Personval 1998 en utvärdering av personvalsreformen : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Personval

En utvärdering av personvalsreformen

pmm

a

,elbetânkande

av STATENS OFFENTLIGA Rådet för utvärdering av 1998 års val UTREDNINGAR

;stockholm 1999

sou 1999:136

Kaa kl

Occ SCJU

min

m Statens offentligautredningar

WW 1999:136

w Justitiedepartementet

1998 Personval

En utvärdering av personvalsreformen

Delbetänkande för utvärdering av 1998 års val

av liådet

Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds ingår i 1999 års nummerserie

som svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71 E-post: order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall på remiss. - svara Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

ISBN 91-7610-774-4

ISSN 0375-250X Elanders Gotab, Stockholm 1999

Till statsrådet Britta Lejon

Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att tillkalla ett parlamentariskt sammansatt råd med uppgift att utvärdera de tekniska, ekonomiska,

organisatoriska och praktiska effekterna av det nya valsystem som ger

väljarna möjlighet att rösta också på samt att ägna särskild

en person

åt konsekvenserna systemet ett demokratiskt

uppmärksamhet av ur

perspektiv. Kanslichefen, politiskt sakkunnig i statsråds-

numera beredningen, Sten Olsson förordnades ordförande för rådet fr.o.m.

som den 13 november 1997. Till övriga ledamöter utsågs fr.o.m. den 16 december 1997 riksdagsledamöterna Rigmor Ahlstedt c och Mats Berglind s, ombudsmannen Ingvar Högström mp, numera riksdagsledamoten Helena Höij kd, kommunalrådet Britt Löfgren v,

organisationschefen Claes Löfgren m, partikassören Inger Mäler s

samt partisekreteraren Torbjörn Petterson fp. Torbjörn Petterson entledigades från sitt uppdrag och ersattes biträdande parti-

av sekreteraren Susarm Torgerson fp fr.o.m. den 12 januari 1998. Britt Löfgren och Claes Löfgren entledigades från sina uppdrag och ersattes

riksdagsledamoten Mats Einarsson respektive kanslichefen Ulf av v Melin fr.o.m. den 1 februari 1999.

m

Till experter i rådet förordnades fr.o.m. den 23 april 1998 professorn Sören Holmberg, hovrättsassessom Karin Kussak, docenten Tommy Möller, valdirektören Vivan Nilsson och f.d. riksdagsledamoten Göran Åstrand. Karin Kussak entledigades från sitt uppdrag och ersattes av hovrättsassessom Kristina Svahn Starrsjö fr.o.m. den 21 oktober 1998.

Numera dispaschören Svante O. Johansson förordnades till sekreterare åt rådet fr.o.m. den 1 januari 1998. Han entledigades från denna funktion och förordnades expert i rådet fr.o.m. den 21

som oktober 1998.

Rådmannen Jan Carlström har fr.o.m. den 1 oktober 1998 varit sekreterare i rådet.

Rådet har antagit namnet Rådet för utvärdering 1998 års val.

av Rådet har utöver sitt uppdrag att utvärdera det nya valsystemet dir.

1997:87 fått i uppgift att utvärdera och i så fall på vilket sätt,

om, reformen det svenska valsystemet påverkade det allmänna

av

över reglerna det statliga partistödet till Valdeltagandet samt att se om de politiska partier tidigare varit representerade i riksdagen dir.

som

1998:99. Rådet får härmed överlämna betänkandet Personval 1998. En utvärdering av personvalsreformen SOU 1999: 136.

Reservationer och särskilda yttranden har lämnats av Rigmor Ahlstedt, Helena Höij, Ingvar Högström, Ulf Melin och Susann Torgerson. Härutöver har Mats Einarsson avgett ett särskilt yttrande.

Rådets uppdrag i angivna delar är därmed slutfört.

Rådets fortsatta arbete kommer att bestå i att analysera orsakerna till det låga valdeltagandet i 1999 års val till Europaparlamentet dir. 1999:61.

Stockholm den 3 november 1999

Sten Olsson

Rigmor Ahlstedt Mats Berglind Mats Einarsson

Ingvar Högström Helena Höij Ulf Melin

Inger Mäler Susann Torgerson

/Jan Carlström

Innehåll

Förkortningar

bet. betänkande

Centerpartiet c dir. regeringens kommittédirektiv

Folkpartiet liberalerna FT Förvaltningsrättslig tidskrift

JT Juridisk Tidskrift Ju Justitiedepartementet Kd Kristdemokraterna kds Kristdemokratiska samhällspartiet KU konstitutionsutskottet

Moderata Samlingspartiet

m

Miljöpartiet De Gröna

mp mot. motion Nyd Ny demokrati NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I

regeringens proposition

prop. RSV Riksskatteverket

RÅ Regeringsrättens årsbok rskr. riksdagsskrivelse

Socialdemokratiska Arbetarepartiet s

SFS svensk författningssamling

SkU Skatteutskottet SOU Statens offentliga utredningar

Vänsterpartiet

v

VPN valprövningsnämndens beslut

ll

Sammanfattning

Inledning

Rådet för utvärdering 1998 års val har utvärderat de tekniska,

av ekonomiska, organisatoriska och praktiska effekterna av det nya valsystem innebär att väljarna har möjlighet att rösta inte bara på

som parti utan också på person.

För att få ett så heltäckande underlag möjligt har rådet anlitat

som forskare med anknytning till de Statsvetenskapliga institutionerna vid Stockhohns, Göteborgs och Umeå universitet för att på olika områden utföra undersökningar och författa rapporter belyser skilda delar

som

det svenska personvalssystemet. Rapporterna har publicerats i

av

antologin Premiär för personval SOU 1999:92.

Personvalets genomslag i 1998 års val

En förhoppning funnits är personinriktat valsystem skall

som att ett mer

väljarna större möjlighet att påverka vem som skall representera ge dem och att systemet därmed skall bidra till att förbättra förhållandet mellan väljare och valda.

Rådet har vid sin bedömning i dessa frågor betonat att attityd-

förändringar och förändringar beteendemönster till följd av

av konstitutionella reformer ibland kan svåra att urskilja i ett kort

vara perspektiv. I vissa frågor har rådet därför fått nöja sig med att försöka skönja i vilken riktning utvecklingen kan komma att gå.

Andelen väljare personröstande i riksdagsvalet år 1998 uppgick

som till 29,9 procent. Motsvarande siffror för val till kommun- och

landstingsfullmäktige 35,2 respektive 29,0 procent. Resultatet

var avviker inte dramatiskt från de bedömningar som gjordes under

lagstiftningsarbetet. Enligt rådets uppfattning finns det mer som tyder på att personröstningen kommer att öka i omfattning än avta. Denna bedömning grundar sig bl.a. att forskningsprojekt som genomförts

12 Sammanfattning SOU 1999: 136

visar att en övervägande del av väljarna uppfattat personvalsrefonnen i som positiv och att andelen personröstande väljare i de kommuner där personval tillämpades på försök i 1994 års val ökat. Dessutom har på motsvarande sätt personröstningen tilltagit i valen till Europaparlamentet även om det låga allmänna Valdeltagandet i dessa val gör att resultaten måste bedömas med stor försiktighet. Av riksdagens ledamöter är ca 25 procent personvalda. Motsvarande andel för kommun- och landstingsfullmäktige är 21,7 respektive 39,6 procent av ledamöternaFrågan om vilken betydelse personröstema har haft för urvalet av de kandidater som valts till riksdagen och fullmäktigeforsamlingama har debatterats efter valet. Vitt skilda uppfattningar har kommit till uttryck. En bidragande orsak till detta är sannolikt att flertalet av de valda ledamöterna haft sådan en listplacering att de ändå skulle ha blivit valda i det tidigare systemet. Väljarna har således i flertalet fall personröstat kandidater som också partierna i första hand velat se invalda. Av riksdagsledamöterna är det 12 som valts med frångående av listordningen. Motsvarande siffra för kommunfullmäktigevalet är 229. Rådet har uppfattningen att det i och för sig är önskvärt att det råder mellan väljarna och en samsyn partierna i personfrâgor. I de fall uppfattningen skiljer sig måste dock valsystemet ge en rimlig möjlighet för väljarna att kunna påverka om systemet skall kunna göra anspråk att öppna upp för ett större väljarinflytande. Enligt rådets uppfattning visar resultatet av 1998 års val att balansen mellan väljarnas och partiernas inflytande fick en i vart fall godtagbar avvägning i de flesta, dock inte de största, valkretsama. Skulle personröstningen öka i omfattning kommer med största sannolikhet en förskjutning att ske så att väljarinflytandet blir större. Som nämnts är emellertid personvalssystemets genomslag i de största valkretsama påtagligt lågt och personvalssystemet kan i detta avseende sägas lida av en demokratisk obalans som det är önskvärt att åtgärda. Mot denna bakgrund och då ytterligare erfarenheter systemet bör av avvaktas har rådet stannat för att nu inte förorda någon generell ändring av spärmivåema. Däremot har rådet utarbetat vissa förslag som syftar till att på olika sätt öka genomslaget för personvalssystemet i de största valkretsama. Förhoppningen är att dessa förslag skall kunna ligga till

grund för vidare överväganden i frågan.

Sammanfattning 13

Förhållandet mellan väljare och valda

Forskning har visat att människor tenderar att uttrycka större förtroende

för politiker kunskap de har om dem. En förhoppning som

mer knutits till personvalssystemet har därför varit att det skall ge väljarna

bättre och personlig bild de kandidater som ställer upp i val. en mer av Därmed skulle systemet också kunna bidra till att förbättra förhållandet mellan väljare och valda. Några sådana positiva effekter av mer allmän omfattning har inte kunnat konstateras efter 1998 års val. Tvärtom finns vissa tecken som talar i motsatt riktning. Väljamas kandidatkännedom är sämre än tidigare och det allmänna Valdeltagandet var lägre än på flera decennier. I vad mån dessa negativa effekter över huvud taget kan kopplas till personvalsreformen är dock osäkert. Rådet

emellertid att det finns skäl att hålla fast vid uppfattningen att anser ökad kärmedom politiker bland väljarna är en bra grogrund för ett

om förtroendefullt förhållande mellan väljare och valda. Flertalet väljare har också uppfattat möjligheten att rösta på person som något positivt. En ökad kunskap politikerna personer f°ar därför bedömas vara

om som något önskvärt. Rådet därför att det alltjämt finns mycket som

anser talar för att personvalsreformen kan komma att bidra till förbättrad

en relation mellan väljare och valda. En grundläggande förutsättning för

personvalssystemet skall kunna ha positiv effekt i detta avseende att en är dock att väljarna får bättre information om kandidaterna än vad som

fallet inför 1998 års val. var

Kön, ålder och invandrarbakgrund

Rådet har ägnat särskild uppmärksamhet frågan om personvalssystemet tenderar att eller missgynna vissa grupper av

gynna kandidater ställer i val. Slutsatsen kan sammanfattningsvis

som upp sägas att personvalssystemet är neutralt i detta avseende. Det är

vara andra faktorer än valsystemets utformning som i första hand är avgörande för kandidat skall bli vald och den viktigaste bland

om en dessa är vilken listplacering kandidat har.

som en

I riksdagsvalet toppade män 68 procent listorna trots att de

av utgjorde endast 57 procent kandidaterna. Män fick också samman-

av lagt fler personröster än kvinnor, även relativt sett. Kvinnor fick 37,7 procent personröstema trots att de utgjorde 43,0 procent av

av kandidaterna.

Det är mot denna bakgrund något förvånande att kvinnorepresentationen i riksdagen ökade både i förhållande till 1994 års val och vad utfallet skulle ha blivit i ett system utan personval. Skillnaderna är dock

14 Sammanfattning SOU 1999: 136

små. Farhågoma för att kvinnor skulle komma att missgynnas genom personvalssystemets införande besannades alltså inte i 1998 års val. Rådet har inte kunnat konstatera något säkert samband mellan den åldersmässiga sammansättningen i de beslutande församlingarna och personvalsreformen. Det kan dock värt att notera för framtiden att vara unga väljare ser mer positivt möjligheten till personval än äldre. Också vad gäller personvalets betydelse för invandrarkandidater bedöms personvalssystemet neutralt. En positiv effekt är att vara möjligheten att stödja en viss kandidat lett till att eljest personer som inte är politiskt aktiva har engagerat sig i valrörelsen.

Informationen inför valet

Undersökningar har visat att mycket få väljare uppfattat personvalssystemet som svårt att förstå. Däremot har många uppgett att de ansett sig ha fått för lite information de kandidater deltog i valet. Av om som detta har rådet sammanfattningsvis dragit slutsatsen att de

informationskampanjer om röstningsproceduren och valsystemet

som myndigheter och massmedia genomfört fått ett tillräckligt genomslag. Partier och enskilda kandidater har dock inte förmått att i tillräcklig omfattning upplysa om de enskilda personer kandiderat i valet. som Enligt rådets uppfattning är frågan kandidatinfonnation avgörande om för personvalssystemets utveckling. Ett rimligt krav är att väljarna får så mycket information att de kan göra ett någorlunda väl övervägt val mellan i vart fall några av kandidaterna inom det parti de vill rösta på.

Personvalskampanjer och kampanjfinansiering.

Mellan 10 och 20 procent kandidaterna i val till riksdag och av kommunfullmäktige bedöms ha bedrivit någon form av personvalskampanj i 1998 års valrörelse. Valrörelsen kom dock inte att präglas nämnvärt av personvalet. Flertalet kampanjer bedrevs med små ekonomiska resurser. I riksdagsvalet stannade kostnaden i över 80 procent av fallen på 25 000 kr eller lägre. I valet till kommunfullmäktige kostade flertalet kampanjer mindre än 5 000 kr. Den

vanligaste ñnansieringskällan var bidrag från den egna partiorganisa-

tionen och dämäst egna medel. Några fall otillbörlig kampanjav finansiering har inte uppdagats och det finns inget tyder på att som ovidkommande ekonomiska faktorer inverkat på valresultatet. Enligt rådets bedömning är det för personvalssystemets framtida legitimitet

Sammanfattning 15

Viktigt att otillbörlig kampanjñnansiering inte förekommer. Härvidlag har partier och enskilda kandidater ett stort ansvar.

Rådet att öppenhet och frivillighet i frågor kring finansiering

anser är ett bättre sätt att motverka avarter på området än tvingande reglering. Därför föreslås att riksdagsledamöterna får möjlighet att redovisa

finansiering personvalskampanjer i ett offentligt register. En ordning

av

bedöms kunna bli mönsterbildande för de kommunala valen. som

Kandidater redan har en plats i riksdag eller fullmäktige har rätt

som till avdrag för kampanjkostnader till skillnad från övriga kandidater. Rådet att det kan finnas anledning att ifrågasätta om denna

anser särbehandling Vissa kandidater är motiverad och att det finns skäl att

av överväga förändring den skatterättsliga regleringen området.

en av

Övriga frågor

I fall där ett parti i riksdagsvalet väljer att ha samma kandidater Valsedlarna i många Valkretsar kan reglerna om dubbelvalsavveckling leda till förvirrande effekter i fråga om vilka Valkretsar som kandidaterna skall representera. Rådet föreslår därför att vallagen kompletteras med bestämmelse som innebär att kandidaterna i

en riksdagsvalet bör förekomma i endast en valkrets.

Valsystemet behöver förenklas i Vissa avseenden både för väljare,

partier och valmyndigheter. Rådet föreslår bl.a. att skyldigheten för

Riksskatteverket RSV att distribuera listor över partier som anmält kandidater avskaffas, att förbudet mot att lägga ut namnvalsedlar på särskilda röstmottagningsställen inom landet tas bort samt att partimarkerade valsedlar skall läggas ut bara på begäran av partiet. Vidare föreslås enklare ordning vid poströstning, mer ändamåls-

en enliga rutiner vid brevröstning samt att reglerna för utseende av ersättare i kommunfullmäktigevalet ändras så det alltid utses minst två ersättare. I vissa frågor har rådet förordat att en Vidare översyn görs. Detta gäller bl.a. systemet för framställning och distribution av röstlängder och röstkort.

Personvalet och det allmänna Valdeltagandet

Frågan ett eventuellt samband mellan personvalsrefonnen och det

om låga Valdeltagandet i 1998 års Val har undersökts särskilt inom ramen för de forskningsprojekt rådet initierat. Varken dessa forsknings-

som resultat eller de Valstatistiska analyser rådet gjort visar på något

som

16 Sammanfattning SOU 1999: 136

samband. Orsakerna till det låga valdeltagandet bedöms ha orsaker

som ligger utanför valsystemets ram.

Statligt stöd till partier representerade i riksdagen

m.m.

Rådet föreslår att ett parti som har varit representerat i riksdagen grund av att det fått minst fyra procent rösterna får sitt statliga

av partistöd halverat om partiet i det följande valet får mindre än två procent av rösterna. Vidare föreslås villkor för utbetalning

som av partistöd att partiet har en auktoriserad eller godkänd revisor samt att partiets årsredovisning ges till Partibidragsnämnden.

Författningsforslag

1 till lag om ändring i vallagen Förslag 1997:157

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen 1997: 157 dels 5 kap. 13 och 20 §§, 6 kap. och 15 §§, 9 kap. 12 11 att kap. 7 12 kap. 20 och 21 §§, 15 kap. 6 18 kap. 55 § samt 20 kap, 6

och 8 skall ha följande lydelse,

dels att 9 kap. 1 l § skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 13 § skydda sin beteckning För att skydda sin beteckning För att vid val skall partier vid val skall partier som som registrerat också registrerat partibeteckning också

partibeteckning

anmäla samtliga sina kandidater. anmäla samtliga sina kandidater. Om eller den Anmälan skall göras hos den

regeringen

myndighet regeringen centrala valmyndigheten. Om som bestämmer föreskriver det får regeringen eller den myndighet anmälan i stället göras hos regeringen bestämmer som länsstyrelsen. föreskriver det får anmälan i stället göras hos länsstyrelsen.

20 § Den centrala valmyndigheten skall upprätta listor över de partier registrerat partibeteckning och anmält kandidater. Sådana listor som skall upprättas för varje slag val och för varje riksdagsvalkrets, varje av landsting och varje kommun eller, vid val till Europaparlamentet, landet som helhet. I 9 kap. 11 § finns det Den centrala valmyndigheten

18 F öifattningsförslag SOU 1999: 136

bestämmelser att sådana skall efter begäran hålla till om listor skall finnas i röstnings- handa listor över de partier som lokalerna. registrerat partibeteckning och anmält kandidater.

6 kap.

4 § På valsedlar som innehåller kandidatnamn bör varje kandidat identifieras på ett sådant sätt att det klart framgår vem som avses. På valsedlar för val till riksdagen bör samma kandidatnamn inte förekomma i än mer en valkrets. Om en valsedel innehåller kandidatnamn skall det valsedeln finnas ett markerat utrymme intill varje där väljarna kan lämna namn en särskild personröst genom en markering. Om en valsedel innehåller kandidatnamn, skall förses med namnen nummer och tas upp i nummerordning under varandra.

7 § Den centrala valmyndigheten förser beställning varje parti med valsedlar till det antal partiet önskar. En beställning från ett parti som registrerat sin partibeteckning och anmält kandidater enligt 5 kap. 13 § levereras bara beställningen om gjorts av en behörig företrädare för partiet, partiets ombud, eller av av en person som ombudet utsett.

Den centrala valmyndigheten

tillhandahåller valsedlar med

parti- och valbeteckning

partimarkerade valsedlar för

utläggning i röstningslokal

enligt 9 kap. 12 § endast efter anmälan av behörig företrädare för partiet eller partiets av ombud.

15 § Före val skall den centrala valmyndigheten bestämma den sista ett dag då valsedlar skall ha beställts för att de skall kunna levereras 45 dagar före valdagen. I särskilda fall f°ar myndigheten bestämma en dag för beställning och leverans. senare Om beställning kommer än vad den centrala en senare valmyndigheten har bestämt, hålls valsedlar tillhanda bara de kan om levereras före valdagen och utan att leveransen av tidigare gjorda beställningar försenas.

Den centrala valmyndigheten

skall före ett val också bestämma den sista dag då anmälan enligt 6 kap. 7 § tredje stycket skall ha gjorts.

9 kap. ll § vallokal skall det finnas I en listor över partier som

registrerat partibeteckning och

anmält kandidater för valet i den valkrets valdistriktet hör till. som På de postkontor där röstning anordnas och på särskilda

röstmottagningsställen inom

landet skall sådana listor för valen i samtliga valkretsar finnas. Dessa listor bör också finnas hos de röstmottag-

ningsställen utlands-

som en myndighet har inrättat. Listor sägs i denna som paragraf upprättas på sätt som anges i 5 kap. 20

12 § I anslutning till varje röstningslokal skall det ordnas en lämplig plats där valsedlar kan läggas ut. Om detta inte är möjligt får sådan plats i en stället ordnas inne i lokalen. På denna plats skall väljarna för det val

ha tillgång till

som avses valsedlar för val till riks- valsedlar för val till riks- - landstings- och dagen samt landstings- och dagen samt kommunfullmäktige med parti- kommunfullmäktige med parti-

och valbeteckning partimarkera- och valbeteckning partimarkerade valsedlar för varje parti de för varje parti

som valsedlar som

vid något de två senaste vid något de två av av senaste

riksdagsvalen har fått än 1 riksdagsvalen har fått 1

mer mer än procent av rösterna i hela landet procent rösterna i hela landet av och som gjort anmälan enligt 6 kap. 7 § tredje stycket valsedlar för val till valsedlar för val till Europa- - - Europaparlamentet med parti- parlamentet med parti- och

och valbeteckning parti- valbeteckning partimarkerade

markerade valsedlar för varje för varje parti vid

valsedlar som

parti som vid något av de två något de två senaste valen har av senaste valen har fått mer än 1 fått än 1 procent rösterna mer av procent av rösterna i hela landet i hela landet och gjort som och anmälan enligt 6 kap. 7 §

tredje

stycke samt blanka valsedlar. - Valförrättama och röstmottagama skall till att valsedlar enligt se första stycket finns utlagda. De partier som deltar i valen De partier deltar i valen som skall också kunna lägga ut sina skall också kunna lägga sina ut valsedlar på denna plats. På valsedlar på denna plats. Pâ särskilda röstmottagningsställen röstmottagningsställen som inom landet och som inrättas inrättas utlandsmyndigheter av av utlandsmyndigheter får partierna får partierna bara lägga ut bara lägga ut partimarkerade partimarkerade valsedlar. valsedlar.

llkap 7§ Väljarna skall visa sitt Väljarna skall för varje slag röstkort för röstmøttagaren, val de vill delta i erhålla som av ett skall ge dem ett valkuvert för valkuvert. Därefter skall de varje slag val de vill delta i bakom ledig valskärm av en avge och hänvisa dem till ledig sin röst och lägga valsedel för en en valskärm. Där skall de sin varje slag val i valkuvert avge av ett röst och lägga valsedel för utan att vika valsedeln. en varje slag av val i ett valkuvert utan att vika valsedeln. När väljarna gjort i ordning sina valkuvert skall de lämna kuverten och sitt röstkort till röstmottagaren.

SOU 1999: 136 F örfattningsförslag 21

12 kap. 20 § Röstmottagaren skall ta hand Röstmottagaren skall ta hand de fönsterkuvert gjorts i de fonsterkuvert som gjorts i om som om ordning och särskild ordning och på en särskild en förteckning anteckna varje förteckning anteckna varje väljares och den valnämnd väljares namn och den valnämnd namn varje fönsterkuvert skall eller det valdistrikt som varje som skickas till. På fönsterkuvertet fönsterkuvert skall skickas till. skall röstmottagaren anteckna På fonsterkuvertet skall det finns i röstmottagaren anteckna det nummer som förteckningen. nummer som finns i förteckningen. 21§ Röstmottagaren skall skicka fönsterkuverten till Valnämnden i den kommun där väljaren finns i röstlängden. Skickas kuverten med post skall de ordnas som värdepost. Röstmottagaren vid ett

sådant röstmottagningsställe

inrättats med stöd av 2 § får som i stället skicka kuverten till valförrättarna i valdistriktet om kuverten kan beräknas vara hos

valförrättarna innan tiden för

röstning i vallokalen går ut.

Innan fönsterkuverten skickas

till vallokalen skall de läggas i särskilda omslag som förseglas. På varje omslag skall det antecknas hur många

fönsterkuvert som omslaget

innehåller.

15 kap. 6 § Valförrättama skall ta emot Valforrättama skall ta emot omslagen med fönsterkuvert. De omslagen med fönsterkuvert. De skall anteckna i valdistriktets skall anteckna i valdistriktets protokoll hur många omslag de protokoll hur många omslag de tagit och hur många tagit emot från Valnämnden och emot fonsterkuvert omslagen från särskilda röstmottagningssom innehåller enligt vad står ställen samt hur många som dem. Omslagen f°ar inte öppnas fönsterkuvert som omslagen

innan den granskning som sägs i innehåller enligt vad står på som 7 § påbörjats. dem. Omslagen får inte öppnas innan den granskning sägs i som

7 § påbörjats.

18 kap.

55 §

Kommunfullmäktige bestäm- Kommunfullmäktige bestäm-

mer hur många ersättare hur många ersättare som mer som skall finnas för ledamöterna i skall finnas för ledamöterna i fullmäktige. Antalet utgör en fullmäktige. Antalet utgör en viss andel, dock högst hälften av viss andel, dock högst hälften av det antal platser varje parti det antal platser varje parti som som får i kommunen. Dessa får i kommunen. Dessa bestämmelser finns i 5 kap. 4§ bestämmelser finns i 5 4§

kap. andra stycket kommunallagen andra stycket kommunallagen

1991:900. 1991:900. Länsstyrelsen skall Länsstyrelsen skall utse utse ersättare till det antal och ersättare till det antal och på det det sätt sägs i 20 kap. 7 som sätt som sägs i 20 kap. 7 Om Om andelen ersättare de av andelen ersättare de platser platser parti fått av som ett utgör ett som ett parti fått utgör ett brutet brutet tal skall detta avrundas till tal skall detta avrundas till närmast högre hela tal. Om det närmast högre hela tal. För för ett parti inte kommer att partier som har fått ett eller två utses minst två ersättare skall 20 mandat i fullmäktige skall även kap. 8§ tillämpas. Kan någon 20 kap. 8§ tillämpas det ersättare för viss ledamot inte om en annars inte kommer att utses två utses på det sättet, utses ingen ersättare. Kan någon ersättare ersättare för den ledamoten. för en viss ledamot inte utses på det sättet, utses ingen ersättare för den ledamoten.

20 kap.

6 § Om ersättare skall utses enligt 18 kap. 51 § andra stycket eller 56 § andra stycket samt ledamot skall utses enligt 62 eller 65 § om en ny skall följande gälla. Den kandidat inom Den kandidat inom valkretsen som står i tur att få valkretsen står i som tur att nästa mandat för partiet utses till nästa mandat för partiet utses till ersättare eller ny ledamot. ersättare eller ledamot. ny Saknas en sådan kandidat Saknas sådan kandidat på en

partiets valsedlar, skall den partiets valsedlar, skall den centrala valmyndigheten med centrala valmyndigheten, såvitt

tillämpning 2 § bestämma riksdagsvalet, och

av en avser valkrets, där partiet deltar länsstyrelsen, såvitt avser val till annan i fördelningen fasta Iandstings- och kommunfullav valkretsmandat, från vilken mäktige, med tillämpning av 2 § eller ledamoten skall bestämma valkrets, där ersättaren en annan Till ersättare utses den partiet deltar i fördelningen av utses. där står närmast i tur att få fasta valkretsmandat, från vilken som mandat för partiet. ersättaren eller ledamoten skall utses. Till ersättare utses den där står närmast i tur att få som mandat för partiet.

8§ Om det sedan ersättare utsetts Om det sedan ersättare utsetts enligt 7§ visar sig att det för enligt 7§ visar sig att det för ledamot eller ledamöter i ett ledamot eller ledamöter i ett parti har fått ett eller två parti utsetts bara en ersättare som mandat bara ersättare skall ytterligare sammanräkning utsetts en skall ytterligare göras till dess minst två ersättare en sammanräkning göras. I det fall partiet utsetts. I det fall partiet har fått har fått två mandat skall två eller flera mandat skall sammanräkningen i första hand sammanräkningen i första hand för den ledamot har göras för den ledamot som har göras som störst personligt röstetal i störst personligt röstetal i förhållande till antalet röster för förhållande till antalet röster för partiet i valkretsen och därefter partiet i valkretsen och därefter för den har störst för den som har störst som

jämförelsetal. jämförelsetal.

Denna lag träder i kraft den

2 till i

Förslag lag om ändring lagen 1996: 810 om riksdagsledamöters åtaganden och

ekonomiska förhållanden

Härigenom förskrivs i fråga lagen 1996: 810 riksdagsledamöters

om om åtaganden och ekonomiska förhållanden dels att 4 och 12 skall ha följande lydelse, dels att det skall införas paragraf 10 § följande lydelse. en ny a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Anmälan är frivillig, den Anmälan är frivillig, den men men skall innehålla alla vid skall innehålla alla vid

anmälningstillfället relevanta anmälningstillfället relevanta

uppgifter om sådana förhållan- uppgifter sådana förhållanom den som anges i 10 den i 10 En som anges ledamot skall dock ha rätt att anmäla uppgifter enligt 10 § a utan att i övrigt delta i registret.

10 a § En ledamot kan särskilt redovisa de kostnader han som eller hon har haft för att bedriva

en personvalskampanj. En

ledamot kan också särskilt redovisa hur denna finansierats både vad gäller ekonomiska bidrag och förmåner av annan art.

Innan anmälda uppgifter får Innan anmälda uppgifter får registreras skall i förekommande registreras skall i förekommande fall enskilda och juridiska fall enskilda och juridiska personer samt offentliga organ personer samt offentliga organ som avses i 10 § andra stycket 3 som avses i 10 § andra stycket 3 10 beredas tillfälle att 10 eller 10 a§ beredas

yttra sig över uppgifter som tillfälle att yttra sig över berör dem. Om ett sådant uppgifter som berör dem. Om ett yttrande innehåller en erinran sådant yttrande innehåller en mot lämnad uppgift, skall erinran mot en lämnad uppgift,

en

riksdagsledamoten beredas skall riksdagsledamoten beredas

tillfälle att ändra eller tillfälle att ändra eller komplettera sin anmälan. komplettera sin anmälan.

Denna lag träder i kraft den

3 till om i

Förslag lag ändring lagen 1997:159 om brevröstning i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 lagen 1997:159 brevröstning i

om vissa fall skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Vid ordinarie val eller omval Vid ordinarie val eller omval till riksdagen, ordinarie val till till riksdagen, ordinarie val till landstings- och kommunfull- landstings- och kommunfullmäktige, val till Europaparla- mäktige, val till Europaparlamentet och vid en folkom- mentet och vid folkom-

en röstning får ett ytterkuvert för röstning får ett ytterkuvert för brevröst från Tyskland eller brevröst från Tyskland eller Schweiz göras i ordning tidigast Schweiz göras i ordning tidigast 24 dagar före valdagen och 24 dagar före valdagen och senast dagen före valdagen. Vid senast så att det kan skickas med dessa val får ett ytterkuvert för post enligt 9 Vid dessa val får brevröst från ett fartyg göras i ett ytterkuvert för brevröst från ordning tidigast 55 dagar före ett fartyg göras i ordning tidigast valdagen och senast dagen före 55 dagar före valdagen och valdagen. senast så att det kan skickas med

post enligt 9

Vid extra val till riksdagen och vid folkomröstning hålls

som samtidigt med sådana val får ett ytterkuvert från en väljare i Tyskland eller Schweiz göras i ordning tidigast 20 dagar före valdagen och från en väljare ombord på ett fartyg tidigast 30 dagar före valdagen.

9§

Omslagskuvert för brevröst Omslagskuvert för brevröst skall skickas med post i så god skall skickas med post i så god tid att det kan beräknas vara den tid att det kan beräknas den

vara

centrala valmyndigheten till centrala valmyndigheten till

handa senast dagen efter handa senast lördagen före

valdagen. valdagen.

Denna lag träder i kraft den

4 till lag om ändring i lagen 1972:740 Förslag om statligt stöd till politiska partier

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1972:740 om statligt stöd till

politiska partier

dels att 14 § skall ha följande lydelse, dels att det införs en ny paragraf ll a § av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 a §

Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre procentandel än två vid närmast följande val, utgår stöd enligt 3 och 9 §§ med 50 procent av vad som eljest skulle utgå vid en beräkning enligt angivna bestämmelser.

14 § Ansökan om stöd enligt Ansökan om stöd enligt denna lag görs skriftligen varje denna lag görs skriftligen varje

år hos partibidragsnämnden. år hos partibidragsnämnden.

Ansökan bör göras före Ansökan bör göras före utgången oktober. utgången av oktober. Till av ansökan skall fogas partiets årsredovisning för det senaste räkenskapsåret samt handling som visar att partiet utsett en revisor är auktoriserad

som eller godkänd. Stöd får inte utbetalas ansökan brister i

om dessa avseenden.

Senaste lydelse 1989:241.

Partistöd och kanslistöd betalas såvitt möjligt ut samtidigt.

Utbetalningarna görs av riksdagens förvaltningskontor kvartalsvis med

en fjärdedel varje gång. Första utbetalningen görs inom en månad efter det att ansökan har gjorts. Utbetalningama sker till respektive partis riksorganisation. På begäran av partiet kan dock kanslistödet eller del därav betalas till riksdagsgruppens kansli.

Denna lag träder i kraft den

l Inledning

1 Bakgrund

Den representativa politiska verksamheten i vårt land har sedan lång tid tillbaka bedrivits främst genom de politiska partierna. Det svenska valsystemet för val till de beslutande politiska församlingarna har också kommit att understryka och återspegla detta förhållande. Vårt valsystem har därför brukat betecknas ett renodlat partivalssystem.

som

Med begreppet partivalssystem brukar man avse att väljarna har att

välja mellan olika politiska partier men att väljarnas utrymme för att påverka vilka enskilda personer som skall representera de olika partierna är mycket begränsade. Dessa personfrågor avgörs i stället av partiet i samband med de nomineringar som föregår fastställandet av ordningen mellan kandidatnamnen valsedeln, s.k. listordning. Ett annat drag varit utmärkande för den svenska valordningen är vad

som

kallas den fria nomineringsrätten. Med fri nomineringsrätt avses, som något förenklat, att det saknas lagregler för hur nomineringsförfarandet skall gå till. En följd den fria nomineringsrätten i det svenska

av valsystemet har varit bl.a. att väljarna i princip fritt kunnat skriva till

på valsedlar eller att stryka namn. Att skriva till namn och att namn göra strykningar har egentligen varit det enda sättet för väljarna att kunna påverka partiets nomineringsordning. Man kan säga att detta utgjort det enda personvalsinslaget i valsystemet. I praktiken har det dock inte lett till att väljarna fått något inflytande på kandidaturvalet. Den fria nomineringsrätten har också gjort det möjligt för

minoritetsgrupper inom partierna att fram med s.k. spränglistor. En

negativ effekt den fria nomineringsrätten är att den medfört att

av enskilda eller grupperingar med jämna mellanrum försökt, och

personer

i vissa fall lyckats, att på ett illojalt sätt utnyttja partibeteckningar.

Det låga personvalsinslaget i det svenska valsystemet och de negativa konsekvenserna av den fria nomineringsrätten har lett till upprepade krav på reformer.

30 Inledning SOU 1999: 136

Grundlagberedningen drog i sitt betänkande Ny regeringsform Ny

riksdagsordning SOU 1972:15 upp riktlinjer för de metoder som borde vara vägledande för att stärka inslaget av personval. Av dessa

förtjänar här att nämnas följande:

0 Små grupper f°ar inte ges möjlighet att styra personvalet

bekostnad av de stora väljargrupper som kanske helst överlåter valet

av personer till partiinstansema.

0 Stora ekonomiska insatser eller andra ovidkommande omständig-

heter får inte bli utslagsgivande för personvalet.

0 Metoden får inte bli så komplicerad att den är svår att förstå för de

röstande eller nämnvärt fördröjer slutresultatet.

Dessa principer har varit och är fortfarande vägledande i reformarbetet

vad gäller personvalsinslaget i valsystemet. År 1977 lade Personvals-

och valkretsutredningen fram ett förslag som syftade till öka

personvalsinslaget i valsystemet, Personval- och valkretsindelning

SOU 1977:94. Folkstyrelsekommittén presenterade i sitt betänkande Folkstyrelsens villkor SOU 1987:6 också ett förslag som syftade till att väljarna skulle få större inflytande på kandidaturvalet. Dessutom lades fram ett förslag som skulle bidra till att komma åt missbruket av den fria nomineringsrätten. Det övergripande syftet bakom förslagen om ett ökat personvalsinslag i valsystemet var i båda fallen en förhoppning om en bättre kontakt mellan väljarna och de personer som valts till riksdag och fullmäktige. Förslagen kom dock inte att genomföras.

År 1991 tillsattes Personvalskommittén. Kommitténs huvuduppgift var att lägga fram ett förslag som innebar att den enskilde väljaren fick större möjligheter till personval, allt i syfte att skapa bättre kontakt mellan väljare och valda. Dock framhölls att de av Grundlag-

beredningen angivna principerna skulle tjäna som utgångspunkt se

ovan. Dessutom underströks att man borde undvika ett valsystem som gör att enskilda kandidaters person får en allt för stor betydelse på bekostnad sakfrågor i valet. En viktig fråga för kommittén var

av annan

över den fria nomineringsrätten. I sitt betänkande Ökat personval att se SOU 1993:21 lade kommittén fram olika förslag till system med ökat personval. Ett av dessa var inspirerat av det danska valsystemet och kom att benämnas modifierad dansk modell. Systemet innebar i korthet att väljaren förutom att rösta ett parti kunde markera ett av namnen på valsedeln och på så sätt avge en personröst för just den kandidaten. Avgörande för vilken eller vilka kandidater som skulle förklaras valda

antalet personröster på kandidaterna allt under förutsättning att var kandidaten fick ett visst minsta antal personröster. Kommittén ansåg att spärmivân borde ligga mellan 5 och 10 procent av partiets röstetal.

1993 års vallagskommitté lade i sitt betänkande Vallagen SOU 1994:30 fram förslag till bl.a. ett reviderat system för framställning av

röstlängder och röstkort och föreslog vissa förändringar i det

kommunala ersättarsystemet. Dessutom gjordes en språklig översyn av

vallagen.

Vid remissbehandling av Personvalskommitténs förslag framkom enighet om att personvalsmomentet i det svenska valsystemet skulle förstärkas. Efter partiöverläggningar år 1993 enades partierna om att införa ett system med personval enligt den danska modifierade modellen, där spärmivân för val till riksdagen skulle ligga 8 procent och för övriga val på 5 procent samt att grundlagen skulle ändras för att

lyfta fram personvalsmomentet jfr 3 kap. 1 § 1 st regeringsformen.

Vidare enades man om att en personvalsreform borde föregås av försöksverksamhet. Genom lagen 1994:285 om försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge särskild personröst vid de allmänna valen år 1994 fick väljarna i sju kommuner vid valet till kommunfullmäktige 1994 möjlighet att personrösta. Lagen byggde helt på personvalskommitténs förslag och spärmivân var 5 procent. Inför valet till Europaparlamentet 1995 antogs lagen 1995:374 om val till Europaparlamentet där personvalsmomentet utformades i enlighet med Personvalskommitténs förslag. Spärmivån sattes till 5 procent.

Nomineringsrätts- och valkretskommittén hade som uppgift bl.a. att följa upp resultatet av personröstningen i kommunalvalet 1994 och i Europaparlamentsvalet 1995. Kommittén redovisade sina slutsatser i betänkandet Utvärderat personval SOU 1996:66. Utvärderingen resulterade i ett antal ändringsförslag. Kommittén föreslog bl.a. att sättet att utse ersättare för skulle modifieras samt att reglerna för dubbelvalsavveckling skulle ändras på motsvarande sätt och att strykningar och tillskrivna namn inte längre skulle beaktas vid

sammanräkningen. Vidare föreslogs ett system där ett parti kunde

anmäla samtliga sina kandidater i förväg för att få ett effektivt skydd

för sin partibeteckning. På grundval av resultaten av partiöverläggningama år 1993 och

förslagen i de betänkanden som nämnts ovan lade regeringen i prop. 1996/97:70 fram ett förslag till en vallag som bl.a. annat innebär att

ny det svenska valsystemet f°ar ett inslag av personröstning som det inte tidigare har haft. Konstitutionsutskottet KU tillstyrkte propositionens lagförslag och föreslog ett riksdagsuttalande av innebörd att de första allmänna valen med personvalsinslag i full skala bör bli föremål för en

32 Inledning SOU 1999: 136

parlamentarisk utvärdering 1996/97:KU16. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan.

Den nya vallagen trädde i kraft den l juni 1997 och tillämpades för första gången vid de allmänna valen år 1998.

1.2 och arbetets bedrivande

Uppdraget

Som en följd av riksdagens uttalande om en utvärdering av 1998 års val beslutade regeringen den 19 juni 1997 att tillkalla ett parlamentariskt sammansatt råd med uppgift att utvärdera reformen av det svenska valsystemet. Rådet har tagit namnet Rådet för utvärdering av 1998 års val och har enligt sina ursprungliga direktiv dir. 1997:87, se bilaga 1 att se över ett antal frågor med direkt koppling till personvalsreformen. Exempel på sådana frågor är om systemet leder till bättre kontakt mellan väljare och valda och om väljarna har fått bättre möjlighet att påverka vem som skall representera dem. I det sammanhanget skall särskilt frågan om personvalsspärramas nivå övervägas. Direktiven tar också andra effekter av personvalssystemet som t.ex. eventuella

upp effekter på könsfördelningen i de valda församlingarna och frågor av mer valteknisk natur. Genom tilläggsdirektiv dir. l998:99,se bilaga 2 har rådet fått i uppgift att undersöka om och i så fall på vilket sätt reformen av det svenska valsystemet påverkade Valdeltagandet i 1998 års val samt att se över hur det statliga partistödet till partier som tidigare varit representerade i riksdagen fungerar. Rådets direktiv finns

intagna som bilaga 1 och

Rådet har genom de Statsvetenskapliga institutionerna vid Stockholms och Göteborgs universitet knutit ett flertal forskare till sig som har avlämnat rapporter. Dessa rapporter har i oktober 1999 publicerats i en antologi med titeln Premiär för personval SOU 1999:92. Rådet har vidare anordnat ett personvalsseminarium i riksdagen i februari 1999 och en debatt partiveckan i Sundsvall under augusti samma år.

Den offentliga valstatistiken från Statistiska Centralbyrån SCB har utgjort ett viktigt underlag för bedömningen i olika frågor. Ett flertal specialberäkningar har tillhandahållits genom Riksskatteverkets RSV försorg. Sådana beräkningar har också till viss del upprättats inom sekretariatet. Rådet har också haft tillgång till särskilda promemorior som upprättats av RSV.

I frågan om personvalsrefonnens eventuella påverkan det allmänna Valdeltagandet har rådet samrått med Demokratiutredningen

och lntegrationsverket.

2¶Det nuvarande personvalssystemet

I detta avsnitt kortfattad genomgång de delar det svenska

ges en av av valsystemet har direkt koppling till de nya personröstnings-

som reglema. Litteraturhänvisningar har gjorts till källor där mer utförliga redogörelser finns.

2.1¶Hur personröstning går till m.m.

I 3 kap. l § regeringsfonnen fastslås att val till riksdagen sker genom röstning parti med möjlighet för väljarna att särskild

avge en personröst.

Av 6 kap. 4 § vallagen framgår att det alla valsedlar som upptar kandidatnamn skall finnas ett markerat utrymme intill varje namn där väljarna kan lämna särskild personröst genom en markering. Denna

en regel gäller samtliga val. Personröstningen är alltså frivillig. Den som vill personrösta gör detta genom att göra en markering i det särskilda utrymmet är en ruta invid namnet. Det finns inte någon regel som

som föreskriver exakt hur markeringen skall göras, men att kryssa har blivit den dominerande metoden. Det är inte tillåtet att lämna mer än en personröst. Om så sker följer 18 kap. ll § vallagen att alla namn på

av valsedeln skall vara obefintliga. Valsedeln blir dock inte ogiltig

anses utan rösten tillfaller partiet. Samma sak gäller om det inte framgår vem personrösten Också om personmarkeringen kan antas ha gjorts

avser. maskinellt skall obefintliga, men rösten tillfalla

namnen anses vara partiet. Den sist nämnda regeln har tillkommit för att förhindra att någon låter massframställa färdigkryssade valsedlar. Tillvägagångs-

sättet vid personröstning är alltså i grunden mycket enkelt.

Den tidigare möjligheten att stryka namn från en valsedel saknar i det nuvarande systemet formell betydelse. Detta innebär att även om namnet stryks så det stå kvar.

anses

skillnad i förhållande till det tidigare valsystemet är att de

En annan partier registrerat sin partibeteckning i förväg måste anmäla alla

som kandidater partiet skall uppnå skydd för sin partibeteckning. Detta

om

34 Det nuvarande personvalssystemet SOU 1999: 136

innebär att om ett namn skrivs till på en valsedel för ett parti

som anmält kandidater så anses det namnet som obeñntligt.

2.2¶Hur ledamöter till och

riksdag fullmäktige utses

Resultatet efter ett val fastställs i etapper. Först bestäms hur mandaten skall fördelas mellan partierna. Vid den fördelningen tillämpas den s.k. jämkade uddatalsmetoden. Både fasta valkretsmandat och utjämningsmandat fördelas med denna metod. I Europaparlamentsval och val till kommunfullmäktige förekommer inga utjärnningsmandat. Sedan mandaten fördelats mellan partierna skall det ske en mandatfördelning också inom partierna för att fastställa vilka kandidater blivit valda.

som Detta kan ske på två olika sätt. Enligt personröstningsreglema. Med jämförelsetal enligt den s.k. heltalsmetoden dHondts metod. Vilken metod som skall tillämpas bestäms av regler i 18 och 20 kap. vallagen. Den grundläggande principen är att personröstema har företräde. Dock endast kandidaten har fått så många personröster

om att han eller hon fått lika många eller fler personröster än vad

som motsvarar den s.k. personvalsspärren som i riksdagsvalet uppgår till 8 procent av partiets röstetal i valkretsen och i övriga val till 5 procent. De kandidater som uppnått spärren konkurrerar i första hand

om mandaten som tillsätts i tur och ordning efter de personliga röstetalens storlek. Om alla partiets mandat kan tillsättas på detta sätt sker ingen ytterligare fördelning. Så var fallet i 1998 års riksdagsval för Centerpartiet. Partiets samtliga mandat tillsattes på grundval av kandidaternas personliga röstetal. Samtliga partiets riksdagsledamöter är alltså personvalda. Om några men inte alla mandat inom ett parti kan besättas med hjälp av personliga röstetal fördelas återstående mandat med hjälp av jämförelsetal enligt heltalsmetoden. Det kan alltså förekomma att vissa kandidater i ett parti blir valda på personliga röstetal personvalda medan övriga utses enligt heltalsmetoden, vilket i praktiken innebär att listordningen är avgörande. Att de båda metoderna kombineras var det vanligaste i 1998 års val. Om inte någon kandidat inom ett parti får ett personligt röstetal som överstiger spärren utses samtliga kandidater enligt heltalsmetoden. Detta förekom inte inom något parti vad gäller riksdagsvalet 1998. Däremot skedde det i ett antal fall i de kommunala valen

Den grundläggande principen om personröstemas företräde gäller också vid dubbelvalsavveckling och då det gäller att utse ersättare.

I följande avsnitt beskrivs något närmare de nämnda reglerna.

nu

SOU 1999: 136 Det nuvarande personvalssystemet 35

2.2. 1 Personröster

För att personröster skall kunna medföra att kandidat blir vald krävs

en att han eller hon fått så många röster som motsvarar en viss spärmivå. I riksdagsvalet uppgår denna till 8 procent av partiets röstetal. I de kommunala valen uppgår spärren till 5 procent, dock lägst 100 röster i val till landstingsfullmäktige och 50 röster i val till kommunfullmäktige. I val till Europaparlamentet är spärren också 5 procent med det finns inte någon absolut nedre gräns i de kommunala valen.

som För de kandidater kommit upp till spärren är det inte av någon

som betydelse på listan de är placerade eller, partiet gått fram med

var om flera listor, på vilken partiets listor de är placerade. Det är endast

av antalet personröster som är avgörande.

Ex. 2:1 Kandidat utses på personligt röstetal

Ett parti i val till kommunfullmäktige har fått 1 000 röster och 4 mandat. Personvalsspärren uppgår därför till l 000 x 0,05 50 röster. Personrösterna på kandidater inom partiet fördelar sig följande sätt:

A 100

B 250

C 30

D 20

A och B har klarat spärren. B har fått flest personröster och besätter partiets första mandat. A har fått näst flest röster och klarat spärren. A besätter därför partiets andra mandat. De två återstående mandaten kan inte besättas på grundval personröster eftersom C och D inte

av uppnått spärrnivân. I stället skall återstående mandat fördelas med jämförelsetal enligt heltalsmetoden jfr avsnitt 2.2.2.

2.2.2¶Jämförelsetal enligt heltalsmetoden

Att besätta mandat på grundval jämförelsetal är den metod som

av

varit gällande intill dess personvalssystemet genomfördes. Sättet ensam att beräkna jämförelsetal framgår 18 kap. 4 § vallagen och låter sig

av enklast beskrivas ett tillrättalagt exempel.

genom

36 Det nuvarande personvalssystemet SOU 1999: 136

Ex 2:2 Kandidat utses enligt heltalsmetoden

Ett parti har gått fram med en lista och fått 3 mandat. På valsedeln finns 5 kandidater. A, B, C, D och E. Totalt har avgetts l 000 valsedlar. A som står överst alla valsedlar får ett röstetal på 1 000. Detta röstetal är också A:s jämtörelsetal. Vid nästa sammanräkning skall bortse man från den som blivit vald dvs. A. B står då överst samtliga valsedlar och har ett röstetal på l 000. För att beräkna Bzs jämförelsetal skall röstetalet reduceras med så många mandat rösterna varit med som om att besätta dvs. 1 ökat med Jämförelsetalet blir då l 000:2 500. Vid nästa sammanräkning fastställs jämförelsetalet för C till l 000:3333. På samma sätt blir jämförelsetalet för D l 00024 250 Mandaten osv. besätts efter storleken på jämförelsetalen. Metoden innebär att listordningen blir avgörande. I de fall ett parti går fram med flera listor i en valkrets kan det naturligtvis uppstå konkurrens mellan på namnen de olika listorna. Den successiva reduktionen av röstetal för att beräkna jämförelsetal gäller endast för de fall tidigare mandat besatts enligt heltalsmetoden. Någon reduktion sker inte med anledning att tidigare mandat besatts av på grund av personröster. Vid ordnandet kandidatnamn enligt av heltalsmetoden bortser man helt från de kandidater blivit valda på som personröster Jfr Ökat personval SOU 1993:21 127 och Utvärderat s. personval SOU 1996:66 s. 84 f..

2.2.3¶Dubbelvalsavveckling

Det svenska valsystemet uppställer inte något krav på kandidat att en skall vara bosatt eller folkbokförd i den valkrets där han eller hon kandiderar. För att vara valbar i val till landstingsfullmäktige krävs dock att kandidaten är folkbokförd i någon de kommuner ingår av som i landstinget och för val till kommunfullmäktige gäller att kandidaten skall vara folkbokförd i kommunen. Det finns inte heller några begränsningar i fråga om hur många Valkretsar som en kandidat kan ställa upp Vidare är det tillåtet för en person att kandidera för än mer ett parti. Partierna har också frihet att i varje valkrets och kommun lansera så många listor som de vill. Att någon kandiderar för mer än ett parti torde knappast förekomma. Däremot förekommer det vid varje val att partier går fram med än mer en lista i en valkrets och att kandidater ställer i än valkrets. upp mer en En följd av denna ordning är att det förekommer att en kandidat blir vald, eller mer egentligt uttryckt, tar plats i namnordningen i än mer en valkrets. Eftersom kandidaten inte får representera än valkrets mer en

SOU 1999: 136 Det nuvarande personvalssystemet 37

finns regler avgör var kandidaten skall tillträda sitt mandat. Dessa

som regler går under beteckningen dubbelvalsavveckling och finns i 18 kap. 40, 43 och 46 vallagen. Reglerna innebär sammanfattningsvis följande. En kandidat som fått mandat på personröster i flera Valkretsar skall tillträda mandatet i den krets där hans eller hennes personliga röstetal är relativt störst. Om kandidaten har ett personligt röstetal på tio procent i krets ett, motsvarande 3 000 röster, och ett personligt röstetal

nio procent i krets två, vilket motsvarar 3 500 röster, tillträds mandatet i krets ett trots att väljarstödet där är mindre räknat i antal röster. Skulle kandidaten ha vunnit ett mandat personröster och ett

jämförelsetal enligt heltalsmetoden tillträds mandatet i den genom kretsen där det personliga röstetalet når upp till eller överstiger spärren. Om kandidaten fått mandat i flera kretsar grund av jämförelsetal blir det största jämförelsetalet avgörande för vilken valkrets mandatet skall tillträdas Därefter måste man fastställa vem som skall tillträda det mandat blivit ledigt. Detta görs med hjälp av ersättarregler som i

som korthet innebär att det lediga mandatet efter den som dubbelvalsavvecklats tillfaller den kandidat som stod tur att bli vald. Finns det kandidater kommit över spärren inte blivit valda

som men skall den med det högsta personliga röstetalet tillträda det lediga mandatet. Finns det inte några kandidater som kommit över spärren skall ersättaren för personvald kandidat utses enligt ett s.k. listtroget

en sätt med listans röstetal utgångspunkt, man tar då bara hänsyn

som men till de valsedlar från vilken den personvalda kandidaten fått personröster. Om den valda kandidaten fått sitt mandat utan att ha blivit personvald utses hans ersättare enligt det i riksdagsvalet hittills tillämpade sättet, vilket innebär att listroheten beaktas fullt ut.

Utförliga redogörelser för reglerna dubbelvalsavveckling finns i

om

1996/97:70 229 ff. och Utvärderat personval SOU 1996:66 prop. s.

85 ff. och 109 Se även RSV:s hemsida www.rsv.se/V al. s.

2.3¶Hur ersättare utses

För de ledamöter väljs skall också ersättare utses. Vid val till

som

riksdagen, landstingsfullmäktige och Europaparlamentet skall lika

många ersättare partiet har fått mandat, dock alltid minst tre.

utses som

För val till kommunfullmäktige gäller att fullmäktige före valet har bestämt hur stor andel av det antal mandat som varje parti får som antalet ersättare skall utgöra. Andelen f°ar vara högst hälften. Regler om utseende ersättare finns i 18 kap. 51-57 vallagen.

av

38 Det nuvarande personvalssystemet SOU 1999: 136

2.3.1 Ersättare för

riksdagsledamöter

Ersättama utses bland kandidater inte blivit valda. I första hand som bland sådana fått ett personligt röstetal överstiger som som personvalsspärren oavsett var och vilka partiets listor i valkretsen av de är placerade. Den med högst personligt röstetal utses först, den med näst högst röstetal utses därefter osv. Denna metod skiljer sig något från Personvalskommitténs förslag. Enligt det förslaget skulle en ersättare för en ledamot som blivit vald personröster alltid väljas från den lista på vilken den valda ledamoten fått flest personröster. Metoden tillämpades i försöksvalet 1994 och i Europaparlamentsvalet 1995. Nomineringsrätts- och valkretskommittén konstaterade i sin utvärdering att metoden tekniskt sett komplicerad och att var personvalsinslaget borde stärkas även vad utseende ersättare avser av och föreslog därför den metod tillämpades i 1998 års val. som Om inte alla ersättare kan utses på detta sätt används i stället den s.k. listtrogna metod som tillämpades också före personvalsreformen, dock med den modifieringen att ersättare för kandidat blivit en som vald på personröster skall tas från den lista vilken den valda fått flest personröster. Redogörelser för ersättarregler i 1996/97:7O 123 och ges prop. s.

Utvärderatpersonval SOU 1996:66 s. 85 ff.

2.3.2 Ersättare för

landstingsfullmäktige

Principema för hur ersättare utses överensstämmer i huvudsak med dem som gäller för utseende ersättare i riksdagsvalet. av

2.3.3 Ersättare för

kommunfullmäktige

Enligt 5 kap. 4 § kommunallagen bestämmer kommunfullmäktige hur stor andel ersättare som skall finnas för ledamöterna i kommunfullmäktige. Andelen skall vara högst hälften antalet ledamöter. För av ett parti som fått ett eller två mandat skall antalet ersättare alltid uppgå till två. Grundprincipen för att utse ersättare är densamma i övriga som val. För varje ledamot görs en sammanräkning för att utse ersättare. I första hand utses den kandidat, inte redan tagit plats som men som klarat spärren för personröster, i andra hand utses listtrogna ersättare enligt heltalsmetoden. Om ett parti har fått två mandat utses ytterligare ersättare enbart en för den ledamoten som har det högsta personröstetalet eller det högsta

SOU 1999: 136 Det nuvarande personvalssystemet 39

jämförelsetalet de två. När ersättarkvoten är I/3, 1/4 och 1/5 och ett

av parti har fått tre, fyra eller fem mandat ger denna minimiregel i vissa fall fler mandat än vad en tillämpning av ersättarkvoten skulle ge.

Om det efter sådana sammanräkningar visar sig att antalet ersättare

har utsetts understiger den bestämda andelen ledamöter och som

ersättare har utsetts för tre eller flera ledamöter görs för dessa samma ytterligare sammanräkning för att utse ersättare.

en

Är antalet ersättare fortfarande mindre än den bestämda andelen

av antalet ledamöter och har samma ersättare utsetts för fem eller flera ledamöter görs för dessa ledamöter ytterligare en sammanräkning för att utse ersättare.

Detta förfarande upprepas och ytterligare sammanräkningar görs for de ledamöter vilkas ersättare utsetts för sju eller flera, nio eller flera

så länge antalet ersättare understiger det antal som motsvarar osv. som den andel har bestämts. Kan inte någon eller inte tillräckligt många

som ersättare utses görs inget mer. För en redogörelse för kommunala ersättarregler Vissa valfrågor SOU 1994:30 s. 203 ff. och

se

Utvärderatpersonval SOU 1996:66 s. 95 ff.

2.4¶Vissa begrepp

2.4. 1 Personval sbe greppet

Det kan förefalla överflödigt att ta upp en diskussion rörande begreppet

personval efter det att ett personvalssystem tillämpats i fyra olika val i

vårt land sedan 1994. Det förhåller sig emellertid så att begreppet personval fortfarande används i något skilda betydelser i olika sammanhang. Det tycks vara så att personval ofta används för att beteckna ett valsystem som innehåller element som leder till en fokusering de enskilda kandidater ställer upp i valet. Sådana

som system kan sinsemellan mycket olika till sin uppbyggnad. I ett

vara valsystem det finska har väljarna frihet att rösta på ett stort antal

som kandidater partierna nominerat. Partiets inflytande på kandidatur-

som valet inskränker sig till nomineringsfasen. I övrigt är det helt väljarnas röster avgör vilka personer som skall representera partierna. När

som det finska valsystemet betecknas som ett rent personval är det främst det förhållandet att makten över personurvalet i så stor utsträckning ligger hos väljarna som avses. Ett valsystem med majoritetsval i enmansvalkretsar leder ofta till mycket kraftig fokusering de

en kandidater nominerats och ofta sägs sådana system just av detta

som

skäl vara personvalssystem. Väljamas möjlighet att påverka

kandidaturvalet inom ett parti i ett sådant system är däremot mycket

40 Det nuvarande personvalssystemet SOU 1999: l 36

liten efter det att partiernas nomineringsförfarande är genomfört. Vill

man ge sin röst till ett visst parti får man också acceptera den kandidat som nominerats. I den fortsatta diskussionen kommer rådet att använda

begreppet personval för att beteckna väljarnas möjlighet att vid ett val

påverka kandidaturvalet. Ett ökat personvalsinslag innebär med denna

terrninologiska utgångspunkt att inflytandet på kandidaturvalet

förskjuts från de nominerande instansema inom partierna till de väljare som personröstar. Att en sådan förskjutning sedan kan leda till en ökad fokusering på enskilda kandidater effekt förtjänster det råder

är en vars

delade meningar Somliga att personfokuseringen kan bidra

om. anser till att politikerna blir synligare och därmed stimulerar väljarna till att ta del i det politiska livet och den allmänna debatten. Andra att

menar

personifieringen kan inverka menligt på partistrukturen

och att personfrågor riskerar att skymma sakpolitiken. Just denna frågeställning är på sätt och vis central för den svenska debatten kring personval. de

En av

grundläggande förhoppningarna då personvalsreformen genomfördes var just att ett ökat personvalsinslag inom ramen för partivalssystemet

skulle medföra positiva effekter i form bättre kontakt mellan

av en väljare och valda.

Som rådet kommer att redovisa längre fram fick ett antal kandidater till såväl riksdag som kommunala beslutande församlingar personröster till ett antal som översteg personvalsspärren. I de fall dessa kandidater också förklarades invalda sägs de ha blivit personvalda eller valda på personröster. I något enstaka fall har en kandidat, som klarat spärren, tillträtt sitt mandat efter dubbelvalsavveckling. Även i ett sådant fall sägs vederbörande ha blivit personvald.

Slutligen bör begreppet mellanparti-personval nämnas. Härmed

avses att möjligheten att personrösta har en inverkan inte bara på kandidaturvalet inom ett parti utan att det har betydelse för vilket

en parti som väljaren ger sin röst jfr Mikael Gilljam, Vad är personval och vem röstar på person, Person och parti SOU 1993:63, red. Jörgen Westerståhl.

2.4.2¶Avvikelser

En del av diskussionen kring personvalsreformen efter 1998 års val har gällt vilka skillnader uppstått med avseende på dem blivit

som som valda jämfört med om det tidigare systemet tillämpats. Rådet har därför i samarbete med RSV gjort ett antal beräkningar för att belysa vilka avvikelser som uppkommit. I de fall kandidater som inte skulle ha blivit valda med det tidigare systemet har röstats på grund personliga

av röstetal sägs personröstema ha haft en direkt betydelse eller direkt

SOU 1999: 136 Det nuvarande personvalssystemet 41

efekt. I massmedia sägs de ibland ha blivit inkryssade. Personvalsreglerna kan också medföra en annan form av avvikelse på grund av att jämförelsetalen för kandidater inte nått till personvalsspärren

som upp kan påverkas att eller flera kandidater på lista har blivit

av en samma valda på personröster. Detta kallas för att personröstema har en indirekt efekt. För vissa andra avvikelser uppstår vid en jämförelse med

som det tidigare systemet finns inte någon vedertagen terminologi. Sådana avvikelser kommer i förekommande fall att kommenteras särskilt.

3¶Informationen fore 1998 års Val

Nomineringsrätts- och valkretskommittén undersökte närmare den infonnation om personval som lämnades inför försöksvalet 1994 och Europaparlamentsvalet 1995. Kommittén fann sammanfattningsvis att informationen varit bristfällig och att personvalet inte fått någon bredare täckning i massmedia. Av bl.a. dessa skäl framhöll kommittén att det angeläget med en massiv informationsinsats infor 1998 års

var val samt förordade att RSV skulle utarbeta en plan för utformningen av infonnationsinsatserna. Vidare poängterades partiernas ansvar för att skapa klarhet i frågor kring personvalet jfr Utvärderat personval SOU 1996:66 58 ff..

s.

3.1¶Riksskatteverkets information

På uppdrag av regeringen lade RSV fram en informationsplan i april 1997. Infonnationsinsatsema genomfördes planenligt. De riktade sig i första hand till väljarna. Särskilda åtgärder vidtogs dock för att informera bl.a. massmedia och partierna. Tillsammans med röstkorten distribuerades under tiden 26 augusti--2 september 1998 en folder med information röstningen till samtliga röstberättigade. Under samma

om tid fick hushållen också broschyren Nytt valsystem 1998 Nu kan du personrösta. Den sändes också till länsstyrelser, valnämnder, Posten, partierna och massmedia. Genom i dagspressen, pressmed-

annonser delande och presseminarium hade RSV dessutom upplyst om foldem och broschyren. Det förekom information om valet i radio och TV under tiden 26 augusti-19 september 1998. Såväl foldem som den del

broschyren som särskilt behandlade personröstning översattes till 14 av främmande språk och trycktes upp i en tabloidtidning som också innehöll ytterligare information på lätt svenska. Tidningen distribuerades till bl.a. invandrarbyråer, invandrarforeningar och medborgarkontor. Dessutom framställdes särskilt informationsmaterial för synskadade. Härutöver togs fram en översiktlig beskrivning av valsystemet "Val i Sverige 1998-1999 samt en regelsamling Slutlig

44 Informationen före 1998 års val SOU 1999: 136

sammanräkning 1998-1999 särskilt avsedda för bl.a. partier,

massmedia och intresserad allmänhet.

RSV och länsstyrelserna höll inforrnationsmöten för partierna. De flesta länsstyrelser hade också möten med lokala massmedia företrädare. Allt infonnationsmaterial fanns före valet tillgängligt på RSV:s hemsida. www.rsv.se/Val. På hemsidan fanns vidare bl.a. samtliga namnvalsedlar för partier som registrerat partibeteckning och anmält kandidater. Det som nu har redovisats är RSV:s informationsinsats i huvuddrag. Den mer exakta utformningen och omfattningen framgår av RSV:s promemorior 1997-04-18 och 1998-06-05 Dnr 2347- 97/920.

På uppdrag av RSV har SIFO gjort uppföljning i vilken

en av utsträckning svenska folket har uppmärksammat RSV:s information. Av denna undersökning framgår bl.a. att av samtliga tillfrågade

uppgav 74 procent att de fått eller sett information hur det går till att

om personrösta. Av denna grupp uppgav 50 procent att de fått information genom en broschyr och 40 procent att de fått den genom reklam i radio och TV. 15 procent sade sig ha tagit del av information

om personröstning genom annonser i tidningarna medan endast 5 procent hänvisade till ett politiskt parti som inforrnationskälla. I övrigt

uppgav 13 procent att de fått informationen från annat håll och 3 procent att de inte kom ihåg De tillfrågade har kunnat än ett alternativ. Av

ange mer dem som uppgett att de fått informationen RSV:s kanaler, dvs.

genom broschyr, annons samt radio och TV, hade 16 procent uppfattat RSV som avsändare. På RSV:s hemsida har det förutom allmän information funnits möjlighet att ta del av samtliga valsedlar för de partier

som anmält kandidater. Hemsidan hade vid utgången av maj 1998 haft över 67 000 besökare. Under valnatten hade sidan 100 träffar per sekund.

3.2¶Partiernas information

Samtliga partier vidtog inför valet åtgärder for att sprida information om det nya inslaget av personval i valsystemet. Informationen var riktad till den egna partiorganisationen, men också utåt till allmänheten. Frågan om partiernas inforrnationsinsatser har dock kommit att koncentrera sig främst på frågan om hur och i vilken omfattning partierna har informerat om de kandidater som ställt upp i valet.

Som nämnts inledningsvis framhölls i samband med utvärderingen av 1994 års kommunval och valet till Europaparlamentet år 1995 partiernas ansvar vad det gäller information till väljarna före valet. Partiernas valkampanjer borde, sades det, vara inriktade på att skapa klarhet för väljarna angående de personaltemativ som fanns att välja

SOU 1999: 136 Informationen före 1998 års val 45

mellan. Att partiernas i detta avseende betonades är inte ägnat ansvar förvåna med hänsyn till att kännedom hos väljarna om de olika att kandidaterna är viktig förutsättning för att det skall vara möjligt för en de väljare så vill att göra ett övervägt val mellan olika personer. I som de forskningsprojekt rådet initierat och getts ut i antologin som som Premiär för personval SOU 1999:92, ñnns material som behandlar hur partierna hanterat frågan. Det kan redan slås fast att information nu olika kandidater är, precis som antagits, en grundläggande om förutsättning för att påett meningsfullt sätt kunna utnyttja rätten att personrösta. Detta framgår undersökning visar att den av en som dominerande orsaken till att väljama avstått från att personrösta är bristande kunskap kandidaterna jfr bl.a. Sören Holmberg, Väljare om personkryssar och Folke Johansson Vem personröstar och varför i Premiär för personval SOU 1999:92. Vad gäller kandidatinforrnationen är bilden relativt splittrad så partierna sinsemellan visar stora skillnader i inställningen till att sätt att informera och föra fram enskilda personer. En skiljelinje går mellan om sidan Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet och å å ena andra sidan Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderata Samlingspartiet. Detta förefaller ha sin grund i bl.a. den allmänna

inställningen till personvalssystemet och personvalskampanjer inom respektive partiorganisation. Såväl riksdagsledamöter som personer

kandiderat i riksdagsvalet inom Miljöpartiet, Socialdemokraterna som och Vänsterpartiet är i varierande grad negativa till personval och anser personvalsinslaget i det svenska valsystemet bör minska, medan att förhållandet är det omvända i övriga partier jfr Martin Brothén i Väljare, kandidater och riksdagsledamöter tycker olika om

personvalet i Premiär för personval SOU 1999:92.

Denna skillnad i inställning till systemet lyser delvis igenom i de rekommendationer partierna utfärdade inför valet vad gäller som

personvalskampanjer. Av dessa framgår bl.a. att Vänsterpartiets partidistrikt förbjöds att stödja personvalskampanjer. I Socialdemokra-

riktlinjer att partidistriktens valledningar skulle förfoga ternas angavs kampanjmedel till enskilda och att valledningen i över som gavs samråd med kandidaterna skulle förfoga över hur pengarna skulle användas. Mönstret går igen också man studerar i vilken om utsträckning partierna har uppmanat sina kandidater att bedriva som personvalskampanjer. Inom Centerpartiet, Folkpartiet och Moderata Samlingspartiet har flertalet förbund och distrikt uppmanat till kampanjer medan så inte har skett alls hos Miljöpartiet och Vänsterpartiet jfr Gullan Gidlund och Tommy Möller, Finansiering av

personvalskampanjer i riksdagsvalet 1998 i Premiär för personval

SOU 1999:92. Inom Centerpartiet, Folkpartiet och Moderata

46 Informationen före 1998 års val SOU 1999: 136

Samlingspartiet har personvalskampanjer också varit vanligast medan sådana kampanjer förekommit bland Vänsterpartiets och

mest sparsamt

Miljöpartiets kandidater.

3.3¶Informationen

i massmedia

Massmedias insatser i samband med 1998 års riksdagsval har närmare studerats inom för de forskningsprojekt rådet initierat. I ramen som rapporten Mediema och personvalet i Premiär för personval SOU 1999:92 har författarna Kent Asp och Bengt Johansson funnit att

nyhetsmedia var centrala när det gäller medborgarnas möjligheter att få kunskap om det nya personvalssystemet. I dagspressen förekom särskilda satsningar med information kring det valsystemet. I

nya Sveriges Television SVT förekom enligt studien dock så få sådana särskilda informationsinsatser att det kan ifrågasättas SVT uppfyllt om de krav som finns i avtalet med staten. Mediestudien visar 1998 års att valrörelse inte präglades personvalet. Riksdagskandidatema fick inte av större uppmärksamhet i riksmedia än vid tidigare valtillfällen. I TV:s nyhetssändningar fick kandidaterna till och med något mindre uppmärksamhet. Lokalt däremot tycks medievalrörelsen ha varit något mer kandidatinriktad än tidigare. Totalt dock inte 1998 års sett var

medievalrörelse personinriktad än tidigare. När de politiska

mer sakfrågorna bereddes fick de t.ex. inte mindre utrymme. Nyhetsmediernas lokala valbevakning hade effekter på medborgarnas kandidatkännedom. Ju uppmärksamhet kandidaterna fick i lokala mer medier, desto bättre blev väljarnas kännedom kandidaterna. om Journalisterna uppfattade personvalet svårbevakat. Den svåraste som frågan var hur gör balanserad bevakning många olika man en av

personvalskampanjer. Många journalister i undersökningen kritiska

var till partiernas insatser.

3.4¶Personvalskampanjer

Information om enskilda kandidater innebär att någon form av

personligt kampanjmaterial måste användas för att väljarna

ge upplysningar som inte bara tar fasta på partiets sakpolitik utan också ger en bild av eller i vart fall elementära upplysningar om personerna som kandiderar. En de farhågor sedan länge kommit till uttryck av som i samband med förslag om att införa ett inslag personval i det av svenska valsystemet är att personval kan leda till överdriven en personifiering av politiken. Detta har ibland uttryckts risk för som en

SOU 1999: 136 Informationen före 1998 års val 47

amerikanisering varmed avsett att personfrågor får en sådan man dominans att de skymmer sakfrågor och att kändisskap och tillgång till blir betydelsefullt för möjligheten att bli vald än det stora resurser mer politiska budskap kandidaten framför. Inte minst har risken för som

påkostade och jippoartade personvalskampanjer utmålats som ett hot. I

det sammanhanget har också risken för att kvinnor skall komma att missgynnas framhållits. Det kan finnas skäl att något uppehålla sig vid begreppet personvalskampanj. Det finns inte någon helt klar och tydlig definition vad med sådan kampanj och det förekommer heller av som avses en inte i vallagstiftningen. Att begreppet är vagt medför vissa svårigheter i diskussionen kring personvalsreformen. Aktiviteter som av en person, eller parti, personvalskampanj kanske bedöms annorlunda anses som en andra. Ett exempel på denna problematik nämns Tommy Möller i av av rapporten Minskad particentrering och vitaliserad demokrati Partiemas nomineringsarbete iPremiär för personval SOU 1999:92. Där framhålls att 21 procent tillfrågade riksdagskandidater bedömt av de bedrivit utpräglad personvalskampanj medan ombudsmännen i att en partierna uppskattar att 12 procent kandidaterna bedrivit någon form av personvalskampanj. En tänkbar förklaring sägs vara att begreppet av personvalskampanj olikartad innebörd. ges Om väljer att under begreppet hänföra enbart sådana aktiviteter man där väljarna uttryckligen att rösta på en viss angiven uppmanas kandidat blir avgränsningen relativt snäv eftersom en kampanj kan fokusera mycket kraftigt viss kandidat utan att väljarna en uttryckligen kryssa just den kandidaten. Å andra sidan uppmanas att blir definitionen för vid begreppet personvalskampanj skall täcka om alla de kampanjaktiviteter där kandidater under valrörelse gör en personliga framträdanden i eller annan form. Varje politiker som en ställer i ett val och är aktiv under valrörelse skulle då sägas upp en bedriva personvalskampanj. Enligt rådets mening kan en lämplig avvägning personvalskampanj definiera sådana aktiviteter vara att som där kandidat under valrörelsen använt sig av personligt utformat en kampanjmaterial, dvs. där och/eller bild på kandidaten namn förekommit under förutsättning att det uppenbara syftet är att förmå väljarna lägga sin röst på vederbörande. Naturligtvis kan denna att avgränsning begreppet kritiseras. Det är dock viktigt för den av fortsatta diskussionen att uppmärksamma problemet och försöka skapa

ett någorlunda enhetligt begrepp.

48 Informationen före 1998 års val SOU 1999: 136

3.4.1 inför 1998 års val

Personvalskampanjerna

Riksdagsvalet

Valrörelsen inför 1998 års riksdagsval har på rådets uppdrag undersökts särskilt. Undersökningarna visar att den allmänna kampanjaktiviteten inte ökat nämnvärt jämfört med de närmast föregående valen. Däremot har personvalsrefonnen medfört

att nya kampanjmönster vunnit insteg bland del kandidaterna.

en av

Bland tillfrågade riksdagskandidater, enligt enkätundersökningen

Riksdagskandidat 1998, säger sig 53 procent varken ha haft något

personligt kampanjmaterial eller ha bedrivit någon personvalskampanj.

47 procent har uppgett att de haft tillgång till personligt kampanjmaterial. Det är dock endast 22 procent säger sig ha

som bedrivit någon personvalskampanj. Trots att nästan hälften

av kandidaterna hade personligt kampanjmaterial det alltså endast

var var femte kandidat som valde att genomföra personligt inriktad

en

kampanj. Den personliga kampanjaktiviteten varierar mellan olika

grupper. Män bedrev kampanjer i något större omfattning än kvinnor. Men skillnaden är inte särskilt stor. Spridningen är större mellan de olika partierna vilket framgår tabell

av

Tabell 3:1 Personvalskampanjer inom riksdagspartierna i procent

Källa: Riksdagskandidat 1998.

Vad gäller antalet kandidater som bedrivit personvalskampanj bör dock nämnas att ombudsmannen i partierna uppskattar att betydligt färre har bedrivit kampanj.

I övrigt bör särskilt nämnas att kandidater med hög listplacering, kandidater från storstadsregionema och kandidater med hög utbildning bedrev personvalskampanjer i störst utsträckning samt att svenska

SOU 1999: 136 Informationen före 1998 års val 49

kandidater i högre utsträckning än kandidater med invandrarbakgrund ägnat sig åt personliga kampanjer. De kandidater bedrivit personliga kampanjer har uppgett sig som aktiva under valrörelsen än vad övriga kandidater sagt sig vara mer

Kampanjaktivitetema har för personvalskandidatema främst

vara. författa debattartiklar och hålla mötesanföranden. Även bestått i att arbetsplatsbesök och kontakter via Internet kommer högt upp på listan över kampanjtekniker. Vad gäller innehållet i kampanjer som bedrivits enskilda kandidater under valrörelsen är skillnaderna mellan dem av valt personinriktade kampanjer och dem fört mer traditionella som som kampanjer störst när det gäller betoningen på personliga som kvalifikationer och politiska profilfrågor. Detta framgår av tabell egna 3:2 nedan jfr Martin Brothén, Personliga valkampanjer och Gullan Gidlund och Tommy Möller, Finansiering personvalskampanjer i av Premiär för Personval, SOU 1999:92.

Tabell 3:2 Varierande kampanjinnehåll. Andel kandidater som i mycket eller ganska stor utsträckning betonat olika kampanjteman

i sitt kampanjarbete procent

Alla Utpräglad Viss Ingen kampanj kampanj kampanj Egna politiska 73 55 36 49 proñlfrågor Personliga 28 15 5 13 kvalifikationer Partiets politik 92 93 79 86

Lokala/regionala 75 78 65 71 vinklingar på frågor Källa: Riksdagskandidat 1998.

Effekten att ha bedrivit personvalskampanj kan generellt sägas ha av en varit att kandidaten har uppnått ett bättre valresultat i förhållande till dem inte bedrev några kampanjer. Det finns också ett samband som mellan valresultat och hur aktiv kampanjen varit. Kandidater som varit mycket aktiva och nått ut i media, särskilt i TV, och de haft en som hemsida på Internet har uppnått framgångar i valet. Det finns egen således ett samband mellan Personvalskampanjer och valresultat jfr Folke Johansson, Vem personröstar och varför samt Anders Håkansson, Vilka kandidater vinner personval; båda iPremiär för personval SOU 1999:92. I detta sammanhang bör även

50 Informationen före 1998 års val SOU 1999: 136

mellanpartival-personval effekten uppmärksammas. I den nämnda

nyss uppsatsen "Vilka kandidater vinner på personval konstateras att möjligheten för väljarna att personrösta Alf Svensson sannolikt bidragit till Kristdemokraternas goda valresultat. Dock förefaller inte mellanpartival-personvaleffekten i övrigt inte ha varit särskilt utbredd, vilket Sören Holmberg konstaterat i uppsatsen Väljare personkryssar i Premiär för personval SOU 1999:92.

De kommunala valen

Mönstret för de kommunala valen avviker inte på något dramatiskt sätt från vad som framkommit beträffande riksdagsvalet. I undersökning

en som omfattar sju kommuner säger sig 14 procent tillfrågade

av kandidater ha bedrivit personvalskampanj, alltså en något lägre andel än i riksdagsvalet. Denna siffra kan för övrigt jämföras med motsvarande andel bland kandidaterna i försökskommunema

1994 som var 16 procent. De som har blivit invalda har bedrivit kampanj i större utsträckning än övriga. Det är framför allt inom Centerpartiet och Folkpartiet som kandidaterna bedrivit kampanjer. Lägst har intresset varit bland kandidater inom Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det föreligger i övrigt endast små skillnader mellan män och kvinnor i olika åldersgrupperingar. Förutom de 14 procent har bedrivit

som personvalskampanj har ytterligare 20 procent förklarat att de kan tänka sig att göra så.

Kampanjteknikema för personvalskampanjer skiljer sig inte

nämnvärt från valkampanjer i övrigt. Enligt den nämnda

nyss

undersökningen är de oftast förekommande tillvägagångssätten då det

gäller att kontakta väljarna att dela ut broschyrer och att hålla torgmöten. Detta överensstämmer med vad man fann vid motsvarande undersökningar i kommunvalet i försökskommunema 1994 jfr Folke Johansson, Vem personröstar och varför i Premiär för personval SOU 1999:92.

4¶Finansieringsñågor

4.1¶Bakgrund

Frågan partifinansiering har i Sverige inte varit särskilt

om omdebatterad och det saknas i stort sett lagregler och kontrollinstru-

på detta område. Än mindre har frågan enskilda kandidaters ment om finansiering varit föremål för diskussion, vilket naturligtvis är en följd

att personvalsinslaget i valsystemet tidigare varit i det närmaste

av obefintligt. Rådets direktiv kan inte anses medge att frågan om

partifmansiering tas upp till någon mer ingående behandling. Däremot det i uppdraget att undersöka personvalsreforrnen lett till att ingår om

ovidkommande ekonomiska faktorer påverkat utfallet valet och att

av överväga reglering på området utvecklingen visar sig i

en om

riktning. I detta avsnitt behandlas bl.a. finansiering av ogynnsam enskilda kandidaters kampanjer.

Frågan finansiering personvalskampanjer och redovisning av

om av kampanjmedel berördes vid flera tillfällen i det utredningsarbete som

föregick införandet personval. Ett genomgående krav var då att ett

av personvalssystem inte får leda till att ovidkommande ekonomiska faktorer kan komma att påverka valutgången.

Personvalskommittén uttalade i sitt betänkande Ökat Personval SOU 1993:21 att det inte kunde anses som något otillbörligt att enskilda eller intresseorganisationer uttryck sitt

personer gav politiska att ekonomiskt bidra till att en viss

engagemang genom kandidat blev vald; allt under förutsättning att det hela skedde under öppna former. Kommittén utgick också från att det inte var sannolikt att privat valfinansiering skulle anta sådana proportioner att det blev möjligt för enskilda kandidater att förlita sig på bidrag från utomstående för att bekosta kampanjer av större format. En reglerad valfmansiering skulle enligt kommittén knappast kunna innebära annat

införande beloppsmässiga begränsningar för kampanjer

än av eventuellt i kombination med redovisningsskyldighet. Detta skulle

en avvika från den svenska traditionen, som bygger på frivillighetens väg

52 F inansieringgiågor SOU 1999: 136

och dessutom avvika från vad som i motsvarande frågor gäller för partierna. Slutligen skulle det medföra att inte oväsentliga

resurser skulle få avsättas för att administrera kontrollapparat. Mot den

en bakgrunden fann kommittén sammanfattningsvis att det inte fanns tillräckliga skäl att införa regler om ekonomiska begränsningar för personvalskampanjer eller att ålägga kandidater skyldighet att

en redovisa för mottagna medel Ökat Personval SOU 1993:21 74 ff..

s.

Nomineringsrätts- och valkretskommittén redovisade i sitt betänkande Utvärderat Personval SOU 1996:66 utvärdering

en av försöket med personröstning i vissa kommuner i 1994 års val och i valet till Europaparlamentet 1995. Kommittén behandlade bl.a. frågan om valfinansiering och redogjorde bl.a. för en överenskommelse i finansieringsfrågan som träffats mellan de partier före valet 1994

som var representerade i kommunfullmäktige i Solna kommun. Avtalet innebar bl.a. en redovisning av egna medel kandidater på partiets

som kommunfullmäktigelista avser att använda i valrörelsen samt på

namn privatpersoner eller juridiska personer som bidragit med än 5 000

mer kr till partiet eller en viss kandidat. Kommitténs slutsats den

av genomförda utvärderingen var att det inte fanns skäl att överväga någon lagreglering på området och att i stället frivilliga överenskommelser mellan partierna borde uppmuntras jfr Utvärderat personval SOU 1996:66 s. 61 ff..

Frågan om det nya valsystemet kunde leda till att ovidkommande ekonomiska faktorer skulle påverka utfallet valet fick också särskild

av uppmärksamhet i riksdagen vid behandlingen den vallagen. I

av nya propositionen som föregick den nya lagen framhölls bl.a. vikten att

av det togs fram enhetliga riktlinjer för hur öppen och frivillig

en redovisning av kampanjmedel skulle ske. Det sades också att detta ansvar måste åvila partierna. Vidare framhölls att partierna inte kan ta ansvar för hur enskilda kandidater lägger sina personliga

upp kampanjer men att detta inte borde hindra partierna från att utforma generella rekommendationer om förfarandet prop. 1996/97:70 124

s. f.. Konstitutionsutskottet anslöt sig till detta uttalande och framhöll att det svenska valsystemet, trots ett ökat personvalsinslag även i fortsättningen kommer att bygga på att röstningen i första hand sker på parti och att det därför torde bli mindre intressant för utomstående att med ekonomiska bidrag försöka påverka enskilda kandidater än vad som är fallet i länder med utpräglat personvalsinslag.

mer Konstitutionsutskottet avstyrkte ett antal motioner i vilka det framförts

krav på en lagreglering finansiering valkampanjer och

av av redovisning kampanjmedel, framhöll vikten att utvecklingen

av men av på området följdes noga 1996/97: KU 16 5.17 .

F inansieringsfrågor 53

I länder med utpräglade personvalssystem finns ofta regler för mer kandidatfinansiering och redovisning av kampanjbidrag. För en internationell översikt jämför Gullan Gidlund, Att sätta gränser för makt i Premiär för personval SOU 1999:92. pengamas

4.1.1¶Partiernas hantering av kampanj- och finansieringsfrågor

Att särskild lagreglering för kandidatfinansiering saknas innebär en dock inte att området är helt oreglerat. Partierna har utfärdat mer eller

mindre detaljerade anvisningar för hur personvalskampanjer bör

bedrivas och gjort uttalanden i fråga kampanjfinansiering. Härtill om kommer såväl skattelagstiftning vissa stadganden i brottsbalken att som bestickning och mutbrott kan komma att aktualiseras beroende på om hur kampanj finansierats. I det följande lämnas en redogörelse för en dessa rekommendationer och lagregler. Som angetts gjordes i samband med införandet av personvalsovan systemet vissa uttalanden den innebörden att det borde ankomma på av partierna att utfärda riktlinjer bl.a. för finansiering personvalsav kampanjer. Samtliga riksdagspartier utfärdade inför 1998 års val rekommendationer i frågan. Dessutom framhölls i flera fall risken för icke önskvärda bindningar, eller vad uppfattas sådana att som som bindningar, kan uppkomma vid s.k. sponsring av enskilda kandidater. Partierna har gett uttryck för något skiftande kandidaternas syn frihet att hantera finansieringen personvalskampanjer. Socialdemoav kraternas rekommendation att alla medel för en personvalskampanjer skall förvaltas valledningen har inte någon motsvarighet bland av övriga partiers riktlinjer. Endast Moderata Samlingspartiet har uttryckligen angett form finansiering inte bör få förekomma; en av som kontantbidrag från juridiska personer.

Partiernas riktlinjer för kandidatfinansiering

Nedan återges i korthet utdrag partiernas riktlinjer för finansiering av ur personvalskampanjer. För utförlig genomgång av partiernas en rekommendationer och därmed sammanhängande frågor jämför Gullan Gidlund och Tommy Möller, Finansiering personvalskampanjer i av riksdagsvalet 1998 i Premiär för personval SOU 1999:92. Riktlinjer för personval antagna av Moderata Samlingspartiets partistyrelse: Personliga kampanjer kan finansieras med frivilliga bidrag, dock i form kontantstöd från juridiska personer. Den av

personliga finansieringen skall vid påfordran redovisas till respektive nominerande instans samt kunna redovisas ojfentligt. Dessutom hänvisas i riktlinjerna till överenskommelse mellan riksorganisaen tionen och förbunden samt till eventuella lokala överenskommelser. Socialdemokraternas partistyrelse behandlade och godkände en rapport i vilken togs rekommendation till valetiska riktlinjer, en som anslöt till vad partikongressen beslutat tidigare. Det ankom sedan på respektive partiorganisation att fastställa riktlinjerna i vilka följande uttalande gjordes om valñnansiering. Alla ekonomiska bidrag, till såväl partiet som till enskild kandidat, förvaltas berörd valledning. av Medlen disponeras valledningen i samråd med aktuella kandidater. av Bidrag som riktas till och används enskild kandidat skall redovisas av öppet.

Miljöpartiets partistyrelse antog bl.a. följande riktlinjer.

Partistyrelsen rekommenderar att personliga kampanjkassor och materiella tillgångar bil, kontor, utrustning m.m. i personliga valkampanjer bör redovisas till den organisation inom partiet som nominerat kandidaten. Samtliga bidrag eget kapital, från enskilda, ur företag eller organisationer skall redovisas liksom hur medlen använts för exempelvis reklam, ajischer etc. En preliminär redovisning skall göras per den 15 augusti 1998 för att därefter kunna redovisas ojfentligt. Respektive organisation avgör rekommendationen skall om gälla inom dess valansvar." Folkpartiets partistyrelse antog riktlinjer för personval där bl.a.

följande sades om finansiering personvalskampanjer. Partistyrelsen

av rekommenderar att kandidat till riksdag, kommun och landsting för folkpartiet liberalerna skriftligen redovisar inkomster och utgifter för kampanjen. Kandidaten ansvarar själv för inkomna redovisningar En etisk nämnd inrättades dit kandidater kunde vända sig för att få råd bl.a.

i frågan om extern finansiering.

Vänsterpartiet intog följande ståndpunkt i frågan finansiering om av personvalskampanjer. Partiets ekonomiska och andra får inte resurser användas till privata kampanjer vid sidan partiorganisationens av valkampanj. Medlem eller grupp medlemmar vid sidan av som av partiets valkampanj driver kampanj för viss kandidat skall som egen öppet redovisa alla intäkter för och utgifter för partiet, media och allmänhet Centerpartiet tillsatte före 1998 års val arbetsgrupp en som avgav rapporten Parti och person. I rapporten rekommenderas varje nivå i organisationen som har att nominera kandidater att ta fram ett policydokument vilket borde innehålla riktlinjer hur kandidaterna om skall förhålla sig till externa ekonomiska bidrag. Vidare anfördes i rapporten "Centerpartiet kan inte förhindra att enskilda kandidater tar

SOU 1999: 136 F inansieringsjrågor 55

externa ekonomiska bidrag eller externt stöd på annat sätt. De emot kandidater tar emot i valrörelsen måste vara som sponsorpengar medvetna de kan hamna i ett icke önskvärt beroende av om att Det står och fritt att satsa eget kapital i valrörelsen sponsorn. var en kandidaterna avråds från att driva sina valkampanjer med lånade men medel. Enskilda kandidater och kampanjorganisationer uppmanas att och ofentligt redovisa valrörelsens finansiering. Redovisningen oppet bör lämnas till valkommittén Kristdemokratemas partifullmäktige antog inför valet 1998 följande rekommendationer där det sades bl.a. Redovisning av sponsormedel i personvalet är viktigt. Det bör finnas finnas öppen redovisning en en inför partiorganisationen. Reklammedel annonser och direktreklam på 50 000 kr i riksdagsvalkrets skall bli föremål för sådan över redovisning och reklammedel på över 10 000 kr för de lokala valen. Rekommendationema visar att partierna hade relativt olika syn på kandidaternas frihet för finansieringen. Tre partier skilde att ta ansvar sig i fråga regleringens tvingande karaktär. I Socialdemokraut om

fall att partidistriktens valledningar förfogade över de

ternas genom kampanjmedel till enskilda och i samråd med kandidaterna som gavs beslutade hur dessa medel skulle användas. I Vänsterpartiets fall om

förbjöds partidistrikten att stödja personvalskampanjer. I Moderaternas

fall förbjöds enskilda kandidater att ta emot bidrag från juridiska Även i övrigt kom hanteringen av finansiering av personer. personvalskampanjer att skilja sig från parti till parti och från distrikt till distrikt bl.a. beroende att implementeringen av de centrala riktlinjer angetts i stor utsträckning överlämnades till de som ovan

regionala partiorganisationerna.

56 F inansieringsjrågor

Tabell 4:1. Regional reglering av valkampanjernas finansiering

procent.

Antal svarande: 157

Kommentar: Frågan löd: "Har distikteL/förbundet, utöver centralt beslutade regler, antagit egna regler eller anvisningar för finansiering kandidaternas av personvalskampanjer "

Källa Riksdagskandidat 1998 och Finansiering av personvalskampanjer i riksdagsvalet 1998 i Premiär fär personval SOU 1999:92.

Som framgår av tabell 4:1 avstod en majoritet de regionala partiav organisationerna från att anta regler eller riktlinjer utöver dem egna som fastslagits centralt.

4.1.2 i 1998

Finansiering av personvalskampanj er

års valrörelse

Rilcsdagsvalet

Som nämnts ovan visar undersökningar på ett samband mellan bra valresultat och att ha bedrivit personvalskampanj. Att bedriva personvalskampanj kräver resurser. Därmed är det intresse att av undersöka hur kostnadskrävande personvalskampanjema i 1998 års val var och hur finansieringen skedde. Såvitt gäller riksdagsvalet visar forskningsresultat att kostnaderna för personvalskampanjema höll sig på relativt låg nivå. Detta visas i en tabell 4:2. I omkring 80 procent av fallen stannade den uppgivna kostnaden under 25 000 kr. Kampanjer kostade över 150 000 kr som var mycket sällsynta. Lågbudgetkampanjer vanligast inom var Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Kostnaderna for personvalskampanjer i de kommunala valen i allmänhet ännu lägre nedan. var se Personvalskampanjema har således i det stora flertalet fall bedrivits med måttliga ekonomiska insatser. Detta stämmer också väl överens

SOU 1999: 136 F inansieringsjiågor 57

med vad framkommit i bl.a. massmedia och vid ett seminarium

som som rådet anordnat.

Tabell 4:2 Kostnad för personvalskampanjer-riksdagsvalet

Kampanj- Parti kostnad

V S C Fp M Kd Mp Ant %

10000 1 8 2 6 2 19 15 - - -

25 000 2 7 20 20 21 10 2 82 64 -

Källa: Riksdagskandidat 1998 och Finansiering av personvalskampanjer i riksdagsvalet 1998 i Premiär för personval SOU 1999:92.

Vem finansierade kampanjerna

Den vanligaste ñnansieringsformen var bidrag från den egna partiorganisationen. I alla partier utom Vänsterpartiet förekom bidrag till de kandidaterna for att bedriva personvalskampanj. Det fanns

egna dock stora skillnader mellan partierna och distrikten. Sammanlagt 36 av 160 distrikt och förbund besvarat enkät ekonomiskt stöd till

som en om kandidater betalade ut drygt 1,7 miljoner kr till personliga kampanjer.

framför allt partiernas "toppnamn, dvs. kandidater med hög

Det var listplacering fick stöd till sina kampanjer. Som framgår av fig. 1

som nedan Folkpartiet det parti satsade mest att ge sina

var som kandidater bidrag till personliga kampanjer.

58 F inansieringsfrågor SOU 1999; 136

Figur 4:1 De regionala partiorganisationernas totala ekonomiska stöd till personvalskampanjer.

Källa: Riksdagskandidat 1998 och Finansiering av personvalskampanjer i riksdagsvalet 1998 i Premiär för personval SOU 1999:92

Förutom stöd från de regionala partiorganisationema bidrog i

varierande grad sidoorganisationer som t.ex. ungdomsförbund och kvinnoförbund till kampanjfmansieringen.

Det förekom också andra ñnansieringsfonner än bidrag från de egna partiorganisationema och sidoorganisationer. Den vanligaste finansieringsformen, efter partianknutna bidrag, var att kandidaterna själva lade ut pengar för sin kampanj. Enligt uppgifter som inhämtats från de regionala partiorganisationema har det förekommit i sammanlagt 50 fall att kandidater lagt ut egna medel för sin kampanj. Detta var mest vanligt bland moderata kandidater 16 fall. I övrigt förekom det inom Centerpartiet 13 fall, Folkpartiet 10 fall, Kristdemokraterna 9 fall och Socialdemokraterna 2 fall. De belopp som kandidaterna själva lagt ut sina kampanjer är i det övervägande antalet fall relativt blygsamma. Det förekom också bidrag från enskilda och organisationer även om detta var mer ovanligt. Bidrag från enskilda synes ha gått främst till kandidater inom Folkpartiet och Moderaterna medan sådana

SOU 1999: 136 F inansieringsfrågor 59

bidrag inte alls tycks ha förekommit bland kandidater för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vad gäller bidrag från företag/organisationer har sådana förekommit i liten omfattning till kandidater inom Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Vad gäller bidrag från företag och organisationer har rapporterats att det förekommit tre fall av rent företagsstödda kampanjer, men det finns inga uppgifter om belopp eller bidragsgivare jfr Gullan Gidlund och Tommy Möller Finansiering av personvalskampanjer i riksdagsvalet 1998 i Premiär för personval SOU 1999:92.

De kommunala valen

Kostnaderna för personvalskampanjer lägre det kommunala

var planet än nationell nivå. Ungefär hälften av de kandidater som sagt sig ha bedrivit egna kampanjer i de kommunala valen har uppgett att de gjort detta utan några kostnader. I övrigt har flertalet kampanjer kostat under 5 000 kr. Cirka 5 procent av samtliga har drivit kampanjer som kostat mellan 5 000 och 10 000 kr. Ytterligare ett par procent av kandidaterna har drivit kampanjer till en kostnad på mellan 10 000 och 20 000 kr. Några enstaka kampanjer har varit dyrare. Partierna har finansierat ungefär hälften av personvalskampanjema. Den dämäst vanligaste ñnansieringskällan är kandidaterna själva. Av de kampanjer som kostat 20 000 kr eller mer har, med ett undantag, hälften betalats av partierna och hälften av kandidaterna själva. I ett fall har kampanjen fått bidrag av lokalt näringsliv.

4.2¶Skattemässiga konsekvenser

Beskattning av kampanjbidrag

Förhållandet mellan å ena sidan kampanjbidrag till kandidater som vill bedriva en personvalskampanj samt kostnader för att driva en sådan kampanj och å andra sidan det skatterättsliga regelsystemet har inte tilldragit sig någon större uppmärksamhet under det reformarbete som lett fram till det nuvarande valsystemet. Efter valet har frågan om avdragsrätten för kampanjkostnader kommit att aktualiserats. Det finns också skäl att något beröra intäktssidan dvs. frågan om beskattning av kampanjbidrag.

Det torde inte råda någon tvekan om att bidrag och förmåner som en kandidat erhåller utifrån för att bedriva en personvalskampanj är

60 F inansieringsfågor SOU 1999: 136

skattepliktiga. Vad som kan diskuteras är kampanjbidrag är att

om betrakta som gåvor vilka kan utlösa beskattning enligt de särskilda regler som gäller för gåvor eller om bidragen skall beskattas

som inkomst av tjänst. Avgörande för vilken beskattningsform skall

som komma i fråga är om bidraget är att bedöma som helt benefikt eller inte. Med benefikt avses att givaren inte får någon form

av motprestation. Det skall alltså röra sig om ren generositet. Endast om bidraget är benefikt kan gåvobeskattning komma i fråga. Om gåvan är remunatorisk, dvs. den grundas att mottagaren gjort en insats som givaren vill belöna, skall den beskattas som inkomst av tjänst. Om ett kampanjbidrag är att bedöma som gåva innebär det att bidrag upp till 10 000 kr är skattefritt men att det inte är möjligt att göra några avdrag för kampanjkostnader såvida inte mottagaren uppbär en skattepliktig ersättning för sitt deltagande i valrörelsen. Att så är fallet beträffande en kandidat som redan vid tiden för valrörelsen är invald i en beslutande församling och uppbär inkomst för sitt uppdrag framgår nedan. Om bidraget är att hänföra till inkomst av tjänst skall det beskattas fullt och arbetsgivaravgift betalas på bidrag från privatpersoner som överstiger 10 000 kr och på bidrag från juridiska personer som överstiger l 000 kr. Det är givaren som skall betala de sociala avgiftema. Förutom nu angivna frågor kan uppstå spörsmål om t.ex. skyldighet för mottagaren att betala egenavgifter.

Frågan om kampanjbidrag skall bedömas som inkomst av tjänst eller gåva har veterligen inte prövats. Det förefaller inte heller råda någon enighet i frågan bland expertis på området. Den avgörande frågan torde vara synen på i vad mån kampanjbidraget är en rent beneñk förmögenhetsöverföring eller inte. Därmed kan bedömningen kunna komma att skifta från fall till fall. Av betydelse är naturligtvis också hur överföringen av kampanjmedel läggs upp. Om bidrag överlämnas till ett parti med villkor att det skall användas för att stötta en viss kandidat uppkommer sannolikt en annan skattemässig situation än om bidraget lämnas direkt till kandidaten. En annan tänkbar situation är att ett parti väljer att bekosta en personvalskampanj för någon av sina kandidater. Det kan då ha betydelse ur skatterättslig synpunkt om vederbörande kandidat skall betraktas som anställd av partiet eller inte.

Avdragsrätt för kampanjkostnader

Ett skäl till att frågan om avdragsrätt för kampanjkostnader blivit uppmärksammad är att RSV, efter förfrågningar, i juni 1998 tillkännagav att det var verkets uppfattning att avdrag för kostnader kunde medges den som är riksdagsledamot men inte den som, utan att

SOU 1999: 136 F inansieringsjtågor 61

vara riksdagsledamot, deltar i en valrörelse för att bli invald i riksdagen. RSV hade stöd för sin bedömning bl.a. i rättsfallet RÅ 1986 ref. 30 där en riksdagsledamot medgivits avdrag för resekostnader i politiskt arbete under valrörelsen. Regeringsrätten ansåg att det ingår i

en riksdagsledamots arbetsuppgifter att hålla kontakt med väljarna i den

egna valkretsen och att delta i det partipolitiska arbetet. Avdrag för kostnader som är förknippade med den del av uppdraget borde då få ske. En person som inte är vald till riksdagen eller någon annan beslutande församling kan dock inte påräkna någon avdragsrätt, inte ens om vederbörande blir invald, eftersom avdrag enligt allmänna skatterättsliga principer medges endast för kostnader som är hänförliga till en förvärvskälla, inte för förvärv eller förkovran

av en förvärvskälla. Det nu sagda gäller inte bara kandidater till riksdagen utan sannolikt också kandidater i de kommunala valen.

I två riksdagsmotioner har frågan om avdragsrätt för kampanj-

kostnader tagits upp. I mot. 1998/99: Sk613 har Siw Persson, fp, anfört att det är en otillbörlig förmån för dem som redan är valda att de

medges avdrag för sina kampanjkostnader och att en så uppenbar

orättvisa måste rättas till på så sätt att kostnader för kampanjmaterial, förslagsvis 20 000 kr, görs avdragsgilla. I mot. 1998/99:Sk678 har Caroline Hagström, kd, hemställt att diskrimineringen av dem som bedriver valkampanj utan att vara riksdagsledamöter upphör och att reglerna om avdrag för kampanjkostnader ändras.

Skatteutskottet anförde i sitt betänkande, 1998/99:SkU10, med anledning av de ovan angivna motionerna bl.a. följande: "Enligt utskottets mening är avdragsrätten för riksdagsmännens kampanjkostnader en direkt följd av att riksdagsmännen erhåller en skattepliktig ersättning under sitt uppdrag och att uppdraget anses omfatta verksamhet under valkampanjer. I enlighet med deprinciper somgäller vid inkomstbeskattningen uppkommer dennai situation en avdragsrätt för de kostnader som är förenade med uppdraget. Beroende på hur uppdraget utformats torde motsvarande gälla för ledamöter i andra valda församlingar uppbär skattepliktig ersättning under sitt uppdrag. Även

som en kandidater som inte har en plats i den församling som valet gäller torde kunna ha rätt avdrag för sina kampanjkostnader om de uppbär en skattepliktig ersättning för sitt deltagande i en valkampanj.- Utskottets har förståelse för den kritik som

- motionärerna riktar mot de nuvarande reglerna och anser att det kan finnas skäl att överväga en förändring av skattereglerna i denna del, även om andra lösningar är tänkbara. Enligt utskottets uppfattning torde frågan om en eventuell förändring av de nu aktuella skattereglerna kunna aktualiseras i anslutning till regeringens överväganden med anledning av den översyn som Rådet för utvärdering av 1998 års val nu genomför. Någon åtgärd från riksdagen sida torde därför inte vara påkallad Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk613 och Sk678."

62 F inansieringsfâgor SOU 1999: 136

Avdragsrätt för bidragsgivare som är näringsidkare

En förutsättning för att givaren skall kunna göra avdrag för bidrag är att

dessa har ett samband med den verksamhet som företaget bedriver. Rena gåvor däremot är inte avdragsgilla. Exempelvis har ett börsnoterat

bolags bidrag till ett politiskt parti inte godtagits avdragsgillt RÅ

som 1965 Fi 1546. Om kandidat som får bidrag från ett företag på något

en sätt utför en motprestation t.ex. genom att använda bidragsgivarens

logotype e.d. på utskick kan däremot avdragsrätt tänkas föreligga.

4.3¶Risken för och

korruption mutlagstiftningen

4.3.1 Kan personvalet antas öka risken för

korruption

Frågan om ett personvalssystem skulle öka riskerna för korruption har som nämnts berörts i olika sammanhang under reforrnarbetet, dock utan att något förslag om reglering av kampanjfinansiering presenterats. Det har dock från gång till annan framhållits att utvecklingen kandidatfinansieringens område måste följas noga. Att partierna tar frågan stort allvar framgår bl.a. av att deras rekommendationer till kandidater

som avser att bedriva personvalskampanjer genomgående tar upp

frågan om hur kandidaten kan eller skall hantera problemet med att ta emot och redovisa externa bidrag. Forskningen har också tagit upp frågan jfr Gullan Gidlund, Att sätta gränser för makt i

pengarnas Premiär för personval SOU 1999:92 och där angivna litteraturhänvisningar och Madeleine Leijonhufvud, Juridisk Tidskrift 1996-97, nr s. 940 ff., Korruption ett svenskt problem samt samma förf.,

- Juridisk Tidskrift 1998-99, nr s. 338 ff., Korruption och parti-

finanser

I ett av de forskningsprojekt som rådet initierat har närmare

undersökts hur representanter för partiernas regionala organisationer ser på kopplingen mellan det svenska personvalssystemet och

pengarnas betydelse. En överväldigande majoritet av dem som tillfrågats, 82 procent, anser att pengarnas betydelse kommer att öka i politiken. Omkring 70 procent gör dock bedömningen att korruptionen inte kommer att öka medan 30 procent tror att så blir fallet. Svaren följer ett visst mönster. Företrädare för partier som har den mest

kritiska inställningen till personval är också mest benägna att tro ökad korruption. En stor majoritet av de tillfrågade är för någon form av reglering av personvalskampanjemas finansiering. Inte mindre än 72

SOU 1999: 136 F inansieringwågor 63

procent ansåg detta vara angeläget eller mycket angeläget. Däremot är tveksamheten större till direkt lagstiftning på området. 51 procent

anser inte att detta är angeläget medan återstoden finner det ganska angeläget eller mycket angeläget. Det är bland dem som tror en ökad risk för korruption som man finner anhängama av lagstiftningsmodellen. Inom samtliga partier finns en mycket stark uppslutning bakom kravet på

en offentlig redovisning av kampanjmedel. Se tabell 4:3 nedan.

Tabell 4:3 Andel som förordar offentlig redovisning av kampanjmedel regionala partiföreträdare

Parti angeläget Ganska Mycket

Källa: Finansiering av personvalskampanjer i riksdagsvalet 1998 i Premiär för personval SOU 1999:92.

Som framgår är det bland de moderata ombudsmännen som tanken offentlig redovisning har minst stöd. Totalt sett är det dock 92 procent

samtliga är klart för en offentlig redovisning. av som

4.3.2¶Den svenska mutlagstiftningen

Vad som närmast är av intresse i detta sammanhang är om och under vilka förutsättningar en kandidat som tar emot bidrag till sin

personvalskampanj gör sig skyldig till mutbrott och bidragsgivaren

om gör sig skyldig till bestickning. De aktuella straffbuden är 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § brottsbalken som har följande lydelse.

17kap. 7 § brottsbalken

Den som till arbetstagare eller annan som avsesi 20 kap. 2 § lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen, dömes för bestickning till böter eller fängelse i högst två år.

20 kap. 2 §

Arbetstagare som tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. dömsför mutbrott till böter eller fängelse i högst två år. Detsamma skall gälla, om arbetstagaren begått gärningen innan han erhöll anställningen eller efter det han slutat densamma.Är brottet grovt, döms till fängelse, lägst sexmånader och högst sexår.

Vad första stycketi sägs om arbetstagare skall också tillämpas på

ledamot av styrelse, verk, nämnd, kommitté eller annan sådan myndighet som hör till staten eller till kommun, landsting, kommunalförbund, församling, kyrklig samfällighet eller allmän försäkringskassa,

den som utövar uppdrag somär reglerat författning,i

den som är krigsman enligt lagen 1986:644 om disciplinförseelser av lcrigsmän,m. m. eller annan somfullgör lagstadgad tjänsteplikt,

den som utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts utövar myndighet och

den som i annatfall än som avsesi 1-4 på grund avförtroendeställningjätt till uppgift att för någon annan sköta rättslig eller ekonomisk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift.

Det kan inte komma i fråga att här i detalj redogöra för bestämmelserna. I stället får hänvisas till Lena Holmqvist m.fl. Brottsbalken, kap. 13-24, Stockholm 1998 och där angiven litteratur. Det skall dock nämnas att syftet med bestämmelserna bl.a. är att förmå till ett korrekt och lojalt fullgörande av en tjänst. Som tjänst i det sammanhanget avses också uppdrag som ledamot av riksdagen eller ñallmäktige. Vidare bör noteras att en förutsättning för straffansvar är att gåvan eller belöningen

otillbörlig. Någon definition av begreppet otillbörlig ges inte

skall vara i lagen och den närmare bestämningen av vad som är otillbörligt kan växla från tid till annan och vara olika beroende på verksamhetsområde. Om mottagaren förmånen har handlat i strid

av mot sitt uppdrag eller haft ett sådant syfte eller det är uppenbart att något annat än ett pliktenligt handlande varit avsett är det klart att gämingen varit otillbörlig. Om transaktionen inte har någon tydlig och konkret inriktning blir bedömningen svårare. Avgörande kan då vara om förmånen rent allmänt är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning. Den bedömningen i sin tur är starkt beroende av förmånens ekonomiska värde och beskaffenheten av den tjänst eller ställning som mottagaren har.

I rättsfallet RH 1995:99 prövades bl.a. frågan om en riksdagsledamot genom att erbjuda privata företag politisk information mot betalning hade gjort sig skyldig till mutbrott. Tingsrätten fällde till

SOU 1999: 136 F inansieringsfågor 65

I hovrätten ogillades åtalet bl.a. med hänsyn till att ansvar. riksdagsledamoten redan innan han valdes till riksdagen hade ägnat sig

sådan verksamhet, att ersättningen han fått inte var anmärkningsvärt hög i förhållande till arbetsinsatsen. Vidare fann hovrätten att det visserligen förelåg ett yttre samband mellan uppdraget som riksdagsledamot och de erbjudna tjänsterna men att det inte förelegat någon risk för pliktstridigt handlande.

I prop. 1998/99:32 EU-bedrägerier och korruption har regeringen föreslagit bl.a. att straffansvaret för bestickning och mutbrott utvidgas till att även det fallet att förmånen lämnas till någon annan än den

avse

tjänsteutövning riskerar att påverkas. Bakgrunden till den vars föreslagna lagändringen är bl.a. ett förslag att Sverige skall ratificera två protokoll till konventionen om skydd av EG:s finansiella intressen samt inom OECD utarbetad konvention mot korruption. En

en anslutning till dessa instrument kräver att de svenska straffbestämmelsema bestickning och mutbrott omfattar också det fall där

om förmånen inte tillfaller eller tillfalla den mutade själv. I den

avses förklarande rapporten till EU:s korruptionsprotokoll nämns som ett exempel på att förmån tillfaller annan att förmånen tillfaller ett politiskt

parti.

Lagrådet har i sitt yttrande över propositionen uttalat bl.a. "Allmänna bidrag från medborgarna till politiska partier måste anses ligga inom ramen för sedvänjan, även om de syftar till att politikerna skall bli valda för att genomföra en politik bidragsgivarna sympatiserar med eller till och med finner motsvara den

som egna plånbokens intressen, och kan inte anses generellt otillbörliga" I den angivna propositionen anslöt sig regeringen till uttalandet och anförde bl.a. "Ett bidrag till ett politiskt parti kan främja både partiets politiska målsättning generellt och gynna enskilda företrädare för partiet. Avgörande blir därför, som Lagrådet påpekar, om bidraget är att betrakta som otillbörligt och om det har samband med funktionärens tjänsteutövning i vid mening. Ett bidrag som inte är förenat med något villkor eller förbehåll får anses i första hand vara ägnat att främja partitets politik som sådan. Även sidoejfekt bidraget är att partiets företrädares politiska karriärer

om en av gynnas, kan detta inte anses utgöra en muta eller annan otillbörlig belöning i lagens mening. Detsamma måste ansesgälla om bidraget visserligen syftar till att uppnå ett visst politiskt beslut, men detta ligger i linje medpartiets politiska målsättning. Att ge bidrag till ett politisk parti för att främja partiets politik i ett eller annat avseende kan således inte ansesfalla inom det strajfbara området med den föreslagna regleringen. Annorlunda förhåller det sig t.ex. om bidraget kan kopplas samman med en tjänsteåtgärd företas av någon av partiets företrädare och som inte ligger inom

som ramen för genomförandet avpartiets politiska program. Det kan vara fråga om beslut

upphandling, tillstånd till att bedriva viss verksamhet,planbeslut m.m. I ett sådant om fall måste ett bidrag av någon betydelse till partiet kunna betraktas som en otillbörlig belöning och därmed falla inom det straffbelagda området. Lagrådet anför, som ett

66 F inansieringsfågor SOU 1999: 136

exempel, att om en politiker genomför en vapenajfär med vetskap att

om vapenleverantören lämnar ett stort bidrag till hans politiska parti, så kan detta inte betraktas som annat än tagande av muta. Gränsdragningen mellan de skisserade

nu typsituationerna kan naturligtvis inte göras helt klar. Också mindre renodlade situationer kan uppstå. Detta är emellertid något som gäller för mutlagstiftningen generellt. Det får således ankomma på rättstillämpningen att ytterligare klarlägga avgränsningen av det strajfbara området

Justitietskottet har i allt väsentligt anslutit sig till vad som uttalas i propositionen 1998/99:JuU16.

Lagförslaget och frågor med anknytning till detta har kommenterats i doktrinen prof. Madeleine Leijonhufvud Juridisk Tidskrift 1996-97,

, nr s. 940 ff., Korruption ett svenskt problem samt förf.,

- samma Juridisk Tidskrift 1998-99, nr s. 338 ff., Korruption och partifmanser. I den senare uppsatsen framhålls svårigheterna att med ledning av uttalanden i förarbetena finna klara kriterier som gör det möjligt att skilja ut bidragsgivning till politiska partier i de former som förekommer i dag från det efter en lagändring bestickning eller mutbrott

som straffbara området. Av bl.a. detta skäl sägs att det fordras att bidragsgivningen till politiska och partier och enskilda politikers kampanjkassor blir föremål för en reglering så att den straffrättsliga bedömningen av vad som är tillbörligt och inte tillbörligt kan göras på basis härav. Samtidigt framhålls att det finns anledning att förhålla sig skeptisk till regleringar av detta slag eftersom erfarenheter från andra länder visar att regleringar lockat till kringgåenden och många håll blivit en ren chimär. Avslutningsvis framhålls att öppenhet brukar anföras som ett grundläggande krav i skilda sammanhang där korruptionsrisker konstateras och följande uttalande görs. "Kanske är den bästa lösningen attjust att kräva en öppen redovisning av alla bidrag, och att därvid utnyttja den moderna tekniken så att informationen är snabb och enkelt tillgänglig för alla väljare. Med en sådan reglering skulle bedömningen ett

av om bidrag är otillbörligt eller inte kunna göras direkt beroende av om öppenhetskravet uppjjzllts. "

5¶Personvalets i 1998 års

genomslag

val

I detta avsnitt redovisas bl.a. material som belyser vilket genomslag personvalsmomentet fick i olika avseenden. Bl.a. redovisas hur många väljare personröstade i 1998 års val och vilka faktorer som haft

som betydelse för väljarnas ställningstagande. Vidare beskrivs vilka effekter

personröstema haft jämfört med ett system utan möjligheten till som personröstning. Dessutom kommer kandidaternas och väljarnas allmänna inställning till personvalet att behandlas närmare. Underlaget för det presenterade materialet utgörs främst av den offentliga valstatistiken, särskilda bearbetningar av sådan statistik utförd av RSV och sekretariatet samt forskningsrapporterna iPremiär för personval SOU 1999:92

.

5.1¶Hur många väljare personröstade

Rilcsdagsvalet

Av landets 6 603 129 röstberättigade röstade 5 373 575 väljare i 1998 års riksdagsval. Valdeltagandet uppgick därmed till 81,4 procent. Andelen väljare som i 1998 års riksdagsval personröstade på en kandidat i något de partier som tog plats i riksdagen var 1 533 705

av eller 29,9 procent. Fördelningen valkretsvis framgår av tabell 5:1 . nedan.

68 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

Tabell 5:1 Personrösteri 1998 års riksdagsval. Valkretsvis fördelning

Källa: RSV och SCB.

Personvalets genomslag i 1998 års val 69

Omfattningen av personröstningen varierade en hel del mellan de olika valkretsama. Stockholms län, Östergötland, Västmanland och Skåne var de Valkretsar som hade lägst andel personröstande väljare. De Valkretsar hade högst andel personröstande Gotland,

som Var Jönköping, Jämtland och Västra Götaland Det tycks finnas ett Visst samband mellan valkretsens storlek och andelen personröstande på så sätt att väljarna i de stora Valkretsar tenderar att personrösta i något mindre utsträckning än väljarna i de mycket små valkretsama. Det bör dock observeras att materialet exempel motsäger det nu

ovan ger som sagda. Jämför t.ex. Blekinge och Göteborgs kommun. Det finns i övrigt inte någon helt entydig förklaring till variationerna i personröstningens omfattning mellan de olika valkretsama. Det ligger i och för sig nära till hands att söka förklaring i hur rösterna fördelat sig på partier i

en respektive valkrets eftersom det råder relativt stora skillnader mellan de olika partiemas väljare i benägenheten att personrösta. Se tabell 5:2 nedan. Valkretsar där Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är starka borde då visa upp en lägre andel personröstande än Valkretsar där de borgerliga partierna är dominerande. Valstatistiken

ett Visst stöd för att ett sådant samband finns, dock med många ger enskilda undantag.

Tabell 5:2 Andel i procent av riksdagspartiernas väljare som personröstat i 1998 års riksdagsval

Källa: SCB.

70 Personvalets genomslag i 1998 års val

5.1.1¶De kommunala Valen

Landstingsvalet

Landstingsvalet brukar ibland beskrivas som det anonyma valet. Valstatistiken visar att denna beskrivning har ett visst fog för sig. Såväl det allmänna valdeltagande som personröstningens omfattning lägre

var än i övriga val som hölls 1998.

I landstingsvalet 1998 röstade 5 330 147 väljare 6 823 318 röst-

av berättigade. Valdeltagandet uppgick därmed till 78,1 procent. Andelen väljare som personröstade uppgick till 20,0 procent. Omfattningen av personröstningen skiljer sig en hel del mellan de olika landstingen och partierna. Dessa olikheter uppvisar samma mönster redo-

som ovan visats för riksdagsvalets del. Exempelvis personröstade sammanlagt 18,2 procent av väljarna i Stockholms läns landsting medan motsvarande andel for Jämtlands läns landsting 34,8 procent.

var Personröstemas fördelning partier framgår nedan tabell 5 :3.

av

Tabell 5:3 Andel i procent av riksdagspartiernas väljare som personröstat i 1998 års landstingval

Källa: SCB.

Valet till kommunfullmäktige

Erfarenheter från utlandet ger vid handen att antalet personröster i lokala val brukar vara större än i nationella och regionala val. I valet till kommunfullmäktige röstade 5 396 102 väljare, vilket innebär att Valdeltagandet var 78,6 procent. Andelen väljare personröstade

som var 35,2 procent. Också i Sverige var således personröstning vanligare i val på lokal nivå än i övriga val. De allmänna tendenser kunnat

som urskiljas beträffande riksdagsval och val till landstingsfullmäktige går

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 71

igen också i kommunvalet på så sätt att antalet väljare som personröstar generellt sett är färre i stora kommuner eller i kommuner i storstadsområden än i landsbygdskommuner. Den kommun som hade det lägsta deltagandet i personvalet var Sollentuna med 23,1 procent medan motsvarande siffra för Övertorneå 75,2 procent. Det skall dock

var framhållas att det finns åtskilliga undantag från detta mönster. Det är värt att notera att kommunerna inom Stockholms län skiljer ut sig markant sin låga andel personröstande väljare. Den genom-

genom snittliga andelen uppgår till 24,7 procent. Endast två av 26 kommuner kommer i riksgenomsnittet. De aktuella kommunerna är Nykvarn

upp och Österåker.

I 1994 års val till kommunfullmäktige genomfördes försök med personval i de sju kommunerna, Solna, Linköping, Vaggeryd, Helsingborg, Vänersborg, Östersund och Övertorneå. Det personvalssystem då tillämpades överensstämmer i huvudsak med det som

som användes i 1998 års val. I sex av de sju kommunerna ökade andelen väljare personröstade något. Se tabell 5:4.

som

Tabell 5:4 Personval år 1994 och 1998 i de sju försökskommunerna

Källa: Utvärderat personval SOU 1996:66 och SCB.

Vad gäller personröstemas fördelning mellan partierna följer denna också i kommunvalet samma mönster som i övriga val. Det var således vanligare också i valet till kommunfullmäktige med personröstning bland de väljare röstade borgerligt än bland dem som röstade på

som Miljöpartiet, Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Se tabell 5:5.

72 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

Tabell 5:5 Andel i procent av riksdagspartiernas väljare

som personröstat i 1998 års val till kommunfullmäktige

Källa: SCB.

5.1.2¶Vilka välj personröstade

argrupper

I detta avsnitt ges en översiktlig bild av vilka väljargrupper

som utnyttjat rätten att personrösta och vilka valt att inte göra detta.

som

Det kan inledningsvis konstateras att personröstningen vid 1998 års val blev relativt jämt spridd mellan olika socioekonomiska

grupper. Detta överensstämmer med vad Personvalskommittén antog och med vad som framkommit i samband med utvärderingen 1994 års

av kommunalval och 1995 års val till Europaparlamentet jfr Ökat Personval SOU 1993:21 s. 52, Utvärderat personval SOU 1996:66 samt Mikael Gilljam och Sören Holmberg, Sveriges första Europaparlamentsval.

Partitillhörighet och politiskt

engagemang

Det går en skiljelinje mellan de väljare som röstar borgerligt och övriga väljare så sätt att borgerliga väljare personröstade i högre utsträckning än övriga. Just partitillhörighet förefaller vara en av de enskilt viktigaste faktorerna för väljarens val att personrösta. Förklaringen till denna tydliga skillnad är sannolikt till stor del ideologiskt betingad eftersom inställningen till personval har mycket stor betydelse for

om väljaren utnyttjar rätten att personrösta eller inte jfr avsnitt 5.2. Väljare som stödde Centerpartiet eller Kristdemokraterna klart oftare än väljare som röstade på Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. En av förklaringama till denna skillnad torde

vara att motståndare till personval hade klart starkare tendens att avstå

en från att personkryssa än anhängare personval. Även politiskt

av engagemang spelade en roll. Engagerade väljare personröstade mest. Demokratins mest aktiva, förtroendefulla och kunniga väljare de

var

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i J 998 års val 73

som i störst utsträckning anammade den nya deltagandekanalen. Oengagerade, okunniga och misstroende väljare personkryssade mer sällan.

Geografiska faktorer

Personröstning är något vanligare på landsbygden än i storstäderna. Detta märks tydligast på de kommunala valen, men det finns ett sådant samband också för riksdagsvalets del. Allra tydligast framträder denna skillnad, för riksdagsvalets del, i Stockholms län där andelen väljare som personröstat är markant lägre än för övriga delar av landet. En nära till hands liggande förklaring, som också får stöd av forskningsresultat, är att väljare i mindre orter har en bättre kännedom om kandidaterna än vad storstadsväljarna har jfr bl.a. Folke Johansson, Vem personröstar och varför i Premiär för personval SOU 1999:92.

Kön och ålder

Kvinnor och män personröstade överlag i ungefär lika stor omfattning i 1998 års val. Också detta stämmer med vad som framkom efter de val där personröstning tidigare förekommit. Tidigare undersökningar har också visat att kvinnor varit mer positiva än män i sin inställning till personval. Denna skillnad tycks dock jämna ut sig då det gäller att rösta.

Vad gäller ålderns betydelse uppvisar forskningsresultaten inte att väljarens ålder skulle ha någon större inverkan på benägenheten att personrösta. I samtliga åldersgrupper låg andelen personröstande kring 30 procent med undantag för åldersgruppen över 70 år där andelen var 21 procent. Vad är särskilt intressant att notera är att det förefaller

som ha skett en förändring i sambandet ålder och inställning till personval. I tidigare undersökningar år 1992 fanns en klar tendens att äldre väljare

positiva till personröstning Detta positiva samband var mer än yngre. har sedan försvagats för att 1998 bli negativt. Förstagångsväljarna i åldersgruppen 18-22 år var då mest positiva till personröstning. En förklaring till denna förskjutning i attityd som förts fram av Henrik Oscarsson i Ålder och personröstning i Premiär för personval SOU 1999:92 är att ungdomsväljama i gruppen 18-30 år kände ett nyhetens behag inför det ökade personröstningsinslaget i 1998 års val, medan framför allt de äldre väljarna ogillade förändringen av valsystemet.

74 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

Utbildning och förvärvsställning

För samtliga val gäller att personröstning var något vanligare bland högutbildade än bland personer med enbart obligatorisk utbildning. Arbetslösa väljare personröstade i större utsträckning än dem hade

som arbete. Bland väljare med arbete fanns inte någon skillnad betydelse

av beroende på de arbetade privat eller i den offentliga sektorn. En

om viss övervikt för personröstande fanns dock bland offentligt anställda. Två särskilda yrkeskategorier, jordbrukare och småföretagare, uppvisade en betydligt högre andel personröstande än genomsnittet.

Väljare med invandrarbakgrund

Invandrare som blivit svenska medborgare personröstade i något högre utsträckning än genomsnittet och andelen var oberoende de

av om ursprungligen kom från ett nordiskt land, ett annat land i Europa eller från ett land utanför Europa.

5.2¶Närmare om till

attityder personvalet

En fråga av stort intresse då det gäller att försöka bilda sig

en uppfattning om det svenska personvalssystemets framtid är att undersöka olika gruppers attityd och inställning till systemet. Sådana undersökningar har genomförts och redovisats iPremiär för personval SOU 1999:92.

5.2.1¶Välj kandidater och

are, partifunktionärer

Vad först gäller den allmänna inställningen bland väljarna visar resultaten av olika undersökningar i såväl riksdagsval som kommunalval att väljarna var övervägande positiva. Personvalsinslaget i riksdagsvalet möttes en klart mer positiv än negativ inställning och det fanns en opinionsövervikt för det nya personvalssystemet i alla sociala och politiska grupper. 46 procent av tillfrågade väljare ansåg personvalsreformen bra och 16 procent ansåg den vara dålig. När det gäller framtida personval var den vanligaste åsikten, 44 procent, att behålla det nuvarande systemet. Åsikten att utöka personvalsinslaget, 14 procent, respektive att minska eller avskaffa det, 29 procent, stöddes av färre väljare jfr Sören Holmberg Väljare personkryssari Premiär för personval SOU 1999:92.

Personvalets genomslag i 1998 års val 75

Personvalets utfonnning tycks inte heller ha avskräckt väljare från att personkryssa. Mycket få intervjuade väljare ansåg att personvalet

krångligt eller svårförståeligt. var

I de kommunala valen var två tredjedelar av väljama positiva till personvalet i de allra flesta sociala och politiska grupper. Borgerliga väljare positiva än socialistiska.

var mer

Denna positiva övervikt för personvalstanken avspeglas inte fullt ut i Valdeltagandet. Visserligen var det 44 procent av väljarna som personröstade i något av valen, men för varje enskilt val var siffrorna betydligt lägre 29,9 procent i riksdagsvalet, 35,2 procent i valet till kommunfullmäktige och 29,0 procent i valet till landstingsfullmäktige.

Den i särklass vanligaste orsaken till att väljarna avstått från att personrösta både i riksdagsvalet och de kommunala valen var att de ansåg sig ha för dålig kunskap kandidaterna. Den näst vanligaste

om förklaringen för riksdagsvalets del var motstånd till personvalstanken. I de kommunala valen var motsvarande skäl att man litade på partierna.

Väljamas förklaring att de inte kände till kandidaterna understryks

resultatet från valundersökning inriktad kandidatkännedom i av en riksdagsvalet. Det var endast 44 procent av partiväljama 1998 som kunde någon kandidat i den egna valkretsen. Det är

namnge tillsammans med resultatet vid valet 1991 den sämsta siffran som någonsin uppmätts för kandidatkännedomen i svenska riksdagsval sedan mätningarna startade 1956. Kandidatkännedomen var även låg bland väljare personröstade. Bland dessa väljare var det endast 58

som procent som kunde namnge vem de röstat på jfr Sören Holmberg Väljare personkryssar och Folke Johansson Vem personröstar och varför i Premiär för personval SOU 1999:92.

Som framgått av föregående avsnitt hade väljarna överlag en förhållandvis positiv syn på personvalssystemet både mer principiellt och med dess utformning. I särskilda studier som inriktar sig på hur politiker och partiernas ombudsmän uppfattat personvalet framträder en

splittrad bild och framför allt avviker den i inte oväsentlig grad mer från väljarnas uppfattning enligt studierna.

En undersökning åsiktsöverensstämmelsen mellan väljare,

av kandidater med en kandidat avses i detta fall en person som kandiderade i riksdagsvalet utan att vara riksdagsledamot och riksdagsledamöter när det gäller inställning till personval visar en påtagligt bristfällig överensstämmelse mellan väljare och riksdagsledamöter. När det gäller det personvalssystem som användes i 1998 års val var väljama och kandidaterna klart mer positiva än riksdagsledamöterna. Åsiktema framtidens personval skiljer sig

om också klart mellan väljare och valda. Synen på personval är mycket mer åtskild och partipolariserade bland riksdagsledamöterna. Bland

76 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

väljarna finns av konsensus kring att det nuvarande systemet "är

mer lagom. Bland riksdagsledamöterna var det hela 41 procent som ville minska eller avskaffa personvalsinslaget. Motsvarande andel var enbart 34 procent bland väljarna. Bland väljarna den vanligaste åsikten att

var det var lagom med personval som det var 1998 50 procent. Den åsikten delades av endast 30 procent av ledamöterna. Tanken att öka personvalsinslaget var relativt populär bland ledamöterna. Den stöddes av 29 procent. Bland väljarna hade utökning personvalsinslaget

en av dock bara stöd av 16 procent.

Den forskare som utfört studien, Martin Brothén, använder

en liknelse från försvaret när han sammanfattar resultaten. Väljarna var tillfreds med personvalet som det var 1998. De vill ha på stället marsch. Riksdagsledamöter från Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna vill däremot minska personvalsinslaget och lystrar till kommandot helt om marsch medan ledamöter från Folkpartiet och Moderaterna vill öka personvalsinslaget och alltså lystrar till stridsropet framåt marsch. Riksdagsledamöter från Centerpartiet och Kristdemokraterna förenar sig med väljarna och vill ha på stället marsch jfr Martin Brothén, Väljare, kandidater och riksdagsledamöter tycker olika om personvalet i Premiär för personval SOU 1999:92.

Kommunpolitikernas inställning till personvalssystemet är

mer positiv än riksdagsledamötemas. En tredjedel anser att personvalsinslaget är lagom och en tredjedel vill ha enbart partival eller minska personvalsinslaget avskaffa det och en fjärdedel vill öka personvalsinslaget. Politiker i de borgerliga partierna är generellt sett mer positiva än företrädare för Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet Folke Johansson Vem personröstar och varför i Premiär för personval SOU 1999:92.

Omudsmännen inom partierna har en förhållandevis positiv syn personvalet. Av de tillfrågade ansåg 63 procent att systemet var bra medan 26 procent ansåg det vara dåligt. Ombudsmännens synpunkter följer de partiernas inställning i frågan. Även ombudsmännens

egna framtida förväntningar på personvalssystemet har undersökts. Rent generellt tror mer än hälften att partiernas inflytande kommer att minska. De flesta anser det dock osannolikt med en utveckling mot illojala ledamöter. En majoritet, 78 procent, tror att kändisfixeringen kommer att öka. Vad gäller förväntningarna att personvalssystemet skall leda till bättre kontakter mellan väljare och valda tror hela 83 procent att detta kommer att bli fallet och 72 procent anser att politikernas lyhördhet kommer att öka. De angivna siffrorna är de genomsnittliga och även här kan sägas att partiets allmänna inställning till personval förefaller avspegla sig i förväntningarna för framtiden. Exempelvis tror Centerpartiets ombudsmän på positiva effekter medan

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 77

Förhållandet är det motsatta för Vänsterpartiets ombudsmän jfr Tommy Möller, Minskad particentrering och vitaliserad demokrati Partiemas nominerings- och kampanjarbete i Premiär för personval SOU 1999:92.

5.2.2¶Massmedia

Mediernas valrörelsebevakning förändrades inte på något genomgripande sätt personvalet. Personvalet fick alltså ingen större

av uppmärksamhet till medias valbevakningen i dess helhet.

om man ser Värderingen i huvudsak neutral med viss övervikt för kritiska

var en omdömen. Detta gäller särskilt for kvällspress samt radions och televisionens nyhetsprogram. I både morgonpress och kvällspress fanns

tendens till positiva omdömen i sammanhang där kandidater en mer

och kampanjer behandlades än där personvalet som system uppmärk-

sammades. Detta sist nämnda gällde dock inte för etermedia där några positiva inslag inte påträffats i inslag som tagit upp kandidater och kampanjer jfr Kent Asp och Bengt Johansson Medierna och personvalet i Premiär för personval SOU 1999:92.

5.3¶Personrösternas för

betydelse

kandidaturvalet

I detta avsnitt redovisas hur kandidaturvalet påverkats av personröstema. Det är då naturlig utgångspunkt att jämföra med hur

en kandidaturvalet skulle ha sett ut i det tidigare valsystemet där i princip listordningen avgörande. Man talar ibland om effektiv

ensam var personröstning och med detta begrepp att personröstema föranlett

avser ett annat kandidaturval än om några personröster inte avgetts. Nomineringsrätts- och valkretskommittén införde begreppet direkt betydelse för denna effekt jfr avsnitt 2.4.2. Som exempel på ett fall där personröstema i 1998 års riksdagsval hade direkt betydelse kan nämnas valutgången för Folkpartiet i valkretsen Göteborgs kommun. Folkpartiet fick ett mandat i kretsen som besattes med kandidaten Eva Flyborg. Hon skulle inte ha tagit plats i riksdagen utan det ökade personvalsinslaget. Ett exempel där en person väljs på personröster utan att dessa kan sägas ha haft direkt betydelse är valutgången för Vänsterpartiet i valkretsen Stockholms kommun där partiet i riksdagsvalet fyra mandat. Gudrun Schyman valdes person-

vann röster skulle, även hon inte kommit upp till personvalsspärren

men om

78 Personvalets genomslag i 1998 års val

Åx 2 A 3 Åk o av o

3 HV o ö

e S 3 E å

o a

3 9

å

o Vr v I o o o

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 79

på åtta procent av rösterna för partiet i kretsen, ändå ha blivit vald på grund av listordningen. Härutöver talar man också om personröstemas indirekta betydelse för kandidaturvalet. Med detta avses att personröstema får betydelse för de jämförelsetal som räknas fram för kandidater inte blivit valda på personröster.

som

Persomøalssystemet har även medfört andra effekter bl.a. i form av ändrad ordning bland de kandidater som valts, dubbelvalsavveckling och utseende ersättare. I tabell 5.6 nedan finns en sammanställning

av

visar förändringarna i riksdagsvalsresultatet om det tidigare som systemet utan personval hade tillämpats.

5.3.1¶Några statistiska uppgifter

Riksdagsvalet

Av samtliga 4 700 kandidater ställde i riksdagsvalet fick

ca som upp 141 olika ett personligt röstetal som var lika med eller större

personer än spärren på åtta procent.

Av dem klarade spärren blev inte alla invalda i riksdagen vilket

som beror på att partiets mandat inte räckte till för att alla kandidater som kommit över spärren skulle ta plats i riksdagen. Sammanlagt blev 87 ledamöter valda på personröster, tagit plats genom

varav en dubbelvalsavveckling. Flertalet av dessa skulle ha blivit valda på grundval listordningen personval inte hade tillämpats. I tolv fall

av om har listordningen kommit att frångås. Detta kan också uttryckas som att väljarna i dessa tolv fall gjort en något annan bedömning än partiernas nominerande instanser.

Det sagda framgår i detalj tabell 5.7. Ur tabellen kan för

nu mer av det första utläsas att kandidater, invalda i riksdagen, namnordnats på personröster i sammanlagt 116 fall. Emellertid har i ett antal fall en och

kandidat rangordnats med hjälp av personröster i flera samma Valkretsar. Om bortser från de fall då ersättarna för dessa

man kandidater tar plats dubbelvalsavveckling utan att ha fått ett

genom personligt röstetal på över åtta procent framgår alltså att 87 kandidater personvalts in i riksdagen. En av dessa, Mikael Oskarsson, har tillträtt sitt mandat på grund dubbelvalsavveckling. Av de 87 personvalda

av kandidaterna skulle 75 ha kommit in på grund av listordningen om det gamla listtrogna systemet tillämpats medan tolv tagit sig förbi partiernas rangordning. Dessa tolv kandidater har i tabellen markerats med fet stil. Det bör i detta sammanhang också nämnas att personvalssystemet lett till att en kandidat, Anders Karlsson, Skåne V., som

80 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

visserligen stod på valbar plats, hade blivit utslagen Kent Härstedt,

av om han inte själv klarat personvalsspärren.

De sammanlagt 87 personvalda kandidaterna motsvarar 25

ca procent av riksdagens ledamöter medan de tolv som valts helt med frångående av listordningen utgör 3,4 procent. De 30 procent

ca av väljarna som personröstat kan sägas ha utsett fjärdedel riksdagens

en av ledamöter och i tolv fall korrigerat partiernas nominerande instanser. Något fall av avvikelse på grund av indirekt effekt har inte förekommit i riksdagsvalet. Däremot förekom detta i 64 fall i valet till kommun-

fullmäktige.

Variationema mellan partierna är dock relativt stora vad gäller antalet personvalda kandidater. Fördelningen är följande.

Moderatema: Av 82 ledamöter är 23 personvalda 28%

Det kan vid en första anblick verka något förvånande med den låga andelen personvalda kandidater bland Kristdemokraterna. Detta torde dock ha sin förklaring i att utomordentligt stor andel

en av personrösterna inom partiet kom att tillfalla partiledaren Alf Svensson, som kandiderade i samtliga Valkretsar. Att samtliga ledamöter i Centerpartiet och en hög andel inom Folkpartiet valts på personöster stämmer väl med den positiva inställningen till personval som finns inom dessa partier. På motsvarande sätt är den låga andelen personvalda ledamöter bland Socialdemokraterna sannolikt

en återspegling av det lägre intresset för personval bland socialdemokraterna. Vad som kan vara något ägnat att förvåna är att Miljöpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet ligger ungefär nivå. Man

samma bör dock erinra sig att partier med få mandat naturligtvis lättare kommer upp i en hög andel personvalda ledamöter än ett parti

som besätter många mandat. Skillnaden mellan t.ex. Moderaterna och Vänsterpartiet kan därför på sätt och vis sägas större än vad

vara siffrorna ovan anger.

Personvalets genomslag i 1998 års val 81

Tabell 5.6 Förändringar i riksdagsvalsresultatet 1998års

kommun Bo BarbroWesterholm kommun YvonneRuwaida EvaLarsson

Johansson

ErsättarenM-BWtasfrån rikslistanAl.stodenbart laetslistan. AndersKarlsson BengtSilvferstrand Ändradordning. AnnikaNilsson LenaLarsson Silfverstrand AndersKarlsson södra norra ochöstra kommun orstensson V. Värmlandslän rikslistan. Ersättaren, tasMJ, från COPstodenbart lcretslistan.

KällazRsV.

82 Personvalets genomslag i 1998 års val

3 3 E e

m m m 2 2 H m

O a h A m E E U E n

u u q m q m O M 4 m u m m w w

m x m m 4 m v m m a v

m.. O m m a U x m M A m m E

z U m n M n. U m m a A w U M m O 4. O ä Z w 0 å m . . . d d d d .m .m .m .o .n .w .o

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 83

Valet till kommunfullmäktige

I 1998 års val till kommunfullmäktige valdes sammanlagt 13 388 ledamöter. Av dessa valdes 2 904 ledamöter på personröster, vilket motsvarar en andel på 21,7 procent.

Personröstema ledde till sammansättning av kommunfull-

en annan mäktige än vad ett rent listsystem skulle ha gjort i 175 av landets 289 kommuner. Förändringen i varje enskild fullmäktigeförsamling är dock relativt liten. Det totala antalet avvikelser uppgår till 301. I denna siffra ingår dock inte enbart sådana fall där kandidat gått förbi en högre

en placerad kandidat på grund fler personröster, utan också avvikelser

av

uppstått följd reglerna indirekt effekt 64 fall och som som en av om dubbelvalsavveckling 8 fall. Antalet fall där avvikelsen innebär att en kandidat slagit ut enbart i kraft ett högre personligt röstetal

en annan av uppgår till 229 vilket motsvarar direkt effekt 1,71 procent. Detta

en kan jämföras med den direkta effekten i riksdagsvalet som uppgick till 3,4 procent 12 349. I bilaga 3 tabell 16 finns en sammanställning

av över de kommuner där personröstema lett till förändrad samman-

en sättning fullmäktige. Dessutom framgår bl.a. för vilka partier

av förändringarna gäller.

5.3.2 Särskilt de största valkretsama

om

Landets 29 riksdagsvalkretsar varierar sinsemellan mycket i fråga om antalet röstberättigade. De flesta valkretsama hade inför 1998 års val

antal röstberättigade varierade mellan 110 000 och 340 000. ett som ca Två valkretsar skilde ut sig tydligt på grund av sin storlek. Stockholms kommun och Stockholms län hade över 500 000 respektive 700 000 röstberättigade. Röstetalen för partierna i absoluta tal är också höga i förhållande till övriga valkretsar. Åttaprocentsspärren uttryckt i antal röster varierar således betydligt från valkrets till valkrets och från parti till parti. Ju högre röstetal ett parti har i valkrets desto högre blir

en spärrnivån. Eftersom det finns ett samband mellan antalet röstberätti-

valkrets och röstetalen för partierna i valkretsen återfinner gade i en

också de högsta personvalsspärrama, i antalet röster räknat, i de man

valkretsama. Landets fyra största valkretsar räknat efter antalet stora röstberättigade är Stockholms kommun, Stockholms län, Göteborgs kommun och Östergötland. Röstestetalen för de största partierna i dessa kretsar, Moderata Samlingspartiet och Socialdemokraterna, varierar mellan 6 180 och 15 920 röster. De två faktorer som kan leda till höga

84 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

spärrtal är alltså i första hand stort antal röstande i kretsen och partiets stöd bland väljarna i kretsen. Då dessa två faktorer samverkar kan det leda till mycket höga spärrtal i t.ex. stockholmskretsama, där det som för kandidaterna i de två största partierna, Moderata Samlingspartiet och Socialdemokraterna fordrades ett personligt röstetal på mellan ca 9 500 och 16 000 röster. Inte någon kandidat i något parti i Stockholms län hade över 16 000 röster. Alf Svensson, kom närmast med 15 770. Redan före valet 1998 uttrycktes farhågor för att spärrnivån för vissa partier i de största kretsarna skulle bli så hög att möjligheten för en kandidat i ett sådant parti att bli personvald i praktiken var obefintlig. I riksdagsmotionema 1996/97:K20 och K206, föreslogs av detta skäl att någon personvalsspärr över huvud inte skulle gälla för kandidater i stockholmskretsama. Om ett parti vinner många mandat i stor valkrets är det mycket en osannolikt att partiets samtliga mandat skall kunna besättas med personröster med en spärmivå på åtta procent. Anledningen är huvudsakligen att det fordras ett så högt röstetal för att komma i upp spärrnivån att antalet personröster helt enkelt inte räcker till jfr Ökat Personval SOU 1993:21 s. 126. Man kan därför säga att systemet i någon mån särbehandlar stora partier i stora Valkretsar. Detta har dock tidigare inte ansetts utgöra något hinder för att ha spärregel i samma både stora och små Valkretsar. Erfarenheterna från valet 1998 visar heller inte på någon påtaglig skillnad i antalet kandidater har blivit som valda på personröster i stora respektive mindre Valkretsar. Däremot är andelen personvalda kandidater lägre i de största valkretsama än i övriga. Det har också i diskussionerna runt personvalet gjorts gällande att de röstetal i stockholmskretsama mot spärr på åtta som svarar en procent är så höga att det i praktiken är omöjligt för andra än mycket välkända politiker, t.ex. partiledare och motsvarande, nå som att spärren i de större partierna. I Stockholms kommun motsvarade åttaprocentsspärren för Moderata Samlingspartiet ll 808 röster. Endast Carl Bildt fick ett röstetal högre. De kandidater kom som var som dämäst i fråga om antalet personröster Anna Kinberg med 2 609 var röster och Beatrice Ask med 577. För Socialdemokraternas del motsvarade spärren 9 542 röster. Ingen kandidat fick så många personröster. Närmast var Pierre Schori och Nalin Baksi med 5 479 respektive 4 896 röster. I Stockholms län uppgick spärren för kandidater i Moderata Samlingspartiet till 15 920 röster. Närmast var Lars F Tobisson med 10 342 röster. För Socialdemokraternas del var spärren 14 406 röster. Närmast var Ingela Thalén med 12 230 röster. I debatten har den åsikten har framfört att det inte är

rimligt att

kandidater samlat åtskilligt fler personröster än kandidater som som klarat spärren i mindre Valkretsar inte blir personvalda. En annan

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 85

synpunkt framförts är att det är i det närmaste omöjligt för en

som

att nå till så stora väljargrupper som det blir fråga om utan att person behöva tillgripa mycket omfattande och kostsamma personvals-

kampanjer. Risken för att personvalsinslaget helt kommer att gå

förlorat i de största valkretsama har också framhållits.

5.4¶Kandidategenskaper

I detta avsnitt granskas ett antal faktorer som har antagits ha betydelse för hur många personröster kandidat f°ar. Erfarenheter från utländska

en valsystem med personvalsinslag liknar vårt visar att kandidater

som

är placerade högt på partiernas valsedlar i regel får flest som personröster. En förklaringarna till detta är att partierna ofta placerar

av erfarna och därmed för väljarna bekanta politiker högt listan.

mer Undersökningar 1998 års riksdagsval visar att Sverige inte är något

av undantag i detta avseende. Listplacering är alltså viktig faktor i

en sammanhanget. Andra faktorer i varierande grad antagits ha

som betydelse är kandidatens gnipptillhörighet kön, ålder och etniska

som bakgrund. Härtill kommer, konstaterats ovan att det har viss

som

betydelse kandidaten bedrivit personvalskampanj eller jfr

om Anders Håkansson, Vilka kandidater vinner på personval", Lena

Kön och personröstning, Henrik Oscarsson, Ålder och

Wägnerud,

personröstning, samt Maritta Soininen och Henry Bäck, Invandrarkandidatema i personvalet, alla i Premiär för Personval SOU

1999:92.

5.4.1¶Listplacering

Att kandidat är placerad på Valbar plats har hittills brukat innebära

en

han eller hon får sådan placering valsedel att kandidaten att en en kommer bli invald partiet får i vart fall så många mandat som

att om vid det föregående valet. Eftersom listplaceringens betydelse har blivit något mindre sedan möjligheten till personröstning infördes har också begreppet Valbar plats kommit att bli tvetydigt. Allra tydligast är

mer detta i de fall ett parti kan räkna med att få endast ett mandat. I det tidigare systemet innebar placering på Valbar plats då att kandidaten placerades högst på partiets lista i den aktuella valkretsen. Förstahandskandidaten garanterad inval under förutsättning att partiet tog minst

var

mandat. I det nuvarande systemet kan förstanamnet inte samma ett

säker på inval eftersom någon längre på listan kan före sätt vara ner

grund flest personröster. Detta är just vad hänt i bl.a. de tolv

av som

86 Personvalets genomslag i 1998 års val

fall i riksdagsvalet 1998 där personröstema kastat partiernas om nomineringsordning. Som framgår nedan tabell 5:8 har i flertalet fall av den valda kandidaten varit placerad 2 på listan. I endast två fall som nr har kandidater med lägre placering kommit att slå högre en ut en placerad kandidat. I samtliga fall utom Skåne V. har det aktuella partiet vunnit ett mandat i valkretsen. De kandidater slagits ut har i 10 fall som stått som nr 1 på listan, i ett fall 2 och i ett fall som nr som nr I övrigt visar de tolv fallen olika konkurrenssituationer. I fem upp fall slog utmanare utanför riksdagen ut sittande riksdagsledamöter, i fyra fall fanns det inte någon sittande riksdagsledamot för partiet i valkretsen eller så kandiderade denne inte i valet och i fall tre

försvarade riksdagsledamöter sin plats mot riksdagsledamot

en annan som nominerats som partiets förstanamn. I dessa tre fall förlorade partiet samtidigt ett sina tidigare två mandat i valkretsen. Anders av Håkansson har i rapporten Vilka kandidater vinner på personval i Premiär för personval SOU 1999:92 kommenterat dessa fakta följande sätt "Det mest uppseendeväckande här är, i vart jämfört

fall

med förväntningarna på förhand att ett antal utmanare kunde sig in i ta

riksdagen Det råder ingen tvekan att listplaceringen är utomordentligt

om av stor betydelse, om inte den viktigaste, för kandidats möjlighet bli en att personvald. Det är i första hand de fem första platserna som ger utdelning och särskilt första platsen jfr den nämnda uppsatsen av Anders Håkansson samt Folke Johansson, Vem personröstar och varför i Premiär för personval SOU 1999:92.

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 87

Tabell 5:8 Kandidater som inte skulle ha valts om listordningen

varit avgörande

Skåne v.

lmp, lkd Källa: RSV.

5.4.2 Kön

Det finns inte någon forskning visar att införande av

som personvalssystem medför något avgörande inflytande på den könsmässiga sammansättningen i valda församlingar. Det är numera etablerad kunskap att de nordiska länderna oavsett valsystem är förhållandevis för kvinnor vill göra politisk karriär.

gynnsamma som Inslaget personval i valet till det norska Stortinget är mycket

av begränsat medan Finland har ett renodlat personvalssystem. I båda

länderna är kvinnorepresentationen i respektive parlament ur ett

internationellt perspektiv mycket hög. Inför 1998 års val uttrycktes från olika håll, inte minst i massmedia, farhågor för att inslaget av personval i valsystemet skulle komma att missgynna kvinnor. Män fick också sammanlagt betydligt fler personröster än kvinnor. Av de 1 533 705

i 1998 års riksdagval tillföll 955 563 män och personröster som avgavs 578 142 kvinnor. Fördelningen blev alltså att 62 procent av rösterna

88 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

tillföll manliga kandidater och 38 procent kvinnliga kandidater. I endast en valkrets, Skåne S., fick kvinnor sammanlagt fler personröster än män. Med tanke på vad som sagts listplaceringens betydelse ovan om bör i detta sammanhang framhållas att samtliga valsedlar i av riksdagsvalet toppades 33 procent av kvinnor. Forskningsresultat visar att kvinnor får fler personröster i Valkretsar där kvinna toppar listan. en Däremot är den positiva effekten av en hög listplacering inte lika markant för kvinnor som för män. Oaktat detta visar undersökningar att egenskapen kön generellt sett är av relativt underordnad betydelse för hur många personröster en kandidat erhåller. Ett visst samband antas finnas men detta är svagt. Dessutom det fler män än kvinnor var som placerats främst på partiernas valsedlar. Detta fick dock inte något för kvinnor negativt genomslag på fördelningen mellan män och kvinnor i riksdagen efter 1998 års val jämför med tidigare val. om man Riksdagens sammansättning efter valet 149 kvinnor och 200 män. var Den procentuella fördelningen blev därmed 42,7 procent kvinnor och 57,3 procent män. Detta innebär att kvinnorepresentationen ökat sedan 1994 då andelen kvinnor uppgick till 40,4 procent. Av de 87 ledamöter som personvaldes till riksdagen är 57 män och 30 kvinnor, dvs. fördelningen är 66,2 respektive 33,8 procent. Inom partierna blev den könsmässiga fördelningen bland de personvalda följande:

Moderaterna: 20 män och 3 kvinnor Centerpartiet: 8 män och 10 kvinnor Folkpartiet: 8 män och 5 kvinnor Kristdemokraterna: 3 män. Miljöpartiet: 3 män och 2 kvinnor Socialdemokraterna: 8 män och 5 kvinnor Vänsterpartiet: 7 män och 5 kvinnor

Av de tolv kandidater valdes riksdagen med frångående som av listordningen var fem kvinnor och sju män. Om personval inte hade tillämpats hade fördelningen i stället varit fyra kvinnor och åtta män, dvs. listordningen fått avgöra hade kvinna mindre valts till om en

riksdagen.

Personvalets genomslag i 1998 års val 89 Tabell 5.9 Kvinnor och män i riksdagen efter 1998 års val

m

10 55,6 8 44,4 18 c

6 35,3 1l 64,7 17

18 41,9 25 58,1 43 v

8 50,0 8 50,0 16 mp kd 17 40,5 25 59,5 42 Totalt 149 42,7 200 57,3 349

Källa: Riksdagens upplysningstjänst.

Vad så gäller väljarnas val mellan kvinnor och män visar undersökningar att kvinnor och män personröstar i ungefär samma omfattning och att såväl kvinnor som män röstar mer på män än på kvinnor. Det är dock högre andel kvinnor som röstar på kvinnor än

en vad män gör. Den i störst utsträckning röstar på kvinnor är

grupp som

kvinnliga väljare som är välutbildade, politiskt kunniga och unga intresserade. Den i minst utsträckning röstar på kvinnor är

grupp som välutbildade män. Då manliga och kvinnliga väljare i undersökningar fått motivera sitt beslut att personrösta är kandidatens kön det som oftast nämns av kvinnliga väljare medan män prioriterar region/ort. De män har motiverat sitt val med kön har i regel personröstat på en

som kvinna. De antydda resultaten har tolkats som att det finns ett visst

nu stöd för antagandet att kvinnliga väljare gjort ett medvetet val då de kryssat kvinna att det inte finns motsvarande belägg for att

en men män medvetet satsat på att rösta män jfr Lena Wägnerud, Kön och personröstning samt Folke Johansson, Vem personröstar och varför iPremiär för personval, SOU 1999: 92.

5.4.3¶Ålder

Medelåldern bland riksdagsledamöterna ökade något efter 1998 års val och ligger på drygt 49 år. Den genomsnittliga åldern dem som

nu valdes in på personröster är något högre eller 51 år. Skillnaden är så

90 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

liten att det sannolikt inte låter sig sägas att den ökade genomsnitts-

åldern är en följd av att personvalssystemet tillämpats.

Tabell 5.10 Medelåldern i riksdagen 1994 48,4 51,5 50,5 52,7

Källa: Riksdagens upplysningstjänst.

Det finns inte heller någon större skillnad mellan 1994 och 1998 års riksdagar om man ser på den åldersmässiga spridningen bland ledamöterna. Se tabell 5.11

Tabell 5.11 Åldersmässig fördelning bland riksdagens ledamöter 1994 och 1998

70-74 - 75 - 349

Källa: Riksdagens upplysningstjänst.

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 91

Sedan tidigare har det varit klarlagt att det finns samband mellan väljarnas ålder och politiska åsikter och beteenden. Det aktiva och engagerade politiska deltagandet växer med ökande ålder. Äldre väljare har hunnit samla på sig mer rutin och politisk erfarenhet och har oftast större kunskaper att grunda sina röstningbeslut än yngre. Yngre väljare självständiga, rörliga och trendkänsliga och bestämmer

är mer sig senare för hur de skall rösta.

Efter 1998 års val har särskilt sambandet mellan ålder och personröstning undersökts närmare i de forskningsprojekt rådet har låtit

som

genomföra. Yngre väljare visade sig vara mer positivt inställda till personval än äldre. Detta återspeglade sig dock inte på något tydligt sätt då det gäller röstningsbeteendet. Andelen personröstande i olika åldersgrupper skilde sig inte nämnvärt åt.

Vad gäller riksdagskandidatema visar undersökningsresultaten att kandidater i åldersgruppen 41-55 år har varit något mer aktiva än andra

åldersgrupper då det gäller att delta i de vanligaste kampanjaktivite-

terna t.ex. att hålla anföranden, delta i debatter eller författa

som insändare och artiklar. Denna åldersgrupp var också flitigare än andra åldersgrupper vad gäller att använda personligt utformat kampanjmaterial. Arbetsplatsbesök däremot var vanligare bland de äldre kandidaterna. Det finns skäl att framhålla att skillnaderna i kampanjaktiviteter mellan de olika åldersgruppema inte är särskilt stora.

Vad därefter gäller frågan om en kandidats ålder hade någon inverkan på hur många personröster som kandidaten fick har framkommit ett visst samband. Forskningsresultaten visar att det finns en liten men säkerställd effekt som innebär att kandidater som är äldre än 50 år har en större sannolikhet att bli valda än kandidater som är

Dessutom har väljarna en tendens att ge sin personröst till en yngre. kandidat som är i samma ålder som de själva. Detta fenomen kallas för åldersmatchingseffekt och gäller enbart manliga väljare. Bland kvinnliga väljare finns inte något samband mellan åldersöverensstämmelse och personröstning jfr Henrik Oscarsson, Ålder och

personröstning i Premiär för personval SOU 1999:92.

5.4.4¶Invandrarbakgrund

Kandidater med invandrarbakgrund har utnyttjat personvalsinstrumenet i ungefär utsträckning som kandidater utan sådan bakgrund.

samma Invandrarkandidatemas kampanjer har dock sannolikt varit mindre kostnadskrävande. Det som främst fått invandrarkandidater att satsa på

personvalskampanj är upplevelsen ett svagt stöd från den egna en av lokala partiledningen i kombination med stöd från invandrarföreningar

92 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

och fackliga organisationer. Det förefaller inte som att personvalsinstitutet i någon större utsträckning gynnar invandrarkandidater. Ju mindre partiets inflytande och större kandidatens inflytande är desto mindre är invandrarbakgrund en merit. Dock tycks invandrarkandidaternas personvalskampanjer ha halt viss betydelse för hur

en många som blivit Valda framför allt till ersättaruppdrag i fullmäktige församlingarna jfr Maritta Soininen och Henry Bäck, Invandrarkandidatema i personvalet i Premiär för personval SOU 1999:92. I den nämnda rapporten framhålls att införandet av personvalet inte varit meningslöst för invandrare som är partimedlemmar och kandidater. Personvalskampanjer har startats för att kompensera för svagt stöd från det egna partiet. Personvalssystemet bedöms också ha ökat invandrade partimedlemmars engagemang och ha skapat en helt ny plattform för

icke partipolitiskt engagerade invandrare.

5.5¶Vissa andra effekter av

personvalssystemet

5.5.1¶Inverkan på det allmänna Valdeltagandet

Valdeltagande i Sverige har under 1900-talet legat internationellt

på en sett hög nivå. Särskilt högt var det under period från slutet av 1960-talet och till i mitten av 1980-talet, då omkring 90 procent av de röstberättigade deltog i de allmänna valen. Sedan dess har emellertid Valdeltagandet successivt minskat i såväl riksdagsvalet som i de kommunala Valen. I 1998 års riksdagsval uppgick Valdeltagandet till 81,4 procent. Valdeltagandet i valet till landstingsfullmäktige och

kommunfullmäktige uppgick till 78,1 respektive 78,9 procent. Detta

innebär att Valdeltagandet i de allmänna valen sjunkit till sin lägsta nivå

mycket lång tid.

Redan i samband med arbetet med att ta fram ett svenskt personvalssystem uppmärksammades frågan Vilka effekter som

om ändringar i valsystem kan komma att medföra för väljarnas beteende. Något material som särskilt behandlar det allmänna Valdeltagandet redovisades dock inte jfr Ökat personval SOU 1993:21 55 f.. I

s. samband med utvärderingen av 1995 års Val till Europaparlamentet konstaterades att en relativt stor andel, ca en tredjedel, av dem som avstod från att rösta hänvisade till att de ansåg reglerna krångliga. Man bör då komma ihåg att reglerna för detta val var något annorlunda än de nuvarande och att regelsystemet av massmedia utmålats som svåra att

förstå jfr Utvärderatpersonval SOU 1996:66 s. 56.

Personvalets genomslag i 1998 års val 93

Undersökningar som utförts efter 1998 års val visar att

personröstningsreglema inte upplevts som svåra att förstå och att de också uppfattats korrekt. Detta torde vara en följd bl.a. att reglerna

av förenklats jämfört med dem som tillämpades vid Europaparlamentsvalet 1995 och att 1998 års val föregicks

av en mer omfattande informationsinsats än tidigare. Dessutom har väljarna fått

viss vid personvalssystemet.

en vana

En genomgång av den officiella valstatistiken visar inte på något tydligt samband mellan omfattningen av personröstandet och det allmänna valdeltagande. I 8 Valkretsar låg såväl andelen personröstande som andelen röstande över genomsnittet. I 3 kretsar var förhållandet det omvända. I ll Valkretsar var andelen personröstande lägre än genomsnittet medan andelen röstande översteg det genomsnittliga valdeltagandet. I återstående 7 Valkretsar förhållandet det omvända. Undersökningar visar att opinionsövervikten bland väljarna för ett valsystem med personval jfr avsnitt 5.2.2 finns även bland de icke röstande och att personvalsreformen inte nämns som ett skäl att avstå från att rösta jfr Sören Holmberg, Väljare personkryssar i Premiär för personval SOU 1999:92.

5.5.2¶Antalet listor

Möjligheten för ett parti att i samma valkrets lansera flera valsedelstyper, listor, är en följd av den fria nomineringsrätten som utgjort en av hömpelama i den svenska valordningen. Det har också sedan lång tid tillbaka inom partierna funnits tradition olika

en att av skäl fram med flera listor i någon eller några Valkretsar.

Personvalskommittén utgick från att personvalssystemet skulle minska partiernas behov av flera listor. Nomineringskrets- och valkretskommittén konstaterade att det inte gick att dra några säkra slutsatser i den frågan grundval erfarenheterna i försöksvalen år

av 1994. Vad gäller valet till Europaparlamentet 1995 konstaterade kommittén att det förhållandet att en och samma kandidat förekommit på flera listor hade uppfattats förvirrande väljare och

som av massmedia. Kommittén uttalade bl.a. följande i det sammanhanget: "Erfarenheterna från särskilt valet till Europaparlamentet ger vid handen att antalet valsedlar med olika namnlistor måste begränsas. Partiernas ansvar kan inte nog betonas i detta sammanhang. Det är därför av vikt att antalet valsedlar valkrets begränsas så långt det

per går." Utvärderat personval SOU 1996:66 64, även Ökat

s. se personval SOU 1993:21 s. 134.

94 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

Det totala antalet listor i riksdagsvalet och de kommunala valen har minskat från över 4 600 vid 1994 års val till ca 3 700 till valet 1998. I rikksdagsvalet minskade antalet listor från 317 till 232, i valet till kommunfullmäktige från 3 387 till 2 770 och valet till landstingsfullmäktige från 975 till 739. Det förefaller därmed som partierna funnit anledning att begränsa antalet listor i enlighet med det citerade uttalandet..

I riksdagsvalet år 1998 förekom alltså sammanlagt 232 olika listor för riksdagspartierna. I huvudsak har partierna valt att fram med endast en lista i varje valkrets. Kristdemokratemas lansering av kandidater utgör ett tydligt undantag från den strategin. Partiet har i samtliga Valkretsar haft två rikslistor och minst en kretslista. I uppställningen nedan anges hur många listor varje riksdagsparti använt i 1998 års val.

Tabell 5.12 Antal listor per parti och valkrets

Socialdemokratema: en lista i 28 kretsar och två listor i en krets Centerpartiet: en lista i 28 kretsar och två listor i en krets Folkpartiet: en lista i 27 kretsar och två listor i två Valkretsar. Kristdemokraterna: tre listor i 28 kretsar och fyra listor i en valkrets. Moderata samlingspartiet: en lista i 25 kretsar och två listor i fyravalkretsar. Vänsterpartiet: en lista i 29 kretsar. Miljöpartiet: en lista i 29 kretsar.

Källa: RSV.

Det finns skäl att anta att den totala minskningen av antalet listor delvis kan förklaras som en följd bl.a. av att personvalssystemet ger kandidaterna inom ett och samma parti möjligheten att konkurrera på någorlunda lika villkor utan att behöva använda strategin med flera listor. Detta är positivt ur den synvinkeln att strategin med flera listor i samma valkrets kan leda till resultat till följd av dubbelvalsavveckling som är svårförutsägbara. Risken för detta är särskilt stor om ett fåtal kandidater står överst både på rikslistor och kretslistor i flera Valkretsar

5.5.3¶Dubbelvalsavveckling

Om en kandidat tar plats, blir vald, i mer än en valkretskrets måste det avgöras vilken valkretsarna kandidaten skall företräda. Den

av som processen kallas för dubbelvalsavveckling. I avsnitt 2.2.3 finns en

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 95

kortfattad redogörelse för dessa regler. Trots att grundprincipen för

dubbelvalsaweckling inte kan sägas vara särskilt komplicerad visar

erfarenheten att reglerna om dubbelvalsavveckling emellanåt leder till resultat som uppfattas som oväntade. Detta gäller framför allt i situationer då ett parti valt att gå fram med s.k. saxade listor i eller

en flera Valkretsar. I sådana fall kan det bli svårt att förutse alla tänkbara resultat.

I 1998 års riksdagsval har dubbelvalsavveckling förekommit i 31

fall. I 26 Valkretsar har Alf Svensson dubbelvalsawecklats. Birger Schlaug och Marianne Samuelsson har dubbelvalsawecklats i två respektive en valkrets, Siv Persson, och Stig Sandsröm, har dubbelvalavvecklats i en valkrets vardera. Av de nämda kandidaterna hade alla utom Stig Sandström fått personliga röstetal som översteg spärren i både den valkrets där de tillträtt mandatet och där de dubbelvalsawecklats. Stig Sandström erhöll sin placering i båda valkretsama på

grund av jämförelsetal. Problematiken kring dubbelvalsavvecklingen har uppmärksammats i

debatten efter valet. Främst har diskussionen rört det förhållandet att Kristdemokraterna gått fram med flera listor i samtliga Valkretsar där ett och samma namn, Alf Svensson, stått på första plats på många listor. Detta förhållande i kombination med att partiet fått mandat i de flesta Valkretsar och att Alf Svensson fått många personröster har lett till att han namnordnats som nummer ett bland partiets kandidater i

sammanlagt 27 Valkretsar. Vid dubbelvalsavvecklingen har reglerna

medfört bl.a. att Alf Svenssons efterträdare i vissa fall kommit att bli

en kandidat utan någon egentlig anknytning till den aktuella valkretsen. Att så blivit fallet beror bl.a. att partiet i valkretsen gått fram med både riks och kretslista. Ett annat fall som uppmärksammats är valresultatet för Kristdemokraterna i Uppsala läns valkrets. Där ledde dubbelvalsavvecklingen av Alf Svensson till att en kandidat, Mikael Oscarsson, som var placerad som nummer sex en av partiets listor blev utsedd till valkretsens riksdagsledamot. Att så skedde berodde på att Mikael Oskarsson var den enda av partiets kandidater i valkretsen som, förutom Alf Svensson, hade ett personligt röstetal över åtta procent.

Vad gäller dubbelvalsavvecklingen av Siw Persson kan konstateras att hon kom att tillträda mandatet för Skåne läns norra och östra valkrets. I den kretsen hade hon ett personligt röstetal 26,66 procent vilket motsvarar l 797 röster. I Skåne läns södra valkrets dubbelvalsavvecklades hon med ett personligt röstetal på 20,97 procent vilket motsvarar 2 216 röster. Siw Persson erhöll alltså sitt mandat i den krets där hon hade sitt relativt sett största väljarstöd, som dock rent faktiskt utgjordes av färre väljare än i den krets där hon dubbelvalsavvecklades.

96 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

Detta stämmer med reglerna i vallagen. Beträffande Birger Schlaug och Marianne Samuelsson kan noteras att båda kandiderat i mer än en valkrets och att de på grund av personröster rangordnats först i mer än en krets.

Kan då någon del av problematiken kring dubbelvalsavvecklingen direkt kopplas till personvalsrefonnen För att besvara den fråga är det g

intresse att se på det föregående riksdagsvalet. av

Vid 1994 års riksdagsval ägde dubbelvalsavveckling rum i sju fall.

De kandidater som dubbelvalsavvecklades var Gun Hellsvik, Birger Schlaug och Marianne Samuelsson och Alf Svensson. Antalet fall av dubbelvalsavveckling år 1994 var alltså färre än vid 1998 års riksdagsval. Ökningen av antalet fall av dubbelvalsavveckling beror så gott som uteslutande på att Kristdemokraterna i 1998 års val vunnit betydligt fler mandat än tidigare och att Alf Svensson därför blivit ersatt i många Valkretsar. Detta är inte direkt följd personvalssystemet. Även i

en av ett system där kandidaternas jämförelsetal, i stället för personliga röstetal, varit avgörande hade Alf Svensson på grund av sin placering på listorna namnordnats som nummer ett och dubbelvalsavveckling måst äga rum. Däremot kan personvalssystemet leda till ett delvis annat resultat än vad systemet med jämförelsetal gör både i fråga om vilket mandat som den valda ledamoten skall tillträda och i fråga om vilken kandidat som kommer att tillträda mandatet som blir ledigt efter den dubbelvalsavvecklade. I tabell 5.6 ovan har angetts samtliga förändringar som inträffat vid 1998 års riksdagsval jämfört med vad

skulle ha blivit resultatet om personröstning inte förekommit. Det som anges särskilt när förändringen är kopplad till dubbelvalsavveckling.

Det kan konstateras att dubbelvalsavvecklingen inom ramen för personvalssystemet i åtta fall medfört skillnad jämfört med det

en

a tidigare tillämpade systemet. Avvikelsema för Kristdemokraterna har följande orsaker. På grund kandidat skall tillträda det mandat i

av att en där han eller hon har det relativt största personliga röstetalet har Alf Svensson tillträtt mandatet i Jönköpings län och inte i Stockholms län vilket skulle ha blivit resultatet med det tidigare systemet. I Uppsala har dubbelvalsavveckling lett till att Mikael Oscarsson grund av personröster gått in som ledamot i riksdagen. Detta är effekter som beror på personvalssystemet. Vad gäller avvikelsema för Kristdemokraterna i Västmanlands län och Malmö kommun har Alf Svensson förekommit på endast en av partiets tre listor, en rikslista, i respektive valkrets. Han blev vald på personröster i båda kretsarna trots att kretslistorna, där han alltså inte var upptagen, fick fler partiröster än rikslistan. I ett system utan personröstning hade detta givetvis lett till att första namnet på kretslistan tagit mandatet. Nu blev resultatet i stället att Alf Svensson måste dubbelvalsavvecklas. Eftersom ersättaren enligt

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 97

de gällande reglerna skall tas från en lista där den valda ledamoten förekommer kan inte någon kandidat som enbart står på kretslistan komma i fråga. Det aktuella resultatet överensstämmer med de

principer som legat till grund för utformningen av reglerna. Anders

Håkansson har i sin uppsats Vilka kandidater vinner på personval i Premiär för personval SOU 1999:92 närmare kommenterat denna effekt. Det kan i sammanhanget påpekas att frågan om från vilken lista ersättare skall hämtas har uppmärksammats i flera olika utredningar jfr Översyn vallagen 2 .SOU 1980:45, Ökat personval SOU 1993:21

av och särskilt Utvärderatpersonval SOU 1996:66 s. 85 ff.

Vad gäller avvikelsen för Folkpartiet, nämligen att Siw Persson tillträdde sitt mandat i en valkrets där hon rent faktiskt hade fått färre personröster än i annan krets, är det en följd av personvalssystemet.

en Resultatet står i överensstämmelse med vad som varit avsett. Man har

nämligen ansett att det skulle missgynna befolkningsmässigt små

Valkretsar det faktiska och inte det relativa personliga röstetalet fick

om

avgörande jfr Ny vallag, prop. 1996/97:70 s 229 f.. vara

5.5.4¶Ersättarsystemet

Personvalskommittén föreslog ett system innebar att ersättare för

som valda kandidater, oavsett om de valts med stöd av personliga röstetal eller på grund jämförelsetal, skulle utses från den lista som mest

av bidragit till att den valda kandidaten fått sitt mandat. Personröstema fick därigenom inte fullt genomslag när det gällde att utse ersättare. Systemet tillämpades i 1994 års försöksval och i valet till Europaparlamentet år 1995. Det visade sig medföra stora problem vid

sammanräkning och mandatfördelning. Nomineringsrätts- och valkrets-

kommittén lade efter sin utvärdering fram ett förslag till ett reviderat ersättarsystem innebar bl.a. att ersättare i första hand alltid skall

som utses på grundval det totala antalet personröster en kandidat fått i

av valkretsen under förutsättning att vederbörande kommit över spärren. Det spelar alltså ingen roll om personröstema avgetts på flera olika listor. Ersättare för kandidater valts på grund av jämförelsetal skall

som liksom tidigare utses på ett helt listtroget sätt. Förutom att systemet är enklare att tillämpa än det som Personvalskommittén föreslog, innebär det också att personröstema får fullt genomslag även på ersättarsidan. Förslaget ledde till lagstiftning och tillämpades för första gången i 1998 års val jfr Utvärderatpersonval SOU 1996:66 s. 85 ff..

Av de kandidater utsetts till ersättare i 1998 års riksdagsval har

som 16 fått personliga röstetal på över åtta procent. Flertalet av dessa skulle ha erhållit sin plats ersättare även personröstning inte hade

som om

98 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

tillämpats. I tre fall har dock personröstema medfört omkastningar. I Halland tog Jan Ertsbom, första ersättarplatsen i stället för den tredje. I Värmland blev Ola Persson, förste ersättare i stället för andre. I Västerbotten utsågs Tomas Mörtsell, till ersättare för kandidat en som stod på en annan lista än han själv. Personvalet har således fått ett visst begränsat genomslag på ersättarsidan och några oförutsedda effekter kan kopplas till som personvalsreformen förefaller inte ha uppstått vid utseende ersättare. av Systemet har också fungerat utan några komplikationer vad gäller sammanräkningen.

Särskilt om det kommunala ersättarsystemet

Kommunfullmäktige beslutar enligt 5 kap. 4 § kommunallagen och 18

kap. 55 § vallagen hur många ersättare skall finnas för som ledamöterna i fullmäktige. Antalet skall utgöra viss andel dock högst en hälften det antal platser varje parti får i kommunen. I samband av som med den nya vallagens införande ändrades reglerna för utseende av ersättare för kandidater som valts till kommunfullmäktige. Ändringen innebar sammanfattningsvis att det alltid skulle utses minst tvâ ersättare för partier som fått ett eller två mandat. Anledningen till ändringen var att små partier i annat fall kunde komma att erhålla för få ersättare. Den nya ordningen har i huvudsak slagit väl ut i de fall kommunfullmäktige beslutat att andelen ersättare skall uppgå till hälften. I flertalet fall har kommunerna också bestämt andelen ersättare till hälften. Emellertid kan en viss skevhet uppstå då andelen bestämts till kvotdel. Om annan t.ex. andelen är l/3 kan ett parti, som erhåller tre mandat, komma att få endast en ersättare medan ett parti fått ett eller två mandat som garanterat får två ersättare. Effekter av detta slag kan undanröjas genom att reglerna för utseende av ersättare justeras på så sätt att det alltid skall utses minst två ersättare för partier som är representerade i

fullmäktige.

Sammanräkningen

Införandet av möjligheten att personrösta innebar att ytterligare arbetsmoment vid Sammanräkningen tillkom. Samtidigt innebar avskaffandet av strykningarnas formella betydelse och begränsningen av möjligheten att skriva till på valsedlar vissa förenklingar i namn sammanräkningsförfarandet. Enligt den tidsplan som RSV hade gjort

upp för länsstyrelsemas sammanräkning skulle riksdagsvalet

vara

Personvalets genomslag i 1998 års val 99

färdigräknat på onsdagen efter valdagen, kommunvalet söndag

en vecka efter valdagen och landstingsvalet onsdagen andra veckan efter valdagen. Tidsplanen kunde hållas och sammanräkningen fungerade i huvudsak bra. Dock kom arbetet att bli något mer resurskrävande än vad som förutsatts. Det förhållandet att strykningama inte längre har någon formell betydelse innebär en viss förenkling. Dock tillämpades redan i det gamla valsystemet förenklingsregler som innebar att strukna namn endast undantagsvis räknades. Av större betydelse för sammanräkningen var att flertalet partier hade anmält kandidater vilket fick till följd att någon hänsyn till tillskrivna namn inte behövde tas annat än undantagsvis, vilket var en förutsättning för att den uppgjorda tidsplanen skulle kunna hållas.

5.5.6 Företeelser som upplevts som problem i

sammanräkningsarbetet

Parodiska partbeteckningar

Liksom vid tidigare val förekom det i 1998 års val åtskilliga valsedlar med parodiska partibeteckningar som t.ex. Nisse på Manpower och Bakpartiet. Vid riksdagsvalet förekom ca 4 400 valsedlar med sådana påhittade partibeteckningar. En helt blank valsedel är ogiltig men en valsedel som upptar partibeteckning, även uppenbart påhittad, skall godkännas. I vissa fall kan det dock vara svårt att avgöra om det som skrivits till på en valsedel överhuvudtaget kan uppfattas som en partibeteckning som skall föranleda att rösten bedöms som giltig. Praxis i denna fråga skiftar också mellan olika länsstyrelser. Härtill kommer att de parodiska beteckningama tilldrar sig mycket uppmärksamhet från media och därmed innebär att valmyndighetema tvingas ta emot förfrågningar om dessa beteckningar vid en tidpunkt då alla behövs för att sammanställa resultatet från valet.

resurser

Eftersom valsedlar med parodiska partibeteckningar ingår bland de giltiga rösterna får de också betydelse för olika spärregler som t.ex. småpartispärren vid val till riksdag, EU-parlamentet och landsting. Även gränsen för tilldelning fria valsedlar påverkas.

av

Otydliga personmarkeringar

Vad som också uppfattats som ett problem vid sammanräkningen är bedömningen av otydliga personröstmarkeringar. Det förekommer att väljare gör markeringar utanför markeringama som är avsedda för

100 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

personröstema eller på ett sådant sätt att det kan svårt att avgöra

vara om en eller flera personröster lämnats, t.ex. då väljaren gör

en markering både före och efter kandidatnamnet. Även understrykningar och inringade namn förekommer. RSV har framhållit risken för att praxis vid bedömningen blir olika från länsstyrelse till länsstyrelse och framhållit att vallagen bör förtydligas så sätt att det klart framgår att väljaren skall göra sin markering i den därför avsedda rutan eller att ett uttalande av den innebörden görs i förarbetena.

Ãngerröstning

Med ångerröstning att väljare har förtidsröstat,

avses en som postkontor eller i annan röstningslokal, nytt röstar i sin vallokal på valdagen. I sådana fall gäller den röst som lämnats i vallokalen. Möjligheten att ångerrösta finns ända till dess vallokalerna stänger valdagen. Vid 1998 års val förekom det i 1 136 fall, vilket innebär att ångerröstningen inte ökat sedan föregående val.

Hanteringen av ångerröstningen medför att den preliminära rösträkningen försenas eftersom poströster och andra förtidsröster inte kan läggas i umoma förrän man med säkerhet vet att väljaren inte kommer att rösta i sin vallokal. Det önskemål som mest frekvent framförts från landets valnämnder efter 1998 års val är att ångerröstningen slopas helt eller begränsas. RSV har instämt i att så bör ske.

5.5.7 från

Övriga synpunkter valmyndighetema

Fria valsedlar och utläggning av partimarkerade valsedlar

Enligt 6 kap. 8-10 vallagen svarar staten under vissa förutsättningar för kostnaden för valsedlar till partier som deltar i val till riksdag samt landstings- och kommunfullmäktige liksom för partier som deltar i val till Europaparlamentet. Vad gäller val till riksdagen och Europaparlamentet gäller att partier som får eller vid något av de två senaste valen fått mer än en procent av rösterna i landet har rätt till valsedlar kostnadsfritt. För de kommunala valen gäller att partiet skall

vara representerat i fullmäktige eller få plats där genom valet för att staten skall svara för kostnaden. Enligt 9 kap. 12 § vallagen gäller att i röstningslokaler skall partimarkerade valsedlar för samtliga val läggas ut för partier som vid något av de två senaste valen fått mer än en procent av rösterna i hela landet.

En följd av reglerna om fria valsedlar kan bli att ett parti som vid val 1 fått minst en procent av rösterna i landet men i val 2 får färre röster

Personvalets genomslag i 1998 års val 101

än en procent ändå har rätt till valsedlar i val trots att partiet då kan ha krympt så att det är mindre än andra smâpartier.

Skyldigheten för valmyndighetema att lägga ut partimarkerade valsedlar för partier som i något av de två senaste valen fått minst en procent av rösterna är ovillkorlig. Detta innebär att valsedlar skall läggas ut även om partiet inte har några kandidatlistor. Valsedlar skall också läggas ut trots att partiet över huvud taget inte önskar delta i val. RSV har förklarat sig avstå från att föreslå några förändringar av reglerna fri tilldelning av valsedlar. Vad gäller skyldigheten att

om lägga ut valsedlar har verket föreslagit att partier som önskar utnyttja sig den rättigheten senast sex månader före valet skall anmäla detta.

av

Kandidatanmälningarna

Ett parti registrerat sin partibeteckning skall som nämnts anmäla

som samtliga sina kandidater något skydd för partibeteckningen skall

om komma till stånd. Skyddet uppnås på det sättet att om det någon av partiets valsedlar finns ett icke anmält så bortser från detta

namn man vid sammanräkningen. RSV fastställer enligt 5 kap. 19 § vallagen den tidpunkt då anmälningarna av kandidater senast skall ha gjorts. Inför 1998 års val var den 24 april 1998 sista dag för anmälan. Anmälan skall göras skriftligen till RSV eller, om RSV så bestämmer, till vederbörande länsstyrelse. Det är partiets ombud eller som ombudet

en person utsett skall göra anmälan. Kandidaterna skall skriftligen förklara

som att de gett partiet tillstånd att anmäla dem. Förklaringen skall skickas med anmälan. Kandidatemas namn anses vara obefintliga i anmälan om partiet inte kan visa att det har fått kandidaternas tillstånd att anmäla dem. Någon lista över anmälda kandidater trycks inte utan endast en lista över vilka partier som anmält kandidater.

Det förhållandet att sista dagen för anmälan av praktiska skäl måste ligga omkring ett halvår före valdagen har visat sig medföra problem framför allt i de fall någon eller några av de anmälda kandidaterna inte kan stå kvar vid sin kandidatur. Den situationen kan uppstå att ett parti under tiden mellan anmälningsdagen och valdagen av olika skäl förlorar så många kandidater att risk uppstår att alla partiets mandat inte kan besättas. Motsvarande situation kan också uppstå om ett parti anmält för få kandidater.

RSV har förklarat att verket gjort den tolkningen av gällande bestämmelser att partiets beslut att anmäla kandidater inte kunde ändras efter sista dagen för kandidatanmälan men att vilka kandidater som var anmälda inte behövde slutligt fastställas den dagen. Vid 1998 års val

102 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

tilläts således partier att i vissa fall ta bort eller lägga till kandidater i ett sent skede för att undvika situationer med tomma stolar.

Valprövningsnämnden har efter 1998 års val prövat ett ärende

som bl.a. gällde huruvida ett parti återtagit sina kandidatanmälningar eller inte. Valprövningsnämnden uttalade att det av förarbetena till 5 kap. 17 § vallagen, som reglerar förfarandet vid bristfälliga kandidatanmälningar, framgår att ett parti har rätt att återta kandidatanmälningar efter den tidpunkt då kandidatamnälningar senast skall ha skett och att det är viktigt att återkallelsen är otvetydig Valprövningsnämndens beslut 1998-12-09, Dnr 31-1998. Såväl Valprövningsnämdens beslut liksom de aktuella förarbetsuttalandena torde ta sikte på den situationen att ett parti önskar återta sin kandidatanmälan i sin helhet, något som medför att partibeteckningen inte längre är skyddad, men att tillskrivna

namn

valsedlama skall beaktas. Däremot förefaller inte den situationen att ett parti efter sista dag för anmälan önskar återta anmälan av en viss kandidat eller att partiet vill lägga till en viss kandidat ha berörts under lagstiñningsarbetet.

Kandidaternas förklaringar

Enligt 5 kap. 14§ vallagen skall varje anmäld kandidat skriftligt förklara att han eller hon gett partiet tillstånd till anmälan. Förklaringarna sänds till länsstyrelsen. RSV har framhållit att antalet kandidater i valen uppgår till 70 000 och att det i vart fall i de större i

ca länen innebär ett betydande merarbete att hantera kandidaternas

g skriftliga förklaringar bl.a. eftersom det ofta förekommer att dessa handlingar skickas in separat och således inkommer i helt annan ordning valsedlama.

än namnen

RSV har föreslagit att ansvaret för förklaringama helt förs över på partierna på så sätt att partiets ombudsman eller den denne

person som utsett att svara för kandidatanmälan i samband med att anmälan görs försäkrar att samtliga anmälda kandidater har gett sitt samtycke.

Utläggning av namnvalsedlar på särskilda röstmottagningsställen

Enligt den tidigare gällande vallagen anordnades s.k. institutionsröstning genom att tillfälliga postkontor inrättades på bl.a. sjukvårdsinrättningar, ålderdomshem och kriminalvårdsanstalter. Rent fonnellt var det de då gällande reglerna om röstning på postkontor som reglerade förfarandet. Dessa regler föreskrev bl.a. att endast partimarkerade valsedlar fick läggas ut postkontor. Med den nya

Personvalets genomslag i 1998 års val 103

vallagens ikraftträdande infördes begreppet särskilt röstmottagningsställe inom landet för sådana röstningslokaler anordnas på

som sjukvårdsinrättningar 0.d. medan begreppet poströstning kom att reserveras för sådan röstning som sker Posten Aktiebolags postkontor. Samtidigt blev det tillåtet att lägga ut namnvalsedlar postkontor medan det tidigare förbudet mot att lägga ut annat än partimarkerade valsedlar behölls för särskilda röstmottagningsställen inom landet och på röstmottagningsställen som anordnas av utlandsmyndigheter.

Den rådande ordningen med förbud mot namnvalsedlar vid de särskilda röstmottagningsställena inom landet har vållat protester. I de flesta fall har problemet lösts genom att partierna lagt eller delat ut valsedlar på visst avstånd från röstningslokalen. RSV har framhållit att namnvalsedlar bör tillåtas om valnämndema skall stimuleras att i ökad utsträckning inrätta särskilda röstmottagningsställen t.ex. vid ändring i valdistriktsindelningen.

Framställning av röstlängder m. m.

1993 års vallagskommitté hade som uppgift bl.a. att se över vissa valtekniska frågor däribland reglerna om röstlängder och röstkort. I sitt betänkande Vallagen SOU 1994:30, lade kommittén fram förslag till förändringar av dessa regler. Förändringarna kom att i allt väsentligt tas

i den nya vallagen se prop. 1996/97:70 s. 133 ff. och tillämpades vid 1998 års val. Några av de viktigaste förändringarna jämfört med vad som gällde tidigare var att systemet med en alltid gällande röstlängd ersattes med en ordning där en röstlängd tas fram då det skall hållas ett val eller en folkomröstning och att den särskilda röstlängden för utlandssvenskar avskaffades. Vidare bestämdes den s.k. kvalifikationsdagen för rösträtt till 30 dagar före valdagen. En särskild röstlängdsregisterlag som bygger på uppgifter från aviseringsregistret

tillskapades. Det är därmed uppgifterna i aviseringsregistret som i

huvudsak ligger till grund för uppgifterna i röstlängden. Vissa uppgifter som t.ex. uppgifter om valdistrikt hämtas dock från fastighetsregistret. RSV har i sin utvärdering av 1998 års val framhållit bl.a. följande. 1993 års vallagskommitté utgick från att alla uppgifter som behövdes för att kunna framställa röstlängden skulle tas från ett enda register. Så har inte blivit fallet. Förutom uppgifter från aviseringsregistret och fastighetstaxeringsregistret krävs vissa uppgifter ur valdatabasen som uppdateras dels länsstyrelserna dels av skattemyndighetema.

av Sambearbetningen av olika register är mycket tidskrävande och gör det svårt att tid distribuera röstkorten. Om kunde finna en ordning där

man

104 Personvalets genomslag i 1998 års val SOU 1999: 136

alla uppgifter som behövs för röstlängdema snabbt och säkert kunde hämtas ur ett enda register skulle systemet med särskilda röstlängder inför varje val fungera bättre. Om en sådan ordning inte kan komma till stånd bör man överväga ett permanent röstlängdsregister som ständigt uppdateras eftersom den nuvarande ordningen med skilda register och röstlängd inför varje val innebär att allt arbete inför varje ordinarie val måste upprepas fyra gånger. Ytterligare en faktor som komplicerar röstlängdshanteringen är tidsfristen för rättelse av uppgifter i längden. Sista dag för rättelse är måndagen före valdagen. Röstlängdema skall enligt vallagen sändas till kommunerna så snart samtliga beslut

om rättelse blivit införda. Det går på grund av den korta tiden mellan sista dag för rättelse och valdagen inte att garantera att valnämndema får röstlängden i rätt tid. Det finns därför anledning att överväga att förkorta tiden för att begära rättelse, förslagsvis på så sätt att sista dag för rättelse blir torsdagen tio dagar före valdagen.

RSV har också särskilt framhållit att verket i en av Justitiedepartementet beställd utredning 1996 framhållit att de gällande reglerna kunde tillämpas för perioden 1997-1999 men att framställningen av röstlängder och röstkort är behäftat med ett antal svagheter som måste ses över före valet år 2002. RSV har vidare i rådet mer i detalj redovisat vilka områden åtgärder är nödvändiga och framhållit bl.a. att systemet för framställning och distribution röstkort är

av särskilt sårbart.

Vad gäller valdatasystemet har RSV sammanfattningsvis uppgett att detta inte kan anses vara tidsenligt och anpassningsbart och att redovisningen av resultaten från de senaste valen inte hade kunnat genomföras på det sätt som skett utan stöd från bl.a. Tele 2 och datorföretaget SUN.

Brevröstning

Som en följd av vallagens nya regler om vilka personer som skall finnas upptagna i röstlängd kom ca 70 000 svenskar bosatta utomlands att få rösträtt. Med den ökade intemationaliseringen är det rimligt att anta att allt fler svenskar kommer att arbeta utomlands för längre eller kortare tid. Det blir också vanligare att svenska ungdomar väljer att bedriva studier i andra länder. Enligt uppgift från CSN var antalet studenter som beviljats studiemedel för studier utomlands för läsåret 1997/98 ca 24 600. För att utlandssvenskama skall kunna utöva sin rösträtt är de hänvisade till att uppsöka de röstmottagningsställen

som inrättas på ambassader och konsulat. inför varje val. Antalet beskickningar där röstmottagningsställen kan inrättas har minskat något

SOU 1999: 136 Personvalets genomslag i 1998 års val 105

de senaste åren. RSV och Utrikesdepartementet får inför varje val ta emot klagomål från Utlandssvenskar som vill utnyttja sin rösträtt men

inte har möjlighet att ta sig till ett röstmottagningsställe. som Möjligheten att rösta brev finns endast för svenskar som vistas i

per Tyskland, Schweiz eller ombord på ett svenskt fartyg i utrikes fart. RSV har förklarat sig vilja väcka frågan om inte brevröstning generellt bör tillåtas för utlandssvenskar.

6¶Allmänna överväganden

En övervägande del väljarna positivt inställda till av var personvalssystemet och tyckte det enkelt att tillämpa. var Systemet bedöms i framtiden kunna leda till positiva effekter för förhållandet mellan väljare och valda. En förutsättning är dock att väljarna f°ar bättre information om kandidaterna. Personvalsgenomslaget i 1998 års val avvek inte dramatiskt från förutsetts och väljarna fick bättre möjlighet än tidigare att vad som påverka skall representera dem. I de största valkretsarna vem som

blev dock personvalsgenomslaget påtagligt lågt.

Ytterligare erfarenheter personvalssystemet bör avvaktas av innan spärmivåema förändras. Som ett underlag för bedömningar i ett senare skede presenteras

vissa förändringsmodeller vad spärmivåer. Allt i syfte att

avser förbättra förutsättningarna för personval i de största valkretsama.

För att undvika komplicerade och svårförutsägbara resultat av

dubbelvalsavveckling föreslås att det i vallagen tas en bestämmelse innebär att kandidaterna i riksdagsvalet bör som förekomma i endast valkrets. en Farhågorna för att personval skulle missgynna kvinnliga och kandidater besannades inte i 1998 års val. yngre Ovidkommande ekonomiska faktorer påverkade inte valresultatet. Förekomsten otillbörlig finansiering skulle riskera att skada av tilltron till personvalssystemet. Ansvaret för att öppenheten i dessa frågor är så stor möjligt vilar i första hand partier och som kandidater. Som ett led i att stödja sådan öppenhet föreslår rådet en möjlighet för kandidater valts till riksdagen att frivilligt en som redovisa kampanjmedel i ett offentligt register. Valsystemet behöver förenklas i vissa avseenden. Rådet föreslår bl.a. att namnvalsedlar skall få läggas ut särskilda röstmottagningsställen inom landet, att partimarkerade valsedlar skall läggas ut

endast på begäran samt att röstningsproceduren vid poströstning

förenklas.

108 Allmänna överväganden SOU 1999: 13 6

Rådet anser att vissa frågor av valadministrativ natur som t.ex. framställning av röstlängder och röstkort bör göras föremål för en särskild översyn.

Inget tyder på att personvalet påverkade det allmänna Valdeltagandet.

6.1¶Utgångspunkter för bedömningen

Rådets uppdrag är bl.a. att grundval av erfarenheterna från 1998 års allmänna val utvärdera det nya svenska valsystem som ger väljarna

en möjlighet att rösta, inte bara på parti, utan också på person. Det reformerade valsystemet har föregåtts ett relativt långvarigt och

av omfattande reformarbete i vilket företrädare för de politiska partierna och forskare deltagit. En inte obetydlig del arbetet har bestått i att

av försöka bedöma de olika konsekvenser som införande av personval kan tänkas medföra. Därvid har svenska forskningsprojekt samt studier av utländska valsystem varit betydelsefulla kunskapskällor. Dessutom har det svenska personvalssystemet före 1998 års val varit föremål för försöksverksamhet i de kommunala valen 1994 och tillämpats i 1995 års val till Europaparlamentet. Resultatet av reformarbetet blev att riksdagen beslutade att införa en ny vallag där den mest genomgripande förändringen i förhållande till det tidigare systemet var möjligheten att personrösta. Förutom att valsystemet fick en tekniskt sett något annorlunda konstruktion än tidigare, redovisades i olika skeden av lagstiftningsarbetet bedömningar av hur systemet förväntades falla ut i olika avseenden. Ett exempel på ett sådant mer preciserat uttalande är Personvalskommitténs bedömning att sikt mellan 30 och 50 procent av väljarna i riksdagsvalet skulle komma att utnyttja möjligheten att personrösta. En mer allmänt hållen förhoppning som knöts till systemet var att väljarna skulle få större inflytande i fråga om vilka personer som skulle representera dem och att systemet skulle bidra till att minska avståndet mellan väljare och valda.

Det var dock inte bara från officiellt håll som personvalsvalsystemet bedömdes före 1998 års val. Från forskarhåll och i massmedia redovisades olika synpunkter och bedömningar. Vissa debattörer framhöll risken för negativa konsekvenser som t.ex. att tillgången till stora ekonomiska resurser skulle inverka valutgången eller att systemet skulle missgynna kvinnor. Andra åter pekade det demokratiska värdet i att väljarna skulle få större inflytande och att detta kunde bidra till att ge ökad legitimitet det politiska systemet samt öka förtroendet för de folkvalda. Det är svårt att i de omdömen

kom fram före valet 1998 urskilja någon huvudrikting. Möjligen som skulle detta i så fall kritik mot försöket att kombinera ett i grunden vara partiorienterat valsystem med personval. Inte sällan framhölls att systemet i stället borde konstrueras ett renodlat personvalssystem som används i Finland. av det slag som Efter 1998 års val har omdömena varit fortsatt splittrade. Vissa bedömare har menat att systemet fungerat relativt väl och att det finns anledning att bygga vidare det. Andra åter har bedömt resultatet som katastrofalt och förespråkat återgång till den tidigare ordningen. en En viktig orsak till att så skilda bedömningar redovisats torde vara dels olika inställning till personval sådant, dels också skillnader i som

förväntningar personvalssystemet.

Debatten visar att det finns skäl att klargöra utgångspunktema för en utvärdering. Från rådets sida är det naturligt att i första hand utgå från de bedömningar legat till grund för riksdagens ställningstagande som att införa ett inslag personval i det svenska valsystemet. Man bör då av särskilt hålla i minnet det inte varit avsikten att i grunden reformera den svenska valordningen. Ett huvudsyftena med personvalsreformen av har varit att inom för ett partivalssystem medborgarna bättre ramen ge möjlighet än tidigare att påverka vilka skall representera dem. som Rådet kommer alltså i första hand att försöka bedöma i vad mån erfarenheterna från 1998 års val står i samklang med de uttalanden och

de antaganden gjorts under lagstiftningsarbetet. Jämförelser bör

som emellertid också göras med utgångspunkt i de synpunkter och antaganden kommit fram från forskarhåll och i den allmänna som debatten. Rådet att sådan utvidgad utvärdering kan bidra till en anser en mer allsidig belysning. Det finns också anledning att erinra om att effekterna av mer genomgripande konstitutionella reformer oftast är beroende av den långsiktiga samhällsutvecklingen på olika områden. Som exempel kan införande lika och allmän rösträtt 1921 i vårt land inte nämnas att av följdes ett valdeltagande i nivå med dagens förrän 1948. På samma av sätt finns det skäl att anta att införandet av möjligheten att rösta är reform långsiktiga konsekvenser det än så länge inte person en vars bedöma med någon större grad säkerhet. I vissa mer går att av övergripande frågor, t.ex. personvalets betydelse för förhållandet som mellan väljare och valda, får bedömningen därför begränsas till att försöka urskilja mönster och tänkbara utvecklingsvägar. I frågor av mer konkret och valteknisk natur går det däremot redan att dra relativt nu säkra slutsatser. Slutligen skall nämnas att rådet eftersträvat att arbeta i den anda av samförstånd tradition präglat reformarbete på det konstitutiosom av

110 Allmänna överväganden

nella området. I några fall presenteras flera alternativa lösningar för att

kunna tjäna underlag för bedömningar i ett skede.

som senare

6.2¶Personvalet och förhållandet mellan

och valda.

väljare

Ett demokratiskt samhällsskick förutsätter för sin överlevnad att de folkvalda har medborgarnas förtroende. Ett sådant samhällssystems legitimitet är därmed beroende av att de folkvalda politikerna inte bara är, utan också framstår utåt, goda representanter för de som väljargrupper som utsett dem. Då det brister i kontakten mellan politiker och övriga medborgarna finns risk för ointresse, bristande en engagemang eller rent av s.k. politikerförakt. Det är naturligtvis ett önskemål och ett övergripande samhällsintresse att avståndet mellan väljare och valda är så litet möjligt. som Personvalsrefonnen genomfördes bl.a. i förhoppningen att ett valsystem som lyfter fram de enskilda kandidaterna skulle bidra till att skapa en positivare relation mellan medborgarna och de folkvalda. Personvalskommitten konstaterade att det inte fanns några säkra belägg för att så skulle bli fallet. Forskningsresultat kommittén hade som tillgång till visade dock att människor tenderar att uttrycka större förtroende för politiker kännedom de har dem. Därför ansåg mer om kommittén att det var ett rimligt antagande att personvalssystemet skulle leda till positiva effekter i detta avseende Ökat personval SOU 1993:21 s. 54.

Att avgöra i vad mån stora befolkningsgruppers inställning

förändrats i ett eller annat avseende till följd reformer är inte alltid av någon enkel uppgift. Likaledes kan det vara svårt att avgöra vad en eventuellt förändrad inställning grundar sig på. Just i frågan om människors inställning till det politiska systemet och de personer som är aktiva inom detta kan vissa av de undersökningsresultat som framkommit i de forskningsprojekt som rådet initierat viss ge en vägledning. Det kan konstateras att den s.k. kandidatkännedomen är sämre än tidigare. Detsamma gäller det allmänna Valdeltagandet. Detta kan tala för att personvalsrefonnen inte förmått stimulera eller väcka och intresse. Å andra sidan är det högst osäkert i vad mån engagemang personvalsreforrnen alls kan kopplas till dessa negativa effekter. Nu är det emellertid så, nämnts inledningsvis, att reformer på det som konstitutionella området inte sällan verkar relativt långsamt. Enligt rådets uppfattning finns därför anledning att anlägga långsiktigt ett mer perspektiv vid bedömningen. Man får därmed nöja sig försöka att nu

Allmänna överväganden 1 1 l

skönja i viken riktning utvecklingen kan komma att gå. Rådet håller fast vid bedömningen att ökad kännedom de styrande politikerna en om bland väljarna bra grogrund för ett förtroendefullt förhållande är en mellan väljare och valda. Att flertalet väljare uppfattat möjligheten att rösta på något positivt bör rimligen innebära att detta är en person som uppfattning delas många och att en ökad kunskap om som av politikerna är något önskvärt. I riktning pekar det som personer samma förhållandet att vissa kandidater som engagerat sig i personvalskampanjer upplevt att de detta fått respons från väljare, inte bara genom i form personröster, utan också i form kontakter och en ömsesidig av av dialog. Några tecken överdriven personiñering som skulle kunna en leda till att sakfrågoma kommer i skymundan har inte kunnat skönjas, även personvalsreformen bidragit till att person ställts mot person om på ett tydligt sätt än vad som var vanligt tidigare. Rådet anser mot mer bakgrund det sagda att det alltjämt finns mycket som talar för att av personvalsreformen kan komma att bidra till förbättrad relation en mellan väljare och valda. I detta sammanhang bör också nämnas att undersökningar visat att personer som eljest inte engagerar sig politiskt har valt att delta i valrörelsen just för att stödja en viss kandidat. I vad mån personvalssystemet i framtiden kommer att bidra till en positiv utveckling är dock beroende flera faktorer som egentligen ligger utanför själva valsystemets ram. Hur partiorganisationer, kandidater och massmedia kommer att i framtiden och hur agera mycket information väljarna kommer att få om olika kandidater är som stor betydelse. Just kandidatinformationens betydelse har särskilt av framhållits inom forskningen och uppmärksammats i media eftersom bristande kännedom kandidater varit den enskilt mest betydelsefulla om frågan för väljarnas val att inte personrösta. Om personvalssystemet skall ha möjlighet att utvecklas bör därför informationen om en kandidaterna i kommande val bli bättre. Naturligtvis kan det inte krävas att ett parti skall satsa så stora på kandidatinformation att det resurser går ut över ambitionen att nå ut med de sakpolitiska frågorna. Ett rimligt krav är dock att väljarna skall få så mycket upplysning om enskilda kandidater att det går att göra ett någorlunda övervägt val mellan i vart fall några kandidaterna inom det parti som man avser av att rösta på. Rådets inställning kan sammanfattningsvis uttryckas som att den svenska personvalsmodellen har visat sig fylla ett behov bland väljarna och att den därför kan bli betydelsefull faktor för att minska en avståndet mellan väljare och valda. En viktig förutsättning för att så skall bli fallet är dock att systemet får verka i ett sammanhang där det kan fungera. Ett sådant sammanhang fordrar bl.a. att väljarna får

någorlunda goda möjligheter att informera sig inte bara om partiets

sakpolitik utan också partiets kandidater. om

6.3¶Personvalets inverkan 1998 års

på

valresultat

Ett av syftena med personvalsreformen var att väljarna skulle få större möjlighet än tidigare att påverka skulle representera dem. Det vem som var således fråga om en förskjutning av inflytandet över kandidaturvalet från partiernas nominerande instanser till väljarna. Dock fick

personvalsinslaget inte utformas så att mycket små väljargrupper kom

att styra kandidaturvalet på bekostnad av dem som önskade överlåta detta på partierna. De faktorer är viktigast för hur personröstema i som det svenska personvalssystemet inverkar på valresultatet är

andelen väljare som personröstar personröstemas fördelning på de olika kandidaterna spärmivåemas storlek och valkretsamas storlek.

Dessa faktorer samverkar och därför måste bedömning en av

personvalsinslagets effekter och den möjliga framtida utvecklingen

göras med beaktande av dem alla. Det är t.ex. inte meningsfullt att diskutera spärmivåemas höjd utan att samtidigt ta hänsyn till hur många väljare som personröstar. Skulle närmare 100 procent av väljarna personrösta förlorar frågan om spärrnivåer mycket sitt av intresse eftersom de flesta ledamöter sannolikt skulle bli personvalda även med relativt höga spärrar. Om å andra sidan utvecklingen går därhän att mycket få väljare personröstar blir det intressant att mer diskutera spännivåns betydelse vill behålla möjligheten till om man personval. Utöver nämnda faktorer spelar partiernas röstetal för frågan om personvalets genomslag. I det följande kommer rådet att diskutera några av dessa frågor samt redovisa sin syn på den framtida utvecklingen.

6.3.1¶Andelen

väljare som personröstade

Personvalskommittén gjorde bedömningen att sikt skulle mellan 30 och 50 procent av väljarna använda sig möjligheten att personrösta i av riksdagsvalet. För val till kommunfullmäktige antogs andelen på sikt uppgå till mellan 50 och 70 procent. Bedömningen grundade sig som bl.a. på studier personvalssystemens utveckling i Belgien och av

Danmark ifrågasattes inte under det vidare lagstiftningsarbetet.

Andelen väljare i 1998 års riksdagsval personröstade på en

som kandidat i något de partier tog plats i riksdagen var 29,9

av som procent. Motsvarande siffror var 35,2 procent för val till kommunfull-

mäktige och 29,0 procent för valet till landstingsfullmäktige.

Vissa bedömare har menat att antalet väljare som personröstat är mycket mindre än vad borde fallet systemet skall ha något

som vara om

berättigande. Som framgår vad som nämnts inledningsvis stod

av resultatet för riksdagsvalets del i överensstämmelse med förväntningar-

Beträffande de kommunala valen var andelen lägre än vad man na. sikt kunnat förvänta. Det finns emellertid inte något som i dagsläget starkt talar för att väljarnas intresse för personval skulle vara i avtagande. Tvärtom finns tecken på motsatsen. Andelen väljare som personröstade i något av valen 1998 uppgick nämligen till 44 procent och andelen väljare personröstade i försökskommunema i 1994 års

som val ökade något i 1998 års val. Vidare andelen väljare som valde att

var personrösta i 1999 års val till Europaparlamentet, 66,6 procent, högre än i något val tidigare där personröstning förekommit i Sverige, låt vara att Valdeltagandet mycket lågt. Dessutom har undersökningar visat

var att flertalet väljare uppfattar rätten att kunna rösta på person som något positivt. Sammantaget gör detta att det finns anledning att tro att personröstning kommer att öka i omfattning än att minska.

snarare Därmed finns det knappast anledning att avvika från de antaganden

gjordes i samband med reformens tillkomst. Som framhållits ovan som är utvecklingen dock till stor del beroende på hur framför allt de politiska partierna väljer att infonnera om och lyfta fram sina kandidater så att väljarna får möjlighet att ta ställning också i

en

personfrågor.

6.3.2 Personrösternas fördelning på kandidater

Personröstema i 1998 års val kom att till övervägande del tillfalla kandidater placerade högt på partiernas listor. Män och äldre kandidater fick generellt sett fler personröster än yngre kandidater och kvinnor. Kandidater kända tidigare och kandidater som bedrev

som var personvalskampanjer fick fler personröster än andra kandidater.

Efter valet 1998 består riksdagen till ca en fjärdedel av ledamöter

valts på personröster. I valet till kommunfullmäktige blev som sammanlagt femtedel ledamöterna personvalda. I det stora

ca en av flertalet fall har de kandidater blivit personvalda haft en sådan

som

placering att de skulle ha blivit invalda på grundval av listordningen

enligt det tidigare systemet. Detta är en följd av att flertalet personröster tillfaller kandidater är placerade högt partiernas valsedlar.

som

114 Allmänna överväganden

Emellertid har i riksdagsvalet förekommit att personröstema i 12 fall medfört att kandidater slagit ut högre placerade kandidater. De 12 som valts in med frångående av listordningen utgör 3,4 procent av riksdagsledamöterna. Det bör dock noteras att de 12 personvalda i regel varit placerade som nummer två på sitt partis lista. Det kan därmed inte sägas ha rört sig om några dramatiska omkastningar partiernas av nomineringsordning. Personröstema ledde till en annan sammansättning kommunfullav mäktige, jämfört med ett rent listsystem, i 175 landets 289 av kommuner. Av landets samtliga fullmäktigledamöter, 13 388, är 2 904 valda på personröster, vilket motsvarar andel på 21,7 procent Det en totala antalet avvikelser uppgår till 301. Samtliga avvikelser beror inte på s.k. inkryssningar, utan har andra orsaker t.ex. effekter som av dubbelvalsaweckling. Antalet rena inkryssningar uppgår till 229 vilket motsvarar en direkt betydelse på 1,7 procent. Av detta kan man dra slutsatsen att också i valet till kommunfullmäktige det främst var toppkandidatema som fick personröster. Det förhållandet att kandidater är etablerade och därmed ofta som kända bland väljarna får förhållandevis många personröster är ett fenomen som är känt från utländska personvalssystem. Dessa kandidater står i regel högt på sina partiets listor, varför det också framgår för väljarna att partierna önskar dem valda i första hand, se något som också har betydelse för antalet personröster dessa som kandidater f°ar. Detta mönster där etablerade kandidater med hög listplacering får flest personröster var alltså tydligt i 1998 års svenska val. Det är enligt rådets mening inte mycket talar för att mönstret som kommer att ändras nämnvärt inom överskådlig tid.

Särskilt om s. direkt betydelse

Om personröstema helt och hållet eller till övervägande del tillfaller kandidater med en sådan listplacering att kan de sägas ha stått på Valbar plats kommer, oavsett hur många kandidater som väljs på personröster, personvalsmomentet att bli mindre tydligt eftersom dessa kandidater ändå skulle ha blivit valda på grund av sin listplacering. Om kandidater längre ner på listorna blir inkryssade träder däremot personvalsinslaget i förgrunden. Personröstema sägs i det fallet ha senare en direkt betydelse. Det finns enligt rådets mening risk att diskussionen en om den direkta betydelsen får allt för stort utrymme eftersom det måste anses vara önskvärt att väljarnas och partiernas i personfrågor syn överensstämmer någorlunda väl. Däremot måste systemet, om det skall göra anspråk på att öka väljarnas inflytande i personfrågor, innebära att

Allmänna överväganden 115

väljarna har rimlig möjlighet att i viss utsträckning korrigera

en nomineringsordningen. En del den kritik som riktats mot systemet

av går på att väljarnas inflytande blivit alltför begränsat. Därvid har ofta

ut framhållits att antalet kandidater valts med frångående av

som listordningen är litet. Som antytts nyss anser rådet emellertid att det är ett något förenklat synsätt att vid bedömningen i alltför hög grad fokusera på den direkta betydelsen. Det är nämligen så att det ofta är helt avgörande för den direkta betydelsen hur många mandat som partiet vunnit i valkretsen. Redan härigenom uppstår en slumpmässighet medför att värdet begreppet direkt betydelse som en mätare

som av på hur personvalssystemet fungerar kan diskuteras. Om exempelvis Centerpartiet och Folkpartiet fått fler mandat i 1998 års riksdagsval hade inte osannolik följd blivit att den direkta betydelsen minskat.

en Anta Folkpartiet vid 1998 års riksdagsval i Göteborgs kommun fått

att två mandat och att endast partiets två toppnamn, Erling Bager och Eva Flyborg fått personliga röstetal på över åtta procent och att Eva Flyborg, liksom i valet, fått högst personligt röstetal. Hon hade då kommit på sitt personliga röstetal men eftersom hon kommit även

listordningen fått avgöra hade valet henne inte påverkat den om av direkta betydelsen. Man måste därför säga att direkta betydelsen utgör endast ett grovt mått på avvägningen mellan några av de väsentligaste komponenterna i personvalssystemet t.ex. benägenheten hos

som väljarna att personrösta och spärrnivån. Om någon av dessa variabler förändras mycket i förhållande till vad förväntats kan den direkta

som betydelsen bidra till att visa att systemet inte motsvarar förväntningar-

Om t.ex. 60 procent väljarna personröstat och inte någon av na. av ledamöterna blivit vald med frångående av partiernas nomineringsordning hade den direkta betydelsen varit 0 procent och sannolik

en slutsats varit att spärrama är för höga. Om å andra sidan hälften av riksdagsledamöterna haft placeringar lågt på partiernas valsedlar skulle den direkta effekten ha uppgått till 50 procent och en rimlig slutsats hade varit att partierna misslyckats med sin nominering. Dessa i och för sig orealistiska exempel visar att den direkta betydelsen kan användas

ett instrument för att finna grundläggande brister i systemet. Som som framgår nedan under avsnitt 6.3.3 och 6.3.4 rådet att få sådana

anser brister uppdagats i samband med 1998 års val.

6.3.3¶Spärrnivåemas storlek

Personvalskommittén ansåg lämplig nivå för personvalsspärren

att en låg i intervallet 5-10 procent partiets röstetal i valkretsen. Efter

av partiöverläggningar och försöksverksamhet i kommunalvalen 1994

116 Allmänna överväganden

beslutade riksdagen om en åttaprocentsspärr för val till riksdagen och femprocentsspärr för övriga val. Trots att det är flera faktorer som har betydelse för hur stort genomslag personröstema f°ar på valresultatet har mycket debatten av om personvalssystemets framtida utformning kretsat kring spärmivåer-

nas höjd.

Ett av skälen till att personvalssystemet har spärrnivåer är att mycket små väljargrupper inte skall kunna styra personvalet på bekostnad av dem som vill överlåta detta på partierna. Rådet kan inledningsvis slå fast att det inte finns något tyder på som att mycket små väljargrupper fått ett alltför dominerande inflytande. Det finns med andra ord inte något som i nuläget talar för höjda spärrnivåer av detta skäl. Om man sedan ser på det totala antalet personvalda ledamöter kan konstateras att de ca 30 procent väljarna personröstade i av som

riksdagsvalet kom att utse ca 25 procent riksdagsledamöterna. De

av ca 35 procent av väljarna i valet till kommunfullmäktige som personröstade utsåg ca 20 procent ledamöterna. Enligt rådets av bedömning visar detta att systemet rent allmänt medfört någorlunda en rimlig avvägning mellan partiemas och de personröstande väljarnas

inflytande. Däremot är förutsättningarna för ett väljarinflytande

genom personval påtagligt lågt i vissa stora Valkretsar. Rådet återkommer till den frågan i avsnitt 6.3.4 Det förhållandet att det vid 1998 års riksdagsval inträffade att sammanlagt tolv kandidater tog sig förbi partiernas förstahandskandidater visar enligt rådets uppfattning inte någon uppenbar brist i systemet. Antalet ledamöter i riksdagen valts in på detta sätt som framstår inte som vare sig orimligt lågt eller oväntat högt. Motsvarande gäller enligt rådets uppfattning beträffande valet till kommunfullmäktige. Mot bakgrund av en andel personröstande väljare på mellan 30 ca och 35 procent i de olika valen måste de aktuella spärrnivåema sägas ha gett ett resultat ligger någorlunda i linje med de förväntningar som som kom till uttryck under reformarbetet. Enligt rådets uppfattning består dessutom de beslutande församlingarna så många andra nu av ledamöter än partiernas förstahandskandidater att det knappast finns risk att tro att personvalet uppfattats som en skenreform. Vad så gäller frågan om spärrama bör vara oförändrade eller sänkas finns det anledning att erinra om den principiella på eventuella syn

förändringar av personvalssystemets utformning som partierna enade

sig kring i de överläggningar som föregick införandet personval. Det av framhölls att spärrnivåema i det svenska personvalssystemet i ett inledningsskede borde sättas något högre för att sedan kunna justeras

SOU 1999: 136 Allmänna överväganden l 17

nedåt jfr l996/97:7O s. 121 f.. En av anledningarna till denna

prop. försiktighet står att finna i önskan att ge valsystemet en utformning

en

inte i allt för hög grad öppnar för effekter som är svåra att som upp bedöma på förhand. Det är också därför som det ansetts angeläget att i olika avseenden följa utvecklingen och noga utvärdera följderna av personvalssystemet. Det har inom rådet inte framkommit någon önskan att vilja frångå de principer kom till uttryck i de nämnda partiöverläggningama. Resultatet de undersökningar som gjorts

av inom för rådets utvärderingen manar dock till viss försiktighet

ramen

i första hand två skäl. För det första visar erfarenheten att mer av ingripande förändringar i valsystem inte sällan leder till oförutsedda effekter. Redan detta gör att det rent principiellt kan ifrågasättas om det är lämpligt att genomföra större förändringar i systemet med den

begränsade erfarenhet av den svenska personvalsmodellen som

föreligger. Härtill kommer att rådet anser att ett ökat personvalsinslag bör åstadkommas hellre ett ökat valdeltagande och ökad person-

genom röstning än att lagstiftningsvägen justera spärrama nedåt.

genom Beräkningar rådet utfört visar att en ökning av andelen person-

som röstande i riksdagsvalet till 50 procent skulle ge ungefär samma effekter sänkning spärren till fem procent se bilaga 3

som en av tabell 7.

Som nämnts är det rådets uppfattning att andelen person-

ovan röstande kommer att öka successivt i kommande val. Därmed kommer också väljarinflytandet kandidaturvalet att öka även om spärrnivåema ligger kvar nuvarande nivåer. Om man väljer att dessutom sänka spärrnivån riskerar förskjutningen av inflytandet på kandidaturvalet från partierna till väljarna att bli betydligt större än vad som varit avsett med personvalsreformen. Sänks spärren till fem procent och 50 procent väljarna personröstar leder detta till effekter som skulle

av

spärr på tre procent bilaga 3 tabell 8. En sänkning motsvara en ca se

spärrnivån i den angivna storleksordningen bör därför föregås av av uttalad vilja från bred parlamentarisk majoritet att markant öka

en personvalinslaget, vilket i dag inte är fallet.

Ett annat principiellt skäl talar för att tills vidare inte göra

som någon förändring spärrnivån är den inställning till personvals-

av systemet hos olika kategorier framkommit genom de

som

forskningsprojekt utförts på uppdrag av rådet. Bland väljarna

som

fanns i alla sociala och politiska grupperingar en opinionsövervikt för

personvalssystemet och de flesta önskade ingen förändring av personvalsinslaget. Det dock fler önskade ett minskat eller

var som

bibehâllet personvalsinslag än de vill ha personval. Bland

som mer

riksdagsledamöter och kandidater i riksdagsvalet var bilden däremot

klart splittrad. Enligt rådets uppfattning bör konstitutionella

mer

1 18 Allmänna överväganden

förändringar vara väl förankrade i alla läger. Att mot den tecknade

nu

bakgrunden föreslå förändringar som kan komma att i inte obetydlig omfattning öka personvalsinslaget framstår därför inte befogat.

som Däremot bör frågan tas upp till förnyat övervägande efter valet år 2002.

6.3.4 Särskilt de största Valkretsama

om

Landets 29 riksdagsvalkretsar varierar sinsemellan mycket i fråga

om antalet röstberättigade. De flesta valkretsarna hade inför 1998 års val ett antal röstberättigade som varierar mellan 100 000 och 300 000.

ca Två Valkretsar skiljer sig tydligt på grund sin storlek. Stockholms

av kommun och Stockholms län hade över 500 000 respektive 700 000 röstberättigade. Röstetalen för partierna i absoluta tal är också delvis mycket höga i förhållande till övriga Valkretsar. De därnäst två största valkretsama är Göteborgs kommun och Östergötland med över 340 000

respektive 310 000 röstberättigade. Se tabell 6.2 nedan.

Om ett parti vinner många mandat i en stor valkrets är det mycket osannolikt att partiets samtliga mandat skall kunna besättas med personröster med en spärmivå på åtta procent. Anledningen är huvudsakligen att det fordras ett så högt röstetal för att komma i

upp spärmivån att antalet personröster helt enkelt inte räcker till jfr Ökat personval SOU 1993:21 s. 126. Man kan därför säga att systemet i någon mån särbehandlar stora partier i stora valkretsar. Detta har dock inte ansetts utgöra något hinder för att ha spärregel i både stora

samma och små Valkretsar. Redan före valet 1998 uttrycktes emellertid farhågor för att spärmivån för vissa partier i de största kretsarna skulle bli så hög att möjligheten för kandidat i ett sådant parti att bli

en

personvald i praktiken var obefintlig. I riksdagsmotionema mot.

1996/97:K20, mot.1996/97:K206 föreslogs av detta skäl att någon personvalsspärr över huvud inte skulle gälla för kandidater i Stockholmskretsarna.

Erfarenheterna från valet 1998 visar att andelen kandidater som har blivit valda på personröster i de fyra största valkretsama är lägre än i flertalet övriga Valkretsar. Den främsta orsaken härtill torde att

vara en spärr på åtta procent motsvarar så många röster att det i praktiken är mycket svårt för andra än mycket välkända politiker, t.ex.

som partiledare, i de större partierna att samla så många röster.

I Stockholms kommun motsvarade åttaprocentsspärren för Moderata Samlingspartiet ll 808 röster. Endast Carl Bildt fick ett röstetal som var högre. För Socialdemokraternas del motsvarade spärren 9 542 röster. Ingen kandidat fick så många personröster. Närmast var Pierre Schori och Nalin Baksi med 5 479 4 896

resp.

Allmänna överväganden 119

röster. I Stockholms län uppgick spärren för kandidater i Moderata Samlingspartiet till 15 920 röster. Närmast var Lars F Tobisson med 10 342 röster. För Socialdemokraternas del var spärren 14 406 röster. Närmast Ingela Thalén med 12 230 röster. Är det då rimligt att

var kandidater samlat åtskilligt fler personröster än kandidater som

som klarat spärren i mindre Valkretsar inte blir personvalda. På ett sätt är det ett rimligt resultat eftersom valkretsen är befolkningsmässigt större. Det finns emellertid andra aspekter.

En förutsättningarna för att en kandidat skall ha en rimlig chans

av att bli personvald är att han eller hon har en praktisk möjlighet att nå ut och göra sig och sitt budskap känt hos de väljargrupper som kandidaten riktar sig till. När spärrnivån ligger på röstetal i den angivna storleksordningen torde detta inte vara möjligt för andra än ett litet fåtal mycket välkända personer.

Såvida inte antalet väljare som personröstar kort tid ökar mycket kraftigt i de största valkretsama, vilket är mindre sannolikt, finns en risk för att intresset för personval kommer att klinga av kraftigt där eftersom det kommer att uppfattas meningslöst att personrösta då

som bara ett fåtal kandidater har rimlig möjlighet att bli personvalda. Ett

en

annat och principiellt problem är att förutsättningarna för det ökade

mer

väljarinflytande personvalssystemet är tänkt att leda till är

som betydligt sämre i de största valkretsama än i övriga delar landet.

av Personvalssystemet kan i detta avseende sägas lida av en demokratisk obalans som det vore önskvärt att åtgärda.

Rådet har diskuterat olika metoder att komma till rätta med problemet.

Förändrad valkretsindelning

En möjlighet är att göra de största valkretsama mindre så sätt att de

i fler och mindre valkretsar. Det alternativet har i och för sig delas upp många förtjänster framstår i dagsläget inte som genomförbart med

men tanke på att Nomineringsrätts- och valkretskretskommittén så sent som 1995 konstaterade att det inte farms politiska förutsättningar för en ny valkretsindelning. En förändrad valkretsindelning leder också till svårbemästrade problem i fråga riksproportionaliteten i valsystemet,

om varigenom kommer in på diskussionen om justeringar av dels

man antalet utjämningsmandat och dels den jämkade uddatalsmetoden. Frågor i sin tur leder till att grundlagsändringar kan bli aktuella

som Vissa valfågor SOU 1995: 143.

.

120 Allmänna överväganden

Sänkt spärrnivå för hela riket

Följdema av en förändrad spärmivå har diskuterats i avsnitt 6.3.3

ovan. En generell sänkning av personvalsspärren i riksdagsvalet skulle naturligtvis leda till lägre spärrar även i de stora valkretsama även om spännivåema där fortfarande skulle vara relativt höga uttryckt i antal röster. Se tabell 6.1.

Tabell 6.1. Spärrnivå iantal personröster

Källa: RSV.

För jämförelsens skull kan nämnas att den i antalet röster räknat högsta spärren vid 1998 års val, bortsett från Stockholms kommun och län, uppgick till 7 424 röster Östergötlands län för Socialdemokraterna. Tillämpat 1998 års resultat hade en spärr fem procent gjort den skillnaden för Socialdemokraterna och Moderaterna i Stockholms län att Ingela Thalén och Lars F Tobisson blivit valda på personröster i stället för enligt listordningen. Sak samma gäller för Folkpartiets Karin Pilsäter. I Östergötland hade för Modratemas del inträffat att Stefan Hagfeldt och Per Unckel blivit valda på personröster i stället för jämförelsetal. Dessutom hade Anna Lindgren slagit ut Gunnar Axén. I Göteborg hade Tom Heyman och Cecilia Magnusson, båda från Moderatena, blivit valda personröster i stället för på jämförelsetal. Detsamma hade inträffat för Kia Andreasson, Miljöpartiet.

Effekterna för de fyra största valkretsama får betecknas som relativt begränsade.

Tre spärrnivåer

Denna modell bygger att tre olika spärrnivåer tillämpas beroende hur många röstberättigade det finns i valkretsen. I de fyra största valkretsama, där antalet röstberättigade överstiger 300 000 tillämpas den lägsta spärmivån som i detta förslag är fyra procent. I de Valkretsar där antalet röstberättigade är mellan 150 000 och 300 000 föreslås spärmivån bli sex procent och i övriga kretsar åtta procent.

Om detta system tillämpats i 1998 års val hade ytterligare fem ledamöter, blivit invalda i riksdagen med frångående av listordningen, vilket kan jämföras med ytterligare sju ledamöter vid en generell sänkning av spärren till fem procent.

Av de kandidater i dag är valda jälnförelsetal skulle 36 i

som stället ha blivit valda personröster. Antalet personvalda riksdagsledamöter skulle då 123 vilket motsvarar 35 procent, vilket kan

vara ca jämföras med 40 procent vid generell sänkning spärren till

ca en av 5 procent.

I de fyra stora valkretsama innebär en sänkning spärren till 4 av procent att sammanlagt ytterligare 12 kandidater, som nu är valda på jämförelsetal, blir personvalda samt att ytterligare två kandidater väljs

in i riksdagen på personröster med frångående av listordningen. Detta

kan jämföras med en generell sänkning till 5 procent då endast ytterligare 8 ledamöter blir personvalda samt ytterligare en kandidat

väljs i riksdagen med frångående av listordningen.

Sammanfattningsvis kan man säga att modellen med olika nivåer på

spärren beroende på valkretsamas befolkningsmässiga storlek

sammantaget ger en relativt måttlig ökning personröstemas genomslag och av något mindre än vad en generell sänkning spärren till 5 procent av skulle ge. För de fyra största valkretsama innebär dock fyraprocentsspärren att genomslaget för personröstema ökar något Enligt mer. rådets uppfattning är denna modell ett tilltalande sätt att förbättra

förutsättningarna för personval i de största valkretsama samtidigt

som förändringarna för landet i övrigt bedöms bli så små att en måttlig ökning av andelen personröstande väljare inte riskerar att leda till en markant förskjutning kandidaturvalet från partierna till väljarna. I ett av system av denna modell får man vara beredd på att det någon gång kan hända att spärmivån i en viss valkrets kommer att förändras från ett val

till ett annat på grund av befolkningsmässiga förändringar.

Närmare om modellen med tre spärmivåer i riksdagsvalet

I uppställningen nedan anges de avvikelser det skisserade som nu systemet skulle ha medfört jämfört med valresultatet 1998.

Fyraprocentsspärr i valkretsar med mer än 300 000 röstberättigade. Stockholms län Ingen avvikelse. Lars F. Tobisson m, Ingela Thalén s och Karin Pilsäter fp blir valda på personröster i stället för på jämtörelsetal. 2. Stockholms kommun En awikelse. Olle Wästberg fp blir vald på personröster och väljs i stället för Bo Könberg. Pierre Schori s och Nalin Baksi s blir valda personröster i stället för på jämiörelsetal. Göteborgs kommun Ingen avvikelse. Tom Heymanm, Cecilia Magnusson m, Berit Johannesson v och Kia Andreasson mp blir valda personröster i stället för på jämförelsetal.

Östergötlands län

Allmänna överväganden 123

En avvikelse. Anna Lindgren m blir vald på personröster och väljs i stället för Gunnar Axén Stefan Hagfeldt m, Per Unkel m och Britt-Marie Danestig v blir valda på personröster i stället för jämtörelsetal. Sexprocentsspärr i Valkretsar med mellan 150 000 till 300 000 röstberättigade.

Jönköpings län En avvikelse. Marie-Louise Ekholm m blir vald på personröster i stället för Göte Jonsson.

Västra Götaland V. Ingen avvikelse. Inger René m och Per Lager mp blir personvalda i stället för valda jämförelsetal.

Skåne Ingen avvikelse. Karin Svensson Smith v och Matz Hammarström mp blir personvalda i stället för valda på jämtörelsetal.

Skåne NÖ Ingen avvikelse.

Gävleborgs län Ingen avvikelse. Ulrica Messing s och Ove Hellborg v blir personvalda i stället för valda på jämtörelsetal. 10. Dalarnas län En avvikelse. Lennart Sacrédeus klarar spärren och tar mandat på grund av dubbelvalsavveckling. Marita Ulvskog s blir personvald i stället för vald jämtörelsetal. 1 Värmlands län Ingen avvikelse. Lisbeth Staaf Igelström s blir personvald i stället för vald på jämtörelsetal. 12. Uppsala län Ingen avvikelse. Ingrid Burman v blir personvald i stället för vald på jämtörelsetal. 13. Örebro län Ingen avvikelse. Ola Karlsson m och Peter Pedersen v blir personvalda i stället for valda på jämförelsetal. 14. Hallands län Ingen avvikelse. Jörgen Andersson s blir personvald i stället för vald på jämförelsetal. 15. Norrbottens län. Ingen avvikelse.

124 Allmänna överväganden

Erling Wälivara kd klarar spärren och tar mandat på grund av dubbelvalsaweckling. 16. Västernorrlands län Ingen avvikelse 17. Västra Götaland Ö Ingen avvikelse. Lars Elinderson m blir personvald i stället för vald järnforelsetal. l Västerbottens län Ingen avvikelse

. Lena Sandlins blir personvald i stället for vald personröster. 19. Västra Götaland N. En avvikelse. Rosarman Valeria D v blir vald på personröster i stället för Stig Sandström. Björn Leivikm blir personvald i stället för vald på jämforelsetal. 20. Skåne V. Ingen avvikelse. 21. Västmanlands län Ingen awikelse. Tomas Högström m och Tanja Linderborg v blir personvalda i stället for valda på jämförelsetal. 22. Södermanlands län Ingen avvikelse Henrik Landerholm m och Charlotta Bjälkerbring v blir personvalda i stället för valda på jämforelsetal. 23. Malmö kommun Ingen awikelse Sten Anderssonm blir personvald i stället för vald på jämförelsetal. 24. Kalmar län Ingen avvikelse Håkan Juholt s och Lennart Beijer v blir personvalda i stället for valda jämförelsetal.

I återstående län skall enligt denna modell spärren fortfarande vara 8 procent varför det inte uppstår några förändringar.

En fast övre spärrgräns

Man kan också tänka sig att ha en fast övre gräns, i röster räknat, för den procentuella spärren. Tekniken blir då densamma som tillämpas vad gäller den undre gränsen för personval i de kommunala valen. Spärregeln skulle alltså konstrueras på ungefär följande sätt: Endast den som har ett personligt röstetal som svarar mot åtta procent av

Allmänna överväganden 125

rösterna i valkretsen för partiet eller ett visst bestämt antal röster, som är lägre än vad som motsvaras av åtta procent i de stora valkretsama, kan bli personvald. En sådan regel behöver inte lagtekniskt begränsas till någon viss valkrets under förutsättning att den fasta gränsen ligger så högt att den i praktiken endast kommer att tillämpas i de Valkretsar där något eller några partier har mycket höga röstetal. Rådet har ingående diskuterat denna modell och utfört ett antal beräkningar. Rådets resonemang och beräkningar redovisas nedan. Sammanfattningsvis kan sägas att en fast övre spärr mellan 10 000 och 5 000 röster innebär inte alldeles obetydlig sänkning av spärmivån i de

en största valkretsarna. Icke desto mindre skulle en sådan sänkning ha fått relativt begränsad betydelse för personvalsresultatet av det skälet att de personliga röstetalen for kandidaterna i de undersökta valkretsama i flertalet fall ligger under en nivå i storleksordningen 5 000 röster. Man kan naturligtvis gå vidare och lägga den fasta gränsen vid en nivå på 2 000-3 000 röster. Emellertid kan det ifrågasättas om det är korrekt att tillgripa en så drastisk sänkning av spärmivån om man är ute för att lösa problem i endast vissa valkretsar. Det skulle nämligen få som följd att spärmivån sänktes kraftigt i ett stort antal valkretsar.

Närmare om modellen med fasta spärrar

Av tabell 2 i bilaga 3 framgår att åttaprocentsspärren uttryckt i antal röster varierar betydligt från valkrets till valkrets och från parti till parti. Ju högre röstetal ett parti har i en valkrets desto högre blir spärmivån. Eftersom det finns ett samband mellan antalet röstberättigade i valkrets och röstetalen for partierna i valkretsen återfinner

en man också de högsta personvalsspärrama, i antalet röster räknat, i de stora valkretsarna. Landets fyra största Valkretsar räknat efter antalet röstberättigade är Stockholms kommun, Stockholms län, Göteborgs kommun och Östergötland. Av tabell 2 i bilaga 3 framgår vidare att röstetalen för de största partierna i dessa kretsar varierar mellan 15 920 och 6 180 röster. Vidare framgår att spärren för Socialdemokraterna i Norrbottens län den femte högsta i landet. Anledningen härtill är

var inte främst valkretsens storlek utan att Socialdemokraterna har en så dominerande ställning bland partierna i den kretsen. De två faktorer som kan leda till höga spärrtal är alltså i första hand stort antal röstande i kretsen och partiets stöd bland väljarna i kretsen. Då dessa två faktorer samverkar leder de till mycket höga spärrtal som i t.ex. Stockholmskretsama, där det för kandidaterna i de två största partierna, Moderaterna och Socialdemokraternas, i 1998 års val fordrades ett personligt röstetal på mellan ca 16 000 och 9 500 röster. Endast några

126 Allmänna överväganden

enstaka kandidater i de aktuella partierna hade så höga röstetal. För att ytterligare understryka den höga nivån på spärrama kan noteras att inte någon kandidat i något parti i Stockholms län hade över 16 000 röster. Alf Svensson kom närmast med 15 770.

Om vill försöka komma åt problemet genom att införa en fast

man övre spärr i antal personröster räknat finns olika tänkbara modeller. Man kan tänka sig att en sådan fast övre spärr skall gälla endast i vissa Valkretsar. Ett annat alternativ är att införa en generell spärr för hela riket, som då får anpassas så att den i praktiken kommer att tillämpas endast då röstetalet för ett parti blir så högt att den procentuella spärren framstår som mycket svåruppnåelig. Väljer man att reglera endast vissa Valkretsar kan det bli aktuellt att komplettera systemet med ytterligare spärregler om styrkeförhållandet mellan partierna förskjuts mer allmänt i landet. En generell spärr för hela landet innebär att systemet blir mer stabilt och är kanske därför att föredra. Oavsett vilken modell som väljs så kvarstår frågan hur den fasta nivån spärren skall beräknas. I

om denna senare fråga kan viss vägledning hämtas från den officiella valstatistiken avseende 1998 års val på så konstaterar vid

sätt att man viken nivå på en fast övre spärr som personröstema får betydelse. Det råder ingen tvekan att en fast spärr t.ex. 2 000-3 000 röster

om skulle ha lett till ett ökat personvalsinslag också i stora kretsar. Emellertid kan det ifrågasättas om det är korrekt att tillgripa en så drastisk sänkning spärmivån är ute för att lösa problem i

av om man endast vissa Valkretsar. Det skulle i själva verket bli fråga om en mer allmän sänkning spärmivån. En faktor av betydelse är andelen

av annan personröstande. Skulle det allmänna Valdeltagandet inte förändras allt för dramatiskt samtidigt som personröstningen blir mer omfattande än vid 1998 års val leder också detta till att personvalsinslaget slår igenom kraftigare. Med hänsyn härtill är det inte helt tillfredsställande att ta ett enstaka valresultat som utgångspunkt för bestämningen av nivån

En principiell utgångspunkt för att komma fram till en lämplig

mer nivå kan att konstatera hur många röstberättigade medborgare som

vara ett riksdagsmandat motsvarar. Det kan då konstateras att varje riksdagsledamot normalt representerar mellan 18 000 och 20 000 röstberättigade. Motsvarande siffror avseende dem som röstat är, vid ett valdeltagande på 80 procent, 14 400 till 16 000. I ett system med en mycket hög andel personröstande och med en någorlunda jämn fördelning av personröstema på kandidaterna vore det ingen orimlighet med allmän spärmivå i den angivna storleksordningen. Nu är

en emellertid förhållandena inte sådana varför vissa justeringar måste göras. Om därvid utgår från att andelen personröster inom

man överskådlig framtid kommer att ligga på en nivå mellan 30 och 50

Allmänna överväganden 127

procent faller det sig naturligt att närmare spärrar motsvarar

se som ca en tredjedel eller hälften av de först angivna nivåerna.

Rådet har gjort beräkningar på fasta spärrnivåer 10 000, 8 000,

om 6 000 och 5 000 röster se tabell 9-12 i bilaga 3.

Effekterna av spärrar mellan 10 000 röster och 6 000 röster blir mycket begränsade. Något större blir genomslaget om man sätter spärren vid 5 000 röster.

Om en fast övre personvalsspärr om 5 000 röster hade tillämpats vid 1998 års riksdagsval så hade detta fått betydelse för i Stockholms län

m och kommun på så sätt att den procentuella spärren sjunkit från åtta procent till 3,3 resp. 2,5 procent. I Göteborgs kommun hade spärren sjunkit till 7,3 procent. En spärr om 5 000 röster hade inneburit att Lars F Tobisson blivit vald personröster i stället för enligt listordningen i Stockholms län. I övrigt hade den sänkta personvalsspärren inte haft någon effekt för m. För s hade en fast övre personvalsspärr om 5 000 röster fått betydelse på så sätt att spärren sjunkit i 14 Valkretsar till en nivå mellan 7,7 och 2,7 procent. Detta hade inneburit att Pierre Schori och Ingela Thalén blivit vald på personröster i stället för enligt listordningen i Stockholms kommun resp. Stockholms län. I övrigt hade den sänkta spärren inte haft någon effekt.

Det begränsade genomslaget för personvalssystemet i de största valkretsama måste sägas ha varit oväntad effekt i förhållande till vad

en som förutsågs i samband reformens tillkomst. Enligt rådets uppfattning är den obalans som vidlåder personvalssystemet till följd av att valkretsama varierar så kraftigt i storlek brist det är mycket

en som angeläget att komma till rätta med. Ur principiell synvinkel vore en förändring av valkretsindelningen av flera skäl ett tilltalande sätt att lösa problemet. Som framhållits ovan leder detta emellertid till att nya problem uppstår andra områden. De övriga förslag till lösningar som rådet presenterat innebär att en särreglering införs vilket kan verka förvirrande för väljarna. Därtill kommer att den valadministrativa hanteringen blir mer komplex. Med hänsyn härtill och då lösningarna inte fullt ut kompenserar obalansen mellan de största valkretsama och övriga har rådet stannat för att inte förorda någon modell. Det är emellertid rådets förhoppning att de skall kunna tjäna som underlag för vidare överväganden i frågan.

6.4¶Kön, ålder och

invandrarbakgrund

I detta avsnitt redovisar rådet sina slutsatser i fråga om personvalssystemets inverkan på den parlamentariska jämställdheten, den åldersmässiga sammansättningen och betydelsen av att en kandidat har

128 Allmänna överväganden SOU 1999: 136

invandrarbakgrund. I avsnitt 5.4 finns statistiskt material och en

ovan redogörelse för forskningsresultat som är av relevans för dessa frågor.

6.4.1 Kön

Frågan på vilket sätt den parlamentariska jämställdheten skulle

om kunna komma att påverkas av personvalsinslaget diskuterades tämligen ingående under reformarbetet. Personvalskommittén konstaterade att i ett personvalssystem skulle frågan i och för sig i högre grad överlämnas

väljarna än åt partierna men att partiernas nomineringar fortfarande skulle ha mycket stor betydelse bl.a. eftersom det antogs att de

en kandidater placerades högst på valsedlama i regel skulle få flest

som personröster. Slutsatsen blev att ett personvalssystem inte skulle komma att missgynna kvinnor än ett rent listsystem eftersom det

mer antogs att partierna skulle ha ett intresse av att låta både kvinnor och män framföra partiets budskap. Vad gäller möjligheten att få personröster på grundval egna kampanjer antogs att män allmänt

av skulle ha lättare att uppbringa resurser till sådana kampanjer men att kvinnor å andra sidan kunde påräkna stöd från kvinnoorganisationer Ökat personval SOU 1993:21 s. 60 ff..

I den debatt förekom i bl.a. media före valet 1998 kom en

som delvis bild fram. Åtskilliga debattörer menade att risken var

annan mycket stor för att personvalssystemet skulle direkt missgynna kvinnor.

Om enbart på det faktiska utfallet riksdagsvalet i 1998

man ser av års val kan konstateras att farhågoma för att kvinnor skulle missgynnas inte besannades. Tvärtom blev resultatet att kvinnorepresentationen ökade både i förhållande till 1994 års val och till vad utfallet skulle ha blivit i ett listsystem. Det skall dock framhållas att skillnaden är liten. Personvalssystemet ledde till att kvinna mer tog plats i riksdagen än

en vad skulle blivit fallet i rent listsystem. Enligt rådets mening låter

som det sig inte dras några säkra slutsatser enbart på grundval av det faktiska valresultatet. Om fokuserar hur det totala antalet

man personröster fördelat sig mellan män och kvinnor kan konstateras att män fått betydligt fler personröster än kvinnor även relativt sett. Kvinnor fick 37,7 procent av personröstema trots att de utgjorde 43 procent kandidaterna. Detta trots att 82 procent de kvinnliga

av av väljarna deltog i valet mot endast 80 procent bland de manliga väljarna samt att kvinnliga och manliga kandidater var ungefär lika aktiva i valrörelsen och fick utrymme i media i samma omfattning. Den mest sannolika förklaringen till skevheten i fördelningen av personröster på kvinnor och män är att män generellt haft högre listplacering än kvinnor. Män toppade 68 procent av alla listor trots att de utgjorde

Allmänna överväganden 129

endast 57 procent kandidaterna. En särskild studie av de 7

av riksdagspartiemas valsedlar i 29 Valkretsar visar att endast 33 procent

valsedlarna toppades av kvinnliga kandidater. Listplacering är

av tveklöst mycket betydelsefull faktor vad gäller möjligheten för en

en kandidat att få personröster avsnitt 5.4.1. Forskningsresultat har

se

visat att placering listan i detta avseende har betydligt större betydelse än könstillhörighet sådan. Enligt rådets uppfattning

som ligger det därför nära till hands att förklara övervikten för manliga röser främst med att män fortfarande gynnas i partiernas nonineringsförfarande, vilket i sin tur torde kunna förklaras bl.a. med att fortfarande utgör en norm för det politiska livet. Det finns

mannen förnärvarande inga belägg för att detta är något som direkt kan kopplas

ihq med personvalssystemet sådant. Personvalssystemet kan i

som begränsad omfattning leda till omkastningar vad partierna kommit

av fram till. Det är dock ännu för tidigt att avgöra om dessa omkastningar på något konsekvent sätt skulle viss grupp. I 1998 års

mer gynna en

riksdagval blev resultatet att kvinnorepresentationen ökade något. I

1999 års val till Europaparlamentet kom i stället personröstema att leda tillatt fler män valdes än listordningen fått stå orubbad.

om

Rådets slutsats i denna del överensstämmer relativt väl med Personvalskommitténs antaganden. Personvalssystemet har visat sig

neutralt. Kopplingen mellan antalet personröster och listplacevara ring innebär inte att systemet i sig eller missgynnar kvinnor

gynnar respektive än vad det tidigare systemet gjorde. Däremot kan

män mer systemet sägas tydliggöra den obalans som fortfarande råder både vad gäller skillnaden i antalet kvinnliga och manliga kandidater och vad gäller deras olika ställning i partiorganisationema. Grunden för den könsmässiga fördelningen i de beslutande församlingarna läggs således fortfarande i första hand vid partiernas nomineringar. Det nu sagda gäller rent generellt. Inom ett enstaka parti kan naturligtvis personvalssystemet leda till kampanjer bottnar i önskan om en jämnare

som en könsfördelning. Enstaka aktiva satsningar på kvinnlig kandidat har

en förekommit, och gett resultat. Det är dock för tidigt att säga om detta något sätt kommer att bli mönsterbildande.

Frågan personvalssystemets betydelse och mer långsiktiga

om effekter för den parlamentariska jämställdheten mellan kvinnor och män är svårbedömbar och har också föranlett delvis olika bedömningar från forskarhåll. Det förhållandet att resultatet 1998 års riksdagsval

av

ledde till begränsad ökning av den parlamentariska jämställdheten

en kan således inte tas till intäkt för att personvalssystemet skulle gynna kvinnliga kandidater. Om det även i fortsättningen kommer att förhålla sig så att män till övervägande del får de högsta placeringama partiernas valsedlar finns risk för att kvinnliga kandidater kommer

en

130 Allmänna överväganden

att missgynnas. Det är därför mycket angeläget att följa

noga utvecklingen på området.

6.4.2¶Ålder

Personvalssystemets betydelse för den åldersmässiga sammansättningen i beslutande församlingar analyserades inte närmare under reformarbetet. I debatten före valet hävdades det från del att

en unga kandidater skulle komma att förlora på personvalet.

En jämförelse av medelåldern och den åldersmässiga fördelningen

riksdagens ledamöter efter valet 1994 och 1998 visar inte på några större skillnader. Efter valet 1994 medelåldern 48,7 år och efter

var valet 1998 var medelåldern 49,3 år. Medelåldern på dem som i 1998 års valdes på personröster var 51 år. Den genomsnittliga åldern på de 12 kandidater som valdes på personröster med frångående av listordningen var ca 46 år. Dessa skillnader är enligt rådets uppfattning så små att det inte går att dra några säkra slutsatser om personvalssystemets betydelse för ålderssammansättningen bland de folkvalda. Det råder dock ingen tvekan om att ålder för närvarande har relativt liten betydelse jämfört med listplacering. Vad som kan vara värt att notera för framtiden är att unga väljare är särskilt positiva till personvalssystemet som sådant.

Invandrarbakgrund

Personvalets inverkan på invandrarrepresentation behandlades inte närmare i det reformarbete som föregick införande av personval. Rådets direktiv tar inte heller upp frågan uttryckligen. Rådet har emellertid ansett att det är av intresse att få bild i vad mån ett

en av inslag av personval i valsystemet kan få effekter för kandidater och väljare med utländsk härkomst. Som framgår av avsnitt 5.4.4 har rådet låtit undersöka frågan särskilt. Med invandrarkandidater i det

avses följande i huvudsak personer som är eller har varit utländska medborgare.

Resultaten av undersökningen visar att kandidater med sådan utländsk bakgrund har utnyttjat personvalsinstrumentet i ungefär samma utsträckning som svenska kandidater. Orsaken till att många invandrarkandidater bedrivit en kampanj är att de känt större motstånd än övriga kandidater från den lokala ledningen inom partiet i samband med nomineringen. Å andra sidan har de upplevt ett starkt stöd från invandrarföreningar och fackliga organisationer.

Ett intressant drag i kampanjarbetet var att invandrarkandidatema fick hjälp av mer eller mindre organiserade grupper av vänner, familjemedlemmar och bekanta som annars inte är partipolitiskt aktiva eller eljest skulle ha deltagit i valarbetet. I regel vände sig invandrarkandidaterna i sina personkampanjer till en eller flera bestämda kategorier av invandrarväljare.

Enligt rådets bedömning visar resultatet från undersökningen att personvalsrefonnen knappast kan sägas ha gynnat eller missgynnat invandrarkandidatema. Systemet har även i detta avseende visat sig relativt neutralt. Däremot har möjligheten att bedriva en kampanj för att

bli vald uppenbarligen uppfattats som ett komplement till partiernas nomineringsförfarande. En mycket positiv effekt är att invandrar-

kandidaternas kampanjer lett till att personer som i övrigt inte är politiskt aktiva engagerat sig i valrörelsen. Förhoppningsvis kan detta i förlängningen leda till att partierna lyckas få med fler personer med invandrarbakgrund i sina organisationer.

6.5¶Informationsinsatsema före valet

6.5.1¶Inledning

I avsnitt 3 har i detalj redovisats vilket sätt och i vilken

mer omfattning myndigheter, de politiska partierna och massmedia före valet informerat personvalssystemet. Kunskap om hur personröst-

om ningsreglema fungerar och de kandidater som ställer upp i valet är

om grundläggande förutsättningar för att väljarna skall på ett övervägt sätt kunna utnyttja möjligheten att personrösta. Ansvaret för att sådan information sprids ligger hos myndigheter, politiska partier och massmedia, dessa aktörer har olika ansvarsområden.

även om

Informationen kan sägas vara uppdelad i två huvudkategorier. Den

upplysningar om röstningsproceduren och vallagens regler. ena avser Den andra information de kandidater som ställer upp i val.

avser om Ansvaret för information personröstningsreglema bör i första hand

om vila på valmyndighetema, i detta fall RSV, medan huvudansvaret for informationen kandidaterna måste ligga hos de politiska partierna

om och de enskilda kandidaterna. För att informationen om regelverk och kandidater skall få tillräcklig spridning krävs emellertid också att massmedia tillräckligt med utrymme för upplysning i båda dessa

ger frågor. Särskilt viktigt är detta naturligtvis i situation där ett delvis

en nytt system skall tillämpas.

6.5.2¶Informationen om personvalsreglema

Vad först gäller informationen om regelsystemet visar olika undersökningar att flertalet väljare uppfattat systemet som enkelt att tilämpa. Det finns därför anledning att anta RSV:s brett upplagda infonnztions-

kampanj i förening med tidningarnas artiklar om valproceduren fått ordentligt genomslag och spelat en viktig roll i detta avseende. RSV

kom emellertid att efter valet kritiseras för att inte ha informerat tillräckligt tydligt om tänkbara konsekvenser av att inte persorrösta. Vissa bedömare har gått så långt som att hävda att informationen

var missvisande i den delen. Den formulering som fått kritik lyder Du kan ta en valsedel för ditt parti utan att kryssa för någon kandidat Det

innebär att du godtar partiets förslag till ordning av kandidaema

Kritiken går ut på att påståendet kan förstås som att det är onöd:gt att personrösta om man är nöjd med den rangordning partiet gjort och

som att en liten personröstande minoritet kan komma att bestämma kandidaturvalet på bekostnad av dem som trott att de stöttat partiets rangordning utan att avge någon personröst.

Det finns inte något underlag för att helt säkert avgöra on den aktuella formuleringen, som återgår på propositionstexten jfr prop. 1996/97:70 s. 118, mer allmänt har uppfattats på det sätt angivits.

som Å andra sidan rådet att formuleringen lösryckt sitt

anser ur sammanhang kan ge en missvisande bild av hur systemet fungera och att det finns anledning att göra informationen tydligare på denna pmkt.

6.5.3¶Informationen kandidaterna

om

Vad gäller kandidatinformation visar olika undersökningar entydgt att väljarnas kunskap om de olika kandidaterna som ställde upp ivalet generellt sett var dålig och att införande av personvalssystemet int: haft någon positiv effekt i detta avseende. Det vanligaste skälet till at inte personrösta var också att väljarna saknade närmare kännedon om personerna bakom namnen valsedlama. Detta visar att peson-

kännedom är en nödvändig förutsättning för ett meningsfullt persmval.

Med största sannolikhet är det så att personvalssystemets vara eller icke vara står och faller med hur frågorna kring kandidatinformatonen kommer att lösas. Förblir kandidaterna även i fortsättningen anoryma talar mycket för att systemet kommer att uppfattas som nindre meningsfullt av väljarna och att intresset för personval därför konmer att tyna bort. Att väljarna får en viss personlig kunskap om kandilaterna är också något som krävs för att uppnå en mer förtroentefull relation mellan politiker och medborgarna, vilket varit et av

Allmänna överväganden 133

huvudsyftena med personvalsreformen. Ansvaret för att information

ligger enligt rådets synsätt i första hand partier och enskilda ges kandidater. En förklaring till den bristande informationen är sannolikt att såväl partier kandidater saknar vid, och rutiner för att

som vana bedriva personinriktade kampanjer. Denna osäkerhet har också

mer bidragit till att massmedia inte stimulerats att föra ut mer personinriktad information något betydelsefull faktor för kandidatkännedom

som är en hos väljarna.

En svårighet ligger i att det finns ett inte obetydligt

annan principiellt motstånd mot personval inom vissa partier. Denna inställning måste i och för sig respekteras men det finns en risk att systemet kommer att förlora i trovärdighet och legitimitet om något eller några

de partier varit med om att införa personvalsinslaget av som principiella grunder ställer sig helt vid sidan av systemet.

Två frågor är avgörande för den framtida utvecklingen vad det

som gäller väljarnas kunskap de personer som kandiderar i val är om

om partier och kandidater kommer att kunna och vilja utveckla ett mer

personinriktat kampanjmönster och det principiella motståndet

om inom vissa partier kommer att luckras Vad gäller kampanjmönster

upp. finns vissa tecken som talar för utvecklingen kommer att gå mot en mer personinriktad kandidatlansering i vart fall bland partier som är positiva till personval. För det första får det bedömas som sannolikt att redan en ökad vid systemet leder i den riktningen. För det andra förhåller

vana det sig så att personliga kampanjer generellt sett ger utslag i form av fler röster och att alltså chansen för kandidat att bli vald ökar om han

en eller hon bedriver personlig kampanj. Dessutom har inte helt få av

en de kandidater, inte bedrivit någon kampanj, i undersökningar

som förklarat att de i framtiden kan tänka sig att göra detta.

Beträffande den principiella inställningen till personval är det svårare att göra några förutsägelser. Vad kan tala för att

som motståndet minskar sikt, är att undersökningar visat att väljarna inom samtliga partier är relativt positivt inställda till personval i den utformning det har i dag och att denna inställning kommer att påverka partierna.

6.5.4 1998 års valrörelse

Personvalskampanjemai

Det har varit svårt att få fram exakt bild av i vilken omfattning

en mer personvalskampanjer bedrevs under valrörelsen. Osäkerheten beror sannolikt till viss del på att begreppet personvalskampanj inte är något helt tydligt begrepp. De uppgifter som kommit fram genom de undersökningar utförts på uppdrag rådet antyder dock att i vart

som av

fall mellan 10 och 20 procent av kandidaterna i såväl val till riksdag

som kommunfullmäktige bedrivit en någorlunda tydlig kampanj där

personligt utfonnat kampanjmaterial kommit till användning. Detta medförde dock inte att valrörelsen 1998 i någon högre grad kom att präglas av personvalet vare sig i media eller i övrigt. En förklaring till detta är vad som nämnts i föregående avsnitt om hur media kom att hantera frågan. En annan orsak torde vara att de enskilda kampanjema, låt vara med enskilda undantag, bedrevs en måttlig nivå med tämligen begränsade resurser. Som framgår av avsnitt 4.1.2 stannade i 80 procent av undersökta fall den uppgivna kostnaden för en personvalskampanj under 25 000 kr vad gäller riksdagsvalet. Kampanjer som kostade över 150 000 kr var mycket sällsynta. Kostnaderna för personvalskampanjer i de kommunala valen i allmänhet

var ännu lägre. Kostnaden för flertalet kampanjer stannade under 5 000 kr. De vanligaste finansieringskälloma var den egna partiorganisationen och egna medel. Rent extern finansiering förekom i liten utsträckning.

Vad gäller själva sättet att föra personvalskampanjer kan också konstateras att det inte något dramatiskt sätt kommit att avvika från traditionella partikampanjer. Personvalskandidater har dock, naturligt nog, i högre grad än övriga fokuserat på personliga kvalifikationer och egna politiska sakfrågor.

Mot denna bakgrund kan man konstatera att farhågoma för att personval skulle leda till ytliga kampanjer där sakpolitiken skulle få träda i bakgrunden inte kom att besannas i 1998 års valrörelse. Inte heller visar undersökningsresultaten vad gäller finansieringen av kampanjema att det i dagsläget finns fog för att påstå att ovidkommande ekonomiska faktorer fått någon inverkan pâ valresultatet.

6.5.5¶Redovisning kampanj finansiering

av Även det inte kunnat konstateras att några negativa effekter uppstått

om

vad gäller personvalskampanjer och kampanjfinansiering i samband

med 1998 års val har onekligen nya kampanjmönster i form av personvalskampanjer har vunnit insteg. Det finns också tecken på att resurskrävande kampanjer kan ge utslag i form av många personröster. Därmed blir finansieringfrågan mer intressant än tidigare.

Frågan om finansiering av enskilda kandidaters kampanjer berördes under det reformarbete som ledde fram till dagens personvalssystem. Någon direkt reglering har dock inte förespråkats. I stället har partiernas och kandidaternas eget ansvar betonats. Partierna kom också att utfärda sinsemellan olika rekommendationer i detta avseende inför 1998 års val se avsnitt 4.1.1. I flertalet fall innebär rekommenda-

Allmänna överväganden 135

tionema bl.a. att kampanjbidrag till enskilda kandidater skall kunna redovisas öppet.

Partierna har således gjort bedömningen att det är av vikt med någon form av reglering och förespråkat en öppen redovisning. Denna inställning majoritet partiernas ombudsmän regional

delas av en av nivå.

Enligt rådets uppfattning framstår det inte som uteslutet att utvecklingen på sikt kommer att innebära mer resurskrävande kampanjer än de som förekom 1998 och att det blir något vanligare med finansiering. Även den nuvarande mut- och skattelag-

extern om stiftningen torde vara tillräcklig för att motverka avarter frnansieringsomrâdet har rådet funnit anledning att ta upp en diskussion

formaliserad ordning för redovisning som kan bidra till att om en mer öka öppenheten. Rådet anser att detta är viktigt bl.a. av det skälet att otillbörlig kampanjfmansiering kan få konsekvenser som riskerar att allvarligt skada tilltron till personvalssystemet.

En utgångspunkt för denna diskussion har varit att det alltjämt bör

partierna, sina rekommendationer och föreskrifter, vara som genom skall dra riktlinjer för och utforma de regler som skall gälla för

upp kandidaternas kampanjfmansiering. Detta innebär att olika regler för finansiering och redovisning kan komma att gälla för kandidater från olika partier. I de fall ett parti beslutat att reglerna skall utfonnas regional eller lokal nivå kan skilda principer också komma att gälla för kandidater inom ett och samma parti. Rådet förespråkar alltså en frivillig modell bygger att det i första hand är partierna och

som kandidaterna tar för frågorna kring finansiering och

som ansvar redovisning av kampanjer. Detta hindrar naturligtvis inte att partierna sinsemellan kommer överens vissa eller minimiregler på

om ramkampanjfinansieringens område. I själva verket skulle en sådan ordning vara önskvärd.

En frivillig modell för redovisning ansluter till den svenska traditionen på partifinansieringens område och innebär ett minimum av intrång i partiernas ekonomiska angelägenheter. Dessutom visar erfarenheter från utländska system att en tvingande reglering inte sällan leder till försök att kringgå reglerna. Rådet anser mot den bakgrunden att så stor öppenhet som möjligt i frågor kring finansiering är den

en bästa garantin för att några oegentligheter inte skall uppkomma. Som nämnts ovan delas denna inställning i stort av partierna som också förespråkar offentlighet kring redovisning av kampanjmedel.

Genom personvalsreforrnen har alltså frågan om kampanjfrnansiering förts upp på den politiska dagordningen. Ett sätt för statsmakterna att bidra till att förutsättningarna för en öppen redovisning blir så goda

möjligt, utan att i övrigt ingripa i frågan, är att tillhandahålla någon som

136 Allmänna överväganden

form av offentligt register där kandidaterna kan lämna en ekonomisk redovisning över sina kampanjer. Redovisningen får då utgå från de regler som varje parti har lagt fast. En sådan ordning innebär att de kandidater som vill ge öppenhet kring finansieringen får en kanal att nå ut med informationen. Enligt rådets synsätt ligger det också i såväl partiernas som kandidaternas intresse att öppenheten kring finansieringfrågoma är stor och att det är angeläget att ta tillvara möjligheten att redovisa kampanjbidrag och andra förmåner för att därigenom undvika misstankar om otillbörlig finansiering. Samtidigt kan väljare, massmedia och andra intresserade på ett enkelt sätt få en samlad bild av vilka ekonomiska intressen som kan stå bakom en kandidat.

Rådet har diskuterat om möjligheten att registrera kampanjmedel bör avse samtliga kandidater eller endast dem som blivit valda. Ett register som omfattar alla kandidater har den fördelen att sista tidpunkten för registrering av uppgifter skulle kunna läggas före valdagen. Därmed skulle de väljare som så önskar kunna ta del av uppgifterna innan de röstar. Nackdelen med systemet är att det skulle bli tämligen omfattande och tungrott att administrera. Bara i riksdagsvalet finns över 4 500 kandidater. Även långtifrån alla

om bedrivit någon kampanj skulle kanske många känna ett behov att i registret uppge att de inte tagit emot bidrag för att undvika frågor om varför de inte förekommer i registret. Skulle registret omfatta även samtliga kandidater i de kommunala valen skulle det bli mycket omfattande.

Rådet vill därför förespråka att endast kandidater som blivit valda erbjuds möjligheten att registrera sig och att registret i ett första skede skall omfatta endast riksdagsledamöter. Ett register av detta slag kan åstadkommas genom en utbyggnad av det register som i dag förs av riksdagens förvaltningskontor enligt lagen 1996:810 om riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska intressen.

Rådets förslag i denna del beskrivs närmare i författningskommentaren.

Vad gäller frågan om redovisning det regionala och kommunala planet skulle den ordning som nu förespråkas för riksdagsvalet kunna tjäna som mönster även om det naturligtvis kan finnas andra lösningar. Partierna har här ett stort ansvar för att tillskapa system och rutiner som tillgodoser kravet på öppenhet kring kampanjfinansiering.

Avslutningsvis anser rådet att det är viktigt att frågan följs noga och att ytterligare åtgärder bör övervägas om utvecklingen skulle visa sig medföra oacceptabla effekter.

Allmänna överväganden 13 7

6.5.6¶Avdragsrätt för kampanjkostnader

I avsnitt 4.2 har redovisats vissa skattemässiga konsekvenser som har

uppmärksammats i samband med kampanjfinansiering. En sådan

konsekvens är den olikhet som föreligger mellan å ena sidan riksdagsledamöter och andra förtroendevalda som uppbär skattepliktig ersättning för sitt uppdrag och å andra sidan personer som kandiderar i ett val utan att ha en sådan ställning. De förra har rätt att göra avdrag för kampanjkostnader uppdraget som förtroendevald anses

eftersom

omfatta verksamhet under valkampanjer. Det finns knappast skäl att anta att kostnader som är att hänföra till personvalskampanjer skulle komma bedömas på annat sätt. För den senare kategorin däremot uppkommer i normalfallet inte någon avdragsrätt. I vart fall torde detta

fallet för kandidater inte uppbär någon form ersättning för vara som av sitt deltagande i en valkampanj. Om kampanjbidrag kan anses vara att bedöma sådan ersättning från vilket avdrag för kostnader skulle

som en kunna ske är osäkert eftersom det råder delade meningar om sådana bidrag är att bedöma som inkomst eller gåva.

Detta innebär att riksdagsledamöter och andra kandidater med ett avlönat uppdrag att delta i en valrörelse kan sägas ha en ur skattesynpunkt mer gynnad situation än andra kandidater.

Detta förhållande har väckt kritik och föranlett riksdagsmotioner med krav på förändringar av reglerna. l riksdagsmotionen mot. 1998/99:Sk6l3 föreslogs generell avdragsrätt upptill 20 000 kr för

en kampanjmaterial. Skatteutskottet sade sig ha förståelse för den kritik

framförts och uttalade att frågan eventuell ändring av reglerna som om torde kunna bli aktuell i samband med regeringens överväganden med anledning rådets utvärdering. Motionerna avstyrktes l998/99:SkU

av 10.

Frågan de skatterättsligt något olika förutsättningarna för

om kandidater redan har ett uppdrag och övriga kandidater inrymmer

som både principiella och tekniska problem som griper i varandra. Vissa förtroendevalda, t.ex. riksdagsledamöter, kan redan i dag sägas ha

som

gynnad ställning i olika avseenden. Exempelvis uppbär riksdagsen ledamöter viss kostnadserättning och har rätt till fria resor inom ramen för sitt uppdrag. De har viss hjälp med kansligöromål och kan rent allmänt sett sägas ha ett försteg då det gäller att nå ut med sitt och sitt partis budskap. Denna ordning är emellertid tillkommen i syfte, och en förutsättning för, att ledamoten skall kunna fullgöra det uppdrag som han eller hon har fått av väljarna. Att en ledamot således ges resurser att både under mandatperioden och i själva valrörelsen exponera sig och sitt budskap på ett sätt andra kandidater kanske inte har

som möjlighet till måste accepteras.

Inte heller förefaller ledamöters rätt att göra avdrag för

egna kostnader under en valrörelse ha lett till krav på ändrade regler.

Detta torde bero bl.a. att uppdraget som förtroendevald inte är och heller inte uppfattas som ett förvärvsarbete i vanlig bemärkelse. Att debatten nu kommit att fokuseras på en skattemässig olikhet,

som

förelegat redan tidigare, kan bero på att personvalsreformen lyft fram

den enskilda ledamoten och att skillnaderna i regelverket för olika

kategorier blivit tydligare. En bidragande orsak är troligen också farhågor för att de nuvarande skattereglema skall uppfattas som ett

medel för etablerade politiker att gynna sig personligen.

Genom de forskningsprojekt som rådet låtit genomföra är det

klarlagt att egenñnansiering av personvalskampanjer inte förekommit i

någon större utsträckning. I de fall det förekommit har det rört sig om relativt blygsamma belopp. Detta innebär dock inte att det finns skäl att avfärda den kritik som framförts. Om utvecklingen går i den riktningen att det blir mycket vanligt att ledamöter satsar egna resurser i

valkampanjer kan den nuvarande ordningen knappast få bestå om

systemet skall kunna göra anspråk att inte i alltför hög grad gynna de valda kandidaterna.

Vill man åstadkomma en mer enhetlig ordning kan man tänka sig två huvudaltemativ. Antingen avskaffas avdragsrätten för valda kandidater eller tillskapas en sådan rätt för de kandidater inte i det

som nuvarande systemet kan göra avdrag. Oavsett vilken väg som väljs torde en reform komma att innebära relativt djupgående ingrepp i den

skatterättsliga regleringen och medföra komplicerade avvägnings-

frågor. Om exempelvis icke valda kandidater skall få göra avdrag

uppkommer frågan om hur den kategori av personer som skall medges

avdrag bör bestämmas. Vidare måste avgöras till vilken fövärvskälla avdraget bör hänföras. Av intresse är också hur kampanjbidrag skall beskattas. Om avdragsrätten för redan valda ledamöter skall begränsas eller avskaffas uppkommer bl.a. frågan om hur avgränsningen mellan kostnader för personvalskampanj och andra kostnader för

en en kandidat under en valrörelse skall göras. Det låter sig nämligen inte göras att inom ramen för det nuvarande systemet helt ta bort avdragsrätten för kostnader som en ledamot kan ha för fullgörande av

sitt uppdrag.

Det måste bedömas som sannolikt att personvalsreformen kommer att leda till att intresset för att använda egna medel, eller medel i form

av kostnadsersättningar, för att bedriva kampanjer ökar. Som en följd

därav kommer frågan om avdragsrätten att få större betydelse än

tidigare och risken är påtaglig att skattereglema kommer att uppfattas

som ett medel för etablerade politiker att uppnå fördelar för del.

egen Detta kommer att motverka syftet att förbättra förhållandet mellan

Allmänna överväganden 139

väljare och valda. Härtill kommer att det knappast finns några hållbara skäl till varför redan valda kandidater skall ha en fördel framför övriga just vad gäller att driva kampanjer för del. Det är därför en

egen angelägen uppgift att finna en ordning som leder till en likartad bedömning i skatterättsligt hänseende. Som antytts ovan torde detta kräva ingående överväganden och ingrepp i olika delar av skattelagstiftningen, något som rådet inte har förutsättningar att göra inom för sitt uppdrag. Rådet dock att frågan bör göras till

ramen anser föremål för en särskild översyn.

6.6¶Behöver förenklas

valsystemet

6.6. l Inledning

Flera undersökningar genomförts efter valet 1998 tyder på att

som väljarna uppfattat personvalet enkelt att tillämpa. Det har således

som inte framkommit något som tyder att röstningsproceduren behöver ändras i tekniskt avseende.

Vad gäller sammanräkningen fungerade denna tillfredsställande Som framgår av avsnitt 5.5.5 var riksdagsvalet färdigräknat onsdagen efter valdagen, kommunvalen söndag en vecka efter valdagen och landstingsvalen onsdagen andra veckan efter valdagen vilket var i överensstämmelse med den tidsplan som fanns.

I det följande kommer rådet att ta upp ett antal frågor med anknytning till olika delar av vallagstiftningen.

6.6.2¶Rätten att kandidera i flera Valkretsar i

riksdagsvalet

I avsnitt 5.5.2 och 5.5.3 har närmare redogjorts för reglerna om dubbelvalsavveckling och de effekter dessa regler kan få då ett

som parti har flera listor i eller flera Valkretsar. Sammanfattningsvis kan

en

säga att fler listor partiet har desto svårare blir det att i olika man avseenden förutsäga vilka personer som kommer att besätta partiets mandat. I synnerhet kan det svårt att med något mått av säkerhet

vara avgöra vilken eller vilka skall ersätta dem blivit

personer som som valda. I situation där ett antal samtidigt förekommer på en

en personer s.k. rikslista och dessutom en eller flera kretslistor kan man utan överdrift säga att förutsägbarheten blir minimal. Att reglerna om dubbelvalsavveckling kan få dessa effekter har varit känt tidigare. I 1998 års val kom de att uppmärksammas mer än tidigare särskilt

140 Allmänna överväganden

grund av att ett antal kandidater i riksdagsvalet kom att representera Valkretsar, där de visserligen kandiderade, men till vilka de i övrigt inte hade någon egentlig anknytning. Det är inte personvalsreglema primärt som lett till dessa resultat. Dock innebär reglerna personval att

om ytterligare ett element förts in i valordningen som inte gör det enklare att förutse resultatet av dubbelvalsavveckling. Som nämnts i avsnitt 5.5.2, konstaterades det i utvärderingen efter Europaparlamentsvalet 1995 att det varit förvirrande för både väljare och massmedia att en och samma kandidat stod på flera listor. I det sammanhanget betonades också partiernas ansvar för att antalet listor begränsades så mycket som möjligt.

Rådet konstaterar att sådana förvirrande effekter nytt uppstått i 1998 års val, vilket måste sägas vara olyckligt framför allt med tanke

att personvalssystemet för första gången prövades fullt ut i ett nationellt val. Personvalet bygger i grunden på att väljaren skall peka ut just den kandidat i valkretsen som han eller hon vill se vald. Om partiernas nomineringsstrategi i förening med vallagens regler medför resultat som uppfattas som mer eller mindre slumpartade finns det risk för att inte bara personvalsinslaget, utan valsystemet som sådant, förlorar i trovärdighet. Detta i sin tur kan leda till andra negativa effekter som t.ex. ett försämrat valdeltagande.

Risken för sådana effekter som diskuterats skulle minska om partierna nominerade varje kandidat i endast en valkrets. Rådet har därför diskuterat möjligheten att införa en regel i vallagen som innebär att en kandidat får ställa upp i endast en valkrets. En möjlighet vore att återinföra s.k. bostadsband. En kandidat skulle då vara Valbar endast i den valkrets som han eller hon var folkbokförd En regel av det slaget skulle dock innebära en relativt stor begränsning av partiernas möjligheter att lansera kandidater efter eget gottfinnande. En annan modell som ger partierna större frihet i detta avseende är att föreskriva att en kandidat inte f°ar kandidera mer än i en valkrets men att partierna har frihet att avgöra i vilken krets. En sådan regel finns i t.ex. det norska valsystemet som bygger på officiella valförberedelser. I ett sådant system är det inte lagtekniskt komplicerat att tillskapa en regel som innebär att en kandidat endast får kandidera i en valkrets, eftersom samtliga partier som avser att delta i val skall anmäla detta i förväg och dessutom anmäla samtliga kandidater, varvid man också anmäler i vilken krets den enskilde kandidaten skall ställa upp. Det är då inte svårt att införa en bestämmelse som reglerar situationen att en kandidat trots allt kandiderar i mer än en valkrets. Det som ligger närmast till hands är att personröster som avges för kandidaten i en krets där han eller hon inte är anmäld blir betraktade som ogiltiga.

Allmänna överväganden 141

Nu finns det bekant inte någon motsvarande obligatorisk

som anmälningsskyldighet i den svenska valordningen. Om man skulle kräva att alla kandidater i förväg anmäler i vilken valkrets de skall delta innebär detta i praktiken ett avskaffande av den fria nomineringsrätten. En sådan ordning borde i konsekvensens namn också leda till ett krav

på att samtliga partier i förväg anmäler deltagande i val. Sammantaget

skulle detta innebära övergång till officiella valförberedelser i

en Sverige. Även de omedelbara följderna sådan ordning

om av en sannolikt inte skulle uppfattas alltför mycket avvikande från de

som nuvarande reglerna så är det en förändring av principiellt stor betydelse. Dessutom är det mycket som talar för att en övergång till officiella valförberedelser bör föranleda en annorlunda definition av

partibegreppet i regeringsfomien. Rådet har som nämnts i annat

sammanhang inte ansett sig böra föra fram ett förslag till officiella valförberedelser.

En något mindre ingripande reglering är att föreskriva att en kandidat bara får kandidera i valkrets och att införa särskild

en en ordning för den situationen att kandidaten ändå ställer upp i mer än en valkrets. En sådan särskild ordning skall då avgöra om personrösterna på kandidaten alls skall beaktas trots att kandidaten brutit mot regeln att kandidera i än valkrets eller b/ vilken valkrets som

mer en skall komma i fråga kandidaten skall få tillgodoräkna sig röster i

om någon valkrets. Oavsett hur går till väga beträffande frågorna

man under och b innebär det en risk för att, om en kandidat av ett eller

a annat skäl kommer att stå i flera Valkretsar, personröster som väljare har avgett på honom eller henne blir ogiltiga. Rådet har därför kommit fram till att det för närvarande mest ändamålsenliga sättet att komma problemet är att i vallagen införa bestämmelse norrnativ karaktär

en av

innebär att kandidat i riksdagsvalet bör förekomma i endast en som en valkrets. Skulle det ändå förekomma att kandidat tar plats i mer än

en

krets f°ar dubbelvalsavveckling ske i enlighet med de nuvarande en reglerna.

Genom att bestämmelsen tas in lagen kommer den att få spridning bl.a. den officiella valinforinationen och valmyndighetemas

genom information till partierna. Det framstår inte som sannolikt att något av de etablerade partierna medvetet skulle lansera kandidater i strid med vallagens rekommendation.

l

l 142 Allmänna överväganden I

6.6.3 F örhandsanmälan kandidater av m.m.

Vi har i Sverige ett valsystem bygger på principen fri som om nomineringsrätt. Detta innebär att systemet inte förutsätter s.k. officiella valförberedelser. Även den fria nomineringsrätten måste om sägas ha inskränkts något genom en del av de ändringar gjorts i det som nya valsystemet präglas den svenska valordningen fortfarande av avsaknad av vissa regler som förekommer de flesta håll utomlands. Ett exempel är att det inte finns någon skyldighet för ett parti att i förväg anmäla sitt deltagande i val. Ett annat exempel är att det inte finns någon begränsning i hur många Valkretsar kandidat i av en riksdagsvalet f°ar kandidera. Flera utredningar under år har senare argumenterat för eller föreslagit en övergång till officiella valförberedelser och som en följd därav en annan definition partibegreppet i av regeringsforrnen utan att detta lett till lagstiftning jfr Folkstyrelsens villkor SOU 1987:6, Ökat personval SOU 1993:21 Vissa samt valfrågor SOU 1995:143. Rådet har inte funnit anledning att på nytt föra fram ett fullständigt förslag officiella valförberedelser om men kommer i det följande att ta vissa frågor har nära anknytning upp som till en sådan ordning.

Missbruk av partibeteckningar förekom inte i 1998 års val

Möjligheten för de politiska partierna att låta registrera sin partibeteckning och att före valet anmäla kandidater har funnits sedan lång tid tillbaka. Syftet med den regleringen har främst varit att förhindra vissa förfaranden som sammanfattningsvis inneburit att etablerade partiers beteckningar utnyttjats av enstaka personer eller grupperingar ofta som inte haft någon helst anknytning till partiet. Trots dessa som skyddsregler har det med jämna mellanrum förekommit försök att utnyttja partibeteckningar på ett illojalt sätt. I den vallagen infördes nya regler i syfte att komma problemet. Reglerna innebär i korthet att registrering av ett partis partibeteckning, liksom tidigare skulle vara frivillig, men att ett parti som låtit registrera sin beteckning och vill få ett skydd för sin beteckning måste i förväg anmäla samtliga sina kandidater. Erfarenheterna från 1998 års val visar att riksdagspartierna i huvudsak anmälde kandidater i samtliga val och att regleringen på det stora hela taget fungerat utmärkt. Såvitt känt är har det inte förekommit i något fall att det gjorts försök att utnyttja ett partis beteckning på ett illojalt sätt. Det råder inte någon tvekan att detta är följd de om en av nya reglerna. Därmed har ett gammalt och svårbemästrat problem lösts.

Allmänna överväganden 143

Reglerna har också gjort det svårare än tidigare för en minoritetsgrupp inom ett parti att fram s.k. spränglistor. Detta förhållande tycks dock inte ha orsakat att nomineringsarbetet komplicerats. Det saknas också

uppgifter att majoritetsgrupperingar inom partierna utnyttjat

om systemet gentemot minoriteter vid nomineringsprocessen.

Kandidatanmälningarna

Ett parti har registrerat sin partibeteckning skall alltså anmäla

som samtliga sina kandidater om något skydd för partibeteckningen skall komma till stånd. Skyddet uppstår genom att icke anmälda namn listorna inte beaktas vid sammanräkningen. Som nämnts i avsnitt 5.5.7 kan problem uppstå i det fall ett parti, efter det att sista dag för anmälan passerats, vill lägga till eller byta ut kandidater på sina listor.

Det Valprövningsnämndens beslut 1998-12-09, dnr 31-

är genom 1998 klart att ett parti helt kan återta sin kandidatanmälan efter sista dagen för anmälan av kandidater.

En de få tänkbara anledningarna till att ett parti vill återta sin

av kandidatanmälan, och därmed avstå från skydd för partibeteckningen, torde att tillskrivna namn på valsedeln skall kunna beaktas. Detta

vara önskemål i sin tur torde vara en följd av att partiet av någon anledning har kommit att ha för få kandidater. Att ett parti väljer att uppträda på det sättet kan medföra praktiska olägenheter för valmyndighetema som har upprättat listor över partier registrerat partibeteckning och

som anmält kandidater. Listoma upprättas i april-maj och skall finnas i röstningslokaler på valdagen. Om ett parti i ett sent skede förklarar att det inte längre vill ha några anmälda kandidater är risken stor att listorna inte hinner återkallas. I ett sådant fall kommer väljarna att få en felaktig information.

Det finns olika sätt att komma problemet. Rådet har diskuterat bl.a. alternativet att förbjuda återtagande kandidatanmälningar men

av funnit att detta måste att alltför mycket ingripa i ett partis inre

vara angelägenheter. Den praxis som RSV redogjort för och som innebär att ett parti anmält kandidater i rätt tid får lov att i ett senare skede

som göra kompletteringar och ändringar har inte visat sig medföra olägenheter medför att det nu finns skäl att föreslå några ändringar i

som regelsystemet. Även det bör förekomma återhållsamhet med byte

om

särskilt efter det att förtidsröstningen inletts innebär denna av namn praxis att det sannolikt blir mindre anledning för ett parti att i ett sent skede återta kandidatanmälningar för att få till stånd förändringar på valsedlarna. Emellertid bör inte bortse från denna möjlighet och

man därmed risken för att listorna över partier som anmält partibeteckning

144 Allmänna överväganden

och kandidater blir missvisande. Rådet anser att det starkt kan ifrågasättas om listorna fyller någon praktisk funktion och föreslår att bestämmelsen i 9 kap. 11 § vallagen innebär att listorna skall som finnas i röstningslokaler upphävs. Däremot bör bestämmelsen i 5 kap. 20 § samma lag som innebär att RSV skall upprätta listorna stå kvar och kompletteras med en bestämmelse den innebörden att lista på av begäran skall tillhandahållas den som så önskar. RSV har vid kontakter med rådet också förklarat att listorna kommer att publiceras på RSV:s hemsida på Internet.

Kandidaternas förklaringar

Enligt 5 kap. 14§ vallagen skall varje anmäld kandidat skriftligt förklara att han eller hon gett partiet tillstånd till anmälan. Förklaringarna skall tillsammans med kandidatanmälan till länsstyrelsen ges av partiets ombud eller någon som denne utsett. Som framgår av avsnitt 5.5.7 har hanteringen av förklaringama uppfattats ett betungande som merarbete för länsstyrelserna i de större länen. Enligt rådets uppfattning får det i och för sig uteslutet att ett anses partis ombud anmäler kandidater som inte har samtyckt till att kandidera. Detta talar för att det skulle kunna tillräckligt att vara ombudet efter att ha tagit del de skriftliga förklaringama från av kandidaterna intygar att de anmälda har lämnat sitt samtycke. Å andra sidan kan man inte bortse från möjligheten att misstag eller missförstånd leder till att ombudet kommer att rapportera felaktiga uppgifter, vilket i värsta fall kan leda till att personer inte har för som avsikt att kandidera förs ett partis valsedlar. Risken för sådana upp misstag måste bedömas vara betydligt mindre med den nuvarande ordningen där kontrollen av kandidatförklaringama ligger hos en myndighet. Ett annat skäl som talar för den nuvarande ordningen är att den förhindrar att mindre nogräknade grupperingar kan missbruka systemet genom att medvetet föra kandidater på valsedlar mot upp deras vilja, något som tidigare inte var helt ovanligt. Rådet föreslår därför inte någon ändring av nuvarande regler.

6.6.4 namnvalsedlar särskilda

Utläggning av på röstmottagningsställen bör tillåtas

Enligt den tidigare gällande vallagen anordnades s.k. institutionsröstning genom att tillfälliga postkontor inrättades på bl.a. sjukvårdsinrättningar, ålderdomshem och kriminalvårdsanstalter. Rent formellt

det de då gällande reglerna om röstning på postkontor som

var reglerade förfarandet. Dessa regler föreskrev bl.a. att endast

partimarkerade valsedlar fick läggas ut postkontor. Med den nya

vallagens ikraftträdande infördes begreppet särskilt röstmottagningsställe inom landet för sådana röstningslokaler som anordnas på

sjtkvårdsinrättningar 0.d. medan begreppet poströstning kom att

för sådan röstning sker på Posten Aktiebolags reserveras som postkontor. Samtidigt blev det tillåtet att lägga ut namnvalsedlar postkontor medan det tidigare förbudet mot att lägga ut annat än

paitimarkerade valsedlar behölls för särskilda röstmottagningsställen inom landet och för övrigt även på röstmottagningsställen som

anordnas av utlandsmyndigheter.

Den rådande ordningen med förbud mot namnvalsedlar vid de särskilda röstmottagningsställena inom landet har vållat protester. I de flesta fall har problemet lösts att partierna lagt eller delat ut

genom valsedlar på visst avstånd från röstningslokalen. RSV har framhållit att namnvalsedlar bör tillåtas valnämndema skall stimuleras att i ökad

om utsträckning inrätta särskilda röstmottagningsställen t.ex. vid ändring i va7distriktsindelningen.

Enligt rådets uppfattning är det angeläget att så många väljare som möjligt får tillfälle att rösta inte bara ett parti utan också på partiets kandidater. Därför bör i största möjliga mån samma regler vad gäller rätten att distribuera valsedlar gälla för samtliga röstningslokaler. Mot bakgrund den bedömningen och med hänsyn till att namnvalsedlar i

av praktiken ofta läggs ut eller delas ut i närheten av de särskilda röstmottagningsställen inom landet föreslår rådet att förbudet mot att lägga ut namnvalsedlar i eller i anslutning till sådana röstningslokaler inom landet avskaffas. Förslaget föranleder ändringar i 9 kap. 12§ vallagen.

Vad det gäller röstmottagningsställen utomlands ställer sig saken något annorlunda. Även förbudet avskaffas framstår det inte som

om sannolikt att det vid de utlandsmyndigheter där det anordnas röstning skllle komma att läggas ut namnvalsedlar för landets samtliga Valkretsar. Därmed uppstår risken att väljare förleds att använda en

en nannvalsedel valkrets än den vilken han eller hon

som avser annan tillhör. Om så sker blir visserligen inte valsedeln ogiltig utan rösten tilgodoräknas partiet den avgivna personrösten blir utan verkan

men

inte den aktuella kandidaten råkar ställa upp också i den valkrets on

väljaren tillhör. Risken finns därmed att väljarna vilseleds att rösta son

inte kandiderar i den valkretsen. Därför bör

personer som egna

förbudet mot utläggning namnvalsedlar röstmottagningsställen

av utomlands bibehållas.

l

146 Allmänna överväganden

i l

6.6.5 valsedlar

Utläggning av partimarkerade

Enligt 9 kap. 12 § vallagen gäller att i röstningslokaler skall partimarkerade valsedlar för samtliga val läggas ut för partier vid något som av de två senaste valen fått mer än en procent rösterna i hela landet. av

Skyldigheten for valmyndighetema att lägga ut partimarkerade

valsedlar är ovillkorlig. Detta innebär att valsedlar skall läggas ut även om partiet inte har några kandidatlistor. Valsedlar skall också läggas ut trots att partiet över huvud taget inte önskar delta i val. Valmyndighetemas skyldighet att lägga ut partimarkerade i valsedlar skapar emellanåt problem. Som exempel kan nämnas att partimarkerade valsedlar för kds lades ut i 1985 års riksdagsval trots att partiet inte ställde upp det i valet under partibeteckning. Kds hade egen dessutom hos RSV begärt att sådana valsedlar inte skulle distribueras. RSV avslog begäran och saken kom därefter att prövas av Valprövningsnämnden som konstaterade att RSV inte lagligen kunde underlåta att lägga ut valsedlar med kds partibeteckning 1985-06-05, Dnr 12-1985. Valprövningsnämndens beslut hade sin grund i

regeringsfonnens partibegrepp. Med begreppet parti skulle förstås

partiets väljare och inte den organisation verkar mellan valen. som Därmed kunde den organisationen inte heller disponera över om valsedlar skulle läggas ut eller inte. Det är uppenbart att den nuvarande ordningen kan leda till att väljarna vilseleds att rösta på partier inte ställer i val. Därmed som upp uppstår också risk för tomma stolar. Härtill kommer att det måste framstå besynnerligt för det stora flertalet väljare valsedlar som att läggs fram för partier som inte deltar i valet. Enligt rådets mening är detta oacceptabelt. Problemet skulle kunna lösas enkelt i ett system med obligatorisk forhandsanmälan av partier och ett partibegrepp som utgår från att mandaten skall fördelas mellan de partier i förväg som anmält sitt deltagande i valet. Ett annat sätt att komma till rätta med problemet, kräver mindre som ingrepp i valsystemet, är att införa anmälningsskyldighet för partier en som önskar att partimarkerade valsedlar skall läggas ut. Denna kan konstrueras på så sätt att partierna viss dag före valdagen senast en skall hos RSV anmäla partiet önskar att partimarkerade valsedlar om skall distribueras till röstningslokalema. RSV bör inför varje val fastställa sista dag för sådan anmälan. Om anmälan görs skall RSV ombesörja distribution av valsedlar i omfattning gäller i samma som dag dvs. till samtliga röstningslokaler. Förslaget innebär visserligen en

något annan syn på partibegreppet än den Valprövningsnämnden

som redovisade i sitt nämnda avgörande. Å andra sidan finns det i ovan vallagen åtskilliga bestämmelser som förutsätter att partiet, den genom

Allmänna överväganden 147

organisation verkar mellan valen, vidtar åtgärder av bl.a. som administrativt slag. I själva verket är detta förutsättning för att ett en val skall kunna genomföras. Det bör enligt rådets uppfattning inte möta något hinder att anlägga ett sådant synsätt också på bestämmelsen i 9 kap. 12 § vallagen reglerar distribution av partimarkerade som valsedlar. Förslaget bör medföra ett tillägg i 6 kap. och ändring i 9 kap.

12 § vallagen.

6 6 Parodiska partibeteckningar m.m

.

Parodiska partibeteckningar

Liksom vid tidigare val förekom det i 1998 års val åtskilliga valsedlar

med parodiska partibeteckningar t.ex. "Nisse Manpower och

som Bakpartiet. Vid riksdagsvalet förekom 4 400 valsedlar med sådana ca

påhittade partibeteckningar. En helt blank valsedel är ogiltig men en valsedel partibeteckning, även uppenbart påhittad, skall

som upptar godkännas. I vissa fall kan det dock vara svårt att avgöra om det som skrivits till på valsedel över huvud taget kan uppfattas som en en partibeteckning skall föranleda att rösten bedöms som giltig. som Praxis i denna fråga skiftar också mellan olika länsstyrelser. Härtill kommer att de parodiska beteckningarna tilldrar sig mycket uppmärksamhet från media och därmed innebär att valmyndighetema tvingas förfrågningar dessa beteckningar vid tidpunkt då ta emot om en alla behövs för att sammanställa resultatet från valet. Till resurser skillnad från vad fallet för ett antal år sedan upprättar RSV inte som var några särskilda förteckningar över partibeteckningar som är parodiska och fått enbart ett fåtal röster. Eftersom valsedlar med parodiska partibeteckningar ingår bland de giltiga rösterna får de också betydelse för olika spärregler som t.ex. vid val till riksdag, EU-parlament och landsting. Även småpartispärren gränsen för tilldelning av fria valsedlar påverkas. Det bör inte komma i fråga att införa ordning som innebär att en valmyndighetema skall avgöra vad är en giltig partibeteckning som beroende på hur seriös den verkar Detta är principiellt något annat vara. bedömning partibeteckning över huvud taget har än en av om en skrivits på valsedeln, vilket är något måste avgöras vid som nu sammanräkningen. I praktiken kan det bli fråga om besvärliga gränsdragningar. Om valsedel t.ex. tar beteckningen en upp myrslokarnas parti skall valsedeln med nuvarande praxis utan tvekan uppta partibeteckning och därmed utgöra en giltig röst, trots anses en det på goda grunder kan antas den skrivit beteckningen velat att som

148 Allmänna överväganden

skämta. Om det däremot står skrivet på valsedeln uttalanden av ren nonsenskaraktär som t.ex. De Dö Da, invektiv eller könsord kan det starkt ifrågasättas om det rör sig partibeteckning i vallagens om en mening. Det förekommer dock att denna typ tillskrifter godkänns av

som partibeteckningar. Enligt rådets uppfattning bör valsedlar med

tillskrifter av denna karaktär utan tvekan kunna förklaras ogiltiga det av skälet att valsedeln saknar partibeteckning. Det går knappast att inom för det nuvarande systemet att helt ramen komma till rätta med problemet. I ett system med officiella valförberedelser däremot torde parodiska partibeteckningar knappast förekomma.

Blanka röster

Med blanka röster valsedlar utan partibeteckning. Sådana avses valsedlar är enligt 18 kap. 10 § vallagen ogiltiga. De särredovisas inte heller i den offentliga valstatistiken utan ingår i ogiltiga gruppen valsedlar. Det framförs ibland krav att de blanka valsedlarna i ett eller annat avseende skall betraktas giltiga eller att de i fall som vart skall särredovisas. Grunden för detta önskemål torde att vara man anser att den väljare som röstat blankt utfört aktiv valhandling för att en ge uttryck för missnöje. En ordning innebär att blanka valsedlar skall som beaktas kan naturligtvis inte påverka mandatfördelningen sig vare mellan eller inom partierna. Däremot skulle de blanka valsedlama kunna tillåtas få ingå i underlaget för att bestämma olika spärmivåer som t.ex. småpartispärren för val till riksdag och landsting eller spärren för tilldelning och utläggning valsedlar samt för erhållande partistöd, av något som i första hand skulle kunna få effekter för små partier. Rådet har emellertid inte funnit anledning att inom för sitt ramen uppdrag närmare analysera frågan utan att den får övervägas i anser annat sammanhang.

Strykningar m.m.

Strykningar och tillskrivna namn

En viktig orsak till att sammanräkningsarbetet fungerade bra trots att

arbetsmomentet med räkning av personröster tillkommit att var strykningar och tillskrivna namn valsedlar för partier, som registrerat partibeteckning och anmält kandidater, inte behövde beaktas. Rådet har i och för sig förståelse för väljare kan vilja markera sitt att en missnöje med en viss kandidat. Om nytt skall strykningar man ge en

formell betydelse är det dock rimligt att systemet konstrueras så att strykningama faktiskt kan påverka kandidaturvalet vilket inte var fallet i det tidigare systemet. I annat fall genomför en reform som ger man sken öka väljarnas inflytande utan att så är fallet. Om av att strykningama skall effektiviseras uppkommer bl.a. frågan om och i så fall på vilket sätt strykningar skall viktas mot personröster vilket fordrar ingående överväganden. Vidare fordras analyser av hur

sammanräkningsarbetet kommer att påverkas för diskussion om

en effektivare strykningar; jfr Ökat personval SOU 1993:21 90 ff.. s. Rådet inte att det i dagsläget finns skäl att ta upp frågan till anser

förnyat övervägande.

Vad därefter gäller möjligheten att skriva till namn på valsedlar rådet att det kan finnas skäl att låta undersöka möjligheten att på anser partimarkerade valsedlar för partier registrerat partibeteckning och som anmält kandidater skriva till ett anmälts av partiet och att ett namn som sådant tillskrivet skall betraktas personröst. Rådet har namn som en dock inte haft möjlighet att närmare utreda frågan som bör kunna göras till föremål för en översyn i annan ordning.

Otydliga personmarkeringar

I 6 kap. 4 § vallagen sägs att på valsedel innehåller kandidaten som skall finnas ett markerat utrymme intill varje namn där väljarna namn kan lämna särskild personröst markering. Av 18 kap. ll § en genom en vallagen framgår på valsedel skall obefintligt att ett namn en anses som bl.a. det lämnats personröst eller det inte framgår vilken om mer än en kandidat personrösten Det är således inte uttryckligen som avser. angivet personmarkeringen ovillkorligen skall göras i den därför att avsedda markeringen. Inte heller finns någon bestämmelse som anger blir ogiltig enbart det skälet att markeringen gjorts att personrösten av på annat ställe än i det avsedda utrymmet. Enligt vad rådet fått sig upplyst har bedömningen av oklara markeringar skiftat något mellan olika länsstyrelser. Således har t.ex. på vissa håll understrukna eller färgmarkerade namn accepterats medan på andra håll för ett godkännande krävt att markeringen klart kan man hänföras till det särskilda utrymmet invid kandidatnamnet. Vad gäller bedömningen otydliga markeringar uttalade Personav

valskommittén bl.a. följande "Sättet för personmarkering föreslås bli

väljaren kryssmarkering. Självfallet bör slutligen väljas den att gör en metod lämpligast med hänsyn till optisk läsning eller liknande som är maskinell bearbetning. Skulle valsedel i den därför avsedda ruta ha en försetts med personmarkering utan att markeringen kan betecknas en

150 Allmänna överväganden

som ett kryss bör det inte medföra att personrösten obefintlig. anses Naturligtvis kan svårbedömbara fall intrafa. Utgångspunkten vid bedömningen bör då vara huruvida väljaren kan antas ha velat uttrycka preferens för särskild kandidat eller ej" jfr Ökat en en personval SOU 1993:21 s.141.

Det är naturligtvis viktigt med enhetlig tillämpning

en av regelverket. Emellertid torde det vara svårt att utforma bestämmelse en som fångar upp alla tveksamma markeringar kan förekomma. Då som det gäller att bedöma personmarkeringar valsedlama kan den av Personvalskommittén angivna principen ligga till grund för utformningen av ett förtydligande. Detta innebär att personmarkeringen skall göras i rutan intill kandidatnamnet att förutom kryss även andra men markeringar, som t.ex. en helt ifylld ruta, kan godtas allt under förutsättning att det inte råder någon tvekan om att väljaren avsett att lämna en personröst. Däremot bör normalt inte understrukna/ överstmkna namn eller ett kryss bakom kandidatnamnet godtas. Förutom att det i dessa senare fall måste sägas något mindre säkert vara vad väljaren avsett försvårar den typen markeringar också ett av införande av maskinell bearbetning valsedlar. av

6.6.8 och

Ångerröstning brevröstning

Ångerröstning

Rådet har diskuterat möjligheten att inskränka möjligheten till s.k. av ångerröstning för att underlätta sammanräkningsarbetet. Se avsnitt 5.5.6. Ett avskaffande eller en begränsning rätten till ångerröstning av

är sedan länge ett önskemål från valmyndigheterna. 1993 års vallags-

kommitté föreslog att ångerröstningen skulle begränsas till kl. 17.00 på valdagen Vallagen SOU 1994:30 s.257 f.. Förslaget fick vid remissbehandlingen blandad kritik. I propositionen föregick den som nya vallagen konstaterades att ångerröstningen och den administrativa omgång som detta medförde kunde beräknas försena den preliminära sammanräkningen med mellan 30 och 60 minuter och att det därför kunde ifrågasättas om inte ångerröstningen borde begränsas. Emellertid ansågs det tveksamt om en begränsning ångerröstningen på det sätt av som föreslagits skulle leda till några egentliga tidsvinster och farhågor uttrycktes för att en sådan ordning i stället skulle skapa förvirring. Mot den bakgrunden och eftersom ett avskaffande möjligheten att rösta i av vallokalen på valdagen ansågs uteslutet principiella skäl avstod av regeringen från att föreslå en begränsning i rätten till ångerröstning prop. 1996/97:70 s. 150 f.. Det är angeläget att valsystemet är

Allmänna överväganden 151

utformat så att valmyndighetema förutsättningar att redovisa ges valresultat på ett enkelt, snabbt och säkert sätt. Ett avskaffande eller en begränsning möjligheten till ångerröstning skulle utan tveka av underlätta arbetet med sammanräkningen. Emellertid har frågan nyligen behandlats på sätt beskrivits Det har inte framkommit ovan. några omständigheter innebär att de invändningar som då nya som fördes fram kan sägas väga mindre tungt i dag. Dessutom ställer sig rådet tveksamt till att införa ordning innebär att väljarna fråntas en som möjligheten att vid sitt val parti och ta hänsyn till vad som av person kan inträffa i valrörelsens slutskede. Rådet således inte att det i anser dag finns skäl att begränsa ångerröstningen.

Brevröstnin g

En fråga rådet diskuterat är att utvidga möjligheten till annan som brevröstning. Som följd vallagens regler vilka personer som skall en av nya om finnas upptagna i röstlängd korn ytterligare 70 000 svenskar bosatta ca utomlands att få rösträtt. Med den ökade intemationaliseringen är det rimligt att allt fler svenskar i framtiden kommer att arbeta att anta utomlands för längre eller kortare tid. Det blir också vanligare att svenska ungdomar väljer att bedriva studier i andra länder. Enligt uppgift från CSN antalet studenter beviljats studiemedel för var som studier utomlands för läsåret 1997/98 ca 24 600. För att utlandssvenskama skall kunna utöva sin rösträtt är de hänvisade till att

uppsöka de särskilda röstmottagningsställen som inrättas på

ambassader och konsulat inför varje val. Antalet beskickningar där röstmottagningsställen kan inrättas har minskat något de senaste åren. RSV och Utrikesdepartementet får inför varje val ta emot klagomål från utlandssvenskar vill utnyttja sin rösträtt som inte har som men

möjlighet att ta sig till ett röstrnottagningsställe. Möjligheten att rösta

brev finns endast för svenskar vistas i Tyskland, Schweiz eller per som ombord på ett svenskt fartyg i utrikes fart. RSV har förklarat sig vilja väcka frågan inte brevröstning generellt bör tillåtas för om utlandssvenskar. Anledningen till att brevröstning tillåts för svenska väljare i Tyskland och Schweiz är att dessa länders lagstiftning begränsar rätten

anordna sådana röstmottagningsställen. Frågan om en generell

att möjlighet för utlandssvenskar att brevrösta behandlades av 1993 års

vallagskommitté. Vallagen, SOU 1994:30 s. 233 ff.. Vallagskommit-

tén ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl att tillåta brevröstning från länder där sådana röstmottagningsställen kunde inrättas fritt. Det

152 Allmänna överväganden

främsta skälet till detta var att brevröstning innebär ett avsteg från huvudprincipen om personlig inställelse i röstningslokal. Dessutom en framhölls att generell möjlighet att brevrösta kunde medföra vissa administrativa problem och det inte fanns skäl att ändra på den principen för ett relativt litet antal väljares skull. Regeringen anslöt sig i prop. 1996/97:70 till detta synsätt, men uttalade att frågan brevröstom ning bör följas upp efter varje val. Samma principiella argument mot generell brevröstning som återgetts ovan får anses gälla också i dag även om situationen får sägas vara delvis förändrad till följd den ökade intemationaliav seringen. Dessutom innebär en generell rätt att brevrösta att samtliga svenskar med rösträtt som befinner sig utomlands vid tiden for valet kommer att kunna brevrösta. Det kommer således att bli frågan om en tämligen omfattande utvidgning av rätten till brevröstning. Då uppstår också frågan om brevröstning för väljare i Sverige bör tillåtas. Sammantaget anser rådet att den nuvarande ordningen bör bestå men har inget att erinra mot att de närmare analyser kan som anses erforderliga görs i annan ordning. RSV har föreslagit att den bestämmelse i 7§ brevröstningslagen som stadgar att en brevröst får göras i ordning senast dagen före valdagen tas bort eftersom det inte finns någon garanti för att en brevröst som görs i ordning så sent hinner fram till RSV i tid och att bestämmelsen därför är vilseledande. Av 9§ lag framgår att samma brevröstema skall postas i så god tid att de kan beräknas framme vara hos RSV senast dagen efter valdagen. RSV har föreslagit att den bestämmelsen ändras så att det i stället att brevrösten skall postas anges i så god tid att den beräknas vara RSV tillhanda lördag före valdagen. Enligt rådets uppfattning är det vikt att väljarna har möjlighet av en att avge sin röst så nära valdagen som möjligt. Samtidigt måste brevröstema komma i sådan tid att det blir möjligt att beakta dem. I samband med att den nu gällande brevröstningslagen kom till, 1997, ändrades Föreskriften om när poströstema senast borde avlämnas till postbefordran. Tidigare gällde att de skulle Valnämnden tillhanda vara senast andra dagen efter valet. Den nuvarande ordningen har lett till att brevröster inte har kunnat beaktas på grund de kommit till av valnämndema för sent. Detta förekom både i 1998 års val och i Europaparlamentsvalet 1999. Det finns därför skäl att ändra tidsfristen på det sätt som RSV föreslagit.

Allmänna överväganden 153

6.6.9¶Övriga frågor

F ramställning röstlängder m. m.

av

Som nämnts i avsnitt 5.5.7 tillämpades inför 1998 års val delvis nya regler för framställning röstlängder och röstkort. Förfarandet kan

av sammanfattningsvis kan sägas ha fungerat tillfredsställande inför 1998 års val och 1999 års val till Europaparlamentet. Systemet är emellertid, enligt vad RSV har uppgett, sårbart främst beroende på att vissa arbetsmoment t.ex. sambearbetning av olika register är mycket

som tidskrävande. En omständighet särskilt framhållits i

annan som sammanhanget är att sista dag för att begära rättelse av uppgifter i röstlängden, måndagen före valdagen, ligger så nära valdagen att det finns risk för att röstlängdema inte kan distribueras till

en valnämndema i tid. Av bl.a. dessa skäl har RSV förklarat att det kan finnas skäl att överväga ordning där uppgifterna som behövs för

en

röstlängdsframställningen kunde hämtas ur ett enda register och att

sista dag för rättelse tidigareläggs till torsdagen tio dagar före valdagen.

Vidare har RSV framfört kritik mot valdatasystemet.

Rådet delar självfallet uppfattningen att det är vikt med ett

av ändamålsenligt och väl fungerande system för framställning av röstlängder och röstkort, liksom att valmyndighetema har sådana maskinella fordras för att kunna administrera valet. Det

resurser som har emellertid inte varit möjligt att inom för denna utvärdering

ramen

1998 års val att utarbeta ett reviderat system för framställning och av distribution röstlängder och röstkort. Rådet emellertid att det

av anser kan finnas skäl i god före valet år 2002 göra översyn med

att en utgångspunkt från de synpunkter som RSV framfört.

Poströstning

Rådet har i avsnitt 8.1 föreslagit att förfarandet vid röstning på postkontor förenklas i vissa avseenden. Förslaget bygger på synpunkter från Posten AB förts fram av RSV.

som

En synpunkt har framkommit är att postens rutiner i

annan som samband med röstmottagning borde kunna göras mindre detaljerade så att de kan till modern teknik. Som exempel har nämnts att

anpassas avläsning streckkoder på röstkort skulle kunna skapa en

av väljarförteckning och samtidigt snabbt ge underlag för statistik.

Rådet att det finns skäl att pröva de framförda synpunktema i

anser

den översyn förespråkas i föregående avsnitt.

som

l

l

154 Allmänna överväganden

l

Det kommunala ersättarsystemet

Kommunfullmäktige beslutar enligt 5 kap. 4 § kommunallagen och 18

kap. 55 § vallagen hur många ersättare skall finnas för ledamötersom na i fullmäktige. Antalet skall utgöra viss andel dock högst hälften en av det antal platser som varje parti får i kommunen. I samband med den nya vallagens införande ändrades reglerna för utseende ersättare för av kandidater som valts till kommunfullmäktige. Ändringen innebar sammanfattningsvis att det alltid skulle utses minst två ersättare för partier som fått ett ellertvå mandat. Anledningen till ändringen att var små partier i annat fall kunde komma att erhålla för få ersättare. Den nya ordningen har i huvudsak slagit väl ut i de fall kommunfullmäktige beslutat att andelen ersättare skall uppgå till hälften. I flertalet fall har kommunerna också bestämt andelen ersättare till hälften. Emellertid kan, som RSV framhållit, viss skevhet uppstå då en andelen bestämts till annan kvotdel. Om t.ex. andelen är 1/3 kan ett parti, som erhåller tre mandat, komma att få endast en ersättare medan ett parti som fått ett eller två mandat garanterat får två ersättare. Enligt rådets bedömning bör effekter detta slag undanröjas att av genom reglerna för utseende ersättare justeras på så sätt att det alltid skall av utses minst två ersättare för partier är representerade i fullmäktige. som Förslaget föranleder en ändringar i 18 kap. 55 § och 20 kap. 8§ vallagen.

Valtekniskafågor

I författningskommentaren tar rådet upp ytterligare några frågor av mer valteknisk eller valadministrativ karaktär.

6.7¶Personvalsreformen och det allmänna

Valdeltagandet

Personvalskommittén försökte bilda sig uppfattning vilka en om konsekvenser ändringar i ett valsystem kunde tänkas ha i olika som avseenden. Kommittén intresserade sig bl.a. för vilken betydelse införande av personval kunde förväntas få för det allmänna valdeltagandet. De knapphändiga uppgifter i litteraturen stod att få som gav vid handen att det inte tycktes finnas någon tydlig koppling mellan personröstning och valdeltagande jfr Ökat personval SOU 1993:21 s 58 f.. En annan sak är att om personröstningsreglema utformas eller framställs som svåra att tillämpa kan detta ha dämpande effekt på en

Allmänna överväganden 155

det allmänna Valdeltagandet. Detta var vad som inträffade i valet till Europavalet 1995 då en relativt stor andel av dem som inte röstade hänvisade till att de tyckte reglerna var krångliga.

Inför 1998 års val hade emellertid reglerna förenklats och dessutom föregåtts betydande informationsinsats. Som rådet konstaterat

av en tidigare har väljarna också uppfattat reglerna som enkla att förstå och att tillämpa. Rådet har i avsnitt 5.5.1 redovisat de forskningresultat som föreligger med avseende sambandet mellan personvalsreformen och det allmänna Valdeltagandet i 1998 års val. Resultaten innebär sammanfattningsvis att det inte finns något påvisbart samband mellan införande personvalsmöjligheten i det svenska valsystemet och det

av låga Valdeltagandet i 1998 års val. Förklaringen till det sjunkande Valdeltagandet får sannolikt sökas i faktorer som ligger utanför själva valsystemets ram.

SOU 1999: 136 157

7 stöd till som

Statligt partier tidigare varit representerade i riksdagen m.m.

I detta avsnitt ges en kort bakgrund till och beskrivning av reglerna i

lagen 1972:625 om statligt stöd politiska partier. Vidare lämnas

ett förslag som innebär att ett parti som förlorar sin representation i

riksdagen i vissa fall får ett lägre statligt stöd än vad det erhåller med

nuvarande regler. Det bedöms att någon uttrycklig reglering av hur

frågor om beräkning av partistöd skall hanteras i olika fall av

partisplittring och valsamverkan inte torde behövas. Slutligen föreslås

att det som villkor för utbetalning av partistöd införs ett krav att

partiet utsett en godkänd eller auktoriserad revisor samt att partiet till

Partibidragsnämnden ger in sin årsredovisning.

7.1¶Inledning

Rådet har genom tilläggsdirektiv dir. 1998:99 fått i uppgift att särskilt undersöka hur det statliga partistödet fungerat då ett parti inte har blivit representerat i riksdagen och fått ett väsentligt lägre stöd bland väljarna än vad det fick vid det föregående valet. Dessutom ingår det i uppdraget att behandla frågan om hur det statliga partistödet fungerar då ett parti upplöses eller på annat sätt förlorar sin ställning rättssubjekt. Rådet

av har stor frihet att inom ramen för uppdraget lägga fram förslag till ändringar. Dock skall de principer som gäller för stödet i dag tjäna som utgångspunkt. Rådet har inte i uppdrag att behandla annat offentligt stöd till politiska partier än de stödfonner som regleras genom lagen 1972:625 om statligt stöd till politiska partier partistödslagen. Det kommunala partistödet behandlas således inte mer ingående och inte heller berörs sådana stödfonner som gruppkanslibidrag, ledamotsbidrag och resebidrag.

158 Statligt stöd tillpartier representerade i riksdagen m. m.

7.1.1¶Bakgrund

Fria politiska partier med rätt att bedriva opinionsbildning utgör en garanti för ett demokratiskt statsskick. De fyller också en nödvändig funktion i samband med de allmärma valen. De politiska partierna har därmed en grundläggande betydelse för den representativa demokratin i vårt land. Mot den bakgrunden har lagstiftaren ansett det vara rimligt att det allmänna bidrar ekonomiskt till de politiska partierna så att dessa kan verka långsiktigt utan att vara beroende av enskilda bidragsgivare. I Sverige har offentligt ekonomiskt stöd till de politiska partierna förekommit sedan mitten av l960-talet.

Frågan hur de politiska partierna finansierar sin verksamhet blev

om föremål för livlig debatt i slutet av 1940-talet. Diskussionen gällde då framförallt från vilka källor partiernas intäkter kom. Efterhand försköts debatten till frågan statligt stöd till politisk verksamhet

att avse om borde införas eller Ett betänkande lades fram år 1965 där riksdagspartierna under vissa förutsättningar föreslogs få rätt att

förmedla presstöd till dagstidningar Dagstidningarnas ekonomiska

villkor SOU 1965:22. Detta förslag kom inte att genomföras utan ledde i stället fram till ett förslag om ett direkt ekonomiskt stöd till de politiska partierna prop. 1965:174. I propositionen anfördes bl.a. att den svenska demokratin är en folkstyrelse genom partier och att en differentierad opiniosbildning är nödvändig för att väljarna skall kunna ta ställning i politiska frågor. Det betonades att det är ett allmänt intresse, inte bara för de politiskt organiserade, att partierna har tillräckliga resurser för sin opinionsbildande verksamhet. Vidare

fastlades följande principer för statsstöd åt politiska partier.

Bidrag bör lämnas endast till partier som har ett inte obetydligt

stöd i väljarkåren.

Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler, inte tillåter någon skönsmässig prövning.

som

Bidragen bör stå relation till partiernas storlek.

Någon offentlig kontroll av hur medlen används bör inte förekomma.

Ett villkor för att erhålla stödet var att partiet var representerat i riksdagen och att det hade fått minst tvâ procent av rösterna vid senaste valet till andra kammaren samt att det fortlöpande bedrev opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och allmänheten.

KU anslöt sig till propositionen KU1965:44. Riksdagen följde

utskottet och statligt partistöd infördes fr.o.m. år 1966. Stödet var utformat på så sätt att ett visst belopp utgick per mandat som partiet

Statligt stöd tillpartier representerade i riksdagen m. m. 159

erhållit mandatbidrag. Samtidigt beslutade riksdagen att anslå medel till gruppkansliema för riksdagspartierna s.k. kanslistöd.

Det statliga partistödet har därefter, bortsett från justeringar av bidragsbeloppen, ändrats vid ett antal tillfällen. I samband med enkammarriksdagens införande år 1970 togs den bestämmelse bort som föreskrev att ett parti för att få stöd måste vara representerat i riksdagen och ha fått minst två procent av rösterna i landet. Bestämmelsen ersattes av valsystemets krav på att partiet skulle ha fått fyra procent av rösterna i landet eller tolv procent av rösterna i en valkrets; ett krav som således fick gälla även för rätten till partistöd prop. 1970:1 bil. KU1970:14.

1971 års partistödsutredning hade som uppgiñ att se över reglerna

statligt och kommunalt partistöd. I betänkandet Ofentligt stöd till de om politiska partierna SOU 1972:62 lade utredningen fram flera förslag till ändringar i det statliga partistödssystemet. Bl.a. föreslogs som ett komplement till kanslistödet ytterligare en stödfonn, nämligen ett årligt grundstöd till partier som blivit representerade i riksdagen. Detta skulle utgå med samma belopp till samtliga partier som var representerade i riksdagen oavsett antalet vunna mandat. Bakgrunden till förslaget i den delen bl.a. bedömningen att vissa kostnader för partierna kunde

var antas vara oberoende av partiets storlek och dess framgångar i val. Vad gäller partistöd i fonn av mandatbidrag föreslog utredningen för att få en jämnare fördelning av partistödet i tiden att stödet skulle utbetalas med årliga belopp som beräknades enligt särskilda principer. Dessa principer innebar bl.a. att stödet beräknades med utgångspunkt från resultatet i de två senaste valen och att stödet således successivt anpassades till valresultaten. Utredningen föreslog vidare att partier som förlorat sin representation i riksdagen skulle få behålla ett reducerat ekonomiskt stöd under viss tid enligt särskilda avtrappningsregler. Således skulle partier inte blivit företrädda i

som riksdagen erhålla partistöd med så många mandatbidrag som partiet fått tiondels procentenheter över 2,5 procent av väljarkåren i hela landet. Detta kallas för avtrappat partistöd. Syftet med det avtrappade partistödet att mildra de ekonomiska tröskeleffekter som kunde

var uppstå om ett parti förlorade sin riksdagsrepresentation. Utredningen ansåg det nämligen inte rimligt att ett parti med ett inte obetydligt väljarstöd manifesterat i allmänna val skulle förlora allt partistöd om partiet vid ett val inte klarade fyraprocentsspärren och gjorde alltså bedömningen att 2,5 procent av rösterna innebar ett sådant inte obetydligt stöd. Bestämmelsen innebar också att ett parti som inte tidigare varit representerat i riksdagen och heller inte blivit det kunde bli berättigat till partistöd om det fått mer än 2,5 procent av rösterna.

160 Statligt stöd till partier representerade i riksdagen m. m. SOU 1999: 136

Även grundstödet skulle enligt utredningsförslaget fortsättningsvis kunna utgå i det fall ett parti förlorat sin riksdagsrepresentation. Första året efter valet med 75 procent av helt grundstöd och därefter med successivt reducerade belopp under en mandatperiod. Regleringen fick benämningen avtrappat grundstöd. Härutöver föreslogs bl.a. särskilda regler för ett parti som blivit representerat i riksdagen enligt

tolvprocentsregeln. Utredningens förlag genomfördes genom lagen

1972:625 om statligt partistöd prop. 1972:126, KUl972:55.

Reglerna tillämpades första gången vid riksdagsvalet år 1973 och är bortsett från uppjusteringar av bidragens storlek i allt väsentligt

oförändrade. En närmare genomgång de gällande reglerna finns i

av avsnitt 7.2

Lagen kom inte att uppta någon definition av partibegreppet eller uttryckliga regler hur partistödet skulle hanteras vid valsamverkan

om

och partisplittring. Utredningen gjorde dock vissa uttalanden i dessa

frågor som är av intresse se nedan avsnitt 7.4.

7.2¶De nuvarande reglerna i partistödslagen

Det statliga partistödet regleras i lagen 1972:625 om offentligt stöd till

politiska partier. Endast partier som är att betrakta som juridiska

kan få stöd. Detta framgår inte uttryckligen av lagen utan personer följer av att endast fysiska eller juridiska personer kan äga fordringar och ha skulder. Det statliga stödet utgår till partier som deltagit i riksdagsval dels partistöd, dels som kanslistöd.

som

Partistödet lämnas mandatbidrag. Varje mandatbidrag uppgår

som för närvarande till 282 450 kr. Det antal mandatbidrag som ett parti skall få bestäms varje år med hänsyn till resultatet i de två närmast föregående valen. Fördelningen görs följande sätt. Första året under

den fyraårsperiod följer på ett riksdagsval får varje parti så många

som mandatbidrag motsvarar sjättedel gånger antalet vunna mandat i

som en det senaste valet och fem sjättedelar gånger antalet vunna mandat i närmast föregående val. Andra året får varje parti så många mandatbidrag mot halva antalet mandat i både det

som svarar vunna senaste och det föregående valet. Tredje och fjärde året utgår partistödet varje år med så många mandatbidrag som svarar mot fem sjättedelar av antalet mandat i det senaste valet och en sjättedel i det närmast

vunna föregående. Om ett parti inte har blivit representerat i något av valen tillämpas regel avtrappat partistöd innebär att i stället för

en om som antalet mandat bestäms antalet mandatbidrag med utgångspunkt

vunna

Statligt stöd till partier representerade i riksdagen m. m. 161

från antalet hela tiondels procentenheter röster i hela landet över 2,5 procent partiet har fått.

som

Kanslistödet utgår grundstöd och tilläggsstöd. Ett parti som fått

som minst fyra procent rösterna i hela landet får varje år grundstöd och

av tilläggsstöd. Grundstödet uppgår för närvarande till 4 928 200 kr. Tilläggsstöd utgår för närvarande med 13 850 kr per vunnet mandat om partiet är företrätt i regeringen och med 20 650 kr per mandat.

annars

Om ett parti vid val till riksdagen har fått minst fyra procent av rösterna och partiet får mindre än fyra procent av rösterna vid nästföljande val utgår avtrappat grundstöd för de följande fyra åren enligt följande. Första året med 75 procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent ett helt grundstöd samt tredje och fjärde året

av med 25 procent ett helt grundstöd.

av

För såväl partistöd kanslistöd gäller särskilda regler i de fall ett

som parti tagit mandat i riksdagen att ha fått minst tolv procent av

genom rösterna i valkrets. Även för det fall extra val till riksdagen har hållits

en

gäller en särreglering. Ansökan partistöd skall göras årligen hos Partibidragsnämnden.

om Ansökan skall skriftlig och bör göras före utgången av oktober.

vara Nämnden har fastställt ett formulär för ansökan. Utbetalning av det

statliga partistödet sker till respektive partis riksorganisation.

Kanslistödet kan på begäran av partiet betalas till riksdagsgruppens kansli. Någon offentlig kontroll hur partistödet används förekommer

av inte.

Partibidragsnämnden utses riksdagens förvaltningsstyrelse och

av består ordförande och två andra ledamöter. Ledamöterna skall ha

av eller ha haft ordinarie tjänst domare. Nämndens beslut får inte

som överklagas.

7.2.1¶Närmare om partistöd i form av mandatbidrag

Partistödet, utgår mandatbidrag, beräknas med hänsyn till

som som utgången i de två närmast föregående ordinarie valen. Utbetalning sker årligen med vissa kvotdelar det totala stödet antingen enligt

av

huvudregeln eller avtrappningsregeln. För att illustrera tillämpningen av reglerna några exempel på beräkning av partistöd.

ges

162 Statligt stöd tillpartier representerade i riksdagen m. m.

Exempel 7.1 Huvudregeln

Vid 1991 respektive 1994 års riksdagsval erhöll Centerpartiet 31 respektive 27 mandat. Utbetalningen av partistöd till partiet avseende tiden 1994/95-1995/96, gjordes med utgångspunkt från de två senaste ordinarie valen dvs. 1991 och 1994 års val på följande sätt.

1994/95 : Varje mandatbidrag uppgick för bidragsperioden till 247 350

kr och det totala stödet för perioden beräknades på följande sätt. l/6 x 27 + 5/6 31 30 avrundat.

x Partistöd utbetalades med 247 350 30 7 420 500 kr

x

1995/96: Varje mandatbidrag uppgick för bidragsperioden till 224 100

kr och det totala stödet för perioden beräknades på följande sätt. x 27 + x 31 29. Partistöd utbetalades med 224 100 x 29 6 498 900 kr

Den regel som har illustrerats i exempel 7.1 är huvudregeln för bestämmande partistöd. Den finns intagen i 3§ partistödslagen.

av Avtrappningsregeln som finns i samma lagrum har följande lydelse: "Har partiet i något valen blivit företrätt i riksdagen, räknas

av beträffande sådant val i stället för mandat antalet hela tiondels röster över 2,5 procent som partiet erhåller i valet i hela landet

Regeln brukar benämnas avtrappningsregeln, vilket egentligen är

något missvisande, eftersom den för sin tillämpning inte förutsätter att partistöd redan utgår. Ett parti som utan att ha varit representerat i riksdagen får ett röstetal mellan 2,5 och 4 procent av rösterna blir berättigat till stöd enligt regeln.

I exempel 7.2 visas hur partistödet beräknats med tillämpning av avtrappningsregeln.

Exempel 7.2 Avtrappningsregeln

Vid 1988 års riksdagsval fick Kristdemokraterna 2,94 procent av rösterna i landet. Vid 1991 års val erhöll partiet 26 mandat. Utbetalning av partistöd för perioden 1991-1993 gjordes följande sätt: 1991/92: Varje mandatbidrag uppgick för bidragsperioden till 274 850

kr. Det totala partistödet för bidragsperioden beräknades på följande

sätt: 1/6 26 + 5/6 2,94-2,5 8 avrundat. Partistöd utbetalades

x x med 274 850 8 2198 800 kr

x

1992/93: Varje mandatbidrag uppgick för bidragsperioden till 274 850

kr. Beräkningen skedde följande sätt. x 26 + x 2,94-2,5 15. Partistöd utbetalades med 274 850 x 15 4 122 750 kr.

Statligt stöd tillpartier representerade i riksdagen m. m. 163

Tabell 7. 1 Resultat i riksdagsvalen 1970-1998 procent

1970 1973 1976 1979 1982 1985 1988 1991 1994 1998

Övriga 0,5 0,5 0,4 0,8 0,3 0,5 0,7 1,0 1,0 2,6 Summa 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 Källa: SCB, Allmänna valen, del l för respektive år.

En förutsättning för att avtrappningsregeln skall aktualiseras är att partiet fått mellan 2,5 och 4 procent av rösterna i riksdagsvalet.

Som framgår tabell 7.1 ovan förekom det mellan åren 1970 och

av 1985 inte i något val att ett parti fick ett röstetal mellan 2,5 och 4 procent. Först år 1988 inträffade detta då Kristdemokraterna fick 2,9 procent rösterna i valet. Därmed kom avtrappningsregeln att

av tillämpas för första gången. I det följande riksdagsvalet år 1991 erhöll partiet 7,1 procent rösterna vilket ledde till en representation i

av riksdagen med 26 mandat. Under åren 1988-1994 kom partistödet således att beräknas med stöd av avtrappningsregeln. Vid valet år 1988 blev Miljöpartiet representerat i riksdagen efter att ha fått 5,5 procent av rösterna vilket partiet 20 mandat. I 1991 års val fick partiet 3,4

gav procent rösterna i riksdagsvalet och förlorade därmed sin plats i

av riksdagen. Efter valet år 1994 återfick Miljöpartiet sin riksdagsrepresentation efter att ha fått 5 procent rösterna vilket ledde till 18

av mandat i riksdagen. Partistödet under perioden 1991-1998 har således beräknats med stöd avtrappningsregeln. De angivna fallen är de

av nu enda då partistöd har beräknats med stöd av avtrappningsregeln.

Ny Demokrati

Det kan ligga nära till hands att anta att Ny Demokrati har erhållit partistöd beräknat med stöd av avtrappningsregeln. Så är emellertid inte fallet. Partiet tog plats i riksdagen efter 1991 års val då det fick 6,7 procent rösterna vilket ledde till 25 riksdagsmandat. I de följande

av

164 Statligt stöd till partier representerade i riksdagen m. m. SOU 1999: 136

riksdagsvalen har partiet alltid hañ ett röstetal som är lägre än 2,5 procent rösterna. Ny Demokrati har ändå fått partistöd under

av perioden 1991-1998. Att stöd utgått under denna period beror på regeln som innebär att stödet inte betalas ut i en post utan successivt, med utgångspunkt från resultatet i de två senaste ordinarie valen och har alltså inte med den egentliga avtrappningen av partistödet att göra. Detta utvecklas något i det följande.

På grund av 1991 års valresultat blev Ny Demokrati berättigat till 25

mandatbidrag. År 1991 uppgick varje mandatbidrag till 274 850 kr.

Mandatperioden tre år. För den kommande mandatperioden skulle

var partiet därmed erhålla 274 850 x 25 x 1/6 + 25 x 3/6 + 25 x 5/6 10 444 300 kr avrundat, vilket belopp också betalades ut på sätt anges nedan.

1991/91: l 099 400 kr 1992/93: 3 573 050 kr 1993/94: 5 771 850 kr

Ny Demokratis resultat i 1994 års val innebar att partiet fick 1,2 procent av rösterna eller 68 663 röster. Detta resultat berättigade i sig inte till något partistöd. Men grundval av 1991 års resultat var partiet berättigat till stöd för ytterligare en mandatperiod enligt formeln. Mandatbidrag x 25 x 5/6 + 25 x 3/6 + 25 x 1/6 + 25 x 1/6 Beräkning-

ledde till att stöd utbetalades enligt följande. en

1994/95: 5 194 350 kr 1995/96: 2 913 300 kr 1996/97: 847 350 kr 1997/98: 1 129 800 kr

7.2.2 Närmare om grundstöd

Som nämnts utgör grundstödet en del av kanslistödet. Grundstöd

ovan kan utgå som helt grundstöd eller som avtrappat grundstöd. En förutsättning för att helt grundstöd, för närvarande 4 928 200 kr per år, skall utgå är att partiet har blivit representerat i riksdagen enligt

fyraprocentsregeln. Ett parti som kommit in i riksdagen på grund av tolvprocentsregeln f°ar ett årligt grundstöd som motsvarar så många

fjortondelar ett helt grundstöd som motsvarar antalet vunna mandat.

av Det sagda framgår 6 och 7 partistödslagen. De särskilda

nu av

SOU 1999: 136 Statligt stöd till partier representerade i riksdagen m. m. 165

avtrappningsreglema för grundstödet framgår av 9§ partistödslagen och har följande lydelse.

"Har parti vid val till riksdagen fått minst jjzra procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet en lägre procentandel än jjzra vid närmast följande val, utgår avtrappat grundstöd för de jøra därpå följande åren, första året med 75 procent av ett helt grundstöd, andra året med 50 procent ett helt grundstöd samt tredje året och förde

av året med 25 ett helt grundstöd Är 6 eller 7 § tillämplig,

procent av gäller dock i stället bestämmelserna där, om de skulle medföra ett högre grundstöd

Av författningstexten framgår att avtrappat grundstöd utgår endast till partier som har varit representerade i riksdagen på grund av att de fått minst fyra procent av rösterna i landet och som vid nästa val fått färre röster än vad som svarar mot fyra procent. Om partiet vid det senare valet blir orepresenterat i riksdagen beräknas stödet på det sätt

framgår 9 § partistödslagen. Skulle partiet bli representerat till

som av

följd av tolvprocentsregeln skall den ovan nämnda 7 § ipartistödslagen

tillämpas om den bestämmelsen ger ett högre stöd än 9

Tabell 7.2

Mandatfördelning i riksdagsvalen 1970-1998

-

Av tabell 7.2 kan utläsas att det sedan år 1970 förekommit vid två tillfällen att ett parti som varit representerat i riksdagen efter att ha fått fyra procent rösterna förlora sin representation vid följande val.

av Miljöpartiet förlorade sin riksdagrepresentation efter valet år 1991 och detsamma inträffade för Ny Demokrati efter 1994 års val. Miljöpartiet och Ny Demokrati fick avtrappat grundstöd under perioderna 1991- 1994 respektive 1994-1998 på sätt framgår tabell 7.3.

av

166 Statligt stöd til/partier representerade i riksdagen m. m. SOU 1999: 136

Tabell 7.3

Avtrappat grundstöd 1991-1998

Partibegreppet

I föregående avsnitt har redovisats i vilka fall som partistöd i form av mandatbidrag och grundstöd har beräknats med stöd av avtrappningsreglerna. Det finns anledning att redovisa ytterligare en situation av intresse, nämligen hur beräkningen sker vid olika former av partisplittring och valsamverkan. Innan dessa frågor behandlas finns dock anledning att gå närmare in på partibegreppet. Som nämnt ovan är ett politiskt parti som antagit stadgar och valt styrelse att betrakta som en juridisk person, närmare bestämt en ideell förening. Att partiet har status som juridisk person är dock inget krav för partiet skall få delta i val. Enligt 3 kap. 7 § regeringsformen avses med parti varje sammanslutning eller väljare, uppträder i val under särskild

grupp av som beteckning. Det finns utöver vad som följer av definitionen inga krav hur partiet skall vara organiserat eller uppbyggt. Regeringsformens partibegrepp är en elektoral definition som egentligen är en del av mandatfördelningsreglema. Definitionen innebär att partierna existerar endast i samband med valen. Detta är givetvis inte en beskrivning som stämmer med verkligheten. Som nomineringsrätts- och valkretskommittén framhöll är definition inte nödvändigtvis en beskrivning av

en verkligheten och det är naturligt att ett parti kan något mer än vad

vara begreppets innehåll anger. Att så är fallet blir mycket tydligt om man

på hur partibegreppet används i partistödslagen. Partistödslagen ser innehåller visserligen inte någon definition av begreppet parti. I förarbeten till lagen uttalade emellertid departementschefen följande. Frågan om vad som enligt lagen skall förstås med parti får bedömas

SOU 1999: 136 Statligt stöd till partier representerade i riksdagen m. m. 167

med utgångspunkt i den definition som ges i l6§ riksdagsordningen

motsvarar nuvarande 3 kap. 7 § regeringsformen. Enligt denna definition avses med politiskt parti varje politisk sammanslutning som

uppträder i val under särskild partibeteckning. För att parti skall kunna uppbära stöd måste det emellertid vara juridisk person. Detta är enligt fast rättspraxis fallet den politiska sammanslutningen eller

om väljargruppen har antagit stadgar av inte alltför ofullständig beskaffenhet och valt styrelse prop. 1972:126 s. 8.

Det kan alltså konstateras att partibegreppet som det kommer till uttryck i regeringsformen inte förutsätter att partiet är en juridisk

Partistödslagen utgår från regeringsformens definition vilket person. kan sägas komma till uttryck lagens krav på att partiet för att

genom

berättigat till partistöd skall ha deltagit i val till riksdagen, men vara

uppställer dessutom, visserligen outtalat, som en förutsättning för rätten

till stöd att partiet är en juridisk person.

För ett utförligt resonemang kring partibegreppet se Vissa valfrågor

SOU 1995:143 107 ff. och Svante O. Johansson Om Partibegreppet i

s. Valsystemet i Förvaltningsrättslig tidskrift 1997 s. 89 ff.

Partibegreppet vid tillämpning av partistödslagen kan ge upphov till vissa svårigheter i fall av valsamverkan och partisplittring.

7.2.4¶Valsamverkan och partisplittring

1971 års partistödsutredning tog frågor om valsamverkan och

upp

partisplittring. Vad gäller valsamverkan rekommenderade utredningen

att partistöd skulle utgå till de samverkande partierna och uttalade bl.a. "Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom att använda

partibeteckning utan att skapa en särskild juridisk person gemensam

för denna samverkan, utgår enligt gällande praxis partistöd till de

samverkande partierna för sig i proportion till det antal mandat

var respektive parti erhåller genom valsamverkan. " Utredningen fann att denna praxis inte borde ändras. Utredningen gjorde också vissa uttalan-

hur det föreslagna grundstödet och kanslistödet borde hanteras den om vid valsamverkan. Dessutom uttalades att avtrappningsreglema inte borde tillämpas i det fall två samverkande partier uppnådde gränsen 2,5 procent rösterna utan att bli representerade i riksdagen. Vidare

av behandlades den situationen att flera partier går samman till ett parti. Utredningen anförde "Om flera partier går ihop till ett parti föreslår utredningen att det nya partiet vid den statliga bidragsgivningen av praktiska skäl behandlas som en enhet först fr. 0. m. påföljande årsskifte. Detta för att undvika att bidragssystemet kompliceras med återbetal-

168 Statligt stöd till representerade i riksdagen m. m. SOU 1999: 136

ningsskyldighet grundstöd. För tiden efter utgången det år då

av av sammanslagningen skett skall det partiet behandlas som ett parti.

nya Tidigare och aktuella mandat eller röstetal läggs då vid

samman

beräkningen det statliga stödet". I fråga om partisplittring anfördes

av "Skulle ett parti splittras upp i flera partier föreslår utredningen att

fördelar utgående statliga och kommunala bidrag på de nya man partierna på så sätt att utredningen förordar vid valsamverkan. Av praktiska skäl föreslås liksom vid samgående mellan partier att uppsplittringen får efekt från bidragssynpunkt först fr. 0. m. påföljande år." Utredningen föreslog också att något avtrappat stöd inte skulle förekomma i det fall ett parti som uppbär avtrappat stöd delas i flera partier. Slutligen kommenterades det fallet att en vald representant lämnar ett parti under löpande valperiod. Utredningen ansåg att detta inte borde påverka det utgående bidraget. Gränsdragningen mellan detta fall och fall partisplittring fick ankomma praxis, varvid det borde

av

vägledande det ursprungliga partiet kvarstår som juridisk vara om

SOU 1972:62 54 f.. Departementschefen anslöt sig till person s. uttalandena.

De angivna uttalandena måste förstås att det varit avsikten

ovan som att partistöd i vissa fall skall kunna utgå till ett i riksdagen representerat, nybildat, parti trots att detta inte deltagit val under sin partibeteckning. Om således ett i riksdagen företrätt parti upphör att existera helt och de valda kandidaterna utan att lämna sina mandat bildar ett nytt eller flera

partier bör partistöd kunna utgå även fortsättningsvis och då bör nya fördelas på det eller de nya partierna efter den nya mandatfördelningen. Sak torde gälla flera partier upphör och går samman till ett.

samma om Något oklart är hur utredningen tänkt sig för det fallet att en eller

mer flera valda kandidater lämnar det parti för vilket de blivit valda, utan att det partiet upphör, och bildar eller går i ett nytt parti utan att lämna sina mandat. Den sist nämnda situationen har varit föremål för rättslig

prövning i två publicerade fall som dock gällde kommunalt partistöd.

Fallen är inte helt relevanta med hänsyn att regelverket för kommunalt partistöd skiljer sig något från det statliga. Diskussionerna kring partibegreppet är dock av intresse, varför rättsfallen återges kortfattat.

I rättsfallet RÅ 1976 ref. 90, alltså gällde kommunalt partistöd,

som

förhållandena följande. En ledamot av kommunfullmäktige i var Askersunds kommun, Kjerrström, lämnade under mandatperioden det parti, Fria Oppositionen, som han representerat vid valet år 1973. Partiet hade fått mandat i fullmäktige. Året efter, 1974, övergick

sex han till ett nybildat parti, Aktiv kommunopinion och begärde att partistöd, motsvarande ett mandat, skulle utbetalas till Aktiv kommun-

Kommunen beslutade att inte göra detta och länsstyrelsen dit

opinion. Kjerrström klagade lämnade överklagandet utan bifall. Regeringsrättens majoritet lämnade också överklagandet utan bifall med motiveringen att

partiet Aktiv kommunoppinion inte blivit representerat i kommunfullvid 1973 års val. Två ledamöter skiljaktiga och ville

mäktige var

upphäva beslutet att inte utbetala partistöd till Aktiv kommunopinion.

de skiljaktiga ledamöterna, regeringsrådet Wennergren, ansåg att

En av 1971 års partistödsutredning uttalanden i samband med partisplittring torde få förstås på så sätt att efter splittring ett parti som deltagit i val av

de nybildade partierna för sig får ha deltagit i valet, vilket

var anses förutsättning för rätt till statligt partistöd. Mot den

är en grundläggande

ansåg han att Aktiv kommunopposition att betrakta som

bakgrunden var

i mening och att partiet, då det i övrigt inte mötte hinder,

ett parti lagens berättigat till partistöd. Majoritetens avgörande har kritiserats.

var O. Johansson, Om Partibegreppet i Valsystemet, Förvaltnings-

Svante

rättslig Tidsskrift 1997 s. 109. rättsfall rör partisplittring är RÅ 1978 10. Förhållan- Ett annat som Vid 1976 års val till kommunfullmäktige i Eskilstuna

dena var följande.

fick Vänsterpartiet Kommunisterna vpk tre mandat. I mars 1977 anmälde vpkts representanter i fullmäktige att de gått över till Arbetar- Kommunisterna apk och representerade detta parti. I maj

partiet

år beslutade kommunstyrelsen att partistödet för de mandat som samma avsåg vpk skulle utbetalas till detta parti. Apk överklagade beslutet och bl.a. skulle tillerkännas partistöd. Länsstyrelsen lämnade

yrkade att apk

bifall. Regeringsrätten, dit apk klagade, diskuterade

överklagandet utan

vpk hade ombildats och helt eller delvis ersatts med ett annat frågan om Ett sådant ombildat parti skulle nämligen kunna uppfylla kravet

parti. i fullmäktige, vilket är förutsättning för kommunalt representation en

Regeringsrätten uttalade: "Har politiskt parti, som har

partistöd.

deltagit det kommunalvalet och därvid har erhållit en i senaste som eller i fullmäktige, valet ombildats på sådant sätt att

flera platser efter

det helt eller delvis har ersatts annat politiskt parti, bör detta senare av

parti också kunna uppfylla representationsvillkoret. "

anses konstaterade därefter att apk inte deltagit i valet och

Regeringsrätten

partiet bildats efter valet samt att vpk alltjämt bestod som politiskt att och det inte visats att det ombildats varför apk inte hade något

parti att rätt till det partistöd kommunstyrelsen tillerkänt vpk.

som Vad det statliga partistödet kan Partistödsnärnndens

gäller ur

1985-1998 inte utläsas att nämnden haft att ta ställning till

protokoll

hur stödet skall hanteras då riksdagsledamot under frågan om en löpande mandatperiod förklarat sig inte längre företräda det parti som eller han blivit vald för. Däremot har nämnden haft att ta ställning hon

170 Statligt stöd till representerade iriksdagen SOU 1999: 136 m.m.

till hur partistödet skall hanteras vid Valsamverkan samt då det gjorts gällande att ett parti som ansökt om partistöd inte varit berättigad till sådant stöd.

Valsamverkan mellan Centerpartiet och Kristen Demokratisk Samling kds i 1985 års val

Inför 1985 års val samverkade Centerpartiet och kds under den gemensamma partibeteckningen Centem. Centern fick 44 mandat. Ett av dessa mandat besattes kds partiledare. Av Partibidragsnämndens av protokoll avseende bidragsperiodema 1985-10-15-1986-10-14, 1986- 10-15-1987-10-14 samt 1987-10-15-1988-10-14 framgår att Centerpartiets partistöd och tilläggsstöd för angivna perioder grundade sig på bl.a. Centerns valresultat i 1985 års val, dvs. 44 mandat. I augusti 1987 begärde kds grundstöd för åren 1985/86, 1986/87 och 1987/88. Partibidragsnämnden fann i beslut den 3 september och den 19 oktober 1987 att kds var berättigat till grundstöd och hänvisade till bl.a. följande uttalande i Partistödsutredningens betänkande Ofentligt stöd till de politiska partierna SOU 1972:62. Inför det grundstöd man som utredningen föreslår uppstår däremot vissa problem i sammanhanget. Utredningen har ansett dessa böra lösas så att grundstöd utgår till de samverkande partierna med fjortonde ett helt grundstöd för varje en av mandat respektive parti erhåller Valsamverkan. Partiets genom begäran om grundstöd för perioden bifölls nämnden i beslut den 3 av september och den 19 oktober 1987 på så sätt att partiet tillerkändes en fjortondels av ett helt grundstöd för respektive period. I beslut den 17

oktober 1988 beslutade Partibidragsnämnden att vid beräkningen

av partistödet utgångspunkten skulle vara att i 1985 års riksdagsval Centerpartiet erhållit 43 mandat och kds l mandat. Nämnden fattade likalydande beslut år 1989 och 1990 och beräknade partistödet med

utgångspunkt från angivna beslut. Sammanfattningsvis kan sägas att

den valtekniska samverkan mellan Centerpartiet och kds vid 1985 års val i partibidragshänseende kom att hanteras i enlighet med de uttalanden som gjorts i förarbetena till partistödslagen.

Partibidragsnämndens prövning av om det sökande partiet är berättiga till stöd

Inför Partistödsnämndens beslut år 1993 fördelning partistöd om av gjorde en person gällande att Ny Demokrati hade antagit stadgar nya

SOU 1999: 13 6 Statligt stöd till partier representerade i riksdagen m.m. 171

och att det därmed kunde ifrågasättas inte partiet ombildats på ett om sådant sätt att det inte längre berättigat till partistöd. Vederbörande var förefaller ha menat att omorganisation partiet med bl.a. den en av innebörden skarp åtskillnad skulle göras mellan ett riksparti och att en lokala partier kunde innebära att de lokala partierna berättigade till var Partistödsnämnden inhämtade yttrande från Ny Demokratis

partistöd.

riksdagskansli och beslutade den 22 september 1993 att inte vidta någon särskild åtgärd eller att göra något uttalande i saken. Inför fördelningen partistödet år 1993 ansökte, förutom Ny Demokrati av sin partiledare, två med någon form anknytning till genom personer av

Kommunförbundet Ny Demokrati partistöd. Partibidragsnämnden

om farm i beslut 15 oktober 1993 att partiledaren styrkt sin behörighet att

för partiorganisationen Ny Demokrati ansöka partistöd, medan de

om andra inte visat sig företräda partiorganisation som kan personerna en

göra anspråk på statligt stöd.

7.3 överväganden

7.3.1 Hur har då ett parti

partistödet fungerat förlorat sin representation i riksdagen och en stor del av sitt välj arunderlag

Det har sedan år 1970 förekommit vid några tillfällen att partier förlorat sin i riksdagen. Kds förlorade det mandat erhållits

representation som

valsamverkan med Centerpartiet år 1985 efter 1988 års val då genom ñck 2,94 procent rösterna. Miljöpartiet förlorade sin

partiet av

representation i riksdagen efter 1991 års val då partiet fick 3,4 procent rösterna. Båda partierna har bekant åter tagit plats i riksdagen. av som Även partierna i de angivna fallen inte lyckats nå fyraprocentsom har de klarat partistödslagens krav 2,5 procent för avtrappat spärren stöd. Som framgått redogörelsen för lagens tillkomst gjordes av av lagstiftaren den bedömningen att bidrag endast borde utgå till partier inte obetydligt stöd i väljarkåren och att ett röstetal på 2,5 som har ett

fick tillräckligt för att berättiga till stöd. Enligt rådets

procent anses vara har det inte framkommit några vägande skäl för någon

uppfattning

i den frågan. Därför föreslås inte någon ändring av den s.k. annan syn avtrappningregeln i det avseendet. Däremot kan det ifrågasättas om det inte finns skäl att begränsa utgående ekonomiskt stöd för ett parti som

förlorat sin riksdagsrepresentation och som har fått ett mycket lägre

röstetal vid det föregående valet. Utbetalningen stöd till Ny än av

172 Statligt stöd till partier representerade i riksdagen SOU 1999: 136 m. m.

Demokrati under åren 1994 till 1998 måste bedömas stå i strid med grundtanken att det allmänna skall bidra ekonomiskt endast till partier med ett inte obetydligt stöd i väljarkåren manifesterat i allmänna val. 3 Partiet hade ett röstetal drygt 68 000 röster i 1994 års val. I 1998 års val fick partiet 8 297 röster. Det finns dessutom anledning att anta att l

offentligt stöd till partier med så låga röstetal allmänt uppfattas

som

mindre berättigat. Det är dock viktigt att understryka att det alltjämt bör

vara endast valresultatet som avgör om och i så fall hur mycket stöd som ett parti skall kunna komma i åtnjutande Någon skönsmässig av. bedömning av partiet f°ar inte förekomma. Inte heller får opinionsmät-

ningar tillmätas betydelse.

Det kan mot bakgrund av det anförda finnas anledning att komplettera partistödslagen med en regel av den innebörden att ett parti som på grund av sitt resultat i val blivit berättigat till partistöd på grund att av det uppnått minst fyra procent av rösterna och som vid därpå följande valet får ett lägre röstetal, som understiger viss gräns, skall erhålla en ett lägre stöd än det som utgår enligt gällande regler. Det bör inte komma i fråga att helt strypa stödet eftersom det i sådant fall finns risk för ekonomiska tröskeleffeketer kan ut över eller som personer företag mot vilka partiet har ekonomiska åtaganden t.ex. anställda eller leverantörer. Partiet bör med andra ord ha möjlighet att under en ekonomiskt ordnade former anpassa sig till situation med minskade en resurser. Då det gäller den nivå på röstetalet där stödet bör reduceras har rådet kommit fram till att en lämplig avvägning kan två vara procent. Ett parti som tidigare haft ett så stort väljarstöd att det varit

representerat i riksdagen enligt fyraprocentsregeln och vid det följande

valet fått ett så lågt röstetal att det motsvarar två procent rösterna får av nämligen anses böra förbereda sig på en avveckling av ekonomiska åtaganden. Risken framstår nämligen då stor att partiet kan komma som att även i fortsättningen få mycket låga röstetal. Vad gäller storleken det reducerade stödet rådet att det bör anser bestämmas till en nivå som motsvarar hälften av det stöd utgår i som dag. I tabell 7.4 visas hur en sådan regel skulle ha inverkat på det stöd som Ny Demokrati har erhållit. För jämförelsens skull anges även l j belopp som motsvarar en reducering om två tredjedelar. Som framgår av tabellen skulle det totala stödet för partiet avseende åren 1994-1998 l minska från 17 181 338 kr till 8 590 669 kr vid halvering stödet. i en av Om reduceringen drivs dithän att endast en tredjedel av stödet utbetalas i

hade partiet för samma tid erhållit 5 727 113 kr. En regel den av l innebörd föreslås föranleder ändringar i främst 3 och 9 i som ovan

partistödslagen. Förslaget beskrivs ytterligare i författningskommen-

taren.

SOU 1999: 136 Statligt stöd till partier representerade i riksdagen m. m. 173

Tabell 7.4 Partistöd och grundstöd till Ny Demokrati 1994-1998

Period Helt stöd Halvtstöd l/3 stöd

Parti- Grund- Parti- Gnmd- Parti- Grund-

stöd stöd stöd stöd stöd stöd 1994/95 5 194 350 3 240 000 2 597 175 1620 000 1 731 450 1080 000 1995/96 2 913 300 1 955 000 1 456 650 977 500 971 100 651 667 1996/97 847 350 977 500 423 675 488 750 282450 325 833 1997/98 1 129 800 924 038 564 900 462 019 376 600 308 013 Totalt 10 084 800 7 096 538 5 042 400 3 548 269 3 361 600 2 365 513

7.3.2¶Hur då ett parti upplöses fungerar partistödet

eller annat sätt förlorar sin ställning som

på rättssubj ekt

Följande principer torde följa allmänna rättsgrundsatser, förarbeten

av

och praxis vid olika former partisamgående, partiombildning eller

av

partisplittring.

Om parti med rätt till partistöd upphör helt, efter ett likvidations-

ett förfarande eller konkurs, och därmed inte längre utgör en juridisk

en

kan partistöd inte längre utgå till partiet eftersom det är ett person krav att det mottagande partiet skall vara en juridisk person. Det eventuella överskott kan finnas i partikassan skall, i

som likvidationsfallet, fördelas på sätt framgår av partiets stadgar. Någon skyldighet att återbetala partistödsmedel till staten torde inte föreligga i ett sådant fall såvida inte stadgarna föreskriver detta.

partibidragsberättigat parti försätts i konkurs och konkursen Om ett avslutas med överskott torde detta inte innebära att rätten till

ett partistöd gått förlorad. Under konkursen kan dock partiet inte disponera partistödet, vilket ankommer på konkursförvaltaren. Det torde inte finnas något hinder för förvaltaren att använda partibidragsmedel det han eller hon finner lämpligt inom

sätt som ramen för sitt uppdrag.

bidragsberättigat parti ombildas till flera partier utan att det

Om ett

ursprungliga partiet kvarstår som en juridisk person bör partistöd

kunna utgå i förhållande till den mandatfördelningen. Det nu

nya sagda gäller dock inte partiet före ombildningen uppburit

om avtrappat partistöd. I ett sådant fall upphör rätten till vidare stöd efter ombildningen.

174 Statligt stöd tillpartier representerade irilcsdagen SOU 1999: 136 m. m.

Om en partisplittring sker på så sätt att eller flera valda en representanter för ett parti med rätt till partistöd förklarar sig fortsättningsvis företräda ett annat parti i riksdagen utan att det ursprungliga partiet upphört torde stödet inte komma att påverkas. Om en eller flera valda representanter för ett parti med rätt till partistöd lämnar sitt eller sina mandat att avgå påverkar detta genom inte på något sätt partiets rätt till stöd eftersom detta är knutet till partiet och till de valda Att valsystemet har ett personerna. numera inslag av personval torde inte ändra den principen. Om det skulle framkomma olika uppfattningar i frågan om vem som har rätt att företräda partiorganisation då det gäller att ansöka en om partistöd torde Partibidragsnämnden komma att avgöra saken och bifalla endast ansökan där partiets representant visat sig ha en rätt att företräda en partiorganisation med rätt till stöd. Om förhållandena vad gäller rätten att företräda sådan organisation en förblir oklara skulle följden kunna bli att den i och för sig bidragsberättigade organisationen inte kan tillerkännas något bidrag. I en sådan situation torde det finna möjlighet att vid allmän domstol föra en s.k. fastställelsetalan med yrkande att viss är om en person rätt företrädare för ett parti. Ett sådant laga kraft ägande avgörande skulle kunna få betydelse vid ansökan hos partibidragsen senare nämnden.

I brist på en lagreglering kan det möjligen sägas råda viss osäkerhet en

om hur olika former partiombildning och partisplittring skall

av bedömas vid beräkning av partistöd enligt partistödslagen. 1971 års partistödsutredning gjorde vissa uttalanden om hur sådana situationer borde hanteras och ansåg också att vissa frågor fick överlämnas till praxis. Lagstiftaren anslöt sig till utredningens uttalanden, också som har fått visst genomslag i praxis. På grund härav och då det finns anledning att anta att dessa förhållandevis ovanliga situationer väl kan hanteras inom för det regelverk finns saknas anledning ramen som att försöka tillskapa detaljreglering för alla de olika situationer kan en som uppkomma då ett bidragsberättigat parti ombildas eller upphör att existera.

SOU 1999: 136 Statligt stöd tillpartier representerade i riksdagen m. m. 175

7.3.3¶Partier erhåller bör ha

som partistöd en

kvalificerad revisor och åläggas att förete sin

årsredovisning.

bidrag enligt partistödslagen uppgår till betydande belopp. År Statens 1998 utbetalades över 140 miljoner kr till de bidragsberättigade partierna.

Se tabell 7.5.

Tabell 7.5 Partistöd 1998 milj. kr

v mp kd nyd Sza

s m c Statligt 51,50 29,18 13,9 13,9 11,31 9,81 10,04 2,36 140,68 partistöd därav 44,34 22,60 7,91 7,63 5,93 4,52 4,80 1,13 98,86 partistöd kansli- 7,16 6,58 5,48 5,47 5,38 5,30 5,24 1,23 41,92 stöd Källa:Riksdagensutredningstjänst.

Det finns ingen offentlig kontroll över hur medlen används och

partierna detaljredovisar inte heller användningen av partistödsmedel i

sina årsredovisningshandlingar. Med hänsyn främst till att bidragen uppgår till så stora belopp det i och för sig inte helt orimligt att

vore formellt kräva att partierna använde partistödet för ändamålet att fortlöpande bedriva opinionsbildande verksamhet och att det fanns någon form offentlig kontroll över hur medlen användes. Mot en

av sådan ordning talar dock flera skäl. Rent principiellt inger det betänkligheter att införa reglering skulle kunna leda till att

en som statsmakterna kom att ställa övergripande krav på de politiska partiernas agerande ett villkor for ekonomiskt bistånd. Dessutom

som skulle svåra tillämpningsproblem kunna uppstå t.ex. då det gäller att avgöra parti har bedrivit sådan verksamhet skall medföra

om ett en som

partiet uppfyller villkoren för bidrag. Helt övervägande skäl talar att därför för att den nuvarande ordningen bör bestå och att det alltså inte

införs någon offentlig kontroll av partistödet.

Däremot rådet att det är rimligt att kräva att partier som tar

anser

statsbidrag den omfattning det gäller har kamerala och emot av som administrativa rutiner normalt gäller i större organisationer och att

som detta uppställs också ett formellt krav för att partistöd skall

som utbetalas. Ett villkor för utbetalning partistöd bör därför vara att

av partiet, det inte redan skett, utser revisor som skall vara godkänd

om en eller auktoriserad alternativt ett registrerat revisionsbolag. Vidare bör

176 Statligt stöd till partier representerade i riksdagen SOU 1999: 136

m. m.

som ett villkor, vilket motsvarar vad som gäller i Danmark, för utbetalning kunna krävas att partiet ger en årsredovisning eller motsvarande till nämnden. Det bör återigen understrykas att förslaget inte syftar till att försöka kontrollera partiernas verksamhet. Avsikten är endast att tillskapa en regel som bidrar till att varje politiskt parti

som tar emot statligt partistöd vinnlägger sig om att tillskapa rutiner som måste anses normala för större organisationer.

Den nu skisserade ordningen kommer inte att innebära någon nämnvärd förändring i rutinerna för de nuvarande riksdagspartierna.

8¶Författningskommentar

8.1¶Vallagen

5 kap. 13 §

5 kap. 13 För att skydda sin beteckning vid val skall partier som registrerat partibeteckning också anmäla samtliga sina kandidater. Anmälan skall göras hos den centrala valmyndigheten. Om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver det får anmälan i stället göras hos länsstyrelsen.

Lagrummet bör förtydligas att det i första stycket anges att det

genom är hos centrala valmyndigheten som anmälan av kandidater skall göras

inte annat föreskrivs. om

5kap.20§0ch9kap. 1l§

5 kap. 20 Den centrala valmyndigheten skall upprätta listor över de partier

registrerat partibeteckning och anmält kandidater. Sådana listor skall som upprättas för varje slag val och for varje riksdagsvalkrets, varje landsting

av och varje kommun eller, vid val till Europaparlamentet, landet som helhet.

Den centrala valmyndigheten skall efter begäran hålla till handa listor över de partier registrerat partibeteckning och anmält kandidater.

som

Av skäl närmare utvecklats i avsnitt 6.6.3 innebär partiernas rätt att

som återta kandidatanmälningar att de listor över partier som anmält kandidater skall finnas i röstningslokaler kan bli missvisande.

och som På grund härav och eftersom listorna inte torde fylla någon större praktisk funktion föreslås att bestämmelserna i 5 kap. 20§ andra stycket och 9 kap. 11 § upphävs. I 5 kap. 20 § förslås i ett nytt andra stycke att listorna på begäran skall kunna tillhandahållas den som så önskar.

178 Författningskommentar SOU 1999: 136

6kap.4§

6 kap. 4 På valsedlar som innehåller kandidatnamn bör varje kandidat identifieras på ett sådant sätt att det klart framgår vem som avses.

På valsedlar för val till riksdagen bör samma kandidatnamn inte förekomma i mer än en valkrets.

Om en valsedel innehåller kandidatnamn skall det på valsedeln finnas ett markerat utrymme intill varje namn där väljarna kan lämna en särskild personröst genom en markering.

Om en valsedel innehåller kandidatnamn, skall namnen förses med nummer och tas upp i nummerordning under varandra.

I avsnitt 6.6.2 har närmare beskrivits vissa oönskade konsekvenser av dubbelvalsaweckling i de fall en kandidat kandiderar i flera Valkretsar. För att i möjligaste mån undvika sådana följder föreslås att en kandidat i riksdagsvalet inte bör förekomma på valsedlar i mer än en valkrets och att denna rekommendation tas in ett nytt andra stycke. Någon

som motsvarande reglering för de kommunala valen föreslås inte.

6 kap. 7 och 15 §§ samt 9 kap. 12 §

6 kap. 7 Den centrala valmyndigheten förser på beställning varje parti med valsedlar till det antal partiet önskar.

En beställning från ett parti som registrerat sin partibeteckning och anmält kandidater enligt 5 kap. l3§ levereras bara om beställningen gjorts av en behörig företrädare för partiet, av partiets ombud, eller av en person som ombudet utsett.

Den centrala valmyndigheten tillhandahåller valsedlar med parti- och valbeteckning partimarkerade valsedlar för utläggning i röstningslokal enligt 9 kap. 12 § endast efter anmälan av behörig företrädare för partiet eller av partiets ombud.

6 kap. 15 Före ett val skall den centrala valmyndigheten bestämma den sista dag då valsedlar skall ha beställts för att de skall kunna levereras 45 dagar före valdagen. I särskilda fall får myndigheten bestämma en senare dag för beställning och leverans.

Om en beställning kommer senare än vad den centrala vahnyndigheten har bestämt, hålls valsedlar till handa bara om de kan levereras före valdagen och utan att leveransen av tidigare gjorda beställningar försenas.

Den centrala valmyndigheten skall före ett val också bestämma den sista dag då anmälan enligt 6 kap. 7 § tredje stycket skall ha gjorts.

l

s 9 kap. 12 I anslutning till varje röstningslokal skall det ordnas en lämplig plats där valsedlar kan läggas ut. Om detta inte är möjligt får en sådan plats i stället ordnas inne i lokalen. På denna plats skall väljarna för det val som avses ha tillgång till valsedlar för val till riksdagen samt landstings- och kommunfullmäktige med parti- och valbeteckning partirnarkerade valsedlar för varje parti som vid något de två senaste riksdagsvalenharfått mer än 1 procent av rösterna av i hela landet och gjort anmälan enligt 6 kap. 7 § tredje stycket. som valsedlar för val till Europaparlamentet med parti- och valbeteckning partirnarkerade valsedlar för varje parti vid något av de två senaste valen som har fått än 1 procent rösterna i hela landet och som gjort anmälan mer av enligt 6 kap. 7 § tredje stycket samt blanka valsedlar. - Valförrättama och röstmottagama skall till att valsedlar enligt första se stycket finns utlagda. De partier deltar i valen skall också kunna lägga ut sina valsedlar på som denna plats. På röstmottagningsställen inrättas av utlandsmyndigheter får som partiema bara lägga ut partirnarkerade valsedlar.

I avsnitt 6.6.5 föreslås att skyldigheten för valmyndighetema att distribuera partimarkerade valsedlar begränsas till de fall där ett parti behörig företrädare anmält att det önskar att så skall ske. Det genom en föreslås vidare att RSV skall bestämma när ett parti senast skall anmäla det önskar få partimarkerade valsedlar utlagda. Syftet med förslaget att förhindra att valsedlar läggs ut för partier som inte ställer upp är att med några kandidater i ett val. Förslaget föranleder tillägg i 6 kap. 7

och 15 samt 9 kap. 12 I avsnitt 6.6.4 föreslås att förbudet mot att lägga ut namnvalsedlar på särskilda röstmottagningsställen inom landet upphävs. Förslaget föranleder ändring i 9 kap. 12 § sista stycket. en

11 kap.7§

ll kap. 7 § Väljarna skall för varje slag val de vill delta i erhålla ett av valkuvert. Därefter skall de bakom ledig valskärm avge sin röst och lägga en valsedel för varje slag val i ett valkuvert utan att vika valsedeln. en av När väljama gjort i ordning sina valkuvert skall de lämna kuverten och sitt

röstkort till röstmottagaren.

Den nuvarande ordningen innebär att väljare skall poströsta hos en som skall visa sitt röstkort och få ett kuvert. Därefter skall röstmottagaren väljaren rösta och göra i ordning sina kuvert samt på nytt uppsöka och där visa sitt röstkort samt lämna detta tillsammans röstmottagaren

180 F Örfatmingskommentar SOU 1999: 136

med kuverten. Väljaren måste alltså uppsöka röstmottagaren två gånger, vilket uppfattats som opraktiskt särskilt då det är kö på postkontoret. Posten AB har därför genom RSV framfört att önskemål om att det bör vara tillåtet att ha valkuverten ute i postkontoret så att väljarna själva kan förse sig med dessa och den första omgången undvikas. Rådet har förståelse för önskemålet och anser att ändring är en befogad. Kravet på att Väljaren skall Visa sitt röstkort för att få ett kuvert bör tas bort. I lagrummet bör därför anges endast att väljarna på postkontoret skall erhålla kuvert. Därigenom kan väljarna ta ett kuvert, rösta och sedan uppsöka röstmottagaren. Då skall liksom nu röstkortet visas innan kuverten lämnas.

12 kap. 20 och 21 §§ samt 15 kap. 6 §

12 kap. 20 Röstmottagaren skall ta hand om de fönsterkuvert som gjorts i ordning och på en särskild förteckning anteckna varje väljares nanm och den valnämnd eller det valdistrikt som varje fönsterkuvert skall skickas till. På fönsterkuvertet skall röstmottagaren anteckna det nummer som finns i förteckningen.

12 kap. 21 Röstmottagaren skall skicka fönsterkuverten till Valnämnden i den kommun där Väljaren finns i röstlängden. Skickas kuverten med post skall de ordnas som värdepost. Röstmottagaren vid ett sådant röstmottagningsställe som inrättats med städ av 2 § får istället skicka kuverten till valförrättarna i valdistriktet om kuverten kan beräknas vara hos valflärrättarna innan tiden för röstning i vallokalen går ut. Innan fönsterkuverten skickas till vallokalen skall de läggas i särskilda omslag som förseglas. På varje omslag skall det antecknas hur många fönsterkuvert som omslaget innehåller.

15 kap. 6 Valförrättarna skall ta emot omslagen med fönsterkuvert. De skall anteckna i valdistriktets protokoll hur många omslag de tagit emot från Valnämnden och fån särskilda rästmottagningsställen samt hur många fönsterkuvert som omslagen innehåller enligt vad som står på dem. Omslagen får inte öppnas innan den granskning som sägs i 7 § påbörjats.

Enligt 12 kap. 2 § vallagen kan under valdagen särskilda röstmottagningsställen inrättas på andra platser än vårdinrättningar m.m. Syftet med bestämmelsen är bl.a. att röstmottagningsställen skall kunna inrättas för väljare som armars skulle få resa långt för att kunna rösta. Röster som lämnats på ett sådant röstmottagningsställe skall enligt

12 kap. 21 § sändas till Valnämnden. Valnämnden skall enligt 15 kap. 2 rösterna kommer under valdagen, sända dem till

om valförrättama i respektive valdistrikt under förutsättning att rösterna kan beräknas komma fram innan vallokalen stänger. RSV har förklarat att detta är tidsödande ordning som inte fyller någon praktisk

en funktion i de fall röstmottagning vid det särskilda röstmottagningsstället sker under valdagen. Verket har därför föreslagit att röstmottagama på de särskilda röstmottagningsställen som inrättats med stöd 12 kap. 2 § skall få sända rösterna direkt till valdistrikten

av utan omvägen över Valnämnden.

Hanteringen röster som lämnas vid särskilda röstmottagnings-

av ställen inom landet har i vallagen fått enhetlig reglering som bl.a.

en innebär fönsterkuverten med röster skall sändas till Valnämnden för

att behandling enligt bestämmelserna i 15 kap. vallagen. Att göra undantag för den situation är aktuell innebär att den lagtekniska

som nu systematiken bryts. Detta bör dock inte få lägga hinder i vägen för en

rationell ordning. Rådet föreslår därför att det i 12 kap. 21 § införs mer

bestämmelse innebörden att röstmottagaren vid ett särskilt en av röstmottagningsställe enligt 12 kap. 2§ får lov att sända den till valförrättama i valdistriktet den kan antas komma dit innan

om vallokalen stänger. Fönsterkuverten skall behandlas på motsvarande sätt i 15 kap. 2 Ändringen i 12 kap. 20 § följer av att det

som anges blir möjligt att sända Fönsterkuverten direkt till valdistriktet.

Genom ett tillägg i 15 kap. 6 § klargörs att valförrättamas hantering

fönsterkuvert också de kuvert kommer från ett särskilt av avser som röstmottagningsställe.

18 kap. 55 § och 20 kap. 8 §

18 kap. 55 § Kommunfullmäktige bestämmer hur många ersättare som skall finnas för ledamöterna i fullmäktige. Antalet utgör en viss andel, dock högst hälften det antal platser som varje parti får i kommunen. Dessa

av bestämmelser finns i 5 kap. 4 § andra stycket kommunallagen 1991:900.

Länsstyrelsen skall utse ersättare till det antal och på det sätt som sägs i 20 kap. 7 Om andelen ersättare de platser ett parti fått utgör ett brutet

av som tal skall detta avrundas till närmast högre hela tal. Om det för ett parti inte kommer att utses minst två ersättare skall 20 kap. 8 § tillämpas. Kan någon

för viss ledamot inte utses på det sättet, utses ingen ersättare för ersättare en den ledamoten.

20 kap. 8 Om det sedan ersättare utsetts enligt 7§ visar sig att det för ledamot eller ledamöter i ett parti utsetts bara ersättare skall ytterligare

en sammanräkning göras till dess minst två ersättare utsetts. I det fall partiet har

182 F örfattningskommentar SOU 1999: 136

fått två eller flera mandat skall sammanräkningen i första hand göras for den ledamot som har störst personligt röstetal i förhållande till antalet röster for partiet i valkretsen och därefter för den som har störst jämforelsetal.

Av redogörelsen i avsnitt 6.6.9 framgår att det i fall då kommunfullmäktige bestämt andelen ersättare till annan kvotdel än hälften att det kan inträffa att det för ett parti som fått ett eller två mandat utses fler ersättare än för ett part som fått tre eller flera mandat. Risken för att sådana situationer uppstår kan elimineras genom en bestämmelse som innebär att det alltid kommer att utses minst två ersättare för ett parti oavsett hur många mandat det vunnit.

20 kap.6§

20 kap. 6 Om ersättare skall utses enligt 18 kap. 51 § andra stycket eller 56 § andra stycket samt om en ny ledamot skall utses enligt 62 eller 65 § skall följande gälla.

Den kandidat inom valkretsen som står i tur att få nästa mandat for partiet utses till ersättare eller ny ledamot. Saknas en sådan kandidat på partiets valsedlar, skall den centrala vahnyndigheten, såvitt avser riksdagsvalet, och länsstyrelsen, såvitt avser val till landstings- och kommunfizllmäktige, med tillämpning av 2 § bestämma en annan valkrets, där partiet deltar i fördelningen av fasta valkretsmandat, från vilken ersättaren eller ledamoten skall utses. Till ersättare utses den som där står närmast i tur att få mandat för partiet.

Enligt 18 kap. 61 och 62 samt 64 och 65 är det länsstyrelsen som utser ersättare för avgångna ledamöter i landstings- och kommunfullmäktige. Ersättare skall i första hand utses på grundval av ersättarordningen i 18 kap. 54 och 55 §§. Om det inte finns någon som kan utses på det sättet skall ersättaren enligt 20 kap. 6 § hämtas från en annan valkrets. Som lagtexten nu är formulerad är det RSV i egenskap av central valmyndighet som skall avgöra vilken valkrets som skall komma i fråga. RSV har framhållit att denna uppgift bör ligga hos länsstyrelsen.

Det framstår som naturligt att länsstyrelsen ansvarar även för detta led i utseendet av ersättare. Rådet föreslår därför att uppgiften förs över till länsstyrelsen.

F örfattningskommentar 183

8.2¶Lagen 1996: 810 om

riksdagsledamöters åtaganden och

ekonomiska förhållanden

4 Anmälan är frivillig, men den skall innehålla alla vid anmälningstillfállet relevanta uppgifter sådana förhållanden som anges i 10 En ledamot skall

om dock ha rätt att anmäla uppgifter enligt 10 § utan att i övrigt delta i registret.

a

10 § En ledamot kan särskilt redovisa de kostnader han eller hon har

a som haft för att bedriva personvalskampanj. En ledamot kan också särskilt

en redovisa hur denna finansierats både vad gäller ekonomiska bidrag och förmåner av annan art.

12 Innan anmälda uppgifter får registreras skall i förekommande fall enskilda och juridiska samt offentliga organ som avses i 10 § andra

personer stycket 3-5, 10 eller 10 § beredas tillfälle att yttra sig över uppgifter

a

berör dem. Om ett sådant yttrande innehåller en erinran mot en länmad som uppgift, skall riksdagsledamoten beredas tillfälle att ändra eller komplettera sin anmälan.

I avsnitt 6.5.5 har föreslagits att riksdagsledamöter skall kunna få lämna ekonomisk redovisning över personvalskampanjer i det register

förs riksdagens förvaltningskontor enligt lagen 1996: 810 om som av

riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska förhållanden.

Enligt lagen i sin nuvarande lydelse måste ledamot som anmält

en sig till registret anmäla alla registerpliktiga uppgifter som förekommer vid anmälningstillfållet. Eftersom ledamot bör kunna få redovisa sin

en personvalskampanj i ekonomiskt avseende utan att i övrigt delta i registret föreslås ett tillägg i 4 § möjlighet till detta.

som ger

En 10 a§ införs enligt vilken riksdagsledamot kan redovisa

ny en

kostnader för personvalskampanj och ekonomiska förmåner egna en eller förmåner art han eller hon har erhållit i sin

av annan som personvalskampanj. Till skillnad från vad gäller enligt lagen i

som övrigt inte i detalj vilka uppgifter skall registreras: Det får

anges som ankomma på den enskilda ledamoten att avgöra detta. Anledningen är främst att partierna kan ha fastställt olika principer för finansiering och redovisning med vilka detaljreglering i lag skulle kunna komma i

en konflikt.

Enligt l2§ i sin nuvarande lydelse skall enskilda och

personer juridiska i vissa fall beredas tillfälle att yttra sig över uppgifter

personer

rör dem. Om ett sådant yttrande innehåller en erinran mot en som lämnad uppgift skall riksdagsledmoten beredas tillfälle att ändra eller komplettera sin anmälan. Genom ett tillägg i lagrummet anges att detta

skall gälla även uppgifter som lämnats i samband med redovisning av en personvalskampanj.

8.3¶Lagen 1997:159 om brevröstning i

vissa fall

7 och 9 §§

7 Vid ordinarie val eller omval till riksdagen, ordinarie val till landstingsoch kommunfullmäktige, val till Europaparlamentet och vid en folkomröstning får ett ytterkuvert för brevröst från Tyskland eller Schweiz göras i ordning tidigast 24 dagar före valdagen och senast så att det kan skickas med post enligt 9 Vid dessa val får ett ytterkuvert för brevröst från ett fartyg göras i ordning tidigast 55 dagar före valdagen och senast så att det kan skickas med post enligt 9

Vid extra val till riksdagen och vid folkomröstning som hålls samtidigt med sådana val får ett ytterkuvert från en väljare i Tyskland eller Schweiz göras i ordning tidigast 20 dagar före valdagen och från en väljare ombord på ett fartyg tidigast 30 dagar före valdagen.

9 § Omslagskuvert for brevröst skall skickas med post i så god tid att det kan beräknas vara den centrala valmyndigheten till handa senast lördagen före valdagen.

I avsnitt 6.6.8 föreslås att tiden för brevröstning kortas på så sätt att en sista angiven dag för att få göra i ordning en brevröst ersätts med en föreskrift att rösten skall göras i ordning och postas senast i så god tid att den är centrala valmyndigheten till handa senast lördagen före valdagen. Ändringarna i angivna lagrum föranleds av den ändrade tidsfristen.

8.4 om stöd till

Lagen 1972:740 statligt politiska partier

I I a Har parti vid val till riksdagen fått minst 4 procent av rösterna i hela landet och erhåller partiet mindre än 2 procent av rösterna i hela landet vid närmast följande val, utgår stöd enligt 3 och 9 §§ med 50 procent av vad som annars skulle utgå vid en beräkning enligt angivna bestämmelser.

14§ Ansökan om stöd enligt denna lag görs skriftligen varje år hos partibidragsnämnden. Ansökan bör göras före utgången av oktober. Till

1999:136 Författningskommentar 185

SOU

ansökan skall fogas partiets årsredovisning för det senaste räkenskapsåret handling visar att partiet utsett revisor som är auktoriserad eller samt som en godkänd. Stöd får inte utbetalas ansökan brister i dessa avseenden. om Partistöd och kanslistöd betalas såvitt möjligt ut samtidigt. Utbetalningarna riksdagens förvaltningskontor kvartalsvis med fjärdedel varje gång. görs av en Första utbetalningen görs inom månad efter det att ansökan har gjorts. en Utbetalningama sker till respektive partis riksorganisation. På begäran av partiet kan dock kanslistödet eller del därav betalas till riksdagsgruppens

kansli. Lag 1989:241.

Rådet har i avsnitt 7.3 föreslagit att partistödet både i fonn av

mandatbidrag och då det är fråga grundstöd skall halveras för ett om i riksdagsval fått fyra procent rösterna och vid det parti som ett av därpå följande valet får lägre andel än två procent. en Den föreslagna bestämmelsen i 11 a§ har utformats så sätt att tillämplig endast partier varit berättigade till stöd därför den är som de varit representerade i riksdagen grund att de fått mer än att av och vid det följande valet fått ett lägre fyra procent av rösterna som röstetal än två procent rösterna. Anledningen till denna avgränsning av

är att partier varit representerade i riksdagen genom fyraprocents-

som

regeln regelmässigt erhåller ett högre stöd än partier som är berättigade

bidrag enligt 3 § tredje stycket samt att det inte ansetts befogat med till det högre stödet vid så lågt röstetal två procent eller lägre. ett som Bestämmelsen bli tillämplig under mandatperioden som följer avses val då fått lägre röstetal än två procent. Ett parti som i på det partiet ett val fått fyra procent och i 1998 års val fått endast 1,9 1994 års över skall således för perioden 1998-2002 tilldelas procent av rösterna hälften det stöd utgått vid beräkning enligt 3 endast av som annars en och 9 §§. föreslås tillägg innebär att ansökan partistöd skall I 14 § ett som om årsredovisning för det senaste räkenskapsåret och vara åtföljd av handling visar att någon de revisorer som partiet utsett är som av alternativt godkända. Vidare föreslås att partistöd inte får auktoriserade inte in sin årsredovisning eller saknar utbetalas till ett parti som gett auktoriserad eller godkänd revisor.

l

9¶Ekonomiska konsekvenser m.m.

och ikraftträdande

9.1¶Ekonomiska konsekvenser m.m

De förslag rådet lagt fram bedöms inte medför några nämnvärda

som kostnadsökningar. Förslaget avseende ändrade regler för utseende av ersättare för kommunfullmäktige innebär att det kan komma att utses fler ersättare än tidigare. Dock torde de ekonomiska följderna härav

marginella. Förslaget att i vissa fall begränsa rätten till statligt vara om partistöd innebär att kostnaden för detta stöd kan komma att minska.

Rådet har även beaktat de övriga samhällsfrågor om bl.a. jämställdhet i 15 § kommittéförordningen men har inte

som anges funnit att förslagen kan antas få någon inverkan i dessa avseenden.

9.2¶Ikraftträdande

Flera de lagförslag rådet lagt fram kan antas komma att

av som behandlas ytterligare i samband med vidare översyn av bl.a.

en valadministrativa frågor. Rådet har mot den bakgrunden inte funnit skäl

föreslå någon preciserad tidpunkt för ikraftträdandet. Rådet att mer

dock att det är angeläget att förslagen genomförs i så god tid att anser de kan tillämpas i samband med de allmärma valen år 2002.

Reservationer

Av ledamöterna Ahlstedt, Helena Höij

Rigmor c kaD

och Ulf Melin

m

Spärrnivån i riksdagsvalet m.m.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har haft till uppgift att utvärdera 1998 års val och effekterna av det nya systemet med personval. Rådet har också haft möjlighet att föreslå förändringar. Rådet har anlitat forskare på olika områden genomfört undersökningar och författat

som rapporter. Det är vår bedömning att en relativt gedigen utvärdering gjorts, men rådet har enligt vår mening varit alltför försiktig med att föreslå förändringar en konsekvens av utvärderingen, särskilt på

som några områden.

I 1996/97:70, låg till grund för riksdagsbeslutet, framhölls

prop. som

att spärmivåerna i det svenska personvalssystemet i ett inledningsskede

borde sättas något högre för att sedan kunna justeras nedåt. Nivåema sattes till 5 % i samtliga val utom till riksdagen där spärren sattes till 8 %. I den utvärdering personvalet som rådet genomfört finns inget

av som motiverar vare sig skillnader i spärmivåerna eller ett bibehållande

en högre nivå i riksdagsvalet. Inte heller visar det underlag rådet haft av

spärmivå på 5 % även i riksdagsvalet skulle ha medfört några att en drastiska konsekvenser.

I betänkandet skriver majoriteten att Rådet har dock kunnat konstatera att personvalets genomslag i de största valkretsama är påtagligt lågt och att personvalssystemet i detta avseende måste sägas lida av en demokratisk obalans som det är önskvärt att åtgärda. Detta påstående instämmer vi Erfarenheter från 1998 års riksdagsval visar att det i princip krävs att är partiledare för att nå över spärren på

man 8 % i Stockholms stad och Stockholms län. Att genomslaget för personvalet i de största valkretsama var mycket begränsade anser rådet

190 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1999: 136

vara en oväntad effekt. Det är beklagligt att majoriteten inte drar den slutsats som krävs, nämligen att om man vill öka väljarnas möjlighet att påverka vilka ledamöter som skall representera dem i riksdagen så måstes spärmivån sänkas.

Enligt vår mening finns det därför skäl att justera spärrnivån i riksdagsvalet till 5 %. För det första skulle systemet därmed bli enhetligt och enklare att förstå. För det andra skulle det öka personvalets genomslag i de större valkretsama. I de allra största valkretsama blir dock effekterna endast begränsade, och det stora flertalet skulle ändå väljas in på listplacering, varför ytterligare justeringar av systemet enligt vår mening bör göras.

Att förutsättningarna att någon blir personvald i dessa valkretsar är så små beror just på att de är så stora till antalet invånare. En möjlig lösning på problemet med det dåliga genomslaget för personvalet i de största valkretsarena vore därför att ändra valkretsindelningen. Väl medvetna om svårigheterna att hitta en bättre indelning anser vi ändock att rådet borde föreslagit en översyn av valkretsindelningen. Genom att införa en kompletterande fast övre spärr i antal röster enligt förslaget

redovisas i kapitel 6 minskar betydelsen valkretsens storlek och som av vi hade önskat att rådet tagit ställning för en sådan komplettering av personvalssystemet.

Av ledamoten Susann Torgerson Up

Spärrnivån i riksdagsvalet

Jag reserverar mig mot majoritetens beslut att inte föreslå någon ändring av spärrnivåema och förordar ett valsystem helt utan spärrar.

Inför beslutet om personval diskuterades spärrnivåema och i proposition 1996/97:70 som låg till grund för riksdagsbeslutet framhölls att spärrnivåema i det svenska personvalssystemet i ett inledningsskede borde sättas högre för att sedan kunna justeras nedåt.

I utvärderingen som rådet gjort framgår att spärrama är problematiska. Väljarnas möjlighet att genom personröstande påverka vilken kandidat blir vald är olika beroende på om de bor i en stor

som eller en liten valkrets. Det är uppenbarligen mycket lättare att få knappt tusen röster i riksdagsvalet i en liten valkrets och for ett mindre parti än att skrapa ihop runt 15 000 röster i ett stort parti i en av de största valkretsama. I de stora valkretsama är det nästan omöjligt att få

i

% SOU 1999: 136 Reservationer och särskilda yttranden 191

l

genomslag för personvalet. Det finns inget exempel på att någon blivit vald utanför listordningen i de fyra stora valkretsama. Detta kan inte vara rimligt.

Rådets majoritet håller också med om detta men drar en annan slutsats beträffande konsekvenserna. I betänkandet skriver majoriteten: Rådet har dock kunnat konstatera att personvalets genomslag i de största valkretsama är påtagligt lågt och att personvalssystemet i detta avseende sägas lida av en demokratisk obalans som det är önskvärt att åtgärda. Men man väljer ändå att inte föreslå några åtgärder för att öka väljarnas inflytande.

Det är, enligt min mening, ett stort problem för den svenska demokratin att de människor som innehar politiska förtroendeuppdrag i stor utsträckning är anonyma och har tappat kontakten med väljarna. I

ett läge där de politiska partiernas förankring i befolkningen försvagas

är väljarnas inflytande extra viktigt. Därför tillkom i parlamentarisk

enighet de nuvarande reglerna om personvalsinslag i valsystemet.

Tillämpningen av reglerna har nu utvärderats och man har funnit att de inte fungerar enligt förväntningarna. En oväntad effekt var att det i de stora valkretsama var så mycket svårare att få genomslag för personvalet. Denna slutsats råder det enighet om i rådet. Det borde därför nu vara dags att gå vidare och ge väljarna fullt inflytande.

Flera olika alternativ finns för att öka väljarnas möjlighet att påverka vilken kandidat som blir vald. Ett är att minska de stora valkretsamas storlek. Det skulle ta bort det demokratiska underskott som rådet nämner. Men rådet har funnit att det inte finns någon politisk möjlighet att få genomslag för ett sådant förslag varför detta förkastas. En annan väg är att sätta en övre gräns i antal personröster som krav för genomslag för personvalet. Rådet finner dock att man måste sänka den gränsen till ungefär 2 000 röster för att nå ett genomslag för personröstandet i de stora valkretsama och förkastar även den lösningen med motiveringen att det är en alltför genomgripande åtgärd för att komma tillrätta med den bristande demokratin i några få Valkretsar. Ett tredje alternativ som utretts är olika spärrgränser i valkretsama med lägre procentspärr i de större valkretsama med syfte att göra väljarnas röster ungefär lika mycket värda. Det alternativet avvisas med motiveringen att det är alltför krångligt och att det därför är svårt att nå ut till väljarna med informationen. Det alternativet har också oönskade marginaleffekter. En fjärde lösning, som förordas av en minoritet i rådet, är att sänka spärren i riksdagsvalet till 5 procent. Det är en tilltalande lösning då den tar bort den svårbegripliga skillnaden i spärrgräns mellan riksdagsvalet och de kommunala valen. Men även med en femprocentsgräns kommer de problem som rådet varit ense om, framför allt i de stora valkretsama, inte att lösas.

192 Reservationer och särskilda yttranden

Enklaste och bästa väg är att helt avskaffa spärrarna och låta personvalet få genomslag fullt ut. Då sker mandatfördelningen med utgångspunkten hur många personkryss kandidaterna erhållit. Inga krav på att personrösta skall dock finnas. Personröstning skall liksom nu

frivillig. Vid ett borttagande spärrgränsema i alla tre valen får vara av man en lösning på de problem som rådet diskuterat utan resultat.

Av ledamoten Ingvar Högström mp

Angående frivillig redovisning av kampanj medel

Enligt forskaren Gullan Gidlund så är regelverken för en redovisning av kampanjmedel starkt particentrerad i Europa, vilket innebär att finansiering av enskilda kandidaters kampanjer är svagare reglerade. Under 1990-talet har kontroll och regleringar ökat i Europa. Sverige, som saknar rättslig reglering och kontroll av partiñnansiering,

en befinner sig i dag i sällskap med krympande minoritet av stater som

en inte har en samlad rättslig reglering av hur partierna finansierar sin verksamhet.

Jag reserverar mig mot rådets rekommendation att redovisningen av kampanjmedel skall vara frivillig. Redovisningen av kampanjmedel bör vara lagstiftat.

Av ledamöterna Helena Höij och Susann T

ka orgerson

02¶Begränsning rätten att kandidera i mer än en riksdagsvalkrets

av För att undvika komplicerade och svårförutsägbara resultat av dubbelvalsavveckling föreslår majoriteten att det i vallagen tas in en bestämmelse innebär att kandidaterna i riksdagsvalet endast bör

som förekomma i en valkrets. Vi reserverar oss mot detta förslag.

Det kan finnas exempel på legitima skäl för en person att kandidera i än valkrets. Framför allt gäller detta för ett mindre parti och

mer en för personer som kandiderar i en liten valkrets. Att nu utan närmare utredning införa stelbenta förbud och begränsa möjligheter är, enligt

vår uppfattning, olämpligt.

3 SOU 1999: 136 Reservationer och särskilda yttranden 193

Av ledamöterna Ingvar Högström mp och Susann

T 0%

orgerson

Avtrappat partistöd.

Vi att reglerna för avtrappat partistöd inte bör ändras. De regler

anser

reglerar avtrappningen partistöd gäller då partier måste som nu av som lämna riksdagen på grund att partiet inte uppnått fyraprocents-

av spärren skall fortsättningsvis gälla.

194 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1999: 136

Särskilda

yttranden

Av ledamoten Mats Einarsson

v

Personvalssystemets genomslag och konsekvenser m.m.

På grundval av en kompromiss mellan samtliga partier i Personvalskommittén 1993 beslutade riksdagen 1997 att införa ett begränsat personvalsinslag i det svenska valsystemet. Partierna närmade sig denna kompromiss från skilda utgångspunkter och med olika gmndinställning till personvalet som sådant. Vänsterpartiet hörde och hör alltjämt till dem som är mest kritiska. Vi står dock fast vid den kompromiss som möjliggjorde konsensus i frågan om valsystemets utformning. De förutsättningar som förelåg när kompromissen gjordes har inte ändrats på något avgörande sätt och inte heller erfarenheterna av de allmänna valen 1998 är sådana att överenskommelsen bör omprövas.

Vänsterpartiet menar att en ärlig strävan efter största möjliga enighet i konstitutionella frågor, och inte minst i frågor hänger

som samman med valssystemet, även fortsättningsvis bör känneteckna svensk politik. Spelets regler bör så att säga inte diskuteras under matchens gång. Den demokratiska processens organisatoriska former bör vara stabila över tid och vara utformade som en sammanhållen helhet. Det innebär att partierna måste ta ansvar för att det inte uppkommer en situation där valsystem och andra bärande delar av den politiska demokratin utformas genom enkel addition av tillfälliga och skiftande riksdagsmajoriteter i olika enskildheter.

Denna strävan efter konsensus får dock aldrig tolkas som ett önskemål om tystnad eller konformism i den konstitutionella debatten. Tvärtom är en fri och öppen diskussion valsystem, statsskick och

om liknande frågor av största betydelse för demokratins vitalitet och utveckling. I denna diskussion har självfallet även de politiska partierna en viktig roll att spela.

SOU 1999: 136 Reservationer och särskilda yttranden 195

I den allmänna debatten försöker anhängama av personvalssystemet ibland utmåla sina motståndare bakåtsträvare som ännu inte insett som utveckling i riktning bort från partivalet är ofrånkomlig. Det är en att en historisk synpunkt diskutabel retorik. Den fördemokratiska politiska ur representationen baserad ett utpräglat personvalssystem. Politisk var makt grundades både fonnellt och informellt på personlig

samhällsställning än ideologisk/politisk representation. När

snarare arbetarrörelsen i allians med de småborgerliga skikt som företräddes av liberalerna drev igenom den allmänna och lika rösträtten i strid med det gamla överhetssamhällets företrädare, så innebar detta också vad man kan kalla politisering politiken. Ideologier, politiska program och en av medlemsbaserade partier trängde undan det gamla systemets

personifiering politisk makt en personifiering vars extremaste

av uttryck den enväldige monarken. Ur historisk synvinkel kan alltså var ett förstärkt personvalsinslag ett steg bakåt, snarare än framåt. ses som Men oavsett filosofiskt präglade antaganden om historiens mer eventuella riktning kan det finnas anledning att med några ord beröra de principiella invändningar kan riktas mot personvalet som metod som att formera beslutande politiska församlingar, i detta sammanhang kommunfullmäktige, landstingsfullmäktige och riksdag. Man kan till börja med göra den iakttagelsen att inställningen till att personvalsinstitutet ganska väl följer den traditionella vänster-

högerskalan utpräglat bland politiskt aktiva än bland väljarna i

mer

gemen. Det är ingen tillfällighet. I inställningen till personvalet reflekteras grundläggande förhållningssätt till politiken, till mer demokratin och till samhällslivet i stort. Arbetarrörelsens demokratiska ideal är till stora delar ett deltagardemokratiskt ideal. Den gode medborgaren lägger inte bara sin röst vart fjärde år, utan sig även mellan valen i den engagerar demokratiska via partier, fackföreningar och andra processen massorganisationer. I utopiska versioner tänks hela folket delta mer direkt i beslutsfattande och förvaltning. Politikens innehåll står i

centrum. Borgerlig ideologi tenderar, även när den helt och fullt accepterat

demokratins principer, att den politiska makten som en profession,

se förvaltande ett samhällssystem grundstruktur icke är ett av vars ifrågasatt. Bland vissa statsvetare har till och med folkets politiska passivitet setts något naturligt och eftersträvansvärt och som demokratin har reducerats till ett val mellan olika eliter förväntas som föra i grunden politik. Kandidaten, inte politiken, står i centrum samma

för valkampanj en.

Det svenska, i hög grad particentrerade, valsystemet är präglat av folkrörelsemas och i synnerhet arbetarrörelsens starka ställning det

196 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1999: 136

senaste århundradet. Riksdagens liksom kommun- och landstingsfullmäktiges uppgift är att folkets uppdrag och med inför ansvar folket, fatta politiska beslut. I allmänna val bestämmer folket den beslutande församlingens politiska sammansättning att välja genom mellan olika partier med olika politiska vilka i sin tur bl.a. program uttrycker skilda klassintressen. Idealt kommer den beslutande församlingens beslut att överensstämma med de beslut folket självt som hade fattat om detta varit praktiskt möjligt. I efterhand prövas detta av folket genom att det på nytt tar ställning till partierna och deras program i nästkommande val. Med denna syn på den politiska demokratin står de politiska programmen och de konkreta sakfrågoma i centrum. Valrörelsema fokuseras på politikens innehåll. Väljarens medvetna och välunder-

byggda ställningstagande till konkreta förslag och långsiktiga visioner

är idealet. Förhållandet mellan väljare och vald är inte personlig en patron-klient-relation där den valde levererar gentjänster och favörer i utbyte mot röststöd. I stället uppdrar politiskt myndiga medborgare till sina representanter att verka i enlighet med ett politiskt program. Ett valsystem som vill närma sig detta ideal blir med nödvändighet ett system med ett starkt inslag partival och motsvarande nedtoning av av

personfrågoma.

Ett av huvudargumenten för ett stärkt personvalsinslag är att det antas förbättra relationerna och minska avståndet mellan väljare och valda. Detta är självfallet ett gott syfte demokratisk synpunkt. Men ur om väljarnas faktiska och/eller subjektivt upplevda kandidatkännedom ökar på bekostnad av kunskap om partiernas så inger detta program, allvarliga betänkligheter ur demokratiska synpunkt. Man kan ifrågasätta om det är möjligt att under valkampanjema öka väljarnas kunskaper om kandidaternas relevanta kvaliteter, utan att detta går ut över den sakdiskussion som bör ligga till grund för valet mellan partier och politiska program. En annan aspekt av samma problem är att en valkampanj till som största delen förs via massmedierna och genom spridande av tryckt material samt i någon mån det talade ordet vid större eller mindre möten fokuserar på de, måhända mindre väsentliga, kandidategenskaper som lättast låter sig förmedlas. En tystlåten, eftertänksam och tråkig kandidat kan vara väl så lämpad att företräda sina väljares politiska vilja som den utåtriktade och karismatiske kandidaten, men har sannolikt betydligt sämre förutsättningar att i ett utpräglat personvalssystem vinna röster för sin person. Lite tillspetsat uttryckt kan man säga att personvalssystem premiererar förmågan att bli vald snarare än förmågan att företräda sina väljare.

ll

Reservationer och särskilda yttranden 197 i ll

Ett starkt personvalsinslag i valsystemet tenderar att flytta väljarnas och massmediemas uppmärksamhet från partierna och deras program till de enskilda kandidaterna. Det är till och med nödvändigt att så sker,

personvalet skall bli något mer än en formell möjlighet utan större om praktisk betydelse. Därmed riskerar personvalet att förstärka den

fragmentarisering, banalisering och såpoperafiering av det politiska

livet blivit alltmer påfallande på senare år. Detta kan i sin tur

som

förstärka den nedåtgående trenden vad gäller valdeltagande och

förtroende for de folkvalda.

Personval lär på sikt även få negativa effekter partilivet. Valkampanjema blir i allt högre grad ett antal enskilda

summan av personvalskampanjer. Den demokratiska kollektivitet, det gemen-

handlandet för mål, som traditionellt utgör samma gemensamma partiernas väsen och uttryckts i bl.a. valkampanjen, gröps ur och

som försvagas. I förlängningen riskerar partierna att reduceras till en administrativ samordning ett antal kandidater använder

av som

varubeteckning. Även nomineringsprocessen inom gemensam partierna torde påverkas motsvarande sätt i takt med att partiernas

rangordning kandidater förlorar i betydelse, vilket i sin tur egen av eroderar partiernas interna demokratiska struktur. Skälen för att

sig i ett politiskt parti blir allt svagare för den politiskt engagera intresserade inte själv planerar att kandidera.

som

En uppmärksammad fara med personval är att det stimulerar

annan till extern finansiering enskilda kandidaters kampanjer, vilket i sin

av tur kan oacceptabla fördelar till dem som har goda kontakter med

ge finansiärer och/eller har omfattande personliga tillgångar. Även

om risken för utveckling i amerikansk riktning med all sannolikhet är

en liten i Sverige, åtminstone med dagens valsystem, innebär även ett begränsat inslag finansiering från till exempel företag att enskilda

av kandidaters trovärdighet kan ifrågasättas och villkoren för kandidaterna uppfattas orättvisa. Därmed påverkas indirekt valsystemets

som trovärdighet över huvud taget.

Dessa, än så länge endast potentiella, problem kan leda till i och för sig berättigade krav på lagstiftning begränsar och reglerar

som finansieringen Valkampanjema. Men sådan lösning står i strid

av en med fundamental princip i vår demokrati, nämligen att

en annan partierna och deras kandidater så långt som möjligt skall vara oberoende statsmakten. Staten skall inte kunna misstänkas för att

av ens med lagstiftning eller andra maktinstrument kunna gynna eller missgynna vissa partier.

I samband med att det valsystemet beslutades pekade många på

nya risken att kvinnor skulle missgynnas i det nya systemet och att ytterligare hinder skulle i vägen för grupper som redan tidigare

resas

198 Reservationer och särskilda yttranden

haft svårt att göra sig gällande, bland annat med utländsk personer

bakgrund. Utvärderingen 1998 års val inga entydiga Å

av ger svar. ena sidan var den faktiska effekten personvalet att kvinna blev av en mer invald i riksdagen, jämfört med vad skulle blivit fallet med det som gamla valsystemet. Å andra sidan visar statistiken att män generellt sett fick fler personröster än kvinnor. Detta kan i sin tur delvis förklaras med att personvalet gynnar hög listplacering och att män genomsnittligt placerats högre på partiernas listor än kvinnor. Det ligger nära till hands att anta att de befarade negativa effekterna undvikits just därför att

personvalsinslaget var begränsat. Det svenska valsystemet är

fortfarande i grunden ett partival, vilket innebär att partiernas, låt vara

otillräckliga, strävan etter jämn könsfördelning och representation

av kandidater med utländsk bakgrund inte upphävs personröstema. av En samlad bedömning av såväl principiella argument som erfarenheterna från 1998 års val ger enligt min mening inte anledning till en omprövning av kompromissen valsystemets utfonnning. om

Av ledamoten Ingvar Högström

mp

Avdragsrätt för kampanjkostnader m.m.

Syftet med mitt särskilda yttrande är att alla kandidater så långt möjligt är skall kunna delta under samma förutsättningar. Det får inte bli så att vissa grupper tjänar och vissa förlorar i personvalet på grund grupper av den sociala situationen lever Enligt min uppfattning så som man får inte faktorer god ekonomi och ett vackert utseende leda till att som kandidaterna vinner på personvalet. Kandidater inte är som riksdagsledamöter har en vanlig lön att leva på samt några få semesterdagar att bedriva personvalskampanj på, dessa orsaker får inte skapa orättvisor mellan kandidater som är riksdagsledamöter och övriga kandidater.

De tillämpade reglerna för riksdagsledamötemas avdragsrätt för personvalskampanjkostnadema ser jag som en orättvis behandling av

övriga kandidater som bedriver personvalskampanjer. Avdragsrätten för kampanjkostnader bör lika för alla dem kandiderar och vara som står på samma valsedel. "Regeringsrätten har i ett tidigare ärende ansett att det ingår i en riksdagsledamots arbetsuppgifter att hålla kontakt med väljarna i den egna valrörelsen och att delta i det partipolitiska arbetet.

i

SOU 1999: 136 Reservationer och särskilda yttranden 199

l

i

Avdrag för kostnader är förknippade med den del av uppdraget

som borde få ske.

En inte är vald till riksdagen eller någon annan

person som beslutande församling kan dock inte påräkna någon avdragsrätt, inte ens om vederbörande blir invald, eftersom avdrag enligt allmänna skatterättsliga principer medges endast för kostnader som är hänförliga till förvärvskälla, inte för förvärv eller förkovran av en förvärvskälla.

Jag anser att lika villkor bör gälla för samtliga kandidater samt anser att det finns skäl att överväga en förändring av skattereglema vad det gäller avdragsrätt för kampanjkostnadema.

Riksdagsledamöters placering på valsedlama fördel genom

är en den plattform de redan har. En riksdagsledamot placeras ofta högt på partiernas valsedlar. Enligt rådets utvärdering 1998 års val är det en

av stor fördel att vara placerad på de tre översta platserna för att få ett högt röstetal.

För att motverka fusk med rätten att få göra avdrag av personvalskampanjkostnader bör avdragsrätten gälla för kandidater som är placerade på valsedlar som av partierna är skyddade.

Förslagsvis kunde avdragsrätten gälla för ett fast belopp dock högst den faktiska kostnaden. Exempel: Riksdagskandidater 25 000 kr

Landstings/regionfullmäktigekandidater 15 000 kr Kommunfullmäktigekandidater 15 000 kr

Kandidater får endast göra avdrag för ett av de uppdrag som de kandiderar till. Vidare så skall inte kandidater kunna lägga ihop beloppen hon/han är placerad på valsedlar i flera Valkretsar. En

om

lösning kan att inga kandidater får göra avdrag för annan vara

kampanjkostnader.

Övrig synpunkt inte diskuterats i rådet. En grupp som kan och

som eventuellt kommer att förlora på personvalet är småbarnsföräldrar samt ensamstående föräldrar. Jag att denna bör ha en

anser grupp särställning när det gäller avdragsrätten. Antingen får man utöka avdragsrätten för dessa eller att kandidater från dessa grupper

grupper får kostnaderna för extra barnomsorg täckta med offentliga medel. I eventuellt framtida utredningar om personval bör man se närmare småbarnsföräldrar samt ensamstående föräldrar möjligheter att kandidera och delta i personvalet. Mitt särskilda yttrande bygger på att reglerna för avdrag skall bli så lika möjligt för alla som kandiderar

som til plats i riksdag eller fullmäktigeförsamlingar.

en

200 Reservationer och särskilda yttranden SOU 1999: 136

Av ledamoten Helena Höij

kaD

Dubbelvalsavveckling

För att undvika komplicerade och svårförutsägbara resultat

av dubbelvalsavveckling föreslår majoriteten att det i vallagen tas en bestämmelse som innebär att en kandidat i riksdagsvalet inte bör ställa upp i mer än valkrets. Detta är förändring jag reserverat mig en en emot. Istället bör reglerna ändras för hur mandat fördelas när någon dubbelvalsavvecklats. Särskilt komplicerat kan det bli de i de fall ett parti har fler listor i en valkrets. Att reglerna för dubbelvalsavveckling kan få dessa effekter har varit känt tidigare och tidigare utredningar har accepterat dem. Kristdemokraterna har dock i särskilda yttranden samt i motioner till riksdagen redovisat en annan uppfattning.

Enligt vallagen går dubbelvalsavvecklingen till så att kandidat

som blivit vald i två Valkretsar ändå betraktas vald i båda valkretsama som och ersättare utses utifrån listordning i den krets där personen dubbelvalsavvecklas. Om den kandidat dubbelvalsavvecklats som valdes med hjälp personröster betyder det i praktiken att dennes av personröster påverkar vem som erhåller mandatet, trots att det kan finnas en annan lista som erhållit fler röster. Det rimliga är att när dubbelvalsavveckling sker bör man betrakta den avvecklade som obefintlig och vanlig fördelning ske när mandat ska fördelas på person.

Av ledamöterna Rigmor Ahlstedt c, Helena

Hözj kd,

Melin och Susann T å

Ulf m orgerson

Utökade möjligheter till brevröstning

Problemen med utlandsröstning ökar. Det blir allt vanligare att svenska ungdomar väljer att förlägga en del av studierna utomlands. Enligt uppgift från CSN studerar nu ungefär 25 000 med studiemedel personer utomlands. Det motsvarar en fjärdedel av en hel årskull ungdomar. Många av dessa har, liksom även naturligtvis permanent bosatta svenskar utomlands, svårt att uppsöka de särskilda röstmottagningsställen som inrättas ambassader och konsulat inför valet. Det är också dyrbart att tvingas, det ibland kan bli fråga att över som om, resa

Reservationer och särskilda yttranden 201

halv kontinent för att få möjlighet att rösta. Antalet beskickningar en där röstmottagningsställen kan inrättas har minskat något de senaste åren vilket även det försvårar valdeltagande. RSV och UD får för varje val ta emot allt fler klagomål från svenskar som vill utnyttja sin rösträtt

inte har möjlighet att ta sig till ett röstmottagningsställe. men som

För närvarande finns bara möjlighet att brevrösta för svenskar som vistas i Schweiz och Tyskland samt på svenskt fartyg i utrikes fart.

Frågan utökad brevröstning har tagits upp av tidigare

om utredningar och har beslutat att frågan fortsatt skall följas efter

man varje val. Rådet har i enighet valt att trots ovan relaterade problem,

nu, inte föreslå någon utvidgning möjligheten att brevrösta. Vi gör det

av mot bakgrunden att utökad rätt till brevröstning är en

en genomgripande åtgärd konsekvenser noga måste utredas innan

vars beslut fattas. Vi dock att detta är en angelägen reform som är

anser önskvärd från demokratisk utgångspunkt och att en utvidgning av

brevröstningsmöjligheten bör ske så snart möjligt och helst till

som valet âr 2002. I alltmer intemationaliserad värld där ungdomar har

en möjlighet att studera utomlands för längre eller kortare tid och där det blir allt vanligare att svenska medborgare arbetar utomlands är det naturligt att underlätta utlandsröstning. Vi delar inte det synsätt som

skymtar i majoritetens motivering, att brevröstning är mindre bra

eftersom det är ett avsteg från huvudprincipen om hur röstning skall gå till, inställelse i vallokal. Även det gäller

nämligen genom personlig om

relativt litet antal väljare bör kunna göra avsteg från ett man huvudprincipen enligt vår mening. Antalet bör inte ha någon betydelse häwidlag. Hinder att rösta bör i största möjliga utsträckning undanröjas. Respekten för demokratin och valhandlingen skall vara grunden för de praktiska kring röstningen och inte en

arrangemangen rädsla för varje förändring.

SOU 1999: 136 203

1 Bilaga

Killa

Kommittédirektiv

Utvärdering av 1998 års val

Dir

1997:87

Beslut vid regeringssammanträde den 19 juni 1997.

Sammanfattning av uppdraget Ett parlamentariskt sammansatt råd tillkallas med uppgift att utvärdera reformen av det svenska valsystemet.

Bakgrund det nya valsystemet

-

vallag 1997:157 trädde i krañ den l juni 1997. Genom En ny den vallagen har reglerna om val till riksdagen, val till

nya landstings- och kommunfullmäktige samt val till Europaparlamentet samlats i en lag. Reglerna i den nya vallagen bygger i stora delar på de lagar som tidigare reglerade valförfarandet, men vissa väsentliga nyheter har också införts. Man kan därför tala om att Sverige fått ett nytt valsystem.

Väljarna enlighet regeringsformen möjlighet att inom

ges partivalets särskild personröst. Förfarandet har

ram avge en tidigare prövats vid val till kommunfullmäktige i sju kommuner. Personröstning användes också vid Sveriges första val till Europaparlamentet år 1995.

Det genomslag som väljarnas personröster skall få i förhållande till partiernas nomineringar avgörs bl.a. av den spärr

gäller för att de särskilda personröstema skall räknas för en som kandidat. I vallagen har spärren satts till åtta procent vid riksdagsval och till fem procent för övriga val. Om inte ett tillräckligt antal kandidater kan utses på grundval av personliga

204 Bilaga 1

röster gäller i princip den ordning av namnen som framgår av valsedeln.

Utgångspunkten för valet är alltjämt att en grupp väljare som ställer upp under en gemensam beteckning vid valet är ett parti och att väljarna fritt kan föra vilken kandidat de vill under

upp

sådan partibeteckning. Detta utgör kärnan i den s.k. fria en

nomineringsrätten. Det införda momentet med personröstning

kompletteras emellertid av en möjlighet för partier som registrerat sin partibeteckning att också anmäla samtliga sina kandidater. Då beaktas sedan vid mandatfördelningen inte de

skrivits till på dessa valsedlar. Inte heller beaktas namn som strykningar av kandidatnamn, de beaktas inte på några valsedlar. De nu beskrivna reglerna innebär en viss inskränkning av den fria nomineringsrätten.

Också förfarandet vid framställning av röstlängder och röstkort reforrneras enligt den nya vallagen. Samtidigt med den nya vallagen trädde nämligen lagen 1997:158 om röstlängdsregister i krañ. Det nya förfarandet innebär att röstlängdema kommer att grunda sig på uppgifter som inhämtas endast 30 dagar före valdagen.

Det behövs utvärdering av 1998 års val

en Konstitutionsutskottet underströk vid sin behandling av förslaget till ny vallag prop. 1996/97:70 behovet av en utvärdering av 1998 års val och hemställde att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört i denna del bet. l996/97:KU16 s. 46 moment 3. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan rskr. 1996/97: 177.

Utskottet anförde att det första personvalet i full skala bör utvärderas särskilt noga och i en fonn där det finns parlamentarisk representation. De moment av det nya valsystemet som motiverar särskild utvärdering angav utskottet enligt följande s. 11, 14 och 17. Ett viktigt moment i utvärderingen är att undersöka om personvalsinslaget i valsystemet fyllt sitt tänkta syfte att ge väljarna bättre

Bilaga 1 205

möjligheter att påverka vilka skall representera dem.

som Dessutom bör konstateras personvalsmomentet haft effekter

om på urvalet kandidater vad beträffar ålder och kön. Ytterligare

av skäl till fördjupad uppföljning 1998 års allmänna val är

en av enligt utskottet 8-procentspärrens inverkan på personvalets genomslag och frågan ovidkommande ekonomiska faktorer

om påverkat utfallet av valet.

Efter varje val genomför Riksskatteverket en utvärdering. Dessa utvärderingar ligger sedan till grund för analys av hur

en reglerna fungerar. Uppfoljningsarbete förekommer också i annan form. Ett exempel på detta är de valundersökningar som utförs bl.a. vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Här skall också uppmärksammas att Nomineringsrätts- och valkretskommittén utvärderade de försök med personval genomfördes år 1994 i sju kommuner och det

som inslag personröstning förekom vid valet till Europa-

av som parlamentet år 1995 SOU 1996:66.

Regeringen delar riksdagens uppfattning att det är angeläget med fördjupad utvärdering de allmänna valen år 1998. Vid

en av utarbetandet propositionen till vallag förutsattes också

av en ny att valen skulle följas grundlig utvärdering. Mot bakgrund

av en

det anförda står det klart att utvärdering 1998 års val av en av skall genomföras. Enligt regeringens mening bör en utvärdering göras i ett sammanhang så att helhetsbild reformens utfall

en av kan sammanställas. Detta bör ske i där det finns

en grupp

parlamentarisk representation, Det bör därför tillkallas ett råd

med uppgift att utvärdera reformen valsystemet.

av

Uppdraget

Ett särskilt tillkallat råd med parlamentarisk representation får i uppdrag att utvärdera de tekniska, ekonomiska, organisatoriska och praktiska effektema det valsystemet. Rådet skall

av nya ägna särskild uppmärksamhet konsekvenserna av systemet ur ett demokratiskt perspektiv. De delar valsystemet som i detta

av

sammanhang skall undersökas är de är i förhållande till som nya äldre rätt. Särskilt gäller detta följande frågor. Den övergripande frågan och den som har störst betydelse för valsystemets fimktionsduglighet i demokratin personvalsär om systemet leder till ökade kontakter mellan väljare och valda. Tanken med personvalsrefonnen är att väljarna skall ges bättre möjligheter att påverka vilka skall personer som representera dem. Ett viktigt moment i samband härmed är vilka effekter det nya systemet med personval har på frågan vilka om kandidater som besätter mandaten jämfört med det äldre där partiernas listor i princip avgjorde utsågs. vem som

Det som avgör väljarnas möjlighet att påverka vilken

kandidat som utses i förhållande till partiernas nominering är i första hand den spärr gäller för att personrösterna skall som räknas för kandidaterna. I vallagen infördes spärr för att en hindra att små grupper skulle styra urvalet de kandidater av som blir valda på bekostnad av de väljare som kanske överlåter valet

till partiernas interna nomineringsförfaranden. Spärren

har satts till åtta procent vid riksdagsval och fem procent vid övriga val.

Utvärderingen bör ta sin utgångspunkt i dessa nivåer är de

om lämpligaste med hänsyn till syftet med spärrama. En aspekt som har lyfts fram vid diskussionerna kring införandet av systemet med personval är dess betydelse för urvalet av kandidater vad gäller kön. De synpunkter har som lyfts fram i denna fråga ger inte tillräckligt underlag för säker en bedömning av hur personvalet påverkar den parlamentariska jämställdheten mellan könen. Samma synsätt kan anläggas på frågan om personvalet påverkar åldersfördelningen de valda. av Mot bakgrund de svårigheter ñnns att på förhand av som fastställa valsystemets verkningar i här berörda avseenden är det av stort intresse att utvärdera just dessa aspekter efter det första personvalet i full skala. En fråga som fick särskild uppmärksamhet i riksdagen vid behandlingen av den nya vallagen det valsystemet var om nya kunde leda till att ovidkommande ekonomiska faktorer påverkat utfallet av valet. Utvecklingen bör naturligtvis följas och upp om

Bilaga 1 207

det visar sig att utvecklingen går i en ogynnsam riktning skall rådet göra förnyade överväganden behovet lagstiftning.

om av

Den metod för personröstning, dvs. den modifierade danska modellen, vallagen utgår från medför en möjlighet för

som väljarna aktivt påverka personvalet. Det är angeläget att

att mer reglerna om personval på valdagen står helt klara för väljarna. Det är därför viktigt att lagstiftningen är så enkel som möjligt. Ett led i dessa strävanden är att personröstningen skall vara det enda sättet att påverka valet Strykningar av namn och

av person. tillskrivna påverkar därför i princip inte utses till

namn vem som ledamot eller ersättare. Utvärderingen innefattar också överväganden det finns behov ytterligare förenklingar av

om av

lagstiftningen.

Det just anförda enkel lagstiftning gäller även för

om en frågor kring den fria nomineringsrätten. I vallagen har väljarnas möjlighet att fritt nominera kandidater inskränkts i de fall partierna registrerat partibeteckning och anmält samtliga sina kandidater. Syftet med dessa regler är att dels underlätta

nya personröstningen att föra fram kandidaterna på ett mer

genom ordnat sätt, dels motverka missbruket av den fria nomineringsrätten t.ex. användandet av piratlistor, dels

genom förenkla sammanräkningen valet samt mandatfördelningen. I

av uppdraget ingår att utvärdera hur de nya reglerna om anmälan av kandidater fungerar och vilka effekter de får i första hand för väljarna men även för partiarbetet.

Ett grundläggande krav som kan ställas på ett valsystem är att det skall ge ett resultat på ett enkelt, snabbt och säkert sätt. Om systemet uppfyller dessa krav visar sig ofta vid sammanräkningen valet och den därtill hörande

av mandatfördelningen. Många de förändringar av reglerna som

av gjordes i samband med den nya vallagen syñade till att göra sammanräkningen enklare. Utvärderingen skall därför också omfatta frågan om förenklingama slår väl ut.

I uppdraget ligger givetvis också en utvärdering av andra nya delar valsystemet t.ex. det förfarandet för

av som nya

203 Bilaga 1 SOU 1999: 136

framställning av röstlängder och röstkort samt utfallet av infomiationsinsatsema inför valet. De frågor som här behandlats är de rådet i första hand som skall ägna sin uppmärksamhet åt. Det står dock rådet fritt att ta upp också andra närliggande frågor har anknytning till som rådets utvärderingsuppdrag. Mot bakgrund utvärderingen av skall frågan om behovet förändringar i valsystemet av övervägas. Det står rådet fritt att inom de angivna nu ramarna lägga fram de författningsförslag föranleds som av utvärderingens resultat. Därvid skall de grundprinciper som gäller för det nya valsystemet tjäna utgångspunkt. som

Arbetets bedrivande

Arbetet med en utvärdering måste sättas i gång i god tid före valet eftersom valet endast är slutpunkten på ett arbete som börjar långt tidigare. Det råd som skall utvärdera 1998 års allmänna val tillkallas därför redan En del undersökningar nu. kan det vara nödvändigt att rådet självt initierar. Emellertid bör rådets arbete i första hand gå ut på att sammanställa resultat av de undersökningar som regelmässigt sker efter valen. I ett inledande skede bör rådets arbete koncentreras på att konkretisera vilka frågor som skall studeras och på vilket sätt detta lämpligen sker. Vidare bör de experter som knyts till rådet få .anvisningar de uppdrag kan bli aktuella att om som genomföra vid sidan om rådets eget arbete. Sedan detta inledande arbete genomförts krävs inga särskilda överväganden förrän valet ägt rum. Rådets egentliga arbete tar sålunda inte vid förrän valet har genomförts. I de fall rådet finner det nödvändigt att föreslå förändringar i lagstiftningen är det angeläget att rådet söker nå sådana lösningar på de olika frågorna samlar bred politisk som en majoritet. Arbetet med utvärderingen skall avslutat senast den vara l juli 1999.

Bilaga 1 209

Avslutande riktlinjer

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden

om dir. 1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konse-

om kvenser dir. 1994: 124 samt att redovisa konsekvenser för

om brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Justitiedepartementet

2 Bilaga

få;

Kommittédirektiv w

för Rådet för utvärdering Tilläggsdirektiv

av 1998 års val Ju 1997:13 Dir.

1998:99

Beslut vid regeringssammanträde den 19 november 1998

Sammanfattning av uppdraget

Rådet för utvärdering 1998 ârs val Ju 1997:13 får i särskilt av uppdrag att utvärdera och i så fall vilket sätt, reformen om, det svenska valsystemet påverkade valdeltagandet i 1998 ârs av val. Rådet får vidare i uppgift att över reglerna om det se statliga partistödet till de politiska partier som tidigare varit representerade i riksdagen och lämna förslag till de förändringar i regelverket rådet finner behövliga. som

Rådets nuvarande uppdrag

Den 19 juni 1997 beslutade regeringen att tillkalla ett parlamentariskt sammansatt råd med uppgift att utvärdera reformen det svenska valsystemet dir. 1997:87. av Rådet har i uppdrag att utvärdera de tekniska, ekonomiska, organisatoriska och praktiska effekterna av det nya systemet

med personval. Särskild uppmärksamhet skall ägnas

konsekvenserna systemet ett demokratiskt perspektiv. av ur Den övergripande frågan och den har störst betydelse för som valsystemets funktionsduglighet i demokratin är enligt direktiven, personvalssystemet leder till ökade kontakter om mellanväljare och valda. 1 de fall rådet finner det nödvändigt föreslå förändringar i lagstiftningen skall rådet söka sådana att lösningar samlar bred politisk majoritet. Arbetet med som en

212 Bilaga 2

utvärderingen skall enligt direktiven avslutat senast den 1 vara juli 1999.

Valdeltagandet i Sverige

Valdeltagandet i Sverige har under 1900-talet legat en internationellt sett hög nivå. Särskilt högt det under var en period från slutet av 1960-talet och fram till i mitten 1980av talet då omkring 90 % de röstberättigade deltog i de av allmänna valen. Det allra högsta Valdeltagandet noterades 1976 då 91,6 % röstade i riksdagsvalet. Vid valen åren 1988, 1991 och 1994 sjönk emellertid Valdeltagandet och uppgick i riksdagsvalen till cirka 86 %, medan Valdeltagandet i kommunoch Iandstingsval uppgick till cirka 84 %. Vid 1998 års allmänna val sjönk Valdeltagandet ytterligare. Det uppgick i riksdagsvalet till strax över 81 % och i kommun- och landstingsvalen till omkring 78 %. Valdeltagandet har således under längre tid sjunkit och en måste vid 1998 års val sägas vara betydligt lägre än tidigare. Det finns tendenser pekar på att tilltron till det politiska som systemet har avtagit och att det har uppstått en klyfta mellan väljare och valda. Detta är oroande utveckling. Högt en valdeltagande är en förutsättning för ett väl fungerande demokratiskt system. Det är mot denna bakgrund angeläget att ta fram underlag som belyser orsakerna till det sjunkande Valdeltagandet. Direktiven till rådet bör därför vidgas så att det också studerar om reformen det svenska valsystemet kan ha av påverkat Valdeltagandet i 1998 års val.

Tilläggsuppd raget

Rådet för utvärdering av 1998 års val får i särskilt uppdrag att utvärdera om, och i så fall vilket sätt, refonnen det av svenska valsystemet påverkade Valdeltagandet i 1998 års val. Den 7 maj 1997 beslutade regeringen direktiv för särskild en utredare med uppgift att över reglerna för det statliga stödet se

Bilaga 2 213 sou 1999:136

till de politiska partier tidigare varit representerade i som riksdagen. Någon utredare har hittills inte tillsätts. Rådet för utvärdering 1998 års val får i uppgift att fullgöra det av nu uppdrag framgår direktiven Statligt stöd till partier som som av tidigare varit representerade i riksdagen l997:73. Uppdraget skall redovisas det sätt rådet finner lämpligt och vara som klart senast den 1juli 1999.

Samråd

Rådet skall vid utvärderingen Valdeltagandet samråda med av Demokratiutredningen dir. 1997:101 och 1998: 100. Rådet skall också samråda med lntegrationsverket, som av regeringen fått i uppdrag börja undersöka det låga Valdeltagandet bland att invandrare och utvecklingen under åren sedan den kommunala rösträttsrefonnen år 1976 ln98/2272/lE.

Justitiedepartementet

214 Bilaga

dä:

Kommittédirektiv

IW

stöd till varit

Statligt partier som tidigare

mr

representerade i riksdagen 1997:73

Beslut vid regeringssammanträde den 7 maj 1997

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att över reglerna se om det statliga partistödet till de politiska partier tidigare som varit representerade i riksdagen och lämna förslag till de förändringar i regelverket som utredaren finner behövliga.

Bakgrund

Offentligt stöd till de politiska partiernas verksamhet infördes i Sverige år 1965. Sverige var ett av de första länderna i världen att införa ett sådant system. Det statliga stödet regleras i numera lagen 1972:625 statligt stöd åt politiska partier om partistödslagen. Stödet enligt partistödslagen lämnas antingen som partistöd eller kanslistöd. Partistödet lämnas mandatbidrag och är för närvarande som 282 450 kr per är. Kanslistödet lämnas som dels grundstöd, dels tilläggsstöd. Grundstödet lämnas i första hand till partier vid val till som riksdagen fått minst fyra procent rösterna i landet. Helt av grundstöd utgör i dag 4 928 200 kr. För partier är som representerade i riksdagen inte fått fyra procent men som av rösterna gäller särskilda regler for stödet. Tilläggsstöd lämnas med 13 850 kr for varje vunnet mandat, om partiet är företrätt i regeringen och armars med 20 650 kr.

Bilaga 215 sou 1999:136

I vissa fall trappas stödet till partierna vilket framgår av av,

3 och 9 §§ partistödslagen. Det avtrappade partistödet bestäms i förhållande till utgången

de två närmast föregående ordinarie valen. Har ett parti inte av blivit företrätt i riksdagen räknas i stället för mandat det antal hela tiondels procentenheter röster över 2,5 procent som partiet erhållit i valet i landet. Kanslistödet lämnas med ett reducerat grundbelopp för partier vid ett riksdagsval får minst fyra procent av rösterna som i landet vid nästa val får lägre andel. Första året lämnas men en 75 procent, andra året lämnas 50 procent, tredje och fjärde året lämnas 25 procent av helt grundstöd. För partier som inte får minst fyra procent av rösterna men

ändå blir representerade i riksdagen gäller särskilda regler för det

avtrappade stödet. Stödet till de politiska partierna i olika former bygger enligt förarbetena följande principer SOU 1972:62, prop. 1972:126, bet. l972:KU55.

Bidragen bör lämnas endast till partier har ett inte som

obetydligt stöd i väljarkåren.

Bidragen bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler, som inte tillåter någon skönsmässig prövning. Bidragen bör stå i relation till partiernas storlek. Någon offentlig kontroll hur medlen används bör inte av förekomma.

Partistödets avtrappningsregler bör utredas

När konstitutionsutskottet behandlade frågor om partistöd i samband med den förra budgetpropositionen uttalade sig utskottet bet. 1996/97:KUl även beträffande det avtrappade stödet. Utskottet anförde att bestämmelserna har tillämpats ett antal år. Det kan enligt utskottet finnas skäl att se över om bestämmelserna fungerat tänkt eller lagstiftningen kan som om behöva kompletteras med ytterligare villkor för att ett parti skall

216 Bilaga2

få del av stödet. En grundläggande förutsättning för utfommingen av bestämmelserna måste dock även fortsättningsvis vara att någon statlig kontroll av hur stödet används inte får förekomma och att någon skönsmâssig prövning

av bidragen inte tillåts. Det anförda riksdagen regeringen till

gav känna rskr. 1996/97:85.

Regeringen delar riksdagens uppfattning att det nu finns behov av en översyn reglerna avtrappat partistöd. En

av om särskild utredare bör därför tillsättas med uppdrag över

att se reglema.

Uppdraget

Den särskilda utredaren skall utvärdera bestämmelserna om det avtrappade stödet enligt partistödslagen. Det är särskilt angeläget är att studera hur stödet fungerat i de fall ett parti inte har blivit representerat i riksdagen och fått ett väsentligt lägre stöd bland väljarna än vad det ñck vid det förra valet. En förutsättning för att partistöd skall kunna lämnas är att partiet är en s.k. juridisk person. Utredaren skall därför särskilt undersöka hur partistödet fungerar i de fall ett parti upplöses eller det på annat sätt förlorar sin ställning som rättssubjekt.

Mot bakgrund av utredarens utvärdering skall frågan om behovet av förändringar i det gällande regelverket övervägas. Därvid skall de principer som gäller för stödet i dag tjäna

som utgångspunkt.

Utredaren har inom de nu angivna stor frihet att

ramarna lägga fram de förslag föranleds utredarens ställnings-

som av tagande.

Bilaga2 217

Avslutande riktlinjer

För utredningsarbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994: 124 samt om att redovisa konsekvenser

för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir.

1996:49.

Arbetet skall vara avslutat fore 1997 års utgång.

Justitiedepartementet

3 Bilaga

Valstatistiska beräkningar upprättade av

rådets sekretariat i samarbete med RSV

I det följ ande redovisas ett antal beräkningar som utöver

dem till för rådets

som återgetts tidigare legat grund överväganden.

Riksdagsvalet Tab.l Andel personröster i riksdagsvalet 1998 för riksdagspartierna i varje län Län m c kd s v mp Stockholm 25,02 29,08 28,63 29,60 20,70 26,59 24,41 Uppsala 31,03 36,60 35,41 44,30 26,58 22,96 26,31 Södermanland 37,48 39,48 35,67 40,87 26,24 25,70 35,52 Östergötland 33,05 33,07 25,60 32,40 20,57 19,30 30,58

V. Götaland 30,92 39,75 37,90 42,99 28,03 29,93 28,65 Värmland 34,33 45,11 42,66 38,84 22,36 25,98 32,88 Örebro 33,88 44,43 41,88 39,95 23,47 27,38 25,48 Västmanland 24,80 42,91 26,02 27,80 22,01 28,07 23,80 Dalarna 34,93 45,74 30,47 45,71 36,84 33,31 28,64 Gävleborg 31,00 46,68 35,60 43,46 29,21 25,68 26,46 Västernorrland 35,95 39,90 38,36 39,57 26,49 25,01 39,80 Jämtland 37,93 50,43 36,17 43,29 38,38 30,77 29,83 Västerbotten 40,68 43,18 42,86 40,26 33,34 29,47 29,06 Norrbotten 34,35 43,48 32,05 37,38 28,45 25,71 27,77 Genomsnitt 33, 66 42,76 34,85 39,09 27,00 27,61 28,47 KällmRSV.

Bilaga 3 221

Tab. 2 Spärrnivån om 8 % uttryckt i antal röster

m s c V mp kd 1.Stockholms 11 808 9 542 2 643 4 534 l 949 3 128 kommun 2.Stockholmslän 15920 14406 2 813 1 176 4 349 2 050 5 215 3.Uppsalalan 3 244 4 681 850 789 1490 773 1451 4.Södennanland 2 360 5292 1 323 595 1333

kommun

222 Bilaga 3

KällazRSV.

Tab. 3 Personvalsspärr på 10 %. Förändringar i riksdagens sammansättning vid procentuell personvalsspärr på 10 %.

Valkrets Parti 10% 8 % Anm. Stockhomskn Fp BoKönberg BarbroWesterholm Andradordning

BarbroWesterholm BoKönberg Uppsala Kd Alf Svensson Alf Svensson M.0 under10%

HelenaHalldorf Mikael Oscarsson Jönköping Mp RonnyKorsberg MarianneSamuelsson M.S under 10% SkåneVästra S KentHärstedt KentHärstedt A.K under 10%

AnnikaNilsson AndersKarlsson

BengtSilfverstrand AnnikaNilsson

LenaLarsson BengtSilfverstrand V. GötalandN. Mp BarbroJohansson MarianneSamuelsson M.S under 10% Västmanland Kd Carl Olov Persson Alf Svensson AS under 10%

MagnusJacobsson Källa:RSV.

Kommentar: Skillnaden mellan spärr på 10 % och en spärr på 8 %

en framgår ovan. Skillnaden mellan en spärr på 10 5 och ett system utan personval framgår jämför ovanstående tabell med tab. 5.5 i avsnitt

om 5.3.1. De enda skillnaderna vad gäller valda kandidater är att i ett system utan personval hade Anders Karlsson blivit vald i stället for Kent Härstedt i Skåne V. En spärr på 10 % hade således inneburit att en kandidat "kryssats upp", vilket kan jämföras med 12 uppkryssade vid 8 % och 19 uppkryssade vid en spärr 5 % se nedan tab. 4.

Bilaga 3 223

Tab. 4 Personvalsspärr på 5 %. Förändringar i riksdagens sammansättning vid procentuell personvalsspärr på 5%

8 % 5 % Valkrets Parti Kandidat Kandidat/röstetalöverspärrpå fem procent Stockholms MP EwaLarsson EwaLarsson kommun Yvonne Ruwaida EvaGoés . Östergötlands M PerUnckel StefanHagfeldt6,88 än Carl G Nilsson PerUnckel6,80 StefanHagfeldt Anna Lindgren, 5,l7 GunnarAxén Carl G Nilsson, Jönköpingslän M AndersBjörck AndersBjörck GöteJonsson M-L Ekholm 7,33 Skåneläns ochn ö KD AndersAndersson Mickael Anefur 5,11 TuveSkånberg Tuve Skánberg V. Götalands V Stig Sandström RossanaValeira D 7,43 norra V. Götalandssödra V JonasRingquist Stig Sandström6,55

Örebrolän MP Mikael Johansson YvonneRuwaida5,76

Västmanlandslän KD MagnusJacobsson Carl Olov Persson5,75

Dalarnaslän KD Ulf Björklund Lennart Sacrédeus7,24

Jämtlandslän S MargaretaWinberg MargaretaWinberg RuneBerglund SvenErik Sveed5,98 Västerbottenslän S MatsLindberg LenaSandlin7,29 Carin Lundberg MatsLindberg KG Abramsson CarinLundberg LenaSandlin KG Abramsson RinaldoKarlsson RinaldoKarlsson Norrbottenslän V Siv Holma Stig Eriksson5,50 Stig Eriksson Siv Holma5,06

KällzuRSV.

Tab. 5 Personrösters direkta betydelse vid spärr på 5 % Valkrets Parti Kandidat Listplacering

Östergötlandslän m AnnaLindgren 6

Jönköpingslän m Marie-LouiseEkholm 4

Skånelans ochn ö kd Mikael Anefur 2

V. Götalandsn v RossannaValeiraD 3

i Västmanlandslän kd Carl OlovPersson l

Dalarnaslän kd LennartSacrédeus 2 och 3

Jämtlandslän s SvenErik Sveed 6

Källa: RSV.

Kommentar: Förändringen i riksdagens sammansättning vid en spärr

fem procent innebär ökning antalet ledamöter som eljest inte om en av skulle ha valts, från 12 till 19. De sju tillkommande kandidaterna har i regel varit placerade förhållandevis högt på partiernas listor.

Effekter av ett system utan spärrar.

I det följande redovisas hur riksdagens sammansättning skulle ha förändrats jämfört med utfallet 1998 års val om några

av personvalspärrar inte hade funnits. Endast de fall då ett spärrlöst system medfört förändringar är angivna. De kandidater som skulle ha valts till riksdagen är angivna i den högra kolumnen i fet stil. Dessutom är kandidatens listplacering angiven. Vidare har särskilt angetts i vad mån antalet kvinnor i riksdagen skulle ha ökat.

Till att börja med kan konstateras att åtminstone något parti skulle ha berörts i 24 Valkretsar. För följande Valkretsar hade ett spärrlöst system däremot inte medfört någon förändring valresultatet: Kronobergs län,

av Kalmar län, Gotlands län, V. Götalands och Västerbottens län. Vad gäller partierna visar beräkningen att endast Centerpartiet inte i något fall skulle ha påverkats ett spärrlöst system. Det parti som råkar ut

av för flest förändringar är Socialdemokraterna, följt av Moderaterna. Förändringarna är störst i de stora valkretsama.

Ett spärrlöst system hade inneburit att 73 av de nuvarande riksdagsledamöterna 20% riksdagen ersatts med andra kandidater

av

vilka många inte stått på s.k. Valbar plats. Antalet förändringarna för av resp. parti hade varit följande.

Vad särskilt gäller fördelningen mellan könen visar beräkningen att kvinnorepresentationen skulle ha ökat med ett spärrlöst system med 8 kvinnor från 149 till 157, dvs kvinnorepresentationen hade blivit ca 45 %.

Tab. 6 Effekter i ett system utan personvalsspärr

1998 års val Resultat utan spärr

Stockholms kommun

Moderata samlingspartiet

Carl Bildt Carl Bildt Beatrice Ask Anna Kinnberg 12 Mikael Odenberg Beatrice Ask Elisabeth Fleetwood Ulf Kristersson Ulf Kristersson Margareta Cederfelt 11 Carl Erik Hedlund Kristina Axen Olin 15

7 Carl Erik Skårman Anna Lilliehöök

. 8 Birgitta Wistrand Henrik Järrel

. 9 Henrik S Järrel Carl Erik Skårman 1 Anna Lilliehöök 10 Curt Linderoth l 3

+ 1 kvinna Socialdemokraterna

Pierre Schori Pierre Schori Nalin Baksi Nalin Baksi Ingemar Josefsson Juan Fonseca 15

Sylvia Lindgren Tullia von Sydow 8

Anders Ygeman Nikos Papadopoulos 9 Inger Segelström Sven Brittou 25

Roland Larsson Novi Harsan 32

+ -

Folkpartiet

Barbro Westerholm Barbro Westerholm Bo Könberg Olle Wästberg 3

+- 0 Vänsterpartiet

Gudrun Schyman Gudrun Schyman Lars Ohly Lars Ohly Eva Zetterberg Per Sundgren 8 Mats Einarsson Eva Zetterberg

+- O

Miljöpartiet

Ewa Larsson Ewa Larsson Yvonne Ruwaida Ewa Goes 5

+- 0 Kristdemokraterna

Stefan Attefall Rolf Åbjömsson Rolf Åbjömsson Peter Althin 8 Helena Höij Helena Höij

+- O

Stockholms län

Moderata Samlingspartiet

Lars F. Tobisson Lars F. Tobisson Gunnar Hökmark Gunnar Hökmark Chris Heister Chris Heister Jerry Martinger Fredrik Reinfeldt Fredrik Reinfeldt Jerry Martinger Göran Lennmarker Karin Enström Marietta de Pourbaix-Lundin Catharina Elmsäter Svärd Stig Rindborg Catharina Hagen 9 Knut Billing Björn Molin 24

Catharina Elmsäter Svärd 10. Marietta de Pourbaix-Lundin 11. Karin Enström 1 Henrik Westman 12. Catharina Hagen 12. Margareta Nachmansson 14 13. Henrik Westman 13. Ulf Björkman 16

+ 1 kvinna

Bilaga 3 227

Socialdemokraterna

Ingela Thalén Ingela Thalén

. Tommy Waidelich Ylimaz Kerimo 14

. Anita Johansson Björn von Sydow

. Björn von Sydow Leif Pagrotsky 12

. Eva Johansson Christer Erlandsson 18

. Sören Lekberg Marie Linder 19 .

Carina Moberg Carina Moberg

. Pär Nuder Tommy Waidelich

. Cinnika Beiming Eva Johansson

. 10. Ola Rask 10. Åsa Stenberg 17 ll. Eva Arvidsson 1 Cinnika Beiming

+- O Vänsterpartiet

1 Ulla Hoffman l Ulla Hoffman Kenneth Kvist Kenneth Kvist Kalle Larsson Lisa Rasmussen 7

+ 1 kvinna Kristdemokraterna

Amanda Grönlund Inger Davidsson Inger Davidsson Mats Odell Mats Odell Amanda Grönlund Ingvar Svensson Magda Ayuob 14 Inger Strömbom Bror Stefensson 21

+- 0

Uppsala län

Socialdemokraterna

Birgitta Dahl Birgitta Dahl Thomas Östros Thomas Östros Barbro Andersson Erland Olsson 8 Mats Berglind Rezene Tesfazion 10

l kvinna

-

Södermanlands län

Socialdemokraterna

Anna Lindh Anna Lindh Reynoldh Furustrand Reynoldh Furustrand Laila Bjurling Laila Bjurling Michael Hagberg Elisebeht Markström Elisebeht Markström Hans Ekström 14 +- 0

Östergötlands län

Moderata Samlingspartiet

Per Unkel Stefan Hagfeldt Carl G Nilsson 2. Per Unkel Stefan Hagfeldt Anna Lindgren 6 Gunnar Axén Barbara Beck-Fries 5 + 2 kvinnor

Socialdemokraterna

Maj-Inger Klingvall Maj-Inger Klingvall

Conny Öhman Sonia Carlsson Sonia Karlsson Veronica Palm 14 Viola Furubielke Conny Öhman Inge Carlsson Peter Kennerfalk 15 Berndt Sköldestig Louise Malmström 8 + 2 kvinnor

Vänsterpartiet

Britt-Marie Danestig Britt-Marie Danestig Carlinge Wisberg Roberto Gonzales-Cabezas 3 +- 0

Bilaga 3 229

Jönköpings län

Moderata Samlingspartiet

Anders Björck Anders Björck Göte Jonsson 2. Marie Louise Ekholm 4 + l kvinna

Kristdemokraterna

Alf Svensson Alf Svensson Göran Hägglund Maria Larsson Maria Larsson Ann Charlotte Ankarberg Johansson 4 + l kvinna

Blekinge län

Socialdemokraterna

Jan Björkman Jan Björkman Karin Olsson Kerstin Andersson 4 Christer Skoog Christer Skoog +- O

Malmö Kommun

Moderata Samlingspartiet

Sten Andersson Sten Andersson Margit Gennser Margit Gennser Bertil Persson Inge Garstedt 4 +- 0

Socialdemokraterna

Göran Persson Göran Persson Marie Granlund Luciano Astudillo 7 Lars-Erik Lövdén Marie Granlund Britt-Marie Lindqvist Marie Andreasson 10 +- 0

230 Bilaga

Kristdemokraterna

Maj-Britt Wallhom Aldo Iskra l 1 kvinna -

Skåne läns västra

Moderata Samlingspartiet

Anna Åkerhielm Peter Weibull Bernström 4 Jan Backman 2. Anna Åkerhielm Christina Husmark Persson Christina Husmark Persson +- 0

Skåne läns södra

Moderata Samlingspartiet

Gun Hellsvik Gun Hellsvik Inga Berggren Lars Lindblad Ewa Thalén Finné Carl Axel Johansson 5 Lars Lindblad Inga Berggren 1 kvinna -

Socialdemokraterna

Karin Wegestål Karin Wegestål 2. Ronny Olander Ronny Olander Anita Jönsson Catherine Persson Morgan Johansson Bengt Göran Hansson 6 Catherine Persson Anita Jönsson +- 0

Skåne läns norra och östra

Kristdemokraterna

Anders Andersson Michael Anefur 2 Tuve Skånberg Tuve Skânberg +-0

Bilaga 3 231

Hallands län

Moderata Samlingspartiet

Carl-Fredrik Graf Carl-Fredrik Graf Liselotte Wågö Liselotte Wâgö

Hans Hjortzberg-Nordlund Henrik von Sydow 7

+-0

Socialdemokraterna

Jörgen Andersson Jörgen Andersson Ingegerd Sahlström Ingegerd Sahlström Alf Eriksson Hans Hoff 6 Maj léne Westerlund Panke Alf Eriksson

l kvinna

-

Göteborgs kommun Moderata samlingspartiet

Tom Heyman Torn Heyman Cecilia Magnusson Cecilia Magnusson Göran Lindblad Anna Wibergh 15 Lennart Fridén Per Boethius 9 Anita Sidén Marie-Louise Hänel-Sandström

+ l kvinna

Socialdemokraterna

Sven Hulterström Sven Hulterström Marianne Carlström Marianne Carlström Jan Bergqvist Rolf Lindén 7 Siw Wittgren Ahl Malin Andersson 18 Claes Göran Brandin Liselotte Eklund 6

+ 1 kvinna

Vänsterpartiet

Johan Lönnroth Johan Lönnroth 2. Berit Johannesson Berit Johannesson Rolf Olsson Maria Löfgren 4

+ 1 kvinna

Västra Götalands läns västra

Moderata Samlingspartiet

Inger René Inger René Kent Olsson Mikael Cederbratt 4 Berit Adolfsson Kent Olsson 1 kvinna -

Socialdemokraterna

Lennart Nilsson Lennart Nilsson Lisbeth Calner Jan-Olof Larsson 5 Mona Berglund Nilsson Lisbeth Calner Märta Johansson Mona Berglund Nilsson l kvinna - Västra Götalands läns norra

Vänsterpartiet

Stig Sandström Rossanna Valeria D 3 + l kvinna

Västra Götalands läns södra

Vänsterpartiet

Jonas Ringqvist l. Stig Sandström 1 +- O

Värmlands län

Vänsterpartiet

Marie Engström Marie Engström Sture Arnesson Roger Höög 4 +- 0

Bilaga 3 233

Örebro län

Socialdemokraterna

Maud Bjömemalm Maud Bjömemalm

Hans Karlsson Helena Frisk Inger Lundberg Inger Lundberg Nils Göran Holmqvist Hans Karlsson Helena Frisk Lennart Axelsson 6

+- O

Miljöpartiet

Mikael Johansson 2. Yvonne Ruwaida 4

+ 1 kvinna

Västmanlands län

Socialdemokraterna

1.Lena Hjelm-Wallén Lena elm-Wallén Sven-Erik Österberg Börje Stark 8 Margareta Israelsson Sven-Erik Österberg Göran Magnusson Anna Lindström 7 Mariann Ytterberg Göran Magnusson

1 kvinna

-

Kristdemokraterna

Magnus Jacobsson Carl Olov Persson 1

+- 0

Dalarnas län

Socialdemokraterna

Bengt Ola Ryttar Bengt Ola Ryttar Marita Ulvskog 2. Marita Ulvskog Per-Erik Granström Kurt Kvarnström 6 Laila Bäck Barbro Hietala Nordlund 5

+- 0

Kristdemokraterna

Ulf Björklund Lennart Sacredéus 203 +- 0

Gävleborgs län

Socialdemokraterna

Erik Åsbrink Erik Åsbrink

Ulrica Messing Ulrica Messing

Per Olof Svensson Threse Rajaniemi 16 Sinikka Bohlin Eva Grandin 8 Raimo Pärssinen Kent Högström 7 + 1

Västernorrlands län

Socialdemokraterna

Agneta Lundberg Susanne Eberstein

Hans Stenberg Agneta Lundberg

Göran Norlander Hans Stenberg Susanne Eberstein Göran Norlander Kesrtin Kristiansson Eva Mörk 3 . +- 0

Kristdemokraterna

Jan Erik Ågren Göran Sydhage 4 +- 0

Jämtlands län

Socialdemokraterna

Margareta Winberg Margareta Winberg Rune Berglund Sven Erik Sveed 6 +- 0

Bilaga 3 235

Norrbottens län

Socialdemokraterna

Anders Sundström Anders Sundström Monica Öhman Birgitta Ahlqvist Lennart Klockare Birgitta Gidblom 8 Birgitta Ahlqvist Kristina Zackrisson 6 Lars U. Granberg Bengt Niska 7

+ l kvinna

Beräkningar utgår från att 50 % av väljarna personröstat

som Om man gör antagandet att 50 procent av väljarna hade personröstat och att ökningen av antalet personröster i varje valkrets fördelat sig kandidaterna på samma sätt som de faktiskt avgivna rösterna blir resultatet i allt väsentligt detsamma som om spärmivån hade sänkts till fem %. Av dem som anges i tab.7 nedan skulle samtliga ha tagit plats i riksdagen om spärren legat på 5 % istället för på 8 %, utom Peter Weibull Bemström hade ett personligt röstetal som motsvarar 92

som %. Vid en genomsnittligt ökning av antalet personer till 50 % skulle han emellertid klara 8 % spärren och bli vald på personröster. Man kan alltså säga att ökningen personröstandet skulle få i princip samma

av effekt sänkning spärren till strax under 5 %.

som en av

Om personvalsspärren legat 5 % och antalet peronröstande väljare motsvarat 50 % de röstande hade på motsvarande sätt

av ökningen andelen personröstande väljare fått samma effekt som en

av sänkning spärren till ca 3 %. Detta framgår av tab. 8 nedan.

av

Tab. 7 Kandidater som inte klarade 8 % spärren i 1998 års val men som skulle ha valts till riksdagen om 50 procent av väljarna personröstat

Källa:RSV. Tab. 8 Kandidater som inte kom över ett personligt röstetal på fem procent i 1998 års val men som skulle ha gjort detta och blivit valda om 50 procent av väljarna personröstat och rösterna fördelat sig på kandidaterna på samma sätt som 1998 års val. Valkrets Parti Kandidat Listplacering Andel

JuanFonseca 15 3 %

W %

Barbara l

Roberto

Peter Bemslröm

Hans

J

Kvamström

Källa: RSV.

Bilaga 3 237

Fasta spärrar

Rådet har i avsnitt 6.3.4 diskuterat problemet med personvalets förhållandevis dåliga genomslag i befolkningsmässigt stora Valkretsar vad gäller framförallt kandidater i partier med höga röstetal. Ett av de förslag diskuterades för att komma till rätta med problemet var att

som införa fast övre personvalsspärr, bestämd i faktiskt antal röster, som

en skulle ligga på ett lägre antal röster än vad motsvaras den

som av gällande åttaprocentsspärren. De beräkningar legat till grund för

som rådets resonemang återges nedan

Tab. 9 Valkrets och parti där 8 % motsvarat högre röstetal än 10 000 röster samt 8 °/o spärren i röster och en fast övre spärr om 10 000 röster i procent.

Valkrets Parti

rn s Stockholmskommun ll 808, 6,7 % Stockholmslän 15920, 5,0 % 14406, 5,5 %

Kommentar: Ur tabellen kan utläsas att om en fast övre personvalsspärr 10 000 röster hade tillämpats vid 1998 års

om riksdagsval så hade detta fått betydelse för i Stockholms län och

m kommun på så sätt att den procentuella spärren sjunkit från 8 procent till 6,7 5 Detta hade inneburit att Lars FTobisson blivit

resp. procent. vald på personröster i stället för enligt listordningen i Stockholms län. I övrigt hade den sänkta personvalsspärren inte haft någon effekt för m. För hade fast övre personvalsspärr 10 000 röster fått betydelse

s en om på så sätt att den procentuella spärren sjunkit i Stockholms län till 5

Detta hade inneburit att Ingela Thalén blivit vald på procent. personröster i Stockholms län stället för enligt listordningen i Stockholms län. I övrigt skulle den sänkta spärren inte ha haft någon effekt för s.

Tab.10. Valkrets och parti där 8 % spärren motsvarat högre röstetal än 8 000 röster samt 8 % spärren i röster och en fast övre spärr om 8 000 röster i procent.

Valkrets Parti

m s Stockholmskommun ll 808, 5,4 % 9 542,6,7 % Stockholmslan 15920, 4,0 % 14406,4,4 %

Kommentar: Ur tabellen kan utläsas att fast övre om en personvalsspärr om 8 000 röster hade tillämpats vid 1998 års riksdagsval så hade detta fått betydelse för i Stockholms län och m kommun på så sätt att den procentuella spärren sjunkit från 8 procent till 5,4 resp. 4,0 procent. Detta hade inneburit att Lars F Tobisson blivit vald på personröster i stället för enligt listordningen i Stockholms län. I övrigt hade den sänkta personvalsspärren inte haft någon effekt för m. För s hade en fast övre personvalsspärr 8 000 röster fått betydelse om på så sätt att den procentuella spärren sjunkit i Stockholms kommun och Stockholms län till 6,7 4,4 procent. Detta hade inneburit att resp. Ingela Thalén blivit vald på personröster i Stockholms län stället för enligt listordningen. I övrigt skulle den sänkta spärren inte ha hatt någon effekt för s.

Tab 12 Valkrets och parti där 8 % spärren motsvarat ett högre röstetal än 5 000 samt 8 % i röster och fast övre spärr om 5 000 röster i procent.

Valkrets Parti m s kd

Kommentar: Ur tabellen kan utläsas att fast övre om en personvalsspärr om 5 000 röster hade tillämpats vid 1998 års riksdagsval så hade detta fått betydelse för i Stockholms län och m kommun på så sätt att den procentuella spärren sjunkit från åtta procent till 3,3 resp. 2,5 procent. I Göteborgs kommun hade spärren sjunkit till 7,3 procent. En spärr om 5 000 röster hade inneburit att Lars F Tobisson blivit vald på personröster i stället för enligt listordningen i Stockholms län. I övrigt hade den sänkta personvalsspärren inte haft någon effekt för m. För s hade en fast övre personvalsspärr 5 000 röster fått om betydelse på så sätt att spärren sjunkit i de 14 Valkretsar som anges i tabellen till en nivå mellan 7,7 och 2,7 procent.

Bilaga 3 239

Detta hade inneburit att Pierre Schori och Ingela Thalén blivit vald på personröster i stället för enligt listordningen i Stockholms kommun resp. Stockholms län. I övrigt hade den sänkta spärren inte haft någon effekt för För kd hade den sänkta spärren till 6 % inte haft någon effekt.

s.

Tab. 13 Röstetalen för kandidater som fått mer än 5000 röster och de därefter tre följande kandidaterna som fått flest personröster i resp. parti och valkrets.

Kalla: RSV.

240 Bilaga 3

Tab. 16 Beräkningar avseende valet till kommunfullmäktige

I varje tab. 1 nedan redovisas de kommuner inom varje län i vilka personröstema haft en direkt betydelse på så sätt att de lett till en annan

personsammansättning i fullmäktige än listordningen ensamt varit

om avgörande samt vilka partier påverkats denna avvikelse. Vidare som av framgår hur stor andel personröster det totala antalet röster av som avgetts i varje sådan kommun. I kommentar i anslutning till en som ges varje tabell lämnas ytterligare uppgifter, bl.a. personröstemas om

fördelning på kön.

Av varje tab. 2 kan utläsas andelen personröster i procent parti per av det totala antalet röster per parti. Personröstema leder till en annan sammansättning av sammansättning av fullmäktige, jämfört med ett rent listsystem, i 175 landets av 289 kommuner. Det totala antalet avvikelser uppgår till 301. Samtliga avvikelser beror inte på s.k. inkryssningar, utan även andra orsaker som s.k indirekt effekt eller Waidelicheffekt samt effekter dubbelvalsav avveckling ingår i siffran. Antalet rena inkryssningar uppgår till 229. I 64 fall beror avvikelsen Waidelicheffekt och i 8 fall är den följd en

av dubbelvalsavveckling.

Av landets samtliga fullmäktigledamöter, 13 388, är 2 904 valda på personröster, vilket motsvarar en andel på 21,7 procent. Käll0r:RSV och SCB

Stockholms län

Tab. l Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket 1 avvikelse 28 kd 1 29,9 23,5 24,7 23,8 N 29,2 31,0 Sollentuna 23,1 Solna 27,5 Stockholm 22,0 23,1

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Stockholms län.

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i 17 av länets

om 26 kommuner. Sammanlagt 29 kandidater blev valda med frångâende

listordningen. Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i av kommunerna i Stockholms län uppgår i genomsnitt till 24,7 procent, vilket är lägre än riksgenomsnittet 35, 2 procent.

I kommunerna inom Stockholms län andelen manliga kandidater

var

fick personröster 14,0 procent. För kvinnliga kandidater var som motsvarande siffra 10,7 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är 27,05 procent. Andelen for manliga kandidater 15, 7 procent och för

var kvinnliga kandidater 11,3 procent.

Uppsala län

Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Kommun Andel personröster Avvikelse Parti for vilket

242 Bilaga 3

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i

Uppsala län.

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med om ett system utan personval tillämpats, i 2 länets

av 6 kommuner. Sammanlagt 2 kandidater blev valda med frångående

av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Uppsala län uppgår i genomsnitt till 34,3 procent, vilket är lägre än riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Uppsala län var andelen manliga kandidater som fick personröster 20,6 procent. För kvinnliga kandidater

var motsvarande siffra 13,7 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är 34, 9 procent. Andelen för manliga kandidater 21,9 procent och för

var kvinnliga kandidater 13,0 procent.

Södermanlands län

Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Södermanlands län.

Parti Andel

42,5

49,6

45, 1

28,7

28,6

45,6

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i 5 av länets

om 9 kommuner. Sammanlagt 8 kandidater blev valda med frångående av listordningen. Andelen väljare personröstat i kommunerna i

som Södermanlands län uppgår i genomsnitt till 37,9 procent, vilket är högre

än riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Södermanlands län var andelen manliga kandidater fick personröster 21,7 procent. För kvinnliga kandidater

som var motsvarande siffra 16,2 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare personröstat i de kommuner

som där personrösterna fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är 41,7 procent. Andelen för manliga kandidater 21,9 procent och för

var kvinnliga kandidater 19,8 procent.

Östergötlands län

Tab. l Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

244 Bilaga 3

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i

Östergötlands län

Parti Andel

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med om system utan personval tillämpats,i fyra av länets 13 kommuner. Sammanlagt sju kandidater blev invalda med frångående

listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i av Östergötlands län uppgår till 30,9 procent vilket är lägre än riksgenomsnittet på 35, 2 procent.

I kommunerna inom Östergötlands län var andelen manliga kandidater som ñck personröster 19,2 procent. För kvinnliga kandidater var andelen 11,7 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema påverkat fullmäktiges sammansättning uppgår till 30,65. Andelen för manliga kandidater var 18,6 procent och för kvinnliga kandidater 12,0 procent.

Jönköpings län Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit ival i kommunerna i Jönköpings län

56,7 .

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med system utan personvaltil1ämpats,i länets samtliga

om 13 kommuner. Sammanlagt 34 kandidater blev invalda med frângående

listordningen. Andelen väljare personröstat i kommunerna i av som Jönköpings län uppgår till 46,3 procent vilket är högre än riksgenomsnittet på 35, 2 procent.

I kommunerna inom Jönköpings län andelen manliga kandidater

var

fick personröster 29,4 procent. För kvinnliga kandidater var som andelen 16,9 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare personröstat i de kommuner

som där personröstema påverkat fullmäktiges sammansättning uppgår till 47,1. Andelen för manliga kandidater 33,4 procent och för kvinnliga

var kandidater 13,7 procent.

Kronobergs län

Tab. l Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

1 avvikelse Alvesta 37,9 v L 42,7 1, kd 1

40,7 C 47,2

Tot/snitt 42,12 c1 1 vl

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Kronobergs län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med om ett system utan personval tillämpats, i 4 länets

av 8 kommuner. Sammanlagt 5 kandidater blev valda med frångående

av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Kronobergs län uppgår i genomsnitt till 39,0 procent, vilket är högre än riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Kronobergs län var andelen manliga kandidater som fick personröster 25,8 procent. För kvinnliga kandidater

var motsvarande siffra 13,1 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema fått betydelse for fullmäktiges sammansättning är 42,1 procent. Andelen för manliga kandidater var 29,7 procent och för kvinnliga kandidater 12,4 procent.

Bilaga 3 247

Kalmar län Tab. l Avvikelser i förhållande till ett system utan personval Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Kalmar län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i 5 av länets

om 12 kommuner. Sammanlagt 9 kandidater blev valda med frångående av listordningen. Andelen väljare personröstat i kommunerna i

som Kalmar län uppgår i genomsnitt till 38,3 procent, vilket är högre än

riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Kalmar län andelen manliga kandidater som

var ñck personröster 26,9 procent. För kvinnliga kandidater var motsvarande siffra 11,3 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare personröstat i de kommuner

som där personröstema fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är 44,5 procent. Andelen för manliga kandidater 30,9 procent och för

var kvinnliga kandidater 13,6 procent.

Gotlands län Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

i procent avvikelse gäller Gotland 174,2 | 3 Jml,mp1,v(l) | Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val till kommunfullmäktige i Gotlands län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med om ett system utan personval tillämpats, i Gotlands kommun. Sammanlagt 3 kandidater blev valda med frångående

av listordningen. Andelen väljare personröstat i Gotlands kommun

som uppgår till 44,2 procent, vilket är högre än riksgenomsnittet 35,2 procent.

I Gotlands kommun var andelen manliga kandidater fick

som personröster 28,9 procent. För kvinnliga kandidater var motsvarande siffra 15,3 procent.

Bilaga 3 249

Blekinge län Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Kommun Andel persomöster Avvikelse Parti for vilket

i avvikelse Karlshamn 32,9 n1l, l Karlskrona 32,7

34,6 Tot/snitt 33,4 c2

Tab. 2 Andel personröster för partier deltagit i val i kommunerna i

som Blekinge län

Parti Andel

31,2 v övr 43,0

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i 3 av länets

om 5 kommuner. Sammanlagt 6 kandidater blev valda med frångående av listordningen. Andelen väljare personröstat i kommunerna i

som Blekinge län uppgår i genomsnitt till 34,1 procent, vilket är lägre än

riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Bleking län andelen manliga kandidater

var

fick personröster 25,4 procent. För kvinnliga kandidater var som motsvarande siffra 8,7 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare personröstat i de kommuner

som

fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är där personröstema

Andelen för manliga kandidater 24,3 procent och för 33,4 procent. var kvinnliga kandidater 9,1 procent.

250 Bilaga 3

Skåne län

Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

i procent avvikelse gäller

mp1övr5 Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Skåne län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med om system utan personvaltil1ämpats,i 18 av länets 33

Bilaga 3 251

kommuner. Sammanlagt 27 kandidater blev invalda med frângående av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Skåne län uppgår till 34,2 procent vilket är lägre än riksgenomsnittet på 35, 2 procent.

I kommunerna inom Skåne län var andelen manliga kandidater som fick personröster 22, 8 procent. För kvinnliga kandidater var andelen 11,4 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema påverkat fullmäktiges sammansättning uppgår till 35,9 Andelen för manliga kandidater 23,8 procent och för kvinnliga

var kandidater 12,1 procent.

Hallands län

Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

övr1

L

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Hallands län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fulhnäk-

tige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i samtliga

om länets 6 kommuner. Sammanlagt 13 kandidater blev valda med

frångående av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Hallands län uppgår i genomsnitt till 40,5 procent, vilket är högre än riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Hallands län var andelen manliga kandidater som fick personröster 26,6 procent. För kvinnliga kandidater var motsvarande siffra 13,9 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personrösterna fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är 42,5 procent. Andelen för manliga kandidater var 28,6 procent och för kvinnliga kandidater 13,9 procent.

Västra Götalands län

Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Bilaga 3 253

mp6,s3,v(4),övr(6) Tab.2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Västra Götalands län Parti Andel

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäk-

tige, jämfört med om system utan personvaltillämpats,i 37 av länets 49

kommuner. Sammanlagt 73 kandidater blev invalda med frångâende av

listordningen.

Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Västra Götalands län uppgår till 39,6 procent vilket är högre än riksgenomsnittet på 35,2 procent. I kommunerna inom Västra Götalands län var andelen manliga kandidater fick personröster 24,8 procent. För kvinnliga kandidater

som var andelen 14,8 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner

där personröstema påverkat fullmäktiges sammansättning uppgår till

44,3 procent.

254 Bilaga 3

Värmlands län Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval Kommun Andel personröster Avvikelse Parti for vilket

i t avvikelse Eda 49,7 c

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Värmlands län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i 9 av länets

om 16 kommuner. Sammanlagt 12 kandidater blev valda med frångående

listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i av Värmlands län uppgår i genomsnitt till 37,3 procent, vilket är högre än

riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Värmlands län var andelen manliga kandidater

fick personröster 24,5 procent. För kvinnliga kandidater var som motsvarande siffra 12,8 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema tätt betydelse för fullmäktiges sammansättning är 40,9 procent. Andelen för manliga kandidater var 28,3 procent och för kvinnliga kandidater 12,6 procent.

Bilaga 3 255

Örebro län Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

i procent avvikelse gäller Askersund 37,9 l m

S ,V31 Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Örebro län

Kommentar: Personrösterna påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med om ett system utan personval tillämpats, i 8 av länets 12 kommuner. Sammanlagt 11 kandidater blev valda med frångående av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Örebro län uppgår i genomsnitt till 36,7 procent, vilket är högre än

riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Örebro län andelen manliga kandidater

var som fick personröster 21,4 procent. För kvinnliga kandidater var motsvarande siffra 15,3 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är 38,5 procent. Andelen for manliga kandidater var 23,8 procent och för kvinnliga kandidater 14,7 procent.

256 Bilaga

Västmanlands län

Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

i avvikelse 42,2 v 43,5

Sala 36,8

48,3 c

v Tot/snitt 42,7 l l övrl

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Västmanlands län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i 4 av länets

om 11 kommuner. Sammanlagt 5 kandidater blev valda med frångående av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Västmanlands län uppgår i genomsnitt till 33,0 procent, vilket är lägre

än riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Västmanlands län var andelen manliga kandidater som fick personröster 20,6 procent. För kvinnliga kandidater

motsvarande siffra 12,4 procent. var

Den genomsnittliga andelen väljare personröstat i de kommuner

som där personröstema fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är 42,7 procent. Andelen för manliga kandidater 25,3 procent och för

var kvinnliga kandidater 17,4 procent.

Bilaga 3 257

Dalarnas län Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

i procent avvikelse gäller

v3,övrl Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Dalarnas län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med om ett system utan personval tillämpats, i 10 av länets 15 kommuner. Sammanlagt 12 kandidater blev valda med frångående av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Dalamaslän uppgår i genomsnitt till 42,2 procent, vilket är högre än

riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Dalarnas län var andelen manliga kandidater som fick personröster 28,9 procent. För kvinnliga kandidater var motsvarande siffra 13,4 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är

258 Bilaga 3 SOU 1999: 136

44,1 procent. Andelen för manliga kandidater 30,5 procent och för

var kvinnliga kandidater 13,6 procent.

Gävleborgs län Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Gävleborgs län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäk-

tige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i 8 av länets

om 10 kommuner. Sammanlagt 8 kandidater blev valda med frångående av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Gävleborgs län uppgår i genomsnitt till 37,4 procent, vilket är högre än riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Gävleborgs län var andelen manliga kandidater

fick personröster 21,8 procent. För kvinnliga kandidater var som motsvarande siffra 15,6 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare personröstat i de kommuner

som där personröstema fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är

40,5 procent. Andelen för manliga kandidater var 26,2 procent och för kvinnliga kandidater 14,3 procent.

Västernorrlands län Tab. l Avvikelser i förhållande till ett system utan personval Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

mP1,S 1

Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Västernorrlands län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i 5 av länets

om 7 kommuner. Sammanlagt 9 kandidater blev valda med frångående av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Västernorrlands län uppgår i genomsnitt till 36,5 procent, vilket är högre än riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Västernorrlands län var andelen manliga kandidater fick personröster 21,0 procent. För kvinnliga kandidater

som

motsvarande siffra 15,5 procent. var

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är 38,2 procent. Andelen for manliga kandidater var 22,7 procent och för kvinnliga kandidater 15,5 procent.

Jämtlands län Tab. l Avvikelser i förhållande till ett system utan personval Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

Tab.2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Jämtlands län

fullmäktige, jämfört med om system utan personval tillämpats,i 4 av länets 8 kommuner. Sammanlagt 7 kandidater blev invalda med frångâende listordningen. Andelen väljare som personröstat i

av kommunerna i Jämtlands län uppgår till 43,8 procent vilket är högre än riksgenomsnittet pâ 35, 2 procent. I kommunerna inom Jämtlands län var andelen manliga kandidater som fick personröster 30,4 procent. För kvinnliga kandidater var andelen 13,5 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema påverkat fullmäktiges sammansättning uppgår till 44,3 procent. Andelen för manliga kandidater var 27,5 procent och för kvinnliga kandidater 16,8 procent.

Bilaga 3 261

Västerbottens län Tab. l Avvikelser i förhållande till ett system utan personval Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

kd3,s3,v(1) Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Västerbottens län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäktige, jämfört med ett system utan personval tillämpats, i 7 länets

om av 15 kommuner. Sammanlagt 16 kandidater blev valda med frångående

listordningen. Andelen väljare personröstat i kommunerna i av som Västerbottens län uppgår i genomsnitt till 42,0 procent, vilket är högre än riksgenomsnittet 35,2 procent.

I kommunerna inom Västerbottens län var andelen manliga kandidater fick personröster 27,9 procent. För kvinnliga kandidater

som

motsvarande siffra 14,1 procent. var

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema fått betydelse för fullmäktiges sammansättning är 49,0 procent. Andelen för manliga kandidater 32,8 procent och för

var kvinnliga kandidater 16,2 procent.

Norrbottens län

Tab. 1 Avvikelser i förhållande till ett system utan personval

Kommun Andel personröster Avvikelse Parti för vilket

i procent avvikelse gäller Boden 36,3 1 c Kalix 32,9 l m

v2,övr1 Tab. 2 Andel personröster för partier som deltagit i val i kommunerna i Norrbottens län

Kommentar: Personröstema påverkade sammansättningen i fullmäk-

tige, jämfört med om system utan personvaltil1ämpats,i 5 av länets 14

kommuner. Sammanlagt 8 kandidater blev invalda med frångående

av listordningen. Andelen väljare som personröstat i kommunerna i Norrbottens län uppgår till 39,4 procent vilket är högre än riksgenomsnittet på 35, 2 procent.

I kommunerna inom Norrbottens län var andelen manliga kandidater som fick personröster 27,9 procent. För kvinnliga kandidater

var andelen 11,5 procent.

Den genomsnittliga andelen väljare som personröstat i de kommuner där personröstema påverkat fullmäktiges sammansättning uppgår till 45,7 procent. Andelen för manliga kandidater var 35,0 procent och för kvinnliga kandidater 10,7 procent.

Specialstudie de kommuner deltog i 1994 års försöksval

av som

I 1994 års val till kommunfullmäktige genomfördes försök med

personval i sju kommuner, Solna, Linköping, Vaggeryd, Helsingborg, Vänersborg, Östersund och Övertorneå. Det personvalssystem då

som tillämpades överensstämmer i huvudsak med det som användes i 1998 års val. Nomineringsrätts- och valkretskommittén gjorde utvärdering

en

1994 års försöksval Utvärderat personval SOU 1996:66,s 41 ff.. av Det kan intressant att jämföra valstatistiskt material från 1994 års

vara försöksval med motsvarande material från 1998 års val för att försöka

göra sig bild personvalsystemet vunnit fotfäste där det prövats

en av om tidigare, eller det tappat mark. I tab. 1 och 2 nedan redovisas sådant

om

jämförande material.

Tab. 17 Personval år 1994 och 1998 i de sju försökskommunerna.

Linköping 23,1 26,6 79 79 20 12 8 1l 0 2

Vaggeryd 59,7 55,5 41 41 15 12 15 12 3 3

Helsingborg 24,2 29,7 65 65 9 16 9 10 l 0

Vänersborg 32,9 42,5 51 51 14 13 9 13 0 3

Östersund 28,6 41,8 75 75 18 9 12 9 4 4

Övertorneå 73,2 75,2 39 35 ll 8 ll 8 3 4

Tot/snitt 37,7 42,7 411 407 93 77 68 70 l 1 18

Kommentar: I de sju försökskommunema ökade andelen

sex av väljare personröstade något. I fyra kommunerna ökade antalet

som av personvalda ledamöter medan minskning skedde i tre kommuner.

en Det sammanlagda antalet personvalda ledamöter ökade med två

från 68 till 70. Detta innebär att 17 procent av fullmäktigepersoner ledamöterna är personvalda. Motsvarande siffra för 1994 års val var 16,5 procent. Det sammanlagda antalet avvikelser från listordningen ökade från 11 till 18.

264 Bilaga 3

N

ä

ä ä G ä a S

...a

ä ä ä å

ä ä ä ä ä H m

-

H

ä 8

- -

ä S 3 H o

H

ä R E

E ä ä å S S

H

övr +2, oför. l Källor: SOU 1996:66,RSV, SCB.

wear: vw -- -i,. i

u -2,

. 1339 12- 7

- r

sTocrçHouw

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nyaförmånsrättsregler+ Bilagor.Ju. 32.Utvecklingssamarbete rättsområdet.Ju. . Steriliseringsfrågani Sverige1935-1975. 33. Bo Betalarätt.Särskildaboendeformerför . tryggt - Ekonomiskersättning.S. äldresamtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.

Yrkesñsketskonkurrenssituation.Jo. . God sedi forslmingen.U. 34.Svensktmedborgarskap.Ku. . Effektivavärme-ochmilj ölösningar.N. 35.Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn. Fi. . - EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöområdet.Fö. 36.Likvidationavaktiebolag.Ju. . Märk väl Fi. 37.Underrättelsetjänstenenöversyn.Fö.

- Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdleveranseri sambandmedexportav . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. krigsmateriel.UD.

Att slaktaettfår i Gudsnamn.Omreligionsfrihet 39.Vuxenutbildningför alla Andraåretmed . ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Kunskapslyftet.U.

Ju. 40.Demokratini denoffentligasektornsförändring.

10.Rasism,nynazismochfrämlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 41. Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsför-

Bör demokratinavnationaliseras slagsamtförslagtill ett centrumför dokumentärfilm

Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochenñlmvårdscennal.Ku.

Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42. Ny luftfartslag.N.

skriftserie.Ju. 43.Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions-

Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. Öppenelmarknad.N.

. Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45 Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch

. Nytt systemförprövningavhyres-och platsvalsprocessen.M. arrendemål.Ju. 46.Ökadesocialbidrag.En studieominkomsteroch

Ökadrättssäkerhetiasylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.S. u GarantipensionochBosättningstilläggför personer 47.Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi.

föddaår 1937ellertidigare. 48. LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch

Frågortill detindustriellasamhället.Ku. slutredovisning.N.

Artikel 7 i EG:svarumärkesdirektiv. 49. Invandraresomföretagare.Ku. Ändringari vammärkeslagen.Ju. 50.skyddsjakt varg.M.

20. Sverigeochjudarnastillgångar.UD. 51 Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B.

. Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandet 52.Inkomstprövning bostadstilläggtillav pensionärer. . avpersonermedfunktionshinder.S. 22.Denskyddadeprovinsen.En essäomdemokratins 53. Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju.

värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54 Ennytullag. Fi.

. skriftserie.Ju. 55.Konvergensochförändring.Samordningav

23.Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. lagstiftningenför medie-ochtelesektorema.Ku.

Förslagtill inriktningav nyamål3 inom EG:s 56.Globaliseringenochdemokratin.

strukturfonder.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

24.EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeogra- 57.Rikstrafiken Ennymyndighet.N.

fiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 58 Löserjuridiken demokratinsproblem

. 25. Samema etturspnmgsfolk Sverige.i Demokratiutredningensskriftserie.Ju.

- 26.Införselavbeskattadevaror.Fi. 59.Begränsadfastighetsskatt.Fi.

27. Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga 60.Kundvänligaretaxi.N.

jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 61.Brottsförebyggandearbetei landetskommuner.Ju.

28. Kontantmetodför småföretagare.Fi. 62.Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi.

29. Internationellkonflikthantering attförberedasig 63. Att läraochleda En lärarutbildningför samverkan

- tillsammans.Fö. ochutveckling.U.

30.Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill 64.Representativdemolqati.Demokratiutredningens

mediekoncentrationslag.rnm.Ku. skriftserie.Ju.

31.Tillsyn överadvokaterm m.Ju.

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

65. Barnombudsmannenföreträdareför barnoch 90.Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehovav ungdomar. informationomnarkotikautveckling. 66. Godvårdpå lika villkor omstatensstyrningav 91. Enöversynavjämställdhetslagen.N. hälso-och sjukvården+ 2bilagor.S. 92. Premiärför personval.Ju. 67.KÄRNAVFALL metod plats 93. Det folkstyret.ForskarvolymVl. - - - unga miljökonsekvens.KASAMs yttrandeöverSKBs Demokratiutredningen.Ju. FUB-program98. M. 94. Förmånerochökadelevnadskostnader.Fi. 68.Brandkatastrofeni Göteborg. 95. Småskaligelproduktionsamtmätningoch DrabbadeMedier Myndigheter.Ku. debiteringavelförbrukning.N. 69.Individenocharbetslivet.Perspektivpådet 96.Statistikrefonnen.Utvärderingochförslagtill samtidaarbetslivetkring sekelskiftet2000.N. utveckling.Bilaga:Uppsatserskrivnaför 70.Genteluiilaiämnden.U. utvärderingen refonnen.Ju.av 71.Oseriösabostadsfönnedlare. 97.Socialtjänsti utveckling. 72.Boendesocialaeffekteravkonkurseroch Del A ochB Bilagor. rekonstruktioner bostadsrättsföreningaroch 98.Likvärdigavillkor U. egnahem.S. 99.Översyn stiftelsenför internationell av 73.Handikappombudsmannensframtida rapportering läkemedelsbiverkningar.av förutsättningarocharbetsuppgifter.S. 100.Bibeln texterna. - 74.Demokratinochdetgemensammabästa. Gamlatestamentet Volym Demokratiutredningensskriftserie.Ju. GamlatestamentetII. Volym 2. 75.Rättplatsfor vindkraften.Del och Dell M. Tillägg till Gamlatestamentet.Deapokryfa 76.Maktdelning.Forskarvolym eller deuterokanoniskaskriñema.Volym Demokratiutredningen.Ju. Nyatestamentet.Volym 4. Ku. 77.Demokratiteoriochmedborgarskap.Forskar- 101 Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare . volymII. Demokratiutredningen.Ju. ochdjurrättsaktivister. 78.Jordbrukochmilj nyttmiljöprogramför Demokratiutredningensskriftserie.Ju. jordbmket. Jo. 102.Ansvarsfördelningför internationellaprogram 79.Källskattpå utdelningochroyaltytill begränsat påutbildnings-ochungdomsområdet.U. skattskyldiga.Fi. 103.Regionreformpåförsök förstastegenmot - 80.Demokratiopinioner. ennyregionalsamhällsorganisation.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 104.Nyasamboregler.Ju. 81 Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation. 105.Skatt Tull Exekution Normer för behandling . - - - Ju. avpersonuppgifter.Fi. 82.Vårdslöskreditgivningsamtsekretessibanker 106.KonsumenternaochIT- enutredningomdatorer, m.m.Fi. handelochmarknadsföring.Fi. 83.Globalisering.ForskarvolymIX. Demokrati- 107.Nya mål 3 för utvecklingavmänskligaresurser utredningen.Ju. i arbetslivet.N. 84.Civilsamhället.ForskarvolymVIII. 108.Handläggningavungdomsmål enutvärderingav - Demokratiutredningen.Ju. 1995årsungdomsmålsrefomi.Ju. 85.Bredbandför tillväxt i helalandet. 109.Behandling personuppgifterav inom socialtjänsten. Närings-,regional-ochvälfärdspolitiska S. aspekterpå IT-infrastrulcturen.N. 110.Ledandeforskning för säkerhetsskull. Fö. - 86.PC:närdöd längelevePC:n Nyamöjligheter 1l l Att sökakostnadseffektivalösningarinom - . för Sverige. klimatområdet.N. Enrapportfrånhearingen"Efter PC:n"anordnad l 12.Civilsamhälletsomdemokratinsarena. avIT-kommissionenjuni 1999.N. Någrakritiskareflektioner. 87.Vagnbolagforjärnvägen.N. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 88.Granskningskommissionensbetänkandeianledning 113.Medborgarnaserfarenheter.ForskarvolymV. avBrottsulxedningenettermordetpåstatsminister Demokratiutredningen.Ju. Olof Palme.Ju. 114.Mat sommedicin.S. 89.statsbidragtill handikapporganisationer. 115.Handelmedgasi konkurrens.N.

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

116.Denregionalasamhällsorganisationeni vissa

europeiskastater. Enöversättningi urvalavantologinThe IntermediateLevelofGovernment European States.ComplexityversusdemocracyJu.

117.IT i demokratinstjänst.ForskarvolymVII.

Demokratiutredningen.Ju. 118.Kommunaluppdragsverksamhetinom

kollektivtrafiken utvärderingav

-

forsöksverksamheten.Ju. 119.Utvärderingen KY. U.av 120.Frånenarttill enannan transplantationfrån

-

djur till människa.S. 121.Avkorporativiseringochlobbyism.

ForskarvolymXIII. Demokratiutredningen.Ju. 122.KY Kvalificeradyrkesutbildning.U.

- 123.Mötesplatsför designochkonsthantverk.Ku. 124.Konsumentprisindex.Ju. 125.Näringslivsutvecklingi Östersjöregionen.UD. 126.Politikensmedialisering.ForskarvolymIII.

Demokratiutredningen.Ju. 127.Grönanyckeltal följ denekologiska

-

omställningen.M. 128.Jatill fyrverkerier menmedfärreskador.Fö.

- 129.Demokratinsestetik.FortskarvolymIV.

Demokratiutredningen.Ju. 130.Demokratinstrotjänare-

lokalt partiarbeteförrochnu.ForskarvolymX. Demolaatiutredningen.Ju.

131 Närmarknadenbestämmer.ForskarvolymXI.

.

Demokratiutredningen.Ju. 132.Valdeltagandei förändring.ForskarvolymXII.

Demokratiutredningen.Ju. 133.Kommunkontosystemetochrättvisan

-

momsen,kommunernaochkonkurrensen.Fi. 134.FramtidssäkerIT-intrastrukturförSverige.N. 135.Stödtill ÖrebrouniversitetetochSödertörns

högskolaför förbättringavledning,kontroll ochekonomiadministrativafunktioner.U.

136.Personval1998.

Enutvärderingavpersonvalsreformen.Ju.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Premiärför personval.92

DetungaFolkstyret.ForskarvolymVI. Nyaiörmânsrättsregler+Bilagor. l

Demokratiutredningen.93 Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati-

Statistikrefonnen. Utvärderingochförslagtill utredningensskriñserie.8 -

utveckling.Bilaga: Uppsatserskrivnaför utvärderingen Att slaktaetttär i Gudsnamn.Omreligionsfrihetoch

avreformen.96 demokrati.Demokratiutredningensslaiñserie.9

Olydigamedborgare.Omflyktinggömmare Rasism,nynazismochfrämlingskap.

ochdjurrättsaktivister. Demokratiutredningensskriftserie.10

Demokratiutredningensskriftserie.10 1 Bördemokratinavnationaliseras Demokratiutredningensslqittserie.1 1 Regionrefonnpå försök forstastegenmot-

ennyregionalsamhällsorganisation.103 Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens

Nyasamboregler.104 skriftserie.12

Handläggning ungdomsmål-enav utvärderingav1995års Etik ochdemokratiskstatskonst.

ungdomsmålsreform.108 Demokratiutredningensskriftserie.13

Civilsarnhälletsomdemokratinsarena.Någrakritiska Nytt systemförprövningavhyres-ocharrendemål.15

reflektioner.Demokratiutredningensskriñserie.1 12 Artikel 7 EG:svarumärkesdirektiv.i

Medborgarnaserfarenheter.ForskarvolymV. Ändringari varumärkeslagen.19

Demokratiutredningen.1 13 Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins

Denregionalasamhällsorganisationeni vissaeuropeiska värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriftserie

stater.Enöversättningi urvalavantologinThe 22 Tillsyn advokater 31 IntermediateLevel of Governmentin EuropeanStates.

över m m.

Complexityversusdemocracy.l 16 Utvecklingssamarbete rättsomrâdet.32

IT i demokratinstjänst.ForskarvolymVII. Likvidationavaktiebolag.36

Demokratiutredningen.l 17 Demokratinidenoffentligasektornsförändring.

Kommunaluppdragsverksamhetinomkollektivtrafiken Demokratiutredningensskriftserie.40

utvärderingavtörsöksverksamheten.l 18 Oberoende,ägandeochtillsyn revisionsverksamhet.i 43 -

Avkorporativiseringochlobbyism.ForskarvolymXIII. Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53

Demokratiutredningen.121 Globaliseringenochdemokratin.

Konsumentprisindex.124 Demokratiutredningensskriftserie.56 Löserjuridiken demokratinsproblem Politikensmedialisering.ForskarvolymIII.

Demokratiutredningen.126 Demokratiutredningensskriftserie.58 Brottsförebyggande Demolcratinsestetik.ForskarvolymIV.

arbetei landetskommuner.61

Demokratiutredningen.129 Representativdemokrati.Demokratiutredningens

Demokratinstrotjänare lokaltpartiarbeteförr ochnu. skriftserie.64 -

ForskarvolymX. Demokratiutredningen.130 Demokratinochdetgemensammabästa.Demokrati-

Närmarknadenbestämmer.ForskarvolymXI. utredningensskriftserie.74

Demokratiutredningen.131 Maktdelrxing.Forskarvolym Demokratiutredningen.

Valdeltagandei förändring.ForskarvolymXII. 76

Demokratiutredningen.1 32 Demokratiteoriochmedborgarskap.ForskarvolymII.

Personval1998. Demokratiutredningen.77

Enutvärdering personvalsrefonnen.av 136 Demokratiopinioner.

Demokratiutredningensskriftserie.80

Utrikesdepartementet Förhandlingsersättningtill hyresgästorganisation.81 Globalisering.ForskarvolymIX. Demokratiutredningen. Ökadrättssäkerhetiasylärenden.16

83 Sverigeochjudamastillgångar. 20

Civilsamhället. orskarvolymF VIII. Demokrati- Följdleveranseri sambandmedexportavkrigsmateriel.

utredningen.84 3 8

NäringslivetsutvecklingiÖstersjöregionen.125 Granskningskommissionensbetänkandeianledningav

Brottsutredningeneftermordetpåstatsminister

Olof Palme.88

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Försvarsdepartementet Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.47

-

Östersjöområdet. Ennytullag. 54 EffektivareTotalförsvarsstödi 6

Begränsadfastighetsskatt.59 Internationellkonflikthantering attförberedasig

- Bilen, miljön ochsäkerheten.62 tillsammans.29

Källskattpåutdelningochroyalty till begränsat- Underrättelsetjänstenenöversyn.3 7

- skattskyldiga.79 Ledandeforskning för säkerhetsskull. 1 10

- Vårdslöskreditgivning sekretessibanker 82

fyrverkerier medfärreskador.128 samt m.m. Jatill men

- Förmånerochökadelevnadskostnader.94

Socialdepartementet Skatt Tull Exekution Normerför behandlingav

- - -

personuppgifter.105 Steriliseringsñågani Sverige1935-1975.Ekonomisk

KonsumenternaochIT- enutredningomdatorer, ersättning.2

handelochmarknadsföring.106 GarantipensionochBosättningstilläggför personer Kommunkontosystemet födda är 1937eller tidigare.17 ochrättvisan-

momsen,kommunernaochkonkurrensen.133 Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandetav

personermedfunktionshinder.21 Utbildningsdepartementet

Bo Betalarätt. Särskildaboendefonnerför äldre

tryggt - Godsedi forslmingen.4

samtavgifter för äldre-ochhandikappomsorg.33

Vuxenutbildningför alla Andra åretmed Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch

Kunskapslyftet.39 socialbidragåren 1990till 1996.46

Att läraochleda En lärarutbildningför samverkan Smittskydd,samhälleochindivid. DelA+B. 51 -

ochutveckling.63 Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer.52

Gentelcnilmämnden.70 Barnombudsmannenföreträdareför barnoch

- Likvärdigavillkor. 98 ungdomar.65 Godvård på lika villkor styrning Ansvarsfördelningför internationellaprogram

- omstatens

påutbildnings-ochungdomsområdet.102 avhälso-ochsjukvården+2bilagor. 66

UtvärderingenavKY. 1 19 Oseriösabostadsförmedlare.71

Kvalificeradyrkesutbildning.122 Boendesocialaeffekter avkonkurseroch KY -

Stödtill ÖrebrouniversitetochSödertörnshögskola rekonstruktioner bostadsrättsföreningaroch

- ledning,kontroll och egnahem.72 för förbättringav

ekonomiadminisüativafunktioner.1 35 Handikappombudsmarmensframtidaförutsättningaroch

arbetsuppgifter.73

Jordbruksdepartementet statsbidragtill handikapporganisationer.89

Yrkesñsketskonkurrenssituation.3 Narkotikastatistik.Omsamhälletsbehovavinformation

90 Samema etturspnmgsfolki Sverige.25 omnarkotikautveckling. -

och 97 Jordbrukochmiljönytta nytt miljöprogramför Socialtjänsti utveckling.Del A B Bilagor. -

- Översyn stiftelsenfor internationellrapportering jordbruket. 78

av av

läkemedelsbiverkningar.99

Kulturdepartementet Behandlingavpersonuppgifterinomsocialtjänsten.

109 Denframtidakommersiellalokalradion.14

medicin. 114 Frågortill detindustriellasamhället.18 Mat som Från till transplantationfrån djur till Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill

enart en annan- märmiska.120 mediekoncentrationslagm. m. 30

Svensktmedborgarskap.34

Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförslag Finansdepartementet

samtförslagtill ett centrumför dokumentärfilmochen Mark väl 7

ñlmvårdscentral.41 Införselavbeskattadevaror.26

Invandraresomföretagare.49 Kontantmetodför småföretagare.28

Konvergensochförändring.Samordningavlagstift- Fastighetsmäklamärrmdeneffektivaretillsyn. 35

- ningenför medie-ochtelesektorema.55

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

BrandkatastrofeniGöteborg. Rättplatsför vindkrañen.Del ochl Del 75 DrabbadeMedierMyndigheter.68 Grönanyckeltal- följ denekologiskaomställningen. Bibeln texterna. 127

- Gamlatestamentet Volym GamlatestamentetII. Volym 2.

Tillägg till Gamlatestamentet.De apolcryfaeller

deuterokanoniskaskriñema.Volym Nyatestamentet.Volym 100

Mötesplatsför designochkonsthantverk.123

Näringsdepartementet Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningavnyamål inom3 EG:sstrukturfonder. 23 EGzsstrukturstöd.Nyorganisationför degeografiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb

ocharbetslöshetsersättningen.27 Ny luftfartslag.42 Öppenehnarknad.44 LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch slutredovisning.48 Rikstrafiken Ennymyndighet.57

- Kundvänligaretaxi. 60 Individen ocharbetslivet.Perspektiv detsamtida arbetslivetkring sekelskiftet2000.69 Bredbandför tillväxt i helalandet.Närings-,regionalochvälfärdspolitiskaaspekterpåIT-inñastrukturen. 85 PC:närdöd längelevePC:n Nyamöjligheterför

- Sverige.Enrapportfrånhearingen"Efter PC:n" anordnad IT-kommissionenjuni l999.86av Vagnbolagförjärnvägen.87 Enöversynavjämställdhetslagen.91 Småskaligelproduktionsamtmätningochdebitering aveltörbrulming.95 Nyamål för3 utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet.107 Att sökakostnadseffektivalösningarinom klimatområdet.l 11 Handelmedgasikonkurrens.115 FramtidssäkerIT-infrastrukturför Sverige.134

Miljödepartementet Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch platsvalsprocessen.45 skyddsjaktpåvarg.50 KÄRNAVFALL metod plats milj ökonsekvens.

- - - KASAMs yttrandeöverSKBsFUD-program98.67

fakta info direkt

Tel 08-587 671 Fax 08-587 671

oo. 71.

Box 6430. 113 82 Stockholm. 0rder@faktainfo.se www.faktainfo.sc