('med förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kommunalstyrelse på landet samt till lag angående änd\xad ring i vissa delar af förordningen om kommunalstyrelse i stad',)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 1

N:o 29.

Kungl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kommunalstyrelse på landet samt till lag angående änd­ ring i vissa delar af förordningen om kommunalstyrelse i stad; gifven Stockholms slott den 30 januari 1907.

Under åberopande af bilagda i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed föreslå Riksdagen att, under den förutsättning att ändring af rikets grundlagar i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition N:o 28 vid 1907 års riksmöte varder af Riksdagen i grundlagsenlig ordning beslutad, antaga härvid fogade förslag till l:o lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kom­ munalstyrelse på landet den 21 mars 1862; samt 2:o lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kommu­ nalstyrelse i stad den 21 mars 1862. Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen. Under Hans Maj:ts Min Allernådigste Konungs och Herres sjukdom:

GUSTAF.

Julius Juhlin.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Håft. (. N:o 29). 1

2 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Förslag

till

LAG

angående ändring i vissa delar af förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i förordningen om kom­ munalstyrelse på landet den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11 .

Mom. 1. Röstvärdet beräknas för en hvar röstägande i förhållande till den sammanlagda inkomst, för hvilken han enligt § 58 är pliktig erlägga kommunalutskylder, sålunda att honom tillägges: för dylik inkomst till och med ett hundra kronor en röst; för inkomst, som är högre än ett hundra kronor men ej öfverstiger ett tusen kronor, en röst för hvarje fullt belopp af ett hundra kronor; för inkomst, som är högre än ett tusen kronor, tio röster samt därutöfver en röst för hvarje fullt belopp af fem hundra kronor, hvarmed inkomsten öfverstiger ett tusen kronor, så att inkomst af ett tusen fem hundra kronor medför elfva röster, och så vidare; dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än fyratio röster eller i något fall för större antal röster, än som svarar emot en tiondedel af kommunens hela rösttal efter röstlängden. Mom. 2. Där för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än den för ut­

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 29. 3

görande af kornmunalutskylder i allmänhet gällande finnes särskild! stad­ gad, skall röstvärdet vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den särskilt bestämda grunden.

§ 12 .

Röstägande är berättigad att sin talan och rösträtt i kommunal­ stämman på annan röstägande öfverlåta; dock må ingen på grund af full­ makt föra talan eller utöfva rösträtt för mer än en röstberättigad. Fullmakten skall vara antingen skrifveri och underskrifven af ut­ ställaren samt med dennes sigill försedd, eller ock af honom underskrifven och med två vittnens underskrift bestyrkt.

§ 13.

Kommunalstämman utser bland röstberättigade, inom kommunen bo­ satta män, som uppnått tjugufem års ålder, en ordförande och en vice ord­ förande för fyra år. Ej må annan sådant uppdrag sig afsåga än ämbets- eller tjänsteman, som af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den som efter de fyra sistförflutna årens tjänstgöring såsom ordförande eller vice ordförande är i ordning att därifrån afgå; den som uppnått sextio års ålder; samt den som eljest uppgifver förhinder, hvilket af kommunalstämman godkännes. Ordförande eller vice ordförande kan ej vara: a) den som icke råder öfver sig och sitt gods; b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är; c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom ut­ slag, hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende,, eller den som är ställd under framtiden för brott, hvilket med­ för nämnda påföljd; d) den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller att i rikets tjänst vidare nyttjas.

§ 14.

Sedan taxeringslängden för allmänna bevillningen blifvit af pröfningsnämnden granskad, skall kommunalnämnden med ledning däraf och på

4 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

grund af bestämmelserna i §§ 11 och 58, enligt bifogade formulär litt. A., upprätta en längd öfver kommunens röstägande medlemmar, jämte det på en hvar af dem belöpande rösttal, hvilken längd därefter tillställes kommunalstämmans ordförande. Innan denna röstlängd tillämpas, skall den för hvarje gång vara minst en vecka å kungjordt ställe till gransk­ ning framlagd. Vill någon mot röstlängden framställa anmärkning, göre det innan något ärende till behandling i kommunalstämman företages; och må an­ märkning, som senare mot längden göres, ej komma under pröfning. Stämman meddelar öfver framställd anmärkning genast sitt beslut och låter i längden införa den rättelse, som däraf föranledes. Missnöje med kommunalstämmans beslut öfver anmärkning mot röst­ längden må anföras i den ordning § 75 stadgar. Ej må, till bestyrkande af gjord anmärkning, bos högre myndighet andra bevis gälla än de, som varit i behörig ordning vid kommunalstämman företedda.

§ 16.

Kungörelse om kommunalstämma utfärdas af ordföranden eller, i händelse af hans förhinder, af vice ordföranden, och skall innehålla be­ stämd uppgift om tid, ställe och öfverläggningsämne för sammanträdet, äfvensom underrättelse om tid och ställe för röstlängdens framläggande till granskning samt huru rättelse däri, enligt hvad i § 14 sägs, må sökas. Kungörelsen uppläses från predikstolen fjorton dagar eller minst en vecka före sammanträdet. År kommunalstämma utsatt till dag, då gudstjänst hålles, skall kungörelsen den dagen ånyo uppläsas. För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes så tidigt, som nu är föreskrifvet, må kommunalstämma kunna hållas efter kortare kallelsetid och äfven samma dag, då den pålyses. Vid sålunda utlyst kommunalstämma skall den röstlängd, som senast varit till granskning framlagd, efter verkställd justering lända till efterrättelse. Beslut om utgift eller erläggande af bidrag därtill må ej vid sådan stämma fattas. Beslutar kommunalstämma, att kungörelse om stämma jämväl bör anslås å viss plats inom kommunen eller införas i en eller flera tidningar i orten, skall ordföranden, där så ske kan, föranstalta därom. Den om­ ständigheten, att kungörelse ej blifvit anslagen eller i tidning införd, må icke utgöra hinder för stämmans hållande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 5

§ 17.

Tre ordinarie kommunalstämmor skola årligen hållas: en under senare hälften af mars månad för besluts fattande i anledning af berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning, samt för val af lands­ tingsman och af ledamöter i valnämnd, enligt hvad därom är särskildt stadgadt; en i oktober för bestämmande af kommunens utgifts- och inkomst­ stat enligt § 63; och en i december månad för granskning af debiteringsoch uppbördslängden samt för anställande af val till de befattningar inom kommunen, hvilka vid årets slut blifva lediga, äfvensom af revisorer. Den, hvilken såsom ledamot af kommunalnämnd eller eljest är redo­ visningsskyldig till kommunen, må icke väljas till revisor af förvaltning, för hvilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val af revisor af sådan förvaltning eller i beslut i anledning af revisorernas granskning af sagda förvaltning.

§ 21 .

Mom. 1. Sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställer ord­ föranden proposition, så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras. Ordföranden tillkännagifver därefter, huru enligt hans uppfatt­ ning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag. Äskas omröstning, verkställes den öppet och efter upprop. ■ . Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet, då beslutet afser: a) afhändande af fast egendom eller därifrån härflytande rättighet, eller inköp af sådan egendom; b) beviljande af anslag till nya företag eller behof, eller sådan ökning af anslag, som föranleder uttaxering för längre tid än fem år; c) upptagande eller förnyande af lån eller förlängning af tiden för erhållet låns återbetalande; d) frågor, hvarom i §§ 27 och 36 sägs. Mom. 3. I öfriga frågor bestämmes utgången genom enkel plura­ litet af de afgifna rösterna enligt den vid omröstningen följda röstgrund. Falla rösterna lika för olika meningar, ..gäller den mening, hvilken de flesta röstande efter hufvudtalet bifallit. Äro äfven efter sådan beräkning rösterna lika delade, varder den mening beslut, som ordföranden biträder.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

in.

Om kommunalfullmäktige.

§ 27. Vill kommunen åt fullmäktige öfverlåta att med kommunalstämmans rätt handlägga och afgöra de till stämmans behandling hörande ärenden, då må, med de villkor och undantag här nedan sägs, sådant vara tillåtet. Om den röstöfvervikt, som till beslut i ty fall erfordras, stadgas i § 21; och skall beslutet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande ofördröj­ ligen anmälas.

§ 29.

I afseende å valbarhet till kommunalfullmäktig, vals förrättande, ursäkt och afsägelse, gäller hvad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgadt är.

§ 33.

Följande ärenden må ej af kommunalfullmäktige upptagas, utan skola alltid i kommunalstämma handläggas: a) fråga om försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommunen tillhörig fastighet, som för något dess gemensamma nytta af­ seende ändamål genom gåfva eller testamente kommunen tillfällig äfven­ som öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen till sådan fastighet äger; b) påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än fem år; c) upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två år; d) justering af de i §§ 14 och 65 omförmälda längder; e) val till ordförande och vice ordförande i kommunalstämman och kommunalnämnden; så ock till kommunalfullmäktige och till ledamöter i kommunalnämnden.

§ 34.

Vid omröstning äger hvarje kommunalfullmäktig en röst. Omröst­ ning sker öppet.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29. 7

Till beslut i sådana uti § 21 mom. 2 a), b) och c) angifna frågor, som må af kommunalfullmäktige upptagas, erfordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster. I öfriga frågor bestämmes utgången genom enkel röstpluralitet; falla därvid rösterna lika för olika meningar, blifver den mening, som ordföranden biträder, fullmäktiges beslut. I öfrigt gäller, i afseende å kommunalfullmäktige och deras beslut, till efterrättelse hvad för kommunalstämma stadgadt är.

§ 35. •

Om val af nämndemän är särskildt stadgadt.

§ 36.

Förslag till afskaffande af kommunalfullmäktigskap må ej väckas förr, än fem år efter dess införande förflutit. Om den röstöfvervikt, som till beslut i ty fall erfordras, stadgas i § 21; och skall beslutet hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande anmälas.

§ 42.

I afseende på villkoren i öfrigt för valbarhet till ledamot eller suppleant äfvensom angående rättighet att uppdraget sig afsåga gäller hvad i § 13 om ordförande i kommunalstämma stadgadt är. Beträffande de ordinarie ledamöternas tjänstgöringstid och afgång, gäller hvad i § 30 är stadgadt i afseende å de särskildt utsedde kom­ munalfullmäktige. Suppleanterna omväljas till hela antalet hvartannat år.

§ 58. • De i nästföregående § omförmälda bidrag skola såsom kommunalutskylder af en hvar skattskyldig utgöras i förhållande till hans inkomst, beräknad för jordbruksfastighet till sex kronor och för annan fastighet till fem kronor för hvarje fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd, samt i fråga om inkomst af kapital och arbete till det beskattningsbara belopp, för hvilket bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas.

8 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

§ 59.

Beträffande fastighet, för hvilken bevillning ej erlägges, påföras kommunalutskylder endast för jordbruksfastighet, samt för kronopark, som bildats antingen af mark, inköpt åt kronan efter 1874 års början, eller af staten tillhörig jordbruksdomän eller del af sådan. Inkomst af arrende af sådan jordbruksfastighet, för hvilken bevill­ ning ej erlägges, skall ej tagas i beräkning vid debitering af kommunalutskyldema. I fråga om löntagare, som tillika innehar boställe, skall inkomst af bostället, för hvilket enligt ofvan stadgade grunder kommunalutskylder utgöras, icke vid dessa utskylders påförande inräknas i lönen.

§ 60.

Där i lag eller allmän författning stadgadt är, att kommunalutskyld endast från vissa af de i § 57 omförmälda beskattningsföremål skall utgå, eller att för deltagande i sådan utskyld andra grunder skola följas, eller att vissa från skattskyldighet till kommunen eljest befriade medlemmar skola till fyllande af särskilda behof bidraga, gäller till efterrättelse hvad sålunda förordnadt är. I öfrigt äger kommunalstämma ej besluta afvi­ kelse från de i §§ 57, 58 och 59 för koinmunalutskylders utgörande stadgade grunder.

§ 61.

Då fråga om ny utskyld förekommer, skall grunden för dess uttaxe­ ring först bestämmas i enlighet med hvad i §§ 57, 58, 59 och 60 stadgas.

§ 64.

Debiterings- och uppbördslängden, uppgjord efter bifogade formulär litt. B., skall innehålla hänvisning till de beslut, på hvilka årets utdebite­ ring sig grundar, samt upptaga: hvarje skattskyldig till namn och bostad; antalet af de hos honom mantalsskrifna personer; taxeringsvärdet å fast egendom, särskildt för i mantal satt jord, särskildt för jordbruksfastighet utan mantal och särskildt för annan fastighet; beräknade inkomsten af hvarje särskildt slag af fastighet samt af kapital och arbete; äfvensom beloppet af den skattskyldige i förhållande till sådan inkomst eller efter annan grund påförda kommunalutskylder.

Kungl. Maj tis Nåd. Proposition N:o 29. 9

Till bestyrkande af uppbörden skall längden slutligen innehålla sär­ skilda kolumner för anteckning om inbetalningar, restantier och afkortningar.

§ 65.

Debiterings- och uppbördslängden skall tillställas kommunalstämmans ordförande, hvilken genom kungörelse, som i församlingens kyrka från predikstolen uppläses, gifver tillkänna, att längden på lämplig ort, som uttryckligen bör utsättas, hålles dem af kommunens till utskylder för­ pliktade medlemmar, hvilka det önska, för granskning tillgänglig under fjorton dagar, räknade från dagen för kungörelsens afkunnande; börande efter förloppet af dessa fjorton dagar kommunalstämma hållas, och å den­ samma längden till justering företagas, samt en hvar skattskyldig tillfälle lämnas att mot densamma göra de anmärkningar, till hvilka han funnit fog. Denna stämma skall ovillkorligen inom utgången af december månad sammanträda.

§ 66 .

Kommunalstämman åligger att öfver de anmärkningar, som da mot längden framställas, genast besluta och i längden låta införa därvid god­ kända ändringar, hvarefter längden, sålunda granskad och afslutad, skall, försedd med intyg därom af ordföranden och två medlemmar af stämman, återlämnas till kommunalnämnden, hvilken det åligger att behöriga debet­ sedlar utfärda och de skattskyldiga tillställa låta inom utgången af näst­ följande januari månad.

§ 69.

Den bland kommunens till utskyld förpliktade medlemmar, som vid den kommunalstämma, där debiterings- och uppbördslängden till allmän och slutlig granskning företages, försummat att mot längden, i hvad den honom rör, framställa anmärkning, må ej vidare däröfver klagan föra. Har han anmärkning framställt, men den ej godkänd blifvit, äger han besvär däremot anföra i den ordning § 75 stadgar, men är icke dess mindre pliktig att det honom påförda utskyldsbeloppet vid uppbördsstämman erlägga, mot honom förbehållen rätt att få det åter, därest hans besvär godkännas.

Bih. till Riksd. Prof.. 1907. I Sami. L Afd. 22 Höft. 2

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Yl.

Om underställning och besvär.

§ 73.

För att vinna bindande kraft skola kommunalstämmans beslut under­ ställas Kungl. Maj:ts nådiga pröfning och fastställelse, då besluten angå: a) försäljning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommu­ nen tillhörig fastighet, som, för något dess gemensamma nytta afseende ändamål, genom gåfva eller testamente kommunen tillfallit, äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen till sådan fastighet äger; och b) upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två år. Kungl. Maj:ts nådiga pröfning skola ock underställas de af kom­ munalstämman antagna förslag till nya eller förhöjda afgifter å den all­ männa rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpenningar med mera. Beslut eller förslag, som bör Kungl. Maj:ts nådiga pröfning under­ ställas, skall insändas till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken det åligger att handlingarna, jämte eget utlåtande, till Kungl. Maj:t öfverlämna.

§ 79.

Köping må kunna utgöra en kommun för sig eller ock gemensamt med den socken, inom hvars område köpingen är belägen; och skall i hvartdera fallet denna förordning tjäna till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910; och skall hvad särskilda författningar och förordnanden innehålla mot lagen stridande vid samma tid upphöra att gälla. Det åligger kommunalnämnden att, sedan taxeringslängden för alD manna bevillningen år 1909 blifvit af pröfningsnämnden granskad, oför­ dröjligen i enlighet med bestämmelserna i denna lag upprätta och till kom­ munalstämmans ordförande afkunna röstlängd att under år 1910 lända till efterrättelse, intill dess ny röstlängd varder i föreskrifven ordning upprättad.

Kungi. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 29. 11

Bi lagor.

13 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2,9.

Formulär litt. A.

Röstlängd

Den röstberättigades Nummer i I-----

debiterings-

ock

uppbörds- | namn ock yrke eller titel. bostad,

längden.

2 Sven Persson, arrendator . . .

Lugnås

3 Anders Svensson, hemmansägare Berga

4 Petter Krantz, skomakare . . . Vantinge, under

5 Berg, N., krouoarrendator . . . Mora kungsladugård

Utby

o. s. v. i den ordning, som i debiterings- och uppbördslängden är följd.

Pa kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proportion N:o 2'J. 13

Bilaga till förordningen om kommunal' styrelse pä, landet § 14.

N. socken.

Antal röster Beräknad

ornat af på grund efter annan fastighet af den °ruud (Bom A n in ä r k n i u g t af ka­ i anmärkbcräk- ningskopital och nade in- lumnen arbete. komsten. angifves.)

Kr. öre.

200 — 40 Röstar för 33 röster.

960 — 9 Konkurs.

1,380 — 10

150 — 1 Oguldna kommunalutskylder.

1,800 — 11 —

40 — Röstar för 33 röster.

_ _ -- -- — —

— — 330 — V io = 33.

N. N. ■

Stämmans ordförande.

N. N.

Stämmans ordförande.

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Formulär litt. B.

Debiterings- och uppbördslängd å kommu

Utskylder påföras: Enligt kommunalstämmans beslut den 20 oktober » kyrkostämmans » > 25 »

* » » » » »

Antal D « n skattskyldiges mantals- Taxeringsvär skrifna personer. Nar. Fastigheter.

^ tB 4

ö P O

namn ock yrke eller titel. . bostad. a P- !<§.? g.£f E

Kr. öre Kr. öre

1 K ar Helt, N., major . . . Glittringe. Glittringe säteri 11 mtl, Yskvarn 41 33 800,000

2 Sven Persson, arrendator Lugnås. Lugnås N:r 1, pastorsboställe, 1 mtl. 6 7 16,000

3 Anders Svensson, hem­ Berga 1 mtl, Brunnby utjord 10 13 20.000

4 Petter Krantz, skomakare Vantinge, under Berga. 1 i —

5 Berg, N., kronoarrendator Mora kungsladugård. Mora kungsladugård 1 mtl. 7 5 30,000

6 Utby .aktiebolag . _ . . Utby. Utby N:r 1, 3 mtl., Utby ångsåg. 90,000 —

__

— 0. S. V.

—

— —■

N. N. den 2 december 19.__.

På kommunalnämndens vägnar:

N. N.

Ordförande.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. in

Bilaga till förordningen om kommunal-

styrelse på landet $ 64.

kylder i N. N. socken för år 19...

2 kronor per 100 kronors inkomst.

50 öre » » » » till kyrkan.

30 öre för man och 15 öre för kvinna till skolan.

u t s k v 1 d e r

Beräknad inkomst >

i påförda för den beräk­ Ms

för personer Anteckningar s»r

nade inkomsten Anmärk­

lä GC om inbetalningar m ä ..ö

til

| g ningar.

til

fö

... til

er fö

... u ä 3

re l k

n och restantier. er?

r l r l

% lig 3

P S-c_. P v

3 M. O P " ' p j*r fö en d k k ...

e+-0<? 3 m 1 r. k 1 r. sk in P rlO a en

å.

£.0-3. mrr.g 3 0 y 0 i B p: n

B 0 0

rk ...

o ö

flH. k ... o

..

o» la re P O o b e k k r an

O m Q M- l-s

3 k m o .

3-S k r. r. n

e+- ef H ö ö p

' w (W O M r r

r. ­ ­

öre Kr. öre Kr. öre Kr. öre Kr. |ör Kr. öre! Kr. öre Kr.iöre! Kr.'öre Kr. öre Kr. öre Kr. öre Kr. öre Kr. öre

------------ 2.200 - 8.000 —58,200} 1,164 -1291 - 121 30 4 96 1,472 2 Bet. —, —| —

— j 1! 80 85 B. — — — Konkurs, i - — | - 960j — 19 20} 4 80 05 26j

-i 3! —i 39! 4 Bet.

—180 — — - - — i,380| — 27 6o| 6 90 95

i

1 j

--------- ! — 50

— | — 75

- ioo — iso; —

! 3 301 4 2 R. — —

- — I - 1.800 - 36 9i — 75 47j 8 Bet. i 23 93 23 92 —

---------------- 1 — 10.000 |

,000 — 45,4001 908 2271 - 1,135 Bet.! — j —

I

-I- - H-

Att förestående debiterings- och uppbördslängd blifvit å kommunalstämma denna dag gransoeh godkänd, betygas.

N. N.

Stämmans ordförande.

N. N. N. N.

10 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2,9.

Formulär till Debetsedel. Bilaga till förordningen om kommnnal-

styrclsc på landet § 60.

Debetsedel

å kommunalutskylder i N. N. socken för år 19

Fol. N:r. Karlfelt, N., major, Grlittringe.

------------ — —

u t s kylde r

Utdebitering per

il påförda för den

100 kr. j| beräknade in­ för personer

Beräknad i komsten.

inkomst. J ________________________

Debet.

k

til

i K er o cj- o b o

til

Summa.

ch

m o k

l

: BJ £j §• ss m rg l m v

k in er sk

ilad swr

u ä d y n n n

lig

o

rk

o

i ö Hr-, o rr: «> ! o en .

51? 3 1 p en a la . a r.

! ts p .

Kr. öre Kr. öre Kr. öre K r. öre Kr. öre Kr. öre Kr.iöre Kr. Öre

~

T ... .. j 'i

<

» jordbruksfastighet utan mantal . —: —'1 j _ no|! 2

s inkomst af kapital och arbete . . 8,000 —i 160 40: il

1 1 > 41 mantalsskrifna män ä 30 öre . —| 12 no —

> 33 > kvinnor ä 15 öre —: 4 951 --------

Sömma j 58,200 1.1641 — 291 —j 12 so! 4 95 1.472 26 *

På N. N. sockens kommunalnämnds vägnar: N. N.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 17

Förslag

till

LAG

angående ändring i vissa delar af förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att nedannämnda §§ i förordningen om kom­ munalstyrelse i stad den 21 mars 1862 skola erhålla följande ändrade lydelse: § 7. Mom. 1. Uti stad med öfver 3,000 invånare skall den staden i kom­ munala angelägenheter tillkommande beslutanderätt uppdragas åt stads­ fullmäktige. Mom. 2. I stad med 3,000 invånare eller därunder må det på de vid allmän rådstuga röstberättigade ankomma, huruvida de vilja åt stads­ fullmäktige sin beslutanderätt öfverlåta. Är sådant beslut fattadt, må förslag om dess upphäfvande icke väckas förr än fem år därefter. Om den röstöfvervikt, som till beslut i omförmälda frågor erfordras, stadgas i § 18. Dylikt beslut skall hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande ofördröjligen anmälas.

II.

Om allmänna rådstugan.

§ 8 . Vid allmän rådstuga utöfva stadens samtliga röstberättigade invånare kommunens beslutanderätt.

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Håft. 3

18 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

I stad, där stadsfullmäktige äro tillsatta, inskränkes allmänna råd­ stugans befattning till val af stadsfullmäktige och beslut om den i § 7 mom. 2 andra stycket omförmälda fråga. I stad, där stadsfullmäktige icke finnas, tillkommer allmänna råd­ stugan beslutanderätten i stadens alla gemensamma angelägenheter. Om val af landstingsmän är särskild! stadgadt.

§ 9.

En hvar välfrejdad svensk undersåte, som är medlem af en stadskommun samt enligt § 57 förbunden att erlägga skatt till kommunen och icke häftar för oguldna stadsutskylder, är, med iakttagande af de närmare bestämmelser som § 10 innehåller,' berättigad att vid allmän rådstuga del­ taga i öfverläggningar och beslut i alla de staden rörande angelägenheter, hvilka icke enligt rikets grundlagar eller särskilda författningar äro vissa klasser af stadens medlemmar förbehållna. Enahanda rättighet tillkommer bolag.

§ 10.

För omyndig röstar vid allmän rådstuga förmyndaren eller, där flera äro förmyndare, den som dessa bland sig utse. Ej må för samfälld egendom mer än en person talan vid allmän rådstuga föra. För bolag må bolaget eller dess styrelse och för oskiftadt bo delägarne i boet ombud utse. För näring eller rörelse, som under borgenärers förvaltning står, äfvensom i enahanda fall för fast egendom, må ej röstas.

§ 11.

Röstvärdet beräknas för en hvar röstägande i förhållande till den sammanlagda inkomst, för hvilken han enligt § 57 är pliktig erlägga stads­ utskylder, sålunda att honom tillägges: för dylik inkomst till och med ett hundra kronor en röst; för inkomst, som är högre än ett hundra kronor men ej öfverstiger två tusen kronor, en röst för hvarje fullt belopp af ett hundra kronor; för inkomst, som är högre än två tusen kronor, tjugu röster samt härutöfver en röst för hvarje fullt belopp af fem hundra kronor, hvarmed inkomsten öfverstiger två tusen kronor, så att inkomst af två tusen fem hundra kronor medför tjuguen röster, och så vidare; dock må ej någon utöfva rösträtt för mer än fyratio röster.

Kungl. Afaj:ts Nåd. Proposition N:o 29.' 19

§ 12.

Röstägande är berättigad att sin talan och rösträtt å allmän råd­ stuga på annan röstägande öfverlåta; dock må ingen på grund af fullmakt föra talan eller utöfva rösträtt för mer än en röstberättigad. Fullmakten skall vara antingen skrifven och underskrifven af ut­ ställaren samt med dennes sigill försedd, eller ock af honom underskrifven och med två vittnens underskrift bestyrkt.

§ 13.

Sedan taxeringslängden för allmänna bevillningen blifvit af pröfningsnämnden granskad, skall magistraten med ledning däraf och på grund af bestämmelserna i §§ 11 och 57 upprätta en längd öfver stadens röstägande medlemmar jämte det på en hvar af dem belöpande rösttal. Innan denna röstlängd tillämpas, skall den för hvarje gång vara minst åtta dagar å kungjordt ställe till granskning framlagd. Vill någon mot röstlängden framställa anmärkning, göre det innan något ärende till behandling vid allmänna rådstugan företages; och må anmärkning, som senare mot längden göres, ej komma under pröfning. Magistraten meddelar öfver framställd anmärkning genast sitt beslut och inför i längden den rättelse, som däraf föranledes. Missnöje med magistratens beslut öfver anmärkning mot röstlängden må anföras i den ordning § 76 stadgar; dock utan återverkan på hvad redan beslutadt blifvit, såvida ej fråga är om val. Ej må, till bestyrkande af gjord anmärkning, hos högre myndighet andra bevis gälla än de, som varit i behörig ordning inför magistraten företedda.

§ 14.

Mom. 1. Allmän rådstuga hålles inför magistraten å rådhuset, och skola dess förhandlingar vara offentliga. Mom. 2. Allmän rådstuga skall hållas i stad, där stadsfullmäktige finnas, uti december månad de år, då fullmäktige böra väljas; men i stad, där stadsfullmäktige icke finnas, hvarje år uti maj månad, för att besluta i anledning af berättelsen om föregående årets räkenskaper och förvaltning; samt uti december, för bestämmande af stadens utgifts- och inkomststat enligt § 61 och för anställande af val till de befattningar inom kommunen, hvilka vid årets slut blifva lediga, äfvensom för val af revisorer.

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Den, hvilken såsom ledamot af drätselkammare eller eljest är redo­ visningsskyldig till kommunen, må icke väljas till revisor af förvaltning, för hvilken han har att redovisa, ej heller deltaga i val af revisor af sådan förvaltning eller i beslut i anledning af revisorernas granskning af sagda förvaltning. Mom. 3. Allmän rådstuga hålles ock, när Kungl. Maj:ts befallnings­ hafvande därom förordnar, eller magistraten anser sådant nödigt.

§ 15.

Kallelse till allmän rådstuga skall af magistraten utfärdas samt kun­ göras minst fjorton dagar förut genom offentligt anslag. Utgifves tidning i staden, bör kallelsen ock där införas. Kallelsen skall innehålla förteck­ ning på de ärenden, som vid sammanträdet skola till öfverläggning före­ komma, äfvensom underrättelse om tid och ställe för röstlängdens fram­ läggande till granskning samt huru rättelse däld, enligt hvad i § 13 sägs, må sökas. För ärende, som fordrar så skyndsam handläggning, att kallelse icke medhinnes så tidigt som nu är föreskrifvet, må allmän rådstuga kunna hållas efter kortare kallelsetid, men icke förr än dagen efter den, då kallel­ sen kungjordes, hvilket i sådana fall må ske genom offentligt anslag och på annat lämpligt sätt, som vid allmän rådstuga på förhand blifvit bestämdt. Vid sålunda utlyst allmän rådstuga skall den röstlängd, som senast varit till granskning framlagd, efter verkställd justering lända till efter­ rättelse. Beslut om utgift eller erläggande af bidrag därtill må ej å sådan rådstuga fattas.

§ 16.

Ej må ärende å allmän rådstuga till behandling företagas förr, än det blifvit af magistraten förberedt.

§ 17.

Kan ärende, som vid allmän rådstuga handlägges, å den utsatta dagen icke till slut bringas, bestämmer magistraten, innan sammankomsten upplöses, dag för rådstugans fortsättning. Särskild kungörelse härom erfordras ej.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 2L

§ 18.

Mom. 1. För hvarje fråga, som till behandling förekommer, skall ordföranden, sedan öfver)äggningen är slutad, framställa proposition, så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras. Ordföranden tillkännagifver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag. Äskas omröstning, verkställes den öppet och efter upprop. Mom. 2. Till beslut erfordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet, då beslutet afser: a) afhändande af fast egendom eller därifrån härflytande rättighet, eller inköp af sådan egendom; b) beviljande af anslag till nya företag eller behof, eller sådan ökning af anslag, som föranleder uttaxering för längre tid än fem år; e) upptagande eller förnyande af lån eller förlängning af tiden för erhållet låns återbetalande; d) förändring, jämlikt § 7, i sättet för utöfvande af den staden i kommunala angelägenheter tillkommande beslutanderätt. Mom. 3. I öfriga frågor bestämmes utgången genom enkel plura­ litet af de afgifna rösterna enligt den vid omröstningen följda röstgrund. Falla rösterna lika för olika meningar, gäller den mening, hvilken de flesta röstande efter hufvudtalet bifallit. Finnas äfven efter sådan beräkning rösterna lika delade, är den mening beslut, som ordfö­ randen biträder.

§ 19.

Val skall, där så äskas, förrättas med slutna sedlar. Mellan lika rösttal skiljer lotten.

§ 20 .

Innan allmän rådstuga upplöses, gifver magistraten tillkänna, å hvilken dag det därvid förda protokoll kommer att inför magistraten offentligen justeras. Annan kallelse att protokollets justering öfvervara erfordras ej. \ Den, som i afgörande af ett vid allmän rådstuga handlagdt ärende deltagit, kan genast eller sist vid justeringen af protokollet reservation emot det fattade beslutet afgifva.

Kungl. Majits Nåd. Proposition N:o 20. 23

fälldt, verkställas de vid allmän rådstuga. År staden indelad i valkretsar, verkstållas valen å dagar, som magistraten särskilt för hvarje valkrets utsätter, samt enligt ordning i öfrigt, som magistraten äger bestämma.

§ 24.

Valet sker med slutna sedlar. Ä valsedel må före namnen utsättas partibeteckning (partinamn eller annan beteckning i ord för viss grupp af valmän eller för viss meningsriktning). Namnen skola å valsedeln uppföras i en följd, det ena under det andra, och må utgöra högst två utöfver det antal stadsfullmäktige valet afser. Af namnen anses så många, från början räknadt, som motsvara antalet fullmäktige, afse själfva fulimäktigvalet och de öfriga allenast val af efterträdare åt afgången fullmäktig. Har å valsedeln medelst en linje afskilts ett mindre antal namn, från början räknadt, anses dock allenast de sålunda afskilda främsta namnen afse själfva fulimäktigvalet. Upptager valsedel namn på någon, som ej är valbar, eller framgår i afseende å något där förekommande namn ej fullt otvetydigt, hvem som därmed åsyftas, anses sådant namn såsom obefintligt. Åro å valsedel upp­ tagna flera namn än ofvan är medgifvet, anses de sista öfvertaliga namnen såsom obefintliga. Valsedel, som lyder å färre namn än det antal full­ mäktige valet afser, vare ändock giltig.

§ 25.

För rösternas sammanräknande skola valsedlarna ordnas i grupper. Valsedlar med samma partibeteckning bilda en grupp (partigrupp). Valsedlar utan partibeteckning utgöra tillsammans eu grupp (den fria gruppen). Inom hvarje grupp skall, till den utsträckning som för utseendet af stadgadt antal fullmäktige är nödig, genom särskilda sammanräkningar bestämmas ordning mellan dem, hvilkas namn finnas upptagna å gruppens valsedlar och, enligt hvad i § 24 sägs, afse själfva fulimäktigvalet. Här­ vid iakttages: l:o) Vid första sammanräkningen gäller hvarje valsedel med hela det röstvärde, som finnes å sedeln antecknadt,. Den, som fått högsta röst­ talet, blifver den förste i ordningen. 2:o) Vid hvarje följande sammanräkning gäller valsedel, hvars röst­ värde icke tillgodoräknats någon, som erhållit rum i ordningen, med hela

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

sitt röstvärde. Annan valsedel gäller med hälften af sitt röstvärde, där en af dem, hvilka röstvärdet tillgodoräknats, erhållit ram i ordningen; med en tredjedel af röstvärdet, där två af dem uppförts i ordningen; med en fjärdedel, där tre af dem uppförts i ordningen; och så vidare efter samma grund. För hvarje gång kommer den närmast i ordningen, som erhållit högsta rösttalet.

§ 26.

De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika grupperna sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den grupp, hvilken för hvarje gång uppvisar det största af nedan angifna jämförelsetal. Plats, som blifvit en grupp tilldelad, besättes genast så, att gruppens första plats tillerkännes den förste i ordningen inom gruppen, gruppens andra plats den andre i ordningen, gruppens tredje plats den tredje i ordningen, och så vidare efter samma grund, ändå att den, som är berättigad till platsen, redan fått sig tillerkänd plats från en eller flera andra grupper. För partigrupp är jämförelsetalet lika med de till gruppen hörande valsedlarnas hela sammanlagda röstvärde (gruppens rösttal), så länge grup­ pen ännu icke fått sig någon plats tilldelad. Därefter beräknas jäm­ förelsetalet för hvarje gång så, att gruppens rösttal delas med det tal, som motsvarar antalet af de gruppen tilldelade platser, ökadt med 1. Har samma person erhållit platser från två grupper (partigrupper eller den fria gruppen), skall dock, vid beräkning af det antal platser som ut­ delats, hvardera platsen anses blott såsom en half plats; har någon erhållit platser från tre grupper, anses hvarje sådan plats såsom eu tredjedels plats; och så vidare efter samma grund. För den fria gruppen är jämförelsetalet det högsta rösttalet vid den enligt § 25 företagna första sammanräkningen inom gruppen, så länge gruppen ännu icke fått sig någon plats tilldelad; därefter högsta röst­ talet vid andra sammanräkningen, så länge gruppen erhållit allenast en plats; och så vidare i fortsatt följd. Har en grupp redan fått sig tilldelad plats så många gånger, som motsvarar antalet af dem, hvilkas namn finnas upptagna å gruppens val­ sedlar och, enligt hvad i § 24 sägs, afse själfva fullmäktigvalet, varde den från vidare jämförelse utesluten.

§ 27.

Mellan lika rösttal eller jämförelsetal skall, där så erfordras, skiljas genom lottning.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 25

Vid affattande af protokoll öfver stadsfullmäktigval bör till led­ ning tjäna formulär, som af Kungl. Maj:t fastställes. De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under för­ segling och förvaras intill utgången af den tid, för hvilken valet gäller.

§ 28.

Mom 1. Hafva vid valet stadsfullmäktige icke blifvit till föreskrifvet antal utsedda, anställes genast nytt val för besättande af den eller de återstående platserna. Mom. 2. Afgår stadsfullmäktig före den bestämda tjänstgörings­ tidens utgång, skall, på fullmäktiges anmälan, magistraten vid offentlig, minst åtta dagar förut kungjord förrättning företaga ny röstsammanräkning inom den grupp, för hvilken den afgångne blifvit vald. Blef den afgångne vald för flera grupper, skall sammanräkningen ske inom den grupp, från hvilken plats först tilldelats honom. Vid den nya sammanräkningen tages hänsyn blott till de valsedlar, hvilkas röstvärden tillgodoräknats den afgångne. Valsedel beräknas äga sitt ursprungliga röstvärde, och detta skall tillgodoräknas alla förut ej valda, hvilkas namn förekomma å sedeln. Den, som erhållit högsta rösttalet, inträde såsom ledamot i den afgångnes ställe under återstoden af den för honom bestämda tjänstgörings­ tid. Mellan lika rösttal skiljer lotten. Efter sammanräkningens afsilande skola valsedlarna åter inläggas under försegling. Mom. 3. Finnes i fall, som i mom. 2 afses, å där omförmälda val­ sedlar icke namn å någon, som kan inträda såsom ledamot i den afgångnes ställe, skall platsen stå obesatt intill utgången af den tid, för hvilken den afgångne blifvit vald. § 29.

Mom. 1. Stadsfullmäktig kan ej den vara, som icke uppnått tjugu­ fem års ålder, ej heller: a) den som icke råder öfver sig och sitt gods; b) den som till borgenärer all sin egendom afträdt och icke, på sätt lag förmår, gitter visa, att han från deras kraf befriad är; c) den som är förlustig medborgerligt förtroende eller genom ut­ slag, hvilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, eller den som är ställd under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd; Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 4

26 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

d) . den som är förklarad ovärdig att inför rätta föra andras talan eller att i rikets tjänst vidare nyttjas. Mom. 2. Nedannämnda personer må, med hänsikt till deras ämbetseller tjänstemannaställning, icke vara stadsfullmäktige, nämligen landshöf­ ding, landssekreterare, landskamrerare, magistratspersoner, tjänstemän och betjänte vid magistraten, allmän åklagare, äfvensom de tjänstemän och betjänte, hvilka äro vid stadens drätsel eller andra dess förvaltande verk anställda och för sin befattning redo skyldiga.

§ 30.

Den, som blifvit till stadsfullmäktig vald, må kunna uppdraget sig afsåga, om han icke är i staden eller inom dess område boende; om han är ämbets- eller tjänsteman och af sin befattning hindras att uppdraget fullgöra; om han, efter de fyra sistförfiutna årens tjänstgöring såsom stadsfullmäktig, är i ordning att därifrån afgå; om han uppnått sextio års ålder, eller eljest uppgifver förhinder, som af flertalet bland öfriga fullmäktige godkännes.

§ 31.

Mom. 1. Stadsfullmäktige väljas för fyra år, räknade från och med den 1 januari året näst efter det, då valet skett. Mom. 2. I stad, där val sker första gången, skall halfva an­ talet fullmäktige eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för allenast två år; och böra dessa fullmäktige och de, som skola i fyra år kvarstå, utses genom särskilda val. Särskild! val af fullmäktige för kortare tid än fyra år må ock, efter magistratens förordnande, ske, där sådant i anledning af fattadt beslut om ökning af antalet fullmäktige eller eljest varder nödigt, på det att hälften af hela antalet fullmäktige för staden eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast öfver eller under hälften, må kunna utses hvartannat år. Mom. 3. Är stad indelad i valkretsar, skola af det antal fullmäktige, som bör för hela staden på en gång och för samma tid väljas, så många utses. i hvarje valkrets, som, efter förhållandet mellan hela antalet full­ mäktige för staden och hela antalet fullmäktige för valkretsen, därå belöpa; och äger magistraten enligt nu angifven grund bestämma, huru många fullmäktige skola i hvarje valkrets genom ett val utses.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 29. 27

§ 33.

Ordinarie sammanträden skola af stadsfullmäktige årligen hållas å de tider och för de ändamål, som i § 14 mom. 2 äro bestämda för all­ män rådstuga i stad, där stadsfullmäktige icke finnas; och gälle i fråga om valbarhet till revisor samt om rätt att deltaga i val af revisor eller i beslut i anledning af revisorernas granskning af förvaltningen hvad i samma mom. är stadgadt. § 41. För hvarje fråga, som till behandling förekommit, skall ordföranden, sedan öfverläggningen förklarats slutad, framställa proposition, så affattad, att den må kunna med ja eller nej besvaras. Ordföranden tillkännagifver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit, och befäster detsamma, där omröstning ej begäres, med klubbslag. Äskas omröstning, skall den verkställas öppet, utom vid val, då den bör ske med slutna sedlar. Rösterna aflämnas efter upprop; och äger hvarje stadsfullmäktig en röst. Till beslut i de uti § 18 mom. 2 a), b) och c) angifna fall er­ fordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster. I öfriga frågor bestämmes utgången genom enkel röstpluralitet. Ut­ falla vid öppen omröstning rösterna lika å bägge sidor, gäller den mening, som ordföranden biträder. Genom lottning bestämmes företrädet emellan dem, som vid val erhålla lika antal röster.

§ 57. Medlem af en stadskommun är i allmänhet skyldig att till de ut­ gifter, som för kommunens gemensamma behof böra enligt § 5 mom. 3 uttaxeras, lämna bidrag i förhållande till sin inkomst, beräknad för jord­ bruksfastighet till sex kronor och för annan fastighet till fem kronor för hvarje fulla ett hundra kronor af taxeringsvärdet jämlikt senast fastställda taxeringslängd, samt i fråga om inkomst af kapital och arbete till det be­ skattningsbara belopp, för hvilket bevillning till staten skall jämlikt senast fastställda taxeringslängd erläggas. För sådan fastighet, för hvilken be­ villning ej erlägges, skola stadsutskylder ej påföras. Enahanda skyldighet att till kommunens gemensamma utgifter bi­ draga, som ofvan är stadgad, åligger jämväl bolag. Personliga tjänstbarheter, hvilka inom en stad utgjorts efter förut antagna grunder, må fortfarande, till dess annorlunda varder förordnadt, efter samma grunder utgöras.

28 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 29.

§ 64. Debiterings- och uppbördslängden skall upptaga: hvarje skattskyldig till namn och bostad; taxeringsvärdet å fast egendom, särskildt för jord­ bruksfastighet och särskildt för annan fastighet; beräknade inkomsten af hvarje särskildt slag af fastighet samt af kapital och arbete; äfvensom be­ loppet af den skattskyldige i förhållande till sådan inkomst eller efter annan grund påförda stadsutskylder; och bör längden i öfrigt vara inrät­ tad i enlighet med de föreskrifter, som magistraten meddelar. Till bestyrkande af uppbörden, skall längden innehålla särskilda kolumner för anteckning om inbetalningar, restantier och afkortningar.

§ 72. Revisionsberättelsen afgifves till magistraten, som öfver framställda anmärkningar infordrar vederbörandes förklaringar så tidigt, att de, jämte revisionsberättelsen, må kunna framläggas till granskning hos stadsfull­ mäktige eller, där sådana ej finnas, å allmänna rådstugan vid det samman­ träde, som under loppet af maj månad hålles.

§ 76. Medlem af stadskommun, som åt allmänna rådstugans eller stads­ fullmäktiges beslut uti stadens gemensamma angelägenheter ej nöjes, äger rätt att, där han tilltror sig kunna visa, att beslutet kränker hans en­ skilda rätt eller eljest hvilar på orättvis grund, eller att det icke i laga ordning tillkommit, eller att det står i strid med allmän lag eller författ­ ning eller annorledes öfverskrider deras befogenhet, som beslutet fattat, däruti rättelse söka genom besvär, hvilka, jämte det öfverklagade beslutet, böra till Kungl. Maj:ts befallningshafvande ingifvas inom tjugu dagar efter det klaganden af beslutet erhöll del, dagen då sådant skedde likväl oräk­ nad; och åligger det klaganden därjämte, så väl att vid besvären foga bevis om dagen då beslutet delgafs, som ock att, inom fjorton dagar efter det tiden för besvärens inlämnande utgått, till magistraten ingifva diariiutdrag däröfver, att han sig besvärat. Försummar klaganden något af hvad sålunda är vordet föreskrifvet, må beslutet kunna gå i verkställighet. Klaganden skall anses hafva af beslutet erhållit del den dag, då det i öfverensstämmelse med §§ 20 eller 42 offentliggjordes.

Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 29. 29

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1910; dock åligger det magistraten att, sedan taxeringslängden för allmänna bevillningen år 1909 bl Hvit af pröfn ingsnämnden granskad, ofördröjligen i enlighet med be­ stämmelserna i denna lag upprätta röstlängd att under år 1910 lända till efterrättelse, intill dess ny röstlängd varder i föreskrifven ordning upprättad. Där stadsfullmäktig, som är vald med tillämpning af de före år 1910 gällande stadganden, afgår före utgången af den för honom bestämda tjänstgöringstid, skall fyllnadsval anställas i hittills stadgad ordning.

30 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott onsdagen den 30 januari 1907.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern L indman , Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena T eolle , Statsråden: T ingsten , A lbert P etersson , A lfred P etersson , H ederstierna , D yessen , H ammarskjöld , Roos, JuHLIN, SWARTZ.

Departementschefen statsrådet Juhlin anhöll i underdånighet att få underställa Kungl. Maj:ts pröfning fråga om vissa ändringar i kommunal­ förordningarna, hufvudsakligen åsyftande begränsning af den kommunala rösträtten samt införande af proportionellt valsätt vid val till stadsfull­ mäktige, och anförde härvid: 'Historik* »Genom den lagstiftning, som närmast före de nu gällande, i början af Lagstiftnin- 1860-talet utfärdade kommunalförordningarna reglerade kommunernas själfgen närmast verksamhet, hade kommunal rösträtt och kommunal skattskyldighet blifvit i ^kommunal- två På olika tider utfär(lade författningar bestämda enligt följande grunder. förordnin- Förordningen om sockenstämmor i riket den 29 augusti 1843 — gärna, hvilken förordning ej gällde för Stockholm — tillerkände rättighet att deltaga i sockenstämmas öfverläggningar och beslut dels åt ägare eller innehafvare af skattlagd fastighet samt, där ej ägaren bodde inom försam­ lingen eller förbehållit sig rätt att rösta för fastigheten, åt arrendatom

Kungl. Maj:t8 Nåd. Proposition N:o 29. 31

eller brukaren däraf, dels ock åt alla andra socknens invånare, såsom fabriksägare, löntagare, handtverkare eller andra näringsidkare, när de till denna senare grupp hörande personer erlade ett bevillningsbelopp af minst 2 riksdaler 24 skillingar. Röstvärdet beräknades efter hemmantal, där sådant fanns åsatt; i annat fall bestämdes röstvärdet i förhållande till den bevillning »enligt 2 artikeln», som erlades till staten. Den grund, efter hvilken bevillning och mantal skulle med hvarandra jämföras, var i för­ ordningen bestämd sålunda, att ett bevillningsbelopp af 2 riksdaler 24 skil­ lingar gaf lika rösträtt med V16 mantal, 5 till 772 riksdalers bevillning lika med Vs mantal, 772 till 10 riksdalers bevillning lika med 3/i6 man­ tal o. s. v. i samma proportion för högre bevillningsbelopp. I stad med­ förde ett fastighetsvärde af 2,000 riksdaler samma rösträtt som 10 riks­ dalers bevillning. För rösträtt å sockenstämma, ehvad den hölls på landet eller i stad, var ej någon begränsning uppåt stadgad. Alla afgifter, om hvilka sockenstämman fattade beslut, skulle utgå efter de för rösträtt i dylik stämma fastställda grunder, därest ej annorlunda blifvit särskildt föreskrifvet eller öfverenskommet. I hufvudsak var den andra af nyss antydda författningar, nämligen förordningen om sockenstämmor i Stockholm den 16 mars 1847, byggd på samma principer som omförmälda 1843 års förordning, men skilde sig från denna, bland annat, genom sättet för röstberäkningen. Härutinnan gällde nämligen för hufvudstaden, att bevillningsbelopp, som erlades för fastighet, borgerligt yrke, löneinkomst eller eljest och som icke öfversteg 10 riksdaler banko, gaf åt röstberättigad person 1 röst, bevillning öfver 10 riksdaler till och med 20 riksdaler 2 röster, och på lika sätt vidare, så att hvarje nytt tiotal af riksdaler i bevillning berättigade till en röst; dock att icke högre rösttal än 20 röster tillkom någon, huru mycket än det honom påförda bevillningsbelopp öfversteg 200 riksdaler banko. Grän­ sen nedåt för utöfvande af rösträtt var i Stockholm satt vid ett bevillnings­ belopp af 2 riksdaler 24 skillingar banko, såvida icke ägandet eller för­ hyrandet af fastighet kunde åberopas såsom grund för rösträtt. Med allenast några mindre jämkningar, särskildt i afseende å propor­ tionen mellan, å ena sidan, mantal och bevillning samt, å andra sidan, fastig­ hetsvärde och bevillning, kvarstodo de anförda bestämmelserna såsom i det omhandlade ämnet normerande ännu vid den tidpunkt, då med anledning af Rikets Ständers skrifvelse den 12 februari 1858 Kungl. Maj:t den 19 därpå följande juni tillsatte en kommitté för att utarbeta förslag till för­ ordning om landsting och i sammanhang därmed öfverse de angående menighetsstyrelse såväl på landet som isynnerhet i städerna gällande för­ fattningar.

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

1858 års Uti sitt den 31 oktober 1859 afgifna betänkande förklarade denna kommunal lagskom­ kommitté sig vidblifva de grunder, efter hvilka rösträtten inom kommu­ mitté. nerna dittills varit bestämd, nämligen att skyldighet till bidrag för kom­ munens kassa och rösträttighet, enligt regeln, utgjorde hvarandras villkor och förutsatte hvarandra, samt att röstvärdet beräknades efter bidraget; och ansåg sig kommittén, »med fullkomlig kännedom om dessa frågors betydelse», sålunda bäst förese både det allmänna och det kommunala sam­ hällets väl och fördel. Beträffande rösträtt på grund af jord- eller annan fastighetsbesittning erinrade emellertid kommittén, hurusom 1843 års sockenstämmoförordning, under förutsättning att fastighetens ägare bodde inom försam­ lingen eller därom träffat särskildt förbehåll, tillförsäkrat honom denna rätt framför brukaren af fastigheten. Efter kommitténs åsikt borde likväl ett sådant förbehåll hvarken genom lag eller kontrakt medgifvas, hvarför ock kommittén i § 11 af sitt förslag till förordning om kommunalstyrelse på landet ville frånkänna ägare af fastighet rätten att genom särskildt af­ tal förbehålla sig rösträtt för fastigheten, när denna innehades af landbo, arrendator eller hälftenbrukare. Enligt hvad motiven gifva vid handen, afsåg kommittén att därigenom förebygga, att hela kommunalmyndigheten skulle kunna sammanfalla uti en eller några få personers hand. Ty om ock, säger kommittén, ett sådant förhållande någon gång kunde för kom­ munen alstra något nyttigt och godt, stode likväl icke en så beskaffad patriarkalisk ordning i öfverensstämmelse med kommunalfrihetens princip i det konstitutionella samhället; den kunde ock lätteligen komma att på de öfriga medlemmarne af kommunen utöfva en förlamande och för­ tryckande inverkan samt återhålla all nyttig kommunalföretagsamhet, och detta så mycket lättare om de utom kommunen bosatta fastighetsägarne ej kände annat intresse för densamma än ränteuppbördens. Kommittén bibehöll mantalet och bevillningen till staten såsom grunder för kommunalutskyldernas åsättande på landsbygden. Men med hänsyn till olägenheterna af det till en fix siffra bestämda likhetsförhål­ landet mellan bevillningsbeiopp och mantal upptog kommittén i §§ 58, 59 och 60 af nyssnämnda författningsförslag såsom taxeringsgrund medelbevillningen för helt förmedladt mantal inom kommunen. Denna medelbevillning antogs motsvara 100 så kallade skattören, och i förhållande därtill bestämdes såväl de skattören, hvilka belöpte å hemman med högre eller lägre mantal än ett helt, som ock de skattören, hvilka skulle i för­ hållande till bevillningen påföras hvarje annat beskattningsföremål inom kommunen. Därjämte föreslogs, att den, som för annat beskattnings­ föremål än i mantal satt jord var uppförd till mindre än samman-

Kuncjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20. 33

lagdt 5 skattören, icke skulle äga utöfva rösträtt inom kommunen; en inskränkande bestämmelse, som alltså ej berörde ägare eller brukare af hemman. Gränsen nedåt för utöfvande af kommunal rösträtt i stad sattes af kommittén så, att denna rätt skulle fprvärfvas redan af den, som fått sig påförd en hel riksdalers bevillning. A andra sidan föreslog kommittén — dock utan att därför angifva något skäl — att rösträtt för större antal röster, än som svarade mot V 20 af stadens hela rösttal efter röstlängden, icke finge af någon utöfvas. Bestämmelserna om röstberäkning återfinnas i § 11 af förslaget till förordning om kommunalstyrelse i stad, hvilket för­ slag, enligt kommitténs mening, skulle äga tillämplighet jämväl i afseende på Stockholm. Öfver de af kommittén utarbetade fyra författningsförslag — för- Granskning utom de två åberopade jämväl förslag till förordningar om kyrkostämma samt kyrko- och skolråd äfvensom om landsting — inhämtade Kungl. kommitténs Maj:t Rikets Ständers yttrande vid riksdagen 1S59—60. I underdånig förslag. skrifvelse den 26 oktober 1860 förklarade sig ständerna nästan i allo gilla hufvudgrunderna uti det granskade lagstiftningsarbetet. Beträffande en­ skildheterna däri erinrades, bland annat, med afseende å det föreslagna röstminimum af 5 skattören för annat än i mantal satt jord, att då enligt verkställd beräkning 5 skattören motsvarade en bevillning af endast om­ kring 40 öre, rösträtt således skulle komma att inedgifvas åt ett betydligt antal af kommunens medlemmar, som då voro uteslutna därifrån. Visser­ ligen funnes ingenting att anmärka däremot att, i samma mån bildningen blefve allmännare och gjordes tillgänglig för allt flera folkklasser, äfven rösträtten utvidgades, men enär det i frågor sådana som denna torde vara rådligast att afvakta erfarenhetens vittnesbörd om nyttan af en mindre förändring, innan man vidtoge en större, borde omförmälda, af kommittén föreslagna minimibelopp fördubblas. Rikets Ständer hemställde alltså om antagande af 10 skattören såsom minimum för rösträtt på landet. Vid den slutliga granskning, kommitténs förslag därefter undergingo, lämnades de af densamma antagna grunder för bestämmandet af kom­ munal rösträtt och kommunal skattskyldighet orubbade. Dock vidtogos för landsbygden några mindre jämkningar. Såsom mätare af röst­ värdet infördes nämligen, i stället för skattören, fyrktal — en för­ ändring utan saklig innebörd —, hvarförutom, i enlighet med Rikets Ständers berörda hemställan, rätten att rösta för i mantal icke satt jord äfvensom för inkomst af kapital eller arbete gjordes beroende däraf, att den skattskyldige blifvit uppförd till åtminstone 10 fyrkar. Bih. till Rilcsd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Håft. 5

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

De nya Ifrågavarande lagstiftningsarbete fick sin afslutning genom utförordnin- färdande den 21 mars 1862 af förordningar om landsting, om kommugama. nalstyrelse på landet, om kommunalstyrelse i stad äfvensom om kyrko­ stämma samt kyrkoråd och skolråd. Sistnämnda båda författningar voro emellertid ej afsedda att gälla för hufvudstaden. Den borgerliga och kyrkliga kommunala verksamheten där ordnades genom en särskild lagstiftning, hvilken innehålles i förord­ ningarna om kommunalstyrelse i Stockholm den 23 maj 1862 och om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd i Stockholm den 20 novem­ ber 1863. Hvad i dessa förordningar stadgades om röstberäkning öfverensstämde ej i allo med motsvarande bestämmelser för rikets öfriga städer. Sålunda skulle — och däruti har ändring icke gjorts — enligt förord­ ningen om kommunalstyrelse i Stockholm vid val af stadsfullmäktige där­ städes en hvar till deltagande i valet berättigad medlem af kommunen äga 1 röst för äfven minsta bevillningsbelopp till och med 1 riksdaler, hvar­ emot i öfriga städer, åtminstone till en början, för rösträtt å allmän råd­ stuga fordrades, att vederbörande fått sig påfördt ett bevillningsbelopp ej understigande 1 riksdaler. Härutöfver medförde i såväl Stockholm som an dra städer hvarje hel riksdalers bevillning 1 röst, med begränsning dock, i Stockholm till V 20 af hela rösttalet inom valkretsen och i öfriga städer till V 20 af stadens hela rösttal. För röstberäkning vid omröst­ ning i kyrkostämma med stadsförsamling utom Stockholm uppställdes i vederbörande 1862 års förordning inga särskilda grunder. Endast den föreskrift meddelades, att därutinnan skulle följas hvad i sådant hänseende var stadgadt rörande allmän rådstuga. Vid röstberäkning i kyrkostämma med församling uti hufvudstaden skulle däremot tillämpas en röstskala, hvilken afvek från den, som följdes vid val af stadsfullmäktige därstädes. Kyrkostämmoförordningen för Stockholm innehåller nämligen, att bevill­ ningsbelopp icke öfverstigande 8 riksdaler gifver åt röstberättigad person 1 röst, bevillning öfver 8 till och med 16 riksdaler 2 röster, därutöfver till och med 24 riksdaler 3 röster o. s. v. till och med 20 röster, hvithet rösttal motsvarar öfver 152 till och med 160 riksdalers bevillning samt är det högsta, som må tillkomma någon inom en församling i hufvud­ staden.

Mantalet Mot de i § 58 af förordningen om kommunalstyrelse på landet fastförfyrktals- sVdlda beskattningsgrunder riktades redan vid 1862—63 årens riksdag sättning åtskilliga anmärkningar. Såsom taxeringsgrunder i fråga om kommunalofvergrfvcs. utskylder både, på sätt redan blifvit nämndt, antagits mantalet och stats-

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 35

bevillningen, med fyrktalet såsom mätare af de förhållanden, i enlighet med livilka skattskyldigheten borde bestämmas. Med uträknandet af medelbevillningen för inantalet afsåga att bestämma den summa, som för helt förmedladt mantal skulle motsvara 100 fyrkar. 1 afseende härå erinrades nu, att bestämmelsen om uträkning af medelbevillningen med­ förde ett orättvist förhållande i skattskyldigheten mellan hemmanen in­ bördes, enär fyrktalet för ett bättre hemman nedsattes på bekostnad af ett lägre uppskattadt hemman, hvilket däremot erhöll högre fyrktal. Ett annat missförhållande mellan hemmansägare, å ena, samt löntagare och rörelseidkare, å andra sidan, hade genom de antagna taxeringsgrunderna fram­ kallats däraf, att för hemmanet betalades kommunalutskylder endast efter den del af dess onera, som utgjordes genom bevillning, under det att öfriga skattskyldiga, hvilka utgjorde alla sina onera till staten genom be­ villning och därigenom fingo sig påförd högre bevillningstaxering, således kommo att deltaga i kommunalutskylderna med ett ojämförligt högre be­ lopp än hemm ansägarne. Rikets Ständer beaktade de gjorda anmärkningarna. I underdånig skrifvelse den 9 september 1863 framhölls sålunda, att om mantalet och medel­ bevillningen såsom uppskattningsgrunder frånträddes, man skulle komma rättvisa och billighet närmare i afseende å fördelning af skattebidragen genom att såsom måttstock därför bestämma bevillningstaxeringen. Då vidare ägaren af den fasta jorden måste anses hafva mera intresse för kommunens framtid än ägare af annan fastighet, löntagare eller rörelseidkare, borde äfven den förre i förhållande till de senare vidkännas en större andel i kommunalskatterna äfvensom äga högre rösträtt vid kommunalfrågornas behandling. Enligt Rikets Ständers förmenande skulle förhållandet af 5 till 10 närmast motsvara hvad rättvisa och billighet i detta fall kråide, så att jordbruksfastighet, utan afseende å mantalssättning, komme att på­ föras 1 fyrk för 5 öres bevillning och därunder, samt annan fastighet, frälseränta och hvarje annat beskattningsföremål 1 fyrk för 10 öres be­ villning och därunder. Tillika gjordes uttalande därom, att stadgandet Sänkning af röst­ angående röstminimum vid kommunalstämma å landet borde i samman­ minimum. hang med antagandet af nya grunder för fyrktalssättningen undergå någon jämkning, enär genom hvad ständerna i afseende å fyrktalssättningen före­ slagit fyrkens värde kunde antagas i allmänhet blitva fördubbladt. Gäl­ lande röstminimum af 10 fyrkar ansågs därför böra nedsättas till 5. Med anledning af denna Rikets Ständers framställning utfärdades den 15 september 1863 kungörelse angående förändrad lydelse af vissa paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse på landet, hvarigenom god-

36 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

kändes de af ständerna föreslagna ändringar beträffande fyrktalssättningen. Däremot sänktes röstminimum icke lägre än till 6 fyrkar. Röstmini- Orättvisan och — i anseende till möjligheten för röstberättigade att mihäfves P" ^ tillgodoräkna sig höga rösttal, på landet utan all begränsning — jäm­ väl obehöfligheten af stadgandena om röstminimum för vissa af lands­ kommunens medlemmar äfvensom för medlemmarne af samtliga stadskommuner utom Stockholm föranledde 1868 års riksdag att hos Kungl. Magt hemställa om upphäfvande af de bestämmelser i vederbörande kom­ munalförordningar, som syftade på ett röstminimum. Den härför erforder­ liga lagstiftningen kom ock till stånd genom två särskilda kungörelser af den 8 september 1868. Et ter den tiden har för rösträtt i lands- eller stad skommuns ange­ lägenheter icke uppställts fordran på annan förmögenhetsställning än den, som betecknas af skattskyldighet till kommunen — det bevillningsbelopp, i förhållande till hvilket denna skattskyldighet utmätes, må vara huru obetydligt som helst.

Ytterligare Såsom jag tillåtit mig nämna, var redan från början enligt de nya afPrösträtten ^ 0 m tim n fö r 0 r f J n i ngar n a rösträtten i stad uppåt begränsad till V 20 af sta- 1 i stad. dens — i Stockholm af valkretsens — hela rösttal. Denna begränsning visade sig emellertid snart nog icke tillfyllestgörande, hvarför behofvet af mera verksamma och ändamålsenliga bestämmelser i omförmälda hänseende gjorde sig gällande. Erfarenheten hade nämligen gifvit vid handen, att det stadgade maximum obetydligt inverkade på rösttalen såväl inom de största som inom de medelstora städerna, samt att det högsta rösttal, hvilket inom hvarje särskild stadskommun var medgifvet, i och för sig var så högt, att. det åt de förmögnare klasserna inrymde ett alltför öfver­ vägande inflytande på kommunens angelägenheter. När det nu gällde att vidtaga anordningar till begränsning af rösträtten i städerna, framställde sig svårigheter att härför utfinna ett sätt, hvilket var lika tillämpligt på de större som på de mindre städerna. Ty vare sig man välde ett relativt maximum — således bestämde en gräns i något visst förhållande till stadens sammanlagda rösttal, t. ex. V40 däraf, intill hvilken gräns röstvärdet för den enskilde stegrades, i samma mån som hans bidrag till de kommunala utgifterna växte — eller ett absolut maximum stadgades — d. v. s. att ett visst antal röster, utan afseende på sammanlagda rösttalet inom kommunen, fastställdes såsom det högsta, hvarmed någon fick rösta, t. ex. 80 röster, — så gafs rum för den an­ märkningen, att maximum blef antingen för mycket inskränkande inom de mindre städerna eller för litet inskränkande inom de större, och tvärtom.

Kungl. M aj:lx Nåd. Proposition N:o 2,9. 37

En utväg att i väsentlig man förekomma dessa olägenheter erbjöd sig emellertid i en samverkan mellan relativ och absolut röstbegränsning. Om det nämligen bestämdes, att en viss bråkdel af stadens hela rösttal skulle bilda ett maximum af röster, som ej finge öfverskridas, och tillika föreskrefves, att ingen finge rösta med mera än ett bestämdt antal röster, så skulle den förstnämnda regeln utöfva inverkan på omröstningen inom de mindre städerna, den sistnämnda inom de större. I enlighet med dessa grunder framlade ock lagutskottet vid 1869 års riksdag ett — till hufvudsakliga delar redan af näst föregående årets lagutskott utarbetadt — förslag till nya maximibestämmelser för den kom­ munala rösträtten i städerna. Det relativa maximum fann utskottet lämp­ ligast böra bestämmas till Vso af stadens hela rösttal. Vid sidan af detta och i syfte att »åt kommunens förmögnare och upplystare medlemmar ett tillräckligt inflytande på kommunens angelägenheter mätte bevaras, på samma gång de egentligen rikes och de stora bolagens tryckande röstöfvervikt för­ svunne», borde enligt utskottets mening sättas ett absolut maximum vid den punkt på röstskalan, där 100 röster mötte. Men då — under förutsättning att det absoluta maximum så bestämdes — en höjning af bevillningsprocenten till exempelvis dubbla beloppet och en däraf följande fördubbling af hvars och ens rösttal skulle hafva den verkan, att begränsning skedde för dem, hvilka hade blott hälften så stor förmögenhet som de, hvilka före föränd­ ringen åsyftades med samma maximum, borde enligt utskottets åsikt den formulering väljas, att såsom absolut maximum bestämdes, i stället för 100 röster, allenast ett rösttal, hvilket motsvarade bevillning efter andra artikeln för 10,000 riksdalers inkomst af kapital eller arbete. I sådan händelse skulle nämligen rösträtten inom kommunen icke röna något in­ flytande af bevillningsprocentens ökning eller minskning. Ty om ock däri­ genom hvarje kommuns medlemmar finge ett större eller mindre antal röster än förut, blefve dock medlemmarnes inbördes förhållande oförändradt. Lagutskottets ofvanberörda förslag till begränsning af den kommu­ nala rösträtten i rikets städer — jämväl Stockholm — godkändes af Riks­ dagen. I öfverensstämmelse med dess underdåniga hemställan utfärdades sedermera den 9 november 1869 kungörelser om ändringar i vederbörande kommunalförordningar.

Beträffande landskommunerna upprätthölls fortfarande principen där- Rösträtten om, att rösträtt och skattebidrag borde väga lika, att således graden af lyg/e^ännu inflytande på afgörandet af kommunens angelägenheter skulle bero på någon tid graden af skyldighet att deltaga i utgifterna för kommunala ändamål. 0,)e9ransad-

Kung!. Maj:t* Nåd. Proposition N:o 29.

En alltför långt drifven tillämpning af nämnda princip ansågs emel­ lertid vara utesluten därigenom, att för all på arrende upplåten jord röst­ rätten skulle utöfvas af arrendator^ icke af ägaren. Visserligen förekommo sådana undantagsfall, att en enda person eller några få voro i besittning af största delen af jorden inom en kommun. Men som omöjligheten föl­ en person att med fördel bruka så stor jordvidd tvingade till utarrende­ rande af en del, ansågos de fall, då från en enda persons sida ett egen­ mäktigt ingripande i en landskommuns angelägenheter kunde äga rum, blifva så sällsynta, att någon röstbegränsning icke erfordrades. Dock anmärkte redan allmänna besvärs- och ekonomiutskottet vid 1859—60 årens riksdag, att äfven om vid nyssberörda förhållande nå­ gon öfverdrifven röstöfvervikt å de stora jordägarnes sida icke vore att befara, kunde dock inom kommunen ligga någon stor fabrik eller annan industriell inrättning, som i följd af sin höga bevillning och därå grun­ dade höga skattetal komme att snart sagd!, ensam bestämma kommunens beslut, ifall dess rösträtt ej begränsades. Utskottet tillstyrkte därför, att för utöfvande af rösträtt i kommunalstämma på landet borde, såvidt fråga vore om andra beskattningsföremål än jord, fastställas ett maximum af V 20 af kommunens hela rösttal efter röstlängden. Detta förslag lyckades dock ej tillvinna sig ständernas bifall. Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet var vid 1862—68 årens riksdag fortfarande af den åsikt, att ett röstmaximum borde stadgas jäm­ väl uti kommunalförordningen för landet. Nu ansåg likväl utskottet, att ett sådant maximum borde tillämpas äfven på rösträtt för jordbruks­ fastighet, samt att det borde bestämmas till Vio af kommunens hela rösttal. Utskottets i ämnet framställda förslag ledde emellertid icke till åsyftadt resultat. Sedan frågan om begränsning af den kommunala rösträtten på landet vid de båda följande riksdagarna ånyo förevarit utan att väcka större uppmärksamhet, gjordes densamma vid 1868 års riksdag till föremål föl­ en ingående behandling af lagutskottet. Utskottet framhöll därvid, hurusom säkerligen ganska många smärre kommuner funnos, där en jordegendom, utan att till arealen vara så stor att den till någon del måste utarrenderas, ändock vore i jämförelse med den öfriga jordegendomen inom kommunen tillräckligt betydande för att åt sin ägare, isynnerhet om denne tillika skattade för inkomst åt kapital eller arbete, medföra ett fyrktal större än alla de andra medlemmarnes åt kommunen sammanlagda antal röster. Olägenheterna däraf syntes utskot­ tet uppenbara, likasom det förekom utskottet ganska naturligt, att under dylika förhållanden ett af kommunalinstitutionens viktigaste syften —

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2U. SO

väckandet och underhållandet af intresse för kommunens gemensamma an­ gelägenheter — måste i väsentlig mån förfelas. I ännu högre grad an­ såg utskottet detta blifva fallet inom sådana kommuner, där en person eller ett bolag funnes, som för inkomst af kapital eller näring fått sig påförd hög bevillning och som i följd däraf vore innehafvare af ett öfver­ vägande antal röster. Då alltså erdigt utskottets mening gällande bestäm­ melser innebure en möjlighet till orättvisa och välgrundad! missnöje, för­ klarade utskottet sig icke finna annat, än att denna möjlighet borde ge­ nom en klok och billig begränsning af rösträtten förekommas. A andra sidan framhöll likväl utskottet, huru nödvändigt det vore att söka före­ bygga den olägenheten, att, genom stadgande af ett för lågt maximum, ägaren till en större jordegendom komme att göras beroende af kommu­ nens öfriga röstägande medlemmar. Ett relativt maximum, bestämdt till Yio af kommunens hela rösttal efter röstlängden, fann utskottet vara det lämpligaste. Dess förslag i ämnet godkändes emellertid endast af andra kammaren. Förslag om rösträttens begränsning medelst maxima — enbart re­ lativa eller blandade relativa och absoluta, med växlande siffror och i olika kombinationer — gjordes under en följd af år till föremål för Riksdagens öfverläggningar, utan att likväl något förslag vann understöd af Riks­ dagen i dess helhet. Den form för begränsning, som synes hafva blifvit mest uppmärksammad såväl af vederbörande utskott som inom kamrarne, var typen med relativa maxima. Emellertid förordade lagutskottet vid ett tillfälle, nämligen 1875 års riksdag, antagandet af dels ett relativt maximum, satt till Vio af kommunens hela rösttal, och dels ett absolut maximum af 1,000 röster. Lämpligheten af dessa maxima hade synts ut­ skottet framgå af de statistiska uppgifter, som varit för utskottet till­ gängliga.

En lagstiftningsåtgärd, som vid en flyktig betraktelse kunde te sig Ändring i såsom en inskränkning i jordägarnes bidragsskyldighet till de allmänna' ^ningsmetokommunalutgifterna och medelbart därigenom äfven såsom en inskränk -den för jordning i jordägarnes kommunala rösträtt, var den ändring i fyrktalssättnings- rw tf™ tg' metoden för jordbruksfastighet, som genomfördes på grund af förordningen den 2 december 1892 angående ändrad lydelse af § 58 i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Under det att nämligen jordbruksfastigheten förut påförts 1 fyrk för hvarje femtal af bevillningsören — andra beskattningsförernål däremot 1 fyrk för hvarje tiotal af bevillningsören —, skulle jordbruksfastighet jämlikt 1892 års förordning få sig åsatt fyrktal enligt samma grund som andra beskattningsföremål eller således 1 fyrk

40 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

för bevillning till belopp af 1 till och med 10 öre, 2 fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre o. s. v. Men som bevillningen för jord­ bruksfastighet samtidigt höjdes från 3 till 6 öre för hvarje fulla 100 kronors uppskattningsvärde, medan bevillningen för andra beskattningsföremål lämnades oförändrad, skedde icke genom den förändrade fyrktalsberäkningen någon rubbning i förhållandet mellan jordbruksfastighet och öfriga beskattningsföreinål med hänsyn till de allmänna kommunalafgifterna, följaktligen icke heller i fråga om den kommunala rösträtten, hvars omfattning på landet ju helt och hållet var beroende af kommunalutskyldernas storlek.

Begränsning Såväl inom som utom Riksdagen tillväxte emellertid mot slutet af ^påtandet*1 förra århundradet intresset för en reform på den kommunala rösträttens område. I sådant afseende tillåter jag mig erinra, hurusom Riksdagen i en den 9 maj 1894 till Kungl. Maj:t aflåten skrifvelse framhöll önskvärd­ heten däraf, att, med hänsyn till vikten af den kommunala rösträtts­ frågans lösning, en statistisk utredning af dithörande förhållanden måtte så bedrifvas, att dess resultat kunde framläggas inför 1895 års riksdag. Vidare uppdrog Kungl. Maj:t den 6 november 1896 åt en kommitté att afgifva yttrande och förslag, i hvilken mån en begränsning af den kommunala rösträtten på landet lämpligen borde äga rum. Denna kom­ mitté afgaf den 13 maj 1897 betänkande i ämnet, hvarvid kommitténs flertal hemställde om en sådan begränsning af den kommunala rösträtten på landet, att ej någon skulle få utöfva rösträtt för jordbruksfastighet för mer än Vs och för andra beskattningsföreinål för mer än V 20 eller i . något fall för mer än Vs af kommunens hela fyrktal. Två af kommitténs ledamöter uttalade sig emellertid för ett relativt maximum bestämdt till V 10 af kommunens hela fyrktal samt lika för jordbruksfastighet och andra beskattningsföremål, hvarförutom de såsom absolut maximum föreslogo det rösttal, som motsvarade 1,000 fyrkar. Med anledning af omförmälda kommittés förslag och i hufvudsakligt syfte att begränsa aktie­ bolags å landet rösträtt aflat Kungl. Maj:t den 28 januari 1898 till Riks­ dagen en proposition angående ändrad lydelse af åtskilliga paragrafer i för­ ordningen om kommunalstyrelse på landet, hvilken proposition, ehuru till­ styrkt af lagutskottet, dock endast af första kammaren bifölls. Sedan vid 1899 års riksdag åtskilliga motioner, åsyftande begräns­ ning af den kommunala rösträtten, blifvit väckta, utan att vinna Riks­ dagens bifall, återupptogs frågan under näst därpåföljande riksdag, jämväl denna gång på framställning af enskilda motionärer. Riksdagen uttalade

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20. 41

nu i en skrifvelse af den 8 maj 1900 sin anslutning till det program för reformering af rösträtten på landet, som inrymde blandade maxima. Sålunda skulle å landet ingen få utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarade mot Vio af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre rösttal än det, som motsvarade 5,000 fyrkar. Fastställandet af en dylik begränsning skulle enligt Riksdagens mening kunna vara till verklig för­ del för det kommunala lifvet och undanröja en del olägenheter, som följde däraf, att rösträtten för det dåvarande saknade begränsning. Med godkännande af en utaf Riksdagen för dess del antagen, genom nyssnämnda skrifvelse Kungl. Maj:ts pröfning underställd lag i ämnet utfärdade Kungl. Maj:t den 9 november 1900 lag angående ändrad ly­ delse af §§ 11, 21, 59 och 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet. Därmed hade i afseende å kommunal rösträtt en viss likställighet mellan land och stad blifvit genomförd. Rösträtlens begränsning inom stadskommunen var dock mycket starkare än inom landskommunen.

De sätt för den kommunala rösträttens begränsning, som jag nu Andra behaft anledning beröra, — nämligen genom röstmaxima åt olika slag ^oniiei^än äro visserligen de enda, som inom vårt land kommit till användning, men, röstmaxima. såsom bekant, ej de enda, om hvilka förhandlingar förts inom represen­ tationen. Samtidigt med det att förslagen om röstmaxima utgjorde föremål för Riksdagens pröfning, påyrkades nämligen jämväl dels in­ förande af lika rösträtt, dels tillämpning af graderade röstskalor. Det torde tillåtas mig att i detta sammanhang yttra några ord äfven om dessa sistnämnda former för begränsning eller till och med fullständig utjämning af den kommunala rösträtten. Förslag att vid omröstning i alla kommunens angelägenheter eller Lika röståtminstone vid val rösterna måtte räknas efter hufvudtalet voro särskilt ratt under tiden närmast efter representationsreformens genomförande ej ovan­ liga och omfattades då med större sympatier än sedermera. Bland andra motiv för en dylik förändring anfördes, att då grundsatsen om jämlikhet och lika berättigande vunnit tillämpning vid val af ledamöter utaf Riksdagens andra kammare, en annan röstberäkning icke borde följas vid val och vid beslut i kommunala angelägenheter, samt att endast personlighetsprin­ cipens omedelbara tillämpning på den kommunala röstberäkningen kunde tillfredsställa rättvisans fordringar. Motståndarne till kommunala angelägenheters afgörande genom om­ röstning efter hufvudtalet hafva å sin sida framhållit, att det stöd för införande af omröstning per capita i dylika angelägenheter, som man trott sig kunna hämta af denna princips tillämpning vid riksdagsmannaval, måste

Bill. till Riksd. Prof. 1007. 1. Sami 1 Afd. 22 Höft. 6

42 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

bortfalla, om man i tillbörlig mån beaktade, att kommunens verksamhet uteslutande afsåge dess gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter, samt att dessa, med högst få undantag, vore förenade med större eller mindre utgifter, då däremot Riksdagens verksamhet vore icke blott af beskattnings utan äfven, och i främsta, rummet, af lagstiftnings natur. \ idare vore rättigheten till deltagande i kommunala angelägenheters af­ görande visserligen, likasom hvarje annan rättighet, personlig, men däraf följde ingalunda, att den vore en allmänt mänsklig rättighet, hvilken borde af alla i lika mån åtnjutas. Tvärtom måste det vara en uppgift för lag­ stiftningen att tillse, det afgörande rösten i kommunernas angelägenheter icke lämnades åt dem. hvilka för desamma hade ett jämförelsevis ringa intresse och tilläfventyrs saknade de för dessa angelägenheters behöriga handhafvande erforderliga egenskaper. Någon absolut ofelbar mätare där­ af funnes visserligen icke. Men likasom man måste antaga, att de, hvilka i väsentligaste mån bidroge till fyllandet af kommunens behof, vore mest intresserade af att bidragen ändamålsenligt användes, så syntes det ligga i sakens natur, att den, som dagen i ända måste med ett mera me­ kaniskt arbete söka förtjäna ett nödtorftigt lifsuppehälle, icke kunde hafva tid eller lust att förvärfva sig det mått af vetande, hvilket vore »ett vill­ kor för åskådningens vidgande utöfver de dagliga behofvens inskränkta synkrets, för omdömesförmågans skärpande och möjligheten af egen för­ domsfri pröfning», såsom orden lyda i ett af lagutskottet vid 1868 års riks­ dag afgifvet utlåtande öfver åtskilliga motioner angående ändringar i kom­ munalförordningarna. Så länge en hvar efter måttet af sin inkomst bidroge till utgifterna för kommunala ändamål, hade man icke heller ansett det vara med rättvisa och billighet förenligt, att de, som af en ifrågasatt ut­ gift komine att drabbas i högst obetydlig mån, skulle, så snart deras an­ tal öfverstege hälften af de vid eu stämma närvarande, hafva makt att besluta samma utgift, likasom det ur klokhetens synpunkt ej befunnits rådligt att lägga tyngdpunkten i detta afseende inom de klasser, hos hvilka man minst kunde förutsätta förmåga att mera allsidigt bedöma dylika frå­ gor. Slutligen har anmärkts, att införandet af lika rösträtt i kommunala angelägenheter skulle medföra väsentliga rubbningar i grunderna för Riks­ dagens bildande. _ Frågan om lika rösträtt vid val inom såväl den borgerliga som den kyrkliga kommunen underställdes så nyligen som vid 1906 års riksmöte genom två särskilda motioner Riksdagens pröfning. Motionerna, hvilka af lagutskottet afstyrktes, blefvo af Riksdagen afslagna. Graderade Enligt den _ mening, som i införandet af graderade röstskalor ser röstskalor. bästa lösningen af det kommunala rösträttsproblemet, borde en förmedling

Kungl. Maj:tu Nåd. Proposition N:o 2,9. 43

mellan personlighets- och förmögenhetsprinciperna tillvägabringa^. Detta skulle ske sålunda, att den större förmögenhetens inflytande på röstvärdet ökades långsammare och i mera begränsad proportion än den mindre förmögen­ hetens. Därigenom skulle å andra sidan personligheten få eu mera fram­ trädande betydelse. De till denna begränsningstyp hörande förslag inne­ hålla vanligen tillika en bestämmelse därom, att vid en viss punkt på skalan förmögenheten skall helt och hållet upphöra att verka på röstvärdet. Förslag om tillämpning af en graderad röstskala synes första gån­ gen hafva väckts vid 1862 - 63 årens riksdag, då en motionär gjorde fram­ ställning därom, att hemmansägare, fabrikant eller handtverkare, som efter andra artikeln i bevillningsförordningen i skatt eldade till och med 5 riks­ daler, skulle vid sockenstämma tillerkännas 1 röst, för belopp därutöfver till och med 15 riksdaler 2 röster, för belopp utöfver 15 till och med 50 riksdaler 3 röster, för belopp utöfver 50 till och med 100 riksdaler 4 röster samt för belopp utöfver 100 riksdaler 5 röster, hvilket rösttal skulle vara det högsta, som kunde tillkomma någon inom en och samma kommun. Mer eller mindre detaljerade, sinsemellan skiljaktiga förslag till rösträttens begränsning på nu omhandlade sätt återkommo sedermera vid åtskilliga riksdagar. Det torde måhända tillåtas mig att från 1875 års riksdagshandlingar framlägga några exempel på uppgjorda skalor med en mindre stark reduktion af de höga rösttalen än hos den nyssnämnda. Sålunda afsåg en af dessa skalor, sådan den slutligen utformades, att gifva för hvarje fyrk till och med 10 fyrkar 1 röst, för fyrktal där­ utöfver till och med 100 fyrkar 1 röst för hvar femte fyrk, för fyrktal därutöfver till och med 1,000 fyrkar 1 röst för hvar tionde fyrk, för fyrk­ tal därutöfver till och med 2,000 fyrkar 1 röst för hvar tjugonde fyrk, för fyrktal därutöfver till och med 3,000 fyrkar 1 röst för hvar trettionde fyrk o. s. v. till och med 9,000 fyrkar, hvarefter hvarje tillökning i rösttal förutsatte en tillväxt i fyrktal af 100 fyrkar. Enligt en annan skala åter skulle reduceringen vidtaga först vid ett fyrktal af 100 fyrkar, så att 1—99 fyrkar i jämn proportion lämnade lika antal röster, hvarefter skalan hade följande utseende:

100—124 fyrkar = 100 röster. 600— 699 fyrkar = 250 röster.

125—149 » = no » 700— 849 » = 275

150—199 » = 125 7> 850— 999 » = 300 200—299 » = 150 » 1,000—1,199 » = 325 » 300—399 » = 175 » 1,200—1,499 » = 350 400—499 » = 200 1,500—1,999 » = 375 2> 500—599 > = 225 2,000 och därutöfver = 400 >>

u Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Med afseende å de vid olika riksdagar framställda förslag angående den kommunala rösträttens gradering eldigt vissa skalor har blifvit an­ märkt, att dylika förslag vore i mer eller mindre mån godtyckliga. Lagar måste emellertid byggas på den fasta grunden af en bestämd princip. Hvad lagarne för den kommunala rösträtten beträffade, så kunde de utgå från antingen personlighets- eller förmögenhetsprincipen. Mellan dessa måste lagstiftaren välja, och hade han bestämt sig för den sistnämnda, så måste han med följdriktighet tillämpa den intill den gräns, utöfver hvilken konsekvensen icke längre kunde gå utan att leda till uppenbar orättvisa eller medföra andra vådor. Förmögenhetsprincipen, rätt upp­ fattad och på den kommunala röst beräkningen tillämpad, innebure, att en person borde äga större rösttal än en annan, icke därför att han vore eller syntes vara rikare, utan därför att han till de gemensamma behofvens fyllande erlade ett större bidrag. I samma mån skattskyldigheten vore proportionell, borde således jämväl rösträtten vara det. Då nu genom en begränsning af den kommunala rösträtten tillämpningen af en i och för sig giltig grundsats blifvit med hänsyn till bestående förhållanden in­ skränkt, måste denna inskränkning i följd af sin konventionella grund visserligen alltid blifva mer eller mindre godtycklig, men under det att genom antagande af ett röstmaximum allenast en godtycklig bestämm<Jse komme till stånd, skulle genom införandet af en graderad röstskala med hvarje siffra i skalan lagbindas ett nytt godtycke. Ifrågavarande förslag hafva äfven ansetts skäligen invecklade, synnerligast när skalan omfattat en mångfald af grader. Trots anmärkningarna mot graderade röstskalor hafva dessa allt­ jämt haft anhängare. Senast i en vid 1905 års riksdag väckt motion, hvilken endast afsåg den kommunala rösträtten i stad, har en ledamot af andra kammaren fäst uppmärksamheten på de beaktansvärda fördelar, som den graderade röstskalan enligt hans mening erbjöde framför den till visst maximum begränsade rena skatteröstskalan. Till dessa fördelar räknades möjligheten att med användande af lägre rösttal och valmännens uppdel­ ning i förrnögenhetsgrupper utjämna förhållandet mellan högre och lägre beskattade utan helt uppgifvande af den nu gällande principen om röst­ värdets beroende af skattebidraget, hvarförutom ur rent praktisk synpunkt kunde räknas såsom en fördel, att man vid röstsammanräkning rådde öfver ett mera lätthandterligt material. Ville man emellertid icke välja den utväg, som läge i en graderad måttlig röstskala, framhåller motionären, hurusom en andra utväg stode öppen, hvilken anlitats för den år 1869 genom­ förda reformen med relativt och absolut maximum. Skulle denna senare väg beträdas, läge det vikt uppå, att penningväldet icke lämnades orubbadt.

Kungl. MajUs Nåd. Proposition N:o 29. 45

Det gällde då att tillse, att flertalet kornme i åtnjutande af verkligt in­ flytande i kommunala angelägenheter. För sådant ändamål måste tyngd­ punkten flyttas afsevärdt ned på skatteskalan till medelklassen, handt­ verkare, mindre handlande, mindre löntagare, arbetsförmän o. d. De högre beskattade och de lägre beskattade finge sedan motväga hvarandra. Hvar gränsen för det absoluta röstmaximum skulle sättas, på det att tyngdpunkten måtte komma att ligga hos nämnda vålmansfraktioner, den frågan läte sig naturligtvis icke tillfredsställande besvara utan efter en ganska omfattande utredning. Att gränsen borde sökas tämligen långt ned på skalan, finner motionären emellertid vara uppenbart. Det tarfvades jämväl utredning, om och i hvilken mån en nedsättning af det absoluta röstmaximum betingade en jämkning äfven af det relativa. Efter det motionären slutligen betonat, att ett allmänt och berättigadt missnöje hos det öfvervägande stora flertalet icke bidroge till att väcka den känsla af samhörighet och gemensamt ansvar, som borde vara lifskraften i samhälls­ utvecklingen, under det att ingenting kunde vara mera ägnadt att hos de ekonomiskt lägre folklagren verka en god samfundsanda, än att med för­ troende åt dem öppnades tillfälle till verkligt inflytande på samfundsangelägenheterna, hemställer han, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och Riksdagens pröf­ ning underställa förslag till sådan ändring af 12 § i förordningen om kommunalstyrelse i stad och af 12 § i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, att antingen genom fastställandet af en graderad röstskala, fotad på billiga grunder, eller genom ytterligare nedsättning af det an­ tal röster, för hvilket rösträtt kunde af någon röstberättigad utöfvas, ett verkligt och behörigt inflytande i kommunala angelägenheter inrymdes åt flertalet af kommunens medlemmar. I sitt öfver motionen afgifna utlåtande anförde lagutskottet, bland annat, att några principiella betänkligheter icke mötte mot tanken på en begränsning i städerna af de högst beskattades öfvervägande rösttal, för såvidt den skedde utan rubbning af grundsatsen om den kommunala röst­ rättens beroende af förmögenheten. Den gräns i berörda hänseende, hvil­ ken nu funnes fastställd, liksom hvarje sådan gräns, kunde äga endast relativ giltighet, i följd hvaraf densamma borde underkastas jämkning, då omständigheterna därtill föranledde. Men utskottet kunde icke förorda, att någon lagstiftningsåtgärd nu företoges i berörda syfte. Olägenheterna af de nuvarande-bestämmelserna syntes utskottet icke vara af någon afsevärd beskaffenhet. Den nu fastställda begränsningen i fråga om den kom­ munala rösträtten i stad uppfyllde enligt utskottets åsikt i regel på ett tillfredsställande sätt sitt ändamål att förebygga, det ett fåtal högt be-

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

skattade personer skulle vara i tillfälle att enrådigt bestämma öfver kom­ munens angelägenheter. Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Lagutskottets utlåtande bifölls af första kammaren, hvaremot andra kammaren anslöt sig till en vid utlåtandet fogad reservation af innehåll, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl! Maj:t taga frågan om ytterligare begränsning af den kommunala röst­ rätten i stad under öfvervägande samt för Riksdagen framlägga de förslag till sådan begränsning, som af förhållandena funnes påkallade.

Propor­ Förhandlingarna i Riksdagen om reglering af den kommunala tionellt val­ sätt vid kom­ .rösträtten hade, på sätt torde framgå af hvad jag förut yttrat, sedan munala val årtionden icke gifvit anvisning på andra utvägar härför än antagande af föreslås i riksdagsmo­ olika slags röstmaxima, införande af lika rösträtt eller tillämpning af gra­ tioner. derade röstskalor. Med 1899 års riksdag infördes emellertid uti diskus­ sionen rörande detta ämne ett nytt moment, nämligen frågan om propor­ tionellt valsätt vid kommunala val. Den motionär, som först till behandling upptog omförmälda spörs­ mål, erinrar i sin vid nyssnämnda riksdag väckta motion, huruledes han vid 1897 års riksdag i två motioner hemställt om sådan ändring af gäl­ lande bestämmelser dels för städerna i allmänhet och dels för Stockholm, att vid val till stadsfullmäktige blott en röst skulle tillkomma hvarje röst­ berättigad, men att dessa förslag blifvit af lagutskottet afstyrkta och af båda kamrarne afslagna. Utskottet hade därvid, bland annat, gjort det uttalande, att en utjämning af den kommunala rösträtten till full likstäl­ lighet hvarken vore rättvis eller skulle komma att visa sig lända till gagn för stadskommunerna. Motionären förklarar sig nu vilja medgifva, att det måste följa olägenheter af att en enda grupp i ett samhälle så full­ ständigt dominerade ett val, att den kunde helt och hållet utestänga andra grupper äfven från det berättigade inflytande, som borde tillkomma minori­ teterna såsom kontrollerande och kritiserande. Från ett sådant orättfär­ digt majoritetsvälde, hvilket sloge under sig äfven de platser, på hvilka minoriteterna enligt det representativa systemets själfva grundidé hade obestridliga anspråk, ville efter motionärens öfvertygelse arbetarklassen gärna afstå, likasom den ej heller skulle göra svårigheter mot införande af ett valsystem vid stadsfullmäktigval, som gåfve hvarje grupp hvad den tillkomrne i mån af dess styrka bland valmännen. Ett sådant valsystem anser motionären innefattas i de s. k. propor­ tionella valen. De, som af omtanke för en sakkunnig och framsynt skötsel af städernas kommunala angelägenheter, hyste betänkligheter mot att even-

Kanyl. Maj:tn Nåd. Proposition N:o 21). 47

tuellt helt utlämna dessa åt de hittills i kommunalförvaltningen orepre­ senterade mindre skattdragande, måste finna udden väsentligen bruten af sina invändningar mot den lika rösträtten, om själfva valmetoden så för­ bättrades, att äfven de nu ledande elementen alltid blefve vederbörligen representerade. Det proportionella valsättet borde äfven ur en annan syn­ punkt särskildt tilltala dem, hvilka önskade en duglig och verkligt repre­ sentativ kommunalstyrelse. Majoritetsvalet premierade nämligen den parti­ trogna medelmåttan, det proportionella valsättet gåfve hvarje parti till­ fälle att få plats i främsta rummet för sina bästa. Tanken på införandet af proportionellt valsätt vid val till stadsfullmäktige borde, säger motio­ nären, icke afvisas med den invändningen, att konsekvensen då kräfde sådant valsystem äfven vid de politiska valen. Vid dessa senare sörjde nämligen i någon mån de olika partiernas olika gruppering öfver landet för att äfven minoriteterna finge representanter i Riksdagen. Men om den meningsgrupp, en stadsfullmäktig-valman tillhörde, fullständigt utestäng­ des i hans egen kommun, vore han för sina intressen och synpunkter naturligtvis icke det ringaste hjälpt med att hans partivänner kanske i en annan stad fullständigt behärskade valet. Då alltså ett proportionellt valsystem på den lika rösträttens grund vid stadsfullmäktigval skulle till­ godose rättvisans kraf, betrygga minoriteternas befogade anspråk och verka höjande på dessa representantförsamlingars allmänna nivå, samt detta sy­ stem dessutom numera kunde med fullt tillfredsställande enkelhet och utan inkrånglade lagbestämmelser och valprocedurer realiseras, hemställer motio­ nären, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung]. Maj:t anhålla, att, vid uppgörande, så snart ske kunde, af förslag till ändrade bestämmelser an­ gående rösträtten vid val till stadsfullmäktige, Kungl. Maj:t äfven måtte taga i öfvervägande systemet: lika rösträtt och proportionella val. Utan att ingå i någon pröfning af det som i omhandlade motion innebar en nyhet, nämligen frågan om tillämpning af proportionell val­ metod vid vissa kommunala val, afstyrkte lagutskottet motionen, som icke heller vann Riksdagens bifall. Samme motionär upprepade vid såväl 1901 som 1903 års riksdag sitt yrkande om åtgärders vidtagande i syfte att införa lika rösträtt i sam­ band med proportionella val. Andra motionärer tillkoinmo vid 1902 och 1903 årens riksdagar, men förordade tillämpning af den proportionella valmetoden vid kommunala val endast efter den nuvarande röstberäk­ ningen, i syfte att därmed tillförsäkra mängden af mindre röstägare ett ökadt inflytande på dessa val. Slutligen hafva vid 1905 års riksdag två motionärer hemställt, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kung]. Maj:t anhålla om utarbetande och framläggande för Riksdagen af förslag till

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2,9.

bestämmelser rörande proportionell metod vid val af kommunalnämnd, kommunalfullmäktige, stadsfullmäktige, landstingsmän, taxeringsnämnd äfvensom vid de öfriga kommunala val, där sådant lämpligen ansåges kunna äga rum. Af dessa förslag har icke något vunnit Riksdagens bifall, icke heller understöd af lagutskottet. Omförmälda utskott framhöll vid 1901 års riksdag beträffande för­ slaget om utjämning af rösträtten vid val af stadsfullmäktige till fullkom­ lig likställighet för alla därvid röstberättigade, bland annat, hurusom på det politiska området personlighetsprincipen gjort sig såtillvida gällande, som alla politiskt röstberättigade vore likställda vid rösträttens utöfvande och en hvar bland dem ägde en röst, under det att den kommunala lag­ stiftningen i fråga om röstberäkningen byggts på förmögenhetsprincipen, och vore alltså hvars och ens rösttal, om ock med viss modifikation, ställdt i förhållande till det bidrag, han lämnade till fyllande af kommu­ nens gemensamma behof. Denna skiljaktighet, hvilken syntes utskottet väl förtjänt att fortfarande bibehållas, ägde, såsom förut mången gång vid behandling af hithörande frågor erinrats, sin grund i erkännande af den väsentliga olikheten mellan de uppgifter, som tillhörde vår politiska och vår kommunala representation. Äfven om med det kommunala lifvets tillväxt kommunalrepresentationens verksamhetsfält numera, särskilt i de större kommunerna, blifvit utsträckt långt utöfver hvad händelsen var vid tiden för kommunalförfattningarnas tillkomst, torde dock det sakförhållande kvarstå, att, medan Riksdagen hade mångahanda befogenheter och ålig­ ganden af icke ekonomisk natur, kommunens verksamhet däremot hufvud­ sakligen afsåge gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter af sådan beskaffenhet, att kommunalstyrelsens förnämsta uppgift blefve fast­ ställande af kommunens inkomst- och utgiftsstat. Att för den kommu­ nala röstberäkningen tillämpa grundsatsen af likställighet skulle med hän­ syn därtill, långt ifrån att leda till rättvisa, snarare kunna medföra de största orättvisor. Det kunde emellertid ifrågasättas, om icke den kom­ munala rösträtten i stad borde, utan rubbning af grundsatsen om dess beroende af förmögenheten, underkastas en strängare begränsning än den för närvarande gällande. Mot tanken på en dylik begränsning hade ut­ skottet icke några principiella erinringar. Det syntes tvärtom böra er­ kännas, att den gräns i berörda hänseende, hvilken nu funnes fastställd, likasom hvarje annan sådan gräns, kunde äga endast relativ giltighet och borde underkastas jämkning, då omständigheterna därtill föranledde. Såvidt utskottet hade sig bekant, torde det emellertid kunna anses, att, äfven om missbruk i ett eller annat fall möjligen förekommit, den nu fastslagna

•Kungl. Maj:tx Nåd. Proposition N:o 29. 49

begränsningen dock i regel på ett, tillfredsställande sätt uppfyllt sitt ända­ mål att förebygga, det en särskildt högt beskattad person eller ett fåtal sådana skulle vara i tillfälle att utöfva kommunalt envälde. Med hänsyn därtill hade utskottet funnit sig sakna anledning att förorda någon lag­ stiftningsåtgärd i förenämnda syfte. I afseende å frågan om användande af proportionellt valsätt vid kom­ munala val erinrade lagutskottet vid 1905 års riksdag, huruledes utskottet vid några föregående tillfällen, då förslag om användande af dylik val­ metod förelegat till behandling, fäst uppmärksamheten därå, att spörs­ målet om praktiskt genomförande af denna grundsats ännu icke kunde anses hafva erhållit så nöjaktig lösning, att någon lagstiftning på sådan grund lämpligen kunde ifrågakomma. Såsom erfarenheten gifvit vid han­ den, hade det varit förbundet med synnerliga svårigheter att utfinna någon valmetod, hvilken å ena sidan med önskvärd säkerhet tillgodosåge syfte­ målet att bereda de olika meningar, som vid ett val toge sig uttryck, ett proportionellt inflytande på valets utgång och å andra sidan vore af den enkelhet, att densamma kunde i det praktiska lifvet utan olägenhet tilllämpas. Af den mångfald olika valmetoder, som från skilda håll blifvit föreslagna, hade, såvidt bekant vore, ingen lyckats blifva allmänt erkänd såsom i båda dessa hänseenden fullt tillfredsställande. Sedan numera, fortsätter utskottet, förslag till proportionellt valsätt att användas vid val till andra kammaren af Kungl. Maj:t efter verkställd utredning framlagts för Riksdagen, kunde väl icke längre med fog sägas, att ifrågavarande valsätt vore till sin beskaffenhet och innebörd för Riks­ dagen främmande, samt att spörsmålet om dess utförbarhet och använd­ barhet icke vore vederbörligen undersökt. Men utskottet erinrade dock därom, att meningarna om valsättets lämplighet på det politiska området — hvarom det vid den verkställda utredningen i ämnet närmast varit fråga — ingalunda vore eniga. Betänkligheter förefunnes i utskottets tanke i särskildt hög grad i fråga om proportionella valmetoders använd­ ning vid de kommunala valen. Sålunda torde uppenbarligen den omstän­ digheten, att vid sistnämnda slags val i allmänhet röstvärdet icke vore lika för alla röstande, utan bestämdes efter »graderad» skala, medföra en ytterligare förökning af de praktiska svårigheter, hvilka visat sig vara förbundna med dylikt valsätt. Jämväl i öfrigt torde de förhållanden, under hvilka de kommunala valen ägde rum, i allmänhet icke vara syn­ nerligen väl ägnade för genomförande af proportionella valmetoder. Ut­ skottet ville med det anförda ingalunda hafva ovillkorligen underkänt be­ tydelsen af de skäl, som ansåges tala till förmån för grundsatsen om pro­ portionellt valsätt såväl i allmänhet som vid de kommunala valen, men Bill. till Rifcsd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft. 7

50 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

utskottet hölle dock före, att, äfven om man vore aldrig så öfvertygad om det proportionella valsättets förträfflighet och tillämplighet, det i allt fall icke vore lämpligt och välbetänkt att i fråga om dess genomförande göra början med valen å det kommunala området.

Gällande Efter den redogörelse, jag i det föregående lämnat för utvecklingen lagstiftning. af lagstiftningen angående kommunal rösträtt äfvensom för vissa yrkanden om ändring i valsättet vid kommunala^ val, torde det tillåtas mig att nu i ett sammanhang gifva en kortfattad framställning af gällande lagstift­ ning rörande såväl kommunal rösträtt som den kommunala organisationen öfver hufvud, i de delar nämligen som beröras af eller äro ägnade att belysa de ändringsförslag, jag anhållit få underställa Kungl. . Maj:ts pröfning. Härvid har jag trott, att det icke skulle sakna sitt intresse, om några drag ur grannländernas lagstiftning i hithörande ämnen tillika meddelades, ehuru denna lagstiftning icke synes mig gifva någon egentlig ledning med afseende å det mål, hvartill man på kommunallagstiftningens område nu bör i vårt land söka komma.

Sverige.

Förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Medlem af en kommun på landet är en hvar, som där är mantalsskrifven, äfvensom hvar och en, hvilken, utan att vara i kommunen mantalsskrifven, därstädes äger eller brukar fast egendom eller är för inkomst af kapital eller arbete uppförd till allmän bevillning (§ 4). Berättigad att deltaga i kommunalstämmas öfverläggningar och be­ slut är en hvar välfräjdad svensk undersåte, som är medlem af kommunen samt förbunden att till densamma erlägga skatt och icke häftar för oguldna kommunalutskylder. Enahanda rättighet tillkommer bolag (§ 8). Skattskyldig till kommun är en hvar, som inom kommunen, ehvad han därstädes är bosatt eller ej, äger eller brukar hemman, hemmansdel eller annan i mantal satt jord eller från hemman under full äganderätt afsöndrad eller till allmän bevillning för sig taxerad fastighet eller där­ städes idkar bergsbruk, fabriksrörelse, handel, handtverk eller annan till allmän bevillning taxerad näring; äfvensom en hvar, som inom kommunen har sitt rätta bo och hemvist och äger sådan inkomst, att bevillning till staten enligt bevillningsförordningen därför skall, såsom för inkomst af kapital eller arbete, erläggas. Enahanda skyldighet åligger bolag (§ 57).

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N: q 29. 51

De till kommunens gemensamma utgifter utgående bidrag skola såsom kommunalutskylder utgöras i förhållande till särskilda, de skatt­ skyldiga påförda fyrktal. Till beräkningsgrund för fyrktalssättningen tjänar den bevillning, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder erlägges till staten, sålunda, att för hvarje beskattningsföremål påföres 1 fyrk för bevillning till belopp af 1 till och med 10 öre, 2 fyrkar för bevillning utöfver 10 till och med 20 öre, 3 fyrkar för bevillning utöfver 20 till och med 30 öre o. s. v. För sådan jordbruksfastighet, för hvilken enligt bevillningsförordningen bevillning icke erlägges, skall fyrktal påföras efter det belopp, som, därest bevillning utginge, skulle på grund af fastighetens värde däremot svara. Ett undantagsförhållande i fråga om grunden för utgörande af kommunalutskylder äger ruin i Kopparbergs län, i det att inom vissa kommuner, där utskylder af ifrågavarande slag före utfärdan­ det af kommunalstämmoförordningen debiterats och uppburits efter andel i soldatrote, bevillningen till staten ligger till grund i angifna hänseendet (§ 59). Såsom regel törutsättes personligt deltagande i kommunala ange­ lägenheters afgörande. Röstägande är emellertid berättigad att på annan öfverlåta sin talan och rösträtt; dock må ej någon på grund af fullmakt föra talan för mer än en röstberättigad (§ 13). För samfälld egendom får blott en person föra talan, i följd hvaraf för bolag bolaget eller dess sty­ relse samt för oskiftadt bo delägarne däri hafva att utse ombud, soin röstar för samfälligheten. Att iakttaga är den viktiga bestämmelsen därom, att för fastighet, som innehafves af landbo eller arrendator, rösträtt utöfvas af innehafvaren (§ 9). Icke ens ett särskilt förbehåll i arrende­ kontraktet kan tillförsäkra ägaren denna rätt. På skattskyldigheten till kommunen beror rätten att genom omröst­ ning i kommunalstämma deltaga i kommunalstyrelsen. Ingen är numera härifrån utesluten, huru obetydligt det skattebelopp än är, som blifvit honom påfördt. Alla röstägande hafva emellertid icke samma inflytande på omröstningens resultat. Röstvärdet skall nämligen beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal. Den begränsning uppåt är dock stadgad, att ej någon må utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar mot Vio af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre rösttal än det, som motsvarar 5,000 fyrkar. Om för deltagande i sådana besvär, som åligga alla, hvilka inom kommunen erlägga kommunalutskylder, annan grund än den för utgörande af sådana utskylder i allmänhet gäl­ lande finnes särskild! stadgad, skall vid beslut öfver ärenden, som röra sådana besvär, röstvärdet beräknas efter den särskild! bestämda grunden (§ 11 ).

52 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Organet för beslut i de ärenden, som utgöra föremål för den bor­ gerliga kommunens själfverksamhet, är, såsom redan blifvit antydt, kom­ munalstämman (§ 7), en primärförsamling, till hvilken kommunens alla röstberättigade medlemmar äga tillträde. För beslut där erfordras i regel blott enkel pluralitet af de afgifna rösterna enligt den vid omröstningen följda röstgrund. Falla rösterna lika för olika meningar, gäller den me­ ning, hvilken de flesta röstande efter hufvudtalet bifallit, eller, därest äfven efter sådan beräkning rösterna finnas lika delade, den mening, som stämmans ordförande biträder (§ 21). Mellan lika rösttal vid val skiljer lotten (§ 22). Enkel pluralitet af de afgifna rösterna gör emellertid ej till fyllest, då fråga är om upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två år. För att vara giltigt måste beslut härom hafva fattats med två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet (§ 73 punkt b). Två andra undantag från de allmänna bestämmelserna angående omröstning kommer jag att omedelbart nämna. Kommun är oförhindrad att öfverlåta sin beslutanderätt — utom i vissa frågor af större vikt (§ 33) — åt valda ombud, kommunalfullmäk­ tige. Beslutet därom måste dock å kommunalstämma fattas med mer än hälften af kommunens hela rösttal efter röstvärdet (§ 27). Har den representativa formen för kommunalstyrelse en gång blifvit införd, kan förslag om dess afskaffande ej väckas förrän efter förloppet af fem år, hvarvid erfordras lika beskaffad röstöfvervikt som vid införandet (§ 36). Fullmäktigskapet i landskommunerna har ej vunnit någon allmän­ nare tillämpning. Enligt hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i de olika länen meddelat, förekom nämligen år 1906 dylik representation en­ dast i följande 16 kommuner:

Djursholms köping i Stockholms län Köpingen Malmköping i Södermanlands län » Hessleholtn i Kristianstads län Eslöfs köping i Malmöhus län Hörbv » i » län Limhamns köping i Malmöhus län Billeberga kommun Malmöhus län örgryte Göteborgs och Bohus län Säfve Ytterby »■ K ville » Bottna » »

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 53

Skee kommun i Göteborgs och Bohus täln Köpingen Arvika i Värmlands län Ragunda kommun i Jämtlands län Säfvar » i Västerbottens län.

Köpingsinstitutionen, som under äldre tiders näringstvång beredde en utväg för städernas borgare att å vissa platser på landsbygden hela året om — således ej blott vid marknadstider — idka handel och handt­ verk, har med en friare näringslagstiftning förlorat sin ursprungliga be­ tydelse. Denna institution äger emellertid fortfarande bestånd, men grun­ dar sig ej på någon enhetlig lagstiftning. I kommunalt afseende röra sig köpingarne uti former, lånta från såväl landsbygdens som städernas or­ ganisationer. Enligt § 79 i nu omhandlade förordning kan köping antingen bilda en kommun för sig eller ock ingå i den landskommun, inom hvars område köpingen är belägen. I senare fallet — d. v. s. då köpingen ej utgör egen kommun — skall förevarande förordning tjäna till efterrättelse vid den kommunala förvaltningen inom köpingen, således äfven i fråga om röstberäkningen, med iakttagande att hvad i § 80 af förordningen är stadgadt om municipalsamhälle gäller äfven om köping, som kvarstår inom landskommunen. Dylika köpingar, af hvilka ej någon bildats efter år 1865, utgöra numera ett antal af allenast 7. Dessa ännu befintliga, äldre köpingar äro följande:

Valdemarsvik i Östergötlands län Ljungby Kronobergs Gamleby Kalmar Påskallavik Pataholm Kristianopel Blekinge Båstad Kristianstads

Om åter köping blifvit utbruten från den socken, inom hvilken den uppstått, och vunnit kommunal själfständighet, har i hvarje särskildt sådant fall förklarats, att för köpingskommunen skulle i afseende å rösträtt tilllämpas de för städerna härutinnan gällande föreskrifter. Dock har undan­ tag gjorts för Tranås, såtillvida som högsta rösttalet för medlem af denna köping är satt till V 20 af kommunens hela rösttal; och synes ett liknande undantagsförhållande faktiskt äga rum jämväl beträffande Arvika. Bestämmel­ serna om rösträtt äro meddelade af Kungl. Maj:t, utom för Malmköping, som synes hafva att följa af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i sådant af-

54 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

seende utfärdade föreskrifter. Köpingar, hvilka för närvarande hafva or­ ganisation såsom själfständiga kommuner, äro följande 26, nämligen:

Sundbyberg i Stockholms län Djursholm Malmköping Södermanlands Tranås Jönköpings Värnamo Huskvarna Elmhult Kronobergs Mönsterås Kalmar Figeholm Nybro Mörbylånga Hessleholm Kristianstads Ahus Eslöf Malmöhus Hörby » Limhamn » Vara Skaraborgs Tidaholm » Grästorp Arvika Värmlands Seffle Kungsör Västmanlands Borlänge Kopparbergs Avesta Bollnäs Gäfleborgs Sollefteå Västernorrlands

Dessutom hafva nedannämnda 9 samhällen utverkat sig tillstånd att, sedan särskildt stadgade villkor blifvit uppfyllda, såsom köpingar bilda egna kommuner:

Hvetlanda Jönköpings län Tomelilla Kristianstads Fjällbacka Göteborg och Bohus Grebbestad » » » Mellerud Alfsborgs Töreboda Skaraborgs Kopparberg i Örebro

Kungl. Maj:U Nåd. Proposition N:o 29. 55

Hallsberg i Örebro lan Mora strand i Kopparbergs »

Den förut oinförmälda köpingen Valdemarsvik har jämväl villkorligt erhållit tillstånd att utgöra en kommun för sig, med rösträtt bestämd såsom för stad.

Förordningen om kommnnalstyrelse i stad.

Medlemskap af stadskommun är grundadt på samma förutsättningar som medlemskap af landskommun, med den skillnad likväl, att i stad brukandet af annans fastighet icke — i motsats mot hvad förhållandet är på landet — gör brukaren till medlem af kommunen (§ 3). Stadskommuns beslutanderätt utöfvas antingen vid allmän rådstuga — omfattande hela samlingen röstberättigade kommunalmedlemmar — eller genom stadsfullmäktige, en af de röstägande vald representation (§ 6). En viss valfrihet mellan dessa olika organisationer är medgifven, i det att stadskommun med 3,000 invånare eller därunder är berättigad, men ej behöfver, utse en särskild representation. Sådan finnes icke heller — enligt hvad inhämtade upplysningar för år 1906 gifva vid handen — uti städerna Östhammar, öregrund, Sigtuna, Skanör med Falsterbo samt Nora. För öfvergång från det ena till det andra systemet inom sådan mindre stadskommun, som kan efter eget godtfinnande därutinnan besluta, gälla samma villkor, som äro uppställda för införande eller afskaffande af full­ mäktigskap i landskommun. Öfverstiger invånarantalet 3,000, måste sta­ dens beslutanderätt i kommunala angelägenheter ovillkorligen uppdragas åt stadsfullmäktige (§ 7). I sådan händelse blifver allmänna rådstugans befattning inskränkt till val af berörda representation (§ 9). För rätt att deltaga i allmän rådstugas öfver!äggningar och beslut erfordras kvalifikationer liknande dem, som äro fastställda för deltagande i kommunalstämma (§ 10). Rörande sättet för utöfvande å allmän råd­ stuga af rösträtt för samfäld egendom samt i fråga om öfverlåtande af talan på annan gäller ock hvad därutinnan är stadgadt beträffande landet (§§ 11 och 13). Bidragsskyldigheten till stadskommuns utgifter är ställd i direkt förhållande till sammanlagda beloppet af den bevillning, som skall erläggas för kommunalmedlem tillhörig fast egendom, eller som blifvit honom på­ förd för inkomst af kapital eller arbete (§ 57). Skattskyldighetens be­ stämmande förmedlas alltså icke i stad genom någon särskild anordning, motsvarande fyrktalssättningen på landet. •

56 Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

I städs- likasom landskommun är rösträtten bunden vid den kom­ munala skatteplikten. Denna senare hvilar i sin ordning på skyldigheten att erlägga bevillning till staten. Sålunda tillägges kommunalmedlem en eller flera röster alltefter storleken af den bevillning, som blifvit honom påförd, nämligen alltid 1 röst för bevillning under eller till och med 1 krona, samt vidare 1 röst för hvarje nytillkommande hel bevillningskrona. Rösträtten är emellertid icke heller å allmänna rådstugan obe­ gränsad, ity att ingen får där rösta för mer än Vs o af stadens hela röst­ tal eller i något fall för större antal röster, än som motsvarar bevillningen för 10,000 kronors inkomst af kapital eller arbete, d. v. s. för när­ varande 100 röster (§ 12). Till beslut å allmän rådstuga erfordras — utom då fråga är om införande eller afskaffande af stadsfullmäktiginstitutionen — blott enkel pluralitet af de afgifna rösterna enligt den vid omröstningen följda röstgrund. För öfrigt gälla beträffande omröstning samma regler, som skola i slikt fall tillämpas å kommunalstämma (§§ 21 och 22).

Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm.

En till område och folkmängd så betydande kommun som Stock­ holm måste helt naturligt under alla förhållanden öfverlämna sin beslu­ tanderätt åt en representation. Denna utgöres af »bland stadens röst­ berättigade män valda deputerade, som benämnas stadsfullmäktige och äro till antalet ett hundra» (§ 5). Villkoren för behörighet att deltaga i valet af stadsfullmäktige i Stockholm afvika ej från de behörighetsvillkor, som gälla för liknande val i andra städer (§§ 2, 9, 10 och 11). Rösträtten är jämväl bestämd på samma sätt som eljest i stadskommun, men det relativa maximum af Vso är i Stockholm — hvilken stad skall för val af stadsfullmäktige indelas i fem valkretsar (§ 6) — ställdt i förhållande till valkretsens, ej hela stadens, rösttal (§ 12). Från den allmänna regeln, att vid omröstning utgången bestämmes genom enkel pluralitet, har beträffande Stockholms kommunalrepresenta­ tion gjorts undantag med afseende å frågor, som angå beviljande af an­ slag till nya ändamål eller behof, i det att för dylika erfordras bifall af två tredjedelar bland dem, som deltaga i beslutet (§ 28). En dylik kva­ lificerad majoritet erfordras ej vid beslut inom stadsfullmäktige i rikets öfriga städer.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2!). 57

Den kommunala skatteplikten mittes i hufvudstnden, likasom i andra stadskommuner, omedelbart efter storleken af det bevillningsbelopp, veder­ börande kommunalmedlem har att erlägga till staten. * I såväl allmänt som enskildt intresse är kommunernas själfverksamhet underkastad kontroll af offentlig myndighet. A ena sidan måste näm­ ligen förhindras, att en kommun genom sina beslut störande ingriper i statsförvaltningens gång eller eljest öfverskrider sin befogenhet, å aruIra sidan kan icke tillåtas, att en generation till sin uteslutande nytta vid­ tager förfoganden, som menligt inverka på kommande generationer, eller att den enskilde varder kränkt i sin rätt. Vissa kommunala beslut skola därför underställas myndigheternas pröfning för att äga giltighet eller af dem före verkställandet till lagligheten granskas, andra kunna genom besvär dragas under dylik pröfning. De myndigheter, på Indika det öfver hufvud ankommer att af ena eller andra anledningen taga befattning med kommunala beslut, äro Kungl. Maj:t samt — beroende på den kommun, där beslutet fattats — öfverståthållareämbetet, Kungl. Maj:ts befallningshafvande och magistrat. Hvad särskildt angår underställning, så torde de bestämmelser i ämnet, som inrymmas i förordningarna om kommunalstyrelse på landet (§§ 73 och 74) samt i stad (§§ 74 och 75) böra af mig återgifvas. Enligt omförmälda författningar skola kommunalstämmas, allmän rådstugas och stadsfullmäktiges beslut, för att vinna bindande kraft, under­ ställas Kungl. Maj:ts pröfning och fastställelse, då besluten angå försälj­ ning, pantförskrifning eller utbyte af någon sådan kommunen tillhörig fastighet, som, för något dess gemensamma nytta afseende ändamål, genom gåfva eller testamente tillfallit kommunen, äfvensom öfverenskommelse, som medför förändring i de rättigheter, kommunen äger till sådan fastig­ het. Samma förfarande iakttages, då besluten afse upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två år, eller innefatta förslag till nya eller förhöjda afgifter å den allmänna rörelsen, såsom väg-, bro- och färjpen­ ningar m. in. Kungl. Maj:ts befallningshafvandes godkännande erfordras för att gifva gällande kraft åt, bland andra, sådana af kommunalstämma, allmän rådstuga och stadsfullmäktige fattade beslut, som äro ämnade att tillämpas såsom kommunalstadgar, till främjande af sedlighet, hälsovård samt ord­ ning och säkerhet inom kommunen, eller afse påläggande af afgifter, som erfordra uttaxering för längre tid än fem år. Förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm (§§ 30 och 31) innehåller särskilda, från de nu nämnda i viss mån afvikande bestäm-

Bih. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Håft. 8

58 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

meker angående de af stadsfullmäktige därstädes fattade beslut, som skola underställas Kungl. Maj:ts eller öfverståthållareämbetets pröfning.

Finland. Bland grannländerna står Finland vårt land närmast, såvidt angår sättet för organiserande af den kommunala själfstyrelsen. I de finska städerna utöfvas beslutanderätten i allmänhet af stads­ fullmäktige, hvilka väljas å allmän rådhusstämma, samt i landskommu­ nerna å kommunalstämma. Rätten att utöfva rösträtt å rådhus- och kom­ munalstämmor tillkommer >hvarje medlem af kommunen, som äger finsk medborgares rättigheter och själf råder öfver sig och sitt gods, är för­ bunden att till kommunen utgöra skatt, ej häftar för derå än nästföre­ gående års kommunalutskylder, ej är annans lagstadda tjänstehjon och ej heller bör på grund af laga dom anses sakna god frejd. Äfven bolag äro röstberättigade. Röstvärdet beräknas efter det en hvar påförda skattöre. Angår fråga endast jord, lägenheter och inrättningar, hvilka äro i mantal satta, beräknas dock rösterna efter mantalet, sålunda att Vio mantal och där­ under medför 1 röst, öfver Vio till och med 2/io mantal 2 röster o. s. v. Vederbörande stämma beslutar för en tid af 3—5 år i sänder, huru stort belopp af den skattskyldiges inkomst, som skall motsvara ett skattöre, dock med iakttagande att detta belopp icke får sättas under 200 eller öfver 400 mark i städerna och icke under 100 eller öfver 300 mark på landet. Taxering och påföring af skattören sker, oberoende af bevillningen till staten, genom en särskild taxeringsnämnd. Den, hvars inkomst motsvarar allenast 1 skattöre, betalar ej några utskylder till kommunen och har ej heller kommunal rösträtt. För 2 skattören erhålles en röst, för 3 skatt­ ören 2 röster, men för 4 skattören 4 röster, för 5 skattören 5 röster o. s. v. I stad är högsta rösttalet på en röstägande 25 röster, motsvarande, om skattöret är bestämdt till 200 mark, en årsinkomst af 5,000 mark och, om skattöret utgör 400 mark, en årsinkomst af 10,000 mark. För öfrigt är rösträtten begränsad sålunda, att ingen må utöfva rösträtt i stad för större antal röster, än som svarar mot 1/so af kommunens hela röstbelopp efter röstlängden, och på landet för mer än tillsammans V 15 af de i om­ röstningen deltagandes sammanlagda röstbelopp. Bestämmelsen om skattefrihet för första skattöret verkar så, att skatteplikt och rösträtt inträda, om skattöret är 200 mark, först vid en inkomst af 400 mark och, om skattöret är 400 mark, först vid en inkomst af 800 mark. Kontroll öfver den kommunala förvaltningen utöfvas från statens sida i ungefär samma utsträckning som hos oss och består i uppsikt öfver

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 22. 59

lagligheten af sådana beslut, som Minnas till verkställighet, förbehåll om vissa besluts underställande under högre administrativ myndighet o. s. v. De granskande myndigheterna äro städernas magistrater, länsguvernörerna och senatens ekonomidepartement.

I Norge utöfvas kommunernas beslutanderätt såväl på landet som i Norge. städerna af valda korporationer. Hvart »herred» på landet — i regeln sammanfallande med prästgället — skall hafva ett »reprassentantskab» af 12—48 medlemmar samt ett af och bland dettas medlemmar valdt »formandskab», bestående af x!\ af representantförsamlingen. Allmänhetens deltagande i de kommunala angelägenheterna inskrän­ ker sig till val af repraesentantskab. Röstberättigade äro män, som upp­ fylla villkoren för politisk rösträtt — d. v. s. äro 25 år gamla, i 5 år varit bosatta i landet och icke till följd af grundlovens bestämmelser om suspension eller förlust af rätten att rösta äro i mistning af rösträtt, dock med vissa modifikationer beträffande fattigunderstödstagare — samt kvin­ nor, som, utom det att de uppfylla sagda villkor, för sista året betalt skatt till stat eller kommun för minst 300 kronors inkomst eller lefva i hel eller partiell egendomsgemenskap med make, som betalt sådan skatt. För såväl män som kvinnor fordras dessutom, att de under de två sista åren haft stadigt hemvist inom kommunen. Sterbhus, bolag och menig­ heter äro ej röstberättigade. Hvarje röstande har en röst. Valen äro proportionella, ifall yrkande därom göres af ett större antal, i regeln 1,000, röstägande. Formandskabet utöfvar den egentliga förvaltningen. I fråga om aflöningar, nya kommunala företag, köp eller afhändande af egendom eller afstående af någon därtill hörande rättighet skall dock representantför­ samlingens beslut inhämtas. Representanterna meddela äfven decharge i fråga om förvaltningen af kommunens medel. Äfven eljest, då någon fråga af större vikt förekommer, kan formandskabet hänskjuta densamma till reprsesentantskabets afgörande. Det åligger formandskabet att på kallelse sammanträda med amtmannen eller fogden för att öfverlägga om kommunens angelägenheter. Fogden är i vanliga fall mellanhanden mellan de kommunala styrelseor­ ganen och statens högre administrativa myndigheter. Amtmannen utöfvar dock i vissa fall en omedelbar uppsikt öfver förvaltningen. Han äger när som helst taga del af formandskabets protokoll och granskar alla beslut, som fattas af representantförsamlingen. Äro 2Ä af repraesentskabet eniga om ett beslut och amtmannen icke finner något att erinra mot detsamma, tillkännagifver han detta för formandskabet, och beslutet erhåller därmed

60 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

giltighet. År pluraliteten mindre eller ogillar am tm ann en beslutet, skall saken åter företagas till behandling af representantförsamlingen. Äro 2/3 af representanterna eniga om beslutet, är det utan vidare giltigt. Ernås icke så stor majoritet, kan minoriteten, med enkel röstöfvervikt, påkalla ärendets hänskjutande till regeringen, som då gillar eller förkastar beslutet. Begagnar ej minoriteten den sålunda medgifva underställningsrätten, är beslutet omedelbart gällande. I fråga om utgifter, som kräfva uttaxering för längre tid än fem år, eller afhändande af inkomstgifvande fast egen­ dom erfordras alltid regeringens godkännande af representantförsamlingens beslut. För städerna — där jämväl finnas formsend och representanter — gäller i hufvudsak detsamma. Dock fordras för kvinnlig rösträtt fullgjord skatteplikt för minst 400 kronors inkomst. Proportionella val till repre­ sentantförsamlingen äga ej rum, med mindre än att i regeln minst 1,600 röstande framställa begäran därom. Representanternas antal växlar mellan 20 och 84 allt efter städernas storlek. Mellanhand mellan de kommunala styrelseorganen och statens högre administrativa myndigheter är magistraten, som tillika ägeor ett icke ringa omedelbart inflytande på stadens kommunala förvaltning. Årligen före den 1 augusti sammanträder formandskabet med magistraten för att gemensamt med denna öfverlägga om de arbeten eller andra företag, som skola under det följande året utföras, och om upp­ rättandet af kommunens utgifts- och inkomststat. Alla förslag och kost­ nadsberäkningar i detta hänseende uppgöras af magistraten. I fråga om giltigheten af representantförsamlingens beslut och amtmannens befogenhet därvidlag samt om underställning till regeringen i vissa fall gäller hvad förut är sagdt om kommunalförvaltningen på landet.

Danmark. Äfven i Danmark är för närvarande beslutanderätten i kommunala angelägenheter helt och hållet öfverlåten åt valda representanter. I hvarje sockenkommun på landet finnes ett »sogneraad», bestående af 5, 7 eller 9 medlemmar. Dessa delas med hänsyn till sättet för deras väljande i två grupper, af hvilka den ena räknar en medlem mer än den andra. Den mindre af dessa grupper väljes af samtliga röstberättigade. Villkoren för rösträtt äro desamma som för valbarhet till Folketinget, nämligen att hafva uppnått 25 års ålder, äga medborgerligt förtroende och i ett år hafva haft fast bostad inom valdistriktet, med undantag dock för tjänstehjon, fattigunderstödstagare och sådana, som äro i omyndighets- eller konkurstillstånd. Härjämte fordras för kommunal rösträtt att hafva erlagt nästföregående års utskylder till kommunen. Den större åt' förenämnda två grupper väljes af den femtedel af kommunens rösträttsberättigade invånare, som föregående år

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2i). (il

betalt de största kommunala utskyldsbeloppen, uttaxerade på »Hartkorn» och efter »Formue och Lejlighed». Sockenrådet väljer inom sig en ordförande, kallad »formand», som tillika handhafvcr kommunens räkenskaper och ombesörjer verkställigheten af sockenrådets beslut. Närmaste tillsynen öfver landskommunernas förvaltning utöfvas af amtmannen och amtsrådet. Detta senare består af amtmannen jämte 7— 13 valda medlemmar och motsvarar närmast vårt landsting. Det väljes liksom sockenrådet gruppvis. Den större gruppen utses af sockenråden genom elektorer, den mindre väljes omedelbart af de fastighetsinnehafvare, som, jämte det att de uppfylla villkoren för valbarhet till Folketinget, under sistförflutna året betalt de största bidragen till amtkretsens kassa. För giltighet af sockenrådets beslut erfordras samtycke af amts­ rådet i alla viktigare fall, såsom då fråga är om åtagande af stadigvarande förpliktelser, som icke följa omedelbart af lag, om bidrag till privata sjuk­ kassor, ålderdoms- och begrafningskassa’ m. in. d., om försäljning eller pantsättning af kommunen tillhörig fast egendom, om köp af sådan egen­ dom, om minskande af kommunens kapitalförmögenhet, om upptagande eller förnyande af lån, som krafvel' längre återbetalningstid än ett år, eller förlängning af tiden, inom hvilken erhållet lån skall återbetalas, samt om uttaxering af ett större skattebelopp än det, som motsvarar medelbeloppet af den årliga uttaxeringen under de tre sistförflutna åren jämte hälften därutöfver. Amtsrådet har därjämte en vidsträckt uppsikt öfver kommunernas förvaltning och meddelar decharge i fråga om sockenrådens räkenskaper. Jämväl amtmannen granskar sockenrådens både beslut och räken­ skaper. Finner han, att något beslut icke har stöd af lag, eller att det är för kommunen skadligt, kan han förbjuda dess verkställighet, men är samtidigt pliktig att hänskjuta saken till inrikesministerns afgörande. Den kommunala beslutanderätten i städerna utöfvas af ett »byraad», bestående af en af konungen utnämnd borgmästare (vanligen byfogden) såsom ordförande samt gruppvis valda medlemmar till ett antal af 7—19. Grupperna äro äfven här två, så fördelade, att den ena räknar en medlem mer än den andra. Den större gruppen utses genom allmänna val på samma sätt som den mindre gruppen i sockenråden. Den återstående gruppen väljes af den femtedel af de röstberättigade, som har betalt det högsta skattebeloppet, såframt dessa väljare tillsammans betalt minst 2/z af hela kommunalskatten; i annat fall ökas de högstbeskattades valklass, intill dess nämnda skattebelopp uppnås.

62 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Den egentliga förvaltningen och verkställigheten tillkommer borg­ mästaren med biträde af borgerliga rådmän, valda af och ibland byrådet. För vissa förvaltningsgrenar kunna dock särskilda förvaltningsorgan tillsättas. Utan inrikesministerns samtycke kan byrådet icke något år utskrifva ett högre skattebelopp än medeltalet af motsvarande belopp under de tre närmast föregående åren med tillägg af en femtedel. Den amtmannen i fråga om landskommunerna tillagda befogenheten att i vissa fall förbjuda verkställigheten af sockenrådets beslut tillkommer i stad borgmästaren beträffande byrådets beslut. Äfven i detta fall hänskjutes saken till inrikesministern, som träffar det slutliga afgörande^ Byrådets beslut beträffande köp, pantsättning eller afbandande af fast egendom, minskning af kapitalförmögenheten, upptagande af större lån eller lån på längre tid, än att det kan af följande årets inkomster återbetalas, eller förlängning af återbetalningstiden för erhållet lån äfvensom den förutnämnda utskrifningen af betydligare skattebelopp skola underställas inrikesministern. Byrådet meddelar själft decharge i fråga om de kommunala styrelse­ organens penningförvaltning, men räkenskaperna insändas i allt fall till inrikesministern, som, i händelse olagliga utgifter beslutats eller vederbö­ rande eljest öfverskridit sin befogenhet, vidtager de åtgärder, som af om­ ständigheterna påkallas. För Köpenhamn gälla särskilda bestämmelser. Ett af regeringen år 1906 framlagdt förslag till »Lov om kommunal Valg» åsyftar en ganska genomgripande förändring i anförda bestämmelser. Sålunda skulle, bland annat, valmännen icke längre uppdelas i grupper med olika behörighet, utan valen blifva samfällda, hvarförutom proportionellt valsätt skulle införas.

Statistiska Innan jag härefter öfvergår till att utveckla grunderna för de för­ uppgifter. slag till ändringar i kommunalförordningarna, som synas mig af behofvet påkallade, har jag ansett mig böra meddela några uppgifter, grundade på den utredning angående gällande kommunal rösträtt, som statistiska cen­ tralbyrån enligt nådigt beslut af den 8 juni 1906 verkställt. En bearbetning af denna utredning innehålles i tre tabeller, Indika torde få såsom bilagor åtfölja statsrådsprotokollet.

Landskommunerna. Sammanlagda fyrktalet, uträknadt enligt den bevillning, som grun­ dade sig på 1904 års bevillningstaxering, uppgick för rikets 2,387 lands­ kommuner till 40,042,786. Högsta fyrktalet, eller 4,241,067, hade Malmö-

64 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2i).

talet å ena sidan för Gottlands och Skaraborgs län med deras många och små kommuner endast 4,092 och 5,677 fyrkar samt å andra sidan för Kopparbergs län nära 57,000 och för Norrbottens län öfver 60,000 fyrkar per kommun. Om skiljaktigheterna länen emellan såväl härutinnan som äfven beträffande en del andra fyrktalsförhållanden lämnas upplysningar i den tabell, som å föregående sida intagits. ökning af landskommunernas hela fyrktal under de tolf åren från 1892 — för hvilket år närmast föregående redogörelse för kommunal rösträtt föreligger — till 1904 uppgick till 15,834,7^90 fyrkar, eller till ej mindre än 65,4 %, medan motsvarande ökning under de tjuguett år, som förflöto mellan år 1871 — för hvilket år äfven en dylik redogörelse tinnes — och år 1892, var 63,7 %. Ökningen under den senare, likasom äfven under den tidigare, af dessa perioder sträckte sig till alla län, men icke i samma omfattning. Enligt nyssnämnda tabell visa för perioden 1892 till 1904 Norrbottens län med en ökning af 178,4 % och Skaraborgs län med en ökning af endast 15,9 % de största motsatserna. Med öfver 100 % hade fyrktalet ökats jämväl för två andra norrländska län samt för Koppar­ bergs och Stockholms län. Väsentligen bestämmande för fyrktalets ökning inom länen har va­ rit, i hvilken utsträckning jordbruk eller industri där idkats. Jordbruksfyrkarne hafva nämligen ej på långt när ökats i samma proportion som fyrkarne af andra slag. Detta ådagalägges af följande siffror:

Fyrktal. Ökning

x %.

År 1904. År 1892.

Alla öfriga beskattningsföremål . . . 20,539,661 9,105,010 125-6

Summa 40,042,786 24,207,996 65'4

. . ° Skiljaktigheterna äro betydande. År 1892 var fyrktalet för jord­ bruksfastighet ännu åtskilligt större än fyrktalet för annan fastighet och alla öfriga b e sk attn i n gs fö re in ål tillsammantagna, hvaremot år 1904 fyrktalet ensamt för dessa öfriga beskattningsföremål var betydligt större än fyrktalet för jordbruksfastighet och större till och med än fyrktalet för all fastighet. Såsom tabellen å föregående sida gifver vid handen, funnos år 1892 ej mindre än 16 län, där jordbruksfyrkarne utgjorde mer än hälften af samtliga

66 Kungl. Maj tfa Nåd. Proposition N:o 29.

röstägande tillhöra mer än en kommun och räknas sålunda mer än en gång —, 5,805 hänföras till andra bolag, samtliga återstående, eller 97*7 % af hela antalet, utgöras af enskilda personer. Om än enskilda personer äro bland de röstägande vida öfvervä­ gande till antalet, intaga de dock icke en i lika hög grad dominerande ställning vare sig beträffande fyrktal eller nu gällande reducerade rösttal. Enligt 1904 års uppgifter fördelade sig nämligen fyrktal och rösttal på omförmälda fyra klasser sålunda:

Hela fyrktalet. Nuvarande rösttal.

Fyrkar. * Antal röster. %.

Summa 40,042,786 1000 35,437,612 100 o

Den år 1900 stadgade begränsningen af den kommunala röst­ rätten på landet drabbar, såsom synes, hufvudsakligen aktiebolagen, hvilkas rösttal för år 1904 nedgick till föga mer än hälften af det rösttal, som eljest skulle tillkommit dem. Då af dessa bolags rösttal för nämnda år ej mindre än 2,147,731 tillhörde gruppen med 2,001—5,000 röster, 707,053 gruppen med 1,001—2,000 röster, 430,361 gruppen med 501— 1,000 röster, 240,439 gruppen med 251—500 röster och endast 215,335 gruppen med 1—250 röster, är tydligt, att vid en ytterligare mera afsevärd inskränkning af den kommunala rösträtten några särskilda åtgärder beträffande aktiebolagen icke äro påkallade. I fråga om verkan utaf den stadgade begränsningen af rösträtten är kommunens storlek af synnerlig betydelse. Med anledning häraf hafva, såsom efterföljande tabell utvisar, landskommunerna blifvit uppdelade i grupper efter sitt hela fyrktal, hvarvid angifvits ej mindre antalet kommu­ ner i hvarje fyrktalsgrupp än äfven huru många af kommunerna och af de röstägande därstädes fått rösttalen enligt gällande bestämmelser redu­ cerade.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29. 67

Med reducerade fyrktal. Antal Fyrktalögrapp. kommuner. Antal Antal kommuner. röstägande.

Summa 2,387 1,356 1,966

I de 139 kommunerna med ett fyrktal af 50,000 och derutöfver verkar ensamt det absoluta maximum af röster motsvarande 5,000 fyr­ kar till begränsning, i de 674 kommunerna med lägre fyrktal än 5,0»»0 åter ensamt det relativa maximum af röster motsvarande Vio af hela det oreducerade fyrktalet, och detta senare maximum gör sig nästan utan undantag gällande äfven i de 685 kommunerna med fyrktalen 5,000 till 10,000. Jämför man dessa de högsta och lägsta fyrktalsgrupperna med de mellanliggande, som innefatta fyrktalen 10,000 intill 50,000, befinnes det, att, i förhållande till hela antalet kommuner, antalet så väl kommuner som röstägande med begrän­ sad rösträtt är i de sistnämnda grupperna mindre än i de öfriga. Bland de 251 röstägande med begränsad rösträtt i kommuner med minst 50,000 fyrkar finnas ej mindre än 200 aktiebolag. Lägsta fyrktalet, eller 536, äger Gällby kommun i Alfsborgs län, det högsta, eller 366,998, örgryte invid Göteborg. Fyrktal öfver 300,000 äga jämväl Stora Tulla och Grangärde kommuner i Kopparbergs län. Af de 12 kommunerna med fyrktal å 200,000 intill 300,000 är Karlskoga i Örebro län med 299,000 fyrkar den största; af de öfriga äro 3 grannkom­ muner till Stockholms stad och 5 tillhöra de norrländska länen.

68 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Stadskommunerna.

Städernas samfällda oreducerade rösttal uppgick år 1904 till 5,470,502, däraf omkring 472 millioner grundade sig på bevillning för inkomst af kapital eller arbete. Af samfällda rösttalet kommo ej mindre än 2,125,270 röster på Stockholm och 673,851 på Göteborg, således ensamt på dessa båda städer något mer än hälften af hela rösttalet. På Malmö, Norrköping, Galle och Hälsingborg kommo tillsammans 740,102 röster. I följd af gällande rösträttsbestämmelser har nyssnämnda samfällda rösttal reducerats till 3,755,178 eller med 31‘4 %, särskild! för Stockholm till 1,308.238 eller med 38'4 % och för Göteborg till 421,469 eller med 37‘5 %>. För de 4 öfriga nämnda städerna har genom reduktionen röst­ talet minskats med i medeltal 29'5 % och för återstående 87 städer med i medeltal 22'i %. Af de båda maxima, som begränsa rösträtten i städerna, kommer det relativa — Vso af hela det oreducerade rösttalet — till användning blott i städer med lägre rösttal än 5,000. Dessa städers antal, hvilket år 1892 uppgick till 33, hade år 1904 minskats till 18. Lägsta rösttalet för stad var 1,317, nämligen i Sigtuna, hvarest alltså på en röstägande kunde komma högst 26 röster. Hela antalet röstägande, hvilkas rösttal i omförmälda 18 städer år 1904 voro reducerade, uppgick till 133, däraf ej mindre än 10—12 i hvar och en af städerna Öregrund, Sigtuna, östham­ mar och Trosa. Af dessa 133 röstägande torde en del äfven drabbas af stadgandet om den absoluta maximigränsen af 100 röster. Ensamt på grund af berörda stadgande har röstvärdet reducerats för 7,781 röstägande, af hvilka 3,405 eller ej långt från hälften tillhörde Stock­ holm, 1,082 Göteborg, 1,049 Malmö,o Norrköping, Gäfle och Hälsingborg samt 2,245 återstående 69 städer. År 1892 uppgick antalet röstägande, hvilkas rösttal enligt nu gällande bestämmelser skulle reducerats till 100 röster, i nuvarande 93 städer till 3,690, och har det alltså på tolf år mer än fördubblats, medan hela antalet röstägande samtidigt ökats endast med nära 63 *, eder från 184,589 till 300,478. Bland de 7,914 röstägande, hvilkas rösttal reducerats, funnos 6,395 enskilda personer, 108 menigheter, 1,178 aktiebolag och 233 andra bolag. För aktiebolagen hade rösttalet reducerats från 931,728 till 174,935 eller med ej mindre än 756,793 röster, under det att enskilda personer genom reduktionen förlorat 720,336 röster samt menigheter och bolag till­ sammans 238,195. De sålunda reducerade rösttalen uppgingo för sist­ nämnda båda klasser till 68,535 och för enskilda personer till 3,511,708.

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29. 69

Såsom nyss blifvit nämndt, har inom städerna samfällda rösttalet reducerats med 31 ’4 %, och har denna reduktion nästan uteslutande träffat rösttalen öfver 100, eller med andra ord de skattskyldiga, som åtnjuta en inkomst af minst 10,000 kronor eller äro såsom fastighetsägare lik­ ställda med dylika inkomsttagare. Att reduktionen blifvit så betydande, beror i väsentlig mån därpå, att flera af dessa röstägande innehafva myc­ ket höga rösttal.

Köpingskommunerna.

Af de 33 köpingar, som för närvarande finnas, utgöra, enligt hvad förut är nämndt, 26 egna kommuner. Antalet befinner sig i stark tillväxt. Endast 11 af de nuvarande köpingskommunerna funnos år 1892, och 1904 års kommunala rösträttsstatistik upptar blott 21. Huskvarna, Limhamn, Kungsör, Avesta och Bollnäs hafva nämligen sedan dess inträdt bland köpingarnes antal. Hela det oreducerade rösttalet i de 21 köpingarne uppgick enligt nyssnämnda statistiska redogörelse till 124,827, hvaraf ej mindre än 24,647 röster kommo på Djursholm, men å andra sidan föga mer än 200 på en hvar af Figeholm och Mörbylånga, hvilka sålunda med afseende på rösttal stå långt efter äfven de minsta städerna. Djursholm däremot skulle, i fall den vore stad, i nämnda afseende intaga platsen närmast efter Nyköping och Södertälje. För öfriga köpingar var rösttalet högst i Arvika, eller 15,110, i 2 köpingar omkring 11,000, i 4 mellan 5,000 och 10,000 samt i de återstående 11 mellan 1,300 och 5,000 röster. I sist omförmälda 11 köpingar jämte Figeholm och Mörbylånga voro de röstägande underkastade reduktion af rösttalen på grund af stadgandet om ett relativt maximum af Vso af kommunens hela rösttal, hvilken re­ duktion i några af dessa köpingar drabbade ganska hårdt. Sålunda kom på grund däraf i de två nämnda minsta kommunerna högsta tillåtna röst­ talet att utgöra blott 4 röster, medan det högsta oreducerade rösttalet i den ena af dem var 41 och i den andra 35. För samtliga 21 köpingar var rösttalet reduceradt med omkring 22 %. Mest berörda af inskränkningen voro de obetydligaste köpingarne, minst berörda åter köpingarne med rösttal mellan 3,000 och 7,000.

En del andra siffror, hämtade från den statistiska utredningen, an­ håller jag att få i annat sammanhang återgifva.

70 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Såsom jag i det föregående framhållit, grundade 1862 års koin- ÅterllTck. munalförordningar rösträtt i kommunens angelägenheter på den principen, att medlem af kommun skulle vara i tillfälle att på de kommunala be­ sluten utöfva ett inflytande, som motsvarade hans skattebidrag till kom­ munen. Grundsatsen om rösträttens afpassande efter skattebidraget blef emellertid icke till det yttersta genomförd annat än för landskommunen. Vid val af stadsfullmäktige i Stockholm och vid omröstning å allmän råd­ stuga i öfriga städer skulle nämligen rösträtten begränsas, i Stockholm till V 20 af hela rösttalet inom valkretsen samt i öfriga städer till V 20 åt stadens hela rösttal. På den kyrkliga kommunens område hade dessutom rösträtten blifvit underkastad en ytterligare inskränkning genom bestäm­ melsen, att vid röstberäkning å kyrkostämma med församling uti hufvudstaden skulle tillämpas en röstskala med ett absolut maximum af 20 röster, motsvarande 160 kronors bevillning till staten. Den kommunala rösträttsreformens historia vittnar om de oaflåtliga sträfvandena vid riksdagarne att åstadkomma jämnare fördelning af det inflytande, som vid afgörandet af kommunala ärenden sålunda blifvit i olika omfattning tillerkändt röstberättigade uti olika förmögenhetsställning. Alldeles utan resultat hafva, på sätt jag förut jämväl omförmält, dessa sträfvanden icke varit. Så nedsattes genom två särskilda kungörelser af den 9 november 1869 det relativa röstmaximum i Stockholm och i öf­ riga städer till Vso af hela rösttalet, hvarjämte såsom absolut maximum fastställdes det rösttal, som motsvarar bevillningen för 10,000 kronors inkomst af kapital eller arbete. För landsbygden genomfördes ock en lik­ nande reform, ehuru betydligt senare samt icke så långt gående. Enligt lagen af den 9 november 1900 skall nämligen vid omröstning å kommu­ nalstämma röstvärdet begränsas därhän, att icke någon äger utöfva rösträtt för större antal röster, än som svarar emot V 10 af kommunens hela fyrktal, eller i något fall för högre rösttal än det, som motsvarar 5,000 fyrkar.

Inrymmande Tiden torde nu vara inne att i sammanhang med förefyådsJl^åe stående omgestaltning af den politiska rösträtten jämväl upptaga fråmindre gan om reformerande af den kommunala. Då, enligt hvad statistikens ltagarné s^ror yisa> de srna inkomsttagarne mångenstädes, praktiskt taget, äro beröfvade nästan hvarje möjlighet att göra sig gällande inom kommu­ nerna, torde den åsyftade reformen böra gå i den riktning, att verkligt inflytande på kommunala angelägenheters afgörande tillförsäkras äfven dessa kommunens medlemmar. Genom deras produktiva verksamhet hafva nya skattekällor öppnats eller redan befintliga blifvit mera gifvande, och ifrågavarande medborgare göra sålunda en ganska betydlig insats i det

Kung], Maj:ts Nåd. Proposition N:o 2It. 71

kommunala lifvet. Ur synpunkten åt' samhällets lugna och lyckliga ut­ veckling måste det ock vara nyttigt och lämpligt, att tillfälle till verksamt deltagande i kommunala angelägenheter beredes kommunens alla skattskyl­ diga medlemmar. Särskilt må framhållas, hurusom de viktiga sociala frågor, för hvilkas lösning kommunerna i våra dagar icke kunna undgå att direkt intressera sig, närmast röra befolkningens bredare lager. Dessas kraftiga medverkan i det kommunala arbetet kan därför ej undvaras. öppnas sålunda jämväl för de mindre bemedlade utsikt att vinna gehör vid rådslagen angående kommunens bästa, torde det kunna förväntas, att, på samma gång de komme att bindas vid kommunen med en känsla af större samhörighet, de ock skulle med ökadt inflytande känna ökadt ansvar.

Sedan genom förordningen den 2 december 1892 den förut stadgade Nya, grunder olikheten i fyrktal ssättningen för jordbruksfastighet och för andra beskatt - JiZg af komningsföremål blifvit borttagen, har behofvet af en särskild enhet för kom- munal.skattmunalbeskattningen å landet försvunnit. De kommunala skattebidragen 0sJhy\^sstrm kunna således numera å landet lika väl som i stad utdebiteras direkt i förhållande till den skattskyldiges bevillning. Emellertid har äfven det spörsmål uppställt sig, huruvida man icke nu kunde tillgodose det flerfaldiga gånger uttalade önskemålet om upplösande af sambandet mellan bevillningen till staten och den kommunala skattskyldigheten. På? samma gång man härigenom skulle vinna fria händer att med bevillningen före­ taga de ändringar, denna i sin egenskap af statsskatt kan böra undergå, skulle möjlighet tillika gifvas att underkasta den kommunala beskattningen de modifikationer, som i afseende å denna beskattnings särskilda ändamål kunna finnas erforderliga. Fördelarna häraf torde vara så påtagliga, att åtgärder i riktning af jämväl denna reforms genomförande nu synas böra vidtagas; dock torde den kommunala beskattningen fortfarande böra hvila på den taxering, enligt hvilken bevillning till staten utgöres. Till vinnande af en enhetlig norm för kommunalutskyldernas utgö­ rande torde det härvid vara lämpligt att låta dessa utgå i förhållande till inkomst, och till sådan hänföra icke blott taxerad beskattningsbar inkomst af kapital och arbete utan äfven, i fråga om fastighet, en antagen in­ komst. Nu rådande förhållande mellan de särskilda beskattningsföremålen — jordbruksfastighet, annan fastighet och inkomst — såsom faktorer vid be­ stämmande af kommunal skattskyldighet torde böra lämnas orubbadt. Så­ lunda synes fortfarande böra antagas, att afkastningen utgör af jordbruks­ fastighet 6 procent samt af annan fastighet 5 procent af taxeringsvärdet. Likasom nu gällande kommunala röstskalor äro byggda på fyrkar och bevillningskronor, så kan och bör, om den kommunala beskattningen

72 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

ordnas efter nyss angifva grund, röstvärdet beräknas efter den nya kom­ munala beskattningsnormen, d. v. s. den taxerade eller antagna inkomsten.

Röstskalor. På sätt förut är antydt, lärer den kommunala rösträttsreformen böra gå ut på en begränsning af deras inflytande, hvilka lämna de största bi­ dragen till bestridande af kommunens utgifter. 1 hvilken omfattning eu dylik begränsning bör ske, är gifvetvis en ytterst grannlaga och vansklig fråga, vid hvilken olika berättigade intressen måste beaktas. Om än den röststyrka, hvaröfver de större skattebetalarne nu förfoga, bör väsentligen inskränkas, lärer däremot en anordning icke kunna godkännas, genom hvil­ ken dessas inflytande i kommunens angelägenheter kanske skulle omintet­ göras och bestämmanderätten i ett slag öfverföras till andra samhälls­ klasser. Med en sådan uppfattning af den föreliggande frågan har jag låtit undersöka, huru förhållandet mellan högre och lägre beskattade inom en del stads- och landskommuner skulle ställa sig, allteftersom röstvärdena beräknas efter olika förslagsvis uppgjorda röstskalor. Därvid har min uppmärksamhet varit riktad särskildt på den så kallade kvadratrotsskalan, hvilken haft åtskilliga förespråkare. Enligt denna röstskala skall för erhållande af röstvärdet det en hvar till­ kommande fyrktal eller påförda antal bevillningskronor reduceras så, att 4, 9, 16, 25 fyrkar eller bevillningskronor gifva resp. 2, 3, 4, 5 röster. Man har framhållit, att denna skala äger den obestridliga förtjänsten att hvila på en bestämd aritmetisk grundval, men det har å andra sidan anmärkts, att den begränsning, som genom skalans tillämp­ ning skulle komma till stånd, gåfve de minsta skattebetalarne större in­ flytande, än som kunde anses skäligt och billigt. Vid anställd undersök­ ning har det visat sig, att, med tillämpning af ifrågavarande skala, bestämmanderätten inom kommunerna i stort sedt komme att hvila hos de minsta och de största skattebetalarne, men att däremot medelklasserna icke skulle ernå det inflytande, hvilket rätteligen bör dem tillkomma. Jag kan alltså icke tillstyrka antagandet af nu omhandlade skala såsom grund för röstberäkningen. Efter pröfning af åtskilliga andra röstskalor och efter noggrann undersökning af hithörande förhållanden har jag trott mig finna, att olika intressen kunna vederbörligen tillgodoses genom tillämpningen af följande två skalor, afsedda den ena för lands- och den andra för stadskommunen. Röstskalan, grundad å den kommunalt beskattningsbara inkomsten, skulle för landskommun te sig sålunda:

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 73

för inkomst till och med 100 kronor 1 röst; för inkomst, som är högre än 100 kronor men ej öfverstiger 1,000 kronor, 1 röst för hvarje fullt belopp af 100 kronor; för inkomst, som är högre än 1,000 kronor, 10 röster samt därutöfver 1 röst för hvarje fullt belopp af 500 kronor, hvarmed inkomsten öfverstiger 1,000 kronor, så att inkomst af 1,500 kronor medför 11 röster o. s. v.; dock att ej någon må utöfva rösträtt för mer än 40 röster eller i något fall för större antal röster, än som svarar emot Vio af kommunens hela rösttal efter röstlängden. För stadskommun — jämväl Stockholm — skulle röstskalan anord­ nas enligt följande grunder: för inkomst till och med 100 kronor 1 röst; för inkomst, som är högre än 100 kronor men ej öfverstiger 2,000 kronor, 1 röst för hvarje fullt belopp af 100 kronor; för inkomst, som är högre än 2,000 kronor, 20 röster samt därutöfver 1 röst för hvarje fullt belopp af 500 kronor, hvarmed inkomsten öfverstiger 2,000 kronor, så att inkomst af 2,500 kronor medför 21 röster o. s. v.; dock att ej någon må utöfva rösträtt för mer än 40 röster. Båda dessa röstskalor hafva det gemensamt, att inkomst under samt till och med 100 kronor medför 1 röst, äfvensom att vid en viss punkt tillökning i inkomst icke gifver högre rösttal, nämligen sedan 40 röster uppnåtts. Detta absoluta röstmaximum möter vid ett inkomstbelopp, på landet af 16,000 kronor och i stad af 12,000 kronor. Skiljaktigheten mellan skalorna består däruti, att — efter det ett stycke upp på skalan hvarje fullt inkomstbelopp af 100 kronor i jämn proportion lämnat lika antal röster — reduceringen i röstvärdet vidtager på landet redan vid ett beskattningsbart inkomstbelopp, som öfverskjuter 1,000 kronor, men i stad först vid ett inkomstbelopp å mer än 2,000 kronor. Denna olikhet i skalornas byggnad betingas af det förhållande, att ekono­ misk själfständighet eller ett visst mindre välstånd i allmänhet får anses förefinnas vid ett lägre inkomstbelopp på landsbygden än i städerna. Ännu en skiljaktighet är att framhålla. Såsom jag förut erinrat, innefattar gällande förordning om kommunalstyrelse på landet i § 11 stad­ gande om ett relativt röstmaximum, motsvarande 1/io af kommunens hela fyrktal. Om ej begränsning af röstvärdet genom ett relativt maximum bibehålies vid användningen af den utaf mig föreslagna röstskala för landskommun, skulle i åtskilliga mindre dylika kommuner en eller annan af vederbörande kommuns medlemmar komma att tilläggas högre röstvärde än det, som på grund af nu gällande bestämmelser får för honom beräknas. Detta synes mig emellertid ej vara lämpligt, hvarför ett relativt röstmaximum, mot­ stå. till Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 10

74 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

svarande Vio af kommunens hela rösttal efter röstlängden, jämväl inrymts i det författningsförslag, som afser att reglera rösträtten i landskommun. Ett liknande förhållande med det som nyss anmärkts skola inträffa i åtskilliga landskommuner, om ej ett relativt röstmaximum där finge verka, har iakttagits äfven i afseende å röstberäkningen uti 7 af de minsta stadskommunerna, särskildt Sigtuna, Trosa och Säter; men denna förhöj­ ning är så obetydlig, att jag af anmärkta förhållandet icke funnit mig föranlåten att tillstyrka införandet af något relativt röstmaximum för stad.

Köpingskom- I nu gällande författningar finnas icke några bestämmelser, som likställighet reglera den kommunala själfstyrelsen i de köpingar, hvilka bilda egna med lands- kommuner. Den lucka i lagstiftningen, som sålunda består, torde vid den kommuner. nu ifrågasätta reformen böra fyllas. Enligt föreskrifter, som i administra­ tiv väg gifvits, tillämpas i fråga om sådana köpingar enahanda regler, som gälla för landsbygden, dock att i afseende å röstberäkningen därstä­ des de för städerna gällande bestämmelser kommit till användning. Någon anledning att i denna sistnämnda del afvika från normerna för styrelse­ sättet på landet torde likväl desto mindre kunna uppvisas, som i allmänhet förhållandena i köpingarne icke förete någon egentlig olikhet med dem, som råda i andra på landsbygden befintliga samhällen med sammanträngd befolkning. Jag anser därför, att bestämmelserna rörande den kommunala själfstyrelsen böra jämväl för nu ifrågavarande köpingar i allo blifva de­ samma som för den öfriga landsbygden, något som äfven skall visa sig vara till fördel för den nya ordningen i afseende å landstingsmannavalen.

Proportio- I syfte att åt de meningsskiftningar, som företrädas af vissa mera vid*vartill ^tydande grupper af kommunens medlemmar, måtte beredas det inflytande stadsfull- på kommunala val, som motsvarar hvarje grupps storlek, hafva, på sätt mäktige. jag förut nämnt, under senare tider vid riksdagarne väckts förslag om tillämpning af proportionell metod vid dylika val, särskildt vid val till stadsfullmäktige. Att i många af våra städer det kommunala lifvet nått den utveck­ ling, att därinom rymmas skilda intressen' och sträfvanden, nog betydande att böra blifva i stadsrepresentationen företrädda, synes mig icke kunna förnekas. Särskildt gäller detta om de större städerna och i främsta rum­ met dem, som ej deltaga i landsting och där stadsfullmäktige således hafva att utse riksdagsmän till första kammaren. Men äfven i andra, till och med ganska små stadssamhällen företer fullmäktigvalet ej sällan en skarp strid mellan kandidater, som kunna sägas representera verkliga motsättningar i det offentliga lifvet.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 75

De faktiska förhållanden, som i allmänhet göra tillämpning af pro­ portionellt valsätt önsklig, torde alltså i regeln förefinnas i fråga om stadsfullmäktigval. Det redan af chefen för justitiedepartementet inför Kungl. Maj:t framburna önskemålet om proportionella val till stadsfull­ mäktige i de städer, som ej deltaga i landsting, finner jag sålunda välgrundadt jämväl ur kommunal synpunkt. Jag anser äfven, enligt hvad nyss är antydt, dylikt valsätt hafva en uppgift att fylla vid stadsfull­ mäktigval i ej få andra städer. Och anlitar man en metod, som icke framtvingar partibildningar, där sådana förut saknas, och ej heller för sin rätta tillämpning ställer större anspråk på vare sig valmannen eller valförrättaren, lärer det icke vara nödigt eller lämpligt att från en föreskrift om metodens obligatoriska användning vid val till stadsfullmäktige göra undantag för sådana mindre städer, där tilläfventyrs majoritetsvalen ännu kunna anses verka tillfredsställande. En sådan metod är, enligt min uppfattning, den af öfverdirektören Phragmén utarbetade, för hvilken chefen för justitiedepartementet denna dag redogjort. Den frihet, valmannen efter denna metod äger vid röstandet, valförfarandets enkelhet och lättfattlighet samt, icke minst, den förmånliga ställning, som gifves kandidater, gemensamma för flera meningsgrupper, allt detta synes mig vara egenskaper hos metoden, hvilka göra den sär­ deles lämpad för kommunala val. Om jag sålunda anser mig böra föreslå, att stadsfullmäktige väljas proportionellt, finnas å andra sidan, synes det mig, icke tillräckliga skål att för närvarande bringa det proportionella valsättet till användning vid de kommunala valen i öfrigt. Hvad angår de viktigaste kommunala nämn­ derna, drätselkammare i stad samt kommunalnämnd på landet, är deras väsentliga uppgift att vara verkställare af fattade beslut, och det är därför af större betydelse att medlemmarne äga specialinsikter och duglighet för prak­ tiska värf, än att de representera möjligen förefintliga olika åskådningar inom samhället. Att sammansätta dessa nämnder genom proportionsval synes därför åtminstone icke nödigt. Däremot skulle med fog kunna ifrågasättas att anordna valen till kommunalfullmäktige efter proportionell metod. Härför talar otvifvelaktigt dessa fullmäktiges egenskap att vara kommunens i många frågor beslutande representation. Att jag emellertid för närvarande ej velat föreslå någon ändring i gällande bestämmelser angående dessa val har sin grund väsentligen i två omständigheter: den ena, att institutionen hittills kommit till användning i jämförelsevis få fall — den förekommer såsom förut är nämndt endast i 16 samhällen —; den andra att enligt gäl­ lande bestämmelser en fjärdedel af kommunalfullmäktige utgöres af kom­ munalnämndens valda ledamöter samt att ordföranden och vice ordföranden

76 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

i kommunalstämman jämväl äro fullmäktige. Då någon anledning till ändring af sistnämnda förhållande icke föreligger, synes en förändrad°ordning för valet af öfriga fullmäktige knappast lämplig. Erfarenheten från Norge_ ger ock i viss man stöd för min uppfattning om frånvaron af något egentligt behof af proportionella val till landskommunernas representationer. Valen till »reprsesentantskab» och »formandskab» ske proportionellt, för den händelse sådant begäres af ett visst antal valmän. Men under det att, efter hvad jag inhämtat, åren 1898 och 1901 den proportionella metoden vid val af representanter var tillämpad i flertalet städer, förekommo pi’oportionella val blott i ett mindre antal landskommuner. Det har uppgifvits, att ino-en väsentlig förändring därutinnan skall hafva försiggått vid valen 1904, likasom man antagit, att förhållandet icke heller i den närmaste framtiden kommer att afsevärdt förändras. I den stora massan smärre landskom­ muner, med enkla förhållanden och mindre utvecklade partigrupperin­ gar, lärer nämligen, såsom man erinrat, knappast finnas något egentligt behof att öfvergå till proportionsvalsystemet.

De före- För att belysa, huru de af mig i det föregående förordade röstsZiornas skalor sk,llle verka a maktfördelningen mellan olika grupper af röstägande, verkningar för den händelse samma skalor, med anslutning till 1904 års fyrktals- PadeZingen' längder, tänktes tillämpade på omröstningar inom kommunerna, anhåller mellan olika jag fa meddela resultatet af särskilda i sadant afseende gjorda beräkninröstägande. hvilkas närmare detaljer äro återgifva i de förut omförmälda tabell­ bilagorna. Lands- ^en statistiska utredningen har ådagalagt, bland annat, att de bygden, af samtliga kommunalt röstberättigade på landet, hvilka påförts till och med 50 fyrkar, motsvarande ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af 8,300 kronor och därunder eller en uppskattad inkomst af 950 kronor och därunder, nu å kommunalstämma förfoga öfver ett antal röster, som i medeltal för hela riket motsvarar 25,6 % af sammanlagda rösttalet för alla kommunalt röstberättigade å landet. Utsträckes jämförelsen att afse äfven dem, som hafva till och med 100 fyrkar, motsvarande ett taxerings­ värde å jordbruksfastighet af 16,600 kronor och därunder eller en upp­ skattad inkomst af 1,300 kronor och därunder, blir procenttalet 42,3. Tydligt är, att dessa procenttal direkt angifva storleken af det inflytande, som de ifrågavarande röstberättigade borde äga. Genom den ifrågasatta röstbegränsningen skulle de kommunalt röst­ berättigade, hvilka påförts till och med 50 fyrkar, komma till ett rösttal, som i medeltal för rikets landsbygd utgör 37,3 % af samtliga i'östberät-

Kungl. Maj-.ta Nåd. Proposition N:o 2.9. 77

tigades antal röste!’. För de röstberättigade, som fått sig påförda till och med 100 fyrkar, blir motsvarande tal 61,3 %. Närmare bestämdt för de olika länen blir procenttalet för de röst­ berättigade, som äga till och med 50 fyrkar, i ej mindre än 11 län 40 till något öfver 45 %, nämligen i Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Ble­ kinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Jämtlands län, och i Västerbottens län ända till 54 %. För öfriga län blifva procenttalen 35—40 % i Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, Gäfleborgs och Norrbottens län, 30—35 % i Uppsala och Örebro län samt 25—30 % i Stockholms, Södermanlands, Östergötlands, Malmöhus och Västmanlands län. För de röstberättigade, som äga till och med 100 fyrkar, blir procent­ talet, utvisande dessa röstberättigades inflytande, i 10 län 65— 70%, nämligen i Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bo­ hus, Alfsborgs, Kopparbergs, Gäfleborgs och Västernorrlands län, och i Västerbottens län till och med öfver 70 %. För de öfriga länen blifva procenttalen 60—65 i 7 län, nämligen Kalmar, Kristianstads, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Jämtlands och Norrbottens län, samt 50—60 / i 6 län, nämligen Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Malmö­ hus och Västmanlands län. Den statistiska utredningen angifver äfven den gräns, vid hvil­ ken de lägre beskattade, å ena, och de högre beskattade, å andra sidan, stå fullt jämstarka i fråga om inflytande å de kommunala angelägenheterna. Denna jämviktsgräns utmärkes nu i medeltal för hela rikets landsbygd af fyrktalet 139, så att alla kommunalt röstberättigade, som hafva in­ till detta fyrktal, äro jämstarka med dem, hvilkas fyrktal öfverstiger 139. Efter den föreslagna röstbegränsningen skulle motsvarande fyrktal blifva 72. Tillser man, huru jämviktsgränsen ställer sig å landsbygden i de olika länen, finnes det, att för halfva antalet län gränsen nu utmärkes af fyrktalet 101—150, nämligen Uppsala, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Kopparbergs, Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens län; att i 5 län jämviktstalet är mindre, nämligen 81—100 fyrkar uti Jönköpings, Kronobergs, Gottlands, Hallands och Västerbottens län, men att däremot i öfriga 7 län jämvikts­ talet öfverstiger 150 fyrkar, nämligen i Östergötlands, Malmöhus, Örebro, Västmanlands och Västernorrlands län, där jämviktsgränsen utmärkes af fyrktalet 151—200, samt i Stockholms och Södermanlands län, med ett fyrktal såsom gräns af 201—249. Vill man ytterligare för sig åskådlig­ göra, hvilka joi’dbruksfastighets- och inkomstvärden jämviktsgränsen inom

78 Kungl. May.ts Nåd. Proposition No 29.

ett. eller annat län representerar, finnes det, att t. ex. för Stockholms län, med en jämviktsgräns af 249 fyrkar, detta tal utmärker jordbruksfastighet med ett taxeringsvärde af omkring 41,500 kronor eller ett inkomstbelopp af omkring 2,490 kronor. Motsvarande siffror äro t. ex. för Söderman­ lands län 37,500 och 2,250, för Malmöhus län 30,600 och 1,840, för Värmlands län 22,000 och 1,620 samt för Kronobergs län 16,600 och 1,300. Efter den föreslagna begränsningen åter skulle i ej mindre än 16 län jämviktsgränsen på landsbygden mer eller mindre understiga 69 fyrkar, eller närmare bestämdt utgöra 45 fyrkar i 1 län (Västerbottens), 50—60 fyrkar i 6 län, nämligen Kronobergs, Gottlands, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Kopparbergs och Västernorrlands län, samt 61—68 fyrkar i 9 län, nämligen Jönköpings, Kalmar, Blekinge, Hallands, Skaraborgs, Värm­ lands, Gäfleborgs, Jämtlands och Norrbottens län. Beträffande de öfriga länen skulle gränsen utmärkas i 2 län, nämligen Kristianstads och Örebro, af fyrktalet 71—80, i 2 andra län, nämligen Uppsala och Västmanlands, af fyrktalet 81—90 och i 4 län, nämligen Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och Malmöhus, af talet 91—100. Hvad t. ex. Stockholms län särskildt beträffar, skulle fyrktalet 100 där utmärka jämviktsgränsen. Detta angifver ett taxeringsvärde å jordbruksfastighet af omkring 16,600 kronor och ett inkomstbelopp af omkring 1,300 kronor. Motsvarande siffror skulle för Södermanlands län blifva alldeles desamma, för Malmöhus län 16,000 och 1,260, för Värmlands län 10,500 och 1,080 samt för Kronobergs län 9,300 och 1,010. Antalet röstägande öfver jämviktsgränsen i alla landskommunerna utgör, såsom af tabellbilagan 1 B framgår, för närvarande 28,915, men skulle med tillämpning af förslagets röstskala ökas till 42,564, eller från 6‘3 % till 14'5 % af samtliga röstägande. För närvarande är procenttalet för dylika röstägande högst i Skaraborgs län, eller 9'3 /, och nästan lika högt i Jönköpings, Gottlands och Hallands län. Inom de flesta öfriga län växlar procenten mellan 8'i och 6'o, men understiger sistnämnda tal i Stockholms, Göteborgs och Bohus, Alfsborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs och Västernorrlands län, synnerligast i de två sistnämnda länen, hvilkas procenttal äro resp. 4‘7 % och 4‘o %. Enligt förslaget skulle för majoritets uppnående erfordras relativt största antalet röstägande i Östergötlands län, eller 17‘i f, samt därnäst i Uppsala, Västmanlands, Jönköpings och Söder­ manlands län, i alla öfver 16 % af samtliga röstägande. För flertalet län -skulle procenttalet växla mellan 15*8 % och 14'4 /, men vara lägre i Göteborgs och Bohus samt Värmlands, Västernorrlands, Blekinge och Alfsborgs län, eller från 14"i % till 13'3 %, samt lägst i Jämtlands län, nämligen 12’9 % — allt i medeltal.

Kungl. Nåd. Proposition N:o 20. 79

De enda röstägande, som genom den nu gällande begränsningen af den kommunala rösträtten på landet förlorat i inflytande, äro de som innehafva ett större antal fyrkar än 250; dessas andel i hela rösttalet har nedsatts med mellan 15 % och 16 %. Samtidigt härmed har inflytandet på de kom­ munala angelägenheterna ökats för öfriga röstgrupper; men då hela röst­ talet för dem är något större än för de röstägande med mer än 250 fyr­ kar, har ökningen ej skett med mer än 13 %, hvilken ökning i det hela i lika utsträckning kommit hvar af de lägre grupperna till del. Med den ifrågasatta begränsningen af rösträtten skulle på landet beträffande de röstägande, som innehafva ett större antal fyrkar än 250, dessas andel af hela rösttalet nedsättas till mindre än hälften eller med 53 % af deras nuvarande andel. Genom denna stora röstnedsättning komme till och med gruppen 101—250 fyrkar — oaktadt den absolut taget gör stora förluster — dock att i det hela vinna uti inflytande. En faktor, hvilken måste tillmätas afsevärd betydelse i fråga om vinst eller förlust af den tilltänkta förändringen, är röstvär­ dets beräkning icke efter fyrktal, utan efter beskattningsbar inkomst. För närvarande motsvarar 1 fyrk Vio, 2 fyrkar 2/io, 10 fyrkar 1, 11 fyrkar lVio af bevillningskrona. Enligt förslaget åter — för vinnande af större åskådlighet torde jag fortfarande få använda bevillningskronor såsom mätare af inkomsten — skulle samtliga 1—19 fyrkar motsvara 1 bevillningskrona, 20—29 fyrkar 2 bevillningskronor o. s. v. Detta gör för innehafvarne af fyrktalen 1—9 en betydande vinst, och denna är desto mera afsevärd, som innehafvarne af dessa fyrktal äro till antalet flera än 200,000. Innehafvare af fyrktal, som ej uppnå jämna tiotal, förlora däremot på förändringen. På grund af dels den nya röstgrad eringen, dels ock fyrktalsberäkningens ersättande med beräkning efter beskattningsbar inkomst, skulle vinsten af den föreslagna begränsningen i betydligt olika grad komma de särskilda fyrktalsgrupperna till del. I medeltal för samtliga landskom­ muner skulle nämligen inflytandet för gruppen 1—25 fyrkar ökas med 67 %, för gruppen 26—50 fyrkar med 29 %, för gruppen 51—100 fyrkar med 44 % och för gruppen 101—250 fyrkar med 9 %. Medan för när­ varande gruppen 1—25 fyrkar äger 11 'i% samt gruppen öfver 250 fyrkar 38‘7 % af hela rösttalet, skulle enligt förslaget den förra gruppen få större rösttal än den senare, eller den lägsta gruppen 19 %, den högsta 18 % af kommunernas hela rösttal.

Maktfördelningen vid valen till stadsfullmäktige eller vid allmän städerna. rådstuga åskådliggöres däraf, att med nu gällande kommunala röstskala de röstberättigade, som äro skyldiga att erlägga bevillning intill 15 ki-o-

80 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

nor, — således alla inkomsttagare, på obetydande undantag när, som äro upp­ skattade till lägre inkomst än 1,800 kronor — i 64 städer innehafva från 25 % till och med 40 % af det nuvarande rösttalet, medan deras procenttal i 8 stä­ der är högre och i 21, däribland Stockholm och Göteborg, är lägre. Enligt den nu föreslagna röstskalan skulle antalet städer, där röstägande med lägre bevillning än 15 kronor innehafva högst 25 % af hela rösttalet, minskas till 1, medan antalet städer med procenttal öfver 40 °/» skulle ökas till 54, hvaraf i 10 dessa röstägande skulle innehafva mer än halfva antalet röster. Till mellangruppen skulle då höra endast 38 städer, i stället för nu 64. Föras till den lägsta gruppen af röstägande äfven de, som äro skyl­ diga erlägga bevillning från ett belopp af 15 intill 30 kronor, tinnes, att dessa röstägande med bevillning intill 30 kronor — eller skattskyldiga för in­ komst intill 3,000 kronor jämte motsvarande fastighetsägare — redan för närvarande äro i besittning af mer än halfva rösttalet i 28 städer, sär­ skild! 60 % till 86 '■> % i 9 af de mindre betydande städerna. Inom öfriga städer innehar denna röstgrupp i 16 städer 30—40 / -• däribland i Stock­ holm och Göteborg nära 35 % — samt i 49 städer 40—50 f. Enligt förslaget skulle gruppen endast i 2 städer, Skellefteå och Kristianstad, ej innehafva full majoritet, men dock äfven här innehafva lägst 48'4 °/« af hela rösttalet, hvaremot den i 26 städer skulle förfoga öfver minst 2/3 af hela det reducerade rösttalet (66‘r °/° till och med 89'fi %). Beträffande återstående städer skulle procenttalet utgöra 50—55 % i 8 samt 55 % till och med 66'a % i ej mindre än 57 städer. Till de 8 städerna höra Stock­ holm och Göteborg, hvilka båda såväl här som i allmänhet visa stor öfver­ ensstämmelse beträffande de kommunala rösträttsförhållandena. Låter man undersökningen sträcka sig till de särskilda valkretsarna i de två städerna, råder mellan dessa, såsom af tabellbilagorna närmare framgår, större olik­ heter i Stockholm än i Göteborg. Vidare framgår af den statistiska utredningen, att järn viktsgränsen för ej mindre än 65 af de 93 städerna för närvarande ligger mellan röst­ talen 25 och 41; att den är högre för 11 städer och däribland högst för Stockholm 50, Kristianstad 49, Göteborg och Skellefteå 48, samt lägre i 17 städer, hufvudsakligen bland rikets minsta. I några af dessa sist­ nämnda sjunker jämviktsgränsen ända ned till rösttalen 11—13. Efter den föreslagna begränsningen åter skulle i blott 9 städer, däri­ bland Stockholm, Göteborg och Uppsala, jämviktsgränsen ligga öfver 25, men ingenstädes öfver 30 röster (bevillningskronor), i 72 städer skulle den betecknas af 16—25 röster och i återstående 12 städer af 11—15 röster. För närvarande utgöra i ej mindre än 54 städer de röstägande ofvan jämviktsgränsen från 8 till och med 10 % af hela antalet röstägande, me-

Kuriijl. Majits Nåd. Proposition N:o 29. 81

dan i 21 städer procenttalet är lägre (lägst, 6's %, i Sala, Enköping och Simrishamn) samt i 18 städer högre (högst, 13 %, i Kungsbacka). Efter den föreslagna begränsningen korame antalet röstägande ofvan denna gräns att i 13 städer uppgå till 17—25 / (högst, 24‘s %, i Kungsbacka), i 24 städer till 15—17 %, i 34 städer till 13—15 % och i 22 städer till lägre procenttal (lägst, 10'9 %, i Skeninge). Det ligger i sakens natur, att städer af olika storlek skola förete betydande skiljaktigheter i fråga om den kommunala rösträtten. Med an­ vändande af de i tabellbilagorna upptagna relativa tal hafva vissa medeltalsberäkningar blifvit utförda för olika grupper af städer, hvilka därvid uppdelats efter det oreducerade rösttalet, så att till en grupp sammanförts städer med rösttal å 100,000 eller därutöfver, till en annan städer med rösttal af 40,000 intill 100,000 o. s. v. Till den högsta rösttalsgruppen höra samtliga 6 städer med 30,000 invånare eller därutöfver, d. v. s. jämte de 5 städer, som ej deltaga i landsting, äfven Hälsingborg; till den näst högsta gruppen höra städer med 10,000 intill 30,000 invånare, med undantag endast för Söderhamn och Uddevalla, men med tillägg af Luleå. Gruppen med 15,000 till 40,000 röster sammanfaller i allmänhet med städer om 5,000 till 10,000 invånare, gruppen med 10,000 till 15,000 röster med städer om 3,000 till 5,000 invånare, gruppen med 5,000 till 10,000 röster närmast med städer om 2,000 till 3,000 invånare och den lägsta gruppen, med mindre än 5,000 röster, med de städer, hvilkas folk­ mängd understiger 2,000. De gjorda medeltalsberäkningarna äro samman­ förda i följande tabell:

Röstägande Af hela rösttalet innehafva Järn vikts­ ofvan jämröstägande med bevillning gränsen. viktsgränsen ut­ göra åt samtliga. Antal Grupper af städer städer efter deras oreducerade För Enligt inom intill 15 kronor. intill 30 kronor. rösttal. närva­ för­ För Enligt gruppen. rande. slaget. närva­ för­ Enligt För Enligt För när­ rande slaget ».för- närva­ för­

varande Rösttal. Rösttal. % %.

slaget rande slaget (bev.kr.) (bev.kr.)

% %. %■

100,000 röster o. därutöfver 6 24-9 371 40-5 582 410 23-2 85 15'2

40,000 till 100,000 röster 18 27-1 39-3 43-0 603 370 22-2 91 15'7

15,000 > 40,000 » 21 28-6 40 8 44-9 619 345 209 8-7 14-9

10,000 . 15,000 > 12 28-9 411 45-2 62 0 33-5 210 8-7 14'G

5,000 > 10,000 > 18 29-2 41-2 46-4 630 32-8 207 8-8 14'6

Bih. till Rihsd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Häft. 11

82 Kungl. Maj.ts Nåd. Proposition No 29.

Af denna tabell visar sig, att de lägre rösttalens inflytande regel­ bundet ökas, i samma mån städernas storlek minskas; att röstbegränsningen, med undantag för de minsta städerna, absolut taget ökar detta inflytande såväl i de större som i de mindre städerna med nästan samma procent­ tal (omkring 12 och 17), men särskild! relativt taget är något kraftigare i de större städerna än i de mindre; samt att järn viktsgränsen för närvarande är högst i de största städerna och oupphörligt sänker sig, i samma mån städerna blifva mindre, men att den föreslagna begränsningen härvid i vida högre grad drabbar de större städerna, så att enligt den nya skalan järn viktsgränsen ej längre visar större skiljaktigheter. Att, såsom tabellen utvisar, röstägande med lägre bevillning än 15 eller 30 kronor innehafva större andel af rösttalet i de mindre städerna än i de större bör icke för­ våna, enär förhållandena i de skilda städerna ju äro så väsentligt olika. Köpingame. Enligt förslaget skulle för rösträtten i köpingskommunerna ej längre gälla samma bestämmelser som i städerna, utan dessa kommuner lik­ ställas med landskommunerna. Denna förändring skulle visserligen för de två minsta af dessa köpingar medföra höjning af rösttalet, men i det hela skulle rösttalet nedgå från 97,459 till 55,614, eller med 42,9 f. Beträffande reduktionens verkningar i de särskilda kommunerna är att nämna, hurusom i flertalet af dem röstägande med lägre bevillning än 15 kronor för närvarande befinnas af hela rösttalet innehafva 25—35 %, men efter reduktionen skulle få 40—50 % eller något mer; att jämviktsgränsen för närvarande i medeltal för samma köpingar betecknas med inemot 29 bevillningskronor, men efter reduktionen skulle sjunka till om­ kring 16 bevillningskronor; samt att antalet röstägande ofvan denna gräns, hvilket för närvarande utgör för de större af dessa köpingar något mer än 9 % och för de mindre omkring 12 %, samtidigt komme att ökas till omkring 19 °/° af alla röstägande. Mycket afvikande undantag från de normala förhållandena bilda emellertid å ena sidan — jämte Figeholm och Mörbylånga — Tidaholm och i mindre grad Sundbyberg samt å andra sidan Djursholm och jämväl Sollefteå. Röstägande med mindre än 15 kronors bevillning innehafva sålunda nu i Tidaholm 49,i %, i Djursholm 8,9 % och i Sollefteå 18,i % af hela rösttalet, samt skulle enligt förslaget komma att få resp. 69,i °/°, 20,2 % och 35,4 %; järn viktsgränsen utmärkes i dem för närvarande af 16, 77 och 48, men efter den föreslagna begräns­ ningen af 6, 57 och 29 bevillningskronor. De städer, hvilkas rösträttsförhållanden i främsta rummet kunna jämföras med köpingarnes, äro städerna med lägre rösttal än 5,000. Jäm­ föras motsvarande köpingar, eller köpingarne med rösttal mellan 1,300 och 5,000, — Indika samtliga utgöra öfver hälften — med åsyftade städer,

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 20. 83

finner man, att röstägande med lägre rösttal för närvarande ej äga så stort inflytande i köpingarne som i städerna, men att efter den föreslagna begränsningen de skulle härutinnan blifva likställda.

Det har redan förut blifvit nämndt, att enligt nu gällande kommu- Kvalificerad nalförordningar kvalificerad majoritet erfordras för åstadkommande af b för ^beslut i slut i vissa fall. Den tanke, som ligger till grund för denna anordning, vissa fall. har synts mig böra än vidare beaktas, då nu förändringar föreslås, som säkerligen skola djupt ingripa i det kommunala lifvet. Erfarenheten har visat, att de maktägande inom kommunerna mångenstädes beslutat företag eller ingått förpliktelser, som blifvit för de skattdragande i hög grad be­ tungande. Bestämmelserna därom, att vissa kommunala beslut skola underställas myndigheternas pröfning, äro icke väl ägnade att före­ komma sådana mindre välbetänkta förvaltningsätgärder. För åstadkom­ mandet af någon garanti härutinnan synes den naturligaste utvägen vara uppställandet af den fordran, att beslut, hvilka kunna utöfva kännbart in­ flytande på kommunens ekonomi under en följd af år, icke må komma till stånd utan att uppbäras af en stadgad allmän mening inom kommu­ nen. I sådant syfte torde böra stadgas, att till beslut i vissa frågor skola erfordras två tredjedelar af de i omröstningen deltagandes röster efter röstvärdet. Den första af dessa frågor gäller afhändande af fast egendom eller därifrån härflytande rättighet. En motsvarighet härtill finnes i nuvarande § 40 af landstingsförordningen, och bestämmelsen där synes med fog kunna utsträckas att gälla äfven lands- och stadskommunerna. Om så sker, torde bestämmelsen jämväl böra komma att afse beslut om inköp af fastighet. Såsom härmed likställda hafva ansetts frågor om beviljande af anslag till nya företag eller behof samt om sådan ökning af anslag, som föran­ leder uttaxering för längre tid än fem år. Redan nu är i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, § 23, stadgadt, att två tredjedels ma­ joritet erfordras för beviljande af anslag till »nya ändamål eller behof», och § 33 i förordningen om kommunalstyrelse på landet, enligt dess nu­ varande lydelse, utvisar, att liknande ärende ansetts vara af den vikt, att det borde undantagas från kommunalfullmäktiges afgörande. Särskildt i frågor af denna art synes varsamhet af nöden och krafvet på kvalificerad majoritet för åstadkommande af beslut välbetänkt. Af grunden för det ifrågasatta stadgandet torde blifva tydligt, att med »nya företag eller be­ hof» afses icke frågor af alltför underordnad vikt, utan i allmänhet så­ dana, som i sig innefatta ett nytt uppslag i den kommunala utveckligen, ehvad uppslaget går uEpå igångsättande af ett nytt kommunalt företag eller

84 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 29.

tillgodoseende af ett förut ej kändt eller erkändt kommunalt behof. Med ledning af den för kommunen gällande utgiftsstaten torde det ej möta någon större svårighet att afgöra, huruvida en viss fråga är att hänföra under bestämmelsen eller icke. Att fråga om sådan ökning af anslag, som föranleder uttaxering för längre tid än fem år, hit hänförts, har ansetts lämpligt, då redan nu beslut om påläggande af afgifter, som föranleda dylik uttaxering, räknas bland dem, som för sin giltighet erfordra godkän­ nande af Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Enligt § 73 i förordningen om kommunalstyrelse på landet är för beslut om upptagande af lån, ställdt på längre återbetalningstid än två år, stadgad en kvalificerad majoritet af två tredjedelar af de i omröst­ ningen deltagandes röster efter röstvärdet. Detta har desto hellre ansetts böra utsträckas att gälla beslut om upptagande eller förnyande af lån i allmänhet samt om förlängning af tiden för erhållet låns återbetalande, som först härigenom den äldre bestämmelsen kan erhålla full effektivitet.»

* * *

Omfattningen Departementschefen anförde härefter, att han vid granskning af °förslagen S" k o in m u n åt fö ro r d n in ga rn a funnit, att dessa i åtskilliga delar, som stode i samband med frågorna om begränsning af den kommunala röst­ rätten och om införande af proportionell metod vid val till stads­ fullmäktige, tarfvade ändring; med anledning hvaraf, efter samråd med chefen för justitiedepartementet, inom vederbörande departement uppgjorts för­ slag till lagar angående ändring i vissa delar af förordningen om kom­ munalstyrelse på landet den 21 mars 1862, af förordningen om kommu­ nalstyrelse i stad den 21 mars 1862, af förordningen om kommunal­ styrelse i Stockholm den 23 maj 1862 äfvensom af förordningen om kyrko­ stämma samt kyrkoråd och skolråd den 21 mars 1862. Med förmälan att sistnämnda två författningsförslag erfordrade någon ytterligare behandling, innan de blefve i skick att kunna framläggas, an­ höll departementschefen att redan nu få underställa Kungl. Maj:ts pröfning de båda andra förslagen och anförde beträffande dessas särskilda delar följande:

Förslaget till ändringar i förordningen om kommunalstyrelse på landet.

Speciell mo- »Den graderade röstskala, som är afsedd att på landet tillämpas vid tivermg. afgörandet af kommunala frågor, har blifvit inrymd i § 11 mom. 1. Ge-

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 85

nom hvad i den allmänna motiveringen och den dermed samhörande sta­ tistiska redogörelsen redan yttrats om berörda skala torde dess betydelse och verkningar kunna anses vara vederbörligen belysta. För närvarande utgör den af kommunalnämnden upprättade fyrktalslängden, med iakttagande af vissa bestämmelser och undantag, tillika kom­ munens röstlängd. Fyrktalslängden justeras — efter att förut hafva un­ der viss tid hållits för granskning tillgänglig — å den kommunalstämma, som hålles inom utgången af december månad. Därefter får ej någon ändring i längden vidtagas, med mindre ny ägare eller brukare tillträdt fast egendom och sådant inför kommunalstämman styrkes, då den nye äga­ ren eller brukaren i längden uppföres såsom röstberättigad för fastigheten. Längden upprättas i två exemplar, af hvilka det ena anslås i sockenstugan och det andra förvaras hos kommunalnämnden. I stället för denna anord­ ning föreslås, i § 14, upprättandet af en särskild röstlängd för kommunen. Då denna längd, i motsats mot nuvarande fyrktalslängden, icke är ämnad att jämväl ligga till grund för komrnunalutskyldernas debitering, finnes intet hinder för att vid hvarje tillfälle, då längden skall användas, företaga de ändringar i densamma, som kunna vara af omständigheterna påkallade, äfven om sådan ändring är af så väsentlig art som en persons upptagande uti eller uteslutande ur längden. Bestämmelser om en dylik för hvarje gång återkommande justering hafva - införts såväl i § 14 som i § 16 andra stycket. Vid det förhållande att en röstägande, som tilläfventyrs försummat att vid någon stämma framställa de anmärkningar, hvartill han kan hafva fog, sålunda äger tillfälle att redan vid nästa stämma få det felaktiga rättadt, har jag äfven ansett mig kunna föreslå, att an­ märkning, som senare än vid den i början af stämman företagna juste­ ringen* mot längden göres, ej må komma under pröfning. 1 illika har föreslagits en bestämmelse därom, att, till bestyrkande af gjord an­ märkning, andra bevis ej må hos högre myndighet gälla än de, som varit i behörig ordning vid kommunalstämman företedda. Då, med hänsyn till hvad i §§ 14 och 16 föreslagits, något stadgande därom, att en i kommunalstämman granskad röstlängd alltid skall vara tillgänglig i det rum, där stämman hålles, icke synes behöfiigt, har § 12 af gällande förordning ur förslaget uteslutits. De nuvarande §§ 13 och 14 hafva uppflyttats, så att de erhållit ordningsnumren 12 och 13, i sammanhang hvarmed de nu förekommande hänvisningarna i §§ 29 och 42 till § 14 utbytts mot en hänvisning till förslagets § 13. I §§ 21 och 34 hafva inrymts de nya bestämmelserna om kvali­ ficerad majoritet för vissa beslut. Hvad därom innehålles i § 73 af gällande förordning har öfverflyttats till § 21.

86 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Uti §§ 58, 59 och 64 hafva införts de bestämmelser, som blifva en följd af fyrktalsberäkningens upphäfvande och kommunalutskyldernas beräknande icke efter fyrktal utan i direkt förhållande till inkomsten. Därjämte har det särskilda undantagsstadgandet för Kopparbergs län borttagits ur § 58. De regler om den särskilda grunden för utgörande af kommunalutskylder och för utöfvande af rösträtt i kommunala angelägenheter, som i de med nämnda undantagsstadgande åsyftade delar af Koppar­ bergs län tillämpas, återfinnas i nådiga brefven den 31 oktober 1862 och den 3 mars 1865, hvarigenom stadgats, att till grund i nämnda hän­ seenden skall läggas den bevillning, som jämlikt senast fastställda taxeringslängder af de skattskyldiga till staten erlägges, dock så att beräkningen skall göras för jordbruksfastighet efter bevillningens hela belopp och för andra beskattaingsföremål efter halfva beloppet. Sistnämnda bestämmelse har emellertid förlorat all betydelse, sedan genom förordningen den 2 december 1892 samtliga beskattningsföremål blifvit med afseende å fyrktalsberäkningen likställda. Fyrktalsberäkningens afskaffande har föranledt ändringar i §§ 17, 33, 60, 61, 64, 65, 66 och 69. Förstnämnda två paragrafer hafva jämväl lämpats efter den nya ordning för landstingsmannavalen, hvilken jag, på sätt chefen för justitiedepartementet redan antvdt, ämnar underställa Kungl. Maj:ts pröfning. Orden »för sådana nya företag» i § 33 b) hafva uteslutits för vinnande af likhet med stadgandet i § 74 b). I § 17 har intagits en erinran om val af ledamöter i den valnämnd, hvarom talas i förslaget till lag om val till Riksdagen. Då enligt samma lagförslag elektorer för riksdags­ mannaval icke vidare skola förekomma, har ur nu förevarande förordning uteslutits hvad § 35 därom innehåller. Andringen i § 79 innebär, att jämväl sådan köping, som bildar egen kommun, hädanefter skall i afseende å beslutande- och beskattnings­ rätt helt och hållet likställas med landskommun. Bestämmelsen därom, att hvad särskilda författningar och förord­ nanden innehålla mot den föreslagna lagen stridande skall vid tiden för densammas ikraftträdande upphöra att gälla, syftar närmast på de före­ skrifter, som i administrativ väg meddelats rörande beslutande- och beskatt­ ningsrätten inom vissa kommuner af Kopparbergs län samt inom köpingar.

Förslaget till ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i stad.

Ändringen i § 7 är föranledd af de nya bestämmelser beträffande kvalificerad majoritet såsom villkor för beslut i vissa fall, hvilka föreslås i § 18. Ändringarna i §§ 8, 9, 10, 12, 14 mom. 1 och 3, samt §§ 16,

Kling!. Alajits Nåd. Proposition N:o 29. 87

17, 19, 20 och 21 bero på omflyttningar af §§ 9, 10, 11, 13, 15, 17, 19, 20, 22, 23, 24 och 25 i nu gällande förordning. I § 8 har intagits en hänvisning till hvad särskildt blifvit stadgadt om val af landstingsmän. De nya bestämmelserna om röstvärdets beräkning och rösträttens begränsning innehållas i § 11. Beträffande §§ 13 och 15, hvilka paragrafer motsvara nuvarande §§14 och 18, hänvisas till hvad jag yttrat vid redogörelsen för ändringarna i förordningen om kommunalstyrelse på landet (§§ 14 och 16). Ändringarna i § 14 mom. 2, hvilket mom. trädt i stället för nu­ varande § 16, sammanhänga med ändringar i förordningen om landsting. I § 18 likasom längre fram i § 41 hafva införts stadganden rörande kvalificerad majoritet, motsvarande de för landskommunerna föreslagna. För underlättande af det proportionella valsättets användning har i § 22 införts ett ovillkorligt stadgande därom, att stad med mer än 10,000 invånare skall indelas i valkretsar. Bestämmandet af valkretsindel­ ningen jämte antalet fullmäktige för hvarje valkrets är inom ganska rym­ liga gränser öfverlämnadt åt stadsfullmäktige. Valbarheten är, såsom hittills, icke inskränkt inom valkrets. I § 23, hvilken motsvarar nuvarande § 27, har inryckts ett stad­ gande därom, att, då stad är indelad i valkretsar, valen skola verkställas å dagar, som magistraten särskildt för hvarje valkrets utsätter, samt en­ ligt ordning i öfrigt, som magistraten äger bestämma. Den proportionella valmetoden innehålles i §§ 24—28. Medelst stad­ gandet i § 28 är sörjdt för att, därest stadsfullmäktig under den för honom bestämda tjänstgöringstiden afgår, den, som i hans ställe inträder, kommer att representera samma meningsriktning, som den afgångne företrädde. I; §§ 29 och 30, af hvilka den förra motsvarar nuvarande §§ 28 och 29, förekommer ej annan förändring i sak, än att det i nuvarande § 30 förefintliga stadgandet om fyllnadsval uteslutits. I § 31 har införts den nyheten, att den föreskrifna omsättningen af stadsfullmäktiges ledamöter hvartannat år skall första gången åstad­ kommas icke genom lottning utan på det sätt, att halfva antalet fullmäk­ tige eller, om detta icke är jämnt, det antal, som är närmast under hälften, utses för allenast två år och öfriga fullmäktige för fyra år, därvid hvardera gruppen utses medelst särskildt val. Genom det sålunda föreslagna för­ farandet förekommes, att partigrupperingen inom stadsfullmäktige vid omsättningen i väsentligare grad rubbas. Med anledning af stadgandena i § 31 mom. 2, andra stycket, och mom. 3 anhåller jag få nämna, att i flera städer antalet af de fullmäktige, som hvarje gång afgå, icke motsvarar hälften af antalet fullmäktige för

88 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

hela staden eller närmaste talet därintill, utan i större eller mindre mån afviker därifrån. Så är t. ex. förhållandet i Kalmar, där af 31 fullmäk­ tige den ena gången väljas 18 och den andra gången 13. Enligt ifrågava­ rande stadganden rättas derma oregelbundenhet på följande sätt. Jag an­ tager, att staden indelas i två valkretsar, den ena med 15 och den andra med 16 stadsfullmäktige, och att den större gruppen af fullmäktige afgår. Då väljas ånyo 18 fullmäktige, 9 för hvardera valkretsen, däraf dock 2, en för hvarje krets, efter magistratens förordnande utses genom särskilda val för allenast två år. Vid slutet af andra året skola i ledigheten efter dessa två full­ mäktige och de 13, som samtidigt äro i tur att afgå, för därpå följande fyra år nyväljas 15 fullmäktige, däraf 7 för den ena och 8 för den andra valkretsen. I § 33 hänvisas till § 14 mom. 2 i stället för nuvarande § 16. De nya bestämmelserna om de kommunala skattebidragens uttaxering i förhållande till den skattskyldiges inkomst och däraf föranledda ändrade bestämmelser i fråga om debiterings- och uppbördslängden äro införda i §§ 57 och 64. Ändringarna i §§ 72 och 76 äro föranledda af den nya lydelse, som §§16 och 23 erhållit i förslaget.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och med hänsyn till sambandet mellan de af mig nu framlagda förslagen och den ifrågasatta reformen af de politiska valen hemställer jag, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att antaga förslag till lag angående ändring i vissa delar af förordningen om kom­ munalstyrelse på landet samt till lag angående ändring i vissa delar af förord­ ningen om kommunalstyrelse i stad under den förutsättning, att ändring af rikets grundlagar i öfverensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition n:r 28 vid 1907 års riksmöte varder af Riksdagen i grundlagsenlig ordning beslutad.» Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena och statsrådet Tingsten hänvisade till sitt vid föredragningen af nådiga propositionen denna dag angående ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen afgifna yttrande. Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredraganden anfört och hemställt; och behagade Hans Kungl. Höghet Kronprinsen- Regenten med bifall till denna hemställan förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas nådig proposition af den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

E. K. Almqvist.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 89

Bilaga.

Öfversikt

af

den nuvarande och den föreslagna röstbegränsningens verkningar

med hänsyn till förhållandena år 1904.

1. Landskommunerna.

Bih. till. Riksd. Prot. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Höft. 12

Kung}. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 101

Öfversikt

af

den nuvarande och den föreslagna röstbegränsningens verkningar

med hänsyn till förhållandena år 1904.

2 . Stadskommunerna.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 105

Tab. 2 A (forts.). Röstägande m. m. inom stadslcommunerna.

Röstägande. Sammanlagdt rösttal. Rösttal i %.

Stad Enligt nu­ Enligt inligt nu­ och Enligt det Enligt varande Enligt det ore­ varande

bevillningsgrupper. Antal. I %. oreducerade för­

bestäm­ förslaget. ducerade bestäm­ rösttalet. slaget. melser. rösttalet. melser.

Uppsala län.

Uppsala .2)

3,074 57-4 5,876 5,876 5,876 6-9 8-3 12-8 980 18-3 8,305 8,305 8,305 9-7 11-7 180 5 00—14-99 > . . . . 540 10-1 11,897 11,897 10,628 13-9 16-7 23-0 15-00—29-99 » . . . . 349 65 13,253 13,253 8,114 15-5 18-6 17-6 30-00—49-99 » . . . . 412 7-7 46,092 31,852 13,189 54-0 44 7 28-6 50-00 kr. och däröfver . . 100 o 85,423 71,183 46,112 100 0 100 0 lOOo Summa 5.355

Enköping.

5-00—14-99 > . . . . 260 21-3 1,958 1,958 1,958 16-8 19-6 27-6

15-00—29-99 > ... . 66 54 1,420 1,420 1,285 12-2 14-2 18-1

30 00—49-99 » . . . . 32 2-6 1,205 1,205 742 10 3 12-1 105 50 00 kr. och däröfver . . 52 4-3 5,640 3,943 1,665 48-3 390 23-4 Summa 1,222 100 0 11,672 9,975 7,099 100 0 100 o 100 0

Södermanlands län.

Nyköping.

457 22-4 3,660 3,660 3,660 13-4 16-8 24-4 500—1499 > . . . . 153 7-5 3,269 3,269 2,955 ii-9 15o 19-7 15-00—29-99 » . . . .

30-00—49-99 i ... . 106 5-2 3,970 3,970 2,454 14-5 18-2 16-3

50 00 kr. och däröfver . . 107 5-2 14.000 8,393 3.467 51-1 38-6 231

Summa 2,044 100 0 27,387 21,780 15,024 100 0 1000 100 0

Eskilstuna .2)

500—14-99 j . . . . 1,216 33-7 10,024 10,024 10,024 190 . 24-3 335 1500—29 99 » . . . . 340 9-4 7,361 7,361 6,641 139 17-9 22-2 157 4-4 5,947 5,947 3,653 11-2 . 144 12-2 3000—49-99 > . . . . 50 00 kr. och däröfver . . 171 4-7 25.685 13,942 5,732 485 339 19-1

Summa 3612 | lOO o 52,921 41,178 | 29,954 1000 1000 100 o

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sand. 1 Afd. 22 Höft. 14

108 Kungi. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Tdb. 2 A (forts.). Röstägande m. m. inom stadskommunerna.

Röstägande. Sammanlagdt rösttal. Rösttal i %.

Stad och Enligt nu­ Enligt Enligt nu­ Enligt det Enligt varande Enligt det ore­ varande bevillningsgrupper. Antal. I * oreducerade för­ bestäm­ förslaget. ducerade bestäm­ rösttalet. slaget. melser. rösttalet. melser.

Vadstena.

19-4 j 5'Ö0—14 99 » . . . . 107 154 905 905 905 15-4 16-2 22-2 15-00—29-99 > . . . . 46 6-6 967 967 888 16-5 17-3 21-8 | 3000—49-99 » . . . . 33 4-8 1,252 1,252 768 21-4 22-4 18-9 1 50 00 kr. och däröfver . . 24 3*5 1,948 1,682 722 33 2 300 17-7 Summa 694 100-0 5,863 5,597 4,074 lOOo 100-0 100-o

Skeninge.

5’00—14 99 > . . . . 79 17-6 640 640 640 25-2 27-5 32-3 15-00—29-99 > . . . . 19 4-2 406 406 370 15-9 17-4 18-7 30-00—49-99 > . . . . 8 1-8 325 325 189 12-8 14o 9 6 5000 kr. och däröfver . . 9 20 665 450 272 26-1 19-3 13-7 Summa 449 100 0 2,544 2,329 1,979 100 0 100 0 100 0

Jönköpings län.

Jönköping.

5 00—14-99 » . . . . 1,237 307 9,545 9,545 9,545 13-0 17-5 25-9 15-00—29-99 » . . . . 386 9-6 8,553 8,553 7,589 11-6 15-6 20-6

30-00—49-99 t ... . 216 5 4 8,113 8,113 5,003 10-9 148 136

50'00 kr. och däröfver . . 312 77 42,870 23,718 9,947 58-1 43-4 270

Summa 4,030 100 0 73,823 54,671 36,826 lOOo 100-0 1000

Eksjö.

5-00—1499 » . . . . 214 233 1,737 1,737 1,737 , 151 16-0 23-7 15-00—29-99 > . . . . 81 8-8 1,709 1,709 1,556 14-9 15-7 21-2 3000—49-99 » . . . . 55 60 2,134 2,134 1,286 18-5 19 7 17-5 50'00 kr. och däröfver . . 58 6-3 4.957 4.314 1,796 431 39-7 24-5 |

Summa 920 100 0 11,499 10,856 7,337 | 100 0 100 0 160-0 ;

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 2,9. 111

Tab. 2 A (forts.). Röstägande m. m. inom stadslcomniunerna.

Röstägande. Sammanlagdt rösttal. Rösttal i %.

Stad och Enligt nu­ Enligt Enligt nu­ Enligt det Enligt varande Enligt det ore­ varande bevillningsgrupper. Antal. I * oreducerade för­ bestäm­ förslaget. ducerade bestäm­ rösttalet. slaget. melser. rösttalet. melser.

Blekinge län.

Karlskrona.

5-00—14-99 > . . . . 2,003 29-6 16,323 16,323 16,323 20-4 24-0 32-2 15-00—29 99 > . . . . 573 8-5 12,575 12,575 11,342 15-8 18-5 22-4 3000-49-99 > . . . . 284 4-2 10,779 10,779 6,596 13-5 15-9 13-0 50 00 kr. och däröfver . 264 3-9 32.265 20,307 8.506 40-4 29-9 16-8 Samma 6,772 100 0 79,865 67,907 50,690 100 o 100 o 100 0

Ronneby.

5 00—14-99 » . . . . 223 26-7 1,788 1,788 1,788 170 20-4 28-5 15-00—29-99 > . . . . 69 8-3 1,468 1,468 1,337 13-9 16-8 21-3 30-00—49-99 > . . . . 43 5-2 1,597 1,597 993. 15-1 18-3 158 50'00 kr. och däröfver . 36 4-3 4,748 2,950 1,207 45-0 33-7 19-3 Summa 834 100-o 10,546 8,748 6,270 100o lOOo lOOo

Karlshamn.

5-00—14-99 > . . . . 437 24-5 3,650 3,650 3,650 120 16-1 241 15-00—29-99 > . . . . 170 9-5 3,708 3,708 3,337 12-2 16-4 22-0 30-00—49-99 » . . . . 109 6-1 4,076 4,076 2,519 135 180 16-6 50 00 kr. och däröfver . 117 6-6 17,058 9,361 3,826 56-3 41-4 25-2

Summa 1,784 lOOo 30,321 22,024 15,161 lOOo 1000 100 0

Sölvesborg.

5 00—14-99 » . . . . 154 28-8 1,245 1,245 1,245 14-4 18-1 25-8 15-00—29-99 > . . . . 56 105 1,191 1,191 1,091 13-8 17-3 22-6 3000—49-99 > . . . . 40 7-5 1,493 1,493 923 17-2 21-7 19-1 50'00 kr. och däröfver . 33 6-2 4,193 2,421 1,037 48-5 35-2 21-5

Summa 534 lOOo 8,651 6,879 4,825 100 o 100 o 100-0

112 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Tab. 2 A (forts.). Röstägande m. m. inom stadshommunerna.

Röstägande. Sammanlagdt rösttal. Rösttal i %.

Stad och Enligt nu­ Enligt Enligt nu­ Enligt det Enligt varande Enligt det ore­ varande bevillningsgrupper. Antal. I Jt oreducerade för­ bestäm­ förslaget. ducerade bestäm­ rösttalet. slaget. melser. rösttalet. melser.

Kristianstads län.

Kristianstad.

5-00—14-99 » . . . . 558 23-0 4,607 4,607 4,607 • 9A • 12-2 19-5 15-00—29 99 » . . . . 236 9-7 5,323 5,323 4,696 10-S • 14-2 19-9 30-00—49-99 » . . . . 171 7-1 6,485 6,485 3,971 • 131 17-2 16-8 5000 kr. och däröfver . 243 10-ft 30,457 18,771 7,854 61-7 49-8 33-3 Summa 2,423 lOO-o 49,300 37,674 23,616 lOO-o lOO-o lOOo

Simrishamn.

5-00—14-99 » . . . . 124 19-3 944 944 944 13-4 ‘ 15-8 23-6 15-00—29-99 » . . . . 32 5-0 708 708 629 10-1 11-8 15-7 3000—49-99 > . . . . 25 3-9 916 916 578 ' 13-1 ' 15-3 14-4 50 00 kr. och däröfver . 34 5-3 3,681 2.655 1.094 52-5 ‘ 44-4 27-3 Summa 642 100 o 7,012 5,980 4,008 100 0 100 o lOOo

Ängelholm.

5-00—14-99 > . . . . 253 26-7 2,078 2,078 2,078 16-2 19-7 27-4 15-00—29-99 » . . . . 86 9-1 1,904 1,904 1,689 14-8 18-0 22-3 3000—49-99 » . . . . 54 5-7 2,050 2,050 1,307 16-0 19-4 17-2 50-00 kr. och däröfver . 45 4-7 5,744 3,472 1,448 44-7 32-9 19-1

Summa 949 lOO-o 12,836 10,564 7,582 lOOo lOOo 100 o

Malmöhus län.

Malmö.1')

5-00—14-99 » . . . . 5,256 27-5 42,082 42,082 42,082 ■ 12:8- 18-3 26-9 15-00—29-99 > . . . . 1,611 86 35,027 35,027 31,600 . 10-7. 15-3 20-2 30-00—4999 i . . . . 857 4-5 31,904 31,904 19,821 • .9:7- 139 12-6

50 00 kr. och. däröfver . 1,211 6-3 196,230 97,897 40,358 . 59-8 42-6 25-7

Summa 19,094 100o 328,079 229,746 156,697 100-0 100-o lOOo

Kungl. Maj:ls Nåd. Proposition N:o 22. 115

Tah. 2 A (forts.). Röstägande m. m. inom stadskommunerna.

Röstägande. Sammanlagdt rösttal. Rösttal i %.

Stad och Enligt nu­ Enligt Enligt nu­ Enligt det Enligt varande Enligt det ore­ varande

bevillningsgrupper. Antal. I %■ oreducerade för­

bestäm­ förslaget. ducerade bestäm­ rösttalet. slaget. melser. rösttalet. melser.

Falkenberg.

5-00—14-99 > . . . . 181 21-2 1,397 1,397 1,397 14-7 18-5 26-5

15-00—29-99 > . . . . 52 61 1,119 1,119 1,012 11-7 14-8 19-2

30 00—49-99 > . . . . 31 36 1,166 1,166 717 12-2 15-5 13-6

50'00 kr. och däröfver . . 37 4-3 4,888 2,905 1,197 51-3 38-5 22-0

Summa 855 100 o 9,528 7,545 5,281 100 0 1000 lOOo

Varberg.

5-00—14 99 » . . . . 374 27-4 3,041 3,041 3,041 18-5 22-1 31-1

15-00—29-99 » . . . . 91 6-7 2,023 2,023 1,801 12-3 14-7 18-4

3O-00 49-99 » 59 4-3 2,284 2,284 1,379 13-9 16-6 14-1

50'00 kr. och därOfyer . . 66 4-8 7,593 4,943 2,085 46-3 35-9 21-3

Summa 1,864 100 o 16,422 13,772 9,787 1000 100-o lOOo

Kungsbacka.

5-00—14-99 > . . . . 67 28-1 595 595 595 14-7 16-3 23-8

15-00—29-99 > . . . . 30 12-6 645 645 582 160 17-7 23-3

30-00—49-99 > . . . . 19 80 688 688 436 17-1 18-8 17-5

50 00 kr. och däröfver . . 23 9-7 1,894 1,513 675 470 41-4 27-0

Summa 238 100-o 4,032 3,651 2,498 100 o 1000 100 o

Göteborgs o. Bohus län.

Göteborg: l:a valkretsen.

5-00—14-99 » . . . . 1,513 18-6 13,954 13,954 13,954 4-9 . 11-1 181

15-00—29-99 » . . . . 809 9-9 17,780 17,780 15,949 6-3 14-2 20-7

30-00—49-99 > . . . . 510 6-2 18,867 18,867 11,770 6-6 151 15-2

50*00 kr. och däröfver . . 784 9-5 224,590 66,055 26,967 79-2 52-7 34-9

Summa 8.195 100-0 283.765 125,230 77.214 100 0 100 o 100 o

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 123

Tab. 2 A (forts.). Böstägande m. m. inom stadskommunema.

Röstägande. Sammanlagdt rösttal. Rösttal i %

Stad

och Enligt nu­ Enligt Enligt nu­ Enligt det Enligt { varande Enligt det ore­ varande bevillningsgrupper. Antal. I y oreducerade för- | bestäm­ förslaget. ducerade bestäm­ rösttalet. slaget. | melser. rösttalet. melser.

Köping. 10-6 19-6

5-00—14-99 » . . . . 327 23-9 2,550 2,550 2,550 15-5 19-9 28-5

. 1500—29-99 > . . . . 69 50 1,519 1,519 1,361 9-2 11-9 15-2

11-1

30-00—49-99 > . . . . 50 3-7 1,837 1,837 1,152 14-3 12-9

50'00 kr. och däröfver . . 64 4-7 8,849 5,147 2,129 53 '6 40-2 23-8 1000 Summa 1,368 100 o 16,509 12,807 8,946 100 0 100 -o

Arboga.

5-00—14-99 » . . . . 281 21-9 2,224 2,224 2,224 15-7 20 G 28-7

11-6 15-2 18-8

1500—29-99 > . . . . 74 5-7 1,642 1,642 1,459

12-0

3000—49-99 » . . . . 42 3-3 1,602 1,602 972 11-3 14-9

20-0

5000 kr. och däröfver . . 46 3-6 7,196 3,778 1,548 50-6 35-0

100-0 14,205 10,787 7,744 lOOo lOOo lOOo

Summa 1,283

Kopparberg» lön.

Falun. 6-2 10-8 17-3 25-2

5-00—14-99 » . . . . 698 25-0 5,596 5,596 5,596 15-00—29-99 > . . . . 233 8-3 5,030 5,030 4,547 9-7 15-5 20-5

30-00—49-99 > . . . . 148 5-3 5,574 5,574 3,435 10-7 17-2 15-4

50-00 kr. och däröfver . . 169 6-1 32,512 13,019 5,446 62-6 40-2 24-5

Summa 2,793 100-0 51.906 32,413 22,218 lOO-o lOOo 1OO-0

Säter.

210

500—14-99 > . . . . 37 17-5 279 279 279 13-0 18-5 15-00—29-99 > . . . . 20 9-5 418 418 376 19-6 27-8 28-3

112 8-4

30-00—49-99 » . . . . 5 2-4 167 167 7-8 11-1

1,012 47-3 22-5

50'00 kr. och däröfver . . 9 4-3 378 300 25-1

Summa 211 100-o 2,139 1,505 1,330 100 o lOOo 100 o

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29. 125

Tab. 2 A (forts.). Röstägande m. in. inom stadsJcommunerna.

Röstägande Sammanlagdt rösttal. Rösttal i tf.

Stad

och Enligt Enligt Enligt Enligt det Enligt nuvarande Enligt det orc- nuvarande

bevillningsgrupper. Antal. I tf. oreducerade för-

bestäm­ förslaget. ducerade bestäm­

rösttalet. .slaget. j

melser. rösttalet. melser.

Yästernorrliiuds län.

Härnösand.

5-00— 14-99 > . . . . 487 20-9 4,023 4,023 4,023 10-4 14-7 21-9 15-00—29-99 » . . . . 225 9-7 4,794 4,794 4,360 12-4 17-5 23-7 30-00—49-99 » . . . . 141 6-1 5,439 5,439 3,292 14-1 19-9 17-9 5000-kr. och däröfver . 138 5-9 22,067 10,868 4,495 57-3 39-7 24-4

Summa 2,327 1C00 38,555 27,356 18,402 100 0 lOOo 100 o

Sandsvall .2)

5 00—14-99 > . . . . 786 18-9 6,774 6,774 6,774 8-9 13-1 200

15 00—29-99 > . . . . 376 9-1 8,199 8,199 7,369 108 15-8 21-8 30-00—49-99 > . . . . 218 5-3 8,047 8,047 5,031 10-6 15-5 14-9

50 00 kr. och däröfver . 295 7-1 48,190 24,121 9,923 63-5 46-5 29-4

Summa 4,145 100 o 75,902 51,833 33,789 100 o 100-0 lOOo

Örnsköldsvik.

5-00—14-99 » . . . . 233 30-2 1,885 1,885 1,885 13-0 180 26-7 1500—29-99 > . . . . 66 8-6 1,423 1,423 1,291 9-8 135 18-3 30-00—49-99 > . . . . 49 6-3 1,832 1,832 1,135 12-6 17-4 16-1

50 00 kr. och däröfver . 55 7-1 8,449 4,436 1.809 58-2 42-2 25-7

Summa 772 lOOo 14,520 10,507 7,051 100 o 100 o lOOo

Jämtlands län.

Östersund.

500—14-99 > . . . . 575 28-9 5,079 5,079 5,079 13-7 17-6 26-0 1500—29-99 > . . . . 237 11-9 5,217 5,217 4,666 14-1 18-1 23-9 30-00—49-99 » . . . . 149 7-5 5,736 5,736 3,476 15-5 19-8 17-8

50’00 kr. och däröfver . 146 7-3 19,408 11,224 4,670 52-3 38-8 23-9

Summa 1,991 lOO-o 37,0S5 28,901 19,536 1000 lOOo lOOo

5-4 7-9 13-6

D:o i % af hela antalet röst-

Blekinge län.

Simrishamn. Karlskrona.

1 35 18 Jämviktsgräns . . bevilln.-kr. 53 40 22 Jämviktsgräns . . bevilln.-kr 26 Motsvarande inkomst . . kr 3,500 2,600 1,800 Motsvarande inkomst . . kr 5,300 4,000 2,200

Antal röstägande ofvan gränsen 451 652 1,059 Antal röstägande ofvan gränsen 31 42 76

D:o i % af hela antalet röst- D:o i % af hela antalet röst-

138 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:r 29.

Anmärkningar.

')—7) I följande städer hafva vid 1904 års bevillningstaxering de bevillningsfria af dragen hvilka i regeln utgöra 450 kr. för inkomst ej öfverstigande 1,200 kr. och 300 kr. för inkomst från och med 1,200 intill 1,800 kr., blifvit ökade pä grund af hög bostadskostnad, nämligen:

*) Stockholm: afdrag resp. 650 och 500 kr., hvarjämte inkomst understigande 700 kr. är fri från bevillning. — s) Södertälje, TJppsala, Eskilstuna och Sundsvall: afdrag resp. 550 och 400 kr. — *) Linköping och Karlstad: afdrag resp. 550 och 300 kr. — 4) Norrköping: afdrag resp. 500 och 350 kr. — 6) Malmö: afdrag resp. 550 och 400 kr., hvarjämte förekomma dels de vanliga å 450 och 300 kr., dels dylika å 600 ä 650 kr. — 6) Hälsingborg: afdrag resp. 600 och 400 ä 300 kr. — 7) Göteborg:

afdrag resp. 650 och 400 kr. 8) I fråga om betydelsen af »järn vikt sgräns> se anm. 1 å sid. 100. 8) Frånräknas Stockholm och Göteborg, blifva talen för öfriga 91 städer följande:

A. Röstägande och rösttal inom särskilda bevillningsgrnpper.

Röstägande. Sammanlagdt rösttal. Rösttal i %.

Bevillniugsgrupper. Enligt det Enligt Enligt det Enligtnuoreduce­ nuvarande Enligt oreduce­ varande Enligt

Antal. I °/o.

rade bestäm­ förslaget. rade bestäm­ förslaget. rösttalet. melser. rösttalet. melser.

5'00—14-99 > . . . . 43,708 240 356,441 356,441 356,441 13-3 17-6 25-5

15-00—29-99 » . . . . 15,027 8-3 327,740 327,738 294,388 12-3 16-2 210

30-00—49-99 • . . . . 8,899 4-9 336,167 335,960 206,539 12-6 166 14-8

50 00 kr. och däröfver . . 10,185 5-6 1,441,998 796,297 331,597 540 39-3 23-7

Summa 182,038 lOO-o 2,671,381 2,025,471 1,398,000! 100-o 100 0 100 0

B. Järn viktsgränser.

Enligt det Enligt nu­ Enligt oreducerade varande be­ förslaget. rösttalet. stämmelser.

Motsvarande inkomst kr. 5,700 3,500 2,100

Antal röstägande ofvan gränsen . . . 8,190 15,450 26,968

D:o i % af hela antalet röstägande . . 4-5 8-5 14-8

Kungl. Maj:ta Nåd. Proposition N:o 29. 139

Öfversikt

af

deri nuvarande och den föreslagna röstbegränsningens verkningar

med hänsyn till förhållandena år 1904.

3. Köpingskommunerna,

Kungi. May.ts Nåd. Proposition N:o 29. 143

Tab. 3 A (forts.). Röstägande m. m. inom köping skommunerna.

Röstägande. Sammanlagdt rösttal. Rösttal i %

Köping och Enligt nu­ Enligt Enligt nu­ Enligt det Enligt varande Enligt det ore­ varande bevillningggrupper. Antal. I #. oreducerade för­ bestäm­ förslaget. ducerade bestäm­ rösttalet. slaget. melser. rösttalet. melser.

Eslöf.

5-00—14-99 > . . . . 178 24-9 1,485 1,485 1,368 13-8 17-1 29-0

15-00—29-99 > . . . . 52 7-3 1,144 1,144 621 10-6 131 13-2

30-00—49-99 > . . . . 41 5-7 1,523 1,523 619 14-1 17-6 13-1

50-00 kr. och däröfver . 45 6-3 5,768 3,692 1,245 53-5 42-4 26-4

Summa 715 100-0 10,782 8,706 4,715 lOO-o lOOo 100-o

Hörby.

5-00—14-99 t . . . . 76 21-9 626 626 592 18-9 20-3 31-1

15-00—29-99 > . . . . 38 10-9 810 810 452 24-4 26-2 23-7

3000—49-99 » . . . . 15 4-3 563 563 228 17o 18-2 120

50 00 kr. och däröfver . 12 3-4 958 728 270 28-8 23-6 14-2

Summa 348 lOOo 3,320 3,090 1,905 lOOo lOOo lOOo

Tara.

500—14-99 » . . . . 51 260 463 463 416 13-7 17-9 28-5

15-00—29-99 > . . . . 20 10-2 420 420 239 12-4 16-2 16-3

30-00—49-99 > . . . . 15 7-7 589 589 231 17-4 22-7 15-8

50 00 kr. och däröfver . 15 7-7 1,728 930 388 51-0 35-9 26-5

Summa 196 lOOo 3,388 2,590 1,462 lOOo lOOo lOOo

Tidaltolm.

5-00—14-99 > . . . . 157 16-8 1,205 1,205 1,132 14-4 22-8 31-0

15-00—29-99 > . . . . 38 4-1 879 879 466 10-5 16-6 12-8

3000—49-99 » . . . . 17 1-8 629 629 256 7-5 11-9 7-0

50 00 kr. och däröfver . 14 1-6 4,267 1,187 404 51-o 22-4 11-1

Summa 936 lOO-o 8,371 5,291 3,649 lOOo 100-o 1000

Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 29. 145

Tab. 3 A (forts.). Röstägande m. m. inom k öpingsk o m m u ner na.

Röstägande. Sammanlagdt rösttal. Rösttal i %.

Köping

och Enligt nu­ Enligt Enligt nu­ Enligt det Enligt varande Enligt det ore­ varande

bevillningsgrupper. Antal. I *■ oreducerade för-

bestäm­ förelaget. ducerade bestäm­ rösttalet. Blaget. melser. rösttalet. melser.

Sollefteå.

5-00—14-99 > . . . . 93 25-0 842 842 766 11-2 13-2 25-1

15-00—29-99 > . . . . 41 Ilo 950 950 502 12-6 14-9 16-5

3000—49-99 > . . . . 30 8-1 1,204 1,204 468 15-9 18-9 15-4

5000 kr. och.däröfver . 42 11-3 4,240 3,075 997 56-1 48-1 32-7

Summa 372 lOOo 7,550 6,385 3,047 100-o 100-0 1000

Samtliga köpingskommuner.

5-00—14-99 > . . . . 2,291 26-4 18,975 18,909 17,603 15'2 19-4 31-6

15-00—29-99 > . . . . 789 9-1 17,186 17,112 9,444 13-8 17-6 17-0

30-00 — 49-99 » . . . . 458 5-3 17,275 17,048 6,957 13-8 17-5 12-6

50-00 kr. och däröfver . 463 5-3 62,053 35,052 12,272 49-7 35-9 22-1

Summa 8,687 100-0 124,827 97,459 55,614 lOOo lOOo 1000

Tal). 3 B. Jämviktsgränser.2)

Enligt Enligt Enligt Enligt det ore­ det ore­ nuva­ Enligt nuva­ Enligt duce­ duce­ Köping. rande för­ Köping. rande för­ rade rade bestäm­ slaget. bestäm­ slaget. röst­ röst­ melser. melser. talet. talet.

Sundbyberg. Djursholm.')

Jämviktsgräns. . bevilln.-kr. 25 19 10 Jämviktsgräns . . bevilln.-kr. 122 77 57

Motsvarande inkomst . . kr. 2,500 1,900 1,300 Motsvarande inkomst . . kr. 12,200 7,700 5,700

Antal röstägande ofvan gränsen 82 124 239 Antal röstägande ofvan gränsen 39 84 116

D:o i % af hela antalet röst­ D:o i % af hela antalet röst­

Bill. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 IJäft. 19

148 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29.

Anmärkningar.

') Djursholm. Det bevillningsfria afdraget för inkomst understigande 1,200 kr. utgjorde enligt

1904 års bevillningstaxering 550 kr. 2) I fråga om betydelsen af »jämviktsgräns» se anm. 1 å sid. 100.

Stockholm 1907. Kimgl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner

I

Öfversikt

af

den nuvarande och den i Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 29 föreslagna

röstbegränsningens verkningar med hänsyn till förhållandena år 1904.

4. Särskilda landskommuner.

Bih. till Riksd. Prof. 1907. 1 Sami. 1 Afd. 22 Håft. ( N:o 29). 20

B. Jämvikts gräns er (forts.).

Enligt Enligt Enligt Enligt nuva- Enligt nuva- Enligt Kommun. rande för- Kommun. rande förcerade cerade bestäm- slaget. bestäm- slaget. fyrk- fyrkruelser. melser. talet. talet.

Anmärkningar.

De bevillningsfria afdragen, hvilka i regeln utgöra 450 kr. för inkomst ej öfverstigande 1,200 kr. ock 300 kr. för inkomst från och med 1,200 intill 1,800 kr., hafva vid 1904 års bevillningstaxering blifyit ökade inom följande af bär upptagna kommuner:

') Nucka: afdrag resp. 600 och 450 kr. — 2) Västra Skreflinge: inom municipalsamhället

afdrag resp. 550 och 300 kr. samt för 3 minderåriga barn ytterligare 50 kr. och för 4 eller flere minder­

åriga barn högsta afdraget. — 3) Örgryte: afdrag resp. 550 och 400 kr. för ogift skattskyldig, 600 och

450 kr. för gift skattskyldig samt 650 och 500 kr. för föräldrar med flere än ett minderårigt barn. —

4) Österplana: afdrag resp. 500 och 300 kr. för arbetare vid Hellekis aktiebolags cementfabrik. — 5) Skön och nässjö: afdrag resp. 500 och 300 kr., dock ej för inkomst af kapital. — 6) Gällivare:

afdrag resp. 550 och 400 kr. för 184 vid järnvägen anställda personer och arbetare inom Gällivare taxeringsdistrikt.

Stockholm 1907. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.