Produktsäkerhet i offentlig verksamhet slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Produktsäkerhet

i

offentlig Verksamhet

Slutbetänkande av Produktsäkerhetsutredningen

SOM

få

Statens offentliga utredningar

WW 1994:150

W Civildepartementet

Produktsäkerhet i

offentlig Verksamhet

slutbetänkande

av Iloduktsäkerhetsutredningen

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrádsberedningen,1993, En liten boschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställashos: Regeringskanslietsförvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08463 24 81

ISBN 91-38-13857-3 Stockholm 1994 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Marita

Ulvskog

Den 22 april 1993 bemyndigade regeringen chefen för Civilde-

partementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att dels överväga vilka ändringar som behövde göras i produktsäkerhetslagen med anledning av EG-direktivet allmän om produktsäkerhet, dels överväga och föreslå de lagstiftningsåtgärder som kunde behövas till skydd mot farliga varor och tjänster som enskilda fysiska erbjuds i offentlig verksamhet. personer

Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 29 april 1993 justitierådet Staffan Magnusson särskild som utredare.

Till sakkunniga förordnades samtidigt bolagsjuristen Anders Berglund, AB Lux, och ställföreträdande generaldirektören Nils Ringstedt, Konsumentverket. Till förordnades expert rättssakkunniga Maria Lundqvist Norling, Civildepartementet. Den 20 oktober 1993 förordnades ytterligare sakkunniga förbundssom juristen Lena Dalman, Svenska kommunförbundet, och juristen Eva Sveman, Landstingsförbundet, och ytterligare som experter förordnades samtidigt rättssakkunnige Lars Borg, Utbildningsdepartementet, samt kanslirådet Björn Reuterstrand, numera Socialdepartementet.

Som sekreterare förordnades den 19 juli 1993 hovrättsassessorn Kenneth Nordlander.

Utredningen har antagit namnet produktsäkerhetsutredningen.

I första etapp av utredningsarbetet har utredningen behandlat en förhållandet mellan produktsäkerhetslagen och EGzs frågan om direktiv allmän produktsäkerhet. Detta arbete har redovisats om i delbetänkandet Produktsäkerhetslagen och EG SOU 1993:88.

Utredningen överlämnar härmed betänkandet Produktsäkerhet i offentlig verksamhet .

Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i december 1994

Staffan Magnusson

Kenneth Nordlander

lnnehdllyiineckning

Innehållsförteckning

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsforslag 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Inledning 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utredningsuppdraget 19 . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningsarbetet 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Gällande ordning m.m.

2 Allmänt om produktsäkerhetslagen och dess

tillämpningsområde 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Bakgrunden till lagen 21 . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Produktâterkallelsekommitténs förslag 23

2.2.2 Propositionen angående produktsäker-

hetslagen 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Riksdagsbehandlingen propositionen av

om produktsäkerhetslagen 25 . . . . . . . 2.3 Promemoria upprättad i Civildepartementet

1991-04-22 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Gällande rätt i Sverige 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Produktsäkerhetslagen 31 . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.1 Ändamål och tillämpningsområde 32 . . .

3.1.2 Åtgärder får vidtas 35

som . . . . . . . . 3.1.3 Handläggningsregler 37 m.m. . . . . . ..

Innehållsförteckning

3.1.4 Utredningens delbetänkande

Produktsäkerhetslagen och EG

SOU 1993:88 38 . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Produktorienterad speciallagstiftning 41 . . . . . . 3.2.1 Livsmedelslagstiftningen 41 . . . . . . . . 3.2.2 Läkemedelslagstiftningen 44 . . . . . . . . 3.2.3 Kemikalielagstiftningen 47 . . . . . . . . . 3.2.4 Fordonslagstiftningen 51 . . . . . . . . . . 3.2.5 Lagstiftningen elektrisk materiel 56 om .

3.2.6 personlig skyddsutrustning Lagen om

för privat bruk 58 . . . . . . . . . . . . . . 3.2.7 Lagen leksakers säkerhet 59 om . . . . .

3.2.8 farliga livsmedelsimitationer 60 Lagen om

3.2.9 Byggproduktlagstiftningen 61 . . . . . . . 3.2.10 lagstiftning 63 Viss annan . . . . . . . . .

3.3 Arbetsmiljölagstiftningen 65 . . . . . . . . . . . . . 3.4 Hälso- och sjukvårdslagstiftningen 74 . . . . . . . Lagstiftningen på socialtjänstområdet 87 3.5 . . . . . . Lagstiftningen på utbildningsområdet 88 3.6 . . . . . . 3.7 Lagstiftningen sport- och fritidsverk-

samhetsområdet 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Civilrättslig lagstiftning 90 3.8 . . . . . . . . . . . . . . 3.8.1 Konsumenttjänstlagen 91 . . . . . . . . . . 3.8.2 Konsumentköplagen 94 . . . . . . . . . . . Produktansvarslagen 95 3.8.3 . . . . . . . . . . .

97 4 Utländsk rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Konsumentverkets handläggning m.m. 99 5 Närmare om

99 5.1 Allmänt . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 5.2 Riktlinjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. Produktsäkerhetsärendenas handläggning 100 5.3 . . .

Innehållsförteckning

6 Marknadsdomstolens praxis vid tillämpning av produktsäkerhetsfrågor 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Marknadsdomstolens avgöranden före

den ljuli 1989 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Marknadsdomstolens avgöranden efter

den ljuli 1989 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Överväganden och forslag

7 Inledande synpunkter 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Närmare produktsäkerhetslagens om tillämpnings-

område 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Begreppet tillhandahållande m.m. 129 . . . . . . . . . .

10 Kostnader och resursbehov 133 . . . . . . . . . . . . . . .

11 Ikraftträdande 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

12 Författningskommentar 137 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

l Utredningens direktiv dir. 1993:46 143 . . . . . . . . . .

2 Utredningens skrivelse till Näringsdepartementet med

anledning av tilläggsdirektiv dir. 1994:73 151 . . . . . .

3 Ministerrådets direktiv 9259EEG av den 29 juni 1992

om allmän produktsäkerhet svensk version 157 . . . . .

4 Ministerrådets direktiv 9259EEG den 29 juni 1992 av on general product safety engelsk version 167 . . . .

5 Produktsäkerhetslagen 1988:1604 177 . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 9

Sammanfattning

Produktsäkerhetsutredningen har haft i uppdrag till början att en överväga vilka ändringar som behöver göras i produktsäkerhetslagen med anledning av EG:s direktiv allmän produktsäkerom het. Utredningen har redovisat resultatet sitt arbete i den av delen i betänkandet Produktsäkerhetslagen och EG SOU 1993:88. Betänkandet har föranlett vissa lagändringar SFS 1994:610.

Utredningen har också haft i uppdrag pröva lagstiftatt om ningen bör utvidgas till att gälla varor och tjänster tillsom handahålls i offentlig verksamhet. Denna del utredningsav arbetet redovisas i det nu föreliggande betänkandet.

Produktsäkerhetslagen har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar person- eller egendomsskador. För detta ändamål får en näringsidkare tillhandahåller eller som en vara en tjänst bl.a. åläggas att lämna olika slags information säkerhets- eller varningsinformation. Näringsidkaren kan också drabbas av sälj- eller exportförbud och han kan åläggas att återkalla en vara eller tjänst. en

Produktsäkerhetslagen har legat till grund för ett flertal ingripanden av KonsumentverketKonsumentombudsmannen KO och Marknadsdomstolen. I betänkandet redogör utredningen för sådana fall där ingripanden har skett.

Produktsäkerhetslagens räckvidd har hittills varit begränsad på så sätt att en vara eller tjänst, för att omfattas lagen, skall av tillhandahållas i näringsverksamhet. Genom denna avgränsning faller sådana produkter bort uteslutande eller till helt som

10 Sammanfattning

övervägande del används i offentlig verksamhet, t.ex. i den offentliga hälso- och sjukvården, i allmänna skolor, daghem och fritidshem samt i den allmänna äldreomsorgen. Lagen är alltså inte tillämplig exempelvis utrustning som bara förekommer på offentliga sjukhus eller på leksaker eller redskap är specialgiorda för kommunala daghem eller kommunala som lekplatser.

Att produktsäkerhetslagens tillämplighet är begränsad på detta sätt har kritiserats vid olika tillfällen. Utredningen har för sin del bedömt det självklar utgångspunkt att enskilda persom en inte i något sammanhang skall behöva utsättas för farliga soner produkter. Detta talar för att produktsäkerhetslagen får en helt generell tillämpning, så att den gäller beträffande alla slags eller tjänster, oavsett om de tillhandahålls i näringsverkvaror samhet eller på det offentliga området.

Enligt utredningens mening kan det emellertid ifrågasättas om det verkligen är praktisk ordning att låta produktsäkerhetslaen utan inskränkningar gälla över hela den offentliga sekgen - - Svårigheter kan förväntas uppstå framför allt när det är tom. fråga tjänster. En stor del de tjänster som förekommer på om av det offentliga området har karaktären myndighetsutövning, av och det kan knappast komma i fråga att låta den typen av tjänskontrolleras och bli föremål för åtgärder inom ramen för ter produktsäkerhetslagen.

När det i olika sammanhang har framförts önskemål om en utvidgning produktsäkerhetslagen till att omfatta produkter av inom offentlig verksamhet torde förslagsställarna i allt väsentligt haft farliga i tankarna. Vid de kontakter som utredha varor ningen har haft med exempelvis Konsumentverket har det inte framkommit att det skulle finnas något behov av att låta lagen bli tillämplig även tjänster tillhandahålls inom den som offentliga sektorn.

Sammanfattning ll Offentliga tjänster är också i hög grad föremål för specialreglering, både genom lagar och författningar och myndiggenom hetsbeslut på lägre nivå. Så är fallet på t.ex. hälso- och sjukvårdsområdet, där det finns mängd föreskrifter i detalj en som reglerar olika åtgärder.

Utredningen har kommit fram till att offentliga tjänster liksom hittills bör falla utanför produktsäkerhetslagen. Däremot bör lagen, när det gäller varor, gälla fullt ut inom den offentliga sektorn.

Utvidgningen till den offentliga sektorn får betydelse inte minst i fråga om tillhandahålls inom barn- och varor som äldreomsorgen. Om utredningens förslag genomförs kommer sådana leksaker som är specialgjorda för kommunala daghem och fritidshem att omfattas av produktsäkerhetslagen. Vidare kommer lagen att gälla beträffande rutschkanor, och klätterställningar gungor m.m. som förekommer lekplatser kommunen som ansvarar för.

På området för äldreomsorg kommer lagen tillämplig att vara bl.a. på redskap som används inom terapiverksamhet, liksom på vissa trygghetslarm. typer av

På hälso- och sjukvårdsområdet finns i dag åtskilliga varor som täcks av den särskilda lagen medicintekniska produkter. om Sådana varor blir därmed undandragna produktsäkerhetslagens kontrollsystem. När det gäller vissa sjukhussängar och liknande utrustning blir emellertid produktsäkerhetslagen tillämplig, oavsett om utrustningen används inom privat eller offentlig sjukvård.

Även på och fritidsområdet sport- får utredningens förslag betydelse. Utvidgningen av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde innebär bl.a. att alla redskap och andra anordningar som förekommer i sim- och ishallar, liksom i motionsanlägg-

12 Sammanfattning ningar och på idrottsplatser kommer att omfattas av lagen. I många fall är kommunen huvudman för den typ av verksamhet det är fråga och lagen kommer då att gälla oavsett om som om, kommunen kan bedriva näringsverksamhet eller ej. anses

Om produktsäkerhetslagens räckvidd utvidgas i enlighet med utredningsförslaget, bör den tillhandahåller en vara på det som

offentliga området jämställas med näringsidkare. Åtgärder enligt

lagen bör alltså kunna riktas mot alla offentliga organ som tillhandahåller oavsett det offentliga organet har varor, om ställning tillverkare eller importör eller tillhandahåller som varan i ett senare led.

Den föreslagna lagändringen bör enligt utredningens mening träda i kraft så snart som möjligt.

Summary

The Product Safety Commission has had the task of, initially, considering amendments to the Product Safety Act necessitated by the EC Directive on General Product Safety. The Commission has presented its deliberations on this point the report entitled Product Safety and the EC SOU 1993:88, which occasioned some legislative amendments SFS l994:6l0.

The Commission has also been instructed consider whether to the scope of the legislation should be enlarged so as also to include goods and services produced in the course of public activities, and deliberations on this point which form the subject of the present report.

The purpose of the Product Safety Act to prevent goods and services causing injury or damage. To this end an entrepreneur supplying a product or service for example, be required may, to furnish information of various kinds safety or cautionary information. The entrepreneur also be subjected can to a sale or export prohibition and be ordered to recall product can a or service.

The Product Safety Act has formed the basis of number of a interventions by the National Board for Consumer Policiesthe Consumer Ombudsman KO and the Market Court. In the present report, the Commission gives account of where an cases intervention has occurred.

Up till now, the of the Product Safety Act has been scope limited by the proviso of product service only coming a or within the provisions of the Act when provided

Summary

commercially. This limitation has the effect of excluding

products which exclusively to an overwhelming extent are or public activities, public health care and used in sector e.g. medical services, public sector schools, day nurseries and and in public caring services for the elderly. leisure centres does apply, for example, to equipment only Thus the Act not public hospitals to toys apparatus specially occurring or or made for municipal day nurseries or playgrounds.

This limitation of the of the Product Safety Act has come scope criticism various occasions. The Commission for its in for on axiomatic that the individual should not in any part finds need be exposed to dangerous products, which connection to in favour of the Product Safety Act being made univerargues applicable goods and services of all kinds, regardless of sally to provided the of commercial activity whether these are course or the public sector.

hand, the Commission questions the practicability On the other Product Safety Act, without restriction, to the of applying the public Difficulties be expected to arise, whole of the sector. can with regard services. A large proportion of the above all to public amount to the exercise of services occurring in the sector hardly be question of subjecting authority, and there can any kind control and intervention under the services of this to Product Safety Act.

connections have called for the expansion Those who in various Safety Act to include public activities have of the Product mainly with dangerous products in mind. probably done so the Commission and the National Board for Contacts between example, have not indicated any need Consumer Policies, for services within the scope of the Act. for bringing public sector

also eminently subject to special regulation, Public services are and decisions lower level. This the case, both by statutes on a

SOU l994:150 Summary ç 15 for example, the health and medical care sector, where measures of different kinds governed by host of detailed are a regulations.

The Commission has come to the conclusion that public services should remain outside the of the Product Safety Act. scope Where products are concerned, the other hand, on the Act should be fully applicable to the public sector.

This inclusion of the public sector will have important consequences, not least as regards products supplied caring services for children and the elderly. If the Commissions proposals are put into effect, the provisions of the Product Safety Act will become applicable to toys made specially for municipal day nurseries and leisure centres. The Act will also come to apply to slides, swings, climbing bars etc. playgrounds for which municipal authorities responsible. are

In the elderly care sector, the Act will become applicable, for example, to equipment used for therapy activities and also to security devices of certain kinds.

Several products the health and medical today care sector are covered the Medico—Technical Products Act and will thus be excluded from the control system of the Product Safety Act. In the case of certain hospital beds and suchlike equipment, however, the Product Safety Act will be applicable, regardless of whether the equipment used in public private medical or services.

The Commissions proposals also have implications for the sport and leisure sector. One effect will be bring all to apparatus and other devices occurring swimming baths and on indoor ice rinks, as well fitness centres and as on sports grounds, within the scope of the Act. Activities of this kind

Summary SOU 1994: 150

under municipal mandatorship, in which case very often come will apply irrespective of whether not the municipalithe Act or be deemed commercial activity. can to engage

of the Product Safety Act enlarged as recommen- If the scope ded the Commission, the supplier of product in the municiby a should be equated with entrepreneur. should pal sector an for under the Act to be directed at all thus be possible measures public bodies supplying products, regardless of whether they of producer importer supply the product at have the status or or a later stage.

Commissions opinion that the proposed legislative the amendment should into force at the earliest possible come opportunity.

Författningsförslag

Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i produktsäkerhetslagen

1988:1604

Härigenom föreskrivs att l § produktsäkerhetslagen 1988:1604

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Denna lag har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller egendom. För detta ändamål får en näringsidkare åläggas att lämna säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster sälüörbud, 3. åläggas att lämna varningsinformation, 4. åläggas att återkalla och tjänster återkallelse, varor 5. förbjudas att exportera exporgförbud. varor

Lagen tillämpas i fråga Lagen tillämpas i fråga om om varor och tjänster som till- och tjänster tillvaror som handahålls i näringsverksam- handahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i het och i fråga om varor inte obetydlig omfattning tillhandahålls i ofientlig som utnyttjar eller kan komma att verksamhet. En förutsättning utnyttja för enskilt bruk. är eller tjänsten att varan i

18 Författningsförslag inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma att utnyttjas av fysiska personer för ändamål som faller utanför näringsverksamhet.

Vad som i lagen sägs om näringsidkare tillämpas också beträffande den som i ofientlig verksamhet tillhandaháller varor enligt andra stycket.

Denna lag träder i kraft den

Inledning 19

Inledning

1 1

Utredningsuppdraget

.

Utredningen har fått i uppdrag överväga att vilka ändringar som kan behöva göras i produktsäkerhetslagen .med anledning av EG:s direktiv allmän produktsäkerhet 9259EEG. om Utredningen har redovisat resultatet av sitt arbete i denna del i betänkandet Produktsäkerhetslagen och EG SOU 1993:88.

Utredningen har därutöver fått i uppdrag att överväga och lämna förslag till sådan lagstiftning som kan behövas till skydd

mot farliga och tjänster enskilda varor som fysiska personer erbjuds i sådan offentlig verksamhet som inte är att anse som näringsverksamhet.

Utredningens direktiv dir. 1993:46 bifogas som bilaga

Den 14 juli 1994 erhöll utredningen tilläggsdirektiv dir. 1994:73 med uppgift att bl.a. närmare utreda hur myndigheternas krav på uppgiftslämnande från företagen kan begränsas

och förenklas inom de områden som är aktuella för utredningen.

Utredningen har redovisat sina synpunkter i en skrivelse till Näringsdepartementet den 28 september 1994. Skrivelsen bifogas som bilaga

1 .2 Utredningsarbetet

Vid insamlandet uppgifter beträffande gällande av rätt har bl.a.

utredningens sakkunniga och deltagit. När det experter gäller lagstiftning m.m. på hälso- och sjukvårdsområdet har på

20 Inledning SOU 1994: 150 utredningens uppdrag f d chefsjuristen på Landstingsförbundet Jan Sahlin utarbetat promemoria. Promemorian ligger till en grund för redogörelsen i avsnitt 3.4 i utredningens betänkande.

I maj 1994 gjorde utredningen ett studiebesök i Oslo, varvid diskussioner ägde rum med företrädare för dels det norska Bame- familiedepartementet, dels Forbrukerrädet. og

I september 1994 besökte utredningen EFTA Surveillance Authority ESA och EG-kommissionens Consumer Policy Service i Bryssel. Härvid diskuterades bl.a. genomförandet av EG:s allmänna produktsäkerhetsdirektiv och problem angående produktsäkerhetslagens tillämpning det offentliga området.

Utredningens sekreterare har vid ett särskilt besök på Konsumentverket inhämtat information om behovet av åtgärder på produktsäkerhetsomrädet.

Gällande

ordning m.m.

Allmänt om produkzsäkerhetslagen

2 Allmänt

om produktsäker-

hetslagen och dess tillämp-

ningsområde

2.1 Inledning

Produktsäkerhetslagen 1988:1604, ändrad senast genom SFS 1994:610, trädde i kraft den l juli 1989. Lagen har till ändamål

att motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller egendom. Den är tillämplig i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Lagen omfattar inte sådana och tjänster varor som uteslutande används exempelvis i den offentliga hälso- och sjukvården, i skolor och på daghem och fritidshem, eftersom

service i offentligrättsliga former inte är att se som näringsverksamhet.

För att lagens ändamål skall uppnås får en näringsidkare åläggas att lämna säkerhetsinformation - 5 §, förbjudas att tillhandahålla eller tjänster - varor säljförbud, 6 §,

förbjudas att exportera 6 §, - varor a åläggas att lämna varningsinformation - 7 §, åläggas att återkalla eller tjänster 8 9 - varor och §§.

2.2 Bakgrunden till lagen

Motsvarigheter till reglerna säkerhetsinformation om och säljförbud fanns tidigare i marknadsföringslagen 1975:1418. Denna lag innehöll ursprungligen en regel 3 § enligt vilken en näringsidkare kunde åläggas vid marknadsföring att av en vara,

22 Allmänt produlasäkerhetslagen om

tjänst eller nyttighet lämna information som hade särskild annan betydelse från konsumentsynpunkt. l-lärutöver fanns i lagen en bestämmelse säljförbud, som tog direkt sikte på produktom säkerhet. Sålunda hade marknadsföringslagens 4 § första stycke tidigare följande lydelse:

Saluhåller näringsidkare till konsumenter för enskilt bruk en en på grund sina egenskaper medför särskild risk för vara, som av egendom, kan marknadsdomstolen förskada på person eller bjuda honom att fortsätta därmed. Detsamma gäller om varan är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål.

I samband med tillkomsten av produktsäkerhetslagen ändrades marknadsföringslagen på det sättet att frågorna om produktsäkerhet fördes bort från lagen. I 3 § lades till ett stycke i vilket det beträffande säkerhetsinformation hänvisas till produktsäkerhetslagen och i 4 § marknadsföringslagen upphävdes den del gällde säljförbud på grund av risk för skada. De regler om som säljinformation och säljförbud finns kvar i marknadsförsom ingslagen således annat än produktsäkerhet. Regeringen avser har nyligen till riksdagen överlämnat en proposition om Ny marknadsföringslag prop. 199495:l23. I propositionen finns . bestämmelser möjlighet att ålägga bl.a. näringsidkare att om lämna information vid marknadsföring samt även bestämmelser otjänliga produkter i huvudsak överenstämmer med de om som regler finns i dagens marknadsföringslag. Den nya marksom nadsföringslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.

produktsäkerhet i marknadsföringslagen grundade Reglerna om sig på Konsumentverket i december 1974 avlämnad rapen av port 1974212. I rapporten föreslogs en lag om produktsäkerhet

beträffande säljs näringsidkare direkt till konsu-

varor som av för enskilt bruk. I yttranden över förslaget ställde sig menter vissa remissinstanser tveksamma till att tillämpningsområdet för den föreslagna lagen hade begränsats så att lagen inte skulle komma omfatta såldes till institutioner t.ex. att varor som

Allmän om pmduktsäkerhetslagen 23

sjukhus, organisationer eller myndigheter men som brukas av konsumenter.

I prop. 197576:34 med förslag till marknadsföringslag fann

regeringen det naturligt möjligheterna att att vidta tvingande

åtgärder rörande produktsäkerhet begränsades till frågor av särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Föredragande stats-

rådet anförde följande s. 99:

Innebörden att lagstiftningen blir tillämplig av endast då det är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt är att den endast tar sikte på privatpersoners förvärv för enskilt bruk. De avlämnade förslagen har denna begränsning och den återfinns i flertalet lagar på konsumentskyddsområdet. Jag kan således inte biträda förslaget från några remissinstanser att produktsäkerhets-

reglerna skulle omfatta även de situationer där konsumenterna

utgörs av företag, institutioner o.d. Skulle det visa sig att den angivna ordningen för med sig några olägenheter i tillämpningen får frågan tas till förnyad upp prövning.

2.2.1 Produktâterkallelsekommitténs förslag

Till grund för lagstiftningsarbetet med produktsäkerhetslagen låg produktåterkallelsekommitténs betänkande Produktsäkerhetslag SOU 1987:24. Kommitténs förslag till avgränsning av lagens

tillämpningsområde överensstämmer helt med vad som nu gäller

enligt l § andra stycket produktsäkerhetslagen.

Beträffande frågan lagens tillämpningsområde om anförde kommittén bl.a. följande s. 134:

Vi har övervägt att föreslå vidare ett tillämpningsområde för lagstiftningen så att den omfattar även varor och tjänster som enskilda människor använder i hälso- och sjukvården, i skolor och på daghem och fritidshem. Man kan hävda att människor som vistas i dessa miljöer och då naturligtvis i synnerhet barn är särskilt utsatta för skaderisker och att därför farliga produkter bör kunna återkallas även därifrån. De som innehar de potentiellt farliga produkterna, dvs. i regel landstinget eller kommu-

24 Allmänt om produktsäkerhetslagen

har emellertid möjligheter att i samband med upphandlingsnen, förfarandet tillvarata sina intressen. De har också all anledning att göra så, eftersom användningen av farliga anordningar kan ådra dem skadeståndsskyldighet mot patienter, elever etc. Det är lagtekniskt svårt att använda dels en avgränsning för lagens tillämplighet tar sikte uteslutande på var den farliga prosom dukten används, dels annan avgränsning som tar sikte på en produktens beskaffenhet. Man kan exempelvis fråga sig varför specialmaskiner skulle kunna återkallas om de användes i sjukvården inte de användes inom tillverkningsindustrin. men om

För övrigt kommer de produkter det här är fråga om att i stor utsträckning faktiskt vara underkastade lagstiftningen, därför att produkter används också i privatlivet. Många leksaker samma används daghem förekommer troligen åtminstone i som någon utsträckning också i hemmen och faller då under lagstiftp ningen. Detsamma gäller dagligvaror och inredning som an- i utbildning. Sådana produkter inte 5 vänds i sjukvård och som används i hemmen är i regel av mer speciell beskaffenhet, som exempelvis sjukvårdsapparater, ehuru detta naturligtvis inte alltid behöver fallet, exempelvis i fråga om fasta lekredvara skap.

På grund det anförda bör någon särreglering inte införas för av särskilda verksamheter. Vi vill tillägga att produktsäkerheten är ständigt är föremål för uppmärksamhet från allen fråga som mänhetens, massmedias och myndigheternas sida. Om den av föreslagna lagstiftningen ger goda erfarenheter vid tillämposs ningen kommer krav otvivelaktigt att framföras om lagstiftning även för de områden har berörts. Vi har emellertid som nu ansett det lämpligt att åtminstone till en början ge lagen ett mer enhetligt tillämpningsområde. ,

De stora flertalet remissinstanser godtog kommitténs förslag. Konsumentverket och Konsumentvägledarnas förening ansåg dock att lagen även borde omfatta produkter som privatpersoner kommer i kontakt med i hälso- och sjukvård, på skolor, daghem och fritidshem och i liknande miljöer.

SOU l994:150 Allmänt om produktsdkerhetslagen 25

2.2.2 Propositionen angående produktsäkerhetslagen

I propositionen med förslag till produktsäkerhetslag anförde föredragande statsrådet bl.a. följande prop. 198889:23 35: s.

Enligt min mening kommer i praktiken också farliga produkter

som enskilda människor kommer i kontakt med i s.k. offentliga miljöer i stor utsträckning att vara underkastade lagstiftningen, eftersom de även används i privatlivet. Många leksaker som används på exempelvis daghem förekommer troligen i så stor utsträckning i hemmen att lagstiftningen blir tillämplig av det skälet. Detsamma torde gälla åtskilliga dagligvaror liksom sådan

inredning som används i sjukvård och utbildning. Men onekligen kommer det också att finnas sådant som faller utanför lagens tillämpningsområde, alltifrån sådant som sjukvårdsapparater till fasta lekredskap för barn. Givetvis delar jag uppfattningen att säkerhetskraven måste ställas synnerligt högt för produkter av sådant och liknande slag. Men det finns också god grund för att anta att så också normalt är fallet. Min förhopp-

ning är även att den nu föreslagna lagen ytterligare kommer att höja säkerhetsmedvetandet på dessa områden. Jag anser därför att sådana varor och tjänster tillhandahålls som inom ramen för myndighetsutövning eller offentlig service inte för närvarande bör omfattas av lagen.

2.2.3 Riksdagsbehandlingen

av propositionen om produktsäkerhetslagen

Vid riksdagsbehandlingen propositionen av om produktsäker-

hetslag se Lagutskottets betänkande 198889:LU13

begärdes i flera motioner L9-12 en utvidgning lagens tillämpningsomav råde.

I motion 198889:L9 begärdes tillkännagivande ett om att lagen

skulle omfatta även den offentliga sektorn.

I motion l98889:LlO begärdes att riksdagen skulle besluta om

sådan ändring i förslaget till produktsäkerhetslag även att pro-

26 Allmänt om produklsäkerhetslagcen

dukter används människor i samband med deras nyttjansom av de av offentlig service skulle omfattas.

I motion 198889:L11 begärdes att riksdagen skulle besluta att produktsäkerhetslagen skulle omfatta även sådana varor och tjänster som tillhandahålls i offentligrättsliga former.

I motion l98889zLl2 begärdes ett tillkännagivande om att lagens tillämpningsområde borde utvidgas till att omfatta även sådana och tjänster tillhandahålls inom ramen för varor som offentlig service och inte är en direkt följd av myndighetsutöv-

mng.

I anledning dessa motioner anförde Lagutskottet följande av bet. l98889zLUl3 s. 9:

Utskottet vill understryka att den föreslagna lagstiftningen inte begränsas till enbart och tjänster som konsumenter förvaror värvar näringsidkare för enskilt bruk. Som framhålls i propoav sitionen kommer i praktiken också farliga produkter som enskilda människor kommer i kontakt med i s.k. offentliga miljöer i stor utsträckning att underkastade lagstiftningen, eftersom vara produkterna även används i privatlivet. Bl.a. förekommer många leksaker används exempelvis på daghem troligen som även i så stor utsträckning i hemmen att lagstiftningen blir tillämplig det skälet. Detsamma torde gälla åtskilliga dagligav liksom sådan inredning används i sjukvård och utvaror som bildning. Utskottet vill också påpeka att statliga eller kommunadriver ekonomisk verksamhet samt de affärsdribolag som vande verken räknas näringsidkare i denna verksamhet, och som således kommer de och tjänster som dessa tillhandahåller varor konsumenter för enskilt bruk att omfattas av lagen. Otvivelaktigt kommer det dock att finnas varor och tjänster som utnyttjas av enskilda människor ändå faller utanför lagens tillämpningsmen område därför att de uteslutande används inom den service som det allmänna för. Det gäller t.ex. produkter som utnyttjas svarar i den offentliga hälso- och sjukvården, i skolor och på daghem och fritidshem. I likhet med föredragande statsrådet anser utskottet att säkerhetskraven måste ställas mycket högt på produkdetta slag. Även den föreslagna lagstiftningen kan ter av om nu komma att medföra att säkerhetsmedvetandet höjs också på det

Allmänt produktsäkerhetslagen om 27

offentliga området framstår det enligt utskottets mening som befogat att enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga varor och tjänster tillhandahålls som dem i andra sammanhang än då de förvärvas näringsidkare av en för eget bruk. I dag saknas emellertid underlag för en bedömning hur av en sådan lagstiftning närmare bör utformas och vilka varor och

tjänster den lämpligen bör omfatta. Utskottet är därför inte nu berett att förorda utvidgning en av lagens tillämpningsområde i

enlighet med motionärernas önskemål. Frågan bör i stället snarast bli föremål för utredning.

Utskottet hemställde beträffande produktsäkerheten på det

offentliga området, att riksdagen med anledning av de nämnda

motionerna som sin mening skulle ge regeringen till känna vad

utskottet anfört. Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr.

198889:6l.

2.3 Promemoria

upprättad i Civildeparte-

mentet 1991-04-22

Med anledning nämnda av nyss riksdagsbeslut upprättades i

Civildepartementet den 22 april 1991 promemorian Förslag till

ändringar i produktsäkerhetslagen dnr C91854MA. I prome-

morian föreslogs att produktsäkerhetslagen skulle tillämpas på

varor som tillhandahölls i näringsverksamhet, oberoende av om

tillhandahållandet skedde direkt till en konsument eller inte.

Promemorian med dess lagförslag remissbehandlades, men förslagen ledde inte till lagstiftning.

I promemorian gjordes vissa uttalanden i olika frågor, varav

några kan ha sitt intresse att redovisa i detta sammanhang. Vad

gäller produktsäkerhetslagens tillämplighet tjänster som tillhandahålls inom den offentliga sektorn uttalades att något

behov av att lagen skulle omfatta även sådana tjänster inte hade

framkommit. En sådan utvidgning skulle för övrigt, enligt

promemorian, leda till orimliga konsekvenser genom att hela

sjukvården, skolväsendet och barnomsorgen skulle komma att

28 Allmänt om produktsâkerhetslagen omfattas av lagen, som därigenom skulle förvandlas till något

helt annat än produktsäkerhetslag. Övervägandena i

en promemorian inriktades efter detta uttalande enbart varor som enskilda människor nyttjar inom offentlig service.

Vidare anfördes i promemorian bl.a. följande. Produktsäkerhetslagen blir tillämplig redan innan en vara har lämnat näringsidkaren. Detta följer av uttrycket tillhandahålla. Kravet att varan skall tillhandahållas i näringsverksamhet utesluter endast ganska obetydliga varugrupper från lagens tillämpningsområde. I huvudsak rör det sig om varor som ursprungligen härrör från privatpersoner. I begränsad utsträckning kan det också vara fråga om varor som frambringats inom den del av offentliga sektorn som inte kan anses bedriva näringsverksamhet, t.ex produkter som tillverkats i terapiverksamhet. Syftet med produktsäkerhetslagen är att skydda konsumenterna mot riskabla varor som näringsidkare för ut på marknaden. Det är inte fråga om något obligationsrättsligt ansvar för näringsidkaren i förhållande till enbart den som förvärvar varan, utan ansvaret följer varan oberoende av vem som utnyttjar den. Från principiell synpunkt framstår det som otillfredsställande att en vara, uppenbarligen är avsedd att nyttjas av konsumenter, skall som falla utanför lagstiftningens tillämpningsområde bara för den förste förvärvaren inte är konsument utan en offentlig inrättning.

Som stöd för resonemanget användes i promemorian en skiss av följande utseende:

Näringsidkare Offentlig service Konsument. ---- ----

I promemorian anfördes att i det första ledet blev lagen inte tillämplig på varan, eftersom subjektet för den offentliga verksamheten inte konsument. I det följande ledet blev lagen var inte tillämplig, eftersom varan inte tillhandahölls i näringsverksamhet. Det var emellertid långtifrån alla varor som till följd av

SOU I994:150 Allmänt produktsäkerhetslagen om 29

passagen genom den offentliga sektorn föll utanför lagens tilllämpningsområde. Så snart tillhandahålls en vara som inom den offentliga serviceverksamheten även tillhandahålls konsumenter direkt från näringsidkare i inte obetydlig en omfattning blev lagen tillämplig på samtliga det aktuella slaget. varor av

I promemorian föreslogs att förutsättningen tillhandahållandet att i näringsverksamhet skall ske direkt till konsument en skulle slopas. Betydelsen detta blev då av att produktsäkerhetslagen skulle kunna tillämpas i fråga om samtliga konsumentvaror som tillhandahölls i näringsverksamhet, oberoende av att tillhandahållandet i vissa fall skedde till någon annan än en konsument. Detta medförde att lagen blev tillämplig även på varor som konsumenter i huvudsak enbart nyttjar inom offentlig service såsom i den offentliga hälso- och sjukvården, i skolor och på daghem och fritidshem. Något åläggande skulle med en sådan konstruktion inte kunna riktas mot t.ex. en kommun, om farliga varor upptäckdes inom offentlig service, något behov härav men torde knappast finnas, anfördes i promemorian.

Lagtekniskt föreslogs l § andra att stycket produktsäkerhetslagen skulle ändras så, att det där skulle lagen tillanges att var lämplig i fråga och tjänster om varor som tillhandahölls i näringsverksamhet åt någon och konsumenter som i inte obetydlig omfattning utnyttjade eller kunde komma att utnyttja för enskilt bruk.

Vid remissbehandlingen intog flera remissinstanser en kritisk hållning. Man menade bl.a. att man med promemorians lagtekniska lösning inte skulle åstadkomma den åsyftade utvidgningen.

Gällande Sverige rätt i

3 Gällande rätt

i Sverige

I och med att produktsäkerhetslagen trädde i kraft kan man säga att den första allmänna regleringen produktsäkerhet infördes om i Sverige. Lagen har fått generell en utformning men tillämpningsområdet inskränks 3 där det sägs genom att åtgärder enligt lagen inte får vidtas mot en vara eller tjänst i den mån en det i en annan författning eller i beslut av myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om varan eller tjänsten med samma ändamål som åtgärder enligt produktsäkerhetslagen

skulle fylla. Detta innebär bl.a. delar livsmedelsatt stora av och läkemedelslagstiftningen faller utanför produktsäkerhetslagens tillämpningsområde.

I det följande görs först översiktlig en genomgång av produktsäkerhetslagen och därefter följer en redogörelse för olika regler som gäller på speciella områden. Syftet med översikten över speciallagstiftningen är dels att ge exempel på områden som reglerats, dels att peka på skillnader mellan specialreglerna och produktsäkerhetslagen. Att i detta sammanhang ge en heltäckande bild över alla regler som finns avseende och tjänsters varors säkerhet är inte möjligt.

3 l

Produktsäkerhetslagen

.

Produktsäkerhetslagen trädde i kraft den 1 juli 1989. Som nämnts tidigare avsnitt 2.2 reglerades dessförinnan produkt-

säkerhetsfrågor bl.a. i 3 och 4 marknadsföringslagen MFL.

Dessa regler gav möjlighet för Marknadsdomstolen meddela att informationsålägganden och säljförbud. Regleringen av produktsäkerhetsfrågor i MFL flyttades över till produktsäker-

32 Gällande rätt i Sverige hetslagen. I 4 § MFL behölls dock en bestämmelse om att Marknadsdomstolen kan förbjuda en näringsidkare att saluhålla är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål. varor som Motsvarande gäller beträffande tjänster.

Produktsäkerhetslagen anger i de inledande bestämmelserna ändamålet med lagstiftningen, de åtgärder som kan vidtas till uppfyllande ändamålet och tillämpningsområdet. Därefter av beskrivs under särskilda rubriker de olika åtgärderna och förutsättningarna för att de skall kunna vidtas. Efter avsnitt om bl.a. handläggnings- och tillsynsregler följer avslutningsvis bestämmelser om överklagande. Redan här kan påpekas att många väsentliga begrepp används i lagen får sin närmare försom klaring i förarbetena SOU 1987:24, prop. 198889:23 samt SOU 1993:88 och prop. 1994942203 s. 212 ff.. I och med att Sverige beslutat att inträda i den europeiska unionen måste man dock observera att den slutliga tolkningen av olika begrepp bestäms inom EG-rätten.

3.1.1 Ändamål och tillämpningsområde

Lagen har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakeller egendomsskador. Den är tillämplig på varor ar personoch tjänster tillhandahålls i näringsverksamhet och som i som

i

konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk 1 §. Om det finns särskilda bestämmelser eller tjänst i en annan författning eller om en vara i beslut myndighet, som har samma ändamål som ett ålägav gande eller förbud enligt produktsäkerhetslagen, får sådant åläggande eller förbud inte meddelas 3 §. Regeln i sistnämnda x paragraf innebär att bestämmelser angivet slag har företräde av i framför produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkerhetsinformation, säljförbud etc. Att t.ex. användningsförbud kan meddelas enligt viss speciallagstiftning hindrar inte att ett säljförbud meddelas enligt produktsäkerhetslagen. speciallagstift-

Gällande rätt i Sverige 33

ningen har då en begränsad räckvidd och säljförbud ett får ett vidare ändamål än det speciallagstiftningen har. I förarbetena till

produktsäkerhetslagen anförs också att några motsvarigheter till lagens regler varningsinformation om och återkallelse, med undantag för t.ex. bilavgaslagen, finns knappast i gällande rätt. Till den del specialregleringarna i framtiden kompletteras med regler om varningsinformation eller återkallelse kommer emellertid produktsäkerhetslagen inte längre tillämplig att vara prop. 198889:23 79. Av vad kommer s. som att framgå det av följande så har möjligheterna att besluta varningsinformation om och återkallelse införts också på bl.a. arbetsmiljöområdet avsnitt 3.3.

Begreppet har i produktsäkerhetslagen vara samma innebörd som det överlag har i den konsumenträttsliga lagstiftningen.

Med vara avses fysiska föremål, inbegripet levande djur. Lagen omfattar även produkter tillhandahållits som som varor eller tjänster och som kommit att utgöra t.ex. tillbehör till fast egendom. Avgörande är produkt är bedöma om en att som en vara eller tjänst vid tidpunkten för tillhandahållandet. Däremot omfattas inte andra nyttigheter, såsom fast egendom, byggnader på mark, värdepapper, annans krediter samt rättigheter av olika slag. Vidare följer av ordalydelsen i l § att varor som uteslutande används yrkesmässigt eller bara som undantagsvis kommer till användning i privatlivet faller utanför lagen. För att lagen skall kunna tillämpas på en vara eller tjänst är det dock tillräckligt att det inte framstår direkt ovanligt som att konsumenter använder eller kan komma att använda den prop. 198889:23 78. s.

Med tjänster avses dels materiella tjänster, såsom arbete på lösa saker och fast egendom, entreprenader o.dyl, dels sådana tjäns-

ter som kroppsbehandling, rådgivningsverksamhet och transporter.

34 Gällande rätt i Sverige

Lagen innehåller inga inskränkningar i fråga om arten av personskador. Den syftar således till att motverka risker för såväl olycksfall som sjukdomar av olika slag.

Skyddet mot egendomsskador eller sakskador avser all slags egendom, dvs. alla materiella ting som kan vara föremål för ägande. Med egendom inte bara sådant som blivit tillavses verkat utan också t.ex. mark och vatten. Lagen skall utgöra ett skydd mot att egendom förstörs eller försämras. För ingripande enligt lagen krävs dock att det finns risk för att en vara eller en tjänst orsakar fysiska skador på egendomen.

Lagen är tillämplig endast eller tjänsten tillhandahålls om varan näringsidkare i dennes näringsverksamhet. Med näringsidav en kare yrkesmässigt driver verksamhet av ekonoavses envar som miskt slag, såväl juridiska som fysiska personer. Statliga eller kommunala bolag samt statliga affärsverk, vilka bedriver ekonomisk verksamhet, räknas som näringsidkare. Vidare krävs att det är fråga och tjänster till konsumenter för enskilt om varor bruk. Med detta att det skall vara fråga om förvärv av avses privatpersoner för eget, enskilt bruk. Förvärv som görs av företag eller institutioner faller alltså utanför prop. 198889223

77. Varor och tjänster som uteslutande eller till helt över-

s. vägande del tillhandahålls i offentligrättsliga former, t.ex inom den offentliga hälso- och sjukvården, i skolor, daghem och fritidshem samt i den offentliga äldreomsorgen omfattas till följd dessa avgränsningar inte av lagen. 2 av

Lagen tillämpningsområde är territoriellt begränsat till Sverige. g Detta hindrar emellertid inte att lagen kan komma att tillämpas på utländska företag. Lagen blir i princip tillämplig på varje tillhandahållande eller tjänster den svenska marknaav varor den. Ett utländskt postorderföretag som från utlandet tillhandahåller till konsumenter i Sverige omfattas av produktvaror säkerhetslagen 36. Enligt 6 § kan näringsid-

a prop. s. a en

kare under vissa förhållanden förbjudas att exportera en vara.

Gällande rätt i Sverige 35

3.1.2 Åtgärder får vidtas

som

För att motverka att farliga varor och tjänster förorsakar person- eller egendomsskador kan näringsidkare en åläggas att vidta vissa åtgärder enligt följande:

a åläggande säkerhetsinformation 5 § om

Näringsidkaren kan åläggas i samband att, med att en vara eller tjänst tillhandahålls, lämna information som har särskild betydelse för att förebygga eller tjänsten att varan orsakar skada

på person eller egendom. Åläggandet

får innebära att informationen skall l lämnas märkning genom på varan eller den egendom som tjänsten eller i bruksanvisning avser som medföljer eller egendomen, 2 varan tillhandahållas i form annan på säljställen, 3 lämnas i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använder vid marknadsföring eller 4 lämnas i viss form till konsument som begär det.

b säljförbud 6 §

Näringsidkaren kan förbjudas att tillhandahålla eller en vara tjänst som medför särskild risk för person- eller egendomsskada. Förbudet får även liknande avse annan vara eller tjänst med samma skaderisk. Med uttrycket liknande annan vara eller tjänst avses en produkt som har funktion och samma som kan ge upphov till samma art skada den av som som varit föremål för prövning. Med skaderisk samma avses såväl nivån på risken som arten av skada.

c exportförbud 6 § a

Näringidkare, som tillhandahåller en vara som innebär särskild risk för allvarlig skada på kan förbjudas person, att exportera

36 Gällande ratt i Sverige varan. Förbudet får avse även annan likartad vara med samma skaderisk.

d åläggande om vamingsinformation 7 §

Näringsidkare, som överlåtit en vara eller utfört en tjänst som medför särskild risk för skada på person eller egendom kan åläggas att informera om skaderisken och hur den skall förebyggas. Informationen skall lämnas till dem som innehar varan eller som tjänsten utförts eller som innehar den egendom som tjänsten avsett. Informationen skall lämnas sådant sätt att den kan antas komma till de berördas kännedom.

e åläggande om återkallelse 8-10 §§

Näringsidkare, har överlåtit en vara som medför särskild som risk för skada på eller egendom, kan åläggas att återkalla person varan från den som innehar den. Detta kan ske genom rättelse, utbyte eller återgång. Återkallelsen skall ske i omfattning en som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall. I vissa fall kan näringsidkaren åläggas att låta förstöra eller på annat sätt oskadliggöra de återtagna exemplaren, s.k. destruktion 8 §.

Näringsidkare, har utfört en tjänst så att särskild risk för som skada på person eller egendom uppkommit, kan åläggas att återkalla tjänsten från dem vilka tjänsten utförts. Detsamma gäller i fråga dem som innehar egendom som tjänsten av- f om sett. Återkallelsen skall ske i omfattning som är skälig med en

hänsyn till behovet att förebygga skadefall. Åläggandet skall

av att näringsidkaren själv avhjälper det fel som skaderisken avse hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpande genom annan 9 §.

Ett åläggande enligt 8 eller 9 skall innebära att näringsidkaren är skyldig att tillkännage erbjudandet och villkoren för

Gällande rätt i Sverige

detta samt skaderisken. För tillkännagivandet tillämpas 7 § andra stycket om varningsinformation 10 §.

Ytterligare förutsättningar för ålägganden om vamingsinformation och återkallelse i 11-14 §§. Sådana anges ålägganden får meddelas endast de kan få om antas en skadeförebyggande

verkan som inte är obetydlig. Om åläggandet kan avse flera näringsidkare får det begränsas till att gälla någon eller några av dem, såsom den eller de som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med åläggandet. Ett åläggande att återkalla en vara eller en tjänst gäller alla exemplar av varan eller tjänsten, om det inte beträffande visst ett exemplar framgår att det har tillhandahållits den näringsidkare av som fått åläggandet. En näringsidkare som kan meddelas åläggande enligt 7--9 §§ kan i

stället åläggas att medverka till genomföra att ett sådant åläggande som har meddelats en annan näringsidkare 12 §. Finns inte någon näringsidkare förmår genomföra som ett varningsinformations- eller återkallelseåläggande, skall i stället tillsynsmyndigheten lämna varningsinformation i skälig omfattning i den mån det behövs för att förebygga skada på person eller egendom 14 §. Vidare gäller att om mer än tio år förflutit från

det att näringsidkaren upphörde att tillhandahålla eller varan tjänsten, får åläggande återkallelse om meddelas endast om tillsynsmyndigheten eller en sammanslutning av konsumenter,

arbetstagare eller näringsidkare dessförinnan har framställt ett skriftligt krav på återkallelse 13 §.

3.1.3 Handläggningsregler m.m.

Konsumentverket utövar tillsyn över att produktsäkerhetslagen

och föreskrifter har meddelats med som stöd av lagen efterlevs,

om inte annat sägs i specialförfattning rörande viss vara eller

tjänst 4 §. Exempel på tillsynsmyndigheter som regleras av specialförfattningar är Livsmedelsverket, Läkemedelsverket,

Arbetarskyddsstyrelsen och Kemikalieinspektionen. När åtgärder

Gällande rätt i Sverige enligt lagen blir aktuella bör tillsynsmyndigheten ta upp förhandlingar med berörda näringsidkare, om inte saken brådskar 16 §. Finner myndigheten därefter att en åtgärd enligt lagen behövs, skall frågan överlämnas till Konsumentombudsmannen KO vilken i sin han delar den uppfattningen, har att tur, om ansöka hos Marknadsdomstolen sådan åtgärd. I vissa fall får om ansökan även göras av en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare 17 §.

KO får, i fall inte är större vikt, meddela s.k. informasom av tions-, förbuds- eller återkallelseföreläggande. För att ett sådant skall bli gällande krävs dock att det godkänns omedelbart eller viss tidsfrist 22 §. inom en

En näringsidkare är skyldig att på anmaning av en tillsynsmyndighet eller KO yttrande och lämna upplysningar i ett av avge ärende och tillhandahålla handlingar, varuprover och liknande kan ha betydelse för utredningen 19 §. Motsvarande som gäller när väl ett åläggande eller förbud har meddelats 24 §. Näringsidkaren kan föreläggas att fullgöra sina skyldigheter vid vite.

Om det finns särskilda skäl, kan interimistiska ålägganden eller förbud meddelas Marknadsdomstolen 21 §. av

Beslut tillsynsmyndighet eller KO överklagas i allmänav en av het hos kammarrätten 26 §.

3.1.4 Utredningens delbetänkande Produktsäkerhetslagen och EG SOU 1993:88

I delbetänkandet gjorde utredningen en jämförelse mellan EG-direktivet allmän produktsäkerhet rådets direktiv om - 9259EEG den 29 juni 1992 allmän produktsäkerhet av om och den svenska produktsäkerhetslagen. Vid jämförelsen fann

Gällande Sverige rätt i 39

utredningen att direktivet och lagen uppvisar likheter. stora Till skillnad från lagen tar direktivet emellertid inte sikte tjänster på och sakskador, och direktivet innehåller inte heller någon bestämmelse om exportförbud. Utredningen kom emellertid fram till att detta inte medförde att lagen behövde ändras. På ett par punkter föreslog utredningen att lagen skulle byggas ut så att man uppnådde en bättre överensstämmelse med direktivet. Således föreslogs att lagen skulle inledas med definition en om vad som avses med och därefter innehålla varor en allmän bestämmelse om att näringsidkare får tillhandahålla en vara eller tjänst bara om den kan säker. Vidare föreslogs anses regler om vad som avses med säker eller tjänst och vilka en vara särskilda omständigheter man bör beakta vid bedömningen. Som förutsättning för olika ingripanden enligt lagen föreslogs i att man stället för att ange att en vara eller tjänst medförde särskild risk för skada skulle eller tjänsten - ange att varan inte var säker. Slutligen föreslog utredningen återkallelse att skulle kunna ske från innehavaren av en vara eller från dem en tjänst utförts åt eller från dem som innehar egendom tjänsten som avsett. Utredningen också att skulle fortsätta angav man arbetet med frågan om produktsäkerhetslagens tillämpningsområde skulle utvidgas att gälla även det offentliga området.

Av remissinstanserna kommenterade Socialstyrelsen den tänkta utvidgningen av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde till det offentliga området. Socialstyrelsen påpekade det att var av stor vikt att den delen uppdraget bedrevs skyndsamt av då utvecklingen tydde att likartade verksamheter alltmer bedrivs i former som gör avgränsning produktsäkerhetslagens en av tillämpningsområde mindre angelägen. Styrelsen nämnde bl.a. att privaträttsliga subjekt bedriver numera t.ex. hälso- och sjukvård och att gränsen mellan olika vårdgivare blivit mer otydlig i vissa avseenden.

Utredningens förslag lades till grund för avsnitt i ett prop. 1993942203 angående ändringar i EES-avtalet m.m. prop. s.

Gällande rätt i Sverige

212 ff.. I propositionen uttalade regeringen att produktsäkerhetslagen i huvudsak kan sägas uppfylla de krav som produktsäkerhetsdirektivet ställer. Liksom direktivet avser den svenska lagen konsumentvaror. Den svenska lagens ändamålsbestämmelhar visserligen utformning än direktivets, påpekades se en annan det i propositionen, dess huvudsakliga innebörd såvitt men gäller torde densamma. De åtgärder som enligt varor vara direktivet skall kunna vidtas har sina motsvarigheter i produktsäkerhetslagen. I propositioen ansågs dock att produktsäkerhetslagen borde ändras en punkt för att bättre överensstämma med direktivet. Det gällde möjligheterna att återkalla en vara eller tjänst Det påpekades i propositionen att en återkallelse en enligt produktsäkerhetslagen fick ske bara från den som innehade i fråga för att bruka den när det gäller tjänst från dem varan innehade egendom tjänsten avsett för att bruka den. som som Direktivet kunde inte läsas annat sätt än att en farlig vara skall kunna återkallas så snart den lämnat tillverkaren eller importören, dvs. även den befinner sig i ett senare säljled om och inte hunnit ut till konsumenten. Direktivet gav alltså i detta avseende ett starkare konsumentskydd. Något bärande skäl för ha lägre skyddsnivå i den svenska lagen fanns inte, anföratt en des det vidare i propositionen.

Regeringens ställningstagande i fråga om återkallelse innebar att följde utredningens förslag. Däremot ansåg regeringen att man lagen inte behövde innehålla sådana definitioner av begreppet vara utredningen hade föreslagit. Regeringen säker m.m. som förordade också skulle behålla rekvisitet särskild risk att man för skada grund för olika ingripanden. som

regeringens förslag bet. 199394:UU23, rskr. Riksdagen antog 1993942367, SFS 1994:610. Ändringarna i produktsäkerhetslaträdde i kraft den 1 juli 1994 SFS 1994:1114. gen

Gällande ratt i Sverige 41

3 Produktorienterad

speciallagstiftning

Med produktorienterad speciallagstiftning brukar man avse bestämmelser gäller hanteringen som av produkter på ett speciellt produktområde. Ibland är det fråga om långtgående bestämmelser om kontroll och övervakning tillverkning av och distribution av de olika produkterna i fråga. I det följande görs en genomgång av en del författningar finns som på området.

3.2.1 Livsmedelslagstiftningen

Den grundläggande författningen på livsmedelsomrâdet är livsmedelslagen 1971:511, innehåller som de centrala bestämmelserna om livsmedel. Den kompletteras livsmedelsförordningav en 1971:807 med ytterligare bestämmelser om livsmedels beskaffenhet, hantering Till denna m.m. reglering kommer föreskrifter olika slag meddelas av som av Livsmedelsverket.

Regler om livsmedels beskaffenhet ägnas ett särskilt avsnitt 5-7 §§ i lagen. Den grundläggande bestämmelsen innebär att livsmedel saluhålls inte får som vara skadligt att förtära, smittförande eller annars otjänligt till människoföda. Livsmedelstill-

satser, dvs. ämnen som särskilt tillförs livsmedel, skall i allmänhet vara godkända för livsmedlet i fråga. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva en bestämd sammansättning eller beskaffenhet för ülivsmedel livsmedelsstandard. I 2-5 §§ förordningen ytterligare ges bestämmelser om livsmedels beskaffenhet.

Frågor om godkännande livsmedelstillsatser av prövas av Livsmedelsverket, som också har att bestämma största tillåtna mängd tillsatser för given mängd livsmedel. en Livsmedelsverket har i övrigt att meddela föreskrifter användningen om av livsmedelstillsatser och livsmedelsstandarder. om

Gällande rätt i Sverige

Hantering livsmedel behandlas i 8-12 §§ lagen. Regleringen av syftar till att förhindra att livsmedel förorenas eller blir otjänligt. Regeringen eller regeringen bestämd myndighet kan för av detta ändamål meddela föreskrifter om bl.a. användningen av ämnen eller utrustning vid livsmedelshantering. Förbud varor, mot eller villkor vid hantering och införsel av livsmedel kan också meddelas. Lagens hanteringsrcgler kompletteras av en rad bestämmelser i förordningen 7-19 §§. Bestämmelserna handlar förpackningsmaterial, hanteringsutrustning, förvaring, bl.a. om import och transporter. Om dessa ämnen och ytterligare andra kan Livsmedelsverket meddela detaljföreskrifter.

också bestämmelser märkning 13 och 15 §§. Lagen upptar om Livsmedelsverket meddelar föreskrifter om märkning av livsmedel. Färdigförpackat livsmedel skall i allmänhet vara märkt med uppgifter bl.a. lämpligt förvaringssätt, hållbarhetstid och om andra upplysningar av betydelse för konsumenterna.

Enligt 16 § lagen får livsmedel inte saluhållas bl.a. om det kan otjänligt till människoföda, det tillförts godantas vara om känd livsmedelstillsats eller det saknar föreskriven märkom ning. Distribution hälsovådliga livsmedel kan alltså förbjuav das.

Om tillsyn stadgas i 24-29 §§ lagen. Tillsynen över efterlevnaden lagen och föreskrifter som har medddelats med stöd av av lagen utövas centralt Livsmedelsverket. Länsstyrelsen av av utövar tillsynen inom länet och i normalfallet miljö- och hälsoskyddsnämnden inom kommunen. Tillsynsmyndigheterna får enligt 25 § meddela sådana vitessanktionerade förelägganden och förbud uppenbart behövs för att lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd lagen skall efterlevas. Underlåter som av vidta åtgärd åligger honom enligt lagen eller någon att som enligt föreskrifter meddelats med stöd av lagen eller enligt som tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad. I förarbetena anfördes rörande detta

Gällande rätt i Sverige 43

att i likhet med vad som redan gäller enligt 1951 års stadga bör myndigheten ha rätt att vid vite meddela föreläggande eller förbud, som uppenbart behövs för att livsmedelslagen eller föreskrifter meddelats enligt lagen skall efterlevas. I första som hand bör dock myndigheten söka vinna rättelse genom råd eller anvisningar. Om rättelse inte vidtas, skall tillsynsmyndigheten ha rätt att låta verkställa förelagd åtgärd på den försumliges bekostnad. Beslut härom bör naturligen meddelas vederböav rande tillsynsmyndighet prop. 1971:61 219. Tillsynsmyns. dighet äger rätt till tillträde till livsmedelslokaler och får där göra undersökningar och ta 26 §. De har prover också rätt att ta del av handlingar m.m. Det åligger polismyndigheterna att lämna den handräckning som behövs för utövande tillsynen. av Saluförbjudna livsmedel får omhändertas. De kan göras dugliga till livsmedel eller användas för annat ändamål eller förstöras genom tillsynsmyndigheternas försorg.

Saluförbud enligt 16 § är straffsanktionerade. Böter eller fängelse i högst ett år kan således ådömas den uppsåtligen eller som av oaktsamhet bryter mot saluförbud eller föreskrifter mot t.ex. om hantering, märkning m.m. Varor varit föremål för brott som kan förklaras förverkade 30-32 §§ lagen.

Förbud mot saluhållande livsmedel meddelas relativt ofta, av bl.a. som ett resultat Livsmedelsverkets kontrollverkav egen samhet. Förbud kan också meddelas efter anmälningar från t.ex. miljö- och hälsoskyddsnämnderna eller allmänheten. Ibland får verket rapporter om vådliga livsmedel från Världshälsoorganisationen, WHO. Det finns ett internationellt samarbete på livsmedelsområdet.

Säljförbud har meddelats för bl.a. burkkonserverade livsmedel, som innehållit höga halter tenn, kvicksilver eller histamin. av Även livsmedel innehållande otillåtna färgämnen har saluförbjudits liksom förorenade livsmedel bekämpningsmedelsrester. Vid misstanke om mycket allvarliga hälsorisker, risk för t.ex.

44 Gällande ratt i Sverige botulism som är livshotande, sänder man ut pressmeddelanden med uppmaningar till allmänheten att inte äta av det farliga livsmedlet. Beslut om saluförbud meddelas alltid till press, radio och TV. Besluten får ofta stor publicitet.

Det är miljö- och hälsoskyddsnämnderna som ser till att saluförbjudna livsmedelsprodukter tas bort från butiker och serveringslokaler. Leverantörerna tar emellertid ofta självmant tillbaka saluförbjudna livsmedel från detaljisterna. Några allmänt begagnade, särskilt utarbetade rutiner för återtagande av vådliga livsmedel livsmedelsfinns dock — såvitt bekant inte inom branschen.

Sammanfattningsvis kan sägas att livmedelslagstiftningen innehåller motsvarigheter till produktsäkerhetslagens åtgärder om säkerhetsinformation genom märkningsbestämmelserna och säljförbud genom säljförbudsbestämmelsen i lagens 16 §. Några uttryckliga regler om exportförbud, varningsinformation eller återkallelse finns dock inte. Möjligen kan åtgärder av sistnämnda slag meddelas med stöd av den allmänna bestämmeli 25 § livsmedelslagen, dvs. att tillsynsmyndigheterna får sen meddela de förelägganden eller förbud som uppenbarligen behövs för att föreskrifterna skall efterlevas.

3.2.2 Liikemedelslagstiftningen

Hanteringen läkemedel regleras främst genom läkemedelslaav 1992:859 och läkemedelsförordningen 1992:1752. Läkegen medelsverket får besluta om föreskrifter som behövs för att skydda enskildas liv och hälsa. Lagen inleds med en bestämmelvad med läkemedel, nämligen varor som är se om som avses , människor eller djur för förebygga, i avsedda att tillföras att påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte 1 §.

Gällande rätt i Sverige 45

I lagens 4 § föreskrivs att ett läkemedel skall god kvalivara av tet och vara ändamålsenligt. Ett läkemedel är ändamålsenligt om det är verksamt för sitt ändamål och vid normal användning inte har skadeverkningar står i missförhållande till den som avsedda effekten.

Ett läkemedel får som regel säljas endast sedan det godkänts för försäljning. Godkännandet får förenas med villkor. Det är Läkemedelsverket prövar läkemedel skall som om ett godkännas eller förenas med villkor. Läkemedelsverket har därefter skyldighet att fortlöpande kontrollera godkännandet att fortfarande bör gälla 5-lO §§.

Enligt ll § lagen får Läkemedelsverket ålägga den som fått ett läkemedel godkänt att återkalla läkemedlet från den innehar som det i följande fyra fall: det behövs för förebygga om att skada, om läkemedlet inte är verksamt för sitt ändamål, om det inte är av god kvalitet eller väsentliga krav i samband om med tillverkning eller import inte uppfylls. Enligt bestämmelsen har ett återkallelseåläggande den innebörd följer som av 8 § andra stycket produktsäkerhetslagen. Det sistnämnda innebär enligt läkemedelslagens förarbeten att den fått läkemedlet som godkänt skall vid återkallelse vidta någon de åtgärder föreskrivs av som i produktsäkerhetslagen. Vilken dessa åtgärder av som i det särskilda fallet är bäst ägnad uppnå syftet att med återkallelsen kan, enligt motiven, inte anges generellt. I förarbetena anförs vidare att det förmodligen sällan är möjligt avhjälpa fel att som skaderisken hänför sig till genom att t.ex ändra produkten, s.k. rättelse. Däremot är det i många fall säkert lämpligt att varan återtas och att en felfri vara lämnas i utbyte. En möjligannan het, anförs det, är att s.k. återgång sker, dvs. återlämatt varan nas och att ersättning lämnas i prop. 1991922107 pengar s. 92. Enligt 12 § lagen får Läkemedelsverket besluta att ett godkännande av ett läkemedel skall upphöra ålägom t.ex. ett gande att återkalla ett läkemedel inte följs.

46 Gällande rätt i Sverige Lagen innehåller även bestämmelser om kliniska prövningar, tillverkning, import, handel m.m. 13-20 §§.

Enligt 21 § lagen skall information om läkemedel som har särskild betydelse för att förebygga skada eller för att främja en ändamålsenlig användning av läkemedel lämnas skriftligen när ett läkemedel tillhandahålls konsumenter.

I 22 § lagen finns bestämmelser om förordnande och utlämnande av läkemedel. Av bestämmelserna i 23 och 24 framgår bl.a. att det är Läkemedelsverket som är tillsynsmyndighet enligt lagen och att verket har rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Verket har vidare rätt att få tillträde till lokaler och begära biträde av den som berörs av undersökningen. Läkemedelsverket får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen efterlevs. Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite. I förarbetena till lagen anförs att Läkemedelsverket på begäran har rätt att få in de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Verket får också meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Bestämmelsen är uppbyggd efter mönster i 15 § och 16 § första sycket lagen 1985:426 om kemiska produkter. Det kan inte i lagtext närmare preciseras vilka upplysningar och handlingar som får begäras eller vilka förelägganden och förbud som behövs. Avgörande är om de är nödvändiga för tillsynen. Det kan vara fråga om t.ex. upplysningar och dokumentation läkemedelssubstanser som tillverkaren har tillgång till men om också recept finns på apotek prop. 199192:107 s. om som 109.

Den med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot lagen döms som

till böter eller fängelse i högst ett år. Läkemedel som har varit

föremål för brott enligt lagen eller värdet därav skall normalt

Gällande i Sverige rätt 47

förklaras förverkat. Detsamma gäller vinningen brottet av 26-27 §§.

Enligt 28 § lagen överklagas Läkemedelsverkets beslut hos kammarrätten. l 199495:27 har föreslagits Läkemeprop. att delsverkets beslut skall fr.o.m. den l april 1995 överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, i första hand hos länsrätt.

I 29 § föreskrivs att regeringen får överlåta till Läkemedelverket att besluta om föreskrifter för att skydda enskildas liv och hälsa.

I läkemedelsförordningen finns närmare bestämmelser bl.a. om tillverkning, import, registrering, utlämnande och försäljning av läkemedel.

Sammanfattningsvis finns således i läkemedelslagstiftningen motsvarigheter till produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkerhetsinformation, säljförbud och återkallelse. Exportförbud och varningsinformation kan möjligen meddelas med stöd av den allmänna bestämmelsen i 24 dvs. att Läkemedelverket får meddela de förelägganden och förbud behövs för föresom att skrifterna skall efterlevas. Det bör dock uppmärksammas att frågan om export farliga läkemedel diskuterades av vid lagens tillkomst. Föredragande statsrådet kom då till den slutsatsen att frågan om export läkemedel inte behöver regleras särskilt av i läkemedelslagstiftningen prop. 199192:107 55. s.

3.2.3 Kemikalielagstiftningen

Kemikalieområdet regleras främst lagen 1985:426 genom om kemiska produkter. Lagen kompletteras förordningen av 1985:835 kemiska produkter. Kemikalieinspektionen om har rätt att meddela föreskrifter i olika frågor. Utöver de båda centrala författningarna finns ytterligare del förordningar, en som bl.a. behandlar vissa speciella slag av kemiska produkter.

Gällande rätt i Sverige SOU 1994: 150 I 1-4 §§ lagen finns inledande bestämmelser. Av dessa framgår att lagen är tillämplig på hantering, import och export av kemiska ämnen och beredningar kemiska produkter. Lagens syfte är att förebygga att skador människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens inneboende egenskaper. Med hantering avses tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.

I 5-9 §§ lagen anges vissa skyldigheter vid hantering, import och export av kemiska produkter. Den som hanterar eller importerar en sådan produkt skall vidta åtgärder och iaktta försiktighetsmått, i den mån de behövs för att hindra eller motverka skador på människor eller miljön. Det skall finnas tillfredsställande utredning om eventuella skaderisker och tillgång till erforderlig kemisk och toxikologisk kunskap hos kemiföretagen. Tillverkare, importörer och distributörer skall genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter av betydelse om sina produkter, s.k. produktinformation. Föreskrifter kan meddelas om att uppgifter om produkter och deras egenskaper, som kan behövas för att bedöma hälso- eller miljörisker, skall lämnas till en bestämd myndighet. Krav på förhandsanmälan avseende tilltänkt tillverkning eller import kan också ställas upp 10 §.

Lagens regler kompletteras i förordningen med ytterligare bestämmelser om försiktighetsmått, bedömning av hälso- och miljöfarlighet, kunskapskrav och produktinformation 5-11 §§. Ett särskilt avsnitt i förordningen 12-15 §§ ägnas åt det av Kemikalieinspektionen förda produktregistret. Kemiska produkter, som yrkesmässigt tillverkas i eller importeras till Sverige, skall med vissa undantag registreras där. Anmälan för registrering skall i allmänhet göras av tillverkaren eller importören.

Enligt lagen får det föreskrivas tillståndstvång vad gäller hantering, import eller export av kemiska produkter. Om det är av

Gällande rätt i Sverige 49

särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda hantering, import eller kemisk export av en produkt ll-12 §§ lagen. Närmare bestämmelser tillstånd om m.m. finns i 17-25 förordningen. Tillståndstvång gäller med avseende på bl.a. yrkesmässig distribution livsfarliga eller av mycket farliga produkter. Meddelat tillstånd kan återkallas bl.a. vid åsidosättande av föreskrifter eller villkor förenats med tillståndet. som

Den centrala tillsynen över tillverkare, importörer och leverantörer av kemiska produkter utövas Kemikalieinspektionen, av Statens naturvårdsverk, Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket och Statens livsmedelsverk. En tillsynsmyndighet skall göra anmälan till Konsumentombudsmannen de finner om talan om förbud enligt 2 § marknadsföringslagen påkallad marknadsföringen mot av en kemisk produkt 26 och 27 §§ förordningen. En tillsynsmyndighet har enligt 16 § i lagen rätt att vid vite meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att meddelade föreskrifter skall efterlevas. Underlåter någon att vidta åtgärd som åligger honom enligt lagen eller enligt föreskrifter eller villkor meddelats med stöd som av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, får myndigheten förordna rättelse på hans bekostnad. om I förarbetena till lagen uttalas bl.a. följande. Liksom tidigare bör alltså tillsynsmynen dighet vid bristande efterlevnad söka rättelse på frivillig väg genom råd och anvisningar. De befogenheter följer som av paragrafen bör alltså i princip utnyttjas när det är påkallat av hänsyn till hälso- eller nliljörisker. Liksom tidigare kan ett vitesföreläggande ett alternativ till åtalsanmälan vara en prop. 198485:ll8 s. 52.

Den som bryter mot bl.a. i lagen angivna skyldigheter kan ådömas böter eller fängelse. Kemiska produkter, som varit föremål för brott, kan förklaras förverkade 20-22 lagen.

Gällande rätt i Sverige

Som nämnts finns del förordningar, som särskilt reglerar en kemiska produkter. Exempel på sådana författvissa slag av ningar är förordningen 1985:836 om bekämpningsmedel, förordningen 1985:837 om PCB m.m., förordningen 1985:838 motorbensin, förordningen 1985:839 om kadom mium, förordningen 1985:840 om vissa hälso- och miljöfarliprodukter m.m., förordningen 1985:841 om miljöfarligt avga fall, förordningen 1985:997 om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationanläggningar, förordningen 1986:683 förbud mot asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon, förordom ningen 1988:716 CFC och halon m.m., förordningen om 1989:974 miljöfarliga batterier, förordningen 1991:1289 om vissa klorerade lösningsmedel, förordningen 1991:1290 om vissa kvicksilverhaltiga förordningen 1992:918 om om varor, export och import farligt avfall m.m. samt förordningen av 1992:1268 spillolja. Författningarna behandlar produktslag om betraktas generellt vanskliga och innehåller ofta besom som stämmelser innebär att hantering och import inte får ske som särskilt godkännande eller tillstånd. Inte sällan är också de utan slutliga brukarnas användning produkterna kringgärdad av av restriktioner. I vissa fall råder hanterings-, import- eller användningsförbud för produkterna.

i

Som framgått förs vid Kemikalieinspektionen ett särskilt register s

kemiska produkter, och det åligger kemiföretagen att till l

över

för registrering. Produkt- l

inspektionen anmäla sådana produkter registret är ingen nyskapelse tillkom i samband med 1985 som års lagstiftning kemiska produkter. Arbetet med att bygga om centralt register över kemiska produkter påbörjades upp ett redan år 1976 dåvarande Produktkontrollnämnden. Produktav registret har tillkommit följd svårigheterna att få som en av och överblick över förekomsten av kemikalier i samgrepp om hället. Ändamålet med registret är bl.a. att ett underlag för identifiering problem och behovet av åtgärder kemiomav rådet.

Gällande rätt i Sverige 51

Sammanfattningsvis kan sägas de bestämmelser att som finns innehåller motsvarigheter till produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkerhetsinformation, säljförbud och exportförbud. Möjligen kan tillsynsmyndighet med stöd en av den allmänna bestämmelsen i 16 § lagen meddela ålägganden om varningsinformation och återkallelse.

3.2.4 Fordonslagstiftningen

Bestämmelser om krav på fordons beskaffenhet och utrustning finns i fordonskungörelsen 1972:595. Kungörelsen innehåller också regler för kontroll av fordon.

Grundregeln är att fordon får brukas i trafik endast om fordonet är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik 7 §. Denna övergripande regel kompletteras i 8-17 §§ av mer detaljerade bestämmelser vad om som krävs i fråga om motorfordon, dvs. bilar, motorcyklar och mopeder. Bestämmelserna ställer bl.a. upp vissa allmänna konstruktionskrav, som kompletteras specifika krav på av utrustning vad gäller sådant som backspeglar, bromsar, körriktningsvisare, larmanordningar, lyktor, reflexanordningar Detaljbestämmelser m.m. av motsvarande slag finns även för bl.a. traktorer och motorredskap 20 §, släpfordon och s.k. efterfordon 21-29 §§ samt cyklar 30 §.

Enligt 102 § har Vägverket besluta att om de ytterligare föreskrifter som kan behövas vad gäller fordons beskaffenhet och utrustning. Därvid får föreskrivas märkning om av viss utrustning eller att viss utrustning skall sådan vara av typ som godkänts av Socialstyrelsen, Vägverket eller annan myndighet. Verket skall i vissa fall samråda med andra myndigheter såsom t.ex. Arbetarskyddsstyrelsen.

Gällande rätt i Sverige SOU 1994:I50 Fordonskungörelsen innehåller också regler om kontroll av fordon. Det är fråga om dels en förhandskontroll, som skall företas innan fordon får tas i bruk, dels kontroll av fordon som är i trafik. Regler avseende förhandskontrollen finns förutom i fordonskungörelsen även i bilregisterkungörelsen - 1972:599.

Enligt 8 § bilregisterkungörelsen föreligger en registreringsplikt för bl.a. bilar och motorcyklar. Frågor om registrering prövas av länsstyrelsen efter ansökan av fordonets ägare. Till ansök ningshandlingarna skall fogas bl.a. ett typintyg, dvs. ett intyg om att fordonet överensstämmer med visst typfordon, om sådant finns 1Q-12 §§ bilregisterkungörensen. Fordon, som saknar typintyg, skall genomgå registreringsbesiktning. Om sådan besiktning stadgas i 36~47 §§ fordonskungörelsen. Vid registreringsbesiktningen skall undersökas om fordonet är i föreskrivet skick.

Typintyg utfärdas efter typbesiktning, som regleras i 55-64 fordonskungörelsen. Även vid typbesiktning undersöks fordons beskaffenhet och utrustning samt fastställs sådana uppgifter som skall föras i bilregistret. Typbesiktning kräver särskilt tillstånd av Vägverket. Tillstånd kan lämnas inhemska fordonstillverkare och generalagenter för utländska tillverkare. Vid typbesiktningen skall undersökas om fordonet är i föreskrivet skick. Godkänns fordonet, tilldelas det en särskild typbeteckning, som omfattar visst ordningsnummer samt fordonets fabrikat och typ. har tillstånd till typbesiktning får utfärda typintyg. Den som Utfárdas typintyg för ett fordon skall det anses som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning. Typintyg innebär en försäkran att det fordon som tagits upp i intyget överensstämmer med det fordon blivit godkänt vid typbesiktningen. Om ett som fordon är försett med typintyg kan det, som framgått, registreras utan avställning.

Gällande rätt i Sverige 53

Förhandskontroll innebär således fordon att inte får sättas i trafik förrän de blivit föremål för besiktning och godkännande. Vid typbesiktning finns ett inslag självcertifiering. Certifieav ringen, utfårdande typintyg, är förenad av med viss kontroll. Hos den som har tillstånd till typbesiktning kan fordon av den typ som blivit besiktigad och godkänd tas ut för särskild undersökning. Om fordon i betydande omfattning avviker från typfordonet, kan förbud meddelas mot att typintyg utfärdas för dem. Tillstånd till typbesiktning kan också återkallas 61, 62 a och 56 §§ fordonskungörelsen.

Efterkontroll eller uppföljningskontroll av fordon sker i flera former. Den viktigaste kontrollformen är kontrollbesiktningen, som regleras i 74-89 §§ fordonskungörelsen. Kontrollbesiktning utförs för närvarande av riksprovplats. Fr.o.m. den I juli 1995 skall fristående ackrediterade besiktningsföretag utföra kontrollbesiktningar prop. 1993942167, bet. 199394:TU35, rskr. l99394:435 och 199495:69. prop. Om fordon vid besiktningen visar sig i trafiksäkert skick vara och uppfyller vissa miljökrav godkänns det. Är det däremot så bristfälligt att det inte kan användas utan uppenbar fara för trafiksäkerheten, meddelas körförbud för fordonet. Är bristerna mindre svåra, föreläggs fordonets ägare i stället avhjälpa att konstaterade brister och inom viss tid på nytt inställa fordonet för kontrollbesiktning.

Ytterligare kontroll fordon i trafik sker av genom s.k. flygande inspektion 91-96 §§ fordonskungörelsen. Sådan inspektion utförs av polismän eller bilinspektörer direkt i trafikmiljön. Inspektion kan också företas hos försäljare, som driver handel med bilar, för kontroll beskaffenhet och utrustning av hos begagnade motordrivna fordon 98-100 §§ fordonskungörelsen. Sådana inspektioner utförs bilinspektörer, av som har rätt att tillträde till lager- och försäljningslokaler för begagnade bilar. Körförbud och förelägganden kan utfärdas för bristfälliga fordon, som utbjuds till försäljning.

54 Gällande rätt i Sverige Fordonskungörelsen omfattar också vissa ansvarsbestämmelser. Böter kan ådömas bl.a. ägaren av ett motordrivet fordon som brukas i strid mot meddelat körförbud. En fordonsägare kan också ådömas böter, om hans fordon brukas utan att det överensstämmer med de särskilda kraven på speciell utrustning m.m.

På fordonsområdet finns särskild lagstiftning, som syftar till att förebygga att utsläpp från motordrivna fordon orsakar skada på människors hälsa eller på miljön. De grundläggande bestämmelserna finns i bilavgaslagen 1986:1386. Lagens regler kompletteras av bilavgasförordningen 1991:1481.

I lagens 1 § anges att syftet med lagen är att förebygga att bilar och andra motordrivna fordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön genom utsläpp i luften av avgaser och andra ämnen. Enligt 2 § bilavgaslagen skall fordon vara så konstruerade och utrustade att de inte släpper ut avgaser och andra ämnen i större mängd än vad som kan godtas från hälsooch miljöskyddssynpunkt. I vissa fall ställs krav på särskilt avgasgodkännande.

Det läggs ett ansvar på tillverkaren för att fordon uppfyller avgasreningskraven. Tillverkaransvaret gäller dels för enskilda fordon, dels för en viss typ av fordon i dess helhet. Ansvaret för enskilda fordon regleras i 6 § lagen. Där anges att som villkor för avgasgodkännande gäller att tillverkaren gentemot fordonsägama åtar sig att kostnadsfritt avhjälpa bristerna, om fordon vid kontroll visar sig inte uppfylla föreskrivna avgaskrav. Ansvaret är begränsat till fordon som vid kontrolltillfállet inte har körts mer än 8 000 mil och som inte är äldre än fem år. Tillverkarens åtagande skall enligt 10 § förordningen innebära att han gentemot bilägarna åtar sig ansvaret för att bilen blir satt i sådant skick att den kan lämnas utan anmärkning vid kontrollbesiktning, flygande inspektion eller annan myndighetskontroll.

Gällande rätt i Sverige 55

För det fall att enskilda bilar vid t.ex. den årliga kontrollbesiktningen visar sig inte uppfylla fastställda krav, skall bilägarna med stöd av tillverkarens åtagande kunna bristerna kostnadsfritt avhjälpta. Rättelseåtgärder vidtas då inte på grund av ingripande från någon myndighets sida på begäran utan av den enskilde fordonsägaren prop. 198687:56 ll ff.. s.

Tillverkarens för viss fordonstyp ansvar en i dess helhet regleras i 7 § lagen. Där stadgas att om det beträffande avgasgodkända fordon av viss typ visar sig att föreskrivna krav på begränsning av utsläpp inte uppfylls i godtagbar utsträckning skall tillverkaren föreläggas att vidta de åtgärder behövs för som att bristerna skall avhjälpas. Sådant föreläggande får förenas med vite. Enligt förordningen får för kontroll så många representativa bilar som behövs väljas ut för särskild provning. Om medelvärdet av utsläppen något ämne överstiger av vissa bestämda gränsvärden eller om det finns andra brister är som väsentliga i avgashänseende, får Naturvårdsverket förelägga tillverkaren att vidta särskilda åtgärder 13 och l4 §§.

Tillverkaren blir i så fall skyldig att i skälig omfattning vidta sådana åtgärder beträffande samtliga bilar av ifrågavarande typ att kraven uppfylls. Detta skall ske kostnader utan för den enskilde bilägaren. Skyldigheten gäller inte bilar har körts som mer än 8 000 mil eller som är än fem år gamla. Berörda mer bilägare skall tillverkarens genom försorg underrättas om föreläggande att avhjälpa brister.

Enligt motiven måste inte rättelseätgärder alltid föregås av beslut av Naturvårdsverket. I första hand bör frivilliga rättelseåtgärder vidtas av den ansvarige tillverkaren, framhålls det prop. 198687:56 10 f.. s.

Sammanfattningsvis kan sägas i fordonslagstiftningen att använder man sig av användningsförbud för att förhindra skadefall till följd av defekta produkter eller fordon. I viss uträckning

56 Gällande rätt i Sverige finns föreskrifter som motsvaras av produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkerhetsinformation. Direkta regler om säljförbud, exportförbud, varningsinformation och återkallelse av trafikfarliga fordon saknas. Detta torde dock inte hindra att exempelvis Vägverket genom kontakter och förhandlingar med bilföretagen i viss utsträckning får till stånd säkerhetsåtgärder även av detta senare slag.

3.2.5 Lagstiftningen om elektrisk materiel

Enligt lagen l902:71 s. 1 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ellagen, förstås med elektrisk anläggning en anläggning med däri ingående särskilda föremål för produktion, upplagring, omformning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström. Elektriska anläggningar indelas med hänsyn till farlighetsgraden i starkströmsanläggningar och svagströmsanläggningar. Ellagen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i den mån det behövs från bl.a. elsäkerhetssynpunkt att - meddela föreskrifter om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som angår elektriska anläggningar anord- , ningar avsedda att anslutas till sådana anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer 15 §.

Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat förordningen 1993:1068 om elektrisk materiel. Förordningen innehåller säkerhetsbestämmelser för sådan materiel. I förordningen anges vad som är att betrakta som elektrisk materiel 2 §. Den som för användning inom landet tillverkar, importerar, upplåter, saluför eller överlåter på annat sätt samt installerar elektrisk materiel skall svara för att materielen uppfyller gällande säkerhetskrav. Den som äger eller annars svarar för användningen av elektrisk materiel skall svara för att den används på ett sätt som inte riskerar säkerheten och att den underhålls ett nöjaktigt sätt. Den som använder elektrisk materiel skall förvissa sig om

Gällande rätt i Sverige 57

att den är säker för användning 3 §. Beträffande säkerhetskra-

ven stadgas att elektrisk materiel skall vara konstruerad och tillverkad i enlighet med inom EES gällande god säkerhetsteknisk praxis så att den inte riskerar säkerheten för människor, husdjur eller egendom när den är korrekt installerad och under-

hållen och används för avsett ändamål 4 §. Elektrisk materiel som är utförd enligt harmoniserad standard skall, om inte annat visas, anses uppfylla säkerhetskraven i förordningen. Saknas sådan standard skall motsvarande gälla om materielen är utförd

enligt någon annan teknisk specifikation som angetts i föreskrift från Elsäkerhetsverket 8 §. Elektrisk materiel får släppas ut på marknaden eller tas i bruk om materielen uppfyller gällande säkerhetskrav 9 §. Enligt förordningen får Elsäkerhetsverket meddela närmare föreskrifter bl.a. om säkerhetskraven för elektrisk materiel ll §. I 14 § föreskrivs att Elsäkerhetsverket är tillsynsmyndighet enligt 21 § ellagen. Av 15 § framgår att bestämmelser om ansvar för den som bryter mot föreskrifter som meddelats enligt förordningen finns i ellagen.

I ellagen finns bestämmelser om tillsynsmyndigheters rätt att på begäran få upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen samt även om rätt att tillträde till lokaler m.m. och även rätt att ta ut ett eller flera exemplar anordning för av en provning 23 och 24 §§. I lagens 25 § föreskrivs att i den mån det är påkallat från elsäkerhetssynpunkt får tillsynsmyndighet en meddela de förelägganden och förbud behövs i enskilda fall som för att lagen eller föreskrifter eller villkor som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Enligt förarbetena kan ett föreläggande eller förbud omfatta de skyldigheter som direkt framgår lagen. Paragrafen av ger även möjlighet att meddela förelägganden och förbud för framtvinga att efterlevnad ett av tillståndsvillkor. Tillämpningsområdet är inskränkt till de fall ett ingripande är påkallat från elsäkerhetssynpunkt prop. 198788:82 59. I 26 § finns bestämmelser s. om vite och därutöver finns bestämmelser bl.a. straff och förverkande om 27 och 30 §§.

S8 Gällande rätt i Sverige I förordningen 1957:601 om elektriska starkströmsanläggningar anges att med starkströmsanläggning förstås en elektrisk anläggning med sådan spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person eller egendom. Närmare föreskrifter om utförande och skötsel av elektrisk starkströmsanläggning meddelas av Elsäkerhetsverket. Elsäkerverket är tillsynsmyndighet enligt ellagen i fråga om elsäkerheten vid elektriska starkströmsanläggningar.

Sammanfattningsvis kan sägas att några direkta motsvarigheter till produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkerhetsinformation, säljförbud, exportförbud, varningsinformation och återkallelse finns inte i ellagstiftningen. Å andra sidan finns den allmänna bestämmelsen i 25 § ellagen som ger möjligheter för tillsynsmyndigheterna att meddela de förbud och ålägganden som behövs i enskilda fall.

3.2.6 Lagen om personlig skyddsutrustning for privat bruk

Lagen 1992:1326 om personlig skyddsutrustning för privat bruk trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen bygger på ett EG-direktiv, rådets direktiv 89686EEG av den 21 december 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om personlig utrustning. -Den omfattar bl.a. hjälmar, flytvästar och andningsskydd. I lagens 4 § anges i allmänna termer att en näringsidkare får tillhandahålla personlig skyddsutrustning bara om utrustningen uppfyller vissa krav avseende 1 skydd för hälsa och säkerhet, 2 utformning och 3 märkning och annan produktinformation. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot denna bestämmelse och föreskrifter som meddelats med stöd av den får dömas till straff. Lagen innehåller också regler näringsidkarnas skyldigheter att bl.a. lämna tillsynsom myndighet tillträde till utrymmen och att lämna upplysningar, handlingar, Varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Gällande rätt i Sverige 59

Närmare föreskrifter finns i förordningen 1993:972 om personlig skyddsutrustning för privat bruk. Där sägs bl.a. att Konsumentverket är tillsynsmyndighet och Arbetarskyddsstyrelatt sen, efter samråd med Konsumentverket, får medge undantag från lagens tillämpningsområde och meddela närmare föreskrifter om de krav som uppställs på skyddsutrustningen. Vidare framgår av förordningen båda dessa att myndigheter är skyldiga att göra anmälningar till olika EFTA-organ, t.ex när ett ingripande skett mot skyddsutrustning är försedd som med ett EG-märke.

I 8 § lagen stadgas produktsäkerhetslagen att skall tillämpas på sådana varor som omfattas lagen. Detta innebär av att produktsäkerhetslagens bestämmelser säkerhetsinformation, om säljförbud, exportförbud, varningsinformation och återkallelse gäller personlig skyddsutrustning för privat bruk.

3.2.7 Lagen leksakers säkerhet om

Lagen 1992: 1327 om leksakers säkerhet avser leksaker som är utformade för eller klart avsedda annars att användas av barn under 14 år. Lagen trädde i kraft den l januari 1994. Lagen bygger på ett EG-direktiv, rådets direktiv 88378EEG av den 3 maj 1988 om tillnärmning medlemsstaternas av lagstiftning om leksakers säkerhet. I lagens 3 § sägs att en näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara de uppfyller om vissa krav avseende l skydd för hälsa och säkerhet, 2 utformning och 3 märkning och annan produktinformation. Den bryter som mot denna bestämmelse och föreskrifter som meddelats med stöd av den kan ådömas straff. Näringsidkare är enligt lagen skyldiga att bistå tillsynsmyndigheten lämna genom att t.ex. upplysningar, Varuprover och liknande.

På samma sätt som när det gäller personlig skyddsutrustning för privat bruk meddelas närmare föreskrifter i en förordning,

60 Gällande rätt i Sverige förordningen 1993:971 om leksakers säkerhet. Enligt förordningen är Konsumentverket tillsynsmyndighet och får meddela närmare föreskrifter om de krav som skall gälla för leksaker samt om undantag från lagens tillämpningsområde. Konsumentverket skall också fullgöra den anmälningsskyldighet som följer av EG:s leksaksdirektiv och EES-avtalet.

Enligt 7 § i lagen skall produktsäkerhetslagen tillämpas på leksaker som kan medföra personskada. Detta innebär att produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkerhetsinformation, säljförbud, exportförbud, varningsinformation och återkallelse i vissa fall kan tillämpas leksaker.

3.2.8 Lagen om farliga livsmedelsimitationer

Lagen 1992:1328 om farliga livsmedelsimitationer trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen bygger på ett EG-direktiv, rådets direktiv 87357EEG av den 25 juni 1987 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsumenternas hälsa och säkerhet. I lagen föreskrivs att med livsmedelsimitationer förstås varor som, särskilt av barn, grund av sin storlek, lukt, förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel.

Enligt lagens 3 § skall produktsäkerhetslagen tillämpas på livsmedelsimitationer som kan medföra risk för personskada. Där- g utöver föreskrivs i lagen att om en näringsidkare har tillverkat eller importerat en Iivsmedelsimitation som innebär särskild risk á för personskada, kan Marknadsdomstolen förbjuda honom att I fortsätta med det. Förbudet får även avse en annan liknande vara med samma skaderisk 3 § andra stycket.

Gällande rätt i Sverige

3.2.9 Byggproduktlagstiftningen

Byggproduktlagen 1992:1535 trädde i kraft den 1 januari

1994. Samtidigt trädde Byggproduktförordningen

1993:1051 i kraft. Författningarna bygger på EG-direktiv, ett rådets direktiv 89106EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning medav lemsstaternas lagar och andra författningar rörande byggprodukter.

Lagen gäller enligt 1 § byggprodukter. En erinran föreskrivs

om att särskilda bestämmelser byggande finns i planom och bygglagen. I 2 § sägs att med byggprodukt en avses en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i en byggnad eller annan anläggning och som har betydelse för byggnadsverkets egenskaper i de avseenden som anges i lagens 3 § 1-6. I 3 § föreskrivs

om lämplighetskrav för byggprodukter. Byggprodukter skall för att få ingå i byggnadsverk vara lämpliga för avsedd användning. Vidare i paragrafen anges att produkten skall uppfylla några särskilt angivna väsentliga krav, t.ex. med avseende på säkerhet

vid användning. I 4 § sägs att byggprodukter som uppfyller kravet på lämplighet och enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen får släppas ut på marknaden och användas för avsett ändamål. I 5 och 6 finns bestämmelser om bemyndigande och märkning.

I 7-11 §§ föreskrivs om tillsyn. Tillsynsmyndigheten har rätt att för tillsynen få de upplysningar och handlingar som behövs, rätt att få tillträde till lokaler m.m. samt tillgång till produkter för kontroll. Tillsynsmyndigheten kan begära handräckning kroav nofogdemyndigheten för att genomföra åtgärderna 8 §. Om det är motiverat från skyddssynpunkt får tillsynsmyndighet en meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att lagen och de föreskrifter har meddelats med som stöd av lagen följs 9 §. Enligt förarbetena tillsynsmyndigavses att en het får utfärda de förelägganden och förbud som behövs från skyddssynpunkt, t.ex. med hänsyn till hälsa och säkerhet. De

Gällande rätt i Sverige fall då ett ingripande kan behövas är exempelvis då det visar sig att produkter, som redan har lämnat tillverkaren eller importöroch därför inte kan återkallas av denne, visar sig ha hälsoen vådliga egenskaper eller vara farliga ur olyckssynpunkt. Om produkterna är EG-märkta benämningen EG-märke föreslås att fr.0.m. den 1 januari 1995 bli ersatt av benämningen CE-märkning, 199495:39, bet. 19949S:NU4, rskr. se prop. 199495:49 skall de godtas av myndigheterna, bl.a. byggnadsnämnderna. Det behövs därför en möjlighet att i allvarliga fall kunna förbjuda deras användning eller annat sätt förhindra att människor kommer till skada. Det ligger i sakens natur att ett förbud av nu nämnt slag bör gälla omedelbart prop. 199293:55 27. Det kan här nämnas att en remissinstans, s. Vattenöverdomstolen, ansåg att bemyndigandet att meddela förelägganden och förbud är alltför vagt och generellt utformat. Om byggprodukt har EG-märkts trots att den inte överensen stämmer med de krav gäller för EG-märkning får en tillsom synsmyndighet, till dess produkten överensstämmer med kraven, förelägga tillverkare, importörer eller den som salufÖr byggprodukten att l upphöra med användningen av EG-märket, 2 återkalla osålda produkter eller 3 ta bort EG-märket 10 §. Förelägganden och förbud enligt 9 och 10 §§ får förenas med vite 11 §.

I byggproduktförordningen finns närmare bestämmelser om förordningens tillämpningsområde l §, EG-märkta produkter 2-5 §§, produkter godkänts enligt nationella bestämmelsom 6 §, produkter mindre betydelse för hälsa och säkerhet ser av 7 §, särskilda förfaranden 8 §, överlämnande av tekniska specifikationer 9 §, utseende kontrollorgan i vissa fall 10 av §, Boverkets föreskrifter 11 §, samt tillsyn m.m. 12 §. om

Sammanfattningsvis kan sägas att vissa motsvarigheter till produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkerhetsinformation och återkallelse finns i byggproduktlagen. Därutöver är det möjligt att tillsynsmyndighet med stöd av den generella bestämmelen

Gällande rätt i Sverige 63

sen i 9 § kan meddela beslut motsvarande säljförbud, exportförbud och varningsinformation.

Riksdagen har nyligen antagit en ny lag tekniska egenskapsom krav på byggnadsverk prop. 199394:l78, bet. m.m. 199394:B0U18, rskr. 199394:372, SFS 1994:847. Lagen

avses träda i kraft den l juli 1995 se prop. 199495:106. Sam-

tidigt som den lagen träder i kraft upphör byggproduktlagen nya att gälla. Den närmare innebörden detta av synes dock endast vara att de säkerhetsregler som finns i byggproduktlagen i huvudsak flyttas över till den lagen nya om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.

3.2.l0 Viss annan lagstiftning

Lagen 1988:868 brandfarliga och explosiva om varor gäller hantering och import av sådana Lagens syfte är hindra varor. att att varor av detta slag orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explosion vid hantering av sådana varor. Den tillverkar, importerar som eller överlåter brandfarliga eller explosiva skall varor genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som är av betydelse från brandoch explosionssynpunkt varuinformation. Sprängämnesinpektionen utövar den centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen. I lagens 18 § föreskrivs att en tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att lagen eller meddelade föreskrifter skall efterlevas. Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen 1988:1145 om brandfarliga och explosiva I lagen finns bestämmelser varor. som motsvaras av produktsäkerhetslagens regler säkerhetsinom formation och säljförbud. Med stöd den allmänna bestämmelav sen i lagens 18 § kan möjligen motsvarigheter till produktsäkerhetslagens övriga säkerhetsåtgärder meddelas.

64 Gällande rätt i Sverige

Lagen 1977:292 tillverkning drycker m.m. samt lagen om av 1977:293 handel med drycker uppställer restriktioner vad om gäller bl.a. tillverkning av och handel med alkoholdrycker. Dessa lagar kommer att fr.0.m. den l januari 1995 ersättas av alkohollagen prop. 199495 :89. den nya

Även hanteringen tobaksvaror är särskilt reglerad. Dessa av bestämmelser finns i tobakslagen 1993:581.

Skjutvapen olika slag är föremål för särskild reglering. Enav ligt vapenlagen 1973:1176 krävs bl.a. tillstånd för innehav av skjutvapen och för förvärv av ammunition. Också handel med skjutvapen är kringgärdad restriktioner. Till lagens m.m. av bestämmelser ansluter vapenkungörelsen 1974:123. Enligt lagen 1988:254 förbud laetraflande knivar och andra farliom föremål får knivar, andra stick- och skärvapen och andra ga föremål är ägnade att användas vid brott mot liv som som vapen eller hälsa inte innehas på allmän plats eller inom skolområde där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs. Enligt lag är det förbjudet för personer under 21 år att inneha samma s.k. springstiletter eller springknivar. Den som uppsåtligen eller oaktsamhet bryter mot dessa bestämmelser kan dömas till av böter eller fängelse. I ringa fall döms inte till ansvar.

Foder, dvs. är avsedda att användas för utfodring av varor som djur, regleras i lagen 1985:295 foder. Foder får inte ha om sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det är skadotjänligt för djur eller det gör livsmedel från ligt eller annars att djur, utfodrats med fodret, skadligt eller otjänligt som som människoföda. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbruksverket kan förbjuda eller uppställa villkor för import, tillverkning, försäljning, användning eller annan hantefoder i den mån det behövs med hänsyn till människors ring av eller djurs hälsa. Det är Jordbruksverket har att utöva tillsom över efterlevnaden lagen och med stöd av lagen medsynen av delade föreskrifter. Tillsynsmyndigheten har vittgående befogen-

Gällande rätt i Sverige 65

heter vid utövande av tillsynen. Den får meddela erforderliga förelägganden och förbud, vilka kan förenas med vite. Lagens bestämmelser är i övrigt straffsanktionerade.

Lagen kompletteras av förordningen 1985:879 fader. Förom ordningen innehåller bl.a. bemyndiganden för Jordbruksverket att utfärda närmare föreskrifter i olika hänseenden.

På transportområdet finns bestämmelser säkerhet i bl.a. lufiom fartslagen l957:297, lagen 1974:610 inrikes om vägtransport, lagen 1982:821 farligt gods, om transport av fartygssäkerhetslagen 1988:49 i samt jdrnvdgssdkerhetslagen 1990:1157.

Arbetsmiljölagstiftningen

De grundläggande författningarna på arbetarskyddsområdet är arbetsmiljölagen 1977:1160 och arbetsmiljöförordningen 1977:1166. Denna reglering kompletteras av utfyllande föreskrifter, som meddelas Arbetarskyddsstyrelsen. av

Arbetsmiljölagen innehåller inte bara bestämmelser om arbetsförhållandena på arbetsställena även bestämmelser utan om produktsäkerhet, dvs. krav på att produkter skall erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. Produktsäkerhetsreglerna innebär bl.a. ett leverantörsansvar för tekniska anordningar och s.k. farliga ämnen, dvs. kemiska ämnen eller produkter som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Arbetsmiljölagen kan sägas ha funktion produktsäkerhetslag en som på arbetsmiljöområdet.

Produktsäkerhetsreglerna har ett vidsträckt tillämpningsområde. De gäller varje produkt kan användas yrkesmässigt obesom roende av användningen i det enskilda fallet

se prop.

1993942186 s. 40 ff..

66 Gällande rätt i Sverige I samband med 1991 års ändringar i arbetsmiljölagen fördes det in bestämmelser om information vid marknadsföring samt nya produktinformation vid avlämnandet produkter. År 1992 om av infördes ändringar i lagen mot bakgrund av avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet, EES-avtalet. Under år 1994 har införts bestämmelser bl.a. om möjligheter att ålägga leverantör att lämna varningsinformation eller att återkalla en redan levererade produkter SFS 1994:579. Reglerna anknyter till produktsäkerhetslagen.

I l kap. arbetsmiljölagen anges lagens tillämpningsområde. Den gäller med vissa undantag för varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Lagen är därtill i väsentliga avseenden också tillämplig på den som genomgår utbildning, under vård i anstalt utför anvisat arbete den som samt värnpliktiga och andra som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring eller som deltar i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsvaret. Samtliga dessa senare nämnda kategorier likställs vid tillämpningen med arbetstagare.

Arbetsmiljölagens tillämpningsområde är således vidsträckt. Lagen gäller delvis utanför yrkeslivet, exempelvis i fråga om arbete elever och vårdtagare samt värnpliktiga och jämförav bara kategorier. Bagrunden till detta är att arbetet här utförs under liknande beroendeförhållanden som vid anställning. Lagen gäller alltså den driver den verksamhet där arbete utförs av som ifrågavarande grupper.

När det gäller elever omfattar lagen i princip allt praktiskt och teoretiskt arbete utförs under utbildning. Från början omsom fattade lagen inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande och det var främst vid den yrkesinriktade delen undervisningen lagen avsågs komma till användav som ning prop. 1976772149 199 ff.. Den l juli 1990 utvidgades s. lagens tillämpningsområde till att omfatta även elever på lågoch mellanstadiet. Lagen omfattar därför numera utbildning på

Gällande rätt i Sverige

alla nivåer. Anledningen till ändringen bl.a. att undersökvar ningar visat att barn mellan tio och femton år löper störst risk att drabbas av skador och att de flesta olyckor inträffar på skolgårdar och i gymnastik- och idrottshallar. Vidare konstaterades att elevernas arbetsmiljö alltsedan arbetsmiljölagens tillkomst blivit föremål för ökad uppmärksamhet och att vissa problem kommit i blickpunkten. Brister i skollokalerna, mobbning och våld nämndes som exempel på arbetsmiljöproblem i skolan. Härtill kom också det vidgade arbetsmiljöbegreppet medför som att skyddsarbetet inte är lika bundet till mekaniska och kemiska risker och liknande som tidigare prop. 198990:61 5 ff. och s. 16 f..

Arbetsmiljölagens föreskrifter omfattar också den under som vård i anstalt utför anvisat arbete. Innebörden av detta är att lagen omfattar arbete som utförs inte bara vid kriminalvårdsanstalter utan också vid institutioner för särskilt tillsyn noggrann inom missbrukarvård och ungdomsvård, sjukhus för beredande av psykiatrisk tvångsvård andra typer sjukhus, m.m., av servicehus för äldre, ålderdomshem allmänna och enskilda samt vårdhem över huvud taget. Samma principer gäller för arbetsmiljölagens tillämplighet på vârdområdet inom utbildningssom området. Lagen är tillämplig oavsett om vården meddelats enligt

offentligt förordnande eller enskild se Gullberg m.fl.

av t.ex. Kommentar till arbetsmiljölagen, 9 uppl. 52. s.

Lagen gäller också enligt 1 kap. 1 § 3 värnpliktiga m.fl. Med värnpliktig likställs fullgör i lag föreskriven tjänstannan som göring, t.ex. vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga. Med värnpliktig likställs även den deltar i frivillig utbildsom ning för verksamhet inom totalförsvaret, t.ex. inom hemvärnet. Undantag från arbetsmiljölagens bestämmelser kan bli aktuella under krig och beredskap. I 1 kap. 5 § föreskrivs att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelser från arbetsmiljölagen. Lagen är således i princip tillämplig inom området för det

Gällande i Sverige rätt

samlade försvaret. Detta innebär att lagens föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet, allmänna skyldigheter, farligt arbete för minderåriga, tillsyn, sanktionssystem och överklagande

gäller för de nu nämnda kategorierna.

Arbetsmiljöns beskaffenhet behandlas i 2 kap. Krav ställs bl.a. arbetsmiljön skall tillfredsställande med hänsyn till på att vara och den sociala och tekniska utvecklingen i samarbetets natur hället. Arbetsförhållandena skall till människans förutanpassas sättningar i fysiskt och psykiskt avseende. Kapitlet upptar i övrigt vissa grundläggande krav såvitt gäller bl.a. arbetslokaler, maskiner, redskap ämnen kan föranleda ohälsa eller samt som olycksfall. Personlig skyddsutrustning skall vid behov tillhanda- . arbetsgivaren. hållas av

3 finns bestämmelser allmänna skyldigheter. Kapitlet I kap. om vad gäller produktsäkerhet. Det åligger arbetsgivaren , är centralt verksam för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbeatt vara Även arbetstagarna skall medverka till att åstadkomma en tet. tillfredsställande arbetsmiljö. Skyddsansvaret åvilar emellertid arbetsgivare och arbetstagare. Sådant ansvar har också inte bara tillhandahåller arbetsgivarna maskiner, redskap, ämnen de som importörer och distributörer skall alltså se till m.m. Tillverkare, anordningar och ämnen inte medför risker för skador, då de att arbetsplatserna för att där tas i bruk. Behövliga avlämnas på för hanteringen liksom varningsmärkning skall medanvisningar följa utrustning Enligt 8 § skall den som tillverkar, imporm.m. överlåter eller upplåter maskin, ett redskap, skyddsutterar, en rustning eller teknisk anordning se till att anordningen annan betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall, när erbjuder på marknaden, avlämnas för att tas i bruk eller den släpps ut till försäljning. I bestämmelsen anges vidare att uppställs ut gifter anordningen är betydelse för att förebygga om som av olycksfall, s.k. produktinformation, skall lämnas vid ohälsa och tydlig märkning eller på annat sätt. Inforavlämnandet genom särskild betydelse för arbetsmiljön skall också lämnas mation av

Gällande rätt i Sverige

vid marknadsföring anordningen. Enligt 9 § av skall den tillverkar, importerar eller överlåter ämne ett som kan medföra ohälsa eller olycksfall vidta de åtgärder behövs för hindsom att ra eller motverka att ämnet vid avsedd användning innebär risk från säkerhetssynpunkt. Samma regler som gäller enligt 8 § tillämpas vad produktinformation avser och information vid marknadsföring enligt 9 I 10-12 §§ finns särskilda säkerhetsbestämmelser förpackade produkter, om tekniska anordningar samt fasta anordningar. Frågor om tillsyn och på vilket sätt man kan ingripa mot farliga produkter regleras i 7 kap.

4 kap. handlar om bemyndiganden. Av 1 § framgår att regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetarskyddsstyrelsen, får i fråga om tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, föreskriva om villkor om tillverkning, användning samt märkning eller annan produktinformation och dessutom provning om eller kontroll av att föreskrivna krav eller villkor är uppfyllda. Enligt 2 § ges bemyndiganden om föreskrifter behövs för förebygga som att ohälsa eller olycksfall i arbetet om att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggningar får användas efter visst tillstånd. Vidare föreskrivs i 2 § att föreskrifter får tekniska ges om att anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall endast efter tillstånd, godkännande eller bevis annat om överenstämmelse med gällande krav får släppas ut på marknaden, användas eller avlämnas för att tas i bruk. I 4 § sägs att om det är av särskild betydelse från skyddssynpunkt kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Arbetarskyddsstyrelsen föreskriva förbud att använda arbetsprocesser, arbetsmetoder eller tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Slutligen sägs i 10 § regeringen eller, att efter regeringens bestämmande, Arbetarskyddsstyrelsen får medela de ytterliggare föreskrifter arbetsmiljöns beskaffenhet om och om allmänna skyldigheter i fråga arbetsmiljön om som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.

70 Gällande rån i Sverige

bestämmelser minderåriga. Med minderåriga I 5 kap. finns om

inte fyllt år 1 §. En minderårig får inte avses den som arton

utföra arbete medför risk för olycksfall anlitas till eller som

överansträngning eller skadlig inverkan på den mineller annan

deråriges hälsa eller utveckling 3 §.

för samverkan mellan arbetsgivare och 6 kap. innehåller regler

De skall tillsammans bedriva en på lämpligt arbetstagare m.m.

arbetsmiljöverksamhet. På varje arbetsställe där sätt organiserad

regelbundet sysselsätts skall finnas minst fem arbetstagare

bland arbetstagarna. På större arbetsskyddsombud, som utses

finnas skyddskommitté. Skyddsombuden föreplatser skall en

i skyddsfrågor och har för detta ändamål träder arbetstagarna

speciella befogenheter. Enligt 7 vid omedelbar utrustats med

allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa, kan ett och

vissa förutsättningar bestämma att pågående skyddsombud under

i avvaktan på Yrkesinspektionens ställarbete skall avbrytas

Enligt 17 § skall de genomgår utbildning av ningstagande. som

för utbildningen tillfälle att genom elevhuvudmannen ges

i skyddsverksamheten arbetsstället, skyddsombud medverka

med hänsyn till utbildningens art och utbildom det är rimligt

Elevmedverkan gäller dock inte elever i ningsperiodens längd.

årskurs 7 eller motsvarande ungdomsutbildlägre årskurs än

ning.

efterlevnaden lagen och med stöd av lagen Tillsynen över av

föreskrifter regleras i 7 kap. Tillsynen utövas av meddelade

Arbetarskyddsstyrelsen och under dess överinseende och led- har regional organisation. ning Yrkesinspektionen, som en rätt erhålla behövliga upplysning- Tillsynsmyndigheterna har att

skall ha tillträde till arbetsplatser och handlingar m.m. De ar, och Det åligger polisfår där göra undersökningar ta prover.

lämna tillsynsmyndigheterna handmyndigheterna att vid behov

Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen får täckning.

och förbud behövs för att lagen meddela de förelägganden som

efterlevs. Besluten får förenas med eller meddelade föreskrifter

Gällande rätt i Sverige 71

vite. Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt ett föreläggande får tillsynsmyndigheterna förordna rättelse om på hans bekostnad 7 §. Av § framgår att den har som skyddsansvar enligt 3 kap. 8~I0 §§ kan, det finns särskild om risk från arbetsmiljösynpunkt, åläggas att lämna varningsinformation eller att återkalla produkt. l paragrafen sägs i en att sådana fall skall bestämmelserna i 8 och 10-12 produktsäkerhetslagen tillämpas. Vad där sägs Marknadsdomsom om stolen skall dock i stället avse Arbetarskyddsstyrelsen och vad som sägs om näringsidkare i stället den har skyddsavse som ansvar enligt 3 kap. 8-10 §§ arbetsmiljölagen. Dessa ålägganden skall förenas med vite det inte särskilda skäl är om av obehövligt.

I 8 kap. finns regler påföljder. Den bryter om som mot förelägganden eller förbud har meddelats med stöd 7 kap. som av 7-9 §§ kan âdömas straff, i den mån de inte är förenade med vite. Ansvar kan också ädömas bl.a. den som bryter mot föreskrifter som har meddelats bl.a. med stöd av 4 kap. 1-8 §§. Anordningar och ämnen, använts i strid användningssom mot förbud, skall förklaras förverkade det inte är uppenbart om oskäligt. En fysisk eller juridisk överträder person som vissa meddelade föreskrifter kan åläggas att betala sanktionsavgift. en Frågor om påförande sådana avgifter prövas länsrätten av av efter ansökan av Yrkesinspektionen eller Arbetarskyddsstyrel-

sen.

I 9 kap. finns bestämmelser överklagande. om

Arbetsmiljöförordningen innehåller regler anmälningsskylom dighet för arbetsgivaren vid bl.a. inträffade arbetsolycksfall. I förordningen finns också detaljbestämmelser den lokala om skyddsverksamheten 6-14 §§ liksom tillsynsverksamheten om 15-17 §§. I 18 § bemyndigas Arbetarskyddsstyrelsen medatt dela föreskrifter i olika avseenden. Det är alltså Arbetarskyddsstyrelsen som har att meddela föreskrifter kompletterar som

Gällande rätt i Sverige arbetsmiljölagen. Förordningen innehåller slutligen vissa bestämmelser om ansvar m.m. 19-22 §§.

Möjligheten att meddela föreskrifter i olika hänseenden är ett väsentligt styrmedel arbetarskyddsområdet. Föreskrifter meddelas i form författningar, som publiceras i Arbetarskyddsav styrelsens författningssamling, AFS.

Krav på förhandsprövning bl.a. tekniska anordningar och av farliga ämnen kan ställas genom utfárdande av föreskrifter. Denna möjlighet till förebyggande säkerhetskontroll har begagnats i relativt stor utsträckning. Ordningen innebär att Arbetarskyddsstyrelsen kan påverka produktutformningen vad gäller . t.ex. maskiner och redskap. Genom föreskrifter kan också beslutas efterbesiktning eller periodiskt återkommande besiktningproduktionsutrustning. Fortlöpande tillsyn över tekniska ar av anordningar kan även föreskrivas liksom märkningsskylm.m. dighet.

Direkta förbud mot användning av en viss anordning eller visst ämne meddelas sällan. Befogenheten att meddela användningsförbud har främst betydelse som ett pâtryckningsmedel för att förmå leverantörer att hålla en önskvärd säkerhetsnivå på bl.a. utrustning för industrin. Förhandlingar om ändrad utformning, kompletterande skyddsanordningar eller liknande förs med både arbetsgivare och leverantörer. Sådana förhandlingar resulterar ofta i uppgörelser, innebär att man uppnår det eftersträvade som resultatet.

Arbetarskyddsstyrelsens och Yrkesinspektionens befogenhet att meddela förelägganden och förbud för att genomdriva att arbetsmiljölagens regler och meddelade föreskrifter verkligen efterlevs utnyttjas i inte ringa omfattning. Man räknar med att det varje år utfärdas mellan 200 och 300 förelägganden eller förbud.

Gällande rätt i Sverige 73

Arbetarskyddsstyrelsen för ett inom arbetarskyddet svarar uppbyggt informationssystem arbetsskador, kallat ISA. Syftet om med ISA, som startades år 1979, är bl.a. att skapa underlag för arbetarskyddets skadeförebyggande uppgifter. Detta sker genom insamling och bearbetning uppgifter inträffade arbetsav om skador. På grundval av insamlat material producerar statistiska centralbyrån SCB arbetsskadestatistik, publiceras inom som ramen för Sveriges officiella statistik.

Av arbetsskadestatistiken kan utläsas omfattningen arbetsav skador i landet. Det årliga antalet arbetsskador är av storleksordningen 150 000. Statistiken ger upplysning bl.a. huvudom saklig skadehändelse och yttre skadefaktor liksom fördelom ningen av olycksfall mellan olika åldersgrupper, näringsgrenar m.m. Skadornas art finns också angivna. Med hjälp materiaav let kan man fånga allvarliga skaderisker och vidta adekvata, upp skadeförebyggande åtgärder.

Sammanfattningsvis kan sägas att arbetsmiljölagen ger samma eller motsvarande befogenheter att meddela förelägganden och förbud som produktsäkerhetslagen, dvs. säkerhetsinformaom tion, säljförbud, varningsinformation och återkallelse. Det kan hävdas att arbetsmiljölagen t.o.m. går längre än produktsäkerhetslagen. Produktsäkerhetsbestämmelserna i arbetsmiljölagen omfattar varje slag produkt kan användas yrkesmässigt av som oberoende av användningen i det enskilda fallet. För att t.ex. en maskin skall falla utanför dessa regler måste den så bevara skaffad att yrkesmässig användning den är utesluten. Detta av innebär att i princip alla maskiner omfattas bestämmelserna av om produktsäkerhet i 3 kap. 8 § arbetsmiljölagen. Även t.ex. hushållsmaskiner som används i barnomsorgsverksamhet faller inom reglernas tillämpningsområde. Det är dock naturligt att vid tillsyn och kontroll av maskiner även marknadsförs som mot konsumenter Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen samverkar med Konsumentverket central förvaltningsmynsom dighet på konsumentområdet.

Gällande rätt i Sverige SOU 1994: 150

3.4 Hälso- och sjukvårdslagstiftningen

Allmänt

Den grundläggande författningen på hälso och sjukvårdens område är hälso- och sjukvårdslagen 1982:763, HSL Vid sidan denna finns för speciella grenar av hälso- och sjukvårav den ett antal särskilda författningar, som i allmänhet reglerar förutsättningarna för att vissa åtgärder skall få vidtas, hur vissa inskränkningar i enskildas frihet och tillstånd skall ges och vilka integritet i vissa fall skall få förekomma. Exempel på sådasom författningar är transplantationslagen 1975:190, ny lagstiftna ning är under förberedelse i regeringskansliet, och lagen 1991:1128 psykiatrisk tvångsvård LPT. Det finns också om författningar syftar till att i vissa hänseenden trygga säkersom heten i vården, t.ex. lagen 1993:584 om medicintekniska produkter.

Allmänna krav på hälso- och sjukvård

HSL uppställer i 2 § vissa krav en god vård. Dessa krav är a tilllandagiltiga för all hälso- och sjukvård oavsett vem som håller vården och bildar utgångspunkten för landstingens skyl- dighet enligt 3 § att erbjuda just en god hälso- och sjLkvård åt dem är bosatta inom landstinget liksom för komnunersom motsvarande skyldighet enligt 18 § i vad avser den dem nas anförtrodda hälso- och sjukvården.

Det första och också viktigaste kravet en god vård är att den skall god kvalitet och tillgodose patientens behov av vara av trygghet. Enligt 13 § för landstingens del; 23 § såvitt gäller kommunerna skall det i hälso- och sjukvården finnas den personal behövs för att meddela god vård. I 14 § finns vidare som

Gällande rätt i Sverige 75

bestämmelser av innebörd att specialistkompetenta chefsöverläkare skall ha det samlade professionella ansvaret för ledningen av skilda verksamheter i landstingens hälso- och sjukvård; för kommunerna finns bestämmelser i 24 § sjuksköterskor om med särskilt medicinskt ansvar. l 27 § finns bestämmelser Socialom styrelsens uppgifter som tillsynsmyndighet över landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård och i 28 § slutligen bestämmelser om regeringens och Socialstyrelsens befogenhet att meddela ytterligare föreskrifter bl.a. till skydd för enskilda; se även förordningen 1985:796 med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.

Kravet att en god vård skall god kvalitet och tillgodose vara av patientens behov av trygghet inrymmer åtskilliga aspekter som endast delvis kan redovisas i detta sammanhang. I fråga om framför allt landstingens hälso- och sjukvård konkretiseras kravet på olika sätt genom de bestämmelser i HSL som nyss angetts.

Tjänsten reglering inom hälso- och sjukvården

Bestämmelsen i 13 § HSL den personal behövs för om som att meddela god vård kompletteras flera specialförfattningar, av särskilt lagen 1984:542 behörighet om att utöva yrke inom hälso- och sjukvården behörighetslagen med tillhörande m.m. förordning 1984:545, behörighetsförordningen samt förordningen 1982:771 om behörighet till vissa tjänster inom hälsooch sjukvården och om tillsättning sådana tjänster. Till denna av legala bild kan också räknas lagen 1960:409 förbud i vissa om fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område kvacksalverilagen.

Behörighetslagen innehåller bestämmelser legitimation om och andra kompetensbevis, behörighet att utöva yrke och om om skydd för yrkestitel och yrkesbeteckning. I den anknytande

76 Gällande rätt i Sverige förordningen regleras bl.a. allmäntjänstgöring för legitimation som läkare och specialiseringstiänstgöring för vinnande av specialistkompetens inom särskilt angivna medicinska specialiteter. Bestämmelserna i förordningen kompletteras genom föreskrifter som utfärdats av Socialstyrelsen, särskilt om målbeskriwningar för allmäntjänstgöring och specialiseringstjänstgöring. Dessa föreskrifter är ganska utförliga.

Den nämnda förordningen från 1982 innehåller specialbestämmelser om behörighet till vissa tjänster inom landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård. Det finns också bestämmelser om förfarandet vid tillsättning av tjänster för Specialistutbildade läkare, som bl.a. inkluderar ett sakkunnigförfarande under tillsättningsprocessens förlopp. Som komplement till behörighetsreglerna i denna förordning föreligger en rad allmänna råd från Socialstyrelsen om kompetenskrav för Sjukskötersketjänster, för arbetsterapeuttjänster, för tjänstgöring som Laboratorieassistent eller medicinsk—teknisk assistent, för tjänstgöring som sjukhusfysiker, som sjukhusingenjör och som ambulanssjukvårdare samt om kompetenskrav för tjänstgöring son sjuksköterska med ett särskilt medicinskt ansvar inom den kammunala hälso- och sjukvården m.m. Socialstyrelsen har också utfärdat föreskrifter om anställning av barnmorska, sjukgymnast eller sjuksköterska med utländsk utbildning.

Under år 1994 har tillsatts en parlamentarisk kommitté som på regeringens uppdrag skall se över principerna för legitimation och behörighet för yrkesgrupper inom sjukvården dir. 1994:2.

En legitimation för yrke inom hälso- och sjukvården meddelas av tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen. Om vissa förutsätningar föreligger kan legitimationen återkallas. Bestämmelser on vilka dessa förutsättningar är och om det processuella förfarandet vid en återkallelse som sker genom beslut av en fristående statlig nämnd, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd HSAN finns sedan den 1 oktober 1994 i lagen 1994:954 om disciplin-

Gällande rätt i Sverige 77

påföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område disciplinla-

gen, som fr.0.m. detta datum äldre bestämmelser ersatt i lagen

1980:11 om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl.

tillsynslagen. l behörighetslagen finns vidare en bestämmelse

att legitimation inte får meddelas om sådana omständigheter

föreligger att legitimationen skulle ha återkallats om sökan- den

varit legitimerad. Att förhållanden detta slag av är för handen

blir i regel känt för Socialstyrelsen genom rapportering från

chefsöverläkarna vid de enheter där blivande läkare fullgör

allmäntjänstgöring såvitt gäller yrkeskategorin läkare; beträf-

fande andra yrkesutövare som skall legitimeras torde Socialsty-

relsen få kännedom om eventuell olämplighet på något annat

sätt. Härutöver finns bestämmelser som syftar till att olämpliga

personer t.ex. med narkotikamissbruk över huvud inte - - taget

skall nå så långt i sin utbildning att det blir aktuellt betro att

dem med legitimation i hälso- och sjukvården; se härom 4 kap.

6 och 7 §§ högskolelagen 1992:1434 och förordningen

1987:915 avskiljande student om av från högskoleutbildning.

Legitimationen meddelas alltså av Socialstyrelsen medan HSAN

är den myndighet som har behörighet dra den. att En anmä-

lan hos HSAN att legitimation bör återkallas får en med några undantag som inte berörs här endast - göras av Socialstyrelsen.

Vissa författningar finns som några områden lägger fast en

rapporteringsskyldighet gentemot styrelsen för att denna skall få

kännedom fall där återkallelse om en kan bli aktuell; dessa är i

huvudsak styrelsens kungörelse från egen 1972 angående an-

mälan till Socialstyrelsen om psykisk sjukdom eller annan psy-

kisk rubbning hos viss medicinalpersonal förordningen samt

1982:117 om underrättelse till Socialstyrelsen om domar i

vissa brottmål. Hälso- och sjukvårdspersonal kan ibland bli

underkastad straffrättsligt enligt brottsbalken ansvar t.ex. för vållande till annans död eller framkallande av fara för annan -

eller bestämmelser i specialstraffrätten.

78 Gällande rätt i Sverige Det finns alltså en omfattande flora av regler vars syfte är att i skilda hänseenden slå vakt om en hög kvalitet hos personalen inom den hälso- och sjukvård för vilken samhället tagit sig ansvaret. Till vad som nämnts kan fogas de bestämmelser om ett särskilt disciplinansvar som numera överförts till disciplinlagen och de arbetsrättsliga disciplinansvarsregler som finns intagna i kollektivavtal. Enligt dessa kan den som på ett eller annat sätt är försumlig i sin professionella yrkesutövning eller i övrigt i sitt arbete åläggas disciplinär påföljd.

Föreskrifterna i 14 § HSL om chefsöverläkarens samlade ledningsansvar i landstingens hälso- och sjukvård gäller sedan den l juli 1991 och har i sin nuvarande lydelse utformats med pa- z tientsäkerheten som huvudsaklig ledstjärna. Uppgifterna för en enskild chefsöverläkare kan variera, beroende på omfattningen av den enhet ledningsansvaret avser och vilken eller vilka medi- . cinska discipliner det rör sig om. Förutom specialistkompetens inom minst en av de medicinska specialiteter som förekommer vid enheten skall chefsöverläkaren ha goda kvalifikationer inom administration och ekonomi liksom lämpliga chefsegenskaper i allmänhet. Till de ledningsuppgifter som särskilt syftar till att tillgodose kraven på säkerhet för patienterna hör enligt förarbetena prop. 198990:81 sid 48:

o att säkerställa en god medicinsk kvalitet i arbetet,

0 att svara för att patienterna får en säker och ändamålsenlig vård och behandling samt verka för att sjukdomar och skador förebyggs,

o att svara för att säkra rutiner för verksamheten utarbetas och följs inom enheten i fråga om bl.a. journalföring och hantering av läkemedel och medicinsk-teknisk utrustning m.m,

att se till att personalen får erforderlig handledning o

Gällande rätt i Sverige 79

och inskolning för sina arbetsuppgifter och för användningen av teknisk utrustning får fortbildning, samt

0 att svara för att jourverksamheten ordnas på ändaett målsenligt sätt, samt

0 att se till att författningsbestämmelser och andra regler är kända och efterlevs samt meddela behövliga in-

struktioner och direktiv för verksamheten.

Chefsöverläkaren får delegera enskilda ledningsuppgifter till andra befattningshavare vid enheten läkare eller andra som - har tillräcklig erfarenhet och kompetens. Inom den psykiatriska tvångsvården finns vissa särskilda delegeringsregler genom en specialbestämmelse i LPT och kompletterande föreskrifter från Socialstyrelsen. Styrelsen har vidare utfärdat allmänna råd om delegering av vanliga arbetsuppgifter inom hälso- och sjukvården, som också i viss utsträckning syftar till att garantera patienternas säkerhet. Sedan den l oktober 1994 följer av en bestämmelse i lagen 1994:953 åligganden för personal inom om hälso- och sjukvården åliggandelagen, som jämte disciplinlagen trätt i stället för den äldre tillsynslagen, dels den att som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen får överlåta en arbetsuppgift till någon annan endast när detta är förenligt med en god och säker vård, dels att den som överlåter arbetsuppgift för en vilken det krävs formell kompetens till någon som saknar sådan

kompetens för den fått svarar att ,som uppgiften har förutsättningar att fullgöra denna.

Vid enheter inom vården som inte leds chefsöverläkare torde av beträffande patientsäkerheten i allmänhet tillämpas i huvudsak

samma principer för ledningsfunktionen de gäller för som som chefsöverläkaren.

En precisering av lagstiftarens krav på hålso- och sjukvården att skall vara god fr.o.m. den l oktober ges 1994 i åliggandela-

Gällande rätt i Sverige SOU 1994: 150

ett generellt åliggande för all hälso- och sjukvårdsgen genom personal att utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, varvid patienterna skall ges sakkunnig och omsorgsfull vård som uppfyller dessa krav.

Vilken vård uppfyller kvalitetsnormer av detta slag bestäms som till att börja med den enskilde yrkesutövaren själv utifrån av hans kompetens och medicinska yrkesansvar. Vägledning finns ibland uttalanden Socialstyrelsen eller av företrädare genom av för den medicinska vetenskapen. Rättsligt bindande fastställelser vad är att anse som vård enligt vetenskap och beprövad av som erfarenhet sker emellertid först sedan en viss åtgärd ifrågasätts och kommit under prövning i HSAN. Nämnden avgör då ofta efter hörande vetenskaplig expertis om åtgärden motsvarat av de uppställda kvalitetskraven eller inte och kan ge sitt beslut en eller mindre preciserad utformning. Eftersom HsANzs mer beslut kan överklagas blir det Kammarrätten i Stockholm eller Regeringsrätten som får sista ordet.

Ett särskilt statligt på detta område har senare tid tillorgan kommit Statens beredning för utvärdering av medicinsk genom metodik SBU. Enligt regeringens förordning 1992:851 med instruktion för beredningen har den till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och medicinska metoder ur medinya cinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv. SBU skall vidare sammanställa sina utvärderingar på ett lättillgängligt sätt så att sjukvårdshuvudmännen kan tillägna sig den kunskap som vunnits.

Varors reglering inom hälso- och sjukvården

Den i det föregående omnämnda lagen 1993:584 om medicintekniska produkter med tillhörande förordning 1993:876 - innehåller bestämmelser krav medicintekniska produkter, om kliniska prövningar, uppgiftsskyldighet och tillsyn. Enligt en

Gällande rätt i Sverige 81

legaldeñnition i 2 § i lagen med medicinteknisk avses en produkt en produkt som enligt tillverkarens uppgift skall användas, separat eller i kombination med för hos annat, att människor enbart eller i huvudsak

0 påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra en sjukdom,

o påvisa, övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller ett funktionshinder,

o undersöka, ändra eller ersätta anatomin eller en fysiologisk process, eller

o kontrollera befruktning.

En medicinteknisk produkt skall enligt lagen lämplig vara för sin användning. Produkten är lämplig om den vid normal användning för sitt ändamål uppnår de prestanda som tillverkaren avsett och tillgodoser höga krav på skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa hos patienter, användare och andra.

Socialstyrelsen är i allt väsentligt tillsynsmyndighet också enligt denna lagstiftning. Pâ några särskilda områden är dock tillsynsuppgiften lagd på Läkemedelsverket. Med stöd av särskilda bemyndiganden har Socialstyrelsen fått befogenhet att meddela föreskrifter om krav medicintekniska produkter och villkor som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa. Under 1994 har utfärdats föreskrifter och allmänna råd om aktiva medicintekniska produkter för implantation samt om tillverkares skyldighet att rapportera olyckor och tillbud med medicintekniska produkter. Den författningen senare är ett slags kompletterande Lex Maria på produktområdet och innebär bl.a. en skyldighet att anmäla följande händelser med medicintekniska produkter till Socialstyrelsen:

82 Gällande rätt i Sverige 0 de som orsakat en patients, användares eller någon annans död,

0 de som orsakat att en patient, en användare eller någon annan fått sin hälsa allvarligt försämrad,

de kunnat orsaka en patients, en användares eller någon 0 som annans död eller att någon patient, användare eller annan kunnat få sin hälsa allvarligt försämrad.

Även felaktigheter eller ofullständigheter i bruksanvisningar, manualer och annat informationsmaterial som har lett till olyckor eller tillbud angetts skall anmälas till Socialstysom nu relsen.

Det finns också äldre författningar på området från Socialstyrel- , sen, t.ex. allmänna råd om medicinska gasanläggningar. Styrelvidare ut löpande serie rapporter med rubriken sen ger en Olyckor och tillbud. Medicinteknisk säkerhet, försedd med ett kumulativt register över rapporterade fall från 1977 och framåt.

Enligt 13 § lagen om medicintekniska produkter får en tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen efterlevs. Enligt 14 § får ett sådant föreläggande förenas med vite. I förarbetena till lagen anförs att om en tillsynsmyndighet uppmärksammar att en medicinteknisk produkt t.ex. inte erbjuder betryggande skydd för liv, säkerhet eller hälsa kan ett ingripande ske med stöd av bestämmelsen i 13 Myndighetens

.säkerhets- eller

föreläggande kan avse sådant som åläggande av vamingsinformation, säljförbud eller återkallelse av produkten från innehar den, anförs det vidare i förarbetena dem som prop. 199293:175 s. 52.

Gällande rätt i Sverige 83

Svensk sjukhusstandard för inredning, utrustning och förbrukningsmaterial inom sjukvården fastställs särskilt fackorgan av ett för hälso- och sjukvårdsstandardiseringen, kallat HSS. Bidrag på central nivå till främjande av säkerheten i vården tas också fortlöpande fram av Spri Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut.

Tillsyn m.m. inom hälso- och sjukvården

Statsuppsikten över hälso- och sjukvården i är allt väsentligt anförtrodd Socialstyrelsen tillsynsmyndighet. Styrelsen som är också tillsynsmyndighet över hälso- och sjukvårdspersonalen enligt åliggandelagen. Vidare förekommer Socialstyrelsen att ges tillsynsuppgifter enligt speciallagstiftning, t.ex. genom bestämmelser i smittskyddslagen 1988:1472. Slutligen är Socialstyrelsen i regel den myndighet som meddelar vissa tillstånd som är specialreglerade, tillstånd till t.ex. abort i vissa fall enligt abortlagen 1974:595 eller tillstånd till sådan försöksverksamhet som avses i lagen 1991:1136 försöksverksamom het med kommunal primärvård.

På särskilda områden finns andra tillsynsmyndigheter. Som sådana kan nämnas Arbetarskyddsstyrelsen, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket och Läkemedelsverket, vilkas uppgifter alla i större eller mindre utsträckning berör även hälso- och sjukvårdsområdet. Den röntgenologiska verksamheten på sjukhusen står i åtskilliga hänseenden under Statens strålskyddsinstituts tillsyn enligt bestämmelser i strålskyddslagen 1988:220 och strålskyddsförordningen 1988:293.

I sin tillsyn skall Socialstyrelsen följa och stödja hälso- och sjukvården. Styrelsen har därvid rätt att företa inspektioner. Dessa kan ske på styrelsens eget initiativ kan också påkalmen las av huvudmännen, av personalen, allmänheten eller av egentligen av vem som helst. Enligt förordningen 1988:1236 med

Gällande rätt i Sverige instruktion för Socialstyrelsen skall styrelsen bl.a verka för vård av hög kvalitet lika villkor för hela befolkningen samt svara for kunskapsutveckling och kunskapsförmeding i vård och omsorg. Till styrelsens förfogande finns bl.a. ezt vetenskapligt råd med företrädare för alla väsentliga medicinska discipliner.

Statsuppsikten kan föranleda att ytterligare föreskrifter meddelas, begränsade till att avse skydd för enskilda eller med ett vidare syfte beträffande hälso- och sjukvårdens badrivande i övrigt. Förordningsmakten är i det första ledet ölerlåten till Socialstyrelsen och i det andra förbehållen regeringen. Det för alltför långt att här redovisa alla de mer eller mindre vittomspännande föreskrifter som har utfärdats. Viktigast av dem är

i

emellertid förordningen 1982:772 om skyldighet att anmäla

vissa allvarliga skador m.m. i hälso- och sjukvården, dvs. den i

s.k. Lex Maria, som syftar till att genom en rapporteringsskyldighet från hälso- och sjukvården själv ge Socialstyrelsen erforderligt kunskapsunderlag för nya föreskrifter till gagn för patienternas säkerhet och värdens kvalitet. Lex Marie har förelegat i skilda lagtekniska tappningar sedan sin Lrsprungliga tillkomst 1937. Enligt senaste lydelse av författningens grundläggande bestämmelse skall anmälan snarast göras til Socialstyrelsen, om en patient i samband med vård eller behandling inom ett landstings eller en kommuns hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada eller sjukdom. Lex Maria kompletteras av föreskrifter och allmänna råd från Socialstyrelsen om hur anmälningsskyldigheten till styrelsen skall fullgöras.

Mot bakgrund av hälso- och sjukvårdslagens krav på en god vård har Socialstyrelsen under 1993 utfärdat särskilca föreskrifter om kvalitetssäkring i hälso- och sjukvård m.m. Där definieras själva begreppet kvalitetssäkring som alla planerade och systematiska åtgärder för att ge tillräcklig tilltro till att en produkt kommer att uppfylla givna krav kvalitet. Inom hälso-

Gällande Sverige rätt i 85

och sjukvården har kvalitetssäkring kommit att utvidgas till att beteckna den metodik, som innebär en fortlöpande utveckling av vårdens kvalitet byggd på den kvalitetsanalysen. egna I föreskrifterna behandlas följande i kvalitetssäkringen, moment nämligen målbeskrivning, uppföljning verksamheten, av värdering av verksamheten, åtgärder för att minska negativa målavvikelser och ta till vara positiva erfarenheter uppföljning samt och utvärdering av själva kvalitetssäkringsarbetet. Föreskrifterna

innebär att all legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal åläggs att i yrkesmässig verksamhet omfattande förebyggande insatser,

diagnostik, vård och behandling patienter bedriva fortlöpande av systematiskt och dokumenterat kvalitetssäkringsarbete. Ett övergripande för att arbetet utförs ansvar åvilar chefsöverläkaren eller motsvarande och i den kommunala hälso- och sjukvår- den sjuksköterskan med särskilt medicinskt - ansvar.

Socialstyrelsen utger även i regelbundet - uppdaterade och reviderade upplagor, den från 1992 senaste under rubriken - Säkerheten i hälso- och sjukvården en särskild författningssam-

ling där huvuddelen lagstiftningen av och styrelsens föreskrifter m.m. i säkerhets- och kompetensfrågor finns samlade ett överskådligt sätt. Det är avsikten att denna bok skall fungera som ett uppslagsverk och finnas tillgänglig för ledningen på vårdcentraler, kliniker, avdelningar, institutioner och vårdskolor. Därigenom skall den också kunna bidra till att säkerhet och kvalitet i vårdarbetet hålls på högsta möjliga nivå.

Den här lämnade redovisningen beträffande bestämmelser av olika slag som syftar till att trygga hälso- och sjukvårdens säkerhet och kvalitet ibland både offentligt och avser privat bedriven vård, ibland enbart vård i offentlig regi. Regelkomplexet

kring samhällets tillsyn över enskild hälso- och sjukvård genomgår, när Produktsäkerhetsutredningen fullgör sitt utrednings-

uppdrag, en översyn i två led. Det första ledet den s.k. avser individtillsynen och är i det väsentliga avslutat prop.

1993942149, bet. 199394:SOU26, rskr. 1993942410. Det har

Gällande rätt i Sverige lett till utfardande av de båda tidigare nämnda lagarna on åligganden respektive disciplinpåföljd, tilllämpliga inom både offentlig och enskild vård. Det andra ledet, som avser den s.k verksamhetstillsynen, bereds i Socialdepartementet. Vissa förslag har lagts fram i departementspromemorian Enskild vård och omsorg offentlig tillsyn Ds 1993:28, som också renissbe- handlats. Enligt vad som har uppgetts från regeringskansliet är en proposition i ämnet under utarbetande.

Eftersom tillsynsreglerna i HSL endast avser landstingens och kommunernas hälso- och sjukvård gäller tills vidare i fråga om enskilt bedriven sluten hälso- och sjukvård den i många hänseenden föråldrade stadgan l970:88 om enskilda vårdhem m.m. Enligt stadgan avses med enskilt vårdhem inrättning, som drives av annan än staten, kommun eller landstingskcmmun och som har minst tre vårdplatser för sjukvård eller annan personlig omvårdnad eller tillsyn. Detta innebär bl.a. alt stadgan är tillämplig inte bara på vad man traditionellt menar med ett enskilt vårdhem utan också på privata sjukhus där mycket avancerad hälso- och sjukvård bedrivs, t.ex. Sophiahemmet i Stockholm och Carlanderska sjukhemmet i Göteborg. Vissa särskilt angivna undantag från stadgans tillämpningscmråde finns reglerade.

Socialstyrelsen har högsta tillsynen över enskilda vårdhem. Den tillsyn som därutöver bedrivs länsvis utövas av länsstyreserna. Det krävs tillstånd av länsstyrelsen för att få driva enskilt vårdhem. Vidare innehåller stadgan bestämmelser om föreståndare för enskilt vårdhem och om vårdhemsläkare. Till vårdhemsläkarens åligganden hör att fullgöra en anmälningsskyldighe: gentemot Socialstyrelsen som motsvarar den som gäller enlig Lex Maria. Slutligen finns föreskrifter och allmänna råd från Socialstyrelsen som i vissa hänseenden preciserar vad som gäller enligt vårdhemsstadgan. Detaljerna måste förbigås här.

Gällande rätt i Sverige

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan sägas när det gäller att varor på hälsooch sjukvårdsområdet finns i framförallt lagen om medicintekniska produkter motsvarigheter till produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkerhetsinformation, säljförbud, varningsinformation och återkallelse. Pâ tjänsteområdet finns en mängd olika bestämmelser om kontroll och sanktioner m.m.

3.5 Lagstiftningen

på socialtjänstområdet

Den grundläggande författningen på socialtjänstområdet är socialtjänstlagen 1980:620. Kompletterande bestämmelser finns i lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa om av fall LVM, lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga LVU och i socialtjänstförordningen 1981:750.

I socialtjänstlagen allmänna föreskrifter ges om bl.a. kommunens ansvar och socialtjänstens innehäll. Det finns särskilda regler om t.ex. åtgärder missbruk mot ll §, omsorger om barn och ungdomar 12-18 §§, äldre människor 19-20 §§ a och människor med funktionshinder 21-21 §§. a Andra regler i lagen gäller vård i familjehem och i hem för värd eller boende 22-24 §§ samt särskilda regler till skydd för underáriga 25-32 §§.

I socialtjänstlagen finns fr.o.m. den l januari 1995 bestämmelser som preciserar bl.a. de kvalitetskrav som skall gälla för barnomsorgen 13 b §. Enligt dessa skall det för bedrivande av förskoleverksamhet och skolbarnomsorg finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan tillgodoses. Bamgruppema skall ha lämplig sammansättning och storlek. Lokalerna skall vara ändamålsenliga.

88 Gällande rätt i Sverige Socialtjänsten står under tillsyn av Socialstyrelsen om länsstyrelserna 67 och 68 §§. Vissa av socialnämndens be;lut, t.ex. om bistånd till enskilda, får också överklagas hos almän förvaltningsdomstol 73 §.

Statens institutionsstyrelse har tillsyn över vissa hen för vård 23 a §. Andra hem för vård eller boende står under änsstyrelsens tillsyn 68 §. Om det föreligger något missförhålande vid ett sådant hem skall länsstyrelsen förelägga ledninger för hemmet att avhjälpa missförhållandet. Länsstyrelsen får i ;ista hand förbjuda fortsatt verksamhet 70 §.

Lagstiftningen på socialtjänstområdet innehåller uöver det nämnda inte några föreskrifter som avser säkerheten vid tillhandahållandet av olika tjänster.

3.6 Lagstiftningen utbildningsområlet

De grundläggande författningarna på utbildningsonrådet är skollagen 1985:1100 och högskolelagen 1992:1434. Några specifika föreskrifter som avser säkerhet för varors 0c1 tjänsters tillhandahållande finns inte i någon av lagarna. I skolagen och i läroplanerna finns vissa bestämmelser om mobbning och skolhälsovård.

I l kap. 2 § tredje stycket skollagen stadgas att den sm verkar inom skolan särskilt skall bemöda sig om att hindra varje försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling. Läroplanerna föreskriver att rektor har ett särskilt ansvar fir att motverka alla former av trakasserier och mobbning bland elever och anställda. I 14 kap. skollagen finns bestämmelse om skolhälsovård för elever i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Skolhälsovården har til ändamål att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deas själsli-

Gällande rätt i Sverige 89

ga och kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem.

I förordningen 1970:340 skolskjutsning om finns vissa bestämmelser om skjutsning elev i förskola, av grundskola, gymnasieskola m.m. anordnas det allmänna. som av Förordningen kan sägas ge uttryck för allmänna säkerhetskrav som skall vara uppfyllda vid skolskjutsning. Om fordon ett används i strid med bestämmelserna i förordningen kan föraren och den som bedriver skolskjutsningen dömas till böter. Vägverket har enligt 8 § befogenhet att meddela föreskrifter för verkställighet förav ordningen.

I sammanhanget bör observeras att arbetsmiljölagen 1977:1160 gäller på utbildningsområdet se vidare avsnitt 3.3 ovan.

Enligt 16 § hälsoskyddslagen 1982:1080 skall den kommunala nämnd som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen ägna särskild uppmärksamhet bl.a. lokaler för undervisning.

Lagstiftningen på sport- och fritidsverk-

samhetsområdet

På sport- och fritidsverksamhetsområdet finns några författningar som tar sikte på säkerheten hos varor och tjänster som tillhandahålls på dessa områden. I byggnadslagstiftningen finns några bestämmelser intresse. l 3 av kap. 6 § plan- och bygglagen 1987:10, PBL, bl.a. byggnader anges att skall ge ett tillfredsställande skydd mot olycksfall. Denna bestämmelse gäller även andra anläggningar än byggnader 3 kap. 14 § PBL, t.ex. skidbackar med liftar, idrottsplatser och friluftsbad ifr 8 kap. 2 § PBL. Från och med den 1 juli 1995 gäller i stället lagen 1994:847 tekniska egenskapskrav om på byggnadsverk m.m. jfr redogörelsen för byggproduktlagstiftningen i avsnitt 3.2.9.

90 Gällande rätt i Sverige I 3 kap. 17 § tredje stycket PBL anges vidare att lekplatser och fasta anordningar på lekplatser skall underhållas så att risken för olycksfall begränsas. Den kommunala nämnd som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet har möjlighet att med stöd av 10 kap. PBL ingripa om underhållet av en lekplats eftersätts.

I ordningslagen 1993:1617 finns i 3 kap. 5 § en bestämmelse om att bl.a. bassänger och liknande anläggningar skall vara försedda med de säkerhetsanordningar som behövs med hänsyn till anläggningarnas belägenhet och beskaffenhet. Polismyndigheten kan enligt samma lagrum besluta om de säkerhetsâtgirder som i ett visst fall skall vidtas. Kommunen kan också meddela lokala ordningsföreskrifter för vissa fritidsanläggningar som kommunen jämställt med offentliga platser. Enligt 3 kap. 17 § samma lag kan polismyndigheten vidare vidta vissa åtgärder, bl.a. meddela förbud mot fortsatt användning, avseende olika typer av fritidsanläggningar, t.ex. bad— och campingplatser.

Enligt 41 § räddningstjänstlagen 1986:1102 är en innehavare av en byggnad eller annan anläggning skyldig att i skälig omfattning hålla utrustning för släckning av brand och för livrädd-

ning vid brand eller annan olyckshändelse. För skidliftar finns

också anvisningar och föreskrifter meddelade av Arbetarskyddsstyrelsen anvisningar AFS 1974:97, 1978:129 och 1982:21.

Det finns dessutom speciallagar om personlig skyddsutrustning

för privat bruk och leksakers säkerhet se avsnitt 3.2.6 och

om 3.2.7.

3.8 Civilrättslig lagstiftning

Civilrättsliga bestämmelser tar sikte på att reglera förhållandet mellan enskilda, t.ex. förhållandet mellan säljare och köpare. Karaktäristiskt för civilrätten är att den vinner tillämpning först

Gällande Sverige rätt i 91

om någon enskild åberopar den. Den utgör alltså inte, såsom t.ex. produktsäkerhets- och marknadsföringslagen eller den produktorienterade speciallagstiftningen, något styrmedel för offentliga organ.

Detta hindrar inte att civilrättsliga bestämmelser på olika sätt rent faktiskt kan ha betydelse för produktsäkerheten. I den mån en säkerhetsbrist hos en produkt t.ex. utgör fel i köprättslig ett mening, kan köparen den defekta produkten vinna rättelse av genom talan vid allmän domstol under åberopande civilrättsav liga bestämmelser. Också skador, uppkommer till följd som av defekter hos produkter, kan bli ersatta med hjälp civilrättsliav ga regler.

Konsumenten kan, vid sidan domstolen, av även vända sig till Allmänna reklamationsnämnden för rättelse i tvister att med näringsidkare. Också i detta sammanhang tillämpas civilrättsliga regler.

Möjligheten för konsumenter att föra talan vid allmän domstol eller vid Allmänna reklamationsnämnden t.ex. hävning om av köp eller skadestånd kan ha skadepreventiva verkningar. Företagen måste inför risken att drabbas anspråk från konsumenav ternas sida försöka se till att deras produkter i görligaste mån inte medför skaderisker.

I det följande ges översikt tre viktiga lagar på området. en av

3.8.1 Konsumenttjänstlagen

För tjänster finns en särskild civilrättslig reglering, konsumenttjänstlagen 1985:716. I lagens inledande bestämmelser anges bl.a. tillämpningsområdet för lagen. Den gäller avtal tjänster om som näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet utför konsumenter huvudsakligen för enskilt ändamål. Sådana tjänster

Gällande rätt i Sverige SOU 1994: 150 omfattas av lagen i den mån de avser bl.a. arbete på lösa saker eller på fast egendom eller på byggnader eller andra fasta saker. Uppförande av bostadshus faller dock utanför tillämpningsområdet 1 §.

Lagen innehåller först inledande bestämmelser l-3 §§, därefter bestämmelser om uppdraget m.m. 4-8 §§, fel hos tjänsten 9-23 §§, näringsidkarens dröjsmål 24-30 §§, näringsidkarens skadeståndsskyldighet m.m. 31-35 §§, priset m.m. 36-44 §§ samt om konsumentens dröjsmål 45-50 §§.

Konsumenttjänstlagen är till stor del tvingande till konsumenternas förmån. Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i lagen är till nackdel för konsumenterna är utan verkan mot å dem, om inte annat anges i lagen 3 §.

Lagen innehåller en särskild paragraf om säkerhet 5 §. Där stadgas att näringsidkare skall särskilt iaktta att tjänster inte utförs i strid mot författningsföreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt. Tjänster får inte heller utföras i strid mot förbud enligt 4 § marknadsföringslagen eller 6 § produktsäkerhetslagen.

Ett avsnitt 9-23 §§ i lagen behandlar fel hos tjänster. Där anges bl.a. vad som avses med fel. Tjänster skall anses felaktiga, om de inte utförts fackmässigt. Tjänster skall även anses felaktiga om resultatet av dem avviker från föreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt. En tjänst är också att anse som felaktig, om den har utförts i strid mot förbud enligt 4 § marknadsföringslagen eller 6 § produktsäkerhetslagen 9 §.

Är tjänst felaktig får konsumenten under vissa betingelser en kräva att felet avhjälps eller göra avdrag på priset eller häva

Gällande Sverige rätt i 93

avtalet. Han kan också kräva skadestånd av bl.a. den utfört som tjänsten 16 §. Reklamation skall ske inom skälig tid efter det att konsumenten märkt eller bort märka felet. Reklamation får dock inte ske senare än två år efter det att uppdraget avslutades. Denna frist är utsträckt till tio år i fråga om bl.a. arbete på mark, byggnader eller andra fasta saker samt då näringsidkaren handlat i strid mot tro och heder 17 §.

Konsumenten kan kräva avhjälpande av felet under förutsättning att det inte medför oskäligt stora olägenheter eller kostnader för näringsidkaren. Avhjälpande skall ske inom skälig tid och i allmänhet utan kostnader för konsumenten 20 §. Ett prisavdrag skall vanligen svara mot vad det kostar konsumenten få felet att avhjälpt 22 §. Hävning får alltid begäras, om en tjänst utförts i strid mot förbud enligt 4 § marknadsföringslagen eller 6 § produktsäkerhetslagen 21 §.

Ett särskilt avsnitt i lagen ägnas skadeståndsskyldighet 31-35 §§. Näringsidkaren är skyldig att ersätta konsumenten skada som denne tillfogas på grund bl.a. fel såvida näringsidkaren av inte kan visa att någon försummelse inte ligger honom till last, s.k. kontrollansvar 31 §. Ersättning kan utgå inte bara för skada på det föremål felaktigt utförd tjänst som en avsett utan också för skador på annan egendom som tillhör konsumenten eller någon i hans hushåll. Det är alltså fråga om ett produktansvar. Även tredje man kan drabbas av skadeståndsskyldighet i vissa fall, t.ex. en annan näringsidkare än den utfört tjänssom ten om den andre vid marknadsföring lämnat vilseledande uppgifter av betydelse för bedömningen tjänstens av beskaffenhet eller ändamålsenlighet 33 §. Lagens produktansvarsregler

gäller endast för egendom och omfattar alltså inte personskador

35 §.

94 Gällande rätt i Sverige 3.8.2 Konsumentköplagen

Konsumentköplagen 1990:932 trädde i kraft den 1 januari 1991. Lagen ersatte 1973 års konsumentköplag.

Konsumentköplagen gäller köp av lösa saker som en när.ngsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet säljer till en konsument huvudsakligen för enskilt ändamål 1 §. Lagen är tvingande till konsumentens förmån 3 §.

Lagen innehåller bestämmelser om varans avlämnande 4-7 §§, risken för varan 8 §, säljarens dröjsmål 9-15 §§, fel på varan 16-34 §§, priset m.m. 35-36 §§, avbeställning 137 §, köparens dröjsmål 38-41 §§, gemensamma bestämmelser 42-45 §§, anspråk mot näringsidkare i tidigare säljled 46 § samt vissa meddelanden 47 §.

I lagens 30 § föreskrivs att köparen har rätt till ersättning för den skada han lider genom att varan är felaktig, om inte säljaren visar att underlåtenheten att avlämna en felfri vara beror på ett hinder utanför hans kontroll som han inte skäligen kunde ha förväntats ha räknat med vid köpet och vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit, s.k. kcntrollansvar.

Enligt lagens 31 § omfattar en säljares skadeståndsskyidighet enligt 30 § även skada som på grund av fel den såda varan orsakar skada på annan egendom som tillhör köparen eller någon medlem i hans hushåll och som är avsedd huvulsakligen för enskilt ändamål. Även här gäller alltså ett produktansvar. Paragrafen omfattar endast sakskador och således inte t.ex personskador. Det kan noteras att 31 § inte har något motsvarighet i den allmänna köplagen. Vid kommersiella köp tillämpas därför allmänna regler om produktansvar.

Gällande rätt i Sverige

3.8.3 Produktansvarslagen

Den 1 januari 1993 trädde produktansvarslagen 1992:18 i kraft. Lagen bygger på EG-direktiv ett rådets direktiv 85374EEG den 25 juli 1985 tillnärmning av om av medlemsstaternas lagar och författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister. Lagen handlar om skadeståndsskyldighet för s.k. produktskador, dvs. skador levererad som en vara orsakar på annat än Ansvaret är strikt, varan. vilket innebär att ansvar kan utkrävas även när det inte förekommit uppsåt eller oaktsamhet på den ansvariges sida. Den skadelidande måste emellertid visa att han skadats av en produkt med en säkerhetsbrist och att den han riktar anspråket mot är någon som enligt lagen kan bli skadeståndsskyldig. Lagen gäller endast produkter som satts i omlopp i näringsverksamhet, vilket innebär bl.a. att ansvar för och kommuner staten normalt faller utanför lagens tillämpningsområde.

Skadestånd skall betalas för personskador produkt har som en orsakat på grund av en säkerhetsbrist. Dessutom utgår ersättning för egendomsskador som drabbar konsument en l §. Med produkter avses i lagen lösa saker. Även produkter som infogats eller blivit beståndsdel i en annan lös egendom eller i fast egendom omfattas av lagen 2 §.

I lagens 3 § anges att produkt har en en säkerhetsbrist om produkten inte är så säker som skäligen kan förväntas. Säkerheten

skall bedömas med hänsyn till hur produkten kunnat förutses bli

använd och hur den marknadsförts samt med hänsyn till bruks-

anvisningar, tidpunkt då produkten satts i omlopp och övriga omständigheter.

Lagen gäller inte skador som omfattas atomansvarighetslagen av 1968:45. Avtalsvillkor inskränker som ansvaret enligt lagen är utan verkan; lagen är alltså tvingande 4-5 §§.

96 Gällande rätt i Sverige Skadeståndsskyldiga enligt lagen är främst de som tillverkat, frambringat eller insamlat den skadegörande produkten. Särskilda regler gäller för den som importerat produkten från det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Även den som marknadsfört en produkt som sin kan bli skadeståndsskyldig 6 §. Om det inte framgår vem som är skadedestândsskyldig enligt 6 § blir var och en som har tillhandahållit produkten skadeståndsskyldig, om han inte inom en månad anvisar någon som är ansvarig enligt nämnda paragraf 7 §. I 8 § föreskrivs fyra ansvarsfrihetsgrunder som en utpekad skadeståndsznsvarig kan åberopa för att undgå ansvar. Han undgår ansvar om han t.ex. visar att det på grundval av det vetenskapliga och tekniska vetandet vid den tidpunkt då han satte produkten i omlcpp inte var möjligt att upptäcka säkerhetsbristen, s.k. utvecklingsfel.

I lagen finns också bestämmelser om avräkning vid sakskada, skadelidandes medvållande, regressrätt och preskription 9-12 §§.

Utländsk rätt 97

4 Utländsk rätt

I fråga om utländsk rätt hänvisas till redogörelsen i utredningens tidigare betänkande SOU 1993:88 avsnitt 2.3.

SOU 1994:l50 Nämzare Konsumentverkets om 99

5 Närmare om Konsument-

verkets handläggning m.m.

1 Allmänt

Som redan berörts i avsnitt 3.1.3 finns vissa handläggningsregler för Konsumentverket och KO i produktsäkerhetslagen. I instruktionen för Konsumentverket 1990:1179 finns ytterligare regler för verksamheten. Där sägs bl.a. Konsumentverket att har till uppgift att utarbeta riktlinjer för näringsidkarnas marknadsföring och produktutformning, påverka näringsidkare att att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov och stimulera dem att vidta åtgärder i detta syfte egna samt att utföra eller låta utföra undersökningar av varor och tjänster.

Vidare bedriver Konsumentverket informationsverksamhet på en rad olika sätt, bl.a. genom tidskriften Råd Rön, faktagenom blad, handböcker och rapporter etc. information samt genom till press, radio och TV.

5.2 Riktlinjer

Som ovan nämnts skall Konsumentverket enligt sin instruktion utfärda riktlinjer för företagens marknadsföring och produktutformning. Riktlinjerna utfärdas i Konsumentverkets författningssamling KOVFS. De är inte rättsligt bindande.

Riktlinjernas funktion kan beskrivas på det sättet de att ger besked om de krav som Konsumentverket, efter förhandlingar med näringslivet, ställer eller tjänst. Konsumenten vara en

100 Nämiare om Konsumentverkets verket strävar efter att hänvisa till internationell eller svensk standard där sådan finns.

Riktlinjerna är inte förenade med några direkta sanktioner och kan därför inte tvinga en näringsidkare att handla på sitt som står i överensstämmelse med dem. Om en näringsidkare inte följer riktlinjerna, kan Konsumentverket emellertid ta upp överläggningar med företaget i syfte att förmå det att föla dem. I sista hand kan KO väcka talan mot näringsidkaren hos Marknadsdomstolen eller, i vissa fall, själv utfärda inform:tions—, f6rbuds— eller âterkallelseföreläggande. Inte heller vid en eventuell rättegång inför Marknadsdomstolen utgör riktinjerna någon bindande norm. Vid processen inför domstolen är riktlinjerna närmast att se som ett uttryck för den ena parters det allmännas ståndpunkt. Eftersom riktlinjerna ses som icke bindande rekommendationer anses de inte kunna bli föremål för överklagande.

Konsumentverket har i sin författningssamling ett stort antal

riktlinjer. På produktsäkerhetsområdet kan nämnas exempelvis

riktlinjer angående småbarnssängar, våningssängar och barnstolar KOVFS 1980:3-5, stegar 198524, möbler 1990:3, småbarnshjälmar l992z3 och leksakers säkerhet 19939.

5.3 Produktsäkerhetsärendenas handläggning

Konsumentverket uppmärksammas på förekomsten av farliga eller tjänster olika sätt. Exempelvis underrätta: verket varor allmänheten, antingen direkt eller via konsumentvägledare, av andra myndigheter, t.ex. polisen, av läkare, genom media, av via internationella notifieringar och genom skaderapporering.

Från Konsumentverket har upplysts att ett stort antal irenden registrerats i verkets diarium under sökorden produktsäçerhet

Närmare om Konsumentverkets 101

och produktsäkerhetslag. Merparten av ärendena avser sport, lek och hobby. Produkterna inom denna riktar varugrupp sig i huvudsak till barn och ungdomar. Andra frekventa varugrupper som har noterats i diariet är möbler och inredning samt dagligvaror. I varugruppen möbler finns etc. ett stort antal ärenden som avser barnmöbler. Sammanfattningsvis kan sägas att det helt övervägande antalet registrerade produktsäkerhetsärenden hos verket rör produkter barn och ungdomar som kommer i kontakt med.

När verket har uppmärksammats på en säkerhetsbrist görs först en bestämning av riskerna verket genom att tar reda på nödvändiga bakgrundsfakta till det inträffat. Därefter som värderas riskerna, bl.a. utifrån hur allvarliga skador som inträffat och vilka som drabbats exempelvis barn, vuxna eller handikappade. Om verket efter denna värdering finner att varan eller Å tjänsten har medfört oacceptabla risker vidtar man lämpliga åtgärder. Vilken åtgärd väljs och till som vem den skall rikta sig avgörs efter överväganden om hur riskerna bäst kan reduceras. När verket vidtagit någon åtgärd brukar kontroll ske i ett senare skede av om åtgärderna har haft någon effekt och i så fall vilken.

I produktsäkerhetslagen tillsynsmyndigheten anges att bör förhandla med näringsidkare innan vidtar man eventuella åtgärder. Så sker också regelmässigt och de flesta problem löses genom sådana förhandlingar. Förhandlingar förs företrädesvis med företag i tillverknings-, importörs- eller grossistledet, något som visat sig mest effektivt. Resultatet vara av förhandlingarna kan bli att produkt får en en från säkerhetssynpunkt mer tillfredsställande utformning eller tillverkning att eller försäljning av eller tillhandahållande en vara av en tjänst upphör.

Tillämpningen produktsäkerhetslagen präglas av av att det i första hand är företagen själva skall vidta de åtgärder som som

102 Konsumentverkets Nämmre om

behövs för att förhindra skadefall. Om så inte sker kan verket tidigare nämnts överlämna frågan till KO som i fall som som större vikt själv kan utfärda förelägganden. Om inte är av större vikt mäste dock KO vända sig till Markärendet är av nadsdomstolen.

Marknadsdomstolens praxis 103

6 Marknadsdomstolens praxis

vid tillämpning

av produkt-

säkerhetsfrågor

Under tiden från det att marknadsföringslagen trädde i kraft till december 1994 har Marknadsdomstolen avgjort 32 produktsäkerhetsärenden. Nedan följer kortfattad en översikt över samtliga avgöranden som domstolen har prövat i sak och som rör produktsäkerhet. Med anledning produktsäkerhetslagen av att trädde i kraft den l juli 1989 har uppdelning gjorts en i avgöranden som meddelats före och efter detta datum.

6.1 Marknadsdomstolens avgöranden före den

1 juli 1989

MD 1977:10 Epa. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt saluhållande av en bilbarnstol inte som

kunde hålla

ett barn på plats vid en kollision.

MD 1978:8 Hobbex. Domstolen ogillade KO:s talan om förbud mot saluhållande cykelbelysning av som inte var godkänd enligt Statens trafiksäkerhetsverks bestämmelser, eftersom KO inte hade lagt fram övertygande bevisning att om cykelbelysningen medförde särskild risk för skada eller att den var uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Två ledamöter skiljaktiga.

104 Marknadsdomstolens praxis ...

MD 1978:11 Östgöta Partilager. Pâ talan av KO förbjöd

domstolen fortsatt saluhållande av slangbågar ansågs medföra särskild risk för personsom skador.

MD 1978:16 Låskonsult N. Hansson. Domstolen ogillade KO:s talan förbud enligt 4 § MFL att om saluhålla s.k. dyrkpistol, eftersom produken ten ansågs fungera på ett för konsumenten förväntat effektivt sätt och inte stred mot , förvärvarens intresse. Dyrkpistolen befanns falla utanför lagens tillämpningsområde.

MD 1979:5 Postorder-Nytt. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av ett s.k. plast med ljusstakar, då brandrisk spegelset av ansågs förknippad med produktens användande.

MD 1979:6 Pomex. Pâ talan KO förbjöd domstolen av fortsatt saluhållade en dekorationslampa av huvudsakligen bestod av en glasflaska som innehållande farlig vätska. Risken för peren sonskada ansågs uppenbar.

MD 1979:24 DonGeorge. På talan av KO förbjöd domstolen enligt 2 § MFL fortsatt marknadsföring dels ett s.k. kombinationserbjudande avav seende jeans och rullbräde, dels en bild på en rullbrädeåkande pojke saknade viss säkersom hetsutrustning. Dessutom ålade domstolen enligt 3 § MFL bolaget vid annonsering av rullbräden att säljstället ha ett tydligt utformat och väl synligt anslag eller liknande informerade att rullbräden inte var som om avsedda för barn under tolv år.

Marknadsdomstolens praxis 105 . .. MD l980:2 NK-Åhléns. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande barnvagn av en som saknade en säkerhetsspärr, vilket hade medfört att vagnen hade fällts ihop med dödsolyckor som följd i några fall. Uppenbar risk för skada på barn ansågs föreligga vid användandet av vagnen.

MD 1980:8 Helax verktyg. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt saluhållande brandav en varnare som p.g.a. fel och brister ansågs medföra en påtaglig risk för att konsumenten skulle upptäcka en brand för sent.

MD 1981:8 Postorder-Piraten. Domstolen ogillade KO:s talan om att en telefonapparat inte fick - som kopplas till televerkets nät skulle bedömas vara otjänlig. Däremot meddelade domstolen åläggande enligt 3 § MFL innebärande att bolaget vid marknadsföring av apparaten skulle lämna information att telefonen inte om utan televerkets medgivande fick kopplas till verkets nät.

MD 1981:12 Grönmarks järn. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt saluhållande s.k. trappav stegar, då stegarna p.g.a. sin konstruktion ansågs medföra inte obetydlig risk för personskada.

MD 1981:18 P.W.T. Fritid. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt saluhållande s.k. karateav pinnar då redskapen, p.g.a. sin konstruktion, ansågs medföra risk för personskada.

106 Marknadsdømtolerzs praxis ... MD 1981:23 Ingarö Trävaru. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av en s.k. slipvirvel, eftersom på verktyget monterade stålpinnar vid slipning hade lossnat och orsakat personskador. Skaderisken ansågs inte kunna

bli undanröjd att viss skyddsutrustning m

genom kunde användas. 3 y . MD 1981:24 Nytto-Artiklar. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av en handbrandsläckare med bristfällig konstruktion, då det ansågs att risk förelåg för att allvarlig skada skulle kunna inträffa genom att konsumenter som skaffade släckaren kunde tänkas avstå från att skaffa effektivare släckutrustning.

MD 1982:5 Inside jeans. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av en bomullströja som p.g.a. materialets struktur var mycket lättantändlig och kunde medföra personskada.

MD 1982:7 Ystá-Larm. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av ett s.k. godisläppstift som inte uppfyllde kraven i en utarbetad säkerhetsstandard för leksaker, då det ansågs föreligga betydande risk för att barn som använde stiftet kunde kvävas. Tre ledamöter skiljaktiga u

MD 1982:20 Slöjdlagret. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av en leksakstelefon hade löstagbara delar vilka inte uppfyllde som vissa krav enligt en utarbetad standard för leksaker. Betydande risk för personskada på småbarn ansågs föreligga.

Marknadsdonzstolens praxis

MD 1982:22 Bilema. På talan KO förbjöd domstolen av fortsatt saluhållande av en fällbar stol för barn, då risk ansågs föreligga för att barn som använde stolen kunde få allvarliga klämskador.

MD 1983:21 Sven Åkeson Co. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande ett s.k. av magiskt ägg bestående av ett plastägg innehållande en figur i vätska svällde till flerdubsom bel storlek. Produkten ansågs ha stor likhet med godsaker och medföra kvävningsrisk och andra medicinska risker för barn stoppade som figuren i munnen.

MD 1984:2 Tello Brand. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt saluhållande handbrandav en släckare, då risk ansågs föreligga för allvarlig skada genom att konsumenter anskaffade som släckaren kunde tänkas avstå från skaffa att effektivare släckutrustning.

MD 1986:1 Butik India. Domstolen ogillade KO:s talan om säljförbud beträffande docka kallad en Wilbur innehöll krossat nötskal, vilket som kunde orsaka allergiska besvär särskilt hos barn. l vilken omfattning dockan kunde orsaka besvär var dock inte klarlagt, varför ett säljförbud enligt domstolen var ett för långtgående ingrepp i marknadsföringen. Däremot bifölls K0:s andrahandsyrkande enligt 3 § MFL innebärande att det märkning och skyltgenom ning på säljstället tydligt på svenska skulle informeras om att dockan stoppad med var nötskalskross som kunde upphov till allerge giska reaktioner.

108 Marknadsdomstolens praxis MD 1986:2 Snabb-Kem. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av en handbrandsläckare, då risk ansågs föreligga för att allvarlig skada skulle kunna uppstå genom att konsumenter som skaffade släckaren avstod från att skaffa effektivare släckutrustning.

MD 1987:22 Sven Åkeson Co. På talan KO förav bjöd domstolen fortsatt saluhållande av fyra oljelampor som p.g.a. sin användning och konstruktion medförde betydande risk för att små barn skulle i sig lampolja och skadas därav.

MD 1988:22 Spegelsliperiet Lindberg Co. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhâllande av s.k. spegelpiedestaler, vilka p.g.a. sin konstruktion befanns innebära särskild risk för allvarliga skärskador.

6.2 Marknadsdomstolens avgöranden efter den

l juli 1989

MD 1989:22 Vapenspecialisten. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt tillhandahållande av två industriellt tillverkade slangbågar, vilka ansågs skapa risk för allvarliga personskador. Tre ledamöter skiljaktiga.

MD 1989:23 ARMBORST—SPECIALISTEN. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt tillhandahållande två industriellt tillverkade slangbágar, av vilka ansågs skapa risk för allvarliga personskador. Tre ledamöter skiljaktiga.

Marknadsdomstolens praxis 109

MD 1989:24 Solotherm. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt tillhandahållande brandav en varnare som befanns vara helt ineffektiv och då risk ansågs föreligga för att allvarlig skada skulle kunna uppstå genom att de anskafsom fade produkten avstod från att skaffa effektivt brandskydd.

MD 1991:30 Drakarnas Barnkammarinredning. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt tillhandahållande av en barnsäng, då barnen sängp.g.a. ens konstruktion kunde ådra sig t.ex. klämskador. Vidare bifölls KO:s yrkande om att bolaget enligt 7 § produktsäkerhetslagen skulle informera dem som förvärvat sängen bl.a. om hur man skulle förebygga att sängen orsakade någon skada på barnen, s.k. varningsinformation.

MD 1992:26 Leksam. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt tillhandahållande barnleksak av en kallad Baby trapets ställning med ned- - en hängande leksak bestående ett handtag med av tre ovala plastbitar uppträdda på pinne en — om inte produkten i framtiden uppfyller kraven i Svensk Standard för leksakers säkerhet, SS EN 71-1.

MD 1993:12 Playmaster. Domstolen ogillade KO:s talan att en skallra för barn som inte uppfyllde kraven i Svensk Standard för leksakers säkerhet skulle åläggas med säljförbud Tre leda- möter skiljaktiga, ordföranden. varav en var

MD 1993:15 Ferrero. Domstolen ogillade KO:s talan om att ett chokladägg kombination - som var en

Marknadsdomtolens praxis SOU 19942150 av livsmedel och leksak skulle beläggas med säljförbud, eftersom den utredning som förebragts i ärendet inte visade att chokladägget medförde sådan särskild risk för skada som en avses i 6 § produktsäkerhetslagen.

MD 1994:7 Buttericks m.fl. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt tillhandahållande av två skämtleksaker ett knalltuggummi och en s.k. i - E blufftändare som laddade med knallpulver- skott kunde avge impulsljud som i briseringsögonblicket översteg 140 decibel på ett avstånd . 2,5 centimeter eller andra skämtleksaker av med väsentligen samma utformning som på motsvarande sätt avgav impulsljud överstigande angiven niva.

Som framgår översikten har nästan alla avgöranden rört av tillämpning av säljförbudsregeln i 6 § produktsäkerhetslagen och dess tidigare motsvarighet i 4 § marknadsföringslagen MFL. Inte något fall har gällt tillämpning av bestämmelsen om exportförbud 6 a § produktsåkerhetslagen eller återkallelse av en vara eller tjänst 8 och 9 §§ produktsäkerhetslagen. Marknadsdomstolen har inte heller vid något tillfälle över huvud taget bedömt säkerhetsfrågor på tjänsteområdet eller tillämpat lagen på något uthyrningsfall. Ett fåtal avgöranden har avsett informationsåläggande enligt 3 § MFL eller säkerhetsinformation som det stadgas i 5 § produktsäkerhetslagen. Ett fall har numera om inneburit åläggande av varningsinformation enligt 7 § produktsäkerhetslagen.

För tydlighets skull skall också nämnas att Marknadsdomstolen meddelat två avgöranden enligt 4 § MFL innebärande sälförbud där domstolen funnit att marknadsförda produkter varit uppenbart otjänliga för sina huvudsakliga ändamål, nämligen MD 1978:27 Importf1rma Jukka Lampo angående den s.k.

Marknadsdorrzstølenspraxis lll tvättkulan som ansågs vara uppenbart otjänlig för rengöra att tvätt och MD 1991:27 PaMa angående den s.k. Radiocordem som påstods kunna eliminera farlig jordstrålning.

SOU 19942150

överväganden och förslag

Inledande synpunkter

7 Inledande synpunkter

Produktsäkerhetslagen har till ändamål motverka att att varor och tjänster orsakar eller egendomsskador. Lagen persontillämpas i fråga om sådana och tjänster tillhandahålls varor som i näringsverksamhet och konsumenter i inte obetydlig som omfattning utnyttjar eller kan komma utnyttja för enskilt att

bruk. Ålägganden eller förbud

enligt produktsäkerhetslagen får emellertid inte meddelas i den mån det i författning en annan eller i beslut av myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om varan eller tjänsten med ändamål samma som ett åläggande eller förbud enligt lagen skulle fylla.

Som framgår redogörelsen i avsnitt 5 och 6 har av produktsäkerhetslagen legat till grund för ett flertal ingripanden från KonumentverketKonsumentombudsmannen KO och Marknadsdomstolen. Lagen har visat sig viktigt instrument vara ett för att motverka att farliga produkter förekommer på marknaden.

Det ligger i sakens natur att produktsäkerhetslagen har sin största praktiska betydelse på varuområdet. De beslut har som fattats av Marknadsdomstolen har hittills bara gällt Det varor. är emellertid inte oviktigt att även tjänster omfattas lagen. av Att även tjänster kan innefatta beaktansvärda skaderisker är uppenbart. Till detta kommer att gränsen mellan förvärv av en vara och förvärv av en tjänst i många fall är flytande. Som exempel kan nämnas arbete på lösa saker, som ofta innebär att man tillför saken något, t.ex. byter ut en försliten del. I sådana fall kan lagen användas för att motverka skaderisker, oavsett om dessa hänför sig till varan eller tjänsten.

1 16 Inledande synpunkter Det bör i sammanhanget understrykas att produktsäkerhetslagens betydelse inte kan mätas enbart med hänsyn till antalet myndighetsingripanden. Sitt största värde har lagen genom att den verkar preventivt. Lagen utgår från att varje näringsidkare oavsett vilket led i en kedja av näringsidkare som det är fråga har ett ansvar för att lagens syfte uppfylls. Det ankommer om alltså på näringsidkaren att självmant se till att de varor och tjänster han tillhandahåller är säkra. Först sedan det visat sig att näringsidkaren har brustit i sina skyldigheter kan ett myndighetsingripande enligt lagen bli aktuellt.

Betydelsen av regler om produktsäkerhet har uppmärksammats också inom EU. Den 29 juni 1992 fattade EU:s ministerråd beslut om ett generellt produktsäkerhetsdirektiv 9259EEG. Direktivet trädde i kraft den 29 juni 1994.

Direktivet uppvisar stora likheter med den svenska produktsäkerhetslagen. Det finns dock vissa skillnader, bl.a. när det gäller tillämpningsområdet. Så t.ex. tar direktivet enbart sikte på varor products, medan tjänster har lämnats utanför. Däremot omfattar direktivet i likhet med produktsäker- hetslagen bara produkter som tillhandahålls konsumenter. -

Produktsäkerhetsutredningen har i ett tidigare betänkande SOU 1993:88 undersökt i vad mån produktsäkerhetslagen behöver ändras för att stå i överensstämmelse med EG-direktivet. Betänkandet har legat till grund för ett avsnitt i prop. 199394:203 angående ändringar i EES-avtalet m.m. prop. s. 212 ff.. I propositionen konstaterade regeringen att EG-direktivet inte föranledde annat än ett par smärre ändringar i produktsäkerhetslagen. De förslag till lagändringar som lades fram i propositionen har godtagits av riksdagen bet. 199394:UU23, rskr. 1993942367, SFS 1994:610. i kraft den ljuli 1994 genom SFS 1994:1114.

Inledande synpunkter 117

Som framgår av den tidigare redogörelsen är produktsäkerhetslagens tillämpningsområde begränsat bl.a. på så sätt att en produkt, för att omfattas lagen, skall tillhandahållas av i näringsverksamhet. I detta ligger att produkten måste tillhandahållas näringsidkare av en i dennes verksamhet. Genom denna avgränsning faller sådana produkter bort som uteslutande eller till helt övervägande del används i offentlig verksamhet, t.ex. i den offentliga hälso- och sjukvården, i allmänna skolor, daghem och fritidshem samt i den allmänna äldreomsorgen. Lagen är alltså inte tillämplig på exempelvis utrustning som bara förekommer inom den offentliga sjukvården eller på leksaker eller redskap är specialgiorda som för kommunala daghem eller kommunala lekplatser.

Åtskilliga produkter allmänheten

som kommer i kontakt med i offentlig verksamhet omfattas emellertid av produktsäkerhetslagen, eftersom produkter samma används också i privat verksamhet. Så är fallet med del den en stor av utrustning som förekommer inom barnomsorgen och äldreomsorgen, liksom inom sjukvården och det allmänna utbildningsväsendet.

Av betydelse är också det, vid sidan att av produktsäkerhetslagen, finns rad speciella lagar en som reglerar säkerheten på olika avgränsade områden. Till dessa speciella lagar hör livsmedels-, läkemedels- och kemikalielagstiftningen samt lagar om leksaker och personlig skyddsutrustning för privat bruk. Ett område som i hög grad är föremål för specialreglering är hälsooch sjukvårdsområdet. Här har nyligen införts en särskild lag om medicintekniska produkter.

Av intresse i sammanhanget är också arbetsmiljölagen, som har ett mycket vidsträckt tillämpningsområde. Lagen utgör skydd ett inte bara för arbetstagare utan också för bl.a. under personer utbildning. ‘

l 18 Inledande synpunkter

De speciallagar har angetts ger i allt väsentligt möjlighet som nu till myndighetsingripanden motsvarande dem regleras i som produktsäkerhetslagen. Det innebär att produktsäkeihetslagens bestämmelser i stor utsträckning satts ur spel. Detta följer av den tidigare berörda undantagsbestämmelsen angående fall då det i författning eller i ett myndighetsmslut har en annan meddelats särskilda bestämmelser med samma ändartål som ett åläggande eller förbud enligt produktsäkerhetslagen skulle fylla.

Även produktsäkerhetslagens tillämpningsområde praktiken om . har blivit alltmer inskränkt genom speciallagstiftning har lagen fortfarande betydelse att den fyller ut luckor som har genom lämnats kvar de speciella bestämmelserna. Flera speciallagar av innehåller också hänvisningar till produktsäkeihetslagens kontroll- och åtgärdssystem.

Speciallagarna är i stor utsträckning tillämpliga inte bara på produkter tillhandahålls i näringsverksamhet utan också på som produkter förekommer inom den offentliga sektorn. Frågan som kan då ställas varför inte produktsäkerhetslagen har ett motsvarande tillämpningsområde.

När förslaget till produktsäkerhetslag lades fram för riksdagen prop. 198889223 framhöll föredragande statsrådet att vissa produkter skulle komma att falla utanför lagens tillämpningsområde, alltifrån sjukvårdsapparater till fasta lekredskap för barn. Statsrådet utgick emellertid från att säkerhetsmedvetzndet i och med tillkomsten lagen skulle höjas även inom den offentliga av sektorn. Sådana och tjänster som tillhandahölls inom varor för myndighetsutövning eller offentlig service borde ramen därför tills vidare inte omfattas av lagen.

Vid riksdagsbehandlingen propositionen om prcduktsäkerav hetslag begärdes i flera motioner en utvidgning av lagens tillämpningsområde, så att den skulle omfatta även den offentliga sektorn. l sitt betänkande anförde Lagutskottet

Inledande synpunkter 119 198889:LU13 att även om den föreslagna lagstiftningen skulle höja säkerhetsmedvetandet också på det offentliga området, så borde enskilda människor ges ett skydd mot farliga och varor tjänster även i andra sammanhang än när eller tjänsten varan tillhandahölls av en näringsidkare för enskilt bruk. Det saknades emellertid underlag för bedömning hur sådan en av en lagstiftning närmare borde utformas, och Lagutskottet därför var inte för tillfället berett att förorda en utvidgning produktav säkerhetslagens tillämpningsområde. Frågan borde i stället snarast bli föremål för utredning.

Riksdagen anslöt sig till utskottets uttalanden och regeringgav en till känna vad utskottet hade anfört.

Med anledning av riksdagsbeslutet utarbetades i april 1991 en promemoria i Civildepartementet med förslag till vissa ändringar i produktsäkerhetslagen. Promemorian resulterade

emellertid inte i något förslag till riksdagen se vidare avsnitt

2.3. I stället har Produktsäkerhetsutredningen fått i uppdrag att överväga och lägga fram förslag till sådan lagstiftning som kan behövas för att konsumenterna skall ett skydd mot farliga varor och tjänster som de erbjuds inom ramen för offentlig verksamhet.

En självklar utgångspunkt för övervägandena är enskilda att personer inte i något sammanhang skall behöva utsättas för farliga produkter. Att låta produktsäkerhetslagens tillämpningsområde bero på om en produkt tillhandahålls i näringsverksamhet eller är ägnat att vålla praktiska svårigheter. För det första är det inte alltid lätt att avgöra viss verksamhet är om en att hänföra till näringsverksamhet eller ej. Det sker också förskjutningar i gränsdragningen mellan privat och offentlig verksamhet. Utvecklingen under senare år har inneburit att verksamhet som tidigare bedrevs offentliga i ökad av organ utsträckning har kommit att bedrivas i privat regi.

120 Inledande synpunkter Det nu angivna problemet togs upp bl.a. av Socialstyrelsen under remissbehandlingen av Produktsäkerhetsutrednzngens tidigare betänkande. I sitt remissvar påpekade Socialstyrelsen att likartade verksamheter alltmer bedrivs i former som gör en avgränsning av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde mindre angelägen. På hälso- och sjukvårdsområdet har gränsen mellan olika vårdgivare blivit mera otydlig genom att privatg rättsliga subjekt numera bedriver sådan vård.

samhällsutvecklingen har alltså bidragit till att produktsäkerhetslagens begränsning till produkter som tillhandahålls i näringsverksamhet starkt kan ifrågasättas. Sett från den enskilde konsumentens synpunkt måste det framstå som svårförståeligt att likartade produkter bedöms på olika sätt, beroende på om den verksamhet där de förekommer är att anse som näringsverksamhet eller ej.

Alltsedan produktsäkerhetslagens tillkomst har det framhållits som särskilt angeläget att barn inte kommer i kontakt med farliga produkter. För att motverka att barn utsätts för risker är det inte bara produktsäkerhetslagen som är av betydelse. En ytterligare förstärkning av barns säkerhet har åstadkommits genom lagen om leksakers säkerhet. Lagens räckvidd är emellertid begränsad genom att den bara gäller leksaker som tillhandahålls av näringsidkare. Det finns också en del lekredskap t.ex. klätterställningar och rutschkanor som dels - faller utanför begreppet leksak och därmed inte omfattas av leksakslagen, dels faller utanför produktsäkerhetslagens tillämpningsområde genom att de tillhandahålls i offentlig verksamhet. Att beträffande dessa produkter enbart lita till säkerhetsmedvetandet hos dem som tillhandahåller dem kan inte anses tillfredsställande.

Klart är att man med en utvidgning av produktsäkerhetslagen till det offentliga området skulle avlägsna sig från EG:s allmänna produktsäkerhetsdirektiv. Direktivets tillämpningsområde är

Inledande synpunkter

begränsat till produkter som tillhandahålls in the of course a commercial activity.

I sitt tidigare betänkande kom utredningen fram till att det inte fanns något hinder mot att den svenska produktsäkerhetslagen på olika punkter hade ett vidare tillämpningsområde än EG-direktivet. Detta gällde bl.a. frågan huruvida tjänster skulle innefattas. Regeringen gjorde samma bedömning i prop. 199394:203, vilket inte föranledde någon erinran från riksdagens sida bet. 199394:UU23.

På motsvarande sätt torde en utvidgning till den offentliga sektorn kunna genomföras utan hinder EG-direktivet. av En förutsättning är härvid att reglerna inte är utformade på ett sådant sätt att de är diskriminerande eller utgör förtäckta handelshinder.

Mot bakgrund vad har av som nu sagts anser utredningen att produktsäkerhetslagens tillämpningsområde bör utvidgas, så att lagen åtminstone delvis omfattar det offentliga - - området. Hur långt utvidgningen bör gå skall diskuteras närmare i följande avsnitt.

Närmare om 123

8 Närmare

om produktsäkerhets-

lagens tillämpningsområde

Angelägenheten av att enskilda inte i något personer sammanhang skall behöva komma i kontakt med farliga produkter, vare sig det är fråga eller tjänst, om en vara en talar för att produktsäkerhetslagen får helt generell tillämpning. Lagen en skulle då gälla beträffande alla slags varor eller tjänster, oavsett om de tillhandahålls i näringsverksamhet eller på det offentliga området. Den begränsningen skulle emellertid finnas kvar att lagen sätts ur spel i den mån det på ett visst område finns speciella bestämmelser som ger ett likvärdigt skydd.

Produktsäkerhetslagstiftning med så generell en räckvidd finns redan nu i några länder, bl.a. i Norge. Enligt vad utredningen erfarit har den norska lagen visserligen bara i begränsad utsträckning tillämpats utanför näringsverksamhetsområdet. Norge har också liksom Sverige mängd speciallagar - - en som på olika områden tar över den allmänna produktsäkerhetslagstiftningen. Det har emellertid framhållits fördel den som en att allmänna lagen finns som en garanti för att inga produkter faller utanför produktsäkerhetsskyddet.

Det kan emellertid ifrågasättas det verkligen är praktisk om en lämplig ordning att låta produktsäkerhetslagen inskränk- - utan ningar gälla över hela det offentliga området. Det bl.a. — är tveksamt om lagens regler beträffande tillsyn och befogenhet för Marknadsdomstolen att vidta olika åtgärder överallt. passar

Svårigheter kan förväntas uppstå framför allt på tjänsteområdet. En stor del av de tjänster förekommer inom den offentliga som sektorn har karaktären myndighetsutövning, och det kan av

124 Närmare om knappast komma i fråga att låta den typen av tjänster kontrolleras och bli föremål för åtgärder inom ramen för produktsäkerhetslagen. När det gäller tjänster på de kommunala och landstingskommunala områdena rör det sig också till stor del om obligatorisk verksamhet som redan nu är föremål för en omfattande tillsyn från olika myndigheter. I 1991 års promemoria med förslag till ändringar i produktsäkerhetslagen anfördes närmast som en självklarhet att lagen inte borde omfatta tjänster som tillhandahålls inom den offentliga sektorn promemorian s. 26.

I utredningens direktiv har framhållits att den offentliga verksamhet som allmänheten kommer i kontakt med kan vara av mycket olika karaktär och att utredningen inte borde låta sina överväganden spänna över hela det offentliga området. Inriktningen borde vara att överväga produktsäkerhetsregler på sådana områden där individen har ett kundliknande förhållande till det offentliga, dvs. situationer där individen står i kontakt med ett statligt eller kommunalt organ för att få service av något slag eller för att utnyttja statlig eller kommunal egendom. Som exempel på områden där produktsäkerhetsregler borde kunna övervägas har i direktiven nämnts hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet, barnomsorgen, äldreomsorgen samt sportoch fritidsverksamhet.

Det får antas att man med en sådan avgränsning som anges i direktiven i stor utsträckning skulle tillgodose de önskemål som har framförts om en utvidgning av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde. Utgångspunkten att det skall vara fråga om ett kundliknande förhållande ligger i linje med vad som i dag är avgörande för att produktsäkerhetslagen skall vara tillämplig, nämligen att det skall föreligga ett förhållande mellan en näringsidkare och en konsument.

Det uppstår emellertid svårigheter när man i lagtexten skall söka föra in gränsdragningsregler som ger uttryck för vad som anförs

Närmare om

i direktiven. Den närmare innebörden begreppen hälso- och av sjukvård och äldreomsorg är inte alldeles klar. Här uppstår också frågan om lagen bör omfatta inte bara produkter som tillhandahålls inom ramen för frivilliga vårdformer även utan produkter inom olika former tvångsvård. Ännu svårare är det av att ange vad som bör hänföras till sport- och fritidsverksamhet.

Ett alternativ skulle kunna att i produktsäkerhetslagen vara hänvisa till olika författningar rör hälso- och sjukvård, som barn- och äldreomsorg, utbildning och och fritidssportverksamhet. Det skulle emellertid då lätt kunna bli lång och en tyngande lista, som dessutom skulle behöva ändras och kompletteras med täta mellanrum. Det saknas också beträffande

vissa områden lagstiftning att hänvisa till. Åtskilliga produkter

som är av intresse från produktsäkerhetssynpunkt skulle därmed komma att falla utanför listan.

Ett större problem, om man vill utvidga produktsäkerhetslagens tillämpningsområde i enlighet med vad i direktiven, som anges är att inte bara varor utan även tjänster skulle omfattas. Utredningen har tidigare understrukit det vanskliga i över att huvud taget låta offentliga tjänster falla under lagens kontrolloch åtgärdssystem. Särskilt gäller detta sådana tjänster har som karaktär av myndighetsutövning. Tjänster det slaget av förekommer bl.a. inom sådana områden har nämnts i som direktiven, t.ex. hälso- och sjukvården och utbildningsväsendet.

När det i olika sammanhang har framförts Önskemål om en utvidgning av produktsäkerhetslagen till att omfatta produkter inom offentlig verksamhet torde förslagsställarna i allt väsentligt ha haft farliga varor i tankarna. Vid de kontakter utsom redningen har haft med exempelvis Konsumentverket har det inte framkommit att det skulle finnas något behov att låta av produktsäkerhetslagen bli tillämplig även på tjänster som tillhandahålls inom den offentliga sektorn.

126 Närmare om Offentliga tjänster är också i hög grad föremål för specialreglering, både genom lagar och genom författningar och myndighetsbeslut på lägre nivå. Så är exempelvis fallet hälso- och sjukvårdsområdet, där det finns en mängd föreskrifter som i detalj reglerar olika åtgärder. Det innebär att produktsäkerhetslagen i vilket fall som helst skulle sättas ur spel i stor utsträckning när det är fråga om offentliga tjänster.

Med hänsyn till det anförda anser utredningen att starka skäl talar för att tjänster på det offentliga området bör lämnas utanför produktsäkerhetslagens tillämpningsområde.

Det kan invändas att, om man väljer en sådan lösning och samtidigt låter produktsäkerhetslagen liksom i dag gälla beträffande alla tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet, det kan inträffa att likartade tjänster blir underkastade olika slags kontroll beroende på är huvudman i det särskilda vem som fallet. Lagstiftningen blir alltså inte konkurrensneutral. Problemet förstärks genom att gränsdragningen mellan offentlig och privat verksamhet inte är oföränderlig. Som tidigare framhållits pågår inom exempelvis hälso- och sjukvårdsområdet en utveckling som innebär att tjänster mer och mer tillhandahålls av privata vårdgivare. I samma mån som detta blir fallet, blir tjänsterna i princip underkastade produktsäkerhetslagens kontrollsystem.

beskrivna situationen är inte helt tillfredsställande. Det Den nu får dock problemen i praktiken inte blir så stora. Även antas att på den privata sektorn är tjänster i stor utsträckning reglerade speciallagstiftning. Så är fallet inom hälso- och genom sjukvården. Det innebär att produktsäkerhetslagen i vilket fall som helst blir satt ur spel.

Det skulle i och för sig kunna diskuteras att ändra produktsäkerhetslagen på så sätt att vissa tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet har direkta motsvarigheter inom men som

Närmare om 127

den offentliga sektorn faller utanför lagens tillämpningsområde. Det ankommer emellertid knappast på utredningen att föreslå att tillämpningsområdet snävas på det sättet.

Även med beaktande att vissa praktiska problem kan av uppstå anser utredningen att det är lämplig lösning låta offentliga en att tjänster falla utanför produktsäkerhetslagen. Utredningen föreslår alltså att sådan ordning en genomförs.

När det sedan gäller varor talar starka skäl för i stället att man, for att begränsa lagens tillämpning till vissa områden i enlighet med vad som sägs i utredningens direktiv, låter lagen gälla fullt ut inom den offentliga sektorn. Därmed slipper man sådana gränsdragningsproblem skulle uppstå som med en begränsad tillämplighet. Det får också förutsättas att, även om lagen är generellt tillämplig på varuområdet, åtgärder enligt lagen i första hand skulle komma att övervägas beträffande varor som tillhandahålls i sådana kundliknande förhållanden som har angetts i direktiven, dvs. i förhållanden där den enskilde intar en ställning gentemot det allmänna som motsvarar förhållandet näringsidkare konsument. -

Det är emellertid en fördel att lagen gäller också utanför sådana förhållanden kan betecknas kundliknande, som som så att man får garantier för att enskilda personer inte i något sammanhang utsätts för farliga I och för sig kan det ifrågasättas varor. om lagens kontroll- och åtgärdssystem beträffande alla passar varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet. Det finns dock skäl att anta att de problem som kan uppkomma blir betydligt mindre än när det är fråga tjänster. om

Utredningen föreslår alltså, när det gäller varor, att produktsäkerhetslagen får gälla fullt inom den offentliga ut sektorn.

Vad som nu har sagts föranleder ändring i 1 § en produktsäkerhetslagen. Det bör sägas där att lagen tillämpas dels i fråga om

128 Nämzare om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet, dels i fråga om varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet.

I dag gäller som en ytterligare förutsättning för produktsäkerhetslagens tillämplighet att den vara eller tjänst som det är fråga om i inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma att utnyttjas av konsumenter för enskilt bruk. En motsvarande bestämmelse bör finnas även i fortsättningen. I linje med vad som nyligen har föreslagits i prop. l99495:17 med förslag till ny lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden bör emellertid anges att varan eller tjänsten i inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma att utnyttjas av fysiska personer för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Utredningen återkommer i författningskommentaren till denna formulering.

Begreppet tillhandahållande m.m. 129

Begreppet tillhandahållande

m.m.

Produktsäkerhetslagen tillämpas i dag i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet. I föregående avsnitt har utredningen föreslagit att lagen dessutom skall gälla i fråga om tillhandahålls i offentlig varor som verksamhet.

Med tillhandahållande den handling avses genom vilken en produkt blir tillgänglig marknaden. Detta sker tidigast när produkten från tillverknings- eller passerar importstadiet till distributions- eller användningsstadiet. Den handling som det då är fråga om kan exempelvis försäljning, vara utlåning eller uthyrning eller erbjudande sådan åtgärd. om en

Begreppet tillhandahålla omfattar inte bara en tillverkares eller importörs åtgärd att släppa ut en produkt på marknaden utan också åtgärder som vidtas grossister eller detaljister i av senare

led i distributionskedjan.

På motsvarande sätt omfattas alla led i en näringsidkarkedja av begreppet näringsidkare.

Vad som har sagts innebär begreppet tillhandahålla nu att har en vidare innebörd än begreppet släppa ut på marknaden place on the market som används inom EG-rätten och även som förekommer i svenska författningar

se härom utredningens

tidigare betänkande 95 ff. och 1993941203 s. prop. s. 223. Däremot torde begreppet tillhandahålla i allt väsentligt motsvara orden sätta i omlopp förekommer i produktansvarslagen. som

Angående begreppet sätta i omlopp sägs i förarbetena

till produktansvarslagen prop. 19909l:197 118 bl.a. det s. att avgörande momentet normalt är den slutliga besittningsöver-

130 Begreppet tillhandahållande m.m. gången från tillverkaren till någon annan, t.ex. en självständig transportör. En produkt sätts inte i omlopp genom att den exempelvis transporteras till tillverkarens lager. Så sker inte heller, om produkten endast lämnas för vetenskaplig provning eller testning i ett fristående testningsinstitut. Däremot har en produkt enligt förarbetena satts i omlopp, om den har lämnats till en spekulant för påseende eller ingår i en provsäljningskampanj.

Vad som i dag gäller om innebörden av begreppet tillhandahålla bör kunna bli tillämpligt även i fråga om varor inom den offentliga sektorn. I många fall torde varor som används på det offentliga området ha förvärvats från en privat tillverkare eller importör. I så fall är det i första hand denne som har tillhandahållit varan. Ett tillhandahållande i lagens mening föreligger emellertid också när ett statligt eller kommunalt organ använder en förvärvad vara på ett sätt som gör att enskilda personer kommer i kontakt med den. Statliga och kommunala organ kan också tillhandahålla varor som man själv har tillverkat eller importerat.

Åtgärder enligt produktsäkerhetslagen kan i dag bara vidtas mot

näringsidkare. Detta begrepp täcker samtliga yrkeskategorier kan tänkas ha del i tillhandahållandet av en vara eller som tjänst, oavsett vilket led i distributionskedjan som det är fråga om. Till näringsidkare räknas alltså inte bara tillverkare och importörer utan också grossister och detaljister.

Ett åläggande eller förbud beträffande en viss produkt kan således riktas mot flera olika näringsidkare. Av praktiska skäl har emellertid i produktsäkerhetslagen 12 § införts en begränsningsregel som gäller ålägganden om varningsinformation och återkallelse. Sådana åtgärder får begränsas till att gälla någon eller några av de näringsidkare som i och för sig skulle kunna drabbas. Vid urvalet bör beaktas vem som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med åtgärden,

OU 1994:150 Begreppet tillhandahållande 131 m.m. vem som först har fört varan eller tjänsten på marknaden och vilken verkan åtgärden fär för näringsidkaren. I förarbeten sägs att ansvaret när det gäller märkesvaror i första hand bör läggas på tillverkaren eller importören prop. 198889:23 106 f.. s.

De förpliktelser som det talas i EG:s allmänna produktom säkerhetsdirektiv åvilar i första hand producers, dvs. tillverkare och andra kan påverka säkerhetsegensom en varas skaper. Samtliga åtgärder kan vidtas enligt direktivet kan som dock riktas mot såväl producers andra, exempelvis distrisom

butörer, om det behövs för att undvika risker se artikel 6 i

direktivet. I praktiken torde därför skillnaderna mellan direktivet och produktsäkerhetslagen, olikheterna i trots terminologi och systematik, inte särskilt

vara stora se vidare

prop. 199394:203 s. 223 f..

Om produktsäkerhetslagen tillämpningsområde vidgas till att omfatta även varor på det offentliga området, bör den som tillhandahåller en inom detta område jämställas med vara

näringsidkare. Åtgärder

enligt lagen bör alltså kunna riktas mot alla som tillhandahåller i offentlig verksamhet, en vara oavsett om det offentliga organet har ställning tillverkare eller som importör eller tillhandahåller i led. varan ett senare

Att offentliga organ jämställs med näringsidkare vid tillhandahållandet bör komma till uttryck i särskild av varor en bestämmelse i produktsäkerhetslagen.

Kostnader och resursbehov 133

10 Kostnader och resursbehov

Utredningens förslag produktsäkerhetslagens om att tillämpningsområde skall utvidgas till att avse även varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet kan tänkas medföra vissa extra kostnader för de offentliga tillhandahåller organ som varorna. Det får dock förutsättas att de berörda redan i organen dag kontrollerar säkerheten hos de produkter som de tillhandahåller, trots att produktsäkerhetslagen inte är tillämplig. Med hänsyn härtill torde de kostnadsökningar som kan uppstå bli marginella.

Det kan förutses uppstå vissa ökade kostnader även för tillsynsmyndigheterna och då särskilt för Konsumentverket, med hänsyn till att tillsynsverksamheten utvidgas till delar av den offentliga sektorn. Tillsynsmyndigheterna kan alltså komma att behöva vissa resursforstärkningar. Dessa torde dock bli begränsade.

Mot de ökade kostnader som utredningens förslag kan medföra får ställas de vinster uppstår såväl för enskilda som som för samhället genom att olycksriskerna blir mindre.

Det bör i sammanhanget nämnas Konsumentpolitiska att kommittén har undersökt hur marknadsövervakningen på konsumentområdet bör organiseras och vilka finansieringsalternativ som föreligger SOU 1994:14. Sedan en proposition på grundval av kommitténs betänkande har återkallats, är kommitténs förslag föremål för förnyade överväganden inom Civildepartementet.

11 Ikraftträdande

Utredningen att den förordade lagändringen anser bör träda i kraft så snart som möjligt. Några Övergångsbestämmelser torde inte behövas.

Författningskønunentar 137

12 Författningskommentar

De förslag som utredningen har lagt fram i det föregående har föranlett ändringar i l § produktsäkerhetslagen.

Första stycket, som dels lagens ändamål, dels innehåller anger en uppräkning av de olika ålägganden och förbud kan bli som aktuella, har lämnats oförändrad.

Det är att märka att det enligt lagtexten i första stycket bara är näringsidkare som kan drabbas ålägganden och förbud. av Utredningen föreslår emellertid att det i tredje stycket in tas en bestämmelse att vad i lagen sägs näringsidkare om som om också tillämpas beträffande den tillhandahåller enligt som varor andra stycket. Det innebär att de ingripanden räknas i som upp första stycket kan komma att riktas även mot offentliga organ.

Utredningen återkommer till denna fråga i kommentaren till tredje stycket.

I andra stycket produktsäkerhetslagens tillämpningsomanges råde. I enlighet med vad föreslagits i avsnitt 8 har tillsom lämpningsområdet utvidgats så det omfattar att inte bara varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet också utan varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet.

I dag krävs dessutom, för att lagen skall bli tillämplig, att den produkt det är fråga om i inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma att utnyttjas av konsumenter för enskilt bruk. Denna bestämmelse har anpassats till terminologin i det förslag till lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden nyligen som har förelagts riksdagen prop. 199495:17. Som förutsättning for produktsäkerhetslagens tillämplighet sålunda att anges varan

138 F örfanningskontmentar

eller tjänsten i inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan utnyttjas fysiska för ändamål som faller komma att av personer utanför näringsverksamhet.

för ändamål faller utanför näringsverksamhet Uttrycket som torde i huvudsak uttrycken för enskilt bruk och för motsvara enskilt ändamål för närvarande förekommer i konsumentsom lagstiftningen. Det uttrycket ingår i den definition ar benya konsument har förts in i den föreslagna lagen om greppet som i konsumentförhållanden. Definitionen har tillavtalsvillkor kommit bl.a. för skall få överensstämmelse med att man en konsumentdeñnition vidare 199495:17 30 ff.

EG:s se prop. s.

och 87 f..

torde det klart för vilket ändamål vara eller en I regel vara en utnyttjas eller kan komma att utnyttjas. I princip det tjänst avsikten hos dem använder eller kan komma att använda som produkten blir avgörande. Avser de att använda produkten som för ändamål ligger utanför näringsverksamhet, blir såedes som produktsäkerhetslagen tillämplig.

Genom ändringarna i l § andra stycket produktsäkerhetslagen blir i princip alla tillhandahålls i offentlig verksamhet varor som underkastade lagen. Lagens räckvidd minskas emellertid genom bestämmelsen i 3 där det sägs att ett åläggande eller ett enligt lagen inte får meddelas i den mån det i annan förbud beslut myndighet har meddelats särskilda författning eller i av med ändamål åläggandet eller förbestämmelser samma som budet skulle fylla.

utredningens redgörelse för gällande rätt finns Som framgår av antal speciallagar möjlighet till ingripanden det ett stort som ger motsvarande dem kan vidtas enligt produktsäkerhetsligen. som områden täcks dessa speciallagar sätts prozlukt- På de som av säkerhetslagen ur spel.

OU 1994:150 Fdrfatmingskonunentar 139

Speciallagarna gäller i stor utsträckning inom såväl den privata som den offentliga sektorn. Till lagar av denna typ hör lagen 1993:584 om medicintekniska produkter. Såvitt gäller medicintekniska produkter får alltså den nu föreslagna utvidgningen av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde inte någon betydelse. De medicintekniska produkterna blir i vilket fall som helst undandragna produktsäkerhetslagens kontrollsystem.

Det finns emellertid åtskilliga varor inom hålso- och sjukvården som inte utgör medicintekniska produkter. Som exempel kan

nämnas vissa sjukhussängar och liknande annan utrustning. Även leksaker, möbler o.d. som befinner sig i väntrum eller dagrum faller utanför begreppet medicinteknisk produkt. Beträffande sådana varor har nämnts blir som nu produktsäkerhetslagen i regel tillämplig, oavsett den verksamhet om där varan används har en privat eller offentligrättslig huvudman.

En speciallag som har mycket stor räckvidd är arbetsmiljölagen

1977:1160. Lagens bestämmelser skyddar inte bara personer som har ställning som arbetstagare utan också personer som exempelvis genomgår utbildning. På skolområdet utgör lagen således ett skydd för såväl lärare elever. som

Arbetsmiljölagen sätter i stor utsträckning produktsäkerhetslagen

ur spel. Att arbetsmiljölagen skyddar bl.a. dem genomgår som utbildning innebär att produktsäkerhetslagen inte får någon större betydelse inom utbildningsområdet.

Situationen är inom barnen annan och äldreomsorgen. På dessa områden finns det åtskilliga produkter hittills har som fallit utanför produktsäkerhetsskyddet de tillhandagenom att hålls i offentlig verksamhet. Många produkterna täcks inte av heller av någon speciallagstiftning. Som exempel kan nämnas leksaker. Den speciella lagen 1992:1327 leksakers säkerom het som är utformad i enlighet med EG-direktiv - ett gäller bara leksaker som tillhandahålls näringsidkare. av

140 Författningskønvnentar SOU 1994: 150 Det finns dessutom en del produkter på barnomsorgsonrådet, exempelvis rutschkanor, gungor, klätterställningar och andra lekredskap, som knappast kan hänföras till begreppet leksaker och som därmed faller utanför leksakslagen. När redskaren har tillhandahållits inom ramen för offentlig verksamhet tex. på en lekplats som kommunen ansvarar för har redskapen i allmänhet inte heller täckts av produktsäkerhetslagen.

På motsvarande sätt har en del utrustning inom äldreommrgen, t.ex. redskap som används i terapiverksamhet, specialutnstning i badrum o.d. samt vissa typer av trygghetslarm, hittils fallit utanför produktsäkerhetslagens tillämpningsområde.

Den nu föreslagna utvidgningen av produktsäkerhenlagens tillämpningsområde innebär att alla varor som tillhardahålls inom barn- och äldreomsorg kommer att omfattas av tt produktsäkerhetsskydd, oavsett om tillhandahållandet ;ker i näringsverksamhet eller på offentliga området. I den nån det inte finns någon speciallagstiftning, gäller produktsälerhetslagens bestämmelser.

Även på sport- och fritidsområdet får utvidgningen poduktav säkerhetslagens tillämpningsområde betydelse. Utvidgningen innebär bl.a. att redskap och andra anordningar som föekomi sim- och ishallar, liksom i motionsanläggningar och på mer idrottsplatser m.m. kommer att omfattas av lagen. I många fall är kommunen huvudman för den typ av verksamhet son det är fråga och lagen kommer då att gälla oavsett om konmunen om, näringsverksamhet eller ej. kan anses bedriva

Även utrustning på bibliotek och andrakulturvaror och annan institutioner med kommunala huvudmän omfattas av lagm.

Det bör i sammanhanget påpekas att produktsäkerhaslagen omfattar produkter som har tillhandahållits som varor äen om de har kommit att utgöra tillbehör till fast egendom.

OU 1994:150 Författningskonønentar 141

I tredje stycket av förevarande paragraf har förts in en bestämmelse om att vad i lagen sägs som om näringsidkare också tillämpas beträffande den i offentlig som verksamhet tillhandahåller varor enligt andra stycket. Det innebär att det offentliga organ som det är fråga om är underkastat tillsyn och kan samma bli föremål för samma ingripanden privata näringsidkare. som

Utredningen har berört hithörande frågor i avsnitt 8 i den allmänna motiveringen. Det framgår vad av som sagts där att ett offentligt kan komma drabbas organ att av en åtgärd enligt produktsäkerhetslagen, oavsett det offentliga om organet självt har tillverkat eller importerat den vara som det är fråga om eller om det offentliga organet tillhandahåller i varan ett senare led. Av begränsningsregeln i 12 § kan dock följa att ett åläggande om varningsinformation eller ett beslut återkallelse om bör riktas mot en annan än det offentliga organet.

När staten är huvudman för den verksamhet som det är fråga om torde ingripanden enligt produktsäkerhetslagen normalt komma att riktas mot den myndighet som är närmast ansvarig. På de kommunala och landstingskommunala områdena är det kommunen eller landstinget får som svara gentemot KonsumentverketKO och Marknadsdomstolen. Vem som inom kommunen eller landstinget är närmast ansvarig för den verksamhet där varan finns och vem som är behörig att motta delgivning framgår av kommunallagen och vad fullmäktige har beslutat av om i reglementen.

Angående möjligheten att förelägga offentliga organ vite, se betänkandet SOU 1993:109 Förtroendevaldas ansvar vid domstolstrots och lagtrots s. 40 ff..

Kommittédirektiv W

Dir. 1993:46 Oversyn u produktsäkerhetslagen av

Dir. 1993:46

Beslut vid regeringssammanträde1993-04-22

Chefen för Civildepartementet, statsrådetDavidson, anför.

l Mitt förslag

Jag föreslår att en utredare tillkallas för över produktsåkerhetslagen att se 1988:1604. Utredaren skall - undersöka och lämna förslag till de ändringar i produktsäkerhetslagen som behövs med hänsyn till EG:s regler området, - överväga och föreslå de iagstiftningsåtgârder kan behövas till skydd som mot skador för enskilda personer som nyttjar och tjänster i offentlig verkvaror samhet.

2 Produktsäkerhetslagen

Produktsäkerhetslagenhar till ändamål att motverka och tjänster att varor orsakar person- eller egendomsskador.Lagen tillämpas i fråga sådana om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk konsumenttjänster och konsumentvaror. Lagen omfattar i princip alla varuslagfmed de förbehåll som anges i avsnitt Med varor avses lösören, dvs. i huvudsak flyttbara, fysiska föremål. Lagen omfattar också tjänster. Lagen tillämpas på varje tillhandahållande av varor och tjänster som en näringsidkare gör på den svenska marknaden. Lagen är också tillämplig på erbjudanden och upplåtelser om av nyttjanderätt till varor, dvs. uthyrning. För att motverka att farliga och tjänster produkter förorsakar varor personoch sakskador kan en näringsidkare åläggas att lämna säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla produkten i fråga säljförbud, åläggas att lämna

Bilaga 1 -

varningsinformation samt åläggas att återkalla produkten återkallelse. En

näringsidkare kan också förbjudas att exportera en farlig vara exportförbud.

Ett åläggande säkerhetsinformation innebär att näringsidkaren i fråga om åläggs att i samband med att en produkt tillhandahålls lämna information som

har särskild betydelse för att förebygga att den orsakar person- eller egendoms-

skador. Säljförbud innebär att näringsidkaren förbjuds att tillhandahålla en produkt

medför särskild risk för person- eller egendomsskador. som Vamingsinformation information som en näringsidkare skall lämna till avser brukarna när de redan har förvärvat en farlig produkt.

Ett åläggande återkallelse innebär att en näringsidkare som har tillhandaom hållit farlig produkt åläggs att återkalla den från brukarna. en Ett exportförbud, slutligen, innebär att en näringsidkare inte får exponera en

farlig vara till ett annat land. Marknadsdomstolen beslutar ålägganden och förbud, normalt på talan av om Konsumentombudsmannen KO. Domstolen kan också förordna att farliga

produkter skall förstöras. Detta gäller återkallad vara är särskilt farlig om en eller om riskerna med den är särskilt stora. Det är i första hand företagen själva som skall svara för att förhållandena på

marknaden i fråga produktsäkerhet är tillfredsställande. Företagen skall om vidta de åtgärder behövs för att förhindra skadefall. som Innan talan åläggandeeller förbud väcks vid Marknadsdomstolen skall en om normalt förhandlingar mellan tillsynsmyndigheten och näringsidkaren ha ägt

rum. Konsumentverket har tillsyn över att lagen följs beträffande varor och tjänster

inte är specialreglerade. För specialreglerade varor och tjänster ligger som tillsynsansvaret på den specialmyndighet som enligt specialregleringen är till-

synsmyndighet för eller tjänsten i fråga. Produktsäkerhetslagen komplettevaran såledesden speciallagstiftning finns om hur varor och tjänster skall vara rar som beskaffade.

3 Begränsningar i produktsäkerhetslagens tillämpningsområde

Produktsäkerhetslagen är, har framgått, tillämplig varor och tjänster. som Däremot omfattar den inte exempelvis marknadsföringslagen 1975: 1418 - som andra nyttigheter, såsom fast egendom och byggnader annans mark. - Men inte heller alla och tjänster omfattas av produktsäkerhetslagen. Till varor börja med gäller den tidigare berörda begränsningen att lagen bara är tillatt lämplig sådana produkter som konsumenter i inte obetydlig omfattning

utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Produkter som uteslu-

tande används yrkesmässigt eller bara undantagsviskommer till användning som i privatlivet faller således inte in under lagen. Ytterligare begränsning ligger i att en produkt, för att omfattas av proen duktsäkerhetslagen, måste tillhandahållas i näringsverksamhet. I detta ligger

produkten måste tillhandahållas av en näringsidkare i dennes näringsverkatt samhet. Genom denna avgränsning faller sådana produkter bort som uteslutande

eller till helt övervägande del används i verksamhet som bedrivs i offentligrätts-

Bilaga 1 145

liga former, såsominom den offentliga hälso-och sjukvården, i allmänna skolor, daghem och fritidshem samt i den allmänna åldringsvården. Det betyder således att de produktsäkerhetsregler som det nu är fråga inte är tillämpliga på om exempelvis sådant som sjukvårdsutrustning för användning i den allmänna sjukvården eller leksaker eller lekredskap som är specialgjorda för kommunala daghem. Men samtidigt skall tilläggas att åtskilliga produkter som allmänheten kommer i kontakt med i offentlig verksamhet omfattas lagstiftningen, efterav som de också används privatlivet. Det gäller i t.ex. flertalet leksaker, liksom möbler och annan inredning, samt redskap som förekommer såväl inom sjukvården och det allmänna utbildningsväsendet som inom enskild verksamhet av sådant slag, liksom i privatlivet.

4 Förhållandena inom EG

EG lägger stor vikt vid att varor och tjänster skall vara säkra. Det har utarbetats flera direktiv om produkters säkerhetoch även utvecklats informationssystem på området. År 1985 togs inom EG ett beslut om en ny metod för utformningen sådana av direktiv som reglerar produkters beskaffenhet, provning och kontroll. Ett syfte med den nya metodenThe New Approach bl.a. effektivisera och öka var att takten i direktivarbetet och därmed även minska antalet tekniska handelshinder. Den traditionella harmoniseringsmetodenhade inneburit att direktiven innehöll en mångfald tekniska detaljer, vilket bl.a. medförde ett långsamt och tidskrävan de arbete. EG-direktiv som har utformats enligt den metoden innehåller bindande, nya relativt allmänt hållna, väsentliga säkerhetskrav på produkterna i fråga. Utformningen av de tekniska speciñkationema, vilka skall säkerställa produkatt terna uppfyller direktivens säkerhetskrav, överlämnas åt de europeiska standardiseringsorganen CEN och CENELEC. Alla produkter som uppfyller de väsentliga säkerhetskravenhar rätt till marknadstillträde. Olikartade utföranden kan godtas, under förutsättning att produkterna uppfyller säkerhetskraven. Vid sidan av de regler om vissa slags således kommer gälla varor som att inom EG införs nu också produktsäkerhetsregler generellt slag. EG:s av mera ministerråd beslutade såledesden 29 juni 1992 om ett generellt produktsäker hetsdirektiv. Jag ger i det följande en översiktlig presentation direktivet. av

5 EG:s produktsäkerhetsdirektiv

Syftet med direktivet säkerställa anges vara att att en vara product som kommer ut på marknaden är säker. På regleras särskilt andra varor som av direktiv är produktsäkerhetsdirektivet dock tillämpligt bara i sådanaavseenden som de direktiven inte behandlar. Den grundläggande principen enligt direktivet är att en tillverkare bara skall få föra ut säkra produkter på marknaden. Direktivet tar, som framgått, sikte på farliga products. Med detta uttryck torde menasvaror men däremot inte tjänster.

sou 1994:15 146 Bilaga 1

artikel 3.2 att tillverkare skall l direktivet föreskrivs vidare en det möjligt för dem dels att bedöma konsumenterna information som gör - ge normala eller rimligt förbundna med vara under dess de risker som är en klan framgår utan varningar, förutsebara anvândningstid, om inte riskerna

vidta försiktighetsmått mot riskerna, dels att själv såväl gör det möjligt för tillverkaren att vidta sådana mått och steg som - till att genomföra lämplivetskap risker varan kan ge upphov som om som nödvändigt att dra tillbaka åtgärder för att undvika riskerna, om genom ga från marknaden. varan innefatta märkning åsyftas skall exempelvis kunna av De mått och steg som identifieras, kontroll prover. prövning av eller varupanier så att de kan av varor i fråga till dem information tillsynsverksamheten som klagomål, liksom om

distribuerar varorna. 3.3 det skall krävas av dem som Det föreskrivs vidare artikel att tillbörlig för att medverka till att distribuerar att de handlar med omsorg varor tillhandahålla efterlevs, framför allt genom att inte det allmänna säkerhetskravet uppfyller detta krav. De skall också de vet eller borde ha förstått inte varor som redan finns marknaden är säkra, särskilt genom att bidra till att varor som information och medverka i åtgärder mot risker. vidarebefordra om vilka säkerhetskrav en vara skall l direktivet i allmänna termer som anges det inte finns några särskilda uppfylla. Där sägs således artikel 4 att, om fråga, denna skall säker om den såkerhetsregler inom EG för varan i anses

säkerhetsregler gäller i det medlemsland där varan motsvarar de nationella som linje med Romfördraget, särskilt artiklarna är i omlopp förutsatt att dessaär i

30 och 36. nationella rättsregler med hälso- och säker- Om det inte heller finns några spörsmålet denna uppfyller det allmänna hetskrav varan i fråga, skall om utgångspunkt i frivilliga nationella standarder kravet säkerhet bedömas med tekniska specifikationer inom EG. europeisk standard eller som återspeglar en land stället till nationella standarder i det Om sådana saknas, får hänsyn i tas sedvänja the codes of good practice i i omlopp eller till allmän där varan är prövningen det berörda området. l sista hand får och säkerhetpå fråga om hälsa beskaffenhet och till utgångspunkt i utformning och tekniska göras med varans konsumenterna rimligen förväntar sig. den säkerhet som kan visa sig farlig även om den Direktivet förutser artikel 4.3 att en vara har nämnts l ett sådant fall överensstämmer med principer av det slag som nyss.

ha möjlighet att vidta lämpliga åtgärder skall behöriga organ i medlemsstaterna på marknaden, liksom för att ta för att begränsa möjligheten att varan förs ut direktivet, till skillnad från produktbort den från marknaden. Däremot säger

säkerhetslagen, inget exportförbud. om medlemsstaterna skall ha till sitt också vilka maktmedel som Direktivet anger artikel 5 medlemsstaterna skall utfärda förfogande. Där slås således fast att få tillverkare och distributörer att handla i sådan lagstiftning som behövs för att

i direktivet så att de varor som placeras samklang med de krav som anges medlemsstaterna skall ombesörja att marknaden är säkra. Det betonas särskilt att

endast säkra produkter placedet finns myndigheter som utövar tillsyn över att ha nödvändiga befogenheter att vidta på marknaden. Dessa organ skall ras direktivet, inklusive möjligåtgärder de är skyldiga att göra enligt sådana som

Bilaga I 147

heten att meddela lämpliga påföljder penalties vid handlande i strid mot direktivet. l direktivet finns också regler om s.k. notifikation och utbyte av information. Här slås fast att en medlemsstat som något sätt begränsar möjligheterna för en vara att placeras på marknaden, eller som kräver att den skall tas bort från marknaden, normalt skall underrätta EG-kommissionen om detta. Kommissionen skall sedan ta upp förhandlingar med berörda parter Och, om ingripandet anses befogat, underrätta medlemsstaterna om detta. Anser kommissionen det motsatta, skall medlemsstateni fråga underrättas om detta. Kommissionen har också själv möjlighet att i vissa fall fatta beslut innesom bär att en medlemsstatblir tvungen att göra ett tidsbegränsatingripande. Direktivet innehåller vidare en regel artikel 12, som innebär att sekretess skall råda i fråga om sådan information framsom kommer vid tillämpningen av direktivet, utom för sådan information som avser en varas säkerhetsegenskaper.Sådan information måste göras allmänt tillgänglig, om hänsyn till personens hälsa och säkerhet talar för detta. Direktivet skall vara införlivat med medlemsstaternaslagstiftning senast den 29juni 1994.

6 Harmonisering med EGss regelverk

Sverige har tillsammans med övriga sex EFTA-länder undertecknat avtalet med EG och dess medlemsländer om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Riksdagen har den 18 november 1992 godkänt EES-avtalet. Regeringen har ratificerat avtalet. Med anledning av att vissa avtalsparter inte har ratificerat EES-avtalet har Sverige tillsammans med övriga avtalsparter den 17 mars 1993 undertecknat ett protokoll med ändringar i EES-avtalet. Redan tidigare, den l juli 1991, har Sverige ansökt om medlemskap i EG. Medlemskapsförhandlingarna har inletts den 1 februari 1993. EES-avtalet omfattar en skyldighet för Sverige att införa och svenska anpassa regler till de EGregler som avtalet hänvisar till. Det gäller sådanaEGurättsakter som har publicerats före den l augusti 1991. l fråga om rättsakter som har publicerats efter den 31 juli 1991, före men ikraftträdandet av EES-avtalet, är avsikten att de avtalsslutande skall parterna fatta beslut om att avtalet ändras till att omfatta även dessa. EES-avtalets regler om beslutsfattande skall därvid tilllämpas. Det kan tilläggas att ett svenskt medlemskapi EG torde innebära samtliga att EEG-rättsakterkommer att gälla i Sverige. såvida inte särordningar förhandlas fram. Den svenska produktsäkerhetslagen avviker i olika hänseendenfrån EG:s direktiv om allmän produktsäkerhet. Mot bakgrund vad jag har anfört av nu aktualiseras lagstiftningsâtgärder med anledning av detta direktiv.

Bilaga 1 sou 1994:150

nuvarande begränsningar i produktsäkerhetslagens tillämp- 7 Kritiken av

ningsområde

produktsäkerhetslagen ifrågasattes lämpligheten av de Redan vid tillkomsten av tillämpningsområde jag tidigare har redovisat. Särbegränsningar i lagens som förhållandet lagen inte är tillämplig varor och tjänster i skilt kritiserades att

offentlig verksamhet. anförde således i sitt remissyttrande över betänkandet Konsumentverket SOU 1987:24, låg till grund för propositionen med Produktsäkerhetslag som produktsäkerhetslag prop. 198889:23, att det inte var godtagbart förslag till tillämpningsområdet för lagen utesluta sådana varor och tjänster som att från använder i den offentliga hälso- och sjukvården, i enskilda människor endast daghem och fritidshem. Enligt Konsumentverket handlar det här skolor och på i mycket liten omfattning själva kan bevaka sina intressen om människor som särskilt Enligt verket är riskerna ofta sådana att de inte och därför är utsatta. eller uppmärksammas redan i samband med upphandlingrimligen kan förutses

av varorna och tjänsterna i fråga. en statsrådet gick emellertid inte på denna linje. Som skäl anförde Föredragande farliga produkter enskilda människor kommer i kontakt med i hon bl.a. att som offentliga miljöer i praktiken i stor utsträckning också skulle komma att s.k. underkastade lagstiftningen, eftersom de även användsi privatlivet. vara samband med riksdagsbehandligen propositionen begärdes i flera motio- I av lagens tillämpningsområde, i huvudsak i linje med vad ner en utvidgning av Konsumentverket hade föreslagit motionerna l98889:L 9-12.

Lagutskottet bet. 198889:LU13 emellertid inte berett att förorda en var tillämpningsområde i enlighet med motionärernas önskeutvidgning av lagens uttalade det framstår befogat att enskilda människor ges mål. Utskottet att som förekomsten farliga och tjänster som tillhandahålls dem ett skydd mot av varor sammanhang än då de förvärvas för eget bruk från en näringsidkare. i andra tillade det saknas underlag för bedömning av hur en sådan Men utskottet att en bör utformas och vilka och tjänster den lämpligen bör lagstiftning närmare varor utskottet borde frågan snarast bli föremål för utredning. Utomfatta. Enligt beträffande produktsäkerheten det offentliga området, att skottet hemställde med anledning de nämnda motionerna som sin mening skulle ge riksdagen av känna vad utskottet hade anfört. Riksdagen följde utskottets regeringen till

förslag rskr. l98889:6l. anledning det nämnda riksdagsbeslutet har det inom Civilde- Med av nyss den 22 april 1991 upprättats promemoria med förslag till ändpartementet en produktsäkerhetslagen dnr C9l854MA. l promemorian, som har ringar i tillhandahålls i näringsverksamhet skall remissbehandlats, föreslås att varor som produktsäkerhetslagen, oberoende tillhandahållandet sker omfattas av av om eller inte. Något förslag utvidgning av lagens tilldirekt till en konsument om lämpningsområde beträffande tjänster har inte lagts fram eller närmare utretts.

analys vilka förslaget skulle komma att Någon närmare av varor som genom Som flera remissinstanser, däribland omfattas av lagen har inte presenterats. framhållit, medför promemorians lagtekniska Marknadsdomstolen, också har lösning inte åstadkommer den åsyftade utvidgningen. att man

8 Behovet av åtgärder

Sveriges närmande till EG nödvändiggör, som jag tidigare har utvecklat, en anpassning av svensk lagstiftning till EG:s regelverk. Det produktsäkerhetsdirektiv som nyligen har antagits ingår visserligen inte i det regelverk som Sverige i och med EES-avtalet har åtagit sig att överta. All sannolikhet talar emellertid för att vi kommer att bli skyldiga att införliva också detta direktiv med svensk rätt, genom tillägg till EES-avtalet eller genom ett senare medlemskap. Av min tidigare redogörelse för EG:s produktsäkerhetsdirektiv framgår att detta på olika sätt avviker från produktsäkerhetslagen. Det är uppenbart att flera av avvikelserna är sådana att de nödvändiggör nya eller ändrade svenska regler. Innan man kan ta ställning till frågan i vilken utsträckning svenska lagstiftningsinsatser blir nödvändiga med anledning av direktivet, måste detta analyseras närmare. Jag anser därför att det är angeläget att nu göra en sådan analys och överväga vilka ändringar i produktsäkerhetslagen som behöver göras för att anpassa den till EG:s regler på området. För ändamålet bör en särskild utredare tillkallas. Utredarens uppdrag bör emellertid inte begränsas till att se över produktsäkerhetslagenmed hänsyn till EG:s regler på området. Enligt min mening saknasdet fortfarande tillräckligt underlag för att bedöma frågan om en lagstiftning produktsäkerhet på det offentliga området i linje om med vad riksdagen har uttalat om detta. För att kunna ta ställning till denna fråga krävs en närmare analys av vilka varor och tjänster sådan lagstiftsom en ning lämpligen bör omfatta samt hur och mot vem ingripanden skall kunna ske. Av betydelse i sammanhanget är också de ändringar i svensk lagstiftning produktsäkerhetsområdet som har gjorts och som kan komma att behövas som en följd av ett EES-avtal och ett kommande svenskt medlemskap i EG. I utredningsuppdraget bör därför ingå att utredaren också överväger och lägger fram förslag till sådanlagstiftning som kan behövas för att konsumenterna skall få ett skydd mot farliga varor och tjänster som de erbjuds inom för ramen offentlig verksamhet.

9 Uppdraget

Utredaren bör överväga vilka ändringar som kan behöva göras i produktsäkerhetslagen med anledning av EG-direktivet om allmän produktsäkerhet. Utredningsarbetet skall vara inriktat på att finna sådana näringsrättsliga lagtekniska lösningar som motiveras av EG-direkzivet i fråga, i första hand inom för ramen produktsäkerhetslagen. Därutöver skall utredaren överväga och lämna förslag till sådan lagstiftning som kan behövas till skydd mot farliga varor och tjänster enskilda fysiska som personer erbjuds även i sådan offentlig verksamhet inte är att som anse som näringsverksamhet. Jag vill i denna del göra några avgränsningar och preciseringar av utredningsuppdraget. Den offentliga verksamhet som allmänheten kommer i kontakt med kan vara av mycket olika karaktär. Utredaren bör dock inte låta sina överväganden spän-

150 Bilaga l

området. Inriktningen måste vara att produktöver hela det offentligrâttsliga na har kundsådana områden där individen ett säkerhetsregler bör övervägas syftar således på sådana situationer liknande förhållande till det offentliga. Jag statligt eller kommunalt organ för att där individen står i kontakt med ett

utnyttja statlig eller kommunal egendom. service av något slag eller regler produktsäkerhet bör kunna Exempel områden där behovet av om utbildningsväsendet, barnomsorgen, äldreövervägas är hälso- och sjukvården, fritidsverksamhet. Det är utredarens uppgift att samt sport och omsorgen där särskilandra områden i den offentliga sfáren undersöka om det också finns

da produktsäkerhetsregler behövs. fritt föreslå de lagtekniska lös- Jag vill tillfoga att det bör stå utredaren att

ningar kan vara lämpliga. som kommittédirektiv skall beakta innehållet i regeringens allmänna Utredaren och särskilda utredare angående utreddir 1984:5 till samtliga kommittéer också beakta regeringens direktiv till ningsförslagens inriktning. Utredaren skall

angående EG-aspekter i utredningsverksamkommittéer och särskilda utredare

heten dir. 1988:43. eventuella kostnadskonsekvenser av de förslag som Utredaren skall ange förslag till finansiering de merkostnader som läggs fram samt även lämna av

kan uppstå på grund av förslagen.

redovisa sina överväganden och förslag i fråga om en an- Utredaren skall till EG:s produktsäkerhetsdirektiv senast den produktsäkerhetslagen passning av

1 oktober 1993.

helhet skall slutfört senast den l juli 1994. Arbetet i sin vara

10 Hemställan

anfört hemställer jag att regeringen bemyndi- Med hänvisning till vad jag nu har

föredrar ärenden rör produktsäkerhet konsumentgar det statsråd som som

området särskild utredare omfattad kommittéförordningen att tillkalla en - av

göra översyn produktsäkerhetslagen, 1976: l 19 med uppdrag att en av - och biträde utredabesluta sakkunniga, experter, sekreterare annat att om

ren. skall belasta jag regeringen beslutar att kostnaderna Vidare hemställer att

trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

1i Beslut

föredragandens överväganden och bifaller hem- Regeringen ansluter sig till

ställan.

Civildepartementet

Bilaga 2 151

PRODUKTSÄKERHETSUTREDNINGEN SKRIVELSE Staffan Magnusson, särskild 1994-09-28 utredare, tel 617 64 85 Kenneth Nordlander, sekreterare tel 763 42 63

Till Näringsdepartementet

Produktsäkerhetsutredningens synpunkter på hur myndigheternas krav på uppgiftslämnande från företagen inom för utredningens aktuella områden kan begränsas och förenklas

Regeringen har genom tilläggsdirektiv dir. 1994:73 ålagt produktsäkerhetsutredningen att redovisa vilka uppgiftslämnarfrågor som berörs i utredningens arbete och vilka tänkbara insatser som kan övervägas för att minska uppgiftslämnarbördan för företagen.

Inledningsvis kan konstateras att det i 19 och 24 produktsäkerhetslagen 1988:1604 finns bestämmelser som reglerar aktuella frågor.

Bilaga 2 SOU 1994:15 152

I 19 § föreskrivs näringsidkare är skyldig anmaning av att en tillsynsmyndighet eller Konsumentombudsmannen KO en av yttrande och lämna upplysningar i ärenden enligt lagens att avge eller 12 § tredje stycket. Näringsidkaren är även skyldig 5-9 §§ tillhandahålla handlingar, varuprover och liknande, som kan att betydelse för utredningen. Tillsynsmyndigheten eller KO får ha näringsidkaren fullgöra sin skyldighet vid vite. förelägga att Näringsidkaren har, det finns särskilda skäl, rätt att av om tillsynsmyndigheten eller KO få ersättning för Varuprover och

han tillhandahâllit. liknande som

I förarbetena till bestämmelsen anförs bl.a. följande. Om en säkerhetsåtgärder aktualiseras måste tillsynsmyndigfråga om utreda den. Uppkommande frågor bör i första hand heten kunna förhandlingar mellan parterna. I sådana fall lär lösas genom formliga anmaningar från myndighetshåll lämna företagen utan upplysningar och presentera material rör produkten i fråga. som Men näringsidkaren inte frivilligt följer en sådan anmaning om måste myndigheterna ha möjlighet att vid vite förelägga närings-

idkaren att fullgöra sin skyldighet. Anmaningar att lämna utredningsmaterial får dock inte gå utöver vad som verkligen krävs för omsorgsfull utredning. Myndigheten bör iaktta stor en försiktighet när det gäller att begära uppgifter om affárshemligheter teknisk natur. När och liknande krävs in av Varuprover skall det särskilt till att kraven inte blir onödigt ekonomiskt ses betungande för näringsidkaren. Anmaningarna skall också så långt det är möjligt preciserade och alltså klart ange vad vara det är för material efterfrågas prop. 198889:23 s. 114 som

Det kan i sammanhanget nämnas att för de uppgifter en näringsidkare lämnar till myndighet enligt förevarande paragraf en gäller sekretess enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen 1980:100.

24 § regleras det förhållandet att näringsidkare har erhållit I en åläggande eller förbud enligt 5-9 §§ eller 12 § tredje stycket, ett säljförbud avseende viss eller tjänst. Han är då t.ex. ett en vara

DU 1994:150 Bilaga 2 153

skyldig att på anmaning tillsynsmyndigheten yttrande av avge och lämna upplysningar som behövs för att myndigheten skall kunna utöva tillsyn över att åläggandet eller förbudet följs. Han är även skyldig att på anmaning tillhandahålla handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

I förarbetena till bestämmelsen anförs bl.a. följande. Ofta lär näringsidkarna, utan formell anmaning från myndighetshåll, lämna t.ex. upplysningar och handlingar belyser som utvecklingen av en pågående säkerhetsaktivitet. När exempelvis återkallelser skall genomföras är det naturligt företagen och att tillsynsmyndigheterna håller viss kontakt med varandra och att företagen under hand förser myndigheterna med rapporter om resultatet av en säkerhetskampanj. För det fall näringsidkaren inte frivilligt skulle följa tillsynsmyndighetens anmaning har myndigheten, på motsvarande sätt i 19 möjlighet vid som att

vite tvinga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet a

prop. s. 120

Enligt 26 § andra stycket kan näringsidkare överklaga en en anmaning om att tillhandahålla handlingar, Varuprover och liknande som kan erfordras på utredningsstadiet, liksom de beslut om anmaningar och förelägganden angående tillsynsmaterial av olika slag kan komma i fråga enligt 24 Talan får som också föras mot de olika typer ersättningsbeslut kan av som meddelas enligt 19 och 24 §§.

Frågan är då om de befintliga reglerna i produktsäkerhetslagen om företagens uppgiftslämnande bör begränsas eller förenklas.

Man kan till en början notera att det enligt produktsäkerhetslagen inte är fråga om en återkommande eller automatisk skyldighet för företagen att lämna till tillsynsmyndigvaruprov m.m. heterna. Skyldigheten föreligger endast när det är fråga om en sådan situation som lagen i övrigt tar sikte på, när det är t.ex. aktuellt med ett säljförbud farlig Myndigheterna mot en vara.

Bilaga 2 SOU 1994:15 154 näringsidkare exempelvis inge handanmanar således en att en ling endast vid behov. I andra produktrelaterade lagar finns regler om motsvarande skyldigheter för företagen, t.ex. i 6 § lagen 1992:1326 om personlig skyddsutrustning för privat bruk, 5 § lagen 1992:1327 leksakers säkerhet, 8 § byggproduktlagen om 1992:1535, 26 § livsmedelslagen 1971:511, 12 § lagen 1993:584 medicintekniska produkter samt i 6 § lagen om 1992: 1232 märkning hushållsapparater. Dessa lagar har om av samtliga sina motsvarigheter i EG-rättsliga regler. Vidare finns liknande i den nuvarande marknadsföringslagen ett system 1975:1418. regeringen nyligen beslutad lagrådsremiss, l en av Ny marknadsföringslag, föreslås att reglerna om upplysningsskyldighet förs över i princip oförändrade till en ny markm.m. nadsföringslag.

EES-avtalet, vari rådets direktiv 9259EEG den 29 Genom av juni 1992 allmän produktsäkerhet numera ingår, och lagen om 1992:1317 europeiskt ekonomiskt samarbetsområde, om ett har Sverige åtagit sig att följa vissa förpliktelser. Enligt exempelvis artikel 6 i produktsäkerhetsdirektivet åligger det Sverige bl.a. till myndigheterna kan företa lämpliga att se att kontroller produkters säkerhetsegenskaper, att möjligheter av ålägga berörda att lämna nödvändiga upplysfinns att parter ningar befogenhet finns för myndigheterna att ta slumpsamt att visa produkt eller produktserie för att utföra säkerprover av en hetskontroller. Reglerna i produktsäkerhetslagen kan sägas uppfylla dessa krav. Frågan har behandlats i Produktsäkerhetsutredningens delbetänkande Produktsäkerhetslagen och EG SOU 1993:88, har remissbehandlats. Vid remissbehandsom lingen framfördes ingen kritik mot nu aktuella regler.

Produktsäkerhetsutredningen har inhämtat upplysningar från KonsumentverketKO, Företagens Uppgiftsdelegation, Sveriges lndustriförbund och Köpmannaförbundet. Dessa har samstämmigt de befintliga reglerna uppgiftslämnande uppgett att om

DU 1994:150 Bilaga 2 155

m.m. sällan eller aldrig har behövt åberopats i praktiken. Några invändningar mot reglernas utformning har inte framförts. Köpmannaförbundet har dock påpekat att frågan kan bli mer aktuell i framtiden i samband med tillämpningen av lagen 1992:1534 EG-märket. Enligt om Konsumentverket fyller reglerna en viktig funktion enbart genom att de finns.

Mot den nu angivna bakgrunden finner Produktsäkerhetsutredningen att det inte finns något behov av att begränsa eller förenkla de nu behandlade reglerna, utan dessa måste anses väl avvägda och väl ägnade att uppfylla sitt ändamål.

Staffan Magnusson Särskild utredare

U 1994:150

392LO0S9S

NrL 22824 Europeiska gemenskapernas officiella tidning .

RÅDETS DIREKTIV 9259EEG

av den29juni1992

oni allmänproduktsäkerhet

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HARAN- na|- TAGITDETTADIREKTIV . . uteslutande används i näringsverksamhet omfattas inte detta av

direktiv

medbeaktandeFördraget upprättandet av om av Europeiska

ekonomiska gemenska,särskilt artikell00aidetta. . Bestämmelserna detta direktiv skallgälla. I ommer specifika säkrhetsbestämmelser forprodukterna i frågasaknas i gäl-

medbeaktandekommissionens av fiirslag‘, lande gemenskapslagstiftning.

i samarbete Europaparlamentet. med Dadetfinns specifika regler igemenskapslagstiftning syf som tar lill fullständig harmonisering. särskilt regler antagits som enligtden nya metoden och som innehåller produktsäkermedbeaktande Ekonomiska av ochsociala kommitténs hetskrav, yttrande. skalldeekonomiska aktörerna inteåläggas ytterlioch gare kravi samband med att produkter omfattas som av

sådana regler släpps ut marknaden

medbeaktandeföljande: av

Di dcl finns geiiienxkapsföreskrifter som endast täcker vissa

Detir av vikt att åtgärder vidtas syftar till stegvis säkerhetsaspektcr ellerriskkategoricr i fråga om produkt. som att en inrätta inte en marknad under en periodfram till den3l skalldeekonomiska aktörernas förpliktelser i dessa avseenden

december 1992. Deninre marknaden skallomfatta ett område uteslutande vara som de fastställs i dessa föreskrifter

utan inregränser med fri rörlighet för varor.personer. tjänster ochkapital

Skyldigheten för deekonomiska aktörerna iakttadet att Vissa medlemsstater harinfört övergripande en lagstiftning om allmänna säkerhetskravet börlämpligen kombineras produktsâkerhet. som sårskiltålägger deekonomiska meden aktörerna förpliktelselämna att relevant information till konsumenterna att endast ‘ säkra Dessa , . och vidta att atgärder. som ärrimliga medhänsyn till produkskiljersigat fråga nivånpaskyddför i om person. Sådana skillnader ochavsaknaden ternas egenskaper. så konsumenterna att får kännedom om de av övergripande lagstiftning i andra medlemsstater kanskapa risker som produkterna kanmedföra. handelshinder ochsnedvrida konkurrensen inomdeninremarknaden

Att införa en gemenskapslagstiñning omfattar varje För fall de därspecifika föreskrifter saknas börkriterierför som befuitligprodukt ochvarje produkt som kankomma att säkcüetshedömningen fastställas.

utvecklas skulle innebära sv gheten stora Det krävsär som en bredhorisontel stomme av regler som täcker dessa produkter ochiveneliminerar luckor i befintlig eller ‘ aa.n u.: skall utse u., J som för speeiallagstihning. så att ett fullgott skyddför -arua personers över av, iictuuochhar‘ ’ L att säkerhet ochhälsa kanuppnås enligtkravet i artikel10033 i Romlördragei. vidtalämpliga åtgärder

Det därför är n .;:| att gemenskapsniva pa fastställa ett Det:irsurskilt allmänt säkerhetskrav for varje produkt släpps på nodvantfigtdessa att atgzirdcr även innefattar som ut marknaden och som är avsedd för.eller sannolikt kommer möjlighet fbrmedlemsstaterna att snabbt effektivt och dra att användas av. konsumenter Vissa begagnade farliga produkter som redan släppts ut marknaden varor bördock pågrund sin av natur undantas från detta krav

EGT nr C 156.27.6.1990, För marknadens att enhetlighet skallkunna vidmakthållas är s. ’ EGT nr C 96.17.4.1990, 283 det nödvändigt att kommissionen underrättasvarjeåtgärd s. om ochbeslut den juni av ll 1992 ännuinteoffentliggion som innebär begränsningar för utsläppandet marknaden EGT. l av en produkt ellerkrav att den skallavlägsnas från markna- ’ EGT C75.26.3.1990, nr s. densåvida inteåtgärderna avser en händelseenbart av lokal

158 Bilaga 3 39..'L0059S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning 11.8.92

fallendast berör den gemenskapen eller en betydande del den. av och som pågrund betydelse och vars verkningar i vart åtgärder skall sin natur inte kan behandlas effektivt och medden skyndaktuella medlemsstaten: territorium. Sådana av bestämmelserna i fördraget. särskilt samhet krävs. om de förfaranden skall tillämpas som överensstämma med som 30-36. fastställts i de specifika regler i gemenskapslagstiñningen som artiklarna avser de aktuella produkterna eller produktgruppema.

Detta direktiv skallinte påverka de anmâlningslörfaranden

fastställs i rådets direktiv 83l189lEEG av den 28 mars som 1983 ett om informationsförfarande för tekniska standarder

och lBrcskrifler saml i kommissionens beslut 88383EEG av införa lämplig mekanism Detir därför nödvändigt att en som den 14 februari 1988 om förbättrad information om hälsa och Åtgärder gördet möjligt atl i sista hand föranstalta om som säkerhet iarbetet. gemenskapen beslut riktadetill medomfattar hela genom

lemsstaterna att i syfte bemöta sådana nödsituationer som

nämnts. Ett sådant beslut ir inte direkt bindande for de Fören effektiv produktsäkerhetskontroll krävs att det upprättas ekonomiska aktörerna utan maste införlivas i en nationell system nationell nivåoch på gemenskapför ett snabbt rättszikt. Åtgärder som vidtas ett med sådant förfarande kan infonnationsutbyte i nödsituationer som sammanhänger med fastställs i endast var: temporära och skallbeslutas om av kommissionen. produktsikerhet. Därförbör det förfarande som december 1988 bitrådd aven kommitté som består representanter av ñr rådets beslut 89455136 den av 21 om ett för snabbt informationsutbyteom faror som medlemsstaterna. För :itt främja samarbetet mellan medlems gemenskapssystem nsumcnl,-mdulller‘ införlivas är det lämpligt att inrätta en normgivningskommitté härrör från användni av staterna meddetta direktiv och det nämnda beslutet uppliävas. Det är enligt förfarande lll b i beslut 87373EEG’.

även lämpligt de att detaljerade förfaranden som antagits

genom beslutet forsöver tilldetta direktiv samt att kommissio

ges befogenhet att. i samråd med en kommitté. tillämpa nen dessa förfaranden.

Detta direktiv skull intepåverka skadelidandes rättigheter i

den av rådets direktiv 85I374EEGden av 25 för läkemedel mening som Motsvarande anmälningsforfa randen finnsredan tillnännning medlemsstaternas lagar och andra 81851EEG’. juli1985 om av som omfattas av direktiven 7Sl319lEEG‘ och med författningar om .ikadcståndsansvar för produkter försådana djursjukdomar avses i direktiv 82894EEG°. som såkerhetsbrister. for produkter av animaliskt ursprung som omfattas av direktiv

89l662EEG7 samt i form av systemet för snabbt information-

sutbyte vid radiologiska nödsituationer enligt beslut 87600E-

UTBHJIH..

Detär nödvändigt att medlemsstaterna att sörjerför det finns

i forstahand medlemsstaternas uppgift i över- att, lämpliga möjligheter att hos behöriga rättsinstanser överklaga Detår ensstämmelse med fördraget och särskilt artiklarna 30-36 i beslut de behöriga myndigheterna som medförbegränsav detta. vidta lämpliga åtgärder i fråga om farligaprodukter ningar for utsläppandet marknaden aven produkt eller

inom det egna territorict. innebär att den skalldras tillbaka från marknaden.

Beslutensådana | situationer kan vara inbördes skiljaktiga

mellanmedlemsstaterna. Sådana skillnader kan medföra

oacceptabla variationer i konsumentskyddets nivåoch innebära erfarenheter bör eventuell anpassnin Mot bakgrund av vunna hinder forhandeln inom gemenskapen. direktiv övervägas, särskilt i fråga utvidgnin av detta omen av dess räckvidd. bestämmelser for nödsituationer och

ingripanden gcmenskapsnivå. Detkan uppstå allvarliga produktsäkerlietsproblem som

påverkar, eller inomkorttidkan komm: att påverka. hela

EGT L 109. nr 26.4.1983, s. I fråga måste dcåtgärder vidtas for at om lmpnrlvurnr som EGT L 183. nr 14.7.1988. s 34 formänniskors liiilsuoch säkerhet motsvar förebygga rixker EGT L 17. nr 21.1.1989. x. 51. gemenskapens internationella Riqiliktclser. EGT L nr 147.9 6.1975. 13 s

EGT nr L 317, 6.11.1981. s.

EGT L 378, nr 31.12.1982. s. SS. ° EGT L 197, 18.7.1987, s. 33. nr EGT L 395. nr 30.13.1989. s. 13. ° EGT L 310, 7.8.1985. s. 29. nr EGT L 371, nr 30.12.1987, s. 76.

U 1994:150 Bilaga 3 159 392LO0S9S

NrL 22826 Europeiska gemenskapernas officiella tidning ll.8.9’l

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. inverkan páandra produkter. detrimligen om kan

lörutses denkankomma att att användas tillsam

mans medandra produkter AVDELNING l

Presentationen av produkten. märkning, eventuella

bruksanvisningaroch anvisningar förbortskaffande

samt eventuella andra anvisningar ochupplysningar Syfte RäckviddDefinitioner - - lämnas tillverkaren som av

Konsumcntgruppcr, särskilt barn, vilkaanvända för

ningen produkten av medför allvarlig risk ArtikelI

Möjlighetenuppnå att högresikerhctsnivl ellerföre- Detta direktiv syftar till säkerställa att att produkter som komsten av andra produkter som medför lägreriskskall släpps pl marknaden ut ärsakra inteutgöra tillräcklig grundför att bedöma produkt en som intesäkerellerfarlig

’’. Bestämmelserna i detta direktiv skalltillämpas idenman farligproduktvarjeprodukt inte som motsvarar defmidetsaknas specifika bestämmelser i gernenskgstiftningen r tionen säker av produkt i punkt b, om säkerheten hosifrågavarande produkter.

tillverkare:

Särskilt skallgilla bestämmelse att iartiklama 2-4 i detta ua tillverkaren produkten hanår av etablerad direktivintei någotfallskalltillämpas påprodukter om omfattas som inomgemens ochvai-jcannan person av säkerhetskrav i specifika gemens ireskriflen , . som , framställer sig som tillverkare att förse genom produkten medsitt namn. varumärke eller annat

Då kännetecken ellerdenperson somrenoverar bestämmelserna i specifika gemenskapsförexkrifier endast pror omfattar dukten. vissaaspekter produktsäkcrhcten av ellervissa

riskkategorier för ifrågavarande produkter. skalldessa bestämmelser representanten förtillverkaren. om denne inteär tillämpas produkterna närdetgällerdessa inom_ sâkerhetsaspekter ellerrisker, , eller.om saknas inomgemenskapen den importerar r som produkten.

andra förvärvsverksamma i leverantêrsledet. iden Ariikel2 mån som derasverksamhet påverkar säkerhets-

egenskaperna hos produkt en som släpps ut på l dettadirektivanvänds följande beteckningar meddebemarknaden tydelser här som anges

di.lribI4IIl'.‘ var och ensom är yrkesmässigt verksam i a produktvarjeprodukt ir som avsedd konsumenter. fir Ieverunlörsledcl utan all påverka produktens säkerellersannolikt kommeranvändas att av konsumciitc och Iietsegenskajwer. som tillhandahålls i kommersiell verksamhet. . oavsett om dettasker mot betalning eller ochoavsett omprodukten ir ny. begagnad eller renoverad

AVDELNING Dockskalldetta direktiv integillabegagnade‘ kter av antikvitetskaraktär , och hellerprodukter skall som repareras eller renoveras innan de tas i bruk.förutsatt att leverantören klargör detta förden hanlevererar person Allmäntsäkerhetskrav produkten till

säkerprodukt varje produkt som vid normala eller

rimligenliiiutsebara användningsförhállanden, fråga avenI Artikel3 om tid.intemedför någon riskellerendast de

i isker som är g med ‘ a.. E av Tillverkare fiir endast släppa säkraprodukter ul pä produkten och som kan anses godtagbara som och marknaden förenliga med högskyddsni en ‘ för människors saker hetochhälsa. särskilt medhänsyn till följande: lnom mmen för sina respektive verksamheter skall

tillverkarna ansvara förRsliande: - Produktens .inklusivesammansättning,

förpackning monterings- saml nchskntsclanvisningar —- Forsskonsumenterna medrelevant information, som

gördclmöjligtlTirdessa hedtmizi :ill riskerna meden

160 Bilaga 3 sou 1994:150

39‘L0059S

Europeiska gemenskapernas officiella tidning NrL 228 11.8.92

normala. eller rimligen förut vetenskapliga och tekniska kunskapoch utvecklingsnivån produkt under heladess risker inte är samt den säkerhetsnivå konsumenterna rimligen kan förvänta sebara, användningstiddessa om uppenbara ävenutan lämplig varning, samt att skydda sig sig,

mot dessa risker. 3. Atten produkt överensstämmer medde regler som

skall dock inte avses i punkterna l och 2 skallinte hindra de behöriga Det faktum sådana att varningar lämnas myndigheterna i medlemsstaternaatt från vidta lämpliga medföra någon befrielse frånde övriga kraven i detta åtgärder för att hindra att den släpps ut marknaden eller direktiv det kan krävaatt den skalldras tillbaka frånmarknaden. om

bevisas att produkten trots sin överensstämmelse är farlig för Vidtaåtgärder som behövs med hänsyn till egenskaper- - konsumenternas hälsa och säkerhet. na hosde produkter delevererar för nu information

om riskersom dessa produkter kan medföra ochkunna

handla lämpligt sätt för att undanröja sådana risker.

vilketäven. dåsåir nödvändigt, kan innefatta att en AVDELNING lll produkt dras tillbaka från marknaden.

De åtgärder som avses ovan skalltill exempel. dåsåär Medlemsslalernns förpliktelser och befogenheter lämpligt omfatta märkning av produkterna eller till-

verkningssatsema ett sådant sätt att de kan identifie

ras. slumpvis provning av rnarknadsforda produkter Artikel 5 och undersökningar med anledning av inkomna klago-

mål samt information till distributörerna om denna Medlemsstaternaanta skall de lagar och andra författningar övervakning. nödvändiga för tillverkare och distributörer skall som är att åläggas att iaktta sina förpliktelser enligtdetta direktivså att

de produkter som släpps ut marknaden ärsäkra. Distributörerna skalliaktta vederbörlig omsorg för att

till att det allmänna säkcrhetskravet följs.i synnerhet myndigheter se Medlemsstaterna skall särskilt inrätta eller utse genom att inte leverera produkter som de vet, eller sotn de överensstämmelse med med uppgift att övervaka mot bakgrund av mottagen information och egen fackkänne- ,. kravet att de produkter som släpps ut på marknaden skall vara dom har anledning anta. inte överensstämmer med detta krav. myndigheter de nödvändiga säkra.saint tillförsäkra dessa l synnerhet skalldeinom ramen för sin verksamhet deltai vidta sådana lämpliga åtgärder befogenheterna för att som säkerhetsövervakningen av de produkter som förekommer direktiv. inklusive möjlighetenvidta att ävilardem enligt detta marknaden. särskilt genom att v rebefordra uppgifter om fall bristande uppfyllelsekraven lämpliga sanktioner vid av av riskermed produkterna samt genom att delta i strävandena att Deskalllämna uppgifter dessa myndigi detta direktiv. om undanröja sådana risker. heter till kommissionen. som skall vidarebefordra dessa

uppgifter till övriga trtedlcmsstater.

Artikel4 Artikel6

Då konkreta gemenskapsbestämmelser saknas för För tillämpningen artikel 5 skallmedlemsstaterna ha av säkerheten hos produkt. en skalldenna betraktas som säker de befogenhete krävs for att. medhänsyn till graden av som om den motsvarar de specifika reglerna i den nationella riskoch ienlighet med fördraget. särskilt artiklarna 30och36

lagstiftningen idenmedlemsstat där den saluförs. förutsatt att i detta. vidta lämpliga åtgärder bla i syfte att

dessa reglerär i enlighet med fördraget. särskilt up, artiklarna 30och J6i detta. och att de innehåller krav for a fore-ta lämpliga kontroller av produkternas säkerhets-

hälsa ochsäkerhet som produkten måste uppfylla for att egcnskapcr rimlig omfattning fram till och meddct o släppas ut marknaden slutliga knnsumtiotts- eller anvandningsstadict. även

efterdet att produkterna släppts ut marknaden som

säkra produkter. 2 I avsaknad av sådana regler som avses i punktl skall

en produkts överensstämmelse med det allmänna säkerhetskra- b ålägga berörda parter att lämna alla nödvändiga upp-

vet bedömas mot bakgrund av vad som är tillämpligt av lysningar,

följande: icke bindande tiunella standarder som inlörlivar en

Europastandard. tekniska specifikationer gemenskapsnivá c ta slumpvisa prover aven produkt eller en produktserie

eller, om sådana saknas. standarder som upprättats i dun for utförasiikerhctskontroller. att

medlemsstat där produkten salufdrs.god säkcrltcts- och

ltälsopraxts inomden berörda sektorns eller den samlade dl stalla fnrhanltxvillkrvr for marknadsföringen avpro-

Bilaaa 3 161 3931,0059S

NrL 22828 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 11.3.92

duktema i sylle säkerställa att produktsâkerheten samt 2. Kommissionen skall snarast inledasamråd med de

kräva lämpliga att varningar pilörs produkternade om berörda parterna Omkommissionen efterdetta samråd finner

riskerdessa kanmedföra. att åtgärdenbefogad. är skalldenomedelbart underrätta den

medlemsstatvidtogåtgärden som ochövrigamedlemsstater. vidtaåtgärder lör att säkerställa attpersoner som kan Skulle kommissionen efterdetta samråd finna att åtgärden är komma att utsättas risker för genom produkterna i god obefogad. skalldenomedelbart underrätta denmedlemsstat

tidochpl lämpligt sitt ‘ ttas om dessa risker. som vidtog Åtgärden.

bl.a. genom att utförda särskilda varningar.

temporärt, underdentid som krävsför att utföra AVDELNING V nödvändiga kontroller. förbjuda leveransleverans-

erbjudande ellerutstillande aven produkt eller pro-

duktserie. tydliga om ochsammanfallande indikationer ner . ochingripanden pa finnspådennas farlighet 5.

förbjuda att en produkt ellerproduktserie som hcvisats Artikel8 vara farligslippa påmarknaden ut samt vidta de

kompletterande åtgärder krävsför som att säkerställa Om en medlemsstat vidtar.ellerbeslutar vidta. att att förbudet efterlevs, nödåtgärder för att hindra.inskränka ellerknytaspeciella

villkortill deneventuella marknadsföringen elleranvindganiseraeffektivt ut och omedelbart tillbaka-dragan- ningen inomsittterritorium produkt aven eller parti ett aven

de aven farligprodukt ellerproduktse som redan förekommer produkt grund denallvarliga av ochakutafara som påmarknaden samt. om såir nödvändigt produkten ellerpartiet medför förkonsumenternas hälsa och se till att dendestrueras under lämpliga förhållanden säkerhet skalldenomedelbart underrätta kommissionen om

detta. såvida intelcstâitnmelser om likartade förfaranden redan ’’. De’ g ‘ som d nas behöriga g , finnsi andra rättsakter utfärdatsgemenskapen. som av hetervidtarenligtdennaartikelskallalltefteromständig-

heterna riktasigmot Detta kravskallinte gälla. om farans verkningar inteöver

a tillverkaren. skrider.ellerkanöverskrida. denberörda medlemsstaten:

territorium

b inom ramen fördessas verksamhet, distributörerna och särskilt Utaninskränkning i bestämmelse i förstastycketfår den somansvarar fördetförsta distributionsleu.: till - L ‘ varje detpådennationella marknaden. upplysningförekomsten allvarlig om aven ochakutfara som

kommittill deraskännedom. innandebeslutar vidta att dåsåär nödvändigt. varje annan person vars medåtgärder följd detta till av verkan krävslör att undanröja derisker en produkt

medför. Kommissionen skall.närdenfår en sådan

underrättelse. kontrollera denöverensstämmer att med

AVDELNING bestämmelserna i dettadirektivochöversända dentill de lV övrigamedlemsstaterna.i sin som tur omedelbart skall

Underrättelse underrätta kommissionen omvarje vidtagcn Åtgärd. ochutbyte information av

3. Detaljerade förfaranden fördetinfonnations-

Artikel7 system inomgemenskapen, som behandlas i denna artikel.

återfinns i bilaganDeskalltillämpas kommissionen av i

Di medlemsstat enlighet meddetförfarande fastställs som i artikelll. en vidtaråtgärder utsläppandet mot

marknaden produkt av en eller parti ett aven produkt eller

kräver dess tillbakadragande frånmarknaden enligtartikel 6.1 Arlikr9 d-h. skall medlemsstaten underrätta kommissionen om

åtgärderna och ange skälen till dem.i denmån slidan en Om kommissionen - genom underrättelser frånmedlemsunderrättelse interedankrävsi specifika gemenskapsfdrcstaterna eller genuin upplysningar som dessa lämnar. särskilt skriñer.Dettakravskallintegälla, åtgärderna om avser en enligt artikel 7 eller8 får kännedomförekomsten - om av en händelseenbart av lokalbetydelse och vars verkningar i vart allvarlig ochakutfara somen produkt medför förkonsumenfallendast berördenaktuella medlemsstatcns territorium ternas hälsa ochsäkerhet i olikamedlcmsstáte ochom .

162 Bilaga 3

39’L0059lS

gemensk officiella tidning NrL 22829 ll.8.92 Eu. .‘ a una , ,

vidtagit åtgärder enligt skall fatta förslag av kommissionen. Medlemsstate a en eller fleramedlemsstater har röster inom kommittén skall vigas det sitt som anges i artikel 6.1 d-h som innebär hinder att slippa ut proden skalldras nämnda artikel. Ordföranden får interösta, dukten på marknaden ellerkrav att

tillbaka från marknaden

Kommissionen skallsjälv besluta om åtgärderna i fråga, om b medlemsstatema har vidtagit olika åtgärder med ande har tillstyrkts av kommitténl Om förslaget intehar tillledning av den aktuella fann. styrkts av kommittén eller om inget yttrande avges. skall

kommissionen utan ‘ , föreslå rådet vilka åtgärder som c faran intekan åtgärdas enligt de andra förfaranden som bör vidtas. Rådet skall fattasitt beslut med kvalificerad fastställs iden specifika gemenskapslagstiftning som iir produkt- majoritet. tillämplig den aktuella produkten eller

kategorin grund av arten av sikerhetsproblemet och

dess brådskande karaktär. och något beslut inom l5 dagar frin det Om rådetinte har fattat att förslaget mottagits. skall kommissionen sjilvbesluta att de d faran endast kan undanröjas pl ett effektivt sätt genom interådet med enkel föreslagna åtgärderna skall vidus. såvida att lämpliga åtgärder vidtas på gemenskap nivå för att majoritet har avvisat förslaget. säkerställa skyddet av konsumenternas hälsa oelisäker-

het och en väl fungerande gemensam marknad.

Enåtgärd antas som meddetta förfarande skallgilla

underhögst tre månader. Giltighetstiden färförlängas med kan kommissionen. efter samråd med medlemsstaterna ochpå förfarande. för- samma begäran av minst enav dem. antaett beslut enligtdet

farande som fastställs iartikelll som åligger medlemsstater-

nl att temporärt vidta sådana åtgärder som avses i artikel6.1 Medlemsstaterna skall vidtaalla åtgärder som ir 3. d-li. nödvändiga fdr :itt genomföra beslut som fattats enligtdetta

förfarande tio inom dagar.

Artikel10 d. De behöriga myndigheter i medlemsstaterna som

ansvarar för genomförand av åtgärder som beslutats enligt . detta förfarande skall inom en månad de ge berörda parterna

Kommissionen skall biträdas av en ommitte for möjlighet att inkomma med synpunkter och underrätta

brådskande produktsäkerlietsfrágor. nedan kallad kommit kommissionen om dessa.

ten, som skallbestå av företrädare förmedlemsstaterna och

ha en företrädare för kommissionen som ordförande, A rlikel12

inskränkning artikel 9 skall nära ett samarbe- Medlemsstaterna och kommissionen skall vidta nödvändiga ’. Utan av c äga mellan den kommitté i punkt l ochde åtgärder for att säkerställaderas att tjänstemän och företrädare te rum som avses övriga kommittéer specifika gemensk har tystnadsplikt i fråga om upplysningar som inhimtats enligt som tsgenom . biträda ommissionen i frågor gäller detta direktivoch som till sin natur ir Ifürshemligheter. föreskrifter för att som i samband med varjeberörd såvida inte omständighete kräver att upplysningar omen hälso och säkerhetsfrågor uu vissprndukts säkcrlietxegenskapcr måste offentliggöras för att produkt, skydda människors Iiälsa och säkerhet.

Artikelll AVDELNING Vl

Övriga och avslutande bestämmelser Kommissi företrädare skall förelägga kommittén

ett förslag tillåtgärder. Kommittén skall kontrollera att kraven

artikel9 är uppfyllda ocli därefter yttra sigöver förslaget l A rlikrl I3 inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn hur till

brådskande frågan Denna iir. tid fär dock inte överskrida en Dettadirektiv skull inte påverka tillämpningen av direktiv manad. Yttrandet skall antas medden majoritet som enligt 8S374IEEG artikel 148.2 l furdrugct skalltillämpas vid beslut rådet som

393L0O59S

NrL 22830 Eiirtiiveiskd gemenskapernas officiella tidning

Artikel14 Justeras, .xarskiltråga i om en utvidgningdess av räckvidd enligtartikel l l och J a. samt om bestämmelserna i avr l Varjebeslut, somantas enligt detta direktiv och som delning V skallandras innebar hinder slappa att uten produkt marknaden eller krav denskalldrastillbaka att från marknaden, skallredovisa deskäl som liggertill gnind.Beslutet skall snarast möjligt meddelas denberörda parten och ange demöjligheter att Artikell7 överklaga stårtill budsenligtgällande som lagstiftning i den berörda medlemsstateninomvilkentid överklagande samt skallske l Medlemsstaterna skallsättakraftdelagarochandra l fiirfaunlngar somar nödvändiga for att följadettadirektiv Deberörda parterna skallalltiddåsåärmöjligt ges möjlighet senast den29 I994.Deskall underrätta kommis- JUNI genast att lämna sina synpunkter åtgärden innan vidtasOm inte så sionen dettaDebestämmelser skall från om .som antas gälla harskettpågrund åtgârdemas av brådskande karaktar, skall ochmedden29juni 1994 denna möjlighet gesi lämplig ordning efterdet åtgärden att harvidtagits. 2. Nårmedlemsstaterna antar sådana bestämmelser skall Åtgärder innebär som krav att en produkt skalldrastillbaka dessa innehållahänvisning en till dettadirektivelleråtföhas frånmarknaden skallbeakta denmedverkan som behövs fiir aven slidan hänvisning närde offentliggörs. Närmare Föra genomforandet frándistributörer anvundare ochkonsumenter skrifter hurhaiivisningen skall skallvarjemedom göras lcmsstzt sjalvutllintzi 2 Medlemsstaterna skallsäkerställa attvarje åtgärd. som debehöriga myndigheterna vidtaroch som innehar hinder att slappa ut en produkt marknaden ellerkrav på denskall att 3 Medlemsstaterna skalltill kommissionen överlämna drastillbaka frånmarknaden kanprövas vidbehörig domstol texterna till debcstummelser i nationell lagstiftning de som antar inom detområde omfattas som av detta direktiv. 3. Beslut fattats som medstod detta av direktiv och som innebär hinder släppa att ut en produkt marknaden eller kravpå denskalldrastillbaka att från marknaden skallinte något såltpåverka bedömningen av denberörda partens ansvar A rlikel IX enligtstraffbeståmmelser som enligtnationell lagstiftning kan vara tillämpligadetaktuella l fallet Beslut 8945EEG skallupphöragälladendag all somanges tantkcll7 l

AIIke15

Kommissionen skall vartannat årefterdet att dettadirektiv Artikel19 antagits lämna en rapport om tillämpningen det till Europaav parlamentet ochrådet Detta direktiv riktar till medlemsstaterna sig

Artikel10 UtfärdatLuxemburg i denI9 JUNI l992

Fyra efter år detdatum mmanges I artikel17l skullrådet medstöd aven rapport frånkommissionen om vunna erfaren Pdrådets vägnar heteravgöra dettadirektivskull om Carlos BORREGO Ordförande

164 Bilaga 3 sou 1994:150 39‘LO0S9IS

gemenskapernas officiella tidtiiiig NrL 22831

nu GA FÖRFARANDEN FÖR TILLÄMPNINGEN AV DET GEMENSKAPS- DETAUERADE SYSTEM FÖRSNABBT INFORMATlONSUTBYTE SOM AVSES l ARTIKEL 8

omfattar produkter slapps ut marknaden enligt definitionen iartikel2 a Detta system som i detta direktiv,

Följande. förvilka likvärdiga anmälningsforfaranden redan införts. omfattas inte av detta läkemedel som omfattas av direktiv 7Sl3l9lEEG och 8185 l IEEG, djursjukdomar som system omfattas direktiv 8.‘894IEEG och livsmedel av anitnaliskt ursprung som omfattas av av ‘ direktiv 89I622lEEG samt om i ing av som av systemet , för radiologiska nödsituationer enligt beslut 87600Eiii-atom.

syftari första hand till ett snabbt informationsutbyte vid allvarlig ochakut fara för Systema . hälsa och säkerhet, Eftersom du inteir möjligt att fastställa exakta och konsumenternas specifika kriterier förvad som utgör allvarlig ochakut fara. skallde nationella myndigheterna bedöma varjeenskilt fall efterdess ñirutsättningar. Detbör påpekas att produkter. som eventuellt läng siktkan medföra fara som motiverar en undersökning av möjliga en tekniska ändringar genom direktiv eller standarder. inteberörs. eftersom artikelB avser de omedelbara hot mot konsumenterna soulen produkt medför.

3. Sa allvarlig och omedelbar farahar uppdagats. skallden nationella myndigheten. så snart en långt detär möjligt och lämpligt. samråda med tillverkaren eller distributörenden av berörda produkten, De synpunkter och uppgifter dessa som lämnar kan varaav betydelse såväl for u som för dådet gäller att fastställa vilka Itgirdet m, förhandeln börvidtas att för säkra skyddet av konsumenterna med minsta möjliga men som Därñrbör medlemsstaterna söka så fullständig information som möjligt om produkterna och om farans artutan att därigenom ásidosätta L av Sky famliet.

4. Så medlemsstat har uppdagat en allvarlig och omedelbar fara vars verkningar snarten sträcker sig. ellerkan sträcka sin,utöver dess territorium och vidtagit eller beslutat on åtgärder skallden omedelbart underrätta kommissionen. Medlemsstaterna skall ange at: underrittelsen görs enligt artikel i detta 8 direktiv. Alla tillgängliga uppgifter skalllämnas särskilt

a sådana som krävs för att identifiera produkten.

b information den aktuella faran, inklusive resultaten av eventuella provningar elle om analyser som ärrelevanta for bedömningen av risknivån.

c uppgift om vilkaslag av åtgärder som har vidtagits ellerbeslutats.

d information om leverantörskedjor. om sådan finns.

Dessa uppgifter skalllämnas skriftligt. helst viatelex eller fax. men kan förberedas genom telefonmeddelande till kommissionen. Detbör undcrstrykas att den snabbhet med vilket informationen överförs är av avgörande betydelse.

S ULan detta att påverkar punkt4 kan medlemsstaterna. nar såär lämpligt. lämna tnformatim till kommissionen. innan de fattatbeslut otn vilkaåtgärder som skallvidtas. En omedelbar kontakt såsnarten fara upptäcks eller misstänks. kan påtagligt underlätta de förebyggande åtgärderna.

6. Om medlemss betraktar viss infonnation som konfidentiell. skallden ange dettaoch en motivera sin begäran konfidentiell behandling medbeaktande av att beltovet av effektiva om atgärderatt för skydda konsumenterna normalt går förek ialitetsliáins,... Detbörivm understrykas att såväl komtnis oiien som de som ingår i de ansvariga nätverken i medleinsstaterna alltid skallvidta åtgärder for att Förhindra onödig spridning av information som kanskada anseendct for produkt en eller produktserie

7 Kommissionen skall kontrolleradc att mottagna upplysiti trttit m ereiisstiiinnicr med ;irtilal 8 detta direktiv. vidlteliov kimtukt la iiicd det lund som lJIHILtI :iiiinulan och ometlellizin i vidarebefordra informationen via telcx eller faxtill licrorilu iityiitliglteter i :ivriga mel-

SOU 19942150 Bilaga 3 392L0059S

NrL 22832 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 11.8.92

lemsstater kopia med till varjestândig representation. Dessa myndigheter kansamtidigt med översändandet av meddelanden komma underrättastelefon att per Kommissionen kanäven ta kontakt medden medlemsstat som antas vara urspntngsland för produkten för att utföra nödvändiga kontroller

Dåomxtändighetema ärexceptionella kankommissionenden om anser det lämpligt. samtidigt . inleda enegen undersökning for att komplettera de mottagna upplysningarna ocheller

sammankalla denommitté forbrådskande produktsäkerhetsfrågor som inrättats genom artikel 10.1detta i direktiv

I samband medsådana undersökningar skalltnedlemsstatema i största möjliga utsträckning lämna deupplysningar kommissionen begär.

Övriga medlemsstater skallsålångtmöjligt dröjsmål utan meddela kommissionen följande . a Omprodukten harsläppts ut marknaden inomderas territorier

b Ytterligare upplysningardekanhamottagit denAktuella som om faran.även resultat eventuella av provningar elleranalyser utförtsför bedöma som att risknivån.

Deskalli samtliga fall snarast möjligtmeddela kommissionen följande: c Vidtagna ellerbeslutade åtgärderdetslag av somavses i artikel8.1i dettadirektiv

d Omdenprodukt nämns som i informationen harpåträffats inom deras territorium utanatt dettamedfön några att åtgärder vidtagits eller beslutats orsakerna samt lill detta

Kommissionen kan - mot bakgrundutvecklingen av idetgivna fallet ochdeupplysningar . medlemsstaterna som lämnat enligtpunkt9 ovan- sammankalla dentidigare nämnda Kommittén förbrådskande produktsäkerltetsfrågor för dryftaderesultat att som uppnåtts ochutvärdera deåtgärder som _ Denna kommitté kan ävensammankallas begäran företrädare . aven för medlemsstat. en

Kommissionen skall genom sinasatnordningsmtiner söka . a undvika onödigt dubbelarbete vidbehandlingen av anmälninga ua. b fullt ut utnyttja fackkunskap den som finns samlad inomkommissionen

c hålla andra berörda organ fullständigt infonnerade. d se till att överläggnittgurtta i samtliga ~a a kommittéer skerenligtartikel i l0 detta direktiv

Om medlemsstat en avser att. utövereventuella åtgärder som endast avser denaktuella -. allvarligaochomedelbara faran.ändrasinlagstiftning genom att anta nya tekniska

specifikationer. skalldessa redan fö. enligtdirektiv 83Il89EEG medangivande dåsåärnödvändigt,sådana attgelägna g skäl av somavses i artikel9.3i detdirektivet

Kommittén förbrådskande produktsäkerhetsfrågor skallregelbundet informerassamtliga om . inkomna anmälningar och uppföljningen om av dessa. så denfår att överblicklaget l en av fallenligtpunkterna 8ochIOochsådana fall som omfattasförfaranden. av ellerliggerinom vrf L för som genom :skrifter forspecifika ‘ ‘ eller . r r u skalldeL ‘ -u undcrrii l fall as. som ligger utanför vu förV för Mr pr ‘ L ‘gm och för vilkabestämmelser enligtpunktll dsaknas skallkontaktstiilletta underrättaseventuella överläggningar otn inomandra kommittéer

Förnärvarande finnstvånätverk knntaktställen: av nätverket förlivsmedel och nätverket för . andraprodukter in livsmedel Förteckningen överkontaktställen ochansvariga medtelefon

tele och faxnutnmerär konfidentiell ochdistribueras endast tillnatvcrkens medlemmar Med hjälp av denna förteckning kankontakt upprättas medkommissionen ochmellan meJr lemsstaterna för att underlätta utredningen av detaljfrågor. Om information ny allmänt intresse av framkommer vidsådana kontakter mellan medlemsstaterna. skalldemedlemsstater som inledde denbilaterala k underrätta kommissionen Endast sådan information erhållits som ellerbekräftats genom kontaktslällcna i medlemsstaterna skall anses mottagen detsnabba som genom systemet forinformationsutbyte

Kommissionen skallvarje;ir göra iwcrsyn ntitvcrkctts en effektivitet. uvetttucllu av nödvändiga förbättringar och utvecklingen kommuntkattottslckntken av mellande myndigheter somansvarar Gitverksamheten

Bilaga 4 167

NoL 2.2324 OfficialJournalof theEuropean Communines ll. S.92

COUNGLDIRECTTVE 9259EEC

of 29June1992

on general product safetey

THEoouNcn.OFTHEEUROPEAN COMMUNITIES, Whereas and produaionequipment, capitalgoods other

produazs usedexdusively the in context a of trade buxinm or arenot covered bythisDirective; Havingregard theTreatyestablishing to the European

Economic Community. and particularArticle100a

thereof, ‘Whereas,the in absence of specific safety more provisions, withintheframework ofCommunity regulations. covering

theproduas concerned. theprovisions ofthisDireaive Having regard theproposal to fromthe Commission l, are to apply;

In cooperation withtheEuropean Parliament 7.

Whereas whenthere apedfie are ruld ofCommunity law,

of thetotalharmonizatzion and puticular type. rules Havingregard theopinionof to the Economic and Soda adopted on the basis ofthe new approadi, whichlaydown

Committee 5. obligations regarding productsafety.furtherobligations

should beimposed economic not on operators as regards

theplating on themarketof products covered such Whereas important adopt to measures withthe aimcf rules;

progressively establishing theinternal market period overa mtpiring on 31 December 1992; whereas the internal

market to comprise without internalfrontiers anarea in Whaeas,whenthe provisions whidithefree of goods, of specificCommunity movement persons. services and regulations capital ensured; cover only certain aspeas of safety or categoriesrisksin of respeta oftheproduct concerned. the

obligations of economic operators in of such respea Wherus some Member States have adopted horizontal aspects are determined solely those provisions;

legislation productsafety. on imposing, general in particular.a obligation economic on operators to market only

safeproducts; whereas thoselegslations differ the Whereas appropriate supplement the duty level to to observe ofprotcdonafforded to pasons; whereas tudi dis-parities the generalsafety requirement by obligation an on andthealumn:ofhorizontal legislation in otherMember economic operators to supply consumers with relevant

States liable are to aeate barriers tradeanddistortions information andadopt withthe to measurs commensurate ofcompetition withinthe internal market; diaraaeristic: of the products, enablingthem be to informed of therisksthat:ha: ptodua:mightpresent;

Whereas very difficult adopt Community legislation to for every produawhich exists be developed; or may Whereas in the alumn:of specificregulations, aineria whereas there a needfor htoadly—based, legislative a shouldbe definedwherebyproduasafety be frameworkof a horizontal can natureto dealwith those utmed; produtztnandalsotoeoverlatainaeinexis-tingor

forthcoming specific legislation.particular with view nomstlrinslhigh a levdofprotection ofsafety andhealthof authorities paoons.aa required by WhereasMemberStates must establish Artide100 3 oftheTreaty; a responsible formonitoring product safety andwithpowers to taketheappropriate measures;

Whereasixistbcreforeoecessarytoestahlishooa

Community level genualsafetyrequiranentfor a any productplaced on the marketthat intendedfor ‘Whereas necessary particular for the appropriate

consinnenotliltelytobeusedbyconsumemwhereas tneasutesuoindudethepowerforMembetStancsno

certain second-hand goods should nevertheless be otduded organize, immediately and eéñdmtly. thewithdrawal of bytheir nature; dangerous produasalready placed themarket; on

‘ o] Noc 156. 27. 1990. s. Whereas necessary for the preservationthe of unityof p. i o; No c 95,17. 4.1990. p. 233 the market to inform theCommission of andDecinon anymeasure ofll June 1992 Bot yet published theOf£dal tcwiaing the plating on themarketof a product or requiring it: withdrawal fromthemarket forthose ’ OJNoc 75.zs.3.1990. p. rdatingtoaneventwhidrislocalineffeaandinanyuse except

168 Bilaga 4

Official Journal of theEuropean Communities NoL 218ZS Il. 92

Member State concerned; immediate future, all large part ofthe Community and limited to the territory of the ora be taken only in compliance whidi.in view ofthe nature ofthe safety problem posed by whereas such measures can with provisions oftheTreaty. and panziatlar Articles the product cannot bedealt with effectively in a manner the under the commensurate with the urgency of the problem 30 36; to Community procedures laid down the specific rules of

law applicable the produas category of products in to or Whereas thisDireaive applies without prejudice to the question;

notification procedures in CoundlDirective 83189EEC

of 28 March1983 laying down a procedur: for the

provision o information the field of technical standards

and rcgulauons‘ and Commission Decision provide for adequate providingfor the Whereas therefore noossary to an 88383EEC of 24 February 1988 for the adoption of xnedianism allowing. in thelast resort. improvement ofinformation on safety. hygiene and health Community. in the measures applicable throughout the at work 3; addressed the Member States, in form of a decision to with situations as mentioned order to cope emergency above; whereas nada decision not of dina application Whemu effective supervision ofprodua safety requires the a economic and mun be incorporated into a netting-up at national and Community levels of a synen: of to operators national instrument; whereas measures adopted under nach rapid exchange of informanon in emergency situations in aproccduretznbenonaorethanhrterimmasuresthar respea of the iafety‘ of a product and whereas the have be taken by the Commission assisted by a procedure laiddown byCouncil Decision 8945EEC of to committee of representatives of the MemberStates; 21 December 1988 ona Community system forthe rapid whereas. reasons for of cooperation with the Member exchange ofinformation on dangers arising from the use of States. upprop to provide for a regulatory consumer products 3 should therefore be inoorportted committee according to procedure II b of Decision into this Directive and the above Decision shouldbe advisable for this Directive 87373EEC ’. repealed; whereas also to takeover the detailed procedures adopted underthe above

Decision and to give the Commission, assisted a

committee. power to adapt them;

Whereas this Directive does not affect viairns rights within

themeaning of Council Dtreaive 85374EEC 2.5 of July Whereas, moreover, equivalent notifianon procedures. approximation of the laws. regulations and which under 1985on the alreadyexist for pharmaceuticals, come administrative provisions ofthe Member Sure: concerning Direcaáves 75319EEC‘ and 81851EEC’. ‘°; liabiliry for defcaive produtzs concerning animaldiseases referred to in Dimøáve

82894EEC‘. forproduas ofanimaloripln coveted hy

Directive 89662EEC 7. andin the form of the system

for the rapidexchange oi information radiological anergendt: underDecision 87I600Eurat0m -, Whereas that Member Statt: provide for necessary appropriate means of redress beforethe competent count

in of taltm bythe competent authorities respect measures Whereas primarilyfor Member States. in compliance whichrestrict the placing on the market o a produa ot

withthe Treatyland particular with Articles30 to 36 require its withdrawal;

thereof. takeappropriate to measures with regard to

dangerous produaslocated within theirterritory;

Wherear appropriate to consider.in the light of Whereasinsuchacituationthedecisiontaltenona coulddifferfrom MambaState experience, possible adaptation of this Directive, partiailar product one to unacceptable partiqtlarly regards extension ofits scope andprovisions mother. whereas audi difference a may entail u endcotmirtrte barrier situations andintervention ar Community disparities in uansumer protcaion a on unergeney intra-Community trade; level; to ~

Whaeasitrnaybencccssarytocopewithaetious

produa-safety problems which affect or could affca, the in conarrning Whereas. in addition, the adoption o tneamres hnportedptoduuswithaviewtoprevcudngriskstothe

safety -and health of persons must comply with the

NoL m. za. ms. 4. p. I Communitys international obligations.

NoLlU,H.Ilfip.M. No 17.21.1.m9.p. sx.

NoLl4L9.£19H,n11 NcL3U,ll.U8Lp.L

No 3711.31. L u. m2.p. ss. NoLJ9s.3o.rz.r9r9.p.ia P OJNo L 197.lå. 7, 1987. p. 33.

NoLJ7L3Q1Ll9U.p7 W O] NoL 110. 8. 7. 1985. p. 19.

Bi1 4 I69 JU

No L 22826 OfficialjournaloftheEuropean Communities 11.8.92

HASADOFTED HHSDIRECITVE: theeffect otherproducts, where reasonably —— on foruceablethat will be usedwith other produas,

- the presentation of theproduct. thelabelling, any insmicdons for its use anddisposal and any other indication or informationprovidedby the produ Obiecdve Scope Definitions — — - the utegories of consumers at serious riskwhen usingtheproduct. partitailar in children.

Arficlel ‘Diefeasibility ofohtnining higherlevdsofsafety or the availability of otherproduas presenting I laser deyee of riskshall not eonuitute poundsfor considering a 1. The purpose of theprovisions of daisDireaive produa beunde ‘dangerous’; to to or ensure thatproduazs plamd themarket safe. on are e dangerous productshall meanany product whidzdoes notmeet thedefintionof ‘safeptodu: according to 2. The provisions ofthisDirective shallapply in far point h hezeof; so as mere areno specific provisionsrules in ofCommunity law governing thesafetyoftheproduasconcerned. d producer dull mean:

— the manufaauraof the ptodua,whenhe ln particular,wherespecific rulesof Community law srablished in the Community, and any omer contain provision: imposing safetyrequirements the on person presenting himself as themanufacturer products which they govern, the provisionsArdeles of 2 to affixing to the product his name. trade mark or 4 of this Direaive shall not, i.n anyevent. apply those to other dinstinaive mark, or the person who products. reeonditions theproduct.

the manufacturersrepresentativt. what the Where specific rulesofCommunity manufacturer not establishedthe in Community lawcontainprovisions governingonly main or. there no representative establishedthe in aspeas of productsafety or categoriesrisksfortheproduct:ounce:-ned. of Community, theimporter oftheproduct. those the are provision:whichshallapply theproducts to concerned otherprofessionals — in thesupplychain.insofar as withregard therelevant to safety aspects ot risks. their activities affea thesafety may properties of a produaplaned themarket. on

e distributor shall meanany professionalthesupply Article 2 drain whose activitydoes not affectthe safety properties product. of a

For the purposes of thisDirective:

a productshell mean any produaintended for consumer; or likely beusedby to consumers. supplied whether for consideration ot not in the of commercial course a activityandwhether new, used reconditioned. or

However. thisDirective shall not apply aocond-hand to General safety requirement productssupplied antiques as ot as produas be to repaired reconditioned or prior beingused.provided to thatthesupplier dearlyinforms the person to whomhe supplies theprodua thateffea; no ArticleJ b safeproductshall meanany product which, under or reasonably foreseeable conditions of use. including duration, does 1. Producers be shall obliged to place only safeproduas notpresent any risk or only theminimum on themarket. riskscompatible withtheproductsuse. considered ameptahle as andconsistent with high a levelof proteaion thesafety for taking into account thefollowing andhealthofpersons. 2. Within the limit: of their pointsinparticular: respective raivities.

producers shall: - the duraaaisdcsof the product. includingits competition, packaging, instructions for assembly provide with the relevant information — consumers to andmaintenance. enable them therisksinherent product to assets a

4 170 Bilaga

OfficialJournal of theEuropean Communi NoL 11827 11. 92 8.

throughout the normal reasonably foreseeable paiod technology and to the safety which consumers may or of its use, where such risks are not immediately obvious reasonably erpeca. without adequate wunings, and to takeprocautious against those risks. 3. Conformity of a product with the provisions mentioned in parayaphsl 2 or shall not bar the competent authorities Provision suchwarnings of does not. however. exempt ofthe Member States from taking appropriate measures to any person from compliance with the other impose restrictions its being placed the market or to on on requirements laiddown this in Directive, requireits withdrawal from the market wherethere evidence that,despite such conformity. dangerous to adopt withthe diaractaistics thehealth andsafety of mnsumers. measures tmrirncrirurate of the produm whid:they supply, to enable them to be informed riskswhichthese of prodummight present and take to appropriate action including. i necessary. withdrawing theproduct question in fromthe market to avoidthese risks.

The above measures shall for example i-ridude, Obligations powcn and ofthe ManberStates whenever appropriate, marking of the produax or product batdies such in a way that they can be identified,sampletesting of marketedproduas. irivestigating complaints madeandkeeping distributors Article5 informed suchmonitoring. of

Member States shalladopt the necessary laws, regulations andadministrative provisions to make producers and 3. Distributors shallberequired withdue in distributors comply with their obligations underthis to act care order help oompliano: withthe general safety Directive in such away that products placed on the market to toensure requirement. in particular by not supplying products which are safe. they know or should have presumed, the on basis the of informationtheir in possession and as professionals, do not ln pardailat, MemberStates shall establish nominate or complywith this requirement. In particular.within the authoritiesmonitor to the compliance ofptoduas with the lirnitx oftheir rbpective activities, they shall participate in market. obligation place to only safeproducts on the marketand monito thesafetyof products placed the on cipedall‘bypassing information product risks arid arrange forruchauthorities to have-the ncassary powers on on incumbent them cooperating iti theaction taken avoidthese risks. to takethe appropriate measures upon to including the possibility of imposing under this Diroajve, suitable penaltiesthe in event offailure to comply withthe obligations deriving fromthis Diroaive. They shallnotify theCommission of the saidauthorities; theCommission shall passon the information to theother Member States.

Artidef 1. What there areno rpcdficCommunity provisions governing the safety of theproducts question, a product shallbedeemed safewhenixmnformstothespedficmles I. For the ofArticle Member States shallhave purposes ofnationallawoftheMembaSute whose territory the thenwessarypowers,aczinginaccnrdanoewiththedeg:ree P°d‘-5 i i da11‘d°fl. Rudititlesbeingdrawn up in risk and coufon-nity with theTreaty. and particular or conformity with the Treaty, and pardailar in Articles30 Articles and 30 36 thereof, to adoptappropriate measures and J6 thereof,andlaying down the healthand safety with view,inter aha, to: a requirements which the product must satisfy in order to be marketed. a organizing upprop diecks on the safety properties ofproducts, even aftertheir being placed on the market as beingsafe, ouan adequate scale. up to the Einal stage of useor consumption; Llntheabscoceofspecilicnrlesasreferredtoin paragraf theconformity of a product thegeneral to b requiring all necessary information from the parties safety requirement shallbe assessed having regard to concernedvoluntary national standards giving effect lo a European Blfldlfd OI. Whatthey exist. Community technical c takingsamples of a product or a product lineand to ‘P°d5‘5°|15 0|’. ‘Ailing these. to standards drawn up in nrbiecting them to safety checks; the Mmber State inwhich theprodua in drculation, or to theoodes of good prauicein of healthandsafety d subieaingproduct marketing to prior conditions respea dne conoemed the of the arid designed to product safety and requiring that sector or to stare an ensure

Bilaga 4 171

Nol.1l8Z8 Officialjournalof theEuropean Communities ll. 92

suitable warnings beaffixedregarding theginswhich 2. The Commission shall enter intooonsultations withthe theproduamaypresent; partiesconczmed quickly as as possible. Where the Commission concludes, aftersuchconsultations. thatthe e making arrangements to ensure persons that whomight measure justified, shall immediately inform the beorposed to I risk from I produa are informed in Member Statewhichininatedthe action andtheother goodtimeand I suitable manner ofthesaidriskby, Member States. WheretheCommission concludes, after interalia.thepublication ofspecial warnings; suchconsultations, thatthe iustificd. measuresnot shallimmediately informtheMember Statewhichininated .f temporarily prohibiting.for the periodrequired to the action. any out thevariouscheeks, anyone from supplying. offering supply exhibitingproduct product to or I ot handa,whenever there are precise and consistent indications thatthey are dangerous;

g prohibiting theplating themarkerof produa on I or productbatchwhichhasproveddangerous and Emugeney situations andaction Community at level establishing the accompanying measures needed to assure thattheban complied with;

h organizing theeffeaive immediate and withdrawal ArticleR of I dangerous product produerbatchalready the or on marketand, necessary, its destruction under 1. Where a Member Stateadopts or decida to adopt appropriate conditions. emergency measures to prevent, restrict impose or specific conditions thepossible on marketing oruse. withinits own territory. of I product produabatchby or of reason I 2. The measures to be taken the authorities serious andimmediate risk presented thesaid produa or competent ofthe Member States underthisArticleshallbeaddressed, productbatch to thehealth andsafety of oonsumat. as appropriate, to: shallforthwithinformthe Commission thereof, unless provision for made thisobligation procedun:of I I theproducer; similar nature in the context of other Community instruments. b within the limits of their respeaiveactivities, distributors andin particular the party responsible for Thisobligation shall Ipply theeffects not oftheriskdo theExit stage ofdistribution thenationalmarket; on not.or cannot.go beyond theterritoryof theMember Stateconcerned. c any other person, where necessary, with regard to cooperation in actiontaken avoidrisks to arising from a produa. Without prejudice to the provisionsof the Em subparagraph, MemberStates may pass on to the Commission informationtheir any in possession regarding the existence of I serious and immediate risk before deciding adoptthe to measures in question.

2. Onreceiving thisinformation, theCommission shall died: tosee whetherarmpliuwiththeprovisions ofthis Direaiveand shall forward to theotherMember States, Notification andExchanges of Information which, in turn. shall immediately informtheCommission of anymeasures adopted.

3. Detailed procedures for theCommunity information Amcle7 ty$tcmdesaibedinthisArddcarcctoutind’1eAnncx. niey shallbeadapted bytheCommission in aooordanoe withtheprocedure laiddownin Articlell. Where Member I Statetakes measures whidirestrict theplacing of product I or I productbatch themarket on or requireits withdrawalfrom the market.suchas provided for Article 6 1 d to h, theMera State Article 9 shall. the to extent thatsuchnonfioanon not required under any specificCommunity lcpslacion.inform the theCommission become: aware, throughnotification Commission ofthesaid spodfying its for given the Member measures. reasons States through or information ldoptingthem.Thisobligation shall not applywhere the provided by them.in particular underArnde7 Article or Ineasuresrelatetoanevent whichislocalineffect and in of the existence of serious andirnmediate riskfrom a I any use limited to the territory theMember o State produa thehealthandsafetyof to consumers in various conoaned. Member Sures and if:

172 Bilaga 4

11.8. 92 OfficialJournal the of European Communities NoL 22829

a Member States have adopted measures Member States withinthe Committee shall be weighted oneor more entailing restrictions the marketing oftheproduct the manner setout in that Article.The Chairman shall not on or requiring its Withdrawal from the market, such those as VOKC. provided for Article in 6 1 d to h;

h Member differ the adoption of The Commission shalladoptthe measures question, States on measures to dealwiththe they are in accordance withthe opinion oftheCommittee. riskin question; the measures proposed are not in accordance withthe Committee‘: opinion, or in theabsence of an opinion, the c therisk cannot bedealt with. view in ofthe nature of the Coundl Commission shall forthwith submit to a the safety issueposed the product and in amanner The Council proposal regarding the measures to be taken. compatible with the urgency of the case, underthe shallact a qualified majority. otherprocedures down laid therpedñe Community legislation applicable the to product or category of products concerned; and date the Councilhas not :medwhtih 15 days ofthe on whichthe proposal was submitted it. w the measures d therisk an beeliminated effectively only byadopting proposed shallbeadopted bythe Commission unlusthe appropriate measures appliable Community at level, in them simple majority. Councilhas decided against a order to ensure theproteaion ofthehealth andsafety of consumers and the proper functioning the of common market. adopted underthis procedure shallbe 2. Any measure valid for no longerthan tree months. That period may be prolonged under dame the procedure. theCommission, after consulting the Member States and at the request at of least one of them, may adopt dedsion, a in aooordanoe with the procedure laiddown Article in 11, 3. MemberStates shall takeall necessary measures to requiring Member States to take temporary measures from implement thededsions adopted underthis proezdures among thoselisted Arncle in 6 1 d to h. within lessthan days. 10

4. The competent authorities of the Member States ruponsible for carrying out measures adopted under this Article10 month,give the parties procedur: shall,within one concerned opportunity an to submit theirviews andshall informtheCommission accordingly. ne Commission shallbe assisted Committee by a on Product Safety Emergence-s, hereinafter referred to as ‘the Committee‘. wmposedof the representatives of the MemberStates anddtaired by a reprt-sentaove of the Arabi:12 Commission.

The MemberStates andthe Commission shalltakethe 2. Withoutprejudice Article 9 c. thereshallbedose steps neodsary toensure thattheir officials and agents are to cooperation between the Committee referred in required not to disclose information obtainedfor the to DI-ragraphandthe otherCommittees 1 established by purposesofrhisDirutnvewhidi,byitsnature.isoovered .pociñc rulesoi Community law assist the Commission byprofessional sea-ecy. except for information relating to to regards thehealthandsafety of theproduct the safetyproperties of a given product which must be u aspects concerned. made public circumstances so require. in order to protea the health andsafety of persons.

Amelel l TITLEVI

l. The Commission representative shall submit to the Comrnitteeadraftofthemea.surestobetalten.The Miscellaneous and finalprovisions C°mmi°¢. having verified that theconditions listedin Article9 are fulfilled. shalldeliver opinion the its on draft within a time limit which theChairman may lay down |°°°|’dl-D8 I-lit D urgency of the matter butwhidi may not ArficleI3 owned one month.The opinion shall bedelivered by the majority laid downin Article1482 of the Treatyfor adopoon of decisions by theCouncil proposal from This Dirtactive shallbe without prejudice to Directive ona d C0mmiSSIOn. The votes of therepresentatives of the 85374EEC.

Bilaga 4 I73

NoL 22830 Offidaljournalof theEuropean Communities 11.8.92

Article14 shalldecide whether adpust thisDirective, to in partiotlar with view extending a to its scope as laid downin Articlel 1. Any decisionadoptedunderthis Direaiveand 1 andArtide2 a. and whether involving theprovisions ofTitleV restziaions theplacingof product the on a on should be amended.

market, requiring or itsWithdrawal from themarket.must

mt: theappropriate reasons on which based. shall

benotified assoon as possible the to concerned and party shallindicate theremedies available undertheprovisions in Article17 forcein theMambaStarein questionandthelimelimits

applying suchremedies. to

1. Member States shalladoptthelaws,regulations and Theparties concerned shall.wheneva feasible. begiva: administrative provisions complywiththis a.n necusary to opportunity oo submittheir viewsbefore theadoption of Direaive by 19 June 1994 the latest. Theyshall It the measure. thishas not beendone advance because forthwith inform the Commission thereof. The provisions of the urgmey of the measures be taken, such adopted shall applywith:Het:from 29June 1994. to opportunity shallbegvenin due course afterthe measure hasbeenimplemented.

2. Whatthese measures are adopted by the Manber

Measures requiring the withdrawal States. they shall contain reference this Direaive of productfrom a the a to or be market shall take into consideration theneed accompanied such a reference on the occasion oftheir distributors, user: and contribute toencourage official the publication.The methods of making such

consumers to to a implementation of such refcrenc shallbelaiddown the Member States. measures.

2. Member Statsshall that taken ensure anymeasure 3. Member States shall the emnpctent authorities involving restxiezions the communicate to theCommission on the oftheprovisions of placingof a product on the market requiring its text national law which theyadopt or in the Withdrawal fmm themarket bechallenged beforethe area covered this Direaive. can competent courts.

3. Anydcdsiontaken virtueof thisDirectiveand

involving restrinon.t theplacingof product on the Article18 a on market requiring or itswithdrawal from themarketshall

beentirelywithoutprejudice to assessment of theliability of the Decision8945EEC herebyrepealed the date on party nanm-nd, in thelight of thenationalcriminal referred in Article17l. to lawapplying inthe case in question.

Aruc1e15 Article19

Every two years following the dateof adopnon,the

Commission shallsubmit theimplementation a reporton ThisDirective addressedtheMember States. of this Directive the European to Parliament andthe to

Coundl.

Done Luxembourg, at 29June1992.

~~ Articlere

FortheCouncil Fouryearsfmtnthedatereferred in Article171, to on

the basisof a Commission the otpetimce ThePresident acquired. reporton together withappropriate proposals. theCouncil Carlos BORRECO

Bilaga 4 sou 1994:150 174

0155.1 a1méês1ixo$ean a.92 1 - Cominunitis No zzsan L 11.

ANNEX

DFlA.l1.£D PROCEDURES FORTHE APPUCANON OFHE COMMUNITY SYSTEM FOR THE RAPID EXG-IANCE OF INFORMATION PROVIDED FOR IN ARTIOI.I

l. Tkquunwvmproduasphnødourhcnukaudånedinuádezndüñbümivc.

Phnmacwüak. wiki under Dincxive 75319EECand I1ISIIEEC. and animals. nvlnidi om: DirectiveIIII94£ECopp|iamdprodua:o{nninnlui§n.uhrudIe7nncov¢dbyDi:euiw I92IE£C.nd|§cuynuhtndidopnl¢na1udswhichco~u:widaptadnnmhndmd pnduasDed§ml1600l£n:wm.mududed.§n¢lhqmwvuudbyeqivdu:Ioi5u6m pmaduru.

l. TheIynuniunndaflyuineduanpid¢nn¢¢dhfuua§uhIbcaundu¢ioundinndinu dnkodkhuldandnlaydcunanmamkkinpodbkwhydownupedficchinuwvhx. pnd|dy.wnnimuuhndhand|ahu1mk;hIhBn¢IM.¢¢ndoulnIbaiisvfllduda¢ iud¢¢u¢hbdhiduduuoa’unain.kahwHbeaouddm.uAI6deIolIhhDi:intduaw izunwdiuedatuupouedbyn, ‘ u: ‘ ,, |ou¢cIntish.vIN:h ufllancudydpondbkndlniuldnmgubyuumddhcdvswazndudsueouaua-ud. ,

3. Assoonunaiouundinmcdisutiskisdexea:d.|~hcudoulnuthority|hafl¢nnIlt.iucnrupouihk , the, ‘ cr cute, ‘ ‘Theitpoimolvievcnddacdauils ItlaidudacymppiynaybemdulbodltodbeudminiuudouolthcMatbusuu-.snduozb:Conniniou ,, hdauninin;vhntaa5wshwldbeuknwmnmdmdh¢conanakpnnmdvidunhhnund mmmdddiuup6m.Todnu¢mdsdwMmbaSauuIhoulduduvunwohaindaeunxim:ud hbaudmudwproduasnnddnummddxedangmviduwtmnprumiingduuedhtnpidiq.

4. As|oouunManber5uuhud¢Ieaud:aeriounndiznnedinuisknhedeasdvhidictlzndotwuld cxtendlacyonditsusl-itory.and|n:na::1:sh:v¢beu:ukenordedd¢don.ixdu1linmdindyin.fotndnc Commission.Th¢Mc:nbaSuudu.llindia¢edutitknodfyiuthccannisdonundakidgloldlis Dinuive. All Ivaihhkdexailslhnflgiva.in b: pufialu on:

a informationidentify to theproduct;

bldudnngahvdvcfihdudingdnrsxduolnylsulmdynautiémtdaumwmeingdukvd olrisk;

cds¢utu.r:olxbcInunuBukuotde:idcdou;

d information ou supply daaim where und: inlommiou posäble.

Sud inuti: ’inIvIiuu., ,byd¢xoIhx.buna1h:pnadedbyn d¢phouuflucConnudou.kIbwHhtun:nbaedIhuIhupudvihwhichIhcilunn6uk enununiucedisaudnl. .

.Wi:hwtp:hndianpow4.MaubuSuunay.wha¢npproprhu.pInhfanndoanIhe r nuhenge, gen auch: mbcuken.lnne¢|i.maoaua,uIoou unfl|kisdiwwuvdaruq:eu:d.cIninhabulinI:pwvu1iv:Au9ou.

.lfd:e Sm: Guif tube klbouldspccifydhndinuilyiu nquealumafidulfiafimbaflauhnhduhndnenedwnkccfieciwnunnswpoceaansunas _ ’ ol ‘.IuhouldAlsohen:au:baedul:npnauoons u: uknhnflnu.bochbyuh:GounhdmnMbydxnunbmdIh:utwukIwnahkhIhcvubm‘ Meuabersmcguouvoiduly ,di|doamoinfocuudoaIikdyun|n:nIhetq:umionofu produaoua-iaolproduas.

.Th¢Cou:mis:ioII:hdlvuifyIhec:nfonnityuf¢‘hc n$vedwithAnideIofd:iIDindivc. cnnuadeuodyin;aa:ntry.ifaec:ssuy.nndiorwudzh¢infornaISoainmediudybydencthxtodk relevant nnrhotiá: the in oda:MumbaSum vid: copy to ad: pannan: tepnsauziou; du: I

Bilaga 4 175

No L 22832 Official journalof theEuropean Communities

Iuthorides may. It the um: dme theuumtinion u of therelax.be contacted bytelephone. The Gptnnussion may conuct Also theMamba Surepresumed the to be country o: neipnolduproduct to any out ncocsuxy the verifications.

At the same lime Commission, the whenmadden to necessary. be and order supplement to the . inlonxution mognad.inLlctpcianll an drcumxunca insdrutetnvesdynon u: o mownmanen undar wnvene theCommitteeElncrgendes on providedinArticle101 lot o mnDuncan.

In the use ol sud: invcsuption u: Member Sun:dull applytheCommission withtherequested informativathebenoftheirnbihry. to

. Theodu:rManlcrSuusue ‘ when-vu,k roinlormázcl widaoutdellyoflhe follaw-Eng: ,,

I wbetba theproduct hu bemmultemd init: Izrritory;

b supple:-nenury infant-anonhu obtained theduga involved, on indudmg theresult: of my nsulanxlysacuncdoutwuscssdaelevelofrisk.

andinnnyauedaeymuuinlormdmeconztnidonuloonupocsibleolthelnllowingt c tbenaanumsu-Lenotdedded on.ofthetypen:enuoncdi.nA.rnde 81o{thisDin.~a:ve;

d when theproduct mentioned in thisinfon-n.tt:icm hubeen found urithin :hd: rarirory noIncasunts but have been ukm deeded md o: ma the tusan: why nonamn-sn: to betaken:

n.: Coaumnion mthelightoftheevolution may, of ucue mdthehfomunou mneived fromManber . Sure:unde: point9 above, convene the above ConunmeeEmcrgutdcs on in orda tn udungeview: ou du:ruult:obuindand evaluate to the measures uken.TheCommitteeEmergenciesalsobe on :my convened It the requestI repnscnuuve o of Member I Sure.

TheCommission shall. of intendcoordinzdon its procedure-s. aadexvour . mun: tn: I avoid mamman duplncauon tn deahng withnodfiadons;

b nukelull use ofthecrpextise uvnilable withintheCommission;

c keep theotherxavio: concerned fully informed;

d ensure thatducunlonsdu: in vuious relevant cntnmiuecshdd accmdmc: ne in withA.-ndeofthis 10 Dtreaive.

WhenMemba n Sure intends. from spedfie taken because o Iaioux mdimmediate :pm my nanm: . risks. tnodtiy Iepsladon to its adopung tcdmiul qacdficatiotu. thelam: must benodficd IO the Commission u thedraft stage, in :anordnat: withDimctive E31189EEC. the necessary. quoung urgent reasons netout Ande9 3 of thatDixecnve.

Tnnllowixwhmov¢viewoftbesim1non,theCommkmeonEmugeodaah:Hbepaiod3ally . inlonnadold]tbenotific:donsretx$vedundo{Ibefnllow4:p.Wuhn;udunpoinuludl0Abave.u:d bdwseusawhkiuhflwithmttcsmpedptoadwuudumumituuptwidedforbyCamm y kgidadmpvaningcpedficprodua:wpmduanuon.thoummmiuau¢AHkhvdvud.husa Vännäs pointsshnflbehxfnrmcdofuyatchangeolviewuvidxinotbcrcontmitmtx.

Mpruauhaemmouwwhdwnuupohnztbebodprodumnuwwkundtbenm-loodpvodum network.TheEnolcumapoinnmdof£dxhtupm§bkuthenawoekswnhndepbooe.tdamdhx Iumbmmd|ddrcsahwnfidmddanddlnnbuwdwthenanbaIdIhenuwwkmly.1IhEn uublcsconuauobeemblixhcdvittarhef‘ mdbetwecnMunbcr$txu:i:uedanofadlitnte duifiutionnfpointsoldeufl.WbenmchconuaxberweaIManba5utcsgveIiumnewinfoemndan ofgcnenlintacn.tbeManbaSmuwbidnininamdthebihtualamuathnflinImmnxCommini 0nlyinfum:dmma§vedumnfimcdd:emtghconuapoinuhMmbaSutumyhemn§davdu . received through therapidadung:olinfotmadou procadute.

EveryyeudaeCocnxnisnonth:.Ilunyoutnteviewo{theelfccxiveoeno{doenexwoek.olmynccenuy improvement.: mdof due progrut nudein theconununicn’ nsdanology between theauthorities responsible foriuopennou.

Bilaga 5 177

Produktsäkerhetslag 1988:1604

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar skada på eller egendom. person För detta ändamål får en näringsidkare

åläggas att lämna säkerhetsinformation,

förbjudas att tillhandahålla och tjänster säljförbud, varor

åläggas att lämna varningsinformation,

4. åläggas att återkalla och tjänster återkallelse, varor

5. förbjudas att exportförbud. exportera varor

Lagen tillämpas i fråga och tjänster tillhandahålls om varor som i näringsverksamhet och konsumenter i inte obetydlig som omfattning utnyttjar eller kan komma utnyttja för enskilt att bmk. Lag 1991:358.

2 § Vad som sägs i denna lag tillhandahållande om och överlåtelse av en gäller även erbjudande och vara om upplåtelse av nyttjanderätt till en vara.

3 § Ett åläggande eller ett förbud enligt denna lag får inte meddelas i den mån det i annan författning eller i beslut av myndighet har meddelats särskilda bestämmelser eller om varan

SOU 1994: 150 178 Bilaga 5

ändamål åläggandet eller förbudet tjänsten med samma som skulle fylla.

utövar tillsyn över att denna lag och 4 § Konsumentverket meddelats med stöd den efterlevs. En föreskrifter som har av enligt författning skall till att regler myndighet, som annan se i fråga vissa eller tjänster efterom produktsäkerhet om varor tillsynsmyndighet även enligt denna lag och levs, är dock föreskrifter har meddelats med stöd av den. som

åläggande eller förbud enligt denna lag får alltid En fråga om konsumentverket. Om verket inte är tillsynsmyndigväckas hos eller tjänst frågan gäller, skall het beträffande den vara som inte är uppenbart ogrundad, överlämnas till frågan, om den tillsynsmyndigheten.

Åläggande om säkerhetsinformation

§ Tillhandahåller näringsidkare vara eller en tjänst, utan 5 en en information har särskild betydelse för att föreatt lämna som eller tjänsten orsakar skada på person eller bygga att varan kan marknadsdomstolen ålägga honom att lämna egendom,

information. Åläggandet får även annan liknande

sådan avse eller tjänst med samma skaderisk. vara

Åläggandet får innebära att informationen skall

lämnas märkning varan eller den egendom som genom eller i bruksanvisning medföljer varan eller tjänsten avser som egendomen,

2. tillhandahållas i form på säljställen, annan

i eller andra framställningar som näringsidlämnas annonser karen använder vid marknadsföringen,

Bilaga 5 179

4. lämnas i viss form till konsument som begär det.

Säliförbud m. m.

6 § Tillhandahåller näringsidkare eller en en vara en tjänst som medför särskild risk för skada person eller egendom, kan marknadsdomstolen förbjuda honom fortsätta att med det. Förbudet får även liknande eller tjänst avse annan vara med samma skaderisk.

Exportfiirbud

6 a § Tillhandahåller näringsidkare en en vara som innebär särskild risk för allvarlig skada på person, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att exportera Förbudet varan. får även avse annan liknande vara med skaderisk. Lag samma 1991:358.

Åläggande varningsinformation

om

7 § Har en näringsidkare överlåtit eller utfört en vara en tjänst som medför särskild risk för skada på person eller egendom, kan marknadsdomstolen ålägga honom informera att om skaderisken och hur den skall förebyggas. Sådan om information skall lämnas till dem innehar eller som varan som tjänsten utförts åt eller som innehar den egendom tjänsten som avsett.

Informationen skall lämnas på sådant sätt att den kan antas komma till de berördas kännedom, genom direkta meddelanden, annonser eller andra framställningar näringsidkare som använder vid marknadsföring. Informationen skall lämnas i en omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.

180 Bilaga 5

Åläggande om återkallelse

8 § Har näringsidkare överlåtit vara som medför särskild en en risk för skada på eller egendom, kan Marknadsdomperson stolen ålägga honom att återkalla varan från dem som innehar den. Äterkallelsen skall ske i omfattning som är skälig med en hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.

Åläggandet skall avse att näringsidkaren

avhjälper det fel skaderisken hänför sig till rättelse, som

tar tillbaka och levererar en annan, felfri vara av varan eller motsvarande slag utbyte, samma

tar tillbaka och lämnar ersättning för den återgång. varan

Åläggandet skall innebära att näringsidkaren är skyldig att

erbjuda sig att innehavarna vidta åtgärden på vissa villkor. Villkoren skall bestämmas så att erbjudandet kan förväntas bli innehavarna. Villkoren skall innebära att erbjudangodtaget av det skall fullgöras inom skälig tid utan väsentlig kostnad eller olägenhet för dem utnyttjar det. Vid återgång skall ersättsom ningen för det återlämnade svara mot kostnaderna för att återanskaffa samma eller motsvarande slag. Finns en ny vara av särskilda skäl till det, får avdrag från återgångsersättningen göras för den nytta innehavarna kan anses ha haft. som av varan

Om det särskilda skäl krävs för att hindra att sådana av exemplar tagits tillbaka i samband med utbyte av en vara som eller återgång orsakar allvarlig skada på person eller egendom, får Marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att låta förstöra eller annat sätt oskadliggöra de återtagna exemplaren. Lag 1994:610.

Bilaga 5 181

9 § Har en näringsidkare utfört tjänst så en att särskild risk för skada på person eller egendom uppkommit kan Marknadsdom-

stolen ålägga honom att återkalla tjänsten från dem, åt vilka tjänsten utförts. Detsamma gäller i fråga dem innehar om som egendom som tjänsten avsett. Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.

Åläggandet skall näringsidkaren

avse att själv avhjälper det fel som skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpande genom När ersättning annan. utgår, skall den, om så behövs, täcka även kostnaden för att återställa den egendom

som tjänsten avsett i ursprungligt skick. Lag 1994:610.

10 § Ett åläggande enligt 8 eller 9 § skall innebära att närings-

idkaren är skyldig att tillkännage erbjudandet och villkoren för detta samt skaderisken. För tillkännagivandet tillämpas 7 § andra stycket om varningsinformation.

Gemensamma bestämmelser ålägganden om om varningsinformation och återkallelse

11 § Ett åläggande enligt 7--9 § får meddelas endast om det kan

antas få en skadeförebyggande verkan inte är obetydlig. som Vid prövningen skall skaderisken samt omständigheterna i övrigt beaktas. Är fråga om en vara eller om en tjänst som avsett egendom skall särskilt beaktas i vilken omfattning varan eller egendomen kan antas finnas i behåll och i bruk.

12 § Ett åläggande enligt 7--9 § som kan flera näringsidavse kare får begränsas till att gälla någon eller några dem. Vid av sådan begränsning bör hänsyn tas till har de bästa vem som förutsättningarna att uppfylla ändamålet med åläggandet, vem som först fört varan eller tjänsten på marknaden och vilken

verkan åläggandet får för näringsidkaren.

182 Bilaga 5 sou 1994:150 Ett åläggande att återkalla en vara eller en tjänst gäller alla exemplar eller tjänsten, om det inte beträffande ett av varan visst exemplar framgår att det har tillhandahållits av den näringsidkare som fått åläggandet.

En näringsidkare kan meddelas åläggande enligt 7--9 § kan som i stället åläggas marknadsdomstolen att medverka till att av genomföra ett sådant åläggande, som har meddelats en annan näringsidkare.

13 § Har än tio år förflutit sedan näringsidkaren upphörde mer att tillhandahålla eller tjänsten, får ett åläggande om varan återkallelse meddelas honom endast om tillsynsmyndigheten eller sådan sammanslutning som avses i 17 § andra stycket en före tioårsfristens utgång har framställt skriftligt krav på återkallelse.

14 § Om ett åläggande enligt 7--9. § inte kan meddelas någon näringsidkare förmår genomföra åtgärden, skall tillsynssom myndigheten lämna varningsinformation i skälig omfattning i den mån det behövs för att förebygga skada på person eller egendom.

Vite

15 § Ett åläggande eller ett förbud enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Handläggningsregler

16 § Om åtgärder enligt denna lag behöver vidtas för att motverka att en vara eller en tjänst orsakar skada på person eller egendom, bör tillsynsmyndigheten ta upp förhandlingar med näringsidkare kan meddelas åläggande eller förbud i syfte som att denne skall åta sig att genomföra behövliga åtgärder. Vad

Bilaga 5 183

som sagts nu gäller dock inte, saken brådskar eller om omständigheterna i övrigt talar förhandlingar mot att tas upp.

17 § Finner en tillsynsmyndighet åläggande att ett eller ett förbud enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket behövs, skall myndigheten överlämna frågan till konsumentombudsmannen. Delar konsumentombudsmannen tillsynsmyndighetens uppfattning, skall han ansöka hos marknadsdomstolen om sådant åläggande eller förbud.

Beslutar i något fall än annat som avses i 6 a § en tillsynsmyndighet att inte framställa en begäran enligt första stycket eller konsumentombudsmannen inte göra att ansökan hos marknadsdomstolen, får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare. Lag 1991:358.

18 § En fråga om åläggande eller förbud enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket tas upp av marknadsdomstolen efter ansökan.

19 § En näringsidkare är skyldig att på anmaning av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen avge yttrande och lämna upplysningar i ett ärende enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket. Näringsidkaren är även skyldig att tillhandahålla handlingar, och liknande, Varuprover som kan ha betydelse för utredningen.

Om en anmaning enligt första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten eller konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet vid vite.

För Varuprover och liknande, tillhandahålls som enligt första stycket, har näringsidkaren rätt till ersättning tillsynsmyndigav heten eller konsumentombudsmannen, det finns särskilda om skäl.

Bilaga 5 SOU 1994: 150 184 20 § Ett beslut i fråga åläggande eller förbud enligt 5--9 § om eller 12 § tredje stycket hindrar inte att samma fråga prövas på när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl förannytt, För talan förnyad prövning gäller 17 och 18 §§ leder det. om utom när talan förs av berörd näringsidkare.

21 § Om det finns särskilda skäl, kan åläggande eller förbud enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket meddelas även för tiden till dess frågan slutligt har avgjorts.

Informations-, forbuds- och återkallelseförelägganden

22 § Om det i visst fall, inte är av större vikt, finns förutsom sättningar för åläggande eller ett förbud enligt 5--9 § eller 12 ett § tredje stycket, får konsumentombudsmannen efter begäran sägs i 17 § vid vite som

ålägga näringsidkaren att lämna säkerhetsinformation eller varnings- information enligt 12 § tredje stycket informationsföreläggande,

2. förbjuda näringsidkaren att fortsätta tillhandahålla en vara eller tjänst eller att exportera förbudsföreläggande, en en vara

ålägga näringsidkaren att återkalla vara en tjänst eller att en medverka till återkallelse enligt 12 § tredje stycket återkallelseföreläggande.

För att bli gällande skall föreläggandet godkännas omedelbart eller inom viss tidsfrist. Ett godkänt föreläggande gäller som ett åläggande eller förbud marknadsdomstolen enligt 5--9 § ett av eller 12 § tredje stycket. Ett godkännande som inkommer sedan den i föreläggandet utsatta tidsfristen har gått ut är utan verkan. Lag 1991:358.

sou 1994:150 Bilaga 5 185

23 § Vad som sägs i 20 § skall tillämpas i fråga om informations-, förbuds- och återkallelseförelägganden.

Tillsyn m.m.

24 § En näringsidkare har fått åläggande eller förbud som enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket är skyldig att anmaning av tillsynsmyndigheten avge yttrande och lämna upplysningar, som behövs för tillsynen över att åläggandet eller förbudet följs. Näringsidkaren är även skyldig att på anmaning av myndigheten tillhandahålla handlingar, och liknande, Varuprover som behövs för tillsynen.

Följer en näringsidkare inte en anmaning enligt första stycket, får tillsynsmyndigheten förelägga honom fullgöra sin att skyldighet vid vite.

För Varuprover och liknande, tillhandahålls som enligt första stycket, har näringsidkaren rätt till ersättning tillsynsmyndigav heten, om det finns särskilda skäl.

Föreskrifter skyldighet för den om som skall tillhandahålla Varuprover och liknande enligt första stycket ersätta tillatt synsmyndigheten kostnader för provtagning och undersökning

av prov får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

25 § Talan om utdömande vite förelagts av som av en tillsynsmyndighet eller konsumentombudsmannen förs vid allmän domstol av den utfärdat föreläggandet. Har vitet som förelagts av marknadsdomstolen, förs talan konsumentombudsmannen. av Om vitet förelagts på talan sammanslutning av en som avses i 17 § andra stycket får talan om utdömande föras även av sammanslutningen.

186 Bilaga 5 sou 1994:150

Överklagande

26 § Följande beslut enligt denna lag får inte överklagas,

konsumentverket enligt 4 § andra stycket andra beslut av meningen,

beslut tillsynsmyndighet enligt 14, 16 eller 17 av en

konsumentombudsmannen enligt 17 beslut av

4. beslut tillsynsmyndighet eller konsumentombudsav en av anmaning enligt 19 § första stycket första meningen mannen om vitesföreläggande efter sådan anmaning, eller om

beslut konsumentombudsmannen informations-, förav om buds- eller återkallelseföreläggande enligt 22

beslut konsumentombudsmannen eller av en tillsynsmynav dighet enligt 25

Beslut tillsynsmyndighet eller konsumentombudsmanav en av i fråga i 19 § eller tillsynsmyndighet nen annan som avses av en i fråga i 24 § första--tredje styckena över klagas en som avses hos kammarrätten. Detsamma gäller beslut av en tillsynsmyndighet enligt föreskrifter i 24 § fjärde stycket. som avses

Övergångsbestämmelser

1988:1604

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

Ett åläggande enligt 7--9 § eller 12 § tredje stycket får meddelas näringsidkare endast han efter ikraftträdandet en om

sou 1994:150 Bilaga 5 187 överlåtit sådana varor eller utfört sådana tjänster âläggandet som kan avse.

Har ett förbudsföreläggande eller ett informationsföreläggande som rör produktsäkerhet meddelats enligt marknadsföringslagen 1975:1418 före ikraftträdandet, och har den i föreläggandet utsatta tidsfristen för godkännande inte gått ut, får godett kännande lämnas inom den angivna tidsfristen. Föreläggandet får i så fall samma verkan som motsvarande föreläggande enligt 22 § i denna lag.

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelning för denstatliga 35.Vårandes stämma ochandras. . statistiken.Fi. kulturpolitikochinternationalisering. Ku.

Kommunerna, Landstingen ochEuropa Miljöochfysiskplanering. M. . . + Bilagedel.C. Sexualupplysning ochreproduktiv hälsaunder . Mänsföreställningar kvinnorochChefskap. om S. 1900-talet i Sverige. UD. . Vapenlagen ochEG.Ju. Kvinnor,bamocharbeteiSverigeI850-I993.UD. . . Kriminalvårdochpsykiatri.Ju. Gamla ärungasom blivitäldre.Omsolidaritet . . SverigeochEuropa.Ensamhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiska äldreåretl993. . konsekvensanalys. Fi. Långsiktig strålskyddsforskning. M. . EU,EESochmiljön.M. Ledighetslagstiñningen en översyn. A. . . — Historisktvägval FöljdemaforSverigeiutrikes- - Staten ochtrossamfunden. C. . . ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, Uppskattad sysselsättning skatternas betydelse . - om respektive intebli medlemiEuropeiska unionen. UD. för denprivatatjänstesektom. Fi.

Förnyelse ochkontinuitet om konstochkultur Folkbokföringsuppgiñema i samhället. Fi. . . i framtiden.Ku. Grunden förlivslångtlärande. U. . Anslumingtill EU Förslagtill övergripande - Sambandet mellanSamhällsekonomi, transfereringar . . lagstiftning.UD. ochsocialbidrag.

Omkrigetkommit...Förberedelser förmottagande Avveckling denobligatoriska av anslutningen . . av militärtbistånd1949-I969 Bilagedel. + SB. till Studentkårer ochnationer.U.

Suveränitet ochdemokrati 48.Kunskap för utveckling bilagedel.A. + . + bilagedelmed expertuppsatser. UD. Utrikessekretessen. Ju. . l3. JIK-metoden, m.m. Fi. 50.Allemanssparandet översyn. Fi. - en Konsumentpolitik i enny tid.C. 51. Minne ochbildning.Museernas uppdragoch . På väg. K. organisation bilagedel. + Ku. . Skoterköming pâjordbruks- ochskogsmark. 52.Teaternsroller.Ku. . Kartläggning ochåtgärdsförslag. M. 53.Mästarbrev för hantverkare. Ku.

Års-ochkoncemredovisning enligtEG-direktiv. 54.Utvärdering praxisi asylärenden. av Ku. . Dell ochIl. Ju. 55.Rättentill reformerat bilstöd.S. ratten- Kvaliteti kommunal verksamhetnationell 56.Ett centrum for kvinnor som våldtagits och . uppföljningochutvärdering. C. misshandlats. S.

Renarolleri biståndetstyrningocharbetsfördelning 57.Beskattning fastigheter, av del Principiella . i en effektivbiståndsforvaltning. UD. utgångspunkter för beskattning fastigheter av m.m. Reformerat pensionssystem. Fi. . Reformerat pensionssystem. BilagaA. .6 JuniNationaldagen. Ju. . Kostnader individeffekter. och Vilkavattendrag skallskyddasPrinciperoch Reformerat . pensionssystem. BilagaB. förslag.M. . KvinnorsATPochavtalspensioner. Vilkavattendrag skallskyddasBeskrivningar . av Förvaltabostäder. lu. vattenområden. M. . Svenskalkoholpolitik en strategiförframtiden. Särskilda skäl utformningochtillämpning av . - . - Svenskalkoholpolitik bakgrund ochnuläge.S. 2 kap.5 § ochandrabestämmelser i . - Att förebygga alkoholproblem. S. utlänningslagen. Ku. . Vård alkoholmissbrukare. av .Pantbankernas kreditgivning. N. . Kvinnor och alkohol. Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. . . Barn Föräldrar Alkohol. Personnummerintegritet och effektivitet. Ju. . - - . - Vallagen.Ju. .Med raps i tankarnaM. . Vissamcrvärdeskattefrágor lll - Kultur m.m. Fi. Statistikochintegritet,del2 Lag om . . - MycketUnderSamma Tak.C. personregister för officiellstatistik m.m. Fi. . Vandelnsbetydelse i medborgarskapsärenden, m.m. Finansiella tjänsteri förändring.Fi. . . Ku. .Räddningstjänst i samverkan och entreprenad.

Tekniskt utrymme förytterligare TV-sändningar. Ku. Fö. . Otillbörligkurspåverkan ochvissainsiderfrågor. Fi. .

1994 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

69. Onthe General Principles of Environment Domaren i Sverige inför framtiden . utredningsarbete. Protection. M. utgångspunkter för fortsatt - 70. Inomkommunal utjämning. Fi. DelA+B. Ju.

Omintyg och utlåtanden utfärdas hälso- 100. Beskattningen vid gränsöverskridande 71. som av och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. S. omstruktureringar inom EG, m.m. Fi.

72. sjukpenning, arbetsskada och förtidspension 10 Höj ribban . förutsättningar och erfarenheter. S. Lärarkompetens för yrkesutbildning. U. - bistånd.UD. 73. Ungdomars välfärd och värderingar en under- 102. Analys och utvärdering av levnadsvillkor livsstiloch attityder.C. 103. Studiemedelsfinansicrad polisutbildning. Ju. sökningom ochEG. Fi. 104. PVC en plan för att undvika miljöpåverkan. M. Punktskattema - . 105.Ny lagstiftning radio ochTV. Ku. .Patientskadelag C. om

Tradeandthe Environment towards a 106. Sjöarbetstid. K. sustainable playing field.M. l07.Såkrare finansiering av framtida kämavfalls -

.Tillvarons trösklar.C. kostnader. M.

Malmö.K. 108.Säkrare finansiering av framtida kämavfalls- .Citytunnelni Allmänhetens bankombudsman. Fi. kostnader Underlagsrapporter. M. - . 109.Tåget kommer. K. iakttagelser under en reform Lägesrapport frän . - Resursberedningens uppföljningvid sex universitet 110.Omsorg och konkurrens. S.

och högskolor det resurstilldelningssystemet lll. Bilars miljöklassning ochEG.M. av nya för grundläggande högskoleutbildning. U. ll2. Konsumenterna och livsmedelskvaliteten.

skiljeförfarande. Ju. En studie konsumentupplevelser. Jo. 81.Nylagom av 82. Förstärkta miljöinsatser i jordbruket 113. Växande råvaror. M.

svensk tillämpning EG:s av miljöprogram. Jo. 114. Avfallsfri framtid.M. - i andra länder.S. 83. Övergång verksamheter och kollektiva upp- 115. Sjukvårdsreformer av sägningar. EU ochden svenska arbetsrätten. A. 116. Skyldighet att lagra oljaoch kol. N.

84. Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. U. ll7. Domstolsprövning av förvaltningsärenden. Ju.

energi. 118. Informationsteknologin-Vingar människans 85.Ny lagom skatt En teknisk översyn och EEG-anpassning. förmåga.SB.

Motiv. Del 119. Livsmedelspolitik för konsumenterna. Reformen - - Författningstext och bilagor.Delll. Fi. som kom av sig.Jo. - 86.Teknologi och värdkonsumtion inomsluten 120. Finansiellleasing av lös egendom. Ju.

somatisk korttidsvård 1981-2001. S. 121. Bosparande. Fi.

tidpunkter för redovisning och betalning 122. Trygghet mot brott i lokalsamhället. Kartläggning, 87.Nya av skatter och avgifter.Fi. principiella synpunkter och förslag.Ju.

88. Mervärdesskatten ochEG.Fi. 123. Miljöombudsman. M.

Tullagstiftningen och EG.Fi. 124.Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns. Ju. 89. 90 Kart- och fastighetsverksamhet 125. Samordnad insamling av miljödata.K. . 126. Husläkarreformens första halvår.S. finansiering, samordning och - Ãpplet. universitetsstruktur författningsreglering. M. 127. Kronan Spiran En ny

9 .Trafiken och koldioxiden Principer för att minska i södra Stockholmsområdet. U. trafikens koldioxidutsläpp. K. 128. Lokal Agenda 21 en vägledning. M. - 92. Miljözoner för trafiki tätorter. K. 129.Företagares arbetslöshetsersättning. A.

93. Levande skärgårdar. Jo. 130. Försäkring under krigsförhållanden. Fi.

94. Dagspresseni 1990-talets medielandskap. Ku. 131. Skyddetvidden inre gränsen. Ju.

95.En allmän sjukvårdsförsäkring i offentligregi.S. 132. Landstingens ansvar för kliniskt forsknings- och

96. Följdlagstiftning till miljöbalken. M. utvecklingsarbete. S.

97. Reglering Vattenuttag ur enskilda brunnar.M. 133. Miljöpolitikens principer.M. av 98. Beskattning förmåner. Fi. 134. Överprövning av besluti plan- och byggärenden. M. av

Statens offentliga

utredningar 1994

Kronologisk förteckning

135.TheKey Europe comparative to - a analysis of entry andasylumpoliciesinWesterncountries. Ku. 136.Statligamyndigheters avtal.Fi. 137.Internationella adoptionsfrágor. 1993års Haagkonvention S. m.m. 138.Rapport frånKlimatdelegationen 1994.M. 139.Nysocialtjänstlag. S. 140.Gemensamt genomförande. HurkanSverige samarbeta medandraländerfor att uppfylla åtaganden enligtklimatkonventionen. M. Arbetsrättsliga utredningar. Bakgrundsmaterial . utarbetat sekretariatet av vid 1992årsarbetsrättskommitxé. A. VägtullariStockholmsregionen. K. Ekonomiadministrationen vid . Linköpings universitet. U. Utjämning kostnader av ochintäkteri kommuner . ochlandsting. Fi. Ägarkoncentration i dagspress ochradioTV . - fempromemorior ochdiskussionsinlägg. Ku. Massmedieforskning förbransch ochsamhälle. Ku. . Formerför statligverksamhet. Fi. . 148.Förtidspension arbetsmarknadspolitisk en ventil S. - 149.Säkerhetsskydd. Ju. I50.Produktsäkerhet i offentligverksamhet. C.

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Reformerat pensionssystem. 3ilagaA. Statsrådsberedningen Kostnader och individeffekter. [21] Om kriget kommit. Förberedelser för mottagande av Reformerat pensionssystem. Bilaga B. militärt bistånd 1949-I969 + Bilagedel. [ll] Kvinnors ATP och avtalspenzioner. [22] lnfonnationsteknologin alkoholpolitik srategi for framtiden. [24] Svensk - en -Vingar människans förmâga.[1l8] nuläge. [25] Svensk alkoholpolitik bakg-und och A Att förebygga alkoholproblen. [26] Justitiedepartementet Vårdav alkoholmissbrukare. [27]

Vapenlagen ochEG [4] Kvinnor och alkohol. [28]

Kriminalvårdoch psykiatri.[5] Föräldrar Alkohol.[29] Barn ~ ~ Års- och koncernredovisning enligt EG-direktiv. blivitälde Om solidaritet mellan Gamlaärungasom Del ochll. Ju. l [17] generationerna. Europeiska ädreåret1993. [39]

Förvalta bostäder. [23] Sambandet mellan samhällseconomi, transfereringar

Vallagen. [30] och socialbidrag. [46]

Utrikessekretessen. [49] till reformerzt bilstöd.[55] Rätten ratten- 6 Juni Nationaldagen. [58] för kvinnor váldtagits och Ett centrum som Personnummer integritet och effektivitet.[63] [56] - misshandlats. Nylag om skiljeförfarande. [81] utlåtanden utfärdas hälso- Omintyg och som av Domaren i Sverige inför framtiden sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. [71] och utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete. förtidspension — sjukpenning, arbetsskada oc: Del A+B. [99] förutsättningar och erfarerheter. [72] Studiemedelsfinansierad polisutbildning. [103] - Teknologioch vârdkonsumtbn inom sluten Domstolsprövning av förvaltningsärenden. [117] [86] somatisk korttidsvârd 1981-2001. Finansiell leasing av lös egendom. [120] sjukvárdsförsäkring i offentlig regi. [95] Enallmän Trygghetmot brotti lokalsarrthället. Kartläggning, [110] Omsorg och konkurrens. principiella synpunkter och förslag. [122] i andra länder. [115] Sjukvårdsreformer Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns. [124] Huslâkarreformens första halvår. [126] Skyddet viddeninregränsen. [131] för klimskt forsknings- och Landstingens ansvar Säkerhetsskydd. [149] utvecklingsarbete] 132]

Internationella adoptionsfrâgcr. 1993års Utrikesdepartementet Haagkonvention m.m. [137] Historiskt vägval Följderna för Sverige i utrikes- och [139] - Ny socialtjänstlag. säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli arbetsma-knadspolitisk ventil [148] Förtidspension - en medlemi Europeiska unionen. [8]

Anslutning Förslag till övergripande Kommunikationsdepartementet till EU~

lagstiftning. [10] Påväg. [15] Suveränitet och demokrati [78] Citytunneln i Malmö. + bilagedelmedexpertuppsalser. [12] och koldioxiden Principer för att minska Trafiken - Rena roller i biståndet- styrning och arbetsfördelning trafikens koldioxidutsläpp. [91] i en effektiv biståndsförvaltning, [19] i [92] Miljözoner för trafik tätorter. Sexualupplysning och reproduktiv hälsa under 1900-talet Sjöarbetstid. [106] i Sverige.[37] Tågetkommer. [109]

Kvinnor, barn ocharbete i Sverige 1850-1993. [38] miljödata. [125] Samordnad insamling av Analys och utvärdering av bistånd. [102] Stockholmsregionen. [142] Vägtullari

Försvarsdepartementet Finansdepartementet Räddningstjänst i samverkan och entreprenad. [67] [l] Ändrad ansvarsfördelning förden statliga statistiken.

Sverige ochEuropa. En samhällsekonomisk Socialdepartementet konsekvensanalys. [6] Mäns töreställningar om kvinnor och Chefskap. [3] JlK-metoden, [13] m.m. Reformerat pensionssystem. [20]

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

VissamervärdeskattefrågorKultur lll m.m. Jordbruksdepartementet - Uppskattad sysselsättning skattemas om betydelse - Förstärkta miljöinsaiser i jordbruket fördenprivatatjänstesektom. [43] - svensk tillämpning EG:smiljöprogram. av [82] Folkbokföringsuppgiñema i samhället. [44] Levande skärgårdar. [93] Allemanssparandet översyn. - en [50] Konsumenterna ochlivsmedelskvaliteten. Beskattning fastigheter, av del - Principiella Enstudie konsumentupplevelser. av [112] utgångspunkter for beskattning fastigheter av m.m. [57] Livsmedelspolitik för konsumenterna. Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. [62] - Reformen som kom av sig. 19] Statistik och integritet,del2

Lag om personregister for officiellstatistik m.m. [65] Kulturdepartementet - Finansiella tjänsteri förändring.[66] Förnyelse ochkontinuitet- om konstochkultur Otillbörligkurspåverkan ochvissainsiderfrågor. [68] i framtiden. [9] Inomkommunal utjämning.[70] Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. [33] Punktskattema ochEG.[74] Tekniskt utrymme förytterligare TV-sändningar. [34] Allmänhetens bankombudsman. [79] Vårandes stämma och andras. Ny lagom skatt energi. - Kulturpolitikochinternationalisering. [35] Enteknisk översyn ochEG-anpassning. Minneochbildning. Museernas uppdrag och Motiv. Del - organisation bilagedel.[51] + - Författningstext ochbilagor.Delll. [85] Teaterns roller.[52] Nyatidpunkter för redovisning betalning och av Mästarbrev för hantverkare. [53] skatter och avgifter. [87] Utvärdering praxisi av asylärenden. [54] Mervärdesskatten ochEG.[88] Särskilda skäl utformning - ochtillämpning 2 kap. av Tullagstiftningen ochEG.[89] 5 § ochandrabestämmelser i utlänningslagen. [60] Beskattning av förmåner. [98] Dagspresseni 1990-talets medielandskap. [94] Beskattningen vidgränsöverskridande Ny lagstiftning radioochTV. [105] om omstruktureringar inomEG, m.m. [100] TheKey Europe comparative to - a analysis of entry Bosparande. [121] andasylumpolicies Western countries. [135] Försäkring underkrigsförhållanden. [130] Ãgarkoncentration i dagspress radioTV och Statliga myndigheters avtal.[136] fempromemorior ochdiskussionsirtlägg. [145] Utjämning kostnader av ochintäkterikommuner - Mztssmedieforskning för bransch ochsamhälle. [146] ochlandsting. [144]

Formerförstatligverksamhet. Fi. [147] Näringsdepartementet

Utbildningsdepartementet Pantbankemas kreditgivning. [61]

Skyldighet lagraoljaoch att kol. [116] Grunden förlivslångt lärande. [45]

Avveckling denobligatoriska av anslutningen till Arbetsmarknadsdepartementet Studentkårer ochnationer.[47] Iakttagelser under reform en Lägesrapport från Ledighetslagstiñningenöversyn - en - Kunskap för utveckling bilagedel. + [48] Resursberedningens uppföljningvid sex universitet Övergång verksamheter av ochkollektiva uppochhögskolor det av nya resurstilldelningssystemet sägningar. EUochden svenska arbetsrätten. [83] för grundläggande högskoleutbildning. [80] Företagares arbetslöshetsersättning. [129] Samvetsklausul högskoleutbildningen. inom [84] Arbetsrättsliga utredningar. Bakgrundsmaterial Höjribban utarbetat sekretariatet av vid 1992 årsarbetsrätts- Lärarkompetens yrkesutbildning. för [101] Äpplet. kommitté. [141] Kronan Spiran Enny universitetsstruktur

i södraStockholmsområdet. [127]

Ekonomiadntinistrationen vid

Linköpings universitet. [143]

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet Kommunema, Landstingen ochEuropa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitik i enny tid. [14] Kvaliteti kommunal verksamhet nationen uppföljningoch utvärdering. [18] MycketUnderSamma Tak. [32] Staten och trossamfunden. [42] Ungdomars välfärdoch värderingar - en under sökningom levnadsvillkor. livsstil ochattityder. [73] Patientskadelag. [75] Tillvarons trösklar.[77] Produktsäkerhet i offentlig verksamhet. [150]

Miljö- och naturresursdepartementet EU,EES och miljön.[7] Skoterkörning jordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdsförslag. [16] Miljöochfysisk planering. [36] Långsiktig strålskyddsforskning. [40] Vilka vattendrag skall skyddas Principeroch förslag.[59] Vilka vattendrag skall skyddas Beskrivningar av vattenområden. [59] Medraps i tankarna[64] Onthe General Principles of Environment Protection. [69] Tradeandthe Environment towards a sustainable playingfield. [76] Kart- och fastighetsverksanthet finansiering, samordning och författningsreglering. [90] Följdlagstiftning till miljöbalken. [96] Reglering Vattenuttag av ur enskildabrunnar. [97] PVC en plan för att undvika miljöpåverkan. [104] - Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader. [107] Säkrare finansiering av framtida kärnavfallskostnader Underlagsrapporter. [108] - Bilars miljöklassning och EG. 11] Växande råvaror.[113] Avfallsfri framtid.[114] Miljöombudsman. [123] Lokal Agenda 21 en vägledning. [128] - Miljöpolitikens principer. [133] Överprövning av beslut i plan- ochbyggärenden. [134] Rapport från Klimatdelegationen 1994. [138] Gemensamt genomförande. 1-lur kan Sverige samarbeta medandra länderför att uppfylla åtaganden enligt klimatkonvenlionen. [140]

FRITZES

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX TELEFON08-690 08-205021, go9o

ISBN 91-38-13857-3 ISSN 0375-250X