Produktsäkerhetslagen och EG : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Produ

ktséikerhetslagen

och EG

ut

i

Delbetänkande Produktsäkerhetsutredningen av U

K3 Öcc SOU

Qef

L min

Statens offentliga utredningar

mm 1993:88

BM Civildepartementet

Produktséikerhetslagen

EG

och

Delbetänkande Pr__oduktsfikerhetsutredningen

av Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändrtingarav SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13444-6 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Civildepartementet

Den 22 april 1993 bemyndigade regeringen chefen för Civildepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att dels undersöka och lämna förslag till de ändringar i produktsäkerhetslagen som behövs med hänsyn till EG:s regler, dels överväga och föreslå de lagstiftningsåtgärder kan behövas som till skydd mot skador för enskilda nyttjar personer som varor och tjänster i offentlig verksamhet. Med stöd bemyndigandet av förordnade departementschefen den 29 april 1993 justitierådet Staffan Magnusson som särskild utredare.

Till sakkunniga förordnades samtidigt ställföreträdande generaldirektören Nils Ringstedt och bolagsjuristen Anders Berglund och till expert förordnades rättssakkunniga Maria Lundqvist Norling.

Till sekreterare förordnades den 19 juli 1993 hovrättsassessorn Kenneth Nordlander.

Utredningen har antagit namnet produktsäkerhetsutredningen.

SOU [993188 I första etapp av utredningsarbetet har utredningen behandlat en förhållandet mellan produktsäkerhetslagen och EG:s frågan om regler. Resultatet utredningsarbetet redovisas i detta av delbetänkande, som härmed överlämnas.

Utredningen fortsätter sitt arbete med att pröva om produktsäkerhetslagens tillämpningsområde bör utvidgas, så att den inte bara gäller och tjänster som tillhandahålls i näringsverkvaror samhet utan också och tjänster det offentliga området. varor

Stockholm i september 1993.

Staffan Magnusson

Kenneth Nordlander

sou 1993;3s Innehållsförteckning

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Summary 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ü Lagfdrslag 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

g 1.1 Utredningsuppdraget

29 . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Utredningsarbetet 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

E Gällande ordning m.m.

2 Allmänt EG och EES å om 33 I . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 EES-avtalet och svensk rätt 33 å . . . . . . . . . . . . 2.2 Principerna fri rörlighet om för varor och

å tjänster inom EG och EES 35

. . . . . . . . . . . . 2.3 Produktséikerhetsregler i EES-länderna 38 . . . . . 2.4 Allmänt produktsäkerhetspolitik om inom EG 42 .

3 EG:s direktiv allmän om produktsäkerhet

3.1 Produktsäkerhetsdirektivets närmare innehåll 47 . 3.2 Tillämpningsområdet 48 . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Det allmänna säkerhetskravet 50 . . . . . . . . . . . 3.4 Medlemsstaternas skyldigheter och

befogenheter

6 Innehdllsbneckning

3.5 Utbyte information m.m. 53 av . . . . . . . . . . . 3.6 Nödsituationer m.m. 53 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Avslutande föreskrifter 54 . . . . . . . . . . . . . . .

4 Nuvarande reglering om produktsäkerhet

i Sverige 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Produktsäkerhetslagen 55 . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Ändamål och tillämpningsområde 56 . . . . .

4.1.2 Åtgärder får vidtas 58

som . . . . . . . . . . 4.1.3 Handläggningsregler m.m. 60 . . . . . . . . . 4.2 Något om vissa speciallagar på

produktsäkerhetsområdet 61 . . . . . . . . . . . . . .

S Närmare Konsumentverkets handläggning m.m. 65 om 5.1 Allmänt 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Riktlinjer 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Produktsäkerhetsärendenas handläggning 67 . . . .

6 Marknadsdomstolens praxis vid tillämpning av

produktsäkerhetsfrågor 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Marknadsdomstolens avgöranden före

den 1 juli 1989 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Marknadsdomstolens avgöranden efter

den ljuli 1989 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag

7 Allmänt behovet översyn av produktsäkerom av en hetslagen 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

Lagteknisk utformning .83 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tillämpningsområdet

9.1 Person- och sakskada . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Varor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Tjänster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Begreppen tillhandahålla och näringsidkare

11 Införande av en generalklausul

12 Närmare näringsidkarnas skyldigheter om och myndigheternas befogenheter 103 . . . . . . . . . . . . . 12.1 säkerhetsinformation och

varningsinformation

12.2 Säljförbud

12.3 Återkallelse

12.4 Exportförbud . . . . . . . .j . . . . . . . . . . .. 12.5 Upplysningsskyldighet m.m.

13 Övriga förutsättningar för åtgärderna

13.1 Begreppen särskild risk för skada och safe product m.m.

13.2 Det allmänna säkerhetskravet och

säkerhetsklausulen

13.3 Prekription m.m.

14 Tillsyn och handläggningsregler 127 . . . . . . . . . . .

15 Överklagande

m.m. 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Innehållsförteckning

16 Sekretess . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

17 Anmälningsskyldighet enligt direktivet

18 Åtgärder på gemenskapsnivå

. . . . . . . . . . . . .

19 Kostnader och resursbehov . . . . . . . . .

20 Ikraftträdande 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3

21 Specialmotivering 149 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Z Bilagor

1 Utredningens direktiv dir. 1993:46 155 . . . . . . . . .

2 Ministerrådets direktir 9259EEG av

den 29 juni 1992 on general product safety 163 . . . .

3 Produktsäkerhetslagen1988:1604 173 . . . . . . . . .. E i

sou 1993:88 Sammanfattning 9

Sammanfattning

Den gällande svenska produktsäkerhetslagen innehåller regler som skall motverka att varor och tjänster orsakar skada på person eller egendom. Ansvaret för att lagens syfte uppfylls åvilar i första hand de näringsidkare tillhandahåller som en vara eller en tjänst. Om näringsidkare inte självmant en vidtar sådana åtgärder som behövs för att eller tjänst skall en vara en vara säker, kan han drabbas av olika ålägganden och förbud.

I lagen anges vilka ålägganden och förbud som det kan bli fråga om. En näringsidkare kan till början åläggas en att lämna säkerhetsinformation beträffande en vara eller tjänst som han tillhandahåller. Är det fråga om en vara eller en tjänst som redan har överlâtits eller utförts, kan näringsidkaren åläggas att lämna varningsinformation. En näringsidkare kan också förbjudas att tillhandahålla eller en vara en tjänst eller, såvitt gäller varor, meddelas exportförbud. Slutligen kan näringsidkare en åläggas att återkalla eller tjänst. en vara en

Ãlägganden och förbud beslutas Marknadsdomstolen

av eller, i vissa fall, av Konsumentombudsmannen KO.

EG:s ministerråd har förra året beslutat om ett allmänt produktsäkerhetsdirektiv, som träder i kraft den 29 juni 1994. Direktivet uppvisar stora likheter med den svenska produktsäkerhetslagen. Det finns dock vissa skillnader, bl.a. när det gäller till-

10 Sammanfattning lämpningsområdet. Så t.ex. tar direktivet enbart sikte varor products, medan tjänster har lämnats utanför.

En skillnad består i att det i direktivet bara talas om risk annan för personskador däremot inte om risk för sakskador. men Vidare innehåller direktivet till skillnad mot produktsäker- hetslagen inte några bestämmelser om exportförbud. -

Produktsäkerhetsdirektivet har tillkommit så sent att Sverige inte med anledning EES-avtalet har omedelbar skyldighet att av en sin lagstiftning till det. Det kan dock förväntas att EESanpassa avtalets parter kommer att fatta beslut som innebär att bl.a. produktsäkerhetsdirektivet skall följas.

Produktsäkerhetsutredningen har fått i uppdrag att undersöka vilka ändringar kan behöva göras i produktsäkerhetslagen som med hänsyn till EG-direktivet. Resultatet detta arbete redoviav i det nu föreliggande betänkandet. sas

En huvudfrågorna är det är möjligt att behålla produktsäav om kerhetslagens tillämplighet på tjänster, trots att motsvarande regler saknas i direktivet, eller om detta skulle ses som ett sådant handelshinder är oförenligt med EES-avtalet. Utsom redningen konstaterar på den punkten att, eftersom produktsäkerhetslagen behandlar inhemska och utländska tjänster lika, det inte sker någon diskriminering. Av betydelse är också att den svenska regleringen tjänster syftar till att åstadkomma en om större säkerhet på konsumentområdet. Det är därmed fråga om ändamål i EG-sammanhang har godtagits som skäl för ett som särreglering.

Sammanfattning ll Med hänsyn bl.a. till de angivna omständigheterna har utredningen kommit fram till att den svenska lagen även i fortsätt-

ningen bör kunna omfatta såväl varor som tjänster. På motsva-

rande grunder anser utredningen att i de man svenska reglerna liksom hittills bör kunna tala om risk för både person- och sakskador.

När det gäller frågan huruvida produktsäkerhetslagens bestäm-

melser om exportförbud kan tänkas komma i konflikt med EESavtalet, kan i stort sett föras samma resonemang som beträffande tjänster och risk för sakskador. Som bestämmelserna är utformade kan exportförbud inte sägas utgöra medel för en godtycklig diskriminering eller innefatta en förtäckt begränsning av handeln. Även andra EES-länder, nämligen Frankrike och Norge, har bestämmelser exportförbud, om och man synes där vara inställd på att behålla denna reglering. Utredningen anser därför att möjligheten till exportförbud bör finnas kvar i den svenska lagen.

Utredningen föreslår produktsäkerhetslagen att skall byggas ut på ett par punkter, så att uppnår man en bättre överensstämmelse med EG-direktivet. Det föreslås sålunda att lagen skall inledas med allmän bestämmelse en om att näringsidkare får tillhandahålla eller en vara en tjänst bara om den kan anses säker. Vidare anser utredningen lagen att bör innehålla vissa bestämmelser om vad med som avses en säker vara eller tjänst. I de föreslagna bestämmelserna, har utformats efter som modell av EG-direktivet, sägs bl.a. att en vara eller tjänst är säker, om den under normala eller rimligt förutsebara användningsförhållanden inte utgör någon risk eller bara en sådan risk som är

12 Sammanfattning . förenlig med kraven på hög skyddsnivå för personer och en egendom.

Enligt produktsäkerhetslagen gäller som en gemensam förutsättning för att olika myndighetsåtgärder skall kunna vidtas att eller tjänsten medför särskild risk för skada. Utredvaran i ningen föreslår att bestämmelserna anpassas till EG-direktivet, så ifrågavarande åtgärder kan vidtas, om en vara eller en att tjänst inte är säker. En lagändring med detta innehåll innebär enligt utredningens mening knappast någon skärpning av det allmänna säkerhetskravet, jämfört med den praxis som gäller för närvarande.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utredningen fortsätter sitt arbete med att pröva om produktsäkerhetslagens tillämpningsområde bör utvidgas, så att den inte bara, i dag, gäller och tjänster som tillhandahålls i som varor näringsverksamhet utan också varor och tjänster det offentliga området.

Summary

The existing Product Safety Act Sweden includes rules designed to prevent goods services from causing personal or injuries or damage to property. Responsibility for the accomplishment of this devolves primarily the purpose on entrepreneurs providing a product service. An or entrepreneur not taking, of his own accord, the in order for measures necessary a product or service to be safe incur various injunctions can and prohibitions.

The Act indicates the injunctions and prohibitions which may come into question. First of all, an entrepreneur can be ordered to furnish safety information product on a or service supplied by him. the product service has already been delivered or or performed, the entrepreneur be ordered furnish can to warning information. An entrepreneur also be forbidden can to supply a product or service or, where products concerned, be issued are with an export prohibition. Finally, an entrepreneur can be ordered to recall product service. a or

Injunctions and prohibitions decided are on by the Market Court or, in certain cases, by the Consumer Ombudsman KO.

Last year the EC Council of Ministers adopted a general product safety directive which comes into force 29th June l994. on There are many similarities between the directive and Sweden’s

l4 Summary Product Safety Act, but there also certain differences, e.g. are example, the directive deals exclusively in terms of scope. For with products, and not with services.

Another difference that the directive refers sold to the risk of personal injuries and not to the risk of damage to property. directive, unlike the Product Safety Act, does l Furthermore, the not include provisions on the prohibition of exports. any

The product safety directive has materialised so late that Sweden, under the EEA Agreement, does not incur any imme- . diate obligation to adapt its legislation to it. The parties to the . EEA Agreement, however, be expected to make policy can decisions implying, other tings, that the product safety among directive to be complied with. |

The Product Safety Commission has been given the ‘task of investigating in what respects the Product Safety Act may require amendment, view of the EC directive. The results of these deliberations are presented the present report.

One of the main questions whether the Product Safct Act continue to apply to services, despite the absence of similar can rules the directive, or whether this would he viewed as trade barrier incompatible with the EEA Agreement. On this point the Commission notes that, since the Product Safety Act gives equal treatment to national and foreign services, there discrimination. Another material fact that Sweden’s reguno lation of services has the purpose of improving safety in the

Summary

consumer sector. This a purpose which, the EC context, has been accepted as grounds for separate regulation.

Consideration of these and other circumstances has led the Commission to conclude that the Swedish Act should continue to apply to both goods and services. On similar grounds, the Commission finds that should remain possible for the Swedish rules to refer to the risk of both personal injuries and damage to property.

Concerning the question whether the as to export prohibition provisions of the Product Safety Act may conceivably be at variance with the EEA Agreement, much the same argument can be advanced for services and the risk as of damage to property. As the provisions now stand, prohibitions export cannot be said to constitute instrument an of arbitrary discrimination or to entail covert trade restriction. Other a EEA countries, viz France and Norway, also have export prohibition provisions, and apparently intent obtaining are on them. Accordingly, the Commission finds that the faculty of export prohibition should be retained the Swedish Act.

The Commission recommends that the Product Safety Act be enlarged on couple of points, bring a so as to more closely into line with the EC directive. Thus recommended that the Act begins with a general provision to the effect that an entrepreneur may supply a product or a service only be can deemed safe. Furthermore, the Commission finds that the Act should contain certain provisions concerning the nature of a safe product or service. The proposed provisions, which are model-

16 Summary led the EC directive, lay down among other things that a on product service safe under normal or reasonably foreseor eable conditions of use, does not present any risk or only such risk compatible with the requirements of a high level as of protection for persons and property.

The Product Safety Act makes the various possible forms of official intervention conditional on a product or service entailing a special risk of injury or damage. The Commission recommends that these provisions be adapted to the EC directive, so that the question can be taken a product or measures service is not safe. In the Commission‘s opinion, a statutory amendment to this effect, compared with current practice, can hardly be termed tightening up of the general safety requirea ment.

proposed that the statutory amendments enter into force on the date set by the Government.

The Commission continuing its deliberations by considering of the Product Safety Act should be enlarged whether the scope that instead of, at present, applying solely to goods and so as services provided commercial basis. will also apply to on a goods and services the public sector.

sou 1993:88 Lagförslag 17

Lagförslag

Förslag till Lag om ändring i produktsäkerhetslagen 1988:1604

Härigenom föreskrivs i fråga om produktsäkerhetslagen 1988:1604 dels att 6-9 och 26 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, l a och 23 a §§, samt närmast före 4 § rubrik en ny av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l a §

Med varor avses i denna lag lösa saker. En vara som har infogats eller på sätt annat blivit en beståndsdel i annan lös egendom eller i fast egendom skall alltjämt anses utgöra en vara för sig.

Lagförslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Krav på varor och tjänster

Konsumentverket utövar till En näringsidkare får tillhanöver denna lag och dahålla en vara eller tjänst syn att föreskrifter har med- bara om den kan anses som delats med stöd den efter- säker. av levs. En myndighet, som enligt annan författning skall se till att regler om produktsäkerhet ifråga om vissa varor eller tjänster efterlevs, är dock tillsynsmyndighet även enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av den.

En fråga åläggande eller Med en sziket vara avses i om förbud enligt denna lag får denna lag varje vara sam alltid väckas hos konsument- under normala eller ritnligl verket. Om verket inte är fÖFUISGDIIIYI anvönlningxsförtillsynsmyndighet betrajfarzde Izålattdett inte utgör tzågan den eller tjänst risk eller bara en sådan risk vara som frågan gäller, skall frågan, är förenlig: med kraven som uppenbart på mg scvIcsrzivfi för om den inte är en ogrundad, överlämnas till personer 001 egendom. tillsynsmyndigheten.

Lagförslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid bedömningen av om en vara är säker skall särskilt följande omständigheter beaktas: - varans egenskaper, inbegripet dess sammansättning, förpackning samt anvisningar för montering och skötsel, varans eflekt på andra varor som det rimligen kan förutses att den kommer att användas tillsammans med, hur varan presenteras eller är märkt samt bruksanvisningar och annan information från tillverkaren, vilken kategori konsu- - av menter, särskilt barn, som kan löpa allvarlig risk vid användandet av varan, huruvida varan uppfyller gällande regler och standarder.

20 Lagförslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som nu sagts om varar gäller i tillämpliga delar även för tjänster.

Säljförbud 6§

Tillhandahåller en näringsid- Tillhandahåller en näringsidkare eller tjänst kare en vara eller en tjänst en vara en som medför särskild risk för som inte är säker, kan skada på eller egen- marknadsdomstolen förbjuda person dom, kan marknadsdomstol- honom att fortsätta med det. förbjuda honom att fort- Förbudet får även avse en sätta med det. Förbudet får annan liknande vara eller även liknande tjänst med samma skaderisk. avse annan vara eller tjänst med samma skaderisk.

Exportförbud 6a§

Tillhandahåller en näringsid- Tillhandahåller en näringsidkare en vara som innebär kare en vara som inte är särskild risk för allvarlig säker och som kan medföra skada person, kan mark- allvarlig skada på person, nadsdomstolen förbjuda kan marknadsdomstolen honom att exportera varan. förbjuda honom att exportera

Lagförsltzg

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förbudet får även avse Förbudet får även varan. annan liknande vara med avse liknande annan vara samma skaderisk. med skaderisk. samma

Åläggande varningsinformation

om

Har en näringsidkare över- Har näringsidkare överen låtit en vara eller utfört en låtit eller utfört en vara en tjänst som medför särskild tjänst inte säker, kan som är risk för skada på person marknadsdomstolen ålägga eller egendom, kan mark- honom informera att om nadsdomstolen ålägga honom skaderisken och hur den om att informera om skaderisken skall förebyggas. Sådan och om hur den skall före- information skall lämnas till byggas. Sådan information dem innehar eller som varan skall lämnas till dem tjänsten utförts eller som som innehar varan eller innehar den egendom som som tjänsten utförts eller som tjänsten som avsett. innehar den egendom som tjänsten avsett.

22 Lagflirslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Informationen skall lämnas på sådant sätt att den kan antas komma till de berördas kännedom, genom direkta meddelanden, eller andra framställningar som näringsidkare anannonser vänder vid marknadsföring. Informationen skall lämnas i en omfattning är skälig med hänsyn till behovet av att föresom bygga skadefall.

Åläggande om återkallelse

Har näringsidkare över- Har en näringsidkare överen låtit en vara som medför låtit en vara som inte är särskild risk för skada på säker, kan marknadsdomeller egendom, kan stolen ålägga honom att person marknadsdomstolen ålägga återkalla varan från dem återkalla innehar den. Återkallelhonom att varan som från dem innehar den sen skall ske i en omfattning som Återkallel- skälig med hänsyn för att bruka den. som är skall ske i en omfattning till behovet av att förebygga sen som är skälig med hänsyn skadefall. till behovet av att förebygga skadefall.

Lagörslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Åläggandet skall näringsidkaren

avse att avhjälper det fel som skaderisken hänför sig till rättelse, 2. tar tillbaka varan och levererar felfri en annan, vara av samma eller motsvarande slag utbyte, tar tillbaka varan och lämnar ersättning för den återgång.

Åläggandet skall innebära näringsidkaren

att är skyldig att erbjuda sig att innehavarna vidta åtgärden på vissa villkor. Villkoren skall bestämmas så att erbjudandet kan förväntas bli godtaget av innehavarna. Villkoren skall innebära erbjudanatt det skall fullgöras inom skälig tid utan väsentlig kostnad eller olägenhet för dem som utnyttjar det. Vid återgång skall ersättningen för det återlämnade svara mot kostnaderna för återanatt skaffa en ny eller motsvarande slag. Finns vara av samma särskilda skäl till det, får avdrag från återgångsersättningen göras för den nytta som innehavarna av varan kan ha haft. anses

Om det av särskilda skäl krävs för att hindra sådana att exemplar av en vara som tagits tillbaka i samband med utbyte eller återgång orsakar allvarlig skada på person eller egendom, får marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren låta förstöra eller att på annat sätt oskadliggöra de återtagna exemplaren.

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har en näringsidkare utfört Har en näringsidkare utfört en tjänst så att särskild risk en tjänst som inte är säker, för skada på person eller kan marknadsdomstolen egendom uppkommit kan âlägga honom att återkalla å

marknadsdomstolen ålägga tjänsten från dem, åt vilka l l

honom att återkalla tjänsten tjänsten utförts. Detsamma

l

från dem, vilka tjänsten gäller i fråga om dem som i

l utförts. Detsamma gäller innehar egendom som tjänst- l Återkallelsen iE i fråga om dem som innehar en avsett. skall 2

egendom som tjänsten avsett ske i en omfattning som är l

l Återkallel- skälig med hänsyn till beför att bruka den. l skall ske i en omfattning hovet av att förebygga skasen som är skälig med hänsyn defall. till behovet av att förebygga skadefall.

Åläggandet skall att näringsidkaren själv avhjälper det fel

avse skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets som avhjälpande genom annan. När ersättning utgår, skall den, om så behövs, täcka även kostnaden för att återställa den egendom som tjänsten avsett i ursprungligt skick.

Vid återkallelse enligt första stycket tillämpas 8 § tredje stycket första--tredje meningarna.

Lagförslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Tillsyn m.m.

23a§

Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd den av efterlevs. En myndighet, som enligt annan författning skall se till att regler om produktsäkerhet i fråga om vissa varor eller tjänster efterlevs, är dock tillsynsmyndighet även enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd av den.

En fråga om åläggande eller förbud enligt denna lag får alltid väckas hos konsumentverket. Om verket inte är tillsynsmyndighet beträffande den vara eller tjänst som frågan gäller, skall frågan, om den inte är uppenbart ogrundad, överlämnas till tillsynsmyndigheten.

Lagirslag Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Överklagande

Följande beslut enligt denna Följande beslut enligt denna lag får inte överklagas, lag får inte överklagas, beslut av konsumentverk- beslut av konsumentverket enligt 4§ andra stycket et enligt 23 a § andra styckandra meningen, et andra meningen, 2. beslut av en tillsynsmyn- 2. beslut av en tillsynsmyndighet enligt 14, 16 eller 17 dighet enligt 14, 16 eller 17 3. beslut av konsumentom- 3. beslut av konsumentombudsmannen enligt 17 budsmannen enligt 17 4. beslut av en tillsynsmyn- 4. beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsument- dighet eller av konsumentombudsmannen om anma- ombudsmannen om :inmuning enligt 19 § första styck- ning enligt 19 § första et första meningen eller stycket första meningen eller om vitesföreläggande efter sådan om vitesföreläggande efter anmaning, sådan anmaning, beslut av konsumentom- beslut av konsumentombudsmannen informa- budsmannen om informaom tions-, förbuds- eller åter- ti0ns-, förbuds- eller iterkallelseföreläggande enligt kallelseföreläggande enligt 22 22

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. beslut av konsumentom- beslut konsumentomav budsmannen eller budsmannen eller av en av en tillsynsmyndighet enligt tillsynsmyndighet enligt 25 25

Beslut av en tillsynsmyndig- Beslut tillsynsmyndigav en het eller av konsumentom- het eller konsumentomav budsmannen i fråga budsmannen annan i annan fråga som avses i 19 § eller av en i 19 § eller som avses av en tillsynsmyndighet i fråga tillsynsmyndighet en i en fråga som avses i 24§ första-- i 24§ första-som avses tredje styckena överklagas tredje styckena överklagas hos kammarrätten. Detsamhos kammarrätten. Detsamma gäller beslut av en till- gäller beslut ma av en tillsynsmyndighet enligt före- synsmyndighet enligt föreskrifter som avsesi 24§ skrifter som avses i 24§ fjärde stycket. fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Inledning 29

Inledning

l l Utredningsuppdraget

.

Utredningen har fått i uppdrag att överväga vilka ändringar som kan behöva göras i produktsäkerhetslagen med anledning av EG:s direktiv allmän produktsäkerhet. Utredningsarbetet om skall vara inriktat på att finna sådana lösningar som motiveras av EG-direktivet, i första hand inom för produktsäkerramen hetslagen.

Därutöver skall utredningen överväga och lämna förslag till sådan lagstiftning kan behövas till skydd farliga som mot varor och tjänster som enskilda fysiska erbjuds personer i sådan l offentlig verksamhet inte är näringsverksamsom att anse som I het

Utredningens direktiv dir. 1993:46 bifogas bilaga som

l Utredningsarbetet

Utredningen har under arbetets gång haft kontakt med bl.a. företrädare från övriga EFTA-Iänder inom för EFTA:s ramen produktsäkerhetsgrupp. Utredningen har därvid erhållit information om hur arbetet med att genomföra produktsäkerhetsdirektivet har framskridit i dessa länder. I vissa frågor har samråd

30 Inledning med Utrikesdepartementets handelsavdelning. Uppgifter ägt rum har- också inhämtats från Konsumentverket.

Den 8 juni 1993 besökte utredningen EFTA-sekretariatet och EG-kommissionens Consumer Policy Service i Bryssel. Härvid diskuterades bl.a. produktsäkerhetsdirektivets genomförande i EES-länderna, möjligheterna att behålla exportförbudet i svensk rätt och informationsproceduren enligt direktivet.

Gällande

ordning m.m.

Allmänt om EG och EES 33

2 Allmänt om EG och EES

2.1 EES-avtalet och svensk rätt

Den 2 maj 1992 undertecknades avtalet Europeiska ekonoom miska samarbetsområdet EES-avtalet mellan å sidan ena Europeiska ekonomiska gemenskapen EEG och Europeiska kol- och stålgemenskapen EKSG samt deras medlemsstater och å andra sidan medlemsstaterna i den Europeiska frihandelssammanslutningen EFTA. Vidare har Sverige i anslutning därtill undertecknat tre avtal mellan EFTA-länderna, nämligen ett om upprättandet av en övervakningsmyndighet och domstol, ett en om en ständig kommitté och ett om parlamentarikersamverkan EFTA-sidan.

Riksdagen har den 18 november 1992 godkänt EES-avtalet och EFTA-avtalen. Vidare har riksdagen antagit lagen om ett ekonomiskt samarbetsområde EES-lagen samt viss EESannan anknuten lagstiftning. Genom EES-lagen har riksdagen beslutat att bl.a. EES-avtalets artiklar jämte vissa protokoll skall gälla som svensk lag. Regeringen har ratiñcerat avtalen och utfärdat de av riksdagen antagna lagarna.

Med anledning av att Schweiz på grund negativt utfall i av en folkomröstning om EES inte kan ratiñcera EES-avtalet och BETA-avtalen, har Sverige tillsammans med övriga EFTA-

34 Allmänt om EG och EES länder och EG samt EG:s medlemsländer den 17 mars 1993 undertecknat ett protokoll med justeringar av EES-avtalet och tillsammans med övriga EFTA-länder undertecknat tre protokoll med justeringar av respektive BETA-avtal. Avtalen och EESlagen har ännu inte trätt i kraft.

EES-avtalet innebär att de EFTA-länder som undertecknat avtalet kommer att omfattas av den inre marknaden och de regler som gäller för den. För att så skall vara möjligt har det också varit nödvändigt att inom samarbetsområdet skapa motsvarigheter till de institutioner som finns på EG-sidan. De uppgifter som kommissionen har, t.ex när det gäller övervakning av att medlemsländerna inför och följer gemensamma regler, kommer inom EES att handhas av EFTA Surveillance Authority ESA och den s.k. ständiga kommittén, enligt bl.a. Övervakningsavtalet och tillhörande protokoll.

Genom EES-avtalet får Sverige en skyldighet att införa och harmonisera svenska regler i överensstämmelse med de EGregler som avtalet hänvisar till, dvs. sådana EG-rättsakter i form av förordningar och direktiv m.m. som har publicerats av EG:s institutioner före den l augusti 1991. I fråga om sådana rättsakter som har publicerats efter den 31 juli 1991 men före ikraftträdandet är avsikten att de avtalsslutande parterna skall fatta beslut om att avtalet ändras till att omfatta även dessa. EES-avtalets regler om beslutsfattande skall därvid tillämpas.

Det kan tilläggas att ett svenskt medlemskap i EG torde innebära att samtliga EG-rättsakter i princip blir fullt tillämpliga även för Sverige.

SOU l993:88 Allmänt EG och EES om EES-avtalet innehåller motsvarigheter till de regler i Romfördraget som anger de grundläggande principerna inom EG för fri rörlighet för varor och tjänster och de avsteg tillåts m.m. som från principerna t.ex. artiklarna 30 och 36. Såsom avtalspart har Sverige åtagit sig att följa dessa principer. På grund av principernas stora betydelse för arbetet med införlivandet av EG:s rättsakter finns det skäl att i korthet redogöra något för deras innehåll.

2.2 Principerna fri om rörlighet för varor och tjänster inom EG och EES

I Romfördragets artikel 30 förbjuds kvantitativa importrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan. Kvantitativa exportrestriktioner och åtgärder med motsvarande verkan är förbjudna enligt artikel 34. Bestämmelserna uttrycker principen om varors fria rörlighet inom EG. Genom EG-domstolens avgöranden har förbuden fått en mycket vidsträckt tolkning. De omfattar således alla åtgärder direkt eller indirekt kan som påverka handeln mellan medlemsstaterna negativt.

I artikel 36 medges vissa undantag från nämnda förbud. Artikeln innebär att handelshindrande åtgärder är tillåtna de om grundas på hänsyn till allmän ordning och allmän säkerhet, skydd för människors och djurs hälsa och liv eller växters bevarande, skydd för nationella skatter konstnärligt, histoav riskt eller arkeologiskt värde eller skydd industriell eller av

kommersiell äganderätt. Åtgärderna får dock inte utgöra medel

för godtycklig diskriminering eller innefatta förtäckt begränsen ning av handeln mellan medlemsstaterna. De flesta hänsyn som

36 Allmänt om EG och EES uppräknas är av icke-ekonomisk natur och artikeln tolkas rcstriktivt.

I praxis har därutöver, när det gäller varor, ett antal andra tvingande hänsyn erkänts, t.ex hänsynen till konsument- och miljöskydd. Utifrån detta har en s.k Cassis-doktrin uppstått, efter EG-domstolens grundläggande avgörande området 12078 Rewe-Zentrale AG .. Bundesmonopolverwaltung für Branntwein Cassis de Dijon 1979 E.C.R. 649. Cassisdoktrinen är en sammanfattande benämning på de förutsättningar som måste föreligga för att skillnader i nationell rätt

skall kunna accepteras i gemenskapsrätten; trots att de innebär

handelshinder. Doktrinen har sin tillämpning endast på områden som saknar gemensamma rättsregler. Om s.k. harmonisering skett, dvs. om EG beslutat om tillnärmning av de olika medlemsstaternas bestämmelser på ett visst område, erkänns inga tvingande hänsyn enligt Cassis-doktrinen. Medlemsländerna kan inte heller i en sådan situation med stöd av artikel 36 vidta åtgärder som strider mot de harmoniserade reglerna.

Ett land som anser att de harmoniserade reglerna inte uppnår tillräckligt hög skyddsnivå och därför vill ha strängare regler kan dock i vissa fall stödja sig på artikel 100 a i Romfördraget. Enligt denna artikel får EG:s ministerråd fatta vissa beslut med kvalificerad majoritet, som avser tillnärmning av sådana bestämmelser i medlemsstaternas lagstiftning som syftar till att upprätta den inre marknaden och den att fungera. Besluten fattas förslag av kommissionen som i sina förslag angående hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd skall utgå från en hög skyddsnivå. Punkten 4 i artikel 100 a anger en procedur

Allmänt EG och EES 37 mn för det fall att ett medlemsland vill ha högre skyddsnivå än en kommissionen på ett område som omfattas artikel 36 eller till av skydd för yttre miljö eller arbetsmiljö. Om medlemslandets åtgärd inte utgör medel för godtycklig diskriminering eller innefattar förtäckt handelshinder kan den bekräftas komav missionen. Vad detta innebär är inte helt klart det väsentmen liga är de möjligheter till särregler denna bestämmelse ändå som ger medlemsländerna. Det kan dock noteras att konsumentskyddet inte nämns särskilt i punkten 4. Möjligen beror det på att detta till väsentlig del anses omfattat artikel 36 Ds av 1990:76 s. 78.

Vad gäller tjLsg finns i artikel 59 i Romfördraget been stämmelse som anger att inskränkningar i möjligheterna att tillhandahålla tjänster skall avvecklas gradvis inom gemenskapen. Vidare finns på tjänsteområdet motsvarighet till artikel en 36 artikel 56jämförd med artikel 66 medger undantag för som åtgärder som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa. Också i fråga om tjänster har reglerna utvidgats genom EG-domstolens praxis på motsvarande sätt som på varuområdet.

l EES-avtalet finns motsvarande principer fri rörlighet för om varor i artikel och för tjänster i artikel 36. Undantagen från principerna anges i artiklarna l3 respektive 33. Vidare framgår av artikel 6 i avtalet att dessa bestämmelser, eftersom de är i sak identiska med motsvarande bestämmelser i Romfördraget, vid tillämpning skall tolkas i enlighet med EG-domstolens tidigare avgöranden. Till följd härav gäller den s.k. Cassisdoktrinen även inom EES. Någon motsvarighet till artikel

38 Allmänt om EG och EES 100 a, varigenom särskilda hänsyn kan åberopas även områden där gemensamma regler beslutats,.ñnns dock inte. Möjligheterna att på ett godtagbart sätt motivera eventuella särregler i den egna lagstiftningen kan därför synas något mer begränsade inom EES än i EG. I EES-sammanhang gäller dock i stället att antagandet av rättsakter till EES-avtalet beslutas i den Gemensamma EES-kommittén varvid enhällighet krävs. Vidare gäller att dessa knyts till avtalet efter förhandlingar varvid det finns en möjlighet för ett enskilt land att få gehör för särlösningar.

2.3 Produktsäkerhetsregler i EES-länderna

Nedan följer en översikt över vilka bestämmelser på produktsäkerhetsområdet som för närvarande gäller i EES-länderna, dvs. i EG:s och EFTA:s medlemsstater.

Fyra EG-länder, nämligen Frankrike, Spanien, Portugal och Storbritannien, har allmänna produktsäkerhetslagar eller konsumentskyddslagar med säkerhetsregler. I två länder Belgien och - Grekland utarbetas f.n. allmänna säkerhetslagar. Dessa länder kan dock mot farliga varor med andra medel. I Tyskland, agera Irland, Nederländerna och Danmark kan säkerhet främjas med stöd bl.a. ramlagstiftning. För Tysklands del finns lagar som av är anpassade till arbetarskydd men som också är tillämpliga konsumentfrågor i de olika Länder som Tyskland består av. Irland har The Industrial Resarch and Standards Act, Nederländerna The Commodity Act och i Danmark kan marknadsföringslagen tillämpas i syfte att komma tillrätta med vissa produktsäkerhetsfrågor. Beträffande Italien och Luxemburg finns

Allmänt om EG och EES 39 olika speciallagar. Flera lagar har introducerats till följd EGav direktiv på olika produktområden.

Med stöd av lagar och förordningar har i EG-länderna man sålunda rättsliga möjligheter att gripa in farliga mot varor. Lagarna i Frankrike, Tyskland, Grekland, Nederländerna, Spanien och Storbritannien kan i vissa fall användas för att förbjuda eller förhindra produkter att avsättas på marknaden eller för att reglera produktion, försäljning Återkallelsem.m. möjligheter i olika omfattning finnas i två EG-länder, synes nämligen Frankrike och Portugal. I Storbritannien och i Nederländerna kan myndigheterna kräva att leverantören varnar om faror som hans produkter kan medföra. Bara EG-land, ett Frankrike, kan i dag förbjuda farliga export av varor.

För Frankrikes del myndighet under ekonomimisvarar en nisteriet för produktsäkerhetsåtgärder, nämligen Direction Generale de Concurrence de Consommation et de Repression de Fraudes DGCCRF. Inspektioner sker i företag för att kontrollera säkerhetskrav. En myndighet, annan Commission de Securité des Consommateurs CSC, handlägger frågor som rör konsumenternas säkerhet. Myndigheten är skyldig att samla-statistiska uppgifter hemolyckor om m.m.

I Nederländerna inspektoratet för hälsoskydd svarar inom ministeriet för välfärd, allmän hälsa och kultur för produktsäkerheten. Marknadsbevakning utförs l3 regionala tillsynsorav gan. Inom inspektoratet finns produktsäkerhetsavdelning. en Avdelningen är ansluten till Storbritanniens datoriserade informationssystem om farliga Det finns även varor. ett säker-

40 EG och EES Allmänt om hetsinstitut som huvudsakligen finansieras av hälsoministeriet. Institutet tar emot konsumentklagomål och forskar i konsumentsäkerhetsfrågor. Klagomål förs vidare till inspektoratet för åtgärd.

I Tyskland ansvarar respektive Länder för konsumentsäkerheten. Detta sker genom arbetarskyddsmyndigheten Gewerbeaufsichtsamt. Viss kontroll sker också genom insatser av privata testinstitut, till exempel TUV Rheinland-Technischer Uberwachungsverein.

I Storbritannien svarar Department of Trade and Industry centralt för produktsäkerhetsarbetet. Hithörande frågor handläggs inom konsumentavdelningens produktsäkerhetsenhet. Centralt statligt samordningsorgan är Institute of Trading Standards Administration ITSA. På lokal nivå arbetar ca 130 Trading Standards Departments med tillsammans omkring 1500 Trading Standards Officers. Dessa lokala myndigheter arbetar förutom med produktsäkerhet även med frågor som rör livsmedel, vågar, mätdon och djurskydd. Även exempelvis marknadsföring, kreditfrågor och konsumenttvister ärenden om handläggs där. Myndigheterna övervakar att ca 50 lagar och 700 föreskrifter efterlevs. Kontoren finansieras genom såväl statliga kommunala anslag. ITSA har ett databassystem för som att snabbt kunna kommunicera information mellan övervakningsorganen. Varningar för farliga produkter registreras i en databas till vilken bl.a. det svenska Konsumentverket är anslutet. Provning och kontroll av varor äger ofta rum enligt g särskilt utarbetade planer.

Allmän om EG och EES 41 I åtminstone sex av EFTA-länderna finns olika lagar och förordningar som berör produktsäkerhet. En jämförelse visar att Sverige, Finland, Norge och Österrike har allmänna produktsä-

kerhetslagar som gör det möjligt för regeringar och statliga

myndigheter att vidta åtgärder. I Schweiz finns det federala lagar som reglerar säkerhet på olika områden. Den isländska lagen om livsmedel och andra konsumtionsvaror är på väg att ersättas av en allmän produktsäkerhets- och marknadskontrollag, byggd på bl.a. EGzs produktsäkerhetsdirektiv.

I de angivna EFTA-länderna kan marknadsföring farliga av varor förbjudas eller begränsas på olika sätt. I Sverige och Norge kan återkallelse ske farliga Regler förbud av varor. om mot export av farliga varor finns i Norge, Sverige och Island. I Sverige, Norge och även Finland numera kan åtgärder vidtas inte bara mot farliga utan också farliga tjänster. varor mot

I Schweiz sker ingripanden kantonal nivå. I Sverige, Norge, Island och Österrike kan ingripande ske på central nivå med stöd av gällande lagstiftning. l Norge utreds f.n. vilken organisation som skall tillvarata kontroll av marknaden och utföra tillsyn över konsumentvaror. Island förbereder inom handelsoch industridepartementet etableringen av en ny marknadsövervaknings-och kontrollenhet skall utföra som officiell gränsövervakning på olika områden. I Finland utförs produktsäkerhetsövervakning Konsumentverket. Länsstyrelserna av övervakar produktsäkerheten i länen, de kommunala hälsovårdsnämnderna sköter övervakningen på lokal nivå och tullverket kontrollerar importprodukternas säkerhet.

42 Allmänt EG och EES om

2.4 Allmänt om produktsäkerhetspolitik inom

EG

Som framgått det närmast föregående avsnittet regleras av frågor produktsäkerhet på olika sätt i olika EG-länder. om Eftersom nationella bestämmelser avseende varors utformning, beskaffenhet, provning, godkännande och märkning kan utgöra s.k. tekniska handelshinder som leder till att handeln mellan länder försvåras, finns ett behov inom EG att samordna produktsäkerhetspolitiken på den inre marknaden z De första stegen för att undanröja tekniska handelshinder inom EG togs redan 1969 då ett program för att eliminera sådana hinder utarbetades. År 1983 beslöts att medlemsländerna skulle informera varandra bl.a. om tekniska standarder som de antog. g År 1985 beslöt EG att tillämpa metod när det gäller en ny harmonisering, The New Approach Technical Harmonizaon tion of Standards. Syftet att effektivisera och öka takten i var arbetet med direktiv och därmed minska antalet tekniska handelshinder. Med stöd den metoden har ett tiotal direktiv av nya utarbetats, flera rör konsumentområdet, t.ex. direktiven varav leksaker, personlig skyddsutrustning och maskiner. om

Den metoden går ut på att fastställa bindande, relativt nya allmänt hållna väsentliga säkerhetskrav för olika produktkategorier i stället för tidigare mycket detaljerade tekniska som regler. Kraven skall uttolkas och genomföras med hjälp av tekniska specifikationer, dvs. standarder. Dessa utarbetas i de europeiska standardiseringsorganen, bl.a. CEN Comité Européde Normalisation och CENELEC Comité Européen de en

SOU l993z88 Allmänt om EG och EES 43 Normalisation Electronique. Standarderna är inte bindande men får den effekten att vad som tillverkats i enlighet med dem antas uppfylla de väsentliga säkerhetskraven, inte om annat bevisas. Sådana produkter har också rätt till tillträde på den inre marknaden.

Genom att aktivt delta i standardiseringsarbetet kan företrädare för olika länder påverka utformningen kraven i standarderna av och därmed den framtida säkerhetsnivån inom olika produktområden. EG och EFTA samarbetar genom att lämna gemensamt uppdrag till de europeiska standardiseringsorganen utarbeta att standarder. CEN- och CENELEC-medlemmar, däribland Sverige, är skyldiga att införa färdiga standarder i sina länder.

Direktiv som har utformats enligt den metoden innehåller nya också bestämmelser för hur en tillverkare eller importör skall visa att hans produkt uppfyller kraven. Om produkten har utformats i överensstämmelse med harmoniserade standarder är det normalt tillräckligt att tillverkaren själv intygar detta. I andra fall krävs att produkten kontrolleras av ett fristående kontrollorgan som intygar dess överensstämmelse med de väsentliga säkerhetskraven. En produkt har kontrollerats som enligt något av dessa förfaranden får förses med ett s.k. EGmärke symbolen CE

När det gäller bedömningen överensstämmer av om en vara med gällande krav enligt olika direktiv antog EG 1989 ett s.k. globalt synsätt the Global approach to technical specifications, testing, certification and inspection. Tanken är att man skall uppnå ett ömsesidigt förtroende för provnings- och certifierings-

Allmän om EG och. EES SOU l993i88 förfaranden i olika länder. En produkt som har kontrollerats och godkänts i ett EG-land skall automatiskt ha tillträde till hela den inre marknaden utan att behöva prövas på nytt i de andra länderna. För den icke reglerade varusektorn har EG, EFTA, CEN och CENELEC i samverkan inrättat the European Organization for Testing and Certification EOTC som syftar till att göra det möjligt att prova en vara, för vilken gemensamregler saknas, i endast ett land för fri cirkulation i alla övrima ga EES-länder.

Den nya harmoniseringsmetoden och det globala synsättet medför att sådana system som bygger på förhandsgodkännande och myndighetskontroll försvinner. I stället krävs en fungerande marknadskontroll som skall säkerställa att de krav som EGdirektiven uppställer för marknadsföringen av en produkt respekteras fullt ut av alla berörda.

Marknadskontroll definieras av EG-kommissionen som officiell kontroll på själva marknaden, dvs. av produkter i marknadsföringsskedet eller så snart de finns marknaden. Den kan delas i två stadier. Det första innebär övervakning av marknaden, direkt inspektioner av olika slag eller indirekt med hjälp genom olika informationskällor och klagomål. Det andra stadiet av innebär att upptäckta problem skall lösas, antingen genom frivilliga överenskommelser eller genom rättsliga åtgärder. När det gäller bl.a. marknadskontroll finns ett EG-förslag ännu inte antaget till handbok med riktlinjer för hur den officiella kontrollen praktiskt skall gå till och hur samarbetet skall se ut mellan medlemsländerna så att kontrollen utförs på likartat sätt. För närvarande utgör PROSAFE Product Safety Enforcement

Allmänt EG och EES om Forum of Europe ett informellt samarbetsorgan, i vilket företrädare för EG— och EFTA-länderna deltar. PROSAFE syftar bl.a. till att skapa ökad förståelse och förtroende mellan deltagande länder vad gäller tillämpning och tillsyn gällande av produktsäkerhetslagstiftning.

Avskaffandet av gränskontroller och det med nya systemet marknadskontroll har gjort det nödvändigt att skapa regler för att tillgodose behovet av information mellan medlemsländerna och för att upprätthålla kontrollen beträffande produkter från länder utanför marknaden.

Som en del i EG:s produktsäkerhetspolitik och system med marknadskontroll har därför införts ett system för anmälan av sådana varor som medför omedelbara och allvarliga risker The Community System for the Rapid Exchange of Information on dangers arising from the of products. Systemet use consumer innebär att medlemsländerna skall till EG-kommissirapportera onen när det har gjorts ingripanden mot produkter visat sig som särskilt farliga. Rapporterna sänds till olika avdelningar inom kommissionen beroende på det är fråga livsmedel eller om om andra produkter. Kommissionen i sin vidarebefordrar tur informationen till kontaktpersoner i övriga medlemsländer med uppmaning att rapportera tillbaka vilka åtgärder vidtagits. som

När produktsäkerhetsdirektivet träder i kraft kommer nämnda notiñkationssystem att ersättas ett motsvarande i av system direktivet. I produktsäkerhetsdirektivet finns också andra former av rapporteringsskyldighet avseende produkter kan medföra som risker som inte är lika allvarliga.

46 Allmänt om EG och EES Ytterligare ett informationssystem som kan nämnas är det skaderapporteringssystem inrättades inom EG 1986 och som benämns EHLASS European Home and Leisure Accident som Surveillance System. Det är fråga om rapportering av olyckor skett i hemmet eller på fritiden och vilka orsakats av som konsumentvaror. Det infördes ett demonstrationsprojekt för som fem år förlängdes därefter t.0.m. november 1991. Ett men förslag från kommissionen om ytterligare förlängning fem år övervägs f.n. På utvalda sjukhus i ett antal EG-länder registre-

ras fortlöpande olyckor som inträffar i hemmet eller på fritiden. F

Medlemsländerna ställer rapporter som beskriver samman , orsaker till olyckorna och vilka produkter som varit inblandade.

. När det gäller kontroll av produkter från tredie land har EGkommissionen år 1992 utfärdat en rekommendation 92579EEG i vilken medlemsländerna uppmanas att etablera s.k. infrastrukturer för att identifiera farliga varor vid de yttre gränserna. Härigenom skapas ett samarbete mellan tillsynsmyndigheten i ett land och tullmyndigheten i ett annat land. Vidare EG-förordning nr 33993 från februari 1993 angående finns en kontroll produkter importerade från tredje land. Tanken är av att tullmyndigheten i varje medlemsland skall kunna stoppa en misstänkt farlig produkt redan vid gränsen för att ge tillsynsmyndigheten möjlighet kontrollera varan.

Ytterligare ett viktigt steg i EG:s strävanden att samordna produktsäkerhetsfrågorna den inre marknaden är antagandet produktsäkerhetsdirektivet. En redogörelse för direktivet av lämnas i närmast följande avsnitt.

SOU l993:88 EGzs direktiv allmän produktsdkerhet om 47

EG:s direktiv om allmän

pro-

duktsäkerhet

För att åstadkomma enhetliga regler inom medlemsländerna när det gäller produktsäkerhet har EG:s ministerrâd den 29 juni 1992 beslutat direktivet 9259EEG om allmän produktsäkerhet. Genom detta åläggs medlemsländerna genomföra vissa att åtgärder för att införa enhetliga regler produktsäkerhet om i syfte att främja fri rörlighet säkra produkter den av gemensamma marknaden. Direktivet träder i kraft två år efter antagandet, dvs. den 29 juni 1994.

3. l Produktsäkerhetsdirektivets närmare innehåll

Direktivet är indelat i avdelningar med sammanlagt nitton sex artiklar. l avdelning I artiklarna l och 2 direktivets anges syfte och räckvidd. Där definieras också vissa uttryck används i som direktivet.

Det inleds dock med en ingress som anger bakgrund för m.m. direktivet. Således sägs i ingressen att det i medlemsländerna finns olika slags lagstiftning produktsäkerhet, sådana om att olikheter kan skapa handelshinder den inre marknaden och att det därför är nödvändigt att skapa säkerhetsgemensamma krav för varor på marknaden. Av ingressen framgår också att det är konsumentvaror som avses och att vill uppnå hög man en

48 EGss direktiv om allmän produkrsákerher skyddsnivå för personers hälsa och säkerhet. Detta upprepas sedan i de efterföljande artiklarna.

3.2 Tillämpningsområdet

Syftet med direktivet sägs vara att säkerställa att varor products kommer ut på marknaden är säkra artikel som 1.1. För varor som regleras särskilt av andra EG-bestämmelser är produktsäkerhetsdirektivet emellertid tillämpligt bara i sådana de direktiven inte behandlar artikel 1.2. avseenden som

I artikel 2 definieras begreppen vara product, säker respektifarlig safe respektive dangerous product samt ve vara tillverkare och distributör producer och distribut0r.

Med varje vara som är avsedd för konsumenter eller ;Im avses kan förmodas komma att användas av konsumenter och som vilken tillhandahålls i näringsverksamhet commercial activity. Varor undantas är sådana som tillhandahålls som som antikviteter eller där det klart anges att de måste repareras eller innan de tas i bruk. Vidare sägs i ingressen att prorenoveras dylikt uteslutande används i affarsduktionsutrustning och som verksamhet inte omfattas av direktivet.

En säker är varje som under normala och rimligt vara vara förutsebara användningsförhållanden inte uppvisar någon risk eller bara minimal risk som ligger i linje med varans anen vändning och som kan anses godtagbar och förenlig med en hög skyddsnivå i fråga personers säkerhet och hälsa. Med farlig om följaktligen varje inte svarar mot definitiovara avses vara som

EGxs direktiv om allmän prøduktsäkerhet 49 nen av säker vara. Därvid skall följande omständigheter särskilt beaktas: varans egenskaper, inbegripet dess sammansättning, för- packning samt monteringsanvisningar och Skötselråd, varans påverkan på andra varor som det rimligen kan förut- ses att den kommer att användas tillsammans med, presentationen av varan, märkningen på den, bruksanvis- ningar och annan information som tillhandahålls av tillverkaren samt, vilka konsumentkategorier som kan komma att utsättas för allvarlig risk då de använder varan, särskilt barn.

Genom dessa definitioner och vad som anges i ingressen fastslås alltså att direktivet avser konsumentvaror och skydd för personers hälsa och säkerhet.

Med tillverkare avses den som tillverkat varan i fråga om vederbörande har säte inom EG och i annat fall den som representerar honom där eller om ingen gör det, importören. Som tillverkare räknas också den som, genom att varan anbringa sitt namn, varu- eller annat kännemärke, presenterar sig som tillverkare. Även den liksom andra näringssom reparerar en vara, idkare i distributionskedjan som kan påverka varans säkerhetsegenskaper, anses som tillverkare.

Med distributör avses slutligen varje näringsidkare i distributionskedjan som inte påverkar en varas säkerhetsegenskaper.

EG:s direktiv om allmän produktsäkerhet SOU l993:88 3.3 Det allmänna säkerhetskravet

I avdelning artiklarna 3 och 4 behandlas vad som kallas det allmänna säkerhetskravet general safety requirement. Den grundläggande principen är att en tillverkare endast skall få föra ut säkra varor på marknaden artikel 3.1. För att uppnå detta åligger det en tillverkare att: ge konsumenterna information som gör det möjligt för dem dels att bedöma de risker som är förbundna med en vara under dess normala eller rimligt förutsebara användningstid, om inte riskerna direkt framgår utan varningar, dels att vidta

försiktighetsåtgärder mot riskerna

vidta sådana mått och steg som gör det möjligt för honom att såväl kännedom om de risker som en vara kan komma att uppvisa som vidta lämpliga åtgärder för att undvika riskerna, om nödvändigt genom att dra tillbaka varan från marknaden.

Som exempel på sådana mått och steg anges märkning av varor eller varupartier så att de kan identifieras, kontroll av Varuprover, undersökning av klagomål samt information till distributörerna om sådan tillsynsverksamhet artikel 3.2.

För distributörer gäller att de skall handla med tillbörlig omsorg för att medverka till att det allmänna säkerhetskravet efterlevs, framför allt genom att inte tillhandahålla varor som de vet eller borde ha förstått inte uppfyller detta krav. De skall också bidra till att främja säkerheten hos varor som redan finns på marknadsärskilt genom att vidarebefordra information om och meden, verka i åtgärder mot risker artikel 3.3.

EGzs direktiv om allmän produktsäkerhet 51 I allmänna termer anges att om det inte finns några särskilda säkerhetsregler inom EG för varan i fråga, denna skall anses säker om den motsvarar de nationella säkerhetsregler som gäller i det medlemsland där varan är i omlopp, förutsatt att dessa är i linje med Romfördraget, särskilt artiklarna 30 och 36 artikel 4.1.

Om även nationella säkerhetsregler saknas, skall frågan om en vara uppfyller det allmänna säkerhetskravet bedömas med utgångspunkt i frivilliga nationella standarder som återspeglar en europeisk standard eller, om sådana finns, tekniska specifikationer inom EG. Om tekniska specifikationer saknas får hänsyn i stället tas till nationella standarder i det land där varan är i omlopp eller till allmän sedvänja såvitt gäller hälsa och säkerhet på det berörda området. I sista hand får bedömningen göras med utgångspunkt i varans utformning och tekniska beskaffenhet och till den säkerhet som konsumenterna rimligen förväntar sig artikel 4.2

Direktivet förutser att en vara kan visa sig farlig även den om överensstämmer med principer av nyss nämnt slag. I sådana fall skall behöriga organ i medlemsstaterna vara oförhindrade att vidta lämpliga åtgärder för att begränsa att kommer ut på varan marknaden eller för att ta bort den från marknaden den s.k. säkerhetsklausulen, artikel 4.3.

3.4 Medlemsstaternas skyldigheter och

befogenheter

Medlemsstaterna skall utfärda den lagstiftning och de föreskrifter som behövs för att tillverkare och distributörer att handla

52 EGss direktiv om allmän produktsäkerhet i överensstämmelse med direktivet så att varor marknaden är säkra. Det betonas särskilt att medlemsstaterna skall ombesörja att det finns myndigheter som utövar tillsyn över att endast säkra varor kommer ut på marknaden. Dessa organ skall ha nödvändiga befogenheter för att kunna vidta de åtgärder som åligger dem enligt direktivet, inklusive möjligheten att meddela lämpliga påföljder vid handlande i strid med direktivet artikel 5.

Inom ramen för tillsynsverksamheten skall medlemsstaterna kunna vidta vissa åtgärder vilka närmare anges i direktivet. Således skall medlemsstaterna ha möjlighet att bl. a. a utöva kontroll av säkerhetsegenskaperna hos varor även efter det att dessa kommit ut på marknaden såsom säkra varor, ända fram till det slutliga stadiet av användning eller konsumtion, b tillgång till all nödvändig information från berörda parter, c ta Varuprover för kontroll, d göra rätten att marknadsföra en vara beroende av villkor för att säkerställa att inte är farlig samt kräva att lämpliga varan l varningar anbringas om de risker som kan förekomma, . . e vidta åtgärder för att säkerställa att personer som kan bli utsatta för en risk med en vara informeras om risken i god tid och på ett lämpligt sätt genom att bl.a. ge ut särskilda varningar, f tillfälligt, under så lång tid som behövs för att genomföra olika kontroller, förbjuda någon att tillhandahålla eller exponera en vara, så snart det finns klara och tydliga tecken att den är farlig,

E Gxs direktiv allmän produktsäkerhet om 53 g förbjuda en har visat sig farlig komma vara som att ut på marknaden och vidta sådana åtgärder behövs för försom att budet skall efterlevas, h ombesörja att en farlig redan finns på marknaden vara som effektivt och omedelbart dras tillbaka från marknaden och, om nödvändigt, förstörs artikel 6. l.

De åtgärder som således skall kunna vidtas får enligt direktivet riktas mot tillverkare, distributörer, särskilt den som först har distribuerat varan i landet i fråga, varje samt annan person som i övrigt kan bidra till att minska riskerna med artikel varan 6.2.

3.5 Utbyte information

av m.m.

En medlemsstat som begränsar möjligheterna för en vara att komma ut marknaden eller kräver som att den skall dras tillbaka från marknaden skall normalt informera EG-kommissionen om åtgärderna samt skälen för dessa. Kommissionen skall sedan ta upp förhandlingar med berörda parter och, om åtgärderna anses befogade, underrätta medlemsstaterna om detta artikel 7. Anser kommissionen det motsatta skall medlemsstaten i fråga underrättas.

3.6 Nödsituationer m.m.

Artiklarna 8-12 reglerar situationen då medlemsland ett beslutar om s.k. nödfallsåtgärder emergency measures för att förhindra, begränsa eller förena rätten till marknadsföring eller bruk av

S4 EGxs direktiv om allmän pmduktsükerher med andra villkor, därför att den innebär en allvarlig en vara och överhängande risk. Också i sådana fall skall kommissionen underrättas. Kommissionen skall därvid undersöka om åtgärden är i överensstämmelse med direktivet och vidarebefordra informationen till de andra medlemsstaterna. Dessa skall i sin tur omedelbart informera kommissionen om eventuella åtgärder mot artikel 8. I bilaga till direktivet ges detaljerade regler varan en det informationssystem som i nämnda avseenden skall tillom ämpas inom gemenskapen. Kommissionen har också själv möjlighet att i vissa fall, när olika uppfattning råder inom medlemsstaterna, fatta beslut innebär att en medlemsstat blir tvunsom att göra ett tidsbegränsat ingripande artikel 9. gen

Enligt direktivet skall kommissionen assisteras av en särskild kommitté för nödfallsåtgärder artikel 10. Direktivet anger vidare hur proceduren skall för beslut om nödfallsâtgärder vara på gemenskapsnivå artikel ll.

Det sägs att sekretess skall råda i fråga om sådan information kommer fram vid tillämpning av direktivet. Sådan informasom tion säkerhetsegenskaper måste dock göras som avser en varas allmänt tillgänglig, omständigheterna så kräver med hänsyn om hälsa och säkerhet artikel 12. till personers

3.7 Avslutande föreskrifter

Avslutningsvis innehåller direktivet bl.a. regler om rätt för dem vilka åtgärder enligt direktivet övervägs eller vidtas att yttra mot sig, liksom ett beslut prövat domstol artiklarna 13-19. att av

Nuvarande reglering produkrsäkerher om i Sverige 55

4 Nuvarande reglering om

pro-

duktsäkerhet

iSverige

1 Sverige finns inom olika områden speciallagstiftning som ger skydd mot skador orsakade farliga produkter. Som av exempel kan nämnas livsmedels- och läkemedelslagstiftning, kemikalielagstiftning, fordonslagstiftning och lagstiftning om elektrisk materiel. Vidare har nyligen beslutats lagar om personlig skyddsutrustning SFS 1992:1326, om leksakers säkerhet SFS 1992:1327 samt farliga livsmedelsimitationer om SFS 1992:1328. Dessa lagar, bygger på EG-direktiv, som har ännu inte pâ grund av dröjsmålet med EES-avtalet trätt i kraft. När det gäller maskiner för privat bruk hushållsapparater, handverktyg m.m. finns ett förslag till lagstiftning, baserat på EGdirektiv, som för närvarande bereds inom Civildepartementet.

Produktsäkerhet i allmänhet regleras genom produktsäkerhetslagen SFS 1988:1604, ändrad 1991:358. senast genom

Här skall först ges kortfattad redogörelse för innehållet en i produktsäkerhetslagen. Därefter skall vissa av speciallagarna beröras.

4. 1 Produktsäkerhetslagen

Produktsäkerhetslagen trädde i kraft den l juli 1989. Dessförinnan reglerades produktsäkerhetsfrågor bl.a. i 3 och 4 §§ mark-

Nuvarande reglering om praduktxdkerhet i Sverige SOU l993t88 nadsföringslagen MFL, som gav möjlighet för Marknadsdomstolen att meddela informationsåläggande och förbud. Regleringen produktsäkerhetsfrägor i MFL flyttades över till av produktsäkerhetslagen. I 4 § MFL behölls dock en bestämmelse att Marknadsdomstolen kan förbjuda en näringsidkare att om saluhålla varor som är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål. Motsvarande gäller beträffande tjänster. i 5 l i Produktsäkerhetslagen i de inledande bestämmelserna . anger ändamålet med lagstiftningen, de åtgärder som kan vidtas till uppfyllande ändamålet och tillämpningsomrädet. Därefter av hLJAA, under särskilda rubriker de olika åtgärderna och förut- . . sättningarna för att de skall kunna vidtas. Efter avsnitt om bl.a. handläggnings- och tillsynsregler följer avslutningsvis bestämöverklagande. Redan här kan påpekas att många melser om väsentliga används i lagen får sin närmare förbegrepp som klaring i förarbetena bet. SOU 1987:24 och prop. 198889:23.

4.1.1 Ändamål och tillämpningsområde

Lagen har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakeller egendomsskador. Den är tillämplig på varor och ar persontjänster tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsusom menter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk l §. Om det finns särskilda bestämmelser eller tjänst i annan författning eller i om en vara en beslut myndighet, som har samma ändamål som ett ålägav gande eller förbud enligt produktsäkerhetslagen, får sådant åläggande eller förbud inte meddelas 3 §.

Nuvarande reglering produktsäkerhet Sverige om i 57 Med varor avses i princip alla föremål är lösören, som dvs. i huvudsak flyttbara, fysiska föremål. Däremot omfattas inte andra nyttigheter, såsom fast egendom, byggnader på annans mark, värdepapper, krediter samt rättigheter olika slag. av Vidare följer ordalydelsen i l § av att varor som uteslutande används yrkesmässigt eller bara undantagsvis kommer till som användning i privatlivet faller utanför lagen. För att lagen skall kunna tillämpas på en vara eller tjänst är det dock tillräckligt att det inte framstår som direkt ovanligt att konsumenter använder eller kan komma att använda den prop. 198889:23 78. s.

Med tjänster avses dels materiella tjänster, såsom arbete på lösa saker och fast egendom, entreprenader 0.dyl, dels sådana tjänster som kroppsbehandling, rådgivningsverksamhet och transporter.

Lagen är tillämplig endast eller tjänsten tillhandahålls om varan av en näringsidkare i dennes näringsverksamhet. Med näringsidkare avses yrkesmässigt driver envar som verksamhet av ekonomiskt slag, såväl juridiska som fysiska Statliga eller personer. kommunala bolag samt statliga affärsverk, vilka bedriver ekonomisk verksamhet, räknas näringsidkare. Vidare som krävs att det är fråga och tjänster till konsumenter om varor för enskilt bruk. Med detta att det skall fråga avses vara om förvärv av privatpersoner för eget, enskilt bruk. Förvärv som görs av företag eller institutioner faller alltså utanför prop. 198889:23 s. 77. Varor och tjänster — som uteslutande eller till helt övervägande del används i offentligrättsliga former, inom den ex offentliga hälso- och sjukvården, i skolor, daghem och fritids-

58 Nuvarande reglering produktsäkerhet i Sverige om i den allmänna åldringsvården omfattas till följd av hem samt dessa avgränsningar inte av lagen.

4.1.2 Åtgärder som får vidtas

För motverka att farliga varor och tjänster förorsakar peratt eller egendomsskador kan en näringsidkare åläggas att sonvidta vissa åtgärder enligt följande:

a l säkerh t information 5 an m

Näringsidkaren kan åläggas att, i samband med att en vara eller tjänst tillhandahålls, lämna information som har särskild betydelse för att förebygga att eller tjänsten orsakar skada varan

eller egendom. Åläggandet får innebära att informa-

person tionen skall l lämnas märkning på varan eller den genom egendom tjänsten eller i bruksanvisning som medsom avser följer eller egendomen, 2 tillhandahållas i annan form varan säljställen, 3 lämnas i o.dyl. eller 4 lämnas i annonser viss form till konsument som begär det.

b säljförbud 6

Näringsidkaren kan förbjudas att tillhandahålla en vara eller tjänst medför särskild risk för person- eller egendomsskasom Förbudet får även liknande eller tjänst med da. avse annan vara samma skaderisk.

Nuvarande reglering produkrsäkerhet Sverige om i 59 c exportförbud § a

Näringidkare, som tillhandahåller innebär en vara som särskild risk för allvarlig skada person, kan förbjudas att exportera varan. Förbudet får avse även likartad med annan vara samma skaderisk.

d åläggande om varningsinformation 7 S

Näringsidkare, som överlåtit eller utfört en vara en tjänst som medför särskild risk för skada på eller person egendom kan åläggas att informera skaderisken och hur den om skall förebyggas. Informationen skall lämnas till dem innehar som varan eller som tjänsten utförts eller innehar som den egendom som tjänsten avsett. Informationen skall lämnas sådant sätt att den kan antas komma till de berördas kännedom.

e åläggande om återkallelse 18-10 §§l

Näringsidkare, som har överlåtit medför en gm som särskild risk för skada på person eller egendom, kan åläggas återkalla att den från brukarna. Detta kan ske genom rättelse, utbyte eller återgång. l vissa fall kan näringsidkaren åläggas att låta förstöra eller på annat sätt oskadliggöra de återtagna exemplaren.

Näringsidkare, har utfört gäng så som en att särskild risk för skada uppkommit, kan åläggas att återkalla tjänsten från dem åt

vilka tjänsten utförts. Åläggandet skall att näringsidkaren

avse själv avhjälper det fel skaderisken hänför sig till som eller lämnar ersättning för felets avhjälpande genom annan.

Nuvarande reglering om produkrsäkerher i Sverige Ytterligare förutsättningar för ålägganden om varningsinformation och återkallelse i ll-l4 §§. Sådana ålägganden får anges meddelas endast de kan antas få en skadeförebyggande om verkan inte är obetydlig. Om åläggandet kan avse flera som näringsidkare får det begränsas till att gälla någon eller några av dem, såsom den eller de som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med åläggandet. Finns inte någon näringsidkare förmår genomföra ett varnings- eller återkallelseålägsom tillsynsmyndigheten lämna varningsinfor- ll gande, skall i stället l mation i skälig omfattning i den mån det behövs för att förebygga skada person eller egendom. Vidare gäller att om mer än tio år förflutit från det att näringsidkaren upphörde att tillhandahålla eller tjänsten, får åläggande om återkallelse varan meddelas endast tillsynsmyndigheten eller en sammanslutom ning konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare dessförinav har framställt ett skriftligt krav återkallelse. nan

4.1.3 Handläggningsregler m.m.

Konsumentverket utövar tillsyn över att produktsäkerhetslagen och föreskrifter har meddelats med stöd av lagen efterlevs, som inte annat sägs i specialförfattning rörande viss vara eller om tjänst 4 §. Exempel på tillsynsmyndigheter som regleras av specialförfattningar är Livsmedelsverket, Läkemedelsverket och Kemikalieinspektionen. När åtgärder enligt lagen blir aktuella bör tillsynsmyndigheten förhandlingar med berörda ta upp näringsidkare, inte saken brådskar 16 §. Finner myndigom heten därefter åtgärd enligt lagen behövs, skall frågan att en överlämnas till Konsumentombudsmannen KO vilken i sin tur, han delar den uppfattningen, har att ansöka hos Marknadsom

SOU ll993z88 Nuvarande reglering produktsäkerhet i Sverige om domstolen om sådan åtgärd. I vissa fall får ansökan även göras av en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare 17 §.

KO får, i fall som inte är av större vikt, meddela s.k. informations-, förbuds- eller återkallelseföreläggande. För sådant att ett skall bli gällande krävs dock att det godkänns omedelbart eller inom en viss tidsfrist 22 §.

En näringsidkare är skyldig att på anmaning tillsynsmynav en dighet eller av KO avge yttrande och lämna upplysningar i ett ärende och tillhandahålla handlingar, och liknande varuprover som kan ha betydelse för utredningen 19 §. Motsvarande gäller när väl ett åläggande eller förbud har meddelats 24 §. Näringsidkaren kan föreläggas fullgöra sina skyldigheter att vid vite.

Om det finns särskilda skäl, kan interimistiska âlägganden eller förbud meddelas av Marknadsdomstolen 2l §.

Beslut av tillsynsmyndigheteller KO överklagas en av i allmänhet hos kammarrätten 26 §.

4.2 Något vissa om speciallagar på produkt-

säkerhetsområdet

Som tidigare nämnts finns det vissa lagar handlar som om produktsäkerhet för särskilda Hit hör lagen varugrupper. 1992:1326 om personlig skyddsutrustning för privat bruk och lagen 1992:1327 om leksakers säkerhet. Eftersom dessa har

62 Nuvarande reglering om produkrsäkerher i Sverige sina ursprung i EG-direktiv finns det anledning att här beröra deras innehåll.

Lagen om personlig skyddsutrustning för privat bruk avser personlig skyddsutrustning som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för privat bruk. Hit hör bl.a. hjälmar, flytvästar och andningsskydd. I lagen anges i allmänna termer att en näringsidkare får tillhanda- g hålla personlig skyddsutrustning bara om utrustningen uppfyller vissa krav avseende l skydd för hälsa och säkerhet, 2 utformning och 3 märkning och annan produktinformation. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot denna bestämmelse och föreskrifter som meddelats med stöd av den får dömas till straff. Lagen innehåller också regler om näringsidkarnas skyldigheter att bl.a. lämna tillsynsmyndighet tillträde till utrymmen och att lämna upplysningar, handlingar, Varuprover och liknande som behövs för tillsynen.

Närmare föreskrifter finns i förordningen om personlig skyddsutrustning för privat bruk SFS 1993:972, som ännu inte har trätt i kraft. Där sägs bl.a. att Konsumentverket är tillsynsmyndighet och att Arbetarskyddsstyrelsen, efter samråd med Konsumentverket, får medge undantag från lagens tillämpningsområde och meddela närmare föreskrifter om de krav som uppställs på skyddsutrustningen. Vidare framgår av förordningen att båda dessa myndigheter är skyldiga att göra anmälningar till olika EFTA-organ, t.ex när ett ingripande skett mot skyddsutrustning som är försedd med ett EG-märke.

Nuvarande reglering om produkrsäkerhel i Sverige Lagen om leksakers säkerhet leksaker avser som är utformade för eller annars klart avsedda att användas barn av under 14 fir.- I lagen sägs att en näringsidkare får tillhandahålla leksaker bara om de uppfyller vissa krav avseende l skydd för hälsa och säkerhet, 2 utformning och 3 märkning och annan produktinformation. Den bryter denna bestämmelse som mot och föreskrifter som meddelats med stöd den av kan ådömas straff. Näringsidkare är enligt lagen skyldiga att bistå tillsynsmyndigheten genom att Lex. lämna upplysningar, Varuprover och liknande.

På samma sätt som när det gäller personlig skyddsutrustning för enskilt bruk meddelas närmare föreskrifter i en förordning som ännu inte trätt i kraft, förordningen 1993:971 om leksakers säkerhet. Enligt förordningen är Konsumentverket tillsynsmyndighet och får meddela närmare föreskrifter de krav om som skall gälla för leksaker samt om undantag från lagens tillämpningsområde. Konsumentverket skall också fullgöra den anmälningsskyldighet följer EG:s leksaksdirektiv som av och EESavtalet.

Närmare Konsumentverkets handläggning om m.m. 65

Närmare om Konsument-

verkets

handläggning m.m.

5.1 Allmänt

Som redan berörts i avsnitt 4.1.3 finns vissa handläggningsregler för Konsumentverket och KO iproduktsäkerhetslagen. l instruktionen för Konsumentverket l990:l I79 finns ytterligare regler för verksamheten. Där sägs bl.a. Konsumentverket att har till uppgift att utarbeta riktlinjer för näringsidkarnas marknadsföring och produktutformning, att påverka näringsidkare att anpassa sin verksamhet efter konsumenternas behov och stimulera dem att vidta åtgärder egna i detta syfte samt att utföra eller låta utföra undersökningar och tjänster. av varor

Vidare bedriver Konsumentverket informationsverksamhet på en rad olika sätt, bl.a. tidskrifterna Råd genom Rön och Konsumentnytt, faktablad, handböcker och genom rapporter etc. samt genom information till press, radio och TV.

5.2 Riktlinjer

Som ovan nämnts skall Konsumentverket enligt sin instruktion utfärda riktlinjer för företagens marknadsföring och produktut-

66 Närmare om Konsumentverkets handläggning m.m. formning. Riktlinjerna utfärdas i Konsumentverkets författningssamling KOVFS. De är inte rättsligt bindande.

Riktlinjernas funktion kan beskrivas det sättet att de ger besked om de krav som Konsumentverket, efter förhandlingar med näringslivet, ställer en vara eller en tjänst. Konsumentverket strävar efter att hänvisa till internationell eller svensk standard där sådan finns.

Riktlinjerna är inte förenade med några direkta sanktioner och kan därför inte tvinga en näringsidkare att handla på sätt som står i överensstämmelse med dem. Om en näringsidkare inte följer riktlinjerna, kan Konsumentverket emellertid ta upp överläggningar med företaget i syfte att förmå det att följa dem. I sista hand kan KO väcka talan mot näringsidkaren hos Marknadsdomstolen eller, i vissa fall, själv utfärda informations, förbuds- eller återkallelseförcläggande. Inte heller vid en eventuell rättegång inför Marknadsdomstolen utgör riktlinjerna någon bindande Vid processen inför domstolen är riktlinnorm. jerna närmast att se som ett uttryck för den ena partens det allmännas ståndpunkt. Eftersom riktlinjerna ses som icke bindande rekommendationer de inte kunna bli föremål för anses överklagande.

Konsumentverket har i sin författningssamling f.n. totalt omkring 50 riktlinjer, 29 helt eller delvis berör säkerhet för varav olika varuområden. På produktsäkerhetsområdet kan nämnas exempelvis riktlinjer angående småbarnssängar, våningssängar och barnstolar KOVFS 198023-5, stegar l985:4, möbler l990:3 och småbarnshjälmar 199213.

SOU 19993188 Närmare om Konsumentverkets handläggning m.m.

5.3 Produktsäkerhetsärendenas

handläggning

Konsumentverket uppmärksammas på förekomsten farliga av varor eller tjänster på olika sätt. Exempelvis underrättas verket av allmänheten, antingen direkt eller via konsumentvägledare,

av andra myndigheter, t.ex. polisen, läkare, av genom media, via internationella notifieringar och genom skaderapportering.

Från Konsumentverket har upplysts under tiden att l januari 1973 l juli 1993 har omkring - ett tusen ärenden registrerats i Konsumentverkets diarium under sökorden produktsäkerhet och produktsäkerhetslag. Merparten av ärendena avser sport, lek och hobby. Produkterna inom denna varugrupp riktar sig i huvudsak till barn och ungdomar. Andra frekventa varugrupper som har noterats i diariet är möbler och inredning samt dagligvaror. I varugruppen möbler etc. finns ett stort antal ärenden som avser barnmöbler. Sammanfattningsvis kan sägas att det helt övervägande antalet registrerade produktsäkerhetsärenden

hos verket rör produkter barn och ungdomar som kommer i kontakt med.

När verket har uppmärksammats säkerhetsbrist görs först en en bestämning riskerna verket av genom att tar reda på nödvändiga bakgrundsfakta till det inträffat. Därefter som värderas riskerna, bl.a. utifrån hur allvarliga skador som inträffat och vilka som drabbats exempelvis barn, vuxna eller handikappade. Om verket efter denna värdering finner att varan eller tjänsten har medfört oacceptabla risker vidtar man lämpliga åtgärder. Vilken åtgärd väljs och till som vem den skall rikta sig avgörs efter överväganden om hur riskerna bäst kan reduce-

68 Närmare om Konsumentverkets handläggning m.m. När verket vidtagit någon åtgärd brukar kontroll ske i ett ras. skede åtgärderna har haft någon effekt och i så senare av om fall vilken.

I produktsäkerhetslagen anges att Konsumentverket bör förhandmed näringsidkare innan man vidtar eventuella åtgärder. Så sker också regelmässigt och de flesta problem löses genom sådana förhandlingar. Förhandlingar förs företrädesvis med företag i tillverknings-, importörs- eller grossistledet, något som visat sig mest effektivt. Resultatet av förhandlingarna kan vara bli att produkt får från säkerhetssynpunkt mer tillfredsstälen en lande utformning eller att tillverkning eller försäljning av en eller tillhandahållande av en tjänst upphör. vara

Tillämpningen produktsäkerhetslagen präglas av att det i av första hand är företagen själva som skall vidta de åtgärder som behövs för att förhindra skadefall. Om så inte sker kan verket tidigare nämnts överlämna frågan till KO som i fall som som inte är större vikt själv kan utfärda förelägganden. Om av vikt måste dock KO vända sig till Markärendet är av större nadsdomstolen.

SOU 1999188 Marknadsdømvrolens praxis vid tillämpning produktsäkerhetsñâgor 69 av

6 Marknadsdomstolens praxis

vid tillämpning av produkt-

säkerhetsfrågor

Under tiden från det att marknadsföringslagen trädde i kraft till september 1993 har Marknadsdomstolen avgjort 31 produktsäkerhetsärenden. Nedan följer kortfattad översikt över en samtliga avgöranden som domstolen har prövat i sak och rör som produktsäkerhet. Med anledning att produktsäkerhetslagen av trädde i kraft den 1 juli 1989 har en uppdelning gjorts i avgöranden som meddelats före och efter detta datum.

6.1 Marknadsdomstolens avgöranden före den

1 juli 1989.

MD 1977:10 Epa. På talan KO förbjöd domstolen av fortsatt saluhållande av en bilbarnstol som inte kunde hålla ett barn plats vid en kollision.

MD 1978:8 Hobbex. Domstolen ogillade KO:s talan om förbud mot saluhållande cykelbeav lysning som inte var godkänd enligt Statens trafiksäkerhetsverks bestämmelser, eftersom KO inte hade lagt fram övertygande bevisning om att cykelbelysningen medförde

70 Marknadsdomstolens praxis vid tillämpning av produkrsdkerhersfrdgor SOU l993:88 särskild risk för skada eller att den var uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål. Två ledamöter skiljaktiga.

MD l978:l1 Östgöta Partilager. På talan av KO för-

bjöd domstolen fortsatt saluhållande av slangbågar som ansågs medföra särskild risk för personskador.

MD 1978:16 Låskonsult N. Hansson. Domstolen ogillade KO:s talan om förbud enligt 4 § MFL att saluhålla en s.k. dyrkpistol, eftersom produkten ansågs fungera ett för konsumenten förväntat effektivt sätt och inte stred mot förvärvarens intresse. Dyrkpistolen befanns falla utanför lagens tillämpningsområde.

MD 1979:5 Post0rder-Nytt. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av ett s.k.

spegelset plast med ljusstakar, då brand-

av risk ansågs förknippad med produktens användande.

MD 1979:6 Pomex. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållade av en dekorationslampa som huvudsakligen bestod av en glasflaska innehållande en farlig vätska. Risken för personskada ansågs uppenbar.

OU 1993:88 Marknadsdomstolens praxis vid tillämpning produktsdlcerhetsfrdgor av MD 1979:24 DonGeorge. På talan KO förbjöd av domstolen enligt 2 § MFL fortsatt marknadsföring dels av ett s.k. kombinationserbjudande avseende jeans och rullbräde, dels en bild en rullbrädeåkande pojke som saknade viss säkerhetsutrustning. Dessutom ålade domstolen enligt 3 § MFL bolaget vid annonsering rullbräden på av - att säljstället ha ett tydligt utformat och väl synligt anslag eller liknande som informerade om att rullbräden inte avsedda för var barn under tolv år.

MD 1980:2 NK-Åhléns. Pâ talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande barnav en vagn som saknade en säkerhetsspärr, vilket hade medfört att vagnen hade fällts ihop med dödsolyckor som följd i några fall. Uppenbar risk för skada på barn ansågs föreligga vid användandet av vagnen.

MD 1980:8 Helax verktyg. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt saluhållande brandav en varnare som p.g.a. fel och brister ansågs medföra en påtaglig risk för att konsumenten skulle upptäcka en brand för sent.

MD 1981:8 Postorder-Piraten. Domstolen ogillade KO:s talan om att en telefonapparat - som inte fick kopplas till televerkets nät skulle -

72 Marknadsdomstolens praxis vid tillämpning av produkrsdkerhetsfizigor bedömas vara otjänlig. Däremot meddelade domstolen åläggande enligt 3 § MFL innebärande att bolaget vid marknadsföring av apparaten skulle lämna information om att telefonen inte utan televerkets medgivande fick kopplas till verkets nät.

MD l98l:12 Grönmarks järn. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av s.k. trappstegar, då stegarna p.g.a. sin konstruktion ansågs medföra inte obetydlig risk för personskada.

MD 1981:18 P.W.T. Fritid. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av s.k. karatepinnar då redskapen, p.g.a. sin konstruktion, ansågs medföra risk för personskada.

MD 1981:23 Ingarö Trävaru. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av en s.k. slipvirvel, eftersom på verktyget monterade stålpinnar vid slipning hade lossnat och orsakat personskador. Skaderisken ansågs inte kunna bli undanröjd genom att viss skyddsutrustning kunde användas.

MD 1981:24 Nytto-Artiklar. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av en handbrandsläckare med bristfällig konstruktion,

OU 1993:88 Marknadsdomstolens praxis vid tillämpning produktxäkerhetsfrágor av då det ansågs att risk förelåg för att allvarlig skada skulle kunna inträffa genom att konsumenter som skaffade släckaren kunde tänkas avstå från att skaffa effektivare släckutrustning.

MD 1982:5 Inside jeans. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt saluhållande boav en mullströja som p.g.a. materialets struktur var mycket lättantåndlig och kunde medföra personskada.

MD 1982:7 Ystå-Larm. På talan KO förbjöd domav stolen fortsatt saluhållande av ett s.k. godisläppstift som inte uppfyllde kraven i en utarbetad säkerhetsstandard för leksaker, då det ansågs föreligga betydande risk för att barn som använde stiftet kunde kvävas. Tre ledamöter skiljaktiga

MD 1982:20 Slöjdlagret. På talan KO förbjöd domav stolen fortsatt saluhållande av en leksakstelefon som hade löstagbara delar vilka inte uppfyllde vissa krav enligt utarbetad en standard för leksaker. Betydande risk för personskada på småbarn ansågs föreligga.

MD 1982:22 Bilema. På talan KO förbjöd domav stolen fortsatt saluhållande av en fállbar stol för barn, då risk ansågs föreligga för att

74 Marknadsdomstolens praxis vid tillämpning av produklsäkerlzetsfrågor barn som använde stolen kunde få allvarliga klämskador.

MD 1983:21 Sven Åkeson Co. På talan KO av förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av ett s.k. magiskt ägg bestående av ett plastägg innehållande en figur som i vätska svällde till flerdubbel storlek. Produkten ansågs ha stor likhet med godsaker och medföra kvävningsrisk och andra medicinska risker för barn som stoppade figuren i munnen.

MD 1984:2 Tello Brand. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av en handbrandsläckare, då risk ansågs föreligga för allvarlig skada genom att konsumenter som anskaffade släckaren kunde tänkas avstå från att skaffa effektivare släckutrustning.

MD 1986:1 Butik India. Domstolen ogillade K0:s talan om säljförbud beträffande en docka kallad Wilbur som innehöll krossat nötskal, vilket kunde orsaka allergiska besvär särskilt hos barn. I vilken omfattning dockkunde orsaka besvär var dock inte klaran lagt, varför ett säljförbud enligt domstolen var ett för långtgående ingrepp i marknadsföringen. Däremot bifölls KO:s andrahandsyrkande enligt 3 § MFL innebärande att det

OU 1993:88 Marknadsdonzsrolens praxis vid tillämpning produklsäkerhetmágor av 75 genom märkning och skyltning på säljstället tydligt på svenska skulle informeras att om dockan var stoppad med nötskalskross som kunde ge upphov till allergiska reaktioner.

MD 1986:2 Snabb-Kem. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt saluhållande handav en brandsläckare, då risk ansågs föreligga för att allvarlig skada skulle kunna uppstå genom att konsumenter som skaffade släckaren avstod från att skaffa effektivare släckutrustning.

MD 1987:22 Sven Åkeson Co. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av fyra oljelampor sin användning som p.g.a. och konstruktion medförde betydande risk för att små barn skulle i sig lampolja och skadas därav.

MD 1988:22 Spegelsliperiet Lindberg C0. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt saluhållande av s.k. spegelpiedestaler, vilka p.g.a. sin konstruktion befanns innebära särskild risk för allvarliga skärskador.

76 Marknadsdomstolens praxis vid tillämpning produa.va‘kerhersfrdgor av

6.2 Marknadsdomstolens avgöranden efter den

l juli 1989

MD 1989:22 Vapenspecialisten. På talan KO förav bjöd domstolen fortsatt tillhandahållande av två industriellt tillverkade slangbågar, vilka ansågs skapa risk för allvarliga personskador. Tre ledamöter skiljaktiga.

MD 1989:23 ARMBORST-SPECIALISTEN. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt tillhandahållande av två industriellt tillverkade slangbågar, vilka ansågs skapa risk för allvarliga personskador. Tre ledamöter skiljaktiga.

MD 1989:24 Solotherm. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt tillhandahållande av en brandvarnare som befanns vara helt ineffektiv och då risk ansågs föreligga för att allvarlig skada skulle kunna uppstå genom att de som anskaffade produkten avstod från att skaffa effektivt brandskydd.

MD l99lz30 Drakarnas Barnkammarinredning. På talan av KO förbjöd domstolen fortsatt tillhandahållande av en barnsäng, då barnen p.g.a. sångens konstruktion kunde ådra sig t.ex. klämskador. Vidare bifölls KO:s yrkande om att bolaget enligt 7 § produktsäkerhetslagen skulle informera dem som

SOU 1999188 Marknadmomsrolens praxis vid tillämpning pmduktsakerhetsf‘rdgor av 77 förvärvat sängen om bl.a. hur skulle man förebygga att sängen orsakade någon skada pâ barnen, s.k. varningsinformation.

MD 1992:26 Leksam. På talan KO förbjöd av domstolen fortsatt tillhandahållande barnav en leksak kallad Baby trapets ställning - en med nedhängande leksak bestående av ett handtag med tre ovala plastbitar uppträdda på en pinne om inte produkten i framtiden uppfyller kraven i Svensk Standard för leksakers säkerhet, SS EN 71-1.

MD 1993:12 Playmaster. Domstolen ogillade KO:s talan att en skallra för barn inte - som uppfyllde kraven i Svensk Standard för leksakers säkerhet skulle åläggas med säljförbud Tre ledamöter skiljaktiga, varav en var ordföranden.

MD 1993:15 Ferrero. Domstolen ogillade KO:s talan om att ett chokladägg kom- - som var en bination av livsmedel och leksak skulle beläggas med säljförbud, eftersom den utredning som förebragts i ärendet inte visade att chokladägget medförde sådan en särskild risk för skada i 6 § som avses produktsäkerhetslagen.

78 Marknadsdomstolen.: praxis vid tillämpning av produkrxakerlletsfidgor Som framgår av översikten har nästan alla avgöranden rört tillämpning av säljförbudsregeln i tidigare gällande 4 § MFL som numera återfinns i 6 § produktsäkerhetslagen. lnte något fall har gällt tillämpning bestämmelsen om exportförbud 6 a av § produktsäkerhetslagen eller återkallelse av en vara eller tjänst 8 och 9 §§ produktsäkerhetslagen. Marknadsdomstolen har inte heller vid något tillfälle över huvud taget bedömt säkerhetsfrågor på tjänsteområdet eller tillämpat lagen på något uthyrningsfall. Ett fåtal avgöranden avser informationsåläggande enligt 3 § MFL eller säkerhetsinformation som det numera 5 § produktsäkerhetslagen. Ett fall innehåller stadgas om i s.k. varningsinformation enligt 7 § produktsäkeråläggande av hetslagen.

För tydlighets skull skall också nämnas att Marknadsdomstolen meddelat två avgöranden enligt 4 § MFL innebärande säljförbud där domstolen funnit att marknadsförda produkter varit uppenbart otjänliga för sina huvudsakliga ändamål, nämligen MD 1978:27 lmp0rtñrma Jukka Lampo angående den s.k. tvättkulan som ansågs vara uppenbart otjänlig för att rengöra tvätt och MD 1991:27 PaMa angående den s.k. Radiocorpåstods kunna eliminera farlig jordstrålning. dern som

överväganden och förslag

Allmänt om behover översyn produktsäkerhetslagen av en av 81

7 Allmänt

om behovet av en

Översyn av produktsäkerhets-

lagen

Den svenska produktsäkerhetslagen utgör liksom EG:s direktiv om allmän produktsäkerhet en skyddslagstiftning för konsumenter. Produktsäkerhetslagen avviker emellertid i olika hänseenden från EG-direktivet. Så t.ex. uppställer produktsäkerhetslagen inget generellt förbud mot tillhandahållande farliga produkter av utan anger i stället de rättsliga förutsättningarna för att olika myndighetsåtgärder skall kunna vidtas. Vidare föreligger skillnader i fråga tillämpningsomrâdet. om Den viktigaste skillnaden består i att produktsäkerhetslagen omfattar såväl varor som tjänster, medan tjänsteområdet har lämnats helt utanför direktivet.

När det gäller de olika myndighetsingripanden som kan komma i fråga uppvisar produktsäkerhetslagen och EG-direktivet stora likheter. Till skillnad lagen innehåller mot dock direktivet inte några bestämmelser exportförbud beträffande farliga om produkter.

EES-avtalet innefattar skyldighet för Sverige en att anpassa svensk lagstiftning till de EG-regler avtalet hänvisar som till. Det gäller sådana EG-rättsakter har publicerats före den l som augusti 1991.

82 Allmänt om behovet av en. översyn av produklsäkerherslagen Eftersom EG-direktivet om produktsäkerhet har publicerats först efter det angivna datumet, föreligger inte någon omedelbar skyldighet att anpassa produktsäkerhetslagen till direktivet. Det kan dock förväntas att EES-avtalets parter kommer att fatta beslut att även EG-regler som har tillkommit senare skall om omfattas av avtalet.

På grund det anförda bör det, i enlighet med vad som sägs i av utredningens direktiv, prövas i vad mån produktsäkerhetslagen behöver ändras med hänsyn till EG-direktivet. Det får bl.a. undersökas om de bestämmelser i den svenska lagen som avviker från direktivet kan utgöra s.k. tekniska handelshinder, som försvårar ett fritt flöde av varor och tjänster över gränserna.

Vid sådan undersökning är det ofrånkomligt att utredningen en gör uttalanden innebörden i EG-direktivets bestämmelser om och begrepp. Detta sker givetvis med den reservationen att rätten att tolka EG-rättsliga bestämmelser tillkommer EG-domstolen exklusivt. Det kan i sammanhanget nämnas att det inom EG-kommissionen håller på att utarbetas en handbok som avses till vägledning vid tolkningen av produktsäkerhetsdivara rektivet.

Lagleknisk utformning 83

Lagteknisk utformning

Direktivets första artikel ändamålet med bestämmelserna, anger nämligen att säkerställa att kommer varor som ut på marknaden är säkra. Även produktsäkerhetslagen inleds med en ändamålsbestämmelse som visserligen har något en annorlunda utformning men vars huvudsakliga innebörd torde överensstämma med direktivets. I lagens ändamålsbestämmelse talas emellertid inte bara om varor utan också tjänster. Vidare om anges att det är fråga om att motverka skador på person eller egendom. Utredningen återkommer till dessa frågor i avsnittet om lagens tillämpningsområde avsnitt 9.

I direktivets andra artikel finns definitioner av vissa grundläggande begrepp, bl.a. begreppet product. vara Några motsvarande definitioner har inte tagits i produktsäkerhetslagen. De begrepp förekommer som i produktsäkerhetslagen, t.ex. beskrivs i stället i förarbetena

varor, se prop

198889:23 34 Även t.ex s. och 74-76. om begreppen i och för sig är vedertagna i lagstiftningen på konsumcntområdet och därför är kända rättstillämpande får av organ det anses vara en fördel om åtminstone vissa dem beskrivs i själva av lagtexten. Detta är särskilt viktigt i ett fall det förevarande som när den svenska regleringen skall till EG-direktiv anpassas ett vars uttryck inte alltid har någon exakt juridisk motsvarighet i det svenska språket.

84 Lagteknisk utformning På grund härav föreslår utredningen att produktsäkerhetslagen byggs ut med definitioner av vissa väsentliga begrepp. Härigenom uppnås också viss överensstämmelse med den en teknik används i den från den 1 januari 1993 gällande som produktansvarslagen SFS 1992:18, ändrad senast genom 1992:1137, har ett nära samband med produktsäkersom hetslagen. Hur definitionerna bör utformas redovisas i det följande i samband med att tillämpningsområdet för lagen diskuteras.

Utredningen anser också att det i produktsäkerhetslagen, som en motsvarighet till direktivets allmänna säkerhetskrav i artikel bör införas generalklausul med ett generellt förbud mot en tillhandahållande icke säkra produkter. Motiven för detta och av hur sådan generalklausul bör se ut kommer att diskuteras en närmare i det följande.

Utöver vad har angetts är, som utredningen skall som nu återkomma till, vissa andra ändringar i produktsäkerhetslagen påkallade. Lagens allmänna uppläggning kan dock enligt utredningens mening i stort sett behållas.

77llampmngsomrddet

9 Tillämpningsområdet

Produktsäkerhetslagen omfattar liksom direktivet typiska konsumentprodukter, dvs. sådana produkter även som, om de inte är avsedda endast för konsumenter, i vart fall kan komma att utnyttjas av konsumenter. Direktivet talar om varor som som är avsedda för eller sannolikt kommer att användas konav

sumenter, medan produktsäkerhetslagen talar om varor och

tjänster som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Språkligt kan hävdas att det svenska kravet på inte obetydlig omfattning innebär ett något omfattande konsumentbruk mer än vad som följer av direktivets uttryck. I förarbetena prop.198889:23 s. 78 sägs att det måste antal konsumenter vara ett som kan komma att använda varan men att detta antal behöver inte vara särskilt stort. Det är tillräckligt det inte framstår att som direkt ovanligt att konsumenter använder eller kan komma att använda varan i fråga för att lagen skall kunna tillämpas jfr avsnitt 3.2. Någon beaktansvärd skillnad i sak mellan produktsäkerhetslagen och direktivet i detta avseende torde således inte föreligga.

Som nämnts tidigare avser dock produktsäkerhetslagen varor och tjänster medan direktivet endast Det avser varor. finns också skillnader beträffande det svenska varubegreppets omfattning. En annan skillnad ligger i direktivet bara att talar om personskador medan produktsäkerhetslagen i de flesta fall gäller även vid sakskador.

86 Tillampningsomrdder I det följande skall diskuteras om tillämpningsområdet för de svenska reglerna kan behållas eller om det är nödvändigt med justeringar på grund av direktivet.

9. l Person- och sakskada

Redan i direktivets ingress anges att syftet är att upprätthålla en hög skyddsnivå när det gäller personers hälsa och säkerhet. Detta återkommer sedan i artikel 2 b där begreppet säker vara definieras.

Produktsäkerhetslagen däremot säger i den inledande ändamålsbestämmelsen att både person- och egendomsskador avses. Detta återkommer i de följande paragraferna där åtgärderna f I presenteras. Enda undantaget är exportförbud, som får meddelas det finns särskild risk för allvarlig personskada. bara om

I produktåterkallelsekommitténs betänkande diskuterades om skulle begränsa lagen till att gälla enbart personskador. man Utredningens slutsats blev dock att man borde tillvarata möjliggenerella åtgärder förebygga också sakskador, heten att genom det kostnadsmässigt motiverat SOU 1987:24 s. 127. om var Lagen kom därför att omfatta även skydd mot egendomsskador. Enligt förarbetena prop. 198889:23 s. 75 avser skyddet fysiska skador all slags egendom, dvs. alla materiella ting kan vara föremål för ägande även t.ex. mark och vatten. som

Att direktivet endast avser personskador torde bero att sådana skador ansetts särskilt skyddsvärda. Direktivet kan knappast tolkas så att det inte skulle vara angeläget att motverka

Tillämpningsomrádet

även sakskador. Det kan i sammanhanget EG:s noteras att produktansvarsdirektiv såväl sakskador. avser person- som Detta gör även den svenska produktansvarslagen.

Eftersom det i direktivets ingress klart sägs att olika skyddsnivåer kan skapa handelshinder och störningar i konkurrensen på marknaden uppkommer frågan den svenska lagstiftningens om skydd mot såväl sakskador utgör person- som ett sådant handelshinder som inte är tillåtet enligt EG:s regler.

Det är då att märka att syftet med den svenska regleringen är att uppnå ett bra konsumentskydd, dvs. ett sådant ändamål som i EG-sammanhang godtagits för särregleringar. Någon godtycklig diskriminering är det inte fråga eftersom om, alla produkter som kan vålla person- eller sakskador, oavsett varifrån de kommer, omfattas lagen. Såväl Norge av och Finland som Frankrike har regleringar omfattar som båda skadetyperna, och man har, såvitt utredningen kunnat inhämta, inga planer på att göra ändringar i detta förhållande.

Enligt utredningens uppfattning bör sakskador även i fortsättningen kunna omfattas produktsäkerhetslagen av utan att detta innebär ett otillåtet handelshinder ur EG- eller EES-synpunkt. Utredningen föreslår således ingen ändring av lagen i detta avseende.

9.2 Varor

Det svenska begreppet omfattar inte s.k. nyttigheter varor såsom fast egendom, elkraft, värdepapper och rättigheter av

88 filldmpningsomrddet olika slag men är i övrigt avsett att vara utan undantag. EG:s produktsäkerhetsdirektiv definierar inte begreppet products. Däremot finns en definition av products i EG:s direktiv om produktansvar prop. 19909l:l97 s. 130. Enligt denna avses med products alla lösa saker movables även om de infogats

i annan lös eller fast egendom. Nyttigheter faller således utanför

och elkraft, som omfattas av produktansvarsdirektivet, har därför lagts till uttryckligen. Det ligger nära till hands att anta att innebörden av products är densamma i produktsäkerhetsdirektivet och att direktivet och den svenska lagen således har samma innebörd i detta avseende.

Fast egendom omfattas alltså inte av vare sig direktivet eller produktsäkerhetslagen. Sådana varor som enligt svensk rätt utgör tillbehör till fast egendom när de har infogats i en fastig— het kan emellertid komma att omfattas av produktsäkerhetslagen. Enligt förarbetena prop. 198889223 s. 36 är det nämligen tidpunkten för tillhandahållandet som avgör vad som är att anse som en vara i lagens mening. Huruvida direktivet har samma innebörd är oklart men vid en jämförelse med produktansvarsdirektivet framstår det som troligt att så är fallet. l produktansvarsdirektivet, liksom i den svenska produktansvarslagen, finns som nämnts en regel där det uttryckligen sägs att med produkter avses även sådana produkter som har infogats eller på annat sätt blivit beståndsdel i någon annan lös eller fast egendom en direktivet talar om inkorporerats.

Utredningen har tidigare framhållit det önskvärda i att vissa grundläggande begrepp definieras i produktsäkerhetslagen. Det är också angeläget att produktsäkerhetslagen och produktans-

filldmpningsomrddet varslagen, på grund av sambandet dem emellan, begreppsmässigt överensstämmer där så är möjligt jfr lagrâdets yttrande i prop. 198889:23 217. Utredningen föreslår därför s. att en definition av begreppet förs in i produktsäkerhetslagen vara och att definitionen förses med ett förtydligande motsvarande det som finns i 2 § produktansvarslagen.

EG:s produktsäkerhetsdirektiv omfattar i viss utsträckning även begagnade Däremot undantar direktivet varor. uttryckligen varor som tillhandahålls antikviteter och sådana som som måste repareras eller renoveras innan de tas i bruk. Detta gäller dock endast om den tillhandahåller som varan i fråga tydligt upplyser mottagaren härom.

Produktsäkerhetslagen däremot är tillämplig på samtliga varuslag. I den praktiska tillämpningen behöver dock detta inte innebära några större skillnader. För att produktsäkerhetslagens åtgärder i form varninginformation eller av återkallelse skall kunna vidtas krävs nämligen enligt § att de kan antas få en skadeförebyggande verkan inte är obetydlig. som Det måste alltså föreligga en risksituation är viss omfattning för som av att ett ingripande skall ske. I förarbetena prop. l98889:23 s. 49 sägs bl.a att det måste krävas att det fel det är fråga om skall vidlåda ett större antal exemplar av den aktuella produkten, att det handlar om åtgärder med generell, kollektiv en inriktning och att syftet med dem är att komma till rätta med risksituationer av viss räckvidd. I vart fall beträffande antikviteter torde nämnda krav av naturliga skäl inte uppfyllt. vara

90 Tilldmpningsomrddet Därtill kommer att tillämpning lagen som regel också en av förutsätter att skadligheten hos i fråga avviker från vad varan förvärvaren skäligen kan förvänta sig av den prop. 198889:23 75 f.. Om förvärvaren vid tillhandahållandet blir informerad s. att vissa förutsättningar gäller för brukandet av varan eller om att begränsningar beträffande säkerheten gäller torde därför inte heller produktsäkerhetslagen normalt kunna tillämpas. På grund härav och då skyddslagstiftning av denna karaktär bör ha så en

få undantag möjligt framstår det inte som nödvändigt med

som hänsyn till EG-anpassningen att införa ett undantag för antikviteter m.m. i den svenska lagen.

9.3 Tjänster

Produktsäkerhetslagen omfattar nämnts, till skillnad från som direktivet, även tjänster. Bakgrunden härtill är följande. I samband med att konsumenttjänstlagen kom till prop. 1984852110 föreslogs att saluförbudsregeln i 4 § marknadsföringslagen MFL, då endast avsåg varor, skulle utvidgas som till gälla också tjänsteområdet, dock endast sådana tjänster att också konsumenttjänstlagen omfattade. Frågan om vilken som räckvidd 4 § MFL skulle ha beträffande tjänster diskuterades på i 198485:2l3, avsåg ändringar i MFL. Efternytt prop. som det ansågs komplicerat att vilka tjänster som skulle som ange ofarliga och då avgränsning skulle kunna innebära anses en risker från säkerhetssynpunkt, förordades att samtliga tjänster skulle omfattas 4 § MFL, vilket också godtogs av riksdagen. av När sedan 4 § MFL delvis inarbetades i produktsäkerhetslagen blev lagen skäl generellt tillämplig på tjänster SOU av samma 1987:24 s. 137.

Tillämpningsområdet

Det får anses angeläget konsumentskyddssynpunkt ur att även i fortsättningen ha produktsäkerhetslag en som omfattar såväl varor som tjänster. Det främsta skälet är att även tjänster kan innefatta beaktansvärda skaderisker. Därtill kommer att gränsen mellan förvärv av vara och förvärv tjänst i många fall av är flytande. Som exempel kan nämnas arbete på lösa saker, som ofta innebär att man tillför reparationsobjektet något, t.ex. byter ut en försliten del. I sådana fall kan lagen användas för att motverka skaderisker, oavsett dessa hänför sig till om varan eller tjänsten. Och skulle byggnad dvs. en - en nyttighet som faller utanför varubegreppet - vara behäftad med skaderisker, kan ingripande ske med stöd lagen, riskerna av om hänför sig till den tjänst som avser själva uppförandet byggnaden jfr av prop. I98889:23 s. 36.

Frågan uppkommer då om det är möjligt behålla att produktsäkerhetslagens tillämplighet på tjänster, trots att motsvarande reglering saknas i direktivet, eller detta skulle om ses som ett sådant handelshinder som är oförenligt med EES-avtalet.

Fri rörlighet för tjänster utgör i EES-avtalet en av de fyra grundläggande friheterna. Tjänster definieras i artikel 37 såsom prestationer som vanligen utförs ersättning och inte mot som berörs av bestämmelserna för kapital varor, eller personer. Särskilt avses verksamhet industriellt eller kommersiellt av slag, inom hantverk samt inom fria yrken. Det fria tjänsteutbytet skall innebära frihet för den erbjuder tjänst som en att resa till ett annat land och utföra tjänsten där, det är också fråga men om en rätt för tjänstemottagaren att motta tjänsten i land ett annat än det egna.

77lla‘mpningxomradeI SOU I993:88 för tjänster är dock inte undantag. Regeln om fri rörlighet utan Av artikel 39 jämförd med artikel 33 framgår att handelshindrande åtgärder får tillämpas, de grundas på hänsyn till om

allmän ordning, allmän säkerhet eller allmän hälsa. Åtgärderna

får dock inte utgöra medel för godtycklig diskriminering eller innefatta förtäckt begränsning av handeln mellan staterna. en Nämnda regler i EES-avtalet har sina motsvarigheter i Romfordraget artiklarna 66 och 56.

I detta sammanhang kan samma synpunkter anföras som när det gäller frågan huruvida inte bara risker för personskada utan också risker för sakskada kan åberopas se avsnitt 9.1. Efterlagen behandlar inhemska och utländska tjänster lika sker som ingen diskriminering. Inte heller är det fråga om någon förtäckt begränsning handeln. Det handlar i stället om säkerhet på av konsumentområdet, dvs. sådana hänsyn som kan medge om avvikelser i de nationella reglerna.

Den franska produktsäkerhetslagen, infördes 1983 och som som också den omfattar tjänster, har inte föranlett några diskussioner inom kommittén för tekniska handelshinder i GATT SOU 1987:24 s.l88. Vid jämförelse med övriga nordiska länder en kan även den norska produktsäkerhetslagen innefattar noteras att tjänster. Enligt vad utredningen erfarit avser Norge inte att göra någon ändring på denna punkt i samband med anslutningen till EES. I Finland har nyligen beslutat om en lagändring som man innebär den finska produktsäkerhetslagen utvidgas till att att omfatta även konsumenttjänsterü

Tillämpningsomrâdet 93

Med hänsyn till det anförda förordar utredningen den att svenska lagen även i fortsättningen får omfatta såväl varor som tjänster. Någon definition tjänstcbegreppet torde inte beav hövas.

Begreppen tillhandahålla och näringsidkare 95

10 Begreppen tillhandahålla och

näringsidkare

I l § produktsäkerhetslagen sägs lagen tillämpas att på varor och tjänster tillhandahålls i näringsverksamhet. som l de följande paragraferna används genomgående tillhandahålla repektive överlåta för att beskriva den handling I 2 § som avses. anges att vad som sägs om tillhandahållande och överlåtelse också gäller erbjudande om och upplåtelse nyttjanderätt till av en vara. Av lagens förarbeten framgår att denna bestämmelse delvis har hämtats från 4 § MFL prop. I98889:23 s. 78. I 4 § MFL talas dock saluhållande och inte tillhandahållanom om de.

Direktivet använder ordet vilket närmast kan översättas med just tillhandahålla, för att avgränsa tillämpningsområdet artikel 2 a. När det gäller att beskriva den handling genom vilken varor blir tillgängliga för konsumenterna används uttrycket place on the market, dvs. släppa på marknaden ut artikel 3 punkt l.

Enligt en PM från EG-kommissionen den 4 juni 1992 Doc. Certif. 928 l, i vilken vissa vanligt förekommande rev begrepp i new approach-direktiven kommenteras, beskrivs place on the market den tidpunkt då först som en vara passerar från tillverknings- eller importstadiet till distributionseller användningsstadiet. I promemorian sägs vidare att denna

96 Begreppen tillhandahålla och näringsidkare första handling, genom vilken en vara görs tillgänglig på den gemensamma marknaden, kan vara exempelvis försäljning, utlåning, uthyrning eller erbjudande om sådan handling. Detta har dock inte ansetts behöva anges uttryckligen och någon motsvarighet till den svenska bestämmelsen om nyttjanderätt finns inte i direktivet.

Innan ställning tas till vilket uttryck som bör användas i den svenska lagen bör en genomgång göras av vem eller vilka som har att uppfylla skyldigheterna enligt lagen.

Produktsäkerhetslagens åtgärder riktar sig mot näringsidkare. Begreppet täcker samtliga yrkeskategorier som kan tänkas ha del i tillhandahållandet av en vara eller tjänst, oavsett vilket säljled det är fråga Hit hör tillverkare och importörer samt . om. grossister och detaljister. Det kan således finnas många att rikta ett eventuellt åläggande eller förbud mot. Av praktiska skäl har därför införts en möjlighet att rikta ett åläggande om varningsinformation eller återkallelse mot endast någon eller några näringsidkare. Vid ett sådant urval bör enligt lagen beaktas vem som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med åtgärden 12 § produktsäkerhetslagen. I förarbetena sägs att

bör på

ansvaret när det gäller märkesvaror i första hand läggas tillverkaren eller importören prop. 198889:23 s.lO6 f..

Direktivets förpliktelser åvilar i första hand p oducers, dvs. tillverkare och andra som kan påverka en varas säkerhetsegenskaper. Det är producers som enligt generalklausulen har en skyldighet att släppa ut endast säkra varor på marknaden. Detta är också en logisk följd av att begreppet place on the market

SOU l993:88 Begreppen tillhandahålla och näringsidkare 97 avser det första ledet i distributionskedjan. För distributors, dvs. för dem som normalt kommer in i ett senare led, gäller vissa andra skyldigheter, t.ex. att samarbeta beträffande information och marknadsövervakning. Denna uppdelning mellan olika kategorier utgör en markering av att huvudansvaret för att produkter är säkra åvilar dem har störst möjlighet som att påverka säkerhetsegenskaperna.

Samtliga åtgärder som får vidtas enligt direktivet, t.ex. återkallelse av farliga varor, kan dock riktas mot båda dessa kategorier och även mot andra, så behövs för undvika om att risker se artikel 6. I praktiken är därför, såvitt kan bedömas, skillnaderna i dessa avseenden mellan direktivet och produktsäkerhetslagen, trots olikheterna i terminologin och systematiken, inte särskilt stora. Det bör därför möjligt att även i vara fortsättningen använda begreppet näringsidkare, är som vedertaget inom konsumentlagstiftningen, i produktsäkerhetslagen utan att detta innebär någon nämnvärd avvikelse från direktivet.

Eftersom näringsidkare samtliga säljled blir det inte avser heller nödvändigt att använda olika begrepp i den svenska lagen för att beskriva det handlande som avses. I stället kan som begrepp behållas tillhandahålla, vilket är en fördel eftersom detta begrepp är vedertaget. En jämförelse kan också göras med lagarna om personlig skyddsutrustning och leksaker, vilka om båda använder dels uttrycket tillhandahålla motsvarighet som till place on the market, dels begreppet näringsidkare.

98 Begreppen tillhandahålla och näringsidkare Utredningen ämnar återkomma till innebörden av begreppet tillhandahålla i specialmotiveringen.

Införande av generalklausul 99

11 Införande

av en generalklausul

Inom EG pågår utveckling innebär en som att ansvaret för produktsäkerheten i första hand läggs på företagen själva. Myndigheterna måste visserligen också i fortsättningen, anses det, ha möjlighet att ingripa när farliga produkter kommer på ut marknaden. Den offentliga förhandskontrollen inskränks dock. Detta är utgångspunkten för direktivets uppläggning.

Motsvarande synsätt utgör grundtanken även i produktsäkerhetslagen prop. 198889:23 s. 26 Detta framgår inte minst av att ålägganden och förbud enligt lagen meddelas först efter det att näringsidkarna beretts tillfälle vidta frivilliga att åtgärder men vägrat eller underlåtit att göra detta.

Produktsäkerhetslagen har dock, framgår som av redovisningen ovan, fått en annan utformning än direktivet. De skyldigheter som i direktivet uttrycks genom direkta krav i generalklausulen och efterföljande bestämmelser i artikel 3 framgår endast indirekt i produktsäkerhetslagen, så sätt att underlåtelse att uppfylla dem utgör förutsättning för myndighetsingripanden en återkallelse m.m..

Angelägenheten av att så långt möjligt anpassa den svenska produktsäkerhetslagen till direktivet talar för att man i lagen inför en motsvarighet till direktivets generalklausul. En sådan

100 Införande generalklausul av skulle lämpligen kunna utformas på så sätt att det anges att näringsidkare får tillhandahålla endast säkra varor och tjänster.

Om sådan regel införs i produktsäkerhetslagen uppnås, en förutom anpassning till direktivet, en tydligare markering av en näringsidkarnas ansvar. Man får också en bättre överensstämmelse med EG-anpassad lagstiftning produktsäkerannan hetsomrâdet. Som tidigare nämnts innehåller lagarna om personlig skyddsutrustning och om leksaker en motsvarande bestämmelse. Utredningen föreslår därför att en generalklausul med nämnda innehåll införs i produktsäkerhetslagen.

I lagarna leksaker och personlig skyddsutrustning anges inte om konkret vad krävs för att de olika produktkategomera som rierna skall säkra. Det har förutsätts att kraven skall vara preciseras i föreskrifter bestäms av regeringen eller av som myndighet efter delegation. l båda lagarna finns en straffbestämmelse för den med uppsåt eller av oaktsamhet bryter som mot skyldigheten att tillhandahålla endast säkra produkter.

När det gäller produktsäkerhetslagen kan det inte gärna komma i fråga att föra några preciserade regler om vad som krävs för att eller tjänst skall anses säker. Det finns en vara en däremot anledning att, på motsvarande sätt som i direktivet, dels föra allmänt hållen bestämmelse om vad som avses en med säker eller tjänst, dels regler om vad som särskilt en vara skall beaktas vid bedömningen av om säkerhetskraven är uppfyllda. Utredningen återkommer till bestämmelserna i specialmotiveringen.

U 1993:88 Införande generalklausul av lOl Med sådana allmänt hållna regler som nu har förordats kommer det att finnas ett visst spelrum vid bedömningen av. om säkerhetskraven är uppfyllda. Med hänsyn bl.a. härtill föreslår utredningen inte att det införs någon straffbestämmelse för den som tillhandahåller en farlig eller tjänst i strid vara mot den föreslagna generalklausulen. Principen bör i stället vara att denne kan drabbas av åtgärder det slag för närvarande av som anges i lagen.

I följande kapitel skall det göras närmare jämförelse en mellan de åtgärder som kan bli aktuella enligt produktsäkerhetslagen respektive direktivet. Om inte sägs i det följande annat avses med varor även tjänster.

s Närmare om näringsidkarnas skyldigheter och 103

12 Närmare

om näringsidkarnas

skyldigheter och myndigheter-

nas befogenheter

12.1 Säkerhetsinformation

och varningsinfor-

mation

Säkerhetsinformation enligt 5 § produktsäkerhetslagen syftar till att förebygga att skador uppstår. I lagtexten sägs att det handlar om information har särskild betydelse som för att förebygga att varan eller tjänsten orsakar skada på person eller egendom. Vad som menas härmed förklaras inte närmare. I förarbetena till marknadsföringslagen, varifrån bestämmelsen har hämtats,

anges att information skall lämnas så inte

snart ett obetydligt

behov föreligger och inte bara i sådana fall som är särskilt allvarliga prop. 197576:34 s. 126, jfr prop. 198889:23 s. 84. Utgångspunkten är näringsidkarna att skall lämna sådan information sina produkter om som ter sig tillfredsställande från säkerhetssynpunkt prop. 198889:23 83. s. Informationen kan lämnas olika i lagen angivna sätt, t.ex. genom märkning på varan, i bruksanvisning eller i annonser. Den skall avse den slutlige brukarens användande av varan, inte mellanliggande säljleds befattning med den jfr prop. 198889:23 82. s.

Varningsinformation enligt 7 § produktsäkerhetslagen är avsedd att förebygga skador när riskfylld redan kommit en vara ut på

104 niiringsidkarnas skyldigheter och Närmare om marknaden. Om det är möjligt skall varje innehavare av varan tillställas informationen. Detta innebär att även t.ex. återför-

säljare skall informeras. Informationen skall lämnas på sådant

sätt den kan antas komma till de berördas kännedom. Detta att kan ske exempelvis direkta meddelanden eller annonser. genom Om ett åläggande varningsinformation inte kan meddelas om näringsidkare förmår genomföra åtgärden, t.ex när någon som den kan komma i fråga saknar ekonomiska resurser, skall i som stället, enligt 14 tillsynsmyndigheten lämna sådan information i skälig omfattning.

En förutsättning för att åläggande om varningsinformation skall få meddelas är enligt § att ett åläggande kan antas en skadeförebyggande verkan som inte är obetydlig. Med detta enligt förarbetena prop. 198889:23 s. 104 f. att ett avses meddelas det förväntas få inte

åläggande skall om kanx en

obetydlig skadepreventiv effekt. Faktorer som beräknad skadefrekvens och förväntade slag skador skall vägas in, liksom av den produktmängd berörs och om brukarkretsen är t.ex. som barn och gamla med särskilt stort skyddsbehov.

I direktivet finns information omnämnd som en av de skyldigheter åvilar producers artikel 3.2 också i viss mån som men distributors artikel 3.3. Information ingår också bland myndigheternas befogenheter artikel 6.1 e. En producer skall förse konsumenterna med sådan information att de kan bedöma de risker finns med vara och vidta erforderliga som en försiktighetsåtgärder, vilket närmast torde motsvara säkerhetsinformation i produktsäkerhetslagen. Därutöver skall en producer hålla distributörer informerade om den kontroll som gjorts

Närmare om ndringsidkarnax .skyldigheter och

av de egna produkterna, t.ex. i form underav provtester, sökning av klagomål o.dyl. artikel 3.2 sista stycket. En distributor skall delta i övervakningen säkerheten av hos produkter, särskilt att vidarebefordra information genom om produktrisker.

Vad gäller myndigheterna skall dessa enligt direktivet kunna vidta åtgärder för att informera konsumenter kan tänkas bli som utsatta för en risk, exempelvis att utfärda särskilda genom varningar. Därtill kommer att myndigheterna skall, som villkor för marknadsföring av en vara, kunna kräva att den förses med lämpliga varningar om eventuella risker. Dessa åtgärder, som kan riktas mot olika kategorier i näringsidkarkedjan, torde motsvara både varnings- och säkerhetsinformation i den svenska lagen.

Det finns således stora likheter mellan produktsäkerhetslagen och direktivet när det gäller informationsågärder, även vissa om förutsättningar detaljerat anges mer i den svenska lagen och dess förarbeten än i direktivet. Den skillnad som består i att producers enligt artikel 3 har uttalad informationsskyldigen het som t.ex. distributörer inte har, kan inte sägas vara så avgörande att den fordrar lagändring. Andra ålägganden en om informationsåtgärder kan enligt artikel 6 riktas mot samtliga kategorier i näringsidkarkedjan och således drabba även distributörer jfr vad sagts i avsnitt lO. Det kan som också erinras om att, som tidigare nämnts, myndigheterna enligt den svenska lagen har möjlighet att begränsa åläggande ett om varningsinformation till att gälla någon eller några i näringsid-

106 Närmare om näringsidkarnas skyldigheter och karkedjan 12 §. Någon ändring av produktsäkerhetslagen enbart på grund nämnda skillnad föreslås därför inte. av

Direktivets regel att tillverkare har en allmän informaom tionsskyldighet gentemot distributörer när det gäller vidtagna kontrollätgärder saknar direkt motsvarighet i lagen. Detsamma gäller regeln distributörers skyldighet att vidarebefordra om information. Frågan är då detta kräver några lagändringar. om

Genom produktsäkerhetslagens varningsinformation kan även distributörer bli informerade om eventuella skaderisker så att en vidareförsäljning till konsumenter kan förhindras. Distributörer kan enligt lagen åläggas att själva lämna säkerhets- eller varningsinformation. Dessutom kan, enligt 12 § tredje stycket, en distributör i vissa fall åläggas att medverka till att genomföra ett åläggande återkallelse eller varningsinformation som en om näringsidkare har fått. Som exempel anges i förarbetena annan bl.a. att ett nät återförsäljare kan behöva tas i anspråk för av information om återkallelse eller för varningsinformation prop. I98889:23 s. 107.

Med hänsyn till det anförda anser utredningen att det inte behöver göras några lagändringar med anledning av de nyss angivna reglerna i direktivet.

12.2 Säljförbud

Produktsäkerhetslagens säljförbud är tänkt att användas i sådana fall där skaderisken inte kan klaras med enbart information. av Medan säkerhetsinformation skall rikta sig till den slutlige

Närmare om näringsidkarnas skyldigheter och brukaren kan säljförbudet tillhandahållande också till andra avse näringsidkare. Förbudet får även liknande avse annan vara med samma skaderisk.

Även i direktivet finns möjlighet att meddela säljförbud, en om

en vara har visat sig vara farlig artikel 6 g. Åtgärden får

riktas mot alla led i näringsidkarkedjan. Vidare kan ett tillfälligt förbud mot tillhandahållande, erbjudande tillhandahållande om eller utställande meddelas för så lång tid av en vara som är nödvändig för att utföra olika kontroller.

Ett interimistiskt förfarande är möjligt också enligt produktsäkerhetslagen. Det kan samtliga åtgärder, avse inte bara säljförbud, och får meddelas Marknadsdomstolen av för tiden till dess frågan slutligt har avgjorts.

Inte heller när det gäller säljförbud är, såvitt kan bedömas, skillnaderna mellan direktivet och produktsäkerhetslagen sådana att lagen på grund härav måste ändras.

12.3 Återkallelse

Återkallelse kan enligt 8 § produktsäkerhetslagen ske från den

som innehar en för att bruka den. Åtgärden syftar alltså

vara till

att skydda dem som redan har förvärvat farlig Åläg-

en vara. gandet kan riktas mot varje näringsidkare har tillhandahållit som varan. Näringsidkaren kan åläggas att avhjälpa det fel som skaderisken hänför sig till, att byta ut eller återta den varan att och betala ersättning för den rättelse, utbyte eller återgång. För särskilt farliga varor finns också en möjlighet att ålägga

108 näringsidkarnas .s‘kylcligl-:erI.r och Närmare om näringsidkaren att förstöra eller på annat sätt oskadliggöra varan.

För tjänster gäller enligt 9 § att återkallelse kan ske från dem åt vilka tjänsten utförts eller från dem som innehar egendom som tjänsten avsett för att bruka den. Näringsidkaren kan åläggas att själv avhjälpa det fel skaderisken hänför sig till eller att som lämna ersättning för felets avhjälpande genom annan.

På motsvarande sätt gäller för varningsinformation får ett som åläggande återkallelse eller tjänst meddelas om av en vara endast åtgärden kan antas få skadeförebyggande verkan om en inte är obetydlig 11 §. Vidare gäller även här att ett som åläggande kan flera näringsidkare får begränsas till att som avse galla den eller dem har bäst förutsättningar att uppfylla som ändamålet med ålâiggandet 12 §. För återkallelse gäller dock särskild preskriptionsregel 13 §. Utredningen återkommer en till denna regel i avsnitt 13.3.

l direktivet finns återkallelse nämnd som en skyldighet av varor lör product-rs i artikel 3 punkt 2 fjärde stycket. Där talas om withdrawing the pr0duct...from the market. Att organisera återkallelse farliga är också en av de befogenheter som av varor myndigheterna skall ha enligt artikel 6. Där beskrivs åtgärden Withdrawal of dangerous product ...already on the som a market. På sätt gäller för övriga åtgärder i artikel samma som 6 får återkallelse riktas mot olika slags näringsidkare. Vidare gäller att näringsidkare får åläggas att förstöra farliga varor, om det anses nödvändigt.

Närmare om näringsidkarnas skyldigheter och

I likhet med vad som är fallet med informationsåtgärderna finns således en skillnad mellan produktsäkerhetslagen och direktivet på så sätt att direktivet uttalar en direkt skyldighet för producers som inte gäller övriga kategorier näringsidkare, medan av den svenska lagen inte gör denna åtskillnad. Eftersom myndigheterna enligt direktivet skall ha befogenhet att ingripa med återkallelse och sådant ingripande skall kunna riktas mot samtliga kategorier av näringsidkare behöver dock skillnaden i praktiken inte vara så stor.

Vad som är mer väsentligt är att direktivet inte innehåller någon begränsning när det gäller från eller vilka återkallelse kan vem ske. Direktivet anger endast att det skall fråga vara om varor on the market. Vid jämförelse med vad tidigare en som sagts om begreppet place on the market avsnitt lO blir rimlig en tolkning den att en vara kan återkallas så den lämnat snart tillverkaren eller importören, dvs. även den befinner om sig i ett senare säljled och inte hunnit ut till konsumenten.

Någon motivering till varför återkallelse i den svenska lagen kan ske endast från brukarna finns inte i förarbetena. I 12 § tredje stycket finns visserligen den tidigare nämnda bestämmelsen genom vilken en näringsidkare, kan meddelas som ett åläggande om varningsinformation eller återkallelse, i stället kan åläggas att medverka till att genomföra sådant åläggande ett som har meddelats en annan näringsidkare. I förarbetena nämns som exempel bl.a. att en importör kan behöva hjälp detaljisterna av med att ta emot en återkallad eller att detaljist kan vara en behöva hjälp av andra återförsäljare. Näringsidkarna kan dock

ll0 Närmare om näringsidkarnai xkyltlig1eIc och inte åläggas att medverka vid återtagande av varor som befinner sig i distributionsledet och ännu inte har nått konsumenterna.

Direktivet ger alltså i detta avseende ett starkare konsumentskydd. Något bärande skäl att ha en lägre skyddsnivå i den svenska lagen föreligger inte. Utredningen föreslår därför att produktsäkerhetslagen ändras så att det blir möjligt att återkalla även från andra näringsidkare. Eftersom en likartad varor reglering om återkallelse finns beträffande tjänster som avser egendom och för att undvika gränsdragningsproblem bör en motsvarande ändring göras avseende sådana tjänster, trots att detta inte påkallas EGzs direktiv. Det bör således bli möjligt av att återkalla tjänster som avser egendom även om den egendom som tjänsten avser inte nått brukaren.

12.4 Exportförbud

Exportförbud enligt 6 a § produktsäkerhetslagen kan till skillnad från övriga åtgärder meddelas endast om det föreligger risk för skada persm. Dessutom krävs att den befarade skadan skall gg, vilket år ett strängare skaderekvisit än vad som vara gäller för övriga åtgärder.

Bestämmelserna om exportförbud infördes i produktsäkerhetslagen genom en lagändring som trädde i kraft den l juli 1991. Som motiv härför angavs bl.a. att man ville förhindra att farliga når ett annat land innan kontrollmyndigheterna varor hunnit ingripa och att det inte var rimligt att utsätta användarna i andra länder för risker som man ingripit mot hemmamarknaden.

Närmare om näringsidkarnas skyldigheter och Redan i förarbetena diskuterades frågan utifrån handelspolitiska synpunkter. I prop. 199091:91 22 konstaterades s. att Romfördraget tillåter vissa undantagsbestämmelser till skydd för

bl.a. människors och djurs hälsa och liv artikel 36 och

att EG utfärdat exportförbudsbestämmelser för vissa varugrupper direktivet om farliga livsmedelsimitationer, 87357EEG. Mot bakgrund härav och då t.ex. Frankrike redan hade en liknande reglering, gjordes bedömningen att förslaget inte utgjorde något sådant handelshinder som stred mot föreliggande frihandelsavtal. Tvärtom antogs att möjlighet till exportförbud en skulle komma att ligga i linje med Sveriges förpliktelser enligt ett eventuellt kommande EES-avtal.

EG:s direktiv om allmän produktsäkerhet kom dock inte att innehålla några bestämmelser exportförbud. Det framgår om av en artikel författad av en av EG-kommissionens chefstjänstemän Robert Gielisse i tidskriften Euromarket frågan - - att om exportförbud diskuterades vid direktivets tillkomst. Europaparlamentet ville ha ett sådant förbud kommissionen accepterade men inte detta. Som skäl angavs att direktivet uteslutande angår handel inom gemenskapen och exportförbud att är en sådan gemensam handelspolitisk åtgärd aktualiserar tillämpning som av artikel ll3 i Romfördraget. Vidare påpekades att en sådan åtgärd borde införas generell nivå en mer hellre än för enbart en viss sektor.

I artikeln i Euromarket diskuteras även några andra problem som kan uppstå med exportförbud. Således, sägs det, kan ett exportförbud innebära att inte får skickas åter till tillvaran verkaren från tredje land för t.ex. reparation. Detta skulle i sin

112 näringsidkarnas skyldigheter och Närmare om tur kunna leda till diskriminering av varor från tredje land, jämfört med identiska med ursprung i gemenskapen, varor eftersom de sistnämnda alltid kan skickas tillbaka inom gemenskapen. Att komma till rätta med detta genom att bestämma att exportförbud endast fick förekomma när avsikten var att varan skulle placeras på marknaden i tredje land var enligt artikelförfattaren inte någon egentlig lösning.

De problem ett exportförbud kan innebära när man önskar som återsända för t.ex. reparation förutsågs vid tillkomsten av varor exportförbudsbestämmelserna i produktsäkerhetslagen. I förarbetena sägs således att undantag från exportförbud kan vara motiverade i vissa fall, t.ex. när en produkt måste repareras hos tillverkaren i utlandet. Därvid, sägs det, kan eller renoveras form av villkorat förbud meddelas så att det i beslutet om en exportförbud vart utan hinder förbudet, får anges varan, av sändas prop. 199091:91 s. 25.

När det gäller frågan huruvida produktsäkerhetslagens bestämmelser exportförbud kan tänkas komma i konflikt med om Sveriges åtaganden i EES-avtalet kan till en början påpekas att EES-avtalet inte omfattar handelspolitik mot tredje land. Artikel 113 i Romfördraget saknar således relevans i EES-sammanhang.

Det kan vidare ifrågasättas om exportförbudet verkligen utgör något handelshinder betydelse. Förutsättningarna för att av meddela ett exportförbud är, framgått, strängare än de som gäller för övriga möjliga åtgärder enligt produktsäkersom hetslagen. I praktiken torde ett beslut om exportförbud ofta föregås ett säljförbud eller ett åläggande om återkallelse i av

Närmare Mringsidkarnas skyldigheter och nm enlighet med produktsäkerhetslagen eller någon motsvarande åtgärd enligt någon specialförfattning. Intresset av en fri export i denna situation torde vika för sådana hänsyn i andra som sammanhang brukar erkännas inom EG, t.ex. skyddet för allmän hälsa och säkerhet och konsumentskydd. Så besom stämmelserna om exportförbud är utformade i produktsäkerhetslagen kan de inte heller sägas utgöra medel för godtycklig diskriminering eller innefatta förtäckt begränsning en av handeln.

Över huvud taget torde den analys gjordes vid tillkomsten som av exportförbudsbestämmelserna, såvitt gäller bestämmelsernas förenlighet med Romfördraget, alltjämt äga giltighet. Enligt vad utredningen erfarit är i Frankrike inställd behålla sin man att reglering om exportförbud. Samma inställning synes finnas i Norge Barn- och familjedepartementet, såvitt gäller bestäm-

melserna om exportförbud i den norska produktsäkerhetslagen.

Med hänsyn till det anförda föreslår utredningen att möjligheten till exportförbud i den svenska lagen behålls.

Upplysningsskyldighetm.m.

I produktsäkerhetslagen finns utöver tidigare uppräknade skyldigheter också andra krav på näringsidkarna aktualisesom ras antingen när utredning pågår hos en tillsynsmyndighet eller när tillsynsmyndigheten gör efterkontroll meddelat av ett åläggande eller förbud.

114 Närmare nm naringsilkarr1as skyldigheter och Så sägs t.ex. i l9 § produktsäkerhetslagen att en näringsidkare är skyldig att på anmaning tillsynsmyndigheten eller KO av yttrande och lämna upplysningar i ett ärende om åläggande avge eller säljförbud. I förarbetena sägs att näringsidkaren exempelvis kan anmodas att ange sin inställning till frågan om ingripande och att upplysningar kan gälla olika sakförhållanden som är

l

direkt betydelse för utredningen prop. 198889:23 s. 115. av Om sådan anmaning inte följs, får tillsynsmyndigheten eller en KO förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet vid vite. Näringsidkaren är enligt 19 § även skyldig att tillhandahålla handlingar, Varuprover och liknande som kan ha betydelse för l utredningen. Detta kan avse t.ex konstruktionsritningar eller handlingar rörande distributionen av en ifrågasatt farlig produkt också exemplar av den vara saken rör m.m. prop. s. 115. men l För Varuprover och liknande som näringsidkaren tillhandahåller har han rätt till ersättning om det finns särskilda skäl l9 § 3 st.. Skäl för ersättning kan vara t.ex att det krävs ett prov av dyrbar produkt eller att flera exemplar har infordrats än som en kan anses normalt prop. s. 115. Rent allmänt sägs i förarbeteatt anmaningarna inte får gå utöver vad som verkligen krävs na för omsorgsfull utredning, att de skall vara preciserade och en att de inte får bli onödigt betungande för näringsidkarna.

Motsvarande skyldigheter gäller, enligt 24 § produktsäkerhetslagen, också när tillsynsmyndigheten undersöker om ett äläggande eller förbud har följts. De överväganden som gjorts i förarbetena beträffande 19 § om anmaningarnas omfattning, kostnadseffekter m.m. gäller också denna bestämmelse prop. s. 121. I 24 § fjärde stycket sägs vidare att näringsidkaren kan bli skyldig att ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för provtag-

Närmare om niri1,x,I.‘i¢lurn1.s .skyldigheter och 115 ning och undersökning av prov enligt föreskrifter som meddelas av regeringen eller av myndighet som regeringen bestämmer.

Beslut som fattats av tillsynsmyndigheten eller KO enligt av nämnda regler liksom beslut av en tillsynsmyndighet enligt föreskrifter som avses i 24 § fjärde stycket får överklagas hos kammarrätten 26 §.

I direktivet återfinns nägra av dessa skyldigheter i artikel Punkten a i artikeln anger att det skall möjligt att ordna vara kontroller vad gäller säkerheten hos varor, även efter det att varorna släppts ut på marknaden såsom varande säkra och fram till det sista stadiet av användning eller konsumtion. Punkten b handlar om att information skall kunna krävas från berörda parter. Punkten c slutligen anger att det skall möjligt vara att ta prover och underkasta dem säkerhetskontroller. Liksom övriga åtgärder i artikeln kan dessa riktas mot alla kategorier i näringsidkarkedjan.

Nämnda åtgärder beskrivs inte, som i den svenska lagen, som skyldigheter för näringsidkarna utan som befogenheter som medlemsstaterna enligt direktivet skall ha. Inte heller görs i direktivet någon uppdelning mellan skyldigheter i utredningsskedet före ett ingripande och skyldigheter vid efterkontroll. Eftersom det endast är fråga om en exemplifiering i artikel 6 bör det dock inte finnas något hinder för en medlemsstat att ha även andra liknande befogenheter, om det behövs för att direktivets syfte skall kunna uppfyllas. Utredningen finner det därför inte påkallat med några ändringar i produktsäkerhetslagen i dessa avseenden.

Övriga förutsättningar för åtgärderna

Övriga

förutsättningar

för

åtgärderna

Vid en genomgång av de olika åtgärder som får vidtas mot

näringsidkarna enligt produktsäkerhetslagen och EG-direktivet har framkommit att skillnaderna när det gäller själva ingripandena frånsett exportförbudet inte är särskilt stora. Vad - - som återstår att analysera är de närmare förutsättningar måste som vara uppfyllda för att ingripanden skall fâ ske. Ett väsentligt rekvisit i den svenska lagen är att det krävs särskild risk för skada på person eller egendom. I direktivet talas i stället om säkra och farliga varor. Om dessa olikheter också innebär olika skyddsnivåer skall diskuteras i det följande.

13.1 Begreppen särskild risk för skada och

safe product m.m.

En gemensam förutsättning för säljförbud och ålägganden om varningsinformation och återkallelse är, tidigare nämnts, som att varan eller tjänsten medför särskild risk för skada. Även för exportförbud krävs särskild risk för skada därtill att men den befarade skadan är allvarlig och att det är fråga om risk för personskada. För äläggande om säkerhetsinformation däremot räcker det med att informationen har särskild betydelse för att förebygga att varan eller tjänsten orsakar skada person eller egendom. Vad menas då med dessa begrepp

Övriga förutsättningar för åtgärderna Vad först gäller innebörden av särskild betydelse i fråga om säkerhetsinformation har detta redan berörts något i avsnitt 12.1. Vad som kan tilläggas här är att det krävs betydligt mindre för ett ingripande i form av säkerhetsinformation än för t.ex. åläggande om varningsinformation prop. 198889:23 s. 84. Innebörden av informationskravet har förutsatts bli närmare belyst genom riktlinjer utfärdade av Konsumentverket. Sådana riktlinjer har utfärdats t.ex. när det gäller möbler och småbarnshjälmar. Dessa kan tjäna som vägledning för närings- KO vid talan i Marknadsdom- . idkare men också för dennes stolen. Riktlinjerna är som tidigare framhållits i avsnitt 5.3 - inte bindande för domstolen.

Rekvisitet särskild risk för skada har beskrivits mer utförligt i förarbetena. Det fördes över från 4 § MFL till produktsäkerhetslagen med oförändrad risknivå. Rekvisitet innefattar två skilda led risk och skada. Det har förutsätts att såväl riskerna som de befarade skadeverkningarna skall vara av viss betydenhet jfr prop. 197576:34 s. 101 och 128. Skaderisken skall vara så betydande att ett åläggande inte uppenbarligen är ett alltför långtgående ingrepp. Risker för dödsfall eller allvarlig personskada bör alltid föranleda ett ingripande, om ett sådant kan någon praktisk effekt. Rent bagatellartade personskador motiverar ett ingripande bara om skadorna kan antas bli mycket frekventa.

Uttrycket särskild risk har samma innebörd i fråga om exportförbud som när det gäller övriga åtgärder, medan skaderekvisitet gjorts strängare genom kravet att skadan skall vara allvarlig prop. 199091:91 s. 24.

Övriga flirutsavmingar för åtgärderna l 19 Vad beträffar sakskador kan även ekonomisk en avvägning göras mellan nyttan och kostnaden för den tänkta åtgärden av prop.l98889:23 s. 87.

I direktivet förutsätts samtliga åtgärder ske till uppfyllande av det allmänna kravet att endast säkra skall släppas på varor ut marknaden. Uttrycket såker vara har därför liknande en funktion i direktivet rekvisitet särskild som risk för skada i produktsäkerhetslagen. I definitionen säker vara av i artikel 2 jfr avsnitt 3.2 sägs att det är fråga inte om en vara som utgör någon risk eller bara en minimal risk är förenlig som med varans användning och kan godtas därför som att den överensstämmer med hög skyddsnivå i fråga en om skyddet för personers hälsa och säkerhet.

En exakt jämförelse mellan innebörden denna definition av och produktsäkerhetslagens särskild risk för skada är naturligtvis svår att göra. Rent språkligt kan det hävdas att uttrycket inte...någon risk eller bara minimal risk innebär en en lägre godtagbar risk än särskild risk risk som avser en av viss betydenhet. Detta intryck förstärks genom att direktivet

använder uttrycket hög skyddsnivå för avgränsa de

att minimala risker kan godtas. Om som man endast ser till ordalydelsen verkar alltså direktivet tolerera mindre i fråga om risknivå och därmed medge ingripanden i fler fall än den svenska lagen.

I direktivets artikel 2 också vad anges som särskilt skall beaktas vid bedömningen är säker. Som av om en vara exempel nämns varans egenskaper, eventuella Skötselråd och

120 Övriga f0‘ruI.mIII1iI1gar flir åtgärderna instruktioner för dess användning, effekterna på andra varor som den används med och vilka kategorier av konsumenter som kan bli utsatta för riskerna, särskilt om det handlar om barn.

I produktsäkerhetslagens bestämmelser finns inga uttryckliga motsvarigheter till nämnda exempel. Däremot framgår av .,. förarbetena att liknande omständigheter skall beaktas vid v tillämpningen av den svenska lagen. Vid beskrivningen av vad med farlig sägs exempelvis att det är fråga som menas en vara är förenad med risker som antingen framstår om en vara som onödiga med hänsyn till möjliga skyddsåtgärder eller som som är svåra att förutse för dem som använder varan. Som exempel nämns att en leksak som är avsedd att sättas i händerna på ett litet barn måste så konstruerad att den inte kan åstadvara komma någon skada, medan en erfaren hobbymekaniker måste använda i och för sig mycket farliga verktyg, bara de är försedda med nödvändiga skyddsanordningar och han görs medveten riskerna. Faran med en vara bedöms alltså även om här bl.a mot bakgrund av vilken kategori av människor som skall använda den prop. 198889:23 s. 32. Bristfálliga instruktioner nämns också som en omständighet som kan föranleda att en vara orsakar skador och därför betraktas som farlig prop. s. 75. Vidare sägs att generellt skadliga varor sprit och tobak normalt inte kan bli föremål för ingripansom den det inte är fråga om skador som helt avviker från det om gängse mönstret prop. s. 76.

Även det finns skillnader i sättet att beskriva vad som om med säkra respektive farliga varor, visar genomgången avses

Övriga förutsättningarför åtgärderna l2l att det finns betydande likheter mellan direktivet och lagen när det gäller sakinnehäll.

Utredningen har tidigare se avsnitt ll förordat för

att man en generalklausul i produktsäkerhetslagen innebär som att näringsidkare får tillhandahålla endast säkra varor och tjänster. Generalklausulen skall enligt förslaget följas av vissa bestämmelser om vad som avses med säker eller tjänst. Såväl en vara generalklausulen som de följande bestämmelserna avses motsvara vad som sägs i direktivet.

Önskemälet nå så god överensstämmelse att med direktivet som möjligt talar för att man använder uttrycket säker även i de olika bestämmelser som handlar om säljförbud, varningsinformation och återkallelse. Samma uttryck bör i så fall användas också i bestämmelsen exportförbud. Med sådan om en lagändring kan begreppet särskild risk för skada utmönstras.

Vad får då detta för konsekvenser i fråga skyddsnivån om

Avsaknaden av vägledande domstolsavgöranden, såvitt gäller direktivet, gör det svårt att bedöma direktivets egentliga innebörd i detta avseende. Den svenska lagens säkerhetskrav, däremot, har prövats i ett flertal fall Marknadsdomstolen av

se avsnitt 6. Avgörandena ger vid handen att domstolen vid

bedömningen av skaderisken har fast vikt vid bl.a. stor produktens konstruktion och utformning, vilket primärt syfte produkten haft samt vilken användargrupp produkten varit avsedd för. Det har särskilt beaktats om allvarliga olyckor har

122 Övriga firur.v1rIningar for åtgärderna inträffat. När det gäller varor som är avsedda för barn har skyddsnivån satts särskilt högt.

Av betydelse i sammanhanget är också de förhandlingar som

ägt rum mellan Konsumentverket och olika näringsidkare se

avsnitt 5.3. Förhandlingarna har i många fall resulterat i att en produkt har fått en från säkerhetssynpunkt mer tillfredsställande utformning. Det har också inträffat att tillhandahållandet av en produkt har upphört.

Vad som har förekommit ger stöd för det allmänna omdömet att den svenska skyddsnivån beträffande såväl varor som tjänster är hög. Med hänsyn härtill och till de stora likheter som kunnat påvisas mellan direktivets och produktsäkerhetslagens sakinnehåll gör utredningen den bedömningen att den nu diskuterade lagändringen knappast medför någon skärpning av den allmänna skyddsnivån, jämfört med vad som gäller för närvarande.

Utredningen föreslår därför att bestämmelserna om säljförbud m.m. ändras i enlighet med det anförda.

13.2 Det allmänna säkerhetskravet och säkerhetsklausulen

I direktivets artikel 4 punkterna l och 2 anges närmare vilka krav ställs på en produkt för att den skall anses uppfylla som det allmänna säkerhetskravet jfr. avsnitt 3.3. Där sägs att, det inte finns några särskilda regler inom EG för en om produkt, skall produkten bedömas som säker om den över-

Övriga förutsättningar för åtgärderna

ensstämmer med nationella regler, förutsatt att de är i linje med Romfördraget. Saknas regler, får hänsyn tas till standarder och tekniska specifikationer, gemenskapsnivå eller nationell nivå eller sådana saknas, till god sed på området i om fråga. I sista hand får varans utformning och tekniska beskaffenhet och vad konsumenter rimligen kan förvänta sig vara det avgörande.

Utgångspunkten i bestämmelserna är att produkter på som angivna sätt överensstämmer med eventuella regler, standarder osv. skall få cirkulera fritt på den inre marknaden. Motsvarigheter till dessa bestämmelser finns i de produktdirektiv som behandlar särskilda varugrupper, t.ex. direktiven personlig om skyddsutustning och leksaker. Av förklarliga skäl är reglerna i dessa direktiv mer preciserade utifrån vad kan krävas för som just den varugruppen.

På samma sätt i de särskilda produktdirektiven som finns också i det allmänna produktsäkerhetsdirektivet en s.k. säkerhetsklausul artikel 4.3. Den ger möjlighet att ingripa produkt mot en som överensstämmer med det allmänna säkerhetskravet men som trots detta visar sig vara farlig för konsumenters hälsa och säkerhet.

Nämnda regler utgör väsentliga delar i det produktsäkerhetssystem som byggts upp genom EG:s direktiv enligt den nya

metoden new approach. Det kan därför diskuteras

om även

produktsäkerhetslagen bör innehålla motsvarighet till

en direktivets artikel 4.

Övriga förursärmingar fär åtgärderna Vad sägs i artikel 4 måste, även om uttryckliga bestämsom melser härom saknas i produktsäkerhetslagen, anses gälla också vid tillämpningen den svenska lagen. I förarbetena av att farligheten hos en vara eller tjänst måste bedömas anges utifrån vad konsumenter rimligen kan förvänta sig av varan eller tjänsten prop. 198889:23 32. Om en vara eller tjänst s. överensstämmer med eventuella regler och föreskrifter, med standarder eller med god sed, torde konsumenten förvänta sig att den är ofarlig. Skulle sådan vara eller tjänst trots allt en visa sig farlig, finns det inget i produktsäkerhetslagen som hindrar att ett ingripande sker.

Det kan tilläggas att det i lagarna om personlig skyddsutrustning för privat bruk och leksakers säkerhet inte har intagits om några säkerhetsklausuler. I stället har man i dessa lagar skapat samma möjligheter som säkerhetsklausulerna ger genom att hänvisa till produktsäkerhetslagen 7 § i lagen om leksakers säkerhet och 8 § i lagen om personlig skyddsutrustning. Som motivering har i förarbetena till lagarna angetts att produktsäkerhetslagen passar väl som instrument för att uppnå det ifrågavarande direktivs säkerhetsklausuler syftar resultat som till se 199293:lll 17 respektive 1992932112 s. 17. prop s.

Eftersom direktivet och produktsäkerhetslagen, såvitt framgår, innebörd och då lagtexten skulle bli onödigt har samma omfattande med bestämmelser motsvarande artikel anser utredningen inte att någon direkt motsvarighet till dessa bestämmelser behöver införas i lagen. Däremot kan det vara lämpligt att ta kortfattad regel om att hänsyn skall tas till en

Övriga förutsättningar för åtgärderna 125 gällande regler och standarder vid bedömningen av om en vara är säker.

13.3 Preskription

m.m.

Som nämnts tidigare avsnitt 4.1.2. finns bestämmelse i en produktsäkerhetslagen att beslut återkallelse inte får om meddelas om mer än tio år förflutit sedan näringsidkaren upphörde att tillhandahålla eller tjänsten, såvida inte varan ett skriftligt krav på återkallelse framställts dessförinnan 13 §. Av förarbetena framgår att ett sådant krav har framställs g om till tillsynsmyndigheten inom tioårsfristen, inträder inte någon preskription. Detta gäller också i fråga sådana exemplar om av produkten som sålts för mer än tio år sedan, räknat från kravtidpunkten prop. 198889:23 109. s.

Direktivet saknar motsvarighet till nämnda preskriptionsregel. Några handelshindrande effekter kan dock knappast uppkomma till följd denna skillnad. Inte heller kan det föreligga av anses något behov av att utvidga återkallelsemöjligheterna i den svenska lagen utöver vad som redan går, om möjligheten till i preskriptionsavbrott utnyttjas. Utredningen finner det därför inte nödvändigt med några justeringar lagen i detta av avl seende.

Avslutningsvis kan nämnas ett annat stadgande i produktsäkerhetslagen, som till viss del har verkan preskripsamma som tionsregeln, nämligen Av lagrummet följer bl.a. att återkallelse skall underlåtas, om den inte får annat än en obetydlig skadeförebyggande verkan. Av förarbetena prop.

Övriga forursdrrningar für åtgärderna 198889:23 s. 108 framgår att så kan vara fallet exempelvis om mycket lång tid förflutit sedan marknadsföringen av en farlig produkt upphörde.

Innebörden begreppet skadeförebyggande verkan som inte av är obetydlig har omnämnts något i avsnitt 12.1. Här kan tilläggas att avsikten är att en åtgärd bör kunna underlåtas då ett ingripande knappast skulle leda till någon beaktansvärd ökad säkerhet prop. s. 105. De omständigheter som därvid kan beaktas och som anges i förarbetena prop. s 104-105 är i allt väsentligt desamma som har betydelse när det gäller att det föreligger särskild risk för skada. Sålunda bedöma om nämns att skaderisk och skadefrekvens liksom brukarkretsen bör beaktas. För jämförelse med direktivet kan hänvisas till en vad som sagts tidigare i avsnitt 13.1.

Tillsyn och handläggningsregler 127

14 Tillsyn och handläggningsreg-

ler

Direktivet anger i artikel 5 att medlemsländerna skall nödanta vändiga lagar och andra regler för att se till att direktivets bestämmelser efterlevs. Vidare åligger det medlemsländerna att utse myndigheter som övervakar säkerhet och till varors att se att dessa myndigheter också har de befogenheter behövs för som att vidta erforderliga åtgärder.

Som tidigare nämnts avsnitt 4.1.3 är Konsumentverket tillsynsmyndighet enligt produktsäkerhetslagen, inte specialom regler finns som säger något annat. Sådana regler finns bl.a. i livsmedelslagen 1971:511 och läkemedelslagen 1992:859, vilka utpekar Livsmedelverket respektive Läkemedelsverket som tillsynsmyndigheter.

Några konkreta krav på hur arbetet administrativt rent skall bedrivas uppställs inte i produktsäkerhetsdirektivet. De handläggningsregler som finns i 16-20 §§ produktsäkerhetslagen med undantag för 19 som behandlats i avsnitt 12.5 - om att Konsumentverket bör förhandla med näringsidkare, interiatt

mistiska beslut får meddelas berörs därför inte

osv. av direktivet och kommer inte att kommenteras närmare.

Vad som däremot måste diskuteras är Konsumentverket, i om sin egenskap av tillsynsmyndighet, har tillräckliga befogenheter

l28 Tillsyn och handläggningsregler för att uppfylla direktivets krav på en sådan myndighet. Konsumentverket med undantag av KO får inte självt vidta någ- - ra åtgärder i form av ålägganden eller säljförbud. Verkets befogenheter gentemot näringsidkarna är begränsade till anmaningar och förelägganden. KO får endast i fall som inte är av större vikt besluta om ingripanden och måste annars föra frågan vidare till Marknadsdomstolen. Detta kan jämföras med vad som gäller enligt vissa speciallagar. Enligt t.ex. arbetmiljölagen får tillsynsmyndigheterna, dvs. Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen, förbjuda leverans av farliga produkter eller ålägga leverantören att lämna viss informatiom. Dessutom före-

slås i ett nyligen avlämnat betänkande SOU 1993:81, Översyn

av arbetsmiljölagen att återkallelse och varningsinformation skall införas även arbetsmiljöområdet och att beslut om dessa åtgärder skall meddelas av Arbetarskyddsstyrelsen. Vidare gäller enligt livsmedelslagen och livsmedelsförordningen 1971:807 att Livsmedelsverket får föreskriva villkor för eller förbjuda saluhållande av varor i vissa fall. Enligt läkemedelslagen får Läkemedelsverket meddela ålägganden om återkallelse av ett läkemedel.

SWEDAC Styrelsen för teknisk ackrediterning har på regeringens vägnar utrett frågor om marknadsövervakning av produkter. Uppdraget har redovisats i rapporten Marknadskontroll - EG-anpassning till följd av EES-avtalet SWEDAC DOC en 93:7. I rapporten diskuteras bl.a. frågan om tillsynsmyndigheternas befogenheter i EGzs system för marknadskontroll.

I rapporten konstateras först att marknadskontrollen i EG-systemet förutsätter att tillsynsmyndigheterna har tillräckliga sank-

Tillsyn och handldggningsregler tionsmöjligheter, om direktivens skyldigheter inte är uppfyllda. Därefter görs en genomgång av vilka uppgifter och befogenheter som det kan bli fråga om, dels i det s.k. marknadsövervakningsskedet, dels i påföljdsskedet s. 82 Det framhålls att en del svenska myndigheter redan i dag har sådana befogenheter. Enligt rapporten medför kravet på snabb handläggning i ärenden om farliga varor att produktsäkerhetslagen, i dess nuvarande utformning, inte bör utnyttjas för att förse de myndigheter som saknar befogenheter med nödvändiga sådana. Den möjlighet till interimistiska beslut som lagen inte garantera ger anses tillräckligt snabb handläggning. SWEDAC hänvisar emellertid till den översyn av produktsäkerhetslagen som kommer att ske och anger att det därvid får övervägas vilka förändringar som krävs i lagen för att handläggningen skall gå tillräckligt snabbt s. 86.

De produktdirektiv som utformats inom EG enligt den s.k. nya metoden kräver, vilket också påpekas i SWEDAC-rapporten, att medlemsländerna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att direktivens krav uppfylls. Direktiven dock anger inga konkreta krav hur marknadskontrollen skall bedrivas eller hur den skall vara organiserad. I den handbok för sådana direktiv som är under utarbetande inom EG och till vilken SWEDAC-rapporten hänvisar s. 33 ff. framhåller kommissionen att den nya metoden inte medför några begränsningar i medlemsstaternas möjligheter att fördela ansvar mellan delar av förvaltningen funktionellt eller geografiskt.

Inte heller i produktsäkerhetsdirektivet uppställs några konkreta krav på marknadskontrollens organisation. Det väsentliga bud-

Tillsyn och handlt‘1ggnin.gsrcgler SOU l993:88 skapet i direktivets artikel 5 torde vara att medlemsstaterna skall se till att det finns ett väl fungerande övervakningssystem så att syftet, att endast säkra produkter skall finnas på marknaden, blir uppfyllt. Stöd för en sådan tolkning ger också den tidigare omnämnda artikeln i Euromarket. Där sägs att artikel 5 fordrar att medlemsstaterna skapar lämpliga administrativa infrastrukturer för att identifiera riskfyllda eller farliga varor så att överensstämmelse med de allmänna säkerhetskraven garanteras. Vad gäller befogenheter talas om att medlemsstaterna inte tillsynsmyndigheterna skall se till att de åtgärder som räknas upp i artikel 6 provtagning, förbud, återkallelse m.m. finns tillgängliga. I artikel där befogenheterna exemplifieras, sägs för övrigt också att Member States shall have the necessary po-

Det har under utredningsarbetet inte framkommit annat än att det nuvarande svenska systemet med prövning i Marknadsdomstolen fungerat tillfredsställande i fråga om ingripanden mot farliga varor. Möjligheten till interimistiska beslut har gjort att oacceptabla handläggningstider kunnat undvikas. Sammantaget gör utredningen den bedömningen att direktivets krav på en fungerande tillsyn i allt väsentligt är uppfyllda med det nuvarande systemet.

Det kan i sammanhanget tilläggas att Konsumentverkets och K0:s framtid är föremål för utredning i Konsumentpolitiska kommittén C 1992:04. Enligt direktiven dir. 1992:63 skall kommittén bl.a. undersöka hur marknadsövervakningen bör organiseras i framtiden till följd av närmandet till EG. Ett betänkande från utredningen väntas inom några månader.

fillxyn och handlaggningsregler 131 SWEDAC-rapporten bereds f.n. inom Näringsdepartementet och en proposition rörande marknadskontroll kan väntas någon gång under våren 1994.

Överklagande 133 m.m.

Överklagande

m.m.

I direktivets artikel 14 föreskrivs att varje beslut enligt direktivet, som innebär restriktioner för produkter, skall innehålla skälen för beslutet. Varje part som berörs skall få del beav slutet så snart som möjligt och underrättas hur beslutet kan om överklagas samt om besvärstiden. Parterna skall också beredas möjlighet att lämna synpunkter innan beslutet fattas. Artikeln överensstämmer med förvaltningsrättsliga principer i Sverige. Någon bestämmelse motsvarande artikel 14 behöver alltså inte föras i produktsäkerhetslagen.

Vad gäller överklagande sägs i samma artikel att medlemsländerna skall garantera att en åtgärd som vidtagits behörig av myndighet och som innebär restriktioner för eller en vara att varan återkallas skall kunna överklagas inför domstol.

Enligt 26 § produktsäkerhetslagen kan beslut tillsynsmynav en dighet och Konsumentombudsmannen KO i allmänhet överklagas hos Kammarrätten. Någon överklagandemöjlighet finns dock inte beträffande sådana förelägganden information, om förbud eller återkallelse som KO får meddela enligt 22 Sådana förelägganden måste dock, för att bli gällande, godkännas av näringsidkaren och gäller därefter de meddelats som om av p i Marknadsdomstolen. Något behov överklagningsmöjlighet av föreligger därför inte i sådana fall.

134 Överklagande m.m. De olika ingripanden beträffande en vara eller en tjänst som kan förekomma enligt produktsäkerhetslagen beslutas normalt efter en domstolsprövning i Marknadsdomstolen. Domstolen är visserligen första och sista instans men direktivets artikel 14 kan knappast tolkas som att också Marknadsdomstolens avgöranden måste kunna överklagas. Någon ändring av överklagandereglerna i produktsäkerhetslagen föreslås därför inte.

Det kan tilläggas att Marknadsdomstolens framtid har diskuterats i promemorian Specialdomstolarna i framtiden Ds Ju 1993:34. Det förordas där att Marknadsdomstolen inordnas i Svea hovrätt och att mål som i dag prövas av domstolen i stället skall prövas av tingsrätt som första instans. Promemorian är f.n. föremål för remissbehandling.

Sekretess 135

16 Sekretess

Enligt artikel 12 i direktivet skall medlemsländerna vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att tjänstemän, får del som av sådan information som omfattar yrkeshemligheter och som följer av direktivets bestämmelser, inte röjer denna. Undantag görs dock om informationen måste göras allmänt känd för att skydda människors hälsa och säkerhet.

Enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen 1980:100 gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver det, sekretess i statliga myndigheters verksamhet består i tillsyn som med avseende på näringslivet. Sekretess gäller för uppgifter enskildas affairsom eller driftsförhållanden, det kan den enskilde lider om antas att skada om uppgiften röjs. Regeringen har med stöd 2 § av sekretessförordningen 1980:657 och i bilagan till samma förordning föreskrivit sekretess för tillsyn handhas som av Konsumentverket. Det torde inte därutöver behövas någon särskild sekretessbestämmelse i produktsäkerhetslagen.

Anmälningsskyldighet enligt direktivet 137

17 Anmälningsskyldighet enligt

direktivet

I direktivet finns ett antal bestämmelser som anger att medlemsstaterna är skyldiga att göra olika slags anmälningar till främst kommissionen. Sålunda sägs i artikel 7 att en medlemsstat som vidtar åtgärder innebär inskränkningar som beträffande en varas tillhandahållande skall informera kommissionen härom och ange skälen för åtgärderna. Artikeln avser varor som inte uppfyller säkerhetskraven och utgör risk som en för personers hälsa och säkerhet, dock denna utan att risk behöver vara särskilt allvarlig.

Det kan i sammanhanget nämnas att det finns ett förslag från kommissionen COM 92 429 inrätta särskilt att ett system för nämnda anmälningsskyldighet som är avsett att fungera till dess produktsäkerhetsdirektivet träder i kraft den 29 juni l994. Till följd av att några medlemsländer varit negativa till förslaget har dock ett sådant system ännu inte beslutats. I och med att tidpunkten för direktivets ikraftträdande närmar sig har intresset för ett temporärt anmälningssystem minskat ytterligare och det är därför osäkert förslaget någonsin kommer om att förverkligas.

I artikel 8 föreskrivs skyldighet för medlemsländerna till en att kommissionen anmäla ingripanden farliga som avser extremt varor sådana som utgör allvarlig och överhängande risk. en Hur denna skyldighet skall fullgöras i bilagan anges till

138 Annziilningsskyldighct enligt direktivet direktivet. Där sägs att det är det tidigare se avsnitt 2.4 omnämnda systemet The Community System for the Rapid Exchange of Information vilket beslutades av EG redan 1984 som skall tillämpas.

I artikel 5 anges att medlemsstaterna skall anmäla till kommissionen vilken eller vilka myndigheter som utsetts för att ha tillsyn över efterlevnaden av direktivets bestämmelser.

l Slutligen föreskrivs i artikel 17 punkten l att medlemsstaterna i fortlöpande skall informera kommissionen om de lagar och

i

andra regler som beslutas för att uppfylla direktivets krav. I punkten 3 att medlemsstaterna till kommissionen skall anges kommunicera texten till den nationella lagstiftning som antagits till uppfyllande av direktivet.

Eftersom liknande skyldigheter förekommer i flera EGrättsakter har i EES-avtalet intagits en bestämmelse punkten 4 EFTA-stat har motsvarande informationsi protokoll l där det sägsatt en och anmälningsskyldigheter som medlemsstaterna har. EFTAstaterna skall dock lämna sina uppgifter till EFTAzs övervakningsmyndighet ESA och till EFTAzs ständiga kommitté.

Om produktsäkerhetsdirektivet kommer att omfattas av ett tilläggsavtal till EES-avtalet blir reglerna om anmälningsskyldighet gällande även för Sverige. Hur anmälningsskyldigheten skall fullgöras är dock en fråga som kan bestämmas av regeringen i förordning. Så har också skett när det gäller personlig en skyddsutrustning och leksaker. En bestämmelse om detta behöver därför inte föras produktsäkerhetslagen.

OU 1993:88 Anmälningsskyldighet enligt direktivet 139 Ett särskilt problem uppkommer dock när det gäller artiklarna 7 och Dessa föreskriver att kommsisionen skall kontrollera om vidtagna åtgärder överensstämmer med direktivets syften. Om kommissionen finner att så inte är fallet skall den enligt artklel 7 rapportera tillbaka till den medlemsstat har vidtagit som åtgärden. Även så inte sägs uttryckligen om får det förutsättas att medlemsstaten då skall rätta till det felaktiga ingripandet.

För EFTA-länderna gäller enligt EES-avtalet ESA givits att motsvarande befogenheter som kommissionen i detta avseende. Om EES-avtalet ändras till att omfatta även produktsäkerhetsdirektivet kommer nämnda regler att kräva att det i svensk rätt finns en möjlighet att rätta till ett felaktigt ingripande kan som ha meddelats genom dom i Marknadsdomstolen. Denna situation påminner om den som kan uppkomma ett ingripande skett om med stöd av artikel Hur detta problem kan tänkas lösas kommer att diskuteras närmare i nästa avsnitt.

Åtgärder på gernenxkapsnivd l4l

Åtgärder på gemenskapsnivå

I EG:s produktsäkerhetsdirektiv, artiklarna 9-11, öppnas en möjlighet för kommissionen att i vissa fall fatta för medlemsstaterna bindande beslut om ingripanden särskilt farliga mot varor. Ett sådant beslut kan fattas bara om varan i fråga utgör en allvarlig och överhängande risk. Dessutom krävs fölatt att jande förutsättningar är uppfyllda: - en eller flera medlemsstater har vidtagit åtgärder mot varan, medlemsstaterna har olika uppfattning vilka åtgärder - om som bör vidtas, riskerna med varan kan inte kommas åt något - genom annat förfarande i gemenskapslagstiftningen och riskerna kan elimineras effektivt bara - genom att åtgärder vidtas på gemenskapsnivå.

I sådana fall får alltså kommissionen enligt särskild procedur en som anges i artikel l l fatta beslut kräver att medlemsstatersom na vidtar någon av de åtgärder i artikel 6.l som anges d-h, exempelvis säljförbud eller återkallelse. Sådana åtgärder måste medlemsstaterna vidta inom tio dagar från beslutet men de är endast giltiga i tre månader viss möjlighet finns till förlängning.

Om Sverige blir medlem i EG kommer sådana kommissionsbeslut som har angetts att gälla även här. Det nu är emellertid troligt att Sverige redan EES-avtalet kommer bli genom att

Åtgärder på gemenskapsnivd skyldigt att se till att det angivna förfarandet kan tillämpas här. Som tidigare nämnts kan det förväntas att produktsäkerhetsdirektivet kommer att införlivas i EES-avtalet. De justeringar som i sådant fall kan behöva göras i avtalet diskuteras för närvarande inom EFTA. Ett förslag till nödvändiga ändringar har redan utarbetats av ESA. Enligt förslaget skall ESA få befogenheter motsvarande dem som kommissionen har. Vidare föreslås att en ny kommitté bildas som motsvarar den rådgivande kommitté som skall bistå kommissionen i nödsituationer.

Den diskuterade proceduren kan för Sveriges del skapa problem, inte minst av konstitutionell natur. Problem uppstår om Marknadsdomstolen inte bifaller en talan om åtgärder mot en vara och om därefter något annat EG-land gör ett ingripande mot samma vara som leder fram till ett kommissionsbeslut enligt artikel Principen om EG-rättens företräde framför nationell rätt och dess påverkan bl.a. rättskipning har diskuterats i grundlagsutredningens betänkande EG och våra grundlagar SOU 1993:14 och i promemorian Våra grundlagar och EG förslag till alternativ Ds JU 1993:36. Utredningen begränsar sig till att diskutera om nödfallsproceduren påkallar några ändringar i produktsäkerhetslagen.

Om den ovan beskrivna situationen skulle uppstå, dvs. om Sverige åläggs att ingripa mot en vara som Marknadsdomstolen tidigare inte funnit skäl att ingripa mot, finns i produktsäkerhetslagen en bestämmelse som gör det möjligt för domstolen att pröva samma fråga på nytt. Enligt 20 § produktsäkerhetslagen får så ske när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl

Åtgärder på gemenskapsnivd 143 föranleder det. I förarbetena prop.l98889:23 s. 116 sägs att omprövning skall kunna göras t.ex. när nya belägg för en varas farlighet har kommit fram och när ytterligare erfarenheter vunnits om riskerna.Det skall också vara möjligt att upphäva exempelvis ett meddelat säljförbud om det senare visar sig att detta var obehövligt. Det måste dock finnas en klar grund för en ändrad domstolsprövning och bestämmelsen är tänkt att tillämpas restriktivt.

Även det skisserade problemet naturliga skäl inte om nu av diskuterats vid tillkomsten av 20 § anser utredningen att paragrafens ordalydelse och vad som anges i förarbetena gör det möjligt att använda den i sådana situationer som de ovan nämnda. Direktivet synes visserligen, i fråga om nödfallssituationerna i artikel utgå från att medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som kommissionen beslutat utan någon förnyad prövning i de nationella instanserna. Det kan dock inte anses strida mot direktivet att en sådan prövning företas.

Med hänsyn till det anförda anser utredningen att produktsäkerhetslagen inte behöver ändras eller kompletteras med anledning av artiklarna 9-11 i direktivet.

Det kan nämnas att kommissionens befogenheter enligt artikel 9 har ifrågasatts av Tyskland. Enligt uppgift från kommissionens Consumer Policy Service pågår f.n.en process där Tyskland gör gällande att artikeln i fråga inte är förenlig med Romfördraget.

Kostnader och resursbehov

19 Kostnader och resursbehov

De förslag till ändringar i produktsäkerhetslagen som utredningen har lagt fram torde inte komma att orsaka några nämnvärda kostnader för någon intressent på produktsäkerhetsområdet. Det kan dock förutses att Konsumentverket, för att kraven i produktsäkerhetsdirektivet och andra EG-rättsakter skall kunna tillgodoses, kommer att få utvidga sin marknadskontroll.

Det bör i sammanhanget nämnas att det ingår i uppdraget för den tidigare berörda Konsumentpolitiska kommittén att undersöka hur marknadsövervakningen konsumentomrâdet med anledning av EES-avtalet bör organiseras samt vilka ñnansieringsalternativ som föreligger.

Ikrafiträdande

20 Ikraftträdande

Enligt produktsäkerhetsdirektivet skall direktivet vara införlivat i EG:s medlemsstaters rättsordningar senast den 29 juni 1994. Som tidigare nämnts omfattas produktsäkerhetsdirektivet inte av EES-avtalet. Det kan emellertid antas att parterna kommer att fatta ett särskilt beslut även detta direktiv om att skall omfattas av EES-avtalet. Enligt utredningen mening bör det ankomma på regeringen att besluta när de föreslagna nu ändringarna i produktsäkerhetslagen skall träda i kraft.

Specialmotivering

21 Specialmotivering

la§

I paragrafen, som är har tagits definition begreppet ny, en av vara. Dessutom innehåller paragrafen bestämmelse en som tar sikte på den situationen att har infogats eller blivit en vara en beståndsdel i annan lös egendom eller i fast egendom.

Bestämmelserna motsvarar vad sägs i 2 § första som stycket produktansvarslagen. De har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitten 8 och 9.2.

4 §

Paragrafen innehåller för närvarande bestämmelser om vilka myndigheter som utövar tillsyn över lagen. Bestämmelserna föreslås bli flyttade med oförändrad lydelse till 23 § en ny a under den befintliga rubriken Tillsyn m.m..

I utredningsförslaget har i paragrafens första stycke tagits en generalklausul, motsvarande EG-direktivets allmänna säkerhetskrav enligt artikel 3.1. Skälen för införandet av en generalklausul har redovisats i den allmänna motiveringen, avsnitt l l .

[50 Specialmorivering I bestämmelsen sägs att en näringsidkare får tillhandahålla en vara eller en tjänst bara om den kan anses säker. Den närmare innebörden av begreppen näringsidkare och tillhandahålla har behandlats i avsnitt 10 i den allmänna motiveringen.

Som redan har påpekats i avsnitt 10 omfattar begreppet tillhandahålla inte bara en tillverkares eller importörs åtgärd att släppa ut en produkt på marknaden place on the market utan också åtgärder som vidtas av exempelvis återförsäljare. På motsvarande sätt innefattas alla led i en näringsidkarkedja i begreppet näringsidkare.

Den tröskel som måste ha passerats för att en åtgärd enligt produktsäkerhetslagen skall kunna vidtas är att produkten i fråga har blivit tillgänglig genom att den har släppts ut på marknaden. Enligt utredningens mening är det rimligt att anse att detta i enlighet med vad EG-kommissionen uttalat sker när - produkten passerar från tillverknings- eller importstadiet till distributions- eller användningsstadiet. Lagen kan därefter tillämpas varje tillhandahållande av en farlig produkt, oavsett i vilket distributionsled det sker.

När det gäller begreppet tillhandahålla finns det anledning att erinra om vad som gäller enligt produktansvarslagen. Skadeståndsskyldig enligt den lagen kan den bli som satt produkten i omlopp eller enligt den engelska direktivtexten put the product into circulation.

I förarbetena till produktansvarslagen anförs bl.a. följande om den där använda termen sätta i omlopp. En produkt har satts

Specialmorivering i omlopp av tillverkaren när denne har fullbordat tillverkningsprocessen och fört in produkten i det ekonomiska kretsloppet, t.ex. genom att överlämna den till nästa steg i distributionskedjan. Produktansvaret inträder således typiskt först när - sett produkten har lämnat tillverkarens kontroll. Det avgörande momentet är normalt den slutliga besittningsövergången från tillverkaren till någon t.ex. självständig transportör. annan, en

För att ansvar enligt produktansvarslagen skall inträda krävs inte att produkten har överlåtitits. Lagen täcker även uthyrning och annan förvärvsmässig upplåtelse, liksom övriga situationer när någon med den ansvariges tillstånd har tagit befattning med produkten för att konsumera eller använda den. En produkt sätts däremot inte i omlopp den exempelvis genom att transporteras till tillverkarens eget lager. Så sker inte heller, om produkten endast lämnas för vetenskaplig provning eller testning i ett fristående testningsinstitut. Däremot har den i omlopp, satts om den har lämnats till en spekulant för påseende eller ingår i en provsäljningskampanj. Varor har lagts på hyllan i som ut en snabbköpsbutik får i allmänhet i omlopp anses vara satta av butiksinnehavaren när kunderna plockar till sig dem prop. 1990912197 s. 118.

Vad som sålunda har sagts innebörden begreppet sätta om av i omlopp ger vid handen att det har vidare innebörd en begreppet släppa ut på marknaden. Begreppet sätta i omlopp torde i emellertid i allt väsentligt tillmotsvara handahålla.

152 Specialmorivering SOU 1993288 Enligt andra stycket avses med en säker vara varje vara som under normala eller rimligt förutsebara användningsförhållanden inte utgör någon risk eller bara sådan risk som är förenlig en med kraven en hög skyddsnivå för personer och egendom. Bestämmelsen överensstämmer i allt väsentligt med vad som enligt artikel 2 b första stycket i EG-direktivet avses med en safe product.

I tredje stycket exempel omständigheter som särskilt ges skall beaktas vid bedömningen av om en vara är säker. De fyra första satserna överensstämmer med vad som sägs i artikel 2 b i direktivet.

I en femte sats anges att det också skall beaktas huruvida varan uppfyller gällande regler och standarder. Detta problem behandlas i artikel 4 i direktivet. Denna artikel innehåller utförliga regler om föreskrifter m.m. som i princip skall vara uppfyllda för att skall anses säker. Utredningen har inte en vara ansett det motiverat att införa en direkt motsvarighet till dessa regler i produktsäkerhetslagen. De torde i allt väsentligt

motsvara vad gäller redan i dag se vidare i avsnitt 13.1.

som

Enligt fiärde stycket skall vad som sägs i föregående stycken gälla i tillämpliga delar även för tjänster. Också när om varor det gäller tjänster skall således bl.a. kraven en hög skyddsnivå för personer och egendom tillgodoses.

Specialmori wring 6§

Som förutsättning för ett säljförbud gäller enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse att en näringsidkare tillhandahåller en vara eller tjänst som medför särskild risk för skada på person eller egendom. I den föreslagna lydelsen av paragrafen talas det i stället om att en vara eller tjänst inte är säker. Skälen för en ändringen har redovisats i avsnitt 13.1.

Som har anmärkts i avsnitt 13.1 torde lagändringen knappast medföra någon skärpning det allmänna säkerhetskravet, av jämfört med den praxis som gäller för närvarande.

6a0ch7§§

I paragraferna har gjorts ändringar motsvarande den i 6

80ch 9 §§

Även dessa paragrafer har ändrats, så att det som förutsättning för återkallelse krävs att respektive tjänsten inte är varan säker.

I paragraferna föreslås dessutom den ändringen återkallelse att skall kunna ske inte bara från den som innehar en vara eller egendom som har avsetts med tjänst för att bruka den en utan även från den som innehar eller egendomen någon varan av anledning. Återkallelse kan således ske annan även från exempelvis en återförsäljare. Skälen för utvidgningen har utvecklats i avsnitt l2.3.

154 Specialmnrivzering 23 a § Paragrafen motsvaras helt av den nu gällande 4 26 §

Ändringen är föranledd att de nuvarande bestämmelserna i 4

av § har flyttats till 23 a Ikraftträdande m.m. Lagen förslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer se avsnitt 20. Några särskilda Övergångsbestämmelser torde inte vara erforderliga.

Bilaga 1

di:

Kommittédirektiv

WW

l!

Dir. 1993:46 N produktsäkerhetslagen Ovcrsyn av

Dir. 1993:46

Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-22

Chefen för Civildepartcmentet, statsrådet Davidson, anför.

l Mitt förslag

Jag föreslår att en utredare tillkallas för att se över produktsäkerhetslagen 1988:1604. Utredaren skall undersöka och lämna förslag till de ändringar i produktsäkerhetslagen som behövs med hänsyn till EG:s regler på området, överväga och föreslå de lagstiftningsåtgärder som kan behövas till skydd mot skador för enskilda personer som nyttjar varor och tjänster i offentlig verkv samhet.

2 Produktsâkerhetslagcn

Produktsäkerhetslagenhar till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar person- eller egendomsskador. Lagen tillämpas i fråga om sådana varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk konsumenttjänster och konsumentvaror. Lagen omfattar i princip alla varuslag, med de förbehåll som anges av- i snitt Med varor avses lösören, dvs. i huvudsak flyttbara, fysiska föremål. Lagen omfattar också tjänster. Lagen tillämpas varje tillhandahållande av varor och tjänster som en näringsidkare gör den svenska marknaden. Lagen är också tillämplig erbjudanden om och upplåtclser av nyttjanderätt till varor, dvs. uthyrning. För att motverka att farliga varor och tjänster produkter förorsakar personoch sakskador kan en näringsidkare åläggas att lämna säkerhetsinformation, förbjudas att tillhandahålla produkten i fråga säljförbud, åläggas att lämna

156 Bilaga I

varningsinformation samt åläggas att återkalla produkten återkallelse. En näringsidkare kan också förbjudas att exportera en farlig vara exportförbud. Ett åläggande om säkerhetsinformation innebär att näringsidkaren i fråga åläggs att i samband med att en produkt tillhandahålls lämna information som har särskild betydelse för att förebygga att den orsakar pcrson- eller egendoms skador. Säljförbud innebär att näringsidkaren förbjuds att tillhandahålla produkt en som medför särskild risk för person- eller egendomsskador. Varningsilzformation avser information som en näringsidkare skall lämna till brukarna när de redan har förvärvat en farlig produkt. Ett åläggande återkallelse innebär att näringsidkare har tillhanda- A om cn som hållit en farlig produkt åläggs att återkalla den från brukarna. Ett exportförbud, slutligen, innebär näringsidkare inte får I i att en exportera en farlig vara till ett annat land. i Marknadsdomstolenbeslutar om åläggandenoch förbud, normalt talan av KonsumentombudsmannenKO. Domstolen kan också förordna att farliga produkter skall förstöras. Detta gäller om en áterkallad är särskilt farlig vara eller om riskerna med den är särskilt stora. Det är i första hand företagensjälva som skall svara för att förhållandena marknaden i fråga om produktsäkerhet är tillfredsställande. Företagen skall vidta de åtgärder som behövs för att förhindra skadefall. å Innan talan E en om åläggandeeller förbud väcks vid Marknadsdomstolenskall X normalt förhandlingar mellan tillsynsmyndigheten och nätingsidkaren ha ägt rum. Konsumentverket har tillsyn över att lagen följs beträffande och tjänster varor som inte är specialreglerade. För specialreglerade och tjänster ligger varor tillsynsansvaret den specialmyndighet som enligt specialregleringen är tillsynsmyndighetför varan eller tjänsten i fråga. Produktsäkerhetslagenkompletterar såledesden speciallagstiftning som finns om hur varor och tjänster skall vara beskaffade.

3 Begränsningari produktsäkerhetslagenstillämpningsområde

Produktsäkerhetslagen är, som har framgått, tillämplig på varor och tjänster. Däremot omfattar den inte som exempelvis marknadsföringslagen1975: 1418 andra nyttigheter, såsom fast egendomoch byggnader på mark. - annans Men inte heller alla varor och tjänster omfattas av produktsäkerhetslagen.Till att börja med gäller den tidigare berörda begränsningen att lagen bara är tilllämplig på sådana produkter som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Produkter som utesluv tandeanvändsyrkesmässigteller som bara undantagsviskommer till användning i privatlivet faller såledesinte under lagen. Ytterligare en begränsning ligger i att produkt, för att omfattas en av produktsäkerhetslagen, måste tillhandahållas i näringsverksamhet. I detta ligger att produkten måste tillhandahållas av en näringsidkare i dennes näringsverksamhet. Genomdenna avgränsningfaller sådanaprodukter bort som uteslutande eller till helt övervägandedel användsi verksamhet som bedrivs i offentligrätts- N

Bilaga l 157

liga former, såsominom den offentliga hälso-ochsjukvården, i allmännaskolor, daghemoch fritidshem samt i den allmänna åldringsvården. Det betyder således att de produktsäkerhetsregler som det nu är fråga om inte är tillämpliga på exempelvissådant som sjukvårdsutrustning för användningi den allmännasjuk~ vården eller leksaker eller lekredskap som är specialgjorda för kommunala daghem. Men samtidigt skall tilläggas att åtskilliga produkter allmänheten som kommer i kontakt med offentlig verksamhet omfattas i lagstiftningen, efterav som de också används privatlivet. Det gäller i t.ex. flertalet leksaker, liksom möbler och annan inredning, samt redskap som förekommer såväl inom sjukt vården och det allmänna utbildningsväsendet som inom enskild verksamhet av sådantslag, liksom i privatlivet.

4 Förhållandenainom EG

EG lägger stor vikt vid att varor och tjänster skall säkra. Det har utarbetats vara flera direktiv om produkters säkerhetoch även utvecklats informationssystem på området, År 1985 togs inom EG ett beslut om en ny metod för utformningen sådana av direktiv som reglerar produkters beskaffenhet, provning och kontroll. Ett syfte medden nya metodenThe New Approach bl.a. att effektivisera och öka var takten i direktivarbetet och därmed även minska antalet tekniska handelshinder. Den traditionella harmoniseringsmetodenhade inneburit att direktiven innehöll en mångfald tekniska detaljer, vilket bl.a. medförde ett långsamtoch tidskrävair de arbete. EG-direktiv som har utformats enligt den metodeninnehåller bindande, nya relativt allmänt hållna, väsentliga säkerhetskrav på produkterna fråga. i Utformningen av de tekniska specifikationerna, vilka skall säkerställa produk att terna uppfyller direktivens säkerhetskrav, överlämnas åt de europeiska stan dardiseringsorganeitCEN och CENELEC. Alla produkter som uppfyller de väsentligasäkerhetskravenhar rätt till marknadstillträde. Olikartade utföranden kan godtas, under förutsättning att produkterna uppfyller säkerhetskraven. Vid sidan av de regler om vissa slags såledeskommer gälla varor som att inom EG införs nu också produktsäkerhetsregler generellt slag. EG:s av mera ministerråd beslutadesåledesden 29 juni 1992 om ett generellt produktsäker hetsdirektiv. Jag ger i det följande en översiktlig presentation direktivet. av

5 EG:s produktsäkerhetsdimktiv

Syftet med direktivet anges vara att säkerställa att product en vara som kommer ut pá marknaden är säker. På regleras särskilt andra varor som av direktiv är produktsäkerhetsdirektivet dock tillämpligt bara i sådanaavseenden som de direktiven inte behandlar. Den grundläggandeprincipen enligt direktivet är att en tillverkare bara skall föra ut säkra produkter på marknaden. Direktivet tar, som framgått, sikte på farliga products. Med detta uttryck torde menasvaror men däremot inte tjänster.

l direktivet föreskrivs vidare artikel 3.2 att en tillverkare skall

ge konsumenternainformation som gör det möjligt för dem dels att bedöma de risker som är förbundna med en vara under dess normala eller rimligt förutsebara användningstid, om inte riskerna klart framgår utan varningar,

dels att vidta försiktighetsmått mot riskerna,

vidta sådana mått och steg som gör det möjligt för tillverkaren själv att såväl

få vetskap om risker som varan kan ge upphov till att genomföra lämplisom ga åtgärder för att undvika riskerna, om nödvändigt att dra tillbaka genom varan från marknaden.

De mått och steg som åsyftas skall exempelvis kunna innefatta märkning av varor eller varupartier så att de kan identifieras, kontroll av prover, prövning av klagomål, liksom information om tillsynsverksamheten i fråga till dem som distribuerar varorna. Det föreskrivs vidare artikel 3.3 att det skall krävas dem av som distribuerar varor att de handlar med tillbörlig för att medverka till omsorg att det allmänna säkerhetskravetefterlevs, framför allt genom att inte tillhandahålla

varor som de vet eller borde ha förstått inte uppfyller detta krav. De skall också bidra till att varor som redan finns marknaden är säkra, särskilt genom att vidarebefordra information om och medverka i åtgärder risker. mot l direktivet anges i allmänna termer vilka säkerhetskrav skall som en vara uppfylla. Där sägs således artikel 4 att, det inte finns några särskilda om säkerhetsregler inom EG för varan i fråga, denna skall säker den anses om motsvarar de nationella säkerhetsregler som gäller i det medlemslanddär varan är i omlopp förutsatt att dessa år i linje med Romfördraget, särskilt artiklarna

30 och 36.

Om det inte heller finns några nationella rättsregler med hälso- och säker hetskrav på varan i fråga, skall spörsmålet om denna uppfyller det allmänna

kravet på säkerhetbedömas med utgångspunkti frivilliga nationella standarder

som återspeglar en europeisk standard eller tekniska specifikationer inom EG, Om sådanasaknas, får hänsyn i stället tas till nationella standarder i det land

där varan är i omlopp eller till allmän sedvänjathe codes of good practice i fråga om hälsaoch säkerhet pá det berörda området. sista l hand får prövningen

göras med utgångspunkti varans utformning och tekniska beskaffenhetoch till

den säkerhet som konsumenternarimligen förväntar sig. Direktivet förutser artikel 4.3 att en vara kan visa sig farlig även den om överensstämmer med principer av det slag som har nämnts nyss. l ett sådant fall skall behöriga organ i medlemsstaternaha möjlighet att vidta lämpliga åtgärder

för att begränsamöjligheten att varan förs ut på marknaden, liksom för att ta

bort den från marknaden. Däremot säger direktivet, till skillnad från produkt-

säkerhetslagen,inget om exportförbud.

Direktivet anger också vilka maktmedel som medlemsstaternaskall ha till sitt förfogande. Där slås såledesfast artikel 5 att medlemsstaterna skall utfärda

sådanlagstiftning som behövs för att tillverkare och distributörer handla i att samklang med de krav som anges i direktivet så att de placeras på varor som marknaden är säkra. Det betonassärskilt att medlemsstaternaskall ombesörja att det finns myndigheter som utövar tillsyn över att endast säkra produkter place-

ras på marknaden. Dessa organ skall ha nödvändiga befogenheter att vidta sådanaåtgärder som de är skyldiga att göra enligt direktivet, inklusive möjlig-

Bilaga 1 159

heten att meddela lämpliga påföljder penalties direktivet. vid handlande i strid mot

l direktivet finns också regler om s.k. notilikation och utbyte information. av Här slås fast att en medlemsstat på något sätt begränsar som möjligheterna för en vara att placeras på marknaden, eller kräver som att den skall tas bort från marknaden, normalt skall underrätta EG-kominissionen detta. Kontmissioom nen skall sedan ta upp förhandlingar med berörda och, ingripandet parter om anses befogat, underrätta medlemsstaterna detta. Anser kommissionen om det motsatta, skall medlemsstaten i fråga underrättas detta. om Kommissionen har också själv möjlighet att i vissa fall fatta beslut inne som bär att en medlemsstat blir tvungen göra tidsbegränsat att ett ingripande. Direktivet innehåller vidare en regel artikel 12,

som innebär att sekretess skall råda i fråga om sådan information som framkommer vid tillämpningen av direktivet. utom för sådaninformation som avser en varas säkerhetsegenskaper. Sådaninformation måstegöras allmänt tillgäng-

lig, om hänsyn till hälsa och säkerhet personens talar för detta. Direktivet skall vara införlivat med medlemsstaternas lagstiftning senast den 29 juni 1994.

6 Harmonisering med EG:s regelverk

Sverige har tillsammans med övriga sex EFTA-länder undertecknat avtalet med EG och dess medlemsländer om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES. Riksdagen har den 18 november 1992godkänt EESavtalct. Regeringen

har ratificerat avtalet. Med anledning av att vissa avtalsparter inte har ratificerat

EES-avtalet har Sverige tillsammans med övriga avtalsparterden 17 mars 1993

undertecknat ett protokoll med ändringar i EES-avtalet.

Redan tidigare, den l juli 1991, har Sverige ansökt om medlemskapi EG.

Medlemskapsförhandlingarnahar inletts den februari l 1993.

EES-avtaletomfattar en skyldighet för Sverige införa och att anpassa svenska regler till de EG-regler som avtalet hänvisar till. Det gäller sådanaEG-rättsakter som har publicerats före den l augusti 1991.

l fråga om rättsakter har publicerats efter som den 31 juli 1991, före ikraftträdandet men av EES-avtalet, är avsikten att de avtalsslutande parterna skall fatta beslut om att avtalet ändras till omfatta även dessa. att EESavtalets regler om beslutsfattandeskall därvid tilllämpas.

Det kan tilläggas att ett svenskt medlemskap i EG torde innebära att samtliga EG-rättsakter kommer att gälla i Sverige, såvida inte särordningar förhandlas fram.

Den svenska produktsäkerhetslagenavviker i olika hänseendenIran EG:s

direktiv om allmän produkt Mot bakgrund av vad jag har anfört nu aktualiseraslagstiftningsâtgärdcr med anledning av detta direktiv.

160 Bilaga I

7 Kritiken av nuvarande begränsningar i produktsäkerhetslagens tillämp ningsområde

Redan vid tillkomsten produktsäkerhetslagen ifrågasattes lämpligheten av de av begränsningari lagens tillämpningsområde som jag tidigare har redovisat. Särskilt kritiserades förhållandet att lagen inte är tillämplig på varor och tjänster i offentlig verksamhet. Konsumentverket anförde således i sitt remissyttrande över betänkandet ProduktsäkcrhetslagSOU 1987:24, som låg till grund för propositionen med förslag till produktsäkerhetslagprop. 198889:23, att det inte var godtagbart att från tillämpningsområdet för lagen utesluta sådana varor och tjänster som enskilda människor endast använder i den offentliga hälso- och sjukvården, i skolor och daghem och fritidshem. Enligt Konsumentverket handlar det här om människor som i mycket liten omfattning själva kan bevaka sina intressen och därför är särskilt utsatta. Enligt verket är riskerna ofta sådana att de inte rimligen kan förutses eller uppmärksammas redan i samband med upphandlingen av varorna och tjänsterna i fråga. Föredragandestatsrådet gick emellertid inte denna linje. Som skäl anförde hon bl.a. att farliga produkter som enskilda människor kommer i kontakt med i s.k. offentliga miljöer i praktiken i stor utsträckning också skulle komma att underkastade lagstiftningen, eftersom de även används i privatlivet. vara l sambandmed riksdagsbehandligen av propositionen begärdes i flera motioner en utvidgning av lagens tillämpningsområde, i huvudsak i linje med vad Konsumentverkethade föreslagit motionerna l98889zL 9-12. Lagutskottet bet. 198889:LUl3 va.r emellertid inte berett att förorda en utvidgning av lagens tillämpningsområde i enlighet med motionärernas önskemål. Utskottet uttalade att det framstår som befogat att enskilda människor ges ett skydd mot förekomsten av farliga varor och tjänster som tillhandahålls dem i andra sammanhangän då de förvärvas för eget bruk från en näringsidkare. Men utskottet tillade att det saknasunderlag för en bedömning av hur en sådan lagstiftning närmare bör utformas och vilka varor och tjänster den lämpligen bör omfatta. Enligt utskottet borde frågan snarast bli föremål för utredning. Utskottet hemställde beträffande produktsäkerheten det offentliga området, att riksdagen med anledning av de nämnda motionerna som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört. Riksdagen följde utskottets förslag rskr. 198889:61. Med anledning av det nyss nämnda riksdagsbeslutet har det inom Civildepartementet den 22 april 1991 upprättats en promemoria med förslag till ändringar i produktsäkerhetslagendnr C9l854MA. l promemorian, som har remissbehantllats. föreslås att varor som tillhandahålls i näringsverksamhet skall omfattas av produktsäkerhetslagen, oberoende av om tillhandahållandet sker direkt till en konsument eller inte. Något förslag om utvidgning av lagens tilllämpningsotnrådc beträffande tjänster har inte lagts fram eller närmare utretts. Någon närmare analys av vilka varor som genom förslaget skulle komma att omfattas av lagen har inte presenterats. Som flera remissinstanser, däribland Marknadsdotnstolen, också har framhållit, medför promemorians lagtekniska lösning inte att man åstadkommer den åsyftade utvidgningen.

Bilrzga l l6l

8 Behovet åtgärder av

Sveriges närmande till EG nödvändiggör, som jag tidigare har anpassning svensk lagstiftning utvecklat, en av till EG:s regelverk. Det produktsäkerhetsdirektiv som nyligen har antagits ingår visserligen inte i det regelverk som Sverige i och med EES-avtalet har åtagit sig att övena. All sannolikhet talar

I emellertid för att vi kommer att bli skyldiga införliva ’ att också detta direktiv med svensk rätt, genom tillägg till EES-avtalet eller genom ett senare medlemskap.

Av min tidigare redogörelse för EGzs produktsäkerhetsdirektiv framgår att

detta på olika sätt avviker från produktsäkerhetslagen.Det är uppenbart flera att

av avvikelserna är sådana att de nödvändiggör nya eller ändradesvenska regler. Innan man kan ta ställning till frågan i vilken utsträckning svenska lagstiftningsinsatser blir nödvändiga med anledning av direktivet, måste detta analyseras närmare. Jag anser därför att det är angelägetatt nu göra en sådan analys och överväga vilka ändringar i produktsäkerhetslagen behöver för som göras att anpassa den till EG:s regler på området. För ändamåletbör en särskild utredare tillkallas.

Utredarens uppdrag bör emellertid inte begränsastill att se över produkt-

säkerhetslagenmed hänsyn till EG:s regler på området.

Enligt min mening saknasdet fortfarande tillräckligt underlag för att bedöma

frågan lagstiftning om en om produktsäkerhet på det offentliga området i linje med vad riksdagen har uttalat om detta. För att kunna ta ställning till denna fråga krävs en närmare analys vilka av varor och tjänster sådanlagstiftsom en ning lämpligen bör omfatta samt hur och ingripanden mot vem skall kunna ske. Av betydelse i sammanhangetär också de ändringar i svensk lagstiftning på

produktsäkerhetsområdet som har gjorts och som kan komma behövas följd att som en av ett EES-avtal och ett kommande svenskt medlemskap i EG. l utredningsuppdraget bör därför ingå att utredaren också överväger och lägger fram förslag till sådanlagstiftning som kan behövasför att konsumenterna skall ett skydd mot farliga och tjänster varor som de erbjuds inom för offentlig verksamhet. ramen

9 Uppdraget

Utredaren bör överväga vilka ändringar som kan behöva göras i produktsäkerhetslagen med anledning av EG-direktivet allmän om produktsäkerhet. Utredningsarbetet skall vara inriktat finna att sådananäringsrättsliga lagtekniska lösningar motiveras som av EC-direlaivet i fråga, . i första hand inom ramen för produktsäkerhetslagen.

Därutöver skall utredaren överväga och lämna förslag till sådanlagstiftning

som kan behövas till skydd mot farliga och tjänster varor som enskilda fysiska personer erbjuds även i sådan ojferxllig verksamhet som inte är att anse som ringar näringsverksamhet. Jag vill i dennadel göra några avgränsningaroch precise-

av utredningsuppdraget.

Den offentliga verksamhet som allmänheten kommer av mycket olika karaktär. i kontakt med kan vara Utredaren bör dock inte låta sina övervägandenspän-

162 Bilaga l

na över hela det offentligrättsliga området. inriktningen måste vara att produktsäkerhetsregler bör övervägas på sådanaområden där individen har ett kundliknande förhållande till det offentliga. Jag syftar såledespå sådanasituationer där individen står i kontakt med statligt eller ett kommunalt organ för att få service av något slag eller utnyttja statlig eller kommunal egendom. Exempel på områden där behovet av regler om produktsäkerhet bör kunna övervägas är hälso- och sjukvården, utbildningsväsendet,barnomsorgen, äldre

omsorgen samt sport- och fritidsverksamhet. Det är utredarens uppgift att undersöka om det också finns andra områden i den offentliga sfáren där särskilt da produktsäkerhetsregler behövs. Jag vill tillfoga att det bör stå utredaren fritt att föreslå de lagtekniska läsningar som kan vara lämpliga. Utredaren skall beakta innehållet i regeringens allmänna kommittédirektiv dir 1984:5 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angåendeutredningsförslagens inriktning. Utredaren skall ocksåbeaktaregeringensdirektiv till kommittéer och särskilda utredare angåendeEG-aspekter i utredningsverksamheten dir. 1988:43. Utredaren skall ange eventuella kostnadskonsekvenser av de förslag som läggs fram samt även lämna förslag till finansiering av de merkostnader som kan uppstå på grund av förslagen. Utredaren skall redovisa sina övervägandenoch förslag i fråga passning om en anav produktsäkerhetslagentill EG:s produktsäkerhetsdirektiv senast den 1 oktober 1993. Arbetet i sin helhet skall vara slutfört senast den 1 juli 1994.

10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställerjag att regeringen bemyndigar det statsråd som föredrar ärenden rör produktsäkerhet som på konsumentområdet att tillkalla en särskild utredare omfattad - av kommittéförordningen 1976: l 19 med uppdrag att göra översyn produktsäkerhetslagen, - en av att besluta om sakkunniga. experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar kostnaderna att skall belasta trettonde huvudtitelns anslagUtredningar m.m.

ll Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandensöverväganden och bifaller hemr ställan.

Civildepartementet

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL Stockholm1993

sou mums iiluyuu 2 IM

No L 228Z4 Official journal theEuropean of Communities ll. 92

COUNCILDlR£ClTVE9259EEC

of 29Jun:1992

on general productsafetey

THECOUNGL OFTHEEUROPEAN COMMUNITIES, Whereas production equipment, capital goodsandother produasusedexclusively in the context a of trade or business arenot covered thisDirective; Havingregard the to Treaty establishing theEuropean Economic Community. andin particularArticlel00a thereof, Whereas,the in absence of more specific safety provisions, withintheframework of Community regulations, covering theproducts concerned, the provisionsthisDirective of are Havingregard theproposal to fromtheCommission l, to apply;

ln cooperation withtheEuropean Parliament 1, Whereas whenthere are specific rulesof Curnmuniry law, of thetotalharmonization type, andin particular rules Having regard the to opinionof the Economic andSocial adopted on thebasisofthe new approach, which laydown Committee 3, obligations regarding productsafety,furtherobligations should beimposed economic not on operators as regards theplacing themarketof products on covered by mdr Whereas important adopt to measures withtheaimof rules; progressively establishing theinternal market overa period expiring on 31 December 1992; whereas the internal marker to oomprise anarea withoutinternalfrontiers in Whereas. whenthe of provisions specificCommunity whichthefree movement of goods, persons. services and regulations cover only certain aspeas of safety or capital ensured; Categories ofrisks in of theproduca respect concerned, the obligations of economic operators respect in of such Whereas MemberStateshaveadoptedhorizontal aspeas are determined solelybythoseprovisions; some legislation productsafety,imposing, pardcular, on a general obligation economic on operators to marketonly safeproducts; whereas thoselegislations differin thelevel Whereas appropriatesupplement to theduty to observe of protecion afforded whereas suchdisparities the general safety requirement an obligation on topersons; andthe absence ofhorizontal legislation in other Member economic operators to supply consumers with relevant States liable are barriers tradeanddistortions information andadopt measures commensurate withthe to create to of competition withintheinternalmarket; Characteristics of the products,enabling them to be informed of therisksthattheseproducts mightpresent;

Whereas very difficult adoptCommunity to legislation for every productwhidr exists or may be developed; Whereas the absence in of specific regulations, criteria whereas there a needfor broadly—basod, a legislative shouldbe definedwhereby productsafety be frameworkof horizontal can a natureto dealwith those assessed; products,and also to cover lamm: in existing or forthcoming specific legislation, partioilarwith View a to ensuringhighlevel a of protoaion ofsafety andhealthof WbereatMemberStates authorities must establish Pcrsoni. as required Article 100 3 a ofthe Treaty; reqaonsible for monitoring produa safety andwithpowers to taketheappropriate measures; Whereas therefore neossaryto establish on a Community level generalsafety a requirement for any productplaced the marketthat intendedfor Whereas necessary in particular for theappropriate on consuniersorliltelytobensedbyoonsumemwhereasnaeamres co includethe power for MemberStates to certain second-hand goods should neverthelessexcluded be organize, immediately andcfficiently, withdrawal the of their dangerous products already placed themarket; on nature;

01Noc X56.27.s.1990. t. Whereas necessary forthe preservation ofthe unity of ‘ o; No c 96.17,4.1990. 2a: themarket inform to the Commission of anymeasure p. andDecision of11June 1992 not yet published inthe Offidal restricting pladng the on the marketof a product or journal. requiring itswithdrawal fromthemarketexcept forthose P OJNoc 75.zs. a.1990. 1. p. rdatingtoaneventwhichisloealineffecrandinanycase

l 64 Bilaga 2

SOU l993t88

Official journal oftheEuropean Communities‘ NoL 22825 11. 8. 92

Member Stateconcerned; irnmediate future. all ora large pan ofthe Community and limited theterritory to of the be taken only compliance which.inview ofthe nature ofthe safety problem posed by whereas such measures can theprovisions oftheTreaty. andin particular Articles the product cannot be dealtwith effectively in a manner with with the urgency of the‘ problem under the 30 36; to commensurate procedures laid downin the spedlic rules of Community

law applicable the products or category of products in to Whereas this Directive applieswithout prejudice to the question;

notification procedures.Coundl in Directive 83 189 EEC

of 28 March1983 laying down a procedure for the

provision of information in the fieldof tedtnical standards

and regulations l and in CommissioriD ion adequate Whereas therefore necessary to provide for an 88383EEC of 24 February 1988 providingfor the mechanism allowing. in the lax resort. for the adoption of improvanent of information on safety, hygiene andhealth in the measures applicable throughout the Community, at work 1; the Member States. in form of a dcdsion addressed to order with emergency situations as mentioned to cope above; whereas such decision not of direct application Whereas effective supervision ofprodua safety requires the a economic and must be incorporated into a setting-up at nationaland Community levels of a system of to operators national insu whereas measures adopted under such rapidexchange of information in unergency situations in ; aprooedurecanbenomorethaninterilnmeansresthat respect of the may of a product andwhereas the have be taken by the Commission ‘ by a procedure laiddown CoundlDecision 8945EEC of to committee of representatives of the Member States; 2 December 1988 on a Community system forthe rapid whereas. reasons for of cooperation with the Member exchange ofinformation on dangers arising fromthe use of States. appropriate to provide for a regulatory consumer products ’ should therefore be incorporated committee according to procedure lll b of Decision into this Directive and the aboveDecision shouldbe repealed; whereas also advisable forthisDirective 87373EEC ’; ro take over the detailed procedures adopted under the above

Decision and to givethe Commission, assisted by a

committee. power to adaptthem;

Whereas thisDirective does not affea victims‘ rights within

themeaning of Council Directive 85374EEC of 25 July Whereas, moreover, equivalent notiliation procedures of the laws. regulations and 1985on the approximation already exist for pharmaceuticals. which come under ofthe Member States concerning administrative provisions Directives 75319EEC‘ and 81851EEC3, liability for defective produas ‘°; concerning animaldiseases referred to in Directive

82894EEC ‘. forproducts ofanimal origin covered by

Direaive 89661EEC 7, and the in form of the system

for the rapidexchange of information in radiological emergencies underDecision 87600-luratom ‘; Whereas that MemberStates providefor necessary appropriate means of redress before the tnmpetent courts

of taken the competent authorities respect me es Whereas primarilyforMember States, compliance whichrestrict the plating the marker of a product or on with theTreaty.and particular in with Articles 30 to 36 require its withdrawal;

thereof. to take appropriate measures with regard to

dangerous produaslocated withintheir territory;

dtedecisionraka: Whereas appropriate consider. the in light of Whereas in such a situation on a to pardcular productcoulddifferfrom Member State experience. possible‘ adaptation of this Diteflivt. one to anodienwhereasaudaadifferencemaymtailunaceeptable partieularlyastegardsextensi ofitsacopeandprovisions

disparitiesinconsumer,A nandconst-huteabarrier emergency situations and Intervention at Community on to iom-Community trade; level; -

Whereasitmaybenccessarytocopewithaerious

product-safety problems whidrafifea could or affect. the addition. Whereas. in the adoption of measures concerning

importedproductswithaviewropreventingriskstothc

safety and health of persons mun comply with the - O]NoL I09.2.6. 4.1983, I p. Communitys onal obligation.

O}NoL U3.14.7.Uli. p. 34. O]NoL 17.21.I. 1989. 51. p.

O]NoL147,9.6.I975. I. p. O]NoL 317.6.11.I9. p. 1.

O}NoL 37. 31.11.1981. 56. p. O]NoL 39$. JO.I2.ISI9. I. p. P O]NoL 197.18. 7.1987. p. J3. O]NoL371.30. 12. 1987. p. 76. W OJ NoL 210.7. 8.198$, 29. p.

Bilaga 2 105

NoL 22826 Official journaloftheEuropean Communities ll. 92

HASADOPTED THISDIRECITVE: theeffect otherproducts, on where reasonably foreseeable that will be usedwith other products,

— the presentationtheproduct,thelabelling, of any instructions for its use anddisposal and any other indication or informationprovided the producer, Objective — Scope Definitions — thecategories of — consumers at serious riskwhen usingtheproduct, particular in children.

Article I Thefeasibility ofobtaining higherlevels ofsafety or the availability ofotherproducts presentinglesser a degree of riskshall not constitute grounds for considering I 1. The purpose of theprovisions of thisDirective to produa be‘unsafe ‘dangerous’; to or assure thatproducts placed themarket safe. on are e dangerous productshall meanany productwhichdoes notmeet thedefintionof ‘safeproduct‘according t 2. Theprovisions of thisDirective shallapply so far as pointb hereof; there areno specific provisionsrulesofCommunity law governing thesafety of theproducts concerned. d producer shallmean:

— the manufacturer of the product,whenhe ln particular,where specific rulesof Community law established the Community, and any other contain provisions imposing safetyrequirements the person presenting himself the as manufacturer on products which they govern, the provisionsArticles of 2 affixing theproduct to his name, trade marl: or to 4 of thisDirective shall not, anyevent, apply those to other dinstinaivemark, or the person who products. reconditions theprodua,

— the manufa representative, when the Wherespecific manufacturer not establishedtheCommunity rulesof Community lawcontainprovisions governing only certain or, there no representative establishedthe atpeas of produasafety or categories ofrisks fortheproducts Community, the importer dteproduct. of concerned, those the are provisions which shallapply theproduasconcerned to otherprofessionals -- in thesupplychain,insofar as withregard therelevant to safety aspects or risks. their activities :Hedthesafety may properties of a productplaced themarket. on

e distributor shall meanany professionalthesupply Article 2 chainwhose activity docs not affect the safety properties product. of a

Forthe purposes of thisDirective:

a productshall meanany product intended for consumers or likely beused to consumers, supplied whether for corisideration or not in the course a of commercial activity and whether new, used reconditioned.‘ or

However. thisDireaiveshall apply second-hand not to produassupplied antiques General safety roquirancnt as or as products be no repaired reconditioned or prior to being used.provided thatthesupplier dearlyinfann:the person to whomhe supplies theproduct thateffect; to Article3 b safeproductshall ‘meanany productwhich,under normal reasonably or foreseeable conditions of use. including 1. Producers shallbeobliged placeonlysafeproducts to duration,docs notpresent any risk or only theminimum on themarket. riskscompatible withtheproduct’:use. considered acceptable as andconsistent with high a levelofproteuionforthesafety aldriginto aonount thefollowing andhealthofpersons, 2. Within dte limits of their rupoctiveactivities, pointsin particular:

producers shall: — the diaratzeristics of the produa. includingits composition, packaging. instructions for assembly provide with therelevantinformation -— consumers to andmaintenance, enable them therisksinherent product to assess l

[66 Bilaga 2

11.8. 92 Official Journal the of European Communities No L228Z7

throughout thenormal reasonably or foreseeable period technology and to the safetywhich consumers may ofits use. wheresuchrisks are not immediately obvious reasonably expect. withoutadequate warnings, and to takeprecautions against those risks. 3. Conformiry of ‘ with theprovisions 1 in paragraphs a, 2 shall harthe authorities Provision J or not cosnpetaat of suchwarnings does not, however, exempt oftheMember States fromtakingappropriate measures to any person from compliancewith the other impose restrictions its on beingplaced themarket on orto . ,uirements laiddownin thisDirective, requireits withdrawal fromthe marketwhere there evidence that,despite suchconformity. dangerous to -— adopt measures commensurate withthe d-naraaeristia the health andsafety of consumers. oftheproducts whichtheysupply. enable to them be to informed of riskswhichtheseprodu mightpresent and takeappropriate to action including. necessary. withdrawing theprodua question from themarket to avoidtheserisks.

The above measures shall for exampleinclude, whenever appropriate, marldngof the products Obligations and powers ofthe Member States or producthatchesin such a way that they can be . sampletestingof marketedproducts, inv ,cotnplaints madeandkeeping distributors informed of suchmonitoring. Article5

Member States shall adoptthenecessary laws.regulations and administrative provisions to makeproducers and 3. Distributors shall herequired to act withdue care in distributorscomplywith their obligations underthis order help to to ensure mplianoe withthegeneral safety Directive sud: thatproducts placed the market away on requirement. inparticular not supplying products which are safe. theyknow shouldhavepresumed, thebasisof the or on information intheirpossession and professionals, as do not complywith this requirement. in particular.withinthe ln particular, Member States shall L ‘ or nominate limits their of rspectiveactivities. theyshallparticipate in authorities to monitorthecompliance ofproducts withthe monitoring thesafety of products placed themarket. on obligation to placeonly safe products the on marketand , hy passing information on on productrisksand arrange for such authorities havethe to necessary pewa cooperating , in the take the irxaimbent them actiontaken avoidthese to risks. to appropriate measures upon underthisDircaive,including thepossibility of imposing suitable penalties in the event cf failure comply to withthe obligations deriving fromthis Direa-ive. They shallI10‘-if theCommission of thesaidauthorities; theGommissio shall passon theinformation to the other Men-iba States. Article4

1. Where areno specificCommunity provisions Article6 erning the‘safety oftheproducts question. shallbedeemedsafewhenitconformstotiiespecifierules a, For the purposes ofArticle Munber States shallhave of nationallawoftheMember State whose in territory the the accordance deyte n y powers, acting withthe proclu auktion.sudtrulesbeingdrawn in up or riskand conformity withtheTreaty.and particular conformity withtheTreaty,and particular Articles 30 Articles and thereof, 30 36 to adopt appropriate measures and36 thereof.andlayingdownthehealth and safety with view,interalin, requirements a to: whichtheproduct must satisfy order be in to marketed. a organizing appropriate checks thesafety properties on ofproducts. even after theirbeing placed on the market as beingsafe. onan adequate scale. up tv the Ball rus: of useor consumption: Z. intheabsenceofs-pedficntlesasreferredtoin paragraph theconformity of product thegeneral a to h allneeessary ’ormationfrom the partiet rnqttiresnatshallbe assessed havingregard to volnntarynationalstandardsgivingeffeatoafiuropean standardor.wheretheyexist,toCommunityueehnica ~etakingsamplesofa, ‘ aproduet line and spedfieations.or, or failingthese. standards to drawn in up mbieetingrlsantosafetydieeh; theMember State whichtheproduct circulation, or so thecodes ofgoodprauice in respea ofhealthandsafety d suhieaingproductmarketing prior 60045500‘ to the sector concerned or to the state of the and designed productsafety andrequitifls di art to ensure

Bilaga 2 167

Communities 11. 8. 92 Official journal of theEuropean NoL 22828

nu Commission enter shall into consultations withthe be affixed regarding the Which Z. suitable warnings parties concemed as quickly as possible. Where the

the product may present; concludes. after suchconsultations, that the Commission justified. shall immediately inform the thatpersons who might measure e making arrangement: to ensure State which initiatedthe action andthe other product infonned Member be zxposed to a risk from a are Where the Commission concludes, aher ofthe said risk by, Member States. goodtime and in a suitable manner the justified, such consultations, that measures not alia, the publicaoon of special warnings; which initiated inter shall immediately inform the Member State

the required the acliou. .f temporarily prohibiting, for to

various checks, anyone from supplying. carry out the supply exhibidng a product or product offering to or batch, whenever there are precise and consistent TITLE V indications that they are dangerous;

prohibiting theplacing the market of a product or s on and action Community level batch which has proved dangerous and Emergency situation: at produa . establishing the accompanying measures neededto

that the ban complied with; ensure Article8

organizing the effective and immcdiate Withdrawal of a h product product batch already on the adopts deddes adopt dangerous or 1. Where a Member State or to and. its destruction under restrict impose specific market necessary. emergency measures to prevent, or

appropriate conditions. conditions the possible marketing or use, withinits own on of of produa or produa batch reason a territory. a serious and immediate risk presented by the said produa or

betaken by the competent authorities the health and safety of consumers. 2. The measures to produa batch to ofthe Member States under this Article shall be addressed, inform the Commission thereof. unless shall forthwith appropriate, made for this obligation in procedures of a as to: provision in the of other Community similarnature context

a the producer; instruments.

b within the limits of their respcaive activities. shall apply the effects of the risk do and particular the responsible for This obligation not distributors party beyond theterritory of the Member the En: of distribution on the national market; not.or cannot. go stage concerned. State

c other where necessary, with regard to any person, cooperation in action taken avoid risks arising from prejudice the provisions of the first to Without to product. subparagraph. Member States may passon to the a regarding Commission information in their possession any of serious and immediate risk before the existence a deciding adopt the measures question. to

this information, the Commission shall 2. On receiving whether complies with the provisions ofthis checktosee States, Directive and shall forward no the other Member

shall immediately informthe Commission Information whidi,in turn. Notifiution and Exchanges of adopted. of any tneasuru

Detailed procedures for the Community information 3. desaibed in this Article are set out in theAnnex. Article7 system awordance They shall be adapted by the Commission in

withthe procedure laiddown Article11.

Member State takes measures which restrict Wherea theplacing of produu product batch on the market a ora its withdrawal from the market. sudt as Ame1¢9 or require provided for Article6 1 d h, the Member State to that such notification not required shall. to the extent Commission becomes through notification Community legislation. inform the the aware. under any spcdfie Member States through information specifyingreasons its for given by the or Commission ofthe said measures. paniaalar under Article7 or Article apply where the provided by them.in adopting them. This obligation shall not and immediate risk from a effect and in of theexistence a of serious relate to an event which localin in various measures product the health and safety of consumers the territory of the Member State to any use limitedto Member States and if:

concurred .

108 Uilugu Z

ll. 8. 92 Official journalof theEuropean Communities NoL 22829

a one or more Member States haveadopted Member States within theCommittee shallbe weighted measures mullingresuiaions themarketing on oftheproduct or the manner setout in that Article.TheChairman shall not rtqutrmg itswithdrawal from themarket. such those as VOKC. provided for Article 6 I d h; to

b MemberStatesdiffer on theadoption of measures to The Commission shalladopt the measures question. dealwiththerisk in question; they are inaccordance withthe opinion of theCommittee.

the measures proposed arenot accordance withthe e the risk cannot bedealtwith. viewof the of Committee‘: opinion, in theabsence opinion. or of an the nature shall d RW issueposed theproductand Commission forthwith submit to the Council a a manner proposal regarding compatible with the of the underthe the measures to betaken. The Council urgency case, other procedures laiddownby thespecific Community shall aa a qualified majority. leslslationapplicable theproduct to or category of Products concerned; and theCouncilhas not acted whtih15 daysof the date on d therisk beeliminated whichtheproposal was submitted to the measures can effectively only adopting appropriate proposed shallbeadopted theCommission unless the measures applicableCommunity at level,in order to the proteaionofthehealthandsafety Coundlhasdecided against them a simple majority. ensure of consumers and the functioning of the proper common market, 2. Any measure adopted underthisprocedure shallbe validfor no longer than tree months. Thatperiod may be prolonged underthedameprocedure. theCommission. afterconsulting theMember States andat the request of least at one ofthem, adopt decision. in may a accordance with theprocedure laiddownin Article11. 3. MemberStates shalltakeall necessary measures to RqulfiflsMemberStates take to tempot measures from implement the decisions adopted underthisprocedures mona thoselisted in Article 6 1 d to h. withinlessthan days. IO

4. The competent authorities the of Memba States Article10 responsible for carrying outmeasures adopted underthis procedures shall,within one month, give the parties concerned an opportunity to submittheir views and shall l. TheCommission shallbeassisted informtheCommission accordingly. by Committee a on ProductSafetyEmergencies, hereinafter referred to as ‘the C°mmm¢ € .Composed of the representatives of the MemberStatesandchaired a representativethe of Commission. Article12

TheMemberStatesand theCommission shalltake the 1- Wltlroutpr-erudioeArticle9 e. thereshall to bedose steps necessary to ensure that their officials and agents are

cooperation between the Committeereferred to in required not to discloseinformation obtained the for P‘F|3PlI 1 ad the otherCommittees established by purposes of this Directive which, its nature, covered ‘Peuficrulesof Community law to assist Commission the byprofessional secrecy. except forinformation relating to

liresarssthe healthandtaferyaspeasoftheproducr thesafety propertiies of a även productw-hid: must he

wnoern . madepublicifcircttmstanocssoreqttirqinordertopmtect thehealthandsafetyof persons.

Articlell

TITLEVI

1- f representativt: submit the shall to Comrnitteea¢a:a.ftofthemeantrestobetalten.The Miscellaneous andfinalprovisions Committee, havingverifiedthattheconditions listedin AP 9 f 515-5394. shalldeliver itsopinion thedraft dun on um: in-nit whichtheChairman may i., down °°°l8°°I3I urgencyofthematterbutwhichmaynot ArticleIJ =°s°§ onemuzs Theopinionshallbedelivered by the |1l°lIlY laid as-as-n in Article 1482 of theTreatyfor adoption Jason: bytheCouncil ona proposal from This Directive shallbe withoutprejudice to Direaive d C°m1-inn. The votes of the representatives of the 85374EEC.

Bilaga 2 169

NoL 12830 Officialjournalof theEuropean Communities 11.8.92

Article14 shalldecide whether adjustthisDirective, to in particular

with view extending a to its scope as laiddown Amide l 1. Any decision adoptedunderthis Directiveand 1 and Article 2 a, and whether involving theprovisions ofTitleV resuinions theplacingof product the on a on thouldbeamended. mlfkfl. 0 requiring itswithdrawal from themarket.must state theappropriate reasons on which based. shall

berwlificd ls soonas possible the to concerned and party shallindicate theremedies available undertheprovisions in Article17 force theMemberState in question thetimelimits and

applying suchremedies. to

1. Member States shalladopt the laws, regulations and Theparties contxr-nod shall,whenever feasible, be given administrative provisions necessary to comply withthis an opportunity to submittheir views before theadoption of Directive 29 June 1994 at the larm. They shall the measure. thishas not been donein advance because forthwithinform theCommission thereof. The provisions

of the urgency of the be taken, such adopted shall applywitheffectfrom 29June 1994. measurdto oppominiry shallbegiven due course afterthe measure hasbeenimplemented.

2. Whenthose measuruare adopted theMember

Measures requiring thewithdrawal of produafromthe States, theyshall contain a reference to thisDirective be a or marketshall take intoconsideration theneed accompanied bysuch reference the a on ocusionof their distributors. users and consumers to contribute the to encourage offidal publication.The methodsof making such a

to referene implementation of suchmeasures. shallbelaiddown theMember States.

Member States shall that taken ensure anymeasure 3. Member States the competent authorities involvingrestrictions the shallcommunicatetheCommission to on the ofthe provisionsnational of placingof a produa on the market requiring its text lawwhichthey adopt or in the covered withdrawal fromthemarket bediallenged beforethe area bythisDireqive. can competent courts.

3. Any decision taken virtueof thisDirectiveand involving restrictions the pladng Article18 on of product the a on market requiringitswithdrawal or fromthemarket shall

beentirelywithoutprejudice to assessment of theliability Decision 8945EEC of the herebyrepealed thedate on party concernd. thelight in of the national criminal referred in Artide 17I. lawapplying to in the case question.

Arable15 Article19

Every two years followingthe dateof adoption, the

Commission shallsubmit theimplementation a reporton ThisDirective addressedtheMember to States. of this Directive the European to Parliament andthe

Council.

Done Luxembourg, at 29June1992.

Article16

For :b: Council Four years fromthedatereferred Article171, to on the basis of a Commission the experience The President reporton acquired, together withappropriate proposals, theCouncil Carlos BOKREGO

I70 Bilaga 2

Official joumzlo theEuropean Communi NoL Z2831

ANNEX

DETAILED PROCEDURES FORTHEAPPLICATION OFTHECOMMUNITY SYSTEM FORTHE RAPID EXO{ANCE OFINFORMATION PROVIDED FORINARl1G.E O

l. The system :aven producu placed themarket on asdefincd Anide2a olthis Directive.

Phartnaczuti ‘ which come under Directive 75319EEC and 81I51EEC,andanimals. w which . Dimctive 82894EEC applies andproduax ol animal origin. as as lat they coveted are Diteuive I9I662IEEC. andthe system forradiological emergencies which covers widespread contamination of ptodua:Decision 87600Euntotn, are excluded. tina they covered ate equivalent ootifiation procedures.

Z. Tlietyttemiscssentziallyaimcdatarapidauzhangeofinformationintlteeventofaaetioutanditnmediate ritktodtehealtfnandtafetyofconsttnicn. ltitintpoedblerohydowuapedfieuituiautowhat. predsely.consdmtuuinmediateandteriouttisk;inditteprd.themdond authoritiesvilltheaelore iudgeuch individualcateoniume:-its. Itthouldbenoteddat.uA:tideIofthirDim:ivetelatetto immediate threats poted by productmnmmemytoduax a to involving possible long-tarm tiaka. tvhidt ull lot study a ofpossible tzdtnical changes by meant oldireaivesrundatds or arenot

3. As soon asa serious immediate and risk detected. thenational authority shallconsult. insofar as possible and appropriate. the producer or dim-ibutot o theptodua concerned. Theit point view of and thedetails which they supply may be useful both theadminisuat-ions to oftheMember Sumand theComminiou to indetenniningvhatnaionthotddbeukentocnmretlutdteconnimaisptvtaaedwiduninimumcf cotnmerdal disruption. Tothese ends theManbev States should endeavourobtain to themaximum of informationtheproducts on andthe nature ofduedanger. without oomptomiain; theneed forrapidity.

4. AsaoonasaMam|erStatehatdeueaedaterioutandiuunediate ri1k,theel{eaowhidtott::ndorcotild extend beyond in territory, and measures have been taken decided shallimmediately or on. blomthe Catnmission. TheMemba State shallindicate that notilying theCommission Amide under 8 olthis Directive. AllAvailable details shallbefives. particular on:

a information to identify theproduct;

h thedanger involved. induding thensultscl any us:analyses which relevant are to assessing thelevel o risk;

e the nature ofthe measures or taken decided on;

d informationsupply on duk where nada informativapossible.

~5ud: ‘ Inunbe ‘in wt-tang ,byteleItotfa.x.butuaybe a nelephoneallwdteCommiadm.ltthuddberunenbaedthatthetpeedvidiwhichd:ehluna6ooh ., cotnmuniuwdiacmdal.

Without prejudice to point 4. Member Satu any. where appropriate. pass information to the Coutnitaionattbeuagepteoedingdtededaionondteltcaaueatobeukai.lmmed.iat:contact,atIoou uariskisdiaoovetedorcttweaedmaninfaaheiliuteprevcntiveaetion.

6.llthe ‘ Sm: cu-tam’ ‘ tube hnbouldqaecifythitandluuiiyh uqueufwmnfidmdaflmbadnghninddmtheuedmukeefieainnunuuwptowuaunmat , J of ,.ltlhouldnlsobetuanhuedtlistptcautinnsm nkmhafluta.bodby:hcComminimandbydenmbmdduuwmkIupm£b|ehdtevaflus‘ Meniber$taus.wavoidanyunne¢znarydisdon.ueoinloruIatiou ptoductoraeriesolproducu.

Ihecomnfisdmthmvaifythewnbmkydduehlumdmrmdvdndthkddetdchkbkeuin. contactdxmdlyin;cmmwy.Hn¢mnan;mdfmwatdthehluna6ouhnuediatdybyndawhrmdn relevant authorities other the Member States with a copyto ad: represen these ,

SOU l993:88 Bilaga 2 I7l

No 12832 L OfficialjournaloftheEuropean Communities 11.8.92

authorities may.It th: um: time ns th: transmission ofth: tclex,be contacted bytelephone. The Commissionalso may contact theMember State presumed the be of to mummy or origin the product to carryout necessary the verihcatiom.

s Atthe tame timetheCommission. when conxiden h: mdinorder . inlomiarion to necutary. to supplement the received.inexceptional can circurnxunoes inruruteinvestigation m ofits motion andor th: Committee Emergencies own convene on provided for inArticlel0 1 oi thisDirective.

ln the use of such invutigation m Member Sum shallsupply theCommission information best withtherequested lo th: oftheirlbfljm

9 Th:other Member Sura requested, u: whereva possible. inform theCommission . to without delay ofthe following:

n whethtr theproduct hasbeen mxrltetcd inia territory;

b supplcmenury informationhu obtained thedangainvolved, induding the on result: o my nest:nnalytu carried outtouses: th:level ofrisk.

mdin my:u: they mun inform theCommission possible o th:following: ISI000u

c the measures or decided of on, the type mentioned in Article E1 ofthisDirective;

d when th:product mentioned inthisinformation hasbeen found hu: been withintheirta-ritory butnomanus taken decidedmdth: or on tunnt why b: taken.’ nomeasuresto u:

10.TheCommission the may, in lightoftheevolution o I use mdtheinformation received rom Sure:under Manbcr point9nbove, convene the:hov:Committee on Emergencies in order exdnngc themalaobtained ro views on And euluate to the manus taken. TheCommittee EmergenciesAlsobe convenedthe on may ll requm I of representative o I Member Sure.

11. The Commission shall, mans ofitsinternal coordination procedure:-., mdeavour to:

a avoid unnccasary dupliarion indealing withnotifiations;

b make full use o theapatitenvnilable within th:Commission;

c keep theother tcrvicuconcerned fullyinformed;

d ensure thatdiscussions inthevnrious relevant ootnniittcaheldin:anordna: u: withArticle 10 ofthit Directive.

12.WhenMember I Sat:intends, from :put specific ukeu houseo my measures serious andimtnedim risks. modify legislation to in byadopting tedmical tpedfiutionx. thelind ‘ ion thedraft mun b: notified to the ll stage, in :anordnas: withDirective 83I89EEC, quoting the Article namn. urgent tusan; setout 93 ofdint Dircaive.

~ 13.TonllowittohAvennovcwiewo{thetituu:ion.tbeCouitnitneeonEmcrgcndcsthallbe informed oinllthenotifiations receivedmdofthelullo-I-up.Widi rrgardmpoinufitnd hthouuxswhiduhflwithhthewopedwomdmuandwwmmittcumwidedfwbycommmky l0nbove.Ind

lepllatsion governing specific productsprodua those or radon. ootnmiruses :hallb: involved. Incues Ivhcrethecotnntittceonfinierxmcicsisnotinvolvdnndnoprovisionsuunadeundcrlld.dacoonucx point-s du beinformed ol my exdunge olviewswithin othcrcomntirtzcs.

u Atpresentthaemrwuncrwmksclconuapoinmthefoodproduaxnaworkunddnnon-oodproducn . network.TheflnofmnnapoinunndoffidxkrapmdblcforthenetworltsvIithnelephooe.t|exnndlu

numbarnndaddrusukwn5dmddnnddimibumdmdwnemba1dtbenwukonly.1hhEn cnnblc:u:uuauobemablishedwiththeConninionnndbcrweu:MunbaSuceIinordernofidliuu duifiadonolpoinuo{dasfl.WbainsdaconumbetwaenManbaSutcspverisetonerhlounuion otgcnaAlintercst,theMunbuSuteswhid:initiuddaebilaccnlootiuathallniformdnd‘

0nlyinlwmadmmodvnduanfimnedthrwghconuapdnuhMunba$ummybewnddaedu . received thmughdøenpidozchmgcolinløtmndou procedure.

Evayyeud:eCotnmissionIh.IllcIrryomIreviewolIheefiectivcncstofthenawork,ol|nyneas$u1 iniprovemcnunndoltheproptssnudcixithe mia ncdiriologyberweaidzemthoridcs responsible loritxopcration.

SFS nr 1988:1604 Produktsäkerhetslag

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag har till ändamål att motverka och att varor tjänster orsakar skada på person eller egendom. För detta ändamål får en näringsidkare

åläggas att lämna säkerhetsinformation,

2. förbjudas att tillhandahålla och tjänster säljförbud, varor

åläggas att lämna varningsinformation,

4. åläggas att återkalla varor och tjänster återkallelse,

förbjudas att exportera varor exportförbud.

Lagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och konsumenter i inte som obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Lag 1991:358.

2 § Vad som sägs i denna lag tillhandahållande och om överlåtelse av en vara gäller även erbjudande och om upplåtelse av nyttjanderätt till en vara.

3 § Ett åläggande eller ett förbud enligt denna lag får inte meddelas i den mån det i annan författning eller i beslut av myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om varan eller tjänsten med samma ändamål som åläggandet eller förbudet skulle fylla.

4 § Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd den efterlevs. En av myndighet, som enligt författning skall till att regler annan se om produktsäkerhet i fråga om vissa varor eller tjänster efterlevs, är dock tillsynsmyndighet även enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats med stöd den. av

En fråga om åläggande eller förbud enligt denna lag får alltid

174 Bilaga 3

väckas hos konsumentverket. Om verket inte är tillsynsmyndighet beträffande den vara eller tjänst som frågan gäller, skall frågan, om den inte är uppenbart ogrundad, överlämnas till tillsynsmyndigheten.

Åläggande säkerhetsinformation

om

5 § Tillhandahåller en näringsidkare eller tjänst. en vara en utan attlämna information som har särskild betydelse för att förebygga att varan eller tjänsten orsakar skada på person eller egendom, kan marknadsdomstolen ålägga honom att lämna

sådan information. Äläggandet får även liknande

avse annan vara eller tjänst med samma skaderisk.

Åläggandet får innebära att informationen skall

lämnas genom märkning på eller den egendom varan som tjänsten avser eller i bruksanvisning som medföljer eller varan egendomen,

2. tillhandahållas i annan form på säljställen,

lämnas i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använder vid marknadsföringen,

4. lämnas i viss form till konsument som begär det.

Säljforbud m. m.

6 § Tillhandahåller en näringsidkare eller tjänst en vara en som medför särskild risk för skada person eller egendom, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta med det. Förbudet får även avse annan liknande vara eller tjänst med samma skaderisk.

Exportlörbud

6 a § Tillhandahåller näringsidkare innebär en en vara som särskild risk för allvarlig skada på person, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att exportera varan. Förbudet får även avse annan liknande vara med samma skaderisk. Lag 1991:358.

Bilaga 3 |75

Åläggande om varningsinformation

7 § Har en näringsidkare överlåtit en vara eller utfört tjänst en som medför särskild risk för skada person eller egendom, kan marknadsdomstolen ålägga honom att informera om skaderisken och om hur den skall förebyggas. Sådan information skall lämnas till dem som innehar varan eller som tjänsten utförts åt eller som innehar den egendom som tjänsten avsett.

Informationen skall lämnas på sådant sätt att den kan antas komma till de berördas kännedom, genom direkta meddelanden, annonser eller andra framställningar som näringsidkare använder vid marknadsföring. Informationen skall lämnas i omfattning är skälig med en som hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.

Ãläggande återkallelse

om

8 § Har en näringsidkare överlåtit en vara som medför särskild risk för skada på person eller egendom, kan marknadsdomstolen ålägga honom att återkalla från dem varan innehar den för att bruka den. Återkallelsen skall ske i som en omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga skadefall.

Åläggandet skall näringsidkaren

avse att

avhjälper det fel som skaderisken hänför sig till rättelse,

tar tillbaka varan och levererar en annan, felfri vara av samma eller motsvarande slag utbyte,

tar tillbaka varan och lämnar ersättning för den återgång.

Åläggandet skall innebära att näringsidkaren är skyldig att

erbjuda sig att innehavarna vidta åtgärden vissa villkor. Villkoren skall bestämmas så att erbjudandet kan förväntas bli godtaget av innehavarna. Villkoren skall innebära att erbjudandet skall fullgöras inom skälig tid utan väsentlig kostnad eller olägenhet för dem som utnyttjar det. Vid återgång skall ersättningen för det återlämnade svara mot kostnaderna för att återanskaffa eller en ny vara av samma motsvarande slag. Finns särskilda skäl till det, får avdrag från återgångsersättningen göras för den nytta som innehavarna av

176 Bilaga 3

varan kan anses ha haft.

Om det särskilda skäl krävs för att hindra att sådana av exemplar tagits tillbaka i samband med utbyte av en vara som eller återgång orsakar allvarlig skada på person eller egendom, får marknadsdomstolen ålägga näringsidkaren att låta förstöra eller på annat sätt oskadliggöra de återtagna exemplaren.

9 § Har näringsidkare utfört tjänst så att särskild risk för en en skada på eller egendom uppkommit kan person marknadsdomstolen ålägga honom att återkalla tjänsten från dem, vilka tjänsten utförts. Detsamma gäller i fråga om dem innehar egendom som tjänsten avsett för att bruka som den. Återkallelsen skall ske i omfattning som är skälig med en hänsyn till behovet att förebygga skadefall. av

Åläggandet skall att näringsidkaren själv avhjälper det fel

avse skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för som felets avhjälpande genom annan. När ersättning utgår, skall täcka även kostnaden för att återställa den den, om så behövs, egendom tjänsten avsett i ursprungligt skick. som

Vid återkallelse enligt första stycket tillämpas 8 § tredje j stycket första--tredje meningarna.-

10 § Ett åläggande enligt 8 eller 9 § skall innebära att näringsidkaren är skyldig att tillkännage erbjudandet och villkoren för detta samt skaderisken. För tillkännagivandet tillämpas 7 § andra stycket varningsinformation. om

Gemensamma bestämmelser om ålägganden om varningsinformation och återkallelse

11 § Ett åläggande enligt 7--9 § får meddelas endast om det kan antas skadeförebyggande verkan som inte är en obetydlig. Vid prövningen skall skaderisken samt omständigheterna i övrigt beaktas. Är fråga om en vara eller tjänst avsett egendom skall särskilt beaktas i om en som vilken omfattning eller egendomen kan antas finnas i varan behåll och i bruk.

12 § Ett åläggande enligt 7--9 § som kan avse flera näringsidkare får begränsas till att gälla någon eller några av dem. Vid sådan begränsning bör hänsyn tas till vem som har de bästa förutsättningarna att uppfylla ändamålet med

Bilaga 3

áläggandet, vem som först fört eller tjänsten varan på marknaden och vilken verkan åläggandet får för näringsidkaren.

Ett åläggande att återkalla eller tjänst gäller alla en vara en exemplar av varan eller tjänsten, det inte beträffande om ett visst exemplar framgår att det har tillhandahållits den av näringsidkare som fått âläggandet.

En näringsidkare kan meddelas åläggande enligt som 7--9 § kan i stället åläggas av marknadsdomstolen medverka till att att genomföra ett sådant åläggande, har meddelats som en annan näringsidkare.

13 § Har mer än tio år förflutit sedan näringsidkaren upphörde att tillhandahålla eller tjänsten, får åläggande varan ett om återkallelse meddelas honom endast tillsynsmyndigheten om eller en sådan sammanslutning som avses i 17 § andra stycket före tioårsfristens utgång har framställt skriftligt krav på återkallelse.

14 § Om ett åläggande enligt 7--9 § inte kan meddelas någon näringsidkare som förmår genomföra åtgärden, skall tillsynsmyndigheten lämna varningsinformation i skälig omfattning i den mån det behövs för förebygga skada att på person eller egendom.

Vite

15 § Ett åläggande eller förbud enligt 5--9 § ett eller 12 § tredje stycket skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.

Handläggningsregler

16 § Om åtgärder enligt denna lag behöver vidtas för att motverka att en vara eller tjänst orsakar skada en på person eller egendom, bör tillsynsmyndigheten förhandlingar ta upp med näringsidkare som kan meddelas åläggande eller förbud i syfte att denne skall åta sig genomföra behövliga att åtgärder. Vad som sagts gäller dock inte, saken brådskar nu om eller omständigheterna i övrigt talar mot att förhandlingar tas upp.

17 § Finner tillsynsmyndighet en att ett åläggande eller ett förbud enligt 5--9 § eller l2 § tredje stycket behövs, skall

l8 Bilaga 3

SOU 19993:88 myndigheten överlämna frågan till konsumentombudsmannen. Delar konsumentombudsmannen tillsynsmyndighetens uppfattning, skall han ansöka hos marknadsdomstolen om sådant åläggande eller förbud.

Beslutar i något annat fall än som avses i 6 a § en tillsynsmyndighet att inte framställa en begäran enligt första stycket eller konsumentombudsmannen att inte göra ansökan hos marknadsdomstolen, får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare. Lag 1991:358.

18 § En fråga om åläggande eller förbud enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket tas upp av marknadsdomstolen efter ansökan.

19 § En näringsidkare är skyldig att anmaning av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen avge yttrande och lämna upplysningar i ett ärende enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket. Näringsidkaren är även skyldig att tillhandahålla handlingar, Varuprover och liknande, som kan ha betydelse för utredningen.

Om en anmaning enligt första stycket inte följs, får tillsynsmyndigheten eller konsumentombudsmannen förelägga näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet vid vite.

För Varuprover och liknande, som tillhandahålls enligt första stycket, har näringsidkaren rätt till ersättning av tillsynsmyndigheten eller konsumentombudsmannen. det om finns särskilda skäl.

20 § Ett beslut i fråga om åläggande eller förbud enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket hindrar inte fråga prövas att samma nytt, när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder det. För talan om förnyad prövning gäller l7 och 18 utom när talan förs av berörd näringsidkare.

21 § Om det finns särskilda skäl, kan åläggande eller förbud enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket meddelas även för tiden till dess frågan slutligt har avgjorts.

Informations-, förbuds- och återkallelseförelägganden

22 § Om det i visst fall, som inte är av större vikt, finns förutsättningar för ett åläggande eller ett förbud enligt 5--9 §

Bilaga 3

eller 12 § tredje stycket, får konsumentombudsmannen efter begäran som sägs i l7 § vid vite

ålägga näringsidkaren att lämna säkerhetsinformation eller varningsinformation enligt 12 § tredje stycket informationsföreläggande,

2. förbjuda näringsidkaren att fortsätta tillhandahålla en vara eller en tjänst eller att exportera en vara förbudsföreläggande,

3. ålägga näringsidkaren att återkalla tjänst eller en vara en att medverka till återkallelse enligt 12 § tredje stycket äterkallelseföreläggande.

För att bli gällande skall föreläggandet godkännas omedelbart eller inom viss tidsfrist. Ett godkänt föreläggande gäller som ett åläggande eller ett förbud av marknadsdomstolen enligt 5--9 § eller l2 § tredje stycket. Ett godkännande inkommer som sedan den i föreläggandet utsatta tidsfristen har gått ut är utan verkan. Lag 1991:358.

23 § Vad som sägs i 20 § skall tillämpas i fråga om informations-, förbuds- och âterkallelseförelägganden.

Tillsyn m.m.

24 § En näringsidkare har fått åläggande eller förbud som enligt 5--9 § eller 12 § tredje stycket är skyldig att anmaning av tillsynsmyndigheten yttrande och lämna avge upplysningar, som behövs för tillsynen över åläggandet att eller förbudet följs. Näringsidkaren är även skyldig på att anmaning av myndigheten tillhandahålla handlingar, Varuprover och liknande, som behövs för tillsynen.

Följer en näringsidkare inte anmaning enligt första stycket, en får tillsynsmyndigheten förelägga honom fullgöra sin att skyldighet vid vite.

För Varuprover och liknande, tillhandahålls enligt första som stycket, har näringsidkaren rätt till ersättning av tillsynsmyndigheten, det finns särskilda skäl. om

Föreskrifter om skyldighet för den skall tillhandahålla som Varuprover och liknande enligt första stycket ersätta att

180 Bilaga 3

SOU 19993288

tillsynsmyndigheten kostnader för provtagning och undersökning av prov får meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

25 § Talan om utdömande av vite som förelagts av en tillsynsmyndighet eller konsumentombudsmannen förs vid allmän domstol av den som utfärdat föreläggandet. Har vitet förelagts av marknadsdomstolen, förs talan av konsumentombudsmannen. Om vitet förelagts på talan av en sammanslutning som avses i 17 § andra stycket får talan om utdömande föras även av sammanslutningen.

Överklagande

26 § Följande beslut enligt denna lag får inte överklagas,

beslut av konsumentverket enligt 4 § andra stycket andra meningen, ;

2. beslut av en tillsynsmyndighet enligt 14, 16 eller l7

beslut av konsumentombudsmannen enligt 17

4. beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen om anmaning enligt 19 § första stycket första meningen eller om vitesföreläggande efter sådan anmaning,

5. beslut av konsumentombudsmannen om informations-, förbuds- eller återkallelseföreläggande enligt 22

beslut av konsumentombudsmannen eller av en tillsynsmyndighet enligt 25

Beslut av en tillsynsmyndighet eller av konsumentombudsmannen i fråga i 19§ eller

l

annan som avses av en tillsynsmyndighet i en fråga som avses i 24 § g första--tredje styckena över klagas hos kammarrätten. Detsamma gäller beslut av en tillsynsmyndighet enligt föreskrifter som avses i 24 § fjärde stycket.

Övergångsbestämmelsesr

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

U 1993:88 Bilaga 3 181

2. Ett åläggande enligt 7--9 § eller 12 § tredje stycket får meddelas en näringsidkare endast om han efter ikraftträdandet överlåtit sådana varor eller utfört sådana tjänster som åläggandet kan avse.

Har ett förbudsföreläggande eller ett informationsföreläggande rör produktsäkerhet meddelats som enligt marknadsföringslagen 1975:1418 före ikraftträdandet, och har den i föreläggandet utsatta tidsfristen för godkännande inte gått ut, får ett godkännande lämnas inom den angivna tidsfristen. Förläggandet får i så fall verkan samma som motsvarande föreläggande enligt 22 § i denna lag.

i i

Statens offentliga utredningar

1993 Kronologisk förteckning

‘ l.Stymirtgs-ochsamarbetsformer i biståndet. UD 36.Lag

F om totalförsvarsplikt. Fö.

Kursplaner för grundskolan. U. 37.Justitiekanslern. Enöversyn JK:sarbetsuppgifter av l Ersättning för kvalitetocheffektivitet. m.m. Ju. i Utformning resurstilldelningssystem för - av ettnytt 38.Hälso-ochsjukvården i framtiden tre modeller.S. grundläggande högskoleutbildning. U. 39.En gräns för filmcensuren. Ku.

Statligtstödtill rehabilitering tortyrskadade av 40. Fri-ochrättighetsfrágor. DelA ochB. Ju.

flyktingar m. fl. S. 41.Folk-ochbostadsräkrting år 1990ochi framtiden.

Beusodiazepiner beroendeframkallande psykofar- Fi. maka. S. 42.Försvarets högskolor.Fö.

6.Livsmedelshygien ochsmåskalig livsmedelsproduk43.Politik mot arbetslöshet. A.

tion.Jo. 44. Översyn tjänsteirtkomstbeskattningen. av Fi. Löneskillnader ochlönediskriminering. 45.Trosabrytersigloss.Bytänkande ellerdemokratins

Omkvinnoroch män påarbetsmarknaden. Ku. räddning. C.

8.Löneskillnader ochlönediskriminering. Omkvinnor 46.Vissakyrkofrågor.C.

och män pá arbetsmarknaden. Bilagedel. Ku. 47.Konsekvenservalmöjligheter inomskola, av Postlag.K. barnomsorg, äldreomsorg ochprimärvård.C. 10.En ny datalag.Ju. 48.Kommunala verksamheter i egen förvaltningochi l Socialförsäkringsregister. S. kommunala aktiebilag. jämförande En studie.C. 12.Várdhögskolor 49.Ettårmedbetalningsansvar. S. - kvalitet utveckling huvudmannaskap. - U. 50.Serveringsbestämmelser. S. - 13.Ökadkonkurrens påjärnvägen. K. 5l.Naturupplevelser buller utan - en kvalitet att värna. 14.EGochvåragmndlagar.Ju. M

15.Svenska reglerför internationell omfördelning 52.Ersättning vid arbetslöshet. av A. olja vid en oljekris.N. 53.Kostnadsutjärrtning mellankommuner.Fi. 16.Nyavillkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 54.Utvisning grund brott.Ku. - av kommissionens förslag.Fi. 55.Detallmännas skadeståndsansvar. Ju. 16.Nyavillkor for ekonomiochpolitik ekonomi - 56.Kontrollenöver export av strategiskt känsliga varor. kommissionens förslag.Bilagor.Fi. UD.

17. Ägandet av radioochtelevisioniallmänhetens 57.Beskattning fastigheter. av delI tjänst.Ku. Schablonintäkt ellerfastighetsskatt - Fi. 18.Acceptans ToleransDelaktighet. M. 58.Effektivareledningi statligamyndigheter. Fi.

19.Kommunerna ochmiljöarbetet. M. 59.Nymarknadsföringslag. C. 20.Riksbanken ochprisstabiliteten. Fi. 60.Polisens rättsligabefogenheter. Ju. 21.Ökatpersonval.Ju. 6l.Överföring HIV-smitta läkemedlet av genom 22.Vadär ett statsráds arbete värt Fi. Preconativ. S.

23.Kunskapens krona.U. 62.Rättssäkerheten vidbeskattningen. Fi. 24.Utlämtingslagen partiellöversyn.Ku. - en 63.Person ochparti Studieri anslutning till - 25.Socialaåtgärderförjordbrukare.Jo. Personvalskommitténs betänkande

26.Handläggningenvissasäkerhetsfrágor. av Ju. Ökat personval SOU 1993:21.Ju.

27.Miljöbalk.Del 1och M. 64.Frågorför folkbildningen. U.

28.Bankstödsnänmden. Fi. 65.Handlingsplan buller. mot 29.Fortsattreformering företagsbeskattningen. av Handlingsplan buller.Bilagedel.M. mot

Del Fi. 66.Lag om införande miljöbalken.M. av 30.Rättentill biståndinomsocialtjänsten. S. 67.Slutförvaring använt kärnbränsle KASAMs av - SLKommunernas roll påalkoholomrádet ochinom yttrande över SKBs FUD-program 92.M. missbmkarvården. S. 68.Elkonkurrens mednätmonopol. N. 32.Ny anställningsskyddslag. A. 69.Revisorerna ochEG.N.

33. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbrukoch 70.Strategiför smáföretagsutveckling. N. livsmedelsindustri för EG.Jo. 7l Organisationernas . bidrag.C. 34.Förarprövare. K. 72.Att inhämtasynpunkter frånmedborgarnaDet 35.Reaktion ungdomsbrott. mot Del A ochB. Ju. kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning.C.

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73.Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. C. 74. Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. C. 75.Vissa mervärdeskattefrågor ll, offentlig verksamhet m.m. Fi. 76.Verkställighet av fängelsestraff. Ju. 77. Kommunal tjänsteexport och internationellt bistánd.C. 78. Miljöskadeförsäkringen i framtiden.M. 79. Handeloch miljö moten hållbar spelplan. M. - 80.statsförvaltningen ochEG.Ju. 81 Översyn arbetsmiljölagen. av A. . 82. Frivilligtsocialt arbete. Kartläggning och kunskapsöversikt. S. 83. Statistikoch integritet,del l Skyddför uppgifter till denstatliga statistiken m.m. Fi. 84. Innovationer för Sverige.N. 85.Ursprung och utbildning social snedrekrytering till högrestudier. U. 86. Amningsvänliga sjukhus för att skydda. stödjaoch främjaanming. S. 87. Beredskapslagring av olja.N. 88. Produktsäkerhetslagen ochEG. C.

Statens offentliga

utredningar 1993

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Finansdepartementet

En ny datalag.[10] Nyavillkorför ekonomiochpolitik ekonomi- - EG och våra grundlagar.[14] kommisionens förslag.[16] Ökatpersonval.[21] Nyavillkorförekonomiochpolitik ekonomi - Handläggningenvissasäkerhetsfrágor. av [26] kommisionens förslag.Bilagor.[16] Reaktion mot ungdomsbrott. DelA ochB. [35] Riksbanken ochprisstabiliteten. [20] Justitiekanslern. En översyn av J Kzsarbetsuppgifter Vadär ett statsråds arbetevärt [22] m.m. [37] Bankstödsnämnden. [28] Fri- ochrättighetsfrågor. DelA ochB. [40] Fortsattreformering företagsbeskatmingen. av Detallmännas skadeståndsansvar. [55] Del2. [29]

Polisens rättsligabefogenheter. [60] Folk ochbostadsräkrting år 1990ochi framtiden.[41] Person ochparti Studieri anslutning till - Översyn tjänsteinkomstbeskattningen. av [44] Personvalskommitténs betänkande Kostnadsutjäntrting mellankommuner. [53] ÖkatpersonvalSOU 1993:21.[63] Beskattning fastigheter, av dell

Verkställighet fängelsestraff. av [76] Schablonintäkt ellerfastighetsskatt - [57] statsförvaltningen ochEG.[80] Effektivareledningi statligamyndigheter. [58]

Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Utrikesdepartementet Vissamervärdeskattefrågor offentligverksamhet - Styrning ochsamarbetsformer i biståndet. [l] m.m. [75] Kontrollenöver export av strategiskt känsliga varor. [56] Statistikochintegritet, del1 Skyddför uppgiftertill denstatligastatistiken m.m. [83] Försvarsdepartementet

Lag om totalförsvarsplikt. [36] Utbildningsdepartementet

Försvarets högskolor.[42] Kursplaner för grundskolan. [2]

Ersättning förkvalitetocheffektivitet. Socialdepartementet Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för - Statligtstödtill rehabilitering av tortyrskadade grundläggande högskoleutbildning. [3] flyktingar m. il. [4] Vårdhögskolor

Bensodiazepinerberoendeframkallande — psykofarmaka. kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] - - - [5] Kunskapens krona.[23] Socialfdrsikringsregister. Frågorför folkbildningen. [64]

Rätten biståndinom till socialtjänsten. [30] Ursprung och utbildning socialsnedrekrytering till - Kommunernas roll påalkoholomrádet och inom högrestudier. [85]

missbrukarvarden. [31] Hälso-ochsjukvårdeniframtiden Jordbruksdepartementet - tre modeller.[38] Ettår medbetalningsansvar. [49] Livsmedelshygien ochsmåskalig livsmedelsproduktion.

Serveringsbestämuielser. [50] [6] Överföring HIV-smitta av genom läkemedlet Socialaåtgärderför jordbrukare. [25]

Preconativ.[61] Åtgärderför att förbereda Sveriges jordbruk och

Frivilligt socialtarbete.Kartläggning ochkunskaps- livsmedelsindustri för EG.[33]

översikt.[82] Amningsvänliga sjukhus för att skydda,stödjaoch Arbetsmarknadsdepartementet främjaamning.[86] Nyanställningsskyddslag. [32] Politik mot arbetslöshet. [43] Kommunikationsdepartementet Ersättning vid arbetslöshet. [53] Postlag.[9] Översyn arbetsmiljölagen. av [81] Ökadkonkurrenspåjärnvägen.[13]

Förarprövare. [34]

Statens 1993

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kulturdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet Löneskillnader och lönediskriminering. Acceptans ToleransDelaktighet. [18] Om kvinnoroch män arbetsmarknaden. [7] Kommunerna ochmiljöarbetet. [19] löneskillnader och lönediskriminering. Omkvinnor Miljöbalk.Del 1 och [27] 2. och män på arbetsmarknaden. Bilagedel.[8] Naturupplevelser utan buller - en kvalitet väma. att Ägandet av radiooch televisioni allmänhetens tjänst. [51] [17] Handlingsplan mot buller. Utlänningslagen en partiell översyn. [24] Handlingsplan mot buller.Bilagedel.[65] - En gräns för ñlmcensuren. [39] Lag om införande av miljöbalken.[66] Utvisning grund brott. av [54] Slutförvaring använt av kåmbränsleKASAMs yttrandeöver SKBsFUD-program 92.[67] Näringsdepartementet Miljöskadeförsäkringen i framtiden.[78] Svenska regler för internationell omfördelning av olja Handel ochmiljö mot en hållbarspelplan. [79] viden oljekris.[15] Elkonkurrens med nätmonopol. [68] Revisorerna och EG.[69] Strategiför småföretagsutveckling. [70] Innovationer för Sverige. [84] Beredskapslagring av olja.[87]

Civildepartementet Trosabryter sigloss. Bytänkande eller demokratins räddning.[45] Vissa kyrkofrâgor.[46] Konsekvenser av valmöjligheter inom skola, barnomsorg, äldreomsorg och primärvård. [47] Kommunala verksamheter i egen förvaltningoch i kommunala aktiebilag.En jämförande studie. [48] Ny ruarkna-u föringslag. [59] Organisationernas bidrag.[71] Att inhämta synpunkter från medborgarnaDet kommunala omröstningsinstitutet i tillämpning.[72] Radikala organisationsförändringar i kommuner och landsting. [73] Kvalitetsmätning i kommunal verksamhet. [74] Kommunal tjänsteexport och internationellt bistánd.[77] Produktsäkerhetslagen ochEG. [88]