Personval och valkretsindelning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

.y .

.. . T

13.;

änkand e

et av pérsöhva

h

irigerjé

O rn

Statens offentliga utredningar å? @ 1977:94 @ Justitiedepartementet

Personval och

Valkretsindelning

Betänkande av personvalsoch valkretsutredningen Stockholm 1977

Omslag Håkan Lindström Jemström Offscttryck AB

ISBN 91-38-03785-8 ISSN 0375-250X Golab, Stockholm 1977

Till Statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 6 september 1974 chefen För justitiedepartementet att tillkalla sakkunniga lör att utreda frågan om ändrad valkretsindelning och ökat inslag av personval vid val till riksdagen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade justitieministern den 14 oktober 1974 som sakkunniga f. d. landshövdingen Valter Åman (s), ordförande, riksdagsledamoten Bertil Fiskesjö (c), organisationssekreteraren Rune Hammarbäck (s), riksdagsledamöterna Doris Håvik (s), Hilding Johansson (s), studierektorn Billy Olsson (fp) samt riksdagsledamoten Knut Wachtmeister(m). Fr. o. m. den 30 november 1976 tillkallades som ytterligare sakkunniga riksdagsledamöterna Björn Eliasson (c) och Per-Erik Nisser (m). Som sekreterare i utredningen har förordnats docenten Bengt Owe Birgersson (fr. 0. m. den 15 november 1974) och som experter förste byråsekreteraren Jan Hult (fr. o. m. den 15 juni 1977) och avdelningsdirektören Kell Persson (fr. 0. m. den l september 1977). Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande “Personval och valkretsindelning. Utredningen har härmed slutfört sitt uppdrag.

Stockholm i december 1977

Valter Åman

Björn Eliasson Bertil Fiskesjö Rune H a}nmarbi1ck

Doris Hâvik Hilding Johansson Per-Erik

Nisser

Billy Olsson Knut

Wachtmeister

/Bengt Owe Birgersson

Innehåll Lag/örslag

Den nuvarande valkretsindelningen . . . . . 41 Tidigare överväganden rörande valkretsindelningen 42 1909-1921 . . 42 Reformförslag efter 1921

3 Två alternativa valkretsindelningar 51 Inledning . . . . . . 51

Metodiken . . . . . 58

Inledning . . . . . . 73 Behov av ytterligare analyser 74 Resultat 75

5 Utredningens överväganden och förslag rörande valkretsindel-

Personvaletipraktiken . . . . . . . . 107

Rena listval . . . . . . . . . 151 Listval med möjlighet att lämna en preferensröst 151 Obligatoriskt personval 151 Fakultativt personval . . . . . . . . . . 156 Listval med möjlighet att lämna flera preferensräster 159

Listval med möjlighet att lämna flera preferensröster utan att vara bunden

Registrering av partibeteckning samt anmälan av kandidater (kap. 5 i

Särskilda bestämmelser om röstningpápostanstalt, hos utlandsmyndighet

och pa fartyg (10 kap. i vallagen) . . . . . . . . . . 186

Bilaga 1 PM rörande analyser av de tva alternativa valkretsindelningarna . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 Bilaga 2 PM rörande ytterligare analyser av olika valkretsindelningar 217 Bilaga 3 Simulerade val med majoritetsvalsystem av fil. dr. Lennart Brantgärde 223 Bilaga 4 Några exempel pâ sammanräkningsfárfarandet enligt utredningens föreslagna valsystem. 279

Lagfdrslag

Förslag till Lag om ändring i vallagen (1972:620) Härigenom föreskrives att 2 kap. l §, 6 kap., 8 kap. 12 §, 9 kap. 6 §, 10 kap. 5 a §, 13 kap. 6 § och 14 kap. samt rubriken till 6 kap. vallagen (1972:620)‘ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap.

För val till riksdagen är riket För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. Dessa är indelat i 34 Valkretsar. Dessa är

Stockholms kommun, Adolf Fredriks, Engelbrekts, Enske- Stockholms län med undantag av de, Hedvig Eleonora, Högalids, Gu- Stockholms kommun (Stockholms läns stav Vasa, Jakobs, Johannes, Katavalkrets), rina, Klara, Maria, Matteus, Oscars Göteborgs kommun, och Sofia församlingar samt Storkyr- Göteborgs och Bohus län med koförsamlingen iStockho/ms kommun undantag av Göteborgs kommun (Stockholms kommuns norra val- (Bohusläns valkrets), krets), Malmö, Helsingborg, Landskrona Brännkyrka, Farsta, Hägerstens, och Lunds kommuner mtrstadskret- Skarpnäcks, Skärholmens och Vansen), törs församlingar i Stockholms kom- Malmöhus län med undantag av mun (Stockholms kommuns södra jyrstadskretsen (Malmöhus läns val- valkrets), krets), Bromma, Essinge, Hässelby, Ale, Alingsås, Bengtsfors, Dals- Kungsholms, Sankt Görans, Spånga, Eds, Färgelanda, Herrljunga, Le- Vällingby och Västerledsförsamlingar rums, Lilla Edets, Melleruds, Troll- i Stockholms kommun (Stockholms hättans, Vårgårda, Vänersborgs och kommuns västra valkrets),

Åmäls kommuner (Älvsborgs läns Ekerö, Järfälla, Norrtälje, Sigtuna,

norra valkrets), Sollentuna, Solna, Sundbybergs. Borås, Marks, Svenljunga, Trane- Upplands Bro, Upplands Väsby och mo och Ulricehamns kommuner Vallentuna kommuner (Stockholms läns södra valkrets), 1

(Älvsborgs läns norra valkrets). Omtryckt 1976:404.

10 Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse vart och ett av övriga län. Danderyds, Lidingö, Nacka, Tyresö, Täby, Vaxholms och Värmdö kommuner (Stockho/ms läns östra valkrets), Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamns och Södertälje kommuner (Stockholms läns södra valkrets), Malmö kommun, Bjuvs, Eslövs, Helsingborgs, Höganäs, Hörby, Höörs, Landskrona och Svalövs kommuner (Malmöhus läns norra valkrets), Burlövs, Kävlinge, Lomma, Lunds, Skurups, Sjöbo, Staffanstorps, Svedala, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner (Malmöhus läns södra valkrets), Angereds, Backa, Bergsjöns, Bergums, Biskopsgârdens, Björlanda. Brämaregârdens, Gunnereds, Härlanda, Kortedala, Lundby, Nylöse, Rödbo, Säve, Torslanda. Tuve och

Örgryte församlingar i Göteborgs

kommun (Göteborgs kommuns norra valkrets), Annedals, Askims, Carl Johans. Haga, Högsbo, Jøhannebergs, Masthuggets, Oscar Fredriks, Sankt Pauli, Styrsö, Tynnereds, Vasa, Västra Frö-

lunda och Älvsborgs /örsamlingar samt

domkyrko/örsamlingen i Göteborgs kommun (Göteborgs kommuns södra valkrets), Göteborgs och Bohus län med undantag av Göteborgs kommun (Bohusläns valkrets), Ale, Alingsås, Bengtsfors, Dals- Eds, Färgelanda, Herrljunga, Lerums, Lilla Edets, Melleruds, Trollhättans, Vårgårda, Vänersborgs och

Åmåls kommuner (Älvsborgs läns

norra valkrets), Borås, Marks, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner - läns södra valkrets),

(Älvsborgs

vart och ett av övriga län.

Lag/örs/ag 1 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 kap. Valsedlar kandidatlistor och valsedlar l § Kandidat/istor till val till riksdagen och för val av landstingsledamöter och kommunfullmäktige skall anmälas till centrala valmyndigheten. Sådan anmälan skall göras senast tvâ veckor efter den tidpunkt da parti med registrerad partibeteckning enligt 5 kap. 8 § skall anmäla kandidater till centrala valmyndigheten. Om kandidatlista upptar mer än ett namn skall vid anmälan anges ordningen mellan dem. Anmälan skall

göras pa särskild blankett som fast-

ställes och tillhandahälles av centrala valmyndigheten. Rätt att anmäla kandidatlista till val till riksdagen i viss valkrets tillkommer rästberättigad i valkretsen. För val av landstingsledamäter eller kommunfullmäktige har röstberättigad i respektive landsting eller kommun rätt att anmäla kandidatlista. För parti med registrerad partibeteckning tillkommer rätt att anmäla kandidatlistor även det ombud som anmälts enligt 5 kap. 5 §.

1 § 2 § Till valsedlar skall användas särskilda Vid valet skall användas va/sedlar blanketter som tillhandahållas av som tillhandahållas av centrala valcentrala valmyndigheten. myndigheten.

2 §2 3 § Valsedlarna skall vara lika till Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För val till storlek och material. För val till riksdagen skall användas gula, för riksdagen skall användas gula, för val av landstingsledamöter blå och val av landstingsledamöter blå och för val av kommunfullmäktige vita för val av kommunfullmäktige vita valsedlar. valsedlar. På valsedel skall finnas partibe- På valsedel skall finnas teckning. Valsedel bör dessutom innehäüa 1. namn pa’ en ellerflera kandida- l. partibeteckning, ter, 3 Senaste lydelse 1977:187.

12 Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2. beteckning som visar för vilken 2. uppgift om det val för vilket valkrets sedeln är avsedd (valkrets- sedeln gäller (valbeteckning),samt beteckning) samt 3. uppgift om det val för vilket 3. särskilt utrymme där väljaren kan sedeln gäller (valbeteckning). skriva namnet på en av väljaren _föreslagen kandidat (preferensröst). Valsedel bör dessutom innehålla beteckning som visar för vilken valkrets sedeln är avsedd (valkretsbe- Kandidat skall anges på sådant sätt teckning), att det klart framgår vem som avses. Vid kandidamamn bär därför utsättas kandidatens personnummer eller annan identifieringsuppgift.

3 §3 4 § Om valsedel mer än ett På begäran av den som anmält upptager kandidatnamn. skall namnen kandidatlista tillhandahåller centrala upptaunder varandra och förses valmyndigheten valsedlar där kandigas i en/bIjd med nummer som visar ordningen daternas namn upptas i den ordning mellan dem. som framgår av anmälan. På sådan valsedel skall vid varje namn finnas ett särskilt utrymme (ruta) där väljaren genom en markering kan ange särskild preferensröst för kandidaten ifråga. Namnen gäller själva valet samt, i Namnen på valsedlarna gäller själden mån de ej därvid tages i anspråk, va valet samt, i den män de därvid ej val av ersättare för tages i anspråk, val av ersättare för riksdagsledamöter och val av suppleanter för riksdagsledamöter och val av suppleoch kommun- anter för landstingsledamöter och landstingsledamöter fullmäktige. kommunfullmäktige. valsedel med registrerad Upptager valsedel med registrerad Upptager namn på kandidater, partibeteckning namn på kandidater partibeteckning skall valsedeln, om partiet enligt 5 enligt första stycket, skall valsedeln, kap. 8 § anmält kandidater för valet, om partiet enligt 5 kap. 8§ anmält som första namn upptaga namnet på kandidater för valet, som första kandidat som upp på listan namn upptaga namnet på kandidat tagits över kandidater partiet anmält. som tagits upp på listan över kandidater partiet anmält.

Kandidat ska/l anges pa sådant sätt

att det klartframgår vem som avses. Vid kandidatnamn bör därför utsättas kandidatens personnummer eller annan identifieringsuppgift.

4 § 5 § Efter beställning av parti, som är Efter beställning av parti, som är 3Senaste lydelse 19772187. representerat i den församling valet representerat i den församling valet

Lag/örslag 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse gäller, tillhandahåller centrala val- gäller, tillhandahåller centrala valmyndigheten partiet blanketter till myndigheten partiet valsedlar till det valsedlar till det antal partiet öns- antal partiet önskar. kar. Göres beställning av annat parti än Göres beställning av annat parti än som anges i första stycket eller av som anges i första stycket eller av annan än den som är behörig företräannan än den som är behörig företrä- dare för partiet, tillhandahåller cendare för partiet tillhandahåller cen- trala valmyndigheten valsedlar entrala valmyndigheten blanketter till dast om beställaren betalar dem i valsedlar endast om beställaren beta- förväg. lar blanketterna ijörskott.

5 §4 6 § I fråga om parti, som deltager i I fråga om parti, som deltager i riksdagsval och som vid det Senaste riksdagsval och som vid det senaste riksdagsvalet fått eller vid det före- riksdagsvalet fått eller vid det förestående valet får mer än 2,5 procent stående valet får mer än 2,5 procent av rösterna i hela landet, svarar stats- av rösterna i hela landet, svarar statsverket för kostnaden för blanketter verket för kostnaden för valsedlar till till valsedlar till ett antal som ett antal som motsvarar fem gånger motsvarar fem gånger antalet röstbe- antalet röstberättigade i valkretsen. rättigade i valkretsen. Vad som sagts Vad som sagts nu gäller även parti nu gäller även parti som utan att ha som utan att ha uppnått den angivna uppnått den angivna röstandelen är röstandelen är eller genom det föreeller genom det förestående valet blir stående valet blir representerat i riksrepresenterat i riksdagen. dagen. [fråga om parti, som deltager i val l fråga om parti, som deltager i val av landstingsledamöter eller kom- av landstingsledamöter eller kommunfullmäktige och som är eller munfullmäktige och som är eller genom det förestående valet blir genom det förestående valet blir representerat i den församling valet representerat i den församling valet gäller, svarar statsverket för kost- gäller, svarar statsverket för kostnaden för blanketter till valsedlar till naden för valsedlar till ett antal som ett antal som motsvarar fem gånger motsvarar fem gånger antalet röstbeantalet röstberättigade i valet. rättigade i valet.

6 § 7 § Har blanketter till valsedlar beta- Har valsedlar betalats i förskott lats i förskott och har valsedlarna och har dessa använts för parti som använts för parti som enligt 5 § är enligt 6 § är berättigat att få valsedlar berättigat att få valsedelsblanketter kostnadsfritt vid valet, skall förskotkostnadsfritt vid valet, skall förskot- tet efter ansökan återbetalas i den tet efter ansökan återbetalas i den mån antalet valsedlar som partiet får mån antalet valsedlar som partiet får kostnadsfritt därigenom ej kommer kostnadsfritt därigenom ej kommer att överstiga, i fråga om val till att överstiga, i fråga om val till riksdagen fem gånger antalet röstberiksdagen fem gånger antalet röstbe- rättigade i valkretsen och i fråga om “Senaste lydelse 1977:187.

14 Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättigade i valkretsen och i fråga om annat val fem gånger antalet röstbeannat val fem gånger antalet röstbe- rättigade vid valet. Belopp som återrättigade vid valet. Belopp som åter- betalas tillställes partiet oavsett vem betalas tillställes partiet oavsett vem som erlagt förskottet. som erlagt förskottet.

7 § 8§ Om beställaren begär det, förser centrala valmyndigheten utan särskild ersättning valsedelsblankenema med partibeteckning, kandidatnamn sam! valkrers- och valbeteckningar. Centrala valmyndigheten får förse Centrala valmyndigheten får förse valsedelsblanketter och valsedlar med valsedlar med särskild siffer- eller särskild siffer- eller bokstavsbeteck- bokstavsbeteckning (listtypbeteckning (listtypbeteckning). ning)

8 § 9 § När val skall förrättas, bestämmer När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheterna den sista centrala valmyndigheten den sista dag dag då beställning av valsedlar skall då beställning av valsedlar skall ha ha gjorts för att leverans skall kunna gjorts för att leverans skall kunna ske ske 45 dagar före valdagen. För 45 dagar före valdagen. För särskilda särskilda fall får bestämmas senare fall får bestämmas senare dag för för beställning och. om det beställning och, om det behövs, även dag behövs, även senare dag för leve- senare dag för leverans. Kommer rans. Kommer beställning in senare beställning in senare än centrala än centrala valmyndigheten be- valmyndigheten bestämt. fullgöres stämt, fullgöres leverans endast om leverans endast om betalning erlägbetalning erlägges i förskott och ges i förskott och endast under förutendast under förutsättning att leve- sättning att leveransen kan ske före ransen kan ske före valdagen och valdagen och utan att leveransen av utan att leveransen av tidigare gjorda tidigare gjorda beställningar förbeställningar försenas. senas.

9 § 10 § I lokal där röstning äger rum skall I lokal där röstning äger rum skall till för varje val ha tillgång till väljarna för varje val ha tillgång väljarna 1. valsedlar som försetts med 1. valsedlar som försetts med och valbeteckning för parti parti- och valbeteckning för parti partisom vid senaste riksdagsvalet fått som vid det senaste riksdagsvalet fått mer än 2,5 procent av rösterna i mer än 2,5 procent av rösterna i hela landet valsedlar) hela landet (partimarkerade valsed- (partimarkerade samt lar) samt 2. blanketter till valsedlar. 2. valsedlar med endast valbeteckning.

Lagförslag 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Lantbrevbärare som mottager val- Lantbrevbärare som mottager valsedelsförsändelser bör medföra par- sedelsförsändelser bör medföra valtimarkerade valsedlar och valsedels- sedlar med parti- och va/betecknirtg blanketter enligt första stycket. samt valsedlar med endast valbeteckning enligt första stycket. Part/markerade valsedlar och val- Valsedlar enligt första stycket tillsede/sblanketter enligt första stycket handahålles genom centrala valtillhandahållas genom centrala val- myndighetens försorg. myndighetens försorg.

10§ l1§ Talan mot centrala valmyndighetens beslut i ärende som avses i detta kapitel föres hos valprövningsnämnden genom besvär. Centrala valmyndigheten har rätt att erhålla biträde av länsstyrelse i ärende som avses i detta kapitel.

8 kap. 12 § I lokal där röstning äger rum skall ett exemplar av denna lag finnas tillgängligt. I vallokal skall finnas anslagna de I vallokal skall finnas anslagna de listor som centrala valmyndigheten listor som centrala valmyndigheten upprättat över de kandidater som upprättat över de kandidater som partierna anmält För valen i den partierna enligt 5 kap. 8 § anmält för valkrets till vilken valdistriktet hör. valen i den valkrets till vilken valdis- På postanstalt där röstning äger rum triktet hör. På postanstalt där röstskall listor finnas tillgängliga för ning äger rum skall listor finnas samtliga Valkretsar. Listor För samt- tillgängliga för samtliga Valkretsar. liga Valkretsar bör finnas tillgängliga Listor för samtliga Valkretsar bör även hos utlandsmyndighet och på finnas tillgängliga även hos utlandsfartyg där röstning äger rum. myndighet och på fartyg där röstning äger rum. I vallokal skall dessutom finnas anslagna exemplar av samtliga genom centrala valmyndighetens _lörsorg tryckta valsedlar som gäller/ör valen i den valkrets till vilken valdistriktet här. Det ankommer pâ centrala valmyndigheten att til/ställa valnämnden exemplari tillräckligt antal av samtliga valsedlar.

16 Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap. 6§ Kommunen skall tillhandahålla Kommunen skall tillhandahålla vallokaler. l anslutning till lämpliga vallokaler. I anslutning till lämpliga vallokalen eller i denna skall anord- vallokalen eller i denna skall anordsom nas lämplig plats där de partier som nas lämplig plats där de partier i valen kan ut sina deltager i valen kan lägga ut sina deltager lägga valsedlar. Valförrättaren skall tillse valsedlar. Valförrättaren skall tillse till blan- att där har tillgång till att väljarna där har tillgång väljarna valsedlar och partimarke- valsedlar med endast valbereckning kerrerjör valsedlar för som vid sam! partimarkerade valsedlar för rade parti senaste riksdagsvalet fått mer än 2,5 parti som vid det senaste riksdagsav rösterna i hela landet. valet fått mer än 2,5 procent av procent rösterna i hela landet.

10 kap. 5 a §5 l anslutning till lokal där poströst- I anslutning till lokal där poströstning äger rum eller i sådan lokal skall ning äger rum eller i sådan lokal skall anordnas lämplig plats där parti, som anordnas lämplig plats där parti, som har fått sin partibeteckning regi- har fått sin partibeteckning registrerad men vars valsedlar icke till- strerad men vars valsedlar icke tillhandahâlles enligt 6 kap. 9§, kan handahållas enligt 6 kap. 10 §, kan lägga ut partimarkerade valsedlar för lägga ut partimarkerade valsedlar för partiet. Parti som fått sin partibeteck- partiet. Parti som fått sin partibeteckför val av lands- ning registrerad för val av landsning registrerad eller för val av kom- tingsledamöter eller för val av komtingsledamöter munfullmäktige får dock ej lägga ut munfullmäktige får dock ej lägga ut valsedlar som är valsedlar på postanstalt som är på postanstalt belägen utanför landstingskommun belägen utanför landstingskommun eller kommun som anges i registre- eller kommun som anges i registreringsbeslutet. ringsbeslutet.

13 kap.

Sedan de i 3-5 §§ föreskrivna åtgärderna vidtagits, förfares för varje val för sig på följande sätt. l. Val- och innerkuvert tages ut ur urnan och räknas. Antalet personer som enligt röstlängd deltagit i valet räknas. Antalet kuvert och röstande antecknas i protokollet. överensstämmer de framräknade siffrorna ej med varandra, anges i protokollet den sannolika orsaken till skillnaden. 2. Valsedlarna tages ut ur kuverten. innehåller kuvert mer än en valsedel, lägges Valsedlarna tillbaka i kuvertet. Sådana kuvert räknas och lägges in i ett särskilt kuvert som tillslutes och förses med anteckning om innehållet. är 3. Kan det antagas att valsedel är 3. Kan det antagas att valsedel ogiltig enligt 14 kap. 4 § lägges valse- ogiltig enligt 14 kap. 5 § lägges valsedeln åt sidan. Valsedlar som lagts åt deln åt sidan. Valsedlar som lagts åt 5Senaste lydelse 1977:187. sidan lägges därefter in i ett eller flera sidan lägges därefter in i ett eller flera

Lagförslag 17

Nuvarande Iydelse Föreslagen lydelse särskilda omslag som tillslutes och särskilda omslag som tillslutes och förses med anteckning om antalet förses med anteckning om antalet valsedlar som omslaget innehåller. valsedlar som omslaget innehåller.

4. Övriga valsedlar ordnas i grupper efter partibeteckning. Antalet

valsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet. Valsedlarna lägges därefter partivis in i särskilda omslag. På omslagen antecknas vilket partis valsedlar omslaget innehåller och valsedlarnas antal. 5. De särskilda kuverten och omslagen förses med uppgift om valdistriktet och förseglas med minst två olika sigill. Sigillen avtryckes i protokollet.

14 kap. Allmänna bestämmelser 1 §6 Den slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. l kungörelsen anges i vilken ordning som de olika valen kommer att räknas, om hinder ej möter. Kungörelsen skall anslås på kommunernas anslagstavlor samt senast dagen före sammanräkningens början införas i ortstidning inom länet. Före sammanräkningens början skall länsstyrelsen ha tillsett att de handlingar som behövs for sammanräkningen har kommit in från Valnämnden i den kommun sammanräkningen avser. Är inkomna handlingar ofullständiga eller ej i behörigt skick, skall länsstyrelsen infordra det som fattas eller, om det behövs, inhämta uppgift om anledningen till att handlingarna är ofullständiga eller ej i behörigt skick.

2 § Vid den slutliga sammanräkningen prövar länsstyrelsen valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som denna prövning och de vid röstningen förda protokollen föranleder. Har avgivna valsedlar ej förvarats på föreskrivet sätt, skall de förklaras ogiltiga, om det ej kan antagas att obehörig åtgärd ej vidtagits med dem. Över förrättning hos länsstyrelsen föres protokoll enligt formulär som fastställes av centrala valmyndigheten.

3 §7 3 § I fråga om riksdagsval bestämmer I fråga om riksdagsval räknar läns-

länsstyrelsen ordningen mellan kandi- styrelsen antalet röster som avgivits pa

datnamnen på partiernas valsedlar i varje parti inom valkretsen. Vidare valkretsen i den utsträckning som räknas antalet liströster på varje i behövs för utseende av riksdagsleda- valkretsen anmäld kandidatlista samt

möter och ersättare för dem. antalet preferensräster pa varje en-

skild kandidat pâ varje lista. I fråga om landstings- och kom- I fråga om landstings- och kommunfullmäktigval fördelar länssty- munfullmäktigval fördelar länsstyrelsen platserna mellan partierna. relsen platserna mellan partierna. 5Senaste lydelse 1977:712. Platserna fördelas i fråga om kom- Platserna fördelas för varje valkrets. 7Senaste lydelse 1977:187.

18 Lag/örslag SOU l977:94

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse för varje valkrets. Länsstyrelsen fastställer även för munfullmäktigval Länsstyrelsen fastställer även for varje valkrets vilka personer som valkrets vilka personer som skall erhålla platserna samt utser varje skall erhålla platserna samt utser suppleanter för landstingsledamöter suppleanter för landstingsledamöter och kommunfullmäktige. och kommunfullmäktige. Förrättningen skall genomföras utan dröjsmål. Vid avbrott i förrättningen skall valsedlarna och övriga valhandlingar läggas i säkert förvar. Innan förrättningen återupptages, skall länsstyrelsen se till att obehörig åtgärd ej vidtagits med valhandlingama.

4 § Valsedel utan preferensröst tillgodoräknas partiet som Iisträst. Valsedel med preferensröstjör enskild kandidat tillgodoräknas kandidaten vid mandatfárdelningen. Valsedel med fler än en preferensröst tillgodoräknas partiet som Iiströst. Valsedel med preferensröst skall tillgodoräknas partiet endast som Iisträst om kandidaten ej är valbar eller det ej klart framgår vem som avses.

4 § 5 § Valsedel är ogiltig, om den Valsedel är ogiltig, om den l. saknar partibeteckning eller 1. saknar partibeteckning eller upptager mer än en partibeteckning, upptager mer än en partibeteckning, eller eller 2. är försedd med kännetecken 2. är försedd med kännetecken som uppenbarligen blivit anbragt på som uppenbarligen blivit anbragt på valsedeln med avsikt. valsedeln med avsikt. Finns i ett valkuvert mer än en Finns i ett valkuvert mer än en Valsedel, är valsedlarna ogiltiga. Valsedel, är valsedlarna ogiltiga. Innehåller valkuvertet två eller tre Innehåller valkuvertet två eller tre valsedlar och bär alla samma partibe- valsedlar och bär alla samma partibeteckning, skall dock en Valsedel teckning, skall dock en Valsedel räknas som giltig. Uppvisar i sådant räknas som giltig. Uppvisar i sådant fall valsedlarna olikheter i fråga om fall valsedlarna olikheter i fråga om kandidatnamn, skall namnen på kandidatnamn, skall namnen på sedlarna anses obefintliga. sedlarna anses obefintliga och valsedeln endast tillgodoräknas partiet vid mandatfördelningen.

SOU l977:94 Lagförslag 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 5 § Utöver vad som gäller enligt 4 § andra stycke! skall namn på valsedel anses ohefimligr, I . om kandidaten ej är valbar eller det ejframgdr klarr vem som avses, 2. om ordningen mellan namnet och annat namn ej framgår klart eller 3. om va/sedeln gäller parti med registrerad partibeteckning, för vilket anmälts kandidater enligt 5 kap. 8 §, och valsedeln ej som första namn upptaget namnet på någon av de anmälda kandidaterna. Vid bedömning enligt första stycket 3 av vilket namn som är detförsta skall namn ej anses obefintligt därför att kandidaten har avlidit eller visat sig ej vara valbar.

Riksdagsvalet Riksdagsvalet 6 § 6 § Ordningen mellan kandidatnamnen Vid sammanräkningen av riksdagsinom varje parti fastställes genom valet ordnas valsedlarna i grupper. De särskilda uträkningar. Vid varje uträk- valsedlar som ej innehåller preferensning gäller valsedel endast för ett röst ordnas efter listtyp sa att varje namn. anmäld kandidatlista bildar enskild Vid den första utråkningen gäller grupp. valsedel för det namn som stár först på Valsedlar med preferensröster 0rdsedeln. Valsedlar med samma första nas listvis och grupperas sa att namn bildar en grupp. Varje grupps valsedlar som innehåller preferensröst röstetal räknas fram. Röstetalet är för enskild kandidat bildar en grupp. Iika med det antal valsedlar som ingari Därefter räknas valsedlarna i regruppen. Samma tal är ocksa jämfö- spektive grupp. Resultatet förtecknas i relsetal för det namn som stár först pa° protokollet. Därvid summeras

gruppens valsedlar. Det namn vars 1. antalet röster pa partiet totalt,

jämförelsetal är störst fâr den första 2. antalet röster totalt pâ varje platsen i ordningen. anmäld kandidatlista, Vid varje _följande uträkning gäller 3. antal preferensröster pá varje valsedel för det namn som står först pa kandidat pâ varje kandidatlista, sedeln, varvid bortsesfrän namn som 4. antalet preferensröster totalt på redan flirt plats iordningen. Den eller varje enskild kandidat. de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående uträkning gällde för det namn som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i nya

20 Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse grupper, så att valsedlar som vid den pågående uträkningen gäller för ett och samma namn bildar en grupp.

Övriga befintliga grupper behålles

däremot oförändrade. För varje nybildad grupp räknas röstetalet fram. Röstetalet är lika med det antal valsed/ar som ingår i gruppen. För samtliga namn, som deltager i uträkningen, beräknas röstetal och jämförelsetal. Röstetaletjör ett namn är lika med röstetalet för den grupp eller det sammanlagda röstetalet för de grupper vilkas valsedlar gäller för namnet. Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess röstetal, om icke grupp av valsed/ar som gäller för namnet deltagit i besättandet av förut utdelad plats. Om detta är fallet, erhålles namnetsjämjörelsetal genom att dess röstetal delas med det tal som motsvarar den del gruppen tagit i besättandet av plats eller platser som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1. eller, om flera grupper av valsed/ar, som gäller för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal. ökat med l. Platstalet för en grupp beräknas sålunda att gruppens röstetal delas med det största jäm/örelsetalet vid uträkningen närmast före gruppens bildande. Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas med tva decimaler. Den sista decimalsi/fran får ej höjas. Det namn, vars jämförelsetal är störst, får nästa plats i ordningen. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning.

7 § För varje namn som erhållit plats i ordningen enligt 6 § bestämmer länsstyrelsen i erforderlig utsträckning genom särskilda sammanräkningar

Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inom det parti som namnet tillhör särskild ordning mellan namnen på partiets valsedlar _lör utseende av ersättare.

Ersättare utses pa grundval av de

valsedlar som gällde för namnet, när det erhöll plats iordningen enligt 6 §. Vid denna uträkning gäller varje valsedel som hel röst. Med iaktta-

gande av att namn pa den som redan

fått plats i den särskilda ordningen anses som obejintligt skall röstvärdet tillgodoräknas det namn som sta°r främst på sedeln. Den som får högsta rästetalet erhåller plats i den särskilda ordningen. Mellan lika tal avgöres _företrädet genom lottning.

8 § 7 § Sedan de i 6 och 7§§ föreskrivna Sedan de i 6 § föreskrivna åtgäråtgärderna vidtagits, lägges valsed- derna vidtagits, lägges valsedlarna in larna in i särskilda omslag, de i särskilda omslag, de godkända för godkända för sig och de ogiltiga för sig och de ogiltiga för sig. Omslagen sig. Omslagen förseglas under minst förseglas under minst två olika sigill. två olika sigill. Valsedlarna förvaras Valsedlarna förvaras till utgången av till utgången av den tid För vilken den tid för vilken valet gäller. valet gäller. Förrättningen avslutas genom att protokollet läses upp. Protokollet sändes genast till centrala valmyndigheten. I protokollet skall vidare antecknas antalet valsedlar som tillgodoräknats partiet enligt 5 § andra stycket.

9 § 8 § Centrala valmyndigheten fördelar mandaten i riksdagen på grundval av protokollen från länsstyrelserna och med tillämpning av 3 kap. 6-8 §§ regeringsformen. Vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten enligt 3 kap. 8§ första stycket regeringsformen tilldelas mandaten ett efter annat det parti som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats något mandat, genom att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är 1 högre än dubbla antalet mandat som redan tilldelats partiet i valkretsen. Vid bestämmandet av det sammanlagda antal mandat i riksdagen som parti skall ha enligt 3 kap. 8§ andra stycket regeringsformen för att bli proportionellt representerat tillämpas fördelningsregeln i andra stycket på

22 Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse hela riket som en valkrets. Varje parti tilldelas så många utjämningsmandat som behövs för att detta antal skall uppnås. Av de utjämningsmandat som parti erhållit tillföres det första den valkrets där partiet efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten uppvisar större jämförelsetal än i övriga Valkretsar. Återstående utjämningsmandat tillföres ett efter annat den valkrets där partiet för varje gång uppvisar störst jämförelsetal vid fortsatt tillämpning av lördelningsregeln i andra stycket på partiets röstetal i valkretsama. Har parti i någon valkrets erhållit flera mandat än antalet på partiets valsedlar upptagna namn, flyttas överskjutande mandat, med motsvarande tillämpning av fjärde stycket, till annan valkrets där partiet deltager i fördelningen av fasta valkretsmandat. Kan mandat ej besättas genom tillämpning av detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid För vilken valet gäller. Mellan lika tal avgöres Företrädet genom lottning.

10 § första och andra styckena 9 § Centrala valmyndigheten fastställer på grundval av protokollen från länsstyrelserna vilka personer som skall erhålla mandaten som ledamöter. Har länsstyrelsen ej bestämt 0rd- För varje parti som erhållit mandat i ning mellan sa många namn som en valkrets divideras partiets röstetal i behövs för att de mandat som ett parti valkretsen med ett tal som är l högre erhållit i valkretsen skall kunna besät- än det totala antal mandatsom partiet tas med ledamöter, skall länsstyrelsen erhållit i valkretsen. Uppkommer brupå anmodan av centrala valmyndig- tet tal höjes till närmast högre tal. heten vid bestämma Därvid erhålles partiets va/kvot i ny förrättning ytterligare namn i ordningen. Sådan valkretsen. förrättning skall kungöras enligt l §. Kandidat som erhållit egna preferensröster till ett antal motsvarande va/kvoten erhåller partiets mandat i valkretsen. Kandidaterna erhåller mandaten i ordning efter antalet preferensröster. Vid lika röstetal avgöres ordningen genom lottning. Återstår mandat att fördela sedan mandat förde/ars enligt tredje stycket sker en fördelning av återstående mandat i två omgångar. Först fördelas mandaten mellan olika kandidatlistor med utgångspunkt från de olika listornas röstetal. En listas röstetal erhålles genom att antalet liströster adderas till det antal preferensröster som avgivits på kandidater på listan. Därvid bortses från preferensröster som avgivits på redan valda kandidater.

Lag/örslag 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Mandaten tilldelas kandidatlistorna en efter annat den lista som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas, så länge listan ej erhållit något mandat, genom att Iistans röstetal delas med 1,4. Därefter erhålles jämförelsetalet genom att Iistans röstetal delas med ett tal som är l högre än dubbla antalet mandat som redan tilldelats listan. De mandat som tilldelats respektive lista tilldelas kandidaterna på listan. Innan denna tilldelning fördelas liströsterna på kandidaterna i den ordning de är upptagna på listan. Liströster läggs till det totala antal preferensröster som avgivits på kandidaten för partiet i valkretsen till det antal som krävs för att de i samverkan skall uppgå till valkvoten. Fördelningen av liströster fortgår tills samtliga liströster är fördelade. Därefter tilldelas kandidaterna mandaten efter det nu erhållna röstetalets storlek. Har flera kandidater erhållit röster till ett antal motsvarande valkvoten eller har i övrigt flera kandidater erhållit lika röstetal tilldelas mandaten kandidaterna i den ordning de är upptagna på listan. Mandaten fördelas i den ordning som mandaten tilldelats listorna. Kandidat som därvid tilldelats mandat betraktas därefter som obefintlig på övriga listor. De liströster som redan

överförts till sådan kandidat pa övriga

listor omfördelas därvid på övriga kandidater på respektive lista enligt sjätte stycket.

11 § 10 § Sedan mandaten besatts med leda- Sedan mandaten besatts med ledamöter, utser centrala valmyndig- möter, utser centrala valmyndigheten på grundval av den enligt 7 § heten ersättare för ledamöterna. Till bestämda ordningen mellan kandidat- ersättare utses iordning de kandidater namnen/ör varje ledamot lika många som vid tillämpningen av 9§ sjätte

24 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ersättare som ledamotens parti fått stycket står i tur att erhålla mandat. mandat i valkretsen. Minst tre ersät- Ersättare för kandidat som invalts tare skall dock alltid utses för varje enligt 9 § tredje stycket utses från den ledamot. Vid utseende av ersättare lista där kandidaten erhållit flest skall bortses från namn på den som preferensröster. För varje kandidatvalts till ledamot. lista som erhållit mandat skall utses minst tre ersättare. Har lista erhållit fler än tre mandat skall dock utses lika många ersättare som antalet erhållna mandat. Kan ersättare enligt första stycket icke utses, utses ersättare med tillämpning av reglerna i första stycket från den kandidatlista som står i tur att erhålla mandat för partiet i valkretsen. Har ersättare redan utsetts för ledamöter på denna lista blir dessa ersättare även för ledamöterna på den första listan. Finns ej någon som enligt första Finns ej någon som enligt andra stycket kan utses till ersättare, skall stycket kan utses till ersättare. skall den kandidat inom valkretsen. som centrala valmyndigheten med tillenligt 6 § står i tur att erhålla mandat lämpning av 8 § femte stycket för partiet, utses till ersättare för leda- bestämma annan valkrets, från vilmoten. Finns ej någon sådan kandidat ken ersättaren skall utses, och där till på partiets valsedlar, skall centrala ersättare utse den som står närmast i valmyndigheten med tillämpning av tur att erhålla mandat för partiet. l 9 § femte stycket bestämma annan sådant fall utses endast en ersättare valkrets, från vilken ersättaren skall för partiet /valkretsen. Finns ej någon utses, och där till ersättare utse den som sålunda kan utses till ersättare som står närmast i tur att erhålla eller kan i övrigt fastställt antal ersätmandat för partiet. För ledamot får tare ej utses, skall därvid bero. finnas endast en ersättare enligt detta stycke. Finns ej någon som sålunda kan utses till ersättare, skall därvid bero. Om det behövs, skall länsstyrelsen på anmodan av centrala valmyndigheten vid ny förrättning fastställa ordning enligt 6 och 7 §§ mellan namnen på partis valsedlar. Sådan förrättning skall kungöras enligt 1 §.

10 § tredje stycket ll § Har kandidat fått plats i ordning i Har kandidat erhållit mandat i mer mer än en valkrets eller För mer än ett än en valkrets eller för fler än ett och skulle han till följd därav parti, skall han tillträda mandatet i parti

Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

erhålla mandat i mer än en valkrets den valkrets eller för det parti där hans eller _lör mer än ett parti, skall han antal preferensröster är störst. Mantillträda det mandat för vilket hans dat som kandidat ej tillträder tillfaller jämförelsetal är störst. Mandat som den kandidat som står i tur att erhålla

kandidat ej tillträder tillfaller den mandat pa kandidatlistan. Namn pa

som stärfrämst i den/ör kandidatens redan invalda kandidater skall därvid namn enligt 7 § bestämda särskilda betraktas som obefintliga. Om man-

ordningen. Därvid bortses från namn datet til/fallit kandidaten enbart pa

på den som redan valts till ledamot. grund av preferensröster tillfaller Har till _Iöljd av denna paragraf tvâ mandatet den kandidat som star i tur eller flera mandat ej til/trätts, tillsätts att erhålla mandat pâ den kandidatde ett och ett allt efter storleken pâ lista där kandidaten erhållit _/lest järn/örelsetalen ,för namnen enligt preferensröster. De genom dubbelval 6§. ledigblivna mandaten besätts med nya innehavare i den ordning som de avveeklade kandidaterna erhållit mandaten inom valkretsen. 12 § När mandaten fordelats mellan partierna och besatts med ledamöter samt ersättare utsetts, tillkännager centrala valmyndigheten valets utgång genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Därmed är valet avslutat. De handlingar som rör valet lägges i säkert forvar och bevaras till utgången av den tid valet gäller.

13 § Har ledamot avgått före utgången av den tid för vilken han blivit vald, utser centrala valmyndigheten på anmälan av riksdagens talman till ny ledamot i den avgångnes ställe den ersättare som enligt den mellan ersättarna bestämda ordningen står i tur att inträda. Kan mandatet ej besättas med ersättare, skall det vara obesatt under återstoden av valperioden. l-lar till ny ledamot utsetts den Har till ny ledamot utsetts den som enligt ll § andra stycket varit som enligt 10 § tredje stycket varit utsedd till ersättare for den avgångne utsedd till ersättare för den avgångne ledamoten, utses ersättare for ho- ledamoten, utses ny ersättare enligt nom enligt 11 §. Har mandatet flyt- 10 §. Har mandatet flyttats från en tats från en valkrets till en annan, valkrets till en annan, skall därvid skall därvid anses som om mandatet anses som om mandatet vid valet vid valet tilldelats sistnämnda val- tilldelats sistnämnda valkrets. Ersätkrets. Ersättare for annan ledamot, tare for annan ledamot, som trätt i som trätt i stället för avgången leda- stället för avgången ledamot, är de mot, är de övriga personer som övriga personer som skulle ha varit skulle ha varit ersättare for den ersättare for den avgångne ledamoavgångne ledamoten. ten.

14 § 14 § l-[ar antalet ersättare för en riks- Har antalet ersättare for ledamödagsledamot gått ner till hälften eller ternafrän en kandidatlista gått ner till

26 Lagförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse därunder av det vid valet utsedda hälften eller därunder av det vid antalet genom att ersättare utsetts till valet utsedda antalet genom att ordinarie ledamot eller avgått av ersättare utsetts till ordinarie ledaannan orsak, utser på anmälan av mot eller avgått av annan orsak, riksdagens talman centrala valmyn- utser på anmälan av riksdagens digheten med tillämpning av ll§ talman centrala valmyndigheten om möjligt två nya ersättare. med tillämpning av 10 § om möjligt två nya ersättare.

l4a§ 15§ Centrala valmyndigheten utfärdar kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar om utgången av förrättning som avses i 13 eller 14 §. Förrättningen är därmed avslutad.

Landstings- och kommunfullmäktig- Landstingsvalen valen 15 § 16 § Ordningen mellan kandidatnamnen Vid sammanräkningen av landsinom varje parti fastställes genom tingsvalen ordnas valsedlarna inom särskilda uträkningar. Vid varje uträk- varje valkrets i grupper med tillämpning gäller valsedel endast for ett ning av reglerna i 6 §. namn. Vid fastställande av ordningen mellan namnen jörfares i enlighet med 6 § andra-femte styckena.

l5a§3 l7§ Mandaten i landstinget fördelas mellan partier. Endast parti som har fått minst tre procent av rösterna i hela landstingskommunen är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten i landstinget.

15 b § De fasta valkretsmandaten i landstinget fördelas för varje valkrets mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen. proportionellt Härvid tilldelas mandaten, ett efter annat, det parti som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats något mandat, genom att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. Därefter erhålles jämlörelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är 1 högre än det dubbla antalet av de mandat som redan tilldelats partiet i valkretsen. Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så, att fördelningen av alla mandat i landstinget blir proportionell mot partiernas röstetal i hela landstingskommunen. Vid bestämmandet av det sammanlagda antal mandat i landstinget som parti skall ha för att bli proportionellt representerat tillämpas fördelningsregeln i första stycket på hela landstingskommunen som en valkrets. Varje parti tilldelas så många utjämningsmandat som behövs för att detta antal skall uppnås. *Senaste lydelse 1977:187. Har vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten erhållit flera parti

Lag/örslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse mandat än som motsvarar den proportionella representationen i landstinget för partiet enligt andra stycket, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsmandat det har erhållit. Av de utjämningsmandat som parti erhållit tilllöres det första den valkrets där partiet efter fördelningen av de fasta valkretsmandaten uppvisar större jämlörelsetal än i övriga Valkretsar. Återstående utjämningsmandat tilltöres ett efter annat den valkrets där partiet för varje gång uppvisar störst jämförelsetal vid fortsatt tillämpning av fördelningsregeln i första stycket på partiets röstetal i valkretsarna. Har parti i någon valkrets erhållit flera mandat än antalet på partiets valsedlar upptagna namn, flyttas överskjutande mandat, med motsvarande tillämpning av fjärde stycket, till annan valkrets. Kan mandat ej besättas genom tillämpning av detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid for vilken valet gäller. Mellan lika jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

15 c § 19§ För varje mandat som ett parti har Fördelningen av partiernas mandat erhållit i landstinget utses en lands- mellan olika kandidater sker med tingsledamot. Den första platsen som tillämpning av reglerna i 9§ andtilldelats parti besättes med den ra-sjunde styckena. kandidat som står främst i den enligt 15 § bestämda ordningen mellan namnen, den andra med den kandidat som därefter står närmast i ordningen och så vidare efter samma grund.

17 §9 20 § När platserna i landsting och kom- Sedan mandaten besatts med ledamunfullmäktige/ördelats mel/an par- möter, skall länsstyrelsen utse supptier och besatts med ledamöter, skall leanter_ för ledamöterna. Till supplelänsstyrelsen utse suppleanter för anter utses i ordning de kandidater landstingsledamöter och kommunfull- som vid tillämpningen av 9§ sjätte mäktige. stycket står i tur att erhålla mandat. Suppleant för kandidat som invalts 18 § enligt 9 § tredje stycket utsesfrån den För landstingsledamöter utses supp- lista där kandidaten erhållit flest leanter påföljande sätt. preferensröster. För varje kandidat- För varje Iandstingsledamot göres lista skall suppleanter utses till ett inom det parti, för vilket han blivit antal motsvarande antalet erhållna vald, lika många nya Sammanräk- mandat dock minst 3. ningar, dock minst tre, som partiet Kan föreskrivet antal suppleanter erhållit platser. Vid varje Sammanräk- icke utses enligt _första stycket skall ning äger 16 § andra stycket motsva- därvid bero. rande tillämpning. Kan föreskrivet antal suppleanter icke utses enligt andra stycket, skall därvid bero. 9 Senaste lydelse 1977:187.

28 Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

16 § 21 § Har kandidat vid val till landsting Har kandidat erhållit mandat i mer fått plats i ordning i mer än en valkrets än en valkrets eller törjler än ett parti eller för mer än ett parti och skulle han jörfares i enlighet med reglerna i till följd därav erhålla mandat i mer än 11 §. en valkrets eller för mer än ett parti, skall han tillträda det mandat, för vilket hans jämförelsetal är störst. Pa° grundval av de valsedlar som gällde för kandidatens namn när detta erhöll plats i ordningen fastställes vid ny sammanräkning vem som skall erhålla mandat som kandidaten ej tillträder. Vid denna uträkning gäller varje valsedel som hel röst. Med iakttagande av att namn på kandidat som redan til/trätt mandat för partiet anses som obefintligt skall röstvärdet tillgo-

doräknas det namn står främst pa

sedeln. Den som fär högsta röstetal erhåller mandatet. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning. Har till följd av denna paragraf tvâ eller flera mandat ej tillträtts, tillsätts de ett och ett allt efter storleken pâ jämjörelsetalen för namnen enligt 6 §. Bestämmelserna i _/brs!a—tredje styckena äger motsvarande tillämpning för det fall att kandidat vid val till kommunfullmäktige fâtt plats i ordning i mer än en valkrets och til/följd därav skulle erhålla plats i mer än en valkrets. Är vid tillämpningen av andra stycket fråga om plats för mer än ett parti skall sammanräkningen ske inom det parti/ör vilket plats först skulle ha tilldelats kandidaten.

Kommunfullmäktigevalen 22 § Vid sammanräkningen av kommunfullmäktigvalen ordnas valsedlarna inom varje valkrets i grupper i enlighet med 6 §.

Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen hide/se

15 d § 23 § Skall två eller flera platser besättas Vid _fördelningen av mandaten i vid val till kommunfullmäktige, _förde- valkretsen tilldelas mandaten ett efter las de mellan partierna så att plat- annat det parti som för varje gång serna, en efter annan, tilldelas det uppvisar det största jämförelsetalet. parti som varje gång uppvisar det Jämförelsetalet beräknas, så länge största jämlörelsetalet. Jämförelse- partiet ännu ej tilldelats något mantalet beräknas enligt andra stycket. dat, genom att partiets röstetal i Den _första platsen som tilldelats parti valkretsen delas med 1,4. Därefter besättes med den kandidat som stdr erhålles jämförelsetalet genom att främst i den enligt 15 § bestämda partiets röstetal delas med det tal ordningen mellan namnen, den andra som är l högre än det dubbla antalet med den kandidat som därefter står av de mandat som redan tilldelats närmast i ordningen och så vidare efter partiet i valkretsen. samma grund. Järnjörelsetalet beräknas, så länge partiet ännu ej tilldelats någon plats. genom att partiets röstetal delas med 1,4. Därefter erhålles jämlörelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är 1 högre än det dubbla antalet av de platser som tilldelats partiet. Har samma kandidat erhållit platser från två partier, skall vid beräkning av det antal platser som utdelats vardera platsen anses blott som en halv plats och, om kandidaten erhållit platserfrdn tre partier. som en tredjedels plats och så vidare efter samma grund. Har ett parti tilldelats lika många platser som motsvarar antalet namn på partiets valsedlar, skall det uteslutas från vidare jämförelse. Skall blott en plats besättas tillfaller platsen den kandidat som står främst i namnordningen inom det parti som har det största järn/örelseta/et enligt andra stycket. Mellan lika jämförelsetal avgöres löreträdet genom lottning. 24 § Fördelningen av partiernas mandat mellan olika kandidater sker med tillämpning av reglerna i 9§ andra-sjunde styckena.

19 §10 25 § För kommunfullmäktige utses supp- Sedan mandaten besatts med ledaleanter påföljande sätt. möter utser länssryrelsen suppleanter 10Senaste lydelse l977zl87.

Lag/örslag

Nuvarande lydelse F öreslagen lydelse

För varje ledamot göres en sam- för ledamöterna. Till suppleanter utses inom det parti, för vilket i ordning de kandidater som vid manräkning han har blivit vald. Vid varje samman- tillämpningen av 9 § sjätte stycket står räkning tages hänsyn endast till de i tur att erhålla mandat. Suppleant för valsedlar som upptar Iedamotens kandidat som invalts enligt 9 § tredje

namn och som pa grund härav gällde stycket utsesfrân den lista där kandi-

för detta namn. när det fick plats i daten erhållit flest preferensröster. ordning. Varje valsedel gälér som hel

röst. Med iakttagande av att namn pa

kandidat som har blivit genom valet utsedd till ledamot skall anses som obefint/igt tillgodoräknas röstvärdet det namn som står främst pâ sedeln. Den som fâr högsta röstetalet är utsedd till suppleant/ör den ledamot som sammanräkningen avser. Mellan lika tal avgöresjöreträdet genom lottning. Om det antal suppleanter som har För varje kandidatlista utses först en utsetts enligt andra stycket är mindre suppleant. Om antalet suppleanter än det antal som kommunfullmäk- därefter är mindre än det antal som har bestämt enligt 2 kap. 2§ kommunfullmäktige har bestämt tige kommunallagen (1977: 179) och sam- enligt 2 kap. 2 § kommunallagen ma suppleant har utsetts för fyra eller (1977:179) och samma suppleant har flera ledamöter, göres ytterligare en utsetts for fyra eller flera ledamöter, sammanräkning for var och en av utses ytterligare en suppleant för var dessa ledamöter. Därvid skall även och en av dessa ledamöter. namn kandidat som har blivit Om antalet suppleanter fortfaran-

pa

valet utsedd till suppleant för de är mindre än det antal som genom den ledamot som sammanräkningen kommunfullmäktige har bestämt avser, anses som obefintligt. l övrigt enligt 2 kap. 2 § kommunallagen sätt som anges i andra suppleant har

förfares pa (1977:179) och samma

stycket. utsetts för sex eller flera ledamöter, utses ytterligare en suppleant för var och en av dessa ledamöter. Därefter göres på motsvarande sätt Därefter utses på motsvarande sätt successivt ytterligare sammanräk- successivt ytterligare suppleanter för för de ledamöter vilkas supp- de ledamöter vilkas suppleanter har ningar leanter har utsetts for åtta eller flera utsetts för åtta eller flera ledamöter ledamöter, tio eller flera ledamöter, tio eller flera ledamöter och så och så vidare, så länge antalet supp- vidare, så länge antalet suppleanter leanter är mindre än det antal som är mindre än det antal som komkommunfullmäktige har bestämt munfullmäktige har bestämt enligt 2 enligt 2 kap. 2 § kommunallagen kap. 2§ kommunallagen (1977:179). (1977:179).

Lag/örslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

26 § Har kandidat erhållit mandat i mer än en valkrets ellerfiirfler än ett parti _förfares i enlighet med reglerna i 11 §.

Gemensamma bestämmelser för landstings- och kommunfullmäktigvalen”

20 § 27 § När länsstyrelsen företagit de När länsstyrelsen de Foretagit åtgärder som föreskrives i 15, åtgärder som löreskrives i 16-26 §§,

15b—15d. 16, 18och 19 §§, lägges lägges Valsedlarna in i särskilda

Valsedlarna in i särskilda omslag, de omslag, de godkända för sig och de godkända För sig och de ogiltiga för ogiltiga För sig. Omslagen iörseglas sig. Omslagen lörseglas under minst under minst två olika sigill. Valsedtvå olika sigill. Valsedlarna förvaras larna förvaras till utgången av den tid till utgången av den tid valet valet gäller. gäller. Valets utgång kungöres genom upplåsning av protokollet. Därmed är valet avslutat. 21 §12 28 § Har föreskrivet antalfullmäktige ej Har föreskrivet antal landstingsleblivit utsedda vid valet,skall nytt val damöter eller kommunfullmäktige ej genast anställas för utseende av det blivit utsedda vid valet, skall nytt val felande antalet. Vid sådant val skall genast anställas för utseende av det utses även suppleanter lörfullmäk- felande antalet. Vid sådant val skall tige. utses även suppleanter för dessa. Har fullmäktige men ej suppleanter valts till föreskrivet antal, skall därvid bero.

22 §13 29 § Har landstingsledamot avgått fore Har landstingsledamot eller komutgången av den tid lör vilken han munfullmäktig avgått Före utgången blivit vald, skall länsstyrelsen på av den tid För vilken han blivit vald, anmälan av landstingets ordförande skall länsstyrelsen av på anmälan till ordinarie landstingsledamot in- eller landstingets kommunfullmäkkalla den suppleant som enligt den tiges ordförande till ordinarie landsmellan suppleanterna bestämda ordtingsledamot eller kommunfullmäktig ningen stâr i tur att inträda. inkalla den suppleant som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordningen står i tur att inträda. Har fullmäktig avgått/öre utgången “ Ny rubrik. av den tid för vilken han blivit vald, 3 Senaste lydelse 1977:187.

skall länsstyrelsen pa anmälan av full- 3 Senaste lydelse 1977: 187.

Lag/örslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mäktiges ordförande vid ojfentligförrättning genom ny sammanräkning inom det parti för vilket den avgângne blivit vald utse efterträdare för honom. Blev den avgângne vald för flera skall sammanräkningen ske partier, inom det parti frân vilket plats först tilldelats honom. Vid sammanräk-

ningen äger 7 § andra stycket motsvarande tillämpning.

23 §14 30 § Har suppleanter för Har samtliga suppleanter för samtliga inträtt som ordi- landstingsledamot inträtt som ordilandstingsledamot narie eller av- narie landstingsledamöter eller avlandstingsledamöter gått som suppleanter av annan orsak, gått som suppleanter av annan orsak, skall av skall länsstyrelsen på anmälan av länsstyrelsen på anmälan ordförande vid offentlig landstingets ordförande vid offentlig landstingets förrättning genom ny sammanräk- förrättning genom ny sammanräkutse en suppleant. ning utse ytterligare en suppleant. ning ytterligare Därvid till- Därvid äger 20 § motsvarande tilläger 18 § motsvarande lämpning. lämpning. Har för fullmäktig in- Har suppleant för fullmäktig insuppleant trätt som ordinarie fullmäktig eller trätt som ordinarie fullmäktig eller som av annan avgått som suppleant av annan avgått suppleant orsak, skall länsstyrelsen på anmälan orsak, skall länsstyrelsen på anmälan ordförande av kommunfullmäktiges ordförande av kommunfullmäktiges vid förrättning genom ny vid offentlig förrättning genom ny offentlig sammanräkning utse ytterligare en sammanräkning utse ytterligare en Därvid äger 19 § motsva- suppleant. Därvid äger 25 § motsvasuppleant. rande rande tillämpning. tillämpning. Finns som kan utses till suppleant för landstingsledamot eller ej någon kommunfullmäktig, skall därvid bero.

24§ 31 § är Med av protokollet är Med upplåsning av protokollet upplåsning som avses i 22 och 23 §§ förrättning som avses i 29 och 30 §33 förrättning avslutad. Efter sammanräkningen avslutad. Efter sammanräkningen valsedlarna åter in i skall valsedlarna åter läggas in i skall läggas som föreskrives i omslag på sätt som föreskrives i omslag på sätt ”Senaste lydelse 1977:187. 20 §_ 27 §.

Sammanfattning

Personvals- och valkretsutredningen har enligt sina direktiv haft tre olika arbetsuppgifter. Den första gäller möjligheterna att införa ett starkare personvalsinslag inom ramen för det riksproportionella valsystem som infördes genom 1968-69 års författningsreform. Den andra uppgiften gäller en översyn av valkretsindelningen vid val till riksdagen. Som en tredje uppgift har utredningen haft att genom simulerade val med majoritetsvalssystem belysa hur ett sådant system skulle ha fungerat på grundval av aktuella röstsiffror i vårt land. Utredningens majoritet föreslår ett nytt personvalssystem som ger väljarna en möjlighet att på valdagen förutom partivalet även lämna en preferensröst på en av partiets kandidater. Personvalet är fakultativt. De väljare som inte önskar utnyttja möjligheten kan liksom hittills lämna en oförändrad partivalsedel (partiröst). Vid mandatfördelningen räknas först fram en valkvot som är så konstruerad att den motsvarar det antal röster som krävts för ett av partiets mandat. Har någon av kandidaterna erhållit preferensröster till ett antal motsvarande denna valkvot förklaras kandidaten vald oavsett placering på listan. Om mandat därefter återstår att fördela sker detta efter en röstöverföring där partiröster överförs till kandidaterna efter ordningen på partiets lista. Kandidaterna ges partiröster så långt dessa räcker till det antal som krävs för att de tillsammans med egna preferensröster skall motsvara valkvoten. Kandidater som därigenom uppnår valkvoten tilldelas mandaten i den ordning de är upptagna på listan. Om partiröstemas antal är otillräckligt för att alla mandat ska kunna fördelas på detta sätt blir kandidaternas preferensröster avgörande för fördelningen av återstående mandat. Effekten av det föreslagna personvalsinslaget blir beroende av väljarnas intresse av att utnyttja möjligheten att påverka personvalet. Om flertalet väljare lämnar preferensröster räcker partiröstema endast i liten utsträckning till överföring till kandidaterna. Preferensrösternas fördelning blir då avgörande för fördelningen av flertalet mandat. Om i stället flertalet väljare lämnar partiröster kommer dessa att räcka till överföring till många kandidater på listan. Då blir ordningen på listan avgörande för vilka av kandidaterna som erhåller mandaten. Personvalssystemet föreslås tillämpat i riksdagsvalen, landstingsvalen och kommunfullmäktigvalen. Valen till kyrkofullmäktige berörs ej av utredningens förslag. Beträffande valkretsarna vid iiksdagsvalen föreslår utredningen en uppdel-

34 Sammanfattning

ning av de största valkretsama. Därigenom blir valkretsarna av mer likformig storlek än för närvarande. Stockholms kommuns nuvarande valkrets föreslås uppdelad i tre nya valkretsar. Även i Stockholms län föreslår utredningen tre valkretsar. Göteborgs kommun föreslås i två Valkretsar. I uppdelad Malmöhus län föreslår utredningen att fyrstadskretsen och länsvalkretsen ersätts av tre nya Valkretsar. Malmö kommun föreslås utgöra en egen valkrets medan länet i övrigt delas upp i en nordlig och en sydlig valkrets. Därigenom erhålles även i Malmöhus län geografiskt sammanhängande Valkretsar. Detta är väsentligt för att skapa goda förutsättningar för partiernas organisatoriska arbete både i valrörelserna och däremellan. Den nya valkretsindelningen innebär att antalet Valkretsar ökar från 28 till 34. De omfattande analyser som utredningen gjort av behovet av utjämningsmandat visar att en sådan ökning kan genomföras utan risker för att valresultatet skall avvika från strikt riksproportionalitet. Den nya indelningen kan därför tillämpas utan att antalet måste utjämningsmandat ökas. Den tredje uppgiften - simulerade val med majoritetsvalsystem - har utredningen uppdragit åt fil. dr. Lennart Brantgärde vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet att genomföra. I bilaga 3 i betänkandet redovisas rapporten från denna undersökning.

1 Utredningens direktiv och

arbetets bedrivande

Direktiven

Inledning Personvals- och valkretsutredningens direktiv omfattar tre olika frågor. Utredningen har dels att utarbeta förslag till en ny valkretsindelning vid riksdagsvalen, dels att överväga möjligheterna att öka inslaget av personval vid val till riksdagen. Eftersom riksdagsvalen numera sker samtidigt med valen till kommunfullmäktige och landsting har utredningen uppfattat att uppdraget även omfattar möjligheterna att öka personvalsinslaget i valsystemet i kommunal- och landstingsval. Förutom de två huvuduppgifterna har utredningen också att belysa hur ett valsystem med majoritetsval i enmansvalkretsar skulle ha fungerat i vårt land med utgångspunkt från 1964, 1968, 1970 och 1973 års röstsifTror.

Valkrersindelningen I direktiven framhålls att den nuvarande valkretsindelningen vid riksdagsvalen i allt väsentligt varit oförändrad sedan 1921. Valkretsindelningen följer nära länsindelningen. De 28 valkretsarna utgörs av länen med undantag för Stockholms och Göteborgs kommuner, vilka bildar egna Valkretsar. Malmöhus län är uppdelat på två Valkretsar - länsvalkretsen och den s. k. fyrstadskretsen (Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborgs kommuner).

Dessutom är Älvsborgs län uppdelat på två Valkretsar.

har successivt medfört att spännvidden i Befolkningsomflyttningarna storlek mellan olika Valkretsar ökat. I dag har den minsta valkretsen (Gotland) endast två fasta riksdagsmandat. Samtidigt har Stockholms län, som är den största, 28 fasta valkretsmandat. Denna valkrets fick totalt efter fördelningen av utjämningsmandaten 33 riksdagsmandat vid 1976 års val. I Malmöhus län har kommunindelningsreformen medfört att inte endast fyrstadskretsen utan även länsvalkretsen kommit att bestå av geografiskt icke-sammanhängande områden. Sedan det nya riksproportionella valsystemet infördes i samband med den partiella lörfattningsreformen 1968-69 har valkretsindelningen inte längre för mandatfördelningen totalt mellan olika partier. Vid någon betydelse av ett proportionellt valsystem uppstår alltid avvikelser från tillämpningen exakt proportionalitet inom varje valkrets. Dessa avvikelser kompenseras

36 Utredningens direktiv och arbetets bedrivande

dock genom systemet med utjämningsmandat. De olägenheter som följer av att valkretsindelningen varit oförändrad under så lång tid och att Valkretsarna är av så olika storlek gäller framför allt arbetsförutsättningarna för de politiska partierna. Genom att nomineringarna till riksdagsvalen sker valkretsvis har valkretsama stor betydelse för partiemas regionala organisation. Möjligheterna att bedriva en aktiv valrörelse påverkas också av storleken befolkningsmässigt och geografiskt på det område inom vilket enskilda kandidater och partiorganisationer har att verka. Valkretsar som består av geografiskt åtskilda områden framstår som olämpliga med hänsyn till svårigheterna att idessa lokalt förankra partiernas politik i valkretsen. Mot bakgrund av dessa förhållanden ges utredningen i direktiven i uppdrag att överväga en förändrad indelning av landet i Valkretsar vid riksdagsvalen. Direktiven anger fyra utgångspunkter som bör vara vägledande för utredningens arbete i detta avseende. l. Valkretsarna bör vara befolkningsmässigt mindre än de för närvarande största. 2. Valkretsarna bör vara befolkningsmässigt mer likformiga. 3. Valkretsarna bör vara geografiskt sammanhängande. 4. Valkretsarnas gränser bör ej skära kommun- eller länsgränser. Av dessa utgångspunkter är det främst den fjärde som begränsar utredningens handlingsfrihet. Möjligheterna att förändra indelningen begränsas till delningar av de större av de nuvarande Valkretsarna. [direktiven anförs vidare att utredningens förslag måste ligga inom ramen för det nuvarande riksproportionella valsystemet. Hur radikala förändringar av valkretsindelningen som är förenliga med detta villkor diskuteras inte i direktiven. Det är emellertid uppenbart att utjämningsmandaten, vilka f. n. är 39 till antalet, är otillräckliga för att kompensera för avvikelser från proportionaliteten i enskilda Valkretsar om dessa görs väsentligt mindre än de nuvarande. Ett system med väsentligt mindre Valkretsar än de nuvarande kan alltså komma att kräva en förändring av relationen mellan andelen fasta valkretsmandat och utjämningsmandaten.

Personvalsinslaget i valsystemet

[denna del anförs i direktiven att de allmänna valen i vårt land i dag i första hand har karaktären av ett val mellan olika politiska partier. Det är partiernas medlemmar som nominerat kandidater till valen. Dessa presenteras sedan för väljarna i den ordning som partiernas nomineringsinstanser önskar se dem invalda. Formellt har väljarna på valdagen en stor frihet att själva påverka valsedelns utformning. Genom att stryka namn på valsedeln kan väljaren åstadkomma att hans valsedel ej tillgodoräknas dessa kandidater vid fördelningen av mandat inom partiet. Väljaren kan också komponera en helt egen valsedel genom att på en valsedelsblankett skriva in namnen i en annan ordning än den som partiet presenterat. Väljaren kan också på detta sätt presentera helt nya kandidater. Därvid måste dock beaktas att en valsedel för att delta i fördelningen av mandat inom partiet som första namn måste uppta en av partiet i särskild ordning anmäld kandidat. I annat fall tillgodoräknas

direktiv och arbetets

Utredningens bedrivande 37

valsedeln endast partiet vid fördelningen av mandat mellan olika partier. Dessa möjligheter att komponera egna valsedlar kan också av utnyttjas väljargrupper som önskar presentera alternativ till partiernas listor. Genom att trycka upp valsedlar med alternativa kandidatuppsättningar kan olika grupper presentera s. k. särlistor och därmed ge väljarna ytterligare ett färdigt alternativ på valdagen. Framförallt beträffande den enskilda väljarens möjligheter att på valdagen påverka kanditaturvalet måste konstateras att den formella i möjligheten praktiken blir verkningslös åtminstone vid riksdagsvalen. Den helt övervägande andelen av väljarna utnyttjar de valsedlar som partierna fastställt. De alternativ som enskilda “drunknar” väljare presenterar i mängden av oförändrade valsedlar. Det reella urvalet av kandidater vid valet sker sålunda i dag vid de tillfällen då partiernas nomineringsinstanser beslutar om rangordningen mellan kandidaterna på listan. _ I direktiven redogörs något för författningsutredningens och grundlagberedningens överväganden i denna fråga. Grundlagberedningen fann för sin del att ett ökat inslag av personval i valsystemet aktualiserade teoretiska och praktiska frågeställningar av sådan betydenhet och svårighetsgrad att hela frågan borde överlåtas åt en särskild parlamentarisk kommitté. Denna ståndpunkt delades av departementschefen i propositionen 1973:90 med förslag till ny regeringsform m. m. Även riksdagen beslöt i enlighet härmed. Även beträffande denna utredningsuppgift preciseras i direktiven vissa utgångspunkter lör arbetet. Dessa svarar väl mot de villkor som även grundlagberedningen ansåg böra vara vägledande för det fortsatta utredningsarbetet. 1. Det riksproportionella valsystem som infördes genom besluten 1968-1969 skall bibehållas. 2. Valen till riksdagen bör även i fortsättningen ha karaktären av ett val mellan partierna. 3. Små grupper får inte styra personvalet på bekostnad av den stora mängden väljare som kanske helst överlåter valet av personer på partiinstanserna. 4. Stora ekonomiska eller andra ovidkommande får inte bli omständigheter avgörande för personvalet. 5. Proceduren får inte bli för komplicerad. 6. Den nuvarande möjligheten att föra fram kandidater som inte är nominerande av parti bör bibehållas. (Detta krav är dock endast ”värt stort beaktande”) 7. Utredningen bör ej överväga någon reglering av partiernas nomineringsförfarande.

Det sistnämnda villkoret motiveras av att de politiska partierna bör ha rätt att så långt möjligt själva besluta om sin organisation och sina arbetsformer. En statlig reglering av partiernas interna arbete har i allmänhet bedömts som olämplig av hänsyn till det viktiga demokratiska kravet att slå vakt om föreningsfriheten. Vilka möjligheter finns då att med beaktande av de sju villkoren öka väljarnas inflytande över personvalet och därmed också förbättra förutsätt-

38 direktiv och arbetets bedrivande Utredningens

ningarna för en nära och kontinuerlig kontakt mellan de förtroendevalda och deras väljare? Direktiven pekar på fyra olika vägar att uppnå detta. l. Förändringar beträffande valsedelns utformning. 2. Förändringar rörande förfarandet vid själva röstningen. 3. Ändrade rutiner vid mandatfördelningen inom partierna. 4. Ny valkretsindelning med mindre valkretsar. De första tre uppslagen aktualiserar frågan om det är möjligt att konstruera ett valsystem som ger väljarna möjlighet att på valdagen lämna en eller flera preferensröster på enskilda kandidater. Den fjärde punkten pekar på sambandet mellan utredningens två deluppgifter. Väljarnas direkta inflytande över personvalet påverkas inte vid en övergång till mindre Valkretsar men den ökade kontakt mellan väljare och valda som ett personvalsystem allmänt anses leda till främjas av mindre Valkretsar. [direktiven pekas på att inslag av personval inom proportionella valsystem finns i andra länder. Utredningen uppmanas att särskilt studera förhållanden i Finland och Danmark.

F ingerade val med majoritetsvalsystem I direktiven framhålls som nämnts att utgångspunkten för utredningens arbete bör vara att det nu gällande riksproportionella valsättet behålls utan några större ingrepp. Någon undersökning av förutsättningarna för att införa ett system som bygger på majoritetsval bör inte komma i fråga. Riksdagen har dock med anledning av motionsyrkanden anhållit hos kungl. majzt att undersökningar rörande fingerade val enligt majoritetsvalmetoden skall utföras på grundval av röstsiffrorna från 1964, 1968 och 1970 års val. Sådana undersökningar skulle innebära en uppföljning av de undersökningar som genomfördes av iörfattningsutredningen. I direktiven framhålls att denna bör uppdras åt den nu tillsatta utredningen och även omfatta 1973 års uppgift röstsiffror.

Arbetets bedrivande

Valkretsindelningen startade sitt arbete med en inventering av den nuvarande Utredningen och utarbetade därefter två alternativa ”modeller”. valkretsindelningen Enligt den första modellen eftersträvades att så långt möjligt erhålla Valkretsar med tio mandat som riktmärke. Eftersom ett stort antal av de nuvarande valkretsarna har mandat till ett antal kring denna siffra innebär denna indelning i första hand att de riktigt stora valkretsarna (Stockholms kommun och län, Göteborgs kommun och Malmöhus län och fyrstadskretsen) delas och omstruktureras. Denna modellindelning leder till 34 valkretsar. Eftersom en av utgångspunkterna för utredningsarbetet varit att länsgränserna dvs. de nuvarande valkretsgränserna inte bör brytas måste en mer radikal nedskärning av valkretsstorleken ske genom en delning av även de

direktiv och arbetets

Utredningens bedrivande 39

Valkretsar som i dag har normalstorlek dvs. tio mandat. omkring Önskemålet att erhålla Valkretsar av så långt möjligt lika storlek leder därvid till en indelning där femmandatskretsen blir modellvalkrets. En sådan indelning har utarbetats innebärande totalt 54 Valkretsar. En ökning av antalet Valkretsar ställer som nämnts större krav på antalet utjämningsmandat för att ett riksproportionellt valresultat i rimlig utsträckning skall garanteras. Med hänsyn härtill har utredningen i samarbete med datateknisk och matematisk expertis vid Lunds universitet en företagit analys med ett stort antal simulerade val och med olika fördelningar mellan andelen fasta valkretsmandat och andelen Resultatet av utjämningsmandat.

dessa analyser presenteras dels i betänkandet (kap. 4) dels i bilaga l och 2.

Person valsinslaget

Beträffande personvalssystemet har utredningen gjort en genomgång av de valsystem som tillämpas i andra länder i Västeuropa med proportionella val. Huvuddelen av dessa undersökningar presenteras i betänkandet. Av särskilt intresse för utredningens arbete har valsystemen i Finland, Danmark och Belgien bedömts. Utredningen har därför företagit studieresor till dessa länder. Besöket i Finland inträffade under 1975 års finländska valkampanj medan besöken i Danmark och Belgien skedde utan direkt anknytning till ett aktuellt val. I betänkandet presenteras förutom en redogörelse för de olika valsystemen också en inom sekretariatet utarbetad teoretisk av de analys möjligheter som står till buds när man vill öka inslaget av personval inom ett proportionellt valsystem. Utredningens eget förslag bygger i mycket på den grundprincip som tillämpats i de belgiska valen sedan början av 1900talet.

Fingerade majoritetsval

1 alla former av majoritetsval är valkretsindelningen av kritisk för betydelse valresultatet. Genom mindre förändringar av valkretsindelningen kan stora skillnader i mandatfördelningen uppstå mellan två val även om röstfördelningen mellan olika partier endast förändrats i mindre utsträckning. Detta skapar stora problem om man vill göra meningsfulla och intressanta jämförelser mellan olika valresultat i vårt land och därvid tillämpa ett fiktivt system med majoritetsval i enmansvalkretsar. På grund av de omfattande förändringar som företagits beträffande valdistriktsindelningen sedan mitten av 1960-talet är det inte möjligt att konstruera en valkretsindelning som oförändrat skulle kunna användas vid fiktiva val på 1964, 1968, 1970 och 1973 års röstsiffror. Enligt utredningen är det framför allt de teoretiska egenskaperna hos majoritetsvalssystemet, belysta med svenska valresultat, som är av intresse. har därför Utredningen uppdragit åt fil. dr. Lennart Brantgärde vid Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet att genomföra en mer djupgående analys grundad enbart på 1973 års valresultat. Denna redovisas undersökning i bilaga 3.

2 Den nu valkretsindelningen och gällande tidigare reformförslag

Den nuvarande valkretsindelningen

Valkretsindelningen vid riksdagsvalen regleras dels i regeringsformen, dels i vallagen (1972:620). I regeringsformen finns (3 kap. 6 §) de grundläggande stadgandena att riket skall vara uppdelat i Valkretsar för val till riksdagen samt att 310 av riksdagens mandat skall vara s.k. fasta valkretsmandat. Av paragrafen framgår även att de fasta valkretsmandaten fördelas mellan valkretsarna på grundval av en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade i varje valkrets och antalet röstberättigade i hela riket. Fördelningen fastställes för tre år i sänder. I vallagen finns bestämmelserna rörande Valkretsar och fasta valkretsmandat i 2 kap. Val kretsarna för-tecknas i 2 kap. 1 §. Av reglerna i detta kapitel framgår att centrala valmyndigheten dvs. riksskatteverket (RSV) fastställer antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets före utgången av april varje år då ordinarie val till riksdagen skall hållas. Varje valkrets tillförs ett mandat för varje gång som antalet röstberättigade där är jämnt delbart med en 310-del av antalet röstberättigade i riket. De överskottsmandat som därvid uppstår tillförs valkretsarna efter storleken av de överskott som uppkommit vid t denna fördelning. Vid 1976 års val fanns totalt 5 947 077 röstberättigade. Den s. k. riksvalkvoten dvs. en 310-del av antalet röstberättigade var då 19 184. 1 tabell 11:1 redovisas antalet röstberättigade vid riksdagsvalet 1976, förändring sedan 1973 samt antalet mandat som tillfallit resp. valkrets. Av tabellen kan även utläsas hur utjämningsmandaten påverkat relationen mellan antalet röstberättigade i resp. valkrets och mandatantalet. Av tabellen kan utläsas att Stockholms län i dag är den största valkretsen med 28 fasta mandat och 5 utjämningsmandat. Vid 1973 års val var Stockholms kommun störst med 29 fasta mandat och 34 mandat totalt. Befolkningsomflyttningarna har alltså medfört en omfördelning av mandat inom Stockholmsregionen. Med undantag av dessa två största Valkretsar är Göteborgs kommun och Fyrstadskretsen med 19 mandat vardera och

Östergötlands län med 18 mandat störst. Gotland är med två mandat den

minsta valkretsen. Näst minst är Jämtlands län med 5 mandat totalt. Alla dessa är fasta valkretsmandat. Samtliga valkretsar med undantag av fyrstadskretsen och Malmöhus läns valkrets utgörs i dag av geografiskt sammanhängande områden. Fyrstadskretsen, som består av Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborgs

42 Den nu gällande valkretsindelningen och tidigare reformförslag Tabell 11:1 Röstberättigade vid riksdagsvalet 1976, valkretsvis Valkrets Totalt För- Fasta Totalt Antal röströstbe- ändring valkrets- antal berättigade/ rättigade från 1973 mandat mandat antal man-

kommuner har alltsedan 1921 bestått av geografiskt åtskilda områden. Länsvalkretsen utgjorde dock före kommunindelningsreformen ett sammanhängande område.

Tidigare överväganden rörande valkretsindelningen

1 909-1 921 Proportionellt valsätt vid valen till riksdagens andra kammare infördes år 1909 i samband med den utvidgning av rösträtten som beslöts detta år.

Den nu gällande valkretsindelningen och tidigare reformjörslag 43

Tidigare tillämpades majoritetsval i enmansvalkretsar. Vissa Valkretsar bestod dock av flera mandat. Den valmetod som infördes 1909 - d‘Hondts metod - gynnade i allmänhet större partier inom resp. valkrets. Trots detta konstruerades en valkretsindelning med jämförelsevis många och små Valkretsar. Proportionsvalskommittén som tillsattes 1902 framhöll att det Föreslagna Valsystemet förutsatte stora Valkretsar för att ge ett totalt sett tillfredsställande proportionellt resultat. Kommittén föreslog att länsindelningen skulle tas till utgångspunkt för valkretsindelningen. Med hänsyn till bl. a. befolknings- och samfárdselförhållanden inom skilda delar av landet förordades dock vissa avvikelser från denna grundregel. Enligt förslaget skulle sålunda sex län delas, vart och ett i två Valkretsar. Förutom Stockholm skulle städerna Göteborg och Malmö bilda Var sin krets. Förslaget upptog sammanlagt 33 Valkretsar. l de skilda valkretsarna skulle efter en fördelning på grundval av befolkningstalen i allmänhet utses 4-9 representanter. För två Valkretsar skulle antalet mandat bli lägre. Gotlands län skulle få två och Malmö stad tre mandat. Proportionsvalskommitténs förslag lades fram 1903 och behandlades i riksdagen med utgångspunkt från propositionsförslag vid 1904 och 1905 års riksdagar. 1906 togs förslaget upp i olika motioner. Förslagen fälldes av riksdagen. Av stor betydelse härvidlag var den kritik som riktades mot den avsedda utvidgningen av Valkretsarna. Kritiken mot att införa Valkretsar av i allmänhet ett läns storlek grundades framför allt på farhågor för att väljarna i Valkretsar av denna storlek inte skulle komma i sådan personlig beröring med varandra och kandidaterna som var önskvärd och att hela valproceduren därigenom skulle bli invecklad och tungrodd. Man pekade också på risker för att valen i alltför stor utsträckning skulle komma att läggas i händerna på valledningen. Även om kretsar med mera begränsad omfattning skulle göra det svårare för mindre politiska grupper att bli representerade så utgjorde detta en mindre vägande invändning. 1 förhållande till det majoritetsvalsystem som då tillämpades innebar även små Valkretsar förbättrade förutsättningar för ett propoxtionellt valresultat. 1906 års konstitutionsutskott fann att argumenten för mindre Valkretsar inte saknade fog och förordade därför en valkretsindelning med mindre Valkretsar. 1 rösträttspropositionen 1907 (1907228), Vilken antogs av riksdagen med vissa ändringar, beaktades KU:s önskemål. Den Valkretsindelning för andrakammarvalen som därvid beslutades innebar att 56 Valkretsar inrättades. Enligt denna indelning omfattade varje län två eller flera Valkretsar. Endast några av de minsta länen utgjorde Vart för sig en egen valkrets. Valkretsarna omfattade i allmänhet 3-5 mandat. Det stadgades särskilt att antalet mandat i en valkrets inte fick understiga 3. Under perioden 1909-21 kom diskussionen om Valsystemet att kretsa kring frågan om kvinnlig rösträtt samt proportionalismen. Redan erfarenheterna under de första åren av den proportionella Valmetodens tillämpning Visade att framför allt det största partiet gynnades av kombinationen av d’Hondts system och små Valkretsar. 1912 och 1914 väcktes motioner i riksdagen med syfte att erhålla större Valkretsar. Motionerna avslogs emellertid av riksdagen. 1918 års lagtima riksdag tog i en skrivelse till Kungl. Majzt upp frågan om reformering av Valsystemet och berörde därvid särskilt

44 Den nu gällande valkretsindelningen och tidigare reformförslag

möjligheterna att begränsa antalet Valkretsar. Skrivelsen utmynnade i en begäran om en utredning rörande de åtgärder, som kunde vidtas för att undvika de olägenheter som följde med de regler som gällde för det proportionella valsättet. I skrivelsen uttalades bl. a. att det mindre tillfredsställande resultat, som andrakammarvalen givit ur proportionalistisk synpunkt, otvivelaktigt sammanhängde med de små valkretsarna. De betänkligheter, som tidigare gjort sig gällande mot Valkretsar av större omfattning, ansågs inte längre ha samma tyngd. Riksdagen fann därför att en omläggning av valkretsindelningen borde övervägas med länen som utgångspunkt för den nya indelningen. Uppdraget att pröva valkretsindelningen lämnades till proportionsvalssakkunniga som tillsattes 1919 och avlämnade sitt betänkande två år senare.

Denna utredning föreslog i enlighet med direktiven att länsindelningen

skulle vara vägledande för valkretsindelningen och konstruerade ett system med 28 Valkretsar. Denna indelning lades till grund för en proposition till riksdagen 1921. Dänned fastställdes den valkretsindelning som i allt väsentligt tillämpas än i dag.

Reform/brslag efter 1921

Något tillspetsat kan sägas att diskussionen omkring 1909 års reform gällde om lånen var allt/ör stora som valkretsar. Det var omtanken om närheten mellan väljare och valda som främst präglade denna diskussion. Efter 1921 har diskussionen gällt om länen är tillräckligt stora som Valkretsar. Intresset har därmed forskjutits i riktning mot frågan om möjligheterna att uppnå en god proportionell representation i riksdagen. Kanske speglar denna utveckling av debatten den allt mer framträdande roll i politiken som partierna fick i samband med det demokratiska genombrottet 1909-1921. Som framhállits tenderar d’Hondts fördelningsregel att premiera större partier. Vill man eftersträva en proportionellt större rättvisa åt de mindre partierna finns åtminstone fyra vägar att pröva. Man kan införa ett system med karteller där små partier genom valteknisk samverkan vid mandatfördelningen får en bättre representation. Man kan införa utjämningsmandat i någon form, ändra fördelningsregeln eller gå över till ett system med större valkretsar. Vid 1924 års riksdag infördes enhetliga regler rörande kartell-, parti- och fraktionsbeteckningar för att underlätta valteknisk samverkan mellan mindre partier. Den andra möjligheten, vilken varit aktuell under hela den tidsperiod då proportionella val tillämpats i vårt land, är att införa något slag av utjämningssystem. Vid riksdagarna 1922 och 1926 väcktes motioner i syfte att genom ett utjämningsförfarande av ett eller annat slag vinna exakt partiproportionalitet vid valen till andra kammaren. Proportionsvalssakkunniga hade i sitt betänkande diskuterat en sådan lösning men förkastat den. Utredningen framhöll att införande av tilläggsmandat eller annat utjämningsförfarande skulle komma att ytterligare understryka partimomentet i valet bl. a. genom den uniformitet över hela landet som skulle krävas rörande partibeteckningar och annat. Det fanns vidare, enligt utredningen, en risk för att valets karaktär av partival skulle skjuta personvalet i bakgrunden.

Den nu gällande valkretsindelningen och tidigare reform/örslag 45

År 1927 uppdrogs åt särskilda sakkunniga - 1927 års vallagstiftningssakkunniga - att verkställa utredning och framlägga förslag i syfte att tillförsäkra partierna mandat i förhållande till deras sammanlagda rösttal. Utredningen föreslog att 215 platser skulle besättas i de särskilda valkretsarna och återstående 15 platser utgöra tilläggsmandat. Förslaget genomfördes inte och motioner i samma syfte vid 1928 och 1929 års riksdagar avslogs. Vid 1932 års riksdag föreslogs i en proposition att valkretsmandaten skulle kompletteras med ett antal riksmandat vilka skulle fördelas så att totalresultatet av valet närmade sig exakt proportionalitet. Konstitutionsutskottet avstyrkte propositionen och anförde därvid att vidgningen av valkretsarna 1921 inte varit avsedd att vara ett steg i riktning mot riksvalkretsen. Motivet hade tvärtom varit att bevara valkretsarna genom att i möjlig grad låta dem sammanfalla med länsområdena som naturliga enheter i valen. Motionsyrkanden rörande utjämningsmandat avslogs även vid 1935, 1936, 1937, 1941 och 1945 års riksdagar. Frågan om en revision av det proportionella valsystemet aktualiserades ånyo vid 1949 års riksdag som hade att behandla ett flertal motioner i detta ämne. Motionerna föranledde riksdagen att beställa en särskild utredning vilken tillsattes ijanuari 1950. Utredningen, vilken även fick i uppdrag att utreda frågan om folkomröstningarnas roll i vårt representativa demokratiska system, avlämnade året därpå betänkandet Det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare (SOU 1951 :58). Utredningen presenterade en bred analys av det proportionella valsystemets verkningar, jämförde olika fördelningsregler och kom också in på frågan om utjämningsmandat. Efter en ingående analys av olika modeller förkastades dock tanken på utjämning i denna form. På grund av tekniska svårigheter och på grund av en sådan reforms olika verkningar för stora och små partier ansåg utredningen att nackdelarna övervägde fördelarna ur proportionell synpunkt. Utredningen framhöll bl. a. att utjämningsmandaten i första hand skulle komma de mindre partierna till godo. De större partierna skulle även med ett sådant system huvudsakligen få mandat i valkretsarna medan de mindre partiernas representation till betydande del skulle komma att utgöras av utjämningsmandat. Om utjämningsmandaten tillfordes från särskilda listor - riksmandatsystemet - skulle kammaren komma att bestå av två olika kategorier av ledamöter, något som utredningen bedömde som olämpligt. Då utredningen sålunda förkastat tanken på utjämningsmandat återstod de två sistnämnda möjligheterna att förändra reglerna i riktning mot en mer exakt proportionalitet - större valkretsar och en annan fördelningsmetod. Beträffande valkretsarna analyserade utredningen tre alternativ. Enligt det forsta alternativet, vilket omfattade 19 Valkretsar, sammanslogs Stockholms och Uppsala län, Södermanlands och Västmanlands län, Kronobergs och

Hallands län, Malmöhus län och fyrstadskretsen, Älvsborgs läns båda

Valkretsar, Västernorrlands och Jämtlands län samt Västerbottens och Norrbottens län. Enligt de andra och tredje alternativen gjordes betydligt större valkretsar. l det första fallet blev antalet 9 och i det andra 6. Vid sitt slutliga ställningstagande stannade dock utredningen för att endast föreslå vissa mindre ändringar. Sålunda föreslogs att Västernorrlands och Jämtlands län samt Blekinge och Kristianstads län skulle bilda gemensamma valkretsar.

valkretsindelningen och tidigare reform/örslag

46 Den nu gällande

stannade för så begränsade förändringar i Anledningen till att utredningen var att de samtidigt genomförda analyserna av olika valkretsindelningen visade att det var möjligt att erhålla ett mer exakt fördelningsprinciper till uddatalsmetoden kombiproportionellt valsystem genom en övergång nerad med en särskild spärregel. Utredningen föreslog en sådan reform och tillämpades detta system med vissa fr. o. m. 1952 års andrakammarval modifikationer. Den spärr som utredningen föreslagit ersattes med jämkav första divisorn till 1.4. Förslaget att ändra valkretsindelningen ningen vann inte förståelse hos statsmakterna. Problemen ur proportionell synpunkt för med riktigt små Valkretsar löstes i stället genom att vissa minimiregler antalet mandat i en valkrets infördes. En valkrets som enligt den fastställda skulle erhålla färre än tre mandat tillförsäkregeln för mandattilldelningen rades tre mandat. En valkrets med mellan tre och fem mandat tillförsäkrades Det totala antalet mandat i andra kammaren kom sedan fem mandat. främst i Gotlands och successivt på grund av befolkningsutflyttningen 230. Jämtlands län att med ett par mandat överstiga de ursprungliga 1954 tillsatta tog upp frågan om Även den författningsutredningen tilläggsmandat. Nu var emellertid syftet med dessa mandat det rakt motsatta. föreslog utred- Av omtanke om behovet av regeringsdugliga majoriteter “Sveriges statsskick” (SOU 1963:17) att de i de 28 ningen i sitt betänkande valkretsarna utsedda ledamöterna (230) skulle kompletteras med 60 ledaskulle dHondts möter som utsågs genom val i sex regioner. Vid regionvalet fördelningsmetod tillämpas. Därigenom antogs det största partiet erhålla en som incitamenten för att bilda nya viss överrepresentation samtidigt skulle bli mindre. Utredningen övervägde inte några förändringar småpartier av de 28 valkretsarna. Författningsutredningens förslag utsattes i denna del för stark kritik såväl från dem som var anhängare av ett mer exakt proportionellt system som från dem som ansåg att den föreslagna valordningen inte i tillräcklig utsträckning önskemålet om regeringsdugliga majoriteter. Till bilden hör att tillgodosåg det inom utredningen fanns ett starkt intresse för en övergång till majoritetsval ienmansvalkretsar. Den starka kritiken mot författningsutredningens att hela författningsfrågan efter överläggningar mellan de förslag medförde överlämnades till en ny utredning - den 1966 tillsatta fyra största partierna grundlagberedningen. utjämningsmandat och fördelningsmetod Frågan om valkretsstorleken, fick inom grundlagberedningen en lösning som innebär att valkretsindelur den synpunkt som dominerat ningen inte längre har någon betydelse debatten under alla år dittills sedan 1921. Utredningen föreslog ett valsystem som innebar att 310 ledamöter skulle utses i till den nya enkammarriksdagen och 40 ledamöter ett utjämningssystem men utan valkretsarna genom särskilda riksmandat. Även utjämningsmandaten fördelades mellan valkretframhöll att dess förslag - vilket genomfördes i samband sarna. Utredningen med den partiella författningsreforrnen 1968-69 - innebar att de avvikelser från ett strikt valresultat som uppstår i enskilda Valkretsar proportionellt balanseras av utjämningsmandaten. Med hänsyn härtill och på grund av den arbetade avstod grundlagberedningen från tidsbrist under vilken utredningen till en ny valkretsindelning. Det då pågående att lägga fram förslag rörande länsindelningen utgjorde ytterligare en anledning utredningsarbetet

Den nu gällande valkretsindelningen och tidigare 47 reform/brslag

till att inte i detta sammanhang aktualisera frågan. Trots att valkretsindelningen sålunda numera förlorat sin betydelse för styrkeförhållandet mellan olika partier i riksdagen har begränsade reformer under senare år aktualiserats i flera riksdagsmotioner. Vid 1969 års riksdag väcktes likalydande motioner (m) i forsta och andra kammaren (11405 och 1I:488) om ändring av valkretsindelningen i Malmöhus län. Motionerna syftade till att Helsingborg, Landskrona och Lund skulle sammanföras med länsvalkretsen medan Malmö stad skulle bilda egen valkrets. Riksdagen anslöt sig till konstitutionsutskottets uppfattning (KU 1969:13) att ett ställningstagande till valkretsindelningen i Skåne borde avvaktas tills grundlagberedningen avslutat sitt återstående arbete. Vid 1971 års riksdag återkom frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län i två motioner (c och m) i vilka begärdes

skyndsam utredning av denna

fråga. Då grundlagberedningen vid denna tidpunkt ännu inte slutfört sitt arbete och presenterat sina förslag avslog KU (1971 :57) förslaget även detta år. I en reservation (c, m, fp) framhölls att såväl fyrstadskretsen som länsvalkretsen efter kommunindelningsreformen skulle komma att utgöra geografiskt icke-sammanhängande områden. Detta ansågs motivera en översyn av indelningen i denna del så skyndsamt som möjligt. Riksdagen följde utskottets majoritet och avslog motionerna. I sitt slutbetänkande med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning (SOU 1972:15) uttalade grundlagberedningen rörande valkretsindelningen: Frågan om rikets indelning i Valkretsar framstod ännu när grundlagberedningen tillsattes år 1966 som en av de mera betydelsefulla. Vid mandatfördelning enbart i Valkretsar kan gränsdragningen få betydelse för valutslaget. Det valsätt som beslöts i samband med enkammarreformen reducerar emellertid denna betydelse högst väsentligt. Valsättet syftar till att alla partier med minst fyra procent av rösterna i hela landet skall bli representerade i riksdagen i proportion till sina röstetal. En viss betydelse kan valkretsindelningen få till följd av regeln att ett pani med mindre än fyra procent av rösterna i hela landet skall delta i mandatfördelningen i valkrets där det har fått minst tolv procent av rösterna. Enligt grundlagberedningens mening är detta inte tillräcklig anledning att göra en allmän översyn av valkretsarna. Av andra skäl. t. ex. de ändringar av valkretsindelningen som har inträffat som en följd av kommunindelningsreformen, kan dock en översyn av valkretsindelningen i särskilda fall vara motiverad. Grundlagberedningen har inte närmare övervägt dessa frågor. Konstitutionsutskottet (KU 1972:45) avstyrkte samma år ånyo motionsyrkanden rörande en utredning av valkretsindelningen med motivering att riksdagen inom en nära framtid skulle få ta ställning till frågor som sammanhängde med valkretsindelningen i ett större sammanhang. 1 en reservation (c, m, fp) begärdes att riksdagen skulle hemställa hos Kungl. Majzt att den då arbetande länsberedningen skulle ges i uppdrag att utreda frågan om valkretsindelningen för val till riksdagen. Reservanterna anförde bl. a.

Den nu gällande valkretsindelningen för val till riksdagen tillkom 1921 och har sedan dess inte varit föremål för någon allmän översyn. 1969 års författningsreform berörde inte valkretsindelningen, närmast av det skälet att den blev av underordnad betydelse för mandatfördelningen mellan partierna genom det nya mandatfördelningssystem som infördes. Valkretsindelningen har dock fortfarande stor betydelse för de politiska partiernas

48 Den nu gällande valkretsindelningen och tidigare reform/örslag

verksamhet. Samtliga mandat besätts med namn från de valsedlar partierna gått fram med i de olika valkretsarna. Därav följer att kandidatnomineringen inom partierna

måste ske valkretsvis och att partierna således måste ha en regional organisation som följer valkretsindelningen. Men även i övrigt är det naturligt att partiarbetet på det drar regionala planet är anpassat efter de geografiska gränser som valkretsindelningen skall betjäna är det upp. För de politiska partierna och för den allmänhet dessa partier således av stor vikt att valkretsindelningen är så utformad att den inte försvårar

partiernas arbete. Trots att valkretsindelningen formellt hållits oförändrad sedan 1921 har betydande faktiska förändringar inträffat. Den förändrade befolkningsstrukturen har medfört, att antalet mandat numera varierar mycket kraftigt - från 2 till 36 - mellan de olika

valkretsarna. Kommunindelningsreformerna har lett till faktiska men oplanerade förändringar av valkretsindelningen. En del Valkretsar har - delvis som en följd av kommunindelningsreformerna - fått en geografisk avgränsning som helt allmänt är Detta gäller särskilt de båda egendomlig och som starkt försvårar partiernas arbete. valkretsarna i Malmöhus län. för val till riksdagen Av anförda skäl anser vi det angeläget att valkretsindelningen omfatta ett ses över. Härvid bör särskilt eftersträvas, att varje valkrets kommer att att kommuner som ur kommunikations- och geografiskt sammanhängande område, valkrets och att allmänt geografiska synpunkter hör nära samman förs till samma valkrets blir föremål for överväganden. frågan om ett lämpligt medeltal mandat per

Riksdagen följde konstitutionsutskottets förslag. 1973:90 med forslag till ny regeringsform m. m. anmälde I propositionen att en särskild utredning skulle tillkallas för att närmare departementschefen till valsystemet bl. a. möjligheterna att utreda vissa problem i anslutning samt valkretsindelningen. Den sistnämnda hade förstärka personvalsinslaget även detta år tagits upp i olika motionsyrkanden. Enligt konstitutionsutskotatt en sådan översyn kom tets mening (KU 1973:26) var det tillfredsställande till stånd. Utskottet anförde att de sakkunniga borde lämnas stor frihet vid av sitt uppdrag. Något ytterligare uttalande gjordes ej av fullgörandet år avstyrkte konstitutionsutskottet (KU 1974:21 samt KU

utskottetföljande

rörande valkretsindelningen med hänvisning till 1975:18) motionsyrkanden den aviserade utredningens uppdrag. kan konstateras att debatten rörande valkretsindel- Sammanfattningsvis kan indelas i tre tidsmässigt avgränsade faser. Under perioden ningen att öka valkretsarnas storlek 1909-1921 gällde debatten främst möjligheterna utan att den nära kontakt mellan väljare och valda, som präglade det tidigare med enmansvalkretsar, alltför mycket försvagades. majoritetsvalsystemet Efter 1921 och fram t. o. m. den partiella reformen 1968-69 koncentrerades att uppnå en mer exakt proportionalitet i intresset i stället på möjligheterna som valresultatet. Därvid framstod en ytterligare ökning av valkretsstorleken ett alternativ bland flera. Sedan valkretsindelningen genom den partiella av mandaten totalt författningsreformen mist sin betydelse for fördelningen dels på valkretsindelningen i mellan olika partier har intresset koncentrerats Malmöhus län, dels på andra förhållanden såsom dess betydelse för partiernas regionala organisation. 1 direktiven till personvals- och valkretsutredningen

anför departemenschefen i denna del sålunda:

samma I det riksproportionella valsystemet är valkretsarna visserligen inte slutna på intressen sätt som tidigare. Systemet innebär emellertid att regionala och lokala valkretsvis och alla mandat - såväl de fasta beaktas. Valen sker fortfarande

Den nu gällande vaIkretsinde/ningen och tidigare reform/brslag 49

valkretsmandaten som utjämningsmandaten - besätts med kandidater som har nominerats i valkretsarna. l det tidigare slutna valketssystemet hade valkretsindelningen stor betydelse för mandatfördelningen. Med det valsystem som infördes i samband med enkammarreformen har läget förändrats. Mandatfördelningen mellan partierna avspeglar mycket nära partiernas röstetal i hela landet. Valkretsindelningen har sålunda numera sitt intresse främst från andra synpunkter än dem som betingas av fördelningen av mandat mellan de partier som deltar i valen. Som jag nyss nämnde innebär valsystemet att nomineringen av riksdagskandidater liksom tidigare sker valkretsvis. Inte minst som följd av detta blirde politiska partiernas regionala verksamhet nära knuten till valkretsarna. Valkretsarnas befolkningsmässlga och geografiska storlek blir av stor betydelse för utformningen av denna verksamhet och för möjligheterna att skapa och vidmakthålla goda förbindelser mellan väljarna och riksdagsledamöterna eller dem som kandiderar vid riksdagsval.

3 Två alternativa valkretsindelningar

Inledning

l direktiven anges att utredningen bör överväga en ny valkretsindelning vid riksdagsvalen. Därvid skall vissa utgångspunkter vara vägledande. Valkretsarna bör befolkningsmässigt vara mindre än de lör närvarande största. Valkretsarna bör dessutom vara geografiskt sammanhängande och deras gränser bör inte skära kommun- eller länsgränser. De utgångspunkter som anges i direktiven innebär vissa begränsningar i handlingsfriheten. Det är uppenbart att villkoret att länsgränserna ej får överskridas är den viktigaste av dessa. Den innebär nämligen att endast uppdelningar av de nuvarande valkretsarna är möjliga. Av tabell 11111 framgår att den vanligaste valkretsstorleken i dag är 9-11 mandat om endast de fasta valkretsmandaten räknas. l denna storleksklass finns 16 av de 28 valkretsarna. Sex Valkretsar är mindre och sex är större. Av dessa är fyra betydligt större än de övriga. Det gäller Stockholms kommun (27 mandat), Stockholms län (28 mandat), Fyrstadskretsen (18 mandat) och Göteborgs kommun (17 mandat). Då länsgränserna ej får överskridas synes alternativen, om också kravet på så långt möjligt likstora Valkretsar skall upprätthållas, inskränka sig till två. Enligt det första alternativet kan den nuvarande vanligaste valkretsstorleken tas till modellvalkrets. Det blir då i första hand frågan om en uppdelning av de

Tabell 111.1 Nuvarande valkretsstorlekar

Antal mandat Antal Valkretsar

O- 5 2 6 2 7 l

52 Tva alternativa valkretsindelningar

fyra största valkretsarna. Enligt det andra alternativet måste flertalet av de nuvarande valkretsarna med 9-11 mandat uppdelas. Modellvalkretsen erhåller då fem mandat. Skulle en medelväg mellan dessa nivåer väljas blir storleksvariationerna mellan enskilda kretsar större eftersom en valkrets på 10 mandat inte kan delas i större enheter än 5 utan att resterande valkrets blir av mycket begränsad storlek. Med hänsyn till dessa restriktioner har utredningen utarbetat två alternativa valkretsindelningar. Den första innebär sammanlagt 34 Valkretsar och den andra 54 Valkretsar. Vid indelningen har hänsyn så långt möjligt tagits till geografiska och befolkningsmässiga förhållanden så att valkretsarna skall utgöra naturliga områden. l viss utsträckning har det därvid varit möjligt att ta hänsyn till den nuvarande indelningen i kommun- och landstingsvalkretsar. l många fall har dock dessa en utfonnning som stämmer mindre väl med den naturliga indelningen i de storleksklasser som här blir aktuella. I dessa fall har avsteg gjorts från den landstingskommunala indelningen. Valkretsalternativen kan ses som modellindelningar som kan bli föremål för ändringar i ett fortsatt arbete på att reformera valkretsindelningen. Detta gäller naturligtvis i största utsträckning 54-valkretsindelningen där flera alternativa lösningar finns i många län. Sådana förändringar bör kunna vidtas utan att resultaten av de analyser som utredningen gjort förändras i mer betydande utsträckning. En förändring av valkretsindelningen aktualiserar flera frågeställningar. Den viktigaste gäller behovet av utjämningsmandat för att ett riksproportionellt valresultat i rimlig utsträckning skall garanteras. Grundlagberedningen företog vissa analyser som pekade på att 25 utjämningsmandat skulle vara tillräckligt vid tillämpning av de nuvarande 28 valkretsarna. Med 39 utjämningsmandat bör säkerhetsmarginalen i detta avseende vara mycket god. Ett ökat antal Valkretsar innebär dock större påfrestningar på systemet. Utredningen har därför underkastat de två valkretsindelningarna ett omfattande

testprogram.‘ I samband därmed har också undersökts inverkan av vissa

andra förändringar i valsystemet som skulle kunna vidtas för att minska behovet av utjämningsmandat. I fortsättningen beskrivs i detta kapitel de två valkretsindelningarna. Därefter redovisas i nästa kapitel de analyser som genomförts. Utredningens eget ställningstagande till valkretsförslagen tas upp i det därpå följande kapitlet.

Alternativ l: 34 Valkretsar

En revision av valkretsindelningen som syftar till mindre Valkretsar med 10 mandat som riktpunkt behöver som framgått inte göras särskilt omfattande. Av de nuvarande valkretsarna måste Stockholms kommuns, Stockholms

läns samt Göteborgs kommuns Valkretsar delas. Östergötlands läns valkrets

med 15 fasta valkretsmandat utgör ett gränsfall. Det är svårt att dela denna 1 När detta genomfördes valkrets i två någorlunda likstora delar med beaktande av önskemålet om fanns endast valstatistik naturliga områden. Denna valkrets bör därför bibehållas oförändrad. för 1973 års val tillgäng- Däremot måste en förändring ske i Malmöhus län eftersom valkretsarna däri lig. Bearbetningarna bygger sålunda på uppgifter dag inte utgör sammanhängande områden. Fyrstadskretsen har också för från detta val. många fasta valkretsmandat i förhållande till det uppsatta riktvärdet.

Två alternativa

valkretsindelningar 53

Den testade valkretsindelningen framgår av tabell III:2. Av tabellen framgår även antal röstberättigade och antal mandat beräknat på 1976 års valsiffror vilka blivit tillgängliga under arbetets gång. Av de 34 valkretsarna är

Östergötlands störst med 15 mandat. Därefter kommer Gävleborgs län med

12 mandat och sex Valkretsar med 11 mandat. De valkretsar som förändrats kommenteras närmare nedan.

Stockho/ms kommun Kommunen har i riksdagsvalen 27 fasta valkretsmandat och har därför delats i tre Valkretsar. lndelningsförslaget redovisas på kartan i figur Ill:l. Förslaget följer indelningen i Valkretsar vid de kommunala valen. Valkrets 1 och 3 i kommunalvalen bildar en nordlig valkrets med 190 021 röstberättigade. Den södra valkretsen med 178 994 röstberättigade består av de kommunala

Tabell 111:2 Fördelning av fasta valkretsmandat IO-mandatsalternativet

54 Två alternativa valkretsindelningar

E9_

:mm:.:v__m Sui

mc__Emw.9ov:v:o.m

:oo

SUOW

mmcmam ›nmc___m umzmam

6Em

.mm .om KN .mm .mm

:Eco

xomcnrmxw cwE_o.tmxw

.memo Ecmm «com

.ON .FN .NN .mm .å

mcm_mUmm__

mccmumv_ mE_o.._mmc:v_ 30:05_

nå? m_._m__

m_ 9 .t .9 .9

:mw:§=m›

mzmm

mmm mcocoom_

:mäömm: wwccmcon

930 m_UoI n_m8m: Bums: 20x2.

.m .m

.op .Z .NF .9 _v_

§2.:

mEEo.m mv_._x:c.m.._m §m5_wm:m mnmxmcm wmémmm Swim

._03

Figur III:1 Valkrersindelningen i Stockholms kom- . . . . . . mun. wmdvmmn

Tva alternativa valkretsindelningar 55

valkretsarna 4 och 5. Den västra valkretsen består av kommunalvalkretsarna 2 och 6. Antalet röstberättigade i den västra valkretsen är 154 968.

Stockholms län

Även Stockholms län har uppdelats på tre Valkretsar. Indelningen bygger här i huvudsak på landstingsvalkretsarna. Den norra valkretsen omfattar

S (oc/rho/ms län 1. Botkyrka 12. Sollentuna 2. Danderyd 13, Solna 3. Ekerö 14_ Sundbyberg 4. Haninge 15_ Södertälje 5. Huddinge 16. Tyresö 6. Järfälla 17_ Täby 7. Lindingö 18. Upplands-Bro 8. Nacka 19, Upplands-Väsby 9. Norrtälje 20. Vallentuna lO. Nynäshamn 21_ Vaxholm 11. Sigtuna 22. Värmdö

Figur III.2 Valkrersindelningen i Srockholms län.

56 Två alternativa valkretsindelningar

kommunerna Norrtälje, Sigtuna, Upplands-Väsby, Vallentuna, Ekerö, Järfälla, Upplands-Bro, Sollentuna, Solna och Sundbyberg (landstingsvalkretsarna A, C och D). Kretsen får ll mandat och 213 167 röstberättigade. Den östra valkretsen med 152 612 röstberättigade och 8 mandat består av . kommunerna Lidingö, Nacka, Värmdö, Tyresö, Vaxholm, Täby och Danderyd(landstingsvalkretsarna B och E samt Tyresö kommun). Den södra valkretsen bestående av Botkyrka, Huddinge, Södertälje, Haninge och Nynäshamns kommuner får 171 596 röstberättigade och 9 fasta valkretsmandat (landstingsvalkretsarna F, G och H med undantag av Tyresö

konnnun)lndehnngeniedovmaspåkananiñgurülü.

Norra valkretsen

Domkyrko Askim S:t Pauli Nylöse

(Dm\JO5U1J(Al\)—-

Bergsjön Haga Oscar Fredrik Carl Johan Vasa 10 Annedal 11 Masthugg 12 Johanneberg 13 _L_undby 14 Orgryte 15 Härlanda 16 Kortedala Södra valkretsen 17 Biskopsgården 18 Brämaregárden 19 Västra Frölunda 20 Högsbo 21 Tynnered 22 Alvsborg 23 Backa 24 Angered 25 Gunnered 26 Bergum 27 Björlanda 28 Säve 29 Torslanda Figur III:3 Valkretsindel- 30 Tuve ningeniGäreborgs køm- 31 Styrsö mun_ 32 Rödbo

Tva alternativa valkretsindelningar 57

Göteborgs kommun Även i Göteborgs kommun (se karta i figur 111:3) har uppdelningen gjorts så att den följer de kommunala valkretsarna. Indelningen består av två relativt likstora kretsar. Den södra har 165 279 röstberättigade och 9 mandat (kommunalvalkrets 3 och 4). Den norra har 159 108 röstberättigade och 8 mandat (kommunalvalkrets l och 2). Som framgår av kartan har de två valkretsarnas lika storlek och anpassning till kommunalvalkretsarna skett till priset av en indelning som geografiskt kan synas mindre lämplig. För de teoretiska analyser som redovisas i nästa kapitel är dock detta förhållande av mindre betydelse.

Norra valkretsen

Malmö . valkrets

Södra valkretsen Malmöhus lån 1. Bjuv 8. Kävlinge 15. Staffanstorp 2. Burlöv 9. Landskrona 16. Svalöv 3. Eslöv 10. Lomma 17. Svedala 4. Helsingborg 11. Lund 18. Trelleborg 5. Höganäs 12. Malmö 19. Vellinge e_ Hörby 13_ Sjöbo 20_ Ystad Figur III:4 Valkretsindel- 7. Höör 14. Skurup ningeniMa/möhus län.

58 Tva° alternativa valkretsindelningar

Malmöhus län Malmöhus län har delats på tre Valkretsar. Malmö kommun har fått bilda en egen krets. Denna får 181356 röstberättigade och 9 mandat. Den norra valkretsen med 170 740 röstberättigade och 9 mandat består av kommunerna Höganäs, Helsingborg, Bjuv, Landskrona, Svalöv, Eslöv, Höör och Hörby. Den södra valkretsen har 183 737 röstberättigade och får 10 mandat. Den består av Kävlinge, Lomma, Lund, Sjöbo, Vellinge, Trelleborg, Skurup, Ystad, Svedala, Staffanstorp och Burlöv. indelningen redovisas på kartan i figur III:4.

Alternativ II: 54 Valkretsar

M etodiken Vid indelningen av landet i S-mandatskretsar har krävts ett mer omfattande analysarbete. Med utgångspunkt från direktiven tillämpades därvid följande tumregler. 1. Likformigheten i storlek har åstadkommits genom att nuvarande Valkretsar delats så snart antalet mandat varit större än sju. För de större valkretsarna har därvid indelningen skett så att antalet nya valkretsar motsvarar det antal gånger talet fem ryms inom mandatantalet. 2. Indelningen har skett helt inom länsindelningen. Ingen valkrets har tillåtits skära länsgräns. 3. Den minsta byggstenen har utgjorts av kommunen. Ingen kommun med undantag av storstäderna har delats. Denna restriktion har vållat problem i ett mindre antal fall. 4. Varje valkrets är geografiskt sammanhängande. De ur direktiven härledda restriktionerna har kompletterats med ytterligare tre tumregler. 5. Vid indelningen har så långt möjligt beaktats indelningen i s. k. Aregioner. 6. Vid “problemfall” har kommunikationsmöjligheterna till andra delar av valkretsen beaktats. 7. Vid valet mellan storleksmässigt jämn uppdelning av befintliga Valkretsar och näringsgeografiskt naturliga enheter har i flertalet fall den näringsgeografiska samhörigheten så som den manifesteras i A-regiondelningen getts högre prioritet. I storstadsområdena har något större valkretsar(7 resp. 8 mandat) accepterats. Detta har skett för att inte onödigtvis öka behovet av utjämningsmandat. I och for sig kan valkretsarna i Stockholm uppdelas ytterligare.

Några sammanfattande uppgifter

Nedan redovisas först en Översikt över modellförslaget. Vid de olika uppdelningarna av nu befintliga valkretsar har i många fall olika alternativ stått till buds. För att möjliggöra en närmare bedömning av förslaget

/1 sou 1977:94 Två alternativa valkretsindelningar 59 Tabell l1l:3 Nya Valkretsar (S-mandatalternativet)

60 Två alternativa valkretsindelningar

redovisas också län för län hur indelningen har gjorts, dvs. hur den stämmer överens med andra indelningar, vilka avvägningar som gjorts osv. Valkretsarna framgår av tabell 11113 och figur I11:5 i Vilken också kan utläsas antalet röstberättigade vid 1973 och 1976 års val, antalet mandat samt ett ”namnförslag” på varje föreslagen ny valkrets. Av tabellen kan utläsas att Stockholms kommun och Stockhoms län uppdelats i vardera fyra Valkretsar. 1 Malmöhus län bildar Malmö kommun två Valkretsar samt länet två Valkretsar. Länsvalkretsarna är desamma som i IO-mandatsalternativet. Även i Göteborgs kommun är indelning densamma

som i 34-alternativet. Älvsborgs län har uppdelats på tre Valkretsar. I övrigt

gäller att nuvarande Valkretsar uppdelats i två. Undantag är dock Uppsala län, Kronobergs län, Gotland, Blekinge län och Jämtlands län vilka oförändrat utgör en valkrets vardera. Fördelningen av mandat mellan de nya valkretsama ger i stort sett samma antal mandat till olika län som nuvarande indelning. Självfallet skulle denna fördelning påverkas av modifieringar i de här föreslagna gränsdragningarna. Vid den fördelning som gjorts av mandaten mellan Valkretsarna enligt reglerna i 2 kap. 2§ vallagen har 281 av mandaten fördelats i den forsta omgången och resterande på grundval av storleksordningen av de överskott som därvid uppkommit. Fördelningen av de sista mandaten är särskilt känslig for befolkningsförändringar och gränsjusteringar. Som framgått har önskemålet om någorlunda ”naturliga” Valkretsar i några fall tvingat fram avvikelser från normalstorleken på valkretsen. Av tabell II1:4 kan utläsas marginalfördelningen av kretsarna avseende mandatantalet. AV tabellen framgår att en valkrets endast har två mandat. Det är Gotland som rimligen bör behållas som egen valkrets. Den valkrets som endast erhållit 3 mandat är Bohus läns södra valkrets. 1 det sistnämnda fallet är detta ett resultat av att Göteborgs kommun delar av länsvalkretsen.

Tabell II1:4 Antal Valkretsar i olika storleksklasser

Två alternativa valkretsindelningar 61 F. .Wo U r U .I .D V a M m S .m d e I. . ningen enligt alternativ II.

62 Två alternativa valkretsindelningar

Valkretsförslaget enligt alternativ II länsvis

1. Stockholms kommun Västra valkretsen Norra valkretsen Bromma församling Essinge församling Hässelby Kungsholms Spånga Matteus Vällingby Szt Göran Västerleds Adolf Fredrik Engelbrekt Gustav Vasa Hedvig Eleonora Jakob Johannes Klara Oscar Storkyrkoförsamling Södra valkretsen Östra valkretsen Högalids församling Maria församling Hägersten Katarina Skärholmen Sofia Brännkyrka Enskede Vantör Farsta Skarpnäck

Kommentar Förslaget till indelning av Stockholms kommun bygger på valkretsindelningen vid de kommunala valen 1973. Valkretsarna har lagts samman tvâ och två så att krets I och lV bildar den östra valkretsen, V och VI den södra. Den norra valkretsen består av kommunalvalkrets III och ll utom Västerleds Den västra valkretsen består av Västerleds församling samt församling. kommunalvalkrets Vll. Valkretsarna i Stockholm hör till de större. Eftersom avståndsfaktorn i stort sett torde vara irrelevant i storstadsområdena torde detta vara rimligt eftersom samtidigt antalet Valkretsar totalt och dänned behovet av utjämningsmandat kan begränsas.

2 Stockholms län Norra valkretsen Västra valkretsen Norrtälje Ekerö Sigtuna Järfälla Upplands Väsby Upplands-Bro Vallentuna Sollentuna Danderyd Solna Täby Sundbyberg Vaxholm

Två alternativa 63

valkretsindelningar

Östra valkretsen Södra valkretsen Lidingö Botkyrka Nacka Huddinge Värmdö Södertälje Haninge Tyresö Nynäshamn

Kommentar l Stockholms län har landstingsvalkretsarna varit vägledande vid indelningen. Den norra valkretsen omfattar landstingsvalkrets A och B. Den västra valkretsen omfattar landstingsvalkrets C och D. Den östra valkretsen omfattarlandstingsvalkrets E och F. Den södra omfattar landstingsvalkretsarna G och H.

3 Uppsala län Uppsala län borde enligt huvudregeln ha uppdelats i två Valkretsar. Länet domineras dock befolkningsmässigt så kraftigt av Uppsala kommun att någon uppdelning inte är möjlig utan att denna kommun delas, Uppsala län har med hänsyn härtill behållits som en egen valkrets.

4 Södermanlands län Södra vazkretsen Norra valkretsen Vingåker Eskilstuna Katrinehalm Strängnäs Flen Nyköping Oxelösurd

Kommentar I Södernanlands län följer indelningen A-regionindelningen. Den norra valkretsea består av Eskilstuna A-region medan Katrineholms och Nyköpings A-*egioner utgör den södra valkretsen.

5 Östergötlands län

Östra valcretsen Västra valkretsen Norrköphg Motala Finspång Mjölby Söderköping Boxholm

Valdemasvik Ödeshög

Ydre Linköping

Åtvidaberg

Kinda

64 Tvâ alternativa valkretsindelningar

Kommentar

Östergötlands län med 15 fasta valkretsmandat skulle enligt huvudregeln

uppdelas i tre Valkretsar. Ett problem med en sådan indelning är att de två största kommunerna - - Norrköping och Linköping ligger så nära varandra och att den västra valkrets som skulle bestå av området mellan Linköping och Vättern blir så mycket mindre än de övriga och får en onaturlig utsträckning. Med hänsyn till behovet att inte onödigtvis öka antalet Valkretsar och därmed behovet av utjämningsmandat har i stället valts att endast uppdela länet i två Valkretsar. Den östra kretsen består av Norrköpings A-region.

6 Jönköpings län Östra valkretsen Väslra valkretsen Tranås Jönköping Aneby Vaggeryd Nässjö Gnosjö Eksjö Gislaved Sävsjö Värnamo Vetlanda

Kommentar I Jönköpings län har Jönköpings och Värnamo A-regioner sammanförts till en valkrets och Tranås och Eksjö/ Nässjö/ Vetlanda A-region till en valkrets. Uppdelning leder till att den ena valkretsen får sju och den andra fem mandat. Den är emellertid i geografiskt avseende så rimlig att denna skillnad bör accepteras.

7 Kronobergs län Kronobergs län utgör liksom hittills en egen valkrets.

8 Kalmar län Norra valkretsen Södra valkretsen Västervik Nybro Vimmerby Kalmar Hultsfred Emmaboda Oskarshamn Torsås Högsby Borgholm Mönsterås Mörbylånga

Kommentar I Kalmar län har Kalmars A-region fått bilda en valkrets. Den andra valkretsen består av Västerviks, Hultsfred/Vimmerbys och Oskarshamns A-regioner.

Tva alternativa valkretsindelningar 65

9. Gotlands län Gotlands län bildar liksom f. n. egen valkrets.

10. Blekinge län Även Blekinge län behålles som egen valkrets.

11 Kristianstads län Östra valkretsen Västra valkretsen Östra Göinge Osby Bromölla Båstad

Kristianstad Ängelholm Simrishamn Åstorp

Tomelilla Klippan Perstorp

Örkelljunga

Hässleholm Kommentar Förslaget i Kristianstads län bygger på A-regionindelningen. Den östra valkretsen omfattar Kristianstads A-region och den del av Ystad/Simrishamns A-region som ingår i Kristianstads län.

Den västra valkretsen omfattar Ängelholms och Hässleholms A-regioner samt Klippan och Åstorps kommuner vilka ingåri Helsingborg/ Landskronas

A-region.

12 Malmöhus län Norra valkretsen Södra valkretsen Höganäs Kävlinge Helsingborg Lomma Bjuv Lund Landskrona Sjöbo Svalöv Vellinge Eslöv Trelleborg Höör Skurup Hörby Ystad Staffanstorp Svedala Budöv Malmö kommuns östra valkrets Malmö kommuns västra valkrets Valdistrikten i Malmö Valdistrikten i Malmö Fosie Bunkeflo Glostrup Eriksfált Husie Hyllie Kirseberg Kulladal Oxie Limhamn

66 Två alternativa valkrersirrdelningar

S. Sallerup Möllevången Szt Pauli Szt Johannes S:t Petri Slottsstaden V. Skrävlinge Sofielund Tygelsjö V. Klagstorp

Kommentar Valkretsindelningen i Malmöhus län är densamma som i 34-valkretsalternativet. Dock har Malmö kommun delats i två kretsar. Valkretsarna i länet har blivit relativt stora. Med hänsyn till den höga befolkningstätheten och behovet av att totalt sett inte erhålla alltför många Valkretsar har detta bedömts som acceptabelt i detta fall.

13 Hallands län Södra valkretsen Norra valkretsen Halmstad Kungsbacka Laholm Varberg Hylte Falkenberg

Kommentar Den södra valkretsen överensstämmer med Halmstads A-region och den norra med Falkenberg/Varbergs A-region samt Kungsbacka kommun vilken närmast är orienterad mot Göteborg.

14 Göteborgs och Bohus-län Norra valkretsen Södra valkretsen Torslanda församling Szt Pauli församling i Björlanda Domkyrkoförsamlingen Säve Haga Tuve Vasa Biskopsgården Annedal Lundby Johanneberg Brämaregården Masthugg Backa Oscar Fredrik Gunnared Askim Bergum Högsbo Angered Karl Johan Kortedala Styrsö Bergsjön Tynnered Nylöse Västra Frölunda

Härlanda Älvsborg Örgryte

Rödbo

Två alternativa valkretsindelningar 67

Kommentar l Göteborgs kommun är indelningen identisk med den i 34-valkretsindelningen. Det innebär att den Följer de kommunala valkretsarna. Den södra valkretsen består av kommunalvalkrets 3 och 4. Den norra valkretsen består av kommunalvalkretsarna 1 och 2. Valkretsarna blir större än den eftersträvade normalstorleken men detta kan accepteras på samma grunder som i Stockholmsregionen och Malmöhus län. De geografiska avstånden är inte av samma betydelse i storstäderna.

15 Bohus län Södra valkretsen Norra valkretsen Mölndal Strömstad Härryda Tanum Partille Munkedal Sotenäs Lysekil Uddevalla Orust Tjörn Kungälv Öckerö Stenungsund Kommentar I Bohus län skapar Göteborg ett problem vid indelningen. Enligt huvudregeln att valkretsarna skall vara geografiskt sammanhängande är det nödvändigt att låta Partille, Härryda och Mölndals kommuner bilda en egen valkrets. Denna blir då så liten som 64 663 röstberättigade medan den norra valkretsen blir nästan dubbelt så stor och får 127 004. Någon annan uppdelning är emellertid inte möjlig utan att bryta någon länsgräns eller slå samman med Göteborg.

16 Älvsborgs län

Norra valkretsen Mellersta valkretsen Trollhättan Lilla Edet Vänersborg Ale Mellerud Lerum Färgelanda Alingsås Dals-Ed Vårgårda Bengtsfors Herrljunga Åmål Södra valkretsen Borås Ulricehamn Mark Tranemo Svenljunga

68 Tva° alternativa valkretsindelningar SOU |977:94

Kommentar

Beträffande Älvsborgs län gäller att den norra valkretsen delats i två kretsar.

Vänersborg och Trollhättan bör knappast skiljas åt. Detta medför att den redovisade uppdelningen är den enda möjliga. För den södra valkretsen innebär detta alternativ ingen ändring i förhållande till nuläget. Enligt huvudregeln skall ingen uppdelning ske och med Borås dominerande ställning är ingen uppdelning heller möjlig.

l 7 Skaraborgs län Norra valkretsen Södra valkretsen Gullspång Lidköping Töreboda Grästorp Mariestad Vara Skövde Skara Karlsborg Falköping Tibro Mullsjö Hjo Habo Tidaholm Götene

Kommentar I Skaraborgs län är uppdelningen på två områden svår eftersom en naturlig uppdelning upptar tre olika områden kring resp. Mariestad, Skövde och Lidköping. Framför allt är det Götene och Tidaholms kommuner som kan ges alternativ valkretstillhörighet. I den valda lösningen har Götene förts till den södra valkretsen eftersom denna kommun främst är orienterad mot Lidköping. Detta stämmer också med A-regionindelningen. För att inte den norra valkretsen då skall bli för liten har samtidigt Tidaholm förts till denna valkrets.

18 Värmlands lärt Västra valkretsen Östra valkretsen Torsby Filipstad Hagfors Forshaga Sunne Karlstad Munkfors Storfors Eda Kristinehamn Arvika Hammarö Säffle Kil

Årjäng Grums

Kommentar Även i Värmlands län kan alternativa lösningar tänkas. Det största problemet har varit placeringen av de centralt i länet liggande kommunerna Kil och Grums. Båda dessa kommuner är orienterade mot Karlstad. De ingår t. ex. i

Tva alternativa valkretsinde/ningar 69

Karlstads A-region. Med en annan lösning blir emellertid valkretsarna onaturligt utformade.

19 Örebro län

Norra valkretsen Södra va/kretsen Hällefors Örebro Ljusnarsberg Laxå Lindesberg Kumla Nora Hallsberg Karlskoga Askersund Degerfors

Kommentar I Örebro län dominerar Örebro kommun kraftigt. Med den valda lösningen blir den södra valkretsen betydligt större än den norra. Obalansen blir dock ännu större om man i stället lägger Örebro till den norra valkretsen. Något skulle detta kunna kompenseras om Karlskoga och Degerfors då fors till den södra valkretsen.

20 Västmanlands län Östra valkretsen Västra valkretsen Västerås Norberg Sala Fagersta Heby Skinnskatteberg Surahammar Hallstahammar Köping Kungsör Arboga

Kommentar I Västmanlands län har Västerås A-region delats och Surahammar och Hallstahammar har forts till den västra valkretsen. Kommunikationsmässigt synes detta dock motiverat. Det gör denna valkrets större samtidigt som Västerås tillsammans med Sala och Heby blir en tillräckligt stor enhet.

21 Kopparbergs län Södra valkretsen Norra va/kretsen Borlänge Älvdalen Säter Mora Hedemora Orsa Avesta Rättvik

70 Tvâ alternativa vaIkretsinde/ningar _

Ludvika Falun Smedjebacken Leksand Malung Vansbro Gagnef

Kommentar Kopparbergs län är ett ”problemområde”. De två största kommunerna Falun och Borlänge ligger mitt i länet och en uppdelning där dessa två kommuner hör till samma valkrets måste få en onaturlig utsträckning geografiskt. Gränsen har därför lagts mellan Falun och Borlänge. Samtidigt är det naturligtvis klart att detta är olyckligt eftersom de två kommunerna i många avseenden har mycket gemensamt. Här står de olika tumreglerna i viss utsträckning i konflikt med varandra. Även om man accepterar att dela på Borlänge och Falun kan diskuteras hur Gagnef skall placeras. Om Gagnef förs till södra kretsen blir dock Vansbro ”isolerat”. Den naturliga kommunikationsvägen från länets centrala delar mot Malung och Vansbro är riksväg 71 vilken träffar riksväg 70 vid Djurås i Gagnefs kommun.

22 Gävleborgs län Södra valkretsen Norra valkretsen Gävle Bollnäs Sandviken Söderhamn Hofors Ovanåker Ockelbo Ljusdal Hudiksvall Nordanstig

Kommentar I Gävleborgs län synes uppdelningen vara ganska självklar. Gävle/ Sandvi-

kens A-region (utom Älvklarleby och Tierp som hör till Uppsala län) utgör

den södra valkretsen och Bollnäs/ Söderhamns och Hudiksvall/ Ljusdals Aregioner den norra.

23 Västernorrlands län Södra valkretsen Norra valkretsen Sundsvall Örnsköldsvik Timrå Sollefteå

Ånge Kramfors

Härnösand

Tva° alternativa valkretsindelningar 71

Kommentar Även i Västernorrlands län är lösningen given. Medelpadsdelen blir en

valkrets och Ångermanland den andra. Denna lösning stämmer också väl

överens med A-regionindelningen.

24 Jämtlands län Jämtlands län har redan i dag endast fem mandat och bibehålles sålunda oförändrat som en egen valkrets.

25 Västerbottens län Södra valkretsen Norra valkretsen Nordmaling Skellefteå Vindeln Norsjö Vännäs Sorsele Robertsfors Storuman Umeå Vilhelmina Åsele Lycksele

Kommentar l Västerbottens län utgör framför allt Vindelns kommun ett problem ur valkretsindelningssynpunkt. Vindeln hör till Umeå A-region och är orienterad mot Umeå. Indelningen innebär att Vindeln tillsammans med resten av Umeå A-region bildar den södra valkretsen. Den norra valkretsen utgörs av Lycksele och Skellefteå A-regioner. Resultatet leder till att den norra valkretsen får en olämplig geografisk utsträckning. Alternativet att i stället föra samman Lycksele och Umeå Aregioner skulle leda till att den norra valkretsen blir för liten. Ett annat alternativ vore att flytta Vindeln till den norra valkretsen, men då blir den södra valkretsen i minsta laget samtidigt som avsteg alltså görs från Aregionindelningen.

26 Norrbottens län Södra valkretsen Norra valkretsen Luleå Kiruna Boden Gällivare Piteå Pajala

Älvsbyn Överkalix

Jokkmokk Övertorneå Arjeplog Kalix Arvidsjaur Haparanda

72 Två alternativa valkretsindelningar

Kommentar I Norrbottens län har A-regionindelningen följts så att Haparanda/ Kalix och Kiruna A-regioner utgör den norra valkretsen medan Boden/ Luleå och Piteå A-regioner utgör den södra. l och for sig hade det kanske varit naturligt att sammanföra även Kalix/ Haparanda med Boden/ Luleå. Då blir dock den norra valkretsen for liten. Ett sätt att undvika detta vore att lägga Boden och Jokkmokks kommuner till den norra valkretsen. Då är å andra sidan den naturliga enheten Boden/ Luleå splittrad.

4 Analyser av valkretsalternativen

Inledning

Personvals- och valkretsutredningens förslag ska enligt direktiven ligga inom ramen för det riksproportionella valsystem som infördes genom den partiella författningsreformen 1968-69. Utredningen har tolkat direktiven på denna punkt så att valkretsindelningen inte får bli sådan att antalet utjämningsmandat blir otillräckligt för att garantera ett riksproportionellt valresultat. Det är väl känt att varje proportionellt valsystem tillämpat i enskilda Valkretsar leder till avvikelser från ett exakt proportionellt resultat. Redan det triviala förhållandet att mandaten är många gånger färre än antalet röstande leder till en sådan avvikelse. Denna avvikelse tenderar att bli större ju färre mandat som ska besättas. 1 en valkrets med 10 mandat svarar varje mandat mot 10 96 av rösterna. Ien valkrets med fem mandat svarar varje mandat mot 20 % av rösterna. Partier med mellan 10 och 20 % av rösterna får i ett sådant fall ett mandat trots att de endast är berättigade till mellan 0,5 och 1 mandat. Samtidigt kommer partier med mellan O och 10 % av rösterna inte att erhålla något mandat trots att de är berättigat till mellan 0 och 0.5 mandat. De förstnämnda partierna blir överrepresenterade och de sistnämnda underrepresenterade. l realiteten varierar partiernas styrka mellan olika Valkretsar. Ett parti med totalt sett omkring 10 % av rösterna kommer i vissa Valkretsar att ha under 10 96 och bli underrepresenterat samtidigt som det i andra kretsar får fler än 10 % och blir överrepresenterat. Genom att valkretsstorlekarna varierar kommer dessutom gränsen mellan över- och underrepresentation att variera. Även ett parti med jämförelsevis jämnt väljarstöd blir med hänsyn härtill över- resp. underrepresenterat i olika Valkretsar. Totalt sett över hela landet kommer avvikelserna från ett riksproportionellt valresultat inte att bli så framträdande som i de enskilda valkretsarna. Olika proportionella valsystem har olika egenskaper i detta avseende. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning redovisade i sitt betänkande ”Det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare” (SOU 1951:58) en teoretisk analys som belyser olika fordelningsmetoder ur denna synvinkel. Särskilt intressant för personvals- och valkretsutredningens arbete har också varit de analyser som författningsutredningen uppdrog åt professor Carl- Gunnar Jansson att genomföra. Dessa undersökningar gällde främst uddatalsmetodens egenskaper. Särskilt beaktades betydelsen av olika jämkningar av den första divisorn.

I 74 Analyser av valkretsalremativen sou 197794

Av Janssons redovisning (SOU 1961:21 sid. 217-362) kan utläsas att ett partis mandattilldelning i en given valkrets varierar mer eller mindre kraftigt med följande faktorer Antal mandat i kretsen Fördelningsmetoden

.‘.“5*~’!Z“

Partiets röstprocent

Övriga partiers röstandelar

Antal partier Partiets totala andel av mandaten är förutom av dessa faktorer också beroende av variationer i röstandelar mellan valkretsarna.

Behov av ytterligare analyser

De undersökningar som forfattningsutredningen lät genomföra var bundna till dåvarande valsystem och i ston sett den då gällande partifordelningen. Hur långt resultaten är generellt giltiga är med hänsyn härtill svårt att bedöma. Resultaten pekade dock entydigt på att en valkretsvis fördelning av mandat enligt den jämkade uddatalsmetoden överrepresenterar större partier och underrepresenterar små partier. Denna tendens blir starkare när den första divisorn jämkas till högre tal. Undersökningen bekräftade också antagandet att den triviala avvikelse från proportionalitet som orsakas av att mandaten är hela tal tenderar att slå igenom även i det totala valresultatet. Dessa avvikelser tar alltså inte slumpmässigt ut varandra vid en jämförelse mellan olika Valkretsar. Denna sistnämnda källa till avvikelser från ett riksproportionellt valresultat blir alltmer betydelsefull ju mindre valkretsarna görs. Vid så små valkretsar som fem mandat torde effekten av dessa avvikelser vara betydande. Dessa tendenser har relevans för PVUzs bedömning av olika valkretsindelningar genom att de påverkar behovet av utjämningsmandat. Det bedömdes med hänsyn härtill som nödvändigt att genomföra en mer omfattande analys av behovet av utjämningsmandat vid tillämpning av de två alternativa valkretsindelningarna. Liknande analyser genomfördes av grundlagberedningen i samband med den partiella författningsreformen. Av dessa undersökningar (redovisade i SOU 1967:26 bilaga 17) framgick att med nuvarande 28 Valkretsar skulle 25 utjämningsmandat vara tillräckliga for att garantera ett riksproportionellt valresultat. De nuvarande 39 utjämningsmandaten bör sålunda ge en betryggande marginal. Vid en utökning av antalet Valkretsar inträder emellertid en ny situation som måste analyseras. Utredningen uppdrog åt sekreteraren att tillsammans med professor Carl- Erik Fröberg och driftschefen vid Lunds datacentral Arne Sundström genomföra dessa undersökningar och därvid tillämpa samma metodik som professor Fröberg utarbetat för grundlagberedningens undersökningar. Arbetet genomfördes i två etapper. I den första etappen simulerades 100 valresultat med hjälp av ett datorprogram. Resultaten analyserades ingående. Det visade sig därvid att några ytterligare alternativ borde undersökas. Analyserna kompletterades därför med en andra etapp i vilken 1000

Analyser av valkretsaltemativen 75

valresultat simulerades och undersöktes avseende effekterna av olika fordelningsregler och olika antal utjämningsmandat. Resultatet av dessa simuleringar redovisas utförligt i två promemorior (bilaga l och 2). l nästa avsnitt ges en sammanfattning av de viktigaste resultaten.

Resultat

De två undersökningarna gav i allt väsentligt lika resultat. Det är därför tillräckligt att i detta kapitel redovisa utfallet av den andra etappen då l 000 olika valresultat simulerades. Vid analysen tillämpades det nu gällande valsystemet med mandatfördelning i två omgångar. Dels testades den nuvarande valkretsindelningen med 28 Valkretsar dels de två modellindelningar som presenterades i föregående kapitel. Vid fördelningen av valkretsmandaten prövades två jämkningar av den första divisorn - 1.25 resp. 1.40. Två alternativa spärrar mot småpartier testades. I det ena fallet lades gränsen for representation i riksdagen vid 3 %. l det andra fallet var spärren 4 %. Antalet utjämningsmandat varierade mellan nuvarande 39 och 69. I samtliga fall antogs sex partier delta i valet. Resultaten framgår av tabell IV:l. Av de 1 000 simuleringarna ledde 54 till att mandat utdelades enligt 12 % -regeln. Dessa är uteslutna ur redovisningen i tabellen.

Tabell lV:1 Antal simuleringar som inte leder till riksproponionellt valresultat vid resp. parameterkombination

Valsystem Antal kömingar (% av samtliga exkl. 12 %-fallen)

l. 28-3l0-l.25-4 1(0) 2. 28-310- 1.25-3 0(0) 3. 28-310-1.40-4 0(0) 4. 28—310—1.40—3 0(0)

5. 34-310-1.25-4 1(0) 6. 34—3l0—l.25—3 1 (0) 7. 34—310—1.40—4 1(0) 8. 34-310-1.40-3 2(0.2)

9. 54 —300 —1.25 —4 28 (2.9) 10. 54 - 300 -1.25 - 3 43 (4.5) 11. 54-300-1.40—4 204(21.6) 12. 54 - 300 - 1.40 —3 254 (26.8)

13. 54 - 290 — 1.25 —4 9 (0.9) 14. 54—290—1.25—3 13(1.4) 15. 54 —290 —1.40 —4 64 (6.8) 16. 54 - 290 - 1.40 - 3 82 (8.7)

17. 54-280- 1.25 -4 2 (0.2) 18. 54-280- 1.25-3 1(0) 19. 54-280—1.40-4 l4(l.5) 20. 54-280—1.40—3 l5(l.6)

76 Analyser av valkretsalternativen

Av tabellen kan utläsas att antalet utjämningsmandat f. n. med bred marginal synes vara tillräckligt. Med den nuvarande indelningen uppstod avvikelse från ett riksproportionellt resultat endast i ett fall. Även en ökning till 34 Valkretsar kan genomföras utan problem med utjämningsmandaten. Om man vill övergå till en valkretsindelning med 54 valkretsar måste däremot en omfördelning ske i relationen mellan andelen fasta valkretsmandat och utjämningsmandaten. Om man samtidigt ändrar valsystemet så att den första divisorn jämkas till 1.25 i stället för 1.40 erhåller man ett riksproportionellt valresultat med 99 96 -ig säkerhet vid fördelningen 290/59 (valsystem 13 i tabellen). För att uppnå motsvarande säkerhet vid en bibehållen första divisor på 1.40 krävs att antalet utjämningsmandat ökas med ytterligare 10. Då är sannolikheten för ett riksproportionellt resultat 98,5 % om man bortser från de fall då partier erhåller mandat p. g. a. 12 %regeln (valsystem 19 i tabellen). Vilken säkerhet som skall krävas är en bedömningsfråga. Det är möjligt att en ytterligare ökning av antalet utjämningsmandat med 10 skulle leda till 100 %-ig säkerhet. Eftersom ett sådant alternativ inte ingick i förutsättningarna för analyserna är det dock inte möjligt att bedöma detta utan ytterligare tester. Vid bedömningen av resultaten från de nu genomförda simuleringarna måste beaktas att de krav som uppställts är utomordentligt stränga. Kravet har varit riksproportionalitet med deltagande av sex partier med stöd av fler än 4 96 av väljarkåren. Som framgår av redovisningen i bilagorna försvåras situationen väsentligt när antalet partier ökar. Med endast fem partier över 4 % är förutsättningarna för ett riksproportionellt resultat betydligt större.

Utredningens överväganden och förslag 77

5 Utredningens överväganden och förslag

rörande

valkretsindelningen

Enligt direktiven har Personvals- och valkretsutredningen att överväga en minskning av valkretsarnas storlek vid riksdagsvalen. Eftersom de samtidigt nuvarande länsgränserna inte bör överskridas har alternativen begränsat sig till att föreslå antingen en indelning med i huvudsak 5 mandats-Valkretsar eller med 10 mandats-valkretsar. En kompromiss mellan dessa två nivåer skulle medföra ganska betydande skillnad i storlek mellan enskilda valkretsar, något som enligt direktiven bör undvikas. Utredningen har utarbetat två ”modell-indelningar” som presenterats tidigare och underkastat dessa vissa tester. Av dessa tester framgår att indelningen i 34 Valkretsar är förenlig med nuvarande bestämmelser i regeringsformen medan den mer genomgripande förändringen till 54 Valkretsar kräver eftersom antalet grundlagsändring utjämningsmandat måste ökas betydligt. Den partiella författningsreformen 1968-69 löste för svenskt vidkommande ett klassiskt dilemma som alltid är förenat med proportionella valsystem. Motiven för att tillämpa ett sådant valsystem kan sägas vara ambitionen att uppnå en representation för olika partier i riksdagen och andra beslutande församlingar som så nära som möjligt svarar mot deras stöd i väljarkåren. Denna proportionella representativitet anses i allmänhet eftersträvansvärd såväl inom den enskilda valkretsen som inom landet i sin helhet. Om en proportionell representativitet för olika vore det enda partier önskemål som kunde knytas till valsystemet vore lösningen enkel. Med hela landet som en valkrets leder alla proportionella som är fördelningsmetoder värda namnet till ett riksproportionellt valresultat. I ett så litet land som Holland har denna konsekvens av valsystemet lett till att hela landet utgörs av en valkrets. I övervägande antalet länder med val har proportionella däremot den valkretsvisa av mandaten bibehållits. l vårt land fördelningen har tanken på att göra hela landet till en valkrets aldrig haft någon aktualitet. Anledningen till detta är det andra huvudsyftet med valsystemet. Det bör medverka till att ge inte bara olika politiska utan meningsriktningar även olika landsdelar en rättvis representation i riksdagen. Genom med systemet Valkretsar och en fördelning av mandaten mellan dessa i förhållande till deras storlek garanteras att befolkningsgrupper i olika delar av landet blir representerade i riksdagen i förhållande till sin storlek. Här uppstår nu ett dilemma. När man har ambitionen att även den valkretsvisa representationen ska vara i rimlig grad partiproportionellt rättvis kan valkretsarna inte göras alltför små. Varje proportionell fördelningsmetod

78 Utredningens överväganden och _lörslag

medför - som framgått av tidigare kapitel - vissa avvikelser från proportionalitet. Den enklaste förklaringen till detta är de avrundningsfel som uppstår när ett begränsat antal mandat ska fördelas på grundval av proportioner som är beräknade på en större mängd väljare. Därutöver har även fördelningsmetoderna som sådana vissa egenskaper som bidrar till dessa effekter. D’Hondt‘s metod innebär t. ex. att varje avrundning som måste vidtas för att få Fördelningen att gå ihop sker uppåt. Detta medför att framför allt små partier missgynnas samtidigt som stora partier blir överrepresenterade. Uddatalsmetoden är neutral i detta avseende. Om första divisorn jämkas, som fallet är i vårt nuvarande försvåras i stället för partierna att system, erhålla sitt första mandat. Därmed uppstår svårigheter för mindre partier att totalt sett bli proportionellt representerade. l,4-%-regeln innebär alltså en som ursprungligen motiverades av omtanken om slags småpartispärr parlamentarismens funktionsduglighet. Alla dessa avvikelser från ett proportionellt rättvist valresultat blir större ju mindre valkretsarna görs. Omtanken om en proportionell mandatfördelning leder sålunda till en valkretsindelning med större Valkretsar. Med alltför stora Valkretsar emellertid samtidigt en försvagning av politikens lokala följer Den partiproportionella fördelningen uppnås på bekostnad av förankring. mellan väljare och valda, av sämre möjligheter för lokalt längre avstånd väljargrupper att vara garanterade rätten att få utse ”sina” avgränsade ledamöter. Särskilt i ett glest befolkat, geografiskt utbrett land som Sverige innebär detta starka begränsningar i möjlighetera att göra valkretsarna så stora som vore önskvärt med hänsyn till önskemålet att partiernas styrka i väljarkåren skall rättvisande återspeglas i riksdagen. Det är mot denna bakgrund som den långa debatten om utjämningsmandaten skall ses. Genom att införa ett system med utjämningsmandat kan ett valresultat samtidigt som valkretsarna kan riksproportionellt garanteras Mest konsekvent kommer detta alternativ till uttryck i det göras mindre. valsystem som tillämpas i Västtyskland. Där utses hälften av förbundsdagens ledamöter i enmansvalkretsar och hälften i vidsträckta regionala valkretsar med proportionell fördelningsmetod. l vårt land var motståndet mot utjämningsmandat länge starkt. Anledningen till detta var bl.a. att utjämningsmandaten i de modeller som diskuterades inte hade någon anknytning till de lokala valkretsarna. Om man t. ex väljer att utdela en del av mandaten från en riksvalsedel kommer en del

av riksdagsmännen att utses utan den lokala förankring som valkretsarbetet

och valkretsnomineringen innebär. Denna försvagning av den regionala fordelningsprincipen blir starkare ju fler av ledmöterna som utses på detta sätt. Den försämring av möjligheterna att uppnå partiproportionell fördelning inom varje valkrets som följer av mindre Valkretsar kan inte heller undvikas med utjämningsmandaten. Dessa svårigheter kan t. o. m. befaras ökade eftersom antalet mandat som återstår till valkretsfördelningen blir färre om inte samtidigt riksdagens totala mandatantal ökas. Något tillspetsat kan alltså sägas att med utjämningsmandaten önskemålet om ett riksproportionellt valresultat tillgodoses på bekostnad av önskemålen om regionalt rättvis fördelning och proportionalitet inom de enskilda valkretsarna. Det valsystem som infördes i samband med 1968-69 års partiella författningsreform valdes i stor utsträckning under hänsynstagande till dessa

Utredningens överväganden och _förslag 79

svårigheter. Utjämningsmandaten utgör endast en liten del av samtliga. De fördelas ”tillbaka” på valkretsarna genom att de ges till partierna i de Valkretsar där de efter den valkretsvisa står i tur att erhålla fördelningen mandat. Det samtidigt ökade antalet mandat i enkammaren ijämförelse med andra kammaren medförde att antalet valkretsmandat inte behövde minskas. Därmed försämrades inte möjligheten till en partiproportionell av fördelning valkretsmandaten. Helt har det dock inte varit att undvika nackdelarna med möjligt utjämningsmandaten ur synpunkten att valkretsarnas representation så långt möjligt bör svara mot antalet röstberättigade i kretsen. Genom fördelningen av utjämningsmandaten kan större skillnader uppstå i relationen mellan antalet röstberättigade och antalet ledamöter från varje valkrets. Systemet inför också en viss osäkerhet om hur många mandat som i praktiken står på spel i varje valkrets. Ett parti kan med exakt samma valresultat i en valkrets erhålla ett utjämningsmandat i ett val men förlora det i nästa p. g. a. att partiets valresultat i en annan valkrets förbättrats. Fördelningen påverkar också den partipolitiska representationen från enskilda Valkretsar eftersom vissa partier erhåller mandat i dessa utöver vad de erhållit vid den proportionella valkretsvisa fördelningen. De nackdelar som följer med vårt nuvarande från dessa valsystem synpunkter måste bedömas vara av mindre betydelse med hänsyn till önskemålet att riksdagen totalt skall återspegla den politiska opinionen bland väljarna i hela landet. Systemet kan enligt utredningens bedömning ses som en lyckad kompromiss mellan många olika önskemål. Den i direktiven angivna restriktionen att utredningens forslag skall ligga inom ramen för det riksproportionella valsystem som infördes 1968-1969 har med hänsyn härtill inte upplevts som besvärande under arbetets gång. Tvärtom råder en bred enighet om att det nuvarande valsystemet i detta avseende fungerar tillfredsställande och därför bör bevaras intakt. Denna slutsats leder till ståndpunkten att nu omfattande förändringar i relationen mellan andelen utjämningsmandat och andelen fasta valkretsmandat inte bör övervägas. Med ett större antal utjämningsmandat uppstår de nämnda effekterna negativa av dessa i större utsträckning. Framför allt riskerar valrörelsernas karaktär av lokala inom enskilda valkampanjer Valkretsar att försvagas. Det blir svårt - främst för de mindre partiernas medlemmar och väljare - att bedöma effekten av sina ansträngningar i valarbetet. En god insats i detta kan få som konsekvens -i större utsträckning än i dag - att denna i relaliteten innebär att partiet erhåller ytterligare ett mandat i en helt annan del av landet. Den personliga relation mellan den valde och hans valmän som utredningens förslag rörande personval syftar till kan därmed komma att försvagas. Detta kan i sin tur leda till att motivationen för en aktiv insats i valrörelsen från partimedlemmarnas och sympatisöremas sida minskar i de områden där partiet är relativt sett svagt representerat i väljarkåren. Vitaliteten i partilivet kan sålunda komma att minska vilket ur allmänt demokratiska synpunkter skulle vara en stor förlust. Vad som här anförts mot en ökning av andelen utjämningsmandat kan inte skymma de positiva effekter som skulle följa med ett system där valkretsarna är mindre än f. n. Särskilt de i dag största valkretsarna är enligt utredningens alltför uppfattning stora för att skapa goda förutsättningar för enskilda

80 Utredningens överväganden ochforsIag

kandidaters strävanden att etablera en och de lokala partiorganisationernas med Väljarna. De i dag största Valkretsarna finns i storstadsomgod kontakt rådena där dessa svårigheter trots de små geografiska avstånden måste bedömas som störst. Den snabba befolkningsomflyttningen, de långa sett mindre omfattande sociala kontakten i restiderna och den allmänt urbaniserade miljöer medför att det informella, på personligt umgänge kontaktnät som är av stor betydelse på mindre orter och på grundade landsbygden är sämre i dessa områden. Detta ställer större krav på partiernas att aktivera och informera väljarna om sina programpunkter, förmåga och enskilda kandidater. En minskning av politiska handlingsprogram valkretsstorleken vid riksdagsvalen löser ingalunda dessa problem men ger åtminstone partierna och kandidaterna mer hanterliga områden för sitt arbete i valrörelserna. Därmed bör också på sikt skapas förutsättningar för en bättre

fortlöpande kontakt mellan väljare och valda. i ett område som kritiken mot den nuvarande valkretsin- Det är särskilt län. Genom att indelningen inte delningen vuxit sig stark. Det är i Malmöhus anpassats till de nya förutsättningar som skapats av kommunindelningsreformen består i dag både länsvalkretsen och fyrstadskretsen av geografiskt

åtskilda områden. Detta innebär praktiska problem för partiorganisationerna Valkretsarna i inte bara vid valtillfällena utan även under övriga perioder. som är en förutsättning för detta område har inte den naturliga utbredning som motiverar hela systemet med Valkretsar. En den lokala förankring reform av valkretsindelningen i Malmöhus län framstår därför som mycket

angelägen. mening är valkretsindelningen även efter införandet Enligt utredningens den av utjämningsmandaten av stor betydelse som den ram inom vilken lokala valrörelsen utspelas. För kontakten mellan väljare och valda är det som möjligt. Med hänsyn till önskemålet att önskvärt med så små Valkretsar ge lokala opinioner en rättvis fördelning i riksdagen kan de å andra sidan inte inom Varje valkrets göras alltför små. Då uppstår en bristande proportionalitet och deras representation i riksdagen. mellan partiernas styrka i väljarkåren Eftersom det personvalsystem som utredningen föreslår i det följande också kommer att bidra till en bättre kontakt mellan kandidaterna och deras Valmän kunna stå tillbaka för de önskemål som bör kravet på riktigt små Valkretsar realiseras med något större kretsar. Mot bakgrund av de grundläggande värderingar som präglat utredningens överväganden i denna del är det sålunda uppenbart att Valkretsarna bör göras så små som möjligt utan att antalet utjämningsmandat måste ökas. Av för de två modellvalkretsindelningar som utredningen närmare redogörelsen I dvs. 34 Valkretsar uppfyller dessa krav. En så studerat framgår att alternativ som 54-valkretsindelningen skulle däremot medföra att radikal förändring måste ökas till 69. Förutom de invändningar mot antalet utjämningsmandat som anförts ovan skulle en sådan förändring också en sådan utökning innebära i regeringsformen måste ändras. Den angelägna att reglerna skulle därmed komma att uppskjutas till reformen av valkretsindelningen ett Val med den nuvarande i flera 1982 års Val och vi skulle få ytterligare avseenden föråldrade indelningen. En reform av valkretsindelningen måste ta sikte på att skapa Valkretsar där IO-mandatskretsen utgör ”modellen”. Då undviks en ökning av utjämnings-

Utredningens överväganden och förslag 81

mandaten samtidigt som de största av de nuvarande valkretsarna delas upp i mindre. De nya valkretsarna blir då också, vilket framhålls som önskvärt i direktiven, av mer likformig storlek. De är vidare tillräckligt stora för att medge en någorlunda god överensstämmelse inom varje valkrets mellan partiernas stöd bland väljarna och deras andel av valkretsens mandat. Den föreslagna valkretsindelningen kan tillämpas redan fr. 0. .m. 1979 års val. Utredningen har sålunda beslutat föreslå att valkretsindelningen enligt 10mandatsalternativet läggs till grund för den nya indelningen. Detta innebär att Stockholms kommun, Stockholms län Och Malmöhus län uppdelas i tre Valkretsar. Göteborgs kommun bildar två Valkretsar. Den exakta utformningen av indelningen framgår av redovisningen i kapitel 3 (sid 53-58). Den föreslagna indelningen kan naturligtvis diskuteras i sina detaljer. Enligt utredningens mening bör den blir föremål för en grundlig remissbehandling där särskilt de synpunkter som framförs från myndigheter och politiska partiorganisationer i Stockholmsregionen, Malmöhus län och Göteborgs kommun måste tillmätas stor betydelse. l Stockholms regionen har önskemålet att föreslå så små Valkretsar som möjligt lett fram till förslag om tre kretsar såväl inom Stockholms kommun som Stockholms län. Det har därvid, för att underlätta en smidig övergång till det nya systemet, bedömts lämpligt att följa valkretsindelningen vid valen till storlandstinget. Det är självklart att en mindre bundenhet till landstingsvalkretsarna skulle kunna leda till kretsar som lokalt uppfattas som mer naturliga. Dessutom har övervägts att endast dela upp de nuvarande valkretsarna i två nya kretsar. Både när det gäller Stockholms kommun och Stockholms län skulle en indelning i en nordlig och en sydlig valkrets kunna betraktas som naturlig. En sådan indelning innebär dock att även de nya valkretsarna blir större än vad som är önskvärt från andra synpunkter. I Malmöhus län har utredningen övervägt flera indelningsalternativ men stannat för det i alternativ I presenterade förslaget. Huvudalternativet till detta har synts vara att göra en uppdelning endast i två Valkretsar - en sydlig och en nordlig. På grund av det stora antalet röstberättigade i Malmö kommun skulle emellertid en sådan indelning medföra att den nordliga valkretsen kom att omfatta samtliga kommuner utom Malmö, Burlöv, Vellinge, Svedala, Trelleborg och Ystad. Sambandet mellan den nordliga och den sydliga delen av den norra valkretsen skulle bli sämre än det naturliga sambandet mellan den sydliga delen av den norra valkretsen och den södra valkretsen. I valet mellan en sådan onaturlig indelning och alternativet med tre Valkretsar där Malmö kommun bildar en egen valkrets har det senare bedömts som bättre. De tre föreslagna valkretsarna får också ett lämpligt antal röstberättigade. I Göteborgs kommun har den valda indelningen medfört en nordlig valkrets som i geografiskt avseende synes något onaturlig. En uppdelning efter Göta älv har övervägts som ett alternativ. Detta leder emellertid till att de två valkretsarna blir av mycket olika storlek. I detta fall upplever

emellertid utredningen en särskilt stark osäkerhet i bedömningen av vilken

lösning som kan vara den rätta. Att Göteborgs kommun bör delas i två Valkretsar står klart men hur uppdelningen i detalj bör göras måste beslutas under hänsynstagande till den lokala opinionen i kommunen. Sammanfattningsvis föreslår utredningen sålunda att valkretsindelningen

82 Utredningens överväganden och förslag

reformeras så att antalet Valkretsar ökas till 34. De nybildade valkretsarna redovisas på kartorna i figur lllzl-4 (sid. OO). De flesta valkretsarna kommer att erhålla ca 10 mandat. De blir därvid av lagom storlek som ram för en valrörelse med ett mer utpräglat personvalsinslag av det slag som utredningen i det Följande förordar. Genom att antalet utjämningsmandat inte behöver ökas kommer mandaten även i fortsättningen i största utsträckning att fördelas valkretsvis på grundval av partiernas styrka i enskilda Valkretsar. De exakta gränserna för varje enskild valkrets bör fastställas i huvudsak enligt utredningens förslag men med stort beaktande av vad de lokala remissinstanserna har att anföra i dessa frågor.

6 i

Personvalsinslaget valsystemet;

en återblick

Gällande ordning

Det nuvarande valsystemet i Sverige brukar karaktäriseras som ett renodlat partival. I realiteten är inslaget av personröstning obetydligt. Ett studium av de formella reglerna om röstningen och mandatfördelningen inom partierna ger emellertid en helt annan bild. Formellt har väljarna i värt land en i det närmaste total frihet att lägga sin röst på just de personer som bäst svarar mot deras preferenser. Den stora skillnaden i detta avseende mellan teori och praktik är paradoxalt nog delvis en effekt av väljarnas stora frihet. Den grupp som samlar sig kring en gemensam rangordning av kandidaterna får om övriga väljare utnyttjar personvalsmöjligheterna ett sådant forsteg vid mandatfördelningen att deras lista överröstar alla andra individuella rangordningar. Denna effekt uppenbarades redan när det proportionella valsystemet infördes och kunskapen om den ledde mycket snart till den renodlade listkonkurrensmodell som nu präglar valsystemet. Reglerna för valförfarandet och mandatfördelningen inom partierna återfinns i sin helhet i vallagen (1972:620). I det femte kapitlet regleras registrering av partibeteckning samt anmälan av kandidater. Bestämmelserna rörande valsedlar finns i det sjätte kapitlet. I kapitel 13 och 14 regleras den preliminära och den slutliga röstsammanräkningen samt mandatfordelningen. Bestämmelserna rörande skydd av partibeteckning syftar till att förhindra missbruk av enskilda partiers namn. Registreringen är sålunda inte att betrakta som ett led i någon slags ofñciell kandidatnominering. Rätten att nominera kandidater till valen tillkommer oinskränkt varje väljare. Enligt 5

kap. l § kan ett parti dock registrera sin partibeteckning hosden centrala

valmyndigheten dvs. hos riksskatteverket (RSV). För att partibeteckning skall få registreras måste vissa förutsättningar vara uppfyllda. Partiet får inte utgöra underavdelning av politisk sammanslutning. Partiet måste kunna visa att det såvitt gäller val till riksdagen har minst 1 500 röstberättigade medlemmar i hela riket. När det gäller registrering for val av landstingsmän och för val av kommunfullmäktige krävs minst 100 resp. 50 röstberättigade medlemmar i den landstingskommun eller kommun for vilken registrering sökes. Vidare gäller att den föreslagna partibeteckningen inte får antas kunna leda till förväxling med beteckning som redan har registrerats eller som med anledning av tidigare gjord ansökan kan komma att registreras med giltighet for det val eller annat val än den sökta registreringen avser. På grundval av det sistnämnda kravet avslog riksskatteverket under våren 1977 en ansökan från

84 Personvalsinslager i valsystemer.‘ en återblick sou |977;94

Arbetarpartiet kommunisterna att få denna beteckning registrerad. Risk ansågs föreligga för forväxling med den tidigare registrerade beteckningen Vänsterpartiet kommunisterna. Skyddet for partibeteckning är konstruerat så att partierna har möjlighet att till RSV anmäla visst antal kandidater till valet. Om ett parti anmält kandidater på detta sätt måste i det följande valet de Valsedlar, som har partiets beteckning, som första namn uppta någon av dessa kandidater. Valsedlar som inte uppfyller detta krav tillgodoräknas vid mandatiördelningen endast partiet och påverkar sålunda ej mandatlördelningen inom partiet. De regler som är förknippade med registreringen av partibeteckning begränsar väljarnas handlingsfrihet. I övrigt har de dock stor frihet vid valtillfállet. För att en valsedel skall kunna godkännas krävs enligt 6 kap. 2 § att den skall vara av visst format och ha viss färg. Därutöver krävs självfallet att den har en partibeteckning. Dessutom bör valsedel innehålla namn på en eller flera kandidater, beteckning som visar för vilken valkrets sedeln är avsedd samt uppgift om vilket val sedeln är avsedd för. I vallokalerna skall tillhandahållas blanketter till Valsedlar. På en sådan blankett kan väljaren komponera en egen valsedel genom att skriva in de kandidater som han/ hon vill se invalda. Kandidaterna skall presenteras i ordning och första namnet måste alltså vara en kandidat som partiet anmält (om sådan anmälan

förekommit). Övriga kandidater behöver inte vara anmälda eller upptagna på

partiets lista. Nomineringsrätten är sålunda i det närmaste helt oinskränkt. I praktiken nominerar partiernas medlemmar särskilda partilistor. Praxis varierar mellan olika partier och olika delar av landet. l vissa Valkretsar anmäler partierna endast en lista. I andra kan flera listor konkurrera sinsemellan. Grupper inom eller utanför partierna anmäler dessutom ibland s. k. särlistor (spränglistor). Valsedlar trycks i dag nästan undantagslöst genom RSV:s försorg. l fråga om parti, som deltar i riksdagsval och som vid det senaste riksdagsvalet erhållit eller vid det förestående valet erhåller mer än 2,5 % av rösterna i hela landet svarar statsverket för kostnaderna för tryckning av valsedlar till ett antal motsvarande fem gånger antalet röstberättigade i resp. valkrets. Motsvarande regler gäller i landstings- och kommunfullmäktigevalen för parti som är representerat eller blir representerat i landsting resp. kommunfullmäktige. En väljare som utnyttjar en sådan fardigtryckt valsedel är inte bunden att ansluta sig till den där presenterade rangordningen av kandidater utan kan genom att stryka namn ange att valsedeln vid mandatfördelningen inom partiet ej skall tillgodoräknas vissa kandidater. Därigenom skapas en ny situation för de kandidater som placerats under de strukna. De flyttar upp ett eller flera steg i rangordningen och får därigenom ett bättre utgångsläge vid fördelningen av partiets mandat. I praktiken utnyttjar den helt övervägande andelen av väljarna de förtryckta Valsedlar som partierna presenterar. Strykningar av namn förekommer men blir i allmänhet verkningslösa eftersom de nya rangordningar som därvid uppkommer tenderar att ”drunkna i mängden” av oförändrade valsedlar. Detta förklaras av reglerna för mandatfördelningen. Vid mandatfördelningen tilldelas mandaten först partierna. Därvid

Personvalsinslaget i valsysremet: en återblick 85

tillämpas ett förfarande i två omgångar. Först fördelas de 310 valkretsmandaten med hjälp av den jämkade uddatalsmetoden. Därefter tilldelas partierna utjämningsmandat till det antal som krävs för att de i hela landet totalt sett skall erhålla en representation som svarar mot deras andel av det sammanlagda antalet avgivna röster. Utjämningsmandaten fördelas på valkretsarna så att partiets mandat ges till de Valkretsar där jämförelsetalen är störst sedan den valkretsvisa fördelningen avslutats. Ett motsvarande system med utjämningsmandat finns fr. 0. m. 1976 års val även vid landstingsvalen. Sedan partierna erhållit sina mandat fördelas dessa på de enskilda kandidaterna. Fördelningen sker centralt hos RSV men med ledning av rangordnlngar som fastställts av länsstyrelserna i samband med den definitiva sammanräkningen av rösterna. För landstings- och kommunfullmäktigvalen sker även mandatfördelningen vid länsstyrelserna. Vid fördelningen av mandaten tillämpas den s. k. absoluta rangordningsmetoden även kallad d’Hondt-Praghméns metod. Denna tillgår så att kandidaterna successivt tilldelas jämförelsetal vid olika sammanräkningar. Vid varje sammanräkning ges mandatet till den kandidat som erhållit högst jämförelsetal. Genom den stora frihet som partierna och väljarna har att presentera olika listor (rangordningar mellan kandidaterna) blir detta steg i mandatfördelningen jämförelsevis komplicerat. Ordningen mellan kandidatnamnen inom varje parti fastställes sålunda genom en serie av särskilda uträkningar. Vid varje uträkning gäller valsedel endast för ett namn. Vid den första uträkningen gäller valsedel för det namn som står först på sedeln. Valsedlar med samma första namn bildar en grupp. Varje grupps röstetal räknas fram. Röstetalet är lika med det antal Valsedlar som ingår i gruppen. Samma tal är också jämförelsetal för det namn som står först på gruppens Valsedlar. Det namn vars jämförelsetal är störst får den första platsen i ordningen. Vid varje följande uträkning gäller valsedel för det namn som står först på sedeln. Därvid bortses från namn som redan fått plats i ordningen. Den eller de grupper, vilkas Valsedlar vid närmast föregående uträkning gällde för det namn som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i nya grupper, så att Valsedlar som vid den pågående uträkningen gäller för ett och samma namn

bildar en grupp. Övriga befintliga grupper behålles däremot oförändrade. För

varje nybildad grupp räknas röstetalet fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. För samtliga namn, som deltager i uträkningen, beräknas röstetal och jämförelsetal. Röstetalet för ett namn är lika med röstetalet för den grupp eller det sammanlagda röstetalet för de grupper vilkas Valsedlar gäller för namnet. Jämförelsetalet för ett namn är lika med dess röstetal, om inte den grupp av Valsedlar som gäller för namnet deltagit i besättandet av förut utdelad plats. Om detta är fallet, erhålles namnets jämförelsetal genom att dess röstetal delas med det tal som motsvarar den del gruppen tagit i besättandet av plats eller platser som utdelats (gruppens platstal), ökat med l, eller, om flera grupper av Valsedlar, som gäller för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda att gruppens röstetal delas med det största jämförelsetalet vid uträkningen närmast före gruppens bildande.

86 i valsystemet: en återblick Personvalsins/agez

Bråktal, som uppkommer vid delning, beräknas med två decimaler. Den sista decimalsiffran får ej höjas. Det namn, vars jämförelsetal är störst, får nästa plats i ordningen. Mellan lika tal avgöres företrädet genom lottning. Ordnandet av kandidatnamn fortsätter så långt det är nödvändigt för att mandat och ersättarplatser resp. suppleantplatser skall kunna samtliga besättas med innehavare.

Tidigare reformförslag

Vid övergången 1909 från majoritetsval till proportionella val utgjorde frågan om personvalsinslaget i valen ett centralt moment i diskussionen. Majoritetsval i enmansvalkretsar kunde sägas utgöra ett rent personvalssystem i en situation när rikspartierna ännu inte utvecklats till de dominerande faktorer i politiken som de utgör i det moderna samhället. l dagens situation däremot skulle ett sådant valsystem inte medge något personval alls för de många Bland motståndarna till valreformen väljare som har klara partipreferenser. 1909 och även bland anhängarna fanns farhågor för att de proportionella listvalen skulle innebära att inslaget av personval skulle minskas till förmån för valkretsarna var det också för partivalen. Som framgått av redogörelsen omtanken om personvalsinslaget som motiverade att länen delades upp på mindre valkretsar vid 1909 års reform. Genom att valen skulle ske inom Valkretsar av begränsad geografisk och befolkningsmässig storlek ansågs förutsättningarna förbättras för en nära kontakt mellan väljarna och de valda. Därmed skulle också möjligheterna ökas för väljarna att utnyttja den frihet i nomineringshänseende som samtidigt byggdes in i valsystemet. Fördelningen av mandat mellan partierna skedde ursprungligen med hjälp av d‘Hondts metod. Vid mandatfordelningen inom partierna användes ett dualistiskt system. Inom varje parti bestämdes, liksom f. n. ordningen mellan namnen på olika valsedlar genom särskilda sammanräkningar. Namnen ordnades i första hand enligt en bestämmelse - rangordningsregeln - som föreskrev att, om sedlar med ett sammanlagt röstvärde av mer än hälften av partiets rösttal (sammanlagda röstvärdet av partiets alla sedlar) upptog samma första namn, så blev detta namn det första i ordningen. Om röstsedlar med ett röstvärde av mer än 2/3 av partiets rösttal utom samma första namn även osv. I första upptog samma andra namn så blev detta andra namn i ordningen hand tillämpades alltså en ren listmodell. Om emellertid ordnandet av namnen inte kunde fullfoljas i tillräcklig omfattning p. g. a. att olika listor konkurrerade eller att ett stort antal väljare genom strykningar eller egna valsedlar lanserat andra rangordningar i sådan utsträckning att en rangordning inte i tillräcklig utsträckning dominerade tillgreps ett slags reduktionssystem. Detta gjorde det möjligt för mindre grupper att på ett mycket svårprognostiserat sätt förändra rangordningen. Systemet tillgick så att vid den första sammanräkningen gällde varje valsedel med hela sitt röstvärde. Vid nästa sammanräkning reducerades varje namns röstetal med hälften om den valsedel namnet stod på medverkat vid tillsättningen av mandat. Vid nästa sammanräkning reducerades röstvärdet till 1/3 om två mandat

Personvalsinslaget i valsystemet: en återblick 87

besatts med kandidater på listan osv. Systemet verkade så att en särlista med en unik kandidat vilken inte förekom på de vanliga listorna bevarade sitt röstetal intakt allteftersom samtliga namn på övriga listor reducerades p. g. a. mandat som tillfördes enskilda kandidater på dessa listor. I de fall där rangordningensregeln lick ersättas med reduktionsregeln kunde på detta sätt överraskningar och kupper lätt inträffa. Systemet var helt enkelt för primitivt. Kritiken växte sig snabbt stark mot mandatfördelningssystemet inom partierna. 1911 tillsattes en utredning för att se över valsystemet i denna del. Detta arbete resulterade i att en absolut rangordningsmetod 1914 infördes vid ersättsvalen till forsta kammaren. Samtidigt uppstod i den allmänna debatten en bred flora av olika förslag i vilka det proportionella valsystemet kompletterades med olika långtgående personvalskomplement. Under denna tid var överhuvudtaget den Statsvetenskapliga debatten i olika europeiska länder kring valsystemen omfattande i samband med den allmänna övergången kring sekelskiftet till proportionella val. Efter llera initiativ i riksdagen tillsattes 1918 års proportionsvalssakkunniga vilka på våren 1921 avlämnade sitt betänkande “Det proportionella valsättet vid val till riksdagen”. 1 betänkandet presenterade de sakkunniga en grundlig analys av olika komponenter i valsystemet. För att förbättra överensstämmelsen mellan partiernas röstetal och deras representation i riksdagen föreslogs den övergång till länsvalkretsar för vilken redogjorts i kapitel 2. Vidare analyserades olika fordelningsmetoder. De sakkunniga fann därvid att d’Hondt’s metod borde användas även fortsättningsvis. Beträffande mandatfördelningen inom partierna kom däremot de sakkunniga i sitt arbete fram till ett radikalt nytt förslag. Utredningen uttalade starkt intresse för att ersätta hela mandatlördelningssystemet med ett personval av ”engelsk modell. Vad som åsyftades därmed var det valsystem som f. n. tillämpas i Irland (single-transferable-vote). Utredningen bedömde dock inte tiden mogen för en så radikal förändring utan föreslog istället vad man kallade ett system med personrästning med subsidiär Iisrrösming. Enligt detta system förutsattes partierna presentera kandidatlistor vid valen. Väljaren var emellertid inte bunden till att rösta enbart på en partilista utan kunde även rösta på en enskild person. Valsedeln delades nämligen upp i två fält. I det övre fältet kunde väljaren skriva namnet på en kandidat som han/hon helst ville se invald. 1 det undre fältet antecknades numret på en partilista. Den kandidat som angavs på det övre fältet kunde vara upptagen på partilistan. Det var emellertid också möjligt att välja ett annat kandidatnamn antingen från en annan partilista eller också ett helt nytt namn. Vid sammanräkningen beräknades först en valkvot (Droops kvot). Därefter räknades antalet röster på enskilda kandidater på valsedelns övre fält. Om någon kandidat uppnått röster till ett antal som motsvarade eller översteg kvoten förklarades denne invald. De partilistor som var representerade på dennes valsedlar erhöll i motsvarande grad en reduktion i röstetalet enligt en särskilt formel. Om inte alla mandat kunde besättas på detta sätt tillämpades för återstoden den subsidiära liströstningen. Därvid företogs ett antal sammanräkningar inom varje parti med tillämpning av den absoluta lKvoten beskrivs närrangordningsprincipen (d‘H0ndts—Praghméns metod). För denna har redo- mare i nästa kapitel.

88 Personvalsinslaget i valsystemet: en återblick

gjorts tidigare. Tanken bakom detta blandade system var tidstypisk. Alla var vid denna tidpunkt medvetna om partiernas växande betydelse i det politiska livet. Man hade dock ännu inte accepterat att valet av kandidater till riksdagen i första hand gällde ett val mellan olika partirepresentanter. Det antogs finnas ett behov i riksdagen av från partierna mera självständiga och på andra än partipolitiska grunder kompetenta ledamöter. Genom att ge väljarna möjlighet att i första hand rösta på person och i andra hand på parti skulle det bli möjligt för väljarna att samtidigt som de röstade på en person undgå risken att deras röster därmed skulle komma andra kandidater till godo som de inte sympatiserade med. Systemet skapade t. ex. möjligheter för en väljare att i första hand rösta på en företrädare för det liberala samlingspartiet och i andra hand - för den händelse denne inte erhöll tillräckligt stöd för inval - på det socialdemokratiska partiet. Förslaget från de sakkunniga presenterades i april 1921. Redan tre dagar senare avlämnades Kungl. Majzts proposition i ämnet till riksdagen. I propositionen uttalades sympati för förslaget med personröstning. Samtidigt anfördes dock att förslaget krävde ytterligare överväganden. Därför inskränkte sig departementschefen till att förorda att den absoluta rangordningsprincipen blev tillämplig vid listvalen. Personröstningsmodellen kom sålunda inte att genomföras. Som framgått av kapitel 2 kom debatten kring valsystemet efter 1921 års reform under lång tid att kretsa kring frågan om det proportionella valresultatet och av olika metoder att via t. ex. utjämningsmandat förbättra överensstämmelsen mellan valresultat och mandattilldelning partierna emellan. 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning tog t. ex. inte alls upp frågan om personvalsinslaget i sitt betänkande (SOU 1951:58) annat än i den utsträckning en utvidgning av valkretsarna skulle få konsekvenser för möjligheterna till en god kontakt mellan väljare och valda. Den övergång till jämkad uddatalsmetod vid fördelningen av mandat partierna emellan som utredningen föreslog och som tillämpas fr. 0. m. 1952 års andrakammarval följdes inte av någon ändring i reglerna för mandatfördelningen inom partierna. Frågan om personröstningsmöjligheten togs däremot upp av författningsutredningen (FU). Inom denna utredning fanns intresse för en övergång till majoritetsval i enmansvalkretsar. En sådan reform ansågs dels leda till bättre förutsättningar för ett stabilt regeringsunderlag dels leda till ett större inslag av personval. Utredningen stannade dock som framgått av kapitel 2 för att det proportionella valsystemet skulle behållas och att valkretsmandaten skulle kompletteras med ett antal i särskilda regionala Valkretsar uppställda mandat. Vid valkretsvalet fanns ett inslag av personval inom det proportionella systemet. FU:s valsystem påminde i detta avseende starkt om det system som tillämpas i Danmark. Skillnaden var främst att personröstningen enligt F Uzs förslag var obligatorisk. Enligt författningsutredningen borde följande riktlinjer vara vägledande vid strävandena att förstärka personmomentet i valet (SOU 1963:17 s. 76-77):

Personvalsinslager i valsystemet: en återblick 89

För det första bör systemet konstrueras så att väljarna verkligen stimuleras att vid sidan av partivalet också intressera sig för personvalet. Skall den nuvarande traditionen på detta område i vårt land brytas, torde därför det danska systemet med frihet för väljaren att antingen rösta på parti eller på person vara mindre lämpligt. Man riskerar då hos oss liksom i Danmark att en stor del av valmanskåren avstår från att orientera sig i personfrågorna och nöjer sig med att rösta på parti. För det andra gäller det att tillse, att utgången av personvalet icke blir slumpartad. Partierna bör därför, utan att vara allenarådande, behålla ett väsentligt inflytande på personvalet. Vidare är en spridning av personrösterna på de kandidater som närmast kommer i fråga samt en möjlighet för partierna att avge en rekommendation i personvalsfrågan önskvärda. Det finländska valsystemet synes, såsom närmare framgår av specialundersökning av 1962 års val (Bilaga 4), icke erbjuda tillräckliga garantier för ett skäligt partiinfiytande och mot tillfälliga omständigheters inverkan på personvalet. Däremot förefaller ett system med särskilda mindre kretsar for personvalet - liknande de danska nomineringskretsarna och i förslaget kallade “ortskretsaf” kunna skapa förutsättningar för ett måttligt partiinfiytande över personvalet. Partierna forutsättes därvid genom placering på första plats utpeka den kandidat som inom respektive krets givits partiets särskilda rekommendation. För det tredje gäller, att även om personliga valkampanjer kan vara önskvärda och stimulerande, är det ej lyckligt om de får en personlig tillspetsning som skapar olust inom partiorganisationerna. Även ur denna synpunkt inger de finländska erfarenheterna vissa betänkligheter, medan en anordning med särskilda kretsar för personvalet, inom vilka partiet avger en personrekommendation, har påtagliga fördelar. Partierna kan då ej blott deltaga i arbetet på att göra alla kandidater kända för väljarna utan också ge ett särskilt företräde åt partiets främsta kandidat inom ortskretsen. För partiernas främsta kandidater dvs. de som i en eller fiera ortskretsar uppställts som första namn, bildar dessa ortskretsar ett naturligt verkningsområde för personpropagandan.

Utredningens överväganden utmynnade i ett förslag om obligatoriskt personval, om partirekommendation av vissa kandidater och om mindre kretsar som ram for väljarkontakt och personpropaganda. Systemet forutsatte officiell kandidatur. Valkretsarna indelades enligt FU:s förslag i lika många ortskretsar som det fanns mandat i valkretsen. I utredningens betänkande fanns ett utarbetat förslag till ortskretsindelning. Detta hade utarbetats så att folkmängden i ortskretsarna i huvudsak var lika stor. De anslöt sig också så nära som möjligt till den kommunala och administrativa indelningen. Valkretsar med fier mandat än 10 forutsattes uppdelade i särskilda områden för att inte antalet kandidater skulle bli alltför stort. Mandatfördelningen mellan partierna skulle däremot ske inom hela valkretsen. Vid valet förutsattes att för alla partier gemensamma valsedlar av fastställd typ skulle användas. Endast registrerade partier —för registrering krävdes att partiet antingen var representerat i riksdagen eller hade ett visst minimiantal inskrivna medlemmar —- hade rätt att nominera kandidater. Valsedlarna skulle tryckas genom länsstyrelsernas försorg. På valkretssedeln skulle namnen upptas i bokstavsordning med undantag för det första namnet dvs. den kandidat som partiet i första hand rekommenderade inom resp. ortskrets. Det fordrades en variant av valsedeln i varje ortskrets. Själva röstningen skulle tillgå så att den röstande genom ett kryss för ett visst namn på valkretsvalsedeln angav för vilken person, och därmed också för vilket parti, sedeln skulle gälla.

90 Personvalsins/aget i valsystemet: en återblick

VALKRETSVALET ORTSKRETS 6: Anderstorps och Gislaveds köpingar; Jönköpings lån Villstads, Burseryds. Hylte. Unnaryds. Refteleoch Bredarydskommuner.

Vällaren skall med ett kryss E] utmärkta vilket namn Obs! Endast ett kryss. Krysset kan sättas antingen för

sedeln skall gälla för. Förkryssningen ger också det den för ortskretsen föreslagne eller för någon

parti som namnet representerar en röst. av övriga föreslog no.

Arhetarepartiet centerpartiet Folkpartiet Högerpartiet Kommunisterna

Socialdemokraterna

Föreslagen Föreslagen Föreslagen Föreslagen Föreslagen för ortskrelsen: för arlskretsen: för ortskretsen: för ortskretsen: för ortskretsen:

Per Rikardsson Erik Samuelsson Karl Magnusson Helge Olsson labrikör. Nils Berggren hemmansögare. riksdagsman. t b k .

Bredaryd Reftele Anderstorp Aundnerñrorp a ::;:;::::;" El

Övriga föreslagna: Övriga föreslagna: Övriga föreslagna: Övriga föreslagna: Övriga föreslagna: Bertil Andersson Ragnar Brunnberg Lars Bengtsson Oskar Adolfsson ombudsman. riksdagsman. assistent lvar Alfredsson Norrahammar Tenhult Huskvarna

Jönköping 935222.: El

Valdemar Boman Karin Dahlgren Gunnar Bergman Karin Brundin Ragnar Broberg riksdagsman, fru. fabrikör. U. transportarbetare. Värnamo Jönköping Vdrnamo Jönköping Varnamo

Bror Claesson Poul Fransson Manfred Carlsson SvenBrunnberg Robert Eriksson förman. h gare, lantbrukare. skogsmäslare rnetatlarbetare. Eksjö a§r.Z‘;','L‘° D Savsio Haurida Norrahammar E] Ake Dahlkvist Eva Fredriksson Carl Cederberg ÖstenGöransson Vilhelm Hansson typograf. fr , handlande. lantbrukare. rnetallarbetare.

Värnamo GlJslaved a Huskvarna Tranås Smålands Anneberg

Lisa Edvardsson Rudolf Gustavsson Axel Emanuelsson Helge Holm David Jönsson attärsbitröde. köpman. kyrkoherde, képmun. parnarbolare. Huskvarna Skillingaryd Vetlanda Vireda

DDDDDDDD

Hyltebruk Olof Fredriksson Anna Henriksson Marta Forsell Rolf Larsson Per Karlsson riksdagsman. fröken. smdskallararu. kamrer, gummiarbetare. Nössiö Österkorsberga Grönna Bankeryd Gislaved B Jan Göransson Fredrik Jakobsson Bertil Grönkvist Bror Lindberg Arvid Kvist banbiträde. riksdagsman.

l:ll:ll:l

landslingsman. direktör. bilreparatdr. Sammen Hult Jönköping Orserumsbrunn Tranås B

DDDDDDDDDDDDDDD

Svea Hansson SixtenJansson Viktor Hallberg Eskil Lundgren Adolf Lagersson U. kommunalkasso . handlande. fabriker. mobelsnickare Tranås Stensjön [j Jönköping Värnamo Vetlanda

Sune Henriksson AndersJoelsson Holger Högberg Rolf Mattson Anna Nord bilmekaniker. pastor. U-

bgrgigggitdnsgsmskare. E] törbundsardlarandmü Vaggeryd Hylle bruk Jönköping Huskvarna

DUDE

Gunnar Ivarsson Jan Josefsson Harald Junggren Gun Nordin Björn Sjögren köpman. pastor. landslingsman, konsulent. MUFOFC. Vetlanda Lyekåsgård Lekeryd Värnamo Savsjo

SuneJernberg StenKarlbom Elsa Ludvigsson Sture Persson Sven Troedsson folkskollärare. kommunalndmnds- fr ll- fabrikör, chaufför. Huskvarna E] ordlorande. Jönköping Malmbäck Jönköping Bor Fredrik Larsson Harald Nilsson Rolf Sandström linieförman. Axel Kihlgren tanjunkare, lantbrukare. Sävsjö landstingsman, ksiö Skirö Bottnaryd Bo Ljunggren RuneRagnarsson Eskil Sunesson metallorbetare. Olof Månsson riksdagsman. godsügare, Jönköping B ombudsman Huskvarna Hok Jonkoping Agne Olofsson Lars Stensson Bror Söderlund lantbrukare. Allan Nordström dispanant. lantbrukare. Retiele lantbrukare. Tranås Skoga Bondstorp Arvid Sondell Axel Svensson Ivar Thorén l t f orman _ Tage Påhlsson fabrikör. disponent. tsagxvaznr D rektor. Klevshult Nassiö

DUE}

Visingsö Ulla Sandström AstridWenngren Gunborg Westerberg siukskötenku. Bertil Sundgren fru nun-sköterska, Jönköping nörnndeman. Eksjö lankoping ü Fredriksdal Nils Winkvist RagnarWestman FolkeWiklund målare. Eric Ölund folkskollärare. lektor. Gislaved byggmastare. Jönköping E] Nassiá Vetlanda E]

I968 .ÅRS RIKSBAGSVA I.

Figur VI:1 Författnings-

mredningens firs/ag lill va/sedel

Personvalsinslaget i valsystemet: en återblick 91

Vid sammanräkningen fördelades valkretsmandaten först mellan partierna och därefter inom varje pani mellan kandidaterna efter antalet röster som kandidat. Om ett parti tilldelats ett mandat i avgivits på varje enskild valkretsen gick detta till den kandidat som fått flest ”kryss”. Om partiet fick två mandat gick det andra mandatet till den som fått näst flest kryss osv. l en reservation föreslog herr Wahlund (c) ett alternativt system. Detta förutsatte en gemensam lista för hela valkretsen. På denna uppfördes kandidaterna i den ordning som partierna rekommenderade dem. Väljarna hade sedan att med markeringarna “I”, ”Z” och 3 markera de tre kandidater som de helst såg invalda. Denna personmarkering var enligt förslaget inte obligatorisk. Väljarna skulle alltså ha möjlighet att enbart rösta på parti. Vid röstsammanräkningen skulle mandaten enligt Wahlunds förslag fördelas partivis på samma sätt som tidigare dvs. med jämkad uddatalsmetod. Mellan kandidaterna inom resp. parti skulle sammanräkningen ske så att den person som erhållit flest ”ettor” fick första mandatet. Om partiet var berättigat till flera mandat, skulle den valdes sedlar sorteras över på de kandidater vilka markerats med siffran 2. Den kandidat som därefter uppvisade de flesta rösterna (”tvåor” räknades som 1/2 röst) skulle erhålla partiets andra mandat osv. Författningsutredningens förslag till personvalsystem föranledde skilda bedömningar av de remissorgan som behandlade förslaget i denna del. Några remissinstanser var positiva och ansåg att den föreslagna personvalsmöjligheten skulle bidra till att öka väljarnas intresse för andrakammarvalen. Några var emellertid tveksamma och flertalet direkt negativa. Kritiken mot förslaget framfördes från olika utgångspunkter. Enligt några remissinstanser var det över huvud taget svårt att tänka sig ett personvalsinslag inom ramen för ett proportionellt valsystem. Det ifrågasattes även om det var önskvärt att införa ett inslag av personval. Enligt länsstyrelsen i Malmöhus län borde personvalet vara en angelägenhet för de politiska partierna. Bland de remissinstanser som i och for sig inte motsatte sig ett personvalssystem som sådant anfördes att FU:s förslag var för komplicerat. Väljarna skulle inte klara av att kryssa för rätt personer. Risken för obehörig påverkan och ökad kassaktion av valsedlar bedömdes som betydande. Systemet skulle leda till merarbete såväl för partiorganisationerna som länsstyrelserna. Från andra remissinstanser påpekades att valsedlama skulle bli otympliga och stora. I stället borde även fortsättningsvis användas en valsedel för varje parti. Det ansågs också vara en nackdel att inte samma valsystem skulle kunna tillämpas i de kommunala valen. En remissinstans kritiserade regeln att kandidaterna skulle uppställas i bokstavsordning och inte i den ordning som partierna ville se dem invalda. Även systemet med ortskretsindelningen kritiserades. En remissinstans (valutredningen) anförde i denna del Skall denna indelning i någon särskild grad främja personvalen måste det enligt valutredningens mening under alla omständigheter föreligga bestämda förutsättningar för icke blott att indelningen som sådan äger en viss fasthet utan även att de personer, som - på sätt förutsättes i förslaget - av partierna nomineras till ortskretskandidater, verkligen har den anknytning till onskretsarna i fråga, att de kan sägas representera dessa kretsar. Nämnda förutsättningar föreligger icke med den utformning som det

92 Personvalsinslaget i valsystemet. en återblick

Föreslagna valsystemet erhållit. Varje mera betydande förskjutning i befolkningsläget inom de olika valkretsarna kan komma att påverka mandatens Fördelning mellan dessa Valkretsar, något som i sin tur skulle medföra vittgående förändringar av ortskretsindelningen inom desamma. Ortskretsindelningen skulle i det förordade systemet sålunda komma att bli ytterst löslig. Några garantier synes ej heller finnas för att de av partierna nominerade ortskretskandidaterna skulle äga någon närmare anknytning till sina ortskretsar. Varje form av bostadsband har for övrigt slopats i det nya valsystemet. Visserligen är det möjligt att ordningen med ortskretsar och med särskilda valsedlar för varje sådan krets skulle kunna i viss mån bidraga till att de i valkretsen avgivna rösterna får en viss spridning på olika valkretskandidater. Därifrån är emellertid steget långt till antagande att systemet med ortskretsar, sådant detta system utformats, skulle vara ägnat att i någon nämnvärd utsträckning främja ett personval i dess egentliga mening. Såvitt valutredningen kunnat bedöma skulle ortskretsarna i det föreslagna systemet endast få karaktären av mer eller mindre konstlade och lösliga enheter, vilka i huvudsak icke skulle tjäna annat ändamål än att bereda partierna möjlighet att i skilda delar av valkretsen på ett mera markant sätt giva sitt förord åt olika kandidater. Eftersom ortskretsarna i systemet på intet sätt skall bilda sådana slutna enheter, i vilka valet är att betrakta som något avskilt för sig, utan endast utgöra delar av området för valet- valkretsen - synes man med denna indelning i ortskretsar också helt avlägsna sig från principen om “valområdet” som den naturliga och odelbara enheten för valet. Ortskretsindelningen skulle i sig själv sålunda vara ägnad att förstärka vissa lokala intressesynpunkter vid valet på bekostnad av en för hela valkretsen mera samlad inriktning av valrörelsen. En sådan utveckling torde icke vara eftersträvansvärd. Den administrativa proceduren för genomförandet av ortskretsindelningen och av varje sådan ändring i densamma, som tid efter annan skulle bli aktuell i samband med att mandatfördelningen mellan valkretsarna i ett eller annat hänseende jämkats. skulle ytterligare betunga och komplicera det omfattande officiella valförberedelsearbete, som det nya valsystemet tydligtvis erfordrar för sin praktiska tillämpning. Det torde kunna förutses att ortskretsindelningen skulle komma att ställa länsstyrelserna inför svåra överväganden. Redan vad här anförts må vara tillräckligt för att belysa att valutredningen för sin del funnit det föreslagna systemet med särskilda ortskretsar i valkretsarna vara föga välbetänkt. Den här framförda kritiken mot den föreslagna indelningen i ortskretsar träffari allt väsentligt även förslaget om de större valkretsarnas uppdelning i särskilda områden, vilken uppdelning för övrigt intimt sammanhänger med ortskretsindelningen. Om konstruktionen med särskilda områden i vissa Valkretsar kan vidare sägas att den skulle i icke oväsentlig grad ytterligare komplicera det redan i och för sig förhållandevis svårhanterliga valsystem, som författningsutredningen stannat för. Hela konstruktionen med särskilda områden i vissa Valkretsar synes enligt valutredningens uppfattning innerst inne bottna i att valkretsarnas utformning och storlek icke helt avpassats efter det nya systemet. Konstruktionen har också lett till vissa egenheter i det förordade valsystemet. Författningsutredningen har nödgats föreslå vissa speciella sammanräkningsregler med avseende å mandatfördelningen inom partierna i de områdesindelade valkretsarna. Dessa regler går i huvudsak ut på att de särskilda områdena i en valkrets vid sammanräkningen skulle bilda konkurrerande grupper inom varje parti. Härigenom skulle de olika särskilda områdena ien valkrets komma att ståi ett visst motsatsförhållande till varandra. något som förefaller i hög grad onaturligt. Lämpligheten härav kan också diskuteras. Omöjligt är icke att ett sådant mera konstlat motsättningsförhållande mellan olika delar av en och samma valkrets kan få mindre önskvärda konsekvenser.

Författningsutredningens förslag föranledde inte någon proposition till riksdagen. Efter partiöverläggningari författningsfrågan beslöts i stället att en ny utredning grundlagberedningen - skulle tillsättas för att överarbeta och

Personvalsinslagel i valsystemet: en återblick 93

vidareutveckla de förslag som FU utarbetat. arbetade i två Beredningen etapper. I ett första betänkande “Partiell författningsreform” (SOU 1967:26) föreslogs ett nytt kammarsystem, vissa förändringar i valsystemet (utjämningsmandaten) samt parlamentarismens inskrivande i författningen. Förslaget, som lades till grund för den partiella forfattningsreformen 1968-69, har i här relevanta delar beskrivits i kapitel 2. Beredningen tog i detta sammanhang inte upp personvalsfrågan till behandling. l det fortsatta arbetet på en fullständig författningsrefonn ägnade dock beredningen uppmärksamhet även åt personvalsproblematiken. Bl. a. studerades det finländska valsystemet samt partiernas infor riksnomineringar dagsvalet 1970. De sistnämnda studierna redovisades i ett särskilt delbetänkande (SOU 1972:17). Vid sina överväganden rörande personvalsinslaget utgick beredningen från att några ändringar inte skulle föreslås som innebar att man gick ifrån den överenskommelse som låg till grund för enkammarreformen. Det riksproportionella valsystemet med spärrar mot småpartier skulle sålunda bevaras. Beredningen anförde beträffande personvalet vidare:

Valsystemet bör givetvis så långt det är möjligt lägga i väljarnas hand att påverka riksdagens sammansättning. Det svenska valsystemet verkar onekligen så att partiernas kandidatnominering i stor utsträckning blir utslagsgivande i fråga om fördelningen på person av mandaten. Som beredningen har framhållit i det närmast föregående avsnittet kan det emellertid inte med fog hävdas att partiinstanserna vid nomineringen bortser från vad väljaropinionen kräver. Tvärtom ligger det i deras intresse att göra kandidatlistorna så tilldragande som möjligt. Det svenska systemet innehåller vidare en särskild garanti mot maktfullkomlighet hos de nominerande instanserna, nämligen möjligheten för särgrupper att föra fram egna listor, spränglistor. Det är en allmän uppfattning att denna möjlighet är ägnad att påverka partiinstanserna i den riktningen att särgrupper kan få gehör för sina önskemål under det ordinära nomineringsforfarandet. De metoder som skall begagnas för att stärka väljarnas inflytande över riksdagens personsammansättning måste vara sådana att de inte gör det möjligt för små grupper att styra personurvalet på bekostnad av den stora mängden av väljare, som kanske helst överlåter valet av personer till partiinstanserna. Man måste också försöka förebygga att personer erövrar mandat till följd av stora ekonomiska insatser eller andra ovidkommande omständigheter. Vidare får metoderna för personval inte bli så komplicerade att de blir svåra att förstå for de röstande eller nämnvärt fördröjer fastställandet av valresultatet. Den nuvarande möjligheten att fora fram kandidater som inte är nominerade av parti bör bibehållas. Förhållandet mellan ett personvalssystem och regler om ersättare for riksdagsledamöterna måste också övervägas närmare. Grundlagberedningen har inte haft möjlighet att göra de omfattande och tidsödande undersökningar som de angivna problemen skulle ha krävt, vare sig man stannar inom det riksproportionella systemet eller söker en lösning utanför detta. Förslag till ett nytt personvalssystem kan därför inte foreläggas riksdagen samtidigt med förslaget till en ny grundlag utan måste föregås av en särskild utredning. Enligt beredningens mening är det också önskvärt att man vid utarbetandet av ett förslag till personvalssystem kan beakta sambandet med det mekaniserade röstavgivnings- och sammanräkningsförfarande som kan komma att tillämpas vid 1973 års val.

I en reservation föreslog två ledamöter - herrar Hernelius (m) och Wahlund (c) att ett obligatoriskt personvalsinslag skulle införas i valsystemet. l motiveringen för sitt forslag anförde reservanterna:

94 i valsystemet: en återblick sou 1977;94 Personvalsinslaget

Det är allmänt erkänt att valen till riksdagen för närvarande i realiteten är partival och är klara är att inslaget av personval är mycket begränsat. När kandidatnomineringarna det i stort sett avgjort, vilka personer som skall bli valda, bortsett från möjligheten av styrkeförskjutningar partierna emellan. Det har länge uttalats önskemål om att man skall finna metoder att ge väljarna större inflytande över vilka personer som skall bli valda för de partier väljarna röstar på. Också grundlagberedningens majoritet ansluter sig i princip till detta önskemål. För vår del finner vi det vara ett demokratiskt krav att väljarna får avgöra inte bara partifrågan utan också, i största möjliga utsträckning, personfrågan. Ett vidgat inslag av personval är vidare ett sätt att främja det allmänna intresset av bättre kontakter mellan de valda och deras väljare. Att nomineringsförfarande för att stärka väljarnas eller lagreglera partiernas åtminstone de enskilda partimedlemmarnas inflytande över personfrågorna på det stadiet kan knappast komma i fråga. Det får bli partiernas egen sak att här vidta åtgärder i detta syfte. Man får då inrikta sig på att utforma själva valsystemet så att väljarna vid valtillfället får större inflytande än nu över personfrågorna. På skilda håll utomlands används system som vart och ett på sitt sätt syftar till att ge utrymme för personval, t. ex. i Danmark. Finland och Västtyskland. Vi anser att personvalsproblemet nu bör prövas enbart inom ramen för det gällande riksproportionella valsystemet. Det gäller alltså bara att finna ett annat system för mandatens fördelning inom partierna. Detta innebär i sin tur att det främst är det finska valsystemet som nu är av intresse. Till skillnad från majoriteten anser vi emellertid att det arbete. som utförts inom grundlagberedningen, ger tillräckligt underlag för ett konkret förslag till ökat inslag av personval. Skall väljarnas inflytande över personfrågorna reellt ökas måste man överge de nuvarande reglerna att det är ordningsföljden på valsedeln som bestämmer rangordningen mellan kandidaterna. I stället bör väljaren själv utmärka vilka av partiets kandidater han vill se valda. Ett partis mandat bör sedan fördelas mellan dess kandidater efter högsta personliga röstetal. Sådan personröstning bör. liksom i Finland. vara obligatorisk. Annars kulle det kunna hända att personfrågorna avgörs av endast en mindre del av partiets väljare. (Av praktiska skäl bör dock ren partiröstning kunna ske i vissa fall.) på fartyg och troligen också vid annan röstning utomlands Reservanternas förslag hade karaktären av ett principförslag. Reservanterna inte för den exakta utformningen. Enligt förslaget skulle band sig alltså personvalsinslaget fungera enligt nedanstående beskrivning: sin nominering, anmäler partiet sina kandidater till När ett parti har slutfört valmyndigheten. Kandidaterna tas upp på partiets valsedel under partibeteckningen. Ordningen mellan kandidaterna bestäms av partiet. Har partiet inte bestämt någon ordning, tas kandidaterna upp i bokstavsordning. Framför vart och ett av namnen finns en tryckt ruta. avsedd att fyllas i av väljaren med ett nummer. Partiernas valsedlar är bindande för väljarna på det sättet att den som röstar på ett visst parti måste hålla sig inom den krets av kandidater som partiet har nominerat. Den nuvarande, praktiskt betydelselösa rätten för en väljare att individuellt föra fram egna namn faller alltså bort. Det sagda innebär också att den nuvarande möjligheten att föra fram en organiserad spränglista försvinner. de tre Röstningen bör gå till så att väljaren på valsedeln i tur och ordning numrerar kandidater som han helst vill se valda. I större kretsar skulle man kunna tänka sig att föreskriva att väljaren skall sätta nummermarkering för fler kandidater. Var gränsen dras har ingen större praktisk betydelse. Rösterna kommer alltid att spridas så att alla de mandat som tillfaller partiet kan besättas. De kandidater som följer närmast efter dem

Personvalsinslaget i valsysremet: en återblick 95

som får mandat blir ersättare och efterträdare, Officiellt valbiträde bör finnas tillgängligt i röstningslokal. Behovet därav för synskadade och andra handikappade torde dock knappast bli större än nu. Fördelningen av mandaten inom parti skulle ske på följande sätt. l första omgången räknas endast förstahands-rösterna. Den som har fått flest sådana lår partiets forsta mandat. Hans valsedlar delas upp på övriga kandidater efter andrahandsbeteckning. l nästa omgång räknas förstahandsbeteckningarna för övriga kandidater samt andrahandsbeteckningarna på de valsedlar vars första namn placerats. Däremot är inte tredjehandsbeteckningar etc. relevanta i denna omgång. inte heller andrahandsbeteckningarna på de valsedlar vars första namn ännu ej har placerats. Förstahandsbeteckning gäller som hel röst. andrahandsbeteckning som halv. Den som uppnår högst rösttal får partiets andra mandat. Osv. efter samma grund. varvid tredjehandsbeteckning gäller som en tredjedels röst etc. Man fortsätter på detta sätt tills partiets valkretsmandat och utjämningsmandat har besatts samt föreskrivet antal ersättare utsetts. Att möjligheten att föra fram spränglista tas bort torde inte leda till att majoriteten inom partierna visar otillbörligt liten hänsyn till minoritetsgrupper vid kandidatnomineringen. Partierna kan f. ö. i sina stadgar föra in bestämmelser som ger minoritet viss rätt att få önskemål tillgodosedda vid nomineringen. Vidare skulle missnöjda grupper själva kunna anmäla kandidater; detta skulle dock få ske under egen partibeteckning. Men en sådan partisprängning skulle givetvis vara mera fatal för “moderpartiet än en spränglista av nuvarande typ. Det system vi förordar skulle leda till att väljarnas information om kandidaterna förbättras. Redan därför skulle rimligen deras intresse för personfrågorna öka. Kontakten mellan kandidater och väljare och mellan väljare och valda skulle förbättras. Vissa risker att ovidkommande synpunkter eller intressen gör sig gällande i personfrågorna - på nomineringsstadiet eller senare - finns redan nu och skulle knappast bli mera besvärande med det system vi föreslår. Vad särskilt beträffar den eventualiteten att kandidat, som direkt eller indirekt disponerar stora ekonomiska resurser, driver valkampanj för egen del så reduceras den risken väsentligt genom den allmänna negativa reaktion häremot. som rimligen kan förväntas här i landet. Maskinell sammanräkning av valet förutsätter enligt vårt system optisk läsning av valsedlarna. Vid den tid då systemet skulle kunna tillämpas torde tillräckliga tekniska resurser härför finnas. Sammanräkningen skulle då kunna gå lika snabbt med vån system som i det listvalsystem som förbereds med tanke på 1973 års val. Att vårt system tekniskt sett skulle vara svårbegripligt för väljarna torde inte med fog kunna påstås. l ett särskilt yttrande anförde en ledamot - herr Lundström (fp) - att det var önskvärt att åstadkomma ett valsystem där väljarna har möjligheter att i själva valhandlingen mer direkt än vad som nu är fallet påverka personvalet. Det var därför enligt yttrandet viktigt att frågan snarast följs upp med en separat utredning, så att personmomentet vid ett val kan påverkas vid valhandlingen på ett bättre sätt än vad som kan ske nu genom möjligheten till särlistor och strykningar. I propositionen 1973:90 med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m. tog departementschefen (sid. 160-162) upp beredningens förslag att personvalsmöjligheten borde utredas vidare. Departementschefen anförde att en särskild kommitté borde tillsättas för att arbeta med denna uppgift. Åt kommittén borde också uppdras frågan om valkretsindelningen. Enligt departementschefen stred det av reservanterna föreslagna personvalssystemet, vilket hade det finländska valsystemet som förebild, på flera

en återblick 96 Personvalsinslaget i valsystemet:

punkter mer eller mindre uttalat mot de krav som bör ställas på en metod för Utredningen borde istället arbeta utifrån de utgångspunkter som personval. grundlagberedningens majoritet formulerat. Konstitutionsutskottet (KU 1973:26) hälsade med tillfredsställelse att frågan om valkretsindelningen och personmomentet i valet skulle komma att göras till föremål för särskild utredning. Utöver önskvärdheten av att de sakkunniga lämnades stor frihet i sitt arbete uttalade utskottet endast att för arbetet borde vara ett riksproportionellt system med utgångspunkten spärrar mot småpartier. Det mekaniserande röstavgivande som grundlagberedningens majoritet refererade till i sitt yttrande avsåg ett förslag som avgivits av 1965 års valtekniska utredning. l sitt betänkande “Ny valteknik” (SOU 1969:19) föreslog denna utredning att ett nytt system med valsedlar i form av hålkort skulle införas. Systemet som byggde på ett mer omfattande utnyttjande av datatekniken i samband med sammanräkningsförfarandet kunde emellertid av tekniska skäl inte genomföras. l ett nytt betänkande - “Maskinell teknik valen” - ett nytt, vid de allmänna (SOU 1971:72) presenterade utredningen något överarbetat förslag. Enligt ett av flera alternativ som presenterades i betänkandet skulle personmomentet i valet ha kommit att ytterligare skjutas i Valsedlarna skulle inte längre ha några namn påtryckta utan bakgrunden. väljarna fick genom anslag i vallokalen, broschyrer, annonser eller affischer informera sig om kandidaterna. På Valsedlarna skulle finnas kodbeteckningar för olika partier och olika listor. Den som önskade rösta på en lista oförändrad tog en valsedel (hålkort) med denna listas kodbeteckning och lämnade via ett särskilt kassettsystem denna till valförrättaren. En väljare som önskade stryka namn eller ändra ordningsföljden fick trycka ut ett särskilt, perforerat, utrymme på valsedeln och dessutom på särskilt avsedd plats skriva namnet på de aktuella kandidaterna. Det föreslagna valsystemet kritiserades från såväl tekniska som mer ideologiska utgångspunkter och förslaget har inte föranlett någon åtgärd från statsmakternas sida.

7 i andra

Personvalsinslaget några länders valsystem

Inledning

l personvals- och valkretsutredningens direktiv anförs att utredningen bör studera olika former för personval, som förekommer i andra länder med proportionella valsystem, bl. a. Danmark och Finland, och överväga om de lösningar som har valts där kan vara av intresse för svenska förhållanden. Utredningen har med hänsyn till direktiven på denna punkt studerat valsystemen i Belgien, Danmark, Finland, Irland. Italien, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz och Österrike. Samtliga dessa länder tillämpar ett proportionellt valsystem som medger någon form av personröstning. l detta kapitel presenteras valsystemen i dessa länder. Så långt möjligt har därmed uppmärksammats inte endast formella regler utan även hur personvalsmomentet fungerar i praktiken. Redovisningen är en bearbetning av en serie promemorior som utarbetats separat under arbetets gång. Särskilt intresse har tillmätts valsystemen i Danmark, Finland och Belgien vilka samtliga länder besökts av utredningen. Detta motiverar att redovisningen för dessa länder gjorts mer omfattande och for Belgiens del också omfattar en kort information rörande språkfrågan och partiväsendet. Faktorer av dessa slag är i högsta grad relevanta vid en bedömning av hur valsystemet fungerar i praktiken. Under slutskedet av utredningens arbete har i den allmänna debatten frågan om valsystem som möjliggör alternativröstning på olika partier aktualiserats. Ett sådant valsystem ryms emellertid inte inom utredningens direktiv och har därför inte närmare övervägts. I nästa kapitel görs en teoretisk analys av vilka möjligheter som står till buds vid strävandena att på olika sätt kombinera parti- och personval inom ett proportionellt valsystem. Därefter presenteras ett inom utredningen utarbetat forslag till personvalsinslag inom det svenska valsystemet.

Belgien

Allmänt l Belgien tillämpades fore 1896 ett majoritetsvalsystem. Detta år genomfördes en valreform av stor betydelse for utvecklingen av valsystemen i Europa. Som första land introducerade då Belgien ett system med proportionellt valsätt enligt d’l-Iondts metod. Detta system stod sedan som modell for

98 Personalvalsinslager i andra länders valsystem

valsystemen i ett flertal länder. Samtidigt kompletterades partivalet med en möjlighet for väljarna att lämna en preferensröst för en av kandidaterna. Denna möjlighet infördes 1920 även i de lokala valen. Vid en bedömning av valsystemets funktionssätt i Belgien är det av intresse att inledningsvis något uppmärksamma den betydelse som språkfrågan haft för partiväsendet och över huvud taget för belgisk politik. Genom uppdelningen i två språkomráden har dels bildats olika etniska partier dels falanger inom övriga partier vilka spelat en stor roll. De områden som 1830 bröt sig loss från Nederländerna och bildade den nya staten bestod dels av ett antal nordliga (flamländska) provinser där befolkningen talade holländska, dels av ett antal franskspråkiga provinser i söder. Denna uppdelning fick en politisk betydelse under 1800-talet genom att det dåvarande katolska partiet fick sitt säkraste fäste bland den flamländska bondebefolkningen medan liberalerna var starkast i de franskspråkiga (wallonska) industridistrikten. Ursprungligen var franska det språk som talades av den bildade klassen. Trots att den flamländska befolkningen var större än den wallonska var också franska det officiella språket i förvaltningen. Framför allt under mellankrigstiden blev emellertid flamländskan successivt alltmer jämnställd med franskan. l dag är flamländska det officiella språket i de flamländska provinserna medan franskan har motsvarande ställning i de wallonska. l figur Vllzl framgår de olika “språkområdena” i dagens Belgien. Stor-Bryssel utgör ett specialfall. Detta område skall vara tvåspråkigt och gränserna for detta har

om l l.) ll

i‘“»‘?“u’f“°E3§E“

ell

Språkomräden Flamländska Franskspråkigt Tvâkspzâkigt Tvåsprâkigt (Flamländska, Franska)

Figur VII:l Sprákømrâden i dagens Belgien.

Personalvalsinslager i andra länders valsysrem 99

varit föremål for stridigheter. Språkfrågan är fortfarande högst aktuell. Under det senaste årtiondet har framför allt den wallonska befolkningen känt sig hotad av llamländskans framgångar. Wallonerna har t. ex. i olika sammanhang krävt balans i de ansträngningar som görs for att främja näringslivet i olika landsdelar. Krav på en federal statsbildning har framställts. 1968 ledde språkfrågan till regeringskris och nyval i vilket de stora politiska partierna delvis splittrades efter etniska linjer.

Parlisrrukruren

1 de belgiska valen har under senare år ett stort antal partier deltagit. Huvuddelen av rösterna går emellertid till sju partier. Det största av dessa är det kristligt sociala parriet (C VP/ PSC). Detta är inte officiellt ett katolskt parti men medlemmarna är i största utsträckning katoliker. Eftersom de andra två stora partierna har varit för ett skiljande av kyrkan från staten har CVP dragit till sig en stor del av de väljare för vilka den religiösa tillhörigheten har betydelse för partivalet. Partiets väljarkår har därför en bred social sammansättning och partiet kan närmast kategoriseras som ett center-höger parti. Belgiska socialistparriet (BSP/PSB) var ursprungligen revolutionärt men slog tidigt in på den revisionistiska linjen. Under tidigare år samarbetade partiet med liberalerna for att uppnå en demokratisering av valsystemet. PSB är i första hand ett parti for arbetare och lägre tjänstemän. Det har nära relationer med den socialistiska fackföreningsrörelsen. Det liberala partiet (PVV/PLP) karaktäriseras i litteraturen ofta som ett relativt konservativt parti. Det arbetar mot de etniska separationstendenser som finns och var tidigare anhängare av att kyrkan separeras från staten. Partiet som bildades 1961 är en fortsättning på det gamla liberala partiet. Volksunie (VU) är det äldsta av de nationalistiska partierna. Det är en förespråkare for de flamländska intressena och bildades 1954. Partiet är anhängare av en federal statsbildning. Motsvarande organisationer finns på den wallonska sidan. De har dock svagare politisk styrka. Exempel är Rassemblement Wallon och Wallonska fronten. Den franskspråkiga befolkningen i Bryssel har bildat ett eget parti Front des francophones. Kommunisrparriet PCB, som grundades 1921 ,är splittrat på en Moskvatrogen och en Pekingtrogen falang. l övrigt finns som nämnts ett stort antal mindre partibildningar. Den analys av det belgiska valsystemet som presenteras i detta avsnitt bygger på valstatistiken från valet den 10 mars 1974. Under utredningens arbete har ytterligare ett val hållits i landet. I tabell VII:1 redovisas valresultatet för de olika partierna. Av tabellen kan utläsas att det kristligt sociala partiet blev störst med 34 % av mandaten i representanthuset. Därefter kom socialistpartiet med 26 %, det liberala partiet med 14 96 och det flamländska Volksunie med 10 %. Det sistnämnda partiets motsvarighet i de wallonska områdena - Rassemblement Wallon fick 5 96 av mandaten medan Front des francophones trots sin starka koncentration till Brysselområdet erhöll 7 % av mandaten. Av tabellen framgår också klart de regionala skillnaderna i partiställning. Medan det kristligt sociala partiet är starkast i de flamländska områdena är

i andra länders valsysrem SOU 1977294 100 Personalvalsinslager

Valresultatet vid valet till den 10 mars 1974. Bearbetning av den officiella Tabell Vllzl representanthuset valstatistiken

96-tal — 16 - ll Fransk.omr. 65 9 26 3 14 40 - 5 25 17 %-tal Hela landet 212 30 56 22 4 72 14 3 ll 14 26 10 2 34 7 l 5 96-tal

PVV Det liberala partiet BSP Socialistpaniet Volksunie Com Kommunistpartiet CVP/PSC Det kristligt sociala partiet. Detta parti synes ha gått fram med separata listor vid valet i Storbryssel. Därav redovisningen i två kolumner. FDF Front des francophones PSB-R-Lew En falang av socialistpartiet i Brysselregionen. Rass-Wallon Rassemblement Wallon

starkast i de franskspråkiga provinserna. De etniska partierna socialistpartiet har en femtedel av mandaten från respektive provinser.

Valförfarandet

Vid valen hålls samtidigt val till representanthuset. senaten och de kommu- Valtekniken är därvid densamma till samtliga val. nala församlingarna. Antalet Valkretsar motsvarar antalet arrondisements dvs. sammanlagt 30. att antalet invånare i Antalet mandat i varje valkrets bestäms genom valkretsen divideras med 212 dvs. antalet mandat i representanthuset. Detta leder till ett mandat per 40 000 invånare. Valkretsarna varierar i storlek mellan 2 och 34 mandat. Officiell kandidatur tillämpas. Partierna omnämns inte i vallagen. Kandidater skall anmälas senast 3 veckor Före valdagen. Anmälan av kandidatlista skall vara undertecknad av 500 personer (arrondisement Bryssel), 400 personer (Antwerpen, Gent och Charleroi) eller 200 personer (övriga valkretsar). mellan kandidaterna på listan beslutas av dem som Ordningsföljden anmäler lista dvs. i praktiken av partierna. Listan får innehålla maximalt samma antal kandidater som antal mandat i valkretsen. På listan finns också normalt ett antal upptagna. Dessa skall ersätta ledamöter som suppleanter lämnar under mandatperioden. Ingen kandidat får förekomma parlamentet på mer än en lista. Dock kan samma person samtidigt vara upptagen både som suppleant och ”ordinarie” kandidat. De olika listorna ställs samman på valsedeln enligt figur VIl:2 som är hämtad ur den belgiska vallagen - Code électoral général.

Personalvalsinslager i andra länders valsystem 101

1 Maenhout ln

Ducange Delval Jan

Hermand Uyterelst

Jacques

Verburg

Suppléants : SUPPMMU i Dalton Varmon suppleant : Van Dlest Hommen

Figur VlI:2 Modell av belgisk valsedel. Källa: Code électoral général sid. 77. Den röstande har en röst för en kandidat och en röst för en suppleant. Den som är nöjd med kandidaternas ordningsföljd på listan kan fylla i den vita punkten överst på listan. Han lämnar då vad som i fortsättningen kallas en partiröst. Den som särskilt önskar se någon av kandidaterna invald markerar på motsvarande sätt detta genom att fylla i det vita fältet till höger om kandidatnamnet. Han avger då en personröst.

M andatfirdelningen Vid mandatfördelningen mellan listorna används en modifiering av d’I-Iondts’ metod dvs. röstetalen divideras successivt med 1, 2, 3 osv. Vid fördelningen mellan partierna betraktas först provinserna som Valkretsar. Detta leder till ett för mindre partier mer rättvist resultat. Fördelningen av listans mandat mellan kandidaterna framgår av följande exempel (tabell Vllz2). l exemplet har partiet (PVV/PLP) erhållit 3 mandat. Det totala antalet röster på partiet är 66 965. Av dessa är 37 977 partiröster (Votes de liste). Resten är alltså personröster. De fördelar sig på kandidaterna så att t. ex. Grootjans erhållit l4 983 av dessa, Poma 4 211, Buchmann 1 941 osv.

102 Personalvalsinslaget i andra länders valsystem

Tabell VIl:2 Mandatfördelningen inom det liberala partiet i Antwerpens valkrets vid 1974 års val

VERDELING VAN DE ZETELS REPARTITION DES SIEGES Stemmen door de kandidaten Suffrages obtenus par bekomen (naamstemmen) les candidats (votes nominatifs) en toekenning der lijststemmen et attribution des votes de Iiste

Arrondissement Arrondissement ANTWERPEN - dANVERS

20 Volksvertegenwoordlgers 20 Représentants

Llist 1 (P.V.V.): 3 zetels Liste 1 (P.L.P.): 3 siéges

Stemcijfer 66 965 Chiffre électoral Lijststemmen 37 977 Votes de Iiste Cijfer van verkiesbaarheid 16 742 Chiffre déligibilité

TituIarissen/Titulaires :

HH./MM. : Grootjans . . . . 14983 (+ 1759 = 16742) gekozen/é/u Poma . . . . . 4211 (+ 12531 = 16742) gekozen/élu Buchmann . . . . 1941 (+ 14801 = 16742) gekozcn/élu Mevr./Mme : Hansma-Boulanger . 1488 (+ 8886 = 10374)

HH./MM. : Vancaeyzeele . . . 279 Bosmans . . . . 319

Mevr./Mme : Marinower-Katz . . 1 152

HH./MM. : Janssens . . . . 365 Wijnen . . . . 1 441 Van Kerckhoven . . 307 Brat . . . . . 132 Neyens . . . . 65 Mevr./Mme 2 Tisson-De Sloovere . 186

HH./MM. 2 Van den Eynden , . 175 De Wachter . . . 92 Van Gestel . . . 104 Gepts . . . . . 197 Noeninckx . . . . 109 Ceusters . . . . 275 Pecher . . . . 1 167

Källa: Resultats des elections du 10 mars 1974 sid. 5-6.

Personalvalsinslaget i andra länders valsystem 103

Först beräknas en kvot enligt formeln

antal röster avgivna på partiet antalet mandat + 1

Kvoten kallas Chiffre déligibilité i tabellen. Denna valkvot kan sägas

motsvara det antal röster som minst krävs för att erhålla ett mandat. Detta är nämligen det minsta tal som inte ryms fler än tre gånger inom det totala antalet röster (3 x 16 742 = 50 226. Det totala antalet röster är 66 965 i exemplet och resten blir då 66 965 — 50 226 = 16 739). Partirösterna fördelas därefter på listans kandidater i den ordning som de är upptagna på listan. Därvid ges kandidaterna så många partiröster som krävs för att de totalt skall komma upp till valkvoten. Har någon av kandidaterna erhållit fler personröster än valkvoten förklaras denne direkt som vald. I exemplet har Grootjans 14 983 personröster. Han behöver därför 16 742 - 14 983 = 1 759 partiröster för att komma upp till valkvoten. Sedan Grootjans fått sitt tillskott av partiröster förklaras han vald. Därefter ges kandidat 2 på listan (Poma) 12 531 partiröster vilket tillsammans med hans 4 211 personröster också räcker till 16 742. Även denna kandidat är därefter invald. Den tredje kandidaten - Buchmann - har bara fått l 941 personliga röster. Han får därför ett tillskott av 14 801 partiröster och är därmed invald på det tredje mandatet. De återstående partirösterna vilka utgör 8 886 tillgodoräknas den fjärde kandidaten men detta är inte av intresse eftersom partirösterna i detta fall räckte för att ge de tre första kandidaterna mandaten. Ett annat exempel från samma valkrets visar hur systemet slår när någon av kandidaterna erhållit ett stort antal personröster. I tabell VII:3, som visar resultatet för CVP/PSC i Antwerpen, har partiet totalt fått 188 964 röster vilket givit 8 mandat. Valkvoten blir då 188 964 - 20 996. TT*

Premiärminister Tindemans är populär och han har själv fått 82148 personliga röster. Han är alltså direkt vald. Partirösterna är sammanlagt 72 612 och ger de fyra följande kandidaterna 20 996 röster vardera dvs. valkvoten. Dessa är därmed valda. Därefter återstår endast 12 674 partiröster vilka ges till den sjätte kandidaten (Declercq). Detta ger honom tillsammans 14 729 röster. Nu är sex av de åtta mandaten besatta och det återstår att besätta ytterligare två mandat. Flest röster har nu kandidaterna i följande ordning.

osv. Vid fördelningen av de två sista mandaten är alltså personrösterna ensamt avgörande. Det åttonde mandatet går till Smets vilken stod på listans sista plats.

104 Personalvalsinslaget i andra länders valsystem

Tabell VlI:3 Mandatfördelningen inom det kristligt sociala partiet i Antwerpens valkrets vid 1974 års val

Lljst 11 (C.V.P.) : 8 zetels Liste 11 (P.S.C.) : 8 siéges

Stemcijfer 188 964 Chiffre électoral

Lijststemmen 72 612 Votes de liste Cijfer van verkiesbaarheid 20 996 Chiffre déligibilité

TituIarissen/Titulaires : H./M. : Tindemans . . . 82148 gekozen/élu Mevr./Mme : Verlackt-Gevaert . . 12847 (+ 8149 = 20996) gekazen/élu

HH./MM. : Blanckaert. . . . 4028 (+ 16968 = 20996) gekozen/élu Suykerbuyk . . . 4549 (+ 16447 = 20996) gekozen/élu Swaelen . . . . 2622 (+ 18374 = 20996) gekozen/élu Declercq . . . . 2055 (+ 12674 = 14729) gekozen/élu Huyghebaert . . . 876 Wouters . . . . 404 Cauwenberghs . . 1 123 Mevr./Mme: Demeester-De Meyer . 1 350 gekozen/e’lu

HH./MM. : Smits . . . . . 458 Stynen . . . . 745 van Lidth de Jeude . 380 Mevr./Mme : Claes-Smits . . . 472 HH./MM. : Sebreghts . . . . 403 Van Den Nieuwenhuyzen 107 Dieltjens . . 135 Mattues . . . . 79 Peeters . . . . 384 Smets . . . . . 1187 gekozen/élu

Opvolgers/Suppléants :

HH./MM. : Dielens . . . . 1121 (+ 19875 = 20996) I0pv0/ger/1suppléant Fabre . . . . . 302 (+ 20694 = 20996) Zeoprolger/29 suppléant lvens . . . . . 186 (+ 20810 = 20996) 390pv0Iger/35 suppléant Van Deun . . . . 123 (+ 20873 = 20996) 49 oprolger/49 suppléant De Maere . . . . 81 (+ 20 915 = 20996) 5°’ 0p\‘0/ger/59 supp/éanz Mees . . . . . 744 (+ 20 252 = 20 996) 6° opvolger/69 suppléant

Källa: Resultats des elections du 10 mars 1974 sid. 9-10.

Personalvalsinslaget i andra länders valsystem l05

Av de två exemplen är det första det typiska. Nästan undantagslöst leder sammanräkningsproceduren till att det är kandidaterna överst på listan som blir invalda. Detta är emellertid inte enbart ett resultat av sammanräkningsförfarandet utan beror i betydande utsträckning på den samvariation som finns mellan å ena sidan antalet personröster som en kandidat erhåller och å andra sidan hans placering på listan. De kandidater som står överst på listan får regelmässigt flest personröster. I båda de här redovisade exemplen hade resultatet blivit detsamma även om endast personrösterna räknats. Detta i sin tur är sannolikt en kombinerad effekt av att de mest populära kandidaterna av partierna placeras högst på listorna och att väljarna har en tendens att låta sig ledas av partiernas rekommendationer.

En teoretisk analys

I vilken utsträckning leder då ett belgiskt system till ett reellt väljarinflytande över kandidaturvalet? För att belysa denna fråga kan två teoretiska modellsituationer“ (idealtyper) konstrueras. l det första fallet lämnar alla väljarna personröster i det andra fallet lämnar alla väljarna partiröster.

Alternativ A

Röster totalt på partiet = 8 000 Partiröster = 0 Personröster kandidat A = l 050 kandidat B = 450 kandidatC = 4000 kandidat D = 2 500

Partiet skall ha två mandat Valkvoten blir 8 000 =2 666 2 + l

Kandidat C blir direkt invald eftersom han har fler röster än Valkvoten. Därefter går andra mandatet till kandidat D med näst störst antal. I tur står därefter A. Väljarnas rangordning blir helt avgörande.

Alternativ B

Röster totalt på partiet ä Partiröster 8000 Personröster kandidat A lI

oooo

kandidat B ll kandidat C ll kandidat D ll

Partiet skall ha två mandat. Valkvoten blir 8000 =2666 2+1

106 Personalva/sinslaget i andra länders valsystem

Partirösterna fördelas i ordning efter listan på följande sätt. A =2666 B =2666 C =2666 D = 2 Invalda blir A och B som står högst på listan. Partiets rangordning blir avgörande. Som lätt inses blir valsystemets funktion i här aktuellt avseende alltså beroende av två faktorer.

a) Hur stor andel av väljarna som lämnar personröster b) Hur personrösterna fördelas på kandidaterna. Beträffande den andra frågan kan konstateras att om personrösterna är lika fördelade mellan kandidaterna så får de inget inflytande över mandatfördelningen. Det är forst när de fördelas ojämnt mellan olika personer som de kan få betydelse. Vilken betydelse de då får kan förenklat sägas bero av i vilken grad de samvarierar med placering på listan. Om de kandidater som står längst ned på listan får flest röster blir situationen en annan än om de kandidater som står överst på listan får flest. Detta kan belysas av följande exempel.

Alternativ 1

Röster totalt = 8 000 Partiröster = 4 000 Valkvot = 2 666 Personröster + Partiröster Kandidat A 300 + 2 366 = 2 666 B 400 + l 634 = 2 034 C 800 + 0 = 800 D 2 S00 + 0 =2 500 1 detta exempel blir kandidat A och D invalda.

Alternativ 2

Röster totalt 8 000 Partiröster 4 000 Valkvot 2 666 Personröster + Partiröster Kandidat A 2 500 + 166 =2 666 B 800+1866=2666 C 400+l968=2368 D 300 + 0 = 300 I detta exempel blir kandidat A och B invalda.

I exemplet antas 50 96 av rösterna vara partiröster. Som synes krävs då en ganska markant negativ skevhet i fördelningen (alt. 1) för att partiets rangordning skall omkastas. Med motsvarande positiva skevhet överlever

Personalvalsinslaget i andra länders valsysrem 107

partiets rangordning (alt. 2). Räkneexemplet for över intresset på betydelsen av hur stor andel av väljarna som lämnar personröster. I alternativ l ovan fick A 8 96 av alla personröster, B fick 10 % av pers0nrösterna,C fick 20 96 och D fick 62 % av samtliga personröster. För att belysa vad som händer vid en annan Fördelning mellan person- resp. partiröster med antagande av samma relativa popularitet mellan kandidaterna kan vi i nästa exempel räkna med 75 resp. 90 % personröster av samtliga. Av exemplet framgår att det krävs att nästan 90 96 av rösterna är personröster För att den kandidat som står överst på listan inte skall bli invald vid den antagna fördelningen. Om kandidat C legat närmare D i popularitet skulle detta gränsvärde dock ligga lägre.

AIrernarivA 75 % personröster

Röster totalt 8 000 Partiröster 2 000 Valkvot 2 666 Kandidat A 480 + 2 000 =2 480 B 600 + 0 = 600 C 1 200 + 0 =1 200 D 3 720 + 0 =3 720

D blir vald direkt. Han har ller personröster än vad som krävs. Därefter blir A invald trots att partirösterna inte räcker till För att han skall uppnå valkvoten.

Alternativ B 90 % personröster

Röster totalt 8 000 Partiröster 800 Valkvot 2 666 Kandidat A 576 + 800 = l 376 B 720 + 0 = 720 C l 440 + 0 = l 440 D 4 464 + 0 =4 464

D blir vald direkt; han har fler personröster än vad som krävs. Därefter blir C invald.

Person valet i praktiken

Analysen i föregående avsnitt har visat att det vid en bedömning av valsystemets konsekvenser med hänsyn till partiernas resp. väljarnas inflytande över personvalet är nödvändigt att göra en bedömning av hur stor andel av väljarna som kan antas komma att lämna personröster samt i vilken utsträckning väljarna därvid kommer att följa den rekommendation som partiernas rangordning på listan kan sägas utgöra. l Res Publica 1967/ 3 redovisar Wilfried Dewachter vissa uppgifter rörande

108 Personalvalsinslaget i andra länders valsysrem

Tabell VII:4 Andel personröster i valen till senaten och representanthuset Valår Senaten Representanthuset Totalt Totalt Katoliker Socialister Liberaler Flamländska Kommunister national ister

P. g. a. den socialist-liberala koalitionen i Limburg och Luxembourg har dessa provinser inte tagits med i beräkningen.

kandidatnominering och personröstning i Belgien (Dewachter 1967). l denna uppsats redovisas tabell VII:4 som belyser personrösternas andel av samtliga röster i valen till det belgiska parlamentet. Andelen personröster är högre vid valen till representanthuset än till senaten. Detta förklaras enligt Dewachter åtminstone till en del av att antalet kandidater är lägre till senaten. Både for representanthuset och senaten gäller

att andelen personröster mer än fördubblats mellan 1919 och 1965. Ökningen

har varit fortlöpande men inte linjär. Mellan 1919 och 1929 var ökningen obetydlig. 1929-1939 steg andelen med ungefär 10 %. Andra världskriget bröt denna utveckling och 1946 var andelen personröster klart lägre än 1939. Andelen höll sig sedan konstant till 1950 då andelen åter började stiga. Trots denna ökning var dock andelen personröster fortfarande 1965 endast ca 40 %. Av tabellen framgår rätt betydande skillnader mellan olika partier vilka i stort sett går igen under hela perioden. De kristligt sociala (katolikerna) och liberala väljarna utnyttjar personröstningsmöjligheterna i störst utsträckning. Därefter följer de flamländska nationalisterna. Socialdemokraterna och kommunisterna personröstar i betydligt mindre omfattning.

Tabell VII:5 Andelen personröster vid 1974 års val redovisat provlnsvis

Personalvalsinslaget i andra länders valsystem 109

1 tabell VII:5 redovisas en bearbetning av 1974 års valstatistik. Av tabellen framgår att personrösterna ökat sin andel med ytterligare tio procent sedan 1965. Det tycks dock finnas betydande variationer mellan olika provinser. Sannolikt är dessa delvis en effekt av variationerna i partiernas styrka. Detta har dock inte analyserats närmare.

Personrösternas betydelsefdr kandidaturvalet Som framhållits finns det en betydande samvariation mellan antal personröster och placering på listan. Väljarna lägger i stor utsträckning sina personröster på de kandidater som partierna placerat högt på listan. Ett sätt att illustrera detta förhållande är att undersöka hur stor del av de invalda kandidaterna som skulle ha blivit valda även om endast personrösterna räknats vid fördelningen av mandat inom partierna. Av tabell VIl:6 kan utläsas att 192 av de 212 ledamöterna i representanthuset skulle ha blivit valda även om endast personrösterna räknats. Det var alltså endast 20 kandidater (9,4 % av de valda) som ”räddades” av det skyddsnät som partirösternas fördelning på kandidaterna innebär. Av de 20 kandidaterna som på detta sätt gick miste om ett mandat var 7 kvinnor. Med hänsyn till den manliga dominansen bland kandidaterna visar detta att de kvinnliga kandidaterna i någon mån missgynnats av den tillämpade metodiken i jämförelse med ett renodlat personval. Dessa översiktliga analyser av den belgiska valstatistiken visar att hälften av väljarna utnyttjat personvalsmöjligheten. Dessa har i mycket stor utsträckning valt att följa partiernas rekommendation av kandidaterna. Detta har lett till att resultatet i stort sett blivit detsamma vare sig man låtit partiernas listor gälla eller enbart räknat med personrösterna. Detta resultat är inte nödvändigt. Med en annan praxis från väljarnas sida skulle personrösterna kunna leda till större omkastningar. Det skall dock till kraftiga avvikelser från den av partiet rekommenderade ordningen för att den första kandidaten på listan inte skall bli invald. Som ett räkneexempel kan illustreras hur stor del av det totala antalet röster som måste vara partiröster för att den första kandidaten skall vara garanterad

Tabell VII:6 Personrösternas betydelse för kandidaturvalet

110 Personalvalsinslager i andra länders valsysrem

A Nödvändiga partiröster %-tal

40-

30-

20-*

Figur VII:4 Nödvändig andel parrirösrer/ör all garamera./brs!a kandida tens inval. Antal mandat

inval även om han inte fått en enda personlig röst. Han måste i det läget tilldelas partiröster till ett antal som motsvarar valkvoten. Som framgår av figur VII:4 sjunker andelen successivt. I en valkrets där endast ett mandat skall utdelas krävs minst 50 % av rösterna för inval och därefter sjunker andelen. I en valkrets där partiet tilldelas 7 mandat räcker det med 12,5 % av rösterna. Som en jämförelse har ritats in motsvarande kurva (streckad linje) för det fall då kandidaten erhållit 10 % av rösterna som egna personröster. I 9mannavalkretsen har han då av egen kraft uppnått valkvoten. Det här redovisade exemplet är naturligtvis helt orealistiskt. l Belgien hade kandidaterna på första plats i genomsnitt 27 % av samtliga röster. Denna höga siffra förklaras dock delvis av att antalet kandidater på varje lista är lågt i jämförelse med vad som är vanligt i Sverige.

Danmark

A llmäm Fram till 1920 tillämpades majoritetsval i Danmark. Det nya valsystem som då infördes växte fram som en kompromiss i vilken man ville förena vad som ansågs värdefullt i det gamla systemet med de rättvisesynpunkter som ansågs tala för ett proportionellt valsystem. Vad man framförallt ville bevara var en nära kontakt mellan väljare och valda. Denna nära kontakt skulle även fortsättningsvis främjas genom att väljarna gavs möjlighet att rösta på en lokal kandidat. Å andra sidan ansågs det önskvärt att slopa den begränsning i personvalsmöjligheten som majoritetsvalsystemet innebar för de väljare som är starkt identifierade med ett bestämt parti. Dessa har vid majoritetsval att rösta på kandidaten från detta parti oavsett vilken uppfattning de har om denna personligen. Lagstiftningen skulle, som det uttrycktes i folketingsdebatten,

Persønalvalsinslaget i andra länders valsysrem 111

ge väljaren rätt att välja bland personer utan att för den skull behöva försaka sitt parti. Under folketingsdebatterna om valreformen uttrycktes farhågor för att det föreslagna systemet skulle kunna leda till olämplig konkurrens mellan olika kandidater från samma parti. l stort sett diskuterades dock inte mycket hur väljarna skulle komma att utnyttja de nya möjligheterna. Enligt Mogens Pedersen (Pedersen 1966) låg bakom hela debatten en uppfattning om väljaren som en rationell person för vilken vallagstiftningen skulle ge möjlighet att välja med fullständig kännedom om valsystemets konsekvenser och med god kunskap om partiernas olika kandidater.

Val/örfarander och mandaifördelningen Det danska valsystemet kan beskrivas som ett av de mest komplicerade proportionella valsystemen i dag. l allt väsentligt har systemet varit oförändrat sedan 1920 års valreform. Folketinget består f. n. av 179 ledamöter. Av dessa är två valda från Grönland och två från Färöarna. Av de 175 ledamöterna från själva Danmark utses 135 på valkretsmandat och 40 på utjämningsmandat. Enligt vallagen är landet indelat i tre valområden: Köpenhamn, öarna och Jylland. Varje valområde är indelat i Valkretsar. l Köpenhamn finns tre Valkretsar (storkredse), på öarna och på Jylland finns sju Valkretsar (amtskredse) vardera. Varje valkrets är sedan i sin tur uppdelad i ett antal “nomineringsdistrikt” (opstillingskredse). Fördelningen av mandaten mellan de olika valkretsarna ses över vart 10:e år och beräknas enligt en i vallagen intagen formel i vilken ingår kretsens befolkningstal, antalet väljare vid senaste folketingsval och kretsens areal i kvadratkilometer, Bornholms amtskrets är garanterad 2 kretsmandat. Utjämningsmandaten fördelas på de tre valområdena. Rätt att delta i valen har de partier som redan är representerade i folketinget liksom nya partier vilka samlat ett antal Underskrifter motsvarande 1/175 av samtliga vid senaste folketingsvalet avgivna röster. Det är partierna som nominerar kandidaterna men bakom varje kandidat måste via underskrifter finnas minst 25 väljare. Något bostadsband finns inte. Mandatfordelningen efter valet sker i flera etapper. Först fördelas de 135 kretsmandaten med hjälp av s. k. jämkad uddatalsmetod (modifierad Sainte- Laguê). Tidigare utnyttjades d’Hondt’s metod. Vid den följande fördelningen av utjämningsmandaten finns en spärr mot små partier. Denna spärr är dock lägre än den svenska. Vid fördelningen tillåts nämligen de partier delta som l. vunnit minst ett valkretsmandat, eller 2. i två av de tre valområdena erhållit lika många röster som i genomsnitt krävts för att erhålla ett mandat, eller 3. erhållit minst tvâ procent av rösterna i hela landet. Fördelningen av utjämningsmandaten är mer komplicerad än i Sverige. Antalet utjämningsmandat per valområde är fastställt i förväg i förhållande främst till invånarantalet. Vid fördelningen mellan partierna betraktas först hela valområdet som en valkrets och jämförelsetal beräknas med hjälp av

112 Personalvalsinslaget i andra länders valsystem

divisorerna l, 3, 5, 7, osv. Om ett parti redan vunnit valkretsmandat i området utnyttjas emellertid intejämlörelsetalen förrän detta mandatantal uppnåtts. Om t. ex. ett parti erhållit 10 mandat vid valkretstördelningen inom ett valområde blir det 11:e jämiörelsetalet det första som utnyttjas vid fördelning av utjämningsmandat. Vid denna fördelning läggs de tre valområdena samman så att varje parti uppträder med tre aktuella jämlörelsetal, ett från varje valområde. Det första utjämningsmandatet ges sedan till den kombination av parti och valområde som uppvisar högst jämförelsetal osv. När ett parti eller valområde erhållit det rätta antalet utjämningsmandat utesluts det från den vidare fördelningen. Det mest intressanta inslaget i det danska valsystemet är fördelningen av mandaten inom de olika partierna. Vid denna fördelning används olika förfaringssätt beroende på hur partierna valt att presentera kandidaterna. Som nämnts är de olika valkretsarna indelade i olika nomineringsdistrikt (opstillingskredse). Partierna ställer oftast upp med en kandidat per opstillingskreds men särskilt de mindre partierna nominerar ofta färre kandidater i valkretsen än antalet nomineringsdistrikt. I sådana fall blir alltså någon eller några av kandidaterna uppställda i flera opstillingskredsar.

l Sidoordnad opstilling Vallagen ger paniema möjlighet att välja mellan tre olika listformer. Dessa varierar i första hand avseende det inflytande som ges åt väljarna att påverka vilken av kandidaterna som skall väljas in.

Folketlngsvalget 1964

A socialdemokratin Th. Mikkelsen Eager Eriksen 37:135.? Luma IT12: ,Jörgensen _A-Ige Knudsen B Det radlkalo Vonnra Melba Diwel --‘ __“"__""' ZSIfiiTNie-n?? Kriotianlçieloen B.‘ Baunsga‘a-rd Søren Bjerre-gaard C Det konservativa Folkeparti N. P. Knudsen S.A. FonEer-n Ellen Strange I‘:-Larsen lb Rnhimocnaugei. D Venstre A. M. Diederich Per Federopiel Elisabeth (1;i?)‘xm-.b.k E Danmark: Iotalorbuv Gr] M. Jemen Figur VII:5 Exempel pa dansk valsedel. Else Bjorner Chrinv

Personalvalsinslaget i andra länders H3

valsystem

I figur VII:5 finns ett exempel på en dansk valsedel. Om ett parti väljer s. k. sidoordnad opstilling ser valsedeln ut som under D. Venstre i figuren. De olika kandidaterna är upptagna på listan i bokstavsordning och namnen samlas inom en klammer. Valsedeln i figuren är ett exempel från en opstillingskreds inom valkretsen. Om partierna valt sidoordnad är opstilling namnen uppställda på samma sätt i alla opstillingskredsarna inom valkretsen. En variant är att endast vissa kandidater lanseras på detta sätt i ett flertal kretsar medan övriga ställs upp endast i en eller flera opstillingskredsen Ett exempel på detta förfaringssätt finns för radikale venstre i figuren. Vid valet kan väljaren om han önskar kryssa för endast partiet. Han avger då en partistemme (part/röst). Han kan emellertid också kryssa för något av namnen på valsedeln och därigenom avge en personlig stemme (personrösr). Vid fördelningen av valkretsmandaten inom ett parti tillgodoräknas kandidaterna sina egna personröster. Partirösterna inom opstillingskredsen däremot fördelas på de olika kandidaterna proportionellt i förhållande till antalet personröster som de erhållit. De kandidater inom valkretsen som på detta sätt tillgodoräknats flest person- och partiröster erhåller partiets mandat. Vid sidordnad opstilling är det alltså enbart personrösterna som avgör ordningen mellan kandidaterna. De röstande som lämnar partiröster har inget inflytande över personvalet. Systemet kan närmast liknas vid det finska personvalsystemet. Partierna presenterar ett antal kandidater och det är sedan de väljare som utnyttjar personvalsmöjligheten som avgör resultatet. Systemet med sidoordnad opstilling är enligt uppgifter i litteraturen mindre vanligt i dag än tidigare.

2 K rersvis opstilling

Den vanligaste listmodellen är den som illustreras av det konservative folkeparti i figur VII:5. Denna innebär att partiet i varje opstillingskreds rekommenderar en av valkretsens kandidater. Denne rekommenderade kandidat utmärks på valsedeln av att hans namn står överst och är tryckt med

fetstil. Övriga kandidater i valkretsen finns förtecknade i bokstavsordning på

valsedeln. I detta fall har väljaren tre möjligheter avseende personvalet. Han kan avstå från att uttrycka preferens för någon av kandidaterna och endast kryssa för partiet. Han kan också pricka för den kandidat som partiet rekommenderat. Slutligen kan han kryssa för någon av de övriga kandidaterna. Även vid kretsvis opstilling blir den eller de kandidater som tillgodoräknats flest röster valda. Systemet skiljer sig från sidoordnad opstilling genom principen för hur partirösterna fördelas bland kandidaterna. Vid kretsvis opstilling ges nämligen alla partirösterna till den kandidat som partiet nominerat. Denne får alltså vid jämförelsen med övriga kandidater ett handikapp motsvarande partirösterna. Detta innebär också att de kandidater som representerar stora opstillingskretsar har ett bättre utgångsläge än kandidater från mindre kretsar. Principen för partirösternas fördelning mellan de olika kandidaterna har en betydelsefull konsekvens för möjligheterna att bedöma i vilken utsträckning väljarna i praktiken röstar på person. De väljare som vill stödja den av partiet i

114 Personalvalsins/aget i andra länders valsystem

opstillingskredsen nominerade kandidaten kan nöja sig med att kryssa för partiet eftersom rösten då tillgodoräknas kandidaten. Att i detta fall rösta på kandidaten är meningsfullt bara som ett ytterligare tecken på sympati och Förtroende för den partirekommenderade kandidaten. Vissa uttalanden tyder på att det bland politikerna upplevs som väsentligt med ett stort antal personröster. Professor Mogens Pedersen refererar i en uppsats rörande det danska valsystemet ett uttalande av Paul Møller att det ger den valde en säkrare känsla av att hans mandat i större utsträckning är ett resultat av förtroende hos de röstande än gott rykte hos dem som genomdrivit nomineringen (Pedersen 1966). Även innebörden av det tredje alternativet- röstning på annan kandidatär svårbedömd. Ett sådant handlande kan vara orsakat av åtminstone två olika skäl. Den röstande kan vilja demonstrera sitt missnöje antingen med partiets kandidat eller med nomineringsförfarandet inom partiet. Hans röst kan emellertid också vara en markering av förtroende fören särskild kandidat som partiet valt att placera ien annan opstillingskreds. Denna typ av röstning dvs. på annan kandidat än opstillingskredsens rubriceras i den nämnda uppsatsen av Mogens Pedersen som effektiv personröstning. I ett senare avsnitt skall något refereras i vilken utsträckning detta förekommer.

3 Parrilisteopstilling Partierna har också en tredje möjlighet vid listkompositionen. Denna innebär att partierna rangordnar kandidaterna inom hela valkretsen och sedan på valsedeln placerar dem i denna ordning. Undantag görs för opstillingskredsens kandidat vilken även med denna modell sätts överst med namnet tryckt i fetstil. Med en renodlad partilistemodell rekommenderas samma kandidat i alla opstillingskredser. Ett exempel på denna typ av lista är socialdemokratiet i figur VlI:5. För den enskilde väljaren framgår alltså skillnaden genom ordningen på valsedeln mellan de kandidater som partiet inte rekommenderat i den aktuella opstillingskredsen. Det ställs alltså stora krav både på väljarnas uppmärksamhet och kunskap om valsystemet för att de skall upptäcka vilken form av lista som partiet använt. Detta är av intresse

för väljaren eftersom metoden vid mandatfördelningen är en annan vid

partiopstilling. Sedan antalet mandat för partiet i valkretsen beräknats divideras i sådana fall partiets totala antal röster med antalet mandat + 1. Kvoten kallas partiets fördelningstal och visar hur många röster som står bakom varje mandat. De kandidater som erhållit lika många eller fler röster än fördelningstalet förklaras först valda oavsett placeringen på partilistan. Därefter fördelas de röster som dessa kandidater erhållit utöver fördelningstalet bland övriga kandidater med hjälp av en mycket komplicerad procedur vilken i viss utsträckning gynnar de personer som placerats i toppen på partilistan. Användningen av partilista är inte särskilt vanlig. Vid 1971 års val användes modellen endast av två partier och ingen kandidat blev invald från sådan lista. Vid 1973 års val användes metoden av Kommunisterna, Centrumdemokraterna och Venstresocialisterna. Ett studium av tidigare valstatistik visar att resultatet oftast blir detsamma oavsett om partierna eller kretsvis Vid 1960 års val t. ex. 74

utnyttjat partilista opstilling. valdes

Personalvalsinslaget i andra länders valsystem ll5

socialdemokratiska kandidater från partilista men endast tre skulle enligt i den officiella uppgifter redovisningen av valet ha ersatts av andra om partiet utnyttjat den andra modellen. Enligt Pedersen kan emellertid detta resultat vara en effekt av regler som tillämpades vid nomineringen och som innebar att den kandidat som ställdes upp i den opstillingskreds där partiet relativt sett var starkast vid föregående val automatiskt placerades överst på partilistan osv. Det empiriska underlaget för bedömningar av detta slag är dock bräckligt. Vid valen förekommer också kombinationer av dessa listformer. Som exempel kan nämnas att ett parti i några opstillingskredser väljer att nominera en särskild kandidat medan man i övriga opstillingskredsar tillämpar sidoordnad opstilling. Tabell V1l:7 redovisar en sammanställning ur Valstatistiken (Statistiska meddelelser 1974:7, Folketingsvalet den 4 december 1973 sid. 29) som visar förekomsten av olika listtyper.

Tabell Vl1:7 Amtsopstillingerne fordelt på opstilllngsform og parti ved 1973- og 1971-va1get l s l

i

1 alt A B c E F K M Q s- v Y z

l

› . I J’ E l

l973-valget a-c. I alt . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 187 17 17 17 17 17 17 17 17 - 17 17 17 a. Kredsvis opstilling . . . . . . (E) l0l 8 10 13 10 17 15 5 - 6 17 b. Kombineret opstilling. . . (K) 17 - l 1 2 1 - - - - - - 12 c. Sideordnet opstilling. . . . 69 17 8 6 2 6 - - - (S) 2 12 11 5 heraf m. nominering. . . . (n) 54- 17 7 6 1 5 — — 11 — 7 — —

Med nominering i alt . . . (n) 57 17 8 7 1 6 -— — 11 - 7 - Med partiliste i alt . . . . . (P) 4-5 — — — —— — I7 16 - - 12 -

1971-valget a-c. I alt . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 154 17 17 17 17 17 - 17 17 1 17 17 o a. Kredsvis opstillling . . . . . (E) 83 - 8 11 13 9 - - - 17 8 17 b. Kombineret opstilling. . . (K) 7 - - 3 3 - - 0 - - — 1 . c. Sideordnet opstilling . . . . (S) 64 I7 9 3 1 8 - o - 17 1 8 o heraf m. nominering. . . . (n) 50 17 8 3 - 7 - - 11 - 4 - n

Med nominering i alt.. . (n) 52 17 8 5 - 7 - o 11 - 4 - a Med partiliste i alt . . . . . (P) 27 - - — — — - — — — 16 11 - ‘ Slesvigsk parti opstiller kun i Sønderjylland.

Anm: I den danska valstatistiken tilldelas partierna särskilda bokstavsbeteckningar. För 1973 års val gällde

följande beteckningar. . Socialdemokratiet B. Det radikale Venstre C Det konservative folkeparti E Danmarks Retsförbund F. Socialistisk Folkeparti K. Danmarks kommunistiska Parti M Centrums-Demokraterne Q Kristeligt Folkeparti v Venstre. Danmarks liberala parti Y. Venstre socialisterna Z. Fremskridspartiet. Källa: Statistiska meddelelser 1974:7 sid. 28.

116 i andra länders valsystem Personalvalsinslaget

Med kombineret opstilling avses en kombination mellan kredsvis och sidoordnad Med sidoordnad opstilling kombinerad med nomiopstilling. torde avses de fall då de sidoordnade kandidaterna inte står i nering bokstavsordning inom klammern utan i en av partiet rekommenderad ordning. Av tabellen kan utläsas att kredsvis opstilling tillämpades i 101 av de 187 den kombinerade modellen i 17 och sidoordnad opstilling i 69 fall. listorna, Av dessa var 54 av den variant när endast några av kandidaterna var sidoordnade. Partilista förekom i 45 fall. Av tabellen framgår att partilista kombinerades med kredsvis opstilling på sätt som redovisats ovan i samtliga fall utom ett. Det synes vara möjligt att kombinera partilista även med sidoordnad opstilling. Centrumsdemokraterna måste ha gjort detta vid 1973 års val i en valkrets.

Personvalet i praktiken De farhågor som framfördes i samband med att valsystemet infördes för att valen skulle bli en strid mellan kandidater inom samma parti har enligt uppgifter i litteraturen varit obefogade. De danska valen har hela tiden och i ökad utsträckning haft karaktären av partival. Kritik har också riktats mot att valsystemet är alltför komplicerat för de vanliga väljarna. Det ligger med hänsyn härtill nära till hands att ställa två frågor: 1. I vilken utsträckning utnyttjar väljarna möjligheten att rösta på person? 2. Vilka effekter får personvalet i praktiken för vilka av kandidaterna som väljs in i folketinget? Den första frågan skall belysas med vissa uppgifter ur den danska valstatistiken. Tabell VIl:8 visar hur stor andel av partiernas röster vid 1968, 1971 och 1973 års val som utgjorts av personröster. Av tabellen kan utläsas att 43 % av rösterna avgavs som personröster såväl 1968 som 1973. Vid 1971 års val däremot var antalet hela 50 96. En jämförelse mellan partierna visar att venstre med 63 % hade den högsta andelen personliga röster. Den lägsta andelen personröster hade det nya partiet Fremskridtspartiet med 28 % personröster. I valstatistiken (tabell VlI:9) redovisas även uppgifter angående andelen personröster för partierna i respektive valkrets. Spridningen visar sig därvid I Bornholms valkrets hade vänstersocialisterna endast vara betydande. medan Venstres väljare i samma 11,8 % av sina röster som personröster valkrets avlämnade hela 76,9 % av rösterna som personröster. För socialdemokraterna varierade andelen personröster från 25,2 i Roskilde valkrets till 67,61 Vestre storkreds i Köpenhamn. Motsvarande tal för radikale venstre var valkrets och 68,9 i Fyns valkrets, för det konservative 16,0 i Bornholms folkeparti 24,3 i Roskilde amtskreds och 60,5 i Östra storkredsen i Köpenhamn, för Retsförbundet 19,6 på Bornholm och 51,1 i Århus osv. Som framgått har personrösterna betydelse för kandidaturvalet endast 1 de fall då väljarna röster på annan kandidat än den i kretsen (av partiet) rekommenderade eller i de fall då sidoordnad opstilling tillämpas. Av redovisningen för 1973 års val kan inte utläsas hur stor del av personrösterna

Personalvalsinslaget i andra länders valsystem 117

Tabell V11:8 Personlige stemmeprocenter opgjort på partier og de 3 området ved de 3 sidste folketingsvalg

Hele landet Hovedstaden:område øemes område Jyllands område

Dec. Dec. Dec.

1 Dec.

1 Sept. Jan. Sept. Jan. Sept. Jan. 1 Sept. Jan.

1973 1971 1968 1973 1971 1968 1973 1971 1968 1973 1971 1968 I I l

pct. Tilsammen‘ . . . . . . . . . . 43 50 43 45 48 40 44 50 43 41 51 43

A. Socialdemokratiet . . . 47 51 36 49 48 32 47 52 38 46 52 36 B. Radikale Venstre . . . . 37 38 36 32 35 32 44 44 39 32 32 34 C. Konservative Folkep.. 46 48 47 50 49 48 47 46 47 44 50 47 E. Retsforbundet . . . . . .. 35 37 44 32 35 40 31 36 45 38 39 44 F. Socialistisk Folkeparti 41 41 40 50 53 52 42 39 37 30 30 30 K. Kommunistiske Parti. 50 55 55 63 60 59 45 54 51 40 52 53 L. Liberalt Centrum. . . . - - 42 o o 42 o o 47 o o 34 M. Centrums-Demokr. . . 36 o o 33 o o 43 o o 27 o o . 35 49 o 29 35 o 30 39 o 38 55 - Q. Kristeligt Folkeparti S. Slesvigsk Parti . . . . . . o 59 53 o - o o - o 59 53 - o o o o o 40 o o 40 U. De Uafhatngige . . . . . 40 32 V. Venstre’ . . . . . . . . . . . 63 66 54 42 46 29 62 64 52 65 69 56 Y. Venstrcsocialisteme. . 39 46 51 48 56 53 46 46 56 20 32 39 Z. . . 28 o o 30 o o 32 o v 24 o - Fremskridtspartiet

ANN. Ved 1968-valgctindgår Samsøkommune i øcmcs område, ved 1971-og 1973-valgcxi Jyllands område. ‘ Excl. de personlige- stcmmer på k date: udcn for pa:-tiemc,jfr. tabel 32. Ved 1968-va1gethavde Venstrc bogstavbctegnelsen D.

Källa: Statistiske meddelelser 1974:7 sid. 48.

Tabell V1l:9 De personliga stemmeprocenter for partier samt stor- og amtskredse ved 1973- og 1971-va1get | Ialt A B c E F K M Q v Y z

i u

pct.

1973-valget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 42,8 47,2 37,4 46,5 34,6 40,8 50,1 35,6 35,3 63,2 38,7 28,3

Hovedstaden.: omrâde . . . . . . . . . . . . . . . .. 44,9 49,0 31,8 50,2 31,5 49,8 63,0 33,3 28,6 42,4 47,6 30,2 Søndre storkreds . . . . . . . . . . . . . . . . .. 40,5 38,3 26,0 49,4 28,4 53,5 58,7 31,0 28,3 40,0 43,8 25,6 østre » . . . . . . . . . . . . . . . . .. 42,3 42,0 26,7 60,5 31,3 39,3 70,5 34,2 18,7 48,4 45,1 28,9 Vestrc » . . . . . . . . . . . . . . . . .. 51,9 67,6 42,6 40,2 34,5 60,8 56,7 34,0 42,4 36,5 55,8 35,1

Qemexomnide . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 44,4 47,5 43,7 47,0 31,2 42,4 45,4 42,7 30,4 62,1 46,3 32,3 amtskreds . . . . . . . . . . . .. 52,3 51,2 48,9 69,4 28,9 68,2 71,3 50,0

I;.e1gien1*l1a\t/)ns re en s org » . . . . . . . . . . . .. 53,2 4 ,1 55, 52,938,2 44, 41,7 38,8 8,5 39,0 48,9 31,8 36,6 53,7 30,8 27,7

Roskilde » . . . . . . . . . . . .. 27,1 25,2 26,1 24,3 20,1 23,4 41,4 21,6 32,8 55,3 24,0 18,5 Vestsjzellands » . . . . . . . . . . . .. 38,8 47,1 33,3 35,9 26,3 35,5 39,0 25,1 24,1 63,0 22,2 23,6 Storstrøms » . . . . . . . . . . . .. 41,1 48,1 29,5 46,5 23,3 29,0 43,6 22,0 27,4 67,2 22,9 25,3 Bornholms » . . . . . . . . . . . .. 38,1 44,7 16,0 33,9 19,6 31,3 43,6 38,6 22,9 76,9 11,8 15,4 Fyns » . . . . . . . . . . . .. 46,2 44,6 68,9 55,3 31,7 41,6 39,9 27,7 35,8 58,6 28,7 26,8

Jylland: område . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 40,7 46,1 32,4 44,3 38,4 29,5 39,9 26,6 38,2 65,4 20,2 24,5 amtskreds . . . . . . . . . .. 39,5 38,8 33,2 46,0 31,9 29,2 37,1 49,7 34,7 62,1 25,5 24,7

åøgdcrjyllands ie » . . . . . . . . . .. 43,1 51,6 33,0 34,4 34,6 35,4 35,0 30,4 29,3 70,9 25,6 24,1

» . . . . . . . . . .. 37,0 37,6 44,5 61,3 69,9 17,2 20,6

Xcjlek ing ø b ing » . . . . . . . . . .. , , , 45,0 26,0 31,5 3,7 39,5 34,5 7,2 45,3 65,2 18,5 24,1

Århus » . . . . . . . . . .. 37,9 45,6 34,3 44,5 51,1 27,9 40,8 22,3 23,6 54,6 23,1 21,6 Viborg » . . . . . . . . . .. 38,8 43,3 32,7 47,4 37,5 26,7 36,0 20,3 34,9 56,8 12,0 25,3 Nordjyllands » . . . . . . . . . .. 43,6 50,0 31,2 49,5 30,2 31,9 39,0 19,8 34,7 75,2 14,0 29,6

Källa: Statistiska meddelelser 1974:7 sid. 49.

118 Personalvalsinslaget i andra länders valsystem

som på detta sätt är “effektiva” röster. För 1971 års val finns dock en sådan uppdelning av de personliga rösterna. Av tabell V11:10 kan utläsas i vilken utsträckning väljarna vid 1971 års val röstade på opstillingskredsens kandidat resp. övriga kandidater. Socialdemokraterna, Kristeligt Folkeparti och det Slesvigska-partiet ingår inte i tabellen eftersom dessa enligt uppgift inte använde kretsvis opstilling i detta val.1 de fall sidoordnad opstilling användes av övriga partier i någon av valkretsarna markeras detta i tabellen med ”S”. Med “K” markeras de fall där huvuddelen av kandidaterna presenterades på detta sätt. I några fall där partierna haft endast en kandidat eller endast ställt upp i vissa av opstillingskredserna saknas uppgifter i tabellen. Det framgår av tabellen att de personröster som avgivits på kretsens egen kandidat utgör en betydande andel av samtliga. Det är bara för Socialistisk Folkeparti och Vänstersocialisterna som väljarna lämnat fler personröster på annan kandidat än på kretsens egen. 1 de valkretsar där partierna rekommenderar en särskild kandidat är det mellan 13 % (Danmarks Retsforbund) och 27 % (Danmarks kommunistiska parti) av väljarna som på detta sätt visar

Tabell VII:l0 Den personlige stemmeprocent istor- og amtskredse med kun 1 kandidat i hver opstillingskreds opdelt på andel til opstillingskredsens egen kandidat og til andre kandidater. Valget den 21. september 1971

B C E F K V Y Stemmer på Stemmer på Stemmer på Slammer på Stemmer på Stemmer på Stemmer på egen anden egen anden egen anden egen anden egen anden egen anden egen anden kand. kand. kand. kand. kand. kand. kand. kand. kand. kand. kand. kand. kand.

kand.|

Hele landet . . . . . . . . . .. 17,2 17,2 27,8 19,4 21,0 13,0 19,5 24,4 27,3 26,9 44,5 25,8 18,1 25,6

n. Hovedstaden område... 16,9 18,0 23,9 24,8 14,1 10,7 19,2 33,5 26,3 33,6 22,3 23,0 15,7 40,6

b. øernes område . . . . . . .. 17,8 18,7 27,7 18,6 22,2 13,9 20,9 13,4 26,4 26,2 40,2 25,9 21,1 20,8 Københavns amtskr. 15,7 20,5 25,4 19,7 23,0 21,0 S 20,2 39,7 S 22,4 28,1 Frederiksborg » S 29,1 15,0 23,4 7,9 20,6 13,7 33,1 11,5 34,8 30,0 16,9 19,2 Roskilde » S 28, l 2,4 18,4 4-,4 S 27,4 34,7 S 24,1 18,0 Vestsjasllands » 21,8 15,3 25,9 8,6 21,5 8,4 S 36,5 12,3 37,8 26,0 20,3 10,3 Storstrøms » S 36,6 16,6 23,9 8,0 21,5 8,8 31,2 5,6 47,7 22,1 15,3 4,5 Bornholms » S S S S S Fyns » S 28,0 31,3 21,2 16,5 20,9 15,2 27,7 17,5 S 22,1 14,0

r. Jylland: område . . . . .. 17,0 15,3 32,4 15,6 22,2 12,9 17,8 7,8 29,9 19,8 49,3 25,8 16,5 11,5

Sønderjyllands amtskr. S S 21,8 12,6 S 28,8 6,4 S Ribe » 18,9 7,6 19,9 9,8 28,5 7,9 21,8 8,4 25.0 10,3 61,0 15,4 19,0 4,8 Vejle » 21,3 7,8 32,9 12,6 23,2 5,6 S 36,6 12,0 46,6 28,0 23,2 6,6 Ringkøbing » S S 28,0 7,3 17,3 8,4 33,1 11,1 S 11,9 1,6 Århus » 14,1 21,9 K 15,1 20,5 S 28,3 30,3 S 17,6 16,5 Viborg » S K 19,4 16,5 13,1 6,5 30,7 8,3 S 15,5 3,9 Nordjyllands » S 36,2 19,4 25,4 12,3 S 28,8 21,4 44,6 30,1 10,6 11,7

Aura. Tabellen medtager ikke partierne A, Q og S, hvis opstillinger i stor» og amtskredsene alle er sideordnede. For de øvrige partier er der ndlor stor- eller amtskredsens navn anført S eller K, såfremt amts- eller storkredsen har sideordnet kandidatopstilling henholdsvis en kombinalmll af sideordnet opstilling i nogle kredse og 1 kandidat i andre opstillingskredse, jfr. tabel 20.

Källa: Statistiske meddelelser 1972:6 sid. 42.

Personalvalsinslaget i andra länders valsystem 119

särskilt förtroende för annan enskild kandidat än den av partiet rekommenderade. Eftersom drygt hälften av personrösterna avgavs för opstillingskredsens kandidat får regeln att partirösterna går till denna mindre betydelse. Vid 1971 års val skulle 161 av de 175 valda ha fått sina mandat även om endast personrösterna hade räknats. Vid 1973 års val var avvikelserna emellertid större. Då hade bara 149 av de 175 blivit valda om endast personrösterna räknats. I det sistnämnda fallet hade alltså 15 % av de invalda blivit utbytta om väljarnas personliga preferenser fått råda utan den korrigering som partirösterna innebär. Det finns dock anledning att varna för denna slutsats. Om reglerna varit sådana, skulle sannolikt en del väljare som nu lämnat partiröster i stället röstat på opstillingskredsens kandidat. I vilken utsträckning dessa personers röstningsbeteende påverkas av reglerna i valsystemet är dock omöjligt att bedöma. I Mogens Pedersens undersökning av 1960 års val framgår vissa uppgifter rörande förekomsten av “effektiv personröstning. Med sådan avses som nämnts personröster som avgivits för annan kandidat än opstillingskredsens. __ 1 figur VII:6 som är hämtad ur Pedersens uppsats i Scandinavian Political Studies 1966 (sid. 178) framgår att detta slag av personröstning successivt blivit vanligare bland väljarna sedan valreformen 1920. Av denna undersökning framgår också att de kandidater som redan är medlemmar i folketinget tenderar att ”dra till sig personröster från kandidaterna i andra opstillingskredser. De förlorar också relativt lite röster till andra kandidater dvs. i de opstillingskredser där folketingsledamöterna kandiderar är andelen “effektiva personröster låg. Enligt undersökningen finns en liknande men inte alls lika klar tendens till att kvinnliga kandidater gynnas av väljarna.

20- \ j

0 .o 0... ..|00000.

Socialdemokratiet g j Radikale Venstre asnouq.“o -i- Figur Vll.6 Andel effek- Konservativa Folkeparti tiva personröster för olika 0000000000 Venstre partier I 920—I960. J J I I ll l 1111 ll l Il Källa: SPS vol. I 1966, 1920202024 26 2932 35 3943 4547 5053 53 5760 sid. 182.

120 Personalvalsinslaget i andra länders valsystem

Ytterligare ett resultat från Pedersens undersökning är värt att ta upp något. Undersökningen visar klart att “effektiv personröstning är vanligare i urbaniserade opstillingskredser än på landsbygden. Det är nästan dubbelt så stor andel som röstar på andra kandidater än opstillingskredsens i stadskredsarna. I rapporten diskuteras två tänkbara förklaringar till detta resultat. Enligt den ena skulle resultatet kunna tolkas så att de lokala banden mellan kretsens kandidat och väljarna är starkare på landsbygden. Motivationen för att rösta på någon utsocknes är därför mindre i dessa opstillingskredsar. Den andra förklaringen skulle vara att partierna i stadsområdena i större utsträckning nominerar personer som av olika skäl är väl kända bland medborgarna. Avslutningsvis kan nämnas att andelen personröster totalt visat en långsiktig tendens att sjunka( från t. ex. 70 % av samtliga 1946 till 43 % vid 1973 års val). Samtidigt har andelen ”effektiva personröster” ökat. Det är alltså röstning på den av partiet nominerade kandidaten som i stor utsträckning ersatts av ren partiröstning. Pedersen tolkar dessa uppgifter som ett resultat av tendensen i dansk politik att intresset alltmer koncentreras på rikspolitiska partiskiljande frågor och att därmed opstillingskredsen i allt mindre utsträckning upplevs som en naturlig politisk enhet.

Finland

Allmänt Det finländska valsystemet förenar på ett unikt sätt principerna med proportionella val och direkt personval. Systemet har sina rötter i det valsystem som introducerades 1906 då Finland ersatte den gamla fyrståndsriksdagen med en enkammarriksdag. Det nya valsystem som då introducerades forutsatte att väljarna bildade särskilda valmansföreningar vilka ställde upp maximalt tre kandidater till valet. Dessa valmansforeningar kunde bilda valforbund tillsammans med andra valmansforeningar. De olika kandidaterna inom ett valförbund kom då att bilda en gemensam kandidatlista. Även om vallagstiftningen inte ens omnämnde partierna kom dessa att bli dominerande vid valen genom att de organiserade valmansföreningar som sedan bildade valforbund. Bakom de olika valforbunden stod alltså de olika partierna. 1935 ändrades reglerna så att varje valmansförening endast fick ställa upp två kandidater. Från 1955 gällde att varje valmansförening endast fick nominera en kandidat. 1969 slutligen fördes partierna in även i vallagstiftningen genom att det stadgades att endast partier som i särskild ordning registrerats tilläts att föreslå kandidater till valet. Denna sista regel har till 1975 års val uppmjukats så att särskilda valmansforeningar ånyo tillåts, dock vid sidan av partierna. 1975 ledde detta till att en fristående 1 En utförlig beskrivning kandidat ställde upp i valet.‘ av det finländska valsys- Under hela perioden från 1906 har mandaten fordelats mellan olika temets utveckling sedan och valmansforbund valmansforeningar med hjälp av d‘Hondt’s metod. 1906 finns i Törnudd, Antalet Valkretsar har varierat något kring 16. Under årens lopp har Klaus, The Electoral System of Finland. Lon- diskuterats olika förändringar av valsystemet främst reformer for att don 1968. åstadkomma ett for mindre partier rättvisare system. Av olika skäl har

Personalvalsinslaget i andra länders valsystem 121

emellertid dessa Förändringar inte vunnit tillräckligt stöd i riksdagen och valsystemet har därför i dag i allt väsentligt samma karaktär som 1906.

Val/örfarandet och mandarfdrdelningen Reglerna för valsystemet finns dels i riksdagsordningen (1 kap. §§ 1-7) dels i lagen om riksdagsmannaval (13/6 1969), i fortsättningen kallad vallagen. Av betydelse för valet är även reglerna i partilagen(l0.1.1969) rörande registrering av parti. Enligt riksdagsordningen utgörs riksdagen av en kammare med 200 ledamöter. Dessa ledamöter skall utses i minst 12 och högst 18 Valkretsar. F. n. är antalet Valkretsar 15. 1 dessa Valkretsar skall mandaten fördelas mellan (enligt vallagen tillämpas därvid d‘Hondt‘s partierna proportionellt metod). Antalet mandat i en valkrets beräknas på grundval av antalet mantalsskrivna i valkretsen. Fördelningen görs av statsrådet före varje val och bygger helt på den s. k. riksvalkvoten. För 1975 års val gällde följande fördelning.

I landskapet Åland väljs enligt en undantagsbestämmelse endast en riksdagsman. Här tillämpas alltså i praktiken majoritetsval. Av förteckningen stora skillnader i mandatantal mellan de olika valkretsarna. Störst framgår antal utses från Nylands läns valkrets som har 24 mandat. Den minsta valkretsen - Norra Karelens län - har endast 8 mandat. Valkretsindelningen bygger på länsindelningen. Från början var antalet 16 och från Lapland utsågs endast en kandidat. Valkretsarna har en historisk något som bidragit till att befolkningsomllyttningar inte medfört förankring, några större anpassningar. Detta bidrar också liksom fördelningsmetoden till att valsystemet i jämförelsevis stor utsträckning gynnar större partier. Vid valet röstar de valberättigade inte på partierna utan på enskilda kandidater. Efter 1969 års ändringar i vallagstiftningen är det emellertid som nämnts uteslutande partierna som nominerar kandidater. För att ett parti skall få ställa upp kandidater till valet krävs enligt vallagen att partiet är upptaget i partiregistret. 1 detta upptas efter skriftlig ansökan

122 Personalvalsinslaget i andra länders valsystem

förening, l) som väsentligen fullföljer politiskt syfte. 2) som har minst 5000 vid riksdagsmannaval valberättigade anhängare, 3) vars stadgar tryggar iakttagandet av demokratiska principer vid fattandet av föreningens beslut samt i dess verksamhet och 4) som har ett för förverkligandet av föreningens i stadgarna angivna ändamål uppgjort allmänt program, varav principerna och syftemålen for Föreningens politiska verksamhet framgår (Partilagen § 2).

Ett registrerat parti kvarstår i registret tills vidare. Förutom efter egen ansökan avförs clock parti från registret om det vid två val efter varandra inte erhållit mandat i riksdagen. I vallagen har i en särskild paragraf (26 a-c) intagits regler rörande nomineringsförfarandet. Enligt dessa regler är medlemsomröstning obligatorisk inom varje parti om fler kandidater nominerats än vad partiet har rätt att ställa upp vid valet. Partierna har i varje valkrets rätt att ställa upp högst 14 kandidater. l Valkretsar där fler än 14 mandat ska besättas gäller dock en undantagsregel som säger att antalet kandidater från varje parti får vara lika många som antalet mandat. Medlemsomröstningen under nomineringen får ske enligt bestämmelser i de enskilda partiernas stadgar. Till den del partiets stadgar inte innehåller bestämmelser om medlemsomröstning eller om uppställning av kandidater gäller dock särskilda regler i vallagen. Enligt dessa äger till partiet hörande förening med endast personmedlemmar (basorganisation) och som är verksam inom valkretsen rätt att nominera kandidater till medlemsomröstningen. Till medlemsomröstning ska även upptas person som skriftligen nominerats av minst 15 medlemmar av en och samma basorganisation inom valkretsen. Nominering kan även företas av minst 30 medlemmar vilka får tillhöra olika basorganisationer som är verksamma inom valkretsen. Rösträtt vid medlemsomröstningarna tillkommer de medlemmar av ett parti och dess basorganisationer som före valåret fyllt 18 år. En medlem kan endast utöva sin rösträtt i en förening. Beslutet om vilka kandidater som ska ställas upp vid valet fattas enligt vallagens regler av partiets kretsorganisation inom valkretsen. Denna har därvid rätt att göra avvikelse från omröstningsresultatet i fråga om högst en fjärdedel av antalet personer som partiet uppställer som sina kandidater. Minst hälften av partiets kandidater ska dock alltid utgöras av de personer som vid medlemsomröstningen erhållit det största antalet röster. Till själva valet uppställs därefter genom valmyndigheternas försorg en gemensam förteckning över de kandidater som partierna anmält. Partierna kan anmäla kandidaterna på sina listor antingen i den ordning som de önskar se dem invalda eller också i bokstavsordning. Praxis är i detta avseende växlande. l samband med att partierna anmäler sina kandidatlistor kan de också anmäla att de avser att delta i valförbund med annat parti. Detta är alltså ett slags kartellsystem som utnyttjas främst av de mindre partierna för att undvika den underrepresentation som den tillämpade fördelningsregeln leder till för småpartier. På själva valdagen har väljarna i vallokalen tillgång till en förteckning över samtliga kandidater som anmälts i valkretsen. Kandidaterna är upptagna listvis i den ordning som partierna anmält dem. Varje kandidat har ett nummer. Valsedeln består av en vit sedel med en rund ring. l denna ring har väljaren att skriva numret pâ den kandidat som han/hon vill stödja. Valsedel

Personalvalsinslager i andra länders valsystem 123

Kansanedustajain vaalit

Riksdagsmannaval

som inte innehåller något nummer kan inte hänföras varken till kandidat eller parti och blir alltså ogiltig. Av detta följer att personvalet är obligatoriskt. Väljaren är alltså tvingad att ta ställning till förmån för en av kandidaterna för att kunna utöva sin rösträtt. Vid sammanräkningen beräknas först antalet röster på varje parti/ valförbund. Därefter räknas rösterna för varje enskild kandidat. Den kandidat som erhållit flest personliga röster tilldelas ett jämförelsetal som är lika med partiets samtliga röster. Den kandidat som erhållit näst flest personliga röster får ett jämförelsetal som är hälften av partiets totala röstetal. Den tredje kandidaten i rangordningen avseende personrösterna får en tredjedel av partiets röstetal osv. När kandidaterna erhållit sina jämförelsetal förklaras de kandidater som har störst jämförelsetal som valda. Proceduren vid mandatfördelningen kan synas komplicerad men äri själva verket mycket enkel. Den innebär helt enkelt samma sak som om mandaten först fördelades mellan partierna med hjälp av d’Hondt’s metod och därefter inom partierna enligt kandidaternas personliga röstetal. Att denna mycket enklare lösning inte valts förklaras av den historiska utvecklingen. Partierna fördes som nämnts inte in i vallagstiftningen förrän så sent som 1969. Den valda metoden för mandatfördelning inom parti/valförbund kan skapa problem för de partier som samverkar i valförbund. Genom att valförbundet betraktas som ett parti under mandatfördelningen blir fördelningen av mandat mellan de samverkande partierna beroende av de enskilda kandidaternas personliga röster. I samverkanssituationen är det med hänsyn härtill av fördel för ett parti att endast presentera ett begränsat antal kandidater eftersom det minskar riskerna för röstsplittring på många enskilda kandidater.

124 Personalvalsinslaget i andra länders valsystem

Erfarenheter av valsystemet

Det finländska valsystemet har varit föremål för studier såväl inom författningsutredningen som grundlagberedningen. Att systemet bedömts som särskilt intressant är naturligt eftersom det är det bästa exemplet på ett renodlat och obligatoriskt personvalssystem inom listvalssystemets ram. De positiva och negativa konsekvenserna av ett personvalsinslag i valsystemet bör med hänsyn härtill framträda särskilt klart i Finland. Dessa förhållanden föranledde PVU att under september 1975 besöka Helsingfors för att under den då pågående valrörelsen sammanträffa med företrädare för de politiska partierna och den Statsvetenskapliga forskningen. Värderingen av personvalsinslaget i valsystemet varierade mellan förträdarna för de olika partierna. Mest kritisk syntes man vara från socialdemokratiskt håll och mest positiv inom samlingspartiet. Centerpartiets företrädare visade intresse för en övergång till något slags fakultativt personval. Vad som framför allt föreföll att vara ett aktuellt problem är att valrörelserna i allt större utsträckning centreras kring enskilda personer något som ställer stora krav på kandidaternas egna ekonomiska resurser eller kräver att de skaffar stöd från finansiellt starka uppbackare. Som en av utredningens talesmän uttryckte det hade reklambyråerna kommit att dominera arbetet. I den aktuella författningspolitiska debatten i Finland är personvalsinslaget dock inte någon större fråga. Den debatten gäller såvitt avser valsystemet främst frågan om fördelningsmetoden och möjligheterna att via utjämningsmandat och småpartispärr förbättra proportionaliteten i valsystemet för partier som uppnått viss storlek. I nästa kapitel redovisas erfarenheterna från det finländska valsystemet mer utförligt i samband med en övergripande diskussion av olika personvalsmodeller.

Irland

Allmänt Det valsystem som allmänt kallas Single transferable vote (STV) konstruerades i mitten av 1800-talet av engelsmannen Thomas Hare och av dansken C. G. C. Andrae. Det var också det valsystemet som proportionsvalssakkunniga 1921 uttalade sympati för även om tiden inte ansågs mogen för att införa det i vårt land. Det har tillämpats i flera olika sammanhang men har framför allt kommit till användning på Irland där det introducerades i The Government oflrland Act 1920 dvs. då Irland bröts ut från Storbritannien och blev en dominion inom samväldet. Det tillämpas även sedan Irland lämnat samväldet. Parlamentet i den irländska republiken består av två kamrar, Representanthuset - Dail Eireann - och senaten - Soaned Eireann. Representanthuset består av 144 ledamöter som utses i 42 Valkretsar. 22 Valkretsar utser 3 ledamöter vardera, 14 utser fyra ledamöter och de återstående två valkretsarna utser fem ledamöter. Varje ledamot i representanthuset representerar ca 20 000 invånare. Valkretsindelningen ses över vart tolfte år. Kandidaterna kan antingen anmäla sig själva eller anmälas av någon

Personalvalsinslager i andra länders valsystem 125

väljare i den valkrets som kandidaturen gäller. l praktiken representerar kandidaterna partierna men det förekommer fortfarande fristående kandidater. Systemet förutsätter alltså officiell kandidatur. När Hare konstruerade sitt valsystem 1857 var det två förutsättningar som uppställdes. Dels skulle valsystemet i enlighet med 1800-tals liberalismens tradition ge väljaren så stor frihet som möjligt avseende val av såväl parti som person. Dels skulle systemet leda till att en så stor del som möjligt av väljarna representeras i parlamentet av ledamöter som de själva direkt påverkat invalet av. Detta krav kan väl sägas innebära att valsystemet skall leda till så fullständig proportionalitet som möjligt. Det sistnämnda kravet på proportionalitet kan i ett pluralistiskt samhälle kvalificeras till att avse inte enbart partipolitisk proportionalitet. I litteraturen framhålls ofta att det irländska valsystemet ger väljarna möjligheter att också ta hänsyn till andra dimensioner av samhället. Detta kan illustreras av figur VII:7. Samhället kan alltså ses som mångdimensionellt. För vissa väljare kan enligt STV:s förespråkare - den partipolitiska tillhörigheteh vara den centrala medan för andra väljare geografiska, sociala, religiösa eller andra motsättningar eller intresseuppdelningar är viktigare. I ett listvalsystem förutsätts dessa olika dimensioner tillsammans prägla partiväsendet och sammansättningen av kandidatlistorna. För att ge väljarna möjlighet att så långt möjligt åstadkomma en slags mångdimensionell representativitet bör dock, enligt anhängarna av STV, väljarna själva göra prioriteringarna mellan olika kandidater utan att vara bundna till ett enda politiskt partis kandidater. Den väljare för vilken partitillhörigheten är mest väsentlig skall kunna markera detta genom att på valsedeln ange att efter en viss kandidat vill han i andra och tredje hand osv. se andra kandidater från samma parti invalda. Den väljare som anser att intresseuppdelningen t. ex. mellan den norra och södra delen av valkretsen är viktigare kan i preferensordning uppge först de kandidater som oberoende av parti är bosatta i den norra delen av valkretsen etc.

Geografiska områden

Religiösa. rassociala- eller andra g”PPe“ga Figur VII: 7: Tänkbara dimensioner vid valsi- Pa rt ier tuationen.

126 Personalvalsinslager i andra länders valsystem

Val/firandet och mandat/“drdelningen

Valsystemet i Irland är med hänsyn till dessa önskemål konstruerat som ett system med preferensröstning. Alla kandidater i valkretsen placeras på en gemensam valsedel och väljarna har att på valsedeln markera med “l” den kandidat de helst vill se invald, med 2 den därnäst osv.

Counterfoil Marcéil 6rd do

seo sios. Marc Oifigitiil Mark order of Official Mark preference in spaces below.

DOYLE.—.WORKERS’ PARTY (James Doyle, of 10 High Street, Builder). Voters No. on LYNCH-DEMOCRATS. register. (Jane Ellen Lynch, of lZ Main Letter. | No. Street, Grocer).

O BRIAIN-CUMANN NA SAORANACH. (Seamus O Briain, 6 10 An tSráid AId, Oide Scoile). OBRIEN, EAMON (Bartister)— NON-PARTY. (Eamon OBrien, of 22 Wellclose Place, Barrister). OBRIEN, EAMON (Solicitor)-— YOUNG IRELAND. (Eamon OBrien, of 102 Eaton Brae, Ranelagh, Solicitor). O’CONNOR--—.NATIONAL LEAGUE. (Charles O’Connor, of 7 Green Street, Gentleman). Tl-IOMPSON—FARMERS PARTY (William Henry Thompson, of Dereen Park, Farmer).

TREORACI-IA INSTRUCTIONS Féach chuige go bhfuil an marc oiñgiüil -ar an brpéipear. I. See that the official mark is Scriobh an figitir 1 le hais on the paper. ainm an chéad iarrthöra is II. Write 1 beside the name of rogha leat, an ñgiür 2 le hais the candidate of your first do dhara rogha agus mar sin de. choice, 2 beside your second choice, and so on. III. Fill an pfiipear ionas nach bhfeicfear do vöta. Taispeáin III. Fold the paper to conceal your ail an pháipeir don oiñgeach vote. Show the back of the ceannais, agus cuir sa bhosca paper to the presiding oflicer Figur VII:8 Exempel pa balléide é. and put it in the ballot box. hur en irländsk valsedel

(Back of Paper)

är uppstå/Id. Källa: OD0nne|| 1974

i andra länders 127

Personalvalsinslaget valsystem

...Ewan

än

83. än... 25. S3.

»onda

I I

«E50

...auch

ä.

m.: S_

mä.. :im

wmao

nommndurfi 9.35.02

.o I I l

+ + + I +

ä

»inom .§3 §5. M36 Sm.» .min »enda

I

.

_ _ _

:=._oo

?o

9.5 V

ahah A.h...C

mamma.. mzmuam

om å

m än

än..

ä:

»Sá

.$.«m:d.~.H

mmao

.§35

woman

.o I I ¢

Sm.»

+ + I + + +

.zS=o=o.=: .m._Bm.=u

.VmflimouSIlnHaomqH

...o

EHMFHMAAVOHAm

.Em

086 83 and 3% än; 33..

:umeå »äga

I

_6z§.=.$zoo

AMNO_

.E500

waâa

E.mo.8u.E

_

:ñznomv

mHu.n~nz<O

...genom

.ä

.Som ü E u» 8

m.E.:3mouE

maauzw

än

_Eat_

S.

uoumnduh.

.o I I

:onani

annan: .acne

_

.Easy

ho

n5

+ + + + I +

maåtz

_Eo:oO

.ov:E.c:zmu=_:._m.:aEEam

:§00

m8o Näe and »man $3 £3. »man

.m2o

|

§.$

«EE .E

j

aoz

.832...

qflaoe

an

mmmmm

E;

SS: omv.: ?omv 3.8

_anE~xm mzsmom

$2.:

mmeaEz<o

2.: .F

5?:

?på

mmmmom

.h

mzmøbm

:u=

nmâzxmm

cozoofi

.zo:.om._m

mo .då

mfiéme ?Ewan

mEmmmmmz<ma.zoz

mEom,.Em

:aaah

mmsaz

_mzmv_

.z5=u=3o=.

.3.

.u.:s=.=u .tE=m2£.

.Emmzmo .zzzumm .mzöui imzoos

128 Personalvalsinslaget i andra länders valsystem

Vid sammanräkningen av valsedlarna undersöks först om någon av kandidaterna erhållit så många 1:a preferenser att han bör bli direkt invald. I en valkrets med endast ett mandat att fördela är det klart att en kandidat som erhållit hälften av rösterna + l har en majoritet av väljarna bakom sig. Han bör alltså ha mandatet. På samma sätt kan i en tvåmandatsvalkrets två ledamöter vilka vardera har en tredjedel + l av rösterna sägas vara berättigade till mandatet. En tredje kandidat i denna valkrets kan nämligen inte ha fler röster än en tredjedel- 2 röster. Detta minsta antal av röster som krävs för inval kan för varje valkretsstorlek framräknas med Droops /wor enligt formeln Antal rösteri valkretsen Droops kvot = +1 Antal mandat + l

För att illustrera det fortsatta sammanräkningsförfarandet kan en av de mindre valkretsarna vid 1973 års val Sligo-Leitrim i nordvästra lrland tas som exempel (Tabell Vllzll). l valkretsen har avgivits 29 203 giltiga röster. Antalet mandat är tre. Droops kvot blir alltså

2-9-393 + 1 = 7301

Av kandidaterna har en - Mac Sharry från Fianna Fáil - erhållit 234 röster mer än kvoten. Han har 7 535 röster. Därefter följer Gilhawley från Fine Gael med 6 520 röster, Mc Loughlin från Fine Gail med 5 743, Brennan från Fianna Fáil med 4 922, Mooney från Fianna Fáil med 2 325 röster och Higgins från Labour med 2 158 röster. Eftersom Mac Sharry uppnått kvoten blir han förklarad vald. Han har emellertid 234 röster som är “onödiga” för att garantera hans inval. Rent teoretiskt kan man tänka sig att de 234 personer som avlämnat dessa röster i detta läge hellre skulle ha gett dem till den kandidat som de placerat på andra plats. Dessa 234 röster bör därför i stället överföras till dessa kandidater. Eftersom det inte går att fysiskt skilja ut dessa från övriga röster för Mac Sharry går denna överföring till så att alla Mac Sharry’s röster granskas och andrapreferenserna för respektive kandidat dvs. för Brennan, Gilhawley osv. räknas. Respektive summa som alltså visar hur många av Mac Sharry‘s väljare som i andra hand skulle ha valt denna kandidat i stället för Mac Sharry divideras med hela antalet röster på denne. Man får därvid fram hur stor proportion av Mac Sharry‘s väljare som prefererat resp. kandidat i andra hand. Eftersom det är 234 röster som skall fördelas multipliceras denna proportion med 234 och man får då fram hur många av dessa 234 röster som svarar mot denna andel. Förfarandet framgår av följande formel

antal 2:a preferenser på kandidat X Antalet överförda = Mac Sharry‘s överskott x röster på kandidat x Totalt antal röster på Mac Sharry

i andra länders

Personalvalsinslaget valsystem 129

Resultatet framgår av tabellens kolumn Second Count. Av de 234 rösterna överförs 144 på partikamraten Brennan och 40 på Mooney som också kommer från samma parti. 22 röster har tillgodoräknats Mc Loughlin från F. G., 15 går till Higgins från Labour och 13 till Gilhawley från F. G. Av de 234 överskottsrösterna har alltså 144 + 40 = 184 tillgodoräknats kandidater från samma parti. De utgör 79 96 av överskottsrösterna. Väljarna har alltså i stor utsträckning varit partitrogna i detta avseende. Av tabellen framgår också att dessa överskottsröster inte räcker till för att ytterligare någon kandidat skall uppnå valkvoten. Man övergår därför till att utesluta den kandidat som ligger sämst till i popularitet, dvs. i detta fall Higgins vilken nu har 2 173 röster. Det är ungefär som om man sade till Higgins” väljare att er kandidat har fått så få röster att han inte har någon möjlighet att bli invald. Vem skulle ni då i stället vilja se invald? 1 den tredje sammanräkningen fördelas Higgin”s röster på de kandidater som upptagits på andra plats på dennes valsedel. Detta sker på samma sätt som tidigare Mac Sharry°s överskottsröster. De fjorton röster som överförts till Higgin”s i första omgången fördelas med hänsyn tagen till 3:e preferensen. På samma sätt förfares med de av Higgins valsedlar vilka på andra plats upptagit den redan invalda Mac Sharry. Resultatet av kolumnen framgår ”Third Count” i tabellen. Av Higgins 2 173 röster har 1 208 gått till Mac Loughlin från F. G., 649 till Gilhawley från F. G., 162 till Brennan från F. F. samt 56 till Mooney från F. F. Det är tydligt att Labours väljare känner starkare samhörighet med Fine Gael (F. G.) än med Fianna Fáil (F. F .). 85 % av Higgins 2:a preferenser har gått till detta partis kandidater. Av tabellen framgår också att 98 valsedlar måst uteslutas därför att de inte haft någon markering på vem som skulle väljas in i stället för Higgins. Inte heller efter denna tredje sammanräkning har någon av de återstående kandidaterna erhållit så många röster som krävs för att bli invalda. Bäst till ligger nu Gilhawley med 7 182 röster. Lägst antal röster har nu Mooney. Därför överföres hans 2 421 röster på samma sätt som tidigare på de övriga kandidaterna. Resultatet framgår av kolumnen ”Fourth Count” i tabellen. Där framgår att 1 438 av rösterna tillgodoräknas Brennan, 743 tillgodoräknas Mac Loughlin och 43 går till Gilhawley. 194 röster är omöjliga att fördela vidare. Nu har Mc Loughlin erhållit 7 716 röster och förklaras invald. Kvar återstår två kandidater - Gilhawley och Brennan. Av dessa har Gilhawley flest röster och i detta fall blir han invald utan ytterligare sammanräkning. Detta förklaras av att den sist invalde - Mc Loughlin - erhållit endast 7 716-7 301 = 415 överskottsröster. Även om alla dessa går till Brennan får han ett lägre röstetal än Gilhawley varför fortsatt sammanräkning är onödig.

Valsysremer i praktiken

Partiväsendet i Irland har sitt ursprung i de partibildningar som uppstod i samband med frigörelsen från England omkring 1920. Före första världskriget fanns på Irland dels ett nationalistparti som förespråkade Home Rule dels ett unionistparti som var motståndare till denna. Med början omkring

130 i andra länders valsystem Personalvalsinslaget

Tabell VIl:l2 Valresultaten vid 1951, 1954, 1957 och 1973 års val till representanthuset

Parti Antal kan- Mandat didater Erhållna Proportion. Avvikelse repr.

Farmers

Farmers 7 6 4 +2 Clann na Talmhan Clann na Poblachta 26 2 6 -4 28 14 13 +1 Oberoende

146 - Totalt 296 146

1 95 7

Småpartier

Sinn Fein 13 - 1 -l Republican Unity 27 2 3 -1 Övriga

144 144 - Totalt 343

1905 tog den revolutionära rörelsen Sinn Fein fart och detta parti blev ledande

under frigörelsen från England. Sedan Irland fått ställning som dominion

inom samväldet delades denna rörelse i två grenar. Dels uppstod ett

i andra

Personalvalsinslaget länders valsystem 131

republikanskt parti som 1927 antog namnet Fianna Fáil dels ett parti som stödde avtalet med England. Detta sistnämnda parti hette ursprungligen Cumann na nGaedheal (Gaelic Party”) men böt 1937 namn till det enklare och kortare Fine Gael. Fianna Fáil och Fine Gael har de senaste 40 åren varit de två stora partierna. De har tillsammans i allmänhet erhållit ungefär 3/4 av rösterna och 4/5 av platserna i representanthuset. Vid sidan av dessa två stora partier finns ett icke-socialistiskt arbetarparti som också har sina rötter i tiden före självständigheten. Detta parti har i allmänhet erhållit något fler än 10 % av rösterna. Dessutom har från och till förekommit ett antal mindre partier. Vid 1973 års val erhöll F ianna Fáil 46 96 av 1:a preferenserna på valsedeln, Fine Gael erhöll 35 % av dessa, och Labour 14 %. Dessutom fick ett mindre parti som antagit det gamla namnet Sinn Fein dryg l % av rösterna, Republican Unity 0,9 96 och övriga (inklusive partilösa kandidater) 3 96 av 1:a preferenserna. Som framgått av beskrivningen ovan resulterar ett valsystem som det irländska i ett partiproportionellt valresultat endast i den utsträckning väljarna upplever de partipolitiska skiljelinjerna som centrala. Det ligger därför nära till hands att ställa frågan i vilken utsträckning resultatet av valen speglat styrelseförhållandet mellan partierna. Enda sättet att undersöka detta är att jämföra andelen 1:a preferenser på olika partier med deras andel av samtliga platser i representanthuset. I Ross, ”The Irish Election System” (Ross 1959) redovisas valresultatet från samtliga val i Irland sedan självständigheten. I tabell VII:12 redovisas uppgifterna ur denna bok avseende valen under perioden 1951-1957. Uppgifterna från 1973 års val bygger på en inom PVU:s sekretariat utförd bearbetning av den officiella valstatistiken från detta val. Av tabellen kan utläsas att resultaten blir jämförelsevis goda approximationer av det “riksproportionella” resultatet. Detta är överraskande inte bara med hänsyn till den stora frihet väljarna har vid valtillfállet utan framförallt med hänsyn till de många små valkretsarna.

Sammanfattning

Det irländska valsystemet single transferable vote - vilket också tillämpas t. ex. på Tasmanien kan förefalla komplicerat vid en första genomläsning av reglerna. Egentligen är det dock ganska genialiskt i teknisk mening och med av modern datateknik användning borde sammanräkningsförfarandet vara enkelt. Med de manuella som användes sammanräkningsmetoder 1957 avslutades valet kl. 9 en tisdagskväll. Sammanräkningen började onsdag morgon. Resultatet publicerades i torsdagstidningama och sammanräkningen var definitivt avslutad på kvällen två dagar efter valdagen. Ett valsystem av detta slag torde inte rymmas inom ramen för utredningens direktiv. I princip kan dock fördelningen av mandaten mellan kandidaterna på en och samma lista ske efter en sådan metod. En beskrivning av detta valsystem har dock i första hand ett intresse ur fullständighetssynpunkt vid en genomgång av de personvalsmöjligheter som tillämpas i olika länder.

i andra länders valsystem 132 Personalvalsinslaget

Schweiz

Allmänt

till det schweiziska nationalrådet Från 1848 till 1919 valdes ledamöterna kammaren) med majoritetsvalmetod. Därvid fanns såväl enmans- (”andra som flermansvalkretsar. Sedan 1919 tillämpas ett proportionellt valsystem

där mandaten fördelas mellan olika partier med hjälp av Hagenbach-Bischoffi metod. består som brukligt är i förbundsstater av två Det schweiziska parlamentet kamrar. Den övre kammaren - ständerrådet - utses indirekt av de olika - nationalrådet kantonerna. Den nedre kammaren väljs genom direkta val. Valperioden har varit fyra år men ändrades under hösten 1975 till tre år. är 200. De 25 valkretsarna utgörs av kantonerna och Mandatantalet Mandaten fördelas mellan dessa i förhållande till befolkhalvkantonerna. framräknas divideras med ningstalet. En valkvot genom att invånareantalet 200, och valkretsen erhåller ett mandat för varje gång valkvoten ryms inom Dock har alla Valkretsar rätt till minst ett mandat. Mandat befolkningstalet. som inte kan fördelas på detta sätt ges till valkretsarna efter överskottstalen. Dessa regler leder till att valkretsarna är av mycket olika storlek. Den största är Zürich som har 35 mandat. 5 valkretsar har endast ett valkretsen mandat.

Valfdrfarander

Officiell kandidatur Partierna anmäler kandidater. Registret över tillämpas. dessa offentliggöres senast 14 dagar före valet. Väljarna har på valdagen

möjlighet att rösta enligt något av Följande alternativ:

1. Partierna distribuerar En valsedel får endast innehålla så tryckta valsedlar. många kandidater som antalet mandat i valkretsen. Väljaren kan välja en

sådan partilista oförändrad. 2. Väljaren kan också förändra partilistan. Detta kan ske på olika sätt. Det är möjligt att stryka kandidater eller att föra upp en kandidat två gånger. kan också förändra ordningen mellan kandidaterna men detta Väljarna har endast undantagsvis någon betydelse.

3. Väljarna kan komponera en egen valsedel. De måste då hålla sig till de

anmälda kandidaterna men kan blanda kandidater från olika partier. För detta förfarande finns ofyllda valsedlar tillgängliga. En att underlätta sådan av Väljaren egenhändigt komponerad lista kan ha som rubrik ett av namn. Den är då en partilista även om den innehåller partiernas även från andra Den kan emellertid också vara kandidater partier. orubricerad och kallas då en JH lista.

mandat i valkretsen. Varje väljare har i princip lika många röster som antalet Den som väljer en oförändrad partilista ger en röst till varje kandidat på listan. Den som vill särskilt uttala en preferens för en eller flera av kandidaterna får välja förfarandet under 2 ovan och kumulera två röster på dessa kandidater. Eftersom att han måste ingen har fler röster än antal mandat innebär detta antal kandidater. En valsedel som innehåller för många stryka motsvarande

i andra länders

Personalvalsinslaget valsystem 133

“röster” blir dock inte ogiltig. l stället stryks vid sammanräkningen de kandidater som står upptagna i slutet av listan. Den väljare som lägger alla sina röster på ett parti kan sägas ge hela sitt stöd till ett parti på samma sätt som t. ex. i Sverige medan en väljare som anger kandidater från två partier delar sitt stöd inte bara mellan olika kandidater utan också mellan olika partier. Detta sistnämnda forfarande kallas att panaschera. En väljare som lämnar en s. k. partilista kan också helt avstå från att ange någon kandidat (alternativt stryka alla kandidaterna). Hans röstsedel tillgodoräknas då i sin helhet partiet som rilläggsröster. På motsvarande sätt sker med valsedlar som upptar färre kandidater än det högsta tillåtna antalet. Antalet “icke utnyttjade röster på en sådan valsedel tillgodoräknas partiet som tilläggsröster.

Manda (förde/ningen Vid sammanräkningen fördelas först rösterna mellan olika partier. Varje röst som avgivits för en kandidat som partiet anmält tillgodoräknas därvid partiet även om den upptagits på andra partiers listor (panache). Detta innebär att partierna också tillgodoräknas röster från de s. k. fria listorna i den utsträckning som dessa upptagit kandidater från respektive parti. Vid fördelningen av mandaten mellan partierna används som nämnts Hagenbach-Bischoffs metod som kan karaktäriseras som en modifiering av d’Hondts‘ metod. Först framräknas en valkvot enligt formeln antal röster inom valkretsen antalet mandat + 1 Partierna erhåller därefter mandat till det antal gånger som valkvoten ryms inom partiets röstetal. Dessa mandat kallas ”Vollmandate”. Därefter divideras varje partis röstetal med antalet erhållna mandat + l (d’Hondt’s formel) och ”Restmandaten” fördelas efter detta jämforelsetal. Mandaten inom varje parti fördelas därefter så att kandidaternas egna röstetal blir avgörande. De kandidater som har flest egna röster totalt (dvs. på partiets listor och på andra listor - fria eller panacherade) blir invalda.

Kandidatröster från partilistor

. ”Egna” kandidater på andra partiers listor Sammanlagt röstetal Egna kandidater på fria listor

Tilläggsröster från Figur VII:9 Sammanräkegna panilistor ningen av partiernas rös- Ietal i Schweiz.

134 Personalvalsinslager i andra länders valsystem

Tabell VI1:13 Exempel på kandidaturval i en Schweizisk kanton

33 Stimmcn Stimmenvon verändcrtcnWahlzetteln Total der Stimmen Prozentvon Suffragesde listesmodifiées Total dessuffrages anteil ._. Parteien unvcr- der Gewählte ändertcn Lisle Liste Liste Liste Liste Liste Freie Partei- Partei- Zu- parteig ._-: Ersatz-Kandidaten Wahl- 1 2 3 4 5 6 Listen eigene fremde sammen fremden zettcln Stimmen ä g Partis Listes du propre dautres en tout Z Candidatsélus Suffrages sans parti partis ,Pourcenj suppléams dc lislcs dénomi- (tagesdes 7% nOn nation suffragcs E modifiécs de parti dautres E partis .l

1 Freisinnigdemokratischc Partcil) . . . . . . . . 31864 45 497 1766 3 567 677 856 1585 8 558 77 361 17009 94 370 18,0 FlubachcrKarl‘ . . 4 552 10 205 792 2 314 224 291 429 3339 14 757 7 389 22 146 33,4 Auer Felix . . . . . . 4 552 8 721 310 486 153 187 379 1671 13 273 3186 16 459 19,4 Ersatz/ non élus: SchneiderWerner . . 4 552 7 989 247 188 102 208 318 1 300 12541 2 363 14904 15,8 BrunnerFritz . . , . 4 552 4 883 169 425 -139 65 169 896 9 435 1863 11298 16,5

2 Sozialdemokraten und Gcwerkschaftcn 66 332 1594 37 026 554 792 681 1604 7 270 103 358 12495 115853 10,8 9 476 370 7 524 219 274 151 335 1841 17 000 3 190 20190 15,8 WagnerPaul* . , , 4 wardne; Fmz* , 4 _ , 9 476 421 7 166 99 227 244 421 1 794 16 642 3206 19 848 16,2 Ersatz/ non élus: SchaubRainer . , _ , 9 476 301 5 135 29 81 104 249 929 14 611 l 693 16 304 10,4 Roth Helene _ A_ 4 9 476 262 4 026 85 105 116 330 1230 13502 2128 15 630 13,6

3 Burger-,Gcwerbcund Baucrnpancin__ 12 978 3 667 996 22 469 369 500 725 6 610 35 447 12 867 48 314 26,6 1854 1484 299 5 013 130 163 170 2 312 6 867 4 558 11425 39,9 gegenwanert _ _ A_ Ersatz/ non éluz N;-bike,HansRude” 1854 562 121 3 733 34 44 96 1037 5 587 1894 7 481 25.3

4 NauonamAknon _ _ 33 201 345 564 160 4 604 217 279 1 725 37 805 3 290 41 095 8,0

5 Christlichdcmokratischc Volkspartei . . . . . . 20 664 1825 923 609 269 25 539 885 4 101 46 203 8 612 54 815 15,7 . . 2 952 528 221 13I 91 5 365 187 1045 8 317 2 203 10520 20,9 TschoppJosef* Ersatz/ non élu: Pctcrli Rita . . . . . . 2 952 231 266 59 45 3662 303 896 6 614 l 800 8 414 21,4

6 Landesringder Unabhängigcn. . . . 30149 l 353 1838 302 517 604 17 381 4 560 47 530 9 174 56 704 16,2 Alder Claudius. . . . 4 307 365 329 94 78 85 2 900 904 7 207 1 855 9 062 20,5 Ersatz/ non élu: Ewald.lürg 4 307 339 384 113 87 76 2 513 989 6 820 1988 8 808 22,6

Zusammcn/l-Ãntout 195188 54 281 43113 27 661 7228 28 397 22459 32824 347 704 63447 411151 15,4

l) Listcnverbindung/Listesconjointes: 1. 3. ‘ bisher/ancien

Källa: Nationalratswahlen 1971 sid. 134.

Sammanräkningsförfarandet kan illustreras med tabell VI1:13 som är

hämtad från den offentliga redovisningen av 1971 års val och avser en av de

mindre kantonerna. I denna kanton har sex listor uppställts. Av dessa

samverkade lista 1 och 3 vid den ursprungliga fördelningen. De frisinnade har

erhållit totalt 94 370 röster. De frisinnade gick fram med lista 1.

Av de frisinnades röster kom 31 864 från den egna listan oförändrad. 45 497

Persona/valsinslage! i andra länders valsystem 135

kom från den egna listan men förändrad av väljarna. 1 766 röster kom från sådana av partiets kandidater som väljarna valt att placera på lista 2 som är socialdemokraternas, 3 567 kom från lista tre som var bondepartiets osv. Av tabellen framgår också att 8 558 röster kom från fria listor. Sammanlagt korn 77 361 röster från den egna listan och 17 009 från övriga partiers listor. Dessa senare utgjorde 18 % av partiets röster. Av tabellen kan vidare utläsas röstfördelningen för varje enskild kandidat. Walter Degen från Bondepartiet (lista 3) fick t. ex. l 854 röster från den egna listan i oförändrat skick men hela 4 558 från andra partiers listor. Av hans röster kom hela 39,9 % från väljare som i första hand röstat på kandidater från andra partier. Han bör alltså vara ett exempel på en kandidat med stor lokal attraktionskraft.

Personvaler i praktiken Det schweiziska valsystemet ger väljarna en mycket stor frihet vid urvalet av kandidater. Det ställer dock också stora krav på information om kandidaterna och kunskap om valsystemet. l detta avsnitt skall något belysas hur de schweiziska väljarna utnyttjar valsystemets möjligheter. Figur VII .l 0 Valdeltagandet i Sch weiz sedan l 919.

Källa: Nationalratswahlen 1971 sid. 20. 100 100

90 90

1919 22 25 28 31 35 43 47 51 55 59 63 67 71

136 Personalva/sinslaget i andra länders valsystem

Till en början kan konstateras att Valdeltagandet är klart lägre än t. ex. i Sverige. Valdeltagandet ligger på ungefär samma nivå som i USA. Deltahar också sjunkit sedan 1919. l vilken utsträckning detta låga gandet valdeltagande till någon del förklaras av valsystemet, av konkurrensen från ofta förekommande referendum eller andra faktorer är naturligtvis omöjligt att bedöma utan närmare forskningar. Uppgifter om Valdeltagandet är dock av intresse som bakgrund till uppgifterna nedan om hur personvalsmöjligheterna utnyttjas. Partistrukturen i Schweiz är stabil i den meningen att de fyra stora partierna - socialdemokraterna, de frisinnade, Kristliga demokraterna och Bondepartiet - under hela tiden sedan 1919 bevarat ett dominerande inflytande. Av figur Vllzll framgår att socialdemokraterna 1971 med knapp marginal var största parti med 22,9 % av rösterna. Därefter kom det frisinnade partiet med 21,7 % och de Kristliga demokraterna med 20,6 %. Bondepartiet har successivt minskat till 10,2 %. Bakom beteckningen övriga partier i figuren fanns 1971 sju s. k. medelstora partier med sammanlagt 22,6 % av rösterna. De övriga 2 procenten tillföll 22 olika småpartier. Av den preliminära valstatistiken från 1975 års val framgår att socialdemokraterna sedan 197l ökat med 2 % till 24,9 %, de frisinnade ökade till 22,2 % och de kristliga demokraterna till 21 ,l %. Det gamla bondepartiet som bytt namn till “Schweizerische Volkspartei fick 9,9 % av rösterna. Figur VII :l 1 Partiernas procentue/la andel av rösterna I 91 9, 1943 och I97].

Källa: Nationalratswahlen 1971 sid. 40. 1919

, ////// 4 “

/ /__ ‘?§\,.,~,.,mA\.

2:¢%2/f3/;°7:r2::2?i4/ ”y //if za

Socialdemokraterna Frisinnade Krislliga demo- B0nd € PaFIi € 1 Övriga kraterna 1943

///// // xxxåx x : ::-::

///// . vs-§‘~; kr

//x//xfxv \.\x\\\--

1111111111 l l l l l l 1 I J 100%

Personalvalsinslage! i andra länders valsystem 137

1 vilken utsträckning utnyttjade då väljarna möjligheterna att gå ifrån partiernas rekommendationer avseende kandidaterna? Av valstatistiken från 1971 års val framgår att 44,2 % av partivalsedlarna (dvs. exklusive de fria listorna) var oförändrade. Vid 1967 års val var 53,3 % av partivalsedlarna oförändrade. De förändrade valsedlarna utgjorde alltså 55,8 96 av partivalsedlarna vid 1971 års val. Av dessa förändrade valsedlar var 47,9 % dvs.. nästan hälften vad som i valstatistiken kallas kumulerade dvs. väljarna hade valt att ge en eller flera kandidater 2 röster vardera. Den andra hälften av de förändrade va1sedlarna(52,1 %) var ”panascherade” vilket alltså innebär att vissa namn strukits och ersatts med kandidater från något annat parti. Detta resultat pekar på att ungefär var fjärde väljare valde att blanda kandidater från olika partier på valsedeln. Vilken effekt får då väljarnas frihet att välja bland kandidaterna utan att vara bundna av partilistorna? I valstatistiken redovisas hur stor andel av rösterna vid 1967 och 1971 års val som var “partifrämmande” dvs. på kandidater som inte anmälts av det parti på vars listor de var uppställda av väljarna. Av tabell V11: 14 framgår betydande variationer i denna andel mellan olika Valkretsar. Man kan också utläsa att andelen ”partifrämmande” röster ökat mellan 1967 och 1971. 1 den preliminära redovisning som finns för 1975 års val redovisas inte dessa uppgifter varför det inte går att bedöma om detta resultat är en tillfällighet eller representerar en trend över längre tid. Av tabell VI1:15 kan utläsas att dessa kandidatröster från andra än partiets väljare sannolikt har en viss betydelse för vilka av kandidaterna som blir invalda. I tabellen redovisas andelen “partifrämmande” röster för de invalda kandidaterna. Av de valda kandidaterna hade hela 40 % fått 1/ 5 eller fler av sina personliga röster från väljare som lämnat valsedlar med annat partis beteckning. 19 % av de invalda hade fått 30 % eller fler av sina röster på detta sätt. En jämförelse med tabell V11: 14 enligt vilken i allmänhet mellan 10 och 15 % av rösterna är av denna kategori visar att de valda kandidaterna i i förhållande till de övriga måste ha en bredare popularitet.

Tabell V11:14 Procentuell andel partifrämmande röstsedlar 1967 och 1971

23 1967 1971 Kantonc/Cantonx 1967 1971 Kantone/Cantons

Zurich . . . . . . . . . . . 6,8 8,6 St.Gallen . . . . . . . . . 4,8 10,3 Bern . . . . . . . . . . . . 6.5 11,8 Graubünden . . . . . . . . 10,9 14,7 Luzern . . . . . . . . . . . 2.9 6,1 Aargau . . . . . . . . . . . 13,9 17,0 Schwyz . . . . . . . . . . 9,4 Thurgau . . . . . . . . . . 11,1 14,6 Fribourg . . . . . . . . . . 7,3 14,6 Ticino . . .4 . . . . . . . . 4,5 3,5

Solothurn . . . . . . . . . 3,8 8,0 Vaud . . . . . . . . . . . . 4,7 11,5 Basel-Stadt . . . . . . . . 15,5 20,1 Valais . . . . . . . . . . . 7,8 6,7 Basel-Landschaft . . . . . 12,7 15,4 Neuchátel . . . . . . . . . 9,8 10,9 Schaffhausen . . . . . . . 12,9 13,8 Genéve . . . . . . . . . . . 7,0 6,9 Appenzell A.Rh. . . . . . 13,6

Källa: Nationalratswahlen 1971 sid. 63

138 Personalvalsinslaget i andra länders valsystem

Tabell Vl1:15 Andel partifrämmande röster 1971 för de invalda kandidaterna

2“ 0,0 5,0 10.0 15,0 20,0 25,0 30,0 40,0 Partcicn bis /ä bis / :i bis/ :i bis/å bis /å bis /â bis /â u. mehr Partis 4,9 9,9 14,9 19,9 24,9 29,9 39,9 e! plus

Sozialdemokraten . . . . . . — 4 15 15 5 2 3 l Socialistes Freisinnige . . . . . . . . . . 4 8 6 7 6 5 8 3 Radicaux Christlichdemokraten . . . . 10 8 1l 3 5 l 2 v Démocrates-chrétiens Bauern und Bürger . . . . . . - - 3 7 1 3 5 2 Paysanset bourgeois . . . . . . . . . — — a 1 6 « l 5 Unabhängige lndépendants Republikanische Mouvement Bewegung . . . . . . . . . — ~ — 2 l 2 1 l républicain Nationale Aktion . . . . . . . — — — l l 1 1 — Action nationale Partei der Arbeit . . . . . . . l l 1 - - l — l Parti du travail Liberaldemokraten . . . . . . - 1 1 - l l 2 — Libéraux Evangelische . . . . . . . . . - — — — — — 1 2 Evangéliques Demokraten . . . . . . . . . - — — — 1 — l - Démocrates . . . . . . . . . . . . — — e — — — — — Autres Uebrige

Total . . . . . . . . . . . . . . 15 22 37 36 27 16 25 15 Total

Källa: Nationalratswahlen 1971 sid. 63.

Sammanfarming

Det schweiziska valsystemet kräver som nämnts mycket av väljarna. Dessa klarar dock av allt att döma av svårigheterna. Enligt valstatistiken är endast 1,3 96 av valsedlarna ogiltiga. De utnyttjar också i stor utsträckning de möjligheter som systemet ger dem att markera preferenser för olika partier. Det är av intresse att konstatera att ungefär samma andel av väljarna - 50 % som i Danmark och Belgien utnyttjar personalvalsmöjligheterna. Det kan avslutningsvis konstateras att de väljare som tar partiernas lista oförändrad inte påverkar kandidaturvalet eftersom de ju ger en röst åt var och en av kandidaterna. Ett system som det schweiziska ryms inte inom utredningens direktiv men är intressant som ett exempel på mycket långt gående personval utan att systemet med partilistor frångås. Det står s. a. s. närmast det irländska STV när valsystemen rangordnas från utvecklat till begränsat personvalsinslag.

Italien

Vid valen till den italienska senaten tillämpas majoritetsval i enmansvalkretsar. Till deputeradekammaren tillämpas ett proportionellt valsätt med möjlighet for väljarna att ange preferenser for enskilda kandidater. Vid val till deputeradekammaren skall en deputerad väljas per 80 000 invånare. Landet är indelat i 32 Valkretsar i vilka mellan 5 och 36 ledamöter skall väljas. Endast partier kan ställa upp kandidater i valet. Partiernas kandidatlistor skall uppta namnet på kandidaterna i den ordning partierna önskar se dem invalda. En kandidat kan endast förekomma på en lista.

Personalvalsins/aget i andra länders valsystem 139

Valsedeln innehåller symboler för de olika partier som deltar i valet. Vid

sidan av respektive symbol finns utrymme För att skriva till namnet på de

kandidater som väljaren önskar se invalda. Som ett appendix till vallagen

presenteras en “modellvalsedel” (figur Vllzl2).

På valdagen markerar väljaren på valsedeln vilket av partierna han stöder.

Han kan dessutom skriva till namnet på de kandidater han helst vill se

invalda. I de valkretsar där 15 eller färre ledamöter skall utses kan högst tre

namn skrivas in. 1 de Valkretsar där fler än 15 ledamöter skall väljas kan högst

4 namn skrivas in.

Figur VII :12: Italiensk

vakedeláwawnpelurvaüa-

gen)

Källa: Le Leggi Elettoralli

$d74

©@@@@a©©©@w@©@©@@ @@@©®u@®®@©@®©®@@ @©©©®©@@@©@@©@@® ueoueemaeøeeeaeem ®®@@©®@®®@©©®©®©® ewmeeaeewemeaaaee e@@@@@®©@@@®@ew & ®©©©®©©@@©m@®©© ©®©@@@©©®®®@©®®u© ®@@®@@©®©©@o®@©® ©©@®@®m©®©* a©®@ @®@@@®®©©©®@®ee@ ®@@®©©e@@@@®e©@®e ©©®©©®@@@@©@@@ e ®©®©®mw›©@@@m@a@@ ueeeeeeewm ©%m%m@ ,@%¢@wm aw eeeemaeaeeeeeenem- ®®®©®©@®®M@w©©©@© ©©®®®@®@©©©©©®%w eaaeweeeeweeeeelw @@@@m®@@@@@@@®@@@ @©@@®@©®©©@@©@@@@ ©@©®©©©@@©©w@@@@@ @@©©@@@@@©©@@©@©@ @©®©®@@@@©@@©@w©® ©@©@@@@@©@©@®©@@@ @@®@@@©®@e@ee©@®© e©©@@@©@©©@®@@@@@ ©@©a@@®®@©@a®@@®@ ®®@®®@®®@®@®®©®@® eaeeamemaeøømwewe @@©@@@®@m.@®©@@w® @m@@©@@©/ ®@@@@ @©Q®©@©@@-~¢©®@a@ «- ©©®©©@®@©©@©©®©@©

N. B. —— Le righe stampa: Iccanto a ciascun simbolo devono essere in numera pari a qucllo delle prefercnze che possono essere attribuixe nelle smgole circoscriziom.

Visto: ll Ministro per Fintemo

TAMBRONI

140 Personalvalsinslaget i andra länders valsysrem

Väljaren kan istället för namnen ange kandidaternas nummer på partilistan. Vid valet av kandidater är väljaren bunden till de av partiet nominerade kandidaterna. Vid sammanräkningen fördelas platserna först mellan partierna inom valkretsen. Antalet godkända röster divideras med antalet mandat i valkretsen plus 2. Därvid erhålles den s. k. valkvoten. Till varje parti fördelas därefter det antal mandat som svarar mot det antal gånger som kvoten ryms inom röstantalet för partiet. De platser som inte blir fördelade i denna omgång transfereras till den nationella valkretsen, Collegio unico nazionale, för att fördelas centralt. Om det vid denna första fördelning utdelas totalt fler platser än mandat i valkretsen görs fördelningen om med ledning av en ny kvot som erhålles genom att det totala antalet giltiga röster divideras med antalet platser plus en. Antalet röster för vilka något mandat inte utdelats (dvs. den uppkomna resten vid divisionen av partiets röster med valkvoten) transfereras till den nationella valkretsen. De platser i deputeradekammaren som inte fördelats valkretsvis i den första omgången fördelas i en andra omgång däri princip hela landet betraktas som en valkrets. l denna omgång får endast partier som vunnit minst en plats i någon valkrets eller som erhållit minst 300 000 röster delta. De återstående rösterna divideras med antalet återstående mandat. Därefter divideras för varje parti återstående röster med denna kvot. Därvid erhålles det antal ytterligare mandat som varje parti skall erhålla. De platser som därefter återstår fördelas efter storleken av den rest som uppstått vid divisionen. Urvalet av kandidater från varje partilista är beroende av det antal preferensröster som varje kandidat erhållit. l de fall två kandidater erhållit samma antal preferensröster följs ordningen på den av partiet anmälda listan. I övrigt gäller alltså att de kandidater som erhållit flest preferensröster blir valda. Väljare som inte skriver in några kandidater på valsedeln stödjer de kandidater som partiet placerat högst på valsedeln. Enligt en uppgift i litteraturen avgavs i 1953 års val 31,3 % av de teoretiskt möjliga preferensrösterna Vid förfrågan hos svenska ambassaden i Rom beträffande inslaget av personpropaganda i de italienska valrörelserna erhölls följande kommentar: Beträffande frågan huruvida personvalsmöjligheten sätter sin prägel på valrörelserna kan rent allmänt sägas att det personliga inslaget i italienska valrörelser är viktigt, betydligt viktigare än i exempelvis Sverige. Personpropaganda förekommer i stor utsträckning och de enskilda kandidaterna bedriver ofta sina egna valkampanjer. Detta beror sannolikt till en del på att de stora partierna i Italien är splittrade i en eller flera fraktioner - correnti - med sina egna ledare. Mellan kandidater från samma parti men representerande olika “correnti” kan konkurrensen vara nog så hård som mellan företrädare från skilda partier. Enligt Enid Lakeman (Nine democracies, London 1975) skulle person- Nederländerna valsinslaget kunna få stor betydelse för kandi- [Nederländerna består den andra kammaren av 150 ledamöter vilka utses vid daturvalet men i prak› allmänna val vart fjärde år. tiken utnyttjar endast få väljare möjligheten. Vid valet betraktas hela landet som en valkrets vilken är indelad i 18

. Personalvalsinslager i andra länders valsystem 141

nomineringsdistrikt. Sju av dessa består av de små provinserna medan de stora provinserna Noord-brabant, Gelderland, Zuidholland och Noordhol- Iand delats på två distrikt. Amsterdam, Rotterdam och Haag utgör egna distrikt. Vid valet anmäler partierna kandidater på listor i den ordning de önskar se dem invalda. En kandidat kan endast förekomma på en lista. Partierna kan gå fram med flera listor. De kan t. ex. antingen välja att ha samma lista i alla nomineringsdistrikt eller att ha separata listor för vart och ett av dessa. I det senare fallet betraktas alla partiets listor som en ”listgrupp” vid fördelningen av mandat mellan partierna. Givetvis finns möjlighet för partierna att välja en medelväg mellan dessa två modeller genom att ha gemensam lista för endast vissa av nomineringsdistrikten. Vid röstningen har väljaren att på valsedeln markera vilken av kandidaterna på listan som han önskar se invald. Systemet skiljer sig från det belgiska främst genom att personröstningen är obligatorisk. Vid sammanräkningen summeras alla avgivna röster i hela landet och divideras med antalet mandat (l 50). Därvid erhålles valkvoten. Denna var vid 1967 års val 45 854. Genom att därefter för varje parti summera rösterna på dess olika listor och dividera summan med valkvoten erhålls partiets antal mandat. De mandat som inte blir fördelade på detta sätt fördelas genom att det genomsnittliga antalet röster per mandat för respektive parti jämförs. Partierna erhåller de resterande mandaten så att det parti vars mandat varit dyrast erhåller det första osv. (“störst genomsnitt). Platser som erhållits av ett parti med flera listor distribueras sedan mellan listorna genom att resp. listas röstetal divideras med en “gruppkv0t“. Denna erhålles genom att partiets antal röster divideras med antalet mandat som partiet erhållit. De mandat som inte kan fördelas därvid ges till den lista som uppvisar störst rest efter divisionen. Vid fördelningen av mandat mellan kandidaterna på listan tillämpas följande förfaringssätt. Antalet röster på listan divideras med antalet mandat. Därvid erhålles den s. k. listkvoten. De kandidater som erhållit lika många eller fler röster än listkvoten förklaras valda. Om en kandidat därvid erhållit fler röster än listkvoten transfereras dessa till de övriga kandidaterna i den ordning som de står på listan. Så många röster överförs som är nödvändigt för

att den närmaste kandidaten skall uppnå kvoten. Övriga röster överförs till

den som därefter står närmast på listan osv. När inga röster återstår att överföra tilldelas de återstående mandaten till kandidaterna efter hur många röster de erhållit. Dock krävs för att de skall bli invalda att de erhållit minst hälften av listkvoten. Om mandat återstår att fördela sedan dessa kandidater förklarats valda följs ordningen på listan vid fördelningen av dessa. En kandidat kan alltså inte bryta ordningen på listan om han själv ej erhållit röster till ett antal motsvarande halva listkvoten. Sammanräkningsförfarandet illustreras med ett exempel från en tänkt situation i vilken 12 mandat skall fördelas. Fyra partier deltar med sammanlagt sju listor.

142 Personalvalsinslager i andra länders valsysrem sou 1977;94

Lista nr Kandidat Antal Antal Lista nr Kandidat Antal Antal röster röster röster röster på listan på listan

l. A 300 IV. M 800 B 200 N 600 C 250 O 125 D 150 900 P 75 ll. E 400 Q 250 F 180 R 150 2 000 G 200 V S 200 H 120 T 30 l 125 1 025 U 70 300 III. J 300 VI. V 300 K 65 W 125 L 35 400 X 100 525

Tillsammans har i exemplet 6 150 röster avgivits. Valkvoten blir då 6150:12 = 5121/2. I exemplet är listorna I och VII, II och VI samt III och V från samma parti och skall vid fördelningen av mandat mellan partierna betraktas som en lista. Fördelningen framgår av uppställningen nedan.

Lista resp. list- Röstetal Division Mandal Överskottsgrupp med röster“0 valkvoten

2= 10 a Kolumnen visar det antal röster som återstår sedan mandaten tilldelats dvs. lör lista IV 2 000-(3 x 512.5) =462,5.

Av den sista kolumnen framgår att listgrupperna IV och (l + Vll) tätt betala mest lör sina mandat. Det 11:e mandatet ges alltså till lista IV och det 12:e mandatet till listgrupp I + VII. Resultatet av fördelningen mellan partierna blir alltså att

Listgrupp l och VII erhållit 4 mandat, listgrupp II och VI erhållit 3 mandat, listgrupp III och V erhållit l mandat samt lista IV 4 mandat.

i andra länders 143

Personalvalsinslager valsystem

Därefter återstår att fördela mandaten inom de olika listgrupperna. I listgrupp l och VII har lista I erhållit 900 röster och lista VII l 000 röster. Gruppkvoten blir därför l 900:4 = 475. Lista I erhåller 900x475 = 1 (rest 425) mandat och lista VII 1 0002475 =2(rest 50) två mandat. Eftersom lista I har den största resten går det fjärde mandatet till denna lista. Därefter återstår fördelningen av mandaten bland kandidaterna. Som exempel kan här tas lista IV vilken erhållit 4 mandat. På lista 4 fanns sex kandidater

M 800 P 75 N 600 Q 250 O 125 R 150

Först beräknas listkvoten. Den är i detta fall 2 000:4 = 500. Kandidaterna M och N har erhållit fler röster än listkvoten. De är alltså valda. Tillsammans har dessa erhållit 300 (M) och 100 (N) röster fler än listkvoten. Dessa överflödiga” röster transfereras nu på nästa kandidat i ordningen på listan dvs. till O. Eftersom O redan har 125 röster så behöver han endast 500-125 = 375 röster för att uppnå kvoten. Han erhåller i detta fall 125 + 400 = 525 röster och förklaras invald. De 25 röster som nu är överflödiga transfereras vidare till nästa kandidat, P, som därmed har 75 + 25 = 100. De kandidater som nu återstår har följande röstetal P 100 Q 250 R 150 Nu skall det sista mandatet gå till den kandidat som har flest röster. Detta kan dock endast ske under förutsättning att någon har fler röster än halva listkvoten dvs. idetta fall (50022) + l = 251. Eftersom det fattas en röst för Q kommeri stället den tredje fördelningsregeln att tillämpas. Enligt denne blir den kandidat vald som står först på listan av ännu ej invalda kandidater. I detta fall blir alltså P invald på den sista platsen. Det är svårt att med utgångspunkt från de formella reglerna bedöma den reella effekten av personvalsinslaget i det nederländska valsystemet. Dels har partierna möjlighet att påverka konkurrensen mellan de egna listorna genom att presentera dem i olika områden dels beror resultatet inom varje lista på i vilken utsträckning rösterna är koncentrerade till enskilda kandidater. Vid en jämn fördelning kommer listans rangordning att bli avgörande. Endast personer som får fler än halva listkvoten kan räkna med att bli invalda oavsett placering på listan. Av uppgifter i litteraturen att döma (Holt sid. 354) synes personvalsmöjligheten vara närmast betydelselös. Enligt andra uppgifter är den högst reell och har stor betydelse (Lakeman 1975 sid. 16). Detta kan dock inte avgöras utan en närmare analys av valstatistiken.

144 Personalvalsinslaget i andra länders valsysrem

Luxemburg

Vid val till deputeradekammaren är Luxemburg indelat i fyra Valkretsar. Antalet mandat i dessa varierade vid 1968 års val mellan 23 och 6. Antalet mandat i valkretsen bestäms i förhållande till invånarantalet. Huvudregeln är att en deputerad skall väljas för varje 5 500 invånare. Sammanlagt är antalet röstberättigade endast ca 190 000. Kandidaterna till valet anmäls av partierna på listor vilka skall uppta så många kandidater som valkretsen har mandat. En kandidat kan inte förekomma på mer än en lista i valkretsen. Däremot synes det vara möjligt att kandidera i olika Valkretsar. Vid valtillfallet har väljaren lika många röster som antalet mandat i valkretsen. På valsedeln finns överst markerad en ruta i vilken väljaren med ett x kan markera att han godtar partiets kandidater och vill ge en röst till var och en av dem. Han kan emellertid också med “x” på särskild avsedd plats på valsedeln vid sidan av de enskilda kandidatnamnen markera att han vill ge två röster till en eller flera av kandidaterna. Väljaren har också möjlighet att fördela sina röster på kandidater från olika partier. Vid sammanräkningen summeras först alla röster som avgivits på resp. röster divideras därefter med antalet partis lista. Det totala antalet avgivna mandat i valkretsen + 1. Därvid erhålles valkvoten. Varje lista erhåller så många mandat som det antal gånger valkvoten ryms

inom röstantalet. Överskjutande mandat fördelas genom att jämförelsetal

modell uträknas. Därefter fördelas de återstående mandaten enligt d’Hondts efter jämförelsetalens storlek. Vid fördelningen av mandaten inom listorna räknas antalet röster på varje kandidat. De kandidater som erhållit flest röster förklaras valda. Vid lika röstetal blir den äldste vald. Eftersom ett system med “panaschering” dvs. fördelning av enskilda för svenskt vidkommande har väljares röster på olika partier inte är aktuellt inte närmare efterforskats i vilken utsträckning väljarna utnyttjar möjligheterna. Enligt uppgifteri litteraturen är det dock ganska vanligt att väljarna inte nöjer sig med att lämna en oförändrad partivalsedel (Weil sid. 206).

Österrike

Valsystemet i Österrike ändrades under 1971. Under perioden 1949-1970 tillämpades ett system med partilistor där väljarna hade möjlighet att genom strykningar eller siffermarkeringar ändra ordningen mellan kandidaterna. Enligt det nuvarande systemet kan väljaren istället särskilt markera en kandidat - “Vorzugstimme“. Nedan redogöres först för det äldre systemet och därefter för det nya. Enligt tidigare ordning var landet indelat i 25 Valkretsar från vilka sammanlagt 165 ledamöter utsågs. Varje valkrets hade mellan 4 och 12 mandat. Partierna nominerade kandidater på listor där dessa upptogs i den ordning som partierna rekommenderade dem för inval. Väljaren kunde välja att endast kryssa för partiets namn på valsedeln. Han accepterade därvid den av partiet föreslagna ordningen mellan kandidaterna.

Personalvalsinslager i andra länders valsystem 145

Möjlighet fanns också att stryka namn eller, genom att numrera kandidaterna, ange en alternativ ordning mellan dessa. Några nya namn kunde ej skrivas till. Fördelningen av mandaten mellan partierna gick till så att alla giltiga röster i valkretsen summerades och dividerades med antalet mandat + l. Därvid erhölls valkvoten. Varje partis röstandel dividerades därefter med valkvoten och partierna erhöll det antal mandat som motsvarade antalet gånger valkvoten rymdes inom röstetalet. Överskottsrösterna liksom de mandat som därigenom ej blivit utdelade överfördes till en “regional valkrets” bestående av fyra ursprungliga Valkretsar. De resterande rösterna för varje parti summerades därefter och en fördelning av återstående mandat skedde med hjälp av d°Hondts metod. Vid fördelning av mandaten inom respektive lista tilldelades kandidaterna poäng. Den kandidat som stod först på listan eller prioriterats högst på en av väljaren ändrad lista erhöll så många poäng som antalet kandidater, den andre på listan erhöll ett poäng mindre osv. En struken kandidat innebar dels att denne blev utan poäng dels att kandidater längre ned på listan erhöll högre poäng. De kandidater som hade högst sammanlagd poängsumma förklarades invalda. Enligt den nya ordningen utses 183 ledamöter i sammanlagt 9 Valkretsar. Dessa Valkretsar sammanförs i två “Wah1kreisverbände”. Vid fördelningen av mandat inom valkretsen framräknas på samma sätt som tidigare en valkvot “Wahlzahl” genom att antalet avgivna röster divideras med antalet mandat. Varje parti erhåller så många mandat som det antal gånger valkvoten ryms inom röstetalet. Resterande röster och ickeutdelade mandat överföres till resp. Wahlkreisverbände. Därefter sker en fördelning av återstående mandat inom denna regionalvalkrets efter storleken på partiernas ammanlagda antal överskottsröstefi Vid denna fördelning får endast de partier delta som erhållit minst ett mandat i den första omgången. Partierna anmäler särskilda kandidatlistor till denna andra valomgång. Vid fördelningen inom valkretsarna av partiernas mandat mellan olika kandidater undersöks först antalet Vorzugstimmen. Den kandidat som erhållit minst så många väljarpreferenser som valkvoten (Wahlzahl) förklaras

invald. Övriga platser fördelas i den ordning som kandidaterna är upptagna på

partilistan. Vad gäller den praktiska betydelsen av personvalsinslaget i valsystemet i Österrike kan viss information erhållas från en uppsats i Österreichische Zeitschrift für offentliches Recht 1971 av dr Heinz Fischer. Av uppsatsen framgår att det tidigare valsystemet innebar mycket begränsade möjligheter for väljarna att i realiteten påverka personurvalet. Fischers analys visar att ett betydande antal strykningar krävdes för att uppnå effekt. Den andel av väljarna som måste stryka första namnet för att denne ej skulle bli invald varierade enligt analysen mellan 9 % och 27 % (Fischer 1971, sid. 104-105). Verkningarna av att ändra ordningsföljden mellan kandidaterna blev ännu mindre. Beträffande verkningarna av personvalet i praktiken framgår av Fischers redovisning att strykningskampanjer vid 1953 och 1956 års val i sammanlagt tre fall var framgångsrika. Därefter finns inte något exempel på att stryk-

146 Personalvalsihslaget i andra länders valsysrem

ningsmöjligheten haft någon effekt. Detta förklaras sannolikt av att det fr. 0. m. 1959 inte var tillåtet att använda centralt distribuerade forstreckade valsedlar. Vid valet 1970 var det endast 2 resp. 1,5 % av de på ÖVP (borgerligt parti) och SPÖ (socialdemokraterna) avgivna rösterna som innehöll strykningar. Någon statistik över förekomsten av Vorzugstimmen enligt den nya ordningen har ej kunnat erhållas. Av Fischers analys framgår dock att det i de flesta Valkretsar krävs ungefär 25 000 röster for att en kandidat skall vara säkrad inval denna väg. Av uppsatsen framgår vidare att mellan 3,9 % och 55 % av ett partis valsedlar måste innehålla rekommendation av ett namn för att denne skall bli invald. Procenttalets storlek är beroende främst av två faktorer. Ju större ett partis väljarpotential är desto större sannolikhet för att åtminstone någon av kandidaterna skall få 25 000 personliga röster. Ju fler kandidater som skall väljas dvs. ju större valkrets desto större sannolikhet för att någon skall erhålla 25 000 personliga röster. Det synes vara en allmän uppfattning att det nya systemet inte i någon större utsträckning främjar ett personval. Det österrikiska folkpartiet (ÖVP) har av tillgängliga uppgifter att döma tagit konsekvenserna av detta och i stället prövat ett slags Öppna primärval (Vorval). Då emellertid detta närmast är ett led i partiets nomineringsarbete har inte närmare studerats hur detta anordnas.

Personalvalsinslaget i andra länders va/system 147

Källor och litteratur

Birke, Wolfgang: European Elections by Direct Suffrage, Leyden 1961 Bundesgesetz vom 27. November 1970 über die Wahl des Nationalrates (Nationalrats- Wahlordnung 1971). Österrike. Code eleeroral general: (Belgien). De Wachter, Wil/ried: The General Elections as a Process of Powerachievement in the Belgian Political System. l Res Pub/ica 1967. Election results and transfer of Votes in General Election (February 1973) for Twentieth Dáil. Dublin 1973. Fischer, Heinz: Wahlpunkte und Vorzugstimmen —Eine vergleichende Untersuchung im Hinblick auf die Nationalratswahl 1971. l Österreiche Zeitschriftfiir ä/fentliches Reeht22. (1971). Gruner, Erich m. fl.: Aufstellung und Auswahl der Kandidaten bei den Nationalratswahlen in der Schweiz. Bern 1975. Holt, Stephan: Six European States. The countries of the European community and their political Systems. London 1970. Lagen om riksdagsmannaval. Helsingfors 1975. Lageroth. Fredrik: Moderna författningar mot historisk bakgrund, Stockholm 1955. Lakeman, Enid: How Democracies Vote. A Study of Electoral Systems. London 1974. Lakeman, Enid: Nine Democracies. Electoral Systems of the countries of the European Economic Community. London 1975. Lov om valg til folketinget 10/8 1970. Miller. Kenneth E.: Government and Politics in Denmark. Boston 1968. Narionalratswaltlen 1975. Erster Ueberblick. Bern 1975. Nationa/ratswahlen 1971. Bern 1974. ODonnell, James: How Ireland is governed. Dublin 1974. Parti/ag 10.l.1969/l9. (Finland). Pedersen, Mogens N.: Preferential Voting in Denmark: The Voters Influence on the Election of Folketing Candidates. I Scandinavian Political Studies VOL 1 1966. Helsingfors 1966. Rasmussen, Erik: Komparativ politik. Lund 1969. Resultats des elections du I0 mars 1974. Renouvellement integral de la Chambre et du Senat. (Belgien). Riksdagsørdning, 13.1.1928/7. (Finland). Ross, J. F. S: The Irish Election System. What it is and how it works. London 1959. Sköld, Lars: Översikt över valsättet i vissa främmande länder. l Författningsutredningen: V. Organisationer, Beslutsteknik. Valsystem (SOU 1961:21). Sköld, Lars: Personröstning vid finska riksdagsval. 1 Författningsutredningen: Vl (SOU 1963:19). Statistiske Meddelelser l 972:6, Folketingsvalget den 21 september 1971 samt folkeafstemningen. Köpenhamn 1972. Statistiska Meddelelser l 974:7, Folketingsvalget den 4 december 1973. Köpenhamn 1974. Srernberger-Vogel: Wahl der Parlamente. Berlin 1969. Well, Gordon, L.: The Benelux Nations. The politics of small-country democracies. New York 1970.

8 Personval inom

listvalsystem

en

probleminventering

Inledning

I utredningens direktiv formuleras fyra krav som enligt departementschefen måste ställas på ett förändrat personvalssystem. l. Små grupper får inte ges möjligheter att styra personvalet på bekostnad av de stora väljargrupperna, som kanske helst överlåter valet av personer till partiinstanserna. 2. Stora ekonomiska insatser eller andra ovidkommande får omständigheter inte bli utslagsgivande för personvalet. 3. Metoden får inte bli så komplicerad att den är svår att förstå för de röstande eller nämnvärt fördröjer fastställandet av slutresultatet. 4. Den nuvarande möjligheten att föra fram kandidater som inte är nominerade av parti bör behållas (Detta krav är dock endast ”vän stort beaktande“). 1 direktiven sägs vidare att det valsystem som tillkom vid den partiella författningsreformen 1968-1969 ”i princip skall bibehållas. Uppgiften är därför att undersöka hur inslaget av personval kan ökas inom ramen för det gällande riksproportionella valsystemet. Undersökningen bör inriktas på en prövning av vilka förändringar i fråga om valsedelns utformning och förfarandet vid röstningen som kan vidtas i syfte att öka inslaget av personval. Vidare bör övervägas andra regler för mandatfördelningen inom partierna.

Som framgått av kapitel 7 finns många olika möjligheter att förena listvalsystem med personval. De lösningar som valts i olika länder är olika långtgående och av olika teknisk karaktär. Vill man förena partivalet med ett personval måste ställning tas till ett antal frågor: 1. Vilken frihet skall väljaren ges i förhållande till partilistorna? 11. Ska personvalet göras obligatoriskt eller fakultativt? III. Om personvalet görs fakultativt hur skall då de röstsedlar behandlas som inte innehåller någon personmarkering? Om vi först ser till den frihet som kan medges väljaren på valdagen har vi grupperat tänkbara alternativ i fem grupper. l. Rena listval Väljaren har endast möjlighet att välja mellan olika listor.

- en probleminventering 150 Personval inom Iistvalsystem

2. Väljaren ges rätt att markera en kandidat. E Väljaren ges rätt att rangordna olika kandidater frân samma lista. olika 4. Väljaren ges rätt att panachera dvs. rangordna olika kandidater/rån listor. - vote.

5. Väljaren röstar enbart pa person single transferable

olika alternativ från det rena listvalet till det! rena

Förteckningen representerar För ytterlighetsalternativen finns inget utrymme för valfrihet personvalet. eller fakultativt. l rörande frågan om personvalet ska vara obligatoriskt grupperna 2-4 kan däremot väljas antingen en obligatorisk eller frivillig modell. alternativ måste emellertid ställning tas Om man väljer ett frivilligt till fråga Ill ovan. Därvid finns två huvudalternativ. Det är dels möjligt att vid mandatfordelningen tillgodoräkna oförändrade partivalsedlar (utan personmarkering) endast till partiet. De väljare som valt att lämna partiröster påverkar då inte kandidater som blir riksdagsmän. Argumentenjör en alls vilka av partiernas sådan lösning är att inflytandet över personvalet ges till de väljare för vilka personurvalet verkligen är av betydelse. mot en sådan lösning är att möjligheterna ökar Det viktigaste argumentet för röstkupper från mindre gruppers sida. En sådan lösning kan alltså komma i konflikt med den första av de utgångspunkter som formuleras i direktiven nämligen att små grupper inte får ges möjligheter att styra personvalet på bekostnad av de stora väljargrupperna, som kanske helst överlåter valet av Denna risk blir större ju mindre intresset är personer till partiinstanserna. bland väljarna för personvalet. En kritisk fråga blir alltså hur många av väljarna som skulle komma att utnyttja personvalsmöjligheten. I de länder där någon form av fakultativt personval tillämpas har andelen personröstande successivt ökat. F. n. synes i Belgien, Danmark och Schweiz mellan 40 och 50 96 lämna persontöster. Om det är möjligt att generalisera från dessa länder är dock tveksamt. l frågor av detta slag spelar tradition, politisk kultur och liknande förhållanden en stor roll. Av resultaten från de länder som av utredningen synes t. ex. den slutsatsen kunna dras att de specialstuderats socialistiska väljarna utnyttjar möjligheterna till personval i mindre utsträckhur valrörelserna ning än andra väljare. En annan viktig faktor är naturligtvis utfonnas. Den andra möjligheten som står till buds är att konstruera ett system där oförändrade valsedlar tillgodoräknas olika kandidater i den ordning som de är nominerade av partiet. Man kan då säga att de som väljer att endast partirösta överlåter sin beslutanderätt i detta avseende till de partiaktiva medlemmarna som deltagit i nomineringsarbetet. Frågan om hur en sådan sammanvägning av person- och partiröster ska gå till är komplicerad. Flera olika lösningar är möjliga beroende på vilken av huvudmodellerna som väljs. Här ligger i själva verket kärnfrågan i den avvägning mellan olika intressen som ett personval inom en listvalsmodell innebär. Hur ska väljarnas inflytande balanseras mot de aktiva partimedlemmarnas anspråk på attfâ peka ut de kandidater som ska föra mandatperioden? Detta är både partiets talan i riksdagen under den kommande en ideologisk fråga med anknytning till den representativa demokratins princip och en teknisk fråga rörande konsekvenserna av olika lösningar. Vad som sagts ovan kan sammanfattas i en tabellarisk sammanställning

Personval inom /isIva/system - en probleminventering 151

Tabell VIII:1 Systematisk sammanställning av olika möjligheter att förena personval och listval

Valmöjligheter Obligatoriskt Fakultativt personval personval

l. Rena listval Tyskland under - - Weimarrepubliken ll. En preferensröst Finland l_3_elgien Holland Osterrike 1971 — Danmark

(figur VIII: 1)där också de av utredningen studerade valsystemen placerats in. l det följande diskuteras de i vänstra kolumnen angivna huvudalternativen ett och ett.

Rena listval

Av de huvudalternativ som skisseras till vänster i tabell Vlllzl (I-V)

förutsätter de tre första att en mandatfördelning i princip först görs

beträffande fördelningen mellan partierna. Därefter sker en fördelning av mandaten inom respektive parti. Det fjärde alternativet innebär en mellanform eftersom röster avgivna på kandidater från olika partier först måste proportionellt fördelas på de partier som kandidaterna företräder. Det femte alternativet förutsätter att hela mandatfördelningsprocessen sker på kandidatnivå. Det rena listvalet innebär att partierna presenterar en lista över kandidater som väljarna har att acceptera i sin helhet. Antalet invalda från listan blir beroende av hur många mandat partiet erhåller och kandidaterna blir valda i den ordning de står på listan. Ett sådant system tillämpades i Tyskland under Weimarrepublikens tid. En övergång till ett rent listval skulle i vårt land innebära en utveckling mot mindre inslag av personval. En sådan förändring är av denna anledning inte aktuell för utredningen att överväga.

Listval med möjlighet att lämna en preferensröst

Obligatorisk! personval

Valsystemen enligt klass ll och 111 kan principiellt sidoställas. I båda fallen skapas möjligheter for väljarna att uttala preferenser för enskilda kandidater: 1

152 Personval inom /istvalsystem — en probleminventering

det första fallet för en kandidat och i det andra för flera. Preferensröstningen kan göras obligatorisk eller frivillig. Om personvalet enligt klass ll görs obligatoriskt skapas ett valsystem av finsk modell. Väljarna har i Finland att bland samtliga från samtliga partier uppställda kandidater välja en person. Valet tillgår så att samtliga kandidater tilldelas ett nummer. Väljaren skriver på valsedeln numret på den kandidat som han/ hon vill se invald. Rent tekniskt sker sammanräkningen sedan så att kandidaterna från ett parti bildar en grupp vid sammanräkningen. Inom denna grupp rangordnas kandidaterna efter deras personliga röstetal. Mandaten tilldelas därefter kandidaterna i den ordning de rangordnats. Det sätt på vilket sammanräkningen rent tekniskt går till innebär att partierna inte behöver omnämnas i vallagstiftningen. Detta gör att sammanräkningsförfarandet ger ett ”krångligt” intryck. Ett personval av finsk modell kan dock arrangeras så att väljarna på valdagen får tillgång till ett antal valsedlar med kandidaternas namn upptagna antingen i bokstavsordning eller i den ordning som partierna önskar se dem invalda. Vid varje namn placeras en tom ruta i vilken väljaren med ett kryss får markera den kandidat som han vill rösta på. Vid fördelningen av mandaten sker sedan först en fördelning mellan partierna t. ex. med jämkad uddatalsmetod. Därefter fördelas ev. utjämningsmandat mellan partierna i olika valkretsar. len andra omgång ges sedan respektive partiers mandat till de kandidater som erhållit flest personliga röster. Ett sådant valsystem kan sägas vara enkelt för väljarna att förstå. Risk finns naturligtvis i ett introduktionsskede för att vissa väljare av misstag inte markerar någon kandidat eller markerar fler än en kandidat. l sådana fall kan en kompletterande regel införas som utsäger att dessa valsedlar skall räknas endast partiet tillgodo. Om antalet valsedlar av detta slag blir stort övergår dock systemet med en sådan regel till att i praktiken bli ett fakultativt personvalssystem. Detta valsystem innebär ett maximum av personval inom Iistvalsystemets ram. Alla måste lämna personröster och personrösterna blir helt avgörande för parlamentets sammansättning. Vad finns då for svårigheter med ett sådant obligatoriskt personvalssystem? Vid det studiebesök som utredningen företog i Helsingfors under september 1975 framkom att kritiken mot systemet i Finland framförallt gällde valrörelsernas inriktning och finansiering (kriterium 2 enl. PVU:s direktiv sid. xx). Uppgifterna var inte helt samstämmiga men kritik anfördes mot att valrörelserna tenderade att bli dyrbara för de enskilda kandidaterna. Detta ledde i sin tur till att många kandidater finansierade sin kampanj med bidrag från olika organisationer o. dyl. vid sidan av partiet. Denna utveckling hade enligt några uppgiftslämnare accelerats under senare val. Det var framförallt en omfattande annonsering och broschyrproduktion som var dyrbar. En sådan utveckling kunde enligt socialdemokraternas bedömning leda till en ”amerikanisering” av valrörelsen på ett sätt som kan leda till att enskilda ledamöter framstår som entreprenörer i politik. Efter valet kan detta skapa svårigheter för sammanhållningen inom partierna i det parlamentariska arbetet. Från några håll framfördes också farhågor för att denna utveckling av de

Personva/ inom /istvalsystem - en probleminventering 153

personliga valrörelserna kan leda till polemik mellan kandidater från samma parti. I några av partierna hade regler införts rörande valpropagandans innehåll i syfte att undvika sådan polemik. Kandidaterna inom samlingspartiet fick t. ex. underteckna en försäkran att i sin personliga valkampanj arbeta för partiets handlingsprogram och undvika inbördes polemik. Möjligheten att begränsa omfattningen av enskilda kandidaters ekonomiska insatser samt att införa en offentlig redovisning av utgifterna i valrörelsen hade också diskuterats. I litteraturen tas också upp frågan om personvalsinslagets effekt på riksdagens sammansättning ur en annan synpunkt. Genom att väljarna rimligen måste antas i första hand rösta på kandidater som de känner väl till har de kandidater som är allmänt kända redan före valrörelsen ett försteg före helt okända personer. Till kategorin allmänt kända personer hör naturligtvis ledande politiker, regeringsledamöter och framträdande riksdagsmän. Till denna kategori hör dock även personer som varit framgångsrika inom samhällslivet på andra områden t. ex. företagsledare, idrottsmän, artister osv. Det anses ibland att ryktbarhet från sådana icke-politiska arenor skapar en bas för politisk aktivitet från enskilda personers sida som gör det lättare för dessa att starta en politisk karriär. De kan därigenom slå ut kandidater med lång aktivitet inom partiorganisationen och en betydande erfarenhet av arbete för partiets program på olika områden. Eftersom partiernas sammanlagda röstetal blir beroende av hur många röster de enskilda kandidaterna erhåller tillsammans kan lockelsen vara stark för partierna att ”krydda” valsedeln med en eller flera på detta sätt kända röstdragande namn. Detta kan då i sin tur gå ut över kontinuiteten och erfarenheten inom riksdagsgruppen. Bedömningen av riskerna för tendenser av detta slag varierade

mellan

partierna vid studiebesöket. Ett annat förhållande med anknytning till detta problem gällde möjligheten att få kompetenta personer att över huvud taget kandidera. Många tänkbara kandidater kunde enligt vissa bedömningar stötas bort av kravet att tvingas till en “försäljningskampanj” för den egna personen (Jfr argumenten för första kammaren i Sverige). Den diskussion som förts i anslutning till personvalet i Finland gäller alltså främst risken för att stora ekonomiska insatser eller andra ovidkommande omständigheter skall bli utslagsgivande för personvalet. Det första kriteriet i PVU:s direktiv - att små grupper inte får ges möjlighet att styra personvalet synes mindre aktuellt. Rent formellt är det klart att alla väljare måste påverka personvalet. Möjligheterna för mindre grupper uppstår i de fall rösterna är jämnt fördelade mellan olika kandidater. I sådana fall kan naturligtvis ganska små marginaler avgöra vilka av dessa kandidater som blir valda. Det har ibland anförts att risk finns i sådana sammanhang för att en person som är väl känd drar så många röster till partiet att detta erhåller många mandat vilka sedan skall fördelas på kandidater som själva erhållit jämförelsevis låga röstetal. l sådana situationer har en organiserad kampanj för någon av dessa större möjligheter att lyckas. Beträffande de kända politikernas möjligheter att bli invalda har ibland framförts rakt motsatt resonemang mot det tidigare berörda. En känd politikers inval kan av många mer medvetna väljare betraktas som så självklart att dessa väljare genom att rösta på andra kandidater i stället söker

154 Personva/ inom listvalsystem — en probleminventering

påverka urvalet bland dessa. En utbredd ”taktik-röstning” av detta slag hari några uppmärksammade fall lett till att kända politiker inte blivit återvalda. En närbesläktad frågeställning gäller väljarnas informationsnivå. Det tredje kriteriet i utredningens direktiv fastslår att metoden för mandatfördelningen inte får bli så komplicerad att den är svår att förstå eller nämnvärt fördröjer fastställandet av slutresultatet. Någon kritik på denna punkt kan knappast riktas mot den förenklade form av mandattilldelning som skisserats ovan. Kriteriet pekar dock på en väsentlig förutsättning for att ett personvalsystem skall fungera. Medborgarna måste ha en god allmänpolitisk kännedom om olika kandidater. Först då blir det möjligt för dem att göra ett rationellt personval i den meningen att de verkligen röstar på den kandidat som bäst svarar mot deras egna kriterier på “sin” riksdagsman. Detta krav på god information om kandidaterna kan också sägas utgöra ett argument för ett ökat personval. Väljaren tvingas helt enkelt att informera sig om olika kandidater. Hur detta fungerar i praktiken i Finland är svårt att få någon bild av. Vid en intervjuundersökning 1966 uppgav 67 % av de intervjuade att de röstat på parti och 31 % att de röstat på kandidater. len senare undersökning uppgav ungefär 80 96 av de valde parti i första hand och ungefär 15 % att dei första hand hade utsett den kandidat som de önskade se invald. Vid 1958 års valundersökning kunde 35 % av de intervjuade efter valet inte uppge vilken kandidat de röstat på. Vilken betydelse som kan tillmätas dessa uppgifter är osäkert. Frågor av detta slag har inte systematiskt blivit analyserade i den valsociologiska forskningen i Finland. Kritiken mot personvalssystemet i Finland har här redovisats relativt utförligt. Att inte alla delar denna kritik eller tillmäter den en avgörande betydelse belyses av att någon allmän enighet om att ändra systemet inte fanns bland de partier som utredningen hade kontakter med i Finland. De skillnader i bedömningen som kunde spåras går tillbaka på politiskt ideologiska skillnader mellan partierna. Anledningen till att kritiken redovisats så utförligt i detta sammanhang är att många av de blandsystem som finns tillämpade i andra länder är konstruerade så att vissa av dessa effekter skall undvikas. Genom att denna modell med undantag av S.T.V. innebär det mest långtgående personvalssystemet är det också naturligt att både fördelar och nackdelar framträder klarast i detta fall. - eller fakultativt - innebär i Varje slag av personvalsinslag obligatoriskt jämförelse med rena listval att väljarna ges ett större inflytande över kandidaturvalet. Detta inflytande tas från de aktiva panimedlemmar som deltar i nomineringsarbetet. Ett personvalssystem innebär emellertid inte att partierna behöver frånhända sig allt inflytande över vilka kandidater som skall bli invalda. Olika möjligheter står till buds för partierna att rekommendera vissa av kandidaterna. Dessa möjligheter kan varieras genom systemets tekniska utformning. t. ex. beträffande valsedlarna. Ett parti som så långt möjligt vill överlåta personvalet på väljarna kan t. ex. i Finland presentera kandidaterna i bokstavsordning. Ett parti som vill rekommendera en viss kandidat eller kandidaterna i en viss ordning kan presentera dessa i en särskild rangordning.

Personval inom Iistvalsystem - en probleminventering 155

Väljarna vet då på valdagen att de aktiva partimedlemmarna värderat kandidaterna så att den som står först bör bli invald om partiet endast erhåller ett mandat, den på andra plats bör få mandat nr två osv. Med en sådan ordning kan väljare som inte själva kan bilda sig en egen uppfattning ansluta sig till de aktiva partimedlemmarnas bedömning genom att preferensrösta på någon av kandidaterna i toppen av listan. En analys av den belgiska valstatistiken pekar på att väljarna där i stor utsträckning på detta sätt ansluter sig till partiernas rangordningar. Detta är naturligtvis också en effekt av att partierna placerar sina mest populära och röstdragande kandidater högt på listorna. Ett vanligt argument for ett ökat personvalsinslag är att därmed en bättre kontakt skapas mellan väljarna och de valda. Genom att de olika kandidaterna måste göra sig kända för väljarna måste de delta aktivt i valdebatten. delta i möten och sprida kännedom om sina uppfattningar i olika frågor. Detta är den positiva sidan av den konkurrenssituation som ovan ansetts kunna leda till en hård valrörelse med polemik mellan kandidater från samma parti. Risken eller chansen för en sådan utveckling är naturligtvis störst när alla kandidater har samma område att arbeta inom. Alla kandidater konfronteras då direkt med alla andra i valkretsen. Ett sätt att minska risken för en sådan hård personlig polemik kan vara att dela upp valkretsen i olika ortskretsar enligt det forslag som forfattningsutredningen skisserade med Danmarks valsystem som förebild. l Danmark tillämpades fore 1920 majoritetsval i enmansvalkretsar. För att övergången till ett proportionellt valsystem inte skulle bryta den nära lokala kontakten mellan väljare och valda indelas valkretsarna i lika många ortskretsar som antalet mandat i valkretsama. Partierna har därvid möjlighet att rekommendera en av kandidaterna i varje ortskrets. Detta löses tekniskt genom att valsedeln utformas så att den av kandidaterna som rekommenderats i ortskretsen placeras överst på valsedeln med namnet tryckt med fetare stil än övriga kandidaters. Väljaren har då på valdagen att markera vilken kandidat han vill stödja. Han kan välja den för ortskretsen föreslagna eller någon av de andra. Ett sådant system är ur partiets synpunkt kandidatneutralt om alla ortskretsarna har lika många röstberättigade och partiet väljer att låta varje kandidat stå överst inom en och endast en ortskrets. Om ortskretsarna varierar i storlek (antal röstberättigade) kan partierna ge vissa kandidater större möjligheter att bli invalda genom att rekommendera dem i de största ortskretsarna. Om alla kandidater teoretiskt antas attrahera en lika stor andel av partiets väljare i varje “ortskrets blir som lätt inses kandidaterna invalda i ordning efter hur stora ortskretsarna är. Om man i ett system med ortskretsar vill öka partiernas möjligheter att försäkra sig om att någon eller några kandidater skall bli valda kan man naturligtvis lämna öppet till partiernas avgörande om de vill ställa upp samma kandidat i fler än en ortskrets. Ett parti kan då gå fram med olika listor i alla ortskretsar eller med “samma” lista i alla ortskretsar. I det sistnämnda fallet blir resultatet detsamma som vid den finska modellen med partirekommenderad rangordning. Mellan dessa ytterlighetsalternativ finns olika möjligheter beroende på partimedlemmarnas intresse att överlämna frågor om

156 Persønval inom Iistvalsystem - en probleminvenrering

kandidaturvalet till väljarna. I det danska valsystemet är personröstningen fakultativ, men det är naturligtvis möjligt att även med ortskretsar införa ett obligatoriskt personval.

Fakulrarivr personval Om man vill införa ettfakultativt personval och samtidigt undvika risken att små grupper kan påverka personvalet på bekostnad av de övriga väljarnas inflytande måste man på något sätt väga samman personrösterna och partirösterna. En tolkning av partiröstarnas handlingssätt kan som nämnts vara att dessa vill överlåta sin beslutanderätt åt de aktiva partimedlemmarna. Om ingen sammanvägning sker mellan person- och partiröster överlåter dei stället till de för personval intresserade att göra kandidaturvalet. Hur attityderna i väljarkåren ser ut i detta avseende går inte att avgöra utan undersökningar i de länder där fakultativt personval tillämpas. Några sådana valsociologiska undersökningar synes emellertid inte finnas. Med ett ortskretssystem som det danska finns möjligheten att överst på valsedeln lämna utrymme för ett kryss för ”partiet”. Detta kryss innebär, att väljaren överlåtit valet av person till partiets nomineringsinstanser. En sådan röst tillgodoräknas därför den kandidat som partiet rekommenderat i ortskretsen. Denna kan därför sägas erhålla som en slags grundplåt de vanligen ca 50 % av partiernas röster som inte kan hänföras till någon kandidat. Även om kretsens kandidat inte erhåller en enda personlig röst så har han erhållit lika många röster som samtliga andra kandidater i ortskretsen tillsammans. Ju högre intresset är för personvalet desto mindre blir denna grundplåt. [ett läge där nästan alla personröstar blir detta positiva handikapp av negligerbar betydelse. l motsatt situation däremot - dvs. när endast en mindre andel av väljarna personröstar - blir ortskretsens storlek av avgörande betydelse. Kandidaterna i valkretsen kommer då att konkurrera med varandra med utgångspunkt från röstetal som nästan helt består av till dem överförda partiröster. Effekten av personvalsmöjligheten blir alltså beroende av hur stort intresse väljarna visar för att utnyttja möjligheten. Detta intresse är i sin tur sannolikt beroende av vilka effekter de upplever att personröstningen har. Om den allmänna uppfattningen är att det “inte lönar sig” kommer rimligen färre väljare att utnyttja denna rätt. Det enklaste sättet att väga samman personröster med partiröster uppvisar Belgiens valsystem. Där har väljarna att ta ställning dels till partivalet, dels om de så önskar -till personurvalet. Den som endast önskar rösta på ett parti sätter sitt kryss överst på valsedeln. Den som även vill påverka personurvalet sätter i stället krysset vid någon av kandidaternas namn. Systemet kan sägas vara enkelt för väljaren. Den som lämnar en partiröst vet att han i praktiken röstat på den eller de kandidater som står överst på listan. Partierna tvingas att rekommendera kandidaterna i en bestämd ordning. Vid sammanräkningsförfarandet fördelas först mandaten på de olika partierna. Därefter sker vid fördelningen inom partierna en överföring av partiröster till kandidaterna i den ordning som de är upptagna på listan.

Personval inom Iistvalsystem — en probleminvemering 157

Den teoretiska grundvalen för denna fördelning är att en kandidat som är så populär bland väljarna att han som egna röster erhåller så många som krävs för ett mandat automatiskt skall förklaras vald. För att beräkna hur många röster som krävs framräknas den s. k. valkvoten (se sid. 109). De övriga kandidaterna har inte en så stark ställning bland väljarna att de utan stöd av partiets röster bör bli valda. Av detta följer att partirösterna måste fördelas på dessa kandidater på något sätt. Eftersom partierna redan vid nomineringstillfället tagit ställning till kandidaternas relativa lämplighet genom rangordningen på listan bör partirösterna i första hand gå till den kandidat som partierna helst vill se invald. Partirösterna fördelas med hänsyn härtill i forsta hand på den kandidat som står först på listan. Denne erhåller alltså partiröster i den utsträckning som är nödvändigt för att han skall uppnå valkvoten.

Övriga partiröster fördelas till kandidat två, tre osv. så långt de räcker.

Av redogörelsen rörande Belgiens valsystem (sid. xxx) framgår att effekten av detta personvalssystem på kandidaturvalet blir helt beroende av hur stort intresset är bland väljarna för att utnyttja personvalsmöjligheten. Om en övervägande del av väljarna personröstar kommer personrösternas fördelning att bli helt avgörande för urvalet av kandidater. Om däremot endast en mindre andel utnyttjar möjligheten att personrösta kommer partiernas preferensordning att överleva med hjälp av partirösterna. Mellan dessa ytterlighetsfall varierar partiernas möjligheter att vid nomineringen säkra inval av vissa kandidater. En iakttagelse som kan göras är att det i sådana mellanskikt alltid i forsta hand är marginalplatserna som är osäkra. Den kandidat som är placerad överst på listan är garanterad inval så länge partirösterna uppgår till valkvoten. Det är först när partirösterna inte räcker till för att komplettera dennes personliga röster till valkvoten som den första kandidaten inte med säkerhet blir invald. I praktiken visar det sig som nämnts i Belgien att väljarna i stor utsträckning följer partiernas rekommendation. De ca 50 % av väljarna som lämnar personröster läggeri stor utsträckning dessa på de kandidater som står överst på listan. Detta innebär i sin tur att resultatet i stort sett skulle bli detsamma även om endast personrösterna räknades. Det finns här anledning att varna något för den sistnämnda slutsatsen. Vid en bedömning av olika valsystem måste de teoretiska egenskaperna hållas åtskilda från de på empiriska grunder gjorda iakttagelserna. Systemets tillämpning i praktiken är beroende av sådana egenskaper som politisk kultur, tradition, partiväsendets struktur osv. Det är därför inte utan vidare klart att tillämpningen av det belgiska systemet skulle få samma konsekvenser i ett annat land. Hur svarar då ett valsystem av denna typ mot de tre kriterierna i utredningens direktiv? Det är helt klart att systemet är förenligt med det första kriteriet. Små grupper kan inte styra personvalet på bekostnad av de stora väljargrupperna som kanske helst väljer att överlåta personvalet till partiinstanserna. Den minsta grupp som kan säkra ett inval för en kandidat måste i princip vara lika stor som valkvoten. Enda undantaget från denna regel inträffar då en enda kandidat själv drar väsentligt fler röster än valkvoten. I dessa fall räcker inte

158 Personval inom /isrvalsystem - en probleminventering

så långt ner i rangordningen bland övriga kandidater och viss partirösterna slumpmässighet kan uppstå beträffande vilka som skall bli invalda på senare Egentligen borde de platser. Detta kan ses som en teknisk svaghet i systemet. “överskottsröster” som en sådan kandidat erhållit överföras till potten med partiröster. Att så inte sker i Belgien förklaras sannolikt av att det är så ytterst ovanligt att en enskild kandidat erhåller så många egna röster. Detta framstår därför inte som ett realistiskt problem. Systemet torde inte heller komma i konflikt med det tredje kriteriet. Sammanräkningsförfarandet är obetydligt mer komplicerat än i det svenska fallet med en lista per parti. Det torde t. 0. m. vara enklare än det svenska sammanräkningsforfarandet i de fall partierna tillämpar ett system med flera listor i samma valkrets. Även for väljarna torde det stå klart att om de inte röstar på person tillgodoräknas deras röster kandidaterna i den ordning som nomineringsinstanserna funnit lämplig. Det andra kriteriet är mera svârbedömt. Enligt detta får inte ekonomiska insatser eller andra ovidkommande omständigheter bli utslagsgivande for personvalet. Det är klart att ju mer renodlat personvalet görs desto större är incitamenten for enskilda kandidater att satsa ekonomiska och andra resurser i valkampanjen. I ett läge där personvalet upplevs som illusoriskt tjänar det inte mycket till att göra egna insatser av t. ex. ekonomiskt slag. Med hänsyn roll for kandidaturvalet bör de enskilda kandidaterna vara till partirösternas mindre benägna att satsa på hård egen valrörelse än i ett systern som det finska. Ju fler väljare som utnyttjar personvalsmöjligheten desto större blir emellertid att via en personlig valkampanj söka säkra sitt inval. möjligheterna Här återkommer alltså det generella dilemmat. Ju mer personval desto större risk for valkampanjer av detta slag. Samtidigt är personliga valkampanjer ett av de syften som uppnås med personval och som antas stärka kontakten mellan väljare och valda. I en situation där endast en mindre del av väljarna utnyttjar personvalsmöjligheten krävs for en kandidat som befinner sig långt ner på listan en betydande popularitet för att han skall uppnå valkvoten och slå ut de “partinominerade“. Som situationen är i Belgien i dag är sannolikt oddsen alltför dåliga för att ett stort antal kandidater skall anse det rimligt att satsa stora ekonomiska summor på en egen valrörelse. - att föra fram kandidater som Beträffande det fjärde kriteriet möjlighet inte är nominerade av parti bör behållas - kan kort konstateras att det inte är i Belgien. Det är dock inte någon svårighet att införa denna tillgodosett ordning men den kan knappast få någon praktisk betydelse eftersom ett antal väljare motsvarande valkvoten måste enas om kandidaten för att han skall bli invald. Som framgått av föregående kapitel tillämpas ett system som påminner om det belgiska även i Holland. Detta system är emellertid komplicerat och kommer definitivt i konflikt med kriterium 3. Genom de restriktioner som inkorporerats i det holländska systemet synes detta skapa mycket små möjligheter for ett reellt personval. Situationen i Holland är emellertid något speciell eftersom partierna kan välja mellan att gå fram med en gemensam lista i hela landet eller olika listor ide olika nomineringskretsarna. Effekterna av det sistnämnda forfaringssättet synes bli likartad med dem som gäller for Danmarks olika opstillingskredsar.

- Personval inom — en

listvalsysrem probleminventering 159

l Österrike slutligen ges väljarna möjlighet att antingen lämna en partivalsedel eller att särskilt markera en av kandidaterna. För att denna skall bli vald krävs dock att så många väljare som motsvarar valkvoten enar sig om denna kandidat. Det är ett allmänt intryck att detta är en orealistisk förutsättning och att personvalet därför är illusoriskt.

Listval med möjlighet att lämna flera preferensröster

l litteraturen riktas ibland invändningar mot system med en preferensröst därför att de endast ger väljarna möjlighet att rösta på en person trots att det är flera kandidater som skall utses. I princip kan man naturligtvis tänka sig att rösterna i ett sådant fall blir så koncentrerade att inte alla platser kan besättas utan någon form av hjälpregel. Rent praktiskt är detta dock knappast något problem i ett allmänt val. Mer intressant ur teoretisk synpunkt är kritiken att väljarna inte får uttrycka sina preferenser för kandidaterna i första, andra eller tredje hand. Om vi återgår till det belgiska systemet kan vi konstatera att en kandidat som erhåller så många röster som valkvoten har lika många väljare bakom sig som krävs for ett mandat. Dessa väljare kan sägas ha rätt att kräva att deras kandidat skall bli invald. Om en kandidat erhåller fler röster än valkvoten kan en del av dessa sägas vara från personvalssynpunkt bortkastade. Om vi tänker oss ett öppet val där resultatet successivt redovisas skulle väljarna sluta att rösta på en kandidat då denne uppnått valkvoten. De återstående väljare som i första hand önskar se denna kandidat vald skulle då övergå till att rösta på den kandidat som de i andra hand vill ha invald. l en sluten omröstning hemliga val - kan en sådan möjlighet endast skapas genom att väljarna på valdagen får ange preferenser för flera kandidater i den ordning de vill se dem invalda. Detta sker enklast genom att väljarna på valsedeln får markera en rangordning mellan ett antal kandidater. Ur teoretisk synpunkt är det därvid mest tillfredsställande att kräva lika många preferenser som antalet mandat i valkretsen. Det är dock naturligtvis fullt möjligt att stanna för en kompromiss mellan systemet med en preferensröst och ett fullständigt preferenssystem. l detta avsnitt skall beröras de praktiska möjligheterna att förena ett personvalsmoment av detta slag inom slutna listor. Med detta avses alltså att mandaten i en första omgång fördelas mellan partierna och därefter inom varje lista. l de fall partierna ges möjlighet att gå fram med flera listor kommer fördelningen att ske i flera steg men principen är densamma. Med ett system där väljarna ges möjlighet (tvingas) att ange första, andra och tredjehandspreferenser kommer man alltså ifrån problemet med överskottsröster för en kandidat. Dessa kan transfereras till andra kandidater. Denna transferering kan ske på två i princip olika sätt. Transfereringen av överskottsröster kan ske uppifrån eller nedifrån. l det första fallet räknas först alla förstapreferenser för varje kandidat. Den av kandidaterna som erhållit flest första-preferenser förklaras vald. Därefter fördelas den valdes valsedlar på övriga kandidater efter andrahandsbeteckningen. I nästa omgång räknas förstahandsbeteckningen för övriga kandidater samt andrahandsbeteckningen på de valsedlar vars första namn

160 Personval inom lisrvalsystem - en probleminventering

placerats. Förstahandsbeteckning kan gälla som hel röst och andrahandsbeteckning som halv röst. Den som nu uppnår högst röstetal får partiets andra mandat,osv. efter samma grund, varvid tredjehandsbeteckning gäller som en tredjedelsröst etc. Ett valsystem av detta slag motsvarar nära det forslag som lades fram som en reservation till grundlagberedningens slutbetänkande. Ett alternativt sätt att värdera preferensrösterna är att tilldela kandidaterna på listorna. Den som givits en forsta-preferens i poäng efter deras rangordning en valkrets med 10 mandat ges 10 poäng, den som står på andra plats får 9 att summera poängen för samtliga kandidater erhålles en poäng osv. Genom rangordning efter vilken mandaten kan fördelas. Den andra principen för röstöverföringen mellan kandidaterna är krångliavseende mer tillfredsställande om man ser till den gare men i teoretiskt som väljaren har att göra. I dessa fall tillämpar man i prioriteringsprocess princip det irländska STV men inom varje parti. l detta fall beräknas först en valkvot t.ex. Droops. Den kandidat som erhållit fler röster än valkvoten förklaras vald. Dennes överskottsröster transfereras till övriga kandidater efter fördelningen av dennes andrahands- Om någon ytterligare därvid uppnår valkvoten är även denne preferenser. vald. Därefter fortsätter sammanräkningen genom att de valsedlar som på första som erhållit minst antal forstapreferenser fördelas plats upptar den kandidat

på övriga kandidater med ledning av andrapreferenserna. Därefter fördelas på

samma sätt valsedlarna for den kandidat som erhållit näst minst antal förstapreferenser osv. Systemet bygger alltså på att de minst populära kandidaterna successivt slås ut i konkurrensen. De väljare vars forstapreferenser är mest chanslösa ges i princip en möjlighet att “rösta om. Sammanräkningsförfarandet efterliknar alltså en öppen omröstning i flera steg. De väljare som efter första valomgången ser att deras kandidat har minst möjlighet att bli vald ges tillfälle att i stället lägga sin röst på någon av de andra kandidaterna. Systemet är teoretiskt mer tillfredsställande eftersom i slutskedet alla valda kandidater har ett röststöd som motsvarar valkvoten. I de system som diskuteras i detta avsnitt kan partierna lämnas frihet att antingen presentera kandidaterna i bokstavsordning eller i den ordning som partierna rekommenderar dem. Något valsystem inom denna grupp med obligatorisk preferensröstning tillämpas i dag inte i något av de länder som studerats. Förklaringen till detta måste åtminstone delvis sökas i det förhållandet att det ställer stora krav på väljarnas informationsnivå. Det torde i realiteten vara omöjligt att begära av som skall alla väljare att de skall kunna ta ställning till så många kandidater utses i större valkretsar. I reservationen till grundlagberedningens betänkande begränsades kravet till att väljarna skulle markera tre preferenser. Beträffande möjligheterna att förena ett obligatoriskt personval av detta slag med kriterierna i direktiven kan anmärkas att kriterium 1 (små gruppers att styra personvalet) inte är aktuellt eftersom alla måste delta. möjligheter Beträffande kriterium 2 (ekonomiska insatser) torde samma resonemang kunna föras som beträffande systemet med obligatorisk personröstning och markering av en kandidat. Det tredje kriteriet (systemets komplexitet) torde

Personval inom Iistvalsystem — en probleminventering 161

vara problematiskt. För den som är inläst på valsystemen framstår alla dessa system som jämförelsevis enkla att förstå. För den vanlige väljaren ställer det sig dock sannolikt något annorlunda. Grundprincipen att den som får förstapreferensen har störst möjlighet att bli vald osv. är dock tämligen enkel Den största svårigheten vad gäller system med röstöverföringar och eliminering av kandidaterna underifrån ligger sannolikt på sammanräkningsstadiet. Utan en övergång till någon form av optisk läsning skulle sammanräkningen rimligen kräva längre tid än i det nuvarande systemet. Beträffande det fjärde kriteriet uppstår, såvitt kan bedömas inte några särskilda svårigheter. En möjlighet att på valsedeln föra upp ytterligare kandidater kan dock knappast bli effektiv. fakultativa personval med preferensröstning av det slag som diskuterats ovan finns i flera länder. l samtliga dessa sker en sammanvägning mellan partiröster och preferensröster. Den vanliga modellen är då att partierna presenterar kandidaterna i en viss ordning på valsedeln. Den väljare som av någon anledning inte vill utnyttja personvalsmöjligheten kan därvid med ett x på valsedeln eller genom att lämna en oförändrad valsedel markera att han/hon godtar partiinstansernas nominerng. Vid sammanräkningsförfarandet kan i dessa fall tillämpas samma rutiner som beträffande det obligatoriska personvalet. De valsedlar som är oförändrade får då samtliga poängsättas eller preferensvärderas efter den tryckta ordningen. De empiriska erfarenheterna av dessa fakultativa personvalssystem är inte uppmuntrande för anhängare av personval. Som framgått av avsnittet rörande valsystemet i Österrike tenderade de av partierna fardigtryckta valsedlarna där att helt väga ut personvalsedlarna. 1 Österrike tillämpades 1949-1971 ett enkelt poängsystem av det slag som nämnts ovan. 1 endast tre fall kunde en effekt av personvalsmöjligheten utläsas och det var under den då grupper inom partierna kunde presentera färdigtryckta alternativa period valsedlar. Sedan denna möjlighet slopades 1959 finns inget exempel på att partiernas rangordning rubbats av personvalet. Det finns här anledning att påpeka att t. ex. det svenska valsystemet hör till denna kategori. Formellt har väljarna i Sverige stora möjligheter att skapa egna preferensordningar. Strykningar och egna valsedlar blir dock som alla känner till i allmänhet endast betydelselösa demonstrationer. Däremot innebär det svenska valsystemet ett reellt personval i de fall partierna presenterar olika listor. Åtminstone i de mindre valkretsarna kan valet då om partierna önskar det —ges karaktären av ett val mellan enskilda kandidater får emellertid då i praktiken närmast eller grupper av kandidater. Systemet karaktären av ett personval med markering av en kandidat. Ett med fakultativt personval av detta slag torde inte komma i systern konñikt med kriterierna 1 och 2 i utredningens direktiv. Om sammanräkpoängberäkningssystemet bör det inte heller bli särskilt ningen görs enligt komplicerat (kriterium 3). Det är också fullt möjligt att medge att nya kandidater förs fram.

162 Personval inom Iistvalsystem — en probleminventering

Listval med möjlighet att lämna flera preferensröster utan att

vara bunden av partilistorna

Om man vill ge valet ytterligare karaktär av personval är det nödvändigt att släppa på kriteriet att valet i första hand skall vara ett val mellan partier. De konstruktioner som dåblir aktuella kan behandlas mera kortfattat eftersom de med hänsyn härtill knappast ryms inom utredningens direktiv. Vi kan här ta det schweiziska valsystemet som utgångspunkt för diskussionen. l Schweiz presenterar partierna en valsedel som innehåller kandidaterna i den ordning som de önskar se dem invalda. Varje väljare har i princip lika många röster som antal mandat i valkretsen. Den som väljer en oförändrad partilista ger en röst till varje kandidat på listan. Den som vill särskilt uttala en preferens för en eller flera av kandidaterna kan kumulera två röster på var och en av dessa. Eftersom ingen har fler röster än antalet mandat innebär detta att han måste stryka motsvarande antal kandidater. Väljarna har också möjlighet att fördela sina röster på kandidater från olika partier. Vid sammanräkningen summeras för varje parti det antal kandidatröster som partiet erhållit. Med ledning av denna summa fördelas mandaten mellan olika partier. Inom varje parti ges rösterna till den kandidat som erhållit flest röster. Ett system av detta slag bryter delvis upp partilistorna. Ungefär 25 % av valsedlarna i Schweiz vid 1971 års val innehöll röster på kandidater från fler än ett parti. Ca 50 % av valsedlarna var oförändrade. Ett system liknande det schweiziska tillämpas i Luxemburg. En möjlighet for väljarna att peka _ut kandidater från olika listor kan i princip göras antingen obligatoriskt eller fakultativt. Något exempel på ett obligatoriskt personval av denna typ har utredningen dock ej funnit. I vilken utsträckning detta tillvägagångssätt leder till att valen i större utsträckning antar karaktären av personval i stället/ör partival är svårt att bedöma. De krav som ställs på väljarnas informationsnivå torde i ett obligatoriskt system vara stora. Om personvalet görs fakultativt blir detta krav mindre. Det är också svårt att - utan ingående studier - bedöma effekterna på valrörelserna.

Single transferable vote

Det valsystem som tillämpas på Irland single transferable vote - finns ingående beskrivet i föregående kapitel till vilket hänvisas. Systemet som sådant ryms inte inom utredningens direktiv eftersom det är ett rent personval. Det har emellertid sitt intresse genom att metoden som nämnts kan användas vid fördelningen av mandaten inom ett parti. Det viktigaste teoretiska argumentet för att tillämpa STV torde vara att det ger möjlighet för väljarna att självständigt väga de olika egenskaper hos kandidaterna som de fäster vikt vid. Det är t. ex. möjligt för en väljare att placera kvinnor, arbetare, stadsbor, religiösa kandidater osv. på de första platserna oberoende av vilket parti de representerar. Av valresultaten från Irland att döma är väljarna dock i stor utsträckning partitrogna. Resultatet blir förvånansvärt partiproportionellt. Det kan anmärkas att valkretsarna i allmänhet är mindre än i Sverige.

9 Utredningens förslag rörande

personvalsinslaget

Allmänna överväganden

Som framgått av beskrivningen av den tidigare författningsutvecklingen stod frågan om personval eller partival i centrum för intresset vid övergången från majoritetsval i enmansvalkretsar till proportionella val. Omtanken om personvalsmomentet motiverade att man 1909 stannade for Valkretsar som var alltför små for att tillgodose behovet av ett rättvisande proportionellt valresultat. Utvecklingen ledde också till en ytterligare ökning av valkretsarnas storlek år 1921. I samband därmed övervägdes ånyo en övergång till personval men denna gång inom ramen for ett proportionellt valsystem. Utvecklingen sedan 1920-talets början har lett till att partierna i allt större grad dominerar det politiska livet i vårt land. Partierna har inte minst genom parlamentarismens successiva accepterande kommit att bli grundstenar i den demokratiska författningsbyggnaden. Utan ett väl fungerande representativt system byggt på de politiska partiernas verksamhet kan folkstyret inte fungera i ett modernt samhälle. Det är genom valhandlingen och arbete inom de politiska partierna som väljarna i första hand har möjlighet att påverka samhällsutvecklingen på centrala områden. Det är på de politiska partiernas styrkeförhållanden i riksdagen som regeringen i en parlamentarisk stat grundar sitt mandat. De moderna valrörelserna präglas inte minst sedan TV:s tillkomst av en stark koncentration av intresset på partiernas ledande företrädare. Genom den samtidigt pågående kommunala och landstingskommunala valrörelsen har utrymmet för lokal och regional valrörelseaktivitet från enskilda riksdagskandidaters sida blivit alltmer begränsat. Samtidigt har incitamenten för enskilda kandidater att bedriva lokala valrörelser minskat då valutslaget i så utpräglad grad kommit att bli beroende av de centrala partiforeträdarnas framträdande i massmedia. Den naturliga kontakt mellan kandidater till riksdagsvalet och väljarna som etableras under långa serier av valmöten och lokala debatter blir allt svårare att uppnå i ett valsystem präglat av starka partiorganisationer och en massmediekampanj som i allt större utsträckning koncentreras på ett fåtal ledande partiforeträdare. Det är i detta perspektiv som personvals- och valkretsutredningen haft att överväga förändringar i valsystemet i syfte att förstärka personvalsinslaget. för att etablera ett Det kan till_ en början konstateras att _förursätmingarna effektivt inslag av personval inom ett proportionellt valsystem är sämre i dag än i ett tidigare samhälle där partierna inte hade samma centrala roll i

164 Utredningens _förslag rörande personvalsinslager

politiken och där massmedia hade mindre möjligheter att styra intresset mot ett fåtal ledande politiker. Samtidigt är det uppenbart att behovet av att förstärka en levande kontakt mellan väljare och valda gör det ännu mer angeläget att i den nuvarande situationen etablera ett system där personvalet av väljarna upplevs som intressant och centralt. Därigenom skapas också en motvikt mot den centralisering av valrörelserna som präglat de senaste decennierna. Enligt utredningens uppfattning är det främst två skäl som motiverar ett ökat inslag av personval i valsystemet. Det första gäller väljarnas möjligheter att påverka kandidaturvalet till de beslutande församlingarna. Det andra tar sikte på behovet att etablera och upprätthålla en nära kontakt mellan väljare och valda. Den stora grupp väljare som av olika skäl väljer att stå utanför partiernas interna arbete har i dag i praktiken små möjligheter att göra sitt inflytande gällande över kandidaturvalet. De kan visserligen stryka namn på valsedeln och de kan komponera en egen valsedel men dessa åtgärder blir normalt sett endast meningslösa markeringar. Möjligheterna är i praktiken så betydelselösa att mandatfordelningen i flertalet fall kan genomföras utan att sammanräkningsmyndigheterna behöver särskilt granska de s. k. strykningsvalsedlarna. Det måste enligt utredningens mening bedömas som angeläget att i Förhållande till nuläget Förbättra förutsättningarna för väljarna att på valdagen inte bara ta ställning till partiernas program utan också till de kandidater som under mandatperioden skall verka för dessa program. Det är en viktig demokratisk rättighet att väljarna ges en möjlighet att direkt påverka vilka personer som skall företräda dem ide beslutande församlingarna. Därigenom ges väljarna bl. a. möjligheter att på valdagen ta hänsyn även till andra preferenser än de rent partipolitiska. De väljare som finner det angeläget att öka representationen i riksdagen av kvinnor, yngre eller äldre människor, människor med anknytning till vissa folkrörelser eller vissa näringsgrenar eller till den egna orten bör ha en möjlighet att inom ramen/ör partivalet även ge sin röst åt enskilda personer. Nu kan kanske invändas att med den utformning som de moderna valrörelserna fått så är väljarnas förutsättningar att träffa ett ur deras synpunkt rationellt personval begränsade. Kandidatkännedomen bland väljarna är helt enkelt inte tillräckligt utbredd. invändningar av detta slag har i dag sannolikt visst fog för sig. Samtidigt pekar de på en viktig konsekvens som bör följa av att införa ett reellt personvalsinslag. Så länge valet endast framstår som ett val mellan olika partilistor finns inte någon egentlig anledning för en väljare med klara partipreferenser att ägna något större intresse åt de olika enskilda kandidaternas företräden. Den dag personvalet blir reellt inträder dock en ny situation. Väljaren som vet att hans röst kan bli av betydelse även för vilka personer som erhåller partiets mandat har starkare skäl för att bilda sig en egen uppfattning om de olika kandidaterna. Dessa å sin sida får ökat intresse för att genomföra egna aktiva valkampanjer i den egna valkretsen. Genom att delta i offentliga möten och debatter, göra uttalanden i lokalpressen, besöka föreningar, företag och offentliga institutioner kan kandidaten göra sig och sina egna åsikter kända för en större grupp väljare än de partiaktiva. Dessa å sin sida får på detta sätt bättre förutsättningar att träffa sitt val mellan olika kandidater. En mer aktiv och mer personorienterad

Utredningens jörslag rörande 165 personva/sins/aget

valkampanj kommer att uppstå som ett resultat av ett personvalssystem och detta leder i sin tur till att förutsättningarna för personvalet förbättras. Som en andra positiv effekt av ett personvalsinslag i valsystemet torde en bättre fortlöpande kontakt komma att upprätthållas mellan de valda och väljarna även mellan valtilllällena. Genom att de valda får ett mer personligt mandat kommer det att på ett helt annat sätt än f. n. att vara naturligt att medborgarna i olika sammanhang vänder sig till sin riksdagsman för att få råd och upplysningar i olika frågor eller för att framföra krav och önskemål i aktuella politiska frågor. För de valda kommer det att framstå som särskilt angeläget att även mellan valrörelserna upprätthålla den kontakt med väljarna som etableras under den politiskt intensiva valrörelsen. Kanske kommer därmed det politiska intresset totalt sett att öka och människorna i större utsträckning finna anledning att mer aktivt delta även i det partipolitiska arbetet. Någon försvagning av partiernas centrala roll i det politiska arbetet behöver inte befaras vid en övergång till ett personvalssystem inom ramen för ett partiproportionellt valsystem. Tvärtom kan det ökade intresse som en mer kontinuerlig personlig kontakt mellan väljare och valda leder till stärka partierna i deras strävanden att på ett riktigt sätt företräda sina väljargrupper. Med ett ökat inslag av personval följer en mer utpräglad konkurrens mellan olika kandidater från samma parti. Det är denna konkurrens som kan antas leda till de mer intensiva lokala och regionala valkampanjerna och därmed till den bättre kontakten mellan väljare och valda. Denna konkurrens har emellertid, som bl. a. erfarenheterna från Finland visar, en baksida. Om tävlan mellan olika enskilda kandidater drivs alltför långt kan en hård inbördes polemik mellan enskilda kandidater från samma parti uppstå. Riskerna för en sådan utveckling är sannolikt större i ett system där partiväsendet är mindre konsoliderat än i vårt land. Helt kan emellertid inte bortses från dessa risker. Inte heller kan uteslutas att kandidater som är kända från andra områden än politiken, t. ex. framstående idrottsmän, skådespelare eller andra personer med utåtriktade yrken får ett försteg framför personer som har ägnat huvuddelen av sin fritid åt politiskt arbete i mer traditionell mening. Ibland pekas också på riskerna för att kandidater med personlig förmögenhet eller ekonomiskt starka uppbackare kan lockas att driva en dyrbar personlig valkampanj med omfattande annonsering i pressen och en stor produktion av broschyrer och affischer. En sådan utveckling kan naturligtvis leda till att övriga kandidater får svårt att göra sig gällande i konkurrensen. Det kan också leda till svårigheter i samarbetet inom parlamentsgruppen om ledamöterna samlas ”belastade” av olika utfästelser som de gjort i valrörelsen och som det kan visa sig svårt att få utrymme för i den politik som partiet sedan har att föra. Farhågorna för att ett personvalsinslag skall leda till sådana oönskade effekter som nämnts ovan är naturligtvis värda stor uppmärksamhet. Riskerna för en sådan utveckling är dock beroende av en mängd faktorer. Det är bl. a. fråga om politisk kultur och tradition. Med den centrala funktion som partierna sedan lång tid har i vårt land synes riskerna vara begränsade. Partierna har också möjlighet att på olika sätt motverka en sådan utveckling.

rörande 166 Utredningens förslag personvalsinslaget

De kan t. ex. styra sitt stöd till de kandidater som är i mest behov av det. Ett kan också dra in sitt stöd till kandidater som trots överenskommelser parti Flera korrektiv står alltså partierna till buds för att inte följer givna riktlinjer. en sådan Av betydelse torde också vara massmedias stävja utveckling. av valrörelsen. En kandidat som bedriver en alltför kommersiabevakning liserad för sig själv kommer sannolikt med de värderingar som kampanj i vån land att komma i en sämre dager inför väljarna och präglar politiken därmed motverka syftet med kampanjen. Vid bedömningen av riskerna för en alltför utpräglad personkampanj tas till hur personvalsinslaget i valsystemet utformas. måste också hänsyn Riskerna är naturligtvis störst i ett system med ett obligatoriskt personval där väljarna är tvingade att ta ställning till kandidaterna och där de personliga röstetalen är helt för vilka som skall erhålla mandaten. l ett avgörande fakultativt system blir riskerna mindre allteftersom betydelsen av partiernas system där personvalet främst betraktas som rangordning på listan ökar. lett för väljarna att påverka utfallet på marginalplatser eller i de fall en möjlighet i sin nominering år incitamenten för enskilda kandidater partiet misslyckats att satsa stora ekonomiska resurser i valrörelsen mindre. Samtidigt minskar dock motivation för att lägga ned intresse på att lära känna väljarnas kandidaterna. Vill man skapa ett fakultativt personvalsinslag får man alltså av detta väga riskerna för oresonliga strider mellan enskilda vid utformningen kandidater mot behovet att skapa incitament hos väljarna för att verkligen

delta i personvalet. En annan för hur ett personvalssystem kommer att fråga av stor betydelse är vilka krav som ställs informationsnivå. Även om fungera på väljarnas sannolikt successivt kommer att leda till en bättre personvalsmöjligheten kandidatkännedom från väljarnas sida kan inte bortses från risken att många väljare i ett fakultativt system kommer att finna det lättare att ansluta sig till det resultat som partiernas nomineringsinstanser kommit fram till. Särskilt i ett - innan personvalsinslagets positiva effekter på

introduktionsskede

kandidatkännedomen hunnit slâ igenom - kan många väljare uppfatta det

som en alltför svår uppgift att informera sig om kvaliteten på ett stort antal kandidater. Om valsystemet då kräver av dem att de ska rangordna ett stort

antal av kandidaterna ligger det nära till hands for dem att avstå helt från att personvalet. Om systemet däremot endast förutsätter att de ska peka påverka ut den kandidat som de helst vill se invald är förutsättningarna sannolikt större för att de ska anse sig ha de nödvändiga kunskaperna. Erfarenheterna från de länder där ett fakultativt personval tillämpas pekar entydigt på att blir mindre i de fall valsystemet för effekten av personvalet öppnar möjlighet ett stort antal kandidater. Även erfarenheterna från väljarna att rangordna vårt eget valsystem pekar i denna riktning. Paradoxalt nog synes möjligheterna för väljarna att i praktiken göra sina preferenser rörande personvalet större i ett system som formellt sett är mera begränsat nämligen i de gällande fall väljaren även i flermansvalkretsen endast får utpeka en av kandidaterna till ”sin” kandidat. har under sitt arbete noggrant prövat olika möjligheter att Utredningen av personval i vårt svenska valsystem. En bygga in ett mer effektivt inslag av de olika redovisades i föregående kapitel i vilket analys möjligheterna också olika modeller värderades mot bakgrund av utredningens direktiv.

förslag rörande 167

Utredningens personvalsinslaget

Enligt dessa skall utredningens förslag ligga inom ramen för det riksproportionella valsystem som infördes 1968-69. Av denna anledning har utredningen inte sett sig ha anledning att närmare överväga olika former av alternativröstning som diskuteratsi den allmänna debatten under arbetets gång. Denna restriktion utesluter också alla former av renodlat personalval av t. ex. den typ som tillämpas i lrland. [nte heller ryms ett system där väljarna ges möjlighet att samtidigt preferensrösta på kandidater från flera olika listor (panachering) som det schweiziska inom direktiven. Dessa uttalar också att systemet inte får utformas så att mindre grupper kan påverka personvalet på bekostnad av de många väljarnas inflytande som helst överlämnar avgörandet till partiernas nomineringsinstanser. Därmed faller alla alternativ med fakultativt personval där endast personrösterna påverkar kandidaturvalet. Risken måste i sådana fall bedömas som alltför stor för att ett lågt deltagande i personvalet leder till att endast en mindre andel av väljarna tar över nomineringsinstansernas uppgift att rangordna kandidaterna. l direktiven anges anges också att ekonomiska och andra ovidkommande faktorer inte får bli avgörande för valresultatet. Även om det är svårt att bedöma riskerna för en sådan utveckling har utredningen kommit till den slutsatsen att ett obligatoriskt personval ökar dessa och att därför en fakultativ modell bör övervägas i vårt land. Även den tradition som finns för partivalet och partiernas erkända roll i politiken talar för att de väljare som så önskar även fortsättningsvis ska ha rätt att överlåta personvalet till de aktiva partimedlemmarna. Efter dessa överväganden kvarstår de alternativ då väljarna ges en möjlighet att om de så önskar lämna en eller flera preferensröster. Vid valet mellan dessa möjligheter har utredningen funnit att rangordning är svår att förena med ett system med sammanvägning av oförändrade valsedlar utan att personvalet blir illusoriskt. Utredningen har därför stannat för att föreslå en modell där väljarna ges möjlighet att avlämna en preferensröst. Av de valsystem som utredningen studerat närmare och som ger väljarna möjlighet att avlämna en preferensröst pekar direktiven på det danska som särskilt intressant. Det system med ortskretsar som tillämpas i Danmark är emellertid komplicerat och vad avser resultatet känsligt för variationer i ortskretsarnas storlek. Kandidaternas möjligheter att bli invalda påverkas som framgår av föregående kapitel av antalet röstberättigade i ortskretsen. Det är också svårt för väljarna att överblicka alla tänkbara konsekvenser av valsystemet. Enligt utredningens mening riskerar ett valsystem grundat på den danska modellen att komma i konflikt med kravet i direktiven att valsystemet inte får bli för komplicerat och därmed också riskera att försena sammanräkningsproceduren. Utredningen har i stället stannat för att rekommendera ett valsystem som i grunden bygger på den princip som tillämpas i Belgien. Den modellen har flera mycket påtagliga fördelar. l. Den är enkel för väljarna, 2. de som önskar kan lämna en preferensröst och de vet att om deras kandidat samlar så många röster som krävs för ett mandat så blir han invald oavsett var på listan han är placerad, 3. de vet också att om de väljer att avstå från personvalet så kommer deras röst att i första hand tillgodoräknas någon av de kandidater som de

168 rörande personvalsinslaget Utredningens förslag

välinformerade och aktiva partimedlemmarna genom nominerngen i första hand rekommenderat för inval. 4. Det belgiska valsystemet har också den teoretiskt tillfredsställande att väljarnas intresse avgör hur starkt personvalsinslaget i egenskapen praktiken blir. Om ett stort antal av väljarna utnyttjar personvalsmöjligheterna räcker inte till för överföring annat än i begränsad omfattning och partirösterna blir i motsvarande mån av större betydelse. Om endast personrösterna intresserar sig for personvalsmöjligheten kommer begränsade väljargrupper deras enstaka personröster att liksom i det nuvarande svenska valsystemet konkurreras ut av partirösterna. Små grupper kan alltså inte påverka personvalet på bekostnad av de stora grupper som kanske hellre överlåter detta till Med ett sådant valsystem överlåts alltså till partiinstanserna. att avgöra hur starkt personvalsinslaget i realiteten blir. väljarna Hur kommer då ett sådant valsystem att fungera i vårt land? Den frågan är svår att besvara. Det är inte omöjligt att intresset för personvalet kommer att variera mellan väljare för olika partier och olika landsdelar. Utredningens är tänkt att tillämpas även vid de kommunala valen. Det är valsystem sannolikt att väljarna först börjar att utnyttja personvalsmöjligheten i dessa val. En sådan utveckling kan leda till att intresset för personvalet successivt l ett övergångsskede är det dock sannolikt att ökar även i riksdagsvalet. intresset för att utnyttja personvalsrätten är begränsat. För detta talar vår tradition av ett drygt halvsekel med i realiteten rena listval. I Belgien har personrösterna successivt ökat sin andel från ca 20 % vid valsystemets införande till ca 50 96 vid senare val. Mycket beror naturligtvis också på hur enskilda partier väljer att planera sin valrörelse. Om partierna lägger upp kandidatorienterade valkampanjer blir sannolikt väljarnas “inlärningsperiod” kortare än om kandidatpropagandan överlåts till kandidaterna

själva. Enligt utredningens uppfattning medför ett fakultativt personvalssystem av detta slag inga omedelbara risker för att valkampanjerna skall komma att mellan enskilda kandidater med stora ekonopräglas av en hård polemik miska insatser. Väljarna i Belgien röstari stor utsträckning på kandidater som partierna valt att placera högt på listorna. Detta medför att en lågt placerad kandidat i allmänhet måste erhålla personliga röster motsvarande valkvoten för att bli invald i parlamentet. I en valkrets där partiet endast erhållit ett mandat krävs då att mer än 50 % av partiets röster utgörs av preferensröster I en valkrets med två mandat krävs en tredjedel av på denna kandidat. rösterna osv. Varje realistisk förhandsbedömning måste resultera i slutsatsen att det endast är på marginalplatser eller i större Valkretsar med många mandat som en omfattande och dyrbar personlig kampanj har möjligheter att för framgång kommer motivationen för lyckas. Med så dåliga förutsättningar sådana dyrbara valrörelser att vara låg. Situationen blir naturligtvis en annan den dag då en övervägande del av väljarna anpassat sitt valbeteende till det nya systemet. Om i princip alla lämnar blir som framhållits betydelsen av dessa närmast att personröster jämföra med förhållandena i Finland. Samtidigt som de positiva effekterna av personvalsmöjligheten i detta läge rimligen uppnåtts så ökar riskerna för en av valrörelserna. Om utvecklingen blir sådan måste “amerikanisering”

Utredningens förslag rörande personvalsinslaget 169

partierna på allvar överväga om de enskilt eller i samarbete bör införa restriktioner för de enskilda kandidaternas propagandainsatser under valrörelsen. Under arbetets gång har utredningen övervägt om några lagstiftningsåtgärder kan vara nödvändiga i detta syfte. Sådana åtgärder skulle dock lätt kunna uppfattas som inskränkningar i partiernas fria liv något som ur demokratisk synpunkt är mycket tveksamt. Om utvecklingen på sikt skulle leda till oönskade konsekvenser bör dessa sålunda enligt utredningens mening i första hand lösas genom partiernas försorg. Dessa problem bör i varje fall inte komma att uppstå under de första valen med det Föreslagna systemet. Det finns därför god tid för partierna att förbereda de åtgärder som blir nödvändiga om utvecklingen mot förmodan successivt skulle gå i denna riktning. Enligt utredningens bedömning är risken sannolikt större för att ett begränsat personvalsdeltagande i de första valen kommer att leda till att många upplever även detta nya system som ofullständigt. De kan därför även fortsättningsvis nöja sig med att partirösta även om de i princip skulle vilja utöva ett inflytande över personvalet. Denna tendens kan som nämnts motverkas av att systemet samtidigt införs i de kommunala valen där förutsättningarna för personval redan i dag är väsentligt bättre med hänsyn till den närmare kontakten mellan väljare och valda. Den kan också motverkas av insatser från partiernas sida för att intressera väljarna för att ta vara på de nya möjligheter som bjuds. De första valen med det nya systemet kommer att vara av stor betydelse för hur möjligheterna till personval kommer att uppfattas bland väljarna. Det vilar därför i detta skede ett stort ansvar på partierna. Utredningens förslag presenteras mer i detalj i nästa avsnitt. Inledningsvis bör beröras ytterligare ett förhållande med anknytning till de kommunala valen. l utredningens direktiv berörs inte explicit frågan om de landstingsoch primärkommunala valen. Utredningen är som framhållits av den uppfattningen att det föreslagna valsystemet bör införas även vid dessa val. Det är två skäl som motiverar denna bedömning. För det första bör som redan nämnts förutsättningarna för personvalet vara bäst på kommunal nivå där avståndet mellan väljare och valda är kortare. Möjligheterna att etablera den nära kontakt som är både att vänta som ett resultat av det föreslagna systemet och samtidigt en förutsättning för att det på sikt skall upplevas som meningsfullt för väljarna är störst på kommunal nivå. För det andra bör samma valförfarande så långt möjligt tillämpas vid alla val som äger rum samtidigt. Detta underlättar för väljarna och minskar risken för ett stort antal kasserade valsedlar. Utredningens ställningstagande aktualiserar emellertid en frågeställning som bör uppmärksammas något. Enligt vallagen beslutar landstingskommunerna och primärkommunerna om valkretsindelningen vid valen till dess beslutande församlingar. Valkrets bör vid landstingsvalen omfatta minst åtta fasta mandat. För val av kommunfullmäktige ska kommun indelas i Valkretsar om i kommunen finns fler än 24000 röstberättigade invånare eller om för kommunen ska utses

minst 51 fullmäktige. Överstiger antalet röstberättigade invånare i kommun

6000 får kommunen indelas i Valkretsar. Annan kommun får indelas i Valkretsar endast om synnerliga skäl föreligger p. g. a. kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden. Valkrets ska utformas så

170 Utredningens förslag rörande personvalsinslaget

att den omfattar minst 15 mandat. Den sistnämnda regeln bör ses som en garanti för att inte valkretsindelningen görs så att mindre partier missgynnas p. g. a. den underrepresentation som dessa kan drabbas av i mindre Valkretsar. Det valsystem som utredningen föreslår bör ha goda förutsättningar att fungera väl på kommunal nivå. Den inskränkning i valfriheten som införs med bestämmelsen att endast en kandidat får särskilt utpekas torde inte innebära några praktiska problem i Valkretsar med 15-20 mandat. Om valkretsarna emellertid görs betydligt större ökar riskerna för att preferensrösterna ska komma att koncentreras på ett fåtal personer. Om ett parti samtidigt erhåller många mandat totalt i valkretsen kan de sista av dessa komma att fördelas på grundval av personliga röstetal av begränsad storlek. Ett inslag av slumpmässighet införs då i valsystemet. Detta kan motverkas på olika sätt. Dels kan partierna avstå från att nominera samma kandidateri flera valkretsar. Dels - och framför allt - bör kommunerna se över valkretsindelningen så att valkretsarna inte annat än undantagsvis görs större än 20 mandat. Några lagändringar för att möjliggöra detta är inte nödvändiga eftersom kommun med minst 6 000 invånare kan indelas i Valkretsar redan med nuvarande regler. Utredningen har under arbetets gång övervägt även frågan om valkretsarna i kommunerna kunde göras mindre än 15 mandat. En sådan åtgärd skulle emellertid kräva en övergång till ett system med utjämningsmandat även i kommunerna. En sådan reform har i flera sammanhang övervägts av statsmakterna men av flera skäl förkastats. Det är helt klart att en sådan förändring skulle kräva ytterligare omfattande utredningar. Enligt PVU:s uppfattning är riskerna for en alltför stark koncentration av personröster på några få kandidater inte så stora vid tillämpning av rimlig valkretsstorlek att de motiverar den väsentliga fördröjning av hela reformen som dessa överväganden skulle medföra. Med en allmän rekommendation till kommunerna att se över valkretsindelningen bör all rimlig hänsyn ha tagits till dessa tekniskt grundade problem.

Förslagets huvudprinciper

Utredningens förslag kan beskrivas som en kompromiss mellan ett system med obligatoriskt personval och ett system med rena Iistval. Personvalsinslaget är såledesfakultativr. Varje väljare ges på valdagen möjlighet att med en preferensröst särskilt markera den kandidat som han eller hon helst vill se invald. Väljare som ej utnyttjar personvalsmöjligheten ansluter sig till den ordning mellan kandidaterna som partiernas nomineringsinstanser beslutat om. Det föreslagna systemet bygger på officiell kandidatur. Partierna anmäler kandidater till den centrala valmyndigheten. Varje väljare i en valkrets har rätt att i förväg anmäla kandidater. Om ett parti eller en enskild person anmäler kandidater i förväg skall av anmälan framgå ordningen mellan kandidaterna. På valdagen kan enskilda väljare i stället för tidigare nominerade kandidater skriva till ett namn på valsedeln och därigenom nominera ytterligare personer. Systemet tillåter således både

Utredningens förs/ag rörande personvalsinslaget 171

flera officiella listor och s. k. spränglistor. Poströstning och ombudsröstning är möjlig i samma utsträckning som i det nuvarande valsystemet. Vid fördelningen av mandaten räknas kandidaternas preferensröster. Den som erhållit preferensröster till det antal som krävts för att partiet skall erhålla

ett mandat förklaras direkt invald. Övriga mandat fördelas genom ett system

av röstöverföring där kandidaterna tilldelas s. k. partiröster (liströster) i den ordning de står upptagna på resp. kandidatlista. Det nya systemet för kandidatanmälan och mandatfördelning föreslås bli tillämpat på riksdagsvalen samt valen till landsting och kommunfullmäktige. Kyrkofullmäktigevalen berörs ej av förslaget.

Valsedlarna

Valsedlarna trycks genom centrala valmyndighetens försorg. Vid valet Förekommer två slags Valsedlar - kandidarvalsedlar och parrivalsedlar. På kandidatvalsedlarna upptas kandidaterna i den ordning som framgår av kandidatanmälan. Valsedelns utformning framgår av figuren nedan.

Val till riksdagen Partiets namn

Sven Persson, riksdagsled. Asta Nilsson, riksdagsled. Anders Berg. plåtslagare

DEIDEIEID

Knut Holm. lantbrukare Bo Birger. docent Lina Lång, fru

Annan kandidat

Valkrersens namn

n av Vid röstningen kan väljaren med ett x i rutan till vänster om kandidaterna markera att hon/ han vill att rösten vid fördelningen av partiets mandat skall tillgodoräknas denne (personröst). De väljare som vill stödja partiets rangordning av kandidaterna markerar detta genom att lämna valsedeln utan Han/hon har därmed avgivit en partiröst (liströst). För att öka väljarnas möjligheter att oberoende av partiernas rangordning lansera en egen kandidat har ett tredje alternativ införts. Väljaren kan i det särskilda utrymmet längst ned på valsedeln skriva in namnet på en särskild kandidat som inte behöver vara anmäld i förväg. Detta innebär att valsedeln vid fördelningen av mandat inom partiet tillgodoräknas denna kandidat. Valsedlar som innehåller personröster på fler än en kandidat tillgodoräknas

172 Utredningens _lörslag rörande personva/sinslaget

partiet som en partiröst. Detsamma gäller valsedlar med namn i det särskilda utrymmet på valsedeln men där det inte går att avgöra vilken person som avses. Framför allt för att underlätta poströstning och ombudsröstning i de fall väljaren har svårigheter att skaffa fram tryckta valsedlar enligt ovan tillhandahåller centrala valmyndigheten även en otryckt valsedel som väljaren själv får komplettera. En sådan valsedel har följande utseende

Val till riksdagen

väljaren fyller själv i namnet på parti samt om han/hon så önskar namn på en kandidat. På varje postanstalt skall finnas en förteckning över anmälda kandidater där väljaren kan söka upp det parti som han önskar stödja och se vilka kandidater som finns anmälda.

Mandatfördelningen

Personvalsinslaget berör endast mandatfördelningen inom varje parti. Valsystemet i övrigt är i enlighet med utredningens direktiv oförändrat. Mandatfördelningen beskrivs nedan i två omgångar. Först redovisas den enklaste situationen dvs. då partiet endast går fram med en lista i valkretsen. Därigenom belyses i forsta hand principen för mandatfördelningen. Därefter redovisas sammanräkningsrutinen för de fall då partierna presenterar flera listor med delvis samma kandidater i en valkrets. Sammanräkningsförfarandet blir i sådana fall mer komplicerat. 1. Vid mandatfordelningen fördelas först alla valsedlar på resp. parti. Mandaten fördelas därefter valkretsvis mellan olika partier på samma sätt som nu med uddatalsmetoden och forsta divisorn jämkad till 1.40. 2. Som ett andra led i sammanräkningen fördelas utjämningsmandaten mellan olika Valkretsar och partier på samma sätt som f. n. 3. Sedan fördelningen av mandaten mellan partierna är klar vidtar fördelningen av mandaten inom resp. parti. Denna fördelning går till på följande sätt. En valkvot beräknas enligt följande formel a —————— där b+c+l

Utredningens förslag rörande personvalsinslagel 173

a = antal röster avgivna på partiet inom valkretsen b = antal valkretsmandat till partiet c = ev. utjämningsmandat som partiet erhållit i valkretsen. Denna valkvot motsvarar det minsta antal röster som krävts för att erhålla ett mandat. Valsedlarna räknas och fördelas på partiröster resp. personröster på var och en av kandidaterna. En jämförelse företas sedan med valkvoten. Den eller de kandidater som erhållit lika många eller flera personröster än valkvoten förklaras invalda. Fler personer än antalet mandat kan p. g. a. valkvotens konstruktion inte bli invalda på detta sätt* I normalfallet kommer tvärtom inte alla mandat att utdelas i denna omgång. En överföring företas därefter av partiröster till de olika kandidaterna. Denna överföring tillgår så att den kandidat som står överst på listan erhåller partiröster till det antal som krävs för att summan av kandidatens egna röster och erhållna partiröster skall motsvara valkvoten. Därefter förklaras denna kandidat vald. Resterande partiröster överföres sedan till kandidat nr 2 osv. så långt de räcker. Om inte räcker till partirösterna för att samtliga mandat skall bli fördelade kommer återstående mandat att fördelas enbart efter personrösternas fördelning. Sammanräkningsförfarandet illustreras i exemplet nedan.

Kandidat Antal person- Antal partiröster röster

U0w

A8

Summa 4000

1 exemplet har 50 % av väljarna utnyttjat personvalsmöjligheten. Partiets nominering synes relativt väl motsvara kandidaternas popularitet. Antalet personröster samvarierar med kandidatens placering på listan. Vi antar att partiet erhållit två mandat varav ett utjämningsmandat. Valkvoten blir då

8000 Teoretiskt kan en per- —?=2666 son mer än antalet mandat uppnå valkvoten. 1+1+1 För detta krävs emellertid att samtliga dessa Ingen av kandidaterna har erhållit fler personröster än valkvoten. Överföhar uppnått exakt samringen av partirösterna ger följande resultat ma röstetal som valkvoten. Skulle detta ytterst Kandidat A 2500 + 166 = 2666 osannolika förhållande B inträffa avgörs vilka som 800+1866=2666 skall bli invalda på C 400+1968=2368 grundval av ordningen D 300 + O 300 på listan.

rörande

174 Utredningens förslag personvalsinslaget

Kandidat A och B uppnår valkvoten med hjälp av överförda partiröster. De förklaras invalda. starkt avviker från partiernas rangordning får de större Om personrösterna betydelse för resultatet. Detta framgår av nedanstående exempel

Kandidat Antal Antal överförda Totalt personröster partiröster A 300 + 2 366 = 2 666 B 400 + 1 634 = 2034 C 2 S00 + O = 2 500 800 + 0 = 800 D

med hjälp av överförda partiröster. A l detta exempel uppnår A valkvoten förklaras sålunda först invald. Sedan A erhållit sin andel av partirösterna räcker återstoden inte till för att även B skall uppnå valkvoten. C har egna personröstertill ett större antal än Bzs totala röstetal. C erhåller alltså det andra mandatet. De kandidater som väljarna själva presenterar genom att de skrivs in på valsedeln kan inte rangordnas på annat sätt än genom sina egna personröster. Partiröster kan inte överföras på dessa. Av detta följer att dessa kandidater kan bli invalda endast om de erhåller lika många personröster som normalt valkvoten. får alltså närmast ses som en säkerhetsåtgärd för det Möjligheten fall då en stor minoritet i nomineringsarbetet helt ställts utanför listan. Av dessa enkla exempel, då partiet endast gått fram med en lista. kan beror av hur de fördelar utläsas att personrösternas betydelse för personvalet sig på olika kandidater. I princip får de större betydelseju mer negativt som de samvarierar med kandidaternas listplacering. Av större betydelse är emellertid hur stor andel det är av väljarna som utnyttjar personvalsmöjligheten. Om nästan alla väljare personröstar då räcker inte partirösterna särskilt långt i och det blir personrösterna som fäller avgörandet. Om å andra överföring sidan flertalet väljare nöjer sig med att partirösta kommer partiernas rangordning att ”överleva”. Effekten av personvalet lämnas alltså i väljarnas händer. En iakttagelse som dock bör påpekas är att den kandidat som står på första plats på listan alltid är garanterad inval om partirösterna uppgår till valkvoten. presenterar flera kandidatlistor i Utredningens förslag medger att partierna valkrets med delvis samma kandidater. Det är också möjligt för samma enskilda_ eller grupper av väljare att presentera s. k. särlistor. Detta gör att sammanräkningsförfarandet måste utvecklas i vissa avseenden i jämförelse med det enkla fall för vilket redogjorts ovan. sker I de fall ett parti går fram med fler än en lista i en valkrets mandatfördelningen inom partier på följande sätt. Valsedlarna sorteras i grupper enligt figuren

rörande

Urredningensförslag personvalsinslager 175

Samtliga valsedlar

J l

Lista 1 Lista 2

j I j

r r i

Partiröster I Partiröster Kandidater

(liströster) Kandidater (liströster) A A B B E C G D

En valkvot uträknas på samma sätt som tidigare enligt formeln a där b+c+1 a - antalet röster pâ partiet totalt i valkretsen b = antalet valkretsmandat till partiet c = antalet utjämningsmandat till partiet i valkretsen

De enskilda kandidaternas sammanlagda antal preferensröster summeras. Enligt skissen ovan summeras sålunda Azs preferensröster från lista l och 2, Bzs från lista 1 och 2 osv. De enskilda kandidaternas preferensröster jämförs med valkvoten. De kandidater som därvid uppnått valkvoten förklaras invalda. Om fler mandat sedan återstår att fördela sker en fördelning av mandaten mellan de olika listorna. Härvid bortses från de preferensröster som avgivits på kandidater som redan är invalda. Röstetalet för varje lista beräknas sålunda enligt formeln

Röstetalet = a+b-c där a = antal partiröster på listan (liströster) b antal preferensröster på listan c antal preferensröster på listan som avgivits på redan invalda kandidater.

Fördelningen av mandaten mellan listorna sker med jämkad uddatalsmetod. Därefter vidtar mandatfbrde/ning inom varje lista enligt grundmodellen. Varje kandidat är nu representerad på varje lista med sitt totala antal preferensrösterü exemplet ovan alltså summan av preferensrösterna på lista 1 och 2). Självfallet bortses från redan invalda kandidater. Liströster dvs. partiröster som avgivits på resp. lista överförs på kandidaterna uppifrån så långt de räcker. Kandidater vars sammanlagda antal röster efter tillskott av liströster uppnått valkvoten invalda. Om liströsförklaras terna är så många att flera kandidater än antalet mandat med hjälp av dessa uppnår valkvoten avgörs vem som blir invald av ordningen på listan. När liströsterna är slut blir det totala antalet preferensröster som en kandidat erhållit avgörande för resultatet.

176 rörande

Urrednjngensjörslag personvalsinslager

Genom att preferensrösterna summeras och kandidaterna vid fördelningen av mandat inom varje lista därvid tillgodogör sig samtliga egna preferensröster minskas risken för att en lågt placerad kandidat med många preferensröster spridda på flera listor skall falla igenom på grund av denna Helt kan dock denna risk inte undvikas. Detta får emellertid spridning. beaktas av partierna vid nomineringen. Ersättare för riksdagsledamöterna och suppleanter for landstingsledamöter och kommunfullmäktige utses genom att mandatfördelningen inom varje for att tillräckligt antal skall utses. lista fortsättes så långt det är nödvändigt kommer alltså att inkallas till tjänstgöring listvis. Ersättare och suppleanter presenterat regionala listor Det innebär t. ex. att ett parti som i en kommun alltid vet att den regionala mandatfördelning som väljarna fastställt vid valet inte förändras av ledigheter. Det innebär också att t. ex. en särlista som ej erhållit mandat inte heller kommer ifråga för suppleantplats. Suppleanterna Förste suppleant står alltså och ersättarna blir gruppsuppleanter/ersättare. ledamöterna som alltid först i tur att tjänstgöra oavsett vilken av de ordinarie är frånvarande. Suppleanter från andra listor inkallas först när alla suppleanter från den frånvarande ordinarie ledamotens lista är förhindrade.

Exempel på sammanräkning

i Sammanräkningsförfarandet i de fall ett parti presenterat flera kandidatlistor en valkrets belyses av följande exempel där ett parti anmält tre kandidatlistor och erövrat fem mandat. tre listor och kandidater samlat röster enligt l exemplet har partiets nedan.

Lista l Lista 2 Lista 3

4 000 liströster 5000 liströster l 000 liströster

l 500 A 3 000 A l0 A B 500 E S00 K 800 C 600 F 800 L 50 D 500 G 100 E 50 E 300 B 50 F 30 200 C 600 G 5 F 100 D 20 H l0 G H 10 l 5 B 50

3 710 5 075 l0 005 Personröster

7 710 l0 075 2 005 Personröster + liströster

= 19 790. Röster totalt på partiet 7 710 + 10 075 + 2 005 Partiet har tilldelats 5 mandat.

19 790 Partivalkvoten = = 3 298 5 + 1

Utredningens förslag rörande personvalsinslaget 177 De enskilda kandidaternas preferensröster skall nu summeras. Resultatet blir:

De enskilda kandidaternas preferensröster jämförs med valkvoten. A har uppnått valkvoten. A förklaras invald. Nu återstår fyra mandat att fördela. En kandidat - A - är redan invald. Dennes röster skall frånräknas resp. lista vid fördelningen av mandat mellan listorna. Röstetalen för varje lista blir sålunda Lista 1 7 710-1500 =6 210 Lista 2 10075 -3 000 =7075 Lista 3 2005- 10 =1995 Mandatfördelningen mellan listorna görs med jämkad uddatalsmetod.

Lista 1 Lista 2 Lista 3

Röstetal 6 210 7 075 l 995 1:a jfrtal 4 436 Il 5 054 I 1 425 2:a jfrtal 2070 lV 2 358 lII 3:e jfrtal l 242 1415

Mandat nr 1 tilldelas lista 2 Mandat nr 2 tilldelas lista l Mandat nr 3 tilldelas lista 2 Mandat nr 4 tilldelas lista 1

Mandatfördelning skall nu ske inom varje lista. Till grund för denna fördelning görs nedanstående sammanställning där de enskilda kandidaternas preferensröster på varje lista ersatts av de totala anta/en preferensrösrer på resp. kandidat.

Lista l Lista 2 Lista 3

4 000 liströster 5 000 liströster 1 000 liströster

A Vald A Vald A Vald B 600 E 850 K 800 C l 200 F 1 030 L 50 D 520 G 205 E 850 E 850 B 600 F 1 030 F l 030 C 1 200 G 205 G 205 D 520 H 20 H 20 I 5 B 600

178 rörande Utredningens förslag personvalsinslaget

Mandat nr l går till lista 2. Överst på lista 2 finns kandidat E. 850 + 2 448 =3 298. Kandidat E förklaras vald. Kvar av liströsterna på lista 2 är 5000-2448 =2 552. Mandat nr 2 går till lista l. Överst på lista 1 finns kandidat B. 600 + 2 698 =3 298. Kandidat B förklaras vald. Kvar av liströsterna på lista 1 är 4000-2698:1302. Mandat nr 3 går till lista 2. Överst på lista 2 står nu kandidat F. 1 030 + 2 268 = 3 298. KandidatF förklaras vald. Kvar av liströsterna på lista 1 finns nu 2 552 - 2 268 = 284. Mandat nr 4 går till lista l. Överst på lista l står nu kandidat C. 1 200 + l 302 = 2 502. Kandidat C förklaras vald. Kvar av liströsterna på lista l finns nu 1302 -l 302 =0. En sammanställning av resultaten visar att Följande kandidater blivit valda/ icke valda.

l bilaga 4 redovisas ytterligare exempel på sammanräkningsförfarandet i vilka även suppleanter utses. Vidare belyses i dessa exempel hur dubbelvalsavveckling går till.

sou 1977:94

10 Specialmotivering

Inledning

Utredningens förslag föranleder ändringar i 2, 6, 8, 9, 10, 13 samt 14 kap. vallagen. I detta avsnitt redogörs för dessa ändringsförslag och diskuteras mer i detalj de överväganden som gjorts rörande valförfarandet.

Valkretsar och fasta valkretsmandat (2 kap. vallagen)

1§ I denna paragraf stadgas att riket för val till riksdagen ska vara indelat i 34 Valkretsar. I övrigt beskrivs liksom i gällande l§ de olika valkretsarnas omfattning. I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen.

Registrering av partibeteckning samt anmälan av

kandidater (5 kap.

vallagen)

Någon ändring föreslås inte i 5 kap. som reglerar registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater. Det föreslagna valsystemet får emellertid konsekvenser för det skydd av partibeteckning som skapas genom bestämmelserna i femte kapitlet. Med härtill diskuteras hänsyn dessa frågor inledningsvis nedan. Det föreslagna valförfarandet bygger på ett system med officiell kandidatur med möjlighet för väljarna att dessutom lansera egna kandidater. I princip skulle det vara möjligt att avstå från förhandsanmälan av kandidater. Detta komplicerar dock såväl reglerna rörande valsedlar som sammanräkningsrutinen. Med hänsyn härtill har valts en lösning som förutsätter att kandidatlistorna anmäls i förväg och att valsedlarna produceras centrala genom valmyndighetens försorg. Registrering av partibeteckning är att se som ett skydd mot missbruk av partibeteckningen. Den viktigaste konsekvensen av registreringen är att valsedlar med registrerad som första namn partibeteckning måste uppta kandidat som partiet anmält. Detta medför att spränglistor som första namn måste ha kandidat som accepterats av partiets nominerande instanser. Ansökan om registrering av partibeteckning skall vid ordinarie val inges

180 sou 1977;94 Specialmotivering

senast den 30 april valåret och vid annat val inom en vecka efter det att beslut om valdagen meddelas. För att partibeteckning skall få registreras måste vissa villkor vara uppfyllda. Partiet får inte utgöra underavdelning av politisk sammanslutning. Partiet måste vid registrering för val till riksdagen ha visat att det har minst 1 500 röstberättigade medlemmar i hela riket. Vid for val av landstingsmän och för val av kommunfullmäktige skall registrering partiet ha minst 100 resp. 50 röstberättigade medlemmar i den landstingskommun eller den kommun för vilken registrering sökes. Panibeteckningen får inte antas kunna leda till forväxling med beteckning som redan har registrerats eller som, med anledning av tidigare gjord ansökan, kan komma att registreras med giltighet for det aktuella valet. För att en registrerad partibeteckning skall åtnjuta skydd vid val måste anmäla kandidater till ett visst antal. partiet hos den centrala valmyndigheten För val till riksdagen krävs i viss valkrets minst fyra och högst femton kandidater. För val av landstingsmän eller kommunfullmäktige krävs minst eller kommunen. Centrala fyra och högst 20 personer i landstingskommunen valmyndigheten bestämmer inför varje val när anmälan av kandidater senast skall göras. Vid 1976 års val fastställdes denna tidpunkt till den l7 maj. Någon anledning att ändra dessa regler i samband med en övergång till ett personvalssystem finns inte. I ett avseende kan dock detta skydd sägas bli försvagat. Med nuvarande ordning måste även en s. k. spränglista på första plats uppta namnet på en av partiet anmäld kandidat. Rösterna på spränglistan går alltså i första hand till en kandidat som partiet accepterat. Med den som stannat for har väljarna möjlighet att konstruktion utredningen som helst av kandidaterna på spränglistan. Rent preferensrösta på vilken teoretiskt att den första kandidaten inte erhåller några är det alltså möjligt röster koncentreras på annan kandidat som röster alls och att spränglistans partiet ej accepterar. l valagitationen kan den grupp som står bakom att undvika röstning på första namnet och spränglistan uppmana väljarna av partibeteckningen. Denna konsekvens av det därigenom kringgå skyddet nya systemet synes ofrånkomlig. att ha kvar bestämmelsen att Man kan då fråga sig om det finns anledning första namn på valsedeln skall vara accepterat av partiet genom att det är anmält i förväg. Ett viktigt argument för att ha kvar regeln är att de liströster i första hand kommer att transfereras till den som avges på spränglistan kandidat som står överst på listan dvs. till den av partiet anmälda kandidaten. som endast önskar rösta och som kanske inte De väljare på partiet skillnaderna mellan de olika listorna kommer i viss uppmärksammar att rösta på spränglistan utan att vara medvetna om att de

utsträckning

i därigenom_ gynnar en viss fraktion inom partiet som av något skäl kommit minoritet vid nomineringen. Det är rimligt att dessas röster i första hand kommer en anmäld kandidat till godo. Med hänsyn härtill föreslås att av partibeteckning och konsekvenserna av sådan reglerna för registrering registrering oförändrade överförs till det nya systemet. En förstärkning av skyddet för partibeteckningen skulle kunna införas om bestämmelserna på listan skulle vara skärps så att de tvâ första namnen anmälda av partiet. Om den grupp som lanserar spränglistan sätter en mycket välkänd anmäld kandidat på första plats kan denne bli invald på annan lista. De liströster som avgivits på spränglistan kommer då i forsta hand den andra

Specialmotivering

kandidaten på listan till godo. Med två av partiet anmälda kandidater överst på listan minskar denna risk för att liströster som väljarna önskar avge till partiets förmån skall gå till icke-auktoriserad kandidat. Utredningen har dock stannat för att inte föreslå en sådan skärpning av partibeteckningsskyddet vilken i princip skulle kunna sägas vara en åtgärd i motsatt riktning mot övriga reformer som föreslås. Det föreslagna systemet för mandatfördelningen inom varje parti innebär att mandaten först tilldelas de kandidater som erhållit preferensröster till ett antal motsvarande valkvoten. Därefter sker en fördelning mellan de olika listorna inom partiet och sedan slutligen mellan de olika kandidaterna på respektive lista. Under ett stadium av processen sker alltså en fördelning mellan de olika listorna. Om man skulle bevara den möjlighet som finns i dag för varje väljare att komponera en egen lista pâ valdagen finns risk för att ett stort antal listor uppträder i enstaka eller få exemplar. Samtidigt som detta skulle komplicera sammanräkningsarbetet skulle dessa listor som sådana vara helt chanslösa vid mandatfördelningen. Den valfrihet som möjligheten ger väljarna skulle alltså bli illusorisk. För att undvika oklarhet om vilka listalternativ som erbjuds väljarna föreslås i stället en bestämmelse om ofñciell kandidatur. I utredningens direktiv framhålls dock att den nuvarande möjligheten att föra fram kandidater som inte är nominerade av parti bör behållas. Med hänsyn härtill föreslås nedan ett system med obligatorisk förhandsanmälan av listor men med möjlighet även för väljarna att presentera kandidatlistor i förväg eller att på valsedeln uppföra en egen kandidat. Vid ett system med förhandsanmälan av kandidater måste ställning tas till tre frågor. Till vem skall anmälan göras? När skall anmälan göras? Vem har rätt att anmäla kandidatlista? Det synes mest praktiskt att samordna anmälningsförfarandet med det som redan gäller för registrering av partibeteckning och för partiernas anmälan av kandidater. Med hänsyn härtill föreslås att kandidatlistor skall anmälas till den centrala valmyndigheten. Tidpunkten när anmälan skall göras bör fastställas till en tid så sent som möjligt för att skapa tillräckligt utrymme för det kompletterande nomineringsarbete som kan visa sig nödvändigt för grupper som önskar presentera egna listor. Samtidigt får tidpunkten inte läggas så sent att tryckning och distribution av valsedlar försenas. Med hänsyn till att partier med registrerad partibeteckning enligt RSV:s bestämmelser skall ha anmält sina kandidater under maj månad

valåret bör det kravet kunna uppställas att samtliga listor - alltså även icke-

auktoriserade särlistor- skall anmälas till centrala valmyndigheten senast två veckor efter den dag som fastställts för anmälan av kandidater. Med nuvarande regler kan som nämnts varje väljare på valdagen kombinera en egen kandidatlista. Några särskilda kvalifikationer finns alltså inte för rätten att presentera en spränglista som uppfyller kravet att som första namn ha en av partiet anmäld kandidat. Här finns naturligtvis en möjlighet att förstärka skyddet för partibeteckningen genom att kräva visst antal namnunderskrifter. En sådan regel försvårar för riktigt små minoriteter att lansera särlistor. En sådan regel skulle kunna försvaras med att grupper som inte kan mobilisera tillräckligt stöd för att anmäla spränglista alltid har möjligheten att utnyttja det särskilda utrymmet på valsedeln för att skriva till

182 Specialmotivering

ett namn. Sannolikt skulle också risken för ett stort antal “chanslösa” listor minska med särskilda kvalifikationsregler av detta slag. Eftersom huvudär att öka väljarnas möjligheter att syftet med det Föreslagna nya valsystemet påverka personurvalet till de representativa församlingarna bör dock inte i detta sammanhang införas några nya restriktioner t. ex. krav på att kandidatlista skall vara åtföljd av l 000, 500 eller 100 namnunderskrifter. Rätt att anmäla kandidatlista bör alltså enligt utredningens mening tillkomma varje röstberättigad person inom valkretsen.

Kandidatlistor och valsedlar (6 kap. vallagen)

Bestämmelserna rörande anmälan av kandidatlistor sammanföres lämpligen med reglerna rörande valsedlarna i 6 kap. vallagen. Detta kapitel föreslås därför få rubriken Kandidatlistor och valsedlar. Enligt nuvarande bestämmelser ska till valsedlar användas särskilda blanketter som tillhandahålles av centrala På valsedel ska finnas partibeteckning. Valsedel valmyndigheten. bör dessutom innehålla namn på en eller flera kandidater, beteckning som visar for vilken valkrets sedeln är avsedd samt uppgift om det val för vilket sedeln gäller. Valsedel som upptar mer än ett kandidatnamn skall ha namnen mellan kandidaterna upptagna i en följd under varandra så att ordningen Som nämnts skall valsedel med registrerad partibeteckning som framgår. första namn uppta namnet på kandidat som tagits upp på listan över kandidater som partiet anmält. Centrala tillhandahåller blanketter till valsedlar till det valmyndigheten riksdagsval och antal som partierna beställer. I fråga om parti, som deltari som vid det senaste riksdagsvalet fått eller vid det förestående valet får mer än för kostnaden för blanketter 2,5 % av rösterna i hela landet, svarar statsverket till valsedlar till ett antal som motsvarar fem gånger antalet röstberättigade i valkretsen. Motsvarande gäller för parti som utan att ha uppnått den angivna röstandelen är eller blir representerat i riksdagen. Vid landstings- och kommunfullmäktigevalen gäller att statsverket svarar för kostnaden för motsvarande andel blanketter för de partier som är eller blir representerat i resp. församling. För de partier som är berättigade att erhålla valsedelsblanketter ombesörjer

centrala valmyndigheten även tryckningen utan ersättning. Övriga kan mot

särskild ersättning erhålla tryckta valsedlar. Centrala valmyndigheten bestämmer sista dag när beställning av valsedlar skall göras for att leverans ska kunna ske senast 45 dagar före valdagen. Vissa möjligheter finns dock att lämna beställning även efter denna tidpunkt under förutsättning att leverans kan ske fore valdagen. Enligt vallagen ska väljarna i lokal där röstning äger rum ha tillgång till valsedlar som försetts med parti- och valbeteckning för parti som vid det senaste riksdagsvalet fått mer än 2,5 % av rösterna i hela landet. Vidare ska i vallokalen finnas blanketter till valsedlar. Reglerna rörande valsedlarna i 6 kap. vallagen är utformade så att de ger stor frihet för väljarna att komponera egna valsedlar. Den som önskar göra en kan sålunda själv skriva in ett antal namn på en otryckt egen valsedel valsedelsblankett. Den som önskar ändra i valsedel distribuerad av parti kan

Specialmotivering 183

stryka namn på denna. l båda dessa fall gäller dock att det första namnet på listan måste vara upptaget i förteckningen över av partiet anmälda kandidater. I annat fall tillgodoräknas valsedeln endast partiet. Reglerna gör det också möjligt för grupper som önskar presentera särlistor att i egen regi trycka eller stencilera namn på valsedelsblanketter. I praktiken trycks dock i det närmaste samtliga valsedlar genom den centrala valmyndighetens försorg. De egenproducerade valsedlarna utgör en obetydlig del av samtliga. Den stora frihet i detta avseende som vallagen medger utnyttjas sålunda av väljarna i obetydlig utsträckning. Med hänsyn härtill torde det i praktiken inte innebära någon större förändring att stadga att alla valsedlar ska tryckas genom den centrala valmyndighetens försorg. Eftersom alla röstberättigade föreslås få rätt att anmäla kandidater får därmed stadgas att samtliga röstberättigade även får rätt att beställa tryckta valsedelsblanketter. Någon ändring i ersättningsreglerna är inte nödvändig. Det viktigaste skälet för att ge centrala valmyndigheten ensamrätt på framställningen av valsedlarna är den centrala roll som listorna spelar i sammanräkningsförfarandet. Genom en regel som stadgar att valsedlarna ska tryckas i centrala valmyndighetens regi vinnes garantier för likformighet och risken för att valsedlar inte ska kunna beaktas vid mandattilldelningen minimeras. Reglerna i vallagen kan också ges en enklare utformning. Det är dock viktigt att den kostnad som tas ut för tryckningen beräknas enligt självkostnadsprincipen. Annars finns en risk för att regeln fördyrar framställningen av mindre gruppers valsedlar och därigenom fungerar som en spärr mot särlistor. Något särskilt stadgande rörande detta i vallagen har inte bedömts som nödvändigt. Vid valet används två typer av valsedlar. Normalt förutsätts att väljarna utnyttjar en valsedel av den utformning som framgår av sid 00. (Modell I). Valsedlar av detta slag ska på samma sätt som hittills finnas i vallokalerna inom resp. valkrets. Det kan forutsättas att partierna liksom hittills kommer att distribuera dem till väljarna per post, i valbyråer, vid personliga besök osv. Den som endast önskar rösta på partiet lämnar valsedeln utan särskild markering, den som vill utnyttja personvalsmöjligheten sätter ett kryss för en av kandidaterna eller skriver till en egen kandidat. Av praktiska skäl är det naturligtvis inte möjligt att stadga att alla postanstalter i hela riket ska tillhandahålla exemplar av alla valsedlar som anmälts till de olika valen. För att de röstberättigade som poströstar ska ges en möjlighet att rösta på kandidat även utan att ha tillgång till valsedel från hemmavalkretsen måste finnas en särskild valsedel som kan utnyttjas i dessa fall (Modell II). Den får utformas enligt bilden på sid 172. En valsedel med detta utseende ger väljarna möjlighet att även utan tillgång till tryckt valsedel avge röst på såväl parti som kandidat. Som en extra service kan för partier som erhållit 2,5 % av rösterna vid föregående val eller som är representerat i riksdagen tillhandahållas valsedlar med tryckt partibeteckning. Vidare bör på varje postanstalt finnas en förteckning över samtliga av partierna enligt 5 kap. anmälda kandidater. I denna förteckning kan väljaren slå upp sin egen valkrets/ kommun/ landstingskommun och läsa ut vilka kandidater som anmälts. Möjligheten att personrösta finns på detta sätt även för dem som poströstar.

184 Specialmotivering SOU |977:94

1§ I paragrafen som saknar motsvarighet i gällande lag stadgas att kandidatlistor till val till riksdagen och för val av landstingsledamöter och kommunfullmäktige skall anmälas till centrala valmyndigheten. Sådan anmälan skall göras senast två veckor efter den tidpunkt då parti med registrerad partibeteckning enligt 5 kap. 8 § skall anmäla kandidater till centrala valmyndigheten. I paragrafen stadgas vidare att kandidatlista skall uppta kandidaterna i den ordning anmälaren anser att de bör vara upptagna på valsedeln. Vidare stadgas att varje röstberättigad har rätt att anmäla kandidatlista. För parti med registrerad partibeteckning tillkommer rätt att anmäla kandidatlistor även det ombud som anmälts enligt 5 kap. 8 §. Reglerna i denna paragraf innebär att ett parti med registrerad partibeteckning kan anmäla sina kandidater i två omgångar. Om partiet så önskar kan först anmälas kandidater enligt 5 kap. 8 § och två veckor senare fullständiga kandidatlistor. Detta kan synas som en överorganisation. Det är enklare för sådant parti att anmäla samtliga kandidater i ett sammanhang. Om en sådan ordning fastställdes i lagen skulle samtidigt alla på kandidatlistorna upptagna namn kunna betraktas som av partiet anmälda och godkända som toppnamn på icke auktoriserade listor. Utredningen har dock stannat för att föreslå att det ursprungliga anmälningsförfarandet enligt 5 kap. 8§ behålles och att samtliga listor anmäls senast fjorton dagar senare. Anledningen till detta ställningstagande är framför allt omtanken om den fria nomineringsrätten. Om dessa två anmälningsdatum förs samman till ett blir de namn som godkänts som toppnamn på ”privata” listor inte offentliga förrän samtidigt som alla listor skall vara anmälda. En grupp som önskar anmäla en särlista måste då på andra vägar skaffa sig information om vilka kandidater som kommer att anmälas av partiet. I de fall nomineringsförfarandet sker under stor tidspress t. ex. i samband med extraval kan en sådan ordning skapa svårigheter för dessa grupper. Med den föreslagna ordningen är de garanterade en tid på 14 dagar för sitt kompletterande nomineringsarbete. Reglerna behöver inte skapa några extra administrativa problem för partierna eftersom de självfallet kan välja att anmäla de fullständiga kandidatlistorna samtidigt med anmälan enligt 5 kap. 8 §. Ett sådant förfaringssätt innebär att den extra omgången slopas. Även i ett annat avseende är det praktiskt att behålla den särskilda anmälningsordningen i 5 kap. 8 §. I de lokaler där röstning ska ske ska en förteckning över samtliga anmälda kandidater finnas till ledning för de väljare som önskar utnyttja personalvalsmöjligheten vid poströstning. De administrativa problemen för centrala valmyndigheten och för postverket skulle öka betydligt om samtliga förekommande kandidater skulle ingå i denna förteckning. I stället för de nuvarande 20 000 namnen skulle förteckningen komma att uppta uppskattningsvis 200 000 namn.

2-4 §§ Paragraferna som motsvarar nuvarande 1-3 §§, innehåller regler rörande valsedlamas utformning. Dessa regler kan göras betydligt enklare än f. n.

Specialmotivering 185

eftersom alla valsedlar ska tryckas i centrala valmyndighetens regi. I 4 § finns bestämmelsen om att valsedel med registrerad partibeteckning som första namn ska uppta kandidat som är anmäld enligt 5 kap. 8 §. Det får ankomma på centrala valmyndigheten att kontrollera att anmälda listor uppfyller detta krav. Anmäls valsedel som ej upptar anmäld kandidat som första namn får beställaren inkomma med ny lista trots att anmälningstiden utgått. I annat fall bör tryckning vägras eftersom valsedeln inte kan tillgodoräknas kandidaterna vid mandatfördelningen. Om sådana listor distribuerades skulle nämligen väljarna på detta sätt kunna vilseledas och personrösta utan att detta påverkar valet annat än mellan partierna.

5-9 §§ Paragrafernas bestämmelser motsvarar reglerna i de nuvarande 4-8 §§ rörande rätt att beställa valsedlar och få ett visst antal av dem bekostade med statsmedel.

l0§ I paragrafen, som motsvarar nuvarande 9 §, regleras tillgången på valsedlar vid poströstning och röstning genom lantbrevbärare. I dessa fall ska väljare ha tillgång till valsedel enligt modell II.

ll§ Paragrafen motsvarar nuvarande l0 §.

Allmänna bestämmelser om röstningen (8 kap. vallagen)

I 8 kap. vallagen finns vissa allmänna bestämmelser om röstningen. Förändringar i dessa bestämmelser är nödvändiga endast i ett avseende. I 12 § stadgas att “i vallokal skall finnas anslagna de listor som centrala valmyndigheten upprättat över de kandidater som partierna anmält för valen i den valkrets till vilken valdistriktet hör”. Genom att det nya valsystemet förutsätter två anmälningsförfaranden, dels anmälan av kandidater till skydd av partibeteckning, dels anmälan av kandidatlistor, kan oklarhet uppstå beträffande vilket anmälningsforfarande som avses. Det bör med hänsyn härtill i paragrafen klart anges att det är anmälan för skydd av partibeteckning som avses. Det kan förutsättas att partierna på samma sätt som hittills kommer att tillhandahålla sina valsedlar i vallokalen. Som en extra säkerhets- och serviceåtgärd till de väljare som vill utnyttja personvalsmöjligheten bör dock stadgas att Valnämnden är skyldig att anslå ett exemplar av varje i valkretsen anmäld lista. Den väljare som av något skäl inte erhållit valsedel för det parti eller den särgrupp som han vill stödja kan därigenom erhålla information om anmälda kandidatlistor och med utnyttjande av icke förtryckt valsedel (modell II) ändå stödja avsedd grupp eller kandidat. Bestämmelsen i det nya tredje stycket är alltså inte nödvändig för det föreslagna systemets funktion utan bör ses som en serviceåtgärd till väljarna.

Specialmotivering

Särskilda bestämmelser om röstning i vallokal

(9 kap. vallagen)

9§ I denna paragraf stadgas enligt nu gällande ordning att väljarna i vallokalen ska ha tillgång till blanketter for valsedlar och partimarkerade valsedlar för parti som vid senaste riksdagsvalet fått mer än 2,5 % av rösterna i hela riket. Begreppet blankett för valsedel” kommer inte till användning i den nya lagtexten. I stället anges att väljarna har tillgång till valsedlar med endast va/beteckning dvs. sedlar av modell ll-typ. Dessutom kommer liksom tidigare att finnas valsedlar där endast partibeteckning tryckts upp men med utrymme for väljaren att skriva till ett kandidatnamn dvs. delvis ifyllda valsedlar av modell ll-typ.

Särskilda bestämmelser om röstning på postanstalt, hos

utlandsmyndighet och på fartyg (10 kap. vallagen)

5a§ I denna paragraf krävs en ren följdändring p. g. a. den ändrade paragrafnumreringen i 6 kap.

Preliminär och (13 och

slutlig sammanräkning

14 kap. vallagen)

Preliminär rösrräkning Sammanräkningsföifarandet regleras i 13 och 14 kap. vallagen. I 13 kap. finns bestämmelser rörande den preliminära rösträkningen och i 14 kap. rörande den slutliga sammanräkningen. Enligt bestämmelserna i 13 kap. skall vallörrättama omedelbart efter det att röstningen är avslutad preliminärt räkna de avgivna rösterna. Om val till riksdagen forrättats samtidigt med annat val, räknas riksdagsvalet först. Rösträkningen är offentlig och skall genomföras utan avbrott. inleds med att de ytterkuvert som inkommit från Rösträkningen Valnämnden granskas. Dessa innehåller de poströster som avgivits fore valdagen. En kontroll företas att ytterkuverten

inte öppnats efter tillslutandet, samma väljare inte avgivit mer än ett ytterkuvert,

.“$*’!‘-’t“

väljaren är röstberättigad i valdistriktet, väljaren inte röstat i vallokalen under valdagen. De ytterkuvert som inte uppfyller kraven enligt ovan läggs åt sidan och

skickas sedan separat till Valnämnden. Övriga ytterkuvert öppnas och

innerkuverten läggs i urnoma sedan anteckning skett om att väljaren utövat sin rösträtt. Själva rösträkningen tillgår så att valkuverten och innerkuverten i urnoma

Specialmotivering 187

räknas. Därefter öppnas kuverten och valsedlarna ordnas i grupper efter partibeteckning. Antalet valsedlar inom varje grupp räknas och lägges därefter partivis i särskilda omslag. Valsedlar från valkuvert som innehåller mer än en valsedel eller valsedel som kan antas vara ogiltig räknas ej utan läggs tillbaka i valkuvertet och insänds separat till valnämnden. Resultatet av valet antecknas i protokollet. Omslagen med valsedlar m. m. förseglas och överlämnas till Valnämnden. De valkuvert och ytterkuvert som insänts från vallokalerna granskas sedan av Valnämnden innan allt material översänds till länsstyrelsen för den slutliga sammanräkningen. Den preliminära röstsammanräkningen gäller sålunda endast rösternas fördelning på olika partier. Mandatfördelningen inom partierna behandlas ej. Med hänsyn härtill finns ingen anledning att p. g. a. utredningens föreslagna valsystem göra några ändringar i förfarandet vid den preliminära sammanräkningen. I 13 kap. krävs därför endast en redaktionell ändring i 6 §.

Slutlig sammanräkning Den slutliga sammanräkningen av valet verkställes av länsstyrelsen vid offentlig förrättning. Denna skall påbörjas så snart det kan ske. Vid den slutliga sammanräkningen prövar länsstyrelsen valsedlarnas giltighet. I fråga om riksdagsval bestämmer länsstyrelsen ordningen mellan kandidatnamnen på partiernas valsedlar i valkretsen i den utsträckning som behövs för utseende av riksdagsledamöter och ersättare för dem. I fråga om landstingsoch kommun/ullmäktigva/ fördelar länsstyrelsen platserna mellan partierna. Platserna fördelas för varje valkrets. Länsstyrelsen fastställer även för varje valkrets vilka personer som ska erhålla mandaten samt utser suppleanter för landstingsledamöter och kommunfullmäktige. För riksdagsvalet fördelar centrala valmyndigheten mandaten på grundval av protokoll från länsstyrelsernas sammanräkning. Fördelningen måste ske centralt eftersom utjämningsmandaten skall fördelas såväl mellan partierna som mellan valkretsarna på grundval av röstsiffrorna. Fördelningen tillgår så att de fasta valkretsmandaten fördelas först. Därefter görs en fördelning av mandat baserad på samtliga röster med hela landet som en valkrets. Partierna tilldelas därefter utjämningsmandat till det antal som krävs för att dessa tillsammans med tidigare erhållna valkretsmandat skall motsvara det antal som partiet skulle få om hela landet utgjorts av en valkrets. Utjämningsmandaten fördelas inom varje parti så att den valkrets som uppvisar högst jämförelsetal erhåller mandatet. För valkrets som tilldelats ett utjämningsmandat framräknas därvid nytt jämförelsetal. _ Det av utredningen föreslagna valsystemet innebär att mandatfördelningen inom partierna och reglerna för ersättare och suppleanter ändras i grunden. Detta medför genomgripande ändringar i 14 kap. vallagen. Vägledande för utredningen har dock varit att i möjligaste mån bevara den arbetsfördelning mellan länsstyrelserna och centrala valmyndigheten som finns idag. Likaledes har de administrativa rutiner som utarbetats och som i dag fungerar mycket väl så långt möjligt lämnats utan ändring. Därigenom bör förutsättningarna förbättras för en smidig övergång till det nya systemet. Utredningens förslag innebär att länsstyrelserna - liksom hittills - helt

188 Specialmotivering

handhar mandatfordelningen för landstings- och kommunfullmäktigevalen. Beträffande riksdagsvalet föreslås att länsstyrelserna utarbetar det underlag som krävs för mandatfördelningen inom partierna. Det innebär att länsstyrelsen räknar samtliga röster samt fördelar dem på olika listor inom varje parti. Vidare räknar länsstyrelsen rösterna på varje lista och fördelar dem på liströster samt preferensröster på resp. kandidat. Resultatet av länsstyrelsens sammanräkning redovisas i ett protokoll som sålunda för varje parti redovisar antal röster på partiet totalt, antal liströster på varje kandidatlista,

PWNE

antal preferensröster per lista på varje enskild kandidat, antal preferensröster totalt på varje enskild kandidat. På grundval av dessa protokoll genomför sedan centrala valmyndigheten mandatfördelningen enligt den rutin som beskrivits i avsnittet om förslagets huvudprinciper i föregående kapitel.

loch 2§§ Dessa paragrafer överensstämmer med nuvarande 14 kap.l och 2 §§.

3§ [denna paragraf som motsvarar 3 § anges länsstyrelsens uppgifter i samband med sammanräkningen. Sålunda stadgas vad som skall tas upp i protokoll från sammanräkningen samt att länsstyrelsen i fråga om landstings- och kommunfullmäktigevalet även har att utse vilka personer som ska erhålla mandaten samt utses till suppleanter.

4§ I denna paragraf, som saknar motsvarighet i gällande lag, stadgas att valsedel utan preferensröst skall tillgodoräknas partiet som liströst samt att valsedel med preferensröst skall tillgodoräknas respektive kandidat som personröst. Valsedel med fler än en preferensröst tillgodoräknas partiet som liströst. På motsvarande sätt forfares med preferensrösLpå kandidat som ej är valbar eller om det inte går att avgöra vem som avses. Det sistnämnda fallet kan bli aktuellt i de fall väljarna utnyttjat en valsedel av modell II-typ eller skrivit in “annan kandidat” på valsedlar av modell I-typ. Bestämmelserna i paragrafen är så utformade att väljare som av misstag avlämnar en felaktig preferensröst dock är garanterade att stödja det avsedda partiet.

5§ Denna paragraf motsvarar nuvarande 4 §. l paragrafen regleras grunderna för att förklara valsedel ogiltig. Vidare klaras ut hur man ska förfara om ett valkuvert innehåller fler än en valsedel. I dessa fall tillgodoräknas partiet och kandidaterna en röst under förutsättning att valsedlarna är identiska. Upptar

Specialmotivering

de olika preferensröster tillgodoräknas rösten endast partiet. Upptar de olika partibeteckningar förklaras de ogiltiga.

6och 7§§ I dessa paragrafer regleras hur sammanräkningsförfarandet vid riksdagsvalet går till samt mer i detalj vad som ska införas i det protokoll som sedan ska avsändas till den centrala valmyndigheten. Bestämmelsen i 7§ sista stycket har närmast “ordningskaraktär“. De åsyftade valsedlarna kan inte fördelas på listor och påverkar sålunda inte alls mandatfördelningen inom respektive parti. Ur kontrollsynpunkt bör dock dessa röster redovisas i protokollet. Annars stämmer inte slutsiffrorna vid en summering, något som kan bidra till tveksamhet angående sammanräkningen.

8§ I denna paragraf, som överensstämmer med nuvarande 9 §, regleras mandatfördelningen mellan olika partier.

9§ I denna paragraf regleras mandatfördelningen inom varje parti. Enligt lagtexten räknas först för varje parti ut den s. k. valkvoten. Därefter granskas de enskilda kandidaternas preferensröster och de kandidater som erhållit lika många eller fler preferensröster än valkvoten förklaras invalda. Om flera kandidater erhållit fler preferensröster än valkvoten erhåller de mandaten i ordning efter antalet preferensröster. Om mandat därefter återstår att fördela sker detta i två omgångar. Först fördelas mandaten mellan olika listor med hjälp av jämkad uddatalsmetod. Därvid bortses från preferensröster som avgivits på redan invalda kandidater. Om partiet gått fram med endast en lista bortfaller denna omgång. De mandat som tilldelats resp. lista fördelas sedan kandidaterna

mellan

enligt den grundmodell med överföring av liströster som beskrivits i föregående kapitel. Som lagtexten är formulerad i sjätte stycket krävs därvid att liströster successivt omfördelas på övriga listor allteftersom kandidater som står på flera listor blir invalda. Denna lagtekniska lösning har valts för att enkelt och entydigt beskriva mandatfördelningsprincipen. Den motsvarar den lösning som tillämpas i den Belgiska vallagen. Rent praktiskt undviks den successiva omfördelningen genom att den sammanräkningsrutin följs som beskrivs i den allmänna beskrivningen. Därvid görs röstöverföring av liströster successivt i samband med att varje mandat fördelas. En sådan hjälpregel kan utnyttjas av centrala valmyndigheten utan att detta behöver anges i själva lagtexten. Vid fördelningen av mandat mellan olika listor tillämpas alltså den jämkade uddatalsmetoden. Utredningen har i detta sammanhang övervägt även andra fördelningsmetoder men stannat för denna eftersom det innebär att samma princip tillämpas i båda etapperna. Det gör att valsystemet inte onödigtvis kompliceras och blir svårt för väljarna att föstå. I och för sig

Specialmotivering

innebär jämkningen av den första divisorn att de listor som samlar litet antal röster något missgynnas i förhållande till de större. Detta kan dock ses som en mindre spärr som bör motverka uppkomsten av många särlistor med små förutsättningar att erhålla mandat. \ 10§ I denna paragraf, som motsvarar nuvarande ll §, regleras hur ersättare för ledamöterna skall utses. Reglerna är så utformade att ersättare utses från samma listor som ledamoten. Sammanräkningsförfarandet fortsätter helt enkelt enligt den generella modellen så långt som krävs för att även ersättare ska utses. För varje kandidatlista som erhållit mandat skall utses tre ersättare. Ersättare för kandidat som valts p. g. a. personröster till ett större antal än valkvoten utses från den lista där kandidaten erhållit flest preferensröster. Har lista erhållit fler än tre mandat ska dock utses lika många ersättare som antal erhållna mandat. I övrigt regleras hur man ska förfara om tillräckligt antal ersättare ej kan utses. I första hand utses då ersättare från annan lista för partiet i valkretsen. Till ersättare utses då den som står i tur att erhålla mandat för partiet i valkretsen. Om denna redan är utsedd till ersättare för ledamot från den egna listan blir han alltså ersättare för ledamöterna på två listor. Om ersättare inte kan utses med hjälp av dessa regler hämtas ersättare från annan valkrets. Därvid ska liksom f. n. endast en ersättare utses. Ersättarna utses alltså efter ett listtroget system. Varje ersättare blir gruppersättare för samtliga ledamöter från listan. Den som blir förste ersättare blir sålunda förste ersättare för samtliga ledamöter som invalts från listan.

l1§ l denna paragraf som motsvarar nuvarande 10 § tredje stycket, regleras s. k. dubbelvalsavveckling. Något bostadsband föreslås inte återinfört. Det innebär att partierna kan nominera kandidater som ej är bosatta inom valkretsen. Något förbud mot att en kandidat ställs upp i flera Valkretsar finns inte heller. Därför krävs regler för vilket mandat en ledamot ska tillträda om han blir invald i fler än en valkrets. ordning skall kandidat i sådana fall tillträda mandatet i Enligt nuvarande den valkrets eller för det parti där hans jämförelsetal är störst. Med den nu föreslagna ordningen blir antalet preferensröster avgörande. Ledamot ska tillträda mandatet i den valkrets där han genom flest preferensröster bidragit i störst utsträckning till att partiet erhållit mandatet. Mandat som kandidat ej tillträder ska tillfalla den kandidat som står i tur att erhålla mandat på den eller de kandidatlistor från vilka kandidaten avvecklas. För att avgöra vem som står i tur att erhålla mandat görs en ny fördelning av liströster på dessa listor. De liströster som tillfallit kandidater som invalts från andra listor tranfereras i stället till de kandidater som står i tur uppifrån på listan. Den eller de kandidater som därefter erhållit flest totalt antal röster erhåller de ledigblivna mandaten.

Övriga kandidater på listan som redan blivit invalda berörs ej av denna

omfördelning. Det är alltså endast de ledigblivna mandaten som “står på spel”

Specialmotivering 191

i denna omgång. Detta kan i och för sig teoretiskt innebära att en lågt placerad kandidat vid mandatfördelningen erhåller ett mandat på egna preferensröster till ett antal som är lägre än det totala antal röster som vid dubbelvalsavvecklingen tillfaller en kandidat som ej blir invald. Denna effekt skulle kunna undvikas om dubbelvalsavvecklingen innebar att hela mandatfördelningen inom listan gjordes om. Därvid skulle dock kandidat som blivit invald i en valkrets och därför betraktad som obefmtlig i annan valkrets kunna komma att förklaras ej vald i den första valkretsen. Då måste även mandatfördelningen i den andra valkretsen i sin tur göras om. Sammanräkningsprocessen riskerar därmed att bli lång och komplicerad. Den valda lösningen kan ses som en kompromiss som innebär att liströster som transfererats till kandidater som inte får någon nytta av dem istället kommer de kandidater till godo som återstår och som partiet prioriterat högst. Dessa kandidater får därmed större chanser att erhålla just de Iedigblivna mandaten. Den valda metoden för dubbelvalsavveckling kan i vissa fall leda till att ett ledigblivet mandat inte erhålles av samma kandidat som skulle ha blivit utsedd till ersättare om den valde ej blivit dubbelvalsavvecklad. Detta är en effekt av regeln att dubbelvalsavvecklad kandidat betraktas som obefintlig när mandatet ska besättas med ny innehavare. Liströsterna får därvid en annan fördelning än om kandidaten först tillträder mandatet och sedan avgår ur den beslutande församlingen. Detta får beaktas av partierna vid nomineringen. Vid dubbelvalsavveckling av flera kandidater skall de Iedigblivna mandaten besättas med nya innehavare i den ordning som de avvecklade kandidaterna erhållit mandaten inom valkretsen. En närmare beskrivning av dubbelvalsavveckling och utseende av suppleanter framgår av bilaga 4i vilken redovisas ett antal teoretiska exempel där mandatfördelningen genomförts i sin helhet.

12-15 §§ l dessa paragrafer regleras förfarandet när sammanräkningen är genomförd samt reglerna för utseende av ny ledamot under innevarande mandatperiod m. m. Bestämmelserna överensstämmer med nuvarande 12-14 och 14 a Vid sådan förnyad sammanräkning som görs enligt 14 §då antalet ersättare gått ner så att ny ersättare skall utses fortsättes den tidigare avbrutna sammanräkningen. Liströster som överförts på kandidat som under mellantiden utsetts till ledamot eller i övrigt ej kan utses till ny ersättare skall därvid ej omfördelas. I sådana fall skulle nämligen ordningen mellan ersättarna kunna komma att rubbas. Den som blir utsedd till ny ersättare skall sålunda alltid erhålla sista platsen i ordningen mellan ersättarna. Motsvarande gäller vid förnyad sammanräkning för utseende av nya suppleanter för landstingsledamöter och kommunfullmäktige enligt 30 §.

Special/motivering

16-18 §§ I dessa paragrafer, som motsvarar nuvarande 15, 15 a och 15 b §§, regleras förfarandet vid sammanräkningen av Iandstingsvalen. 1 16§ hänvisas till rutinerna i 6 § angående sortering av valsedlarna. I 17 och 18 §§ stadgas hur mandaten ska fördelas mellan partierna. Bestämmelserna innebär inte några förändringar i förhållande till den ordning som tillämpas i nuvarande valsystem.

l9§ 1 denna paragraf, som ersätter nuvarande 15 c §, stadgas att mandatfördelningen inom varje parti ska ske med tillämpning av reglerna i 9 §2 Detta innebär att mandatfördelningen kommer att ske enligt samma modell som i riksdagsvalet.

20§ I denna paragraf, som motsvarar nuvarande 17 och 18§§, regleras hur skall utses för landstingsledamöterna. Reglerna motsvarar de suppleanter som tillämpas vid utseende av ersättare för riksdagsledamöterna.

21§ Dubbelvalsavvecklingen vid landstingsvalen löses enligt samma ordning som i riksdagsvalen. 1 denna paragraf, som ersätter nuvarande 16§ första-tredje styckena, görs därför endast en hänvisning till reglerna i 11 §.

22 och 23 §§ I dessa paragrafer regleras mandatfördelningen mellan partierna vid kommunalvalen. Bestämmelserna innebär inte någon förändring i förhållande till nuvarande regler i 15 d §.

24.5 Mandatfördelningen inom varje parti sker även vid kommunalvalen enligt den rutin som tillämpas vid riksdagsvalen. 1 paragrafen finns med hänsyn härtill endast en hänvisning till 9 §.

25§ Enligt 2 kap. 2 § KL beslutar kommunfullmäktige om antalet suppleanter för kommunfullmäktigeledamöterna. Antalet skall utgöra viss andel, dock högst hälften av det antal platser som varje parti erhåller i kommunen. Om därvid brutet tal uppkommer, avrundas detta till närmast högre helt tal. [denna paragraf regleras hur suppleanter ska utses för fullmäktigeledamöterna. Tillvägagångssättet är anpassat till den rutin som skall tillämpas enligt nu gällande ordning (19 §).

Specialmotivering

26§ För dubbelvalsavvecklingen krävs i denna paragraf, som ersätter nuvarande 16§ fjärde stycket, endast en hänvisning till 11 §. Tillvägagångssättet blir alltså identiskt med det som tillämpas vid riksdagsvalen och landstingsvalen. Detta innebär en förändring i förhållande till nu gällande ordning. Enligt 15 d § kan kandidat i dag bli vald till kommunfullmäktige för flera partier. Genom den samordning av reglerna med landstings- och riksdagsvalen som föreslås i denna paragraf i lagförslaget blir en sådan kandidat dubbelvalsavvecklad och ska tillträda mandatet för det parti för vilket han erhållit flest preferensröster. Denna ändring motiveras av önskemålet att så långt möjligt likställa förfarandet vid de olika valen. Den nya ordningen stämmer också bäst överens med den representativa demokratins huvudprincip att kandidaterna erhåller sina mandat som representanter för partierna och de väljargrupper som står bakom dessa.

27-31 §§ I dessa paragrafer regleras förfarandet när sammanräkningen är genomförd samt reglerna för utseende av ny ledamot eller suppleant under innevarande mandatperiod. Dessa bestämmelser ersätter nuvarande regler i 20-24 §§.

sou 1977:94 195

Reservation

Av Rune Hammarbiick, Doris Hâvik och Hilding Johansson

Personvals- och valkretsutredningen har haft till uppgift att överväga förändringar i valsystemet med sikte på en ändrad valkretsindelning och ändringar i själva valförfarandet. I det senare fallet pekar direktiven på möjligheterna att öka personvalsinslaget inom ramen för vårt riksproportionella valsystem. Utredningen har haft att pröva vilka förändringar i fråga om valsedelns utformning och förfarandet vid röstningen som kan vidtas för att öka inslaget av personval. Vidare borde möjligheterna att se över reglerna för mandatfördelningen inom paniema övervägas. Valsystemet är av central betydelse i varje demokratiskt land. Vi har i Sverige en lång tradition att inte förändra de grundläggande spelreglerna for politiken författningsreglerna - utan grundliga och allsidiga utredningar. Det har därigenom hittills varit möjligt för oss att besluta om dessa regler under bred enighet. l detta fall har den borgerliga utredningsmajoriteten valt att presentera ett förslag som på centrala punkter är otillräckligt utrett och vars effekter därför är svårbedömda. Detta gäller särskilt valsystemets tillämpning i de kommunala valen. Enligt vår mening krävs ytterligare utredningsarbete innan det är möjligt att ta ställning till de frågor som omfattas av utredningens direktiv. Vi kan därför inte ansluta oss till utredningsmajoritetens forslag. Det hade funnits god tid till ytterligare arbete eftersom en ändring av valkretsindelningen och valsystemet i övrigt inte kan genomföras till 1979 års

val. Ändringar med anknytning till valsystemet kan beslutas först efter ett

relativt omfattande remissförfarande där remissinstansema (myndigheter och politiska partier) ges god tid att tränga in i förslagen och värdera dem utifrån tekniska och andra utgångspunkter. Med hänsyn härtill är det enligt vår mening inte möjligt att utarbeta en proposition av på grundval utredningens förslag förrän tidigast vid 1978/79 års riksmöte. Då har partiernas nomineringsarbete påbörjats och tiden är otillräcklig även för att anpassa valrörelseplaneringen i övrigt till eventuella nya förutsättningar. För socialdemokratin har det alltid varit en bärande huvudprincip att värna om den politiska demokratin och att utveckla formerna for denna så att alla människors intressen blir representerade i beslutprocessen. Detta sker genom att så långt det är möjligt bereda allt fler tillfälle att aktivt delta i arbetet i de politiska beslutsförsamlingarna, i partier och andra folkrörelser. Men det måste också ske genom att det representativa politiska systemet stärks. I varje utvecklat samhälle måste en övervägande del av de politiska besluten fattas av valda representanter för övriga medborgare. Detta gäller såväl på riksnivå

196 Reservation

som i kommuner och landsting. I den representativa demokratin har de politiska partierna en nyckelroll. Det är genom arbetet i dessa som de enskilda människorna kan ge sina bidrag till samhällsutvecklingen på centrala områden. Inom de politiska partierna formas de alternativ som sedan bryts mot varandra i den politiska beslutsprocessen. Mycket av arbetet i riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige skall ses som ett lagarbete där de förtroendevalda arbetar gemensamt för de intressen och förslag som partiernas medlemmar står bakom. Genom att engagera många människor i arbetet inom de politiska partierna förbättras förutsättningarna for en samhällsutveckling i hela folkets intresse. Partiernas centrala roll är sedan länge erkänd. På olika sätt har statsmakterna försökt att stärka deras möjligheter att effektivt representera olika medborgargrupper. Genom konkurrensen mellan partierna tillgodoses inte bara de aktiva medlemmarnas intressen. Partierna arbetar för att vinna förståelse och stöd för sin politik även bland de medborgare vars politiska aktivitet inskränker sig till att delta i de allmänna valen. Att många människor finner att denna strävan är av stor betydelse kan utläsas av det internationellt sett höga Valdeltagandet i vårt land. Människorna anser i överväldigande utsträckning att det är meningsfullt att delta i valet och lägga sin röst på något av partierna. Även om det höga Valdeltagandet kan ses som ett hälsotecken är det enligt vår mening viktigt att ständigt uppmärksamma utformningen av den representativa demokratin och av människornas möjligheter att på olika sätt påverka samhällsutvecklingen. För att den representativa demokratin skall fungera tillfredsställande krävs en god och nära kontakt mellan de förtroendevalda och deras uppdragsgivare. Denna kontakt får inte begränsas till de korta, hektiska valrörelserna utan måste finnas ständigt i det politiska vardagsarbetet. Om de valda representantema belastas med riksdagsarbete och kommunala sammanträden i en sådan utsträckning att de inte också kan vara verksamma i det lokala politiska arbetet och inom olika folkrörelser skapas svårigheter for folkstyret. Genom den allt större ärendemängden och genom frågornas tilltagande svårighetsgrad tenderar arbetet i riksdagen och i de kommunala församlingarna att ta allt längre tid i anspråk. Tid måste tas från andra aktiviteter och från ledamöternas fritid och familjeliv. Dessa svårigheter har for riksdagsledamöternas del uppmärksammats inom arbetet i riksdagens arbetsformsutredning. Som ett första resultat av detta utredningsarbete har i riksdagens arbetsschema planerats in ett antal sammanträdesfria perioder då ledamöterna kan koncentrera sitt arbete till den egna valkretsen. Det är viktigt att detta arbete fullföljs och att ytterligare intresse ägnas åt frågan hur arbetet ska planeras för att medge goda förutsättningar för partimedlemmarna och övriga medborgare att fortlöpande komma i kontakt med sina riksdagsledamöter. Samma synsätt låg bakom den socialdemokratiska regeringens initiativ att sedan kommunindelningsreformen genomförts göra en grundlig översyn av kommunallagen i syfte att ytterligare stärka den kommunala demokratin. Den nya kommunallagen, som riksdagen antog under våren 1977, bygger i allt väsentligt på detta arbete.Den nya lagen ger kommunerna större möjligheter att själva besluta om sina arbetsformer och att på olika sätt underlätta för nya grupper att engagera sig i det kommunalpolitiska arbetet.

Reservation 197

Det är viktigt att kommunerna nu följer upp denna lagstiftning och utnyttjar de möjligheter till större öppenhet och insyn i det kommunala arbetet som skapats genom denna. Att förstärka kontakten mellan väljarna och de valda är alltså en viktig uppgift. Det finns olika vägar att beträda idessa strävanden. I direktiven till personvals- och valkretsutredningen pekar departementschefen på två alternativ med anknytning till valsystemet - ett ökat inslag av personval och mindre valkretsar. Om vi först ser till alternativet att införa ett ökat inslag av personval i valsystemet kan vi konstatera att valrörelsema i Sverige i dag i allt väsentligt har karaktären av ett val mellan olika partier. Väljarna har på valdagen i forsta hand att välja mellan ett antal av partierna genom medlemmarnas aktivitet utformade valprogram. Partierna presenterar program och kandidater. Nomineringen av kandidaterna sker genom en intern beslutsprocess inom resp. parti där medlemmarna gemensamt värderar olika kandidaters kompetens och gör de avvägningar mellan olika intressen, som är nödvändiga, för att riksdags-, landstings- och kommunfullmäktigegrupperna i sin helhet skall få en allsidig och kompetent sammansättning. På valdagen tar väljarna i första hand ställning till de olika partierna. De som vill uttrycka preferenser för enskilda kandidater kan göra detta genom att stryka namn på valsedeln eller genom att komponera en helt egen valsedel. Dessa åtgärder blir dock i allmänhet utan betydelse for personurvalet. Detta system för kandidatnominering och val är det naturliga i ett parlamentariskt system byggt på konkurrens mellan olika politiska partier. Partimedlemmarna har berättigade krav på att få välja ut de personer som skall företräda dem och arbeta för deras program ide beslutande församlingarna. Sympatisörer till de olika partierna kan engagera sig som medlemmar i partierna och får därmed möjlighet att delta i nomineringarna. Något allmänt missnöje med den nuvarande ordningen i detta avseende finns inte. Grundlagberedningens undersökningar av nomineringarna vid 1970 års val visade att partiernas nomineringsarbete fyller högt ställda krav på en intern demokratisk beslutsprocess. Det råder också enighet om att statsmakterna inte skall gå in och på olika sätt reglera nomineringsarbetet. De som är anhängare av ett ökat inslag av personval i valsystemet betonar i allmänhet att ett sådant system tvingar fram en mer aktiv insats i valrörelsen från kandidaternas sida. Genom att väljarna på valdagen har att ta ställning inte endast till de olika partiernas program utan även till enskilda kandidaters kompetens tvingas de att bättre än hittills informera sig om de olika kandidaterna. Annars får deras valhandling ett drag av slumpmässighet över sig. Av detta följer att partierna tvingas till en mer ambitiös presentation av de enskilda kandidaterna. Kandidaterna måste delta mer aktivt i valrörelserna och koncentrationen av intresset på en mindre grupp centrala partiföreträdare minskar. Principen bygger alltså på en ökad konkurrens mellan enskilda kandidater från samma parti. Därmed följer, som exemplen från Finland visar, stora risker for konflikter mellan kandidater från samma parti. En konkurrens kan uppstå som leder till att det gemensamma i valprogrammet skjuts bakgrunden i den lokala valrörelsen och att de grundläggande värderingar som skiljer partierna åt får mindre utrymme. Det kan också leda till stora krav

198 Reservation

på kandidaternas resurser i olika avseenden. Det kan utvecklas så att kandidater med goda finansiärer (företag eller organisationer eller egen eller som är välkända från nöjesbranschen eller idrottslivet slår förmögenhet) ut andra kompetenta partiarbetare. Det finns en risk vid ett mer utpräglat personvalssystem att partierna tvingas att nominera ”kändisar” som inte har erfarenhet av samhällsarbete som dragplåster i konkurrensen med praktisk andra partier. En sådan utveckling kan leda till en sämre kompetens i den beslutande församlingen samt också till en alltför stor omsättning av ledamöter. Det kan vara svårt för kandidater som inte är beredda att ”sälja sätt att bli invalda. Politiker som tvingas att medverka i sig på ett utåtriktat kortsiktigt impopulära eller omstridda beslut av stor betydelse för en positiv utveckling på längre sikt kan bli utstraffade i nästa val. En utveckling som kan leda till sådana effekter är vi inte beredda att acceptera. Som framhållits är arbetet i riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige i första hand ett tungt och ansvarsfullt lagarbete som måste kunna bedrivas utan sidoblickar på enskilda ledamöters möjligheter att bli återvalda i konkurrens med kamrater i partigruppen. En amerikanisering av valrörelsen där enskilda kandidater uppträder som entreprenörer i politik vore ett steg i fel riktning när vi strävar efter en representation för de breda i politiken. En sådan utveckling skulle öppna dörren för de grupperna ekonomiskt starka att påverka folkstyrelseorganens sammansättning på ett sätt som vi hittills varit förskonade från i vårt politiska liv. Den borgerliga utredningsmajoritetens forslag innebär inte ett renodlat Det kan beskrivas som en kompromiss mellan ett renodlat personval. personval och ett partival av det slag som vi nu har. Konstruktionen är tekniskt intressant eftersom den innebär att effekten av personvalsmomentet blir beroende av väljarnas intresse att utnyttja möjligheterna. Det är därmed svårt att bedöma risken för en sådan oönskad utveckling som samtidigt diskuterats ovan. Det är naturligtvis inte omöjligt att väljarnas intresse för blir så litet att alltsammans kommer att framstå som en personvalet skenreform. För en sådan utveckling talar det förhållandet att valsystemet föreslås bli i de nuvarande vidsträcka länsvalkretsama. Det är förenat med tillämpat stora svårigheter för kandidaterna i alla Valkretsar att vara verksamma och personligen göra sig kända för väljarna. Väljarna kommer därför inte att ges reella förutsättningar att i tillräcklig utsträckning informera sig om alla kandidater. De kommer liksom f. n. att vara hänvisade till den rekommendation som partiernas rangordning på listan innebär. I den utsträckning de ändock vill delta i personvalet återstår för dem att falla tillbaka på den information som de kan erhålla genom massmedia, annonser och politiska pamfletter. Det blir då inte ett personval grundat på en så god och nära kontakt med kandidaterna som är nödvändig. Riskerna för att stora ekonomiska resurser skall bli av betydelse för valutgången ökar också. Dessa risker borde ha ägnats större intresse under utredningsarbetet. Majoriteten är medveten om svårigheterna i detta avseende men har inte varit beredd att avsätta nödvändig tid till att närmare studera frågan om en reglering av de enskilda kandidaternas valrörelsefmansiering. Ett personvalssystem av det slag som utredningsmajoriteten förordar kräver sannolikt av flera skäl väsentligt mindre Valkretsar. Personval anses

Reservation 199

leda till en bättre kandidatkännedom bland väljarna. För att ett sådant valsystem skall fungera krävs i sin tur en betydande kandidatkännedom. Denna kan sannolikt endast etableras i mindre Valkretsar. Med ett personvalssystem rubbas också den inomregionala balans mellan olika delar av valkretsen som arbetas fram i nomineringsarbetet. I de kommunala valen kan t ex kandidaterna från tätorter komma att konkurrera ut glesbygdskandidaterna eftersom de senare har färre väljare som känner en lokal samhörighet med dem. I riksdagsvalen kommer kandidater från befokningstäta områden inom valkretsen att ha ett bättre utgångsläge än kandidater från mindre befolkningsrika områden. Den överrepresentation” av glesbygderna som både i riksdagsvalen och i kommunalvalen ofta åstadkoms under nomineringsarbetet kan komma att rubbas i de stora valkretsarna. En rättvis lokal representation kan med ett personvalssystem endast garanteras med jämförelsevis små Valkretsar. Med mindre Valkretsar följer emellertid andra problem. En minskning av valkretsstorleken till fem mandat kräver att antalet utjämningsmandat ökar. Sambandet mellan valresultatet i den enskilda valkretsen och mandattördelningen upplöses därvid. Detta försvagar i sig personmomentet i valet och skapar även andra svårigheter. Dessa minskas naturligtvis om förändringen görs mindre omfattande än vad som förutsätts i det alternativ med 54 Valkretsar som utredningen närmare analyserat. Utredningsmajoriteten har dock inte varit beredd att göra den grundliga analys av dessa frågor som är nödvändig. l utredningens direktiv anförs beträffande valkretsindelningen att de sakkunniga bör försöka åstadkomma Valkretsar som är mer likformiga när det gäller folkmängd än f. n. Särskilt bör man undvika Valkretsar med så stor folkmängd som våra större Valkretsar nu har. Även om utgångspunkten bör vara en viss likforrnighet i fråga om folkmängden i valkretsarna är det dock enligt direktiven givet att olikheter måste accepteras. Lokala faktorer, såsom näringsgeografisk intressegemenskap, folktätheten i olika områden och andra förhållanden kan motivera avvikelser från vad som i regel bör eftersträvas. Vidare anförs att varje valkrets bör bestå av ett geografiskt sammanhängande område. Valkretsarnas gränser bör inte skära läns- eller kommungränser. Av hänsyn till direktivens utformning i denna del har utredningen utarbetat två modellindelningar av landet i nya Valkretsar. Som framgår av redovisningen i betänkandet har syftet med indelningen i 34 resp 54 valkretsar i första hand varit att studera behovet av utjämningsmandat vid olika valkretsstorlekar. Indelningsarbetet gav också en grund för bedömningen av möjligheterna att förena de olika villkor som specificeras i direktiven. Inget av förslagen kan ses som ett färdigt alternativ vilket kan läggas till grund för ett definitivt förslag. För detta krävs en omfattande överarbetning där gränserna förde enskilda valkretsarnajusteras med hänsyn till sådana lokala faktorer som nämns i direktiven. Utredningsmajoritetens förslag till uppdelning av de större valkretsarna ansluter sig till en av dessa modellindelningar och tar enligt vår mening inte i tillräcklig utsträckning hänsyn till de lokala förhållandena. De föreslagna valkretsarna har i flera avseenden en geografisk utsträckning som inte ter sig naturlig. Vi har inom utredningen begärt ett fortsatt arbete i denna fråga syftande till en indelning

200 Reservation

med mer naturligt utformade valkretsar. Avslutningsvis bör något nämnas om det föreslagna valsystemets tänkbara effekter för de kommunala valen. Utredningen har gjort en noggrann analys av personvalssystemets tekniska egenskaper. Denna har visat att ett system där väljarna ges rätt att lämna endast en preferensröst rent tekniskt bör med det mandatantal som är aktuellt i riksdagsvalet. I de fungera i Valkretsar kommunala valen har valkretsarna dock i många fall betydligt fler mandat. Vid 1976 års val fanns 190 icke valkretsindelade kommuner med fler än 35 mandat i kommunfullmäktige. I så stora Valkretsar finns en betydande risk för att personrösterna koncentreras på ett fåtal ledande kommunalpolitiker i sådan utsträckning att de sista mandaten kan komma att fördelas på grundval av ett begränsat antal personröster. Därigenom införs ett inslag av slumpmässighet i valsystemet samtidigt som risker för röstkupper av olika slag ökar. Mandatfördelningssystemets funktionssätt vid dubbelvalsavveckling som är vanlig i kommuner med flera Valkretsar är inte heller tillräckligt penetrerat. Det är därför på grundval av nu föreliggande analyser svårt att bedöma riskerna för att överraskande och oönskade resultat skall uppstå i de fall kandidater invalts i flera Valkretsar. Här krävs ytterligare undersökningar som inte varit möjliga att genomföra med hänsyn till önskemålet att utredningen skulle presentera sitt arbete redan under hösten 1977. Utredningsmajoritetens forslag är på avgörande punkter otillräckligt utrett. För att det ska vara möjligt att ta ställning till förslaget har vi begärt kompletterande utredningar av följande frågor. 1. Möjligheterna att reglera kandidaternas valñnansiering för att undvika att ekonomiska förhållanden får betydelse för valutgângen. 2. En närmare analys av valkretsindelningen syftande till en indelning som tar mer hänsyn till olika lokala förhållanden än vad majoritetsförslaget gor. 3. En grundlig undersökning av valsystemets konsekvenser för de kommunala valen och valkretsindelningen vid dessa.

Utan dessa ytterligare utredningar är det enligt vår mening inte möjligt att ta ställning till en reform av valsystemet av det slag som utredningsmajoriteten förordar. Valsystemet är en livsnerv i folkstyrelsen med vilken man inte experimenterar. Det finns god tid for ytterligare arbete. En förändring av valsystemet och valkretsindelningen till 1979 års val är som nämnts otänkbar redan av det skälet att partiorganisationerna måste ges god tid att anpassa sitt nomineringsarbete och sin valrörelseplanering till en ev ny ordning.

sou 1977:94 201

Särskilt yttrande

Av Valter Åman

Ett ökat inslag av personval i valsystemet aktualiserar flera frågeställningar både av ideologisk och teknisk natur. Den representativa demokratin i vårt land bygger på verksamheten inom de politiska paniema. För de stora medborgargrupperna är ett starkt och vitalt partiväsende nödvändigt. Deras intressen blir representerade i det politiska arbetet endast genom kompetenta företrädare för olika partier. De enskilda människornas medverkan i samhällsarbetet måste med nödvändighet i första hand ske genom deltagande i partiernas arbete. När vi överväger ändringar i valsystemet måste partiernas centrala roll i folkstyrelsen beaktas. Ett valsystem som försvagar de politiska partierna kan inte accepteras eftersom därmed stora medborgargrupper riskerar att bli sämre företrädda i de beslutande församlingarna. Samtidigt som vi slår vakt om partiernas möjligheter att effektivt arbeta för sina på ideologiska grunder utarbetade program och handlingsalternativ kan vi konstatera att en stor mängd väljare av olika skäl inte vill aktivt ansluta sig till något av partierna. Dessa väljare har i dag mycket begränsade möjligheter att utöver partivalet även påverka kandidaturvalet till riksdagen, landstingen och kommunfullmäktige. De möjligheter som finns att på valdagen stryka kandidater från valsedeln eller att komponera helt nya valsedlar blir i allmänhet betydelselösa demonstrationer eftersom det stora flertalet av väljarna lämnar oförändrade valsedlar. Detta kan naturligtvis ses som en begränsning i väljarnas inflytande på valdagen. Ett ökat inflytande för väljarna över personvalet skulle sannolikt öka intresset för politiken i allmänhet och bidra till en närmare kontakt mellan väljare och valda. Som framhålls både av utredningsmajoriteten och de socialdemokratiska reservanterna är en god kontakt mellan väljarna och deras företrädare i de politiska organen en viktig förutsättning för att den representativa demokratin skall fungera väl. Det valsystem som utredningen föreslår innebär enligt min mening en väl avvägd kompromiss mellan de olika krav som måste ställas på ett personvalssystem. Personvalet är fakultativt och de väljare som så önskar kan ansluta sig till den rangordning mellan kandidaterna som partierna rekommenderar. Partiemas nomineringsrätt bevaras och personvalet kommer i allt väsentligt att gälla kandidater som partiernas medlemmar enats om att presentera för väljarna. Den föreslagna modellen för överföring av oförändrade partiröster till kandidaterna i den ordning som partierna rekommenderat dem garanterar att partimedlemmarnas preferenser blir utslagsgivande i de fall intresset för att delta i personvalet är litet. Risken för röstkupper av olika

202 Särskilt

yttrande

Samtidigt bör med den valda lösningen incitaslag synes därför obetydlig. menten vara små för att enskilda kandidater skall satsa stora ekonomiska resurser i valrörelsen. Sannolikheten för att en sådan kampanj skall lyckas kan med hänsyn till röstöverföringen av partiröster och de värderingar som präglar politiken i vårt land bedömas som liten. Det är naturligtvis svårt att med säkerhet bedöma effekterna av en reform av valsystemet a v det slag som utredningen föreslår. Jag delar reservanternas att det varit önskvärt att arbeta vidare med frågorna om en bedömning redovisning av valfinansieringen och mer naturligt utformade offentlig Valkretsar i riksdags- och kommunvalen. Därvid borde intresset ha koncentrerats Valkretsar. Om personvalssystemet införs i de stora på mindre som vi har i dag och som i stor utsträckning blir oförändrade enligt Valkretsar, vårt förslag, är risken stor för att refonnen får begränsad betydelse. Det är enligt min mening inte troligt att väljarna i större utsträckning kan skaffa sig den kandidatkännedom som är nödvändig utan att valkretsarnas storlek än i vårt förslag. De väljare som handlar rationellt måste i begränsas kraftigare flertalet fall säga sig att de inte har underlag för en rättvisande bedömning av alla kandidater. De kommer därför att ansluta sig till partiernas nominering. Med mindre Valkretsar skulle å andra sidan redan därmed skapas bättre förutsättningar för en god och fortlöpande kontakt mellan väljare och valda. Då förbättras också förutsättningana för ett reellt personval. En mer genomgripande reform av valkretsindelningen förutsätter ytterli- Gränserna mellan olika valkretsar måste fastställas gare utredningsarbete. med hänsyn tagen till näringsgeografrska och andra förhållanden vilka bäst kan bedömas av de myndigheter och andra remissinstanser som är verksamma inom respektive område. Det har inte varit möjligt för utredningen att slutföra detta arbete. Mot bakgrund av det anförda har jag för min del inte motsatt mig utredningsmajoritetens förslag. Jag anser emellertid att den föreslagna endast kan ses som ett första steg på utvecklingen mot personvalsreformen ett valsystem som bättre tillgodoser önskemålet om en god och nära kontakt mellan de förtroendevalda och deras uppdragsgivare. De ytterligare utredningar som föreslås i den socialdemokratiska reservationen är nödvändiga och bör genomföras utan onödigt dröjsmål.

sou 1977:94 203

l PM rörande de

Bilaga analyser av två

alternativa

valkretsindelningarna

Inledning

l denna PM redovisas resultatet av de inledande testkörningar som genomfördes med de två alternativa valkretsindelningar som presenteras i kapitel 3. Syftet med testkörningarna är att belysa hur stort antal utjämningsmandat som krävs for att mandatfördelningen i riksdagen med någon grad av säkerhet skall överensstämma med det proportionella valresultatet.

Författningsutredningens undersökningar av valsystemets

verkningar

Bakgrund l samband med författningsutredningens arbete genomförde professor Carl- Gunnar Jansson en analys av mandattilldelningen vid användning av den jämkade uddatalsmetoden. Undersökningen finns redovisad i SOU 1961:21 sid. 217-362. Huvudfrågeställningen i denna undersökning gällde under vilka omständigheter ett partis mandatandel tenderar att överensstämma med dess röstandel, och under vilka omständigheter partiet tenderar att bli över- resp. underrepresenterat dvs. när mandatandelen över- resp. understiger röstandelen. Särskilt studerades effekten av olika spärrdivisorer. Det valsystem som nu tillämpas i Sverige är konstruerat så att i en första omgång tillämpas den jämkade uddatalsmetoden vid fördelning av valkretsmandaten. l denna omgång uppstår de effekter av valsystemet på mandatfördelningen som Jansson studerade i sin undersökning. Över- resp. underrepresentation kompenseras sedan med utjämningsmandaten så att ett riksproportionellt valresultat erhålles. Ju större avvikelse från proportionell fördelning som uppstår vid fördelningen av valkretsmandaten desto fler utjämningsmandat krävs. Det kan med anledning härav vara av intresse att inledningsvis något uppmärksamma Janssons resultat.

Faktorer som påverkar mandaUörde/ningen vid proportionella valsystem Enligt Jansson varierar ett partis mandattilldelning i en given valkrets mer eller mindre kraftigt med följande faktorer:

204 Bilaga 1

Antal mandat i kretsen

Fördelningsmetoden

5:‘°‘S-’.N.”"

Partiets röstprocent

Övriga partiers röstandelar

Antal partier

Partiets totala andel av mandaten är förutom av dessa faktorer också

beroende av variationer i röstandelar mellan valkretsarna. Antalet mandat i valkretsen är av grundläggande betydelse för möjligheterna att uppnå en strikt proportionell fördelning av dessa. 1 en valkrets med

fem mandat svarar varje mandat för 20 % av rösterna. Vid en proportionell fördelning av mandaten kommer ett parti som har mellan 0 och 10 % av

rösterna inte att erhålla något mandat. Partier med mellan 10 och 20 % av rösterna får ett mandat trots att de endast är berättigade till mellan 0,5 och l mandat. Ett sådant parti blir alltså överrepresenterat. Dessa effekter uppstår på grund av det triviala förhållandet att mandaten är hela tal medan röstandelarna går att ange med bråktal. Som framgår av figur 1 leder detta förhållande till en periodisk över- eller underrepresentation. Ju fler mandat som finns i kretsen desto kortare våglängd eftersom varje mandat

motsvarar en mindre andel av rösterna.

5 mandat +1,0 \

xxx?

|IIl1||I|l1|I1|I|I

ñ-\ ‘ I

tilldelning

I \ å 4

-1,0 6 mandat

proportionell

+1,0 S

uxnrlun

I o I I I

och |

| \1 \l\l

N a

uni:

faktisk —1,0

8_ mandat

mellan

+1,0 I* I

unLL

I

Ilx l\ :l\: l\l\l\J\,

Skillnad

o

\1 \l\l\lå\ll\l\xl

\Lg

I uiiliiri

b I. l l l l l l l i C 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100 Procent röster Uddatalsmetoden - --- Jämkade uddatalsmetoden med spärrdivisorn 1,4 (när kurvan inte sammanfaller med uddatalsmetodens)

Figur 1. Skillnad mel/an faktisk och proportionell mandattilldelning. Källa: SOU 1961:21 sid. 320.

Bilaga 1 205

I figuren har också angivits hur det intervall där ett parti inte erhåller något mandat påverkas vid en övergång från uddatalsmetoden till en jämkning av första divisorn till 1.4. Vid den rena uddatalsmetoden blir partier vars andel av rösterna är (där m är antalet mandat i kretsen) utan mandat. Vid jämkning av Forsta divisorn förlängs detta intervall. Det kan uträknas med formeln

S dä insti-

m = antal mandat i kretsen s = första divisorn.

Vid uddatalsmetoden och 10-mandatsvalkretsar blir partier som har mindre än

= = 5 % orepresenterade.

#1 T1)

Vid en jämkning av första divisorn till 1.4 gäller att partier med mindre än

= = 6.8 % blir orepresenterade.

1.4 20.4 En sänkning av mandatantalet till 5 mandat får följande konsekvenser

1 = _1_ =10% 2 - 5 + l - l 10 1.4 _ 1.4 _ 35% 2-5+1.4—1 1.4

Beräkningarna ovan gäller ett förenklat fall med endast tvâ partier. De belyseremellertid principen vilken gäller även För situationer med fler partier. En sänkning av antalet mandat i valkretsen förlänger betydligt det intervall i vilket ett parti inte erhåller något mandat. Av beräkningarna framgår också effekten av 1.4-spärren, vilken alltså försvårar för partierna att erhålla sitt första mandat. En mindre jämkning av den första divisorn till 1.2 skulle ge följande intervall innan partierna erhåller sitt första mandat.

1.2 = 1.2 = 595 0 2- 10+1.2-1 20.2 1.2 _ 1.2 =12 % 2-5+1.2-1 10.2 [Janssons undersökning redovisas på motsvarande sätt situationen vid tre partier (sid. 321-329). Det är därvid nödvändigt att använda ett koordinatsystem med två axlar. Situationen med 5 partier går inte att redovisa visuellt i en tvådimensionell figur. I tabell l vilken hämtats från undersökningen (sid. 334) kan dock utläsas i vilka intervall partierna blir över- resp. underrepresenterade i ett antal slumpmässigt generade valresultat. Av tabellen kan utläsas att partierna i 5-mandatsalternativet vid användning av 1.2 som första

sou 1977:94 206 Bilaga 1

Tabell l: Medelskillnaden mellan faktisk och exakt proportionell tilldelning vid olika röstandelar i

Valkretsar med 5 och 8 mandat vid spärrdivisionerna 1,2 och 1,4 i de 169 genererade fallen

5 mandat 8 mandat

Röst_ Fakt. mcdel- Skillnad Fakt. mcdel- Skillnad andel, Exakt_ Exakt. tilldeln. fakt. n. prop. Ant_ klass- pmp_ tilldcln. fakt. 0. prop. Ant_ prop.

Obs- div. div. div. div. Obs-

div. div. div. div. Ulldcl- Ulldel-

“ätt ° 18 1,2 1,4 1,2 1,4 m8 1,2 1,4 1,2 1,4

0,0225 —— — 0 0,0360 0 -— 0,04 —— 0,04 188 0,45 0 ~—~0,07—0,07 273 0,1160 0 -0,12-0,12 97 1,45 0,0725 0,1225 0 —0,12—0,12 278 0,1960 0 - 0,20 — 0,20 96 2,45 — — — ——-

OOOOOOO

0,1725 — 12 0,2760 0 0,28 ——- 0,28 174 3,45 . 0 0 —— 0,22 —— 0,22 221 0,3560 0 —0,36-—O,36 141 4,45 0,2225 5,45 0,2725 0 0 — 0,27 — 0,27 220 0,4300 0 ü 0,44 —— 0,44 45

0 0 — 0,32 — 0,32 148 0,5160 0,0667 _ 0 45 — 0,52 00 6,45 0,3225 0 0 ._0,37_0,37 81 0,5960 0,7297 0,1201 + 0,134-0,47 111 7,45 _0,3725 0 0 *0,42 *0,42 81 0,0700 0,9732 0,0284 + 0,30 _0,05 149 8,45 0,4225 0 —0,40—0,47 131 0,7500 1 1 + 0,24 + 0,24 102 9,45 0 -0,30——0,52 132 0,8300 1 1 + 0,10 + 0,16 99 _1g,4_5 _ . + 0,00 0,41 151 0,9100 1 1 + 0,08 + 0,08 113 11,45 0,13 157 0,9900 1 1 0 0 141 12,45 + 0,27 1 152 1,0760 1 1 —0,08 —0,08 129

1 1 + 0,18 + 0,18 108 1,3100 1,0505 1,0726 —0,20—0,24 177 16,45 0,8225 1 1 + 0,13 + 0,13 139 1,3900 1,2000 1,3130—0,20—0,08 125 17,45 0,8725 18,45 0,9225 1 1 + 0,08 + 0,08 172 1,4700 1,5487 1,7168 + 0,07 + 0,24 113

19,45 0,9725 1 1 + 0.03 + 0,03 141 1,5560 1,8390 1,9380 + 0,28 + 0,38 118

20,45 1,0225 1 1 —0,02—0,02 100 1,0300 1,9712 1,9712 + 0,34 + 0,34 104

21,45 1,0725 1 1 —0,07 —0,07 114 1,7100 2 + 0,28 + 0 28 104

1 118 1,7960 2 + 0,20 + 0,20 89 22,45 1,1225 1,0085 — 0,12 — 0,11 2 + 0,12 + 0,12 82

lQlQl\Jl\3[\3l\.

23,45 1,1725 1 1,0090 —0,17 —~0,16 110 1,8760

24,45 1,2225 1,06021,0964—0,16—0,13 83 1,9560 2 + 0,04 + 0,04 124 1,2725 1,0682 1,1705 —— 0,20 ——- 0,10 88 2,0360 2 — 0,04 —— 0,04 129 25,45 65 2,1160 2 ~—0,12 ——0,12 63 26,45 1,3225 1,1692 1,4308 — 0,15 + 0,11 —— 57 _v__1,3:725 1,3140 1,4884 —0.0 + 0,12 86 2,1960 2,0175 2,0179 -0,18 0,18 _2_7_,:1V5 28,45 1,4225 1,5593 1,8103 + 0,14 + 0,39 58 2,2760 2,0645 2,0909 —0,21 ——0,19 31

79 2.3560 2.2727 2.3125 —— 0198 —— 0.04 66 29,45 1,4725 1,6709 1,8228 + 0,20 + 0,35 29 2,4360 2, 5893 2,5893 + 0,15 + 0,15 56 30,45 1,5225 1,8276 1,9310 + 0,31 + 0,41 64 2,5160 2,5429 2,5714 + 0,03 + 0,06 35 31,45 1,5725 1,7813 1,9063 + 0,21 +_0,33 40 2,590O 2,8864 2,8864 + 0,29 + 0,29 44 32,45 1,6225 1,9500 2 + 0,33 + 0,40 47 2,6760 2,9600 2,9600 + 0,28 + 0,28 50 33,45 1,6725 1,9574 2 + 0,28 + 0,33 31 2,7560 3 3 + 0,24 + 0,24 39 34,45 1,7225 1,9677 2 + 0,25 + 0,28 2 2 + 0,23 + 0,23 99 2,8360 3 3 + 0,16 +0,16 25 35,45 1,7725 2 2 + 0,18 + 0,18 45 2,9160 3 3 + 0,08 + 0,08 26 36,45 1,8225 2 2 41 2,9960 3 3 0 0 47

43 3,2360 3,1600 3,1538 —— 0,08 - 0,08 25 40,45 2,0225 2,0465 -2,0952 + 0,02 + 0,07 34 3,3160 3,3250 3,3500 + 0,01 + 0,03 4 41,45 2,0725 2,1765 2,2647 + 0,10 + 0,19 42 3,3960 3,4035 3,6842 + 0,01 -l- 0,29 57 42,45 2,1225 2,1667 2,3333 + 0,04 + 0,21 —— -- - 9 43,45 2,1725 2,1970 2,4000 + 0,02 + 0,23 66 3,4760 — —— — —— 18 44,45 2,2225 2,2264 2,3846 0 + 0,16 53 3,5560

- — — — 14 3,6360 3,8205 3,8974 —+— 0,18 + 0,26 39 45,45 2,2725 33 3,7160 3,7674 4 + 0,05 + 0,28 43 46,45 2,3225 2,4848 2,7273 + 0,16 + 0,40 —— — — — 15 47,45 2,3725 2,6792 2,8148 + 0,31 + 0,44 53 3,7960 —— —— — — 12 48,45 2,4225 2,4565 2,8043 + 0,03 + 0,38 46 3,8760

-- - — —— 9 3,9560 4,0286 4,1714 + 0,07 + 0,22 35 49,45 2,4725 50,45 2,5225 — — — ——- 20 4,0360 4,0357 4 0 —- 0,04 28

-— —— — — 15 51,45 2,5725 2,8182 2,9697 + 0,25 + 0,40 33 4,1160 — — —— —— 19 52,45 2,6225 2,8718 3 + 0,25 + 0,38 39 4,1960 —— — — —— 3 4,2760 —— ——- ——- ——- 18 53,45 2,6725 ——- —— —— —— — ——- — — 23 54,45 2,7225 11 4,3560 —— —- —— ——— 13 55,45 2,7725 3 3,1923 + 0,23 + 0,42 26 4,4360 —- — — — 24 56,45 2,8225 3,0278 3,0833 + 0,21 + 0,26 36 4,5160

l 207

Bilaga

divisor blir underrepresenterade upp till 10,5 % av rösterna. Vid 1.4 som första divisor gäller motsvarande till 12,5 96 av rösterna. Därefter är partierna överrepresenterade till 19,5 % av rösterna då en ny period av underrepresentation inträder i intervallet 205-275 (25.5) %. Därefter inträder ånyo en överrepresentation. Som framgår av tabellen är periodiciteten annorlunda om antalet mandat ökar till 8. Perioderna blir kortare och flera. De sist refererade resultaten valresultat bygger på simulerade och belyser situationen i en enskild valkrets. Om alla Valkretsar är lika stora och partiernas röstandelar är konstanta kommer också det totala valresultatet att visa motsvarande fluktuationer. Ett parti som har 7 % av rösterna kommer då vid 5- mandatsalternativet att bli helt utan mandat medan partiet vid 8mandatsalternativet blir utan mandat vid användningen av 1.4 som forsta divisor eller får 1 mandat per valkrets vid användning av 1.2 som första divisor. len realistisk situation uppkommer emellertid två slags variationer mellan valkretsarna. För det forsta varierar mandatantalet mellan olika Valkretsar. Detta innebär att gränsvärdena kommer att ligga olika högt. Ett parti som har en konstant röstandel kommer alltså i vissa Valkretsar att bli överrepresenterat och i vissa underrepresenterat. Dessutom varierar ett partis röstandel mellan olika valkretsar. l realiteten är variationerna mellan partiernas styrka i olika valkretsar betydande. Detta innebär att partierna i olika valkretsar kommer att ha röstandelar i olika intervall och därmed ibland bli över- och ibland underrepresenterade. Båda dessa slag av variationer leder till att periodiciteten blir mindre framträdande i totalresultatet i de verkliga valen. För att ge en mer realistisk bild av betydelsen av olika spärrdivisorer i den svenska situationen kring 1960 gjorde Jansson en analys där visserligen partiernas styrka antogs vara konstant i alla Valkretsar men där valkretsarnas storlek varierade som i den svenska valkretsindelningen. Resultatet framgår av figur 2. Av denna kan utläsas att partierna under 10 % blir underrepresenterade med 1.2 som spärrdivisor. Vid en jämkning av första divisorn till 1.4 fortsätter “diskrimineringen” t. o. m. 12 %. Även mellan 15 och 17 % inträder en fas där partierna får färre mandat än vad som motsvaras av

röstandelen.

Av figuren kan utläsas en tendens till överrepresentation för större partier. Eftersom denna är en slags ”spegeleffekf” av att de små partierna är underrepresenterade är denna tendens starkare for 1.4-alternativet än för 1.2alternativet. Enligt Jansson antyder värdena i tabellen vidare att denjämkade uddatalsmetoden i den studerade valkretsindelningen tenderar att ge partier med röstandelar kring 20 % en fördelaktigare representation än mindre och något större partier. I Janssons undersökning studerades mera i detalj hur valsystemet påverkade mandatfordelningen for partier av olika storlek. Detta skedde med hjälp av simulerade valresultat. Vid simuleringen utgicks från 1958 års valresultat. Partistrukturen omfattade sålunda 5 partier - ett litet parti, tre medelstora samt ett stort parti med mellan 40 och 60 % av rösterna. Resultatet från dessa undersökningar verifierade hypoteserna om effekter av olika första divisorer samt av partiernas inbördes styrkeförhållanden.

208 1 Bilaga

Spärrdivisor 1,2 +10* J l l +5

llll

-lC lllllllll

Spärrdivisor 1,4 + 10

lllllllll

+ U1

Figur 2: Skillnaden mel- Ian medeltalet av den O faktiska tilldelningen och den exakt proportionella tiIIde/ningen vid given

lllilili‘

än röstande/ i 28 valkretsar med spärrdivisionerna 1.2 och 1.4 och samma röstande! i alla valkretsar. I 5 -l

Källa: SOU 1961:21 sid. O E3 k)o. (JJ O 40 §0 60

342. Procent röster

tenderade att ge större avvikelser från proportionellt Högre spärrdivisorer valresultat. Avvikelserna ökade mera med spärrdivisorn när det största var stort, än när det var mindre. Det största partiet blev nästan alltid partiet överrepresenterat. Denna överrepresentation ökade mera med högre spärrdivisor stort. Det finns alltså en samvariation mellan när partiet var särskilt betydelsen av val av spärrdivisor och det största partiets andel av samtliga röster. På motsvarande sätt blev det minsta partiet regelmässigt underrepresenterat. Underrepresentationen ökade med spärrdivisorn. För mellanpartierna, vilka hade röstandelar motsvarande de borgerliga att skillnaden mellan antalet erhållna mandat och det partiernas, gällde proportionellt rätta antalet minskade med spärrdivisorn, så att underrepresentation blev vanligare vid höga spärrdivisorer. Differensen blev särskilt stor när andelen för det största var stor. Mellanpartiernas tilldelning av partiet mandat blev större när det minsta partiets andel låg kring 8 % än kring 3.9 %. blev också mera framträdande vid stora andelar lör Underrepresentationen det största partiet. Den tendensen var speciellt tydlig vid stora spärrdivisorer.

I 209

Bilaga

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan konstateras att Janssons undersökning visade på de väl kända egenskaperna hos uddatalsmetoden och spärrdivisorerna vilka innebär att stora partier tenderar att bli överrepresenterade och små partier underrepresenterade. Ju större divisor vid uträkning av det första jämförelsetalet desto mer markant underrepresentation för det minsta partiet. En intressant iakttagelse var också att dessa tendenser förstärktes när det största partiet var särskilt stort dvs. när partifördelningen var särskilt sned.

PVU:s simuleringar

Förutsättningar/ör det nuvarande valsystemet

De undersökningar som författningsutredningen lät genomföra var visserligen bundna till dåvarande valsystem och i stort sett den då gällande partifordelningen. Hur långt resultaten är generellt giltiga är med hänsyn härtill svårt att bedöma. Resultaten pekade dock entydigt på att en valkretsvis fördelning av mandat enligt uddatalsmetoden överrepresenterar större partier och underrepresenterar små partier. Denna tendens blir starkare när den första divisorn jämkas till högre tal än l. Undersökningen bekräftade också antagandet att den triviala avvikelse från proportionalitet som orsakas av att mandaten är hela tal tenderar att slå igenom även i det totala valresultatet. Dessa avvikelser tar alltså inte slumpmässigt ut varandra vid en jämförelse mellan olika Valkretsar. Denna sistnämnda källa till avvikelser från ett proportionellt valresultat blir alltmer betydelsefull ju mindre valkretsarna görs. Vid så små Valkretsar som fem mandat torde effekten av dessa avvikelser vara betydande. Dessa tendenser har relevans vid PVU:s bedömning av olika valkretsindelningar inom det nuvarande valsystemet därigenom att de påverkar behovet av utjämningsmandat. Tre antaganden kan mot bakgrund av Janssons undersökningsresultat ställas upp: 1. Ju mindre Valkretsar desto större avvikelser från ett proportionellt valresultat vid valkretsfördelningen -ju större antal utjämningsmandat krävs. 2. Ju större jämkning av första divisorn desto större avvikelser från ett proportionellt valresultat vid - större antal valkretsfördelningen ju utjämningsmandat krävs. 3. Ju snedare partifordelning dvs. ju större det största partiet är desto större avvikelser från ett riksproportionellt valresultat -ju större antal utjämningsmandat krävs. Till det tredje antagandet kan rent intuitivt tilläggas att ju fler partier som ligger i det intervall där inget mandat erhålles i valkretsindelningen desto större blir behovet av utjämningsmandat oberoende av det största partiets röstandel. Även om Jansson inte studerade särskilt betydelsen av antalet partier kan ytterligare ett antagande formuleras

1 210 Bilaga

4. Ju fler partier som erhåller fler än 4 % av rösterna dvs. den nuvarande spärren desto större svårigheter att för dessa erhålla ett riksproportionellt valresultat vid konstant antal mandat i valkretsarna - desto större antal utjämningsmandat krävs.

De antaganden som formulerats ovan är inte så stringenta att de medger en strikt hypotestestning. De kan emellertid läggas till grund for de undersöknedan rörande behovet av utjämningsmandat inom det ningar som redovisas nuvarande valsystemet.

Undersökningens uppläggning Som underlag for analyserna har 2 x 50 slumpvisa valresultat genererats med hjälp av ett datorprogram. I en första omgång genomfördes 50 valanalyser. Därvid erhölls inte något valresultat under2 %. Därför ändrades programmet inför den andra för att underlätta uppkomsten av även något omgången riktigt små röstandelar. 100 val har sex partier deltagit. Av dessa har dock ibland ett Vid samtliga eller flera partier erhållit röstandelar som är lägre än 4 %. styrning av valresultaten har inte förekommit. Däremot Någon regional har en slumpmässig variation på 10 % runt riksmedeltalet lagts på resultaten inom Detta har i 6 fall lett till att mandat utdelats enligt 12 96varje valkrets. regeln. Det nuvarande med mandatfordelning i två omgångar har valsystemet Dels har valkretsindelningen med 10-mandatsvalkretsar dvs. tillämpats. 34 st., dels indelningen med 54 Valkretsar (5 mandat som sammanlagt använts. Vid av valkretsmandaten har prövats två riktpunkt) fördelningen jämkningar av den första divisom - 1.25 resp. 1.40. Två alternativa spärrar mot småpartier, 3 resp. 4 %, har testats enligt de önskemål som framförts inom utredningen. Kommentarer och bearbetning har dock koncentrerats till de alternativ som inneburit att endast partier som erhållit fler än 4 % av rösterna i hela landet skall vara garanterade riksproportionell representation i riksdagen.

Resultat l tabell 2 redovisas resultatet av de 100 analyserna med 16 olika ”valsystem”. De fyra första alternativen gäller 34 Valkretsar. Alternativ 5-16 gäller 54 valkretsar. Antalet utjämningsmandat ökar successivt från 39 (alt. 5-8) över 49 (alt. 9-12) till 59 (alt. 13-16). Av tabellen framgår att indelningen i 34 valkretsar endast i ett fall leder till en avvikelse från ett riksproportionellt valresultat. Detta fall avser alternativ 3 där forsta divisom är jämkad till 1.40. Partifordelningen är 3,3 %, 4,0 %, 15,7 %, 15,8 % samt 55,3 % dvs. en mycket sned fördelning. 6,0 %, Avvikelsen består i att det femte partiet (15,8 %) erhåller ett mandat for vid fördelningen av de fasta mandaten. I de övriga sex fall där mycket resultatet avviker från proportionaliteten består avvikelsen av mandat som fordelats enligt 12 %-regeln. att erhålla riksproportionella valresultat ökar markant vid en svårigheterna

Bilaga 1 211

Tabell 2 Antal avvikelser från riksproportionalitet

Valsystem Avvikelser från prop.

1. 34-310—1.25—4% 6-0 2. 34-310-1.25-3% 0-0 3. 34-3l0—l.40—4% 7-1 4. 34—3l0—l.40—3% 0-0

5. 54—3lO—l.25—496 24-18 6. 54-310-125-3% 27-27 7. 54—3l0—1.40—4% 54-48 8. 54-310-l.40—3% 60-60

9. S4-300—l.25—4% 12-6

13-13

Anm. I den första kolumnen har införts samtliga fall med avvikelser. Därigenom ingår 6 fall då mandat utdelats enligt 12 96-regeln. I den andra kolumnen har dessa fall uteslutits.

övergång till mindre valkretsar. Vid alternativ 7, som motsvarar dagens valsystem dvs. 310 fasta valkretsmandat och 1.40 som första divisor, resulterar nästan hälften av testkörningarna i avvikelser. En ändring av första divisorn till 1.25 resulterar som väntat i en klar förbättring men leder fortfarande till 18 avvikande resultat. En ökning av antalet utjämningsmandat från 39 till 49 leder till ett färre antal avvikelser. Med 1.40 som första divisor blir antalet avvikelser 30. Med 1.25 som första divisor däremot reduceras antalet avvikande resultat till 6. Det innebär alltså även i detta fall en klar förbättring att ändra första divisorn till 1.25. l de fyra sista alternativa valsystemen har antalet utjämningsmandat ökats med ytterligare 10 till 59. Fortfarande leder systemet med 1.40 som första divisor till 8 avvikande fall. Om man däremot samtidigt ändrar första divisorn till 1.25 ”klarar” valsystemet samtliga I detta alternativ - 13 testkörningar. har inget parti i något fall erhållit samtliga sina mandat i forsta omgången. I tre fall har marginalen varit endast ett mandat. Resultaten från simuleringarna har alltså verifierat antagandena om betydelsen av valkretsstorleken for behovet av En utjämningsmandat. iakttagelse som kan göras är att en ändring av första divisorn från 1.40 till 1.25 har större effekter än en ökning av antalet utjämningsmandat med 10. Det är tydligt att 1.40 som första divisor stora skapar ”onödigt” problem vid mandatfördelningen i den första omgången. Det ligger därför nära till hands att fråga sig varför uddatalsmetoden över huvud taget måste modifieras när valsystemet ändå skall leda till ett riksproportionellt valresultat. Av Fröbergs i samband undersökning med grundlagberedningens arbete

212 Bilaga 1

att divisorn 1.0 kan medföra att (redovisad i SOU 1967:26 bilaga 17) framgick blir överrepresenterat. Förklaringen till detta framgår något av småpartierna som pekade på att partier kring 11-14 % av Janssons undersökningar med 1.2 som första divisor. Med 1.0 som tenderade att bli överrepresenterade bör denna tendens uppstå vid lägre procentandel och bli mer första divisor markant. Med hänsyn till risken för överrepresentation av små partier genom att dessa får för många mandat i den första omgången måste alltså en jämkning företas. På rent tekniska kan dock den slutsatsen dras att det inte är grunder denna risk. nödvändigt att gå längre än till 1.25 för att undvika i samband med Valet av 1.40 som första divisor gjordes ursprungligen från d’Hondts system till jämkad uddatalsmetod fr. 0. m. 1952 övergången var att man önskade en viss spärr mot småpartier för att års val. Motivet undvika en alltför stor Sedan denna funktion därmed partisplittring. övertagits av 4 %-spärren och partierna däröver skall erhålla en riksproporkan en jämkning av första divisorn inte tionell representation i riksdagen ha annan uppgift än att bidra till att småpartier inte får för många rimligen mandat vid fördelningen av valkretsmandaten. Det kan därvid av Fröbergs och av de här redovisade simuleringama konstateras att en undersökning som en ytterligare höjning enbart jämkning till 1.25 är tillräcklig samtidigt Vid en ev. ökning av leder till större krav på antalet utjämningsmandat. antalet Valkretsar bör därför också övervägas en ändring av forsta divi-

sorn.

Särskilt krävande parti/ördelningar

som leder till avvikelser vid l tabell 3 redovisas de 48 partifordelningar 7 dvs. med 310 fasta mandat och med 1.40 som forsta divisor. l alternativ forsta kolumnen till höger i tabellen markeras hur många mandat som vid fördelas fel även vid alternativ 5 dvs. med 310 fasta dessa panifordelningar mandat och 1.25 som första divisor. I den andra kolumnen anges på motsvarande sätt antalet fel fördelade mandat vid alternativ 11 (300 fasta mandat- 1.40 som första divisor), i den tredje kolumnen antalet fel fördelade mandat vid alternativ 9 (300 fasta mandat- 1.25 som forsta divisor) samt i den antalet fel fördelade mandat vid alternativ 15 (290 fasta fjärde kolumnen mandat - 1.40 som första divisor). bekräftar 3 och 4 ovan. De En analys av dessa fördelningar antagandena vid riktigt ”svåra” fördelningarna är 39, 40 och 58. Dessa leder till avvikelser Vad som utmärker dessa fördelningar är att samtliga här studerade alternativ. som 4 av partierna alla 6 partierna uppnått fler än 4 % av rösterna samtidigt erhållit mindre än 15 % av rösterna. Fem av fördelningarna - 18, 44, 47, 92 och 98 - resulterar i avvikelser från resultat i fyra av alternativen. I fyra av dessa fem riksproportionellt av fördelningar har sex av partierna erhållit mer än 4 % av rösterna. I fyra ett fördelningarna har fyra partier fått mindre än 15 % av rösterna. l endast av rösterna. fall har något av de fyra minsta partierna erhållit fler än 20 % Om man på motsvarande sätt studerar de 46 fördelningar som inte i något från riksproportionalitet (ej redovisade i tabellen) kan fall leder till avvikelser konstateras att endast 6 av dessa innehåller fördelningar där alla sex partierna

Bilaga 1 213

Tabell 3 Partifördelningar som spricker vid alternativ 7 310/1.25 300/1.40 300/1.25 290/1.40 I 3.5 5.4 7.7 11.0 31.1 41.3 3 2 6 6.6 8.9 10.8 12.2 25.3 36.2 1 7 7.3 7.8 16.6 16.8 21.9 29.7

20. 6.0 7.6 15.5 14.9 14.8 41.1 21. 4.7 10.9 12.5 22.1 24.0 25.8 22. 5.8 5.5 14.1 15.0 22.0 37.6 2 24. 7.9 10.4 12.6 14.5 19.8 34.8 1 25. 6.5 9.7 13.1 12.6 13.5 44.5 2 27. 7.9 14.0 13.0 15.9 22.8 26.4 29. 6.4 5.8 7.7 22.9 28.6 28.6 1 2 3/. 4.7 11.0 14.4 15.6 18.7 35.5 2 32 4.1 2.7 10.6 10.7 33.8 38.1 33. 5.5 5.3 18.2 21.0 23.9 26.1 2

37. 3.1 7.4 8.6 11.8 32.8 36.2 38. 4.8 9.5 15.4 17.0 21.2 32.0

48. 3.8 4.7 7.6 10.7 17.3 55.9 50. 2.9 7.1 7.7 7.7 22.4 52.3 1 55. 7.2 9.6 11.6 17.7 26.2 27.8 5 l 58. 7.0 8.6 10.5 11.6 21.8 40.7 2 7 l 59. 4.8 2.7 11.0 17.9 16.9 40.7 60. 7.3 10.2 14.8 15.9 16.2 35.6 l 63. 1.0 4.5 7.2 7.7 6.9 72.6 2 66. 5.4 8.2 13.8 15.7 17.1 39.7 2 2 69. 0.7 4.6 8.7 19.5 24.2 42.3 72. 4.5 6.4 9.5 12.3 14.5 52.7 4 74 4.6 6.1 11.5 18.4 19.5 40.0 78. 2.4 5.8 8.6 23.1 28.7 31.4 82 6.2 4.7 5.7 5.3 29.4 48.9 7 7 92 4.9 6.9 6.6 7.5 33.8 40.3 2 9 96. 3.0 3.5 5.1 6.9 8.3 73.2 97. 4.4 6.2 9.8 14.7 19.1 45.7 98. 5.8 7.1 8.4 10.7 23.1 44.9 3 2 2 100. 4.6 9.9 9.9 20.5 26.3 28.9

kommit över 4 % -gränsen 1 15 av fallen har samtliga de fyra minsta partierna erhållit mindre än 15 % av rösterna. Antalet partier som uppnår 4 %-gränsen samt antalet partier som är mindre än 15 % av valmanskåren synes alltså vara av stor betydelse för

214 Bilaga 1

behovet av utjämningsmandat. Detta förhållande belyses också av tabell 4. I tabellen har de 94 partifördelningar där mandat inte utdelats enligt 12 %regeln indelats i sex grupper efter hur många partier som erhållit fler än 4 % av rösterna samt hur många partier som erhållit 15 % eller färre röster. Av tabellen kan utläsas att i 20 fall har sex partier klarat 4 %-spärren samtidigt som fyra partier varit mindre än 15 %. Detta är den mest krävande fördelningstypen. Endast i ett av dessa fall (5 %) har samtliga valsystem resulterat i riksproportionellt valresultat. 40 % av dessa analyser har lett till avvikelser vid valsystem 5, 90 % vid det nu tillämpade valsystemet (alt. 7). Vid alternativ 9 (300 fasta mandat och 1.25 som första divisor) erhålls avvikelse vid 20 % av fallen. Vid alternativ 15 resulterar 25 % av analyserna i avvikelse från riksproponionalitet. Resultaten blir bättre i de fall antalet partier under 15 % är färre. Även i dessa fall resulterar dock analyserna enligt flertalet alternativ till relativt många avvikande resultat. Undantaget är alternativ 9 där endast ett ickeproportionellt resultat registrerats. 1 de fall antalet partier över 4 %-gränsen begränsas till fem är förutsättningarna för ett riksproportionellt valresultat väsentligt bättre. 66 resp. 77 % av samtliga fördelningar resulterar i riksproportionellt resultat oavsett vilket valsystem som tillämpas. Om alternativ 9 eller 15 tillämpas resulterar endast 6 96 av fördelningarna med fler än 4 partier under 15 % i felaktigt resultat. Av de fördelningar där endast tre eller färre partier är under 15 % dvs. den situation som gäller i dag i Sverige leder samtliga alternativ utom 7 och ll genomgående till riksproportionella resultat.

Tabe114 Andel avvikelser från proportionellt valresultat. Olika fördelningstyper. Antal fördelningar samt % -tal inom ( )”

Fördel ningstyp Antal Klarar Fel Fel Fel Fel Fel Fel för- alla alt alt alt alt alt alt deln. alter- 5 7 9 ll 13 15 nativ Antal Antal Antal Antal Antal Antal

6 partier över 4 % a)4 under 15 % 20 1(5) 8(40) l8(90) 4(20) l3(65) 5(25) b) 3 eller Färre under 15 % 24 6(25) 8(33) 19(79) 1(4) 11(46) 2(8) 5 partier över 4 % a) 4 under 15 96 15 l0(66) 2(13) 5(33) 1(6) 4(27) 1(6) b) 3 eller färre under 15 % 22 l7(77) 5(23) 2(9) 4 partier elIerfZirre över 4 % a) 4 under 15 % 5 4(80) 1(20) b) 3 eller färre under 15 % 8 8(100)

Bilaga 1 215

Slutsatser

Resultaten från de genomförda simuleringarna med olika kombinationer av antal utjämningsmandat och olika spärrdivisorer har bekräftat de antaganden som kunde ställas upp med ledning av fdrfattningsutredningens analyser av den jämkade uddatalsmetoden. Ju fler partier som uppnår 4 %-gränsen och ju fler partier som ligger under en andel av ca 15 % av valmanskåren desto större är svårigheterna för valsystemet att åstadkomma ett riksproportionellt valresultat. En ökning av antalet Valkretsar till 54 leder till behov av flera utjämningsmandat. Därvid aktualiseras även betydelsen av jämkningen av första divisorn till 1.40. Allmänt kan konstateras att en minskning av den första divisorn till 1.25 leder till bättre förutsättningar att erhålla ett riksproportionellt valresultat. En sådan jämkning är dock inte tillräcklig. En ökning av antalet utjämningsmandat är också nödvändig. Om kravet på valsystemet ställs så högt att det skall garantera riksproponionalitet även i de fall sex partier når över 4 %spärren måste antalet utjämningsmandat öka med 20. Om däremot kravet sänks till att endast gälla de fall där liksom nu fem partier når över småpartispärren synes en ökning med 10 ev. vara tillräcklig. En större säkerhet uppnås dock vid en kombinerad förändring innebärande 59 utjämningsmandat och 1.25 som Forsta divisor. Vid denna kombination har ingen av testkörningarna resulterat i ett valresultat avvikande från riksproportionalitet.

2 PM rörande

Bilaga ytterligare analyser

av

olika valkretsindelningar

Uppdraget

Vid utredningens sammanträde den 5 oktober 1976 uppdrogs åt sekreteraren att tillsammans med personal på Lunds datacentral genomföra ytterligare analyser av behovet av utjämningsmandat vid alternativa valkretsindelningar. I uppdraget ingick att i analyserna inkludera även den nuvarande indelningen i 28 Valkretsar. l denna PM redovisas resultatet av dessa analyser.

Analysernas genomförande

Analyserna har genomförts som simulerade val enligt samma metodik som i den första omgången (redovisad i PM rörande analyser av de tvâ alternativa - Antalet simulerade val valkretsindelningarna bilaga l i detta betänkande). är l 000. Vid varje val har sex partier deltagit. Någon regional styrning av valresultaten har inte förekommit. Däremot har en slumpvis variation i de enskilda partiernas valresultat i varje valkrets ingått i förutsättningarna. Denna variation har varit 10 % kring riksmedeltalet. Valen har av tekniska skäl delats upp i fyra separata datorkörningar. I varje analys har mandat lördelats enligt 20 olika kombinationer av parametrama a. antal Valkretsar - 28, 34, 54 b. antal fasta valkretsmandat - 310, 300, 290, 280 c. storlek på första divisorn - 1.25, 1.40 d. spärren mot småpartier - 4 %, 3 % Varje valresultats fördelning har sålunda analyserats med följande valsystem

218 2 Bilaga

Vid konstruktionen av de 28 valkretsarna har de 34 valkretsama i tidigare analyser lagts samman så att nuvarande valkretsindelning ”âterskapats”. 1 ett avseende har det dock av tekniska skäl varit nödvändigt med en förenkling. 1 Skåne har valkrets 16 och 17 i 34-modellen lagts samman till en valkrets som valkrets 18 bildat en egen ny valkrets. Eftersom dessa samtidigt Valkretsar inte bygger på nuvarande indelning med fyrstadskretsen, länsvalkretsen och Kristianstads län skiljer sig 28-valkretsalternativet i analyserna något från nuvarande indelning. Detta torde dock vara helt utan betydelse for resultatet. Storleken på valkretsarna ansluter sig nära till de nuvarande. Analysen är också i sin helhet att se som en teoretisk analys av tänkbara valutslag.

Resultat

Av de l 000 analyserna har 54 lett till att mandat utdelats enligt 12 %-regeln. Dessa fall har uteslutits från den fortsatta redovisningen. Resultaten av analyserna framgår av tabell 1. Av tabellen kan utläsas att antalet utjämningsmandat f. n. med bred marginal är tillräckligt. [endast ett fall har avvikelse uppstått från riksproportionalitet. Denna fördelning ser ut som följer. 5.5 —- 3.3 - 2.5 - 16.4 - 20.3 - 52.0 Ett mandat placeras fel. Det är det andra partiet som vid kombinationen 1.25/ 4 % erhåller ett mandat for mycket. Avvikelsen måste i detta fall vara ett resultat av att partiet ligger mycket nära strax över 12 % i en valkrets och därmed erhåller valkretsmandat när den lägre forsta divisorn tillämpas.

2 219

Bilaga

Tabell l Antal simuleringar som urartar vld resp. parameterkomblnatlon

240 239 234 233 946 (100)

Något fler fall av liknande innebörd har inte uppstått. Vid 34-valkretsalternativet har ytterligare 4 fall urartat. Av dessa gäller tre alternativet med 3 96-spärr. Det övriga fall som urartar har följande Fördelning 1.5 - 5.3 — 6.7 —21.2 — 24.3 —41.0

1 detta fall är det parti nr 5 (24.3) som erhållit ett mandat för mycket. Vid 54-valkretsalternativet urartar ett stort antal fall vid parameterkombi- —4/3. På samma sätt som framgått av tidigare PM nationerna 300 - 1.25/1.40 blir resultatet väsentligt sämre med 1.40 som första divisor. Även med 1.25 som första divisor är emellertid antalet från riksproportionalitet avvikande fall alltför stort för att det ska kunna accepteras om är att målsättningen valsystemet skall garantera ett riksproportionellt valresultat. Även om antalet utjämningsmandat ökas med ytterligare tio kommer ca 7 % av fallen att innebära avvikelse med 1.40 som första divisor. Med 1.25 däremot resulterar endast 9 fall i avvikande resultat. Dessa nio fall har följande fördelningar: 5.5 - 3.3 - 2.5 - 16.4 - 20.3 - 52.0 l fel (parti 2) 6.0 - 7.1 - 8.3 - 14.5 - 20.9 - 43.2 3 fel (parti 6) 7.7 —6.8 — 8.2 —12.4 —24.9 —40.1 3 fel (parti 4) l1.7-8.5- 10.2- 11.1 -26.4-32.2 l fel (parti 6) 1.0 - 4.2 - 8.3 - 12.8 - 29.0 - 44.7 l fel (parti 4) 5.9 - 6.1 - 9.6 - 13.5 - 15.5 - 49.5 l fel (parti 4) 1.3 - 6.6 — 10.3 — 10.2 —13.0 —58.8 2 fel (parti 5) 6.1- 8.9 - 8.6 - 22.5 - 25.5 - 28.5 2 fel (parti 6) 4.8 - 5.3 - 4.5 - 22.2 - 29.9 - 33.4 1 fel (parti 6)

220 2 Bilaga

l fyra fall är det det största partiet som erhållit för många mandat i den första omgången. I ett fall är avvikelsen ett resultat av 1.25-spärren. l övrigt blir något av mellanpartierna överrepresenterat. Som datorprogrammet är skrivet inte att avgöra vilket av övriga partier som därigenom blir går det tyvärr underrepresenterat. Vid en ytterligare ökning (till 59) av antalet utjämningsmandat minskar andelen från riksproportionalitet avvikande resultat ytterligare. Om 1.25 används som första divisor avviker i 4 % -alternativet endast två fördelningar. Dessa är 5.5 - 3.3 — 2.5 -16.4 — 20.3 —52.0 6.1 - 8.9 — 8.6 —22.5 - 25.5 — 28.5 Den forsta av dessa fördelningar är densamma som skapade problem redan i 28-valkretsaltemativet (”l.25-effekten”). I det andra fallet får parti 6 ett mandat för mycket. Om man behåller 1.40 som första divisor men ökar antalet utjämningsmandat till 69 synes risken for att ett valresultat under givna förutsättningar skall avvika från riksproportionalitet vara 1.5 %. Då urartar nämligen följande 14 fall. 6.0 - 5.4 — 8.0 - 9.7 —27.1 —43.7 1 fel (parti 5) 6.1 - 8.0 - 7.1 — 13.9 - 22.5 - 42.4 2 fel (parti 6) 6.0 - 7.1- 8.3 -14.5 —— 20.9 —43.2 2 fel (parti 6) 6.8 - 7.6 — 5.9 — 9.0 —12.7 - 57.9 2 fel (parti 6) 8.7 - 9.6 - 6.5 -10.2 - 24.8 - 40.1 2 fel (parti 5) 3.0~5.1— 5.0—11.2—3l.7—44.0 1 fel(parti 5) 4.5- 5.7 — 5.7 —10.6 ~ 22.1-51.3 5 fel (parti 6) 8.4 —9.6 -11.7 -10.8 -14.7 — 44.8 5 fel (parti 6) 6.2 - 7.4 - 10.1 - 9.6 - 15.0 ~ 51.9 6 fel (parti 6) 5.4 - 5.3 - 8.7 —12.0 — 23.7 —44.9 4 fel (parti 6) 6.0 - 8.2 - 10.2 - 10.7 — 31.1 - 33.7 1 fel (parti 6) 6.1 - 8.9 - 8.6 - 22.5 - 25.5 - 28.5 l fel (parti 6) 5.4 — 7.6 — 10.4 -16.8 - 27.5 - 32.2 1 fel (parti 6) 5.7 - 7.6 - 9.3 - 14.6 - 24.3 - 38.4 l fel (parti 5) En iakttagelse som kan göras vid ett studium av dessa resultat är att det är mycket sneda fördelningar som skapar problem. Dessutom är antalet partier i intervallet 4-12 % stort. lnte i något av dessa fall har färre än sex partier kommit över 4 % -spärren, I nio av fallen finns fyra partier mellan 4 och 12 %. Resultatet ger alltså samma bild som vår tidigare undersökning av endast 100 simulerade val.

Slutsatser

Av de genomförda analyserna kan den slutsatsen dras att en ökning av antalet Valkretsar till 34 inte torde innebära några problem med hänsyn till önskemålet att mandatfördelningen i riksdagen skall rättvist återspegla väljaropinionen. En sådan utökning kan genomföras utan att antalet utjämningsmandat måste ökas. Om man vill övergå till en valkretsindelning med 54 Valkretsar måste däremot en omfördelning ske i relationen mellan andelen fasta valkretsmandat och utjämningsmandaten. Om man samtidigt ändrar valsystemet så att den forsta divisorn jämkas till 1.25 i stället for 1.40 erhåller man ett

Bilaga 2 221

riksproportionellt valresultat med 99 %-ig säkerhet vid fördelningen 290/59. För att uppnå motsvarande säkerhet vid en bibehållen första divisor på 1.40 krävs att antalet utjämningsmandat ökas med ytterligare 10. Då är sannolikheten för ett riksproportionellt resultat 98,5 % om man bortser från de fall då partier erhåller mandat p. g. a. 12 %-regeln. Vilken säkerhet som skall krävas är en politisk fråga. Det är möjligt att en ytterligare ökning av antalet utjämningsmandat med 10 skulle leda till 100 %-ig säkerhet”. Eftersom ett sådant alternativ inte ingick i förutsättningarna för analyserna är det dock inte möjligt att bedöma detta utan ytterligare tester. Vid bedömningen av resultaten från de nu genomförda simuleringarna måste beaktas att de krav som uppställts är utomordentligt stränga. Vi kräver riksproportionalitet med deltagande av sex partier med stöd av fler än 4 % av väljarkâren. Som framgick av den föregående promemorian försvåras situationen väsentligt när antalet partier ökar. Med endast fem partier över 4 % är förutsättningarna för ett riksproportionellt resultat betydligt större.

Bilaga 3 Simulerade val med majoritetsvalsystem

Av til. dr. Lennart Brantgärde

Innehåll

Den Statsvetenskapliga debatten rörande olika valsystem 224 Författningsutredningen . . . . . . . . . . 229 Personvalsutredningens analys av 1973 års valsiffror 231 Inledning . . . . . . . . 231 Valkretsindelningen . . . . . . 232 Partikombination och beräkningssätt 235 Huvudresultat . . . 236 Specialundersökningar . . . . . . . 237 Förutsättningar för majoritetsförändringar 240 Regionala skillnader 247 Valvindseffekter . . . . . . 250 Effekten av indelningsprinciperna . . . . . . . 254 Jämförelse mellan fungerade val 1952, 1956 och 1973 257

Bilaga 3

Inledning

Författningsutredningen lät på sin tid genomföra ett antal undersökningar av hur ett majoritetsvalsystem med enmansvalkretsar skulle fungera i Sverige i slutet av 1950-talet. Personvals- och valkretsutredningen har enligt

sina

direktiv med motsvarande analyser av att följa upp dessa undersökningar senare val. I denna uppsats redovisas, efter en inledande översikt av den Statsvetenskapliga debatten rörande majoritetsval contra proportionella val, som utförts på grundval av 1973 års valsiffror. Undersöknågra analyser består av studier i hur valkretsindelningen och samverkan mellan ningen olika partier skulle påverka resultaten samt en jämförelse av valresultatet 1973 med resultaten från författningsutredningens undersökningar.

Den Statsvetenskapliga debatten rörande olika valsystem

Hur reglerna för val av ledamöter till riksdagen eller dess motsvarighet i andra länder särskilt antalet partier, och ytterst den påverkar partisystemet, representativa demokratin, har länge diskuterats inte minst bland forskare som arbetar med frågeställningar. Den kanske mest Statsvetenskapliga välbekanta teorin leder till tvåpartisystem och säger att majoritetsval proportionella val till flerpartisystem. Det finns skäl att skilja mellan två inslag i denna diskussion. Det ena gäller de rent frågeställningarna om orsaksrelationer mellan vetenskapliga det andra gäller vilka normativa slutsatser man valsystem och partisystem, skall dra av svaren på den förra frågetypen. Vilket är bäst för den demokratin, proportionella val eller majoritetsval? I detta representativa sammanhang finns egentligen ingen anledning att gå in på den senare typen av frågeställning, det bör vara de vetenskapliga teorierna som intresserar. Emellertid har föreställningarna om faktiska förhållanden ofta använts som för eller emot det ena eller andra valsystemet varfor det är svårt att argument helt förbigå värderingarna. I denna korta beskrivning kommer därför något att sägas också om dessa. Två ledande ideologer i mitten av 1800-talets England, parlamentarismens ursprungsland, var John Stuart Mill och Walter Bagehot. Båda dessa var i stort sett ense om de faktiska effekterna av majoritetsval och av proportionella val men de var samtidigt djupt oense då det gällde slutsatserna. Båda var t. ex. övertygade om att majoritetsval skapade ett starkt parlamentariskt underlag for en regering, att proportionella val generellt sett gav ett mera än vad majoritetsval gav,att en nära kontakt mellan representativt parlament och valda främst skapades i samband med majoritetsval och väljare enmansvalkretsar. Ändå kom de att förespråka olika valsätt, Mill proportionella val och Bagehot majoritetsval. Orsaken till deras olika ställningstaeffekterna på skilda sätt. För Mill var ganden låg i att de värderade representationsfrågan helt avgörande: ett valsystem som inte gav en matematiskt rättvis representation åt alla meningsriktningari väljarkåren var inte förenlig med reell demokrati. Mill gick så långt att han använde uttrycket förfalskad demokrati om andra former än den proportionellt representerande demokratin. Bagehot ansåg att den representativa församlingens

Bilaga 3 225

uppgifter var det viktigaste: för det första att utse och ge stöd åt en handlingskraftig regering och för det andra att utöva kontroll av denna regering genom en enad och kraftfull opposition. Endast majoritetsvalssystemet kunde främja båda dessa funktioner. De båda synsätt som framkommer hos Mill och Bagehot har sedmera upprepats om och om igen i de diskussioner som förts kring lämpligheten av olika valsystem. Man kunde här hämta mycket från utredningar och debatt i anslutning till att de tre skandinaviska länderna övergick från majoritetsval till proportionella val i början av 1900-talet. Huvudsaken här är dock att följa den vetenskapliga diskussionen av valsystemens effekter. Genomgående gäller att föreställningarna om de faktiska effekterna långt fram i tiden bygger på rent logiska slutsatser eller möjligen på mera allmänna erfarenheter. Ett första systematiskt försök att genom studier av utvecklingen i ett flertal länder verkligen belägga teorierna, görs inte förrän omkring 1940 av den tyskamerikanske statsvetaren F. A. Hermens. I sin bok ”Democracy or Anarchy” (1941, Univ. ofNotre Dame, Indiana) försöker Hermens visa att proportionella val medför så allvarliga nackdelar att demokratin hotas (jfr bokens titel); proportionella val underlättar partisplittring, de möjliggör en onyttig radikalisering av partierna, de underminerar demokratin inom partierna, de skapar ”intressepartier” och därmed en sämre sorts politisk elit m. m. Representationsfrågan nedvärderas eller avförs från diskussionen: en beslutande församling, parlament eller riksdag, kan omöjligen vara ”representativ i alla väsentliga betydelser detta ord bör ha. Demokratiska val handlar heller inte om att “statistiskt mäta opinionen utan framförallt om att bilda opinion. Huvudtesen, något förenklad, är att val proportionella underminerar demokratin genom sina negativa effekter på partisystemet: de tenderar att upplösa sådana system i små enheter och disintegrera dem. Majoritetsval däremot konsoliderar och integrerar partierna och bidrar därmed till en effektiv regeringsmakt. Med tanke på tidpunkten torde Hermens bok ha skrivits under starkt intryck från nazismens uppkomst i weimarrepublikens Tyskland. En metod, vid sidan av jämförelser mellan i stort sett alla demokratiska stater, är att med räkneexempel visa, att ett majoritetsvalssystem skulle ha begränsat nazistpartiets mandatantal och därmed förhindrat deras regeringsbildning och maktövertagande. Nästa stora arbete är Duvergers ”Political Parties” ( 1951). Man får här en mera nyanserad teoretisering men i allt väsentligt är teserna desamma. Duverger menar att under majoritetsvalssystemet sker en ”polariseringsprocess”, vilken är avslutad i och med att endast två partier kvarstår. Under ett proportionellt valsystem sker en motsatt process, en depolariseringsprocess”. Polariseringsprocessen innefattar två led, det ena ”mekaniskt” det andra ”psykologiskt”. Det mekaniska består i att majoritetsvalsystemet överrepresenterar det största partiet och underrepresenterar de övriga. Underrepresentationen blir störst för de minsta partierna. Till följd av detta inträder en psykologisk faktor: väljaren inser att de små partierna kämpar ur ett enormt valtekniskt underläge. Trots att han innerst inne kanske föredrar något av småpartierna, lägger han sin röst för det av de två stora partierna som han tycker minst illa om: han vill ju inte ”kasta bort sin röst. Dylikt handlande

226 Bilaga 3

försvagar ytterligare de små partierna röstmässigt och deras underrepresentation förvärras. De fångas enligt Duverger i en spiralrörelse nedåt som bara kan sluta i utplåning. införs sker en motsatt process, av När det proportionella valsystemet kallad ”depolariseringsprocess”. Också här finns två faktorer, en Duverger mekanisk, en annan psykologisk. Som i förra fallet verkar valreglerna på ett mekaniskt sätt: Redan det första valet ger de minsta partierna en starkt ökad blir ju definitionsmässigt proportionellt representerade och representation,de inte underrepresenterade. När detta går upp för väljaren har han inte längre motiv för att rösta “taktiskt” utan kan lägga sin röst för det parti han tycker bäst om. redovisar data till stöd för sitt resonemang. De allra Duverger åtskilliga finner han i utvecklingen för de liberala partierna i mest slående exemplen England och Belgien. l England hade liberalerna t. ex. 1910 53,3 % av rösterna, vilket gav partiet 64 % av mandaten. Fyra år senare röstade 43,1 % 41 ,l % av platserna i underhuset. Detta var på samma parti och nu erhöllman inledningen till liberalernas nedgång. l slutet av 10-talet och början av 20-talet nådde man ca 30 % av rösterna och ca 20 % av mandaten. Därefter har underrepresentationen förvärrats ytterligare och det liberala partiet reducerats till en obetydlighet, dock utan att helt upphöra. för det liberala partiet i Belgien är ännu mer övertygande för Utvecklingen Fram till år 1900 hade man där en form av Duvergers synpunkter. majoritetsval iflermansvalkretsar. Det liberala partiet hade på 1870-talet och i lika stor andel början på 1880-talet ca 50 96 av rösterna och också en ungefär av mandaten. Därefter började en tillbakagång som successivt gav partiet en Alldeles före sekelskiftet hade man således allt klarare underrepresentation. 25 96 av rösterna och 8-9 96 av mandaten. Så infördes ett proponionellt valsystem. Vid de första proportionella valen som ägde rum år 1900, fortsatte liberalernas röstmässiga tillbakagång med ett par procent, men mandatmässigt gick man fram mycket starkt. lett slag ökade man från 9 96 till 22,5 %. Enligt Duvergers teori skulle nu en återhämtning ske bland väljarna, vilket var precis vad som hände. I de tre följande valen fram till 1910 ökades partiets röstandel upp till ca 28 %. inte uteslutande en bekräftelse på teorin. I Fallet Belgien är emellertid verket den av två omständigheter, dels den fortsatta själva motsägs utvecklingen för det liberala partiet- efter 1910 började ånyo en tillbakagång eller snarare återupptogs den tidigare nedåtriktade trenden - dels av hur det gryende socialistpartiet förmådde göra sig gällande redan under majoritetsvalsystemets epok. 1894 uppträdde socialistpartiet för första gången och tog redan från 16 % av rösterna. Det märkliga med detta var att början mandatandelen blev hela 18,5 %. Partiet förmådde med en tredjeplats och med blott hälften så många röster som liberalerna nå en större representation än detta parti. Mandatmässigt blev man näst största parti med 5 % fler mandat än liberalerna. till det Ej heller i de sista valen före övergången proportionella systemet blev socialisterna underrepresenterade - 17,5 % av

rösterna gav 18,0 % av mandaten. teori får som synes inte ett helt entydigt stöd när den Duvergers konfronteras med data. Han var dock själv medveten om detta och i sin framställning modifierade han teorin till att gälla med vissa begränsningar.

Bilaga 3 227

Förutom det belgiska exemplet talade förhållanden i Sverige före 1910, i Danmark före 1920 och i det moderna Kanada mot hans teori. Intressanta är hans iaktagelser av förhållandena i enskilda Valkretsar. Det visade sig ofta att enbart två kandidater ställde upp i varje valkrets: i Danmark 1910 stod kampen i 78 % av valkretsarna mellan blott två kandidater, i Belgien 1892 krävdes en andra valomgång endast i 4 av 41 Valkretsar, i 37 fall fanns blott två konkurrerande kandidater; i efterkrigstidens Kanada förekommer endast två nationella partier, övriga uppträder företrädesvis regionalt. Duverger ser dessa undantag som specialfall och han menar att huvudtendensen är klar: i enmansvalkretsen tenderar att majoritetsvalet skapa en tvåpartisituation även om de två konkurrerande partierna kan variera från en region till en annan. Härigenom kan systemet medverka till uppkomsten av lokala partibildningar eller också till att ge ett f. d. nationellt parti en reträttposition i de regioner där det har sina starkaste fästen. Även om Duverger vad gäller valsystemets betydelse för antalet partier inom ett politiskt system i grund och botten delar tidigare tankegångar -jvad Duverger här gör är främst att vidareutveckla teorin - anser han inte att det påverkar partisystemets stabilitet på samma sätt som Hermens ansåg att det gjorde. Han delar t. ex. ej dennes syn på det proportionella valsystemet utan menar att införandet av det proportionella valsystemet i länder som t. ex. Holland, Belgien och Schweiz verksamt bidragit till större stabilitet. I de skandinaviska länderna har stabiliteten blivit så påtaglig att växling vid regeringsmakten blivit något mycket sällsynt, vilket enligt Duverger möjligen skulle kunna vara en nackdel. Majoritetsvalets förstärkning av små opinionsförändringar i väljarkåren till relativt stora förändringar i partiernas mandatandel anser han helt klarlagd och pekar här främst på erfarenheter från England, där man funnit att systemet ger ett samband mellan andel röster och andel mandat som t. o. m. kan formuleras matematiskt. Med engelsk valstatistik som siffermaterial har man konstaterat att mandatfördelningen mellan två konkurrerande partier förhåller sig till röstfördelningen på ett sätt. Om partierna A och B fpr at respektive b; anmärkningsvärt lagbundet

procent röster för de Ma respektive Mb procent av mandaten varvid

Ma a?

Mb b?

= 100 - a, och

där bt =100 - Mb Ma.

Ett exempel: om man antar att A-partiet får 49 % av rösterna och B-partiet 51 % erhålles följande mandatfördelning:

Ma _493

100-Ma _513

Ma :47,003

Mb = 100 - 47,003 = 52,997

dvs. 49 procent av rösterna motsvarar ca 53 procent av mandaten. Se Carl- Gunnar Janson: Mandattilldelning och regional röstfordelning, Sthlm 1961, s. 145 ff. och Kendall M. G. Stuart, A: Cubic Proportion in Election Results. British Journal of Sociology, 1950: vol 1: S 183 ff.

228 Bilaga 3

ett större arbete efter Duvergers Political Parties är värt att Ytterligare nämna, nämligen Helmut Unkelbachs Grundlagen der Wahlsystematik: Stabilitätsbedingungen der parlamentarischen Demokratie. (Göttingen

1956.) Hermens hade tidigare blott skiljt mellan två valsystem, det proportionella och majoritetsvalsystemet. Duverger behandlade det proportiovalsystemet samt två former av majoritetsval. Unkelbach vidgar nu i nella valsystemet denna bok diskussionen till att gälla fem former av majoritetsval, fem former av proportionella val och ett par former där element från båda huvudtyperna Unkelbachs arbete genomförs med logisk metodik och empiriska ingår. saknas i stort sett, något som är naturligt mot bakgrund av det studier särskiljandet av olika former av valsystem. Ofta representeras noggranna är att redan varje valsystem av endast ett eller ett par länder. Huvudresultatet förändringar i mycket små skillnader i valregler kan åstadkomma väsentliga partiernas förutsättningar och därmed i deras valstrategier. Efter Unkelbach har företrädesvis mera empiriska ansatser gjorts. T. ex. har John G. Grumm i artikelform presenterat en rad tidsserier från olika teorier. (John G. Grumm: Theories of länder i syfte att testa Duvergers Electoral systems. Midw. Journal of Pol. Seimer 2 1958 s. 357 ff). Weiner ett exempel på hur ett Myron har genom studier av Indien närmare undersökt kan utvecklas även under ett majoritetsvalssystem av llerpartisystem engelskt mönster. Grumm visar bl. a. med exempel från Danmark och Norge före 1920, att kan förekomma i samband med majoritetsval utan inte bara flerpartisystem också att relativt små partier ömsom kan vara överrepresenterade ömsom var under 1895-1918 Venstre underrepresenterade. I Danmark perioden konsekvent överrepresenterat även då partiet mot slutet av perioden blott hade ca 30 % av rösterna. Socialdemokraterna och högern var lika konsekvent underrepresenterade, medan Radikale venstre vid två val blev överrepresenterat och i tre val underrepresenterat. I Norge ledde majoritetsvalen genomgående underunder perioden 1906-1918 till att socialdemokraterna Venstre överrepresenterades och till att representerades, genomgående högern blev underrepresenterat i 3 val av 5. I intet av dessa länder kan man finna tecken på att själva valsättet skulle orsaka olikheterna i utfall. Vare sig under- eller överrepresentation synes vara relaterad till partiernas röstandelar. Grumm pekar istället på den geografiska fördelningen av partiernas röster samt på principerna for valkretsindelningen. De danska och norska exempeln visar således att majoritetsval i varje fall kan leda till en omfattande disproportionalitet vilken for under vissa villkor enstaka partier t. o. m. kan få ett drag av hazard över sig. De små axplock ur litteraturen som här gjorts synes visa att klara empiriska leder till” tvåpartisystem inte föreligger. Den belägg för att majoritetsval inte att man fortfarande kan hävda att majoritetsval i viss hindrar naturligtvis men ett dylikt påstående måste utsträckning “gynnar” tvåpartisystemet, antingen bygga på rent logiskt resonemang eller grunda sig på erfarenheter från enskilda Valkretsar, där det ofta har visat sig att flerpartikandidatur saknas. På det nationella planet har llerpartisystem förekommit parallelt med

majoritetsval.

Bilaga 3 229

Författningsutredningen

Författningsutredningen som enligt sina direktiv skulle pröva lämpligheten av olika valsystem lät genomföra en serie undersökningar i syfte att utröna vilka konsekvenser ett majoritetsval ienmansvalkretsar skulle få. Undersökningarna genomfördes av nuvarande professorn Carl Gunnar Jansson och publicerades i SOU 1958:29 “Majoritetsval”. Till grund för undersökningarna låg röstsiffrorna vid valen 1944, 1948, 1952 och 1956. l en bilaga till författningsutredningens huvudbetänkande redovisas också undersökningar av 1958 och 1960 års val (SOU 1963:19). De av Jansson utförda undersökningarna var dels en riksundersökning omfattande hela landet och med valresultaten 1952 och 1956 som material, dels ett par specialundersökningar av flera valresultat men begränsade till vissa delar av landet. Riksundersökningen genomfördes på så sätt att man med utgångspunkt från den administrativa indelningen av riket i kommuner, häraden, försam› lingar, valdistrikt osv. konstruerade en enligt vissa kriterier lämplig indelning i enmansvalkretsar. Följande allmänna synpunkter på valkretsens lämplighet låg till grund för kriterierna: 0 Den borde ansluta till existerande administrativa enheter och därvid bestå av få odelade enheter. 0 Den borde var geografiskt sammanhängande och väl samlad. o Den borde ha en folkmängd nära antalet invånare per krets i det delade området. 0 Dess delar borde inte ha alltför dåliga förbindelser med varandra. 0 Kretsen borde slutligen om möjligt vara enhetlig i någon inte närmare angiven och inte särskilt klar mening, så att dess delar “hörde ihop ekonomiskt-geografiskt, socialt och historiskt, dvs. så att kretsen fick ett drag av naturlig enhet över sig. Sedan en kretsindelning med tillämpning av dessa kriterier konstruerats bestod riksundersökningen av att lägga samman partiernas röstetal inom var och en av kretsarna, fördela poströsterna på lämpligt sätt och därefter avgöra vilket parti - eller vilka partikombinationer - som hade störst röstetal. Undersökningen syftade således till att söka “fingera” ett majoritetsval och ge en ungefärlig bild av vilka konsekvenser ett sådant skulle medföra. Givetvis är det helt omöjligt att åstadkomma en valkretsindelning som skulle motsvara den exakt ”rätta” indelningen under faktiska förhållanden. Av en mycket stor mängd tänkbara och kanske lika lämpliga valkretsindelningar måste en väljas ut och man får anta att den på det hela taget representerar den “rätta” indelningen. I vissa avseenden var det dock möjligt att variera indelningsmönstret mera systematiskt. En särskild undersökning ägnades åt att visa vad en ”homogenisering” av valkretsarna skulle få för effekter. Bakgrunden var den allmänna iakttagelsen att partierna rekryterar sina väljare ur delvis olika befolknings- och yrkeskategorier, samt att dessa kategorier visar en viss geografisk variation. Undersökningen gick till så, att man i ett särskilt geografiskt område experimenterade med två olika indelningsalternativ. l det ena alternativet bestod kretsarna genomgående av både landsbygds- och tätortsdelar, och de fick därigenom en blandad,

230 Bilaga 3

heterogen yrkesprofil. I det andra homogeniserades” kretsarna på så sätt att man i största möjliga utsträckning skapade rena landsbygdskretsar och lika rena tätortskretsar. Detta åstadkoms genom att tätortskretsarna bildades utan krav på att de geografiskt skulle hänga samman. Resultatet blev att bondeförbundet i tämligen stor utsträckning vann mandat genom homogeniseringen. Socialdemokraterna tycktes förlora något mandat och folkpartiet förlora flera mandat. För högerpartiet och kommunisterna skedde däremot inga förändringar. En annan specialundersökning ägnades åt att komma underfund med i vilken utsträckning olika indelningsalternativ, alla bildade med normal tillämpning av de ovan angivna fem ”kriterierna”. kunde ge upphov till varierande resultat. I fyra områden, Stockholms län och stad, Uppsala och Södermanlands län, konstruerades en hel serie olika indelningar som geografiskt naturligtvis kiljde sig åt men som ändå kunde betraktas som ”lämpliga” enligt samma kriterier. Givetvis kunde inte samtliga, möjliga indelningsalternativ konstrueras för dessa områden men de alternativ som på allmänna grunder anses någorlunda representera hela togs fram kunde mängden av möjliga alternativ. Analysen visade att partiernas mandatantal i viss utsträckning kom att variera mellan de olika indelningsalternativen. Ett enda exempel- mandaten för (s+k) mot (h+bf + fp) får här belysa storleksordningen i denna variation. Då man lade samman röstsiffrorna för (s) och (k) erhöll socialdemokraterna enligt 1944 års valmaterial mellan 32 och 34 mandat enligt de olika indelningarna. Materialet för 1948 gav (s) mellan 23 och 31 mandat och materialet för 1952 gav samma parti mellan 22 och 26 mandat. Dessa siffror kunde sedan jämföras med vad socialdemokraterna och kommunisterna tillsammans skulle erhålla enligt ett proportionellt system med jämkad uddatalsmetod. (S + K)-blocket skulle då ha tagit 26 mandat 1944, 25 mandat 1948 och 24 mandat 1952 i samma område. Eftersom totalantalet mandat för området ifråga var 45 år 1944 och 48 åren 1948 och 1952. hade den metoden gett upphov till socialistisk majoritet de två första proportionella valen och ett jämviktsläge 1952. Exemplet visar således att minst ett indelningsalternativ åren 1948 och 1952 skulle ha åstadkommit ett regimskifte om siffrorna överförts till riksplanet. Den generella slutsats man kunde dra av denna specialundersökning var och tillvägagångssättet vid bildandet av denna att själva valkretsindelningen har en icke oväsentlig betydelse för resultatet: Olikheterna i fråga om partiandelar mellan olika valdistrikt är så stora, att det måste vara fullt möjligt att genom manipulationer och överflyttningar åstadkomma för- och nackdelar för det ena eller andra partiet. En tredje specialundersökning utfördes, också den begränsad till Stockholms stad och län, Uppsala och Södermanlands län. Här studerades om antalet mandat skulle påverka utfallet. Två alternativ studerades, ett där riksdagsledamöternas antal var 300, ett annat alternativ där samma antal var 360. För de analyserade länen motsvarade detta ca 60 respektive 72 mandat. Resultatet blev här negativt i den meningen att partiernas mandatandelar på det hela taget syntes vara opåverkade av variationen i mandatantal. Den av Jansson utförda riksundersökningen med beräkningar på grundval

Bilaga 3 231

av valresultaten 1952 och 1956 genomfördes under antagandet av riksdagen hade dels 230, dels 300 ledamöter. Två kretsindelningar med motsvarande antal enmansvalkretsar utformades och undersöktes med avseende på åtta olika partikonstellationer. Av dessa åtta byggde fyra på att röstsiffrorna för (s) och (k) lades samman. I detta sammanhang skall vi förbigå resultaten för att istället återkomma till dem då det blir aktuellt attjämföra dem med resultaten från den nya undersökningen av 1973 års val.

Personvalsutredningens analys av 1973 års valsiffror

Inledning En ny valstatistisk bearbetning, denna gång på grundval av 1973 års val, bör i möjligaste mån anknyta till författningsutredningens undersökningar. Emellertid har mycket förändrats och förutsättningarna skiljer sig därför väsentligt från förhållandena i mitten av 1950-talet. En viktig förändring är att den nuvarande enkammarriksdagen har 349 ledamöter, ett mandatantal som skiljer sig från den tidigare riksundersökningens två alternativ om 230 respektive 300 mandat. En annan förändring hänger samman med den nya indelning som blev följden av kommunblocksreformen. De kommunala enheterna är idag 278 mot ca 1 035 på l950-talet. En tredje förändring är att antalet röstberättigade invånare idag är vägledande för valkrets- och valdistriktsindelning. Dessutom har omfattande befolkningsomflyttningar skett under de år som förflutit; vilket medfört att tätortskommunerna vuxit starkt på bekostnad av landsbygdskommunerna. Indelningen i valdistrikt skiljer sig därför väsentligt även inom ett givet geografiskt område, t. ex. ett område som motsvarar en s. k. storkommun från 1952 års kommunreform. Sammantaget är dessa förändringar så betydande att det är helt uteslutet att i detaljer som t. ex. beträffande valkretsindelningen följa de tidigare undersökningarna. Däremot finns det givetvis all anledning att bibehålla t. ex. kriterier för kretskonstruktionen också om deras tillämpning måste bli av delvis annorlunda slag. Fem kriterier användes i tidigare undersökningar och de har presenterats ovan på sidan 229. En närmare blick på de avvägningar mellan olika kriterier som gjordes på l950-talet visar, att kravet på ungefär likstora Valkretsar upprätthölls i en mycket strikt mening. Riktpunkten storleksmässigt var den s. k. riksvalkvoten som motsvarades av 1/230-del respektive 1/300-del av totalbefolkningen. Detta gav cirka 31 000 invånare i 230-altemativet och ca 24000 i 300-alternativet. De toleransintervall som sedan uppsattes kring dessa värden var av storleksordningen 20 % av riksvalkvoterna eller annorlunda uttryckt i 10 %. Toleransgränsema kunde vid tillämpningen hållas med mindre än 10 fall av avvikelse, som mest 850 från en intervallgräns. Beträffande den administrativa indelningen följdes i första hand häradsoch kommungränserna och i andra hand församlingsgränserna. l vissa fall gick man längre och använde sig av minsta möjliga enhet som byggsten nämligen valdistriktet. Kravet på geografiskt sammanhängande kretsbild-

ningar upprätthölls genomgående i riksundersökningen. Övriga kriterier

232 Bilaga 3

synes ha påverkat indelningen endast i begränsad omfattning. I synnerhet är torde detta gälla den ekonomiskt-geografiska aspekten. Huvudintrycket att storlekskravet fått vara det viktigaste tillsammans med kravet på sammanhängande kretsar. När det nu gäller att åstadkomma en ny, modellindelning i enmansvalkretsar blir det, främst till följd av kommunindelningsreformen,svårt att göra en likartad avvägning mellan principerna. Att samtidigt uppfylla kravet på små storleksskillnader och kravet på följsamhet till kommungränser är numera helt omöjligt -de minsta kommunerna är av storleksordningen 5 000 röstberättigade invånare. Riksvalkvoten är samtidigt på l6 300 röstberättigade och ett intervall av samma relativa storleksordning som det man använde på 1550-talet skulle uppgå till 3 260 eller 16 300 i l 630. Ställer man ett sådant krav måste omfattande avsteg göras från den kommunala indelningen, ställer man å andra sidan krav på en nära anpassning till denna. måste betydligt större storleksskillnader godtas. Som en lösning av detta problem har vi i denna undersökning arbetat med två alternativa kretskonstruktioner. I det första alternativet har vi prioriterat den administrativa indelningen och i det andra alternativet storlekskravet.

Valkretsindelningén

Den första valkretsindelningen vilken ligger till grund för flertalet analyser i uppsatsen skapades under tämligen strikt följsamhet till den kommunala indelningen. Även om vissa avsteg har måst göras begränsar de sig till två typer som båda är naturliga och knappast kan anses strida mot själva kommuner är numera större än riksvalkvoten

principen. Åtskilliga mycket

och den första typen av avsteg består av att de större kommunerna har delats upp på ett lämpligt antal kretsar beroende på relationen mellan kommunens antal röstberättigade och riksvalkvoten. Den andra typen av avsteg från kommunindelningen består av att två, eller i något fall tre, intilliggande kommuner slagits samman när deras sammanlagda antal röstberättigade invånare bättre överensstämmer med riksvalkvoten än om de var för sig får bilda egna Valkretsar. , Gränserna för nuvarande 28 länsvalkretsar har också följts. I intet fall har dessa gränser överskridits och inom varje valkrets har lika många kretsbildmandat valkretsen tilldelades i samband med ningar skapats, som antalet 1973 års val. Genom att den nuvarande valkretsindelningen har följts har heller inga länsgränser överskridits i denna den första kretskonstruktionen. skall sägas om tillvägagångssättet vid delningen av de Något ytterligare mycket stora kommunerna. En större kommun kännetecknas numera ofta av att centrum utgörs av en tätortskärna, som är omgiven av betydande landsbygdsdelar, bestående av förutvarande landskommuner. En dylik kommun kan uppdelas i enmansvalskretsar på i huvudsak två sätt. I det ena - eller fallet lägger man ett snitt utefter en administrativ gräns församling valdistrikt - som löper ända inifrån kärnans mittpunkt och ut till kommunl det andra fallet låter man kärnan och landsbygdsdelarna bilda gränsen. kretsar var för sig. Valet mellan dessa två delningsprinciper är betydelsefullt, eftersom det rymmer hela den problemställning rörande heterogena eller

Bilaga 3

od md E m.m o... ...m 3

9:2 o.N_ m6_ mä än qa nå md» Sm n: a? få m.: Sa mä $3 v.mm Na

ode

x E... ...ä

N m m 9 2 m_

.S2

om mv mm om

å_ S_ än ovm MR mmm mom mmm 5 än Sm as Sm Sm Sm än än

N _ N m o m N o N v N N o N _ _

2 E 2.. om NM mv cv NN m_ N_ 2

mvm

«E

_ _ _ _ _ N N N _ Z

M _ N N N _ _ o_

m

N_

._§3..2=3_.E=momo~x3:hmxazmmaoozziqg_

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ N _ 2

_ H N _ _ N m _ _ 2

N _ N m _ _ 2 N _ _ m. _ N _ _ 2

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 2

_ _ _ _ _ N _ N _ Z

N _ _ _ N N

._umnu=_n._o_5.m

_ N _ N N _ m

_ _ v m _ N _ v _ N om a.. _ _ _ N N N _ I

_ _ N _ _ _ _

02:01::

m m N. _ _ v _ m_ m _ v v m m N _ _ _ _ _N N _ N _ N _ N _

=a=..o=a

m_

N _ _ _ _ _ N .

_ _

3:5

N _ _ v _ N _ . o_

_ _ _ N _ _ N

_ _ _ _ _

..am.o.:__an=aE:a

N N N _ _ 2

_ _ _

=on_moum

m v N _ _ e_

_ _ _ _ _ _ _ _ _ m

_ _ v _ _ _ m

u_.a..ua=_.m

_ m _ N v o _ v N _ m _ _ _ _ m.. _ m m m v N m _ _ u R

N m N

Elm

omnmm

mlv man :um

Rum Rem

Nae

_T0_

NT.

w_IN_ 2-2 8-2 min

?m mn»

_ _um_ _ T: E-: _no_ :å ä-: va-: 24m 8-2 mig :won m:

234 3 Bilaga

homogena kretsbildningar som specialstuderades i Janssons undersökningar. Bl. a. fann man där att en homogenisering gynnade dåvarande bondeforbundet och missgynnade folkpartiet och i någon mån socialdemokraterna. 1 detta sammanhang har problemet lösts på så sätt att kommunernas egen indelning i kommunala Valkretsar har fått vara vägledande. Det betyder att man kan finna exempel på båda nu presenterade delningsprinciper. Det skall också tilläggas att i många fall har vi kunnat följa den kommunala valkretsindelningen helt eller delvis. Inte sällan har antalet kommunala Valkretsar stämt väl överens med det antal som kommunens storlek i förhållande till riksvalskvoten gör den berättigad till. I andra fall har en eller medan andra förändrats till ett par Valkretsar kunnat bibehållas oförändrade lämpligare storlek. I ytterligare ett antal fall har de kommunala Valkretsarna kunnat slås samman två och två, varfor kommunernas egna indelningsbedömningar på sätt och vis också i dessa fall kommit att slå igenom. I de fall då vi tvingats omstrukturera samtliga Valkretsar i en kommun har vi ändå strävat efter att bibehålla den kommunalt tillämpade principen för delning. 1 de flesta delningsfall har telefonkontakt tagits med kommunala befattningshavare. V Vilka storleksskillnader uppstår då i en kretskonstruktion av nu beskriven art? Tabell 1 ger en bild av hur de 349 kretsbildningarna fördelar sig över storleksklasser. Den minsta kretsen har blott 4 500 röstberättigade invånare, den största 30 500. Variationsvidden är hela 26 000 och den största kretsen är mer än sex gånger så stor som den minsta. Medelstorleken är som sig bör ca 16 300 och medianen 16 270. Den forsta kvartilen har värdet 13 911, vilket således betyder att hela en fjärdedel av kretsarna understiger denna storlek. Den tredje kvartilen har värdet 18 583 och 25 % av kretsarna har således en större storlek än detta värde. Dessa kvartilgränser utgör 14,7 % respektive 14,0 % av riksvalkvoten vilket utvisar att blott hälften av kretsarna ligger inom ett så pass stort intervall som 29 %. Uppenbarligen är storleksskillnadema väsentligt mycket större än vid bearbetningar av 1952 och 1956 års Valstatistik. Det forfattningsutredningens kan emellertid i detta sammanhang finnas anledning att något vidga ramen for denna bedömning. Hur stora skillnader accepteras i länder som använder sig av majoritetsvalsystem? Hur stora skillnader har man accepterat i vårt land då det gäller de 28 nuvarande valkretsama? Svaret på den första frågan är att man utomlands ofta måste acceptera betydande storleksskillnader. I Västtyskland handlar det om Valkretsar av storleksordningen 200000 invånare i genomsnitt. Reglerna for indelningen föreskriver ett acceptabelt intervall på 66,67 96 av medelstorleken. I praktiken har man inte kunnat hålla denna regel, utan man har måst acceptera en minimistorlek på ca 120 000 och maximistorlek på ca 370 000, Vilket ger ett intervall från -39 % till +84 %. I England är förhållandena ungefär likartade. Ofta måste man acceptera toleransgränser på :50 % av medelstorleken. I Frankrike är motsvarande intervall endast obetydligt mindre.‘ Vid en internationell jämförelse är således de storlekskrav som författl Uppgifterna hämtade utomordentligt starka och samma omdöme ningsutredningen uppställde ur Lars Sköld: Översikt måste i stort sett gälla mot bakgrund av inhemska förhållanden. Vid 1964 års av valsättet i vissa främval till andra kammaren hade nämligen Gotlands län med sina tre mandat mande länder. SOU 1961:21 s. 165 ff. 11 677 röstberättigade per mandat. Samtidigt uppnåddes 23 629 som länskvot

Bilaga 3

i Västernorrlands län. Den största länsvalkvoten var med andra 0rd mer än dubbelt så stor som den minsta och uttryckt i relativa tal hade vi ett intervall på 55 % av riksvalkvoten. l det sista andrakammarvalet 1968 var skillnaderna ännu större och det godtagna intervallet 58 % av riksvalkvoten. Även om dessa jämförelser pekar på att det är rimligt att godta ett väsentligt större intervall än det författningsutredningen tillämpade, måste det samtidigt konstateras att kretskonstruktionen inte är helt tillfredsställande storleksmässigt sett. Ett intervall på :33 %, som utomlands är en normal riktpunkt, skulle medge en avvikelse från riksvalkvoten på ca 5 400 röstberättigade vilket ger gränserna 10 900 och 21 700. Kretskonstruktionen innehåller 24 kretsbildningar som ligger under den lägsta av dessa gränser och 28 som ligger över den högsta gränsen. Sammanlagt avviker 52 kretsbildningar eller 15 96 från en dylik norm. Då det gäller övriga kriterier goda kommunikationer eller naturlig samhörighet - har det inte varit nödvändigt att överväga dem för varje valkrets; en valkrets bestående av en hel odelad kommun eller kretsar bildade genom delning av en nuvarande kommun har kunnat undantas, eftersom kommunblocksreformen bl. a. bygger på samma principer och man därför kan utgå ifrån att samtliga kommundelar redan ”hör samman”. De Valkretsar, som består av mer än en kommun, har däremot måst bedömas och en lämplig indikation på att kommunikations- och samhörighetskraven är uppfyllda fann vi i indelningen i arbetsmarknadsregioner. Om möjligt har således denna typ av kretsar uppbyggts av kommuner som tillhör en och samma arbetsmarknadsregion. Emellertid har vissa avsteg måst göras också här. Av 60-talet Valkretsar omfattande sammanlagt ca 135 kommuner har ganska exakt tredjedelen kommit att skäras av en dylik regiongräns och ca 50talet kommuner är berörda. En förteckning över valkretsarna ges i bilaga 1.

Partikombinationer och beräkningssätr l författningsutredningens undersökningar kring majoritetsval forutsattes inte mindre än 8 olika parti- eller samverkanskonstellationer. . (H). (BF), (FP), (S), (K) . (H+FP), (BF).(S), (K) . (I-I+BF+FP),(S),(K)

0O\lO\lJI-hb-Jlx)-#

. (H+FP).(BF+S), (K) . (H).(BF).(FP),(S+K) . (H+FP),(BF).(S+K) . (H+FP+BF).(S+K) . (H+FP),(BF+S+K)

Kombinationen (S+ BF) i alternativen 4 och 8 motiverades givetvis av att regeringskoalitionen mellan bondeforbundet och socialdemokraterna var aktuell. När författningsutredningen fortsatte med beräkningar på grundval av de tre andrakammarvalen 1958 och 1960 (Sandler) hade förutsättningarna förändrats och huvudintresset knöts till alternativ 7 ovan. Enligt direktiven skall de nya undersökningarna av fmgerade majoritetsval

Bilaga 3

dels att ingen samverkan alls föreligger mellan utgå från förutsättningarna partierna, dels att samverkan sker mellan de tre borgerliga partierna. Direktiven föreskriver inte ett alternativ som innebär att de två blocken av socialistiska och borgerliga partier direkt står mot varandra. Man torde dock kunna anta att ett mera allmänt intresse föreligger för att också få detta alternativ redovisat. Av övriga möjliga partikombinationer kan ej något särskilt alternativ med större grad av aktualitet urskiljas. De tre alternativa konstellationer som således kommer att redovisas är de följande:

l. (m), (c), (O, (s), (vpk) 2. (m+c+f),(s),(vpk) 3. (m+c+f),(s+vpk) Partikonstellationerna har för enkelhetens skull getts beteckningarna 5partialternativet, 3-partialternativet och 2-partialternativet. Beteckningarna om att alternativen skulle kunna beskriva en utveckling från ger en antydan är sannolik som en fem partier till enbart två. I vad mån en dylik utveckling skulle införas kan inte preciseras. Som följd av att majoritetsvalssystem nämnts är alternativen närmast underbyggda med antagandet om samverkan mellan de i konstellationerna ingående partierna; beteckningarna motiveras av att kommentarerna blir lättare att ge och förhoppningsvis också att följa. Vissa regler för räknearbetet måste också uppställas. kompletterande Endast röstsiffrorna för de fem riksdagspartierna kommer att medtagas, eftersom rimliga antaganden om hur övriga partiers röster skulle fördelas på de i kombinationerna ingående partierna är svåra att uppställa. Då det gäller redovisningen av alternativ tre kommer dock att göras en särskild beräkning av i vilken omfattning KDS-rösterna skulle kunna påverka utfallet. Ett särskilt problem utgör poströsterna eftersom de endast redovisas för var och en av de nuvarande 28 valkretsarna. Beträffande dessa har justeringar gjorts i de Valkretsar där, enligt alternativ tre, de båda partiblocken ligger mellan 48 och 52 procent. Därvid har poströsternas andel av partiernas röster inom varje nuvarande valkrets först beräknats (tabell 2). Därefter har varje partis röstetal i en given valkrets ökats med det procenttal, som gäller för partiet ifråga inom den valkrets, där den nya är belägen. Vi har därmed antagit att poströsterna partivis är proportionellt fördelade över de nya valkretsarna inom en given krets av de nuvarande 28 valkretsarna. Det kan redan här nämnas att poströsterna minskar väljarandelen för (s +vpk) med mellan 0,05 och 0,2 %. I endast ett fall ändras en kretsbildning från majoritet för (s+vpk) till majortiet för (m +c+f). Vidare på förutsättningen att relativ majoritet är bygger beräkningarna för vinst av ett visst mandat. I alternativen två och tre har tillräckligt mandaten innehar den givits det parti som inom sin samverkansgrupp relativa majoriteten.

H uvudresultat Enligt tabell 3 erhåller socialdemokraterna en mycket stark riksdagsmajoritet i S-partialternativet. 300 mandat mot 49 borgerliga mandat ger en övervikt under de med 251 mandat. Av de borgerliga mandaten erhåller centerpartiet

sou 1977:94 Bilaga 3 237 Tabel12 Poströsterna i procent av alla röster för resp. parti inom nuvarande Valkretsar M C F KDS S VPK Stockholms kommun 1,26 1,91 1,43 1,60 1,09 1,83

läns norra 1,07 0,90 0,92 1,28 0,65 1,81

Älvsborgs

Alvsborgs läns södra 0,68 0,70 0,88 1,23 0,53 1,00

givna förutsättningarna 35, moderata samlingspartiet 13 och folkpartiet l. Vänsterpartiet kommunisterna blir orepresenterade i riksdagen. I 3-partialternativet byts den socialdemokratiska riksdagsmajoriteten mot en majoritet för de borgerliga partierna. 207 mandat - 39 moderater, 9 och folkpartister 159 centerpartiser ger en sammanlagd övervikt på 65 mandat. Läggs rösterna for vänsterpartiet kommunisterna tillsammans med rösterna for socialdemokraterna - tvåpartialternativet svänger majoriteten åter över till fördel for socialdemokraterna. 187 mandat motsvarar ungefär 53,6 % av riksdagsmandaten och innebär en övervikt med 25 mandat.

Specialundersökningar

De beräkningar som presenterats ovan är rent mekaniska sammanräkningar av 1973 års valsiffror. Det finns anledning att här betona att sådana ”fungerade val i olika avseenden helt säkert ger andra resultat än vad ett verkligt val under motsvarande förutsättningar skulle ha gjort. Som framgått av den inledande beskrivningen av den Statsvetenskapliga debatten rörande effekterna av olika valsystem går uppfattningarna isär vad

238 Bilaga 3

as od.:

å; I I I I I I

._.

em

Vrooom-—~oll\ruc-.1--—~oNr'1-—IO\O~ooI\~ ._. ._. ... _ __ N m R:

CE+mV

..o_:a._ n_ I I | I | IIISNI I l\ 3

an

;oo

6:m:._2_a_t8-~

|O\f)OO\O-—If\\D\O-4f’1fIV1’\O-—‘--~10

I ._. Em

©V-\O®\O<ff\l _ .—I

:oo U ä_

c+u+

NN I -- | I I I I I 3

E_ S_ ._ a

..am.o.=__an:m_

än ode

.Sao

ä II l | I I I I I I | I

»E2238

Md-Nt~o«-——«v I ~oM-—v-—-oo--M—- l\Ol\OO\OoOO\f1ln—-

._. __ . ._. S_ me.

m

:8_.oEmm

n_ I I I Il I :xml I I I O\ Qm

:o=a=..2_a=.:E-~ 8:a:._o:u_:ma-m

©\D(*ll\—\O\O¢\l-O\f3%\O-‘%*O\O—'\O|f\Vl'l\|f1!*'1(\lV\ I

(*3 u—I .—I a_ 3.

U

m__._ow.om

lä -—-4 I* -v I I I I l I I I

S_ ._. 2 N:

o_s_o._mo..

a: 0.8_

In

å I I I | I I I I I I I I I I

rm

©Qffi!\O\l\Ih0O .-4 (‘I m o F-I

Q3

5:5

20\O\O\VDOO!‘O\—-l\OO (ü v-u (\|—-I u—I m_ 2 -—I -—I .—.

m Sm

n_ I | I I I I I I III -- I I | I I I I I _ no

:8:oEam

.=.:u.__:_.__._z2._ .u_:E.2_s_:an-m

I I I I I-om-—.—— I r|NtnINNNm-—I I | Nazi I I _ I

U a 0.0_

C

come_

I\ m I I I I I I I I I-II I N I I I I I I I I I I I | I

E 2 2

ua==mo._E_==

_.:._EEox

FE cw.

å_

==F=.:Ov_

cm_ cm. å_ cm_ å_ å_ cm.

abc: 83m

å_ å_ cm_ cm_ å_

å_ å_ å_ å_

:o£ub_m_uSm:E mu:m_:o:._Bmm

cm_ cm_

%:n_:aE.o3m

å_

mcsmcmzmtx %s:§E§

m FE

mE_o§u9m mE_o§8.m mu=m_6m.2m0 mm._ono=o.J. mwhxtmaaov_ mm.ono_mO m:o:o m:o:8.:oZ € 2mm

«seam

28%: §__._e=_2 .aE_3_ muâsco »ägna mucosa: 3:22: 3.05060 mm._onm_ mmänaäxw mu:a_E._m\.w o.5o._O mucéefi

x

:aaah ?som &

Bilaga 3

beträffar tendens majoritetsvalsystemets att leda till ett tvåpartisystem. Duverger talar i detta sammanhang om dels en ”mekanisk” effekt dels en ”psykologisk”. Genom att majoritetsvalen tenderar att överrepresentera stora partier och kraftigt missgynna partier som är mindre än det största tenderar väljarna och partiledningarna att anpassa sitt beteende på ett sådant sätt att antalet partier reduceras. Som framgår av resultaten ovan skulle en samverkan mellan de tre ickesocialistiska partierna i vårt fingerade val leda till en vinst på hela 158 mandat. En borgerlig riksdagsminoritet skulle utbytas i en bred riksdagsmajoritet. Samtidigt skulle ett motdrag i form av en valteknisk samverkan mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet kommunisterna leda till att den icke-socialistiska majoriteten ånyo ersattes av en socialistisk. Det är naturligtvis inte möjligt att göra någon bedömning av i vilken utsträckning en övergång till ett nytt valsystem verkligen skulle leda till någon av dessa samverkansituationer. Det är emellertid klan att utsikterna till en vinst på hela 158 mandat och en bred majoritet i riksdagen skulle utgöra . ett starkt incitament till en så nära samverkan som är möjligt med hänsyn till partiernas olika program och ideologiska bakgrund. En sådan samverkan skulle i en verklig situation kunna bli olika omfattande, vara valteknisk eller mer långtgående. Den skulle kunna omfatta alla Valkretsar eller endast vissa kretsar osv. De samverkansalternativ som presenteras här är alltså endast hypotetiska och kan tjäna i forsta hand som räkneexempel. Det finns också anledning att något ytterligare uppmärksamma hur de enskilda väljarna skulle kunna tänkas reagera. Vad finns det för skäl att anta att röstfördelningen 1973 mellan partierna eller mellan block av partier skulle ha varit likartade under ett majoritetsvalsystem? Här kommer Duvergers ”psykologiska” mekanism in i bilden. Man kan enligt detta resonemang räkna med ett visst mått av taktiskt röstande; väljaren antas inte vilja ”kasta bon” sin röst på småpartier utan lägga den på något av de största partierna. Ett dylikt antagande ger stöd för uppfattningen att antalet partier skulle reduceras oavsett förekomst av partisamverkan. Å andra sidan kan det hävdas, att ett sådant taktiskt röstande knappast kan gälla alla småpartiernas väljare. Ett forsta krav är att väljarna är väl informerade om de antagna styrkerelationema mellan paniema. Ett andra krav är att väljarna är benägna att kompromissa. De får inte vara mer idologiskt dogmatiska än att de kan överge sina förstapreferenser till förmån för ett sämre alternativ som har det enda goda med sig att det möjligen skulle kunna förhindra något som är ännu värre. Det är därför inte givet att så fullständiga sammanräkningar som nu skett visar den realistiska bilden ens på längre sikt. Därtill kommer som framhållits att det inte finns några säkra belägg för att majoritetsvalsystemet alltid underrepresenterar mindre partier. De fortsatta analyserna i denna uppsats syftar till att - mot bakgrund av de osäkerhetsfaktorer som påverkar en bedömning av majoritetsvalsystemets tänkbara effekter - något ytterligare belysa systemets egenskaper. Fem olika specialstudier har företagits. Till att börja med har uppmärksammats hur stora ”spontana” väljarströmmar som skulle krävas för att majoriteten skulle förändras även utan organiserad samverkan mellan de olika partierna. Därvid beräknas t. ex. hur stor del av de borgerliga väljarna som måste flytta över sitt stöd till det största

240 SOU l977z94 Bilaga 3

partiet for att majoriteten i riksdagen skall förändras och vice versa. De tre samverkansalternativ som redovisas i tabell 3 kan sägas representera tre steg i en utvecklingsprocess mot ett två-blocksystem. Genom spontana väljarströmmar och olika former av begränsad partisamverkan kan bilden nyanseras och olika ”blandade” situationer uppstå. En annan egenskap hos majoritetsvalsystemet som uppmärksammats i den teoretiska debatten gäller stabiliteten. I ett majoritetsvalsystem leder ofta små förändringar i paniemas röstetal till stora skiftningar i jämförelsevis mandatfördelningen. Vi kan något belysa vad olika valvindsforändringar skulle få for effekter i vårt modellfall. I kritiken mot teorin att majoritetsval leder till tvåpartisystem framhålls ofta att vissa länder som t. ex. Canada eller de skandinaviska kring sekelskiftet har eller haft både majoritetsval och flerpartisystem. En förklaring till detta sägs dock ofta vara att det är regionala skillnader som leder till detta. Ett parti som har en mindre del av väljarkåren i landet i sin helhet kan genom en stark ställning i ett visst geografiskt område vinna mandat i dessa Valkretsar. I ett land med stora regionala skillnader i partisympatier skulle därmed stora skillnader kunna uppstå mellan partiernas representation från olika delari landet. lett särskilt avsnitt uppmärksammas hur vårt ”fingerade” valresultat ser ut i olika delar av landet. valresul- En fjärde fråga som uppmärksammas gäller i vilken utsträckning tatet skulle påverkas av en valkretsindelning som i mindre utsträckning anknyter till kommunindelningen och i större utsträckning styrs av önskemålet om likstora valkretsar. Slutligen görs några jämförelser med författningsutredningens resultat. Därmed blir det möjligt att ytterligare belysa stabiliteten i valsystemets effekter.

Förutsättningar för majoritetsfdrändringar

- Under avsnittet huvudresultat redovisas att en ”systemförändring” genom valsamverkan, genom partisammanslagningar eller genom att partier upphör - från 5 partier över 3 partier till 2 partier medför väsentliga effekter på riksdagsmandatens fördelning. Med fem partier erhålles 86 % socialdemokratiska mandat, med tre partier 59 % borgerliga mandat och med två partier 53 % socialdemokratiska mandat. Genom en fullfoljd borgerlig samverkan kan sammanlagt 158 mandat ”vinnas” från socialdemokraterna. Dessa 158 mandat kan vinnas med varierande svårighetsgrad. I vissa fall är den socialdemokratiska majoriteten knapp i andra fall större. Vi kan därför fråga eller vilka spontana väljarströmmar som krävs oss vilken grad av samverkan för att förändra majoritetsläget. Vi får därvid utgå ifrån frågan om i hur många av de 300 socialdemokratiska kretsarna som majoritetspartiet har absolut majoritet om i hur många man har relativ majoritet? Fördelningen i tabell 4, som också innefattar de kretsar som vunnits av de övriga partierna, visar 99 fall med socialdemokratisk absolut majoritet och 201 fall med socialdemokratisk relativ majoritet. Av de borgerliga kretsarna förekommer absolut majoritet endast i fyra fall nämligen i två fall för centerpartiet och i två fall för moderata samlingspartiet.

sou 1977:94 Bilaga 3 241

Tabell 4 S-partialternativet: Kretsarna fördelade efter majoritetspartiets andel av rösterna Socialdemokratiska Centerpartiets Moderata samlings- Folkpartiets kretsar kretsar partiets kretsar kretsar An- 96 Kumul. An- % Kumul. An- % Kumul. An- 96 Kumul. tal % tal % tal % tal 96 Andel under 28 % l 0,3 0,3

Mer än 70 96

300 100,0 35 100,0 13 100,0 l 100,0

Av tabellen framgår också att en betydande variation Förekommer beträffande med hur stor absolut eller relativ majoritet kretsarna ”vunnits” av det ena eller det andra partiet. Då det först gäller de socialdemokratiska kretsarna finner vi att det för mandatvinsten i två fall räckt med mindre än 30 % av rösterna, i 45 fall med mindre än 40 %. Hälften av kretsarna har vunnits vid en nivå på ca 47 % (medianen). Vi ser också att i närmare 5 % av socialdemokraternas kretsar har majoritetspartiet haft mer än 60 % av rösterna. Huvudparten av de andra partiernas kretsar har vunnits vid väsentligt lägre andel av rösterna. Under 40 %-gränsen ligger således inte mindre än 37 % av Centerpartiets kretsar och 46 % av moderata samlingspartiets. 1 tabell 5 har vi nu underlag för en bedömning av hur stora väljarrörelser spontana eller initierade av partierna - som krävs för att åstadkomma ett majoritetsskifte. Här har de socialdemokratiska kretsarna fördelats efter avståndet mellan socialdemokraternas röstande] och det största borgerliga partiets (i allmänhet Centerpartiets). Detta avstånd kan sägas markera den minsta andel av väljarna som måste flytta sina preferenser från socialdemo-

242 3 Bilaga

Tabe115 5-partialtemativet: Socialdemokratiska kretsar med relativ och absolut majoritet fördelade med hänsyn till procentsklllnaden till näst största parti

Procent- Kretsar med relativ Kretsar med absolut skillnad majoritet för (s) majoritet för (s) till näst

52-54 54-56 1 1,0 99 100,0

Summa 201 100,0 99 100,0

kraterna for att valkretsens mandat skall vinnas av det borgerliga blocket även utan valteknisk samverkan. 1 tabellen har åtskillnad mellan Valkretsar vunna med absolut gjorts majoritet och kretsar vunna med relativ majoritet. Endast de senare är i detta intressanta och de förekommer i forsta delen av tabellen. Man sammanhang finner här att 10 á 15 kretsar är i hög grad marginella i den meningen att mindre än fem procentenheter skiljer mellan socialdemokraterna och det största 1 det närmaste 50 kretsar har ”vunnits” med oppositionspartiet. mindre än 10 % marginal och ca 125 kretsar med mindre än 20 %. Fempartialternativet gav 49 mandat till den borgerliga sidan och för att nå det for riksdagsmajoritet nödvändiga antalet av 175 mandat krävs 126 kretsar

Bilaga 3 243

ytterligare. För att ”erövra” den svåraste kretsen, den 126:e, krävs uppenbarligen ett rösttillskott till det största borgerliga partiet på mer än 20 % av det sammanlagda röstetalet för de fem riksdagspartierna. Samtidigt bör det framhållas att en fullständig samverkan gör det möjligt att vinna hela 158 kretsar - skillnaden mellan borgerliga mandat i tre- och fempartialternativet. För att erhålla samtliga dessa mandat krävs ett rösttillskott till det största borgerliga partiet på ca 23 % av väljarkåren. Om man tänker sig att de väljarströmmar som är nödvändiga uppstår spontant blir den relativa styrkan bland de borgerliga partierna av intresse. För den väljare som vill rösta taktiskt på ett borgerligt alternativ måste situationen vara väsentligt lättare om ett av partierna framstår som dominerande. Risken ärju då mindre för att rösten lägggs på ”fel” dvs. på ett av de vid sammanräkningen mindre partierna. Ju större skillnad mellan största och näst största borgerliga parti desto klarare måste därför det borgerliga alternativet sägas vara. Det är heller inte osannolikt att också en uppgörelse om valsamverkan och kandidatlistor befrämjas av en mer eller mindre stor dominans för ett av de tre borgerliga partierna, men det är mera tveksamt. Om båda de nu behandlade aspekterna kombineras - skillnad mellan socialdemokraterna och största borgerliga parti respektive skillnad mellan största och näst största borgerliga parti -erhålles ett tvådimensionellt plan som förenklat kan beskrivas med följande matris:

Liten procentskillnad mellan Stor procentskillnad melstörsta och näst största p lan största och näst största av (m.c. t) pav(m.c.0 Stor procentskillnad (A) Inget dominerande (B) Dominerande borgermellan (s) och största borgerligt parti; stort ligt parti; stort avp av (m, c, i) avstånd till (s) stånd till (s) Liten procentskillnad (C) Inget dominerande (D) Dominerande borgermellan (s) och största borgerligt parti; litet ligt parti; litet avp av (m, c, l) avstånd till (s) stånd till (s)

Matrisen ger här upphov till fyra typer av valkretssituationer, markerade med bokstäverna A, B, C och D. D-gruppen utgör den typ där de borgerliga partierna bör ha störst chanser att vinna majoriteten även utan valteknisk samverkan. Här dominerar ett av de borgerliga partierna som samtidigt skillnaden till socialdemokraterna är förhållandevis liten. Svårast att erövra måste valkretsarna av typ A vara där de borgerliga partierna var för sig har ungefär lika stora andelar av rösterna och avståndet till det socialdemokratiska partiet är stort. Självfallet kan valkretsarna placeras kontinuerligt efter båda dimensionerna och det går inte att entydigt dra gränserna mellan de fyra typerna. Om man emellertid begränsar sig till en indelning av de två dimensionerna i femprocentsintervall erhålles den fördelning som framgår av tabell 6. Vi ser av summaraden längst ned att förhållandevis många kretsbildningar kännetecknas av ungefärlig jämvikt mellan de borgerliga partierna: 32 kretsar ligger inom intervallet 0 till 5 % då det gäller skillnaden mellan största och näst största parti och ytterligare 38 kretsar har en skillnad på högst 10 %. Det är således i dessa 70 kretsar som det för väljaren måste

Bilaga 3

vara som svårast att urskilja ett “borgerligt” alternativ såvida man i opinionsbildningen inte går fram med en gemensam linje i kandidatfrågan. I en stor grupp av dessa 70 kretsar är den socialdemokratiska relativa majoriteten över det ledande borgerliga partietjämförelsevis liten; mindre än 15 % marginal föreligger i 26 fall. Dessa fall hör därför till de ”lättvunna”, men återstoden är tillräckligt stor för att en borgerlig majoritet skall synas osannolik utan en fullständig valteknisk samverkan. Det räcker mycket nämligen att socialdemokraterna ”behåller” 33 kretsar av dessa 158 för att ett majoritetsskifte inte skall inträffa. Låt oss därefter övergå till den situation där de borgerliga partierna antagits samverkan ha genomfört en fullständig valteknisk “3-partialternativet”. Hur stora väljarströmmar krävs i detta läge från VPK till socialdemokraterna för att den då erhållna borgerliga majoriteten skall gå över till det socialistiska blocket. 1 denna situation förekommer 207 borgerliga Valkretsar mot 142 socialdemokratiska. 162 borgerliga kretsar ”vinns” med absolut majoritet dvs. den sammanlagda borgerliga röstandelen uppgår till mer än 50 % av antalet röster för de fem riksdagspartierna (tabell 7). 145 fall eller 21,8 % når den sammanlagda borgerliga röstandelen ej upp till fullt 50 % och det är dessa som kan betraktas som mer eller mindre marginella. fördelats efter hur stor skillnad som

1_tabell 8 har de 45 kretsbildningarna

föreligger mellan den sammanlagda borgerliga andelen och den socialdemokratiska andelen. lett fall krävs ett tillskott till de socialdemokratiska rösterna på mer än 10 %,i 15 fall måste tillskottet uppgå till mer än fem procent och i 12 fall räcker det med mindre än 2 % av väljarna. Det kan nämnas att av dessa 45 kretsar måste 33 behållas av de borgerliga partierna för att inte riksdagsmajoriteten skall gå förlorad. Detta innebär att inga strömningar större än 2 % får förekomma. En kanske ännu bättre belysning av möjligheterna för de borgerliga att behålla en majoritet vid övergång från trepartialternativet till partierna tvåpartialternativet erhålles, om man undersöker hur stor andel av vpkrösterna som krävs för att socialdemokraterna skall erövra mandaten (tabell fördelar jämnt över alla kategorierna i 9). De 45 kretsarna sig tämligen

Tabell 6 - Fempartialternativet: Socialdemokratiska kretsbildnlngar som förloras vid borgerlig samverkan, fördelade med hänsyn till procentskillnad till nät största parti samt till procentskillnad mellan största och näst största borgerliga parti

Procentskillnad Procentskillnad mellan största och näst största borgerliga parti till näst största 0-5 5-10 10-15 15-20 20-25 25-30 30-35 Alla parti %

sou 1977:94 Bilaga 3 245

Tabell 7 Trepartialternativet: De borgerliga partiernas kretsbildningar ñrdelade efter den sammanlagda röstandelen för borgerliga partier

Samman- M C F Alla lagd procent- An- 96 Kum. An- 96 Kum. An- 96 Kum. An- 96 Kum. andel tal % tal % tal % tal 96

44-46 - — — 4 1 5 2,5 2,5 11,1 11,1 2,4 2,4 46-48 2 5,1 5,1 6 3,8 6,3 - - - 8 3,9 6,3 48-50 6 15,4 20,5 25 15,7 22,0 1 11,1 22,2 32 15,5 21,8 50-52 2 5,1 25,6 23 14,5 36,5 3 33,4 55,6 28 13,5 35,3

62-64 2 5,1 69.2 8 5,1 89,4 1 11,1 88,9 11 5,3 85,5

74—76 3 7,7 94,8 1 0,6 98,7 1 l 1 ,l 100,0 5 2,4 98,1 76-78 1 2,6 97,4 2 1,3 100,0 - - - 3 1,4 99,5 78-80 1 2,6 100,0 - - - - - - 1 0,5 100,0

Summa 39 100,0 159 100,0 9 100,0 207 100,0

Tabell 8 3-partialternativet. Borgerliga kretsar med relativ majoritet fördelade efter procentskillnaden till den socialdemokratiska andelen av rösterna

Procentskillnad Antal % Kumulerad % till (s)

246 3 Bilaga

Tabell9 Tre-partialternativet: Borgerliga kretsan med relativ majoritet fördelade efter hur stor andel av vpk-rösterna som krävs för socialdemokratisk majoritet

tabellen. Det finns med andra ord en högst varierande svårighetsgrad då det lör (s)-partiet att “vinna” kretsarna. Tredjedelen kan karaktäriseras gäller som tämligen enkla, då det i dessa fall räcker med att högst 33 96 av Vpktill att rösta med socialdemokraterna. För att hälften av väljarna övergår kretsarna skall byta sida krävs 60 96 av vpk-väljarna och för att socialdemokraterna skall erövra de för majoritetsskiftet nödvändiga 33 kretsarna krävs 80 96 av vpk-väljama (dvs. marginalen i den sista kretsen“). i detta avsnitt KDS- Som sista punkt skall något sägas om vilken betydelse rösterna skulle kunna ha for majoritetsläget i valkretsarna. Redovisningen till (tabell 10 och 11). Sammanlagt kan begränsas två-partialternativet rösterna resultatet i 16 socialdemokratiska kretsar och på detta parti påverka 12 borgerliga kretsar. Läggs samtliga KDS-röster till det borgerliga blocket skulle 178 kretsar erhålla borgerlig majoritet och blott 171 socialdemokratisk. Omvänt; läggs alla KDS-rösterna till (s+vpk) blir den socialdemokratiska 199 mot 150. lnget av dessa alternativ är särskilt sannolikt. Dels majoriteten är det tveksamt om KDS-röster överhuvudtaget skall kunna läggas på något annat parti, dels - förutsatt att detta kan ske -torde det vara rimligare med en viss proportionell fördelning av rösterna mellan blocken. Vilka proportioner som skall gälla är dock omöjligt att säga helt exakt. Om man emellertid antar att vardera blocket ej tar mer än högst en tredjedel av lörsiktigtvis rösterna skulle av de 16 socialdemokratiska kretsarna 7 ”behå1las”, 4 ”förloras” medan 5 skulle vara “osäkra” (sista tabell kolumnen). Av de 12 borgerliga kretsarna skulle 8 behållas, 2 ”förloras” och 2 vara ”osäkra”. Socialdemokraterna skulle därmed tämligen säkert förlora 2 mer än de och övervikten skulle krympa från 25 till 21 mandat eller borgerliga partierna sammanlagt till ställningen 185 (s) mot 164 borgerliga. Antar man vidare att samtliga osäkra skulle vinnas av de borgerliga partierna skulle den socialdemokratiska majoriteten reduceras med ytterligare 5 mandat och ställningen därför bli 180 mot 169.

Bilaga 3 247 Tabell 10 Socialdemokratiska kretsbildningar där kds-rösterna kan fälla utslaget (s+vpk) (m+c+1) (kds) (m +c+f+ kds) (marginal+l) Marginal i 96 av kds-rösterna

Regionala skillnader De genomförda beräkningarna tyder på att majoritetsval skulle få betydande konsekvenser För partiernas regionala representation. Redan av huvudtabellen (tabell 3) framgår att folkpartiet endast skulle bli representerat i Göteborgs stad och i Bohus län. Moderata samlingspartiet visar också en tämligen stark regional koncentration och synes bli representerat främst i storstäderna. Centerpartiet blir starkast representerat i jordbrukslän som

skånelänen, Hallands, Skaraborgs och Älvsborgs län. Socialdemokraternas

ställning är med få undantag starkast i norrlandslänen.

Tabell 11 Borgerliga kretsbildningar där kds-rösterna kan fälla utslaget

248 3 Bilaga

Tabell 12 Regionala skiljelinjer. Tvåpartialternativet

Region Borgerliga Socialdemokratiska Alla kretsbildningar kretsbildningar

Västra Götaland F, G, N, 0, P, R Antal 66 20 86 % 76,7 23,3 100,0 Norra delen S, W, X, Y, Z, AC, BD Antal 17 59 76 96 22,4 77,6 100,0 Övriga landet Antal 79 108 187 96 42,2 57,8 100,0

En sammanfattande och kanske något tydligare bild erhålles i tabell 12. Av 86 mandat i Västsverige går 66 eller hela 77 % till de borgerliga partierna, av 76 mandat i norra delen av landet går 59 eller 78 % till socialdemokraterna. Detta mönster speglar redan välkända regionala skiljelinjer i partiernas Mera intressant är att skiljelinjerna i valmanskåren tycks i väljarsympatier. avsevärd grad skärpas genom majoritetsvalssystemet. Ett par exempel på det kan nämnas. Två ytterlighetsfall är Skaraborgs och Norrbottens län. l det förra har socialdemokraterna tillsammans med vänsterpartiet kommunisterna närmare 40 96 av rösterna, men enligt tvåpartialternativet skulle blocket ändå inte ta ett enda mandat; alla skulle gå till något borgerligt parti. l Norrbottens län är förhållandet det rakt motsatta. Trots en sammanlagd väljarandel på drygt 30 % skulle de borgerliga partierna bli helt utan mandat. Samma förhållande gäller Gotlands kommun och Blekinge län. Mellan de nu nämnda extremfallen fördelar sig övriga 24 länsvalkretsar men en någorlunda god proportionell relation mellan tämligen jämnt, röstandel och mandatandel erhålles blott för ett fåtal Valkretsar. Dessa geografiska konsekvenser kan också illustreras grafiskt. l figur 1 har socialdemokraternas och vpkzs sammanlagda andel av rösterna resp. andel av mandaten i var och en av de nuvarande 28 valkretsama prickats in i ett koordinatsystem. Den vertikala axeln anger andelen mandat och den horisontella axeln andelen röster. Var och en av de 28 valkretsarna har och av de fyra ovannämnda extremfallen har Gotland och inplacerats Skaraborgs län som sig bör hamnat längst ner till vänster medan Norrbottens och Blekinge län hamnat överst till höger.

Övriga länsvalkretsar återfinns i fonn av en punktsvärm inom ett tämligen

långsmalt band som mycket väl skulle kunna beskrivas med en rät linje. En dylik har också beräknats enligt minsta-kvadratmetoden och lagts in på sin rätta plats rakt igenom punktsvärmen. Också en annan, något mindre lutande, rät linje förekommer i figuren. Den visar hur punktsvärmen skulle ha varit lokaliserad om det hade varit fråga om en mot röstandelen proportionell fördelning av mandaten. Som synes svarar här 40 % och 60 % av rösterna mot 40 respektive 60 % av mandaten. Endast inom ett tämligen litet område i figuren finns det bland observa-

sou 1977:94 Bilaga 3 249

tionerna en någorlunda överensstämmelse mellan linjerna. Det är i ligurens mitt, där 50 96 av rösterna ungefär motsvaras av 50 96 av mandaten. Här återfinner vi fem kretsar, Göteborgs stad, Stockholms, Västerbottens, Kopparbergs och Uppsala län. Ganska nära till höger om detta område börjar stora avvikelser från den proportionella linjen att uppträda: mot ca 55 96 av rösterna svarar 70 a 80 96 av mandaten. Också i den vänstra ñgurhalvan uppträder ganska snart betydande avvikelser, denna gång i negativ riktning: mot ca 45 % av rösterna svarar ca 20 % av mandaten. Figuren illustrerar med andra ord den överrepresentation som majoritetsvalsystemet åstadkommer lör det större av två konkurrerande partier och

givtvis dess spegelbild, underrepresentationen för det mindre partiet. Samti-

100“ Antal K .n mandat Procent Y 90-

3o.. Andel mandat vid 52 % av rös-= 60.20 i 4.41 terna 51 % av rös-= 56.00 i4.28 70- terna 50 % av rös-= 51.85 i 4.23 terna 49 % av rös-= 47.70 :428 60a terna 48 % av rös-= 43.50 i 4.41 terna

50 I I 65 70 %

40-

r = 0.934 jfr 1952_:r = 0.933 30- 1956:r = 0.942

Regr. ekv. Y = - 156.6 + 4.169 X 20-

10*-

Figur 1 Samband mellan 0 . , , , , , . andel röster och andel , 40 45 50 55 50 55 70% mandat inom olika val- Andel röster kretsar_

250 Bilaga 3

digt åskådliggörs de geografiska konsekvenserna av denna egenskap hos majoritetsvalsystemet. l många regioner skulle stora väljargrupper komma att bli svagt representerade i riksdagen, i vissa län de socialdemokratiska, i andra län de borgerliga väljargrupperna. Innan vi lämnar detta avsnitt bör det nämnas att korrelationskoefficienten för sambandet uppgår till 0.934, vilket antyder att det är fråga om förhållandevis små avvikelser från den räta linjen. Som jämförelse kan också nämnas att motsvarande koefficienter för 1952 och 1956 års material har beräknats till 0.933 respektive 0.942. överensstämmelsen med författningsutredningens undersökningar är på denna punkt därför synnerligen hög.

Valvindsejfekrer Att analysera valvindseffekter genom att arbeta blott med ett enda valresultat är givetvis förenat med svårigheter. Analysen är beroende av bl. a. förutsättningen att strömningarna i valmanskåren är likadana i alla delar av landet. Det innebär att om man totalt för hela landet antar en förskjutning av socialdemokraternas röstande] från 50 96 till 51 % av valmanskåren så måste antagandet gälla alla Valkretsar oavsett om de är belägna i stora eller små kommuner, i norra eller västra delarna av landet eller om kretsen t. ex. skulle vara en s. k. marginalkrets. Man vet emellertid av väljarundersökningar att valvindseffekterna på det hela taget slår igenom på samma sätt i alla befolkningskategorier. Ofta kan därför avvikande, kommunvisa förändringar - sådana ärju inte helt ovanliga - mera vara effekter av befolkningsomflyttbeter sig på olika sätt. Undersökningarna har ningar än av att människorna också visat att partibyten är avsevärt mycket mera komplicerade mellan borgerliga partier än mellan socialdemokraterna och borgerliga partier. Samtidigt som det därför trots allt är rimligt att förutsätta likartade valvindar bör förutsättningen begränsas till att gälla förskjutningar mellan de båda blocken av borgerliga respektive socialistiska partier, vilket också praktiska skäl talar för. Endast det s. k. tvåpartialternativet är därför aktuellt i dessa analyser. lett föregående avsnitt visades att KDS-rösterna skulle kunna ha betydelse i en del Valkretsar. I detta sammanhang skall vi dock utelämna dessa och, liksom tidigare, rösterna andra på partier än de som är företrädda i riksdagen. Med dessa begränsningar och förutsättningar kan valvindseffekterna belysas genom en mycket enkel form av analys som består av att fördela valkretsarna med hänsyn till hur stor andel utöver 50 % majoritetsblocket ”innehar” av rösterna. I all sin enkelhet ger en sådan fördelning besked om hur många kretsar som skulle ändra majoritet för en given procentuell förändring i valmanskåren. av de 228 enmansvalkretsar som Figur 2 ger en grafisk bild av fördelningen befinner sig i intervallet 40 % till 60 % då det gäller andelen röster förena eller

andra partiblocket. Hela 18 kretsar har vunnits” av socialdemokraterna med

mindre än en procents marginal och ytterligare 15 kretsar med en marginal om högst två procent. På den andra sidan har 15 kretsbildningar ”vunnits” av de borgerliga 13 med mindre än partierna med mindre än en procent tillgodo och ytterligare

sou 1977:94 3 251

Bilaga

Antal Valkretsar

———j————-

162 borgerliga kretsar——-—:j— 187 socialdemokratiska kretsar—:

Procent , ,

(kumulerade serierna) I (U L_ _ á *é ‘V ^- ä, ° r\ m v r m

e 8 5%‘-Q 8a$.‘8$$$%%9S ooouw<?:.—88;,‘:‘

‘Vt/)c‘:.x NNNNNNNNNN v---v-—v--— E ä c. . :a 3 å) o o ‘° 5 1- LO LO m co m m oo :x LD . . .

§5 $f33Boe§m\r$ oooowmrmcon\m FIgur2KreIsb1ldnmgarna

gang; I—!—!-v—1—\-- v—s—-NNNNNNNN .. .. . A/orde/ade med hansyn till andelen räsrer/ör (s + vpk). två procent. Under själva diagrammet har angivits ett par kulmulativa sifferserier som utvisar totalantalet mandat för ena eller andra blocket vid olika antaganden om förskjutningar i väljarandelar. Om man t. ex. antar att det socialdemokratiska blocket skulle erhålla ett tillskott av en procent av det sammanlagda rösteantalet - det är detsamma som att flytta mittaxeln ett steg åt vänster reduceras de 162 borgerliga kretsarna till 147, medan antalet socialdemokratiska mandat ökar till 202 osv. I figur 3 har dessa kumulerade serier använts för att ge en mera överskådlig bild av ”valvindseffekterna”. Den stigande kurvan gäller de socialdemokratiska kretsbildningama vid olika antaganden om sammanlagd andel röster (s+vpk), den sjunkande kurvan gäller de borgerliga kretsbildningama. De båda kurvorna möts i en punkt och den befinner sig som synes endast ca 0,7 procentenheter till vänster om utgångsläget, vilket betyder att redan vid en mycket måttlig förändring erhålles ett ändrat majoritetsläge i parlamentet. En beräkning av valvindseffektema skulle också kunna göras med utgångspunkt från uppgifterna från det närmast föregående avsnittet. De 28 nuvarande valkretsarna skulle nämligen kunna betraktas som ett urval representerande hela landet vid olika antaganden om procentuell andel av socialistiska röster. Det förefaller tämligen rimligt att anta att de borgerliga

252 3 Bilaga

280- Antal mandat 270_ 260- 250- 240- (s +vpk) 230- 220- 210- 200- 190- 187 ls+ vpk) 180- 170- 152 (m+ c+fp) 150- 150- 140- 130- 120- 1 10- VaI- (m+c+fp) vindför 100majori- 90- tetsskifte i parla- 80- Figur 3 Valvindseffek- mentet terna: Kurvor ulvisande 70antal mandarför resp. partibløck vid olika ande- 60- l l l r I l T I I I l 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 Röstandel för lar av rösterna/ör de‘/em (s+vpk) riksdagspartierna. (m+c+fp) 55 54 53 52 51 50 49 48 47 46 45 resp. block

partiernas mandatandel vid exempelvis 55 % av rösterna skulle bli något i stil med vad som enligt tvåpartialternativet skulle gälla för Kristianstads,

Älvsborgs eller Malmöhus län. Lika rimlig är tanken att socialdemokraternas

andel mandat vid 55 % av rösterna skulle motsvaras av vad man enligt samma alternativ synes erhålla i Blekinge, Södermanlands eller Örebro län (jfr ñgur 2). Ingen av de 28 valkretsarna torde visa den helt rätta mandatfördelningen men regressionslinjen lör alla 28 observationerna skulle kunna betraktas som en approximation för det verkliga utfallet. Eftersom den räta linjen beräknas enligt gängse statistisk metod kan valvindseffekten också uttryckas matematiskt genom den linjära funktionen. viktig är den s. k. riktningskoefficienten som i detta fall har Speciellt beräknats till 4,169. Innebörden av denna är att för en enhets förändring i andelen röster sker en 4,169 gånger så stor förändring i mandatandel. Med andra ord,om socialdemokraterna skulle tappa en procent i väljarkâren skulle man tappa 4,169 % av riksdagsmandaten. 4,2 96 av 349 mandat är 14 á 15 mandat och det är ett antal som stämmer väl med vad vi fann gälla genom

Bilaga 3 253

metoden att kumulera valkretsarna med hänsyn till andel röster för (s+vpk). Inom ett avstånd av en procentenhet å ömse sidor om 50 %-gränsen fann vi 15 respektive 18 kretsar vilket är något mer, men med hänsyn till att valvinden rimligtvis måste variera något sett över hela landet förefaller överensstämmelsen stor. En variation finns för övrigt också kring den räta linjen. Och beräknat på ett urval om 28 enheter skulle konfidensintervallen i närheten av 50 %-gränsen vara mycket stora, omkring i 4 %. Eftersom resultaten på denna punkt starkt överensstämmer med 1952 och 1956 års material - vilket vi senare återkommer till - kan dock denna osäkerhet betraktas som väsentligt mindre. Det förefaller således tämligen klart att förhållandevis små procentuella förskjutningar mellan partiblocken leder till omfattande förändringar i mandatfördelningen. Under de tre senaste valen har socialdemokrater och vpk tillsammans som mest erhållit 53,9 96 av rösterna och som minst 50,1 % (endast röster för de fem riksdagspartierna räknade). De här redovisade beräkningarna tyder på att närmare 60 mandat skulle ha bytt sida vid förändringar av denna storleksordning. Det bör till denna analys tillfogas att betydande restriktioner gäller for slutsatserna av de redovisade beräkningarna och resonemangen. Resultaten säger givetvis ingenting exakt om storleken av den ena eller andra sidans majoritet om vi hade haft ett majoritetsvalsystem. Däremot torde en hel del sägas om majoritetsvalsystemets stabilitet eller instabilitet. Analysen torde ganska väl ge en antydan om att en hel del Valkretsar skulle vara särskilt marginella, medan andra skulle utgöra s. k. säkra kretsar. Även om marginalkretsarna inte utgör huvuddelen av alla kretsbildningar är de tillräckligt många för att spela en utomordentligt stor roll för utgången av ett val. Vad det .skulle medföra för konsekvenser för t. ex. valkampanjerna förtjänar beaktande: liksom i länder med denna form av valsystem skulle antagligen stor kraft i opinionsbildningen ägnas åt marginalkretsarna medan övriga kretsar mer eller mindre lämnades därhän. Möjligheten av dylika konsekvenser stryker ytterligare under det omöjliga i att med dessa former av ”fingerade val säga något alldeles bestämt om resultaten av verkliga majoritetsval i vårt land. Av speciellt intresse är här att kunna jämföra stabiliteten i 1973 års kretskonstruktion med resultaten av undersökningarna av valen under 1950talet. Figur 4 avser belysa detta genom kumulerade procentkurvor för valen 1952 och 1973. Eftersom antalet kretsar för 1952-materialet var lägre måste den lodräta axeln nu uttryckas i procent för att jämförbarhet skall uppstå. En begränsning är också att 1952-materialet är redovisat med 5-procentsintervall, vilket nödvändiggör att man antar en jämn fördelning inom varje intervall. Det är möjligt att detta inte ger en helt korrekt bild, men stor avvikelse kan det inte vara fråga om. På figurens vänstra sida redovisas de borgerliga kretsarna. Här erhålles fördelningar som är mycket lika. Både 1973 och 1952 leder en given procentuell förskjutning till ungefär lika stora förluster av kretsar, kanske något större förluster 1973 än 1952. På den högra sidan, de socialdemokratiska kretsarna, är skillnaden mellan kurvorna större och det är kurvan för 1973 års material som är den brantaste, något som torde utvisa att den nyare valkretsindelningen innehåller relativt sett fler marginalkretsar. Huvudintrycket måste dock bli att skillnaderna är små, särskilt

254 3 Bilaga

Procent förluster av kretsbildningarna

1973: 1973: 162 b-kretsar 187 s-kretsa,

1952: 138 b-kretsar

1952: 162 s-kretsar

Figur4 Jämförelse av kretskonsrruktiønerna 1952 och 1973 vad gäller procenluella mandat/brluster vid olika antagan- Procent Procent , , , . . den om väl/arrösterjör Röstandel 40 45 50 45 40 Röstandel resp. part/block. (m+c+fp) förluster för lm+c+fpl förluster för (s+vpk) (s+vpk)

om man tar i beaktande att valkretsindelningen 1973 har måst utföras under stort hänsynstagande till kommunblocksreformens nya administrativa gränser. Den större heterogenitet som blivit Följden härav har inte lett till nämnvärd förändring av stabiliteten.

Effekten av indelningsprinciperna

Den valkretsindelning som hittills legat till grund för beräkningarna har konstruerats enligt samma huvudprinciper som definierats av Författningsutredningen och som kom till användning vid dess undersökningar kring valresultaten under l950-talet. Dessa riktlinjer är som allmänna principer betraktade antagligen så rimliga att de skulle ha varit lagfástade om majoritetsvalssystemet använts i vårt land. Hur principerna skulle ha tillämpats är däremot omöjligt att säga något alldeles bestämt om. Lika litet vet vi om hur de skulle tillämpas framåt i tiden om vi tänker oss att systemet skulle införas. Inom ramen för dessa allmänt hållna principer existerar givetvis en mycket stor mängd kretskombinationer,

Bilaga 3 255

av vilka en enda har valts ut och lagts till grund för dessa s. k. ñngerade val. Med mycket stor sannolikhet kan sägas att den varken bakåt eller framåt i tiden utgör den rätta kretskonstruktionen dvs. den som skulle ha använts eller den som skulle komma till användning under realistiska förhållanden. Det vore därför av stort värde om man kunde variera kretskonstruktionen på så sätt att man därigenom får ett grepp om hur olika avvägningar slår. Att bedöma och förutse den realistiska tillämpningen av principerna är särskilt svårt då det gäller två av dem, nämligen de som har att göra med storleken och följsamheten till de administrativa I den hittills gränserna. behandlade kretskonstruktionen har kravet på att kretsarna skall den följa administrativa indelningen prioriterats på bekostnad av storlekskravet. Kretsarna har aldrig tillåtits överskrida eller rättare länsgränserna sagt gränserna för de nuvarande 28 valkretsarna. har överskri- Kommungränser dits endast i de fall då två eller undantagsvis tre kommuner tillsammans storleksmässigt kommit att nära riktpunkten ligga 16 300 röstberättigade invånare. Delning av kommuner har förekommit endast då det varit fråga om mycket stora kommuner nämligen så stora att det gått att bilda två eller fler hela Valkretsar enbart inom den aktuella kommunen. Det har exempelvis aldrig förekommit att en kommundel har forts till annan kommun för att tillsammans med denna bilda en lagom stor krets. Denna relativt stränga följsamhet till existerande kommun- och länsindelning har gett upphov till tre kretstyper:

l. En kommun = en kretsbildning 2. Två eller tre kommuner = en kretsbildning 3. Del av en enda kommun =en kretsbildning eller en kommun = två eller flera kretsbildningar.

Den nu beskrivna tillämpningen av principerna har som framhållits medfört att ett förhållandevis stort antal kretsar är mycket små eller mycket stora. Den minsta kretsen har (1973) 4 500 röstberättigade den största ca invånare, 30 000, vilket gör att den största är nära nog sju gånger så stor som den minsta. Uppenbart är att en annorlunda avvägning bör prövas, en avvägning som innebär att extremfallen elimineras. Dylika åtgärder kan emellertid inte vidtas utan att man samtidigt gör avkall på följsamheten till de administrativa gränserna. Man måste tillåta ytterligare en delningsmöjlighet, nämligen att föra samman en hel kommun (=fdr liten kretsbildning) med en mindre del av en för stor kommun. En sådan valkrets blir sällan helt naturlig, i synnerhet inte vad gäller den kommundel som avskiljs från den större kommunen. Det är emellertid priset man får betala för att uppnå en storleksmässig utjämning. Också andra krav måste släppas. Det måste nu vara tillåtet att skapa Valkretsar som genomskärs av länsgrânser. Det bör vidare vara tillåtet att i samband med dylika konstruktioner föra över ett mandat från en av de nuvarande valkretsarna till en annan. På så sätt skapar man också möjligheter att vid behov dela en eller annan av de riktigt stora kommunerna på ett utökat antal kretsar, t. ex. delning på tre i stället för på två kretsar, delning på två i stället för på en. Hur långt skall man gå då det gäller att minska storleksskillnadema? Svaret är givetvis beroende av hur mycket man anser det krävs av renodling ifråga

256 Bilaga 3

mo mo mo no mo mo mo mo mo mo no no mo no mo mo ...o

v w m _ o I e m m _ N m _ I o m w e v m _N m_ o_ m_ o_ 2 __ __

mw_

m

n_ | | I I I | I I I I I | I m N I I I I I I I I | I I I s I

$_§_$§_:.a?.N

m N o o o v N a m w N _ N N o m N v o N _ N m I I m __

I om_

.—0_~.=2—

U

an _ m _ v I I I I I I I I I I I I I

s _ I I | I I I I I tn. S_ 2

:u:

mo mo mo mo mo mo mo no no mo ...o no m: mo no mo

8o.:__a›m:m_

v N N o N _ v I m m _ m _ m _ m _ I N N w m a v m 2 _ __ __

a;

m

.Sao

n_ I I I I I I I I I I I I I .. N N I I I I I I I I I I | I o

_u:a:._8_a_:ma8H

m m m N o o N _ o m w N _ w N o m m v N m m N m I 2 o_ __

om_

U

w _ I I _ I I I | I s I _ v | I .. | I I I I I I I I I 2 s_ om

_=E._o=amu:_=_u_..:_

mo mo mo no no mo mo mo mo mo mo mo no LO mo

w w v N. _ o o m m o w m w m o o_ o_ om s_ __ 2 m_ o_ _ m_ o_ __

m om wm Sm

3:5

| I I | | | I I _ I I I I I I | I | I I I I _ n_ | | I I | I

6_8E9_a_:aaEu.._

| | I I | m m _ _ | m | m e | I N N m _ I I N _ I I I I mm U

a:.=_u.o.==a

N m I I I I | I I | I _ I I N N I I I I I I I | I I I I 2

_2

-ucmöm

o

on on on on on on on on on

T

on on T oH

r_2__u:_.:_mu:_:_o_.=_

on on on on

T T T _+ _+

ma: _+ oH H _+ _+

w N N o o N o o_ __ o_ e_ 2 o_ m_ a __ om __ o_ __ m_ m_ m_ 2 v_ m_

än

_S:

R :U

.ä

å_

cases_

a:..a§u.=m

å_ å_ å_

å_ å_

_SEES_

å_ å_

8.0: 23m

å_ å_ å_ å_ å_ å_ å_ å_ å_ å_ å_

%§_§=EBm mcozoeomm

å..

%§_:oEo%

å_

§s:_%se£

å_

8§_§E%

å_

mesiuoa 35.5950 332525. aseasa @8533. 22.852

asså

msseøoa §33_ mmcaoäo_ 38.3. € umeå.. 5.60 ägnas: musen: êoâso 220m mm._onm_ %§_E£ 9520 aanoämo 2.5.2.2

& &

Bilaga 3

om den ena eller andra principen. Man skall emellertid ha klart för sig att inte heller en ny, mera utjämnad kretskonstruktion kommer att bli den ”rätta”. Syftet bör således inte vara att uppnå den ideala konstruktionen eftersom den under alla förhållanden inte går att skapa. Snarare borde man sikta mot att eliminera så pass många extremfall, att man kan skönja en tendens vad gäller fördelningen av riksdagsmandat. Om man utgår från tumregeln att en kretsbildning inte bör understiga respektive överstiga riksvalkvoten med mer än 25 96 , bör gränserna ligga vid 12 000 respektive 20 000 röstberättigade. Vi har hittills arbetat med en konstruktion som omfattar ca 100 fall liggande utom detta intervall. Om ca hälften av dessa fall elimineras torde man erhålla en tillfredställande bild av hur stor effekt en mer eller mindre långt strävan mot små gången storleksskillnader får. Den nya kretskonstruktionen som redovisas i bilaga 3 eliminerar noga räknat 45 fall av 99 vilket motsvarar 46 %. Hur påverkar då detta mandatfördelningen? Svaret är: obetydligt. l fempartialternativet sker inga förändringar alls då det gäller de två partiblocken (tabell 14). Socialdemokraterna tar fortfarande 300 mandat medan de 49 borgerliga mandaten fördelas med 15 på moderaterna, 33 på centerpartiet och 1 på folkpartiet. I trepartialternativet sker en viss förändring mellan blocken. Den borgerliga övervikten blir något mindre, närmare bestämt 204 mandat mot tidigare 207. Socialdemokraterna ökar således med 3 mandat till 145 och samtliga tas från centerpartiet. Då det slutligen gäller tvåpartialternativet erhåller den borgerliga sidan 164 och socialdemokraterna 185. Den socialdemokratiska majoriteten har således minskat med blott två mandat. Man kan med utgångspunkt från detta resultat spekulera något över vad en ännu lägre gående storleksutjämning skulle få för effekter. Nettoeffekten är för socialdemokraterna en förlust av bara 2 fall vid en eliminering av 45 extremfall. Om ytterligare ett hundratal av de återstående mest extrema fallen försvunne, skulle majoritetskonstellationen ändå“inneha 180 ä l8l mandat och oppositionen 168 å 169. Det är naturligtvis något tveksamt om det går att göra denna generalisering. Den förutsätter bl. a. att effekten av elimineringen är densamma oavsett graden av ursprunglig avvikelse från riktpunkten. Några närmare analyser av de nu eliminerade fallen i detta avseende går tyvärr inte att göra, därtill är antalet för få. Vi måste därför nöja oss med att konstatera att den alternativa valkretsindelningen inte har gett upphov till särdeles avvikande resultat i förhållande till den förra. Det är föga troligt att en fördubblad storleksmässig utjämning skulle rubba vare sig den socialdemokratiska övervikten i tvåpartialternativet eller den borgerliga övervikten i trepartialternativet.

Jämförelser mellan fingerade val 1952, 1956 och 1973

Det återstår så att något ytterligare belysa den nu genomförda undersökningen mot bakgrund av resultaten från författningsutredningens undersökningar av förhållandena 1952 och 1956. lett antal tabeller(tabell 14-1 7) möjliggörs jämförelser mellan valresultaten 1952, 1956 och 1973. Då det först gällerS-parrialremativer kan man konstatera en mycket stark överensstämmelse, särskilt då det gäller de socialdemokra-

258 3 Bilaga Tabell 14 Jämförelser mellan 1952, 1956 och 1973 års val. 5-partialternativet Valmaterial (H) (M) (Bf) (C) (F) (S) (K) (VPK) Alla 1952

3,0 1956

1973 349 mandat 13 35 1 300 0 349 96 3,7 10,0 0,3 86,0 0 100

Tabell 15 Jämförelser mellan 1952, 1956 och 1973 års val. 3-partialtemativet (borgerlig samverkan) Valmaterial (H) (M) (Bf) (C) (F) (S) (K) (VPK) Alla

1973 349 mandat

mandaten, Beträffande moderata samlingspartiets mandatandelar föreligger också skillnader men för centerpartiet och folkpartiet är andelarna i stort obetydliga sett omkastade. De skiftningar i valmanskåren som ägt rum mellan dessa får som synes en mycket stark effekt och särskilt märklig är tidpunkter I — folkpartiets kraftiga reduktion 1973. 3—partiaIIernativer borgerlig samverkan - blir omkastningen mellan centerpartiet och folkpartiet ännu mer dramatisk. Medan folkpartiet for förhållandena på 50-talet tilldelats ca 35 % av riksdagsmandaten erhåller man 1973 endast ca 3 %. Centerpartiet räknat är en ungefär går från ca 10 % till 45 %, något som i procentenheter lika stor som folkpartiets minskning. Socialdemokraternas och ökning moderata samlingspartiets andelar är ungefär oförändrade. socialdemokraterna 50 % eller strax I 2-partialternativer ligger omkring

3 259 Bilaga Tabell 16 Jämförelser mellan 1952, 1956 och 1973 års val. Z-partialternativet, (borgerlig samverkan, samverkan s, vpk) Valmaterial (H) (M) (Bf) (C) (F) (S) (K) (VPK) Alla 1952

1973 349 mandat alt. 1 31 124 7 187 0 349 96 8.9 35,5 2,0 53,6 O 100,0

Tabell 17 Procentuell fördelning av giltiga valsedlar 1952, 1956 och 1973

däröver i alla tre materialen. Förändringarna mellan centerpartiet och folkpartiet får ungefär samma effekter. Det bör understrykas att effekterna av genomförd borgerlig samverkan är svåra för att inte säga omöjliga att förutse då det gäller fördelningen av mandat mellan de tre samverkande partierna. De nu redovisade siffrorna bygger på Förutsättningen att ett givet mandat går till det största av de samverkande partierna. Det säger sig självt att en dylik förutsättning - ehuru den i detta sammanhang är den rimligaste -inte ger den rätta bilden, främst på grund av att den inte tar hänsyn till priset för samverkan. Nära till hands ligger tanken att partierna vid kandidatnomineringen gör upp om en mandatfördelning som är proportionell mot partiernas röstantal i hela riket, vilket skulle ge moderata samlingspartiet 60, centerpartiet 106 och folkpartiet 40 mandat 1973. Men inte heller detta antagande är helt realistiskt, eftersom ju partierna inför ett nytt val inte har någon möjlighet att förutsäga valutgången annat än via opinionsundersökningar. De rimligaste jämförelserna här kan därför göras beträffande den sammanlagda borgerliga andelen mandat. Man kan då konstatera att borgerlig samling

sou 1977:94 260 Bilaga 3

vid alla tre valtillfällena, under de givna antagandena. skulle ha resulterat i trots att man endast vid ett tillfälle, 1956, hade en borgerlig majoritet, majoritet av de fem riksdagspartiernas väljare bakom sig. Om man på den motsatta sidan också förutsätter en slags samverkan genom att lägga samman s- och vpk-rösterna skulle däremot socialdemokraterna vid alla valen ha majoritet utom då det gäller kretsindelningsalternativet 1956 med uppnått 300 mandat sammanlagt. Den senare formen av samverkan skulle i samtliga fall leda till stark Överrepresentation för socialdemokraterna. En något mera exakt men ändå överskådlig jämförelsemetod medger den illustrationen. I figur 5 har flera resultat sammanställts, vilket grafiska

Figur5 Samband mellan andel röster och andel mandat 1952, 1956 och I973.

Antal mandat (s) 55,6 - 1952, 230 mandat ä 55-- / j / / / 1952, 300 mandat - Regressionslinje från 28 Valkretsar (C) / 54- / ’ / 1 / 1973, lndelningsalternativ 1 / / 1973, indelningsalternativ 2 230-alternativet (A)

1973, extrapolerat alternativ små statuskillnader mellan valkrestarna 1973, extrapolerat almrnafiv J

g

å 1956, 230 mandat

i_ 40° a

‘Q (KÄ v?) 09° 300-alternativet (B)

?°\\Q‘

— 51 49 l l 1 l /’ |/1 l I 1 1 1 1 1 1 14_1]Ande|r5ster(s+Vpk) t l mandat / a 1956,3OO å

49-

Bi/aga 3

underlättarjämförelserna. Figuren består av ett koordinatsystem av samma typ som i figur 2, men här har enbart ett mycket litet avsnitt av den förra figuren medtagits i uppförstoring, nämligen avsnittet mellan 49 96 och 51 % på den horisontella axeln (andel röster) och avsnittet mellan 48 % och 55,6 % på den vertikala (andel mandat): Procenttalen gäller i samtliga fall för socialdemokraterna + vpk. År l952 nådde andelen röster avgivna för (s+k) upp till 50,4 %, vilket enligt Janssons 230-alternativ skulle ha gett (s) 55,2 % av mandaten. 1956 års andrakammarval resulterade i 49,6 % röster avgivna för samma partikombination och 230-alternativet skulle då ha gett (s) 51,1 % av mandaten. Dessa uppgifter åskådliggörs i figuren med två punkter sammanbundna av den övre streckade linjen (A). Enligt Janssons 300-alternativ skulle samma parti ha erhållit 54 96 av mandaten 1952 och 49,7 % år 1956. Två andra punkter sammanbundna av den lägre streckade linjen utvisar dessa resultat. De två räta linjer som dessa punkter bildar kan sägas representera en “valvind” på 0,8 procentenheter, när kretskonstruktionen hålles konstant medan fördelningen i väljarkåren varieras. I dessa undersökningar användes nämligen en så gott som identisk valkretsindelning. Två egenskaper hos linjerna bör uppmärksammas. Det ena är att de löper parallellt men med ett visst avstånd emellan. Avståndet skulle kunna tyda på att själva antalet mandat eller Valkretsar skulle påverka utfallet, men med hänsyn till att en av författningsutredningens specialundersökningar visat att så knappast kan vara fallet bör skillnaden kanske hellre ses som ett tecken på att valvindsförändringar ger upphov till ett mandatmässigt varierat utfall. Man skulle därför lika gärna kunna fylla ut mellanrummet och istället visa ett bredare band inom vilket de förväntade resultaten skulle återfinnas. Det andra är att båda linjerna, eller bandet i sin helhet, passerar den horisontella 50 %-axeln en liten bit före den vertikala axeln. Redan vid ca 49,5 % av rösterna för (s+k) synes socialdemokraterna nå majoritet i riksdagen. Partiet blir därmed snabbare överrepresenterat än ett motsvarande parti av borgerliga, samverkande partier. Orsaken till detta är att fördelningen av valkretsarna över variabeln röster avgivna för (s+k) är något sned. Medianen i denna fördelning dvs. den mittersta observationen, antar ett högre värde än det aritmetiska medelvärdet, vilket naturligtvis alldeles vid 50 %-gränsen är gynnsamt for kombinationen i fråga. Hur ser då undersökningsresultaten från 1973 ut ijämförelse med 1952 och 1956 års. Svaret kan bäst ges genom att en punkt för 1973 års val också läggs in i figuren. Genom att (s +vpk) erhöll 50,1 % av de giltiga röster som angavs för något av de fem i riksdagen representerade partierna, kommer denna punkt i det horisontella planet att ligga mellan 1952 och 1956 års observationer. 1 det vertikala planet kommer punkten att ligga litet varierande beroende på vilken kretskonstruktion som används. Den forsta kretskonstruktionen gav socialdemokraterna 187 mandat vilket motsvarar 53,6 %. Punkten for detta resultat kommer då att ligga ganska exakt på den övre, streckade linjen. Den andra kretskonstruktionen medförde att socialdemokraternas mandatantal minskade till 185 eller till 53,0 96. Punkten kommer då att ligga ungefär mitt emellan de streckade linjerna. Tänker man sig en kretskonstruktion med ännu mindre storleksskillnader än vad den andra innehöll, får man räkna med att socialdemokra-

Bilaga 3

ternas mandat antagligen reduceras ytterligare. Med samtliga Valkretsar inom ett storleksintervall på 12 000 till 20 000 bör antalet mandat ligga vid 183 eller 52,4 % och man hamnar ungefär på den lägre streckade linjen. Vid ännu mindre storleksskillnader passeras denna linje i sjunkande riktning. Tar man så slutligen hänsyn till KDS-röster får man antagligen räkna med ytterligare en reduktion på ett eller annat mandat. Emellertid påverkas då också röstfördelningen och man får en samtidig rörelse i negativ riktning i det horisontella planet dvs. man hamnar mitt på eller något till vänster om den vertikala 50 96 -axeln. Någon större avvikelse från linjerna medför därför icke hänsynstagandet till KDS-rösterna trots att mandatandelen påverkas. Den variation som nu beskrivits, huvudsakligen i det vertikala planet, synes inte på något avgörande sätt avvika från resultaten från författningsutredningens undersökningar. Tvärtom, genom att variationen i höjdled håller sig inom eller något under det band som de båda streckade linjerna bildar får man anse att resultaten passar väl in i bilden och att undersökningarna ger varandra ett ömsesidigt stöd. Intressant är också att finna att den regressionslinje som beräknats på observationerna i figur tre företer stora likheter med de streckade linjerna. Regressionslinjen har för jämförelsens skull också lagts in i figur 5. Bäst överensstämmelse visar den sig ha med den nedre streckade linjen dvs. 300altemativets linje. Enda skillnaden är att den är något mindre lutande. Också ett par andra linjer har lagts in i figuren. Förutom en linje för fullständig proportionalitet (E) förekommer en annan, markerad med bokstaven D, vilken visar vilket förhållande mellan röster och mandat som gäller enligt kubregeln i närheten av 50 96-gränserna. Skillnaden mellan denna linje och de tre hittills kommenterade linjerna är som synes tämligen stor. Kubregeln harju tillkommit genom studier av valresultaten i England och beskriver därför ganska väl graden av överrepresentation i detta land för det ledande partiet. Undersökningarna av 1952 och 1956 samt 1973 års valresultat tyder nu på att majoritetsval samt ett tvåpartisystem i vårt land skulle ge upphov till ännu starkare överrepresentation för det ledande partiet. Undersökningarna synes också visa att den sneda fördelningen av Valkretsar efter andel röster för blocket (s+vpk) är bestående och att således socialdemokraterna når en riksdagsmajoritet redan vid mindre än 50 96 av rösterna. På flera punkter och med delvis olika metoder erhålles således likartade resultat och den rimliga slutsatsen måste bli att förhållandena på 1970-talet till sina konsekvenser inte skiljer sig från förhållandena på 1950-talet. De slutsatser som författningsutredningen kunde dra på grundval av tidigare undersökningar bör därför vara lika giltiga idag.

Bilaga 3 263

Underbilaga 1 Valkretsindelning alternativ I

Stockholms stad (särskild indelning) Danderyd 18 944

KI Enskede 1-12 13427 Ekerö 8 590

[gu-

Enskede 13-25 14419 Haninge (kommunal)

klIAlaJl\)v-

Maria/Katarina 1-5. 8 15498 14 523 Haninge Första Sofia/ Katarina 20-22 16191 13 674 Haninge Andra Del av Katarina 15135 Huddinge (kommunal)

Kll 14638 Huddinge Första 19162 Essinge/Szt Göran 1-7, 14 Del av Szt Göran 15 683 Huddinge Andra 16 734

©\O0O\lO\

13691 Järfälla (kommunal) Kungsholm Matteus 21575 Järfälla Första 13040

._- Västerled Järfälla Andra 17 761 17 585 Lidingö 23906

ggn-u

›- — Adolf Fredrik/ Klara/Jakob/ Nacka (kommunal)

.—.—»—a— (J1-AUJKJ Norrtälje (kommunal)

-‘F—-—~‘ \OO0\lO\

Skarpnäck 1-12 13977 Sollentuna (kommunal)

Skarpnäck 13-24 13 295 Sollentuna Första 14 382

Sollentuna Andra 11 706 KV Brännkyrka 1-12, 16 14 806 Solna (kommunal) Brännkyrka 13-15, 17-25

l\)I\JI\)l\) huh)-—©

Solna Norra 20 247 Vantör l-l5 17011 Solna Södra Vantör 16-30 17112 Sundbyberg 21 496

KV1 Högalid 1-3, 10-21 14 847 Södertälje (särskild indelning) gg_-

Del av Högalid/ Hägersten 1-6 14 036 Södertälje 1 16 155

l\)l\)I\)l\JI\) OO\IO\Lh-A

Hägersten 7-13, 15-18, 20, 21 14 392 Södertälje 2

Del av Hägersten 14 857 Södertälje 3 16 167

Skärholmen 20 772 Tyresö 15 569

Täby 24 266 K V11 Del av Bromma/Spånga 5-11 16 418 Upplands Bro Bromma 1-12, 14, 22-25

._._—»-a._.._..—.p—-

17035 13 536

bJbJl\)-GNO

Upplands Väsby Spånga 1-4, 12-15, 18-23 16713 Vallentuna 8 556

KAILNUJLHUDBJ

Del av Spånga 17224 Vaxholm Hässelby 17612 Värmdö 8 267 Kretsar

Stockho/ms län Uppsala län

Botkyrka (kommunal) Enköping 21 462

Botkyrka Första 14 844 Håbo 4 500

Botkyrka Andra 17 598 Tierp/ Älvkarleby 22 206

264 Bilaga 3

rg._.._._._._. Ljungby

Växjö Södra Nyköping (särskild indelning)

g\)._.._-._.._..._._.

15413 Högsby/Mönsterås Nybro 15556 Östergötlands län Oskarshamn 19336 Boxholm/Ödeshög/ Ydre ll 746 Västervik (kommunal) Finspång 16 379 Västervik Första 15 231

Nässjö 23 785 Sävsjö 8209 Kristianstads län Vetlanda 20 268 Bromölla 7 274 Värnamo 21121 Båstad 7 897 Jönköping (kommunal) Hässleholm (kommunal) 13172 Hässleholm Första 16 533 Jönköping Första

sou 1977:94 3 265

Bilaga

Hässleholm Andra 17 222 Hallands län Klippan/ Åstorp 1 18 608 Falkenberg l 22 908 Kristianstad (kommunal) 3 Halmstad (särskild indelning) 3 Kristianstad Första 17 432 Halmstad l 16 308 Kristianstad Andra 15 376 Halmstad 2 16 399 Kristianstad Tredje 15 305 Halmstad 3 17 866

Landskrona 2 Partille 1 Lund (sar-SW d°1"8 3 Strömstad/Tanum 1 15 228 2

indelning)

Ugggvallfi

ä:

eva a (slärskild 16 m

17 143

11111113 .. . . . Uddevalla 2 16 206

Malmo (sarskild indelning) 11 Malmö l 20 377 H Malmö 2 13 246 Malmö 3 21 149 Malmö 4 13 451 __ __ 1 _ Ma1mö 5 16 411 kommun (sarskild indel-

Gqteborgs

Malmö 6 16417 20

nina)

Mama 7 17 602 1 Biskopsgården 17 423 Malmö 8 16 127 2 Lundby 18 821 Ma1mö 9 19 230 3 Brämaregården 10 717 Malmö 10 14 590 4 Backa 14 363 Ma1mö 11 14 739 5 Björlanda, Saye, Tuve. j Torslanda. Ockerö 20 831 21 6 Domkyrko, Vasa. Haga 18 025 7 Oscar Fredrik, Masthugget 18 973 8 Carl Johan 16 717 Malmöhus län 9 Högsbo 18 634 Bara/Staffanstorp 1 ll 031 10 Västra Frölunda, Askim 21 614 Bjuv/Svalöv 1 17 306 11 Tynnered 14 855 Burlöv/Lomma l 17 970 12 Älvsborg. Brännö, Donsö, Eslöv 1 18 317 Styrsö, Vrångö 11052 Höganäs 1 13 997 13 Annedal 13 184 Hörby/ Höör 1 15 360 14 Johanneberg 15 130 Kävlinge 1 11 050 15 81:1 Pauli 13 134 Sjöbo/Skurup 1 17 811 16 Orgryte 13 149 Svedala/Vellinge 1 16 209 17 Härlanda 21 950 Trelleborg (kommunal) 2 18 Angered, Gunnared. Trelleborg Första 13 092 Bergum 14 733 Trelleborg Andra 11 047 19 Nylöse, Bergsjön 16 379 Ystad 1 17 837 20 Kortedala 13 901

266 Bilaga 3

Älvsborgs läns Norra Örebro län Ale/Lilla Edet 18 936 Askersund/ Hallsberg 20048 18935 Degerfors/ Laxå 13910 Alingsås Bengtsfors/ Dals Ed/ Färgelanda 15423 Hällefors/ Nora/ Ljusnarsberg 19517 Lerum 16 354 Karlskoga (kommunal) \)._.._.._. 12118 Karlskoga Norra 11890 Herrljunga/ Vårgårda Mellerud/Åmål 17540 Karlskoga Södra 14 810 Trollhättan (kommunal) Kumla 11841

Trollhättan Första 17 526 Lindesberg _n_- 17 354

Trollhättan Andra 15 577 Örebro (kommunal) 24 208 Örebro Första 18174 Vänersborg

Älvsborgs läns Södra Borås (särskild indelning) Borås 1 20 327 Borås 2 17 299 Borås 3 19 238 Västmanlands län Borås 4 14 215 Arboga/ Kungsör 15 706 Mark 20 771 Hallstahammar 11396 14 799 Fagersta/Norberg 15 291 Svenljunga/Tranemo Ulricehamn ›_.._.._. 15 346 Skinnskatteberg/Surahammar 9975

Västerås (särskild indelning) Skaraborgs län

20 949 Västerås 4 15112 Götene/Skara Västerås 5 16532 Habo/Tidaholm/Mullsjö 16 475 Hjo/ Tibro/ Karlsborg 18 520

Lidköping (särskild indelning) Lidköping 1 11567 Lidköping 2 13 212 Køpparbegs län Avesta 19170 Mariestad 16 481

5)._ Borlänge (särskild indelning) [gu-

Skövde (kommunal)

11 Falun Andra 17 589

Gagnef/Vansbro 12 709 Värmlands län

25 564 Smedjebacken Karlstad Västra Karlstad Östra 26 528 Hammarö 7 547 Kil/Sunne 16 639 Kristinehamn 19 830 Gävleborgs län Bollnäs 24 286 Torsby ._..__.._. 12 451 Gävle (kommunal) Gävle Första 28 623

Bilaga 3 267

Hudiksvall (särskild indelning) Hudiksvall 1 12 766 Hudiksvall 2 13 671 Ockelbo 4 974 Västerbottens län Ljusdal/Ovanåker 22 435 Lycksele/Norsjö 17 772 Sandviken (kommunal) ViIhelmina/Sorsele/Storuman/Åsele 21 904 Sandviken Första 19146 19 507 Vindeln/Vännäs/Nordmaling Sandviken Andra 11508 Skellefteå (särskild indelning) :,.;._.._._. Söderhamn 23145 Skellefteå l 16 774 Nordanstig 8621 Skellefteå 2 18079 Skellefteå 3 16 286 Umeå (särskild indelning) Umeå Norra 14 305 Västernorrlands län Umeå Centrala 17601 Härnösand 20 071 Umeå Södra 18 926 Kmmbm 21 820 Robertsfors 5434 Sollefteå 20 259 Sundsvall (kommunal) 10 Sundsvall Första 15108 Sundsvall Andra 16281 Norrbottens län Sundsvall Tredje 17397 Arjeplog/Arvidsjaur/Jokkmokk 14 801 Sundsvall Fjärde 16 710 Boden 19 769 Timrå 12715 Gällivare 17025 Ånge 10 909 Haparanda/Övertorneå/ 17061 Pajala Örnsköldsvik (särskild indelning) Kalix/Överkalix 16 866 Örnsköldsvik 1 15 587 Kiruna 19027

Bilaga 3

Underbilaga 2 Närmare beskrivning

av

de särskilda

kretsbildningarna enligt alternativ 1

Stockholms län Söderlälje Kretsbildning 1: Kommunal valkrets 1, Södertälje l-3. Kretsbildning 2: Södertälje 4-9, 30, 40-45. 47-48. Kretsbildning 3: Södertälje 10, 12, 35-37, 46. 52-56.

Uppsala län lnga särskilda kretsbildningar.

Södermanlands län Eskilstuna Kretsbildning l består av de kommunala valkretsarna l och 4, kretsbildning 2 av valkretsarna 2 och 3.

Nyköping Kretsbildning 1 består av de kommunala valkretsarna l och 2, kretsbildning 2 av valkretsarna 3 och 4.

Östergötlands län Linköping Kretsbildning 1 består av domkyrkoförsamlingens distrikt 15-21 , Kaga, Kärna 1-2, hedberg, Vreta kloster 1-3, Flistad. Ljung, och Stjärnorp. Kretsbildning 2: Domkyrkofdrsamlingen distrikt l-14. Slaka, Västerlösa/Björkeberg, Rappestad, Sjögestad, Vikingstad. Kretsbildning 3: Berga 1-5, Johannelund 1-5, Gammelkil. Nykil, Skeda, Ulrika, Vist, Vârdnäs. Kretsbildning 4: Landeryd 1-4, S:t Lars 1-8, Rystad, Askeby, Bunkekind, Lillkyrka/Gigstad, Törnevalla, Vårdsberg, Ö. Harg, Ö. Skrukeby, Örtomta. Motala Kretsbildning l: de kommunala valkretsarna l och 2. Kretsbildning 2: de kommunala valkretsana 3 och 4.

Norrköping Kretsbildning 1: kommunal valkrets l. (Matteus, S:t Olai) Kretsbildning 2: Borg 1-3, Ö. Eneby 2-10. Kretsbildning 3: Borg 4-9, Johannes 3, 4. 6, 10-13. Tingstad. Kretsbildning 4: Hedvig 1-7. Johannes l, 2, 5, 7-9, Styrstad.

Jönköpings län lnga särskilda kretsbildningar.

Kronobergs län lnga särskilda kretsbildningar.

270 3 Bilaga

Kalmar län lnga särskilda kretsbildningar.

Gotlands kommun Garland Kretsbildning l: Kommunal valkrets 1 (Visby l-9). Fårö, Fleringe, Bunge, Rute,He11vi, Lärbro, Hangvar, Hall, Stenkyrka, Tingstäde, Martebo, Lummelunda, Väskinde, Lokrume, Bro, Hejnum, Othem, Boge. Kretsbildning 2: övriga distrikt.

Blekinge län Karlskrona Kretsbildning 1: Karlskrona 1-3, 6-9, 10-12. Kretsbildning 2: kommunal valkrets 1 (Jämsjö, Lyckeby) Karlskrona 4. 5, 13. Kretsbildning 3: Kommunal valkrets 2 (Fridlevstad. Rödeby. Hasslö, Nättraby), Karlskrona 14-16.

Kristianstads län Inga särskilda kretsbildningar.

Fyrstadskretsen Helsingborg Kretsbildning 1: Välinge, Kattarp, Allerum 1-2. Maria 7-14, 16. Kretsbildning 2: Fleninge, Kropp, Maria 3-6, 15, 17, 19, 20, 22. Kretsbildning 3: Mörarp, Hässlunda, Frillestad, Välluv, Maria 12, 18, 21, Gustav Adolf 1. 4-6, 11. 12. Kretsbildning 4: Ottarp, Fjärestad, Bårslöv, Gustav Adolf 2, 3, 7-10, 13-16, Raus 10. Kretsbildning 5: Kvistofta l, 2, Raus 1-9. Landskrona Kretsbildning l: Landskrona 1-3, 6-1 l, 19-22, Härslöv 3. Kretsbildning 2: Landskrona 4. 5, 12-18. Härslöv 1, 2. Lund Kretsbildning l: Lund 5. 15-28. Kretsbildning 2: 1-4, 8—14.106,109,110,118—122,l24, 125. Kretsbildning 3: 6-7, 101-105, 107, 108, 111-117, 123. Malmö Kretsbildning 1: Glostorp, Husie, Oxie, Hyllie, S. Sallerup, Bunkeflo, V. Klagstorp, Tygelsjö. Kretsbildning 2: Kirseberg. Kretsbildning 3: Szt Pauli, Szt Petri. Kretsbildning 4: V. Skrävlinge. Kretsbildning 5: Limhamn, Slottsstaden 13. Kretsbildning 6: Szt Johannes. Kretsbildning 7: Slottstaden l-12, 14. Kretsbildning 8: Erikslält, Kulladal. Kretsbildning 9: Fosie. Kretsbildning 10: Möllevången. Kretsbildning 11: Soñelund.

Malmöhus län Inga särskilda kretsbildningar.

3 271

Bilaga

Hallands län Halmstad Kretsbildning l: Kommunal valkrets 4 och 5 exklusive Söndrum 1-3. Kretsbildning 2: Kommunal valkrets l, Söndrum l-3. Kretsbildning 3: Kommunal valkrets 2 och 3.

Bohus län Uddevalla Kretsbildning l: kommunal valkrets l. Uddevalla 13-15. Kretsbildning 2: kommunal valkrets 2, Uddevalla 2. 5, 29.

Älvsborgs läns norra Inga särskilda kretsbildningar.

Älvsborgs läns södra Borås Kretsbildning l: kommunal valkrets l, Dalsjöfors l-8. Kretsbildning 2: kommunal valkrets 2, Viskafors 1-5. Kretsbildning 3: kommunal valkrets 3, Bollebygd 1-3, Bredared. Sandared. Sandhult Norra, Sjömarken, Tällsjö. Kretsbildning 4: kommunal valkrets 4, Borgstena. Fristad l-2. Gingri, Tämta. Tärby. Vänga.

Skaraborgs län Lidköping Kretsbildning l: Lidköping l-4. 9. 14, 16, 17. Kretsbildning 2: Lidköping 5-8, 11-13. 10, 15, 18, 19.

Värmlands län Inga särskilda kretsbildningar.

Örebro län Inga särskilda kretsbildningar.

Västmanlands län Västerås Kretsbildning l: Kommunal valkrets l oförändrad. Kretsbildning 2: 16-18, 22-27, 30, 31, 40, 84, 85, 92. Kretsbildning 3: 19-21, 28, 29, 68-73, 81-83. Kretsbildning 4: 43, 44, 60-67, 89-91. Kretsbildning 5: 41, 42, 45-54, 86-88.

Kopparbergs län Borlänge Kretsbildning l: Borlänge Första kommunala valkrets samt l, 4, 6, ur andra valkretsen. Kretsbildning 2: Borlänge tredje kommunala valkrets samt Bobygden, Gylle, Idkerberget, Tuna-Hästberg, Tunabro och Västertuna ur andra valkretsen. Ludvika Kretsbildning 1; Kommunalvalkrets 1, Grängesberg Norra, Västra, Östra. Kretsbildning 2: Kommunalvalkrets 2. Fredriksberg, Kyrkbyn, Morberg, Nyhammer, Rävvâla, Sunnansjö, Västansjö. r

Gävleborgs län Hudiksvall Kretsbildning l: Hudiksvall l-7, Hälsingtuna l-3. Hög, Idenor, Rogsta 1-3. Kretsbildning 2: Bjuråker l-6, Delsbo l-4, Enånger, l-2, Forsa. Nianfors, Njutånger l-5, Näsviken.

272 Bilaga 3

Västernorrlands län Örnsköldsvik Kretsbildning 1: Örnsköldsvik l-9, Bonäset, Faresta, Högland, Järved. Ovansjö. Torsböle, Norrlungânger, Gullänget. Kroksta. Kretsbildning 2: Björnå, Gideå, Grundsunda, Trehörningsjö. Anundsjö. Kretsbildning 3: Nätra, Billsta, Domsjö. Gene, Gottne, Hoffsta, Hörnett, Mo, Prästbolet, Sund, Österás, Översjäla.

Jämtlands län Inga särskilda kretsbildningar.

Västerbottens län Skellefteå Kretsbildning l: Kommunal valkrets 1, Bjurfors, Boviken. Degerbyn. Myckle, Prästbordet Norra, Södra. Kretsbildning 2: Kommunal valkrets 3, Szt Örjan l-4. Kretsbildning 3: Bureå, Hjoggböle, Hökmark, Lövånger. Nedre Bäck. Sjöbotten, Uttersjön, Vallen, Vebomark, Örviken, ur valkrets l. Bodbyn. Burträsk, Bygdeträsk, Bygdsiljum, Gummark, lnnervik, Kalvträsk, Klutmark. Ljusvattnet, Långviken, Medle, Mjödvattnet. Renbergsvattnet, Röjnoret, Skråmträsk, Stackgrönnan. Storbrännan, Sunnannå, Sörböle, Varuträsk, Västanträsk. Åbyn. Åsträsk. Umea Kretsbildning 1: Umeå l-Il. 13. Kretsbildning 2: Umeå 14, Botsmark, Brännland, Bullmark, Ersmark, Flurkmark, Gravmark. Grisbacka, Grubbe. Hissjö, Holmön. Kroksjö. Sävar, Sörfors, Tavelsjö, Västerhiske. Kretsbildning 3: Umeå 12, Böleâ. Holmsund norra, södra, Hörnefors, Hossjö. lnnertavle. Norrbyn, Obbola. Röbäck, Stöcke, Stöcksjö. Söderslätt. Sörmjöle. Västerteg. Österteg.

Norrbottens län Inga särskilda kretsbildningar.

3 273

Bilaga

Underbilaga 3 Valkretsindelningsalternativ II

Srockholms stad (särskild indelning) Danderyd 18944 Kl l Del av Enskede (1) 13427 Haninge (kommunal) 2 Del av Enskede (2) 14419 Haninge Första 14 523 3 Maria/del av Katarina 15498 Haninge Andra 13 674 4 Sofia/del av Katarina 16191 Huddinge (kommunal) 5 Del av Katarina 15135 Huddinge Första 19162 K11 Huddinge Andra 16 734 6 Essinge/del av Szt Göran 14 638

9 Matteus

--—~—--v klubban)

Norrtälje Första Hedvig Eleonora/del av Oscar 17 373 Norrtälje Andra 12 575 Del av Oscar 18 201 Nynäshamn KIV Del av Farsta (1) 18 994 Sigtuna 16021 Del av Farsta (2) 18 894 Sollentuna (kommunal)

v—-—-d- \O0O\l0\

l~)l\)l\)I\)

www

Del av Hägersten 14 857 Täby (del av) 16 509

®\JO\ Skärholmen 20 772 Upplands Bro/ Håbo

Upplands Väsby 13 536 K V11 Del av Bromma/del av Spånga 16 418 Vallentuna/del av Täby 16 313 Del av Bromma 17035 Vaxholm

aIbJI\)‘©\O

Del av Spånga 16 713

køibøbålubah)

Värmdö 8 267 Del av Spånga 17224

Hässelby 17612

Kretsar

Uppsala län Stockholms län 21462 Enköping Botkyrka (kommunal) Tierp 15166 Botkyrka Första 14 844 Uppsala (kommunal)

Botkyrka Andra 17 598 Uppsala Första 18 639

274 Bilaga 3

18 228

[g›_..._._.._.._

Eskilstuna (särskild indelning) Ljungby Eskilstuna l 17 094 Älmhult/Markaryd 18 669 Eskilstuna 2 19 524 Tingsryd/del av Växjö södra 14477 Eskilstuna 3 23 854 Växjö (kommunal) Flen 12 329 Växjö Norra 21531 Katrineholm (del av) 19 678 Växjö Södra (del av) 17426 Nyköping (särskild indelning) Nyköping l (del av) 18 457 Nyköping 2 19 558 Oxelösund/del av Nyköping l 12 537 Kalmar län Strängnäs 14 861 Borgholm/ Mörbylånga 15 286

Östergötlands län

Boxholm/Ödeshög/Ydre 11 746 Västervik (kommunal)

16 379 Västervik Första 15 231 Finspång 16 878 Västervik Andra 14861 Kinda/Åtvidaberg Linköping (särskild indelning) ;.~.._.._._.. Kalmar (kommunal) 16 539 Kalmar Första 19163 Linköping l 21642 Kalmar Andra 18 817 Linköping 2 Linköping 3 19 346 Linköping 4 19115 Mjölby u. 17 762

Motala (särskild indelning) Gotlands kommun

Norrköping (särskild indelning)

16710 Blekinge län Norrköping 4 17929 Karlshamn (del av) 17 391 Norrköping 5 Söderköping/Valdemarsvik 13 456 Karlskrona (särskild indelning)

Jönköpings län 18 098 Ronneby 21055 Aneby/Tranås

19104 Kristianstads län Nässjö (del av) 12 890 Bromölla/ Sölvesborg 18 220 Sävsjö/del av Nässjö 20 268 Båstad/del av Ängelholm 12 716 Vetlanda

Värnamo 21 121 Hässleholm (kommunal)

Hässleholm Första 16 533 Jönköping (kommunal) 13172 Hässleholm Andra 17 222 Jönköping Första 15482 Klippan/ Åstorp 18 608 Jönköping Andra

Bilaga 3 275 Kristianstad (kommunal)

Varberg (kommunal) Simrishamn Varberg Första 15045 Ängelholm (del av) 14 823 Varberg Andra 13812

Fyrsradskretsen Bohus län (exkl. Göteborg)

Helsingborg (särskild indelning) Härryda 12162 Helsingborg l 15038 Kungälv 17 730 Helsingborg 2 14 537 Munkedal/Sotenäs 14 274 Helsingborg 3 15095 Mölndal (kommunal)

Helsingborg 4 Mölndal Första 15 344 Helsingborg 5 13317 Mölndal Andra 15 360 Landskrona (särskild indelning) Lysekil 10165 Landskrona l 13 587 Orust/Tjörn/Stenungsund 22 375 Landskrona 2 12 768

yq.—-.—-.—.—-

Partille

Malmö (särskild indelning) Malmö 1 20 377 11

4 Backa Malmö 9 5 Björlanda, Säve, Tuve. Malmö 10 14 590 Torslanda, Öckerö Malmö ll 14 789 6 Domkyrke, Vasa, Haga

7 Oscar Fredrik, Masthugget

8 Carl Johan

9 Högsbo Malmöhus län 10 Västra Frölunda, Askim Bara/Staffanstorp/Svedala 15980 11 Tynnered

Bjuv/Svalöv 17306 12 Älvsborg, Brännö, Donsö. Lomma/Kävlinge Styrsö, Vrángö Eslöv 18317 13 Annedal Höganäs 13997 14 Johanneberg

._u..

Hallands län Älvsborgs läns Norra Falkenberg (del av) 17449 Ale/Lilla Edet 18 936 Hylte/del av Falkenberg 13274 Alingsås 18 935

Halmstad (särskild indelning) pg».- Bengtsfors/Dals

Ed/Färgelanda 15 423

276 Bilaga 3

Lerum 16 354 Karlskoga (kommunal)

12118 11890 Herrljunga/ Vårgårda Karlskoga Norra

yg._.._._.

17 540 14810 Mellerud/Åmål Karlskoga Södra 1 11841 Trollhättan (kommunal) Kumla 17526 1 17354 Trollhättan Första Lindesberg

Del av Vänersborg/Grästorp 16 023 Örebro Tredje 18 972 Örebro Fjärde Örebro Femte 16 466

Älvsborgs läns Södra Borås (särskild indelning) Borås 1 20 327

Borås 4 20 771 15 291 Mark Fagersta/Norberg 9975

u..._.›..

14 799 Skinnskatteberg/Surahammar Svenljunga/Tranemo 15 346 9 367 Ulricehamn Heby 17810 Köping Sala 14411

Västerås (särskild indelning)

Västerås l 14 929 Skaraborgs län 23 792 Västerås 2 15 701 Falköping 15 247 Västerås 3 Vara Västerås 4 15112 12 248 Gullspång/Töreboda 16 532 12 331 Västerås 5 Skara Habo/Tidaholm/Mullsjö 16 475

Hjo/Tibro/Karlsborg 1/ Götene 19 102 Lidköping 2 14 295. Kopparbergs län Lidköping 16481 Avesta 1 19170 Mariestad

Skövde Södra ‘ Falun (kommunal) Falun Första 16 206 u.. ›_

14 428 Smedjebacken/Ludvika 1 (del av) Säffle 1 15165 18 059 Malung/Älvdalen Hagfors/Munkfors 1 17914 19 730 Mora/Orsa Grums/del av Karlstad av Karlstad 14 319 Forshaga/del Hammarö/del av Karlstad 20 907

Del av Karlstad 19 487

Kil/ Sunne 16 639 Gävleborgs län 19 830 Bollnäs (del av) 1 16 610 Kristinehamn 12 451 Ovanåker/ Bollnäs (del av) 13458 Torsby Gävle (kommunal)

Örebro län 15451 Askersund/ Hallsberg 20 048 Gävle Tredje

13 910 Hofors Degerfors/ Laxå 20 803 19 517 Hudiksvall (del av) 1 Hällefors/ Nora/ Ljusnarsberg

Bilaga 3 277

Nordanstig/Hudiksvall (del av) 14 254 Västerbottens län Ockelbo/Söderhamn (del av) 15108 Lycksele/Norsjö 17 772 Ljusdal 16 653 Sorsele/Storuman 8 861

g,;._.—._.

Sandviken (kommunal) 19 507 Vindeln/Vännäs/Nordmaling Sandviken Första 19146 Skellefteå (särskild indelning) Sandviken Andra 11508 Skellefteå 1 16 774 Söderhamn (del av) 13011 Skellefteå 2 18 079

Skellefteå 3 16 286 Umeå (särskild indelning) Umeå norra/ Robertsfors 19 739 Västernorrlands län Umeå Centrala 17601 Härnösand 20 071 Umeå Södra 18926 Kramfors 21 820 Vilhelmina/Åsele 13043 Sollefteå 20 259 Sundsvall (kommunal) .;:.._.—._ Sundsvall Första 15108 Sundsvall Andra 16281 Nørrbortens Iain Sundsvall Tredje 17397 Arjeplog/ Arvidsjaur/Jokkmokk 14 801 Sundsvall Fjärde 16710 Boden 19 769 Timrå 12 715 Gällivare 17025 Ånge ._. 10909 Haparanda/Övertorneå/ Pajala 17061 Örnsköldsvik (särskild indelning) Kalix/Överkalix 16 866 Örnsköldsvik l 15 587 Kiruna 19027 Örnsköldsvik 2 12089 Luleå (kommunal) Örnsköldsvik 3 15 532 Luleå l 14 949 Luleå 2 14008 Luleå 3 12 510 Piteå (kommunal) Jämr/ands län

11 Östersund (kommunal)

sou 1977:94 279

Bilaga 4 Tre exempel på helt genomförda

sammanrakningar

Exempel 1

VALKRETS 1 VALKRETS 2

Röstfördelning: Röstlördelning; Lista 1 = 775 Lista 2 = 388 A 100 A 50 B 50 B 25 C 30 C 15 D 20 D 10 E 10 E 5 F 5 F 2 G 0 G 0 H 0 H 0 1 0 I 0 J 0 J 0 K 0 K 0 L 0 L 0 M 10 M 5

= 225 = 112 Totalt För listan = 1 000 Totalt för listan = 500 Antal mandat = 5 Antal mandat = 3 Valkvoten = 1 00016 = 167 Valkvoten = 50024 = 125

VALKRETS 1 VALKRETS 2

Fördelning av liströster: Fördelning av liströster: A 167 (100 + 67) A 125 (50 + 75) B 167 ( 50 +117) B 125 (25 +100) C 167 ( 30 +137) C 125 (15 + 110) D 167 ( 20 + 147) D 113 (10 +103) E 167 ( 10 + 157) E 5 F 155 ( 5 + 150) F 2 G 0 G 0 H 0 H 0 1 0 1 0 J O J O K 0 K 0 L 0 L 0 M 10 M 5 De fem mandaten tillfaller kandidaterna De tre mandaten tillfaller A, B och C i A, B, C, D och E i nämnd ordning. nämnd ordning.

Bilaga 4

A, B och C är valda i båda kretsarna och skall dubbelvalsavvecklas.

A, B och C behåller mandaten i denna A, B och C betraktas nu som obefintliga valkrets (flest preferensröster) för att de behåller mandaten i valkrets 1. D och E anses också obefintliga eftersom de blivit valda i valkrets 1.

VALKRETS 1 VALKRETS 2

Utgángsläget är nu följande: (A 50) Dessa kandidater anses som (B 25) obefintliga och kan inte (C 15) utnyttja några liströster. (D 10) Därför görs en ny överföring 5) av liströster. 125 (2 + 123) 125 (0 + 125) 125 (0 + 125)

gr-7=--::o-nfi-‘1

15 (0 + 15) 0 O 0 5 De tre lediga mandaten tillfaller F, G och H i nämnd ordning.

Vid riksdags- och landstingsval utses ersättare resp suppleanter enligt föjande:

VALKRETS 1 VALKRETS 2

Utgångsläge: 167 (100 + 67) 167 ( 50 + 117) 167 ( 30 + 137)

:T:B%mc0ua

167 ( 20 + 147) 167 ( 10 + 157) 5) Anses som obefintliga (val- O) da i krets 2) och kan inte 0) nyttja liströster (kvarvarande 150). Därför görs en ny överföring av liströster. 150 ( 0 + 150) O

faxa»-

0 0 M lO Resultat: Resultat: 1 (150 röster) 1 (15 röster) M ( 10 röster) M ( 5 röster) J ( 0 röster) J ( 0 röster) K ( 0 röster) L ( 0 röster)

sou 1977:94

Bilaga 4 281

Utses till ersättare/suppleanter i nämnd Utses till ersättare/suppleanter i nämnd ordning. ordning.

Vid kommunfullmäktigeval utses suppleanter enligt följande:

Utgångsläge = se betr ersättare/supple- Utgångsläge = se betr ersättare/suppleanter ovan. anter ovan. Resultat: Resultat: l I M M J J K K Det har lörutsatts att kommunfullmäktige enligt 2 kap 2 § kommunallagen beslutat att antalet suppleanter för varje parti skall utgöra hälften av antalet mandat för partiet.

Exempel 2

VALKRETS l VALKRETS 2

Röstlördelning: Röstiördelning: Lista l = 2 000 Lista 2 = l 500 Lista 3 = 2 000 A 800 X 100 A l 900 B 0 Y 0 B 200 C 200 Z 0 K 0 D 0 A l 000 L 0 E 0 B l00 P 0 F 0 C 0 0 Q G 100 P 0 R 0 H 0 Q 0 l 0 R 0 J 0 S 0 K 0 T 0

= l 100 = l 200 = 2 100 Totalt för lista l = 3 100 Totalt För lista 3 =4 100 Totalt för lista 2 =2 700 Antal mandat = 3 Antal mandat = 2 Valkvoten = 5 80024 = l 450 Valkvoten =4 100:3 = l 367

Summering av preferensröster: Lista l Lista 2 A l 800 X 100 B 100 Y 0 C 200 Z 0 D 0 A l 800 E 0 B 100 F 0 C 200 G 100 P 0 H 0 Q 0 I 0 R 0 J 0 S 0 K 0 T 0

282 Bilaga 4 1

VALKRETS l VALKRETS 2

Fördelning av liströster: Fördelning av liströster: Lista 1 Lista 2 Lista 3 A 1800 X 1450 (100 + 1350) A l 900 B 1450 (100 + 1350) Y 150 ( O + 150) B l 367 (200 + l 167) C 850 (200 + 650) Z 0 K 833 ( 0 + 833) D 0 A 1 800 L 0 E 0 B 100 P 0 F 0 C 200 Q 0 G 100 P 0 R 0 H 0 Q 0 1 0 R 0 J 0 S O K 0 T 0

Kandidat A erhåller partiets första mandat eftersom Azs Kandidat A får första mandatet eftersom preferenspreferensrösttal är större än valkvoten. rösttalet är större än valkvoten. Resterande två mandat fördelas mellan listorna enligt jämkade uddatalsmetoden. Mandat två går till lista l och mandat tre till lista 2. Kandidat B på lista 1 tar med hjälp av 100 egna röster och B tar det andra mandatet med 200 egna röster och l 167 l 350 liströster (valkvoten = 1450) det andra mandatet. liströster (valkvoten = 1367). Antalet ej utnyttjade Kvar finns nu på lista l 650 liströster. liströster är 833. X på lista 2 tar det tredje mandatet med 100 egna röster och 1 350 liströster. Det finns nu kvar 150 liströster på lista 2. Valda är: Valda är: A, B och X. A och B.

VALKRETS 1 VALKRETS 2

A och B är valda i båda valkretsarna och skall dubbelvalsavvecklas.

A skall ersättas med kandidat från lista 2 (flest preferens- A och B behåller mandaten i krets 2 (flest preferensröster på denna lista) och B med kandidat från lista 1 (B röster). vald från denna lista). Lista 1 Lista 2 (A 1800) . x 1450 (100+1350)

(B 100)}°b°fi“g Y 150 ( 0+ 150)

C 1450 (200+ 1250) z 0 D 750 ( 0 + 750 ) A 1800 .

E 0 EB 100;}obefintl1ga

1= 0 C 200 G 100 P 0 11 0 Q 0 1 0 R 0 J 0 s 0 K 0 T 0 På lista 1 finns kvar samtliga 2 000 liströster eftersom B som utnyttjat liströster skall anses som obeñntlig. A och B ersätts i den ordning de valts.

Bilaga 4 283

Azs mandat skall tillfalla C, som har rösttalet 200. Som konkurrent finns närmast Y med 150 röster (liströster). C är nu obefintlig på lista l.

B ersätts av D, som på grund av att A, B och C är obefintliga nu tillgodoräknas 1 450 röster (= valkvoten). Slutligen valda är: C, D och X

Vid riksdags- och landstingsval utses ersättare respektive suppleanter enligt följande:

Utgångsläge: Utgångsläge: Lista l Lista 2 Lista 3 (A 1800) . x 1450 (100+1350› A l900

10o)}°b°fi3“

(B Y 150 ( 0+ 150) l 367 (200 + l 167) c 200 z 0 833 ( 0 + 833)

WCUI‘7W

D1450 0 1450 Al800 . 0

fo: 550; En 100;f°°°““3“

E 550 0 F 0 c 200 O G 100 P 0 0 H 0 Q 0 1 0 R 0 .l 0 s 0 K 0 T 0 Ersättare/suppleanter för kandidater, valda från lista l: Ersättare/suppleanter för kandidater, valda från lista 3: E (550 röster) K (833 röster) G (100 röster) L ( 0 röster) F ( 0 röster) P ( 0 röster) i nämnd ordning i nämnd ordning

Ersättare för kandidater valda från lista 2: Y (150 röster) Z ( 0 röster) P ( O röster) i nämnd ordning

Vid kommunfullmäktigeval utses suppleanter enligt följande:

Utgångsläge = se beträffande ersättare/ Utgångsläge = se beträffande ersättare/ suppleanter ovan. suppleant ovan. Suppleant för D (lista 1) blir E (550 Suppleant för A och B blir K (833 röster). röster)

Suppleant för X och C (lista 2) blir Y. Det förutsätts att kommunfullmäktige beslutat att antalet suppleanter för varje parti skall utgöra hälften av antalet mandat för partiet.

284 Bilaga 4 SOU l977:94

Sammanfattning (landstingsval) Lista l = 2 000 Lista 2 = l 500 Lista 3 = 2 000 A 800 vald på lista 3 X 100 = ledamot A l 900 = ledamot B 0 vald på lista 3 Y 0 = suppl l B 200 = ledamot C 200 vald på lista 2 Z 0 = suppl 2 K 0 = suppl l D 0 = ledamot A l 000 vald på lista l L 0 = suppl 2 E 0 = suppl l B l00 vald på lista 3 P O = suppl 3 F 0 = suppl 3 C 0 = ledamot Q O G 100 = suppl 2 P 0 = suppl 3 R 0 H 0 Q 0 I 0 R 0 J 0 S 0 K 0 T 0

Exempel 3

VALKRETS 1 VALKRETS 2

Röstfordelning: Röstfordelning: Lista 1 = l 000 Lista 2 = 400 Lista l = 300 Lista 2 = 950 A 300 L 100 A 250 L 200 B 200 M 50 B 50 M 100 C 100 N 5 C 200 N 10 D 50 O 10 D 10 O 1 E 40 P 10 E 10 P 5 F 30 Q 20 F 5 Q 0 G 5 R 0 G 10 R 0 H 10 S 0 H 5 S 25 l 0 T 0 l 10 T 10 J l U 30 J 0 U 5 K 10 V l K 75 V 0

= 746 = 226 = 625 = 356 Totalt för lista l = l 746 Totalt för lista l = 925 Totalt för lista 2 = 626 Totalt för lista 2 = l 306 Antal mandat = 5 Antal mandat = 4 Valkvoten = 2 372:6 = 396 Valkvoten = 2 231:5 = 447 Eftersom ingen kandidat har tillräckligt Förhållandet är detsamma som i krets många preferensröster för att ta mandat l. fördelas samtliga mandat mellan listorna med hjälp av jämkade uddatalsmetoden. Lista l får mandaten ett, två, fyra och fem Lista 2 får mandaten ett och tre. Lista 1 får och lista 2 får mandat tre. mandaten två och fyra.

4 Bilaga 285

VALKRETS l VALKRETS 2

Fördelning av liströster: Fördelning av röstlister: Lista l Lista 2 Lista l Lista 2 A 396 (300 + 96) L 396 (100 + 296) A 447 (250 + 197) L 447 (200 + 247) B 396(200 + 196) M l54( 50 +104) B l53( 50+ 103) M 447 (100 + 347) C 396 (100 + 296) N 5 C 200 N 366( 10 + 356) D 396( 50 + 346) O 10 l E I06( 40 + 66) P 10 F 30 Q 20

75:C377U7U C-i3WC°O

G 5 R

äcêmömää

omomoou.

H 10 S O

‘#5)

1 O T 0 J l U 30 K 10 V 1

Mandat 1 tillfaller A med 300 egna röster och 96 Mandat 1 tillfaller L med 200 egna röster och 247 liströster. Kvar finns på lista 1 904 liströster. liströster. Kvar finns på lista 2 703 liströster.

Mandat 2 tillfaller B med 200 egna röster och 196 Mandat 2 tillfaller A som har 250 egna röster och 197 liströster. Kvar finns på lista 1 708 liströster. liströster. Kvar på lista l finns 103 röster.

Mandat 3 tillfaller L som har 100 egna röster och 296 Mandat 3 tillfaller M som har 100 egna röster och 347 liströster. Kvar på lista 2 finns nu 104 röster. liströster. Kvar på lista 2 finns nu 356 röster.

Mandat 4 tillfaller C som har 100 egna röster och 296 Mandat 4 tillfaller C med 200 egna röster och 0 liströster. Kvar att nyttja finns nu på lista l 412 liströster. liströster. OBS! B har endast 153 röster (50 egna och 103 liströster).

Mandat S tillfaller D med 50 egna röster och 346 liströster. Nu linns det kvar 66 röster på lista l.

Valda är: Valda är: A, B, L. C och D. L, A, M och C.

VALKRETS l VALKRETS 2

A, L och C är valda i båda kretsarna och skall dubbelvalsavvecklas

A behåller mandatet i denna krets (llest preferensrös- L och C behåller mandaten i kretsen (flest preferensrös-

ter) ter).

Följande utgångsläge gäller: Följande utgångsläge gäller:

Lista l Lista 2 Lista l Lista 2 A 396 (300 + 96) (L 100) obefint- (A 250) obelint- L 447 (200 + 247)

50)} }Iiga

B 396 (200 + 196) (M liga (B SO) ma 447 (100 + 347) (C 100)0be1intlig N 396( 5 + 391) C 447 (200 + 247) N 366 ( 10 + 356) D 396( 50 + 346) 0 19(10 + 9) D 10 + O l 63( 53) E 396( 40 + 356) P 10 E 10 P 5 F 36( 30 + 6) Q 20 F 5 0 Q G 5 R 0 G 10 R ..0 H 10 S 0 H 5 S 25 1 0 T 0 l 10 T 10 J 1 U 30 J 0 U 5 K 10 V 1 K 75 V 0

L och C ersätts i den ordning de valts.

4 286 Bilaga

Eftenrädare till L blir N som har rösttalet 396 (5 egna Ars mandat går till K som har rösttalet 75 (egna röster och 391 liströster). L och M anses som obefintliga röster). eftersom de valts i krets 2. Det kvarstår nu 9 liströster på lista 2.

C ersätts av E som har rösttalet 396 (C är obetintlig på listan). Det finns nu 6 outnyttjade liströster på lista l.

Slutligen valda är: Slutligen valda är: A L B K (ersätter A) N (ersätter L) M E (ersätter C) C D

VALKRETS l VALKRETS 2

Vid riksdags- och landstingsval utses ersättare respektive suppleanter enligt Följande:

Utgångsläge: Utgångsläge:

Lista l Lista 2 Lista l Lista 2 obefmt- (A obelint- L 447 (200+ 247) A 396 (300+ 96) (L

100); 250)}

B 396 (B 50) liga M 447. (100 + 347) (200 + 196) (M 50) . liga obetint. N 396 ( 5 + 391) C 447 (200+ 247) (N 10) obefint. (C 100) D 396 O 19 (10 + 9) (D 10) obeñnt- 0 357 ( l + 356) ( 50 + 346)

10)}

E 396 P 10 (E liga P 5 40 + 356) F 36 20 F 58 ( 5 + 53) Q 0 ( 30 + 6) Q G 5 R 0 G 10 R 0 10 S 0 H 5 S 25 H T 0 l 10 T 10 I 0 U 30 J 0 U 5 J l obelint. V l K 75 V 0 (K 10) Lista l: Lista 2: Lista l: Lista 2: F 36 U 30 F 58 O 357 20 G 10 S 25 H 10 Q 5 O 19 l 10 T 10 G l P 10 H 5 P 5 J l 0 V 1

Suppleanter för kommunfullmäktige utses enligt följande:

Lista 1: Lista 2: Lista 1: Lista 2:

U F 0 F H G

Det förutsätts att kommunfullmäktige beslutat att antalet suppleanter för varje parti skall utgöra hälften av antalet mandat för partiet.

sou 1977:94 Bilaga 4 287

Sammanfattning (landstingsval)

VALKRETS l VALKRETS 2

Lista l = l 000 Lista 2 = 400 Lista l = 300 Lista 2 = 950 A 300 :ledamot L 100 vald i valkrets 2 A 250 vald i valkrets 1 L 200 = ledamot B 200 = ledamot M 50 vald i valkrets 2 B 50 vald i valkrets l M l00 = ledamot C l00 vald i valkrets 2 N 5 :ledamot C 200 = ledamot N 10 vald i val- D 50 = ledamot 0 10 = suppl 3 D 10 vald i valkrets l krets l E 40 = ledamot P 10 = suppl 4 E 10 vald i valkrets I O 1 = suppl l F 30 = suppl 1 Q 20 = suppl 2 F 5 = suppl l P 5 = suppl 4 G 5 = suppl 3 R 0 G 10 = suppl 2 Q 0 H 10 = suppl 2 S 0 H 5 = suppl 4 R 0 I 0 = suppl 5 T 0 l lO = suppl 3 S 25 = suppl 2 J l = suppl 4 U 30 = suppl l J 0 T l0 = suppl 3 K 10 vald i valkrets 2 V l = suppl 5 K 75 = ledamot U 5 V 0

Statens offentliga utredningar 1977

Kronologisk förteckning

l. Totalförsvaret 1977-82. Fö. 61 . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. 2. Bilarbetstid. K Bilaga E. I. 3. Utbyggd regional näringspolitik. A. 62 . Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. 4. Sjukvárdsavfall. Jo. Bilaga F, l. 5. Kvinnlig tronföljd. Ju. 63 . Fortsatt högskoleutbildning. U. 6. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. 64 . STUs stöd till teknisk forskning ochinnovation. l. 7. Rätten till vapenfri tjänst. Fö. 65 . Kommunernas gatuhållning. Bo. 8. Folkhögskolan 2. U. 66 . Patienten i sjukvården - kontakt och information. S. 9. Betygen iskolan. U. 57 . Energi, hälsa, miljö. Jo, 10: Utrikeshandelsstatistiken. E. 58 . Energi, hälsa, miljö: Hälso- ochmiljöverkningar vid användning 1 1. Forskning om massmedier. U. av fossila bränslen. Jo 12. Kommunal och enskild väghållning. K. 69 . Energi, hälsa, miljö: Hälso- ochmiljöverkningar vid användning 13. Sveriges samarbete med u-Iändema. Ud. av kärnkraft. Jo. 14. Sveriges samarbete med u-Iänderna. Bilagor. Ud. 70 . Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. 15. Handelsstâlsindustrin inför 1980-talet. l. 71 Vetenskaplig ochteknisk informationsförsörjning. U. 1G. Handelsstálsindustrin inför 1980-talet, Bilagor. l. 72 . Affärstiderna. H. 17. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. 73 . Uelandsinformation och internationell solidaritet, Ud. 18. lnflationsskyddad skatteskala. B. 74 . Fiskerinäringen i framtiden. Jo, 19. Radio och tv 1978-1985. U. 75 . lndustrimineral. l. 20. Kommunernas ekonomi 1975-1985. B. 76 . Personalen vid kriminalvårdens anstalter. Ju. 21. Svensk undervisning i utlandet. U. 77 . Sveriges utvecklingssamarbete på industriområdet. Ud. 22. Arbete med nâringshjälp. A. 78 . Kommunerna. Utbyggnad - Utjämning - Finansiering. B. 23. Psykiskt störda Iagöverträdare. Ju. 79 . Skatteutjämning. B. 24. Näringsidkares avbetalningsköp m. m. Ju. 80 . Länsdomstolarna. Ställning ochorganisation. Kn. 25. Båtliv 2. Registerfrågan. Jo. 81 . vårdpersonal, Utbildning och attityder. S. 26. Kvinnan och försvarets yrken. Fö. 82 . Att dö på sjukhus. S. 27. Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju. 83 . Tillsynsdom. Ju. 28. Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. 84 . Konsumentförsäkringslag. Ju. 29. Konkursförvaltning. Ju. 85 . Patienter. S. 30. Elektronmusiki Sverige. U. 86 . Beskattning av företag. B. 31. Studiestöd. U. 87 . Beskattning av företag. Bilagor. B. Ju. 88 . Förtidspensionering. Två forskningsrapporter. A. 32. Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. 33. Allmänflygplats-Stockholm. K. 89 , Betingat arbetsföra. A. K 90 . Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun. A. 34. lnrikesfIygpIats-Stockholm. 35. lnrikesflygpIats-Stockholm. Bilagor. K. 91 . Översyn av skattesystemet. B. för brottsskador. Ju. 92 . Utbildning i företag, kommuner och landsting. A. 36. Ersättning 37. Underhåll till barn och fránskilda. Ju. 93 . Ny jordförvärvslag. Jo. 38. Folkbildningen i framtiden. U. 94 . Personval ochvalkretsindelning. Ju. 39. Företagsdemokrati i kommuner och landstingskommuner. Kn. 40. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. S. 41. Socialtjänst ochsocialförsåkringstillägg, Sammanfattning. S. 42 Kronofogdemyndigheterna, Kn. 43. Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. l. 44. Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. A. 45. Information vid kriser. H. 46. Pensionsfrågor m. m. S. 47. Billingen. I. 48. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. B. 49. Översyn av rättshjälpssystemet. Ju. 50. Häktning ochanhállande. Ju. 51. Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73. H. 52. Forskningspolitik. U. 53. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. U. 54. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U, 55. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. U. 56. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. I. 57. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A l. 58. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga B. I. 59, Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. I. 60. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. l.

16UNGL—.—II2I..

I378-II-21.

v. srocwo-

Statens

offentliga utredningar 1977

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Radio och tv 1978-1985.[19] Kvinnlig tronföljd. [5] Svensk undervisning i utlandet, [21] Psykiskt störda lagövertrâdare. [23] Elektronmusik i Sverige. [30] Näringsidkares avbetalningsköp m. m. [24] Studiestöd. [31] Revision av vattenlagen, Folkbildningert i framtiden. [38] Del 4. Förslag till ny vattenlag. [27] Konkursförvaltning. [29] Forskningsrådsutredningen, 1.Forskningspolitik. [52]2. Sektorsanknuten forskning och utveckling. 1.[53] 3. Information Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. [32] Expertbilaga Ersättning för brottsskador. [36] om pågående forskning. Expertbilaga 2.[54] 4. Forskningi kontakt Underhåll till barn ochfránskilda. [37] med samhället. Expertbilaga 3. [55] Översyn av rättshjälpssystemet, [49] Fortsatt högskoleutbildning. [63] Häktning och anhållande. [50] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] Personalen vid kriminalvårdens anstalter. [76] Tillsynsdom. [83] Jordbruksdepartementet Konsumentförsäkringslag, [84] Sjukvårdsavfall. [4] Personval och valkretsindelning. [94] Översyn av jordbrukspolitiken. [17] Båtliv 2. Registerfrågan. [25] Utrikesdepartementet Energi› och miljökommittén. 1.Energi, hälsa, miljö. [67] 2. Energi, Bistándspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av fossila länderna. [13] 2. Sveriges samarbete med u-länderna, bränslen. [68] 3. Energi, hälsa, miljö: Hâlso- och miljöverkningar vid Bilagor. [14] användning av kärnkraft. [69]4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid U-landsinformation och internationell solidaritet. [73] energiproduktion. [70] Sveriges Fiskerinäringen i framtiden, [74] utvecklingssamarbete på industriområdet, [77] Ny jordförvärvslag. [93]

Försvarsdepartementet Totalförsvaret 1977-82.[1] Handelsdepartementet Rätten till vapenfri tjänst. [7] Information vid kriser. [45] Kvinnan och försvarets yrken. [26] Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969-73. [51] Affärstiderna. [72]

Socialdepartementet Socialutredningen. 1. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. [40] Arbetsmarknadsdepartementet 2. ”ocialtjänst och socialförsäkringstillägg. Sammanfattning. [41] Utbyggd regional näringspolitik. [3] Pensionsfrâgor m. m. [46] Arbete med näringshjälp. [22] Patienten i sjukvården - kontakt och information. [66] Kortare väntetider i utlänningsärenden. [28] Utredningen rörande vissa frågor beträffande sjukvård i livets Sysselsättningsutredningen. 1. Skyddad verkstad-halvskyddad slutskede. 1.vårdpersonal. Utbildning och attityder. [8 1 ] 2.Att dö på verksamhet. [44] 2. Förtidspensionering. Två forskningsrapporter. sjukhus. [82] 3. Patienter. [85] [88] 3. Betingat arbetsföra. [89] 4. Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun. [90] Utbildning i företag, kommuner och landsting. [92] Kommunikationsdepartementet Bilarbetstid. [2] Kommunal och enskild väghållning. [12] Bostadsdepartementet AllmänflygpIats-Stockholm. [33] Kommunernas gatuhállning. [65] Brommautredningen. 1.Inrikesflygplats-Stockholm. [34]2. lnrikesflygplats-Stockholm. Bilagor. [35] Industridepartementet Handelsstålsutredningen. 1.Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. Ekonomidepartementet [15] 2. Handelsstâlsindustrin inför 1980-talet, Bilagor. [16] Utrlkeshandelsstatistiken. [10] Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. [43] Billingen. [47] Delegationen för energiforskning, 1.Energi- program för forskning, Budgetdepartementet demonstration. utveckling, [56] 2. Energi - program för forskning, Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1.[6] demonstration. utveckling, Bilaga A. [57] 3. Energi - program för lnflationsskyddad skatteskala. [18] demonstration. forskning, utveckling, Bilaga B. [58] 4. Energi - Kommunernas ekonomi 1975-1985,[20] program för forskning, utveckling, demonstration, Bilaga C. [59] 5. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna, [48] Energi- program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. 1976 års kommunalekonomiska utredning. 1. Kommunerna. [60] 6. Energi - program för forskning, utveckling, demonstration. Utbyggnad - Utjämning - Finansiering. [78] 2. Skatteutjämning. Bilaga E. [61] 7. Energi - program för forskning, utveckling, [79] demonstration. Bilaga F, [62] Företagsskatteberedningen. 1, Beskattning av företag. [86] 2. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. [64] Beskattning av företag. Bilagor. [87] Vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning. [71] Översyn av skattesystemet. [91] lndustrimineral. [75]

Utbildningsdepartementet Kommundepartementet Folkhögskolan 2. [8] i kommuner Företagsdemokrati och landstingskommuner. [39] Betygen i skolan. [9] [42] Kronofogdemyndigheterna. Forskning om massmedier, [1 1] Länsdomstolarna. Ställning och organisation. [80]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utreQkngarnasmummer-[den _kronologiska forteckningen

l 1

NU-serien 1977

Kronologisk förteckning

32- Handlingsprogram för nordiskt samarbete inom byggsektorn A 1977 33 . Kontaktmannamöte 1977 i Reykjavik Nordisk spraksekretariat 34 . Naturgeografisk regionindelning av Norden . STINA, slutrapport. Allmän del . STINA, slutrapport. Teknisk del, text

auu:>wn_—-

. STINA, slutrapport. Teknisk del, bilagor . Nordiskt tjänstemannautbyte . Arbetsmarknadspolitiken i de nordiska länderna under konjunkturnedgången 1975-76 si . Nordisk radio och television via satellit, Statssekreterargruppensslutbetänkande . F. Pohjoismaisten radio- ja televisio-ohjelmien satellittilähetykset . Nordisk radio och television via satellit. Bilagor till den tekniska delrapporten . Nordisk radio och television via satellit. Bilagor till den rättsliga delrapporten 10. Godstrafiken i Trondheimsieden . Läkemedel och trafiken 12. STINA Il 13. Tiltak mot ungdomsarbeidsløsheten i de nordiske land . Nordisk råvare- og ressourceutredning 15. Førtids- og invalidpension i Norden

B 1977

1. Nordisk radio och television via satellit 2. Nordisk Iederuddannelsesprojekt for hotel- og restaurationsfaget . Nordiskt kulturcentrum i Finland . Nordens Hus på Farøerne Grunnskolen i Norden, 1976 . Nordisk miljöprovsbank Den nordiska nyhetens väg. Seminarium . Seminarium för deltagare i Nordisk Journalistkursus . Behandling i institusjoner. Rapport fra det tredje nordiske forskningssymposium om narkotikaproblemer . individualisering av engelskundervisningen . Kontrollpolitik och psykofarmaka . Forskningens roll för social- och miljövárdspolitiken . Englannin kielen opetuksen yksilöistäminen . Förorternas kulturliv . Datorbaserad informations- och dokumentationstjänst för arbetsmedicin och yrkeshygien . Miljövårdsutbildning vid universitet och högskolor. Konferens . Produkters levetid . Återkommande utbildning i Norden . E. Recurrent Education in the Nordic Countries . Likestilling i arbeid og familieliv . individualisering av matematikundervisningen . Matematiikanopetuksen vksilöinti . Förskola i glesbygd . NOVU - Nordisk voksenundervisningsprosjekt. Slutrapport . Integrering i förskolan av handikappade barn/funktionshämmade barn/barn med behov av särskilt stöd och stimulans . Straffesystemer i Norden . l0:de Nordkalottkonferensen . F. 10. Pohjoiskalottikonferenssi . Arbetsmarknadsutbildning i Norden . Gjenvinning av kommunalt avfall i Norden . Nordiska interfaceprojektet . Betald studieledighet i Norden . Arbeidsmarked og arbeidsmarkedspolitikk i Norden

ä

LiberFÖrlag

ISBN 91-38-03785-8 55 0375 25°“ Allmänna Förlaget