medvetna om av konsumentgöra medlemmarna betydelsen politik arbeta för att medlemmarnas köpkraft inte urholkas utöva inflytande för att påverka köpkraft, kvalitet och service znom såväl den privata som den offentliga sektorn.

konsumentpolitiska området Exempel på verksamheter på det är hushållsekonomisk rådgivning, skuldsanering, bevakning av utbildning i studiecirk-

prisutvecklingen (prispressargrupper),

lar och annan form (LO-skolor) samt standardiseringsarbete. Många LO-sektioner har bildat konsumentpolitiska kommittéer. I vissa fall har dessa kommittéer ansvar för de konsumentombud som återfinns på arbetsplatser i mer än 60-kommuner. Antalet fackliga konsumentombud på olika arbetsplatser upptill 400. gå: ” År 1992 utgav Konsumentverket boken Från ord till handsom redovisar sju om konsumentfrågor i det ling” LO-projekt fackliga arbetet. De sju försöken gäller

0 konsumentinriktad facklig utbildning 0 för med tonvikt första konsumentutbildning ungdomar, på bostaden (LO-distriktet Sydöstra Sverige) konsumentombud och utbildning i det lokala facket (Blekinge och Kalmar län)

132 De frivilliga organisationerna

0 konsumentombud initiativ av den på kommunala konsumentverksamheten 0 kamratstöd och ekonomisk en rådgivning på arbetsplats 0 ekonomisk regional rådgivning 0 prispressarkampanj.

Tjänstemännens Centralorganisation

TCO-förbunden har tillsammans ca 1,3 miljoner medlemmar. TCO tillhör grundarna av Konsumentråd. Beträffande Sveriges konsumentpolitik framhåller TCO bl.a. följande:

”Löntagarnas köpkraft bestäms inte enbart av löner, skatter och priser. Den påverkas också av andra mer svårmätbara faktorer som kvalitet, ekonomisk livslängd, och om marknadsföringen är sund. Därför behövs en aktiv med konsumentpolitik bland annat en väl fungerande konsumenträttslig lagstiftning, möjlighet att få råd och stöd i hushållsekonomiska och konsumenträttsliga frågor av en kompetent kommunal konsument-

vägledning, produktstandarder och normer som garanti mot

onödigt hälsovådliga eller

farliga produkter.”

TCO:s verksamhet på det konsumentpolitiska området sker genom

0 remissarbete i regelmässigt konsumentpolitiska frågor 0 av av bevakning utvecklingen priser, disponibel inkomst och konsumtion 0 av övervakning standardiseringsarbetet med tonvikt på arbetsmiljöområdet, men också på konsumentområdet 0 av hushållsekonomiska bevakning frågor och publicering av material och analyser i massmedia (rådgivning till enskilda förekommer inte).

Pensionäremas

Riksorganisation

PRO har 375 OOO medlemmari 1 565 I PRO:s

lokalföreningar. handlingsprogram ingår ett konsumentpolitiskt avsnitt. Är

1989 beslöts att varje skall ha ett konsumentombud. förening Ãr 1993 fanns 1 200 ombud med i konsuspecialutbildning mentfrågor. Organisationen tillhör grundarna av Sveriges Konsumentråd. Verksamheten har utökats i takt med att pensionärernas köpkraft försämrats. har främst inriktat Organisationen sig på varupriser, och Andra områtransporter äldreomsorg. viktiga den är teknikstyrd kvaliteten

service, butikslokaliseringar samt

och tillgängligheten av

offentliga tjänster.

De 133 frivilliga organisationerna

Tillsammans med LO har PRO medverkat i prispressaraktiviteter. Dessa tillkom 1991 mot bakgrund av Rehnbergavtalet och av Aktiviteterna fick avregleringen jordbruket. under två år ekonomiskt stöd från Konsumentverket. PRO fortsätter under 1994.

prispressarverksamheten

Sveriges Pensionärsförbund

SPF, som bildades 1938, har i dag 177 000 medlemmar i 860 över hela landet. SPF verkar för sina medlemmars föreningar intressen i första hand gentemot staten och kommunerna och andra samhällsorgan, som Telia, Posten och Sj. Den enskilda sektorn har uppmärksammats mera på senare år, och många håll har SPF-föreningarna inrättat s.k. på konsumentombud till hjälp för medlemmarna i konsumentfrågor. SPF är en av grundarna av Sveriges Konsumentråd och representerat i dess styrelse.

Naturskyddsföreningen

Naturskyddsföreningen har ca 205 000 medlemmar. Föreningen är en av grundarna av Sveriges Konsumentråd. Målet för den konsumentpolitiska verksamheten är att säkerställa en hållbar utveckling med hänsyn till miljön. långsiktigt Bland verksamheterna kan nämnas marknadsövervakning och i studiecirklar och i annan form. När det gäller utbildning är det framför allt miljöaspekter som

produktinformation

prioriteras. På samma sätt medverkar Naturskyddsföreningen istandardiseringsarbetet främst i samband med miljömärkning. Vidare drivs för att människors livsstil. kampanjer påverka driver också ett aktivt kampanj arbete för att under- Föreningen lätta för konsumenterna att hitta miljöanpassade alternativ i handeln, bl.a. genom projektet ”Handla miljövänligt”.

Handikappförbundens Samarbetsorgan

har 28 medlemsförbund med sammanlagt ca Samarbetsorganet 360 000 medlemmar. Målet för verksamheten är ett samhälle där funktionshindrades behov av tillgänglighet, användbarhet, säkerhet och speciella hälsa är Detta gäller vid konsumtion av både tillgodosedda. varor och tjänster. De aktiviteterna bedrivs i första hand av konsumentpolitiska de enskilda Samarbetsorganet arbetar

handikappförbunden.

främst intressepolitiskt med konsumentfrågor. Aktiviteterna omfattar marknadsövervakning, utbildning,

produktinformation om hjälpmedel och deras kvalitet, infor-

134 De frivilliga organisationerna

mation om konsumenträtt samt deltagande i standardiseringsarbetet inom byggsektorn och teknikutveckling. För de är av störst handikappade tillgänglighetsfrågan betydelse. Handikappsynpunkter måste finnas med vid utformandet av standarder för produkter, automater etc. Marknaden beaktar inte självklart de funktionshindrades intressen.

Jordens Vänner

Jordens Vänner har ca 2 000 medlemmar. Målet för verksamheten är att få konsumenterna att inse att varje köp är ett medvetet val och att detta val bör ske utifrån mottot ”Mat Utan Djurindustri och Mat Utan Multinationella Storföretag (MUDI- MUMS)”. För att konsumenterna skall kunna välja rätt, utger föreningen en vägledning. Via skrifter, broschyrer, föreläsningar etc. informerar man om bioteknik och jordbruksprodukter som är tillverkade utan kemiska tillsatser. Information om priser och kvalitet ingår i denna verksamhet. jordens Vänner ingår i nätverket ”Underverket”.

IOGT-NTO IOGT-NTO har ca 72 000 medlemmar och är i sin huvuduppgift en nykterhetsrörelse som också bedriver konsumentpolitisk verksamhet. Organisationen uppger att målet med den konsumentpolitiska verksamheten är att öka medlemmarnas kunskaper om konsumentfrågor och påverka handelns utbud av miljö- och konsumentvänliga produkter. För detta ändamål har föreningen viss utbildning i studiecirklar och i annan form.

Verdandi Verdandi är en organisation inom arbetarrörelsen med inriktning på gemenskap och solidaritet. Skälet till Verdandis engagemang i konsumentfrågorna är uppfattningen att individen genom att stärkas i sin roll som konsument också stärks i sin totala livssituation. Verdandi ägnar sig huvudsakligen åt uppsökande och verksamhet. nås särskilt stödjande Härigenom resurssvaga konsumenter. Närheten till individen är viktig. I Verdandis verksamhet ingår konsumentupplysning, utbildning i hushållsekonomi och konsumenträtt i form av kurser, temakvällar och studiecirklar. Vidare anordnas temakvällar med konsumentvägledare.

Riksförbundet

Sverigefinska

Sverigefinska Riksförbundet har ca 32 000 medlemmar. Målet för den konsumentpolitiska verksamheten är att öka Sverigefinnars kunskaper i konsumentfrågor, stärka deras ställning

De 135 frivilliga organisationerna

som konsumenter bl.a. i hushållsekonomiska frågor, öka inflytandet och väcka i konsumentfrågor bland Sverigeopinion finnar. Riksförbundet bedriver utbildning och informerar om konsumenträtt.

Konsumentkooperationen

Konsumentkooperationen startade som en konsumentorganisation med ett stort antal konsumentorganisationer i landet. För att stärka medlemmarnas ställning på marknaden beslöt man inom rörelsen att utveckla en handelsrörelse och att driva tillverkningsindustrier. Rörelsen genomgår för närvarande be- KF-koncernen håller på att omvandlas tydande förändringar. från ett till en detaljhandelskoncern. Ett flertal konglomerat stora konsumentföreningar har integrerat sin affärsmässiga verksamhet med KF (KDAB). År 1993 är drygt hälften av landets konsummedlemmar medlemmar i föreningar som överlåtit affärsverksamheten till KDAB och som börjat utveckla sin konsumentpolitiska roll. Konsum Väst och Konsumentföreningen Stockholm har t.ex. antagit verksamhetsidéer vari ingår målformuleringar med konsumentrörelseambitioner. Konsumentkooperationen består 1993 av 114 konsumentföreningar med sammanlagt 2,2 miljoner medlemmar. Medlemsantalet har ökat under senare år.

Studieförbund

Studieförbundens verksamhet består dels av den utbildning som vänder sig utåt till allmänheten, dels av den verksamhet som bedrivs i anslutning till respektive studieförbunds medlemssamt övrig verksamhet i form av kamratcirklar organisationer och uppdragsverksamhet. Studieförbunden i dag bidrag från landsting och uppbär stat, kommuner, som under senare tid minskat. De statliga medlen (1 175 kronor till studieförbundens riksmiljoner 1991) går som i sin tur fördelar dem vidare till distriktsorganisationer organisationer och lokala avdelningar. Enligt förordningen om statsbidrag till folkbildningen (SFS 1991:977) skall Folkbildningsrådetl besluta om vilka som skall erhålla bidrag samt fördela tillgängliga medel. Bidrag från landstingen (325 miljoner kronor 1991) distribu- Rådet utses av eras till studieförbundens och om så- Röreisefolkhög- distriktsorganisationer, skolornas dana saknas, direkt till lokalavdelningarna. Viss del kan vara intresseorganisation förbehållen verksamheter. speciella (H10), Landstings- Kommunala kronor till förbundet och bidrag (660 miljoner 1991) ges Foikbildningstörbundet. studieförbundens lokala avdelningar som svarar för den folk-

136 De frivilliga organisationerna

bildning som riktas direkt till allmänheten. Tidigare var viss del av de kommunala bidragen förbehållna kulturaktiviteter inom skola och barnomsorg. Utvecklingen av studieförbundens cirkelverksamhet under de två senaste åren sammanfattas som följer:

Såväl antalet cirklar och deltagare som studietimmar har minskat mellan de två verksamhetsåren. Studieförbunden har stora likheter med varandra, men skiljer sig vissa punkter, t.ex. i fråga om verksamhetens storlek och på inriktning. ABF svarar för en knapp tredjedel av studieförbundens sammanlagda verksamhet, medan små studieförbund, som t.ex. KFUK/KFUM, står för någon procent. Av studieförbundens totalt 10,8 miljoner timmar budgetåret 1991/92 svarade cirkelverksamhet med konsumentanknytning för knappt 6 procent. Ämnesområden med direkt konsumentpolitisk inriktning, t.ex. boende och konsument- och varukännedom, upptog ca 46 000 timmar vilket motsvarar ca 0,3 procent av det totala utbudet timmar. Som exempel på studieförbundens verksamhet följer en kort redogörelse för den konsumentinriktade verksamheten hos studieförbunden ABF och Studieförbundet Vuxenskolan.

ABF Syftet med de studiecirklar som ABF anordnar i konsumentpolitiska ämnen är att sprida kunskap om hushållsekonomi och om metoder för att förbättra denna. Vidare är syftet att öka medvetenheten om köpvanor och deras konsekvenser för hushållsekonomin, hälsan och miljön. Reklamens påverkan behandlas också. ABF hade 245 cirklar i konsument- och varukånnedom samt 121 cirklar i boendekunskap under verksamhetsåret 1991/92.

Studieförbundet Vuxenskolan SV intresserar för konsumentfrågor sina medlemssig genom organisationer. SV hade under verksamhetsåret 199 1/ 92 ca 3 80 studiecirklar i konsument- och varukännedom samt 150 cirklar i boendekunskap. Målet för den konsumentinriktade verksam-

De 137 frivilliga organisationerna

heten är bl.a. att medverka till utvecklingen av en konsumentorganisation. Samarbete sker bl.a. med den lokala organisationen Svenska Konsumenters Riksförbund. Studieförbundet Vuxenskolan driver för närvarande ett flertal projekt med konsumentpolitisk inriktning riktade till psykiskt utvecklingsstörda och psykiskt sjuka.

1 1.6 med

Ungdomsprojekt konsumentfrågor

I regeringens skrivelse 1990/912143 framhålls betydelsen av att och deras föreningar i större utsträckning ungdomarna uppmuntras att arbeta med konsumentfrågor. Barn- och ungdomsdelegationen har under budgetåren 1991/92-1993/94 avsatt 6 miljoner kronor för projektverksamhet, som syftar till att stärka ungdomar i deras roll som konsumenter. Med hänvisning till en mängd bakgrundsfaktorer som bidrar till att många ungdomar kommer att få en utsatt ställning, anser regeringen att det är viktigt att hjälpa ungdomar till en ökad ekonomisk medvetenhet och förmåga att hantera den egna ekonomin. Det krävs också en ökad insikt om de ekonomiska samband som påverkar ett hushålls ekonomi. Även frågor kring reklamens påverkan, konsumtion och miljö, val av livsstil och kvalitetsmedvetande är viktiga delar i ungdomarnas konsumentroll. Målet för de aktiviteter som startats är alltså att öka ungdomars medvetenhet i deras konsumentroll och att stärka dem som konsumenter. Sedan projektet startade 1991 och fram till halvårsskiftet 1993 har ansökningar på sammanlagt 8,7 miljoner kronor inkommit till Konsumentverket. Projekt för 3,7 miljoner kronor har beviljats. Ungdomsaktiviteterna avser t.ex. första bostaden, teaterföreställningar om ungdomars ekonomi, videofilmstävling, tidningsframställning, konsumentkontor för ungdomar och studiecirklar.

KAPITEL

Massmedia

12 Sammanfattning

Mer än hälften av dagstidningarna har ökat sin av bevakning konsumentområdet med över 50 procent under den senaste tioårsperioden. Fack- och populärpress har ökat sin i mindre bevakning något utsträckning. Radio- och TV-kanaler har i flertalet fall ökat sin bevakning. Dagstidningarnas konsumentbevakning Iäggerför närvarande stor vikt vid områden såsom livsmedel, miljö, hälsa och privatekonomi. Radiokanalerna P1 och P3 anser ha för få av sig inslag konsumentjournalistik. l den kommunala konsumentvägledningens kontakter med media, sker dessa nästan alltid på medias initiativ.

12.1 och

Bevakningens omfattning förändring

Den redovisning som här följer av massmedias bevakning av konsumentfrågor bygger på en undersökning som genomförts bland landets större dagstidningar (9 storstadstidningar samt

Massmedia 139

20 inom fack- och populärpress (18 tidlandsortstidningar), ningar) och i samtliga radio- och TV-kanaler.

har ökat

Dagspressen bevakningen

dagstidningar bedriver någon form av konsument- Samtliga journalistik. Storstadstidningarna inför konsumentartiklar så som varje utgivningsdag; utrymmet varierar mellan en halv gott och en hel sida. I landsortspressen är bevakningen och därmed i tidningen något mindre. utrymmet Flertalet dagstidningar har ökat sin bevakning av konsumentområdet sett över en motsvarar mellan

tioårsperiod. Ökningen

50 och 100 procent. Endast två landsortstidningar uppger att de har minskat sin bevakning under den aktuella perioden.

Fac/z- och har sina

populärpress specialomrâden

inom fack- och bedriver

Tidningar populärpressområdet jour-

nalistik med konsumentinriktning som en del av sitt uppdrag. Majoriteten publicerar därför konsumentartiklar i varje nummer. När det omfånget finns stora variationer. Antalet gäller sidor med konsumentjournalistik i varje nummer är beroende av dels inriktning, dels bedömningen av det totala tidningens innehållet. Tidningar som Damernas värld, Teknikens värld och

Dina pengar med inriktning på specialområden som mode, mat,

bilar, ekonomi och att tidningarna innesparande etc., uppger håller ett stort antal sidor med konsumentjournalistik. För fack- och populärpress noteras vanligen en oförändrad bevakningsnivå över tiden. Dock har två ledande konsumenttidningar, ICA-kuriren och Vi, minskat sin konsumentbevakning under den senaste tioårsperioden.

Radio och TV satsar

på konsumentprogram

Sveriges Radios kanaler har under året genomgått stora organisatoriska förändringar. Jämförelser över en lång period är därför inte meningsfulla. Bland radiokanalerna har P1 minskat bevakningen med ca 10 procent under perioden främst till följd av att ”Konsumentekot” med mer fördjupande journalistik lagts ned. Konsumentekots journalister gör numera konsumentinslag i de reguljära nyhetssändningarna för både P1 och P3. De korta inslagen av nyhetskaraktär ligger praktiskt taget på en oförändrad nivå. Den sammantagna effekten är att programtiden för av konsumentredaktionen har konsumentinslag producerade minskat med ca 60 procent. Det ökade antalet nyhetssändningar

140 Massmedia

innebär emellertid att antalet sändningsminuter med konsumentinslag totalt sett har ökat. De båda TV-kanalerna Kanal 1 och TV2 har presenterat en statistisk av program som till övervägande del redovisning innehåller visar att konsumentfrågor. Sammanställningen konsumentorienterande program under en femårsperiod, 1987- 1992, har ökat från ca 36 timmar per år till ca 50 timmar, motsvarande 38 procent. Den totala sändningstiden har samtidigt ökat med 20 procent. Båda perioderna avser 12 månader. andel av den totala har Konsumentinslagens sändningstiden ökat från 0,6 till 0,7 procent. I all för TV1 och TV2. Den redovisningen ingår sändningstid upptagna tiden för konsumentprogrammen avser däremot endast förstagångssändningar (effektiv sändningstid). Repriser, av- och påannonsering och eventuell avslutande presentation av medverkande ingår inte i den redovisade tiden. TV4 sänder ca en halvtimmes konsumentprogram per vecka. Målet för är att de skall vara informerande och programmen roande. Kanalen har tre anställda konsumentjournalister samt frilansbasis. Under de två år som kanalen existerat har några på konsumentinslagen ökat med ca 50 procent.

Antalet /eonsumentjournalister en redaktion på

Eftersom gränsdragningen mellan konsument- och nyhetsfrågor är svår att göra i den journalistiska bedömningen, går det inte att fastställa antalet journalister med just konsumentfrågor som huvudbevakning. Bevakningen är också avhängig redaktionens storlek. har några få journalister med hu- Storstadstidningar vudsakligt ansvar för konsumentfrågor. Landsortstidningarna har ofta endast en journalist med delansvar för konsumentfrågor.

Frilans inom och

vanligast fac/e- veckopress

Inom fack- och har redaktionerna vanligen två populärpress journalister för bevakning av konsumentområdet och andra, närliggande områden. Dessutom arbetar fack- och populärmed ett ofta betydande inslag av frilansjournalister. Radio press och TV (de statliga kanalerna) har i flertalet fall relativt stora redaktioner. Som kan nämnas att radions P1 har två exempel och TV2 åtta fast anställda journalister för konsumentområdet samt ca fyra på frilansbasis. TV3 saknar fasta ytterligare journalister; i stället sänds inköpta program. arbetar sällan med medarn Dagspressen frilansjournalister, det motsatta gäller för fack- och veckopress samt etermedia,

Massmedia 141

var högskolenivå delad i Tidigare journalistutbildningen på två linjer: en konsumentinriktad och en allmänjournalistisk Det har framkommit att chefredaktörer i dag linje. några för konsumentjournalister vid den särefterfrågar utbildning skilda för som förekommer vid fortutbildning journalister högskolan i Kalmar (FOJO).

12.2 och

Policy policyförändringar

och allt

oftare

i

Plånboksfrâgor mil/ö dagspress

Att informera om varor och tjänster, konsumenternas rättigheter etc. är vanliga formuleringar för att uttrycka tidningens ser som sin att hjälpa konsumenterna policy. Tidningen uppgift att orientera och bättre val. Vissa sig på marknaden göra tidningar säger sig speciellt vilja värna om svaga grupper. En annan iakttagelse är att dagspressen numera försöker i det totala tidningskonceptet. integrera konsumentjournalistiken är det inga skillnader mellan storstads- och lands- Härvidlag ortspress. Konsumentjournalistiken följer samhällsutvecklingen och har därför delvis ändrat inriktning över tiden. Så har t.ex. privatekonomi och plånboksfrågor givits större uppmärksamhet under de senaste åren. Privatekonomiska tidningar och TVhar startats. Även miljöfrågor i samband med konprogram sumtion uppmärksammas i större utsträckning. Andra förändär mer för och det faktum att ringar utrymme prisinformation konsumentjournalistiken har blivit sakligare och kräver större kompetens hos journalisterna.

Fac/etidningar strävar efter saklighet

Fack- och populärpressen vill informera om varor och tjänster och ge råd och tips om hur de skall användas. Facktidningarna understryker att deras information framför allt måste vara saklig och värderingsfri. Bevakningen har förändrats och aktuella ämnesområden är bl.a. miljöfrågor, sparande etc.

Radiokanalerna vill öka utrymmet

Både i P1, P3 och P4 förekommer konsumentjournalistik, dock ej i P2 som är en renodlad musikkanal. Ingen av radiokanalerna har en skriven för konsumentjournalistik och samtliga policy anser att kanalernas utrymme för konsumentjournalistik borde vara större. Inom P1 råder uppfattningen att ekonomijournalis-

142 Massmedia

tiken har fått breda ut av sig på bekostnad konsumentjournalistiken. Inom P3 finns behov och intresse av ökat utrymme för konsumentjournalistik. Bl.a. anges arbetslösheten som ett av skälen. En svårighet sägs emellertid vara att området kräver tid, noggrannhet och kunskap för att behandlas på ett bra sätt. Inom P4 är ambitionen att förmedla konsumentinformation som nyheter. Konsumentjournalistik kräver stora kunskaper hos Ett önskemål är att till att journalisterna. vidga perspektivet också omfatta EU-frågor. Stora förändringar förestår radioområdet såväl på regionalt som lokalt.

Området ställer krav på kompetens

Kanal 1 och TV2 vill utveckla allmänna konsumentprogram. Området betraktas som svårt och ställer därför höga krav på de journalister som sysslar med detta slag av program.

12.3 Konsumentjournalistikens

prioriteringar

Dagstidningarna avser att med sina konsumentinslag nå hela läsekretsen. Radio och TV har i högre grad selekterat sina målgrupper. Fack- och populärpress riktar sig till vissa utvalda grupper. När det gäller prioritering av varuslag håller dagstidningar för närvarande fram olika områden, men tonvikten ligger på livsmedel, hälsa, familjeekonomi och bostäder. Populärpressen prioriterar de varor och tjänster som den är inriktad på t.ex. kläder, mode, möbler, livsmedel och bilar. Långa pressläggningstider snabba i Radio och omöjliggör ändringar uppläggningen. TV strävar efter en mer där även allsidig bevakning nyhetsvärdet påverkar bedömningen.

Marknaden skall hållas

efter

Konsumentverket följer fortlöpande hur verket och KO förekommer i tidningarnas, radiokanalernas och TV:s rapportering. Verkets uppföljning ger sedan information om vilka prioriteringar media gör i sin konsumentjournalistiska bevakning. De frågor som stod i fokus under andra halvåret 1992 var:

0 av hushållens ekonomi och Förbättring hjälp till att utnyttja deras resurser effektivare

Massmedia 143

0 av marknaden så att konsumenterna inte blir

Övervakning

vilseledda 0 för ett starkt när de Kampen konsumentskydd europeiska gränserna öppnas.

Konsumentverket har också funnit att det i övervägande antalet fall är journalister som tagit kontakter med Konsumentverket. Detta kan då en uppföljning av en tidigare aktivitet från gälla Konsumentverkets sida.

12.4 Idéer och material för konsumentartiklar

Större och TV i regel från material och dagstidningar utgår eget studier som grund för artiklar och program. Mindre egna och i högre grad det matedagstidningar populärpress nyttjar rial som meddelas från myndigheter, t.ex. Konsumentverket, Livsmedelsverket och Vägverket. Landsortstidningar samt fackoch populärpress beaktar i högre grad än storstadstidningarna det material som kommer från ICA, KF etc. och från nyhetsbyråer. Alla media tillmäter den egna publiken, läsarna, åhörarna och stor som Det är

tittarna, betydelse inspirationskälla. vanligt

att konsumentjournalister dagligen har kontakter med allmänheten. För tidningar och andra populärpressen ger utländska former för internationella kontakter ofta upphov till idéer.

12.5 Media och den kommunala konsumentverksamheten

Större med riksspridning samt radio och TV tar i liten tidningar utsträckning kontakt med den kommunala konsumentverksamheten. De i stället kontakter direkt med Konsuväljer mentverket och andra myndigheter med konsumentinriktning.

har tätaste kontakten

Landsortspress

har däremot oftare kontakter med den Landsortstidningar kommunala konsumentvägledningen. Fack- och populärpress saknar nästan helt kontakter med den kommunala konsument- Det även de två konsumentinriktade tidvägledningen. gäller ICA-kuriren och Vi som inte heller ningarna säger sig utnyttja kontakter med i utsträckning. konsumentvägledningen någon När kontakter förekommer mellan pressen och den kommu-

144 Massmedia

nala vä g lednin g en beskrivs dessa i termer som ”ömsesidi g _ _

respekt” och ”bra att ha vid behov”. En uppfattning är att ”man

kan hänvisa till varandra när man inte sälv l klarar att lösa en

uppgift”.

Viktiga samhällsförändringar

DEL

V

En förstärkt

marknads-

ekonomi

Sammanfattning

Ett ökat och mer varierat utbud av varor och tjänster på marknaden kräver för en bättre överblick, främst åtgärder och information. genom undersökningar och den ökade konkurrensen inom Frihandeln, avregleringen den sektorn konsumenternas situation. offentliga påverkar Att olika kommunala verksamheter konkurrensutsätts får konsekvenser för bl.a. och de offentlighetsprincipen kommunala nämndernas ansvar. behövs för offentligatjänster. Möjlighetertill kvalitetsjämförelser Modeller behöver utvecklas. Ökade av marknadsmekanismer i offentlig produktion inslag ställer och insyn. Möjligheter att föra fram nya krav på inflytande är Särskilda insatser för grupper kan klagomål viktigt. svaga behövas.

konsu-

påverkar

13.1 Förändringar

som

menterna och konsumentpolitiken

Frihandel

Med sin marknad har det varit naturligt för Sverige

begränsade

att värna om frihandeln. Konsumenterna har gynnats av denna

148 En förstärkt marknadsekonomi

politik. Konkurrensverket har t.ex. i en av nyligen utvärdering avskaffandet av konimportrestriktionerna på tekoområdet, staterat att konsumentkollektivet har gjort miljardvinster. Den europeiska integrationen kommer att underlätta det fria flödet av varor, tjänster och Konkurrensen kapital. på den svenska marknaden ökar och kommer också därigenom marknadsekonomins roll att breddas och stärkas. i Utvecklingen

Östeuropa, främst i leder sannolikt till ett

Baltikum, ökat inflöde av varor till Resultatet

konkurrenskraftiga priser. av

avslutade

GATT-förhandlingar (allmänna tull- och handels-

avtalet) kommer att få stor betydelse för konsumenten. Internationaliseringen och den tekniska utvecklingen påverkar också förhållandena på den svenska marknaden. Marknadsföring över gränserna och genom nya medier blir allt vanligare. Den positiva effekten av denna förväntas bli ett utveckling ökat och mer varierat utbud av varor, tjänster och samt kapital pressade priser på marknaden. Utbudet på marknaden kan dock bli svårare att överblicka. De svenska konsumenternas intressen måste bevakas i olika europeiska instanser

(EG-kommissionen, standardiseringsorgan, certifieringsorgan m.fl.). I stort bedöms bli

konsumentskyddet oförändrat. av i och avskaffade Harmonisering reglerna Europa tekniska handelshinder gör dock att konsumenterna delvis kommer att möta ett regelverk som från det som skiljer sig gäller i dag. De nya reglerna innebär minskad förhandskontroll av varors säkerhet, särskilt t.ex. elsäkerhet. på specialområden Risker uppmärksammas genom stickprovskontroll, anmälningar etc. Ökad handel med

Östeuropa kan skapa nya problem när

det gäller produktsäkerheten. Konsumenterna får stor frihet att sitt placera kapital, köpa

försäkringar mm på en stor marknad. Behovet

europeisk av information om villkoren och riskerna kommer att öka.

Marknadsföring med nya metoder och i nya medier ökar

behovet av kritiska konsumenter. Det ställer krav dels en på ökad av

bevakning marknadsföringen, dels på ett fungerande

internationellt samarbete i syfte att åstadkomma en gemensam syn på god etik i

marknadsföringen.

Den svenska i

konsumentpolitiken bygger tämligen stor utsträckning på förhandlingar mellan Konsumentverket och

företrädare för

företagen. Riktlinjer, branschåtaganden och

egenåtgärder är viktiga inslag. En konsekvens av den kan bli europeiska integrationen handelsmurar mot vilket kan ha tredje land, negativa konsekvenser för de svenska konsumenterna (inom t.ex. tekoområdet).

En förstärkt marknadsekonomi 149

Avreglerin g

Den konkurrensutsatta sektorn utgör en liten del av den svenska ekonomin (20 procent av BNP enligt Lindbeck-kommissionen). En stor del av ekonomin utsätts sålunda inte för utländsk konkurrens. En för förstärkt marknadsekonomi viktig åtgärd är är att öka den konkurrensutsatta sektorn avreglering. Syftet att ta bort regler och på andra sätt

genom etableringshindrande

underlätta företagens marknadstillträde. Arbetet bedrivs bred front inom olika samhällssektorer på och omfattar för att effektivisera markbetydande förändringar nader, och minimera kostnads-

genomföra privatisering

Sådana förändringar har genombelastningen på näringslivet. förts eller är f.n. aktuella på följande områden:

Finansiella tjänster Livsmedel Transporter; inrikesflyget, taxi, kollektivtrafiken, järnvägen Post- och telekommunikation El Bygg och bo.

Dessutom av andra t.ex. kontrollavveckling statliga monopol, besiktningen av bilar. Enskilda beträffande kvalitetskrav, funktionskrav, förregler för m.m kan komma att förändras. Även utsättningar etablering en av ingår i avregleringsgranskning konsumentskyddsreglerna uppgiften. Konsekvenserna för konsumenterna av komavregleringar mer att variera. elområdet kommer att betyda Avregleringen på för stora Andra kan främja effektimest köpare. avregleringar viteten i samhällsekonomin totalt, men leda till höjda priser och för konsumenterna. det är teletaxan och avgifter Exempel på

portot. Allmänt väntas även avregleringar leda till ökad mångfald och större valfrihet. Liksom vid ökad internationell konkurrens kan det bli svårare att överblicka utbudet. leder i vissa fall till omreglerade marknader: Avregleringar och som utövar över den nya lagregler nya myndigheter tillsyn marknaden. Konsumentintresset måste beaktas när

avreglerade

och när de tilllämpas. Kanaler för konsusystemen byggs upp menternas måste finnas.

klagomål

som varit i t.ex i bygg- Krav tidigare inbyggda reglerna, och där fortsatt starka konsumentintressen finns, måste normer, föras fram annat sätt. på

150 En förstärkt marknadsekonomi

kan leda till i distributions- Avregleringar strukturförändringar systemen. När utbudet styrs av marknadens villkor, kan tillgången service minska och priserna öka. Detta framför på gäller allt i glesbygden. Om förutsättningar för konkurrens saknas eller marknadens mekanismer sätts ur spel, kan offentliga monopol komma att ersättas av privata med sämre utbud och högre priser som följd.

Ökad konkurrens inom den sektorn

offentliga

Stat och kommun har på allt fler områden inlett ett reformarbete i syfte att få till stånd en effektiv konkurrens i offentlig verksamhet. Det omfattande reformarbete som påbörjats innebär att man accepterar konkurrens på mer jämbördiga villkor från privata producenter. Internationella erfarenheter visar att avgörande för effektiviteten är att produktionen sker under konkurrens på lika villkor, inte om den sker i privat eller offentlig regi. Anbudsförfarande är ett sätt att konkurrensutsätta offentliga tjänster både när det gäller tekniska tjänster och stödtjänster samt inom s.k. mjuka områden. Inom skola och vård medges privata alternativ. Konkurrens kan medföra höjd effektivitet i den offentliga sektorn vilket ökar möjligheterna att behålla servicenivån, trots stora krav på besparingar. Positiva effekter är också ökad valfrihet och förbättrad konsumentstyrning. Konsumenterna kan dock möta svårigheter att bilda sig en uppfattning om kvaliteten i de tjänster som bjuds ut. De behöver någon form av varudeklaration och kvalitetsmärkning. Kvalitetsjämförelser är också av vikt för att kvalitetssänkningar inte skall kunna döljas i alternativa tjänster som erbjuds till lägre priser. Möjligheter att föra fram klagomål måste finnas. Ökade inslag av marknadsmekanismer i den offentliga produktionen ställer nya krav på inflytande och insyn. Avregleringen av de tekniska försörjningssystemen (el, vatten och avlopp) medför särskilda problem, eftersom konsumenternas ställniing på dessa marknader är svag. I en fungerande marknadsekonomi finns möjligheter för nya företag att etablera sig, samtidigt som företag som inte är effektiva försvinner. Detta kan ge konsumenterna problem vid produktion som tidigare skötts i offentlig regi. Innan väl funigerande marknader med aktörer har upprättats, kan många problemen uppfattas som allvarliga eftersom det ofta rör sig o›m tjänster där kontinuitet och trygghet prioriteras.

En förstärkt marknadsekonomi 151

13.2 den

Konsumentaspekter på

kommunala verksamheten

I och med avregleringen kommer kommunala verksamheter att bedrivas i olika former: i kommunens beställar/ egen regi, enligt utförarmodell, av privata bolag, i föreningar på entreprenad och kooperativ eller i en kundvalsmodell med fria producenter. Även om driften utförs i regi har kommunen ett politiskt privat ansvar för verksamheten så länge den sker på beställning av och finansieras av kommunen via avtal eller checksystem. En del tjänster och funktioner skall kommunen tillhandahålla andra har kommunen enligt lag, uppgifter tagit på sig fakultativ verksamhet). Kommunen har inte nåfrivilligt (s.k. att ge service utöver den som måste tillhandagon förpliktelse hållas enligt lag. Lokaldemokratikommittén har haft till uppgift att överväga olika för att stärka den lokala demokratin. Kommittén åtgärder pekar i sitt slutbetänkande, ”Lokal demokrati i utveckling” (SOU 1993:90), på några frågeställningar som blir allt viktigare när den offentliga servicen utsätts för konkurrens:

0 Hur kan användarna veta att de erhåller den kvalitet i servicen som de har valt och betalat för? Erhåller de tillräcklig information om olika alternativ för att kunna välja rätt kvalitetsnivå? Vilka klagomåls- eller reklamationsmöj ligheter finns för att uttrycka missnöje med kvaliteten? 0 Finns det risk för att resurssvaga grupper får sämre kvalitet när till driftformer och kommunen/landstinget övergår nya nya politiska och ekonomiska styrsystem? 0 Hur kan kommuner och landsting kontrollera att verksamhet som ut håller en kvalitet som kan läggs på entreprenad, med motsvarande verksamhet kan jämföras i egen regi? Hur beställaren utveckla kvalitetskrav i avtalen och metorimliga der för att följa upp och utvärdera den producerade verksamheten?

överlämna

för

att

Förutsättningar

förvaltningsuppgift

Kommunerna kan under vissa förutsättningar överlämna förvaltningsuppgifter till andra organ. Enligt 11 kap. 6 § tredje får en överlämnas

stycket regeringsformen förvaltningsuppgift

till samfällighet, stiftelse eller enskild individ. bolag, förening, Om uppgiften innefattar myndighetsutövning får överlämnande endast ske med stöd av lag.

152 En förstärkt marknadsekonomi

I 3 kap. 16 § kommunallagen anges att en kommun genom beslut av får lämna över vården av en kommunal

fullmäktige

angelägenhet för vars handhavande inte särskild ordning föreskrivits till ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening eller en stiftelse. Regeln tillkom för att reglera förutsättningarna för kommuner och landsting att lägga ut verksamhet på kommunala företag. Genom sin utformning reglerar bestämmelsen dock allmänt förutsättningarna för att lämna över förvaltningsuppgifter till privaträttsliga subjekt.

Offentlighetsprincipen

För verksamhet som bedrivs i kommunal regi gäller offentlighetsprincipen i tryckfrihetsförordningen enligt vilken varje svensk medborgare har rätt att ta del av allmänna handlingar.

Offentlighetsprincipen gäller all kommunal verksamhet som

bedrivs i myndighetsform. Grunderna för principen skall dock tillämpas även av de kommunala 17--18 företagen (3 kap. §§).

Överlämnandet av förvaltningsuppgifter kan påverka kon-

sumenternas möjlighet att erhålla information och ha insyn i verksamheten. En privat entreprenör omfattas inte av offentlighetsprincipen. Beträffande t.ex. de tekniska försörjningssystemen (el, vatten, avlopp) har konsumenterna inte möjlighet att ta del av underlag för prissättning. Möjligheten till av beslut förlorad.

laglighetsprövning går

Den i föreskrivna rätten till information och

förvaltningslagen

hjälp upphör om verksamheten överlämnas till privat regi. Samma gäller om de förfaranderegler som skall den tillgodose enskildes rättssäkerhetsintressen vid arbetsuppgifter som kan utgöra led i myndighetsutövning. I proposition l993/94z48 hos korn- Handlingsoffentlighet munala föreslås dock i och

företag” ändringar sekretesslagen

kommunallagen. Förslagen innebär att aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar och stiftelser där kommuner och landsting utövar ett beställarinflytande jämställs med myndigheter när det gäller handlingars offentlighet. Ett

företags vägran

att lämna ut en handling kan därigenom överklagas till kammarrätt och regeringsrätt.

De kommunala nämndernas ansvar

De kommunala nämndernas ansvar påverkas när verksamheten privatiseras. Nämndernas ansvar för verksamheten anges bestämmelser i kommunallagen (6 7 §). Nämngenom kap.

En förstärkt marknadsekonomi 153

derna skall var och en inom sitt område se till att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och riktlinjer som fullmäktige har bestämt och de föreskrifter som gäller för verksamheten, samt att verksamheten bedrivs ett i tillfredsställande sätt. på övrigt Vid fakultativa verksamheter bör allmänintresset vara vägledande för vilket ansvar kommunen skall ha för driften och vilka krav på kontroll och insyn som skall ställas. När det gäller specialreglerade är obligatoriska uppgifter kommunernas och landstingens ansvar preciserade i lag. Genom ändringar i socialtjänstlagen, hälso- och sjukvårdslagen, tandvårdslagen och lagen om försöksverksamhet med kornmunal primärvård m.fl. har det att kommuner/landsklarlagts ting får sluta avtal med annan om att utföra de någon uppgifter som de ansvarar för enligt lag. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte överlämnas till ett bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ annat än med stöd av lag. Med avses här myndighetsutövning beslutsfattande. Andra uppgifter får överlåtas, men kommunen behåller det politiska ansvaret för hur sköts och att uppgiften social service, etc. finns för utbildning tillgänglig medborgarna. I andra författningar, bl.a. och räddskollagstiftningen ningstjänstlagen, finns bestämmelser om att verksamheten skall bedrivas i viss form. Det kan gälla bestämmelser om rektors uppgifter och i den kommuräddningsledarens befogenheter nala räddningstjänsten. Enligt Lokaldemokratikommittén bör den kommunala nämndens ansvar vid överlämnande av uppgift omfatta, förutom att välja entreprenör med omsorg, att svara för samma uppföljning och kontroll som nämnden utövar i den egna förvaltningen. Detta innebär noggrannhet när det gäller anvisningar i avtalet hur uppgifterna skall skötas och hur tillsynen av verksamheten skall utövas. Entreprenören måste beakta de allmänna regler som gäller för den offentliga och som finns förvaltningen intagna i lagstiftningen. Entreprenadavtalen måste innehålla klart definierade och mätbara mål, ett system för uppföljning och samt av rätten att och kvalitetssäkring reglering följa inspektera verksamheten.

Tillsyn

I speciallagstiftningen (dvs. den som lagstiftning anger obligatoriska för kommunerna ett uppgifter kommunerna) åläggs tillsynsansvar. Vidare har t.ex. länsstyrelserna och Socialstyrelsen ett tillsynsansvar. Socialtjänstkommittén skall enligt sina direktiv (dir. 1991:50)

154 En förstärkt marknadsekonomi

överväga innehållet i och formerna för tillsynen över såväl den kommunala socialtjänsten som de privata vårdgivarnas verksamhet. Denna fråga behandlas därför inte av Lokaldemokratikommittén. Justitieombudsmannens (JO) tillsynsansvar gäller även kommunala myndigheter samt tjänstemän och

befattningshavare

vid dessa dock endast

myndigheter. jOzs tillsynsansvar gäller

myndighetsutövning. Om man till en överlämnar entreprenör specialreglerade förvaltningsuppgifter, som utgör led i eller har anknytning till undandras verksamheten myndighetsutövning, ]O:s tillsyn. Den kommunala förskolan och dess personal t.ex. står under tillsyn av JO, i motsats till den som drivs i privat regi.

Bru/earinflytande

Nya kommunala verksamhetsformer ställer krav på nya former för samråd med konsumenterna. Formerna för måste inflytande variera dels efter verksamhetens art och dels beroende om på servicen utförs i kommunal drift eller Det är på entreprenad. nödvändigt att fånga upp synpunkter från grupper som har svårt att göra sig hörda och är underrepresenterade i samhällsoch t.ex. organ intresseorganisationer, arbetslösa, ungdomar, barn, anhöriga m.fl. Kommunallagen (6 kap. 8 §) anger att kommunala nämnder skall verka för samråd med dem som utnyttjar deras tjänster. Det vanligaste är samråd med ett användar- eller brukarråd, t.ex. pensionärs- eller handikappråd. Regeln omfattar även de beställar- och utförarnämnder som i växer fram i nya dag kommunerna. Om en nämnd uppdrar åt en anställd att besluta på nämndens vägnar, får nämnden (enligt 6 kap. 38 §) uppställa villkor att de som utnyttjar nämndens tjänster skall att fram ges tillfälle lägga förslag eller yttra sig, innan beslutet fattas. Nämnden får också föreskriva att en anställd får fatta beslut endast om företrädare för dem som utnyttjar nämndens tjänster har tillstyrkt beslutet, s.k. villkorad delegation med vetorätt. Bestämmelsen till syftar att förstärka det s.k. brukarinflytandet. Villkorad delegation används främst på skolområdet. Det är att användarna sällsynt har vetorätt. Det är tveksamt om reglerna om villkorad kan delegation gälla då produktionen utförs i privat regi. Olika typer av samrådsorgan där flera parter, brukarna, politiskt valda samt är förekommer i personal, representerade Frankrike främst inom skolor och annan kollektiv service. I

En förstärkt marknadsekonomi 155

Danmark finns sedan länge ett brukarinflytande vid vissa typer av offentliga institutioner, t.ex. barnstugor och skolor. På äldreområdet har möjligheten att inrätta boenderåd på ålderdomshem understrukits i den danska biståndslagen. På det sociala området finns också sociala brukarråd. Brukarinflytandet har stöd i den danska från 1970-talet. speciallagstiftningen I Sverige är medborgarnas eller brukarnas närvaro i beslutande organ inte lika vanligt. Vid skolorna finns dock i allmänhet förvaltningsråd i vilka elever, föräldrar, lärare och rektor är representerade. Förvaltningsråden är alltid rådgivande och skolledaren har det slutliga beslutsansvaret. Brukarinflytande genom rådgivande förvaltningsråd vid skolorna är obligatoriskt i Stockholms kommun sedan 1992 (skoloch fritidshemsverksamhet). Från den 1 januari 1993 i prövas Huddinge kommun förvaltningsråd som täcker in skola, fritidshem och barnomsorg. Rådet skall bestå av lika många representanter för föräldrar och elever som för personalen.

Klagomâlsprocedurer

Rätten att få primärkommunernas och landstingskommunernas beslut inom den s.k. oreglerade förvaltningen laglighetsprövade (tidigare kommunalbesvär) ger kommunmedlemmarna möjlighet att kontrollera att verksamheten följer lagarna. Domstolarna kan emellertid inte pröva ett beslut i sak utan endast ett beslut.

Åtgärder

upphäva överklagat som avser ren verkställighet kan inte överklagas. En medborgare kan överklaga ett beslut av en kommunal nämnd i ett ärende som innebär myndighetsutövning om det direkt berör s.k.

honom, förvaltningsbesvär. Överklagandet

lämnas till den myndighet som meddelat beslutet. Beslutet kan vidare till både och av en fristående prövas laglighet lämplighet förvaltningsdomstol som kan ersätta beslutet med ett nytt. Vissa beslut överprövas av statliga överordnade förvaltningsmyndigheter. I sista instans kan beslutet av regeringsöverprövas rätten om prövningstillstånd beviljas. Vissa ärenden överklagas dock i sista hand till regeringen. För landstingens verksamhet finns ett flertal instanser för att ta emot brukares utförandet av t.ex. klagomål på servicen, förtroendenämnden, patientförsäkringen, läkemedelsförsäkoch hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Motsvaringen rande finns inte för kommunernas verkklagomålsinstanser samhet.

156 En förstärkt marknadsekonomi

Kvalitetsjämförelser offentliga

av tjänster

Kvalitetsmätning och kvalitetskontroll kommer att behövas framöver, såväl för kommunal verksamhet i egen regi som för verksamhet som av företag. Användarna upphandlas privata måste få veta vilken kvalitet de har rätt att kräva. Lokaldemokratikommittén definierar begreppet kvalitet som ”en mätbar hos vilken egenskap producerade tjänster gör det möjligt att rangordna producenterna efter hur väl de kan uppfylla de officiella överenskomna normerna”. För att kontinuerligt kunna pröva kvaliteten i verksamheten, genomförandet och resultaten måste man välja lämpliga kvalitetsindikationer eller kvalitetsmått.

Kvalitetsmâtt och kvalitetskontroll

Inom näringslivet har man länge arbetat med olika kvalitetssäkringssystem. Med har behovet av kvalitetsmått för olika avregleringen tjänster Ökat. Försök pågår i Kommunförbundet, landstingen och i enskilda kommuner. Arbetet med har kvalitetsmätning kommit olika Inom vissa områden finns bättre förutsättlångt. ningar att mäta kvaliteten, t.ex. inom skolans eller sjukvårdens område, där de övergripande målen är klart formulerade. Inom andra områden, t.ex. barnomsorg och socialtjänst, är målen mindre klart formulerade och resultaten svårare att mäta. Där får kvalitetsmätningen mer inriktas på själva processen än på resultatet. I betänkandet ”Lokal demokrati i utveckling” ( SOU 1993:90) redovisas i kapitel 12 en rad modeller för kvalitetsoch kvalitetskontroll. Nedan några exemmätning presenteras pel. Inom i har man utarbetat en Guide primärvården Uppsala Medicin. Samtliga primärvårdsenheter besöks, och mottagningarna en fastställd checklista. Resultaten granskas enligt sammanställs i guider, tillgängliga för allmänheten. I Storbritannien har en modell införts för att höja standarden såväl statlig som kommunal offentlig service, ett på genom ”citizen”s charter”, ett slags medborgarkontrakt. Kontraktet har fyra mål:

0 kvalitet i all service Högre offentlig 0 Ökad valfrihet för medborgarna 0 Förbättrad information om servicen 0 till servicen. Möjlighet klagomål på

Regeringen har infört nationella och lokala kvalitetsmål på nio

En förstärkt marknadsekonomi 157

huvudområden. Ett särskilt kvalitetsmärke i service

offentlig

har introducerats. En ”the Audit Comgranskningsmyndighet, mission”, följer verksamheten inom den sektorn

upp offentliga

i syfte att höja kvaliteten. Revisorer skall kommunal granska verksamhet och publicera resultaten så att det vilka

framgår

kommuner som använder sina resurser bäst.

13.3 Konsumenternas behov av och

insyn

vissa

inflytande på monopolmarknader

Avgiftsgruppen har i sitt betänkande ”Avgifter inom kommunal verksamhet -förslag till modifierad självkostnadsprincip” (Ds

1993:16) diskuterat abonnenternas/konsumenternas ställning på monopolmarknaderna (bl.a. vatten och avlopps- och elmarknaderna).

Avgiftsgruppen konstaterar att abonnenternas är

ställning svag, då nödvändiga varor och tjänster endast finns att tillgå på en monopolmarknad. Då inte är finns köpvägran möjlig inga realistiska alternativ för köparen än att för böja sig säljarens villkor. Inom vissa områden finns dessutom som av olika regler skäl skyddar monopolet mot konkurrens och som tvingar kunderna att betala viss avgift och/eller hindrar kunden från att anskaffa egna anordningar för sitt behov. För att mildra nackdelarna med kan leverantörerna med levemonopol beläggas

ransskyldighet.

Inom de tekniska områdena måste den enskilde konsumenten själv föra sin talan i dvs. prövningsinstanserna, Prisregleringsnämnden för elektrisk ström, Statens va-nämnd, allmänna

domstolar och förvaltningsdomstolar. Om konsumenten skulle

vinna mot producentintresset får beslutet i princip rättslig verkan endast för detta ärende. Möjligheten att ta upp en fråga i Marknadsdomstolen är begränsad till att endast avtalsvillkor gälla marknadsföring, och produktsäkerhet. Frågor om taxesättning och service behandlas ej. För närvarande ändras den traditionella beägarstrukturen träffande de tekniska Elverk

försörjningssystemen. säljs av de

kommunala ägarna till privata intressenter och anbud läggs på kommunala va-verk av utländska Tekniska förvalt-

företag.

ningar omvandlas till som kan kräva

aktiebolag höjd kapitalav-

Risk finns att kommuner med ekonomi

kastning. ansträngd

söker öka sina intäkter eller otillgenom monopolprissättning låtet höga avgifter för t.ex. av allmän mark för upplåtelser att dra fram och behålla

distributionsledningar.

Avgiftsgruppen konstaterar att kontrollen av huvudmannens

158 En förstärkt marknadsekonomi

avgiftssystem kräver kvalificerade tekniska och företagsekonomiska Visserligen har abonnenter vunnit och fått kunskaper. av i mål i Statens va-nämnd. Men nedsättning avgifter några har som regel varit långdragna och krävt stora processerna insatser från de klagandes sida. Vinsten för deras del personliga har sällan stått i till det arbete som lagts ner. rimlig proportion Beträffande tekniska verksamheter som vatten och avlopp, värme- och saknas ofta ekonomiska och reella gasdistribution för abonnenterna att finna substitut. Abonnenterna möjligheter måste därför skyddas mot höga avgifter.

Kapitel

konse-

Några

kvenser av den

Ökande interna-

tionaliseringen

14.1 Innehållet i EES-avtalet och EFTAdeklarationen

Här följer en kortfattad av hur det

bakgrundsbeskrivning konsumentpolitiska arbetet över gränserna sker med

utgångspunkt från EES-avtalet och EFTA-deklarationen. EES-avtalet Sverige har tillsammans med de övriga EFTA-länderna (utom Schweiz) undertecknat ett avtal med EU och dess medlems-

160 Den ökande internationaliseringen

länder om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) som trädde i kraft den 1 januari 1994. Genom EES-avtalet ett samarbetsområde där varor, skapas och kapital skall kunna röra sig fritt över tjänster, personer gränserna. Man talar om de fyra friheterna. Sverige och övriga EFTA-länder har förbundit sig att införliva stora delar av EG:s i sin För att möjliggöra fri rörlighet för

regelverk rättsordning.

varor och skall inom hela samtjänster enhetliga regler gälla arbetsområdet. I EES-avtalet förklarar fast sig de avtalsslutande parterna beslutna att konsumenternas intressen och stärka deras främja marknaden att sträva efter en hög grad av ställning på genom Parterna vidare att de även fortsättkonsumentskydd. anger vill en vad gäller bl.a. hälsa ningsvis bygga på hög skyddsnivå och säkerhet. Parterna också vilja stärka och bredda säger sig samarbetet på konsumentskyddsområdet. EES-avtalet innefattar ett tjugotal olika direktiv inom

konsumentområdet. Det finns direktiv om produktsäkerhet

farliga livsmedels- (leksaker, personlig skyddsutrustning, imitationer), marknadsföring och information (vilseledande reklam, textila

märkningsbestämmelser på hushållsapparater,

och rättsligt och ekonomiskt skydd namn, prisinformation) (produktansvar, krediter, hemförsäljning och paketresor). direktiv inom konsumentområdet är s.k. mini- Många midirektiv. Det innebär att länderna inom EES kan ha strängare konsumentskyddsregler än de som förespråkas i ett direktiv, så detta inte strider mot om den fria rörligheten av länge principen för sådant som inte är varor och tjänster. Minimidirektiv gäller direkt varurelaterat, t.ex. vilseledande reklam, paketresor, hemförsäljning och oskäliga avtalsvillkor. För varor som inte direkt berörs av direk-

produktrelaterade

tiv den s.k. Cassis de Dijon-principen. Den innebär att en gäller vara som är i ett medlemsland automatiskt skall få godkänd i de andra länderna. En vara kan ändå om det säljas stoppas finns skäl med till konsumentskyddet eller tillräckligt hänsyn för att människors och djurs hälsa, miljö och säkerhet. skydda

EFTA-de/zlarationen

En för EFTA-ländernas samverkan i EES-arbetet är en grund gemensam EFTA-deklaration som konsumentministrarna ani oktober 1991. I deklarationen uttalar ministtog i Reykjavik rarna att länderna är beredda att stärka och bredda sitt samarbete i ett vidare europeiskt perspektiv, att främja konsumenter-

nas intressen och att upprätthålla en hög konsumentskydds-

niva.

Den ökande internationaliseringen 161

Man skall samarbeta i fråga om bättre insyn på marknaden, bättre konsumentinformation och förbättrade rättigheter för konsumenterna när det gäller gränsöverskridande transaktioner och tvistlösning, utveckla tvistlösningsmekanismer speciellt för att lösa gränsöverskridande tvister och vidta effektiva mot och avingripanden otillbörlig marknadsföring oskäliga talsvillkor. EFTA-länderna skall stärka samarbetet när det gäller hälsa och säkerhet för att tillförsäkra konsumenterna en hög säkerhetsnivå. Länderna stöder också ansträngningarna för att stärka konsumentinflytandet i nationellt och internationellt standardiseringsarbete. Hushållens skuldsättning nämns som ett område där det är fruktbart att samarbeta för att finna lämpliga juridiska och ekonomiska lösningar. EFTA-deklarationen pekar på att genuina konsumentintressen måste vara representerade i konsumentpolitiska sammanhang, att konsumentpolitiken skall integreras i andra politikområden samt att EFTA-lånderna

skall samarbeta med länder i Central- och Östeuropa.

14.2 inom EG

Konsumentskyddet

Konsumentskyddet inom EG har successivt utvecklats. I Romfördraget fanns det ursprungligen ingen uttrycklig bestämmelse om att konsumenterna skulle skyddas eller deras intressen tas till vara. EG-domstolen har dock slagit fast att konsumentskyddsskäl kan motivera strängare krav på produkters egenskaper även om kraven kan ha handelshindrande effekter. Sedan 1975 har EG haft och härigenom har konsumentpolitiska program, formellt behovet av konsumentpolitiska åtgärder på gemenskapsplanet erkänts. Maastricht-fördraget om den europeiska unionen, som ministerrådet beslutade om 1991, innehåller i artikel 129(a) en särskild bestämmelse om konsumentskydd. Gemenskapen skall medverka till en högre nivå för konsumentskyddet genom artikel och särskilda som stöder åtgärder enligt 100(a) åtgärder och kompletterar den politik som medlemsstaterna bedriver för att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen, samt adekvat konsumentinformation. De åtgärder EG vidtar skall inte hindra medlemsstat från att behålla någon eller införa strängare skyddsåtgärder förutsatt att dessa är i överensstämmelse med fördraget och att EG-kommissionen informeras om dem. Prioriteringar i EG:s konsumentpolitiska arbete framgår av ett flertal program som fastställts i rådsresolutioner. Det första

6 13-0824

162 Den ökande

internationaliseringen

programmet är från 1975 och slår fast fem grundläggande rättigheter för konsumenterna:

Rätt till skydd av hälsa och säkerhet 0 Rätt till skydd av ekonomiska intressen Rätt till reklamation och skadestånd Rätt till information och

utbildning

0 Rätt till representation och konsultation.

Kommissionen har i 1993 fastställt sitt andra juli s.k. treårsprogram (COM (93) 378 final), där sambandet mellan konsumentintresset och beslut inom andra åter politikområden betonas. Kommissionens uppfattning är att konsumentinformationen fortfarande är om konsumenterna skall

otillräcklig kunna ta

vara på fördelarna av den inre marknaden. av Märkningen produkter måste förbättras. nämns

Miljömärkningen särskilt.

Pris- och kvalitetsöversikter är informationskällor för viktiga

konsumenterna, liksom offentliggörandet av konsumentproblem

inom olika områden. Media och har

frivilliga organisationer

här en viktig uppgift. Kommissionen stöder av olika

utbildning konsument-

kategorier, däribland unga och skolbarn. En ”europeisk guide för konsumenterna på den utvidgade marknaden” kommer att publiceras. Syftet är att tydliggöra fördelarna för konsumenterna. I treårsplanen nämns av att och betydelsen näringslivet dess representanter deltar i arbetet att definiera i riktlinjerna

konsumentpolitiken.

Konsumentinflytandet inom EG bedrivs i särskilt

råd

Det direkta inom

konsumentinflytandet EG utövas av ett sär-

skilt konsumentråd, the Consumer Consultative Council ( CCC). Konsumentrådet är en av flera hundra kommittéer som är rådgivande till kommissionen. Rådets formuleras uppgift på följande sätt: ”Rådet kan konsulteras av kommissionen i alla frågor som rör skyddet av konsumenternas intressen. Rådet skall ge råd till kommissionen.” I det praktiken fungerar så att rådet uttalanden yttrar sig på kommissionens begäran. För på rådets krävs stöd från två de eget initiativ tredjedels majoritet av närvarande. Konsumentrådet består av 16 representanter från de fyra

europeiska samarbetsorganisationerna BEUC, COFACE,

Den ökande internationaliseringen 163

EUROCOOP och ETUC och 17 från nationella konsumentorganisationer som bl.a. företräder handikappintressen och regionala intressen samt en expert på jämförande provningar. Kommissionen utser medlemmar, fungerar som sammankallande, bestämmer dagordningen och utarbetar bakgrundsdokument. BEUC är den organisation som är mest inriktad på opinionsoch som sätt försöker arbetet, i första bildning på olika påverka hand i kommissionen men även i andra institutioner, för att konsumenternas intressen. Man har t.ex. drivit gagna kampanjer mot hormonbehandlat kött och för blyfri bensin. BEUC är numera öppet även för konsumentföretrådare från EES-länder. Även inom EFTA har bildats en rådgivande konsument- Consumers Consultative Committee kommitté (EFTA CCC). Kommittén började sitt arbete hösten 1992. I kommittén ingår tre medlemmar och tre suppleanter från varje EFTA-land. De svenska medlemmarna kommer från olika organisationer, som alla är medlemmar i Sveriges konsumentråd. Ett informellt samarbete mellan EFTA-CCC och EG:s motsvarighet EG-CCC har inletts under 1993. Kommittéernas är att stärka konsumentinflytandet i EU och EFTA. Ett uppgift område är standardisering. EG-CCC och EFTA-CCC har där- 1 BEUC (Bureau för nyligen kommit överens om att etablera en gemensam Européen des Unions för i standardisesamarbetsorganisation konsumentdeltagande de Consommateurs) samlar EU-ländernas ring (se även kap. 19.2). konsumentorganisationer.

i enhet

EUROCOOP (The Konsnmentfrâgorna handläggs fristående

European Community År fackenhet för 1968 inrättades en särskild konsumentfrågor of Consumer inom kommissionens generaldirektorat för konkurrensfrågor. I Cooperatives) samlar de västeuropeiska samband med att gemenskapen utvidgades inrättades år 1973 konsumenten byrå för miljö- och konsumentskydd med funktioner likkooperationerna. I nande ett år 1981 till ett COFACE (The generaldirektorat. Byrån omvandlades Confederation of med ansvar för miljö, konsumentskydd och generaldirektorat European Family atomsäkerhet. Från 1989 inom handläggs konsumentfrågorna Organizations) ingår en fristående enhet för konsumentpolitik (the Consumer Policy familje- och Service, CPS). Den skall utarbeta förslag till nya rättsregler på kvinnoorganisationer. Europafacket är och anlägga konsumentsynpunkter konsumentskyddsområdet organiserat i ETUC de delar på förslag som utarbetas inom andra av kommissionen. (European Trade Union Enheten har ca 90 anställda och är uppdelad på sex avdelningar. Confederation).

164 Den ökande

internationaliseringen

14.3 Produktsäkcrhetsarbetet inom EG

Standardiseringens roll z

produ/etsä/zerhetsarhetet

EG:s direktiv innehöll en tekniska tidigare mångfald detaljer. Detta medförde att blev

harmoniseringsarbetet tidskrävande

och därmed framskred långsamt. År 1985 EG ett beslut togs inom om en ny metod, den s.k. nya

harmoniseringsmetoden (the New Approach). Ett syfte var att

effektivisera och öka takten i direktivarbetet och att därmed minska antalet tekniska handelshinder. Den nya metoden innebär att EG-direktiv innehåller väsentliga produktsäkerhetskrav (essential requirements). De europeiska och

standardiseringsorganen (CEN, CENELEC ETSI›

utarbetar därefter i form av standarder. detalj regler En standard är frivillig, men får i EG-direktiven den enligt regler rättsverkan att produkter som har utformats standarden enligt förutsätts uppfylla de grundläggande säkerhetskraven. Alla produkter som säkerhetskraven har till uppfyller rätt marknadstillträde. Olikartade utföranden kan under godtas,

förutsättning att produkterna uppfyller säkerhetskraven.

Behov av

enhetliga regler

Nationella med krav

produktsäkerhetsregler strängare än de

gemensamt fastställda kraven tillåts ej. Två av de viktigaste produktrelaterade direktiven inom konsumentområdet är utformade enligt den

nya harmoniseringsmetoden, nämligen di-

rektiven om leksakers säkerhet och

personlig skyddsutrustning.

Endast produkter som direktivets krav uppfyller får finnas på marknaden. Produkter som direktivets krav och uppfyller som genomgått föreskriven kontroll skall förses med ett s.k. EGmärke. Tillverkarens egenkontroll, en s.k. tillverkardeklaration. (ett bevis om överensstämmelse som verifierat att aktuella krav är uppfyllda) skall för leksaker normalt vara för att tillräckligt ge marknadstillträde i hela den inre marknaden. Om en tillverkare i stället väljer icke standardiserade tekniska dvs.

lösningar,

om produkten inte eller bara delvis överensstämmer med en standard, skall den kontrolleras (typkontroll) av ett fristående

certifieringsorgan (anmält organ). Det anmälda organet intygar

att en prototyp uppfyller de relevanta kraven i direktivet.

EG:s och

produktsäkerhetsdire/ztiv

säkerhets/elausulen

Inom produktsäkerhetsområdet 1 992 togs ett viktigt steg i juni

Den ökande 165 internationaliseringen

när Enligt direktivet får

produktsäkerhetsdirektivet antogs.

endast ”säkra” varor ut EG-marknaden. Medlemssläppas på länderna skall vidta de som fordras för att se till att åtgärder leverantörer m.fl. kraven i direktivet. Det åligger uppfyller leverantörerna konsumenterna relevant information om att ge eventuella risker med en vara så att konsumenterna kan vidta Medlemsländerna skall se

nödvändiga försiktighetsåtgärder.

till att varor som marknaden farliga upptäcks på stoppas. Den s.k. säkerhetsklausulen innebär att en medlemsstat kan utfärda eller förbud mot att tillhandahålla en temporära slutliga vara samt att varor återkallas och, om ombesörja farliga nödvändigt, förstörs. När en medlemsstat har mot en vara skall vidtagit åtgärder EG-kommissionen informeras om detta samt om skälen för Om kommissionen finner att ingripandet är berät-

ingripandet.

informera medlemsstaterna om detta. tigat skall den genast

och förebyggande Kompletterande informationssystem

För att har man upprättat ett

förebygga produktskador

medlemsländerna snabbt skall notifikationssystem varigenom kunna få information när en farlig vara upptäcks i ett annat land? Även EFTA-lånderna är som en följd av EES-avtalet med och kommer att få information om i systemet härigenom som för att farliga varor i andra åtgärder vidtagits stoppa länder. Rådet att införa ytterligare ett notifikationssystem. överväger Detta vissa ”icke-konforma” varor som kan nya system gäller föra med sig risk för konsumenternas hälsa och säkerhet, men som inte är så skadliga att de faller under det ursprungliga

notifikationssystemet för farliga produkter.

Ett annat sätt att få information om vilka varor som orsakar anmälda och

skador är att systematiskt kartlägga personskador

huruvida skadorna orsakats av och i så

undersöka produkter

fall vilka. I EG:s samlas skaderapporteringssystem (EHLASS) information in från utvalda sjukhus i medlemsländerna om varor som varit inblandade i hem- och fritidsolyckor. Statistiken en annan del av som långsik-

är alltså produktsäkerhetsarbetet tigt syftar till att göra produkter säkrare.

2 Systemet kallas The Rapid Exchange of

EG och mar/enadskontrollen

Information on Dangers Arising from the Use of av att de varor som Inom EG är man medveten om betydelsen Consumer Products, cirkulerar marknaden är säkra. Att konsumenterna kan lita RAPEX. på

166 Den ökande internationaliseringen

på att varor, oberoende av tillverkningsland, uppfyller samma säkerhetsnivåer är en den interna

förutsättning för att markna-

den skall fungera. EG:s produktsäkerhetsdirektiv liksom stälproduktdirektiven ler inte några konkreta krav på hur eller i vilken omfattning marknadskontrollen skall bedrivas. Inte heller berörs frågan om marknadskontrollens organisation. För att åstadkomma

den eftersträvade likformigheten har EG-kommissionen beslu-

tat att utarbeta en handbok för av direktiv tillämpning enligt

den (Guide to of the

nya metoden implementation community”s technical regulations based on the rules of the new approach and of the global approach). Handboken är ett kommissionsdokument och avses inte bli bindande för medlemsstarättsligt terna. Den väntas ändå få stor inverkan. normgivande I förslaget till handbok framhålls att ansvaret för att endast produkter som uppfyller kraven avsätts marknaden åvilar på tillverkare och distributörer medan medlemsstaterna har att bedriva marknadskontroll. En annan grund för marknadskontrollen finns i en av Kornmissionen utfärdad rekommendation Medlems- (1992-11-27). staterna etablera för att identifiera uppmanas system farliga varor vid de yttre Denna rekommendation an gränserna. knyter till EG:s för varor. har

notifikationssystem farliga Rådet även utfärdat en förordning (1993-03-17) rörande

produktsäkerhetskontroll när det gäller produkter från importerade tredje land. Tullen i varje medlemsland skall ansvara för att en produkt eller ett varuparti stoppas från att vidare avsättas under

förutsättning att allvarlig och omedelbar risk för hälsa och

säkerhet föreligger, när varan används under normala och förutsebara förhållanden. Den nationella kontrollansvariga myndigheten skall underrättas om att produkt- eller varupartiet tagits i skall därefter vidta beslag. Myndigheten lämpliga åtgärder. Marknadskontrollen enligt ”nya metoden-direktiv” innebär att medlemsstaterna skall övervaka marknaden produkterna på och vidta när säkerheten är i fara. lämpliga åtgärder Enligt systemet förutsätts att en produkt med åsatt EG-märke överensstämmer med kraven i direktiven. medför att ett Systemet ömsesidigt beroende mellan olika nationella tillsynsmyndigheter uppstår. Utbytet av information mellan länderna ökar också.

14.4 Internationell samverkan

På den marknaden som blir en av EESgemensamma följd avtalet är det viktigt att kontrollen bedrivs likartade enligt

Den ökande 167 internationaliseringen

i EES-länderna. Det har redan etablerats olika samriktlinjer mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna. Mellan rådsorgan de nordiska länderna har ett särskilt projekt om marknadskontroll startat. EFTA-länderna har sedan flera år utvecklat ett särskilt samarbete för konsumentfrågorna i anslutning till EESavtalet.

och nätverk

Grupper

Inom EFTA behandlas konsumentfrågorna i två grupper:

0 I den s.k. regeringsexpertgruppen har man gått igenom och analyserat de konsumentregler som skall gälla i EES. Gruppen analyserar löpande EG:s förslag till direktiv som berör konsumentområdet. har publicerat Regeringsexpertgruppen en rad rapporter om hur EFTA-länderna hanterar olika

konsumentproblem, t.ex. produktsäkerhet, tvistlösnings-

och konsumentinflytandet i stanmöjligheter, marknadsföring dardiseringen.

0 En särskild grupp för produktsäkerhetsfrågor behandlar

bl.a. för

produktsäkerhetsdirektivet, notifikationssystemet

farliga varor och EHLASS. Frågor om marknadskontroll är

en annan viktig dagordningspunkt.

Två nätverk har bildats i syfte att utbyta erfarenheter om marknadsövervakning och marknadskontroll. I det ena, International Marketing Network med Supervision representanter för övervakningsorgan inom OECD-länder, utbyter deltagarna erfarenheter om marknadsföringsmetoder och framväxten av nya system med hjälp av ny teknik (TV-shop, distansförsäljning, över Syftet är bl.a. att förebygga försäljning gränserna m.m.). och beivra oacceptabla former av marknadsföring över gränserna. Nätverket avser inte att behandla produktsäkerhetsfrågor. Det andra nätverket, där tillsynsmyndigheterna från EFTAoch verkar EG-länderna slutit sig samman, för en hög produkt-

säkerhet inom EES-området. PROSAFE (Product Safety and

Enforcement Forum in Europe) är ett samordningsorgan för inom EFTA/EG-området och kan spela en roll produktsäkerhet vad gäller erfarenhetsutbyte om produktsäkerhet och marknadskontroll inom EES-området. Inom standardiseringsområdet är avsikten att bilda ett euroför Standardisering: ANEC (Associapeiskt konsumentorgan tion de normalisation européen pour les consommateurs). är att förbättra konsumentinflytandet den europeiska Syftet på nivan.

168 Den ökande internationaliseringen

Samarbete inom Norden

Inom Norden samverkar de nordiska länderna i Nordiska

Ämbetsmannakommittén för konsumentfrågor (ÅK-konsu-

ment). Det nordiska konsumentsamarbetet har nyligen omorganiserats. Den nya ämbetsmannakommittén skall representera konsumentministern i respektive land. Konsumentsektorn har alltid kännetecknats av ett brett samarbete mellan myndiginstitutioner bevaras heter, och organisationer. Detta genom inrättandet av ett nordiskt konsumentutskott med 3-5 representanter per land. Under ämbetsmannakommittén bildas några fasta styrgrupper med uppgift att initiera, ansvara för och genomföra arbetsuppgifter efter kommitténs godkännande. Det fjärde handlingsprogrammet för det nordiska samarbetet trädde i kraft i januari 1994. Det avviker från det föregående främst genom satsning på internationella frågor, särskilt sådana med en Europadimension. Ett samnordiskt projekt om marknadsövervakning på produktsäkerhetsområdet pågår. Projektet går ut på att utreda möjligheter till nordisk samverkan, t.ex. ambitionsnivåer och metoder för marknadskontroll, notifieringsrutiner och ömsesidigt godkännande av prövningar.

samarbete

Övrigt

Utöver detta finns samarbete mellan provnings- och certifieringsinstitutioner, jurister samt olika arbetsgrupper inom EFTA och OECD. Även EG-kommissionen har uppmärksammat behovet av samordning av tillsynsverksamheten och har konstaterat att den eftersträvade och kräver likformigheten samstämmigheten en välutvecklad samverkan mellan berörda myndigheter, såväl inom de enskilda medlemsstaterna som över hela gemenskapen. En viktig ingrediens i denna samverkan är utbyte av information om hur marknadskontrollen bedrivs och vilka resultat den medför.

14.5 och

Konsumentinflytandet satsningar

i

på standardiseringsarbetet Sverige

Arbetet i de enskilda standardiseringsorganen har blivit alltmer betydelsefullt. Standarder har från att tidigare främst varit en teknisk för näringslivet nu blivit ett samhällsinangelägenhet tresse. År 1990 inrättades ett särskilt konsumentråd inom SIS,

Den ökande internationaliseringen 169

Standardiseringskommissionen i Sverige. Syftet är att stärka konsumenternas deltagande i standardiseringsverksamheten och medvetenheten om i höja konsumentfrågornas betydelse det tekniska Rådet har till att standardiseringsarbetet. uppgift

0 stärka konsumenternas medverkan i olika standardiseringsprojekt, nationellt och internationellt 0 lämna till nya förslag standardiseringsprojekt 0 delta i internationellt samarbete och utarbeta för planer användningen av det målrelaterade bidraget 0 informera om i konsumentskyddskrav standardiseringsverksamheten och föra fram konsumentsynpunkter till berörda inom svensk standardisering.

Samma år beslutade riksdagen att lämna ökat stöd till kraftigt standardiseringen och ett målrelaterat beviljade speciellt bidrag till SIS att användas särskilt i samband med standareuropeisk disering som rör konsumentskydd, arbetsmiljö, säkerhet och miljöskydd. Bidraget har i genomsnitt uppgått till ca 10 miljoner kronor per budgetår. Av dessa har drygt 3 miljoner kronor varje år utgått för att öka konsumentinflytandet standardipå seringen och för direkt standardiseringsarbete konsumentpå området. Från och med budgetåret 1993/94 utgår inte detta målrelaterade bidrag. För att säkra medel för konsumentinsatser har i samband med av till Stanregeringen beviljandet bidrag dardiseringskommissionen tilldelat Konsumentrådet inom SIS 2 miljoner kronor att fördela till olika projekt.

Konsumentverkets

prioriteringar

Konsumentverket har i sina satsningar prioriterat standardisering som har betydelse från hälso-, funktions-, energi-, miljö-, och ekonomisk Det målrelaterade har innesynpunkt. bidraget burit möjlighet för verket att stödja standardisering främst vad gäller produktsäkerhet och särskilt barnsäkerhet. 15-20 handläggare från Konsumentverket deltar för närvarande i 36 och i 17 internatioeuropeiska kommittéer/grupper

nella kommittéer/grupper. Ytterligare ett antal handläggare

arbetar med svensk standardisering. Verket har framgångsrikt fört ut svenska synpunkter och lyckats påverka standarderna för flytvästar, fritidshjälmar och leksaker. Representanter från Konsumentverket deltar dessutom i 48 svenska standardiseringsgrupper. För budgetåret 1992/93 har ca 3,6 miljoner kronor av verkets budget avsatts för standardisering.

170 Den ökande internationaliseringen

14.6 Konsumentverkets

tillsynsansvar

Konsumentverket har i skriften ”Hur konsumenterna påverkas av EES?” för de direktiv som i EES-avtalet. I redogjort ingår redogörelse för skillnader mellan kraven publikationen ges en EGzs direktiv och nuvarande bestämmelser samt vilka enligt ur ett som EES-avtalet inneförändringar konsumentperspektiv bär. För en bredare av vilka direktiv som omfattas av belysning EES-avtalet hänvisas till Konsumentverkets publikation. Nedan av de EG-direktiv där behovet av ges en beskrivning marknadsövervakning, utöver den redan befintliga övervakningen, kommer att aktualiseras.

Leksaker

har beslutat att EES-avtalet vad leksakers Riksdagen gäller säkerhet införlivas med svensk rätt en särskild fullgenom Produktsäkerhetslagen skall också mak-tslag (SFS 1992:1327). i vara tillämplig på leksaker som kan medföra fortsättningen risk för personskador. Konsumentverket har utfärdat riktlinjer för leksakers säkerhet, vilka nu kommer att ersättas av de nya bestämmelserna. EG:s leksaksdirektiv föreskriver att medlemsstaterna skall se till att lämpliga åtgärder vidtas för att säkerställa att företagen sin skyldighet att hålla viss information tillgänglig. fullgör Direktivet kräver även att medlemsstaterna ser till att stickprov tas för kontroll av att leksakerna på marknaden stämmer överens med direktivet. Bägge dessa förpliktelser kommer att

tillföras Konsumentverket i dess egenskap av tillsynsmyndig-

het. är även skyldiga att om en leksak är Myndigheterna ingripa EG-märkt eller om risken med en leksak inte tas upp i oriktigt standarden. En kommitté inom EG avgör i efterhand om ingripandena är befogade.

Personlig skyddsutrustning

EG-direktivet om personlig skyddsutrustning omfattar alla av utrustning, medan det i Sverige endast finns krav för typer viss Konsumentverket har utfärdat riktlinjer fritidsutrustning. med krav på bl.a. cykelhjälmar och flytvästar. Med stöd av produktsäkerhetslagen är det dock möjligt att på marknaden ingripa mot riskabel personlig skyddsutrustning. Direktivet om skyddsutrustning avser att säkerpersonlig ställa att bara sådan skyddsutrustning (exempelvis hjälmar,

Den ökande 171 internationaliseringen

och

skyddsglasögon inandningsskydd) som uppfyller i direkti-

vet närmare angivna säkerhetskrav” ”grundläggande släpps ut på marknaden och används. I praktiken kommer säkerhetskraven, liksom för leksakerna, i stor att bestämutsträckning mas i standarder. Direktivet konsumentområdet ha synes på betydelse för med i huvudsak

skyddsutrustning tre olika an-

vändningsområden: hobbyarbeten; sport, idrott och friluftsliv; samt situationer som människor mer eller mindre kan ofrivilligt hamna i (skydd mot överfall m.m.). För den delen av

övervägande personlig skyddsutrustning

krävs att sker

tillverkningen antingen enligt en harmoniserad

europeisk standard eller enligt andra tekniska specifikationer, under att de har blivit kontrollerade

förutsättning inom ramen för EG:s system för typkontroll. All personlig skyddsutrustning

måste, på samma sätt som leksaker, vara märkt med EGmärket.

Maskiner

EG-direktivet om maskiner innehåller allmänt hållna grundläggande hälso- och säkerhetskrav. I en

departementspromemoria

(DS 1993:3 1) föreslås att EG-direktivet som maskiner för gäller privat bruk införlivas med svensk rätt en särskild genom

fullmaktslag. Konsumentverket föreslås få tillsyn över maski-

ner för privat bruk (t.ex. hushållsmaskiner av olika och slag gräsklippare.)

Textilier

Här finns en rad olika direktiv om och kontroll av märkning textilier. I lagen (SFS 1992:1231) om av märkning textilier, varigenom direktiven införlivas i svensk rätt, att Konsuanges mentverket har att utöva tillsynen. En sådan har inte lag tidigare funnits. avser inte endast förhållanden Tillsynen i konsumentledet utan också i distributionsled. Konsumentverket tidigare har utfärdat riktlinjer för textilier och beklädnadsskinn med krav på information om vilka material som har ingår, vilket varit den hittills Alla textilier gällande ordningen. som marknadsförs inom skall ha innehållsdeklaration. Alla gemenskapen textilprodukter i direktivets skall förses med en etikett mening eller på annat sätt märkas med om det textila uppgifter fiberinnehållet, så snart de släpps ut marknaden i på produktionssyfte eller kommersiellt syfte.

172 Den ökande internationaliseringen

Hushållsapparater

Direktiven angående hushållsapparater handlar om energiåtbullernivåer. Krav på information om bullernivåer gång och eller från ställs ej, men direktienergiåtgång hushållsapparater ven ger medlemsstaterna en möjlighet att föreskriva en sådan skyldighet i fråga om vissa slag av hushållsapparater. För närvarande har Konsumentverket endast utfärdat föreskrifter av ugnar. EGzs råd har dock angående energimärkning hösten 1992 antagit ett direktiv att hushållsapparater skall Direktivet kommer att införlivas i EES-avtalet energideklareras. ett till avtalet. Energideklarationen kommer genom tillägg därigenom att bli obligatorisk. En om av hushållsapparater har utfärdats (SFS lag märkning 1992:1232). Lagen kan tillämpas både för nuvarande förhållanden och om man vill införa krav på obligatorisk märkning. kan frivilligt förses med information om luftburet Apparater buller och om den energi som apparaterna förbrukar. Hushållsfår dock märkas eller annat sätt förses med apparater på information om bullernivå och om energiförbrukning endast om har lämnats av tillverkaren eller, om tillverkauppgifterna ren inte driver sin rörelse inom EU, av den som importerar apparater till EU.

Måtten/veta; och mätdon

mätningar

Det finns EG-direktiv om måttenheter, mätutrustning, kontroll, storlekar och toleransavvikelser från vikt. Direktiven angiven om varor innebär krav på regelbunden kon-

färdigförpackade

troll av som varor. Vikten och/eller volymen företag förpackat skall vara utskriven varor. Det finns också

på färdigförpackade

bestämmelser för EG:s s.k. e-märkning som skall garantera att vikten eller den angivna volymen är riktig. om måttenheter, mätningar och Lagen (SFS 1992:1514) mätdon föranleds av de 25-tal olika direktiv som ingår i EESavtalet. Den ersätter (1971:1081) om bestämnya lagen lagen av och vikt. Styrelsen för teknisk ackreditering ning volym har utsetts till och (SWEDAC) övergripande tillsynsmyndighet skall överta de föreskrivande uppgifterna inom måttenhetsområdet.

Paketresor

EG:s direktiv om paketresor syftar till att ge konsumenter ett då de en Av kataloger och bro-

grundskydd köper paketresa.

schyrer skall tydligt framgå priset för resan, resmål, transport-

Den ökande internationaliseringen 173

sätt, inkvartering och annan information som är för

väsentlig konsumenten. Dessa uppgifter är med vissa bindande undantag för och direktivet arrangören återförsäljaren. Enligt kan strängare bestämmelser upprättas nationellt. Konsumentverket är tillsynsmyndighet för lagen om paketresor 1992:1672) som är en av EG-direkti-

(SFS transformering

vet till svensk rätt.

Kapitel

Den

ekonomiska

utvecklingen

1986-1998

15.1 Hushållens inkomster

disponibla

Den ekonomiska för hushållen sammanhänger utvecklingen med den ekonomiska utvecklingen i landet som helhet. Hushållens inkomster ökade snabbt under 1980-talet. Köp-

disponibla

kraften växte däremot inte i samma utsträckning beroende på den höga inflationstakten (i genomsnitt ca 7 procent per år), den i det tidigare skattesystemet och avsaknahöga progressiviteten den av indexerade skatteskalor.

Den ekonomiska 175 utvecklingen

Diagram 1. Beräkningar av utvecklingen av BNP och hushållens disponibla inkomster under perioden 1986-1998

Procentuell utveckling 60/9. BNP Hushållens disp. ink.

4%

2%.

0%- 1-

.go/f

4% r 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 Källa: Pico 199293350. Konjankiurinsikmoi

Såväl

bruttonationalprodukten som hushållens reala disponi-

bla inkomster beräknas under reala sjunka 1993, hushållens disponibla inkomster med ca 3 procent. Enligt regeringens prognoser kommer utvecklingen emellertid relativt snabbt att förändras till det bättre. Hushållen förväntas öka sina inkomster med ca 7 procent under perioden 1994-1998 och med 11 procent under perioden 1991-1998, dvs. med i genomsnitt drygt 1 procent per år. Hushållens disponibla inkomster förväntas dock öka i en långsammare takt än under reste-

bruttonationalprodukten

rande del av vilket 90-talet, beror på antaganden om en främst exportledd tillväxt som baseras på betydande i investeringar produktionsledet i stället för inhemsk konsumtion. Troligtvis kommer, till förmån för tillväxtbefrämj ande åtgärder och en omsorg om statsfinanserna, tillväxten av den privata konsumtionen att hållas tillbaka under de närmaste åren.

15.2 Hushållens konsumtion och

sparande

Hushållens konsumtion ökade under hela 1980-talet, men utvecklingen accelererade under senare delen av detta årtionde, främst beroende på en ökad skuldsättning. Avregleringen av kreditmarknaden i mitten av 1980-talet det för gjorde möjligt hushållen att låna till av bilar och andra köp bostäder, kapitalvaror. Tidigare hade hushållen att låna begränsade möjligheter till konsumtion. Ett latent hade efterfrågetryck därför byggts upp under lång tid.

176 Den ekonomiska utvecklingen

I av 1990-talet förändrades hushållens konsumtionsbörjan mönster av hushållens konsumtion kan igen. Minskningen förklaras av

det i av 1 990-talet i kombination med höga ränteläget början minskade till följd av skattereformen avdragsmöjligheter den ekonomiska krisen som skapade en osäkerhet om möjligheterna till framtida inkomster och därmed ett behov att förbättra marginalerna i hushållens ekonomi ett minskat behov av konsumtionsvaror med lång livslängd eftersom en stor del av detta behov tillgodosågs under senare delen av 1980-talet.

Diagram 2. Beräkningar av hushållens konsumtion i relation till disponibel inkomst under perioden 1986-1998

% av disp ink 106 104- Hushållens konsumtionsnivá Negauvt hushállssparande 100 98- Positivt hushállssparande

1 9186 15537 19.88 1és9 19190 15591 19592 12593 15594 iégs 15595 1957 19598

Kána: Prop 921982150

Ovanstående kan ha bidragit till att hushållens förklaringar sparande har ökat väsentligt. Sedan sparandet nådde en bottennivå 1989 har dvs. sparandet i förhållande till sparkvoten, hushållens inkomster, ökat med inte mindre än 13 disponibla procentenheter. Detta är i och för sig inte överraskande, eftersom hushållens efter skatt i det närmaste hade ränteutgifter fördubblats under senare delen av 1980-talet. Hushållens sparande är därmed det högsta sedan andra världskrget. ökade från 100 av den disporibla Skuldsättningen procent inkomsten 1985 till som mest 135 procent i slutet av 1980-talet, räntorna och att avdrag för räntesteg möjligheterna göra Den delen av ökningen i utgifter begränsades. övervägande hänför en undersökning som utförts av sparandet sig, enligt till de som har den Sparbankernas Bank, 10 procent hågsta disponibla inkomsten.

Den ekonomiska 177 utvecklingen

Diagram 3. Beräkningar av hushållens skuldsättning och ränteutgifter som andel av disponibel inkomst under perioden 1985-1998

Skuld i % av disp ink Ränta i % av disp ink

Ränteutgiiter efter skatt 140

eo.- 40..

Skuldstock. andel av disp. inkomst

o. 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 Kaila: Prop. \992/93:150. Finansdepartementet

är att hushållens skuldsättning successivt mins- Bedömningen kar under 1990-talet och i slutet av decenniet når historiskt låga nivåer i relation till den disponibla inkomsten. mycket kommer hushållens ränteutgifter även efter skatt att Därigenom minska. Andra faktorer som bidrar till detta är förväntade lägre räntor och att värdet på ränteavdragen minskar. Hittills är det, enligt Sparbankernas Bank framför allt de 20 procenten inkomsttagare med högst disponibel inkomst som mest kunnat minska sin skuldsättning. som hushållens skuldsättning Ökade under andra Samtidigt hälften av 1980-talet av hushållens tillgångar i en än steg värdet

snabbare takt. Vissa hushåll hamnade i en snabbt uppåtgående

möjligheten att belåna värdeökningen för spiraleffekt genom att ytterligare öka konsumtionen och efterfrågan, vilket i sin tur ökade värdet på flertalet hushålls tillgångar tills vändpunkten inträdde år 1989. Hushållens nettoförmögenhet, dvs. tillgångarna minus skulderna, med inte mindre än 25 procent steg under slutet av 1 980-talet, trots den kraftiga ökningen av skuldsättningen. Efter 1989 har hushållens nettoförmögenhet vändpunkten minskat lika dramatiskt, i absoluta tal med ca 50 miljarder kronor, vilket motsvarar ca 6,5 procent av hushållens disponibla inkomster. Det handlar i första hand om en värdeminskning småhus och bostadsrätter. I 4 visas utvecklingen på diagram förutsatt att prisfallet på småhus och bostadsrätter inte överstiger ca 20 procent under perioden fram till i dag och att prisfallet inte fortsätter under resten av 1990-talet.

178 Den ekonomiska utvecklingen

Diagram 4. Beräkningar av hushållens nettoförmögenhet i relation till disponibel inkomst under perioden 1980-1998

300%- Finansiell nettoiörmögenhet 250%-

1 50%- Småhus och bostadsrätter 100%-

5o%. Börsaktier och fondandelar

1980 1981 1982 1983 194 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 Kalla: Prop 1992l93:150

Till följd av det under resten av höga sparandet 1990-talet väntas dock hushållens vid sammanlagda nettoförmögenhet slutet av seklet åter nå historiskt sett nivåer. höga Den ekonomiska under 1990-talet utvecklingen innebär, trots år under decenniets första att hushållens några magra del, ekonomiska ställning som helhet stärks. är dock Bedömningen baserad på antagandet att tillväxten i ekonomin ökar

kraftigt

om ett par år och sedan ligger kvar en nivå under resten på hög av decenniet och att den allmänna räntenivån en ligger på

betydligt lägre nivå än under de första åren under 90-talet.

Även om hushållens inkomster ökar under senare disponibla delen av 1990-talet och arbetslösheten minskar, bedöms förbättringen bli relativt långsam och mellan olika

fördelningen

grupper svår att förutsäga.

15.3 Skillnaden i inkomst mellan olika hushåll har blivit större

Fördelningen av den disponibla inkomsten mellan olika grupper av hushåll har betydelse för att man skall kunna bedöma behovet av under de

konsumentpolitiska åtgärder närmaste

aren. Statistiska centralbyrån har i nr Inkomst- (SCB) bilaga 19,

fördelningen under 1980-talet, till långtidsutredningen (SOU

1992:19) visat att de disponibla inkomsterna har ökat för samtliga grupper under 1980-talet. Av rapporten dock framgår

Den ekonomiska 179 utvecklingen

att inkomsterna ökat mer för hushåll med inkomster än höga med Det beror, vid sidan av löneutvecklingen, på en ökad låga. för hushåll med höga inkomster och att kapitalförvärvsgrad inkomsterna ökat för främst hushåll med medelålders och äldre inkomsttagare. Situationen är helt annorlunda för hushåll med låga inkomster av faktorer som minskad tillväxt, strukturella på grund i ekonomin med en kraftigt ökad arbetslöshet, en förändringar förväntad svag löneutveckling och troligtvis lägre ersättningsnivåer i transfereringssystemen samt höjda konsumtionsskatter.

15.4 Hushåll med ekonomi ökar under

svag 1990-talet

I det följande belyses i stora drag frågan vilka grupper som främst kommer att ha en besvärlig ekonomisk situation under resten av seklet till av den allmänna ekonomiska utveckföljd och den i slutet av 1980-talet. lingen höga skuldsättningen Arbetslösheten kommer, som framgår av diagram 5, att ligga en nivå under resten av 1990-talet med mellan på mycket hög 400 000 och 700 000 människor utan arbete med kraftigt försämrade inkomster som följd. Det är främst den yngre som står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. generationen Löneutvecklingen bedöms likaså vara förhållandevis svag under resten av 1990-talet.

Diagram 5. Beräkningar av arbetslöshet och timlöneutveckling under perioden 1985-1998

-- 15°/ -------------------------------------------------------------------------------

cl Arbetslöshet inkl. åtgärder, i % av arbetskraften

-- 14% ------------------------------------------------------------------------- ___ . _ _ ___. _. ___ ___. _ _______ ____ _. _ . 1 20 __ _ _ __ _ . _ . ___, _ _ __ _________ _ ___, _ _. _ _ __ _ , . /G Tim löneutveckling - ---------------------------------------------------- -- 10/.,- ---------------- ----------------------------------------------------------------- -- 8%---- -s%- ----------------------------------------------------------------------------- _ _ _ _ __, . __ _ _ _ _ ______ _ _ _ _______ _ . ___ _ _ . _______ __. __. _ . . . . . 40/0. _. _. _ __ - - 2% ------------------------------------------------------------------------------- 0 °1éss 19.86 15587 1ása 19189 1é9o 1é91 1§92 1993 15594 19,95 1é9e 1:597 19.98

KAIia:Prop.1992/93:150

180 Den ekonomiska utvecklingen

Den inledda saneringen av statens finansiella situation innebär troligtvis lägre ersättningsnivåer i transfereringssystemer.. Behovet av en fortsatt av statens finanser är stort även sanering under slutet av 1 990-talet. kommer att minska Transfereringarna under slutet av decenniet om regeringens sparmål på 5 miljarder kronor år även om är relativt per genomförs, minskningen marginell.

Diagram 6. Beräkningar av den offentliga sektorns transfereringar till hushållen under perioden 1986-1998 i 1992 års prisnivå “ “ N

Miljarder kr

Från kommunerna

300--

Från socialförsâkringssektom 200-

100 V i Från staten

1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 i Källa: Prop. 1992/932150

En trolig utveckling är att statsfinanserna även kommer att förstärkas att skatterna höjs. Det är sannolikt olika typer genom av punktskatter, som slår mot alla hushåll, som kommer att höjas. Även vissa marginalskattehöjningar har dock diskuterats och delvis aktualiserats. Den ekonomiska utvecklingen innebär att kommunerna inte i nämnvärd grad kommer att höja kommunalskatten. För att stärka ekonomin väljer många kommuner i stället att höja taxor och avgifter.

Hushållen har hålla sin standard

haft

svårt att

Levnadskostnaderna för en med två barn

låginkomstfamilj

ökade under år 1993 med 1 100 kronor. Detta enligt Konsument-

verkets beräkningar. Ökningen förklaras av höjda konsumtions-

skatter, priser och avgifter. Detta innebär att familjen i Konsumentverkets modell får ett underskott med 220 kronor varje månad. Med hjälp av Statistiska centralbyråns uppgifter om hushållens löneinkomster har verket uppskattat att knappt

Den ekonomiska utvecklingen 181

hälften av alla ca 360 000 tvåbarnshushåll fick samma eller lägre disponibla inkomster under år 1993. Verket har även gjort av effekten vid arbetslös-

beräkningar

het. Om mannen i familjen blir arbetslös ökar underskottet i familjebudgeten till 1 130 kronor per månad. I sammanhanget bör även beaktas att en den

vanlig försörjningssituation är att

mannen är heltidsarbetande och kvinnan deltidsarbetar. Mycket tyder på att arbetslösheten för kvinnor kommer att öka som en följd av nedskärningarna i den offentliga sektorn . Familjens situation förvärras självklart om av ytterligare någon familjeförsörjarna blir utförsäkrad. Kritiska händelser i livet kan dessutom leda till ekonomisk utsatthet. Dit hör arbetslöshet, skilsmässa, långvarig sjukdom, nära anhörigs dödsfall. Härmed som kan bevidgas gruppen traktas som utsatt.

Hushâllsstru/eturen under

förändring

Hushållens struktur har under årens stora förlopp genomgått ändringar. Den senaste statistiken är från 1990. Som av framgår nedanstående tabell består 40 procent av samtliga hushåll av en person och 31 procent av två personer.

HUSHÅLLSSTORLEK

Källa: SCB

Som av nedanstående tabell

framgår förekommer barn (under

15 år) i vart fjärde hushåll. I endast en procent av hushållen

förekommer fler än tre barn.

ANTAL HUSHÅLL MED BARN (under 15 år) Antal barn Antal Procent 1 000 st

Källa: SCB

182 Den ekonomiska

utvecklingen

Enligt Konsumentverket är det främst ensamstående yngre personer och ensamstående med barn som har behov av stöd och hjälp med sin ekonomi.

Ungdomar behöver öka sina kunskaper

Ungdomar är särskilt utsatta ekonomiskt. från en Enligt uppgift rad

konsumentvägledare hamnar ungdomar oftare än andrai

svåra situationer ekonomiskt. Problemen kan ha anuppstått tingen som en av eller

följd upplåning därför att personen har

ingått en borgensförbindelse. är ofta osäkra i sin Ungdomar identitet och saknar de som behövs kunna kunskaper för att rätt värdera marknaden. Problemet kommer sannolikt att under 1990-talet fördjupas i takt med Ökade bostadskostnader som en av de minskade följd bostadssubventionerna. Detta ställer än större krav kunskapå per och insikt hos som hemifrån för första ungdomar flyttar gången eller som står i att investera i en bostad begrepp tillsammans med en partner. Även andra faser i livet ställer krav på kunskaper och medvetenhet.

Kunskap om försäkrings- och kreditmarknaden, korn-

munernas samt

regler transfereringssystemet är viktiga både för planering av ekonomin i samband med barns ankomst och vid

pensioneringen.

Allt fler erhåller

socialbidrag

I Sverige har 5 procent 2 av fått stöd

(+- procent) befolkningen

i form av eller fattigvård socialbidrag sedan 1810. Enda undantaget är depressionen under 1930-talet då andelen var högre. Nedanstående tabell visar antalet och

bidragstagare bidrags-

hushåll under år och de totala betalats några bidrag som ut (1980 års penningvärde):

Pensionärerna var en tidigare mycket stor grupp bidragstagare, som numera tack vare ett i allmänhet utbyggt pensionssystem klarar sig utan under socialbidrag. Unga hushåll, 30 år, utgör 40 procent av under

bidragstagarna; 40 år är de 70 procent .

Ensamstående med barn utgör 40 procent. En tredjedel av alla bidragshushåll har barn. Denna statistik har varit relativt

Den ekonomiska 183 utvecklingen

konstant under den senaste En viss ökning har tioårsperioden. dock kunnat konstateras för ensamstående kvinnor gruppen utan barn. Var ensamstående kvinna med barn och var fjärde tredje ensamstående man med barn får socialbidrag någon gång under året. befolkning fick socialbidrag Ca 7 procent av Sveriges under 1992. Det är den siffran under någon gång högsta

efterkrigstiden. Den andelen socialbidragstagare bland grupperna enhöga samstående kvinnor och män med barn beror inte på generellt sett inkomster. Men marginalerna är ofta små, och när låga stora och oväntade klarar man inte detta utan

utgifter uppstår

Ensamstående med barn är därför en grupp som kan bli bidrag. än mer utsatt under 1990-talet. I bosatta utländska medborgare svarar för 26 procent Sverige av hushållen med och för 44 procent av de totala socialbidrag kostnaderna för Ungdomarnas behov av socialbisocialbidrag. har varit konstant under de senaste 6-7 åren; drag tämligen var tionde får under året. Denna drabbas ungefär bidrag grupp särskilt av arbetslösheten och antalet utförsäkrade växer nu

mycket kraftigt.

Problemen är större för vissa grupper

bostäder i kombination med minskande Värdeminskningar på ekonomiska till av skattereformen, det höga marginaler följd och en låg inflation har ränteläget, höjda bostadskostnader inneburit att hushåll i har svårt att klara sina krediter många dag och befinner i en skuldkris. Till detta bidrog också sig av kreditmarknaden. Under budgetåret 1990/91 avregleringen Konsumentverket en studie som visar att det då

genomförde

rörde om ca 200 000 som hade svårt att klara sina sig personer krediter. Konsumentverket under budgetåret 1989/90

genomförde

som beskriver hushåll som ansökt om socialbiundersökningar och som var aktuella för ingripande av kronodrag gäldenärer hushåll av tio som sökt socialbidrag hade skulder fogden. Åtta av olika Skulder var vanligast bland personer i åldern 20 slag. till 30 år, medan beloppen oftast var högst hos personer i åldern 40 till 45 år. Det var med skulder bland flerpersonersvanligare som dessutom oftast hade skulder. Människor hushåll, högre bosatta i mindre städer och orter hade oftare skulder än i de tre Huvuddelen av dem som hade skulder i form av storstäderna. och till stat och kommun skulle inte skatter avgifter troligtvis klara betala dessa under fem år. Av

att preskriptionstiden,

184 Den ekonomiska utvecklingen

hushåll med konsumtionsskulder var det bara vart fjärde som hade möjlighet att betala en del av amorteringen. Skuldproblemen påverkar socialbidragskostnaderna genom att bidrag betalas ut för att täcka för hushåll med basutgifter inkomster som med skulöverstiger socialbidragsnormen men der. Det är tre gånger vanligare att hushåll med skulder får extra bidrag jämfört med hushåll utan skulder. Utmätning som kunde minska skulden hos själva förekom mindre än en fjärdedel av hushållen med konsumtionsskulder. Inkassokraven är i dag över en kronor om året. miljon Följande kategorier bedöms till följd av få hög skuldsättning stora svårigheter med sin under de närmaste

betalningsförmåga

aren:

0 Småhusägare. Antalet ansökningar från panthavare om exekutiv av har

försäljning fastigheter ökat mycket kraftigt. Enligt bedömningar av bostadsfinansieringsinstituten kom-

mer 20 000 till 30 000 nya att bli föremål

villafastigheter för

exekutiva åtgärder under de närmaste åren. Denna har grupp efter en ofta kvar skuld till

tvångsförsäljning en långivarna på

mellan 300 000 och 600 000 kronor, som i fall inte kan många lösas av gäldenären. 0 Bostadsrättsinnehavare. En grupp personer köpte under slutet av 1980-talet, när prisnivån var mycket hög, bostadsrätter och finansierade köpet genom lån mot att bostadsrätten pantsattes, ofta till 100 procent. Vanligtvis handlar det om unga människor som inte var medvetna om konsekvenserna ifall skulle komma

förutsättningarna att ändras. Även på

denna marknad har priserna

sjunkit kraftigt, varför en rela-

tivt stor skuld kvarstår hos den enskilde även efter en försäljning av bostadsrätten. Dessutom är risken för många bostadsrättsinnehavare att månadsavgifterna kommer att stiga kraftigt till följd av minskade räntebidrag. 0 Ofta

Nya företagare. används företagandet som ett alternativ

till arbetslöshet. Att starta och driva krav

företag ställer stora

på såväl och innebär

kunskaper som ansvar att ett startkapi-

tal, som ofta lånats mot personlig säkerhet, måste återbetalas.

Sammanfattningsvis kommer antalet hushåll

med en svag ekonomisk ställning att öka under 1990-talet och vara väsentligt större än tidigare under Det

efterkrigstiden. gäller i första hand

hushåll

0 med sänkt förvärvsinkomst till följd av i arbetslöshet, många fall ungdomar

Den ekonomiska utvecklingen 185

0 med inkomster som till stor del består av transferedisponibla ringar 0 med en utan motsvarande även hög skuldsättning tillgångar, i denna grupp många ungdomar 0 bestående av låginkomsttagare med barn 0 med oväntade utgifter till följd av skilsmässa eller nära anhörigs död 0 utländska medborgare.

15.5 Hushållens ekonomi i centrum för

1 990-talets

konsumentpolitik

Enligt 1986 års riksdagsbeslut skall konsumentpolitiken tydligare inriktas på de hushållsekonomiska frågorna, särskilt på hushållens baskonsumtion. Vidare betonas att särskilt utsatta grupper skall komma i fråga för stödåtgärder. De uppgifter som ryms inom denna del av konsumentpolitiken är

0 av hushållens ekonomiska situation analyser 0 och information om rådgivning produkters kvalitet, pris och användning som underlag vid köp av främst kapitalvaror 0 av instrument för och skuldutveckling budgetrådgivning sanering samt framtagning och sammanställning av uppgifter av ekonomisk art för användning i samband med budgetoch rådgivning skuldsanering 0 och av i konsuutbildning produktion utbildningsmaterial mentfrågor 0 i opinionsbildning konsumentfrågor.

Verksamheten bedrivs av Konsumentverket och kommunerna i samverkan. I första hand är det konsumentvägledarna som svarar för det praktiska arbetet med att bistå enskilda med rådgivning.

Stor kommunal

efterfrågan på budgetrådgivning

och skuldsanering

Hushållens till följd av alltför kan ta problem hög skuldsättning olika uttryck. Uppgifter från Konsumentverket tyder sig många att har ökat markant under på efterfrågan på budgetrådgivning senare år. Liknande rapporter kommer från socialtjänsten och från kronofogdemyndigheterna. Den kommunala budgetrådgivningen och skuldsaneringen till enskilda hushåll har givits hög prioritet under andra hälften

186 Den ekonomiska utvecklingen

av 1980-talet i takt med att allt fler hushåll fått ekonomiska svårigheter. Konsumentvägledarnas arbetsbörda har ökat kraftigt. Köerna av hjälpsökande är långa och de flesta ärendena är mycket tidskrävande. Ofta är det inte tillräckligt med utredningar om det enskilda hushållets budget utan många fall innefattar även skuldsanering. Detta medför besvärliga förhandlingar med bland andra banker och andra låneinstitut, skattemyndigheter, Studiestödsnämnden, kommuner och eldistributionsföretag. Förhandlingar om sker i växande i samskuldsanering grad verkan med andra kommunala förvaltningar samt med Kronofogdemyndigheten, arbetsförmedlingen och banker. Lokalt och regionalt förekommer ett flertal s.k. frivilliga skuldmellan främst den kommunala konsumentsaneringsprojekt vägledningen, Kronofogdemyndigheten och bankerna.

om

Lag skuldsanering på väg

Riksdagen har beslutat att av regeringen begära ett förslag till skuldsaneringslag (1992/93:LU49). Ett förslag till lagstiftning på detta område kommer sannolikt att föreläggas riksdagen för beslut under våren 1994. har i att i samar- Regeringen givit Konsumentverket uppdrag bete med kommunala budgetrådgivare och ackordscentraler i Stockholm och Skellefteå pröva nya former för budgetrådgivning. Samarbete förekommer också på det hushållsekonomiska området med flera såsom

frivilligorganisationer, PRO, LO,

Hem och Samhälle och som i varierande TCO, utsträckning utsett s.k. konsumentombud.

hos aktörer

Rådgivning övriga

Vid sidan av den statliga och kommunala konsumentverksamheten bedriver bankerna privatekonomisk rådgivning. Mellan LO, TCO, Sparbanken och Nordbanken har överenskommelser träffats som ger medlemmarna i de fackliga organisationerna möjlighet till kostnadsfri rådgivning under högst 30 minuter och lån som i vissa fall kan lämnas utan säkerhet till en något lägre ränta än som gäller på marknaden. Rådgivningstjänsterna kan omfatta hushållsekonomisk rådgivning, kvalificerad ekonomisk rådgivning, juridisk rådgivning och försäkringsrådgivning. Syftet är att öka medlemmarnas ekonomiska frihet. Informationsmaterial om privatekonomiska frågor som utarbetats av Konsumentverket används av bl.a. bankerna.

Den ekonomiska 187 utvecklingen

Allt fler kommuner

engagerar sigz

budgetrâdgivningen

Kommunerna är i varierande i hushållsutsträckning engagerade ekonomisk där och

rådgivning, budgetrådgivning skuldsanering

är de viktigaste uppgifterna. Knappt 30 procent av den tid som den kommunala

konsumentvägledningen disponerar utnyttjas

för hushållsekonomisk rådgivning. Under 1992 230 erbjöd kommuner sådan varav 179 arbetade med rådgivning, budgetrådgivning och 107 med

skuldsanering. Budgetrådgivningen är

det arbetsområde inom den kommunala

konsumentvägledningen

som ökar, och allt fler kommuner i engagerar sig just den verksamheten. Den hushållsekonomiska är rådgivningen enligt två studier som relateras i kapitel 8 lönsam för kommunerna genom minskade socialbidrag.

Kapitel

Konsumenten

1@

och

mil]

on

i

;sammanfattning

större av miljöfarliga ämnen är numera i omlopp g Långt volymer j i i våra konsumtionsvarorän vad som släpps utvid tillverkningen, i ämnen som förr eller senare sprids uti miljön. i Konsumenternas roll i arbetet för att lösa miljöproblemen i att bli avsevärt större. kommer

iBehovet av kunskap, utbildning och information omi

konsumtionens miljöeffekter och möjligheterna att agera i ? är stort och kommer att öka. miljövänligt mycket

16.1 De och

miljöpolitiska

målen

konsumentpolitiska

Enligt 1990 års miljöpolitiska beslut är målet för miljöpolitiken att

skydda människors hälsa bevara den biologiska mångfalden hushålla med uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt 0 natur- och skydda kulturlandskap.

”Ansvar för miljö och resurshushållning skall prägla samhälls-

Konsumenten och miljön 189

livets alla områden. 1990-talets uppgift är att ställa om samhällets alla verksamheter i ekologisk riktning. I Sverige finns goda förutsättningar att förena god miljö med välstånd och full sysselsättning. S7 Ett konsumentpolitiskt mål enligt 1986 års beslut är: att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Konsumentpolitiken skall sålunda tydligare inriktas de på hushållsekonomiska frågorna och då särskilt hushållens baskonsumtion.” I ett samhällsperspektiv kan begreppet ”att effektivt utnyttja sina resurser” innebära att inte resurserna kortsiktigt lägga på sådant som utarmar ekosystemen och som därmed undergräver livskvaliteten och på längre sikt hotar människans överlevnad. De miljöpolitiska och konsumentpolitiska målen måste alltså samverka.

16.2 Bakgrund

Det traditionella svenska har till stora delar miljöskyddsarbetet varit framgångsrikt. Utsläppen från processindustrin och energisystemets skorstenar och avlopp är, trots mångdubblad varuproduktion, nere på 1940- och 5 0-talens nivåer. Sveriges, liksom hela västvärldens, miljöproblem beror nu i allt större utsträckning på föroreningar från små, eller diffusa, källor med sammanlagt stor I takt med att volym. processutsläppen från industrin minskar, ökar betydelsen av hushållens miljöpåverkan: från bilkörning, från användning av hushållskemikalier och från allt det avfall som konsumtionen ger upphov till. Långt större volymer av miljöfarliga ämnen är numera i omlopp i våra konsumtionsvaror än vad som ut vid släpps - ämnen som förr eller senare ut i tillverkningen sprids miljön. Miljöproblemen har blivit och vittomfattande men globala orsakerna står oftast att finna i den enskilda människans dagliga livsföring. Konsumenterna kan att handla och genom agera miljömedvetet i vardagssituationer skapa en konsumentopinion och ett marknadstryck som ger snabba resultat i form av minskad

miljöstörning. Hänsynstagandet till miljön bör vara en själv-

klarhet i marknadsekonomin. Denna nödvändiga hänsyn kommer inte av sig själv. Därtill krävs kunniga och medvetna konsumenter. av Miljöeffekterna en vara inte i Det återspeglas priset. finns inget utarbetat sätt att prismärka miljöpåverkan.

190 Konsumenten och miljön

Där ekonomiska inte sätts in för att rätta till styrmedel hänvisas konsumenten till sitt eget samvete. Om obalanserna, vara är än sina alternativ finns det risk för en miljömärkt dyrare att konsumenten den eftersom kostnaden väljer billigare varan, för de inte behöver betalas vid köpnegativa miljöeffekterna tillfället.

16.3 och konsumenten

Miljöproblemen

och producenternas ansvar Avfallsproblemet

Allt som och blir kortare eller konstrueras, byggs produceras på sikt avfall. Alla material ned men i olika takt och längre bryts med varierande effekt Varor som används i vardagspå miljön. avfall i förbränningslivet sprids med tiden, som på soptippar, eller i Många varor förbrukar dessutom energi ugnar avloppet. under sin från konsumtionen

användningsfas. Miljöskador

kommer att relativt sett få allt större betydelse. I Sverige produceras totalt ca 55 miljoner ton restprodukter och

och avfall årligen. För att uppskatta mångderna problemen

med varor i avfallsledet kan försäljnings- och konsumtionsstatistik anvåndas. Att det inte finns någon balans mellan tillflöde i form av råvaror och utflöde i form av avfall, innebär att och dess kostnader skjuts på framtiden. avfallsproblemet Kostnaderna inte bara i framtida skador utan också i ligger omkostnader för hantering, markanvändning, sanering, förbränningsanläggningar och rökgasrening. i april 1 993 en kretsloppsproposition

Regeringen presenterade

som nu Ett s.k. (prop. 1992/932180) riksdagen antagit. införs från den 1 1994. Ansvaret för producentansvar januari hand om en vara eller kan då läggas att ta uttjänt förpackning Till lagen kommer att kopplas förordningar på producenten. vilka varor som omfattar. I första berörs om lagen omgången senare kommer också bildäck, elektronikvaror, förpackningar; byggvaror m.fl. att omfattas. är i med de som inom Detta synsätt linje principer tillämpas EG. I EGzs direktiv föreskrivs att förorenaren skall betala. Kostnader för bortskaffande av avfall skall belasta den innehavare som låter en insamlare hantera avfallet och/eller de tidigare innehavarna eller tillverkarna av den från vilken avfal-

produkt

let härrör. helt för nu

Detta innebär en ny inriktning varuproduktionen;

ha med redan på rit-

måste producenten avfallsperspektivet

kommer att möta med

bordet. Konsumenterna produkter ny,

miljöanpassad, utformning.

Konsumenten och miljön 191

Kemikalieproblemet och bristen på kunskap

I samhället används av ämnen och mängder produkter vilkas effekter i

storskalig spridning inte är tillräckligt kända. Oftast

finns inte ens om hur

kunskap mycket av olika ämnen som

sprids i miljön.

Kemikalieinspektionen bedriver ett intensivt

arbete, både nationellt och internationellt, för att öka olika

kunskapen om

kemikaliers egenskaper från och

miljö- hälsosynpunkt. I inter-

nationell samverkan över de upprättas register vanligast förekommande kemikalierna och deras och

användning hantering.

Program finns för av de avveckling mest problematiska substanserna.

Energiproblemet och kraven på åtgärder

Om halterna av i atmosfären växthusgaser får fortsätta att öka och om ozonskiktet i stratosfären fortsätter att uttunnas, blir effekterna förödande.

Riksdagen har i av anledning regeringens proposition ”Om

åtgärder mot

klimatpåverkan m.m.” (prop. 1992/93:179) be-

slutat att en nationell med

strategi fastläggs målet att koldioxidutsläppen i ett första skall vara stabili-

steg år 2 000 serade på 1990 års nivå. Alla tecken att tyder på energikostnaderna måste öka om vi skall nå de internationella och miljömål åtaganden som, enligt många experter, redan har för låg ambitionsnivå. Högre energipriser kommer att konsumentbeteendet påverka i hög grad. Men redan innan och

energipriser förbrukning regleras, kan

medvetna konsumenter aktivt

påverka energiförbrukningen,

marknaden och

produktutvecklingen genom förändringar i sin

livsstil och sina produktval. Satsningar på energisnåla energiprodukter kommer att bli Konsumentverket

nödvändigt. gör

omfattande insatser för att och informera påverka om energiåtgången för och

hushållsapparater uppvärmningsanordningar.

Verket arbetar också med som rör bilars

frågor bränsleförbruk-

ning.

16.4 Konsumenten och

milj öinformationen

Eftersom miljön är en s.k. kollektiv som tillhör nyttighet alla eller är detta en ingen, grund för statlig styrning i syfte att skydda miljön. Väl och seriös information

underbyggd om varors miljöpå-

verkan är avgörande för att konsumenterna skall känna sig

192 Konsumenten och miljön

i sina varuval och kunna åstadkomma en reell förändring trygga med till Ett är att det kan

av beteendet hänsyn miljön. problem

vara svårt att få kunskaper om varors miljöpåver-

djupgående

om såväl som kan. Det behövs större kunskap kortsiktiga och hälsoeffekter, nedbrytbarhet etc. långsiktiga miljö- Den till konsumenterna gäller

viktigaste miljöinformationen

livsstilsfrågor och risker energiåtgång, kemikalieanvändning, med avfall. aktörer har om vad enskilda männis- Många tagit upp frågan för att förändra till det bättre. Flera kor kan göra utvecklingen i invånarna att leva miljökommuner uppmanar kampanjer kommuner ett intensivt arbete med vänligare. I många pågår

konsumentrådgivning på miljöområdet. Dagligvarukedjorna

har inlett arbete med att förändra sig i en mer miljövänlig

Fackföreningar och olika personalgrupper engagerar

riktning. av varor och Bland företagen

sig i upphandling transportfrågor. och hos de stora i märks en attitydförändi allmänhet synnerhet

lett till att de har initierat som kan vara ring, som miljöprogram

genomgripande. Där kan ingå satsning på nya miljöskonande

av med materialval och

processer, utformning produkter nya

av i Inom skolväsendet

utbildning personalen miljökunskap.

arbete att introducera i ett ett intensivt miljöfrågorna pågår Allt detta marknaden, utbudet och

flertal ämnen. påverkar

varornas utformning i miljövänligare riktning.

Aktörer med och utbildning

miljöinformation

har och i samverkan med Konsumentverket på egen hand, skrifter och Videofilmer. Dessa tar andra, tagit fram läromedel, ur Tidskriften

upp miljöproblemen konsumentperspektivet.

har återkommande en ett par sidor som Råd 8C Rön bilaga på och informerar om mindre miljö-

tar upp miljöfrågor löpande

belastande alternativ. Naturvårdsverket riktar inte information direkt till konsui en Verkets är att driva på

menter köpsituation. uppgift

de av miljömålen kan

miljöarbetet så att riksdagen uppställda

infrias. Naturvårdsverket informerar brett och mera allmänt om tillståndet i miljön och om nödvändiga åtgärder i rapportsom distribueras bl.a. till

serier och i sin tidning MiljöAktuellt

skolorna. arbetar mot Kemikalieinspektionen (KemI) huvudsakligen och KemI:s är i första hand att

producenter leverantörer. uppgift

för de kemiska de

se till att företagen tar ansvar produkter

levererar och att kemikalier mot mindre skadliga. I farliga byts har detta för konsumenterna. KemI förlängningen betydelse

Konsumenten och 193 miljön

arbetar fram listor ämnen och substanser som är hälso- eller på och som skall undvikas eller förbjudas. miljöfarliga Svens/za Naturskyddsföreningens projekt Handla miljövänligt” är inriktat på livsstilsfrågor i allmänhet och konsumtionsfrågor i synnerhet. Skriften ”Handla miljövänligt” som blivit en stor framgång ger förslag till en mängd åtgärder och varuval för en bättre miljö. Den uppdateras med något års mellanrum. arbetar mycket med konsumtionsfrågor, ak- Fältbiologerna tioner mot onödiga förpackningar, direktreklam m.m. Andra organisationer som ”Håll Sverige Rent”, Skogen i skolan”, viktiga insatser för att Greenpeace, Q 2 000 m.fl. gör informera och utbilda människor om grundläggande miljövillkor och konsekvenserna av den förhärskande konsumtionsinriktade livsstilen. På dagstidningarnas konsumentsidor syns allt oftare artiklar som tar upp miljöfrågor och olika varors påverkan på miljön.

16.5 Miljömärkning

Konsumenterna har en viktig roll vad gäller att främja miljövänliga alternativ. Exempel på där konsumenttrycket blivit så starkt att det givit direkt utslag på produkters utformning, är de klorfria alternativen i produkter som papper och blöjor. Om konsumenterna får information om konsekvenserna av ett visst produktval och/eller miljökonsekvenserna avspeglas i priset, kan konsumenter som har tillgång till alternativa val utgöra en betydande maktfaktor. Miljömärkning är en kraftfull förstärkning förutsatt att konsumenter efterfrågar miljökvalitet,

att denna efterfrågan leder till en snabb produktutveckling och

att miljömärkningssystemet strävar efter att upprätthålla takten i denna utvecklingsprocess. Ett ökat hos konsumenterna ökar behovet miljömedvetande av information. Miljöargument används numera allt saklig oftare i - dock är de inte alltid seriöst marknadsföringen grundade.

Den samnordiska

miljömärkningen

Idén bakom positiv miljömärkning är att peka ut produkter som är mindre miljöbelastande ån andra. På så sätt kan konsumenternas val styra och företagen miljöanpassa sina produkter för att inte tappa andelar på marknaden. År 1989 beslutade konsumentministrarna i Nordiska Ministerrådet om en gemensam nordisk positiv miljömärkning. Till

7 13-0814

194 Konsumenten och miljön

miljömärkessymbol valdes en stiliserad svan. Genom riksdagsbeslut år 1989 inrättades den svenska miljömärkningsstyrelsen inom SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige. Märkningen måste ge korrekt information och bygger därför kriterier som vilka kravnivåer som uppfylls för olika på anger Genom att kriterierna allteftersom fler produktgrupper. skärpa produkter uppfyller dem, kan marknaden drivas mot en ökad miljöanpassning. Kriterier har hittills fastställts för 18 produktgrupper, bl.a. diskmaskiner, finpapper, mjukpapper, kuvert, byggplattor, tvättmedel, oljepannor och båtmotorer. Omkring 500 svanmärkta produkter finns i dag på den nordiska marknaden. Märkningen är frivillig och bygger på att producenter och importörer ansöker om att få använda svanmärket på sina produkter. Innan en licens beviljas måste produkten genomgå oberoende testning och certifiering. Företag som ansöker om licens får betala en ansökningsavgift (för närvarande 11 000 kronor) och 0,4 procent av den miljömärkta produktens omsättning på den nationella marknaden. Till detta kommer kostnader för olika kontroller och prövningar. Utgångspunkten för överenskommelsen mellan staten och SIS var att verksamheten på längre sikt skulle vara ekonomiskt självbärande och finansieras genom märkningsavgifter från de företag som vill miljömärka sina produkter. Verksamheten bedömdes behöva ekonomiskt stöd under ett femårigt uppbyggnadsskede. Kriteriearbetet har dock tagit längre tid än vad som förutsattes när överenskommelsen träffades, och för budgetåret 1992/ 93 beviljades SIS 3 miljoner kronor för miljömärkningsarbetet. För budgetåret 1993/94 har ett anslag om 5 miljoner kronor beviljats. I anslaget anges att medlen skall användas till en ökad satsning på utveckling av kriterier och marknadsföring av svanmärkningen, som också skall kopplas till EG:s miljömärkningssystem. Anslaget skall också täcka miljömärkningsstyrelsens kostnader för att följa utvecklingen av EG:s miljömärkningssystem bl.a. genom deltagande i olika expertgruppen Vid av kan åtgärder otillbörlig miljömärkning produkter vidtas med stöd av 2 § marknadsföringslagen.

Andra miljömärken

Märkningen ”Bra miljöval” drivs i samarbete mellan Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och ICA, KF samt Dagab. Samarbetet omfattar kriterieframtagning, marknadsöversikter och märkning. Projektet inleddes samtidigt som svan-märkningen,

Konsumenten och 195 miljön

1989. Är 1992 introducerade SNF sin egen symbol, en falk. Naturskyddsföreningen ansvarar för värderingen av miljöegenskaperna hos olika produkter, medan handeln ansvarar för att endast produkter som klarar kriterierna placeras på hyllan för ”Bra miljöval”. Systemet bygger inte på någon ansökan från leverantören utan klassificeringen sker på initiativ av handeln. Omkring 350 enskilda produkter uppfyller kriterierna. Finansieringen har hittills skett genom ett lika stort bidrag vardera från de tre och SNF. En om dagligvarukedjorna avgift 5 000 kr infördes 1992 för dem som vill märka sin produkt med ”Bra miljöval”. För tillkommande ur samma sortiprodukter ment är avgiften 1 500 kr per produkt. Utöver den samnordiska och ”Bra svanmärkningen miljöval” finns olika företags- och organisationsmärken marknapå den, bl.a. Världsnaturfondens panda, Levers miljöinformationssymbol, olika symboler som används av pappersfabrikanter m.fl. Vissa av dessa märkningar är inte alltid lätta att tolka för konsumenten. Pandamärket t.ex., som finns bl.a. på kuvert, betyder bara att en viss procent av försäljningen går till Världsnaturfonden.

EG:s

miljömärkningssystem

EG hösten 1991 en om -

antog förordning miljömärkning

ecolabel - med en i form av en stiliserad blomma. symbol I EG:s förordning ställs och

inga krav på testning certifiering.

Kommissionen fattar själv beslut om fastställande av kriterier. Berörda parter konsulteras innan kriterier fastställs. Varje medlemsland skall utse ett eller flera s.k. godkännandeorgan (competent body). Dessa skall behandla ansökningarna om ecolabel och granska om produkten i fråga uppfyller fastställda kriterier. En godkänd ansökan remitteras sedan till de andra ländernas godkännandeorgan, som har ett antal veckor på sig att invända om de anser att bedömningen varit felaktig. Endast sex EG-lånder har hittills utsett sina godkännandeorgan. Arbete med att utveckla kriterier pågår bl.a. för papper, tvättoch men ännu har kriterier fastdiskmaskiner, inga slutgiltigt ställts. EG:s är avgiftsbelagt med en och en

systern ansökningsavgift

årsavgift. När/om EG:s förordning införlivas med svensk lagstiftning måste utse sitt Beslut måste Sverige eget godkännandeorgan, också fattas om i vilken form ett sådant organ skall arbeta.

m,

196 Konsumenten och miljön

Hanteringen av svanmärkningen i relation till EG:s miljöutreds nu särskilt. märkningssystem

16.6 EG:s

miljöhandlingsprogram

EG:s femte miljöhandlingsprogram ”Towards sustainability” (Mot en bärkraftig utveckling) drar upp riktlinjerna för gemenskapens miljöpolitik för återstoden av 1900-talet. Programmet gäller från 1993. Det långsiktiga syftet är en bärkraftig utveckling. Fem samhällssektorer pekas ut som särskilt viktiga i gemenskapens miljöpolitik under programperioden: industri, energi, och turism. betonar det trafik, jordbruk Programmet förebyggande miljöarbetet och lägger större vikt än tidigare vid ett delat ansvar mellan olika aktörer. Större vikt skall läggas vid ekonomiska styrmedel, utbildning och information samt vid miljöhänsyn inom fysisk planering och sektorplanering. Större miljöhänsyn skall tas vid användningen av EG:s strukturfonder och vid av t.ex. till utformningen stöd, jordbruket. När EES-avtalet träder i kraft kommer EG:s regelsystem att bli utgångspunkt för Sverige. Genom EES-avtalet åtar sig EFTAländerna att följa EG:s harmoniserade regler för varor. För svensk del har särlösningar utarbetats där de svenska reglerna bedömts motsvara en högre skyddsnivå. Särlösningar gäller bl.a. för vissa och bilavgaser, kemikalier, bekämpningsmedel ozonnedbrytande ämnen. Liknande särlösningar gäller för övriga EFTA-länder.

ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

Verksamheten

DEL

V

KAPITEL

Våra

utgångspunkter

Vi eftersträvar en utveckling inom konsumentområdet där samtliga aktörer har tydligare roller, tar ett större ansvar och visar ett större engagemang, där ett samarbete bedrivs i öppnare och friare former och där ambitionen är att i olika former slå vakt om konsumentintresset. 3

17.1 Marknadsekonomin

Samspelet mellan marknadens parter har de senaste decennierna genomgått stora förändringar. Koncentrationen har ökat bl.a. genom den pågående integreringen inom produktion, distribution och detaljhandel. En effekt av ett storskaligt tänkande har blivit att avståndet mellan köpare och säljare/fabrikant har vuxit. Utbudet av varor, dvs. antalet produkter och varumärken, har mångdubblats. Marknadsföringen har intensifierats och breddats till följd av den snabba utvecklingen inom media. Avregleringen och ökad konkurrens inom offentliga verksamheter är ytterligare faktorer som förändrar förutsättningarna för marknadens aktörer. Kravet på ökad miljöhänsyn . inom alla från till påverkar utvecklingen led, producenter .. i, konsumenter. Marknadsekonomin bygger på öppenhet, konkurrens och

resultatmaximering. Mängder av decentraliserade beslut fattas

i syfte att Varor och tjänster skall till så produceras låga kostnader som möjligt. Priser, löner, vinstmöjligheter m.m. ,

200 Våra utgångspunkter

som informationsbärare av hushållens önskemål och fungerar företagens produktionskapacitet. För att marknadssystemet skall får varken de aktörerna eller det allmänna fungera privata vidta åtgärder som stör mekanismerna, i form av t.ex. kartellbildningar eller regleringar, vilket leder till ett mindre effektivt utnyttjande av resurserna. Viktiga förutsättningar för en fungerande marknadsekonomi

är näringsfrihet, etableringsfrihet och privat ägande. Ett antal

har under senare är i avsikt att förstärka åtgärder vidtagits marknadsekonomin. Strävan är att

0 öka den konkurrensutsatta sektorn 0 underlätta och avlägsna hinder för företagsetableringar 0 öka användningen av marknadsmekanismer i den offentliga sektorn 0 öka konkurrenstrycket i alla delar av den svenska ekonomin.

Effektivitetsproblemen finns både i den konkurrensutsatta sektorn och i den offentliga sektorn. Bristande konkurrens år ett av problemen i den svenska ekonomin.

En sund konkurrens på lika villkor

viktig för

konsumenterna

En öppen marknad är en förutsättning för en fungerande konkurrens som främjar en rationell produktion, etablering av nya företag och utveckling av nya produkter. En effektiv och sund konkurrens håller priser och avgifter nere och ger konsumenterna valfrihet och att utbudet av varor möjligheter påverka och tjänster. Om inte konkurrensen fungerar uppstår förluster för samhällsekonomin och konsumenterna: utbudet begränsas, priserna höjs, köparna avstår från köp eller väljer den näst bästa produkten. Fel producent gynnas, företagen håller inte nere sina kostnader och förnyar sig inte. Det är mot den som statsmakterna fattat ett stort

bakgrunden

antal beslut i syfte att stimulera konkurrensen i alla delar av ekonomin. Viktiga inslag är frihandel, avregleringar, ökad konkurrens inom den offentliga sektorn, tydliga och fasta Spelregler för aktörerna på marknaden, effektiv konkurrenstillsyn och åtgärder för att få ett konkurrensinriktat synsätt i samhället.

Våra 201 utgångspunkter

irnellarivkonkurrens-

och

konsumentpolitiken

Genom konkurrens- och utformar staten konsumentpolitiken regelsystemet för marknaden i överensstämmelse med samhällets och konsumenternas intressen. Konkurrenspolitiken har nyligen setts över. Fr.o.m. den 1 juli 1993 tillämpas en kraftfullare konkurrenslag som ger större möjligheter att ingripa mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av en dominerande ställning marknaden. Det Konkurrensverket på nya har ersatt Statens pris- och konkurrensverk och Näringsfrihetsombudsmannen. Konkurrenspolitiken ger spelregler för producenterna så att resurserna används på bästa sätt. Konsumentpolitiken skall ge ett skydd mot säkerhetsrisker och otillbörliga förfaranden från företagens sida samt ge konsumenter information och kunskade kan göra väl val marknaden. Vid anper så att avvägda på vändningen av konsumentpolitiska medel måste effekterna på balansen mellan olika konkurrensmedel beaktas så att icke önskvärda effekter kan undvikas. En stärkt och breddad roll för marknadsekonomin ställer ökade krav på konkurrenspolitiken, men ställer också större krav på kunskap hos konsumenterna och ger att anledning fortlöpande bäst skall utformas.

pröva hur konsumentpolitiken

Behovet av insatser ökar

konsumentpolitiska

Insatserna på det konsumentpolitiska området har förändrats

under efterkrigstiden: från åtgärder för att förbättra arbetsför-

hållandena i hemmet till ett spektrum av insatser för att främja en god hushållsekonomi och stärka konsumenternas ställning på marknaden. Konsumentverksamhet drevs till en början i allt väsentligt av konsumenterna själva Under

genom frivilligorganisationer.

tillväxtdecennierna utvecklades den statliga konsumentverksamheten alltmer. Konsumenternas om behovet av konsumentegen uppfattning politiska insatser har inte undersökts på senare tid, vare sig av oss eller någon annan. Frågan om konsumenternas behov får besvaras mot bakgrund av erfarenheter från den lokala och centrala konsumentverksamheten och de som överväganden kommittén har gjort i olika avseenden. Vår bedömning är att behovet av insat-

konsumentpolitiska

ser ökar under 1990-talet. Vi står inför stora förändringar som får betydande konsekvenser för konsumenterna.

202 Våra utgångspunkter

Marknadsekonomin förstärks och breddas. För att konsumenterna skall kunna göra rationella val krävs sådan information att de kan överblicka marknadens utbud. Det föreligger ett växande behov av information om pris, kvalitet och service på såväl varu-som tjänsteområdet till följd av ett ökat utbud och en ökad konkurrens i delar av den sektorn. offentliga Spelregler på marknaden måste få genomslag. Kunskap om företagens och konsumenternas skyldigheter och rättigheter är en förutsättning för att marknaden skall fungera effektivt. Lagstiftning och rättspraxis har vuxit fram i och med utveckav nya varor och förändringen av marknadslingen tjänster, metoder, den ökade internationaliseringen och användningen av ny teknik. Behovet av och en enkel form av reklamationshantering ökar när marknaden breddas till att omfatta tvisthantering varor och tjänster som tidigare omgavs av offentliga regleringar och när handeln över gränserna utvidgas. Mil/öfrågorna får en allt större betydelse. För att människor skall kunna ta hänsyn till miljön behövs bl.a. information om produkternas miljöeffekter, om hanteringen av avfallet och om möjligheterna att spara energi. Den ekonomiska utvecklingen under 1990-talet med minskande marginaler ställer större krav på hushållen att använda sina resurser effektivt. Behovet av budgetrådgivning ökar väsentligt, särskilt vid en omfattande arbetslöshet. Behovet av skuldsanering för särskilt utsatta konsumenter kommer att vara betydligt större under 1990-talet än under 1980-talet. Det västeuropeiska samarbetet ställer större krav på deltagande i det europeiska regelsystemets utveckling på konsumentområdet, på möjligheter till tvisthantering vid köp från annat land och på kontroll av produkter från säkerhetssynpunkt. Beslutsprocessen i ett demokratiskt Europa förutsätter såväl delaktighet som medverkan från fackliga organisationer, näringsliv och konsumentorganisationer. Konsumenternas synpunkter måste ges utrymme i denna process.

17.3 Aktörernas ansvar

Konsumenterna har ett 611151/617”

Det marknadsekonomiska förutsätter kunniga och systemet kritiska konsumenter. Rollen som konsument har människan livet Konsumenter måste som enskilda individer dagigenom. ligen fatta en mängd beslut som direkt påverkar deras ekono-

Våra 203 utgångspunkter

miska och andra resurser, miljön och på litet sikt hela längre samhällsekonomin. En av för en sund

förutsättningarna samhällsekonomisk

utveckling är kunniga och rationella konsumenter som har möjlighet att göra medvetna val på en alltmer omfattande marknad. Det ankommer på konsumenterna att informera om sig utbudet på marknaden, att hålla sig informerade om sina rättigheter och och att ha kontroll över sina skyldigheter ekonomiska åtaganden. Denna i och med att uppgift utvidgas allt fler områden utsätts för konkurrens. Hushållen står alltså inför betydande och andra insatser

förändringar. Statliga är nödvändiga för att göra det möjligt för konsumenterna att

inhämta kunskap så att de handlar rationellt. Staten och kommunerna kan överta det individuella aldrig ansvaret. Konsumenter kan dock utsättas för beotillbörlig

handling från företags sida eller hamna i en svår ekonomisk

situation, där statliga och andra insatser kan bli nödvändiga.

Statens roll

Staten måste ta ansvar för rättsregler, infrastruktur, ekonomisk för

bastrygghet medborgarna, rimlig inkomstfördelning m.fl.

viktiga områden för att marknadsekonomin skall väl. fungera En i sig effektiv marknad kan skada andra samhällsintressen så att det uppstår en nettoförlust för t.ex. i om ekonomin, fråga miljön. Lämpliga styrmedel måste då finnas för att skapa en balans. Staten svarar för att utvecklas i ett regelsystemet europeiskt perspektiv med till de behov som finns i och för hänsyn Sverige, att reglerna efterlevs den svenska marknaden. på Staten svarar för och medverkar till

myndighetsutövning att

konsumentintresset får en vid

framskjuten plats utformningen

av politiken områden av för konsumenterna. på betydelse Staten svarar för

kunskapsutveckling på konsumentområdet

liksom på andra viktiga områden i samhället. Staten har ett ansvar för att utvecklas i

konsumentpolitiken

samverkan med och med stöd och hjälp av andra aktörer som

kommunerna, frivilliga organisationer och näringslivet.

Staten har ett särskilt ansvar för att de stödja frivilliga organisationerna, som har små ekonomiska resurser men som kan främja ett engagemang i Aktiva och

konsumentpolitiken.

engagerade konsumenter, som har att föra fram

förutsättningar

sina önskemål, är en för intentionerna i

förutsättning att konsumentpolitiken skall uppnås.

,294 Yårautgångspunkter_ _

Staten, liksom kommunerna, värnar i första hand om dem som är utsatta och som behöver hjälp, framför allt hjälp till Självhjälp.

Kommunernas uppgift

Konsumenternas behov av stöd från den kommunala verksamheten kommer att öka. Det i kommunernas intresse att verka för en sund ligger handel med med ekonovaror och tjänster och för att hushåll miska kan lösa dessa. Avregleringar av kommunala problem ställer också krav på kommunerna att informera om tjänster villkor och kvalitet samt möjligheter för kommuninvånarna ge att framföra synpunkter på verksamheten. Många kommuner har under senare år dragit ner på resurserna till konsumentverksamheten. Vi ser en fara i den utveck- Behovet av lokalt stöd till konsumenterna är stort, och lingen. bl.a. ekonomisk studier, en god affär inte rådgivning är, enligt bara för kommuninvånare utan även för kommunerna själva.

måste ta större ansvar

Näringslivet

I ett marknadsekonomiskt samhälle måste näringslivet ta fritt, ett stort ansvar för sitt mot konsumenterna. Det

uppträdande

handlar i om etik och moral i linje med samhällets grunden

vedertagna värderingar. Ett minimikrav är att hela näringslivet

de som statsmakterna har fastställt. Det ligger följer regler i att tillgodose konsumensjälvfallet näringslivets eget intresse ternas önskemål. I fall sker från företagens många övertramp sida av om gällande spelregler. Informapå grund okunnighet tion och från är därför utbildning näringslivets organisationer

angelägna uppgifter.

Det är i första hand näringslivet som skall ta ansvaret för att produkterna är säkra, att konsumenterna får en god information och en god kundbehandling och att verksamheten bygger på god affärsetik.

ar en star/e laonsumentröst

Frivilligorganisationerna

De frivilliga organisationerna, med Sveriges Konsumentråd som en tänkbar samlande kraft, måste bli en starkare konsumentröst. De bedriver information till och utbildning av medlemmarna, företräder konsumenternas intressen både här hemma, såväl lokalt som och i det europeiska samarbetet, och centralt,

de är effektiva opinionsbildare. Såväl organisationerna som

Våra 205 utgångspunkter

studieförbunden bör i sina uppgifter satsa mer på konsumentfrågor.

Kritiskt skede

Konsumentpolitiken befinner sig i ett kritiskt skede. Resurserna på området minskar, särskilt lokalt, som behovet av samtidigt konsumentpolitiska insatser ökar. För att intentionerna i konsumentpolitiken skall uppnås måste, enligt vår uppfattning, såväl staten som kommunerna, näringslivet och frivilligorganisationerna ta på sig ett ökat ansvar.

Om alla tar sitt ansvar

Med ett ansvar som samhällets aktörer kan sprids på samtliga marknadsekonomin fungera bättre och i enlighet med intentionerna. Förutsättningen för att målet skall uppnås är att många fler än i dag engagerar sig i konsumentfrågor. Det gäller såväl konsumenter, näringsidkare, media, skolan som politiker lokalt och centralt. En klar och tydlig rollfördelning föreligger mellan staten, kommunerna, näringslivet, media och frivilligorganisationerna. Varje aktör tar sitt fulla ansvar inom respektive område och utveckla sin kompetens och verksamhet. Staten, näringslivet och även i

frivilligorganisationerna engagerar sig

det europeiska samarbetet. Med en välutvecklad och heltäckande konsumentpolitik som omfattar intressenter och där ansvaret delas av samt-

samtliga

liga aktörer kan konsumenterna hävda sina intressen såväl här hemma som i det europeiska samarbetet. Inom en femårsperiod kan då, enligt vår mening, följande ha uppnåtts:

0 Ekonomisk dvs. och

rådgivning, budgetrâdgivning rådgiv-

ning vid sanering av skulder erbjuds var och en som behöver och efterfrågar den. 0 om som och Kunskaper reglerna styr näringsverksamheten som syftar till att stärka konsumenternas ställning på marknaden har ökat väsentligt hos framför allt näringsidkarna, men också hos konsumenterna. 0 Antalet ärenden hos Allmänna reklamationsnämnden har

kraftigt minskat (till följd av att fler tvister löses vid källan,

lokalt och av privata nämnder som näringslivet svarar för). 0 har en central ikonsumentverksamheten. Miljöfrägorna plats 0

Information före köp omfattar fler tjänster (bla. avreglerade

områden), beaktar i högre grad miljöaspekter och är tillgäng-

206 Våra utgångspunkter

människor än i modern

lig för betydligt fler dag (genom teknik i form av teletjänster, media etc. ).

0 Det privatekonomiska perspektivet bar en större tyngd i och olika beslut

sambällsdebatten, effekterna av politiska

belyses ur ett konsurnentperspektiv. 0 är starkare vid av Konsumentinflytandet utformningen regelsystem på olika sambällsomrâden som är av stor betydelse för konsumenterna. 0 och nordiska länder har en mer

Sverige övriga pådrivande roll i det europeiska samarbetet på det konsumentpolitiska

området . 0 Det nordiska samarbetet på konsumentområdet, såväl mellan länderna som mellan frivilligorganisationerna, bar stärkts, bl.a. till följd av ett nyligen antaget nordiskt handlingsprogram.

KAPITEL

Avregleringen ?li

och den ökande

konkurrensen

För att marknadsekonomin skall fungera måste konsumenten i kunna bilda sig en uppfattning om varors och kvalitet, tjänsters pris g och servicegrad samt ha möjlighet att framföra klagomål och få dessa behandlade på ett ändamålsenligt sätt.

18.1 Konsumenträtten och de

avreglerade

områdena

Definitioner

Med näringsidkare avses inom konsumenträttslagstiftningen varje fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och av sådan karaktär att den kan betraktas

som yrkesmässig. Det krävs inte att verksamheten bedrivs i

vinstsyfte. Med myndighetsutövning avses ”utövning av befogenhet att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande”. Det kan i vissa fall vara svårt att skilja mellan vad som är att anse som myndighetsutövning och vad som är serviceverksamhet. Uttryckets närmare innebörd på olika förvaltningsområden fastställs ytterst genom rättspraxis. En närmare beskrivning av hur den kommunala verksamheten berörs av avregleringen återfinns i 13. Där beskrivs kapitel även under vilka förutsättningar kommunerna kan överlämna

208 och den ökande konkurrensen Avregleringen till andra förvaltningsuppgifter bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller individ.

Lagstiftningens tillämpning

I och med avregleringen kan den marknadsrättsliga lagstift-

ningen tillämpas på nya områden. I enlighet med definitionen av begreppet näringsidkare gäller att när offentliga tjänster bjuds ut till konsumenter mot betalning är den konsumenträttsliga såväl statliga som kommunala lagstiftningen tillämplig på organ som driver verksamhet av ekonomisk natur. Marknads-

föringslagens, avtalsvillkorslagens och produktsäkerhetslagens

bestämmelser blir därmed tillämpliga på sådan verksamhet, något som också kommit till uttryck i praktiken. Exempelvis har Konsumentverket med stöd av avtalsvillkorslagen förhandlat med t.ex. Telia och Sj, och marknadsdom-

stolen har på talan av KO prövat marknadsföringspåståenden

från kommunala bostadsstiftelser. När det gäller pris, kvalitet och tillgänglighet är möjligheten

att åtgärda problem genom lagstiftning begränsad. Liksom när

det gäller prissättning etablering av butiker eller på varor, öppethållande har näringsidkaren frihet att själv bestämma. Denna som konsumenten möter vid avreglering typ av problem eller när erbjuds mot betalning måste alltså offentliga tjänster hanteras annat de politiska kanalerna, olika på sätt, genom eller opinionsbildning. De poli-

klagomålsprocedurer genom

tiska nämnderna har fortsatt ett ansvar för verksamhet som läggs ut på entreprenad.

18.2 Klagomålsmöjlighet

En övergripande målsättning bör vara att konsumenten så långt har samma när det gäller såväl

möjligt klagomöjligheter privata

som offentliga tjänster. Vissa av tjänster lämpar sig för prövning av Allmänna typer reklamationsnämnden. Vilka tjänster detta gäller får bedömas efter hand av nämndens råd och regleras genom nämndens

instruktion. När det gäller de s.k. specialreglerade obligatoriska

uppgifterna är kommunernas och landstingens ansvar preciserat i lag. Justitieombudsmannens tillsynsansvar gäller vid myn- Konsumenterna kan även överklaga vissa dighetsutövning. kommunala beslut, s.k. förvaltningsbesvär. För landstingens verksamhet finns ett flertal instanser för att ta emot klagomål som även inbegriper utförandet av service.

och den ökande konkurrensen 209 Avregleringen

ofta brister i den kommunala verksam-

Klagomål synliggör

heten och kan användas för att förbättra denna. Det är enligt vår uppfattning viktigt att:

0 att konsu-

Klagomålsprocedurerna utformas för tillgodose menternas behov. Konsumenterna måste veta att det finns

möli het att kla g a och till vem kla g omålen skall ställas. I g

18.3 insatser

Konsumentmyndighetens

Konsumentverket har hittills inte haft till att bevaka

uppgift

kommunala eller andra offentliga tjänster (utöver sådana som aktualiserats i samband med rättstillämpningen). frågor Enligt vår uppfattning bör:

0 bevaka kommunala och andra of- Konsumentmyndigheten En rad uppgifter för konsumentfentliga tjänster: nya myndigheten aktualiseras härmed.

Nedan pekar vi på någrarviktiga områden.

Vaktbundsfunktionen

Enligt vår är det angeläget att Konsument-

uppfattning

i sin av bevakar

myndigheten, egenskap funktionsmyndighet,

konsumentintresset områden. Där länsstyrel-

på avreglerade

kommuner och och statliga myndigheter har sen, landsting ansvar (hälso- och sjukvård, barnomsorg och skola) ankommer det på dem att följa och utvärdera verksamheterna. Konsumentmyndigheten å sin sida bör informera sig om följa som vidtas cen-

utvecklingstendenser, upp vilka åtgärder

tralt och lokalt, driva på och bevaka att man tillgodoser konsumenternas intresse av information, insyn och möjlighet att framföra Verkets samarbetspartner i dessa fråklagomål. blir förutom sakmyndigheterna även Kommunförbundet, gor Landstingsförbundet och frivilligorganisationerna. Resurssvaga behov bör särskilt beaktas när offentgruppers

utsätts för konkurrens. Det är enligt vår uppfatt-

liga tjänster att resurssvaga behov inte åsidosätts när ning viktigt gruppers verksamhet drivs i nya former. Konsumentverket arbetar utifrån ett hushållsekonomiskt där tid, och kvalitet är viktiga komponenter.

perspektiv pengar

Detta bör även för bedömningen av områden perspektiv gälla som avregleras.

210 och den ökande konkurrensen Avregleringen

De frivilliga organisationerna kan en roll i spela viktig opinionsbildningen genom att fånga upp, konkretisera och informera om problem som konsumenterna möter på nya marknader.

och

Information utbildning

Enligt vår bedömning är behovet av information och utbildning om avreglerade områden stort. Exempel på frågor som aktualiseras är: Vilka krav bör man som konsument ställa den på utförda tjänsten? Vart kan jag vända mig för att få en överblick över olika tjänster och deras kvalitet? Vad innebär den s.k. skolpengen? Vad innefattar kommunens avtal med tjänsteproducenten? De frivilliga organisationerna kan utgöra en värdefull informations- och utbildningskälla för enskilda konsumenter. Seminarier, studiecirklar och annan utbildning är sådana exempel på verksamheter. De informationskanaler som Konsumentverket har, t. ex. Råd 8C Rön, bör medverka till att medgöra konsumenterna vetna om effekterna av avregleringar. Att informera om modeller i olika kommuner, att föra en debatt om de problem som uppstår, att bevaka och tydliggöra resurssvaga ställgruppers ning är exempel på angelägna frågor. Vi föreslår att:

0 och

Information utbildning om konsumentförbâllanden inom

avreglerade områden ökas.

18.4 Den kommunala verksamheten och

områden

avreglerade

Kommunen måste vara serviceinriktad och öppen för påverkan från kommuninvånarna. I kommunens att uppgifter ingår upplysa om vart man kan vända sig med olika frågor, önskemål eller Den ökade konkurrensen om kunderna har klagomål. medfört att marknadsföringen från såväl offentliga som privata organ har ökat väsentligt. Den kommunala informationen ges på olika sätt, t.ex. genom telefonkatalogen, kommunens telefonväxel eller reception. kommuner har infört med- Några borgarkontor, en lokal där och statliga myndigheter, landstinget kommunen i samverkan kan informera och bistå medborgarna i enklare ärenden. är att samla samhällsinformation och Syftet olika typer av service på ett för medborgaren lättillgängligt sätt.

och den ökande konkurrensen 211 Avregleringen

Ett annat syfte år att avlasta förvaltningarnas centrala verksamheter från ren informations- och serviceverksamhet och viss ärendehantering. Genom samverkan kan också viss grundlägsamhällsservice i glesbygd i större behållas. gande utsträckning Inom Civildepartementet har en arbetsgrupp behandlat utvecklingsarbetet med medborgarkontor. Arbetsgruppen har föreslagit en lag om försöksverksamhet med kommunala medborgarkontor. Kommunerna skall vidare få möjlighet att skriva avtal med bl.a. statliga myndigheter om att sköta vissa av deras (Ds remissbehandlas för närvauppgifter 1993:97). Förslaget rande. Den kommunala konsumentverksamhetens uppgift är bl.a. att fånga upp och analysera problem på den lokala marknaden och vidarebefordra dessa till Konsumentverket, som skall överväga mer generella åtgärder. Undersökningar visar på ett stort antal klagomål på offentliga tjänster. Konsumentvägledningen i Göteborg har t.ex. under hösten 1993 gjort en enkät om olika konsumentproblem som kommuninvånarna redovisat. Att konsumenterna i sin kommun kan få information, möjlighet att framföra klagomål, hjälp att bedöma kvaliteten angående kommunens skolor, daghem m.m. är en av förutsättningarna för att det nya systemet skall fungera tillfredsställande. Vi förordar att:

0 Kommunerna fångar upp och analyserar konsumentproblem inom den del av den offentliga sektorn som avregleras 0 centralt stöd till den lokala Konsumentmyndig/oeten ger

konsumentuerksamheten och sprider information om erfa-

renheter från olika kommuner i landet.

18.5 samt och

Prismätningar pris-

marknadsbevakning

För att konsumenterna skall kunna fylla sin funktion i marknadsekonomin krävs bl.a. en god marknadsöverblick och ett prismedvetande. Kommittén skall därför särskilt tydligt uppmärksamma mellan ansvarsfördelningen konsumentmyndigheten den nya konkurrensmyndigheten, länsstyrelserna och den lokala konsumentverksamheten när det gäller formerna för och omfattningen av allmän konsumentinformation om prisförhållanden på marknaden. Frågan om behovet av prismätningar och var dessa organisatoriskt skall höra hemma aktualiserades i samband med avveck-

212 och den ökande konkurrensen

Avregleringen

lingen av Statens pris- och konkurrensverk (SPK) och Näringsfrihetsombudsmannen (NO). Inför inrättandet av det nya Konkurrensverket tillsattes Organisationsutredningen på konkurrensområdet (dir. 1991:125). Utredningen granskade även behovet av och efterfrågan på konsumentinriktad prisinformation och länsstyrelsernas verkkonkurrensfrämjande samhet. SPK hade bland annat till att arbeta med uppgift prismätningar. Verket skulle analysera och bevaka prisbildningen inom varu- och som är av stor för tjänsteområden betydelse konsumenterna. Verket skulle också bevaka och analysera

konsumentprisutvecklingen och informera om resultaten i syfte

att främja en från allmän synpunkt konkurrens och öka lämplig konsumenternas prismedvetande. De undersökningar som SPK gjorde var av tre typer: 0 Lokala Dessa

prisspridningsundersökningar. undersökningar

redovisade olika priser för en enstaka vara/varuvariant i butiker och hos leverantörer på en viss ort. Som kan exempel nämnas priserna på villaolja i Stockholm. 0 Lokala I dessa

prisnivåundersökningar. undersökningar j äm-

fördes butikers genomsnittliga prisnivå på dagligvaror en på VISS ort. 0 I dessa en orts Ortsjämförelser. undersökningar jämfördes genomsnittliga prisnivå för dagligvaror med andra orters. Dessa undersökningar hade även till syfte att skillnabelysa

der i konkurrensförutsättningar mellan orter.

Organisationsutredningen på konkurrensområdet (ORK) konstaterar i sin rapport, ”Konsumentinriktad prisinformation”, att det från förefaller finnas behov

konsumentsynpunkt ett av

lokala prisundersökningar. Även massmedia, vissa kommuner och eventuellt också kan utgöra tänkbara avnälänsstyrelserna mare för sådana undersökningar. ORK anför att det är svårt att bedöma om det intresse som finns för lokala prisundersökningar motsvaras av en sådan betalningsvilja och

betalningsförmåga

att man kan tala om en faktisk lokala efterfrågan på pris-

undersökningar.

För att göra de lokala krävs

prisundersökningarna det, enligt

ORK, sådan metodkunskap och varukännedom som används vid andra prisundersökningar, t.ex. vid insamlandet av uppgifter för konsumentprisindex. Enligt instruktionen för Konkurrensverket (SFS 1992:820) skall den i första hand vara en nya myndigheten lagtillämpande myndighet som har att i konkreta ärenden

göra bedömningen

av om har i strid med de förbud finns i den

företag agerat som

och den ökande konkurrensen 213 Avregleringen

nya konkurrenslagen. Konkurrensverket skall därför inte ägna sig åt allmän information om pris- och marknadsförhållanden

och har heller inte resurser att löpande göra prisundersökningar.

Statistiska centralbyrån (SCB) publicerar konsumentprisindex. Det finns en fältorganisation ute i landet med 170 intervjuare, och en grupp med telefonintervjuare i Örebro. Genom sitt kontaktnät och har SCB möjlighet att

uppgiftsinsamlande

utföra olika prisundersökningar. I ORK:s rapport framgår att SCB av inte vill genomföra undersökningar där sekretesshänsyn man uttalar sig om enskilda företag. SCB är berett att hjälpa till

med metoduppläggning för lokala prisundersökningar, förut-

satt att själva och publicerandet sköts av

uppgiftsinsamlandet

något annat organ. Konsumentverket har anlitat SCB för att producera de sammanfattande redovisningar som lämnas av Konsumentverket för och ”Hushållens kostnader”. ”Matkorgen EES-avtalet och den ökande konkurrensen kan leda till i detaljhandelssystemet. Dessa faktorer strukturförändringar kan medföra att prisspridningen i Sverige ökar, både mellan olika i Sverige och mellan olika butiker inom samma regioner region eller ort. Detta ställer krav på en konsumentinriktad och konsumentanpassad information för att underlätta för konsu-

menterna att orientera sig marknaden. Särskild uppmärk-

på samhet bör i områden där konkur-

ägnas prisundersökningar

rensen satts ur eller Samtidigt bör i spel kraftigt försvagats. tillgången till ett fullgott

undersökningar uppmärksammas

sortiment. Under våren 1993 utarbetade Konsumentverket en metod för lokala matkostnadsundersökningar. Syftet var att ta fram en arbetsmodell för lokala undersökningar av matkostnader, antill verksamhet. Resultatet av

passad konsumentvägledarnas

undersökningarna skall användas i rådgivning till enskilda hushåll för att hur valet av inköpsställen kan påverka belysa matkostnaderna. Priskonkurrensen i detaljhandeln är i viss utsträckning avav hur mycket konsumenterna de butiker som hängig gynnar ett i förhållanden. Information erbjuder lågt pris vid övrigt lika om prisskillnader mellan olika varor eller olika distributionskanaler ökar konsumenternas medvetenhet i Lokala

prisfrågor.

över marknaden, vilket prisundersökningar ger en överblick underlättar för konsumenterna att göra rationella val. Vi bedömer att prisundersökningar finns lokalt. Den efterfrågan på modell som Konsumentverket har utarbetat kan enkelt användas både av frivilligorganisationer och konsumentvägledare för att genomföra lokala och dem i sin

prisundersökningar utnyttja

214 och den ökande konkurrensen Avregleringen

verksamhet. Såsom modellen är konstruerad kan med syftet och materialets vidare

prisundersökningen användning variera.

Den lokala beställaren kan alltså påverka undersökningens

utformning efter sina behov, något som bör öka efterfrågan av

prisundersökningar. Modeller anpassade för att belysa pris, kvalitet och tillgänglighet på orten bör utarbetas i samarbete med Konkurrensverket. Det finns även andra att möjligheter utföra denna typ av undersökningar. När det gäller behovet av andra för att prisundersökningar t.ex. belysa konkurrenssituationen i olika delar av landet eller inom en region bör denna fråga, när ett sådant behov

föreligger,

kunna lösas mellan Konkurrensverket och Konsumentverket. SCB:s erfarenheter och möjlighet att utföra tjänster ett utgör värdefullt komplement till de båda myndigheterna. Vi förordar att:

0 K i samverkan med Konkurrensverket onsamentmyndigheten utvecklar och främjar användningen av modeller för lokala prisundersökningan

KAPITEL

Närmandet

iüg

till EU

5 Nya insatser kommer att krävas från Konsumentverkets sida i dess egenskap av tillsynsmyndighet för de nya lagar som har samband med EES-avtalet, b|.a. systematiska kontroller på j produktsäkerhetsområdet.

19.1 Allmänt om konsekvenser för konoch

konsumentpolitiken

sumenterna I samband med riksdagsbehandlingen av EES-propositionen gjorde lagutskottet följande uttalande om EES-avtalets allmänna betydelse för konsumenterna:

”Enligt utskottets mening kommer EES-avtalet, i vart fall på sikt, generellt sett att innebära vinster för de svenska konsumenterna. En större rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital leder till en effektivare konkurrens som pressar kostnader och priser inom både produktion och distribution på ett sätt som gynnar konsumenterna.”

Samtidigt konstaterar utskottet att förutsättningarna för näringsidkarnas och konsumenternas handlande på marknaden förändras. Det är därför svårt att närmare bedöma vad EESavtalet i alla sina delar kommer att innebära. För det arbetet blir följden av närmandet konsumentpolitiska till EU att samråd, expertkontakter och förhandlingar delvis

I

Lm

216 Närmandet till EU

flyttas ut i Europa. Konsumentverket blir i och med EESavtalets ikraftträdande tillsynsmyndighet enligt flera nya lagar som träder i kraft samtidigt som EES-avtalet. När det gäller utarbetande av regler blir det europeiska perspektivet viktigt. Svenska experter och förhandlare kommer i ökad utsträckning att delta i möten med sina respektive motsvarigheter i EES-länder. Samarbetet kommer att övriga äga rum på olika nivåer, mellan tillsynsmyndigheterna, mellan frivilliga organisationer, mellan olika experter och regeringsföreträdare. EES-avtalet ställer krav på tillsyns- och marknadskontroll. Nya insatser kommer att krävas med bl.a. systematiska kontroller på produktsäkerhetsområdet. På den gemensamma marknaden som blir följden av EESavtalet är det viktigt att kontrollen bedrivs enligt likartade riktlinjer i EES-länderna. Samråd kommer att bli nödvändigt rörande marknadskontroll och marknadsövervakning för att det fria flödet

förverkliga

av varor och tjänster. Det internationella samarbetet vad avser Standardisering kommer fortsatt att spela en stor roll. När det gäller samarbetet om regelsystemets utformning har samrådsformerna inom EES ännu inte tagit form. Det är därför svårt att överblicka behovet av insatser inom detta område. Dock vill vi påpeka att EES-avtalet behöver kompletteras för att garantera möjligheterna till kontakt och samarbete mellan EFTA:s konsumentkommitté och EG:s konsumentråd (CCC). Vi föreslår därför att:

0 EES-avtalet behöver kompletteras för att garantera möjliheterna till kontakt och samarbete mellan EFTA:s konsumentkommitté och EU:s konsumentråd.

Vi skall enligt direktiven föreslå till lämplig delegering konsumentmyndigheten inom ramen för det mellanstatliga samarbete som blir en följd av EES-avtalet och ett eventuellt EUmedlemskap. Den svenska samverkan med

statsförvaltningens

regeringen vid ett svenskt medlemskap har behandlats av en särskild utredning, Utredningen om statsförvaltningen och EG. Utredningens uppgift har varit att analysera hur, med bibehållande av den svenska förvaltningsmodellen, regeringen/

departementen och förvaltningsmyndigheterna skall samverka

i EU-integrationen. I betänkandet (SOU 1993:80) Statsförvaltningen och EG redovisar utredningen en rad förslag för att åstadkomma en klar och effektiv ansvarsfördelning mellan departement och myndigheter i EU-samarbetet.

Närmandet till EU 217

Utredningen konstaterar inledningsvis att deltagandet i EUsamarbetet kommer att kräva stora insatser från förvaltningsmyndigheternas sida. Höga krav kommer att ställas på samverkan mellan regeringskansliet och myndigheterna. Det krävs att regeringen genom normgivning, myndighetsdirektiv och riktlinjer tydligt anger kraven på förvaltningsmyndigheternas verksamhet. Bland förslagen kan nämnas:

0 en att fortlö- Förvaltningsmyndigheterna åläggs skyldighet pande till regeringen eller till ett organ som regeringen bestämmer redovisa när och på vilket sätt myndigheten infört EG-direktiv i svensk rätt. och myndigheter redovisar sitt delta- Departement löpande gande i EG:s olika organ till det organ inom regeringskansliet som svarar för samordningen i EG-frågor. Varje departement kartlägger i detalj, i samarbete med sina

förvaltningsmyndigheter i den mån så inte redan skett, EG:s

organisation i fråga om kommittéer, arbetsgrupper och andra organ inom respektive myndighets ansvarsområde. En sådan kartläggning genomfördes i slutet av 1993 av Civildepartementet och Konsumentverket. Myndigheten kartlägger vilka rationaliseringsmöjligheter som kan följa av ett EG-medlemskap. Sakansvarigt departement bör ansvara för svensk representation i EG:s olika organ och fatta beslut om vem som skall företräda Sverige i EG-samarbetet. Regeringskansliet och intresseorganisationerna bör föra en öppen dialog vid ett medlemskap.

Denna behandlas alltså i särskild och föranleder

fråga ordning

därför inte ytterligare kommentarer från vår sida.

19.2 Standardiseringen

En av förutsättningarna för en effektiv marknadskontroll är realistiska och otvetydiga standarder. Inga oklarheter får föreligga om vilka krav produkterna skall uppfylla för att få åsättas EG-märket. Det är särskilt viktigt med klara bestämmelser eftersom näringsidkaren är skyldig att betala kostnaderna för provtagningen i de fall produkten inte är utförd i enlighet med kraven i standarden eller i direktivet. Betydelsen av att delta i standardiseringsarbetet har ökat. EG:s ”nya metod” ställer endast krav beträffande produkternas väsentliga egenskaper. Detaljerade tekniska specifikationer utarbetas därefter inom de europeiska standardiseringsorganen.

218 Närmandet till EU

Ett tjugotal kommittéer, flera av dem med deltar

arbetsgrupper,

för närvarande i arbetet med att ta fram Europastandarder. Kommittéerna arbetar bl.a. med möbler, leksaker, fritidshjälmar, barnomsorgsprodukter och flytvästar. Flera av CEN-kommittéerna (European Committee for Standardisation) och CENELECkommittéerna (European Committee for Electrotechnical Standardisation) arbetar med EU/EFTA-mandat. I arbetet deltar redan länder från EFTA och EU. Det är angeläget att utnyttja möjligheterna att utöva inflytande på de krav som utformas att delta i det europeiska Kon-

genom standardiseringsarbetet.

sumentverket har framgångsrikt fört fram svenska synpunkter och det internationella påverkat standardiseringsarbetet. Vi anser därför att:

0 liksom hittills hör delta istandardi- Konsumentmyndigheten seringsarhetet. 0 i det internationella

Deltagandet standardiseringsarhetet bred-

das, så att även konsument-

representanter för frivilliga

organisationerna ges möjlighet att delta och få stöd i form av

ekonomiska till resor

utbildning, bidrag och ersättning för

kostnader förknippade med deltagandet i

standardisering-

sarhetet.

19.3 Marknadskontroll och

marknadsbevakning

De som regler, enligt EES-avtalet skall göras till en del av svensk rätt, förutsätter såväl i hittills svenska

förändringar gällande

bestämmelser som i arbetsmetoderna för marknadsbevakningen. Det är inte att i huvudsak lita till att

tillräckligt allmänheten

skall upptäcka och anmäla överträdelser av De natioreglerna. nella myndigheterna måste på en mer eget initiativ genomföra systematisk granskning och provning av produkterna. I detta ingår att bevaka att produkter det landets marknad på egna uppfyller säkerhetskraven. Marknadskontrollen måste omfatta såväl importerade som i Sverige tillverkade produkter. Rättslig marknadsbevakning har sedan länge varit en viktig del i det arbetet. Med stöd av marknads-

konsumentpolitiska

rättslig lagstiftning ser Konsumentverket/KO till att

företagen

följer spelreglerna på marknaden. Ovederhäftig eller på annat sätt oetisk marknadsföring, liksom oskåliga avtalsvillkor, skall förhindras. Vi bedömer att:

Närmandet till EU 219

0 Behovet av

marknadsbevakning enligt de icke varurelaterade

direktiven (vilseledande reklam, oskäliga avtalsvillkor, prismärkning m.m.) kommer att öka med internationaliseringen och hand teknik

efter som ny och nya distributionsformer

tillämpas. Behovet av internationellt och

informationsutbyte

internationell samordning kräver likaså ökade insatser. Att vidareutveckla kontaktnät och

befintliga intensifiera samar-

betet mellan de är nöd-

europeiska tillsyns-myndigheterna

vändigt för att skall kunna

marknadsövervakningen fungera

inom hela EES-omrâdet.

Marknadskontroll av varor

Införandet av lagar till följd av EG-direktiv medför att Konsumentverkets tillsynsansvar utvidgas till nya områden. Tillsynen kommer framför allt att omfatta hushållsapparater, maskiner för personligt bruk, textilier och leksaker. Den produkt-

säkerhetslag som träder i kraft den 1 1994 år en omarbet-

juli ning av nuvarande med

produktsäkerhetslag (SFS 1988:1604)

anledning av EGzs direktiv om och medför produktsäkerhet också ökat ansvar. Även måste förändras tillsynsmetoderna från till en ”anmälningsstyrd” övervakning mer systematisk övervakning som i ökad

utsträckning bygger på stickprovs-

kontroller och initiativ och egna kartläggningar. Vi anser att skyddet av människors liv och hälsa har störst betydelse när man bedömer behovet av marknadskontroll. Resurserna för marknadskontroll bör vår därför, enligt uppfattning, i första hand satsas på att övervaka från produkterna

säkerhetssynpunkt och stå i rimlig proportion till de risker som

är med olika Vid

förknippade produkter. prioriteringen av

Konsumentverkets resurser för marknadskontroll bör detta beaktas.

Företagens ansvar och samverkan med

konsumentmyndigheten

Näringsidkarna har huvudansvaret för att produkterna uppfyller de gällande kraven. bör därför delta i marknads- Näringslivet kontrollen med egenåtgärder. Den s.k. metoden och EG:s för av nya system bedömning överensstämmelse innebär att ökat ansvar läggs på den enskilda tillverkaren och Särskilt det vid den minst importören. gäller långtgående kontrollmodellen, dvs. när tillverkaren själv intygar att varan följer gällande krav (manufacturefs declaration of

220 Närmandet till EU

conformity). För att säkerställa att aktörerna lever upp till det ansvar som krävs en fortlöpande uppföljning av lagts på dem hur systemet fungerar och tillämpas. Konsumentverket bör därför, liksom hittills, ha ett nära samarbete med respektive bransch. Som ett komplement till med stöd av lag bör verket stimulera näringslivets ingripanden egen kontroll. Att marknadskontroll också innefattar egeninnebär inte att verket frånhänder möjligheten att åtgärder sig ingripa med åtgärder när skäl finns för detta. Verkets övergriansvar för marknadskontrollen kvarstår, även om olika pande branscher inför egna system. Vi föreslår att:

0 i en annan Konsumenmyndigbeten eller, förekommande fall, ansvarig myndighet kommer överens med berörda om hur kontroll inom

branschorganisationer näringslivets varje särskilt område skall utföras.

Ett sätt kan vara att branschorganisationen utformar regler som i fråga. Förebilder kan finnas kompletterar lagstiftningen i andra länder. I England t.ex. har British Association of Toy Retailers utfärdat en ”code of practice” för säkra leksaker. En annan för är att infor-

uppgift branschorganisationerna mera och utbilda enskilda företag i fråga om gällande lag,

föreskrifter och utomrättsliga normer.

Internationell samverkan

Såsom EG-kommissionen påpekar är samverkan ett sätt att i praktiken uppnå gemensamma regler och också en av förutsättför att uppnå en god produktsäkerhet i hela EESningarna området.

Konsumentverket kommer som ett led i sin tillsynsuppgift att

i ökad utsträckning samarbeta med andra europeiska tillsyns-

myndigheter, t.ex. inom ramen för PROSAFE (det europeiska

organet för produktsäkerhet). Detta samarbete omfattar utbyte av information och resultat av stickprovsundersökningar samt etablerandet av gemensamma Varningssystem. Ett effektivt samarbete kommer att minska kostnaderna för kontrollverksamheten. Vi vill att i ett

peka på möjligheten europeiskt perspektiv

ytterligare utveckla det nordiska samarbetet på kontrollområdet. Norden betraktas alltmer som en gemensam marknad för tillverkare och distributörer. Enligt vår bedömning bör en nordisk samverkan syfta till att tillsynen över olika produkter

Närmandet till EU 221

samordnas. En effektiv samverkan mellan de nordiska länderna bör bidra till att begränsa de kostnaderna för sammanlagda kontrollverksamheten i Norden.

Nationell kontroll

I enlighet med direktivet om och de generell produktsäkerhet övriga produktdirektiven får endast ”säkra” varor släppas ut på marknaden. I leksaksdirektivet finns bestämmelser som föreskriver att medlemsländerna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sin att hålla företagen fullgör skyldighet viss information tillgänglig. Direktivet kräver även att medlemsstaterna ser till att stickprov tas på marknaden. dessa Bägge förpliktelser kommer att tillföras Konsumentverket i dess egenskap av Verket har tilldelats

tillsynsmyndighet. ansvaret för

utarbetandet av föreskrifter i med om leksakers enlighet lagen säkerhet. För personlig

skyddsutrustning (hjälmar, skyddsglasögon, inandningsskydd) är kraven kontroll mer För

på långtgående. en viss typ av att

skyddsutrustning gäller utrustningen måste

genomgå s.k. typkontroll (ett s.k. anmält skall att organ intyga produkten överensstämmer med en godkänd prototyp). I vissa fall krävs att typkontrollen följs upp av olika efterkontroller. Konsumentverket delar tillsynsansvaret med Arbetarskyddsstyrelsen. Detta är även fallet vad gäller direktivet om maskiner. Konsumentverket har tillsynen över maskiner för bruk privat (hushållsmaskiner, gör-det-själv-maskiner, gräsklippare). Direktiven om och textilier handlar

hushållsapparater om

märkning. Några krav ställs dock inte på att bullernivåer eller energiåtgång skall redovisas för men medlems-

hushållsapparater,

länderna har möjlighet att föreskriva sådana krav. Vad gäller märkning av textilier omfattar tillsynen inte endast förhållanden i konsumentledet utan också i distributionsled. tidigare Marknadskontrollen skall kunna genomföras i hela landet. Handläggningen av anmälningar från konsumenterna och anmälningar förmedlade via den lokala

konsumentvägledningen

är betydelsefulla för en effektiv kontroll. Även s.k. konkurrentanmälningar har betydelse. En annan viktig insats är den

uppföljning av gällande bestämmelser som utförs av de kommunala konsumentvägledarna.

Den kommunala konsumentverksamheten täcker inte hela landet. måste kunna

Stickprovsundersökningar genomföras

även i de kommuner som saknar

konsumentvägledning.

Vi anser att:

222 Närmandet till EU

0 bör denlokala konsument- Konsumentmyndigheten engagera verksamheten i arbetet med marknadskontrollen. Detta bör beaktas vid bedömning av hur stora resurser som bör avsättas för marknadskontrollen.

Kostnader marknadskontrollen

för

Kommittén har inte funnit det möjligt att fastställa en kostnad för marknadskontrollen. Som vi tidigare har konstaterat kommer EES-avtalet att ställa krav på ökade insatser. Förhandlingar och kontakter med och branscher ökar också, liksom i det

företag deltagandet

europeiska samarbetet. Utvecklingen ställer också krav på medverkan från svensk sida i olika rapporteringssystem. För att kostnaden för statens del så långt möjligt skall utan att målet om en hög produktsäkerhet åsidosätts, begränsas bör dels svara för en god produktsäkerhet, dels näringslivet tillsynsmyndigheterna samarbeta i frågor av betydelse för marknadskontrollen, särskilt i Norden. Utformningen av marknadskontrollen är i viss mån beroende av vad som sker i andra europeiska länder. Det internationella

samarbetet har ännu inte funnit sina former. Det gäller såväl

samarbetet inom PROSAFE som det internationella nätverket för marknadsbevakning.

av marknadskontrollen

Finansiering

Kommittén skall enligt direktiven bedöma alternativa möjlighe-

ter till finansiering av marknadskontrollen. Styrelsen för tek-

nisk har uppdrag ackreditering (SWEDAC) på regeringens utrett frågan om alternativa möjligheter att finansiera marknadskontrollen till följd av EES-avtalet (rapport SWEDAC DOC 93:7). SWEDAC har behandlat möjligheterna till icke-statlig finansiering inom olika områden. SWEDAC gör bedömningen att avgiftsfinansiering inte lämpar sig för konsumentområdet och att det detta område är svårt att finna en

på avgifts-

konstruktion som är förenlig med EES-avtalet. Enligt vår mening bör denna fråga dock övervägas ytterligare. SWEDAC anser även att det kan vara svårt att klara marknadskontrollen inom ramen för oförändrade ekonomiska anslag. Vi anser att:

0 Staten iförsta hand skall finansiera marknadskontrollen med hänsyn till kraven i EES-avtalet, svårigheterna att finna

alternativa finansieringslösningar och behovet av högt ställda

Närmandet till EU 223

konsumentskyddskrav. Frågan om statens kostnader för

marknadskontrollen bör prövas på sätt i samband

sedvanligt

med Konsumentverkets

anslagsframställning.

Avgiftsfinansiering av marknadskontrollen på konsument-

varuområdet övervägs dock ytterligare.

Uppföljning och

rapportering

Behovet av insatser vad avser marknadskontrollen och

marknadsövervakningen kommer att variera över tiden.

Vi vill peka på:

0 Behovet av en samlad och

kontinuerlig rapportering av

erfarenheterna av marknadskontrollen. En sådan rapporte-

ring hör avse både nationella insatser och situationen i hela EES-området. Näringslivets insatser bör redovisas särskilt.

Rapporteringen skall kunna

ge underlag att bedöma såväl

produktsäkerheten som efterlevnaden av den icke produktrelaterade För att den

lagstiftningen. gemensamma marknaden,

som beräknas bestå av 380 skall miljoner konsumenter, kunna

fungera effektivt och resultera i positiva effekter för konsumen-

terna, är efterlevnaden av av största regelverket betydelse. De berörda

företagen måste ge konsumenterna garantier för att de

varor som säljs är säkra och uppfyller gällande regler. Tillsynsmyndigheterna skall se till att spelreglerna på marknaden följs. SWEDAC har i sin

utredning föreslagit att tillsynsmyndig-

heterna skall till en central Lex. rapportera myndighet, SWEDAC, som i sin tur skall svara för till EFTA:s rapporteringen över-

vakningsmyndighet.

KAPITEL

Den

2©

ekonomiska

utvecklingens följder

årens ekonomiska utveckling pekar på ett starkt behov De senaste fram de konsumentekonomiska frågorna i av att lyfta Den samlade kunskapen och informationen konsumentpolitiken. dessa frågor är otillräcklig i dag. kring

Det konsumentekonomiska behöver markeras

perspektivet

i samhällsdebatten. Uppgiften är att, utifrån ett brett tydligare

ett sunt ekonomiskt tänkande bland med-

engagemang, skapa

och kraftfullare stöd till hushållen i deras

borgarna ge ett strävan att effektivt utnyttja sina resurser. Arbetet måste bedrivas på flera fronter:

0 Ett aktivt folkbildningsarbete kring hushållning

0 av lokala aktiviteter som och

Mobilisering budgetrådgivning skuldsanering

0 av och

Analys opinionsbildning kring privatekonomiska

förhållanden

0 Fortsatt utveckling av kunskap och metoder, bl.a. genom

forskning.

20.1 konsumentekonomi

Begreppet

Begreppet konsumentekonomi omfattar konsumenternas husmed sina resurser. Det ansluter till det konsument-

hållning

målet ”att hushållen i deras strävan att effektivt

politiska stödja

utnyttja sina resurser”.

Den ekonomiska utvecklingens följder 225

Hushållse/zonomi till hushållning med tid, anknyter pengar, kunskap, hälsa m.m. Denna bredare innebörd ligger nära en allmän produkterna och konsumentpolitisk idébeskrivning: deras funktion, tillgänglighet m.m., särskilt beträffande den s.k. baskonsumtionen: livsmedel, boende, transporter, kläder etc. Denna ansats kommer också till uttryck i den lokala budgetrådgivningen. Privatekonomi avser den del av konsumenternas ekonomi som renodlat gäller förvaltningen, användningen och hanteringen av de ekonomiska resurserna, dvs. pengarna. En del av privatekonomin har samhörighet med de samhällsekonomiska t.ex. vid analyser av samhällsförändringar sett ur disciplinerna, ett privatekonomiskt perspektiv. Ekonomisk rådgivning är inte bara betydelsefull för den enskilde konsumenten; den har dessutom ett kommunalekonomiskt och nationalekonomiskt värde. Privatekonomin behandlar förhållandet inkomster-utgifter. Till området hör sådant som lån, krediter, sparande och placeringar i olika former: bankkonto, försäkringar, fonder, aktier, obligationer m.m. Konsumentekonomi är det samlade begrepp som vi använder för såväl hushållsekonomi som

privatekonomi.

20.2 Lokal verksamhet med centralt stöd

Av stor vikt är de insatser för information och rådgivning som görs på det lokala planet. Behovet av dessa kommer att öka starkt till följd av den samhällsekonomiska utvecklingen. Frivilinsatser och aktiviteter från näringslivet kompletterar den liga kommunala konsumentvägledningen och socialtjänsten. Kommunerna har en viktig uppgift i den hushållsekonomiska rådgivningen på lokal nivå. I kommuner som har en aktiv ekonomisk rådgivning har kostnaderna för socialbidrag kunnat begränsas. Konsumentverket har inom området aktivt bidragit med hushållsekonomiska konsekvensanalyser, program för budgetrådgivning och utbildning riktad till konsumentvägledare, socialsekreterare m.fl. När skuldsaneringslagen träder i kraft, förväntas kommunernas konsumentvägledning, socialsekreterare, banker och kronofogdar engageras för att minska konsumenternas skuldproblem. Konsumenter med en fungerande ekonomi är av största intresse för banker, försäkringsbolag och andra finansinstitut. För frivilligorganisationer, t.ex. fackliga organisationer och leder en effektivare hushållning till pensionärsorganisationer,

8 13-0824

226 Den ekonomiska utvecklingens följder

ökad ekonomisk frihet för medlemmarna. De konsumentekonomiska frågorna borde vara ett i naturligt inslag studieförbundens verksamhet. Statens primära uppgift på det konsumentekonomiska området är att av den stödja utvecklingen hushållsekonomiska delen

av konsumentpolitiken för att uppfylla målsättningen att stödja

resurssvaga konsumenter.

20.3 Behov av insatser

Medborgarnas ekonomiska villkor förändras med

utvecklingen i samhället. Hushållens ekonomiska situation beskrivs i kap. 15. inom den sektorn och

Avregleringen offentliga nya lösningar på socialförsäkringsområdet m.m. leder till att fler

viktiga ekonomiska beslut från samhället till den förskjuts enskilde konsumenten. Härtill kommer till av problem följd stor

skuldsåttning, arbetslöshet, sänkta ersättningsnivåer i transfereringssystemen och höjda konsumtionsskatter och av-

gifter. Hushållens behov av ekonomisk ökar snabbt. vägledning För att fram konsumentekonomin tydligare lyfta både i den samhällsekonomiska debatten och i hushållens överväganden och beslut krävs insatser

dagliga från en bred krets av aktörer.

insatserna är i huvudsak av två slag. Insatser av Kommuner och lokala

folkbildningskaraktâr.

aktörer nära konsumenterna aktiveras: studie-

fackföreningar,

förbund, banker, Posten m.fl. Formen för samarbete är beroende av det lokala engagemangets utseende och

utformning.

Staten kan tillsammans med andra centrala aktörer medverka med stödåtgärder, t.ex. av och

förmedling kunskap utveckling av kunskapsverktyg. Konsumentverkets stöd- och utbildnings-

insatser bör tjäna som modell i detta avseende. Insatser för

Ieuns/eapsutuec/elingocb opinionsbildning. Några

behov inom detta område är

0 stimulans av inom

forskning universitet och högskolor

0 analyser av samhällsekonomiska beslut och deras konsekvenser för hushållens ekonomi 0 aktiv

opinionsbildning.

Staten har med sitt ansvar för en roll inom

forskningen viktig

detta område. Det bör i andra

ligga bankernas, finansieringsinstituts och frivilligorganisationernas intresse att aktivt både

medverka, finansiellt och på andra sätt.

Den ekonomiska följder 227 utvecklingens

20.4 och

Budgetrådgivning skuldsanering

Vi föreslår att: 0 i det arbetet Hög prioritet konsumentpolitiska ges a°t budgetrådgivning och skuldsanering under de närmaste åren.

Avsikten är att öka hushållens den kunskaper kring egna ekonomin genom stöd till och mobilisering av lokala aktörer. Samarbetet bör därför utvecklas mellan frivilligorganisationer, banker och andra finansieringsinstitut, studieförbund, kronofogdemyndigheter och kommuner. Konsumentmyndighetens uppgift är att främja den lokala verksamheten. Budgetrådgivningen bör utvecklas under de närmaste åren. Den har visat sig ge viktiga förebyggande effekter för hushåll med trängd ekonomi. Behovet av resurser för att stödja budgetrådgivning kommer att kvarstå under lång tid. Vi anser det tillfredsställande att en skuldsaneringslag är på väg och att resurser kommer att avsättas till bl.a. Konsumentverket för att verksamheten skall kunna genomföras.

20.5 socialsekreterare

Utbildning

av

Inom socialtjänsten finns ett stort behov av ekonomisk rådgivning. Ofta utnyttjas konsumentvägledarna även för den uppgiften. Behoven är emellertid så stora att både socialsekreterare och kuratorer i ökad utsträckning måste engageras. En professionell rådgivning kräver kunskaper i juridik, ekonomi, ADB och metodik. Personal inom socialtjänsten saknar mestadels ekonomisk kunskap i sin grundutbildning. Till viss del har detta kompenserats genom den utbildning av ekonomiska rådgivare inom socialtjänsten och kuratorer inom sjukvården som Konsumentverket på regeringens uppdrag genomförde under åren 1989-91 och som sedan har fortsatt. Konsumentverket har för detta tagit fram utbildningsmaterial och ADB-hjälpmedel. Efterfrågan utbildningen har varit stor. på Behovet av handledning och fördjupningskurser ökar nu. Frågan om utbildning för blivande socialsekreterare i ekonomisk har aktualiserats i en motion till I rådgivning riksdagen. motionen (1993/9425 Ub 605) hemställer motionären om att ett nytt ämne benämt skuldsaneringsrätt införs inom högskolan. Vi anser att:

0 Socialsekreterarna redan i sin grundutbildning bör ges goda kunskaper i ekonomisk rådgivning.

228 Den ekonomiska utvecklingens följder

Behovet av en fortgående handledning och vidareutbilcning, vilket i och för sig inte behöver vara en uppgift för socialhögskolorna, bör likaså tillgodoses. Utbildningen av socialsekreterarna är för närvarande föremål för översyn i Socialtjänstkommittén. Vi har i en skrivelse till hemställt att kommittén skall beakta Socialtjänstkommittén behovet av utbildning i ekonomisk rådgivning i utbildningen av socialsekreterare.

20.6 Centrum för

privatekonomi

De samhälls- och företagsekonomiska intressena är väl organiserade i såväl offentliga som privata institutioner, medan frågor som berör den enskildes ekonomiska situation och förutsättningar inte har beretts motsvarande utrymme. Vi föreslår att: 0 Ett Centrum för privatekonomi bildas med en bred huvudmannakrets som har en stark förankring z samhället.

Sådana huvudmän föreslås vara staten och andra med särskilda i första l kunskaper på området, hand bankerna, försäkringsbolagen, Posten och frivilligorganisationer. j Ett Centrum för privatekonomi kan, enligt vår mening, j väsentligt stärka det privatekonomiska intresset i samhället; det j gäller både i den allmänna debatten, i skolan och vid universitet och högskolor. Centrum för skall vara ett

privatekonomi utredningsorgan

med uppgift att stödja kunskapsutveckling inom det privatekonomiska området och att analysera skeenden och beslut i samhället utifrån ett privatekonomiskt Centrumet

perspektiv.

bör

0 om hushållens ekonomiska förhållanden göra utredningar 0 ur ett analysera samhällsförändringar privatekonomiskt perspektiv 0 aktivt verka för att får privatekonomiska frågor uppmärksamhet i samhällsdebatten 0 om hushållens situation och

främja forskning förutsättningar

vid bl.a. universitet och högskolor 0 forskare från olika att mötas i ett ge discipliner möjlighet gemensamt forum kring ämnet 0 initiera åtgärder som främjar utbildning i privatekonomiska frågor vid universitet och högskolor 0 medverka i information och inom området. utbildning

Den ekonomiska följder 229 utvecklingens

Konsumentmyndighetens är att det lokala arbe-

uppgift stödja

tet med budgetrådgivning och skuldsanering utifrån ett hushållsekonomiskt perspektiv som beaktar såväl ekonomi, tid som andra resurser. Centrumet skall koncentrera sin verksamhet till av enbart ekonomisk art för hushållen och på detta frågor område tillhandahålla underlag för myndighetens verksamhet. En närmare gränsdragning mellan dessa båda verksamhetsområden görs i samverkan mellan myndigheten och Centrumet. Centrumet kan förslagsvis få följande uppläggning: Centrum för bör ledas av en särskild styrelse

privatekonomi

och verksamheten utövas av ett kansli. Styrelsen bör ha karaktären av ett privatekonomiskt råd med företrädare för huvudmännen och experter inom området. Vi räknar inledningsvis med 5 årsarbetare inklusive kanslichef. De fasta kostnaderna beräknas till ca 3 miljoner kronor per år. Därtill bör Centrumet ha resurser för som ut andra, t.ex. universitet uppdrag läggs på

och högskolor. Storleken på den delen av uppgiften bör diskuteras närmare med huvudmännen. Vår uppfattning är dock att

ytterligare 3 miljoner kronor bör tillföras Centrumet för sådana

uppgifter.

Genom en aktiv styrelse engageras intressenter och experter i olika frågor. Företrädare för huvudmännen deltar i projekt med egna resurser och egen tid. Vi räknar med en total resursåtgång på ca 6 miljoner kronor årligen. Staten föreslås tillföra hälften av detta belopp och övriga huvudmän den resterande delen. Samarbetet mellan huvudmännen i centrumet bör medverka till att även främja samverkan mellan aktörerna lokalt. Näringslivets kunnande i frågor bör kunna

privatekonomiska

utnyttjas.

Centrumets arbetsformer bör vara att initiera projekt, bygga

nätverk, stimulera universitet, högskolor och huvudmän upp

till att engagera sig i de privatekonomiska frågorna samt att

skapa opinion och debatt bland politiker, i organisationer, och i media. Genom en fristående och företag, forskning

oberoende ställning har centrumet goda förutsättningar att

bedriva driva fram forskning, stödja

utredningsverksamhet,

kunskapsutveckling kring hushållens ekonomiska förhållanden och medverka i informationsarbetet. I dessa avseenden skiljer sig Centrumet från konsumentmyndigheten som främst bör arbeta med att stödja det lokala arbetet.

?§Q_..t.

KAPITEL

Konsumenten

och

mil)

on

ett

samspel

-

Det finns ett starkt samband mellan konsumtionen och miljöproblemen. De miljöpolitiska och konsumentpolitiska målen måste därför samverka.

Sverige har ställt sig bakom det handlingsprogram som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. I ett avsnitt i konferensens mest omfattande dokument -

handlingsprogrammet Agenda 21 - diskuteras konsumtionens

och produktionens betydelse för de ökande globala miljöskadorna. Följande mål slås fast:

0 Att främja konsumtions- och produktionsmönster som mins-

kar påfrestningarna på miljön och som tillfredsställer mänsk-

lighetens basbehov 0 Att utveckla en bättre förståelse för konsumtionens roll och Vägar att åstadkomma mer hållbara konsumtionsmönster 0 Att hållbara konsumtionsmönster att de utuppnå genom vecklade länderna går i spetsen.

I konsekvens med redan fattade beslut om bl.a. utökat producentansvar för avfall bör till en konsumentpolitiken syfta långsiktig hållbar utveckling med resurshushållning och kretsloppstänkande som vägledande ideal. Vi föreslår att:

0 Ett viktigt mål skall vara att för konsumentpolitiken främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling.

Konsumenten och miljön - ett 231 samspel

21.1 Miljöinformation

l likhet med miljöfrågorna som skär genom alla sektorer hör konsumentfrågorna hemma på många olika områden. Konsamverkan med myndigheter sumentorganens ansvariga på miljöområdet bör därför stärkas, och miljöaspekter bör på ett tydligare sätt integreras i konsumentinformationen. Riksdagen fattade 1990 beslutet att allt avfall som lämnas till slutbehandling, fr.o.m. 1994 skall sorteras i kategorier som möjliggör lämplig hantering och att och av

förbränning deponering

osorterat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid av utgången 1993. Hantering av avfall bör i en som ingå konsumentpolitik omfattar åtgärder såväl före och vid som efter köp. Information och svar på frågor om styrningen av avfallsströmmarna är en angelägenhet för både central och lokal konsumentverksamhet. Konsumentverket bör i samarbete med Naturvårdsverket, som svarar för ökat för

kunskapsuppbyggnaden, skapa utrymme

information och utbildning detta område. på Vi föreslår att:

0 åt Konsumentmyndigheten ger ökad prioritet miljöfrågorna i konsumentinformationen.

21.2 i hushållen

Energiförbrukning

En av de i och

viktiga punkterna riksdagens energi- miljö-

politiska beslut från 1991 är frågan om effektivare energianvändning. De ekonomiska behöver komgenerella styrmedlen pletteras med mer direkta åtgärder, bl.a. information till hushållen om sparmöjligheter. kommuner har emellertid Många dragit ned på resurserna till energirådgivningen. Den lokala konsumentverksamheten bör då informera om möjligheter till besparingar genom val av energisnåla produkter. Samarbete mellan NUTEK och Konsumentverket pågår för i att minska i Hittills har det

a.. elförbrukningen hushållsapparater.

dock saknats normer för maximal elförbrukning i hushålls- .. apparater. M Vi föreslår att:

0 medverkar till att

Konsumentmyndigheten informationen

om energisnåla hushållsapparater förbättras och intensi-

fierar sin verksamhet i syfte att minska i

elförbrukningen

hushållen.

232 Konsumenten och miljön

21.3 Miljömärkning produkter

av

En förändring av människornas attityder och livsstil är avgörande för att vi skall kunna lösa miljöproblemen. En vederhäftig miljömärkning är ett viktigt hjälpmedel för den enskilde konsumenten när det gäller val av produkter. Miljömärkningen den svenska och nordiska marknaden men den ger påverkar även kompetens och erfarenheter att påverka EG:s miljömärkningssystem. Under de senaste åren har allmänhetens i

miljömedvetenhet

kraftigt. Konsumenternas, de anbudsinfordrande Sverige stigit myndigheternas och företagens intresse av att handla miljövänvaror bör därför tillmätas stor betydelse av

liga producenter,

importörer och distributörer. Förutsatt att miljösymbolerna åtnjuter konsumenternas förtroende är miljömärkningssystemen ett viktigt bidrag till utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle. Vi förordar att:

0 Insatserna för miljömärkning intensifieras och uppmuntras.

Det förekommer i dag ett stort antal miljösymboler på marknaden som i varierande grad beaktar produkternas funktion och effekter på miljön. För att marknaden skall fungera effektivt är det viktigt att konsumenterna har god kännedom om vad bl.a.

miljösymbolerna står för. Efter hand som antalet milj ösymboler

ökar finns det en risk för att konsumenterna får allt svårare att överblicka marknaden. Vi föreslår att:

0 i att Konsumentmyndigheten fâr uppdrag fortlöpande följa utvecklingen omrâdet bl.a. jämförande analyser av på genom

miljömärkta produkter och bedömning av olika former av

miljömärkning 0 medverkar till att Konsumentmyndigheten förbättra informationen pâ omrâdet.

I och med det växande miljöintresset bland allmänheten finns det en risk att vilseledande milj öargument används i marknadsav och att systemet med miljömärkning kan föringen produkter betraktas som ovederhäftigt av konsumenterna. Konsumentombudsmännen i de nordiska länderna har därför nyligen utarbetat kriterier för bedömning av miljöargument i mark-

nadsföringen i enlighet med marknadsföringslagstiftningen.

Vi anser att:

Konsumenten och miljön 233

0 Det är angeläget att

konsumentmyndigbeten ger hög prioritet ät bedömning av miljöargument i marknadsföringen.

I många fall bör de relativt som tas ut för låga avgifter miljömärkning inte utgöra större för

någon belastning producenten.

Snarare kan ses som ett konkurrensmedel i miljömärkningen

marknadsföringen. För den händelse en från resurshushållnings-

synpunkt angelägen miljömärkning av en vara eller ett varuområde skulle erfordra betydande som utvecklingsinsatser,

företagen bedömer inte är lönsam, har samhället olika möjlig-

heter att ingripa, exempelvis genom information och opinionsbildning. Dessutom har staten att utkräva ett ansvar

möjlighet

av producenterna enligt den införda 6b§ i renhållnyligen ningslagen (1979:596). För kemikalier kan en av

förändring kemikalielagen aktualiseras, och ekonomiska styrmedel kan i

vissa fall vara effektiva. Vi har inte haft att möjlighet analysera valet av styrmedel med hänsyn till målet att konsumtiofrämja nen av mindre varor.

miljöskadliga

KAPITEL

Konsument-

ombudsmannens

organisatoriska

ställning

i vägledande vid bedömningen av om KO-funktionen bör brytas i

ut från Konsumentverket och göras tili en särskild myndighet är

i

kravet såväl rättssäkerhet som effektivitet i i på organisationen. om Konsumentombudsmannens (KO:s)

i Bakgrunden tillfrågan

organisatoriska ställning lämnas i bilaga 3.

g i

22.1 Rättssäkerheten

I den som tillkom i samband med sammanslag-

lagstiftning

ningen av KO-ämbetet och Konsumentverket fick KO liksom tidigare uppgiften att vidta åtgärder mot felande företag. I den senare tillkomna produktsäkerhetslagen gavs Konsumentverket medan KO vidtar de rättsliga åtgärderna. tillsynsansvaret, I de förordningar som utfärdats till de i anslutning till EESavtalet utfärdade lagarna som berör Konsumentverkets verksamhetsområde har verket ett tillsynsansvar, med ett par undantag ett föreskriftsansvar samt i förekommande fall möjlighet att lämna åtalsmedgivande. KOs roll enligt marknadsföringslagen och produktsäkerhetslagen påverkas inte. I bilaga 3 redovisas närmare de överväganden som 1976 låg till grund för sammanslagningen av KO och Konsumentverket och 1983 års utredning om en självständig KO-funktion. De förhållanden som ligger till grund för övervägandena i 1983 års betänkande beträffande rättssäkerheten har i huvudsak alltjämt giltighet, med ett väsentligt undantag. I den mån Konsumentverket utrustas med befogenhet att

Konsumentombudsmannens 235

organisatoriska ställning

meddela bindande föreskrifter kan det inträffa att KO såsom part inför Marknadsdomstolen föreskrifter han åberopar som i egenskap av för generaldirektör Konsumentverket och ordförande i verkets har varit med om att besluta styrelse och som domstolen är bunden av. Detta skulle kunna rubba den likställdhet som bör råda mellan principiellt parterna inför en domstol. Det kan m.a.o. att KO i

göras gällande förväg har

” bestämt målets att medverka till utgång” genom meddelandet av de föreskrifterna. åberopade Frågeställningen har aktualiserats genom prisinformationslagen, införlivandet av EG-direktiv i svensk rätt konsumentpå området och den s.k. vilken

lagstridighetsprincipen, innebär att marknadsföringsåtgärder som strider mot annan lagstiftning

också oftast kan anses i

otillbörliga Marknadsförings-lagens

mening. Detta innebär att bindande från Konsumentverregler ket även i dessa fall kan ha i marknadsavgörande betydelse

föringsmål.

Till att med kan konstateras börja att regeringsformen inte

ger någon ledning för besvarandet av om den beskrivna frågan

ordningen kan godtas. Det är i och för inte att en administrativ sig ovanligt myndighet att inom

bemyndigas sitt arbetsfält utfärda bindande före-

skrifter. Detta gäller t.ex. för

Arbetarskyddsstyrelsen, Livsmed-

elsverket, Läkemedelsverket och

Kemikalieinspektionen. En

skillnad gentemot Konsumentverket/KO är dock att

frågor om

eventuella sanktioner i dessa fall i allmän

vanligtvis handläggs

domstol på talan av allmän Det åklagare. innebär att den myndighet som

genom bemyndigande utfärdat detalj-

föreskrifterna inte som i en

uppträder part domstolsprocess

rörande föreskrifternas En kombination

tillämpning. av norm-

givning och partsställning förekommer även andra centrala på områden, såsom inom och

taxeringsväsendet socialförsäkringen.

På dessa områden att Riksskatteverket gäller respektive Riks-

försäkringsverket under vissa förutsättningar uppträder som

den enskildes inför och där kan

motpart förvaltningsdomstol åberopa verkställighetsföreskrifter de själva meddelat.

Regeringen har i samband med föranledd

lagstiftning av EG-

direktiv inte funnit

några avgörande principiella betänkligheter

mot den diskuterade I organisationen. propositionen om leksakers säkerhet 1992/93:111 s. de (prop. 19) anförs att föreskrivande organen, oavsett vilken konstitutionell på nivå direktiven införlivas, måste hålla inom ramen i krav

sig fråga om på

säkerhet m.m. som direktivet I anger. propositionen om person-

lig skyddsutrustning för enskilt bruk (prop. 1992/93:112 s. 32)

framhålls att avsikten är att föreskrifterna i om krav fråga på

236 Konsumentombudsmannens organisatoriska ställning

och information skall i till svensk säkerhet, utformning detalj rätt överföra de som redan är fastställda i

preciserade regler

direktiven och till dessa knutna harmonierade standarder. Även om föreskriftsrätten lades på annat organ än Konsumentverket, kan föreskrifternas innehåll inte bli väsentenligt propositionen annorlunda än om den Konsumentverket. Vidare ligen läggs på framhålls att liknande finns på flera andra områtillsynssystem t.ex. - i om och information - inom ramen den, fråga märkning för och lagen om kemiska produkter. I propolivsmedelslagen sitionen om av hushållsapparater (prop. 1992/9334 märkning s. 14) anförs att det är naturligt och får förutsättas att detaljerade utarbetas efter samråd med de

myndighetsföreskrifter

som berörs. branschorganisationer har med andra ord i ett flertal lagstiftnings- Regeringen ärenden att det, i vart fall i fråga om föreintagit ståndpunkten skrifter som är avsedda att föra in bestämmelser i EG-regler, inte av rättssäkerhetsskäl finns hinder mot att samla föreskriftsnågra

och ”åklagarfunktionen” hos en och samma myndighet.

22.2 Effektiviteten

En vid av är övergripande fråga bedömningen organisationen hur konsumentintresset mest effektivt. En organisation främjas där erforderlig prioritet bör eftersträvas.

lagtillämpningen ges

Det är vidare av central att kommunikationen mellan betydelse utredande funktioner och KO säkerställs. KO har under 1.7.1986 - 31.3.1991 i relativt få fall

perioden

väckt talan i Marknadsdomstolen eller själv utfärdat vitesföre- Bara i sällsynta fall aktualiseras frågan om utdömande läggande. av vite. Detta kan ses som ett tecken på att nuvarande system förhållandevis väl. Antalet fall som anmäls till åtal är fungerar också mycket begränsat och har rört sig om bedrägeriliknande marknadsföring. i det konsumentpolitiska

Tyngdpunkten producentpåverkande

arbetet är och överenskommelalltjämt lagd på förhandlingar ser med och I 1983 års betänföretag branschorganisationer. kande anförs beträffande möjligheterna att effektivt företräda konsumentintresset vid en av föreskrifts- och tillsyns-

uppdelning

rollen att en sådan uppdelning måste leda till att Konsumentverket och KO ibland bedömningar i sakfrågan, något gör olika som skulle medföra i det nödvändiga samarbetet påfrestningar som anförts där har alltjämt giltighet, även om (se bilaga 3). Vad i föreskriftsarbetet avtar att allt fler

förhandlingsdelen genom

av de av Konsumentverket utfärdade normerna inte år ”förhandlingsbara” eftersom de bygger på EG-direktiv.

Konsumentombudsmannens organisatoriska ställning 237

22.3 och

Överväganden förslag

Som en följd av EU-anpassningen kommer sannolikt behovet av normgivningskompetens på myndighetsnivå att öka inom det område som f.n. täcks av Konsumentverket/KO. De normer som kommer att utfärdas är i stor utsträckning antingen riktlinjer som inte är bindande eller föreskrifter, som visserlirättsligt gen är rättsligt bindande men vilkas innehåll i stor utsträckning styrs av EG-direktiv. De områden där problem kan komma att uppstå är i första hand beträffande prisinformationslagen och annan lagstiftning där EG-direktiven utgör minimidirektiv och Konsumentverket ges bemyndigande av regeringen att utfärda föreskrifter samt vid tillämpningen av lagstridighetsprincipen. Utrymmet för konflikt med rättssäkerheten får dock anses vara begränsat. En utbrytning av den formella KO-funktionen från annan verksamhet som i dag står under KO:s ansvar medför risk för olika bedömningar i rättsfrågor, vilket försvagar möjligheterna att effektivt företräda konsumentintresset på området för myndighetsutövning. Vi förordar därför att:

0 och m.m. hålls samman med den Tillsyn föresleriftsarbete i en

formella KO-funktionen myndighet.

Regeringen kan själv besluta om föreskrifter så som görs på konkurrenslagens och livsmedelslagens områden. (Jämför t.ex. 5 5§ vilken föreskrift som medde-

livsmedelsförordningen enligt

lats med stöd av förordningen och som har väsentlig ekonomisk betydelse eller på annat sätt är av större vikt, skall fastställas av En motsvarande ordning är tänkbar också på regeringen). konsumentområdet. I kapitel 34 föreslår vi att Konsumentverket delas i en myndighetsutövande del och en konsumentstödjande del på andra områden. Härigenom uppnås en renodling av Konsumentverkets verksamheter som närmare motiveras i kapitel 33. Genom den myndighet som vi föreslår för den myndighetsutövande verksamheten ges erforderlig prioritet åt lagtillämpning. Myndigheten får en tydlig profil mot myndighetsutövning och rättslig marknadsbevakning. KO får en central plats i en myndighet med uttalad rättslig profil. Kopplingen mellan det rättsliga agerandet och KO blir då mer naturlig och direkt. Samtidigt säkerställs samspelet mellan producentpåverkan med rättsliga medel och KO-funktionen. Risken för olika bedömningar i rättsfrågor som kan bli följden om endast den formella

238 Konsumentombudsmannens organisatoriska ställning KO-funktionen bryts ut ur det nuvarande Konsumentverket undviks. För att åstadkomma största möjliga samordning av den myndighetsutövande verksamheten föreslår vi att:

0 Generaldirektören tillika skall vara KO, och jurist med domarerfarenhet.

KAPITEL

Tvisthantering 23

och allmänna

reklamations-

nämndens

centrala roll

g Allmäna reklamationsnämnden är ett alternativ till domstolarna med? en obyråkratisk organisation och ett förenklat förfarande. Att “ utveckla nämnden och samtidigt minska statens kostnader är möjligt genom ökad lokal tvistlösning, branschnämnder och nya former för

finansiering. i

Vi föreslår att:

0 En Allmänna reklamationsövergripande målsättning för

nämndens (ARN) fortsatta verksamhet skall vara att dess

informativa, rättsbildande och

praxisskapande funktion yt-

terligare fram/vävs.

ARN:s verksamhet är efterfrågestyrd. Som en följd av de

förändringar som sker på marknaden över tiden förändras även

behovet av nämndens verksamhet. År 1986 uppfattades det centrala innehåller i baskonsumtionen vara bostäder, transporter och livsmedel. I dag omfattar det även kläder och finansiella tjänster. Tvister rörande av fast är däremot köp egendom exempel på ett område som i dag inte hanteras av nämnden, bl.a. därför att dessa ärenden är mycket resurskrävande och i många fall inte passar för en prövning i nämnden. (Vissa tvister rörande arbete på fastigheter prövas dock.)

240 Tvisthantering och allmänna

reklamationsnämnden

Hittills har nämnden, trots knappa resurser, inte inskränkt

sin verksamhet på de områden som bedöms som betydelsefulla

för konsumenterna. Ur är det konsumentpolitisk synvinkel dock nödvändigt att nämndens verksamhet anpassas och förändras så att den också kan svara mot nya behov. Behovet av resurser måste framöver lösas antingen genom en begränsning av ärendetillströmningen och de varu- och tjänsteområden som nämnden arbetar med eller med en ökning av det finansiella Att utveckla nämnden och samtidigt minska statens utrymmet. kostnader för verksamheten är, utöver vissa förändringar i

möjligt att förskjuta tyngdpunkten

handläggningen, genom mot den lokala verksamheten, att överlåta till ytterligare genom branscher att inrätta nämnder på vissa verksamhetsområden där erfarenheter vunnits, och genom att öppna för nya former av finansiering av nämndens verksamhet.

23.1 Egenåtgärder

1 985/86: 121 Inriktningen av konsumentpolitiken Iproposition dåvarande från att egenåtgårderna

utgick departementschefen

i framtiden skulle öka i omfattning. En sådan utveckling ansågs nödvändig dels för att bereda Konsumentverket möjligheter att mer resurser åt uppgifter, dels för att följa

ägna prioriterade

intentionen om en avreglering av samhället. Utvecklingen efter år 1 986 bedöms som positiv. Inom ett stort antal branscher har framför allt vad

egenåtgärder genomförts,

gäller etik och reklamationshantering. Konsumentverkets rapl992/93z9 ”De frivilliga reklamationsnämndernas verkport samhet” visar att antalet ärenden hos den kommunala konsumentvägledningen och ARN minskat i de refererade branscherna. visar vidare att konsumentvägledarna Rapporten i drygt 40 procent av kommunerna anser att företagen har kunskaper om lagar och regler i anslutning till otillräckliga reklamationshantering. I cirka hälften av kommunerna råder att information och utbildning av företag och uppfattningen konsumenter leder till att antalet reklamationsärenden hos den kommunala konsumentverksamheten minskar. Antalet reklamationsärenden inom motor-, bostads-, textil-, el- och resebranscherna m.fl. hos konsumentvägledarna är stort. Mer omfattande egenåtgärder inom dessa branscher skulle medföra en stor i för såväl den avlastning reklamationshanteringen

lokala konsumentverksamheten som för ARN. (Se vidare kapi-

tel 28.) Vi anser att:

Tvisthantering ochallmänna reklamationsnämnden

0 Deti första hand åligger näringsliuetatt motverka konsumentatt hålla antalet reklamationer nere och att verka problem, för goda reklamationsrutiner.

23.2 Den lokala

medlingen

Bakgrund

Sedan 1972 är den lokala verksamheten ett riksdagsbeslutet i I sitt betänkande SOU

viktigt inslag konsumentpolitiken.

1985:32 (s. 131) uttalade den dåvarande Konsumentpolitiska kommittén att en stark kommunal konsumentverksamhet är den nödvändiga basen för ett målmedvetet konsumentpolitiskt arbete på lokal nivå. I prop. 1985/862121 Inriktningen av konsumentpolitiken uttalades att en tvist i första hand ett tidigt stadium borde på lösas lokalt. Konsumentvägledarna skulle ha möjlighet att lägga fram förslag till uppgörelser i reklamationsfrågor. Verksamheten skulle inte ha karaktären av formell tvistlösning, och försök att lösa en tvist fick inte ske i strid med en parts önskan. Det är i första hand konsumenter som har behov resurssvaga av med reklamationer. Om en köpare och en säljare inte hjälp kommer överens i ett reklamationsärende bör det finnas en lokal instans att vända till för råd och hjälp, även i svåra sig tvister. Vidare medför verksamheten att problem görs tydliga, service som innebär och den utgör också en rättslig besparingar på annat håll. Antalet kontakter i reklamationsärenden inom den kommunala konsumentverksamheten har minskat med 8 procent under den senaste och uppgår nu till cirka 77 000

femårsperioden

år. 21 procent av konsumentvägledarnas arbetstid

per Ungefär

åt varor och tjänster. Främst rör dessa köp ägnas klagomål på av bilar, kläder, radio och TV, bilreparationer, köp eller hyra av bostad samt och av bostäder. Till ombyggnader reparationer ARN kommer cirka 7 000 ärenden om året. Endast cirka 3 500 av de reklamationer som vägledarna kommer i kontakt med förs vidare till ARN. Tvistlösning på lokal nivå ger ökat utrymme för ARN att stärka sin praxisskapande funktion och att medverka i rätts-

bildningen och ta initiativ till lagstiftning på konsumentområdet.

I sin för budgetåren 1992/93-

fördjupade anslagsframställning

1 994/95 uttalade sig nämnden för att en ytterligare förskjutning från central till lokal tvistlösning bör eftersträvas. Regeringen har (rskr. 1990/91:143 s. 22) uttalat sitt stöd för detta. En tvist

242 o›ch allmänna Tvisthantering reklamiatiiornsnämndem

*vid al lmiärn domstol kostar i gernornsnittt 6 0010-7 000 kronor och ett ärende hos .ARN 1 600 lkr. Kostnatden för hanteklagomål

rade :av ko-nstumerntväglled are är i genomsnitt 2;0O)-30!0 kronor.

Vi anser mot denna bakgrund att:

0 Det äir att utveckla modelllezrna angeläget för lokal

medling.

Det lean slze Lerx. lo/?aalla rekålamationsrâtl med gerno-m företrädare den lokala handeln och den kommunala

Ileonsumtentvägledmingen.

Relklaimationsråden kan medial i (och rcekommenudera lösningar tvister melllan ouch på köpare säljare mean eoclkså ta: upp generella lfråggor som reör förhållandet mellan och konsunåäringsicilkaire ment-

FÖrsö/esuerksamláet

En och den kommunala

beskrivning utvärdering av kon-

SumentWerlkSamhetenS nuvarande i sin

rekllamationshantering

helhet samt en av de särskiilda insatser sorn i

utvärdering gjorts

vissa lkornmuner fiinnis i Konsumentverlkets 1992/9323. :rapport Studien omfattar åtta ko mmwner sorm, utöver den (ordinarie

reklamatiomshanteringen, har gjtort särskilda insatser för att

utveckla.: så dan verksamhet. I och Trolllhättain, Uppsala Västerås finns särskilda råcd. I har det partssamrnansattza Lidköping, tidigare funnits ett llokalt tvisteråd. SStmdien omfattar också några kommuner som i samverkan medl Konsumentverket gjort

reklamawtionsiförebyggandue insatser rikttade mot branscher med

många reklamationer, t. ex.. Borås, Landiskrona och Piteå (bilar), Fagersta (baeklädnad) och Licdk-öp-ing (lhernelektrtoniik). Utvärderingen tyder på att reklamatiionsrådlen i Trollhättan, Uppsala och Västerås, trots .att antalett ärenden ;är har stor få, betydelse som formell lför* ett infoirmelllt samiar bete mellan grund

såväl lkonstumierntviågledarna och handeeln som mellan

näringsidkarna. Rekllamationsrådem förefallerr att lkunna lösaa konsumenternas klagomål på ett bra sätt och bidrar sin genom förekomst till att tvister..

förebygga Undcersökningen tyder också

att i komm un er rned mindre än cca 40* 000 det på invånare räcker med riktade insatser mot vissa för att niedproblermbaranscher bringa antalet reklamationer elller

skap2a förutsättningar för att

märiingsidkarrna (och konsumenterna sjäilvza slkalll kunna hantera en reklama tio›n ett tillfredsställande: sättpå

soclh aillmäinna reklamationsnämnden 24 Tviistliuante-ring

Lokala .reklamarionssrâd

Vi rek0m.mender ar att:

0 Det .upprättas lolkalla1rekla7mationsrcåd.

En möjjligçhet ftöf små lkoimmune r, som s.akna:r konsumentverl samhet kan vara att skaipa reklamatrionsriåd tillsammans mie andra kommuner. Råden bö›r airb-eta för ggoda förhållanden melllan konsumen intressena o›ch1 näriingsicdkarna i kommunen. Detta kan tre: innebära information tilll näringsidkare om regler kringg marl nadsföring, kontakt mecd problembranscher med upplföljanc åtgärder m.m. Den fö relbyggande effekten skall betonas. Hä utöver bör reklamationssråden :stödja den lokala konsumen verksamheten i lokal reklamatioms hantering frågor aingående Råden bö›r o›ckså kuinna iutvec klas mot att medverka till lösniin av tvister som, med partcernas rnedlgiivande, hänvisats till rådc av den kommunala lkoinsumentviäglledningen. Rådlen slkalll första hancl följa verkszamheten hos dlen lokala kronsumen verksamheten, men ävem följa verksamheten viid ARN. Kommittén ha.r erfaritt att det i Vissa kommuner finns behic av bredare samrådsfora :som lkain behandla också andra frågc än reklamationer. Formcen för den lolkalla samverkan måste b beroende av lo kala tförhåillandleni. förutsätter att kon Förslaget munen har någon fo›rm aw konsumentverksamhet eller att sådla kan ordnas för flera kormmuner gemensamt. Niodeller föir hi

verksamheten kan orgainiseras bör utvecklas oc:h :spridas a

Konsumentverket i samrråd med ARN. Vi föreslår att:

0 K i samråd med ARN utveicl

onsumevztmyrnaiigøhezten Afrämjar

lingen av lokala rreklazmationsråd.

23.3 Nämndens ii det

iplats processuella

systemet

Det saknas samordning :mellan domstolarnas, ARlNzs oach kom munernass tivistlösamdae werksamhett. lDer nämnderna á privata inte heller ilIlO rdinacde i En tvist kan komma a mågot system. behandlas av olika tvisstlösaindle orggari, utan mågon form: instansordning.

244 och allmänna reklamationsnämnden Tvisthantering

eller

Domstolsprövning nämndförfarande?

Två metoder står till buds för att lösa tvister mellan konsumenter och ett informellt förfarande vid olika av näringsidkare: slag reklamationsnämnder, och ett domstolsförfarande. I Sverige har man huvudsakligen följt den informella vägen. Parallellt med nämndförfarandet har möjligheten att väcka talan vid domstol funnits. Konsumenten skall i princip fritt kunna välja tvistlösande organ. För att underlätta för konsumenter att utnyttja domstolsförfarandet lade i proregeringen position 1973:83 fram förslag till lag om rättegången i tvistemål om mindre värden m.m. Den s.k. trädde småmålslagen (197428) i kraft den 1 juli 1974. Förfarandet dessa känneenligt regler tecknas bl.a. av att tvisten rör ett belopp om högst ett halvt basbelopp, att parterna inte behöver ha ombud, att kostnaderna är begränsade och att domaren har stor frihet att arbeta för att parterna förlikas. I propositionen påpekades att det endast var konsumenter som kunde påkalla prövning hos ARN, att nämndens beslut inte kunde genomdrivas samt att det skriftliga förfarandet tvångsvis inte tillät vittnesbevisning. Vidare löste ARN endast konsumenttvister. ARN kunde därför inte ersätta ett domstolsförfarande. Verksamheten vid ARN borde ses som ett värdefullt komplement till domstolarna, och en samordning borde ske så att båda förfarandena utnyttjades på ett ändamålsenligt sätt. Om näringsidkaren inte frivilligt följde ARN:s rekommendation, skulle konsumenten kunna anlita det förenklade förfarandet för att få ett verkställbart avgörande även om tvisten rörde ett högre värde. En sådan skulle medföra dels att vinnande i det enskilda ordning part fallet lättare skulle komma till sin rätt, dels att respekten för nämndens rekommendationer ökade. Småmålslagen upphävdes den 1 januari 1988 (prop. 1986/ 87:89, SFS 1987:747) men dess huvudsakliga innehåll införlivades med rättegångsbalken. Småmålslagens speciella kostnadsersättningsregler gäller även i mål om mindre

fortsättningsvis

värden, dvs. i mål där tvisteföremålets värde inte överstiger ett halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. De förenklade rättegångsreglerna har inte medfört att antalet konsumenttvister vid tingsrätt har ökat. Tingsrätterna löser i dag en liten del av konsumenttvisterna genom dom i s.k. förenklat tvistemål. I flertalet fall är det näringsidkaren som tar initiativ till och är det om processen många gånger fråga eller oftast rörande an-

betalningsförelägganden lagsökningar,

nat än frågor där varit Konkonsumentlagstiftning tillämplig.

och allmänna reklamationsnämnden 245

Tvisthantering

sumenten anlitar sällan ombud medan näringsidkaren ofta

företräds av ställföreträdare eller ombud. kommer till och

I många mål inte den ena parten rättegång,

tingsrätten meddelar då s.k. tredskodom. Rättegångskostnade-

rna för den enskilde är i allmänhet Däremot är statens

låga. kostnader för en sådan tvist betydligt högre än vad kostnaderna

är för hos den lokala konsument-

ärendehanteringen

verksamheten eller ARN.

ARN är alltså ett alternativ till en traditionell tvisthantering

i de allmänna domstolarna. Om konsumenterna i stället skulle

vända sig till domstol skulle ärendena i allmänhet handläggas

det förenklade Ett

enligt reglerna för rättegångsförfarandet.

innebär trots allt mer forma-

domstolsförfarande komplicerade

liteter och en För staten skulle därför en

längre tidsprocess.

sådan innebära ökade kostnader.

lösning

ARN framstår som ett alternativ till domstolarna

följaktligen

med en och ett förenklat förfarande,

obyråkratisk organisation

och verksamheten ett stort förtroende från

grundar sig på

konsumenter och skäl som talar för

näringsidkare. Ytterligare

den rådande är den inom olika

ordningen specialistkunskap

som finns i ARN dess intresse-

områden representerad genom

ledamöter och som inte kan erhållas i tingsrätt. Vi anser att:

0 Skälen alternativ mot av sam-

för en tvistlösning, bakgrund ökande och den utvidgade hällets komplexitet, avregleringen marknaden, kvarstår med oförminskad styrka.

Nämndens verksamhet kan också i fortsättningen utgöra en vid allmänna förhållanden där lagspjutspets avtalsrättsliga

saknas och dess och problemstiftning praxisskapande preciserande roll kan förstärkas.

det området skall

Rollfördelningen på konsumentpolitiska

vara Verksamhet som avser reklamationer och tvist-

tydlig.

bör vara renodlad från verksamhet som avser marknad-

lösning

skontroll etc. Vi anser att:

0 ARN bör förbli en självständig myndighet.

Som av 34 föreslår vi att konsumentmyndigheterna

framgår kap.

inkl. ARN bör vara samlokaliserade. Vi föreslår därför att:

0 av att sam-lokalisera ARN med övriga

Lämplig/seten

konsumentmyndigheter prövas.

246 och allmänna

Tvisthantering reklamationsnämnden

Lagreglering av nämndens verksamhet eller av

z nämnden

förfarandet

I 11 finner kap. regeringsformen man grundläggande bestämmelser om domstolar. Deras uppgifter, huvuddragen av deras organisation och skall 11 rättegången enligt kap. 4 § regleras genom lag. Enligt 11 kap. 3 § får en rättstvist regeringsformen mellan enskilda inte utan stöd av av annan lag avgöras myndighet än domstol. ARN är en myndighet. Nämndens av tvister sker prövning med stöd av en men inte

förordning grundas på bestämmelser

i lag. Nämndens är rekommendationer avgöranden och kan som sådana inte verkställas som

domstolsavgöranden. Ord-

ningen har diskuterats ur konstitutionell Eftersom synpunkt. ARN inte skall träffa bindande skulle nämndbeslut, verksamheten kunna anses trots att den inte grundlagsenlig, reglerats genom lag (Heuman: ”Reklamationsnämnder och

försäkringsnämnder” 1980 s. 1 6). Verksamheten har utvecklats

efter att den

förutsättningen bygger på frivillig medverkan från

parternas sida. Frågan huruvida ARN:s borde vara verkställbara avgöranden behandlades av i betänkandet

Reklamationsutredningen SOU

1978:40. Utredningen fann skäl tala för att övervägande avgörandena skulle ha karaktär av rekommendationer. Man befarade att förfarandet i nämnden skulle bli alltför formaliserat om avgörandena ändrade karaktär. I Norge blir ett av till avgörande motsvarigheten ARN,

Forbrukertvistutvalget, bindande och verkställbart om inte

någon av parterna inom en fastställd tid väcker talan vid domstol. En för i

förutsättning prövning Forbrukertvistutvalget

är att saken först varit föremål för

handläggningi Forbrukerrådet.

I Danmark

avger Forbrugerklagenaevnet utlåtanden som

inte är bindande. Liksom i kan Sverige en part föra saken till domstol även om saken prövats av reklamationsnämnden. Underlåter näringsidkaren att nämndens kan följa beslut, konsumenten hemställa hos

forbrugerombudsmanden att denne på

konsumentens vägnar väcker talan vid domstol. Forbrugerombudsmandens med saken till att

beröring inskränker sig han

sätter upp och I ett sådant ger in stämningsansökan. mål får konsumenten alltid fri om hans ekonomiska förhålrättegång, landen uppfyller villkoren för detta. En motsvarande den finska ordning gäller enligt konsu-

mentskyddslagstiftningen.

Ett systern likt det norska kräver bl.a. att och yrkanden nämndavgöranden delges parterna i mer formell ordning och

och reklamationsnämnden 247

Tvisthantering allmänna

att det anges i lag vad nämndens avgöranden skall grundas på. Högre krav ställs på parterna när det gäller att ange yrkanden och invändningar och på nämndavdelningarna när de skall utforma nämndavgörandena. Man fråntar också konsumenten att åter väcka talan i samma sak vid domstol. möjligheten Vi anser att:

0 ARN :s beslut även ifortsättningen bör vara rek ommendationer.

Nämndens verksamhet är informell och framstår som ett alternativ till domstolarna med en obyråkratisk organisation och ett förenklat förfarande. Verksamheten grundar sig på ett stort förtroende från konsumenter och näringsidkare. Det är en fördel för nämnden att den vid handläggningen av ärenden har fritt spelrum och kan anpassa sig med hänsyn till typen av tvist m.m. Vi anser att:

0 Det inte är ändamålsenligt att göra nämndbesluten ver/e-

ställbara och att formalisera förfarandet genom att närmare

reglera det i lag.

Iden mån nämndens rekommendationer inte efterlevs, återstår för konsumenten att föra saken till domstol. Olika metoder för att bistå konsumenten med detta bör utvecklas. Vi anser att: 0 Det är lämpligt att nämndens existens, dess huvudsakliga

uppgifter och eventuellt dess organisation i Iøuvuddrag ges

stöd i lag.

Ett sådant åt vilket kan vara stöd ger ökad legitimitet nämnden, av värde sett ur ett internationellt perspektiv.

23.4 Följsamheten

Det är av avgörande betydelse för konsumentintresset att nämndens rekommendationer efterlevs. I genomsnitt följs cirka 75 procent av nämndens beslut, men variationen mellan de olika avdelningarna är stor. Om det finns välgrundad anledning att anta att en näringsidkare inte kommer att följa en rekommendation av ARN, liksom när konsumenten fått ”rätt” i ARN men ändå inte fått rättelse

248 och allmänna reklamationsnämnden Tvisthantering

av näringsidkaren, har konsumenten möjlighet att vända till sig domstol. Vi anser att: 0 Den kommunala konsumentuerlzsamheten bör ge vägledning i hur man väcker talan vid allmän domstol.

KO:s talerätt

Frågan om en talerätt för Konsumentombudsmannen i tvistemål med kollektivt intresse har varit aktuell i många år. Exempel på situationer då en sådan talerätt kan vara aktuell är då flera anmälningar av samma slag riktas mot en näringsidkare och denne konsekvent underlåter att ge konsumenterna den rättelse som ARN har rekommenderat. Regeringen tillsatte 1991 Utredningen (Ju 1991:04) angående grupptalan vid svenska domstolar (Grupptalanutredningen). Uppdraget är att utreda om det går att förbättra möjligheterna att i domstol driva anspråk som är gemensamma eller likartade för en större människor, t.ex. vid av

grupp köp

varor och tjänster, vid förvärv av småhus, vid allmänna avgifter m.m.

Grupptalanutredningen skall redovisa sitt arbete den 1 sep-

tember 1994. Försöksverksamhet med grupptalan av KO vid nämnden pågick 1 juli 1991 till 30 juni 1993 (SFS 1991:194 och

regeringens förordningsmotiv 1991:1 ). Verksamheten skall för-

längas och pågå från 15 januari 1994 till 30 juni 1995 (förordningen 1993:1372 om försöksverksamhet med grupptalan vid Allmänna reklamationsnämnden). Verksamheten innebär att ARN får pröva tvister mellan en grupp konsumenter och en näringsidkare om det finns flera konsumenter med anspråk mot näringsidkaren med stöd av väsentligen likartade grunder och om en prövning av tvisterna är motiverad från allmän synpunkt. Tvister prövas efter anmälan av KO eller, om denne har beslutat att inte göra av en av konsunågon anmälan, sammanslutning menter eller löntagare. Vi anser att:

0 Det är att Konsumentombudsmannen också

angeläget ges

möjlighet att hjälpa enskilda konsumenter att talan vid föra allmän domstol.

En medverkan av detta slag skulle stärka ARN:s som ställning tvistlösare.

och allmänna reklamationsnämnden 249 Tvisthantering

231.5 Rättssäkerhetsaspekter

Förfarandet i nämnden är i princip skriftligt. Muntlig bevisupptagning kan alltså inte ske. Detta får till följd att utredningen inte alltid kan göras så fullständig som krävs. I de fall nämnden bedömer muntlig förhandling vara nödvändig avvisar man ärendet. Det kan påpekas att även i allmän domstol avgörs s.k. småtvister på handlingarna. Nämnden har dock om-prövningsrätt, besluten är endast rekommendationer och möjligheten till domstolsprövning står öppen. Rättssäkerhetsaspekterna får därför anses bli tillgodosedda i rimlig utsträckning. Intresseledamöterna tillför nämnden sakkunskap. De skall i nämnden iaktta förvaltningslagens regler om opartiskhet och objektivitet. Deras kunskap är en förutsättning för att förtroendet för verksamheten upprätthålls. Det är också av betydelse att det råder balans mellan konsument- och näringsidkarsidan. Vi anser därför att: 0 Intresseledamöterna bör bibehâllas.

En rättssäkerhetsaspekt är snabbheten i förfarandet. Nämnden har vissa svårigheter att upprätthålla sin målsättning när det gäller handläggningstider. Detta beror bl.a. på att nämnden, trots nya verksamhetsområden men ändå oförändrade resurser, har försökt upprätthålla verksamheten på samtliga områden. Möjligheterna att minska handläggningstiderna är begränsade. Skall de kunna förändras radikalt krävs antingen mer resurser, att man avskaffar någon avdelning eller avgör fler ärenden lokalt. Förfarandet har nyligen förenklats något genom utökad användning av s.k. liten avdelning och ordförandebeslut (SFS 1993:1151 18 och 19 §§). Vissa åtgärder som kan påverka berörs under avsnittet ”Verksamhets-

handläggningstiderna

former”. En situation, som dock inte är vanligt förekommande, är att nämnden ibland kommer till olika beslut i exakt samma fråga, beroende på olika sammansättning i nämnden. Detta har betydelse för ARN:s trovärdighet och är naturligtvis inte tillfredsställande. Den möjlighet som alltid står till buds i en sådan situation är att vända sig till domstol. Det kan övervägas huruvida nämnden behöver en metod för att upprätthålla en enhetlig praxis. Praxismöten med samtliga ordförande hålls ett par gånger om året. Med hänsyn till nämndens verksamhet med av ärenden är det masshantering tveksamt om ett införande av ett institut som plenum är praktiskt möjligt eller lämpligt. En möjlighet är att utöka nämnden vid avgöranden av principiellt viktiga ärenden.

250 och allmänna reklamationsnämnden Tvisthantering

Vi anser att:

0 Det bör överlåtas åt nämnden att överväga förbättringar sä att nämnden upprätthåller en enhetlig praxis.

23.6 Den lokala verksamheten skall

stödjas

Stödet till den kommunala konsumentverksamhetens medling i konsumenttvister sker främst genom att ARN:s handläggare deltar i utbildningsverksamhet, oftast tillsammans med Konsumentverket, genom att de ger telefonrådgivning till konsumentvägledarna och genom att på andra sätt informera om bl.a. ARN:s praxis. Konsumentverket skall svara för centrala uppgifter i anslutning till konsumentverksamheten på lokal nivå. Konsumentverket har uppgifter som förutsätter samverkan med ARN. Verket skall till exempel särskilt främja utbildning i konsumentfrågor, svara för centrala frågor i anslutning till konsumentverksamheten på lokal nivå, och samarbeta med kommunerna och med enskilda organisationer med verksamhet inom konsumentområdet. När det den direkta utbildgäller ningen till konsumentvägledare och övrig information samverkar de båda myndigheterna. Riksrevisionsverket har granskat Konsumentverkets och ARN:s styrning och uppföljning av den lokala konsumentverksamheten (Förvaltningsrevisionen granskar, Fg 1991:4). Rapporten ligger till grund för kommitténs arbete. Av rapporten framgår att Konsumentverket följer upp den lokala konsumentverksamheten, inklusive reklamationshanteringen, i syfte att få en helhetsbild av den kommunala verksamheten. Konsumentverket skickar årligen ut en enkät till samtliga kommunala konsumentvägledningar. Denna innehåller bl.a. frågor om antalet handlagda reklamationsärenden. ARN har sedan tagit fram statistik över antalet handlagda ärenden och i vilken utsträckning ärendena passerat den kommunala konsumentverksamheten. Sådan information kan användas för att analysera t.ex. kommunernas behov av stöd i olika frågor. Samverkan med den lokala konsumentverksamheten måste ges ökad tyngd hos såväl Konsumentverket som ARN. Konsumentverket har ansvaret för uppföljningen av den lokala verksamheten. Beträffande reklamations- och tvisthanteringsom-

rådet bör detta dock ske i samråd med ARN. I ARN:s uppgift

ligger, enligt vår mening, även att identifiera reklamations- och tvisthanteringsproblem som i den lokala verksamheuppstår

och

Tvisthantering allmänna reklamationsnämnden 25]

ten. ARN skall, så som redan hålla Konsumentverket sker, informerat om generella problem på detta område, så att Konsumentverket på ett tidigt stadium kan vidta

erforderliga

åtgärder. ARN skall också ha ett ansvar för att den lokala stödja verksamheten rådgivning till i deras genom vägledarna egenskap av medlare, ge stöd i ärendehanteringen (metodstöd) samt informera om praxis. Det är önskvärt att den lokala konsumentverksamheten kan utnyttja ARN:s databas så att nämndens verksamhet kan följas. En av för en väl lokal

förutsättningarna fungerande verksam-

het är att vägledarna bör ges utbildning. Utbildningsansvaret även i

fortsättningen ligga på Konsumentverket. Härutöver

svarar verket för och den lokala

uppföljning utvärdering av

verksamheten. I den mån ARN:s uppgifter sammanfaller med uppgifter enligt Konsumentverkets instruktion måste de ske i samråd med Konsumentverket. Ärendena i ARN är en källa till för Konsuviktig kunskap mentverket när det gäller att kartlägga konsumenternas problem. Genom information från ARN har Konsumentverket möjlighet att snabbt kunna med

agera erforderliga åtgärder, t.ex. förslag till vissa lagstiftning, undersökning av produkter

eller branscher eller ökad information. Vi anser att:

0 En väl lokal verksamhet

fungerande för tvistlösning är av stor

betydelse 0 ARN z bör den lokala högre grad stödja verksamheten.

23.7 Tvister över

nationsgränserna

Det är svårt att närmare bedöma vad EES-avtalet kommer att innebära för den internationella handeln och om antalet konsumenttvister kommer att öka. Redan kan konsumenträttsliga problem observeras inom områden som bank-och

försäkringsverksamhet. I dag tecknas t.ex. ett stort antal ut-

ländska är ett

kapitalförsäkringar. Betalningssystem annat

område. Ytterligare områden är via och försäljning postorder TV och bl.a. viss av andelar i

försäljning lägenheter.

Vid köp i utlandet är det i inte att nämligen princip möjligt åberopa svensk eller att vända

konsumentskyddslagstiftning sig

till ARN eller svensk domstol. med reklamations- Systemet nämnder är ovanligt. Att vända till utländsk domstol kräver sig kunskaper som den genomsnittlige konsumenten normalt inte besitter.

252 Tvisthantering och allmänna reklamationsnämnden

EG:s arbete för att underlätta tuistlösning över

gränserna

För att konsumenter vid från andra länder skall he samma köp att sin rätt som vid köp inom landet,

möjligheter göra gällande

har EG sökt likartade inom skapa konsumentskyddande reger

I minimidirektiv behandlas vissa grundliggande

gemenskapen. för konsumenter som inte får underskridas. Genom rättigheter två konventioner fastställs och klara regler för vilket enhetliga lands domstol som får döma i en tvist, vilket lands lag som skall samt i vilka fall en dom skall verkställas i ett annat tillämpas land. De förstnämnda och sistnämnda frågorna regleras genom 1968 års s.k. Denna innehåller vissa

Brysselkonvention.

regler med bl.a. följande innebörd: om

konsumentskyddande

ett utländskt riktar sin marknadsföring till en konsuföretag ment i ett annat land som därifrån beställer en vara, kan konsumenten väcka talan mot företaget vid domstol i sitt hemland och få domen verkställd i företagets hemland. Liknande en EG-konvention frán 1980 principer gäller enligt rörande konsumenternas möjligheter att åberopa sitt hemlands

konsumentskyddande lagstiftning.

EG-länderna har således utarbetat tämligen klara rättsregler med vissa Eftersom

konsumentskyddande specialregler. syste-

met med reklamationsnämnder ännu är dåligt utvecklat i EGländerna måste dock konsumenterna i de flesta fall vända sig till domstol för att få en tvist löst. I flera EG-länder pågår dock, med stöd av EG-kommissionen, försök med olika former av rådgivreklamationsnämnder och förenklade tvistlösningsning, förfaranden vid domstol.

till svenska

Förbättrade möjligheter tvistlösning för

konsumenter vid köp över gränserna

Genom som trädde i kraft den 1 1993 har Sverige regler januari infört den s.k. i svensk rätt. Denna är en

Luganokonventionen

till EG:s Det innebär att ”hängkonvention” Brysselkonvention. liksom de flesta andra EFTA-länder, har gemensamma Sverige, med EG-länderna för vilket lands domstol som skall regler döma i en köprättslig tvist och i vilka fall en dom kan verkställas i andra länder. särskilda konsumentskydd-

Brysselkonventionens

ande som underlättar för en konsument att få en tvist regler, vid sitt hemlands domstol, har detta sätt blivit

prövad på

i

gällande Sverige.

Det vidare huruvida EG:s regler om vilket lands lag övervägs

Tvisthantering och allmänna reklamationsnämnden 253

som skall tillämpas bör införlivas med svensk rätt. En sådan reform är dock inte omedelbart förestående.

i

Prövning

ARN

Bestämmelser om ARN:s saknas. Nämngeografiska behörighet den har för när nämnden bör ta uppställt riktlinjer upp konsumenttvister till prövning, nämligen

0 mot alla svenska näringsidkare 0 mot utländska näringsidkare med driftställe i Sverige 0 mot utländska när avtalet beträffande varan näringsidkare eller tjänsten har träffats i Sverige 0 mot utländska när avtalet kan ha träffats näringsidkare utomlands men marknadsföringen skett i konsu- Sverige, menten är bosatt i och det inte är att en Sverige uppenbart rekommendation blir verkningslös 0 mot utländska om tvisten avser en näringsidkare samtidigt svensk näringsidkare och det inte är att endast den uppenbart svenska näringsidkaren berörs av tvisten.

Visar det att ärendet i stället bör av av våra sig prövas någon nordiska motsvarigheter, bör kontakt tas med berörd nämnd. Andra konsumenttvister avvisas av att ärendet inte har på grund sådan anknytning till Sverige att nämnden bör det. pröva Konsumenterna kan alltså i stor föra tvister till utsträckning ARN även vid handel med utländska

företag. Utgångspunkten

är att svensk rätt alltid tillämpas vid nämnden. Genom införandet av i svensk rätt har Luganokonventionen det blivit möjligt för konsumenterna att i större utsträckning vända sig till svensk domstol vid tvist efter över köp gränserna. En nackdel är att ARN:s beslut är rekommendationer och inte verkställbara vare i eller utomlands. Däremot kan ett sig Sverige nämndbeslut mot en utländsk näringsidkare få effekt i Sverige att t.ex. av en vara försvåras.

genom försäljningen

Vi anser att:

0 Det är Önskvärt att konsumenterna i första hand vänder sig till den lokala och i andra hand till

konsumentvägledningen

ARN vid tvister i samband med gränsöverskridande handel.

Ytterligare åtgärder

Genom att sprida kunskap om reklamationsnämnden utomlands kan man på sikt etablera ett samarbete mellan nämnder

T visthantctäring 99h allmän?? ?fildê?lêti.°n$näm9fl?fl. ..

i olika länder. Enda möjligheten att få rättelse i en konkret tvist är annars att vända sig till respektive lands domstol. Vi anser att:

0 bör ver/za

Konsumentorganen för efterlevnaden av interna-

tionella domar och beslut.

Det krävs samverkan mellan och konsumentorgan organisationer i EES-länderna för att utöva konsumentpåverkan i respektive land och för att uppnå en gemensam standard. På områdena för marknadsövervakning och marknadskontroll har redan olika internationella mellan tillsynsmyndighetesamrådsorgan rna etablerats. Ett särskilt projekt om marknadskontroll har inletts mellan de nordiska länderna.

Behov

information

av man.

Konsumenterna måste få information om när de kan vända sig till svensk domstol eller ARN och när de skall vända sig till utländska instanser. Konsumentverket och/eller ARN måste därför skaffa sig nödvändig kompetens på det internationella området och också förse den lokala konsumentverksamheten med råd och utbildning i dessa frågor.

23.8 Finansiering

I första hand skall tvister behandlas av den lokala konsumentverksamheten. Om ARN skall kunna utveckla sin verksamhet, bl.a. genom att ta sig an nya angelägna områden, krävs icke resurstillskott. Mot bakgrund av att statens kostnaobetydliga der skall hållas nere och att företagen bör ta ett större ansvar för den centrala reklamationshanteringen, finns två finansieringsalternativ: att branscherna finansierar verksamheten genom avgifter eller bidrag, eller att vissa branscher själva svarar för tvistlösning genom egen nämnd. ARN:s tvistlösande verksamhet utgör emellertid en del av det offentliga rättssystemet. Centralt anordnad tvistlösning bör bekostas av staten. Om näringslivet lämnar bidrag till nämnden oklarhet om vem som bär det finansiella ansvaret för uppstår nämnden. Vi anser att:

0 ARN inte bör externa till dess

finansieras genom bidrag

verksamhet.

Tvisthantering och allmänna reklamationsnämnden 255

Privata nämnder

Privata nämnder i Danmark och

Norge

I Danmark har reklamationsnämndsförfarandet utvecklats genom att man tillsatt ett antal privata nämnder som finansieras av en viss bransch. till

Forbrugerklagenaevnet (motsvarigheten

ARN) auktoriserar nämnderna och utövar över dem. tillsyn Nämnderna bygger på avtal mellan och bran- Forbrugerrådet schen i Nämnder har fråga. godkänts på följande områden:

försäkring, resor, fastighetsmäklare, murartjänster, hålrumsisolering, körkortsutbildning, banker och kreditinstitut.

En godkänd nämnd skall bestå av lika av representation konsumenter och och det skall finnas näringsidkare, betryg-

gande handläggningsregler. Ordförande är i allmänhet en do-

mare. Dessutom skall de som

branschorganisationer upprättar

en nämnd vara någorlunda branschtäckande och nämnden skall ta sig an alla ärenden inom den aktuella dvs. branschen, även sådana som inte rör medlemmar. De nämnderna godkända finansieras helt och hållet av branschen. Det står branschen fritt att upprätta en nämnd och att ned den. lägga Forbrugerklagenaevnet övertar ofta ärendena när en nämnd godkänd upphör Tillsynen över nämnderna sker genom en representant för

Forbrugerklagenaevnet som, utan beslutsrätt, deltar i nämn-

dens sammanträden. Vidare tillställer nämnden varje kvartal

Forbrugerklagenaevnet kopior av nämndens beslut samt

utarbetat en årsberättelse. Nämndens skall vara avgöranden

tillgängliga för allmänheten.

Också i har alternativet Norge med privata nämnder utvecklats. Besluten följs i trots att de inte är av bindande hög grad karaktär. Forbrukerrådet har i och kan verksaminsyn reglera heten liknande sätt som i Danmark. skall på Nämnderna vara partssammansatta och besluten skall Kostna-

offentliggöras.

derna bärs i allmänhet av respektive bransch, men Forbrukerrådet står för kostnaden för sina representanter. Dessutom betalar Forbrukerrådet hälften av ordförandens arvoden. Erfarenheterna visar att privata nämnder är ett bra till den komplement

tvistlösning som sker vid mot- Forbrukertvistutvalget (ARN:s

svarighet). Finland och Sverige har en restriktiv till intagit hållning privata nämnder. till och det

Kopplingen näringslivet ekono-

miska beroendet kan i dessa länder

enligt uppfattningen utgöra

ett hot mot kravet på opartiskhet. Inrättandet av privata nämnder förutsätter att branschen har en viss storlek för att den skall klara av en

finansieringen

256 Tvisthantering och allmänna reklamationsnämnden

nämnd. Flera privata nämnder i Danmark har lagts ned de senaste åren därför att branschen inte vill finansiera längre nämnden. Erfarenheterna av privata nämnder är att de fungerar bra. Nämndernas verksamhet får i Danmark stöd av reglerna om allmän rättshjälp. För att få allmän rättshjälp vid domstol måste en nämnd först ha behandlat ärendet. Privata nämnder kan vara en fördel ur marknadsföringssynpunkt och bidra till att sanera otillbörlig affärsverksamhet.

Införande av nämnder i

ytterligare privata Sverige

Vi anser att: 0 Man bör överväga att ARN upphör med vissa typer av ärenden och istället låter branscherna själva organisera och

finansiera tvistlösning på dessa områden.

En del av nämndens verksamhet bör härigenom kunna överflyttas till privata, av branschorgan finansierade nämnder. Sådana nämnder bör även kunna ta sig an nya områden. Förutsättningarna för sådana branschvisa lösningar varierar dock mellan olika branscher. En sådan utveckling skulle innebära en inte obetydlig minskning av antalet ärenden hos nämnden. Frågan bör dock belysas ytterligare. Det är viktigt att förtroendet för tvistlösning anordnad på detta sätt kan upprätthållas. Det är kommitténs uppfattning att man med nämnder uppbyggda enligt samma modell som i ARN inte förlorar i förtroende eller rättssäkerhet.

23.9 Verksamhetsområde

Den föregående konsumentpolitiska kommittén ville avvakta effekterna av egenåtgärderna, den fortsatta decentraliseringen samt prövandet av branschvisa lösningar innan man kunde bedömningar av insatser göra på angelägna nya sakområden.

Vi anser att: ° Man bör bibehålla den nu rådande med ordningen uppgifter föreskrivna av regeringen i en instruktion och med möjlighet nämnden att beroende vad som är för göra undantag på lämpligt.

Avgörande för ARN:s verksamhetsområde måste vara konsumentintresset av att nämnden prövar vissa typer av tvister, liksom också statsfinansiella skäl.

och allmänna reklamationsnämndens 257 Tvisthantering

Offentliga tjänster

När det tjänster prövar nämnden inte, enligt gäller offentliga

konsumenttvister som rör hälso- och sjukvård.

instruktionen, Vidare har nämnden en del offentliga tjänster själv undantagit från sitt såsom sotningstjänster och korn-

kompetensområde,

munal m.m. Som motiv inte bör renhållning anges att nämnden ärenden områden där verksamhetens kvalitet är direkt pröva på av beslut.

avhängig politiska

är tillämplig även

Den civilrättsliga konsumentlagstiftningen

och kommunala som driver verksamhet av på statliga organ ekonomisk natur. ARN är att tvister mellan behörigt pröva konsumenter och eller kommunala som driver statliga organ ekonomisk verksamhet. Vi anser att:

0 ARN i ökad omfattning bör pröva ärenden som avser offent-

liga tjänster:

Att så sker har för om ARN skall framstå som ett betydelse alternativ till domstolarna.

Beträffande vissa av offentliga tjänster har Avgifts-

typer i sitt betänkande inom kommunal verksam-

gruppen ”Avgifter het -förslag till modifierad självkostnadsprincip” (Ds 1 993: 1 6)

diskuterat abonnenternas/konsumenternas ställning på monoavlopp och el). Den finner att

polmarknaderna (bl.a. vatten,

införandet av ett effektivt sätt skulle kunna

grupptalan på

stärka konsumenternas ställning. Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att studera om det går att förbättra att i domstol driva anspråk som är gemensamma möjligheterna eller likartade för en större människor samt om det är grupp

möjligt att införa regler om s.k. grupptalan (Dir. 1991:59).

om för denna av tjänster beaktas av

Frågan grupptalan typ

utredningen.

Fastighetsmäklare

är Dess organisationer

Fastighetsmäklarbranscben splittrad.

har visat ha svårt att samverka i Arbete med sig viktiga frågor. att inrätta en för hela landet och alla mäklare gemensam ansvarsnämnd inom ramen för det s.k. Branschrådet För Fastighetsmäklare har inte lett till För närvarande någon lösning. finns tre centrala ett med anknytning till Mäklarorgan: knutet till och en

samfundet, ett Fastighetsmäklarsamfundet

knuten till Svensk AB.

ansvarsnämnd Fastighetsförmedling

9 13-0824

258 och allmänna reklamationsnämnden Tvisthantering

Frågan huruvida ARN skall ges möjlighet att pröva mäklartvister har varit föremål för flera tidigare överväganden (SOU 1981:102, prop. 1983/84:16, SOU 1985:32). I riksdagsmotionen 1987/88:L702 togs frågan upp på nytt. Motionen ledde till att riksdagen av beställde en regeringen översyn av lagen ( 1984:81 ) om fastighetsmäklare (lagutskottets betänkande 1988/89 LU 1). Inom Justitiedepartementet för närvarande

pågår lagstift-

ningsarbete beträffande I det

mäklarfrågor. sammanhanget

prövas även tillsynen över fastighetsmäklarna. I dag prövar ARN endast tvister mellan konsumenter och stuguthyrare samt tvister mellan konsumenter och mäklares

försäkringsbolag. Förekomsten av tre skilda organisationer är

inte tillfredsställande. Det finns behov av ett lättillgängligt förfarande för att lösa tvister mellan konsumenter och mäklare. Från konsumentsynpunkt vore tvistlösning genom ARN att föredra. Vi anser att:

0 Man bör överväga att låta mälelartuister av ARN. prövas

Efterlevnad av ARN:s rekommendationer kan ingå i god mäklarsed.

Fast och

egendom finansiella tjänster

Även tvister mellan konsumenter och näringsidkare som säljer fast egendom är för närvarande undantagna från nämndens behörighet. I betänkandet SOU 1978:40 föreslog Reklamationsutredningen att ARN skulle kunna pröva sådana tvister. Regeringen avvisade förslaget i proposition 1979/80:114 om verksamheten vid Allmänna reklamationsnämnden, med hänvisning till osäkerheten om huruvida dessa ärenden passade i nämnden och risken för en orimlig belastning nämndens på

resurser. Det föredragande statsrådet hänvisade till det då

rådande budgetläget. Även beträffande vissa fastighetstvister, t.ex. småhusentreprenader och där besiktningsutlåtanden föreligger, är det av konsumentintresse att dessa prövas av nämnden. Erfarenheterna från nämndens verksamhet området för på finansiella tjänster visar att det finns ett behov av lagregler till skydd för konsumenter när det gäller elektroniska betalningsformer. En särskild utredning, Betaltjänstutredningen (Fi 1992:14), under för med Finansdepartementet pågår närvarande, upp-

och allmänna reklamationsnämnden 259 Tvisthantering

att utreda behovet av normgivning och tillsyn inom vissa drag delar av m.m. förslag kan betalningsväsendet Utredningens komma att medföra en utvidgning av nämndens verksamhet på området.

23 . 1 0 Verksamhetsformer

Avgifter

Tanken att införa en vid nämnden avvisades ansökningsavgift redan av 1978:40 s. 203). Reklamationsutredningen (SOU Frågan har härefter uppkommit vid flera tillfällen, men avvisats. Endast Danmark har infört en Erfarenhe-

ansökningsavgift.

terna har visat att inte nämnvärt har påverkat konsu-

avgiften

menternas De nämnderna i reklamationsbenägenhet. privata Danmark också olika avgifter som betalas tillbaka om tillämpar konsumenten får bifall till sin talan. Genom en kan av tvister till

ansökningsavgift tillströmningen

nämnden eventuellt begränsas. Effekten är dock svår att beräkna. administrativa merkostnader till följd Samtidigt uppstår av av Vidare skall ARN framstå som ett hanteringen avgiften. billigt alternativ i förhållande till domstolarna. Vi anser att:

0 inte bör

Avgifter införas.

Värdegränser

infördes vid nämnden 1981. Höjningar har skett Värdegränser 1985 och 1990. De har främst anpassats till inflationen och knappast påverkat ärendetillströmningen. infördes eftersom det inte alltid kan anses Värdegränserna motiverat att staten medverkar till att en tvist rörande ett värde klaras kan även tvister rörande obetydligt upp. Samtidigt ett värde vara och ha ett obetydligt principiellt viktiga, prövning värde för konsumenten. innebär i att staten inte tillhanda- Värdegränserna praktiken håller för mindre värden, efter-

något tvistlösningsförfarande

som talan vid allmän domstol då inte ter som ett realistiskt sig alternativ. Vi anser att:

0 skall hållas utanför nämndens verksamhet

Bagatellärenden

och att därför bör behållas med möjlighet till värdegränserna justeringar för nämnden.

260 och allmänna Tvisthantering reklamationsnämnden

Lokal

beredning

Det lokala perspektivet i måste betonas I tvistlösningen starkt. en av ARN idéskiss till upprättad (ARN:s rapport regeringen enligt direktiven för Allmänna reklamationsnämndens anslagsframställning för budgetåren 1992/93-1994/95 s. 51) pekar nämnden på möjligheten att pröva huvudsakligen sådana tvister som har den lokala utan att passerat medlingen förlikning har uppnåtts. Ett krav lokal bör minska på prövning ärendetillströmningen till ARN och öka effektiviteten i nämndens verksamhet. Därmed skapas för att och utveckla den kommuutrymme stödja nala konsumentverksamheten. Vi föreslår att:

0 Det införs en bestämmelse iARN:s instruktion att ett ärende får avvisas med till att det i hand skall hänvisning första hanteras lokalt.

Liksom måste framtiden tidigare principiella frågor även i hänvisas till centralt eller reklamationsorgan domstol. Genom den lokala sker hanteringen en viss beredning av ärendet och konsumenten kan också få i var ärendet vägledning bäst kan hanteras. hos kommunala Handläggningen konsumentvägledningen bör av anmälan till ARN. framgå

Handläggningen

ARN prövar i inte tvister som är äldre än sex månader princip räknat från det att näringsidkaren helt eller delvis avvisat konsumentens krav. Det kan diskuteras huruvida tidsfristen kan förkortas till fyra månader i avsikt att ärendebegränsa tillströmningen och underlätta nämndens utredning. Huruvida en sådan är eller förkortning lämplig inte hänger delvis samman med kravet att ärendena först skall ha den kommunala passerat konsumentvägledningen innan de förs till i sådana nämnden; fall behövs sannolikt den längre tidsfristen för att inte rättsförluster skall uppstå. Vissa till och möjligheter ytterligare förändring effektivisering av har handläggningsformerna nyligen genomförts genom ändringar i bestämmelserna om liten och ordförandeavdelning beslut 18 (SFS 1993:1151 och 19§§). Sveriges Köpmannaförbund har aktualiserat två frågor, nämligen av handläggningen ärenden med omfattande samt till bevisproblem möjligheten omprövning av nämndens beslut. Även dessa bör överfrågor vägas av nämnden och dess råd och tas inte i detta upp. sammanhang.

Tvisthantering och allmänna reklamationsnämnden 261

Beträffande grupptalan har Konsumentombudsmannen hittills varit tvungen att vänta tills tvisten prövats för en enskild konsument i ARN, innan han har haft möjlighet att gå Vidare och driva ärendet för hela gruppen. Grupptalan har hittills inte inneburit några lättnader i nämndens arbete. Genom de numera ändrade bestämmelserna om försöksverksamhet med grupptalan (SFS 1993:1372 jämför s. 13 f.) kan Konsumentombudsmannen föra talan för en grupp konsumenter utan att nämnden tidigare utfärdat en rekommendation i saken. En sådan ordning bör medföra en icke obetydlig tidsvinst i handläggningen och också minska antalet enskilda tvister vid ARN.

Besiktningar

Det är den skriftliga bevisningen som ligger till grund vid Det gäller främst skriftliga utlåtanden av nämndprövningen. personer med viss fackkunskap som besiktigat det föremål tvisten Eftersom förfarandet är skriftligt, måste nämnden

gäller.

avvisa ett stort antal ärenden där ett tillfredsställande avgörande inte kan åstadkommas utan muntlig bevisupptagning eller syn på stället. I regel får parterna på egen hand ombesörja att besiktning sker och betala för tjänsten. Om en konsument yrkar ersättning för sin fördelas denna i de

besiktningskostnad princip enligt

regler som gäller för tvistemål i allmänhet. På en del områden införskaffar nämnden besiktningsutlåtanden utan någon kost-

nad för parterna. På flera avdelningar granskar nämnden själv

det omtvistade föremålet vid sammanträdena. Handelskamrarna utser och har listor över besiktningsmän områden. Dessa är emellertid inte avsedda att använpå många das i konsumenttvister. På vissa områden (t.ex. båt och motor) finns särskild Den allmänna har störst besiktningskompetens. avdelningen svårigheter med att finna besiktningsmän, bl.a. på grund av att varorna och tjänsterna är av så varierande karaktär. ARN har inte möjlighet att ytterligare engagera sig i Den som behövs är

besiktningsfrågor. besiktningskompetens

särskild fackkunskap om det som tvisten gäller, dvs. samma krav som gäller för sakkunnig vid domstol. Vi anser att: 0 bör lokal nivå

Erforderlig besiktningskompetens finnas på

för att kunna utnyttjas i den lokala medlingsverksamheten

0 Konsumentverket och centrala hör ta branschorganisationer ett övergripande ansvar för organisationen av besiktningsmän lokalt och regionalt.

KAPITEL

Behövs en

konsumentbalk?

Den svenska är konsumenträttsliga lagstiftningen spridd på flera olika lagar. Det är svårt att få en samlad bild, inte minst för konsumenter. Vidare finns det rättssystematiska och sakliga skillnader mellan olika konsumenträttsliga regler. Skillnaderna ter sig i vissa fall omotiverade. Borde konsumenträtten samlas i en enhetlig konsumentlag, antingen i form av en konsumentbalk med i all princip konsumenträttslig lagstiftning eller i form av en konsumentskyddslag med de omrâdet? Det viktigaste lagarna på skulle kunna ge väsentliga positiva effekter, men också vara förenat med nackdelar. l det lämnas en kort följande redogörelse för den konsumenträttsliga lagstiftningen i dag. Därefter diskuteras fördelar och nackdelar med en samlad redovisar vi våra slutsatser.

g konsumentlag. Avslutningsvis

24.1 Den

konsumenträttsliga lagstiftningen

i

dag

Nästan alla lagar och övriga bestämmelser på konsumenträttens område har tillkommit efter år 1970. Vad som skall inordnas i konsumenträtten eller var gränserna går för detta rättsområde är en komplicerad fråga som vi inte avser att försöka ta ställning till. I det följande utgår vi från en tämligen traditionell syn på rättsområdets innehåll. De konsumenträttsliga reglerna brukar delas in i tre huvudgrupper:

Behövs en konsumentbalk 263

Ciuilrättsliga regler, dvs. regler som syftar till att skydda konsumenten i det enskilda fallet. Marlenadsrättsliga (näringsrâttsliga) regler, dvs. regler som har till syfte att skydda konsumenterna som ett kollektiv. Processrättsliga regler, dvs. regler som syftar till att ge konsumenterna rättelse och vägledning.

Utifrån frågan om lämpligheten av en enhetlig konsumentlag kan man också dela in konsumenträtten efter andra kategorier. De nuvarande konsumenträttsliga reglerna i rättssystemet kan beskrivas i fyra kategorier. Nedan anges i marginalen med C, M och P om reglerna år huvudsakligen civilrättsliga, marknadsrättsliga eller processrättsliga.

1. De flesta konsumenträttsliga regler finns i rent konsumenträttsliga författningar. Bland de viktigaste lagarna kan nämnas:

Lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentför hållanden M 0 C

Konsumentförsäkringslagen (1980:38)

0 C Hemförsäljningslagen (1981:1361) 0 C Konsumenttjänstlagen (1985:716) 0 M

Produktsäkerhetslagen (1988:1604)

0 C Konsumentköplagen (1990:932) 0 C Konsumentkreditlagen (1992:630) 0 om leksakers säkerhet M Lagen (1992:1327)

2. Andra kan beskrivas som

författningar

huvudsakligen Ieonsumenträttsliga. Exempel:

0 M Marknadsföringslagen (1975:1418) 0 om M Lagen (1984:81) fastighetsmäklare 0 M Prisinformationslagen (1991:601) 0 C Produktansvarslagen (1992:18) 0 om C Lagen (1992:1672) paketresor

3. I vissa författningar finns enstaka bestämmelser som avser enbart konsumentförhållanden eller som särbehandlar sådana förhållanden. Exempel:

0 om avtal och andra 36§ lagen (1915:218) rättshandlingar på område

förmögenhetsrättens

(avtalslagen) C 0 10 kap. 8 a§ rättegångsbalken P 0 andra C 2§ stycket preskriptionslagen (1981:130)

264 Behövs en konsumentbalk

4. En rad författningar har stor betydelse för konsumenter utan att vara särskilt inriktade på konsumentförlaâllanden. Några exempel:

0 om avtal och andra Lagen (1915:218) rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen)

nn

0 om Lagen (1927:77) försäkringsavtal 0 4 och 12 av Jordabalken (särskilt kap. kap. ang. köp fast egendom resp. hyra av fast egendom) O Rättshjälpslagen (1972:429)

gonwn

O Räntelagen (1975:635) O Preskriptionslagen (1981:130) O om Lagen (1990:1183) tillfällig försäljning

24.2 För och samlad

konsumentlag

emot en

samla all konsumenträtt i

för

att en

Argument

konsumentbalk

Konsumenträtten är idag spridd på flera olika lagar och det är svårt att få en samlad bild av rättsområdet. En enhetlig konsumentlag skulle innebära att man lättare fick överblick och att det blev enklare att finna relevanta lagregler. På ett område som konsumenträtten, som till största delarna går ut på att skydda en svagare part, kan dessa effekter anses särskilt betydelsefulla och eftersträvansvärda. Idag förekommer vissa rättssystematiska och sakliga skillnader mellan olika konsumenträttsliga regler. Skillnaderna framstår ibland som omotiverade (se bl.a. prop. 1989/90:89, ”Ny konsumentköplag”, s.189). En konsumenträttslig utredning

som nyligen tillsatts (dir. 1993:101, ”Översyn av vissa konsumenträttsliga frågor”) har som en av sina uppgifter att

överväga om reglerna bör anpassas bättre till varandra. Med en enhetlig konsumentlag skulle bristerna naturligen rättas till. Detta ökar rättssäkerheten och förbättrar respekten för rättssystemet. Ju fler konsumenträttsliga regler som samlas i en enhetlig lag, desto starkare blir de angivna positiva effekterna.

mot att samla all konsumenträtt i

Argument

en

konsumentbalk

Ambitionerna att samla den konsumenträttsliga regleringen kan vara mer eller mindre långtgående: en konsumentbalk, som

Behövs en konsumentbalk 265

innehåller i princip all eller

konsumenträttslig lagstiftning, en

lag som samlar de viktigaste området. Vi

författningarna på

skall här ange de argument som kan anföras mot det första alternativet. Det viktigaste argumentet mot en konsumentbalk är att konsumenträtten är ett förhållandevis rättsområde. oenhetligt Reglerna är av mycket blandat slag och det blir svårt att samordna dem utan att besvärande brister systematiska uppkommer. Svårigheterna kan bäst illustreras genom ett försök att fastställa vad balken skulle Givetvis skulle den innehålla inrymma.

regler motsvarande konsumentköplagen, konsumenttjänstlagen, hemförsäljningslagen och konsumentkreditlagen, antagligen

också produktsäkerhetslagen och om avtalsvillkor i lagen konsumentförhållanden. De uppräknade till-

författningarna

hör kategori 1 i den som i avsnitt

uppdelning gjordes 1.

Problem uppkommer först och främst när det de gäller särskilda bestämmelser avseende konsumentförhållanden som finns insprängda i lagar med ett mera allmänt innehåll (kategori 3), t.ex. 10 kap. 8 a§ rättegångsbalken rätt domstol (angående i mål mellan konsumenter och näringsidkare) och 2§ andra

stycket preskriptionslagen (angående särskild preskriptionstid

för mot Dessa har

fordringar konsumenter). bestämmelser ett

sådant samband med sin nuvarande omgivning, rättegångsbalken

respektive preskriptionslagen, att det är näst intill otänkbart att

bryta ut dem och placera dem i en konsumentbalk. En sådan

åtgärd skulle nödvändiggöra detaljerade till en hänvisningar

reglering utanför konsumentbalken och därför svårare göra det att läsa och förstå reglerna. Det skulle också bli att nödvändigt i de lagar där finns i lämna till

reglerna dag hänvisningar

konsumentbalken. Detta skulle försämra och

överskådligheten

minska reglernas tillgänglighet. Att ta in hela de i konsumentbalken

ifrågavarande lagarna

kan inte komma i fråga. Regler som till stora delar är inriktade på annat än konsumentförhållanden har självfallet inte sin rätta plats i en konsumentbalk. På samma sätt är det otänkbart att i en konsumentbalk ta in

författningar som har stor betydelse för konsumenter utan att

vara särskilt inriktade på konsumentförhållanden

(kategori 4).

När det gäller de lagar som är konsument-

huvudsakligen

rättsliga men som avser även andra partsförhållanden (kategori 2), t.ex. och

marknadsföringslagen, produktansvarslagen lagen

om paketresor, framstår det som mindre otänkbart att låta dem ingå i en konsumentbalk. Emellertid är det lätt att finna exempel på situationer där dessa är men där det helt

lagar tillämpliga,

266 Behövs en konsumentbalk

saknas anknytning till konsumentförhållanden i vanlig mening. Det vore inte bra om man i sådana fall skulle ha att söka sig till en konsumentbalk för att få svaren på rättsliga frågor. Det är en bestämd strävan i lagstiftningen att lagens rubrik skall mycket täcka de fall som lagen reglerar. Det är att rekommendera att man gör om de knappast ifrågavarande lagarna för att få dem att passa i en konsumentbalk. Ett sådant arbete skulle vara mödosamt och komplicerat. Sakligt sett skulle det i många fall innebära försämringar av regleringen. Det visar alltså att endast tillhörande katesig författningar 1 utan stora eller nackdelar kan tas in gori mycket svårigheter i en enhetlig konsumentlag.

”balk” tillbaka till landskapslagarnas tid. ”La- Begreppet går varmed hela regelsamlingen, var indelad i ett gen”, avsågs antal balkar. I varje balk samlades de regler som avsåg ett större samman-

hållet rättsområde (t.ex. ärvdabalken, missgärningabalken).

1734 års indelades samma sätt i balkar. Vid sitt

lag på ikraftträdande den 1 september 1736 innehöll lagen: giftermålsbalk, ärvdabalk, jordabalk, byggningabalk, handelsbalk,

straffmålabalk, utsökningsbalk och rätte-

missgärningabalk, gångsbalk.

Genom åren har balkarna genomgått en mängd förändringar, och författningar har tillkommit utanför balkarnas omnya råde. Indelningen från år 1734 har dock i allt väsentligt behållits fram till i dag. Endast föräldrabalken har tillkommit. Konstitutionellt är lagarna och balkarna likställda, och inte heller i finns det skillnad. Balkarna är

övrigt någon principiell

mer omfattande än de flesta (dock inte alla) lagar. Vidare innehåller de alla eller så gott som alla ånom

lagbestämmelser

ett relativt enhetligt rättsområde.

I dag finns nio balkar, äktenskapsbalken från 1987, föräldrabalken från 1 949, ärvdabalken från 1 95 8, jordabalken

från från 1734 helt utan

1970, byggningabalken (nästan

handelsbalken från 1734 (till största delen praktisk betydelse), utan praktisk betydelse), brottsbalken från 1962, från 1942 och utsökningsbalken från 19841. rättegångsbalken Det finns inte någon modern balk på förmögenhetsrätte-ns område, inte heller exempelvis någon ”hyresbalk”, någon ”arbetsbalk” eller ”socialbalk”. Däremot har nyliggen någon

att den miljörättsliga lagstiftningen skall samlas i men

föreslagits miljöbalk (SOU 1993:27).

Behövs en konsumentbalk 267

Argument

mot en

begränsad konsumentskyddslag

Det är endast rent

konsumenträttsliga författningar som rimli-

gen kan tas in i en enhetlig Även en

konsumentlag. begränsad

reform medför Att bara slå de olika till svårigheter. ihop lagarna en gemensam lag genom att ta in dem i var sitt kapitel och behålla reglerna som är inte idag möjligt. Många bestämmelser i de olika lagarna motsvarar varandra helt eller delvis. En sammanslagning till ett gemensamt lagverk skulle därför kräva ett kapitel med inledande bestämmelser. En sådan gemensamma

strukturförändring nödvändiggör vissa ändringar även i mate-

riellt hänseende. Det kräver alltså noggranna överväganden. Vidare måste man sannolikt rensa bort vissa omotiverade sakliga olikheter i mellan skilda delar av övrigt lagen. Sådana olikheter blir mer störande om de förekommer i en och samma lag än om de, som idag, finns i skilda Det finns lagar. visserligen fördelar med en sådan reform (se avsnitt men det 2.1), måste noga övervägas om det är lämpligt att ändra ett som rättsläge hunnit bli etablerat och som till legat grund för innehållet i Standardavtal m.m. skall prövas av den Frågan nya utredningen om vissa

konsumenträttsliga frågor.

Olikheter förekommer inte bara i sak utan också i om fråga uppbyggnad, systematik och En

regleringsnivå. samordning

medför även

härvidlag besvärliga överväganden. Det skulle

bl.a. bli att nödvändigt införa vissa nya bestämmelser på områden där det tidigare bedömts att

lämpligast avstå från lagreglering.

Internationell bundenhet En strävan efter och konsekvens i det nationella enhetlighet rättssystemet försvåras av att vi är mer eller mindre bundna att hålla fast vid som regler är gemensamma för många länder.

Exempel på sådana bindningar finns i konsumentköplagen, konsumentkreditlagen och Under de seproduktansvarslagen.

naste åren har en stor del av konsumenträtten till anpassats EG:s regelverk och det finns denna

anledning att tro att utveck-

ling kommer att fortsätta. Eftersom man inom EG inte har haft ambitionen att skapa ett enhetligt regelsystem på konsumenträttens område, är det svårt att eller skapa upprätthålla ett sådant i de enhetligt regelsystem länder som skall införliva EG:s regelverk med sina nationella

rättsordningar.

Det enda land inom EG eller EFTA som har sin konsument-

rättsliga lagstiftning samlad i en lag är vars

Finland,

konsumentskyddslag instiftades år 1978. Att konsumenträtten

i övrigt inte samlats till en kan ses som en

enhetlig lag fingervis-

268 Behövs en konsumentbalk

om att det finns nackdelar med en sådan systematisering av ning I det sammanhanget bör också noteras att EG rättssystemet. valt att, beträffande vissa direktiv med en klart konsumenträttslig prägel, tillämpningsområdet på ett sådant sätt avgränsa att direktiven inte blivit rent konsumenträttsliga. Det gäller exempelvis direktivet om paketresor och direktivet om produktansvar. Det gäller vidare ett förslag till direktiv om s.k. time sharing.

Lämpligare med andra gränssnitt

I svensk rätt finns många exempel på att det har bedömts lämpligare att rättsreglerna efter andra katesystematisera goriseringsbegrepp än konsumentbegreppet. Beträffande försäkringsavtal t.ex. är vi på väg att gå ifrån indelningen med en särskild konsumentlag. I departementspromemorian ”Ny försäkringsavtalslag” (Ds 1993:39) föreslås att den särskilda konsumentförsäkringslagen tas bort och att försäkringsavtalsreglerna samlas i en gemensam lag. Isak är det många gånger lämpligare med andra gränssnitt än det som mellan konsumenträttsliga regler å ena sidan och går andra regler å den andra. Om endast lagar i kategori 1 tas in i en konsumentskyddslag medför det slutligen att många viktiga konsumenträttsliga regler kommer att finnas i lagar utanför balken. Man har då inte vunnit särskilt mycket i överskådlighet och kan nämligen förledas att tro att en

tillgänglighet. Många

konsumentlag med en vittfamnande rubrik inrymmer all konsumenträtt av betydelse.

24.3 Avslutande reflektioner och slutsatser

En samlad konsumentlag skulle komma att skapas efter helt annorlunda förutsättningar än när de nu existerande balkarna och andra större enhetliga lagverk kom till. Den skulle

skapas genom en sammanslagning av ett antal redan existerande lagar.

av motsvarande har tillkommit att

Övriga lagar slag genom

man har gjort en total översyn på rättsområdet (jfr dock förslaget till miljöbalk, SOU 1993:27). Detta har möjliggjort systematiska och hänsynstaganden beträffande

logiska upp-

byggnad och innehåll. Många av de aktuella lagarna har tillkommit med andra

kategoriseringsbegrepp. Syftet har varit att skapa t.ex. en

skadeståndsrättslig lag, en fordringsrättslig lag eller en försäkringsrättslig lag. Sådana lagar ”skär rättssystemet på en annan ledd” än konsumenträtten. Bryter man med det system som nu bygger på, uppnår man kanske fördelar sett reglerna

Behövs en konsumentbalk 269

från ett Men

konsumenträttsligt perspektiv. samtidigt uppstår

nackdelar sett från exempelvis ett eller ett

skadeståndsrättsligt fordringsrättsligt perspektiv.

Det finns visserligen inte absoluta hinder mot att några tillskapa en samlad och enhetlig konsumentlag. När det gäller det mest långtgående alternativet, en ”konsumentbalk”, väger dock nackdelarna vi inte finner det så tungt att motiverat att föreslå en sådan. Något annorlunda förhåller det sig med det mindre långtgående alternativet, en konsumentskyddslag med en sammansmältning av de idag existerande viktigaste konsumentlagarna. Även ett sådant lagstiftningsprojekt är förenat med åtskilliga tungt vägande nackdelar. Vi vill därför inte i dag förespråka en sådan reform. På längre sikt kan det dock finnas anledning att ambitionshöja nivån och eftersträva en samlad, enhetlig och lättillgänglig Vi reglering på konsumentområdet. har övervägt att föreslå tilläggsdirektiv med den inriktningen till den nya konsumenträttsliga utredningen. För närvarande framstår emellertid inte detta som meningsfullt. Ett sådant uppdrag skulle för övrigt spränga ramarna för utredningen. Särskilt med hänsyn till konsumenträttens pågående bör

internationalisering frågan

först övervägas i annan ordning. Med i EG är det utvecklingen snart befogat att tala om en ”europeisk konsumenträtt”. Tills vidare är det viktigt att med andra medel söka förbättra tillgängligheten till konsumenträtten liksom möjligheterna för konsumenterna och näringslivet att få kunskap om och förstå rättsområdet. Konsumentverket ger sedan några år ut de viktii en liten

gaste konsumenträttsliga författningarna behändig

volym, Liten Laghund”. Den finns tillgänglig för allmänheten till ett lågt pris. Möjligen bör den ”populariseras” genom ett inledande kapitel med några enkla förklaringar. Det finns goda skäl att försöka göra boken mer känd och ge den en vidare spridning. Vi anser att:

0 Det för närvarande inte är möjligt att samla den konsument-

rättsliga lagstiftningen i en konsumentbalk.

KAPITEL

Konsument-

rätten och risken för

konkurrens-

hinder

Enligt direktiven skall kommittén uppmärksamma regler på det rättsliga konsumentskyddets område som lägger omotiverade hinder i vägen för en fri marknad och konkurrens och som därmed i själva verket motverkar konsumenternas intresse. Kommittén har dock inte i uppdrag att lägga fram konkreta förslag till ändrad lagstiftning.

Konkurrensen påverkas av beslut och åtgärder inom ett flertal

politikområdenzregionalpolitik, industripolitik, socialpolitik etc.

Ibland uppkommer motsättningar mellan konkurrensintresset och andra intressen. Vid de avvägningar som måste är det göras viktigt att kvarstående inskränkningar i konkurrensen blir så små och marknadskonforma som Konkurrenshämmöjligt. mande effekter av regleringar kan uppträda skilda områden på och drabbar direkt eller indirekt konsumenterna i slutligen form av högre priser, sämre kvalitet, köproblem etc. Avreglering i konkurrensstimulerande är därför ett konsumentinsyfte tresse.

Åtskillig

lagstiftning har direkt eller indirekt ett konsumentskyddande ändamål. Här märks inte minst special-

författningar inom sektorer som livsmedel, läkemedel, kemika-

lier, transporter, boende m.fl. Mycket av detta kan det i och för sig finnas anledning att se över från Med

konkurrenssynpunkt.

hänsyn till kommitténs allmänna inriktning och tidsram har dock ett arbete med en så bred ansats inte kunnat initieras. Vad

Konsumenträtten och risken för konkurrenshinder 271

som granskats är sålunda den lagstiftning och det anknytande normsystem som brukar hänföras till konsumenträtten i trängre mening. Det är främst de generella lagar m.m. som reglerar företagens agerande på marknaden i fråga om marknadsföring, produktsäkerhet och avtalsvillkor samt konsumentköprätten.

25.1 Pågående avregleringsarbete

Inom regeringskansliet och i andra statliga utredningar bedrivs ett avregleringsarbete. Regeringen har tillsatt en särskild Avregleringsdelegation (dir 1993:1 13). Delegationens uppgift är att sammanställa de olika insatser som görs i regeringskansliet till ett samlat avregleringsprogram för budgetåret 1993-94 och verka för att detta genomförs. Den kan också ta särskilda initiativ till åtgärder som ökar konkurrensen och utrymmet för nyetableringar. Vidare är det en central uppgift för Konkurrensverket att uppmärksamma offentliga regleringar, som kan snedvrida konkurrensen, och komma med förslag till åtgärder för att förbättra konkurrensförutsättningarna på marknaden.

25.2 Enkät inom

Näringslivets Delegation

för Marknadsrätt

Under våren 1993 tillskrev kommittén de 25 -tal organisationer som ingår i Näringslivets Delegation för Marknadsrätt och ombads lägga konkurrensaspekter på konsumentlagstiftningen och Vad som i svaren främst nämndes näraliggande regleringar. var prisinformationslagen och vissa köprättsliga regler. Därutöver tycks man inte uppfatta rättsområdet som problematiskt från konkurrenssynpunkt.

25.3 och

Marknadsföringslagen, riktlinjer

överenskommelser

Huvudbestämmelserna i marknadsföringslagen (MFL) är två allmänt hållna generalklausuler om otillbörlighet och information (2-3 §§). Dessa kan i sig inte anses vara konkurrenshämmande. Däremot finns en risk att de i praktiken utnyttjas på ett sätt som får sådana effekter. Det är dock klart utsagt i lagens förarbeten att den inte får tillämpas på ett sätt som står i strid med principerna bakom konkurrenslagstiftningen (prop. 1970:57, s. 64, 68-69 samt SOU 1993:59, s. 196 f.). Detta

272 Konsumenträtten och risken för konkurrenshinder

kontrolleras bl.a. genom det dömande gemensamma organet, Marknadsdomstolen (MD); i ett flertal av domstolens MFLbeslut har också mot konkurrensintresset kommit avvägningen :in klart uttryck (MD 1975:18, 1982:14, 1990:13 m.fl.).

Marknadsföringsutredningen har nyligen lämnat förslag till

ny marknadsföringslag (SOU 1993:59). Nu gällande MFL

innehåller även två särskilda förbudsbestämmelser om kombinerade erbjudanden (7-8 Det torde numera stå klart att §§). dessa bestämmelser inte är utformade från

ändamålsenligt konsumentskyddssynpunkt. Från näringslivet hävdas att be-

stämmelserna medför oönskade, konkurrenshämmande bieffekter. Frågan har i

ingått Marknadsföringsutredningens ar-

bete.

Utredningen föreslår att 7-8 §§ MFL slopas och ersätts av

en bestämmelse om inriktad att

förmånserbjudanden, på erbju-

dandet skall ha korrekt presentation.

Marknadsföringslagens generalklausuler utgör basen för rikt-

linjer och överenskommelser som tillkommer efter förhand-

lingar mellan Konsumentverket och berörda företag/0rganisa-

tioner. Här kan vilka kanske eller frågor regleras aldrig först efter lång tid kommer under MD:s prövning.

Riktlinjernas konkurrensaspekter analyserades av Riktlinje-

kommittén som i sitt betänkande ”Konsumentpolitiska styrmedel (SOU inte fann till kritik i

1983:40) anledning allvarlig

detta avseende (se bl.a. s. 123-124). Motsvarande slutsats drogs beträffande om tekriktlinjerna niska handelshinder (bl.a. s. 129-131, 153-154). Det har senare framkommit dessa

knappast något som gör att bedömningar väsentligen bör ändras. Riktlinjerna spelar inte

heller samma roll

längre framskjutna som tidigare. Det hindrar

inte att enskilda i m.m. kan punkter riktlinjer behöva ses över. Enligt uppgift har Konsumentverket initierat ett sådant arbete. Till detta kommer att beträffande

rättsläget företagssamarbete skärpts betydligt med den nya konkurrenslagen.

Lagens räckvidd och innebörd i om överenskommelser

fråga

m.m. som ingås mellan och Konsument-

företag/organisationer

verket är ännu delvis oklar. Viktigt i detta är dock att och

sammanhang företagen orga-

nisationerna nu har än större att försäkra om att

anledning sig

överenskommelser etc. inte kommer i konflikt med konkurrenslagen. Det får givetvis också förutsättas att Konkurrensverket beaktar konkurrensintresset och vid behov samråder med Konkurrensverket. Det kan till konkurrensen

tilläggas att hänsynen särskilt

markeras i 1 § till

förslaget ny marknadsföringslag (SOU

1993:59, bl.a. s. 510).

Konsumenträtten och risken för konkurtenshinder 273

observeras att riktlinjerna inte är till

Det bör också tvingande

sin karaktär. MD kan sålunda ”underkänna tiktlinienörrner

som bedöms alltför konkurrensbegränsande. laggar/talet, lik-

medför ytterligare spärrar rnöt nörmer som EU-medlemskap,

som handelshinder eller konkurrensbegtansningar (se

utgör vidare SOU 1993:59, s. 140-154). kan konstateras att konkurrensintresset i dag Sammantaget hårdare i samband med an för bevakas väsentligt noi-mgivning Riskerna från rned

bara några år sedan. konkurrenssynpnnkt

Konsumentverkets riktlinjer, överenskommelser mtrn_ framstår inte som särskilt stora.

därför generellt

25.4 Prisinformationslagen

som trädde i kraft 1 en Prisinformationslagen (PIL), 992, utgör MFL. Därtill finns föreskrifter örn annexlag till 2 och 3§§

1992:1) och föreskrifter örn jämförprisinformation (KOVFS

1993:1), utfärdade av Konsumentverket_ PIL priser (KOVFS

för i detaljistledet. gäller prisinformation PIL är att prisinformation skall larn-

Huvudprincipen enligt

eller tianster

vid av bestämda varor (4 gj_ nas marknadsföring för varor med fastställda

I 7§ föreskrivs jämförprismärkning

(se KOVFS 1993:1). Vidarg råder öbligatö_

beräkningsgrunder av ”bestämd vara” i skyltfönster eller likrisk prismärkning

nande (10§).

Vid Självbetjäning i dagligvaruhandeln fordras prislapp på

enbart eller skyl; tillåts döek örn

varje artikel; hyllkantsetikett

det finns hinder” mot artikelprismärçning (se KOVFS ”praktiska

om ar sådant

1992:1). Samma gäller prisinformationssygtetnet

enkelt kan räkna fram summan av sina inköp att konsumenten före och kontrollera att det pris son. tas nt starnrner betalning

med vid varan. Denna kontrollmájlighet behöver

uppgiften

finnas när överensstämmelse mellan

dock inte prisnppgitten

och kassans dataminne är tekniskt säkerställt (1 l§jl Korrekta och om Jarn_ een tj anste_

lättillgängliga upplysningar är för fungerande marknader, Det ar Viktigt

priser nödvändiga

att lämnas i sådan omfattning och förrn att prisuppgifter informationsinhämtande och prisjämförelser jnderlattas_ Sörn

måste att konsumenten genast vid köp_

grundprincip gälla

enkelt som skall kunna få p-iset klart för sig_ tillfället, så möjligt, skall vara och entydiga.

Prisuppgifter tydliga

kritik av PIL riktar sig inte hgller rnöt

Näringslivets grund-

till

tanken att kunderna skall ha tillgång fullgodptisinförrnatiön,

av hur deta skall till_

utan mot lagens detaljstyrning gå bör i stället, enligt näringsivet, göras rner

Normgivningen

274 Konsumenträtten och risken för konkurrenshinder

principiellt inriktad. Prisinformation är ett betydelsefullt konkurrensmedel, menar man. PIL framstår dock som en alltför stel reglering och kan kritiseras från

konkurrenssynpunkt,

enligt näringslivet.

25.5 Avtalsvillkorslagen

Lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden är (AVLK) tekniskt likartad Den också

marknadsföringslagen. tillämpas

av samma organ, Konsumentverket/KO och MD. Den enda materiella bestämmelsen är i som generalklausulen 1§, gör det möjligt att förbjuda näringsidkare att använda ett oskäligt villkor vid erbjudande till konsumenter. har ett Lagen utpräglat preventivt syfte och skyddar konsumenterna som kollektiv. AVLK har sin största för av standardbetydelse utformningen formulär, även om lagen formellt gäller även andra villkor. I likhet med MFL är AVLK knappast i sig

konkurrensbegrän-

sande men skulle kunna ett sådant sätt. Främst tillämpas på kommer då Konsumentverkets i fokus. Här

förhandlingsarbete

gäller i huvudsak samma synpunkter som anförts om riktlinjer m.m. Vad den innebär beträffande

nya konkurrenslagen standard-

villkor och s.k. agreed documents är ännu osäkert. Konkurrensverket arbetar med

frågan.

Tilläggas kan att EG har antagit ett direktiv om

oskäliga

villkor i konsumentavtal (93/13/EEG). Direktivet skall vara införlivat med de nationella senast den 31 december lagarna 1 994. Man kan räkna med att detta införlivas med EES-avtalet. Med anledning härav pågår inom arbete

Justitiedepartementet

för att ändra AVLK.

25.6 Produktsäkerhetslagen

Produktsäkerhetslagen (PSL) har ett utpräglat preventivt

syfte, dvs. att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller som avser enskilda fall egendom (1 §). Produktansvaret, av faktiskt inträffade, produktrelaterade skador, regleras i produktansvarslagen, vilken i allt väsentligt överensstämmer med gällande EG-direktiv 74/EEG -

(85/3 EES-avtalet, bilaga III) och

kan lämnas därhän i detta sammanhang. PSL tar i första hand sikte

på farliga konsumentprodukter

men har ett något vidare Förutom

tillämpningsområde. sälj-

förbud ger lagen möjlighet att utfärda ålägganden om säkerhetsinformation, varningsinformation samt återkallelse (se bl.a. m).

Konsumenträtten och risken för konkurrenshinder 275

och stora

PSL:s administration handläggningsregler uppvisar

likheter med MFL. Vissa skillnader finns dock. Tillsynsansvaret delas mellan Konsumentverket och olika

specialmyndigheter på

t.ex. livsmedel, läkemedel och kemikalier, men områden, domstolstalan förs av KO i Marknadsdomstolen. Både i (16 och i förarbetena betonas att myndiglagtexten §) heterna skall söka lösa för-

produktsäkerhetsproblem genom

med berörda närmare anvishandlingar näringsidkare. Några om hur sådana skall utformas finns ningar frivilliga lösningar inte. Konkurrensintresset kan för att på givetvis aldrig åberopas marknaden tillåta som medför allvarlig fara för liv,

produkter

hälsa eller Det saknas därför fog för konkurrensegendom. kritik mot PSL:s inriktning. Inte heller

betingad principiella

som sådana föranleder invändlagens bestämmelser några av detta Problem kan dock om det på ningar slag. uppstå utvecklas omotiverat säkerhetskrav för grundval av PSL höga vissa varor. Detsamma om kraven är olämpligt utforgäller made, t.ex. att anvisa en bestämd teknisk lösning. genom PSL:s bestämmelser också basen för riktlinjer från utgör Konsumentverket. Normerna syftar till att etablera en godtagbar säkerhetsnivå område. Ofta är det fråga om på respektive en samverkan mellan funktionskrav och informationsbestämmelser. Erfarenheterna hittills visar inte att riktlinjernas säkerhetskrav hämmat eller snedvridit konkurrensen.

Inom EG har ett generellt produktsäkerhetsdirektiv antagits detta skall vara införlivat med nationell lagstift-

(92/59/EEG); senast den 1 1994. Det är troligt att direktivet också ning juli tillförs EES-avtalet. Den svenska lagen avviker i vissa gällande hänseenden från direktivet och är bl.a. därför föremål för har nyliöversyn (dir. 1993:46). Produktsäkerhetsutredningen fram ett betänkande med förslag i denna del (SOU gen lagt som eventuellt framkommer

1993:88). Konkurrenssynpunkter

i samband därmed kan beaktas i det fortsatta naturligen

lagstiftningsarbetet. särskilda förslag från kommittén synes inte påkallade.

Några

25.7 och

Konsumentköplagen konsumenttjänstlagen

Att konsumenterna villkor, t.ex. erbjuda förmånliga genom ett konkurrensmedel. Genom konsumentgarantier, utgör viktigt och den rättstjänstlagen nya konsumentköplagen preciseras av att en lämnats, bl.a. ifråga om liga betydelsen garanti

276 Konsumenträtten och risken för konkurrenshinder

konsumenternas rätt till skadestånd vid Från ”garantifel”. näringslivets sida har hävdats att dessa är

skadeståndsregler

alltför långtgående och att att lämna benägenheten garantier har minskat. Justitiedepartementet har tillkallat en särskild utredare för översyn av vissa

konsumenträttsliga frågor (dir.

1993:101). Av direktiven att utredaren skall behandla framgår bl.a. de som här har

frågor tagits upp. Kommittén därför inte

anledning att närmare gå in på dessa.

25.8 Övrig lagstiftning

På konsumentskyddsområdet finns också annan än lagstiftning

den som här behandlats,

nämligen konsumentkreditlagen, hemförsäljningslagen m.fl. Det har inte framkommit att dessa

regler orsakar betydande Viss

konkurrensproblem. speciallag-

stiftning om t.ex. resegarantier kan kritiseras från konkurrenssynpunkt men är ett resultat av Dessa pågående EG-anpassning. regler bör därför inte tas upp inom ramen för kommitténs arbete.

25.9 Slutsatser och

förslag

Avreglering och/eller omreglering är angelägna uppgifter på

flera områden som har betydelse för hushållens ekonomi. Vi anser att:

0 Pâ i

konsumentskyddsomrâdet trängre mening framstår pro-

blemen från som

konkurrenssynpunkt begränsade.

Ett till remissbehandlas

förslag ny marknadsföringslag för

närvarande, och såväl

avtalsvillkorslagen som produktsäkerhets-

lagen är föremål för särskild översyn. Vissa

konsumentköprättsliga frågor utreds också i annan ordning. Riktlinjer, över-

enskommelser och standardvillkor får en från genomlysning

konkurrenssynpunkt i samband med av den

tillämpningen nya

konkurrenslagen.

9 Mot denna och med till

bakgrund, hänsyn Aureglerings-

delegationens verksamhet och Konkurrensverkets

uppdrag beträffande offentliga regleringar, har kommittén inte anled-

ning att gå närmare in de angivna m.m. på lagarna

Vissa delar av t.ex.

prisinformationslagen, skyltfönstermärkningg,

utgör en reglering som av detaljhandeln anses och onödig besvärande. Det har hävdats att den binder företagens

och risken för konkurrenshinder 277

Konsumenträtten

ett sätt som kan kritiseras från

informationsgivning på

konkurrenssynpunkt.

Vi föreslår att:

0 En initieras

utvärdering av prisinformationslagens effekter

och därvid också blir beaktade.

att Ieonkurrensaspekterna

Vid en måste man också ta ställning till hur förekom-

översyn 88/315/EEG, 88/

mande prismärkningsdirektiv (79/581/EEG,

314/EEG - EES-avtalet skall beaktas.

bilaga XIX)

KAPITEL

Den lokala

26 Verksamhetens behov av

förstärkning

Den lokala konsumentverksamheten har genom närheten till en viktig funktion för att upprätthålla en sund j marknaden l affärsmoral, skapa balans mellan marknadens aktörer, stärka

l

individen som konsument och främja god konkurrens. I Uppgiften för konsumentpolitiken är att skapa skäliga villkor mellan konsumenter och näringsidkare, att se till att

produk-

terna uppfyller rimliga krav med hänsyn till säkerhet, användbarhet, pris, miljö etc. att hjälpa hushållen att hantera sina resurser på ett så effektivt sätt som möjligt samt att medverka till att handeln så att olika konsumenters behov organiseras tillgodoses. Ambitionerna ställer krav på ett effektivt samspel mellan den

offentliga sektorn, näringslivet, frivilligorganisationerna, me-

dia, såväl lokalt som centralt, samt konsumenterna.

26.1 Den lokala verksamhetens roll

Vi anser att den lokala konsumentverksamheten har tre huvuduppgifter: 0 Att bistå hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser genom bl.a. hushållsekonomisk rådgivning. 0 Att stärka konsumenternas ställning och genom utbildning rådgivning i konsumentrått, vid reklamationer och genom förebyggande åtgärder av generell natur.

Den lokala verksamhetens behov av förstärkning 279

0 Att vara ett signalsystem som fångar upp problemen ur konsumentens perspektiv (för samtliga aktörer).

Den kommunala konsumentverksamheten fungerar dessutom som för skolan, lokala organisationer och förenkunskapsbas ingar, företag samt massmedia. En väl lokal verksamhet är en förutsättning för fungerande att verkställa intentionerna med konsumentpolitiken. Staten eller andra centrala kan inte svara för rådgivning till organ enskilda konsumenter i hushållsekonomi, konsumenträtt och vid reklamationer. Den förebyggande verksamheten i form av information till enskilda företag och kontroll av företagens efterlevnad av de fastställda reglerna försvåras utan en fungerande lokal verksamhet. Kraven en aktiv lokal konsumentverksamhet kommer att på öka under de närmaste åren. Sambandet mellan konsumtion och är starkt. Den ekonomiska krisen har ökat miljöpåverkan behovet av ekonomisk budgetrådgivning och skuldrådgivning, sanering. En skuldsaneringslag kommer att kräva särskild medverkan från den lokala rådgivningen. Det växande internationella samarbetet i Europa ökar kraven på den lokala verksamheten i fråga om regelverkets tillämpsom den dimensionen får större ning, samtidigt europeiska vid utformningen av regelverket. betydelse Utifrån ett konsumentpolitiskt perspektiv är behovet av en aktiv lokal konsumentverksamhet störst när det gäller

0 av den

tillsynen marknadsrättsliga lagstiftningen

0 av ur säkerhetssyn-

övervakningen produkters egenskaper punkt

0 och stöd vid reklamationer hjälp 0 hushållsekonomisk rådgivning, information och utbildning 0 information och i konsumenträttsliga rådgivning, utbildning frågor 0 att och medverka i av distribution och följa utvecklingen handel

0 ett etiskt och moraliskt uppträdande på marknaden.

En för den lokala konsumentverksamheten

betydelsefull uppgift

är den verksamheten. Detta arbete är många

förebyggande

en för de insatgånger förutsättning frivilliga organisationernas ser. Den förebyggande verksamheten kan innefatta att medverka till branschöverenskommelser och att stödja konsumentfrågornas plats i skolan.

280 Den lokala verksamhetens behov av förstärkning

26.2 Verksamheten har minskat

Resurserna för den kommunala konsumentverksamheten ökade fram till 1 990. Därefter har antalet kommuner med konsumentverksamhet minskat. Flera faktorer talar för en fortsatt negativ utveckling: den ekonomiska situationen i kommunerna tvingar fram kostnadsminskningar; verksamheten är förhållandevis ny i det många kommuner; politiska intresset för området är svagt och ett antal större och medelstora som kan kommuner, ses som normbildande, har avvecklat eller skurit ned sin verkkraftigt samhet. Riksrevisionsverket konstaterade i sin förvaltningsrevision att ca 2,2 människor 1992 miljoner tillhörde kommuner utan eller med en mycket begränsad konsumentverksamhet. Om fortsätter neddragningarna i samma takt som under 1992 kommer inom ett par år endast hälften av att befolkningen beröras av konsumentverksamhet i kommunal regi. Antalet kommuner med konsumentverksamhet, resurserna för verksamheten och ärenden har mängden nu sjunkit till samma nivå som 1986 eller lägre. 1986 års konsumentpolitiska riksdagsbeslut uttalade en om att kommunerna förhoppning på frivillig väg skulle utveckla verksamheten. I några avseenden är dock bilden fler ljusare. Betydligt kommuner än år 1986 anslår en eller halvtidstjänst mer för verksamheten, även om en minskning även här kan noteras. Inriktningen av verksamheten har stärkts i med 1986 enlighet års riksdagsbeslut. Den hushâllsekonomiska med rådgivningen, framför allt har tredubblats budgetrådgivning, sedan 1986 och visar fortsatt tendens att öka. Fler kommuner än (179) någonsin erbjuder budgetrådgivning. En analys enbart av resurserna i den lokala konsumentverksamheten räcker dock inte. En jämförelse bör även göras i förhållande till de förändrade behoven. Riksdagsbeslutet 1986 innebar att kraven verksamheten på ökade genom att det hushållsekonomiska perspektivet större Dessgavs utrymme. utom har inom konsumentverksamheten miljöuppgifterna utökats liksom behovet av en aktiv marknadsbevakning. Uppgifterna är i av en sådan och dag omfattning betydelse att en väl fungerande konsumentverksamhet förutsätter att resurser motsvarande minst en till heltidstjänst står förfogande i de flesta kommuner. I mindre kommuner bör minst en halvtidstjänst avsättas för för verksamheten konsumentfrågor att skall vara effektiv. Vi anser att av den lokala neddragningarna konsumentverksamheten kan av främst ifrågasättas tre skäl:

Den lokala verksamhetens behov av förstärkning 281

0 En av kommunens uppgifter är att stödja ekonomiskt utsatta

hushåll. En väl upplagd till enskilda hus-

budgetrådgivning

håll betydande inom Insatser

ger besparingar socialtjänsten.

på detta område lönar sig alltså för kommunen. Indirekt

har budgetrådgivning betydelse för andra verksamhetsområ-

den som familjerådgiuning, rehabilitering etc. 0 kommun har intresse av att den lokala marknaden Varje fungerar enligt gällande regler. Genom rådgivning i konsumentriittsliga frågor, hantering av reklamationer och förebyggande insatser fråmjas detta syfte. 0 i kommunerna måste att nå Privatiseringen för framgång följas upp med information, rådgivning och kontroll.

Konsumentverksamheten är ett frivilligt åtagande för kommunerna. Näringslivet och frivilligorganisationerna är i varierande omfattning engagerade i verksamheten, ofta samverkande med kommunerna. I de kommuner som avvecklar eller minskar resurserna finns inga tecken på att näringsliv eller frivilligorganisationer träder in och kompletterar med verksamhet för dem lämpliga på områden. Graden av måluppfyllelse i konsumentpolitiken har blivit lägre; vi närmar oss en punkt där möjligheterna att uppnå intentionerna inte längre är för handen.

26.3 Alternativa

möjligheter

att

lokal verksamhet

upprätthålla

en

En väl marknadsekonomi förutsätter aktiva och

fungerande

välinformerade konsumenter, tillika ett effektivt konsumentskydd. Vi har övervägt alternativa möjligheter att upprätthålla en lokal konsumentverksamhet:

0 Staten inrättar egna konsumentkontor i varje kommun. 0 Verksamheten övertas av eller andra. frivilligorganisationer 0 införs för att olika sätt den Statliga åtgärder på främja kommunala verksamheten.

Starka skäl talar dock mot att staten i egen regi skall utveckla en lokal konsumentverksamhet:

0 Kostnaderna skulle bli mellan 150 och 200 miljoner kronor per år, om staten skulle etablera egna konsumentkontor i samtliga kommuner med minst en vägledare i de mindre kommunerna.

282 Den lokala verksamhetens behov av förstärkning

0 Den verksamhet som berör enskilda konsumentpolitiska och det lokala är i en kommunal hushåll näringslivet hög grad Den har också till andra kommuangelägenhet. kopplingar nala verksamheter. 0 I mellan den centrala och den lokala arbetsfördelningen nivån bör staten svara för inriktningen och förverkligandet av nivå. Kommunerna, jämsides

politiken på övergripande

hantera som med den övriga lokala verksamheten, bör frågor är av vikt för medborgarna lokalt. När staten i egen regi bedriver en lokal verksamhet, t.ex. eller på försåkringsarbetsmarknadsområdet, är det renodlade myndighets-

uppgifter.

0 En aktiv lokal konsumentverksamhet bygger på mångas från såväl som och engagemang: politiker organisations-

näringslivsföreträdare.

Vi finner det inte att lägga ut det centrala ansvaret för möjligt det lokala konsumentpolitiska arbetet på frivilligorganisationer. Det saknas i landstäckande frivilligorganisationer som Sverige ser som sin främsta att tillvarata konsumenternas

uppgift

ur ett Enligt vår

intressen ”konsumentfackligt” perspektiv.

har de med konsumentfråmening frivilliga organisationerna inte nu att ta på sig ett totalt gor på programmet förutsättningar ansvar för den lokala verksamheten. dock med andra än

Ett antal organisationer, huvuduppgifter

konsumentfrågor, bedriver lokal konsumentverksamhet på

främst informations-, utbildnings- och opinionsbildningsom-

rådena. Deras arbete en för att vidmaktutgör förutsättning och stärka i frågor. En

hålla engagemanget konsumentpolitiska

verksamhet bedrivs inom ekonomisk rådgivning och

begränsad

i konsumenträttsliga frågor. Vi anser att:

0 Det inte realistiskt alternativ till en lokal konsu-

finns något

mentverksamhet under kommunalt ansvar.

Däremot är det både önskvärt och nödvändigt att såväl organisationer som näringslivet lokalt i ökad utsträckning engagerar i konsumentverksamheten, bl.a. i samarbete med kommusig nerna. Ur ett perspektiv är det angeläget att organisatiostatligt nerna och tar ett större ansvar inom framför allt näringslivet följande fyra områden:

0 Ekonomisk till särskilt utsatta hushåll kommer rådgivning under 1990-talet att efterfrågas i allt större utsträckning.

Den lokala verksamhetens behov av 283

förstärkning

Området lämpar sig särskilt för t.ex. fackliga organisationer i samarbete med studieförbund, banker och försäkringsbolag. Sådan verksamhet förekommer i ofta i samverkan dag, med den kommunala konsumentverksamheten och har visat sig vara till stort stöd för utsatta hushåll. Den bör utvecklas. 0 bedrivs i

Reklamationshantering några kommuner på försök

med stöd av ett reklamationsråd. Erfarenheterna är goda. Lokala reklamationsråd med från lokala deltagande näringslivsorganisationer och

frivilligorganisationer bör prö-

vas även i andra kommuner. 0 Konsumenträttslig rådgivning och utbildning medverkar till att Samarbete

förebygga generella konsumentproblem. mel-

lan näringslivet och den kommunala konsumentverksamheten saknas i hälften av alla kommuner. bland före- Kunskaperna tagarna om lagstiftning och överenskommelser med branschorganisationer är dessutom bristfälliga. Lokala näringslivsorganisationer har med stöd av därför, riksorganisationerna, en viktig uppgift på detta område. kan Frivilligorganisationer bedriva sådan verksamhet riktad till enskilda konsumenter. 0

Opinionsbildning, information om och stöd till den lokala

konsumentverksamheten. Den kommunala konsumentverksamheten har ett starkt stöd hos såväl

frivilligorga-

nisationer som Behovet av och motiven näringslivet. för en lokal konsumentverksamhet kan därför

tydliggöras av orga-

nisationerna och näringslivet.

26.4 Kommunernas ansvar

Kommunernas ansvar för den lokala konsumentverksamheten bör även i vara

fortsättningen ett frivilligt åtagande. Om

emellertid resurserna för den kommunala verksamheten fortsätter att minska, bör staten att kommunerna överväga ålägga vissa uppgifter av för en

betydelse fungerande konsumentpoli-

tik såsom marknadskontroll, samt eko-

reklamationshantering

nomisk och När beslut fattas

konsumenträttslig rådgivning. om

en

skuldsaneringslag, kan det övervägas att ålägga kommu-

nerna ansvaret för att medborgarna får att i möjlighet enlighet med sanera sina skulder. lagen Det är, vår Önskvärt den lokala

enligt uppfattning, att

rådgivningen i ekonomiska utvecklas vidare. frågor Vi anser att:

° Det är i linje med intentionerna bakom att

socialtjänstlagen

kommunerna tar ett ansvar för att rådgivning i ekonomiska frågor erbjuds dem som har behov av sådant stöd.

284 Den lokala verksamhetens behov av förstärkning

Enligt socialtjänstlagen har ”kommunen det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver”. Erfarenheterna talar för att kommunernas ekonomiska främst bör inom konsument-

rådgivning ligga

Det ökar för alla. En nära

verksamheten. tillgängligheten

samarbete bör under alla förhållanden ske med socialförvalt- Det innebär inte att verksamheten behöver bedrivas i ningen. kommunal Även om kommunerna har det yttersta msvaregi. ret kan kommunerna att bedriva verksamheten i egen regi välja eller helt eller delvis överlåta den till andra aktörer, såsom andra med kompetens, och

banker, företag privatekonomisk

frivilligorganisationer. Det är vår också av stor vikt att den lokala enligt mening konsumentverksamheten med hänsyn till de förutorganiseras som råder i den enskilda kommunen. sättningar Ett alternativ till lokal konsumentverksamhet i kommunal som båda dessa krav är en lokal verksamhet där regi tillgodoser har huvudansvaret. Enligt vår bedömfrivilligorganisationer förutsätter en sådan lösning att kommu-

ning organisatorisk

nerna lämnar ekonomiskt och annat stöd till verksamheten. För en sådan talar att konsumentverksamheten delvis beaklösning tar ett i förhållande till den offentliga sektorn. partsintresse Efter hand som delar av den offentliga sektorn avregleras och

privatiseras blir detta allt tydligare.

Detta alternativ innebär att kommunerna har ett ytterst ansvar för att resurssvaga grupper får stöd och för att markna-

den tillfredsställande, men att den organisatoriska

fungerar en aktiv medverkan från frivilliga organilösningen bygger på sationer.

Lokal konsumentverksamhet skall stimuleras

Staten bör vidta som stimulerar kommunerna att åtgärder utveckla den lokala konsumentverksamheten. Vid ställningstai och närliggande frågor av bety-

ganden konsumentpolitiska

delse bör staten behovet av

för kommunerna uppmärksamma

att den lokala konsumentverksamheten stöds och utvecklas. har under 1980-talet lagt störst vikt vid Konsumentorganen att främja och utveckla verksamheten. Konsumentmyndigheten bör i samverkan med Kommunförbundet under de närmaste åt att kontinuerligt följa effekterna av åren ge hög prioritet upp den lokala verksamheten. Effekterna för konsumenterna, kommunerna och samhället i stort bör tydliggöras så att förståelsen för konsumentverksamhetens ökar bland lokala betydelse politiker. Budgetrådgivningen, vars effekter tidigare framhållits,

Den lokala verksamhetens behov av 285

förstärkning

har ökat både i avseende på total, nedlagd arbetstid och antalet kommuner med engagemang på detta område. Staten bör i Ökad medverka till

utsträckning genom forskning

att klarlägga betydelsen av den lokala konsumentverksamheten; utveckling av en sund affärsmoral, god balans mellan olika aktörer på marknaden, stärkt konkurrens, utvecklat rättsmedvetande, Ökad tillit till rättssamhället och om missförsignaler hållanden på marknaden. Utvecklingen av och stödet till den lokala konsumentverksamheten bör ses som en av de för viktigaste uppgifterna Konsumentverket och för Allmänna reklamationsnämnden. Den kommunala konsumentverksamheten bör i ökad utsträckning vara företrädd i olika med att och organ uppgift planera genomföra den centrala verksamheten. Sambandet mellan den statliga och den kommunala nivån kan stärkas härigenom ytterligare. Vi föreslår bl. a. att:

0 av Utvecklingen och stödet till den lokala konsumentverksamheten ses som en av de

viktigaste uppgifterna för konsumentmyndigheten.

Den kommunala konsumentverksamheten är förhållandevis ny. De organisatoriska formerna kommer att utvecklas beroende på vunna erfarenheter och skilda i kom-

förutsättningar

munerna. om verksamheten och insikten

Kunskapen om beho-

ven brister håll. De centrala bör

på många konsumentorganen

tillsammans med kommunerna främja och in-

uppbyggnaden

riktningen av den lokala verksamheten. Ett intensifierat

erfarenhetsutbyte mellan kommunerna, Kommunförbundet och

de centrala bör gagna verksamheten.

konsumentorganen

Vi har i samband med försöksverksamheten för att förbättra den kommunala servicen hemställt genom medborgarkontor att för skall beakta

arbetsgruppen medborgarkontor intresset

av en stärkt konsumentverksamhet i sitt arbete. Särskild uppmärksamhet i arbetet med att den lokala främja konsumentverksamheten bör riktas mot de kommuner som i dag inte har konsumentverksamhet eller där den är någon sparsamt förekommande. Vi föreslår bl. a. att:

0 Konsumentmyndigheten tillsammmans med Kommun-

förbundet främjar uppbyggnaden av den lokala verksamhe-

ten.

286 Den lokala verksamhetens behov av förstärkning

26.5 Integritetsfrågan

av uppgifter om en enskild förhillan- Sekretesskyddet persons den som lämnas vid ekonomisk rådgivning får inte av

påverlas

hur den kommunala konsumentverksamheten I en organiseras. del kommuner lyder konsumentverksamheten under socialförinom socialtjänsten om en enskild;

valtningen. Uppgifter per-

förhållanden omfattas av 7 kap. 4§ i sekretesslagen. I sonliga andra kommuner organiseras konsumentverksamheten på annat sätt och omfattas då inte av socialtjänstlagen, även om uppgifterna är av samma karaktär. Vi anser att:

0 Den hudgetrâdgivning som bedrivs inom konsunent-

verksamheten i kommunens egen regi hör besitta samma som ohenende sekretesskydd gäller enligt socialtjänstlagen av hur verksamheten organiseras.

26.6 Prioritering uppgifter

av Obalansen mellan och resurser är i många kommuner

uppgifter

slående: alltför många och alltför stora uppgifter i förhålande till resurserna. Vi anser att:

0 Det är angeläget att kommunerna preciserar den Tokala konsumentverksamhetens och prioriterar de vikti-

uppgifter

gaste av dem.

Den hushâllsekonomiska râdgivningen och informationen bör

även i Ökad vikt bör läggas vid att prioriteras fortsättningen. också frivilligorganisationer och företag med kunengagera området som banker, försäkringsbolag och Poszen. skap på Stöd vid hantering av reklamationer och enklare tvister är en som bör få ökad I samverkan med det lokala fråga prioritet. och frivilligorganisationer bör lokala reklamationsnäringslivet råd inrättas som stöd för verksamheten (jfr kapitel 23). Den marknadshevakningen fungerar inte lika bra rättsliga över hela landet eftersom insatserna från den lokala verksamheten är detta område. Det är angeläget attdenna

begränsade på

verksamhet ges ökad dignitet. dominerade i den lokala

Tidigare förköpsrådgivningen

konsumentverksamheten. I dag styrs denna i allt större omfatttill andra kanaler som bibliotek, organisationer och ning konsumentombud. Massmedia informerar numera regelbundet om varor och tjänster. att finna former bör fortsätta. Möjlig- Ansträngningarna nya heterna att samverka med butiker bör prövas. Konsumenterna

Den lokala verksamhetens behov av 287

förstärkning

bör kunna få till sådana

tillgång uppgifter i butikerna. Data- och

teleteknik bör utnyttjas i större

utsträckning. Förköpsrådgiv-

ningen leder till bättre köp, men den har också för att betydelse

påverka näringslivet att utveckla bra produkter med hänsyn till

pris, funktion, säkerhet och miljö. I särskild bör den ordning traditionella

förköpsrådgivningen ses över och utformas uti-

från dagens behov och bl.a. i samråd teknik, med näringslivets

organisationer.

Den lokala har hittills

förlzöpsrâdgivningen mest omfattat

enskilda varor, i mindre

utsträckning tjänster. När kommu-

nerna privatiserar verksamheter och konsumenterna har behov

av information för att kunna ta till utbudet ställning på marknaden kommer

rådgivningen på tjånsteområdet att öka. Detta

förhållande bör

uppmärksammas av konsumentmyndigheten.

Antalet förtroendevalda har på konsumentområdet minskat. För att öka insikten om konsumentverksamhetens betydelse bör information och detta

utbildning på område omfatta alla

förtroendevalda inom den kommunala verksamheten.

från fältet

Signaler

En effektiv lokal verksamhet

fångar tidigt upp förändrade

behov och beteenden hos konsumenterna. Konsumentverket får på det sättet

kontinuerligt signaler om konsumenternas

villkor.

Under senare hälften av 1980-talet observerade konsument-

vägledare att allt fler

hjälpsökande hushåll bad om råd när

ökade och räntor tärde amorteringar på inkomsten. Budget-

rådgivningen försvårades av komplicerade skuldärenden med många borgenärer inblandade. Kronofogdar och skatte-

myndigheter var allt oftare i målet. Materialet

part förf

5 i

budgetrådgivning i det arbetet blev

praktiska otillräckligt. Bristen om området blev

på kunskap också tydlig.

Konsumentverket fick de första om den signalerna försämrade situationen genom aktiva

konsumentvägledare. Konfe-

renser och seminarier med med ekonomisk vägledare inriktning anordnades i länen. om

Undersökningar hushållens

p; ekonomi inleddes. _ _ 5

5 Kunskapen om hushållens situation verket

gav underlag för

att slå larm till materialet

regeringen, förnya för budget-i { rådgivning och utbilda att möta

vägledarna problemen.

Kunskaperna om hushållens ekonomi ledde till att regeringen 7 uppdrog åt Konsumentverket att komma överens medl

kreditinstituten om bättre villkor i bl.a.

marknadsföringen av

i krediter. Resultatet blev en kontonämnd som startades 1987 f I med

Finansbolagens förening som finansiär och huvudman.

KAPITEL

De

frivilliga

organisationernas

engagemang

i i För att öka konsumenternas kunskaper och medvetenhet behövs * i ett brett av människor och deras organisationer deltagande i konsumentpolitiken.

Statsmakternas stöd till

27.1 frivilliga organisationer

1986 års om inriktningen av

I såväl 1972 som riksdagsbeslut

underströks betydelsen av att stärka det konsumentpolitiken arbetet konsumentområdet. frivilliga på Det fanns också en önskan att bryta den relativa tystnaden att förstärka debatten och opinionskring konsumentfrågorna, och att allmänt verka för att konsumentintresset bildningen kommer fram i samhällsdebatten. Den svenska modeltydligare dvs. samverkan mellan kommuner, fackför-

len, myndigheter,

folkrörelser och andra borde eningar, frivilligorganisationer, utvecklas vidare och särskilt folkrörelserna lokalt borde spela offensiv roll. De konsumentorganen skulle en mera offentliga och stimulera de som arbetar för stödja organisationer konsumentintresset. Konsumentverket tillfördes också genom 1986 ett mindre anslag för stöd till sådan riksdagsbeslutet verksamhet. Fr.o.m. 1 990 Konsumentverket 2 miljoner kronor disponerar till Staten lämnar även per år för stöd frivilliga organisationer. annat sätt stöd till på konsumentpå frivilligorganisationerna

De frivilliga 289 organisationernas engagemang

området. Bidrag lämnas till ungdomsprojekt och till kvinnoorganisationer. Genom Barn- och Ungdomsdelegationen under Civildepartementet har sex miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden avsatts under perioden 1991/92 t.o.m. 1993/94 för projekt som syftar till att stärka ungdomars ekonomiska fostran och roll som konsumenter.

27.2 ökar hos

Engagemanget frivilliga

organisationer

Enligt ”Kartläggning av konsumentpolitiskt arbete i frivilliga organisationer” (NEK 1993. Seminar- och arbejdsrapport) arbetar fler organisationer i Sverige med konsumentfrågor än i övriga nordiska länder. Tillsammans kan frivilliga organisationer i Sverige, engagerade i konsumentpolitiken, bland sina medlemmar inräkna större delen av den svenska befolkningen. Av den enkät som vi om och deras gjort organisationerna verksamhet på konsumentområdet framgår att intresset och engagemanget från organisationernas sida har ökat under senare år. Utvecklingen tycks ha gått enligt intentionerna i 1986 års riksdagsbeslut. Det stöd som staten har lämnat för att stimulera utvecklingen anser vi har varit av betydelse. En beskrivning av organisationerna ges i kapitel 11. Sammantaget har verksamheten en stor bredd och omfattar såväl tvistlösning, ekonomisk rådgivning, bevakning av prisutvecklingen, marknadsövervakning, utbildning i studiecirklar och i annan form, produktinformation, produktsäkerhetsfrågor, information om konsumenträtt, testverksamhet och standardi- Stora variationer förekommer dock mellan

seringsfrågor. orga-

nisationerna beträffande verksamhetens inriktning och omfattning beroende på organisationernas uppgifter och resurser. De fackliga organisationerna och pensionärsorganisationerna ägnar främst åt frågor som syftar till att öka den sig ekonomiska friheten för medlemmarna, bl a. ekonomisk rådgivning och aktiviteter som syftar till att hålla priserna nere. För att bättre nå fram till medlemmar som behöver stöd och hjälp har LO, TCO och PRO utsett ett stort antal lokala konsumentombud. För att förbättra den ekonomiska och juridiska rådgivningen har LO och TCO ingått samarbete med Sparbanken LO har också bedrivit en särskild för att Sverige. kampanj informera och ge råd och tips till ungdomar som planerar att flytta hemifrån och inreda en egen bostad. har under senare år Naturskyddsföreningen gjort betydande insatser för att konsumenterna skall välja mindre miljöbelastande

10 13-0824

290 De

frivilliga organisationernas engagemang

produkter. Kampanjen Handla miljövänligt”, som omfattar märkning av produkter, utgivning av publikationer och har fått ett stort genomslag. utbildningsinsatser, mycket Av redovisningen för studieförbundens aktiviteter framgår att verksamheten på konsumentområdet är begränsad i förhållande till förbundens totala verksamhet. Konsumentfrågor behandlas dock i många sammanhang som förbunden inte redovisar som konsumentverksamhet. Enligt vad vi har erfarit Ökar intresset för i studieförbunden. Bland studiekonsumentfrågor förbunden är det ABF och Studieförbundet Vuxenskolan som dominerar på konsumentområdet. Med stöd av Barn- och Ungdomsdelegationen under Civildepartementet har ett stort antal projekt kommit igång som syftar till stärka ungdomarna i rollen som konsumenter.

Att engagemanget för konsumentfrågor växer visas också av

att flera nya konsumentorganisationer har bildats under senare år. Sveriges Bankkunders Riksförbund, Konsument-Forum och Svenska Konsumenters Riksförbund har alla kommit till efter mitten av 1980-talet. Även regionalt och lokalt har konsumentstartats. har ännu så länge organisationer Organisationerna inte många medlemmar och stora resurser, men är på sina respektive områden viktiga tillskott för att stärka intresset för konsumentfrågor, särskilt i ett framtidsperspektiv. Av särskilt intresse är att flera av de stora folkrörelserna som är verksamma inom konsumentområdet bildat Sveriges Konsumentråd. Rådet har för närvarande elva medlems-

organisationer. Avsikten är att utveckla rådet till en plattform

för fler organisationer på konsumentområdet. Rådet är ett samarbetsorgan som syftar till att tillvarata medlemmarnas intressen på konsumentområdet i första hand i det

europeiska samarbetet men även genom medverkan i opinionsbildningen.

Rådet skall främja samarbetet mellan medlemsorganisationerna och stödja och utveckla verksamheten på konsumentområdet i medlemsorganisationerna. Rådet avser inte att överta verksamheter från medlemsorganisationerna, utan skall stödja j medlemsorganisationernas egen verksamhet. Sveriges Konsumentråd är en vidareutveckling av KF :s konsumentpolitiska råd i som bildades i samband med 1986 års riksdagsbeslut.

Frivilliga organisationers förutsättningar

Flertalet frivilliga organisationer har små egna resurser och statens, kommunernas och landstingens bidrag är av stor betydelse för verksamheten. Det gäller främst studieförbunden och de mindre organisationerna.

De frivilliga 291 organisationernas engagemang

Den ekonomiska utvecklingen under senare år med minskande egna intäkter och offentliga bidrag har inneburit en

omställning för många organisationer, som bl.a. minskat sin

personal. Det gäller såväl studieförbunden, de fackliga organisationerna som

konsumentföreningarna.

De fackliga organisationerna synes koncentrera sin verksamhet till de primära uppgifterna på det fackliga området. Uppgifter decentraliseras till den regionala nivån, och det europeiska arbetet ställer ökade krav. Det föreligger en risk att insatserna på konsumentområdet kan minska. Den konsumentkooperativa rörelsen genomgår en omfattande förändring. Affärsverksamheten integreras i ett företag,

medan konsumentföreningarna främst skall företräda medlem-

marnas konsumentintresse. Vilken roll konsumentföreningarna kommer att spela är ännu oklart. Det kommer att dröja några år innan den nya organisationen har funnit sina former.

27.3 Organisationernas betydelse

Även om organisationerna tvingas minska sina resurser är det vår uppfattning att det arbetet kommer att få en Ökad

frivilliga

betydelse. Många faktorer talar för att det frivilliga engagemanget fortsätter att växa.

Samhällsförändringarna ställer allt större krav på kunskaper,

hjälp och stöd. Avregleringarna inom den offentliga sektorn och den förstärkta konkurrensen kräver kunnigare och mer informerade konsumenter inom en rad områden, t. ex. livsmedel, bostäder och inte minst tjänstesektorn. På miljöområdet har konsumentfrågorna kommit allt mer i fokus. Allt fler konsumenter ställer krav på miljöområdet samtidigt som staten ställer större krav på konsumenterna för att målen för miljöpolitiken skall uppnås. Även på det ekonomiska området kommer den enskilde att behöva mer kunskaper för att kunna ta ställning till i t.ex. Minskande

förändringar trygghetssystemet. marginaler

för många hushåll innebär behov av insatser från organisationer som arbetar för att förbättra medlemmarnas att förmåga hantera sin ekonomi. Internationaliseringen innebär en ny dimension för såväl de organisationerna som enskilda konsumeriter. En annan faktor är att konsumenterna bereds att möjlighet föra fram sina intressen i det europeiska samarbetet genom sina organisationer (framgår av kapitel 19), medan konsumentmyndighetens möjlighet att påverka den europeiska konsument-

politiken ligger på expertplanet.

Organisationerna spelar en viktig roll för att tydliggöra

292 De frivilliga organisationernas engagemang

konsumentintresset inom konsumtionsområden som livstunga medel, bostäder, transporter, kläder och tjänster. Även inom andra områden, där staten ytterst har ett ansvar för utveckär av stort värde. Det lingen, organisationernas engagemang konkurrens-, social-, kultur- och gäller exempelvis miljö-, Ett viktigt element i konsumentpolitiken utbildningspolitiken. är en aktiv mellan olika intressen och aktörer. dialog

Kan ta över vissa

frivilliga organisationer statliga uppgifter?

I vår att möjligheterna att överföra uppgift ligger överväga som i bedrivs av konsumentmyndigheten, till

uppgifter, dag

Det som staten inte frivilliga organisationer. gäller uppgifter med behöver bedriva, dvs. som inte i

nödvändighet uppgifter

första hand är myndighetsutövning. Vi har haft en hearing med för ett antal och senare under representanter organisationer

också fått synpunkter på frågan från

utredningsarbetets gång för Deras inställning är att de representanter organisationerna. i i fall inte i anser sig ha att överta i varje nuläget möjlighet som i dag bedriver. Den a uppgifter konsumentmyndigheten allmänna meningen från sida är att organisationernas konsumentintresset i samhället bör stärkas genom att den nuvarande modellen, dvs. samverkan mellan myndigheter, kommuner och frivilliga organisationer, utvecklas. Enligt vår mening bör:

0 Den samverkan som förekommer mellan staten, kommu-

nerna och frivilligarganisationerna bör utvecklas ytterligare.

Det finns inte som enbart företräder någon frivillig organisation konsumentintresset och som i nuläget kan bedömas kunna överta mera som staten svarar för. Vi har betydande uppgifter att Konsumentråds ambitioner i första hand I uppfattat Sveriges är att samordna medlemsorganisationernas konsumentintresse i och att främja konsumentarbetet i europasamarbetet medlemsorganisationerna. Det ankommer inte oss att vilken roll på lägga synpunkter på g kan spela eller vilken verksamhet som de bör organisationerna bedriva. bestämmer över sin verksam- Organisationerna själva het med från medlemmarnas behov och intres-

utgångspunkt

sen. Vår är i stället att föreslå åtgärder som kan bidra till

uppgift

att öka från konsumenternas och organisatioengagemanget nernas sida.

De 293 frivilliga organisationernas engagemang

Mot den bakgrunden föreslår vi i det följande åtgärder i syfte

0 att stärka konsumenternas och främja det lokala kunskaper arbete som de frivilliga organisationerna bedriver 0 att stödja de frivilliga organisationernas möjlighet att delta i det europeiska konsumentarbetet 0 att stärka samarbetet mellan de frivilliga organisationerna på konsumentområdet 0 att stärka inom såväl konsumentkonsumentinflytandet politiken som andra viktiga politikområden.

27.4 Förslag

De insatser som hittills gjorts är allt för blygsamma med hänsyn till den betydelse som vi tillmäter de frivilliga organisationernas arbete när det gäller framför allt lokala aktiviteter, liksom att öka kunskaperna i konsumentfrågor och att lyfta fram konsumentintresset i samhället. I första hand är det, enligt vår mening, angeläget att stimulera lokala konsumentaktiviteter och utbildningen i konsumentfrågor. Organisationerna inklusive studieförbunden bör ha ett intresse av att ytterligare intensifiera sitt lokala arbete på konsumentområdet. Många organisationer har små ekonomiska villkor och behöver stödjas från det allmännas sida. Vi anser att:

0 Om friuilligorganisationerna tar på sig uppgifter som stat och

kommun nu svarar för bör statligt stöd utgå.

Med hänsyn till de stora förändringar som samhället genomgår i olika avseenden är det angeläget att de frivilliga organisationerna i ökad utsträckning samverkar med studieförbunden för att förbättra kunskaperna på konsumentområdet. Stat, landsoch kommuner lämnar betydande bidrag till studieförbundting ens verksamhet. Vi anser att:

0 till verksamhet bör i Offentliga bidrag studieförbundens Ökad kunna konsumentområdet.

utsträckning utnyttjas på

De insatser som staten har gjort genom att bidra ekonomiskt

och på annat sätt har gjort det möjligt för organisationerna att

294 De frivilliga organisationernas engagemang

under senare år öka sina insatser. Vi kan nu konstatera att intresset för konsumentfrågor ökar. Organisationerna har blivit aktivare. Flera nya konsumentorganisationer har bildats.

Konsumentkampanj

För att stimulera arbetet med landsbygdsfrågor bedrev många organisationer i samverkan under två år i slutet av 1980-talet kampanjen ”Hela Sverige ska leva! ”. För att följa upp kampanjens idéer och aktiviteter bildade ett 40-tal organisationer därefter Folkrörelserådet Hela ska leva”, vars verksamhet Sverige är till fem år. Staten medverkade olika sätt tidsbegränsad på under kampanjen och stöder även uppföljningsverksamheten. Verksamheten syftar till att stimulera och stödja det .lokala utvecklingsarbetet, verka för en samordning mellan olika intressen lokalt, att samordna organisationernas arbete centralt och att lyfta fram landsbygdens frågor och bedriva opinions- Verksamheten har varit Inte bildningsarbete. framgångsrik. minst för studieförbunden har verksamheten betytt mycket. Det är visserligen inte statens uppgift att ta initiativ till någon motsvarande verksamhet på konsumentområdet. Vi anser emellertid att den kraftsamling som organisationerna under en begränsad tid har gjort landsbygdsområdet kan vara av på intresse för organisationerna på konsumentområdet. Behovet av insatser från sida växer när det gäller organisationernas miljöfrågorna, samarbetet i Europa, rådgivningen i ekonomiska frågor inklusive skuldsanering och nya sektorer som har eller kommer att konkurrensutsättas för att nämna några viktiga områden. Vi anser att:

0 En mobilisering konsumentområdet är önskvärd från de på

sida. Staten bör i så fall

frivilliga organisationernas stödja

denna verksamhet.

Stöd till

Europasamarbetet

Det europeiska samarbetet har hittills främst syftat till att skapa en gemensam marknad för produkter, tjänster, arbete och kapital. Samarbetet kommer sannolikt i framtiden att fördjupas på andra områden, bl.a. på konsumentområdet. Frivilliga konsumentorganisationer ges redan i dag möjligheter att medverka såväl i EFTA- som i EG-samarbetet. Efter hand som samarbetet i Europa utvecklas på konsumentområdet är det

De 295

frivilliga organisationernas engagemang

viktigt att organisationerna att föra fram ges bättre möjligheter sina innan beslut fattas. Konsumentintresset måste synpunkter komma till uttryck i det samarbetet. europeiska Statsmakterna bör medverka till att

förutsättningar skapas

för organisationerna i att centralt samarbeta i konsument- Sverige

politiska frågor av betydelse i det europeiska samarbetet,

utbyta erfarenheter och stödja det arbetet i

konsumentpolitiska övrigt.

Det finns en del likheter mellan konsument- och försvarsområdena. På båda områdena främjar staten

frivilligorganisa-

tionernas verksamhet för att engagemanget från medborgarnas sida inom respektive område skall kunna utvecklas. Inom båda områdena är ett nära samarbete mellan den sektorn

offentliga

och de av frivilliga organisationerna väsentligt värde för såväl medborgarna som staten. Centralförbundet Folk och Försvar (CFF) är en sammanslutning av demokratiska riksorganisationer. Uppgiften är att utveckla intressegemenskapen totalförsvaret. Förbundet

kring

informerar, främjar debatten och samverkar med myndigheterna på totalförsvarsområdet. Syftet med Sveriges Konsumentråd är att en skapa plattform för att samverka i

frivilliga riksorganisationer frågor som rör

det europeiska samarbetet och att genom rådet föra fram sina intressen i olika europeiska organ. Vi anser att:

0 Det är för närvarande motiverat att staten ekonomiskt stöder Sveriges Konsumentråd.

KAPITEL

Näringslivets 28

att

möjligheter

lösa konsu-

mentproblem

l Staten har ytterst ansvaret för att marknadsekonomin fungerar enlighet med fastställda Spelregler och de grundläggande värderingar som konsumentpolitiken bygger på. För att de konsumentpolitiska målen skall uppnås förutsätts dock ett väl och och staten. fungerande öppet samspel mellan näringslivet

I 1984/85 :213 om ändring i marknadsföringslagen

proposition m.m. som en att det

angavs konsumentpolitisk målsättning

skall finnas ett stort inslag av initiativ från näringslivets sida när det gäller att spåra och lösa konsumentproblemen. När marknaden skall lösas bör

konsumentproblem på

först möjligheten att näringslivet konsumentorganen pröva egna åtgärder kommer tillrätta med problemen. Nägenom egenårgärder kan, oavsett om de innebär alternativ ringslivets eller komplement till åtgärder från det allmänna, medföra en avlastning för det allmänna. Tillfredsställande egenåtgärder på kan ge till resultat att det allmänna inte behöver nya områden Förekomsten av områden som redan ingripa. egenåtgärder på täcks av lagstiftning och andra offentliga åtgärder, kan innebära att det allmännas resurser kan koncentreras till särskilt allvarliga fall eller kanske inte behöver tas i anspråk. Det är som i första hand skall se till att spelregnäringslivet lerna Det gäller på områden som god etik på marknaden följs. i informativ reklam, skäliga avtalsvillkor marknadsföringen, och säkra produkter. Vidare har näringslivet ett ansvar för information och rådgivning till företag och konsumenter samt

Näringslivets möjligheter 297

för enkla och effektiva rutiner för att hantera reklamationer och lösa tvister. Genomslaget och respekten för är branschegenåtgärder på nivå i hög grad beroende av branschens struktur. I branscher med få företag och där dessa i stor utsträckning är anslutna till branschorganisationen, är förutsättningarna för gemensamma värderingar goda. Efterlevnaden och respekten för systemet kan förväntas bli hög. Vid motsatta förhållanden kan förutsättningarna vara sämre. Vid hård konkurrens finns dessutom risken att efterlevnaden av marknadens spelregler försämras, oberoende av om dessa uppställts av det allmänna eller kommit till på frivillig väg. Men hård konkurrens på en marknad kan också leda till en ökad bevakning företagen emellan av att spelreglerna följs. Vi anser att:

0 bör särskilt hur som Konsumentmyndigheten följa företag inte är branschanslutnä

efterlever gällande konsumentskydds-

regler.

Utvecklingen av näringslivets egenåtgärder sedan mitten av 1980-talet har i huvudsak varit Inom ett stort antal positiv. branscher har nya egenåtgärdsprogram kommit till, särskilt gällande god etik i och av

marknadsföringen hanteringen

reklamationsärenden. Samtidigt har en rad äldre egenåtgärdsprogram reviderats till följd av ändrade förhållanden på marknaden. De av enskilda som Kon-

utvärderingar egenåtgärdsprogram

sumentverket respektive ansvariga branschorganisationer gjort, pekar på att egenåtgärderna har haft påtagliga effekter på marknaden. Medvetenheten och om

kunskapen gällande regler

har på många håll ökat hos företagen. På några områden synes antalet ärenden hos olika myndigheter, främst Konsumentverket, ha sjunkit, även om bilden inte är helt entydig.

28.1 Vidare

utveckling

av

egenåtgärdssystemet

Det finns all anledning att anta att också egenåtgärder på områden där sådana inte förekommer i dag, skulle få positiva effekter. Vi anser att: 0 Staten även fortsättningsvis bör ha en positiv inställning till

298 Näringslivets möjligheter

och uppmuntra utvecklingen av nya och redan befintliga

egenåtgårdsprogram.

De snabba förändringarna på marknaden kan leda till nya eller uppmärksammade problem i relationerna mellan tidigare ej konsumenter och har särskilt goda förut-

företag. Företagen g

sättningar att uppfatta marknaden. Kommunerstörningar på nas och statens konsumentverksamhet ett i utgör kompletterande och de centrala konsumentmyndigheterna signalsystem, får härigenom kunskaper om existerande problem. Vi anser det angeläget att: 0 som Näringslivet självt uppmärksammar problem uppstår på

marknaden, analyserar dem och skaffar en bög beredskap att

snabbt vidta erforderliga åtgärder.

28.2 med

Samspelet konsumentmyndigheten

Konsumentmyndigheterna har till uppgift att förverkliga de konsumentpolitiska målen och kan med effektiva sanktionsmedel, inom de ramar som uppställts i lagstiftningen, undanröja olagligt och oetiskt agerande till skada för konsumenterna och de seriöst arbetande företagen. Vi ser det som angeläget att erfarenheter och kunnande från den centrala konsumentmyndigheten i samverkan med näringslivets organisautnyttjas tioner i syfte att främja utvecklingen av egenåtgärder. Näringslivets i samarbete med den centrala konsumentorganisationer myndigheten bör överväga lämpliga och ambitionsstrategier nivåer för att ge egenåtgärderna en sådan utformning att de verkligen omfattas av berörda företag. Av redovisningen av de kommunala konsumentvägledarnas reklamationshantering framgår att antalet reklamationer är mycket stort inom bl.a. motor-, bostads-, textil- och resebranscherna. Vi anser det önskvärt att: 0 tar initiativ att så Näringslivets organisationer ytterligare för långt som möjligt undanröja reklamationsorsakerna ocb

skapa smidiga former för att lösa kundernas problem.

I 23 föreslår vi att konsumentmyndigheten verkar för att kapitel lokala samrådsorgan inrättas, bl.a. med företrädare för det lokala näringslivet. Vi anser att dessa organ kan få betydelse även för utvecklingen av egenåtgärder. Det är angeläget att

Näringslivets möjligheter 299

näringslivets organisationer medverkar till ett verkningsfullt samarbete med den lokala konsumentverksamheten. Näringslivets organisationer bör mer aktivt följa utvecklingen av egenåtgärderna för att försäkra sig om att företagen lever upp till de krav som ställs. Konsumentmyndigheten, som bär ansvaret för att får

ytterst konsumentskyddet tillräckligt

genomslag på marknaden, bör i ökad utsträckning följa och redovisa effekterna av åtgärder som vidtar. Nänäringslivet ringslivet förutsätts medverka i detta arbete.

Vi föreslår att: 0

Konsumentmyndigheten föl/er och redovisar effekterna av

åtgärder som näringslivet vidtar.

28.3 och information

Utbildning

Trots att näringslivets insatser för att organisationer gör sprida information till sina och konsumenterna

medlemsföretag om gällande rättsregler och befintliga egenåtgärdsprogram, har vi

noterat att kunskapen om gällande regler kan förbättras väsentligt, framför allt hos mindre och medelstora och hos företag konsumenterna. Den hårdare konkurrensen under 1990-talet kan öka behoven detta område. på Utbildning och information till och konsumenter

företag om

de samt om förekomsten och

konsumenträttsliga reglerna inne-

börden av olika egenåtgärdsprogram måste, vår enligt mening, förbättras, inte minst lokalt. Den lokala konsumentverksamheten

och de centrala konsumentmyndigheterna bör kunna medverka

i utformningen och av och genomförandet utbildningsinformationsaktiviteter. Särskilt det att bättre nå ut till gäller små och medelstora God om

handelsföretag. kunskap gällande

rättsregler och egenåtgärdsprogram är ett gemensamt intresse för näringslivet, konsumenterna, staten och kommunerna. Vi anser att: 0 mer aktivt Näringslivets organisationer medverkar till att

förbättra kunskaperna om gällande normer marknaden.

på

AMU, utvecklingsfonder, NUTEK, företagarföreningar m.fl.

bedriver en omfattande för att utbildningsverksamhet främja

nyföretagande.

Vi anser att: 0 verkar att

Näringslivet för konsumenträttslig undervisning ingår i utbildningen

för nyföretagande.

KAPITEL

Skolan och

ZQ

Vikten

av

kunskap

Kunskap är den nödvändiga basen för att kunna tillgodogöra sig information. Eftersom konsumtionsmönster, attityder och är det av största betydelse att denna värderingar grundläggs tidigt, kunskapsbas byggs redan i unga år.

Barn och en attraktiv målgrupp för kommerungdomar utgör siell Behovet av kunskaper omfattar hela det

påverkan.

konsumentpolitiska fältet: hushållsekonomi, marknadsföring och reklam, konsumentens rättigheter, hänsyn till miljön etc. Konsumentverkets insatser för barn och ungdom bygger på

information och opinionsbildning. Skolkontakter, läromedels-

utbildning och personliga kontakter är viktiga produktion, åtgärder. Konsumentverket samarbetar med Skolverket, Barnoch samt med de kommunala konsument-

Ungdomsdelegationen

vägledarna. För budgetåret 1993/94 avsätts sammanlagt 7,7 miljoner kronor, varav 1,1 miljoner kronor finansieras genom intäkter (kurser, läromedel m.m.). Den enskilde konsumenten måste sin kunskap bygga upp uppgifter och

kontinuerligt. Ständigt nya påståenden presente-

kunna

ras beträffande produkter och tjänster. För att rätt

värdera och orientera sig i den strida strömmen av upplysningar, krävs kunskap och information. Skolan har den centrala rollen. Den en härvidlag utgör väsentlig del i barns och ungdomars liv, inte minst tidsmässigt, och den är professionell när det gäller att förmedla och bygga upp kunskap.

Skolan och vikten av 301 kunskap

Det är enligt vår mening angeläget att skolans uppgift att främja elevernas utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar omfattar också konsumentfostran och ekonomisk fostran. Kommitténs ordförande har vid en uppvaktning för utbildningsutskottet inför behandlingen av regeringens propositioner om bl.a. nya läroplaner för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska Särskolan samt för gymnasieskolan, komvux, gymnasieskolan och särvux (1992/ 932220 och 1992/93:250) framfört kommitténs uppfattning att det i de målen i för övergripande läroplanen grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan bör ingå att eleverna

fostras till medvetna, kunniga och ansvarsfulla konsumenter.

Också i läroplanen för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux bör behovet av fortsatt konsumentfostran betonas. I anledning av flera motioner uttalade utskottet vid sin behandling av 1993/942220 (Läroplan för grundproposition skolan etc.), 1993/94 UbU 1:

Utskottet har samma uppfattning som motionärerna att det är angeläget att eleverna fostras till medvetna, kunniga och ansvarsfulla konsumenter. Utskottet ser det därför som positivt att konsumentkunskap ingår bland de frågor som anser ett naturligt sätt bör integreras i regeringen på undervisningen i olika ämnen. Läroplanskommitténs förslag till kursplan för ämnet hemkunskap, t.ex. innehåller

mål som rör konsumentfrågor ur olika aspekter.

Utskottet förordade vidare att ämnet hemkunskap på timplanen borde få en undervisningstid på 1 18 timmar. Riksdagen beslöt enligt förslaget. Riksdagen beslöt i enlighet med utbildningsutskottets förslag att det fortsatta kursplanearbetet borde avvaktas. I anledning av proposition 1992/93:25 O (Läroplan för gymnasieskolan etc.) och av motioner konstaterade utskottet (1 993/ 94 UbU 2);

Att alla elever i gymnasieskolans nationella och specialutformade program skall få kunskaper om kostens betydelse för hälsan inom ramen för kärnämnet idrott och hälsa den kursplan regeringen fastställt. En grundenligt

302 Skolan och vikten av kunskap

kurs i matlagning ingår obligatoriskt i naturbruks- Utbildningen i är

programmet. gymnasieskolan organise-

rad så att det finns ett betydande utrymme för enskilda elever att inom de nationella ämnen och programmen välja kurser efter eget intresse. Systemet med specialutformade program gör det också möjligt för kommuner och skolor att erbjuda ämneskombinationer utöver dem som kan förekomma inom de nationella programmen. I femton av de sjutton nationella programmen och i den ekonomiska grenen av samhällsvetenskapsprogrammen ingår för närvarande en kurs i företagsekonomi, kallad Ekonomigrundkurs. den av Skolverket fastställda kursplanen skall kur- Enligt sen ge insikt i ekonomins betydelse för individen (UbU:s kurs), företagen och samhället. Som individuellt val eller som av kommunen beslutat lokalt tillägg kan denna kurs ingå i utbildningen också för elever på de program och grenar där den inte är obligatorisk enligt Skolverkets föreskrifter.

Riksdagen följde utskottets förslag att något tillkännagivande till regeringen inte var påkallat. Konsumentfrågorna skall behandlas i många ämnen. Det finns en risk att ämnesövergripande frågor kommer i skymundan i det praktiska arbetet. I den decentraliserade skolan föreslår vi att:

0 Skolverket bevakar att uppmärksamt konsumentfrâgorna får en framträdande plats i undervisningen.

Det ankommer på Skolverket att stödja ämnesövergripande frågor med kommentar- och referensmaterial. På konsumentområdet bör det ske i samarbete med konsumentmyndigheten. Vi anser det angeläget att skolan beaktar att:

0 i bemärkelse är Konsumentfrågor bokstavlig vardagskunskaper och att man därför bemödar sig om att vara konkret ocb vardagsnära i beskrivningen av de kunskaper som skall förmedlas.

Det är viktigt att de teoretiska kunskaperna omsätts i praktiska övningar. Det gäller särskilt för grundskolan. Skolan skall medverka till att eleverna får förutsättningar att göra ansvarsfulla val i ett ökande och föränderligt utbud av varor och tjänster, studiekombinationer etc. De måste också lära sig att

Skolan och vikten av kunskap 303

hantera sin privatekonomi och hushålla med sina resurser med hänsyn till miljön. Vi föreslår att:

0 I större avseende än vad som hittills lärarutbildningen fästs skett vid konsumentkunskap och dess betydelse.

Konsumentmyndigheten skall främja utbildning i konsumentfrågor, t.ex. genom att producera visst utbildningsmaterial. Kontakter med lärarhögskolor är viktiga. Konsumentfrågorna är ämnesövergripande och det är angeläget att nå många lärarkategorier. Vi föreslår att:

0 Konsumentmyndigheten främjar uthildningi konsument/rågor och riktar åtgärder också mot kommunerna som har ett huz/udansvar för

lärarfortbildningen.

Kanaler som barn- och ungdomsorganisationer bör användas för att sprida kunskaper. Nya media bör prövas för att skapa bättre kontakt med den unga generationen. En högre bör eftersträvas både avseende

kostnadstäckning

fortbildning och läromedelsproduktion.

KAPITEL

Massmedia

3©

och de lokala kontakterna

vikt vid

Iäggerualvltgástörrgg Konsumentfrågor.

av konsumentområdet har under senare år ökat i Bevakningen media. Redaktionerna har behov av nyheter och bakgrundsmaterial för artiklar och Den kommunala konsumentverksamheten inslag. är en källa, som kan utnyttjas än mer av media. Vi föreslår att:

0 De kommunala konsumentvägledarna fortlöpande utbildas i att ta och handha mediakontakter.

Vi föreslår också att:

0 Den journalister som förekommer inom

fortbildning för

av journalister) vid

FO]O (Institutionen för fortbildning

Högskolan i Kalmar utökas med en regelbundet återkommande kurs med inriktning på konsumentpolitiska frågor.

Om är för litet i Sverige, bör det undersökas om elevunderlaget kursen kan anordnas som ett nordiskt samarbetsprojekt.

KAPITEL

Behovet av

kunskap, forskning

m.m.

För att hävda konsumentintresset och stödja hushållen i deras att effektivt sina resurser har staten ett ansvar för _ strävan utnyttja att utveckla och förmedla kunskap. Merparten av uppgifterna 3 åligger direkt eller indirekt Konsumentverket. g

Hushållsekonomin, miljöfrågorna, närmandet till EU och stödet till den lokala verksamheten har diskuterats i tidigare kapitel. Här avser vi att behandla

0 och distribution varuförsörjning 0 provning 0 Råd 8C Rön och Konsumentnytt 0

förlagsverksamhet

0 kursverksamhet 0 och forskning utveckling.

I våra vi vilka krav som bör ställas på dessa överväganden anger verksamheter framöver. Vi har särskilt beaktat finansieringsoch konstaterar att en ökad extern finansiering kan vara frågan lämplig i flera fall.

31.1 och distribution

Varuförsörjning

Statens stöd till och distribution i glesbygd har

varuförsörjning tillsammans med Konsumentverkets insatser under 1980-talet

givit goda resultat ur såväl konsumentpolitisk, regionalpolitisk

306 Behovet av kunskap, forskning m.m.

som samhällsekonomisk synvinkel (se bl.a. KOV resultatanalys, bilaga 1 till FAF 1992/93-94/95). insatser är Exempel på utveckling av försöksverksamheter, former för kommunernas planering, servicesamverkan och samt

samlokalisering åtgärder

för att stimulera lokala aktiviteter. Förändringar i butiksstrukturen konsumenternas påverkar tillgång till service. Effekterna varierar för olika konsument-

grupper. Nya butiks- och distributionskoncept kan innebära en effektivisering och ett bredare utbud men kan också få negativa

effekter för konsumenternas liksom sämre tilltidsanvändning gänglighet. Frågorna berör i hög grad butiksstrukturens utveckling men är också nära kopplade till metoder att distribuera nya och sälja med hjälp av bl.a. ny teknik. l Området och distribution har sin särskilda

varuförsörjning j

i förhållande till tyngd resurssvaga grupper människor i

i

glesbygd, äldre och rörelsehindrade m.fl. av insti- Nedläggning j tutioner och i enskilt

utflyttning av bl.a. handikappade boende l

och gruppboende har förstärkt ytterligare problemet. j Statens för har hittills

engagemang glesbygdens utveckling l

haft ett regionalpolitiskt motiv. En särskild av utvärdering j glesbygdsstödet genomförs av Konsumentverket i samverkan med bl.a. länsstyrelserna. Under senare år har också butiks- a strukturen i städernas förorter samt utarmningen av citykärnor och mindre kommuncentra aktualiserats. Genom

kunskapsoch metodutveckling har, direkt från Konsumentverket och

genom länsstyrelserna, stöd givits till den lokala verksamheten. Insatser mot centrala aktörer är också dvs. mot betydelsefulla, branschorganisationer och rikstäckande företag som KF, ICA, Posten m.fl. För budgetåret 1993/94 avsätter Konsumentverket ca 1,5 miljoner kronor. Man räknar med vissa externa intäkter. Vår bedömning är att tillgången till kommersiell service

fortsättningsvis måste beaktas och stärkas genom centrala

insatser. Glesbygdsintresset bör prioriteras, men problem kring citykärnor, kommun- och förortscentra, till direktförsäljning

l

hemmen och distributionsformer byggda på ny teknik m.m. l måste också uppmärksammas. Vi anser att: 0 Det ansvaret inom kommersiell

konsumentpolitiska service

bör breddas och av

omfattas både näringsidkare (Köp-

mannaförbundet, större företag) och övriga organisationer

(kooperativ, byalag, pensionärs- och handikapporgani-

sationer) 0 med

Åtgärder gemensam finansiering bör utvecklas även

fortsättningsvis

Behovet av kunskap, forskning m.m. 307

0 Den kompetens som byggts upp bör utnyttjas av olika aktörer, både lokalt och centralt 0 verksamhet kommer- Konsumentmyndighetens beträffande siell service i bör utvecklas isamverkan med Arbets-

glesbygd

marknadsdepartementet. 0 Staten bör initiera och stödja konsumentorienterad forskning inom omrâdet.

31.2 Provning

med ett inom är

Syftet statligt engagemang provningsområdet

att påverka produktutveckling och standardisering. Genom bör funktion, kvalitet och tekniska provning produkternas undersökas ur ett konsumentperspektiv. Under egenskaper senare år har energiåtgång och miljöeffekter blivit viktiga

kriterier vid provning. Provningsresultaten utgör ett värdefullt

underlag för konsumenterna vid köp av dyra och tekniskt komplicerade produkter.

Konsumentverkets laboratorium testar

0 tvätt- och och hushållsapparater: diskmaskiner, spisar mikrovågsugnar 0 kemisk-tekniska produkter 0 leksaker.

Dessutom sker prövningar på andra laboratorier vad gäller

uppvärmningsanordningar

0 och

verktyg trådgårdsredskap

0 hemelektronik och fotoutrustning.

Inom leksaksområdet år ackrediterat av

provningslaboratoriet

SWEDAC enligt EG-standard; resultaten blir giltiga inom hela EES-området. Målsättningen är att också bli ackrediterat när det av buller och energiåtgång för hushållsgäller mätning De interna beställarna år framför allt Råd 8C Rön och apparater. de produktansvariga inom verket. Konsumentverkets laboratorium lägger också ut prövningar

på andra laboratorier, t.ex. Statens provningsanstalt, KF:s

textillaboratorium, Statens Maskinprovningar. Inom International Testing bedrivs internationellt samarbete kring gemensamma tester. Sverige deltar främst på området hemelektronik och Vidare tar laboratoriet uppdrag från företag och verktyg. organisationer.

308 Behovet av kunskap, forskning m.m.

Inför budgetåret 1993/94 beräknas den totala provningsverksamheten (tester, metodutveckling, visst standardiseringsarbete samt gemensamma kostnader) uppgå till 15,4 miljoner kronor. Av detta används 10,8 miljoner för provningar, dels på eget laboratorium (5,9 miljoner) dels på andra laboratorier (4,9 miljoner). Provningarna finansieras genom avgifter (3,7 miljoner), externa bidrag (0,2 miljoner) och anslag (6,9 miljoner). Under 1993/94 - 1995/96 får Konsumenttreårsperioden verket bidrag från NUTEK med sammanlagt 6,6 miljoner för bl.a. provning, metodutveckling och Standardisering. Andelen externa intäkter av den totala har omsättningen ökat från 25 procent 1990/91 till 35 procent 1993/94. drygt Inför en fri provningsmarknad inom EES- och EU-området ökar konkurrensen. För att en svensk provningsverksamhet inom specialområdena skall överleva krävs antingen fortsatta subventioner, framför allt av metodutveckling och marknadsföring, eller satsningar för att göra provningsverksamheten konkurrenskraftig. Vi har övervägt möjligheterna att omvandla provningsverksamheten till ett bolag efter På

affärsmässiga principer.

andra områden har det befunnits lämpligt att bolagisera motsvarande verksamheter. Testlaboratoriet säljer tjänster externt. , Konkurrensen ökar från Europa. Vi har dock funnit att en sådan för närvarande skulle åtgärd

kräva stora tillskott från ägaren. Orsakerna är bl.a. höga j kostnader för metodutveckling, en alltför liten marknad, stora kostnader för marknadsföring och svårigheter att hålla en jämn beläggning. Vi kan inte heller förorda en nedläggning av provningsverksamheten. Den spelar en roll för att väsentlig upprätthålla kompetens när det gäller säkerhet, och

energihushållning miljö

inom viktiga produktområden, både i det svenska deltagandet i det internationella och i informatiostandardiseringsarbetet l nen till konsumenterna. l l l 1 l Vi förordar en utveckling enligt följande:

l

0 Testlaboratoriet en resultaten/yet i att en görs till syfte skapa

i

mer belas-

affärsmässig organisation. Provningskostnaderna

tas beställaren, oavsett om denne är intern eller extern.

Marknadsföringen intensifieras både på den svenska och den

europeiska marknaden, vilket ökar

externfinansieringen. l

0 Diskussioner tas ministernivå i att en upp på syfte påskynda integration mellan de nordiska laboratorierna för att skapa en bredare bas för metodutveckling och

marknadsföring

Behovet av kunskap, forskning m.m. 309

samt en jämnare beläggning. Erfarenheter från utvecklingen

av annan bör utnyttjas.

provningsverksamhet

0 Om affärsmässiga och marknadsmässiga förutsättningar på sikt hör verksamheten kunna brytas ut ur den föreligger, och omhildas till ett av statliga konsumentorganisationen eller bör dock en

staten annan ägt bolag. Fortfarande kopp-

till den t.ex.

ling finnas statliga konsumentorganisationen

svensk eller nordisk basis.

genom styrelserepresentation, på

Ett minimikrav är att det i den statliga konsumentatt beställa och utvärdera

organisationen finns kompetens

prövningar.

3 1 .3 Publikationsverksamhet

Konsumentverket ut två tidskrifter, Råd 8C Rön och ger Råd 8C Rön är inriktad och vänder Konsumentnytt. praktiskt medan Konsumentnytt behandlar rättssig till konsumenterna, och allmänna Den riktar sig till läsare frågor konsumentfrågor. med speciellt intresse för konsumentpolitiska frågor. Råd 8C Rön är en väletablerad tidning med ett gott anseende. har minskat under senare år och är nu ca 175 000. Upplagan Ambitionen är att höja upplagan till 200 000 exemplar. Tidberäknas fr.o.m. 1994/95 vara ekonomiskt självbäningen då icke inräknat kostnaderna för de tester och andra rande, som i enheter inom Konsu-

undersökningar genomförs Övriga

mentverket. För att åstadkomma en självfinansiering har vissa vilket dock delvis har bidragit till en

prishöjningar genomförts,

annonser har avvisats sjunkande upplaga. Finansiering genom då det skulle kunna medföra att förlorade i trovärdigtidningen het hos läsekretsen. Vissa inte provningsinstitut accepterar heller av sina resultat i annonsfinansierade publikapublicering tioner. hör inte samman med myndighetsutöv- Tidningsutgivning Vi 8C Rön kan ning. har övervägt om Råd ges en mer självstäni form av ett eget Med en friare ställning kan dig ställning bolag. Råd 8C Rön utveckla sin och mer effektivt

tidningsprofil agera

på marknaden. Vad den formen kan en bolagisering vara gäller affärsmässiga har att bli och

möjlig. Tidningen goda möjligheter självbärande

kan t.o.m. ett visst överskott. En innebär generera bolagisering

kostnader för en förstärkt tidningsledning. I ett bibehåller Konsumentverk med både myndighetsutöv-

och kan man möj-

ning kunskapsutveckling/information pröva

att omvandla Därmed skulle en

ligheten tidningsverksamheten.

kollision mellan myndighetsutövning och tidningsutgivning

310 Behovet av m.m.

kunskap, forskning

undvikas. I en med renodlade

uppdragsmyndighet uppgifter

inom och information ter

kunskapsutveckling sig tidnings-

utgivning som en mer naturlig del av verksamheten. Oavsett organisationsalternativ förordar vi:

0 En

självständig ställning för konsumenttidningen Råd 8C

Rön i form av en ekonomisk resultatenhet med en

ledning bestående av en och

chefredaktör/ansvarig utgivare ett

redaktionellt råd.

Konsumentnytt har en upplaga på 3 000 och utkomexemplar mer med 12 nummer om året. Tidskriftens kostnader till ca uppgår 2,8 miljoner kronor och intäkterna till 0,8 miljoner kronor. Konsumentnytt informerar om händelser inom det

konsumentpolitiska området (nya lagar, beslut i Marknadsdomstolen, frivilliga överenskommelser och egenåtgärder, forsk-

ningsresultat m.m.). Konsumentnytt utgör också ett forum för debatt i

konsumentpolitiska frågor.

Med tanke på behovet av ett starkt och brett konsumentpolitiskt engagemang anser vi att det är av betydelse att beslut av myndighetskaraktär (nationella och internationella regelverk, domar etc.) kommer aktörerna området till del, särskilt på vad gäller EES-avtalet och närmande till EU. Sveriges Konsumentnytt är en publikation som kan vara svår att göra ekonomiskt självbärande. Vi anser att:

0 Det ankommer att den

pa° konsumentmyndigheten finna lämpliga formen för en fortlöpande bevakning av föränd-

ringar och nyheter på konsumentområdet,

för information

om och

utvecklingen på rättsomrâdet för opinionsbildning

och debatt i

konsumentpolitiska frågor.

3 1 .4

Förlagsverksamheten

Konsumentverket har en bred av informations- och utgivning

utbildningsmaterial till för konsumenterna. En

nytta betydande del av materialet (förutom böcker och förmedlas läromedel) genom den lokala verksamheten. Konsumentverkets totala sortiment omfattade 1992/93 ca 500 titlar och De informativa faktabladen produkter. spreds under perioden i en upplaga på ca 175 000 exemplar. Försäljningen av utbildningsmaterial för skolor och kurser har ökat från ca 150 000 exemplar 1989/90 till 250 000 1992/ exemplar

Behovet av m.m. 311 kunskap, forskning

93. är en årlig försäljning av ca 135 000 exem- Målsättningen plar. Böcker och skrifter m.m. säljs i en upplaga av ca 75 000 exemplar Information genom andra media, t.ex. talskrift per år. och dataprogram, har utvecklats. i sin helhet ett underskott. Förlagsproduktionen uppvisar Kostnadstäckningen varierar; produktioner finansieras både med och marknadsmässiga intäkter. Verket har en ambibidrag tion att höja graden av kostnadstäckning. Förlagsproduktionen (förutom utbildningsmaterial) beräknas för 1993/94 Visa ett underskott på ca 4 miljoner kronor. Beslutet om att ta fram en produkt görs efter en sammanvägning av behov och Dessutom bör man bedöma i efterfrågan. vilken utsträckning en produkt skall bli föremål för subventioner. Om konsumentinriktat informationsmaterial skall produceras i statlig regi eller ej är en fråga om lämplighet, effektivitet och i vilken utsträckning behoven inte tillgodoses av andra aktörer. Den grafiska och trycktekniska produktionen sker i dag externt. Sakbyråerna står för framtagning av det underlag som behövs: etc. Därmed naturligt den manus, programmering utnyttjas kunskap som finns inom verket. Men även extern expertis anlitas. Enligt vår uppfattning krävs en noggrann bedömning av behovet av produkter med utgångspunkt från marknadens, konsumenternas och den lokala verksamhetens behov. Man bör lyfta fram förlagsverksamheten organisatoriskt och

0 undersöka möjligheterna till ökad självfinansiering 0 bedöma marknadens behov och den befintliga produktionskapaciten förbättra förutsättningarna för en mer rationell produktion

redovisa alla kostnader per produkt

ge möjligheter till en bättre marknadsföring skapa underlag för ett samarbete med andra myndigheter.

Informationsverksamheten bör dra fördel av nya media och i ,ökad omfattning använda konsumenttidningen som en informationskanal. Ny teknik bör särskilt sådan som kan prövas, självfinansierande. Försök görs för närvarande med göras multimedia m.m. av 071-nummer har hämtfax, Användning diskuterats. Kontakterna med massmedia är också betydelsefullt. Konsumentverkets etablerade informationsfunktion och kontakter med media kan i högre grad utnyttjas av andra myndigheter. Vi har, liksom när det gäller tidskrifter och provning, över-

312 Behovet av kunskap, forskning m.m.

vägt möjligheterna att överföra förlagsverksamheten till ett bolag. Vi har dock beslutat att inte föreslå en sådan åtgärd. För det första är det i dag inte möjligt att få till stånd en affärsmässigt självbärande verksamhet av denna art. Subventioner blir nödvändiga även i fortsättningen. För det andra år delar av informationsverksamheten integrerad i den övriga verksamheten, t.ex. idéarbete, manusskrivning m.m. Vi föreslår att:

0 utvecklas Konsamentmyndighetens förlagsverksamhet genom att den och

ges en mer affärsmässig profil marknadsförs

tydligare.

3 1.5 Kursverksamhet

Konsumentverket bedriver utbildning av konsumentvägledare, lärare, socialsekreterare m.fl. 1992/93 genomgick drygt 350 gymnasie- och grundskollärare och 600 socialsekreterare Konsumentverkets utbildning. Dessutom tillhandahölls konsumentvägledare utbildning motsvarande 1 000 kursdagar. Tyngdpunkten är utbildningen till tjänstemännen på kommunal nivå. Ett ökat samarbete med de frivilliga organisationerna inklusive studieförbunden bör eftersträvas för att förbättra kursverksamheten. Exempel på samarbetspartner är låtar-fortbildningen, näringsidkare, konsumentombud, ekonomisk expertis etc. Eftersom utbildningen ofta rör specifika frågor, t.ex. branschöverenskommelser, lokala projekt, EES-avtalet etc., borde en utbildning erbjudas även andra målgrupper. Vi föreslår att:

0 z

Utbildningsverksamheten högre grad intaktsfinansieras; målet bör vara att varje genomförd kurs ger kostnadstäck-

ning.

Det bidrar också till att engagemanget och ansvaret för verksamheten ökar till nytta för kursdeltagarna. Viss kursverksamhet kan dock subventioneras efter prövning.

31.6 och

Forskning utveckling

Inom det konsumentpolitiska området krävs kontinuerlig kunskapsutveckling med både forskning och utvecklingsarbete. För närvarande är forskningen inom konsumentområdet eftersatt och Statens ansvar är

bristfälligt organiserad. otvetydigt.

I en PM som överlämnats till kommittén diskuterar professor

Behovet av kunskap, forskning m.m. 313

Sven Thiberg, KTH, den konsumentpolitiska forskningen. Han pekar på behovet av ett ramprogram för forskningen, samt på behovet av kunskapsöversikter och kunskapsspridning. Thiberg att forskning på konsumentområdet inte tillhör någon påpekar särskild akademisk disciplin. Tvärtom bedrivs forskning om konsumenter och konsumtion inom områden med vitt många skilda teoretiska och metodologiska ansatser. Försök att förankra konsumentforskningen inom högskolor och institutioner på mer kontinuerlig bas har delvis lyckats inom det konsument-

tekniska området (Chalmers tekniska högskola och KTH).

Däremot har det varit svårare inom det konsumentekonomiska området. Kommittén vill framhålla behovet av sådan forskning, dvs. om konsumenters rätt och ekonomi. Det krävs en särskild satsning på detta område. Svårigheterna att etablera den konsumentekonomiska forskhar berott delvis på osäkerhet vad gäller finansieringsningen villkor, delvis på brist på styrning och uttalad policy vid inrättandet av forskartjänster. Konsumentverkets nuvarande resurser och uppbyggnad ger inte utrymme för egen forskning. Forskningsanslaget som verket fördelar, 2 miljoner kronor, ger Konsumentverket en beställarroll vilket har både för- och nackdelar. En nackdel är att kortsiktigheten i resurstilldelningen att inte kan finansieras

gör långsiktig kompetensuppbyggnad

av Konsumentverket. Kvalificerad forskning förutsätter långsiktig kunskapsuppbyggnad, kontinuitet och en säkerställd tillväxt av kompetenta forskare. Detta förutsätter i sin tur en högskolemiljö med forskarutbildning. För att garantera kvaliteten måste alltså högskolor och universitet ta huvudansvaret för forskningsområdet. Inrättandet av nya institutioner eller avdelningar för konsumentekonomi bör därför övervägas. Viktiga områden för forskningen är kopplingen mellan konsument, marknad och miljö, avreglering av offentlig sektor, samt internationalisering respektive effekter av förändringar i handelns struktur. Här finns stora behov av forskning och utveckling. Konsumentekonomi och -rätt som discipliner lever emellertid ett undanskymt liv inom de stora ämnena företagsekonomi och nationalekonomi samt juridik. Försöken att få en förankring av det konsumentekonomiska lika väl som perspektivet nationellt, internationellt, har varit föga framgångsrika. Finansieringen av konsumentforskningen kan ske via forskningsråd och via uppdrag. För närvarande får forskningen stora tillskott via de s.k. strukturfonderna. I viss mån bör medel från

314 Behovet av m.m. kunskap, forskning

dessa fonder kunna styras till konsumentforskning. Nämnas bör också att Konkurrensverket fått 18 miljoner kronor för sin

forskning. I den mån konsumentforskning berör konkurrens-

ekonomiska frågor bör dessa medel också kunna bidra till konsumentforskningen. Noteras bör också att nya resurser till denna forskning inte bara bidrar med ökad i De kunskap konsumentfrågor. utgör också ett allmänt stöd för forskning. Med den nuvarande stora tillströmningen av doktorander till de samhällsvetenskapliga och juridiska fakulteterna finns ett stort behov av ökade resurser för unga forskare. Rationellt resursutnyttjande och rationell informationsspridning kräver en överblickande och initierad kontaktskapande instans. Denna funktion föreslås knuten till Centrum för privatekonomi. Det sker ett omfattande utvecklingsarbete inom det konsumentpolitiska området. Verksamheten bedrivs i stor utsträckning inom Konsumentverket, som tillsammans med andra gjort insatser inom bl.a. områdena hushållsekoviktiga

nomi, varuförsörjning och reklamens utveckling. Konsument-

verket avsätter för budgetåret 1993/94 (inklusive det särskilda var 15 kronor till

forskningsanslaget) miljoner utredning/ut-

veckling/forskning. Utvecklingsarbetet är en omistlig del i utvecklingen av den kompetens som behövs i den statliga verksamheten både vad gäller myndighetsutövning, information och stöd. Utifrån ovanstående föreslår vi att arbetet med forskning och utveckling bör ges följande inriktning:

0 Den konsumentpolitiska förstärks inom univer-

forskningen

sitet och högskolor, speciellt området leonsumenträtt och ekonomi. 0 tillsammans Regeringen med ansvariga myndigheter samt

experter och forskare tar fram ett konsumentpolitiskt forsla-

ningsprogram.

Detta bör formerna för hur arbe-

forskningsprogram precisera

tet skall finansieras via centrala forskningsmedel och genom uppdrag. Programmet bör överväga organisationen av konsumentforskningen och dess anslutning till universitet och högskolor. Särskilt bör behovet av forskning om nya konsumentområden som internationalisering, avreglering, strukturförändringar i handeln med varor och tjänster och miljö beaktas. Vi vill särskilt betona vikten av deltagande i internationella

Behovet av kunskap, forskning m.m. 315

forskningsprogram. Av vikt är också vidareutveckling av den konsumenttekniska forskningen vid de tekniska högskolorna, samt om den lokala verk-

produktsäkerhetsforskning forskning

samheten. En uppgift för det föreslagna Centrumet för privatekonomi är att initiera och stödja uppdragsforskningen inom det konsumentekonomiska området. Centrumet skall också ha en överblickande och kontaktskapande roll. Forskningsprogrammet bör därför också precisera Centrum för privatekonomis verksamhet i denna del. Vad det vi ifrån gäller tillämpande utvecklingsarbetet utgår att detta blir en del av de ansvariga konsumentmyndigheternas arbete, inte minst i stödet till den lokala verksamheten. I avvaktan på beslut i dessa frågor förutsätter vi att de medel som i dag avsätts för vid Konsumentverket kvarstår. forskning

Det

statliga

engagemanget

L

V

KAPITEL

Inriktningen

av

i

det

statliga

engagemanget

Förvaltningsmässigt består statens engagemang pá det

konsumentpolitiska området av dels myndighetsutövning, dvs. utveckling och tillämpning av regler samt av att dessa övervakning följs, dels kunskapsutveckling och spridning av kunskaper, i den mån andra aktörer inte svarar för sådan verksamhet. Myndighetsutövningen är primärt en statlig uppgift.

32.1 Målet för engagemanget

Vi föreslår att målet för skall

konsumentpolitiken vara

0 att stärka konsumenternas marknaden

ställning på

0 att stödja hushållen i deras strävan att

effektivare utnyttja

sina resurser

0 att främja en

från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling.

Särskilt skall de resurssvaga gruppernas situation beaktas.

Särskild vikt skall vidare läggas vid områden som svarar för en

stor del av den

hushållsbudgeten, s.k. baskonsumtionen: främst

livsmedel, boende, transporter, kläder och tjänster. Konsumentpolitiken bör också omfatta en medverkan till att

konsumentperspektivet får en framträdande roll i besluts-

inom andra verksamheter. Ett brett

processen statliga engagemang från många myndigheter är en för att målen

förutsättning

för skall kunna

konsumentpolitiken uppnås.

320 av det statliga Inriktningen engagemanget

Närmandet till EU och det internationella arbetet övriga inom Norden och Gatt-området kräver såväl statens som ökade deltagande i det internatiofrivilligorganisationernas nella samarbetet det området.

på konsumentpolitiska

Detta innebär också att målen för det statliga konsumentarbetet till det statliga åtagandet på miljö-

politiska anpassas

bl.a. till 21 antaget av området, handlingsprogrammet Agenda FN:s konferens om och i Rio de Janeiro 1992. miljö utveckling består statens engagemang på det Förvaltningsmässigt området av dels myndighetsutövning, dvs. konsumentpolitiska och av regler samt övervakning av att utveckling tillämpning

dessa dels och spridning av kunskaföljs, kunskapsutveckling

andra aktörer inte svarar för sådan verksamhet. per, i den mån är en Om

Myndighetsutövningen primärt statlig uppgift.

annan än staten skall svara för en sådan uppgift krävs någon reglering i lag.

Huruvida staten skall bedriva annan konsumentpolitisk verk-

samhet är en om behov, ambition, lämplighet, effektivitet fråga och vad andra aktörer än staten kan åstadkomma. Vi anser att såväl som bör öka sitt näringslivet frivilligorganisationerna konsumentområdet, bl.a. på områden som engagemang på tvisthantering, rådgivning, information, utbildning, opinionsoch i det internationella arbetet. bildning Den lokala verksamheten bedrivs i första hand av kommumen också och näringslivet är nerna, frivilligorganisationerna av stor betydelse för det lokala konsumentpolitiska engage- Staten har här en stödjande roll. manget.

32.2 vid av

Utgångspunkter prioritering

verksamheten

En inom ramen för den statliga konsumentpolitiken prioritering förutsätter en av marknaden och bedömning utvecklingen på konsumenternas behov av insatser. Utbudet på marknastatliga den och konsumenternas behov förändras ständigt. Prioriteringar måste därför främst i den återkommande budgetgöras löpande, och då med från dels konsumenternas

processen utgångspunkt

som de identifieras av i samver-

behov, konsumentmyndigheten

kan med den lokala verksamheten och frivilligorganisationerna, dels statsmakternas övriga prioriteringar. En för staten är att efter hand stärka det

primär uppgift

Bl.a. ställer internationaliseringen rättsliga konsumentskyddet. och och krav av det

nya distributions- säljmetoder på utveckling

rättsliga konsumentskyddet.

av det 321 Inriktningen statliga engagemanget

resurser mellan olika områden bör Vid fördelningen av

under de närmaste åren ges det konsumentekonomiska

prioritet fram det växande behovet av

området. Vi vill särskilt lyfta

ekonomisk och skuldsanering-

rådgivning, budgetrådgivning

insatser bör i första hand inriktas mot

Konsumentpolitiska

som sådana varor och tjänster

0 har för resurssvaga betydelse grupper 0 i baskonsumtion ingår begreppet ° för då ett Clen är föremål avreglering inflytande genom demokratiska byts mot ett inflytande som konsuprocessen ment på en marknad.

På områden bör utgångspunkten

samtliga konsumentpolitiska vara att beakta till miljön och konsumenternas hälsa. hänsyn verksamheten tenderar att minska är När den kommunala

det att staten på olika sätt medverkar till att det lokala

angeläget och det lokala breddas OCh arbetet främjas att engagemanget utvecklas. Även om många av våra förslag leder till att det statliga ökar inom menar vi att

engagemanget konsumentpolitiken,

statens ansvar en del områden bör kunna minska, åtminspå års sikt. Statens insatser för att lösa tvister bör tone på några kunna minska i takt med att tar ett större ansvar näringslivet detta område. Information före köp bör i ökad utsträckning på av konsumentens efterfrågan. Informationen bör i högre styras

täcka sina kostnader externa intäkter. I samband grad genom med och vid av våra organisabudgetprocessen genomförandet

bör en tydligare prioritering så att de insatser tionsförslag göras, som vi särskilt fram också kommer till uttryck i verksam-

lyfter

heten.

32.3 En breddad finansiering

För att öka och bredda engagemanget från andra departement och bör man se över formerna för finansieringen myndigheter av delar av verksamheten. och bör

Inom området kunskapsutveckling kunskapsstöd

ökat ansvar för aV olika departement ta ett finansieringen insatser inom sina respektive områden-

konsumentpolitiska

Former för ett utökat samarbete mellan Civildepartementet, som har ansvar för konsumentpolitiken, och andra departeför den verksamheten bÖr ment av intresse konsumentpolitiska utvecklas och ansvaret för fördelas mellan finansieringen Det kan inom livsmedels-, l30departementen. gälla frågor

11 13-0824

322 Inriktningen av det statliga engagemanget

stads-, transport-, regional-, miljö- och socialpolitiken som samtidigt berör konsumentpolitiken. Samråd bör ske om hur finansieringen bäst skall fördelas berörda med på myndigheter hänsyn till det konsumentpolitiska syftet för verksamheten. Samma system kan användas för konsumentinformationen. Statens totala utgifter förändras inte, men man åstadkommer en större bredd och en mer information till konsuverkningsfull menterna. Samtidigt bereds konsumentfrågorna en högre prioritet inom olika Ett politikområden. uppdragsförhållande skapas till andra departement och Konsument Sveriges basanslag minskar. På motsvarande sätt bör ett samarbete utvecklas med Utbildningsdepartementet om insatser på konsumentområdet för att stärka i skolan utbildningen samt utbildningen och forskningen vid universitet och högskolor. För en effektivare och kunskapsutveckling spridning av kunskaper på konsumentområdet bör näringslivet, både genom sina organisationer och direkt från företagen, medverka i finansieringen av t.ex. det konsumentekonomiska åtgärder på området. För att förstärka ytterligare finansieringen på det konsumentpolitiska området bör en ökad extern inom finansiering t.ex. och information rådgivning, utbildning komma till stånd. Utgångspunkten bör vara att den som deltar begär rådgivning, i eller information utbildning efterfrågar betalar för tjänsten. Staten bör till viss del bidra med subventioner, t.ex. om verksamheten avser Kommuner med en väl resurssvaga grupper. fungerande konsumentverksamhet är av stort värde för den statliga konsumentpolitiska verksamheten. Staten bör därför avsätta särskilda resurser som minskar kostnaderna för kommunerna vid köp av information, och utbildning rådgivning. För de frivilliga organisationerna bör på motsvarande sätt som för kommunerna avsättas särskilda medel för att stödja deras verksamhet på konsumentområdet. är Organisationerna beroende av stöd från staten för att i större kunna omfattning medverka i det konsumentpolitiska arbetet. Organisationernas bidrag till en verkningsfull är de insatser konsumentpolitik och det breda engagemang som växer ur ett åtagande på frivillig grund.

KAPITEL

Motiv för

att

§33

förändra den

statliga

konsument-

organisationen

organisationsstrukturen bör utgöra grunden för en renodling, för stabilitet och kontinuitet i verksamheten samt för flexibilitet och tili förändrade krav och behov i det konsumentpolitiska anpassning i “ arbetet.

Den har inte några större statliga organisationen genomgått efter av Konsumentombudsförändringar sammanslagningen mannen och Konsumentverket 1976. Däremot har innehållet i och Hushållseko-

konsumenrpolitiken omprövats utvidgats.

internationell verksamhet, och utbildning är nomi, miljöfrågor, områden som efter hand har ökat i betydelse. Nya aktörer, framför allt den lokala nivån, har tillkommit. på 1986 års beslut bekräftade den tidigare

konsumentpolitiska

men särskilt den lokala verksamhe-

inriktningen, poängterade

det hushållsekonomiska och behovet av att

ten, perspektivet

fler i verksamheten. Till följd av beslutet engagera grupper Konsumentverkets organisation som gjordes en översyn av

framför allt ledde till en ökad integrering av arbetsuppgifter. Vid val av för den statliga konsumentpolitiska

organisation verksamheten beaktas såväl konsument-

bör organisatoriska, som förvaltningspolitiska förutsättningar. politiska

324 Motiv för att förändra

33.1 och

Organisatoriska

konsumentpolitiska överväganden

Konsumentverkets verksamhet består av olika delar. många Verket skall täcka stora bransch- och arbeta produktområden, nationellt och internationellt och aktivt de lokala insatstödja serna. Uppsättningen av medel är bred:

lagtillämpning, förhandlingar, information, utbildning, provning, forskning m.m.

Samverkan med

frivilligorganisationer, näringslivet samt andra

myndigheter och är omfattande. Bredden departement i verksamheten att det år svårt att formulera gör en gemensam verksamhetsidé. Däremot kan varje del för formulera en sig verksamhetsidé. En fjärdedel av verksamheten är medan

myndighetsutövning,

övrig verksamhet omfattar utveckling av metoder och stöd för lokal rådgivning i hushållsekonomi, studier av marknadens utbud i fråga om pris, kvalitet och och förservice, tidningslagsproduktion, testverksamhet, utredningar om den kommersiella servicens utveckling med stöd till och komlänsstyrelser muner m.fl., utöver behovet

kunskapsutveckling för myndighetsutövningen, Organisationsutveckling m.m.

Uppdragsgivarna är flera: staten vid

myndighetsutövning,

konsumenterna och vidareförmedlare av information genom

tidnings- och förlagsproduktion, kommunerna avseende stöd

till deras verksamhet på konsumentområdet, andra

myndighe-

ter vad

gäller provning, utbildning m.m., frivilligorganisatio-

nerna för stöd och näringslivet avseende och provning gemensamma överenskommelser. Konsumentverket finansieras från staten och genom anslag intäkter från och

genom försäljning av tjänster tidnings- och förlagsprodukter samt specialdestinerade Vi har inte bidrag.

haft möjlighet att i Konsumentverkets detalj analysera organisation, arbetssätt och verksamhetsresultat. Genom ett konsultuppdrag har vi i samverkan med för verket representanter diskuterat organisatoriska alternativ. Av konsulternas rapport till kommittén framgår bl.a.

0 att från styrningen departementet behöver förbättras 0 att verksamhetens bredd gör det svårt att formulera en tydlig verksamhetsidé.

Principiellt anser vi att en verksamhet med en sådan med bredd, så olika uppgifter/roller riktade till och med

många målgrupper

skilda ekonomiska villkor ställer stora krav och på styrning

uppföljning från såväl statsmakternas som

myndighetens sida.

Motiv för att förändra 325

till av innehållet i och kraven på Våra förslag förändringar leder till att behovet av styrning och upp-

konsumentpolitiken

Därtill kommer att det är att följning ytterligare ökar. viktigt verkets från dess roll som

skilja myndighetsutövande uppgift

konsumentintresset andra områden. Vi meföreträdare för på nar att den av roller som är följden av Konsumentblandning nuvarande en risk att varken den verkets organisation rymmer eller den konsumentstödjande rollen kom-

myndighetsutövande

mer till sin rätt. vill särskilt framhålla att faktorer bör beaktas vid Vi följande av hur verksamheten skall organiseras för att behandlingen effekt av de resurserna skall uppnås:

största möjliga tillgängliga

0 breddas till av inom den Verksamheten följd avregleringar sektorn och kraven en långsiktigt hållbar utoffentliga på

veckling från miljösynpunkt.

0 Insatserna bör öka det konsumentekonomiska området på till av den ekonomiska utvecklingen och det växande följd information för att konsumenterna bättre skall behovet av kunna disponera sina ekonomiska resurser.

0 ökar, särskilt för den myndighets-

Internationaliseringen utövande delen och vid behandling av standardiseringstill av EES-avtalet, Gatt-avtalet och ett ökat frågor, följd med länder i östra Europa. I det internationella handelsutbyte det den rollen

arbetet är nödvändigt att myndighetsutövande

företrädare för konsumentintresset är åtoch rollen som skilda. 0 Kraven extern ökar för verksamhet som inte på finansiering t.ex. information, utbildning och

är myndighetsutövning,

andra samt av och försäljning av tjänster utgivning tidningar

förlagsprodukter.

0 De ökande behoven kräver en breddning på det konsument-

omrâdet; olika och myndigheter, politiska departement

och måste i ökad omfattfrivilligorganisationer näringslivet ning ta del i verksamheten. 0 Den centrala verksamheten bör utveckla

konsumentpolitiska och bredda det lokala engagemanget; konsumentproblem

bör i lösas lokal nivå.

högre grad på

det utvecklar vi vår av ovanstående I följande syn på några faktorer som inte tidigare har behandlats.

326 Motiv för att förändra

33.2 Krav och ökade

på besparingar på

intäkter

De medel som avsätts för konsumentpolitiska insatser är förhållandevis små. Den konsumentpolitiska verksamheten i statlig regi har ca 95 miljoner kronor i anslag. Därtill kommer externa intäkter på ca 32 miljoner kronor. Enligt direktiven bör vi peka på åtgärder som kan leda till ytterligare besparingar för staten. Enligt vår bedömning saknas, på kort sikt, förutsättningar att minska det statliga engagemanget. Frivilligorganisationerna har inte ekonomiska möjligheter att överta verksamheter som i dag bedrivs av staten. Effekterna av att näringslivet tar ett ökat ansvar för bl.a. tvisthantering kommer att visa sig först på längre sikt. De åtgärder som vi föreslår leder till ett ökat statligt engagemang inom vissa områden. Resursbehovet kan dock bedömas j först efter en detaljerad genomgång av verksamheten och l i utifrån den organisatoriska lösning som anses lämpligast.

Möjligheterna till extern finansiering bör utnyttjas i högre

j grad än som nu är fallet. Konsumentverkets ledning bedömer att de externa intäkterna och bidragen bör kunna öka med ca 10 miljoner kronor över en treårsperiod. i Den konsumentpolitiska inriktningen mot resurssvaga grupper begränsar dock möjligheterna till extern finansiering. Att kombinera krav på extern finansiering med statliga subventioner för vissa grupper kräver att staten tydligt anger vilka delar av verksamheten som bör subventioneras och vilka delar som bör drivas med full kostnadstäckning.

En ökad extern finansiering kräver en tydligare redovisning.

Relevanta kostnader skall belasta de produkter och tjänster som ger intäkter. Eventuella subventioner skall redovisas, liksom det ekonomiska utfallet av försäljningen av varje produkt.

33.3 Bättre hävda det

möjligheter

att

rättsliga skyddet

Behovet av insatser för att stärka konsumenternas möjligheter att hävda sin rätt berör både Konsumentverkets område, Konsumentombudsmannens ställning, den lokala verksamheten som svarar för en viktig del av bevakningen på rättsområdet, och Allmänna reklamationsnämndens verksamhet.

Motiv för att förändra 327

Konsumenternas rättsliga ställning påverkas framför allt av lagstiftningens tillämpning och efterlevnad. Det rättsliga skyddet har successivt byggts ut. Ett förslag till en ny marknadsföringslag bereds för närvarande inom regeringskansliet. Vi föreslår inte nya eller förändrade rättsregler på detta område. Behovet av åtgärder beaktas fortlöpande av statsmakterna och Konsumentverket. Det internationella samarbetet på det rättsliga området ställer dock ökade krav på såväl statsmakterna som konsumentmyndigheten. För att svenska önskemål om ett starkare skall få i konsumenträttsligt skydd genomslag det internationella samarbetet krävs ett starkt och tydligt agerande som underlättas av en renodlad organisation.

33.4 Internationaliseringen

som

drivkraft

organisatorisk

Närmandet till EU har förändrat kraven på det konsumentpolitiska arbetet. Insatserna på standardiseringsområdet ökar också i betydelse. Staten deltar i utvecklingen av regelverket, men samarbetet inom ramen för t.ex. EES-avtalet ställer dessutom krav på ett aktivt deltagande från frivilligorganisationerna. Sveriges konsumentråd har i fler och fler sammanhang fått rollen att representera svenska konsumenter. Europasamarbetet kräver ett nära samarbete mellan regeringskansli, myndigheter och för ett så samordnat

konsumentorganisationer uppträ-

dande som möjligt från svensk sida.

Internationaliseringen aktualiserar ytterligare behovet av att

renodla aktörernas roller (regeringskansliet, myndigheterna, och både i det internafrivilligorganisationerna näringslivet), tionella agerandet och vid genomförandet av regelsystem.

33.5 för

Organisatoriska förutsättningar

ett

breddat

engagemang

En breddning av det konsumentpolitiska engagemanget innebär att näringslivets medverkan genom egenåtgårder och finansiella åtaganden ökar, att frivilligorganisationernas engagemang främst lokalt och internationellt växer och att engagemanget inom den statliga sfären vidgas. En breddning av engagemanget innebär att samtliga aktörer i ökad utsträckning medverkar i prioriteringen och inriktningen av insatser, aktivt deltar i det direkta konsumentpolitiska arbetet och finansiellt bidrar till verksamheten.

328 Motiv för att förändra

Näringslivet kan genom egna insatser avlasta den statliga verksamheten inom tvisthantering, marknadsföring och rådgivning till konsumenterna. Insatser av intresse i detta sammanhang är Konsumenternas försäkringsbyrå och Konsumenternas bankbyrå. Under årens lopp har frivilligorganisationernas medverkan utgjort ett värdefullt bidrag till utvecklingen av konsumentpolitiken. Avregleringen av delar av den offentliga sektorn och Sveriges närmande till EU aktualiserar frågan ytterligare. I avregleringen är det enligt vår mening angeläget att konsumentintresset ges en mer framträdande position vid ställningstaganden från statsmakternas sida. Närmandet till EU ställer krav på medverkan även i den internationella beslutsprocessen, både i fråga om regelverket och standardiseringsarbetet. Enligt direktiven bör vi överväga att överföra uppgifter till frivilligorganisationerna för att stärka organisationerna i deras verksamhet och tydligare avgränsa det statliga engagemanget till som staten.

uppgifter primärt åligger

Frivilligorganisationerna är dock inte nu beredda att ta på sig ett huvudmannaansvar eller att svara för finansieringen av delar av den statliga konsumentpolitiska verksamheten. Deras ekonomiska situation är sådan att de inte har möjlighet att vare sig

på kort eller lång sikt överta några uppgifter.

Vi anser dock att en utgångspunkt för den statliga konsumentpolitiska organisationen bör vara att åstadkomma sådana arbetsformer att frivilligarbetet underlättas. Den statliga organisationen bör därför ges en sådan utformning och inriktning j att: a 0 Ett bredare kan utvecklas lokal nivå l frivilligt engagemang på 0 över utveclz- Frivilligorganisationerna ges ett ökat inflytande 1 lingen av den statliga verksamhet som inte är myndighetsutovnmg i 0 Insatserna ges ett sådant stöd att det frivilliga arbetet har i

möjlighet att utvecklas. i

33.6 Stöd till den lokala verksamheten

Den lokala konsumentverksamheten är en strategisk resurs för att de statliga konsumentpolitiska insatserna skall få ett brett genomslag. Staten bör stödja den lokala verksamheten genom att tillhandahålla kunskap, främja ett erfarenhetsutbyte, medverka i utvecklingen av den personal som är engagerad lokalt och stödja kommuner och andra vid etableringen av lokal

Motiv för att förändra 329

verksamhet. Stöd bör också vid hantering av ärenden den ges på lokala nivån. Det nära samspelet mellan den centrala och den lokala konsumentverksamheten bör utvecklas vidare. Stödet till den lokala verksamheten bör vara en av de viktigaste uppgifterna för det statliga Företrädare för den

konsumentengagemanget.

lokala verksamheten bör i ökad utsträckning delta i utvecklingen av den centrala verksamheten. Vi anser det angeläget att former för detta samspel ytterligare utvecklas (bl.a. för planeringen av den statliga verksamheten och samordningen av den statliga och lokala verksamheten).

33.7 förutsätter

Förvaltningspolitiken renodling

I den statliga lades under 1980-talet och

förvaltningspolitiken

i början av 1990-talet en ökad vikt vid och resultatredovisning

marknadsanpassning. Statlig skall så det är

verksamhet långt

möjligt begränsas till och områden av vikt

myndighetsutövning

som inte ombesörjs på annat sätt. Andra verksamheter än myn-

dighetsutövning bör om möjligt utsättas för konkurrens. Bola-

gisering bör där marknadsmässiga finns.

prövas förutsättningar

De statliga verksamheterna bör av i roller präglas tydlighet och inriktning. I den pågående omstruktureringen av förvaltningen eftersträvas ofta en åtskillnad mellan renodlad myndig-

hetsutövning, kunskapsutveckling och informationslopinions-

bildning. Exempel på detta slag av renodling är 0 av forskutbrytningen Arbetarskyddsstyrelsens (reglering) ningsverksamhet till Arbetsmiljöinstitutet och

(forskning

kunskapsutveckling) 0 bildandet av Folkhälsoinstitutet ur

(information/utbildning) Socialstyrelsen (reglering/utvärdering)

0 av Konkurrensverket ur SPK/NO organiseringen (reglering) (utredning/reglering) 0 av Elsäkerhetsverket ur NUTEK utbrytningen (reglering)

(kunskapsutveckling, främjande)

Avsikten med renodling är att nå bättre förutsättningar att styra och följa verksamheter. och uppföljning från upp Styrning regeringen och riksdagen görs tydliga i förhållande till de politiska instrumenten (reglering, information, kunskapsutveckling och kunskapsspridning). Genom renodling skapas också för verksamhetsidéer och där-

förutsättningar tydligare

med intern styrning för verksamhet. respektive Möjligheter

330 Motiv för att förändra

också att välja ledningsform med hänsyn till kraven skapas utifrån verksamhetens art och inriktning. De förvaltningspolitiska motiven för renodling förstärks av de tidigare redovisade konsumentpolitiska faktorerna.

33.8 Allmänna

organisatoriska överväganden

Vid val av organisation för den statliga konsumentverksamheten bör även andra krav beaktas än de som anges i direktiven. bör också finnas att höja effektiviteten såväl i Förutsättningar verksamheten som ut mot omvärlden. Organisationen bör ges förutsättningar för en stabil och tillförlitlig utveckling på lång sikt. Kompetens som byggts upp bör tas till vara och kontinuiteten bör bevaras. Organisationen bör ges en erforderlig ekonomisk uthållighet. Ett beroende av intäkter kan verka negativt på organisationens kortsiktiga behov av Eventuella uppdrag bör ges med långsiktigt agerande. god framförhållning. Organisationen skall vara väl förankrad i samhället. Den skall av statsmakterna som värdefull, den skall invol-

uppfattas

vera andra aktörer och vara väl förankrad bland myndigheter, frivilligorganisationer och i den lokala verksamheten. En verksamhetsidé bör formuleras till för den tydlig gagn egna organisationen och omvärlden. När verksamhetsidén väl fastställts bör man definiera inriktning, åtgärder, arbetssätt och målgrupper för verksamheten. bör präglas av dynamik, öppenhet och för- Organisationen till anpassning till behöver

måga förändringar. Organisationen

Ett väl utvecklat signalsystem och löpande göra prioriteringar. en förmåga till snabb omställning är villkor för att möta nya marknaden. För detta krävs ett flexibelt sätt att problem på arbeta: till fria en stor del och tillgång resurser, programoch nära samverkan med andra aktörer.

projektverksamhet

33.9 och för val

Sammanfattning grund

av

organisation

Den statliga konsumentpolitiska verksamhetens organisation bör väljas utifrån följande krav: 0 Bättre styrning och prioritering av insatser 0 insatser de områden som vi som

Effektiva kring angivit

viktiga

Motiv för att förändra 331

0 till ett

Möjligheter effektivt agerande internationellt

0 Bättre att konsumentintresset

_ förutsättningar tydliggöra på

olika områden under samverkan med

frivilligorganisationer-

na 0 roller och

Tydligare för myndighetsutövande annan verk-

samhet 0 Bättre mellan den lokala och

förutsättningar för samspelet

den centrala verksamheten 0 Ökade till extern

möjligheter finansiering.

Organisationsstrukturen bör utgöra grunden för en renodling,

för stabilitet och kontinuitet i verksamheten samt för flexibilitet och anpassning till förändrade krav och behov i det konsument-

politiska arbetet.

Vi förordar:

0 En av Konsumentverkets olika roller och verksam-

renodling

heter.

KAPITEL

Förändringar

av Konsument-

verket

Det omfattar dels myndighetsutövning, dels statliga engagemanget annat än myndighetsutövning. l den senare delen ligger utveckling och förmedling av kunskap till stöd för konsumenterna, men också påverkan på företag och marknad, produktpåverkan genom och information samt forskning, utredningar, provning, utbildning särskilt med hänsyn till resurssvaga som varuförsörjning, grupper handikappade. I myndighetsutövningen agerar man med rättsliga medel mot marknaden med dess producenter för att ta till vara konsumenternas intressen. Iden stödjande verksamheten arbetar man renodlat utifrån konsumenternas intressen direkt eller indirekt genom fnvilligorganisationer och lokal verksamhet.

34.1 Allmänna

överväganden

En av de olika rollerna kan åstadkommas antingen

renodling genom en uppdelning av dagens Konsumentverk i två delar, en myndighetsutövande och en konsumentstödjande del, eller sådana förändringar inom Konsumentverket att rol-

genom lerna i den interna Vi beskriver dessa

tydliggörs organisationen.

två alternativ nedan.

Vi har i utredningsarbetet också diskuterat andra föränd- Vi har studerat samspelet mellan Konsumentverket och

ringar. andra med eller funktionsansvar inom

myndigheter produktområden som gränsar till konsumentpolitiken. Vi har särskilt

att samordna verksamheter mellan Kon-

prövat möjligheterna

sumentverket och Statens livsmedelsverk. Vi har emellertid inte

av Konsumentverket 333 Förändringar

genom den utredning som vi låtit göra av Statens livsmedelsverk och Konsumentverket funnit några större effektivitetsvinster. Uppgifter och kompetensbehov skiljer sig åt i alltför hög grad. Vi har övervägt andra verksamhets- och huvudmannaformer som bolag och stiftelse för vissa verksamheter. Verksamheten har dock inte marknadsmässiga förutsättningar för att kunna bolagiseras. Stiftelseformen å sin sida förutsätter finansiell medverkan från andra intressenter, men intresse föreligger inte från andra aktörer. Dessutom bör en del av ett politikområde stå under insyn av statsmakterna. Vi anser därför att:

0 är mest Den Myndigbetsformen lämplig. utz/ecklingslinje som vi förordar är renodling.

34.2 Gemensamma

utgångspunkter

De gemensamma utgångspunkterna gäller oavsett val av alternativ och måste komma till uttryck i båda organisationsalternativen. Finansieringen av det statliga engagemanget bör breddas, dels genom ökade externa intäkter, dels genom att andra departement avdelar resurser för konsumentåtgärder inom sitt politikområde (se vidare kap. 35). En eventuell subvention av insatser redovisas öppet. I övrigt skall full kostnadstäckning av olika produkter och tjänster ske. Båda organisationsalternativen utgår från över tiden ökade externa intäkter, omfördelning av anslag mellan departement och visst tillskott från några

departementsområden.

Vid dimensioneringen av i de båda alternatiorganisationen ven utgår vi från oförändrade totala resurser. De ökade behov av insatser som vi redovisar bör mötas genom breddad finansiering och med en hårdare prioritering. I kapitel 35 redovisar vi åtgärder för att förbättra styrningen av de samlade statliga konsumentpolitiska insatserna, liksom åtgärder för att bredda engagemanget och åstadkomma effektivare avgränsning och samarbete mellan myndigheterna. En viktig funktion för konsumentmyndigheten är att övervaka konsumentfrågorna inom olika politikområden och ta initiativ

till åtgärder (den s.k. vakthundsfunktionen). Åtgärderna får

något olika utformning beroende på om man väljer en eller två konsumentmyndigheter. Verksamheter som har, eller på sikt kan utveckla, en hög grad av intäktsfinansiering är testverksamhet, Råd 8C Rön, förlags-

.. 334 Förändringar av Konsumentverket .

produktion och kursverksamhet. I båda alternativen ges dessa verksamheter en större affärsmässighet genom införande av interna resultatenheter. I kapitel 20 redovisas insatser för att förstärka det konsumentekonomiska perspektivet. Bl.a. föreslås inrättandet av ett särskilt Centrum för privatekonomi. Detta ges en självständig ställning, men kan i båda alternativen administrativt knytas till _ en konsumentmyndighet. Det är av stor betydelse att den kompetens som i dag finns inom Konsumentverket kan tas till vara i den nya organisationen. Vi förutsätter att så sker. Oavsett alternativ måste dock arbetsformerna bli mer flexibla med hänsyn till förändringar i omvärlden och i konsumenternas behov samt olika marknaders utveckling. En ny samhällsutveckling kräver en flexibel organisation och en ökad användning av fria resurser, t.ex. resurser för köp av tjänster för bl.a. projektverksamhet. Oavsett alternativ föreslår vi att lämpligheten av en samlokalisering av verksamheterna prövas och inbegriper då också Allmänna reklamationsnämnden. Motiven för detta är att vi eftersträvar en renodling av statens verksamheter på konsumentområdet, men förordar samtidigt att bästa möjliga förutsättningar skapas för samverkan mellan myndigheterna. Vi anser att det av konsumentpolitiska skäl är angeläget att verksamheterna bedrivs under samma ”tak”. Det främjar samarbetet myndigheterna emellan, leder enligt vår bedömning till lägre kostnader och främjar kontakterna med andra aktörer. En invändning mot att samlokalisera ARN med övriga konsument-

myndigheter är att ett tvistlösande organ ej bör lokaliseras

tillsammans med myndighet som företräder ett partsintresse. ARN är dock inte en domstol, utan ett organ som tillsammans med andra konsumentpolitiska myndigheter skall medverka till att målen för konsumentpolitiken uppnås, bl.a. genom att stödja och utveckla den lokala verksamheten. Vi föreslår att:

0 samlokaliseras och Konsumentmyndigheterna lämpligheten av att samlokalisera ARN med de övriga konsumentmyndighetema prövas.

De två alternativen beskrivs i syfte att ge en översiktlig bild av inriktning, uppgifter, organisation, finansiering, arbetsformer och kompetens. De två nya myndigheterna i alternativ 1 presenteras mer utförligt än alternativ 2, som är en vidareutnågot veckling av dagens Konsumentverk (beskrivet i kap. 5). Vi förutsätter att en noggrann genomgång görs av organisationen

av Konsumentverket 335 Förändringar

före ett genomförande. I bilaga 4 finns förslag till instruktioner

och detaljorganisation för alternativen.

34.3 Renodling genom delning.

Alternativ 1.

Konsumentverket delas i två myndigheter:

0 En anslagsfinansierad myndighet, Nya Konsumentverket, med i huvudsak rättstillämpande uppgifter. 0 En Konsument med att uppdragsmyndighet, Sverige, uppgift främja konsumentintresset genom kunskapsutveckling och kunskapsstöd.

De två myndigheterna speglar det statliga engagemangets två inriktningar: myndighetsutövning och annat konsumentstöd.

Nya Konsumentverket

Det Nya Konsumentverket svarar för statens myndighetsutövande uppgifter inom konsumentpolitiken, dvs. normgivning,

tillsyn och konsumentombudsmannafunktionen. Utformningen

av det nya Konsumentverket syftar till att lyfta fram myndighetsutövningen inom konsumentområdet och därmed bidra till att stärka konsumenternas rättsliga ställning. Genom en renodling tydliggörs bättre bl.a. Konsumentombudsmannens ställning. Nya Konsumentverkets verksamhetsidé kan formuleras sålunda:

Konsumentverket arbetar för att och lösa

förebygga

konsumentproblem på marknaden genom tillämpning och utveckling av den att

konsumenträttsliga lagstiftningenför främja

en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling och medverka i det internationella samarbetet vad gäller konsumenträtt och Standardisering.

Uppgifter

Konsumentverket har det övergripande tillsynsansvaret för den allmänna konsumenträtten av- (bl.a. marknadsföringslagen, talsvillkorslagen, prisinformationslagen, produktsäkerhetslagen och konsumentkreditlagen). Uppgifterna är bevakning och kontroll av marknaden och näringsidkare, talan i Marknadsdomstolen genom Konsumentombudsmannen och handläggning av anmälningar.

336 Förändringar av Konsumentverket

Verket skall driva förhandlingar med branscher och företag och föreslå egenåtgärder. Genom att följa rättsläget och marknaden skall man initiera och medverka i utvecklingen av ny

lagstiftning.

Det Nya Konsumentverket svarar för beredningen av Konsumentombudsmannens ärenden. En väsentlig för är att delta i

uppgift Nya Konsumentverket

utveckling av internationella normsystem och att medverka till att dessa överförs till svenska förhållanden, liksom att medverka i standardiseringsarbetet.

Organisation och ñnansiering m.m.

Konsumentverket föreslås vara en anslagsfinansierad myndighet. Storleken på anslaget bestäms av de politiska ambitionerna kring rätts- och marknadsbevakning och det internationella arbetet med både reglering och produktsäkerhet. Med utgångspunkt från nuvarande resurser vid Konsumentverket, dvs. oförändrad ambitionsnivå, beräknas behovet till ca 60 årsarbetskrafter och ca 23 miljoner kronor. Det nya Konsumentverket är ett enrådighetsverk och leds av en generaldirektör, som tillika är Konsumentombudsman och som skall vara jurist med domarerfarenhet. Organisationernas intressen kanaliseras i direkta arbetsöverläggningar i en viss i branschöverenskommelser, riktlinjer m.m. Konfråga, genom taktorgan bör finnas. Myndigheten svarar för sin egen administration, framför allt ekonomi och Kontorsservice som växel, vakt-

personalfrågor.

mästeri, bibliotek m.m. köps av Konsument Sverige (se nedan).

Arbetsformer och kompetens

Det nya Konsumentverket arbetar med att övervaka och initiera granskningar av marknaden handlägga ärenden utarbeta föreskrifter förhandla om riktlinjer och överenskommelser, nationellt och internationellt. Det internationella arbetet och den därmed sammanhängande marknadskontrollen är växande områden. Grundkompetensen består av kunskaper i juridik, ekonomi och marknadsföring. Kunskap om utredning och förhandlingsverksamhet är också viktiga områden, liksom kunskap om produktsäkerhet och standardisering.

av Konsumentverket 337 Förändringar

Samverkan Nya Konsumentverket skall samverka med flera aktörer:

0 och vad bl.a. Näringsidkare branschorganisationer gäller egenåtgärder. 0 Andra myndigheter med produkt- eller funktionsansvar för att vid behov samordna och marknadskonlagtillämpning troll. 0 Konsument Sverige för information om konsumenträttsliga frågor. 0 Den lokala konsumentverksamheten i frågor om konsumenträtt (information och och marknadskontroll rådgivning) (specifika uppdrag).

Nya Konsumentverket har huvudansvar för konsumenträtten och arbetar för att säkra det konsumenträttsliga intresset inom andra myndigheters ansvarsområden.

Konsument Sverige

Konsument är att vara statens samlade resurs Sveriges uppgift för att konsumenternas att ökad stödja möjligheter genom hävda sin rätt hushålla med sina kunskap på marknaden, resurser och bidra till en från miljösynpunkt hållbar utveckling. Konsument Sveriges huvudsakliga målgrupp är konsumenterna, direkt genom utbildning och information och indirekt genom det lokala konsumentarbetet (kommuner, konsumentråd, konsumentombud m.fl.). En viktig uppgift är att genom olika insatser, metodutveckling och utbildning eller information stödja utvecklingen av den lokala och frivilliga konsumentverksamheten. Konsument verksamhetsidé kan formuleras sålunda: Sveriges

Konsument skall att utveckla och förmedla

Sverige genom inom det konsumentpolitiska området tydliggöra och kunskap

stödja konsumentintresset och främja en från miljösynpunkt

hållbar samt stödja hushållen i deras långsiktigt utveckling att sina resurser.

strävan effektivt utnyttja

Bildandet av Konsument har till att bibehålla och Sverige syfte utveckla annat konsumentstödjande arbete än myndighetsutövning, som i dag bedrivs inom Konsumentverket, i sådana former att det bidrar till en breddning av det samtidigt konsumentpolitiska engagemanget hos olika aktörer.

338 Förändringar av Konsumentverket

Uppgifter

Konsument Sverige har bl.a. följande uppgifter:

0 Att informera och utbilda samt utveckla metoder i om frågor hushållsekonomi, budgetrådgivning och skuldsanering 0 Att bevaka viktiga konsumtionsområden 0 Att integrera miljöfrågorna inom olika insatsområden 0 Att stödja den lokala skola och

konsumentvägledningen,

folkbildning 0 Att fullgöra en beställarroll gentemot forskning och utveckling inom konsumentområdet 0 Att och vara och stödja opinionsbildning pådrivare signalgivare mot andra myndigheter 0 Att utföra Konsumentverkets nuvarande (inklusive provning metodutveckling) 0 Att bedriva publikationsverksamhet och av

framtagning

informations- och samt material för stöd utbildningsmaterial före köp.

Organisation och finansiering m.m.

Konsument Sverige utformas som en med

uppdragsmyndighet

blandad och en där bl.a. kommunerna och

finansiering styrelse

intresseorganisationerna är företrädda. Genom valet av uppdragsmyndighet som form understryks att Konsument Sverige, inom ramen för sin instruktion, skall ha en fri roll. Myndighetsformen däremot innebär att staten har insyn och inflytande i verksamheten som ett uttryck för den statliga konsumentpolitiken. Uppdragsformen innebär en friare form för från till olika av direkta

finansiering: anslag slag

försäljningsintäkter. Det leder till en skärpning av intäktskraven och till en marknadsmässig av delar av verksamheten. styrning Konsument Sverige grundläggande

ges tre finansieringsformer: basanslag, uppdragsersättning och försäljningsintäkter. Försäljningsintäkterna (tester, tidnings- och förlagsproduktion,

kursverksamhet m.m.) bör på sikt (tre år) kunna svara för cirka hälften av finansieringen.

Uppdragsfinansieringens omfattning

bör vara cirka en fjärdedel. Denna del av korn-

finansieringen

mer från andra departement och myndigheter för långsiktiga insatser eller konkreta projekt:

kunskapsutveckling, rådgiv-

ning och information. Basanslaget, den resterande fjärdedelen, omfattar de grundläggande uppgifterna: av konbevakningen sumentintresset, stödet till den lokala utvecklingen och insatser mot och inom baskonsumtionen. resurssvaga grupper åtgärder

Förändringar av Konsumentverket 339

av verksamheten bestäms med utgångspunkt Omfattningen från marknaden och ambitionerna inom konsumentområdet. Som en indikation verksamhetens kan vi på omfattning utgå från den del av Konsumentverket som inte går till Nya Konsu-

mentverket. Med dagens personalstyrka och intäkter motsva-

rar den verksamheten ca 115 årsarbetskrafter och en omsättca 80 kronor, varav ca 30 miljoner kronor är ning på miljoner försäljningsintäkter. Ytterligare medel kan tillföras Konsument Sverige genom ansvaret för kanslifunktionen för Centrum för privatekonomi (se kap. 20). Konsument leds av en En verkställande Sverige styrelse. direktör leder det arbetet. Organisationen bör vara så operativa och flexibel som Förlagsproduktionen, Råd 8C platt möjligt. Rön liksom provningsverksamheten drivs i självständiga resultatenheter. Till Konsument Sverige knyts Centrum för som har en självständig ställning under ledning privatekonomi av ett privatekonomiskt råd.

Arbetsformer och kompetens

Arbetsformerna i Konsument Sverige skall präglas av öppenhet och flexibilitet. En stor del av arbetet bedrivs i program och aktiviteter är av utåtriktad art: kurser, konfeprojekt. Många renser, information m.m. Arbetet bedrivs i nära kontakt med och kommunerna. Den lokala verkfrivilligorganisationerna samhetens utveckling är en viktig utgångspunkt. Inom utvecklings- och projektarbetet med kombinationer av samt branschkunskap inom basutredning, projektledning konsumtionsområdena krävs generalistkompetens. För delar av verksamheten erfordras dock specialistkompetens, t.ex. journalistik (Råd 8C Rön, Konsumentnytt), information (förlagsverksamhet), teknik (testlaboratoriet), varuförsörjning, peda- (barn och ungdom, kursverksamheten) m.m. gogik

Samverkan m.m. Konsument i att utveck-

Sverige har viktiga uppgifter stödja

av den lokala verksamheten samt främja samarbetet med lingen de frivilliga organisationerna och andra myndigheter av intresse från konsumentsynpunkt. Frivilligorganisationerna skall ha ett stort inflytande i styrelsen för att kunna påverka verksamhetens inriktning och resursmellan olika områden etc. I det konkreta fördelning, avvägning (projekt eller program) skall de finnas med utvecklingsarbetet direkt i projekten eller i projektledningsgrupper. antingen

340 Förändringar av Konsumentverket

Konsumentvägledarna bör vara företrädda i styrelsen. Enheten för lokalt stöd förutsätts vidare arbeta mycket nära kommunerna. Konsument Sverige skall ta till vara konsumentintresset i sakansvariga produkt- och Det kan

funktionsmyndigheter.

innebära att utforma undersökningar och ta fram material på uppdrag av ansvariga myndigheter eller att på eget initiativ uppmärksamma ett konsumentproblem inom deras område. Myndigheternas sakkunskap bör användas i gemensamma projekt. Konsument kan mediaenheten/Råd 8C Sverige genom Rön, förlagsverksamheten och utbildningen åta sig att förmedla viktig konsumentinformation som sakansvariga myndigheter, t.ex. Livsmedelsverket, Vägverket, Boverket, Konkurrensverket, Naturvårdsverket, inte har de rätta kanalerna för. De rena opinionsbildande insatserna är frivilligorganisationernas och massmedias Konsument roll blir uppgift. Sveriges att förmedla de kunskaper man besitter och utvecklar.

Samverkan mellan Konsumentverket och

Nya

Konsument

Sverige

Uppdelningen av Konsumentverket i en myndighetsdel och en konsumentstödjande del på andra områden innebär en renodling av roller och Verksamhetsinriktning. Konsument Sveriges huvuduppgift är stöd och information till konsumenterna. Konsument Sverige kommer också att utveckla kompetens inom flera sakområden utredgenom provningsverksamheten, ningar och undersökningar. Denna kompetens skall utnyttjas av Nya Konsumentverket. De två myndigheterna kan också arbeta i gemensamma projekt, t.ex. i information om konsumenträtt, av utveckling rättsliga och stödjande åtgärder inom avreglerade tjänstesektorer m.m. Samverkan sker utifrån de roller och den specifika

kompetens

de båda myndigheterna har i konsumentpolitiken.

och mellan de två

Sammanfattning jämförelse myndigheterna

I det följande görs en jämförelse mellan de två myndigheterna för att beskriva huvudpunkterna i deras verksamhet, särdrag och olika profil.

av Konsumentverket 341

Förändringar

NYA KONSUMENT- KONSUMENT VERKET/KO SVERIGE

och kontroll Utveckling och förmedling av Inriktning: Tillämpning av lagstiftning m.m. kunskap

Roll: Myndighetsutövning Främjande av konsumentintresset på annat sätt än genom myndighetsutövning

Målgrupp: Marknadens aktörer Konsumenter, näringslivet, frivilligorganisationer, kommunal verksamhet

Form: Anslagsmyndighet Uppdragsmyndighet

Ledning: Enrådighetsverk Intressestyrning

Uppgifter: Lagtillämpning Kunskapsutveckling Information och Författningsarbete påverkan

Projektarbete

utifrån behov och

Arbetsformer: Ãrendehantering

Förhandling marknadsorientering

Överföring

av

kompetens

av den som behövs i de två myndighe- Merparten kompetens terna kan överföras från nuvarande Konsumentverket. Därmed tillvaratas de kvalifikationer som i finns inom verket och dag som är de mest lämpliga för att utveckla det Nya Konsumentverkets och internationella roll liksom

myndighetsutövande

Konsument Sveriges utvecklande och stödjande roll. Kontinuiteten säkerställs.

34.4 och

renodling

av

Utveckling

Konsumentverket. Alternativ 2.

Utgångspunkter

I detta alternativ bibehålls Konsumentverket som en samlad myndighet för det statliga konsumentpolitiska engagemanget.

342 Förändringar av Konsumentverket

Renodlingen genomförs genom att rollerna tydliggörs i den interna skall avorganisationsuppbyggnaden. Organisationen och kärnområdena spegla tydliggöra hushållsekonomi, produkters säkerhet och funktion, och

rättslig marknadsbevakning

lokal verksamhet.

Inriktning

Ett utvecklat Konsumentverk har i sin helhet samma inriktning för verksamheten som i Den samlade verksamhetsidén kan dag. uttryckas sålunda:

Konsumentverket skall utifrån en helhetssyn på konsumentintresset förebygga och lösa marknaden

konsumentproblem på genom tillämpning och utveckling av den konsumenträttsliga

lagstiftningen och medverkan i internationellt samarbete vad gäller konsumentrátt och samt att

standardisering genom ut-

veckla och förmedla kunskap inom det

konsumentpolitiska

omrâdet hushållen i deras strävan att

stödja effektivt utnyttja

sina resurser och därvid främja en hållbar från miljösynpunkt

utveckling.

Det är i verkets olika delar som verksamhetsidéer kan tydligare formuleras. Ett utvecklat Konsumentverk innebär att verksamheten byggs upp utifrån de olika rollerna. Funktioner som har

förutsättningar att bära sina egna kostnader skall av-

tydligt gränsas i organisationen. En större flexibilitet skall när skapas det gäller frågor som inte hör hemma i den fasta naturligt organisationen eller som berör flera organisatoriska enheter eller som av andra skäl kräver snabba extraordinära insatser. Viktiga intressenter, som den lokala verksamheten och

frivilligorganisationerna, får ökad insyn och ökat inflytande

över verksamheten. De skall kunna delta direkt i verksamhetens genomförande, främst i tidsbestämda Kontakterna projekt. med organisationer, kommuner, skola och enskilda konsumenter är väl samordnade internt och etablerade utåt. tydligt

Uppgifter

De totala uppgifterna är desamma som verket i ansvarar dag för, men med en hårdare inom de olika verksamhetsprioritering grenarna/kärnområdena. Inom det hushållsekonomiska området sker en koncentration mot och

budgetrådgivning skuld-

sanering och mot baskonsumtionen (livsmedel, transboende, porter m.m.). Produktsäkerheten lyfts fram och inom tydliggörs

Förändringar av Konsumentverket 343

området kvalitet och funktion. Inom rättslig marknadsbevakning styrs verksamheten i hög grad av skeenden på marknaden (ärendetillflöde och initiativ). Det lokala verksamhetsstödet styrs av den lokala Verksamhetens behov.

och

finansiering

m.m.

Organisation

Konsumentverket leds av en generaldirektör utan styrelse.

Samverkan säkras med konsument- och nåringslivsinviktiga tressen i planering och prioritering säkras. Genom en organisation som tydliggör beställar- och utförarfunktionen för ett starkare kostnadsskapas förutsättningar medvetande. De konsumentpolitiskt tunga områdena organiseras i verk-

samhetsgrenar: hushållsekonomi, produktsäkerhet/funktion,

rättslig marknadsbevakning. Råd 8C Rön och Testlab organiseras i resultatenheter med krav på full kostnadstäckning inom tre år. En särskild för samordning och disförlagsfunktion skapas tribution av Intäktskrav ställs också på andra förlagsprodukter. verksamheter (kursverksamhet). Vidare organiseras särskilda projekt med uppgifter av tidsbegränsad natur, där extern finanoch/eller externt samarbete är särskilt

siering betydelsefullt.

Exempel på områden där projekt kan bli aktuella är

budgetrådgivning offentliga tjänster handikappfrågor ny teknik insatser på miljöområdet konsumentforskning.

Styrning, uppföljning och resultatanalys samt större utvecklingsbehandlas i en stabsfunktion till ledningen. Inom denna frågor finns också ansvar för massmediekontakter och internationell samordning. En modell med linjeenheter innebär en förbättrad styrning. är representerade i en liten, effek- Samtliga verksamhetsgrenar tiv ledningsgrupp. Den rena myndighetsutövningen har ovan beräknats till ca 60 årsarbetskrafter, ca 23 miljoner kronor. Kostnaden för resterande verksamhet beräknas till ca 80 miljoner kronor. En realistisk bedömning är att den externa finansieringen på sikt (3 år) kan motsvara ca 40 miljoner kronor.

344 Förändringar av Konsumentverket

Arbetsformer, kompetens och samverkan

Flexibilitet skapas b1.a. genom användande av projektarbetsformen, dels direkt under dels inom

verksledningen,

verksamhetsgrenarna. Inte minst för nya arbetsfält kan projekt under ett inledande skede vara att föredra framför linjeorganisation. Frivilligorganisationer ges möjlighet att delta i projektlagd verksamhet. Erfarenheterna från detta kan bilda grund för att pröva arbetsfördelningen mellan myndigheter och organisationer. Organisationen skall vara väl lämpad att ta till vara och vidareutveckla kompetensen hos personalen. Kravet på flexibilitet kommer också att öka behovet av ytterligare generell kompetens inom myndigheten.

Sammanfattning

Den skisserade i delar från myndigheten skiljer sig väsentliga nuvarande organisation av Konsumentverket. I denna organisation sker samspelet mellan till stor del inom olika åtgärder varu- och tjänsteområden. I den nya organisationen däremot sker denna typ av avvägningar i en annan och mera renodlad uppdelning. Det utvecklade Konsumentverket arbetar med en annan intern styrning och med en utökad användning av projektformen. Områdena marknadsbevakning och lokalt verksamhetsstöd får en renodlad profil: mot marknaden resp. den lokala verksamheten.

34.5 och till

Värdering förslag

huvudalternativ

Vid en jämförelse mellan de två alternativen konstateras att de i vissa delar har likartad karaktär. Vi bedömer också att förutsättningarna bör vara relativt likartade när det gäller möjligheterna att hantera i

förändringarna konsumentpolitik-

ens innehåll, som styrs av miljöhänsyn, en förstärkt marknadsekonomi och konsumentekonomin.

Fördelarna med alternativ 1, z

delning

en

och Konsument

Konsamentmyndighet Sverige:

Fördelen ligger framför allt i renodlingen av roller. Konsument-

Förändringar av Konsumentverket 345

myndigheten får en tydlig profil mot myndighetsutövning och den rättsliga Konsumentombudsmannen

marknadsbevakningen.

får också en mer naturlig plats i en myndighet med tydlig rättslig profil. Konsument Sverige får en intressedrivande och kunskapsstödjande profil: att tydliggöra och hävda konsumentintresset med till att hushållen i att effektivt hänsyn miljöintresset, stödja utnyttja sina resurser. På detta sätt en av det uppnås avgränsning statliga och på sikt till ett större engagemanget möjligheter frivilligengagemang. Delningen följer ett mönster i den pågående utvecklingen av statlig verksamhet som betonar rollfördelning mellan olika aktörer i syfte att främja effektiviteten. Helheten växer fram genom samspelet mellan aktörerna. Genom renodlingen skapas

förutsättningar för tydligare verksamhetsidéer och därmed

bättre intern styrning för respektive verksamhet och myndighet. Lekmannastyrelser avvecklas i myndigheter med ett klart inslag av myndighetsutövning. I myndighetsutövningen blir styrningen rak, departement mot myndighet. En kunskapsutvecklande eller informerande myndighet med konsumentintresset som bas kan skapa inflytande för intresseorganisationer, kommuner och andra externa intressenter och därmed bidra till att bredda engagemanget. I direktiven framhävs behovet av att förstärka den externa

finansieringen. Den reglerande verksamheten är anslags-

finansierad och den kunskapsutvecklande och stödjande verk-

samheten kan innehålla olika finansieringsformer (anslag, upp-

drag, externa intäkter) och till stor del bedrivas affärsmässigt. När verksamheterna renodlas sker också en utveckling av olika arbetssätt. handlar till stor del om

Myndighetsutövning

ärendehandläggning, utredningar och med nä-

förhandlingar

ringslivets branschorganisationer. Arbete med kunskapsutveckling och information bör vara flexibelt genom projektgrupper och användning av både intern och extern kompetens.

Fördelarna med alternativ 2, ett utvecklat

K onsumentverk:

I detta alternativ bibehålls Konsumentverket som en samlad myndighet för huvuddelen av det statliga konsumentpolitiska engagemanget. Fördelen är framför allt att konsumentkompetens och hantering av konsumentpolitiska verktyg kan hållas samman. Ett bibehåller Konsumentverk underlättar en politisk styrning av resurserna.

346 Förändringar av Konsumentverket

En utveckling inom Konsumentverket med en ökad renodling mot olika roller och arbetssätt innebär att man förenar med en intern renodling. Man har en samlad helhetssynen tillgång till de konsumentpolitiska medlen och kan med en väl inom olika områden. fungerande planering välja inriktning Kontinuiteten och upparbetade kontaktvägar bibehålls.

Överväganden kring förslagen

torde vara större vid ett del- Omvandlingskostnaderna något än en, i och för intern

ningsalternativ sig ganska omfattande,

omorganisering av Konsumentverket. från en uppdelning i roller Delningsalternativet (1) utgår snarare än kompetens. Det finns därför risk för en dubblerad kompetens i myndigheterna. Detta kan undvikas genom samverkan mellan myndigheterna. större skillnader i administrativa kostnader mellan Några alternativen bedömer vi inte att det föreligger. I ett delningsalternativ har bägge organisationerna tillräcklig volym för en kostnadseffektiv internadministration. I den mån gemensamma resurser behöver utnyttjas bör så kunna ske genom samlokaliseringen. En sammanfattande jämförelse av de två alternativen leder till följande. I frågan om Verksamhetsinriktning innebär alternativ 1 att man i rollerna, externt och internt. Alternativ skapar tydlighet

2 ger fortsatta möjligheter till en konsumentpolitisk helhetssyn

i en organisation. När det alternativ 1 bättre möjligheter till gäller styrning ger extern i förhållande till olika konsumentpolitiska styrning medel. Alternativ 2 ger möjligheter att inom organisationen och välja olika åtgärder. prioritera Möjligheterna att bredda finansieringen genom bl.a. ökade intäkter är större i alternativ 1 där det för Konsument Sverige ett större tryck för att åstadkomma extern finansiering. skapas Möjligheterna att bredda engagemanget är större i alternativ 1 genom att Konsument Sverige på ett bättre sätt kan involvera frivilligorganisationer och den lokala verksamheten. Därmed ökas möjligheterna att på ett tydligt sätt hävda konsumentintresset. Genom renodling av myndighetsutövningen i Nya Konsumentverket får det agerandet en klarare profil, och rättsliga till Konsumentombudsmannen blir mer naturlig kopplingen och direkt. Fördelen med alternativ 2 är att kontinuiteten bättre kan

Förändringar av Konsumentverket 347

upprätthållas. En delning enligt alternativ 1 har den fördelen att som sådan markerar ett nytänkande de delningen genom nya organ som skapas. Ambitionerna att bredda engagemanget återspeglas därmed också i det statliga agerandet. Vi anser det vara av stor vikt att den ofrånkomliga statliga

uppgiften att svara för konsumentskydd, rättstillämpning och

myndighetsutövning i övrigt åligger en anslagsfinansierad myndighet.

Övriga åtaganden inom konsumentpolitiken bör enligt vår

mening föras till en uppdragsmyndighet. I en sådan ges bättre förutsättningar att ta till vara och utveckla andra aktörers växande intresse och medverkan, att på sikt åstadkomma ett ökat medansvar för konsumentpolitiken och därmed breddad finansiering. Vi förordar således alternativ 1 där Konsumentverket delas i

Nya Konsumentverket som handhar myndighetsutövningen

och Konsument Sverige som har allmänt konsumentstödjande uppgifter.

KAPITEL

av det

styrning

statliga

engagemanget

-.. , ... . -.-m1 á är konsumentperspektivet av j Inom flertaletpolitikomráden Det gäller på områden som livsmedel, bostäder, betydelse. finansiella tjänster, kemikalier, konkurrens kommunikationer, miljö, har många myndigheter, vid sidan av m.fl. Därmed verksamheter som berör det

i konsumentmyndighetema,

arbetsfältet. l kapitel 7 har vi översiktligtbelyst konsumentpolitiska med verksamheter av särskild betydelse för ett antal myndigheter det konsumentpolitiska arbetet. En för att ambitionerna inom konsumentpolitiken skall förutsättning fâ är att det konsumentpolitiska perspektivet beaktas genomslag vid av alla områden av betydelse för utformningen politiken på

konsumenterna. En av olika sektorer visar att konsumentpolitiken måste ges analys ökad vikt. Efter hand som delar av samhällsekonomin i konkurrensutsätts är det angeläget att konsumentpolitiska r överväganden beaktas i högre grad. ;. Det internationella samarbetet intensifieras till följd av EES-avtalet och vid ett eventuellt medlemskap i EU. Omsorgen om svenska

intressen i det internationella samarbetet förutsätter att ärenden i

inte bara bereds i samverkan mellan departement och myndigheter utan även under medverkan från frivilligorganisationer och

näringslivets organisationer. j i resurser inom statsförvaltningen ökar kravet på Begränsade samarbete mellan så att de samlade resurserna

myndigheterna, i

effektivt med från bLa. ambitionerna på det g § utnyttjas utgångspunkt området. å konsumentpolitiska

Breddning och styrning 349

35.1 En

konsumentpolitisk beredning

För att skapa bättre utveckla

förutsättningar för att fortlöpande

det arbetet föreslår vi att:

konsumentpolitiska

0 tillsätter en

Regeringen konsumentpolitisk beredning.

Ledamöterna bör utses med hänsyn till syftena att utveckla den

konsumentpolitiska verksamheten och att stärka samverkan

mellan berörda departement och med andra aktörer som

konsumentorganisationer och näringsliv.

35.2 och

Målstyrning resultatuppföljning

Som tidigare nämnts har vi åt en konsult att företa uppdragit en genomgång av Konsumentverket.

Konsultrapporten pekar på att målstyrningen från departementet bör förstärkas. Vi

vill

särskilt betona:

0 Behoven av det förbättrad styrning från ansvariga departementet till föl/d av det internationella samarbetet, av breddning av det arbetet till i

konsumentpolitiska att högre grad

omfatta andra departement och myndigheter, och av resultat-

En klar och komma

nppföl/ning. tydlig politisk inriktning bör

till uttryck.

Resultatuppföljning och utvärdering förutsätter att målen för

det konsumentpolitiska arbetet konkretiseras.

Vi föreslår att:

0 Det ansvariga departementet istörre utsträckning engagerar externa organisationer i Riksrevisions-

uppföljningsarbetet:

verket, universitet och högskolor etc.

I kapitel 32 har vi föreslagit delvis förändrade

finansierings-

former för att bl.a. tydliggöra det

konsumentpolitiska perspek-

tivet i andra departements verksamheter och ett effektiskapa vare samspel mellan myndigheter med uppgifter av konsumentpolitiskt intresse. Grunden för samverkan mellan det ansvariga departementet och andra departement och är det samlade ansva-

myndigheter

ret för att initiera och följa ur ett konsument-

upp frågor

perspektiv.

350 Breddning och styrning

35.3 mellan

Samspel myndigheter

Även andra myndigheter än konsumentmyndigheterna har uppgifter som innehåller viktiga konsumentaspekter. Samarbetet mellan myndigheter behöver förstärkas främst i det internationella arbetet, myndighetsutövningen, bevakningen av konsumentintresset, utvecklingsarbetet och informationen till konsumenterna. om fördelningen av arbetsuppgifter mellan Kon- Frågan Nya sumentverket och Konsument Sverige får tas upp i den föreslagna organisationsöversynen. Denna fråga behandlas därför inte närmare här. dock 4 med utkast till instruktioner

(Se bilaga

för de båda myndigheterna.)

Det internationella arbetet

I Europasamarbetet krävs ett samordnat uppträdande inte bara i förhandlingar utan också i det löpande arbetet. På konsumentområdet är ofta flera departement och myndigheter berörda. Med utgångspunkt från utredningen Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80) man nu inom kanslihuset igenom hur går samarbetet mellan departement och myndigheter skall förtydligas. Här bör även beaktas de svenska konsumenternas röst i Europasamarbetet.

konsumentintresset

Bevakning

av Konsument Sverige har i att i samverkan med den lokala

uppgift

konsumentverksamheten och frivilligorganisationerna ta till vara konsumentintresset. Denna roll bör vara aktiv genom att Konsument Sverige i sin instruktion ges en tydlig ”vakthundsfunktion”. Denna funktion innebär att Konsumentmyndigheten: 0 skall andra

identifiera konsumentproblem även på myndig-

beters områden, observera behov av insatser och föra en dialog med andra myndigheter

Vakthundsrollen utgår från att man har en god överblick över marknaden och konsumenternas problem och behov, vilket Konsument Sverige får genom samspelet med den lokala konsumentvägledningen och frivilligorganisationerna. Detta samspel utgör ett effektivt signalsystem och vi förutsätter att det kompletteras med resurser för utredningar. Genom den kunsom erhålls kan Konsument förmedla information skap Sverige till och stödja andra myndigheter inom deras respektive ansvarsområden.

Breddning och styrning 351

Utvecklingsarhete

För att lösa konsumentpolitiska uppgifter måste myndigheter samverka även i utvecklingsprojekt. kan lämnas till Uppdrag Konsument av och Det an- Sverige departement myndigheter. svariga departementet och Konsument Sverige kan ge uppdrag till andra myndigheter. Väl definierade är ofta ett bra uppdrag sätt att utveckla ett samarbete mellan andra och departement myndigheter.

Konsumentinformation

Konsument skall svara för och information Sverige utbildning till konsumenterna. Genom nära kontakter med

frivillig-

organisationer och den lokala konsumentvägledningen har

konsumentmyndigheten särskilda förutsättningar att nå konsu-

menterna. Detta är en kanal som i större kan utsträckning utnyttjas av andra myndigheter. Konsumentmyndighetens informationsverksamhet bör i högre grad än i dag samverka med andra myndigheter. Förlagsverksamheten bör omfatta med kon-

informationsprodukter sumentinriktning på uppdrag också från andra myndigheter.

35.4 Översyn myndigheternas

av ansvar

Vi har inte haft möjlighet att närmare granska samtliga myndigheter med verksamhet som berör konsumentpolitiken. Vi anser dock att det finns anledning att se över mellan

gränsdragningen

olika myndigheters ansvar inom konsumentpolitiken. Syftet bör vara att bredda och förstärka det statliga konsumentpolitiska arbetet genom att tydligare fördela ansvaret mellan berörda myndigheter och klargöra den roll som andra myndigheter bör ha. Möjligheter till besparingar bör undersökas. Man bör i en tid

med besparingskrav på alla områden dock vara uppmärksam

på att förändringar av uppgifter och kompetens mellan myndigheter måste följas av resurser och att uppgifterna stämmer med myndighetens verksamhetsidé. Vi föreslår att:

0 Det för i särskild

konsumentfrâgor ansvariga departementet

ordning och isamrâd med berörda departement och myndigheter utreder följande områden med utgångspunkten att renodla uppgifterna och pröva av

fördelningen finansierings-

ansvaret. (Duhblering av kompetens hör undvikas.)

352 Breddning och styrning

Livsmedel

Kommittén har åt en konsult att studera möjligheuppdragit terna att överföra funktioner inom Statens

konsumentpolitiska

livsmedelsverk (SLV) till Konsumentverket. Rapporten pekar inte större effektivitetsvinster av en överföring av på några från SLV till Konsumentverket. Kommittén anser

uppgifter

dock att den frågan bör belysas ytterligare. bör ansvaret för föreskrifter om vikt Enligt konsultrapporten och beträffande livsmedel överföras

volym färdigförpackade

från Konsumentverket till SLV. Enligt vad vi har erfarit kommer så också att ske. Konsumentinformation bör överföras från SLV till Konsumentverket eller Konsument Sverige, beroende på vilken som väljs.

organisationslösning

Mandatet för (KoB) under Jord- Konsumentberedningen den 31 december 1994. Mot bakbruksdepartementet utgår av att livsmedel är ett varuområde inom grund prioriterat bör man i vilken utsträckning konsumentpolitiken överväga KoB:s verksamhet bör övertas av konsumentmyndigheten.

Boende

Området material och funktion i bostadsinredningar bör utvecklas i samarbete mellan KTH, Chalmers tekniska högskola, andra branschforskningsinstitut och konsumentstatliga organ, Den sistnämnda bör ha

myndigheten. konsumentmyndigheten

en roll som beställare av och ansvarig för informationen. om boendeområdet bör snarast Frågan rättslig rådgivning på få en lösning.

Bilars bränsleförbrukning

har fått ett där även trafiksä- Vägverket vidgat väghållaransvar, kerhet och Konsumentverket ansvarar för informamiljö ingår. tion om bilars och hur förbrukningen skall bränsleförbrukning Konsumentverket har vidare ett att

mätas. regeringsuppdrag bevaka utvecklingen av nya personbilars bränsleförbrukning och att förhandla med personbilsleverantörer om begräns-

skall vara av-

ningar av drivmedelsförbrukningen. Uppdraget

slutat i av 1994. Vägverkets och konsumentmyndighetbörjan ens olika roller bör tydliggöras. Vägverkets kompetens på och kompetens inom

teknikområdet konsumentmyndighetens

ekonomi och information bör utnyttjas.

och Breddning styrning 353

Energi

Konsumentverket har sedan 1976 ansvaret för att bevaka

energihushållningen inom hushållssektorn. Andra myndigheter

har liknande uppgifter på andra områden. Energirådet skall samordna insatserna. Konsumentverket erhåller stöd från NUTEK för provning, information och utveckling av märkningsoch normsystem i europeisk samverkan. Vid sidan av att Konsumentverket kan erbjuda provningstjänster och medverka i utvecklingen av märknings- och normsystem bör myndigheten även energiområdet i större utsträckning svara för informapå tionen till konsumenterna. Vi finner det önskvärt att riktlinjer utarbetas för arbetet med energifrågor inom konsumentpolitiken.

Hälsa Rollerna, ansvarsfördelningen och möjligheterna till samarbete mellan konsumentmyndigheten och det nyligen inrättade Folkhälsoinstitutet bör ses över i samarbete med Socialdepartementet.

Miljö

Rollerna för och ansvarsfördelningen mellan Naturvårdsverket och konsumentmyndigheten bör tydliggöras och möjligheterna till ett ökat samarbete prövas.

Distribution och

z/aruförsör/ning

Behoven av uppföljning och rådgivning ökar när konsumenternas tillgång till service riskerar att försämras genom strukturi handeln. Konsumentverket har en förändringar god kompetens på glesbygdsområdet. Problemen berör emellertid numera även mera koncentrerad bebyggelse. Inriktningen av verksamheten på medellång sikt av arbetsuppgifter och finansiering bör klargöras. Andra berörda departement och myndigheter är Arbetsmarknadsdepartementet och Glesbygdsmyndigheten.

Handikappfrågor

År 1991 fick Handikappinstitutet och Konsumentverket i uppdrag av regeringen att i samråd med handikapporganisationerna utreda hur de handikappades ställning kan stärkas i samband med att teknikstyrda serviceanläggningar införs. I den rapport som avlämnats föreslås att Handikappinstitutet och

12 13-0824

354 och

Breddning styrning

Konsumentverket i samverkan får ansvaret för ett

femårigt handlingsprogram. Frågan bereds av Civildepartementet.

Konsumentverket skall i det hushållsekonomiska arbetet och i informationsverksamheten särskilt tillgodose resurssvaga gruppers behov av stöd och hjälp, bl.a. konsumenter med funktionsnedsättningar. En gemensam analys av prioritering och

fördelning av sikt arbetsuppgifter på medellång bör göras i

samråd mellan

Handikappinstitutet, konsumentmyndigheten

och även Folkhälsoinstitutet, som för närvarande inte är engagerat på detta område.

Konkurrensfrâgor

På grund av den och den

skärpta konkurrenspolitiken för-

stärkta marknadsekonomin ökar sambandet mellan konsument- och

konkurrenspolitiken. För att stimulera konkurren-

sen är lokala jämförelser av pris, kvalitet och service av betydelse. Ett

handlingsprogram för att främja utvecklingen på

detta område och eventuellt andra områden av intresse för både konsument- och bör tas fram

konkurrenspolitiken i samråd

mellan Konkurrensverket och

konsumentmyndigheten.

Finansiella

tjänster

Tillsynen av avtalsvillkor rörande finansiella övertjänster kan föras från Finansinspektionen till oberoende Konsumentverket, av hur EG-direktivet om avtalsvillkor

oskäliga som omfattar

finansiella tjänster överförs till svensk rätt. Motivet är att Konsumentverket har ansvaret för av tillsynen oskäliga avtalsvillkor andra områden. på

KAPITEL

Ekonomiska

konsekvenser

f Vissa av våra förslagiinnebâr

oförändrade eller minskade

andra leder till ökade kostnader. Vi har inte kunnat göra

s_ kostnader,

av kostnadskonsekvensema på grund av de i någon beräkning stora som föreslås och på gmnd av osäkra förändringar omvärldsfaktorer. Först efter en genomgripande Översyn av verksamheten, kostnaderna och finansieringen är organisationen,

det att klarlägga de ekonomiska konsekvenserna.

möjligt Vi lämnar dock avslutningsvis några principiella synpunkter på de

ekonomiska konsekvenserna av våra förslag.

36.1 Nuläget

Statens kostnader för sitt är

konsumentpolitiska engagemang

95 kronor. Av detta avser 78 miljoner Konsumentvermiljoner

ket och 13 Allmänna reklamationsnämnden. Konsu-

Konsumentbered- miljoner ningen är en kommitté mentverket har utöver detta externa intäkter på 32 miljoner

under Jordbrukskronor. departementet med

uppgift att följa och

Kostnaderna (mkrlför det statliga konsumentpolitiska engagemanget

utvärdera den livsmedelspolitiska Kostnader Intäkter _ Organisation reformen ur ett Nettokostnad I konsumentperspektiv. 110 32 78 Konsumentverket Allmänna reklamationsnämnden 13 13 2 Barn- och 1 2 Konsumentberedningcn j 2 ungdomsdelegationen 2 Barn- och ungdomsdelegationen 2 2 lyder under Civildepartementet och har Summa 127 32 95 under perioden 1991/92-1993/94 stött

projekt som syftar till

36.2 till

att stärka ungdomar i Möjlighet besparingar

deras roll som

direktiven skall vi möjligheterna till besparingar. konsumenter med Enligt pröva En nedskärning av existerande verksamhet förutsätter en detal-

2 miljoner kronor.

356 Ekonomiska konsekvenser

jerad genomgång av samtliga verksamhetsgrenar, vilket vi inte har haft möjlighet till. Vi har dock att överföra från prövat möjligheten uppgifter konsumentmyndigheterna till andra aktörer såsom näringslivet och frivilliga organisationer. Kostnaderna för tvisthartering bör långsiktigt kunna minska i och med att näringslivettar på sig ett större ansvar genom privata nämnder och genom att den lokala verksamheten hanterar flera ärenden som i dag ;år till Allmänna reklamationsnämnden. Det är svårt att bedörra i vilken takt detta kan genomföras och vilka de ekonomiskaeffekterna blir. Frivilligorganisationerna synes inte för närvarande vara beredda att ta över uppgifter som staten svarar föri dag. Externa intäkter från uppdrag, försäljning av tjänster skrifter och tidningar bedöms av ledningen för Konsumentverket successivt öka även om Konsumentverket inte delas och efter en treårsperiod uppgå till ca 40 miljoner kronor per år, (vs. en ökning med ca 10 miljoner kronor. Vår bedömning är at* dessa intäkter kan öka ytterligare vid en delning av Konsumentierket. Vi anvisar några vägar som bör skapa bättre förutsättningar att styra de verksamheter som inte är myndighetsutövniig och därmed förbättra möjligheterna att öka externfinansieiingen. Vi föreslår att departementet de tkonotydligare preciserar miska krav som bör ställas respektive verksamhet. Statliga på subventioner till stöd för den lokala verksamheten och resurssvaga grupper bör redovisas. Samtidigt föreslår vi att en férbättrad ekonomisk redovisning införs för verksamheter son skall finansieras med externa intäkter. En ekonomisk redoxisning

som beaktar samtliga kostnader och intäkter är en förutsättning

för att verksamheten skall bedrivas effektivt och målsättringarna för verksamheten uppnås till lägsta möjliga kostnader. Vidare föreslår vi att verksamheterna renodlas och ClCllS upp i myndighetsuppgifter och verksamheter som bl.a. finansieras externt, genom en delning av Konsumentverket i två myndigheter. Genom att skilja beställarfunktioner och utförarfunltioner utsätts verksamheten för ett ökat Denna

konkurrenstryck.

effekt nås också genom dels delningen, dels att andra dcpartement och myndigheter finansierar konsumentpolitiska verksamheter som de har behov av; de kan då välja att köpa tänster internt eller externt.

36.3 Ökade krav

Ökade krav på insatser a våra

konsumentpolitiska följer

förslag som resultat av

Ekonomiska konsekvenser 357

0 närmandet till EU (ökad marknadskontroll och stöd till frivilligorganisationer) 0 sambandet mellan konsumtion och testmiljö (information, ning m.m.) 0 en förstärkt marknadsekonomi genom att delar av den offentliga sektorn konkurrensutsätts (vidgning av verksamhetsområdet) 0 försämrad konsumentekomoni (budgetrådgivning, skuldsanering) ° Centrum för privatekonomi 0 ökade krav på konsumentpolitiska insatser genom avregleringarna. 0 av kommersiell service. utglesning

Den inriktning som vi föreslår på dessa områden bör följas upp av verksamhetsplaner som underlag för en bedömning av kostnaderna. Våra förslag på det organisatoriska området, bl.a. renodling av verksamheter genom delning av Konsumentverket och genomgång i särskild ordning av ett antal verksamhetsområden som berör andra myndigheter, kräver motsvarande underlag för en bedömning av kostnaderna. Renodlingen av verksamheten leder sannolikt inte till annat än mindre kostnadsminskningar. Endast mindre kan vår

besparingar enligt mening uppnås

genom ett effektivare samarbete mellan myndigheterna. Delningen av Konsumentverket bedömer vi leder till något högre kostnader, men samtidigt skapas gynnsammare förutsättningar att öka de externa intäkterna. Enligt vår bedömning leder delningen till att kostnaderna för staten minskar. I samband med en organisationsöversyn bör varje verksamhetsområde i detalj granskas enligt principerna för nollbasbudgetering för en bedömning av den framtida verksamhetens inriktning, omfattning, kostnader och intäkter. Samhällsekonomin genomgår stora förändringar i syfte att stärka konkurrensen och Öka tillväxten. Regleringar avvecklas eller förändras. Enligt vår mening ökar samtidigt kraven på insatser. Med andra ord: konsumentpolitiska

De effekter som å ena sidan kan nås genom avveckling av eller

förändring av regleringar kan å andra sidan leda till ökade kostnader på det konsumentpolitiska området. En samhälls-

ekonomisk helhetsbedömning måste göras vid planerade sam-

hällsförändringar där effekterna för det totala engagemanget på

konsumentområdet måste beaktas.

i E

Reservationer

Reservationer 361

Reservation av ledamöterna Inga-Britt

Kronblad

johansson (s), Bengt (s), Inger

Hestvik (s) och Marie (v)

Engström

Den konsumentpolitiska kommittén har trots förlängningen haft mycket kort tid till förfogande för sitt arbete. I realiteten har den effektiva utredningstiden varit endast åtta månader. Detta förhållande avspeglas mycket tydligt i de förslag som majoriteten nu för fram. I stället för att utgöra ett bra utredningsunderlag som grund till lämpliga och behövliga förändringar framstår en stor del av det betänkandet som en liggande önskelista utan motiveringar från majoritetens sida. Utredningsförslagen ger inte ens svar på de frågor som ställs i direktiven. Många frågor hänvisas till nya utredningar trots att den sittande kommittén med något arbetstid och därmed längre möjligheter att inhämta mera information skulle ha kunnat ge svar och förslag till lösningar. Sammansättningen av ledamöterna i kornmittén avspeglar inte heller förhållandet mellan partierna i riksdagen. Beträffande mål och för den verksamprioriteringar statliga heten på konsumentområdet som framförs i kapitel 32 delar vi kommitténs bedömning att utöver nuvarande arbetsuppgifter bör särskild uppmärksamhet ägnas åt nya områden som de nya systemen för produktion av offentliga tjänster och den ekonomiska situation som hushållen befinner sig i idag. Ett fortsatt och utvidgat arbete med miljöfrågor krävs dessutom. Närmandet till EU samt EES-avtalet medför större krav på medlemsländerna när det gäller verksamheten på konsumentområdet både lokalt och centralt. Vi delar däremot inte kommitténs uppfattning när det gäller finansieringsmöjligheterna för den statliga konsumentpolitiken. Att näringsliv, kommuner, enskilda konsumenter eller konsumentorganisationerna skulle vara beredda att delta i finansieringen av det statliga konsumentpolitiska arbetet anser vi vara ett dåligt underbyggt önsketänkade från majoritetens sida. Vetskapen om den ekonomiska situation som råder på de flesta områden och de kraftiga besparingskrav som ställs på alla nivåer i samhället gör att vi förmodar att i finansieringsviljan stället minskat. Ett annat av utredningens som vi inte kan

förslag, acceptera,

gäller vem som skall ha ansvaret för den statliga konsumentpolitiken. Som vi uppfattar majoritetens förslag, innebär det att både det nya Konsumentverket och Konsument Sverige skulle ha

362 Reservationer

flera departement som huvudmän. Detta strider i grunden mot den linje med Mål- resultatstyrning som är de riktlinjer som är gällande för statliga myndigheter. Det innebär dessutom en utökad byråkrati samt att inget har det fullständiga ansvaret för verksamheten. departement Detta innebär inte bara att den nödvändiga sammanhållna styrningen av riskeras, utan det innebär konsumentpolitiken också att den statliga konsumentverksamheten blir kortsiktig och därmed ineffektiv. Dessutom motverkar det kommitténs eget förslag om en samordning inom regeringskansliet via en konsumentpolitisk beredning, en samordning som vi stöder och anser vara utomordentligt viktig. I subventioneras visst material och viss kursverksamhet dag av Konsumentverket. Genom att i huvudsak ta bort denna statliga subventionering förmodar utredningsmajoriteten att intäkterna kan ökas. Denna idé strider mot det konsumentpolitiska målet att svaga grupper skall stöttas. De eventuella högre priser man skulle kunna få ut från vissa starkare grupper kommer att ätas upp av de extra kostnader som det innebär att identifiera vilka som skall subventioneras. Dessutom strider det förmodligen mot principen att alla skall behandlas lika. j Naturligtvis är det inte omöjligt att ytterligare öka intäk- g terna. Tvärtom har Konsumentverket, KOV, under senare år visat att det är fullt möjligt och verket har under de senaste åren ökat intäkterna så att de nu uppgår till ca 30% av omslutningen. Vi instämmer således i målsättningen att KOV under de när- i

maste åren skall öka intäkts- och uppdragsfinansieringen med

ca 10 miljoner kronor. Vår hårdaste kritik riktar sig mot valet av organisation. I betänkandets kapitel 33 säger man att såväl konsumentpolitiska, förvaltningspolitiska som organisatoriska förutsättningar bör beaktas vid valet av organisation. De slutsatser som kommitténs sedan drar vilar dock inte på någon konsumentmajoritet politisk analys. Kommittén har inte, vilket också framhålls i betänkandet, haft någon möjlighet att analysera Konsumentverkets organisation, arbetssätt och verksamhetsresultat. I 34 förordar en av det kapitel kommittémajoriteten delning nuvarande konsumentverket i NYA KONSUMENTVERKET med enbart myndighetsutövning och KONSUMENT SVERIGE med Som för detta konsumentstödjande uppgifter. underlag beslut har man en konsultrapport, som entydigt pekar på att det är både effektivare och billigare med ett sammanhållet verk. Kommittén för sedan ett eget resonemang som går i samma riktning. Trots detta påstår majoriteten att det inte går att formulera en verksamhetsidé för en sammanhållen organisa-

Reservationer 363

tion, att det behövs en renodling av verksamheten osv. Samtidigt visar man att det är att en som inte omöjligt göra delning innebär dubbelarbete och förluster av viktig, nödvändig kompetens i NYA KONSUMENTVERKET. Ändå uppnår man inte det som man påstår vara nödvändigt, nämligen en renodlad myndighetsutövning. Vissa konsumentstödjande arbetsuppgifter måste ändå utföras i NYA KONSUMENTVERKET. Vissa andra arbetsuppgifter måste utföras av båda myndigheterna. Drar man in den helt nya instansen CENTRUM FÖR PRIVAT- EKONOMI kommer vissa arbetsuppgifter exempelvis budgetrådgivning - att ha inslag från tre olika organ. Situationen för den som skall utnyttja den konsumentstatliga politiska servicen kommer att bli svårförståelig och orimlig. Man understryker i olika av att det kapitel nödvändigheten finns en fungerande lokal konsumentverksamhet. Denna verksamhet bör ha lätt att hitta rätt instans. Det kan då inte vara rimligt att denna verksamhet skall vara att ha kontakt tvingad med olika instanser fyra Konsumentmyndigheten, Konsument Sverige, Centrum för privatekonomi och Allmänna reklamationsnämnden - för att diskutera med och få råd av. Vi befarar också att delningsalternativet kommer att skapa otydlighet och upphov till oklarheter i bland

ge rollfördelningen

de anställda inom verksamheten både i deras interna arbete och i deras kontakter med t.ex. och konsumentvägledare, näringsliv frivilligorganisationer. I betänkandet framförs att en fördel med delningsalternativet är att det markerar ett nytänkande. Ett nytänkande i kan sig aldrig framföras som argument för en organisationsförändring. Det är bara om innebär i nytänkandet påtagliga förbättringar, detta fall för konsumenterna, som skulle

förändringsalternativet

vara att föredra. Vårt alternativ med ett sammanhållet och utvecklat Konsumentverk enl. alternativ 2, innebär många positiva effekter genom den samverkan och flexibilitet vid val av åtgärder som KOV står för. Möjligheterna att agera obyråkratiskt är en av de positiva sidor som kunderna både från näringsliv, kommuner, konsumenter och centrala myndigheter uppskattar mest i den nuvarande organisationen. I den pågående processen, som äger rum inte minst av är det på grund internationaliseringen, viktig att KOV även i fortsättningen kan arbeta så obyråkratiskt som möjligt och vid varje tillfälle välja den mest effektiva formen för sitt agerande. Någon ekonomisk analys av kostnaderna för en delning av Konsumentverket har inte presenterats, endast en lös beskrivning att det förmodligen kommer att betyda merutgifter. Enligt

364 Reservationer

vår kommer det under ett antal år att användas bedömning miljontals kronor till dubbelarbete och för att lösa övergångs- Dessa pengar behövs i stället i det offensiva konsumentproblem. arbete som krävs de arbetsuppgifterna som politiska genom nya åläggs Konsumentverket. Ett av kommittédirektiven var att göra besparingar. Det är då ytterst olämpligt, för att inte säga ansvarslöst, att kommittén föreslår den utgiftsökning som en delning av Konsumentverket innebär. Det kommer att behöva göras större ansträngningar för att få fler aktörer i konsumentpolitiken. Även den förra konsumentutredningen, och det efterföljande riksdagsbeslutet, politiska uttalade dessa Önskemål. Tiden har emellertid visat att det är med ekonomiskt stöd för att frivilligorganisationer nödvändigt skall kunna åta sig dessa arbetsuppgifter i någon större ut- EES-samarbetet kräver att vi nu ger dem det stödet. sträckning. Vi instämmer i kravet på att Sveriges Konsumentråd skall få ekonomiskt bidrag i sådan omfattning att det kan föra konsumenternas talan i EU-EES-samarbetet. Detta förutsätter givetvis en utvecklad nationell verksamhet som bas, för vilken statligt stöd också måste utgå. Satsningar på projektverksamhet i ett sammanhållet Konsumentverk kommer att ge många möjligheter att involvera frivilligorganisationer och andra i verksamheten och därmed bredda engagemanget. Det är inte i första hand valet av Organisationsform som manar fram ett ökat engagemang hos konsumentpolitiskt intresserade, utan viljan att ta tillvara och vidareutveckla de kunskaper och erfarenheter som finns. Denna ambition finns i dag hos Konsumentverket. att inrätta ett Centrum för privatekonomi ställer vi Förslaget oss avvisande till. Vi anser inte att det är en statlig angelägenhet. Konsumentverket har visat att det i samarbete med den lokala konsumentverksamheten kan hantera de svåra budget- Konsumentverkets insatser för att ut-

rådgivningsproblemen.

veckla och stärka lokal budgetrådgivning har varit mycket framgångsrika och blivit normgivande för hela Norden. Vi anser att detta arbete bör förstärkas inom nuvarande organisation och att Konsumentverket även fortsättningsvis skall ha det samlade ansvaret med den kompetens och de kontaktvägar som är väl upparbetade. Inte minst i ljuset av allt det arbete som krävs för att genomföra den planerade skuldsaneringslagen är det viktigt att detta arbete inte störs. Vi instämmer i behovet av att förstärka insatserna för att hjälpa hushåll med ansträngd ekonomi. Vi instämmer också i kraven inom det hushållsekonomiska området och på forskning det området i konsumentpolitiska övrigt.

Reservationer 365

I betänkandet påpekas mycket riktigt att en väl fungerande lokal konsumentverksamhet är en nödvändighet för att de uppsatta målen och prioriteringarna på konsumentområdet skall Den lokala konsumentverksamheten är i det uppnås. arbetet beroende av det goda samarbete med Konsumenthögst verket som i finns och som måste få bestå. dag upprättat Av skäl som framförts i denna reservation delar vi inte att i betänkandet kan ligga

uppfattningen majoritetens förslag

till grund för en proposition om en framtida heltäckande konsumentpolitik.

366 Reservationer

Reservation av ledamoten Stina Gustavsson

(C)

20.6 Centrum för privatekonomi

Här föreslås att ett Centrum för privatekonomi inrättas. Centret skall vara ett utredningsorgan med uppgift att stödja kunskapsutvecklingen inom det privatekonomiska området och analysera skeenden och beslut i samhället utifrån ett privatekonomiskt perspektiv. Centret skall ha egen styrelse och eget kansli. Intressenter sägs vara staten, posten, banker, försäkringsbolag och frivilliga organisationer. Staten tillskjuter 3 miljoner kronor. Jag vänder mig inte emot att olika intressenter samman går för att stärka det privatekonomiska intresset, den tanken stöder *Å jag. Det jag vänder mig emot är att staten genom sin medverkan lyfter bort en viktig del av helheten, den ekonomiska, från sin övriga verksamhet.

31.7 och

Forskning utveckling

Här föreslås att regeringen tillsammans med berörda myndigheter, och forskare tar fram ett experter konsumentpolitiskt forskningsprogram. Jag anser att förslaget vunnit på om kommittén även betonat behovet av fasta forskningsresurser vid de universitet som idag har hushållsvetenskapliga institutioner, Göteborg, Uppsala och Umeå. Samhället har enligt min mening underlåtit att göra kvinnodominerande utbildningar forskningsförberedande. Inom den hushållsvetenskapliga sektorn finns mycket angelägna forskningsbehov. Ett tvärvetenskapligt sam-

arbete mellan teknisk och hushållsvetenskaplig forskning trans-

formerar tekniska forskningsresultat i praktisk tillämpning. Hushållsvetenskap är ett internationellt forskningsområde som går under varierande t.ex. ”home econobeteckningar mics” och ”human ecology” och vars forskningsresultat efterfrågas alltmer i olika sammanhang. Jag anser vidare att utredningen borde uttala sig för att ett hushålls- och tvärvetenskapligt forskningsråd inrättas. Forskningsråd finns inom andra discipliner men inte inom detta område. Ett sådant råd är i och med att EESangeläget idag avtalet och inför en eventuell förestående EUbörjat gälla anslutning. Ett skäl är det starkt ökande varuflödet. Ett annat är behovet av ett framgångsrikt miljöarbete.

33.7 Förvaltningspolitiken förutsätter renodling

Alltsedan 1980-talet har ökad vikt lagts vid resultatredovisning och marknadsanpassning hos den statliga förvaltningspolitiken.

Reservationer 367

Vid val av har utredningsmajoriteten organisationsstruktur stannat för en renodling av den statliga konsumentpolitiska verksamheten en av nuvarande Konsumentvergenom delning ket. I detta avsnitt ges exempel på vad som benämns renodling. Redovisningen ger intryck av att all uppdelning är av godo. jag delar inte denna uppfattning och redovisar ett exempel under avsnitt 35.1, där uppdelning istället försvårat.

34 konsumentuer/zet

Förändring

av

34.1 Allmänna överväganden

Här diskuterar två alternativ, dels en av utredningen uppdelning nuvarande Konsumentverket i två delar och dels att nuvarande Konsumentverket bibehålls men där rollerna tydliggörs i den interna organisationen. Efter noga övervägande har jag stannat för alternativ 2, dvs. Konsumentverket behålls som en samlad myndighet för det statliga konsumentpolitiska engagemanget.

34.3 Renodling genom delning. Alternativ 1

Av naturliga skäl har utredningsmajoriteten lagt ner mest arbete på att få en så fyllig bild som möjligt av sitt förslag om delning av Konsumentverket. En av nuvarande Konsumentutveckling verket, alt. 2, har inte till närmelsevis fått samma utrymme. I den beskrivning som görs av alternativ två kan det uppfattas som om tiden stått stilla. Min bedömning är den motsatta. Konsumentverket har under senare år utvecklats i positiv riktning. Man ligger väl framme när rollerna tvingas förändras i samband med internationaliseringen, mediautvecklingen och när nya produkter introduceras på marknaden. Majoriteten framhåller att delningen av Konsumentverket i Nya Konsumentverket och Konsument markerar ett Sverige nytänkande genom de nya organ som skapas. Detta nytänkande min endast byråkratisk administration, gagnar enligt mening men ej konsumenten. Sedan konstaterar utredningsmajoriteten att det behövs mycket av samarbete mellan de båda myndigheterna. Samverkan i information kring rättsliga frågor, information om konsumenträtt, gemensamma projekt m.m. och de båda myndigheterna skall vara samlokaliserade. Majoriteten tänker inte tillföra något direkt nytänkande till själva verksamheten utan är mån om att betona hur viktigt det är att ta tillvara den som finns i nuvarande Konsumentverket och kompetens föra över denna till de båda nya myndigheterna. Arbetsformerna skall präglas av öppenhet och flexibilitet. Jag anser att detta kan ske även i ett sammanhållet organ.

368 Reservationer

34.4 Utveckling och renodling av Konsumentverket.

Alternativ 2 I mitt förslag till en utveckling av nuvarande Konsumentverket är uppgifterna för verket följande och med en hårdare prioritering inom de olika verksamhetsgrenarna: Inom det hushållsekonomiska området sker en förstärkning av privatekonomin och mot baskonsumtion (livsmedel, maskinell utrustning, boende, transporter m.m.). Produktsäkerheten lyfts fram och tydliggörs vad gäller kvalitet och funktion. Inom verksamheten i av rättslig marknadsbevakning styrs hög grad skeenden på marknaden via ärendeflöde och initiativ. Budgetrådgivning och skuldsanering är två områden som på senare tid fått ökad aktualitet. Det lokala verksamhetsstödet styrs av den j lokala verksamhetens behov. l Vad gäller organisation förordar jag att Konsumentverket j leds av en med en verkställande tillika styrelse generaldirektör, Konsumentombudsman. skall av- 3 Styrelsens sammansättning * spegla breda intressegrupper där konsumenterna är väl företrädda t.ex. genom Sveriges Konsumentråd och kommunernas konsumentvägledare. Styrning, uppföljning och resultatanalys och större utvecklingsfrågor handläggs i en stabsfunktion med ansvar även för * mediefrågor och internationell samordning. Beställar- och utförarfunktionen görs tydlig, därmed skapas j ett större kostnadsmedvetande, de tunga konsumentpolitiska 3 områdena får en tydlig uppdelning privatekonomi, produkt- j säkerhet/funktion, rättslig marknadsbevakning. Råd 8C Rön j l och Testlab blir egna resultatenheter. En särskild förlagsfunktion, kursverksamhet, rådgivning och särskilda projekt är andra verksamheter där krav måste ställas på extern finansiering i större utsträckning än hittills. Som exempel på projekt vill jag framhålla hushållsplanering (tänka längre än för dagen, förenklingar t.ex. i inköp), budgetrådgivning, offentliga tjänster, insatser på miljöområdet, ny teknik, handikappfrågor, konsument- i i forskning. Vad gäller arbetsformer, kompetens och samverkan, se 34.4.5 och vad gäller sammanfattning, se 34.4.6.

Finansiering

Enligt kommitténs direktiv skall utredningen pröva de möjligheter som står till buds för att minska Konsumentverkets anslagsbehov utan att för den skull de väsentliga konsumentpolitiska uppgifter som verket har träds för när. Jag har ovan

redovisat min uppfattning om delning av verket. Nya Konsu-

mentverket, Konsument Sverige och Centrum för privateko-

Reservationer 369

nomi skall enligt majoritetsförslaget ha var sin ledning och med i två av organen. Det är min bestämda uppfattning att styrelser kostnaderna måste bli betydligt högre vid en delning än inom ett sammanhållet Konsumentverk.

35. och det

Breddning statliga

av

styrning

engagemanget

35.1 Behovet av samarbete I detta kapitel betonas vikten av samarbete mellan olika politikerområden. anser att här i Jag ligger själva kärnfrågan organisaett som inte kommittén lyckats lösa och som tionen, problem föreslås överlämnas till en konsumentpolitisk beredning. Ett som inte något sätt löses genom majoritetsförslaget problem på om av Konsumentverket. Detta är ytterligare en orsak delning till varför jag förordar ett bibehållande och ett helhetsgrepp på de frågorna och var de skall höra hemma konsumentpolitiska i sina olika funktioner. En rationalisering av statlig verksamhet har som jag betonade i reservationens i år i syfte att minska inledning pågått många samhällskostnaderna. Mot denna bakgrund vill jag särskilt peka på ett område som den konsumentpolitiska kommittén har undersökt, livsmedelsområdet. Inom detta omnämligen råde är enligt min mening splittringen total. Livsmedelsverket, folkhälsoinstitutet och Kon-

socialstyrelsen, jordbruksverket,

sumentverket är alla involverade i livsmedelsfrågorna. Uthar låtit en utomstående konsult se på denna probleredningen matik. Rapporten ledde dock inte fram till något konkret. Det är anmärkningsvärt att just livsmedlen, som är den allra viktikonsumtionsvaran, inte till större del i Konsumentgaste ingår verkets ansvarsområde. Frågor om mat, matkvalitet, livsmedlens och behandling tilldrar sig allt större intresse och får ursprung i det vidgade europeiska samarbetet allt större betydelse. Kommittén borde inom detta område tagit ställning för att det är Konsumentverket som expert som borde företräda konsumenterna även i deras som konsumenter av livsmedel. egenskap

370 Reservationer

Reservation av ledamoten Mona Saint Cyr

(m)

Marknadsekonomi ger konsumenterna makt att välja och makt att Vaiia bort. Marknadsekonomin är desslikes ett

viktigt skydd

för Samhällets och för

mångfald viktig god hushållning. Den

ieder med även till ett

nödvändighet kontinuerligt förnyelse-

arbete i Samhället. Som moderat en tilltro till individens

hyser jag positiv förmåga att bearbeta och värdera information i alla sammansöka, hang. Detta gäller naturligtvis även på öppna marknader för

VarOr Och Enskilda individer klarar och vill ha tjänster. mer frihet OCh ansvar de där de som

på marknader, agerar konsu-

menrer» individen måste därför frihet att i största

ges möjliga

UrSrraCkning själv agera som konsument. Hon får inte hindras

aV

Onödiga regleringar, såvida dessa inte syftar till att skydda

henne

eller omgivningen mot direkt fara. I övrigt skapar regle-

ringar lätt fler än de löser.

problem

Man

kan idag också konstatera, att konsumentens förmåga

att agera och handla förändrats ett

väsentligen på bara par

decennier. till information har ökat och

Möjligheterna Ökar

dramatiskt. Individen är en sammansatt med person många olika

sidor, egenskaper och viljor. Hennes vilja och förmåga att

orientera om marknadsekonomins kommer

sig förutsättningar

därför att Öka. Denna fundamentala rätt och

möjlighet att agera

som konsument bör inte inskränkas

onödigtvis genom lagstift-

ning. Man får heller inte bortse ifrån att fritt varje individ måtte få

göra sina val som konsument, även om detta råkar avvika från gängse Uppfattningar.

Den

konsumentpolitik, som präglat de senaste decennierna,

är närmast som i sin tur lett till

institutionaliserad, något en

SnedVridning på marknaden och avlyft ansvaret från den en-

skilde. Det ar Sålunda den enskilde och

medborgaren konsumenten

50m är bäst att fatta

lämpad beslut, som påverkar den egna livssituationen. Staten har en grundläggande uppgift att säker-

ställa individers

och gruppers säkerhet samt att tillse att marknaderna

kan fungera på ett smidigt sätt. Genom en klar och

tydlig lagstiftning om produktsäkerhet, miljöfrågor, avtalsvill-

kor garanteras individen ett adekvat stöd. Om konsumenten Vidare ges att utbilda samt kan få

möjlighet sig erforderlig information i de tillgängliga fria ökar sannolikheten

medierna,

för att konsumenten bra som överensstämmer med

gör val, de egna önskemålen,

Reseirvationer 371

Lokal konsumentverksamhet

Konsumenterna lever och är bosatta i l0rnrnnnezr. Alltså är den lokalt nära verksamheten den mest angelägna för individen. av svenska konsumenter tillhör eller Merparten ej svaga utsatta för vilka det allmänna har särskilt ansvar_ grupper,

I kommunernas speciallagstiftning preciseras kommunens

ansvar för kommuninvånarna. såVal beträffande information

som och stöd. rör detta socialnämnden miljö- och

hjälp Speciellt eller motsvarande.

hälsoskyddsnämnder, byggnadsnamnder

Inom dessa sektorer återfinns också de just idag av konsumenter alltmer områdena miliöa hälsa OClI livsmedel. efterfrågade Kommunerna bör i konsumentfrågorna suveränt bestämma, om och i så fall vilken konsumentverksamhet, de vill erbjuda invånarna och därmed ansvara för. Här har Sålunda kommun-

invånarna den direkta, politiska mÖ/lighete ?Itt påverka ett

sådant beslut intresse för konsumenterna. av gemensamt Det är därutöver om Inedborgare, som anser sig i naturligt,

behov av någon form av lokal konsumentverksamhet och

denna inte av kommunen, sluter sig samman i ideell erbjuds för att driva sina intressen. Människor organisation därigenom vill faktiskt i Ökande bestämma mer Själva och därmed grad direkt påverka sin egen livssituation-

Ingenting hindrar, att kommunen, näringslivet, handeln, lokala eller ellest intressenter av

övriga organisationer i sådant ideellt organ. Det är helt en konsumentfrågorna ingår som löses nåra behOV 0Cl°1 fråga, enligt lokala, önskningar. kan tänka att staten inledningsvis i Jag mig, stimulanssyfte form av startbidrag för

ger någon tidsbegränsat (lylik, nystartad

och renodlad verksamhet. En bas i en sådan Verksamhet kan t.ex. vara. En tillgång i studieorganisationerna sammanhanget

kan råcigiVare Vara, då det gäller att

Hushållningssällskapens och komma med en l0lal Verksamhet eller eljest lägga upp igång måhända en internkommunal, alternativt länsbaserad verksamhet. Behov och verksamhet skall alltså initiera: och nedifrån kanaliseras uppåt. Jag tar däremot avstånd ifrån utredningens uttalande att

explicit utpeka de fackliga organisati0nerna såsom statens

lokala i el0n0rniSl< konsumentrepresentanter rådgivning. Ej

heller delar jag utredningens rekommendation att kommu-

nerna skulle kunna åläggas vissa kOnsumentpOlitiska uppgifter, om de reducerar de konsumentpolitiska anslagen.

De konsumentproblem, som traditionellt förekommer, bru-

kar bestå av rådgivning, reklamationer, tVistlÖsning och utbild-

372 Reservationer

ning. De grundläggande kunskaperna bör ges de unga redan i skolan, icke i separata ämnen i läroplanen utan momenten kan och bör naturligt integreras i övriga ämnen eller ämnesblock. Den konsumentutbildning, som riktar sig till vuxna medborgare kanaliseras lämpligen genom studieförbunden, vartill radio/TVs kontinuerliga utbildningsinsatser kan och bör intensifieras. Härvid föreligger givetvis också ett behov av en vidarekoppling till ett statligt ansvar för centrala informationsinsatser: Pressen har men nu också inför ett EG/EUgenerellt speciellt skede och -utbud en given roll som informatör i konsumentfrågor. I de fall, där vidareinformatörer skall utbildas, torde det vara kommunernas uppgift att upphandla utbildning för dessa primära målgrupper. Det må gälla inspektörer inom miljö- och hälsoskydd, lärare eller konsumentvägledare. Livsmedelsverket erbjuder inspektörerna utbildning. Kommunförbundet har ett rikt utbud av kurser. har likaledes Hushållningssällskapen betydande sakkunskap på konsumentområdets olika fält. Rådgivning och arbete med reklamationer och är tvistlösning naturliga arbetsuppgifter för ett frivilligt, lokalt konsument- Vad gäller reklamationer och lokal har t.ex. organ. tvistlösning Köpmannaförbundet uttryckt ambitionen att 100-procentigt lösa dylika frågor ”direkt i butiken”. Det är likaså naturligt att ett lokalt kontaktorgan eljest leder frågorna vidare till Allmänna Reklamtionsnämnden. g De kommunala konsumentvägledarnas roll måste f.ö. i fortsättningen uppmärksammas utifrån det faktum, att många kommunala tjänster mot bakgrund av uppbrutna monopol nu kan komma att granskas av en i kommunen anställd tjänsteman, som hamnar i en lojalitetskonflikt. Utredningen talar med förkärlek om kommunal konsument- Vägledning och konsumentverksamhet. Jag förordar istället genomgående uttrycket lokal. Med detta bredare synsätt vill jag markera önskvärdheten av att åstadkomma lösmângfaldiga ningar, som således kan variera från kommun till kommun och inte ensidigt utpekar kommunen som enda tänkbara huvudman för konsumentarbete.

Central konsumentverksamhet

Den ideella, centrala konsumentverksamheten i presenteras betänkandet i form av paraplyorganisationen Sveriges Konsumentråd. Detta rörelsesammansatta är organ nybildat och oprövat. Emellertid utesluter jag inte, att det på sikt kan komma att spela rollen av idégivare och stimulator till en

Reservationer 373

omfattande konsumentverksamhet och så vis också kunna på företräda konsumentintresset inte bara i nationella utan också internationella Det är dock nu för att i sammanhang. tidigt om status. Ett villkor uttala sig om detta liksom organisationens för en till denna internationella represenstatlig bidragsgivning tation måste därför att rådet ifråga vidgar sin nu ensidiga vara, till att bli ett neutralt, allsidigt och representasammansättning - bred

tivt organ, som kan samla en -förhoppningsvis mångfald

av olika nationella konsumentintressen.

Statligt

ansvar

Det central nivå bör koncentreras till statliga engagemanget på i form av dels Konsumentverket i dess

myndighetsfunktionerna delvis internationella roll liksom en renodlad myndighets-

nya roll och dels av Allmänna Reklamationsnämnden. Allmänna Reklamationsnämndens funktion bör bygga vidare nuvarande och Dock bör

på uppgifter organisation.

bland de s.k. intresseledamöterna konsumentrepresentanterna tillsättas av de utan ej automatiskt fackliga organisationerna bland renodlade Det utses lokala, konsumentorganisationer. lokala sambandet bör säkerställas genom lokala konsumenti den mån kommunerna inte fortsätter eller inleder egen organ verksamhet. Allmänna Reklamationsnämnden kan lämpligen också fortför vissa målgrupper. sättningsvis erbjuda konsumentutbildning Här bör inte bortses ifrån att konsumentutbildning också utanför den sfären.

erbjudes statliga/kommunala Konsumentverket bör således avföras de uppgifter, som ej

t.ex. test-

består av myndighetsutövning, förlagsverksamhet,

Dessa till sid-

och forskningsverksamhet. idag myndigheten

oordnade verksamheter bör sålunda föras ut på marknaden. förordar en eventuell på sikt. Jag Utredningen privatisering direkt bör tas fullt ut. Utöver det internationella anser, att steget EG skall Konsumentverket som nationell uppdraget gentemot utöva sin kontrollfunktion över marknaden ur myndighet samt tillse att den konsumenträttsliga

konsumentperspektivet

lagstiftningen efterlevs.

rekommendation om en avgiftsfi-

Jag delar ej utredningens nansierad marknadskontroll konsumentområdet. på för intressen

Konsumentbevakningen glesbygdens speciella

bör axlas av med dess regio-

Glesbygdsmyndigheten integreras

under I den nalpolitiska ansvar Arbetsmarknadsdepartementet. mån en rikstäckande konsumentkampanj skulle aktualiseras av de samlade frivilligorganisationerna, får detta prövas i särskild

374 Reservationer

ordning av statsmakterna och skall ej eller

föregripas förordas

av utredningen. De icke myndighetsutövande uppgifterna bör ges marknads-

lösningar. I dessa frågor torde i vissa fall

nordiska, t.o.m. europeiska lösningar erbjuda alternativ till de rent nationella, om det svenska antas bli

underlaget otillräckligt. Dylika alter-

nativa torde

lösningar möjliggöra både bättre effekt och kvali-

tet. Det är heller inte helt tillkomsten otänkbart, att av ett i Centrum för efterhand stimulerar privatekonomi till sådana aktiviteter i till institutet.

anslutning

Det år vidare att KO i den naturligt, av mig valda renodlade myndighetsmodellen behålls som chef för samt myndigheten rekryteras ur juristkretsar. Statens roll ur

övergripande konsumentperspektivet innebär

ett ansvar för infrastruktur och rättsregler, ekonomisk bastrygghet men skall ej - som föreslår utredningen ägna sig åt

fördelningspolitik på konsumentområdet.

Med ovan angivna, bantade och renodlat roll skulle juridiska den Konsumentverket nya myndigheten tydliggöras. Ekonomiska satsningar på internationellt skulle

viktiga framtidsfrågor

inrymmas. Stimulanser och temporär specialsatsning på det lokala planet skulle och därvid möjliggöras initiera ett större

frivilligt engagemang. Totalt skulle medel

inga ytterligare krävas i utan

statsbudgeten tvärtom ej obetydliga besparingar

kunna genomföras. Givetvis krävs en närmare av såväl effekter analys som medelsbehov till av denna modell följd och en förändrad organisation.

Myndigför/elara människan

En striktare med de

hushållning offentliga medlen skulle dock

tillsammans med en bantad och

finslipad statlig organisation

innebära en för ett större ansvar och öppning inflytande för enskilda medborgare. Så staten serverar medel länge både och

lösningar; föreligger uppenbar ris/e, att medborgarna passivi-

seras. Tiden är mogen för en radikal förnyelse och en omprövning av den hittillsvarande

statliga förmyndarrollen på

konsumentområdet. För en sådan talar också den

omdaning

nuvarande ekonomiska situationen i vårt land. I enlighet med ovanstående reserverar i

jag mig tillämpliga

delar till förmån för de i reservationsskissen lämnade

förslagen.

Särskilda

yttranden

Särskilda 377 yttranden

vttrande

av ledamoten Marie

Engström (v)

kommunal konsumentverksamhet

Ang.

”Konsumenternas behov av stöd från den kommunala verksamheten kommer att öka konstaterar vi i betänkandet kap. 17. Ett av de största problemen för konsumenterna är att många kommuner minskat/tagit bort resurserna till kommunal konsumentverksamhet. Likaså att antalet förtroendevalda med konsumentpolitiska har minskat. i kommunal uppdrag Styrkan konsumentverksamhet är att den befinner sig där konsumenterna finns. Möjligheterna att snabbt, enkelt och obyråkratiskt hjälpa och stödja konsumenterna är mycket stora om det sker i den egna hemkommunen. Alltfler hushåll efterfrågar i dag hushållsekonomisk rådgivning. Konsumentverket har i en utvärdering från sådan verksamhet i ett antal kommuner visat att satsning på hushållsekonomisk rådgivning innebär att andra sektorer i kommunerna belastas mindre. Undersökningen finns i betänkandet. Kravet på kommunerna att bedriva en väl fungerande konsumentverksamhet förutsätter att ekonomiska möjligheter till detta finns. I dag tvingas många viktiga kommunala verksamheter att i besparingssyfte ställas mot varandra. Den kommunala konsumentvägledningen har på detta sätt ”sparats” bort i flera kommuner. I kapitel 26 skriver vi att ”om neddragningarna fortsätter i samma takt som under 1992 kommer inom ett par år endast hälften av befolkningen att beröras av konsumentverksamhet i kommunal regi. Om den negativa utvecklingen i kommunerna inte kan vändas anser jag att konsekvenserna av en eventuell lagstiftning om kommunal konsumentverksamhet, ska utredas. Jag anser det nödvändigt eftersom bra kommunal konsumentverksamhet är en av förutsättningarna för att de av oss uppställda konsumentpolitiska målen ska kunna uppfyllas.

ökat i

Ang. inslag offentlig

av

marknadsorientering

verksamhet

Avreglering och ökat inslag av marknadsorientering inom offentlig verksamhet kommer att leda till förändringar som påverkar konsumenternas situation. Några av dessa förändringar behandlas i kapitel 13. Bl.a. beskrivs ökad valfrihet som

378 Särskilda yttranden

en positiv effekt av ökad konkurrens i offentlig verksamhet. I och med att kommunal verksamhet läggs ut på t.ex. entreeller att s.k. kundvalsmodeller införs kommer medborprenad i framtiden att alltmer förvandlas till kunder en garna på marknad. Individuella kundval kan naturligtvis vara positivt så länge alla medborgare ges möjlighet till likvärdig vård, omsorg, utbildning etc. Jag tror dock att detta ibland kan vara svårt att förena. Om t.ex. ekonomiska blir förutsättningar avgörande för den vård, omsorg eller utbildning som konsumenten kan få, anser jag att grunden för offentlig verksamhet - där alla ska behandlas och rättvist - kan sättas ur likvärdigt spel.

Särskilda yttranden 379

Särskilt yttrande av ledamot Karin Pilsäter

(fp)

Det som ofta kallas välfärdstjänster, barnomsorg, skola, sjuk-

vård och omsorg är av tradition styrt av politiska församlingar.

På olika sätt försöker man från sida politikernas reformera, förnya och konkurrensutsätta denna stora och sektor. viktiga Det är bra. Men då måste man också hela tiden ha i minnet vad syftet med produktionen av dessa tjänster är - konnämligen sumtion. Eftersom prissättningen inom denna sektor och skiljer sig (enligt de allra flestas mening) ska från skilja sig vanliga tjänstesektorn, krävs givetvis i fortsättningen politisk styrning av resurserna. Det är ett stort område av framförallt tjänster som nu dyker i utkanten av det intresset och upp konsumentpolitiska

konsumenträttsliga området. Tidigare har den sekoffentliga

torn i princip haft en när det barnommonopolställning gäller sorg, skola, hemtjänst, sjukvård och annan Nu omsorg. konkurrensutsätts dessa verksamheter genom införande av entreprenader, ”peng”-system, kort sagt genom att människor, dvs. konsumenter, får själva välja. Tidigare har det varit helt klart för alla inblandade att som konsument av dessa tjänster har man inte haft att något säga till om och inga Med mössan i hand har vi stått i rättigheter. dagisköer, börjat i den skola vi anvisats, besökt den läkare och den vårdcentral vår gata hör till osv. Nu får vi som konsumenter rätt att men vad som välja, följer med denna rätt vet vi inte. Gäller alls av de som någon lagar finns på det området? Får

konsumenträttsliga grundskolorna

lova tillval som inte i praktiken erbjuds? Får kommunen ändra i vad som i andra skulle vara ett avtal? sammanhang ingånget Kan orimliga avtalsvillkor eller lämnas utan avseende? jämkas I ett vanligt förhållande mellan konsument och näringsidkare är det uppenbart att man inte får utlova annat än vad tjänsten kan hålla. När skolor marknadsförs inför det fria skolvalet är det lite si och så med det. I ett avtal är det att vanligt självklart villkoren under avtalsperioden inte hur som helst får ändras. Ändå ändras t.ex. Öppettider med kort varsel inom barnomsorgen. Det både rimligt och självklart att ett annat förhålrättsligt lande måste råda för offentligt hel- eller delfinansierade tjänster som skola och dagis än för Men att privatfinansierade tjänster. man ska vara helt rättslös även i fortsättningen är orimligt. Därför borde denna behandlat

konsumentpolitiska översyn

380 Särskilda yttranden

dessa frågor. Ett konsumenträttsligt översynsarbete måste sättas igång så att den konsumenträttsliga lagstiftningen blir tillämplig även på de offentligt producerade tjänsterna.

Särskilda yttranden 381

Särskilt ledamot Göran

yttrande

av

Skogh

Den nuvarande form under det radikonsumentpolitiken tog kala 1960-talet. Konsumenten i förhållande till ansågs svag säljaren och skulle produktutvecklingen styras genom myndighetsutövning. Tilltron till en centralstyrd ekonomi var stor, medan marknadens förmåga att tillgodose konsumenternas önskemål ifrågasattes. Föreliggande betänkande hyser tilltro till marknadsekonomin, men trots det finns mycket kvar av tänkesätt. Ett gamla uttryck härför är att inga i

förändringar konsumentpolitikens

mål föreslås. Det föreslås heller inga totalt besparingar, sett, trots att minskade för staten är ett med utredutgifter syfte ningen. Dessa brister föranleder detta Nedan föreslås dels yttrande. en ändring i konsumentpolitikens och dels målsättning besparingar. 1. I betänkandet är det primära målet för konsumentpolitiken att stärka konsumentens ställning på marknaden. Det andra är att stödja hushållen i deras strävan att effektivare utnyttja sina resurser. Enligt min mening bör det första målet utmönstras ur konsumentpolitiken. Det ger intryck av ett motsatsförhållande mellan svaga (godtrogna, utlämnade) konsumenter och starka (förslagna, välinformerade) säljare. Detta är en inkorrekt beskrivning av marknadens villkor. Tesen om den konsumenten att svage bygger på antagandet säljaren har marknadsmakt och/eller utnyttjar sitt informationsövertag för att vinna fördelar bekostnad. Företapå köparens gen har naturligtvis ett intresse av att maximera vinsten. Men det kräver att service och urval ställs mot kundens betalningsvilja. Det är ju konsumenten som till sist syvende og gör köpbeslutet. Notera att detaljhandeln inte har intresse av att favorisera producenten på konsumentens bekostnad. Mellanhanden tjänar sina pengar på vad som erbjuds konsumenterna och på det förtroende som byggs flesta upp. De affärsuppgörelser bådas - det också gynnar parter gäller konsumentköp. Detta utesluter naturligtvis inte att det finns många problem på konsumentmarknaderna. Men de är ömsesidiga. Båda parter måste söka motpart och framstå som för att affär skall trovärdig komma till stånd. Enskilda distributörer (lika väl som producenter eller konsumenter) kan bete Men bedräsig bedrägligt. geri och vilseledande information är inte till nytta för handeln. Det framgår bland annat av att branscher utfärdar etiska ofta i gott samförstånd med

normer, konsumentmyndigheter.

Bilden av konsumentpolitiken som de har svagas beskyddare

, 382 Särskilda yttranden

möjligen bidragit till konsumentpolitikens populäritet, men samtidigt har den skapat misstro. Konsumentpolitikens ideologiska bas kan vara en anledning till att konsumentpolitisk forskning har status vid universilåg tet och högskolor. Näringslivet ogillar naturligtvis också att bli utpekat som syndabock. Den ideologiska barlasten kan t.ex. bli ett hinder för det nya Centrum för Privatekonomi som kommittén föreslår, särskilt som kommitténs förslag går ut på att centralt skall samlokaliseras med Konsumentverket. Min förmodan är att näringslivet för att ställa upp med finansieringen kräver att centrat organisatoriskt såväl som fysiskt separeras från Konsumentverket. Det finns alltså all anledning att göra sig av med målsättningen att stärka konsumenten (i relation till säljaren). Konsumentpolitikens primära mål bör istället vara att verka för en effektiv konsumentmarknad till fördel för båda parter. 2. Ett motiv för skattefinansierad testverksamhet och köpinformation är att marknaden kräver välinformerade konsumenter. Subventioner på dessa områden antas också gynna resurssvaga konsumenter. Denna verklighetsbild leder emellertid också fel. Endast om informationen kan fås utan kostnad är det motiverat med fullständigt informerade konsumenter. Det enorma utbudet gör det orimligt för någon enskild att vara annat än måttligt informerad. Samtidigt kan vi konstatera att en konsument i normalfallet handlar till rimliga priser utan att bli lurad. De flesta blir heller inte missnöjda. till att oinfor- Anledningen merade konsumenter i stort kan tillfredsställa sina önskemål (givet resurserna) är ett sinnrikt system av distributionsformer. Miljarder läggs ner inom detaljhandeln för att välja sortiment, varor, och skapa trovärdighet. presentera ge service Säljarna kontrolleras genom att kunden väljer att upprepade gånger handla med den de känner, de varupart utnyttjar varuhus, märken, facktidskrifter eller råd -från mer eller mindre upplysta vänner till experter. Företag konkurrerar med kvalitet, trovärdighet och lojalitet, samtidigt som producenter och distributörer kontrollerar varandra, bland annat via kedjor och branschorgan. Testföretag förser också medier med tjänster som efterfråpå villkor.

gas affärsmässiga

Det finns därför ingen att skattefinansiera anledning ytterligare köpinformation. Därtill kommer att den subventionerade informationen i första hand av de mer välbeställda utnyttjas det är ju de som handlar mest och vet att förse sig med billig information. Enligt Konsumentverkets instruktion skall man

Särskilda yttranden 383

främst inrikta sig på baskonsumtion, men då det omfattar det mesta har det heller ingen nämndvärd låginkomstprofil. Skattefinansierade utgivningen av konsumentinformation, tidskrifter och kokböcker kan dessutom ses som illojal konkurrens mot andra informationsproducenter som måste självfinansiera sin verksamhet. Väsentligt i konsumentpolitiken är att vilseledande reklam, kopiering av annans namn, lögn och bedrägeri bekämpas med stöd i lag och myndighetsutövning. är Standardiseringsarbete också av allmänt intresse. Det är likaså ett kollektivt intresse att korrekt information om hur sina sprids parterna fullföljer förpliktelser, vilket motiverar bistånd till konsumenter vid reklamationer och vid andra konflikter med näringsidkare. Bistånd vid reklamationer förefaller också konsumenter gynna som har svårt att hävda sig verbalt och ekonomiskt. Välutbildade och kunder har lättare att hävda vid köpstarka sig direkt inköpsstället. Mindre än en tredjedel av Konsumentverkets verksamhet avser myndighetsutövning i anslutning till konsumentlagarna. Resten avser provning, publikationer etc. Med fullständig extern finansiering (myndighetsdelen undantagen) skulle de statliga utgifterna för Konsumentverket (med nuvarande utformning) i grova drag kunna halveras. Jag föreslår att sådan nedskärning genomförs. En konsekvens härav är att den verksamhet som kommittén föreslår förlagd till Konsument snarast Den Sverige självfinansieras. kompetens som i dag finns inom Konsumentverket gör det säkert också möjligt med en relativt snabb extern

finansiering

och/eller privatisering. Det kan bli en utmaning för personalen - att vi mot en mycket tyder på går europeisk provningsindustri där svensk kunskap kan bidra till en framträdande för position svenska institutioner och företag. En mer ingående argumentation och analys om dessa och angränsande frågor återfinns i min artikel ”Konsumentpolitiken och detaljhandelns självkontroll”, Ekonomisk Debatt nr 1, 1994.

384 Särskilda yttranden

Särskilt Axel

yttrande sakkunnige Edling

av

Den faktiska utredningstiden har varit kort, och bland annat därför har kommitténs bedömningar och slutsatser i många delar kommit bli

att tämligen översiktliga. Åtskilliga frågor har

inte utan har hänvisats till senare färdigbehandlats överväganden i annan ordning. Mot den bakgrunden finns det anledning att kommentera och komplettera ett stort antal av betänkandets avsnitt. Här begränsar jag mig till de mest väsentliga frågorna.

Mål och

prioriteringar

I 32 skisserar kommittén mål, prioriteringar och finansiekap ring av den statliga verksamheten på konsumentområdet. Beträffande målet har jag ingen avvikande uppfattning. Breddningen av konsumentpolitiken till att även innefatta hänsyn till miljön är en naturlig vidareutveckling av målet som gällt sedan år 1986. Det stärker legitimiteten för de många aktiviteter där miljödimensionen redan har förts in. Det ger också tydligare förutsättningar för arbetet med att integrera miljö- och energifrågorna i annat mera traditionellt arbete kring ekonomi, produkters pris, säkerhet och funktion. Både konsumentstödjande och producentpåverkande åtgärder kommer därmed att effektivt kunna bidra till att miljömål viktiga uppnås. Kommitténs resonemang om prioriteringar understryker att den statliga konsumentpolitiken idag har en inriktning som i sina huvuddrag är riktig. Inga egentliga invändningar förs fram mot de arbetsuppgifter som de statliga konsumentorganen utför. Som kommittén själv säger leder de egna förslagen i huvudsak till att det statliga engagemanget ökar inom konsumentpolitiken. Förslagen om breddning av uppdraget ekonomi m är angelägna. De (offentliga tjänster, miljö, rn) innebär en betydande utvidgning av arbetsområdet. De vaga resonemangen om minskningar, åtminstone på några års sikt, av statens ansvar en del områden (tvistlösning, information på före köp) är enligt min mening knappast realistiska.

Finansieringen

Än mindre övertygande ter sig de resonemang kommittén för beträffande en breddad finansiering. I grunden synes det vara ett förslag till en ny modell för myndighetsfinansiering. Enligt min mening är det en modell som genom sin spridning över departementen av anslagstilldelningen påtagligt ökar byråkra-

Särskilda yttranden 385

tin på myndighetssidan och direkt motverkar kommitténs eget om en inom regeringskansliet via en förslag samordning konsumentpolitisk beredning. Ett mellan konsumentmyndigheten och

uppdragsförhållande

en rad departement riskerar inte bara den nödvändiga sammanhållna från statsmakterna. Det konsumentpolitiska styrningen är också risk för att den statliga konsumentverksamheten blir och därmed ineffektiv. Verksamhetens profil blir kortsiktig otydlig. Om avsikten är att dessa uppdrag skall ges av statsmakterna och vara långsiktiga förefaller anslag vara den naturliga modellen för medelstilldelning. Inte heller när det förutsättningar att i gäller näringslivets ökad omfattning finansiera det statliga konsumentpolitiska arbetet redovisar kommittén något underlag för sina antaganden. Mot bakgrund av erfarenheterna hittills är det min bedömning att den vågen inte kan ge några väsentliga tillskott av medel. I kap 32 och i senare kapitel förs resonemang om ökad extern av bl a utbildning, information och finansiering rådgivning, är främst att marknadsföringen,

provning. Utgångspunkten

ökad och en renodlad skall kunna affärsmässighet organisation öka intäkterna. Man utgår också från att den statliga subventioneringen av material och kurser i huvudsak skall tas bort. Jag menar att kommittén i dessa avseenden inte har gjort någon

egentlig analys som grund för sina påståenden.

Konsumentverket har sedan mitten av 80-talet fördubblat intäkternas andel av budgeten, så att de nu uppgår till ca 30 procent (32 milj kr) av omslutningen. Detta har skett genom en av vårt kurs-, material- och provningssystematisk breddning utbud i kombination med aktiv inklusive ommarknadsföring fattande direkta kontakter med ”kunderna” i kommuner, föreskolor etc. En intensiv kostnadsjakt har också bedrivits. tag, Successiva prishöjningar har skett. Samtidigt står det klart att det inte går att driva t ex konsumentinformation utifrån ett att se till att

ensidigt kostnadstäckningsperspektiv. Uppgiften

konsumenterna är väl informerade exempelvis om rättigheter

och skyldigheter, om rättspraxis, om produktsäkerhetsfrågor

och om hushållsekonomi kan inte alltid effektivt genomföras på sådana Framförallt skulle de särskilt utsatta premisser. konsumentgrupperna drabbas och en hel del nödvändig information skulle aldrig nå ut i samhället. Viktiga konsumentpolitiska mål skulle därmed inte uppnås. Det innebär inte att anser det omöjligt att ytterligare sagda jag förstärka intäktsfinansieringen och åstadkomma kostnads- Tvärtom bedömer möjligt att med effektiviseringar. jag det fullt

13 13-0824

386 Särskilda yttranden

fullföljande av det nuvarande arbetssättet- som tar konsument- i 5 politiska hänsyn men som också är i hög grad marknadsorienterat - nå ännu högre intäkter. Från verkets sida bedömer A vi det vara möjligt att på några års sikt öka uppdrags- och i intäktsfinansieringen till 40 milj kr. .i

Val av

organisation

I kap 33 hävdas att organisatoriska, konsumentpolitiska och förvaltningspolitiska förutsättningar bör beaktas vid valet av organisation. Bedömningarna i betänkandet vilar dock inte på någon detaljerad konsumentpolitisk analys. Kommittén framhåller själv bl a att den inte haft möjlighet att i detalj analysera Konsumentverkets organisation, arbetssätt och verksamhetsresultat. Det konsultuppdrag som rörde Konsumentverket avsåg organisatoriska alternativ och innebar ingen ordentlig genomlysning av verksamhetens olika delar. Detta är en svaghet som också leder till att kommitténs argumentation hamnar på en teoretisk och förhållandevis ytlig nivå. Det leder också till att de s k förvaltningspolitiska motiven i alltför hög grad får prägla synsättet. Påstådda problem att formulera en verksamhetsidé för en sammanhållen organisation, behov av renodling av verksamheten m m leder kommittémajoriteten in på kraven att splittra det nuvarande Konsumentverket. Det teoretiska angreppssättet gör att man enligt min mening hamnar i felaktiga slutsatser. Ett mera jordnära perspektiv skulle sannolikt ha gjort det uppenbart att många betydelsefulla effekter uppstår genom den samverkan och flexibilitet i val av åtgärder som en sammanhållen myndighet står för. Inte minst mot bakgrund av de stora förändringar som nu äger rum, inklusive anslagsnedskärningar, ter det sig viktigt att kunna agera så obyråkratiskt som möjligt och därvid välja den mest _. i effektiva formen för insats. Jag vill samtidigt konstatera att den renodling av olika roller och verksamheter som kommittémajoriteten menar är viktig, i stora stycken följer den indelning i verksamhetsgrenar som Konsumentverket sedan ett par år tillbaka har. Det är med andra ord knappast några svårigheter att uppfylla väsentliga krav i dessa avseenden genom en förändrad struktur för verksamhet och organisation. Den föreslagna delningen av Konsumentverket i två myndigheter, nya Konsumentverket resp. Konsument Sverige, är enligt min uppfattning inte motiverad. Den konsultrapport som varit det väsentligaste underlaget för övervägandena kring organisationsalternativen ger inte belägg för att delningsalternativet

Särskilda yttranden 387

skulle vara att föredra, vare sig från konsumentpolitisk syneller av kostnads- eller finansieringsskäl. Den punkt rapporten ger snarare argument för ett fortsatt sammanhållet Konsumentverk. Betänkandet saknar en analys av hur samspelet mellan de båda konsumentmyndigheterna skall utformas. Ett nära samspel blir utomordentligt viktigt för att nå resultat. De rättsliga frågorna och produktsäkerhetsfrågorna hos det nya Konsumentverket ställer krav på ett brett agerande, inkluderat utrednings-, informations- och utbildningsinsatser. Ett intensivt samarbete med kommuner och organisationer är en nödvändighet också i framtiden. Mot av de erfarenheterna hittills bedöbakgrund praktiska mer jag den föreslagna myndighetssplittringen som oklok utifrån kraven på att bedriva en fortsatt effektiv verksamhet. En splittring innebär väsentligt försvårade och ökade kontakter för kommuner, och centrala näringsliv, frivilliga organisationer myndigheter. Den föreslagna delningen skulle inte, som påstås i betänkandet, bidra till att tydliggöra den statliga konsumentpolitiska verksamheten. Snarare skulle den leda till oklarhet. Utöver de här redovisade nackdelarna för verksamheten som innebär effektivitetsförluster också ekonomiskt sett, skulle en delning enligt min uppfattning också innebära betydande kostnadsökningar som inte har beaktats i betänkandet. Den knapphändiga beskrivningen av förslagen till ny organisation gör det omöjligt att mera precist beräkna merkostnaderna. Det är emellertid uppenbart att det bara i administrativt avseende skulle röra sig om miljonbelopp i ökade kostnader jämfört med nuläget. Med två självständiga myndigheter behövs dubbla uppgifter inom personal- och kompetenser på viktiga ekonomiadministrationen (t ex löne- och redovisningsfrågor)

och för arbetet med planering, budgetering, uppföljning och

resultatanalys. En nära samplanering mellan de båda konsumentmyndigheterna blir nödvändig och det kommer också att kräva sina särskilda resurser.

Staten och

frivilligarganisationema

min finns det alltså starka skäl att behålla Enligt mening verksamheten samlad - de som dras omorganiserad enligt linjer upp i betänkandet för alternativ 2 (ett utvecklat Konsumentverk). Efter en period om förslagsvis fem år kan arbetsfördelningen mellan myndigheten och konsumentorganisationerna Det är just avgränsningen av statens i prövas. engagemang förhållande till dessa organisationer som stått i förgrunden i

388 Särskilda yttranden

utredningsdirektiven. Den frågan kvarstår egentligen olöst i betänkandet.

Mitt förslag bör ge en rad fördelar: 1. Sveriges Konsumentråd får tid att bredda sig, konsolidera sig, etablera sig internationellt och slå rot i lokalt arbete. Lokala aktiviteter i samverkan mellan rådets medlemmar har redan börjat komma igång. Legitimiteten hos rådet som konsumentföreträdare kan därigenom bli större, och organisationen kan rusta sig för ett arbete på bredare front för medlemmarna. 2. Särskilt i nuvarande konjunktur- och budgetläge är det nödvändigt att använda alla resurser så effektivt som möjligt. Konsumentverket står bl a inför betydande

budgetminskningar

redan den 1 juli 1994. Samtidigt kommer nya uppgifter till, som sannolikt i stor utsträckning måste lösas utan tillskott av resurser ( bl a marknadskontroll enligt EES-avtalet och ökade hushållsekonomiska insatser). Som tidigare sig sagts ter möjligheterna till stabila, ”förnybara” finansieringskällor i form av bidrag från andra departement och myndigheter inte realistiska. Det är helt nödvändigt med en stram hushållning med myndighetsresurserna och en medveten prioritering mellan uppgifterna. Att under sådana förhållanden dela verket i två upp myndigheter ter sig inte logiskt. 3. Under en period kan löpande prövas i vad mån Konsumentverkets arbete bättre eller lika bra lämpar sig att drivas av konsumentorganisationerna. Vid periodens slut bör det gå att mera definitivt avgöra hur rågången mellan myndighetens och organisationernas arbetsfält bör dras. Organisationerna har vid det laget också skaffat sig erfarenheter från det internationella arbetet. 4. Samarbetet mellan Konsumentverket och organisationerna - - får tillfälle att utvecklas i idag mycket gott konkreta projekt under perioden. De får tid att

frivilliga organisationerna

bygga upp behövlig kompetens.

Centrum

för privatekonomi

Jag instämmer i vad kommittén anför om behovet av att förstärka insatserna för att hjälpa hushåll i ekonomiska frågor. Konsumentverkets arbete med att utveckla och stödja lokal budgetrådgivning har givit dokumenterat goda resultat. Kornmunernas satsningar på detta område ökar nu, i insikten om att är en affär både för hushållen och för

budgetrådgivning god

kommunen. Också kommittén framhåller den grundläggande

Särskilda 389 yttranden

det hushållsekonomiska området har i den framtida betydelse konsumentpolitiken. Konsumentverket bör min kvar ett samlat enligt mening ha ansvar för området. Kompetens och kontaktvägar är väl upparbetade. Mot den bakgrunden är det inte riktigt att splittra ansvar och resurser för fortsatt arbete. En medför med splittring ökade administrativa kostnader och kräver särnödvändighet skilda insatser för samordning och samplanering. Centrumets avser bl a om och i

uppgifter frågor placeringar

aktier och obligationer. Enligt min mening är detta inte fonder, uppgifter som bör rymmas inom en statlig konsumentpolitik. Det är vidare oklart vilka arbetsuppgifter som skall läggas på centrumet i relation till Konsumentverket. Det gäller bl a ansvaret för och information. Det är utredningar, utbildning min otillfredsställande att dessa inte

enligt mening gränsfrågor

har klarlagts. Härtill kommer att det är outrett vilka externa finansiärer som kan väntas träda in som huvudmän för ett centrum. Under alla förhållanden kommer betydande kostnader för centrumet att belasta statsbudgeten. sist det angelägna i att få till stånd en Jag vill till understryka hushållsekonomiskt inriktad forskning, knuten till universitet och högskolor.

390 Särskilda yttranden

Särskilt Sven-Åke yttrande

av

experten

Hansson

Även om betänkandet flera punkter framhåller vikten av en på väl fungerande kommunal konsumentverksamhet, innebär några av förslagen negativa effekter för kommunerna.

Den centrala organisationen

En utveckling och renodling av nuvarande Konsumentverket skulle bli än om att dela detbilligare utredningens förslag samma i två delar - en och en konsumentmyndighetsutövande stödjande. Om den senare skall finansieras till 50 procent av dess innebär detta i att kommunerna, som användare, princip är de största köparna av dessa tjänster skulle åsamkas kostnader på i genomsnitt 30 000 kronor per år och kommun! Jämfört med de relativt små kostnader som debiteras ut i dag, innebär detta en rejäl kostnadsökning, och risken är stor att kommuner av kostnadsskäl minskar, eller i värsta fall många avvecklar sin konsumentverksamhet. Utan dessa intäkter skulle den konsumentstödjande delen - Konsument Sverige - undandragas möjligheten att bedriva en effektiv verksamhet. Förslaget hotar såväl den kommunala som den centrala verksamhetens existens! ]ag anser vidare att förslaget inte följer utredningsdirektiven om effektivisering. Risken för dubbelarbete är påfallande, och risken för att ärenden som är svåra att i sin helhet hänföra endera till den ena eller andra myndigheten riskerar att hamna i en I stället för att effektivisera den nuvarande organigråzon. sationen, skapas en parallell dito som kräver nya kansliresurser och förlänger beslutsprocessen. Samtidigt kompliceras arbetet för de kommunala vägledarna. Samma effekter uppstår vid inrättandet av ett Centrum privatekonomi. Den verksamhet som KOV i dag förtjänstfullt bedriver inom detta område skulle definitivt inte tjäna på att delas upp i ytterligare en enhet, med nya krav på kansliresurser. Även här skulle konsumentvägledarnas arbete försvåras. Verksamheten skulle också påföra kommunerna ytterligare kostnader. ]ag stöder därför förslaget om utveckling och renodling av nuvarande Konsumentverket och avvisar förslaget om inrättandet av ett Centrum för privatekonomi.

Kommunal konsumentverksamhet

konstaterar flera vikten av en väl Utredningen på punkter

Särskilda yttranden 391

fungerande kommunal konsumentverksamhet. Utöver de nuvarande arbetsuppgifterna med bl.a. rådgivning och information, menar att kommunerna skall vara konsumentutredningen myndigheten behjälplig med vissa tillsynsuppgifter. För att kunna utföra dessa erfordras kapacitet härför. I kommuner som saknar verksamhet, eller har verksamhet i liten omfattning, kommer detta inte att kunna utföras. I förslaget till skuldsaneringslag ålägges kommunerna att ge ekonomisk rådgivning. Aldrig förr har den kommunala konsumentverksamheten tillmätts så stor vikt som nu! Utredningen har, i likhet med tidigare utredningar, avvisat tanken på att föreslå en obligatorisk konsumentverksamhet i kommunerna. Men liksom tidigare, går man inte in i detalj i frågan. Även om det finns generella ambitioner i att avreglera, kan man inte utesluta att det kan finnas områden där man tvingas gå motsatt väg. Utredningens framtoning av den kommunala konsumentverksamheten föder tanken på att närmare utreda konsekvenserna av ett obligatorium. jag föreslår att en utredning tillsättes för att utreda konsekvenserna av att en om kommunal konsumentverkinföra lag samhet.

- ARN

Tvistlösning

Enighet finns i utredningen om att såväl de kommunala vägledarna som ARN gör ett förtjänstfullt arbete. Jag anser dock att man lagt allt för stor vikt vid ARN:s verksamhet. 95 procent av alla reklamationer löses i kommunerna, och dessa borde vara föremål för ett större intresse. Speciellt som förslaget om obligatorisk förprövning i kommunerna kommer att höja denna andel ytterligare. jag ansluter mig till förslaget om tillgång till besiktningskompetens lokalt, men anser att ytterligare åtgärder bör vidtagas för att stödja tvistlösningen i kommunerna. jag anser att Konsumentverket i samråd med Allmänna Reklamationsnämnden och de kommunala vägledarna skall utreda behovet av ett ökat stöd för den kommunala verksamheten z deras arbete med tuistlösning. Utredningen föreslår att ARN med hänsyn till sin opartiskhet även i fortsättningen skall vara en fristående myndighet. Om man jämför de beslut som gjordes före 1 98 1, då ARN var knuten till KOV, med de som gjorts efter denna tidpunkt, kan man inte utläsa någon skillnad i beslut eller i hantering. ARN:s ordföranden rekryteras externt, ledamöterna i lika antal från näringsliv och konsumenter. Den enda organisatoriska anknyt-

392 Särskilda yttranden

ningen till ARN är föredraganden, men mig veterligt har aldrig deras agerande ifrågasatts, varken före eller efter 1981. Möjligen skulle misstanken om partiskhet kunna uppkomma vid ärenden avseende KO:s grupptalan, men vid dessa tillfällen kan man endera anlita externa föredraganden eller låta ordföranden vara föredragande. I ett läge där rationaliseringar är behövliga, är det inte rimligt att två verksamheter med så likartad inriktning skall vara åtskilda. jag anser att Allmänna reklamationsnämnden skall återföras till Konsumentverkets huuudmannasleap.

Särskilda yttranden 393

Särskilt E O Holm

yttrande

av

experten

En majoritet i kommittén föreslår en uppdelning av det nuvarande Konsumentverket (KOV) i en renodlad myndighetsorienterad och en mer och utredande del.

opinionsbildande

anser att Konsumentverkets verksamhet särskilt under Jag senare år har varit och värdefull. Dessa värden framgångsrik bör tas i beaktande i det fortsatta reformarbetet. För det fall man i framtiden skulle välja en uppdelning av KOV enligt majoritetsförslaget finner jag det ytterst angeläget att myn- - som i huvudsaklig grad skall syssla med lagtil-

dighetsdelen

och - får erforderliga lämpning marknadsbevakning expertresurser inom områdena ekonomi, marknadsföring, information etc så att dess arbete blir väl och kompetensbaserat. underbyggt Under de år som Allmänna Reklamationsnämnden tjugofem funnits till har både och andra

(ARN) Köpmannaförbundet

lojalt medverkat i dess arbete. ARN näringslivsorganisationer har fått en fast i det svenska och dess förankring rättssystemet verksamhet bör fortsättas. ARN har präglats av en hög kvalitet. Ett för förtroende för ARNs verksamhet uttryck näringslivets

är att vissa branschorganisationer (bl a Sveriges Köpmannaför-

har utfärdat en ekonomisk s k Trygga Köp bund) garanti (det som innebär att om en konsument klagar på en vara systemet) ett medlemseller tjänst inför Reklamationsnämnden gentemot

företag i så står Köpmanna-för- Köpmannaförbundet ytterst

bundet det ekonomiska ansvaret för att kunden hålls skadeslös, i det fall ARN rekommenderar att kunden ersätts eller motsvarande. Detta innebär att prövning av åtagande någon reklamationsnämndens beslut i dessa fall de facto inte kan komma till stånd vid domstol. nu arbetsordning har ARNs ordförande rätt

Enligt gällande

att föranstalta om av beslut i någon av ARNs omprövning Premisserna för en sådan prövning är emellertid avdelningar. strama och torde i innebära att vid en jämförelse mycket princip med allmänna skäl för resning skall före-

rättgångsväsendet

ligga. Det är min tveksamt om man behöver lägga enligt mening ribban så ARN är ett frivilligt och icke bindande tvisthögt. där också kunde

lösningsforum om-prövningsfrågorna ges en

mer generös tillämpning.

ARNs beslut av en standard. Ett problem

präglas hög rättslig i ARNs verksamhet är emellertid att man helt måste basera

verksamheten inlagor, eventuellt kompletterade

på skriftliga med om telefonsamtal, utlåtande från sakkunniga anteckningar etc. En del i varje är att domstolen har avgörande rättegång

394 Särskilda yttranden

att i en direktkontakt möjligheter med parterna få ett bredare

och mer fullständigt beslutsunderlag.

En annan viktig faktor är att ej bara konsumenter utan även många näringsidkare, inte minst saknar forsmåföretagare, mella juridiska kunskaper. Denna bristande kan kunskap medföra onödiga rättsförluster. känner inte till Många exempelvis att underlåtenhet att svara ett från konsumenten på påstående normalt leder till att konsumentens tas för uppgifter goda. Vissa rörande i ARN

problem bevishanteringen har uppstått

inom främst möbelområdet där ofta är ju köpesummorna betydande och bevisproblemen uppenbarligen besvärligäre än på andra sektorer. många Slutsatsen av dessa synpunkter blir för min del att jag menar att konsumentpolitiska kommittén bort markera att allmänna reklamationsnämnden i sin verksamhet bör avstå från att ta upp ärenden till som innefattar

behandling bevisproblem av digni-

tet. En kan

hänvisning då lätt ske till tingsrätterna som ju har en

särskild hanteringsform för små mål. Genom en sådan från sida skulle markering kommitténs ARNs position i ha befästs. rättssystemet Vidare bör ARN om tillämpa reglerna omprövning på ett mer generöst sätt för att sålunda uppnå att tvister löses ett enkelt på sätt. I betänkandet förs resonemang angående överförandet av vissa ARN-avdelningar till privat regi, i första hand i hägnet av berörda

branschorganisationer.

Det finns ingen att avvisa anledning generellt sådana lösningar som dock bör baseras och överens-

på förhandlingar

kommelser med de olika branschintressena. Man bör i sammanhanget inte underskatta med som står

problemet företag

utanför

branschorganisationerna. Branschområden med hög

organisationsgrad och där ARNs prövning sällan till klagår gande kunds förmån bör därför ligga närmast till hands för en ”privatisering”. Det finns enligt min mening att

ingen anledning sådana

branschburna reklamationsorgan skall stå under form av någon tillsyn av ARN. En av ARNs verksamhet

medfinansiering från

näringslivet är principiellt Domstolar och

olämp-lig. jämför-

bara offentliga bör av stå helt fria organ integritetsskäl från utomstående eller

finansiering påverkan.

Särskilda yttranden 395

Särskilt Stenlund

yttrande

av A

experten

Kommitténs

uppdrag

Kommittén har haft ett vidsträckt uppdrag. Huvuduppgiften har varit att en samlad av konsumentpolitiken och göra översyn att avgränsa det statliga engagemanget på området. Nära samman med detta hör också om vilken myndighetsfrågan struktur som är den mest ändamålsenliga. Kommittéarbetet har med nödvändighet fått fokuseras på principiella spörsmål. Betänkandet får därför enligt min mening främst ses som en idéram för den framtida verksamheten; det är uppenbart att flera av förslagen kräver ytterligare utredning något som kommittén också anför. Mot denna anser att kommittén inte kan bakgrund jag generellt kritiseras för brist på konkretion. Tvärtom är det att en av detta slag avstår från att behandla naturligt utredning detaljfrågor och att alla förslag sålunda inte direkt kan omsättas i praktiken. Enligt min uppfattning har kommittén dock inte tagit tydlig

ställning i den principiella huvudfrågan om den statliga verk-

samhetens art, inriktning och omfattning. Här, liksom på flera andra punkter, är det oklart vad kommittén egentligen menar. i och för att kommente-

Åtskilligt

i betänkandet förtjänar sig ras, men jag väljer att endast ta upp några viktigare punkter.

mål

Konsumentpolitikens

Jag ställer mig bakom den målformulering som kommittén föreslår. vill dock göra några Jag påpekanden. har ett väl Av bl a det skälet Sverige utbyggt konsumentskydd. framstår om den generellt sett underlägsne föreställningen konsumenten i vart fall numera som felaktig. Uttrycket ”att stärka konsumenternas ställning” kan därför inte innebära att de rättsliga positionerna ständigt skall flyttas fram. Snarare är det om att hävda konsumentintresset inom ramen för ett fråga balanserat system, t ex genom att underlätta för konsumenterna att utnyttja de rättigheter de faktiskt har. Det är också angeläget att konsumenterna genom bl a skolan ges tillräckliga insikter i ekonomi för att kunna bedöma konsekvenserna av olika handlingsalternativ och därmed utnyttja sina resurser effektivt. Det ter att miljön är något som angår konsusig uppenbart menterna och som dessa även har ett medansvar för. Det bör dock beaktas att miljöhänsynen inte sällan måste vägas mot konsumentens mer direkta ekonomiska intressen. Viktigt är också, att konsumentpolitiskt betingade insatser på miljö-

396 Särskilda yttranden

området görs på ett konkurrensneutralt och sakligt välunderbyggt sätt och inte försvårar för konsumenten att välja fritt bland produkterna på marknaden.

Konsumentpolitikens innehåll

Eftersom det mesta i samhället på ett eller annat sätt berör människor i deras egenskap av konsumenter, kan det konsumentpolitiska området bli stort. Av skäl måste det mycket praktiska dock begränsas. Som också framhålls i direktiven, bör verksamheten koncentreras till sådant där statliga insatser verkligen behövs och till uppgifter som inte kan läggas på andra. Även kommittén att starkare och understryker prioritering styrning är nödvändig. Kommittén utpekar förvisso vad man vill satsa särskilt på, men anger inte klart vad som istället skall nedprioriteras eller utgå helt. Man föreslår heller inga besparingar, utan i själva verket en expansion av budgeten genom oförändrade statsanslag och ökade externa intäkter. menar Jag att detta inte leder till den tydligare politik och rollfördelning som bör eftersträvas. Det är min uppfattning att statens konsumentpolitik hittills haft för inriktning. Detta medför risker för vag påtagliga resursutspädning. De medel som kan stå till förfogande för

offentliga konsumentpolitiska insatser är, oavsett vad man

tycker därom, starkt begränsade. Det gäller därför att välj a ut de allra viktigaste uppgifterna och inte ta med sådant som kan te sig önskvärt, men som är relativt sett mindre viktigt. Jag menar att de statliga insatserna bör samlas till kärnom-

rådena lagtillämpning/myndighetsutövning, produktsäkerhet

inbegripet Standardisering samt konsumentekonomi. Självklart saknas det nämnvärda möjligheter att överlåta myndighetsutövningen på annan. Staten måste alltså svara för denna uppgift och tillse att grundläggande rättsregler upprätthålls på marknaden. Detta är både i det seriösa näringslivets och i konsumenternas intresse. Det är att denna angeläget tillsyn erhåller tillräckliga resurser. Av såväl som effektivitetsprincipskäl bör nuvarande flexibla samverkansformer tas tillvara och anpassas till nya förutsättningar. Jag noterar här med tillfredsställelse kommitténs positiva inställning till näringslivets egenåtgärder. Också ifråga om miljöaspekter bör dessa kunna utnyttjas i ökande grad. Skydd för människors liv och hälsa måste också anses falla på det allmännas ansvar. Produktsäkerhet bör sålunda ingå i det statliga åtagandet inom konsumentpolitiken. Marknadskontroll och annan tillsyn av att gällande regler iakttas utgör en

Särskilda yttranden 397

del av verksamheten. Normbildningen blir alltmer väsentlig särskilt det internationella planet. Förutom det betydelsefull, på direkt rättsliga arbetet finns emellertid anledning för staten att viss utredning och bevakning av produkters egenskaper påta sig och rn risker, exempelvis genom prövningar, skaderapportering m. Metodutveckling kan ge förutsättningar för att effektivt delta i inom standardiseringen. Det är naturligtvis inte projekt att staten faktiskt utför sådant i alla delar, utan den nödvändigt kan välja att istället t ex lägga ut uppdrag. jag delar kommitténs bedömning att kunskaper och utbildi konsumentekonomi är otillräckliga. Ett växande behov ning av och kan också förutses. budgetrådgivning skuldsanering Såväl samhällsekonomiska som sociala skäl talar för att det allmänna engagerar sig i konsumentekonomisk kunskapsuppbyggnad, undervisning och rådgivning. Skolan är av avgörande Insikterna om ekonomiska samband och konbetydelse. sekvenser behöver en sådan nivå att eleverna får en fast ligga på för att senare kunna planera hur hushållet skall disponera grund sina resurser. Detta måste tillmätas stor vikt som preventiv mot att människor kontrollen över sin ekonomi åtgärd tappar och hamnar i övermäktig skuldsåttning. Det allmännas primära ansvar utesluter inte heller på detta område samverkan givetvis med andra intressenter. Det av som inte inom de dagens konsumentpolitik ryms områdena måste man min låta

angivna enligt uppfattning utgå

ur statens åtagande, i vart fall om verksamheten inte kan finansieras utan Om kan och

statsanslag. något produceras

till marknadsmässiga måste man dock fråga sig om säljas priser staten verkligen skall utföra detta. Kan det visas att en viss aktivitet är angelägen sett också ur ett annat politikområdes perspektiv bör det övervägas huruvida den bör överföras dit. vill att min i

Jag understryka grundläggande utgångspunkt

denna svåra är att man bör åstadkomma en

avvägningsfråga

de för konsumenterna och samhället viktigaste kraftsamling på Detta bör man kunna och ändå åstadkomma viss frågorna. göra

besparing. Jag menar dock att vissa uppgifter av principiella

skäl inte bör falla staten. Här tänker särskilt på opinionspå jag och debatt. Detta bör i första hand frivilliga konsumentbildning enskilda politiker, företag etc svara organisationer, medborgare, för.

Myndigheterna

Kommittén presenterar två alternativ för hur den statliga administrationen konsumentområdet kan utformas. För min del på

398 Särskilda yttranden

anser att kraven och jag på renodling tydlighet bör få genomslag inte bara i politiken utan också i myndighetsstrukturen. Jag instämmer i att

lagtillämpning/myndighetsutövning och å

produktsäkerhet bör läggas i en

anslagsfinansierad myndighet g

för som av kommitténs

sig, framgår förslag (alternativ 1).

i Denna bör, som föreslås, innehålla KO-funktionen. Jag menar dock att inte skall myndigheten få utfärda bindande normer vilka KO enligt uppträder som åklagare. Detsamma bör sådana föreskrifter gälla där KO visserligen inte är part i domstolsärenden, men vilka kan få betydelse för tolkningen av annan

lagstiftning som KO för talan med stöd av,

fn främst

marknadsföringslagen (lagstridighetsprincipen) och prisinformationslagen.

I och för sig har detta hittills inte varit ett så stort i problem praktiken, ehuru det accentueras när fler EG-direktiv skall genomföras med tvingande regler. I första hand är det dock en principiell rättspolitisk fråga. Även om en sådan ordning god-

tagits i vissa lagstiftningsärenden och inte

grundlagen lägger formella hinder i vägen, anser jag att det ändå inte bör komma ifråga att domstolar skall döma efter som fastställs regler av ena parten. Att ett myndighetsbeslut om sådana normer kan överklagas till är min inte Regeringen enligt mening tillfyllest. Som skett med gruppundantagen

enligt nya konkurrenslagen bör

Regeringen i dessa fall ta att på sig själv utfärda bestämmelserna. Kommitténs idé om ett Privatekonomiskt Centrum tycker jag förtjänar att prövas närmare, oavsett om det att finna går medfinansiärer eller ej. Kommittén har dock valt att knyta centrumet till den andra

konsumentmyndigheten (Konsument

Sverige), samtidigt som man vill att institutionen skall ha en

självständig ställning. Budgetrådgivning m m skall ligga på

myndigheten. Jag ifrågasätter om detta är den riktiga upplägg-

ningen. Självständigheten har uppenbart stor betydelse och bör

komma till även att centrumet uttryck genom är fristående; det bör alltså inte samlokaliseras med eller på annat sätt höra till

någon konsumentmyndighet.

Jag menar vidare att det bör att de konsumentövervägas lägga ekonomiska frågorna i sin helhet inom centrumet. är inte Jag övertygad om att den kommittén uppdelning föreslår är rationell och

ändamålsenlig.

Kommitténs

förslag (alternativ 1) går ut på att två konsument-

myndigheter inrättas. Jag är skeptisk till denna lösning, även om inte vill avvisa tanken helt. I vissa

jag stycken framstår lösningen

som en till situationen återgång före 1976 då det nuvarande Konsumentverket bildades. Framför allt kan

gränsdragningen

Särskilda yttranden 399

mellan vålla svårigheter och måste i vart fall myndigheterna utredas närmare. Den typ av blandfinansiering man tänker sig

- och som även finns f n - är inte heller oproblematisk (risk för

bl korssubventionering a). man att ta ett helhetgrepp de Väljer organisatoriskt på konsumentekonomiska måste man i vart fall frågorna noga om Konsument Sverige verkligen skall inrättas. Över pröva huvud måste det utredas vilka uppgifter som eventuellt taget bör föras till andra och vilka delar av verksamhemyndigheter ten som har att drivas på marknadens villkor förutsättningar och om staten då skall vara huvudman. Kommittén bedömer att varken eller nu kan Vilken provningen förlaget bolagiseras. som är bäst för provningsverksamheten bör studeras lösning särskilt, bl a eftersom den har betydelse på säkerhetsområdet. Det är enligt min mening tveksamt om staten skall syssla med allmän av utöver vad som följer av utgiving publikationer, informationsskyldighet. Det är t ex inte självklart myndigheters att staten skall uppträda som läromedelsproducent på konsumentområdet. Det bör prövas om efterfrågan inte kan tillgodoses genom andra sådana producenter. Beträffande utredningsverksamheten bör de överväganden om inriktning och som i samband med att Konkurrensverket syfte gjordes inrättades kunna ge vägledning. Allmänna reklamationsnämnden är en viktig del av rättsväsendet. att dess självständighet skall Jag delar uppfattningen bevaras. Jag anser inte att samlokalisering med någon konsumentmyndighet eller annan intressent på området bör komma ifråga.

Frivilliga organisationer

I likhet med kommittén anser jag att ett breddat konsumentvore önskvärt. Särskilt för opinionsbildpolitiskt engagemang ning och debatt är detta viktigt. menar dock att stor restriktivitet med bidrag ur skatteme- Jag del måste iakttas. I vart fall bör de huvudsakligen utgå på bör främst lita till sina projektbasis. Intresseorganisationer medlemmar som intäktskälla. Jag anser inte att Sveriges Konsumentråd, som bl. a. har ekonomiskt starka fackliga organisationer i medlemskretsen, skall erhålla statsbidrag. Kommittén föreslår att staten skall stödja en ”konsumentom de frivilliga skulle vilja driva en kampanj” organisationerna sådan. Jag kan inte ställa mig bakom denna rekommendation, eftersom det är helt obekant vad kampanjen skulle gå ut på.

400 Särskilda yttranden

Särskilt Turid Ström

yttrande

av

experten

Kommittén är ense om målen för konsumentpolitiken. Tidigare mål ligger fast; att stärka konsumenternas ställning på marknaden och att hushållen i deras strävan att effektivare stödja utnyttja sina resurser. Därtill kommer nya mål som att främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling. Hänsynen till människors hälsa och resurssvaga gruppers behov skall särskilt beaktas. Insatserna skall i första hand inriktas sådana varor och tjänster som svarar för en stor del på av hushållsbudgeten. I allt väsentligt överensstämmer detta med den inriktning av verksamheten som Konsumentverket (KOV) redan nu bedriver. Det är värt att notera att kommittén inte föreslår att någon av KOV:s nuvarande arbetsuppgifter skall upphöra. I stället är det fråga om en successiv utveckling av nya verksamheter. Då kommittén är enig om den statliga konsumentpolitikens inriktning är det överraskande att den är så splittrad i synen på hur verksamheten skall organiseras. Förklaringen är troligen att kommittén inte haft ett bra underlag för ställningstagande i organisationsfrågan. Kommitténs majoritet förordar att nuvarande KOV delas i två myndigheter; en som handhar myndighetsutövning, främst konsumentskydd och rättstillämpning (Nya Konsumentverket), och en som svarar för övriga åtaganden inom konsumentpolitiken, främst utredande, upplysande och opinionsbildande uppgifter (Konsument Sverige). Därtill lägger kommittén ett förslag om att bilda ett Centrum för privatekonomi som staten skall delfinansiera. Kommitténs minoritet förordar ett sammanhållet Konsumentverk. Jag delar minoritetens uppfattning. Som jag inledningsvis konstaterat är kommittén ense om målet och inriktningen av verksamheten. Då detta i så hög grad sammanfaller med den verksamhet som KOV redan nu bedriver hade det varit naturligt att först granska hur KOV:s nuvarande arbetssätt och organisation fungerar och vilka resultat man Det har inte skett och den konsultrapport som ligger uppnått. till grund för majoritetens organisationsförslag talar snarast för ett fortsatt sammanhållet Konsumentverk. Majoriteten har inte kunnat visa att nuvarande organisation är behäftad med brister. Organisationen har under årens lopp visat sig vara tillräckligt flexibel och anpassningsbar till verksamhetens fortlöpande förändringar. Jämfört med majoritetens förslag synes den sammanhållna organisationen vara vida överlägsen.

Särskilda yttranden 401

en väl krävs För att bryta upp fungerande organisation normalt De som majoriteten anför mycket goda argument. anser har bärkraft. Jag vill utveckla det närmare. jag ringa Ett framträdande i i den statliga drag förändringarna under slutet av 1980-talet och särskilt i

myndighetsstrukturen

av 1990-talet har varit en strävan att undanröja dubbelbörjan arbete och därmed öka effektiviteten och skära i kostnaderna. Ett annat ledande motiv har varit att underlätta för företag, och enskilda att hitta rätt i den organisationer medborgare I båda dessa avseenden går majori-

statliga myndighetssfären.

tetens förslag i fel riktning.

En bärande tanke bakom majoritetens organisationsförslag

är att åstadkomma en av KOV:s olika roller och renodling Det är i och för en ambition och i det verksamheter. sig god avseendet har utvecklingen under senare år gått i rätt riktning. Ett för det är bl.a. den verksamhetsindelning som KOV uttryck nu arbetar efter. Man kan m.a.o. att i det avseende är den säga som majoriteten eftersträvar, redan i

organisatoriska lösning,

stora inom nuvarande Konsumentverk.

drag genomförd

Att dela nuvarande KOV två myndigheter torde inte vara på utan att dels vissa administrativa funktioner måste möjligt

dubbleras, dels att vissa sakverksamheter blir överlappande. Att kommittémajoriteten inte insett detta torde till betydande

inte närmare hur del förklaras av att utredningen granskat nuvarande verksamhet inom KOV fungerar. En sådan hade visat att även om KOV:s roller och granskning verksamheter renodlas så är det starkt inbördes relaterade. Det beroendet mellan olika verksamheter är ett utmärömsesidiga kande hela det området.

drag på konsumentpolitiska

De som svarar för och marknadsbevakning är lagtillämpning t.ex. i beroende av den kompetens och de expertresurhög grad ser som skall finnas i den andra enligt majoritetens förslag

myndigheten.

Likaså från att de medel som används synes majoriteten utgå

i har sin i varje specifik

konsumentpolitiken givna användning situation eller att de är Detta är, enligt min mening, utbytbara. en felsyn. Ett kan lösas

Ett exempel: konsumentpolitiskt problem ge-

nom en kombination av olika instrument, som t.ex. informaav kommunala tion, utbildning, marknadsbevakningsinsatser och och eller eventuellt vägledare organisationer lagtillämpning en i branschen i De kan också genom självsanering fråga. inträffa att vad som till en identifieras som ett början

visar sig vara en produktsäkerhetsfråga informationsproblem

som kräver Exemplen kan mångfaldigas.

rättsligt ingripande.

Jmf

402 Särskilda yttranden

Majoriteten synes dock till viss del vara medveten om de

samordningsproblem som uppstår mellan de två föreslagna

myndigheterna vid en delning av KOV. Man föreslår därför en

samlokalisering. En sådan torde dock inte kunna de

undanröja problem som uppstår en av KOV. genom delning Generellt kan konstateras att inte majoriteten gjort något försök att bedöma följderna av en

tvåmyndighetslösning på

effektivitet och kostnader. Man föreslår att dessa blir frågor föremål för en Genom genomgripande översyn. en sådan översyn av verksamheten, kostnaderna och är det

finansieringen

möjligt att de ekonomiska

klarlägga konsekvenserna, säger

majoriteten. Enligt min mening var detta en av kommitténs viktigaste uppgifter. Nu lämnar man den vidare till en ny utredning. Medan minoritetens förslag om ett sammanhållet KOV vilar på en stabil ekonomisk och som grund utgår från en organisation som vi vet föreslår

fungerar, majoriteten en organisation om

vilken man själv konstaterar att man inte vet de ekonomiska konsekvenserna av. Utöver de ekonomiska konsekvenserna av de två organisavill

tionsförslagen jag ta upp ytterligare en aspekt.

Kommittén pekar på att det vid sidan av staten finns en rad andra aktörer och intressenter på de

konsumentpolitiska områ-

det: konsumenterna och

konsumentorganisationerna, kommu-

nerna, näringslivet, massmedia samt andra statliga myndigheter än KOV. Antalet är stort. mycket För alla aktörer och intressenter innebär en av

tudelning

KOV en påtaglig i förhållanden

försämring till nuvarande

situation där det finns en aktör i form statlig av KOV. Ser man till arten och innehållet i de kontakter som KOV har i dag framstår det tydligt att med en kommer tudelning externkontakterna att påtagligt Det

kompliceras. är inte bara på den

statliga sidan som dubbelarbete kommer att även hos uppstå; övriga aktörer blir det dubbelarbete, effektivitetsförluster och onödiga kostnader. jag vill också kommentera om Centrum

förslaget för privat-

ekonomi, där staten föreslås gå in som delfinansiär. Behovet av insatser på det hushållsekonomiska området är stort, inte minst i samband med den aktuella rådgivningen

skuldsaneringslagen. Det är stor om att

enighet resurssvaga grupper skall prioriteras. I ett sådant bör

läge tillgängliga

statliga resurser i första hand användas för att stärka och utveckla KOV:s hushållsekonomiska som har stor arbete, betydelse för såväl kommunernas som organisationernas praktiska rådgivningsverksamhet. En splittring av resurserna innebär en

Särskilda 403

yttranden

försvagning och förslaget bör därför avvisas. en kommentar om relationerna mellan staten/ Slutligen och konsumentorganisationerna. Utkonsumentmyndigheten föreslår att den statliga myndigheten skall ”finna redningen formen för ett forum för opinionsbildning och debatt”. Här bidrar man ett olyckligt sätt till att skapa oklarhet om på mellan myndigheter och organisationerna. rollfördelningen Uppgiften är onödig och bör inte åvila myndigheter. Inom såväl EFTA som EU råder en strikt rollfördelning mellan och konsumentstatliga konsumentmyndigheter frivilliga för talan i olika organisationer. Myndigheterna regeringarnas internationella fora medan förekonsumentorganisationerna träder konsumenterna i t.ex. EFTA:s konsumentkommitté och EU:s konsumentråd. hade fram till 1993 ingen ”röst” i den europeiska Sverige BEUC. Genom bildandet av Sveriges konsumentorganisationen Konsumentråd, som f.n. omfattar 11 riksorganisationer med bred kan nu delta såväl i det nordiska representativitet, Sverige som det europeiska samarbetet mellan konsumentorganisationer. Konsumentrådet är nybildat och har inte tillräckliga resurser för att i ta när det gäller dag på sig omfattande uppgifter och Det bör tid

information, utbildning opinionsbildning. ges

och stöd att utvecklas.

Bilagør

1 Bilaga

Direktiv

Direktiv till Konsumentpolitiska kommittén (Dir. 1992:04,

beslut vid regeringssammanträde 1992-05-14.)

1 Mitt

förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas med uppgift att se över

den statliga konsumentverksamheten och bedöma arten, omoch av det Den fattningen inriktningen statliga engagemanget. strukturen området skall också ses över.

organisatoriska på

2 Bakgrund

för den lades fast av Riktlinjerna statliga konsumentpolitiken senast år 1986 LU34, rskr. 292). riksdagen (prop. 1985/86:121, är målet för konsumentpolitiken att Enligt riksdagsbeslutet hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina stödja resurser och att stärka konsumenternas ställning på marknaden. Detta innebär att de hushållsekonomiska frågorna står i För att nå målen har arbetet bedrivits enligt tre förgrunden. utvecklingen av den lokala utvecklingslinjer, nämligen konsumentverksamheten, stöd till utsatta grupper och ett ökat engagemang hos flera grupper i samhället. De omfattar åtgärder inom konsumentpolitiska åtagandena en rad områden. De statliga insatserna manifesteras främst

genom lagstiftning, genom myndighetsverksamhet och genom

viss statsbidragsgivning.

408 Direktiv

Lagstiftningen till skydd för konsumenterna har efter hand

byggts ut. Som exempel på som beslutats under ny lagstiftning senare år kan nämnas och

produktsäkerhetslagen (1988:1604) den nya konsumentköplagen (1990:932).

Konsumentverket är central

statlig förvaltningsmyndighet

för Verket har

konsumentfrågorna. enligt sin instruktion (SFS

1990:1179) till att hushållen i deras uppgift stödja strävan att effektivt utnyttja sina resurser och att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I till detta de anslutning fullgörs uppgifter som tillkommer konsumentombudsmannen (KO)

enligt lagstiftningen på konsumentområdet. Konsumentverket

har varit verksamt i sin nuvarande form i snart 16 år. Verkets uppgifter är i stor utsträckning inriktade på

förebyggande

åtgärder. Verket skall sålunda bl.a. undersöka och följa hushållens förhållanden, övervaka marknadens utbud samt

näringsidkarnas marknadsföring och säljvillkor, utarbeta rikt-

linjer för undersöka varor och

marknadsföring, tjänster, främja

väsentlig information till konsumenterna och främja utbildning i

konsumentfrågor.

Allmänna reklamationsnämnden har sin instruktion enligt (SFS 1988:1583) till uppgift att pröva tvister mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, och andra tjänster nyttigheter som tillhandahållits för enskilt bruk

huvudsakligen

(konsumenttvister) samt att lämna rekommendationer om hur tvisterna bör lösas. Allmänna reklamationsnämnden inrättades år 1968 för att ge konsumenterna ett enkelt och snabbt billigt, alternativ till

domstolsprövning. Riksdagen beslutade våren 1990 (prop.

1989/90:146,]oU25, rskr. 327) att inrätta ett särskilt ekonomiskt stöd till ideella

konsumentorganisationer för att stärka konsumenternas möj-

ligheter att utöva inflytande i som rör

frågor livsmedelspolitiken.

Medlen under anslaget fördelas av Konsumentverket. Genom beslut

riksdagens forskningspolitiska våren 1990

(prop. 1989/90:90, LU22, rskr. 331) har anvisats särskilda resurser till

konsumentpolitisk forskning. Forskningsmedlen

fördelas av Konsumentverket. Ett harmoniserat nordiskt för system miljömärkning av produkter infördes hösten 1989. Verksamheten finansieras under uppbyggnadsskedet genom bidrag över statsbudgeten (prop. 1991/92:100, bil. 14). Arbetet med handhas för

miljömärkning

svensk del av en särskild anknuten till

miljömärkningsstyrelse

SIS -

Standardiseringskommissionen i Sverige.

Den kommunala konsumentverksamheten har successivt byggts ut. År 1990 skedde ett trendbrott. Resurserna för verksamheten har nu minskat i en del kommuner. I några

Direktiv 409

kommuner har konsumentverksamheten upphört. Totalt sett bedrivs emellertid en omfattande kommunal verksamhet där

är budget- och förköpsrådgivning, skolkontakter,

viktiga inslag rådgivning samt marknadsbevakning, konsumenträttslig reklamationshantering. I inte rikstäckande konsumentorganisation Sverige finns någon

av den karaktär som finns i en del andra länder. Åtskilliga

konsumentinriktade insatser har inom de fackliga och de gjorts Bland de frivilliga konsumentkooperativa organisationerna. kan nämnas Husmodersförbundet Hem och organisationerna och Konsu-

Samhälle Kooperativa Konsumentgillesförbundet.

är ett annat Fortfarande är dock de ment-Forum exempel. roll förhållandevis blygsam. frivilliga organisationernas Inom vissa sektorer har konsumenterna slutit sig samman för kunna driva sina intressen. Exempel på sådan att gemensamt sammanslutningar är Motormännens Riksförbund, Villaägare-

förbundet och Hyresgästföreningen.

och deras en central roll för Företagen organisationer spelar Inom näringslivet har sedan mitten av 80konsumentskyddet. inlett ett aktivt arbete med En

talet flera branscher egenåtgärder

av inom tre bransch-

första utvärdering företagens egenåtgärder

områden har av Konsumentverket.

nyligen genomförts Den 2 1992 undertecknades avtalet om ett Europeiskt

maj Ekonomiskt Samarbetsområde. Avtalet innebär att varor, tjänsoch fritt skall kunna cirkulera en marknad ter personer på omfattande 380 miljoner människor. När EG vid mötet förra året i Maastricht beslutade om att Union inom omnämndes

införa en Europeisk gemenskapen

i den fördragstexten som ett konsumentskyddet föreslagna skall bidra till att en hög område där Gemenskapen uppnå

skyddsnivå. kommer under år 1992 att fram förslag till Regeringen lägga som skall skapa förutsättningar

en förstärkt korzkurrenspolitik

för en ökad effektivitet i såväl den som den offentliga privata sektorn. kommer bl.a. att omfatta en ny skärpt Förslaget som avses träda i kraft under år 1993 samt konkurrenslag för att öka konkurrensen inom den kommunala sekåtgärder torn. kommer att inrättas den 1 juli En ny konkurrensmyndighet

1992 att som utförs av Näringsfrihetsombuds-

genom uppgifter mannen och Statens pris- och konkurrensverk förs samman.

410 Direktiv

3 Behovet av en

översyn

Inledning

Det statliga

engagemanget på det konsumentpolitiska området

måste fortlöpande till de sker

anpassas förändringar som i det

svenska samhället och i vår omvärld. På områden som

många är av betydelse för konsumenterna har det skett eller förestår

viktiga förändringar. Internationaliseringen och i synnerhet den

västeuropeiska integrationen har härvid särskild Det betydelse. är också angeläget att den i svensk

kursändring politik som nu

genomförs och som bygger på marknadsekonomins får

grunder

tydligt genomslag också på det konsumentpolitiska omådet.

Bl.a. dessa förhållanden med en föränd-

gör det nödvändigt

ring av den

konsumentpolitiska verksamhet som staten medver-

kar i.

3.2 Avreglering och ökad konkurrens

Åtgärder för att öka tillväxten och dynamiken i den svenska

ekonomin är centrala för av vår välfärd.

utvecklingen Ett viktigt

inslag i denna är att åstadkomma politik en ökad konkurrens

inom såväl

den privata som den offentliga sektorn. I detta syfte

sker en områden som i

avreglering på dag inte är konkurrens-

utsatta. Verksamheten inom stat och kommun utsätts för kon-

kurrens på allt fler områden så att genom avreglering privata alternativ, bl.a. i fråga om vård, och kan

omsorg utbildning, erbjudas medborgarna. Konkurrenspolitiken syftar ytterst till att ta till vara konsu-

menternas intressen. En väl

fungerande marknadsekonomi

förutsätter dock aktiva och välinformerade konsumenter och ett effektivt

konsumentskydd.

3.3 Närmandet till EG

Närmandet till EG innebär att

förutsättningarna för närings-

idkarna och för konsumenternas handlande

på marknaden delvis förändras. EES-avtalet kommer sannolikt att medföra ett större utbud av varor och samt en konkurrens

tjänster skärpt med lägre priser som följd.

För att konsumenterna skall kunna

tillgodogöra sig förde-

larna av det fria flödet av varor och måste de kunna tjänster överblicka och värdera utbudet. Detta medför krav en

på god

konsumentinformation. Sådan information har särskild

bety-

Direktiv 411

delse inom tjänsteområdet mot bakgrund av de särskilda svårigheter som i att få inblick i och jämföra olika tjänsteligger erbjudandens omfattning och innebörd. Närmandet till EG kommer också att i andra hänseenden få det konsumentpolitiska området. EES-avtaåterverkningar på

let förpliktigar EFTA-länderna att i sin nationella lagstiftning

fr.o.m. den 1 januari 1993 införa de EG-regler som omfattas av avtalet. På konsumentområdet innebär detta att ett antal lagar måste ändras. Det gäller bl.a. marknadsföringslagen (1975:1418) och (1981:1361). Särskild lagstiftning hemförsäljningslagen krävs vidare bl.a. när det leksakers säkerhet gäller paketresor, samt dessa områden farliga produktimitationer. Förslag på avses bli förelagda riksdagen under år 1992. Inom EG förbereds bl.a. lagstiftning när det gäller produktsäkerhet, ansvar för samt s.k. oskäliga avtalsvillkor, tjänster Detta arbete kan leda till att det svenska distansförsäljning. behöver ändras eller kompletteras. regelverket De regelverk som skall tillämpas när ett EES-avtal träder i kraft kommer att ställa ökade krav på en effektiv myndighetsoch kontroll av varor och tjänster på marknaden när det tillsyn gäller främst säkerhetsaspekter. Även på det marknadsrättsliga området kan det förutses att den ökade internationella handeln och marknadsföringen över gränserna, ofta i nya medier, kommer att kräva en förstärkt marknadsbevakning. har nära samband med produkters säkerhet Standardisering och funktion. EG hänvisar alltmer till standarder i sin lagstifti kommer att ställa krav på ning. Standardiseringen Europa svenska insatser. EES-avtalet för samarbetet mellan EFTA-länderna ger ramar och EG. EFTA-länderna ges bl.a. möjlighet att delta i framtida konsumentområdet. En förutsättgemenskapsaktiviteter på ning för att påverka den framtida europeiska konsumentär ett aktivt deltagande av svenska och politiken experter konsumentföreträdare. Detta kommer att ställa krav på kompetens och språkkunskaper. EFTA:s konsumentministrar antog vid sitt senaste möte i i 1991 en särskild konsumentdeklaration. I Reykjavik augusti deklarationen EFTA/B3 12/91) understryks betydelsen av (III att stödja konsumenternas intressen och att behålla en hög nivå på konsumentskyddet vid närmandet till EG.

m

412 Direktiv

Miljöfrågor ..

Kopplingen mellan och har blimiljöpolitik konsumentpolitik

...\...V..

vit allt starkare. Miljöhänsynen har fått en större för «-\ betydelse konsumenterna. Många är beredda att genom sitt levnadssätt och sina konsumtionsvanor bidra till en minskad belastning på miljön. Ett uttryck för denna utveckling inrättandet av det utgör nordiska systemet för miljömärkning. Det bör i sammanhanget också nämnas att en arbetsgrupp har tillsatts under Miljöoch naturresursdepartementet med uppgift att undersöka möjligheterna att varornas i alla led. begränsa miljöpåverkan En rapport kommer att presenteras under sommaren 1992. Konsumentverket har utöver de insatser som för att i görs med beslut härom minska hushållens enlighet riksdagens elförbrukning också aktivt arbetat med bränsledeklarationer för bilar, m.m. Sambandet mellan miljö och konsumtion uppmärksammas i av verkets och i många publikationer utbildningsverksamheten. Det ökade intresset för även i rättsmiljön avspeglas tillämpningen. Konsumentverket/KO har särskilt uppmärksammat reklam där miljöargument används. Marknadsdomstolen har vid flera tillfällen på talan av KO förbjudit vilseledande miljöreklam. Mot bakgrund av det ökade miljömedvetandet hos konsumenterna och den utveckling i övrigt som sker bör

kopplingen

mellan miljöfrågor och konsumentfrågor prövas närmare.

3.5 Den lokala verksamheten

Den lokala konsumentverksamheten är i det konsumentviktig politiska arbetet. Det betonades av senast under riksdagen våren 1991 (Skr. 1990/91:143, LU37, rskr. 334). Inom kommunerna har under senare tid resurserna för den kommunala konsumentverksamheten minskats. Utvecklingen i kommunerna kan inge farhågor för framtiden, och detta reser bl.a. frågan hur konsumenterna skall kunna tillförsäkras ett fortsatt lokalt stöd. Om den kommunala konsumentverksamheten minskar - då det inte kan komma i fråga att kommunerna ålägga nya området - leder det sannolikt till ett ökat uppgifter på tryck på Konsumentverket och Reklamationsnämnden.

Direktiv 413

4 Utredningsuppdraget

4.1 Allmänna utgångspunkter

Kommittén att en samlad av det bör ges i uppdrag göra översyn det området.

statliga engagemanget på konsumentpolitiska

För är min särskilt två faktorer av översynen enligt mening central betydelse. Den ena samman med ambitioner att hänger regeringens stärka och bredda marknadsekonomins roll i det svenska samhället. En fortsatt i denna riktning utveckling ger ändrade för såväl konsumenter som En förutsättningar näringsidkare. väl marknadsekonomi stärker konsumenternas ställfungerande som ställs inför ökade krav för ning samtidigt näringsidkarna att kunna hävda marknaden. Dessa förhållanden skapar sig på

ändrade villkor för konsumentpolitiken.

Den andra faktorn av särskild betydelse i sammanhanget är närmande till EG. Detta förhållande, i förening med Sveriges den ökade i kommer att bl.a. internationaliseringen övrigt, ställa den svenska konsumentpolitiken inför delvis nya uppgif-

ter. anser vidare att det är viktigt att slå vakt om det rättsliga Jag och att vi tar fasta på den allt starkare konsumentskyddet

kopplingen mellan miljöpolitik och konsumentpolitik.

Med i de förutsättningar som i det jag nu utgångspunkt ligger särskilt se över den statliga verksamhetens sagt bör kommittén och omfattning konsumentområdet. art, inriktning på för bör vara att avgränsa det statliga Vägledande översynen Den statliga verksamheten på konsumentpolitikengagemanget. ens område bör koncentreras till sådana verksamhetsområden

där insatser verkligen behövs och till sådana uppgifter

statliga som inte kan kommunala eller enskilda, läggas på andra, organ. I vill särskilt nämna behovet av statliga sammanhanget jag insatser för att också framdeles värna om särskilt utsatta

konsumenter.

4.2 En mar/enadse/eonomi

förstärkt

Den förstärkta och breddade marknadsekonomin grundad på

fri konkurrens och avreglering skapar, som jag nyss sagt,

ändrade villkor för konsumentpolitiken.

En konkurrens stärker typiskt sett konsumenternas skärpt marknaden. Konsumenternas intressen blir en ställning på för marknaden. Den här utvecklingen gör att de

angelägenhet

Vi l 414 Direktiv

hittillsvarande insatserna kan

konsumentpolitiska behöva om-

prövas i vissa delar. Samtidigt bör jag erinra om att resonemanget om konsumenternas förstärkta ställning bygger på att konsu-

förutsättningen

menterna är både aktiva och välinformerade samt att de rättsliga spelreglerna är effektiva. För att konsumenterna skall kunna fylla sin funktion i marknadsekonomin krävs ju bl.a. en fullgod marknadsöverblick och ett tydligt prismedvetande. Härtill måste beaktas att en rad marknader inte kännetecknas av konkurrens. i dessa

fullständig Svagheten hänseenden får en

särskild betydelse vid den marknads- och konkurrenssituation som uppstår för konsumenterna efter ett EES-avtal. jag anser att det måste vara en av för huvuduppgifterna kommittén att närmare belysa vilka de nu återverkningar beskrivna förhållandena bör få

på konsumentpolitiken.

4.3 Närmandet till EG

Den ökade och då i internationaliseringen synnerhet närmandet till EG som en rad reser, jag har framhållit, frågor som rör konsumentpolitik och det statliga engagemanget. Det bör därför vara en annan huvuduppgift för kommittén att de belysa konsekvenser som närmandet till EG för med för svenskt sig vidkommande. Det lagstiftningsarbete som föranleds av ett EES-avtal pågår för närvarande i regeringskansliet. Kommitténs uppgifter bör därför i första hand inriktas på frågor som rör annat än behovet av Det kan

lagstiftning. gälla

kraven insatser bl.a. i om och

på fråga marknadsbevakning

deltagande i internationellt arbete. Kommittén bör lämna förslag på hur dessa krav lämpligen bör Det då tillgodoses. gäller inte bara de mer i om

utpräglade myndighetsfunktionerna fråga

bl.a. produktsäkerhet, utan också operativt inriktade uppgifter, såsom deltagande i det regelverkets gemensamma utveckling och i det viktiga vill i detta

standardiseringsarbetet. Jag sam-

manhang särskilt peka på behovet att undersöka hur marknadsövervakningen bör organiseras samt vilka

finansieringsbehov

och som

finansieringsalternativ föreligger.

Närmandet till EG aktualiserar också om vilka frågor uppgifter som lämpligen bör handhas i statlig regi. Härvid bör förslag

på lämplig delegering till under konsumentmyndigheten göras

beaktande av att det här ofta rör sig om samarmellanstatligt bete med bindande verkan. Det kan t.ex. att företräda gälla svenska intressen i olika

förhandlingar.

En annan väsentlig uppgift i detta är att finna sammanhang

Direktiv 415

metoder och former för hur man skall hantera konsumentfrågor som sträcker sig över nationsgränserna. Kommittén bör i sammanhanget vad som i EFTA:s uppmärksamma sagts konsumentdeklaration från hösten 1991.

4.4 Ett effektivt /eonsumentslzydd

rättsligt

Som jag förut sagt intar det rättsliga konsumentskyddet en central inom konsumentpolitiken. Vi har i en plats Sverige konsumentlagstiftning som i många avseenden skapar garantier för ett bra konsumentskydd. Lagstiftningen rättsligt ger samtidigt tydliga spelregler för näringsidkarna. Jag anser dock att det finns anledning att pröva om vi- vid en ökad och en friare marknadsekonomi - behöver avreglering stärka konsumenternas möjligheter att hävda de rättigheter som det rättsliga konsumentskyddet erbjuder. Detta är inte minst viktigt i en utveckling med marknadsföring i nya former, såsom ”homeshopping”. Viktigt är också att följa den utveckling som sker inom EG. Kommittén bör vara uppmärksam på i vad mån det kan finnas regler på det rättsliga konsumentskyddets område som lägger omotiverade hinder i vägen för en fri marknad och konkurrens och som därmed i själva verket motverkar konsumenternas intressen. En diskussion om det rättsliga konsumentskyddet och det statliga engagemanget på det området måste givetvis omfatta Konsumentverkets roll och uppgifter på det området. Detsamma gäller i fråga om Allmänna reklamationsnämnden.

Frivilliga /eonsumentorganisationer

Vid kring en av det statliga

övervägandena avgränsning engage-

är det att analysera möjligheterna av att i manget naturligt skilda former privatisera det konsumentinriktade arbetet som i dag bedrivs av konsumentmyndigheten. Härvidlag är det, som jag ser det, angeläget att sträva efter att konsumenterna i större utsträckning engagerar sig i konsumentfrågorna och tar ansvar för dessa både individuellt och i grupp. Kommittén bör belysa de ekonomiska och administrativa insatser som i ett inledningsskede kan behövas från statens sida för att underlätta bildandet av frivilliga konsumentorganisationer i Sverige. Kommittén bör också självfallet följa utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten och hur den påverkar behovet av insatser den lokala nivån. frivilliga på

41 e Direktiv

4.6 Ökad

miljöhänsyn

En annan sak som kommittén bör ägna uppmärksamhet åt är den allt starkare koppling som i dag finns mellan miljöpolitik och konsumentpolitik. Som jag har sagt i det föregående har miljöhänsynen efter hand fått en allt större betydelse för många konsumenter. Den här utvecklingen främjas av initiativ från statligt och kommunalt håll, från frivilliga organisationer och från näringslivet. Jag anser det viktigt att ta fasta på denna vilja att visa större omsorg om miljön. Miljömedvetna och välinformerade konsumenter är en strategisk förutsättning för att bl.a. åstakomma miljöanpassade varor. Kommittén bör därför undersöka om några ytterligare åtgärder på det konsumentpolitiska området bör vidtas för att stimulera den utveckling som pågår.

Översyn

av

myndigheterna

En översyn av det statliga engagemanget på det konsumentpolitiska området efter de riktlinjer som jag nu har angett innebär att de statliga myndigheter som är verksamma på området måste ses över. Kommittén bör uppmärksamma utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten och vilka förändringar den utvecklingen kan få för Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden.

Konsumentverket

Översynen bör till att börja med ta sikte på att anpassa

Konsumentverket till de förslag som kommittén kommer fram till med anledning av utredningsuppdraget såsom det hittills har angetts. Kommittén bör även undersöka i vad mån det är påkallat att även i andra hänseenden göra omprioriteringar av den verksamhet som verket enligt sin instruktion har att utföra. Kommittén bör i så fall lämna förslag till erfordeliga ändringar i verkets instruktion. Kommittén bör i sammanhanget också pröva de möjligheter som kan stå till buds för att minska verkets anslagsbehov utan att för den skull de väsentliga konsumentpolitiska uppgifter som verket bör ha träds för när. I detta bör bl.a. ansvarssyfte fördelningen mellan Konsumentverket och andra statliga organ ses över. En fråga som därvid särskilt bör uppmärksammas är ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket, den nya konkurrensmyndigheten, länsstyrelserna och den lokala konsumentverksamheten när det gäller formerna för och om-

Direktiv 417

fattningen av allmän konsumentinformation om prisförhållandena på marknaden. I sammanhanget bör kommittén också undersöka möjligheterna och av att delar av verksamheten vid Konlämpligheten sumentverket finansieras på annat sätt än över statsbudgeten.

Konsumentombudsmannen Även KO:s roll och verksamhet inom ramen för det rättsliga bör Kommittén bör i konsumentskyddet analyseras. överväga vad mån det kan finnas skäl att ändra KO:s roll och uppgifter för att få till stånd en av verksamheten till områden anpassning som ter särskilt angelägna men som i sig konsumentpolitiskt utanför KO:s tillsyn. Kommittén bör också dag ligger överväga om det nu finns anledning att ge KO en organisatoriskt självständig ställning.

Allmänna reklamationsnämnden Allmänna reklamationsnämnden bör också ses över. Därvid är det att beakta att reklamationsnämnden enligt min mening en viktig funktion inom det rättsliga konsumentskyddet. fyller Nämndens verksamhet är - både för konsumenterna och för näringsidkarna - ett ändamålsenligt och i många fall effektivt alternativ till en traditionell tvisthantering i de allmänna domstolarna. För såväl de enskilda som för staten är tvisthanteringen inom nämnden dessutom också ett från kostnadssynpunkt fördelaktigt alternativ. Jag anser därför att en tvisthantering av det slag som reklamationsnämnden bedriver inte bara bör bibehållas - som ett - också komplement till de förebyggande åtgärderna utan utvecklas för att kunna möta de behov som kan förutses. av den kommunala medlingen får här betydelse. Utvecklingen I det hänseendet måste bl.a. behovet av att utveckla tvistlösningsmekanismer för att hantera konsumenttvister som sträcker sig över nationsgränserna uppmärksammas. Kommittén bör i ljuset av vad jag nu har sagt göra en analys av de som reklamationsnämnden har. En utgångsuppgifter för en sådan bör vara att den tvisthantering som punkt analys nämnden bedriver även framdeles skall bygga på förutsättningen att nämndens beslut har karaktären av rekommendationer. Kommittén bör vidare vilka varu- och tjänsteöverväga områden som bör omfattas av en tvisthantering av det slag som nämnden bedriver. Vidare bör kommittén pröva om de nuvarande formerna för verksamheten hos reklamationsnämnden kan behöva ändras. Ett riktmärke bör vara att statens kostnader för verksamheten hålls nere.

14 13-0824

418 Direktiv 4.8

Övrigt

Kommittén bör vidare mot bakgrund av den utveckling som pågår belysa om det konsumentpolitiska arbetet i större utsträckning bör innefatta kommunala och andra offentliga tjänster på de områden som inte är avreglerade. De som nu åtgärder inletts för att den sektorn och andra öppna offentliga reglerade områden för ökad konkurrens medför att fler delar visserligen av ekonomin kommer att fungera under marknadsmässiga former. Ett exempel är skolan där föräldrarnas att möjlighet välja skola har ökat genom regeringens förslag om skolpeng. Avregleringen har emellertid inte nått alla de områden som hittills varit reglerade. Och det kan förutses att vi även med ett ambitiöst avregleringsprogram kommer att ha kvar flera områden med en reglering som innebär att konkurrens kommer att saknas. Det bör stå kommittén fritt att även i andra hänseenden än dem jag nu berört ta upp frågor som kan vara av betydelse för den verksamheten det området. statliga på konsumentpolitiska

5 Arbetets bedrivande

Kommittén bör i sitt arbete samråda med pågående utredningar som kan ha betydelse för översynen. Kommittén bör också ta del av det arbete som görs avseende den lokala verksamheten i enlighet med regeringens uppdrag till Konsumentverket den 27 mars 1991 (dnr C91/676/MA). Konsumentverkets och Allmänna reklamationsnämndens

fördjupade anslagsframställningar för budgetåren 1992/93-

1994/95 bör utgöra ett underlag för kommitténs arbete. Kommittén skall beakta innehållet i direktiv till regeringens samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5 ) och angående EGaspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43). Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den 1 september 1993.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer att jag regeringen bemyndigar att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen - med ledamöter med att (1976:119) högst sju uppdrag göra en konsumentpolitisk översyn, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat

Direktiv 41 9

biträda åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut ansluter och Regeringen sig till föredragandens överväganden bifaller hemställan. (Civildepartementet)

2 Bilaga

Exempel på egenåtgärdsprogram

Här presenteras huvuddragen i ett femtiotal egenåtgärdsprogram fördelade på ett drygt trettiotal branscher. Inom vissa branscher genomförs således flera typer av egenåtgärder. Redovisningen av varje bransch är dock inte fullständig t.ex. har standardkontrakt och garantisystem helt utelämnats på grund av att sådana egenåtgärder är mycket vanliga och förekommer i stort sett i alla branscher. Det har därför inte bedömts meningsfullt att ta med dessa. Redovisningen sker branschvis, men inleds med vissa program som kan betecknas som branschövergripande. I försäkringsbranschen finns såväl för branschen gemensamma som företagsegna system för rådgivning samt för reklamationshantering. Ett antal företagsegna system finns med endast i redovisningen av försäkringsbranschen. De flesta uppgifter om här presenterade egenåtgärdsprogram är hämtade från samtal med och olika promemorior sammanställda av Nils Ringstedt vid Konsumentverket och Torsten Brink vid Industriförbundet.

1 Branschövergripande program

Huvudmän: Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté (ICC) och Näringslivets Delegation för Marknadsrätt (NDM) Egenåtgärder: 1. Grundregler för reklam, Regler för säljfrämjande åtgärder, Regler för direktmarknadsföring m.fl. samlingar av etiska regler för olika typer av marknadsföring.

Egenåtgärdsprogram 421

2. Marknadsetiska Rådet (MER) med uppatt uttalanden rörande

gift göra principiella

och tillämpning av de nämnda regtolkning lerna. Etablerade: i sin första edition långt före Grundreglerna

marknadsföringslagen. Övriga regelsamlingar

från 1970-talet och senare. MER etablerat 198 9.

Huvudman: Reklamförbundet m.fl. Annonsörföreningen, 1. I till för reklam

Egenåtgärder: anslutning Grundregler

utbyggd definition av könsdiskriminerande reklam. Etablerade: 1987

Huvudman: Reklamförbundet för Ansvariga Reklamutgivare

Egenåtgärd: Utbildning (ARU). Avancerad praktiskt upplagd utbild-

ning i marknadsrätt avseende såväl offentligsom utomrättsliga regler och rättsliga system. Etablerad: Slutet av 1960-talet

Huvudman: Annonsörföreningen Utbildning för Delegerade Reklamansvariga

Egenâtgärd:

Brett med sär-

(DRA). upplagd utbildning

skild inriktning på marknadsföringsrätten,

både offentligrättsliga och utomrättsliga reg-

ler och system. Etablerad: Slutet av 1960-talet

Huvudman: Svenska Tidningsutgivareföreningen (1-2)

samt Pressens samarbetsnämnd (2) 1. Regler för reklamidentifiering Egenåtgärder:

2. Textreklamkommittén med uppgift att

behandla ärenden angående redaktionell text med reklaminslag. Etablerade: 1976

,,, l

Egenåtgärdsprogram

Branschspecifika program

Bransch: Advokatverksamhet Huvudman: Sveriges Advokatsamfund Egenåtgärd: Nämnd för prövning av arvodestvister mellan advokatbyrå och klient. Etablerad: Stadgarna tillkom i samband med samfundets bildande för ca. 100 år sedan.

Bransch: Bankverksamhet Huvudman: Svenska Konsumentverket

Bankföreningen,

och Finansinspektionen. Egenåtgärd: Konsumenternas Bankbyrå startar sin verksamhet i början av 1994. Bankbyrån skall syssla med rådgivning.

Bransch: Begravningsentreprenörer Huvudman: Sveriges Begravningsentreprenörers Förbund Egenåtgärd: Reklamationsnämnd för bedömning av klagomål från kunder. I nämnden ingår företrädare för branschen och konsumenterna. Etablerad: 1988

Bransch: Bostadsmarknaden Huvudman: Centralor-

Sveriges Bostadsrättsföreningars

ganisation Egenåtgärd: Bostadsrättsnämnden med uppgift att pröva tvister mellan konsument/bostadsrättsinne--

havare och bostadsrättsförening. I nämnden

ingår tre jurister. Etablerad: 1988

Bransch: Brunnsborrning Huvudman: Sveriges Avantiborrares

förening

Egenåtgärd: Reklamationsnämnd för bedömning av tvister mellan och

föreningens medlemsföretag

deras kunder rörande

brunnsborrningsar-

beten. Medlemmarnas har vid vite förbundit sig att följa nämndens rekommendationer. Etablerad: 1971

Bransch: Bryggeribranschen Huvudman: Sveriges Bryggareförening Egenåtgärder: 1. för av lättöls-

Tolkningsregel identifiering

reklam. Regeln innebär en precisering av motsvarande bestämmelse i Konsument-

Egenåtgärdsprogram 423

verkets för marknadsföring av öl riktlinjer klass II i syfte att motverka att lättölsreklamen sammanblandas med reklam för öl i andra alkoholklasser. All lättölsreklam insändes i efterhand till föreningen för granskning. Överträdelse av regeln medför att felande bryggeri ådöms ett ”föreningsvite”. 2. Utbildningsprogram för bryggeriernas marknadsföringspersonal och av bryggerierna anlitade reklambyråer rörande marknadsalkoholreklamlagen samt riktföringslagen, linjer från Konsumentverket på området. 3. Klassificering av färdigförpackat vatten med krav på visst innehåll och ursprung för av beteckningar såsom Naturanvändning ligt mineralvatten, Källvatten och Mineralvatten etc. Etablerade: 1 och 21987 samt 3 1990

Bransch: Dagligvarubranschen

Huvudman: Organisationer och företag inom dagligvarubranschen om volym och vikt finns i lagen om

Egenåtgärd: Regler

bestämning av volym och vikt (1971:1081) som övervakas av Konsumentverket. Dagligvaruhandeln har åtagit sig att verka för att ökad om inom brankunskap reglerna sprids schen och till konsumenterna. Etablerad: I början av 1980-talet

Bransch: Detaljhandeln Huvudman: Sveriges Köpmannaförbund Egenåtgärd: Reklamationshantering under symbolen Trygga Köp. Medlemsföretagen åtager sig att behandla reklamationer korrekt samt att följa Allmänna reklamationsnämndens rekommendationer. Om medlemsföretag inte fullföljer sitt åtagande ersätter Köpmannaförbundet kunden med hjälp av fonderade medel. Etablerad: 1983

Huvudman: Konsumentkooperationen Reklamationshantering av varaktiga konsum- Egenåtgärd:

tionsvaror i anslutning till köptrygghetsbevis.

7 1 424 Egenåtgårdsprogram

Garantin i två år. Om kunden en gäller köper vara som kostar mer än 1 000 kronor, kan denne vid köptillfället teckna en treårig försäkring som gäller om varan slutar fungera grund av skada eller kommer bort. Med på vissa undantag tillämpar konsumentföreningarna öppet köp på inköpta varor i tre veckor. Etablerad: 1966

Bransch: Direkthandelsbranschen Huvudman: Direkthandelsföretagens förening (Df) Egenåtgärd: Dokumenten ”God affärssed i teledirekt- ” handelns marknadsföring” samt God affärssed i hembesökshandelns marknadsföring” med omfattande presentation av gällande offentligrättsliga och utomrättsliga regler på området samt deras tolkning och tillämpning. Dessutom finns vissa gransknings- och bedömningsfunktioner i form av ”Dfzs vägledare”. Inom ramen för programmet har s.k. ångerhandlingar på olika främmande språk tagits fram. Etablerad: 1985

Bransch: Direktmarknadsföringsbranschen Huvudman: Swedish Direct Marketing Association (SWEDMA) Egenåtgärder: 1. Rekommendationer till företagen i branschen angående god etik vid direktmarknadsföring. Till direktmarknadsföring hänförs adresserad och oadresserad direktreklam, tidningsbilagor, telemarketing etc. SWEDMA har utarbetat en handbok för företagen med en genomgång av gällande regler och deras tillämpning. 2. Etiska nämnden för direktmarknadsföring (DM-nämnden) med uppgift att övervaka och göra uttalandena rörande god etik i direktmarknadsföring. Etablerade: 1986

Bransch: Däckbranschen Huvudman: Däckspecialisternas Riksförbund (DRF) och Däckleverantörernas förening (DF)

Egenåtgärdsprogram

Egenåtgärd: Reklamationsnämnd för automobilgummi med att bl.a. tvister

(RAG) uppgift pröva

mellan återförsäljare och konsumenter rörande vissa angivna däcksfabrikat. Medlemshar att följa nämndens företagen åtagit sig rekommendationer. Etablerad: 1970-talet

Bransch: Fastighetsmäklarbranschen Huvudman: Sveriges Fastighetsmäklarsamfund/Mäklar-

samfundet 1. Etiska regler för medlemmarnas uppträ- Egenåtgärder: dande. 2. i i krets- Medlemsskap föreningen prövas styrelser, bl.a. utifrån de etiska reglerna. 3. Centralt finns en disciplin- och ansvarsnämnd som prövar inte bara medlems, utan även annan verksamhet.

fastighetsmäklares,

Etablerade: 1984

Huvudman: Sveriges Aktiva Fastighetsmäklares Riksförbund (SAF) 1. Förbundet har dokumentet ”God

Egenåtgärder: antagit

- skall mäklarsed etiska regler” som följas av medlemmarna. 2. Förbundet har inrättat dels en antagningsnämnd för av medlemsskap, dels en prövning disciplinnämnd för prövning av medlemmar-

nas uppträdande, dels en reklamationsnämnd

för av tvister mellan mäklare och prövning kunder - Reklama-

Fastighetsmarknadens

tionsnämnd (FRN). Medlemmarna har åtaatt följa reklamationsnämndens begit sig slut. Etablerade: 1965

Huvudman: Svensk Fastighetsförmedling (ESSEFF)

Ansvarsnämnd bestående av två jurister och Egenåtgärd:

tre mäklare som har till uppgift att avgöra om

mäklare handlat i strid med god mäklarsed. Tills Vidare bedömningarna från utgår Mäklarsamfundets etiska regler i avvaktan att huvudmannen skall fastställa på egna regler. Etablerad: 199 1

15 13-0824

426 Egenåtgärdsprogram

Bransch: Fastighetsägare Huvudman: Sveriges Fastighetsägareförbund Egenåtgärd: av medlemmarnas vandel

Övervakning ge-

nom styrelserna i 24 regionala föreningar. Dessa kan ta ställning till om medlem som misskött sig skall få erinran eller uteslutas ur förbundet. Förbundet följer

kontinuerligt upp

uteslutningar och skälen för dessa. rörande sed

Informationsbroschyr god på

hyresmarknaden och området utbildning på av förtroendevalda planeras. Etablerad: 1970-talet

Bransch: Färger och lacker Huvudman: Sveriges Färgfabrikanters Förening (SVEFF) Egenåtgärd: Information om målning av träfasader. Överenskommelse har träffats med Konsumentverket om innehållet i en broschyr som informerar om hur man undviker fukt- och rötskador. Etablerad: 1993

Bransch: F örsäkringsbranschen Huvudman: Sveriges Finans- Försäkringsförbund, inspektionen och Konsumentverket. Egenåtgärd: Information och Konsu-

rådgivning genom

menternas Försäkringsbyrå. Råd före av köp

försäkring genom bl.a. marknadsöversikter.

Råd efter köp bl.a. i samband med skadetvister där byrån intar en medlarroll mellan parterna. Etablerad: 1979

Huvudman: Sveriges Försäkringsförbund

Egenåtgärder: 1. Livförsäkringens Villkorsnämnd avger ytt-

rande på begäran av

försäkringsbolag,

Försäkringsförbundet, Allmänna reklamationsnämnden, domstol eller annan myndighet rörande av

omfattningen livförsäkringar

samt tolkningen av villkor i sådana försäkringar. 2. Olycksfalls- och sjukförsäkringsnämnden som på begäran av

försäkringsbolag,

Försäkringsförbundet, Allmänna reklamationsnämnden, domstol eller annan myndig-

Egenåtgärdsprogram 427

het avger yttrande i frågor rörande reglering av olycksfalls- och sjukförsäkringsskador. 3. Skadeförsäkringens villkorsnämnd som av ovan nämnda inrättningar på begäran avger yttrande i frågor som rör omfattningen av skadeförsäkringar och tolkningen av villkor i sådana försäkringar. Etablerade: 1940-talet

Huvudman: Sveriges Försäkringsförbund Egenåtgärd: Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd som på begäran av försäkringsbolag, domstol eller annan myndighet avger yttrande i ärenden angående personskadeersättning från ansvarsförsäkring. Etablerad: 1960-talet

Huvudman: Sveriges Försäkringsförbund har Egenåtgärder: Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd

till uppgift att enligt villkoren för rättsskydds-

försäkring och trafikförsäkring pröva ombuds (ombud som ej är advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå) lämplighet för uppdrag samt fråga om dessa ombuds arvode och övriga kostnader i händelse av tvist därom. kan begäras av ombud eller försäk- Prövning ringsbolag. Etablerad: 1 982

Huvudman: Försäkringsbolaget Agria dj urskadenämnd, som är gemensam Egenåtgärd: Agrias för Agria och Länsförsäkringar, prövar ärenden rörande djurförsäkringar. Verksamheten är ock kostnadsfri för konsumenrådgivande terna. Etablerad: 1985

Huvudman: Folksam, Skandia respektive Trygg Hansa har likartat uppbyggda inrättningar Egenåtgärder: Bolagen med kundombudsman och nämnder för prövning av respektive bolags beslut i skadeärenden, tillämpning och tolkning av försäkringsvillkor m.m.

Bl

Egenåtgärdsprogram

...xv-pjagamAmxs.

Etablerade: Folksam 1960-talet, Skandia 1986 och Trygg Hansa 1985.

l Bransch: Hemelektronikbranschen Huvudmän: Branschorganisationer inom såväl leverantörsledet - som (1 3) detaljistledet (2) Egenåtgärder: 1. Marknadsöversikt i form av den s.k. Hi-Fi Handboken. 2. Sammanställning av gällande regler och praxis vid marknadsföring av hemelektronik såsom den utvecklats av dels Marknadsdomstolen, dels branschens granskningsnämnd som verkade under c.a. två år i slutet av 1980talet. Nämndens ledamöter tidigare ger via huvudmännen viss rådgivning i marknadsföringsetiska frågor till företagen. 3. EHL:s ansvarsnämnd med uppgift att främja enhetlig och till tekprodukternas niska beskaffenhet anpassad rättstillämpning och praxisutveckling på köp- och tjänsterättens område. Arbetet sker genom bedömning av konkreta fall rörande reglering av skador förorsakade av elektriska hushållsapparater. Etablerade: 1 under 1960-talet, 2 1988 och 3 1991

Bransch: Hotell och restauranger Huvudman: Sveriges Hotell- och Restaurangförbund Egenåtgärd: Ansvarsnämnd med uppgift att handlägga och bedöma konsument- och affärsetiska frågor samt reklamationsärenden. Etablerad: 1985

Bransch: Kemibranschen Huvudman: Kemikontoret och Plast- och Kemikalieleverantörsföreningen (PKL) Egenåtgärd: Kemibranschens etiknämnd med uppgift att handlägga ärenden rörande

marknadsföring

av kemiska produkter och ämnen samt produktsäkerhet och att utveckla god affärssed på området. Någon regelsamling i anslutning till nämndens avgöranden och

tolkning

av begreppet god affärssed har ännu inte sammanställts. Etablerad: 1988

Egenåtgärdsprogram 429

Bransch: Hälsokostbranschen Huvudman: Hälsokostbranschens leverantörsförening

Hälsokostbranschens bedömningsnämnd

Egenåtgärder: behandlar ärenden som rör marknadsföring av hälsoprodukter. Trots att leverantörsföreningen i samband med tillskapandet av

egenåtgärderna antog egna marknadsförings-

har bedömningsnämnden sällan tilregler dessa. De flesta ärendena har avsett lämpat marknadsföring av s.k. naturmedel och nämnden har då kommit att tillämpa och tolka Konsumentverkets riktlinjer för marknadsav naturmedel. I och med den föring nya läkemedelslagen försvinner efter en övernaturmedel. Det är

gångsperiod begreppet

dock troligt att nämndens verksamhet kommer att fortsätta och framdeles till stor del avse marknadsföring av s.k. naturläkemedel, men även andra typer av hälsoprodukter. Etablerade: 1987

Huvudman: Svenska Hälsokosthandlares Riksförbund Utbildningsprogram för att höja kunskaperna

Egenåtgärd:

hos anställda i branschen. Etablerad: 1 987

Bransch: Livsmedel Huvudman: Medlemsföretag i Normpack som en frivillig över- Egenåtgärd: Normpack bygger på enskommelse mellan Livsmedelsverket, Packforsk och företag med verksamhet knuten till Svensk

livsmedelsförpackningar.

materialnorm för livsmedelsförpackningar har utarbetats. Normpack skall tillgodose både och miljösäkerhets-

produktsäkerhets-

svarar även för viss ut-

aspekter. Normpack

om förpackningar avsedd för anbildning ställda vid berörda företag. Berörda företag till c.a 140 och finns bland råvaruuppgår tillverkare för för-

förpackningsindustrin,

samt livsmedelsindustrin.

packningsindustrin

Etablerad: 1981

Egenåtgärdsprogram

Huvudman: Kontrollföreningen för alternativ odling (KRAV) Egenåtgärder: Regler för alternativ odling och

uppfödning

samt marknadsföringsregler för sådana produkter. Etablerade: 1989

Huvudman: Sveriges Livsmedelsindustriförbund (SLIM) m.fl. Egenåtgärder: Etiska för av hälsoregler användningen påståenden i livsmedelsreklam. Programmets huvudinslag utgörs av dokumentet ”Hälsoargument i marknadsföringen av livsmedel”, som är en sammanställning av gällande regler samt kända förhållanden i om fråga livsmedlens/kostens betydelse för hälsan i olika sammanhang. Via stiftelsen Svensk Näringsforskning sker viss rådgivning till företagen. Etablerade: 1990

Bransch: Läkemedelsbranschen Huvudmän: samt

Läkemedelsindustriföreningen (LIF)

Representantföreningen för utländska farmaceutiska industrier (RUFI) Egenâtgärder: 1. Marknadsöversikter med om uppgifter läkemedlens egenskaper och verkningar riktade till dels personal inom sjuk- och hälsovård samt Apotekspersonal (FASS samt FASSvet), dels allmänheten/patienter (Patient- FASS). 2. Regler för läkemedelsinformation samt undervisning rörande dessa regler samt andra marknadsrättsliga regler på området för anställda på olika nivåer inom läkemedelsföretagen. Företagens skriftliga information övervakas fortlöpande av Läkemedelsindustrins

informationsgranskningsman (IGM),

medan Nämnden för bedömning av läkemedelsinformation (NBL) har till uppgift att tolka och utveckla informationsreglerna. 3. - Läkemedelsförsäkringen försäkringssystem för ersättning åt patienter som drab-

Egenåtgärdsprogram 431

bats av vissa skador till följd av läkemedelsbehandling. 4. System för återkallelse av läkemedel från Apotek och andra hälso- och sjukvårdsinrättningar och i vissa fall även från konsumenter/patienter. Etablerade: 1. FASS 1966, FASS-Vet 1973 samt Patient- FASS 1983 2. 1969 med inriktning på läkemedelsinformation till hälso- och sjukvårdspersonal. 1990 vidgat till att omfatta även läkemedelsinformation till allmänheten. 3. 1978 4. 1980

Bransch: Motorbranschen Huvudman: Motorbranschens riksförbund (MRF) 1.

Åtagande

Egenåtgärder: gentemot Allmänna reklamationsnämnden att medlemsföretagen skall följa nämndens rekommendationer - MRF:s kundskydd. 2. Varudeklaration av begagnade bilar. Deklarationerna skall utformas i enlighet med Konsumentverkets riktlinjer. MRF har åtagit sig att tillse att medlemsföretagen följer riktlinjerna. Etablerade: 1 1969 och 21989

Huvudman: Respektive bilindustriföretag eller bilimportör Egenâtgärd: System för återkallelse av motorfordon Etablerad: Början av 1970-talet

Bransch: Möbelbranschen Huvudmän: Stiftelsen för Möbelforskning och NUTEK Egenâtgärder: 1. Forskning kring och testning av möbler. Möbelinstitutet undersöker hur möbler skall vara beskaffade för att fungera bra och passa brukarnas behov. Resultaten utgör grund för produktutvecklingen på området. 2. Enhetligt informationssystem om möblers egenskaper - Möbelfakta Etablerade: 1967

432 Egenåtgärdsprogram

Bransch: Optikerbranschen Huvudman: Sveriges Leg. Optikers Riksförbund samt Optikerföretagens Riksorganisation Egenåtgärd: Ansvarsnämnd som behandlar ärenden rörande yrkes- och branschetiska frågor och reklamationsärenden. Etablerad: 1989

Bransch: Småhusbranschen Huvudman: Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund (STR) Trähusbranschens reklamationsnämnd som Egenâtgärd: handlägger klagomål rörande monteringsfärdiga trähusmaterial sålda av medlemsföretag. om 1.000:- tas ut

Anmälningsavgift

av klaganden, men kan återfås efter beslut av nämnden. Etablerad: 1964

Bransch: Tobaksbranschen Huvudman: Svenska Tobaksbranschföreningen Egenåtgärd: Tobaksbranschens granskningsnämnd granskar och verkar för att otillåten tobaksreklam kommer bort. Granskningen sker genom tolkning och tillämpning av Konsumentverkets riktlinjer för sådan reklam. Etablerad: 1 986

Huvudman: Sveriges Köpmannaförbund

Egenåtgärd: Detaljhandelns Tobaksskyltningsråd som skall verka för att detaljhandelns marknadsföringsåtgärder på säljstället överensstämmer med Konsumentverkets riktlinjer. Etablerad: 1986

Bransch: Trafikskolor Huvudman: Sveriges Trafiksskolors Riksförbund (SFR) Egenâtgärd: av tvister mellan medlemsföretag Prövning och deras kunder. Etablerad: 1983

Bransch: Värmepumpar

Huvudman: Svenska Värmepumpsföreningen (SVEP) samt

Rörfirmornas Riksförbund (R)

Egenåtgärdsprogram 433

Egenåtgärd: Reklamationsnämnd (VPN) för prövning av reklamationer rörande köp och installationer av värmepumpar. I regel prövas endast ärenden rörande pumpanläggningar på högst 200 kw. En anmälningsavgift tas ut av anmälaren, men den belastar slutligen den som förlorar ärendet. Etablerad: 1 986

3 Bilaga

Konsumentombudsmannens

organisatoriska ställning

tillbakablick

-

en

1 Konsument-

Sammanslagningen

av

ombudsmannen och Konsumentverket

Konsumentombudsmannen (KO) inrättades som en självständig myndighet 1971 för att svara för tillsynen av lagen om otillbörlig marknadsföring och lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor (AVL), som tillkom vid samma tidpunkt. KO:s uppgifter begränsades emellertid inte till vad som direkt angavs i de nämnda lagarna. KO fick också uppgifter av övervakande och förhandlande natur. Underlag för verksamheten utgjordes i första hand av KO:s egen granskning av företagens marknadsföring och avtalsvillkor och av de anmälningar som allmänheten gör till KO. Vidare erhölls material från bl.a. kommunala konsumentvägledare och hemkonsulenter samt Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. I första hand skulle KO genom förhandlingar med näringsidkare försöka komma till rätta med otillfredsställande förfaranden på frivillig väg. Så inom KO:s kansli ett behov av småningom uppstod vägledning från KO i Övergripande frågor. KO började därför att skriftligen utfärda vissa hållpunkter för hur generalklausulerna i den aktuella lagstiftningen enligt hans bedömning skulle tillämpas. Näringslivet hade önskemål om att få ta del av KO:s inställning och argumentation. Detta var bakgrunden till att KO började utfärda generella normer som med tiden kom att kallas ”Riktlinjer”. Dessa var riktade till den egna personalen

Konsumentombudsmannens 435 organisatoriska ställning

men utformade så att de även kunde till KO spridas näringslivet. tog under åren 1971 t.0.m. den 1 juli 1976 fram ett trettiotal sådana ”riktlinjer”. Konsumentverket började sin verksamhet den 1 januari 1973. Verket skapades en av genom sammanslagning Varudeklarationsnämnden, Statens institut för konsumentfrågor och Statens konsumentråd. Konsumentverket skulle vara den centrala förvaltningsmyndigheten för konsumentfrågor. Dess uppgift var att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Verket skulle bl.a. övervaka marknadens utbud, bedriva utrednings- och informationsverksamhet samt söka påverka producenter m.fl. beträffande marknadsföring och produktutformning bl.a. Vergenom överläggningar. ket utövade inte någon myndighet vid denna tidpunkt. Även Konsumentverket utarbetade generella normer som kallades riktlinjer, framför allt avseende produktsäkerhet och produktutformning. Under åren 1973-1976 utfärdade Konsumentverket nio sådana riktlinjer. Riktlinjerna hade karaktären av allmänna råd och saknade rättslig sanktion. Utgångspunkten för Konsumentverkets producentpåverkande konsumentpolitiska arbete var att i första hand uppnå föränd-

ringar genom förhandlingar och överenskommelser med före-

tag och branschorganisationer. Någon lagtillämpning var det däremot inte fråga om. I samband med att lagen om den otillbörlig marknadsföring 1 juli 1976 skulle ersättas av marknadsföringslagen diskuterades vilken av de båda myndigheterna KO och Konsumentverket som skulle ha tillsynen enligt lagen. Reklamutredningen föreslog i sitt delbetänkande (SOU 1974:23) ”Information i reklamen” att Konsumentverket och KO skulle dela på ansvaret för tillsynen medan Konsumentverket skulle ha huvudansvaret för riktlinjearbetet. avvisades av flertalet remissinstanser Förslaget med motiveringen att en sådan ordning kunde skapa risker för kompetenskonflikter mellan myndigheterna. Några av instanserna menade att KO borde anförtros hela administrationen av lagstiftningen med för den dömande undantag verksamheten, medan Konsumentverkets borde vara att biträda med uppgift utredningsarbete. Flertalet instanser, bl.a. näringslivets intresseorganisationer, förordade i stället att en uppdelning skulle ske så att Konsumentverket svarade för utrednings- och förhandlingsarbetet samt för utarbetandet av föreskrifter medan KO svarade för tillsynen och för talan inför Marknadsdomstolen.

Övriga

instanser, bl.a. de stora konsument- och löntagarorganisationerna, ansåg att Konsumentverket borde anförtros utredningsoch förhandlingsverksamheten samt tillsynen, medan KO:s

436 Konsumentombudsmannens organisatoriska ställning

skulle vara att uppdrag av Konsumentverket väcka

uppgift på

och föra talan inför Marknadsdomstolen. 1975/7664 sid. 114-116) utgick från att Regeringen (prop. KO skulle ansvara för de formella KO-uppgifterna medan Konsumentverket skulle ha den utredande funktionen. Frågan var vem som skulle svara för tillsynen av lagstiftningen. Tre tänkbara modeller redovisades i propositionen:

0 Två separata KO ansvarar för både och myndigheter. tillsyn riktlinjearbete medan Konsumentverket biträder KO med utredningsarbete.

Denna modell förordades av bl.a. KO, men avvisades i propositionen av det skälet att den ansågs strida mot riksdagens beslut 1 972 om att inrätta Konsumentverket som central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor.

0 KO ansvarar för tillsynen och för talan inför Marknadsdomstolen medan Konsumentverket svarar för riktlinjearbetet.

Denna modell stöddes av bl.a. näringslivets intresseorganisationer. En sådan lösning avvisades emellertid i propositionen med hänvisning till mellan förhandlingarna

gränsdragningsproblem

för tillsyn respektive riktlinjearbete samt risken för dubbelarbete mellan myndigheterna.

0 Konsumentverket ansvarar både och för tillsyn riktlinjearbete medan KO enbart för talan i Marknadsdomstolen på uppdrag av Konsumentverket.

Denna modell vann stöd hos bl.a. KF, LO, TCO och Marknadsdomstolen, men avvisades därför att KO inte skulle få en till den bakomliggande utrednings- och tillräcklig koppling förhandlingsverksamheten. Regeringen valde i stället att slå samman KO och Konsumentverket till en myndighet, Konsumentverket. Härigenom möjliggjordes enligt propositionen avvägningar mellan de olika konsumentpolitiska medel, som står till buds, och konsumenters och företags kontakter med ansvarig konsumentpolitisk instans underlättades. Chefen för myndigheten (generaldirektören) skulle även vara KO. KO skulle vara lagkunnig. I anfördes bl.a. att bedömningen av om enskilda propositionen ärenden skall föras till Marknadsdomstolen och hur den närmare uppläggningen inför domstolen då skall vara, lämpligen bör göras av KO självständigt och under eget ansvar. De delar

Konsumentombudsmannens organisatoriska ställning 437

av KO:s verksamhet som utgjordes av förhandlingar med etc. däremot intimt samman med branschorganisationer hänger den allmänna och hos utrednings- förhandlingsverksamheten den nya organisationen. Viktiga frågor om inriktningen och av denna verksamhet borde därför behandlas av omfattningen styrelsen. För att hur mera i detalj skulle överväga organisationen utformas tillsattes en organisationsutredning som i proposition med förslag till organisation av och anslag för det nya Konsumentverket (Prop. 1975/76:159) lämnade förslag till den nya organisationen.

2 1983 års

utredning

Allmänt

Riksdagen biföll vid riksmötet 1980/81 en hemställan från näringsutskottet att frågan om en självständig KO-funktion skulle utredas. Regeringen tillsatte därför i mars 1982 en särskild utredare somi februari 1983 överlämnade betänkandet (Ds Fi 1983:2) ”Konsumentombudsmannens ställning”. Utredaren faktorer som utgångspunkt för sina övertog två rättssäkerheten och effektiviteten. väganden, Beträffande den nuvarande organisationen anförde utredaren att det i huvudsak är sakbyråer som svarar för tillsyns- och riktlinjeuppgifterna, medan KO-sekretariatet anlitas dels i den som juristkonsult, dels när det löpande ärendehandläggningen blir fråga om att tillgripa de rättsliga medel som står till förfogande. Personal från KO-sekretariatet deltar bl a. i byråernas s.k. kontaktmöten och får därigenom kännedom om inkomna ärenden, och planerade utredningar.

pågående förhandlingar

Utredaren konstaterade att verkets styrelse inte kan påverka handläggningen av enskilda ärenden. Däremot kan Konsumentverkets policy- och resursbeslut påverka såväl ledning genom av som ambitionsnivån i inriktningen ärendehandläggningen verksamheten. Utredaren fann också att anmälningsärendena i hvudsak avgörs inom sakbyråerna och att KO själv endast för talan i Marknadsdomstolen; uppgiften har undantagsvis delegerats till tjänstemän i KO-sekretariatet. Dessa förhållanden föranledde utredaren att konstatera att KO:s verksamhet såsom konsumenternas ombud efter samhade kommit att bli mindre framträdande än manslagningen vad riksdagen avsett, när den beslutade om en organisation som avsåg att förstärka KO:s kontakter med konsumenternas praktiska problem. Utredaren skisserade i betänkandet olika

438 Konsumentombudsmannens ställning organisatoriska

organisationsalternativ. Han anförde bl.a. följande (Ds Fi 1983:2 sid. 70-73): ”Av de som har inhämtats under synpunkter utredningsarbetet framgår också klart att det är en spridd uppfattning att KOämbetet efter sammanslagningen med Konsumentverket har kommit i skymundan och fått en mindre personlig profil. Om man nu vill överväga förändringar i den nuvarande organisationen kan man antingen sikta på att ytterligare integrera KOfunktionen i Konsumentverkets verksamhet eller söka ge KOfunktionen en mer självständig ställning. Med hänsyn till att statsmakterna sedan 1972 på olika sätt har försökt en främja bättre samordning av den konsumentpolitiska verksamheten kan det vara naturligt att här först diskutera möjligheten att ytterligare KO-funktionen i Konsumentverket integrera genom att placera KO-sekretariatets personal på byråerna. Därmed skulle uppnås att den särskilda juristfunktionen kommer in i ärendets beredning på ett så tidigt stadium som möjligt. Detta förhållande kan bedömas som en fördel om det är samordning som i första hand eftersträvas och som en nackdel om man fäster vikt vid att åklagaren skall göra en egen bedömning av rättstillämpningsfrågan. Skillnaden mellan en sådan helt integrerad organisation och nuvarande ordning skulle emellertid i praktiken inte bli betydande. Generaldirektören/KO måste redan nu verka för att anmälningsärendena vid beredningen och inför Marknadsdomstolen får en som enhetlig behandling dessutom överensstämmer med verkets policy i riktlinjeverksamheten. En förändring i den andra riktningen, dvs. mot en mer självständig KO-funktion, måste utgå från att uppgifterna att vara KO olika Det generaldirektör respektive läggs på personer. kan sedan diskuteras hur självständig KO bör vara och om självständigheten kan realiseras inom myndigheten Konsumentverket/KO. Det ligger i sakens natur att en ökad självständighet innebär en ökad sannolikhet för att olika uppfattningar, eventuellt konflikter, kommer till synes. Man kan i första hand tänka sig en mer renodlad arbetsfördelning inom ramen för en och samma organisation, där Konsumentverket fortfarande har hela men där tillsynsansvaret uppgifterna att vara verkschef respektive KO ligger på olika personer. Liksom idag skulle KO lämna juridisk service till Konsumentverket och i sin tur få administrativ service från Konsumentverket. Organisationen kännetecknas av att Konsumentverket har hela ansvaret för förhandlingsverksamheten. För att modellen skall bli ett verkligt alternativ till nuläget måste

Konsumentombudsmannens organisatoriska ställning 439

KO emellertid få en reell möjlighet att kunna påverka vilka ärenden som skall till Marknadsdomstolen. Nästa steg mot självständighet är att KO, fortfarande inom Konsumentverket, får ansvar för handläggningen av anmälningsärendena, medan Konsumentverket svarar för riktlinjeverksamheten samt biträder KO i ärendehandläggningen och lämnar administrativ service. KO får egna resurser för ärendehandläggningen men förutsätts i huvudsak anlita Konsumentverket när det blir fråga om särskilda utredningsinsatser. Denna lösning innebär att ansvaret för förhandlingsarbetet delas. En organisatorisk bekräftelse på en faktisk ansvarsfördelning kan givetvis också ta sig uttryck i en uppdelning i två självständiga myndigheter enligt någon av de modeller som tidigare övervägts.” Utredaren visade här exempel på att organ, även domstolar, med ett ansvar för viss verksamhet olika sätt självständigt på kan ”knytas till” eller ingå i en större myndighet. Som exempel nämndes sjöfartsinspektionen som var en avdelning inom sjöfartsverket. Motsvarande organisation fanns inom luftfartsverket. Ytterligare exempel är Produktkontrollnämnden (PKN) och Statens naturvårdsverk. Naturvårdsverket utgjorde kansli åt PKN, som beslutade i frågor rörande hälso- och miljöfarliga varor. Nämndens ärenden bereddes i naturvårdsverkets produktkontrollbyrå, som ingick i verkets administrativa avdelning. Verket utarbetade anslagsframställning för produktkontrollverksamheten. En likartad organisation gällde för patentoch registreringsverket och patentbesvärsrätten. Den senare, som var en självständig förvaltningsdomstol, hade sitt kansli i verket.

Rättssäkerheten

Utredaren konstaterar att en del av den kritik som riktats mot den konsumentpolitiska organisationen, bygger på uppfattningen att Konsumentverkets normgivningsmakt och KO:s åklagaruppgift förenas på ett ur rättssäkerhetssynpunkt diskutabelt sätt. Den likställdhet som skall råda i domstol mellan åklagare och motpart kan uppfattas som rubbad om åklagaren

(KO) har normgivningsmakt (Konsumentverkets riktlinjer).

I betänkandet redogörs för att grundlagen söker skilja mellan å ena sidan de beslutande politiska organens normgivande uppgifter och å andra sidan myndigheternas tillämpande och verkställande funktioner. Det kan emellertid inte göras gällande, anförs det, att motsvarande åtskillnad mellan föreskrivande och tillämpande funktioner upprätthålls på

440 Konsumentombudsmannens organisatoriska ställning

Det är vidare svårt att i statsförvaltningens myndighetsnivå. organisation hitta mönster som är uttryck för allmänna organisationsprinciper eller fastlagda några organisationsprinciper som kräver att föreskrifter och bestämmelser vid av annan än den som utfärdat myndighetsutövning prövas normen. Det konstateras att såväl normgivnings- som tillsynsoch tillämpningsfunktioner organiseras på olika sätt hos förvaltningsmyndigheter och att det inte bara är rättssäkerheten, utan även effektiviteten i hushållningen med knappa resurser som avgjort vilken organisation som valts.

Effektiuiteten

Den andra fråga som utredaren ställde sig gällde om en organisation, som ger en mer självständig ställning åt KO, kan främja konsumentintresset på ett effektivare sätt. Det argument som enligt utredarens mening måste tillmätas avgörande betydelse var att självständighet för KO måste leda till att Konsumentverket och KO ibland bedömningar i sakfrågan. Detta gör olika skulle medföra påfrestningar i det nödvändiga samarbetet. I en organisation där såväl Konsumentverket som KO har producentpåverkande uppgifter blir det i sista hand KO som avör vilka bedömningar som skall gälla. För företagen skulle detta enligt utredaren innebära att det antingen blir ointressant att förhandla med Konsumentverket eller att förhandlingssituationen kan utnyttjas för att spela ut de båda myndigheterna mot varandra, vilket minskar möjligheterna att effektivt företräda konsumentintresset. Effektivitetsskäl talade därför enligt utredaren för att endast en ansvarig myndighet sköter den utredningsoch förhandlingsverksamhet som ingår i tillsyns- och riktlinjearbetet.

Slutsatser av 1983 års

utredning

Utredaren fann inte tillräckliga skäl för att rättssäkerheten skulle kräva en ändrad organisation. Det huvudsakliga skälet härtill var att normgivningen endast avser riktlinjer som inte är rättsligt bindande. Ett ytterligare skäl var att KO som åklagare förfogar över relativt begränsade tvångsmedel under det förberedande arbetet. Det producentpåverkande arbetet skall i första hand bedrivas med sikte på att genom förhandlingar uppnå överenskommelser med företagen. På grund av dessa förhållanden skiljer sig i hög grad KO:s uppgift från en allmän åklagares. Utredaren hade inte heller under utredningsarbetet funnit konkreta exempel på att kravet rättssäkerhet inte hade kunnat på

Konsumentombudsmannens ställning 441

organisatoriska

Utredaren konstaterade också att Marknadsföringtillgodoses. av en från oberoende

slagen tillämpas tillsynsmyndigheten domstol. Förutsättningarna för en från tillsynsmyndigheten

helt oberoende därmed enligt honom vara sakprövning syntes bättre område än på vissa andra på konsumentlagstiftningens områden. Effektivitetsskäl talade för en fortsatt samordning av den verksamheten. Samtliga organisations-

producentpåverkande

alternativ med en mer självständig KO-funktion som kunde medförde enligt utredaren komplikationer utan att övervägas av fördelar. uppenbara nackdelar uppvägas uppenbara Några med den dåvarande ordningen som motiverade en organisationsförändring hade inte visats. Utredaren tillade att en nackdel var att valet av slutligen, urvalet av de som kan komma organisation begränsar personer i som verkschef. Ett alternativ som det möjligt att utse fråga gör än en ”kvalificerad till skulle

annan jurist” generaldirektör

utredaren vara att så att stf KO enligt upplösa personalunionen, förordnas som KO utan större i Ett annat förändringar övrigt. alternativ var att KO konstitueras som egen myndighet med enda att svara för de s.k. formella KO-funktionerna.

uppgift