('med förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om landsting den 21 mars 1862',)

Kuiitjl. MajUs Nåd. Proposition N:o 30. 1

N:o 30.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om landsting den 21 mars 1862; gifven Stockholms slott den 30 januari 1907.

Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen att, under den förutsättning att ändring af rikets grundlagar i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition N:o 28 vid 1907 års riksmöte varder af Riksdagen i grundlagsenlig ord­ ning beslutad, antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om landsting den 21 mars 1862. Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen. Under Hans Maj:ts Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Julius Juhlin.

Bill. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 23 Höft. (N:o 30). 1

2 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar af förordningen om landsting den 21 mars

1862 .

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i förordningen om lands­ ting den 21 mars 1862 skola erhålla följande lydelse:

§ I-

I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt af valda om­ bud från länets landsbygd och städer; dock att detta stadgande, äfvensom hvad här nedan vidare föreskrifves, icke äger tillämpning å stad, som har en folkmängd af minst en etthundrafemtiondel af rikets hela in­ vånarantal, eller å stad, som utträdt ur landsting och hvars invånarantal ej minskats under det, som berättigat staden till utträde. Landstings­ mannen äro i utöfningen af sitt uppdrag icke bundna af valmäns före­ skrifter. Landstinget tillkommer att, i den ordning denna förordning stadgar, rådslå och besluta om för länet gemensamma angelägenheter, hvilka afse den allmänna hushållningen, jordbrukets och andra näringars utveckling, anstalter för kommunikationsväsendets befordrande, hälsovård, undervisning, allmän ordning och säkerhet, med mera dylikt, såvidt dessa angelägen­ heter icke enligt gällande författningar tillhöra offentlig myndighets ämbetsåtgärd.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 3

§ 2.

1. För val af landstingsmän indelas länet i valkretsar, särskildt för landsbygden och särskildt för städerna. För hvarje valkrets utses, oafsedt dess folkmängd, en landstingsman och därutöfver efter folkmängden en landstingsman, på landet för hvarje fullt tal af 5,000 och i stad för hvarje fullt tal af 3,000. 2. Domsaga med en folkmängd af 30,000 eller däröfver skall delas i valkretsar under iakttagande, att för hvarje valkrets komma att utses minst tre, högst sex landstingsmän; att området för hvarje valkrets skall kunna omslutas med en sammanhängande gränslinje; att delning af dom­ saga, som utgöres af flera tingslag eller härad, verkställes, där sådant utan afvikelse från redan gifna regler kan ske, efter tingslag eller härad; samt att eljest delning i valkretsar sker efter kommuner. Utan hinder af hvad nu är sagdt må dock af tingslag bildas valkrets med mindre folkmängd än 10,000, då synnerliga skäl därtill äro. Med tingslag förstås sådan del af domsaga, som utgör egen domkrets. Domsaga, hvars folkmängd ej uppgår till 30,000, utgör en valkrets; dock att, där folkmängden öfverstiger 25,000 eller samfärdsmedlens brist­ fällighet eller andra liknande orsaker påkalla domsagans delning, domsagan må, där så lämpligen kan ske, delas i två valkretsar; skolande vid sådan delning iakttagas hvad ofvan för delning af större domsaga finnes stadgadt. Höra delar af samma domsaga till olika landstingsområden, bildar hvarje del en valkrets. 3. Stad, hvars folkmängd utgör minst 6,000, bildar egen valkrets. Stad med mindre folkmängd än 6,000 skall förenas med annan eller andra sådana städer till en valkrets med minst 6,000, högst 12,000 invånare. Kan förening ej sålunda ske, eller skulle den medföra synnerlig olägenhet, må stad eller städer bilda en valkrets, ändå att folkmängden däri ej upp­ går till 6,000. 4. Därest det antal landstingsmän, som med tillämpning af nu meddelade föreskrifter bör utses inom ett län, icke uppgår till tjugu, skola, utan rubbning af det stadgade förhållandet mellan landsbygd och stad, såsom grund för rättigheten att efter folkmängden välja ombud till landstinget bestämmas lägre tal än de uti mom. 1 antagna, på det att landstingsmannens antal för hela länet må uppgå till minst tjugu; och skall i öfrigt vid valkretsindelningen för landsbygden iakttagas, att landstings­ mannens antal för hvarje valkrets ej må vara lägre än tre eller högre än sex. 5. I sammanhang med valkretsindelningen skola för bestämmande af den ordning, i hvilken landstingsmannen böra afgå, valkretsarna fördelas

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

i två grupper. Därvid skall iakttagas, att hela antalet landstingsmän var­ der, i den mån ske kan, mellan grupperna lika fördeladt. 6. Indelningen i valkretsar jämte det antal landstingsmän, som skall för hvarje valkrets utses, så ock valkretsarnas fördelning i grupper fastställes efter ofvan angifna grunder af landstinget. Förslag till omförmälta indelning skall till landstinget afgifvas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Varda de förhållanden, hvilka legat till grund för den fastställda ordningen, så ändrade, att jämkning däri till följd af stadgandena i mom. 1—4 här ofvan påkallas, eller finnes eljest sådan jämkning nödig, äge landstinget, på Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag eller efter inhämtande af dess yttrande, verkställa jämkningen.

§ 3. För hvarje valkrets utses suppleanter till lika antal som lands­ tingsmän. Kungl. Maj:ts befallningshafvande kungör årligen, i hvilka val­ kretsar val skall under året förrättas samt huru många landstingsmän jämte suppleanter därvid skola utses för hvarje valkrets.

§ 4. Valen af landstingsmän och suppleanter äro omedelbara och ske med slutna ^sedlar. A valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp af valmän eller för viss meningsriktning). Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra, och må utgöra högst dubbelt så många som det antal landstings­ män, hvilka skola utses för valkretsen. Af namnen anses så många, från början räknadt, som motsvara antalet landstingsmän, afse själfva landstingsmannavalet och de öfriga allenast valet af suppleanter. Har å val­ sedeln medelst en linje afskilts ett mindre antal namn, från början räknadt, anses dock allenast de sålunda afskilda främsta namnen afse valet af lands­ tingsmän. Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i afseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, hvem som därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Äro å valsedel upp­ tagna flera namn än ofvan är medgifvet, anses de sista öfvertaliga namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder å färre namn än det antal lands­ tingsmän valet afser, vare ändock giltig.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o JO. 5

§ 5.

1. I valkrets å landet förrättas valet kommunvis vid första ordinarie kommunalstämma under året. Höra delar af samma kommun till olika valkretsar, väljer hvardera delen inom sin valkrets. Om rösträtt, dess utöfning och öfverlåtande på annan, om röst­ beräkning samt om röstlängdens granskning och anmärkning mot längden gäller hvad för kommunalstämma är stadgadt, dock att begränsning med hänsyn till kommunens hela rösttal ej skall vid röstberäkningen äga rum. Valsedlarna mottagas af kommunalstämmans ordförande i närvaro af minst två för ändamålet tillkallade vittnen. A hvarje valsedel anteck­ nar ordföranden tydligt det röstvärde, som tillkommer den. Valsedlarna inläggas i hållfast omslag under försegling samt insändas ofördröjligen jämte protokollet öfver valförrättningen till domhafvanden. Denne har att vid offentlig, minst åtta dagar förut i valkretsens kyrkor och, där så lämpligen kan ske, i ortstidning kungjord förrättning sammanräkna de afgifna rösterna. 2. I stad förrättas valet i senare hälften af maj månad inför magi­ straten. Om kallelse till valförrättningen, om rösträtt, dess utöfning och öfverlåtande på annan, om röstberäkning samt om röstlängdens gransk­ ning och anmärkning mot längden gäller hvad för allmän rådstuga är stadgadt. I stad, som bildar egen valkrets, skall magistraten sammanräkna rösterna. Där sammanräknandet ej äger rum omedelbart efter själfva valet, skall vid valtillfället tid och ställe för sammanräknandet tillkännagifvas. För annan stadsvalkrets sammanräknas rösterna af magistraten i den folkrikaste staden; och skola till den myndighet de inom valkretsen i öfrigt afgifna valsedlarna, försedda med anteckning om röstvärdet, i hållfast, försegladt omslag jämte valprotokollet ofördröjligen insändas. Tid och ställe för sammanräknandet kungöres på sätt i mom. 1 är för där afsedt fall stadgadt. § 6 .

För rösternas sammanräknande skola valsedlarna ordnas i grupper. Valsedlar med samma partibeteckning bilda en grupp (partigrupp). Valsedlar utan partibeteckning utgöra tillsammans en grupp (den fria gruppen). Inom hvarje grupp skall, till den utsträckning som för utseendet af stadgadt antal landstingsmän är nödig, genom särskilda sammanräkningar

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

bestämmas ordning mellan dem, hvilbas namn finnas upptagna å gruppens valsedlar och, enligt hvad i § 4 sägs, afse själfva landstingsinannavalet. Härvid iakttages: l:o) Vid första sammanräkningen gäller hvarje valsedel med hela det röstvärde, som finnes å sedeln antecknadt. Den, som fått högsta röst­ talet, blifver den förste i ordningen. 2:o) Vid hvarje följande sammanräkning gäller valsedel, hvars röst­ värde icke tillgodoräknats någon, som erhållit rum i ordningen, med hela sitt röstvärde. Annan valsedel gäller med hälften af sitt röstvärde, där en af dem, hvilka röstvärdet tillgodoräknats, erhållit rum i ordningen; med en tredjedel af röstvärdet, där två af dem uppförts i ordningen; med en fjärdedel, där tre af dem uppförts i ordningen; och så vidare efter samma grund. För hvarje gång kommer den närmast i ordningen, som erhållit högsta rösttalet.

§ 7.

Landstingsmannaplatserna fördelas mellan de olika grupperna så­ lunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp, hvilken för hvarje gång uppvisar det största af nedan angifna jämförelsetal. Plats, som blifvit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens första plats tillerkännes den förste i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den andre i ordningen, gruppens tredje plats den tredje i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättig adtill platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper. För partigrupp är jämförelsetalet lika med de till gruppen hörande valsedlarnas hela sammanlagda röstvärde (gruppens rösttal), så länge grup­ pen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jäm­ förelsetalet för hvarje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet af de gruppen tilldelade platser, ökadt med 1. Har samma person erhållit platser från två grupper (partigrupper eller den fria gruppen), skall dock, vid beräkning af det antal platser som utdelats, hvardera platsen anses blott såsom en half plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses hvarje sådan plats såsom en tredjedels plats; och så vidare efter samma grund. För den fria gruppen är jämförelsetalet det högsta rösttalet vid den enligt § 6 företagna första sammanräkningen inom gruppen, så länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad; därefter högsta rösttalet vid andra sammanräkningen, så länge gruppen erhållit allenast en plats; och så vidare i fortsatt följd.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 30. 7

Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så inånga gånger, som motsvarar antalet af dem, hvilkas namn finnas upptagna å gruppens valsedlar och, enligt hvad i § 4 sägs, afse själfva landstingsmannavalet, varde den från vidare jämförelse utesluten.

§ 8.

1. Sedan valet af landstingsman blifvit afslutadt, skola suppleanter utses sålunda, att för hvarje landstingsman företages en ny röstsamman­ räkning inom den grupp, för hvilken häri blifvit vald. Har landstingsman fått sig tillerkänd plats från flera grupper, anses han vald för den grupp, från hvilken plats först tilldelats honom. De nya sammanräkningarna skola ske i den ordning, hvari lands­ tingsmannen blifvit valda. Vid hvarje ny sammanräkning tages hänsyn blott till de val­ sedlar, hvilkas röstvärden tillgodoräknats landstingsmannen. Valsedel be­ räknas äga sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall tillgodoräknas alla förut ej valda, hvilkas namn förekomma å sedeln. Den, som er­ hållit högsta rösttalet, är vald till suppleant. 2. Vid valtillfället skall, särskildt för hvarje landstingsman, bestäm­ mas den ordning, i hvilken suppleanterna skola i hans ställe inkallas. Här­ vid iakttages, att suppleant, som utsetts genom den för landstingsmannen företagna sammanräkning, intager plats framför annan suppleant; att suppleant, som blifvit vald från samma grupp som landstingsmannen, har företräde framför suppleant från annan grupp; och att i öfrigt företräde tillkommer suppleant, som blifvit tidigare vald.

§ 9.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas Ö genom lottning. O ... Hafva landstingsmän icke blifvit till föreskrifvet antal valda, skall, för utseende af felande antal landstingsmän jämte suppleanter, nytt val ofördröjligen anställas. Aro landstingsmän valda till vederbörligt antal men ej lika många suppleanter, skall vid valet bero.

8 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

§ 10 .

För att någon till landstingsman må kunna väljas, erfordras, att han uppnått tjugufem års ålder, är inom länet boende och äger ut­ öfva rösträtt inom valkretsen. Landstingsman kan ej vara: a) den som icke råder öfver sig och sitt gods; b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sått lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är; c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom ut­ slag, hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd; d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller att i rikets tjänst vidare nyttjas. För valbarhet till suppleant erfordras samma egenskaper som för valbarhet till landstingsman. Landstingsman eller suppleant må ej kunna uppdraget sig afsäga, såvida han ej fyra år tjänstgjort såsom landstingsman eller uppnått 60 års ålder eller eljest uppgifver hinder, som af landstinget godkännes.

§ 11 -

Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbets- eller tjänstemannaställning, icke vara landstingsman, nämligen: landshöfding, landssekreterare, landskamrerare, kronofogde, länsman och allmän åklagare samt landstingets egna tjänstemän och betjänte.

§ 12 .

Domhafvande eller magistrat, som verkställt röstsammanräkning, skall med nästa post till Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända protokoll öfver förrättningen, upptagande de personers namn och boningsort, som inom hvarje valkrets blifvit till landstingsmän och suppleanter utsedda, med angifvande tillika af den ordning, i hvilken suppleanterna skola i stället för hvarje särskild landstingsman till tjänstgöring inkallas. Samt-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 9 • liga valsedlar skola inläggas i försegladt omslag samt förvaras, till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, dessa blifvit afgärda. Domhafvanden eller magistraten åligger ock att utan lösen skyndsamligen låta tillställa hvar och en landstingsman och suppleant ett utdrag af val­ protokollet, i hvad det den ene eller den andre rörer; gällande detta protokollsutdrag såsom fullmakt för den valde. Kungl. Maj:ts befallningshafvande låter i länskungörelserna meddela underrättelse om samtliga valens utgång.

§ 13.

Klagan öfver valet må föras hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande senast före klockan tolf å fjortonde dagen efter den, då valet afslutats, den dager! likväl oräknad; och må öfver Kungl. Maj:ts befallningshafvandes utslag i ty mål klagan ej föras. Ej må i fråga om anmärkning mot röstlängd andra bevis gälla än de, som inför kommunalstämmans ordförande eller magistraten varit i laga ordning företedda.

§ 14.

Skiljes den valde från uppdraget, förty att han laga ursäkt visat eller att han icke varit behörig att under omröstning komma, eller förty att röstberäkningen felaktig varit, låter Kungl. Majrts befallningshafvande sådant i länskungörelserna införa och inkallar, därest icke, i följd af be­ svärens pröfning, annan person förklarats vara vald, till ordinarie lands­ tingsman den suppleant, som enligt den vid valtillfället bestämda ordning bör i stället inträda. Förklaras hela valförrättningen olaglig, förordnar Kungl. Maj:ts be­ fallningshafvande om ofördröjligt företagande af nytt val.

§ 16.

Tjänstgöringstid för landstingsman och suppleant är två år, räknade från och med den 1 september det ar, då valet skett. Af de landstingsmän och suppleanter, hvilka väljas första gången, efter det valkretsarnas indelning i grupper blifvit jämlikt § 2 mom. 6 bestämd, skola dock, efter lottning, ena gruppens samtliga landstingsmän och suppleanter utträda den 31 augusti året efter valet. Lottningen anställes å lagtima landsting det år valet ägt rum. Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 23 Håft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

§ 21 .

Afgår landstingsman under den för honom bestämda tjänstgörings­ tiden, låter Kungl. Maj:ts befallningshafvande sådant i länskungörelserna införa och inkallar till ordinarie landstingsman den suppleant, som enligt den mellan suppleanterna bestämda ordning bör i stället inträda. Inträffar för landstingsman sådant hinder, att han ej kan vid lands­ tinget sig inställa, åligger det honom att därom ofördröjligen underrätta Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som till tjänstgöring vid det landsting inkallar suppleant efter hvad nyss är sagdt. Landstingsman åligger tillika att, så fort ske kan, till landstingets sekreterare insända sin till landstinget ställda skriftliga anmälan om det inträffade hindret.

§ 26.

Vid hvarje lagtima landstings första sammanträde företager ord­ föranden upprop af samtliga valkretsarna i länet, därvid de utsedda om­ buden skola sina fullmakter förete. Framställes anmärkning emot ombuds behörighet att i landstinget taga inträde, äga de landstingsmän, hvilkas fullmakter godkända blifvit, att, efter fulländadt upprop, däröfver besluta; och må öfver sådant beslut klagan ej föras, -i

§ 40.

För att såsom landstingets beslut gälla, skall i följande ämnen er­ fordras, att två tredjedelar af de afgifna rösterna om beslutet sig förenat: a) beslut, att domsaga med mindre folkmängd än 30,000 skall delas i valkretsar; att af tingslag skall bildas valkrets med mindre folkmängd än 10,000; eller att stadsvalkrets med mindre folkmängd än 6,000 skall bildas i fall, då sådant ej är en ovillkorlig följd af hvad i § 2 mom. 3 är stadgadt; b) underkännande af någons behörighet att såsom ledamot i lands­ tinget taga inträde; c) påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än fem år; d) upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än fem år; e) afhändande af fast egendom eller därifrån härflytande rättig­ het; och f) uppskof till nästa landsting af väckta frågor.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 11

§ 47.

1. I fråga om bestämmande af afgifter eller arbetsbidrag för sådana företag eller åtgärder, till hvilka bidrag böra enligt lag från hemman och fastighet utgå, eller i afseende å hvilka andra grunder för kostnadernas uttaxering äro fastställda, gäller till efterrättelse hvad i ty fall stadgadt är. I öfrigt må landstinget, med afseende på ett ifrågaställdt företags be­ skaffenhet, särskildt bestämma grunden för uttaxering af de medel, som för dess utförande erfordras; dock att, med undantag för den i särskild författning stadgade sjukvårdsafgift, ingen personlig eller efter matlag ut­ gående afgift må af landstinget beslutas. 2. I de fall, då icke några sådana bestämmelser finnas meddelade, som i föregående moment omtalas, böra de afgifter, som af landstinget blifvit till uttaxering beslutade, af en hvar skattskyldig utgöras i förhål­ lande till lians inkomst, beräknad för jordbruksfastighet till sex kronor och för annan fastighet till fem kronor för hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet, jämlikt senast fastställda taxeringslängd, samt i fråga om inkomst af kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvit­ het bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas. Beträffande fastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, påföres landstingsskatt endast för jordbruksfastighet samt för kronopark, som bil­ dats antingen af mark, inköpt åt kronan efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän eller del af sådan. Inkomst af arrende af sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevill­ ning ej erlägges, skall ej vid påförande af landstingsskatt tagas i beräkning. 3. Då fråga om grunden för afgifters uttaxering uppkommer, skall denna fråga först afgöras. Frarnställes inom landsting påstående, att före­ tag, hvarom förslag blifvit väckt, är af den beskaffenhet, att endast stad eller endast landsbygd af företaget kan hafva hufvudsaklig nytta, och att förty i förra fallet landsbygden och i det senare städerna, vare sig samfälldt eller en eller flera bland dem, må från bidrag till företaget befrias eller med sådant bidrag i jämförelsevis mindre mån betungas; då skall jämväl öfver sådan framställning beslutas, innan hufvudfrågan till afgö­ rande företages, och äge landstingets samtliga ledamöter att i beslut här­ om deltaga, men i öfverläggning och beslut i hufvudfrågan må icke andra deltaga än ledamöter från de delar af länet, som skola till företaget bidraga.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

§ 48.

Till ledning för landstingsskattens bestämmande böra häradsskrifvarna hvarje år, efter slutade taxeringsförrättningar, till landstingets ord­ förande genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända förteckningar, som för hvarje socken summariskt upptaga såväl taxeringsvärdet å fastig­ het, särskildt för jordbruksfastighet och särskilt för annan fastighet, som ock beloppet af inkomst af kapital eller arbete, efter afdrag för inkomst af arrende af sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevillning ej erlägges. Genom Kungl. Maj:ts befallningshafvande insända magistraterna dylika uppgifter för städerna; hvarefter landstingets ordförande låter genom kam­ reraren däraf upprätta sammandrag, upptagande summan för hela länet, samt huru mycket sig belöper å hvarje stad eller socken.

§ 58.

1. Kungl. Maj:ts godkännande erfordras för att gifva bindande kraft åt beslut, som afse: a) påläggande af afgifter, hvilka erfordra uttaxering för längre tid, än fem år; b) upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid, än fem år; och c) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan länskommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta af­ seende ändamål genom gåfva eller testamente länskoinmunen tillfallit, äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter länskommunen till sådan fastighet äger. 2. Landstingets beslut, som i § 2 mom. 6 afses, skall delgifvas Kungl. Maj:ts befallningshafvande, som kungör det till efterrättelse; dock att, därest beslutet afviker från hvad för landstinget föreslagits och finnes därutinnan icke vara lagligen grundadt, befällningshafvanden har att hän­ skjuta frågan till Kungl. Maj:ts bestämmande.

§ 62.

Besvär emot landstingets beslut må icke äga rum, såvida den kla­ gande ej tilltror sig kunna visa, att hans enskilda rätt blifvit genom be­ slutet kränkt eller att detsamma strider emot de i denna förordning

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 30. 13

stadgade grunder; och må han i ty full inom trettio dagar från den dag, då beslutet blifvit, på sätt i § 61 sägs, ljungjord!, till Kungl. Maj:ts be­ fallningshafvande ingifva sina till Kungl. Maj:t ställda undcrdäniga besvär. Vinnes ändring i beslutet, gäller den till förmån för honom som klagat, men beslutet står i öfrigt fast, såvida ej Kungl. Maj:t tillika finner skäligt beslutet i dess helhet upphäfva. öfver landstingets beslut, som i § 2 mom. 6 afses, må ej klagas.

§ 63.

Där, i anseende till läge eller andra skiljaktiga förhållanden, ett för hela länet gemensamt landsting icke anses medföra de med denna förordning afsedda fördelar, vill Kungl. Maj:t, uppå därom skeende fram­ ställning och sedan Dess befallningshafvande och landstinget blifvit i ämnet hörda, taga i nådigt öfvervägande, huruvida mer än ett landsting må inom samma län böra bildas. För nybildadt landsting skall ordning, hvarom i § 2 mom. 6 förmäles, fastställas af det äldre landstinget vid dess sista lagtima möte, efter förslag som i samma mom. sägs.

§ 64.

Hvad i denna förordning är stadgadt i afseende å magistrat vare i stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskildt tillsatta styrelse. Vid affattande af protokoll öfver landstingsmannaval böra till led­ ning tjäna formulär, som af Kungl. Maj:t fastställas.

Intill dess val af landstingsmän och suppleanter förrättas år 1910, skola hittills gällande bestämmelser om valen tillämpas; dock att val, hvilka år 1909 äga rum, gälla allenast till och med den 31 augusti 1910. Ord­ ning, som i § 2 mom. 6 sägs, skall fastställas år 1909.1

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden , hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott onsdagen den 30 januari 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern L indman , Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena T eolle , Statsråden: T ingsten , A lbert P etersson , A lfred P etersson , H ederstierna , D yrssen , H ammarskjöld , Roos, JUHLIN, SWARTZ.

Departementschefen statsrådet Juhlin yttrade: »På sätt chefen för justitiedepartementet denna dag anfört, har det förslag till den politiska rösträttsfrågans lösning, som nyss blifvit underställdt Kungl. Maj:ts pröfning, till förutsättning, bland annat, att lands­ tingen skola bildas genom proportionella val. Vid förarbetena till nämnda förslag har det ålegat mig att i samråd med chefen för justitiedeparte­ mentet undersöka, huru det proportionella valsättet lämpligen må komma till användning vid utseendet af landstingsmän. Jag går nu att redo­ göra för resultatet af denna undersökning och de ändringar i landstingsförordningen, som i följd däraf ansetts böra vidtagas.

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. l/j

Proportionellt valsätt vid val till landsting skulle, ra^d bibehål­ lande af nu gällande bestämmelser om valkretsar och landstingsmännens antal, i rätt många kretsar icke kunna komma till användning. Då för närvarande hvarje stad samt hvarje härad eller tingslag utgör egen val­ krets, och rätten att utse flera än en landstingsman gjorts beroende af att valkretsens folkmängd öfverstiger för stad 2,500 och för härad eller tings­ lag 5,000, inträffar nämligen i åtskilliga fall, att valkrets har att tillsätta allenast en landstingman. Enmansval äger sålunda rum i 29 af rikets 88 stadsvalkretsar och i 46 af de 332 landsvalkretsarna. Härtill kommer, att 20 städer samt 114 härad eller tingslag hafva att, hvar för sig, välja blott två landstingsmän; och om än tillämpningen af proportionellt val­ sätt icke bör anses fullständigt utesluten i tvåmansvalkretsar, är ju dock klart, att valsättet, i sådana kretsar verkar tämligen otillfredsställande. Det har således gällt att i främsta rummet tillse, hvilka ändringar böra i landstingsförordningen vidtagas i syfte att hvarje valkrets må äga utse så stort antal landstingsmän, att krafvet på proportionalitet. kan an­ ses tillgodosedt. Och då anledning ej förefinnes att sänka de folkmängdssiffror, som äro bestämmande för rätten att välja landstingsmän, böra de ifrågasatta ändringarna afse bildande af större valkretsar. Vid riksdagen 1859—1860 föreslogs inom borgarståndet, att stad med mindre än 1,000 invånare skulle för val af landstingsmän sammanslås med en eller flera städer i länet till en valkrets. Förslaget vann ej anklang. Hvad landsbygden angår, väcktes vid 1899 års riksdag motion om den ändring i landstingsförordningen, att, där jämlikt förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting flera härad eller tingslag blifvit till ett tingslag förenade, sådant tingslag skulle utgöra en valkrets. Motionen afst.yrktes af lagut­ skottet och blef af Riksdagens båda kamrar afslagen. För utskottets af­ styrkande hemställan åberopades såsom skäl att, med hänsyn till önskvärdneten däraf att de olika orterna inom landstingsområdet blefve vid landstinget behörigen representerade, en minskning af antalet valkretsar ej syntes vara att förorda, då ju den mindre af de förutvarande, till en förenade valkretsarna lätteligen komtne att förlora allt sitt inflytande på tingets sammansättning eller åtminstone att få detsamma väsentligen reduceradt. Hvad utskottet sålunda anfört synes mig emellertid afsevärdt förlora i betydelse, då bildande af större valkretsar ifrågasättes i samband med införande af proportionellt valsätt. Detta valsätt tillförsäkrar hvarje mer betydande valmansgrupp att varda inom representationen företrädd, och de skilda ortsintressena böra sålunda hafva utsikt att fortfarande göra sig inom landstinget beaktade, äfven om nu gällande valkretsordning öfver-

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

gifves. Ä andra sidan lärer samma ordning icke böra rubbas i vidare mån, än som påkallas för att det proportionella valsättet må kunna behö­ rigen verka. Med hänsyn härtill torde man kunna uppställa såsom grund­ sats, att hvarje valkrets bör hafva den storlek, att för valkretsen utses minst 3 men, å landet, ej flera än 6 landstingsmän. En dylik begränsning låter många af de nuvarande valkretsarna bibehållas i sådan egenskap. Nyss nämnda grundsats medger tydligen icke att, i likhet med hvad nu är fallet, egenskapen af valkrets varder, genom bestämmelse i förord­ ningen, omedelbart anknuten vid vissa administrativa eller judieiella en­ heter. Den förutsätter för sin tillämpning en särskild valkretsindelning, för hvilken allenast de allmänna reglerna kunna i lagstiftningsväg gifvas; regler, som böra vara af den art, att de på samma gång utesluta en godtycklig användning och möjliggöra anpassning efter de olika orternas skilda förhållanden. Hvad i sådant hänseende kräfves torde, beträffande landsbygden, kunna vinnas, därest domsaga sättes såsom den normala val­ kretsen, men jämväl stadgas, att delning af domsaga i visst fall måste äga ruin, i andra åter må kunna ske, samt tillika lämnas föreskrifter, hvilka vid verkställandet af sådan delning äro att iakttaga. I fråga om städerna böra regler gifvas angående sammanslagning af mindre städer till eu valkrets. ^Verkställandet af valkretsindelningen har jag ansett böra anförtros åt landstinget själft. Bestämmes tillika, att förslag till indelningen skall afgifvas af Kungl. Maj:ts befallningshafvande, torde vara vederbörligen sörjdt för att indelningen sker med nödig sakkunskap och utan obehöriga bi­ hänsyn. Det år 1859 afgifna kommittébetänkande med förslag till, bland annat, förordning om landsting upptog samma folkmängdsiffror, som sedermera alltifrån förordningens ikraftträdande varit bestämmande för rätten att utse landstingsmän eller 5,000 för landet och blott hälften häraf eller 2,5' 0 för stad. Såsom grund för den städerna sålunda medgifna förmån anför­ des i betänkandet önskvärdheten åt, att den numeriska undervikt, hvari städernas ombud alltid komme att befinna sig i förhållande till antalet af häradenas ombud, i sin mån matte få en motvikt. För närvarande utgör städernas sammanlagda antal landstingsmän 291 och motsvarar ungefär 29,7 procent af landsbygdens antal 977, ett förhållande mellan stä­ dernas och landsbygdens representation, som torde vara icke obetydligt gynnsammare för städerna än man vid landstingsförordningens tillkomst tänkt sig skola blifva fallet. Fn ytterligare förskjutning till städernas förmån skulle blifva en följd af den nu ifrågasatta ändrade valkretsindel­ ningen. Den minskning i antalet landstingsmän, som orsakas däraf att

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 30. 17

flera nu befintliga valkretsar sammanslås till en, kommer nämligen före­ trädesvis att drabba landsbygden. Medan städerna skulle förlora blott 6 eller 7 platser, skulle landsbygden mista ett 40-tal platser. Då en sådan rubbning i hvad nu består icke synes mig kunna försvaras, har jag trott en höjning af folkmängdssiffran för stad böra vidtagas, och jag skall i sådant afseende tillåta mig hemställa, att siffran 2,500 utbytes mot 8,000. Härigenom skulle väl antalet landstingsmän för städerna nedgå till om­ kring en fjärdedel af sammanlagda antalet för landsbygden eller således minskas något mera, än som påkallas för bevarandet af nu rådande pro­ portion mellan städernas och landsbygdens andelar i lånsrepresentationerna. Men genom folkmängdens kraftigare tillväxt i städerna komine förhållandet säkerligen ganska snart att utjämnas till det nuvarande. Landstingsmannaval sker å landsbygden i allmänhet medelst elek­ torer, i det att omedelbart val äger rum allenast i härad eller tingslag, som innefattar blott en kommun. Sådana härad eller tingslag finnas för närvarande till antal af 13 i Norrbottens län, 11 i Kopparbergs län, 5 i Västerbottens län samt 1 i hvart af Uppsala län, Göteborgs och Bohus län, Örebro län, Västmanlands län, Gäfleborgs län och Västernorrlands lån. Det medelbara valsättet har dock vid flera tillfällen varit föremål för anmärkning. Så har inom Riksdagen uttalats, att detta valsätt förtager intresset för valen, obehörigen gynnar de större kommunerna och, då elektorernas antal ofta är ringa samt för vissa valkretsar ej större än tre eller fyra, lätt gifver upphof till kotteriväsen, så att verk­ ligt val knappast kan sägas äga rum. Orsaken till att de förslag, hvilka afsett införande såsom regel af omedelbara landstingsmannaval, icke till­ vunnit sig bifall, lärer ock väsentligen vara att söka i den uppfattning, att reformen utan samtidig begränsning af röstskalan skulle visa sig täm­ ligen kraftlös. I hvarje fall torde den nuvarande ordningen för medelbara val icke utan betydande ändringar vara förenlig med införandet af pro­ portionellt valsätt vid själfva landstingsmannavalet. Skall sådant valsätt användas inom elektorskår, bör utan tvifvel denna kår själf vara bildad genom proportionella val. Tillämpningen af proportionell metod vid val af elektorer för landstingsmannaval skulle emellertid förutsätta en genom­ gripande ändring i bestämmelserna om elektorernas antal för hvarje val­ distrikt, antingen så, att flera distrikt (kommuner) sammansloges till ett, eller så, att det stadgade förhållandet mellan folkmängden och antalet elektorer jämkades i syfte att öka detta antal. För närvarande utse nämligen de flesta kommuner blott en eller två elektorer. Att låta lands­ tinget framgå ur två proportionella val, af hvilka det ena ej hade annan uppgift än att möjliggöra det andra, vore sålunda en så tyngande anordning, Bill. till Riksd. Prot. 1907. I Sami. 1 Afd. 23 Häft. . 3

18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 30.

att densamma icke utan tvingande skal bör tillgripas. Jag bar därför funnit riktigast, att för samtliga valkretsar å landet stadgas användande af omedelbart valsätt. Landstingsmannavalet kommer alltså att företao-as vid kommunalstämma, men valsedlarna insändas för sammanräkning till domhafvanden. I stad väljas för närvarande landstingsman enligt de för val till kommunalbefattningar därstädes gällande föreskrifter, således af stadsfull­ mäktige eller, där sådana ej finnas, å allmän rådstuga. Städer, hvilka sakna stadsfullmäktige, äro allenast östhammar, Öregrund, Sigtuna, Skanör med Falsterbo och Nora. Blifver stad, hvari stadsfullmäktige äro till­ satta, förenad till en valkrets med stad, där stadsfullmäktige ej finnas, kunna naturligtvis stadsfullmäktige icke såsom valmanskår bibehållas. Äfven för det fall att flera städer, som alla hafva stadsfullmäktige, till­ sammans utgöra en valkrets, skulle valens förrättande genom fullmäk­ tige kunna leda till oegentligheter, då ju förhållandet mellan folkmängden och antalet fullmäktige ingalunda är för alla städer detsamma. Så hafva Hedemora med 2,112 invånare och Säter med 795 invånare hvar­ dera 20 stadsfullmäktige; i Falkenberg med 3,581 invånare är antalet stadsfullmäktige 21 och i Kungsbacka med 1,029 invånare 20 o. s. v. I stad, som har att ensam välja landstingsmän, skulle däremot stadsfull­ mäktiges befattning med valen kunna fortfara.. De skäl, som tala för af­ skaffande af det medelbara valsättet på landet, äga här ej giltighet. Och om, på sätt jag ärnar föreslå, stadsfullmäktige väljas proportionellt, skulle i själfva verket, från kommunal synpunkt betraktadt, egentlig anledning saknas att uti ifrågavarande hänseende afvika från nu gällande ordning. Då det emellertid med afseende på landstingens egenskap af politiska valmanskårer är önskligt, att landstingsmannen utses genom omedelbara val, lärer för samtliga städer sådant valsätt böra föreskrifvas. Enligt de grunder, jag nu angifvit, har jag låtit utarbeta förslag till lag om ändring i landstingsförordningen. Enligt detta förslag skulle dels §§ 1 14, 16, 21, 26, 40, 47, 48, 58, 62 och 63 erhålla ändrad lydelse, dels ock i förordningen införas ytterligare en paragraf; och torde det tillåtas mig att nu underställa förslaget Kungl. Maj:ts pröfning.» Sedan departementschefen härefter uppläst omförmälda förslag, an­ förde han beträffande dess särskilda delar följande: »Då enligt förslaget valkretsarna ä landet komma att bestämmas genom beslut af vederbörande landsting, hafva i § 1 orden 'härader eller tingslag’ utbytts mot 'landsbygd’. Nuvarande § 2 har inryckts i § 1 i syfte att, utan väsentlig rubbning af förordningens paragratföljd, utrymme

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 30. 19

må beredas för de erforderliga vidlyftigare bestämmelserna om landstingsmanna valen. Förslagets § 2 innefattar reglerna om valkretsar samt om antalet landstingsmän för hvarje valkrets. Såsom Kungl. Maj:t behagade hinna, har jag ansett den af mig förut angifna grundsats, att hvarje valkrets skall hafva att välja minst 3 landstingsmän, ieke böra vara ovillkorlig. Förslaget innebär sålunda för landsbygden att, på grund af synner­ liga skäl, inom domsaga må bildas valkrets, som har att välja färre än 3 landstingsmän, dock endast för så vidt valkretsen kommer att bestå af ett eller flera tingslag. För städerna föreslås att stad, som har att välja färre än 3 landstingsmän, skall kunna bibehållas såsom egen valkrets för den hän­ delse den ej kan, i allt fall icke utan synnerlig olägenhet, förenas med en eller flera dylika städer till valkrets med en folkmängd af minst 6,000. Med den affattning, som de om bildande af en- eller tvåmansvalkretsar gifna bestämmelser erhållit, torde en alltför utsträckt tillämpning af de­ samma ej vara att befara. En garanti mot missbruk af den landstingen härutinnan lämnade frihet har jag dock velat uppställa genom det i § 40 införda stadgande om kvalificerad pluralitet för beslut angående bildande af sådana mindre valkretsar. I enahanda syfte har, i ett nytt mom. af § 58, föreskrifvits, att därest landstingets beslut om valkretsindelningen afviker från hvad för landstinget föreslagits och Kungl. Maj:ts befallnings-' hafvande finner beslutet därutinnan icke vara lagligen grundad!, befallningshafvanden har att hänskjuta frågan till Kungl. Maj:ts bestämmande. Nu gällande bestämmelse, att tingslag utgör egen valkrets, har tilllämpats så att, om två eller flera tingslag blifvit förenade till ett, hvart och ett af de äldre tingslagen ändock valt landstingsmän för sig. Då emellertid någon anledning att sålunda vid valkretsindelningen afvika från gällande judiciell indelning icke synes mig förefinnas, har jag ansett det böra tydligen uttalas, att med tingslag förstås sådan del af domsaga, som utgör egen domkrets. Vid valkretsindelningen kommer följ­ aktligen icke att tagas hänsyn till gammalt tingslag, med mindre detsam­ ma jämväl utgör härad. Om, exempelvis, Finspånga läns härads domsaga delas — hvilket, enligt förslaget, ankommer på landstingets pröfning — skall delningen ske efter kommuner, ehuru två af domsagans kommuner äro uppdelade mellan de båda gamla, nu till ett förenade tingslagen. Mom. 4 i den föreslagna § 2 motsvarar nuvarande § 4. Den tilllagda bestämmelsen om antalet landstingsmän för hvarje valkrets å landet har ansetts kunna göras ovillkorligen bindande. I mom. 6 innehållas föreskrifterna om fastställandet af valkretsindel­ ning och hvad därmed äger samband. Sådant fastställande har ansetts

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

höra äga rum blott eu gång — i ett slutstadgande anger lagförslaget tiden härför — och den fastställda ordningen är följaktligen ej, såsom den hvilken jämlikt § 13 riksdagsordningen skall gifvas för valen till Riks­ dagens andra kammare, till sin giltighet inskränkt inom viss tidrymd. Klart är dock att den måste kunna jämkas efter ändrade förhållanden, och det torde jämväl, oberoende häraf, vara önskligt att, därest ordningen visar sig i något afseende verka mindre tillfredsställande, möjlighet till rättelse förefinnes. 1859 års kommittéförslag, hvilket begränsade antalet af landstingets ledamöter jämväl uppåt (till högst 50) och uppdrog åt första sammanträdande landsting att bestämma antalet landstingsmän såväl för hela länet som särskild! för hvarje valkrets, föreskref tillika, att den sålunda gjorda bestämningen skulle af landstinget hvart tionde år öfverses för vidtagande af de ändringar, som af nya förhållanden kunde påkallas. Då emellertid förhållandena kunna hafva så ändrats, att ett fortsatt tilllämpande af den fastställda ordningen icke är möjligt — landsbygd har t. ex. öfvergått till stad — har det synts riktigast, att ej stadga någon viss tid när jämkning bör ske. De i § 2 gifna bestämmelser om valkretsindelningen och antalet landstingsmän för hvarje valkrets uppfylla icke sitt ändamål, att möj­ liggöra införandet af proportionellt valsätt, med mindre hela det för hvarje valkrets föreskrifna antal landstingsmän på en gång väljes. Genom ett i förslaget efter de särskilda paragraferna intaget stadgande är af så­ dant skäl sörjdt för att, då den nya valkretsindelningen första gången tillämpas, landstingets samtliga ledamöter skola väljas. Då vidare anled­ ning: saknas att frångå regeln om att halfva antalet af de sålunda valda skall utträda redan efter halfva tjänstgöringstidens förlopp, har det varit nödigt att affatta denna regel så, att den icke verkar rubbning i det antal landstingsmän, som vid fastställandet af valkretsindelningen be­ räknats skola för hvai'je valkrets på en gång utses. Den i § 16 enligt dess ursprungliga lydelse gifna bestämmelse om utlottning har nämligen tillämpats olika, i det att i vissa län utlottats hälften af antalet landstings­ män för hvarje valkrets, i andra åter samtliga landstingsmän för så många valkretsar, att de utlottade motsvarat hälften af antalet landstings­ män för hela länet. Sistberörda förfaringssätt är naturligtvis det enda, som öfverensstämmer med grunderna för förslaget. Genom den i mom. 5 af förslagets § 2 intagna föreskrift om valkretsarnes fördelning i grupper och , den härtill svarande bestämmelsen i den föreslagna § 16 om lottning ^mellan grupperna har samma förfaringssätt blifvit tydligen lagfästadt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 21

De jämkningar i den fastställda valkretsindelningen, som kunna varda af landstinget vidtagna, komma säkerligen att så småningom medföra en förskjutning därhän, att landstinget ej förnyas med halfva antalet lands­ tingsman hvarje år. I likhet med den departementschef, som inför Kungl. Maj:t år 1905 föredrog frågor om ändrad lydelse af vissa para­ grafer i landstingsförordningen, anser jag emellertid principen om sådan förnyelse icke vara af så stor vikt, att för densammas upprätthållande sär­ skilda stadganden böra gifvas. Med de i § 58 mom. 2 gifna föreskrifter öfverensstämmer naturligt­ vis ej att tillåta klagan öfver sådana landstingets beslut, som i § 2 mom. 6 afses. Till förekommande af all tvekan härutinnan har i § 62 intagits ett stadgande, som utesluter besvärsrätt, uti ifrågavarande fall. § 3 i förslaget öfverensstämmer med de tillägg, som genom lagen den 26 april 1905 gjorts till §§ 3 och 6 i förordningen; dock har be­ stämmelsen om den kungörelse, som det åligger Kungl. Maj:ts befall­ ningshafvande att om landstingsmannavalen utfärda, lämpats efter försla­ gets innehåll i öfrigt. För att åskådliggöra huru stadgandena om valkretsindelningen kunna komma att verka, har jag låtit utarbeta förslag till sådan indelning för hvarje landstingsområde. Förslaget, som grundats på uppgifterna om folk­ mängden vid slutet af år 1905, men i öfrigt hänför sig till förhållandena år 1907, torde få såsom bilaga fogas vid protokollet i detta ärende. I § 5 lämnas föreskrifter om själfva valens förrättande och angifves, hvilka myndigheter hafva att verkställa röstsammanräkningen. I den mån paragrafens innehåll skiljer sig från nu gällande stadganden betingas det af de allmänna grunder, jag angifvit för landstingsförordningens omarbet­ ning, och har väsentligen sin förebild i den ifrågasatta lagen om val till Riksdagen. Då det relativa maximum för röstberäkning i landskommuner verkar helt olika i skilda kommuner, har det för landstingsmannavalen, där med det omedelbara valsättets införande röstvärden från flera kommuner blifva att sinsemellan jämföra, varit nödigt att borttaga antydda begräns­ ning. Anmärkas må i detta sammanhang, hurusom andra författningsförslag, hvilka jag förut i dag underställt Kungl. Maj:ts pröfning, komma att undanröja det hinder för tillämpning å landsbygden af omedel­ bart valsätt, som kunde ligga i hittills gällande bestämmelser om röst­ värdets beräkning i åtskilliga landskommuner (delar af Kopparbergs län, vissa köpingar) på särskild!, från den allmänna regeln för landsbygden afvikande sätt. Till de i § 5 meddelade stadgandena om röstlängds juste­ ring ansluter sig det nya stycket i § 13.

22 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Den valmetod, som af chefen för justitiedepartementet förordats att komma till användning för val till Riksdagen, anser jag böra tillämpas jämväl vid landstingsmannavalen. Reglerna härom innefattas i §§ 4 samt 6—9 och öfverensstämma med stadgande™ i förslaget till lag om val till Riksdagen, med de afvikelser allenast, som betingas af valsedlarnas olika röstvärden och däraf att till landsting böra samtidigt utses både ledamöter och suppleanter för dem. Då det med ett proportionellt valsätt måste anses önskligt, att landstingsman ersättes af suppleant från samma meningsgrupp, har jag trott suppleantvalet böra ordnas i närmaste anslut­ ning till hvad som föreslagits skola gälla, då ledig plats i Riksdagen fylles genom fortsättning af det valförfarande, hvarigenom den afgångne blef utsedd. För hvarje landstingsman kommer sålunda att finnas åt­ minstone en suppleant, hvilken måste antagas tillhöra samma meningsgrupp som landstingsmannen och därför har att i främsta rummet fylla dennes plats. Suppleant är dock skyldig tjänstgöra i stället för hvilken som helst af valkretsens landstingsmän, men den ordning, i hvilken suppleanterna skola till tjänstgöring inkallas, måste naturligtvis, i motsats till hvad nu är fallet, bestämmas olika för hvarje särskild landstingsman. Första stycket af § 14 samt § 21 hafva lämpats till öfverensstäm­ melse med det föreslagna stadgandet om ordningen mellan flera supp­ leanter. Nuvarande § 7 har upptagits i § 10. I öfrigt har i sistnämnda paragraf bibehållits stadgandet om villkoren för valbarhet till suppleant, hvarjämte i paragrafen inryckts nu gällande § 11. Detta nummer har tilldelats nuvarande § 8. De ändringar, som föreslås i § 12 och i första stycket af § 13, äro betingade af förslagets innehåll i öfrigt. Beträffande § 16 har jag redan yttrat mig vid redogörelsen för § 2. I detta sammanhang må blott ytterligare anmärkas, hurusom bestäm­ melsen om utlottning af halfva antalet landstingsmän och suppleanter, hvilken bestämmelse genom förordningen den 28 november 1890 flyttades från § 16 till § 63, i förslaget återförts till sin ursprungliga plats. I § 26 har ej annan förändring vidtagits än att, för vinnande af öfverensstämmelse med den eljest redan genom lagen den 26 april 1905 i förordningen införda terminologi, uttrycket Valdistrikten’ ersatts af Val­ kretsarna’. Andringarna i §§ 47 och 48 bero af den omläggning af grunderna för den kommunala beskattningen, hvarom jag förut i dag hos Kungl. Maj:t gjort framställning. Då fastställande af ordning, som i § 2 mom. 6 sägs, uppdragits åt landstinget själtt, har det varit nödigt gifva särskild föreskrift angående

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30. 23

afgörandet af, hvilka bestämmelser böra tillämpas vid val första gången till nybildadt landsting. Det bände ifrågasättas att anförtro detta afgö­ rande åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande, med rätt för det nya landstinget att själft bestämma den ordning, som för framtiden borde följas. Jag har dock ansett mer öfverensstämmande med förslaget i öfrigt att låta ordning, hvarom nu är fråga, fastställas af det äldre landstinget vid dess sista lagtima möte, och föreskrift härom har intagits i § 63. Kungl. Maj:t lärer således, vid bifall till framställning om bildande af iner än ett landsting inom ett län, meddela sådana bestämmelser om tiden, då de nya landstingen skola träda i verksamhet, att, före valen till dessa ting, omförmälta ordning kan varda på föreskrifvet sätt fastställd. _a.t § 16 har i förslaget gifvits den affattning, att den nu i § 63 förefintliga, sär­ skilt för nybildadt landsting meddelade bestämmelse om utlottning af landstingsman och suppleanter blifvit öfverflödig. 1 första stycket af den föreslagna nya paragrafen, § 64, har intagits ett stadgande, hvilket öfverensstämmer med § 54 i förordningen om kom­ munalstyrelse i stad. Ett dylikt stadgande synes icke böra saknas i landstingsförordningen, däri, enligt förslaget, flerstädes talas om magistrats be­ fattning med valen. Till förebyggande af formella fel vid landstingsmannavalen har, i likhet med hvad för närvarande gäller för val till Riks­ dagens andra kammare, föreskrifvits att valprotokollen skola affattas enligt formulär, som af Kungl. Maj:t fastställas. Någon särskild bestämmelse om tiden, när den föreslagna lagen skall träda i kraft, har icke ansetts erforderlig. De allmänna reglerna i detta ämne komma således att lända till efterrättelse. Då det förslag till ändring af landstingsförordningen, för hvilket jag nu redogjort, är föranledt af de ifrågasatta ändringarna i rikets grund­ lagar, synes mig däraf följa, att antagandet af förstnämnda ändrings­ förslag bör göras beroende af frågan, huruvida grundlagsändringarna blifva definitivt beslutade. På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer jag, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga nu framlagda förslag till lag an­ gående ändring i vissa delar af förordningen om landsting den 21 mars 1862 under den förutsättning, att ändring af rikets grundlagar i öfverenstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition n:r 28 vid 1907 års riksmöte varder af Riksdagen i grundlagsenlig ordning beslutad.» Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena och statsrådet Tingsten hänvisade till sitt vid föredragningen af nådiga propositionen denna dag angående ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen afgifna yttrande.

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredraganden anfört och hemställt; och behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten med bifall till denna hemställan förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

E. K. Almqvist.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 30.

Antal Antal landstings­ valkretsar. Folk­ Valkretsar. man. mängd Alternativa förslag m. m. (Landstingsområden och domsagor.) Nu­ Enligt d. 31/iä Nu­ Enligt 1905. va­ för* va­ för­

rande. slaget. rande. slaget.

Hela riket.

Samtliga landstingsområden . . . 420 284 4,669,838 1,268 1,179

Däraf:

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner