Ökat personval

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

VAL LRIKSDAGEN

Partinamn

Du markerairandldai iår den som duhalavill invald. se Endastkandidatmarkeras. en iir

1Anna Rudolluon, Rlksdagaladamol, R-kbplng 2 Bertil Oskarsson. Byggmästare, B-köping 3varaGualaiaaon, Frisör, Gated 4Adam svensson, Afilnhiiride. S-aiad 5 Nicklas POISSON, Naitvain, A-köplng 6 signa Hansson. Lika A-köping , 7 Tora Karlström, Journalist, G-sud B Cecilia Ljungqvlxl. Ekonom, A-köplng 9TyraMagnusson Pensionat, s-koping u 10Urban Vallndar, UrmakaG-atad iu i . 11Lena Kaapersson. Konsult. A-koplng i 12Sign Arvidsson, Redan. S-Itad 13Dagmar Ekström. sokraierare, s-köping 14Svea Hagström. Musikar, S-aiad 15Clark Noimiora, Koøman, Fraud 16Sofie Bargiumi, Tandtekniker, s-koping 11 OnoBruse. Milioieknikar, R-köping 18Eeva Saarinen, Dagbarnvårdare. G-aiad 10StigLennartsson, Yimmerman. V-köplng 20Malta Canström, LirlingM-boda 21Pernilla Josefsson, Blifördilare, K-holm

Stockholms länsvalkrets 123 12345 -

KE; Oc,

Statens offentliga utredningar

Justitiedepartementet

Ökat

personval

Betänkande

av Ijgrsonvalskommittén

Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13305-9 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

SOU 199321

Till statsrådet Reidunn Laurén

Genom beslut den 19 december 1991 och den 30 januari 1992 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om statsrätt och Förvaltningsrätt att tillkalla en kommitté med högst tio ledamöter med uppdrag att lägga fram förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen m.m. Med stöd av bemyndigandet utsågs den 7 januari 1992 regeringsrådet Elisabeth Palm till ordförande. Till övriga ledamöter utsågs den 10 februari 1992 professorn Ingrid Detter nyd, riksdagsledamoten Kurt Ove Johansson s, partisekreteraren Lars Lindén kds, riksdagsledamöterna Christina Linderholm c, Göran Persson s, Olle Schmidt fp, Lisbeth Staaf-lgelström s, Lars Werner

v och Göran

Åstrand m. Som i utredningen förordnades experter samma dag avdelningsdirektören Lennart Berg, numera expeditionschefen Ingvar Paulsson och departementsrádet Göran Schäder. Genom beslut den 22 februari 1993 entledigades Ingrid Detter från sitt uppdrag fr.o.m. den 17 februari 1993. Den 15 maj 1992 förordnades departementsrádet Sören Häggroth att vara expert i kommittén. Samtidigt entledigades Ingvar Paulsson från sitt uppdrag. Till sekreterare förordnades den 25 februari 1992 hovrättsassessorn Jan Carlström, fr.o.m. den 1 mars 1992. Kommittén har antagit namnet Personvalskommittén. Kommittén fär härmed överlämna sitt betänkande Ökat personval SOU 199321.

Under våren 1993 beräknas ett forskningsprojekt utförts för

som

kommitténs räkning av Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs

universitet, Personinslag i svenska val, att ut i bokform. Delar ges av forskningsprojektet finns intaget som en bilaga till betänkandet Kommittén har härmed slutfört sitt uppdrag.

SOU 199321

Stockholm den 17 februari 1993 Elisabeth Palm Kurt Ove Johansson Lars Lindén Christina Linderholm

Göran Persson Olle Schmidt Lisbeth Staaf-Igelström

Lars Werner Göran Åstrand

Jan Carlström

SOU 199321

Innehåll

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Bakgrund 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Utredningsuppdraget 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Arbetets bedrivande 16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Personvalsfrágans tidigare behandling 19

. . . . . . . . . . . .

2.1 Utredningar åren 1911 1972 19

- . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Personvals- och valkretsutredningens förslag

år 1977 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Folkstyrelsekommitténs förslag år 1987 23

. . . . . . . . . . .

2.4 Den fria nomineringsrätten 24

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.5 Riksdagsmotioner i personvalsfrågan 25

. . . . . . . . . . . . .

3 Det nuvarande valsystemet 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Personvalsinslageti nagra utländska valordningar 31

. . . . .

4.1 Inledning 31

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.2 Belgien 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.3 Danmark 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Finland 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5 Tyskland 40

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Schweiz och Luxemburg 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Norge 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Allmänna överväganden 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1 Inledning 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

5.2 Personvalsbegreppet 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Effektiv personrösning 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Att förena parti- och personval 50 . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Effekter av personval i Sverige 51 . . . . . . . . . . . .

5.3 Konsekvenser av ändringar i valsystem 55

. . . . . . . . . . . 5.3.1 Allmänt 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Politisk instabilitet 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Särskilt om personröstning 57 . . . . . . . . . . . . . .

5.4 Personvalets betydelse för fördelningen mellan

kvinnor och män bland de folkvalda 60 . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 199321

5.4.1 Inledning 60

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.4.2 Valsystemets betydelse för den parlamentariska jämställdheten 62

. . . . . . . . . . . 5.4.3 Utvecklingen i de nordiska länderna 65 . . . . . . . .

5.4.4 Personvalsinslagets betydelse för

fördelningen mellan kvinnor och män 66 . . . . . . . . 5.4.5 Andra effekter för jämställdheten 69 . . . . . . . . . .

5.4.6 Några data om de norska kampanjerna för att

öka kvinnorepresentationen 70 . . . . . . . . . . . . . . 5.4.7 Några uppgifter om det isländska

kvinnopartiet, Kvennalistinn 70

. . . . . . . . . . . . .

5.5 Valfmansiering 71

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.5.1 Inledning 71

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.5.2 Bakgrund till reglerna om partifinansiering och

några uppgifter om utländska förhållanden 71 . . . . .

5.5.3 Valfmansiering i ett personvalssystem 74

. . . . . . .

5.5.4 Lobbying 78

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Den fria nomineringsrätten 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.1 Inledning 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.2 Problem med den fria nomineringsrätten 80 . . . . . .

5.6.3 Åtgärder för att komma åt missbruk 81

. . . . . . . .

5.6.4 Bedömning 84

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kommitténs överväganden och förslag rörande personvalsinslaget vid riksdagsvalet 87

. . . . . . . . . . . . .

Inledning 87

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Strykningar av namn valsedlar m.m. 90

. . . . . . . . . . .

6.2.1 Inledning 90

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2.2 Väljarna stimuleras att utnyttja strykningsmöjligheten 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.2.3 Tekniska förändringar av valsystemet 91

. . . . . . . .

6.2.4 Kommitténs bedömning 93

. . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 Majoritetsval och listval av tysk modell 93

. . . . . . . . . .

6.3.1 Grunddragen i förslaget 93

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Relationen mellan enmansvalkretsar och

regionala kretsar 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Mandatfördelningen mellan partier och

överskottsmandat 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.4 Mandatfördelningen inom partierna 96 . . . . . . . . . 6.3.5 Kandidatnomineringen och den fria

nomineringsrätten 96

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3.6 Ersättarsystemet och dubbelvalsaweckling 97

. . . . . 6.3.7 Förhandsanmälan 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

sou 199321 Innehåll

6.3.8 Sammanfattande bedömning 98

. . . . . . . . . . . . . .

6.4 Valkvotssystem av belgisk modell 99

. . . . . . . . . . . . . . .

6.4.1 Grunddragen i förslaget 99

. . . . . . . . . . . . . . . .

6.4.2 Valkvot och mandatfördelning 100

. . . . . . . . . . . 6.4.3 Flera listor 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4.4 Ersättare och dubbelvalsaweckling 106

. . . . . . . .

6.4.5 Anmälan av kandidater till skydd för parti-

beteckning och förhandsanmälan av parti 107 . . . . .

6.4.6 Sammanfattande bedömning 107

. . . . . . . . . . . . 6.5 Alternativa listor 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.5.1 Grunddragen i förslaget 108

. . . . . . . . . . . . . . .

6.5.2 Utformning av listor och mandatfördelning 110

. . . 6.5.3 Antalet listor 115 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.4 Tidpunkten för anmälan av listform 116 . . . . . . . .

6.5.5 Ersättarsystemet 116

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.5.6 Dubbelvalsavveckling 117

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.5.7 Fri nomineringsrätt och alternativa listformer 118 . .

6.5.8 Sammanfattande bedömning 119

. . . . . . . . . . . . 6.6 Modifierad dansk modell 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.6.1 Grunddragen i förslaget 121

. . . . . . . . . . . . . . . 6.6.2 Avvägningen mellan partiernas och väljarnas

inflytande 122

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.3 Kandidaturvalet 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.6.4 Ersättarsystemet 133

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.6.5 Dubbelvalsaweckling 137

. . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.6 Valsedlar 140 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6.7 Förhandsmarkerade Valsedlar 146 . . . . . . . . . . . .

6.6.8 Anmälan av kandidater till skydd för partibeteckning 147

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.6.9 Förhandsanmälan av partier 148

. . . . . . . . . . . . .

6.6.l0 Sammanfattande bedömning 149

. . . . . . . . . . . .

7 Kommitténs överväganden och förslag rörande

personvalsinslaget vid de kommunala valen 151 . . . . . . . .

7.1 Inledning 151

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Majoritetsval och listval tysk modell 152

av . . . . . . . . . . 7.3 Kommunala spärregler 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4 Valkvotssystem av belgisk modell 159

. . . . . . . . . . . . . . 7.5 Alternativa listor 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Modifierad dansk modell 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Fdrfattningsfbrslag 165

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll sou 199321

8 Specialmotivering 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Förslag till lag om ändring i regeringsformen 187 . . . . . . . 8.2 Förslag till lag om ändring i vallagen 187 . . . . . . . . . . . .

9 Genomförande och kostnader 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 De olika modellerna 195 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.2 Övriga förslag 195

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Tidpunkt för genomförande 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Kostnader 196 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga l Kommittédirektiv

Bilaga 2 Personinslag i svenska val,

Forskningsprojekt utfört vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet Bilaga 3 Kvinnorna i kommunalpolitiken,

PM upprättad inom Civildepartementet

Bilaga 4 Exempel pá valkvot i röster och som procentandel av partiernas röstetal vid 1991 års riksdagsval

Bilaga 51 Exempel på spärregeln vid va] till kommunfullmäktige Bilaga 52 Exempel på spärregeln vid val till landstingsfullmäktige Bilaga 6 Käll- och litteraturförteckning

SOU 199321

Sammanfattning

Inledning

Den politiska verksamheten i Sverige bedrivs främst genom de politiska partierna. Vid de allmärma valen presenterar partierna valsedlar på vilka partiets kandidater rangordnats. Ett parti kan gå fram med flera olika listor i samma valkrets. Väljarna har stor frihet att stryka namn på valsedlarna, ändra ordningsföljden mellan kandidatnamnen eller att skriva till namn. Denna frihet att ända fram till på valdagen nominera

kandidater brukar betecknas som den fria nomineringsrätten. Trots

denna frihet för väljarna att föra fram egna kandidater och att göra ändringar på de listor som partiet upprättat är det svenska valsystemet ett utpräglat partivalssystem. Anledningen härtill är att reglerna som avgör vilka personer som skall tillträda mandaten, är utformade på ett sådant sätt att det fordras att ett mycket stort antal väljare gör förändringar på valsedlarna för att det skall få någon effekt. Väljarnas möjligheter att på valdagen påverka urvalet de kandidater skall av som representera partiet i riksdagen och kommunala beslutande församlingar är således i praktiken små. Det har sedan en lång tid tillbaka förts fram önskemål att om personvalsinslaget i valsystemet skall ökas så att väljarna får större möjligheter att påverka vilka personer som skall representera dem i riksdagen och kommunala beslutande församlingar. Frågan har utretts flera gånger tidigare utan att detta lett fram till något lagförslag. Personvalskommitténs huvudsakliga uppgifter har varit att, inom ramen för det nuvarande partivalssystemet, lägga fram förslag till ett ökat personvalsinslag för val till riksdagen, samt att föreslå åtgärder som förhindrar att den fria nomineringsrätten missbrukas. En annan fråga som kommittén tagit upp är hur ett ökat personvalsinslag bör utformas med hänsyn till de kommunala valen. Kyrkliga val behandlas inte särskilt. Det har vidare särskilt ålegat kommittén att belysa de effekter som ett ökat personvalsinslag kan få för fördelningen mellan kvinnor och män bland de folkvalda. Kommittén har också ägnat särskilt intresse frågan om enskilda kandidaters valfmansiering. Det har stått kommittén fritt att ta upp frågor som har samband med dem som nu nämnts. Med anledning härav framförs ett förslag om att partier som vill delta i val skall anmäla sitt deltagande i förväg, samt som en följd härav att partibegreppet i regeringsformen ändras.

Sammanfattning sou 199321

Ett ökat personvalsinslag

Kommittén är enig om att det är angeläget att öka personvalsinslaget vid de allmänna valen och att en sådan reform genomförs. En utgångspunkt för arbetet med att ta fram ett mer personorienterat valsystem har varit att detta skall rimligt enkelt för väljarna att vara tillämpa samt att sammanräkningsförfarandet görs så smidigt som möjligt. Det har också tidigt stått klart att de röstande bör ha möjlighet att välja mellan att rösta person och att, som fallet i praktiken är i dag, stödja en partilista. Vidare har kommittén haft att beakta att ett fåtal väljare inte skall kunna tillåtas styra personvalet. Direktivens utformning har också gjort att förslag som går ut på enbart majoritetsval i enmansvalkretsar eller ett renodlat personval, tillåter val som av personer utan partitillhörighet, inte tagits under övervägande. Kommittén har inte velat föreslå ett system till sin grundsom läggande struktur aldrig prövats i något annat land och har därför studerat ett flertal utländska valsystem. Valordningarna i våra grannländer, liksom i flera andra europeiska länder, ger exempel på skiftande grad av inslag av personval inom

listvalssystem. Något av en särställning bland de europeiska valsyste-

men intar det tyska som kombinerar majoritetsval i enmansvalkretsar med regionala listval. De valsystem som tillämpas i Danmark och Belgien har bedömts innehålla element som bör kunna tjäna som underlag för ett personvalssystem är anpassat till svenska som förhållanden.

I betänkandet läggs fram fyra modeller alla bygger på inslag

som från utländska system. En tysk modell förenar majoritetsval med listval, en valkvotsmodell har utformats enligt belgisk förebild, ett

förslag med alternativa lisrformer bygger på en idé från det danska

systemet med flera listformer modifierad dansk modell

samt en som bygger på det danska systemets sidoordnad uppställning. För denna senare modell har utarbetats mer detaljerade bestämmelser än för de Övriga. Grunddragen i den modifierade danska modellen är följande. Partierna förutsätts liksom nu presentera listor på vilka kandidaterna

rangordnats i enlighet med partiets nominering. Väljarna får en

möjlighet att göra en markering intill ett av namnen på valsedeln. Därmed har en personröst avgetts för den aktuella kandidaten. Att personröstningen begränsats till endast ett namn är motiverat bl.a. av att sammanräkningsförfarandet i annat fall skulle riskera att fördröjas på ett oacceptabelt sätt. Avgörande för vilken eller vilka kandidater som skall förklaras valda är antalet personröster på varje kandidat under förutsättning att kandidaten fått ett visst minsta antal person-

sou 199321 Sammanfattning

röster dvs. uppnått en spärr. För riksdagvalets del har kommittén funnit att spärrnivån bör ligga mellan 5 och 10 procent partiets av röstetal. l de kommunala valen har spärren konstruerats på ett något annorlunda sätt. Den kandidat som har fått flest personröster blir vald först, kandidaten med näst flest personröster blir vald därnäst osv., allt under förutsättning att de kommit upp till spärren. Om inte alla mandat som partiet vunnit kan tillsättas med kandidater som kommit över spärren övergår man till att utse ledamöter med den nuvarande metoden vilket innebär att listordningen i regel blir bestående. Anledningen till spärregeln är att en kandidat som fått ett mycket litet antal personröster inte skall kunna bryta den rangordning som partiet gjort upp. Systemet innebär alltså att en möjlighet till frivillig personröstning införs. De väljare som inte vill rösta på kan således lämna person en valsedel utan personmarkering. Oavsett om det görs någon personmarkering eller står det väljaren fritt att göra strykningar och andra förändringar på valsedeln. Endast i ett avseende innebär kommitténs förslag en inskränkning i detta avseende. Den inskränkningen är dock inte en följd av det ökade personvalsinslag föreslås utan som en konsekvens av kommitténs förslag att komma till rätta med missbruk

av den fria nomineringsrätten. Se nedan Den fria nomineringsrätten.

Avgörande för hur stort genomslag den föreslagna reformen kommer att få är bl.a. i vilken utsträckning väljarna kommer att som utnyttja möjligheten att rösta på person. Kommittén har uppskattat att mellan 30 och 50 procent av väljarna kommer att personrösta vid val till riksdagen. I de kommunala valen bedöms siffrorna bli högre. En annan omständighet av betydelse är hur personrösterna kommer att fördela sig på de olika kandidaterna. Erfarenheter från utländska personvalssystem visar att det är vanligt att de kandidater som är högt placerade på partilistorna också får flest personröster. Sammantaget gör detta att det blir betydligt lättare än för närvarande att åstadkomma en annan rangordning än den partiet gjort. En annan sak är att om väljarna lägger sina röster på de kandidater partiet satt högst som upp på listan så blir själva personvalsmomentet inte så tydligt.

Den fria nomineringsrätten

Skyddet för en partibetckning är konstruerat så att partiet har möjlighet att till Riksskatteverket RSV anmäla ett visst antal kandidater till valet. Om ett parti anmält kandidater måste i det följande valet de valsedlar som har partiets beteckning, som första uppta namn

ll

Sammanfattning sou 199321

namnet på någon av de anmälda kandidaterna. Om inte valsedlarna uppfyller detta krav tillgodoräknas de endast partiet och påverkar inte mandatfördelningen inom partiet. De illojala förfaranden som förekommit vid de senaste valen har inneburit bl.a. att personer som velat dra nytta av en etablerad partibeteckning låtit trycka valsedlar med partibeteckningen i fråga och på andra och följande platser fört upp egna kandidater som inte haft någon anknytning till partiet vars beteckning står på valsedeln. Problemet har observerats av tidigare utredningar. Det har emellertid befunnits vara omöjligt att lösa utan att samtidigt göra inskränkningar i den fria nomineringsrätten. Kommitténs förslag går ut på att kravet på anmälda kandidater utökas till att gälla både det första och det andra nanmet på valsedeln. Den inskränkning i den fria nomineringsrätten som detta kan sägas innebära uppvägs av det ökade personvalsinslaget. Det är dessutom kommitténs uppfattning att ett ökat personvalsinslag kommer att leda till att det blir mindre intressant att försöka utnyttja partibeteckningar på det sätt som angetts.

Förhandsanmälan av partier

Det föreslås att de partier som önskar delta i de allmänna valen skall anmäla sitt deltagande i förväg. För ordinarie val skall anmälan ske en månad före valet och vid extra val två veckor i förväg. Förslaget är motiverat av att det kommer att bidra till att det i god tid före valet blir känt vilka partier som ställer upp i valen. Dessutom kan det bidra till att situationer med obesatta mandat inte uppkommer. Vidare medför en ordning med förhandsanmälan vissa fördelar valadminiur strativ synpunkt.

Fördelningen mellan kvinnor och män bland de folkvalda

För närvarande uppgår andelen kvinnor i riksdagen till 33 procent. Motsvarande andel i landstings- och kommunfullmäktige är 43 resp. 34 procent. I ett särskilt avsnitt belyses de effekter som ett ökat personvalsinslag kan för den parlamentariska jämställdheten. En utgångspunkt för det arbetet har varit att undersöka om det finns anledning att anta att något valsystem särskilt leder till en skev könsfördelning och i så fall vilka element i systemet som orsakar sådana resultat.

sou 199321 Sammanfattning

Vad gäller skillnader mellan valsystem tycks det förhålla sig så att majoritetsval i enmansvalkretsar föranleder en påtagligt lägre kvinnorepresentation än vad som är fallet med listsystem. Däremot finns det inga klara belägg för att ett varierande inslag av personval inom systern av det senare slaget påverkar könsfördelningen på ett avgörande sätt. Enligt kommitténs uppfattning är det i dessa fall mer sannolikt att bakomliggande värderingar i fråga om jämställdhet, snarare än valsystemets konstruktion, utgör grunden för fördelningen mellan kvinnor och män. Med ett ökat personvalsinslag kommer väljarna att få ett större

inflytande på urvalet av kandidater än i dag. Med hänsyn till de

fortskridande jämställdhetssträvandena i det svenska samhället finns

inte anledning att befara att detta ökade väljarinflytande skulle leda till

en lägre andel kvinnor bland de folkvalda. Tvärtom öppnas möjligheter för att genom direkt påverkan av väljarna öka kvinnorepresentationen.

Enskilda kandidaters valfinansiering

Ett ökat personvalsinslag kommer troligen att leda till att enskilda politiker kommer att profilera sig i olika sammanhang i högre utsträckning än i dag. Detta i sin tur lär stimulera uppkomsten av privat valñnansiering. Enligt kommitténs uppfattning kommer således förekomsten av bidrag från utomstående till politiker att öka. Under förutsättning att sådana bidrag lämnas öppet och grundar sig på en önskan att stödja en viss kandidat till följd av den politik kandidaten sagt sig vilja arbeta för finns inget att erinra. Finansiering som antar otillbörliga former kan dock inte accepteras. En del av de valñnansieringsformer som det kan resas invändningar emot faller redan nu under lagstiftningen mot mutor och bestickning. Kommittén har noga övervägt en framtida utveckling och kommit till slutsatsen att det inte finns skäl att för närvarande föreslå någon särskild reglering av enskilda kandidaters valfinansiering. Det är dock kommitténs uppfattning att frågan måste tas upp till ny prövning om det visar sig att formerna för valfinansieringen antar oacceptabla former.

Genomförande

Kommitténs förslag i fråga om personval kräver inte grundlagsändringar. Det möter därför inte något hinder ur konstitutionell synpunkt att genomförandet sker till valet år 1994. Med nuvarande

Sammanfattning sou 199321

organisation och resurser torde det inte vara möjligt att snabbt få fram ett preliminärt resultat av vilka personer blivit valda. Att så kan som

ske är väsentligt. Vallagsutredningen har i sitt betänkande VAL,

Organisation Teknik Ekonomi SOU 1992108 pekat på vissa

möjligheter att samordna den preliminära och slutliga röstsamrnanräkningen med utnyttjande av bl.a. optisk läsning valsedlarna.

av

Utredningen har föreslagit att en sådan försöksverksamhet genomförs

vid de ordinarie valen år 1994.

Andra faktorer som påverkar tidpunkten för genomförandet är det förberedande arbete de valadministrativa myndigheterna måste

som

göra i fråga om bl.a. utvecklande rutiner, utbildning och

av nya information. Kommitténs förslag om att samtliga partier önskar delta i valet som

skall anmäla detta i förväg har bedömts föranleda anpassning

en av

partibegreppet i regeringsformen och fordrar således grundlagsändring. Kommittén har bedömt att det är mest ändamålsenligt att reformen i sin helhet genomförs med sikte på att kunna tillämpas vid de

allmänna valen år 1997. Vad gäller kostnaderna för reform är dessa svårbedömbara. en

Kostnaderna för valsedelsframställningen torde inte öka nämnvärt. Däremot måste man räkna med ökade kostnader för sammanräkningsförfarandet. Storleken på den kostnadsökningen är beroende bl.a. på

om optisk läsning kommer att kunna användas.

SOU 199321

1 Inledning

1 Bakgrund

Den representativa demokratin i Sverige bygger på grundtanken att den politiska verksamheten utövas främst genom de politiska partierna. Det svenska valsystemet brukar också karaktäriseras som ett rent partival. Reglerna om mandatfördelningen inom partierna ger emellertid formellt ett betydande utrymme för personval genom att väljarna har möjlighet att stryka nanm som förts fram av partierna. Det står också var och en fritt att föra upp egna kandidater på valsedeln. Denna fria nomineringsrätt utnyttjas dock sällan. Strykningar förekommer inte heller i sådan omfattning att de har någon avgörande inverkan på personvalet. I praktiken kommer därför valet av parti att avgöra vilka personer som kommer att väljas in i riksdagen och till de kommunala församlingarna. Det har sedan lång tid tillbaka förts fram önskemål om att inslaget av personval i valsystemet borde ökas så att detta får ett reellt genomslag vid valen. Frågan har utretts flera gånger men de reformförslag som lagts fram har inte lett till lagstiftning. Vid de senaste valen har uppmärksammats att den fria nomineringsrätten har utnyttjats på ett otillbörligt sätt. Det har t.ex. förekommit att ett parti har fört upp sina kandidater på valsedlar som avsett ett annat parti. Avsikten har varit att vilseleda väljarna och på så sätt få de egna kandidaterna invalda under ett annat partis namn. Problemet har uppmärksammats under tidigare utredningsarbeten men något förslag till lagstiftning har inte lagts fram.

1 Utredningsuppdraget

Frågan om personval har senast utretts av Personvals- och valkretsutredningen som presenterade sitt förslag i betänkandet Personval och valkretsindelning SOU 197794. Därefter har personvalsfrågan behandlats av Folkstyrelsekommittén som redogjorde för sitt förslag i betänkandet Folkstyrelsens villkor SOU 19876. Förslagen har bedömts kunna utgöra underlag för vidare överväganden men har inte ansetts kunna utan vidare läggas till grund för förändringar i det nuvarande valsystemet.

Inledning sou 199321

Personvalskommitténs utredningsuppdrag innebär att kommittén skall lägga fram ett förslag till ett valsystem den enskilde som ger väljaren ökade möjligheter till personval vid val till riksdagen. Därutöver skall kommittén överväga möjligheterna att förhindra vad som kan uppfattas som ett otillbörligt utnyttjande den fria nomineav tingsrätten. Utöver dessa två huvuduppgifter står det kommittén fritt att ta upp andra näraliggande frågor som kommittén finner angelägna och som står i överensstämmelse med utredningsarbetets syfte, nämligen att minska avståndet mellan väljare och valda. Vissa sådana frågor nämns i direktiven. En sådan fråga är att öka möjligheterna till personval även till kommunala församlingar. En rör förändringar i annan reglerna om ersättare för riksdagsledamöter. Vidare att anges eventuella effekter i fråga om fördelningen mellan kvinnor och män bland de valda skall belysas. Vissa utgångspunkter för arbetet fastslås i direktiven. Sålunda skall det riksproportionella valsystemet behållas och valen skall även fortsättningsvis ha karaktären av ett val mellan partier. Vidare skall de krav gälla som redan Grundlagberedningen SOU 197215 87 s. ansåg böra ställas på metoder för ökat personvalsinslag. Detta innebär bl.a. att ett nytt system inte får konstrueras så att små kan grupper styra personvalet eller erövrar mandat till följd att personer av stora ekonomiska insatser eller andra ovidkommande omständigheter. Siktet skall vara inställt på att metoderna för personval inte blir för svåra att förstå för de röstande eller nämnvärt fördröjer fastställandet av valresultatet. Slutligen skall kommittén söka nå sådana lösningar på frågorna att de samlar en bred majoritet.

1.3 Arbetets bedrivande

Kommittén har bedömt att det är en stor fördel ett förändrat om valsystem kan användas vid såväl riksdagsval som vid val till kommunala församlingar. Av tidsskäl har det emellertid inte varit möjligt att behandla de kyrkliga valen. Det omfattande utredningsmaterial som tagits fram tidigare utredningar har till delar av stora utgjort underlag för kommitténs arbete. Därutöver har kommittén bl.a. ägnat särskild uppmärksamhet fördelningen mandat mellan av kvinnor och män. Vidare har det bedömts angeläget närmare att behandla frågan enskilda kandidaters valfinansiering. om

sou 199321 Inledning

Kommittén har inte funnit utrymme att gå på frågan om en ändrad valkretsindelning. Möjligheten att minska valkretsarna för att därigenom öka personvalsinslaget behandlas därför inte. Enligt kommitténs bedömning bör inte ett helt nytt oprövat system föreslås. Kommittén har därför arbetat med flera modeller som i olika hög grad haft utländska valordningar som förebild. Det har då konstaterats att de särskilda svenska förhållandena gör att modifieringar av de skilda systemen är nödvändiga. Som exempel på sådana förhållanden kan nämnas den svenska partistrukturen och kravet på att den fria nomineringsrätten skall behållas. Detta har medfört att lösningar som innebär en mycket detaljerad reglering inte kan komma i fråga. Ett övergripande mål för arbetet har också varit att en nyordning skall vara enkel att tillämpa och förstå. De utländska valordningar som tilldragit sig störst intresse har varit den belgiska, danska, finska och den tyska. Kommittén har utarbetat en mer detaljerad modell, som bygger på det danska valsystemets sidoordnad uppställning. Denna modell har inte tidigare utretts fullständigt. Det finns dock skäl att framhålla att det förslag som nu läggs fram trots allt företer mycket stora olikheter med den danska valordningen och är betydligt enklare till sin uppbyggnad. I enlighet med vad som uttalats i regeringsdeklarationen den 6 av oktober 1991 pågår samtal mellan de politiska partierna i olika författningsfrågor, däribland frågan om ett ökat personvalsinslag. Eftersom dessa samtal inte är slutförda har kommittén funnit det lämpligt att mer i detalj redovisa några olika modeller för att förstärka personvalsinslaget som övervägts. Syftet är att presentera ett brett underlag för de fortsatta överläggningar som kan komma att äga rum. Under den tid kommittén arbetat har i massmedia förekommit en debatt rörande valsystemet som gällt bl.a. majoritetsvalsystem i enmansvalkretsar kontra ett proportionellt valsystem. Kommittén har inte ansett det ligga inom ramen för direktiven att föreslå ett renodlat majoritetsvalsystem. Den tyska valordningen är dock ett intressant exempel på hur man rent tekniskt kan kombinera majoritetsval i enmansvalkretsar med proportionella listval. Kommittén redovisar därför på ett mer översiktligt sätt hur ett sådant system skulle kunna anpassas till svenska förhållanden. Kommittén har under arbetets gång haft samråd med Vallagsutredningen Ju 199102, som i oktober 1992 avlämnat ett delbetänkande, VAL, Organisation Teknik Ekonomi SOU 1992 108 och Grundlagsutredningen inför EG Ju 199103. Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har för kommitténs räkning genomfört forskningsprojektet Personinslag i svenska val .

Inledning sou 199321 Kommitténs direktiv finns i bilaga

Ett utdrag ur forskningsprojektets material har tagits in i bilaga

SOU 199321

2 Personvalsfrågans tidigare behandling

2.1 Utredningar åren 1911 1972

-

Sverige övergick från majoritetsval i enmansvalkretsar till proportionella val år 1909. Redan vid denna tid tilldrog sig frågan om särskilt intresse. År 1911 tillsattes ledde personval en utredning som fram till att en absolut rangordningsmetod infördes vid ersättsvalen till första kammaren. År 1918 tillsattes proportionsvalssakkunniga, som i ett betänkande, Det proportionella valsättet vid val till riksdagen föreslog ett system som innebar personröstning med subsidiär liströstning. Förslaget ledde inte till lagstiftning. Utredningsarbetet upptogs sedermera av Författningsutredningen som i ett betänkande Sveriges statsskick, del 2 SOU 196317 angav vissa riktlinjer som borde vara vägledande vid strävanden att förstärka personvalsmomentet. Författningsutredningens förslag kritiserades bl.a. för att det ansågs vara för komplicerat och föranledde ingen proposition. Frågan överlämnades i stället till Grundlagberedningen, som bl.a. fick i uppdrag att överarbeta och vidareutveckla Författningsutredningens förslag. Beredningen lade inte fram något fullständigt förslag i personvalsfrågan men formulerade i sitt betänkande Ny regeringsform Ny riksdagsordning SOU 1972 15 s. 87 vissa krav på de metoder som borde användas för att stärka inslaget av personval. Dessa krav har varit vägledande för efterföljande utredningar som haft att överväga personvalsfrågan. Kraven kan formuleras i fyra punkter.

Små grupper får inte ges möjlighet att styra personvalet på bekostnad av de stora väljargrupperna, som kanske helst överlåter valet av personer till partiinstanserna.

2. Stora ekonomiska insatser eller andra ovidkommande omständigheter får inte bli utslagsgivande för personvalet.

Metoden får inte bli så komplicerad att den är svår att förstå för de röstande eller nämnvärt fördröjer fastställandet av slutresultatet.

4. Möjligheten att föra fram kandidater som inte är nominerade av ett parti bör bibehållas.

Personvalsfrâgans tidigare behandling sou 199321

2.2 Personvals- och

valkretsutredningens förslag

år 1977

Personvalsfrågan blev återigen föremål för en utredning som tillsattes hösten 1974. I sitt betänkande Personval och valkretsindelning SOU 197794 föreslog Personvals- och valkretsutredningen ett valsystem som gav väljarna en möjlighet att på valdagen förutom att rösta på parti också lämna en preferensröst på partiets kandidater. en av Systemet föreslogs gälla för val till riksdagen, för val landsav tingsledarnöter och för val av kommunfullmäktige. Däremot behandlades inte valen till kyrkofullmäktige. Utredningen presenterade en tämligen omfattande undersökning valsystemen i några europeiska av länder som tillämpar proportionella listval med varierande inslag av personval. Vidare lades fram ett förslag till ändrad valkretsindelning för val till riksdagen. Enligt utredningens uppfattning det främst två skäl motivevar som rade ett ökat inslag personval i valsystemet. Det första av gällde väljarnas möjlighet att påverka kandidaturvalet till de beslutande församlingarna. Det andra tog sikte på behovet att etablera och upprätthålla en nära kontakt mellan väljare och valda. En ökad möjlighet till personval skulle ge väljarna tillfälle att ta hänsyn till andra faktorer än rent partipolitiska. Den exempelvis önskade som se en ökad kvinnorepresentation borde inom för partivalet kunna ramen ge sin röst en kvinnlig kandidat. Vidare antogs kontakten mellan väljare och valda förbättras genom att mandaten blev personliga. mer Utredningen konstaterade, mot bakgrund sin undersökning av av utländska valsystem, att det fanns flera metoder att förena listval med personval. Frågor av grundläggande betydelse för valet metod av var Vilken frihet skall ges väljaren i förhållande till partilistorna Skall personvalet vara obligatoriskt eller fakultativt Om personvalet görs fakultativt hur skall då de röstsedlar behandlas inte som innehåller någon personmarkering Utredningen fann, vad gäller frågan om vilken frihet kan som medges väljaren, att fem alternativ var tänkbara. Rena listval. Listval med möjlighet att lämna preferensröst. Listval med en möjlighet att lämna flera preferensröster. Listval med möjlighet att rangordna mellan flera listor från olika partier panachering och Renodlat personval. Rena listval och renodlat personval ansågs inte ligga inom direktiven och diskuterades därför inte närmare. Alternativ 4., panachering, ansågs innebära att man fick släppa på kravet att valet i första hand

sou 199321 Personvalsfrágans tidigare behandling

skulle val mellan partier. Även sådant skulle därför vara ett ett system stå i strid mot utredningens direktiv. Intresset kom därför att koncentreras kring listval med möjlighet att lämna en eller flera preferensröster och huruvida personvalet borde vara obligatoriskt eller frivilligt. Utredningen konstaterade att något system med obligatorisk preferensröstning med flera alternativ inte tillämpades i något av de länder vars system granskats. En av förklaringarna härtill antogs vara att ett sådant system skulle ställa mycket höga krav på väljarna i fråga om att hålla sig informerade om olika kandidater. Dessutom ansågs sammanräkningsförfarandet bli förhållandevis komplicerat. Frivillig

preferensröstning med möjlighet att rösta på flera personer det

svenska systemet faller under denna kategori ansågs inte strida mot de kriterier på ett valsystem som angetts i direktiven. Däremot visade erfarenheten från sådana system att personvalet tenderade att bli illusoriskt. Obligatorisk preferensröstning med ett alternativ innebär ett system av den typ som tillämpas i Finland. Ett sådant system skulle medföra ett maximum av personval inom listvalssystemets ram. svårigheterna med ett sådant system skulle enligt utredningen främst kunna vara att det ledde till en amerikanisering av valrörelsen vilket skulle strida mot kriteriet att ekonomiska och andra ovidkommande omständigheter inte får inverka på personvalet. Utredningen stannade slutligen för att föreslå ett system där personvalet är frivilligt och begränsat till en preferensröst. Systemet bygger i grunden på det valsystem som tillämpas i Belgien. Enligt utredningen hade systemet fördelarna att Det var enkelt för väljarna. 2. De som önskar kan lämna en preferensröst och de vet att om deras kandidat samlar så många röster som krävs för ett mandat blir han invald oavsett placering på listan. De vet också att om de avstår från personval kommer rösten att i första hand tillgodoräknas någon av de kandidater som partiet nominerat. 4. Väljarnas intresse avgör hur stort personvalsinslaget blir i praktiken. Enligt Personvals- och valkretsutredningens förslag är således personvalet frivilligt. Väljare som vill delta i personvalet kan markera

den kandidat på valsedeln som de helst vill se vald. Övriga väljare kan

lämna en omarkerad valsedel, en liströst. De ansluter sig då till partiets nominering. Valsedlar som innehåller mer än en personröst tillgodoräknas partiet som en partiröst. Förslaget bygger på officiell kandidatur med obligatorisk förhandsanmälan av kandidatlistor. Partierna anmäler kandidater till RSV. Varje väljare i en valkrets har också rätt att i förväg anmäla kandidater. Dessutom har den enskilde väljaren en möjlighet att på valsedeln ange någon annan än en tidigare anmäld kandidat och därmed göra en egen nominering. Systemet tillåter således flera officiella listor och spränglistor. Mandaten

Personvalsfiágans tidigare behandling

sou 199321

fördelas mellan partierna med den jämkade uddatalsmetoden och inom

partierna med en valkvotsmetod. Valkvoten beräknas på följande sätt

antalet röster avgivna på partiet antalet mandat till partiet + l

Kvoten svarar i princip mot det minsta antal röster krävs för

som att få ett mandat. De kandidater fått minst detta antal personröster som

förklaras valda. En överföring partiröster görs sedan till de av övriga

kandidaterna. Överföringen går till så att den kandidat står överst

som på listan tilldelas partiröster till det antal krävs för dessa som att tillsammans med hans personröster skall uppgå till valkvoten.

Resterande partiröster överförs därefter till nästa kandidat i på

tur listan osv., så långt de räcker. Om partirösterna inte räcker till för att samtliga mandat skall bli fördelade kommer återstående mandat att

fördelas enbart efter personrösternas fördelning. Kandidater

som nominerats genom att väljarna skrivit in dem på valsedeln deltar inte

i fördelningen av partiröster. Sammanräkningsförfarandet blir

mer

komplicerat för det fall partierna går fram med flera listor

i en valkrets jfr härom SOU 197794, 174 ff. s.

I fråga om valkretsindelning innebar förslaget uppdelning de

en av största valkretsarna så att antalet kretsar ökade från 28 till 34.

Utredningen framhöll att väljarnas direkta inflytande över personvalet

inte påverkas vid en övergång till mindre valkretsar. Den ökade

kontakt mellan väljare och valda ett personvalssystem leda

som anses

till skulle dock främjas mindre kretsar.

av

Tre socialdemokratiska ledamöter i utredningen reserverade

sig mot

förslaget. De ansåg att förslaget inte var tillräckligt genomarbetat,

vare

sig i fråga om valkretsindelning eller personval. De framhöll att ett

stort intresse bland väljarna för personvalet skulle kunna leda till

personliga valrörelser av amerikansk modell. Möjligheterna att reglera kandidaternas valfinansiering borde därför utredas. Ett lågt intresse å andra sidan skulle göra att den ordningen framstod

nya som en

skenreform. För en utveckling i den riktningen talade, enligt

reservan-

ternas mening, att valkretsarna var för stora för att väljarna skulle kunna skaffa sig en god kännedom de olika kandidaterna. Rent

om

tekniskt borde det föreslagna systemet fungera väl i Valkretsar den

av

storlek som är aktuell för riksdagsvalet. I fråga de kommunala

om

valen däremot skulle systemet till följd vissa valkretsars storlek

av

kunna medföra slumpmässighet och risk för röstkupper. För det fallet

att personrösterna kom att koncentreras på eller ett fåtal ledande en

kommunpolitiker kunde nämligen de återstående mandaten komma att

fördelas på grundval ett begränsat antal personröster. Reservanterna av

sou 199321 Personvalsfrdgans tidigare behandling

ansåg därför att en grundlig undersökning av valsystemets konsekvenser för de kommunala valen och valkretsindelningen vid dessa borde göras.

Åtskilliga remissinstanser delade den kritik som framförts av

reservanterna och framhöll dessutom risken för att sammanräkningsförfarandet skulle fördröjas väsentligt om förslaget genomfördes.

2.3 Folkstyrelsekommitténs förslag år 1987

Kritiken mot Personvals- och valkretsutredningens förslag medförde att frågan om personval överlämnades till Folkstyrelsekommittén som tillsattes år 1984, med uppgift bl.a. att överväga ett ökat inslag av personval som ett medel att förstärka kontakten mellan väljare och valda. Kommittén delade kritiken av det föreslagna systemet vad gällde inslag av slumpmässighet. Vidare fann kommittén att det syntes svårt förena flerlistsystem med fri nomineringsrätt. Även det att av Personvals- och valkretsindelningen föreslagna sammanräkningssystemet befanns vara komplicerat och kunde befaras leda till att sammanräkningen drog ut på tiden. Folkstyrelsekommittén presenterade ett förslag till ökat personvalsinslag i betänkandet Folkstyrelsens villkor SOU 19876. Enligt kommittén skulle flera väljare utnyttja möjligheten att ge uttryck för sin uppfattning i vilken ordning kandidaterna skulle väljas in, om detta kunde ske på ett sätt som var enkelt att åstadkomma för väljaren. Kommitténs förslag mynnade ut i att väljarna genom en siffermarkering på valsedeln, kunde ange om de ville att något annat än listans första namn skulle placeras överst på valsedeln. Det första namnet skulle i så fall inte behöva vara ett som partiet anmält. Däremot skulle alla tryckta valsedlar som tillhandahålls från RSV toppas av ett anmält namn. Systemet var kombinerat med obligatorisk förhandsanmälan av parti med möjlighet att anmäla kandidater. Kravet på förhandsanmälan motiverades bl.a. med att det skulle ge väljarna bättre information om vilka partier som deltog i valet. Dessutom skulle det medföra att reglerna om registrering av partibeteckning kunde awaras. En ytterligare fördel var att man kunde räkna med att enstaka röster som avges under mer eller mindre parodiska partibeteckningar skulle underkännas. Systemet föreslogs tillämpligt även vid val till kyrkofullmäktige. En ledamot i kommittén vpk reserverade sig och uttalade att det föreslagna systemet var krångligt och troligen verkningslöst. Han kritiserade det också från en mer principiell utgångspunkt och framhöll

Personvalsfrdgans tidigare behandling SOU 199321

bl.a. att det i första hand borde ankomma på partimedlemmama att avgöra vem som skulle representera partiet och föra fram dess

ideologi. En annan ledamot m ansåg i ett särskilt yttrande det

att kunde ifrågasättas förslaget innebar någon förbättring i om personvalshänseende. Han framhöll också att partierna väljer gå fram om att med flera listor kommer det reella inslaget personval öka. av att Folkstyrelsekommitténs förslag fick vid remissbehandlingen ett blandat mottagande. De flesta länsstyrelser yttrade sig ansåg som att sammanräkningen skulle försvåras och att resursförstärkningar skulle behövas. Folkstyrelsekommitténs förslag behandlades i 19878822. I prop. den del som rörde personval instämde departementschefen i den kritik som uttalats och framhöll att det troligen skulle bli svårt att utan omfattande informationsinsatser få väljarna förstå hur att systemet fungerade. Mot denna bakgrund och då tillräcklig uppslutning inte fanns bland företrädare för riksdagspartierna han inte var villig att tillstyrka förslaget. Beträffande kravet på förhandsanmälan var departementschefen beredd att godta förslaget. Konstitutionsutskottet KU ansåg emellertid att fördelarna med förslaget inte uppvägde den inskränkning i nomineringsrätten skulle följa med obligatorisk som en förhandsanmälan. Utskottet ställde sig därför negativt till förslaget KU 19878832. Riksdagen följde utskottet rskr. 198788182.

2.4 Den fria

nomineringsrätten

Den fria nomineringsrätten utgör grunden för det personvalsinslag som

finns i det gällande valsystemet. Grundlagberedningen SOU 197215

s. 87 ansåg att friheten att gå fram med spränglistor kunde ses som en garanti mot maktfullkomlighet hos de nominerande instanserna. 1978 års vallagskommitté, hade att göra allmän som en översyn av vallagen, delade Grundlagberedningens uppfattning och fann inte skäl att överväga annat än att den fria nomineringsrätten skulle bestå SOU 198045 s. 112. Personvals- och valkretsutredningen kom in på frågan den fria om nomineringsrätten i samband med att skyddet för partibeteckning diskuterades. Utredningen farm att i och för sig skulle kunna man införa krav på att de tvd första på valsedeln skulle namnen vara anmälda eller att spränglistor skulle åtföljda visst antal vara av ett nanmunderskrifter för att få delta vid mandatfördelningen. Dessa förslag skulle emellertid i princip verka i motsatt riktning mot syftet att öka inslaget personval, varför utredningen avstod från av att lägga fram förslag i den riktningen.

sou 199321 Personvalsfrdgans tidigare behandling

Folkstyrelsekommittén behandlade problemen med den fria nomineringsrätten mer ingående. De situationer som togs upp var dels illojalt utnyttjande av partibeteckning av det slag som angetts i inledningen till detta kapitel, dels att mot sin vilja figurerar på valsedlar. personer Kommittén anförde sammanfattningsvis. Illojalt utnyttjande av partibeteckning Det har förekommit att ett lokalt parti gått fram under ett etablerat partis beteckning med sina egna kandidater på andra och tredje plats och lyckats få så många röster att det väcker berättigad oro. Att kräva att alla nanm på listan skall vara anmälda av partiet skulle innebära att den fria nomineringsrätten avskaffades. Det vore en alltför drastisk åtgärd. Den bedömningen måste göras också vad gäller ett förbud för att på ett partis valsedlar nominera kandidater som är medlemmar i något annat parti. Det går inte heller att, med bibehållande av den fria nomineringsrätten, låta de kandidater som anmälts av partierna dra tillbaka sina från listor med den namn partibeteckning de tidigare samtyckt till att kandidera under. Det skulle nämligen innebära att ett effektivt mot spränglistor sattes vapen i händerna på de etablerade partiorganisationerna. Det går alltså inte att komma det illojala utnyttjandet den fria nomineringsrätten om skall kunna bevaras. Det är därför angeläget att de politiska partierna är uppmärksamma på om någon försöker utnyttja deras partibeteckningar. Partierna bör i så fall informera sina väljare på att det förekommer listor som är förvillande lika de Ovilliga kandidaegna. ter Kommittén stannade för en ordning som innebär att den ovilliga kandidaten kunde hos länsstyrelsen anmäla att han eller hon inte önskade delta i valet. En regel härom finns nu i 6 kap. 7 § vallagen. a Länsstyrelsen skall föra en förteckning över inkomna anmälningar. Någon publicering sker inte. Inte heller medför regeln att valsedeln blir ogiltig eller att man skall bortse från det aktuella namnet.

2.5 Riksdagsmotioner i personvalsfrågan

En genomgång av motioner som behandlats i KU under de senaste åren visar att det hos flera riksdagspartierna finns ett intresse att av av öka personvalsinslaget i valsystemet. Centern har i mot. 198990K 230 förordat ett system där väljaren kan rösta på person eller på kandidaterna i den ordning partiet nominerat dem. Valsystemen i Danmark och Belgien har framhållits som tänkbara förebilder. Folkpartiet liberalerna har i mot. 199091K 205 ansett att Personvals- och valkretsutredningens och Folkstyrelsekommitténs förslag inte

Personvalvrdgans tidigare behandling sou 199321

skulle ha inneburit någon förändring i praktiken och hävdat att det behövs ett nytänkande på området. Enligt Folkpartiet liberalerna bör ett reformerat valsystem ha ett kraftfullt inslag personval. Valsysteav met i Finland nämns som exempel på ett sådant system. Moderata samlingspartiet har i mot. 19919lK 216 framfört att det svenska valsystemet är extremt eftersom det i motsats till valsystemen i de flesta övriga demokratier inte ger väljaren något inflytande på personvalet. Moderata samlingspartiet har framhållit ett system där väljaren har två röster, varvid den ena används vid majoritetsval i enmansvalkretsar och den andra vid proportionella val i regioner. Systemen i Finland, Norge och Tyskland har nämnts 199091 K 216. Ny demokrati har i mot. l99192K 227 och K 322 framfört kritik mot Personvalskommitténs direktiv och delar inte uppfattningen att enskilda kandidaters person skulle kunna få överdriven betydelse på bekostnad av sakfrågor i valet eller att den stora mängden väljare helst överlåter valet av personer till partiinstanserna. I stället efterlyses en genomgripande grundlagsreform och det framhålls valordatt en ny ning bör ge utrymme att fritt föra fram personer eller nya grupperingar i riksdagen.

SOU 199321

3 Det nuvarande

valsystemet

För val till riksdagen är landet indelat i 28 valkretsar. Valkretsindelningen överensstämmer i princip med länsindelningen. Stockholms och Göteborgs kommuner utgör dock särskilda kretsar. Vidare är

Malmöhus och Älvsborgs län delade i vardera två Valkretsar. Den 17

december 1992 beslutade regeringen om en proposition till riksdagen i vilken det föreslås att Malmöhus län delas in i tre valkretsar. prop. 199293l63. För val av landstingsledamöter indelas också landstingen i valkretsar. Reglerna för val av kommunfullmäktige föreskriver att kommunerna skall indelas i Valkretsar det i kommunen om finns fler än 24 000 röstberättigade invånare eller det för kommunen skall utses minst 51 fullmäktige. Om det finns fler än 6 000 röstberättigade i kommunen får valkretsindelning ske. Reglerna om kyrkliga val behandlas inte i detta sammanhang. Valen till riksdag, landstingsfullmäktige samt kommunfullmäktige är proportionella. Vid valen till riksdag och landstingsfullmäktige används utjämningsmandat för att korrigera avvikelser från ett proportionellt riktigt resultat som kan uppkomma vid fördelningen inom valkretsarna. För riksdagsvalet gäller att 310 fasta valkretsmandat och 39 utjämningsmandat skall fördelas mellan partierna. Mandatfördelningen inleds med att de fasta valkretsmandaten fördelas med utgångspunkt från resultatet i valkretsen. Därefter görs en beräkning av hur de 349 mandaten skulle ha fördelats om hela landet varit en valkrets. Skillnaden mellan det antal mandat ett parti då får och antalet fasta valkretsmandat som partiet fått fylls ut med utjämningsmandat. Härigenom uppnås en hög grad proportionalitet i förhållande till av hur rösterna i hela landet fördelar sig på de olika partierna. Systemet för val till riksdagen sägs därför riksproportionellt. Principen vara om riksproportionalitet genombryts av den s.k. fyraprocentsspärren som innebär att endast partier fått minst fyra procent rösterna i hela som av landet får delta i mandatfördelningen. Parti med färre röster får dock delta i fördelningen av de fasta valkretsmandaten i Valkretsar där partiet fått minst 12 procent av rösterna. I landstingsvalen är nio tiondelar av mandaten fasta valkretsmandat och återstoden utjämningsmandat. Småpartispärren har satts till tre procent av rösterna i landstinget. I valkretsindelade kommuner sker fördelningen utan användning av utjämningsmandat. Någon formell spärr för små partier finns inte. I

Det nuvarande systemet SOU 199321

de valkretsindelade kommunerna medför dock kretsindelningen spärreffekter som är påtagliga för små partier. Den metod som används för att fördela mandaten mellan partierna är den jämkade uddatalsmetoden med första divisorn satt till 1,4. Metoden innebär att mandaten tilldelas, i tur och ordning, det parti som varje gång visar det högsta jämförelsetalet. Första jämförelsetalet är röstetalet dividerat med 1,4. Det förhållandet att första divisorn är större än 1 innebär att det blir svårare för ett parti att ta sitt första mandat och kan därför sägas utgöra en småpartispärr. De följande jämförelsetalen erhålls genom att partiets röstetal delas med det tal som motsvarar dubbla antalet mandat som partiet har fått, ökat med dvs. 7 osv. Metoden används vid fördelningen både fasta av valkretsmandat och utjämningsmandat. I fråga om utjämningsmandat gäller dock den modifikationen att i en valkrets där partiet inte fått något fast valkretsmandat jämförelsetal et vid tilldelningen av det första utjämningsmandatet är detsamma som partiets röstetal. Det innebär alltså att en ojämkad metod används. Det får till följd att risken blir mindre att något parti blir helt orepresenterat i en valkrets. Bestämmelserna om fördelningen av mandat mellan partierna finns i 3 kap. regeringsformen och 14 kap. vallagen 1972620. Reglerna om mandatfördelningen inom partierna och regleringen av valförfarandet finns i vallagen. De bestämmelserna är av omedelbart intresse för frågorna om personval och nomineringsrätt. I vallagen regleras i 5 kap. registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater. I 6 kap. finns bestämmelser om valsedlar. Allmänna bestämmelser om röstningen ges i 8 kap. I 13 och 14 kap. behandlas rösträkning och mandatfördelning. Bestämmelserna om registrering för partibeteckning är till för att förhindra missbruk av partinamn. De utgör alltså inte ett led i ett officiellt nomineringsförfarande. Registrering sker hos centrala valmyndigheten som är RSV. För att registrering skall få ske måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Bl.a. måste ansökan biträdas av ett visst antal röstberättigade medlemmar. Partiet måste visa att ansökan för val till riksdagen biträds av minst 1 500 röstberättigade

medlemmar. När det gäller val av landstings- och kommunfullmäktige

uppgår antalet till 100 resp. 50 röstberättigade medlemmar i det

landsting eller kommun för vilken registrering söks. Partibeteckning får inte vara förväxlingsbar med annan registrerad beteckning eller

beteckning som kan komma att registreras enligt närmare angivna regler. För ett parti som har fått sin beteckning registrerad skall det

finnas ombud. Skyddet för partibeteckningen är kopplat till den

möjlighet som finns att före valet anmäla kandidater hos RSV. För att

registrerad partibeteckning skall åtnjuta skydd

vid val skall partiet som

sou 199321 Det nuvarande systemet

kandidater anmäla, för val till riksdagen minst 4 och högst 15 personer i viss valkrets, för val landstingsfullmäktige minst 4 och

av

högst 30 personer i landstinget och för val av kommunfullmäktige

minst 4 och högst 20 personer i kommunen. Till anmälan skall fogas

en skriftlig förklaring från varje kandidat att partiet har tillstånd att

anmäla henne eller honom. RSV bestämmer när anmälningarna senast skall vara gjorda och upprättar listor över anmälda kandidater.

Listorna skall anslås i vallokalen. Om ett parti anmält kandidater måste i det följande valet de valsedlar har partiets beteckning,

som som första namn uppta någon dessa kandidater. I fall av annat

tillgodoräknas rösten endast partiet och påverkar alltså inte mandatfördelningen inom partiet. Till valsedlar skall användas blanketter

som tillhandahålls av RSV. För att valsedel skall godkärmas fordras en att

den upptar en partibeteckning. Dessutom bör den uppta på

namn en

eller flera kandidater, valkretsbeteckning och uppgift vilket val den

om avser. Om valsedeln upptar än ett skall rangordningen mer namn mellan dem anges. Namnen gäller själva valet och, i den mån de inte tas i anspråk, utseende av ersättare. I vallokalerna skall finnas partimarkerade valsedlar för partier vid något de två som av senaste

riksdagsvalen fått mer än en procent av rösterna i landet. Det skall

dessutom finnas valsedelsblanketter. I praktiken nominerat partiernas

medlemmar särskilda partilistor föreläggs väljarna. Det finns

som

ingen stadgad skyldighet att tillhandahålla sådana s.k. namnvalsedlar i vallokalen. Det skall dock i anslutning till vallokalen ordnas plats

en där partierna kan lägga ut sina valsedlar. Partierna kan beställa

valsedelsblanketter hos RSV. Om det begärs förser RSV blanketterna med bl.a. partibeteckning och kandidatnamn. Även den

som inte är

behörig att representera ett parti kan beställa valsedlar.

Ett parti kan gå fram med en eller flera listor inom valkrets. samma

Grupper inom eller utanför partierna anmäler också ibland s.k. säreller spränglistor. Det kan i detta sammanhang nämnas partiernas

att

nomineringsförfarande inte är reglerat i lag. Av det sagda framgår att väljaren har en stor frihet att själv sätta valsedel

samman en som överensstämmer med de preferenserna i fråga parti och egna om

person. Med den inskränkning som ligger i att det första namnet på

en valsedel i vissa fall måste anmält för att beaktas råder också full vara

frihet att genom strykningar förändra rangordningen mellan kandidaterna på partiernas namnvalsedlar. En strykning medför de

att kandidater som på valsedeln placerats efter det strukna

namnet flyttas upp i motsvarande mån och därigenom får ett bättre utgångsläge vid mandatfördelningen inom partiet. Den helt övervägande andelen

av

väljarna utnyttjar emellertid partiernas namnvalsedlar i oförändrat skick. Strykningar sker i så begränsad omfattning de rangord-

att nya

Det nuvarande systemet sou 199321

ningar som uppkommer drunknar i mängden av oförändrade valsedlar.

För att kunna avgöra om en strykning kommer att verka i önskad riktning bör väljaren vara väl insatt i hur valsystemet fungerar och

veta vilka kandidater som är anmälda. Om det eller de först anmälda

namnen stryks och det namn som sedan kommer att stå överst inte är anmält blir, som nämnts, följden att rösten tillgodoräknas endast

partiet. Det i sin tur innebär i praktiken att rösten kommer att stödja

den rangordning som finns på alla oförändrade valsedlar. Således kan

väljaren komma att stödja en kandidat som han eller hon strukit. I den av Nordiska Ministerrådet utgivna Handbok för kvinnorepresentation nämns bl.a. Vid riksdagsvalen är det vanligt att partierna presenterar

en lista per valkrets. Då måste hälften plus en av partiets väljare stryka eller lägga till namn för att det skall få effekt. Vid kommunal-

valen är det vanligare att partierna ställer upp med flera listor per

valkrets. Då får en strykning eller ett tillägg större effekt eftersom

kandidaterna på de olika listorna så att säga konkurrerar med

varandra. I sådana fall kan ett litet antal strykningar ge resultat, även

om det mest effektiva är att välja rätt lista.

Den slutliga röstsammanräkningen görs av länsstyrelserna. Länsstyrelserna bestämmer i fråga om riksdagsvalet ordningen mellan kandidatnamnen på partiernas valsedlar i valkretsen i den utsträckning

som behövs för att utse riksdagsledamöter och ersättare. RSV

fastställer sedan på grundval av protokoll från länsstyrelserna

mandatfördelningen såväl mellan som inom partierna. Motsvarande

förrättningar i fråga om val till landstings- och kommunfullmäktige görs av länsstyrelserna. Sedan partierna fått sina mandat fördelas dessa

på de enskilda kandidaterna. Därvid tillämpas en metod som kallas den absoluta rangordningsmetoden, heltalsmetoden eller d’Hondts metod. Den innebär att kandidaterna successivt tilldelas jämförelsetal

vid olika sammanräkningar. Vid varje sammanräkning går mandatet

till den kandidat som har högst jämförelsetal. Den närmare ordningen

framgår av 14 kap. 6 och 15 §§ vallagen. Ersättare utses på grundval

av de valsedlar som ledde till inval av den ordinarie ledamoten. Genom den stora frihet som partier och väljare har att presentera olika

listor kan detta steg i mandatfördelningen bli förhållandevis komplice-

rat.

SOU 199321

4 Personvalsinslaget i några utländska valordningar

4.l

Inledning

En omfattande redogörelse för personvalsinslaget i utländska valordningar återfmns i Personvals- och valkretsutredningens betänkande

Personval- och valkretsindelning SOU 197794 97-147. Även den

s.

av Folkstyrelsekommittén framtagna rapporten Valsystemeti 20 länder

Ds Ju 1986 1 innehåller uppgifter om utländska valsystem.

Här nedan redovisas endast de länders valordningar har haft

som

betydelse för Personvalskommitténs utarbetande modeller.

av

Gemensamt för dessa valordningar är att nationella och lokala val normalt inte hålls samtidigt.

Belgien

Det belgiska valsystemet kan sägas besläktat med det svenska

vara

men är betydligt mer kringgärdat regler. Således råder röstplikt.

av

Partiernas rätt att nominera kandidater är begränsad till antal

ett som

svarar mot antalet mandat i valkretsen. Systemet bygger på officiell kandidatur och någon fri nomineringsrätt förekommer inte.

Partierna nominerar kandidater förs på listor i den som upp

rangordning som partiet bestämt. Valsedlarna är gemensamma för alla partier som deltar i valet. På samma valsedel finns alltså samtliga partiets listor upptagna. Intill varje partibeteckning och kandidatnamn finns ett utrymme för väljaren att göra markering. Väljaren kan

en

nöja sig med att markera ett parti och sägs då ha lämnat partiröst.

en Dessutom kan den som så önskar markera kandidat. Väljaren har en

då avgett eller preferensröst. Personröstningen alltså

en person- är

frivillig. Sedan alla röster räknats beräknas valkvot i princip

en som svarar mot det antal röster fordras för att vinna mandat. som ett Kandidater som uppnår kvoten förklaras direkt invalda. Sedan tilldelas de kandidater som inte nått till valkvoten partiröster till dess upp

kvoten är nådd, varefter de förklaras valda. Tilldelningen partirös-

av

ter sker uppifrån på listan. Därigenom den rangordning

gynnas som partiet gjort. Om det finns mandat kvar att fördela sedan alla partirös-

ter tagits i anspråk sker mandatfordelningen enbart på grundval

av

Personvalsinslageti några utländska valordningar sou 199321

personrösterna. Det sistnämnda innebär att ett förhållandevis litet antal personröster kan bli avgörande för fördelningen av de sista mandaten. Den situationen kan uppstå om någon eller några kandidater får

betydligt fler personröster än vad som behövs för inval. Dessa överskottsröster reducerar antalet partiröster och tillgodoräknas inte

någon arman kandidat.

Valkvoten beräknas enligt följande formel

Antalet röster avgivna på partiet inom valkretsen Det antal mandat som partiet erhållit + 1

Ett exempel kan illustrera röstövertöringen.

Exempel 4.1

Partiet har i valkretsen fått 60 000 röster, varav 35 000 är personröster och 25 000 partiröster. Fem mandat skall fördelas. Valkvoten uppgår till 10 000 röster. 60 0005+ 1

30 000 personröster 20 000 överskottsröster, invald - 2 000 personröster får 8 000 partiröster, invald - 0 personröster får 10 000 partiröster, invald -

1 550 personröster får återstående 7 000 partiröster, invald

- 425 personröster slagen av H med 50 röster -

450 personröster slagen av H med 25 röster

-

100 personröster slagen av H med 375 röster

- 475 personröster fler personröster än E,F och G, invald -

sou 199321 Personvalsinslaget i några utländska valordningar

Exempel 4.2 Belgisk valsedel

1 2 3 4

ABC CEDAK . BMD FJK

O Macn hour m -. Ducange Dclval Jan SUPPLEANTS Hcrmand Uylcrtlsl SUPPLEANTS Jacques Mabille D‘Hacncns Linsack Nelson Dclcampo Nick

Niemand Ptpin 5

SUPPLEANTS Geirts Xhoffcr SUPPLEANTS Tnlquin Vamaon Delval Piel VanDies VanDam SUPPLEANTS Pappijn VanLoy

Källa Code électoral

Preferensröstningen har successivt ökat under de senaste decennierna.

Vid de senaste valen till representanthuset har omkring 50 procent av

väljarna lämnat preferensröster. Det har dock inte medfört att listordningen frångåtts i nämnvärd omfattning. Således har gransk-

en

ning av valstatistik visat att mellan åren 1919 och 1985 har endast 27

av 4 295 valda ledamöter till representanthuset blivit valda i strid mot

listordningen. En förklaring till att halva valmanskåren ändå utnyttjar möjligheten att preferensrösta kan vara att partierna i sitt nomineringsarbete tar hänsyn till hur personrösterna fördelat sig vid närmast föregående val. Av intresse är också om möjligheten att preferensrösta i sig, oavsett hur effektivt systemet är, bidrar till att minska avståndet

mellan väljare och valda. Den allmänna tendensen i belgisk politik är att politiken sedan 1960-talet blivit personinriktad. Det kan mer

förklaras bl.a. med att valkampanjerna fått ett kraftigt inslag

av

personpropaganda, vilket kan ses som en del av förklaringen till att personröstningen ökar. Undersökningar har dock visat att enbart ökad personpropaganda inte kan förklara den ökande personröstningen.

Även andra faktorer som gynnar relationen mellan politiker och allmänheten, måste tas i beaktande. Här kan särskilt nämnas en företeelse som med en engelsk term benämns clientelism, och som

2 13-0214 33

Personvalsinslaget i några utländska valordningar sou 199321

betecknar politikernas insatser för allmänheten i enskilda fall. Nästan varje parlamentsledamot har en mottagningstid för allmänheten. Belgiska politiker synes vara eniga om att kontakter av det nämnda

slaget ger utslag vid valen. Ett annat exempel är att rekryteringsbasen för politiker förts ned till lägre nivå. Även ökade kunskaper hos

en

allmänheten om hur valsystemet fungerar kan ha bidragit. Enligt belgisk expertis kan således preferensröstning inte ses som enbart en

politisk akt utan också som en sociologisk handling. Det förefaller

alltså som om det råder ett samspel mellan personröstning som sådan och förhållandet mellan väljare och valda. Vid de lokala valen finns möjlighet att samtidigt rösta på flera

kandidater på samma lista och väljarna sägs göra effektivt bruk av

möjligheten att rösta på person. Enligt uppgift utnyttjar mellan 75 och

90 procent av väljarna möjligheten att rösta på person vid dessa val,

där politikerna sägs uppträda mer personligt och vädja om röster för

egen del. I de nationella valen framträder de däremot i första hand som representanter för sitt parti och arbetar för att vinna röster

partiet. Se bl.a. W Dewachter, Party Systems Denmark, Austria,

Switzerland, the Netherlands and Belgium, 1987, s. 307 f.

Tabell 4.1 Preferensröstningens utveckling i Belgien angiven i % av antalet röster

Senaten Bggresentanlhuset Val Totalt Totalt Kat. Soc. Lib. Flam. Komm. FDFRW De grön nat.

1939 21,6 27,3 38,1 12,9 31.8 28.7 14,1 1946 17,8 22,6 1950 15,8 20,4 26,8 10,4 26.5 9,7 1958 20,6 26,1 32,3 14,5 36,8 28,5 12.3 1961 25,4 33,0 42,1 19,1 46,8 32,6 17.4 1965 32,4 39,0 47,5 27,3 46,4 39,5 21,1 27,3 1968 34,0 41,6 54,0 28,3 50,2 38,1 20,1 25,5 1971 37,6 45,7 58,1 36,2 54,9 45,5 27,7 26,1 1974 40,4 49,8 61.7 39,2 57,2 48.4 31.2 38,5 1977 40,7 50,3 58,3 39,7 59,5 51,8 30,1 36,8 1978 41,8 51,9 61,1 44,3 55,3 53,4 27,3 41,8 1981 39,7 48,4 60,3 45,1 49,3 44,7 29,3 39,1 22,5 1985 38,3 48,5 57,7 43,9 55,3 43,4 30,8 49,5 22,3 Killa W Dewachter, Party System, 1987, 308. s.

sou 199321 Personvalsinslaget i några utländska valordningar

4.3 Danmark

Det danska systemet beskrivs i facklitteraturen ett de mest som av

komplicerade valsystemen i dag. Valkretsarna är indelade i nomineringsdistrikt, s.k. uppställnings-

kretsar.

Uppställningskretsarna är en kvarleva från den tid majoritetsval i enmansvalkretsar tillämpades och motsvarar i princip de dåvarande valkretsarna. Partierna nominerat kandidater i varje uppställningskrets. Alla partiers listor sammanförs på valsedel. Mandatfördelningen

en

sker valkretsvis. Mandatfördelningen inom partierna kan ske på olika sätt. Avgörande för vilken metod som skall tillämpas är hur partierna valt att på valsedeln presentera kandidaterna. Det finns i princip

tre olika sätt att göra detta.

l Sidoordnad uppställning. Kandidaterna i bokstavsordning.

tas upp . Partiet kan dock överst på listan placera den kandidat som

nominerats för uppställningskretsen. Väljaren kan välja mellan att

avge en partiröst och att markera en av kandidaterna, dvs. att lämna en personröst. Varje kandidat tillgodoräknas sina personröster. Partiröstema i uppställningskretsen fördelas på kandidaterna i förhållande till deras andel av personröstema. Den har som

fått flest person- och partiröster förklaras vald först Mandat-

osv.

fördelningsmetoden innebär att det enbart är personröstema

som

avgör ordningen mellan kandidaterna. Metoden kan sägas bygga

pa presumtionen att de väljare inte länmar någon personröst

som har valt att överlämna personvalet, inte till partiet, utan till andra

partianhängare.

Kretsvis uppställning. Denna uppställningsform innebär att partiet i varje uppställningskrets rekommenderar valkretsens

en av kandidater. Denne av partiet rekommenderade kandidat tas upp

Överst på valsedeln med fet stil. Övriga kandidater i

tas upp

bokstavsordning. Väljarna kan lämna parti- eller personröster. Partiröster, dvs. valsedlar utan personmarkering, tillgodoräknas den rekommenderade kandidaten. En personröst på denne är

ineffektiv. De effektiva personröstema är således de som avges

för andra kandidater än den rekommenderade. Ordningen innebär att kandidater från stora uppställningskretsar har fördel jämfört

en

med kandidater från små uppställningskretsar inom valkretsen.

Partiuppställning. Har partiet valt kretsvis uppställning kan det

anmäla partilista. Denna listform innebär att partierna rangordnar

Personvalsinslageti några utländska valordningar sou 199321

kandidaterna i hela valkretsen och placerar dem i denna ordning på valsedeln. Undantag görs dock för den kandidat rekomsom menderats för uppställningskretsen. Denne överst på anges valsedeln med fet stil. Mandaten inom partiet fördelas med hjälp av en kvotmetod. De kandidater som uppnår kvoten förklaras valda. Om det därefter finns obesatta mandat sker mandatfördelningen i enlighet med listordningen. Det innebär att om ingen av kandidaterna når upp till valkvoten kommer listordningen att bestå. såtillvida påminner denna uppställningsform om det belgiska systemet.

Oavsett vilken uppställningsform som tillämpas kan väljaren välja mellan att lämna en parti- eller en preferensröst. Personvalet är alltså frivilligt. Tidigare analyser av valstatistik har visat att det i praktiken inte har någon avgörande inverkan på valresultatet om kretsvis- eller partiuppställning används. Partierna kan i viss utsträckning blanda de angivna listformerna. Väljaren måste alltså vara kunnig och uppmärksam för att kunna göra ett rationellt val. Som framgår av tabellerna 4.2 och 4.3 nedan har användningen av sidoordnad uppställning ökat alltmer i Danmark, och personröstningen ökat. Dessutom påstås personrösternas inverkan på kandidaturvalet ha blivit allt effektivare. Personrösterna är därför i hög grad avgörande för sammansättningen i folketinget, medan partiernas inflytande blivit mer begränsat. I Danmark liksom i Belgien har personvalet fått större genomslag vid de lokala valen än vid de nationella. De negativa konsekvenser i form av uppslitande personstrider eller korruption, som ibland förknippas med valsystem med kraftiga inslag av personval synes inte ha uppstått i Danmark.

SOU 199321 Personvalsinslaget i några utländska valordningar

Tabell 4.2 Personrösternas procentuella andel av de giltiga rösterna vid val till folketinget

1015 å 101 23110 G3

Hele unna Kobenhavn-Fredenksberg Berne n mm

Somldalnokrauet . Radnkale Venslre . Konservativa Folkeparti Cnntrumoemokmame Remorbundel Somlistusk Folkeoam . De Gunne Humnistlske Pam IntenseArbenurpam Kommunmishl Pam Manx.-Lenin. Parti Falles Kurs Pensiomslpamel ~ . Knstelngt Folkeparti Arbeidelpamel KAP - Venstre Venslresoc-nlnsterne Fremskndtsnamet Enhedslvslen

Källa Indenrigsrninisteriet

Tabell 4.3 Uppställningsformernas relativa fördelning år 1960-1988

I IM7 1984IQBI I I I I977 I915 I I I973 I I911 .mha

Hvuiolønu-lmfipu. Krcdsvisopstilling ..l‘. 32,9 42,6 47,| 46,4 50,0 43,6 44,4 54,0 53,9 02,7 78,3 84,0 mm Kombinerat K 3,9 7,4 5,9 4,5 3,4 ll,3 4,8 9,1 4,5 M H 3,I U Sidcordnet ..S 63,2 50,0 47,0 49,1 46,6 45, 50,8 36,9 41,6 13,0 18,8 2,9 M 1

lpaal ,iüinguinll Mcdpu-tiliste ..P 25,5 25,0 21,3 30,0 24,0 20,6 l7,6 24,1 l7,5 20,3 22,7 20,0 24,3

Källa Danmarks statistik

Personvalsinslaget i några utländska valordningar SOU l9932l

Exempel 4.3 Dansk valsedel

Kabenhavna amt opstflllngaknda EL Mu. .uln

FoIkelIngsvalget1990 m

n Kusten Andersen socialdemokratin mümüw, c W, Halls Dagn Axel Helmsman Hanna Andaman Esbati musen Donn IM lhmalstlsln P81

Hana Jargon Jonson Lars Bmnaum KING Joggovun Stella Pedersen ggg Lpo-mm AI-as Rasmussen Iva Flernnmg SvenRasmusson VlbahSloan Rasmusson Eva Tanga M mums hast ‘° ‘° ’°"°

Anna-Uat Frallch Film KKS

PotKlola , Pnoan Millorinom L000 Dvbiqgf Klman ‘ ‘ ‘m B E In Erik c.-mun-n Hallo Jnrlmoaa B.Fagarvold Sultan Lambanaon Johnny Hanan OlePumst annuHaskov Frank Slokholm Hahn Ho-mun natKnnsemtmfolkmun Flik mm m. Lars Badood pm]ou... KaigggBach m ZhgluPaulun Suzanne Berrehuus Helmuth Pennan Homing Dmwnosa Knud Vinhoh Niels Kallesøe immun Folkan Klaus mm mm Poul Muller Hanna Ballzar Poul Schlino Vin Chlisunatn John Vinlher Niels Amon Dam

nu pg.an,... Ebba Carlson Flaming Kolod-Svcndsan Kirsten Hølgurd AauLnuaon Fadern Ind-Brocidodi SundA190 Nielsen Mimi Tova Vldcbak Teman hash. Ilmar Lhanlanu p.,w VlbobKill PhLarson Anna LiuRlban Poul Brit Canton lamm gggGarn §,,,, é,..j§,,,.,, namnanu hmmm Finn Jag Ulla Kink Ane Bplg Jam taggiga Grue Ewen Poul Eggavd Nunnan Torben Faber L rnusamuama m. J.,,..,,,..,s.,,. Geogy Stalhn xjnmm-scnmm Jena Lorwmann Madsen Ebba Amlnd KunSchultz Tom Sohnlvo

x §,.,,.,, |°fl.__._ ""‘

Socialistisk nunnan

UllaRungc i B.Kom! Holger K.Nielsen Gunno E.Madaan Pernilla Franm Aaaa Madam JoinJespevsen n Marianne Hvolns OleHennksen Manning Bonden Karen Svarte Nielsen Lars gfle . Emer Lyduch §lg Ekblom Peter Anaevsen Pernilla Falcon Lrsene Jespersen DGGunne smb,egen

ba Bight Kann Ncqaard ngr-y T OlloHoald-Arbol ns 04e Sohn

Källa Indenrigsministeriet, Election Administration in Denmark, 1991

SOU 199321 Personvalsinslageti några utländska valordningar

4.4 Finland

Det finska valsystemet brukar karaktäriseras renodlat

som ett

personvalssystem. Vid valen röstar de valberättigade, inte på partier, utan på kandidater. Det är dock partier eller valmansföreningar

som

nominerat kandidaterna. På valdagen har väljarna i vallokalen tillgång till en förteckning över samtliga kandidater ställt i valet.

som upp

Kandidaterna är upptagna listvis i den ordning partierna anmält

som

dem. Varje kandidat har ett Väljaren röstar på

nummer. genom att

valsedeln fylla i numret på den kandidat han eller hon vill stödja. En valsedel som inte är ifylld kan inte hänföras till sig parti eller

vare

kandidat och är därför ogiltig. Härav följer att personvalet är obligatoriskt. Vid sammanräkningen

beräknas först antalet röster för varje parti. Därefter räknas rösterna

på varje kandidat. Den kandidat fått flest röster tilldelas

som ett

jämförelsetal som är lika med antalet röster på partiet. Den fått

som

näst flest röster får ett jämförelsetal är hälften så När

som stort osv. kandidaterna fått sina jämförelsetal förklaras de valda efter storleken på sina jämförelsetal. Denna metod får resultat samma som om man enbart låtit antalet personröster vara avgörande. Det är alltså egent-

ligen samma princip som används vid dansk sidoordnad uppställning

och i det belgiska systemet sedan alla partiröster fördelats. Att inte denna enklare metod används är betingat historiska skäl. av Eftersom personvalet är obligatoriskt blir de enskilda kandidaternas popularitet i hög grad avgörande för kandidaturvalet. Enligt finländsk expertis stärker detta incitamentet hos de folkvalda även under att

mandatperioderna fortlöpande upprätthålla nära kontakt med

en

väljarna i den egna valkretsen. Därigenom bidrar valsystemet till

att trygga den representativitet som, inte minst från demokratisk syn-

punkt, är så betydelsefull. En fördel med det finska

annan systemets

starka inslag av personval att det stärker väljarnas kontroll

anses vara

över partiorganisationerna så att dessas linjedragningar inte blir helt

allenarådande. Nackdelarna, de framträder i Finland, är som att systemet tenderar att gynna vet att hantera massmedia personer som

och har ekonomiska att göra sig hörda i olika sammanhang,

resurser

vilket i sämsta fall kan leda till att populister lyfts fram.

rena Dessutom anses risken bli större för personstrider mellan kandidater

inom ett och samma parti, vilket kan avleda uppmärksamheten från sakfrågorna i valrörelsen. I samband med en Översyn av den finska vallagen i slutet 1980-

av

talet föreslogs en övergång till ett system svensk modell alternativt

av en kombination av listval och personval. Tanken dock inte något vann

större gensvar och för närvarande finns inga planer i den riktningen.

Personvalsinslaget i några utländska valordningar sou 199321

Exempel 4.4 Finsk valsedel

Kansanedustajain vaalit 1987 Riksdagsmannaval

4.5 Tyskland

Det tyska valsystemet är en kombination av majoritetsval i enmansvalkretsar och proportionella listval i regioner. Hälften av de 656

ledamöterna i törbundsdagen utses genom val i enmansvalkretsar och återstoden genom listval i varje delstat. Efter återföreningen uppgår

antalet delstater till 16. Systemet medför en mycket hög grad av proportionalitet. I regionvalen får endast kandidater som är nominerade partierna delta. Samtliga partiers kandidater presenteras på

av valsedeln i den ordning som partiet rangordnat dem. Listorna är slutna, dvs. väljarna får inte förändra dem. Oberoende kandidater får

ställa upp i enmansvalkretsarna. Den möjligheten saknar emellertid praktisk betydelse. Varje väljare har två röster. En för majoritetsvalet och en för det regionala listvalet. Röstsplittring är tillåten. Det är inte ovanligt att en väljare ger sin röst i majoritetsvalet till en känd politiker i ett stort parti och använder sin liströst till att stödja ett mindre parti. Mandatfördelningen mellan partierna sker i princip på följande sätt Liströsterna räknas. Med utgångspunkt från det valresultatet fördelas mandaten mellan partierna. Mandaten besätts av

de kandidater som vunnit i sina enmansvalkretsar. Om inte alla mandat kan besättas på det viset, vilket är ovanligt, sker följande Summan av

sou 199321 Personvalsinslaget i några utländska valordningar

de mandat som partiet erhållit i listvalet minskas med det antal mandat partiet vunnit i enmansvalkretsarna. Återstoden besätts som av kandidater från listorna, varvid listordningen är avgörande för den ordning i vilken de väljs in. Om ett parti erhåller fler mandat i enmansvalkretsarna än vad det är berättigat till enligt den första beräkningen som grundade sig på liströsterna uppkommer s.k. überhangsmandate. Dessa överskottsmandat får partiet behålla, vilket alltså innebär att förbundsdagen får utökas med motsvarande antal ledamöter. Företeelsen är enligt uppgift ovanlig. E Jesse, Wahlen, 1988, s. 63. Vid valet 1990 erhöll dock CDU 6 sådana mandat. P Scholz, Wahlen, Deutscher Bundestag, 1992 Mandaten i enmansvalkretsarna har betydelse också i ett annat avseende. Småpartispärren är nämligen konstruerad så att endast partier som fått minst 5 procent av av de giltiga rösterna får delta vid fördelningen av listmandaten. Från denna regel gällde vissa undantag vid valet till förbundsdagen 1990. Småpartispärren gäller inte heller partier som vunnit minst tre mandat i enmansvalkretsarna. För partier som representerar etniska minoriteter görs också undantag. Det tyska systemet låter sig inte så lätt jämföras med de övriga valsystem som berörts tidigare. Det har att göra med att systemet i grunden är ett majoritetsvalsystem där mandaten från liströsterna på ett lyckat sätt används som ett slags utjämningsmandat. När man skall bedöma personvalsinslaget i det tyska systemet kan det finnas anledning att erinra om att begreppet personval kan olika ges innebörd. Jämför avsnitt 5.2. Det torde inte råda någon tvekan att om väljarna har ytterst begränsade möjligheter att påverka kandidaturvalet från det parti de önskar stödja. Från den utgångspunkten kan alltså personvalsinslaget sägas lågt eller obefintligt. Å andra vara rent av sidan har systemet den förtjänsten att det i vart fall beträffande kandidaterna i enmansvalkretsarna bidrar till att göra dem mindre anonyma och förbättra förhållandet mellan väljare och valda.

Personvalsinslaget i några utländska valordningar sou 199321

Exempel 4.4 Tysk valsedel

Stlmmzettel lüvåWmlllläilihWlkihü-Uüübø-Xlál nam-nanm

Sie haben 2 Stimmen

WW

hier1 Stimme hier1 Stimme fillaleWahl MrdieWahl eineneinerWahlkroluø einerLandesliste Parlei nbgoofwnhn maflgebende Slimme lurdmVntuilung oer Sluginsgesaml nudkoinumen Panem - Erststimme Zweitstimme Dr.now, www 71 Du-- spD unna-uno. b I.-mu-m: -my-an SPD g Fun-‘lo--H u Dr.HEIDI. Franz ‘ crmm-cnmnuu-.mn s.La"'-.-2 CDU ä... Um noeumnmm u... man... . u oDrwvvwnw v nu-owuvk-V ‘ ...,.;-..r- $Ick,HomImnFnadrich i m. 2. F.D.P..n. --—u.u

Krimur. B§1mHomo i GRUNE N18 Sahlin IU-p-| nu... Uüllif.Turnén

...m

ruucuunm FRAUEN

Rldlofl. Ani T ar 1w

Q O

m NPD

m

Z.

namn SGHHUUMUUOIO Llib PDsLinkcilgle i m... , T

O

Inøunruuanoau-u l Patrloten -ca-ma-.0. i tun s i

v i

9 Källa P Scholz, Wahlen

i; Deutscher Bundestag, 1992

sou 199321 Personvalsinslageti några utländska valordningar

4.6 Schweiz och

Luxemburg

Gemensamt för valsystemen i Schweiz och Luxemburg är att antalet mandat i en valkrets styr både nominering och röstning i kretsen. Ingen valsedel får uppta fler kandidater än mandat. Varje väljare har lika många röster som det finns mandat i valkretsen. Väljarna har mycket stor frihet att förfoga över sina röster.

De kan välja en partilista oförändrad och ger då varje kandidat en röst.

De kan dubblera röster på vissa kandidaterna, måste då av men stryka motsvarande antal kandidater eftersom ingen har fler röster än mandat. Förfarandet kallas kumulering.

Väljarna kan komponera en egen lista måste hålla sig till men anmälda kandidater. Således kan den som så önskar på lista en blanda kandidater från olika partier. Detta kan ske både med och utan angivande av partibeteckning. Förfarandet kallas panachering och innebär alltså att det finns möjlighet att rösta på ett visst parti samtidigt som väljaren ger sitt stöd kandidat från ett en annat parti.

I Schweiz har partierna möjlighet att förhandskumulera vissa kandidater på listorna och därmed ge de kandidaterna fördel i jämförelse en med de övriga. I övrigt har placeringen på listan ingen formell betydelse i något av systemen. Mandatfdrdelningen inom partierna sker på grundval av röster resp. kandidat, oavsett vilka listor rösterna kommer från. Det sagda innebär att väljarna har mycket en stor möjlighet att påverka vilka personer som skall representera partiet. Enligt uppgifter i litteraturen utnyttjade omkring 50 procent av väljarna i Schweiz och drygt 40 procent väljarna i Luxemburg av möjligheten till personval vid nationella val i mitten av l970-talet. I Schweiz sägs valresultatet ofta ansluta till den ordning i vilken partierna presenterat kandidaterna. H. Kerr, Party Systems, 1987, s. 168. ILuxemburg, där kandidaterna ofta presenteras ibokstavsordning, uppges väljarna utöva ett verkligt inflytande på personvalet. G Hand m.fl. European Electoral Systems Handbook, 1979, 188 s.

Personvalsinslaget i några utländska valordningar sou 199321

4.7 Norge

De allmänna valen i Norge är val till storting, fylkesting och kommunstyrelsen. De motsvarar våra val till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige. Mandatfördelningsreglerna vid stor- och fylkestingsval påminner mycket om de svenska reglerna. Mandatfördelningen mellan partierna sker med den jämkade uddatalsmetoden. Inom partierna sker fördelningen så att den som är placerad som nr 1 på flest valsedlar först förklaras vald. Därefter väljs den som på flest valsedlar är placerad som nr l och 2 osv. Därvid bortses från den som redan blivit vald. Möjligheterna att ändra på valsedlarna inskränker sig till strykningar och att ändra ordningsföljden mellan kandidaterna. Det är inte tillåtet att rösta på en kandidat som inte är uppförd på en officiell lista. I praktiken är personvalsinslaget mycket begränsat. För att strykningar eller ändringar skall få någon effekt krävs att hälften av väljarna vidtar sådana åtgärder beträffande samma kandidat. Ordningen för val till kommunstyrelsen är helt annorlunda. Väljaren kan då markera de kandidater som han eller hon vill ge en personröst och det är personrösternas fördelning som är avgörande för kandidatvalet. Listordningen får betydelse endast vid lika röstetal. Välj aren måste visserligen hålla sig till de officiella partilistorna men har stor möjlighet att ändra på dessa. Följande ändringar är tillåtna

Kumulering. Det innebär att väljare kan ge varje kandidat en tilläggsröst. Partierna kan också på förhand ha kumulerat en kandidat. Mer än en tilläggsröst får inte förekomma. Det innebär att en kandidat kan få som mest 3 röster av en väljare.

Panachering eller slengere. Det innebär att väljaren kan på en valsedel föra upp kandidater från andra partiers valsedlar. Särskilda regler ges för hur många kandidater som får föras över på detta sätt. Det är dock alltid tillåtet att föra över fem namn. Den listan som tillförs namn detta sätt förlorar motsvarande antal partiröster medan den listan från vilken namnen hämtats tillförs partiröster i motsvarande mån. Systemet har kritiserats för att det ger ett partis väljare möjlighet att inverka ett annat partis personval.

Strykningar.

sou 199321 Personvalsinslaget i några utländska valordningar

Det är tillåtet att kombinera de nämnda åtgärderna. Den kandidat som har fått flest röster blir invald oavsett placering på listan. Ordnings-

följden på listan blir avgörande endast vid lika röstetal. Personvalsmöjligheten har haft betydelse inte minst vid samlade aktioner för

att öka kvinnorepresentationen. OveráDalbakk, Den norske val gordningen,1987. D Dahlerup m.fl., Vi har väntat länge handbok i nog kvinnorepresentation, 1989

s 4

SOU 199321

5 Allmänna

överväganden

1 Inledning

I detta avsnitt redovisas allmänt de principer som kommittén anser bör ligga till grund för ett ökat personvalsinslag inom ramen för det nuvarande valsystemet. Vägledande för ställningstagandena har varit direktivens riktlinjer och uppgifter om de konsekvenser som personinslag i andra länders valsystem har haft. Kommittén redogör också för sin bedömning av de effekter som ett ökat personvalsinslag rimligen kan förutses få i Sverige. Härvidlag har särskilt det forskningsprojekt som för kommitténs räkning utförts av

Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg, Personinslag i svenska val

, legat till grund för övervägandena. Ämnen i sammanhanget som tilldragit sig särskilt intresse har varit frågan fördelningen mellan j om män och kvinnor bland de folkvalda och problemet med enskilda kandidaters valfinansiering. Kommittén behandlar dessa frågor relativt ingående. Vidare tar kommittén upp den fria nomineringsrätten till diskussion. De överväganden som gjorts av tidigare utredningar har därvid uppmärksammats.

5.2 Personvalsbegreppet

I moderna demokratier bygger valordningen på ett utvecklat partisystem. Vid de allmänna valen har väljarna att ta ställning till vilka partier de önskar se representerade i parlamentet. Representanter för de olika partier som deltar i valet nomineras av partierna. Nomineringsprocessen är i regel en intern angelägenhet för partierna. Väljarnas möjlighet att påverka personsammansättningen i parlamentet består i att göra ett val av person inom ramen för det kandidaturval som partierna gjort vid nomineringen. Olika valsystem väljarna ger olika stor valfrihet i detta avseende. I listvalsystem utgörs ytterlighetsalternativen av system med s.k. slutna resp. fria listor. I det förra fallet har partiet gjort rangorden ning av kandidaterna som väljaren inte kan påverka. I det senare fallet har inte rangordningen på listan någon formell betydelse och urvalet av de kandidater nominerats av partierna överlämnas helt väljarna.

Allmänna överväganden sou 199321

Mellan dessa alternativ finns ett flertal system i varierande grad som överlåter kandidaturvalet från partierna till väljarna.

Ett ökat väljarinflytande medför i motsvarande mån ett minskat inflytande för partierna. Den grad av väljarinflytande ett

som

valsystem medger kan sägas utgöra ett mått på personvalsinslaget i valsystemet.

Begreppet personval kan ges olika innebörd beroende bl.a. på vilka

effekter av valsystemet som anses mest eftersträvansvärda. Det kan

som exempel nämnas att i system med majoritetsval i enmansvalkret-

sar, där inte valet föregås av öppna primärval, saknas möjligheten för

väljarna att påverka kandidaturvalet från det parti de vill stödja. Likväl

kan sådana system sägas inrymma ett inte oväsentligt inslag

av personval om man därvid tar sikte på främst förhållandet mellan

väljare och valda. Majoritetsval i enmansvalkretsar leder ofta till kraftig fokusering på kandidaterna. De personliga kvalifikationerna och egenskaperna hos dem framträder därför tydligare och kan i högre grad än inom listvalsystemen komma att bli avgörande för väljarna. Majoritetsvalsystem anses också gynna relationen mellan politiker och

allmänheten.

I den fortsatta framställningen kommer begreppet personval

att

användas för att beteckna väljarnas möjlighet att vid allmänna val påverka kandidaturvalet till de beslutande församlingarna. När denna

möjlighet består i att rangordna olika kandidater talar också man om

preferensröstning.

5.2.1 Effektiv personröstning

I många listvalsystem kan partierna att rangordna sina

genom kandidater ge vissa dem företräde framför de andra. Rent tekniskt av sker detta genom att väljarna i olika situationer rösta i presumeras

enlighet med listordningen inte väljaren något

om anger annat,

exempelvis genom strykningar. Denna egenskap hos vissa system i förening med att möjligheten till personröstning utnyttjas få väljare

av

leder till att det i praktiken blir listordningen styr kandidaturvalet.

som

Om inslaget av personröstning i ett sådant system av någon anledning skulle öka är det emellertid inte osannolikt att många väljare ändå skulle rösta på de kandidater placerats på valbar plats eftersom

som

partierna ofta på dessa platser placerar sina mest framstående och kända kandidater. Dessa röster bidrar då inte till någon förändring

av

kandidaturvalet jämfört med vad skulle ha blivit fallet partiets

som om

rangordning varit allenarådande. Personrösterna kan

då sägas vara

ineffektiva. En sak är att väljarnas preferenser får direkt

annan ett mer

sou 199321 Allmänna överväganden

uttryck. Dessutom kan det finnas ett samband mellan personröstning,

oavsett om den föranleder avvikelser från listorna eller ej, och en personifiering av politiken, vilket kan bidra till att förbättra relationen mellan de folkvalda och allmänheten.

Om väljarna i stället lägger sina personröster på ett sätt avviker

som

från partiets rangordning kan man tala om ejfeldivpersonröstning. Det har i den Statsvetenskapliga forskningen på området utarbetats vissa beräkningsgrunder för att mäta vad som i detta avseende fordras för att listordningen skall frângás. Utgångspunkten för beräkningen är det

minsta antal väljare vars samlade stöd för och kandidat en samma fordras för att den kandidaten skall bli vald framför den skulle ha som blivit vald om övriga väljare lämnar enbart liströster. Det kan då konstateras att i system det svenska eller det norska för som systemet

val till stortinget är preferensröstning minst effektivt. Det fordras i dessa system i regel att minst hälften väljarna förenar sig

av om

samma kandidat för att listordningen skall frångås. De mest effektiva

systemen är sådana där enbart personrösterna är avgörande för kandidaturvalet. I sådana system, exempelvis det danska som

sidoordnad uppställning, räcker en röst för att listordningen skall

frångås om övriga väljare länmar enbart partiröster. När det i fortsättningen talas om effektiva system avses system där ett för-

hållandevis litet antal personröster kan föranleda awikelse från en

listordningen. En skiljelinje kan alltså dras mellan de listsystem tillmäter

som

enbart personrösterna betydelse vid kandidaturvalet

och de systern som

favoriserar partiets rangordning att låta listordningen slå

genom

igenom i olika grad. System av det förra slaget kan innebära att ett fåtal väljare styr personvalet på bekostnad den stora

av grupp som

kanske helst överlåter valet av personer till partiinstanserna. System av den senare sorten tenderar att i praktiken bli mindre verkningsfulla

i personvalshänseende bl.a. som en följd av att de förutsätter att ett

stort antal väljare utnyttjar möjligheten att rösta på och

en samma person. Om en modell av det senare slaget tas förebild för som ett reformerat system kan det finnas anledning att särskilt beakta risken för att nyordningen uppfattas skenreform. Ett system inte som en som

låter sig inordnas i någon av de angivna kategorierna är det tyska,

som

förenar majoritetsval i enmansvalkretsar med proportionella val i regioner.

Allmänna överväganden sou 199321

5.2.2 Att förena parti- och personval

Medborgarna tar genom val ställning till vilka personer som skall företräda dem i valda församlingar. I Sverige har partiernas roll kommit att träda i förgrunden på bekostnad av de enskilda kandidaterna. Detta förhållande kan uttryckas som att det är i högre grad de åsikter som kandidaterna representerar, än deras personliga egenskaper, som väljarna har att ta ställning till. I praktiken förhåller det sig så att partiernas nominerande instanser svarar för valet av de kandidater som presenteras för väljarna. Ett ökat inslag av personval innebär att personurvalet kommer att förskjutas från partierna till väljarna. Vid val av metod att öka personvalsinslaget kan det vara lämpligt att göra klart för sig efter vilka principer awägningen mellan parti och väljare bör ske. För ett kraftigt partiinflytande talar att de aktiva och engagerade partimedlemmarna rimligen har bättre kännedom än väljaren i allmänhet om vem som är bäst lämpad att representera partiet samt att personfrågorna inte riskerar att dominera över sakfrågorna. För ett ökat väljarintlytande a andra sidan talar att en sådan ordning kan leda till större personkännedom om kandidaterna och som en följd därav rent allmänt medverka till ett bättre förhållande mellan väljare och valda. Den enskildes val skulle alltså i högre grad än i dag bygga på ett personligt förtroende för den han önskar se som representant för sitt parti. Dessutom kan det ur demokratisk synpunkt sägas vara tilltalande att väljarna får en möjlighet att mer direkt påverka valet av de personer som skall representera dem i de styrande organen. En grundläggande förutsättning för att få väljarna att engagera sig i valet av person torde vara att förbättra informationen i det avseendet. Detta kan naturligtvis ske utan att man ändrar valsystemet. Det framstår emellertid som en mindre praktisk väg eftersom valsystemet till sin konstruktion i dag inte kan sägas uppmuntra till personval. Det är därför mer ändamålsenligt att ändra systemet på ett sådant sätt att väljaren finner det meningsfullt att rösta också på person. Detta skulle förmodligen också leda till ökad information i personfrågor från partierna och massmedia. En mer radikal väg är att inte tillåta annat än personröstning. Själva kärnfrågan då man resonerar om awägningen mellan parti- och personval är om tyngdpunkten vid kandidaturvalet skall ligga hos partierna eller väljarna. Det i sin tur aktualiserar frågan om systemet skall vara så beskaffat att partiets nomineringar skall priviligieras t.ex. genom presumtionen att den som inte uttryckligen anger något annat anses godta partiets nominering. Så länge en sådan presumtion upprätthålls krävs det, oavsett hur systemet i Övrigt är beskaffat, att en stor del av väljarna förenar sig om en annan

sou 199321 Allmänna överväganden

gemensam rangordning för att bryta partilistan. Andra grundläggande frågor vid bedömningen av olika modeller är personvalet skall om vara obligatoriskt eller frivilligt samt eller flera perferensröster om en skall tillåtas. Att personvalet är obligatoriskt innebär valsedel att en som saknar personmarkering är ogiltig. Att personvalet är frivilligt innebär att väljaren kan avstå från att göra nominering och i en egen stället godta partiets, dvs. lämna en liströst. Enligt kommitténs uppfattning bör nuvarande partiinflytande på nomineringarna av kandidater behållas. När det däremot gäller urvalet bland de av partiet lanserade kandidaterna bör tyngdpunkten förskjutas till väljarsidan. Det är dock inte rimligt att alltför små väljargrupper skall kunna åstadkomma att partiernas ställningstaganden i fråga om nomineringarna kastas omkull, särskilt som dessa ofta är ett resultat av omfattande arbete inom partierna. Dessa överväganden har lett kommittén till uppfattningen att grunddragen i den nuvarande ordningen bör vara kvar, att det bör krävas färre väljare än i dag men för att påverka valet mellan de kandidater partierna nominerat. som Som framgår av vad som anförs i kapitel 6 torde detta komma att medföra att väljarnas inflytande kommer att öka påtagligt samtidigt som partiorganisationerna alltjämt kommer att utöva inflytande på valet av de personer som skall representera partiet i de folkvalda församlingarna.

5.2.3 Effekter av personval i Sverige

Konsekvenserna av ett större personvalsinslag i Sverige låter sig naturligtvis inte förutsägas med någon absolut säkerhet. Kommittén anser emellertid att vissa slutsatser kan dras bl.a. de uppgifter av som finns om utländska valsystem och antaganden gjorts inom som forskningen på området. Ett första konstaterande som bör göras är hur olikartat personinriktade valsystem fungera och uppfattas i synes länder där sådana system tillämpas. Enligt kommitténs uppfattning är en förklaring till detta att söka i skillnader i fråga om politisk kultur och tradition. Sådana faktorer förefaller väl så betydelsefulla vara som de tekniska olikheterna i valsystemen. Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har för kommitténs räkning genomfört forskningsprojektet Personinslag i svenska val. Detta material är till övervägande del inriktat på svenska förhållanden och utgör därför ett mycket betydelsefullt underlag för en bedömning av hur ett ökat personvalsinslag kommer att tas emot och uppfattas politiker och av väljare i Sverige.

Allmänna överväganden SOU 199321

Vad gäller frågan om politisk instabilitet ger forskningsresultaten vid handen att, även om det finns undersökningar som visar att de västeuropeiska länderna i ett långsiktigt perspektiv gått mot större stabilitet, jämför avsnitt 5.3.1, utvecklingen i Sverige vid mer en begränsad bedömning måste sägas ha gått i motsatt riktning. Exempelvis har nya partier på den nationella arenan fångat upp stora väljargrupper, vilket bidragit till att de traditionella gränserna i blockpolitiken blivit mindre tydliga. Osäkerheten och rörligheten hos väljarna har också ökat vilket bl.a. avspeglat sig i den ökande röstsplittringen. Det är mot bakgrund härav inte överraskande att frågan om en reformering av valsystemet aktualiserats på nytt. Tvärtom tycks detta förhållande ge stöd vad professor Särlvik konstaterat i samband med en beskrivning av valsystemen i de nordiska länderna, nämligen att krav på reformer tycks uppstå som en följd av ett oroligare politiskt klimat. Jämför avsnitt 5.3.2. Det finns därför inte anledning att befara att en reform i sig kommer att orsaka en än större turbulens. I bästa fall kommer reformen i stället att fylla ett behov som kan bidra till en stabilare ordning. Finns det då anledning att anta att möjligheten att inom ramen för partivalet rösta på person kommer att fylla ett sådant behov Enligt kommitténs uppfattning ger materialet i det nämnda forskningsprojektet anledning att anta att så är fallet. Således visar undersökningar att ca 20 procent av de tillfrågade som skäl för att de inte röstat på samma parti i riksdagsvalet som i kommunalvalet hänvisat till personfaktorer. Personval i dess mest vida begrepp synes också uppfattas som något positivt, vilket gör att förutsättningarna för att införa möjligheten till personröstning måste bedömas som gynnsamma. I forskningsprojektet ingår en undersökning som gäller väljarnas kännedom om politiker som kandiderat vid riksdagsval. Huvudresultatet är att omkring halva väljarkåren kan uppge namnet på någon kandidat i den egna valkretsen. Eftersom kunskapen om enskilda politiker utgör en grundläggande förutsättning för att kunna på ett meningsfullt sätt utnyttja möjligheten till personval är dessa data av stor betydelse. Av undersökningen framgår att det föreligger vissa strukturella skillnader i fråga om namnkunskap. Således visar det sig att män i högre grad än kvinnor kan ange namn på politiker och att högutbildade är något kunnigare än personer med lägre utbildning. Det bör dock noteras att dessa strukturella skillnader har minskat över tiden. Denna fortskridande utjämning gör att det inte finns skäl att tro att sociala faktorer kommer att spela en dominerande roll för om väljarna kommer personrösta eller Äldre har större att personer namnkunskap än unga. Denna skillnad synes inte vara på väg att försvinna. En slutsats som kan dras på grundval av materialet är att

sou 199321 Allmänna överväganden

unga väljare kommer att utnyttja personvalsmöjligheten i något mindre utsträckning än de äldre. När det gäller skillnaden mellan kvinnor och män anser kommittén att motsvarande bedömning inte låter sig göras lika säkert. Det har att göra med de rådande jämställdhetssträvandena. Det finns anledning att anta att väljare som rent allmänt önskar se en jämnare könsfördelning inom det politiska livet kan förväntas använda sig av möjligheten att rösta på person för att inom ramen för sitt partival öka kvinnorepresentationen. Det är i detta sammanhang att märka att kvinnor har en bättre nanmkännedom om kvinnliga kandidater än vad män har. Vad gäller skillnaden mellan hög- och lågutbildade finns anledning att tro att de förra i något större utsträckning än de senare kommer att personrösta, även om skillnaderna inte bör överdrivas. Avgörande för vilka personer som kommer att utnyttja personvalsmöjligheten torde, som nämnts, i högre utsträckning kunna hänföras till politiska faktorer än till strukturella. Det innebär att det blir de olika kandidaternas förutsättningar och förmåga intressera att väljarna för sin person och sitt budskap som kommer få betydelse. Härvidlag är det naturligtvis av betydelse i vilken omgivning som politikerna kommer att verka. Undersökningen visar att namnkunskapen är betydligt större på landsbygden än i storstadsornrådena. Det finns därmed anledning att anta att personröstning kommer att bli vanligare i landsbygdskretsarna än i storstadskretsarna. Detta innebär också att det finns anledning att räkna med att personvalsinslaget kommer att bli olika från parti till parti beroende på var partiet geografiskt sett har sitt största stöd. Vad som nu sagts bör kunna ge en allmän bild av hur ett ökat personvalsinslag kan komma att utnyttjas. Frågan om hur många väljare som faktiskt kommer att utnyttja möjligheten till personval kan inte bli föremål för annat än antaganden. Mot bakgrund av som är känt från Belgien och Danmark anser kommittén dock att det är rimligt att räkna med att mellan 30 och 50 procent av valmanskåren sikt kommer att utnyttja möjligheten vid val till riksdagen. Enligt kommitténs uppfattning talar även resultaten från forskningsprojektet för att det är realistiskt att förvänta sig att preferensröstningen kommer att ligga på denna nivå. Av stor betydelse blir naturligtvis hur partier och politiker kommer att uppträda. I den män personvalsinslaget kommer att leda till fixering vid personfrågor finns det anledning att anta att väljarnas intresse för den politiska debatten kommer att minska och att Valdeltagandet sjunker. Svensk politik kan dock inte sägas bära med sig någon stark tradition i avseende på personfrågor. Tvärtom måste vårt system sägas karaktäriseras av åsiktspolitik, vilket delvis kan förklaras med att det nuvarande systemet i praktiken inte ger utrymme för personval. Enligt kommit-

Allmänna överväganden sou 199321

tens uppfattning är denna tradition så starkt förankrad hos partier och väljare att ett ökat personvalsinslag inom ramen för partivalet knappast kommer att leda till personpolitik av amerikanskt eller finskt snitt. Ett visst stöd för att tillmäta politisk kultur och tradition denna roll kan hämtas från forskare som deltagit i det nämnda forskningsprojektet. Således har det konstaterats att engelsk politik till skillnad från amerikansk i mycket hög grad domineras av sakfrågor, trots de förhållandevis likartade valsystemen i de båda länderna. Orsaken till skillnaden antas ligga på det kulturella planet. Det är genom forskningsprojektet klarlagt att det redan i dag lönar sig för en politiker som vill nå ut med sitt budskap att arbeta för att synas och göra sig hörd i olika sammanhang. Naturligtvis kommer motsvarande att gälla i än högre grad i ett systern som medger personval. Frågan är då vad en sådan mer personifierad inriktning av det politiska arbetet kommer att för effekter. Emellanåt framhålls risken för att det skulle skapa en grogrund för politisk opportunism. Mot detta kan ställas argumentet att det kommer att leda till att politikerna kommer att kärma ett större ansvar för att förverkliga de mål som de inför väljarna sagt sig vilja arbeta för. Inte heller i denna väsentliga fråga går det att ge några säkra svar. l forskningsprojektet fimms emellertid undersökningar som visar på vilket sätt de folkvalda i dag agerar beträffande frågor som de gått till val på. När det gäller att arbeta för dessa valfidgor även efter valet visar sig de svenska politikerna i hög utsträckning fullfölja sina uttalade ambitioner. Det innebär att fenomenet opinionsopportunism i dag inte kan sägas vara utbrett, även om det naturligtvis förekommer. Enligt kommitténs bedömning talar detta förhållande för att utvecklingen i ett system som medger ett måttligt inslag av personval snarare kommer att gå mot ett större ansvarstagande än mot opportunism och populism. Ett spörsmål som i viss mån hör samman med vad som sagts nu är huruvida personvalsinslaget kommer att ge några dynamiska effekter i form av en förbättrad relation mellan väljare och valda. Några säkra belägg för att så kommer att bli fallet finns inte. Av forskningsprojektet framgår dock bl.a. att människor tenderar att uttrycka större förtroende för politiker större kännedom de har om dem. Det är därför ett rimligt antagande allmän personifiering politiken att en av som en följd av ett ökat personvalsinslag kommer att leda till positiva effekter i detta avseende. En särskild fråga är i vad mån personvalsinslaget kommer att leda till att partiernas rangordning av kandidaterna på listorna kommer att underkännas av väljarna och därmed utrymme för större ge omkastningar i personsammansättningen i de folkvalda församlingarna. För det fall personvalsinslaget görs någorlunda påtagligt torde det inte

sou 199321 Allmänna överväganden

råda någon tvekan om att den i dag närmast orubbliga listordningen lättare kommer att kunna frångås väljarna och partiet gör olika om värdering av kandidaterna. Som framgår av de kapitel som behandlar olika modeller för ett ökat personvalsinslag, kan matematiskt man ange vad som fordras för att listordningen skall frångås. Det är emellertid inte någon fullständig bild hur personvalsinslaget verkar. av Hänsyn måste också tas till att partierna vid nomineringarna rimligen kommer att beakta vad de uppfattar vara väljarnas inställning till kandidaterna. Det kommer enligt kommitténs uppfattning att få till följd att de mest kända och framträdande kandidaterna också kommer att ges de de mest gynnsamma listplaceringarna samtidigt de som också ofta kommer att få flest personröster. Denna bedömning grundar sig bl.a. på det faktum att redan i dag förhåller det sig så att toppnamnen inom partierna syns mest i massmedia och är mest välkända. Det finns därför anledning att att anta att de personer som nomineras på s.k. valbar plats ofta kommer att vara de blir personligt valda. som Även listordningen i dessa fall inte kommer förändras om att i någon större utsträckning kan de valda oftare än i dag hänvisa till väljarnas direkta förtroende.

5.3 Konsekvenser

av ändringar i valsystem

5 3 l Allmänt . .

Analyser av olika valsystems politiska konsekvenser har i stor utsträckning hållit sig till framförallt två ämnen. Diskussionen har gällt dels valsystemets inverkan på antalet partier, dels dess effekt för den politiska stabiliteten. På senare tid har i svenska massmedia debatterats huruvida ett majoritetsvalsystem vore att föredra med hänsyn till ett sådant systems påstådda förmåga att skapa politisk stabilitet. En teori inom forskningen på området har varit att majoritetsval leder till tvåpartisystem, eller i vart fall till få partier och medför större stabilitet medan proportionella val leder till flerpartisystem och instabilitet. Några helt entydiga belägg för att så skulle fallet vara synes inte föreligga. Erfarenheten visar att likadana valsystem kan ha olika effekter från land till land och inom nation från tid till samma en en annan. Det har därför antagits att den politiska traditionen i varje land spelar en mycket stor roll för hur valsystemet kommer att fungera. Av särskilt intresse blir då frågor som partistrukturen, förhållandet mellan kandidaterna och valkretsarnas storlek, valrörelsernas utformning och det sätt på vilket människor rekryteras till politiska

Allmänna överväganden sou 199321

uppdrag. Det finns inte anledning att i detta sammanhang redovisa olika teorier rörande dessa frågor. I en förhållandevis färsk undersökning, som publicerades år 1990, har några forskare redovisat sina rön från en brett upplagd undersökning av över 300 val som hållits i Västeuropa mellan åren 1885 och 1985. S Bartolini P Mair, Identity, Competition and Electoral Availability, The stabilisation of European electorates, 1990,. Det övergripande föremålet for undersökningen har varit antagandet att väljarna i de västeuropeiska länderna blivit alltmer flyktiga och osäkra i sina preferenser och att den traditionella partistrukturen är på väg att brytas ner. Slutsatsen i undersökningen är att det i vart fall i ett långsiktigt perspektiv knappast förhåller sig på det sättet. Således konstateras att perioden 1966 1985 inte kärmetecknats nämnvärt - av större omvälvningar än tiden mellan 1945 och 1965. Av särskilt intresse är kopplingen mellan större förändringar i olika länders valsystem och politisk instabilitet. Undersökningen behandlar inte frågan om personröstning. Preferensröstning synes överhuvudtaget inte ha tilldragit sig något större intresse från forskningssynpunkt.

5.3.2 Politisk instabilitet

I den ovan nämnda undersökningen har man funnit ett samband mellan politisk instabilitet och förändringar i valsystem. Såsom ett mått på instabilitet används i undersökningen bl.a. ett index där O betecknar en situation där partierna varken vinner eller förlorar några röster jämfört med närmast föregående val medan 100 innebär att alla partier förlorar samtliga sina väljare till andra partier. Medeltalet för samtliga undersökta länder under tiden 1885 1985 ligger på drygt 8,6. De val där index uppgått till minst det dubbla betecknas som ovanligt turbulenta. Frågan av intresse i detta sammanhang blir då i vad mån dessa valresultat kan förklaras med förändringar i valsystemen. I det följande anges de fall då då en ändring i ett lands valsystem följts av ett ovanligt turbulent val där. Det måste emellertid framhållas att de ändringar i valsystemen som undersökts inte varit det slag av som kommittén har i uppdrag att föreslå, nämligen att öka personvalsmo-

mentet inom ramen för listvalet. Ändringarna har istället inneburit

Proportionellt valsystem införs Danmark 1920, Frankrike 1919, - Norge 1921, Sverige 1911 och Schweiz 1919.

sou 199321 Allmänna överväganden

2. En minskning av proportionaliteten inom valsystemet Frankrike 1951, Italien 1953 och Tyskland 1953 för Tysklands del innebar

förändringen bl.a. att en småpartispärr om fem procent infördes.

3. Återgång till majoritetsvalsystem efter en period av proportionellt

valsätt Frankrike 1928 och 1958.

4. Övriga fall Nederländerna 1971, avskaffande röstningstvång.

av

Frankrike 1967, införande av spärregel. Sverige 1970,

en

författningsreformen. Norge 1906, övergång från indirekta till

direkta val.

Även det nämnda materialet om nu inte har någon direkt relevans för

införandet av ett ökat personvalsinslag torde det visst intresse

vara av

att kunna konstatera att en ändring valsystemet i sig kan komma att

av medföra en viss omkastning i väljarnas beteende. Det kan emellertid finnas anledning att fråga sig vad är orsak och vad är som som

verkan. Professor Bo Särlvik har i en uppsats som rör bl.a. valsystemen i Danmark, Finland, Norge och Sverige konstaterat When

one

looks back at the ways in which the electoral systems have developed

in the four countries, becomes apperent that changes in the electoral

order have always come about result of change in the balance

as a a

of forces or in the structure of the party systems. B. Särlvik, Scandinavia i Democracy and elections, 1983, ed V Bogdanor

D Butler

5.3.3 Särskilt om personröstning

Valforskare har framhållit att följderna preferensröstning är svårare

av

att fastställa än många andra konsekvenser följer ett valsystem.

som av

I den litteratur som finns på området har gjorts försök att förutsäga verkningarna av personröstning i ett valsystem. Frågor behandlas

som

är bl.a. om personröstning leder till förändringar i Valdeltagandet, att kandidater inte blir omvalda i utsträckning de eljest skulle

samma som

bli, om personröstning innebär fara för partisplittring och i vad

en

mån nomineringen av kandidater påverkas. En fråga kommittén

som funnit vara av vikt är dessutom förekomsten ogiltiga valsedlar om av kan komma att påverkas i samband med införandet reform. av en

Allmänna överväganden sou 199321

Valdeltagande och ogiltiga röster

Någon undersökning som behandlar frågan om hur införandet av en möjlighet till personröstning kan komma att påverka valdeltagandet

och förekomsten av ogiltiga röster har inte påträffats. Detta kan möjligen förklaras med att möjligheten till personröstning i olika

länder synes ha införts i samband med de mer genomgripande

reformer av valordningarna som genomfördes under de två första decennierna av 1900-talet eller tidigare. En forskare har berört frågan om valdeltagande och uttalat att det inte förefaller finnas någon direkt koppling mellan personröstning och valdeltagande. M Marsh, The

Voters decide, European Journal of Political Research 1985, Vol 13,

s. 365 f

En genomgång av valstatistik för ett antal länder i samband att

mindre genomgripande ändringar i valsystemen genomförts inte

ger

belägg för att reformerna på något avgörande sätt påverkat valdeltagandet eller förekomsten av ogiltiga valsedlar. Möjligen med undantag

för Frankrike år 1986, då antalet ogiltiga röster ökade markant. Den

förändring i det franska valsystemet som då genomfördes innebar

en

övergång från majoritetsval till proportionella listval. Enligt uppgift hade myndigheter och partier mycken möda med att få väljarna att förstå den nya valordningen. Detta understryker naturligtvis vikten

av att tillräcklig information lämnas i samband med en reform.

Omval

Erfarenheten från länder som tillämpar personröstning inom för

ramen

ett listsystem visar att ett fåtal kandidater tenderar att få många

personröster. Detta påstås gälla i särskilt hög grad kandidater som

ställer upp för omval och för partiledare. Trots detta tycks valsystem som medger en mycket hög grad av personval medföra en något högre

omsättning bland de folkvalda. I en undersökning har orsakerna till att en kandidat inte blivit omvald delats upp enligt följande

A Partiet förlorar mandat,

B Den icke omvalde har fått en sämre listplacering än vid före-

gående val, C Den icke omvalde har fått för personröster och D Vederbörande ställde inte upp för omval.

Den vanligaste orsaken till att en kandidat inte omvalts, oavsett

personvalsinslaget i valsystemet visade sig vara att vederbörande inte

kandiderat på nytt. För dem som ställde upp för omval inte blev men

sou 199321 Allmänna överväganden

omvalda hade effekterna av personröstning störst betydelse i valsystem med effektiv preferensröstning. I sådana valsystem visade det sig att personröstning i högre grad varit orsak till att kandidater inte blivit omvalda än att de fått sämre listplacering eller att partiet förlorat mandat. Som exempel kan nämnas att för Belgiens vidkommande saknade personröstningen helt betydelse i detta sammanhang, medan den hade en klar inverkan för de danska kandidaterna. R S Katz, Intraparty Preference Voting, Electoral Laws and their Political Consequences, 1986

Partisplittring

Ett antagande som varit föremål för undersökningar är att ett kraftigt inslag av personröstning skulle leda till partisplittring. Antagandet bygger på att i sådana fall kandidaterna inte kan lita på partiorganisationen för omval, utan måste söka stöd också på annat håll. Något överraskande är att det inte varit möjligt att finna några klara belägg för att det skulle förhålla sig på det sättet. Exempelvis skiljer sig inte Danmark, Finland eller Luxemburg på något anmärkningsvärt sätt i detta avseende från länder med mindre effektiv personröstning. Däremot finns det ett något starkare stöd för tesen att partiledningen breddas i system med effektiv personröstning. Detta skulle sig ta uttryck på så sätt att det är något vanligare med byte av partiledare i system som medger effektiv preferensröstning. A Theory of Parties

and Electoral Systems, 1980, R S Katz

Rekrytering av kandidater

En annan fråga som diskuterats i litteraturen är huruvida system med effektiv personröstning kan antas leda till att kompetensen hos de folkvalda sänks som en följd att sådana system skulle av gynna mer PR-sinnade kandidater. Några säkra belägg för det skulle förhålla att sig på det sättet finns inte. Det kan förhålla sig på det viset att partierna även i de mer personinriktade systemen har ett stort, låt indirekt inflytande, vara mer på kandidaturvalet. Det kan också förhålla sig så det inte finns att något negativt samband mellan förmågan att med personlig en framtoning fånga väljarnas intresse och duglighet. Därmed är det inte sagt att formerna för rekrytering och lansering kandidater skulle av förbli opåverkade personröstning. Tvärtom förhåller det av sig så att det finns anledning att tro att personröstningen kommer påverka att sådana företeelser. En fråga i viss mån hör med som samman rekryteringen är nomineringen. Det har för flera länder sagts att

Allmänna överväganden sou 199321

partiorganisationerna i samband med nomineringarna tar hänsyn till hur personrösterna fördelat sig vid tidigare val. Det finns därmed anledning att anta att personröstningen har en betydelse också i de länder där listordningen i regel blir bestående. Personröstnigen kan då ses som en garanti mot maktfullkomlighet inom partierna. M Marsh, The Voters decide, European Journal of Political Research 1985 Vol , 13, s. 365 f.

5.4 Personvalets betydelse för fördelningen

mellan kvinnor och män bland de folkvalda

5.4. 1 Inledning

Något mer än hälften av väljarna i Sverige är kvinnor. Det förhållandet återspeglas inte särskilt väl i valresultatet från de allmänna valen. Andelen kvinnor uppgår för närvarande i riksdagen till 33 procent. I landstings- och kommunfullmäktige uppgår den genomsnittliga kvinnorepresentationen till 43 resp. 34 procent. Det ingår emellertid inte i personvalskommitténs uppdrag att föreslå åtgärder för att öka andelen kvinnor i de beslutande församlingarna. Kommittén har enligt sina direktiv endast att belysa de eventuella effekter som ett ökat personvalsinslag i valsystemet kan få för fördelningen mellan kvinnor och män bland de folkvalda. Utgångspunkten för bedömningen har varit att undersöka om det finns anledning att anta att något valsystem särskilt gynnar eller missgynnar kvinnorepresentation och i så fall vilka element i systemet som leder till det ena eller andra resultatet. Ett valsystems utformning har naturligtvis stor betydelse för olika samhällsgruppers möjlighet att bli representerade i parlament och andra beslutande organ. I det svenska valsystemet syftar principen om proportionalitet till att de olika åsiktsgrupperingar som representeras av partierna skall få en rättvisande representation i förhållande till hur många väljare varje parti har. Den omständigheten att riksdagsledamöterna utses valkretsvis leder också till en tillfredsställande regional och lokal representation i riksdagen. Några särskilda regler för att tillförsäkra minoritetsgrupper parlamentarisk representation finns inte i Sverige. I vissa utländska system har dock sådana regler ansetts vara befogade. I Danmark är t.ex. Grönland och Färöarna garanterade två mandat vardera i folketinget. Däremot finns inte i något europeiskt land, såvitt känt är, bestämmelser för att garantera

sou 199321 Allmänna överväganden

en jämn fördelning mellan kvinnor och män i det nationella parlamentet. I Belgien har dock lagts fram ett lagförslag innebär som att ingetdera könet får representerat med mindre än tredjedel vara en bland de valbara platserna på partiernas listor. Som framgår tabell 5.1 utgör kvinnor också av undantagslöst en parlamentarisk minoritet. Anledningen till detta torde söka vara att också i mer djupgående orsaker än det valsystem tillämpas i som resp. land. Det är t.ex. inte någon självklarhet en jänm att könsfördelning överallt anses önskvärd. I de nordiska länderna, ha kommit som anses förhållandevis långt i jämställdhetsfrågor, brukar frågan kvinnoom representation ses som en demokratisk fråga. Eftersom kvinnorna utgör mer än hälften av såväl befolkningen väljarkåren bör detta som återspeglas i sammansättningen i parlament och andra beslutande organ. Ett annat skäl som brukar framhållas är att det är slöseri med resurser att inte utnyttja kvinnors kompetens. Det har också gjorts gällande att kvinnor och män har olika politiska intressen att bevaka och att en underrepresentation för kvinnor därför leder till att frågor som anses vara särskilt angelägna för kvinnor inte vinner gehör. I Sverige är den från statsmakterna uttalade målsättningen att kvinnor och män skall lika representerade i statliga Det vara organ. har särskilt framhållits att en jämn könsfördelning inte kan anses föreligga om fördelningen är så skev som 60 procent 40 procent. Det har dock ansetts ett godtagbart delmål denna fördelning mellan vara att kvinnor och män uppnås senast 1995 prop. 198788l05 64. s.

Allmänna överväganden sou 199321 Tabell 5.1

Uppgifterna För 1990 avser det förenade Tyskland. Källor The Worlds Women 1970-1990 utg. av FN. Om kvinnor och män i Sverige och EG utg. av SCB 1992

5.4.2 Valsystemets betydelse för den parlamentariska jämställdheten

Oavsett vilket valsystem som tillämpas blir alltså kvinnor underreperesenterade. Anledningen till detta torde vara att söka också i

andra orsaker än valsystemets konstruktion. Sådana orsaker, som exempelvis negativ samhällsattityd till att kvinnor engagerar sig en politiskt, kan dock inte bli föremål för någon analys här. Grundläggande värderingar fördomar av det slaget har inte heller något omedelbart samband med valordningen. Däremot kan ett valsystems utformning bidra till att attityder av det slaget antingen försvagas eller

sou 199321 Allmänna överväganden

förstärks. Undersökningar har visat det just i fråga att om kvinnorepresentation föreligger en så påtaglig skillnad mellan vissa länder det

att

är rimligt att anta att valsystemet sådant har

som en avgörande

betydelse. Skiljelinjen går mellan proportionella listvalsystem och majoritetsvalsystem. Proportionella listvalsystem tycks leda till

en

högre grad av kvinnlig represesentation än majoritetsvalsystem. Tabell

5.2 illustrerar detta förhållande.

Tabell 5.2

Land Andel kvinnor % Andel kvinnor % 1977-1981 1987

Mqioritetsvalsystem

Listvalsystem

15 Västtyskland 8 15

Källor The Worlds Women 1970-1990 FN utg. av V Bogdanori Democracyandelections,1983, 249 s.

Det kan noteras att länder ha tradition som anses en av negativ

inställning till att kvinnor deltar i det offentliga livet,

som t.ex. Schweiz, där kvinnor fick rösträtt i de nationella valen först är 1971,

Portugal och Italien, har en betydligt större andel kvinnor i

resp. parlament än t.ex. Frankrike och Storbritannien.

En förklaring till skillnaden har antagits i

vara att majoritetsvalsystemen nomineringen

av partiets kandidat styrs bl.a. verkliga eller inbillade fördomar

av hos väljarna och att kvinna därför har mindre

en möjlighet än en man att

Allmänna överväganden sou 199321

bli nominerad. I listvalsystemen däremot behöver partierna inte på sätt ta hänsyn till faktorer av det slaget eftersom varje parti samma kan nominera mer än en person, och därmed också kvinnor, per

valkrets. Detta förhållande framträder tydligt vid de tyska valen där

hälften ledamöterna i förbundsdagen utses genom majoritetsval i av enmansvalkretsar och hälften genom regionala listval. Omkring 80 procent kvinnorna i förbundsdagen har valts in på listor i de av

regionala kretsarna. Det har också gjorts gällande att i listvalsystem

i allmänhet, där partiernas rangordning av kandidaterna ofta har avgörande betydelse för kandidaturvalet, en mindre fördomsfull syn

på kvinnorepresentation kommer till uttryck. Om resonemanget godtas

blir slutsatsen att majoritetsvalsystem missgynnar kvinnor i högre grad

än listvalsystem och att ett starkt partiinflytande i system av den

sorten kan verka som en garanti mot diskriminering av kvinnor senare i samhällen där allmänheten är mindre benägen att acceptera kvinnor i politiken. Försök att mäta allmänhetens inställning till kvinnliga

parlamentariker har gjorts. I tabell 5.3 redovisas för några länder hur

stor andel de tillfrågade som förklarat att de allmänt sett har större av förtroende för en man än för en kvinna i parlamentet. De tillfrågade hade svarsalternativen man, kvinna eller att kön inte har någon betydelse.

Tabell 5.3 Har Du rent allmänt större förtroende för en man än för en kvinna som parlamentsledamot Andel i procent som svarat större förtroende för en man

Källa D Dahlerup, From a Small to a Large Minority Women in Scandinavian Politics, Scandinavian Political Studies, Vol. 11 No. 1988 och där angiven hänvisning

sou 199321 Allmänna överväganden

Tabellen visar att de danska väljarna är mest positiva till kvinnlig representation i parlamentet. Det överensstämmer också väl med det faktum att Danmark har den högsta kvinnorepresentationen i parlamentet av de länder som omfattades undersökningen. Motsvarande av uppgifter för Finland, Norge och Sverige har inte påträffats. Det finns dock anledning att anta att inställningen i dessa länder överensstämmer i stort med den som redovisats för Danmark.

5.4.3 Utvecklingen i de nordiska länderna

Eftersom de nordiska länderna har socialt och ekonomiskt likartad en samhällsstruktur och även kommit förhållandevis långt i strävandena mot jämställdhet bör en jämförelse mellan de nordiska valsystemen vara av särskilt intresse. Kvinnlig rösträtt infördes i de nordiska länderna mellan åren 1907 och 1921. Utvecklingen i de olika länderna har sedan dess gått mot en allt större kvinnorepresentation bland parlamentarikerna och också varit ganska likartad. Strax efter andra världskriget kvinnoreprevar sentationen så låg som 0 på Island, 5 procent i Danmark och Norge,

8 procent i Sverige och 9 procent i Finland. Ökningen sedan

var relativt konstant och långsam till för omkring 25 år sedan. Därefter har en påtaglig ökning ägt rum. Finland hade under lång period en högst kvinnorepresentation. Den trenden bröts år 1984 då Norge tog täten med 34 procent. Riksdagsvalet i Sverige 1988 ledde till den dittills högsta andelen kvinnor i något nordiskt land, 38 procent. Andelen kvinnor i de nordiska parlamenten uppgår efter val senaste till; i Danmark 34 procent, i Finland 39 procent, i Norge 36 procent, i Sverige 33 procent och på Island till 24 Det finns inget procent. belägg för att dessa förändringar har någon koppling till förändringar som genomförts i de olika valordningarna. Förklaringar till den Ökande kvinnorepresentationen torde att söka i allmänna vara samhällsförändringar och konkreta initiativ och aktioner för att öka kvinnors inflytande i politiken. Således har exempelvis familjenya mönster gjort kvinnor mer självständiga i förhållande till familjen. Kvinnor förvärvsarbetar i större utsträckning och utbildningsnivån har höjts. Dessa allmänna samhällsförändringar har medfört ökad en rörlighet bland kvinnor och en större offentlig debatt kvinnors om villkor och jämställdhet. Även initiativ från bl.a. kvinnoorganisationer har haft betydelse. Inte minst för partiernas praxis vid kandidatnomineringen. Som nämns nedan har det också förekommit aktioner inriktat som sig på att förmå väljarna att på valdagen rösta på kvinnliga kandidater.

3 13-0214 65

Allmänna överväganden sou 199321

I riksdag, landstings- och kommunfullmäktige är alltså utvecklingen de senaste decennierna trots allt förhållandevis positiv. Gemensamt for de nämnda organen är att de är direktvalda och att partierna inför valet presenterar sina kandidater för väljarna. Det har gjorts gällande

att just denna synlighet gynnar kvinnorepresentation. Jämför Varannan damernas SOU 198719 s. 27 I organ som väljs indirekt, exempelvis styrelser och nämnder är andelen kvinnor betydligt lägre. Kvinnor har således mindre möjlighet än män att utöva inflytande på många av de nivåer där besluten fattas. En anledning till den påtagligt

skeva könsfördelningen kan vara just att de indirekta valen sker utan

någon insyn från allmänheten och att de som rekryterar och fattar

beslut om ledamöter till övervägande del består av män, vars kontaktnät i huvudsak utgörs av andra män.

5.4.4 Personvalsinslagets betydelse för fördelningen

mellan kvinnor och män

Inslaget av personval i valsystemet skiljer sig kraftigt mellan de

nordiska länderna. I Finland, Danmark och vid norska kommunalvalet

är personvalsinslaget markant På Island och i Sverige är det mycket lågt, liksom vid stortingsvalet i Norge och vid den norska motsvarigheten till landstingsvalen. Det har påståtts att system med starkt inslag

av personval gynnar kvinnorepresentation mer än listtrogna system av

det slag som vi har i Sverige. I Norderval, Party and Legislative

Participation among Scandinavian Women, West European Politics,

19854, s. 82. Mycket talar för detta men en analys av valresultaten

i de nordiska länderna ger inte något helt tillförlitligt stöd för påståendet. Visserligen har Finland med sitt utpräglade person-

valssystem alltid haft en förhållandevis hög kvinnorepresentation i parlamentet. Både Norge och Sverige har dock haft ungefärligen samma andel kvinnor i parlamentet. Denna kvinnorepresentation har

ofta varit något högre än den i Danmark. Inte heller ger statistiken

från de kommunala valen säkert belägg för att ett ökat personvalsinslag skulle gynna kvinnliga kandidater. Bilden blir något an-

norlunda om man ser närmare på förhållandet mellan andelen nominerade och valda kvinnor. I de listtrogna systemen är det som bekant partiets rangordning av kandidaterna som är avgörande för vilka personer som kommer att väljas in. Det är således partierna som genom sitt nomineringsarbete

i stort sett avgör hur många kvinnor som kommer att väljas. Eftersom det i praktiken sällan ger resultat att stryka namn på valsedeln bör den

väljare som vill ge sin röst till en kvinna välja en lista med en kvinna

sou 199321 Allmänna överväganden

bland de första namnen. Finns det inte någon sådan lista från det parti som väljaren sympatiserar med kan han eller hon tvingas att avkall ge på önskemålet att rösta på en kvinna. Alternativet är att välja lista en från något annat parti som upptar kvinna på framträdande plats. en

Inför 1991 års riksdagsval följde riksdagspartierna vid nomineringen

i stort sett rekommendationen att ingetdera könet skall representeras

med mindre än 40 procent eller högre än 60 procent. Uppgiften gäller totalt sett och ger ingen bild av fördelningen mellan ett partis olika

listor. Andelen valda kvinnor blev sammantaget lägre än andelen nominerade. Från 41 procent nominerade till 33 procent valda. En genomgång av riksdagspartiernas listor visar att flertalet partier placerat en kvinna främst på ungefär 25 procent samtliga listor av som partiet gått fram med. Det finns alltså anledning att anta att orsaken till att andelen valda kvinnor blivit lägre än andelen nominerade beror på att kvinnor placerats lägre på listorna än män och att det således inte varit väljarna som valt bort kvinnliga kandidater. Systemet kan

därför sägas missgynna kvinnor. Även i valsystem

med starkt person-

valsinslag har nomineringen mycket stor betydelse. Den är dock inte på samma sätt avgörande. Det blir i högre grad väljarnas inställning

som kommer att påverka fördelningen mellan kvinnor och män. I Finland nominerades inför 1991 års parlamentsval 41 procent kvinnor. Andelen valda uppgår till 39 procent. Denna förhållandevis lilla

nedgång torde inte kunna förklaras med valsystemets konstruktion.

Tidigare valstatistik visar att det i Finland är vanligt att andelen nominerade och valda kvinnor överensstämmer ganska väl. Det förefaller alltså som om utslagningen av kvinnliga kandidater mellan nominering och val blir mindre i ett system inte tillmäter som kandidaternas inbördes rangordning på valsedeln någon formell

betydelse. Slutsatsen bygger på antagandet att väljarna i både Finland och Sverige har en likartad och i grunden positiv inställning till att låta

sig representeras av kvinnor.

Som nämnts ovan har det för majoritetsvalsystemen antagits

att en orsak till att kvinnor inte nomineras i lika stor utsträckning män som är att partierna på grund av inbillade eller verkliga fördomar hos väljarkåren utser företrädesvis män som kandidater. Det är kommitténs uppfattning att det för svenskt vidkommande inte är främst sådana överväganden som leder till att kvinnor ofta kommer i minoritet vid

kandidatnomineringarna och dessutom får sämre placeringar på

listorna. Det torde i stället vara så att att mängd olika faktorer en

bidrar till att kvinnorna missgynnas. Faktorer är ett utslag den

som av långvariga manliga dominansen inom politiken. Exempelvis medför den praxis som innebär att sittande politiker i regel nomineras för

omval på valbar plats att kvinnorepresentationen ökar långsammare än

Allmänna överväganden sou 199321

vad som skulle behöva vara fallet. Vidare torde det förhålla sig så att det till övervägande del är män som ansvarar för nomineringsarbetet och att män ofta är benägna att i första hand rekrytera andra män. Ett ökat personvalsinslag och därmed ett större inflytande för väljarna kan leda till att faktorer av nu nämnt slag kommer att minska i betydelse. Fördelningen mellan kvinnor och män bland de valda kommer att till större del än i dag att spegla valmanskårens inställning och i mindre grad de nominerande organens praxis. Sammanfattningsvis blir bedömningen att ett ökat inslag av personval i det svenska valsystemet i högre grad än i dag skulle överlåta väljarna att avgöra fördelningen mellan kvinnor och män bland de folkvalda och att den ökade synlighet som blir följden av personvalsinslaget kan komma att gynna kvinnorna. En förutsättning för att denna synlighet skall verka för kvinnorna torde dock vara att de utnyttjar den något större möjligheten till till personlig profilering som ett ökat personvalsinslag kan ge. Avgörande därvidlag torde vara dels hur partierna kommer att välja att lansera sina kandidater, dels i vad mån enskilda kandidater kommer att bedriva egna kampanjer. Vad först gäller partiernas agerande är det ett rimligt antagande att man kommer att, liksom i dag, låta de personer som anses bäst lämpade framföra partiets budskap i valrörelsen. Dessa personer kommer helt naturligt att röna större uppmärksamhet än de som inte exponeras lika flitigt i massmedia o.d. Det är därför sannolikt att de förra får fler personröster än de senare. Om ett parti väljer att i valrörelsen exponera framförallt män skulle det således kunna leda till att personrösterna inom partiet kommer att fördelas skevt. Det finns emellertid knappast anledning att anta annat än att varje parti önskar attrahera så många grupper som möjligt och därför kommer att sträva efter att låta såväl kvinnor som män framföra partiets budskap. Det är därför kommitténs bedömning att partiernas agerande med anledning av ett ökat personvalsinslag inte kommer att leda till att kvinnor missgynnas mer än i dag. Vad därefter gäller enskilda kandidaters möjlighet att bedriva egna kampanjer för att bli valda är det vanskligt att bedöma på vad sätt det kan komma att påverka fördelningen mellan kvinnor och män bland de valda. Av betydelse kommer troligen att bli vilka resurser som kandidaterna har till sitt förfogande och vilket stöd de kan påräkna från olika intressegrupper. Det finns i och för sig anledning att anta att manliga kandidater i dag oftare än kvinnor skulle ha lättare att uppbåda stöd från olika intresseorganisationer. Mot detta bör emellertid vägas olika kvinnoorganisationers intresse av att stödja kvinnliga kandidater och den i samhället alltmer accentuerade strävan att öka kvinnorepresentationen. Det finns också anledning att varna för

sou 199321 Allmänna överväganden

slutsatsen att påkostade kampanjer alltid är lika med ett framgångsrikt valresultat. Således visar exempel från både Norge och Finland att sådana kampanjer kan få motsatt effekt. Härtill kommer att det också finns skäl att tro att ett system som medger personval i högre grad än det nuvarande kommer att stämma med hur många kvinnliga politiker sägs uppfatta sin roll. Som framgår av en inom civildepartementet, för kommittén, upprättad promemoria Kvinnorna i kommunalpolitiken, bilaga sägs kvinnor mindre vara benägna än män att uppfatta sig som representanter för partilinjen och mer som förespråkare för en egen åsikt. Mot bakgrund också av statsmakternas uttalade ambitioner att öka jämställdheten inom de

statliga organen och den allmänna debatten om könsdiskriminering

finns knappast anledning att anta att kvinnorepresentationen skulle bli lägre som en följd av ökat personval inom listvalsystemets Att ram. gå vidare och hävda att ett ökat personvalsinslag skulle medföra en ökad kvinnorepresentation låter sig inte lika säkert göras. Det finns dock anledning att erinra slutsats framkommit om en som genom forskningsprojektet Personinslag vid svenska val, bilaga nämligen att kvinnor i högre grad än män känner till kvinnliga politiker. I ett personvalssystem innebär detta en potentiell möjlighet att öka kvinnorepresentationen.

5.4.5 Andra effekter för jämställdheten

Om personvalsinslaget i valsystemet förstärks kan det komma att påverka andra områden i det politiska livet än själva valförfarandet. Om väljarnas inflytande på kandidaturvalet ökar blir det meningsmer fullt att direkt påverka dem att rösta på kvinnor för att utjämna obalansen mellan kvinnor och män i de beslutande församlingarna. Det opinionsbildande arbetet och valrörelsernas utformning kan alltså få en annorlunda inriktning. I Norge där personvalsinslaget vid kommunalvalet är stort har det utbildats tradition med kampanjer en riktade till allmänheten för att öka kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige. Det opinionsbildande arbetet för att öka kvinnoandelen i stortinget har däremot i stor utsträckning syftat till att påverka partierna att nominera fler kvinnor på valbar plats. Också i Danmark och i Finland har det förekommit tvärpolitiska kampanjer riktade till allmänheten för att öka kvinnorepresentationen. Vad gäller Danmark har för övrigt undersökningar visat att kvinnor får något fler personröster än män. I Sverige och på Island torde möjligheten för dem som vill aktivt arbeta för större kvinnorepresentation framförallt bestå en i att påverka partierna. Om den möjligheten bedöms otillräcklig som

Allmänna överväganden sou 199321

kan det vara ett incitament för uppkomsten av kvinnopartier. I Sverige

förekommer som bekant sådana diskussioner emellanåt och på Island finns sedan år 1982 ett kvinnoparti. Partiet heter Kvennalistinn.

5.4.6 Några data om de norska kampanjema för att öka kvinnorepresentationen

År 1967 efter tvärpolitisk kampanj ökade antalet kvinnor i

en

kommunfullmäktige från 6 till 10 procent. År 1971 hölls liknande kampanj. Kvinnorepresentationen ökade

en

från 10 till 15 procent i kommunfullmäktige.

År 1975 förekom ingen kampanj. Ökningen i

kommunfullmäktige

blev endast 0,6 procent. År 1979 stod kvinnoorganisationerna bakom informationskamen panj som också den tog sikte på kommunalvalet. Andelen kvinnor ökade från 15 till 23 procent. År 1983 hölls brett upplagd

en kampanj för att öka andelen kvinnor i fylkesting och kommunfullmäktige. Trots att partierna hade gett kvinnor mer framträdande platser på listorna uteblev framgången.

Ökningen av andelen kvinnor blev mindre än l procent. En anledning

till att resultatet blev sämre än förväntat var att väljarna hade ändrat

på listorna till kvinnors nackdel. Det har antagits att det skedde som en följd av att kampanjen uppfattats som provocerande.

År 1985 hölls kampanj till öka kvinnorepresenta-

en som syftade att

tionen i stortinget. Vid valet ökade andelen kvinnor från 26 till 34 procent.

År 1987 gällde kampanjen kommunalvalen. Andelen kvinnor ökade

från 24 till 31 procent. D Dahlerup m.fl., Vi har väntat länge nog, 1989, s. 18 f.

5.4.7 Några uppgifter om det isländska kvinnopartiet,

Kvennalistinn

Partiet bildades år 1982 bl.a. som en reaktion mot den låga kvinnorepresentationen i de beslutande församlingarna Island. De etablerade partierna hade under 1970-talet inför nomineringarna börjat anordna provval utan att det i nämnvärd grad hjälpt fram kvinnorna. På 1970talet hade också svängningarna bland väljarnas röster blivit större än tidigare och partianknytningen mindre stabil. Detta gjorde det lättare för ett nytt parti att slå sig fram. Partiet mottogs negativt de

av

sou 199321 Allmänna överväganden

etablerade partierna och massmedia. Bl.a. kritiserades det för att splittra vänstern och därmed indirekt stödja de konservativa. Vidare

anklagades det för att ha oklara ståndpunkter i utrikespolitiken. Det har sagts att partiets tydligaste inflytande ligger i att det för fram frågor som angår kvinnor. Vid valet till alltinget år 1983 fick

Kvennalistinn 5,5 procent av rösterna i landet och 3 de 60 av mandaten.

Vid alltingsvalet år 1987 valdes 13 kvinnor in i alltinget, vilket

motsvarar drygt 20 procent. Av dessa kom 6 från Kvennalistinn. Detta bedömdes som en klar framgång eftersom ett nytt parti sällan ökar

sina mandat när det kandiderar för andra gången. Efter valet år 1991 uppgår andelen kvinnor i alltinget till 24 procent, vilket motsvarar 15

platser. Av dessa korn 5 från Kvennalistinn. Partiet gick alltså något

tillbaka. Kvennalistinn har sitt största stöd bland välutbildade kvinnor

och offentligt anställda. Åldersmässigt finns de flesta sympatisörerna

i åldersgruppen 25 45 år. D Dahlerup m.fl., Vi har väntat länge

-

nog, s. 106 G H Kristinsson, SPS Vol. 14 No 1991, 343 ff

s.

Valñnansiering

5.5.1 Inledning

Det är enligt direktiven viktigt att undvika att personer erövrar mandat till följd av stora ekonomiska insatser eller andra ovidkommande

omständigheter. Personvals- och valkretsutredningen, år 1977

som

föreslog ett valsystem av belgisk modell, fick viss kritik för att inte ha ägnat frågan om kandidaternas valfinansiering tillräcklig uppmärksamhet. I detta kapitel redovisas kommitténs överväganden i frågan.

5.5.2 Bakgrund till reglerna partiñnansiering och några

om

uppgifter om utländska förhållanden

Under slutet av 1940-talet kom frågan om hur partierna finansierar sin verksamhet att uppmärksamhet. Krav framfördes på att de politiska

organisationerna borde åläggas bokföringsskyldighet och förpliktas att offentligt redovisa sina inkomster och utgifter. Detta ledde till att en utredning tillsattes. Utredningen kom fram till att någon lagreglering

på området inte var önskvärd SOU 195156. Som skäl för detta

framhölls bl.a. att partierna upprätthöll sådan position i demokratin

en att de inte skulle vara föremål för administrativ kontroll eller

Allmänna överväganden sou 199321

övervakning. Vidare ansågs att krav på redovisning skulle kunna skada både partier och bidragsgivare. Dessutom bedömdes det bli svårt att övervaka efterlevnaden av en reglering. Utredningen uttalade sig alltså mot lagstiftning på området och rekommenderade i stället frivilliga överenskommelser mellan partierna. Någon lagstiftning genomfördes inte heller i detta sammanhang. Debatten om de politiska partiernas finansiering kom under 1950- och 1960-talet att en något annorlunda inriktning. Från att ha gällt framför allt frågan varifrån om partierna erhöll stöd, försköts frågan till att gälla om staten borde bidra till partifinansieringen. År 1965 beslöt riksdagen att införa ett statligt stöd till de partier som var representerade i riksdagen. Det övergripande målet för det statliga partistödet var att stärka de politiska partiernas ställning i opinionsbildningen och därmed stärka demokratin. Dessutom bedömdes det bl.a. kunna förebygga beroende av enskilda bidragsgivare samt förbättra möjligheterna till kontinuerlig kontakt mellan partierna och väljarna. Det statliga partistödet följdes år 1969 av ett beslut om kommunalt partistöd. Den nuvarande regleringen av det statliga partistödet har sin grund i en överenskommelse mellan partierna som kom till uttryck i prop. 1972126. En av de grundläggande principerna var att det inte skall förekomma någon statlig kontroll av hur partistödet används. Statligt stöd till politiska partier som deltagit i riksdagsvalet utgår idag som partistöd och kanslistöd. Partistödet utgår i form mandatav bidrag. Huvudregeln är att antalet mandatbidrag som varje parti erhåller bestäms med hänsyn till utgången i de två närmast föregående valen. Kanslistödet utgår som grundstöd och tilläggsstöd. Grundstödet är satt i relation till röstetalet för varje parti medan tilläggsstödet bygger på mandatfördelningen. Dessutom erhåller partigrupperna ett direkt stöd och riksdagsledamöterna får administrativ service och kontorshjälp. Det kommunala partistödet är konstruerat på så sätt att kommuner och landsting får lämna bidrag till partier som är representerade i fullmäktige.

Lagstiftning eller frivilliga överenskommelser

Som framgått av det föregående har tanken på en lagreglering av partiernas finansiering inte fått något starkt fäste i vårt land. Lagstiftning har därför kommit att gälla enbart det offentliga stödet till partierna. Partierna har i viss mån genom ömsesidiga eller ensidiga beslut åstadkommit en privat reglering på partifmansieringens område. Således har riksdagspartierna år 1980 kommit överens om att på begäran redovisa sina inkomster och utgifter på nationell nivå.

sou 199321 Allmänna överväganden

Dessutom har Folkpartiet liberalerna och Moderata samlingspartiet beslutat att upphöra med att ta emot direkta bidrag från företag. Socialdemokraterna har beslutat upphöra med kollektivanslutning av fackföreningsmedlemmar. Denna frivillighetens väg framstår vid en internationell jämförelse som mindre vanlig. Sverige kan tillsammans med Norge sägas utgöra undantag i detta avseende. I länder USA, som Västtyskland och Japan, har erfarenheter av korruption, där mäktiga bidragsgivare skapat starka beroendeband till partier och kandidater, förstärkt kravet på lagstiftning och kontroll. Även i andra länder har idén om en fastare reglering vunnit terräng. Såsom nämns nedan gäller detta bl.a. Danmark och Finland. Partistödsutredningenbehandlade i betänkandet Kommunaltpanistöd SOU 199180 inte frågan om redovisning för erhållet partistöd. Jfr G Gidlund, Vinna eller försvinna, SOU 199180, bilaga 3

Några uppgifter om utländska förhållanden

I Belgien förekommer offentligt partistöd. Något förbud mot privata bidrag finns inte. Enskilda kandidater erhåller inte inte något offentligt stöd. Sedan år 1989 gäller vissa begränsningar för hur mycket pengar som partier och enskilda kandidater får spendera på valkampanjer. Såväl partierna som de enskilda kandidaterna är skyldiga att redovisa sina utgifter i och för valrörelserna. Privata bidragsgivare behöver inte uppges. Anledningen till att valfinansieringen reglerades var i första hand att försöka hålla nere kostnaderna för valkampanjerna hade som blivit mycket kostsamma. Offentligt partistöd infördes i Danmark år 1965 och utökades år 1986. Privata donationer till partierna förekommer. Vad särskilt gäller bidrag från fackföreningar och liknande organisationer gäller att medlemmarna har rätt att avstå från att bidra. Sedan den l januari 1991 gäller bl.a. att alla partier nominerat kandidater till som folketingsval och val till Europaparlamentet skall årligen redovisa sin ekonomi med uppgift om alla inkomstkällor, privata liksom offentliga. Några slutsatser angående hur regleringen verkar har ännu inte kunnat dras. Offentligt partistöd förekommer i F inland sedan år 1967. Stödet ges dock inte för kommunalvalen. Partierna är lag ålagda att genom redovisa för partistödet. Det är ingen hemlighet att partier och enskilda kandidater erhåller privata donationer i inte obetydlig omfattning, liksom att valrörelser finansieras delvis med lån. Krav har rests på att såväl partier som kandidater skall redovisa sin kampanjbudget offentligt.

Allmänna överväganden sou 199321

I Norge förekommer offentligt partistöd sedan år 1970. Liksom i Sverige saknas offentlig kontroll över hur partierna använder stödet.

Förbud för privata donationer finns inte. Vissa partier redovisar

frivilligt sina inkomstkällor. Enligt uppgift har inte det stora personvalsinslaget vid de kommunala valen fått till följd att enskilda

kandidater för egna valkampanjer på ett sådant sätt förekommer som i Finland. I USA har sedan slutet av 1800-talet funnits bestämmelser för

finansiering av valkarnpanjer. Den nuvarande regleringen är från år 1971. Valkampanjer i USA bekostas inte enbart kandidaternas

genom

egna insamlingar även om dessa utgör den viktigaste finansieringskällan. För att minska beroendet förmögna bidragsgivare eller

av

intressegrupper har skapats en möjlighet för kandidater att i inledningsskedet av en presidentvalskampanj ansöka om allmärma medel.

Som skattebetalare kan man anvisa en del av sina skattemedel till

presidentvalskampanjer. Vad gäller privata kampanjbidrag gäller bl.a.

att enskilda personer inte får bidra med mer än 1 000 $ till varje kandidat. För sammanslutningar är beloppet 5 000 Detta gäller direkta bidrag. Det finns inget som hindrar att enskilda eller personer sammanslutningar propagerar för eller emot kandidat till vilken en

kostnad som helst så länge det sker utan kontakt eller samordning med kandidatens kampanjkommitté. Det är också tillåtet bidrag till

att ge

politiska partigrupper som sedan fritt kan använda medlen i valarbetet.

Denna typ av bidrag, soft money, brukar ofta användas till kampanjer

för att väljare att registrera sig. Kandidaterna är skyldiga att redovisa intäkter och utgifter i valkam-

panjen och måste kunna visa varifrån medlen kommer och hur de

använts. Kampanjernas finanser granskas av av den federala valkom-

missionen som kontrollerar att bestämmelserna följts.

5.5.3 Valfinansiering i ett personvalssystem

Allmänt

Den omständigheten att den svenska formen för hur partierna

finansierar sin verksamhet inte kringärdats med detajerad reglering

en

kan ses som ett uttryck för att systemet med statligt och kommunalt partistöd i kombination med frivilliga åtaganden från partiernas sida fungerat väl. Erfarenheter från utlandet visar nämligen att krav på detaljerade regler för valfinansiering brukar uppstå reaktion

som en

mot vad som uppfattas som brister i systemet.

Dessa brister kan hänföras till framförallt tre olika problem.

sou 199321 Allmänna överväganden

En ojämn fördelning av resurser vilket leder till bristande konkurrens mellan de politiska partierna.

2. Hot mot det öppna demokratiska samhället manipulering genom av väljarna. Väljarna har rätt att veta vilka intressen som står bakom partierna.

Korruption och mutor.

Vad som förefaller i första hand ha uppfattats oönskade effekter som är de bindningar som kan uppstå mellan å ena sida stora bidragsgivare och å andra sidan partier eller enskilda kandidater mottagare. som Enligt kommitténs uppfattning är det främst risken för uppkomsten av sådana bindningar som bör beaktas vid bedömningen direktivens av krav på inte bör kunna erövra mandat till följd att en person av stora ekonomiska insatser. I ett valsystem där kontrollen över kandidaturvalet förskjuts från partierna till väljarna och det därmed blir viktigare för kandidaterna att synas kommer valrörelserna sannolikt att få ett tydligare personligt inslag än vad som är fallet nu. Det innebär att kostnader kan komma att uppstå för enskilda kandidaters mer eller mindre personinriktade kampanjer. I den mån sådana kampanjer utarbetas och finansieras av partierna för att särskilt lansera vissa av de egna kandidaterna finns inte anledning att göra några invändningar. Tvärtom är detta ett sätt att ge väljarna information om kandidaterna, vilket är viktigt i ett personvalssystemen. I stort sett samma bedömning måste göras för det fall enskild en kandidat använder sig av egna medel för att finansiera personinen riktad kampanj inom partiet. Risken för otillbörliga bindningar finns inte i det fallet. Visserligen kan det uppfattas kandidaten som om genom sin privatekonomiska ställning skaffar sig ett försteg framför sina partikamrater och därmed snedvrider konkurrensen. Detta är dock en fråga som det bör ankomma på varje enskilt parti att hantera. Enligt kommitténs uppfattning kommer situationer av det slaget inte att bli vanliga. Det är däremot inte orealistiskt att räkna med att ett ökat personvalsinslag kommer att bidra till ett större intresse från utomstående att stödja enskilda kandidater. Även kandidaternas ur synpunkt är det rimligt att räkna med ett större intresse eftersom undersökningar visat att det finns ett samband mellan storleken på de läggs resurser som ner på personlig propaganda och framgångar i val. Det kan däremot inte sägas råda någon automatiskt koppling mellan storleken på de ekonomiska insatserna och valresultatet. Det belyses bl.a. det förhållandet av att i det senaste riksdagsvalet i Finland manlig känd kandidat, trots en

Allmänna överväganden sou 199321

en betydande ekonomisk satsning, fick se sig slagen av en betydligt yngre och relativt okänd kvinnlig partikamrat. Frågan om enskilda kandidaters valfinansiering har flera aspekter.

En grundläggande distinktion bör göras mellan situationer då miss-

tankar om otillbörliga bindningar mellan bidragsgivare och mottagare

kan tänkas uppstå och situationer då så inte är fallet. Det går nämnligen inte att hävda att alla former av bidrag från utomstående är att bedöma som oönskade eller otillbörliga. För svenskt vidkommande

kan man tänka sig vissa typsituationer som kan utgöra en grund för

den vidare diskussionen. För det första kan man tänka sig situationer där det uppfattas som

om bidragsgivaren, antingen bidraget lämnas direkt till kandidaten

eller via särskilt upprättade kampanjfonder, gör donationen i annat än

ideellt syfte. Den mer eller mindre uttalade avsikten skulle då att

vara

kandidaten på ett mer direkt sätt förväntades arbeta för att främja bidragsgivarens intressen. Som exempel kan nämnas att ett företag gör mycket stora donationer till en enskild kandidat. Situationer av detta slag måste bedömas som otillbörlig valfinansiering. En annorlunda situation uppstår naturligtvis när syftet med bidraget

är en önskan att se en viss kandidat vald på grund av de politiska mål som vederbörande sagt sig vilja arbeta för och kanske också på grund av kandidatens personliga egenskaper. Om exempelvis enskilda personer eller grupper av personer av sådana skäl vill bidra ekonomiskt till att en viss kandidat blir vald kan det inte betraktas som

något otillbörligt. Tvärtom innebär agerandet ett sätt uttrycka politiskt

engagemang och intresse. På motsvarande sätt bör ses stöd som kan komma att lämnas från

olika intresseorganisationer, under förutsättning att beslutet att lämna

stödet är förankrat hos medlemmarna och att ingen tvingas att lämna

något bidrag. Det ger då uttryck för medlemmarnas preferenser.

Vad som nu sagts är naturligtvis en förenkling. I praktiken torde det i många fall vara ogörligt att skilja mellan olika bidrag på grundval av

bakomliggande syften. Det torde också vara i det närmaste omöjligt

att finna ett helt lämpligt sätt dra en klar gräns mellan bidrag som skall anses otillbörliga och sådana som bör ses som uttryck för politiskt engagemang och intresse. Promblematiken påminner de om

gränsdragningsproblem som finns när det gäller att avgöra huruvida en gåva är att bedöma som en muta eller Enligt kommitténs uppfattning kommer den nuvarande kriminaliseringen av mutbrott och bestickning att omfatta mer flagranta fall otillbörlig valfinansiering.

av Särskilda åtgärder som vidtagits utomlands för att komma till rätta

med problem kring valfinansiering är att närmare reglera förutsättningarna för att enskilda och organisationer skall få lämna bidrag.

sou 199321 Allmänna överväganden

Som exempel kan nämnas det i Italien uppställda och med böter sanktionerade kravet att privata företag inte får lämna bidrag utan att detta först beslutats i vederbörlig ordning och redovisats i bokföring- För danskt vidkommande gäller bl.a. att fackföreningar och vissa en. andra intresseorganisationer får lämna bidrag till partier men att enskilda medlemmar inte kan tvingas att bidra. Ett annat sätt hantera problematiken kring valfmansieringen är det används i USA, beträffande kandidaterna i presidentvalet. Där som gäller som nämnts vissa beloppsmässiga begränsningar för bidrag från enskilda. Enligt uppgifter i litteraturen är det inte ovanligt att regleringar av olika slag på valfmansieringens område följs av olika försök att kringå bestämmelserna. Detta understryker de svårigheter som är förenade med att finna ett lämpligt sätt att komma problemen. G Gidlund m.fl., The Public Purse and Political Parties, 1991, H Alexander m.fl., Comparative Political Finance the 1980s, 1989

Bedömning

Om vill på ett någorlunda enkelt sätt införa en reglering av vad man skall tillåtet och otillåtet just i fråga om enskilda kandidasom anses ters valfinansiering är det svårt att tänka sig något annat än en beloppsmässig gräns för bidrag till enskilda kandidater antingen dessa lämnas direkt eller via särskilt upprättade valfonder eventuellt i kombination med skyldighet att redovisa för mottagna medel. En en sådan reglering skulle avvika från den svenska traditionen som bygger på frivillighetens väg och innebära en skillnad i förhållande till vad gäller för partierna. Frågan är också i vad mån det är realistiskt som att tro på möjligheterna att kontrollera efterlevnaden av sådana bestämmelser. Dessutom skulle inte oväsentliga resurser få avsättas för att administrera en kontrollapparat. Det nu sagda innebär enligt kommitténs mening att reglering bör införas endast om det en föreslagna valsystemet kan antas få mycket negativa följder i form av oönskad valfinansiering. Som nämnts måste räkna med att ett ökat personvalsinslag ovan man kommer att leda till att det blir vanligare än med olika former av nu privat valfinansiering. l den mån verksamheten sker öppet och i sådana former att den kan ses som ett uttryck för politiskt engagemang och intresse innebär finansieringen enligt kommitténs uppfattning inget problem. Kommittén utgår därvid från att det inte är sannolikt att privat valfinansiering denna art kommer att anta sådana proav portioner att det blir möjligt för enskilda kandidater att förlita sig på bidrag från utomstående för att bekosta personligt inriktade kampanjer

Allmänna överväganden sou 199321

av större format. Det bör härvidlag också nämnas att reglerna om gåvobeskattning kan komma att aktualiseras för vissa former av

kampanjbidrag. Vad som kan inge betänkligheter är i stället dold och otillbörlig

en

valfmansiering av det slag som nämnts ovan. Vid en bedömningen

av risken härför bör det noteras att kommittén inte presenterar ett

renodlat personvalssystem. Även fortsättningsvis kommer

det att vara

partiorganisationerna som står för utformningen partiets ideologi

av

och ställningstaganden i sakfrågor. Den enskilde kandidatens ställning inom partiet i fråga möjligheten att påverka olika beslut kommer

om

att vara densamma som nu. Det finns med hänsyn härtill inte anledning att tro att det skulle bli vanligt att utomstående genom stora ekonomiska bidrag försöker vinna enskilda politiker för syften.

egna Inte heller från kandidatens synpunkt kan det bedömas särskilt som

lockande att med stöd av betydande utifrån driva

resuser en egen

kampanj i de fall det finns möjlighet att finansieringen kan

en

uppfattas som tvivelaktig. Frågor rör valfmansiering kommer

som sannolikt att bli föremål för intresse från massmedia. Risken för att

åsamka både sig själv och partiet skada är då påtaglig inte

om

finansieringen är i alla avseenden klanderfri. Det finns därför också anledning att anta att partiorganisationerna kommer att verka för att stävja tendenser i oönskad riktning. Sammantaget innebär

det sagda att

det är kommitténs uppfattning att ett ökat personvalsinslag i den form

som kommittén presenterar inte kommer att medföra sådana oönskade

konsekvenser i fråga om valfmansiering att det är befogat att föreslå att det nu införs beloppsmässiga begränsningar eller andra inskränkningar i fråga om bidrag till enskilda kandidater. Samma bedömning måste göras vad gäller införandet särskild skyldighet för

av en kandidater att redovisa för mottagna medel.

Skulle utvecklingen visa sig bli än vad kommittén

en annan

förutspått måste naturligtvis frågan tas upp till behandling på nytt.

5.5.4 Lobbying

Det större intresse för enskilda politiker, ett ökat personvalsinslag

som

kommer att medföra, väcker också frågan i vad mån politikerna kommer att utsättas för påtryckargrupper i större utsträckning än vad

som sker för närvarande och detta i så fall kan väntas ske på om ett annat sätt.

Redan i dag arbetar främst företag och organisationer med s.k. lobbying som ofta består i att förse politikerna med faktaunderlag.

sou 199321 Allmänna överväganden

Någon lobbyverksamhet av det slag som förekommer i USA och som är föremål för särskild reglering, har inte utvecklats i Sverige. En personvalsreform kommer att leda till att väljarna får ett ökat inflytande på valet av politiker. Det är därför realistiskt att räkna med stigande intresse hos såväl politiker som allmänheten för ömsesidiga kontakter. Det blir också lättare för särskilda grupper, organisationer och individuella väljare att skilja ut enskilda politiker och försöka fånga deras intresse. I den mån denna verksamhet bidrar till att förbättra tankeutbytet mellan väljarna och politikerna finns det naturligtvis inget att erinra mot den. Det är först när ett missbruk kan befaras uppkomma som det finns anledning att reagera. Enligt kommitténs mening framstår det inte som saimolikt att den ökning av personval som nu föreslås skulle medföra att lobbyverksamheten kommer att missbrukas. Kommittén finner därför inte anledning att i detta sammanhang föreslå någon reglering av lobbying.

5.6 Den fria nomineringsrätten

5.6. 1 Inledning

Trots att partisystemet utgör ett bärande element i den svenska demokratin är partiernas verksamhet i det närmaste helt oreglerad. I ett historiskt perspektiv kan detta förklaras med den misstro mot politiska partier som rådde före demokratins genombrott. En reglering av partiväsendet hade under sådana betingelser kunnat uppfattas som ett erkännande av partierna och kunde därför inte komma i fråga. Även sedan partiväsendet allmänt accepterats, och partierna kommit att omnämnas i bl.a. regeringsformen, har verksamheten förblivit oreglerad. Anledningen härtill är att principen om åsiktsbildningens frihet har ansetts motivera en stor varsamhet när det gäller en reglering av partiernas politiska verksamhet. Således har inte ordningen för nominering av kandidater till de allmänna valen reglerats i lag. Det innebär bl.a. att väljarna har rätt att på valsedeln ta upp vilken partibeteckning och vilka kandidater de vill. De kandidater som förs upp på valsedeln behöver inte ha gett sitt samtycke, vilket kan ses mot bakgrund av att varje valbar person i princip anses skyldig att åta sig uppdrag som riksdagsledamot eller kommunalt förtroendeuppdrag. Denna fria nomineringsrätt är en internationellt sett ovanlig företeelse. Det finns dock en viss begränsning i rätten att nominera kandidater, som tillkommit för att förhindra missbruk av partibeteckningar. En valsedel som upptar en registrerad partibeteckning måste som första

Allmänna överväganden sou 199321

namn uppta namnet på en kandidat som anmälts partiet i fråga. I

av

annat fall anses namnen på valsedeln obefintliga. Av hänsyn till dem som mot sin vilja förs på valsedlar har i 6 kap. 7 § vallagen

upp a

tagits in en bestämmelse som ger vederbörande rätt att anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Anmälningarna publiceras dock inte och inte heller medför en anmälning att valsedeln blir ogiltig eller det

att

aktuella namnet skall obefintligt. Tanken bakom be-

anses som stämmelsen är att den drabbade inför dem undrar över kandidatusom

ren skall kunna hänvisa till anmälningen, inte i och för sig

men

avstyra förfarandet. Möjligheten till anmälan hos länsstyrelsen utnyttjades i ett fåtal fall i samband med de allmänna valen år 1991.

5.6.2 Problem med den fria nomineringsrätten

De grupper som i dag utnyttjar den fria nomineringsrätten kan delas upp enligt följande 1 partierna, 2 enskilda väljare, 3 minoritets-

grupper inom partierna och 4 grupperingar står utanför de som etablerade partierna.

Partierna För partierna torde den fria nomineringsrätten

vara av

betydelse främst genom att de själva kan bestämma formerna och principerna för kandidatnomineringen. Av direktiven framgår

att

någon ändring härvidlag inte är önskvärd. Enskilda väljare Den praktiska betydelsen får i allt väsentligt sägas vara begränsad till möjligheten att göra strykningar i vart fall i

som kommunalvalen kan effekt. Det bör dock framhållas den fria ge att

nomineringsrätten också utnyttjas av enskilda väljare på ett sätt

som

inte kan uppfattas som annat än oseriöst. Detta kommer till uttryck bl.a. genom valsedlar med parodiska partibeteckningar och fiktiva

kandidater.

Minoritetsgrupper inom partierna Det är möjligheten för dessa

grupper att gå fram med spränglistor som brukar framhållas det som

främsta skälet för att behålla nomineringsrätten oreglerad. Anledningen är att rätten att lansera en spränglista garanti för

anses vara en att de nominerande instanserna inom partierna inte blir maktfullkomliga.

Grupperingar utanför partierna Frånvaron regler för kandidat-

av

nomineringen har lett till att det vid varje val brukar ske försök från personer som står utanför de etablerade partiorganisationerna på

att

olika sätt utnyttja systemet. Syftet är naturligtvis de kandida-

att egna

terna skall bli valda. Det typiska tillvägagångssättet är på

att en

valsedel med ett annat partis beteckning företrädare

ta upp en för det partiet på första plats och därefter placera eller flera kandidater för en

sou 199321 Allmänna överväganden

det egna partiet. En annan variant är att gå fram under parti-

egen

beteckning och med en egen kandidat på första plats. Därefter

tas upp

namnen på kända personer, som inte behöver ha tillfrågats, för att skänka listan legitimitet. Förfaranden det slag beskrivits kan

av som

betecknas som missbruk av den fria nomineringsrätten eftersom de bygger på att väljaren inte har korrekt information eller t.o.m.

vilseleds. Problemen som uppstår till följd detta missbruk är olika slag. av av

Illojalt utnyttjande av partibeteckning och integritetskränkningar

av

dem som mot sin vilja sätts på valsedlar är de tydligaste. För de

upp

partier som drabbas innebär utnyttjandet partibeteckningen

av uppenbara olägenheter. Det torde inte heller råda någon tvekan om att

det kan innebära stort obehag för att mot sin vilja bli

en person

uppförd på en valsedel och därmed bli förknippad med åsikts-

en

riktning som vederbörande kanske inte delar. Utöver de nänmda

nu

problemen tillkommer också att förtroendet för valordningen på sikt

riskerar att undergrävas om förfaranden det slag nämnts av som framstår som acceptabla. Många människor torde nämligen uppfatta

dem som bedrägliga. Härtill kommer det demokratisk synpunkt

ur

betänkliga att en person kan komma att ta plats i folkvald för-

en

samling utan att ha tillräckligt stöd bland väljarna. För riksdagsvalets del kan det också uttryckas som att fyraprocentsspärren kringgås. Mot detta skall vägas möjligheten för minoritetsgrupper inom partierna

att kunna lansera spränglistor, vilket måste sägas

vara en utomordentligt viktig del i det nuvarande valsystemet. Det framgår också direkti-

av ven att denna rätt bör behållas.

5.6.3 Åtgärder för att komma missbruk

Det finns olika sätt att komma till rätta med problemet med illojalt utnyttjande av partibeteckning. Ett sätt är att införa regler på det

som ena eller andra sättet inskränker rätten att nominera kandidater. En

annan möjlighet är att skapa en ordning som bidrar till att det före

valdagen är känt vilka listor kommer att delta. Det får sedan bli som partiernas sak att informera om eventuella särlistor.

Exempel pd åtgärder som inskränker rätten att nominera kandidater

Ett lagtekniskt enkelt sätt att föreskriva att de två första

vore namnen

på valsedlar med registrerad partibeteckning skall anmälda. Det

vara skulle inte innebära någon garanti för att missbruket upphörde. Dock

skulle det bli mer ointressant att utnyttja andra partibeteckningar

Allmänna överväganden sou 199321

eftersom den kandidaten skulle få placeras lägre på listan. Att egna kräva att alla namn listan skall vara anmälda vore en effektiv åtgärd skulle samtidigt innebära att den fria nomineringsrätten avmen skaffades. En något mindre ingripande åtgärd är att införa ett förbud

mot att nominera personer under en partibeteckning om de inte är

medlemmar i det aktuella partiet. Det skulle möjligen fordra regler för medlemsskap i politiska partier. Ett annat sätt att minska risken för otillbörliga förfaranden är att fordra ett visst antal namnunderskrifter till stöd för lista för att den skulle få delta i valet. Det skulle en försvåra för mycket små grupper att lansera särlistor. En sådan ordning torde kräva någon form av förhandsanmälan av kandidatlistor. De åtgärder nämnts nu har övervägts av tidigare utredningar som emellertid funnit att förslagen i alltför hög grad inskränkt den fria som nomineringsrätten, varför något lagförslag inte lagts fram.

Åtgärder som ger ökad information om de listor som deltar i valet

För att det före valet skall bli känt vilka partier och kandidater som kommer att ställa kan ett krav på förhandsanmälan av kandidatupp listor införas. Anmälningarna bör göras hos RSV. Listor som inte anmälts får inte delta i valet. En ny ogiltighetsgrund måste då tas in i vallagen. Alla röstberättigade skall ha rätt att anmäla kandidatlistor och några särskilda begränsningar av rätten att nominera personer behöver inte införas. Den enda inskränkning av den fria nomineringsrätten blir följden är att sista tillfället att nominera kandidater i som princip flyttas från valdagen till tidigare tidpunkt. Även den regeln en kan mjukas att möjligheten att skriva till namn på listor upp genom behålls. Den möjligheten blir då naturligtvis begränsad till anmälda listor eller till partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter som RSV tillhandahåller. Den skisserade ordningen skulle innebära att nu ett parti viss tid före valet från RSV skulle kunna få uppgift på en samtliga listor deltar i valet under partiets beteckning, och vidta som de åtgärder kan behövas för att informera väljarna om eventuella som

listor som upptar namn på personer utan någon anknytning till partiet.

Dessutom skulle den angivna ordningen troligen medföra att man vid sammanräkningen helt kunde bortse från valsedlar med parodiska partibeteckningar och slippa redovisa dem i det officiella valresultatet. Den kanske besvärligaste frågan är när anmälningarna av kandidatlistor senast skall vara gjord. Tidpunkten bör ligga efter sista dagen för anmälan av kandidater till skydd för partibeteckning. Detta för att de Önskar lansera särlistor skall ha en möjlighet härtill. De måste som veta vilka namn som är anmälda och alltså skall toppa särlistan. Det torde i och för sig vara en fördel om tidpunkten läggs så nära valet

sou 199321 Allmänna överväganden

som möjligt, för att minsta möjliga ingrepp skall ske i nominerings-

rätten. Dock måste de partier önskar vidta åtgärder särlistor som mot

få tillräckligt med tid på sig. Hänsyn bör också tas till poströst-

att

ningen börjar 24 dagar före valdagen. Senast vid denna tidpunkt bör definitiva kandidatlistor föreligga. Möjligen bör tidpunkten läggas tidigare. Den kan då samordnas med tidpunkten för beställningar eller leverans av valsedlar. Normalt sett skall sådana beställningar göras i så god tid att leverans kan ske senast 45 dagar före valdagen. Om tidpunkten samordnas med sista dagen för beställning valsedlar

av

kommer de definitiva kandidatlistorna att föreligga i maj. Det får emellertid bedömas för tidigt. En lagom avvägning kan

vara vara att föreskriva att kandidatlistoma skall RSV tillhanda 45 dagar före vara

valdagen. De som önskar vänta med att offentliggöra sina listor till dess torde ändå få tillräckligt med tid för att ombesörja tryckning och

distribution och de partier behöver gå med information som ut om särlistor får tillfälle till det.

Den största betänkligheten mot den skisserade ordningen ligger i

att

den förutsätter att partierna går ut och informerar eventuella

om

särlistor. Det har visat sig att partierna olika skäl är obenägna

av att

göra detta, trots att det varit känt att utomstående lagt fram

grupper

listor med ett etablerat partis beteckning. Dessutom kan det ifrågasättas om det är rimligt att ett parti under valrörelse skall behöva

en

avsätta resurser till upplysningskampanjer det slaget.

av

Åtgärder för att förhindra att personer mot sin vilja sätts pd

upp

valsedlar med partibeteckning

Ett effektivt sätt att komma till rätta med problemet föreskriva vore att

att alla valsedlar skulle tryckas i central regi och att den lämnade

som

in ett manuskript skulle bifoga godkännande från samtliga kandidater

som tagits upp på valsedeln. En liknande åtgärd att låta kandida-

vore ter få dra tillbaka sin kandidatur från listor de inte till

som samtyckt

att kandidera under. De nu nämnda åtgärderna skulle emellertid

innebära att partierna kunde kontrollera möjligheten gå fram med

att

spränglistor. De torde därför inte kunna komma i fråga. Ett annat sätt att angripa problemet kan vara ordning med förhandsanmälan

en av

kandidatlistor i förening med effektivare regel än den nuvarande

en

möjligheten att hos länsstyrelsen anmäla att kandidaturen är oönskad. Kravet på förhandsanmälan skulle rimligen leda till att det

upp-

märksammades om personer utan någon anknytning till visst parti

ett

kandiderade för det partiet. Den på det sättet utnyttjades skulle

som

därefter hos länsstyrelsen, i dag, kunna anmäla han eller hon

som att

inte samtyckt. Därutöver skulle vederbörande kunna rätten få

ges att

Allmänna överväganden sou 199321

sin anmälan publicerad i dagspressen. Denna ordning skulle dock innebära ökade kostnader.

5.6.4 Bedömning

Som framgått av det tidigare sagda förefaller det vara ett i det närmaste olösligt problem att förhindra missbruk av den fria nomineringsrätten om denna rätt skall bibehållas i sin nuvarande form. Kommittén anser emellertid att det är oacceptabelt att, med kännedom om det missbruk som förekommit, underlåta att vidta åtgärder. Dessbättre sammanfaller kommitténs uppdrag att föreslå ett ökat personvalsinslag med möjligheterna att minska intresset för att missbruka nomineringsrätten. I ett valsystem där möjligheterna till personröstning kommer att bestå i att på valsedeln markera en kandidat jfr kap. 6 och där alltså dessa markeringar har betydelse för kandidaturvalet kommer med största sannolikhet intresset för att gå fram med listor, i hopp om att vilseleda väljarna, att minska. Det kommer nämligen inte att räcka med att, som i dag, förmå väljarna att ta fel lista. Dessutom måste de förmås att markera en kandidat som inte har någon anknytning till partiet. Risken att någon skulle kunna manipulera väljarna till detta får bedömas som liten. Enligt kommitténs bedömning kommer alltså det ökade personvalsinslaget i sig att medföra att det blir mindre intressant att försöka

utnyttja den fria nomineringsrätten på ett otillbörligt sätt. Skulle det

mot förmodan visa sig att intresset för personval blir mycket svalt kommer det dock inte att bli någon större förändring jämfört med dagens system och intresset av att missbruka systemet kommer således att finnas kvar. Kommittén anser därför att det är befogat att markera det utsiktslösa i att försöka utnyttja etablerade partibeteckningar. Ett okomplicerat sätt att göra detta är att införa ett krav på att inte bara det första namnet på en valsedel skall vara anmält utan att de två

första namnen skall vara sådana. Det innebär att den som vill utnyttja en partibeteckning kan placera sin egen kandidat först på tredje plats,

vilket naturligtvis kommer att minska möjligheterna till inval. Frågan

är då hur en sådan ordning kommer att slå mot minoritetsgrupper

inom partierna som vill gå fram med traditionella spränglistor. Sådana

listor sprids inte i syfte att vilseleda väljarna, utan för att ge dem

ytterligare alternativ på kandidater som står bakom partiets ideologi. En förutsättning för att en sådan spränglista skall vinna framgång i ett

personvalssystem torde vara att välj arna genom öppet opinionsbildande

arbete förmås att lägga sina röster den eller de kandidater som minoritetsgruppen inom partiet vill föra fram. Möjligheten att med

sou 199321 Allmänna överväganden

någon utsikt till framgång lansera spränglistor, vilket får anses vara den mest värdefulla följden av den fria nomineringsrätten, kommer

därför att finnas kvar. Den inskränkning i den fria nomineringsrätten som kravet på två anmälda namn kan sägas innebära uppvägs alltså av möjligheten till personval. Förslaget innebär inte att att det införs ett krav på att en namnvalsedel måste uppta mer än ett namn. l de fall endast ett namn finns på valsedeln måste detta dock vara anmält om

partibeteckningen på valsedeln gäller ett parti som anmält kandidater till skydd för sin partibeteckning. Kommitténs förslag i denna del fordrar ändringar bl.a. i 14 kap. 5 §

vallagen.

Möjligheten att utnyttja personer som inte tillfrågats kommer i och för sig att finnas kvar, men kommer troligen inte att bli särskilt intressant. Denna variant av missbruk av den fria nomineringsrätten bygger på att ett parti går fram under egen partibeteckning och på

valsedeln tar upp kända personer i hopp om att detta skall dra röster till partiet. I ett system med möjlighet att personrösta är det rimligt att anta att de väljare som vill stödja den kända personen kommer att också ge henne eller honom sin personröst. Det innebär alltså ingen omedelbar fördel för övriga kandidater att den kända personen blir

vald. Enligt kommitténs uppfattning är det därför inte nödvändigt att föreslå några särskilda åtgärder för att förhindra att personer mot sin vilja sätts upp på valsedlar.

SOU 199321

6 Kommitténs

överväganden och förslag

rörande

personvalsinslaget vid riksdagsvalet

Inledning

Kommitténs uppdrag är att lägga fram ett förslag till ett valsystem som ger den enskilde väljaren ökade möjligheter till personval. Enligt direktiven skall utgångspunkt gälla att det riksproportionella som valsystemet skall behållas och att valen även fortsättningsvis skall ha karaktären av ett val mellan partier. Vidare bör enligt direktiven möjligheten att föra fram kandidater inte är nominerade behållas som och en reglering av partiernas nomineringsförfarande undvikas. Det har varit ett sedan lång tid framfört önskemål, såväl i riksdagen som i den allmärma debatten, att inslaget personval i det svenska av valsystemet bör ökas. Ett flertal utredningar har behandlat frågan men de förslag som har lagts fram har inte lett till lagstiftning. Av den kritik som framförts mot de framlagda förslagen kan utläsas denna att bl.a. riktat sig mot att förslagen varit svåra att tillämpa eller de inte att i realiteten ökat väljarnas möjligheter att påverka valet av representanter. När nu personvalsfrågan återigen behandlas görs det mot bakgrund av de tidigare utredningarna och med det övergripande syftet att finna vägar som stärker kontakterna mellan väljare och valda. Kommittén är enig om att det är angeläget att öka personvalsinslaget vid de allmänna valen och att sådan reform genomförs. Från den en allmärma debatten kan noteras att intresset för politikernas personligheter ökat bland väljarna. Svårigheten att överblicka de olika partiprograrnrnen, den snabba utvecklingen och förändringen inom politiken gör att väljarnas intresse i ökad utsträckning fokuseras på kandidaterna och deras förmåga att genomföra den politik de förespråkar. Detta gäller med särskild styrka på det lokala planet där personkännedomen är bättre än på riksplanet. Att bättre personkännedom också främjar en förtroendet för politiker visas forskningsprojektet Personinslag i av svenska val, se bilaga där det bl.a. konstateras att människor med en god personkännedom tenderar att ha ett större förtroende för politiker än väljare med en lägre grad kandidatkännedom. TV och av andra massmedia bidrar också till att väljarna tar intryck politikerna av och ökar intresset för personligheterna. De politiska partierna i Sverige och utomlands har dragit konsekvenserna den Ökade av

Riksdagsvalet sou 199321

personiñeringen av politiken och bl.a. anpassat sina valkampanjer därefter. Det är därför naturligt att denna utveckling också möts av en reell möjlighet för väljarna att påverka valet av vilka de vill se valda. En högre grad av personvalsinslag, med en större möjlighet för väljaren att få gehör för sitt val, kan också väntas fånga uppmärksamheten bland gamla och nya väljare för hur de politiska frågorna behandlas. Den ökade insikten hos väljaren att de valda har ett mer direkt personligt ansvar för sina politiska beslut kan också bidra till ett större intresse och förtroende för politikerna och medföra att den politiska debatten vitaliseras. När det gäller vilken metod som skall användas för att öka personvalsinslaget blir den avgörande frågan hur starkt detta inslag skall vara och om en förändring bör ske inom det nuvarande grundläggande valsystemet eller om en personvalsreform också bör föra med sig en mer långtgående förändring av valsystem, valkretsindelning m.m. Under arbetets gång har det inom kommittén diskuterats ett antal modeller för ett ökat personvalsinslag. Dessa diskussioner har lett till att kommittén funnit att det inte är lämpligt att försöka konstruera och föreslå ett system som till sin grundläggande struktur inte prövats i något annat land. Därför har blickarna vänts mot utländska valsystem. Närmast har intresset fokuserats på de nordiska grannländernas valordningar. Också andra europeiska system har studerats och då företrädesvis de som har åberopats i motioner och i den allmänna debatten. Redan uppdragets utformning begränsar kommitténs arbete till att finna en lösning som, med bibehållande av nuvarande grundläggande system, ger ett ökat inflytande för väljarna när det gäller att utse vilka som skall representera dem. Direktiven utesluter sålunda alla förslag som går ut på ett renodlat personval utan något inflytande från partierna. Så faller t.ex. ett system som bl.a. tillåter val enskilda av personer utan partitillhörighet, som det irländska, utanför uppdraget. Vidare kan inte förslag om obligatorisk personröstning av det slag som förekommer i Finland komma i fråga eftersom det förutsätter att en valsedel som saknar personmarkering förklaras ogiltig. Vid övervägande av vilka möjligheter som står till buds för att öka personvalsinslaget och samtidigt behålla ett partiinflytande är det naturligt att först pröva om den nuvarande formellt betydande men reellt närmast betydelselösa möjligheten att stryka kandidaters namn på valsedlarna kan göras mer effektiv. Kommittén har analyserat denna fråga men funnit att detta inte är en framkomlig väg. Enligt direktiven är utredningsarbetets övergripande syfte att finna en metod som minskar avståndet mellan väljare och valda. Ett sätt som kunde övervägas för att nå detta mål vore att minska Valkretsar-

sou 199321 Riksdagsvalet

nas storlek. Detta har emellertid inte ingått i kommitténs uppdrag och det har inte heller befunnits vara möjligt att i detta skede behandla frågan om valkretsindelningen. Ett förslag till en ändrad valkretsindelning finns emellertid i Personvals- och valkretsutredningens betänkande Personval och valkretsindelning SOU 197794. Det kan anmärkas att en proposition beslutats den 17 december 1992 rörande en ändrad valkretsindelning av Malmöhus län prop. 199293l63. Vid övervägande av vilket system som bäst uppfyller de i direktiven givna förutsättningarna har kommittén särskilt fäst avseende vid att detta bör vara rimligt enkelt att tillämpa för de röstande samt att sarmnanräkningsförfarandet görs så smidigt som möjligt. Det är emellertid ofrånkomligt att ett ökat personvalsinslag inom ramen för ett listvalssystem kräver att väljaren på ett eller annat sätt markerar den eller de kandidater som han eller hon i första hand vill se vald. Jämfört med den nuvarande ordningen tillkommer alltsa ett moment. Det går då inte att bortse från risken för missförstånd med otydliga eller felaktiga markeringar som följd. Med hänsyn härtill och eftersom valet skall ha karaktär av partival bör, enligt kommitténs mening, ett nytt system konstrueras så att en valsedel saknar som personmarkering, eller där denna är otydlig, inte betraktas som ogiltig utan tillgodoräknas partiet. Kravet på enkelhet har vidare lett kommittén till uppfattningen att mer än en personmarkering på samma valsedel inte bör få förekomma. Om den fria nomineringsrätten i princip skall behållas och flera listor för samma parti i en valkrets tillåtas, torde en ordning med flera preferensröster komma att försvåra sammanräkningen och inte oväsentligt fördröja valresultatet. Vidare kan man inte bortse från att det förutsätter att väljarna har mycket god kännedom kandidaterna. om Detta kan vara särskilt svårt i Valkretsar med många mandat. En nyordning bör därför innehålla att en väljare inte får personrösta på fler än en kandidat. Skulle så ske bör markeringarna och på namnen valsedeln anses obefintliga och rösten tillgodoräknas partiet. Kommitténs övervägande leder fram till att personvalsinslaget i det svenska valsystemet bör förstärkas genom att en möjlighet till frivillig personröstning införs med en preferensröstning som är begränsad till ett namn. De väljare som inte vill rösta på person skall liksom i dag ha rätt att rösta på en partilista eller på en enbart partimarkerad lista. Detta ställningstagande överensstämmer med de grundläggande principerna för hur personvalsinslaget i Danmark och Belgien är konstruerat. Även Personvals- och valkretsutredningen och Folkstyrelsekommittén var inne på samma linje. När det gäller hur systemet närmare skall utformas skiljer sig emellertid kommitténs överväganden från övriga system. Hänsyn måste tas till de nuvarande speciellt

Riksdagsvalet sou 199321

svenska förhållandena som t.ex. att riksdagsval och kommunala val förrättas samtidigt samt att nomineringsrätten är i det närmaste oinskränkt. Vidare har valkretsindelningen och dess betydelse för mandatfördelningen stor betydelse för hur ett mer personinriktat system kan komma att verka. Samtidigt som kommittén övervägt olika metoder för att öka personvalsinslaget i den svenska valordningen har det förts överläggningar mellan de politiska partierna i vissa grundlagsfrågor och frågor som berör valsystemet och personvalsfrågan. Kommittén har med hänsyn härtill funnit anledning att utarbeta flera modeller med ett personinriktat valsystem för att ge underlag till den vidare mer diskussion som kan komma att föras. De presenterade modellerna ger uttryck för olika grad av personinflytande och förutsätter ringa eller mer långtgående förändringar av nuvarande valsystem. Kommittén lägger fram fyra modeller som alla bygger på inslag från utländska system. En tysk modell förenar majoritetsval med listval, en valkvotsmodell har utformats enligt belgisk förebild, ett

förslag med alternativa listformer bygger på en idé från det danska systemet med flera listformer samt en modifierad dansk modell som

bygger på det danska valsystemets sidoordnad uppställning. Kommittén har ansett det angeläget att behandla de olika förslagen relativt ingående och med belysande exempel. Den tyska modellen beskrivs dock mer principiellt eftersom den har bedömts fordra förändringar som faller utanför kommitténs direktiv. Även de olika modellerna beskrivs utförligt har det inte varit om nödvändigt att utforma detaljerade bestämmelser beträffande samtliga förslag. Kommittén har valt att behandla ett av förslagen, som inte utretts fullständigt tidigare, mer ingående. För detta har utarbetats författningstext och specialmotivering. Kommittén har bestämt att den modifierade danska modellen, vilken bedömts innehålla de moment i ett personvalssystem som kommittén funnit ändamålsenliga under nuvarande förhållanden, skall bearbetas djupare.

6.2 Strykningar av namn på valsedlar m.m.

6.2.1 Inledning

Strykningar av namn på partiernas valsedlar och andra förändringar, t.ex. ändrad ordningsföljd mellan kandidaterna, har i riksdagssom valet veterligen aldrig lett till att en kandidat på valbar plats blivit utslagen av en kandidat med en sämre placering. Detta brukar

sou 199321 Riksdagsvalet

förklaras med att förändringarna är för för effekt. En att ge annan vinkling är att säga att det svenska valsystemet är konstruerat så det att fordrar mycket hög grad en av personröstning i form av strykningar m.m. för att listordningen skall kunna frångås. Om man vill göra det nuvarande systemet mer effektivt i personvalshänseende utan att på något avgörande sätt förändra det finns två vägar gå. Den att ena innebär att man inriktar sig på att få väljarna i högre grad att än nu utnyttja möjligheten att göra förändringar på valsedlarna i form av strykningar, ändrad namnordning och tillskrivande av namn m.m. Den andra är att tekniskt göra valsystemet på så sätt förändrad om att en valsedel vid kandidaturvalet större värde i ges ett än dag. Eftersom strykningar är de mest betydelsefulla förändringarna på valsedlarna talas i fortsättningen enbart strykningar. om

2.2 Välj stimuleras arna att utnyttja strykningsmöjligheten

En åtgärd som skulle kunna öka strykningarnas betydelse är alltså att förmå väljarna att stryka på valsedeln i högre namn utsträckning än i dag. Detta skulle möjligen kunna ske ökad information hur genom om valsystemet fungerar. Det är emellertid att beakta att vårt nuvarande

system inte är alldeles lättillgängligt vad gäller behandlingen av förändrade valsedlar och dessas betydelse för vem som slutligen skall förklaras vald. Information skulle fordras bl.a. de regler om som finns för registrering partibeteckning och de bestämmelser av som behandlar i vilka fall namn på valsedlar skall obefintliga. anses vara Frågan är också vilket intresse det skulle finnas hos partierna att uppmana till och upplysa möjligheten stryka kandidater om att som partierna själva nominerat på de listorna. egna Om strykningsmöjligheten skall göras effektivare torde i första hand andra åtgärder än de nu nämnda få tillgripas.

6.2.3 Tekniska förändringar av valsystemet

Konsekvenserna strykning ett på valsedel dels av en av namn en är att den kandidat stryks förlorar röst, vilket försämrar hans som en eller hennes jämförelsetal, dels att de kandidater står efter den som som stryks flyttas upp på listan och därmed får bättre jämförelsetal. En strykning kan därför användas i två syften. Antingen för markera att missnöje med en viss kandidat eller för att förbättra chansen till inval

för de kandidater som står efter den stryks. Denna distinktion är som av betydelse när man diskuterar en effektivisering strykningar. Lite av

Riksdagsvalet sou 199321

slarvigt uttryckt kan man fråga sig om strykningarna skall användas för att hjälpa eller stjälpa. Av forskningsprojektet, bilaga framgår att personmotivets innebörd växlar. Mot bakgrund av att ändamålet med en reform angående personval är bl.a. att minska avståndet mellan väljare och valda, behandlas först den mer positiva synen på strykningar.

Strykningar som ett medel att stödja vissa kandidater

Teoretiskt kan väljaren med strykningar föra upp en kandidat från sista plats på listan till en topplacering. Förfarandet är emellertid omständligt eftersom ett stort antal strykningar måste göras. Folkstyrelsekommittén tog fasta på detta och föreslog ett betydligt enklare sätt att föra kandidat till första plats. Kommittén föreslog att väljaren med upp en en siffermarkering i en ruta på valsedeln skulle få ange om någon annan än den som partiet nominerat skulle stå överst på valsedeln. Detta kan sägas vara ett sätt att effektivisera den nuvarande strykningsmetoden, utan några mer ingripande förändringar i det bakomliggande systemet. Den bärande tanken var att möjligheten till förändringar skulle utnyttjas i större omfattning om förfarandet blev enklare. Fortfarande hade det emellertid krävts att mer än 50 procent väljarna enat sig om någon annan än den som partiet nominerat för av att det första mandatet skulle besättas i strid mot listordningen. Vill man åstadkomma en förändring i fråga om hur många väljare som skall kunna bryta listordningen torde man få söka sig till modeller som innebär att personrösterna ges ett visst försteg framför liströsterna vid sammanräkningen. Sådana modeller presenteras i senare avsnitt.

strykningar ett medel att hindra kandidater från att bli valda som

Redan nu innebär en strykning av ett namn på en valsedel att kandidaten betraktas som obefintlig på den valsedeln. Sett isolerat för sig är alltså strykningen till 100 procent effektiv. Det räcker emellertid inte för att påverka det slutliga resultatet. I stället kan man rent matematiskt höja värdet på strykningarna. Det skulle innebära att man säger att en strykning egentligen är värd mer än just en strykning. Man kan tänka sig olika tillvägagångssätt. En möjlighet är att införa en regel av den innebörden att en kandidat som får ett visst antal strykningar helt slås ut från listan. Om den spärren sätts vid exempelvis 5 procent av partiets röstetal uppnår man en ordning som måste sägas göra strykningarna effektiva. Det är dock att märka att en sådan ordning öppnar möjligheten för små grupper att påverka. En grupp väljare kan slå sig samman och, under förutsättning att de

sou 199321 Riksdagsvalet

uppgår till 5 procent av partiets väljare, helt säkra på att slå ut vara en av kandidaterna på listan. Man kan tänka sig andra sätt att rent tekniskt öka värdet hos strykningarna. En variant är att betrakta varje strykning som dubbel. Det skulle innebära att om en kandidat blivit struken på 100 valsedlar så skall hans eller hennes namn obefintligt på 200. För anses som att någon annan än nr 1 på listan skall bli vald fordras då att 25 procent, istället för som i dag 50 procent, stryker Systemet kan sägas nr innebära en slags negativ kumulering.

6.2.4 Kommitténs bedömning

Avgörande för hur ett system med effektiva strykningar bör utformas är vilket syfte strykningarna främst skall tjäna. Skall de ett ses som medel för väljarna att positivt uttrycka sina preferenser bör man överväga ett system av den art Folkstyrelsekommittén föreslog eventuellt kombinerat med en negativ spärr dock bör ligga som tillräckligt högt för att inte små grupper skall kunna styra personvalet. Det kan i detta sammanhang finnas anledning att erinra om att Folkstyrelsekommitténs förslag bedömdes inte få tillräckligt stor genomslagskraft prop. 878822 s. 34 och att det i Personvalskommitténs direktiv framhålls att det förslaget inte utan vidare torde kunna läggas till grund för en nyordning. Vill i stället att strykningarna man i första hand skall fungera ett medel för väljarna att peka ut och som hindra mindre populära kandidater finns anledning att överväga ett system som medför att strykningarna ett högre värde. Ett sådant ges system får dock en mycket negativ inriktning och det kan inte sägas vara ägnat att minska avståndet mellan väljare och valda. Kommittén anser sammanfattningsvis att det inte är en framkomlig väg att öka personvalsinslaget genom att försöka effektivisera strykningsmöjligheten.

6.3 Majoritetsval och listval av tysk modell

6.3.1 Grunddragen i förslaget

Ett sätt att öka personvalsinslaget är att kombinera listval i regionala kretsar med majoritetsval i enmansvalkretsar. Den bärande tanken är att en viss andel ledamöterna i riksdagen skall utses av genom majoritetsval i enmansvalkretsar medan återstoden skall väljas genom

Riksdagsvalet sou 199321

listval i regioner. Det innebär att varje väljare får avge två röster. En

i majoritetsvalet och en i det regionala listvalet. Personvalsinslaget

förstärks införande enmansvalkretsar framför allt genom att genom av

de kandidater nomineras i dessa kretsar kommer att bli mycket

som

synliga för väljarna, särskilt under valrörelsen. Däremot kan det inte sägas att införande enmansvalkretsar ökar väljarnas möjligheter att

av

påverka vilken partiets kandidater som skall representera partiet.

av

Det är tvärtom så att väljarnas inflytande i detta avseende kommer att obetydligt just i enmansvalkretsarna, eftersom partierna nomine-

vara endast kandidat. I och för sig skulle systemet medge att flera rar en

kandidater nominerades. Risken för röstsplittring skulle emellertid göra att det finns skäl för partierna att ändå nominera endast en kandidat. Den bristande möjligheten att påverka kandidaturvalet i

enmansvalkretsarna kan kompenseras genom att man i systemet för de

regionala listvalen inför möjlighet till preferensröstning. Kommittén

en

har funnit att preferensröstningen bör vara begränsad till endast ett

jfr avsnitt 6.1. För att göra listvalet effektivt måste man införa namn ändrade regler för hur mandaten skall fördelas inom partierna. Ett

system kombinerar majoritetsval i enmansvalkretsar med

som

regionala listval fordrar väsentligt djupare ingrepp i det nuvarande

systemet än de modeller presenteras senare, bl.a. därför att landet som

mäste indelas i enmansvalkretsar och regioner för listvalen. Val-

kretsindelningen och relationen mellan det totala antalet mandat i en-

mansvalkretsarna och det sammanlagda antalet regionala listmandat kan betecknas som nyckelfrågor.

6.3.2 Relationen mellan enmansvalkretsar och regionala

kretsar

Utgångspunkten är att de 349 mandaten i riksdagen skall fördelas mellan och regionala kretsar. Ett alltför stort antal en-

enmans-

mansvalkretsar kommer att leda till att riksproportionaliteten sätts i fara. Anledningen härtill är att stora partier tenderar att gynnas av val i enmansvalkretsar. Som jämförelse kan nämnas att i Tyskland, där

hälften ledamöterna i förbundsdagen utses genom val i enmansvalav kretsar, har mellan åren 1961 och 1987 samtliga mandat i enmansvalkretsarna vunnits CDUCSU eller SPD. Därför måste man ta av

hänsyn till partistrukturen vid utformningen av systemet. Beräkningar

visar att vid relation innebär 174 mandat i enmansvalkretsar en som

och 175 regionmandat skulle Socialdemokraterna med utgångspunkt från resultatet vid 1988 års riksdagsval ha erhållit 168 av de 174 mandaten i enmansvalkretsarna, medan ett riksproportionellt rättvisan-

sou 199321 Riksdagsvalet

de resultat hade varit 152 mandat. Det innebär

att ett stort inslag av

enmansvalkretsar sannolikt kommer upphov till att ge valteknisk samverkan eller valkarteller. Ett sätt komma till att rätta med denna situation är att begränsa antalet enmansvalkretsar.

Ett slutligt förslag enligt denna modell måste föregås av en noggrann analys av valkretsarnas antal och geografiska utformning.

Likaså måste de regionala kretsarna konstrueras så att överensstäm-

melse nås med regionens struktur i övrigt.

6.3.3 Mandatfördelningen mellan partier och

överskottsmandat

Mandatfördelningen mellan partierna bör liksom ske med den

nu

jämkade uddatalsmetoden. Avgörande för valresultatet mellan

partierna blir resultatet i de regionala listvalen. Det alltså är det resultatet som

bestämmer hur många platser i riksdagen parti kommer

ett att få. De mandat ett parti har fått, besätts som med de av partiets kandidater har i sina som segrat enmansvalkretsar. Om inte alla mandat kan besättas på det viset, skall återstående mandat tillträdas av

dem som varit mest framgångsrika i de regionala listvalen.

Skulle ett parti ha fått fler mandat i enmansvalkretsarna vad

än det är berättigat till enligt resultatet från listvalen uppkommer

överskottsmandat. Det

tidigare nämnda exemplet visade att Socialdemokraterna

vann i 168

enmansvalkretsar, men enligt listvalen berättigade till

var endast 152 mandat. 16 överskottsmandat uppkom alltså. Det torde inte vara

möjligt att finna en ordning som helt eliminerar risken för

över-

skottsmandat. Det finns då två alternativ. Antingen

får partiet behålla

dem och riksdagen utökas under mandatperioden

med motsvarande

antal platser, eller får partiet avstå från besätta mandaten.

att Det

senare alternativet är det principiellt mest tilltalande eftersom

det medverkar till ett proportionellt rättvisande resultat. Det är emellertid

kommitténs bedömning att det skulle vara utomordentligt svårt att

vinna förståelse för det synsättet bland partier, kandidater

och väljare.

Inför man ett system denna torde därför av art man acceptera att det någon gång kan inträffa att överskottsmandat uppstår och

att riksdagen får ett flytande antal platser under mandatperioden. Då måste regler införas som omöjliggör lika röstetal i kammaren. Det finns

emellertid

stora möjligheter att minska risken för överskottsmandat

genom att

begränsa antalet enmansvalkretsar. Ju färre sådana kretsar, desto

mindre risk för överskottsmandat.

Riksdagsvalet sou 199321

6.3.4 Mandatfördelningen inom partierna

Vad först gäller enmansvalkretsarna finns inget annat alternativ än att

låta röstetalet på varje kandidat avgörande. Den kandidat som får vara flest röster skall alltså förklaras vald.

När det gäller det regionala listvalet kan man tänka sig olika

möjligheter. Ett alternativ som ligger nära till hands är att behålla de nuvarande reglerna och låta varje kandidats jämförelsetal vara

avgörande. I kombination med majoritetsvalsystemet skulle det

emellertid leda till att väljarnas möjligheter att påverka kandidaturvalet

från det parti de sympatiserar med blev mycket begränsade. Kommittén därför att det inom listvalssystemets ram bör införas en

anser

möjlighet till preferensröstning där väljarna i högre grad än i dag kan påverka kandidaturvalet. En lämplig ordning kan vara att på det sätt Folkstyrelsekommittén föreslog, underlätta för väljaren att uttrycka sina preferenser låta mandatfördelningsreglerna vara oförändrade.

men

Följden skulle bli att valsedeln ges en utformning där väljaren med en

markering kunde den kandidat som han eller hon ville placera ange

överst. Fortfarande blir det dock varje kandidats jämförelsetal som blir avgörande för i vilken ordning kandidaterna skall väljas in.

6.3.5 Kandidatnomineringen och den fria nomineringsrätten

Förutom nomineringen till de regionala listvalen kommer de partier

så önskar att få nominera kandidater till valet i enmansvalkretsen. som

Någon lagreglering av partiernas nomineringsförfarande torde inte

behövas. Det finns heller inte anledning att, utom när det gäller enmansvalkretsarna, begränsa rätten att kandidera i flera valkretsar samtidigt. Det får olämpligt att kandidat ställer upp i anses vara en flera enmansvalkretsar eftersom det inte kommer att finnas någon naturlig ersättare för kandidaten han eller hon blir vald i flera om enmansvalkretsar. Däremot bör det vara möjligt för samma person att

kandidera samtidigt i både de regionala valen och enmansvalkretsarna. Det sagda innebär att särskilda regler för dubbelvalsavveckling och

utseende ersättare och efterträdare behövs. Ett bibehållande av den av

fria nomineringsrätten innebär att det knappast är möjligt att införa

officiell kandidatur så att det före valdagen står klart vilka personer

kandiderar. Därmed försvåras möjligheten att konstruera en

som valsedel som upptar samtliga kandidater.

sou 199321 Riksdagsvalet

Bestämmelser till skydd för partibeteckning måste införas

som en

följd av direktivens krav på att den fria nomineringsrätten bör behållas. Vad gäller listvalen torde system föreslagits i

samma som

avsnitt 5.6.4 kunna tillämpas. Det innebär alltså att varje valsedel

som

har en registrerad partibeteckning för ett parti anmält kandidater

som måste som första och andra namn uppta anmälda kandidater om valsedeln upptar mer än ett Finns det endast ett på namn. namn valsedel skall detta vara anmält. Vad gäller enmansvalkretsarna leder ett bibehållande den fria av

nomineringsrätten till att vem som helst kan ställa upp i valet under valfri partibeteckning. Sannolikheten torde inte stor att

vara samma parti ställer upp med mer än en kandidat. Däremot kan minoritets-

grupper inom partierna lansera en sprängkandidat.

För att systemet med enmansvalkretsar i kombination med fri

nomineringsrätt inte skall bli ohanterligt bör någon form av spärr införas for deltagande i valet. Därför bör endast den kan visa att

som

han eller hon stöds av ett visst antal röstberättigade

personer,

förslagsvis 200, tillåtas ställa upp i enmansvalkretsarna. Den vill

som delta i valet har att anmäla det hos RSV som kontrollerar att veder-

börande uppfyller kraven. Röster på kandidater i enmansvalen

som inte namnger en sådan godkänd kandidat blir ogiltiga. Samman-

fattningsvis innebär det sagda att den fria nomineringsrätten kan bibehållas i princip oförändrad i de regionala valen, inte låter sig

men förenas särskilt väl med val i enmansvalkretsar, där officiell kandidatur framstår som det naturliga.

6.3.6 Ersättarsystemet och dubbelvalsavveckling

Ersättare och efterträdare för kandidater utses alltid bland de icke valda kandidaterna på listorna i de regionala valen, varvid varje sådan

kandidats jämförelsetal får bli avgörande för ordningen. En kandidat som blir vald i två eller flera regionala kretsar tillträder

mandatet i den krets där hans eller hennes jämförelsetal är störst. Blir samma kandidat vald i dels en enmansvalkrets och dels regional en

krets måste enmansvalkretsen företräde. Där finns det ingen

annan företrädare för partiet som kan besätta mandatet. I sådan en situation får partiets representant i det regionala valet stod näst i som tur att bli vald, förklaras invald.

4 13-0214 97

Riksdagsvalet sou 199321

6.3.7 Förhandsanmälan

Partierna bör vara skyldiga att anmäla sitt deltagande senast 30 dagar före valdagen. Såvitt gäller de enskilda kandidaterna bör införas en möjlighet att anmäla sitt deltagande. Anledningen härtill är att det annars torde bli svårt att trycka valsedlar som samtidigt upptar de olika kandidaternas namn i både enmansvalen och regionvalen. Att så kan ske får närmast betraktas som en nödvändighet i ett system där väljaren har två röster. Alla kandidater som har anmält sitt deltagande senast viss dag bör alltså uppföras på en och samma valsedel där en det klart framgår vilket parti kandidaten representerar och om vederbörande kandiderar i en enmansvalkrets eller i en regional krets. Sista dag för anmälan bör lämpligen sammanfalla med den tidpunkt i dag är sista dag för beställning av valsedlar, dvs. kring första som veckan i maj.

6.3.8 Sammanfattande bedömning

Det mest framträdande draget i den tyska modellen är att valet av vissa av de kandidater som skall representera ett parti sker genom majoritetsval i enmansvalkretsar. Även väljarna inte kan påverka om partiet nominerat blir personvalet så tillvida utökat genom att vem kandidaterna blir mycket synliga för väljarna, särskilt under valrörelsen. Personvalsmomentet förstärks därutöver genom att preferensröstning medges vid de regionala listvalen. Riksproportionaliteten behålls genom att fördelningen av mandat mellan partierna sker på grundval av listvalen i regionerna. Emellertid kan ett majoritetsval komma att leda till att stora partier på bekostnad de små. Det i sin tur kan ge upphov till att de gynnas av mindre partierna går samman i någon form av valsamverkan. Hur denna situation skall behandlas och i vilken mån den behöver regleras måste bli föremål för överväganden som inte ingår i kommitténs uppdrag. Vidare förutsätter modellen att inskränkningar görs i den fria nomineringsrätten. Frågan om överskottsmandat måste lösas. Anpassning måste också ske till småpartispärren och framförallt måste en ny valkrets- och regionindelning ske. Sammantaget finner kommittén att, även om en modell efter tysk förebild uppvisar flera tilltalande drag från strikt personvalssynpunkt, sådan modell kräver överväganden av ett slag som griper in i ett en större sammanhang med förändringar av grundläggande förhållanden för de politiska partierna och väljarna. Ett sådant arbete faller utanför kommitténs uppdrag.

sou 199321 Riksdagsvalet

6.4 Valkvotssystem belgisk modell

av

6.4.1 Grunddragen i förslaget

Denna modell bygger, liksom personvalsutredningens förslag, på den belgiska valordningen. Kommitténs förslag företer därför också stora likheter med det som Personvals- och valkretsutredningen presenterade. Den huvudsakliga skillnaden är att den modell som nu läggs fram

visar på möjligheten av att införa en spärregel innebär garanti som en för att inte mycket små väljargrupper skall kunna styra personvalet.

Grundtanken är att partierna precis i dag skall rangordna

som kandidaterna på valsedlarna och att väljaren på valsedeln skall kunna markera den kandidat som han eller hon helst vill se invald. Endast en sådan markering får göras. Det är dock inget krav att någon sådan

markering görs. Preferensröstningen är således frivillig. En kandidat

som markerats på valsedeln sägs ha fått en personröst. De kandidater som uppnår ett visst antal personröster, den s.k. valkvoten, blir direkt invalda som partiets representanter oavsett på listan de är var

placerade. Härvidlag spelar alltså listordningen ingen roll. För de

kandidater som inte får tillräckligt med personröster får däremot

listordningen betydelse. Alla omarkerade namnvalsedlar, s.k. partiröster, kommer nämligen att tilldelas dessa kandidater, så långt

de räcker, så att så många som möjligt uppnår valkvoten och kan förklaras valda. Tilldelningen sker uppifrån på listan vilket de gynnar kandidater som placerats högt. Nedan anges närmare hur valkvoten beräknas och hur mandatför-

delningen sker. Avgörande för hur stort personvalsinslaget kommer att bli är främst i vilken utsträckning som väljarna kommer att utnyttja möjligheten till preferensröstning. Ett stort antal preferensröster Ökar sannolikheten för att listordningen kommer att frångås, vilket för väljaren kanske är det mest synliga beviset för att personröstningen fått effekt. Systemet bör rimligen också leda till att det blir

mer meningsfullt än i dag för en kandidat att profilera sig.

Vidare torde det bli mer intressant för olika intressegrupper att stödja och föra fram sin kandidat. Det kan dock finnas anledning att erinra om möjligheten att

av

personvalsinslaget, även om många väljare preferensröstar, inte blir alldeles synligt. Förklaringen till detta är att partierna och väljarna gör

samma värdering av de personer som kandiderar. Detta, som i och för

sig rimligen bör ses som en fördel, kan leda till att toppnamnen på

listorna får det alldeles övervägande antalet personröster. Det i sin tur kan innebära att listordningen i praktiken sällan kommer att frångås,

Riksdagsvalet sou 199321

vilket kan tolkas som att valsystemet inte på något avgörande sätt har förändrats genom att möjligheterna till personval ökat.

6.4.2 Valkvot och mandatfördelning

Förslaget berör endast mandaçfördelningen inom partierna. Det innebär att de nuvarande reglerna för fördelning av mandat mellan de

olika partierna kan behållas oförändrade. Mandatfördelningen inom partierna sker med en valkvotsmetod enligt följande En valkvot beräknas enligt följande formel

J b+c+1

a antalet röster på partiet inom valkretsen b antalet valkretsmandat till partiet c utjämningsmandat som partiet vunnit i valkretsen

Valkvoten motsvarar det minsta antal röster som fordras för att vinna ett mandat. Den eller de kandidater som fått lika många eller fler röster än som motsvarar valkvoten förklaras direkt invalda. Om inte

alla partiets mandat kan besättas på detta sätt sker följande. Partiröster

överförs till de ännu invalda kandidaterna. Överföringen kan ske

enligt olika principer. I det belgiska valsystemet tilldelas kandidaterna partiröster enligt listordningen, på det sätt som beskrivits inlednings-

vis. Det innebär alltså att den av de kandidater som inte blivit invald

på personröster och som står överst på listan tilldelas partiröster till

dess han eller hon uppnår Valkvoten. Om det därefter finns kvar

partiröster att fördela går dessa till den som är näst i ordning på listan osv. Denna princip för fördelning av partiröster innebär att partiets

rangordning av kandidaterna får en förhållandevis stor genom-

slagskraft. Personvalsinslaget blir därmed mindre påtagligt. Ett annat

sätt att fördela partirösterna är att låta personrösterna styra för-

delningen. Den kandidat som fått flest personröster men inte blivit

direkt vald skulle vara först i tur att tilldelas partiröster, därefter den

med näst flest personröster osv. till dess samtliga partiröster fördelats.

Denna senare variant skulle i praktiken innebära att personrösternas fördelning blev helt avgörande för kandidaturvalet. Det skulle

emellertid kunna leda till ett alltför reducerat inflytande för partierna.

Kommittén finner därför inte anledning att inom ramen för valkvots-

systemet föreslå någon annan metod för fördelning av partiröster än

den som tillämpas i det belgiska systemet. Om det finns mandat kvar

sou 199321 Riksdagsvalet

att fördela sedan samtliga partiröster fördelats kommer dessa att fördelas enbart med ledning av personrösterna.

För att ge en uppfattning om vad som fordras i fråga antal

om röster för att en kandidat skall bli invald direkt på grund av personröster har valkvoten beräknats med utgångspunkt från resultatet i det

senaste riksdagsvalet. Dessa beräkningar finns i bilaga Det bör observeras att i de åtskilliga fall ett parti vunnit endast ett mandat

som kommer det att fordras att mer än hälften av partiets väljare förenar sig om en annan kandidat än den står överst på listan för att som

listordningen skall frångås. Några exempel med utgångspunkt i resultatet från riksdagsvalet år

1991 kan illustrera valkvotsberäkningen.

Exempel 6.1

Valkrets Parti Valkvot

Stockholms lån Socialdemokraterna 14 439 173 26811 + 1

Moderata samlingspartiet 14 305 185 96812+ 1

Älvsborgs N Folkpartiet lib. 7 582 15 164 l + 1

Centern 9 121 18 2421 +1

Fyrstads- Kds 7 884 15 768l+1 kretsen Vänsterpartiet 5 278 10 5571 +1

Ny demokrati 8 772 17 545l+1

Teoretiskt kan en person mer än antalet mandat uppnå valkvoten. För detta krävs att samtliga dessa uppnått exakt röstetal samma som valkvoten. Exempelvis om två kandidater på Vänsterpartiets lista ovan

fått vardera 5 278 röster. I ett sådant fall får listordningen bli

avgörande.

Sammanräkningsförfarandet kan också illustreras med några exempel.

Riksdagsvalet sou 199321

Exempel 6.2

Ett parti har fått 8 000 röster varav 4 000 är partiröster och 4 000

personröster. Partiet har vunnit 2 mandat. Personrösterna fördelar sig

på de olika kandidaterna enligt följande

A 2 500 B 800 C 400 D 300

Valkvoten blir 8 000 2 666 2+1

Ingen av kandidaterna har fått fler röster än valkvoten. Överföringen

av partiröster ger följande resultat

A 2500+ 1662666 B 800+18662666 C 400+l968 2368 D 300+ 0 300

A och B uppnår valkvoten med hjälp av överförda partiröster och

förklaras valda.

Exempel 6.3

Om personrösterna starkt avviker från partiets rangordning får de

större betydelse för resultatet, vilket framgår av följande exempel.

Förutsättningarna är desamma som tidigare men personrösterna fördelar sig på följande sätt

A 300 B 400 C 2 500 D 800

Överföringen av partiröster ger följande resultat

A 300 + 2 366 2 666 B 400+16342034 C 2 500 + 0 2 500 D 800 + 0 800

sou 199321 Riksdagsvalet

A uppnår valkvoten med hjälp överförda partiröster. Återstående

av partiröster räcker inte för att B skall uppnå valkvoten. C har fler personröster än Bs totala antal röster. Valda blir A och C.

Systemets eflektivitet

Av de angivna exemplen där partierna gått fram med endast lista en

kan utläsas att personrösternas betydelse för personvalet beror på hur de fördelar sig på de olika kandidaterna. I princip får

de större

betydelse mer de avviker från listordningen. Av större betydelse är emellertid hur stor andel väljarkåren utnyttjar möjligheten till

av som

personval. Om det stora flertalet väljare personröstar kommer inte partirösterna att räcka särskilt långt i överföring och det blir

personrösterna som avgör. Inträffar det motsatta, att få personröstar,

kommer listordningen att överleva. Effekten personvalet lämnas

av alltså i väljarnas händer. Det bär dock påpekas kandidat att en som står första plats alltid är garanterad inval partirösterna uppgår om

till valkvoten. Detta är stort intresse med hänsyn framförallt till den

av

rådande partistrukturen i Sverige. Som framgår av bilaga 4 är det nämligen, med undantag för Socialdemokraterna, mycket vanligt

att

ett parti i riksdagsvalet vinner endast ett mandat i de Valkretsar partiet

tar mandat. I alla sådana fall är det nödvändig förutsättning

en att

mer än hälften av partiets väljare personröstar och förenar sig

om en och samma kandidat för att någon än den star först annan som pd

listan skall bli vald. Valkvotssystemet innebär således betydligt fler

att

än hälften av väljarna måste utnyttja möjligheten att personrösta för

att

personvalsinslaget skall slå igenom. Att så skulle bli fallet förefaller mindre sannolikt mot bakgrund vad är känt från Danmark och

av som

Belgien, där ca 50 procent väljarna utnyttjar personvalsmöjligheten

av

i de nationella valen. Valkvotssystemet kan därför inte bli

antas

särskilt effektivt om det skall tillämpas i kombination med de nuvarande reglerna för fördelningen mandat mellan partierna. För

av

det fall en annorlunda valkretsindelning, med större Valkretsar, tillskapas kan förutsättningarna för ett valkvotssystem komma att bli

bättre. Ju fler mandat ett parti vinner i valkrets, desto större blir en

nämligen möjligheten att personvalsinslaget slår igenom vid fördelningen av de sista mandaten.

Små röstetal

I vissa situationer kan ett förhållandevis litet antal röster leda till att

en kandidat blir invald, vilket visas med följande exempel.

Riksdagsvalet sou 199321

Exempel 6.4

Partiet har fått 8 000 röster och vunnit 4 mandat. Av rösterna är 3 000

partiröster och 5 000 personröster. Valkvoten blir 8 000 l 600

4+ 1

Personrösterna fördelar sig enligt följande

A 4 500 50 150 90 100 110

A har uppnått valkvoten med enbart personröster och förklaras vald. Därefter sker överföring av partiröster.

B 50+l55O 1600 C l50+1450 1600

B och C erhåller partiröster upp till valkvoten och förklaras valda. Därefter finns inga partiröster att fördela. Det fjärde och sista mandatet går till F eftersom F har flest personröster bland de återstående kandidaterna. Det är framförallt då någon eller några kandidater fått långt fler personröster än vad som krävs för inval, överskottsröster, som situationer av nu angivet slag kan uppkomma. Risken för att detta skall inträffa vid val till riksdagen kan inte bedömas vara särskilt stor

eftersom röstetalen är stora och antalet mandat i varje valkrets är förhållandevis begränsat. Vid de kommunala valen är risken naturligtvis mer påtaglig. Ett sätt att förhindra att små väljargrupper eller rent av enstaka väljare får ett avgörande inflytande på personvalet är att

införa en spärregel. En sådan skulle innebära att en kandidat måste

uppnå ett visst minimum av personröster för att listordningen skall

frångås. Ett annat sätt är att behandla de överskottsröster som en

kandidat får som partiröster och överföra dem till övriga kandidater.

Oavsett vilken metod som används minskar personvalsinslaget och systemet blir mer detaljerat. Det kan ifrågasättas om sådana åtgärder är befogade vid riksdagsvalet där risken som nyss sagts inte kan bedömas som särskilt stor för att små grupper skall kunna styra

personvalet. Härtill kommer att en spärregel inte tjänar något syfte i alla de fall då ett parti vunnit endast ett mandat i en valkrets. Vid de

sou 199321 Riksdagsvalet

kommunala valen däremot torde det vara nödvändigt med regler som förhindrar den slumpmässighet som kan uppstå till följd av att mycket

små röstetal blir avgörande för kandidaturvalet. Med hänsyn härtill

och då det inte går att helt bortse från en viss slumpmässighet vid

riksdagsvalet samt det måste ses som en fördel att samma ordning tillämpas vid samtliga val, anser kommittén att valkvotssystemet, också vad gäller riksdagsvalet, bör kompletteras med regler som garanterar att små väljargrupper inte tillåts styra personvalet. Kommit-

tén har övervägt olika metoder och funnit att en spärregel är mest ändamålsenlig. En spärregel kan konstrueras på i princip två olika sätt. Det ena är att fastställa en procentsats av partiets röstetal som alltid måste uppnås för att en kandidat skall kunna bli vald i strid mot

listordningen. Det andra sättet är att bestämma spärren till en viss

andel valkvoten för att så skall få ske. Kommittén förordar den av förra metoden bl.a. av det skälet att den är enklare att tillämpa. Ett exempel kan visa hur regeln fungerar. Spärren har i exemplet satts till 5 procent av partiets röstetal.

Exempel 6.5 Spärr i procent av röstetalet

Exemplet utgår från den situationen att en kandidat får betydligt fler

personröster än de övriga.

Ett parti har fått sammanlagt 60 000 röster och 5 mandat. Valkvoten uppgår till 10 000 röster. 35 000 av partiets väljare har personröstat. Personrösterna fördelar sig enligt följande.

A25500 1900 1000 2100 1700

300 2 500

A har uppnått valkvoten och är direkt vald. B tilldelas 8 100 partiröster, uppnår valkvoten, och är vald. C tilldelas 9 000 partiröster,

uppnår valkvoten och är därefter vald. D tilldelas återstående 7 900

partiröster, uppnår valkvoten, och är därefter vald. Nu återstår inga

partiröster att dela ut. Utan någon spärregel skulle i detta läge H

besätta sista mandatet eftersom H har flest röster. Med en spärr på 5

procent av partiets röstetal, dvs 3 000, röster blir i stället E vald,

eftersom listordningen då blir gällande. H skulle i denna situation ha

Riksdagsvalet

sou 199321

behövt ytterligare 500 röster för komma till

att upp spärren och bryta listordningen.

I avsnitt 7.3, som behandlar de kommunala valen, utvecklas

resonemanget ytterligare.

6.4.3 Flera listor

Systemet medger att ett parti går fram med flera listor

i samma

valkrets. Det medger även att spränglistor förs fram.

Samman-

räkningsförfarandet blir då något komplicerat. Grundprincipen är

mer

dock densamma. För de närmare detaljerna hänvisas

till Person-

valsutredningens betänkande Personval- och valkretsindelning SOU 197794, med exempel på mandatfördelning då

ett parti går fram med flera listor.

6.4.4 Ersättare och

dubbelvalsaweckling

Ersättarna utses från lista ledamoten. Sammanräkningsför-

samma som farandet fortsätter så långt krävs för ersättare skall som att kunna utses. För varje kandidatlista erhållit mandat minst som utses tre ersättare. Ersättare för kandidat valts på grund personröster till som av ett större antal än valkvoten utses från den lista där kandidaten erhållit

flest preferensröster. Om ersättare undantagsvis inte kan från den

utses

lista på vilken ledamoten blivit vald därför att det inte finns tillräckligt med kandidatnanm, skall ersättare utses i första hand från lista

annan för partiet i valkretsen. Kan ersättare inte heller utses på detta sätt får ersättaren hämtas från en annan valkrets. I dessa fall skall senare endast en ersättare utses. Har någon blivit vald i mer än en valkrets skall kandidaten tillträda mandatet i den valkrets där han eller hon fått flest personröster. Mandat som kandidat inte tillträder skall tillfalla den kandidat står som i tur att erhålla mandat på den eller de kandidatlistor från vilka den valda kandidaten avvecklas. För avgöra står i att vem tur att erhålla

mandat får göras fördelning liströster på dessa listor.

en ny av För de

närmare detaljerna kan även i detta avseende hänvisas till betänkandet

Personval- och valkretsindelning SOU 197794.

Riksdagsvalet sou 199321

6.4.5 Anmälan av kandidater till skydd för partibeteckning och förhandsanmälan av parti

Det finns inte anledning att anta att risken för illojala förfaranden kommer att minska nämnvärt genom att ett valkvotssystem införs. Listordningen kommer nämligen att få ett relativt starkt genomslag vilket är förutsättning för det missbruk som förekommer nu.

en

Kommittén anser därför att den nuvarande principen om anmälan av kandidater till skydd för partibeteckning bör behållas och förstärkas

ett krav på att både det första och det andra namnet på genom valsedeln skall anmälda namn. Konsekvensen av att valsedlar inte vara

uppfyller detta krav är att samtliga namn på valsedeln betraktas som obefintliga och rösterna tillfaller partiet. Vidare bör partierna skyldiga att anmäla sitt deltagande i val 30

vara

dagar före valdagen skäl som närrms i avsnitt 6.6.9.

av

6.4.6 Sammanfattande bedömning

En metod bygger på det belgiska valsystemet ger väljarna som

möjlighet att uttrycka att de vill ge företräde för en kandidat framför

Liksom fallet är i Belgien är det främst möjligheten för en annan.

väljarna att visa partierna huruvida dessas nomineringar överensstämmed väljarnas uppfattning, är den främsta effekten av

mer som

valsystemet. Det bidrar därigenom till partiernas överväganden inför

framtida nomineringar och förstärker möjligheten för väljarna till en

personlig kontakt med de politiska företrädarna.

mer

Valkvotsystemet innebär emellertid inte att väljarna vid valtillfället i någon större mån kan påverka valet av de personer som skall företräda dem. I vart fall där ett parti vunnit endast ett mandat i en

valkrets får det bedömas att det endast blir undantagsvis som listordningen kommer att frångås. Som illustration kan nämnas att det i Belgien under åren 1919 1985 endast förekommit i 27 fall att någon -

inte stått på valbar plats på listan blivit vald på grund av

som

personröster. Detta beror bl.a. på att minst hälften av de röstande i en

valkrets måste personrösta och förena sig om en och samma kandidat

för det första namnet på lista skall frångås. Eftersom val-

att en

resultaten i Sverige har visat, att det vanligaste fallet är att ett parti

vinner endast mandat i valkrets och erfarenheterna från länder ett en

med personval visar att omkring 50 procent av väljarna personröstar, blir väljarnas påverkan på kandidaturvalet obetydlig. I Valkretsar där partierna vinner många mandat kan Valkvotsystemet emellertid ge mer

Riksdagsvalet

sou 199321

inflytande väljarna, särskilt när det gäller de sist

vunna mandaten.

Det kan tilläggas att, enligt uppgifter inhämtats

som från Belgien, går den diskussion förs där på minska

som nu ut att inflytandet för partilistan antingen att enbart

genom preferensröstning skall tillåtas

eller att överföringen partiröster skall slopas.

av

Kommittén har också, enligt sina direktiv, beakta inte

att att ett fåtal röstande kan påverka kandidaturvalet. Den risk i detta hänseende som valkvotsmodellen innehåller måste vid

riksdagsvalen vara i det närmaste försumbar. Det belgiska exemplet visar

att det är ytterst sällan en sådan situation uppstår. Införs dessutom en spärr, så som

föreslagits, bortfaller risken helt.

Kommitténs krav på skall

att ett nytt system vara rimligt enkelt att tillämpa för de väljande får uppfyllt. Däremot

anses kan valkvotsmo-

dellen sägas vara svårgenomtränglig för väljarna vad

avser effekterna av en avgiven personröst. Detta beror främst på

överföringen av

partiröster. En fått fler personröster person som än en annan kan bli

förbigången även om antalet personröster är högt inte når

men upp till valkvoten. För att väljare skall förstå hur

en personröstningen kan

göras effektivare fordras också han eller hon har

att kunskap om sammanräkningsförfarandet. Detta blir relativt komplicerat

om möjligheten för partierna att gå fram med flera listor och den fria

nomineringsrätten skall behållas. Särskilt gäller det i de kommunala

valen.

Sammantaget finner kommittén att ett valsystem som bygger på den belgiska valkvotsmodellen strikt personvalssynpunkt har obestrid-

ur liga fördelar framför vårt nuvarande

valsystem men att genomslaget för väljarnas påverkan kan bli ringa och att sammanräkningsförfarandet blir krångligt och riskerar att fördröja valresultatet.

6.5 Alternativa listor

6.5.1 Grunddragen i förslaget

Denna modell är utformad efter idé från det danska en systemet med flera listformer. Det förtjänar framhållas att att det framför allt är

möjligheten för partierna att välja mellan olika listformer

i samma valkrets som har betraktats det eftersträvansvärda. som I övrigt har det

förhållandevis komplicerade danska fått

systemet stå tillbaka för

enklare lösningar. Således innebär förslaget inte någon ändring i den

nuvarande valkretsindelningen. Inte heller behöver de

nuvarande

reglerna för hur mandaten skall fördelas mellan partierna förändras.

199321 Riksdagsvalet sou

Däremot krävs vissa förändringar i ordningen för utseende av ersättare. Systemet bygger på den grundläggande tanken att varje enskilt parti, i varje valkrets där det ställer upp, får avgöra hur stort inflytande partiets väljare skall på urvalet av partiets kandidater. Det parti i viss valkrets önskar större kontroll över som en en personsammansättningen kan använda en listform som i allt väsentligt den vi har i dag. De partier önskar i högre grad motsvarar som överlåta kandidaturvalet till väljarna får möjligheten att gå fram med listor där väljarna har att markera den kandidat de helst önskar se vald. Antalet personröster på varje kandidat blir då avgörande för vilka kandidater skall förklaras valda. som Utgångspunkten är alltså att två listformer skall kunna komma till användning. Valet listform kommer att avgöra hur de mandat som av partiet har vunnit skall fördelas på partiets kandidater. I fortsättningen kommer partiuppställning att användas för den listform som termen partierna ett stort inflytande på kandidaturvalet. För den andra ger listformen används termen personuppställning. För att göra systemet så lätthanterligt och begripligt möjligt bör det inte få förekomma som än två olika listformer. Ett och parti bör samma skäl mer samma av inte heller få gå fram med olika listformer samtidigt i samma valkrets. Däremot skall det tillåtet för olika partier att samtidigt gå fram vara med sinsemellan olika listformer. Således kan t.ex. Moderaterna, Folkpartiet och Centern välja att i valkrets lansera sina kandidater en personuppställning, medan övriga partier väljer partiuppställgenom ning. I krets kan förhållandet vara det motsatta. Den en arman omständigheten att det kan förekomma två olika listformer inom valkretsen torde inte innebära att systemet blir mer komplicerat än det nuvarande där varje parti ofta går fram med flera olika listor för att låta väljarna ta ställning till valet av person. Tvärtom torde möjligheten för ett parti att välja den listform som medger personval innebära förekomsten flera listor från samma parti inom att av valkretsen minskar. Som närmare kommenteras nedan kan det innebära vissa fördelar valadministrativ synpunkt. ur Möjligheten att stryka namn eller att göra andra förändringar på valsedlarna kommer att finnas kvar med den ytterligare inskränkningen de tvâ första på valsedel skall vara anmälda namn i de att namnen en fall valsedeln gäller för ett parti låtit registrera sin partibeteckning som jfr avsnitt 5.6.4.

Riksdagsvalet sou 199321

6.5.2 Utformning listor och av mandatfördelning

Den uppställningsform skall som garantera att de partier som så önskar skall inflytande över kandidaturvalet måste konstrueras så att rangordningen på valsedlarna får betydelse for

mandatfördelningen

inom partiet. Så sker i hög grad med det nuvarande systemet, trots att det rent formellt utrymme för ger ett stort inslag av personval. Det finns inte anledning att anta än det i annat att praktiken stora partiinflytandet med nuvarande listform och

mandatfördelningsregler

kommer att bestå även alternativ listform om en som medger ett större inslag av personval införs. Det framstår därför inte som befogat att välja någon annan form för partiuppställning än det system vi har i dag. Den nuvarande ordningen bör alltså infogas som en del i det valsystem som kommittén presenterar. Det innebär således att stora delar av de gällande bestämmelserna bör bibehållas oförändrade.

Personuppstdllning

Vad gäller utformningen av den listform skall göra det som möjligt att åstadkomma ett ökat personvalsinslag, och för vilken termen personuppställning används, finns flera tänkbara alternativ. Ett är att föreskriva att kandidaterna på valsedeln skall i

tas upp bokstavsordning

och att det vid varje finns möjlighet för namn en väljaren att med exempelvis ett kryss markera någon kandidaterna. av Eftersom

kandidaterna presenteras i bokstavsordning kan

ordningsföljden mellan dem på valsedlarna inte tillåtas att i något fall få någon betydelse för mandatfördelningen. Avgörande för i vilken ordning kandidaterna skall väljas blir i stället personrösternas fördelning på de olika kandidaterna. Den som fått flest markeringar besätter partiets första mandat, den med näst flest markeringar nästa tar plats osv. En särskild fråga i sammanhanget är hur valsedlar utan någon personmarkering skall behandlas. Om man väljer att upprätthålla krav på ett att kandidaterna skall i

presenteras bokstavsordning torde det inte

finnas något annat alternativ än bortse från att dessa röster när mandaten besätts med kandidater. Det innebär i praktiken att det uteslutande är personrösterna blir avgörande för som mandatfördelningen inom partiet. Ett annat alternativ i fråga listform och

om mandatfördelning är att

kräva att partiet rangordnar kandidaterna, men utan att listordningen får betydelse annat än i undantagsfall, som t.ex. vid lika röstetal eller om det osannolika skulle inträffa att partiet får fler mandat än vad det finns kandidater med personröster. En sådan ordning skulle innebära att rangordningen på listan tjänar som information till väljarna, men

sou 199321 Riksdagsvalet

i övrigt inte får någon självständig betydelse i normalfallet. Systemet kommer alltså att fungera likadant vid alfabetisk uppställning som utom i speciella undantagssituationer där listordningen tillåts slå igenom. Personvalsmomentet blir något mindre påtagligt, men å andra sidan undviks risken för att valsystemet i undantagssituationer inte tillhandahåller lösningar. Kommittén har därför kommit fram till att rangordnade listor är att föredra framför alfabetiska. Dessutom ger en ordning där kandidaterna rangordnats en möjlighet att införa en regel motverkar att mycket personröster blir avgörande. Kommittén som föreslår visserligen inte införande sådan regel nu, men om det av en skulle visa sig erforderligt kan regeln infogas i systemet. Av de presenterade listorna med personuppställning har nu kommittén således fastnat för det senare alternativet med rangordnade listor. Metoden för hur mandaten skall fördelas är enkel att tillämpa och torde också lätt att förstå. Systemet förutsätter att partierna vara på annat sätt än i dag informerar de olika kandidaterna ett om samtidigt det blir viktigare för dessa att på olika sätt visa upp sig som inför väljarna och etablera ett mer personligt förhållande till dem. Detta i sin tur kan verka ett incitament för väljarna att i högre som grad än i dag rikta sitt intresse inte bara mot partierna som organisationer, utan också mot de enskilda personer som representerar partierna. Ett större inflytande för väljarna uppnås samtidigt som avståndet mellan väljare och valda minskar. För de väljare som anser partiorganisationerna är bäst lämpade att avgöra personfrågorna tjänar rangordningen på listorna som en vägledning. Nedanstående exempel visar hur en rangordnad resp. alfabetisk valsedel kan utformas och hur mandatfördelningen kan ske.

Riksdagsvalet

sou 199321

Exempel på rangordnad namnvalsedel

Val till riksdagen

PARTINAMN Du får markera den kandidat som du helst vill se invald Du får bara göra en markering

1 Stina Carlsson, riksdagsledamot, Mjölby

2 Ernst Eriksson, skådespelare, Linköping

3 Britt Davidsson, datakonsult, Söderköping

4 Arnold Andersson, Vadstena agronom,

5 Lars Bengtsson, lärare, Åtvidaberg

6 - 7

Östergötlands läns valkrets

sou 199321 Riksdagsvalet

Exempel 6.6 Kandidaturval

Partiet har valt att gå fram med personuppställning på sätt framgår

av

valsedeln. Partiet har vunnit tre mandat. Totalt avgavs 15 000 giltiga valsedlar för partiet. Av dessa saknade 6 000 personmarkering. På de återstående 9 000 valsedlarna fördelade sig personmarkeringarna enligt

följande Carlsson 4 000, Andersson 3 000, Eriksson 1 500 och Bengtsson 500. Valda blir alltså Carlsson, Andersson och Eriksson.

Exempel 6.7 Lika röstetal m.m.

Partiet har vunnit 3 mandat. 15 000 röster har avgetts för partiet. Av

dessa är 6 000 liströster och partimarkerade valsedlar. Återstående

9 000 röster är personröster. Personrösterna fördelar sig enligt

följande Carlsson 3 000, Eriksson 1 500, Bengtsson l 500, Davidsson l 500 och Andersson l 500. I denna osannolika situation blir resultatet att Carlsson besätter första mandatet i kraft av flest personröster. I övrigt blir listordningen avgörande. Valda blir alltså Carlsson, Eriksson och Davidsson.

Om förutsättningarna ändras så att Carlsson antas få 7 000 av de

9 000 personrösterna och Davidsson 2 000 kommer de två att bli valda på grund av att de fått flest personröster. Någon annan kandidat har inte fått personröster. Därför kommer Eriksson att ta den tredje

platsen på grund av listordningen.

Exempel 6.8 Små röstetal

l följande exempel antas Carlsson ha fått 7 000 av de 9 000 person-

rösterna. Av de återstående 2 000 personrösterna har Davidsson fått 1 700 och Andersson 300. Valda blir alltså Carlsson, Davidsson och Andersson.

I direktiven till personvalskommittén framhålls att det inte får vara

möjligt för små grupper av väljare att styra personvalet på bekostnad

av den stora grupp väljare som kanske hellre överlåter personvalet till

partiinstanserna. Om man med utgångspunkt i det angivna exemplet, anser att de 300 väljare som röstat in Andersson tillåtits styra personvalet på bekostnad av de 6 000 väljare som inte lämnat någon

personröst kan en spärregel införas. Den får då den innebörden att en

kandidat för att bli vald med frångående av listordningen måste uppnå

ett minimum av röster. Exempelvis 5 procent av det totala antalet röster. I det sist beskrivna fallet skulle det innebära att spärren sattes

Riksdagsvalet sou 199321

vid 750 röster. Det skulle innebära att Andersson fått 300 röster som inte blir vald, utan i stället Eriksson är andra på listan. som namn Rangordningen på listan tar alltså över i de fall kandidat inte en

uppnått 5 procent av röstetalet för partiet.

Exempel på alfabetisk namnvalsedel

Val till riksdagen

PARTINAMN Du får markera den kandidat som du helst vill se invald. Du får bara göra en nmrkeñng. Arnold Andersson, agronom, Vadstena

Lars Bengtsson, lärare. Åtvidaberg

Stina Carlsson, riksdagsledamot, Mjölby

Ernst Eriksson, skådespelare, Linköping

o- - . o. . . . . . . . -. . . . . . . . . . . o. ono. . . o . . . -. - . . . . o. . u.

- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .-

Östergötlands läns valkrets

sou 199321 Riksdagsvalet

6.5. 3 Antalet listor

Som nämnts bör det inte få förekomma att ett parti använder sig av mer än en listform i samma valkrets. Den motsatta ordningen skulle göra systemet onödigt komplicerat för väljarna och dessutom försvåra sammanräkningsförfarandet. Varje parti måste därför inför nomineringsarbetet i samband med de allmänna valen ta ställning till vilken listform som skall användas i resp. valkrets. Partierna har därefter att senast viss tid före valdagen hos valmyndigheten anmäla vilken listform som skall användas. Skulle det i valkretsen sedan förekomma listor med annan uppställningsform än den som anmälts bör dessa frånkännas betydelse för personvalet. De kommer med andra ord endast att tillgodoräknas partiet som partiröster. Det bör inte komma i fråga att betrakta icke anmälda listor som ogiltiga. Det går nämligen aldrig att helt bortse från risken för att sådana listor före ett val sprids till allmänheten av okynne eller sabotagelusta. En väljare som av misstag använder en sådan lista bör inte drabbas av kalamiteten att hans eller hennes röst blir ogiltig. Utöver begränsningen av en listform per parti och valkrets finns inte anledning att inskränka rätten att förelägga väljarna olika listor. För att inte riskera att inskränka den fria nomineringsrätten bör de partier som så önskar alltså presentera så många listor de vill, under förutsättning att de håller sig till den anmälda listformen. Det är emellertid kommitténs bedömning att behovet av flera listor per parti kommer att minska med den föreslagna ordningen. Det innebär helt enkelt att den kandidat som fått flest personröster tar första platsen osv., oavsett på vilken av partiets listor han eller hon förekommer. Skulle flera kandidater från olika listor få exakt samma röstetal kan inte den inbördes rangordningen bli avgörande. I en sådan undantagssituation kan lottning få tillgripas. Ett annat alternativ i den angivna situationen är att göra en mandatfördelning mellan de olika listorna och förklara den kandidat vald som förekommer på den lista som har störst jämförelsetal. Partier som i dag presenterar flera listor i syfte att till stånd ett ökat personval eller för att komma till rätta med åsiktsskillnader vid kandidatnomineringarna torde emellertid komma att välja personuppställning där samtliga kandidater kan tas upp på en och samma valsedel. Nedanstående tabell visar antal Valkretsar där partierna vid riksdagsval åren 1973 1985 och år 1991 haft flera listor.

Riksdagsvalet sou 199321

Tabell 6.1 Antal valkrdsari riksdagsval1973 1985och - 1991där partierna hah.flera listor Antal Valkretsar per parti Valår m c vpkv kds nyd

2 rikslistor och en norrlandslista

Om bedömningen är riktig att personuppställning kommer i att stor utsträckning ersätta nuvarande praxis att inom varje parti gå fram med flera listor torde inte obetydliga besparingar kunna göras genom att ett mindre antal valsedlar behöver produceras och distribueras.

6.5.4 Tidpunkten för anmälan listform

av

I det nuvarande systemet fastställer RSV inför varje val när partierna senast har att anmäla kandidater till skydd för partibeteckning och när beställningar av valsedlar senast skall göras för att leverans skall kunna ske 45 dagar före valdagen. Dessa tidpunkter brukar infalla under första veckan i maj. Det förefaller naturligt att ha motsvaranen de ordning för anmälan listform. Det skulle nämligen bidra till av att det i god tid stod klart för väljare och massmedia hur partierna tänker agera i de olika valkretsarna. Vidare skulle det medföra de att valadministrativa myndigheterna får tid att förbereda sig. RSV bör därför i egenskap central valmyndighet bemyndigas bestämma av att när partierna senast har att anmäla vilken listform de önskar tillämpa. Anmälan görs av behörig företrädare för partiet, hos RSV eller, med stöd av bemyndigande, annan myndighet. För det fall ett parti underlåter att anmäla listform det partiet ha valt partiuppställanses ning. Genom denna ordning elimineras risken för att något parti på grund av missförstånd eller liknande utesluts från att delta i valet.

6.5.5 Ersättarsystemet

Även reglerna för utseende av ersättare mäste till möjligheten anpassas att använda olika listformer. Kommittén att det nuvarande anser systemet bör behållas och tillämpas i de fall partiuppställning kommer

sou 199321 Riksdagsvalet

till användning. Även vid personuppställning bör listtrogen metod

en tillämpas. Dock bör inte listordningen på samma sätt som i dag vara avgörande för i vilken ordning kandidaterna skall tas i anspråk som ersättare. Avgörande bör i stället vara kandidaternas inbördes röstetal. Ersättarna skall alltså utses från samma lista som den valda kandidaten

och tas i anspråk i ordning efter sina personliga röstetal. I avsnitt

6.6.4 anges närmare hur ett sådant system kan konstrueras. Dock får bortses från den spärregel som beskrivs där.

6.5.6 Dubbelvalsavveckling

Förslaget till nytt valsystem innebär inte att något bostadsband införs. Således kommer det fortfarande att vara möjligt för en person att

kandidera i flera valkretsar. Därför krävs särskilda regler för vilket mandat en kandidat skall tillträda om han eller hon blivit invald i mer än en valkrets. I dag löses situationen genom s.k. dubbelvalsavveckling, vilket innebär att kandidaten tillträder mandatet i den valkrets där hans eller hennes jämförelsetal är störst. I ett system som tillåter

alternativa listformer blir frågan mer komplex. I princip kan tre olika

situationer tänkas där en kandidat tar plats i mer än en valkrets.

Kandidaten vinner i två eller flera kretsar där partiuppställning tillämpas. Denna situation motsvarar vad som kan ske med nuvarande ordning. De gällande reglerna kan därför behållas

oförändrade, vilket innebär att kandidaten får tillträda mandatet

i den valkrets där han eller hon har störst jämförelsetal.

Om kandidaten vinner i två eller flera kretsar där personuppställ-

ning tillämpas bör kandidaten tillträda mandatet i den krets där han eller hon har fått relativt flest personröster. Situationen beskrivs närmare i avsnitt 6.6.5.

Den tredje situationen är att en kandidat blivit invald dels i en eller flera kretsar på listor med partiuppställning, dels i en eller flera kretsar där personuppställning använts. Konkurrensen

mellan Valkretsar med likadana listformer löses på sätt som angetts ovan. Intresset koncentreras därför på det fallet att en

kandidat blivit invald i en krets med personuppställning och i en arman med partiuppställning, Här kommer de olika listformerna att brytas mot varandra. Det finns två sätt att lösa problemet. Det

ena är att vikta systemen mot varandra genom att använda sig av jämförelsetal. Det andra sättet är att helt enkelt låta en listform

Riksdagsvalet sou 199321

få företräde framför den andra. Lämpligen ges då personuppställning företräde, eftersom det kan verka som ett incitament för ökat personval. Det skulle alltså innebära att om en kandidat blivit invald i kretsar med olika listform kommer han eller hon att besätta mandatet i den krets som tillämpar personuppställning. Mot den senare modellen kan i och för sig anföras att den inte i tillräcklig grad tar hänsyn till röstetalet för kandidaten i de olika valkretsarna. Å andra sidan torde det vara svårt att finna ett sätt att beräkna jämförelsetal för de olika listformerna som kan göra anspråk på att vara rättvisande. Kommittén har därför funnit att metoden med företräde för personuppställning är att föredra, eftersom den är enkel att tillämpa och förutsebar, vilket ger partierna möjlighet att ta hänsyn till följderna av dubbelvalsavveckling vid valet av listform. Också i detta fall skall det mandat som kandidaten inte tillträder besättas av den som stod näst i tur att bli vald enligt ersättarordningen.

6.5.7 Fri nomineringsrätt och alternativa listformer

RSV skall, liksom i dag, besluta när kandidatanmälningarna som görs till skydd för partibeteckning, senast skall vara gjorda. De nuvarande reglerna kan behållas oförändrade, oavsett vilken listform som ett parti valt. För riksdagsvalets del innebär detta bl.a. att ett parti kan hos RSV anmäla minst 4 och högst 15 personer per valkrets och att till anmälan skall bifogas en skriftlig förklaring från varje kandidat att partiet fått tillstånd att anmäla henne eller honom. De partier som låtit registrera sin partibeteckning ges skydd för densamma genom en föreskrift med följande innebörd En valsedel som upptar partibeteckningen för ett parti, som i en viss valkrets kandiderar med partiuppställning eller personuppställning skall som första och andra namn uppta namnen på kandidater som för den valkretsen anmälts av partiet. Valsedlar som inte uppfyller dessa krav är inte ogiltiga. Däremot skall namnen på valsedeln anses vara obefintliga. I sådana fall kommer alltså valsedlarna, oavsett listform, att behandlas som partiröster. Det anmälningsförfarande som nu nämnts utgör inte ett led i någon officiell kandidatur. Kommittén har som nämnts inte funnit skäl att föreslå officiell kandidatur i form av förhandsanmälan av kandidatlistor jfr avsnitt 5.6.3. I Valkretsar där ett parti använder sig av partiuppställning kommer spränglistor och utomstående kandidater att behandlas som idag, dvs. varje kandidats jämförelsetal är avgörande för i vilken ordning kandidaterna skall väljas in.

sou 199321 Riksdagsvalet

l Valkretsar där ett parti går fram med personuppställning kan det ifrågasättas om det med hänsyn till möjligheten att på ett otillbörligt sätt påverka valutgången är motiverat att ha några särskilda regler till skydd för partibeteckning. Eventuella särlistor som har partiets beteckning och som upptar personer som inte har något gemensamt med ifrågavarande parti torde inte vinna framgång annat än om väljarna förväxlar dessa listor med dem som presenteras partiet. av Eftersom systemet med personuppställning kommer att leda till ett större intresse för kandidaternas person torde redan härigenom förväxlingsrisken bli mindre. Dessutom innebär den omständigheten att mandatfördelningen sker uteslutande efter hur personrösterna fördelar sig på samtliga kandidater att risken är liten för att kupper av nu antytt

slag skall lyckas. Det gäller inte bara att få väljarna att ta fel lista,

utan de skall också förmås att lägga sina röster på samma kandidat. Det kan emellertid inte uteslutas att det ändå kommer att göras försök att på ett mer eller mindre otillbörligt sätt utnyttja systemet. Sådana förfaranden är ägnade att undergräva förtroendet för valsystemet. Det är därför, inte minst ur preventiv synpunkt, angeläget med bestämmelser som medför att manipulationer av detta slag har mycket liten utsikt att lyckas. Kommittén föreslår därför att valsedlarna även i de fall ett parti går fram med personuppställning skall toppas av minst två anmälda kandidater. Därigenom uppnås också en enhetlig reglering. Kommittén föreslår också att varje parti som önskar delta i de allmänna valen 30 dagar före valdagen hos RSV eller länsstyrelserna anmäler sitt deltagande. Anmälan bör göras av behörig företrädare för partiet och innehålla uppgift om vilket val och vilken valkrets som anmälan avser. Valsedlar för partier som inte anmält sitt deltagande betraktas som ogiltiga.

6.5.8 Sammanfattande bedömning

Modellen med alternativa listformer medger att en ordning med ett personinriktat valsystem kan införas gradvis. Avgörande för hur stort personvalsinslaget kommer att bli är dels vilken uppställningsform partierna kommer att välja, dels i vilken utsträckning väljarna kommer att utnyttja de möjligheter till personval som personuppställning medger. Systemet ger utrymme för partierna, om de så Önskar, att fullt ut låta väljarna avgöra även personvalet. Vad gäller väljarnas beteende finns det anledning att erinra om att det ökade intresset för politikernas personligheter utgör en viktig anledning till den röstsplittring som förekommer. Erfarenheter från utlandet t.ex. Belgien och Danmark visar också på ett allmänt sett

Riksdagsvalet sou 199321

stigande intresse för personval. Det är därför kommitténs bedömning att personuppställning på sikt kommer att bli den dominerande uppställningsformen. En anledning till att ändå behålla möjligheten med partiuppställning jämsides med personuppställning är bl.a. att den kan medverka till att icke önskvärda personkampanjer av enskilda kandidater uppstår. Ett parti som har anledning att tro att någon kandidat har för avsikt att driva frågor i strid med den allmänna uppfattningen inom partiet i egna syften kan, om inte mer drastiska åtgärder finnes påkallade, välja partiuppställning. Därigenom kommer personfrågan att avgöras i samband med den interna nomineringen och inte inför väljarna i en valrörelse, vilket skulle kunna avleda intresset från valets huvudfrågor. Den alternativa listformen skulle också kunna minska risken för att stridigheter eller meningsmotsättningar mellan olika kandidater inom samma parti leder till sådana kampanjer som ibland förekommit i t.ex. Finland, eller att någon kommer att erövra mandat till följd privata av ekonomiska insatser eller andra ovidkommande omständigheter. Det presenterade förslaget torde också uppfylla direktivens krav på att små grupper inte får avgöra personvalet på bekostnad av dem som kanske överlåter detta till partiorganisationerna. För sådan icke att en önskvärd situation skall uppstå fordras nämligen att partierna till övervägande del använder sig av personuppställning samtidigt som väljarna i stor utsträckning avstår från att utnyttja möjligheten till personval. Då kommer nämligen det fåtal som personröstat att ensamma styra personvalet. En sådan utveckling framstår inte som särskilt sannolik. En likartad situation som brukar framhållas i sammanhanget är att någon kandidat får ett mycket stort antal personröster och att därför risken är stor att, sedan den kandidaten blivit vald, återstående mandat fördelas på grundval ett mycket litet av antal personröster. Om ett parti använder sig av personuppställning kan den risken aldrig helt elimineras. Införs spärregel minskar dock en risken. Vad gäller sammanräkningsförfarandet kan detta inte komma anses att nämnvärt fördröjas om inte ett mycket stort antal väljare kommer att personrösta. En av fördelarna med ett system med alternativa listor är att väljarna känner igen sig i det gamla systemet samtidigt de som ges en möjlighet att ge uttryck för det ökade personintresse som förekommer. En nackdel är emellertid att, om systemet skall tillämpas vid såväl riksdagsval som kommunalval, antalet listor kan komma att verka förvirrande på väljaren. Vidare kan det visa sig svårt att förklara varför valmöjligheterna kan bli olika i olika Valkretsar. Man kan heller inte bortse från risken att det beskrivna systemet kommer att fördröja

sou 199321 Riksdagsvalet

införandet av ett ökat personvalsinslag eftersom partier i många fall, vid osäkerhet hur ett personval kan komma att utfalla, kan väntas om behålla den gamla partiuppställningen. Sammantaget finner kommittén att när det gäller en så grundläggande reform ändring av valsystemet det kan finnas goda som en skäl talar för att en sådan bör införas gradvis. Samtidigt står det som dock klart att systemet med alternativa listor blir besvärligt för väljarna att tillämpa under nuvarande förhållanden och att det riskerar att fördröja ett genomslag personvalsmomentet i valsystemet. av Ett slutligt ställningstagande blir avhängigt av hur en sådan avvägning gors.

6.6 Modiñerad dansk modell

6.6.1 Grunddragen i förslaget

Modellen är inspirerad av det danska valsystemets sidoordnad uppställning. Partierna nominerar kandidater och presenterar dem i rangordning på valsedlarna liksom i nuvarande system. Väljaren kan även fortsättningsvis använda valsedeln som den är och göra strykningar eller andra godtagbara förändringar. Det nya är att väljaren också kan markera kandidaterna med ett X i en ruta intill namnet. Väljaren en av anses då ha lämnat en personröst. Systemet innebär inte att mandatfördelningen mellan partierna förändras. Däremot förändras mandatfördelningen inom partierna. Den enkla grundprincipen är, att den kandidat som får flest personröster tilldelas det första mandatet, den med näst flest det andra Om det inte avgivits personröster på lika många kandidater som osv. mandat, skall återstående mandat tillsättas på samma sätt som vunna i dag. Det innebär i praktiken att listordningen kommer att bli avgörande i dessa fall. En ordning där endast antalet personröster blir avgörande för kandidaturvalet, reducerar avsevärt partiinflytandet och öppnar för att ett fåtal personröster kan bestämma personvalet. Systemet bör därför kompletteras med spärr för hur litet eller stort det antal personen röster skall skall medföra att partiets rangordning skall vara, som frångås. En sådan spärr kan beräknas på flera olika sätt. Vad som närmast framstår lämpliga alternativ är, att bestämma ett fast som antal personröster eller att besluta om en procentsats av de röster som

Riksdagsvalet

sou 199321

totalt avgivits för partiet i valkretsen. Kommittén har valt

att tillämpa

en ordning med en procentsats. Den modifierade danska modellen medger flera listor kan att

användas av partierna och att den fria nomineringsrätten i princip behålls. Den inskränkning görs är det föreslås

som att att alla partier som önskar delta i de allmänna valen i förväg skall anmäla sitt

deltagande. Detta är motiverat av främst praktiska hänsyn och utgör inte någon förutsättning för införande ett ökat personvalsinslag.

av

Systemet bygger på att två olika regelverk skall kunna tillämpas

även om endast en listform används. För det fall några att personröster inte har lämnats eller de personröster lämnats inte om som

uppgår till den bestämda spärren, blir listordningen gällande. I de fall

där en kandidat fått personröster överstiger spärrantalet som skall enbart personrösterna bli avgörande. För väljaren kommer denna växling mellan olika regelverk inte att utan det är de valadminisynas

strativa myndigheterna kommer att tillämpa olika regler för de

som olika fallen.

6.6.2 Avvägningen mellan partiernas och väljarnas inflytande

Grundidén i systemet att enbart personrösternas fördelning

är avgörande för vem av de nominerade kandidaterna skall tilldelas som

mandat medför att partiernas inflytande begränsas till urvalet de

av nanm som skall förekomma på valsedlarna. Därutöver skulle listord-

ningen inte gynnas och därmed inte heller partiets värdering de

av

olika kandidaternas förmåga att partiet i de valda

representera

församlingarna. Det skulle också, nämnts, kunna få till följd

som att

personvalet sker slumpmässigt i de fall när väljare utnyttjar möjligheten att personrösta eller personrösterna fördelar sig ojämnt. Rangordnade listor ger partierna möjlighet att upplysa väljaren

en

om partiets prioriteringar. En spärregel innebär den nuvarande

att

metoden för att fastställa rangordningen mellan kandidaterna behålls

beträffande de kandidater inte uppnår ett visst minimiantal röster. som

I praktiken innebär det att listordningen kommer att frångås endast i

de fall då en kandidat fått detta minsta antal röster. När det i fortsätt-

ningen i olika sammanhang sägs att listordningen kommer bestå

att avses alltså att den nuvarande metoden för utseende kandidater av

skall tillämpas. Frågan om vilken nivå spärren skall läggas på är avgörande

av

betydelse för avvägningen mellan väljarnas och partiernas inflytande.

Tanken bakom en spärregel kan sägas utgå från de politiska att

sou 199321 Riksdagsvalet

partierna har ett befogat intresse av att kunna påverka kandidaturvalet eftersom de väl känner till de kandidaternas förutsättningar att på egna olika sätt verka för att partiets idéer och mål förverkligas och att det därför är rimligt att sådana överväganden inte skall kunna omkullkastas av ett mycket litet fåtal. Frågan är då vad som är en rimlig avvägning mellan partiernas inflytande och väljarnas. Frågan kan också formuleras. Hur många av partiets väljare måste göra en annan bedömning av personfrågorna än den nominerande instansen för att det skall få effekt För detta krävs i dag i de många fall där ett parti vunnit endast ett mandat att 50 procent av partiets väljare stryker det första namnet. För att bryta listordningen i de fall ett parti vunnit mer än ett mandat fordras i vissa fall mindre för att frångå listordningen. För att åstadkomma en reell förändring i förhållande till vad som gäller i dag bör spärren således vara väsentligt lägre än S0 procent. Att närmare precisera spärrnivån är en grannlaga uppgift. En av svårigheterna ligger i att försöka göra en bedömning av i hur hög grad väljarna kommer att använda sig av möjligheten att personrösta. Det är rimligt att anta att intresset för personröstning kommer att variera mellan de olika partiernas väljare. Omfattningen av personröstningen får också olika utfall för de olika partierna. Detta illustreras att av om personröstningen ligger mycket högt, t.ex. om 60 70 procent av valmanskåren personröstar, får spärren mindre betydelse för de partier som vid riksdagsvalet endast vinner ett mandat i en valkrets. Personrösterna kommer i dessa fall ändå att bli helt avgörande för besättandet av mandatet. För partier som vinner många mandat i en valkrets blir emellertid effekten av ett stort mått av personröstning att spärrens nivå får stor betydelse för tillsättandet av de sista mandaten. Om intresset för att rösta på person blir lägre, t.ex. ca 30 procent av väljarna personröstar, kan en låg spärr särskilt i stora kretsar, komma att medföra att ett fåtal väljare tillåts styra personvalet på bekostnad av dem som avstått från att rösta på person. En sådan utveckling bör undvikas för att inte balansen mellan personval och partival skall gå förlorad. En hög spärr kombinerad med ett svagt intresse för personröstning gör å andra sidan att personvalsmomentet blir uttunnat. Kommittén har fört ingående diskussioner om spärrnivån och enats om att en väl avvägd nivå torde ligga någonstans i intervallet 5 10 procent. Eftersom det är fråga om att introducera ett nytt system och det inte går att ha någon bestämd mening om hur många som väljer att personrösta, anser kommittén att det är befogat att iaktta en viss försiktighet när det gäller att fastställa spärrnivån och låta den i ett inledningsskede hellre ligga något högre än för lågt. Personvalsinslaget kommer även med en sådan nivå att bli betydligt större än i dag.

Riksdagsvalet SOU 199321

Skulle det visa sig lämpligt att, sedan erfarenheter vunnits från den

nya ordningen, ytterligare öka personvalsinslaget, är det lätt att justera

spärren. Tabell 6.2 Spin 8 procentav partiernas röstetal vid riksdagsvaletår 1991 Valkrets M C Fp KdS NyD S V

Stockholms kommuns 10651 1012 3960 1698 2358 10328 2476

- Göteborgs kommuns 5408 680 2619 1578 1535 7172 1476 Bohusläns 3455 1297 1812 1366 1241 5256 619 Älvsborgs läns norra 2524 1459 1213 1230 1044 4758 -

I tabell 6.2 anges med utgångspunkt från 1991 års riksdagsval hur många röster som motsvarar 8 procent av riksdagspartiernas röstetal i samtliga Valkretsar. Talen har i förekommande fall avrundats till närmaste lägsta hela tal. I det följande ges ett antal exempel för att belysa hur systemet fungerar. För enkelhets skull bortses i dessa exempel från partimarkerade valsedlar. Det skall dock framhållas att beräkningen spärrav niván skall göras pá grundval av samtliga giltiga valsedlar som

sou 199321 Riksdagsvalet

avgetts för partiet i valkretsen. I underlaget för beräkningen ingår

alltså liströster namnvalsedlar utan personmarkering, partimarkerade

valsedlar samt narnnvalsedlar med personmarkering. I exempel 6.9 visas några beräkningar med olika nivåer på

spärrnivån. De exempel som i övrigt länmas för att illustrera

tillämpningen av systemet utgår från en spärrnivå på 8 procent. Denna nivå har också använts vid utarbetandet förslag till lagtext och i

av

specialmotiveringen.

Exempel 6.9 Olika nivåer på spärren

Ett parti har fått sammanlagt 30 000 röster, vilket gett 3 mandat. Kandidaterna A, B, C, D, F och G står på listan. Av partiets

väljare har 50 procent personröstat, vilket inte är

ett orimligt antagande med bl.a. hänsyn till vad är känt från Danmark och

som

Belgien. 15 000 personröster har således avgetts. De fördelar sig enligt följande. A 7 000, B 4 000, C 1000, D 1500 och E 600,

F 400 och G 500. Om spärren sätts vid 5 procent partiets röstetal, eller 1 500 av

röster, kommer A, B och D att väljas. A,B och D har samtliga kommit över spärren och det är därför inget hindrar listord-

som att

ningen frångås.

Om spärren sätts vid 10 procent, eller 3 000 röster, blir resultatet att A och B, som kommit över spärren, först förklaras valda. Ingen av de övriga kandidaterna har kommit över spärren och därför blir

listordningen avgörande för besättandet av det tredje mandatet. Det

tredje mandatet skall därför besättas C. Sätts spärren vid 15 av procent eller 4 500 röster, kommer A att bli vald på personröster och

listordningen i övrigt att bestå eftersom ingen de återstående

av kandidaterna kommit över spärren.

När man tar ställning till den nivå kandidat måste uppnå för

som en att kunna bli vald på personröster måste beakta också det man

förhållandet att högre spärrnivån sätts desto färre kandidater kan

väljas med personröster. En spärr på 25 innebär maximalt procent att

4 mandat kan besättas med kandidater på grundval deras personliga

av röstetal. Uppgår spärren till 10 procent blir motsvarande antal kandidater 10. En spärr på 5 procent leder till 20 mandat kan att

besättas med kandidater fått personliga röster. Det skall dock

som framhållas att de angivna siffrorna förutsätter att alla partiets väljare

lämnar personröster och att rösterna fördelar sig jämnt. I de Valkretsar där partierna vunnit mandat vid riksdagsvalet

senaste

var det genomsnittliga resultatet följande. Moderata samlingspartiet 3 mandat, Socialdemokraterna 5 mandat och övriga partier mellan 1 och

Riksdagsvalet sou 199321

2 mandat. Med en spärrnivå på 5 procent förutsatt 30 50 procent av -

väljarna utnyttjar personvalsmöjligheten torde personvalsinslaget bli tydligt samtidigt som mycket små grupper förhindras att styra valet.

Man kan dock knappast räkna med att samtliga mandat som ett framgångsrikt parti vinner i en stor valkrets kan besättas med

kandidater som blivit personligt valda. I de Valkretsar där partiet

vinner endast ett mandat torde det bli vanligare att mandatet blir

personligt. Detta kommer med all sannolikhet inte att innebära annat

än att i flertalet fall de kandidater som står överst på valsedeln

kommer att bli valda. Erfarenheter från länder som tillämpar personval visar nämligen att de kandidater som är placerade högt på listan

också får flest personröster.

Exempel 6.10 Hur spärregeln fungerar i olika situationer med utgångspunkt från resultatet i riksdagsvalet år 1991

Stor valkrets och många mandat

Socialdemokraterna har i Stockholms kommun fått 129 108 röster, vilket gett 8 mandat. Anta att 40 procent eller 51 643 väljare person-

röstat. Spärren på 8 procent av partiets röstetal uppgår till 10 328

röster. Högst 5 kandidater kan bli valda på personröster. Om 5 kandidater når spärren tas 51 640 personröster i anspråk. För att 5 mandat skall besättas med kandidater på grundval av deras personliga röstetal fordras alltså att personrösterna fördelar sig osannolikt jämnt. Moderaterna har i Stockholms län fått 185 968 röster vilket gett 12 mandat. Anta att 40 procent, eller 74 387 väljare personröstat. Spärren på 8 procent av partiets röstetal uppgår till 14 877 röster. Personrösterna räcker inte till för att 12 kandidater skall komma över spärren. Maximalt 5 kandidater kan bli invalda på personröster vilket dock fordrar att rösterna fördelar sig jämnt. I de angivna situationerna måste nödvändigtvis några kandidater väljas in på grundval av listordningen.

Mellanstor valkrets och något färre mandat

Socialdemokraterna har i Malmöhus län fått 70 790 röster, vilket gett 5 mandat. Anta att 40 procent eller 28 316 väljare personröstat. Spärren på 8 procent av partiets röstetal uppgår till 5 663 röster.

Personrösterna måste fördela sig helt jämt på 5 kandidater för att alla

mandat skall besättas med personligt valda kandidater. Detta är så osannolikt att det framstår som uteslutet att alla mandat blir besatta

med kandidater på grund av personröster.

sou 199321 Riksdagsvalet

Kds har i Jönköpings län fått 33 637 röster, vilket gett 2 mandat.

Anta att 40 procent, eller 13 454 väljare personröstat. Spärren på 8

procent av partiets röstetal uppgår till 2 690 röster. I detta fall fordras att 5 380 väljare fördelar sina personröster jämnt på 2 kandidater för att båda skall bli valda på personröster. Därefter finns ett överskott på

8 074 personröster. En stor spridningskevhet personrösterna kan

av

förekomma utan att personvalsinslaget går förlorat.

Liten valkrets och ett mandat

Centern har på Gotland fått 7 532 röster, vilket gett l mandat. Anta

att 40 procent, eller 3 012 väljare, personröstat. Spärren på 8 procent av partiets röstetal uppgår till 602 röster.

Vänsterpartiet har i Örebro län fått 9 195 och l röster mandat. Anta att 40 procent, eller 3 678 väljare personröstat. Spärren på 8 procent av partiets röstetal uppgår till 735 röster. I dessa situationer måste det bedömas sannolikt att partiets som representant blir personligt vald.

Om man gör bedömningen att spärren på 8 procent är alltför låg i de fall ett parti vunnit ett mandat med ett jämförelsevis litet antal röster, kan man komplettera spärregeln med en absolut lägsta nivå. Enligt kommitténs bedömning leder en fast gräns, även nivån

om justeras ena eller andra hållet, till alltför stora skillnader mellan

partierna. Dessutom medför en fast gräns i någorlunda rimlig nivå att personvalsinslaget kommer att variera alltför mycket mellan de olika

valkretsarna. Kommittén förordar därför enbart procentuell spärr en

vid utformningen av den spärregel skall gälla vid riksdagsvalet.

som Hur nivån på spärren bör bestämmas har kommittén utvecklat tidigare i detta avsnitt.

6.6.3 Kandidaturvalet

Beträffande de kandidater kommit över spärren sker nämnts som som kandidaturvalet enbart på grundval av kandidaternas röstetal, då som

också kan sägas vara deras jämförelsetal. När det gäller att beräkna antalet personröster för kandidaterna sker ingen begränsning med hänsyn till vilka av partiets listor i valkretsen

på vilka kandidaterna erhållit personrösterna. En kandidat är som

uppförd på såväl huvudlistan som på eller flera spränglistor för

en samma parti får alltså ett röstetal utgörs det sammanlagda som av

antalet personröster på dessa listor. Anledningen till att beräkningen inte bör ske listvis är bedömningen att det är rimligt att kandidaten bör

Riksdagsvalet sou 199321

få tillgodoräkna sig hela det stöd som personrösterna kan sägas utgöra för hans eller hennes kandidatur. I och för sig borde man då i konsekvensens namn tillåta att en kandidat som förekommer på valsedlar för olika partier får tillgodoräkna sig det sammanlagda

antalet personröster. En sådan ordning skulle emellertid strida mot

principen att valet i första hand skall vara ett partival och dessutom skapa praktiska problem. Därför bör endast personröster som erhållits

under en och samma partibeteckning räknas samman. Skulle flera kandidater uppnå exakt samma röstetal får lottning tillgripas. Vad gäller tillsättningen av kandidater som inte fått så många personröster att de kommit över spärren sker urvalet enligt den nuvarande s.k. absoluta heltalsmetoden. Av exempel 6.11 framgår hur

den metoden fungerar. Det nu beskrivna sättet att utse kandidaterna innebär att man först får sortera valsedlarna efter hur personrösterna fördelat sig och därefter konstatera vilka kandidater som kommit över spärren.

Strykningar och andra förändringar på valsedlarna är i detta skede inte av betydelse i annat fall än att de är av sådan art att namnen på

valsedeln skall betraktas som obefintliga eller att valsedeln skall ogiltigförklaras. Sedan det konstaterats vilka kandidater som klarat

spärren fastställs den inbördes ordningen mellan dessa och de förklaras valda. Finns det ytterligare mandat att besätta får valsedlarna sorteras

på nytt enligt samma princip som i dag, dvs. i grupper efter det första namnet på valsedlarna. Sammanräkningarna sker sedan på samma sätt som i dag. Dock skall helt bortses från de kandidater som blivit valda

på personröster. Som närmare utvecklas nedan skall alltså ingen

reduktion av jämförelsetal ske på grund av att kandidater blivit valda på personröster.

Exempel 6.11 Det nuvarande sättet att rangordna kandidater, heltalsmetoden

Ett parti har fått tre mandat. På valsedeln finns fem kandidater. A,B,C,D och E. Totalt har avgetts 1 000 valsedlar. Valsedlarna är samtliga oförändrade. A står överst på samtliga l 000 valsedlar och

får ett röstetal, som också är jämförelsetal, på 1 000. Vid nästa sammanräkning då bortses från A konstateras att B står överst på

1000 valsedlar. Detta är hans röstetal, men inte jämförelsetal. För att

få fram jämförelsetalet skall värdet av dessa röster som ärvts från A reduceras. Eftersom de ärvda rösterna varit med om att besätta ett

mandat, nämligen As, skall de nu divideras med detta tal ökat med

ett dvs. två. Jämförelsetalet för B blir då 1 0002 500. Vid den tredje sammanräkningen konstateras att C står överst på 1000 valsedlar

sou 199321 Riksdagsvalet

nu bortses från A och B som blivit valda. Dessa 1000 valsedlar har

bidragit till att två mandat besatts. För att beräkna jämförelsetalet skall således 1000 divideras med två ökat med ett, dvs. tre. 10003 333. På motsvarande sätt blir jämförelsetalet for D 250 osv. I detta okomplicerade fall blir alltså A, B och C valda i ordning efter sina jämförelsetal. När den situationen uppstår att någon eller några av partiets kandidater kommit över spärren och att dessa kandidater inte är tillräckligt många för att besätta samtliga mandat som partiet vunnit måste båda de angivna metoderna tillämpas. De kandidater som kommit över spärren rangordnas efter sina personliga röstetal medan jämförelsetal för övriga beräknas enligt heltalsmetoden. En särskild fråga i det sammanhanget är om de kandidater som inte nått spärren skall få sina jämförelsetal reducerade till följd av att kandidater på samma lista först blivit invalda på personröster. Enligt kommitténs uppfattning bör så inte ske. I stället bör man helt bortse från dem som

blivit valda. Denna problematik kommenteras närmare under exempel

6.15.

Exempel 6.12 Konkurrens mellan kandidater som kommit över spärren

Ett parti har fått 50 000 röster, varav 22 100 personröster, och vunnit två mandat. Partiet har gått fram med två listor. Spärren uppgår till 4 000 röster.

Lista l Lista 2

A 500 A 2000 B 3 100 X 2 500 C 8 500 C 1450 D 3 000 D 1050 15 100 7 000

I detta fall gäller huvudregeln. C och D blir valda eftersom de fått flest röster och dessutom mer än spärren på 4 000 röster. Observera att personrösterna från båda listorna räknas samman. C har alltså fått 9 950 och D 4 050 personröster.

5 13-0214 129

Riksdagsvalet

sou 199321

Exempel 6.13 Lika röstetal

Partiet har fått 54 000 röster och 3 mandat. Partiet har gått fram med

2 listor. Spärren uppgår till 4 320 röster.

Lista l 32 000 Lista 2 22 000 A 6 000 S 5 000 B 4 400 T 4 500 C 1 500 U 500 T 200 B 300

I detta fall kommer A och S att besätta det första andra mandatet resp.

i kraft av sina personliga röstetal. Både B och T har kommit över spärren. De har dessutom exakt samma röstetal, 4 700. Avgörande för besättandet av det tredje mandatet får i detta fall bli hur lotten utfallet.

Exempel 6.14 Konkurrens mellan kandidater inte har nått som upp till spärren

Ett parti har fått 50 000 röster, varav 12 050 personröster, och två mandat. Partiet har gått fram med tre listor. Spärren blir 4 000 röster.

Lista 1 19 000 Lista 2 17 000 Lista 3 14 000 A 1500 B 600 L 900 B 1000 A 450 M 800 C 500 F 1000 N 200 D 1100 G 1500 O 850 E 900 H 700 P 50

Ingen av kandidaterna har nått till spärren. Nu bortses helt från upp

personrösterna. Jämförelsetal får nu beräknas enligt heltalsmetoden.

Vid första sammanräkningen konkurrerar A, B och L. A har större

jämförelsetal 19 000 än de övriga och kommer därmed besätta det

att första mandatet. Vid den andra sammanräkningen får B jämförelse-

ta1et,19 000+ 17 000 18 000 vilket är högre än Ls jämförelsetal

på 14 000. B tar därför det andra mandatet. Är alltså situationen som

i det angivna exemplet att ingen kandidaterna når till spärren

av upp

sker kandidaturvalet helt enligt den nuvarande ordningen.

sou 199321 Riksdagsvalet

Exempel 6.15 Utseende av kandidater på grundval av personröster skall kombineras med utseende av kandidater enligt

heltalsmetoden

Ett parti har fått 100 000 röster och 8 mandat. Partiet har gått fram med 3 listor. Spärren ligger på 8 000 röster. Andelen väljare har

som personröstat uppgår till 46 procent, eller 46 000.

Lista 1 60 000 Lista 2 25 000 Lista 3 15 000 A 10000 B 2000 D 2000 B 7000 x 8100 s 500 c 4000 Y 500 P 300 D 5500 z 1500 R 200 E 1000 D 1000 Å 700 F 500 F 750 N - G 425 G 25 G - 28 425 13 875 3 700

Följande kandidater har samtliga klarat spärren A 10 000, lista

B 9 000, lista 1 och D 8 500, lista 1,2 och samt X 8 100, lista 2. De kommer därför att, i nämnd ordning, besätta de 4 första

mandaten. Ingen av de övriga kandidaterna kan tillträda mandat på grund av personröster eftersom ingen av dem nått upp till spärren.

När nu heltalsmetoden skall användas för att fördela återstående mandat mellan kandidaterna kan man tänka sig två alternativ. Det ena är att i alla avseenden bortse från de kandidater som blivit valda tidigare. Listorna betraktas helt enkelt som om de personvalda

kandidaterna inte hade varit uppförda på listorna. Lista 1 kommer då

att toppas av C, E och F. Lista 2 av Y, Z och F. På lista 3 kommer de översta namnen att vara P och R. I konkurrensen om det 5e mandatet kommer då Y och S att konkurrera med oreducerade jämförelsetal, dvs. C 60 000, Y 25 000 och S 15 000, vilket leder till att C blir vald. Vid nästa sammanräkning kommer E från lista 1 att

konkurrera med Y och S från lista 2 resp. E får ett jämförelsetal på

60 000 2 30 000, vilket är högre än vad Y och S har. E tar därför

det 6e mandatet. Nästa sammanräkning leder till att F från lista 1 får ett röstetal på 60 000. När detta reducerats uppgår det till 60 0003 20 000. Eftersom Ys jämförelsetal är högre, 25 000, går det 7e mandatet till Y. Sista mandatet kommer att besättas F från lista av

med sitt jämförelsetal på 20 000. Med detta sätt att beräkna jämförelsetal kommer de mindre framgångsrika kandidaterna inte att miss-

gynnas av att stå på samma lista, som de kandidater som blir valda på personröster.

Riksdagsvalet

sou 199321

Det andra sättet att gå till väga när heltalsmetoden skall användas

är att ta hänsyn till de kandidater blivit invalda på personröster

som

på så sätt att de övriga kandidaterna på lista får sina jämförel-

samma setal reducerade i förhållande till de antal blivit direkt valda. I det som

ovanstående exemplet skulle det leda till att C från lista 1 får

ett jämförelsetal på 20 000 i stället för 60 000. För de kandidater på

listan som följer efter dem blivit valda på personröster innebär

som det en avsevärt försämrad konkurrenssituation i förhållande till andra listor. Det i sin tur kan verka ett incitament för taktiska som att överväganden snarare än partiets värdering kandidaterna blir av

bestämmande vid listkompositionen

se exempel 6.16 nedan. Skillna-

den mellan de olika metoderna har betydelse endast när det före-

kommer flera listor för partiet. På grund vad och av som sagts nu

eftersom det inte kommer att finnas lika stor anledning i dag

som att presentera flera listor samt metoden med oreducerade jämförelsetal är

enklare från sammanräkningssynpunkt, kommittén fördelarna

anser att med den metoden överväger. Kommittén föreslår därför vid att man ordnandet av kandidatnamnen enligt heltalsmetoden skall bortse helt från de kandidater blivit valda på personröster. som

Exempel 6.16 Reducerade jämförelsetal

Anta att ett parti räknar med att vinna 3 kanske 4 mandat i valkretsen. Två av partiets kandidater A och B är välkända och populära. Det kan

på goda grunder antas att de kommer att få så många personliga röster

att de blir valda. Det råder enighet att dessa i första hand bör om

lanseras som partiets blivande riksdagsledamöter. De övriga partiets

av kandidater är mindre kända och är inom partiet hur man oense om nomineringen beträffande dessa skall ut. En majoritet inom partiet se önskar att C och D skall bli valda. En minoritet förordar E och F.

Huvudlistan upptar A, C D E och F. Spränglistan A,

upptar , ,

C och D. Huvudlistan får 28 000 röster. Spränglistan får 19 000 röster. Partiet vinner 3 mandat och endast A och B blir personligt valda. Om de övriga kandidaternas röstetal skall reduceras med hänsyn till att A och B blivit valda sker följande Cs jämförelsetal blir

28 0002,6 10 769,23. Ezsjämförelsetal blir 19 000 1,4 13 571,42. E tar det sista mandatet. C missgynnas alltså att A och B placera-

av

des före honom på listan. Om majoriteten varit taktisk skulle den

mer

ha antingen placerat C överst på listan, eller på andra plats mellan A

och B.

sou 199321 Riksdagsvalet

6.6.4 Ersättarsystemet

Inledning

I det nuvarande systemet skall ersättare utses för varje kandidat som väljs. Principen är att att ersättare utses från samma parti, i samma

valkrets och från samma listtyp som som den ledamot skall

som

ersättas. Beträffande riksdagsvalet gäller att för varje ledamot skall utses lika många ersättare som som ledamotens parti har fått mandat

i valkretsen. Minst tre ersättare skall dock alltid utses för varje

ledamot. Ersättarna är gemensamma för alla de riksdagsledamöter

som

har valts för samma parti och för samma listtyp gruppersättare. Ersättarna kallas normalt till tjänstgöring i den ordning de utsetts. När en ledamot avgår från sitt uppdrag under mandatperioden utses en

efterträdare. Till efterträdare utses den ersättare som som står i tur att inträda. När ersättare utses sker det på grundval av de valsedlar som

gällde för den ordinarie ledamoten när han eller hon fick plats i

nanmordningen enligt 14 kap. 6 § vallagen. Det innebär att ersättarna utses från en lista som bidragit till att den ordinarie ledamoten blivit vald. Har detta skett med hjälp av olika listor utses den kandidat som

står som första lediga namn på flest av dessa. Varje valsedel räknas i detta sammanhang som en hel röst. Någon reduktion röstvärdet

av

görs alltså ej. För att åskådliggöra tillämpningen av de nuvarande reglerna återges ett fall som varit föremål för prövning i valprövnings-

nämnden.

Moderata samlingspartiet gick i ett riksdagsval fram med tre listor i

en valkrets.

Lista 1 Lista 2 Lista 3

Bråkenhielm Jonsson Björck Sjögreen Gunnarsson Jonsson

Svenningsson Söderström Bråkenhielm

Granstad Axeheim Johansson

Ekberg Bonde Melin Aspring Hylten Björklund

11 139 röster 9 117 röster 16 637 röster

Partiet erhöll tre mandat. De valda blev Björck, Jonsson och Bråken-

hielm. Till ersättare utsågs från lista Johansson, Melin och

Björklund. Beslutet att utse ersättarna överklagades bl.a. med

Riksdagsvalet sou 199321

motiveringen att ersättare för Bråkenhielm och Jonsson borde utses från lista 1 resp. lista Valprövningsnämnden fann inte anledning att ändra beslutet om utseende av ersättare. Lista 3 hade nämligen i högre grad än de övriga bidragit till att Jonsson och Bråkenhielm blivit valda. Sedan Björk blivit vald är Jonsson första namn på lista Varje valsedel skall i detta sammanhang betraktas som en hel röst. Således finns det 16 637 röster för Jonsson på lista mot 9 117 på lista Sedan Jonsson tagit plats är Bråkenhielm första namn på lista

som på motsvarande sätt i högre grad än lista 1 bidragit till inval.

Ersättarna hade alltså utsetts på föreskrivet sätt. Om Bråkenhielm avgått hade till efterträdare utsetts Johansson. Mot det nuvarande sättet att utse ersättare riktas emellanåt kritik.

Denna går ut på bl.a. att det vore mer rimligt om ersättarna utsågs

från vad som framstår som resp. kandidats huvudlista. Vidare har det

påtalats att med den nuvarande ordningen kan inträffa att en kandidat med en mycket låg listplacering, genom ledamöters avgång m.m., kan komma att tjänstgöra som ersättare, medan högt placerade kandidater på en annan lista, som dragit många röster, inte kommer i fråga.

Kommittén är väl medveten om problematiken, som också behandlades av 1978 års vallagskommitté. Vallagskommittén fann i betänkandet

Översyn av vallagen 2 SOU 198045 att det i och för sig vore

möjligt att utse ersättarna enligt samma metod som ledamöterna, men att det inte skulle ge någon garanti för att ersättarna kom att utses från

samma lista som ledamöterna. Vallagskommittén konstruerade också ett mer listtroget sätt att utse ersättare som dock medförde att ersättare på ett annat sätt än i det nuvarande systemet kunde hämtas från vad som i vissa fall kunde vara att uppfatta som den ordinarie ledamotens

huvudlista. Detta system var dock känsligt för förändringar på

valsedlarna och kunde medföra en risk för att sammanräkningsför-

farandet skulle försenas. Kommittén fann sammanfattningsvis att det i de flesta fall då ett parti går fram med flera listor är att föredra att ersättare hämtas från den listtyp som samlat de flesta rösterna och att

det nuvarande systemet har obestridliga fördelar ur valteknisk

synpunkt. Av dessa skäl ansågs det inte föreligga tillräckliga skäl att föreslå ändringar i ersättarsystemet. Personvalskommittén delar den nu redovisade uppfattningen och anser att de olägenheter som kan uppstå med det nuvarande systemet

i sig inte är av sådan omfattning att det är motiverat att för den sakens skull ändra ordningen för utseende av ersättare. Härtill kommer att de

problem som uppstår aktualiseras främst i de fall då ett parti väljer att

i en och samma valkrets gå fram med s.k. saxade listor. Med det

förslag till ett ökat personvalsinslag som nu läggs fram torde detta

behov komma att minska eftersom kandidaterna kan föras upp på

sou 199321 Riksdagsvalet

samma lista och ändå konkurrera på någorlunda lika villkor. I ett avseende bör dock reglerna för utseende av ersättare förändras som en

följd av principen att kandidater fått ett stort antal personröster

som

bör komma i fråga före de övriga. Huvudregeln för utseende av ersättare bör vara att ersättarna liksom

nu skall utses från den lista mest bidragit till inval ledamoten. som av Om det finns någon kandidat har kommit över spärren på som samma lista som den valda ledamoten, inte blivit vald, skall vederböranmen de först tas i anspråk som ersättare. Denna situation kan endast uppkomma i fråga om listor där kandidat blivit vald på personröster. en Iden mån det inte finns kandidater fått så många personröster som att

de kan utses till ersättare på detta sätt skall den nuvarande ordningen tillämpas. Liksom nu bör antalet ersättare för varje ledamot motsvara det antal

mandat partiet vunnit, dock skall minst tre ersättare utses. Vidare bör

ersättarna vara gruppersättare och inkallas till tjänstgöring på

samma sätt som sker nu.

Den största olikheten jämfört med det nuvarande systemet blir alltså att ersättarna inte alltid kommer att utses strikt efter listordningen utan

att det personliga röstetalet kan bli avgörande i vissa fall. Däremot kommer ersättarna alltid att tas från den lista mest bidragit till som inval av ledamoten som valts. Detta är alltså skillnad i förhållande en till vad som gäller för utseende ledamöterna. En effekt detta av av

listtrogna sätt att utse ersättare är att det någon gång kan inträffa att

en kandidat blir utsedd till ersättare trots att det på lista för en annan samma parti i valkretsen kan finnas en kandidat har fått fler som

personröster. Enligt kommitténs uppfattning är detta emellertid inte någon direkt nackdel. I de fall ett parti valt att gå fram med flera listor är det nämligen ofta så att de kandidater står på lista har

som samma

bedömts vara särskilt lämpade att ersätta varandra. Exempelvis när de olika listorna har komponerats med geografisk utgångspunkt eller då det rör sig om en s.k. ungdomslista. Den omständigheten att ersättarna för kandidater valts på

som personröster skall hämtas från den lista där den valda fått flest personröster torde också innebära att ersättarna tas från vad som normalt sett kommer att framstå ledamotens huvudlista. som

Riksdagsvalet sou 1993;21

Exempel 6.17 Utseende av ersättare

Partiet har fått 50 000 röster och 2 mandat. Det finns 2 listor. Spärren uppgår till 4 000 röster.

Lista 1 30 000 Lista 2 20 000 A3000 C4000 B1000 B 500 C 500 A 1100 D1500 X4000 E 200 Y 100 F 100 Z 50

C och A har fått flest personröster 4 500 resp. 4 100. De kommer därför att förklaras valda. Tre ersättare skall utses för och var en av dem. Ersättare for C skall tas från lista 2 där denne fått flest personröster. Till ersättare skall utses i nämnd ordning X, B och Y. nu

X utses grundval av sitt personliga röstetal som når till

upp

spärren. B och Y utses enligt listordningen. Ersättare för A skall tas

från lista Ersättare blir då B, D och E.

Exempel 6.18 Utseende av ersättare

Partiet har vunnit ett mandat och gått fram med 2 listor. Spärren

ligger på 1000 röster.

Lista l Lista 2 A 1500 A 900 B 900 E 1500 C 700 F 400 D 300 G 200

A har fått flest personröster och klarat spärren. A är därmed vald på personröster. Ersättarna skall hämtas från lista l eftersom A har fått flest personröster på den listan. Ersättare blir då B,C och D. E kommer alltså inte i fråga som ersättare trots att han har fått fler personröster.

199321 Riksdagsvalet sou

Exempel 6.19 Utseende av ersättare

Partiet har fått 105 000 röster och 4 mandat. Det finns 4 listor. Spärren är 8 400 röster.

Lista 1 41 000 Lista 2 19 000 Lista 3 20 000 Lista4 25 XXJ A 9 000 B 5 500 T 1 500 D 300 B 3 000 X 1 000 l 800 O 100 C 1 000 F 1 000 K 300 Z 50 D 250 G 900 L 150 P 200 E 450 H 100 M 50 Q 500 F 200 Y 100 Ö 50

A och B väljs till ordinarie ledamöter eftersom de har flest person-

röster och dessutom kommit till spärren 9 000 resp. 8 500. upp Därefter utses till ordinarie ledamot enligt heltalsmetoden från lista

C har ett jämförelse tal på 41 000. Sista mandatet går till D med

som

jämförelsetal på, 41 O00+25 0002, 33 000. Nu återstår det att

ett utse ersättare. Ersättare för A skall tas från lista l där A fått sina personröster. Ersättare blir då E, Y och Ersättare för B tas från lista 2 där B fått flest personröster. Ersättare blir då X, F, G och H. Nu återstår att utse ersättare för C och D som blev valda enligt

heltalsmetoden. Ersättarna skall tas från lista l som har bidragit mest

till de blev valda. C och D skall båda anses ha fått 41 000 röster att blir således E, Y och Ö. Om i stället på den listan. Ersättare man använder metod med reduktion röstetalet kommer Czs ersättare en av fortfarande att tas från lista Däremot kommer ersättare for D att tas

från lista 4. I detta fall skall nämligen Ds jämförelsetal på lista 1 reduceras med hänsyn till att C först blivit vald. Jämförelsetalet blir då 41 0002 20 500, medan Dzs jämförelsetal på lista 4 är 25 000. Således har lista 4 i högre grad än lista 1 bidragit till att D blivit vald

och ersättare för D blir O, Z,P och Q. Av skäl nämnts vill kommittén inte förorda denna metod som ovan

utan föreslår att metoden utan reduktion av jämförelsetal används.

6.6.5 Dubbelvalsaweckling

Förslaget innebär inte någon förändring beträffande kandidaternas

bostadsband. Således kommer det fortfarande att vara möjligt för en att kandidera i flera Valkretsar. Därför krävs särskilda regler

person för vilket mandat kandidat skall tillträda om han eller hon blivit en

Riksdagsvalet

sou 199321

invald i mer än en valkrets. I dag löses situationen s.k. genom

dubbelvalsavveckling, vilket innebär att kandidaten tillträder mandatet

i den valkrets där hans eller hennes jämförelsetal är störst. Det mandat

som därigenom blir ledigt skall besättas den kandidat står först

av som

på flest av de valsedlar som bidragit till att den ursprunglige kandida-

ten erhöll plats.

Enligt kommitténs uppfattning bör grundprincipen kandidaten

att skall tillträda mandatet i den valkrets där han eller hon har fått störst

stöd av väljarna behållas. I överensstämmelse med grundtanken

bakom

förslaget bör dock en kandidat alltid tillträda ett mandat erhållits

som på grund av personröster före ett mandat är resultat som ett av att

kandidaten fått högst jämförelsetal vid beräkning enligt heltalmetoden.

Har alltså en kandidat blivit vald i valkrets på personröster och i en

en annan enligt heltalsmetoden skall han eller hon tillträda det förra.

Om en kandidat blir vald i än krets på mer en personröster kan i

princip skilda lösningar tänkas. Den enklaste lösningen är att kandida-

ten får tillträda mandatet i den krets där han eller hon fått flest personröster i absoluta tal. Det kan emellertid innebära små att

Valkretsar missgynnas att kandidaten kan komma tillträda

genom att mandatet i den större valkretsen, trots att hans eller hennes stöd där kanske är mindre relativt sett, vilket inte är tillfredsställande med

häsyn till mandatets personliga karaktär. Avgörande bör därför

vara kandidatens andel det totala antalet röster på partiet i valkrets. av resp. Ett exempel kan illustrera det sagda. A har blivit invald i valkrets 1 och I valkrets l har A fått 2 000 personröster, vilket 30 motsvarar procent av samtliga röster på partiet i valkretsen. l valkrets 2 har A fått 5 000 personröster, vilket 25

motsvarar procent av samtliga röster

på partiet. A tillträder mandatet i krets

I detfall en kandidat blir vald i än valkrets enligt heltalsme-

mer en

toden får kandidaternas jämförelsetal bli avgörande och dubbelvalsawecklingen även i övrigt ske på sätt i dag.

samma som

Mandat som blir ledigt dubbelvalsaweckling skall besättas

genom

av den kandidat som stod i tur att bli vald enligt ersättarordningen. Liksom i dag skall alltså ett listtroget system tillämpas vid dubbelvalsaweckling.

sou 199321 Riksdagsvalet

Exempel 6.20 Invald på personröster i mer än en valkrets

Ett parti har vunnit ett mandat i krets X och ett mandat i krets Y.

Spärren i krets X uppgår till 2 400 röster. Spärren i krets Y uppgår till 2 560 röster

Krets X

Lista 1 20 000 Lista 2 10 000 A 2 500 A 500 B 200 C 400

Krets Y

Lista 1 17 000 Lista 2 15 000 A 1 800 A 800 B 100 C 1 600

A har till spärren i båda kretsarna och har dessutom valts på nått upp grund personröster i båda kretsarna. Han har relativt flest personav röster i krets X och skall tillträda mandatet där. A skall således dubbelvalawecklas i krets Y. Det mandat i krets Y som blir ledigt att A inte tillträder det skall besättas av B som står först i genom

ersättarordningen för A.

Exempel 6.21 Kandidat invald på personröster i en krets och

enligt heltalsmetoden i en annan krets

Förutsättningarna är desamma som i exempel 6.20, med den skillna-

den att ingen kandidat nått upp till spärren i krets Y

Krets X

Lista 1 20 000 Lista 2 10 000 A 2 500 A 500 B 200 C 400

Krets Y

Lista 1 17 000 Lista 2 15 000 A 1 500 A 100 B 100 C 1 600

Riksdagsvalet sou 199321

A har alltså blivit vald i båda kretsarna. I krets X på grundval av personrösterna och i krets Y eftersom han där hade högst jämförelsetal enligt heltalsmetoden 32 000. A tillträder mandatet i krets X eftersom han där blivit vald på personröster. Det mandat som

därigenom blir ledigt i krets Y skall besättas den kandidat står

av som

främst i ersättarordningen. Således blir det B tillträder

som mandatet. Blir en kandidat vald i flera kretsar enligt heltalsmetoden löses

dubbelvalsavvecklingen enligt den nuvarande metoden. Kandidaten

tillträder alltså mandatet i den krets där hans jämförelsetal är störst

och den plats som blir ledig tillsätts med det står överst på

namn som

flest av de valsedlar bidrog till att den valda kandidaten som tog plats.

6.6.6 Valsedlar

Namnvalsedlar

Valsedlarna fyller mer än funktionen att förmedla den enskilde

väljarens val. De har också informativ uppgift. De en svenska

namnvalsedlarna upplyser sålunda vilka kandiderar

om personer som

for resp. parti. Vidare framgår rangordningen partiets av prioritering

av de olika kandidaterna. Dessutom kan det Valsedlarna framgå kandidaternas ålder av och

geografiska anknytning. Kommittén den informativa

anser att

funktionen hos Valsedlarna är väsentlig. Av det skälet bör det inte komma i fråga att utforma Valsedlarna på sätt innebär

ett som att väljarna får skaffa all information kandidaterna på håll. En om annat

sådan lösning har valts i Finland där Valsedlarna inte innehåller några

kandidatnamn. Ett sätt att utforma valsedeln är vanligt utomlands som

är att trycka samtliga partiers listor på och valsedel. Så sker

en samma i bl.a. Danmark och Belgien. Gemensamma valsedlar av detta slag ger väljaren en samlad överblick över de partier och kandidater som ställer upp i valet. Störst värde har måhända valsedlar av den sorten

i system där personvalsinslaget är påtagligt. Ett med

system gemen-

samma valsedlar skulle förmodligen, vilket också påpekats

av

Vallagsutredningen i betänkandet VAL, Organisation Teknik Ekonomi SOU 1992108 komma att kräva att rätten nominera kandidater

att

begränsades, som en följd av att någon form forhandsanmälan

av av kandidater skulle fordras. Detta skulle kunna uppfattas som en be-

gränsning av den fria nomineringsrätten. Vallagsutredningen har också

framhållit att erfarenheter från utlandet visar att gemensamma

valsedlar komplicerat sammanräkningsförfarandet och ökar risken för

Riksdagsvalet sou 199321

felräkning. Gemensamma valsedlar kan inte införas så länge den fria

nomineringsrätten behålls. Med hänsyn till hur det föreslagna systemet för personröstning är förefaller det lämpligaste att i stället utforma valseduppbyggt vara på sådant sätt de kommer att i hög grad påminna om de lama ett att nuvarande. Någon skyldighet för partierna att på valsedlarna lämna kandidaterna utöver bör inte heller införas. upplysningar om namn bör angelägenhet för partierna. Valsedlarna föreslås Detta vara en således förändrade endast såtillvida att de förses med ett utrymme intill varje kandidatnanm där väljaren kan markera den kandidat som han eller hon vill personröst. Dessutom bör på varje valsedel ge en finnas för skriva till minst ett Vidare bör valsedeln utrymme namn. med upplysning hur det går till att personrösta och att förses en om det är frivilligt. Sättet för personmarkering föreslås bli att väljaren gör Självfallet bör slutligen väljas den metod är

en kryssmarkering. som

med till optisk läsning eller liknande maskinell lämpligast hänsyn bearbetning kan bli aktuell vid sammanräkningen. Skulle en som valsedel i den därför avsedda rutan ha försetts med en personmarkemarkeringen kan betecknas ett kryss bör det inte ring utan att som medföra personrösten obefintlig. Naturligtvis kan svårbedömatt anses bara fall inträffa. Utgångspunkten för bedömningen bör då vara huruvida väljaren kan antas ha velat uttrycka en preferens för en särskild kandidat eller Innehåller valsedel mer än en personen markering går det inte avgöra vilken kandidat väljaren i första hand att önskar stödja. I sådant fall skall därför namnen på valsedeln anses ett obefintliga och valsedeln tillgodoräknas partiet som en partiröst.

Riksdagsvalet sou 1993;21

Exempel på namnvalsedel

VAL TILL RIKSDAGEN

Partinamn

Du får markera den kandidat som du helst vill se invald. Endast en kandidat tår markeras.

1 Anna Rudolfsson, Riksdagsledamot, R-köping 2 Bertil Oskarsson, Byggmästare, B-köping 3 Vera Gustafsson, Frisör, G-stad 4 Adam Svensson, Aftärsbiträde, S-stad 5 Nicklas Persson, Nattvakt, A-köping 6 Signe Mattsson, Läkare, A-köping 7 Tore Karlström, Journalist, G-stad 8 Cecilia Ljungqvist, Ekonom, A-köping 9 Tyra Magnusson, Pensionär, S-köping 10 Urban Velinder, Urmakare, G-stad 11 Lena Kaspersson, Konsult, A-köping 12 Sten Arvidsson, Redare, S-stad 13 Dagmar Ekström, Sekreterare, S-köping 14 Svea Hagström, Musiker, S-stad 15 Clark Holmtors, Köpman, G-stad 16 Sofie Berglund, Tandtekniker, S-köping 17 Otto Bruse, Miliötekniker, R-köping 18 Eeva Saarinen, Dagbarnvårdare, G-stad 19 Stig Lennartsson, Timmerman, V-köping 20 Malte Carlström, Lärling, M-boda 21 Pernilla Josefsson, Biltörsäljare, K-holm 22 23

Stockholms läns valkrets 123 12345 -

Partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter vid

förtidsröstning

Det finns anledning att anta att partimarkerade valsedlar

används

framförallt vid förtidsröstning. Förtidsröstning

kan i dag ske genom

poströstning, röstning hos utlandsmyndighet, brevröstning eller

sou 199321 Riksdagsvalet

fartygsröstning. Några ändringar vad gäller möjligheterna till förtidsröstning föreslås inte. Däremot anser kommittén att ett ökat personvalsinslag bör föranleda vissa ändringar vad gäller utformningen partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter. av Röstning på postkontor får vid de allmänna valen ske på varje postkontor i landet från och med den 24e dagen före valdagen till och med valdagen. Röstning på postkontor får ske under den tid posten håller öppet för allmänheten. På valdagen skall postkontor vara öppet för röstmottagning minst timme före kl. 11.00 och en timme efter en kl. 15.00. Postkontor kan med anledning av valet inrättas på olika vårdinrättningar. Röstmottagare utses av postverket. Röstmottagaren översänder de avgivna valsedlarna till Valnämnden. I eller i anslutning till lokaler där poströstning anordnas skall väljarna ha tillgång till partimarkerade valsedlar för varje parti som fått mer än en procent av rösterna i hela landet vid något av de två senaste riksdagsvalen samt valsedelsblanketter. I anslutning till lokalen skall anordnas plats där även de partier, vars partimarkerade valsedlar inte skall tillhandahållas, kan lägga ut sina partimarkerade valsedlar. Namnvalsedlar får alltså inte läggas ut. I lokaler där poströstning sker skall en förteckning över samtliga de kandidater som partierna anmält finnas tillgänglig. I fråga om postens valsedelsservice gäller också att lantbrevbärare mottar valsedelsförsändelser bör medföra sådana som partimarkerade valsedlar som skall finnas i anslutning till postkontoret och valsedelsblanketter. Antalet mottagna röster postkontor har under de tre senaste valen, enligt vad RSV uppgett, hållit sig relativt konstant på omkring 2 miljoner röster vilket motsvarar ca 37 procent av det totala antalet avgivna röster. Utlandsröstning anordnas hos vissa svenska utlandsmyndigheter. Röstningen inför de allmänna valen får påbörjas tidigast den 24e dagen före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas RSV tillhanda senast kl. 12.00 dagen före valdagen. vara Partimarkerade valsedlar för partier som vid något av de två senaste riksdagsvalen fått mer än procent av rösterna senaste valet och en valsedelsblanketter skall finnas tillgängliga. Dessutom bör finnas en förteckning över samtliga de kandidater som partierna anmält. Brevröstning innebär att den röstberättigade per post sänder sin valsedelsförsändelse till valnämnden. Brevröstning får användas av röstberättigade som uppehåller sig i Tyskland eller Schweiz. Andelen underkända brevröster är förhållandevis stor. Av en undersökning som RSV låtit göra framgår att ogiltighetsanledningarna hänför sig till andra förhållanden än själva valsedlarna.

Riksdagsvalet

sou 199321

Fartygsrbstning innebär att besättning, personal ombord och

annan

passagerare på fartyg i utrikes fart får rösta i förtid. Ordningen

överensstämmer i stort med vad gäller för

som röstning hos utlandsmyndighet. Vid de allmänna valen får dock röstning på fartyg påbörjas

55 dagar före valdagen. Vid det valet inkom 885

senaste röster från

fartyg.

RSV har i en PM, 1992-08-27, Erfarenheter från 1991 års val

m.m.

närmare redogjort för problematiken kring

törtidsröstningen.

Som framgått av det ovanstående utgörs en mycket stor del av det totala antalet avgivna valsedlar poströster, 37

av ca procent. Andelen

partimarkerade valsedlar uppgick vid 1991 års val till drygt 22

procent.

Det föreligger inte några uppgifter i vilken om utsträckning de personer som poströstar också använder sig partimarkerade

av

valsedlar. Det finns emellertid anledning så fallet

att anta att är i en

inte obetydlig omfattning och anledningen härtill

att är att namnvalsed-

lar inte förekommer i anslutning till postkontoren.

I det nuvarande systemet påverkar en avgiven partimarkerad valsedel inte direkt kandidaturvalet. Däremot kan de partimarkerade valsedlarna bidra till att partiet vinner fler mandat. Dessa mandat kommer normalt att besättas med kandidater från den partiets listor i valkretsen av som

varit mest framgångsrik. För att helt säker på

vara att stödja en viss lista måste väljaren själv skriva och rangordna på namnen ett sådant sätt att hans eller hennes valsedel överensstämmer med den lista som

väljaren vill stödja. Vill slutligen väljaren komponera lista går

en egen det också bra. Införande möjligheten av att avge en preferensröst

ändrar inte på vad som sagts möjligheten nu om att stödja olika listor. Den nuvarande utformningen de partimarkerade valsedlarna medger

av

dock inte att väljaren lämnar preferensröst. Detta problem kan lösas

en på olika sätt.

Man kan tillåta utläggande nanmvalsedlar i

av anslutning till

postkontor. En sådan ordning är i praktiskt hänseende helt orealistisk och skulle medföra att kostnaderna för valsedelsfram-

ställning m.m. ökar dramatiskt. Varje parti skulle kanske vilja förse varje postkontor med namnvalsedlar för samtliga valkretsar.

Ett annat sätt att öka möjligheterna till

preferensröstning är att

konstruera en regel innebär att det första

som namn som väljaren

skriver på valsedeln alltid skall betraktas preferensröst. som en

En sådan ordning praktisk och skulle dessutom medföra

vore att de nuvarande valsedlarna kunde behållas oförändrade. En nackdel

är dock att det för väljaren inte skulle framgå

att han eller hon

sou 199321 Riksdagsvalet

röstade på person och att därför många väljare kanske inte skulle ha klart för sig att de personröstade. Dessutom skulle ett stort antal tillskrivna namn kunna medföra betydande svårigheter för de sammanräknande myndigheterna, samtidigt som effekten av sådana tillskrivna namn förmodligen skulle bli begränsad.

Kommittén föreslår därför ett tredje alternativ som innebär att de partimarkerade valsedlarna och valsedelsblanketterna ges en utformning så att det för väljaren klart framgår vilka alternativ som finns. De partimarkerade valsedlarna och valsedelsblanketterna bör därför förses med markerade utrymmen som medger att väljaren skriver till namn och kan göra en personmarkering för något av namnen. Som en upplysning till väljaren bör också anges att det i lokalen där röstning äger rum finns en förteckning över anmälda kandidater. Med en utformning av detta slag kan en viss ökning av antalet handskrivna namn på valsedlar förutses. Att införa ett absolut krav på identifieringsuppgifter, utöver namnet, låter sig knappast göra. Kommittén vill därför erinra om bestämmelsen i vallagen 14 kap. 5 § första stycket punkt där det sägs att namn på valsedel skall anses som obefintligt bl.a. om det inte en framgår klart vem som avses. Enligt kommitténs mening bör bestämmelsen uppfattas på det sättet att om visshet om vem som avses inte kan nås efter kontroll i folkbokföringsregister skall vidare efterforskningar normalt inte ske. Finns det exempelvis flera valbara personer med det aktuella namnet i valkretsen torde ytterst sällan kunna avgöras vem väljaren avsett. Ett sådant betraktelsesätt synes stå i överensstämmelse med den praxis som utvecklats i Valprövningsnämnden.

Riksdagsvalet sou 199321

Exempel på partimarkerad valsedel

Val till riksdagen

PARTINAMN

Du får skriva till och markera den KANDIDATNAMN kandidat som du helst vill se vald. frivillig uppgiñ Endast en markering får göras. I lokal där röstning äger rum finns en förteckning över de kandidater som partierna anmält

p

Valsedelsblanketterna torde kunna utformas efter den föreslagna nu modellen.

6.6.7 Förhandsmarkerade valsedlar

Erfarenheter från de norska kommunalvalen visar att ett moment i

organiserade valaktioner kan vara att före valdagen distribuera valsedlar där vissa kandidater förkryssats. Väljarna sedan

uppmanas

att använda dessa valsedlar. Tillvägagångssättet bör ses mot bakgrund

av att det norska systemet för val till de kommunala beslutande

organen är ett utpräglat personvalssystem. Kandidaturvalet sker på grundval av personrösterna och listordningen får betydelse endast vid

lika röstetal.

Enligt norsk lag är det inte tillåtet att på ett otillbörligt sätt söka påverka någon att rösta på ett visst sätt i offentliga angelägenheter. Det har efter klagomål prövats huruvida det kan anses vara otillbörligt att distribuera förkryssade valsedlar utanför vallokalerna eller med

post och i samband därmed uppmana väljarna att använda valsedlarna.

sou 199321 Riksdagsvalet

Så har inte ansetts vara fallet. Inte heller har krav på att införa ett

förbud mot förkryssade valsedlar vunnit gillande. Det främsta skälet

härtill synes ha varit att ett sådant förbud i praktiken skulle bli mycket svårt att övervaka. Den enda restriktionen som gäller i dag är att

valsedlarna måste vara manuellt ifyllda. Maskinellt ifyllda valsedlar är

alltså ogiltiga.

I Danmark gäller att väljaren själv måste fylla i sin valsedel. En

väljare som är oförmögen till detta kan få hjälp av valfunktionärer och i vissa fall av anhöriga. I samtliga fall gäller att väljaren inför den

som bistår henne eller honom måste på ett otvetydigt sätt kunna ge uttryck för hur valsedeln skall ifyllas. Intresset av att i Sverige distribuera valsedlar med strykningar och

andra ändringar före ett val torde inte vara särskilt stort. Från särlistor bortses i detta sammanhang. För svenskt vidkommande gäller inte

heller några uttryckliga regler i frågan. Den som söker otillbörligen

inverka på omröstning vid val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende kan dömas till böter eller fängelse

för otillbörligt verkande vid röstning. Enligt kommitténs uppfattning

kan det inte anses innebära en otillbörlig påverkan att före valet Öppet

distribuera valsedlar som ändrats på det ena eller andra sättet i syfte

att stödja vissa kandidater. Annorlunda ställer det sig om sådana valsedlar på ett försåtligt sätt sammanblandas med likartade valsedlar i syfte att vilseleda väljarna. Jfr NJA 1960 s. 36 och 1965 s. 116.

Det finns inte skäl att göra en annan bedömning för det fall valsyste-

met kompletteras med möjligheten att personrösta. Visserligen kan intresset för organiserade valaktioner komma att öka som en följd av det ökade väljarinflytandet. Iden mån sådana aktioner sker öppet och i demokratiska former, vilket torde vara en förutsättning för att de

skall få något genomslag, kan de bidra till en vitalisering av den politiska debatten och bör därför ses som något positivt. Kommittén

anser därför att det inte finns skäl att föreslå ett förbud mot dis-

tribution av förkryssade valsedlar. Härtill kommer att ett förbud kan förutses föra med sig stora tillämpningssvårigheter. Dock bör, liksom

i Norge, krävas att personmarkeringarna görs för hand.

6.6. 8 Anmälan av kandidater till skydd för partibeteckning

Någon principiell förändring vad gäller skyddet för partibeteckning

föreslås inte. RSV skall, liksom i dag, besluta när kandidatanmäl-

ningarna som görs till skydd för partibeteckning, senast skall vara

gjorda-De nuvarande reglerna kan i allt väsentligt behållas oförändra-

de. För riksdagsvalets del innebär detta bl.a. att ett parti kan hos RSV

Riksdagsvalet sou 199321

anmäla minst 4 och högst l5 personer valkrets och att till anmälan per skall bifogas en skriftlig förklaring från varje kandidat att partiet fått tillstånd att anmäla henne eller honom. De partier låtit registrera som sin partibeteckning ges skydd för densamma genom kravet på att valsedlarna skall toppas av anmälda namn. Som framgår avsnitt av 5.6.4 föreslår kommittén att detta krav utökas till att gälla de två första namnen. För tydlighetens skull framhålles att detta krav inte innebär att de personmarkeringar som gjorts på valsedlarna måste avse kandidater som anmälts. Däremot innebär det att valsedel för ett en parti som anmält kandidater även efter förändrigar i form av strykningar, tillskrivna namn eller ändrad namnordning måste uppta två anmälda namn överst om valsedeln upptar än ett Finns mer namn. endast ett namn på valsedeln skall detta vara anmält. Valsedlar som

inte uppfyller detta krav är inte ogiltiga. Däremot skall på

namnen valsedeln anses vara obefintliga. I sådana fall kommer alltså valsedlarna att behandlas som partimarkerade valsedlar. Det sagda innebär bl.a. att om en valsedel inte toppas av två anmälda namn kommer eventuella personmarkeringar att bli utan verkan. Det anmälningsförfarande som nu nämnts utgör alltså inte ett led i

någon officiell kandidatur, utan är motiverat för att förebygga missbruk av den fria nomineringsrätten. Kommittén har av hänsyn till

den fria nomineringsrätten inte funnit skäl att föreslå officiell kandidatur i form av förhandsanmälan av kandidatlistor. Däremot anser kommittén att det är befogat att kräva att de partier önskar som delta i de allmänna valen anmäler sitt deltagande i förväg.

6.9 Förhandsan mälan av partier

En mindre ingripande åtgärd, än att fordra att alla kandidater anmäls i förväg, är att kräva att de partier skall delta i valet anmäler sitt som deltagande. En sådan ordning är vanlig i utländska valsystem. Ett krav på förhandsanmälan skulle medföra att röster på partier inte som anmält sitt deltagande i en viss valkrets inte får delta vid mandatfördelningen där. En sådan ordning skulle innebära vissa fördelar i

ordningshänseende. De valadministrativa myndigheterna skulle kunna

bortse från valsedlar med parodisk beteckning och slippa redovisa dem i det officiella valresultatet, vilket också torde leda till vissa besparingar. På det kommunala planet skulle man kunna komma till rätta med problemet att mandat förblir obesatta, vilket emellanåt inträffar som en följd av att ett parti erhåller många röster i en valkrets utan att ha några kandidater där. Slutligen skulle förhandsanmälan partier av

sou 199321 Riksdagsvalet

rent allmänt innebära att väljarna och massmedia i god tid före valet fick kännedom om vilka alternativ finns. som Kommittén föreslår därför att varje parti önskar delta i de som

allmänna valen 30 dagar före valdagen hos RSV, eller länsstyrelserna, anmäler sitt deltagande. Anmälan bör göras behörig företrädare för

av partiet och innehålla uppgift vilket val och vilken valkrets om som anmälan avser. Valsedlar för partier inte anmält sitt

som deltagande betraktas som ogiltiga. Denna obligatoriska förhandsanmälan

medför

att definitionen partibegreppet i regeringsformen bör ändras.

av

Jämför specialmotiveringen till 3 kap. 7 § regeringsformen.

6.6.10 Sammanfattande

bedömning

Den modifierade danska modellen utrymme för

ger ett betydande personvalsinslag samtidigt som valet behåller karaktären ett val

av mellan partier. Hur starkt personvalsmomentet blir är beroende främst hur av av

många som utnyttjar möjligheten att personrösta. Detta i sin

tur är

avhängigt av väljarnas kunskap om valsystemet och den information

som ges om detta.

Modellen är enkel att tillämpa och förklara. Den går också

att

tillämpa vid de kommunala valen. Den grundläggande principen

att den kandidat som fått flest personröster blir vald uppfattas säkert som

naturlig. Att en spärregel införs torde, enligt kommitténs mening, kunna vinna förståelse, inte minst mot bakgrund spärregel

av att en

om 4 procent redan finns för val till riksdagen. Det framstår också

naturligt att ett litet fåtal personer inte skall kunna kasta omkull en

rangordning som ett parti, efter ett långt nomineringsförfarande, har

upprättat.

Enligt kommitténs mening kommer sammanräkningsförfarandet inte att nämnvärt fördröjas. Att viss försening sker i förhållande till dagens situation är emellertid ofrånkomligt i tillåter

ett system som person-

markering på valsedeln. Vad gäller ersättarsystemet har kommittén, såsom föreskrivits i direktiven, övervägt ändring funnit det

en men att

inte finns tillräckliga skäl att göra andra ändringar än de föranleds

som

av att möjligheten till personval utökas. Den fria nomineringsrätten behålls, dock med den inskränkningen

att de två första valsedel skall anmälda och namnen en vara att

partierna skall anmäla sitt deltagande i valet. Denna inskränkning bör dock mer än väl uppvägas de ökade möjligheterna till

av personval.

Partiernas nomineringsförfarande regleras inte.

Riksdagsvalet sou 199321

Vad gäller missbruk av partibeteckningar kommittén att anser personvalssystemet som sådant i förening med den nämnda regeln om två anmälda namn bör leda till att intresset för illojala förfaranden minskar kraftigt.

SOU 199321

7 Kommitténs

överväganden och förslag

rörande

personvalsinslaget vid de

kommunala valen

1 Inledning

Kommittén har enligt sina direktiv att överväga det lämpliga i

att

införa ökade möjligheter till personval också vid val till kommunala beslutande församlingar.

Rent allmänt visar erfarenheter från utländska val att personmomentet är av större intresse vid lokala val än vid de nationella. Också det

forskningsarbete som redovisats professor Westerståhl jämte

av

medarbetare se bilaga 2 pekar i riktning. Personhänsyn

samma

verkar vara viktigare kortare avståndet är mellan väljare och valda. Av nämnda forskningsprojekt framgår att det är betydligt fler

som

hänvisar till personfrågor skäl för röstsplittring när det gäller de

som

kommunala valen än då det är fråga riksdagsvalet. Valet

om av

kommunfullmäktige synes vara det val som tilldrar sig störst intresse från personvalssynpunkt. Forskningsresultaten tyder också på

att personer med god kandidatkännedom tenderar att ha större ett

förtroende för politiker än väljare med lägre grad sådan

en av

kännedom. Många av de politiska frågorna på lokal nivå får också

bedömas vara av sådan art att de på ett direkt sätt berör den mer

enskilde och därmed också förmår att väcka ett livligare

engagemang, vilket bör intresset för politikerna individer. gynna som

Bedömningen att lokala val stimulerar till intresse för politikernas personligheter stöds också av iakttagelser från länder tillämpar

som

personval. I såväl Belgien som Danmark utnyttjas möjligheten rösta

att

på person i betydligt högre grad vid de lokala valen än vid de

nationella. Detta kan bero på bl.a. att valkretsarna är mindre än i de nationella valen vilket bidrar till bättre personkännedom en om

kandidaterna hos väljarna. I vissa länder, Norge och

som t.ex.

Belgien, förefaller man ha dragit konsekvenserna detta och

av

konstruerat valsystemen för de lokala valen armorlunda,

och med ett

högre inslag av personval, än vad som gäller vid de nationella valen. Som exempel kan nämnas att det belgiska och det norska systemet för kommunalvalet medger att väljaren får lämna flera preferensröster. Det bör dock framhållas att de lokala valen där inte hålls samtidigt

som de nationella.

De kommunala valen sou 199321

Vad gäller det kommunala valsystemets tekniska lämplighet för personval är först och främst att beakta att vi har en gemensam valdag för riksdagsvalet och de kommunala valen. Enligt kommitténs bedömning är det inte lämpligt att ha skilda valsystem vid de olika valen. Risken är att olika valsätt skulle leda till att systemet uppfattades som krångligt och kanske leda till ett lägre valdeltagande. Kommittén förespråkar därför en enhetlig ordning för de allmärma valen. En annan faktor som särskilt måste beaktas är det förhållandevis stora antal ledamöter som skall utses i de kommunala församlingarna. Det skulle ställa mycket stora krav på väljarna att hålla sig informerade om alla personer som kandiderar och det är troligt att väljarnas personröster kommer att koncentrera sig på de mest kända politikerna. Sannolikheten för att ett fåtal väljare kommer att ett avgörande inflytande på personvalet blir därmed större än i riksdagsvalet. Frågan om spärregler för att förhindra slumpmässiga resultat måste därför ägnas stor uppmärksamhet och utformas med hänsyn till de förutsättningar som gäller för de kommunala valen. En betydelsefull omständighet är i vilken utsträckning som väljarna kommer att utnyttja möjligheten till att rösta på person. Med hänsyn bl.a. till de erfarenheter som vunnits vid utländska val anser kommittén att det är realistiskt att räkna med att intresset kommer större än vid att vara riksdagsvalet. Enligt kommitténs bedömning bör man på sikt kunna räkna med att mellan 50 och 70 procent väljarna kommer att av personrösta vid val till kommunfullmäktige. För landstingsvalen torde siffrorna bli lägre. Sammanfattningsvis anser kommittén att mycket starka skäl talar för att möjligheten till personval bör ökas även vid de kommunala valen. Som framhållits tidigare har kommittén inte haft möjlighet att gå in på de kyrkliga valen. Enligt kommitténs mening torde emellertid vad som anförts som skäl för ett ökat personvalsinslag vid de borgerliga kommunala valen gälla även för de kyrkliga valen. I det följande redovisar kommittén sin syn på de tidigare presenterade modellernas lämplighet för de kommunala valen.

7.2 Majoritetsval och listval av tysk modell

Ett system av tysk modell har skisserats i avsnitt 6.3. Den innebär att en viss andel av riksdagens ledamöter skall utses majoritetsval genom i enmansvalkretsar och återstoden regionala listval. Det torde genom inte vara möjligt att överföra en sådan modell på de kommunala valen utan djupgående ingrepp i bl.a. reglerna om fullmäktiges samman-

sou 199321 De kommunala valen

sättning och valkretsindelningen. Om det införs majoritetsval i kombination med regionala listval för riksdagsvalet får man, enligt kommitténs mening, acceptera en annorlunda ordning för de kommunala valen.

7.3 Kommunala spärregler

Ett förhållande som särskilt måste beaktas vid anpassningen av de Övriga modellerna till kommunala förhållanden är det förhållandevis

stora antal ledamöter som skall utses i valkretsarna. Antalet ledamöter i fullmäktige skall vara minst

31 i kommuner med 12 000 röstberättigade invånare eller därunder och i landsting med 140 000 röstberättigade invånare eller därunder

41 i kommuner med över 12 000 till och med 24 000 röstberättigade invånare 51 i kommuner med över 24 000 till och med 36 000 röstbe-

rättigade invånare och i landsting med över 140 000 till och med 200

000 röstberättigade invånare

61 i kommuner med över 36 000 röstberättigade invånare

71 i landsting med över 200 000 röstberättigade invånare

I Stockholms kommun och landsting med över 300 000 röstberättigade invånare skall antalet ledamöter bestämmas till minst 101. För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas i Valkretsar

om det finns fler än 24 000 röstberättigade eller det skall utses minst

51 fullmäktige. Även i vissa andra fall kan valkretsindelning ske.

Indelningen skall ske så att varje krets kan beräknas att komma att utse minst 15 fullmäktige. För val av landstingsledamöter skall valkretsindelning ske så att valkretsen kan beräknas få minst 8 fasta

valkretsmandat.

Redan när personvalsutredningen 1977 lade fram sitt förslag påtalades förhållandet att det stora antalet ledamöter som skall utses i många kommuner skulle kunna leda till att personrösterna kom att koncentreras på ett fåtal ledande kommunpolitiker, varigenom risk

skulle uppstå för att små grupper skulle kunna styra personvalet

beträffande de återstående platserna. För riksdagsvalet har beträffande det belgiska valkvotssystemet och den modifierade danska modellen

föreslagits en spärregel som innebär att en kandidat inte får förklaras vald på personröster om han eller hon inte fått så många personröster att det svarar mot en viss minsta andel av partiets röstetal. Vad gäller systemet med alternativa listformer har framhållits att det systemet kan kompletteras med en sådan regel om det skulle bedömas önskvärt.

De kommunala valen sou 199321

Enligt kommitténs bedömning måste någon form spärr finnas

av när de nämnda systemen skall till de förhållanden gäller vid anpassas som de kommunala valen. En sådan måste också utformas med

hänsyn till de speciella förutsättningar råder vid de kommunala valen. Som

som

tidigare nämnts i samband med kommitténs överväganden rörande riksdagsvalet är det en grannlaga uppgift att fastställa nivå på

en spärren. Detta gör sig gällande med än större tyngd i de kommunala valen.

Val till kommunfullmäktige

Vid valet år 1991 varierade det totala antalet mandat i de icke valkretsindelade kommunerna mellan 31 och 49. Valkretsama i de valkretsin-

delade kommunerna generellt sett mindre i fråga antal mandat.

var om Resultatet från det senaste valet visar att det, med

undantag för Socialdemokraterna, var betydligt vanligare att ett parti fick färre

än 10 mandat i en valkrets än fler. För Socialdemokraternas del kan

sägas att partiet endast undantagsvis fler än 15 mandat i

vann en

valkrets. Om utvecklingen skulle visa sig gå därhän fåtal

att ett

ledande kommunpolitiker kommer att samla ett mycket stort antal personröster kan det mot bakgrund de angivna siffrorna ifrågasättas

av om en spärregel på t.ex. 5 procent av partiets röstetal kommer leda att

till ett tillräckligt personvalsinslag i de

befolkningsmässigt stora

valkretsarna. En möjlig utveckling är att endast fåtal partiets

ett av kandidater blir invalda på personröster, medan återstoden får utses på

grundval av listordningen. Ett sätt att undvika detta är naturligtvis

att sänka spärren.

För att ge en bild av hur olika nivåer på spärren slår några ges exempel med utgångspunkt från 1991 års valresultat. Nivån på spärrtalen har i förekommande fall avrundats till närmaste

lägre hela

tal.

SOU 199321 De kommunala valen

Tabell 7.1 Stockholm första, totalt 18 mandat att fördela. 102 111 röstberättigade

5 % 2,5 %

Moderaterna 5 mandat, 18 991 röster 949 474 Centern - - - Folkpartiet liberalerna 2 mandat, 8 046 röster 402 201 Kds

Tabell 7.2 Eslöv, totalt 49 mandat att fördela. 21 204 röstberättigade

Ny demokrati

Tabell 7.3 Arjeplog, totalt 31 mandat att fördela. 2 964 röstberättigade

Ny demokrati - - - Miljöpartiet

Arjeplogs fria demokrater 5 mandat, 331 röster 16 8 155

De kommunala valen sou 199321

Som framgår av tabellerna leder en spärr både på 5 och 2,5 procent av partiernas röstetal till att mycket små grupper eller rent av enstaka individer kan komma att styra personvalet. Det är inte önskvärt. En fast lägsta nivå bör därför gälla för att listordningen skall frångås. Denna nivå kan inte sättas alltför högt eftersom röstetalen i åtskilliga kommunala Valkretsar är förhållandevis låga. Att kombinera spärregeln med en fast lägsta nivå exempelvis l 000 röster skulle innebära att möjligheten till personval skulle vara utesluten i de åtskilliga kretsar där det fordras mindre än l 000 röster för att ta ett mandat. Ju högre den fasta lägsta nivån sätts desto mindre blir personvalsinslaget. Detta utgör ett problem i de fall där ett parti vunnit enstaka mandat på ett förhållandevis lågt röstetal. Med nuvarande ordning kan sägas att det normalt fordras att fler än 50 procent av partiets väljare förenar sig om en annan kandidat än den som partiet har nominerat på första plats för att partiets rangordning skall frångås. De lägsta röstetalen för partier som vunnit mandat vid valet till kommunfullmäktige ligger i dag runt 100 röster. I dessa fall

fordras alltså att 50 väljare utnyttjar möjligheten till personval genom att exempelvis stryka namn. Mot bakgrund av det sagda och då en

nivå runt 50 röster allmänt framstår som en rimlig avvägning har kommittén tagit denna till utgångspunkt för sina överväganden. Om den procentuella spärren sätts vid exempelvis 2,5 procent av partiets röstetal, och den fasta lägsta spärren vid 50 röster, innebär det att ett parti måste ha ett röstetal mer än 2 000 röster för att inte den absoluta nedre gränsen skulle gälla. Om alltså ett parti vinner mandat på ett lägre röstetal än 2 000 fordras alltid att minst 50 väljare personröstar och också förenar sig om samma kandidat för att listordningen skall kunna frångås. En genomgång av valstatistik visar att möjligheten till personval inom de minsta partierna i de allra minsta valkretsarna kommer att finnas kvar. Den reella spärren kommer dock att ligga relativt högt i dessa fall. I det ovan angivna exemplet från Arjeplog skulle således för samtliga partier fordras att minst 50 av partiets väljare enade sig om annan listordning än partiets. För Moderaternas del skulle spärren i realiteten ligga på 56 procent och för Socialdemokraterna på 6 procent. En fast nedre spärr innebär att personvalsinslaget, relativt sett, kommer att variera beroende på hur många röster partiet får i en krets i de fall då partiets röstetal är lägre än 2 000 röster. Landet var vid det senaste valet indelat i 398 kretsar för val till kommunfullmäktige. Nedan anges för de partier som finns representerade i riksdagen och för miljöpartiet i hur många kretsar som partiets röstetal vid det senaste valet uppgått till minst 2 000 röster.

Sammanfattningsvis kan, mot bakgrund av de angivna siffrorna, sägas

att för Socialdemokraternas del skulle spärren i flertalet fall komma att ligga på 2,5 procent partiets röstetal. Vad gäller Moderaterna av skulle

2,5-procentsregeln komma att tillämpas i ungefär hälften Valkretsar-

av na. I de återstående kretsarna skulle absolut

en lägsta gräns om 50

röster gälla. För övriga partier kan sägas att regeln med absolut en

lägsta gräns skulle dominera helt. Detta innebär allmänt

rent att spärren i flertalet fall rent faktiskt kommer

att vara högre än 2,5

procent.

Personvalsinslaget kommer ändå att bli betydligt större än i dag.

Endast i de fall då ett parti har vunnit mandat på

ett lägre röstetal än

100 röster kan det nuvarande valsättet sägas medföra

ett högre personvalsinslag. Att ett parti vinner mandat på lägre röstetal än 100 röster hör till undantagen. Vid det senaste valet förekom det i endast

i ett fåtal fall att ett parti fått färre än 100 röster mandat. som vann I

dessa fall hade en lägsta gräns på 50 röster inneburit

en spärr på mellan 51 och 69 procent.

Om man i stället tar 5 procent partiernas röstetal

av som utgångs-

punkt för beräkningarna kommer den absoluta nedre

gränsen om 50

röster att tillämpas i de fall ett parti vunnit mandat på lägre röstetal

ett

än l 000 röster. Nedan för riksdagspartierna och anges miljöpartiet i

hur många fall röstetalen översteg 1 000 vid valet till kommun-

fullmäktige år 1991.

Som framgår av de angivna siffrorna innebär en spärr på 5 procent att

den fasta nedre gränsen pd 50 röster fortfarande kommer att tillämpas

i ett mycket stort antal fall. Emellertid innebär en högre spärr naturligtvis att personvalsinslaget generellt blir mindre än vad som följer av en lägre nivå på spärren. I bilaga 51 har intagits några beräkningar som visar hur olika nivåer på spärren slår. Avgörande för bedömningen av vilken nivå som bör väljas är framförallt synen på hur små väljargrupper som skall tillåtas kunna få ett avgörande inflytande på personvalet. Kommitténs uppfattning härvidlag är att en lämplig avvägning ligger på 5 procent av partiernas röstetal med en lägsta nivå på 50 röster. Att denna fasta lägsta nivå ofta kommer att medföra en i realiteten något högre spärr för partier som vinner mandat på förhållandevis låga röstetal synes vara ofrånkomligt om man vill ha en garanti för att inte alltför få personer skall kunna ett dominerande inflytande på personvalet.

Val till landstingsfitllmäldige

Vid valet år 1991 var landet indelat i 121 Valkretsar för val till landstingsfullmäktige. Antalet mandat i varje krets varierade från 44 mandat till 6 mandat. Det genomsnittliga totala antalet mandat per valkrets uppgick till 14. Socialdemokraterna vann i regel mellan 4 och 10 mandat i landstingskretsarna medan motsvarande resultat för övriga partier ligger mellan l och 5 mandat. Röstetalen för partierna kan generellt sägas inta en mellanställning mellan vad som gäller for riksdagsvalet och valet till kommunfullmäktige. Kommittén har på samma sätt som för valet till kommunfullmäktige gjort en bedömning av hur spärregeln bör konstrueras och kommit fram till att den procentuella spärren bör ligga på 5 procent av partiernas röstetal medan den fasta nedre gränsen lämpligen bestäms till 100 röster. I

sou 199321 De kommunala valen

bilaga 52 har intagits en beräkning visar hur nämnda nivåer

som nu på spärren verkar i ett antal fall.

Valkvotssystem av belgisk modell

Valkvotssystemet, som beskrivits mer ingående under avsnitt 6.4,

torde kunna anpassas till de kommunala valen några utan större

förändringar.

Partierna skall alltså presentera valsedlar där kandidaterna tas upp

i rangordning. Väljarna har möjlighet på valsedeln

att göra en person-

makering, dvs. lämna en personröst. Personröstningen är frivillig. De

väljare som avstår från att göra

en personmarkering sägs lämna en partiröst härmed förstås såväl omarkerade namnvalsedlar

som partimarkerade valsedlar. En valkvot beräknas. De kandidater som har fått så många personröster att de nått upp till valkvoten förklaras

valda direkt oavsett listplacering. Valkvoten varierar

med antalet mandat ett parti har vunnit. I de fall ett parti har vunnit endast ett mandat svarar valkvoten mot 50 partiets procent av röstetal. Har partiet vunnit två mandat uppgår valkvoten till 33 procent. Tre mandat

svarar mot en valkvot på 25 procent. Fyra mandat

motsvarar en valkvot på 20 procent av partiets röstetal osv. Beträffande de kandidater inte nått till valkvoten med

som upp hjälp av enbart personröster sker tilldelning partiröster en av uppifrån på listan så att kandidaterna i tur och ordning når till valkvoten

upp och kan förklaras valda. Om det finns mandat kvar besätta att sedan alla partiröster fördelats sker kandidaturvalet enbart med

hjälp av person-

rösterna beträffande kandidater nått till visst minimiantal som upp ett

personröster.Denna spärr föreslås, som nämnts i avsnitt 7.3 ligga på

5 procent av partiets röstetal. För det fall det finns mandat kvar

att

besätta sedan även så skett får listordningen bli

avgörande. Det innebär alltså att får beräkna jämförelsetal enligt man den nuvarande metoden beträffande dessa kandidater för senare att avgöra vem som skall förklaras vald.

Det bör framhållas att valkvotssystemet till sin uppbyggnad är relativt komplicerat, inte minst då partierna väljer gå fram

att med flera listor. Även

om ett valkvotssystem införs finns det anledning att

anta att partierna i de kommunala valen ofta kommer gå fram med att flera listor. Införandet spärregel gör också av en systemet än mer

komplext. Det kan därför finnas anledning att ifrågasätta valkvots-

om

modellen, såvitt avser de kommunala valen, är förenligt med direktivens krav på att sammanräkningsförfarandet inte får

nämnvärt

fördröjas.

De kommunala valen sou 199321

7.5 Alternativa listor

Systemet med alternativa listor finns beskrivet i avsnitt 6.5. Det torde kunna överföras till det kommunala planet utan några större förändringar. Partierna får således välja mellan att i varje valkrets gå fram med partiuppställning eller personuppställning. Oavsett vilken listform som väljs förutsätts partierna presentera rangordnade listor. Vid partiuppställning kan valsedlarna se ut som i dag och den nuvarande ordningen för ordnande av kandidatnanm tillämpas. Vid personuppställning skall på valsedlarna intill varje kandidatnarnn finnas ett utrymme för markering av kandidaten. Väljaren kan i dessa fall göra en personmarkering och sägs då ha lämnat en personröst. Detta är dock frivilligt. Avgörande för kandidaturvalet är enbart personrösterna. Systemet bör, såvitt gäller de kommunala valen, kompletteras med en spärregel för att förhindra att mycket små väljargrupper får ett avgörande inflytande på personvalet. De principer som angetts i avsnitt 7.3 kan tjäna som underlag för hur spärregeln bör utformas.

7.6 Modifierad dansk modell

Denna modell, som beskrivits ovan under avsnitt 6.3, kan tillämpas även vid de kommunala valen. Partierna presenterar således rangordnade listor, på vilka den väljare som så önskar kan göra en personmarkering för den kandidat som han eller hon helst vill se vald. Väljaren sägs då lämna en personröst. Personvalet är frivilligt. Den som inte vill rösta på person kan nöja sig med att lämna en omarkerad namnvalsedel och därmed avge en liströst. Möjligheten att lämna enbart en partimarkerad valsedel finns också. Vidare är det tillåtet att göra strykningar och andra förändringar på valsedeln. Huvudregeln för kandidaturvalet är att personrösternas fördelning blir avgörande för kandidaturvalet i de fall kandidaterna uppnått ett visst antal personröster. Bland de kandidater som uppnått denna spärr blir antalet personröster avgörande. Den som fått flest personröster besätter det första mandatet osv. Om inte alla mandat kan besättas på detta vis skall den nuvarande ordningen tillämpas, vilket innebär att det blir kandidaternas jämförelsetal, beräknade enligt heltalsmetoden som blir avgörande. Ovan, under avsnitt 7.3, har närmare beskrivits hur spärregeln kan konstrueras. Samma möjligheter att rösta på person med partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter som föreslagits för riksdagsvalet bör gälla vid de kommunala valen.

sou 199321 De kommunala valen

Åtgärder bör vidtas för att förhindra missbruk den fria nomine-

av ringsrätten. Som utvecklats närmare under avsnitt 5.6 kan detta ske

genom att det nuvarande skyddet förstärks ett krav på de

genom att två första namnen på valsedel skall anmälda. Det

en vara skydd som

på detta sätt kan uppnås blir i de kommunala valen svagare än i

riksdagsvalet eftersom det i de förra valen finns betydligt fler mandat

att fördela. I viss mån torde det dock uppvägas av att personvalsinsla-

get rimligen blir mer påtagligt i de kommunala valen. Enligt kommitténs bedömning är det, förutom spärregelns

konstruktion, främst ersättarsystemet fordrar

som smärre modifieringar i

förhållande till den modell utarbetats med tanke på

som riksdagsvalet.

Ersättarsystemet

Ordningen för utseende av ersättare i landstingsfizllmäldige

motsvarar

i allt väsentligt vad gäller för riksdagsvalet.

som Den modell som

föreslagits för riksdagsvalet bör också kunna tillämpas

vid utseende av

ersättare för ledamöter i landstingsfullmäktige.

Sättet att utse ersättare för

kommunfullmäktige är ann0rlunda.Enligt

14 kap. 18 § vallagen bestämmer

a kommunfullmäktige hur många

ersättare som skall finnas för ledamöterna i fullmäktige. Antalet skall utgöra viss andel, dock högst hälften,

av det antal platser som varje parti får i kommunen. Detta antal

ligger till grund för tillämpningen av bestämmelserna hur ersättarna Utseende

om utses. av

ersättare sker enligt 14 kap. 19 § vallagen

genom ett successivt sammanräkningsförfarande. För varje ledamot inom

samtliga valkretsar i kommunen görs sammanräkning inom

en det parti för vilket ledamoten blivit vald. Till ersättare utses den kandidat som står först

på flest av de valsedlar bidragit till ledamoten

som att blivit vald. Varje valsedel gäller därvid hel röst. Om det efter som en dessa

sammanräkningar visar sig att antalet ersättare utsetts understiger

som

den av fullmäktige bestämda andelen antalet ledamöter av i fullmäktige

och samma ersättare utsetts för eller flera ledamöter tre görs för dessa

ledamöter ytterligare sammanräkning för Är

att utse ersättare. antalet

ersättare fortfarande inte tillräckligt och har

samma ersättare utsetts till fem eller flera ledamöter görs för dessa ytterligare

sammanräkning för

att utse ersättare. Förfarandet för de ledamöter vilkas upprepas

ersättare utsetts för sju eller flera, nio eller flera till

osv. dess

erforderligt antal ersättare har utsetts. Kan någon ersättare för viss

en ledamot inte utses på detta sätt utses inte någon ersättare. Kommittén inte att det i detta

anser sammanhang finns anledning föreslå några förändringar de nuvarande principerna för

av utseende

av ersättare. Dock bör på sätt föreslagits för samma som riksdagvalets

6 13-0214 161

De kommunala valen sou 199321

del gälla att ersättare för kandidater som blivit valda på personröster

skall tas från den lista på vilken ledamoten fått flest personröster. Har ingen ledamot blivit vald på personröster utses ersättarna på samma sätt som nu från den lista som bidragit mest till att ledamoten blivit

vald. Till ersättare skall inom varje listtyp i första hand utses

kandidater som fått fler personröster än spärren. Detta kan också

uttryckas som att inom varje listtyp skall den kandidat som fått flest

personröster anses stå först, den med näst flest röster, näst först osv., allt under förutsättning att kandidaterna kommit över spärren. Är så inte fallet skall man helt bortse från personrösterna och tillämpa den nuvarande metoden.

Exempel 7.1 Utseende av ledamot och ersättare i kommunfullmäktige

I en kommun som inte är valkretsindelad har ett parti gått fram med tre listor. Partiet har fått ett mandat i kommunfullmäktige. Spärren

uppgår till 50 röster

Lista 1 100 Lista 2 120 Lista 3 200 A 20 A 25 B 15 B 15 X 20 C 20 C 5 Y 15 D 5

Ingen av kandidaterna har nått upp till spärren. Därför bortses helt från personrösterna. A förklaras vald enligt den nuvarande ordningen

eftersom A har störst jämförelsetal,100+ 120 220. Ersättare för A skall utses från den lista som mest bidragit till inval, dvs. lista 2. Första lediga namn på den listan är X som utses till ersättare.

Exempel 7.2 Utseende av ledamot och ersättare i kommun-

fullmäktige

Förutsättningarna är desamma som i exempel 7.1 men personrösterna

fördelar sig annorlunda.

Lista 1 100 Lista 2 120 Lista 3 200

A 40 A 20 B 30 B 10 X 15 C 35 C 15 Y 10 D 15

sou 199321 De kommunala valen

A förklaras vald eftersom A fått flest personröster, 60, och dessutom kommit över spärren. Ersättaren skall tas från den lista som mest bidragit till inval av A. Det är lista 1 eftersom A fått flest personröster

på den listan. Ersättare blir då B, är första lediga på lista

som namn

Exempel 7.3 Utseende av ledamot och ersättare i kommun-

fullmäktige

Förutsättningarna är desamma som tidigare men personrösterna fördelar sig enligt följande

Lista 1 100 Lista 2 120 Lista 3 200 A 30 A 35 B 30 B 10 X 10 C 10 C 20 Y 50 D 60

A, D och Y har kommit över spärren. Eftersom A har flest personröster förklaras A vald. Ersättare för A skall tas från lista 2 eftersom A fått flest personröster på den listan. Ersättare blir Y eftersom Y har fler personröster än X och dessutom kommit över Y skall spärren. alltså i denna situation anses vara första lediga namn.

Dubbelvalsavveckling

Systemet för dubbelvalsavveckling vid val till

landstingsfullmäktige

och kommunfullmäktige i valkretsindelade kommuner kan utformas enligt de principer som angetts för riksdagsvalet, jämför avsnitt 6.6.5.

F åâgâigá

SOU 199321

Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § regeringsformen‘ skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

7 § Mandaten fördelas mellan Mandaten fördelas mellan de partier. Med parti varje partier inom den tid och avses som

sammanslutning eller grupp av på det sätt i lag

som anges väljare, som uppträder i val anmält sitt

deltagande i valet. under särskild beteckning. Endast parti som har fått minst fyra procent rösterna i hela riket

av

är berättigat att deltaga i fördelningen mandaten. Parti har

av som

färre röster deltager dock i fördelningen de fasta valkretsmandaten

av i valkrets, där partier har fått minst tolv rösterna. procent av

‘ Regeringsformen omtryckt 19911503.

Författningvörslag sou 199321

Förslag till Lag om ändring i vallagen 1972620

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen 1972620‘

dels att 5 kap. 9 och 10 §§, 6 kap. 7 och 9 §§, 8 kap. 12 9 kap. 6 14 kap. 4 10, 15, 16, 18 och 19 §§ samt rubriken till -

5 kap. skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf i 5 kap. 8 a av

följande lydelse.

5 kap. Registrering av partibeteckning, anmälan av kandidater och förhandsannzälan av parti

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 a § Partier som önskar delta i

val skall anmäla sitt deltagande till centrala valmyndighe-

ten, eller i den män regeringen eller myndighet som bestäms av regeringen föreskriver det,

länsstyrelsen. Att valsedlar för

partier som inte anmält sitt

deltagande är ogiltiga framgår av 14 kap. 4 § första stycket.

Anmälan skall göras skriftligen av ombud som partiet

utsett enligt 5 § eller av annan person som visar sig behörig

att företräda partiet. Av anmälan skall framgå

under vilken beteckning partiet gär till val och vilket slag av

val som anmälan avser. Dess-

utom skall av anmälan framgå

vilken eller vilka valkretsar som anmälan avser.

1 Lagen omtryckt 199195.

SOU 199321 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid ordinarie val skall anmälan göras senast månad en före det val den avser och vid

extra val inom två veckor efter

det att beslut valdagen om meddelats. Anmäls ett parti för val till riksdagen i hela riket galler anmälan även för val landsav tingsledamöter och kommunfidlmdlaige i hela riket. När ett parti har anmält sitt deltagande i val skall detta kungöras. Kungörelse om deltagande i val till riksdagen sker genom att anmälan införs i Post och Inrikes Iidningar. I fråga om övriga val sker kungörelse genom att anmälan om deltagande i valet införs i ortstidning inom länet.

9§ Finner den myndighet hos Finner den myndighet hos vilken anmälan görs anledning vilken anmälan enligt 8 § eller till anmärkning mot anmäl- 8 § görs a anledning till anningshandlingen eller handling märkning mot anmälningssom åtföljer denna, skall myn- handlingen eller handling som digheten genast underrätta den åtföljer denna, skall myndigsom gjort anmälan. Därvid heten underrätta genast den skall anges tid för ändring och som gjort anmälan. Därvid komplettering av anmälnings- skall tid för anges ändring och handlingen. Därefter skall komplettering av anmälningscentrala valmyndigheten så handlingen. Därefter skall snart som möjligt slutligt pröva centrala valmyndigheten så ärendet. snart som möjligt slutligt pröva ärendet. Har det visats att anmäld kandidat givit partiet tillstånd att anmäla honom, skall hans på anmälningshandlingen namn anses obefintligt.

Färfattningsjörslag SOU 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Centrala valmyndigheten Centrala valmyndigheten upprättar för varje slag val upprättar för varje slag av val av och för varje riksdagsvalkrets, och för varje riksdagsvalkrets, landsting och kommun listor landsting och kommun föröver de kandidater som parti- teckningar över de partier som erna anmält. Listorna skall anmält att de deltar i val samt sändas till postverket. Skall listor över de kandidater som röstning hos utlands- partierna anmält. Listorna och äga rum myndighet eller på fartyg, skall om möjligt också förteckninglistorna möjligt sändas arna skall sändas till postverom även till myndigheten och ket. Skall röstning äga rum hos fartygets befälhavare. Listorna utlandsmyndighet eller pâ för varje riksdagsvalkrets, fartyg, skall fbrteckningarna landsting och kommun skall så och listorna om möjligt sändas snart som möjligt tillställas även till myndigheten och länsstyrelsen. fartygets befälhavare. Listorna och förteckningarna för varje riksdagsvalkrets, landsting och kommun skall så snart som möjligt tillställas länsstyrelsen.

‘ Senaste lydelse av 5 kap. 10 § 19911654.

sou 199321 Fdrfattningybrslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap.

2 § Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För val till

riksdagen skall användas gula, för val av landstingsledamöter blå och

för val av kommunfullmäktige vita valsedlar.

På valsedel skall finnas partibeteckning. Valsedel bör dessutom

innehålla namn på en eller flera kandidater, beteckning som visar for vilken valkrets sedeln är avsedd valkretsbeteckning samt

uppgift om det val för vilket sedeln gäller valbeteckning.

Upptar en valsedel namn pá

en eller flera kandidater skall pá valsedeln finnas markerat

utrymme invid varje namn där

väljaren genom en särskild markering kan avge en per-

sonröst för det namnet. Pd

valsedel skall dessutom finnas

ett markerat utrymme för att skriva till minst ett namn och

för att avge en personröst för

detta.

Varje kandidat skall anges på sådant sätt att det klart framgår vem som avses. Därför bör någon form av identifieringsuppgift sättas ut

vid kandidatens namn.

Författningsjörslag sou 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 Om valsedel upptaget mer än ett kandidatnamn, skall namnen

upptagas i en följd under varandra och förses med nummer som visar

ordningen mellan dem. Namnen gäller själva valet samt, i den mån de därvid tages i

anspråk, val av ersättare för riksdagsledamöter och val av ersättare för landstingsledamöter och kommunfullmäktige.

Upptager valsedel med Upptager valsedel med

registrerad partibeteckning registrerad partibeteckning

namn på kandidater, skall namn på kandidater, skall valsedeln, om partiet enligt 5 valsedeln, om partiet enligt 5 kap. 8 § anmält kandidater för kap. 8 § anmält kandidater till valet, som första namn upptaga valet, som första och andra namnet på kandidat som tagits namn upptaga på kandinamn upp på listan över kandidater dater tagits på listan som upp partiet anmält. över kandidater partiet anmält.

Upptager valsedeln i fall som

nu sagts endast ett namn skall detta vara ett namn som tagits upp på listan över anmälda kandidater.

7 § Om beställaren begär det, Om beställaren begär det, förser centrala valmyndigheten förser centrala valmyndigheten utan särskild ersättning valse- utan särskild ersättning valsedelsblanketterna med partibe- delsblanketterna med partibeteckning, kandidatnamn samt teckning, kandidatnamn med valkrets- och valbeteckningar. markerat utrymme för personröstning, valkrets- och valbe-

teckningar samt markerat ut-

rymme för tillskrivande av namn och för personröstning i anslutning därtill.

1Senaste lydelse av 6 kap. 3 § 19911654.

SOU 199321 Författningsyörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§

I lokal där röstning äger I lokal där röstning äger rum skall väljarna för varje val rum skall väljarna för varje val

ha ha tillgång till tillgång till valsedlar försetts som

valsedlar som försetts med parti- och valbeteckning med parti- och valbeteckning samt markerat utrymme för för varje parti som vid något tillskrivande och för

av namn av de två senaste riksdagsvalen personröstning i anslutning

har fått mer än en procent av därtill, för varje parti

som

rösterna i hela landet parti- anmält sitt deltagande i valet

markerade valsedlar samt och vid något de två

som av

senaste riksdagsvalen har fått

mer än en procent av rösterna i hela landet partimarkerade

valsedlar samt

blanketter till valsedlar. 2. blanketter till valsedlar som försetts med markerat utrymme för tillskrivande av namn och för personröstning i

anslutning därtill.

Lantbrevbärare som mottager valsedelsförsändelser bör medföra

partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter enligt första stycket.

Partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter enligt första stycket

tillhandahålles genom centrala valmyndighetens försorg.

Fdrfanningvbrslag SOU 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I lokal där röstning äger rum skall ett exemplar av denna lag finnas tillgängligt. I vallokal skall finnas an- I vallokal skall finnas anslagna de listor som centrala slagna de listor som centrala valmyndigheten upprättat över valmyndigheten upprättat över de kandidater som partierna de kandidater som partierna anmält för valen i den valkrets anmält för valen i den valkrets till vilken valdistriktet hör. På till vilken valdistriktet hör. Om postkontor där röstning äger möjligt bär även förteckning rum skall listor finnas tillgäng- över partier som anmält sitt liga för samtliga Valkretsar. deltagande i valen i den val- Listor för samtliga Valkretsar krets till vilken valdistriktet här

bör finnas tillgängliga även hos finnas anslagen i vallokalen.

utlandsmyndighet och på fartyg Pa postkontor där röstning där röstning äger rum. äger rum skall listor finnas tillgängliga för samtliga valkretsar. Om möjligt bör också en fullstärzdig förteckning över partier som anmält sitt delta-

gande i val finnas tillgänglig.

Listor för samtliga Valkretsar och en fullständig förteckning bör finnas tillgängliga även hos utlandsmyndighet och på fartyg där röstning äger rum.

SOU 199321 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

6§ Kommunen skall tillhanda- Kommunen skall tillhanda-

hålla lämpliga vallokaler. I hålla lämpliga vallokaler. I

anslutning till vallokalen eller anslutning till vallokalen eller

i denna skall anordnas lämplig i denna skall anordnas lämplig

plats där de partier som deltar plats där de partier som deltar i valen kan lägga ut sina val- i valen kan lägga ut sina valsallar. Valförrättaren skall se sedlar. Valförrättaren skall se

till att väljarna där har tillgång till att väljarna där har tillgång

till blanketter för valsedlar och till blanketter för valsedlar och

partimarkerade valsedlar för partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de varje parti som anmält sitt två senaste riksdagsvalen har deltagande i valet och vid

som fått mer än en procent av något de två riksav senaste rösterna i hela landet. dagsvalen har fått än mer en procent av rösterna i hela landet.

Farfattningvbrslag

SOU 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Valsedel är ogiltig, om den Valsedel är ogiltig, den

om

saknar partibeteckning saknar partibeteckning

eller upptaget mer än parti- eller än partien upptaget mer en

beteckning, eller beteckning,

upptar partibeteckning för

ett parti som inte enligt 5 kap.

8 a § har anmält sitt deltagan-

de i valet, eller 2. är försedd med känne- är försedd med känne-

tecken som uppenbarligen tecken som uppenbarligen blivit anbragt på valsedeln med blivit anbragt på valsedeln

med avsikt. avsikt. Finns i ett valkuvert än Finns i valkuvert mer ett mer än en valsedel, är valsedlarna valsedel, är valsedlarna en ogiltiga. Innehåller valkuvertet ogiltiga. Innehåller valkuvertet två eller tre valsedlar och bär två eller tre valsedlar och bär

alla samma partibeteckning, alla partibeteckning

samma skall dock en valsedel räknas skall dock valsedel räknas en

som giltig. Uppvisar i sådant som giltig. Uppvisar i sådant

fall valsedlarna olikheter i fall valsedlarna olikheter i

fråga om kandidatnamn, skall fråga kandidatnamn eller

om namnen på sedlarna anses med avseende pd personröster,

obefintliga. skall på sedlarna

namnen anses

obefintliga.

Namnen på en valsedel skall

vidare anses obefintliga

1 om valsedeln inte dr .

försedd med markerat utrymme

för personröstning, om det avgivits mer än en

personröst pa valsedeln eller

det inte klart framgår vilken

kandidat som personmarkeringen avser eller

om personmarkeringen

kan antas ha gjorts maskinellt.

SOU 199321 Férfattningsfbrslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Utöver vad som gäller enligt Utöver vad som gäller enligt 4 § andra stycket skall nanm 4 § andra och tredje styckena på valsedel anses obefintligt, skall namn på valsedel anses obefintligt, om kandidaten är om kandidaten är valbar eller det framgår valbar eller det framgår klart vem som avses, klart vem som avses, om ordningen mellan om ordningen mellan nanmet och annat namn namnet och annat namn framgår klart eller framgår klart eller om valsedeln gäller regi- om valsedeln gäller registrerat parti, för vilket anmälts strerat parti, för vilket anmälts kandidater enligt 5 kap. 8 kandidater enligt kap. 8 och valsedeln som första och valsedeln första som namn upptager namnet på och andra namn upptager någon av de anmälda kandida- namnet på någon de av anterna. mälda kandidaterna. Upptar

valsedeln i fall som nu sagts

endast ett namn skall detta anses obefintligt om namnet är anmält. Vid bedömning enligt första Vid bedömning enligt första stycket 3 av vilket nanm som stycket 3 av vilka namn som är är det första skall namn det första och det andra skall anses obefintligt därför att obefintligt därnamn anses

kandidaten har avlidit eller för att kandidaten har avlidit

visat sig vara valbar. eller visat sig valbar. vara

Författningvörslag sou 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Riksdagsvalet

6 §

Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fastställes genom särskilda uträkningar. Vid varje uträkning gäller valsedel

endast för ett namn. Valsedlar på vilka avgivits personröster ordnas gruppvis

efter panibeteckning. Därefter

räknas antalet personrösterför varje namn i gruppen. För

namn som har fatt personröster

till ett antal av minst åtta procent av partiets röstetal fastställs personliga röstetal. Ett namns personliga röstetal är lika med det antal personröster som har avgetts för namnet under samma partibe-

teckning. Ordningsföljden

mellan namnen bestäms pá grundval av varje namns personliga röstetal. Det namn som har störst personligt röstetal tar första plats i ordningen, det som har näst störst person-

ligt röstetal tar andra plats i

ordningen och så vidare enligt

samma grund. Har flera namn

lika stora personliga röstetal avgörs företräder genom lottning. Kan inte tillräckligt

manga kandidatnamn ordnas

enligt detta förfarande skall tredje sjätte styckena äga

-

motsvarande tillämpning. Vid de uträkningar som sker

sedan kandidatnamn ordnats enligt andra stycket skall samt-

liga valsedlar med namn delta-

ga, varvid bortses frän namn

SOU 199321 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

som tagit plats enligt andra

Vid den första uträkningen stycket. Vid den första

av

gäller valsedel för det namn dessa uträkningar gäller valse-

som står först på sedeln. Val- del för det står först namn som sedlar med samma första på sedeln. Valsedlar med namn bildar en grupp. Varje första bildar grupps samma nanm en röstetal räknas fram. Röstetalet Varje röstetal grupp. grupps är lika med det antal valsedlar räknas fram. Röstetalet lika är som ingår i gruppen. Samma med det antal valsedlar som

tal är också jämförelsetal för ingår i Samma

gruppen. tal är det namn som står först på också jämförelsetal för det

gruppens valsedlar. Det namn står först på nanm som grup-

vars jämförelsetal är störst får valsedlar. Det

pens namn vars

den första platsen i ordningen. jämförelsetal är störst får den

första platsen i den ordningen.

Vid varje följande uträkning gäller valsedel för det står

namn som först på sedeln, varvid bortses från redan fått plats i nanm som

ordningen. Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående uträkning gällde för det fick plats i ordningen,

namn som upplöses och ordnas i så valsedlar vid den nya grupper, att som

pågående uträkningen gäller för ett och bildar

samma namn en grupp.

Övriga befintliga grupper behålles däremot oförändrade. För varje

nybildad grupp räknas röstetalet fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i För samtliga gruppen. namn, som deltager i uträkningen, beräknas röstetal och jämförelsetal.

Röstetalet för ett är lika med röstetalet för den eller det namn grupp sammanlagda röstetalet för de vilkas valsedlar gäller för grupper namnet. Jämförelsetalet för ett är lika med dess röstetal, icke namn om

grupp av valsedlar som gäller för namnet deltagit i besättandet förut

av

utdelad plats. Om detta är fallet, erhålles namnets jämförelsetal

genom att dess röstetal delas med det tal motsvarar den del tagit som gruppen i besättandet plats eller platser utdelats

av som gruppens platstal,

ökat med eller, om flera valsedlar, gäller för grupper av som

nanmet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med Platstalet för

en grupp beräknas sålunda att röstetal delas med det största

gruppens jämförelsetalet vid uträkningen närmast före bildande. Bråktal,

gruppens som

uppkommer vid delning, beräknas med två decimaler. Den sista decimalsiffran får höjas. Det nanm, vars jämförelsetal är störst, får nästa plats i ordningen. Mellan lika tal avgöres företrädet lottning.

genom

Författningsförslag sou 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

För varje namn som erhållit plats i ordningen enligt 6 § bestämmer länsstyrelsen i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar inom det parti som namnet tillhör särskild ordning mellan

namnen på partiets valsedlar för utseende av ersättare. Vid utseende av ersättare för namn som erhållit plats i

ordningen enligt 6 § andra stycket ordnas de valsedlar på

vilka avgivits personröster för namnet i särskilda grupper.

Grupperna bestäms med utgdngspunkr från namnordning-

en på valsedlarna så att sinsemellan likadana valsedlar bildar en särskild grupp. Valsedlarna i den största av dessa grupper bildar en grupp tillsammans med övriga valsedlar som upptar samma namnordning. Ersättarna utses på grundval av valsedlarna i

denna grupp efter storleken på

sina personliga röstetal under förutsättning att röstetalen

uppgår till minst åtta procent av partiets röstetal. Det namn

som har störst personligt röstetal tar först plats i den särskilda ordningen, det namn som har näst störst personligt röstetal tar andra plats i den särskilda ordningen och sä vidare enligt samma grund. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning. Kan inte tillräckligt många namn ordnas enligt detta förfarande skall

återstående namn ordnas med motsvarande tillämpning av

SOU 199321 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tredje stycket, varvid bortses frán namn som erhållit plats i den särskilda ordningen. Ersättare utses på grundval Ersättare för namn som erav de valsedlar som gällde för hållit plats i ordningen enligt nanmet, när det erhöll plats i 6§ tredje sjätte styckena ordningen enligt 6 Vid utses på grundval av de valseddenna uträkning gäller varje lar som gällde för namnet, när valsedel som hel röst. Med det erhöll plats i ordningen iakttagande av att nanm på den enligt 6 Vid denna uträksom redan fått plats i den ning gäller varje valsedel som särskilda ordningen anses som hel röst. Med iakttagande av obefintligt skall röstvärdet till- att namn på den som redan fått godoräknas det namn som står plats i den särskilda ordningen främst på sedeln. Den som får anses som obefintligt skall högsta röstetalet erhåller plats röstvärdet tillgodoräknas det i den särskilda ordningen. namn som står främst på se- Mellan lika tal avgöres före- deln. Den fär högsta som trädet genom lottning. röstetalet erhåller plats i den särskilda ordningen. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

Författningsförslag sou 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 § Centrala valmyndigheten fastställer på grundval protokollen från av länsstyrelserna vilka personer skall erhålla mandaten som som ledamöter.

Har länsstyrelsen bestämt ordning mellan så många

namn som behövs för att de mandat som ett parti erhållit i valkretsen skall kunna besättas med ledamöter, skall länsstyrelsen på anmodan centrala av valmyndigheten vid ny förrättning bestämma ytterligare i namn

ordningen. Sådan förrättning skall kungöras enligt 1

Har kandidat fått plats i Har kandidat fått plats i ordning i mer än en valkrets ordning i än valkrets mer en eller för mer än ett parti och eller för än parti och mer ett skulle han till följd därav skulle han till följd därav erhålla mandat i än erhålla mandat i än mer en mer en valkrets eller för mer än ett valkrets eller för än mer ett parti, skall han tillträda det parti skall han tillträda det mandat för vilket hans jam- mandat för vilket hans personförelsetal år störst. Mandat liga röstetal ar störst i försom kandidat tillträder hållande till antalet avgivna tillfaller den som står främst i röster för partiet. Har kandiden för kandidatens daten inte tagit plats i 0rdnamn enligt 7 § bestämda särskilda ningen på grundval av personordningen. Därvid bortses från ligt röstetal, skall han tillträda namn den som redan valts det mandat för vilket hans till ledamot. Har till följd jämförelsetal är störst. Mandat av denna paragraf två eller flera som kandidat tillträder mandat tillträtts, tillsätts de tillfaller den står främst i som ett och ett allt efter storleken den för kandidatens namn på jämförelsetalen för enligt 7 § bestämda särskilda namnen enligt 6 ordningen. Därvid bortses från namn på den som redan valts till ledamot. Har till följd av denna paragraf två eller flera mandat tillträtts tillsätts de ett och ett allt efter storleken på de personliga röstetalen enligt 6 § andra stycket i förhållande till antalet avgivna röster för partiet. Kan inte samtliga mandat tillträdas härigenom tillsätts de ett och

SOU 199321 Författningsjörslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ett allt efter storleken pd jäm-

förelsetalen enligt 6 § tredje sjätte styckena.

Landstings- och kommunfidlmakrigvalen

15§

Ordningen mellan kandidat- Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fast- inom varje parti fast-

namnen ställes genom särskilda uträk- ställes särskilda uträkgenom

ningar. Vid varje uträkning ningar. Vid varje uträkning

gäller valsedel endast för ett gäller valsedel endast för ett namn. Vid fastställande av namn. Vid fastställande av

ordningen mellan namnen ordningen mellan

namnen

törfares i enlighet med 6 § förfares i enlighet med 6 § andra -femte styckena. andra sjätte styckena med de

-

undantag som anges nedan i andra och tredje styckena. Vid val till landstingsfullmälatige fastställs personliga

röstetal endast för kandidater som erhållit personröster till ett antal som motsvarar minst

fem procent av partiets röste-

tal, dock lägst 100 röster.

Vid val till kommunfullmäktige fastställs personliga röstetal

endast för kandidater som erhållit personröster till ett

antal som motsvarar minst fem

procent av partiets röstetal,

dock lägst 50 röster.

Författningvörslag SOU 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16§ Har en kandidat vid lands- Har en kandidat vid lands-

tings- eller kommunfullmäktig- tings- eller kommunfullmäktigval fått plats iordning i mer än val fått plats iordning i mer än

en valkrets eller för mer än ett en valkrets eller för mer än ett

parti och skulle han till följd parti och skulle han till följd

därav erhålla mandat i mer än därav erhålla mandat i mer än en valkrets eller för mer än ett en valkrets eller för mer än ett

parti, skall han tillträda det parti, skall han tillträda det

mandat, för vilket hans jäm- mandat, för vilket hans person-

förelsetal är störst. liga röstetal, enligt 15 är

störst i förhållande till antalet

avgivna röster för partiet.

Har kandidaten inte tagit plats i ordning pá grundval av

personligt röstetal skall han

tillträda det mandat för vilket

hans jämförelsetal enligt 15 §

är störst.

Har kandidaten fått plats i

ordningen i kraft av personligt

röstetal skall det mandat som han tillträder besättas pá

grundval av de sinsemellan lik-

adana valsedlar, pd vilka

kandidaten fått flest person-

röster jämte övriga valsedlar som upptar samma namnordning. Den som har störst personligt röstetal enligt 15 § erhåller mandatet. Vid lika tal

avgöres företräder genom lottning. Kan mandatet inte besättas genom detta förfaran-

de skall fjärde stycket äga mot-

svarande tillämpning. Har kandidaten fått plats i ordningen genom sitt jämförelsetal enligt 15 § fastställs

SOU 199321 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

På grundval av de valsedlar på grundval de valsedlar av som gällde för kandidatens gällde for kandidatens som namn när detta erhöll plats i namn när detta erhöll plats i ordningen fastställes vid ny ordningen skall vem som

sammanräkning vem som skall erhålla mandat kandidaten

som erhålla mandat som kandidaten tillträder. Vid denna uträktillträder. Vid denna uträk- ning gäller varje valsedel som

ning gäller varje valsedel som hel röst. Med iakttagande

av

hel röst. Med iakttagande att på kandidat

av namn som att nanm på kandidat som redan tillträtt mandat för parti-

redan tillträtt mandat för parti- obefintligt skall

et anses som

et anses som obefintligt skall röstvärdet tillgodoräknas det

röstvärdet tillgodoräknas det står främst på namn som se-

namn som står främst på se- deln. Den får högsta

som deln. Den som får högsta röstetal erhåller mandatet. röstetal erhåller mandatet. Mellan lika tal avgöres före- Mellan lika tal avgöres före- trädet lottning. genom trädet genom lottning. Har till följd av denna para- Har till följd denna av paragraf två eller flera mandat graf tvâ eller flera mandat tillträtts, tillsätts de ett och ett tillträtts, tillsätts de och ett ett allt efter storleken pájümförel- allt efter storleken på de persetalen för namnen enligt 6 sonliga röstetalen enligt 15 § i förhållande till antalet avgivna röster för partiet. Kan inte samtliga mandat tillträdas

härigenom tillsätts de ett och

ett allt efter storleken pá jäm-

förelsetalen enligt 15

Författningvörslag SOU 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För landstingsledamöter utses ersättare på följande sätt. För varje landstingsledamot För varje landstingsledamot

göres inom det parti, för vilket göres inom det parti, för vilket han blivit vald, lika många han blivit vald, lika många nya nya

sammanräkningar, dock minst sammanräkningar, dock minst

tre, som partiet erhållit platser. partiet erhållit platser. tre, som

Vid varje sammanräkning äger Vid varje sammanräkning äger

16 § andra stycket motsvaran- 16 § tredje och fidrde stycke-

de tillämpning. motsvarande tillämpning.

na

Kan föreskrivet antal ersättare icke utses enligt andra stycket, skall

därvid bero.

För kommunfullmäktige utses ersättare på följande sätt.

Vid utseende av ersättare för

namn som erhållit plats i

ordningen enligt 15 § pd

grundval av personligt röstetal ordnas de valsedlar pd vilka avgivits personrösterför nam-

net i särskilda grupper. Grup-

perna bestäms med utgångs-

punkt frán namnordningen pá

valsedlarna sd att sinsemellan likadana valsedlar bildar en särskild grupp. Valsedlarna i den största av dessa grupper bildar en grupp tillsammans med övriga valsedlar som

upptar samma namnordning.

Ersättarna utses pá grundval av valsedlarna i denna grupp

efter storleken på sina person-

liga röstetal under förutsätt-

ning att röstetalen uppgår till

minst fem procent av partiets

röstetal dock lägst 50 röster.

1 Senaste lydelse av 14 kap. 18 § 19911654.

7 Senaste lydelse av 14 kap. 19 § 19911654.

SOU 199321 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Det namn som har störst personligt röstetal är utsedd

till ersättare för den ledamot

som sammanräkningen avser. Vid lika tal avgöres företräder genom lottning. Kan inte ersättare utses genom detta för-

farande skall fidrde stycket äga

motsvarande tillämpning. Vid utseende av ersättare ledamot som erhållit plats i ordningen pd grundval av jamförelsetal enligt 15 § görs För varje ledamot görs en för varje ledamot

en samman-

sarnrnanräkning inom det parti, räkning inom det parti, för

för vilket han har blivit vald. vilket han har blivit vald. Vid Vid varje sammanräkning tas varje sammanräkning tas hänhänsyn endast till de valsedlar syn endast till de valsedlar som som upptar ledamotens namn upptar ledamotens och namn och som på grund härav gällde som på grund härav gällde för för detta namn, när det fick detta namn, när det fick plats i

plats i ordning. Varje valsedel ordning. Varje valsedel gäller

gäller som hel röst. Med iakt- som hel röst. Med iakttagande tagande av att namn på kandi- av att på kandidat namn som dat som har blivit genom valet har blivit genom valet utsedd utsedd till ledamot skall anses till ledamot skall anses som

som obefintligt tillgodoräknas obefintligt tillgodoräknas rös-

röstvärdet det namn som står tvärdet det star namn som främst på sedeln. Den som far främst på sedeln. Den som får

högsta röstetalet är utsedd till högsta röstetalet är utsedd till

ersättare for den ledamot som ersättare för den ledamot som

sammanräkningen avser. Mel- sammanräkningen avser. Mel-

lan lika tal avgörs företrädet lan lika tal avgörs töreträdet genom lottning. lottning. genom Om det antal ersättare som Om det antal ersättare som

har utsetts enligt andra stycket har utsetts enligt andra -fiarde är mindre än det antal som styckena är mindre än det antal kommunfullmäktige har be- som kommunfullmäktige har

stämt enligt 18 a § och samma bestämt enligt 18 § och a ersättare har utsetts för tre samma ersättare har utsetts för eller flera ledamöter, görs tre eller flera ledamöter, görs

Fdrfattning.y‘2rslag SOU 199321

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ytterligare en sammanräkning ytterligare en sammanräkning

för var och en av dessa leda- för och dessa ledavar en av möter. Därvid skall även namn möter. Därvid skall även namn på kandidat som har blivit på kandidat har blivit som genom valet utsedd till ersätta- genom valet utsedd till ersättare för den ledamot som sam- re för den ledamot som sam-

manräkningen avser anses som manräkningen avser anses som obefintligt. I övrigt förfars på obefintligt. I övrigt förfars på sätt som anges i andra stycket. sätt som anges i andra fiarde

-

styckena.

Om antalet ersättare fortfarande är mindre än det antal som

kommunfullmäktige har bestämt enligt 18 a § och samma ersättare har utsetts för fem eller flera ledamöter, görs ytterligare

en samman-

räkning för var och en av dessa ledamöter. Därefter görs på motsvarande sätt successivt ytterligare

sammanräkningar för de ledamöter vilkas ersättare har utsetts för sju eller

flera ledamöter, nio eller flera ledamöter, och så vidare, så länge antalet ersättare är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt enligt 18 a Om samtliga ersättare för en ledamot i kommunfullmäktige är

förhindrade att inställa sig eller att vidare delta i ett sammanträde, skall i ledamotens ställe den ersättare inträda enligt den bestämda som

ordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot har fått den

som första platsen för partiet i valkretsen. Om sådan ersättare inte kan en tjänstgöra, skall den ersättare inträda som står i tur att tjänstgöra för

den ledamot som har fått den andra platsen för partiet i valkretsen och

så vidare efter samma grund. Om partiets samtliga ersättare i valkretsen är förhindrade att inställa

sig eller att vidare delta i ett sammanträde, inträder ersättare som har utsetts för partiet i annan valkrets efter den grund som nyss har sagts.

Därvid har den ersättare företräde som har utsetts i den valkrets där

partiets röstetal är högst.

Kan någon ersättare för en Kan någon ersättare för en

viss ledamot inte utses enligt viss ledamot inte utses enligt

andra femte styckena, utses andra sjunde styckena, utses

- -

ingen ersättare för den ledamo- ingen ersättare för den ledamo-

ten. ten.

SOU 199321

8 Specialmotivering

8.1 till

Förslag lag om ändring i regeringsformen

Samtliga regler om partier i regeringsformen avser fördelningen av mandaten i riksdagen mellan de partier deltagit i valet. När som begreppet parti definieras i 3 kap. 7 § är utgångspunkten alltså valresultatet. Att partiet uppträder i valet betyder att det får röster, inte att det kandiderar. Folkstyrelsekommittén konstaterade i sitt betänkande Folkstyrelsens villkor SOU 19876 att ett parti i regeringsformens mening något tillspetsat kan sägas bestå väljare i stället för av av medlemmar 122 Förslaget att partier för att få delta i mandatfördelningen i förväg skall ha anmält sitt deltagande bygger i motsats härtill på att partierna kandiderar. Partidefinitionen bör därför till sådan ordning anpassas en och en ändring göras i regeringsformen. Den närmare regleringen av på vilket sätt och inom vilken tid anmälningarna skall ske behöver inte ges i grundlag utan kan meddelas i vallagen.

Förslag till lag om ändring i vallagen

Vallagen är i behov av en redaktionell och språklig översyn. En sådan är också förutsedd att ske i den fortsatta Vallagsutredningen Ju 199102. Personvalskommittén har därför valt den att anpassa föreslagna författningstexten till lagens nuvarande utformning.

5 kap.

Det föreslagna införandet av obligatorisk förhandsanmälan partier av har behandlats i avsnitt 6.6.9. Som framgår där är inte avsikten att förhandsanmälan av partier skall ersätta den nuvarande ordningen med registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater. Syftet är att en obligatorisk förhandsanmälan skall bidra till att det i god tid före valet blir känt vilka partier ställer Dessutom som upp. kommer kravet på förhandsanmälan, förutsättning för få som en att delta i valet, att underlätta de valadministrativa myndigheternas arbete bl.a. genom att valsedlar med parodisk beteckning i de flesta fall sannolikt kommer att betraktas som ogiltiga.

Specialmotivering sou 199321

8a§

I kapitlet har införts en ny paragraf som behandlar förhandsanmälan. I första stycket föreskrivs att de partier som önskar delta i val skall anmäla sitt deltagande. Vidare har intagits en erinran om att följden av att underlåta att i förväg anmäla deltagandet är att partiets valsedlar skall ogiltigförklaras vid sammanräkningen. I andra stycket regleras formerna för anmälningförfarandet. Således uppställs ett krav på att anmälan skall göras skriftligen och att den som gör anmälan måste visa att han eller hon är behörig att företräda partiet. I fråga om partier som anmält kandidater till skydd för partibeteckning finns ombud enligt 5 § som kan ombesörja anmälan. För partier som inte anmält ombud får behörigheten styrkas med behörighetshandlingar. I tredje-femte styckena ges ytterligare bestämmelser rörande anmälningarnas innehåll och anmälningsförfarandet. I sjätte stycket föreskrivs att anmälningarna skall kungöras.

Ändringsförslaget har behandlats i avsnitt 6.6.9.

9§

l paragrafen har gjorts en hänvisning till 8 a Det innebär att den myndighet som tar emot ett partis förhandsanmälan skall förelägga den som gjort anmälan att avhjälpa eventuella brister. Hänvisningen till 8 § innebär att sådana förelägganden, liksom är fallet nu, skall utfärdas också vad avser anmälningar av kandidater.

10§

Förändringarna i paragrafen innebär att centrala valmyndigheten skall upprätta förteckningar över de partier som anmält att de deltar i val och att dessa skall sändas till länsstyrelserna, som därigenom får uppgifter som är nödvändiga för sammanräkningen. Vidare sägs att förteckningarna om möjligt bör sändas till Postverket samt utlandsmyndigheter och fartyg där röstning äger rum. Anledningen till att det i dessa senare fall inte föreskrivs någon absolut skyldighet att distribuera förteckningarna är att förhandsanmälan kan göras så sent som 30 dagar före ordinarie val och vid extra val två veckor efter det att beslut om valdagen meddelats. Jfr specialmotiveringen till 8 kap. 12 §.

sou 199321 Specialmotivering

6 kap.

2 §

I ett nytt tredje stycke de regler för utformningen valsedlar

ges av som

fordras för att personröstning skall kunna ske. Således föreskrivs

att namnvalsedlar skall förses med

utrymme ruta intill varje namn där

väljaren kan göra en personmarkering. Vidare föreskrivs alla

att former av valsedlar, förutom namnvalsedlar även partimarkerade valsedlar, skall ha ett markerat där

utrymme väljaren kan skriva till ett namn och göra en personmarkering för detta. I avsnitt 6.6.3 har lämnats exempel på hur utforrrmingen kan ske. Fjärde stycket motsvarar det nuvarande tredje stycket.

Ändringsförslaget har behandlats i avsnitt 6.6.6.

3§

Ändringen i tredje stycket är föranledd kravet på de två första

av att namnen på valsedeln skall anmälda. Dessutom särskild vara ges en regel för det fallet en valsedel för ett parti med registrerad partibeteck-

ning upptar endast Är fallet

ett namn. så skall namnet vara ett anmält namn.

Ändringsförslaget har behandlats i avsnitt 5.6.4 och 6.6.8.

7§

Ändringarna är föranledda de reglerna för utformning

av nya av valsedlar som införs.

9§

Ändringarna är föranledda av kravet på att partier vill delta i

som valet har att anmäla detta och de reglerna för

av nya utformning av

valsedlar. Kravet på att en valsedel innehåller också skall som namn ge

möjlighet till personröstning, för att inte skall

namnen anses som

obefintliga, innebär att partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter som skall finnas i lokaler där röstning sker måste utformas så att de ger möjlighet för väljaren att rösta på De person. föreslagna ändringarna innebär att det på såväl partimarkerade valsedlar

som valsedelsblanketter kommer att finnas for

utrymme personröstning.

Specialmotivering sou 199321

8 kap.

12 §

Förändringarna i paragrafen innebär att förteckning över partier som

anmält att de deltar i val bör finnas tillgänglig där röstning sker. Eftersom förhandsanmälan om deltagande i val kan ske så sent som 30

dagar före ett ordinarie val och två veckor efter att beslut om dagen

för ett extra val meddelats kan det visa sig praktiskt omöjligt att kunna distribuera förteckningar så att de på valdagen finns tillgängliga överallt där röstning sker. Därför har inte föreskrivits någon absolut

skyldighet att tillhandahålla sådana förteckningar. Det kan erinras om att anmälningarna om deltagande i val enligt den föreslagna bestämmelsen i 5 kap. 8 a § skall kungöras.

9kap.

6§

Ändringen är föranledd av kravet på att partier som vill delta i val har

att anmäla sitt deltagande.

14 kap.

4 §

Genom den nya andra punkten i första stycket införs en ogiltig-

hetsanledning som är en följd av förslaget om obligatorisk förhandsan-

mälan av partier som vill delta i valet. Ändringen i andra stycket är

motiverad att det inte går att sluta sig till väljarens preferenser i

av fråga om kandidaterna när personröster avgetts för olika kandidater.

Den föreslagna lydelsen innebär att kandidatnamnen pä valsedeln skall

anses som obefintliga när valsedlarna upptar olika namn även om personrösterna avgetts för samma kandidat. Det kan hävdas att i sådana situationer en personröst borde

tillgodoräknas den aktuella kandidaten. Med en sådan ordning skulle

det emellertid bli omöjligt att avgöra vilken av valsedlarna som i övrigt skulle inverka på kandidaturval och utseende av ersättare. Valsedlarna skulle därför få betraktas som om de upptog endast det aktuella namnet. Ett sådant resonemang skulle kunna föras också vad

gäller sinsemellan olika valsedlar utan personmarkering som alla

upptar samma första namn. Det framstår inte som motiverat att göra

sou 199321 Specialmotivering

någon principiell skillnad på de angivna situationerna. Med hänsyn härtill och då en reformering reglerna i detta avseende måste

av antas

få begränsad praktisk betydelse har ytterligare ändringar inte bedömts vara nödvändiga. I ett nytt tredje stycke har intagits ytterligare omständigheter

som leder till att på valsedel skall ogiltiga, och namnen en anses som således medföra att valsedeln betraktas partimarkerad valsedel. som en I första punkten anges att så skall ske inte valsedeln är utformad om

så att det är möjligt att personrösta. Anledningen till bestämmelsen är att det i annat fall skulle möjligt för ett parti trycka

vara att upp valsedlar som inte medgav personröstning och använda sig dessa. av Därmed skulle personvalsmomentet gå förlorat för partiets väljare. En

konsekvens av bestämmelsen är att de väljare vill skriva till

som namn bör göra detta i det särskilda utrymmet för tillskrivande med av namn vidstående ruta för personmarkering, skall finnas på namnvalsedsom lar, partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter. På namnvalsed-

lar torde det vara tillräckligt med markerat utrymme för eller två

ett

nanm. Vad gäller övriga valsedelsformer kan det finnas anledning

att

trycka fler utrymmen. I avsnitt 6.6.6 ges ett exempel på partimar-

en kerad valsedel med möjlighet att skriva till två Vid den närmare namn.

utformningen av valsedlarna bör iakttas att tillräckliga möjligheter

finns for väljarna att skriva till och preferensröst. namn avge en

l andra punkten klargörs på valsedeln

att namn skall anses som

obefintliga om mer än en personmarkering görs eller

om person-

markeringen är så otydlig att det inte går att avgöra vilken kandidat

den avser. I sådana fall betraktas alltså valsedlarna partimarkerasom de valsedlar.

Bestämmelsen i tredje punkten uttryck för att endast manuellt

ger

gjorda personmarkeringar godtas. Anledningen till ställningstagandet är att en annan ordning skulle öppna möjligheter för massframställning

av törhandsmarkerade valsedlar vilket i sin skulle kunna leda till tur missbruk av systemet.

Ändringsförslagen har behandlats i bl.a. avsnitt 6.1 och 6.6.7.

5§

Den föreslagna ändringen i tredje punkten är föranledd kravet på

av att valsedlar i vissa fall skall uppta två anmälda namn. Det bör särskilt påpekas att den oförändrade bestämmelsen i första

stycket andra punkten medför att otydlig rangordning mellan

en ett namn som fått en personröst och något annat medför namn att namnet

skall anses obefmtligt. Att inte lösning valts är motiverat

en annan av

praktiska skäl sammanräkningssynpunkt.

ur

Specialmotivering sou 199321

Ändringen i andra stycket är en följd av det utökade kravet på

anmälda namn.

6§

I ett nytt andra stycke anges utgångspunkten för ordnandet av kandidatnamn som fått personröster och hur spärregeln är konstruerad. Spärren skall beräknas med utgångspunkt från antalet giltiga röster för partiet. En särskild föreskrift härom torde inte behövas. Det framgår också att kandidatnamnen skall ordnas så att partiets mandat i första hand kommer att besättas med kandidater som kommit över spärren och att det då är antalet personröster för varje kandidat som är avgörande för i vilken ordning kandidaterna skall utses. Termen personligt röstetal används för att ange det antal personröster som en kandidat har fått på valsedlar med samma partibeteckning. För kandidater som inte fått så många personröster att de uppnått spärren skall jämförelsetal beräknas enligt den nuvarande metoden och kandidaturvalet sker på samma sätt som nu. Detta har angivits genom hänvisningen till följande stycken. Det har särskilt angivits att vid beräkning jämförelsetal i dessa fall skall bortses från namn som av tagit plats på grund av personröster. Någon reduktion av jämförelsetal för de kandidater som inte nått upp till spärren skall därför inte ske med anledning av att kandidatnamn dessförinnan ordnats efter personliga röstetal. Vidare anges hur det skall förfaras då två eller flera kandidater fått lika stora personliga röstetal. I sådana fall skall företrädet avgöras genom lottning. Genom att ett nytt andra stycke införts i paragrafen har styckeindelningen förskjutits. Det tidigare andra stycket har således kommit att betecknas som det tredje stycket. Det tillägg som gjorts i första meningen detta markerar att beräkningen av jämförelsetal för av kandidater som inte kommit upp till spärren skall ske först sedan kandidatnamn ordnats på grund av personliga röstetal enligt andra stycket.

Ändringarna har behandlats i avsnitt 6.6.3.

7§

I andra stycket regleras förfarandet vid utseende av ersättare för kandidater som blivit valda på personröster. Utgångspunkten för att bestämma ersättarordningen är den lista som mest bidragit till att den ordinarie blivit vald. Med lista avses i detta sammanhang en grupp av valsedlar som upptar samma namn och har samma rangordning mellan namnen. De valsedlar på vilka det avgivits

sou 199321 Specialmotivering

en personröst för den kandidat som valts får alltså sorteras med utgångspunkt från och rangordningen mellan dessa så namnen att man får fram en grupp är större än övriga. I normalfallet torde som detta bli partiets huvudlista utan strykningar. Denna innehåller grupp ett antal valsedlar på vilka det avgivits personröst för den ordinarie en

ledamoten. Valsedlarna år även i övrigt identiska i fråga

om namn och

namnordning. För att fram det slutliga underlaget för ersättarordningen skall till gruppen läggas övriga valsedlar

som upptar samma

namn och namnordning. Bland dessa kan finnas valsedlar saknar

som personröster och sådana som upptar personröst för någon en annan kandidat än den blivit vald. Att personröster avgivits för olika som kandidater innebär inte att valsedlarna skall olika

anses vara i fråga om namn och namnordning. Den sammanlagda kan alltså

gruppen innehålla tre kategorier valsedlar nämligen sådana saknar av som en personröst, sådana som har en personröst för den kandidat för vilken ersättare skall utses för och sådana för som upptar en personröst någon annan kandidat.

Ordningsföljden för utseende av ersättarna inom avgörs i

gruppen första hand av om det finns några kandidater fått

som ett personligt röstetal som når upp till eller överstiger spärren. Är så fallet

utses

ersättarna i ordning efter storleken på de personliga röstetalen. Har flera kandidater lika stora personliga röstetal får lottning tillgripas.

Om det inte finns några eller alltför få ersättarkandidater nått som upp

till spärren tillämpas beträffande dessa tillvägagångssätt

ett som

motsvarar den nuvarande metoden, vilket anges genom hänvisningen till tredje stycket.

I tredje stycket ges regler för utseende ersättare för kandidater av som inte kommit till spärren och således blivit ordnade

upp enligt heltalsmetoden. Förfaringssättet motsvarar helt vad gäller

som i dag.

Ändringsförslaget har behandlats i avsnitt 6.6.4.

10§

I bestämmelsen regleras bl.a. tillvägagångssättet vid dubbelvalsavveckling. Av tredje stycket framgår att kandidat tagit plats i flera

en som Valkretsar skall tillträda mandatet i den krets där han eller hon relativt sett fått störst personligt röstetal. Det innebär kandidaten att skall tillträda ett mandat han eller hon vunnit på grund som av personröster före ett som erhållits jämförelsetal enligt heltalsmetoden. genom I de fall kandidaten fått mandat i flera kretsar på grund jämförelstal av blir storleken på dessa tal avgörande. Avgörande för vem som skall besätta mandat som kandidaten inte tillträder är

ersättarordningen. Detta har angetts genom hänvisningen till 7 Det innebär att ett listtroget sätt

7 13-0214 193

Specialmotivering sou 199321

används för att utse de ledamöter som skall besätta de mandat som

blivit lediga. I fjärde stycket regleras i vilken ordningsföljd mandaten

skall besättas då flera mandat blivit lediga. Avgörande är kandidatens

relativa personliga röstetal resp. jämförelsetal. Ett mandat som blivit obesatt därför att kandidaten tillträtt ett mandat på grund av personligt

röstetal skall besättas före ett som kandidaten vunnit till följd av

jämförelsetal.

Ändringsförslaget har behandlats i avsnitt 6.6.5.

15, 16, 18 och 19 §§

I de angivna lagrummen regleras tillvägagángssättet vid ordnandet av

kandidatnamn, dubbelvalsaweckling och utseende av ersättare vid val till landstings- och kommunfullmäktige. Förfarandet motsvarar i allt väsentligt vad gäller för riksdagsvalet. Se specialmotiveringen till

som 7 och 10 §§. Det bör noteras att spärregeln i de kommunala valen är annorlunda konstruerad än den som gäller i riksdagsvalet. Se särskilt avsnittt 7.3.

Ändringsförslagen har behandlats i avsnitt 7.

SOU 199321

9 Genomförande och

kostnader

9.1 De olika modellerna

Av de framlagda modellerna är det endast den majoritetsval

som avser

och listval av tysk modell kräver grundlagsändringar. För

som de Övriga modellerna finns från konstitutionell synpunkt inte något hinder

mot att genomföra reformen till de allmänna valen år 1994.

Enligt kommitténs mening är det väsentligt att det snabbt kan räknas

fram ett preliminärt resultat vilka blivit valda. Valförrättama av som torde med nuvarande uppgifter, organisation och inte kunna resurser

utföra också denna uppgift. Vallagsutredningen har i sitt betänkande VAL, Organisation Teknik Ekonomi SOU 1992108 pekat på möjligheten att delvis samordna den preliminära och den slutliga röstsammanräkningen. Förslaget upptar bl.a. möjligheten för de

kommunala valnämnderna att dagen efter valet genomföra slutlig en sammanräkning av huvuddelen av valsedlarna bl.a. optisk genom

läsning av valsedlarna. Vallagsutredningen har föreslagit för-

att söksverksamhet i bl.a. dessa avseenden skall genomföras vid de ordinarie valen år 1994. Andra faktorer påverkar tidpunkten för genomförandet som är det förberedande arbete måste göras från de valadministrativa som

myndigheternas sida. Således måste valsedlar möjlighet till

som ger

personröstning tas fram. Vidare fordras, oavsett optisk läsning

om

kommer till stånd eller ej, ADB-rutiner för registrering och

nya

bearbetning av valresultaten. Utbildning personal och information

av

till partier och allmänhet ett nytt valsystem är också

om exempel på åtgärder som måste förberedas i god tid.

Övriga

förslag

Kommitténs förslag att samtliga partier önskar delta

om som i valet

skall anmäla detta i förväg samt förslaget valsedlar i vissa

om att fall överst skall uppta namn två anmälda kandidater kan genomföras

utan samband med förslaget i övrigt. De nämnda åtgärderna är

nu

ägnade att förhindra missbruk den fria nomineringsrätten. Genom-

av

förs ett förslag förhandsanmälan partier torde om av även partibegreppet i regeringsformen böra härtill. En definition

anpassas ny av

Genomförande och kostnader sou 199321

partibegreppet i regeringsformen fordrar en grundlagsändring. Kommittén lägger fram ett förslag till en sådan ändring.

9.3 Tidpunkt för genomförande

Beträffande tidpunkten för genomförandet finner kommittén att det vore en fördel om reformen kunde föregås av den försöksverksamhet, föreslagits ske i samband med de allmärma valen år 1994. som Verksamheten bör då också genomföras med beaktande av möjligheten att rösta på person. Exempelvis kan det finnas anledning att ta fram olika alternativ till valsedlar och simulera försök med optisk läsning av valsedlar. Detta och praktiska hänsynstaganden gör att goda skäl talar för att personvalsreformen genomförs med sikte på att kunna tillämpas vid de allmänna valen år 1997. Om så sker kan reformen vad avser personval samordnas med införandet av förhandsanmälan av de partier som önskar delta i valet. En sådan samordning framstår som ändamålsenlig. Vad slutligen gäller det föreslagna kravet på att valsedlar i vissa fall skall uppta två anmälda namn överst anser kommittén att detta lämpligen genomförs i samband med reformen i övrigt.

9.4 Kostnader

En personvalsreform kommer inledningsvis att innebära vissa ökade kostnader för information, utbildning och införande av nya ADBrutiner m.m. Kostnaderna för själva valsedelstillverkningen torde inte komma att skilja sig nämnvärt från de nuvarande. Däremot måste man räkna med ökade kostnader för sammanräkningsförfarandet. Hur dessa skall beräknas är emellertid svårt att säga. I viss mån beror det på om optisk läsning kommer att kunna användas.

SOU 199321

Summary

The present electoral system

General elections to the Riksdag Parliament held third

are every year on the third Sunday in September the and as are county municipal elections in which candidates elected to county and municipal councils are respectively. At the Riksdag election 349 Members of Parliament are elected. The Swedish Constitution provides for the dissolution of the Riksdag between general elections. This entails holding interim period elections. No such elections have taken place since the current Constitution came into force in 1975.

The right to vote

All Swedish citizens who currently residing in Sweden and who are are at least 18 years of Election day have the right in age on to vote an election to the Riksdag. Most Swedes living abroad also entitled are to vote in the Riksdag election. Foreign citizens also enjoy the right to vote in county and municipal elections provided that they have been duly entered in the population registry in Sweden three prior the years to election.

Eligibility

you are eligible to vote, you are eligible to be elected MP. A as an prospective MP does not need to reside in the constituency in which she or he hopes to be elected. County and municipal elections, the other on hand, require county and municipal residency for candidature.

Summary sou 199321

The status of political parties in electoral legislation

The political parties are mentioned in the Constitution and the electoral law. However, legislation regulating their activities practically non-existent. They are not required to give advance notice of participation in an election. No law governs their nomination procedure. They do receive financial aid from the State, but are not obliged to render an account of how the funds are spent.

Voting

The majority of voting takes place at a polling-station or at a post-office. Polling-stations are open on election day from 8 a.m. to 8 p.m. In connection with elections to the Riksdag a large amount of temporary post—offices are set up in hospitals, old peoples homes, correctional facilities and other homes for those who are not able to vote at a pollingstation. Special procedures apply to those residing abroad. Voting at a polling-station can only be done on Election day; postal voting at a post-office possible from the 24th day before Election day. Post-offices are also kept open for postal voting on Election day. In certain cases, voting by proxy allowed. Postal voting relatively widespread in Sweden. In the 1991 elections about 37 per cent of votes cast came through the post. Special forms are used for ballot papers. A ballot paper must clearly state the name of the party in order to be approved. should also list the name of one or several candidates and the constituency’s designation, also information on the election concerned. a ballot paper lists more than one name, these shall be given order of precedence. A ballot paper may only contain the name of one party. In other words, each party has its own ballot papers with the names of the party’s candidates printed on it. There no legislation limiting the number of candidates listed on a ballot paper. In practice the political parties that nominate the candidates; they may also have several lists with different candidates up for election

the same constituency. The National Swedish Taxboard the RSV

supplies the established parties with a certain quantity of ballot papers free of charge. Prior to Election day most citizens who are entitled to vote receive ballot papers from all the parties. Ballot papers are also available at the polling-stations. Approximately 650 million ballot papers were

sou 199321 Summary

printed for the Election in 1991. Voters have a great deal of liberty with regard ballot to papers they can erase names from the lists, alter the order in which the names are listed and add There also ballot even new names. are papers with only a political patty’s name printed it. Here write on voters can one or several names of individual candidates. And, finally, there are completely blank ballot papers which voters write only the of their on can not party choice but also party candidates. This rather liberal of voter choice usually known the free range as right to nominate. In practice, however, of little importance since a large number of voters would be required to band together have to any significant effect on the order of preference chosen by for its a party candidates. In most recent elections, however, outside the groups established parties have made organised make of the free attempts to use right to nominate, but in a disloyal way.

Counting the votes

Votes are counted in several stages. starts with preliminary first a counting at the polling-stations Election day when the on polling-station has closed for voting. As far election to the Riksdag concerned, as preliminary results are usually known before midnight. But these only tell us how many seats each particular party has and the won not names of the individual successful candidates. The definitive counting done at the offices of the County Administrative Boards. For a Riksdag election the County Administrative Boards that decide the order of preference of the names of the candidates the ballot of the parties on papers in the constituency and determines which candidates are elected. Based the on electoral returns from the respective County Administrative Boards, the National Swedish Tax Board then decides inter-party and candidate party parliamentary seat allocation. The County Adminstrative Boards also have a corresponding arrangement with regard to county and municipal elections. Once each party has been given their due mandates, the seats are then divided among the individual candidates.

Summary sou 199321

Constituencies and distribution of seats

The country divided into 28 constituencies for elections to the Riksdag. At the end of 1992, the Government decided to propose to the Riksdag a change involving additional constituency. At the 1991 Election to the an Riksdag, constituencies varied in size between 2 and 37 seats. County council divided into constituencies. Regulations governing communes are the election of municipal councils stipulate that, in certain cases, the communes shall be divided into constituencies. Parliamentary, county and municipal council elections are proportional. In the event of deviations from proportionally correct result that might a arise in connection with the allocation of seats in constituencies, equalizing into force in elections to the Riksdag and county seats comes councils. As far a Riksdag election concerned, 310 fixed as constituency seats and 39 equalizing seats shall be divided between the parties. Mandate allocation starts off with the allocation of the fixed constituency seats on the basis of the election results from the constituency in question. A calculation then made of how the 349 seats would be allocated the entire country was regarded as one single constituency. The difference between the number of seats a party would then get and the number of fixed constituency seats has actually won made up by equalizing seats. In this way a high level of proportionality achieved in relation to how the votes the entire country divided among the various parties. are Nationally the Riksdag electoral system thus be said to be can proportionally representative. The principle of national proportional representation, however, gives priority to the so—called four per cent bar, which that only parties that get a minimum of four per cent means of the votes in the entire country may participate in the allocation of parliamentary seats. However, party that gets fewer votes may take part a in the allocation of the fixed constituency seats in constituencies where the party has been given at least 12 per cent of the votes. In county council elections nine tenths of the mandates are fixed constituency seats and the remainder equalizing seats. The bar on small parties has been set at three cent of the votes in county council per communes. There equalizing seats when mandates are allocated in are no constituency-divided No formal bar exists for the small communes. parties. In the constituency-divided communes, however, constituency

sou 199321 Summary

division has blocking effects that can significantly affect the small parties.

The method used to distribute seats between the parties the modified odd-figure method with the first divisor set to 1.4. With this method a seat awarded, according to a certain order of preference, the party that has the highest comparative ratio each time. The first comparative ratio

the number of votes divided by 1.4. Having the first divisor greater

than 1 means that will be more difficult for party to take its first a mandate. This can, therefore, be said to be small party bar. The a

subsequent comparative ratios are obtained by dividing the number of votes won by a party with the figure corresponding to twice the number of mandates given the party increased by that is, 7 etc. The method used when allocating both the fixed constituency mandates and the equalizing seats. When comes to the equalizing seats, however,

a

modification comes into force whereby in a constituency where the party has not been given a fixed constituency mandate, the comparative ratio in

connection with the first equalizing seat the same the number of as

votes acquired by the party. In other words, an odd-figure method used. This will mean that there will be less risk of party being completely

any

without representation in a constituency. The d’Hondt Method used when allocating mandates within the

parties.

Registration of a party’s name, etc.

permitted for a party to have its name registered. Regulations

herewith are there to prevent misuse of a party’s In

name. no way are

these statutes a part of the nomination procedure. Party’s names are registered with the National Swedish Tax Board. This entails the fulfillment of certain conditions. For example, the application must be backed up by the signatures of fixed number of members

a

entitled to vote in an election. Safeguarding party’s linked to the

a name

possibility of submitting the names of candidates to the National Swedish

Tax Board before the election. A party must submit certain number of a

electoral candidates in order to safeguard its registered party during

name an election. If a party has submitted the of its candidates, the ballot names

papers bearing the party’s name a subsequent election must list as its

first name that of of those submitted. Should the ballot one papers not

comply with this requirement, they will apply to the party only and will

Summary sou 199321

not affect mandate allocation within the party.

Personal Representation Committee Report

For some time now more and more people have been raising questions as to how personal representation can be integrated in the electoral system so that voters will have a better opportunity to choose the individuals who represent them in the Riksdag and on the county and municipal councils. The matter has been discussed on several occasions in the past without leading to any legislation. The Personal Representation Committee has been chiefly working under the following directives to come up with a proposal for increased personal representation for election to the Riksdag; to propose measures that would prevent the free right to nominate from being abused. Also on its agenda how to go about greater personal representation in connection with communal elections. The Committee has also been particularly charged with finding out the effects increased personal representation can have the proportion of on women and men elected. Also of particular interest to the Committee the financing of the individual election candidates. The Committee also perfectly at liberty to take up any of the above matters that may be inter-connected. An outcome of this a suggestion that parties wishing to take part in an election must give advance notice.

Greater personal representation

The work involved in arriving at a more personally oriented electoral system has had as a starting point that must be reasonably simple for the voters to apply such a system, also that the ballot-counting procedure must be as simple as possible. has also become clear that those voting very should be able to choose between voting for a person and, the as current practice, voting for a party’s list of candidates. Another of the Committee’s charges to ensure that a small number of voters should not be able to have a decisive influence the outcome of the vote for each on individual candidate. The Committee’s terms of reference such that are proposals for a simple majority election in single-member constituencies

sou 199321 Summary

or a purely personal representation election permitting the election of persons independent of any particular political party have not been

considered. As The Committee has not wished to system, the basic propose a

structure of which, has not been tried out in other country, has

any

therefore made a study of several foreign electoral systems. The electoral systems in neighbouring countries, in several other

our as

European countries, give examples of shifting the degree of individual choice within electoral systems using lists of candidates. Among the European electoral systems that of Germany stands out in particular

as

combines majority election in single-member constituencies with regional

candidate-lists elections. The electoral systems in force in Denmark and Belgium have been judged to contain elements that could basis serve as a for a personal representation system that could be adapted to Swedish conditions. The report prescribes four models, all of which based elements are on

from foreign electoral systems. A German model unites majoritarian

election with ballot lists election; election has been an quota system

structured along the lines of the Belgian electoral system; proposal with

a

alternative lists forms based idea from the Danish electoral

on an

system, where have multi-ballot listing, and also

you a modified Danish

model, which based the Danish system’s parallel form of list on

organization. This latter model governed by detailed regulations

more than the others.

The modified Danish model basically the following the parties present lists of the candidates they have nominated. The the lists

names on are in order of preference. Voters make tick next to of the may one one

names on the ballot paper. In other words, the voter has personally selected a particular candidate. One of the why personal

reasons

representation here has been limited to only vote that would

one

otherwise cause serious delays the counting procedure.

That which decides the candidate candidates elected the number or of personal votes given to each candidate, provided that the candidate has received a specified minimum number of personal votes. As far as

Riksdag elections are concerned, the Committee has to the

come conclusion that this minimum number of votes should be between 5 and 10 per cent of the number of votes gained by the The minimum party. percentage of votes required looks different with regard and to county municipal elections.

Summary sou 199321

The candidate who has received the most personal votes the first elected, the one with the next number of most votes elected second, and so on, provided that they have attained the minimum percentage required. If all the seats won by a party cannot be filled by candidates who have attained the minimum level required, members will be selected according to the present method, which generally means that ballot listing candidature will remain in force. The reason for the minimum requirement level rule to prevent a candidate who has received a very small number of personal votes from being able to break the order of preference listed by the party.

he system thus provides an opportunity to vote for individual

candidates. Those voters not wishing to vote for a particular person simply do not select a particular candidate on the ballot paper. However, irrespective of whether or not the voter makes a personal selection, the voter free to erase names or make changes on the ballot paper. The Committee’s proposal, however contains one limitation. This limitation not because of the suggested greater personal representation element, but merely a consequence of the Committee’s proposal to come to grips

with abuse of the free right to nominate. See below. The free right to

nominate. Among the factors that will decide the degree of acceptance of the proposed reform the extent to which voters will avail themselves of the opportunity to vote for a particular person. The Committee has estimated that between 30 and 50 per cent of the voters will vote for particular candidates to a Riksdag election. The percentage expected to be greater with regard to municipal elections. Another important factor how personal votes will be divided between the various candidates. Experiences from foreign personal vote systems show that quite common that those candidates high up on the party lists will also get the majority of personal votes. All in all, this should make considerably easier than at present to arrive at an order of preference for candidates which different from that made by a party. Another reason that, voters give their votes to those candidates high up on the party list, the actual personal vote element will not be so apparent.

sou 199321 Summary

The free right to nominate

As mentioned above, safeguarding a party’s name designed such

a way that the party in question can submit specific number of election a candidates to the National Swedish Tax Board. a party has submitted

candidates, the first of these names must be printed on ballot with

papers

the party’s name for the following election. ballot do not meet

papers this requirement, they accrue to the party only and do not affect seat allocation within the party. Procedural abuses in most recent elections

among other things led to people who wished to take advantage of

an

established party name arranged for ballot papers to be printed with the party name in question. They then entered in second and following places

own candidates who had no adherence whatsover to the party whose name headed the ballot paper. This problem has been mentioned in previous reports. Nevertheless

was found impossible to solve without infringing the free right to

nominate at the same time. The Committee, however, has come up with a proposal, namely, that both the names of the first and second candidates be printed the ballot on paper. Although this might be seen as an infringement the free right on

to nominate, will be made up for by the greater personal representation.

also the opinion of the Committee that a greater element of personal

voting will make procedural abuses of the party name system less worth

while.

Advanced notification of party election participation

proposed that parties wishing to take part in general elections should advance notification of this. For ordinary elections this would

be one month before the election date, and, far interim elections as as are

concerned, within two weeks after the Election day has been decided. The reasoning behind this proposal that will be known in fairly good time which parties will be standing for election. will also contribute to avoid the situation of having unoccupied seats. Needless the proposal also

to say

has certain advantages regarding the administration of an election.

Summary

sou 199321

Female male division the electorate

- among

After the 1991 General Election, female representation in the

Riksdag

amounted to 33 per cent. Women had 43 and 34 of per cent seats on

county and municipal councils respectively. A particular section of the report throws light those effects increased

on

personal representation have vis-a—vis parliamentary can equality of the

sexes. Here the Committee tried to find out there grounds for were any assuming that a particular electoral system leads imbalanced divison to between the sexes and which features of the so system caused such an imbalance.

When comes to differences between electoral would systems, seem

that election by a majority single-member consitutiences results

in a

considerably lower female representation than the with the lists

case system. There no clear evidence, however, that shows that varying a

element of personal voting within the latter of has

type system any decisive effect on the division of the The Committee of the sexes. more

opinion, that in these cases, likely that underlying opinions

more on

sex equality, rather than the actual structure of the electoral the

system are reasons for the division between and women men. With greater personal representation voters will have influence a greater

on the selection of candidates than they have today. When bearing mind the ongoing efforts of Swedish society to promote equality of the

sexes, there little reason to fear that the greater influence of the voter just mentioned will result in fewer those elected. women among On the contrary, this direct influence of voters will opportunities for open greater female representation.

Election finances of individual candidates

Greater personal representation will probably lead

to greater personal exposure of individual politicians than has hitherto been the This, in case. its turn, should stimulate the rise of private election

financing. the

view of the Committee that outside contributions

to politicians will increase. The Committee feels there nothing with this wrong providing

such contributions are open and above board and based the desire are on to support a particular candidate because of the politics the candidate

stands for. Financing that not and above board unacceptable.

open

sou 199321 Summary

Some of the financing to which objections may be raised already come within the scope of legislation on bribery and corruption. After giving a

great deal of thought as to future developments here, the Committee has come to the conclusion that there no reason at the moment to propose any particular legislation on election fincancing of individual candidates. Nevertheless, the Committee feels that the matter should be subject to

rediscussion election financing assumes unacceptable forms.

SOU 199321

Bilaga J

@

Kommittédirektiv

ww

w

Dir. 1991121

Ökat inslag personval

av m.m.

Dir 1991121

Beslut vid regeringssammanträde 1991-12-19 Statsrådet Lauren anför.

1 Mitt förslag En parlamentarisk kommitté tillkallas med uppdrag att lägga fram förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen och kommunala beslutande församlingar. l anslutning därtill bör kommittén också över den fria se nomineringsrätten.

2 Bakgrund Det nuvarande valsystemet i Sverige tillkom som ett led i det omfattande reformarbete under 1960- och 1970-talen som slutligen ledde till att Sverige fick en ny författning. Två huvudinslag i denna reform enkammarriksdavar gen och ett nytt valsystem. Reformen innebar bl.a. att ordinarie val till riksdagen fr.o.m. år 1970 hålls vart tredje år samtidigt med val till landsting och kommunfullmäktige. Vidare infördes ett s.k. riksproportionellt valsystem. Ytterligare ett viktigt inslag i reformen att parlamentarismens princip var kom till uttryck i grundlagen. Reformarbetet upphörde emellertid inte med den regeringsformen. nya Bl.a. frågorna ctt ökat inslag personval till riksdagen och den fria om av nomincringsrätlcn har varit föremål för flera utredningar därefter. Det nuvarande valsystemet brukar karaktäriseras som ett renodlat panival. Väljaren tar ställning till de alternativ som partierna utgör. Inom partivalets ram finns dock möjligheter för väljaren att påverka vilka personer som skall ta plats i de beslutande församlingarna. Formellt har nämligen väljarna en i det närmaste total frihet att lägga sin röst just de bäst personer som svarar mot deras preferenser. l realiteten är emellertid inslaget av personröstning obetydligt och partiernas nominering blir därför i hög grad utslagsgivande när det gäller mandatfördelningen inom partierna.

Bilaga 1 sou 199321

Ett uttryck för personvalsinslaget i det nuvarande systemet är den fria nomineringsrätten. Den fria nomineringsrätten innebär bl.a. att väljaren har möjlighet att valsedeln ta vilka kandidater han eller hon vill. Något upp samtycke från parti eller kandidat behövs inte. Den fria nomineringsrätten är grundläggande princip i det svenska valen systemet. Det har ansetts väsentligt att det inte ställs några regler för upp partiernas organisation och verksamhet. Väljaren kan därför vid valet själv konstruera sin valsedel när det gäller kandidatnamnen. Det står också väljaren fritt att ändra den inbördes ordningen mellan kandidater en valsedel, stryka kandidater eller lägga till

nya namn. En annan möjlighet för väljaren att påverka vilka skall personer som erhålla partiets mandat är att välja bland de olika listor kan förekomma som för partiet i valkretsen. Partierna kan nämligen ibland välja att fram med flera listor med olika kandidater men det kan också förekomma s.k. spränglistor. Denna personvalsmöjlighet blir alltså beroende partiet beslutat av om fram med flera listor eller om någon grupp inom partiet ställt upp en spränglista. Ett inslag i vallagen 1972620, omtryckt 199195 i någon mån minssom kar väljarnas personvalsmöjligheter är reglerna om skydd för partibeteckning. Dessa har tillkommit för att försvåra att partibeteckningar används ett otillbörligt sätt. Partier med registrerad partibeteckning kan anmäla minst ett visst antal kandidater i varje valkrets. Varje valsedel för dessa partier måste toppas av ett de anmälda Om väljaren strykav namnen. genom ning, tillägg e.d. förändrar valsedeln måste listan även efter åtgärden alltid toppas av ett anmält namn, annars tillgodoräknas valsedeln endast partiet, vilket i praktiken betyder att den av partiet bestämda listan får rösten. Personvals- och vallvetsmredm -gm, som utredde bl.a. frågan om personval, presenterade sitt förslag i betänkandet SOU 197794 Personval och valkretsindelning. Förslaget byggde kombination och listen av personval. Enligt förslaget skulle personvalet vara frivilligt. Väljare som önskade delta i personvalet kunde markera den kandidat valsedeln som de helst ville se vald. Därigenom lämnades prefercnsröst. Övriga väljare kunde en lämna cn omarkerad valsedel, en liströst. De anslöt sig då till partiernas nominering. Väljarna kunde också föra fram egna kandidater i stället för dem som partierna nominerat. Folkstyrelsekommittén, som också utredde personvalsfrågan, föreslog att väljarna genom en siffermarkering i en särskild ruta valsedeln skulle ange om något annat än listans första skulle placeras överst valsenamn deln SOU 19876. De två kommittéernas förslag i personvalsfrågan fick ett relativt svalt mottagande och kritiserades från både principiella och tekniska utgångspunkter.

sou 199321 Bilaga 1

Detta ledde till att förslagen inte fördes vidare se bl.a. 19878822

prop. s. 34 f. Under de senaste riksmötena har det i riksdagen väckts motioner förom bättrade möjligheter till personval inom för partivalet. Konstitutionsramen utskottets majoritet har dock uppfattat det nämnda svala mottagandet ovan av förslagen som ett uttryck för att tillräckligt intresse för personvalsfrågan inte förelegat. Utskottet har därför inte funnit det meningsfullt med ytterligare utredningar i frågan och har följaktligen avstyrkt motionerna 198788KU32, 198990KU12 och 199091KU32. I reservationer har emellertid anförts att det är angeläget att riksdagen så möjligt får snart som anledning att ta ställning till ett system innebär att den enskilde väljaren som får ökade möjligheter till personval och att folkstyrelsekommitténs förslag bör ingå bland de alternativ övervägs i reformarbetet

som se bl.a.

199091KU32 res. 10. Riksdagen har anslutit sig till majoritetens ståndpunkt senast prot. 1990912112. Den fria nomineringsrätten har visat sig medföra vissa olägenheter vilket har illustrerats i samband med tidigare val. Senast i 1991 års val förekom förfaranden vid nomineringen som kan uppfattas som otillbörliga. Ett lokalt parti i Skåne satte sina kandidater listor för Moderata samlingsegna partiet och Socialdemokratiska arbetarpartiet i uppenbart syfte att de egna kandidaterna skulle bättre möjlighet att erhålla riksdagsplats än en om man gick fram med egna listor. Frågan har redan förut aktualiserats i riksdagsmotioner och andra framställningar och har utretts både 1978 års vallagslwmmitté SOU l98045 av och av folkstyrelsekommittén SOU l9876. Utredningarna kom inte fram till annat än att det- skall behålla om man väljarnas fria nomineringsrätt -inte går att komma åt vad kan uppfattas som som ett otillbörligt utnyttjande andra partiets beteckning och andra kanav didaters namn. Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 199192KU3 vallagsfråom gor pekat på behovet av en lösning dessa problem.

3 Utredningsbehov och utgångspunkter för utredningsarbetet

Enligt regeringsförklaringen skall ett förslag till sådan förändring valav systemet tas fram som ökar inslaget personval till riksdagen i syfte att av ge medborgarna bättre möjligheter att påverka vilka skall representera som dem. Det är angeläget att riksdagen så snart som möjligt får anledning att ta ställning till ett nytt system innebär att den enskilde väljaren får ökade som möjligheter till personval. De tidigare utredningarnas förslag hur ett alom

Bilaga 1 sou 199321

temativt personvalssystem skulle kunna konstrueras utgör visserligen ett underlag för överväganden, de torde knappast utan vidare kunna läggas men till grund för förändringar av det nu rådande systemet. En kommitté bör därför tillkallas med uppgift att lägga fram förslag i äm- Den bör parlamentariskt sammansatt. Kommittén bör också i net. vara bakgrund bl.a. händelserna i Skåne samband i med 1991 uppdrag att, mot av års val, överväga möjligheterna att förhindra vad som kan uppfattas som ett otillbörligt utnyttjande den fria nomineringsrätten och lägga fram de förav slag härom som kan anses motiverade. Kommittén bör i första hand behandla de två frågor jag angivit. Det bör dock stå kommittén fritt också andra närliggande frågor som den att ta upp finner angelägna och står i överensstämmelse med utredningsarbetets som syfte, nämligen minska avståndet mellan väljare och valda. Jag skall enatt några utgångspunkter för arbetet. Ett omfattande underlag som dast ange bör intresse finns bl.a. i tidigare utredningars betänkanden. vara av Det viktig utgångspunkt att det riksproportionella valsystemet skall är en bibehållas och valen även i fortsättningen skall ha karaktären av ett val att mellan partier. Man bör därför undvika ett valsystem gör att enskilda som kandidaters får allt för stor betydelse bekostnad av sakfrågor i person en valet. En allmän utgångspunkt för arbetet bör dessutom vara de krav som redan grundlagberedningen ansåg böra ställas metoder för ökat inslag av personval SOU 197215 87. Detta innebär att de metoder skall be-

se s. som

för att stärka väljarnas inflytande över riksdagens personsammangagnas sättning måste sådana att de inte gör det möjligt för små grupper att vara personurvalet bekostnad den stora mängden av väljare, som kanstyra av överlåter valet till partiinstanserna. Det är också som ske helst av personer delvis framgått- viktigt förebygga att erövrar mandat till följd att personer ekonomiska insatser eller andra ovidkommande omständigheter. av stora Metoderna för personval får inte heller bli så komplicerade att de blir svåra förstå för de röstande eller nämnvärt fördröjer fastställandet av valresulatt Vidare bör möjligheten att föra fram kandidater som inte är nominetatet. rade behållas. En reglering partiernas nomineringsförfarande bör undviav kas. I detta sammanhang bör även eventuella effekter i fråga om fördel-

ningen mellan kvinnor och män bland de valda belysas. med ökat personvalsinslag kan även komma att kräva föränd- Ett system ringar i reglerna ersättare för riksdagsledamöter. Det bör ingå i kommitom téns uppdrag att överväga även denna fråga. Kommittén bör vidare överväga det lämpliga i att införa ökade möjlighe-

till personval även vid val till kommunala beslutande församlingar.

ter kommittén söker nå sådana lösningar de olika frå- Det är angeläget att att de samlar en bred majoritet. gorna

sou 199321 Bilaga 1

Kommittén bör lägga fram de förslag till författningsändringar föransom leds av dess ställningstaganden.

4 Utredningsarbetet

För utredningsarbetet gäller vidare regeringens direktiv dir. 19845 till samtliga kommittér och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Kommittén bör lämpligt sätt samordna sitt arbete med vallagsutredningen Ju 199102, som har till uppgift att göra teknisk och administrativ en översyn av vallagen. Vidare bör utredningen samråda med grundlagsutredningen inför EG Ju 199103 som har till uppgift att utreda behovet av grundlagsändringar vid ett svenskt medlemskap i EG. Utredningsarbetet bör avslutat före 1992 års utgång. Om grundlagsvara ändringar skulle bli aktuella, kan i så fall proposition sådana läggas en om fram i december 1993 jfr 8 kap. 15§ RF.

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om statsrätt och förvaltningsrätt att tillkalla en kommitté omfattad kommittéförordningen 1976119 - av med högst åtta ledamöter med uppdrag lägga fram förslag - att som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen m.m., att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och biträde åt annat kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Justitiedepartementet

sou 199321

Bilaga 2

Personinslag i svenska val

Forskningsprojekt utfört vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet

Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet har sammanställt och bearbetat data och andra uppgifter bedömts

som vara av

intresse för kommitténs arbete. Det har inte varit fråga att

om

insamla nytt material utan att bearbeta befintligt.

Institutionen har under hösten 1992 for kommittén presenterat vissa

uppgifter som kan belysa några aspekter på personvalsfrågan. En

mer

omfattande och mer genomarbetad redovisning i skriftlig form beräknas färdigställas under våren 1993. Det har bedömts att, även

om

denna redovisning publiceras först efter kommitténs betänkande, den kan tjäna som underlag för den fortsatta debatten personval.

om Vad som presenteras i denna bilaga är alltså den första etappen av redovisningen, som ägde rum inför Personvalskommittén i november

år 1992. Dessa data återkommer, i ett överarbetat och fullständigare skick, i den senare redovisningen. Den publiceras fristående

som en skrift och innefattar också resultat från ett flertal andra undersökningar.

sou 199321 Bilaga 2

Sören Holmberg

Kandidatkännedom vid

riksdagsvalen

Personval förutsätter kandidatkännedom. Väljarna måste åtminstone

känna till något eller några på valsedeln innan de kan rösta på namn person. Resultaten i figurerna l 7 och tabell 1 visar i vilken utsträck- -

ning som svenska väljare känt till på kandidaterna i riksdags-

namnen valen under perioden 1956 1991. Materialet är hämtat från de -

intervjuundersökningar med väljare som Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg genomfört i samarbete med statistiska centralbyrån vid samtliga ordinarie riksdagsval sedan 1956.‘

Huvudresultatet är att cirka halva väljarkåren 42 procent 1991 kan uppge namnet på någon kandidat i den egna valkretsen Kandidatkännedomen har inte ökat över tid. Andelen väljare känner till som

namnet på någon kandidat har hållit sig kring 40 50 procent ända

-

sedan 1950-talet. Om det skall bedömas hög eller låg

som en

kunskapsnivå är svårt att säga. Amerikanska studier visar på ungefär samma eller något lägre siffror för kandidatkännedomen i USA. Analysen av vilka socioekonomiska grupper som har bäst respektive sämst kunskaper om kandidaterna visar att män, äldre

personer,

högutbildade och landsbygdsbor tenderar att känna till kandidatnarrm

bäst medan kvinnor, de yngsta, lågutbildade och storstadsbor hade

sämre kandidatkunskaper. Sett över tid visar det sig att skillnaden i

kandidatkännedom mellan olika sociala minskat när det gäller grupper

kön, utbildning och bostadsort, inte när det gäller ålder.

men

Valundersökningen i samband med 1991 års val avrapporteras i Mikael Gilljams och Sören Holmbergs bok Väljarna inför 90-talet Nordstedts 1993. 2 Vid de kontroller som gjorts mot faktiska valsedlar i tidigare valundersökningar 1956 1968 visar det sig att andelen felaktigt uppgivna namn endast är några få procent. De siffror redovisas i tabell- och som figurmaterialet för valen 1973, 1985 och 1991 är ojusterade för eventuellt felaktiga namn, vilket innebär att de viss överskattning rymmer en av kandidatkännedom. Vid valen 1956 1964 gällde intervjufrågan endast kandidatnamn på det egna partiets valsedlar. Personer utan partipreferens 11 procent 1956, 5 procent 1960, 6 procent 1964 ingår i resultaten för dessa år. I de senare undersökningarna 1968 1991 gällde intervjufrågan kunskap - om kandidater oberoende vilket parti de tillhörde. av

Bilaga 2 sou 199321

Eftersom kandidatkännedom är en central förutsättning för att kunna personrösta måste det bedömas som tillfredsställande att några av de sociala skillnaderna i kandidatkännedomen minskat över tid. De kunskapsmässiga förutsättningarna att personrösta är inte bättre i dag än tidigare, men de är mer jämnt spridd över olika sociala grupper. Även skillnaden i kandidatkännedom mellan väljare från olika partier har minskat över tid. Men det grundläggande mönstret från 1950-talet består ännu vid valet 1991. Centerpartiets väljare tenderar att ha bäst kännedom om kandidatnamn medan socialdemokraternas

väljare uppvisar den sämsta graden av personkännedom

Partipolitiska eller socioekonomiska faktorer tillhör dock inte de faktorer som har de starkaste sambanden med väljarnas kandidatkännedom. De faktorer som uppvisar de starkaste kopplingarna till namnkännedomen är i stället engagemangsvariabler som politiskt intresse, partiidentiñkation och grad av allmänpolitisk kunskap. Politiskt kunniga och intresserade väljare har mycket bättre kännedom om kandidaterna på valsedlarna än övriga väljare. Som ett kuriosum kan nämnas att människor med en god kandidatkännedom tenderar att ha ett större förtroende för politiker än väljare med en lägre grad av kandidatkännedom. Bland väljare 1991 som

uppgav att de hade ett mycket stort förtroende för svenska politiker

kunde 52 procent namnge någon kandidat i den egna valkretsen. Motsvarande siffra bland väljare som angav att de hade ett mycket lågt förtroende för svenska politiker var endast 29 procent. Avslutningsvis bör det betonas att de resultat som rapporteras gäller för l ancien regime, dvs. vårt nuvarande valsystem. Om kandidatkännedomen kommer att uppvisa liknande sambandsmönster med olika páverkansfaktorer efter det att ett utvidgat personvalssystem införts kan vi inte säkert veta, även om man kan misstänka att så blir fallet. Som statsvetare gör man dock klokt i att inte uttala sig alltför bestämt om framtiden.

3 Bland väljare som röstade pá miljöpartiet och ny demokrati 1991 kunde 32 respektive 38 procent uppge något namn på en kandidat i den egna valkretsen. Det är sämre siffror än för s-väljama. Bland 1991 års socialdemokratiska väljare kunde 42 procent namnge någon valkretskandidat. Motsvarande andel bland c-väljare var 53 procent.

sou 199321 Bilaga 2

Figur 1 Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone riksdagskandidat i den en egna valkretsen 1956 1991 -

x 59 so

50 us

az

4° H In 39 39

ao -

I T I | I I | 1955 1950 1954 19sa 1973 1995 1991 valår

Källa Valundersékningama. Åren 1956 1964 gällde intervjufrågan - namn på det egna partiets valsedel medan frågan gällde samtliga partier valsedlar fr.o.m. 1968. Undersökningen 1956 är enbart cficrvalsstudic. Övriga år har undersökningarna en genomförts både före och efter valen.

Figur 2 Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone riksdagskandidat i den en egna valkretsen 1956 1991 efter kön -

7o . 66

so 59

50 51 5° us us us us - {W in man .. 4°

N kvinnor

‘ x. 36 . 39 5 z 30 - 32 32

I I v 1 v 1 1955 1950 1964 1958 1973 Skillnad 1985 1991 valår män-kvinnor 16 111 10 13 13 10 5

Bilaga 2 sou 199321

Figur 3 Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone en riksdagskandidat i den egna valkretsen 1956 1991 efter ålder -

fu 70 l

60 57

so i 52 u7

U5 - 3|-60 år z K u1 uu - 61-80 å r 40 38 U0

NZ

1821-30 å 30 33

I I I r I I I 1955 1960 1964 1968 1973 1985 1991 valår skillnad 1830-3160 10 12 11 13 7 13 15

Figur 4 Andel väljare kan uppge namnet på åtminstone en rilcsdagskandidal i den som egna valkretsen 1956 1991 efter utbildning -

y. 80 80 -

7° ‘ 66

60 -

50 högutbildade 40 medel lågulhildncle 30

I T 1 F‘ ’ v 1955 1950 1964 1968 1973 1985 1991 skillnad hog-lågutbildad 25 19 15 1G 17 9 9

sou 199321 Bilaga 2

Figur 5 Andel väljare .ram kan uppge namnet pd åtminstone riksdagskandidat i den en egna valkretsen 1968 1991 efter bostadsort -

5° 57

50 4

UU rnn landbygd ° 37 N filfll \ 32’ sind . 30 -

I I I I I I 1968 1985 1991 vn|H skillnad landsbygd-storstad 20 19 9

Figur 6 Andel väljare om kan uppge namnet på åtminstone riksdagskandidat i den en egna valkretsen 1956 1991 efter partival -

70-

60‘

50-1

I 1 1 1 l I ’ 1956 1960 1964 1968 1973 1935 1991 valår skillnad c-s 32 19 21 16 19 H

Kommentar För övriga partier var resultaten 1991 47, kds 50, 32 och nyd 38. v mp Blandblankröstareochicke-röstarekunde29respek1ive21 procentuppge någotkandidamamn.

Bilaga 2 sou 199321

Figur 7Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone en riksdagskandidat i den egna valkretsen 1960 1991 efter politiskt intresse -

71 70 57 63 62 mycket 57 57 intressera

30 r 2 7

25 25 23 -ø f z ‘ 20 z Y {5 inte alls intressera | l I I I I 1960 1964 1968 1973 1985 1991 skillnad mkt intresserad-inte alls intresserad 314 32 141% 143 142 117

Tabell 1 Andel väljare som kan uppge namnet på åtminstone en riksdagskandidat i den egna valkretsen 1991 efter olika grad av politiskt förtroende, partiidentiñkation och politisk kunskap

procentandel antal uppger namn personer

allmänt förtroende för politiker

partiidentifikation

politiska kunskaper

Kommentar Intressefrågan i figur 7 och förtroendefrågan i tabell l bygger på sjålvklassiñceringsfrágor. Kunskapsmåttet bygger på en serie frågor där svarspersonerrm ñck ange vilka partier ett antal kända politiker tillhörde och ange om ett antal salcpåståenden om politik och olika sakfrågor var riktiga eller Hur variablemn mer exakt har mätta framgår i boken Väljarna inför 90-talet Nordstedts 1993 av Mikael Gilljam och Sören Holmberg.

sou 199321 Bilaga 2

Peter Esaiasson

Riksdagsledamöterna och valrörelsema

Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg har under senare år

genomfört två enkätundersökningar med riksdagens ledamöter.

Vid de båda undersökningarna 1985 och 1988 ställde sig ledamöterna positiva till projekten och besvarade enkäterna i mycket stor utsträckning

svarsfrekvens 97 procent respektive 96 procent. Även då enkät-

undersökningarna skulle kompletteras med personliga intervjuer våren 1991 ställde sig tillfrågade ledamöter positiva sammanlagt genomfördes ett 20-tal intervjuer mellan februari och maj 1991. Resultaten från undersökningarna har rapporterats i boken De

folkvalda av Sören

Holmberg och Peter Esaiasson, Bonniers 1988 och kommer även att ligga till grund för en engelskspråkig publikation med arbetsnamnet Parliamentarians

samma författare, under färdigställande.

En av frågeställningarna behandlas berör riksdagsledamöternas som sätt att bedriva valkampanjer under nuvarande regelsystem. Här skall redovisas några huvudresultaten från av analyserna. För en mer utförlig behandling ämnet hänvisas till ovannämnda av publikationer samt till den av Jörgen Westerståhl utgivna kommande publikationen.

Valet av kampanjtekniker

I likhet med parlamentskandidater över hela västvärlden valsystemet tycks här inte ha någon betydelse använder svenska riksdagsledamöter huvudsakligen direkta, personinriktade, kampanjtekniker som torgmöten, arbetsplatsbesök och anföranden på utlysta möten under valrörelserna. Till skillnad från förhållandena i framför allt anglosaxiska länder är det dock förhållandevis ovanligt ledamöterna att

engagerar sig i dörrknackningskampanjer.

En klar majoritet ledamöterna drygt 80 procent av säger sig dock ha varit aktiva även med medieinriktade kampanjtekniker som presskonferenser och debattartiklar. Här kan vi notera en skillnad jämfört med amerikanska förhållanden. Kandidaterna till det amerikanska representanthuset skriver endast undantagsvis i tidningarna under valrörelsen. Debattartiklar används i första hand för att påverka elitopinionen inför fattandet politiska beslut. av

Bilaga 2 sou 199321

Det finns vissa skillnader mellan partierna i fråga om kampanjtekniker. Den största skillnaden är att socialdemokratiska ledamöter är mindre aktiva med presskonferenser och debattartiklar än framför allt borgerliga ledamöter. Vidare är miljöpartiets ledamöter 1988 förhållandevis inaktiva med personinriktade kampanjtekniker.

Av övriga faktorer som inverkar på ledamöternas val av kampanjtekniker kan nämnas att partiledningarna, kanske föga överraskande, är mer aktiva med både personinriktade och medieinriktade kampanjtekniker än vanliga ledamöter. Mer anmärkningsvärt är måhända att

gruppen av riksdagskândisar definierat som ledamöter som kan

förväntas igenkända av en bredare allmänhet, sammanlagt ett 50vara tal stycken uppträder armorlunda än de för allmänheten mer anonyma ledamöterna. Riksdagskändisarna talar oftare på utlysta möten och är mycket aktiva med presskonferenser. I gengäld överlåts uppgiften att knacka dörr hos väljarna till andra ledamöter.

Genomslag i nyhetsmedierna

Över hela västvärlden, alltså inte bara i Sverige, tenderar nationella nyhetsmedier att i huvudsak fokusera sig på ett fåtal ledande personer. I svenska nationella nyhetsmedier storstadspressen, Rapport, Aktuellt

och 18-Ekot är partiledarna den viktigaste aktören i fyra av tio

artiklarinslag om politik under valrörelserna 38 procent 1985 och 34

procent 1988. Övriga 345 riksdagsledamöter är viktigaste aktör i

endast var tionde artikelinslag 14 procent 1985 och 10 procent 1988.

Däremot får de flesta riksdagsledamöter stort genomslag i lokala nyhetsmedier. De allra flesta ledamöterna att de blivit uppger intervjuade minst en gång för lokala tidningar 89 procent 1985 och 87 procent 1988. Riksdagsledamöterna har alltså två olika mediavärldar att relatera sig till under valrörelserna, en lokal och en nationell.

Vissa grupper av ledamöter har lättare än andra att bli intervjuade i nationella nyhetsmedier Paniledningarna, representanter från

storstadsvalkretsarna det finns oberoende närhetseffekt till både

en

TV-kameror och radiomikrofoner samt riksdagskändisar nyhetsmedi-

erna tenderar att av gammal vana intervjua samma ledamöter utan att dessa behöver anstränga sig särskilt. Det lönar sig vidare att bedriva ett intensivt kampanjarbete; ledamöter som är mycket aktiva med både

sou 199321 Bilaga 2

personinriktade och medieinriktade kampanjtekniker får större uppmärksamhet i nyhetsmedierna. Kvinnliga ledamöter kan dock ha svårare än sina manliga kolleger att uppmärksammas i både nationella och lokala nyhetsmedier.

Innehållet i kampanjema

Om det finns stora likheter mellan länderna i fråga om valet av kampanjtekniker är skillnaderna desto större i fråga innehållet i om kampanj Amerikanska kandidater till representanthuset prioriterar lokala frågor framför nationella, personfrågor framför sakfrågor, och de väljer sina kampanjteman oberoende partiet. Svenska av riksdagsledamöter uppträder på rakt motsatt vis de betonar huvudsakligen nationella sakfrågor som partierna har prioriterat på förhand. Skillnaden kan dock knappast konsekvens majoritetsval ses som en av kontra proportionella val. Åtminstone gör brittiska parlamentskandidater en snarlik prioritering sina svenska kolleger. En som ökning av inslaget av personval skulle dock kunna leda till att det blev mer av personfrågor under valrörelserna och att ledamöterna gör ett mindre enhetligt urval kampanjteman. av

Med nuvarande valsätt kan sägas att ledamöterna har ett begränsat personligt ansvar för vilka frågor de skall under valrörelsema; ta upp det är till allra största delen partiernas gärningar granskas som av väljarna. Våra undersökningar tyder dock på ledamöterna allt att trots tar ett personligt ansvar. Det tillhör ovanligheterna att ledamöterna betonar frågor de inte har någon typ personligt som av engagemang i antingen i form ett personligt intresse, eller specialomav som ett råde i riksdagsarbetet. De allra flesta ledamöter följer också de upp sakfrågor de har prioriterat under kampanjen under den efterföljande mandatperiodens riksdagsarbete. Det finns i vårt material inga tecken på att ledamöterna med nuvarande konstitutionella spelregler uppträder som opinionsopportunister under valrörelserna.

8 13-0214 ll

sou 199321 Bilaga 2

Jörgen Westerståhl

Kommunundersökningen 1 99 l

I 1991 års stora kommunforskningsprojekt, där

samtliga statsvetenskapliga universitetsinstitutioner medverkar, ingår en medborgarundersökning genomförd i samband med 1991 års val

huvudansvarig

Folke Johansson. Den bygger på enkät

en till invånarna i 27 kommuner. Totala antalet enkätsvar uppgår till ca 3 400.

Förtroende för

kommunpolitikern som person

Bland en lång rad påståenden berörande olika aspekter

på kommunal-

politiken, som de svarande fick ta ställning till, ingick ett påstående om förtroendet för kommunalpolitikern som person frågan återges i

tabell 1.

Denna frågeteknik har vissa, ofta påtalade svagheter. Att frågeformuleringen lätt kan påverka Svarsfördelningen, de

att som saknar en

bestämd uppfattning ofta är benägna instämma

att etc. har gjort att man särskilt varnar för att betrakta

svarsfördelningen som ett precist mått på en åsikts utbredning. Svarsfördelningen i detta fall, med över 80 instämmanden

procent och endast 7 procent med helt motsatt åsikt, är emellertid så

otvetydig att bilden av åsiktsfördelningen i sina huvuddrag måste bedömas

som

tillförlitlig spontant är en stor majoritet beredd när det att, gäller kommunalpolitiker, värdera det personliga förtroendet högre än partianknytningen.

Tabell 1 Förtroende för kommunalpolitikern Procent som person.

Instämmer Instämmer I stort sett Helt motsatt helt delvis motsatt åsikt åsikt

Påstående förtroende för kommunalpolitikem som person âr viktigare än att hanhon representerar ett visst parti 37 45 12 7

Anmärkning 19 procent svarade ingen åsikt och 5 procent svarade Tabellen utvisar åsiktsfördelningen bland dem som uttalade en åsikt.

Bilaga 2 sou 199321

Personval som motiv för att rösta på olika partier vid samtidiga val till riksdag, landsting och kommuner

De tillfrågade ombads först ange på vilket parti de röstat i riksdags-, landstings- och kommunvalen. Nästa fråga löd Det är givetvis så att kan rösta på olika partier i de tre olika valen. Om du röstade på man olika partier i riksdagsvalet och kommunalvalet, vad var det som fick dig att rösta olika i de båda valen För att minska exercisen i frågandet uteslöts landstingsvalet. Emellertid visade det sig att åtskilliga svarande även motiverade sitt ställningstagande i landstingsvalet. Totalt det 22 procent av de svarande som inte röstade på samma var parti i alla tre valen. Av dem som uppger att de röstat på olika partier, redovisade 75 procent eller 594 personer sina motiv. De flesta anger motiv endast för ett valen vanligen for den röstning man uppfattar av som avvikande från den dominerande partisympatin. Några motiverade sin röstning i än ett val Genomsnittliga antalet motiv var 1,2. mer Tabellerna 2 4 baseras på uppgivna motiv. -

Tabell 2. Motiven for röstning på olika partier har uppdelats i åtta specificerade grupper och en övrig grupp samt, iden mån det låter sig göra, fördelats på det slags val motivet gäller; en grupp har inte kunnat specificeras. Av totalkolumnen framgår att motiven fördelar sig på med 20 21 procent vardera, nämligen persontre stora grupper motiv, motiv speciella sakfrågor och sådana som avser som avser politiken i allmänhet. Taktik-motivet kan t.ex. gälla att rösta på miljöpartiet i riksdagsvalet för att det skall försvinna från riksdagen. Vid bestrafining är man uttryckligen missnöjd med sitt parti och röstar därför på ett annat. Avstdndstagande gäller hela det politiska systemet och anförs främst av anhängare till Ny demokrati. När bästa parti saknas betyder det att partiet ställer i det aktuella valet. Några upp procent också uttryckligen att de saknar kunskap om t.ex. anger landstingsvalet. Personmotiv är vanligast när det gäller kommunalva- let 27 procent och minst vanligt när det gäller riksdagsvalet 6 procent, dvs. det förefaller som om personhänsyn är viktigare närmare man är personerna i fråga.

Tabell 3. Personmotivens innebörd växlar De kan vara positiva, negativa, innebära att man personligen är bekant med vederbörande eller också formuleras neutralt, t.ex. valet av personer är viktigt. Av totalkolumnen framgår att 26 procent är negativa, dvs. röstningen motiveras att man ogillar partiets företrädare. Det är lika många av

sou 199321 Bilaga 2

som de vilka uttryckligen framhåller personliga förtjänster hos kandidaterna som motiv. Bekantskapsmotivet torde böra tolkas som ett positivt motiv.

Tabell Motivprofilerna, dvs. fördelningen olika motiv bland av respektive partis anhängare, uppvisar inga drastiska skillnader. Personmotiv åberopas minst ofta Ny demokratis och Vänsterpartiets av anhängare och mest ofta bland Centerpartiets.

Tabell 2 Motiv för röstning på olika partier vid riksdags-, landstings- och kommunalfullmäktigevalet 1991. Procent

riksdags- landstings- kommunal- ospeci-

Tabell 3 Personmotivens innebörd. Procent riksdags- landstings- kommunal- ospeci-

Kommentar tabellen innebär en fmtördelning personmotiven i tabell 2. Observera antalet motiv av att som avser riksdags- och landstingsvalen är mycket lågt.

9 13-0214 15

Bilaga 2 sou 199321 Tabell 4 Motivproñl inom respektive parti. Procent

Kommentar I annat parti ingår även de personer som inte uppgivit sitt partival. 16

sou 199321 Bilaga 2

Lena Wängnerud

Kön och personval

För att väljarna skall kunna utnyttja ett personvalssystem är det viktigt att de har kunskap om vilka kandidater finns representerade som på partiernas listor. På motsvarande sätt är det lika viktigt för kandidaterna att de är kända bland väljarna de skall kunna om fånga några personorienterade röster. Kopplingen mellan kön och personval har därför två sidor. Den är frågan kvinnliga väljare har ena om samma kunskap, eller kännedom, om partiernas kandidater de manliga som väljarna och den andra är frågan de kvinnliga kandidaterna når om ut och blir kända hos väljarna i utsträckning samma som sina manliga kollegor. I sitt avsnitt visar Sören Holmberg att det på väljarsidan finns en skillnad mellan könen i kandidatkännedom. De kvinnliga väljarna har vid alla de undersökta valen varit sämre än de manliga väljarna när det gäller att kunna kandidater ställt i namnge som upp de aktuella riksdagsvalen. Men det är skillnad minskar en som över tid. l 1991 års valundersökning är skillnaden på fem nere procentenheter. I det följande kommer jag att koncentrera mig på kandidatsidan. Först och främst på skillnaden mellan kvinnliga och manliga kandidaters förmåga att nå ut till väljarna, men också på frågan vilka om faktorer som påverkar att väljarna känner till och kan namnge kvinnliga kandidater. Jag kommer också kort att jämföra de olika riksdagspartierna med varandra med avseende på de här frågorna. Materialet tabellerna bygger på är

som valundersökningarna 1985

och 1991. Undersökningarnas fråga kandidatkännedom lyder om

Känner Du till namnet på någon eller några de av personer som står på partiernas valsedlar i Din valkrets inför riksdagsvalet

Frågan har ställts i fler valundersökningar jfr Sören Holmberg men det är bara för 1985 och 1991 det finns uppgifter de nämnda som om kandidaternas kön. 1985 det 46 procent väljarna var av som uppgav kandidatkännedom, 1991 var andelen 42 procent. Tabellerna bygger genomgående på dem som har uppgivit kandidatkännedom.

Bilaga 2 sou 199321

1 Kvinnliga eller manliga kandidater vilka nämns mest

- Tabell l Manliga och kvinnliga kandidaters andel av de namngivna kandidaterna i valundersökningarna 1985 och 1991 procent

Kommentar Kategorin övriga består av kandidater där kön gått att avgöra, Lex. i fall där bara eflemamn uppgivits. 1985 namngavs totalt 2 649 kandidater, 1991 2 224.

Tabell 2 Manliga och kvinnliga kandidaters andel av nominerade och valda kandidater i riksdagsvalen 1985 och 1991 procent

1985 1991 nominerade valda nominerade valda

manliga kandidater 61 69 59 67

kvinnliga

kandidater 39 31 41 33

totalt 100 100 100 100

Resultaten visar att kvinnliga kandidater inte uppmärksammas i samma

utsträckning som manliga kandidater. Bara drygt 20 procent av de

namngivna kandidaterna är kvinnor i de båda undersökningarna.

Uppmärksamheten for kvinnor är också lägre än deras andel av de nominerade respektive valda kandidaterna i de två valen. I bada fallen har kvinnorna utgjort ca 40 procent av de nominerade kandidaterna och drygt 30 procent av de invalda riksdagsledamöterna. Det motsatta gäller för de manliga kandidaterna. De nämns i den utsträckning som

motsvarar deras andel av de valda kandidaterna.

sou 199321 Bilaga 2

2 Vem

ser kvinnliga kandidater

I valundersökningarna kan väljarna till namnge upp fyra kandidater. Det ger möjligheten att ange; enbart manliga kandidater, både manliga och kvinnliga kandidater eller enbart kvinnliga kandidater. De följande tabellerna bygger på dessa tre möjliga kombinationer.

Tabell 3 Andel manliga och kvinnliga väljare som namnger enbart manliga kandidater, både manliga och kvinnliga kandidater eller enbart kvinnliga kandidater i valundersökningarna 1985 och 1991 procent

1985 1991 väljare väljare

manliga och kvinnliga 27 33 26 29

enbart kvinnliga 9 14 12

övriga 4 4 7 5

totalt 100 100 100 100

Mer än halva väljarkåren enbart manliga kandidater.

namnger För de

manliga väljarna utgör den andelen 1985 60 och

procent 1991

55 procent. För kvinnliga väljare är det vid båda tillfällena

49 procent

som enbart namnger manliga kandidater. Skillnaderna

mellan

kvinnliga och manliga väljare visar sig också till vilken

om man ser

andel som nämner kombination kvinnliga och en av manliga kandida-

ter eller vilken andel enbart nämner

som kvinnliga kandidater. 1985 är de kvinnliga väljarna 11 procentenheter bättre på

att nämna en kom-

bination där kvinnlig kandidat ingår,

1991 är motsvarande skillnad 8 procentenheter. Tabell 3 ger ett sammantaget mått på hur skillnaderna stora är

mellan kvinnliga och manliga väljare. Delar

man upp väljarna efter

vilket parti de röstat på i riksdagsvalet och därefter

gör motsvarande

analys blir bilden något annorlunda. För vissa partier försvinner

skillnaderna helt mellan könen, medan det för andra framträder ganska

stora skillnader mellan den kvinnliga och manliga valmanskåren.

Bilaga 2 sou 199321

3 Parti och nämnandet av kvinnliga kandidater

För att fâ en överblickbar bild över de olika partiernas kvinnliga respektive manliga väljare har jag i jämförelse med tabell 3 gjort en förenkling på kandidatsidan. De som nämner enbart kvinnliga kandidater har slagits med de som nämner både kvinnliga och

samman manliga kandidater. Tillsammans blir det en grupp väljare som kombination där kvinnlig kandidat ingår. Tabell 4 visar namnger en

hur stor denna grupp är för de olika riksdagspartiernas väljare.

Tabell 4 Andel kvinnor bland riksdagspartierna väljare som namnger både kvinnliga och manliga kandidater. Partierna är rangordnade efter störst skillnad i valmanskåren procent

namnger både

kvinnliga och manliga parti kön kandidater paxtidifferens

manliga väljare 20

v

kvinnliga väljare 41 21

v

c kvinnliga väljare 52 14 c

m

kvinnliga väljare 39 0

m

Kommentar Observera att den totala nivån på andelen väljare som namnger en kvinnliga och manliga kandidater också skiljer sig åt mellan partierna kombination av den vänstra sifferkolumnen. De resterande procenten upp till 100 består av den andel väljare enbart nämner manliga kandidater samt den lilla grupp som nämner som kandidater där det inte gått att avgöra kön jfr tabell 3.

sou 199321 Bilaga 2

Störst potential för ett gender bland väljarna verkar det finnas gap i vänsterpartiet, folkpartiet och centerpartiet. Tabell 4 visar bara resultaten från 1991 års valundersökning, bilden i men är stort sett densamma 1985. Partiröst är viktig faktor en som avgör väljarnas kännedom om kvinnliga kandidater. Andra sådana faktorer som påverkar kännedomen om kvinnliga kandidater är väljarnas valkretstillhörighet, kunskap politik, intresse för politik och hur om mycket de läser om politik i tidningarna. Analyserna vad är de om som mest avgörande faktorerna har inte kommit så långt att jag kan redovisa dem i en tabell. Men de preliminära resultaten tyder på att de faktorer jag nu räknat har större betydelse än andra upp bakomliggande faktorer som väljarnas utbildning, yrke och ålder.

SOU 199321

Bilaga 3

CIVILDEPARTEMENTET PM Berndt Lindholm 1992-08-17

KVINNORNA I KOMMUNALPOLITIKEN

Könsfördelningen i kommunala beslutsorgan

Liksom i rikspolitiken domineras kommunalpolitiken fortfarande av männen. Vi har dock lämnat den period bakom oss när det politiska beslutsfattandet var en domän där kvinnor inte släpptes in. Idag är kvinnorna representerade i samtliga kommunfullmäktigeförsamlingar.

Nedanstående figur visar andelen kvinnor med ordinarie uppdrag i kommunfullmäktige under åren 1963-1994. Det visar att andelen har ökat från 11 procent 1963 till dagens nivå på 34 procent.

PROCENT

ea-es 67-7071-n 74-73 T7-79so-2 n-as tas-uas-9192-u vurenoo

Antalet antalet ordinarie uppdrag i kommunerna efter valet 1991 är 41500. Av dessa innehas 33 procent av kvinnor. Antalet uppdrag som ersättare är 34100. 38 procent av dessa uppdrag innehas av kvinnor. I ett historiskt och internationellt perspektiv har således kvinnornas representation i de kommunala beslutsorganen ökat.

Men även om andelen kvinnor i kommunalpolitiken har ökat sedan början av 1970-talet är det också många som försvinner. Efter valet 1976 var andelen kvinnor som lämnade kommunalpolitiken 36 procent.

Förtroendeuppdragsutredningen SOU 1989108 redovisade en rad skäl varför man hoppade av från uppdragen. Utredningen fann att männen avgår i betydligt större utsträckning än kvinnorna av åldersskäl. I åldersgruppen 36-55 år avgår kvinnor i betydligt större utsträckning än män. En större andel kvinnor än män lämnar sina uppdrag innan de anser sig vara för gamla för politiken.

Bilaga 3 SOU 199321

Betydligt fler kvinnor än män att det politiska uppgav arbetet har medfört ökade kunskaper och erfarenheter. När det gäller möjligheterna att påverka förhållandet det var motsatta.

De negativa erfarenheter förtroendeuppdragen av som en stor del av kvinnorna pekar pa är bristen på tid och ork, att man försummar barnen, känslan att inte ha någon fritid. av Alla krafter går åt till att få arbete, hem och barn och politiken att gå ihop. Många kvinnor pekar också på

sammanträdenas form och innehåll. De är ofta tråkiga med långa eller onödiga inlägg. Kvinnorna menar att de har svårt att göra sig hörda bland männen. De anser att sammanträdena skulle bli mindre formella det fanns flera om kvinnor med.

Förtroendeuppdragsutredningen kom fram till slutsatsen att de som befinner sig i mindre framträdande roll en som förtroendevald riskerar att försvinna relativt snabbt. Eftersom kvinnor i större utsträckning än männen har mer marginella positioner, t.ex. suppleanter, riskerar som de att försvinna från politiken förhållandevis snabbare än männen. Det är också vanligare att männen tids efter en frånvaro åter tar på sig politiska uppdrag.

Skillnader i politisk kultur

Maktutredningen SOU 199044 konstaterade att männen

fortfarande har ett övertag när det gäller de mer traditionella kanalerna för politiskt inflytande. Det gäller aktiviteter inom arbetsliv, partipolitik och myndighetskontakter.

Men utredningen konstaterade också att utanför dessa männens gamla traditionella domäner förhållandena ofta ser annorlunda ut. Utredningen menade att den gängse bilden av kvinnor som mer passiva och underlägsna inte stämmer. I samma takt som traditionella kvinnoområden görs till föremål för offentlig politik förändras också sambandet mellan kön och politiskt engagemang.

I det sammanhanget kan hänvisas till SIFOs utvärdering av 1991 års val. Enligt den ansåg drygt hälften av väljarna att vård och omsorg den viktigaste sakfrågan. var Därefter kom landets ekonomi, sysselsättning och skatter. Men kvinnor och män gjorde delvis annorlunda värdering av de politiska sakfrågorna. För män skatterna och var sysselsättningen de viktigaste frågorna. Bland kvinnor dominerade vården, skatterna, sysselsättningen och

familjepolitiken.

Denna bild bekräftas förtroendeuppdragsutredningens av undersökningar. Den konstaterade att kommunalpolitiken

präglas av en stark könsskillnad, både vertikalt och

horisontellt. Vertikalt skiljer sig fördelningen mellan

könen genom att männen besitter de flesta ledande

positionerna, både i partierna och i den kommunala

beslutsorganisationen. Kvinnorna befinner sig längst i ner

sou 199321 Bilaga 3

hierarkierna. Ser man på uppdragen som ordförande och vice ordförande i de kommunala organen innehas endast 19 respektive 25 procent av dessa uppdrag av kvinnor.

Horisontellt skiljer sig fördelningen mellan könen genom att kvinnors uppdrag koncentreras till de sociala och kulturella områdena, medan männen ansvarar för de ekonomiska och tekniska områdena. Detta framgår tydligt av nedanstående tabell.

gäller 1989

Det finns således former av medborgarengagemang där kvinnor ofta är mer aktiva än män. Kvinnor är mer aktiva än män, inte bara inom de delar av privatsfären som rör familj och omsorg, utan också vad gäller de former av politiskt handlande som är inriktade på opinionsbildning och militanta protester.

Från förtroendevald till väliardelegat

Den politikerkultur som existerar idag är i hög grad kopplad till den traditionella manliga könsrollen när det gäller samarbetsformer, konflikter, debatteknik, språk och organisation av det politiska arbetet. Aktuell forskning har belagt att många kvinnliga politiker tar avstånd från denna kultur.

Förtroendemannarollen är emellertid stadd i förändring och etablerade mönster kan komma att brytas. I framtiden kommer sannolikt större krav att ställas på dem som företräder sina partier, samtidigt som de ges ökade möjligheter till inflytande och eget agerande. Det blir färre av interna möten och mer av möten med människor utanför partierna och politiken vilket kan bryta dagens inåtvända politikerkultur;

Enligt förtroendeuppdragsutredningen har senare forskning påvisat intressanta könsskillnader i kommunalpolitikernas demokratisyn. Rollen som förtroendevald, dvs där politikern är en representant utifrån partilinjen eller den egna åsikten, är vanligare bland män än bland kvinnor. Denna skillnad gäller även för kvinnor högt uppe i den politiska hierarkin och som har varit med länge i politiken.

Bilaga 3 sou 199321

Kvinnor och yngre manliga politiker uppfattar sig oftare som innehavare av rollen som väljardelegat, dvs. att man som förtroendevald prioriterar väljarnas önskemål framför partilinjen eller den egna åsikten. Det är enligt utredningen en demokratisyn som ligger mer i linje med de strävanden efter fördjupad demokrati som har präglat decentraliseringsreformerna under 1980-talet. Här finns vikten av kontakter med medborgarna som ett uttalat moment i det politiska arbetet. Medborgarna skall i större utsträckning kunna påverka politiska beslut och därmed engagera sig i politiska frågor.

gen politiska segregationens mörka och ljusa sidor

Vilka tänkbara utvecklingslinjer då i framtiden kan man se Utifrån den bild segregation, eller isärhållning, män av av och kvinnor både som politiker och medborgare som redovisats ovan har maktutredningen tecknat dels en mörk, dels en ljus framtidsbild.

Enligt maktutredningen är femininiseringen av välfärdspolitikens politiker ett faktum. Det blir allt fler kvinnor inom de s.k. reparerande eller mjuka politikområdena socialpolitik, utbildningspolitik, kulturpolitik Här osv. kan man enligt utredningen skönja en framtid med kvinnliga politiker som tar ett allt större för lokalsamansvar hällets skötsel och drift, samtidigt prioritering och som fördelning av medel sker på den övergripande nationella nivån där kvinnor lyser med sin frånvaro.

Utredningen kan även tänka sig en utveckling där den nationella nivån kommer att skötas allt mer av kvinnor samtidigt som den förvandlas till en slags lokalpolitik, bestämd av en ny europapolitik, befolkad till största delen av man.

Utredningen kan vidare tänka sig ny skiljelinje mellan en politik, som sköts allt mer av kvinnor, och ett statustyngt näringsliv, skött av män, som blir allt mer politiserat och överbestämmande.

Slutligen kan utredningen tänka sig en ny symbios mellan politik och näringsliv på en högre internationell politisk nivå å ena sidan och en förvaltande, administrerande kvinnlig politik på en lägre nationell nivå.

Utredningens slutsats ifråga om den mörka framtidsbilden är att det egentligen inte har hänt någon grundläggande förbättring i kvinnornas positioner i jämförelse med männen. Det som har hänt är bara att genussystemet har gått in i sin postmoderna fas. De nya platserna och den nya rörelsefriheten har erhållits till ett högt pris. När kvinnorna har nått för dem okända platser upptäcker de att de är tomma på makt, fyllda men av ansvar.

Utredningens ljusare bild tar fasta på att det som onekligen har hänt är det privatas, hemmets, integrerande verkan på det offentliga, det samhälleliga. Även männen tillåts till viss grad att äga ett privat område. Det är en

SOU 199321 Bilaga 3

det lilla livets frågor som idag är de stora och viktiga frågorna av samma dignitet som förr utrikes- eller försvarspolitiken.

Detta kan kanske medföra en förändring av den hierarkiska manliga normeringen menar utredningen. Det kan i jämförelse med den i tidigare samhällen fysiskt hårda åtskillnaden bli mindre ödesdiger för kvinnorna, därför att bakom förändringen finns en gemensamhet som tidigare kulturer saknade.

SOU 199321 Bilaga 4 MODERATERNA

2+1 Gotlandslins

33% 2+1

1+1 En mandati 5 Valkretsar

Bilaga 4 SOU 199321

CENTERN Valkvot i röster och procentandel sv partiets röstaal

Uppsalalins 1+1

Kalmar 2+1

1+1 18242 9121 Älvsborgslins nom l+1 Älvsborgs lins södra 13 507 6753 l+1 22998 7666 33 % Skaraborgs lins 2+1

l+1 El1mandati25vnlkru.sar

SOU 199321

POLKPARTIBT valkrets Valkvotiröncroch Iomptoeenlxndelavputieu röstetal vid riksdagsvaletlr 1991

10847 1+1

1+1 Gotlandslina Blekingelins

50% l+1

1+l Jämtlandslina

Västerbottens lins 15 974 7 987 1+1 Norrbottenslim 11 581 5 790 1+1

Ett mandati 21 Valkretsar

Bilaga 4 SOU 199321 KDS

1+1 Gotlandslint Blekingelint

1+1 Jämtlandslint

Västerbottens lins 13 882 6 941 1+1 Norrbottens lins

En mandat i 22 Valkretsar

SOU 199321

NY DEMOKRATI Valkras Valkvot i rösteroch som prooentandcl partietsröstetal av vid riksdagsvalet lr 1991

1+1 Gotlandslins Blekingelins

1+1 Älvsborgslins södra

1+1 Jämtlandslins Västerbottens lins Norrbottenslins

En mandati 20 Valkretsar

Bilaga 4 SOU 199321 SOCIALDEMOKRATERNA

6+1 Ettmtndttienvtlkrett

SOU 199321 Bilaga 4

VÄNSTERPARTIET Valkrets Valkvot i rösteroch pmcenundcl partietsröstetal som sv vid riksdagsvalet år 1991

1+1 Södermanlands lins Östergötlands lins 10 350 5175 1+1 Jönköpingslins Kronobergslins Kalmarlins Gotlandslins Blekingelins Kristianstadslins Fyrstadakretsen 10557 5278 1+1 Malmöhuslins Hallandslins Göteborgskommuns 18454 9227 50% 1+1 Bohuslän 7 741 3 870 1+1 Älvsborgslins nom Älvsborgslins södra Skaraborgslins Värmlandslins 8546 4273 1+1 Örebrolim 91958 4597 1+1 Västmanlands lim

1+1 Jämtlandslim

Västerbottens lin 8774 4387 1+1 Norrbottenslins 15 l66 7583 1+1

Ettmandatil2valln-cunt

SOU l9932l

Bilaga 51

Exempel på spärregeln vid val till kommunfullm

ge

8 8 8 8 8 8 8

n

2 R S ä u

n

a c s

8 8 8

u s n n a

m o a m

v v q s n

3 8 8 8 8 3 3

N S o u n

- - . - . - . n

8 8 8 8 8 z 3

N ä

a o S

. - N N - -

m 8 3 3 8 8 8 8

S

e S

- - n - -

a

8 8 8 8 8 8 8

S

n

E S v n n

A

. c 8 3 3

8 8 8 .

S

u 2 G n n . - - n - -

S

c

8 E 8

ä o

z R ä a o S

n n n

ä

E 8 u

.v ä ä S m

u u .u .u a n u u m .u .w u .x u

3 3 3 3 2

n o n n n n n n

Bilaga 52 SOU 199321

Exempel på spärregeln vid val till landstingsfullmäktige

3 3 3 3

S

8 8

- m

3 3 3

R

o

o m h h

3 3 3 3

. 3 3 3 3

v

8 2 8

u u

E S 3 3

S S å

o m m m n

3 E 3 S

E

z E u v

v E

g v

n

m u m .u m m m m m

SOU 199321

Bilaga 6

Käll- och litteraturförteckning

Oflentliga utredningar

SOU 19631649, Sveriges statsskick SOU 1972 15, Ny regeringsform- riksdagsordning ny SOU 197217, Nomineringsförfarandet vid riksdagsval- Riksdagen i pressen SOU 1975 18, Förtroendevalda i kommuner och landsting . SOU 197541, Kommunaldemokrati SOU 197794, Bersonval och valkretsindelning SOU 198045, Oversyn av vallagen 2 Ds Kn 198117-18, Kommunalpolitikema del l-2 Ds A 19864, Ska även morgondagens samhälle formas enbart av män Ds A 19865, Hit- men inte längre Ds Ju 19861, Valsystemet i 20 länder SOU 19876, Folkstyrelsens villkor SOU 198719, Varannan damernas SOU 198847, Kommunalt stöd till de politiska partierna SOU 1989109, Valdeltagandeti storstäderna 1988 SOU 198968, Storstadens partier och valdeltagande 1948-88 SOU 1990 36, Storstadsliv SOU 199180, Kommunalt partistöd

Litteratur

Alexander, H.E., Comparative Political Finance in the 1980s, Cambridge University Press 1989

Bartolini S. Mair, P., Identity, competition, and electoral availability. The stabilisation of European electorates 1885-1985, Cambridge University Press, 1990

Berglund, S., The Finnish Parliamentary Election of March 1991, Scandinavian Political Studies, Vol l4-No 4 1991

Bille, L. Gidlund, G., Pedersen, M.N., Svåsand, L. Wiberg, M. The Public Purse and Political Parties, Public Financing of Political Parties in Nordic Countries, The Finnish Political Science Assosiation, 1991

Bogdanor, V., fl., Democracy and Elections, Cambridge University m. Press, 1983

Daalder, H., Dewachter, W., Gerlich, P., Pedersen M.N. Kerr H.H., Party Systems in Denmark, Austria, Switzerland, The Netherlands, and Belgium, Frances Pinter Publishers, 1987

Dahlerup, D. m.fl., Vi har väntat länge nog-handboki kvinnorepresentation, Nordiska Ministerrådet, 1989

Danmarks Statistik, Folketingsvalget 10. maj 1988, Bind 1-2, 1989

FN, The Worlds Women 1970-1990, 1991

Bilaga 6 sou 199321

Halvarson, A. Statsskicket i elva länder, en faktasamling, Almqvist Wiksell förlag, 1991 Hand, G., m.fl., European Electoral Systems Handbook, Butterworths, 1979 Jesse, E., Wahlen, Bundesrepublik Deutschland im Vergleich, Colloquium Verlag GmbH, 1988 Katz, R.S., A Theory of Parties and Electoral Systems, The Johns Hopkins University Press, 1980 Katz, R.S., Intraparty Preference Voting, Electoral Laws and Their Political Conseqences, Agathon Press Inc., 1986 Kristinsson, G.H. The Icelandic Parliamentary Election of April 1991, at the , Polls, Scandinavian Political Studies, Vol 14-No 4 1991 Laundy, P., Parliaments In The Modem World, Dartmouth Publ. Co. Ltd. Gower Publ. Co, 1989 Lindström, E., Lobbying på svenska, Industriförbundets förlag, 1979 Marsh, M., The Voters Decide Preferential Voting in European List Systems, European Journal of Political Research 13, 1985 Mellors, C. m.fl., Political Parties and Coalitions in European Local Government, Routledge, 1989 Ministry of the Interior, Election Administration in Denmark, 1991 Norderval, I., Party and Legislative Participation among Scandinavian Women, West European Politics 19854 Overå O. Dalbakk, Den norske valgordningen, Oslo 1987 Reeve, A. Ware, A., Electoral systems, A Comparative and Theoretical Introduction, Routledge, 1992 Sauerberg, S., The Danish Parliamentary Election of December 1990, Scandinavian Political Studies, Vol 14-No 4 1991 Statistiska Centralbyrån, Allmänna valen 1991, del 1-2 Statistiska Centralbyrån, Om kvinnor och män i Sverige och EG 1992 Scholtz, P., Wahlen, Deutcher Bundestag 1992

Särlvik, B., Scandinavia i Democracy and elections se ovan, Cambridge

University Press, 1983 Taagepera R. Soberg Shugart, M., Seats and Votes, The effects and Determinants of Electoral Systems, Yale University Press, 1989

Statens offentliga utredningar

1993 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Miljöoch naturresursdepartementet En ny datalag.[10] AcceptansToleransDelaktighet.[18] EG och våra grundlagar.[14] Kommunernaochmiljöarbetet.[19] Ökatpersonval.[21]

Utrikesdepartementet Stymings-ochsamarbetsformer i biståndet.[1]

Socialdepartementet

Statligtstödtill rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. [4] Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. - [5] Socialforséikxingsregister.

Kommunikationsdepartementet

Postlag.[9] Ökadkonkurrenspåjärnvägen.[13]

Finansdepartementet

Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- komrnisionensförslag.[16] Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- kommisionensförslag.Bilagor. [16] Riksbankenoch prisstabiliteten.[20]

Utbildningsdepartementet

Kursplanerför grundskolan.[2] Ersättningför kvalitet ocheffektivitet. Utfomining av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggandehögskoleutbildning.[3] Vårdhögskolor - kvalitet utveckling huvudmannaskap. - [12] -

Jordbruksdepartementet

Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduktion. [6]

Kulturdepartementet Löneskillnaderoch lönediskrirrtinering. Om kvinnor och män påarbetsmarknaden. [7] Löneskillnaderoch lönediskriminering.Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel.[8] Ägandet radioochtelevisioni allmänhetenstjänst. av [17]

Näringsdepartementet

Svenskareglerför internationellomfördelning olja vid av en oljekris. [15]

1993 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Stymings- och samarbetsformer i biståndet.UD Kursplaner för grundskolan. U. Ersättning för kvalitet och effektivitet. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. U. Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade flyktingar m. fl. Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- — maka.S. Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. Jo. 7. Löneskillnader och lönediskrirrtinering. Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. Löneskillnader och lönediskriminering. Om kvinnor och män på arbetsmarknaden. Bilagedel.Ku. Postlag. K. 10.En ny datalag.Ju. 11. Socialförsäkringsregister. 12. Vårdhögskolor kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. - - —— 13. Ökad konkurrens järnvägen. K. 14. EG och våragrundlagar. Ju. 15. Svenska reglerför internationell omfördelning av olja vid en oljekris.N. 16.Nya villkor För ekonomioch politik ekonomi- ~ kommissionens forslag. Fi. 16. Nya villkor för ekonomi och politik ekonomi- kommissionens förslag. Bilagor. Fi. 17. Ägandet radio och television i allmänhetens tjänst. av Ku. 18.Acceptans Tolerans Delaktighet.M. 19.Kommunerna och miljöarbetet. M. 20. Riksbanken och prisstabiliteten.Fi. 21. Ökat personval.Ju.