Vissa valfrågor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Vissa

Valfrågor

Den fria nomineringsrätten Partisymboler på Valsedlar Valkretsindelning vid riksdagsval

SMU

Betänkande av .Nomineringsrätts-.ochvalkretskommittén A . . . . . . . , . .

;ifâä

Statens offentliga utredningar WW 1995: 143

E

Justitiedepartementet

Vissa

Valfrågor

Den fria nomineringsrätten

Partisymboler valsedlar

Valkretsindelning vid riksdagsval

Betänkande av Nomineringsrätts- och valkretskommittén Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

ISBN 91-38-20137-2 Graphic Systems AB, Göteborg 1995 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Justitiedepartementet

Genom beslut den 9 juni 1994 bemyndigade regeringen det dåvarande statsråd hade till uppgift att föredra ärenden om statsrätt och

som

förvaltningsrätt att tillkalla parlamentarisk kommitté med uppdrag

en

över vissa frågor med anknytning till valsystemet. De frågor

att se

avsågs missbruket den fria nomineringsrätten, valkretsin-

som var av

delningen vid riksdagsval och symboler valsedlarna. Senare tillkom också uppdrag att utvärdera de personval genomförts i viss

ett som

kommuner och vid val till Europaparlamentet. Med stöd bemyndigandet utsågs dåvarande ledamoten av

av

riksdagen Göran Åstrand till ordförande fr.o.m. den l juni 1994.

m

Till övriga ledamöter utsågs ledamoten riksdagen Kenneth av Kvist v, dåvarande ledamoten riksdagen Christina Linderholm c, av kanslichefen Sten Olsson s, ordföranden i Svenska numera numera kommunförbundet Margot Wikström dåvarande ledamöterna

s samt

riksdagen Olle Schmidt fp och Harry Staaf kds samtliga fr.o.m.

av

den l 1994. Dessutom utsågs till ledamöter i kommittén september även ledamoten riksdagen Nils-Göran Holmqvist s, politiske

av Högström och ombudsmannen Inger

sekreteraren Ingvar mp

Mäler samtliga dessa fr.o.m. den 15 februari 1995.

s

Som experter förordnades rådmannen Jan Carlström, docenten

Ingvar Holmberg, kanslirådet Martin Holmgren, numera

numera docenten Folke Johansson och valdirektören Vivan Nilsson. Till sekreterare förordnades hovrättsassessom Svante O. Johansson.

Kommittén har antagit namnet Nomineringsrätts- och valkretskom-

mittén.

Kommittén får härmed överlämna resultatet av första delen av

arbetet betänkandet Vissa valfrågor. Den fria nomineringsrätten

-

Partisymboler valsedlar Valkretsindelning vid riksdagsval SOU

- 1995:143. Särskilt yttrande har avgetts av Olle Schmidt.

Kommittén fortsätter arbetet med personvalsutvärderingen.

Stockholm i december 1995

Göran Åstrand

Nils-Göran Holmqvist Ingvar Högström Kenneth Kvist

Christina Linderholm Inger Mäler Sten Olsson

Olle Schmidt Harry Staaf Margot VWcström

Svante 0. Johansson

Innehållsförteckning

Tabell- och figurförteckning 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l Förslag till åtgärder mot missbruket av den fria nomineringsrätten: offentliga valförberedelser 23

. . . . . . . . . .

Förslag till ändring i regeringsformen 23

. . . . . . . . . . . . . . . Förslag till ändring i vallagen 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till åtgärder mot missbruket av den fria

nomineringsrätten: Utökat straffrättsligt ansvar med

återverkningar på valutgângen 36

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till ändring i regeringsformen 36

. . . . . . . . . . . . . . . Förslag till ändring i brottsbalken 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslag till ändring i vallagen 38 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

Utredningsuppdraget

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Arbetets bedrivande 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Huvuddragen i det svenska valsystemet 51

. . . . . . . . . . . . . . .

Allmänna utgångspunkter 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Statsskicket 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Principer i valsystemet 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i Allmän och lika rösträtt samt fria, hemliga och direkta

val m.m. 52 ii Pani- och personval 55 Valsystemet i Sverige 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Regler i olika lagar 56 2.2.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.2 Rösträtt och röstlängd 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Tid för val 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.4 Valkretsar och valdistrikt 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

2.2.5 Valmyndigheter

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.6 Skydd för partibetecloiingar 60

. . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehållsförteckning

2.2.7 Valsedlar 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.8 Röstning

61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.9 Rösträkning 62

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2.1O Mandatfördelning 63

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i Några ord om mandatfördelningsmetoder 63

ii Valkretsmandat m.m. 68

iii Mandatfördelning mellan partier 68

iv Mandatfördelning inom partier 70

v Avslutande anmärkningar om mandatfördelningsmetoder 71

Den fria nomineringsrätten 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Vad är fri nomineringsrätt 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Utredningsuppdraget 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 Den fria nomineringsrätten kan missbrukas 75

. . . . . . . . . . . .

3.4 Den fria nomineringsrätten används olika intressenter

av

olika sätt och får olika följder 77

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.1 Majoriteten och minoriteten inom partierna 78

. . . . . . . i Majoritetens nominering 78

ii Minoriteten inom partiet kan lansera kandidater 79 egna

3.4.2 Enskilda väljare använder nornineringsrätten i

samband med valet 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4.3 Grupper utan anknytning till de etablerade

partierna 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i Utnyttjande av ett annat partis beteckning 81

ii Förväxlingsmöjligheten mellan partibeteckningar

kan också utnyttjas 82

3.4.4 Användning av kandidatnamn utan att kandidaten tillfrågats 82

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.5 Kombinationer av olika utnyttjanden 83 . . . . . . . . . . .

3.5 Omfattningen av användningen den fria nominerings-

av rätten 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5.1 Användning sär- eller spränglistor från

av

partiminoritet 84

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5.2 Parodiska partibeteckningar 84

. . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5.3 Användning piratlistor 85

av . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.5.4 Förväxlingsbara partibeteckningar 90

. . . . . . . . . . . . .

3.5.5 Ovilliga kandidater 90

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.6 Analys av vad som utgör missbruk den fria

av

nornineringsrätten 91

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.7 Den fria nomineringsrätten kom till reaktion

som en

mot tidigare förslag om offentlig kandidatur 93

. . . . . . . . . . .

3.8 Redan i dag finns regler motverkar missbruk 97

som . . . . . . . .

3.8.1 Skydd för partibeteckning 97

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

i Vallagens reglering är till en del administrativt

skydd och till en annan mandatfördelningsregler 97

ii Reglemas tillkomst 99

iii Reglernas tillämpning i praktiken 100

iv omfånget av partinamnens skydd utanför vallagens

område är oklart 101 3.8.2 Straffansvaret för otillbörligt verkande vid

röstning prövas sällan domstol 102 av . . . . . . . . . . . .

3.8.3 Överklagande av val tar inte sikte missbruk

den fria nomineringsrätten 105 av . . . . . . . . . . . . . .

3.8.4 Anmälan enligt 6 kap. 7 § vallagen från ovillig

a kandidat 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . den fria nomineringsrätten 107

Regler som påverkar

. . . . . . . . 3.9.1 Partibegreppet 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i Allmänt definitioner och begrepp 108 om ii Dagens partidetinition bildar utgångspunkt för

mandatfördelningen 109 iii Redan innan partidefinitionen lagfästes

fördelades mandaten partier 110 iv Nuvarande definition kommer från vallagens regler

registrering av partibeteckrting 111 om v Vallagstiftningen använder inte skilda partibegrepp

men syftar olika företeelser 112 vi Partibegrepp gäller också för de kommunala valen 113

vii Partibegreppet i annan lagstiftning 113

viii Några särskilda tillämpningar av partibegreppet 114

ix Avslutande synpunkter partibegreppet 115

3.9.2 Valsedelns utformning och sammanräknings-

förfarandet 116 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Personvalsinslaget 116 3.9.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Föreningsfriheten 117

3.9.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i några utländska valordningar 118 Nomineringsrätten . . . . . . .

redogörelser för utländsk rätt 118

3.10.1 Tidigare

. . . . . . . . . 119

3.10.2 Belgien

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.10.3 Danmark 123

Finland 126 3.10.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.10.5 Norge 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Storbritannien 131 3.10.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134

3.10.7 Tyskland

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Några olika möjligheter att komma till rätta med

missbruket den fria nomineringrätten 138 av . . . . . . . . . . . . . 143

överväganden

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

En ingripande reglering eller fri nominering 143

3.12.1 . . . . .

Förslag till åtgärder mot missbruket den fria

av

offentliga valförberedelser 145 nomineringsrätten:

. . . . . . . . .

8 Innehållsförteckning

13.1 Allmänna synpunkter reglering med

en

offentliga valförberedelser 145

. . . . . . . . . . . . . . . . .

3.13.2 Den fria nomineringsrätten beskärs kraftigt

genom införande av offentliga valförberedelser 148

. . . .

3.14 Förslag till åtgärder mot missbruket den fria

av

nomineringsrätten: Utökat straffrättligt ansvar med återverlmingar på valutgången 149

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.1 Allmänna utgångspunkter för reglering

en som

straffbelägger visst missbruk av den fria nomineringsrätten 149

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.14.2 Dagens skydd för partibeteckning kan

ersättas med obligatorisk förhandsanmälan

för partier 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.14.3 Den fria nomineringsrätten står i princip kvar oförändrad enligt förslaget utökat straff-

om rättsligt ansvar 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Symboler på valsedlar 155

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsuppdraget 155

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Valsedelns utformning 156

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.1 Tidigare regler om Valsedelns utformning

var till sin yttre struktur strängare 156 . . . . . . . . . . . . . .

4.2.2 Dagens reglering Valsedelns utformning 158

av . . . . . .

4.2.3 Reglerna om valsedelns utformning leder i

praktiken till tre olika typer av valsedlar 162 . . . . . . . .

4.3 Frågans tidigare behandling 163

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4 Privaträttsligt skydd för symboler ñmis redan i dag

genom varumärkesrätten 164 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5 Pågående arbete beträffande valsedlarnas utformning och röstsamnxanräkningen 166

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.6 överväganden 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Valkretsindelning vid riksdagsval 169

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Dagens valkretsindelning bygger på länsindelningen 169

. . . . .

5.1.1 Reglerna om valkretsindelning och fasta mandat vid val till riksdagen 170

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.1.2 Mandatfördelning Valkretsar år 1994 172

. . . . . . . .

5.2 Utredningsuppdraget 174

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.1 Ändrad valkretsindelning kan, tillsammans med

andra faktorer, verka för ökade kontakter mellan

väljare och valda 174 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Direktiven begränsar möjligheterna 178 . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

5.3 Dagens valkretsindelning går tillbaka till seklets början 178

. . . 5.3.1 Valkretsindelningen från år 1866 till år 1921 179 . . . . . 5.3.2 Tiden från år 1921 till författningsrefonnen

åren 1968-1969 179

5.3.3 Senare års utredningsarbete 180 . . . . . . . . . . . . . . . .

Utgångspunkter för ändrad valkretsindelning 181

en . . . . . . . .

5.4.1 Några faktorer påverkar valkretsindelningen 182

som . .

5.4.2 Vi utgår i Vårt arbete från kommuner och församlingar vid arbetet med alternativa riksdagsvalkretsar 184

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i Några geografiska indelningar av landet 184

ii Valadministrativa indelningar 186

iii Slutsatser beträffande definition av Valkretsar 187

Förslag till alternativa valkretsindelningar 188 . . . . . . . . . . . . Förslag till alternativ valkretsindelning Stockholms

kommun 190 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6.1 Alternativ två Valkretsar enligt de kommunala

valkretsarna 191

5.6.2 Alternativ tre Valkretsar; norrort, söderort

och Västerort 194

5.6.3 Alternativ tre Valkretsar; en innanför tullarna 196 . . .

5.6.4 Alternativ 4: fyra Valkretsar enligt de kommunala

valkretsarna 198

Förslag till alternativ valkretsindelning Stockholms län 200 . . .

5.7.1 Alternativ två Valkretsar som inte följer landsstingsvalkretsama 202

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.7.2 Alternativ 2: tre Valkretsar enligt landstings-

valkretsarna 204 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.8.2 Alternativ två Valkretsar som följer

landstingsvalkretsarna 213

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till alternativ valkretsindelning Göteborgs

kommun 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.1 Alternativ två Valkretsar; en i norr och

i söder 217 en . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.9.2 Alternativ två Valkretsar; en i öst och

i väst 219 en . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.9.3 Ytterligare alternativ föreslås inte 221

. . . . . . . . . . . .

10 Innehållsförteckning SOU 1995: 143

5.10 Valtekniska konsekvenser av den alternativa

valkretsindelningen 222 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.10.1 Vad vi med ett proportionellt valresultat 222

avser . . . 5.10.2 Undersökning kombinationer av de föreslagna av valkretsaltemativen 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.10.3 Om endast valkrets ändras uppstår i många

en

fall avvikelse från riksproportionaliteten 224

en . . . . . 5.10.4 Vid kombinationer de alternativa valkretsav

indelningarna uppstår i samtliga fall en awikelse från riksproportionaliteten 225

. . . . . . . . . . . . . . . .

5.10.5 Någon ändring av valsystemets förmåga att åstadkomma ett riksproportionellt valresultat grund den alternativa valkretsindelningen

av är inte avsedd 226 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.11 Valsystemets fömiåga att generera proportionella

valresultat 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.1 Dagens valsystem har, med ett undantag när,

lett till proportionellt valresultat 227

ett . . . . . . . . . . 5.11.2 Tidigare undersökningar 228 . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.3 Vad tidigare undersökningar visat om

proportionaliteten i dagens valsystem 229

. . . . . . . . .

5.11.4 Det finns behov ytterligare undersökningar 234

av . . . .

5.12 Utgångspunkter för den fortsatta undersökningen

effekterna alternativ valkretsindelning 236 av av en

5.13 Slutsatser beträffande första divisorns betydelse för proportionellt valresultat 240

ett . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.13.l Första divisorns roll vid mandatfördelningen 240 . . . .

13.2 Allmänt proportionaliteten vid

om testkörningarna 241 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3 Dagens valkretsindelning och olika första

divisorer 243 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . i Avvikelser från riksproportionaliteten vid testkömingar med dagens valsystem 244

ii Avvikelser från riksproportionaliteten vid testkömingar med dagens valsystem och divisom 1,3 244

iii Avvikelser från riksproportionaliteten vid testkörningar med dagens valsystem och divisom 1,25 244

iv Avvikelser från riksproportionaliteten vid testkömingar med dagens valsystem och divisom 1,1 245

v Avvikelser från riksproportionaliteten vid

testkömingar med dagens valsystem och divisom 1,0 245

5.13.4 Okat valkretsantal till 35 och olika första

divisorer 246 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning

i Avvikelser från riksproportionaliteten vid testkörningar med 35 Valkretsar och divisom 1,4 246

ii Avvikelser från riksproportionaliteten vid testkörningar med 35 Valkretsar och divisom 1,3 247

iii Avvikelser från riksproportionaliteten vid

testkörningar med 35 Valkretsar och divisom 1,25 248

iv Avvikelser från riksproportionaliteten vid

testkörningar med 35 Valkretsar och divisom 1,1 248

v Avvikelser från riksproportionaliteten vid

testkörningar med 35 Valkretsar och divisom 1,0 249 5.13.5 Avslutande synpunkter 250 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Första divisorns betydelse för andelen fasta mandat 251

. . . . . .

14.1 Andelen fasta mandat för partierna 251

. . . . . . . . . . . 5.14.2 En lägre första divisor i uddatalsmetoden ger

jämnare fördelning av andelen fasta mandat en

mellan partierna 253

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Effekterna ändrad första divisor och antal utjämningsav

mandat för ett proportionellt valresultat 255

. . . . . . . . . . . . .

15.1 Allmänt testkörningar med ändrad första

om

divisor och ändrat antal utjämningsmandat 256

. . . . . . 15.2 Närmare avvikelserna vid testkörningar med om olika första divisorer och 300 fasta mandat 257 . . . . . . i Awikelser vid valsystem med 29 Valkretsar,

300 fasta mandat och olika divisorer 258

ii Avvikelser vid valsystem med 31 Valkretsar,

300 fasta mandat och olika divisorer 259

iii Awikelser vid valsystem med 32 Valkretsar,

300 fasta mandat och olika divisorer 259

iv Avvikelser vid valsystem med 35 Valkretsar,

300 fasta mandat och olika divisorer 260

Sammanfattande synpunkter resultatet av

testkömingarna 260 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

överväganden och förslag 263

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.17.1 Med dagens valystem kan endast mindre förändringar ske beträffande riksdagsvalkretsarna 263

. . 5.17.2 Stockholms kommuns valkrets 263 . . . . . . . . . . . . . . 5.17.3 Stockholms läns valkrets 264 . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.4 Östergötlands läns valkrets 264

. . . . . . . . . . . . . . . . 5.17.5 Göteborgs kommuns valkrets 265 . . . . . . . . . . . . . . . 5.17.6 Vi lägger inte fram något förslag om ändrad

utformning riksdagsvalkretsarna 265

av . . . . . . . . . . .

och kostnader 267

Genomförande

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Genomförande 267 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Offentligt åtagande och kostnader 267

. . . . . . . . . . . . . . . . .

12 Innehållsförteckning

7 Författningskommentar 269

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.1 Förslag till åtgärder mot missbruket av den fria

nomineringsrätten: offentliga valförberedelser 269 . . . . . . . . .

7.1.1 Förslag till ändring i 3 kap. 7 § regeringsformen 269

. . 7.1.2 Förslag till ändring i vallagen 269 . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Förslag till åtgärder mot missbruket av den fria

nomineringsrätten: Utökat straffrättsligt ansvar med

återverkningar valutgången 277 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2.1 Förslag till ändring i 3 kap. 7 § regeringsformen 277 . .

7.2.2 Förslag till ändring i brottsbalken 278

. . . . . . . . . . . .

7.2.3 Förslag till ändring i vallagen 280

. . . . . . . . . . . . . .

Särskilt yttrande 287

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Käll- och litteraturförteckning 289 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Rättsfallsregister 297 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor: 299 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Kommittédirektiv dir. 1994:49 299 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Mindre är bättre docenten Folke Johansson 309 av . . . . . . . . .

3 Befolkningsstruktur och socioekonomiska förhållanden i fyra Valkretsar av docenten Ingvar Holmberg 319

. . . . . . . . . . 4 Valkretskartor 353 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Resultat av beräkningar av valresultat vid kombinerade

alternativa valkretsindelningar 371 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Röstandelar vid awikelse från proportionellt resultat

vid 300 fasta mandat och olika divisorer 375 . . . . . . . . . . . . . .

7 Sammanställning av de regionala partiorganisationernas

synpunkter på valkretsindelningen 379 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Tabell- och ñgurförteckning

Tabeller både tabellens beteckning och i vilket avsnitt av

Tabellnumret anger

betänkandet tabellen återñmrs.

Antal för i Västerbottens län riksdagsva-

Tabell 3 .5.3a röster s

let år 1994 Antal för i Västerbottens läns landsting

Tabell 3 .5.3b röster s

år 1994 Antal för i Umeå kommunalval år 1994

Tabell 3.5.3c röster s

5.1.2.A Röstberättigade och mandat vid riksdagsvalet år

Tabell 1994

Tabell 5.1.2.B Valkretsamas storlek vid 1994 års riksdagsval

5.5 Valresultat vid riksdagsvalet år 1994

Tabell

Stockholms kommuns riksdagsvalkretsar âr 1994

Tabell 5.6 5.6.1.A Stockholms kommun. Alternativ l två Valkretsar Tabell Valresultat Stockholms kommun alterantiv 1 enligt Tabell 5.6.1.B val år 1994 5.6.2.A Stockholms kommun. Alternativ 2 tre Valkretsar Tabell Valresultat Stockholms kommun alternativ 2 enligt Tabell 5.6.2.B val år 1994 Valresultat Stockholms kommun alternativ 3 enligt Tabell 5.6.3.B val år 1994 Valresultat Stockholms kommun alternativ 4 enligt Tabell 5.6.4.B val år 1994

Tabell 5.7 Stockholms läns riksdagsvalkrets år 1994

5.7.1.A Stockholms län. Alternativ 1 tvâ Valkretsar Tabell 5.7.1.B Valresultat Stockholms län alternativ l enligt val Tabell år 1994 5.7.2.A Stockholms län. Alternativ 2 tre Valkretsar Tabell 5.7.2.B Valresultat Stockholms län alternativ 2 enligt val Tabell år 1994 Valresultat Stockholms län alternativ 3 enligt val Tabell 5.7.3.B år 1994 Tabell 5.7.4.A Stockholms län. Alternativ 4 fyra Valkretsar Valresultat Stockholms län alternativ 4 enligt val Tabell 5.7.4.B âr 1994

Tabell 5.8 Östergötlands läns riksdagsvalkrets âr1994

Valresultat Östergötlands län alternativ 1 enligt val

Tabell 5.8.1.B 1994

Tabell- och figwförteckning

Tabell 5.8.2.A Östergötlands län. Alternativ 2 Tabell 5.8.2.B Valresultat Östergötlands län alternativ 2 enligt Val

år 1994

Tabell 5.9 Göteborgs kommuns riksdagsvalkrets år 1994 Tabell 5.9.1.A Göteborgs kommun. Alternativ 1 Tabell 5.9.l.B Valresultat Göteborgs kommun alternativ 1 enligt

Val år 1994

Tabell 5.9.2.B Valresultat Göteborgs kommun alternativ 2 enligt

Val år 1994

Tabell 5.10.3 Faktisk mandatförändring angiven partivis vid 14

alternativa valkretsindelningar val år 1994 Tabell 5.10.4 Faktisk mandatförändring angiven partivis vid 120

kombinationer av de alternativa valkretsindelningarna Tabell 5.11.3 Övre gräns i för de röstandelar procent för Vilka ett av två tävlande partier inte får något mandat i kretsen vid jämkad uddatalsmetod

Tabell 5.12 Valsystem vid testkörning

Tabell 5.13.2 Andelen genomsnittliga fall där partier blir överrepresenterade med 310 fasta mandat Tabell 5.13.4i Antalet mandat fall överrepresentation. 35 per av Valkretsar och divisom 1,4 Tabell 5.13.4ii Antalet mandat fall överrepresentation. 35 per av Valkretsar och divisom 1,3 Tabell 5.13.4iii Antalet mandat fall överrepresentation. 35 per av Valkretsar och divisom 1,25 Tabell 5.13.4iV Antalet mandat fall överrepresentation. 35 per av Valkretsar och divisom 1,1 Tabell 5.13.4v Antalet mandat fall överrepresentation. 35 per av Valkretsar och divisom 1,0 Tabell 5.14.1i Antalet fasta mandat parti vid 1994 års val per

Tabell 5.15.1 Andelen genomsnittliga fall där partier blir över-

representerade med 300 fasta mandat

Tabell 5.15.2 Antal awikelser vid testkörningar med olika

valresultat

Diagram

Diagramnumret anger både diagramrnets beteckning och i vilket avsnitt av betänkandet diagrammet behandlas.

Diagram 5.14.1ii Genomsnittlig andel fasta mandat vid testkörningar

med dagens Valsystem och olika divisorer Diagram 5.14.1ii Genomsnittlig andel fasta mandat vid testkörningar

med ett Valsystem med 35 Valkretsar och

olika divisorer

Tabell- och figurfärteckning 15

Figurer

återfinns i bilaga 3-4. Figurnummer har iii, iv Figurerna som eller avslutning finns i bilaga övriga i bilaga 4. Figumum- V som i första hand det avsnitt där hänvisning sker. ren anger

Figur 5.6 Stockholms kommuns kommunala Valkretsar Figur 5.6i Befolkningstillväxt Stockholms kommun åren

1986-1990

5.6ii Befolkningstillväxt Stockholms kommun åren Figur 1990-1994 Figur 5.6iii Sysselsättning Stockholms kommun år 1992 5.6iv Medelinkomst Stockholms kommun år 1992 Figur utbildning Stockholms kommun år 1993 Figur 5.6v Gymnasial Figur 5.6.1 Stockholms kommun: alternativ 1 5.6.2 Stockholms kommun: alternativ 2 Figur Figur 5.6.3 Stockholms kommun: alternativ 3 5.6.4 Stockholms kommun: alternativ 4 Figur 5.7 Stockholms läns landstingskommunala Valkretsar Figur 5.7i Befolkningstillväxt Stockholms län åren 1986-1990 Figur 5.7ii Befolkningstillväxt Stockholms län åren 1990-1994 Figur Figur 5.7iii Sysselsättning Stockholms län år 1993 Figur 5.7iv Medelinkomst Stockholms län år 1993 5.7v Gymnasial utbildning Stockholms län år 1990 Figur Figur 5.7.1 Stockholms län: alternativ nordsyd Figur 5.7.2 Stockholms län: alternativ tre Valkretsar 5.7.3 Stockholms län: alternativ tre Valkretsar Figur Figur 5.7.4 Stockholms län: alternativ fyra Valkretsar

Figur 5.8 Östergötlands läns landstingsvalkretsar

Östergötlands län åren 1986-1990

Figur 5.8i Befolkningstillväxt

Östergötlands län åren 1990-1994

Figur 5.8ii Befolkningstillväxt

Figur 5.8iii Sysselsättning Östergötlands län år 1993

Figur 5.8iv Medelinkomst Östergötlands län år 1993

Figur 5.8v Gymnasial utbildning Östergötlands län år 1990 Figur 5.8.1 Östergötlands län: alternativ 1 Figur 5.8.2 Östergötlands län: alternativ 2

Göteborgs kommuns kommunala Valkretsar Figur 5.9 Figur 5.9i Befolkningstillväxt Göteborgs kommun åren 1986-1994 Figur 5.9ii Befolkningstillväxt Göteborgs kommun åren 1990-1994 5.9iii Sysselsättning Göteborgs kommun år 1993 Figur 5.9iv Medelinkomst Göteborgs kommun år 1992 Figur 5.9V Gymnasial utbildning Göteborgs kommun år 1993 Figur Figur 5.9.1 Göteborgs kommun: alternativ 1 Figur 5.9.2 Göteborgs kommun: alternativ 2

Förkortningar

A-region arbetsmarknadsregion

LA-region lokal arbetsmarknadsregion

bet. betänkande c Centern dir. regeringens kommittédirektiv Ds departementens utredningsserie F-region förvärvsregion

Folkpartiet liberalerna FT Förvaltningsrättslig tidskrift FJFT Tidskrift utgiven av juridiska föreningen i Finland

Ju Justitiedepartementet kds Kristdemokratiska samhällspartiet

kommunal vallag kommunal vallag 1930:253 KU konstitutionsutskottet m Moderata samlingspartiet Miljöpartiet de gröna mp motion Nordiskt immateriellt rättsskydd

Nytt Juridiskt Arkiv, avd. I regeringens proposition

Riksskatteverket RÅ Regeringsrättens årsbok

rskr. riksdagsskrivelse

Socialdemokratiska arbetarepartiet s

SFS svensk författningssamling

SOU Statens offentliga utredningar StvT Statsvetenskaplig tidskrift SU särskilda utskottet sö Sveriges överenskommelser med främmande makter

v Vänsterpartiet vallagen vallagen 1972:620, omtryckt i SFS 1994:287

1909 års vallag lag 1909:36 om val till riksdagen

1920 års vallag lag 1920:796 om val till riksdagen

VPN valprövningsnämndens beslut publiceras av RSV

Sammanfattning

Inledning

Kommittén har i uppdrag att se över vissa valfrågor. I betänkandet behandlar vi frågor med anknytning till lagstiftningen om valförfarandet. Dessa är missbruket den fria nomineringsrätten, frågan om av partisymboler pâ valsedlar och valkretsindelning vid riksdagsval. Under arbetets gång har frågor uppkommit i anslutning till den personvalsmodell skall gälla vid de allmänna nationella valen år 1998. som Tilläggsdirektiv har utfärdats innebär att vi skall utvärdera de val som där personval förekommit, dvs. försöksvalen i vissa kommuner vid 1994 års val samt Europaparlarnentsvalet år 1995. Utvärderingen kommer redovisas först i ett betänkande. I detta betänkande att senare tar vi därför endast upp de tre förstnämnda frågorna. Det har under år pågått en omfattande berarbetning inom senare vallagsomrâdet. För närvarande förbereds ett förslag till ny vallag inom justitiedepartementet. Vi utgår dock helt från nu gällande lagstiftning.

Det svenska valsystemet

I kapitel 2 presenterar vi grunderna för de allmänna nationella valen. Presentationen är översiktlig för att tjäna som utgångspunkt för de frågor diskuteras längre fram i betänkandet. Särskild vikt läggs som vid olika mandatfördelningsmetoder grund för de valtelcniska som överväganden som görs i kapitel

Den fria nomineringsrätten

I kapitel 3 behandlar vi frågor har att göra med den fria norninesom ringsrätten. Det är framför allt frågor med anknytning till missbruket den fria nomineringsrätten behandlas. Först beskriver vi vad av som den fria nomineringsrätten är varefter vi går igenom vilka som använder den och i vilken omfattning. Vi konstaterar bl.a. att personer utanför parti tagit sig in i den valda församlingen på mandat från ett det partiet. Vi försöker avgränsa vad skall anses vara missbruk av som den fria nomineringsrätten vilket i första hand är förfaranden som uppenbart vilseleder väljarna eller medverkar till att valsystemet

20 Sammanfattning

framstår som orättvist. Innan vi går över till att behandla olika förslag

för att komma till rätta med missbruket presenteras regler med an-

knytning till den fria nomineringsrätten och dessas tillkomsthistoria.

Andra länders reglering av nomineringsförfarandet berörs också. I samband med redogörelsen för tidigare förslag tar vi också olika upp möjligheter att komma till rätta med missbruket av den fria nominetingsrätten. Mot den bakgrunden presenterar vi två olika modeller för att komma till rätta med missbruket av den fria nomineringsrätten. Vi förordar i första hand en modell bygger på offentliga som

valförberedelser. Gnmddragen är i korthet att partierna måste anmäla

sitt deltagande i val. Dessutom måste samtliga kandidater anmälas för

att de skall beaktas vid mandatfördelningen. Valsedlarna trycks i central regi. Detta förslag innebär att den fria nomineringsrätten kraftigt beskärs. Härigenom uppnår vi ett effektivt skydd mot

missbruket.

Vi förordar i andra hand ett straffrättsligt ansvar för den ett

som

uppenbart vilseledande sätt utnyttjar en partibeteckning. Till detta

kopplas valrättsliga konsekvenser som skall förhindra att utan personer

anknytning till ett parti kan ta sig in i den valda församlingen under det partiets beteckning. Modellen innebär att dagens skydd för partibeteckningar blir överflödigt varför reglerna om två anmälda kandidatnanm utmönstras och ersätts med obligatorisk anmälan om deltagande för partier. Genom förslaget uppnår man att användningen av s.k. piratlistor väsentligen försvåras och att problemen kring de mindre

seriösa partibeteckningarna försvinner.

Symboler valsedlar

I direktiven ges vi i uppdrag att överväga möjligheterna att förse

valsedlarna, förutom med partibeteckning, också med symboler som

visar för vilket parti valsedeln gäller. Vi presenterar inledningsvis reglerna för vad en valsedel skall innehålla varefter frågans tidigare behandling tas upp. Om symboler valsedlarna tillåts kan vissa

problem med missbruk som sammanhänger med den fria nominerings-

rätten tänkas förekomma. Även detta missbruk kan förhindras om finner vi att de fördelar ett förslag som tillåter symboler på valsedlarna

kan medföra inte uppväger de olägenheter som kan förutses principiella grunder eller i form av ökade kostnader. För att lösa vissa

av dessa frågor krävs ytterligare överväganden som hänger samman

med frågan om valsedelns framtida utformning och röstsamrrlanrälcning

med datorstöd. Symboler på valsedlarna bör enligt vår mening få en

mer allsidig belysning i ett sådant sammanhang varför något förslag till förändringar för närvarande inte läggs fram i denna fråga.

Sammanfattning 21

Valkretsindelning vid riksdagsval

Enligt direktiven skall vi undersöka möjligheterna att dela de största

riksdagsvalkretsama. I kapitel 5 presenterar vi, efter en genomgång av gällande valkretsindelningen, alternativa Valkretsar för val till

den nu riksdagen. De Valkretsar behandlas är Stockholms kommun, som

Stockholms län, Östergötlands län och Göteborgs kommun. Tanken är

att alternativen skall underlätta diskussioner om ändrad utformning av valkretsarna. För Stockholms kommun förs ett alternativ fram med två Valkretsar och tre alternativ med tre Valkretsar. För Stockholms län presenteras fyra alternativa valkretsindelningar innebär att valkretsen delas i som

två till fyra valkretsar. För Östergötlands län och för Göteborgs

kommun presenteras två alternativa lösningar för respektive krets som

innebär delning i två alternativa Valkretsar för varje lösning. en Vidare diskuteras de olika altemativens valmatematiska konsekven- Härvid för varje alternativ ett tänkt valresultat för det fall den ser. ges

föreslagna valkretsutformningen varit genomförd till 1994 års val. Dessutom utifrån 1994 års riksdagsvalsresultat en överblick av

ges valresultatet samtliga alternativa indelningar skulle kombineras om med samtliga andra indelningar. Härutöver presenteras sirnulerade valresultat för de alternativa indelningarna.

Sammanfattningsvis de valtekniska undersökningarna vid handen

ger

att några större förändringar inte är möjliga med hänsyn till valsystemets uppbyggnad och utgångspunkter. Valsystemet utgår från en proportionell fördelning mandaten. Skulle valkretsarnas antal öka,

av

dvs. minska mandatmässigt, i någon större omfattning medför det att utjämningsmekanismen i systemet skulle bli otillräcklig. Mot bakgrund de redovisade övervägandena kunde ett förslag

av läggas fram också i denna del. Emellertid är det, vi framhåller som

flera ställen, angeläget att lokala synpunkter får göra sig gällande innan slutligt ställningstagande tas i fråga ändrad utformning av en

om

riksdagsvalkrets. De kontakter vi haft med partiorganisationer i

som de berörda valkretsarna har gett vid handen att ett förslag bör anstå. Först sedan remissinstanserna i de berörda valkretsarna fått tillfälle att

sig kan slutligt ställningstagande ske. Vi lägger således inte fram

yttra något förslag utan redovisar endast under vilka förutsättningar en

förändring de fyra riksdagsvalkretsama kan komma till stånd.

av

Genomförande och kostnader

Genomförandet medför inte några särskilda förberedelser eller insatser.

De förslag läggs fram får inga eller endast begränsade kostnads-

som

effekter i jämförelse med dagens förhållanden.

SOU 1995: 143

Författningsförslag

till missbruket den fria

1 Förslag åtgärder mot av

valförberedelser

nomineringsrätten: offentliga

Förslag till lag ändring i regeringsformen

om

föreskrivs 3 kap. 7 § regeringsformen skall ha följande

Härmed att

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 7 §

fördelas mellan parti- Mandaten fördelas mellan de

Mandaten

Med varje partier inom den tid och på er. parti avses sam- som

eller det sätt anges i lag anmält manslutning grupp av som

uppträder i val sitt deltagande i valet. väljare, som

under särskild beteckning.

har fått minst fyra procent rösterna i hela riket Endast parti som av i fördelningen mandaten. Parti har fått är berättigat att deltaga av som

dock i fördelningen de fasta valkretsmandaten färre röster deltager av

i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent av rösterna.

Denna lag träder i kraft den

24 Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i vallagen 1972:620

Härmed föreskrivs i fråga om vallagen 1972:620 dels att 5 kap. 1-11 §§ samt rubriken till 5 kap., 6 kap. 1-4 och 9 §§, 8 kap. 12 § samt 14 kap. 4-5, 15 och 15 d skall ha a följande lydelse, dels att 6 kap. 7 a och 8 skall upphöra att gälla, dels att i lagen skall införas bestämmelser, 5 kap. 12-16 §§ nya samt närmast före 5 kap. 7 och 11 §§ mellanmbriker tre nya av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

5 kap. Registrering av parti- 5 kap. Anmälan deltagande om beteckning och anmälan av av partier och kandidater kandidater

Parti kan efter ansökan och på Parti skall efter vad sägs i som de villkor som anges i 2-4 § få detta kapitel vid val anmäla sitt sin partibeteckning registrerad deltagande och anmäla kandihos centrala valmyndigheten dater. samt anmäla kandidater i valet enligt 8 Om valsedels ogiltighet för

det fall den inte upptar beteckning för anmält parti finns be-

stämmelser i 14 kap. 4 § första stycket. Om valsedel med registrerad partibeteckning finns bestämmelser i 6 kap. 3 § tredje stycket och 14 kap. 5

Anmälan av partier

2 § Mandaten fördelas enligt vad som framgår av 14 kap. mellan anmälda partier. Partibeteckning får registreras, Anmälan från ett parti skall godkännas för deltagande i val om om partibeteckningen består av anmälan anger under eller innehåller 0rd, vilken beteckning partiet går till val wartibeteckning, partiet icke utgör underav- partibeteckningen består av delning politisk samman- eller innehåller ord, av slutning, ansökan biträds, vid regi- anmälan biträds, vid anstrering för val till riksdagen av mälan för val till riksdagen av minst l 500 röstberättigade minst 1 500 röstberättigade i medlemmar i hela riket och vid hela riket och vid anmälan för registrering för val av lands- val av landstingsledamöter och tingsledamöter och för val för val av kommunfullmäktige av kommunfullmäktige av minst av minst 100 respektive minst 100 respektive minst 50 röstbe- 50 röstberättigade i det landsting rättigade medlemmar i det lands- eller den kommun för vilken ting eller den kommun för anmälan görs, vilken registrering söks, 4. partibeteckningen kan antas 4. partibeteckningen kan antas leda till förväxling med inte leda till förväxling med beteckning redan är regi- beteckning som redan är anmäld som strerad eller med anled- eller som, med anledning av som, tidigare gjord anmälan, kan ning av tidigare gjord ansökan, kan komma att registreras med komma att godkännas som angiltighet för det valet eller för mälan för det valet eller för annat val för vilket den annat val för vilket den nya nya registreringen enligt 4 § första anmälan enligt 3 § första styckstycket kommer att gälla, et kommer att gälla, 5. partibeteckningen kanantas partibeteckningen kan antas leda till förväxling med inte leda till förväxling med beteckning för högst fem år beteckning för parti vars ansom sedan har avförts ur registret mälan om deltagande varit efter namnbyte och regi- förfallen efter namnbyte vid de vars strering hade sådan giltighet två föregående valen och vars i punkt 4. anmälan hade sådan giltighet som avses som avses i punkt 4.

26 Författningsförslag

I fråga om parti som är representerat i riksdagen gäller inte första stycket De medlemmar som enligt De som enligt andra stycket 3 första stycket 3 biträder en biträder en anmälan skall lämna ansökan skall lämna egenhändigt egenhändigt undertecknade förundertecknade förklaringar om klaringar om detta och därvid detta och därvid uppge person- uppge personnummer och nummer och folkboktöringsort. folkbokföringsort. I stället för sådana förklaringar kan till ansökan fogas intyg av notarius publicus att sådana förklaringar uppvisats. Ytterligare bestämmelser om

anmälan om deltagande finns i

11-12 §§.

4 § 3 § Registreras partibeteckning för En anmälan om deltagande för val till riksdagen, gäller regi- val till riksdagen gäller även för streringen även för val av lands- val av landstingsledamöter och tingsledamöter och kommun- kommunfullmäktige i hela riket. fullmäktige i hela riket. Regi- Anmäls parti för val av landsstreras partibeteckning för val tingsledamöter, gäller anmälan av landstingsledamöter, gäller val i det landsting som anges i registreringen val i det landsting anmälan samt val av kommunsom anges i registreringsbeslut fullmäktige i de kommuner som samt val av kommunfullmäktige är belägna inom landstinget. i de kommuner är belägna Anmäls parti för val av komsom inom landstinget. Registreras munfullmäktige, gäller anmälan partibeteckning för val av kom- val i den kommun som anges i munfullmäktige, gäller registre- anmälan. ringen val i den kommun som anges i registreringsbeslutet. Avser ansökan registrering Avser anmälan om deltaganför val till riksdagen och är de i val till riksdagen och är ett partibeteckningen redan regi- parti redan anmält eller är strerad eller är ansökan om dess anmälan om deltagande redan registrering redan gjord för gjord för annat val, får anmälan annat val, får registrering bevil- tas upp om det parti för vilket jas utan hinder av 3 § första anmälan sålunda har skett eller stycket det parti för vilket sökts har lämnat sitt medgivanom registrering sålunda har skett de. Detsamma gäller om aneller sökts har lämnat sitt med- mälan om deltagande avser val

givande. Detsamma gäller om av landstingsledamöter och ett ansökan registrering för parti redan är anmält eller avser val landstingsledamöter och anmälan om dess deltagande av partibeteckningen redan är tidigare är gjord för val av registrerad eller ansökan kommunfullmäktige inom landsom dess registrering tidigare är tinget. gjord för val av kommunfullmäktige inom landstinget. Behörig att lämna medgivande är det ombud partiet har som anmält enligt 5

3 § andra stycket 4 §

I fråga parti som är repre- Ett parti som finns representerat

om i riksdagen gäller in- i vald församling skall vid senterat en te 3. nästa val av den församlingen anses anmält enligt tidigare anmälan om deltagande. I fråga parti som är representerat i om riksdagen gäller inte 2 § andra stycket

För parti fått sin partibe- För anmält parti skall finnas som teckning registrerad skall finnas ombud enligt II § fjärde styckombud. Ombud skall anmälas et. till centrala valmyndigheten

inom månad efter det att

en registreringen av beteckningen kungjorts enligt 7

Registreradpartibeteckningskall En anmälan förfaller om partiet

registret, återkallar anmälan det avföras ur om om partiet begär det, sker före sista dag före anmälan, 2. partiet vid två på 2. inte erhåller något mandat varandra följande ordinarie val till vid valet eller riksdagen eller val i hela riket landstingsledamöter eller av kommunfullmäktige anmält kandidater enligt 8 § eller underlåter underlåter att anmäla partiet att anmäla ombud enligt 5 kandidater enligt 8

Författningsförslag

Anmälan av kandidater

Parti som anmält sitt deltagande i val skall inför varje val anmäla kandidater till det valet.

För att registrerad partibeteck- En anmälan kandidater skall av ning skall åtnjuta skydd vid val godkännas om den innehåller skall partiet som kandidater pá kandidater till ett namn

anmäla antal motsvarande minst Dra

för val till riksdagen i viss kandidater för varje val, valkrets minst fyra och högst kandidaternas namn och

femton personer, för val av andra uppgifter så att det klart

landstingsledamöter minst jyra framgår vilka som avses, och högst trettio personer i landstinget och för val av kommunfullmäktige minst fyra och högst tjugo personer i kommunen. Centrala valmyndigheten bestämmer inför varje val när anmälan av kandidater senast skall göras. Kungörelse härom skall föras in i Post- och Inrikes Tidningar. Underrättelse om beslutet skall vidare tillställas varje registrerat parti. Anmälan av kandidater skall göras hos centrala valmyndigheten eller, i den män regeringen eller myndighet som bestäms av regeringen föreskriver det, länsstyrelsen. Anmälan skall göras skriftligen av partiets ombud eller av person som ombudet utsett. Till anmälningshandlingen skall fogas skriftlig förklaring från varje kandidat att skriftlig förklaring från han givit partiet tillstånd att samtliga kandidater att partiet anmäla honom. har tillstånd att anmäla dem, den ordning mellan kandidaternas namn som partiet beslutat.

Ytterligare bestämmelser om

anmälan av kandidater finns i

11-12 §§

9§ Namn på kandidater skall strykas från anmäld lista om det inte visats att anmäld kandidat givit partiet tillstånd

enligt 7 § det inte klart framgår vem

som avses med anmälan.

Om en strykning enligt första

stycket medför att antalet namn understiger fyra bortses från den listan.

En anmäld kandidatlista får inte återkallas sedan sista dag för anmälan utgått. Kandidat kan inte sedan sista dag för anmälan utgått återta medgivande enligt

7 §

Gemensamma bestämmelser för anmälan av parti er och kandida-

ter

8 § tredje stycket del av 11 §

Anmälan av kandidater skall Anmälan om ett partis deltagöras hos centrala valmyndig- gande i val och anmälan av heten eller, i den mån regering- kandidater skall göras skriftligen

en eller myndighet som bestäms hos den centrala valmyndigheten

av regeringen föreskriver det, eller, i den mån regeringen eller

länsstyrelsen. myndighet som bestäms av regeringen föreskriver det, länsstyrelsen. 2 § första stycket Av anmälan skall framgå för Ansökan registrering av vilket slag av val anmälan görs om

partibeteckning görs skriftligen. och, om anmälan avser val av I ansökningshandlingen skall landstingsfullmäktigeledamöter

anges för vilket slag av val eller kommunfullmäktige, för registrering söks och, om an- vilket landsting eller vilken

sökningen avser registrering för kommun som anmälan avser.

30 Författningsförslag

val av landstingsledamöter eller kommunfullmäktige, för vilket landsting eller vilken kommun som registrering begärs. Till handlingen skall fogas förklaringar enligt 3 § tredje stycket eller intyg av notarius publicus att sådana förklaringar har visats upp för honom. Anmälan skall göras av en person som visar sig behörig att 5 § företräda partiet. För parti som fått sin partibe- För varje parti skall finnas teckning registrerad skall finnas ett ombud. Ombud skall anges i ombud. Ombud skall anmälas anmälan om partis deltagande i till centrala valmyndigheten val och i anmälan av kandida-

inom en månad efter det att ter.

registreringen av beteckningen kungjorts enligt 7

2 § andra stycket 12 § För att partibeteckning skall Anmälan skall ha kommit in till åtnjuta skydd vid val skall an- centrala valmyndigheten, vid sökan om registrering av be- ordinarie val till riksdagen och teckningen ha kommit in till val i hela riket av landstingslecentrala valmyndigheten, vid damöter och kommunfullmäktiordinarie val till riksdagen och ge före utgången juni valäret av val i hela riket av landstingsle- och vid annat val inom vecka en damöter och kommunfullmäkti- efter det att beslut valdagen om

ge före utgången av februari meddelades.

valåret och vid annat val inom en vecka efter det att beslut om valdagen meddelades.

9 § första stycket 13 § Fimier den myndighet hos Finner den myndighet hos vilken anmälan görs anledning vilken anmälan görs anledning till anmärkning mot anmälnings- till anmärkning mot anmälningshandlingen eller handling som handlingen eller handling som åtföljer denna, skall myndig- åtföljer denna, skall myndigheten genast underrätta den som heten genast underrätta ombugjort anmälan. Därvid skall det. Därvid skall anges tid för anges tid för ändring och kom- ändring och komplettering av plettering av anmälningshand- anmälningshandlingen. Sedantid lingen. Därefter skall centrala för ändring och komplettering

valmyndigheten så snart som utgått skall valmyndigheten så

möjligt slutligt pröva ärendet. snart som möjligt slutligt pröva

ärendet.

10 § 14 §

Centrala valmyndigheten Sedan anmälningarna prövats

upp-

rättar för varje slag val och och godtagits upprättas för varje

av för varje riksdagsvalkrets, slag av val och för varje rikslandsting och kommun listor dagsvalkrets, landsting och

över de kandidater partier- kommun listor över partier som

som anmält. Listorna skall sändas anmält sitt deltagande och över na till Posten Aktiebolag. Skall de kandidater som partierna röstning hos utlands- amnält. Listorna skall sändas till äga rum

myndighet eller på fartyg, skall Posten Aktiebolag. Skall röstlistorna möjligt sändas även ning äga rum hos utlandsmyn-

om

till myndigheten och fartygets dighet eller fartyg, skall

befälhavare. Listorna för varje listorna om möjligt sändas även

riksdagsvalkrets, landsting och till myndigheten och fartygets

kommun skall så snart som befälhavare.

möjligt tillställas länsstyrelsen.

7 § 15 §

När partibeteckning registrerats De listor som upprättats över eller utförts ur registret, skall anmälda partier enligt 14 centrala valmyndigheten kun- skall den centrala valmyndig-

göra detta i Post- och Inrikes heten kungöra i Post- och

Tidningar. Inrikes Tidningar.

ll§ I6§

Centrala valmyndighetens beslut i ärenden som avses i detta kapitel får överklagas hos Valprövningsnänmden.

Ökâp

Till valsedlar skall användas Till valsedlar skall användas särskilda blanketter som till- särskilda blanketter som trycks handahålles centrala valmyn- och tillhandahålles av centrala av

digheten. valmyndigheten.

2 § Valsedlarm skall lika till storlek och material. För val till vara

riksdagen skall användas gula, för val landstingsledamöter blå och

av för val av kommunfullmäktige vita valsedlar.

På Valsedel skall finnas parti- På Valsedel skall finnas parti-

beteckning. Valsedel bör dess- beteckning. Valsedel bör dessutom innehålla utom innehålla

32 Författningsförslag

namn på en eller flera namn på anmälda kandi-

kandidater, dater, 2. beteckning visar för 2. beteckning som visar för som vilken valkrets sedeln är avsedd vilken valkrets sedeln är avsedd valkretsbeteckning samt valkretsbeteckning samt

uppgift om det val för uppgift om det val för

vilket sedeln gäller valbeteck- vilket sedeln gäller valbeteckning. ning.

Varje kandidat skall på sådant sätt att det klart framgår vem

anges

Därför bör någon form av identifieringsuppgift sättas ut

som avses. vid kandidatens namn.

3 § Om valsedel upptaget mer än ett kandidatnamn, skall namnen upptagas

i följd under varandra och förses med nummer som visar ordningen

en mellan dem.

Namnen gäller själva valet samt, i den mån de därvid tages i anspråk, val ersättare för riksdagsledamöter och val av ersättare för

av landstingsledamöter och kommunfullmäktige. Upptager valsedel med regi-

strerad partibeteckning flera

namn på kandidater, skall valsedeln, om partiet enligt 5 kap.

8 § anmält kandidater för valet, som första och andra namn upptaga namn på kandidater som tagits upp på listan över kandidater partiet anmält. Upp-

tager valsedel i fall som nu

sagts endast ett namn skall detta

vara ett namn som tagits upp på

listan över anmälda kandidater.

4 §

Efter beställning ett parti, är representerat i den församling

av som

valet gäller eller, i fråga om val till riksdagen, vid något av de två

senaste valen har fått än procent av rösterna i hela landet, mer en

tillhandahåller centrala valmyndigheten partiet blanketter till valsedlar

till det antal partiet önskar. Göres beställning av annat Göres beställning av annat

parti än anges i första anmält parti än som anges i

som stycket eller av annan än den första stycket eller av annan än är behörig företrädare för den som är behörig företrädare som partiet tillhandahåller centrala eller ombud enligt 5 kap. IJ §

valmyndigheten blanketter till för partiet tillhandahåller centra-

Författningsförslag

valsedlar endast beställaren valmyndigheten blanketter till

om betalar blanketterna i förskott. valsedlar endast om beställaren betalar blanketterna i förskott.

I lokal där röstning äger rum I lokal där röstning äger rum

skall väljarna för varje val ha skall väljarna för varje val ha tillgång till tillgång till

valsedlar försetts med valsedlar som försetts med som parti- och valbeteckning för parti- och valbeteckning för

varje parti vid något de varje anmält parti som vid något

som av två senaste riksdagsvalen har de två senaste riksdagsvalen av fått än procent röster- har fått mer än en procent av mer en av

i hela landet partimarkerade rösterna i hela landet partimar-

na

valsedlar samt kerade valsedlar samt

2. blanketter till valsedlar. 2. blanketter till valsedlar. Lantbrevbärare mottager valsedelsförsändelser bör medföra som

partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter enligt första stycket.

Partimarkerade valsedlar och valsedelsblanketter enligt första stycket tillhandahålles genom centrala valmyndighetens försorg.

8 kap.

I lokal där röstning äger skall ett exemplar av denna lag finnas

rum

tillgängligt.

I vallokal skall finnas I vallokal skall finnas ananslagna de listor centrala slagna de listor som centrala som

valmyndigheten upprättat över valmyndigheten upprättat över de kandidater partierna de partier som anmält sitt delta-

som

anmält för valen i den valkrets gande och de kandidater som till vilken valdistriktet hör. På partierna anmält för valen i den postkontor där röstning äger valkrets till vilken valdistriktet skall listor finnas tillgängli- hör. På postkontor där röstning

rum

för samtliga Valkretsar. äger rum skall listor finnas

ga

Listor för samtliga Valkretsar tillgängliga för samtliga valkretbör finnas tillgängliga även hos Listor för samtliga valkret-

sar.

utlandsmyndighet och på fartyg sar bör finnas tillgängliga även där röstning hos utlandsmyndighet och på

äger rum. fartyg där röstning äger rum.

14 kap.

Valsedel är ogiltig, den Valsedel är ogiltig, om den

om

1 saknar partibeteckning eller upptar partibeteckning för

.

upptaget än en partibeteck- parti som inte anmält sitt delta-

mer

ning, eller gande, upptager mer än en

34 Författningsförslag

partibeteclcning eller saknar partibeteckning, eller 2. är försedd med känneteck- 2. är försedd med kännetecken en som uppenbarligen blivit somuppenbarligenblivitanbragt anbragt valsedeln med avsikt. på valsedeln med avsikt Finns i ett valkuvert mer än Finns i ett valkuvert mer än en valsedel, är valsedlarna en valsedel, är valsedlarna ogiltiga. Innehåller valkuvertet ogiltiga. Innehåller valkuvertet flera valsedlar och bär alla flera valsedlar och bär alla samma partibeteckning, skall samma anmälda partibeteckdock en valsedel räknas som ning, skall dock valsedel en giltig. Uppvisar i sådant fall räknas som giltig. Uppvisar i valsedlarna olikheter i fråga om sådant fall valsedlarna olikheter kandidatnanm, skall namnen i fråga kandidatnanm, skall om sedlarna anses obefintliga. namnen på sedlarna anses obefmtliga.

Utöver vad som gäller enligt 4 § Utöver vad som gäller enligt 4 § andra stycket skall namn på andra stycket skall namn på valsedel anses obefintligt, valsedel anses obefintligt, om kandidaten är valbar om kandidaten är valbar eller det framgår klart vem som avses, 2. om ordningen mellan nam- 2. om ordningen mellan namnet och annat namn framgår net och annat namn framgår klart eller klart eller 3. om valsedeln gäller regi- om valsedeln upptar namn strerat parti, för vilket anmälts på kandidat som inte anmälts. kandidater enligt 5 kap. 8 och valsedeln som första och andra namn upptager namnet på någon av de anmälda kandida-

terna. Upptager valsedeln i fall

som nu sagts endast ett namn skall detta anses obqintligt om namnet är anmält. Vid bedömning enligt första stycket 3 av vilka namn som är det första och det andra skall namn anses obqintligt därför att kandidaten har avlidit eller visat sig vara valbar.

15a§ Mandaten i landstingsfullmäkti- Mandaten i landstingsfullmäkti-

ge fördelas mellan partier. ge fördelas mellan anmälda

Endast parti som har fått minst partier. Endast parti som har tre procent av rösterna i hela fått minst tre procent av rösterlandstinget är berättigat att na i hela landstinget är berättideltaga i fördelningen av man- gat att deltaga i fördelningen av dat i landstinget. mandat i landstinget.

15d§

Mandaten i kommunfullmäktige Mandaten i kommunfullmäktige fördelas för varje valkrets pro- fördelas för varje valkrets pro-

portionellt mellan partierna på portionellt mellan de anmälda

grundval av valresultatet i val- partierna på grundval av valkretsen. Härvid tilldelas manda- resultatet i valkretsen. Härvid ten, ett efter annat, det parti tilldelas mandaten, ett efter som för varje gång uppvisar det annat, det parti som för varje

största jämförelsetalet. Jäm- gång uppvisar det största jäm-

förelsetalet beräknas, så länge förelsetalet. Jämförelsetalet be-

partiet ännu tilldelats något räknas, så länge partiet ännu mandat, genom att partiets tilldelats något mandat, genom

röstetal i valkretsen delas med att partiets röstetal i valkretsen

1,4. Därefter erhålls jämförelse- delas med 1,4. Därefter erhålls

talet genom att partiets röstetal jämförelsetalet genom att partidelas med det tal som är l ets röstetal delas med det tal högre än det dubbla antalet av som är 1 högre än det dubbla de mandat som redan har till- antalet av de mandat som redan

delats partiet i valkretsen. har tilldelats partiet i valkretsen. För varje mandat som ett parti har erhållit i kommunfullmäktige utses en fullmäktig. Det första mandatet som har tilldelats ett parti

besätts med den kandidat som står främst i den ordning som har fastställts enligt 15 det andra med den kandidat som därefter står

närmast i ordningen och så vidare efter samma grund. Har ett parti erhållit flera mandat än vad som motsvarar antalet

namn på partiets valsedlar, skall överskjutande mandat vara obesatt

under den tid för vilken valet gäller. Är kommunen indelad i valkret-

sar, skall dock överskjutande mandat flyttas till amian valkrets med tillämpning av 15 b § fjärde stycket. Kan mandatet inte besättas genom

detta förfarande, skall det vara obesatt under den tid för vilken valet

gäller. Mellan lika järnförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

Denna lag träder i kraft den 2. Partier som vid ikraftträdandet registrerat partibeteckning skall anses anmälda till nästa val under den registrerade beteckningen.

36 Författningsfärslag sou 1995:143

2 Förslag till reglering missbruket den fria

av av

nomineringsrätten: Utökat straffrättsligt ansvar med återverkningar på valutgángen

Förslag till lag om ändring i regeringsformen

Härmed föreskrivs att 3 kap. 7 § regeringsformen skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 7 § Mandaten fördelas mellan parti- Mandaten fördelas mellan de

er. Med parti avses varje sam- partier inom den tid och på

som

manslutning eller grupp av det sätt som anges i lag anmält

väljare, som uppträder i val sitt deltagande i valet.

under särskild beteckning. Endast parti som har fått minst fyra procent av rösterna i hela riket

är berättigat att deltaga i fördelningen av mandaten. Parti som har fått

färre röster deltager dock i fördelningen de fasta valkretsmandaten

av i valkrets, där partiet har fått minst tolv procent rösterna. av

Denna lag träder i kraft den

SOU 1995: 143 Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Härigenom föreskrivs att 17 kap. 8 § brottsbalken skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap.

Den vid val till allmän Den som vid val till allmän som befattning eller vid ut- befattning eller vid arman utannan övning rösträtt i allmänt övning rösträtt i allmänt av av ärende söker hindra omröstning ärende söker hindra omröstning

eller förvanska dess utgång eller eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka på på valsedel utnyttja partibeteckomröstningen, dömes för ning på ett uppenbart vilsele-

otillbörligt verkande dande sätt eller eljest otillbörlivid röstning till böter eller inverka på omröstningen, gen fängelse i högst månader. dömesförotillbörligt versex kande vid röstning till

böter eller fängelse i högst sex

månader.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Vid

bedömandet huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det förövats med våld eller hot våld eller innefattat missbruk av om

tjänsteställning. Den låter sig utlova eller begär belöning för att i

som mottager,

allmänt ärende rösta på visst sätt eller icke rösta, dömes, om det är mutbrott, för tagande otillbörlig belöning vid röstning

av till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i vallagen

Härigenom föreskrivs i fråga om vallagen 1972:620 dels att 5 kap. 1-7 §§, 6 kap. 3 8 kap. 12 14 kap. 4-5, 15 a och 15 d §§, 15 kap. 7 § samt rubriken till 5 kap. skall ha följande lydelse, dels att 5 kap. 8-11 §§ samt 6 kap. 7 a § skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

5 kap. Registrering av parti- 5 kap. Anmälan om deltagande beteckning och anmälan av i val kandidater

Parti kan efter ansökan och Parti skall efter vad som sägs i de villkor som anges i 2-4 detta kapitel vid val anmäla sitt få sin partibeteckning registre- deltagande. rad hos centrala valmyndigheten samt anmäla kandidater i valet enligt 8 Om valsedel med registrerad Om valsedels ogiltighet för

partibeteckning finns bestäm- det fall den inte upptar beteck-

melser i 6 kap. 3 § tredje styck- ning för parti som anmält sitt et och 14 kap. 5 deltagande finns bestämmelser i 14 kap. 4 § första stycket.

Ansökan om registrering av Anmälan om deltagande av val partibeteckning görs skriftligen. görs skriftligen. Av anmälan I ansökningshandlingen skall skall framgå för vilket slag av anges för vilket slag av val val anmälan och, avser om anregistrering söks och, om an- mälan avser val av landstingssökningen avser registrering för ledarnöterellerkommunfullmäkval av landstingsledamöter eller tige, för vilket landsting eller kommunfullmäktige, för vilket vilken kommun anmälan som landsting eller vilken kommun avser. Till handlingen skall som registrering begärs. Till fogas förklaringar enligt 3 § handlingen skall fogas förkla- tredje stycket eller intyg av ringar enligt 3 § tredje stycket notarius publicus att sådana eller intyg av notarius publicus förklaringar har visats upp för att sådana förklaringar har visats honom. upp för honom.

För partibeteckning skall Anmälan skall ha kommit in att skydd vid val skall till centrala valmyndigheten, vid åtnjuta ansökan registrering be- ordinarie val till riksdagen och om av teckningen ha kommit in till val i hela riket av landstingslecentrala valmyndigheten, vid damöter och kommunfullmäktiordinarie val till riksdagen och senast månad före valet ge en val i hela riket landstingsle- och vid annat val inom en vecka av damöter och kommunfullmäkti- efter det att beslut om valdagen

före utgången februari meddelades.

ge av valåret och vid annat val inom vecka efter det att beslut om en valdagen meddelades.

Mandaten fördelas enligt vad som framgår av 14 kap. mellan anmälda partier. Partibeteckning får registreras, Anmälan om deltagande skall godkännas om om 1 partibeteckningen består anmälan anger under av . eller innehåller 0rd, vilken beteckning partiet går till val øartibeteckning, 2. partiet icke utgör underav- partibeteclmingen består av delning politisk eller innehåller ord, av sammanslutning, ansökan biträds, vid regi- anmälan biträds, vid anstrering för val till riksdagen mälan för val till riksdagen av av minst 1 500 röstberättigade minst 1 500 röstberättigade i medlemmar i hela riket och vid hela riket och vid anmälan för val lands- val landstingsledamöter och registrering för av av och för val för val kommunfullmäktige tingsledamöter av av kommunfullmäktige minst minst 100 respektive minst av av 100 respektive minst 50 röstbe- 50 röstberättigade i det landsting i det lands- eller den kommun för vilken rättigade medlemmar ting eller den kommun för anmälan görs, vilken registrering söks, 4. kan 4. partibeteclcningen kan antas partibeteclaiingen antas leda till förväxling med inte leda till förväxling med redan regi- beteckning redan är anmäld beteckning som är som strerad eller med anled- eller med anledning av som, som, tidigare gjord anmälan, kan ning av tidigare gjord ansökan, kan komma att registreras med komma att godkännas som för det valet eller för anmälan för det valet eller för giltighet val för vilket den annat val för vilket den nya annat nya registreringen enligt 4 § första anmälan enligt 3 § första styck-

40 Författningsförslag

stycket kommer att gälla, et kommer att gälla, partibeteclaiingen kan antas partibeteclcrtingen kan antas leda till förväxling med inte leda till förväxling med beteckning som för högst fem år beteckning för parti vars ansedan har utförts ur registret mälan deltagande varit om efter namnbyte och vars regi- förfallen efter namnbyte vid de strering hade sådan giltighet två föregående valen och vars som avses i punkt 4. anmälan hade sådan giltighet som avses i punkt 4.

I fråga om parti som är Ett parti finns represente-

som representerat i riksdagen gäller rat i en vald församling skall vid inte första stycket nästa val den församlingen av anses anmält enligt tidigare anmälan om deltagande. De medlemmar som enligt De enligt andra stycket som första stycket 3 biträder 3 biträder anmälan skall en en ansökan skall lämna egenhändigt lämna egenhändigt undertecknaundertecknade förklaringar de förklaringar detta och om om detta och därvid uppge därvid och person- uppge personnummer nummer och folkbokföringsort. folkbokföringsort.

Registreras partibeteckning för Anmälan deltagande i val till om val till riksdagen, gäller regi- riksdagen, gäller även för val streringen även för val av lands- av landstingsledamöter och. tingsledamöter och kommun- kommunfullmäktige i hela riket. fullmäktige i hela riket. Regi- Anmälan om deltagande i val av streras partibeteckning för val landstingsledamöter, gäller för av landstingsledamöter, gäller val i det landsting som anmälan registreringen val idet landsting avser samt val av kommunfullsom anges i registreringsbeslut mäktige i de kommuner som är samt val av kommunfullmäktige belägna inom landstinget. Ani de kommuner som är belägna mälan deltagande i val om av inom landstinget. Registreras kommunfullmäktige, gäller iden partibeteckning för val av kom- kommun som anges i anmälan. munfullmäktige, gäller registreringen val i den kommun som anges i registreringsbeslutet. Avser ansökan registrering Avser anmälan val till riksför val till riksdagen och är dagen och anmälan deltaom partibeteclcningenredanregistre- gandei val redan är gjord för rad eller är ansökan om dess annat val, får anmälan göras registrering redan gjord för utan hinder av 3 § andra styckannat val, får registrering bevil- et det parti för vilket om jas utan hinder av 3 § första anmälan sålunda har skett har

stycket det parti för vilket lämnat sitt medgivande. Detsamom registrering sålunda har skett gäller anmälan avser val ma om eller sökts har lämnat sitt av landstingsledamöter och medgivande. Detsamma gäller partiet redan är anmält eller om ansökan avser registrering anmälan om deltagande tidigare för val landstingsledamöter är gjord för val av kommunfullav och partibeteckningen redan är mäktige inom landstinget. registrerad eller ansökan om dess registrering tidigare är gjord för val av kommunfullmäktige inom landstinget.

9§ 5 § Anmälan om deltagande skall göras hos centrala valmyndigheten eller, i den mån regeringeller myndighet som bestäms en av regeringen färeskiver det, länsstyrelsen. Finner den myndighet hos vilken anmälan görs anledning till anmärkning mot anmälningshandlingen eller handling som åtföljer denna, skall myndigheten genast underrätta den som gjort anmälan. Därvid skall tid för ändring och komplettering av anmälningsanges handlingen. Därefter skall centrala valmyndigheten så snart som möjligt slutligt pröva ärendet. Har det visats att anmäld kandidat givit partiet tillstånd att anmäla honom, skall hans namn på anmälningshandlingen anses obefintligt.

6 §

Registreradpartibeteckningskall En anmälan förfaller om partiet

avföras ur registret, om partiet begär det, återkallar anmälan om deltagande om det sker före sista dag för anmälan, 2. partiet vid två på inte erhåller något mandat varandra följande ordinarie val till vid valet eller riksdagen eller val i hela riket landstingsledamöter eller av kommunfullmäktige anmält kandidater enligt 8 § eller partiet underlåter underlåter att .h att anmäla ombud enligt 5 ombud.

Författningsförslag

När partibeteckning registrerats När anmälan om deltagande i eller avförts ur registret, skall val prövats och godtagits skall centrala valmyndigheten kun- centrala valmyndigheten kungöra detta i Post- och Inrikes göra detta i Post- och Inrikes Tidningar. Tidningar.

11§ 8§ Centrala valmyndighetens beslut i ärenden som avses i detta kapitel får överklagas hos Valprövningsnämnden.

6 kap. 3 § Om valsedel upptaget mer än ett kandidatnamn, skall namnen upptagas i följd under varandra och förses med nummer som visar ordningen en mellan dem. Natrmen gäller själva valet samt, i den mån de därvid tages i anspråk, val ersättare för riksdagsledamöter och val av ersättare för av landstingsledamöter och kommunfullmäktige. Upptager valsedel med regi-

strerad partibeteckning flera

namn på kandidater, skall valsedeln, om partiet enligt 5 kap. 8 § anmält kandidater för valet, som första och andra namn upptaga namn på kandidater som tagits upp pá listan över kandidater partiet anmält. Upp-

tager valsedel i fall som nu

sagts endast ett namn skall detta vara ett namn som tagits upp på listan över anmälda kandidater.

SOU 1995: 143 Författningsförslag

8 kap.

lokal där röstning äger skall ett exemplar denna lag finnas I rum av tillgängligt. I vallokal skall finnas I vallokal skall finnas ananslagna de listor centrala slagna de listor som centrala som

valmyndigheten upprättat över valmyndigheten upprättat över de kandidater partierna partier som anmält sitt delta-

som

anmält i den valkrets gande i valen i den valkrets till för valen

vilken valdistriktet hör. På vilken valdistriktet hör. På till

där röstning äger postkontor där röstning äger postkontor skall listor finnas tillgängli- rum skall listor finnas tillgängli-

rum för samtliga valkretsar. för samtliga valkretsar. ga ga Listor för samtliga Valkretsar Listor för samtliga Valkretsar

bör finnas tillgängliga även hos bör finnas tillgängliga även hos utlandsmyndighet och fartyg utlandsmyndighet och pâ fartyg

där röstning där röstning äger äger rum. rum.

14 kap.

Valsedel är ogiltig, den Valsedel är ogiltig, om den om

1 saknar partibeteckning eller upptar beteckning för parti

.

upptaget än partibeteck- som inte anmält sitt deltagande,

mer en

ning, eller upptaget mer än en partibeteckning eller saknar partibeteck-

ning, eller är försedd med känne- 2. är försedd med kärme-

tecken uppenbarligen blivit tecken uppenbarligen blivit

som som med avsikt. anbragt valsedeln med avsikt.

anbragt på valsedeln Finns i valkuvert än Valsedel, är valsedlarna ogiltiga.

ett mer en

Innehåller valkuvertet flera valsedlar och bär alla samma partibeteckning, skall dock valsedel räknas giltig. Uppvisar i sådant fall

en som

valsedlarna olikheter i fråga kandidatnamn, skall namnen

om

sedlarna anses obefintliga.

44 Författningsförslag

Utöver vad som gäller enligt 4 § Utöver vad som gäller enligt 4 §

andra stycket skall namn på andra stycket skall namn på valsedel anses obeñntligt, valsedel anses obeñntligt,

om kandidaten är valbar om kandidaten är valbar eller det framgår klart vem eller det framgår klart vem som avses, som avses eller

om ordningen mellan 2. om ordningen mellan

nanmet och annat namn namnet och annat namn

framgår klart eller framgår klart.

om valsedeln gäller registrerat parti, för vilket anmälts

kandidater enligt 5 kap. 8 och valsedeln som första och

andra namn upptager namnet

någon av de anmälda kandida-

terna. Upptager valsedeln i fall

som nu sagts endast ett namn skall detta anses obefintligt om namnet är anmält.

Vid bedömning enligt första

stycket 3 av vilka namn som är

det första och det andra skall namn anses obefintligt därför

att kandidaten har avlidit eller visat sig vara valbar.

15a§ Mandaten i landstingsfullmäkti- Mandaten i landstingsfullmäkti-

ge fördelas mellan partier. ge fördelas mellan anmälda Endast parti som har fått minst partier. Endast parti som har

tre procent av rösterna i hela fått minst tre procent av röster-

landstinget är berättigat att na i hela landstinget är berättigat deltaga i fördelningen av mandat att deltaga i fördelningen av

i landstinget. mandat i landstinget.

15d§

Mandaten i kommunfullmäktige Mandaten i kommunfullmäktige

fördelas för varje valkrets pro- fördelas för varje valkrets proportionellt mellan partierna på portionellt mellan de anmälda grundval av valresultatet i val- partierna på grundval av valkretsen. Härvid tilldelas manda- resultatet i valkretsen. Härvid ten, ett efter annat, det parti tilldelas mandaten, ett efter

som för varje gång uppvisar det annat, det parti som för varje

största j ämförelsetalet. Jämförel- gång uppvisar det största jäm-

Författningsförslag 45

setalet beräknas, så länge partiet förelsetalet. Jämförelsetalet

ännu tilldelats något mandat, beräknas, så länge partiet ännu att partiets röstetal i tilldelats något mandat, gegenom valkretsen delas med 1,4. Där- att partiets röstetal i valnom

efter erhålls järnförelsetalet kretsen delas med 1,4. Därefter att partiets röstetal delas erhålls jämförelsetalet genom att

genom

med det tal är l högre än partiets röstetal delas med det

som det dubbla antalet de mandat tal är l högre än det dubbla av som

redan har tilldelats partiet i antalet av de mandat som redan

som

valkretsen. har tilldelats partiet i valkretsen

För varje mandat ett parti har erhållit i kommunfullmäktige som fullmäktig. Det första mandatet som har tilldelats ett parti utses en besätts med den kandidat står främst i den ordning som har som fastställts enligt 15 det andra med den kandidat därefter står som närmast i ordningen och så vidare efter samma grund.

Har parti erhållit flera mandat än vad motsvarar antalet

ett som

på partiets valsedlar, skall överskjutande mandat vara obesatt

namn

tid för vilken valet gäller. Är kommunen indelad i valkret-

under den

skall dock överskjutande mandat flyttas till annan valkrets med

sar,

tillämpning 15 b § fjärde stycket. Kan mandatet inte besättas genom

av detta förfarande, skall det obesatt under den tid för vilken valet vara

gäller. Mellan lika jämförelsetal avgöres företrädet genom lottning.

15 kap. 7 § Har i den verksamt för förbe- Har i den verksamhet för förbe-

redande och genomförande redande och genomförande av

av

val, för vilken myndighet val, för vilken en myndighet

en förekommit avvikelse förekommit avvikelse svarar, svarar,

från föreskriven ordning eller från föreskriven ordning eller har någon hindrat röstningen, har någon hindrat röstningen, förvanskat avgivna röster eller förvanskat avgivna röster, pâ otillbörligen verkat vid valet på valsedel utnyttjat partibetecknågot sätt, skall Valpröv- ning på ett uppenbart vilsele-

annat

ningsnänmden, det med fog dande sätt eller otillbörligen

om kan antas att vad förekom- verkat vid valet på något annat som

mit har inverkat på valutgången, sätt, skall Valprövningsnämnvid prövning ett överklagan- den, om det med fog kan antas

av de upphäva valet i den omfatt- att vad som förekommit har ning behövs och förordna inverkat valutgången, vid som

omval i valkrets. Kan rättel- prövning av ett överklagande

om

åstadkommas förnyad upphäva valet i den omfattning

se genom sarnmanräkning eller behövs och förordna om annan som

sådan mindre ingripande åtgärd, omval i valkrets. Kan rättelse

skall nämnden dock i stället för åstadkommas genom förnyad

46 Författningsförslag

att förordna om omval uppdra sammanräkning eller annan beslutsmyndigheten att vidta sådan mindre ingripande åtgärd, sådan rättelse. skall nämnden dock i stället för att förordna om omval uppdra beslutsmyndigheten att vidta sådan rättelse. Har vid förrättning som avses i 14 kap. 13, 14, 22 eller 23 § förekommit avvikelse från föreskriven ordning och är det inte osarmolikt att avvikelsen har inverkat på utgången av förrättningen, skall Valprövningsnämnden vid prövning ett överklagande upphäva av förrättningen och uppdra beslutsmyndigheten att vidta den rättelse som behövs. Om en länsstyrelse har gjort anmälan enligt 14 kap. 21 skall Valprövningsnämnden upphäva valet och besluta om omval beträffande samtliga ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige eller kommunfullmäktige. Om enligt någon bestämmelse i lag ett visst beslut inte får överklagas eller om det skall överklagas i särskild ordning, får en omständighet som avses med beslutet inte åberopas vid ett överklagande som avses i demia paragraf. I 4 kap. 6 § och 18 § första stycket fimis bestämmelser om talan i samband med ett överklagande av val mot en skattemyndighets respektive centrala valmyndighetens beslut om rättelse av röstlängd.

Denna lag träder i kraft den 2. Partier som vid ikraftträdandet registrerat partibeteckning skall anses anmält till nästa val under den registrerade beteckningen.

SOU 1995: 143

Inledning

1 1 Utredningsuppdraget

.

Nomineringsrätts- och valkretskommitténs direktiv beslutades vid ett regeringssarmnanträde den 9 juni 1994. Direktiven dir. 1994:49, bilal lämnar kommittén i uppdrag att se över vissa frågor med anga knytning till valsystemet. Vi skall enligt direktiven behandla följande tre frågor. Den första är att över och lämna förslag till ytterligare se

åtgärder för att komma till rätta med missbruket av den fria nomine-

ringsrätten. Den andra är att överväga möjligheterna att införa symboler pá valsedlarna. Den tredje är att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av vissa större riksdagsvalkretsar. Under arbetets gång har tilläggsdirektiv utfärdats för vårt arbete vid två tillfällen dir. 1995:7 och 1995:115. I båda fallen rör det sig

se

utvärdering den personröstning som skett i Sverige. De förra om av direktiven rör försöksverksamheten med särskild personröstning som genomfördes i vissa kommuner vid 1994 års val. De senare direktiven rör utvärdering personvalet vid valet till Europaparlamentet år en av 1995. I de tilläggsdirektiven sägs att arbetet skall delas upp i senare två avsnitt där utvärderingen personval skall behandlas först efter av de övriga tre frågorna nämns i huvuddirektiven. I demta första del som begränsar vi oss alltså till de ovan nämnda tre frågorna. I direktiven bilaga 1 sägs vidare att utredningsarbetets övergripande syfte är att skapa ytterligare förutsättningar för goda kontakter mellan väljare och valda. Utifrån det syftet står det dock kommittén fritt ta också andra närliggande frågor som den att upp finner angelägna. I direktiven vidare att det är angeläget att vi anges söker nå sådana lösningar de olika frågorna att de samlar en bred

majoritet. I begränsande riktning nämns vidare beträffande valkretsarnas utformning detsamma gällt för tidigare utredningar med uppdrag att som över valkretsindelningen. Begränsningen är att valkretsarna bör vara se befolkningsmässigt mindre och likformiga och geografiskt mer mer sammanhängande samt att deras gränser inte bör skära kommun- eller

länsgränser. Förutom de särskilda direktiv som utfärdats gäller generella direktiv för samtliga kommittéer. Här har vi haft att beakta direktiven dir. 1988:43 EU-aspekter på utredningsförslagens inriktning, direktiom dir. 1992:50 om redovisning av regionalpolitiska konsekvenser, ven direktiven dir. 1994:23 angående prövning av offentliga åtaganden

48 Inledning

samt direktiven dir. 1994: 124 om att redovisa jämställdhetspolitiska

konsekvenser.

1.2 Arbetets bedrivande

Genom tilläggsdirektiven dir. 1995:115 har, redan nämnts, som arbetet delats upp i två delar. Den behandlade delen arbetet rör nu av

tre olika frågor. För varje fråga har vissa speciella problem

uppkommit.

Beträffande missbruket av den fria nomineringsrätten genomförde

vi till en början förfrågningar till landets samtliga länsstyrelser för att

reda ut och införskaffa statistik beträffande olika typer missbruk. av

Underlaget har bearbetats och resultatet härav redovisas i betänkandet. Dessutom har ett omfattande arbete lagts ned att försöka finna domstolsavgöranden som har att göra med otillbörligt verkande vid

röstning med anknytning till missbruk den fria nomineringsrätten. av

Vid arbetet med utformningen av Valkretsar vid val till riksdagen har det visat sig nödvändigt att undersöka mandatfördelningskonse-

kvenser. Detta har skett genom ett samarbete mellan sekretariatet och

Riksskatteverkets valenhet. Det har varit fråga omfattande testkör-

om

ningar av olika valresultat vid ändrad utformning av valkretsama.

Undersökningens resultat redovisas i betänkandet. Vidare har en

undersökning om kandidatkärmedom vid olika storlekar på riksdagsval-

kretsar utförts av docenten Folke Johansson. Resultatet redovisas i

bilaga 2. Också en demografisk undersökning har gjorts beträffande de aktuella valkretsama. Undersökningen är gjord docenten

som av

Ingvar Holmberg redovisas i bilaga Slutligen har, i anslutning till arbetet med indelning av riksdagsvalkretsar, lokala synpunkter

inhämtats från regionala partiorganisationer i valkretsama. Dessa

redovisas i betänkandet se sammanställningen bilaga 7.

Beträffande partisymboler på valsedlar har undersökning

en av partiernas registrerade varumärken genomförts på vårt initiativ.

Resultatet redovisas i kapitel 4. En utgångspunkt för kommitténs arbete har varit att gemensamma regler i möjligaste mån skall gälla för samtliga val till beslutande församlingar. Samma utgångspunkt har varit styrande för andra utred-

ningar som arbetat med vallagstiftningen se t.ex. Personvalskommit-

téns betänkande Ökat personval SOU 1993:21 16. De regler s. som

för närvarande gäller de svenska valen finns i flera olika lagar se

redogörelsen i avsnitt 2.2.1. De mer detaljerade reglerna finns främst i vallagen vilken reglerar riksdagsvalen samt de kommunala valen.

Andra regler som gäller för kyrkovalen finns i lagen 1972:704

om

kyrkofullmäktigval, m.m. Det är därför av värde att dessa regler behandlas samtidigt och utformas liknande sätt.

Inledning 49

Emellertid har Kyrkoberedningen under våren 1994 lagt sitt slutbetänkande Staten och trossamfunden SOU 1994:42. I betänkandet föreslår beredningen att Svenska kyrkan skall få ställning som ett eget rättssubjekt samt att församlingarna behåller sin ställning som rättssubjekt men upphör att vara kommuner. Det sagda får till följd att lag Svenska kyrkan föreslås införd som upphäver den nu en ny om gällande kyrkolagen. Iden föreslagna lagen om Svenska kyrkan anges kyrkomötets kompetens vilken närmast kan karakteriseras som inomkyrklig. Där bl.a. att Kyrkomötet har rätt att besluta om val till anges kyrkomötet andra kyrkliga val till olika kyrkliga församlingar samt om och sammanslutningar. Något behov statlig reglering av de kyrkliga av valen kan under sådana förhållanden inte anses finnas. Lagen om kyrkofullmäktigval föreslås därför också upphävd. Regeringen har i en proposition prop. 199596:80 angett vissa riktlinjer för ändrade relationer mellan staten och Svenska kyrkan. Riksdagen har genom beslut den 8 december 1995 godtagit dessa riktlinjer. Vi har bedömt att genomgång också de kyrkliga valen skulle en av anförda. Även te sig föga meningsfull mot bakgrund av det ovan om vissa frågor hur dagens kyrkliga val i framtiden skall förrättas inte om är lösta har har vi funnit att de kyrkliga valen kan lämnas utanför vårt arbete jfr SOU 1994:30 s. 122. Under arbetets gång har Regionberedningen lagt sitt slutbetänkande Regional framtid SOU 1995:27. Regionberedningen föreslår där bl.a. förändrad regional indelning av Västsverige. Regionberedningens en förslag har inte någon direkt påverkan på de frågor vi behandlar som i betänkandet. Om beredningens förslag genomförs måste ett omfattande organisatoriskt arbete genomföras varvid regional valadministration, vilken i dag utförs av länsstyrelserna, måste tas upp. Frågor hur riksdagsvalkretsarna skall definieras kommer då också att bli om aktuella. Vi har i vårt arbete utgått från den i dag gällande länsindelningen.

2 i det svenska

Huvuddragen valsystemet

I detta kapitel presenterar vi grunderna för de allmänna nationella

valen. Presentationen är översiktlig för att tjäna som utgångspunkt

för de frågor som diskuteras längre fram i betänkandet.

2.1 Allmänna utgångspunkter

2. 1 statsskicket

All offentlig makt utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger

fri åsiktsbildning samt på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas

genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. På detta sätt beskrivs det svenska statsskicket i 1 kap. 1 § regeringsformen.

Målet för det svenska statsskicket är att folkets vilja skall förverkligas. En förutsättning härför är att folkets fria âsiktsbildning säker-

ställs. Detta sker främst genom reglerna om medborgerliga fri- och rättigheter i 2 kap. regeringsformen. Folkets vilja förverkligas genom att åsiktema representeras hos de styrande i parlamentet. För sådan åsiktsrepresentativitet krävs samverkan mellan fyra olika

företeelser. Den första är massmedierna. Den andra företeelsen är

organisationerna. Den tredje företeelsen är partierna. Den fjärde slutligen är valsystemet.

Parlamentarismen innebär att den verkställande makten, i Sverige regeringen, måste ha de av folket valda representantemas förtroende eller åtminstone tolereras av dessa. Sedan besluten fattats kan de verkställas vilket ombesörjs av förvaltningsmyndighetema.

Med denna korta beskrivning av det svenska statsskickets ordning har vi velat peka valsystemets plats. Av beskrivningen har det

framgått att valsystemet formellt inte har en så framträdande roll.

Trots detta har frågor med anknytning till valsystemet tenderat att ta över i diskussionerna vid författningsreformema jfr Sänkitalo i FJ FT

1978 s. 435, Stjernqvist i FJFT 1978 s. 339 ff, Westerståhl i StvT 1976 2 samt Wentz i StvT 1976 13 ft. Förhållandet mellan s. s.

valsystemet och folkstyrelsen är svårfångat.

Man kan inte med en enkel beskrivning ange valsystemets betydelse

för statsskicket. Det är en funktion av den vid olika tidpunkter gjorda

Valsystemet

värderingen av ett valsystems förtjänster och brister jfr Lane Berg, Demokrati- och gruppbeslut. De förtjänster man uppvärderar slår igenom valsättet. Det är därför man vid en internationell jämförelse inom olika demokratiska statsskick finner så skiftande valordningar. Ändå tycks dessa olika ordningar fylla sin funktion. Valsystemet kan få betydelse för flera viktiga delar statsskicket. á av s Ett exempel är att partistrukturen påverkas beroende hur valsyste- l met är utformat. För den representativa demokratins del är det två svårförenliga krav Valsystemet skall försöka förena. Å sidan som ena vill man att valsystemet skall leda till en proportionellt rättvis representation i de styrande församlingarna. För det andra ställer man ett krav som hänger samman med parlamentarismen. Valsystemet får inte motverka möjligheten att skapa regeringsdugliga majoritetsförhållanden i den beslutande församlingen.

2.1.2 Principer i Valsystemet

Den svenska vallagstiftningen är uppbyggd kring vissa principer som utmejslades kring sekelskiftet och de första åren därefter. Dessa principer slår igenom olika i lagstiftningen och är stundtals underförstâdda.

i Allmän och lika rösträtt samt fria, hemliga och direkta val m.m.

En första sådan princip som framstår som den kanske mest iögonfallande är den ovan omtalade om representationsrätt. För att en sammanslutning skall kunna uppträda utåt utan alltför stora praktiska problem låter man den ofta företrädas av någon eller några personer. Detta sker inom flera områden t.ex. aktiebolagets stämma contra styrelsen. På liknande sätt förhåller det sig med stat och kommun. Genom rättsordningen har dessa tillagts rättssubjektivitet, dvs. de kan påta sig skyldigheter och förvärva rättigheter. För att det rent praktiskt skall underlätta har man sagt att staten eller kommunerna inte skall behöva besluta in pleno utan genom vissa representanter. För statens del är det riksdagen som representerar folket. För de olika kommunala församlingarna är det fullmäktige som är bärare av representationsrätten. Medborgarna kan då sägas bära den s.k. passiva representationsrätten. De beslutar i samband med valen om vilka representanter som skall företräda dem. Representantema eller ledamöterna har den s.k. aktiva representationsrätten. Den är självständig och innebär att ledamotens subjektiva inställning är avgörande för hans agerande. Även skulle kunna få fram folket har åsikt i om man att en annan någon fråga avgör ledamoten alltså efter sitt eget huvud. Någon fullmakt behöver ledamöterna således inte vare sig från folket eller

Valsystemet 53

från sitt parti. Partibundenheten bygger således helt andra grunder än representationsrätten. I vissa frågor anses dock en mer omedelbar representation mer lämplig. Detta är fallet för de olika formerna för folkomröstning. Regler om detta ges i 8 kap. 4 § och 15 § regeringsformen jämte folkomröstningslagen 1979:369. Genom införandet av representanter som företrädare för folket har frågan om hur dessa skall utses kommit i blickfånget. I de moderna demokratierna sker detta genom val. Valen skall bygga vissa principer för att säkra vissa grundläggande demokratiska värden. Dessa värden kan också ses som en del av de mänskliga rättigheterna. Dessa slogs fast av Förenta Nationerna i en deklaration redan år 1948.

Universal Declaration of Human Rights. General Assembly resolution

217 A III of 10 December 1948. Se särskilt artikel 21. Förenta Nationerna har för övrigt gett ut en handbok i Mänskliga rättigheter och val. Liknande regler finns i artikel 3 av tilläggsprotokollet till Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Europakonventionen finns publicerad i SÖ 1952:35 och tilläggsprotokollet i SÖ 1953:26. För svensk del har valsystemet redan lång tid innan dessa uttalanden gjordes byggt på dessa principer vilka här skall presenteras. En princip bygger de liberala grundtankarna om varje individs jämlikhet. Individerna skall därför äga i princip samma möjlighet till inflytande i samhällets angelägenheter. Demia tanke, som numera är så allmänt omfattad att man knappast reflekterar över den, kommer till uttryck genom att valen är allmänna. Det innebär att alla som uppfyller vissa allmänna krav har rösträtt. Denna regel finns i l kap. 1 § första stycket regeringsfonnen. De allmänna villkoren framgår av rösträttsreglerna i 3 kap. 2 § regeringsformen och 4 kap. 2--4 §§

kommunallagen 1991:900 jämförda med 4 kap. vallagen se vidare

nedan 2.2.2. Vidare sägs i det anförda lagrummet i l kap. regeringsformen att rösträtten skall vara lika. Det innebär att varje röstberättigad har samma röststyrka. Av sammanräkningsreglerna i vallagen framgår att utgångspunkten är att varje röstberättigad har en röst. Emellertid framgår också att det genom sammanräkningsförfarandet kan förekomma en modiñkation av den principen genom att röstvärdet reduceras. Det kan innebära att röst får ett röstvärde en persons som understiger det som en annan väljares röst har. Detta har dock inte ansetts strida mot föreskriften i regeringsfonnen; åtminstone inte när röststyrkans reducering slår lika mot samtliga väljare.

Att riksdagsvalen enligt 3 kap. l § regeringsformen är fria syftar i

första hand på den fria åsiktsbildningen. Det allmänna skall inte påverka valen och dessa skall vara fria från inblandning från det allmännas sida. Däremot hindrar inte principen att det allmänna tillhandahåller praktiska arrangemang för att underlätta valförfarandet

se Holmberg Stjemquist, Grundlagarna, s. 144. Det kan t.ex. röra

54 Valsystemet

sig om upplåtande av vallokaler eller tillhandahållande valsedlar av eller valförrättare vilket framgår bl.a. av vallagens 3 och 6 kap. Rösträtten är också hemlig i den meningen inte att man är tvingad att avslöja hur man röstat. Genom det nyss nämnda lagrummet i regeringsformen och flera regler om röstningsförfarandet har denna princip kommit till uttryck i vallagen. Rakt mot principen om att rösträtten är hemlig kan urskiljas en annan princip om offentlighet. Denna bygger dock på den s.k. ojfentlighetspñncipen, dvs. att all allmän verksamhet skall vara öppen för insyn. Detta avspeglar sig i olika regler i vallagen om att valuman skall visas när röstningen börjar samt att röstsammanrälmingen sker inför öppna dörrar. En annan för riksdagsvalen viktig princip är att valen är direkta eller omedelbara. Det innebär att inget mellanled förekommer i form av elektorer eller liknande mellan väljarna och de valda. Tidigare valdes riksdagens första kammare s.k. indirekta val jfr genom Sundberg, Valrätt, s. 24. I vissa andra länder förekommer indirekta val antingen fristående men ofta tillsammans med direkta. De ovan nämnda principerna om fria, hemliga och direkta val gäller enligt sin lydelse endast riksdagsvalen. Något motsvarande stadgande fimis inte för de kommunala valen i kommunallagen. Ändå torde det inte råda någon tvekan om att principerna också gäller de valen med

hänsyn till den utformning vallagen har fått se t.ex. 8 kap. 10 §

vallagen och SOU 1994:30 s. 311 och författningsförslaget till ny vallag 9 kap. 7 §. Ytterligare en princip som kan ses som en inskränkning av den ovan nämnda principen om rösternas lika värde är principen om proportionellt valsätt. Det innebär att om två eller flera kandidater skall utses så skall de ta plats i valförsamlingen i proportion till det antal röster som de erhåller vid det aktuella valet. Denna tanke genomförs inte fullt ut i något val. Riksdagsvalet begränsar proportionalismen genom en spärr. Enligt 3 kap. 7 § andra stycket regeringsformen får endast de partier som erhållit minst fyra procent rösterna i hela av landet eller tolv procent rösterna i valkrets delta i mandatfördelav en ningen. En liknande spärr fast på tre procent finns för val till landstingsfullmäktige i 14 kap. 15 a § vallagen. Vid valen till kommunfullmäktige finns ingen liknande fristående spärr på men grund av valkretsindelningen och den valda mandatfördelningsmetoden

se avsnitt 2.2. 10 som missgynnar mindre partier kan det uppkomma

situationer då proportionalismen inte slår igenom fullt jfr SOU ut 1994:30 s. 183-203. Inom svensk valrätt har också hävdats de grundläggande att en av principerna för valsystemet skulle vara att väljarna har i det en närmaste total frihet att nominera de vill, den s.k.

vem fria nomine-

tingsrätten angående definitionen nedan avsnitt 3.1. Den fria se nomineringsrätten ñmis inte nämnd någonstans i den svenska vallagstiftningen utan framgår endast indirekt frånvaron regler. genom av

Valsystemet 55

Att valen sägs vara fria syftar inte heller på friheten att nominera vem vill. I stället syftar den friheten frihet från inblandning från det man allmärmas sida. Om således inskränkning av den fria nornineringsen rätten skulle införas krävs i princip ingen justering av regeringsfonnens regler om grundläggande fri- och rättigheter.

ii Parti- och personval

Tidigare det vanligt att valsystemet i Sverige betecknades som ett var renodlat partival. Det framgick av flera regler i vallagstiftningen och tydligast 3 kap. 7 § regeringsforrnen. Det innebär oftast att det är av partierna har makten över vilka kandidater som kommer in i som valförsamlingama Gilljam i SOU 1993:63 16. Här nedan i

se s.

avsnitt 2.2 samt kapitel 3 och 4 kommer emellertid att visas att väljarna rent formellt hade den största frihet man kan tänka sig att påverka vilka personer de önskar se valda. Det paradoxala är att den friheten i praktiken inte får någon betydelse. Enligt vad Personvalskommittén har den Statsvetenskapliga forskningen lett fram anger till resultatet att det skulle krävas att minst hälften av väljarna förenade sig kandidat för att en listordning skall frångås SOU 1993:21 om en 49. Orsaken är att den grupp som samlar sig kring en gemensam s. rangordning av kandidater får ett väldigt stort försprång. Detta var känt redan när proportionella val infördes i Sverige år 1911. Det ledde också snart till att listkonkurrens blev legio. En fråga länge diskuterats är hur personvalet i det svenska som systemet lämpligen utformas. En första fråga vi bör svara på är vad med personval. Uppenbarligen kan man avse olika saker som menas med personval. Vanligen brukar man säga att majoritetsval befrämjar personval. Men med personval menar att ge väljaren största om man möjliga valfrihet är majoritetsval i enmansvalkretsar vid närmare eftertanke inte något bra exempel. Numera torde termen personval användas för att beteckna väljarnas möjlighet att vid allmämia val

påverka urvalet av kandidater till de beslutande församlingarna se

SOU 1993:21 48; jfr också den mera teoretiska utgångspunkten som s. Gilljam framför i SOU 1993:63 s. 16-19. Under valet år 1994 genomfördes en försöksverksamhet i vissa kommuner med ett ökat personvalsinslag i det svenska systemet med partival. Man försöker alltså förena de två ytterligheterna. Utgångspunkten är ett listsystem där partierna alltjämt skall ha ett stort inflytande över kandidatnomineringen men där väljarna skall kunna komma till tals i rimlig omfattning. Detta har man åstadkommit genom att valsedlar där personmarkering gjorts räknas för sig vid röstsammanrälcningen och om ett namn samlat viss andel av rösterna är den kandidaten vald.

56 valsystemet

Under hösten 1994 beslutade riksdagen att införa personval från 1998 års val. I anledning därav ändrades reglerna i 3 kap. l § regeringsformen SFS 1994:1469. Där röstning sker på anges nu att parti men väljaren har möjlighet att avge särskild personröst. Numera gäller alltså att det svenska valsystemet utgår från ett partival men att personvalsmomentet har förstärkts möjligheten med särskild genom personröst. Som omtalats i kapitel l vi att i kommande avser ett betänkande utvärdera personvalet. I samband med detta skall en utförligare presentation av reglernas tekniska uppbyggnad ske.

2.2 Valsystemet i Sverige

2.2.1 Regler i olika lagar

Grundläggande regler för valsystemet finns i regeringsformen samt

kommunallagen. Regeringsfonnen tar i 3 kap. de grundläggande upp reglerna för val till riksdagen som rösträtt, valbarhet, Valkretsar,

mandatfördelning mellan partier och överklagande val. Kommunalav lagen reglerar, undantaget mandatfördelningen, motsvarande frågor för

de kommunala valen till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige i 4-5 kap. I vallagen har de detaljerade reglerna för valförfamera randet vid val till riksdagen och kommun- och landstingsfullmäktige samlats. Beträffande fördelningen regler mellan regeringsformen och av vallagen uttalade Grundlagberedningen SOU 1972:15 120 att s. huvuduppgiften för regeringsformen är att grunderna för det ge representativa och parlamentariska systemet och fördelningen de av offentliga funktionerna mellan de olika institutionerna. Departementschefen sade sig dela den uppfattningen prop. 1973:90 155 f och s. s. 251. Utgångspunkten blev således att de bestämmelser skall som tillerkännas särskild dignitet och det särskilda skydd som förankringen i grundlag medför endast bör dra för det politiska livet. upp ramarna Det är således endast de viktigaste reglerna finns i som regeringsformen. På motsvarande sätt kan fördelningen regler mellan av kommunallagen och vallagen sägas ha utförts. Skillnaden är dock att kommunallagen inte är grundlag varför man kan ifrågasätta upp-

delningen mellan dessa lagar. Se 1 kap. 3 § regeringsfonnen. Jfr

också Vallagskommitténs slutbetänkande Vallagen SOU 1994:30 s. 293 och 345. För rådgivande folkomröstningar gäller reglerna i folkomröstningslagen 1979:369. Den lagen hänvisar i stora delar till vallagen. För kyrkliga val, dvs. val till kyrkofullmäktige eller direktvalt kyrkoråd i församling och kyrkofullmäktige i samfällighet, gäller lagen 1972:704 kyrkofullmäktigval, och om m.m. kyrkolagen

Valsystemet

1992:300. Riksdagen har under december 1995 fattat beslut om riktlinjer i förhållandet mellan staten och kyrkan som innebär att Svenska kyrkan skall få en ställning som eget rättssubjekt skilt från stat och kommun. Som nämnts ovan har vi därför valt att lämna de

kyrkliga valen utanför vårt arbete se avsnitt 1.2.

För 1994 års val finns dessutom regler för viss försöksverksamhet.

Det rör för det första en försöksverksamhet för att effektivisera valförfarandet. Reglerna för denna försöksverksamhet fanns i lagen 1993:1403 om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994. Den andra försöksverksamheten som förekom vid 1994 ârs val rörde personvalet. Dessa försök följde reglerna i lagen 1994:285 om försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge en särskild personröst

vid de allmänna valen år 1994 se avsnitt 2.1.2 och 2.2.10.

Slutligen skall nämnas den lag som reglerar 1995 års val till

Europaparlamentet. I lagen 1995:374 om val till Europaparlamentet

tas vissa särskilda regler upp som föranleds av att endast 22 represen-

tanter skall väljas i Sverige. I övrigt hänvisar lagen till vallagen. Lagstiftningen kring personvalsförsöket och valet till Europaparlamen-

tet kommer vi att presentera i ett kommande betänkande.

2.2.2 Rösträtt och röstlängd

Termen rösträtt har flera betydelser som beror på en betydelseglidning

som skett genom åren. Rösträtten kan till en början sägas innefatta tvâ huvudsidor. Dessa är rätten att välja och rätten att väljas. Den förra

omtalas som rösträttens aktiva sida och den senare som den passiva

sidan. Den senare kallar vi fortsättningsvis valbarhet. Den aktiva röst-

rätten kan i sin tur delas i själva rätten att rösta och sedan också

möjligheten att utöva den jfr Sundberg, Valrätt, s. 9 och SOU 1994:30 författningsförslagets 1 kap. 2-4 §§ ny vallag. Man kan förklara det just sagda genom olika frågor. Den första blir vem har

rätt att rösta. Den sidan av saken kallas i fortsättningen att någon har

rösträtt. Den andra frågan blir om en person som har rösträtt också får

tillfälle att utöva sin rätt; dvs. om personen får rösta. Detta kallas

nedan att personen är röstberättigad. I den nuvarande vallagstiftningen behandlas dessa frågor som om de vore en. Detta får till följd att det i vissa fall talas om röstberättigad

när det i själva verket är fråga om rösträtt se t.ex. 4 kap. 2 § tredje

stycket vallagen. Varken i 1909 års vallag eller den ursprungliga 1920

års vallag fanns uppdelningen. Från år 1921 fram till nu gällande

vallags ikraftträdande fanns dock en uppdelning mellan det som här

kallas rösträtt och röstberättigad. Uppdelningen har dock kritiserats

som mindre lyckad Malmgren, Sveriges författning 1:2, s. 182. Oavsett hur man ser denna uppdelning är de praktiska konsekven-

58 Valsystemet

serna av att man saknar rösträtt eller inte är röstberättigad desamma. Personen kan inte avge någon röst vid valet. Uppdelningen kan möjligen ha viss pedagogisk effekt. Vem som har rösträtt till riksdagen framgår av 3 kap. 2 § regeringsfonnen. Där ges en ovillkorad rätt för svensk medborgare som är bosatt i riket att rösta. Som bosättningsort räknas är att man folkbokförd här i riket. Tidigare gällde villkoren i vallagens 4 kap. 11 § för svensk medborgare som inte var bosatt här. Där uttalades att rösträtt förelåg om personen någon gång varit bokförd här i riket.

Genom riksdagens beslut år 1994 se bet. 199293:KU5 och

l99495:KU8, rskr. 199495:25 samt SFS 1994:1483 har utlandssvenskars rösträtt grundlagsfästs. Samtliga svenska medborgare som är eller någon gång varit bosatta här i riket har rösträtt. Tidigare fanns utöver medborgarskapet talrika villkor för rösträtt. Numera återstår endast ytterligare ett; åldersgränsen. Denna är uppnådda 18 år senast på valdagen. Motsvarande regler för val till kommunfullmäktige och landsting finns i 4 kap. 2-3 kommunallagen. Härtill kommer att bosättningsorten måste vara inom kommun eller kommun inom landsting där röstning skall äga rum. Till dessa val har också personer som inte är svenska medborgare rösträtt. Så är fallet om de varit folkbokförda i landet den 1 november de tre närmaste åren före valåret. Nästa fråga blir, enligt den tudelningen av den aktiva rösträtten som gjorts ovan, om alla personer som har rösträtt också är röstberättigade. För att så skall vara fallet måste personen i fråga vara upptagen i någon röstlängd som tas fram inför varje val. Detta regleras i vallagens 4 kap. Det finns två typer av röstlängden Dessa kallas allmän och särskild röstlängd. Allmän röstlängd upprättas årligen Skattemyndigheten för av varje valdistrikt. I längden tas den upp som uppfyller rösträttsvillkoren och som den 1 juli enligt skattemyndighetens personband är folkbokförd i valdistriktet och som före den 1 september fyller 17 år det år röstlängden upprättas. Jfr lagändring med ikraftträdande år 1997 genom vilken aviseringsregistret införs i stället för personband. Lag [1995:743] om aviseringsregister och Lag [l995:745] ändring i om vallagen. För den som inte fyllt 18 år den l september det år röstlängden upprättas skall anteckning göras i längden om när rösträtt inträder. Under samma förutsättningar tas även utlänningar upp i den allmänna röstlängden om de varit bosatta här i tre år. Den särskilda röstlängden gäller för svenska medborgare inte som är bosatta här i riket. I sådan längd tas den senast den 1 juli upp som ansökt om det och som inte vid den nämnda tidpunkten folkbokvar förd i Sverige men någon gång varit det samt före den 1 september fyller 17 år det år röstlängden upprättas. Röstlängderna skall vara upprättade senast den 15 juli och hålls sedan tillgängliga ADB-medium för granskning under tiden den 16

Valsystemet 59

juli-25 augusti. Väljare som anser att en röstlängd är felaktig genom att han eller hon uteslutits eller hamnat på fel röstlängd eller annars är oriktig kan söka rättning. Vallängderna distribueras sedan till

vallokalerna när val skall hållas. Observera de ändringar som föreslås

1993 års vallagskommitté i betänkandet Vallagen SOU 1994:30 av kapitel för framställning. 2 om kortare tider Valbarheten regleras för riksdagsvalen i 3 kap. 10 § regeringsformen. Dessa motsvarar rösträttsvillkoren. Någon koppling till

reglerna röstberättigad finns inte se prop. 1973:90 s. 252.

om Motsvarande regler för val till kommun- och landstingsfullmäktige finns i 4 kap. 5 § kommunallagen. För dessa val tillkommer enligt 6 § kapitel ytterligare valbarhetsvillkor. Dessa rör bl.a. anställd i samma kommun eller landsting med ledande ställning bland personalen.

2.2.3 Tid för val

Ordinarie val till riksdagen skall enligt nu gällande 3 kap. 3 § regeringsforrnen hållas vart fjärde år. Riksdagen antog under år 1994 vissa grundlagsändringar, bl.a. om valperiodens längd som därigenom ökade från till fyra år 199394:1l5, bet. 199394:KU44,

tre se prop.

rskr. 199394:315, 199495:KU1, rskr. 199495:3, SFS 1994:1469, jfr Lindholm i FT 1994 s. 263-265. För val i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige, eller enklare uttryckt ordinarie kommunala val, skall enligt 1 kap. 3 § vallagen förrättas samma dag som ordinarie riksdagsval. Valdag är tredje söndagen i september. För extra val och omval finns särskilda bestämmelser.

2.2.4 Valkretsar och valdistrikt

För val till riksdagen är landet indelat i valkretsar. För närvarande är landet indelat i 29 valkretsar. De motsvarar i princip länsindelningen.

Stockholms län, Göteborgs- och Bohus län samt Älvsborgs län utgör

vardera två Valkretsar. Malmöhus län utgör från och med år 1994 tre valkretsar. Reglerna om Valkretsar vid val till riksdagen behandlar vi utförligt i kapitel För landstingsvalen är landstingen indelade i Valkretsar. Dessa skall omfatta en eller flera kommuner men får omfatta annan indelning. I regel utgörs valkretsarna av en eller flera kommuner. En valkrets bör enligt 2 kap. 6 § Vallagen utformas så att den kan beräknas få minst åtta fasta mandat nedan avsnitt 2.2.10 angående fasta

se termen

mandat. Indelningen beslutas av landstinget efter att berörda kommuner hörts och fastställs sedan av länsstyrelsen.

60 Valsystemet

För val till kommunfullmäktige skall de större kommunerna enligt 2 kap. 9 § vallagen indelas i Valkretsar. Om kommun skall eller får en delas i Valkretsar avgörs i första hand antalet röstberättigade. av Varje kommun är indelad i valdistrikt. För valkretsindelade kommuner utgör varje valkrets eller flera valdistrikt. Varje en valdistrikt bör omfatta 1 200-1 500 röstberättigade. Efter förslag av fullmäktige beslutar länsstyrelsen om kommuns indelning i valdistrikt. Dessa regler framgår av 3 kap. 3 § vallagen.

2.2.5 Valmyndigheter

Det finns flera olika valmyndigheter verkar på flera olika plan. som Enligt 1 kap. 2 § vallagen skall det finnas central valmyndighet. en Genom förordningen 1985:953 central valmyndighet har om regeringen föreskrivit att Riksskatteverket skall sådan myndighet. vara Riksskatteverkets valenhet planerar och samordnar valen. Den svarar också för mandatfördelningen i riksdagsvalen och utser ledamöter till riksdagen. Vidare skall finnas regionala valmyndigheter. Dessa är länsstyrelserna. Länsstyrelsen fastställer Valkretsar och valdistrikt. De också svarar för den slutliga sammanräkningen i alla tre allmänna nationella val samt för mandatfördelning vid val till landsting och kommunfullmäktige. Skattemyndigheterna nämns i dag också i vallagen på så sätt att det är dessa som tar fram röstlängder och röstkort. I 1993 års vallagskommittés förslag till ny vallag SOU 1994:30 har skattemyndigheten föreslagits bli ansvarig för ett s.k. röstlängdsregister förslag till genom lag om röstlängdsregister. I varje kommun finns också lokal valmyndighet. Enligt 3 kap. en 1 § vallagen benämns den valnämnd. Valnämnden utser valförrättare vilka ansvarar för ordning vid valen, anordnar valet lokal nivå samt utför den preliminära rösträkningen. Slutligen har Valprövningsnämnden. Den är sista instans för överklaganden av valbeslut. Valprövningsnämnden riksdagen. utses av Regler för dess sammansättning länmas i bl.a. 3 kap. 11 § regeringsformen.

2.2.6 Skydd för partibeteckningar

En partibeteckning kan skyddas mot illojal användning vid val. Reglerna innebär i korthet följande. För att ett parti skall erhålla sådant skydd krävs att partiet registrerar partibeteckningen, dvs. det namn som partiet skall gå fram under vid valet, och anmäler kandida-

Valsystemet 61

till valet. Skyddet för registrerad partibeteckning består i att

ter en den valsedeln skall anses obefintliga om inte valsedeln personnamn första och andra upptar kandidat som är anmäld av som namn en

partiet. Reglerna, finns i 5 kap. vallagen, har stor betydelse för

som

partiernas skydd mot missbruk beteckningen och är den enda

av

egentliga begränsningen den fria nomineringsrätten. Reglerna

av kommer att behandlas utförligare i avsnitt 3.8.1.

2.2.7 Valsedlar

Staten till viss del för partiernas kostnader för tryckning av

svarar

valsedlar. Enligt 6 kap. 5 § vallagen är så fallet för partier som i något de tvâ senaste valen fått procent av rösterna i hela landet.

av en

Emellertid begränsas statens utgifter att det endast är Valsedlar

genom

till antal tre gånger antalet röstberättigade i valkretsen som är

ett av fria. För landstings- och kommunfullmäktigeval svarar staten för ett

motsvarande antal valsedlar för partier som är eller genom valet blir

representerat i valförsamlingen.

Valsedlarna skall tryckas Riksskatteverket utsedda tryckeriet

av

och viss papperskvalitet verket tillhandahåller. Valsedlarna

som

lika till storlek och färg. Färgen varierar dock beroende på

skall vara

vilket val det rör sig De är gula för val till riksdagen, blå för val

om.

till landsting och vita för kommunfullmäktigeval. Dessa regler framgår

6 1-2 vallagen. Av sistnämnda regel framgår också vad av kap. valsedel kan innehålla. Det kan finnas partibeteckning, namn på

en en eller flera kandidater, beteckning visar vilken valkrets en som

valsedeln är avsedd för valkretsbeteckning samt vilket val den gäller

valbeteckning. Reglerna valsedlarnas utfomming kommer att om

beröras ytterligare i avsnitt 4.2.

2.2.8 Röstning

Röstning på flera ställen både inom och utom landets

kan äga rum gränser.

Röstning i vallokal, vilket regleras i 9 kap. vallagen, är det man i första hand tänker på och det är också det vanligaste sättet att avge sin röst. Vallokalen hålls öppen kl. 8.00-20.00. Röstningen går till på

följande sätt. Väljarna visar sitt röstkort och får ett valkuvert för upp

varje val de är röstberättigad De går därefter till en särskild

som

upprättad plats med skärm och lägger där valsedeln i kuvertet.

en

Valsedeln får inte vikas. Valförrättaren kontrollerar att väljaren är och i röstlängden för det valdistriktet samt att röstberättigad upptagen

valkuvertet. Är så fallet tar

Valsedlarna är riktigt nedstoppade i

62 Valsystemet

förrättaren emot kuverten och stoppar dem i valuman i väljarens närvaro. Dessa regler framgår av 9 kap. 3 § vallagen. Röstning kan också ske postkontor. Andelen poströster har ökat för varje år sedan möjligheten till poströstning infördes år 1942. Röstningen går i princip till samma sätt som i vallokal. Sedan väljaren lagt ned valsedeln tar personalen hand om valkuverten med valsedlarna. Posten skickar dem sedan i ett särskilt ytterkuvert till Valnämnden som skickar dem vidare till vallokalerna. Kuverten granskas och när vallokalen stänger kan de stoppas ned i valuman. Röstning postkontor får börja 24 dagar före valdagen och pågår

fram till och med valdagen. Ångerröstning, dvs. att rösta i vallokal

under valdagen trots att man poströstat, är möjlig. 1993 års vallagskomrnitté har föreslagit att den möjligheten skall inskränkas så att

kuverten skall kunna stoppas i valuman efter kl 17.00 se SOU

1994:30 s. 269. Reglerna framgår av 10 kap. 1-6 vallagen. Särskilda postkontor kan också inrättas sjukhus, ålderdomshem eller kriminalvårdsanstalt. Detta sker söndagen före valdagen. Viss försöksverksamhet med sådan särskild röstmottagning skedde vid de allmänna valen år 1994 enligt föreskrifter i lagen 1994:1403 om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994. Riksskatteverket beslutar också efter förslag av Utrikesdepartementet om röstmottagning på vissa svenska utlandsmyndigheten Röstningen går till som i vallokal och får påbörjas 24 dagar före valdagen, se 10 kap. 7-11 vallagen. Vissa länder godtar inte att utlandsmyndigheten mottar röster. Därför har brevröstning blivit nödvändigt i vissa fall. Detta regleras i lagen 1993:1404 om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz. Riksskatteverket beslutar också om röstning fartyg i utrikes fart. Ansvarig för röstningen ,är befälhavaren. Röstningen får börja 55 dagar före valdagen, se 10 kap. 12-16 §§ vallagen. Röstning kan också ske genom make, bud och lantbrevbärare enligt särskilda regler i 11 kap. vallagen. Beträffande dessa regler har Vallagsutredningen föreslagit förenklingar SOU 1992:108 avsnitt 8.3. I princip skall röstning enligt förslaget ske genom bud eller

lantbrevbärare se SOU 1994:30, 11 kap. av förslaget till vallag.

ny

2.2.9 Röstrakn ing

Rösträkningen sker i dag på tre olika ställen. Sedan vallokalen stängt kl 20.00 valdagen vidtar en preliminär röstsammanrâkning av valförrättarna i vallokalen. Rösträkningen är offentlig. Riksdagsvalet räknas först, sedan kommunfullmäktigevalet och slutligen landstingsvalet. Valsedlarna räknas för varje parti och antalet förs upp i

Valsystemet 63

särskilda Efter försegling valsedlarna sedan till protokoll. transporteras valnärnndens kansli. Onsdagen efter valet sker valnänmdens preliminärösträkning då också röster valdistrikten inte hunnit få beaktas. ra som den s.k. onsdagsräkningen. Allt valmaterial skickas därefter Detta är till länsstyrelsen ombesörjer den slutliga sammanräkningen. som Valsedlarnas giltighet prövas också slutligt i samband härmed. Också rösträkningen hos länsstyrelsen är offentlig. När den slutliga sammanräkningen avslutats kan mandatfördelningen vidta.

2.2. 10 Mandatfördelning

Mandatfördelningen vid riksdagsvalet ombesörjs Riksskatteverket. av Vid val landstingsledamöter samt kommunfullmäktige ansvarar av länsstyrelserna för mandatfördelningen. Vid mandatfördelningen fastställs, nedan kommer att redovisas, dels det antal mandat som varje parti tilldelas, dels vilka kandidater som skall tillträda respektive mandat. Ett sätt uttrycka det är att säga att mandatfördelning annat att sker såväl mellan inom partierna. Härav följer att flera olika försom delningsmetoder är tänkbara för varje steg i fördelningen av mandat. Det är heller inte ovanligt att olika metoder används för olika steg.

i Några 0rd om mandatfördelningsmetoder

Det är vanligt att skilja mellan två huvudtyper av system för att fördela de platser står spel. Dessa är majoritetsval och som val Isberg i Ds 1986:1 13. Emellertid vill

proportionella se t.ex. s.

somliga experter urskilja tre artskilda system Bogdanor, Democracy and elections, 16 f . Dessa är pluralitetssystem, majoritetsval och s. proportionella system. Fler system kan också diskuteras. Pluralitetssystem innebär att den tagit flest röster i en valkrets som vinner mandatet. Systemet, också kallas relativ majoritet, används som i Storbritannien och då i enmansvalkretsar samt i Tyskland beträffande platserna i Förbundsdagen avsnitt 3.10.5 och 3.l0.6.

hälften av se

Majoritetsvalsystem innebär att den som får en absolut majoritet av rösterna vinner. Valmetoden i dag tillämpas i val till bl.a. den som franska nationalförsamlingen kan behöva två omgångar för att ge utslag. Slutligen har vi så de proportionella systemen. Dessa är utan tvekan de sammansatta och komplicerade systemen. Tanken mest bakom systemen är dock enkel. Mandaten skall fördelas proportionellt i förhållande till rösterna ett parti fått. Flera metoder är möjliga och används i dag. Oavsett vilket system väljer för att tillsätta man kandidater är den viktigaste delen i princip alla valsystem den av metod systemet använder för tilldelning av platser. I Sverige som

64 Valsystemet

tillämpas ett proportionellt system sedan 1911 års val till riksdagens andra kammare. Vi skall därför något uppehålla vid olika oss proportionella metoder. Det kan då lämpligt att beskriva vara en annan beståndsdel av valsystemet hänger med valsedlarnas som samman

utformning se också kapitel 4 samt möjligheten att ändra dessa.

De kandidatlistor som tas fram till valen kan bindande så vara att ändringar i valsedeln medför att rösten blir ogiltig. Redan när det proportionella valsättet var under utarbetande i Sverige diskuterades saken

se bilaga 1 till Betänkande om proportionellt valsätt, avgivet den 27

oktober 1903. Man kan tänka sig flera möjligheter. Allt från sådana där man är bunden till kandidatlistan till friare metoder. Den mest bundna listan får man genom att binda listan till offentlig nornineen ring där valrnyndigheterna övervakar förfarandet vid bestämmandet av kandidater. På så sätt kan väljaren inte gå utöver listan den ut. som ser Listans utseende avgör också ordningen på kandidaterna. Genom att låta väljaren välja inom listan kan den strängaste metoden lättas upp något. Det blir en löst sammansatt lista. Man kan tänka sig att tillåta röstning på namn inom officiell lista. en Slutligen har vi kommit till den fria metoden där inga offentliga valförberedelser förekommer. Väljaren är helt fri i sitt val. Det är tillåtet att skriva till och stryka alltefter väljarens eget behag. Så ser det svenska i dag. Även systemet ut om partibeteckningen är utgångspunkten för mandatfördelningen kan ett namn förekomma pâ flera listor och under flera olika beteckningar. Väljaren avgör personvalet eftersom namnen på listan endast är förslag till och ingen namn rangordning av dem. I samband med den fria kandidatlistan skall också nämnas ett system

som kallas single transferable vote. Det är den enda de proportio-

av nella valmetoderna som inte förutsätter en strikt och väldefmierad partiorganisation. Den används idag på Irland och vid val till australiska senaten. Den utarbetades i England och Danmark oberoende av varandra under 1850-talet. I England Thomas Hare Elections of

av se

representatives och i Damnark av Carl Andra Ang. metodens tillkomst se P. Andra, Andra and propotional representation. Med hänsyftning till upphovsmannen har metoden också kallats Andres metod Bogdanor, Democracy and elections, viii, eller för s. australisk del Hare-Clark-metoden samt kvotpreferensmetoden Wright i Electoral laws s. 124 ff. I korthet går metoden ut på att väljaren skall numrera kandidaterna efter sina preferenser. Den kandidat som erhåller ett visst antal röster, uträknade enligt ett bestämt förfarande, blir utsedd. När en kandidat utses överförs dennes överskottsröster till den därefter rangordnade kandidaten. Om ingen kommer i det upp bestämda antalet röster stryks kandidaterna från botten rangordav ningen. Metoden förutsätter inte röstning parti. Vad gäller övriga proportionella fördelningsmetoder är det brukligt att dra en skiljelinje mellan olika beräkningssätt för tilldelningen av

Valsystemet 65

mandat. Det kan vara fråga om antingen subtraktion eller division

som

grundelement. Se t.ex. Taagepera Shugart, Seats and votes, 29

s. och SOU 1987:6 s. 112. I det förra fallet bildas först en valkvot som

dras från partiets röstetal varje gång partiet tilldelas ett mandat. I det

senare fallet ordnas en serie av divisioner. När ett parti tilldelas ett

mandat divideras partiets röstetal enligt en i förväg fastställd divisorsordning. De förra metoderna kallas valkvotsmetoder och några sådana skall först Därefter skall några metoder tillhör divisors-

som gruppen Den mest renodlade formen av valkvot erhåller att dela man genom antalet platser med röstetalet. Matematiskt kan det alltså uttryckas

enligt följande. I fortsättningen används R för att ange i valkretsen

avgivna röster och m totala antalet mandat i kretsen.

Å Hares kvot JTI

Denna metod går under benämningen Hares valkvot eller

den rena

valkvotsmetoden. I engelskspråkig litteratur nämns den ibland som largest rernainder. Den skapades av engelsmannen Hare i mitten av

1800-talet se Elections of representatives, s. 25 Varje gång

valkvoten går jämnt upp i partiets valkvot erhåller partiet ett mandat. Överskottsröster uppstår för det fall inte divisionen går jämnt

ut. Dessa används i vissa fall för att fördela de mandat eventuellt som

kvarstår. Det parti som har högst överskott får första mandatet. Det

parti med det därefter största överskottet får nästa Ett annat sätt osv.

att fördela kvarvarande mandat är att samtliga till det största

ge

partiet. Metoden används för fördelning av mandat mellan partier i Nederländerna. Metoden tillämpas, fast inte med utgångspunkt i röstetalet, också i Sverige, för att fördela de fasta mandaten på

valkretsarna se nästa avsnitt.

Metoden har den svagheten att många mandat kan återstå att fördela

med partiernas överskottstal. För att reducera antalet mandat som skall

fördelas på det sättet kan formeln förändras att antalet mandat

genom i valkretsen ökas med Man har då fått fram metoden som går under

benänmingen Hagenbach-Bischopfs metod. Matematislct kan formeln för beräkning av valkvoten uttryckas enligt följande.

R Hagenbach-Bischoffs kvot

m + 1

Genom tillägget av 1 erhåller man en valkvot är mindre än den

som rena valkvoten. Härigenom fördelas fler mandat utan att överskotts-

röstema används. Som namnet antyder förespråkades metoden av den

schweiziske matematikem Hagenbach-Bischoff se Berechtigung und

66 Valsystemet

Ausfuhrbarkeit der proportionelen Vertretung bei politichen

unseren Wahlen. Metoden används i Schweiz samt Grekland. I Genom att det tal som adderas till mandaten i kretsen ökas kan den beskrivna metoden varieras. Om det additionstalet sätts till 2 eller ett

högre tal benämns metoden i statsvetenskaplig litteratur Imperial eller Imperiali. Benämningen kommer av namnet på en belgisk parlamentariker i början av seklet. Den matematiska formeln för beräkning

av

valkvoten blir då följande där n är ett heltal större än

R Imperial kvot

Metoden används i dag i Italien där n är lika med Slutligen skall en valkvotsmetod nämnas som kallas Droops valkvot.

Metoden används framför allt vid system där single transfereble vote

används. Metoden påminner om Hagenbach-Bischoffs metod. Det har

också hävdats att metoderna är identiska. Se Taagepera Shugart, Seats and votes, s. 30. Som brukligt är har upphovsmannen fått

ge

namn metoden se Droop, On Methods of Electing Representatives.

Matematiskt uttrycks valkvoten enligt formeln nedan.

R

+1 Droops kvot

m+ l

Sedan valkvoten räknats fram avrundas den uppåt till närmsta högre

heltal.

När det gäller divisorsmetodema sker mandattilldelningen genom en

serie av divisioner av röstetalen för varje parti. Divisionerna leder till

ett tal allmänt känt som jämförelsetalet vilket skall jämföras vid varje uträkning. Det parti med högst jämförelsetal tar det första mandatet.

Så fortsätter serien av divisioner. Det intressanta är alltså vilket tal

som skall divideras med ett partis röstetal. Vi får då fram partiets järnförelsetal. Formeln för detta kan uttryckas matematiskt vilket

kommer att visas nedan för de olika metoderna.

Utgångspunkten kan lämpligen tas i en metod som brukar benämnas

d Hondts metod efter sin upphovsman Viktor dHondt La repré-

se

sentation proportionelle des partis. Metoden utgår från de röster som

ett parti erhåller i den aktuella valkretsen Rp. För att få fram

jämförelsetalet skall partiets röstetal delas med antalet redan erhållna

mandat plus Formeln således enligt följande.

mp ett. ser ut

Valsystemet 67

dHondts metod

Det har högst jämförelsetal erhåller första mandatet varefter parti som division sker med det partiets röstetal eller jämförelsetal som

en ny

det är fråga om. Sedan görs en ny jämförelse mellan partierna.

nu

Det partiet har det högsta jämförelsetalet erhåller mandat.

som

Divisionerna fortgår på det sättet tills samtliga mandat är fördelade.

Vid divisorsmodellen är det divisorn är av högsta intresse. Vid som dHondts metod ökas antalet erhållna mandat med ett

tillämpning av

för varje division. Det medför att divisorsraden blir heltalen Divisorerna motsvarar således heltalen. Ett annat namn för osv. metoden är också heltalsmetoden. Denna metod användes i Sverige från år 1909 fram till år 1952. Den används i dag i länder som

Österrike, Belgien, Finland, Holland, Portugal och Spanien.

I valsystem med slutna Valkretsar har metoden en tendens att gynna

eftersom röstetalet inte reduceras tillräckligt snabbt de större partierna för de partierna. För att komma till rätta med det problemet kan

stora divisom ökas. Härigenom minskas röstetalet snabbare. Metoden som introducerades fransmannen Sainte-Laugê innebär, liksom d Hondts av

metod, partierna tilldelas mandat successivt med hänsyn till ett

att kärna Sainte-Laugês metod finns översatt till

jämförelsetal. En av i European Journal of political research 1977 241-242. engelska s. Ursprungstexten återfinns i Académie des Sciences: Comptes Rendus

Hebdomadaries 151, 377-378. Jämförelsetalet får man genom att s.

det antal röster partiet fått, röstetalet, reduceras genom division med

uddatalen. Vid användning metoden är det alltså endast fråga om av divisioner med uddatalen varför metoden också kallats osv. uddatalsmetoden. Den matematiska formeln för framräkning av

jämförelsetalet är följande.

Rp

Sainte-Laugês metod

F mp + 1

Demia rena variant uddatalsmetoden används inte i dag. I

av

Sverige infördes variant på metoden till 1952 års val för att komma

en

till rätta med den överrepresentation för de stora partierna som d Hondts metod ansågs Den modifiering som gjordes var att första

ge. divisom inte till l utan till ett högre tal bestämdes till 1,4. sattes, som

Första divisom jämkades således till 1,4 varför namnet jämkade

uddatalsmetoden kom att användas. Den kallas även modifierad i våra

grannländer Norge och Danmark där metoden används.

68 Valsystemet

Även andra varianter kan tänkas. En som kallas Imperial, dock inte att förväxla med Imperialis kvot, har divisorerna 5 Den osv. metoden används t.ex. vid de belgiska kommunalvalen. En dansk metod som fördelar partiernas tilläggsmandat ut på stor- och amtskretsar har divisorsraden 10 där alltså ökning divisorn osv. en av sker med tre för varje division avsnitt 3.10.3.

se

ii Valkretsmandat m.m.

Som tidigare nämnts är valen till riksdag, kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige proportionella. Åsikterna bland väljarkåren skall avspegla sig proportionellt i den valda församlingen. Fördelning av platserna i de olika församlingarna sker först på partier därefter på personer. Platserna motsvaras av mandat. För riksdagsvalet ñnns idag 349 mandat. För att den valda personen skall ha anknytning till ett geografiskt område fördelas mandaten ut på de olika valkretsarna, s.k. valkretsmandat eller fasta mandat. Vid val till riksdag och landsting används både fasta valkretsmandat och utjämningsmandat. Utjämningsmandat saknas vid val till kommunfullmälctige. De fasta mandaten, vid som val till riksdagen är 310 av de totalt 349 mandaten, fördelas före april månads utgång valåret på grundval antalet röstberättigade i av valkretsen och antalet röstberättigade i hela den aktuella valförsamlingen, se 3 kap. 6 § andra stycket regeringsformen, 2 kap. 2 8 § och 12 § vallagen. Det sker genom räkneoperation där valkretsen en tillförs ett mandat för varje gång antalet röstberättigade i valkretsen är jämnt delbart med den s.k. valkvoten. Den får fram man genom att dela antalet röstberättigade i valet med antalet mandat skall som besättas. Se för utförligare beskrivning avsnitt 5.1.1. en

iii Mandatfördelning mellan partier

Mandaten fördelas vid riksdagsvalet enligt 3 kap. 7 § första stycket regeringsformen mellan partier. Detsamma gäller för kommunal- och landstingsvalen enligt 14 kap. 15 a § och 15 d § vallagen. Mandatfördelningen vid riksdagsvalet inleds med att de fasta valkretsmandaten fördelas mellan partierna med utgångspunkt från det resultat partiet uppnått i valkretsen. Det sker genom en tillämpning den jämkade av uddatalsmetoden. Fördelningen för valkrets med fyra mandat visas en nedan med ett exempel.

Valsystemet 69 SOU 1995: 143 Exempel: Mandatfördelning mellan partier 1:a platsförd. 2:a platsförd. 3:e platsförd. 4:e platsförd. Partier Röstetal Jfr tal div. Jfr tal div. Jfr tal div. Jfr tal 48 021 34 300W 3 16 007 5 9 604W 5 9 604 A-paniet

mandat till A mandat till A mandat till C mandat till B Källa:RSV Slut lg sammanräkmng Regelsamlmg. -

Som framgår tabellen innebär jämkningen av första divisom till 1,4

av

det blir svårare för de mindre partierna att få sitt första mandat i

att valkretsen. Ju färre mandat det finns i kretsen desto svårare blir det. Jämkningen användes på detta sätt som en spärr och kom därför att

kallas för spärrdivisor. Vi använder i betänkandet beteckningen första

divisor. Fördelningen mandat för val till landsting och kommunfullmäktiav sker enligt principer. För val till kommunfullmäktige är förge samma

delningen mellan partierna avslutad härmed. För riksdags- och landstingsval skall också utjämningsmandat fördelas. Vid fördelningen av

dessa mandat används också den redovisade metoden. Emellertid

betraktas hela riket eller landstinget som en valkrets för att uppnå

nu

ett proportionellt valresultat. Fördelningen vid riksdagsval görs enligt

följande. Sedan de fasta riksdagsvalsmandaten fördelats inom varje valkrets partiernas röstetal i alla Valkretsar. Därefter fördelas

summeras

samtliga 349 mandat med hela landet som valkrets. Om ett parti fått

fler mandat den valkretsvisa fördelningen än det är berättigat genom

till enligt uträkning med hela landet som valkrets behåller partiet

en

det mandatet. kan leda till oproportionellt resultat enligt

Metoden ett

för i avsnitt 5.10-5. 15. Man bortser från partiet vad som redogörs

och de mandat det fått vid den valkretsvisa fördelningen vid den som

fortsatta fördelningen. Det blir alltså i detta fall färre utjämnings-

mandat att fördela i den andra omgången. Om ett parti fått fler mandat enligt fördelningen med hela landet valkrets skall det partiet tilldelas ett utjämningsmandat i den

som

valkrets där jämförelsetalet, alternativt röstetalet i de Valkretsar partiet inte fått något fast mandat, är störst. Liknande regler gäller för val till

landsting.

70 Valsystemet

iv Mandatfördelning inom partier

Sedan mandaten fördelats mellan partierna skall fördelningen inom

partierna göras. Det sker för ett parti gången. För att bestämma

vem som skall ta partiets plats i den valda församlingen skall ord-

ningen mellan kandidaterna bestämrnas. Det sker att valsedgenom larna ordnas efter det namn som står överst på valsedeln. Dessa bildar en grupp. Varje valsedel gäller enligt den s.k. absoluta rangordningens regel endast för vid varje uträkning. Vid första ett nanm nanmets utseende gäller namnets röstetal också som jämförelsetal. Det namn som fått flest röster har tagit mandatet. Vid nästa sammanräkning ordnas valsedlarna återigen efter första nanmet, med bortseende från det redan tagit plats. Eftersom namn som en person nu tillsatts skall de röster som tillsatt denne reducera

rösterna på den valsedel som hjälpt till att utse den förste kandidaten.

Dessa röster är så att säga ärvda. Reduktionen sker med en

metod som är en blandning av dHondts metod och lanserades

en som

av svensken Phragmén; den d Honda-Phragménska metoden. I dagligt tal kallas den för heltalsmetoden. Lägg märke till den totala namnförvirring som råder; jfr t.ex. Holmberg Stjemquist, Grundlagama,

s. 480; SOU 1977:94 s. 85 och SOU 1993:21 128. Den Phragménska s.

metoden egentligen hans andra metod innebär att vardera

-- -gruppen av valsedlar med nanm skall reduceras inte med hel plats, en utan med ett tal motsvarande dess platsandel eller, enklare uttryckt, med den del som varit med att utse den första kandidaten Phrag-

se

mén, StvT 1899 s. 87-95. Den regeln kombineras med dHondts

metod så att reduktion sker för varje namn genom att dess samrnanlagda röstetal delas med gruppens plats- eller platsandelstal ökat med ett. Metoden är till sin konstruktion med nödvändighet något krånglig. Vid enkla förhållanden, när inga strykningar eller tillskrivningar och inga nanm förekommer på två valsedlar, är regeln tillämpning

en av dHondts heltalsmetod där de olika sammanräknade tal gruppernas delas med osv. varvid man erhåller jämförelsetalen. Den kandidat som har högst jämförelsetal blir utsedd. Fördelningen fortsätter tills platserna är slut.

Enligt den försöksverksamhet som förekommit vid vissa kommunfullmäktigeval år 1994 har personvalsmomentet utökats reglerna finns i SFS 1994:285. Detsamma skedde vid valet till Europaparlamentet under hösten 1995. Detta sker enligt metod Personvalskom-

en som av

mittén benämndes modifierad dansk modell. I SOU 1993:21 lämnas

ett flertal exempel uträkningar både vad gäller heltalsmetoden och den modifierade danska modellen. Kandidaterna tillsätts då enligt två

skilda metoder. Man måste härvid skilja mellan valsedlar på vilka

avgivits personröster och sådana där så inte skett. För de fall några

persomnarkerade valsedlar förekommer får konstatera någon man om kandidat kommit över en spärr förhindrar att personvalet skall ta som

Valsystemet 71 SOU 1995: 143

överhand. För såväl försöksverksamheten som Europaparlamentsvalet endast kandidat fått än fem procent av partiets gällde att som mer med tillsättningen. Om så är fallet går man vidare med röstetal var om fastställa ordningen. Den enkla grundprincipen är att den kandidat att också skall utses. Härvid spelar det ingen roll som fått flest röster kandidaten fått rösten från. Han kan förekomma på såväl vilken lista huvud- spränglista. Om kandidat återkommer under flera som en skall dock varje partibeteclming räknas för sig.

partibeteckrtingar

inte kommer över spärren eller för det fall alla För kandidater som mandat inte blir tillsatta personröstning sker fördelningen av genom den dHondts-Phragménska metoden som den mandaten enligt dock skall ingen reduktion ske för kandidater som beskrivits ovan;

utsetts enligt personröstningsmetoden.

Avslutande anmärkningar mandatfördelningsmetoder

v om

det oegentligt diskutera vilken mandatför- Som framgått är något att används i Sverige. På sätt förhåller det sig delningsmetod som samma

länder. I verket förekommer flera olika metoder och

för andra själva metoder. För Sveriges del kan säga att det ibland blandas olika man mandatfördelningsmetoder i olika skeden. förekommer sex För det första fördelas de fasta valkretsmandaten ut på valkretsarna valet. Detta sker med enkel valkvotsmetod där utgångsredan före en punkten är antalet röstberättigade. sker mandatfördelning mellan partierna. Här kan man Dessutom Den andra fördelningen är den där skilja ytterligare fördelningar. valkretsmandaten fördelas mellan partierna. Den fördelningen sker med uddatalsmetoden med första divisom jämkad till 1,4. Den tredje

utjämningsmandaten där hela riket utgör en valkrets.

beräkningen rör Också här tillämpas uddatalsmetoden med första divisom jämkad till 1,4. Den fjärde är den fördelning som sker av utjärnningsmandaten ut tillämpas också uddatalsmetoden dock inte med på valkretsarna. Här till 1,4 för det fall partiet inte fått något mandat första divisom jämkad i valkretsen jfr avsnitt 5.lO.1 och 5.l3.1. vi de uträkningar där namnordningen inom partierna Slutligen har fördelningsmetoden är således den modifierade

utses. Den femte tillämpas vid personröstning. Slutligen har vi

danska modellen som metoden bestämmer namnordningen för det fall den sjätte som kandidater inte tillsatts enligt den modifierade danska samtliga metod då tillämpas är den dHondt-Phragménska modellen. Den som det alltså viktigt att hålla isär vilket metoden. Som framgår är mandatfördelningen befinner sig för att kunna avgöra stadium i man fördelningsmetodens verkningar.

3 Den fria nomineringsrätten

I detta kapitel behandlar vi frågor har att göra med den fria som nomineringsrätten. Det är framför allt frågor med anknytning till missbruket den fria nomineringsrätten som behandlas. Först av presenterar vi vad den fria nomineringsrätten är varefter vi går igenom använder den fria nomineringsrätten och i vilken vem som omfattning de olika intressenterna använder den. Därefter försöker vi avgränsa vad skall missbruk av den fria nomisom anses vara neringsrätten och finner att förfaranden som vilseleder väljarna eller medverkar till att valsystemet framstår som orättvist är att betrakta missbruk den fria nomineringsrätten. Innan vi går som av över till att behandla olika förslag för att komma till rätta med

missbruket presenteras olika regler med anknytning till den fria

nomineringsrätten och reglernas tillkomsthistoria. I samband med

redogörelsen för tidigare förslag tar vi också upp olika möjlig-

heter att komma till rätta med missbruket av den fria nominerings-

rätten. Mot bakgrund det anförda presenterar vi två alternativa

av modeller för att komma till rätta med missbruket. Vi förordar i första hand modell bygger på offentliga en som

valförberedelser. Grunddragen är i korthet att partierna måste

anmäla sitt deltagande i val. Dessutom måste samtliga kandidater anmälas för att de skall beaktas vid mandatfördelningen. Valsedlarna trycks i central regi. Vårt förslag innebär att den fria nomineringsrätten kraftigt beskärs. Vi förordar i andra hand ett straffrättsligt ansvar för den som

på uppenbart vilseledande sätt utnyttjar partibeteckning. Till

ett en

detta kopplas valrättsliga konsekvenser som skall förhindra att utan anknytning till ett parti skall ta sig in i den valda

personer

församlingen. Genom denna modell blir dagens skydd för partibe-

teckningar överflödigt varför reglerna tvâ amnälda kandidatom

utmönstras och ersätts med obligatorisk anmälan om

namn deltagande för partier.

3.1 Vad är fri nomineringsrätt

Med nominering att väljare eller partier en valsedel

menar man en sätter skriver till eller stryker en eller flera personer som upp, kandidater valsedlarna. Det är helt enkelt fråga om att utse

74 Den fria nomineringsrätten

kandidaterna. Detta kan ske antingen inom partiernas ramar eller av en väljare på valdagen. Man har i Sverige sedan lång tid tillåtit en i princip fri nominering. Både partiernas nomineringsförfarande och väljarnas val av person på valsedeln är i stort oreglerade. Hur ett parti kommer fram till sin kandidatlista är således partiets interna angelägenhet. Väljaren är å sin sida fri att stryka kandidater, ändra ordningen mellan dem eller lägga till kandidater. Väljaren kan också konstruera en helt egen lista. Väljarna är således i princip fria att ta upp vilken kandidat under vilken partibeteckning de önskar. De personer som sätts upp behöver inte tillfrågas innan de nomineras för en plats i den församling som skall väljas. Personerna behöver inte heller vara villiga att förekomma under den beteckning de sätts upp under. Det är samtliga dessa förfaranden som kan sägas rymmas inom principen om den fria nomineringsrätten jfr definitionerna i Ds Ju 1971:24 52, RÅ 1973 ref. 32, 199394:146 5 den s. prop. s. samt av Westerståhl i SOU 1993:63 s. 9. Den fria nomineringsrätten har, som ovan i avsnitt 2.1.2 anförs, länge ansetts utgöra en grundläggande princip i det svenska valsystemet. Någon mer djupgående analys av vad som skall innefattas i principen har inte utförts tidigare såvitt känt är. Däremot har man flera gånger pekat de nackdelar som den för med sig vilket kommer att beröras i det följande. På grund av den risk för missbruk av den fria nomineringsrätten som föreligger har lagstiftaren infört regler som i någon mån inskränker den fria nomineringsrätten för den enskilde väljaren. Detta har skett genom regler för skydd av partibeteckningen

och amnälan av kandidater i 5 kap. vallagen se avsnitt 3.8.1.

I och med att det svenska valet i första hand är ett partival måste en partibeteckning sättas ut valsedeln för att denna skall betraktas som en giltig sådan. Några särskilda krav på beteckning anges inte. Den skall dock bestå av ord. Också angivande av partibeteckningen kan sägas vara en följd av den fria nomineringsrätten. När man talar om den fria nomineringsrätten måste man hålla i minnet att den i dag inte är helt fri. I stället är det så att den omgärdas av vissa inskränkningar. Det är därför mer egentligt att enbart tala om en nomineringsrätt. Denna är mer eller mindre fri. Om man ändå vill kalla nomineringsrätten fri är en definitionsfråga. I vilken mån den fria nomineringsrätten kan inskränkas utan att det rådande valsystemet förändras i alltför hög grad har inte utretts tidigare. Emellertid är det klart att alla begränsningar avseende väljarnas möjligheter att stryka eller sätta upp nya kandidater liksom reglering av partiernas nomineringsförfarande medför inskränkningar av nomineringsrätten.

Den fria nomineringsrätten 75

3.2 Utredningsuppdraget

Direktiven dir. 1994:49, bilaga 1 anvisningar om utredningens se ger såväl över lämna förslag inriktning. Uppdraget anges vara att se som komma till rätta med missbruk den till ytterligare åtgärder för att av fria nomineringsrätten. Det är således missbruket vi skall ägna oss hand. Den fria nomineringsrätten sådan kan, om ett i första som förhindrar möjligheterna till missbruk genomförs, givetvis förslag som inskränkas. Personvalskommittén hade i sina direktiv dir. komma att vissa begränsningar för utredningsarbetet. Direktiven 1991:121 s. 4 kommittén nämligen att möjligheten att föra fram till den angav kandidater inte nominerats skulle bibehållas. Vidare borde en som nomineringsförfarande undvikas. Motsvarande reglering av partiernas finns inte i direktiven för vår utredning. Det begränsningar upptagna vi fria förutsättningslöst se över den fria medför att är att mera

nomineringsrätten. Vi har med hänsyn till frånvaron av begränsningar

valt förutsättningslös undersökning där i direktiven att genomföra en möjligheten att avskaffa den fria nornineringsrätten prövas. även

3.3 Den fria nomineringsrätten kan missbrukas

den fria nomineringsrätten missbrukas. Termen Som framgått kan missbruk är inte helt fri från värderingar. Den värdering som ligger bakom måste ha i åtanke när vi nu kommer in på termen man olika förfaranden kan tänkas bli betraktade som illojala eller som som missbruk. Det är därför viktigt att definiera vad som i olika ett sammanhang kan utgöra ett missbruk. anses Till början kan vi konstatera att det utifrån nu gällande regler, en på regeringsformen och vallagen, inte i laglig mening kan grundade något missbruk att använda nomineringsrätten för att sägas utgöra skaffa sig fördelar vid valen. I och med att nomineringsrätten i princip fri i olika förfaranden bygger den är är lagen stort sett tyst om som Även parti- eller kandidatnamn tas upp ett vilseledanrätten. om ett ställer sig vallagstiftningen således neutral. Vi måste alltså de sätt hämta ledning för vår bedömning på annat håll. bestämmelserna i 17 kap. 8-9 §§ Viss ledning kan hämtas ur brottsbalken. I dessa har vissa förfaranden i samband med valen under utövning rösträtt i allmänt ärende straffbelagts. Den som av söker hindra omröstning eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligen inverka omröstningen gör sig skyldig till otillbörligt verkande vid röstning. Likaså är det straffbart att utlova eller begära belöning för på visst sätt eller inte rösta alls. Det otillbörlig att rösta är slutligen ett brott mot rösthemligheten om någon obehörigen försöker skaffa sig kännedom hur någon annan röstat. Paragraferom

76 Den fria nomineringsrätten

na har inte använts särskilt flitigt i praxis. Några fall har dock uppmärksammats vilka vi återkommer till nedan avsnitt

se 3.8.2. Under

alla förhållanden kan konstateras att det brottsbalken införts genom vissa gränser för de fall användandet den fria nomineringsrätten av skall betraktas som ett missbruk.

Ett annat sätt att ställa riktlinjer för bedömningen och inte

upp som

utgår från i dag befintliga regler är att konsekvenserna

se av ett visst förfarande. De konsekvenser särskilt bör beaktas de som är som

rör folkstyrelsens förtroende hos medborgarna och dennas funktions-

duglighet. Även

konsekvenser för andra ageranden inom det svenska

statsskicket bör uppmärksammas. Det kan röra sig partier eller om enskildas väl. För parziema innebär de ovan nämnda förfarandena med paitibe-

teckningen olägenheter närmast kan betraktas uppenbara

som som se

SOU 1993:21 s. 81. Ett illojalt utnyttjande ett partis

av annat

beteckning kan leda till att det inte är partiet som avgör vilken kandidat som för partiet tar plats i den valda församlingen. För partierna framstår det angeläget att de behåller ett väsentligt

som inflytande på valet jfr SOU 1963:17 76 SOU av person s. samt 1993:21 s. 122. Dessutom måste det för partierna framstå som besvärande att behöva gå ut och förneka sarnröre med vissa kandidater

som kan framstå som tvivelaktiga i både vandel och sätt att ta sig

upp på valbar plats på en valsedel.

För enskilda kan det innebära stort obehag att förknippas med

ett parti som de antingen inte sympatiserar med eller de väl sympatisom serar med men inte önskar kandidera för. Man kan tänka sig olika olägenheter. En första är valhemlighet kan avslöjas. att en persons

Som Folkstyrelsekornmittén pekar i Folkstyrelsens villkor SOU

1987:6 s. 153 f kan för sin utkomst känna sig

personen tvungen att stå utanför politiken. Att då nomineras lista kan, även en om man sympatiserar med politiken partiet för, komma att innebära som ekonomisk skada. Att sättas fel lista kan kännas kränkande upp

och leda till missaktning från med åsikter den

persongrupper som

nominerade sympatiserar med. Slutligen kan den enskilde problem

med att förklara varför hans eller hennes förekommer ett nanm visst partis valsedel. Även de anförda olägenheterna förefaller om är allvarliga i sig ändå de anförda konsekvensemas inverkan förtroendet för folkstyrelsen

som allvarligast. Statsskicket bygger som nämnts i avsnitt 2.1.1

olika demokratiska grundstenar. Ett sådant är att de åsikter väljarkåren har blir representerade i de beslutande För att denna s.k. organen.

åsiktsrepresentativitet skall kunna uppnås krävs att bl.a. valsystemet är

utformat så att det befrämjar detta syfte. Om valsystemet inte framstår

som pålitligt utan tillåter olika manipulativa möjligheter kan det leda

till en misstro mot det. Den misstron kan komma att rikta sig inte bara

Den fria nomineringsrätten 77

valsystemet statsskicket helhet. Det är därför viktigt mot utan mot som inget sådant misstroende får breda ut sig. att

betydelse vid bedömningen är givetvis omfattningen av de ovan

Av

beskrivna förfarandena. Men även ett fåtal fall kan påvisa systemets brister varför det kan få till följd att systemet uppfattas som opålitligt. Det är således inte enbart omfattningen av olika manipulationer utan enstaka fall kan föranleda att ingripanden måste ske. Ett annat

även

viktigt moment är att väljarna kan komma att lägga sin röst på ett parti eller de inte avsåg att rösta på. Folkviljan kommer då

en person som

på riktigt sätt. Om systemet tillåter sådant kan det inte att uttryckas ett förutses att väljarkåren kommer att reagera negativt. Denna är givetvis intresserad deras åsikter valhandlingen avspeglas på ett

av att genom riktigt sätt i valresultat. anförda måste bedömningen huruvida ett visst

Mot bakgrund av det

förfarande skall betraktas missbruk av den fria nomineringsrätten som

sig dess påverkan på statsskicket. Det kan vara svårt att grunda bestämt uttala sig ett valsysterns verkningar i det politiska

om För den bedömning här skall göras står det emellertid systemet. som

klart både kvantitativa och kvalitativa faktorer spelar in. Be-

att dömningen måste därför föregås beskrivning av de olika av en

förfaringssätt har sin grund i den fria nomineringsrätten.

som måste de olika förfaringssättens utbredning undersökas. Dessutom Slutligen kan analys missbruket göras. Här nedan skall en sådan en av

presentation ges.

fria används olika

3.4 Den nomineringrätten av intressenter på olika sätt och får olika följder

Personvalskomrnittén lämnade i sitt betänkande Ökat personval SOU

1993:21 80 f beskrivning av de grupper som i dag utnyttjar den

s. en

Kommittén därvid partierna, b den

fria nomineringsrätten. angav a enskilde väljaren, c minoritetsgrupper inom partierna samt d

står utanför de etablerade partierna. Vi skall nedan grupperingar som igenom hur olika använder den fria nomineringsrätten

grupper

I föregående avsnitt gör vi indelning utifrån

avsnitt 3.4.1--3. en

vilka följder användningen den fria nomineringsrätten får. Härvid av

både partierna och enskilda berörs. Nedan kommer vissa

nämns att förfaranden att beröras har med den enskildes integritet att göra som 3.4.3. Anledningen till dessa brutits ut är att förfarandet

avsnitt att

kan användas såväl partier, enskilda grupper utanför de av som

etablerade partierna. Avslutningsvis pekar vi också på blandade för-

faranden avsnitt 3.4.4.

Den fria nomineringsrätten

3.4.1 Majoriteten och minoriteten inom partierna

Partierna nominerat kandidater inför valen. Det är oreglerat i vallagstiftningen. Även lagstiftning Orsaken till det annan är sparsam. tycks historiskt betingad. Sedan representationsreformen genomvara

förts år 1866 intogs reserverad hållning till partier se P-E Back i

en Samhälle och Riksdag, Del 5. Politiska ställningstaganden skulle s. enligt de idealen fattas av den enskilde fullmyndige medborgaren. nya Man intog därför en negativ hållning gentemot politiska partier. Representationsreformen år 1866 tolkades rent av sina håll rakt mot ett partiväsen modernt snitt. Man ansåg att reformen syftade till att av få bort sammanslutningar med liknande eller samma åsiktsriktningar. Man ville bort från stånden och i stället mot en självständig fri medborgare som själv tog ansvar för sina beslut. Kollektiva ställningstaganden således överflödiga för att inte säga oönskade. Det sagda var avspeglade sig också i valsystemet åren 1865-1909 som var ett majoritetsval vilket åtminstone allmänt kan sägas öka förutsättningarna för ett val inriktat mot personliga kvalitéer. Mot den bakgrunden kan, såsom flera tidigare utredningar pekat på jfr t.ex. Författningsutredningen i Sveriges statsskick SOU 1963:17 45, Folkstyrelsekommittén i Folkstyrelsens villkor SOU 1987:6 s. 121 och Personvalskommittén i Ökat personval SOU 1993:21 s. 79, den brist regler karakteriserade det tidigare svenska s. som partiväsendet förklaras den misstro mot partier som förelåg. En av partiväsendet. Även reglering kunde uppfattas som ett accepterande av sedan utvecklingen vänt och partierna allmänt accepterats har dock regleringen varit mycket sparsam. Numera finns partierna omnänmda i såväl regeringsformen som i en rad andra lagar avsnitt 2.1.2. Bortsett från den konstitutionella

se

regleringen fimis ett fåtal regler för vissa partier angående partidefinitionen avsnitt 3.9.1. Det rör sådana partier som associationsrättsligt utgör s.k. juridisk person. Sådana kan civilrättsligt förvärva en rättigheter och ikläda sig skyldigheter motsvarande vad en fysisk kan. Partier fått sådan fast organisation att de antagit person som en stadgar och utsett styrelse är juridiska personer. Eftersom de med icke ekonomiska medel syftar till ideella ändamål kallas de ideella föreningar. Regler för sådana sammanslutningar finns inte i lag utan har utvecklats genom praxis.

i Majoritetens nominering

Som framgått är själva grunden för det svenska valsystemet partierna. Deras nomineringar är utgångspunkten för nomineringarna till olika beslutande Genom att nomineringsförfarandet är oreglerat kan organ. partierna själva bestämma formerna och principerna för kandidat-

Den fria nomineringsrätten 79

nomineringen. Tidigare har undersökningar av kandidatnomineringen företagits. Författningsutredningen lät göra omfattande sådan en utredning vilken publicerades i betänkandet kandidatnomineringen vid andrakarnmarvalen SOU 1958:6. Varken undersökningen av de svenska eller utländska förhållandena ansågs motivera någon reglering. Författningsutredningen förespråkade en form av personval som förutsatte offentlig kandidatur vilket i princip innebar att den fria nomineringsrätten för andra än partierna avskaffades SOU 1963:17

49 f och 77 f samt avsnitt 3.11. s. Undersökningen följdes Grundlagberedningen. Resultatet, upp av redovisades särskilt i betänkandet Nomineringsförfarande vid som 1972:17, ansågs visa partierna vid den tiden riksdagsval SOU att ökat sina ansträngningar att låta medlemmarna komma till tals snarast på tidigt stadium. Även den undersökningen pekade på att ett senare partierna försökte göra listorna representativa för olika grupper inom väljarkåren. På grund av det anförda instämde Grundlagberedningen iden tidigare utredningens uttalande mot reglering av nornineringsen förfarandet inom partierna SOU 1972:15 s. 86. Någon uppföljning Grundlagberedningens undersökning av nomiav har inte gjorts. Några publicerade och samlade neringsförfarandet erfarenheter från nomineringsarbetet finns således inte. Jfr Westerståhls kritik härav i SOU 1993:63 s. 10. För tillfället pågår ett forskningsprojekt med medel från Riksbankens Jubileumsfond som kan ses som uppföljning tidigare nomineringsundersökningar. en av Rent allmänt kan sägas att nomineringsförfarandet inom partierna fortgå tidigare. Några tendenser till maktmissbruk eller tycks som oegentlig verksamhet inom partierna i samband med nomineannan ringsarbetet förekommer inte såvitt känt Partimajoritetens nominesåledes de demokratiska principer de skall verka för. ring följer som Det verkar också partierna blivit än hörsamma för opinionen som mer inom partiet och även för den allmänna opinionen i samhället. Det saknas därför enligt vår mening skäl att i detta arbete reglera partierinre arbete för den vägen komma till rätta med missbruket av nas att fria nomineringsrätten vidare avsnitt 3.9.4.

den se

Minoriteter inom partierna kan lansera kandidater ii egna

När diskuterar nomineringen inom partierna måste man uppman märksamma det inte ovanliga förhållandet att en minoritetsgrupp inom parti. Den står inte bakom den officiella uppkommer ett gruppen listan tagits fram partiets majoritet enligt det ovan sagda. som av Sådana minoritetsgrupper innebär risk för splittring inom partiet en kan leda till delning partiet. Det är särskilt vanligt på lokal som en av nivå.

80 Den fria nomineringsrätten

För att motverka sådan splittring har den fria nomineringsrätten

använts som en säkerhetsventil. Genom att hänvisa minoriteten att gå

fram under lista har partiet låtit väljarkåren avgöra vilken lista

egen

är den mest representativa. Inom partierna har den tekniken

som använts både öppet och under hand. Vid det öppna förfarandet har

valt att mer officiellt fastställa två listor varunder partiet skall

man fram. Detta kan närmast betraktas en särlista i förhållande till som

partiets officiella kandidatlista. Vid underhandsförfarandet har partiet

inte fattat beslut två listor underförstått har det stått klart att om men minoriteten kan nominera egna kandidater. Detta förfarande benämns

vanligen så att minoriteten går fram med en s.k. spränglista. Majoriteten har inte motsatt sig ett sådant förfarande men inte heller sanktione-

rat det. Genom det beskrivna förfarandet har minoriteten kunnat undvika att

majoriteten uppträder maktfullkonrligt vid nomineringen. Inom partikretsar framhålls möjligheten att utarbeta sär- och spränglistor

ett de viktigaste skälen för att behålla den fria nomineringssom av rätten.

3.4.2 Enskilda väljare använder nomineringsrätten i

samband med valet

Den fria nomineringsrättens betydelse för den enskilde väljaren har i

det svenska valsystemet hittills haft begränsad betydelse. Även

en om

väljaren har frihet att stryka och ändra i partilistorna har det visat sig få liten någon praktisk betydelse. Tillvägagångssättet när de

om ens

enskilda väljarna använder den fria nornineringsrätten är enkelt. Väljarna har endast att ta hänsyn till reglerna om skydd för partibe-

teckning och anmälda kandidater se avsnitt 3.8.1 samt till de om

ogiltighet för valsedeln avsnitt 4.2.2. Enligt dessa väljarna i

se är

princip fria att göra vilka förändringar i form av strykningar, tillägg

kandidatnamn eller ändrad ordning kandidater de önskar. av av

En annan aspekt av väljarens användning av sin nomineringsrätt

Personvalskommittén i betänkandet Ökat

som bl.a. pekade på personval SOU 1993:21 80 är att väljaren anger mindre seriösa

s.

partibeteclmingar; antingen utan att ange kandidater eller med sitt eget

eller ett fiktivt kandidat. Förfarandet kallades av kommittén nanm som

för användning parodiska partibeteckningar. Förfarandet upp-

av fattades Personvalskommittén som oseriöst. av

Den fria nomineringsrätten 81

sou 1995:143

3.4.3 Grupper utan anknytning till de etablerade partierna

Under denna rubrik kan tänka sig de mest skilda typer av förman faranden. Det utnyttjande vi främst är när en grupp använder ett avser

visst partis goodwill. Detta förfarande kan dock delas in i två skilda typer. Det sker genom direkt utnyttjande av partibeteck-

ena ning. Det andra förfarandet utnyttjar möjligheten till förväxling av

liknande partibeteckningar.

i Utnyttjande ett annat partis beteckning

av

De använder sig ett annat partis beteckning kan sägas grupper som av utnyttja nomineringsrätten på sätt som minoriteter inom de samma

etablerade partierna. Skillnaden är att av väljare saknar varje

gruppen

beröringspunkt med partierna. De är således varken medlemmar i eller sympatisörer till partierna. De kan vara grupper inom ett annat parti

eller är helt fristående. Det kan också vara fråga om en grupper som

utan parti- eller grupptillhörighet. Trots att grupperingen

ensam person

eller står utanför de etablerade partierna försöker de med

personen stöd nomineringsrätten att utnyttja dessas namn för att skaffa sig av

fördelar. Syftet är naturligt att de skall bli valda och ta plats iden

nog församling valet Tanken är alltså att väljaren skall lockas att anavser.

vända den valsedel grupperingen utarbetat. Detta kan dock endast

som ske väljarnas misstag de rätta förhållandena. genom om Till hänförs främst sådana fall där partis beteckning denna grupp ett

används tillsammans med två det partiets anmälda kandidater. Att

av tvâ anmälda måste stå överst hänger samman med att personer valsedeln skall sakna kandidatnamn och tillgodoräknas armars anses

partiet endast partimarkerad valsedel enligt reglerna i 14 kap.

som en 5 § första stycket 3 vallagen. Detta leder till att den som vill komma in i den valda församlingen inte upptagen på valsedeln och anses

rösten påverkar inte direkt tillsättningen av kandidater. Sedan överst angett två för partiet anmälda kandidater fyller

man på med önskat antal kandidater från det egna partiet eller den man Detta förfarande har kommit till användning vid flera egna gruppen.

val jfr avsnitt 3.5.3. Med hänsyn till likheten med sär- eller

spränglistorna har detta förfarande och framför allt valsedlarna också

kommit att kallas spränglistor. Emellertid kallar vi denna typ av användning valsedlarna för piratlistor för att på ett enkelt sätt skilja

av

dem från de listor som tas fram av partiminoriteter.

Den fria nomineringsrätten

ii Förväxlingsmájligheten mellan partibeteckningar kan också

utnyttjas

Här skall ett liknande förfarande tas till behandling. Något direkt upp

utnyttjande ett partis beteckning är det här inte fråga om. I stället

av är det fråga att använder sig likheten mellan ett mera känt om man av eller etablerat partis namn och det använda namnet. Det är när en utnyttjar ett annat partis beteckning genom att trycka valsedlar grupp

där partibeteckning är snarlik det etablerade partiets

gruppens beteckning. Därefter lägger gruppen ut dessa valsedlar olika

vallokaler i syfte att väljare skall ta fel. Under dessa förutsättningar föreligger ofta förväxlingsrisk och syftet är att väljaren skall

en

förväxla de snarlika partibeteckningarna. Dessa fall kan därför kallas

förväxlingsfallen se avsnitt 3.5.4 och 3.8.2.

3.4.4 Användning kandidatnanm utan att kandidaten

av

tillfrågats

Ett något annorlunda problem som kan uppträda är när en person som inte tillfrågats sin kandidatur sätts valsedel. Förfarandet

om upp en

kan användas samtliga hittills behandlade intressenter. Gemensamt

av

är att förfarandet drabbar enskild på olika sätt. Man kan tänka sig

en inte alls vill kandidera eller att personen vill kandidera att personen

inte under den partibeteckning eller det sätt som blivit fallet se

men avsnitt 3.3.

Användningen kan ske utifrån två principiellt olika situationer se

SOU 1987:6 153. Båda fallen är formellt likvärdiga i det att de är s.

tillämpningar nomineringsrätten. Det första fallet är när den

av

enskilde väljaren vid röstningstillfállet skriver till en lämplig person kandidat. Det kan ske på en blank valsedel eller på en förtryckt

som

valsedel med partilista avsnitt 4.3.2. Kandidaten behöver i det

se

fallet inte utåt skylta med att ha blivit uppsatt eftersom namnet i praktiken förekommer på så få valsedlar att det inte kommer fram i

offentligheten. Det andra fallet är det då en person sätts upp för att ge

legitimitet lista. Den upptagna personen saknar då ofta an-

en knytning till partiet. I detta fall kommer de upptagna kandidaterna

fram i offentlighet vilket kan oönskad överraskning för dem.

vara en Inom de behandlade fallen, där någon använder ett kandidatnamn nu

att ha tillfrågat kandidaten, kan ytterligare en indelning göras.

utan Det är å sidan det fall att lånar kandidat som i och för sig ena man en är villig att kandidera men inte i det sammanhang som namnet satts

Det kan fråga är medlem i eller sympati-

upp. vara om en person som Å andra sidan kan det röra helt

sör till ett annat parti. en person som står utanför alla politiska rörelser eller i övrigt saknar sådan an-

Den fria nomineringsrätten 83

Det kan grunda sig önskan från den personens sida att

knytning. en

stå utanför sådana organisationer; det må vara ideologiska eller

yrkesetiska skäl. En särskild tillämpning den varianten som mer systematiskt

av utnyttjar ovilliga kandidaters kan här tas särskilt. Det är vad namn upp

vi kallar professorslistan. Här används kandidatnamn systematiskt och

omfattning. Den sätter ihop namnlistan använder i större person som

partibeteckning där personen själv och någon annan

t.ex. en egen

anmäls enligt reglerna skydd för partibeteckning. Sedan fyller man

om med eller mindre kända Dessa skall gärna ha gott listan mer personer.

förtroende i samhället för listan legitimitet. Vanligt är att sätta

att ge därav Listan får då gedigen och trovärdig

upp professorer; nanmet. en

utformning vilket förväntas locka folk att rösta med den valsedeln. De

utnyttjats har ingen anknytning till partiet och har

personer vars namn sin nominering 199192:K717.

heller inte tillfrågats om se mot.

Problemet med ovilliga kandidater har uppmärksammats tidigare.

infördes därför regler i 6 kap. 7 §

På Folkstyrelsekommitténs förslag a

vallagen. Dessa innebär inte att de ovilliga kandidaterna skall anses

obefintliga endast att de ovilliga möjlighet att offentliggöra

utan ges

inte till kandidera viss valsedel se avsnitt

att de samtyckt att

3.5.5.

3.4.5 Kombinationer olika utnyttjanden

av

försöker så rent möjligt beskriva olika för-

Vi ovan att som

Emellertid det synnerligen vanligt att olika förfaranden

faranden. är

Så kan förfaranden med piratlistan kombineras med

kombineras. t.ex.

variant är professorslistan används till-

en professorslista. En annan att med förväxlingsfallen. Det är viktigt att komma ihåg att

sammans

kombinationer förekommer när vi går vidare och diskuterar för-

dessa

slag till åtgärder mot olika förfaranden. Det är också detta som

komma ett visst förfarande eftersom

komplicerat möjligheterna att andra inom området för principen den fria en sak griper in i om

nornineringsrätten.

användningen den fria

3.5 Omfattningen av av nomineringsrätten

detta avsnitt redovisar vi diverse undersökningar om omfattningen I

de olika användningsmöjligheterna den fria nomineringsrätten.

av av

underlag till ställningstagandet huruvida vissa

Avsnittet skall ge förfaranden kan utgöra missbruk av den fria nomineringsrätten anses avsnittet konstateras bl.a. att viss användning av den fria eller ej. I

84 Den fria nomineringsrätten .

nomineringsrätten lett till att personer utanför ett parti tagit sig in i den valda församlingen mandat från det partiet.

3.5.1 Användning av sär- eller spränglistor från partirninoritet

Utgångspunkten för svensk valrätt är sedan länge att partierna står för det mest betydelsefulla nomineringsarbetet. För att motverka maktfullkomlighet har minoriteter inom partierna möjlighet att gå fram med sär- eller spränglistor. Från partihåll framhâlles ofta nödvändigheten att denna möjlighet finns för att hindra splittringen av partier. Omav fattningen är inte tidigare utredd. Vid de nomineringsundersölcningar

tidigare gjorts avsnitt 3.4.1 i har detta inte uppmärksammats

som se

särskilt. Möjligen kan det bli belyst inom det pågående forskningsprojektet nominering inom partierna som bedrivs med medel från om Riksbankens Jubileumsfond. För vår del har vi stannat vid att undersöka hur beställning valsedlar skett. Det kan härvid konstateav det till riksdagsvalet år 1994 inte beställdes några valsedlar från ras att andra än partiernas ordinarie ombud. Det var också partiet personer betalade samtliga valsedlar, även de som beställdes utöver den som fria kvoten. Av detta kan möjligen dra slutsatsen att det inte man förekom några spränglistor vid 1994 års riksdagsval utan endast av partiet sanktionerade särlistor. På det kommunala planet förekom endast få beställningar från annan än partiets ordinarie beställare. Det var här fråga om tre beställningar med Socialdemokraternas partibeteclcning, två med Centerns, två med Folkpartiets och fyra med Moderaternas. Dessa valsedlar betalades också i förskott av beställaren.

3.5.2 Parodiska partibeteckningar

De allmänna valen utgår från att ett partival skall ske. Det innebär att partibeteclming måste valsedeln. Partibeteclmingen skall en anges Vid varje val förekommer cirka 130 partibeteclcningar bestå av 0rd. bakom vilka kan sägas ligga seriös organisation. Till detta kommer en ytterligare minst lika många beteckningar som inte kan betraktas som seriösa. Exempel sådana beteckningar är Kalle Anka partiet, Hang loose partiet, Bill och Bull, Döda de rika partiet m.fl. Dessa och liknande partier erhåller i allmänhet endast någon röst per valkrets. Det är uppenbart att det inte är ett utslag av en seriös organisation bakom dessa beteckningar.

Den fria nomineringsrätten 85

3.5.3 Användning av piratlistor

I detta avsnitt redovisar vi omfattningen av användningen av piratlistor främst vid de allmänna valen år 1994. Vi redovisar emellertid inte nâgra siffror med anknytning till Ny demokrati. Det beror på de särskilda omständigheter det partiet gick till val under. Inre som

stridigheter ledde nämligen till rad olika nomineringar och

en valsedelsbeställningar. Av dessa är det mycket svårt att redogöra för

vilka tillkommit efter laga beslut inom partiet och vilka som

som

tillkommit stöd partistadgar Vi har därför valt att länma

utan av m.m. Ny demokratis valsedlar utanför redovisningen. Det har vid flera val förekommit att grupper som står utanför ett

försökt utnyttja det partiets Från år finns del parti att nanm. senare en fall användning sådana piratlistor rapporterade. Dessa skall

av av beskrivas här nedan. I samband med sådant utnyttjande har också ovilliga kandidaters förekommit och även en lista som kan sägas nanm

vara ett exempel på en professorslista. Folkstyrelsekommittén redovisar i sitt betänkande Folkstyrelsens

villkor SOU 1987:6 152 ett förfarande vid 1985 års val. Det var s.

kandidater från ett parti kallat Opinionspartiet som i 14 av landets riksdagsvalkretsar gick fram under Moderaternas partibeteckning.

Efter det första nanmet Moderaterna nominerad kandidat en av

placerades Opinionspartiets egna kandidater in under Moderaternas partibeteckning. Totalt fick den listan 4 698 röster i landet, varav inte mindre än 3 879 i Stockholms kommun. Folkstyrelsekommittén

anförde vidare att listan i Stockholms kommun skulle behövt dubbelt

så många röster för att få sin kandidat representerad i riksdagen. I

övriga Valkretsar skulle det vara nödvändigt att erövra ännu fler röster

för att uppnå representation. Liknande förfaranden förekom vid 1988 och 1991 års riksdagsval

i Skåne beskrivningen i 199192:K711. Också denna gång

se mot.

det Moderaternas partibeteckning som utnyttjades. Dessutom

var

användes Socialdemokraternas partibeteckning vid 1991 års val. Här beskrivs 1991 års förfarande. I fyrstadskretsen hade Moderaterna två valsedelstyper med 30000 respektive 58605 varav den senare

nummer nanmvalsedel avsnitt 4.2.3. Till detta kom tredje

var en se en

valsedel med 13132. Efter första nanmet, var anmält för nummer som kandidat från Moderaterna upptog sedeln diverse mer eller mindre en

kända från olika partier eller organisationer. Förfarandet hade

namn

iscensatts Skånepartiet. Ledaren för det partiet fanns också med

av

som fjärde nanm på valsedeln. Totalt erhöll Moderaterna i fyrstadskretsen 89 308 röster. Av dessa

kom 5 666 röster från den Skånepartiet sammansatta valsedeln. Vid av valet år 1991 kom kandidater från Moderaterna in i riksdagen från sex fyrstadskretsen. Ingen förutom första av Moderaternamn - som var

anmäld kandidat kom in från den av Skånepartiet sammansatta

na -

86 Den fria nomineringsrätten

sedeln. Den sista kandidaten för Moderaterna kom in på ett jämförelsetal om 8 118,90. Det skulle således behövts ytterligare cirka 3 000

röster för att andranamnet skulle tagit plats i riksdagen.

Socialdemokraterna utsattes för förfarande i kretsen år 1991. samma Förutom den partirnarkerade listan erhöll 18 717 röster gick som Socialdemokraterna fram med en namnvalsedel med 14954. nummer

Den listan fick 90 079 röster. Den av Skånepartiet sammansatta sedeln med nummer 13130 samlade endast 337 röster och låg därför långt från en riksdagsplats i den kretsen. Här kan tilläggas att Skånepartiet under sin egen partibeteckning fick totalt fyra röster i

- kretsen. För de allmänna valen år 1994 har vi hämtat in underlag från

länsstyrelserna beträffande utnyttjande av annat partis beteckning. Ett

första rapporterat fall finns från Kalmar län och rörde valet till

kommunfullmäktige i Högsby kommun. Det var här fråga om en

person som uteslutits från Centern som utnyttjade sin forna partibe-

teckning. Centern gick i kommunen fram med en valsedelstyp med numren 04191. Förutom denna lista förekom den valsedelstyp

som

enbart är partirnarkerad med nummer 90000. Till detta kom den lista som den uteslutne sympatisören tillskapat med 06469. Denna

nummer senare valsedel toppades av två av Centern anmälda kandidater, vilka

enligt uppgift inte tillfrågats om de ville kandidera på ifrågavarande

valsedel, och följdes av andra bl.a. den uteslutnes. Totalt erhöll namn,

Centern 1 173 röster i kommunfullmäktigevalet. De två officiella Centerlistoma erhöll 784 respektive 139 röster. Den inte officiella

listan med den uteslutne sympatisören fick 250 röster. Från den listan blev förutom de två förstanamnen också den uteslutne och ytterligare

en person invald i fullmäktige. Ett andra exempel på förfarandets användning är hämtat från

Västerbottens län. Här utnyttjades ett etablerat partinamn vid samtliga

tre val. Det var Socialdemokraternas partibeteckning utnyttjades.

som Personer tillhörande en grupp kallat Arbetareförbundet Offensiv iscensatte förfarandet. Det kan här nämnas att Offensiv bildades efter

det att några medlemmar uteslutits från Socialdemokraterna. För samtliga val var tillvägagångssättet detsamma. Under partibeteck-

ningen Arbetarepartiet-Socialdemokraterna sattes två av det partiet

anmälda kandidater upp. Dessa följdes av kandidater från Offensiv.

I riksdagsvalet gick Socialdemokraterna fram med tre nanmvalsedlar med numren 02216-02218. Till detta skall läggas den partimarkerade listan med nummer 90000. Den av Offensiv ihopsatta listan hade

nummer 06041 i riksdagsvalet. Totalt fick valsedlar med partibeteck-

ningen Arbetarepartiet-Socialdemokraterna vid 1994 års riksdagsval

86 568 röster i länet. Dessa fördelades enligt följande de olika

valsedlarna.

Den fria nomineringsrätten 87

.

Tabell 3.5.3a Antal röster i riksdagsvalet år 1994 för partibeteckningen Arbetarepartiet-Socialdemokraterna i Västerbottens län

1 752 06041 16 482 90000

framgår fick den Offensiv sammansatta listan 1 752 röster. Som av

antal skall ställas i relation till antalet mandat som gick till

Detta

Socialdemokraterna och det jämförelsetal det sista av dessa

som mandat erhölls vid. Antalet mandat Socialdemokraterna erhöll var som

Det sista dessa fick partiet ett jämförelsetal på 9 618,66.

fem. av

alltså behövts drygt fem gånger så många röster för att

Det hade

Offensivs kandidat skulle ha tagit plats i riksdagen. Också vid landstingsvalet förekom att kandidater från Offensiv gick till val under Socialdemokraternas partibeteckning. Antal listor och varje lista erhöll framgår tabellen nedan. Den lista som

röster som av Offensiv fram med i valet hade 06044. Som synes

gick nummer

den knappast valet i första och andra valkretsarna. Däremot

påverkade stödet i tredje valkretsen. Här tog också kandidat från

blev stort en mandat i landstinget. Resultatet finns sammanställt i tabell Offensiv ett 3.5.3b.

3.5.3b Antal röster i landstingsvalet i Västerbottens län år 1994 för Tabell partibeteckningen Arbetarepartiet-Socialdemolcraterna

Valsedel Antal röster per valkrets

1:a 2:a

3 20 5 22 792 2

för Västerbottens del även kommunvalet i Umeå

Slutligen skall Liksom i de båda andra valen gick Offensiv i kommunen

beröras.

Socialdemokraternas partibeteclcning. De två första

fram under

alltså Socialdemokraterna anmälda kandidater. I namnen var av förekom två valsedlar härrörde från Offensiv. I övrigt kommunen som

88 Den fria nomineringsrätten

förekom nio listor förutom den partimarkerade. Röstfördelningen framgår av tabell 3.5.3c nedan.

Valsedelsnummren 06062 och 06080 är de lanserats som av Offensiv. Valsedlar med 90000 är de endast är partirnarnummer som

kerade. Offensiv är framgår tabellen koncentrerade till

som av en valsedel per valkrets. Totalt fick dessa valsedlar i första valkretsen 1 483 röster och i andra valkretsen 982 röster. Med stöd dessa av röstsiffror kunde en kandidat per valkrets från Offensiv ta sig in i

kommunfullmäktige.

Tabell 3.5.3c Antal röster i kommunfullmäktigevalet i Umeå kommun år 1994 för Arbetarepartiet-Socialdemokraternn

Valsedel Antal röster per valkrets

1:a 2:a

212 23 71 50 2 483 2 535 1 248 1 315

Sammanfattningsvis kan således beträffande erfarenheterna från

Västerbottens län sägas att kandidater från ett annat parti än det som

partibeteckningen angav lyckats ta sig in i den valda församlingen.

Detta har skett i de båda kommunala valen. Totalt har tre mandat erövrats genom förfarandet. Också i Stockholms län har den fria nomineringsrätten utnyttjats på ett liknande sätt som det nu behandlade. Det har förekommit i

samtliga tre allmänna val år 1994 och drabbat olika partier. I ett fall har utnyttjandet inte medfört några egentliga konsekvenser för det utnyttjade partiet. Detta är fallet för Folkpartiet.

En person

utanför partiet hade här beställt valsedlar till riksdagsvalet i Stockholms kommuns valkrets med Folkpartiets partibeteckning. Valsedeln

upptog diverse namn med valsedelsbeställarens eget först namn som elfte. Valsedeln fick också några enstaka röster vid valet. Emellertid toppades inte listan av något av partiet anmält varför valsedlarna namn

kom att räknas som endast partimarkerade. Troligen har valsedelsbeställaren inte känt till reglerna om skyddet för partibeteckningen och

Den fria nomineringsrätten 89

dess konsekvenser avsnitt 3.8.1. Valsedlarna kom därför inte att

se

spela någon helst roll för utseende inom partiet till

som av personer den valda församlingen.

Ytterligare ett fall av utnyttjande av partibeteckning har rapporterats från Stockholms kommuns riksdagsvalkrets. Det är här återigen Offensiv använder Socialdemokraternas partibeteclcning. Socialde-

som

mokraterna gick vid valet i den valkretsen fram med en namnlista med 03916. Förutom den partiniarkerade listan förekom också den

nummer Offensiv lanserade med 04716. Totalt fick Socialdemokraav nummer 152 722 röster i valkretsen. Av dessa var 4 433 röster avgivna terna med den Offensiv lanserade narnnlistan. Som jämförelse skall av

nänmas Socialdemokraterna vid riksdagsvalet fick nio mandat i

att

Stockholms kommuns valkrets. Den sista platsen tog partiet ett jämförelsetal 8 983,64. För kandidat från Offensiv skulle ha

om att en in i riksdagen skulle den listan ha behövt cirka dubbelt så

tagit sig många röster som den fick. Även i kommunfulhnäktigevalet i Stockholm använde sig Offensiv Socialdemokraternas partibeteclcning. Detta skedde i de kommunala

av

valkretsarna IV och VI figur 5.6. I fjärde valkretsen erhöll Offen-

se

sivlistan 1 826 röster. Den officiella Socialdemokratiska namnvalsedeln fick 21 258 röster. Totalt tog Socialdemokraterna nio mandat i kretsen. Vid beräkningar visar det sig att Offensivlistan

skulle behövt ytterligare 818 röster för att ta ett av mandaten.

I den sjätte valkretsen röstetalet för Offensivlistan 1 629. var Socialdemokraternas namnvalsedel hade i den kretsen 21 258 röster.

I valkretsen tog Socialdemokraterna åtta mandat. För att någon person från Offensiv skulle lyckas ta sig in i kommunfullmäktige skulle ytterligare l 028 röster ha behövts deras valsedel. Beträffande Miljöpartiet har rapporterats att en beställare av

valsedlar beställt sedel med två anmälda kandidater för Miljöpartiet en

och därefter sitt eget Härutöver förekom ytterligare 32

angett namn.

på listan. Valsedeln, hade 06904, förekom i

namn som nummer

samtliga tolv landstingsvalkretsar i Stockholms län och erhöll

varierande röstetal. I de flesta Valkretsar fick den under 100 röster

i någon drygt 300 och i ytterligare en annan drygt 900 röster.

men

Miljöpartiet gick i övriga Valkretsar fram med olika valsedlar för de

olika valkretsarna. Dessa officiella valsedlar fick 3 000-4 000 röster

valkrets. Miljöpartiet tog ett mandat i åtta av länets tolv lands-

per

tingsvalkretsar. Som torde framgå räcker piratlistans röstetal inte till

för att den skall erhålla något mandat.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den fria nomineringsrätten

niissbrukats i behandlat avseende i flera fall i Stockholms läns och nu Stockholms kommuns Valkretsar. Inte i något fall har förfarandet lett

till den eller de utnyttjar partibeteclcning tagit någon plats

att som en i den valda församlingen.

90 Den fria nomineringsrätten

3.5.4 Förväxlingsbara partibeteclcningar

När ett parti låter trycka valsedlar och distribuera med partibeen teckning som är snarlik ett etablerat partis beteckning uppstår frågan om väljaren kan förväxla valsedlarna. Omfattningen har inte tidigare utretts. Det är också svårt att få fram underlag för bedömning en av utbredning. Som nedan i avsnitt 3.8.2 skall visas kan handlandet vara straffbart. Brottsstatistiken ger dock inte underlag för antagandet att förfarandet skulle vara särskilt utbrett. Under den period från år 1972 som vallagen varit i kraft har endast sex domar meddelats med stöd av de straffbestämmelser som reglerar otillbörligt verkande vid röstning och brott mot rösthemligheten i 17 kap. 8-9 §§ brottsbalken. Ingen domarna har rört förväxlingsbara partibetecluiingar vidare

av se

avsnitt 3.8.2. Det kan möjligen förklaras av att det är känt att förfarandet är straffbart. Totalt sett har endast något eller några kända fall kommit till vår kännedom NJA 1965 116 refererat

se t.ex. s.

nedan i avsnitt 3.8.2. Inga sådana fall rapporterades vid vår enkätundersökning till länsstyrelserna angående 1994 års val.

3.5.5 Ovilliga kandidater

Det har ovan framgått att kandidater kan sättas på valsedel utan upp en att ha tillfrågats och utan att kandidaten är villig att förekomma på valsedeln. Förfarandet kan begagnas av enskilda väljare, partier och grupper utanför de etablerade partierna. De etablerade partierna tillämpar emellertid i samtliga fall ett förfarande som innebär att endast kandidater som givit sitt medgivande kommer i fråga för en plats på partiernas namnlistor. För att få en uppfattning hur vanligt det i övrigt är att ovilliga kandidater sätts upp på namnlistor har material från länsstyrelserna inhämtats angående anmälningar enligt 6 kap. 7 a § vallagen. I övrigt har, utöver de fall med användning annat partis av beteckning som nämnts ovan, inte rapporterats något missbruk med ovilliga kandidaters namn. Regeln i 6 kap. 7a § vallagen, som skall beskrivas utförligare i avsnitt 3.8.4, innebär att en person som mot sin vilja satts upp på en valsedel kan offentliggöra att han eller hon inte vill vara med på listan. Anmälan görs skriftligen till länsstyrelsen som skall föra fören teckning över sådana amnälningar. Antalet anmälningar i samband med de allmämia valen år 1994 är inte särskilt högt. Totalt finns sju anmälningar registrerade hos länsstyrelsema. Emellertid avser en av dessa endast en muntlig anmälan vilket torde innebära att det går att bortse från den eftersom anmälan enligt lagen skall vara skriftlig. I övrigt förekom fem anmälningar i Stockholms län. Samtliga anmälningar i det länet hade

Den fria nomineringsrätten 91

samband med de Offensiv lanserade piratlistorna. Den sjätte

av

anmälan rörde ett lokalt parti i Malmöhus län där det tycks ha uppstått

kan också nämnas att det framkommit att det vid

inre stridigheter. Det kyrkovalen är relativt vanligt att en kandidat sätts upp på en valsedel ha tillfrågats. Som vi redogjort för i avsnitt 1.2 kommer vi

utan att

särskilt beröra kyrkovalen i vårt arbete varför vi inte redovisar

inte att

uppgifterna beträffande kyrkovalen i detalj. Det således konstatera regeln i 6 kap. 7 § vallagen inte går att att a

används särskilt flitigt. Det kan i och för sig finnas olika förklaringar till varför så är fallet. En förklaring kan vara att en anmälan inte

medför några egentliga effekter eftersom den valsedel, där namnet

inte förändras anmälan. En förklaring kan förekommer, genom annan

förfarandet inte är känt för den sätts upp på en valsedel

vara att som eller han inte önskar förekomma. Slutligen kan det vara så att där hon i 6 kap. 7 § vallagen inte är särskilt känd.

regeln a

Ett känt förfarande det i avsnitt 3.4.3 kallats proav som ovan

fessorslistan redogörs för i riksdagsmotion mot. 199192:K7l7.

en

Förfarandet tillämpades vid 1991 års riksdagsval. Av motionen parti kallat Landsekonomema lanserade lista under framgår att ett en partibeteclcning. Första namnet listan var partiledaren.

en egen

Därefter följde 34 eller mindre kända professorer.

namn mer Förfarandet medförde emellertid inte till att valsedeln erhöll något

mandat.

En sida saken är att den enskilde Väljaren vid själva

amian av dit kandidat avsnitt 3.4.2. Detta

valakten kan skriva en egen se

förfarande är relativt vanligt. Av de cirka 6 miljoner giltiga röster som

1985 års val endast cirka 40 000 försedda med avgavs vid var

i någon form SOU 1987:6 137.

strykningar eller tillägg se t.ex. s.

Vid riksdagsvalet år 1994 5 555 540 giltiga röster. Av dessa

avgavs

113 valsedlar förändrade på något sätt. Det finns ingen

var 101 statistik hur många dessa ändringar som innebar att ett nytt av

skrevs till. Även strykningarna troligen är den högsta

namn om torde antalet fall där ett tillskrivits inte vara helt andelen, namn

För kommunfullmäktigevalen är motsvarande siffror

obetydligt. Av dessa hade 186 132 valsedlar för-

5 524 440 avgivna giltiga röster.

ändrats av väljarna.

vad utgör missbruk den fria

3.6 Analys av som av nomineringsrätten

för bedömningen huruvida ett visst förfarande utgör

Utgångspunkten missbruk den fria nomineringsrätten bör enligt vår mening vara att

av måste utformat så att det leder till ett rimligt resultat. valsystemet vara

framstå oseriöst eller vilseledande. Väljaren måste

Det får inte som

92 Den fria nomineringsrätten

kunna lita på att systemet även det kan framstå

- om som komplicerat i allt väsentligt leder till ett rimligt resultat grundat på rent spel.

-

Nomineringen av kandidater inom ett parti är utgångspunkten för det svenska valsystemet. Systemet bygger i stort på sådan nomine-

att

ring sker. Förfarandet förekommer som ett naturligt inslag i valrörelserna. Nomineringsprocessen sker utan rättslig reglering än den

annan

associationsrättsliga beträffande medlemmars rätt i föreningar. Med tanke på hur nomineringen inom partierna hanteras är det i det

närmaste uppenbart att det inte kan ligga något vilseledande eller annat

otillbörligt i nomineringsförfarandet inom partierna med dessas demokratiska beslutsordningar. Det kunde möjligen hävdas att de s.k. sär- eller spränglistoma

som arbetas fram av minoriteter inom partierna skulle sådan vara av vilseledande art att de skulle kunna betraktas missbruk. Emellersom

tid utgör dessa listor en motvikt mot majoritetens vilja de säkerstäl-

att

ler demokratin inom partiet. Dessutom kan väljaren komma i bättre

en

ställning genom att fler personer från partiet lyfts fram sådana

genom valsedlar. Detta medverkar till att personvalsmomentet lyfts fram än mer i valförfarandet. Således kan förfarandet med sär- eller spränglis-

tor inte heller anses vara någon onaturlig eller vilseledande del

av valsystemet.

Den enskilde väljarens möjligheter att sätta kandidat upp en egen på valsedeln kan knappast heller bedömas missbruk. I och för sig

som förekommer en hel del sådana tillskrifter på valsedlarna vilket medför

ett inte ringa mått av merarbete vid röstsammanräkningen. Emellertid

kan inte administrativt merarbete medföra att förfarandet kan sägas

utgöra missbruk av den fria nomineringsrätten. Det administrativa arbetet måste därför avhjälpas genom andra åtgärder än inskränkningar i den fria nomineringsrätten. En sida saken är väljaren

annan av att tycks sakna närmare kännedom reglerna till skydd för partibeteckom

ning som i korthet innebär att under partibeteckning måste

namnen en toppas av två för partiet anmälda kandidater. Om så inte är fallet

räknas valsedeln endast som en partirnarkerad sådan. Därför saknar det tillskrivna namnet i de flesta fall någon direkt effekt. Endast i det

fall namnet skrivs till på namnvalsedel för ett parti med två en anmälda kandidater har det betydelse för skall även vem som utses om det endast kanske rör sig teoretisk betydelse. om

Sett ur den ovilliga kandidatens synvinkel blir problemet dock

armorlunda se avsnitt 3.3 och 3.5.5. Det obehag den enskilde

som

kan utsättas för är sådan omständighet med rätta kan karakteri-

en som seras som missbruk redan grund härav. Förfarandet med ovilliga kandidater innebär emellertid att också andra väljare vilseleds den om

ovillige kandidaten satts upp en lista sprids i någon

som om-

fattning. Det är då klart att förfarandet bör betraktas missbruk.

som

Frågan är då hur den enskildes möjligheter att fritt partibeteck-

ange ning skall bedömas. Är de mindre

seriösa partinamnen något som kan

Den fria nomineringsrätten 93

godtas ett utslag den fria nomineringsrätten eller skall det som av betraktas missbruk. Även det nämnda förfarandet i de som ett om flesta fall torde framstå som oseriöst kan en annan aspekt anläggas. Genom blankröstning väljaren möjlighet att visa sitt ges en

i politiska frågor genom att rösta trots att inget parti

engagemang

lockar väljarens röst. Emellertid behandlas en blank röst som ogiltig

i olika sammanhang. Det missnöje som väljaren kan sägas visa kommer således inte till uttryck på ett adekvat sätt. För att kringgå att

rösten behandlas ogiltig kan partibeteckning som kan uppfattas

som en

parodisk sättas valsedeln. Den behandlas då som giltig och

som medför konsekvenser för bl.a. valstatistiken. Det är därför inte alldeles klart förfarandet skall betraktas oseriöst. Det kan också vara att som missnöje med rådande ordning eller befintliga åsiktsriktningar vid ett valet i fråga. Sådana signaler är viktiga att fånga upp och analysera

för folkstyrelsen skall kunna behålla en hög legitimitet bland med-

att

borgarna. Emellertid är användningen av de mindre seriösa partibe-

teckningarna så omfattande att det kan ifrågasättas om det är accepnu

tabelt tillåta valsystemet godtar i princip alla tänkbara ordkom-

att att

binationer. En helt sak är att de parodiska partibeteckningarna

annan

skapar administrativa problem vid räkning av röster samt rapportering

av statistik.

Vad gäller de förfaranden där försöker utnyttja de etablera-

grupper de beteckningar så kan sägas förfarandet till stora delar

partiernas att bygger på att väljaren vilseleds. Detta gäller såväl piratlistorna som förväxlingsbara beteckningar. Som visats i avsnitt 3.5.3 har för-

farandet också lett till utan anknytning till ett visst parti att personer

sig in i den valda församlingen under det partiets Detta tagit namn. mäste bedömas allvarligt synpunkten att valsystemet måste

som sett ur åtnjuta förtroende hos väljarna. Enligt vår mening är det därför i det

närmaste uppenbart att dessa typer förfaranden skall betraktas som

av missbruk den fria nomineringsrätten. Vi har därför inriktat vårt av

arbete på försöka finna möjligheter att förhindra de sist behandlade

att förfarandena.

3.7 Den fria nomineringsrätten kom till som en reaktion mot tidigare förslag om offentlig

kandidatur

Tillkomsthistorien beträffande den fria nomineringsrätten är inte

alldeles lättfångad. Utomlands förekom redan vid sekelskiftet

offentliga valförberedelser och officiella valsedlar, vilka utesluter fri nomineringsrätt, i omfattning. Några sådana regler har däremot stor inte funnits i Sverige varför fri nominering är möjlig. Vi beskriver här

94 Den fria nomineringsrätten

bakgrunden och tillkomsten den brist på regler formar av som principen om den fria nomineringsrätten. Det valsystem som tillämpades i Sverige före 1909 års vallags ikraftträdande byggde på majoritetsvalprincipen. Valet förrättades i princip i enmansvalkretsar. samhällsutvecklingen fortskred efter 1866 års representationsreform med allt större spänningar mellan land och stad samt städer och municipalsamhällen växte kring handel som upp och industri inom landtmannavalkretsarna. Till saken kom de alltmer differentierade åsikterna bland väljarkåren vilket gjorde att vissa åsikter kunde bli utan representation trots att stor del been av folkningen omfattade åsikten. Utvecklingen medförde att majoritetsprincipen kom att betraktas som otidsenlig eftersom den inte tillät samtliga åsikter att komma till tals. I Europa hade många länder infört ett proportionellt system för att komma till rätta med majoritetsvalets nackdelar. I Sverige uppmärksammades särskilt ett är 1866 för landstingen i Danmark infört proportionellt valsystem enligt den Andraska metoden. Röster höjdes för ett proportionellt valsystem även här i landet. I Sverige kopplades frågan om införandet ett proportionellt av valsätt samman med frågan allmän rösträtt för män. Allmänhetens om åsikt kunde endast återspeglas på ett korrekt sätt mandaten förom delades i förhållande till varje åsikts röststyrka. Majoritetsvalen var inte pålitliga i det avseendet. Redan tidigt framfördes röster som förespråkade proportionella val. I riksdagen diskuterades frågan under 1867, 1878, 1896, 1899 och 1902 års riksmöten. Med anledning dessa diskussioner tillsattes år av 1902 en kommitté, Proportionsvalskommitterade, med uppgift att arbeta fram en lösning frågan ett proportionellt valsätt. om Kommitténs betänkande Ett proportionellt valsätt vid val till riksdagens andra kammare, avgivet den 27 oktober 1903 låg sedan till stor del till grund för 1909 års vallagstiftning. Huvuddragen i betänkandet grundade sig på dHondts valmetod. Denna metod medförde i sin ursprungliga version ett skarpt åtskilt partiväsen vilket inte förelåg vid den tiden. Gemensamma kunde namn inte förekomma på skilda valsedlar. Gemensamma dock namn var något mycket vanligt den tiden varför någon regel måste införas som motverkade detta. Kommittén föreslog därför offentlig kandidatur

se betänkandet s. 74 och 79 innebärande att kandidaterna identifiera-

des. Deras valbarhet prövades också preliminärt. Genom den offentliga kandidaturen kunde namn som förekom på skilda listor rensas ut enligt ett prövningsförfarande. Vidare föreslogs att vallistorna skulle tryckas en och valsedel. Väljarna skulle sedan samma markera det namn på de officiella valsedlarna de önskade vald som se

se vidare avsnitt 3.11.

Det förslag till nytt valsätt som kommittén föreslog rönte viss kritik beträffande den officiella kandidaturen. Den ordning som dittills gällt

Den fria nomineringsrätten 95

mycket fri för väljaren. Officiella valsedlar förekom inte. Det var var till väljaren själv att utforma valsedeln och därpå självständigt upp skriva till eventuell partibeteckning och kandidater.

1902 års proportionsvalskommitterades förslag omarbetades i vissa

redaktionella avseenden inom Justitiedepartementet och lades till grund för förslag till riksdagen prop. 1904:51. Vid riksdagsbehandett lingen tillstyrkte Konstitutionsutskottet förslaget i sina huvudsakliga Beträffande offentlig kandidatur och officiell valsedel framfördelar. des inga invändningar från utskottets majoritet bet. 1904:KU5 Däremot fanns det motionärer ansåg att förfarandet s. 175. som innebar vissa tyngande inslag a.a. 117. En motionär, A.F.O. s. Cederberg anförde följande i sin motion angående offentlig kandidatur

mot. 1904 1:45.

Hvad angår frågan offentlig kandidatur och offentliga nu om vallistor, så har så myckets sagts, med större eller mindre befogenhet, det tvång, däraf pålägges den enskilde, och den ofrihet, om som kommer, jag behöfver vidare orda hvari han därigenom att därom.

Kamrarna kom vid omröstningen till olika beslut, vilka båda gick mot utskottets förslag. Kamrarnas ståndpunkter kunde inte sammanjämkas, varför frågan föll rskr. 1904:175. Vid 1905 års riksdag återkom ett förslag prop. 1905:26 med i det år 1904 framlagda. Konstitutionsprincip samma grunder som utskottet godtog principerna i förslaget ändrade i vissa delar, men rösträttsvillkoren bet. l905:KU6 162 f främst med anknytning till s. 169. Också i detta ärende framfördes synpunkter den och offentliga kandidaturen. En motionär menade att kravet offentlig medförde valet inte kunde betraktas omedelbart och kandidatur att som därför stå i strid med grundlagens regler att valet skulle vara om omedelbart a.a. 109. Första kammaren antog utskottets förslag s. medan andra kammaren avslog detsamma. Frågan förföll därmed

rskr. 1905:123. Under 1906 års riksmöte framlades ett förslag om majoritetsval i enmansvalkretsar. Några officiella valförberedelser fanns inte i förslaget prop. 1906:55 22 utan den gällande fria föreskrivna s. ordningen skulle behållas. Utskottet understödde inte förslaget utan tog i stället fasta på förslagen i 1904 och 1905 års propositioner i ämnet bet. 1906:KU7. De båda kamrarnas beslut gick isär på ett sådant sätt sarmnanjämkning omöjliggjordes. Frågan förföll alltså återigen att rskr. 1906:151. behandlades åter Justitiedepartementet varefter ett nytt Frågan av förslag kunde läggas fram för riksdagen för att lösa rösträtts- och frågor. Förslaget prop. 1907:28 byggde liksom därtill anknytande

tidigare dHondts proportionella metod. Departementschefen

96 Den fria nomineringsrätten

anförde a.a. s. 13 att de anmärkningar främst riktats som mot

tidigare förslag med proportionell metod rörde de stora valkretsarna

som utgick från länsindelningen samt de omständliga offentliga

valförberedelsema vilka förutsatte bildande partiledningar. För

av svensk del ansågs detta främmande. Beträffande valkretsarna begränsades dessas storlek till mellan tre och fem mandat vidare

se avsnitt

5.3.1. Reglerna om offentliga valförberedelser upptagits i de

som

tidigare förslagen hade helt och hållet utelämnats. Departementschefen

anförde angående detta följande a.a. 14. s.

Fullständig frihet för valmärmen att rösta sä, de själfva finna som

för godt, är en af förslagets grundtankar. Anledningarna till de anmärkningar som riktades mot tidigare af Kungl. Majzt framlagda förslag till proportionellt valsätt, torde således i det antydda

nu

förslaget vara undanröjda.

För att lösa problemet med skilda valsedlar, gemensamma namn

som d Hondts metod ger upphov till när inga strikta partiorganisatio-

ner förekommer, föreslogs att endast namn inom beaktasamma grupp des. Förekom samma namn på olika fick röstetalet inom de grupper skilda grupperna avgöra. Inom grupperna tillämpades metod en som

innebar att om en valsedelstyp fått än hälften rösterna skulle

mer av valsedeln besätta ett Valsedlar hade än hälften namn. som mer av återstoden tillsatte två platser osv. innan minoriteten tillsatte någon

plats. Pâ det beskrivna sättet behöll partimajoriteten inflytandet över nomineringarna och de offentliga valförberedelsema kunde undvaras

se t.ex. prop. 1907:28 s. 28 och bet. 1907:SU3 s. 284

Riksdagens särskilda utskott gick noga igenom förutsättningarna för det föreslagna valsystemet och konstaterade att det inte fanns något

behov av officiella vallistor motionär ifrågasatt bet.

som en se

1907:SU3 s. 285. Förslaget godtogs slutligen med vissa smärre

justeringar. Genom beslutet infördes det proportionella valsystemet i

Sverige och så småningom tillkom 1909 års vallag som följden

lagstiftning till grundlagsändringama se rskr. 1907:147.

Den kommunala vallagstiftningen hade till en början levt ett eget liv. De första kommunala valen knappast organiserade i någon

var

vidare ordning. Förordning 1862:l4 om kommunalstyrelse i staden

angav endast att städer med minst 3 000 innevånare skulle hålla val till

stadsfullmäktige. Därutöver fanns vissa grundläggande stadganden om rösträtt och valbarhet. Motsvarande reglering för landskommunerna fanns i förordningen 1862:13 kommunalstyrelse på landet.

om Rösträtten utgick här från beräkning s.k. fyrkar. Varje mantal en av skulle åsättas 100 fyrkar. En fyrk motsvarade röst. Det därför en var endast, liksom vid riksdagsval före år 1909, de besuttna hade som

rösträtt. När rösträttsreformen genomfördes riksdagsplanet drogs

även den kommunala rösträtten in. Även inte rösträtten till om en

Den fria nomineringsrätten 97

början blev helt befriad från kravet på betalning av skatt för kommunalvalen inflöt många andra principer i den kommunala vallagstift-

ningen se prop. 1907:29, prop. 1907:30 och prop. 1907:70.

Reglerna om röstningsförfarande m.m. samt t.ex. principen om nomineringsrätten kom därför att gälla även inom den kommunala valrätten. Också sedan nya kommunallagar infördes år 1930 och reglerna om kommunala val överfördes till en självständig lag, Kommunal vallag 1930:253, anslöt reglerna i mycket till reglerna i 1920 års vallag som gällde val till riksdagens andra kammare. Vid genomgång av den utveckling som ledde fram till 1909 års vallag kan man konstatera att reglerna om offentlig kandidatur, vilka i princip skulle skära bort den fria nomineringrätten, föreslogs för att komma till rätta med problemet med gemensamma namn vid fördelningen platser. På grund av den hårda kritik som detta förslag av utsattes för ändrades sammanräkningsförfarandet så att problemet försvarm. Det fanns då inga vägande skäl att ha officiella valförberedelser kvar eftersom det utsatts för en sådan kritik. Den princip om fri nomineringsrätt som finns i det svenska valsystemet kom alltså att kvarstå genom att kritiken mot offentlig kandidatur var för hård. Också andra problem än de som sammanhänger med platsfördelningen löstes medan åter andra såsom missbruk av partibeteckning däremot kvarstod.

3.8 Redan i dag finns regler som begränsar möjligheten till missbruk

Att beskriva gällande rätt beträffande den fria nomineringsrätten är inte särskilt krävande. Som ovan framgått är regleringen minimal. Att nomineringsrätten är fri är således en funktion av att det i princip saknas regler. Olika aktörer vid valen är alltså fria att nominera efter eget önskemål. Vissa regler har dock införts för att i viss mån förhindra det betecknas som missbruk av den fria nomineringssom rätten. I detta avsnitt behandlar vi regler som mera direkt kan sättas i samband med den fria nomineringsrätten.

3.8.1 Skydd för partibeteckning

i Vallagens reglering är till del administrativt skydd och till en en annan ntandajördelningsregler

En partibeteckning kan, som ovan i avsnitt 2.2.6 nänmts, skyddas mot illojal användning vid val registrering. Hur registreringen skall genom ske framgår 5 kap. vallagen. Ett parti som vill skydda sin partiav

98 Den fria nomineringsrätten

beteckning kan ansöka om registrering hos Riksskatteverket. Registrering får ske om partibeteckningen består av eller innehåller 0rd, partiet icke utgör underavdelning av politisk sammanslutning, ansökan biträds vid registrering till riksdagsval av 1 500, vid landstingsval av minst 100 och för val av kommunfullmäktige minst 50 röstberättigade medlernmar samt att partibeteckningen inte är förväxlingsbar med annan registrerad sådan eller sådan beteckning som blivit avregistrerad för högst fem år sedan. Skyddet som ges genom registreringen kan i första hand ses som ett administrativt skydd för partibeteckningen. Genom registreringen hindras andra förväxlingsbara partibeteckningar att registreras. Utanför vallagstiftningen sträcker sig inte reglerna i 5 kap. vallagen. Någon direkt anvisning om vad som är en partibeteckning ñmis inte i lagen. Genom en sammanställning av olika valregler kan dock följande sägas. En partibeteckning särskild beteckning är en som består av eller innehåller ord varunder en sammanslutning eller grupp av väljare, som inte utgör underavdelning av ett parti, uppträder vid val. Jfr 3 kap. 7 § regeringsformen med 5 kap. 3 § vallagen. Registrering som är gjord för riksdagsval gäller för de kommunala valen i hela landet. Registrering för landstingsval gäller också vid kommunfullmäktigevalen för kommuner inom det landstinget. I dag är 28 partier registrerade för riksdagsvalet varav 4 enbart för val till Europaparlamentet, 123 för kommunfullmäktigevalet och 19 för landstingsvalet. Lägg märke till ökningen sedan 1978 års vallagsutredning

presenterade sitt betänkande Översyn över vallagen SOU 1980:45

s. 106. Siffrorna var då 11, 9 respektive 47 för de olika valen. Parti som fått sin beteckning registrerad skall anmäla ombud. För att erhålla skydd krävs också att ombuden anmäler kandidater. Antalet varierar beroende på vilket val registreringen avser. För riksdagsvalet krävs mellan fyra och femton personer, för landstingsvalen mellan fyra och trettio och för kommunfullmäktigevalen mellan fyra och tjugo. När registrering väl har skett består skyddet förutom av det ovan nämnda administrativa valskyddet mot förväxlingsbara partibeteckningar av att personnanm en valsedel skall anses obefintliga om inte valsedeln som första och andra namn tar upp en kandidat som är behörigen anmäld av partiet. Om valsedeln endast tar upp ett namn skall det vara anmält. Reglerna föreskriver inget förbud mot att nominera vem man vill. Emellertid blir verkan av att de två första namnen inte är anmälda kandidater att alla namnen valsedeln anses obefintliga. Detta får betydelse för platsfördelningen inom ett parti. Det är genom sin verkan mandatfördelningen man kan säga att den fria nomineringsrätten inskränks av reglerna om registrering av partibeteckningen. Att skyddet är uppbyggt på detta sätt framgår inte av 5 kap. utan av 14 kap. 5 § första stycket 3 vallagen. Någon offentlig valförberedelse kan man inte tala om eftersom den endast vänder

Den fria nomineringsrätten 99

sig till partier är intresserade av att utnyttja möjligheten. Reglerna som utgör däremot ingen förutsättning för att få delta i valet. Registrerad partibeteckning skall avföras registret under vissa ur förutsättningar. För det första skall partibeteckning avregistreras när partiet begär det. Det kan givetvis finnas olika anledningar till varför ett parti vill bli avregistrerat. Ett vanligt skäl är att partiet bytt namn. För det andra skall avregistrering ske när partiet inte under två ordinarie val i följd anmält kandidater. Denna regel får väl närmast regel för att hålla registret rent från inaktuella uppgifter. ses som en Slutligen skall partibeteckningen avföras registret om inte ombud ur för partiet anmäls inom en månad efter det att registreringen av partibeteckningen kungjorts. Slutligen skall nämnas det efterföljande skydd som en partibeteckning har sedan det avregistrerats efter namnbyte. Tidigare gällde att registrering partibeteckning fick ske trots att förväxlingsrisk av en förelåg med ett tidigare registrerat partinamn. För att skydda en partibeteckning infördes det efterföljande skyddet. Nu får därför inte registrering ny partibeteckning ske om förväxlingsrisk föreligger av en förrän efter fem år från det den gamla partibeteckningen avfördes. Regeln finns i 5 kap. 3 § första stycket 5 vallagen. Det efterföljande skyddet gäller dock endast för det fall ett parti bytt namn SOU 1980:45 113. Skyddet kan därför inte utsträckas genom en s. kombination regeln att partibeteckning skall avföras ur registret av om det inte anmält kandidater vid två på varandra följande val och om regeln om efterföljandeskydd.

ii Reglemas tillkomst

Vid flera tillfällen har frågan registrering partibeteckning varit om av aktuell. Vissa gånger har det rört sig om den större frågan om offentliga valförberedelser. Andra har mera konkret rört sig om missbruk partibeteckning. Här skall endast en kort redogörelse av lämnas för reglemas framväxt. Den är intresserad av en som utförligare bakgrund hänvisas till bet. 1966:KU44 2-10 och SOU s. 1980:45 109-110. Jfr också avsnitt 3.7 och 3.1l. s. Redan i förslagen till riksdagen åren 1904-1905 angående proportionellt valsätt till riksdagens andra kammare framfördes idén om valförberedelser. När sedan frågan avgjordes i samband med rösträttsreformen åren 1907-1909 fanns inte några offentliga valförberedelser med i lagstiftningen. Varken de ändrade grundlagarna eller 1909 års vallag upptog således några regler om registrering av partibeteckning. I stället utkristalliserades dessa principen om den fria nominegenom ringsrätten. Några regler registrering partibeteckning inflöt inte om av heller i 1920 års vallag.

100 Den fria nomineringsrätten

Även under tiden närmast efter ikraftträdandet av 1920 års vallag diskuterades registreringsbestämmelser. Emellertid kom inga sådana regler att införas förrän år 1935 prop. 1935:139 med smärre justeringar i utskottet bet. 1935:KU11. Reglerna innebar att registrering kunde ske centralt för val till riksdagen. De gällde således inte för andra val än val till andra kammaren. Reglerna påminde de om som i dag gäller. För att skydd skulle erhållas räckte emellertid att det första namnet en valsedel var anmält. Med införandet av nu gällande vallag utökades möjligheten att registrera också partibeteckningar för de kommunala valen. Sedan vallagen trätt i kraft har skyddet för förväxlingsbara partibeteckningar

ökat genom en ändring år 1974 se prop. 1974:35, KU 1974:21, rskr.

1974: 160. Efterföljandeskyddet infördes år 1981 prop. 198081 170, : bet. 198081:KU26. Efter ytterligare vissa smärre ändringar godtog riksdagen under år 1994 ändringar i reglerna som innebar att skyddet i 14 kap. 5 § vallagen skulle utvidgas. Således infördes regler som innebar att de två första namnen på en valsedel måste vara anmälda prop. 199394: 146, bet. 199394:KU46, rskr. 1993942277. Reglerna tillämpades första gången vid valet år 1994.

iii Reglernas tillämpning i praktiken

Reglerna om registrering har tillämpats i ett flertal fall i praxis. När det gäller registrering av partibeteckning kan följande fall nämnas. Arbetarepartiet kommunistemaeK vägrades i VPN 1977:6 registrering grund av förväxlingsrisk med Sveriges Kommunistiska Parti. Fallet skall bakgrund RÅ 1973 ref. 32 I där ses mot av registrering tilläts med hänsyn till att Sveriges Kommunistiska Parti inte ansågs förväxlingsbart med Vänsterpartiet kommunisterna. Lägg dock märke till den ovan omtalade ändring som skedde genom följdlagstiftningen till författningsrefonnen. Det aktuella partiet kom igen med ansökan en ny under beteckningen Arbetarepartiet Kommunisterna K i VPN 1980: Också den gången avslogs dock begäran registrering liksom vid om ytterligare två tillfällen i VPN 1981:1 och VPN 1985: 10 då varianter av beteckningen prövades. Jämför angående förväxlingsrisken också VPN 1980:11 Hälso- och Miljöpartiet där förväxlingsrisk ansågs föreligga med Miljöpartiet samt VPN 1991:10 Liberala partiet där förväxlingsrisk ansågs föreligga med beteckningen i Folkpartiet liberalerna. Valprövningsnänmden fullföljde således sin restriktiva praxis i dessa fall. I VPN 1994:6 ansågs däremot beteckningen Arbetarförbundet Offensiv inte vara så lik beteckningarna Arbetarepartiet-Socialdem0-

kratema, Arbetarlistan och Europeiska Arbetarpartiet-EAP att

registrering inte skulle tillåtas; dock under dissens. Vidare framkommer vid en genomgång nämndens praxis att av reglerna tillämpats grund av inre stridigheter i olika partier. Det

Den fria nomineringsrätten 101

har varit fråga fall när avregistrering begärts och behörigheten att om framställa sådan begäran ifrågasätts, VPN 1981:3, VPN 1983:14, 1992:16. Också frågan är rätt ombud har varit VPN om vem som

föremål för avgörande från Valprövningsnärrmdens sida, se VPN

1979:10, VPN 1982:3 och VPN 1990:4.

det inte svårt finna fall i praxis där registrerings-

Som synes är att Däremot är det inte lika enkelt att finna refererad reglerna prövats. praxis där tillämpat reglerna i 14 kap. 5 § vallagen och betraktat man på valsedel obefintliga grund av att de två första namnen namn som anmälda kandidater. Såvitt känt är har inget fall refererats inte är som

från Regeringsrätten eller Valprövningsnärrmden. Någon

vare sig undersökning hur vanligt det är att den nämnda regeln tillämpas om vid länsstyrelsernas slutliga sammanräkning har inte vidtagits av kommittén. Såvitt känt är har inte heller någon annan sådan under-

sökning genomförts tidigare. Emellertid kan man utifrån de stickprovsförfrågningar gjorts dra slutsatsen att det inte är alldeles ovanligt

som

obefintliga grund reglerna om skydd för partibe-

att nanm anses av och anmälda kandidater. Ett fall redovisas ovan i avsnitt teckningar

3.5.3.

Omfånget partinamnens skydd utanför vallagens område är

iv av

oklart

valtekniska skydd föreskrivs enligt vallagen finns Förutom det som

också ett privaträttsligt skydd för partibeteckningar. Det privaträttsliga Skydd kan erhållas både för kärmetecken för varor skyddet är splittrat. och tjänster tillhandahålls näringsidkare. Detta skydd kallas

som av varumärkesskydd vilket regleras enligt varumärkeslagen 1960:644.

Till detta kommer skyddet för den benämning under vilken näringsid-

driver sin verksamhet. Detta skydd kallas finnaskydd och karen senare firmalagen 1974:156. Dessa två rättsornråden går i vissa regleras i

situationer i varandra, när näringsidkares namn också utgör

t.ex. en

varumärket för de eller tjänster erbjuds se avsnitt 4.4.

varor som

uppbyggt i princip sätt i de båda lagarna. Skyddet är samma antingen registrering eller omfattande Skydd kan uppkomma genom

användning kännetecken s.k. inarbetning. Innebörden av att kärmeav

tecknet skyddat är att ingen än innehavaren får använda ett

är arman kännetecknet förväxlingsbart kärmetecken. Både

med det skyddade straff och skadeståndsansvar är påföljder är anknutna till skyddet.

som

Den lagstiftning i första hand är aktuell för skydd av ett partis

som firmalagen. Med finna enligt 1 § firmalagen den nanm är menas

under vilken näringsidkare driver sin verksamhet. Redan

benämning Även det

här således att det är fråga om näringsverksamhet. om

anges

inom immaterialrättslagstiftningen fått en ganska vid

begreppet tolkning innebär det lagens skydd endast tillkommer den som idkar att

102 Den fria nomineringsrätten

näring. En ideell förening, vilket partier i här avsedd mening måste vara för att kunna sin firma registrerad, måste dessutom driva näring för att få sitt namn registrerat enligt ñnnalagen. Detta är inte fallet med något de etablerade partierna. Inget de etablerade av av partierna har därför sitt partinamn registerat enligt ñrmalagen. När ñnnalagen infördes fanns i lagstiftningsärendet ett förslag om att införa ett system med registrering ideella föreningars firma av ang. skälen till förslaget se SOU 1967:35 s. 344. Skyddet skulle vara uppbyggt på samma sätt som enligt firmalagen. Förslaget fullföljdes inte av departementschefen i förslaget till riksdagen prop. 1974:4 s. 62 Han menade att förslaget fick anstå till dess de praktiska svårigheterna som Patent- och registreringsverket hade att bemästra ett register för ideella föreningar lösta. Än i dag saknas var möjlighet att registrera firma för ideella föreningar och därför också för partier. Även det lagliga skyddet inte ñmrs har om man i praxis slagit fast att ett visst skydd föreligger för ideella föreningars och stiftelsers firma NJA 1938 232, NJA

se s. 1946 s. 767 samt NIR 1969 s. 428.

Skyddet uppstår genom inarbetning namnet. De närmare gränserna av för skyddets omfattning är på grund den knappa rättspraxis av området inte definierat Essén, Firrnarätt 29 Det har hävdats att s. ñnnalagens regler torde kunna tillämpas analogt

se t.ex. Bernitz

mfl., Immaterialrätt s. 157 och SOU 1994:30 223. s. Partiernas namn kan också komma att skyddas enligt varumärkeslagen. Detta gäller för det fall deras tjänster bjuds ut under partinamnet i någon form av verksamhet. Det naturliga vad gäller varurnärkesskyddet är dock att det skyddar de symboler samtliga etablerade och som en del andra partier använder sig av. Varurnärkesskyddet berör vi i samband med frågan symboler valsedlarna avsnitt 4.4.

om se

3.8.2 Straffansvaret för otillbörligt verkande vid röstning

prövas sällan av domstol

Det är ett allmänt intresse att valen kan genomföras under ordnade former och utan otillbörlig påverkan från något håll. Strafflagstiftning i syfte att trygga detta intresse har därför införts. Brottsbalken straffbelägger nämligen vissa former av förfaranden vid allmänna omröstningar. Det sker 17 kap. 8 §brottsbalken. Enligt paragrafen är det straffbart att i val till allmän befattning eller vid utövning annan av rösträtt i allmänt ärende söka hindra omröstning eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligt inverka omröstning. Om någon förfar på det sättet kan domstolen döma till böter eller fängelse i sex månader. Om brottet är grovt, skall dömas till fängelse i högst fyra år. Här skall också nämnas att lagen straffbelägger förfaranden syftar som

Den fria nomineringsrätten 103

till få kännedom sånt faller under rösthemligheten, se

att om som

17 kap. 9 § brottsbalken.

intresse för den fria nomineringsrätten är att lagen Av särskilt

någon försöker inverka på röstningen. Emellertid är straffbelägger att

inverkan straffbeläggs utan endast sådan det inte alla former av som

otillbörlig kan straffas. Lagen lämnar emellertid inga exempel

som är

kan otillbörlig påverkan utan det har lämnats

vad som anses vara

avgöra. I doktrin kring brottsbalken har sagts att till domstolarna att

vilseledande hänför sig till själva röstningen skall anses uppgifter som

straffbart Beckman m.fl. Brottsbalken II, 338.

som se s.

anslutning till straffbestämmelserna har skett

Domstolsprövning i Refererad praxis finns i några få fall. Vi har för att

endast sparsamt.

något bredare underlag till belysning av den här om möjligt få ett undersökt underrättsavgöranden har med valen

behandlade frågan som

det inte förekommer särskilt

att göra. Till en början kan sägas att

heller. Under den tid vallagen varit i kraft har många sådana fall som

meddelats. Samtliga dessa rör 17 kap. 8 § brottsendast sex domar

från åren 1977, 1980 jfr VPN 1980:6, 1981

balken. Domarna härrör

domarna ogillar åtalet enär åklagaren lagt ned

och 1984. En av

24 varit åtalade i dessa mål. Nio av detsamma. Totalt har personer

friade medan andra har fällts för åtminstone något dem har blivit helt

samtliga fall har haft anknytning till

brott. Gärningarna i utom ett

kring detta inte följts. Det kvarvarande budröstning och att reglerna

och utbyte valsedlar i anslutning till

fallet rör närmast agitation av

således lätt konstatera att fallen inte har någon vallokal. Det är att

missbruket den fria nornineringsrätten. Jfr också beröring med av

uttalande angående brottsanmälningar efter

1978 års vallagskommittés

1978:64 72-73. Där framgår att även antalet 1976 års val SOU s.

anmälningar är relativt litet.

intresse för de här behandlade frågorna är NJA Ett refererat fall av

stod här åtalade för otillbörligt verkande

1965 116. Fem personer s. Två dessa dock endast för medhjälp. Omständigvid röstning. av

heterna i målet var följande. kommunalfullmäktigevalet i Junsele kommun år 1962 hade en

Vid

fram under beteckningen Samling för kommu-

samling väljare gått

bästa . I avsikt vilseleda väljarna hade några personer som nens att -

Samling för kommunens bästa bredvid de utbrytare från var nämnda valsedlarna lagt ut valsedlar med beteckningen

tidigare kommunens väl. Skillnaden beträffande partibeteck-

Samling för

bästa bytts ut mot väl. Valsedlarna var av samma ningen var att

och material de först nämnda. Förutom partibeteckningen

typ som

första och andra men därefter hade båda valsedelstypema samma namn

Valsedlarna lades i enlighet med åtalets

namnen omkastade. var vallokalen i särskilda buntar bredvid slutliga utformning inne i konstaterade i sina Högsta domstolen fastställvarandra. Hovrätten av

Valsedlarna med beteckningen Samling

da domskäl att utläggandet av

104 Den fria nomineringsrätten

för kommunens väl ägnad vilseleda väljare var att som tänkt rösta på

den andra listan grund av förväxlingsrisken. Hovrätten fann vidare att de tilltalade, med hänsyn till valsedlarnas likhet,

måste ha handlat

i uppsåt att förväxling skulle ske. De inblandade dömdes därför till

dagsböter.

Av domskälen inser lätt problemet med det

man straffrättsliga

skyddet för vilseledanden vid valen. Det är problematiskt som är att

finna att ett visst förfarande skall otillbörligt. Som dornskälen

vara utformats i det refererade fallet det dock inte synes vara något

problem med så lika valbeteckningar. Emellertid kan kravet

om

förväxlingsrisk bli problematiskt. Frågan är det straffbara området

om

sträcker sig till de fall då förväxlingsrisken inte är så uppenbar

som i det refererade.

Lika problematiskt förefaller uppsåtsfrågan För straff

vara. att skall

kunna dömas ut krävs att någon söker påverka utgången. Det antyder att det är fråga direkt uppsåt

om se Jareborg, Brotten II,

s. 165 vilket kan mycket svårt bevisa. Det

vara att straffrättsliga ansvaret är därför svårtillämpat. Domskälen i det refererade

avgörandet tyder dock på att det på grund de objektiva ornständigav

heterna i målet, dvs. själva förfaringssättet, är lätt

att avgöra frågan om uppsåt.

Hur brottsbalkens regler förhåller sig till det förfarandet där ett

etablerat partis namn och det inte föreligger förväxlingsrisk

- används i syfte att grupper utanför partiet skall röster genom att väljaren tar fel röstsedel är inte prövat. I just dessa situationer ställer

sig dock straffansvaret särskilt problematiskt med tanke på den fria

nomineringsrätten. Enligt vår mening finns det dock skäl instämma

att

i 1978 års vallagkommittés uttalande SOU 1980:45 115.

s. Kommittén hävdade att spridande piratlistor i syfte vilseleda väljarna av att

och därigenom påverka utgången är att betrakta som otillbörligt

verkande vid röstning. Enligt vår mening, vilken också på denna

punkt överensstämmer med 1978 års vallagskommitté, det däremot

är

inte troligt att reglerna straffbelägger att någon mot sin vilja

sätts upp

på listan även detta är aldrig så vilseledande för väljaren.

om

De slutsatser som kan dras genomgången de av av straffrättsliga reglerna är att dessa inte är tillräckliga för att komma samtliga de

problem som aktualiseras den fria

genom nomineringsrätten. Det straffrättsliga ansvaret är dessutom utformat generellt och praxis så knapphändig att gränserna inte tydligt framgår. Det är inte heller

ett

straffrättsligt ansvar man i första hand söker när vill hindra

man

missbruket den fria nomineringsrätten. I stället det de direkta

av är

följderna för valet och då främst mandatfördelningen är in-

man tresserad av. Man vill återta ett mistat mandat eller på sätt slippa annat förlusten av röster. Vi kommer då över på frågan upphävande om av val.

1995:143 Den fria nomineringsrätten 105

SOU

3.8.3 Överklagande av val tar inte sikte på missbruk av

den fria nomineringsrätten

Val till riksdagen får överklagas till särskild riksdagen utsedd en av

nämnd. Denna nämnd kallas Valprövningsnärrmden. Nämnden kom till år 1975 i samband med författningsreformen och övertog då valpröv-

ningen från Regeringsrätten. Valet gäller enligt myndighets beslut

oavsett överklagandet till dess beslut fattas av nänmden. Föreskrifter överklagande av val finns i 3 kap. 11 § regeringsformen.

om

Kompletterande regler ñmis i 15 kap. vallagen. I 15 kap. 4 § vallagen

beslut varigenom Riksskatteverket eller länsstyrelsen fastställt sägs att

utgången val kan överklagas hos Valprövningsnämnden. I och med

av formuleringen väljarnas möjlighet att överklaga val till riksupprepas

dagen. Dessutom framgår att även de kommunala valen kan över-

klagas.

Prövningen i Valprövningsnänmden är begränsad på särskilt sätt.

Normalt för svensk förvaltnings- och processrätt är att hela beslutet

prövas. Det innebär att både ett besluts laglighet och dess lämplighet ställs under granskning. Vid prövning överklagade val däremot är

av

det i princip endast fråga beslutens laglighet. Man kan därför inte

om klaga på riksdagsman inte är lämplig för att denne inte är att en

tillräckligt intelligent för att inneha uppdraget. Däremot kan ett

överklagande grundas på att riksdagsmannen inte uppfyller vissa i lagen föreskrivna villkor.

De s.k. valbesvärsprövningsgrundema angående detta begrepp se Ragnernalm i FT 1981 123 ff är enligt 15 kap. 7 § vallagen

s.

följande. Myndighet avviker från föreskriven ordning i verksamhet för

-

förberedande eller genomförande av val eller

någon hindrar röstning,

-

förvanskar avgivna röster eller

-

otillbörligen verkar vid valet på något annat sätt.

-

Om något de nämnda förfarandena förekommer och det med fog av kan förutsättas ha inverkat valets utgång skall valet upphävas i den omfattning krävs och utlysa omval. Kan rättelse erhållas genom som

förnyad sammanräkning eller mindre ingripande åtgärd skall

annan

denna väljas i stället. Av redogörelsen framgår att Valprövningsnämn-

den inte kan sätta in ett helt nytt beslut. Det nämnden kan förordna

är att omval skall ske eller att annan myndighet skall fatta ett nytt

om

beslut. Det är detta som är kärnan i laglighetsprövningen; överprövningen utmynnar i de fall ett överklagande bifalls i en kassation det prövade beslutet. Vidare framgår att inte alla fel eller andra

av åtgärder leder till att valet skall rättas. För det första är det endast

sådana faktiska fel kan subsumeras in under besvärsgrundema

som

106 Den fria nomineringsrätten

som kan medföra att valet skall ändras. För det andra är det endast sådana fel som påverkar valet som skall rättas. I dag finns besvärsgrundema angivna direkt i vallagen. Enligt de regler som gällde före år 1981 fanns i 15 kap. 7 § vallagen en hänvisning till 17 kap. 8 § brottsbalken. Förutsättningarna för att upphäva valet var alltså bl.a. att det förelåg ett brott. Sedan paragrafen ändrats

se prop. 1981822222, bet. 198182:KU37, rskr. 198182:384 har

hänvisningen till brottsbalken tagits bort. Att hänvisningen försvunnit innebär dock endast att de subjektiva förutsättningarna inte behöver utredas vid prövning av valet. De objektiva förutsättningarna som t.ex. otillbörlig påverkan finns nu i stället upptagna direkt i vallagen. Om ett visst förfarande skall anses otillbörligt skall bedömas enligt samma

principer som straffstadgandet utkristalliserat se Ds Ju 1982:1 s. 89.

Den besvärsgrund som främst är att beakta vid frågor kring den fria nomineringsrätten är den som nämner att annan otillbörligt verkar vid röstningen . Både Regeringsrätten och Valprövningsnämnden har i sin verksamhet några gånger diskuterat huruvida otillbörligt förfarande förelegat vid olika val. Dock har, såvitt känt är, aldrig uttryckligen prövats om otillbörlig påverkan skett genom utnyttjande av den fria nomineringsrätten. Ett fall där frågan berörts är VPN 1992:8. En utbrytargrupp från ett moderparti, Medborgarpartiet i Lerums kommun, hade tagit moderpartiets beteckning och ställt upp i val och därvid erhållit mandat i kommunfullmäktige. Valprövningsnämnden fann att förfarandet varken utgjorde awikelse från föreskriven ordning, förvanskande av avgivna röster eller otillbörligt verkande vid röstning och lämnade därför besvären utan bifall. Fallet belyser hur den fria nomineringsrätten verkar vid partisplittringar. I viss mån kan detta jämställas med spränglistor. Något otillbörligt kan inte sägas innefattas i sådana förfaranden. På grund av den brist på praxis som föreligger, är det mycket svårt att uttala sig om hur en prövning av t.ex. piratlistor skulle utfalla. Emellertid förefaller det som högst osannolikt att ett förfarande som ligger helt i linje med den fria nomineringsrätten skulle kunna vara otillbörligt. Jfr VPN 1985:22 där det gjordes invändning om kartellbildning, som måste sägas vara en tillämpning av den fria nomineringsrätten, där Valprövningsnämnden inte fann skäl att underkänna valsedlama.

3.8.4 Anmälan enligt 6 kap. 7 a § vallagen från ovillig

kandidat

Reglerna i 6 kap. 7 a § vallagen kan kanske inte direkt påverka möjligheterna att missbruka den fria nomineringsrätten. Reglerna tar nämligen inte sikte på att förhindra missbruket. I stället lämnas en

Den fria nomineringsrátten 107

för den ovillige kandidaten markera sitt missnöje med att

möjlighet att använts. Reglerna presenteras dock här eftersom de mera

namnet

direkt möjligheterna till missbruk vilseledande påverkar genom om kandidatens politiska hemvist. Reglerna infördes år 1988 efter förslag av Folkstyrelsekommittén

SOU 1987:6 153-154. Kommittén diskuterade olika möjligheter s. för komma till rätta med missbruket att låna nanm av ovilliga att

kandidater. Kommittén avfárdade möjligheten om att helt reglera

valsedelsbeställningarna och distribuera valsedlar endast för det fall

medgivande från samtliga kandidater fanns. Ett annat alternativ som

avfärdades att vid röstsammanräkningen bortse från den ovillige var kandidatens Kommittén starmade slutligen för att den lämpligasnamn.

lösningen låta den ovillige kandidaten anmäla att hon eller

te var att

han inte samtyckt till förekomma vissa valsedlar. På så sätt

att

offentliggörs den ovilliges inställning. Förslaget gick genom lagstift-

prop. 198788:22, bet. l98788:KU32, ningsapparaten utan gensaga rskr. 198788:182, SFS 1988:161.

Den utformning reglerna fått innebär inte något särskilt skydd

som för den enskildes integritet. De emellertid den enskilde möjlighet ger

Enligt vad Personvalskommittén SOU 1993:21

att reagera. uppgav 80 användes förfarandet endast i ett fåtal fall vid valet âr 1991. s. Som redogörs för i avsnitt 3.5.6 användes inte heller vid 1994 års val

möjligheten anmäla att inte samtyckt till viss nominering i

att man någon större omfattning.

3.9 påverkar den fria nomineringsrätten Regler som

3.9. l Partibegreppet

Det kan tyckas trivialt att behöva in en redogörelse av vad som med ordet parti. För dagens människor är partisystemet som

menas

företeelse något fullt naturligt. I dagligt tal syftar ordet parti ofta aktiv människor, gärna sammanslutna i en fast organisa-

en grupp av

tion, arbetar visst politiskt mål. I många fall kan en sådan

som mot ett allmänt hållen beskrivning också tillräcklig för att alla skall anses förstå vad det handlar Tyvärr är läget dock inte så okomplicerat om.

som man i förstone kan få intryck av.

största betydelse för den svenska

De politiska partierna är av folkstyrelsen. De har, till skillnad mot fraktioner och övriga organisationer, till uppgift att verka i den politiska beslutsprocessen

permanent

över hela det politiska fältet. Det är också genom de politiska kandidater till förtroendeuppdragen rekryteras. Trots partierna som den stora betydelse partierna har finns ytterst sporadisk reglering av

108 Den fria nomineringsrâtten

partiernas verksamhet. Partiernas interna verksamhet är i princip helt

oreglerad se SOU 1987:6 s. 121.

Partierna som företeelser är inte någon nymodighet. Redan under frihetstiden uppträdde de s.k. hatt- och mösspartiema vid ständernas riksdag. Senare under 1800-talet förekom också fraktions- eller

partibildningar inom riksdagen. De tidiga fraktionsbildningarna skiljer

sig väsentligt från dagens partier genom den lösliga sammansättningen

och att de endast förekom i riksdagen. Det moderna partiväsendet är således av senare datum. I stort sett kan det moderna partiväsendets

framväxt dateras till tiden runt senaste sekelskiftet.

Mot den bakgrunden kan det tyckas märkligt att partibegreppet inte

är särskilt enhetligt definierat vare sig inom den Statsvetenskapliga litteraturen eller genom lagstiftning. Inom den Statsvetenskapliga

forskningen har man lanserat många förslag till definitioner jfr Sartoris hänvisningar till andra författare inom den Statsvetenskapliga

sfären s. 56-57. Det har rört allt från detaljerade och omfattande

uppräkningar av egenskaper till ett minimum av sådana förutsättningar

som skall finnas för att en organisation skall betraktas ett parti. som Själva ordet parti kommer från det latinska verbet för dela. Partierna skulle alltså vara en del. Helheten utgör då samhället som sådant och delen utgör då en grupp står mot andra delar som av samhället. Att partier bildas har sin grund i att konflikter föreligger i samhället. Genom partierna kan motsättningarna utkristalliseras till åsikter och människor ansluta sig till de åsikter de önskar. På så sätt utgör partierna kanaler för de åsikter som kan finnas inom samhället.

Denna beskrivning är inte ovanlig när det gäller att beskriva partier och behovet av dessa i det moderna sarnhällsbyggandet

se t.ex.

Birgersson Westerståhl, s. 40-41 och Sartori, 24-29. s.

i Allmänt om definitioner och begrepp

De svårigheter som föreligger vid användandet partibegreppet tycks

av till viss del hänga med sättet att hantera just ordet begrepp. samman

Det ordet har varit föremål för överväganden inom språkvetenskapen och då främst inom semantiken. Med ordet begrepp be-

avses en

stämning eller ett komplex av bestämningar som utmärker en klass

av

föremål. Som beskrivningen antyder kan termen brytas ned i tvâ delar.

Den ena avser begreppets innehåll intention. Det är här fråga

om kännetecken eller bestämningar hos det beskrivna föremålet. Mot dessa svarar en verklighet- faktisk eller ideell motsvarar de - som

angivna kännetecknen. Denna verklighet utgör begreppets omfång extension. Omfånget är således allt som svarar mot den bestäm-

ningen som ges av innehållet.

Ett begrepps innehåll kan genom begreppsanalys klarläggas. Genom analysen anges de kännetecken ingår i begreppets innehåll.

som

Den fria nomineringsrätten 109

Förenklat uttryckt kan de bestämningar begreppets innehåll ger som sägas form definition. Genom definitionen är emellertid vara en av

begreppets omfång inte klarlagt. För att omfånget skall kunna anges måste jämförelse med verkligheten göras. Dessa två delar av

en

begrepp måste beaktas för att partibegreppet skall bli be-

termen gripligt. Partier kan väldigt olika ut vad gäller mål, ideologi, se

medlemskap och organisation Bäck Möller, s. 18. Det är det som

måste beaktas då man använder partibegreppet. Inom statsvetenskapen kan möjligen hävdas att definitionen av partier inte är alldeles nödvändig, i vart fall inte om man begränsar

sina krafter på att undersöka partier inom de valda församlingarna. Däremot framstår det som viktigt att termen parti inom lagstiftningen enhetlig och klar innebörd. Inom lagstiftningen är det

ges en

främst problemet med de olika organisatoriska uppbyggnaderna av partierna gjort det svårt att fånga partierna i en definition.

som

Begrepp mål, ideologi etc. har den svenska lagstiftaren inte tagit

som särskild hänsyn till.

ii Dagens partidejinition bildar utgångspunkt för mandatfördelningen

I regeringsfonnen definieras partibegreppet i 3 kap. 7 § första stycket andra meningen. Stadgandet lyder: Med parti avses varje samman-

slutning eller väljare, uppträder i val under särskild grupp av som

beteckning. Genom sin placering bland reglerna om mandatfördelning i 3 kap. regeringsforrnen samt av stadgandets egen lydelse framgår att det är fråga s.k. elektoral definition. Det innebär

om en

partierna enligt regeringsfonnen existerar endast i samband med

att valen. En sådan tolkning framstår något märklig med hänsyn till som

vad sagts om partiernas funktion i det politiska systemet.

som ovan

Folkstyrelsekommittén pekade i sitt betänkande Folkstyrelsens villkor SOU 1987:6 122 på en annan tvetydighet i stadgandet. Att

s.

uppträda i val kan innebära dels att grupp väljare deltar i

en

valkampanjer, dels får röster vid själva valet. Tvetydig-

att gruppen

heten kan möjligen härledas tillbaka problemet med olika partiorganisationer. Med tanke på att definitionen är en del av mandatfördelningsreglema är den innebörden mest i linje med en

senare

systematisk tolkning av reglerna.

Det säger sig självt att definitionen inte är en fullständig beskrivning verkligheten. Emellertid följer av vad som ovan sagts om termen av begrepp definition inte är beskrivning verkligheten. Den att en en av endast vilka kännetecken mäste föreligga för att en anger som

företeelse skall kunna åsättas t.ex. epitetet parti. Att ett parti kan vara

något vad begreppets innehåll kan därför sägas vara helt mer än anger

naturligt jfr SOU 1987 124. Därför kan och är partierna i högsta

s.

110 Den fria nomineringsrätten

grad aktiva också mellan valen opinionsbildare och länk mellan som väljare och valda utan att det uppstår konflikt med lagtexten.

iii Redan innan partidejinitionen lagfästes fördelades mandaten på

partier

Ovan har påpekats att partidefinitionen utgör del mandatfören av delningsreglema. En fråga som inställer sig, och vid diskussiosom

nerna kring partibegreppet kommit i skymundan, är om det inte gick att fördela mandaten innan partideñnitionen infördes i lagstiftningen. Svaret är givetvis att det tidigare fanns laganvisning med tillhöran-

en

de praxis som utsade hur mandatfördelningen skulle gå till. Redan

under 1909 års vallagstiftning framkom vissa olägenheter med att systemet visade en tendens att gynna de större partierna. Denna tendens ledde till att dåtidens partier gick i valsamverkan. samman

Partierna förenade sig därvid under partibeteckning. Genom

samma reformer åren 1924 och 1926 genomfördes både för riksdags- och kommunalvalen ett system med kartell-, parti- och fraktionsbeteckningar. Systemet, som avskaffades först år 1952, innebar att olika partiorganisationer kunde samman i olika karteller för att utnyttja

systemet och på så sätt motverka proportionalitetsavvikelserna se

vidare SOU 1951:58 s. 28

Mandatfördelningen skedde under denna tid genom att

man fördelade mandaten på olika grupper. Dessa delades in i A-, B-, eller

C-grupper beroende hur många väljarbeteckningar fanns på

som valsedeln. Uttrycken kartell och fraktion fanns i den före år 1975 gällande kommunala vallagen. Däremot fanns endast beteck-

ningen kartell i 1920 års vallag. Vid platsfördelningen mellan partierna användes för förstakammarvalen benämningen partier samt för

andrakammarvalen och kommunala val beteckningen A-grupp. Denna

sista grupp utgjorde alltså det största som mandatfördelningen skulle ske efter. Under den gruppen kunde partibeteckningar förekomma för

skilda partier men mandaten lades ut det enhet. För som om vore en en utförligare redogörelse Sundberg, Valrätt, 82-94. se s. Av den kortfattade redogörelsen av tidigare gällande förhållanden,

då ingen partideñnition famis, framgår att mandatfördelningen ändå har skett enligt samma principer som i dag. Mandaten har lagts ut på vissa grupper som gått till val under beteckning. För mandat-

samma

fördelningen har därför sedan lång tid ett partibegrepp som motsvarar

dagens definition använts.

Den fria nomineringsrätten 111

Nuvarande kommer från vallagens regler registrering

iv definition om

av partibeteckning

Definitioner partibegreppet har funnits tidigare i den svenska av vallagstiftningen. Framväxten definitionen i regeringsformen går av vallagstiftning. Den första definitionen infördes nämligen över annan vallag. Efter förslag från regeringen prop. 1935:139 i 1920 års ett

infördes med registrering till skydd för partibeteclcningen

ett system avsnitt 3.8.1. Genom att partierna möjlighet att skydda sin

se gavs

framstod det naturligt att vad och vem som partibeteckning som ange få På så sätt inflöt i 54 § I 1920 års vallag en kunde skydd. av definition partibegreppet löd: Förening med politiskt syfte, av som icke utgör underavdelning sådan förening och som har minst som av val till riksdagens andra kammare röstberättigade medettusen vid lemmar,... Som är denna definition snävare än den som synes i talar visst minsta antal medlemmar grundlagen dag ger. Man om vilket leder tankarna till väl sammanhållen grupp jfr bet. en 1966:KU44 4 Det har med all rätt ifrågasatts om stadgandet i s. års vallag tjänligt definition partibegreppet Malm- 1920 var som av 11 uppl., 151-152 i not 1. Regeln i gren, Sveriges grundlagar, s. stället teknisk regel till lagen om val till riksdagen får i ses som en

bruk för registreringsreglema.

den författningsreforrnen åren 1968-1969 var det Vid partiella partidefinitionen. Grundlagberedningen hade dags att grundlagsfásta betänkande Partiell författningsrefonn SOU 1967:26, 15 § jfr i sitt och 220 kvar definitionen i 1920 års vallag. I den av med s. 199 framlagda propositionen i frågan hade dock lagtexten regeringen

ändrats och definitionen lyfts fram. Enligt vad departementschefen

i samband med stadgandets tillkomst prop. 1968:27 s. 127 uttalade i 1920 års vallag för snäv. Det berodde på att var definitionen definitionen avpassad efter registreringsreglema. I det sammanvar definitionen fick i riksdagsordningen det tvunget att ha hang som var vidare definition. en Lagtexten utformades efter detta och varje sammanslutning som

uppträder vid val skulle betraktas som ett parti vid röstsarmnanoch mandatfördelningen. Definitionen infördes i 16 § av räkningen Definitionen hade sakliga innehåll 1866 års riksdagsordning. samma

vad parti är se SOU 1987:6 som dagens grundlagsstadgande om ett

bestämningen partibegreppet infördes i 122. Genom att av s. blev den fanns i 1920 års vallag överflödig. riksdagsordningen som partier i vallagen rörde därför efter den partiella Regleringen om författningsreforrnen endast förutsättningarna för registrering av

partibeteclcning.

revisionen grundlagarna genomfördes i början av Den totala av som mandatfördelning, med den däri 1970-talet medförde att reglerna om vid riksdagsval i riksdagsordningen fördes ingående partidefinitionen,

112 Den fria nomineringsrätten

till 3 kap. regeringsfonnen. Vallagen ersatte 1920 års vallag. Den nu gällande vallagen har ingen bestämning begreppet parti. Den av reglering om skydd för partibeteckning som infördes i 1920 års vallag har dock flutit över till den gällande vallagen. Ett parti kan nu som tidigare påpekats avsnitt 3.8.1 inför ett val registrera sin partibeteckning och anmäla kandidater. En förutsättning härför är dock att partiet kan uppvisa ett visst minsta medlemsantal, olika för de skilda valen. Det är dock inte fråga om en definition partibegreppet utan endast av förutsättningar för att erhålla registrering. Även på andra ställen i vallagen används partibegreppet som utgångspunkt. Ett exempel på detta är reglerna utläggning i om vallokal av partimarkerade valsedlar i 6 kap. 9 § första stycket l vallagen. Där framgår att väljarna för varje val skall ha tillgång till partimarkerade valsedlar angående

se detta avsnitt 4.2.3 för varje

parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen fått än mer en procent av giltiga röster i landet. Också här framstår reglerna som dubbla. Utgångspunkten är regeringsformens partibegrepp. Sedan tilläggs förutsättningen med en procent av rösterna i landet. På grund av dubbelheten i reglerna kan vissa problem uppstå partiet om ombildas, delas eller samverkar med annat parti.

v Vallagstzjftningen använder inte skilda partibegrepp syftar på

men olika företeelser

Termen parti förekommer således både i regeringsformen och på skilda ställen i vallagen. Eftersom reglerna utformats olika inställer sig frågan om lagarna arbetar med skilda partibegrepp. Folkstyrelsekommittén avfärdade dock den tanken SOU 1987:6 123. Kommittén s. menade i stället att regeringsformen arbetar med ett partibegrepp medan vallagen arbetar med två; ett som överensstämmer med regeringsfonnens definition och ett odeñnierat som förutsätter att partiet utgör en organiserad sammanslutning. Den slutsatsen är dock inte helt invändningsfri enligt vårt synsätt. Är det helt enkelt inte så att den ovan nämnda tudelningen av termen begrepp i innehåll och omfång inte beaktats tillräckligt. Under begreppets innehåll anges vissa egenskaper som utmärker begreppet. Regeringsformen anger mycket kort vad som utmärker ett parti. Att sedan mängden av de sammanslutningar som faller in under den definitionen varierar är helt följdriktigt. Partibegreppet måste därför vara detsamma i båda lagarna vad gäller innehåll. Omfånget, dvs. antalet typer partier kan falla av som in under innehållet, är däremot nästan oändligt. Att i vallagen man skjutit in ytterligare villkor för att ett parti skall få registrera sin partibeteckning eller utläggning av valsedlar medför inte att det är fråga om två partibegrepp. Det innebär endast att har speciell man en

Den fria nomineringsrätten 113

typ organisation för ögonen vid tillämpningen av de nämnda av reglerna.

För regeringsformens del kan sägas att definitionen av parti

inrymmer flera olika typer sammanslutningar. Den typen som i av första hand faller i tanken år den organisationslösa rörelsen som en under valet lägger sin röst samma beteckning. Det är en spontan

uppslutning valdagen utan organisation eller valkampanj. Alla partier tagit plats i den svenska riksdagen i modern tid har varit

som motsatt typ. Det har varit fråga om fasta organisationer, s.k. av

juridiska En tredje typ av sammanslutning är den som

personer.

uppstår vid samverkan mellan två fasta partiorganisationer utan att

samarbetet knyts till någon fast organisation.

vi Partibegrepp gäller också för de kommunala valen

Ovan har talats partideñnitioner i vallagstiftningen och då främst

om

förhållandet mellan regeringsfonnen och vallagen. Regeringsformens

endast riksdagen. Även reglerna i

3 kap. avser enligt rubriken av kapitlet framgår att det är riksdagsvalet som åsyftas jfr vad som sägs

i avsnitt 2.1.2. Trots denna begränsning råder det ingen tvekan om

att partidefinitionen också gäller för de kommunala valen. Mandatfördelningsreglema i vallagen utgår således också vid de kommunala valen från de partier kan tänkas uppträda enligt definitionen i

som

regeringsfonnen. Registrering partibeteckning sker enligt de därför

av bestämda reglerna i vallagen också på kommunal nivå.

vii Partibegreppeti annan lagstiftning

Det finns ett partibegrepp också i riksdagsordningen 1974:153 omtryckt 1992:43. Där används termen partigrupp. Som termen

antyder avses endast riksdagsparti se 1 kap. 7 § riksdagsordningen.

Annan lagstiftning där partibegreppet behandlas är den om partistöd.

Partistöd utgår både statligt och kommunalt. Tidigare fanns reglerna

i två lagar; för kommunalt partistöd och en för statligt partistöd.

en Numera har de kommunala reglerna förts över till kommunallagen

1991:900. Det statliga partistödet regleras alltjämt i lagen 1972:625 om statligt stöd till de politiska partierna. Enligt reglerna kommunalt partistöd i 2 kap. 9 § första stycket

om kommunallagen sägs att kommuner eller landsting får lämna bidrag till

politiska partier är representerade i fullmäktige under den tid som

som beslutet I förarbetena till reglerna prop. 1969:126 s. 21 avser.

diskuterades partibegreppet. Departementschefen hänvisade till den

definition fanns i grundlagarna. Han tillade dock att för det fall som

ett parti inte att betrakta som en juridisk person så kunde inte

var

114 Den fria nomineringsräzren

bidrag utgå. Ett parti är enligt fast praxis att betrakta som en juridisk person när det antagit stadgar och utsett styrelse. Det är då en s.k. ideell förening. Partiet kan då förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter vilket inom juridiska sammanhang är ett krav för att kunna vidta en rättshandling vilket mottagande av pengar är. Departementschefen sade vidare att för det fall två partier samverkar vid val utan att en särskild juridisk person bildades skulle stödet fördelas till varje samverkande parti för sig. Det statliga stödet utgår till politiskt parti som deltagit i val till riksdagen. I förarbetena till lagen om statligt partistöd återkom uttalandet om att bedömningen av vad som är att anse som parti skulle vara definitionen i grundlagen. Dessutom upprepades att partiet måste vara en juridisk person för att erhålla statligt stöd prop. 1972:126 s. 8. Beträffande frågan om valsamverkan hänvisades till utredningen som låg till grund för förslaget. 1971 års partistödutredning SOU 1972:62 s. 54 hade beträffande valsamverkan uttalat att partistöd för samverkande partier utgick i förhållande till antalet mandat partiet erhållit. För det fall ett parti skulle splittras fick stödet fördelas som om de nya partierna samverkat. Beträffande det senare synes praxis ha tagit väg, RÅ 1976 ref. 90 och RÅ 1978 2210. en annan se Uttalandena ovan visar ytterligare aspekter partibegreppet. Vi ser att begreppet innefattar också sådana fasta organisationer som är juridiska personer. Det är alltså ytterligare en insnävning av partibegreppet som gjorts i partistödslagstiftningen i förhållande både tillregeringsformen och till vallagens bestämmelser där partibegreppet berörs.

viii Några särskilda tillämpningar av partibegreppet

Den nämnda uppbyggnaden av reglerna kan ge tillämpningsproblem. Ett sådant är när två partiorganisationer går samman under gemensam beteckning. Sammanslutningen skall betraktas som ett parti i grundlagens mening vid mandatfördelningen. Petrén Ragnemalm, Sveriges grundlagar, s. 103. Jfr också VPN 1985:22 angående sådant samarbete vid 1985 års val. Detta gäller också mandatfördelningsreglerna i vallagen där det talas om parti. Problem uppstår främst om ett av de samverkande partierna inte självständigt erhåller fyra procent av rösterna. Partiet kringgår då, genom samverkan, småpartispärrar som finns i valsystemet. Om samverkan sker genom att de två organisationerna går samman i en juridisk person betraktas de samverkande som ett parti också beträffande partistöd. Om samverkan däremot inte sker genom en juridisk person utan varje samverkande parti har kvar sin egen rättssubjektivitet betraktas de samverkande som tvâ partier i partistödssammanhang men fortfarande som ett parti vid mandatfördelningen ang. partistöd se strax ovan. Hur de sam-

Den fria nomineringsrätten 115

verkande organisationerna skall betraktas i registreringssammanhang avgörs hur samarbetet är organiserat och hur ansökan om registreav ring utformas. Utläggning valsedlar sker för de samverkande så att av valsedlar läggs ut för varje organisation för sig under förutsättning att

de fått procent rösterna vid något av de två föregående valen se

en av VPN 1985:12. Däremot läggs inga valsedlar ut som markerats med den partibeteclcningen. Om samverkan pågår över två val men nya sedan avbryts kommer inga valsedlar att läggas ut för de samverkande organisationerna. Partimarkerade valsedlar med den samverkande beteckningen kommer dock att läggas ut trots att samarbetet upphört. I detta sammanhang skall också några av de fall av utnyttjande av den fria nomineringsrätten beröras och ställas i relation till partibe-

greppet. Den första är sär- eller spränglistan se avsnitt 3.4.1. Vid

mandatfördelningen tillfaller givetvis spränglistans röster det parti som valsedelns partibeteclcning utvisar. Spränglistan kan alltså inte påverka mandatfördelningen mellan partierna utan endast när mandaten besätts Spränglistan påverkar heller inte partistödsutmed namn inom partiet. betalningen Kaijser, Kommunallagarna II, 565-566. Fraktio-

se s.

bakom spränglistan utgör ingen egen organisation med styrelse nen och stadgar. Stödet går därför till partiet inte fraktionen. Piratlistan verkar i detta sammanhang samma sätt som sär- eller spränglistan både i mandatfördelnings- och partistödshänseende. Emellertid kan här inte tillhör partiet bli invald i den en person som valda församlingen. Detta följer reglerna för fördelning av mandat av inom partierna. En sådan kan inte åberopa någon självständig person rätt till partistödet för det mandat som besatts. Detta gäller även om någon självständig partiorganisation än den ledamoten blev annan står bakom den invalde jfr RÅ 1981 Ab 351. Detta får invald för betydelse också för det fall en enskild ledamot går ur det parti han eller hon blivit invald för. Det är således inte helt obetydliga svårigheter kan uppstå vid tillämpningen av de regler som berör som partibegreppet. Rättstillämpningen har alltså att kämpa med dessa frågor inte kan lösta vid lagstiftningsproceduren. Jfr som sägas vara SOU 1972:62 54 tar upp en del fall angående partistöd men s. som överlämnar den närmare regleringen till rättstillämpningen.

ix Avslutande synpunkter på partibegreppet

Partibegreppet har alltså i vallagstiftningen fått vid definition. en Definitionen bygger på äldre praxis beträffande mandatfördelning. Den fria nomineringsrätten bygger möjlighet att fritt nominera. en Nomineringen gäller i första hand nomineringen av kandidater men kan också sägas hänga med vilket parti en kandidat nomineras samman för. Partibegreppet medverkar således till att upprätthålla den frihet väljaren har att utforma sin valsedel. Den huvudsakliga poängen som

116 Den fria nomineringsrätten

med det nuvarande partibegreppet är dock att fördela mandat. Det är

utifrån den synvinkel som definitionen av vad ett parti är gjorts.

3.9.2 Valsedelns utformning och sammanräknings-

förfarandet

Den fria nomineringsrätten är i högsta grad beroende av reglerna för valsedelns utfomming. Om förfaranden som strykningar och tillskrivna nanm gör valsedeln ogiltig är det knappast riktigt att tala om någon fri

nomineringsrätt. I den svenska vallagstiftningen finns emellertid få bestämmelser om kassation av valsedeln. Det är bl.a. detta som formar den fria nomineringsrätten. Däremot finns regler som innebär att man skall bortse från namnen vid sammanräkningen för det fall

strykningar av namn eller tillskrivning av nanm gjorts pâ fel sätt. Också sådana regler medför att den fria nomineringsrätten kan

betraktas som inskränkt. Nomineringen måste följa vissa givna ramar.

Valsedelns utformning behandlar vi närmare i samband med behandling av frågan om symboler valsedlama. Vi hänvisar här till

avsnitt 4.2.

3.9.3 Personvalsinslaget

Den möjlighet till särskild personröstning som tillämpades försök i vissa kommuner vid 1994 års val samt vid Europaparlamentsvalet år

1995 och som planeras till samtliga allmänna nationella val år 1998 har ingen speciell inverkan den fria nomineringrätten. De väljare som inte vill personrösta har möjlighet att avstå. Personvalet är således frivilligt. Oavsett om möjligheten till särskild personröstning används

eller står det således väljaren fritt att stryka eller skriva till nya

nanm i den omfattningen som gäller i dag.

Såsom personvalet utformats vid de val där det tillämpats har det

snarast varit fråga om en ändrad ordning för fördelning av mandaten

inom ett parti. I övrigt har reglerna inte påverkats. Förhållandet mellan missbruk av den fria nomineringsrätten och

personvalet kan också diskuteras utifrån synpunkten huruvida person-

valet inbjuder till eller avvärjer missbruk av den fria nomineringsrätten. Personvalskommittén behandlade frågan SOU 1993:21 s. 84.

Kommittén menade att förslaget till personval troligen minskade intresset för missbruk av nomineringsrätten. I ett valsystem där

personvalet består i att markera en viss kandidat som i sin tur påverkar kandidaturvalet, kommer intresset för att gå fram med en lista i hopp att vilseleda väljarna att minska enligt kommittén. Det krävs nämligen i det systemet inte bara att väljaren vilseleds att ta

Den fria nomineringsrätten 117

fel lista utan dessutom att de förmås att kryssa för den felaktiga

kandidaten. Häremot kan hävdas att samlade aktioner för att en viss person skall bli vald kan vidtas för att person utan anknytning till det parti som en

partibeteckningen på piratlista utvisar skall bli vald. Emellertid kan

en ifrågasättas sådana aktioner att markera visst namn kan betraktas om

missbruk. Det är till stor del det som en mer personvalsin-

som

riktad valkampanj syftar till. Det vilseledande, dvs. själva missbruket, består i stället i att utnyttjar annat partis namn för att uppnå målet

man

att erhålla en plats.

3.9.4 Föreningsfriheten

Som grundläggade fri- och rättighet gäller enligt 2 kap. 1 §

en

regeringsformen att varje medborgare, gentemot det allmänna, är

tillförsäkrad föreningsfrihet innebärande en frihet att sammansluta sig

med andra för allmänna eller enskilda syften. Mot denna positiva frihet negativ. En frihet från att vara tvingad att samman-

svarar en

sluta sig bl.a. politiskt. Det är denna föreningsfrihet som de politiska

partierna bygger mycket sitt arbete på. Det är också den som ligger av

bakom frånvaron regler för partiernas inre arbete.

av

Den positiva föreningsfriheten kan nämligen begränsas endast lag och i speciella fall, vilka framgår 12 och 14 nämnda

genom av

kapitel. För det första kan begränsningar göras endast för att tillgodose ändamål är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.

som Dessutom föreskrivs ett kvalificerat förfarande vid beslut av lag i

begränsningssyfte. Föreningsfriheten fâr utöver dessa allmänna krav begränsningsmöjligheterna endast inskränkas för vissa ändamål. Dessa ändamål framgår nämnda kapitels 14 § andra stycke. Där

av

sägs att begränsning får ske endast såvitt gäller sammanslutningar

vilkas verksamhet är militär eller liknande natur eller innebär av

förföljelse folkgrupp viss med viss hudfärg eller av visst

av av ras, etniskt Idag finns endast två inskränkningar i lag. Dessa är ursprung. straffstadgandet olovlig kårverksamhet i 18 kap. 4 § brottsbalken mot

samt lagen 1947: 164 om förbud mot politiska uniformer.

Skyddet för föreningsfriheten får betydelse för den fria nominerings-

rätten visst perspektiv. Den nominering som i dag förekommer

ur ett

inom partiernas är i princip oreglerad. Skulle viss reglering

ramar komma i fråga får den inte innebära att det allmänna får insyn i nomineringsprocessen. Om så blir fallet kränker den nämligen det

grundlagsskyddade föreningsskyddet SOU 1972:15 86. Att

se s.

utforma privaträttsliga regler för nomineringsförfarandet ter sig inte

heller helt lätt. Under alla förhållanden skulle det leda långt utanför

118 Den fria nomineringsrätten

ramen för vårat uppdrag. Vi diskuterar i betänkandet därför inga förslag som reglerar partiernas nomineringar.

3.10 Nomineringsrätten i utländska några valordningar

Det är möjligt att värdet av beskrivningar av utländsk rätt kan ifrågasättas i sådana här sammanhang. Det är emellertid lättare att mot bakgrund av annan reglering diskutera det valsystemet. Emelleregna

tid kan det vara vanskligt att bryta ut en del av andra länders valsy-

stem och enbart studera denna. Detta gäller särskilt den fria nomine-

ringsrätten eftersom den i Sverige funktion frånvaron flera

är en av av olika regler. Vi har därför funnit att en antydan om andra länders

valordningar i detta avseende är av intresse som bakgrund till hur de

har löst rätten att nominera kandidater. Rent allmänt är det lätt att beskriva den fria nomineringsrätten i

andra länder. I samtliga andra länders valsystem som undersökts finns någon form av offentlig kandidatur vilket innebär att fri nominerings-

rätt i princip är utesluten. Något missbruk av nomineringsrätten i här behandlat avseende kan därför inte förekomma.

10.1 Tidigare redogörelser för utländsk rätt

Flera allmänna Översikter över andra länders valsystem föreligger i offentligt tryck. En del berör dock inte särskilt nomineringsrätten. Andra ärnågot föråldrade. En gammal men ändå utförlig redogörelse

finns i 1902 års proportionsvalskorrnnitterades betänkande från år

1903, bilaga II. Redogörelsen, som utarbetades Carl Berg,

av

behandlar endast riksförsamlingar. Också 1919 års proportionsvalssakkunniga hade i sitt år 1921 framlagda betänkande en redogörelse för utländsk valrätt. Redogörel-

sen se bilaga 2 till betänkandet, som utarbetades J .E. Nilsson,

av behandlar de proportionella valen i vissa europeiska länder. Senare kompletterades den redogörelsen i en proposition angående utjämningsförfarande vid val till riksdagen prop. 1932: 194, bilaga B. I SOU 1930:5 lämnas en redogörelse för officiella valförberedelser

i vissa europeiska länder. Förslaget syftade till att införa sådana i

Sverige varför en redogörelse för andra länder lämnades.

En senare beskrivning utgör Författningsutredningens betänkande Organisationer Beslutsteknik Valsystem SOU 1961:21. Lars

- - Sköld utarbetade i betänkandet en översikt över valsättet i vissa främ-

mande länder samt vissa frågor med anknytning till nomineringsrätten

Den nomineringsrätten 119

fria

norska stortingsvalet. Översikten behandlar särskilt kandidat-

i det nominering i de behandlade länderna.

frågor sammanhängande med valdagen behandlades av 1965

Vissa valtekniska utredning i betänkandet Gemensam valdag SOU års

Även stadganden med anknytning till nomineringsrätten

1965:74. berörs. Personvals- och valkretsutredningens betänkande Personval och

valkretsindelning SOU 1977:94 innehåller en redogörelse för främmande rätt. Redogörelsen koncentrerar sig kring personvalsfrågor. hade till uppgift belysa andra system för

Folkstyrelsekommittén att

uppslag till lösningar på vissa frågor med anknytning till att finna Kommittén redovisade sitt arbete beträffande andra valsystemet.

länders valsystem i rapport författad av numera expeditionschefen

en 1986:1. Översikten spänner över många frågor

Magnus Isberg Ds Ju

dock inte direkt nomineringsrätten i andra länder.

Personvalskommittén lämnade också vissa uppgifter om andra sitt betänkande Ökat personval SOU 1993:21.

länders valsystem i

dock i första hand personval i andra länder. Uppgifterna rör redogörelsen för utländska valsystem är publicerad i

Den senaste

tidskrift. Den har publicerats i årgång 97, âr 1994, Statsvetenskaplig

Bidragen i tidskriften bygger ett seminarium av tidskriften.

Valsystem i komparativ belysning. De länder som behandlas

temat

Danmark, Norge, Finland, Frankrike, Belgien, Tyskland och

är Storbritarmien någon djupare beskrivning valsystemen i Här skall inte göras av länder. Vi kommer redovisa hur nomineringsrätten ser ut i andra att länder. Andra delar valsystemen redovisas endast vissa andra av eller inte alls beroende dess förhållande till nomine-

översiktligt Den intresserade hänvisas för utförligare presentation

ringsrätten. en anförda litteraturen. Dessutom kan hänvisas till Halvarson till den

Demker, Statsskicket i elva länder, för allmän författningsbakgrund

en i vissa länder.

3.10.2 Belgien

land i Europa infördes proportionella val i Belgien år

Som första därför naturligt det belgiska valsystemet fått stå 1894. Det är att

för andra proportionella valsystem. I Sverige har det belgiska

förebild

utifrån personvalssynpunkter. I

valsystemet främst uppmärksammats uppdelade mellan grundlagen, Constitution, Belgien är valreglema

vilka är Code électoral, loi organique des élections och vallagarna LEP och loi électoral communale LEC.

provinciales uppdelat i två kamrat. Enligt article 47 Belgiens parlament är Constitution samtliga ledamöter i det belgiska representanthuset,

utses direkta val. Senaten väljs både

Charnbre des Représentants, genom

120 Den fria nomineringsrätten

genom direkta och indirekta val. Vid de direkta valen används samma regler som för val till representanthuset. Antalet ledamöter i Chambre des Représentants är 212 enligt article 49 Constitution. Senatens ledamöter utses genom ett komplicerat förfarande. I article 54 la Constitution anges att hälften antalet deputerade i representanthuset, av dvs. 106 senatorer skall utses genom direkta val. Ytterligare 52 senatorer utses av de provinsråd som väljs vid de direkta valen.

Slutligen skall 26 av senatorerna utses av de redan valda se article 54

Constitution och Jonckheere, Manuel code électoral 11--12. s. Totalt finns i dag således 181 senatorer. Fortsättningsvis skall senatsvalen inte beröras. Samtidigt med de direkta valen till Chambre des Représentants skall regionala val hållas till conseillers provinsiaux article 108 Constitu-

tion samt till de kommunala församlingarna. Valförfarandet är i stort

detsamma för de olika valen vad gäller offentliga valförberedelser varför endast valet till representanthuset beskrivs här. Vi pekar endast på viktigare avvikelser beträffande de andra valen. La Constitution är restriktiv i sin reglering de direkta valen. Av av article 48 framgår att vallagstiftningen skall reglera följande saker. För det första skall representationen proportionell. För det andra vara föreligger obligatorisk röstplikt. För det tredje skall röstningen vara hemlig. För det fjärde skall kommunal röstning ske om inte undantag gjorts i lag. För det femte slutligen skall det finnas valbyråer. Utöver dessa knapphändiga regler hänvisas till Code électoral. Valperioden anges både i Constitution article 51 och 55 och i Code électoral article 237 och 238 samt article 29 LEP. Den är, liksom i Sverige, bestämd till fyra år. För kommunala val år den emellertid sex år. Belgien är indelat i Valkretsar, s.k. arrondissement. Dessa är 30 stycken till antalet. Valkretsarna tilldelas valkretsmandat och det förekommer i dag minst 2 och mest 33 mandat i de olika valkretsarna. Arrondissementen sammanförs i provinser motsvarar den som regionala indelningen av landet. Dessa får betydelse vid mandatfördel-

ningen se Petersson i SvtT 1994 27 och nedan. Indelningen

s. framgår av en bilaga till lagen. Partier är inte nämnda i Code électoral trots att lagen utgår från att sådana förekommer och är förutsättning för mandatfördelningen. en Flera partier förekommer men de flesta rösterna går till sju partier som dominerar. Av det sagda framgår att det inte förekommer något registreringsförfarande för partier i Belgien. Mandatfördelningen tillgår vid val till representanthuset, liksom i Sverige, i flera led. Utgångspunkten är valsedlamas listor. Varje valsedel, som trycks officiellt, har flera listor. Varje lista representerar ett parti. Listan får innehålla antal antalet mandat samma namn som i kretsen. Mandatfördelningen mellan listorna egentligen partierna sker enligt en tvåstegsmodell. Först fördelas mandaten inom varje

Den fria nomineringsrätten 121

arrondissement. På grund av mandatfördelningsmetoden fördelas vanligtvis inte alla mandat i arrondissementen. I en andra omgång

samlas från arrondissementen fördelade mandat vilka fördelas provinsiellt.

Vid den första fördelningen vid valet till representanthuset används

modifierad dHondtsk metod. Först fastställs ett röstetal chiffre

en électoral för listan enligt article 166 Code électoral. Sedan divideras partiernas röstetal successivt med heltalen osv. som skall

jämföras med valkvot diviseur electoral vilken motsvarar antalet

en röster delat med totala antalet platser i valkretsen. Lägsta kvoten som innefattas i valkvoten tar det sista mandatet. Reglerna framgår av article 167 Code électoral. Redan i samband med vallagens tillkomst kommenterade dHondt de då gällande reglerna och gjorde upp

tabeller för kvoter kunde uppstå se dHondt, Tables de division

som des nombres. Vilken blir vald bestäms också vid denna fördelning person som inom varje arrondissement enligt article 170 Code électoral. Detta sker valkvotsmetod innebär att antalet röster ett parti fått genom en som delas med antalet mandat som partiet fått med tillägg av ett. Den kandidat som erhåller detta tal utses. Utförliga åskådningsexempel på detta finns i SOU 1977:94 s. 101 SOU 1993:21 s. 31 f och Jonckheere, Manuel code électoral s. 180.

I den andra omgången sker fördelningen mellan partier enligt den vanliga dHondtska metoden. Detta sker genom att mandat som inte

fördelats i arrondissementen genom valkvotsmetoden vid den första

omgången samlas upp provinsvis och fördelas där. Detta framgår av

reglerna i article 176 Code électoral. Tillsättande av kandidater pâ platserna går till sätt framgår av reglerna för den första som fördelningen.

Vid provinsvalen tillämpas de nu beskrivna reglerna. Vid de kommunala valen däremot används vid fördelning mellan partierna

Imperiali divisorsmetod se avsnitt 2.2.10i ovan.

Det för svensk del mest kända med det belgiska valsystemet är

personvalsinslaget. Detta får sin form främst av mandatfördelningsreglerna uppmuntrar till personröstning. Emellertid förutsätter det

som

belgiska systemet relativt strikt ordning på kandidatförslagen. Detta

en

uppnår man genom officiell kandidatur och officiella valsedlar. Anmälan kandidater förväntas partierna stå för trots att dessa inte

av nämns i Code électoral. Några regler för partiernas nomineringar finns inte heller i Code électoral. Anmälningarna av kandidater sker för

varje arrondissement för sig. Dubbelval uppstår därför inte. Anmälningama lärrmas, med början 23 dagar före valet, in till valmyn-

digheten på ett särskilt formulär. Anmälan skall vara åtföljd av visst antal underskrifter från väljare, minst tvåhundra och högst femhundra

beroende arrondissement, eller tre parlamentariker för att godkännas. Detta framgår article 116 alinéa 1 Code électoral. Vidare

av

122 Den fria nomineringsrätten

skall kandidaterna acceptera kandidaturen i en särskild handling som skall undertecknas av kandidaten enligt article 116 alinéa 12 Code électoral. Antalet kandidater varierar beroende på antalet mandat i arrondissementen. Ingen lista får innehålla fler namn än det finns

mandat utsäger article 116 Code électoral ifr dock Petersson i StvT

1994 s. 27. Handlingarna skall presenteras och finnas tillgängliga hos valmyndigheten för granskning under vissa tider article 119 Code électoral. Till kandidatanmälan skall också göras anmälan av suppleanter. Suppleantemas antal får inte överstiga dubbla antalet kandidater och vara minst tre och högst sex article 117 Code électoral. Ordningen mellan namnen bestäms, om inte väljarna gör

ändringar, av den ordning de satts upp i anmälan article 117 alinéa

3 Code électoral. Valmyndigheten skall kontrollera att samtliga uppgifter finns i anmälningarna samt att erforderliga samtycken och bevittningar finns fogade till anmälan. Dessutom skall myndigheten granska om kandidaterna uppfyller villkoren för valbarhet som finns uppställda i article 223-227 Code électoral. På grundval av myndighetens prövning upprättas preliminära vallistor. Om invändningar görs mot dessa skall dessa prövas av en appelationsinstans la Cour dappel. Sedan vallistorna slutligen fastställs skall valmyndigheten upprätta valsedlarna le bulletins de vote. Valsedlarna är gemensamma för samtliga partier inom arrondissemen- Varje parti har sin lista. Överst listan står förkortning ten. en av partiets namn och under den kommer namnen på kandidaterna och suppleanterna i den ordning som har fastställts under prövningsförfarandet article 127-128 Code électoral. I ett tillägg till lagen ges.

exempel på hur valsedeln skall se ut se också exempel i SOU 1993:21

s. 33. Färgen skall för val till Chambre de representant vara vit enligt article 128 Code électoral. Storleken avgörs av antalet partier och antalet kandidater som ställer upp vid valet J onckheere, Manuel code électoral s. 111. Vid parti-, kandidat- och suppleantnamnen finns plats för att markera det som väljaren önskar rösta på. För att väljarnas val skall få betydelse vid röstsammanräkning måste

följande iakttas. Väljarna kan markera för listan, vote de liste dvs.

i anslutning till partinamnet. Detta utgör en s.k. partiröst. Väljarna kan markera för en kandidat eller suppleant vote de nominatif, dvs. en personröst. Väljaren kan slutligen avge en röst för både en kandidat

och en suppleant se article 144 Code électoral, J onckheere, Manuel

code électoral 161 och Petersson i StvT 1994 27. Även inte s. s. om detta uppfylls är visst förfarande tillåtet. En valsedel där både parti och kandidat för det partiet är markerad räknas endast som personröst. Om flera kandidater eller suppleanter inom samma lista markerats räknas dessa röster som en röst på listan, dvs. partiet. Ogiltighet inträder endast för det fall kandidater och suppleanter från olika listor är markerade. Detta brukar kallas panachering och är alltså inte tillåtet. Det är vidare inte heller tillåtet att markera ett parti och

Den fria nomineringsrätten 123

kandidater eller suppleanter från ett annat parti. Dessutom är valsedeln

ogiltig bl.a. för det fall den markerats på otillbörligt sätt. Reglerna härom framgår article 157 Code électoral.

av Sammanfattningsvis kan sägas att det belgiska valsystemet tillämpar offentliga valförberedelser måste betraktas som relativt rigorösa. som Det förekommer inte någon fri nomineringsrätt i den mening som vi

i Sverige lägger i de orden.

3.10.3 Danmark

Den danska grundloven från den 5 juni 1953 vissa anvisningar

ger

beträffande valet till folketinget. Kompletterande regler finns i lov nr

271 den 13 maj 1987 valg til Folketinget. Utöver det finns en av om särskild lov 140 af den 8 1989 kommunale valg. Denna nr mars om

reglerar valet till kommunalbestyrelsen varunder faller Borgarrepresentationen i Københavns kommun samt Amtsråden vilka är styrelseor-

för amtskommunema vilka i valsammanhang kan sägas motsvara gan

våra län. Dessutom finns vissa särskilda regler för folketingsvalet på

Grönland och Färöarna.

Regleringen i grundloven att Folketinget består av 179

anger medlemmar två representanter från Grönland och två från varav Färöarna. I Danmark skall således 175 medlemmar till Folketinget

väljas. Dessutom framgår grundloven att medlemmarna väljs för

av fyra år i Dessa regler framgår §§ 28-32 grundloven och §§ taget. av

6 och 7 folketingsvalgloven. Motsvarande tid gäller för de kommunala

församlingarna enligt § 6 kommunale valgloven. Valen sker dock inte

samtidigt. Slutligen framgår att valen skall vara proportionella.

Närmare regler meddelas i folketingsvalgloven. Vid folketingsvalen förkommer numer mellan 10 och 15 partier.

Antalet i kommunalvalen liksom i Sverige, högre. För att få delta är

i folketingsvalet, däremot inte för att få delta i kommunalvalen,

men

anmält. För partier i Folketinget föreligger alltid krävs att partiet är rätt delta i valet dit § 11 folketingsvalgloven. För nya partier

att anmälan enligt § 12 lag. Anmälan skall ske fastställt krävs samma

formulär och åtföljt förklaring från ett antal röstberättigade

vara av en

till antal minst l175 antalet giltiga röster vid det

väljare ett om av

föregående valet. Vid 1994 års val uppgick antalet sålunda till

senast 18 513 personer.

I samband med att anmälan sker skall också partinamnet godkännas. För så skall kunna ske får det inte vara ett som används av ett parti

att

deltar i folketingsval eller val till Europaparlamentet eller armars

som för sådant val. Inte heller kan ett är förväxlings-

godkänts namn som med godtas. Dessa regler framgår av § 13

bart nu nämnt namn

folketingsvalgloven.

124 Den fria nomineringsrätten

Det proportionella valet till Folketinget sker i valkretsarna.

Danmark är vid folketingsval indelat i tre landsdelar. Delarna är A København-Fredriksberg, B Öarna och C Jylland. De tre lands- . delarna är i sin tur indelade i Valkretsar. Dessa är 17 till antalet och framgår av en bilaga till folketingsvalgloven. Av valkretsarna är 14 s.k. amtskretsar och tre storkretsar för København-Fredriksberg. De minsta sådana kretsar omfattar 2 och de största 15 mandat. Dessa är

i sin tur indelade i s.k. uppställningskretsar opstillningskredser inom

vilka kandidaterna skall nomineras. Detta har sedan betydelse för

mandatfördelningen. En uppställningskrets består av en eller flera

kommuner och grundar sig gamla emnansvalkretsar se Elklit i

StvT 1994 s. 6. Vid valet skall de fasta mandaten, kretsmandaten, som är 135 till med utgångs- a antalet, delas ut landsdelar respektive arntskretsarna

i

punkt från summan av folkmängden, antalet röstberättigade vid senaste å å

valet och arealen i kvadratkilometer multiplicerat med 20 § 10 andra å

stycket folketingsvalgloven. Detta sker vart femte år och gäller för de val sker i mellantiden. Tilläggsmandaten, som fungerar som våra som

utjärrmingsmandat, är således 40 till antalet. Vid de kommunala valen

i finns ingen valkretsindelning. Vid mandatfördelningen används en rad olika metoder. Mandatfördelningen mellan partierna i folketingsvalet sker med samma metod i Sverige; i Danmark benämnd modifierad Sainte-Laugê § 76 som andra stycket folketingsvalgloven. Den kommunala vallagen talar inte

partier trots att det i realiteten är fråga om sådana. I stället utgår

om lagen från kandidatlistoma och listförbund. Mandaten fördelas vid dessa val mellan förbunden med dH0ndts metod § 81 kommunale valgloven.

Tilläggsmandaten i folketingsvalen fördelas mellan partier som har

uppnått ett kretsmandat eller som i landsdel uppnått ett visst minsta antal röster eller två procent av rösterna i landet. Tilläggsmandaten fördelas sedan ut landsdelar och arntskretsar enligt särskilda mandatfördelningsregler som framgår av §§ 78-79 folketingsvalg-

loven jfr också avsnitt 2.2.1O När det gäller fördelningen av mandat inom partierna, platsför-

delningen, har detta behandlats nyligen i svenskt offentligt tryck. Personvalskommittén hämtade sin modifierade danska modell från Damnark. SOU 1993:21 121. Modellen har sagts vara modifierad s. endast i förhållande till folketingsvalen och motsvarar den metod som används vid de kommunala valen. Se vidare Elklit i StvT 1994 s. 7. Platsfördelningen hänger i Danmark nära samman med frågan hur kandidater nomineras och anmäls. Detta skall något ytterligare beröras här. För att ställa kandidat vid folketingsvalet kan en kandidat upp som ställa för ett parti eller utanför ett parti. Den som ställer upp upp utanför ett parti måste visa att anmälan stöds av 150 till 200 röstbe-

Den fria nomineringsrätten

rättigade i uppställningskretsen. Nomineringen sker för var upp-

ställningskrets för sig. Ingen kan vara kandidat i mer än en sådan krets eller för mer än ett parti. Dessa regler framgår av § 32 folketingsvalgloven. Vid kommunalvalen finns inte registrerade partier. All nominering utgår därför enligt lagen från kandidatlistoma. I praktiken är det dock partierna som nominerar där också. Anmälan av kandidatlista måste vid de kommunala valen ha stöd från minst 25 väljare och vid val till arntsrådet minst 50 väljare. Detta framgår av § 19 kommunale valgloven. l den kommunala vallagen finns en regel som begränsar antalet pâ varje lista till fyra fler skall väljas till nanm än som kommunstyrelsen eller amtsrâdet, § 21 kommunale valgloven.

Motsvarande regel saknas för folketingsvalen. Det saknas regler för partiernas interna nomineringar både vad gäller folketings- och

kommunala val. Anmälan skall lämnas till anmälningsmyndigheten vid folketingsval senast elva dagar före valet enligt § 33 folketingsvalgloven och vid kommunala val tidigast åtta och senast fyra veckor före valet enligt

§ 23 kommunale valgloven. Anmälan skall vara underskriven av rätta antal förslagsställare och personuppgifter för kandidaterna skall framgå

den § 23 folketingsvalgloven samt § 24 första stycket och § 25 av kommunale valgloven.

Vid folketingsvalen har partierna en bestämrnanderätt över vilka

kandidater som får ställa upp för partiet. Partierna skall nämligen

enligt § 37 folketingsvalgloven skriftligen meddela vilka kandidater

de godkänner. Endast godkända kandidater sätts sedan upp på som

valsedlarna. Någon motsvarande regel finns inte vid kommunala val.

Kandidaterna skall i anmälningarna anges i viss bestämd ordning.

På grundval av den ordning som angetts trycks valsedlar i allmän regi;

officiella valsedlar används således. Som redan nämnts får ordningen kandidaterna betydelse vid

platsfördelningen. Vid folketingsvalen kan tre uppställningsformer förekomma. Den första är den s.k. kretsvisa uppställningen som innebär att partiet nominerar en kandidat i varje uppställningskrets

förstahandskandidat. Därefter tas övriga kandidater upp i som

alfabetisk ordning § 39 folketingsvalgloven. På valsedeln sätter väljaren ett kryss för parti- eller kandidatnamn § 48 folketingsvalgloven. Alla partiröster tillfaller kandidaten i uppställningskretsen § 73 femte stycket första meningen folketingsvalgloven. Kandidater-

blir valda i ordningen efter det samlade röstetalet på listan i arntsna

kretsen § 81 folketingsvalgloven. En variant denna ordning är att

partiet ordningsföljden för samtliga kandidater inom stor- eller anger

amtskretsen enligt en s.k. partilista § 39 folketingsvalgloven.

Kandidaterna utses här enligt Droops valkvot § 82 folketingsvalg-

loven. Dessa båda metoder för uppställning kan kombineras. Slutligen förekommer den s.k. sidoordnade uppställningen som innebär att flera

126 Den fria nomineringsrätten

kandidater förs upp för ett parti i varje uppställningskrets § 40 folketingsvalgloven. Normalt brukar en kandidat särskilt nomineras för att visa på ett närmare förhållande mellan kandidaten och upp-

ställningskretsen. Övriga kandidater förs upp i alfabetisk ordning.

Också här kan väljarna avge parti- eller personröst. Skillnaden mot den kretsvisa uppställningen är att kandidaterna tillförs partiröster proportionellt i förhållande till antalet personröster i uppställningskretsen § 73 femte stycket andra meningen folketingsvalgloven. Vid de kommunala valen finns två möjligheter att ordna kandidaterna vid anmälningen. Det är partilista och sidoordnad uppställning. Kretsvis uppställning förekommer inte eftersom uppställningskretsar saknas vid de kommunala valen § 24 andra stycket kommunale valgloven. Platsfördelningen sker som vid folketingsvalen med den skillnaden att det vid sidoordnad uppställning inte sker någon proportionell fördelning av partiröstema på kandidaterna i uppställningskretsarna då sådana saknas i kommunala val §§ 85-86 kommunale valgloven. Vid röstning kan endast den officiella valsedeln användas. Röstning sker genom ett kryss för antingen parti, en s.k. partiröst, eller för en kandidat, en s.k. personröst § 48 första stycket folketingsvalgloven och § 54 första stycket kommunale valgloven. Det ges vissa tolkningsregler för hur man skall behandla otydliga eller oklara kryss i de båda lagarna § 72 tredje-fjärde styckena folketingsvalgloven och § 78 fjärde-femte styckena kommunale valgloven. Valsedlarna är ogiltiga om de är blanka, inte med säkerhet kan avgöras hur väljaren röstat, om annan än en valstället utgiven valsedel använts samt om valsedel har givits ett kännetecken § 69 första stycket folketingsvalgloven och § 75 första stycket kommunale valgloven. Sammanfattningsvis kan konstateras att det danska systemet bygger på genomreglerade officiella valförberedelser. Någon möjlighet till fri nomineringsrätt förekommer inte. Partierna har stort inflytande över nomineringen och har beslutanderätt beträffande alla kandidater som anmäls i partiets namn. Den reglering som kringgärdar nomineringen tycks vara en förutsättning för det platsfördelningssystem som tillämpas i folketingsvalen men även till viss del för de kommunala valen. Något missbruk av den fria nomineringsrätten i den mening som vi i Sverige lägger i ordet kan inte förekomma.

3.10.4 Finland

Finland är som bekant en republik. I Finland väljs därför en president enligt regler som framgår av regeringsformen och lagen om val av republikens president. Val av president hålls var sjätte år. Dessa val är emellertid speciella varför de förbigås i denna framställning. Riksdagen representerar det finska folket utsäger 1 § riksdagsordningen i

1995:143 Den fria nomineringsrätten

SOU

vilken viktigare regler för de finska rikdagsmannavalen fimis. Övriga

regler beträffande riksdagsvalet finns i lagen om riksdagsmannaval 1969391 samt för de kommunala valen i den kommunala vallagen 1972361. Härutöver finns vissa stadganden i partilagen 1969 10 vilken har bestämmelser beträffande registrering och finansiering av Finland används offentliga valförberedelser. Dessa är i stort partier. I desamma för riksdagsmarmavalet och de kommunala valen varför de kommenteras endast för de fall de avviker från reglerna för senare riksdagsmannavalet. Detsamma gäller för de övriga reglerna. Den finska riksdagen bildar enligt 2 § riksdagsordningen en kammare. Den består 200 riksdagsmän. Valperioden är i Finland av fyra år och valen förrättas samtidigt i hela landet. Det senaste valet hölls år 1995. Kommunala val förrättas också vart fjärde år men inte samtidigt med riksdagsmamxavalet. Riksdagsmännen enligt 4 § riksdagsordningen genom omedelutses bara och proportionella val. Detsamma gäller för kommunalvalen även inget direkt uttalande om detta finns i riksdagsordningen. om I den finska riksdagen finns för närvarande nio partier representerade. Med parti avses enligt 1 § partilagen endast registrerad förening är införd i ett särskilt partiregister. Sådan registrering kan som erhållas förening fullföljer ett politiskt syfte, har minst 5 000 av som vid riksdagsmannaval valberättigade anhängare, beslutat stadgar för att trygga iakttagande av demokratiska principer samt uppgjort ett allmänt Registreringen har betydelse förutom för mandatfördelningen program. också för möjligheterna att erhålla offentligt stöd. Finland är vid riksdagsval indelat i minst 12 och mest 18 Valkretsar enligt 4 § riksdagsordningen. Valkretsarna kan sägas bygga på de finska länen. För närvarande finns 15 valkretsar. I valkretsarna förekommer, förutom Åland där det endast finns ett mandat, mellan 8 och 22 mandat. Valkretsmandaten fördelas utefter befolknings-

underlaget i valkretsarna se Anckar i StvT 1994 s. 12. Utjämnings-

mandat förekommer inte. Genom mandatfördelningsmetoden har det finska systemet sagts vara ett valsystem med starkt personvalsinslag. Emellertid spelar här partierna stor roll. Fördelningen sker proportionellt i som annars en valkretsama enligt dH0ndts metod. Det som är speciellt är att fördelningen sker för varje enskild kandidats jämförelsetal. Detta bidrar bland andra orsaker till att öka personvalsinslaget i det finska systemet. Emellertid är det som nedan skall nämnas möjligt att ingå valförbund. De personliga rösterna räknas samman för varje parti för sig. Har valförbund ingåtts räknas kandidaternas röstetal ihop inom valförbundet. Inom varje parti eller lista respektive valförbund utses sedan den har högst jämförelsetal. Mandatfördelnings-

kandidat som

reglerna framgår av 85--89 §§ riksdagsmannavallagen och 79-83 §§

kommunala vallagen.

128 Den fria nomineringsrätten SOU 1995: 143

Nomineringsförfarandet i Finland har förändrats under årens lopp

Anckar i StvT 1994 12-13. Före år 1969 utgick den från att

s.

Valmansföreningar bestående av 30 röstberättigade inom valkretsen

kunde nominera kandidater till valet. Vid en reform år 1969 -

infördes monopol för partierna att nominera kandidater. Endast registrerade partier kunde då föreslå kandidater i den ordning som stadgarna föreskrev. Nu har man åter infört möjligheter för valmans-

föreningar att föreslå kandidatnanm till valen.

Partier registrerats kan i varje valkrets uppställa fjorton

som kandidater eller det högre antal i kretsen skall väljas och en som

lista med dem publicerad. För att listan skall publiceras måste partiet

ha utsett sina kandidater vid en medlemsomröstning. Sådan omröstning

är inte obligatorisk för det fall partiet endast nominerar så många

kandidater som partiet äger uppställa i valkrets. Övriga bestämmelser

nomineringen skall framgå av stadgarna för partiet. Reglerna om om

nominering för partierna framgår av 26 a § riksdagsmamiavallagen.

Dessutom förekommer vissa ytterligare regler om vem som äger rösta, och vilka instanser inom partiet som äger föreslå kandidater i

26 b-26 f §§ riksdagsmannavallagen. Här kan nämnas att en kandidat

får ställa endast i valkrets och för valmansförening eller upp en en

parti. Valmansföreningar skall för att få uppställa kandidater dock uppgå

till minst 100 röstberättigade personer i valkretsen 31 a § riksdagsmarmavallagen, jfr Anckar StvT 1994 s. 13. De äger föreslå kandidater till ett antal motsvarar vad partierna får. Till ansökan som skall stiftelseurkund fogas stiftarna och vissa formella som anger

uppgifter beträffande medlemmarna och kandidaterna. En regel som

kan nämnas är att endast får medlem i en valmansfören person vara emng. Valförbund tidigare nämnts tillåtna i viss omfattning. De kan är som

ingås mellan olika Valmansföreningar eller mellan partier. Partier och

Valmansföreningar kan däremot inte ingå valförbund vilket framgår vid

en jämförelse mellan 30 och 30 e §§ riksdagsmarmavallagen.

Anhållan från ett parti eller en valmansförening om att kandidaterna skall offentliggöras skall göras senast 51:a dagen före valet. Till

anhållan skall vara fogat identifieringsuppgifter för kandidaten.

Kandidaten skall också skriftligen ha samtyckt till nomineringen. Varje kandidat får ställa upp i endast en valkrets och för en valmansföre-

ning. Dessa regler framgår av 29 och 31 d §§ riksdagsmannavallagen.

För de kommunala valen har hela tiden gällt att det är valmansför-

eningar som har möjlighet att nominera kandidater jämte partierna. De kommunala valmansföreningarna bildas av tio röstberättigade medlemmar i kommunen. I övrigt överensstämmer reglerna i stort med vad gäller för riksdagsmannaval. Reglerna finns i 3 kap.

som kommunala vallagen.

Den fria nomineringsrätten

Sedan anmälningarna om valförbunden kommit in skall den centrala valmyndigheten fastställa ordningen för listorna. Detta sker genom att ordningen mellan listorna sammanställs på grund av en företagen

lottning. Varje kandidat tilldelas sedan ett nummer som löper för

samtliga kandidater i en krets. Sedan trycks kandidatlistoma för att levereras ut till de olika vallokalerna. Alla kandidaterna i valkretsen skall finnas på den tryckta listan. På listan skall också finnas uppgift om valförbund och partinamn. Väljarna äger rätt att rösta någon i kandidatlistan upptagen person. Detta sker genom att väljarna inom en cirkel på röstsedeln antecknar numret kandidaten de önskar se vald. Röstningsförfarandet regleras i 55 § riksdagsmanriavallagen och 52 § kommunala vallagen. Av sagda regler framgår att personvalet i princip är obligatoriskt. Röstsedeln är ogiltig om valkuvert innehåller fler än en röstsedel, om valsedeln är bristfällig eller det inte klart framgår vem som avses, om valsedeln avslöjar valhemligheten, om valsedeln inte

är den officiella eller inte behörigen stärnplats. För riksdagsmannavalet

tillkommer den ogiltighetsgrunden att någon röstat på en kandidat som ställer upp i två Valkretsar vilket inte är tillåtet. Dessa regler framgår av 83 § riksdagsmamiavallagen och 77 § kommunala vallagen.

Som framgått tillämpar Finland offentliga valförberedelser som i

viss mening reglerar partiernas inre arbete. Endast officiella valsedlar är godkända. Valmöjligheten för väljaren är därför begränsad. Några

möjligheter till missbruk av nomineringsrätten i den mening som vi i Sverige använder begreppet förekommer inte.

3.10.5 Norge

De norska valreglerna framgår av dels Grunnloven från år 1814, dels

lov om stortingsvalg, fylketingsvalg og kommunstyrevalg valgloven

av den 1 mars 1985 nr l Grunnloven finns endast vissa centrala

stadganden medan de mer detaljerade reglerna framgår av valgloven.

Grunnloven behandlar endast val till det norska parlamentet, Stortinget. Det är därför inte grunnlovsstridigt att införa andra regler för fylketings- eller kommunstyrevalgen Overå Dalbakk, Valgordningen, s. 15. Stortinget har 165 ledamöter enligt § 57 Grunnloven. Stortinget är indelat i två avdelningar. Lagtinget har 41 ledamöter som utses av

Stortinget. Valet till Lagtinget regleras inte i valgloven. Resterande

ledamöter i Stortinget utgör Odalstinget som alltså har 124 ledamöter. Valperioden för Stortinget är fyra år § 54 Grunnloven. Valperioden

för fylketinget och kommunstyrelse är också fyra år men dessa val behöver inte ske samtidigt med stortingsvalet.

Val till fylketinget och kommunstyrelse skedde år 1995. Flera partier fanns registrerade. Registrering sker hos notarius publicus i

130 Den fria nomineringsrätten

Oslo enligt föreskrifter i § 17 valgloven. Totalt uppgår antalet registrerade politiska partier till 22. För att få registrera ett politiskt parti visst minsta antal röstberättigade. Således skall minst 5 000 till krävs röstberättigade ha underskrivit ansökan. stortingsvalen personer Dessutom skall partibeteclming som inte får vara förväxlingsen anges bar med registrerad beteckning. annan norska valen proportionella. Enligt § 54 Grumiloven fördelas De är mandaten vid stortingsvalen enligt den jämkade uddatalsmetoden. Mandaten fördelas på Valkretsar, s.k. fylkar, utgör ett valdistrikt som norska terminologin. Varje fylke har ett i Grunnloven enligt den fastställt antal mandat, varierande mellan 4 och 15 mandat för de olika fylkarna. Totalt uppgår dessa mandat, som anger distriktsrepresentantill 157. Härutöver sker fördelning resterande mandat på terna, en av Dessa utjämningsmandat är alltså så få som utjämningsrepresentanter. åtta. för Stortingsvalens del tillkomna för att Utjämningsmandaten är öka proportionaliteten i valen. Den spärr finns rör tilldelning av som utjämningsmandat. För att få delta vid fördelningen av utjämningsmandaten måste partiet ha uppnått minst fyra procent av rösterna i landet § 59 Grunnloven.

se

Fördelningen mandaten i fylketingsvalen följer samma metod av fördelningen vid stortingsvalen § 59 valgloven. Emellertid är utsom jämningsmandaten här inte till för att öka proportionaliteten mellan partierna. I stället verkar dessa för att se till att samtliga kommuner i fylken har representation i fylketinget Overå Dalbakk, Valgordningen, s. 253. Kommunstyrevalet skiljer sig däremot helt från de båda behandlade valen. Det förekommer inte något utjämningsförfarande och mandatfördelningsmetoden är Den metod som används § 64 en amian. valgloven går ut på följande. Man multiplicerar antalet avgivna röster med antalet mandat, det s.k. listestemmetalet. Därefter divideras röstetalet för listan med antalet mandat ökat med ett. Sedan ökas denna kvot med ett. Som framgår är metoden en variant av Droops

valkvot se avsnitt 2.2.l0.

Personvalsinslaget i Norge är starkt begränsat. Detta beror dels på nomineringsförfarandet, dels på möjligheterna för väljarna att förändra valsedelns utfornming. Vid kommunstyrevalet är personvalsinslaget starkare nedan och SOU 1993:21 44.

se s.

Det norska valet utgår från röstning vallistor som godkänts av valmyndighetema. Kraven för att vallistorna skall bli godkända framgår §§ 25 och 26 valgloven. Reglerna innebär krav bl.a. av tidpunkt för sista dag för anmälan vilken sats till 1 juli valåret, ordningen mellan kandidatnamnen, uppgifter om kandidaterna samt underskrift från ett visst antal röstberättigade i valkretsen. Det är

partierna står för nomineringarna Valen i StvT 1994 s. 19 och

som anmäler vallistorna till valen. Nomineringsförfarandet regleras i §§ 18-23 valgloven. Reglerna är emellertid inte obligatoriska i den

Den fria nomineringsrätten 131

meningen att avvikelser från dem gör nominationen ogiltig § 18 andra stycket valgloven. I stället är reglerna uppbyggda så att partierna inte erhåller statlig ersättning för kostnader som de har i anledning av nomineringsarbetet om de inte följer reglerna § 18 första stycket. Partierna kan dessutom ha egna nomineringsregler i sina stadgar. Härvidlag är partierna, liksom i Sverige, fria att utforma egna regler. Väljarna är vid röstningen bundna av de vallistor som godkänts av valmyndigheterna. Det är alltså inte möjligt att rösta på annan än de som är uppförda på någon vallista. Skulle sådant namn förekomma på valsedel bortser man från det § 44 nr 5 andra stycket valgloven. Däremot är det tillåtet att stryka namn på valsedeln, något som emellertid har haft dålig genomslagskraft. Det är också tillåtet att

ändra ordningen mellan kandidaterna se nämnda paragraf nr 4 första

stycket och Overå Dalbakk, Valgordningen, s. 187. Vid kommunalvalen är väljarens frihet större. Förutom de möjligheter som stortings- och fylketingsvalen medger lagen ytterligare två möjligheter. Den första är s.k. kumulering vilket innebär att man förstärker sin röst tilläggsröst. Den andra möjligheten är möjligheten till genom en panachering eller som det kallas i Norge slengere. Det innebär att man skriver till ett namn från en annan lista. Dessa regler framgår av

§ 44 nr 4 andra stycket och nr 5 valgloven se också Overå

Dalbakk, Valgordningen, s. 189-192. Några officiella valsedlar framställs inte av valmyndigheterna. Däremot åligger det valmyndigheterna att sörja för att valsedlar trycks till ett tillräckligt antal för att kunna delas ut i vallokalen. Det finns inga kassationsregler för det fall de tryckta valsedlarna inte används. Det kan avslutningsvis konstateras att man i Norge använder ett system med officiella valförberedelser. Någon fri nomineringsrätt föreligger således inte. Några problem med missbruk av nornineringsrätten på det sätt som förekommer i Sverige förekommer därför inte i Norge.

10.5 Storbritannien

Med Storbritannien avser vi här något oegentligt det Förenade Kungadömet Storbritannien och Nordirland. Det Förenade Kungadömet Storbritannien avser England, Wales och Skottland. Storbritannien har inte någon skriven författning i form av grundlagar. Parla-

mentet har bildats genom en historisk utveckling. Överhuset, House

of Lords, har i dag ingen direkt politisk makt och vi bortser i fortsättningen från detta. Underhuset, House of Commons, väljs dock genom fria och direkta val. Valförfarandet regleras i allt väsentligt i den brittiska vallagen, Representation of the Peoples Act 1983. Till denna har kommit tillägg Representation of the Peoples Act 1985, angående samtidig röstning

132 Den fria nomineringsrätten

vid parlamentsval och val till Europaparlamentet samt vissa mindre ändringar Representation of the Peoples Act 1991 och Repre-

genom

sentation of the Peoples Act 1993. Representation of the Peoples Act reglerar i princip allt har med valen att göra; också regionala val

som

i England, Wales och Skottland, dock undantaget antalet ledamöter i

underhuset och valkretsindelningen samt valbarhetsvillkoren. Detta regleras i stället i House of Commons Act 1948 med senare ändringar. Reglerna för valförfarandet i de regionala valen är i stort desamma

för parlamentsvalet varför vi i fortsättningen endast skall

som

redogöra för reglerna i parlamentsvalet. Storbritannien har majoritetsval i enmansvalkretsar. Antalet platser

i underhuset är för närvarande 651. Dessa motsvaras av lika många Valkretsar. Av det totala antalet Valkretsar finns 524 i England, 72 i

Skottland, 38 i Wales och 17 i Nordirland. Valkretsarna the constituencies över med jämna mellanrum för att överbrygga folkom-

ses flyttningar och andra förändringar. Detta skall ske vart tionde till vart femtonde år. Senaste revideringen gjordes i mitten av 1980-talet

Butler Butler, British political facts 1990-1994, s. 240. Av

förklarliga skäl är sådan indelning en grannlaga uppgift. en Trots att valet i enmansvalkretsen fokuseras kring personen bakom

kandidaten spelar partivalet en stor betydelse i Storbritarmien se

Särlvik i StvT 1994 229. Det brittiska politiska systemet, den s.k. s.

Westminstermodellen, innebär att det regerande partiet normalt har stöd i majoritet i underhuset. Systemet syftar främst till att

en egen

uppnå ett stabilt regeringsunderlag. Detta förutsätter också åtminstone ett starkt oppositionsparti. Trots detta är partierna varken erkända i House of Commons Act eller Representation of the Peoples Act. Inte

heller förekommer någon form registrering av politiska partier av inför valen. Det brittiska valsystemet har sagts ge upphov till ett tvåpartisystem

där de två partierna varit Konservativa eller Torypartiet eller Tories

och Labour. Från början av 1970-talet har emellertid det tredje partiet, benämnt Liberaldemokraterna, åter kommit fram och har en numera betydande andel röster som inte avsatt några särskilda spår i underhuset. Vid valet år 1992 erhöll Liberaldemokraterna 17,8 procent av rösterna endast 20 platser i underhuset. Tories hade 41,9 procent men rösterna och 336 platser och Labour 34,4 procent av rösterna och av

271 platser. Redan härav framgår att det brittiska systemet inte befrämjar ett proportionellt resultat. Valperioden är fem år. Förtida upplösning är vanlig. Upplösning av parlamentet innebär att en ny ordinarie valperiod börjar löpa. Valsättet är som redan nämnts ett majoritetsvalsystem. I Storbritannien brukar det kallas ñrst-past-the-post vilket innebär att relativ

majoritet är tillräckligt. Närmare regler för valsättet finns i rule 501

i schedule 1 till Representation of the Peoples Act 1983. Där sägs att

den kandidat vid ett val fått majoriteten av rösterna skall förklaras som

Den fria nomineringsrätten

vald. I vissa valkretsar kan en kandidat stå outmanad. Något val

behöver då inte förrättas rule l72 i schedule 1 till Representation of

the Peoples Act 1983. Kandidaten utses då som vinnare i valkretsen

rule 502 av nämnda schedule.

För att kunna ställa upp i ett underhusval krävs att kandidaterna

nomineras. Nomineringsförfårandet regleras i nämnda schedule till

vallagen. Nominering av kandidat skall göras enligt ett i förväg

fastställt formulär och avlämnas av antingen kandidaten själv eller en

förslagsställare. Nomineringshandlingarna skall uppta den föreslagna kandidatens identiñkationsuppgifter. Förslagen framställs ofta av en lokal gren av ett parti. Dessa är organiserade valkretsvis Organisation of political parties, s. 14-18. Varje parti utser den person som skall kandidera för partiet i den aktuella valkretsen enligt partiets interna regler. Några offentligrättsliga regler finns således inte för detta. För varje kandidat skall det finnas en agent som administrerar valet för

kandidaten section 67 Representation of the Peoples Act 1983.

Kandidaten kan vara sin egen agent.

Till anmälan av kandidat skall fogas vissa underskrifter från väljare. Två av dessa skall vara förslagsställare eller sekond. Ytterligare åtta skall biträda anmälan av kandidaten rule 71 i schedule l till Repre-

sentation of the Peoples Act 1983. Varje väljare får endast stödja en anmälan. Förutom att anmälan skall biträdas av tio väljare skall det

finnas ett skriftligt, med ett vittne bevittnat, medgivande från kandidaten rule 8 schedule 1 till Representation of the Peoples Act 1983. Dessutom krävs en deposition om E500. Section 13 Representation of

the Peoples Act 1985 som höjt beloppet från E150. Jfr närmare om hur depositionen kan ställas i rule 92 schedule l till Representation

of the Peoples Act 1983. Sedan anmälan kommit valmyndigheten till handa, vilket skall ske så snart valet kungjorts och senast sex dagar

därefter, skall den prövas. Om formföreskrifterna är riktiga och

kandidaten uppfyller valbarhetsvillkoren i Representation of the

Peoples Act 1981 skall de nominerade namnen kungöras. Valsedlar gäller för varje valkrets och trycks enligt offentliga

föreskrifter på särskilt papper. Valsedeln skall förses med en officiell

stämpel. Samtliga kandidater i valkretsen skall vara upptagna på valsedeln. Väljaren erhåller valsedeln först i vallokalen och skall på den markera en kandidat. Reglerna om röstning framgår av rules 32-43 schedule 1 till Representation of the Peoples Act 1983.

Rösträkningen är inte offentlig. Endast vissa personer som ex-

empelvis kandidater och deras hustrur och män får närvara som det

uttrycks i lagen. En valsedel är ogiltig om den inte har den officiella

stärnpeln, om fler än en kandidat är markerad, om den är märkt på sådant sätt att den kan avslöja Väljaren eller om den är blank. Dessa regler framgår av rule 471 av nämnda schedule. Däremot är

Valsedeln inte ogiltig på grund av att väljaren markerat kandidaten på

fel ställe eller på annat sätt än med ett kryss eller med mer än ett

134 Den fria nomineringsrätten

kryss det ändå framgår vilken kandidat avses och väljarens om som

identitet inte framgår rule 472 närrmda schedule.

Sammanfattningsvis reglerna kring det brittiska valet vid handen ger officiell kandidatur och officiella valsedlar tillämpas. Det föreatt kommer således inte någon fri nomineringsrätt i den mening som

i den svenska vallagstiftningen. För att bli vald krävs att

avses kandidaten anmälts.

3 10. 6 Tyskland

.

Den tyska valrätten är systematiskt komplicerad eftersom Tyskland är förbundsstat. Val äger där dels till parlamentet som består av

en rum Förbundsrådet och Förbundsdagen endast den väljs direkt varav senare folket, dels till delstaternas parlament, s.k. Landtag, och dels till av kommunala församlingar i delstatema. Tyskland består sedan återför-

eningen 16 delstater. Den lagtekniska uppbyggnaden av valreglerna

av

sin utgångspunkt i den tyska författningen, Gmndgesetz, av den 23

tar

maj 1949. Den innehåller endast ett fåtal regler beträffande valen. Av

artikel 38 framgår emellertid att Förbundsdagen skall väljas genom

allmärma, omedelbara, fria, lika och hemliga val. Dessutom framgår

rösträttsåldem är 18 år. Vidare att närmare regler skall ges som anges i en särskild lag. Den lag åsyftas är den tyska vallagen, Bundeswahlgesetz, av som

den 7 maj 1956. I den lagen vissa huvudstadganden om valet till

ges Förbundsdagen. Till lagen ansluter valförordning, Bundeswahlen

ordnung, behandlar formella och processuella delar av valförfa-

som

randet valmyndighetemas sammansättning För delstatsvalen

som m.m.

till Landtag finns särskild vallag för varje delstat. Dessa bygger på

en Bundeswahlgesetz i stora delar och särskilt vad gäller nominerings-

rätten. Detsamma gäller för de vallagar som reglerar de kommunala valen inom varje delstat. Dessa regler kommer därför att

senare

behandlas endast sporadiskt. För de delstater som tidigare utgjorde

Östtyskland är det svårt att överblicka hur delstatsvalen och de

kommunala valen inom dessa stater kommer att utformas.

Till Förbundsdagen skall val hållas vart fjärde år artikel 39 Grund-

gesetz. Senaste valet hölls i oktober 1994. Efter återföreningen med

Östtyskland skall 656 mandat besättas vid varje val. Genom valsättet

kan det uppkomma situationer innebär att antalet representanter

som

överstiger det i lagen angivna. Så är fallet för innevarande valperiod

då ledarnotsantalet uppgår till 672 ledamöter se Amtliches Handbuch

des Deutschen Bundestages, Teil V. Valet sker genom en kom-

bination majoritetsval i enmansvalkretsar och proportionella listval

av i i delstaten skall beröras nedan. Ett annat för det tyska valsystemet som förstahands- 7

karakteristiskt drag är att varje väljare har två röster; en

1995:143 Den fria nomineringsrätten 135

SOU

för majoritetsvalet och andrahandsröst Zweit-

röst Erststimme en

stimme för listvalet. Vid valen till Förbundsdagen brukar ett trettiotal partier ställa upp. För närvarande är partier representerade i Förbundsdagen. Kring

sex

finns inte så ringa reglering. Det grundläggande stadpartierna en

gandet partiernas roll i demokratin finner man i Artikel 21 om

Grundgesetz. Enligt Parteigesetz den 24 juli 1967 regleras både

av

partibegreppet och partiernas inre arbete. För att en förening skall få rättsställning parti krävs enligt § 2 Parteigesetz bl.a. att för-

som

eningen varaktigt verkat för politisk åsiktsbildning. Frågan om en förening skall ett parti får vid val sitt svar när partierna

anses som

skall anmäla sitt deltagande i valet. Ett parti som inte har minst fem ledamöter i Förbundsdagen eller någon Landtag skall senast 90 dagar före valet anmäla sitt deltagande till Valmyndigheten § 18 Absatz 2

Bundeswahlgesetz. Sedan prövas anmälan och kan avslås eller bifallas. De materiella reglerna härom finns i Artikel 21 Grundgesetz

och § 2 Parteigesetz. Om den avslås innebär det att partiet inte kan ställa med partilista i valet väl föreslå kandidater till

upp men

majoritetsvalen i valkretsarna. För andra partier som uppfyller kravet

förfarandet enkelt Schreiber i Parlamentsrecht

fem ledamöter är se

und Parlamentspraxis 423. Valmyndigheten skall 72 dagar före

s.

valet meddela vilka partier är berättigade att ställa upp i valet

som § 18 Absatz 4 1 Bundeswahlgesetz. Av det sagda följer att det nr

regeltekniskt kan lämpligt att skilja mellan tre olika grupper vid

vara

valen. För det första har vi två typer av partier. Det ena motsvarar beskrivningen i § 18 Absatz 2 Bundeswahlgesetz och har alltså inte

fem ledamöter sig i Förbundsdagen eller i någon Landtag. Den vare

andra typen av parti är det etablerade partiet som uppfyller kravet

fem ledamöter i sådant val. Den tredje gruppen som skall nämnas är

sådana föreningar inte är att betrakta som partier men ändå kan

som

gå fram med kandidat i majoritetsvalen.

en Förbundsstaten är också vid val indelad efter delstaterna. Delstaterär i sin indelade i Valkretsar Wahlkreisen. Valkretsama är i na tur

sin tur indelade i distrikt Wahlbezirke där röstning äger rum § 2

Bundeswahlgesetz. Valkretsama skär inga delstatsgränser och bör

enligt lagen inte skära kommungränser. Valkretsama ses regelbundet valkretskommission. Valkretsama bör befolkningsmässigt

över av en

inte över- eller understiga det genomsnittliga befolkningsunderlaget i

valkretsarna med än 25 procent. Om det avviker med än 33m mer mer

procent måste en ny indelning ske. Dessa regler framgår av § 3 Bundeswahlgesetz. Genornsnittsvalkretsen innefattar cirka 225 000

Vid valet år 1994 hade Nordhein-Westfalen 71 Valkretsar personer. och därmed största delstat såvitt Valkretsar. Bremen var

var avser

minst med sina tre valkretsar.

Valkretsama får praktisk betydelse genom att majoritetsvalet sker

i dessa enmandatsvalkretsar. Den metod som används är relativ

Den fria nomineringsrätten

majoritet § 5 Bundeswahlgesetz. Hälften av antalet platser i Förbundsdagen eller 328 mandat fördelas detta sätt § l satz 2

Bundeswahlgesetz. Fördelningen av mandat vid de proportionella

valet utgår däremot från en fördelning med hela Tyskland som område. Detta har sagts leda till att valet i Tyskland bör räknas till de

proportionella metoderna se t.ex. Petersson i StvT 1994 s. 25-26,

Kaase i Electioneering s. 156 samt Lijphart, Electoral system and party system s. 34 och 36.

Den tyska vallagstiftningen skiljer på grund av kombinationen av

majoritetsval och proportionella val mellan två olika möjligheter att framställa kandidatförslag. Å sidan kan förslag lämnas angående ena kandidat i valkrets, valkretsförslag Kreiswahlvorschläge. Ä en en andra sidan kan nominering ske till de .-

proportionella valen. Detta sker

ofta genom en anmälan av en hel lista, partilista eller landlista Landelisten, med kandidater. Fördelningen av mandaten utifrån andrahandsrösterna sker med hela Tyskland som fördelningsområde och tillgår enligt följande. Samtliga i Förbundsstaten avgivna andrahandsröster på landslistorna jämförs. Härvid skall dock avräknas andrahandsröster från valsedlar som varit med och utsett ledamöter i valkrets genom majoritetsval men som inte

företräder ett parti eller ett parti som inte ställer upp med partilista.

Det kan nämnas att listförbund är tillåten i viss omfattning § 7 Bundeswahlgesetz. Det antal platser som skall besättas är i princip alla 628 som Förbundsdagen innefattar. Från det talet skall emellertid avdrag göras för de mandat som kan ha tillfallit partier som erhållit valkretsmandat men inte deltar med landlista eller tillfallit ledamot

som inte ställer upp för något parti. En spärr finns för partier som inte uppnått fem procent av andrahandsrösterna eller tre valkretsmandat.

Partier som inte kommer över spärren deltar inte i denna mandatfördelning och eventuella mandat som de erhållet räknas också från det totala antal mandat som skall fördelas. Dessa regler framgår av § 6 Absatz 1 och 6 Bundeswahlgesetz. Den mandatfördelningsmetod som används vid fördelningen av mandat landlistorna är den s.k. HareNiemeier. Dvs. antalet avgivna röster för alla partier delas med antalet mandat som skall fördelas, se avsnitt 2.2.10. Partiets röstetal delas sedan med den erhållna valkvoten varvid antalet mandat per lista erhålls. Reglerna framgår av nämnda lagrum absatz 2 och Mandaten fördelas sedan delstaterna med samma mandatfördelningsmetod som tidigare. Härvid dras de valkretsmandat som partiet fått genom direktval från summan av det antal mandat som

partiet fått vid fördelningen med Förbundsstaten som utgångspunkt. Om ett parti erhåller fler mandat genom direktval än vad det är

berättigat till enligt andrahandsrösterna behåller partiet de rösterna.

Härigenom kan övennandat Uberhangsmandate uppstå vilket godtas

enligt vad som ovan sagts. Platserna tillsätts i den ordning som

framgår av ordningen av kandidaterna landlistan.

Den fria nomineringsrätten 137

Mandatfördelningen bygger på en strikt uppställning av kandidater.

Officiella valförberedelser är därför föreskrivna. Nomineringen anses

vara en viktig författningsrättslig uppgift för partierna men också en partiets inre angelägenhet Schreiber i Parlamentsrecht und Parla-

mentspraxis s. 419. Regleringen finns således både i stadgarna och i vallagstiftningen vilket också påpekas i § 17 Parteigesetz. Här skall

endast nämnas att det inom partierna i Tyskland, liksom i Sverige, kan

finnas olika sätt att komma fram till kandidatnamnen. Reglerna för

kandidatnomineringen inom partierna finns i § 21 och § 27 Absatz 5

Bundeswahlgesetz. Som ovan sagts förutsätts att kandidater föreslås både till majoritetsvalet i valkretsarna och till det proportionella listvalet inom delstater-

na. Förslagen skall prövas av en särskild valmyndighet. Ett parti kan dock enligt § 18 Absatz 5 Bundeswahlgesetz endast anmäla en kandidat i varje valkrets och en lista i varje delstat. Inregistrering valkretsförslag för ett etablerat partis valkretskanav didat är relativt enkelt. Genom styrelsen eller annan behörig instans inom partiet kan anmälan av valkretskandidat göras. Till ansökan skall intyg fogas om att valet av kandidat gått till på stadge- och för-

fattningsmässigt vis. För partier som inte är etablerade jfr ovan vad som sagts om

partier enligt § 18 Absatz 2 Bundeswahlgesetz skall förutom un-

dertecknade handlingar från partistyrelsen också minst 200 i valkretsen

röstberättigade personer underteckna förslaget § 20 Absatz 2 Bundes-

wahlgesetz. Andra föreningar eller grupper än partier skall till valkretsförslaget

foga underskrifter från minst 200 röstberättigade i valkretsen vilket

framgår av § 20 Absatz 3 Bundeswahlgesetz.

För samtliga fall gäller att valkretskandidaterrta måste bekräfta sin

kandidatur. Ett sådant medgivande kan inte återkallas. Valkretsförslagen måste ha lämnats senast 66 dagar före valet § 19 Bundeswahlgesetz. Av samtliga valkretsförslag skall enligt § 34 Bundeswahlordnung diverse uppgifter framgå. Det är exempelvis fråga om uppgifter om kandidaternas personuppgifter, namnet för för-

slagställande parti, namnet på en förtroendeperson och dennes ställföreträdare samt underskrifter från styrelser i partiema.

Landlistoma, vilka gäller inom hela delstaten, kan endast in-

registreras efter ansökan av partier. Detta skall liksom valkretsför-

slagen ske 66 dagar före valet. För etablerade partier kan de av

partierna valda kandidaterna anmälas för registrering genom att

partistyrelsen undertecknar anmälan. För partier som inte är etablerade jfr ovan vad som sagts om partier enligt § 18 Absatz 2 Bundeswahl-

gesetz krävs dessutom underskrifter från i delstaten röstberättigade personer till ett antal av en tusendel av antalet röstberättigade i valkretsen, dock högst 2 000. Också beträffande landlistan skall framgå under vilket partinamn kandidaterna kandiderar. Dessutom

138 Den fria nomineringsrätten

skall kandidatnarnnen sättas i den ordning partiet önskar. En

som kandidat kan endast han medgivit sin kandidatur. Medtas upp om

givandet är oåterkalleligt. Dessa regler framgår av §27 Bundeswahlgesetz. Av anmälan landlistan skall framgå liknande uppgifter

av gäller för förslag till valkretskandidat. Detta framgår av § 39 som Bundeswahlordnung. Sedan förslagen till valkretskandidater och landslistoma prövats

skall valmyndigheten 58 dagar före valet registrera dessa. Valsedeln, är officiell, skall sedan utformas grundval av registreringen.

som Valsedeln innefattar två spalter. Den vänstra upptar alla valkretskandi-

dater inom valkretsen med partibeteckning. Den högra upptar landlistoma för samtliga partier inom delstaten.

Vid röstningen förfogar väljaren över två röster. En förstahandsröst

för majoritetsvalet i valkretsen och andrahandsröst för landlistan i

en

delstaten. Röstningen tillgår så att väljarna sin förstahandsröst

avger att sätta ett kryss eller markering för den valkretskandigenom annan dat de föredrar. Andrahandsrösten en liknande som avges genom markering för den lista de föredrar. Röstsplittring är därvid som tillåten § 34 Bundeswahlgesetz. Väljarna är bundna av de förslag

Valsedeln De kan inte sätta upp egna nanm. Av ogiltighets-

som anger.

reglerna i § 34 Bundeswahlgesetz framgår vidare att valsedeln är

i

ogiltig den innehåller tillägg eller förbehåll. Inte heller godtas som å

om giltiga röster andra valsedlar än de officiella. För det fall ingen

bestämd åsiktsyttring framgår av Valsedeln är rösten ogiltig. Sammanfattningsvis kan sägas att det tyska systemet innehåller en omfattande reglering både partierna och nomineringsförfarandet.

av

Någon fri nomineringsrätt föreligger inte. De offentliga valförberedelär långtgående och öppnar ingen möjlighet till missbruk av

serna nomineringsrätten inom det system används. En ventil för som

partiminoritet att komma till tals kan sägas öppnas genom att en

väljargrupp kan föreslå valkretskandidat. Detta kan dock inte ske en

under partinamn majoriteten gått fram. Det är inte känt

samma som i vilken omfattning ett sådant förfarande tillämpas.

3.11 Några olika möjligheter att komma till rätta med missbruket av den fria nomineringsrätten

I detta avsnitt presenterar vi några alternativ till lösning problemet med missbruk den fria nomineringsrätten. Som vi påpekar i inled-

av I

ningen till detta kapitel innebär varje försök att komma till rätta med missbruket den fria nomineringsrätten inskränks åtminstone i 5

att

någon mening. Inskränlcningama kan emellertid olika långt. För att

överblick skall vi här, innan vi presenterar våra egna överge en

Den fria nomineringsrätten

väganden, kortfattat presentera vissa förslag till lösningar som tidigare utredningar diskuterat. Vi har i flera sammanhang påpekat att den fria nomineringsrätten i Sverige är följd att det i stort saknas regler för nominering av en av kandidater. Under årens lopp har olika förslag förts fram som innebär

reglering nomineringsförfarandet. Den mest radikala lösningen

en av innebär form förhandsamnålan där röstning endast kan ske på en av de anmälda kandidaterna. Detta förfarande har omväxlande åsatts olika

benämningar ojfentliga eller officiella valförberedelser, offentlig

som

eller ojficiell kandidatur, förhandsanmälning kandidater eller något

av

liknande. Gemensamt för samtliga dessa förslag är att de på något sätt förutsätter myndighet tar emot anmälningar av partier och

en som kandidater redan innan valet förrättas. Införandet av en sådan

reglering innebär att Sverige skulle komma att tillämpa ett system som

de flesta andra länder avsnitt 3.10. Konsekven-

redan i dag finns i se

för den fria nomineringsrätten en sådan reglering är att den serna av kraftigt skulle beskäras.

System med officiella valförberedelser har påpekats varit tal

som

vid ett flertal tillfällen. I avsnitt 3.7 beskriver vi hur den nu gällande ordningen med fri nornineringsrätt tillkom ett resultat av de

en som

förslag fanns övergång till proportionellt valsätt. Det

som om en

förslag låg till grund för det proportionella valsystem som

som

infördes i Sverige betänkandet Proportionellt valsätt 27 oktober

se

1903 upptog flera bestämmelser i ämnet. Det proportionella valsystemet föreslogs dHondts metod vilket i sin ursprungliga

som var

version förutsätter strikta partiorganisationer i det att ett nanm inte kan

förekomma flera listor. För att komma till rätta med detta skulle

officiell kandidatur förekomma. Demia gick ut på att en förslagsställabefullmäktigades att svara i allt som gällde kandidatförslaget,

re, som

skulle till Konungens befallningshavande, dvs. länsstyrelsen, inge förslag på kandidater. Varje förslag som gällde valkretsvis skulle uppta dubbelt så många namn som valet gällde. För att vara giltigt krävdes att förslaget åtföljdes underskrifter från 20 i valkretsen

av

röstberättigade Länsstyrelsen skulle sedan göra en prövning

personer. förslagen beträffande kandidaterna. Den avsåg valbarhet, identifikaav tion kandidaten samt att kandidaten inte förekom någon mer av

lista. Efter visst kungörande skulle tryckning ske i det allmännas regi. Samtliga vallistor skulle tryckas på valsedel. Väljaren var inte

samma fri rösta på kandidat än de tagits på den officiella att annan som upp

valsedeln. Förslaget lades inte till grund för lagstiftning. Även 1919 års proportionsvalssakkunnigas betänkande 1921 om de proportionella valen till riksdagens andra kammare innehöll ett avsnitt officiell kandidatur. Betänkandet hade i denna del hämtat inspira-

om tion från det år 1903 avgivna betänkandet. Således skulle även här förslag på kandidater i skriftlig form lämnas till Konungens befall-

ningshavande. Beträffande frågan hur många väljare som måste ha

om

140 Den fria nomineringsrätten

undertecknat ansökan så diskuterade de sakkunniga den frågan utan att bestämma något maximiantal. I stället bestämdes att kungörandet av förslaget endast behövde ske beträffande 25 av de undertecknande väljarna. Dessutom skulle en bevittnad förklaring från var och en av

kandidaterna bifogas där det framgick att de var villiga att kandidera

till riksdagen. Detta förslag blev aldrig underställt riksdagen. I betänkandet Förslag till vissa ändringar i vallagen för skyddande av partibeteckning SOU 1930:5 framfördes förslag om ett modifierat

system för officiella valförberedelser. Tanken var att partiorganisationen skulle registrera sin partibeteckning centralt för hela landet.

Registreringen skulle bestå från val till val. Till detta kom att det för

varje valkrets skulle att anmäla kandidater både för registrerad partibeteckning och för partibeteckningar som inte registrerats. Väljarna skulle vara tvungna att på valsedeln ta upp en partibeteckning från något av de kungjorda valförslagen. För registrerade partier skulle partibeteckningen skyddas genom att första namnet måste vara ett anmält namn. Efter viss överarbetning kunde ett förslag föreläggas

för riksdagen se prop. 1935: 139, överarbetningen framgår av bilaga

till propositionen. Förslaget innebar att nuvarande fakultativa regler

om skydd för partibeteckning infördes se avsnitt 3.8.1.

Författningsutredningens betänkande Sveriges statsskick SOU 1963:17 upptog inget fullständigt förslag till vallag. Vissa huvud-

punkter diskuterades dock. Det valsystem som utredningen förordade, en blandning mellan val i regionkretsar och ett val i Valkretsar med

personvalsinslag, förutsatte enligt utredningen officiell kandidatur.

Endast registrerade partier skulle ha rätt att nominera kandidater. För

registrering krävdes antingen att partiet var representerat i riksdagen eller att partiet hade ett visst antal medlemmar. Antalet medlemmar

sattes så högt som 15 000. Till valet skulle användas officiella

valsedlar se a.a. s. 77 och s. 80. De remissinstanser som yttrade sig

i frågan ställde sig genomgående negativa till utredningens förslag om

officiell kandidatur se SOU 1964:38 s. 48.

Det senaste förslaget med officiell kandidatur framlades av Personvals- och valkretsutredningen SOU 1977:94. Det gick ut på att samtliga röstberättigade i en valkrets skulle ha rätt att anmäla kandida-

tlistor. Möjligheten kvarstod alltså för den enskilde väljaren att föreslå

egna kandidater. Vid mandatfördelningen beaktades dock endast kandidater som anmälts. Systemet upptog också en regel som innebar att valsedlariia skulle tryckas i valmyndighetens regi. Som Personvalskommittén uttalade SOU 1993:21 s. 82 ändras den fria nominerings-

rätten med detta system på så sätt att sista tidpunkt för nominering av

kandidat flyttas fram i tiden. Emellertid måste nog en sådan ordning enligt vår mening också anses innebära en relativt omfattande inskränkning av den fria noinineringsrätten. Personvals- och valkretsutredningens förslag ledde inte till lagstiftning.

Den fria nomineringsrätten

Mindre ingripande lösningar har också diskuterats tidigare. En sådan är att låta de kandidater som anmälts enligt 5 kap. vallagen dra tillbaka sin kandidatur de valsedlar som utgör piratlistor. En sådan möjlighet skulle innebära att en ovillig kandidat skulle kunna freda sig från att förekomma i sammanhang han inte önskar. Folkstyrelsekommittén, som diskuterade detta i betänkandet Folkstyrelsens villkor SOU 1987:6 s. 152, avfärdade emellertid denna tanke. Skälet till detta att de anmälda kandidaterna inte bara skulle kunna dra var tillbaka sin kandidatur från en piratlista utan även från spränglistor. En sådan möjlighet skulle enligt Folkstyrelsekommittén bli ett effektivt

vapen i handen på partimajoriteten. Härigenom skulle minoriteten kunna trängas ut. De minoritetslistor som inte godkänts av majoriteten

skulle riskera att bli betraktade som partimarkerade vid röstsammanräkningen. Således skulle endast särlistoma finnas kvar intakta. Av den anledningen lade Folkstyrelsekommittén inte fram något förslag

med det antydda innehållet. Ett förslag med sådant innehåll skulle, förutom de nämnda negativa effekterna för spränglistorna, inte innebära någon särskilt ingripande inskränkning av den fria nomine-

tingsrätten. Det skulle dessutom vara möjligt att med en sådan

reglering komma problemet med ovilliga kandidater. Ett annat förslag som Folkstyrelsekommittén diskuterade mot

bakgrund av det valsamarbete som förekom vid 1985 års val där ett parti fick representation i riksdagen trots att partiets väljarstöd vid den

tidpunkten inte motsvarade fyra procent av rösterna i landet, var att införa ett mer realistiskt partibegrepp SOU 1987:6 s. 125. Tanken

var att en partiorganisation inte skulle få nominera medlemmar från

något annat parti. Emellertid förutsätter en sådan reglering, som

Folkstyrelsekommittén påpekade, en ingående reglering av medlemskap i partier. En sådan reglering skulle emellertid strida mot traditionen i vårt land att länma partierna utan statlig insyn. Något

förslag med reglering av medlemskap i partier lades därför inte fram

kommittén. Enligt vår mening skulle ett förslag med sådant innehåll av

medföra att överväganden angående föreningsfriheten också måste göras. En reglering av medlemskap i partier och bestämmelser om att

nominering inte får ske av kandidat från annat parti skulle innebära att man korn missbruket med piratlistor. Emellertid skulle den fria nomineringsrätten allvarligt inskränkas. Under alla förhållanden ligger

ett sådant lagstiftningsarbete långt utanför vårt uppdrag. Vi kommer därför inte att diskutera något förslag med sådant innehåll.

Andra lösningar har föreslagits för att få till stånd ett mer an-

vändbart partibegrepp. En sådan framfördes först av Folkstyrelsekom-

mittén SOU 1987:6 s. 149-151, och kom igen i stort sett oförändrat i Personvalskommitténs förslag Ökat SOU 1993:21

om personval s. 148-149. Förslagen går ut på att de partier som vill delta i valen

skall anmäla sitt deltagande inom viss tid för att få delta i mandatfördelningen. Partideñnitionen blir härigenom obehövlig och ersätts med

Den fria nomineringsrätten SOU 1995: 143

regel att mandaten fördelas mellan anmälda partier. Motiven

en om för sådan ändring är främst väljarens möjlighet att göra ett en

rationellt partival. Om förslaget genomförs kommer man till rätta med

de mindre seriösa partibeteckningar som i dag skrivs på blanka

valsedlar se avsnitt 3.4.2 och 3.5.1. Dessa partibeteckningar kommer

att behandlas obefintliga i och med att de inte anmälts till valet. som

Det blir inte möjligt partikonstellationer utkristalliseras i slutet

att nya valkampanjen eftersom anmälan måste göras viss tid före valet. Det av kan tilläggas att det inte vid riksdagsvalen förekommit att någon ny

partikonstellation uppkommit så kort tid före valet att det inte skulle

hunnit med att anmäla sig till valet i fråga. Däremot har det vid vissa

kommunalval förekommit att grupperingar kort tid före valet gått fram parti och dessutom tagit sig in i den valda församlingen.

som å

Folkstyrelsekommitténs förslag lades fram för riksdagen genom en

i 1987 88:22. Konstitutionsutskottet avstyrkte emel- å

proposition prop.

i lertid bifall till förslaget bet. 198788:KU32 s. 16-17. Utskottet ä 3 anförde att förslaget hade klara fördelar i ordningshänseende. f Emellertid menade utskottet att den inskränkning av den fria nomine-

tingsrätten förslaget innebar inte uppvägdes av ett i samma ärende

som

föreslaget personvalssystem. Riksdagen följde utskottets synpunkter och någon obligatorisk förhandsannlälan för partier infördes inte. Personvalskommitténs förslag har ännu inte förelagts riksdagen. Ytterligare ett alternativ har diskuterats flera gånger. Det är

tryckning valsedlari det allmännas regi. Diskussioner om detta har av dock i allmänhet skett utifrån förutsättningen om andra offentliga

valförberedelser. Redan 1902 års proportionsvalskommitterade hade

ett sådant förslag se betänkandet Proportionellt valsätt 27 oktober

1903 79-80. Ett förslag officiella valsedlar fanns också i

s. om Personvals- och valkretsutredningens betänkande Personval och

valkretsindelning SOU 1977:94 182-183. Förslaget innehöll

s.

förutom ett personvalssystem också ett system med obligatorisk

förhandsanmälan kandidater. Det syntes då, enligt utredningen, bäst av

valmyndigheten ensamrätt tryckning med hänsyn till den

att ge

centrala roll valsedlarna hade vid sammanräkningsförfarandet enligt

förslaget. Enligt utredningen då likformighet och lägsta varm man

möjliga risk för kassation av valsedlar. Också Folkstyrelsekommittén diskuterade tryckning valsedlar i central regi SOU 1987:6 s. 154.

av Eftersom de förslag som framförts hänger så nära samman med den

offentliga kandidaturen är det svårt att avgöra hur en reglering med

enbart officiella valsedlar skulle inskränka den fria nomineringsrätten.

Om inga andra valsedlar var tillåtna och inga egentillverkade god-

kändes skulle dock den fria nomineringsrätten kraftigt beskäras genom den officiella valsedeln.

1995:143 Den fria nomineringsrätten 143

SOU

12 överväganden

Vårt uppdrag i denna del är att se över problem som kan uppstå i

anslutning till den fria nomineringsrätten samt att presentera förslag

till lösningar den frågan. Utgångspunkten för arbetet är en förut-

av sättningslös översyn inte begränsas till vissa lösningar. Utifrån som

dessa utgångspunkter finns vi i föregående avsnitt pekar på ett

som brett spektrum lösningar. Det är möjligt att finna lösningar som av totalt upphäver den fria nomineringsrätten liksom det är möjligt att finna lösningar som i princip kan sägas lämna den fria nomineringsrätten orörd. Det har vid överläggningar inom kommittén visat sig

råda enighet att åtgärder bör vidtas mot missbruket av den fria

om nomineringsrätten och särskilt vad gäller förfarandet med det vi kallar

piratlistoma. Utifrån den förutsättningen är en första fråga att avgöra

hur långt ett ingrepp skall gå.

3.12.1 En ingripande reglering eller fri nominering

Den mest ingripande regleringen är där totala offentliga valförbereen delser anordnas, dvs. partierna anmäler sig och sina kandidater och därefter trycks valsedlarna i central regi.

De uppenbara fördelar som offentliga valförberedelser innebär är att valet kan grundas ett rationellt val. Det är av vikt att det står så

klart över huvud taget är möjligt både vilka partier som väljarna som

har att välja mellan och vilka kandidater de har att rösta på. Detta

framstår allt nödvändigare med hänsyn till det ökade inslag av som

personval förekom vid valet till Europaparlamentet och som är

som tänkt att tillämpas vid de allmänna nationella valen från år 1998. För att personvalet skall få verkligt genomslag och grundas på ett rationellt val mellan olika kandidater som har reell möjlighet att bli invalda i den församling valet avser är det av största vikt för väljaren att kandidaterna tillkännages så att väljarna har en rimlig chans att bilda sig uppfattning dem. Ytterligare en fördel med valförberedelser en om är att de verkar för enhetlighet och samverkan inom partier. Den

klarhet som kan vinnas är också att flera av de metodologiska

vanskligheter som i dag finns i det svenska valsystemet försvinner med de offentliga valförberedelserna. En sådan är att det går att slopa kravet på att två anmälda kandidater måste toppa valsedel för att en skall räknas. En och kanske den viktigaste av dessa namnen arman

vanskligheter är att missbruket med partibeteckningar försvinner. Det

är heller ingen tvekan att valförberedelserna medför en lättnad i om

fråga om sammanräkningsförfarandet. De förenklingar kan uppväga

det merarbete före valen som blir följden av valförberedelser.

144 Den fria nomineringsrätten

Det finns naturligtvis argument mot införande av valförberedelser. Det som tidigare alltid gjort att man avstyrkt valförberedelser är att det strider mot svenskt föreställningssätt. Enligt detta det främst fråga om att kandidater inte framställer sig själva i massmedier på något särskilt aktivt sätt. Det ökade inslaget av personval är däremot något som kan innebära att kandidaterna och partierna måste ta det äldre tänkesättet under förnyad prövning. En amian synpunkt med rötter i tidig svensk valrätt är att offentliga valförberedelser inskränker väljarens rätt att fritt nominera. Denna synpunkt har tidigare gjort sig starkt gällande. Emellertid kan häremot invändas att den fria nomineringsrätten i praktiken inte kunnat ändra de av partierna rangordnade kandidaterna varför man i princip kan bortse från den effekten. En annan invändning av principiell natur är att det blir svårt för politiska fraktioner att mot slutet av en valrörelse dyka upp som ett hot mot de mera etablerade. Mot detta kan anföras att tidpunkten för anmälan av partier och kandidater skall läggas så nära valdagen som det bara går. Andra betänkligheter som kommit till uttryck och varit starkt bidragande orsaker till att officiella valförberedelser förkastades var att de ansågs leda till att valförfarandet mekaniserades och att de enskilda väljarnas möjlighet att göra en personlig insats vid valet försvårades till fördel för partiet som fick ett bestämmande inflytande över kandidatvalet. I dag kan mot detta anföras det beslutade personvalssystemet som i stället öppnar möjligheter för de enskilda väljarna att inom ramen för valförfarandet en reell möjlighet att påverka kandidatvalet. Offentliga valförberedelser skulle då hjälpa till att ge väljarna överblick över möjliga alternativ. Valförberedelsema innebär emellertid att ett stort ansvar läggs på partiorganisationen. Genom ett förslag om officiella valförberedelser kan inte spränglistor föras fram fritt. De måste åtminstone underförstått vara sanktionerade av partiet och därmed det vi kallar särlistor. Alla hittillsvarande undersökningar pekar också på att partierna försöker komponera sina namnlistor på ett så representativt sätt som möjligt. Detta speglar sig t.ex. i det faktum att i princip samtliga valsedlar vid valet år 1994 beställdes av partiledningarna, även

minoritetens kandidatlistor se avsnitt 3.5.1. Nanmvalsedlama var

således av partimajoriteten framröstade kandidatlistor eller av minoriteten framtagna särlistor som majoriteten godtagit. Vi har vägt de olika för- och nackdelarna med officiella valförberedelser mot varandra och funnit att den inskränkning av väljarnas möjligheter att fritt välja den kandidat de önskar medför vissa nackdelar. Emellertid har nu valsystemet kommit att få en annorlunda utformning genom personvalsinslaget så att de offentliga valförberedelsemas positiva sidor framstår som eftersträvansvärda. Skälen för offentliga valförberedelser väger därför tungt vid bedömningen. Mot bakgrund av det anförda har vi funnit att ett förslag med

offentliga valförberedelser bör presenteras avsnitt 3.13. Emellertid

Den fria nominetingsrätten

finner vi det angeläget att också visa på en lösning där den fria nomineringsrätten i det närmaste lämnas orörd. För att komma till rätta med missbruket av den fria nomineringsrätten har vi arbetat fram också en sådan variant som bygger på ett straffrättsligt ansvar avsnitt 3.14. Båda modellerna kan var för sig utgöra ett förslag till ändringar i vallagstiftningen. För båda modellerna har därför författningsförslag och författningskommentar utarbetats varför förslagen framstår som likvärdiga. Vid våra överläggningar har emellertid framkommit en preferens för officiella valförberedelser varför den presenteras som första modell. Som andra modell presenteras den modell som tar sin utgångspunkt i ökat straffrättsligt ansvar för den som utnyttjar en partibeteckning på ett vilseledande sätt. Vilken modell som slutligen skall läggas till grund för ett lagförslag bör lämpligen avgöras först sedan remissinstanserna yttrat sig. De två modellerna presenteras som fullständiga förslag. Under rubriken författningsförlag finns således ett förslag till författningsändring för varje modell redovisat under särskilda rubriker. Specialmotivering till varje författningsförslag redovisas särskilt för varje modell i kapitel I de närmast följande avsnitten redovisas för varje modell de allmänna utgångspunkterna för regleringen.

3.13 Förslag till åtgärder mot missbruket av den fria nomineringsrätten: offentliga valförberedelser

Vi skall i detta avsnitt mot bakgrund av redovisningen av tidigare erfarenheter presentera ett system med offentliga valförberedelser. Det alternativ vi presenterar är relativt långtgående. Det innehåller obligatoriska regler om anmälan av partier för att få delta i mandatfördelningen. Det innehåller dessutom obligatoriska regler för skydd av partibeteckning och anmälda kandidater. Slutligen föreslås användning av officiella valsedlar. Författningstexten till förslaget finns i betänkandet under rubriken författningsförslag En särskild kommentar till de enskilda stadgandena finns i avsnitt 7.1.

3.13.1 Allmänna synpunkter en reglering med offentliga

valförberedelser l Den allmänna uppbyggnaden av en reglering av valförberedelserna har att ta hänsyn till en rad omständigheter. Reglernas inbördes förhållande spelar en väsentlig roll. Förhållandet mellan reglerna om anmälan av parti för deltagande i val, anmälan av kandidater i val

samt valsedlarnas utfonnning hänger nära samman se SOU 1969:19

s. 87. Vi har försökt att renodla reglerna för att undvika upprepning

Den fria nomineringsrätten

liknande regler. Det har medfört att det för anmälan om deltagande av

uppställts vissa krav förutsättning för anmälan. Detta har i sin tur

som lett till förenklingar beträffande regler för anmälan av kandidater och

valsedelsfrarnställning. Förslaget till de officiella valförberedelserna har utformats för att så enkla möjligt. Detta gäller både själva den tekniska vara som utformningen reglerna möjligheten att delta i den demokratiska av som Det är inte meningen att utestänga grupper från deltagande processen. i för samhället så viktig del som de allmänna valen. Förutsätten ningarna för anmälan partier och kandidater utformas därför så att av så få hinder möjligt i form antalet röstberättigade eller som av liknande skall föreligga. Som vi redovisar i avsnitt 3.10 tillämpas ett

system med offentliga förberedelser i samtliga andra länder som

presentaras.

Det här presenterade förslaget innebär för partierna en obligatorisk anmälan deltagande i valet. Detta medför en omarbetning av

om

partibegreppet. Så dagens partibegrepp är utformat innebär det en

som

alltför vid definition partibegreppet. Syftet med den nuvarande

av definitionen är att fördela mandaten. För detta räcker det att säga att partier anmält sitt deltagande deltar i mandatfördelningen. som

Partibegreppet finns i 3 kap. 7 § regeringsformen varför en grund-

nu lagsändring blir nödvändig. Till detta tillkommer en rad ändringar i

vallagen. Ändringsförslagen anknyter så mycket som möjligt till den

i dag gällande lagtexten. Beträffande ett obligatoriskt amnälningsförfarande för partier har vid flera tillfällen framhållits att en reglering inte får inverka partiernas inre arbete i form statlig kontroll. Det förslag vi

av

l

diskuterar här innebär att den direkta följden blir en betydande in-

skränkning i den fria nomineringsrätten. I viss mening kan sägas att

i detta kommer påverka det egentliga partiarbetet. Emellertid kan det

att

medföra någon egentlig insyn i partiernas inre arbete. 2

inte sägas

Partiernas nomineringsförfarande lämnas utan reglering. Det är endast

anmälan de nominerade kandidaterna regleras. Motsvarande av som

synsätt kan anläggas frågan kravet att anmälan skall ange en

om

partibeteckning 0rd och att den inte skall vara förväxlingsbar med

av

redan anmäld beteckning. En obligatorisk anmälan för partier för att

delta i mandatfördelningen medför därför inte någon insyn eller kontroll partiernas inre arbete från statsmakternas sida ett sådant av det skulle strida mot föreningsfriheten i 2 kap. regeringssätt att formen. Till anmälan deltagande i val från ett parti skall följa en förom teckning över ett visst antal röstberättigade personer. Också detta

skulle, i och med att anmälan av partierna görs obligatorisk, kunna uppfattas inskränkning opinionsfrihetema i regerings-

som en av fonnen. Emellertid torde det inte kunna hävdas att den föreslagna

Den fria nomineringsrätten 147

regleringen inkräktar på partiernas inre angelägenheter jfr SOU 1980:45 s. 118 och prop. l97576:209 145. s.

I detta sammanhang kan också sägas att förslaget innebär att de

enskilda kandidaterna måste ha lämnat sitt medgivande till kandidaturen. Man kommer således helt ifrån de problem är förknippade som med personer som inte tillfrågats beträffande sin kandidatur. Det kan hävdas att ett krav på att anmälan kandidater skulle av

strida mot förbudet om åsiktsregistrering. Genom anmälan

av

kandidater uppkommer nämligen sammanställning hos myndig-

en

heterna av kandidaterna och för vilket parti de kandiderar. Förbudet mot åsiktsregistrering saknar emellertid helt betydelse för den typen uppteckningar förekommer i val till olika församlingar

av som se

SOU 1975:75 s. 135. Det är självklart att sådana förteckningar måste

få förekomma i ett fria val grundat statsskick. Dessutom innebär som påpekats vårt förslag att samtycke från kandidaterna skall förekomma i anmälningsförfarandet. Reglerna förbud åsiktsom av

registrering omfattar endast registrering som sker utan samtycke. En fråga som kan föranleda vissa diskussioner är vilken tid

som gäller för anmälan av partiers deltagande och kandidater. I dag skall

partier som vill registrera sin partibeteckning ansöka detta senast

om

den sista februari. Detta måste dock betraktas för tidigt för det

som fall anmälan om deltagande för partier görs obligatorisk. De tider som måste beaktas i nuvarande system är att poströstning och röstning vid utlandsmyndighet startar 24 dagar före valet. Beträffande tiden för röstning på fartyg får den påbörjas tidigast 55 dagar före valdagen. Dessutom stadgas beträffande valsedlar att Riksskatteverket bestämmer

viss sista dag för beställning av valsedel för att leverans skall kunna ske 45 dagar före valdagen. Sista dag för beställning var vid 1994 års

val den 25 april 1994.

Anmälan av kandidater kommer också att motsvara dagens system med beställning av valsedlar. Tiden för anmälan kandidater måste

av

emellertid i tiden ligga så att valmyndigheten hinner med prövningen

av kandidater. Härutöver måste tid till tryckning. En lämplig tid ges är då att anmälan av parti och kandidater måste ske senast den sista

juni. Något hinder mot att valmyndigheten datum

sätter upp en annan

för att kunna garantera leverans av valsedlar viss sista dag uppstår inte

genom regleringen se 6 kap. 8 § vallagen.

För att förskjuta tidpunkten för anmälan ännu närmare valet kan

olika åtgärder tänkas. En sådan skulle att valsedlarna distribueravara des endast till vallokaler eller andra ställen där röstning skall ske.

Möjligheterna att flytta sista dag för anmälan närmare valdagen skulle då förbättras väsentligt. En annan sådan möjlighet, inte är ovanlig

som vid en internationell jämförelse, är att valsedlarna utformas så att samtliga partier och kandidater i valkretsen på tas upp en gemensam valsedel. Om denna sedan distribueras endast till vallokalen kan tiden för anmälan komma mycket nära valdagen. Även om en sådan lösning

Den nomineringsrätten

148 fria

de anförda skälen kan diskuteras, framför vi inte något förslag med av sådant innehåll i detta betänkande jfr avsnitt 4.6. Förslaget offentliga valförberedelser föranleder ändringar i en om bestämmelser i vallagen. Dessutom medför det ändringar beträffanrad i regeringsformen. Förslaget kan därför inte de partibegreppet genomföras förrän efter valen år 1998. Vi har funnit att en långsiktig lösning i form offentliga valförberedelser kräver grundlagsändringav Under det val skall hållas år 1998 får således nuvarande ar. som oförändrat skick. De eventuella missbruk kan reglering finnas i som förekomma får därvid bevakas partierna och infomrationsinsatser av får vidtas för att motverka missbrukets följder.

13.2 Den fria nomineringsrätten beskärs kraftigt genom införande offentliga valförberedelser av

Förslaget leder sammantaget till att samtliga möjligheter att missbruka och kandidatnamn försvinner. Det blir en direkt partibeteclcning den fria nomineringsrätten kraftigt beskärs. Vi skall här följd av att precisera vad det innebär. blir enligt inte möjligt på valdagen skriva till Det förslaget att en med verkan vid valet. De mindre seriösa

oanmäld partibeteclcning

försvinner alltså från mandatfördelningen och partibeteclcningarna därmed den officiella valrapporteringen. Däremot kan vem som ur helst med viss uppslutning i välj arkåren anmäla ett partis deltagande en till valet. nornineringsarbete påverkas inte i någon större utsträck- Partiernas ning. Nomineringen inom partierna kan alltså fortgå som vanligt. visar sig behörig att företräda partiet kan anmäla Endast den som vara kandidater. Därför kan förutses att endast av partiet godkända särlistor anmäls från partierna. De problem kan uppstå är hur partierna som handskas med minoritetens önskemål. Förslaget innebär att viss skall inte kan betraktas missbruk också faller bort. användning som som i dag finns fram med spränglista skulle då Den möjlighet som att försvinna. Detta är emellertid en ofrånkomlig nödvändighet om man inskränker den fria nomineringsrätten och inte samtidigt reglerar inre angelägenheter föreskrifter medlemskap eller partiernas genom om vi tidigare någon sådan reglering inte aktuell liknande. Som påpekar är för vårt uppdrag. Partierna har här att nomineringsprocessen sköts ett ett ansvar demokratiskt Det ligger också i partiernas intresse att så sker för sätt. Med de erfarenheter finns från att undvika partisplittring. som nomineringsarbetet finner vi emellertid att det inte finns grund för partierna uppfyller högt ställda krav i nu annat antagande än att behandlat hänseende.

Den fria nomineringsrätten

För den enskilde väljaren försvinner möjligheten att fritt välja sin

kandidat. Däremot är väljaren fri att stryka eller skriva till vilken av de anmälda kandidaterna väljaren önskar. Det går alltså att skriva till

kandidat från lista partiets officiella valsedel och sedan

en en annan personrösta på den kandidaten.

De s.k. piratlistoma blir inte möjliga att genomdriva. Detta har orsaker det att spränglistor inte blir möjliga. Piratlistorna

samma som utgör just sådant missbruk den fria nomineringsrätten som vi funnit av

särskilt angeläget att förhindra.

Sammanfattningsvis kommer valet att ske utifrån fastare förutsättningar än i dag. Personvalet blir rationellt och mer effektivt mer att väljarna har möjlighet att veta vilka personer som genom

valdagen kandiderar. Även partivalet blir rationellt genom att det

mer är känt vilka partier ställer Förslaget innebär att den fria som upp. nomineringsrätten kraftigt beskärs.

3.14 till åtgärder missbruket den fria Förslag mot av nomineringsrätten: Utökat straffrättsligt ansvar med återverkningar valutgângen

I detta avsnitt presenteras andra möjlig väg att lösa det mest en framträdande missbruket den fria nomineringsrätten. Förslaget av utgår till skillnad från det med offentliga valförberedelser från att den fria nomineringsrätten skall finnas kvar. Förslaget innebär således så

litet ingrepp möjligt i den rätten. Författningstexten till förslaget

som

finns i betänkandet under rubriken författningsförslag 2. En särskild

kommentar till de enskilda stadgandena finns i avsnitt 7.2.

3.14.1 Allmänna utgångspunkter för en reglering som

straffbelägger visst missbruk den fria

av

nomineringsrätten

De förslag tidigare utredningar framfört har inte lett till att som

med den fria nomineringsrätten lösts. En reglering inte problemet som

tidigare övervägts vid diskussioner kring missbruket är att markera det

straffrättsliga åvilar den som missbrukar en partibeteck-

ansvar som

kallat användning piratlistor avsnitt 3.4.3 och

ning genom det vi av se 3.5.3. Som framgår det vi anför ovan avsnitt 3.6 uppfattar vi

av

användning piratlistor den allvarligaste formen av missbruk av

av som den fria nomineringsrätten. Detta främst beroende det vilseledande

det innebär att kandidater sätts en valsedel under en partibe-

upp teckning kandidaten har något samröre med eller sympatiserar utan att med partiet. Det är därför viktigt att markera att det allmänna inte

Den fria nomineringsrätten

medverkar till den formen av användning. Avståndstagandet från

sådant missbruk markeras lämpligen genom införande ett uttryckligt

av straffansvar som får återverkningar även på utgången av valet. Förslaget leder till att den som medverkar till det vi kallar ovan

piratlista gör sig skyldig till brott. Enligt vår mening torde det redan i dag vara straffbart att utnyttja annat partis beteckning genom

användning av piratlistor. Emellertid bör straffansvaret framhävas för

att påvisa den negativa inverkan piratlistorna har på det fria valsystem

vi har i Sverige. Detta sker genom ett tillägg som innebär att den som på valsedel söker utnyttja partibeteckning på ett uppenbart vilseledande sätt skall dömas till ansvar för otillbörligt verkande vid röstning. Förutom att straffansvaret för användning av piratlistor lyfts fram kopplas en möjlighet att rätta valutgången genom överklagande. För att förstärka skyddet för partibeteckningarna och väljarnas tillit till dessa införs därför också ett valtekniskt skydd. Detta sker genom att missbruk i form av utnyttjande av vilseledande partibeteckning införs

som en särskild besvärsgrund för valbesvär. Förfarandet med piratlistor görs uttryckligen till en omständighet som kan medföra att

rättelse av valet kan behöva ske genom att ett tillägg motsvarar som det som införs i brottsbalken läggs till. Den myndighet som skall pröva huruvida förfarandet är brottsligt

är som eljest beträffande straffrättsliga frågor, de allmänna domstolarna. Beträffande frågan huruvida förfarandet även skall medföra valrättsliga konsekvenser kan olika möjliga prövningsmöjligheter vara

tänkbara. En första sådan är att ålägga länsstyrelserna en sådan

prövningsskyldighet. Det skulle innebära att länsstyrelsen skulle, under i lagen angivna förutsättningar, kunna bortse från nanm som inte tillhör rätt parti redan vid mandatfördelningen. En regel med sådant

innehåll skulle dock inte med enkelhet kunna utformas på ett sådant sätt att rättssäkerhet och förutsebarhet blir tillgodosedda. Dessutom skulle det kunna leda till en tillämpning som växlade mellan olika länsstyrelser. Ett alternativ är att lägga prövningen på Riksskatteverket. Emellertid är verket inte beslutande myndighet beträffande de

kommunala valen. Kvar står möjligheten att anförtro Valprövningsnärrmden den aktuella prövningsrätten. Ett förslag med den innebörden

har fördelen att man vinner en samlad prövning och enhetlig en tillämpning av regeln. Prövningen anpassas till nuvarande besvär-

sprövning så att nämnden tar upp frågan endast efter överklagande. Partierna får således en viktig roll i bevakningen av att nomineringsrätten inte missbrukas. Vårt förslag utgår från att Valprövningsnämn-

den är den myndighet som efter överklagande skall pröva huruvida missbruket också skall få valrättsliga konsekvenser.

Lagtekniskt har det straffrättsliga ansvaret lyfts fram genom att det i straffstadgandet om otillbörligt verkande vid röstning i 17 kap. 8 § brottsbalken inskjuts en sats som medför straffansvar för det fall en partibeteckning utnyttjas på ett uppenbart vilseledande sätt. Genom den

Den fria nomineringsrätten 151

valda formuleringen markeras att det endast är utnyttjande av partibeteckningen träffas de föreslagna reglerna. Även det som av om

är nödvändigt att använda ovilliga kandidaters nanm för att genomföra

missbruket med partibeteckningen träffas inte användningen av

kandidatnarrmen formuleringen. För vallagens del förs en motsva-

av rande fonnulering som den i brottsbalken in i 15 kap. 7 § vallagen. Sammanfattningsvis innebär denna modell att straffansvaret lyfts fram för den som på valsedel söker utnyttja partibeteckning på ett uppenbart vilseledande sätt. Det innebär att användning av s.k. piratlistor kriminaliseras. För att få effekt på valutgången har motsvarande regler införts i vallagens bestämmelser om överklagande.

Skulle Valprövningsnämden finna att någon utnyttjat partibeteckning

på ett uppenbart vilseledande sätt, som exempelvis en piratlista, kan valet rättas i den delen.

3.14.2 Dagens skydd för partibeteckning kan ersättas med

obligatorisk förhandsanmälan för partier

Om de förslag om skärpt straffansvar som vi föreslår införs kan behovet de frivilliga reglerna om skydd för partibeteckningen i av

5 kap. vallagen ifrågasättas. Vad som framför allt framstår som

angeläget att ta ställning till är om två anmälda kandidater alltid måste toppa en valsedel för att narrmen på den skall anses befintliga.

I samband med de personval som genomförts i Sverige under år

1994 och 1995 har det visat sig att reglerna om skydd för partibeteckning varit svåra att förklara för väljarna och tillämpa vid sammanräkningen. Enligt vår mening kan det därför starkt ifrågasättas om dessa regler är nödvändiga. För väljarna har de frarnstått som mycket svårförenliga med principen om den fria nomineringsrätten. Vår

utgångspunkt är därför att kravet på två anmälda kandidater måste ses

över och förbättras.

En mindre ingripande ändring är att återgå till det system som

förelåg före valet år 1994 då endast ett nanm på en valsedel behövde vara amnält. Skälen för att införa två namn var att ytterligare försvåra missbruket den fria nomineringsrätten. Inskränkningen av den fria av

nomineringsrätten skulle uppvägas av möjligheten till personval se

SOU 1993:21 85. Emellertid har reglerna om två anmälda nanm s.

lett till att personvalsinslaget frarnstått som förvirrande. Detta gäller särskilt när personvalsreglerna applicerades på systemet om val till

Europaparlamentet. Dessutom kan konstateras att två anmälda nanm inte försvårar missbruket i någon större omfattning. Detta beror reglerna om s.k.

dubbelvalsavveckling i 14 kap. 10 och 16 vallagen. Eftersom

valbarheten inte är inskränkt till viss valkrets kan det vid riksdagsval,

152 Den fria nomineringsrätten

landstingsval och valkretsindelade kommunfullmäktigeval förekomma

att samma kandidat blir invald i flera Valkretsar. Kandidaten skall enligt de nämnda reglerna anses vald i den valkrets där kandidaten fått

det högsta jämförelsetalet. I samtliga andra Valkretsar skall den valda

personen ersättas med annan kandidat. Detta innebär att om de anmälda kandidaterna blir valda i en valkrets är det fritt fram för övriga kandidater på en piratlista i en annan valkrets. Genom att

utnyttja dubbelvalsavvecklingen utgör två anmälda namn inget hinder

mot missbruket av den fria nomineringsrätten. Motsvarande resonemang kan anföras till stöd för att förhållandet inte förbättras vid en

återgång till tidigare regler med endast ett anmält nanm. Dubbelvals-

avvecklingen verkar på samma sätt oavsett om ett eller två nanm måste Enligt vår mening är därför angeläget att reglerna om skydd för partibeteckning också beaktas så de får avsedd effekt. å att Det anförda talar med styrka för att överväga om reglerna om anmälda kandidater över huvud taget är nödvändiga. En tanke är att endast ta bort kravet på att det skall finnas anmälda

kandidater men låta partiregistreringen stå kvar. De åsyftade reglerna, finns i 5 kap. vallagen, presenteras i avsnitt 3.8.1. Där framgår

som

att skyddet för partibeteckningen uppnås genom anmälan av kandida-

ter. Utan dessa anmälda kandidater blir namnen valsedeln obefintliga. Valsedeln tillräknas partiet som alltså inte förlorar någon röststyrka. Vid mandatfördelningen får detta betydelse endast vid fördelningen platserna inom ett parti. Om kravet på anmälda av

kandidater skulle upphävas skulle motivet för att anmäla partibeteckning också falla bort. Hela regleringen om skydd för partibeteckningen i 5 kap. skulle då sakna praktisk betydelse. Frågan är vad det skulle medföra reglerna i 5 kap. vallagen helt

om

upphävdes. En första effekt är att förväxlingsbara partibeteckningar

skulle bli vanligare vid val. Detta förekommer om än i ytterst be-

gränsad omfattning redan i dag. De sanktioner som finns är straffsank- I tionen för otillbörligt verkande vid val. Någon möjlighet till rättelse av val är svårt att se även om vårt förslag genomförs; möjligen skulle

förordnande om omval kunna förekomma men det är knappast en

framkomlig väg. En rimlig förmodan är att förväxlingsbara partibeteckningar skulle bli vanligare om partiregistreringen också togs bort.

En möjlighet att skapa ordning och stabilitet kring valen är att införa ett krav offentlig förhandsanmälan. En sådan anmälan skulle

dessutom skapa förutsättningar för att välj arna valdagen skall kunna

lägga sina röster utifrån ett rationellt val. Vi timer därför att förslaget straffrättsligt ansvar skall kompletteras med en ordning om om

obligatorisk förhandsanmälan deltagande för partier. En sådan

om

reglering förutsätter ingen insyn i partiernas inre liv utan kan utformas

i linje med nuvarande reglering. Den kan bygga tidigare framlagda förslag SOU 1987:6 s. 149 foch 1993:21 s. 148.

Den fria nomineringsrätten 153

En obligatorisk förhandsamnälan medför att dagens legala definition av partibegreppet kan undvaras. Definitionen i 3 kap. 7 § regeringsformen bör därför omarbetas för att passa mandatfördelningsreglerna. Skillnaden mot andra förslag är att reglerna om skydd för partibeteckningen upphävs vad gäller anmälan av kandidatnamn vilket inte var fallet med tidigare förslag. Detta innebär att vårt förslag inte begränsar den fria nomineringsrätten i någon nämnvärd omfattning som nedan skall beröras. En reglering enligt de skisserade förslagen i detta avsnitt medför vissa övergångsproblem. Det första är att reglerna om obligatorisk förhandsanmälan om deltagande i val kräver grundlagsändring vilket medför att förslaget kan genomföras fullt ut först efter valet år 1998. Om reglerna om ökat straffrättsligt skydd genomförs kan nuvarande reglering i 5 kap. vallagen stå kvar till efter valet år 1998. Därefter införs regler om obligatorisk anmälan. Härutöver förutsätter regleringen en övergångsbestämmelse som tar sikte de nu registrerade partierna. Dessa skall automatiskt anses anmälda vid det första val som reglerna avses att tillämpas vid. Regleringen kommenteras ytterligare i författningskommentaren.

3.14.3 Den fria nomineringsrätten står i princip kvar oförändrad enligt förslaget om utökat straffrättsligt

ansvar

Inskränkningen av nomineringsrätten begränsar sig enligt detta förslag till fall där vilseledande sker genom användning av partibeteckning. Genom tidigare praxis är fastslaget att det är straffbart att använda förväxlingsbara partibeteckningar valsedeln i syfte att påverka valet. Denna praxis är inte avsedd att ändras genom förslaget. Vad som nu tas bort är möjligheten att gå fram med piratlista. Reglerna om obligatorisk amnälan om deltagande för partier begränsar i viss mån nomineringrätten. En bieffekt som följer av att reglerna om skydd för partibeteckning förändras är att alla mindre seriösa partibeteckningar försvinner. Endast röster på anmälda partier kommer att beaktas vid mandatfördelningen. I ett avseende ökar friheten i nomineringsrätten. Det blir nämligen möjligt för väljarna att ändra utformningen av valsedeln utan hänsyn till dagens regler om att den måste toppas av två anmälda kandidater. Systemet blir dessutom mer begripligt vid ett personval. Möjligheten att fram med sär- eller spränglista påverkas inte eftersom det inte kan sägas vara vilseledande. En typ av missbruk som inte berörs av den föreslagna regleringen är användning av ovilliga kandidaters namn. Detta även om piratlistorna i allmänhet utgör en kombination av missbruk av partibeteck-

154 Den fria nomineringsrätten

ning och kandidatnamn. Att straftbelägga också användningen av

ovillig kandidats namn skulle nämligen medföra ytterligare reglering av partiernas inre arbete och av medlemskap i partier vilket ligger

utanför vårt uppdrag.

4 Symboler på valsedlar

I detta kapitel behandlar vi möjligheterna att förse valsedlarna, förutom med partibeteckning, också med symboler visar för som

vilket parti valsedeln gäller. Vi presenterar inledningsvis reglerna för vad en valsedel skall innehålla varefter frâgans tidigare behandling tas upp. Efter den nämnda genomgången kommer vi till överväganden och finner att de fördelar ett förslag tillåter

som symboler på valsedlarna kan medföra inte uppväger de olägenheter som kan förutses på principiella grunder eller i form av ökade kostnader även om problemet med missbruk användav

ningen av symboler förhindras. För att lösa vissa dessa frågor

av krävs ytterligare överväganden som hänger samman med frågan

om valsedelns framtida utformning och röstsammanräkning med

hjälp av elektronisk teknik. Symboler valsedlarna bör enligt

vår mening fâ en mer allsidig belysning i ett sådant sammanhang varför något förslag till förändringar för närvarande inte läggs fram i denna fråga.

4. 1 Utredningsuppdraget

Det har länge förekommit att partier framfört sina budskap under

en viss symbol. Partierna vill på det sättet profilera sig visuellt. Exempel sådana symboler är Moderaternas stiliserade M, Socialdemokrater-

nas ros, Centerns fyrklöver, Folkpartiets blåklint, Kristdemokratiska samhällspartiets monogram, Vänsterpartiets stiliserade V med infälld nejlika, Miljöpartiets maskros och Ny demokratis ansikte. De nämnda

symbolerna har blivit allmänt kända. Detsamma kan inte sägas vara

fallet med vissa lokala partiers symboler. Vårt uppdrag har i direktiven dir. 1994:49, se bilaga l angetts vara att överväga möjligheterna

att införa symboler för partierna pä valsedlarna. Så uppdraget får som förstås skall liknande överväganden göras för samtliga tre allmänna nationella val. Vi har därför haft att överväga konsekvenserna för såväl riksdagsval som kommunala val.

156 Symboler pá valsedlar

4.2 Valsedelns utformning

valsedlarnas utformning finns i 6 kap. vallagen. Emellertid Regler om

är det inte det enda stället i vallagen berör valsedelns utformning.

som

I vallagens 14 kap. sammanräkning av röster finns viktiga regler

om följderna valsedel inte är utformad på sätt som anger av att en som

sägs i 6 kap. Vi presenterar här dessa reglers framväxt samt hur de är

utformade i dag.

4.2.1 regler valsedelns utformning till sin Tidigare om var yttre struktur strängare

Vid rösträttsreformens genomförande i början av seklet kom ett nytt till användning. Sverige övergick då från majoritetsval till valsystem

val. Den vallag utformades i anledning det

proportionella som av ändrade valsättet 1909 års vallag vilken gällde för riksdagsvalen.

var I denna inflöt utan särskilda kommentarer en regel om valsedelns

utfomming funnits med i regeringens förslag till vallag prop.

som 1907:28, bet. 1907:SU3, rskr. 1907:147. vid denna tid väljaren själv skulle stå för

Utgångspunkten var att

valsedelns utfomming. Väljaren hade alltså att skaffa papper och fylla

på de kandidater väljaren ville vald. Reglerna om valsedlarnas

som se

utformning inflöt i 47 § 1909 års vallag. Stadgandet föreskrev be-

av träffande valsedelns utformning endast att det vid val till andra

kammaren i riksdagen skulle användas valsedlar av vitt papper.

Valsedlar vitt absolut krav. Om valsedeln awek av papper var ett

från detta krav den betrakta ogiltig enligt 59 § nämnda

var att som

lag. Med vitt jämställdes dock i praxis ofårgat linjerat papper

papper föreskrifterna RÅ 1914 ref. valsedeln inte väsentligen awek från om

45 och RÅ 1926 ref. 51. Bakgrunden till att valsedel skulle

en betraktas ogiltig i vissa fall omtanken väljarens valhemligsom var om

het. Det viktigt att valhemligheten fick ett starkt skydd se

var Sundberg, Valrätt, 56 och SOU 1961:20, s. 141. s.

Utöver detta obligatoriska villkor för valsedeln blev den ogiltig för det fall det fanns två valsedlar i valkuvertet och då partinamn inte stod ovanför kandidatnamnen. I övrigt kunde den sedan fyllas i alltefter behag väljaren. Redan tidigt var det dock vanligt att partiorganisa-

av

tionerna lät framställa och distribuera egna valsedlar med partibeteckning och namnlistor förtryckt dessa. Utöver de krav vitt papper

1909 års vallag att det före namnen på valsedeln

som nämnts angav

också fick anbringas partibeteclaiing. Det var alltså inte nödvändigt

en

sådan beteckning utsattes. Om sådan saknades kallades den grupp

att valsedlar den fria och räknades särskilt vid Sammanräkav gruppen

ningen. Om väljare använde sig möjligheten att sätta ut partibe-

en av

Symboler pá valsedlar 157

teckning måste emellertid den sättas ovanför namnen för att valsedeln inte skulle bli ogiltig. Namn skulle också sättas upp på valsedeln. I princip innebar utelärmiande att valsedeln var ogiltig. Namnen skulle, det ena av namn efter det andra, sättas efter varandra. Antalet namn skulle motsvara antalet platser valet avsåg jämte ytterligare två namn. Emellertid fanns regler gjorde att även antalet inte var det rätta så var som om namn rösten inte ogiltig. Bland ogiltighetsreglerna beträffande valsedlarna fanns också regel innebar att valsedel som avsiktligen blivit en som märkt med kännetecken skulle förklaras ogiltig. Som märkning betraktades inte de lagen givna möjligheterna att fritt nominera en av kandidat tillskrivning eller att stryka ett bland flera namn en genom

valsedel och annat liknande förfaringssätt inom lagens ram se

Malmgren, Sveriges författning, s. 214. Motsvarande regler fanns för kommunala val i 1862 års kommunalförfattningar. införandet 1920 års vallag 1919:354 och

Genom av se prop.

1919:358, bet. l919:SU1, rskr. 1919:268 överfördes reglerna om valsedlarnas utformning vid val till riksdagen i det närmaste oförändrat skick. Stadgandena valsedelns utformning för valen till andra om kammaren framgick av 60 och 79 §§ av 1920 års vallag. Väljarna var således alltjämt fria att använda vilket vitt papper de önskade. Detta oavsett tjocklek och storlek. Den enda begränsning som kunde tänkas föreligga att valhernligheten inte avslöjades eller att valsedeln inte var ansågs avsiktligt märkt vilket kunde medföra att valet fick göras om respektive att valsedeln ansågs ogiltig. Det nya i 1920 års vallag var att partibeteckningen obligatorisk. Partivalet hade då fått sådan nu var utbredning att den fria gruppen avskaffades. Fanns inte en partibeteckvalsedeln ansågs den Ä andra sidan ning utsatt överst på vara ogiltig. infördes år 1924 möjligheter att samverka vid valen. Samarbete mellan olika hade nämligen blivit vanligt eftersom den proportionella grupper

metod användes vid den tiden dHondts metod ansågs gynna

som större partier. Reglerna, reforrnerades obetydligt och fick sin utsom sträckning även till de kommunala valen år 1926, innebar att väljarbeteckningar skulle sättas ut valsedeln. Minst en var obligatorisk. Det partibeteckningen. Därutöver det tillåtet, men inte nödvändigt, var var att sätta ut ytterligare två beteckningar. Den ena sammanförde de samverkande s.k. kartell. Den skulle anbringas ovanför grupperna; en partibeteckningen. Den andra särskiljande beteckning för att var en utmärka viss inom partiet; s.k. fraktion. Fraktionsbegrupp en teckningen skulle anbringas under partibeteckningen. Reglerna om kartell- och fraktionsbeteckning upphävdes i samband med 1952 års provisoriska valrefonn då uddatalsmetoden infördes. Ogiltighetsgrunderna hade i 1920 års vallag utökats något i förhållande till den tidigare lagen. Förutom reglerna om ogiltighet för det fall valsedeln inte vitt papper eller om avsiktlig märkning var av skett fanns regler ogiltighet valsedeln inte upptog något giltigt om om

158 Symboler pá valsedlar

namn se Malmgren, Sveriges författning, s 216. Senare återgick

man till de tidigare reglerna så att valsedeln i stället för att bli ogiltig skulle anses sakna kandidatnamn men att den tillgodoräknades det parti som beteckningen utvisade. På det kommunala planet skedde en motsvarande utveckling och regler för kommunala val flöt in i 1930 års kommunala vallag. Reglerna omarbetades igen i samband med den partiella författnings-

reformen åren 1968-1969 se SOU 1961:20 s. 151-153 och prop.

1968:27 s. 233-236. I betänkandet Förtidsröstning och gemensamma tvådagarsval SOU 1967:27 föreslog 1965 års valtekniska utredning relativt långtgående kassationsregler. Förslaget gick i princip ut på att varje obligatorisk föreskrift om valsedelns utformning sanktionerades genom ogiltighetsverkan. Förslaget ställde alltså upp obligatoriska regler i egentlig mening för valsedelns utformning. Utredningens förslag hängde nära samman med övergången till gemensam valdag och den därav föranledda ordningen med olika färger de olika valens valsedlar. Under remissbehandlingen kritiserades förslaget vilket ledde till att reglerna omarbetades i regeringens förslag prop. 1968:27 s. 235 som antogs av riksdagen. De regler som därmed infördes i 1920 års vallag angående valsedels utfornming och ogiltighet måste betraktas som svåröverskådliga. Speciella regler som satte reglerna i 1920 års vallag ur spel infördes i lagen 1970:825 om de allmänna valen den 20 september 1970 vilken enligt vad narrmet antyder gällde endast vid 1970 års val. Dessa inflöt sedan i den nu

gällande vallagen se vidare nästa avsnitt.

Tiden från det proportionella valsättets införande mot dagens vallagstiftning innebar en alltmer restriktiv hållning till olika fel i utformningen av valsedeln. Emellertid infördes regler som skulle motverka att masskassering av valsedlar blev följden. Ett sådant exempel är att otydliga namn inte medförde att hela valsedeln betraktades som ogiltig utan i stället ansågs namnet som obefintligt.

4.2.2 Dagens reglering av valsedelns utformning

I den nu gällande vallagen bör man liksom tidigare skilja mellan regler som bör följas, s.k. fakultativa regler, och sådana som skall följas,

s.k. obligatoriska regler. Den förra kategorin, de fakultativa reglerna,

kan i sin tur delas i två underkategorier med hänsyn till följderna av olika handlingsalternativ som väljaren har. Den ena kategorins regler lämnar det upp till väljaren att förfara på önskat sätt utan att det påverkar valutgången. Dessa kan närmast betraktas som rent fakultativa regler utan påföljd. Den andra kategorin rör fall där valfriheten kan leda till att vissa regler vid sammanräkningsproceduren tillämpas så att resultatet påverkas. Dessa är fakultativa regler med obligatoriska

sou 1995:143 Symboler pá valsedlar

inslag. Även den kategorin regler, de obligatoriska, måste

senare av emellertid för vallagens del delas in i två undergrupper. Konstruktio-

nen i vallagen innebär nämligen i vissa fall att en avvikelse från föreskriven ordning medför ogiltighet i egentlig mening; man bortser

då från valsedeln. I åter andra fall medför en avvikelse från en

obligatorisk regel ingen påföljd vare sig i fonn av ogiltighet eller

beträffande sammanräkningsförfarandet. Man kan alltså tala om kvasiobligatoriska regler. Reglerna i vallagen är uppbyggda på så sätt

att föreskrifterna om valsedelns utformning och innehåll finns i 6 kap.

medan påföljderna återfinns i 14 kap. Dagens regler infördes genom lagen 1970:825 om de allmänna valen den 20 september 1970. De överfördes sedan i stort ordagrant

till den nuvarande vallagen se prop. 1969:148 s. 68-69 och prop.

1972:105 s. 134-135. Som vi anför i föregående avsnitt är bak-

grunden till förändringarna i lagtexten och i sak motiverade av övergången till gemensam valdag för alla allmänna nationella val. Det finns i dagens vallagstiftning endast en regel beträffande

valsedelns utformning som kan sägas vara obligatorisk i egentlig mening, dvs. att man betraktar valsedeln som ogiltig. Det är kravet på att valsedeln skall innehålla en partibeteckning. Regeln fimis i 6 kap. 2 § andra stycket första meningen jämförd med 14 kap. 4 § första stycket l vallagen. Någon klar definition av vad som skall förstås med partibeteckning finns inte längre i vallagstiftningen. Emellertid torde

man genom en sammanställning av olika lagrum kunna utkristallisera detta. Med partibeteckning avses i dag en särskild beteckning som består av eller innehåller ord vartmder en sammanslutning eller grupp av väljare, som inte utgör underavdelning av parti, som uppträder i val

se 3 kap. 7 § regeringsformen jfr med 5 kap. 3 § vallagen. Saknas

partibeteckning eller finns fler än en sådan är valsedeln således ogiltig. I praxis har det dock utbildats en närmast total frihet till antalet

bokstäver och sammanlänkning av partinamn se t.ex. VPN 1989:3.

Särskilt vid kyrkovalen har detta varit tydligt VPN 1986:4 och VPN

1992:9; jfr också Folkstyrelsekommitténs behandling av saken i Folkstyrelsens villkor SOU 1987:6 s. 155-156.

Regler som föreskriver visst utseende för valsedeln men inte

föreskriver någon ogiltighetspåföljd, de kvasiobligatoriska före-

skrifterna är flera. Valsedlar hålls till handa av den centrala valmyn-

digheten vilken är Riksskatteverket. Valsedlarna är särskilda och skall, till skillnad från tidigare reglering, vara lika till storlek och material.

För val till riksdagen används gula valsedlar. För landstingsvalen

används blå och för val till kommunfullmäktige används vita valsedlar.

Dessa regler framgår av 6 kap. 1-2 §§ vallagen. Beträffande papperskvalitet så är det endast sådant papper som tillhandahålls genom Riksskatteverket som skall användas. Papperet levereras genom

Svenskt Papper AB:s försorg. Storleken anges i Riksskatteverkets

handledning till A6 105 mm 1,0 mm x 148 mm i 1,0 mm.

Symboler på valsedlar

Det finns varken i 14 kap. vallagen eller annan vallagstiftning något

stadgande innebär att valsedel skall betraktas som ogiltig för som en att den inte stämmer med de nämnda föreskrifterna om form och färg.

I enlighet med detta har valprövningsnämnden i flera ärenden

lämnat besvär över val utan bifall när det rört fel av nämnda slag. Här

kan nämnas att fel färg använts i kyrkofullmäktigevalen, där motsva-

rande regler finns, utan att valsedlarna ogiltigförklarats se VPN

1983: 13, VPN 1989:5, VPN 1989:7. Samma utgång har det blivit då

valsedlar papperskvalitet använts VPN 1989:2. Det innebär

av annan vidare att föreskriften att valsedlar skall tillhandahållas av Riks-

skatteverket inte heller leder till ogiltighet se VPN 1976:16 utan

närmast är att se som ordningsföreskrifter. Förklaringen till att ogiltighetsgrund inte föreskrivs för dessa fall

torde vara att röstmottagaren skall kontrollera att valsedeln har rätt

färg och att rätt papper används när denne tar emot valsedeln se prop.

1969:148 69. Det kan göras utan att valhemligheten avslöjas s.

genom att de valkuvert som används har ett avklippt hörn. Om en

valförrättare ändå skulle ta emot en valsedel med fel färg innebär det

inte att valet förrättats ett felaktigt sätt jfr VPN 1989:7. Trots att det saknas praxis finns det ingen anledning att anta att inte samma regel också skulle gälla om valsedeln var av annan papperskvalitet

eller att den inte tillhandahållits av Riksskatteverket. De regler som nu

redogjorts för tillhandahållande form och färg tycks därför inte

om trots att lagen föreskriver att ett visst förfarande skall följas ha -

någon egentlig praktisk betydelse sig ogiltighetsgrund eller

vare som

faktor vilken påverkar sammanräkningen.

som en

Som vi sett finns inget stadgande i vallagen som direkt tar sikte på att upprätthålla föreskrifterna rätt papperskvalitet och färg. Endast

om

valsedeln skulle kunna sägas vara ogiltig genom att kännetecken

om

uppenbart gjorts med avsikt kan valsedeln förklaras ogiltig. Den

som

ogiltighetsgrunden finns intagen i 14 kap. 4 § första stycket 2 vallagen. Emellertid har den regeln framgått inte tillämpats

som ovan

i fråga om färg och papperskvalitet. Efter de regler som nu redogjorts för som föreskriver hur en valsedel skall utformas finns ytterligare regler om vad en valsedel bör innehålla. Dessa regler kan alltså aldrig innebära att valsedeln

kommer att betraktas ogiltig. Möjligen kan den få betydelse för som

hur röstsammanräkningen skall genomföras. Vad först gäller regler är fakultativa med obligatoriska inslag,

som

dvs. berör sammanräkningsförfarandet finns föreskrifter om kandidat-

valsedlama. Valsedeln bör innehålla namn kandidater. namn

Saknas skall rösten ändå tilläggas det parti som partibeteck-

namn

ningen utvisar. Detta påverkar sammanräkningen. Ett teoretiskt fall knappast kan inträffa i praktiken är det där ett parti tar ett mandat

som

enbart partimarkerade röster. Det räcker att det ñmis ett tillskrivet

för att den namnet utvisar skall bli vald. Personvalet namn person som

Symboler pá valsedlar 161

avgörs alltså i det fallet av den enda väljare som skrivit dit en kandidat medan den partimarkerade valsedeln hjälper fram partiet som sådant. Varje kandidat skall anges så att det klart framgår vem som avses. Detta framgår av 6 kap. 2 § andra stycket första meningen vallagen. Om det på en valsedel är uppsatt ett namn som inte går att identifiera har länsstyrelserna vid sammanräkningen att bortse från namnet. Påföljden är alltså endast kopplad till sammanräkningsförfarandet. Det är helt följdriktigt eftersom det inte inträder någon ogiltighetspåföljd för det fall något namn inte sätts ut. Påföljden för att det inte går att identifiera någon person bakom ett uppsatt namn måste bli densamma som för det fall inte något namn alls satts upp. Båda fallen innebär således endast följder för sanmianräkningen. Utöver vad som framgår av den nu gällande regeln om valsedelns utformning i 6 kap. 2 § vallagen gäller särskilda regler för personröstning. För den försöksverksamheten som genomfördes i vissa kommuner vid 1994 års kommunfullmäktigeval gällde utöver dessa regler vissa regler i lagen 1994:285 om försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge en särskild personröst vid de allmänna valen år 1994. Där stadgas i 2 § att det utöver vad som framgår av 6 kap. 2 § vallagen skall finnas en rad där väljaren skall kunna skriva till ett namn, jämte en ruta där namnet skall kunna kryssas för. Motsvarande regel finns i 21 § andra stycket lagen om val till Europaparlamentet där personvalsreglerna enligt den modifierade danska modellen också tillämpades. Dessa tillägg skall finnas både på namnvalsedlarna och de blanka valsedlama. Någon ogiltighetsgrund är inte knuten till detta stadgande. Föreligger någon avvikelse från föreskrifterna i detta hänseende skall namnen i stället anses obefintliga. Dema regel framgår av 6 § försökslagen och 31 § tredje stycket 1 lagen om val till Europaparlamentet. Till den obligatoriska föreskriften är således endast kopplad en påföljd som anknyter till röstsammanräkningen. Vissa föreskrifter om valsedelns utfomming är rent fakultativa. Utöver nanm skall valkretsbeteckning och valbeteckning sättas ut. Valkretsbeteckning visar vilken valkrets valsedeln är avsedd för. Ett exempel är Stockholms kommuns valkrets. För att kunna skilja mellan riksdags- och kommunfullmäktigeval skall valbeteckningen sättas dit som alltså utvisar vilket val det är fråga om. Att dessa uppgifter saknas eller är felaktiga påverkar emellertid varken valse-

delns giltighet eller röstsammanräkningen se VPN 1976:18, VPN

1976:21, VPN 1983:8 och VPN 1985:25, se också ovan angående färg på valsedeln. Beträffande sådana avvikelser från föreskrifterna om valsedels utformning som inte direkt regleras i ogiltighetsparagrafen 14 kap. 4 § vallagen skulle det vara möjligt att tillämpa regeln om ogiltighet på grund av avsiktlig märkning som finns i stadgandets första stycket 2. I valpraxis har den frågan varit uppe i vissa fall. Att en valsedel skrivs med väljarens egen handstil är givetvis ingen grund för att ogiltigför-

162 Symboler på valsedlar

klara valsedeln. Det är det som är själva kärnan i principen om den fria nomineringsrätten. Detsamma gäller överstrykningar av namn VPN 1989:8, ändrad ordning på namnen, kryss, bock eller pil framför del valsedel bortriven, revor i valsedeln, linjer i namnen, av marginalen på valsedeln VPN 1976: 17-18, understrykning av namn RÅ 1973 ref. 109, jfr RÅ 1930 ref. 88 där valsedel ogiltigförklaen rades för att partibeteckning understrukits eller cirklar ritade runt namn VPN 1989:8 och VPN 1976:18. Om tryckningsuppgifter råkar komma med på tryckt valsedel har det inte ansetts medföra att en märkning RÅ 1921

valsedeln skall förklaras ogiltig på grund av se

fallet RÅ 1914 ref. 54. ref. 50 jfr dock det tidigare Ett för vår utredning intressant fall är det där en violett fläck fanns på valsedel. Fläcken kunde inte antas ha anbringats med avsikt och en anledning till ogiltigförklaring ansågs inte föreligga. Regeringsannan alltså valsedeln RÅ 1930 S 376. Det kan rätten ansåg som giltig not. i det här sammanhanget också nämnas att det i dag förekommer att vissa lokala partier själva, utan att anvisade tryckeriet används, trycker valsedlar. På dessa trycks diverse symboler och logotyper upp skall utmärka eller särskilja partinamnet. Såvitt känt är har som emellertid ingen sådan valsedel bedömts som ogiltig. Den historiska utvecklingen reglerna kring valsedelns utformning av och kassationsreglema i anslutning till dessa visar att man velat uppnå

överensstämmelse mellan dessa regler se t.ex. prop. 1968:27 s. 236.

Emellertid innebar den partiella författningsreforrnens följ dlagstiftning på valrättens område att den överensstämmelsen gick förlorad. I dag finns således regler är obligatoriska avvikelse från dem som men innebär varken ogiltighet eller annan påföljd. Det har även sedan författningsreforrnen trätt i kraft diskuterats om inte reglerna borde omarbetas och få en mer enhetlig och konsekvent utformning SOU 1980:45 176-178. Någon förändring har inte

se s.

skett och kan knappast nödvändig för närvarande. anses

4.2.3 Reglerna valsedelns utformning leder i praktiken

om till tre olika typer listor av

Reglerna valsedelns utformning leder till att det i praktiken om förekommer tre olika typer valsedlar i vardera av de tre allmänna av valen. De vanligaste är namnvalsedlarna. Dessa är försedda med en partibeteckning och åtminstone något namn på en kandidat. Naumvalsedlarna kan sedan delas in i sådana som tagits fram av ett parti vid nornineringsförfarandet då partiets namnlista fastställs och sådana som den enskilde väljaren upprättat vid valtillfållet. En form valsedlar är de som endast anger en partibeteckamian av ning, s.k. partimarkerade valsedlar. Dessa valsedlar saknar varje

Symboler på valsedlar 163

kandidatnamn men tilldelas vid röstsammanräkningen det parti som beteckningen anger. Slutligen finns också de valsedlar som varken anger partibeteckning eller nanm på kandidater, s.k. ifyllnings- eller blanka valsedlar. Dessa valsedlar är ogiltiga om de lämnas in i oförändrat skick och påverkar då inte valutgången. Tanken med dessa valsedlar är att väljaren själv skall använda dem för att fylla partibeteckning och namn i enlighet

med den fria nomineringsrätten se avsnitt 3.4.2 och 3.5.5.

4.3 Frågans tidigare behandling

Mot bakgrund av de redovisade reglerna om valsedlarnas utformning har det vid några tillfällen väckts röster för möjligheten att införa symboler på valsedlarna. Frågan aktualiserades första gången genom en motion under riksmötet 19871988 mot. 198788:K12. Motionen hade sin grund i det faktum att röstdeltagandet bland utländska medborgare hade sjunkit sedan den kommunala rösträtten infördes år 1976. Motionären menade att det visat sig att utländska medborgare, även de som hade tagit en klar politisk ställning, hade svårt att tyda partiernas namn. Bland annat pekades på att det vid de kommunala valen finns lokala partier med namn som är snarlika de etablerade rikspartierna. Med anledning härav menade motionären att man borde införa regler som möjliggjorde att partisymbolen jämte partibeteckningen skulle tryckas på valsedeln. Konstitutionsutskottet yrkade vid sin behandling av ärendet år 1988 på avslag bet. 198788:KU32 vilket riksdagen också följde. Ytterligare riksdagsmotioner har framställts i frågan. När Vallagsutredningen tillkallades år 1991 motionerades om att frågan om symboler skulle utredas av utredningen mot. l99192:K702. Som skäl för att så skulle ske framfördes, utöver de skäl som framförts och behandlats av konstitutionsutskottet år 1988, att tidigare omyndigförklarade personer nu fått rösträtt. Symboler skulle för dessa grupper underlätta röstningen. Också denna motion hernställde konstitutionsutskottet bet. 199293:KU6 att riksdagen skulle avslå med hänvisning till det pågående arbetet i Vallagsutredningen, vilket riksdagen följde. Samma hemställan återkom också vid riksmötet 199394. Motionärerna mot. 199394:K2 menade att symboler på valsedlar skulle vara av stort värde för relativt stora, på senare år nytillkomna väljargrupper. Konstitutionsutskottet bet. 199394:KU12 erinrade om att vallagsfrågor var aktuella både inom 1993 års vallagskornmitté, som fortsatt Vallagsutredningens arbete, och genom de samtal i författningsfrågan som pågick. Utskottet menade att frågan kunde komma upp i dessa sammanhang. Med hänsyn härtill avstyrktes motionen.

Symboler på valsedlar

Riksdagen avslog senare motionen i enlighet med utskottets hemställan. Det blev i första hand 1993 års vallagskommitté som kom att behandla frågan symboler valsedlar. I slutbetänkandet Vallagen om SOU 1994:30 behandlar kommittén frågan. Efter en genomgång av olika regler som berör partisymboler och valsedlar tog kommittén upp vissa problem med anknytning till frågan. Sammanfattningsvis ansåg kommittén att värdet av att förse valsedlar med symboler för partierna inte uppväger de risker för missbruk och de kostnader som en sådan ordning skulle medföra SOU 1994:30 s. 225. Enligt kommitténs uppfattning skulle frågan med fördel behandlas i samband med en översyn den fria nomineringsrátten. Detta för att likartade problem av uppstår vid användning symboler som vid användning av partibeav teckningar.

4.4 Privaträttsligt skydd för symboler finns redan i

dag varumärkesrätten

genom

I dag finns inget valtekniskt skydd för partiernas symboler. Partibeteckningarna däremot har ett valtekniskt skydd genom registrering av

partibeteckning och anmälan kandidater enligt 5 kap. vallagen se

av

avsnitt 3.8.1. Däremot finns ett privaträttsligt skydd för symbolerna.

Det privaträttsliga skyddet följer reglerna skydd för varumärken. om Som nämns i avsnitt 3.8.1 kan skydd erhållas både för kännetecken för och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet. Detta varor skydd kallas varumärkesskydd vilket regleras enligt varumärkeslagen 1960:644. Det skall också att ord eller bokstavskomupprepas binationer kan kännetecken. Ett partinarrm kan således erhålla vara vanimärkesskydd även det inte går att registrera det som firma. om Sambandet mellan firma- och varumärkesskyddet framgår av det s.k. korsvisa skyddet. Av 3 § andra stycket varumärkeslagen har näringsidkare skydd mot att dennes eller firma används som varukännenamn tecken Av 5 § firmalagen framgår å andra sidan att ingen av annan. lov får använda näringskännetecken är förvåxlingsbart med utan som

näringsidkarens eller skyddade varumärke se också avsnitt

nanm 3.8.1 iv. Genom lagändring, trädde i kraft den 1 januari 1995 och en som syftade till att uppfylla åtaganden enligt EES-avtalet, har Sverige anslutit sig till det s.k. Madridprotokollet prop. 199495:59, bet. 199495:LU7, rskr. l99495:l08. Lagändringen innebär bl.a. att det redan urvattnade näringsidkarbegreppet i varumärkeslagen utmönstrades. Härigenom kan ideell förening, till skillnad mot vad som en gäller registrering enligt finnalagen för namn där kravet på näringsid-

kare alltjämt upprätthålls, registrera sitt varu- eller tjänstekännetecken.

Symboler pá valsedlar

Vad som menas med kännetecken framgår av 1 § andra stycket varumärkeslagen. Det är särskilt 0rd, inbegripet personnarnn och även ordkombinationer som slagord, figurer, bokstäver eller siffror eller

formen en vara eller förpackning. Av uppräkningen framgår att såväl partiernas symboler som dess partibeteckning kan omfattas av

det skydd som varumärkeslagen ger.

Det skydd som erhålls uppstår antingen genom registrering eller

omfattande användning av kännetecknet s.k. inarbetning. Innebörden

av att kännetecknet är skyddat är att ingen annan än innehavaren får använda ett med det skyddade kännetecknet förväxlingsbart känne-

tecken. Både straff- och skadeståndsansvar är påföljder som är anknutna till skyddet. Skyddet kan i princip bestå för evigt. Om det är fråga om registrerat varumärke måste dock registreringen förnyas

tionde år för att registreringsskyddet skall bestå. Förnyelse av

var registrering kan ske ett obegränsat antal gånger. Det privaträttsliga skyddet inverkar dock inte på valet eller samman-

räkningen. Om någon använder ett annat partis symbol i samband med

val har det ingen effekt valutgången användaren döms till även om böter för användandet SOU 1994:30 s. 223.

För tillfället har flera av de etablerade partierna registrerat varumärken. Vid förfrågan hos Patentverkets varumärkesenhet den 24

en

augusti 1995 fanns 17 varumärken registrerade med politiska organisa-

tioner som innehavare. Av dessa rörde sex särskilda kampanjer i partiernas regi. Dessa är speciella och har endast i ett par fall en

partisymbol med i det registrerade varumärkena varför de inte berörs

ytterligare. Vissa partier har inga symboler eller namn registrerade som

varumärken. Det är fallet för Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet. För Miljöpartiet är omständigheterna speciella. Partiet hade, sedan år 1984, ordmärket DE GRÖNA registrerat. Registreringen förnyades inte trots påminnelse.

Märket avfördes därför registret den 24 februari 1995. Ny ansökan ur

kom in till Patentverket den 20 april 1995 där Miljöpartiet återigen

ansöker om registrering av det nämnda ordmärket. Socialdemokraterna har totalt 11 varumärken registrerade. Förutom de särskilda kampanjmärkena har partiet åtta registrerade varumärken

med anknytning till partisymboler eller -namn. Det äldsta är den

utdragna bokstaven s som registrerades som varumärke nr 127 256

redan år 1969. Under bokstaven finns partinamnet socialdemokraalltså åtnjuter varumärkesskydd. Partiet har också registrerat

terna som tre varumärken med en ros med en halv stjälk i olika utföranden. De

är varumärke 189 874 registrerades år 1984. På det märket

nr som förekommer också ordet Socialdemokraterna. Liknande fast mörk botten är märket 226 439 registrerades âr 1991. Slutligen finns nr som samma ros utan något ord och utan botten som nr 226 438 vilken också registrerades år 1991. Ett varumärke i form av en verklig ros

166 Symboler på valsedlar sou 1995:143

registrerades av partiet år 1992 under nr 240 017. Slutligen har vi den senaste stiliserade rosen där endast kronbladen framträder som registrerades år 1994 med nr 257 894. Förutom dessa märken där symbolerna kan sägas vara framträdande har Socialdemokraterna också registrerat två märken i liknande utföranden där namnet är det framträdande. Det är en cirkel med texten Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Inuti cirkeln finns förkortningen SAP. De båda nämnda märkena skiljer sig endast i fråga om bakgrundsfärg. De är registrerade år 1991 och 1992 med m 228 477 respektive 232 249. Moderaterna har registrerat sitt stiliserade M. Det gjordes redan år 1977 med nr 160 689. Folkpartiets blåklint är registrerad sedan år 1992. Det varumärket har nr 235 080. Slutligen har Ny demokratis ansikte registrerats under första halvåret 1995 med nr 265 685.

4.5 Pågående arbete beträffande valsedlarnas utfonnning och röstsammanrälcningen

Vallagsutredningen rekommenderade i sitt betänkande VAL 1992: 108 129 datorisering av röstsanmianrälcningsförfarandet för svensk s. en del. Tanken är att pappersvalsedlarna skall behållas men att de skall till någon form av elektronisk avläsning. Ett steg i den anpassas riktningen togs genom försöksverksamheten vid 1994 års val. Riksskatteverket beslutade under våren 1994 att starta ett projekt för att testa Intelligent Character Recognition ICR för avläsning av valsedlar vid tre val till kommunfullmäktige. De kommuner som berördes och Östersund vilka också var Linköping, Solna var försökskommuner för systemet med särskild personröst. Valsedlar motsvarande dagens valsedlar anpassade till personvalet användes. Syftet med verksamheten var att undersöka teknikens möjligheter till maskinell slutlig röstsammanrälming och att skapa underlag för beslut om maskinell röstsanmianräkning i större skala vid 1998 års val. Sammanfattningsvis kan sägas att försöket visade att längre tider är nödvändiga för inledning och inkörning av systemet. Detta för att upptäcka fel i systemet. I övrigt kunde konstateras att tekniken fungerade ett tillfredsställande sätt. Arbetet med att hitta ett system med elektronisk avläsning av valsedlar fortsätter inom Riksskatteverket. Därvid har frågan om valsedlarnas utformning diskuterats. I dag är det ovisst vad detta arbete slutligen leder till.

Symboler på valsedlar 167

4.6 överväganden

Tanken bakom de motioner fört fram förslaget om symboler som

valsedlarna är att underlätta för relativt stora, senare år nytillkomna väljargrupper. Som exempel närmis i motionerna tidigare omyndigförklarade på grund omyndigförklaringen inte hade rösträtt samt

som av vissa invandrargrupper, främst kvinnor, som har svårt att tillgodogöra sig texten på valsedlarna. Någon statistik som beskriver hur stor den skulle är inte känd. Däremot finns vissa uppgifter senare gruppen vara

beträffande antalet tidigare omyndigförklarade. I Förmynderskapsut-

redningens delbetänkande God man och förvaltare SOU 1986:50

lämnas i bilaga 2 uppgifter både för läns- och kommunnivå. Av dessa uppgifter framgår att det inte för något län fanns omyndigförklarade

översteg andel 0,28 procent av innevånarantalet i länet. som en av

Exempelvis Jämtlands län hade således 385 omyndigförklarade av en

befolkning 134 731 På kommunal nivå fanns något större av personer.

andelar ingen översteg 0,68 procent befolkningen Åsele

men som av kommun. Den behandlade gruppen kan således inte sägas vara av omfattande storlek. någon mera Även den väljare skulle vara av sådan om grupp av som avses storlek att det finns skäl för initiativ för att underlätta själva nu

röstningsproceduren för gruppen måste de skäl som talar mot en sådan ordning beaktas. Vallagskommitténs betänkande tar upp olika sådana problem är sammanlänkade med frågan om symboler valsedlar

som SOU 1994:30 223 Kommittén anförde där invändningar utifrån s.

fyra olika synsätt. Den första invändningen är principiell karaktär.

av l och med att riksdagen beslutat att de allmänna valen inte numera

skall utgöra ett så utpräglat partival utan möjlighet skall finnas att rösta också på person framstår en symbol som svarar mot partibeteckningen inte som någon direkt hjälp beträffande personval. En principiell invändning som också måste beaktas i detta sammanhanget är valhemligheten. Om valsedlarna förses med fárglagda symboler är det svårare för väljare att behålla sin valhemlighet. Det

en

är helt enkelt lättare att förstå vilket parti en valsedel tillhör när man dess färg och kännetecken på valsedeln. Bara genom att väljaren

ser

röstningslokalen med valsedeln i handen ökar risken för att

går genom valhemligheten avslöjas. Dagens valsedlar med endast svart tryck

partibeteckningen gör det svårare att utröna vilket parti det är fråga

om. En andra invändningar anfördes var av teknisk natur. grupp av som Valsedlarna är i dag så små att utrymmet för namn de s.k.

namnvalsedlarna knappast räcker till också för en partisymbol. Detta leder över till tredje invändning som berör ekonomiska frågor.

en

Kostnaden för tryckning av symboler, vilka måste vara i färg för att uppnå sitt syfte att särskilja de olika partierna, ökar radikalt tryckkost-

Symboler på valsedlar

naden. Om valsedlarnas storlek ändras, vilket enligt vad Riksskatteverket uppgett måste bli en följd av att symboler införs, så medför det att ny maskinell utrustning måste anskaffas för tryckning av valsedlar och valkuvert m.m. Kostnaden för sådan utrustning skulle uppgå till betydande belopp enligt Vallagskommittén. Den bedömningen delar vi fullt ut. Vallagskommittén anför som fjärde invändning att problem skulle uppstå med den fria nomineringsrätten och anför vissa exempel på sådana problem. Kommittén anför sammanfattningsvis i den frågan att det med nuvarande system, med fri nomineringsrätt, inte går att åstadkomma en tillfredsställande lösning problemet med missbruk av olika symboler och partibeteckningar. Även sådan lösning skulle kunna åstadkommas enligt de om en resonemang och förslag som vi för fram i betänkandet kapitel 3 så kvarstår ändå de invändningar som kan resas i andra avseenden t.ex. enligt de principiella, tekniska eller ekonomiska linjer som ovan anförts. På nuvarande stadium finner vi det därför inte möjligt att lägga fram ett förslag som innebär att valsedlar skall innehålla också symboler. Emellertid kan det genom det ovan omtalade arbetet med maskinell läsning av valsedlarna vid den slutliga sammanräkningen komma att visa sig att valsedlarna ändå måste omarbetas. Mycket talar enligt vår mening för att en ändrad utformning av valsedeln ändå är nödvändig. Inte bara de tekniska svårigheterna vid maskinell rösträkning talar för det. Det har under vårt arbete framkommit att utformningen av dagens valsedlar med fog kan ifrågasättas även från annan synpunkt. I samband med personvalet kan det t.ex. vara lämpligt att kandidater från samtliga partier finns upptagna samma valsedel. För att minska det allmännas kostnader för framställningen av valsedlar kan det vara nödvändigt att minska antalet valsedlar och bara trycka en valsedel till varje väljare. Om en sådan radikal ändring beträffande valsedlarnas utfomming skulle komma till stånd faller givetvis både de ekonomiska och tekniska invändningar, som ovan antytts, mot symboler på valsedlarna. En ändring i det här avsedda avseendet ligger emellertid utanför för vårt uppdrag. Vi finner därför att frågan om symboler ramen valsedlarna bör beaktas i annat sammanhang och då särskilt i samband med frågan om ändrad utformning av valsedeln vid maskinell röstsammanräkning.

5 Valkretsindelning vid riksdagsval

I detta kapitel presenterar vi, efter en genomgång av den nu gällande valkretsindelningen, alternativa Valkretsar för val till riksdagen. De Valkretsar som behandlas är Stockholms kommun,

Stockholms län, Östergötlands län och Göteborgs kommun.

Tanken är att alternativen skall underlätta diskussioner om ändrad utfornming av valkretsarna. För Stockholms kommun presenteras ett alternativ fram med två valkretsar och tre alternativ med tre Valkretsar. För Stockholms län presenteras fyra alternativa valkretsindelningar som

innebär att valkretsen delas i två till fyra Valkretsar. För Östergöt-

lands län och för Göteborgs kommun presenteras två alternativa lösningar som innebär en delning i två alternativa Valkretsar för varje lösning. Vidare diskuteras de olika alternativens valmatematiska konsekvenser liksom andra förhållanden av betydelse för en ändrad indelning. Mot bakrund av det anförda kunde ett förslag lagts fram också i denna del. Emellertid är det, som vi framhåller på flera ställen, angeläget att lokala synpunkter får göra sig gällande innan slutligt ställningstagande tas i fråga om ändrad utformning av en riksdagsvalkrets. De kontakter som vi haft med partiorganisationer i de berörda valkretsarna har gett vid handen att ett förslag bör anstå. Först sedan remissinstanserna i de berörda valkretsarna fått tillfälle att yttra sig kan slutligt ställningstagande ske. Vi lägger således inte fram något förslag utan redovisar endast förutsättningarna för en förändring av de fyra riksdagsvalkretsama.

5.1 Dagens valkretsindelning bygger på länsindelningen

Den nuvarande valkretsindelningen har gamla anor och följer i princip länens gränser. Som vi kommer att beskriva i avsnitt 5.3 går valkretsindelningen tillbaka till 1920-talet. I detta avsnitt presenteras de grundläggande reglerna om valkretsindelning och vissa statistiska uppgifter som bakgrund till den fortsatta framställningen.

Valkretsindelning vid riksdagsval

5.1.1 valkretsindelning och fasta mandat vid Reglerna om val till riksdagen

Reglerna Valkretsar vid val till riksdagen finns dels i regeringsom formen, dels i vallagen. För Val till riksdagen är landet indelat i Valkretsar fastslås i 3 kap. 6 § första stycket regeringsformen. Antalet Valkretsar är 29 stycken enligt 2 kap. l § vallagen. Dessa är följande. Stockholms kommun; Stockholms län med undantag av Stockholms

kommun Stockholms läns Valkrets; Göteborgs kommun; Göteborgs

och Bohus län med undantag Göteborgs kommun Bohusläns av Valkrets; Malmö kommun; Bjuvs, Eslövs, Helsingborgs, Höganäs, Hörby, Höörs, Landskrona och Svalövs kommuner Malmöhus läns Valkrets; Burlövs, Kävlinge, Lomma, Lunds, Skurups, Sjöbo, norra Staffanstorps, Svedala, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner Malmöhus läns södra Valkrets; Ale, Alingsås, Bengtsfors, Dals-Eds, Färgelanda, Herrljunga, Lerums, Lilla Edets, Melleruds, Trollhättans,

Vänersborgs och Åmåls kommuner Älvsborgs läns

Vårgårda, norra Valkrets; Borås, Marks, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns

kommuner Älvsborgs läns södra valkrets samt vart och ett av de

övriga länen. Det bör påpekas att Sverige fått kommun från och en ny med den 1 januari 1995 påverkar den nuvarande vallagens som uppräkning. Det är Bollebygds kommun brutits ut från Borås som

kommun. Uppräkningen kommuner för Älvsborgs läns södra

av valkrets skall därför kompletteras med Bollebygds kommun. Samtliga Valkretsar räknas upp i tabell 5.l.2.A nedan. Valkretsarna är viktig beståndsdel valsystemet också vid en en av internationell jämförelse Nohlen, Wahlsysteme der Welt,

se t.ex.

64. Denna uppmärksamhet kring valkretsarna kan främst tillskrivas s.

deras betydelse för möjligheten att uppnå ett proportionellt valresultat

jfr Lijphart, Electoral systems and party systems, s. 10-ll. Det svenska valsystemet är utformat så att valkretsarnas betydelse numera

för ett proportionellt valresultat är mycket begränsad. Valkretsupp-

byggnaden är dock inte helt utan betydelse. Valkretsarna bildar alltjämt utgångspunkt för mandatfördelningen vid de nationella valen. Det regionala partiarbetet är ofta anpassat till valkretsindelningen.

Kandidater till olika representationsförsamlingar nomineras Valkretsvis.

Redan det anförda antyder att valkretsarnas utformning är av stor betydelse för möjligheten till kontakt mellan väljare och valda. För förstå de praktiska konsekvenserna indelningen i att av Valkretsar måste ha det tidigare omtalade förfarandet för man

mandatfördelningen i åtanke se avsnitt 2.2.l0. Rösterna skall enligt

vallagen översättas till mandat eller platser som tilldelas partier.

Mandaten delas in i fasta sådana och s.k. utjämningsmandat. Det finns

310 fasta mandat och 39 utjärrmingsmandat vid Val till riksdagen. De

fasta mandaten fördelas redan före valet de olika valkretsarna. Det

Valkretsindelning vid riksdagsval 171

leder till att valkretsen tillförsäkras en riksdagsledamot genom ett fast mandat. Emellertid finns inget bostadssamband inskrivet i lagen varför partierna inte är bundna att nominera en person från valkretsen. De fasta mandaten läggs före valet ut valkretsarna med utgångspunkt från förhållande mellan antalet röstberättigade i valkretsen och antalet röstberättigade i hela landet. Fördelningen fastställs för fyra år i taget. Dessa grundläggande regler finns i 3 kap. 6 § tredje stycket regeringsforrnen. Enligt övergångsbestärrunelsema för de senaste ändringarna i regeringsformen SFS 1994: 1483 gäller den för-

se att

delning som gjordes inför valet 1994 också gäller intill nästa val.

Övergångsbestämmelsen var nödvändig eftersom valperioden tidigare

var endast tre år. Riksskatteverket fastställer antalet fasta mandat i valkretsarna före utgången av april månad det år ordinarie val skall hållas. Den beräkning som Riksskatteverket gör grundar sig på antalet röstberättigade. I lagens mening beräknas röstberättigade på grundval av skattemyndighetens personband den 1 november föregående âr enligt en regel i 2 kap. 3 § vallagen. Från år 1997 tas uppgifterna från det nya aviseringsregistret SFS 1995:746. För beräkningarna nedan har vi följt lagens bokstav. Vid fördelning av fasta mandat anges antalet röstberättigade per den l november 1993. I övrigt anges. antalet röstberättigade per valdagen vid riksdagsvalet år 1994. En valkrets tillförs ett mandat för varje gång som antalet röstberättigade i valkretsen är jämnt delbart med en trehundrationdel av antalet röstberättigade i landet. Kvoten som erhålls av en trehundrationdel av

antalet röstberättigade i hela landet brukar benämnas riksvalkvot se

avsnitt 2.2.10i. Med utgångspunkt i antalet röstberättigade i november 1993 är riksvalkvoten vid fördelningen av de fasta mandaten vid 1994 års riksdagsval 1310 x 6 542 8032: 21 105. Om inte samtliga fasta mandat blir fördelade med hjälp av riksvalkvoten skall resterande mandat tillföras varje valkrets efter det överskott som återstår sedan den ovan nämnda uträkningen gjorts. De reglerna framgår av 2 kap. 2 § vallagen. Vad som menas med överskott framgår inte av lagen. Tidigare reglerades detta av 15 § i 1866 års riksdagsordning. Beräkningen grundades då på folkmängden och inte som i dag på antalet röstberättigade. Stadgandet innebar att om inte samtliga fasta mandat fördelats med hjälp av riksvalkvoten så skulle en jämförelse ske mellan valkretsarnas överskott av folkmängden i valkretsarna. Valkretsarna tilldelades mandat i tur och ordning efter överskottstalens storlek. Vid utarbetandet av den partiella författningsreformen 1960-talet föreslog Grundlagberedningen i sitt betänkande Partiell författningsreform SOU 1967:26 s. 27 och 200 att de gamla reglerna i stort skulle stå kvar oförändrade. När propositionen lades fram var dock utformningen ändrad till dagens lagtext utan att departementschefen

Valkretsindelning vid riksdagsval

kommenterade hur beräkningen överskott skulle till prop. av M 1968:27 28, 64 och 228 s.

Det har hävdats att det gamla förfarandet skall tillämpas. Se Halvarson, Sveriges statsskick, 4 uppl. s. 44. Jfr dock 10 uppl. där

-g motsvarande uttalande saknas. Man kan dock enligt den i dag gällande lagtexten komma till slutsats utifrån den beräkning en annan sker med hjälp riksvalkvoten. Vid beräkningen, där riksvalsom av kvoten divideras med antalet röstberättigade i valkretsen, erhålls en . Överskottet kan .

kvot som motsvarar antalet mandat jämte decimaler.

det decimaltal därvid erhålls. Oavsett hur beräkningen av avse som

överskottet sker får den dock ingen praktisk konsekvens för antalet

fasta mandat i valkretsarna. Om lika överskottstal erhålls i olika

valkretsar avgör lotten. Som exempel skall här beskrivning de fasta valkretsmanges en av daten för Stockholms kommun vid 1994 års val hade 25 fasta som mandat. Antalet röstberättigade 6 542 803 enligt personer var

skattemyndighetens personband i november 1993. Antalet röstbe-

rättigade i Stockholms kommun 519 082. De fasta valkretsmandavar

fördelas enligt följande. 519 082 1 310 x 6 542 803 24

ten

fasta valkretsmandat. Det tjugofemte valkretsmandatet har valkretsen

fått genom överskottet.

Sedan valet väl hållits skall både de fasta mandaten och utjämningsmandaten fördelas mellan partierna. Detta sker genom tillämpning av

den jämkade uddatalsmetoden avsnitt 2.2. 10. För att få till

se ovan

stånd större proportionalitet infördes vid den partiella författningsreformen åren 1968-1969 andra omgång för fördelningen av

en

mandat. Härvid fördelas utjämningsmandaten. Vid den fördelningen utgör hela riket valkrets. På grundval av partiernas röstetal i hela

en

landet tilldelas de utjänmingsmandat. Dessa mandat tillförs sedan valkretsarna efter partiernas jämförelsetal i valkretsarna. Ett utjänmingsmandat går till den valkrets där partiet har högst jämförelsetal. För det fall ett parti inte erhållit något fast mandat motsvaras

jämförelsetalet av partiets röstetal. Om ett parti erhållit fler mandat de fasta valkretsmandaten än det

av är berättigat till enligt fördelningen med riket som en valkrets behåller partiet dessa mandat. Partiet deltar dock inte i fördelningen av

utjämningsmandaten. På så sätt kan över- respektive underrepresenta-

tion uppkomma.

5.1.2 Mandatfördelning på Valkretsar år 1994

För få överblick över fördelningen mandaten redovisas i att en av tabell 5.1.2.A nedan antalet röstberättigade och mandat för varje

riksdagsvalkrets. Röstberättigade efter protokollet från riksdags-

anges valet år 1994. Tabellen också antalet röstberättigade som krävs anger

sou 1995:143 Valkretsindelning vid riksdagsval 173

för totala antalet mandat för valkretsen. Som framgår kan antalet röstberättigade mandat variera ganska kraftigt. Av tabellen får per också en överblick över valkretsarnas indelning. Det kan också man

konstateras att fördelningen av mandaten inte är jänm. Principen om länsindelning medför att antalet röstberättigade varierar mellan

valkretsarna. Också folkomflyttningar kan fä betydelse för den ojämna fördelningen. Avfollmingsbygder får ett sämre underlag för att kunna

behålla sina fasta mandat.

Tabell 5.1.2.A Röstberättigade och mandat vid riksdagsvalet 1994

f

Jämtlands län 104 592 5 5 20 918 Västerbottens län 192 950 9 11 17 540 1 Norrbottens län 200 735 10 11 18 248

i

l

Summa 6 495 120 310 349 18 860

l Det framgår direkt att fördelningen av mandat är mycket ojärrm

över landet. Det finns några valkretsar som markant skiljer sig från

övriga. Förutom de små valkretsarna finns tvâ mycket stora valkretsar,

Valkretsindelning vid riksdagsval

Stockholms kommun och Stockholms län, samt två stora, Östergöt-

lands län och Göteborgs kommun. Tabell 5.1.2.B bild av hur stor variationen är inom landet. ger en Gotland är den minsta valkretsen med två fasta mandat. Jämtland kommer därefter med fem. Av tabellen framgår också att antalet fasta

mandat normalt ligger mellan nio och elva. I tabellen anges också

fördelningen efter det totala antalet mandat, dvs. efter fördelning av

utjänmingsmandaten. För att förstå den spalten måste beaktas att i

i

utjänmingsmandaten inte fördelas ut valkretsarna med antalet röstberättigade som grund, utan i stället fördelas ett parti vid mandatfördelningen med utgångspunkt i antalet erhållna röster. i

å

i

i

Tabell 5.1.2.B Valkretsarnas storlek vid 1994 års riksdagsval

Antal Antal Totala Antal fasta val- antalet valmandat kretsar mandat kretsar l3 3 l 5

h

över 2 över

5.2 Utrednjngsuppdraget

5.2.1 Ändrad valkretsindelning kan, tillsammans med

andra faktorer, verka för ökade kontakter mellan

väljare och valda

Som påpekas i avsnitt 5.1.1 har det nuvarande riksproportionella

valsystemet medfört att valkretsarna mist det mesta av sin betydelse

för problemet med en proportionell fördelning av mandaten vid val till riksdagen. Det saknas således i princip skäl att utforma valkretsarna på annorlunda sätt utifrån överväganden om proportionell fördelning

sou 1995:143 Valkretsindelning vid riksdagsval 175

av mandaten. Utformningen av valkretsar kan däremot spela en betydande roll för kontakter mellan väljare och valda. Den har dessutom stor betydelse för det regionala politiska arbetet. Partiemas nominering av kandidater sker i valkretsarna som också i övrigt ger den valde en lokal förankring som fortfarande är relativt stark. Den i början av år 1992 tillsatta Personvalskommittén hade i uppdrag att lägga fram förslag som medför ett ökat inslag av personval ang. termen personval se SOU 1993:21 s. 47 f och Gilljam i SOU 1993:63 Vad är personval och vem röstar person. Direktiven dir. 1991: 121 angav kommitténs övergripande syfte till att finna en metod minskar avståndet mellan väljare och valda. I betänkandet Ökat som personval SOU 1993:21 redogjorde kommittén för olika modeller

med inslag av personval i det gällande partivalssystemet. Vid valet år

1994 genomfördes i vissa kommuner en försöksverksamhet som byggde på kommitténs arbete, där väljarna kunde avge särskild personröst. Enligt vad som sägs i proposition om valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor prop. 1993942115 s. 10 och proposition om val till Europaparlamentet prop. 199495:154 s. 37 skall den modell som Personvalskommittén presenterat och gett namnet den modifierade danska modellen tillämpas från 1998 års val. l anledning av införandet av personröstning i vallagen har riksdagen godtagit regeringens förslag om ändring av 3 kap. l § regeringsformen där det skrivits in att val sker genom röstning på parti med möjlighet för väljaren att avge särskild personröst. Den pågående personröstningsreformen har inte tidigare kopplats samman med valkretsarnas utformning vid val till riksdagen. Det framstår emellertid nu som angeläget att uppmärksamma valkretsarnas betydelse för möjligheterna till ökad kontakt mellan väljare och valda. Det ñms ett klart samband mellan personval och valkretsarnas utformning. I direktiven till Personvals- och valkretsutredningen Ju 1974:19 angavs att valkretsarna spelar en stor roll för det politiska arbetet och för möjligheterna att skapa och vidmakthålla goda förbindelser mellan väljarna och kandidater och valda. Folkstyrelsekommittén pekade också sambandet mellan valkretsarnas storlek och kontakten mellan väljare och valda SOU 1987:6 s. 164 men på grund av att enighet inte kunde uppnås lade kommittén inte fram i den delen. Även Personvalskommittén något förslag angav SOU 1993:21 s. 88 att ett annat sätt utöver personval att - minska avståndet mellan väljare och valda skulle kunna vara att minska valkretsarnas storlek. Kommittén gick dock inte vidare med förslag i den delen. Tanken bakom den personvalsreform som kommer att gälla för de allrnämia valen år 1998 är att väljarna i högre grad än tidigare skall kunna påverka ordningen av kandidaterna. För att väljarna skall kunna göra ett rationellt val mellan de personer som partierna nominerat och satt upp på valsedlarna, fordras att de har kännedom om de olika

176 Valkretsindelning vid riksdagsval

kandidater de kan välja mellan. Det är här som kontakten mellan väljare och valda framstår som särskilt viktig. Partierna är genom sina lokala organisationer viktiga för att dessa kontakter fungerar väl.

Därför kommer partiernas sätt att arbeta inom ramen för personvalssystemet att ha stor betydelse för väljarnas möjlighet till dialog med de förtroendevalda. Hur kandidaten väljer att nå ut med sig själv

och sitt budskap varierar beroende valstrategi och tidigare erfarenheter. De möjligheter står till buds kan vara personliga framsom trädanden i olika sammanhang eller kontakter med massmedia i form

presskonferens, debattartiklar m.m. samt meddelande via den nya

av

inforrnationsteknologin. Dessa faktorer spelar troligen en mycket stor

roll för kontakten mellan väljare och valda; förmodligen större än sådana faktorer valkretsarnas storlek. som

Undersökningar kandidatkärmedom har företagits under lång tid f

av

i Sverige. En del av dess resultat har publicerats i antologin Person och parti SOU 1993:63. Resultatet av undersökningarna är ned-

kärmer till kandidaterna. Det i slående för den som trott att väljaren

konstateras att majoriteten svenska väljare under de senaste tjugo

av åren inte känt till på någon enda riksdagskandidat de röstat på namnen Holmberg i SOU 1993:63 33 och Gilljam Holmberg, Väljarnas s. val 75. Någon möjlighet att studera effekter av ändrad indelning s. har inte funnits tidigare eftersom endast små förändringar skett beträffande valkretsarna sedan år 1921. Ytterligare slutsatser har dragits av studierna. Till exempel hade män, äldre landsortsbor och högutbildade i allmänhet bättre personer,

kännedom om kandidaterna än andra grupper. För storstadsboma är kontakterna mellan väljare och kandidater dåligt utvecklade se också

SOU 1990:36 249. De faktorer som antas vara viktiga för s.

personkännedomen är just kontakt mellan kandidaterna och väljarna.

Detta kan ovan påpekats åstadkomma på flera olika sätt. man som

Utgångspunkten för vårt resonemang är att massmedier är den helt dominerande vägen när det gäller att få ut information i rikspolitiska frågor till väljarna. Massmediernas struktur spelar också en stor roll. Det är dock svårt att med någon större säkerhet ange vid vilken storlek valkretsen personkännedomen ökar ett mera markant

som sätt. Vissa forskningsresultat från den kommunala sidan tyder på att det skulle fordras relativt små Valkretsar ca 5 000-10 000 röstbe- rättigade för att effekt skall uppstå. Samtidigt är det - en gymisam klarlagt att valkretsarnas storlek har betydelse för kandidatkännedomen inom kommunerna Johansson i bilaga 2 med hänvisningar.

se

Frågan är då motsvarande slutsats kan dras beträffande om

riksdagsvalkretsarna. Förhållandena är för dessa så armorlunda att

resultaten från kommunalforskningen inte låter sig direkt appliceras på

riksdagsperspektivet. Emellertid kan vissa iakttagelser göras se till det

följande Johansson i bilaga 2. Å sidan kan konstateras att ena i politikerna från den mindre valkretsen, dvs. där färre ledamöter finns,

Valkretsindelning vid riksdagsval

är mer aktiva i massmedia än kollegorna från en större valkrets där

fler ledamöter fimis. Eftersom massmedia utgår från valkretsen som enhet blir det alltså svårare för en riksdagsledamot från en stor valkrets att nå ut med sitt budskap. Hur det då ut väljarens perspektiv. Är kandidatkännedomen ser ur högre i de mindre kretsarna Några säkra besked beträffande enskilda

Valkretsar kan inte erhållas. Vissa generella mönster kan dock skönjas. Genom en sammanställning av svaren från valundersökningarna vid

Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet åren 1991

och 1994 framgår följande.

I Valkretsar med mer än 251 000 röstberättigade har endast 37 av

100 väljare kännedom om ett nanm på en riksdagsledamot från

valkretsen. Om valkretsen omfattar 151 000-250 000 röstberättigade är det 43 av 100 väljare som känner till ett namn på en ledamot i valkretsen. Minskas valkretsen ytterligare så att den är mindre än 150 000 röstberättigade stiger antalet väljare som känner till en ledamots namn från valkretsen till 50 av 100. Det är således klart att väljarens möjligheter att känna till sina kandidater eller ledamöter

generellt ökar i mindre Valkretsar. Se vidare Johansson i bilaga 2.

Emellertid kan inte sägas att enbart valkretsarnas storlek är av betydelse. Oaktat om riksdagsvalkretsarna är lika stora kommer

förutsättningarna för kontakten mellan väljare och valda att variera över landet. Detta beror på bl.a. mediastrukturen och befolknings-

situationen. Andra faktorer som har betydelse i framtiden och kan som

vara viktigare än valkretsutfommingen är den snabba utveckling av massmedier och informationsteknologin som pågår. Dessa faktorer kommer att påverka informationens spridning och underlätta kandidaters möjligheter att nå ut med sitt budskap. Valkretsindelningen måste naturligtvis också göras med hänsyn till andra regionala förhållanden; här kan såväl den socioekonomiska sammansättningen av befolkningen som historiska betingelser, däribland partiorganisatoriska förhållanden,

spela in. Mot bakgrund av det sagda finner att det finns goda grunder för

antagandet att en minskning av de största valkretsarna påverkar

kontakten mellan väljare och valda ett positivt sätt. Det finns därför skäl att presentera alternativ till hur de största valkretsarna skulle kunna utformas. De alternativ som presenteras har fördelar men också

nackdelar. Även vi redovisar nackdelar i anslutning till något

om

alternativ är som framgår av det tidigare sagda vår principiella

- -

inställning att en ändrad utformning är till fördel för kontakten mellan

väljare och valda.

Valkretsindelning vid riksdagsval

5.2.2 Direktiven begränsar möjligheterna

direktiven bilaga uppdraget i denna del att undersöka

I l anges vara

förutsättningarna för eventuell delning av vissa större Valkretsar. en

Det övergripande syftet med vårt arbete sågs vara att skapa ytterligare

förutsättningar för goda kontakter mellan väljare och valda. Enligt direktiven det därför mycket talar för minskning av de är som en

största valkretsarna. Vissa begränsningar anges dock för arbetet.

För samtliga statliga utredningar behandlat valkretsarna har som

följande utgångspunkter varit styrande för arbetet. Enligt direktiven

gäller dessa förutsättningar även för vårt arbete. Arbetet med utformningen valkretsarna har således utgångspunkt att de bör av som

vara

a befolkningsmässigt mindre

b befolkningsmässigt likformiga

mer

geografiskt sammanhängande samt att

c

d valkretsgränserna inte skall skära kommun- eller länsgränser.

Mot bakgrund de uttalanden lämnats i direktiven har vi funnit av som länen även framdeles bör utgöra grunden för valkretsindelningen. att

Med utgångspunkt i den i tabell 5.2.1.3 redovisade fördelningen av

mandaten år det möjligt att arbeta utifrån synsättet att alla Valkretsar skall lika stora. Det skulle medföra att vissa mindre Valkretsar vara Emellertid har vi funnit att nackdelarna med de små slogs samman. valkretsarna inte är sådana att arbetet i första hand bör inriktas på en sådan lösning. I stället har arbetet, i enlighet med vad direktiven inriktats mot att försöka förbättra kontakterna mellan väljare anger, och valda i de fyra största riksdagsvalkretsarna. Det skulle således

Stockholms kommun och Stockholms län, Östergötlands

vara fråga om Göteborgs kommun. Vårt arbete inriktas på att söka finna län samt lösningar för dessa Valkretsar.

5.3 Dagens valkretsindelning går tillbaka till seklets

början

I detta avsnitt skall vi kort historisk beskrivning av framväxten ge en den nuvarande valkretsindelningen vid val till riksdagen. I början av seklet höjdes röster för att göra valkretsarna större i syfte att av komma ifrån de riktigt små valkretsarna om ca fem mandat. Senare övergick diskussionen i riktning mot större Valkretsar för att få ett mer

proportionellt resultat. Vi är framme vid att minska några av

nu valkretsarna igen. Den önskar utförligare historisk redogörelse som en hänvisas bl.a. till följande framställningar. Arbetspromemorior i för-

fattningsfrågan SOU 1966: 17, Personvals- och valkretsutredningens

sou 1995:143 Valkretsindelning vid riksdagsval

betänkande Personval och valkretsindelning SOU 1977:94 samt utlöparen från denna beträffande Malmöhus län, Valkretsindelningen i Malmöhus län Ds Ju 1980:3.

5.3.1 Valkretsindelningen från år 1866 till år 1921

Före år 1909 hade Sverige majoritetsval. I princip skedde valen i enmansvalkretsar. Vissa Valkretsar var dock större och i dessa utsågs flera ledamöter inom samma krets. Den vallagstiftning vari proportionella val infördes till 1911 års val indelade riket i små Valkretsar. Den hade föregåtts av ett förslag Proportionsvalskommitterades förslag till proportionellt valsätt 1903 som i stort byggde tanken om länen som bas för valkretsindelningen. Enligt förslaget skulle valkretsarnas antal bli 33. Vissa län hade således delats. Förslaget godtogs dock inte utan kritiken mot så stora Valkretsar som länen vann gehör. Propositioner hade framlagts i fråga om rösträtt varvid förslag till valkretsindelning också lämnades

vid 1904, 1905 och 1906 års riksdag se avsnitt 3.7. Samtliga dessa

förslag förkastades dock av riksdagen. I 1907 års rösträttsproposition prop. 1907:28, som godtogs av riksdagen med vissa smärre ändringar, delades valkretsarna in i områden som i allmänhet omfattade 3-5 mandat. Länsindelningen kunde därmed inte sägas utgöra grunden för valkretsindelningen. Antalet Valkretsar kom att bli så högt som 56. Sedan 1909 års vallag varit i kraft en kortare tid tog man åter upp frågan om valkretsarna. Ett betänkande av 1919 års proportionsvalssakkunniga betänkande framlagt 1921 lades till grund för en proposition prop. 1921:353. Förslaget innebar att man återigen tog fasta länen som utgångspunkt för valkretsindelningen. Propositionen behandlades av konstitutionsutskottet bet. 1921 :KU49 som med lottens hjälp hemställde om avslag till förslaget. Det godtogs emellertid av riksdagen. Länsindelningen fick i princip bilda utgångspunkt för valkretsindelningen. Den indelningen är i stort densamma som i dag. I princip har det alltså inte skett någon förändring sedan år 1921.

5.3.2 Tiden från år 1921 till författningsrefonnen åren

1968-1969

Det utmärkande för denna period är att diskussionen styrdes av frågan om länen var tillräckligt stora för att god proportionalitet i landet som helhet skulle uppnås. Innan författningsrefonnen beslutades åren 1968-1969 fanns inga utjätrmingsmandat. Mandaten fördelades i en omgång direkt valkretsarna. Det ledde till att valkretsens storlek fick helt avgörande roll för riksproportionaliteten. Överskottsröster en

180 Valkretsindelning vid riksdagsval

i valkrets så att säga bortkastade. Systemet gynnade större en var

partier de mindres bekostnad. Under perioden väcktes ett flertal motioner och förslag för att införa någon form av utjärrmingsför-

farande. Samtliga sådana avslogs dock av riksdagen.

I samband med att den jämkade uddatalsmetoden infördes till 1952

års val hade valkretsindelningen varit tal. Valsättsutredningens

förslag i betänkandet Det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare SOU 1951:58 hängde intimt samman med förslaget

ett nytt mandatfördelningssystem. Genom att införa en ren om

uddatalsmetod dvs. utan jämkad första divisor med spärr

-- -

gynnades nämligen de mindre partierna i den mån de klarade spärren.

Valkretsarna behövde därför inte göras så mycket större eftersom man

ändå kommit bit vägen mot riksproportionalitet. Emellertid

en

föreslogs smärre justeringar sammanslagning av en del mindre

genom Valkretsar. När förslaget sedan antagits av riksdagen hade spärren

järnkad första divisor prop. 1952: 175, bet. 1952:KU22.

ersatts av en

Den jämkade uddatalsmetoden infördes. Valkretsarna ändrades över

huvud taget inte.

Författningsutredningens arbete påbörjades i samma veva. I sitt

betänkande Sveriges statsskick SOU 1963:17 föreslog utredningen inga förändringar valkretsarna. Däremot föreslog utredningen ett av

utjärnningssystem regional nivå. Det förslaget utsattes dock för en

del kritik.

Grundlagberedningen kom slutligen att lösa frågan om valkretsindelningen utifrån riksproportionell synvinkel. Beredningen föreslog nämligen det gällande utjämningssystemet med mandatfördelning

nu

i två omgångar. Valkretsindelningen blev således utan intresse ur perspektivet proportionell fördelning mandaten mellan partierna i

av förhållande till rösterna i riket. Med hänvisning till bl.a. det anförda valde beredningen att länma valkretsindelningen utanför sitt arbete

SOU 1967:26 s. 147. Förslaget genomfördes genom den partiella

författningsreformen åren 1968-1969.

I ett förarbetsuttalande i propositionen till ny regeringsform prop. 1973:90 162 annonserade departementschefen att en särskild

s. utredning skulle över frågan om Valkretsindelningen. se

5.3.3 Senare års utredningsarbete

Den departementschefen omtalade särskilda utredningen blev

av Personvals- och valkretsutredningen. Utredningen lade i sitt slutbetänkande Personval och valkretsindelning SOU 1977:94 bl.a. fram

förslag till förändrad valkretsindelning. Utredningen presenterade två

alternativa valkretsindelningar. Den ena byggde på Valkretsar med tio mandat valkrets. Det andra alternativet utgick från Valkretsar med per

fem mandat. Utredningen förespråkade för del alternativet med

egen

Valkretsindelning vid riksdagsval

tio mandat som innebar att antalet valkretsar skulle öka från 28 till 34.

De kretsar som utredningen föreslog skulle delas var Stockholms

kommun och Stockholms län som delades i vardera tre Valkretsar. Göteborgs kommun föreslogs delad i två kretsar och Malmöhus län föreslogs delad i tre. Personvals- och valkretsutredningens förslag fick ingen omedelbar effekt i form av ny lagstiftning. Remissyttrandena, som skall beröras ytterligare nedan vid varje valkrets, var kallsinniga till förslaget till valkretsindelning och många menade att ytterligare

utredning var nödvändig.

Folkstyrelsekommittén, som tillsattes år 1984, hade också i uppdrag att undersöka förutsättningarna för en förändrad valkretsindelning. Kommittén menade i sitt slutbetänkande Folkstyrelsens villkor SOU 1987:6 s. 164-165 att en ändring av valkretsarnas utformning

krävde enighet. Någon sådan enighet kunde enligt kommitténs under-

handlingar inte förväntas varför man inte lade fram något förslag i den delen. Den indelning som Malmöhus län hade fått kritiserades under läng tid på grund av att valkretsarna inte var geografiskt sammanhängande områden. Från början var länet indelat i en nordlig och en sydlig valkrets. Den södra motsvarade efter kommunreformen den s.k.

fyrstadskretsen och var delad rent geografiskt genom att kommunerna

Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborg ingick i den kretsen. Före kommunreforrnen var dock den norra kretsen, senare kallad länsvalkretsen, ett samlat geografiskt område. Kritiken ledde, i bakvattnet

av Personvals- och valkretsutredningen, till att en särskild utredare förordnades som skulle arbeta vidare med länets indelning Ds Ju

1980:3. Denne lade fram förslag till tre Valkretsar i Malmöhus län. Emellertid ledde inte dessa förslag till lagstiftning förrän år 1994.

Lagstiftningen innebär en ändrad indelning grundad på tre geografiskt sammanhängande kretsar. Indelningen tilläinpades första gången vid

1994 års val prop. 199293:l63, bet. 199293:KU28, rskr. 1992932255.

5.4 Utgångspunkter för en ändrad valkretsindelning

I det här avsnittet berör vi olika synpunkter som är av intresse för utforrrmingen av valkretsarna. Av primär vikt i detta sammanhang är direktivens begränsningar. Valkretsarna bör enligt dessa vara be-

folkningsmässigt mindre och mer likforrniga, de bör vara geografiskt

sammanhängande och gränserna för en valkrets bör inte skära

kommun- eller länsgräriser. Utöver dessa förutsättningar tillkommer en hel del andra faktorer

som spelar en betydande roll. Vi har som nämnts i avsnitt 5.2 begränsat vårt arbete till de fyra största valkretsarna varav två av

182 Valkretsindelning vid riksdagsval

dessa utgörs av storstäder och två av både städer och landsbygd. Detta medför att olika faktorer kan göra sig olika starkt gällande i de skilda valkretsama. Vid det fortsatta arbetet måste dessa förhållanden beaktas.

5.4.1 Några faktorer påverkar valkretsindelningen

som

En första omständighet att ta hänsyn till är de administrativa indelningarna. Dessa kan i princip hänföras till någondera två av huvudgrupper. Den ena gruppen, den administrativa, kan sägas karakteriseras av att dess områden anknyter till klart fixerade gränser. Den andra utmärks i stället av att inga fixerade gränser kan iakttas. Dess områden är spontana och sammanhållningen markeras social av eller ekonomisk samhörighet. Sverige är sedan lång tid tillbaka indelat administrativt på flera sätt. Den statliga indelningen bryts på regional nivå i mindre delar ner lokal nivå osv. Den naturliga utgångspunkten, också nämns i som direktiven, är indelningen i län och kommuner. Gränserna för dessa skall inte skäras. Vid sidan härom ñmis den kyrkliga indelningen i församlingar, pastorat, kontrakt och stift. Se avsnitt 5.4.2 angående utförligare beskrivning av de nämnda indelningama. Till detta kommer olika indelningar till följd av olika myndigheters verksamhet. Det är främst skattemyndigheter, polis- och åklagardistrikt, kronofogdemyndigheter, lantmäteriverksamheten, domstolsorganisationer m.m. Även andra administrativa indelningar kan nämnas som skolområden och landstingens service-områden. Försvarsgrenama delas också in i områden. Av särskilt intresse i detta sammanhang är naturligtvis indelningen vid val. Denna indelning har till viss del behandlats i avsnitt ovan 5.1.1 och kommer att beröras ytterligare i avsnitt 5 .4.2 nedan. En arman faktor som måste beaktas är de strukturella förhållanden som kan finnas inom de skilda områdena. Här spelar t.ex. bebyggelsens struktur in. Där bebyggelsen är tät finns också koncentration en av märmiskor. En annan faktor som faller under strukturella förhållanden är näringslivets struktur. Likheter i det avseendet skapar gemensamma intressen som kan vara värda att beakta vid utformningen valkretav sarna. Näringslivets struktur kan påverkas jordbruk, skogsbruk, av industri och servicenäringar. En indelning som grundar sig på befolknings- och näringslivssammansättning samt den lokala arbetskraftsbalansen bland olika kommuner genomfördes år 1958. Områdena fick benämningen A-regioner. Även uppdateringar gjorts så år 1978 om sent som har det hänt mycket i de flesta regioner varför indelningen i dag framstår som

Valkretsindelning vid riksdagsval

något föråldrad. Emellertid är det vanligt att gruppera kommuner efter A-regioner.

Nyare indelningar av rikets arbetsmarknader har gjorts senare tid

som dock delat in kommunerna efter något andra kriterier. Dessa

indelningar har tagit hänsyn till faktiska pendlingsförhållanden. De bygger på den årliga regionala sysselsättningsstatistiken som tas fram av Statistiska centralbyrån. Se närmare skriften Lokala arbets-

marknader och förvärvsregioner. Med utgångspunkt i statistiken har landets kommuner delats in i 111 s.k. lokala arbetsmarknader LAregioner. Endast i ett fåtal fall sammanfaller dessa med A-regionerna. LA-regionerna har i sin tur sammanförts till tio geografiskt osammanhängande s.k. förvärvsregioner F-regioner. Vi beaktar i den fortsatta framställningen också LA-regionerna. Som tangerats har folkmängdsutvecklingen visst värde för ovan

arbetet. Valkretsindelningen måste ta hänsyn till folkmängden eftersom

den ligger till grund för antalet röstberättigade. Den kanske viktigaste frågan utgör den om folkrnängdsförändringar. Valkretsama bör utformas sådant sätt att de inte riskerar att bli inaktuella på grund en folkomflyttning. I samband härmed blir det också aktuellt att av beakta befolkningens äldersstruktur liksom de sociala gruppemas

struktur se bilaga 3.

Givetvis skall också andra regionala samband beaktas i den mån dessa kan ha betydelse för Valkretsindelningen. Det som främst blir aktuellt är sådana samband som massmediernas lokala spridning och

liknande. Även tätorter och andra centra i ett område måste finnas

med vid analysen av den lämpligaste indelningen. Av central betydelse för valkretsindelningen är partiernas lokala

arbete. Det viktigaste i det avseendet är kanske partiernas nomineringar som i stort sett undantagslöst ansluter till Valkretsindelningen. Det finns givetvis starka skäl att beakta hur det regionala nornineringsför-

farandet går till där en ändrad indelning är aktuell. Vi redovisar regionala synpunkter de framtagna alternativa

indelningarna av valkretsarna i anslutning till varje behandlad valkrets. För olika områden kan de nämnda omständigheterna tala för eller

mot en indelning med varierande styrka. Vid utformningen av den alternativa Valkretsindelningen kan en omständighet tala för en delning av en valkrets. Samma omständighet kan tala mot en delning av en

annan valkrets. I vårt arbete är viktningen av skälen för och emot

olika lösningar den mest grannlaga uppgiften. Det är viktigt att lokala

synpunkter får göra sig hörda i det sammanhanget jfr SOU 1990:36 s. 252.

184 Valkretsindelning vid riksdagsval

5.4.2 Vi utgår från kommuner och församlingar vid arbetet med alternativa riksdagsvalkretsar

En fråga som blir aktuell vid utformningen Valkretsar är vilka av nya indelningar en sådan skall bygga på. Frågan kan också formuleras på ett annat sätt: Hur beskrivs eller definieras valkrets på bästa sätt. en Det naturliga är att anknyta till redan befintliga indelningar landet. av För att något förstå vilka valmöjligheter står till förfogande skall som en kort bakgrundsbeskrivning olika indelningar länmas. av

i Några geografiska indelningar landet av

Som utgångspunkt har i föregående avsnitt nämnts att landet är indelat i olika områden. Dessa är ofta fixerade gränser i terrängen. De genom minsta enheterna är fastigheterna. Hela landet är indelat i klart fixerade områden fastighetsindelningen. Enligt l kap. 1 § genom första stycket jordabalken stadgas därför att fast egendom är jord. Denna är indelad i fastigheter. Om vi sedan går vidare med de för valkretsarna avgörande indelningarna timer vi den kommunala indelningen. Landet är indelat i 288 kommuner. Större areell omfattning har länen; dessa är 24 till antalet. Parallellt med denna indelning löper den kyrkliga indelningen med territoriella församlingar som i stort motsvarar gamla tiders kyrksocknar. Härtill kommer pastorat, kontrakt och stift. För fastigheter gäller, utöver nämnda stadgande i jordabalken, regleringen i fastighetsbildningslagen 1970:988, omtryckt 1992:1212. Där anges villkoren för ombildning och nybildning av fastigheter. Fastighetsbildningen anknyter till andra administrativa indelningar. Genom 3 kap. ll § fastighetsbildningslagen fastslås att en fastighetsbildning som innebär ändring av en kommuns gräns får vidtas endast om den är väsentlig för ändamålsenlig fastighetsen bildning eller om den kommunala indelningen blir lämpligare. Motsvarande regler för fastighetsreglering påverkar församlingssom indelningen och preciseringar reglerna finns i lagen 1970:991 av om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning i samband med fastighetsbildning. Någon geografisk definition vad kommun är inte i av en ges kommunallagen 1991:900. Kommunerna räknas dock i regeringupp ens tillkännagivande 1994:1526 av länens indelning i kommuner. Däremot framgår inte heller av tillkännagivandet hur kommunerna

skall definieras och vilken geografisk sträckning de skall ha. Den

kommunala indelningen i modern mening går tillbaka till 1862 års förordning om kommunstyrelse på landet. En utförligare historisk redogörelse ges i t.ex. Gustafsson, Kommunal självstyrelse, 53-66 s. samt minnesskriften Hundra år under kommunalförfattningarna.

Valkretsindelning vid riksdagsval 185

Härigenom anknöt man de borgerliga kommunerna till de kyrkliga socknarna, som motsvarar dagens pastorat. På så sätt sammanföll den kyrkliga och borgerliga indelningen. Sedan den omfattande storkommunreformen avslutats år 1952 bröts det gamla sambandet mellan om-

rådesindelningen för borgerliga och kyrkliga primärkommuner se

SOU 1945:38 s. 197. Hänsyn skulle tas till andra indelningar av administrativ och kyrklig art men den kunde inte bli avgörande för kommunindelningen. Det fortsatta reformarbetet sträckte sig över lång tid och pågick under tiden 1962--1974. De slutliga sammanslagningarna av de s.k. kommunblocken genomfördes år 1974. Denna översyn kom att präglas av de näringsgeografiska synpunkter som dragits upp av Indelningssakkunniga i betänkandet Principer för en ny kommunindelning SOU 1961:9. Härvid sammanfördes flera små kommuner till något färre stora. Utgångspunkten för de geografiska sträckningarna var alltså de redan befintliga mindre kommunerna. Någon bra beskrivning av en kommuns geografiska sträckning och beståndsdelar finns alltså inte heller inom den kommunala lagstiftningen. Landstingen definieras geografiskt 1 kap. 2 § kommunallagen. Där anges att ett landsting omfattar ett lån, om inte annat är särskilt föreskrivet. Genom hänvisningen slipper man i kommunallagen en uppräkning av vilka kommuner som ingår i varje landsting. I stället finns uppräkningen i det ovan nämnda tillkännagivandet. Således ger kommunallagstiftningen inte något svar frågan vad de olika indelningarna motsvarar i verkligheten. Genom lagen 1979:411, omtryckt 1988:198 om ändring i rikets indelning i kommuner och landstingskommuner har en möjlighet öppnats att förändra den kommunala indelningen. I lagen anges hur ändringar skall genomföras och vem som har beslutanderätt. Emellertid anges inte heller där vad en kommun är rent geografiskt. Länsindelningen härrör från mitten av 1600-talet. Axel Oxenstierna hade bestämda åsikter om hur landet skulle styras. Detta avspeglade sig i ett förslag till grundlag bakom vilket Oxenstierna stod. I förslaget fastslogs att landet skulle var indelat och styras utifrån hövdingedö- Också uppräkning länen förekom. Ända fram till och med men. en av 1809 års regeringsform nämndes dessa hövdingedömen. I dag nämns länsstyrelserna i 11 kap. 6 § regeringsformen och genom orden offentlig förvaltning. Länen får i dag sin beskrivning genom regeringens tidigare nämnda tillkännagivande 1994: 1526 av länens indelning i kommuner. Genom tillkännagivandet definieras länen genom en uppräkning av de kommuner som ingår i länet. Genom förändringar det kommunala planet kan alltså även länen förändras. Också olika kyrkliga indelningar av landet skall uppmärksammas här. Det rör främst församlingsindelningen. Denna indelning är också historiskt betingad och används även utanför kyrkans område där den

186 Valkretsindelning vid riksdagsval

i första hand hör hemma. I 4 kap. 1 § kyrkolagen 1992:300 stadgas

att landet är indelat i territoriella församlingar. Kopplingen mellan kyrklig och borgerlig indelning lever än i dag även den inte är

om

formellt fastslagen. Skatteförvaltningen använder t.ex. församlingarna som utgångspunkt för sin uppbördsverksarnhet och för folkbokföringen. I kyrkolagen finns också regler ändring försarnlingsindel-

om av ningen. Dessa har flyttats från den kommunala indelningslagen till

kyrkolagen och påminner mycket om de reglerna. Inte heller kyrkolagen anger hur man bestämmer en församlings territorium. Sammanfattningsvis kan sägas att utgångspunkten för all indelning är fastighetsindelningen. Andra indelningar av landet är beroende

av denna. Förhållandet mellan de olika administrativa och kyrkliga

indelningarna är däremot oklart. Hänsyn tas i stor utsträckning t.ex.

beträffande kommuner i förhållande till länen. I andra fall är sam-

bandet inte så påtagligt. Det kan nämnas att endast församling i

en

Sverige är delad mellan två kommuner; det är Kulltorps församling som är delad mellan Gnosjö och Värnamo kommun. Den typen

av

förhållanden måste beaktas vid arbetet med indelningen

av nya Valkretsar. För de områden vårt arbete rör finns emellertid inga som

förhållanden som komplicerat indelningen på nämnda sätt.

ii Valadministrativa indelningar

En given utgångspunkt för det fortsatta arbetet är det i dag befintliga förhållandet mellan valkretsarna och andra administrativa indelningar. För riksdagsvalkretsama är svaret givet enligt vallagen. Utgångs-

punkten är här länen. För vissa Valkretsar är definitionen knuten till

den kommunala indelningen genom att en uppräkning kommunerna

av sker i lagtexten jfr ovan avsnitt 5.1.1. Beträffande riksdagsvalkret-

sama är det i dag inte nödvändigt att längre för att fastställa

en valkrets geografiska sträckning.

På kommunal nivå är läget något armorlunda. Landstingen delas i

Valkretsar. En sådan valkrets skall omfatta eller flera kommuner. en Kommun inom landsting kan, under vissa i 2 kap. 6 § andra stycket

vallagen angivna förutsättningar, delas och eller tillsammans

ensam med annan kommun utgöra landstingsvalkrets. Om sådan indelning en sker skall kommunvalkretsarna beaktas. En landstingsvalkrets skall i

sådant fall nämligen sammanfalla med kommunvalkrets. Också primärkommunema kan delas i Valkretsar. Så skall

ske om

det i kommunen finns fler än 24 000 röstberättigade eller minst 51 fullmäktige skall utses. Om antalet röstberättigade överstiger 6 OOO får

kommunen delas in i Valkretsar. I det förra fallet är valkretsindelningen således obligatorisk och i det senare fakultativ. De nämnda

reglerna framgår av 2 kap. 9 § vallagen. Samma lagrum också

anger i fyra punkter hur valkretsarna skall utformas. Där stadgas i tredje

Valkretsindelning vid riksdagsval

punkten att valkretsen skall utformas efter de territoriella försam-

lingarna. Om möjligt skall dessa lämnas odelade och inte i något fall delas fler än två kommunvalkretsar.

Ytterligare en indelning av intresse för valet skall här beröras. Det

är valdistrikten. Valdistrikten är valadministrativa enheter som lyder under valnämnderna. l distrikten företas det egentliga valarbetet valdagen. Ett Valdistrikt definieras i första hand genom antalet

röstberättigade. Valdistrikt bör omfatta 1 200-1 500 röstberättigade och endast om särskilda skäl föreligger mer än 1 800 eller mindre än

300 röstberättigade 3 kap. 3 § vallagen. Länsstyrelsen fastställer efter förslag kommunfullmäktige valdistrikten. Även dessa i

av om första hand definieras genom antalet röstberättigade måste de definieras också geografiskt. Detta kan ske olika sätt. I praktiken sker det ofta genom att distrikten ritas in en karta över kommunen. Ibland kan det förekomma att kvarteren som ingår i distriktet räknas upp. Oavsett hur valdistrikten definieras måste definitionen anknytas till indelningen av fastigheter. Utan den anknytningen kan sambandet mellan röstlängden och valdistrikten bli oklar.

iii Slutsatser betrájfande definition av valkretsarna

Någon direkt koppling mellan den valadministrativa och den stats-

eller kyrkoadministrativa indelningen föreligger inte utöver det ovan nämnda stadgandet om att kommunal valkrets skall utformas så att

territoriell församling, om möjligt, lämnas odelad. Vid arbetet med att utforma nya Valkretsar för val till riksdagen är vi således fria att använda den indelningsgrund som vi finner lämpligast. Det är givet att man även vid indelningen av riksdagsvalkretsar

måste beakta annan valkretsindelning. Frågan är dock i första hand om

de indelningar som följer de kommunala valkretsarna är de lämpligaste vid utformningen av riksdagsvalkretsama. Som flera gånger påpekats bygger dagens riksdagsvalkretsar på länsindelningen. Vårt arbete kommer att inriktas att försöka finna lösningar som utgör mindre

enheter än länen.

Beträffande de riksdagsvalkretsar som utgör ett län är den naturliga utgångspunkten kommunerna. Kommunen är väl definierad och ett naturligt begrepp att utgå ifrån. I dessa fall, när en lärisvalkrets skall

utformas till en mindre enhet, kan man inte heller tänka sig mindre enheter, t.ex. församlingar eller fastigheter, eftersom direktiven

föreskriver att kommungräns inte får skäras. Utgångspunkten för utformningen av de Valkretsar som motsvarar ett län är alltså kommu-

nema. Beträffande de riksdagsvalkretsar motsvarar en kommun, för som vårt arbete närmast Stockholms och Göteborgs kommun, måste en

188 Valkretsindelning vid riksdagsval

enhet mindre än kommunen fastställas, varefter indelningen av valkretsen kan ske. Det går att tänka sig olika sådana enheter. En möjlighet skulle kunna att bygga på de kommunala vara valkretsarna. Det skulle leda till följsamhet i systemet mellan valkretsar på olika plan. Emellertid har vi funnit att den synpunkten inte ensam kan vara styrande för riksdagsvalkretsen. Om riksdagsen valkrets definierades genom hänvisning till de kommunala valkreten sarna skulle en förändring dessa också automatiskt leda till ändrad av riksdagsvalkrets, vilket förefaller mindre lämpligt. Vi har således valt att inte låta de kommunala valkretsarna styrande för den vara nya utfommingen. Ett annat sätt att definiera valkretsarna skulle kunna vara att

använda sig av fastighetsbegreppet. En uppräkning i valkretsen

av ingående fastigheter skulle klar utformning dennas geografisge en av ka sträckning. En sådan uppräkning skulle dock bli otymplig rent

lagtekniskt. Vissa problem i samband med fastighetsbildningar skulle

uppstå som framstår som onödigt komplicerade. Vi har därför valt att

inte använda oss fastighetsbegreppet vid utformningen de

av av Valkretsar som i dag motsvarar kommun. en

Ytterligare en möjlighet är att använda församlingsbegreppet. Detta

används redan i dag när det gäller de kommunala valkretsarna. De kommuner som är aktuella delas i dag in i Valkretsar utefter församlingsgränserna. En synpunkt möjligen talar mot att använda som

de territoriella församlingarna enhet vid indelningen är det beslut

som som riksdagen fattat angående förändrad relationen mellan en staten

och Svenska kyrkan se avsnitt 1.2. Vi har i vårt arbete förutsatt

att förhållandet mellan kyrkliga och statliga indelningar måste klargöras ytterligare. Förhållandet mellan den kyrkliga indelningen och den statliga kan nämligen på många områden beskrivas ömsesidigt som beroende. Oavsett hur den frågan löses har vi förutsatt församatt lingarna i dag kan utgöra den lämpligaste indelningsgrunden för de riksdagsvalkretsar som endast omfattar kommun. en

5.5 Förslag till alternativa valkretsindelningar

I de nästföljande fyra avsnitten presenterar vi olika alternativa indelningar för och de olika valkretsarna är aktuella. Vid var en av som en sådan presentation kan man tänka sig ett antal olika indelningar. Alternativen för varje valkrets är många. Emellertid har vi valt att begränsa oss till ett par eller några alternativ för varje valkrets. Detta beror på att frågan utretts tidigare och därvid kommit fram till att man att ett antal teoretiska alternativ inte ter sig särskilt lämpade när de

ställts mot de krav som kan ställas på valkretsindelning.

en

Valkretsindelning vid riksdagsval

Presentationen sker för en valkrets i sänder. Någon samlad analys

har inte gjorts på det här stadiet. Den får anstå till dess lokala

synpunkter inhämtats från valmyndigheter och regionala och kommu-

nala partiorganisationer. Detta innebär också att när antal fasta mandat

per ny valkrets anges är det endast fråga om den förändring som följer av att den behandlade valkretsen delats. Det innebär den fördelen att

vi kan behandla varje valkrets för sig oberoende av vad som händer

i andra Valkretsar. För varje alternativ presenterar vi också ett tänkt valresultat utifrân siffrorna vid valet år 1994. Konsekvenserna för varje valkretsaltemativ för sig kan därvid studeras. För att effekten av en ny indelning skall kunna analyseras anges i tabell 5.5 resultatet av riksdagsvalet år 1994. Beräkningar av simulerade valresultat för de alternativa valkretsarnas kombinationer presenteras i avsnitt 10 3-4 . och 5.12-15.

Tabell 5.5 Valresultat riksdagsvalet år 1994 med mandat per valkrets

MandatParti, utjämningsmandat

190 Valkretsindelning vid riksdagsval soU 1995:143

5.6 Förslag till alternativ valkretsindelning för

Stockholms kommuns valkrets

Stockholms kommun är vid riksdagsvalen utbruten ur länsvalkretsen

för Stockholms län och bildar i dag en egen valkrets. Valkretsens

församlingar framgår av tabell 5.6 nedan.

.

Enligt vad som framgår av tabellen uppgick antalet röstberättigade

i valkretsen till 522 129 vid 1994 års riksdagsval. Som också framgår i är Stockholms kommun indelad i Valkretsar för kommunfullmäktigeoch landstingsval. Dessa är desamma för de båda kommunala valen.

Tabell 5.6 Stockholms kommuns riksdagsvalkrets år 1994

Angiven med församlingsnununer, församling och antalet röstberättigade i riksdagsvalet år 1994

Valkretsarnas geografiska utbredning framgår av figur 5.6. Vid en analys av de kommunala valkretsarna finner man att de är någorlunda

Valkretsindelning vid riksdagsval

jämnstora vad gäller antalet röstberättigade. De geografiska sträckningarna kan uppfattas som naturliga.

Vid en förändring av Stockholms kommuns valkrets gör sig vissa

förhållanden mindre starkt gällande beroende den närhet till

centrum som föreligger i valkretsen. Kommunikationsnätet är väl utbyggt och några särskilda hänsyn till sådana faktorer behöver man inte ta. Pressens spridning inom kommunen innebär inte heller några problem för en delning av valkretsen. Olika tidningars ställning i

kommunen är i stort desamma som för länet se avsnitt 5.7.

Beträffande befolkningstillväxten under perioden så framgår av figur

5.6i-ii att av församlingarna så minskar numera endast Hässelby. Stark tillväxt kan märkas för Bromma, Västerled och Engelbrekt i norr och för Skarpnäck i söder. Beträffande medelinkomsten så framgår av figur 5.6iv att de södra församlingarna samt Kista och Spånga ligger på en lägre medelinkomst per år. Hög medelinkomst finner man i de centrala församlingarna samt i Västerled. Förhållandet

mellan dag- och nattbefolkning tyder en stark koncentration av arbetsplatser i centrum figur 5.6iii. Det skall tilläggas att Stockholms

kommun minskat sin befolkning i förhållande till länet se avsnitt 5 .7.

Övriga socioekonomiska förhållanden framgår av bilaga

Personvals- och valkretsutredningen SOU 1977:94 valde i sitt

huvudalternativ att dela in kommunen i tre kretsar. I det andra alternativet som byggde på femmandatskretsar delades kommunen i fyra kretsar. En delning i fyra kretsar skulle leda till att varje ny valkrets i kommunen skulle få runt sex mandat. Storstadsutredningen kunde för sin del tänka sig att Stockholms kommun skulle delas upp

i sex Valkretsar SOU 1990:36 s. 252. Eftersom vårt uppdrag är att få till stånd bl.a. en mer likformig valkretsindelning har vi stannat vid

att diskutera en minskning av de största valkretsarna. Femmandatsalternativet eller en delning till fyra Valkretsar är därför inte aktuellt i vårt arbete.

Beträffande remissyttrandena över Personvals- och valkretsutredningens förslag SOU 1977:94 till valkretsindelning för riksdags-

valkretsen Stockholms kommun kan sägas att dessa var negativa.

Utredningens förslag var detsamma som alternativ 4 enligt vårt förslag

se avsnitt 5.6.4.

5.6.1 Alternativ tvâ Valkretsar enligt de kommunala

valkretsarna

Det första alternativet delar valkretsen i två valkretsar. Det blir i

princip en nordlig och en sydlig valkrets, se figur 5.6.1. Av samman-

ställningen i tabell 5.6. 1 .A nedan framgår att valkretsarna blir relativt jämnstora om man ser till antalet röstberättigade. Dessutom följer

192 Valkretsindelning vid riksdagsval

förslaget de kommunala valkretsarna för kommunen. Den norra riksdagsvalkretsen omfattar de kommunala valkretsarna II, III och VI. Den södra omfattar de kommunala valkretsarna IV och V. Det kan tilläggas att delning i nordlig och en sydlig valkrets skulle en en

medföra skev inkomstfördelning mellan de båda valkretsarna se

en

figur 5.6iv.

Av tabell 5.6. 1 .A framgår vidare vilka församlingar som ingår och antalet röstberättigade vid 1994 års riksdagsval. En beräkning av antalet mandat varje valkrets skulle fâ vid handen att den som ger valkretsen skulle erhålla tolv och den södra tretton mandat. norra

Tabell 5.6.1.A Stockholms kommun. Alternativ valkretsindelning riksdagsval. Alternativ två Valkretsar enligt kommunal indelning

Valkretsarna angivna församlingsvis med antalet röstberättigade i riksdagsvalet är 1994 samt mandat enligt den alternativa indelningen

Södra valkretsen Norra valkretsen

34 Enskede 25 525 27 Bromma 22 706 14 Högalid 22 771 28 Essinge 4 700 15 Katarina 24 676 18 Kungsholmen 13 069 13 Maria 13 679 19 Szt Göran 22 013 17 Sofia 12 656 29 Västerled 18 494 25 Farsta 31 809 05 Adolf Fredrik 5 426 36 Skarpnäck 26 696 01 Domkyrko 7 510 23 Vantör 28 272 09 Engelbrekt 13 589 21 Brännkyrka 26 190 06 Gustav Vasa 9 506 39 Hägersten 33 041 10 Hedvig Eleonora 8 188 40 Skärholmen 18 546 04 Johannes 8 066 07 Matteus 19 853 Summa 263 861 11 Oscar 27 438 Mandat 13 38 Hässelby 21 845 42 Kista 15 596 41 Spånga 21 695 31 Vällingby 18 574

Summa 258 268 Mandat 12

För att få uppfattning hur detta alternativ skulle slå mot

en om valresultatet i tabell 5.6.1.B en sammanställning av landet ges valkretsvis. Valresultatet bygger på 1994 års siffror. Resultatet har fördelats den alternativa valkretsindelningen för kommunen. Vid en

jämförelse med det verkliga valresultatet är 1994 kan konstateras att

det inte inträffat någon förändring beträffande mandatfördelningen

Valkretsindelning vid riksdagsval

totalt sett i riket. Däremot kan för enskilda valkretsar iakttas vissa skillnader. För Stockholms kommun gäller t.ex. att Socialdemokraterna vid

valet år 1994 endast erhöll nio mandat mot tio enligt den alternativa

valkretsindelningen av kommunen. Centern liksom Kristdemokratiska

samhällspartiet och Miljöpartiet skulle enligt den alternativa in-

delningen förlora ett fast mandat vardera i förhållande till vad de

erhöll vid 1994 års val. Övriga partier skulle få ett oförändrat antal

mandat i kommunen. Emellertid skulle som nämnts dessa förändringar

inte påverka mandatfördelningen i landet som helhet. Inte heller föreligger det någon risk för att utjämningsmandaten skulle vara för få för att erhålla ett proportionellt valresultat.

Tabell 5.6.1.3 Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt val år 1994. Stockholms kommun alternativ 1

MandatParti, utjärnningsmandat Valkrets m s c v mp kds

Stockholms kn hona Stockholms kn södra Stockholms län z b Uppsala län 1 Södermanlandslän Östergötlands län Jönköpings län 1 1 11 Kronobergs län n Kalmar län n Gotlands län n Blekinge län Kristianstad län Malmö kommun Malmöhus län norra D Malmöhus län södra Äi å I I Hallands län Göteborgs kommun % Å Bohuslän l 1 1 Älvsborgs län norra 1 1 1 Älvsborgs län södra Skaraborgs län l l Värmlands län Örebro län 1 1 Västmanlands län

- Jämtlands län Västerbottens län 1 1 Norrbottens län 1 Totalt ä NQ 27 22 18 15

194 Valkretsindelning vid riksdagsval

5.6.2 Alternativ tre Valkretsar; norrort, Söderort och Västerort

En naturlig utgångspunkt för utformning av Stockholms

en ny

kommuns valkrets är att de stadsdelar som geografiskt hör ihop sammanförs till Valkretsar. En möjlighet är då att bygga på det som

kallas norrort, söderort och Västerort. De kommunala valkretsarna kan

bilda utgångspunkt för utformningen utom på en punkt.

Tabell 5.6.2.A Stockholms kommun. Alternativ Valkretsindelning riksdagsval. Alternativ 2: tre Valkretsar som inte följer den kommunala indelningen

Valkretsarna angivna församlingsvis med antalet röstberättigade i riksdagsvalet år 1994 samt mandat enligt den alternativa indelningen

17 Sofia

Västra valkretsen

Mandat

Valkretsindelning vid riksdagsval 195

Enskede församling förs naturligt till de kommunala valkretsarna IV

och V i söder. I övrigt bildar de kommunala valkretsarna I utom

Enskede och III en andra valkrets och och VI en tredje valkrets. Angående valkretsarnas geografiska sträckning se figur 5.6.2.

Tabell 5.6.2.1 Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt val år 1994. Stockholms kommun alternativ 2

MandatParti, utjämningsmandat

Gotlands län

Av tabell 5.6.2.A framgår vilka församlingar som ingår i varje valkrets. Dessutom anges antalet röstberättigade och antalet mandat för varje ny valkrets. Som framgår blir antalet röstberättigade relativt jämnt fördelat över de olika valkretsarna. Därigenom kommer mandaten att fördela sig lika på de tre valkretsarna. Den norra och västra får åtta vardera medan den södra får nio fasta mandat. Således

196 Valkretsindelning vid riksdagsval

får detta alternativ, som också är en naturlig delning sett utifrån

geografisk synvinkel, en tilltalande mandatfördelning. Vad gäller medelinkomstfördelningen kan konstateras att västra

valkretsen bildar en höginkomstvalkrets. Den södra däremot en

låginkomstvalkrets se figur 5.6iv och bilaga 3.

Om denna indelning skulle ha utgjort valkretsindelningen vid 1994

års val skulle resultatet ha utfallit på sätt framgår tabell som av 5.6.2.B. Enligt det här alternativet fördelas mandaten sett till hela om

riket. Moderata samlingspartiet får i Stockholms kommuns

nya

Valkretsar ett extra mandat som Kristdemokratiska samhällspartiet

tappar i den valkretsen. Enligt detta alternativ sker alltså ett avsteg från proportionalismen som valsystemet syftar till att upprätthålla. Det är

emellertid fråga om endast ett mandat som fördelas om. Övriga mandat

som partierna förlorar tar de igen i andra Valkretsar. Förhållandet mellan valkretsarna är sådant att totalt fem mandat byter valkrets jfr tabell 5.5.

5.6.3 Alternativ tre Valkretsar, en innanför tullarna

En annan indelning som bygger det naturliga sambandet mellan

olika bostadsområden i kommunen är att låta området innanför tullarna utgöra en valkrets. De övriga valkretsarna fâr då efter denna anpassas

valkrets. I förhållande till alternativ 2 se tabell 5.6.2.A kan

ovan

indelningen ske genom att Essinge, Kungsholmens och Szt Görans församlingar sammanförs med den Norra valkretsen som då bildar

en

krets innanför tullarna. Den geografiska sträckningen framgår figur

av 5.6.3.

Antalet röstberättigade i varje valkrets och de fasta mandaten fördelar sig enligt följande.

Vad som ter sig vanskligt med detta förslag är att det något

ger en

ojänm fördelning av röstberättigade och fasta mandat. Emellertid har

vi funnit att det inte behöver vara en nackdel områden hör om som ihop förs samman och att det finns ett naturligt samband i området. För Stockholms del gäller också att det är ytterområdena, dvs. den västra och södra kretsen, som ökar sin befolkning medan inneromrâdet

minskar befolkningsmässigt. Medelinkomstmässigt lider detta förslag

Valkretsindelning vid riksdagsval 197

av samma brist som det förra. Kretsen innanför tullama har en hög

inkomst. Den södra har låg se figur 5.6iv.

Ett tänkt valresultat utifrån 1994 års siffror med en valkretsindelning enligt detta alternativ skulle leda till det resultat som framgår av tabell 5.6.3.B.

Tabell 5.6.3.B Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt val år 1994. Stockholms kommun alternativ 3

MandatParti, utjämningsmandat Valkrets m s c v mp kds

Stockholms kn tull Stockholms kn södra Stockholms kn västra Stockholms län Uppsala län Södermanlandslän Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstad län Malmö kommun Malmöhus län norra % Malmöhus län södra Hallands län Göteborgs kommun å Bohuslän 1 1 1 Älvsborgs län norra 1 1 1 Älvsborgs län södra Skaraborgs län l 1 Värmlands län 1 Örebro län 1 1 1 Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län l 1 - Västernorrlands län g l 1 - Jämtlands län

Västerbottens län 1 l l 1

Norrbottens län 1 l Totalt 6 N 27 2 2 18 15

Alternativet innebär att mandaten fördelas proportionellt i förhållande till valresultatet sett till hela riket. En viss omfördelning mellan valkretsarna förekommer dock. Socialdemokraterna får i Stockholms och Örebro län mandat mindre enligt 1994 års verkliga val. ett än Dessa mandat tar man igen i de nya valkretsarna i Stockholms

198 Valkretsindelning vid riksdagsval

kommun. Kristdemokratiska sarnhällspartiet skulle tappa sitt mandat

i de valkretsarna i kommunen och skulle bli orepresenterat där. nya

Det förlorade mandatet tar partiet igen i Uppsala län. Totalt omför-

delas fyra mandat sett till hela riket.

5.6.4 Alternativ 4: tre Valkretsar enligt de kommunala

valkretsarna

Detta alternativ delar också valkretsen i tre nya valkretsar. Förslaget

motsvarar det Personvals- och valkretsutredningen förespråkade

som i sitt betänkande Personval och valkretsindelning SOU 1977:94. Man

kan också för detta alternativ tala om en nordlig, en sydlig och en

västlig valkrets. Valkretsarna blir inte så likforrniga som vid alter-

nativ 2 man ser till antalet röstberättigade. Skillnaden mot

om alternativ 2 är att förslaget helt följer de kommunala valkretsarna för Stockholms kommun och för Stockholms läns landsting. Den norra

riksdagsvalkretsen omfattar de kommunala valkretsarna I och III med

198 883 röstberättigade. Den södra omfattar de kommunala valkretsar- IV och V med 164 554 röstberättigade. Den västra slutligen

na omfattar de kommunala valkretsarna och VI med 158 692 röstbe-

rättigade. Förslagets geografiska sträckning framgår av figur 5.6.4. Antalet röstberättigade i 1994 års val och fasta valkretsmandat som varje valkrets skulle få fördelar sig enligt följande.

Norra Södra Västra

Röst- 198 883 164 554 158 692 berättigade Mandat 9 8 8

Alternativet leder till viss omfördelning av det höga medelinkomsten

talet den västra valkretsen har enligt de två föregående altemati-

som

jfr figur 5.6iv. Således kan vissa svårigheter med de två tidigare

ven alternativen justeras enligt detta alternativ.

Detta förslag motsvarar det Personvals- och valkretsutred-

som

ningen presenterade SOU 1977:94. Remissinstartserrla var negativa till delningen. Stockholms kommun menade att den uppdelning som utredningens majoritet stod bakom stred mot den samhörighet som

fanns inom kommunen. Valnämnden i kommunen menade också att

sambandet med de kommunala valkretsarna hade beaktats för dåligt i

betänkandet eftersom de valkretsarna defmierats genom uppnya

räkning församlingar. Länsstyrelsens uttalande i frågan var, med

av

hänvisning till de båda nämnda instansernas yttranden, försiktigt. Länsstyrelsen ville avvakta indelning enligt betänkandet och

en menade förändring valkretsen måste ske i samband med att en av

Valkretsindelning vid riksdagsval 199

betänkandets förslag till personröstning och först genomförandet av efter ytterligare utredning. Också för detta alternativ har ett tänkt valresultat med utgångspunkt Resultatet framgår tabell 5.6.4.B. En i 1994 års siffror tagits fram. av

med hela riket valkrets skulle leda till ett

proportionell fördelning som Moderata samlingspartiet får i Stockholms kommuns

annat resultat.

Valkretsar extra mandat Kristdemokratiska samhällspartiet

nya ett som

valkretsen. Övriga mandat partierna förlorar tar de

tappar i den som andra valkretsar. Förhållandet mellan valkretsarna är sådant att igen i

mandat byter valkrets. Avsteget från en proportionell

totalt tre fördelning mandaten rör endast ett mandat. av

Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Vnlresultat enligt val Tabell 5.6.4.8 år 1994. Stockholms kommun alternativ 4

MandatParti, utjänmingsmandat Valkrets m s

Stockholms kn norra Stockholms kn södra Stockholms kn västra Stockholms län Uppsala lån Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge lån Kristianstad län Malmö kommun Malmöhus län norra Malmöhus län södra Hallands län Göteborgs kommun a% Ã Bohuslän Älvsborgs län norra Älvsborgs län södra Skaraborgs län Värmlands län % Örebro län Västmanlands län % Kopparbergs län %- Gävleborgs län Västernorrlands län % Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Totalt F N

200 Valkretsindelning vid riksdagsval

5.7 Förslag till alternativ valkretsindelning för

Stockholms läns valkrets

Valkretsen omfattar Stockholms län utom Stockholms kommun. Hela

länet utom Norrtälje kommun är klassat A-region. som Norrtälje kommun är en egen A-region. Med tanke på att avstånden minskar

med den tekniska utvecklingen torde det inte finnas några särskilda näringsstrukturella förhållanden att ta hänsyn till. Länet helhet som

utgör också en LA-region som i sin tur utgör F-region jfr

en ovan avsnitt 5.4.

Länet är indelat i totalt tolv Valkretsar för val landstingsledamö-

av

ter. Om man bortser från Stockholms kommun är länets övriga kommuner sammanförda i landstingsvalkretsar kommuner

sex vars

framgår av tabell 5.7. Den geografiska sträckningen framgår figur

av 5.7.

Tabell 5.7 Stockholms läns riksdagsvalluets år 1994

Angiven kommunvis med antalet röstberättigade i riksdagsvalet grupperade i landstingsvalkretsar

Landstingsvalkrets SV Landstingsvalkrets NO

Botkyrka Danderyd Salem Norrtälje Södertälje Täby Summa Vallentuna Vaxholm Landstingsvalkrets S0 Österåker Summa Haninge Huddinge Landstingsvalkrets N Nynäshamn Summa Sollentuna Solna Landstingsvalkrets 0 Sundbyberg Summa Lidingö Nacka Landstingsvalkrets NV Tyresö Värmdö Ekerö Summa Järfälla Sigtuna Upplands Bro Upplands Väsby Summa

Valkretsindelning vid riksdagsval 201

vårt arbete gäller inga kommungränser bör skäras. Kommuner-

För att

således inte påverkas. Vid indelningen behöver vi därför

na skall till landstingsvalkretsarna; och endast för de fall endast ta hänsyn sker utanför Stockholms kommun. Den minsta landstingsvalindelning vad röstberättigade framgår tabell 5.7,

kretsen gäller är, som av valkrets N med 103 626 röstberättigade. Den största är valkrets NO

med 141 191 röstberättigade. indelning länet är något komplicerad än indelning av

En av mer Stockholms kommun. Det beror främst att större hänsyn måste tas

kommunikationer, näringsgeografiskt samband m.m. Emellertid

till skall betydelsen sådana faktorer inte överdrivas när det är fråga om av Stockholms län. Länet betraktas nämnts redan som en enhet i som

näringsgeograñska sammanhang.

domineras de Stockholmsbaserade dagstidningarna. Det Pressen av främst Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet som dominerar. är

Därtill kommer Expressen och Aftonbladet. l fråga om spridningsgrad sedan Dagens industri, Länstidningen Södertälje och Norrtelje

kommer

Tidning. De båda sistnämnda med stark lokal förankring. Ortssprid-

ningen i länet är sådan att det är svårt att några konsekvenser för se

den politiska debatten vid en delning av valkretsen.

Sedan Personvals- och valkretsutredningen länmade sitt betänkande

SOU 1977:94 kan konstateras ett intressant förhållande vad gäller folkomflyttningar. Mellan åren 1973 och 1976 gick Stockholms län förbi Stockholms stad i antalet röstberättigade vid riksdagsvalen.

Tendensen höll i sig även under första hälften av 1980-talet se

redovisningen i SOU 1987:6 162 Som framgår av tabell 5.1.2.A

s. är Stockholms län alltjämt större i det avseendet. Länets kommuner tabell 5.7. Tendensen är också att Stockholms län fortsätter

framgår av öka i antalet röstberättigade. Stockholms kommun har dock på 90-

att talet hävt sin minskande trend bilaga 3. Förändringarna är dock

se

inte sådana de anledning till tveksamhet vad gäller indelningen

att ger

länet. Befolkningsförändringarna för länet de senaste åren framgår

av figurerna 5.7i--ii. Det kan konstateras att de norra kommunerna av

stark tillväxt under perioden. De södra något svagare. Be-

har en en träffande medelinkornsten kan sägas att den är hög i mitten med Danderyd, Täby, Nacka, Lidingö Sollentuna, Järfälla, Solna och

Sundbyberg i och lägre i och söder se figur 5.7iv. I

spetsen norr

övrigt hänvisas angående socioekonomiska förhållanden till bilaga Vi har fram fyra alternativa indelningar två helt följer tagit varav indelningen i landstingsvalkretsar och övriga frångår den indelningen.

De remissinstanser berördes Personvals- och valkretsutredsom av betänkande Personval och valkretsindelning SOU 1977:94, ningens främst kommunerna i länet, mottog kommitténs förslag med blandad

entusiasm. Utredningens förslag motsvarar alternativ 2 nedan avsnitt

5.7.2.

202 Valkretsindelning vid riksdagsval

5.7.1 Alternativ två Valkretsar inte följer

som

landstingsvalkretsarna

Kommuner ingående i den alternativa indelningen framgår tabell

av

5.7.1.A nedan. Vid en jämförelse med tabell 5.7 kan konstateras att alternativet inte följer den indelning länet har vid val till lands-

som

tinget se även figur 5.7. Här har den södra valkretsen bildats

av landstingsvallqetsarna SV och SO jämte Tyresö, Nacka och Ekerö kommuner.

Tabell 5.7.1.A Stockholms Alternativ valkretsindelning riksdagsval. Alternativ två Valkretsar som inte följer landstingsvalkretsar

Valkretsama angivna kommunvis med antalet röstberättigade i riksdagsvalet år 1994 samt mandat per valkrets enligt den alternativa indelningen

Södra valkretsen Norra valkretsen

Haninge Sollentuna Huddinge Solna Nynäshamn Sundbyberg Nacka Värmdö Tyresö Danderyd Botkyrka Norrtälje Salem Täby Södertälje Lidingö Ekerö Vallentuna Summa Vaxholm Mandat Österåker Järfälla Sigtuna Upplands Bro Upplands Väsby Summa Mandat

Den norra motsvaras av landstingsvalkretsarna NO, N, O, förutom

Tyresö och Nacka kommuner, samt NV, förutom Ekerö kommun. Vid en sådan indelning skulle antalet röstberättigade bli något ojärrmt. Den södra valkretsen skulle därvid omfatta 301 045 röstberättigade medan

den norra skulle omfatta 391 471. En omräkning av de fasta mandaten

skulle leda till att den södra valkretsen fick 14 och den 19. norra

De alternativa valkretsarnas geografiska utbredning framgår figur

av

5.7.1. Även indelningen geografiskt kan naturlig kan

om synas vara

andra indelningar tänkas. Det skulle vara fullt möjligt att dela länet i en ostlig och en västlig valkrets. Också andra alternativ med en nordlig och en sydlig valkrets är tänkbara. För att få en jämnare fördelning av

Valkretsindelning vid riksdagsval 203

antalet röstberättigade i varje valkrets kan man tänka sig att föra Värmdö till den södra valkretsen. Emellertid frångår man då de landstingskommunala Valkretsarna. Enligt Vår mening framstår dessa alternativ lika geografiskt naturliga Varför någon beräkning

inte som inte gjorts för dem. Förslaget innebär någorlunda jämn fördelning en medelinkomsten i och med att Nacka kommun förts till den södra av

Valkretsen se figur 5.7iv.

Tabell 5.7.1.1 Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt val år 1994. Stockholm län alternativ l

MandatParti, utjärnningsmandat Valkrets m s c V mp kds

Stockholms kommun O Stockholms län nom O Stockholms län södra Uppsala län Södermanlandslän z s u Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län n Gotlands län I Blekinge län Kristianstad län Malmö kommun % Malmöhus län norra Malmöhus län södra N I I Hallands län Göteborgs kommun mâ Bohuslän 1 1 1 Älvsborgs l 1 1 län norra Älvsborgs län södra Skaraborgs län 1 1 Värmlands län ° l Örebro län . 1 1 1 Västmanlands län a I I Kopparbergs län Gävleborgs län 1 - Västernorrlands län Å- 1 - Jämtlands län Västerbottens län d 1 1 Norrbottens län 1 Totalt % i N6 27 22 18 15

Utgångspunkten i mer likformiga Valkretsar rent befolkningsmässigt i riket helhet leder till att två Valkretsar i länet kan uppfattas som

som något för litet. Vi presenterar ändå ett sådant alternativ här.

För att få uppfattning ett tänkt valresultat utifrån en indelning

en om länet i två Valkretsar har ett sådant resultat sammanställts i tabell av

204 Valkretsindelning vid riksdagsval

5.7.1.B ovan. Resultatet utgår från den indelning som följer av tabell 5.7.1.A ovan. Som framgår sker inga förändringar jämfört med 1994 års valresultat. Inga förändringar sker vare sig mellan partier eller Valkretsar. Alternativet medför således att utjämningsmandaten räcker

till. Riksproportionaliteten bibehålls.

5.7.2 Alternativ tre Valkretsar enligt

landstingsvalkretsarna

För att få en jämnare fördelning av mandaten i landet krävs att Stock-

holms läns valkrets delas i tre mindre. Alternativ 2 liksom alternativ

3 nedan bygger på en sådan utformning. Skillnaden mellan alternativen är att nummer 2 följer de landstingskommunala valkretsarna vilket

inte är fallet med nummer Alternativ 2 redovisas kommunvis med

antalet röstberättigade i tabell 5.7.2.A.

Tabell 5.7.2.A Stockholms Alternativ valkretsindelning riksdagsval. Alternativ 2: tre Valkretsar enligt landstingskretsarna

Valkretsarna angivna kommunvis med antalet röstberättigade i riksdagsvalet år 1994 samt mandat enligt alternativ indelning

Södra valkretsen Västra valkretsen

Botkyrka Sollentuna Salem Solna Södertälje Sundbyberg Haninge Ekerö Huddinge Järfälla Nynäshamn Sigtuna Summa Upplands Bro Mandat Upplands Väsby Summa Norra valkretsen Mandat

Danderyd Norrtälje Täby Vallentuna Vaxholm Österåker Lidingö Nacka Tyresö Värmdö Summa Mandat

sou 1995:143 Valkretsindelning vid riksdagsval

De landstingskommunala valkretsarna är sammanförda så sätt att

valkrets SV och SO bildar en riksdagsvalkrets. Landstingsvalkrets O

och NO en annan samt slutligen N och NV den tredje. Geografiskt

innebär utformningen att man kan tala om en sydlig, en nordlig och en västlig riksdagsvalkrets. Utbredningen framgår av figur 5.7.2. Av de alternativa riksdagsvalkretsarna framstår en som något större vad gäller antalet röstberättigade. Det är den norra som har 258 992 röstberättigade i 1994 års riksdagsvalssiffror. De båda andra har 217 924 respektive 215 600 röstberättigade. Mandatfördelningen skulle med detta alternativ som enda ändring innebära att den södra valkretsen skulle få tio, den norra tolv och den västra tio mandat. Fördelningen stämmer således någorlunda med en likformig mandat-

fördelning kring tio mandat per valkrets som visas i tabell 5.1.2.B.

Beträffande medelinkomst kan sägas att den södra genomgående har

kommuner med låg medelinkomst se figur 5.7iv.

Ett tänkt valresultat har också tagits fram i tabell 5.7.2.B. Av tabellen kan man sluta sig till att avvikelsen i mandat i förhållande till det verkliga valresultatet år 1994 blir något större än de tidigare

alternativen. Moderaterna erhåller tvâ mandat utöver vad partiet skulle erhålla vid en fördelning med hela riket som valkrets. De partier som

erhåller färre mandat är Socialdemokraterna och Kristdemokratiska

samhällspartiet. Också en viss omfördelning av mandat mellan

valkretsarna förekommer. Tabellen visar också att utj ärnningsmandaten

inte skulle kunna justera mandatfördelningen så att ett proportionellt resultat skulle uppnås.

Utformningen av valkretsarna följer också Personvals- och valkretsutredningens förslag SOU 1977:94 till indelning av länet. De remissinstanser som berördes av Personvals- och valkretsutredningens förslag, främst kommunerna i länet, mottog det med blandad entusi-

asm. Av de kommuner som svarade hade sju inte några invändningar länet delades i Valkretsar. Åtta kommuner uttalade de

mot att tre att

var negativa till förslaget. Synpunkter framfördes från flera håll om

att riksdagsvalkretsarna måste anpassas till de kommunala valkretsarna. Ett par ville ta ställning först efter ytterligare utredning.

206 Valkretsindelning vid riksdagsval

Tabell 5.7.2.B Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt Val år 1994. Stockholms län alternativ 2 MamaParti, utjärmtirlgstnandat

Alternativ 3 är i stort sett detsamma som det föregående. För att erhålla en naturligare nordsyd indelning har emellertid Tyresö kommun ligger söder inloppet till Stockholm hänförts till den som om södra valkretsen. Det är också enda förändringen i förhållande till alternativ 2. På så sätt får jämnare fördelning av både antalet man en röstberättigade och de fasta mandaten valkretsarna emellan. Den geografiska sträckningen framgår figur 5.7.3. Fördelningen av av röstberättigade och mandat skulle bli enligt följande.

Valkretsindelning vid riksdagsval 207

Södra Västra

Röst- 234 689 217 924 berättigade Mandat ll ll 10

Ett tänkt valresultat utifrån dessa siffror leder till ett liknande resultat som alternativ 2 ovan avsnitt 5.7.2. Av tabell 5.7.3.B nedan framgår följande. För hela riket erhåller Moderaterna ett mandat utöver vad partiet skulle ha erhållit om fördelningen skett med hela riket som valkrets. Mandatet som partiet erhåller mister Kristdemokratiska

samhällspartiet. Mandatfördelningen valkretsarna förändras också något. Främst påverkas Göteborgs kommun och Örebro län.

Tabell 5.7.3.B Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt val år 1994. Stockholms län alternativ 3

MandatPani, utjämningsmandat

208 Valkretsindelning vid riksdagsval

5.7.4 Alternativ 4: fyra Valkretsar

Alternativet utgår från att länsvalkretsen delas i fyra valkretsar. Utifrån tanken att riksdagsvalkretsama skall vara så likformiga som möjligt kan detta alternativ ifrågasättas den grunden att de nya valkretsarna skulle bli för små. Om man utgår från de 33 fasta mandat tabell 5.l.2.A visar att länsvalkretsen fick vid 1994 års val, som

medför delning fyra någorlunda likvärdiga Valkretsar att de

en

flesta valkretsarna skulle åtta och någon nio fasta mandat. Det

nya

skulle inte innebära så stort avsteg från genomsnittet av vad många riksdagsvalkretsar har i dag. Vi har därför upprättat också ett

alternativ innebär att fyra nya riksdagsvalkretsar inrättas i länet. som

Tabell 5.7 .4.A Stockholms Alternativ valkretsindelning riksdagsval. Alternativ 4: fyra Valkretsar

Valkretsarna angivna kommunvis med antalet röstberättigade i riksdagsvalet år 1994 samt med angivande av fasta mandat enligt alternativet.

av figur 5.7.4. Landstingsvalkretsarna har frångåtts för att få jämnstora Valkretsar. Landstingsvalkretsarna SV, O och N är intakta och valkrets O har framgår nämnda figur och tabell 5.7.4.A förts - som av med Haninge kommun från landstingsvalkrets SO samt samman

Valkretsindelning vid riksdagsval 209

Vaxholms och Österåkers kommuner från landstingsvalkrets NO och bildar en skärgårdvalkrets. Kärnan i den södra valkretsen är landstingsvalkrets SV och i den västra av landstingsvalkrets N. Den norra valkretsen har enligt detta alternativ sammanförts av kommuner från landstingsvalkretsarna NO och NV. Röstberättigade vid 1994 års riksdagsval samt fasta valkretsmandat fördelar sig sätt som framgår av tabell 5.7.4.A. Skärgårdsvalkretsen erhåller nio fasta mandat. De övriga riksdagsvalkretsama skulle erhålla vardera åtta fasta mandat.

Tabell 5.7.4.3 Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt val år 1994. Stockholms län alternativ 4

MandatParti, utjänmingsmandat

Kronobergs län Kalmar län 1 1 - Gotlands län I Blekinge län Kristianstad län Malmö kommun Malmöhus län norra Malmöhus län södra Hallands län Göteborgs kommun Bohuslän 1 1 Älvsborgs län norra 1 1 Älvsborgs län södra

Västmanlands län Kopparbergs län - Gävleborgs län 1 - Västernorrlands län 1 - Jämtlands län Västerbottens län 1 1 Norrbottens län 1 - Totalt ® ä 25 27 22 18 14

210 Valkretsindelning vid riksdagsval

Också för detta alternativ har ett tänkt valresultat beräknats. Detta framgår av tabell 5.7.4.B. Det kanske mest noterbara är att Modera-

terna erhåller två mandat utöver det riksproportionella resultatet med hela riket valkrets. De partier som grund härav mister

som en

mandat är Kristdemokratiska samhällspartiet och Folkpartiet med ett mandat vardera. En viss omfördelning mandat mellan Valkretsar

av förekommer också.

5.8 till alternativ valkretsindelning

Iförslag

Östergötlands läns valkrets

Vad som karakteriserar Östergötlands län är dess koncentration kring

de två stora tätorterna Norrköping och Linköping. Vid en förändring

riksdagsvalkretsen har detta en avgörande betydelse eftersom

av utformningen begränsas att de två tätorterna måste ligga i skilda av

Valkretsar. Länet är indelat i landstingsvalkretsar. Dessa framgår figur 5.8. Kommunerna i länet framgår av tabell 5.8.

Tabell 5.8 Östergötlands läns riksdagsvalkrets år 1994

Angiven kommunvis med antalet röstberättigade i riksdagsvalet sammantörda i de landstingskommunalavallcretsama

1:a landstingskommunala 4:e landstingskommunala

Linköping 97 484 Mjölby 19 692 Vadstena 5 943 2:a landstingskommunala Boxhohn 4 265 Ydre 3 182 Norrköping 90 858 Ödeshög 4 443 Summa 37 526 3:e landstingskommunala 5:e landstingskommunala Kinda 7 927 Söderköping 10 110 Pinspâng l7 113

Valdemarsvik g

Man kan tabellen utläsa den befolkningstäthet som finns i Linkö av ping och Norrköping. Ur befolkningssynpunkt är det olämpligt att dessa båda kommuner ingår i samma valkrets. Befolkningstillväxten de närmaste åren före är 1990 stark i Söderköping för att efter var till starkast tillväxt för Linköping figur 5.8i-ii.

1990 över se

Valkretsindelning vid riksdagsval 211

Minskning av befolkningen skedde i början av perioden i de södra kommunerna men den minskningen har avstannat. Medelinkomsten är

hög i Linköpings, Norrköpings och Finspångs kommuner se figur

5.8iv. Andra socioekonomiska faktorer framgår av bilaga Näringsgeografiskt är de båda städerna skilda åt. Norrköpings Aregion omfattar förutom Norrköpings även Finspångs, Söderköpings och Valdemarsviks kommuner. Dessa kommuner utgör också en LAregion. Länet i övrigt är mer splittrat vad gäller A-regioner. De två övriga utgår från dels Linköping, dels MjölbyMotala. LA-regionen

omfattar både Linköpings och MjölbyMotala A-region angående

terminologin se avsnitt 5.4. Ydre kommun faller något utanför övriga kommuner i länet och hänförs till Tranås A- och LA-region.

Ortspressens spridning har för Östergötlands läns valkrets större

betydelse än för andra Valkretsar vi behandlar. Det ñmis i länet flera mindre tidningar med god spridning. De tidningar som är aktuella är

följande. Östgöta Correspondenten, Norrköpings Tidningar, Motala tidning med Vadstena tidning, Folkbladet Norrköping, Östgöten,

Länstidningen Östergötland, Vimmerby Tidning med Kinda-Posten,

Smålands-Tidningen, Tranås-Tidningen och Tranås-Posten. Tidningarna har räknats upp i storleksordning i länet utifrån antalet

hushåll erhåller tidningen på vardagar. Länstidningen Östergöt-

som land och Tranås-Posten kommer ut en gång i veckan och är därför

mindre intressanta i detta sarmnanhang. Övriga tidningar har utgivning

sex dagar i veckan. Östgöta Correspondenten är spridd i alla kommu-

ner i länet utom Finspång. Tidningen har en dominerande ställning i framför allt de västra delarna av länet. I de östra kommunerna Norrköping, Söderköping, Finspång och Valdemarsvik är det i stället Norrköpings Tidningar som dominerar. Också beträffande tidningarnas spridning kan man alltså tala om att länet är koncentrerat kring de två huvudorterna även om det inte är lika markant som beträffande LAregion. Ydre kommun kan här också nämnas eftersom kommunen är speciell beträffande ortstidning i den meningen att Smålandstidningar dominerar. För länet har gjorts två alternativa indelningar. Den ena följer indelningen i valkretsar vid landstingsvalet. Den andra gör det däremot inte. När Personvals- och valkretsutredningens förslag SOU 1977:94 remitterades medförde det inte någon delning av länet enligt huvudalternativet. Remissinstanserna behövde därför inte ta ställning till den delning som behandlades av utredningen i dess andra alternativ. Bl.a. Mjölby kommun ställde sig dock inte negativ till en delning av länsvalkretsen.

212 Valkretsindelning vid riksdagsval

5.8.1 Alternativ två Valkretsar som inte följer

landstingsvalkretsarna

För att erhålla likformiga Valkretsar rent geografiskt och be-

mer folkningsmässigt än den som följer Norrköpings A-region kan andra indelningar göras. En sådan bygger på en delningen efter Norrköpings LA-region. Skillnaden är att Motala kommun också förts över till den regionen och bildar valkrets. En valkrets i öster skulle således en omfattas av Norrköpings, Finspångs, Söderköpings, Valdemarsviks och Motala kommun. Den västra av övriga kommuner i länet. En

sådan delning leder till följande siffror jfr tabell 5.8 ovan.

Västra valkretsen Östra valkretsen

Röst- 151 845 156 342 berättigade Mandat 7 7

Alternativet följer inte landstingsvalkretsen men leder till en till-

fredsställande jämn fördelning av mandaten även om de fasta

mandaten är något få i förhållande till riksgenomsnittet. Rent geografiskt är valkretsarnas utbredning relativt naturlig, se figur 5.8.1. En

möjlighet att ytterligare närma de båda valkretsarna varandra vad

gäller röstberättigade vore att hänföra också Åtvidaberg kommun till den östra valkretsen. Emellertid måste både Kinda och Åtvidabergs

kommuner ha ett starkt samband med Linköping varför vi har

anses stannat för att inte redovisa något alternativ där dessa kommuner skiljs åt. Fördelningen medelinkornsten i de båda valkretsarna blir av

någorlunda jämn redan den anledningen att Linköping och Norrkö-

av

ping ingår i skilda valkretsar se figur 5.8iv.

Valresultat för den tänkta indelningen har också tagits fram. Av

tabell 5.8.l.B framgår att vissa förändringar beträffande mandatför-

delning sker inom länet. Detta alternativ innebär att Moderaterna tar ett mandat på bekostnad Kristdemokratiska samhällspartiet sett till av hela riket. Förändringarna inom länet blir ganska omfattande.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet tar enligt den alternativa

indelningen tre respektive ett mandat ytterligare jämfört med länet som odelad valkrets. Miljöpartiet förlorar sitt enda mandat. Sett över hela

landet jämnar det dock ut sig för dessa partier.

Valkretsindelning vid riksdagsval 213

Tabell S.§.I.B Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt val år 1994. Östergötlands län alternativ 1

MandatPani, utjämningsmandat Valkrets m s c

Stockholms kommun Stockholms län Uppsala län Södermanlandslän Östergötlands län västra Östergötlands län östra % Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstad län Malmö kommun Malmöhus län nona Malmöhus län södra Hallands län Göteborgs kommun Bohuslän 1 Älvsborgs län norra 1 Älvsborgs län södra

Kopparbergs län Gävleborgs län 1 Västernorrlands län s Jämtlands län Västerbottens län 1 Norrbottens län Totalt Q Ei g

5.8.2 Alternativ 2: två Valkretsar som följer

landstingsvalkretsarna

Detta alternativ syftar också till att uppnå en jämn fördelning av fasta mandat inom länet. Därvid har vi låtit de landstingskommunala

valkretsarna vara styrande i högre grad än i det förra alternativet. Den

2:a, 3:e och 5:e landstingsvalkretsen sammanförs till en riksdags-

valkrets i öster jfr landstingsvalkretsama i tabell 5.8. Övriga bildar

en valkrets i väster. Den geografiska sträckningen blir, som framgår

av figur 5.8.2, sådan att det kan betraktas som vilseledande att tala om en ostlig och en västlig valkrets eftersom den ostliga i princip in-

nesluter den västra i norr och söder. Vi har därför valt att beteckna

214 Valkretsindelning vid riksdagsval

valkretsarna den nordöstra och den sydvästra valkretsen; det gör det dessutom lättare att skilja alternativen från varandra. Röstberättigade och mandat framgår tabell 5.8.2.A nedan.

av

Tabell 5.8.2.A Östergötlands Alternativ valkretsindelning riksdagsval. Alternativ 2: två Valkretsar som följer landstingsvalkretsarna

Valkretsarna angivna kommunvis med antalet röstberättigade i riksdagsvalet år 1994 samt med mandat enligt den alternativa indelningen.

Mandatfördelningen blir enligt detta alternativ någorlunda jänm inom länet. Den sydvästra valkretsen tar sex fasta mandat. Den nordöstra däremot åtta. Även den geografiska indelningen kan ifrågasättas

om

på vissa punkter har vi i det här skedet inte företagit någon närings-

geografisk eller undersökning regionala verkningar av de annan av alternativa indelningama. Detta får anstå till dess de lokala intressen-

terna hörts. Det är uppenbart att en valkretsindelning måste ta stor

hänsyn till nämnda faktorer liksom till andra socioekonomiska faktorer

se bilaga 3.

Medelinkomsten förändras inte något nämnvärt mellan de olika

valkretsama i förhållande till föregående förslag se figur 5.8iv.

En beräkning valresultatet för denna indelning enligt 1994 års

av

siffror framgår tabell 5.8.2.B nedan. Resultatet visar att utjäm-

av

ningsmandaten inte heller vid denna indelning räcker till. Riksproportionalitet uppnås inte. Moderaterna får ett mandat på bekostnad av

Kristdemokratiska samhällspartiet. Socialdemokraterna får två mandat

utöver de som partiet erhöll vid det verkliga valet. Partiet förlorar

dock dessa i andra Valkretsar varför det sett över riket inte innebär någon mandatförändring.

Valkretsindelning vid riksdagsval 215

Tabell 5.§.2.B Valrosunltat vid alternativ valkretsindelning. Valrultat enligt val

år 1994. Östergötlands län alternativ 2

MandatParti, utjänmingsmandat Valkrets m s

Stockholms kommun Stockholms län Uppsala län Södermanlandslän Östergötlands län sydvästra Östergötlands län nordöstra Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstad län Malmö kommun Malmöhus län norra Malmöhus län södra Hallands län

Norrbottens län Totalt Åa na

5.9 Förslag till alternativ valkretsindelning

Göteborgs kommuns valkrets

Göteborgs kommun utgör valkrets vid val till riksdagen.

egen

Kommunen är utbruten från Göteborgs och Bohus län. Göteborg bildar valkrets och i övrigt utgör Bohuslän valkrets. Som

egen en egen

framgår tabell 5.1.2.A hade Göteborgs valkrets 323 788 röstbe-

av

rättigade vid 1994 års riksdagsval. Bohuslän hade 233 435.

Kommunens indelning i församlingar och kommunala valkretsars

geografiska utbredning framgår figur 5.9 och motsvarande tabell

av nedan. Det kan tilläggas att kommunen står utanför landstinget. Som

216 Valkretsindelning vid riksdagsval

framgår av tabell 5.9 omfattar kommunen fyra någorlunda jänmstora

kommunala valkretsar.

Tabell 5.9 Göteborgs kommuns riksdagsvalkrets år 1994

Angiven församlingsvis med försarnlingskod och antalet röstberättigade i riksdagsvalet år 1994

1:a kommunala valkretsen 3:e kommunala valkretsen

20 Backa 09 Annedal 18 Biskopsgården 01 Domkyrko 29 Björlanda 10 Haga 39 Brunnsbo 08 Johanneberg 19 Brämaregården 12 Masthugget 40 Bäckebol ll Oskar Fredrik 17 Lundby 33 Szt Pauli 35 Rödbo 07 Vasa 31 Säve Summa 28 Torslanda 30 Tuve Summa

2:a kommunala valkretsen 4:e kommunala valkretsen

26 Angered 36 Askim 15 120 32 Bergsjön 21 Högsbo 13 916 27 Bergum 13 Karl Johan 14 294 38 Björkekärr 41 Näset 5 542 34 Gunnared 37 Styrsö 3 164 06 Härlanda 22 V. Frölunda 9 924 05 Kortedala 24 Tynnered 12 470 04 Nylöse 23 Älvsborg 13 314 16 Örgryte Summa 87 744 Summa Summa total 323 788

Riksdagsvalkretsen hade vid 1994 års val 15 fasta mandat. För få

att

så likformiga Valkretsar möjligt i riket behöver kommunen

som delas

i två nya Valkretsar. Vid förändrad valkretsindelning för kommunen

en

gör sig, liksom för Stockholms kommun, de geografiska sambanden

inte så starkt gällande. Kommunikationer är väl utbyggda inom valkretsen. Det är i stället andra lokala synpunkter får fälla som

avgörande. Vi har utarbetat två alternativa utfornmingar till riksdags-

Valkretsar med vardera två kretsar. Dessutom har vi lämnat nya synpunkter på vissa andra alternativ dock inte kan eller som inte är

lämpliga att genomföra.

Valkretsindelning vid riksdagsval 217

Befolkningstillväxten för kommunen framgår av figur 5.9i-ii.

Medelinkomsten för församlingarna framgår av figur 5.9.iv. Det är

främst de södra delarna av kommunen samt Torslanda på Hisingen

har hög medelinkomst. De nordöstra och Hisingsförsamlingarna

som har lägre. Andra socioekonomiska faktorer framgår av bilaga Den ortstidning dominerar i valkretsen är Göteborgs-Posten. som Av dagstidningarna kan också nämnas Arbetet Nyheterna och

kvällstidningen GT-IDAG. Göteborgs-Postens dominans i valkretsen

är markant. Några speciella hänsyn kan enligt vâr bedömning inte

göras grund av det.

5.9.1 Alternativ tvâ Valkretsar; i och en i söder en norr

Första alternativet framgår av tabell 5.9.l.A nedan.

Tabell 5.9.1.A Göteborgs kommun. Alternativ valkretsindelning riksdagsval. Alternativ två Valkretsar

Valkretsama angivna törsamlingsvis med antalet röstberättigade i 1994 års riksdagsval samt med antalet mandat enligt den alternativa indelningen

Göteborgs södra valkrets Göteborgs norra valkrets

Backa Annedal Biskopsgården Domkyrko Björlanda Haga Brunnsbo Johanneberg Brämaregården Masthugget Bäckebol Oskar Fredrik Lundby S:t Pauli Rödbo Vasa Säve Askim Torslanda Högsbo Tuve Karl Johan Angered Näset Bergsjön Styrsö Bergum V. Frölunda Björkekärr Tynnered Älvsborg Gunnared Härlanda Summa Kortedala Mandat Nylöse Örgryte Summa Mandat

218 Valkretsindelning vid riksdagsval

Indelningen är densamma som Personvals- och valkretsindelningen föreslog i sitt betänkande Personval och valkretsindelning SOU

1977:94 57 vilket byggde cirka tio mandat per riksdagsvalkrets.

s.

Som utredningen pekade på kan den geografiska indelningen ifrågasäteftersom den södra valkretsen till ytan är så mycket mindre än den

tas Som vi skall nedan är det dock inte helt lätt att finna en helt norra. se tillfredsställande indelning av kommunen. Vid remissförfarandet följde utredningens betänkande ställde som sig de berörda instansema negativa till en delning av kommunen. Man det saknades naturlig sådan indelning och att det inte ansåg att en

fanns stöd i den lokala opinionen för en delning. Alternativet följer den kommunala valkretsindelningen och innebär att fördelningen av de fasta mandaten blir jänm med sju till den norra och åtta till den södra

valkretsen. Den södra omfattar de kommunala valkretsarna 3 och 4.

Den de Övriga två. Den geografiska sträckningen framgår av

norra

figur 5.9.1

Medelinkomsten blir enligt detta förslag relativt jämnt fördelad mellan de föreslagna valkretsama, dock med viss övervikt för en

församlingar med låg inkomst i den norra se figur 5.9iv.

Ett valresultat byggt på denna indelning och 1994 års faktiska

valresultat skulle, framgår tabell 5.9.l.B, inte innebära så

som av

stora förändringar. Klart är dock att Moderata samlingspartietenligt

den alternativa indelningen skulle få ett mandat utöver vad som följer

riksproportionaliteten. Detta mandat förlorar Kristdemokratiska

av

samhällspartiet i Stockholms län. Övriga förändringar är att Socialde-

mokraterna byter mandat mellan två Valkretsar.

Valkretsindelning vid riksdagsval 219

Tabell 5.9.1.3 Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt val år 1994. Göteborgs kommun alternativ l MandatParti, utjämningsmandat

en

Om man frångâr den naturligaste geografiska delningen utefter Göta älv kan valkretsen delas i en ostlig och en västlig valkrets. Den geografiska utbredningen blir något onaturlig som framgår av figur 5.9.2. I gengäld vinner man att de båda valkretsarna blir någorlunda jämna vad gäller antal röstberättigade. Den västra skulle enligt alternativet bildas 1:a och 4:e och den av 2:a och 3:e kommunvalskretsarna. Mandatfördelningen skulle östra av utfalla enligt följande.

220 Valkretsindelning vid riksdagsval

Västra valkretsen Östra valkretsen

155 561 15a 227

8 7

Även den geografiska indelningen kan tyckas något konstlad

om att så att säga går över älven efter Valkretsar, så kan genom man

denna indelning vara ett alternativ till den som skär kommunen i en

nordlig och en sydlig valkrets vid det fortsatta arbetet.

Tabell 5.9.2.B Valresultat vid alternativ valkretsindelning. Valresultat enligt val år 1994. Göteborgs kommun alternativ 2

MandatParti, utjämningsmandat Valkrets m s c

Stockholms kommun 9 Stockholms län Uppsala län Södermanlandslän Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstad län Malmö kommun Malmöhus län norra Malmöhus län södra Hallands län Göteborgs kommun västra Göteborgs kommun östra Bohuslän Älvsborgs län nom Älvsborgs län södra Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län f f Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län x Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Totalt ä N

Valkretsindelning vid riksdagsval

Enligt detta alternativ skulle ett beräknat valresultat efter 1994 års siffror ge ett resultat som överensstämmer med en riksproportionell

mandatfördelning. I förhållande till den verkliga indelningen innebär förslaget inga väsentliga omfördelningar av mandaten i landet.

Noterbart är dock att Kristdemokratiska samhällspartiet skulle bli utan representation i kommunen enligt den alternativa indelningen. Resultatet framgår av tabell 5.9.2.B nedan.

5.9.3 Ytterligare alternativ föreslås inte

Den naturligaste valkretsindelningen av Göteborg är att dela utmed Göta älv. En sådan delning har vi inte utfört. Det skulle innebära att

den norra valkretsen, Hisingen, skulle innefatta endast 77 817 röstbe-

rättigade. Den andra valkretsen, Göteborgs stad, skulle innefatta 245 971 röstberättigade. Ur mandatfördelningssynpunkt är detta alternativ mindre lämpligt. Hisingsvalkretsen skulle erhålla endast fyra fasta mandat och Göteborgs stad hela tolv mandat. En sådan fördelning är svår att motivera med hänsyn till vad som ovan ställts som krav på en förnyad valkretsindelning. Också Personvals- och valkretsutredningen ansåg att

förslaget var mindre lämpligt.

I och med att Göteborgs kommun utgör en egen krets vid riks-

dagsval har Bohusläns riksdagsvalkrets inte en sammanhängande geografisk sträckning. Söder om Göteborg finns kommunerna Mölndal, Härryda och Partille. Norr om Göteborg ligger övriga

kommuner som ingår i Bohusläns valkrets. Ovan har redogjorts för valkretsindelningen i Malmöhus län. Man eftersträvade där en sammanhållen geografisk indelning. Motsvarande synsätt kan anläggas

på utformningen av andra områden i landet; också Göteborgs och

Bohus län. För att få ihop någorlunda jämnstora Valkretsar krävs dock att Göteborgs kommun delas upp t.ex i de kommunala valkretsarna och att de olika sådana kretsarna sammanförs med någon av de södra

kommunerna till en ny valkrets. Det skulle innebära en uppdelning av Stor-Göteborg. Det är tänkbart att t.ex. 2:a valkretsen slås ihop med

| Partille och Härryda och bildar riksdagsvalkrets, att 4:e kommunala en

slås ihop med Mölndals kommun och bildar en annan, samt att

Göteborgs centrum och Hisingsvalkretsen bildar en tredje riksdagsvalkrets. De fasta mandaten skulle vid en sådan fördelning bli sex, sex, respektive åtta för riksdagsvalkretsarna i Stor-Göteborg och sju

för Bohusvalkretsen. En sådan utfornming, liksom andra där närkom-

munernas dras in, skulle emellertid strida mot de förutsättningar som direktiven drar upp för vårt arbete varför inte heller något sådant alternativ tas fram.

222 Valkretsindelning vid riksdagsval sou 1995:143

5.10 Valtekniska konsekvenser den alternativa

av

valkretsindelningen

I de tidigare avsnitten avsnitt 5.6-9 presenterar vi förslag till alternativa valkretsindelningar vid val till riksdagen. I anslutning till varje alternativ presenteras också ett valresultat belyser hur som mandatfördelningen skulle ha utfallit vid 1994 års val det föreom slagna alternativet hade varit den gällande valkretsindelningen. I detta avsnitt kommer vi att vidare och närmare studera effekterna av en indelning efter alternativen som helhet. Syftet är att belysa huruvida valsystemet även efter en förändring valkretsindelningen i enlighet av med vad vi i tidigare avsnitt diskuterat kan komma att generera ett proportionellt valresultat.

5.10.1 Vad avser vi med ett proportionellt valresultat

Pâ skilda ställen i betänkandet använder vi uttryck ett som proportionellt valresultat eller riksproportionellt resultat eller liknande uttryck. Med dessa uttryckssätt vi det förhållandet att avser andelen röster som ett parti får vid valet motsvaras andelen mandat av som partiet erhåller i riksdagen. Det finns olika sätt att uttrycka denna proportionalism. Ofta går de empiriska mätningarna ut på att beskriva hur oproportionellt valsystemet är. Denna teknik används ofta vid undersökningar med komparativ prägel för att kumia jämföra olika valsystem. Se t.ex. Lijphart, 57-62. Han presenterar där olika s. metoder att mäta hur oproportionellt ett valsystem är. För det begränsade syfte denna utredning arbetar med, att som undersöka förutsättningarna och föreslå ändrad valkretsutformning för vissa Valkretsar i riket, står ett enkelt förfarande till buds. Vid val till

riksdagen sker mandatfördelningen i olika omgångar se avsnitt 2.2. 10

och 5.1.1. Fördelningen av de fasta mandaten i valkretsarna utgör utgångspunkt. Det antal mandat som ett parti erhåller vid fördelningen av mandaten med hela riket som en enda valkrets skall jämföras med det antal mandat som partiet fick vid den valkretsvisa mandatfördelningen. Om ett parti får fler mandat vid den valkretsvisa fördelningen än vid den där hela riket utgör valkrets bortser vid fördelningen man av utjämningsmandaten från partiet och de mandat det erhållit. Avvikelse från det resultatet, som kan uppstå att ett parti erhåller fler genom fasta mandat än de är berättigade till riksproportionellt, utgör då ett sådant avsteg från proportionaliteten valsystemet skall verka för. som Ett parti kan härigenom bli över- respektive underrepresenterat. Denna avvikelse kommer vi att använda som mått när det gäller att bedöma

Valkretsindelning vid riksdagsval

valsystemet alltjämt är proportionellt även om de alternativa om valkretsindelningarna genomförs. Av resonemanget framgår indirekt vad vi avser med ett proportionellt resultat vid mandatfördelningen. Det är alltså endast mellan partier deltar vid mandatfördelningen som proportionalitet skall som uppnås. De partier inte uppnår fyra procent bortser vi därför från som när vi talar ett proportionellt valresultat. Detsamma gäller den om särskilda regel för regionalt starka partier som säger att ett parti som inte erhållit fyra procent rösterna i landet, men tolv procent av av rösterna i valkrets, deltar i mandatfördelningen i den valkretsen. en Det framgår redan regelns utformning att ett parti som erhåller | genom x skall få mandat i förhållande till rösterna i I mandat genom regeln inte i l riket. Ett sådant parti blir alltid underrepresenterat sett till landet som i Vi bortser dock helt från sådana partier.

I helhet.

Det skall här också framhållas att vi i fortsättningen refererar till

l den till

undersökningar som visar att jämkade uddatalsmetoden leder i l att större partier blir överrepresenterade. Generellt är det en riktig i 3 iakttagelse i förhållande till den uddatalsmetoden. Om man rena fördelar mandaten med den jämkade uddatalsmetoden skulle det därför möjligt att jämkningen första divisom medför att de stora vara av partierna blir överrepresenterade också med hela landet som en valkrets. Med hänsyn till att det totala antalet mandat är så högt som 349 och då jämkningen endast får betydelse för ett partis första mandat är det ändå möjligt att få till stånd en fördelning av mandaten som i stort sett motsvarar röstandelen för partierna. Det är därför tillräckligt att ange riksproportionaliteten med hjälp av fördelningen av mandat med riket som en valkrets. Det skall åter nämnas att vi endast talar om mandatfördelning mellan partier. Mandatfördelning inom partierna, dvs. på person, är över huvud taget inte föremål för vår uppmärksamhet i detta kapitel.

5.10.2 Undersökning av kombinationer av de föreslagna

valkretsaltemativen

Under senare år har en ökad medvetenhet kunnat spåras i författningsdebatten angående valsystemets känslighet beträffande riksproportionaliteten. Olika faktorer samverkar till att skapa den känsligheten. En starkt bidragande orsak är att den politiska verkligheten förändrats. När valsystemet utformades förekom endast fem partier på riksplanet. Antalet har sedan dess successivt ökat. Nya partier har alltså vunnit representation i riksdagen. Vidare har väljarsympatiema inte samma stabila förankring till ett parti längre. De samverkande faktorerna kan i vissa fall vara svåra att särskilja och analysera. Vi skall här försöka koncentrera oss på valkretsarnas betydelse.

224 Valkretsindelning vid riksdagsval

Under arbetets gång har vi arbetat med fler alternativ än som framgår avsnitt 5.6--9. Totalt har vi arbetat med 16 alternativa av förslag till valkretsutfomming. Att presentera konsekvenserna för samtliga kombinationer alternativen kan sättas samman till är ett som omfattande arbete. l ett skede företogs kontrollberäkningar utifrån 14

alternativa indelningar. Det totala antalet möjliga utfall produktutfallsrummet skulle för kombinationer dessa alternativ bli så högt som

av

360. l detta första skede avsnitt 3.10 har vi valt att redovisa endast

vissa delar av dessa kombinationer.

Den första delen utgör fall där valkrets förändras. Samtliga andra

en Valkretsar är alltså oförändrade och har kvar sin nuvarande utformning. Utifrån den enda ändringen har ett tänkt valresultat tagits fram redovisats i avsnitt 5.6-9 i anslutning till varje alternativ. som ovan

Utgångspunkten för dessa beräkningar är valresultatet vid 1994 års

riksdagsval. En sammanställning resultaten lämnas i avsnitt 5.10.3. av Den andra delen utgör beräkningar av valresultatet för olika kombinationer de föreslagna alternativa valkretsindelningama. Vid av kombinering de olika alternativen erhåller under förutsättning av man,

att samtliga fyra aktuella Valkretsar ändras enligt något alternativ, ett produktutfallsrum 120 kombinationer. Vi redovisar i avsnitt 10.4

om valresultat för samtliga dessa alternativ. Valresultatet vid 1994 års

riksdagsval bildar också här utgångspunkt för de tänkta valresultaten.

Sammanlagt redovisas således 134 olika tänkta valresultat.

5.10.3 Om endast valkrets ändras uppstår i många fall

en

en avvikelse från riksproportionaliteten

Vid en sammanställning av de fjorton valresultat som redovisas i

avsnitt 5.6-9 ovan kan vissa avvikelser från riksproportionaliteten iakttas. Avvikelse uppstår i elva av de fjorton fallen. Av tabellen

5.10.3 kan hur stor den faktiska mandatförändringen är och man se hur den fördelar sig mellan partierna. Det framgår att avvikelsen inte i något fall blir större än tvâ mandat. Helt oförändrad är den endast i tre fall. Sammantaget ger redan dessa enstaka förändringar vid handen att

valsystemet är känsligt vid den nuvarande partistrukturen och med den

röstfördelning som 1994 års riksdagsval gav. Det har länge varit känt att små partier har svårt att få fasta mandat i valkretsama. Vid 1988

års riksdagsval förlorade också ett större parti ett mandat på grund av fördelningen i tvâ omgångar. Redan av dessa exempel kan man sluta sig till att en förändring av valkretsindelningen som vi diskuterar

kommer att få konsekvenser för ett riksproportionellt valresultat. Det är därför nödvändigt att gå vidare och undersöka dessa effekter vid kombinationer av de alternativa valkretsindelningama.

Valkretsindelning vid riksdagsval 225

Tabell 5.10.15 Faktisk mandatförändring angiven partivis vid 14 alternativa valkretsindelningar. Beräkning enligt 1994 års valresultat

Mandat- PartiAntal alternativ där awikelse ske förändring

5.10.4 Vid kombinationer av de alternativa valkrets-

indelningarna uppstår i samtliga fall en avvikelse från riksproportionaliteten

I detta avsnitt presenteras tänkta valresultat vid kombinationer av de alternativa valkretsutfommingar som presenterats i avsnitt 5.6-9.

Samtliga alternativ har kombinerats med samtliga andra alternativ. På

så sätt har 120 valresultat tagits fram. Mandatfördelningen mellan

partierna framgår av bilaga Mandatfördelningen vid beräkningarna har skett enligt gällande vallagstiftning och bygger på 1994 års

valresultat. Rösterna har dock fördelats ut på de alternativa Valkretsar-

na. Bilaga 5 anger också mandatfördelningen under förutsättning att

hela landet utgör en valkrets.

Tabell 5.10.4 Faktisk mandatförändring angiven partivis vid 120 kombinationer av de alternativa valkretsindelningarna. Beräkning enligt 1994 års valresultat

Mandat- PartiAntal kombinationer där avvikelse sker förändring

226 Valkretsindelning vid riksdagsval

En sammanställning avvikelsen från riksproportionaliteten som av uppstår redovisas i tabell 5.10.4. Det kan konstateras att det är de bekostnad de mindre partierna blir större partierna som av överrepresenterade. Detta är ett känt faktum och var ett av syftena införandet den jämkade uddatalsmetoden. med spärrdivisom vid av till 1,4 blir det svårare för de små Genom att spärrdivisom satts erhålla valkretsmandat. När sedan utjämningsmandaten partierna att skall fördelas räcker dessa i vissa fall inte till. Vidare framgår bilaga 5 att valsystemet inte i något av de av kombinerade fall undersökts ett riksproportionellt resultat. som ger Ytterligare iakttagelse kan göras är att färre nya Valkretsar en som utformas desto närmare ett proportionellt resultat hamnar man. som med alternativ där samtliga aktuella Valkretsar delas i Kombinationen två det bäst tillgodoser proportionell fördelning av nya är som en kombinationer alternativen där Stockholms mandaten. Samtidigt är av län föreslås delat i fyra Valkretsar de som sämst uppfyller kravet på

riksproportionalitet.

5.10.5 ändring valsystemets förmåga att åstad- Någon av komma ett riksproportionellt valresultat grund av

den alternativa valkretsindelningen är inte avsedd

2 Redan de beräkningar gjorts utifrån 1994 års valresultat är som ovan de förändringar valkretsarnas utformning inte é sådana att antyder att av kan också andra delar valsystemet ändras. genomföras utan att av å Detta är nödvändigt för att behålla systemets proportionella utgångs-

punkt. i De alternativ till förändrad utformning av valkretsindelningen som å 5 här läggs fram endast mindre förändringar av valsystemet. Det l avser ê skall förändras i grunden. De i är heller inte avsikten att systemet utgångspunkter författningsreformen byggde på skall alltjämt vara som styrande för hur valsystemet skall utformas. Dessa utgångspunkter

beskrevs Grundlagberedningen i betänkandet Partiell författningsav reform SOU 1967:26 149. Beredningen anförde att valsystemet s. skulle utformas så får mandatfördelning mellan partierna att man en återspeglar valresultatet i hela landet, att denna riksproportionalisom tet inte rubbas konstlade valtaktiska manövrer, att riksproportionaav liteten inte rubbas ändrad indelning av valkretsama, att en genom tillfredsställande och stabil regional representation uppnås samt att det

försvåras för mycket små partier att ta sig in i riksdagen. Som redan påpekats är det inte aktuellt att ompröva dessa utgångspunkter i vårt arbete. Däremot har vi funnit att det ligger inom

det uppdrag vi fått undersöka och analysera de förslag till förändatt ringar framförs så att dessa inte strider mot de utgångspunkter som

Valkretsindelning vid riksdagsval

som gäller för valsystemet. Vad som framför allt blir aktuellt att studera närmare är hur riksproportionaliteten påverkas av den föreslagna valkretsindelningen och främst då så att en ändrad valkretsutformning inte rubbar riksproportionaliteten. Vi skall därför vidare med den frågan.

5.11 Valsystemets förmåga att

generera

proportionella valresultat

Innan vi går vidare med en redovisning av våra egna undersökningar av effekterna av en ändrad valkretsutfornming skall vi i detta avsnitt kort redogöra för vilka faktorer som påverkar möjligheterna att uppnå ett proportionellt valresultat. Detta sker mot bakgrund av tidigare undersökningar av valsystemet. Genom detta kommer vi samtidigt att belysa de redan kända effekterna av valsystemet.

l 1 Dagens valsystem har så länge det varit i kraft, med

ett undantag, lett till att valresultatet blivit proportionellt

Det valsystem vi har i dag har växt fram i en historisk process. Små förändringar har vidtagits vid många tillfällen och i några få fall har det skett stora förändringar. De två stora förändringarna av valsystemet som måste nämnas här är att lagstiftaren införde den jämkade uddatalsmetoden och enkarnmarriksdagen. Den jämkade uddatalsmetoden infördes provisoriskt till 1952 års riksdagsval till andra kammaren och förblev provisorisk till författningsreforrnen 1970-talet då den permanentades och enkammarriksdagen infördes, vilket medförde att antalet mandat som skulle fördelas bestämdes till 349 från början 350. Till detta kommer den mindre betydelsefulla ändringen som utökningen av valkretsarna från 28 till 29 som genomfördes till riksdagsvalet år 1994. Dessa händelser är av stor betydelse för valsystemets möjligheter att generera ett proportionellt valsystem. Att undersöka proportionaliteten i ett valsystem över tiden kan nämligen vara vanskligt just grund av de förändringar som genomförs under resans gång. Från författningsreformen åren 1968-1969 har emellertid inga ändringar skett som påverkar systemets möjligheter att få fram ett proportionellt valresultat. Från den tidpunkten är det därför möjligt att jämföra och mäta om valsystemet nått upp till sitt syfte såsom det anges ovan jfr Lenke Bjurulf i StvT 1986 s. 123-129. Vad som kan konstateras är att valsystemet i stort lyckats uppfylla syftet att fördela mandaten proportionellt i förhållande till rösterna.

228 Valkretsindelning vid riksdagsval

Endast vid val sedan år 1970 har något parti blivit över- respektive

ett underrepresenterat. Det skedde år 1988 då Centern fick ett mandat vad de skulle ha fått hela landet utgjort en valkrets. Det utöver om

parti förlorade ett mandat var Socialdemokratema.

som Det anförda kan i och för sig leda till slutsatsen att systemet klarat

de krav kan ställas det under de år de varit gällande. Emeller-

som

tid måste också konstateras att den politiska verkligheten förändrats

och kommit i kapp systemet varför det kan finnas skäl att återigen fråga sig systemet håller måttet. om

5.11.2 Tidigare undersökningar

Vid förändringar valsystemet har under alla tider särskilt en fråga

av

uppmärksammats: hur påverkar de tänkta ändringarna det gällande valsystemet. Undersökningar i samband med utredningar om förändring valsystemet har därför gjorts vid flera tillfällen.

av Inför övergången från dHondt mandatfördelningssystem till annat

proportionellt system lät 1950 års folkomröstnings- och valsättsutredning genomföra jämförelse mellan riksresultaten för skilda

en mandatfördelningssystem vid val till andra kammaren SOU 1951:58.

Undersökningen var inriktad en övergripande förnyelse för att man skulle kunna införa ett nytt mandatfördelningssystem. Författningsutredningen lät professor Carl-Gunnar Janson ge-

nomföra analys mandattilldelningen vid användning av den en av

jämkade uddatalsmetoden. Undersökningen redovisades i betänkandet Organisation Beslutsteknik Valsystem SOU 1961:21 s. 217-362. Huvudfrågan i undersökningen under vilka omständigheter ett parti

var

tenderar att bli över- respektive underrepresenterat. Bland de faktorer

undersöktes särskilt finner man olika spärrdivisorer och valkretsom

storlek. Undersökningen följdes upp i en opublicerad studie

samas i stort bekräftade de tidigare resultaten. som

I samband med Grundlagberedningens arbete utfördes också liknande undersökningar. Dessa utfördes professor Carl-Erik

av

Fröberg och förste byråingenjör Arne Sundström SOU 1967:26, bilaga 17. Huvudfrågan var iden undersökningen att finna en lämplig proportion mellan fasta mandat och utjämningsmandat. Till detta kom ett antal mindre frågor varav en av dessa var hur mandatfördelnings-

metoderna fungerade vid olika antal Valkretsar. Det antal Valkretsar som studerades var 20, 28 och 32.

Den senaste offentliga utredningen som behandlat frågor av denna

typ är Personvals- och valkretsutredningen. I samband med deras

arbete utarbetades två promemorior arbetet utfördes av sekreteraren

tillsammans med professor Carl-Erik Fröberg och driftschefen Arne

Sundström där effekterna den ändrade utformningen av Valkretsarav studerades simulerade val. Undersökningarna finns na genom

Valkretsindelning vid riksdagsval 229

redovisade i betänkandet Personval och valkretsindelning SOU

bilaga 1-2, också sammandraget i kapitel 4 av betänkan-

1977:94, se det. detta sammanhang skall också nämnas den undersökning som I

gjordes i samband med 1993 års vallagskommittés arbete med en ny

SOU 1994:30. Inom kommittén diskuterades de effekter som vallag

kan uppstå när flera partier får röstandelar strax över småpartispärren.

anledning härav utförde ledamoten kommittén Göran Åstrand, en

I av undersökning att simulera vissa tänkta situationer. Slutsatsen genom blev översyn borde vidtas för att komma till rätta med de att en

i effekter, i form överrepresentation, som systemet kan medföra.

av |

Undersökningen är opublicerad.

Slutligen skall också nämnas undersökning som utförts av en

i

statistikern Jan Lenke och statsvetaren Bo Bjurulf redovisad i StvT

1986 123-129. Syftet med den undersökningen var att se hur

s.

i

vallagama uppfyllt sin strävan att uppnå ett proportionellt valresultat. l En bifråga förfarandet vid fördelningen mandat på Valkretsar.

var av

i Undersökningen kom att ligga till grund för ändringar i 14 kap.

senare

9 § vallagen där jämkningen i uddatalsmetoden slopades vid ut-

jämningsmandatens fördelning ut på valkretsarna se SOU 1987:6

160, 198788:22 50--51 och bet. 198788:KU32 s. 18. s. prop. s.

De frågeställningar uppkommer vid ändrad utformning av

som en väl kända. Någon

i

valkretsarna i landet är således relativt ny stor undersökning har vi inom kommittén inte funnit skäl att vidta. 1

i Emellertid måste vissa utredningar vidtas för att motverka att en

oönskade effekter. Vissa

i

ändrad utformning av valkretsarna får

l beräkningar har därför i samråd med sekretariatet utförts vid valen-

heten inom Riksskatteverket. Dessa redovisar vi i avsnitt 12-5. 15. Dessförinnan skall resultaten av tidigare undersökningar närmare presenteras.

5.11.3 Vad tidigare undersökningar visat om

i proportionaliteten i valsystemet

Av de undersökningar som låg till grund för förslaget i betänkandet

Det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare

SOU 1951:58 kunde vissa slutsatser dras. Undersökningarna var

inriktade på att jämföra olika proportionella fördelningsmetoder. De metoder som undersöktes var dHondts med och utan kartellbildning,

Skölds spärrmetod en form av valkvotsmetod med spärr, Droops

valkvotsmetod, ren uddatalsmetod, jämkad uddatalsmetod samt uddatalsmetod med spärr.

Utredningen konstaterade att det största partiet alltid skulle bli något

överrepresenterat med undantag för den rena uddatalsmetoden. Den

230 Valkretsindelning vid riksdagsval

största överrepresentationen skulle erhållas vid den jämkade uddatalsmetoden där det största partiet skulle erhålla mellan sex och tio mandat för mycket. För partierna i mellanställning skulle utfallet bli att de omväxlande skulle erhålla någon över- eller underrepresentation. Utredningen konstaterade vidare att det vid den jämkade uddatalsmetoden ställs högre krav på partiernas storlek än enligt de övriga metoder som ingick i jämförelsen för att partierna skulle erhålla mandat som motsvarar deras andel av rösterna i riket. För smápartierna konstaterade utredningen att alla metoder som undersökts medförde att dessa partier blev underrepresenterade. Den metod som befanns minst förmånlig för de minsta partierna var den jämkade uddatalsmetoden, dvs. den som i dag fördelar mandaten mellan partierna. Utredningen pekade alltså på de nackdelar som redan vid den tiden allmänt kända nämligen att de flesta mandatfördelningsmetoder var innefattar en inbyggd mekanism som innebär att stora partier gynnas bekostnad de mindre partierna. Det bör dock anmärkas att av undersökningen vidtogs före författningsreformen åren 1968-1969 då mandatfördelningen gjordes i en omgång valkretsarna. Den undersökning Carl-Gunnar Janson genomförde SOU 1961:21 217--362 hade till syfte att redovisa under vilka omständigheter ett s. partis mandatandel tenderar att överensstämma med dess röstandel. Särskilt studerades olika spärrdivisorer. Dessa var 1,2; 1,3; 1,4 och 1,5. Undersökningen utgick från vissa givna förutsättningar. En första sådan som särskilt skall poängteras här är att undersökningen utgick från då gällande valsystem där utjämningsmandat saknades. Resultatens generella giltighet sträcker sig alltså inte längre än till fördelning på slutna kretsar. I övrigt var förutsättningarna följande: Rösterna fördelade sig på fem partier; ett stort, tre mellanstora och ett litet. Mandaten fördelades partierna med den jämkade uddatalsmetoden, dock varierades spärrdivisom. De befintliga valkretsarna användes vid fördelningen mandat mellan partierna. Valkretsarna tilldelades av samma antal mandat som vid valet till riksdagens andra kammare i juni 1958. Mot bakgrund av de antagna förutsättningarna menade Jansson att

ett partis totala mandattilldelning varierade med a partiets totala

röstandel, b fördelningen av ett partis röstandelama mellan olika

Valkretsar, c övriga partiers röstandelar och d spärrdivisom i

mandatfördelningssystemet. Utifrån 170 ñngerade valresultat jämfördes sedan mandat- och röstandelar för de fem partierna. De fmgerade valresultaten hade hämtats från ett grundmaterial som i stort motsvarade valresultatet vid valet till riksdagens andra kammare i juni 1958. De resultat som undersökningen ledde till bekräftade vissa redan i inledningen uppställda och kända hypoteser. De generella resultaten

Valkretsindelning vid riksdagsval

sammanfattades i första del så att awikelsema mellan röstandelar en och mandattilldelning hänger med spärrdivisom och röstandesamman larnas storlek. Det största partiet blev nästan alltid överrepresenterat och denna tenderar öka vid högre spärrdivisor och större överrepresentation att röstandel. för fördelningen har också röstfördelningen för Betydelse andra de mellanstora partiernas avvikelse kunde konstatepartier. För dessa varierar mellan över- och underrepresentation. För det ras att minsta partiet resultatet vid handen att det systematiskt blev gav underrepresenterat. Underrepresentationen ökade med en högre

spärrdivisor. Ett överraskande resultat blev föremål för ytterligare undersökningar. Det att skillnaden mellan faktiskt och exakt provar mandatantal för de mellanstora partierna inte visade sig öka portionellt regelbundet med röstandelen. I stället visade undersökningen en överrespektive underrepresentation för de mellanstora partierna i perioder Den största skillnaden visade sig ligga vid på ett oregelbundet sätt. inte kunde vänta vid de största röstandelarstora men - som man för de mellanstora partierna. Detta sades bero dels variationer na i mandatantalet mellan Valkretsar, dels skilda röstandelar i skilda Valkretsar. Om mandatantalet varierar röstandelen är konstant men kommer parti i vissa kretsar att bli överrepresenterat och i andra ett kretsar bli underrepresenterat. Om mandatantalet i stället är att konstant röstandelama varierar i valkretsarna uppkommer en men motsvarande över- respektive underrepresentation. I verkligheten förekommer variationer i valkretsarna såväl beträffande mandatantal röstandelar. När resultatet från olika Valkretsar läggs samman som jämnar dessa över- respektive underrepresentationer ut sig totalt sett. Perioderna över- respektive underrepresentation blir därför mindre av framträdande. Jansons undersökning fördjupades med hänsyn till det anförda för ytterligare beskriva de olika perioderna för över- respektive att underrepresentation. Teoretiskt kunde därvid avvikelserna visas för en krets i eller för flera kretsar. Resultatet redovisades för båda taget alternativen. Beträffande enkretsalterrtativet redovisades fall där två partier deltog och fall där tre, fyra och fem partier deltog. Ur teoretisk synvinkel kan även fallet med valkrets med två deltagande partier vara av en intresse trots att det knappast kan sägas vara verklighetsanknutet. Tabellen nedan är hämtad från undersökningen, ger nämligen en som bild den övre gräns där ett av två partier inte erhåller något mandat av över huvud taget vid användning av den jämkade uddatalsmetoden som mandatfördelningsmetod.

232 Valkretsindelning vid riksdagsval

Tabell 5.1l.3 Nedre gränsen i procent för de röstandelar för vilka ett av två tävlande partier får något mandat i kretsen vid jämkad uddatalsmetod

Antal mandat i kretsen Spärrdivisor 5 6 8 10 15 25

Tabellen skall läsas enligt följande för första siffroma. När två partier tävlar i en valkrets där fem mandat skall fördelas med uddatalsmetoden där första divisom jämkats till 1,2 måste ett parti få mer än 11,76 procent av rösterna i valkretsen för att erhålla sitt första mandat.

Vissa slutsatser kan dras av undersökningen av mandatfördelningsmetoden. Om ett parti erhåller en röstandel utöver de angivna värdena

får det också ett mandat. Härvid uppkommer också ett intervall när partiet blir överrepresenterat. Intervallet övergår senare till under-

representation innan det andra mandatet erhålls. Därefter fortsätter de

olika intervallen och över- respektive underrepresentationen avlöser

varandra i perioder. Perioderna blir kortare fler mandat kretsen innehåller.

I undersökningen lämnades också en redogörelse för periodiciteten för en krets med två, tre, fyra respektive fem partier. För det alternativ som innefattade fem partier kunde Vissa allmänna slutsatser

dras. Perioderna med över- respektive underrepresentation framgick

tydligt. Som ett exempel kan följande För en valkrets med åtta mandat inträdde underrepresentation om spärrdivisom är 1,4 i

intervallet O-9,45 procent av rösterna. Härefter återkom underrepresentationen i perioderna vid följande röstandelar. 13,45-18,45;

25,45-29,45 och 38,45--40,45 procent av rösterna. Perioderna blev alltså färre och intervallen kortare större röstandel partiet får.

Dessutom framgick att färre mandat en valkrets hade desto färre blev perioderna och intervallen blev också längre.

För att anknyta resultaten till verkligheten gjordes undersökningar

av flera Valkretsar också. De Valkretsar som användes var de 28 som förekom vid valet till riksdagens andra kammare i juni 1958. En faktor som inte belystes Var partiernas varierande röstandelar mellan

olika Valkretsar. I undersökningen antogs nämligen röstandelarna vara

lika stora i samtliga Valkretsar.

Redovisningen utgick från skillnaden mellan medeltalet av den faktiska tilldelningen och den exakta proportionella tilldelningen

av mandat i samtliga Valkretsar vid spärrdivisorerna 1,2 och 1,4. Resultatet ledde fram till iakttagelsen att medeltilldelningen av mandat medförde underrepresentation, med ett kort avbrott av överrepresenta-

Valkretsindelning vid riksdagsval

tion vid 8 procent, fram till 10 procent röstandelarna med spärrdiav visorn 1,2 medan underrepresentationen fortsatte till 12 procent med spärrdivisom 1,4. För båda divisorerna inträdde en period av underrepresentation vid intervallet 15-18 procent vilket var kortare och mindre markerat med den högre divisom. Ytterligare period en av underrepresentation kunde konstateras vid 25 procent av rösterna. Större röstandelar innebär enligt studien klar överrepresentation oavsett om spärrdivisorn 1,2 eller 1,4 används. Sammanfattningsvis pekade studien på vissa egenskaper som redan tidigare var kända genom uppbyggnaden av den jämkade uddatalsmetoden. Stora partier tenderar att bli överrepresenterade och större partiet är desto större blir överrepresentationen. Andra sidan av myntet är att små partier blir underrepresenterade. Vidare visade studien att större spärrdivisorer ledde till en markant underrepresentation för det minsta partiet. Det skall också i detta sammanhang anmärkas att undersökningen vidtogs innan den partiella författningsreformen genomförts åren 1968-1969 varför fördelningen av mandat endast skedde i en omgång. Grundlagberedningen lät också utföra undersökningar av valsystemet. En av dessa undersökte valmetodernas egenskaper SOU 1967:26, bilaga 17. De för vårt arbete mest intressanta frågorna som behandlades var vilket lämpligt antal utjämningsmandat skulle som finnas i ett system med mandatfördelning i två omgångar. Dessutom undersöktes första divisorns inverkan vid uddatalsmetoden. De divisorer som användes var 1,0; 1,25 och 1,4. Slutligen behandlades också frågan om olika antal valkretsar. De antal Valkretsar som studerades var 28, 20 och 32. Den metod som användes var simuleringsteldiiken. Med slumpens hjälp konstruerades olika valresultat också kunde som styras till viss partistruktur. Utgångspunkten var hela tiden den då gällande strukturen med fem partier. Resultaten sammanfattades koncist i bilagan SOU 1967:26, bilaga 17. Där uttalades att det skulle räcka med 25 utjämningsmandat för att erhålla riksproportionalitet. Med 40 utjämningsmandat skulle man erhålla mycket goda marginaler. Beträffande spärrdivisorerna kom man till resultatet att det för det riksproportionella resultatet inte spelade någon roll vilken divisor som användes. Det konstaterades också att divisom 1,4 innebar att det minsta partiet endast fick hälften av sina mandat på grund av fasta mandat medan motsvarande siffra för det största partiet 70 procent. Vid divisom 1,2 fick det minsta var partiet 70 procent av sina mandat vid fördelningen fasta mandat. av Divisom 1,0 ansågs medföra att marginalen för utjämning mandat av till ett riksproportionellt resultat blev för dålig. Vid valet av divisor kunde konstateras att mindre partier kunde bli överrepresenterade om divisom 1,0 användes. Denna divisor kunde grund härav inte rekommenderas. En minskning av divisom från 1,4 till 1,25 ökade inte risken för sådan överrepresentation.

234 Valkretsindelning vid riksdagsval

Slutligen konstaterades i åtta exempel med 20 respektive 32 Valkretsar i samtliga fall erhöll ett riksproportionellt resultat att man

vid förhållandet 310 fasta och 40 utjämningsmandat. Detta mandatantal

infördes senare genom den partiella författningsreformen. Mot dessa utredningar gjorde Personvals- och valkretsbakgrund av utredningen två omgångar testkömingar SOU 1977:94, bilaga av l-2. Syftet att belysa hur stort antal utjämningsmandat som var behövdes vid de alternativa valkretsindelningar som utredningen med, för riksproportionellt valresultat skulle säkerställas. arbetat att ett Första delen undersökningen utgick från följ ande förutsättningar. av testkömingar deltog partier. Med hjälp simule- Vid samtliga sex av ringsteknik fram 100 valresultat som fördelades ut på partier. tog man I vissa fall kom något eller några partier under småpartispärren. regional fördelning röstandelarna gjordes inte. Vid test- Någon av körningarna användes 16 olika valsystem där Variablerna i förhållande nuvarande antalet Valkretsar 34 eller 54, fasta mandat till system var 310, 300 eller 290, spärrdivisor 1,25 eller 1,40 och slutligen småpartispärren 4 eller 3 procent av rösterna. slutsatserna den första delen undersökningen blev att den av av uddatalsmetoden innebär att fler partier når upp till jämkade som 4 rösterna och ligger i intervallet till 15 procent desto procent av upp svårare har ett valsystem med 34 Valkretsar att generera ett proportionellt resultat. Skulle Valkretsamas antal ökas till 54 det riktigt var aktuellt att sänka spärrdivisom samtidigt som antalet utjämningsmandat

ökades till 59. Analysen i undersökningens andra fas genomfördes enligt samma dess första fas. Antalet simulerade Val ökades till l 000. principer som blev ökning antalet Valkretsar till 34 inte torde slutsatserna att en av innebära några problem med hänsyn till ett riksproportionellt valresultat. Däremot skulle ökning till 54 Valkretsar medföra att en

måste sänkas till 1,25 och utjämningsmandatens antal

spärrdivisom ökas till 59.

5.l1.4 Det finns behov ytterligare undersökningar

av

Mot de redovisade resultaten kan sluta sig till att bakgrund av man Vissa faktorer spelar avgörande roll för möjligheterna att uppnå ett en valresultat. Här nedan skall dessa faktorer kort

riksproportionellt

sammanfattas. Den faktor främst visat sig ha betydelse för mandatfördelningen som

mandaçfördelningsmetod. För vårt arbete har vi funnit att

är givetvis det är tillräckligt att undersöka den nu använda fördelningsmetoden, den s.k. jämkade uddatalsmetoden. Andra metoder har tidigare undersökts och sådan, den dHondtska har tidigare använts. Det en finns däremot inte några tungt vägande skäl att överge uddatalsmenu

Valkretsindelning vid riksdagsval

toden. Det skulle också leda till att vi gick utöver våra direktiv. Däremot kan det finnas anledning att överväga enskildheter i systemet för att komma till rätta med problemet med avvikelser från riksproportionaliteten. Det viktigaste elementet i den jämkade uddatalsmetoden är givetvis hur stor jämkningen av den första divisorn skall vara. Detta har, som vi sett ovan, undersökts vid flera tillfällen. Den faktorn kommer också att tas med i våra fortsatta undersökningar av vad en ändrad valkretsutformning får för effekter på ett proportionellt valresultat. En andra viktig faktor när det gäller möjligheterna att åstadkomma ett proportionellt resultat är den valda församlingens storlek. Detta hänger samman med att fler mandat som skall fördelas desto lättare blir det för partierna att erhålla mandat och en jämn fördelning i förhållandet mellan röster och mandat kan uppnås. Som exempel kan nämnas följande. Låt oss säga att röstandelarna fördelar sig enligt följande. Fyra partier deltar i valet och får 45, 30, 15 och 10 procent av rösterna. Det finns då ingen möjlighet att få till stånd ett proportionellt resultat om endast fyra mandat skall fördelas. Om det i stället skulle fördelas etthundra mandat blir det åtminstone möjligt att uppnå proportionalitet. För vårt arbete har dock utgångspunkten varit att antalet riksdagsledamöter är oförändrat. En tredje faktor är också det egentliga föremålet för vårt arbete. Det är valkretsarnas storlek. Tidigare undersökningar har klart visat att denna faktor är betydelsefull. När vi talar om valkretsstorlek är det givetvis antalet mandat som åsyftas. Valkretsens geografiska storlek har däremot ingen betydelse för mandatfördelningen. Det svenska systemet med en fördelning av mandaten i två omgångar kan tyckas medföra att valkretsens storlek skulle sakna intresse för ett proportionellt valresultat. Emellertid har, som i avsnitt 5.10.3-4 redovisats, mandatfördelningsmetoden en tendens att ge över- respektive underrepresentation. Den andra omgången kan, om snedfördelningen är för stor, ge till följd att det oproportionella resultatet inte justeras vid andra omgångens mandatfördelning. Det är huvudsyftet med vårt fortsatta arbete med valkretsindelningen att komma till rätta med detta problem. Tidigare undersökningar har i samtliga fall utgått från att det antal partier som deltagit på den politiska arenan är det antal som också framgent kommer att delta. Detta har lett till att undersökningarna blivit inaktuella när nya partier tillkommit. Någon undersökning av valsystemets känslighet ur proportionell synpunkt för det fall ett nytt parti skulle tillkomma har så vitt känt är inte genomförts. Emellertid tycks förutsättningarna att uppnå ett proportionellt resultat radikalt förändras när ytterligare ett parti tillkommer. Den svenska partistrukturen var under lång tid mycket stabil med fem dominerande partier. Under 1980-talet har emellertid inte mindre än tre nya partier lyckats ta sig in i riksdagen. Detta är värt att uppmärksammas i vårt arbete.

236 Valkretsindelning vid riksdagsval

Slutligen skall för fullständighetens skull också nämnas röstandelar-

fördelning. Det är i tre avseenden som dennas betydelse fram-

nas träder. För det första är det givetvis det enskilda partiets röstande]

avgör vilket mandatantal som det partiet kommer att få. För det

som

andra har röstandelama för de övriga partierna också visat sig spela

betydande roll. Slutligen är röstandelarnas regionala fördelning av en betydelse.

De faktorer sammanställts här ovan är de som främst påverkar

som

möjligheterna att uppnå ett proportionellt valresultat. Som framgår är

vissa faktorers verkningar väl kända. Andra däremot mindre tydliga. Till detta kommer att förhållandet ändrats på vissa punkter, t.ex. vad

gäller partistrukturen. Det är därför nödvändigt att vidare med en

undersökning anpassad till dagens förhållanden. ny

5.12 Utgångspunkter för undersökningen av effekterna av en alternativ valkretsindelning

För den undersökning som vi genomfört har vissa antaganden gällt. Det viktigaste dessa har framskymtat redan i avsnitt 5.1l.4.