('med förslag till ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen samt §§10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen',)

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 1

N:o 51.

Kungl. Majds nådiga proposition till Riksdagen med förslag till ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen samt §§10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen; gifven Stockholms slott den 5 februari 1904.

Under åberopande af bifogade i statsrådet förda protokoll vill Kungl. Maj:t härmed till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlägga föl­ jande

Förslag

till

ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regeringsformen samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdagsordningen.

Regeringsformen.

§ 49. Riksdagen representerar svenska folket. De rättigheter och åligganden, som gällande lag tillägger Rikets Ständer, tillkomma hädanefter Riksdagen. Den fördelas i två kamrar, hvilkas ledamöter väljas, på sätt riksdagsordningen angifver. Kamrarne — — — — — — — — — — — sammankalla. Hos urtima riksdag — — — — — — — — — — sammanhang.

§ 87. l:o. Riksdagen — — — — — — — — — sägs. 2:o. Riksdagen —-------------- — — — — — antagande.

Bill. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 29 Häft. (N:o 51.) 1

o Kung!.. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 3:o. Riksdagen äge äfven gemensamt med Konungen stifta, förändra, förklara eller upphäfva lag om val till riksdagsmän.

Riksdagsordningen.

§ 10.

Val till Första Kammaren förrättas med slutna sedlar. Finnes valsedel lyda å person, som ej är valbar, eller på flera eller färre, än som vid val­ tillfället böra väljas, eller innefattar valsedel någon tvetydighet i anseende till den eller de valdes namn, skall samma sedel anses ogin. Äro valsedlar till större antal än hälften ogilla och finnes det inverka på valets utgång, varde nytt val anställdt. De afgifna valsedlarna skola af valets förrättare inläggas under försegling och förvaras, till dess valets giltighet vederbörligen afgjorts.

§ 11 .

För den, som — — — (lika med nuvarande § 10) —-------Ort och tid. § 12 . Är någon missnöjd — — — (lika med nuvarande § 11)----------- afgöras. § 13. Riksdagsman ----------- (lika med nuvarande § 12) — — — befallnings­ hafvande. b) Andra Kammaren. § 14. Andra Kammarens ledamöter skola till ett antal af tvåhundratrettio väljas för en tid af tre år, räknade från och med januari månads början året näst efter det, under hvilket valet skett. § 15. 1. Hvart och ett af rikets län, till hvilka i fråga om riksdagsmannaval Stockholms stad är att hänföra, utgör med undantag för de fall, hvarom nedan förmäles, en valkrets.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 3

2. Stad, hvars folkmängd vid början af andra året före eu treårsperiod uppgår till eller öfverstiger tre tvåhundratrettiondelar af rikets folkmängd, skall från och med denna treårsperiod utgöra en valkrets. Inträffar sedermera vid början af andra året före eu treårsperiod, att folkmängden i sådan stad ej längre uppgår till eu nittiondel af rikets folkmängd, skall den stad icke vidare bilda egen valkrets. 3. Där ett län eller, om eu eller flera af ett läns städer bilda egna valkretsar, öfriga delen af sådant län till följd af särskilda omständigheter, såsom folkmängdens storlek eller samfärdsförhållandena, tinnes lämpligen böra delas, må dylikt län eller dylik länsdel utgöra högst två valkretsar. 4. Rikets indelning i valkretsar innehålles i lagen om val till Riks­ dagens Andra Kammare. § 16.

1. Inom hvarje valkrets väljes, efter folkmängden vid början af året näst före den treårsperiod för hvilken valen gälla, en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en tvåhundratrettiondel af rikets folkmängd; och skola för ernående af hela antalet tvåhundratrettio riksdagsmän de valkretsar, hvilkas folkmängd mest öfverskjuter de tal, som, efter hvad nyss är sagdt, äro bestämmande för riksdagsmännens antal inom valkretsarna, hvar för sig i ordning efter öfverskottens storlek vara berättigade att välja ytterligare en riksdagsman. Äro öfverskottstalen lika för två eller flera valkretsar, afgöres, där så är nödigt, företrädet genom lottning på sätt i § 6 mom. 7 är stadgadt. 2. Det antal riksdagsmän, hvarje valkrets enligt ofvan angifna grunder äger utse, fastställes af Konungen.

§ 17.

Valrätt tillkommer en hvar välfräjdad svensk man från och med kalender­ året näst efter det, hvarunder han uppnått tjugufem års ålder, dock ej a) den, som står under förmynderskap eller är försatt i konkurstillstånd; b) den, som häftar för understöd, hvilket under löpande eller sistförflutna kalenderåret af fattigvårdssamhälle tilldelats honom själf, hustru eller minder­ årigt barn; c) den, som icke erlagt de honom påförda utskylder till stat och kom­ mun, hvilka föi’fallit till betalning under de tre sistförflutna kalenderåren; d) värnpliktig, som icke fullgjort de honom till och med utgången af sist­ förflutna kalenderåret åliggande värnpliktsöfningar. Närmare bestämmelser rörande tillämpningen af nu stadgade villkor med­ delas i vallagen.

4 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

§ 18.

1. Val till riksdagsmän i Andra Kammaren verkställas under september månad året näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla. 2. Förordnar Konungen nya val, verkställas dessa ofördröjligen för den återstående tiden. § 19.

Valen till Andra Kammaren äro proportionella och omedelbara. Hvarje röstande äge därvid en röst. Närmare bestämmelser om valen meddelas i vallagen.

§ 20 .

Till ledamöter i Andra Kammaren kunna endast utses män, som äga val­ rätt inom den valkrets, för hvilken de väljas, och icke enligt § 26 äro obe­ höriga att vara riksdagsmän. § 21 .

För en hvar, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas ofördröjligen af Konungens befallningshafvande fullmakt i två exemplar, af hvilka det ena öfverlämnas åt den valde och det andra insändes till justitie­ departementet.

§ 22 .

Riksdagsman, som för Andra Kammaren vald blifvit, må ej denna be­ fattning sig undandraga, med mindre han företer giltiga skäl för afsägelse. Såsom sådana anses: 1. de hinder allmänna lagen upptager såsom laga förfall; 2. ålder öfver 60 år; 3. att den valde tillförene såsom riksdagsman bevistat tre lagtima riks­ dagar. Afsägelse af riksdagsmannauppdrag, ehvad den göres vid valtillfälle eller efteråt, mellan riksdagar, pröfvas af Konungens befallningshafvande.

§ 23.

Är någon missnöjd med val till riksdagsman i Andra Kammaren eller sådan Konungens befallningshafvandes åtgärd, som står i omedelbart samband med själfva valet, eller vill någon klaga öfver beslut, hvarigenom af honom gjord afsägelse af riksdagsmannauppdrag ej blifvit godkänd, må han däröfver

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.

hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden hos Konun­ gens befallningshafvande äska behörigt protokollsutdrag, hvilket inom högst tre dagar därefter bör till klaganden utlämnas; och skall han, vid förlust af talan, sist inom tio dagar efter valförrättningens slut sina till Konungen ställda besvär ingifva till befallningshafvande^ som, på sätt i § 12 stadgas, lämnar vederbörande tillfälle att sig förklara. Sedan den för förklarings afgifvande bestämda lid tilländalupit, har Konungens befallningshafvande att besvären jämte alla målet rörande handlingar ofördröjligen till Konungen insända, hvarefter med målet vidare så förhålles, som i § 12 sägs.

§ 24.

Hvarje ledamot — — — (lika med nuvarande § 23) — — — af arfvode!.

c) Gemensamma bestämmelser.

§ 25.

Rösträtt må ej utöfvas af annan valberättigad än den, som vid valtillfälle personligen sig inställer. § 27.

Därest någon varder för samma tid vald till ledamot af bägge kamrarna eller till ledamot af Första Kammaren för två eller flera valkretsar, må på honom ankomma att bestämma i hvilkendera kammaren han vill inträda eller för hvilken valkrets han vill anses till riksdagsman vald. Dock åligger honom att hos Konungens befallningshafvande i den ort, för hvilken han riksdagsmannauppdrag ej mottager, därom göra skyndsam anmälan.

§ 28.

Hos Konungen göres af hvardera kammaren anmälan om de ledigheter inom kammaren, hvilka skola under samma eller innan nästa riksdag fyllas, hvarefter Konungen anbefaller Dess befallningshafvande föranstalta att annan utses i den afgångnes ställe. Om mellan riksdagar ledighet i någondera kammaren genom ledamots afgång uppstår, åligger Konungens befallningshafvande, när den afgångne varit ledamot af Första Kammaren, att om ledigheten göra anmälan hos Konungen, som förordnar om nytt vals anställande; och då den afgångne tillhört Andra Kammaren, att föranstalta om utseende af annan person i den afgångnes ställe.

6 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar samt att hos Riksdagen föreslå de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga att verkställa, så ock att meddela utlåtande öfver de från kamrarna till utskottet hänvisade grundlagsfrågor samt förslag till stiftande, ändring, förklaring eller upphäfvande af lag om val till riks­ dagsmän. 2. Utskottet —- — — stadgadt. 3. Utskottet — — — proposition.

Kungl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kungl. nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

Ossian Berger.

Kunyl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 7

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet fredagen den 5 februari 1904

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern B oström , Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena L agerheim , Statsråden O delberg ,

H usberg , P alander , W estring , R amstedt , B erger , M eyer , von F riesen , V irgin .

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Berger anmälde i underdånig­ het frågan om ändring i gällande bestämmelser rörande val till Riksdagens andra kammare och anförde härvid: »Enligt hvad som framgår af förhandlingarna vid tillkomsten af nu gäl­ lande riksdagsordning afsågs i fråga om valrätten till Riksdagens andra kam­ mare att ej utesluta andra oförvitliga medborgare än dem, hvilka kunde antagas sakna själfständig samhällsställning och hos hvilka något politiskt intresse icke kunde förutsättas. Emellertid uttalades redan vid den tiden inom Riksdagen betänkligheter mot fastställandet af viss förmögenhet eller inkomst såsom villkor för rätt att deltaga i riksdagsmannavalen, helst som

8 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 51.

ju census skulle vara olika för olika klasser af medborgare. Från konserva­ tivt håll anmärktes, att det måhända hade varit bättre att utesluta alla förmögenhetsvillkor och stadga valrätt för en hvar, som betalade bevillning, samt att det godtyckligt stadgade penningstrecket komme att stå i grundlagen såsom en utmaning till de uteslutna demokratiska elementen att försöka dess utplånande. Det är efter sådana uttalanden ganska naturligt, att det första förslag, som vid Riksdagen väcktes om ändring i de antagna valbestämmelserna, — motion år 1861) i andra kammaren — gick ut på ett fullständigt bort­ tagande af de fastställda förmögenhetsvillkoren. Härvid åberopades dock ej, att de faktiska förhållandena gjorde den föreslagna ändringen nödig; det var mera på teoretiska grunder och efter föredöme från utlandet, som en ändring ifrågasattes. Intresset för allmänna angelägenheter var då för tiden icke mycket stort utanför de samhällslager, som tillerkänts valrätt; den politiska lifaktigheten var öfver hufvud taget långa i hela landet. Ännu hade icke de nyligen tillkomna kommunala författningarna kunnat framkalla något större intresse för allmänna angelägenheter. Den stora massan af befolkningen var ännu i saknad af den allmänbildning, som är en följd af mera utvecklade samhällsförhållanden. Samhällslifvet hade här i landet icke utbildat sig så, som i en del europeiska kulturstater, där den allmänna rösträtten vunnit insteg. Orsaken till den allmänna rösträttens framträdande i dessa stater torde vara att närmast söka i storindustriens uppkomst; denna hade framkallat nya sam­ hällslager. hvilka, samlade i stora industricentra och inseende vikten af att tillvarataga sina intressen, framställt kraf på delaktighet i representationens sammansättning. Hos oss hade en sådan industriens tillväxt ännu icke i till­ närmelsevis samma grad förekommit. Förhållandena i öfrigt hade icke här i landet beredt någon gynnsam jordmån för mottagande af den allmänna röst­ rättens idé. Denna kunde vid sådana förhållanden icke vinna många anhän­ gare i Sverige.- Med större utsikt till framgång kunde däremot förslag rörande utsträckning af valrätten till andra kammaren rikta sig på en nedsättning af de stadgade censusbeloppen. Sådana förslag hafva alltsedan år 1870 nästan årligen och med ständigt växande styrka framkommit i Riksdagen. De skäl, som anförts mot bifall till dessa förslag, hafva varit växlande allt efter olika politiska åskåd­ ningar. Med fog har härvid anmärkts mot eu nedsättning af valcensus, att en sådan åtgärd icke skulle undanröja den godtycklighet, som vidlåder det fastställda penningstrecket, och i allt fall icke innebära någon varaktig lös­ ning af rösträttsfrågan. Under tiden hade äfven tanken på den allmänna rösträtten hållits vid lif inom Riksdagen, men något större insteg hade den till en början icke vunnit. Man hyste en djupt rotad farhåga för att genom

KungI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 5l. 0

6n sä långt gående utsträckning af valrätten skulle i representationen införas element, som vore för eu lugn samhällsutveckling mindre betryggande eller som till och med kunde antagas vilja omstörta den bestående ordningen. Det lärer väl numera icke bestridas, att under den långa tid, som för­ flutit från det nya representationsskickets antagande in emot våra dagar, de förhållanden högst väsentligt förändrats, som inverka på den nu afhandlade frågans bedömande. Större välmåga och bättre folkundervisning samt större möjlighet alt på liera olika sätt inhämta allmänt vetande hafva skapat eu folkbildning, betydligt öfverlägsen den, som förut varit rådande. På landet verka folkhögskolor till upplysningens höjande, och förvaltningen af de kom­ munala angelägenheterna har utvecklat en stor förmåga af själfstyrelse. De arbetareorganisationer, som flerstädes, särskilt i städerna, kommit till stånd, de föreningar och samfund af olika slag, som snart sagdt öfver allt i landet finnas, hafva i hög grad verkat lifvande och uppfostrande på samhällsmedlemmarnas vilja och förmåga att deltaga i allmänna angelägenheter. Såväl i städerna som på landsbygden hafva uppstått storindustriella anläggningar med samman­ trängd befolkning, hvilken visat sig vara lifligt intresserad af hvad som tilldrager sig i samhället och närmast af de frågor, som röra denna befolknings intresse och välbefinnande. Det påstående torde numera icke jäfvas, att åtminstone hos denna samhällsklass finnes ett allmänt och lifligt kändt behof att äga inflytande i representationen, och om än en betydande utvidgning af valrätten till förmån för denna samhällsklass faktiskt inträdt genom den allmänna välmågans ökande och penningvärdets fallande, kan det dock icke bestridas, att just samma klass redan länge kännt sig otillfredsställd med nuvarande rösträttsbestämmelser. Oaktadt dessa förhållanden har hittills intet förslag om utsträckning af den politiska rösträtten kunnat genomföras. Under tiden hafva de till en början svagt ljudande fordringarna på införandet af allmän rösträtt allt mer och mer vunnit i styrka, och på sista tiden har ytterligare en omständighet tillkommit, som fört rösträttsfrågan framåt. Efter den lösning af försvars­ frågan, som år 1901 kom till stånd, har det erkänts vara rättvist eller billigt, att de medborgare, som nu i så hög grad komma att offra tid och krafter åt landets försvar, äfven få aktivt deltaga i valen till folkrepresentationen. Så kan det förklaras att, sedan det vid 1902 års riksdag visat sig omöjligt att lösa rösträttsfrågan på grundvalen af ett af Eders Kungl. Maj:t då framlagdt förslag, som afsåg en utsträckning af den politiska rösträtten så, att den i hufvudsak skulle komma att sammanfalla med den kommunala, tanken på den allmänna rösträtten trängt allt mer och mer i förgrunden, därvid förknippad med en annan tanke, som redan tio år förut i Riksdagen framskymtat, den om proportionella val. I den skrifvelse, dagtecknad den 20 maj 1902, som blef frukten af nämnda års riksdagsarbete i rösträtts-

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami 1 Afd. 2.9 Haft. 2

10 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 51.

frågan, gjordes väl intet uttalande rörande ett eventuellt införande af allmän rösträtt, men Riksdagens båda kamrar hade vid sina beslut i ämnet fram­ hållit, att vid en fullständig undersökning af rösträttsfrågan äfven borde komma under bedömande, huruvida eu reform af landets representation skulle hellre än på ändring i gällande censusbestämmelser kunna, med upphäfvande af den olika representationsrätten för stad och land, grundas på allmän rösträtt i för­ ening med införandet af en proportionell valmetod. Vid underdånig anmälan den 10 oktober 1902 af Riksdagens berörda skrifvelse tillät jag mig också framhålla, att lösningen af den för hela vårt politiska lif så betydelsefulla frågan om utsträckt valrätt till andra kammaren syntes icke vidare låta sig genomföra på grundvalen af den politiska röst­ rättens sammanfallande med den kommunala eller öfver hufvud taget genom nedsättning af nu stadgade censusbelopp, utan att en varaktig lösning af denna fråga lämpligast borde åstadkommas genom borttagande af alla census­ bestämmelser, i sammanhang hvarmed den nuvarande olikheten i representations­ rätt mellan stad och land borde upphäfvas. Jag anmärkte vidare, alt vid borttagande af censusbestämmelserna borde för valrätt uppställas vissa andra villkor, såsom att valrätt endast skulle tillkomma man, som uppnått 25 år samt fullgjort sin värnplikt och sin skattskyldighet till stat och kommun, där sådana förpliktelser ålåge honom. Äfven tillät jag mig erinra, att på senare tider från skilda håll såväl i Riksdagens bägge kamrar som annorstädes med styrka framhållits, att en rösträttsreform af så genomgripande beskaffenhet borde vara förenad med införande af proportionellt valsätt, och jag erinrade äfven, att man, då fråga vore att första gången här i landet införa ett dylik! valsätt, måste söka att göra detsamma enkelt och lättfattligt,utan att man dock finge bortse från hufvudsaken, eller att ett i möjligaste mån rättvist resultat vunnes. Med bifall till min vid samma tillfälle gjorda hemställan behagade Eders Kungl. Maj:t uppdraga åt en kommitté, bestående af dels politiskt erfarna personer, dels ock sådana, som gjort spörsmålet om proportionella valmetoder till föremål för särskild! studium, att utarbeta förslag till ett för vårt lands förhållanden afpassadt proportionellt valsätt att användas vid val till Riks­ dagens andra kammare äfvensom i sammanhang därmed föreslå den valkrets­ indelning, som kunde vara för ett sådant valsätt mest lämpad. Till fullgörande af det åt denna kommitté gifna uppdrag har kommittén den 3 november 1903 till Eders Kungl. Maj:t öfverlämnat betänkande och förslag till proportionellt valsiltt vid val till Riksdagens andra kammare, innefattadt i särskild vallag, jämte förslag till vissa ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen. Med anledning af en utaf Riksdagen i skrifvelse den 10 maj 1900 hos

Kun yl. Maj: Is Nåd. Proposition N:o 51. 11

Eders Kung]. framställd begäran om en fullsländig och allsidig utredning rörande de förutsättningar och villkor,' under Indika valrätten till Riksdagens andra kammare kunde utsträckas, uppdrog Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 1 juni 1900 ål statistiska centralbyrån att verkställa en statistisk utredning uti åtskilliga i nämnda bref angifna hänseenden. Ändamålet med den sålunda anbefallda utredningen var i hufvudsak, att densamma skulle kunna tjäna till ledning vid bedömande af verkningarna utaf eu rösträttsreform, grundad an­ tingen på den politiska rösträttens sammanfallande med den kommunala eller på eu än mindre vidtgående nedsättning af nu stadgade censusbelopp. Af denna utredning, hvilken på grund af förekomna omständigheter i vissa afseenden utsträcktes utöfver hvad genom brefvet den 1 juni 1900 föreskrifvits, hade en del, afseende de kommunalt skattskyldiges fördelning med hänsyn till deras rösträtt vid val till Riksdagens andra kammare, den 13 maj 1902 i tryck utgifvits. För bedömande af ett förslag, byggdt på de hufvudgrunder, som jag den 10 oktober 1902 tillät mig angifva, var tydligen den anbefallda utredningen icke afpassad. Det syntes mig därför vara lämpligt att söka åstadkomma en ytterligare utredning, som mera hänförde sig till en rösträttsreform, sådan som den af mig ifrågasatta. Underdånig hemställan härom gjordes af mig den 13 mars 1903, och Eders Kungl. Maj:t täcktes då upp­ draga åt statistiska centralbyrån att, jämte den på grund af nådiga brefvet den 1 juni 1900 ännu pågående utredningen, verkställa en statistisk utredning för hvarje valkrets på landet och för hvarje stad beträffande dels antalet vid 1900 års utgång befintliga män öfver 25 år äfvensom dessas fördelning i yrkesgrupper, dels antalet af dem bland dessa män, som i mantalslängderna för år 1901 upptagits såsom för fattigdom eller sjuklighet befriade från er­ läggande af mantalspenningar, och dels antalet af de män, för hvilka vid ut­ gången af augusti månad år 1900 icke erlagts de dessförinnan under sagda år till betalning förfallna kronoutskylder, därvid särskild! borde angifvas an­ talet af dem, för hvilka skolat erläggas endast personlig afgift, och särskildt af dem, som jämväl skolat utgöra bevillning för fast egendom eller för in­ komst. Sistnämnda tidpunkt valdes af den anledning, att den genom nådiga brefvet den 1 juni 1900 anbefallda utredning beträffande antalet af dem, som icke erlagt sina kommunalutskylder, hänförde sig till samma tidpunkt, och tillfälle således bereddes till jämförelse mellan antalet af dem, som häftade för det ena eller andra slaget af utskylder. Vid utredningen af antalet män öfver 25 år och dessas fördelning i yrkesgrupper var det åter nödigt att utgå från förhållandena, sådana de voro vid 1900 års slut, enär för ändamålet måste användas de för den sedvanliga, hvart tionde år återkommande folk­ räkningen till statistiska byrån insända uppgifterna, hvilka afsågo nämnda tid.

12 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

I fråga om antalet af de från mantalspenningars erläggande befriade ansågs utredningen lämpligast böra ansluta sig till folkräkningsuppgifterna och således grunda sig på mantalslängderna för år 1901, Indika upptaga befolkningen i enlighet med förhållandena vid 1900 års utgång. Af den på grund af nådiga brefvet den 1 juni 1900 verkställda statistiska utredningen har andra delen, omfattande redogörelse dels för antalet af de i fyrktalslängderna ej upptagna manliga jordtorpare, som hafva att till jord­ ägaren erlägga arrende, dagsverken eller andra prestationer, och dels för åldersfördelningen af såväl kommunalt röstberättigade män som jordtorpare, den 3 november 1903 utkommit från trycket. Slutligen har statistiska centralbyrån den 21 januari 1904 inkommit med den i nådiga brefvet den 13 mars 1903 anbefallda statistiska redogörelsen».

Efter att hafva redogjort för hufvudsakliga delar af förut omförmälda kommittéförslag och den sistnämnda statistiska redogörelsen, yttrade departe­ mentschefen vidare: »Den allmänna rösträtten har aldrig ansetts hafva den innebörd, att alla medborgare utan undantag skola äga rätt till deltagande i valen. Uteslutna därifrån äro alltid barn och de, som ej uppnått en viss stadgad ålder. Äfven kvinnor hafva liittills i de europeiska länder, som infört allmän rösträtt, icke tillerkänts befogenhet att deltaga i valen till representationen. Likaså anses det såsom en gifven sak att de, som äro förlustiga medborgerligt förtroende, åtnjuta fattigunderstöd eller äro satta i omyndighets- eller konkurstillstånd, icke äga valrätt. Uttrycket allmän rösträtt synes därför snarast beteckna från­ varon af sådana inskränkningar i rösträtten, som blifvit fastställda särskildt med hänsyn till viss inkomst eller förmögenhet. Af den folkbildning, vårt land skänker sina söner, äga alla rätt till lika delaktighet. Från denna synpunkt synes mig rättvist att alla män, som upp­ nått politisk myndighetsålder, i lika mån få inverka på de val, hvarur den folkvalda delen af Riksdagen framgår. Det synes mig äfven rättvist att alla de, som hvar på sin plats utgöra nyttiga beståndsdelar af samhället, ut­ föra sin del af dess arbete och bära sin del af de bördor, samhället måste pålägga dem, jämväl äga rätt att, utan hänsyn till förmögenhetsställning, blifva delaktiga af den främsta rättighet samhället skänker, den att äga in­ flytande på landets lagstiftning. Den skillnad, som härutinnan består mellan olika samhällsklasser i vårt land, har alstrat ett visst missförstånd mellan klasserna och kan onekligen medföra en fara för ett lugnt framåtskridande i kulturellt och ekonomiskt afseende. Af dessa skäl kan en åtgärd, som blott åsyftar nedsättning af nu stad­ gade censusbelopp, icke vara tillräcklig. Den skulle endast sätta en godtyck­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 13

lighet i stället för en annan; den skulle icke skapa den likställighet, som är ett villkor för att alla medborgare i ett fritt land må känna sig solidariska. De no från politisk rösträtt utestängda hafva gifvetvis, liksom alla andra, sina särskilda intressen i samhället. Dessa kunna omöjligen effektivt bevakas af andra samhällsklassers målsmän, helst de ju otta hafva helt motsatta intressen och därför torde vara höjda att, om än omedvetet, eftersätta hvad för de nu utestängda kan vara gagneligt. Om däremot alla intressen i sam­ hället äro i den folkvalda kammaren vederbörligen företrädda, bör detta vara ägnadt att gifva staten en inre fasthet och styrka, som, förutsatt att motvikt linnes i händelse af maktmissbruk, undanröjer faran för inre omstörningar. Det synes därför vara riktigt och äfven politiskt klokt att på den allmänna rösträttens grund söka finna lösningen af rösträttsfrågan. Oklokt skall det däremot i längden blifva att i ett land, som vårt, från rösträtt ute­ sluta stora samhällsklasser. Vid bedömandet af föreliggande fråga lärer det icke kunna lämnas obeaktadt, att allmän rösträtt vunnit inträde i många af Europas stater. Sålunda är den allmänna rösträtten sedan år 1898 tillämpad i vårt broder­ rike Norge, och den har i öfrigt införts i Frankrike, Preussen och Schweiz (år 1848), i Tyska riket (år 1867), i Baden (år 1869), i en del andra tyska stater, i Spanien (år 1890), i Belgien (år 1893), i Österrike beträffande ett mindretal representanter (år 1896), äfvensom i ett par andra länder; hvarjämte den valrätt, som sedan år 1849 gäller i vårt grannland Danmark, kommer den allmänna rösträtten så nära, att den vanligen brukar jämställas med allmän rösträtt. När i denna fråga utlandet åberopas, bör det dock icke lämnas ur sikte, att man i flera af de länder, där allmän rösträtt gäller, sökt att genom särskilda anordningar förekomma dess missbrukande. I Danmark tillkommer valrätt till folktinget en hvar oberyktad man, som har infödingsrätt och fyllt 30 år. Härvid gäller endast den särskilda inskränk­ ningen att de, som utan att hafva eget hushåll stå i privat tjänsteförhållande, äro uteslutna från valrätt. I öfrigt kan valrätten ej utöfvas af den, som njuter fattigvård eller njutit sådan utan att eftergift eller återbetalning däraf ägt rum; eller den, som icke råder öfver sitt bo; eller den, som icke under ett år haft stadigt hemvist i den valkrets eller den stad, där han uppehåller sig på den tid, då valet äger rum. Valen förrättas öfverallt i enmanskretsar, däri land och stad så långt möjligt är välja gemensamt. Valen äro öfverallt di­ rekta. — Enligt Norges grundlag tillkommer rösträtt alla norska medborgare, som fyllt 25 år och varit bosatta i landet i 5 år samt vistas i riket. Endast särskilda omständigheter medföra, att i vissa fall rösträtten ej kan utöfvas och att i andra fall rösträtten förloras. De förra fallen äro: då någon är under åtal för vissa brott, förklarats omyndig, ej råder öfver sitt bo, njuter eller

14 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

under sista året före valet njutit fattigvård. Bland omständigheter, som för­ anleda rösträttens förlust, må bär anmärkas det fall, då någon blifvit dömd för brott af viss beskaffenhet. I Norge utses stortingsmännen i regel genom majoritetsval i flermanskretsar; valen äro där indirekta. Af hvad sålunda i korthet nämnts rörande våra närmaste grannländer och den olikhet, som råder emellan där gällande valbestämmelser och dem, livilka kunna tänkas blifva införda här i landet, följer att man icke af den verkan, allmän rösträtt ägt i dessa våra grannländer, kan med någon högre grad af sannolikhet beräkna, huru allmän rösträtt hos oss skulle verka. Ännu mindre kan såsom något säkert utslag åberopas förhållandet i andra länder, såsom Tyska riket med dess många olikartade delar, eller Preussen med dess indirekta klassval, eller Belgien med dess graderade röstskala. Då i öfrigt hänsyn måste tagas till bestående olikheter i afseende å de religiösa, sociala och ekonomiska förhållandena, lärer den erfarenhet, som i utlandet vunnits rörande den allmänna rösträttens verkningar, icke erbjuda någon direkt ledning för vårt omdöme. Den lärdomen torde andra länders politiska historia dock gifva, att politisk rösträtt i längden icke kan undanhållas de samhällslager, som ställts utanför eu godtyckligt uppdragen förmögenhetsgräns. Det är naturligt, att den allmänna rösträtten skall verka till en demokra­ tisering af samhället och dess åskådningar. Däruti kan icke ligga någon fara för statens välfärd. Tvärtom kan förutsättas, att den allmänna rösträtten skall i icke ringa grad underlätta genomförandet af viktiga sociala reformer till samhällets bästa. Ofta har emellertid framhållits, att hos den stora massan icke kan finnas tillbörlig politisk insikt och att den allmänna rösträtten kan skapa ett massvälde, som ställer sina intressen uteslutande i förgrunden och bringar särskilt den ekonomiska utvecklingen i fara. Den förra af dessa erinringar förtjänar enligt min tanke föga afseende. Det är ej massan som direkt bestämmer; den endast väljer sina ombud, och det torde icke med fog kunna sägas, att dessa i regel besitta mindre insikt än andra klassers repre­ sentanter. Det ofta börda talet åter, att den allmänna rösträtten i andra länder visat sig vara samhällsfarlig, bär, såvidt jag har mig bekant, ej bestyrkts af erfarenheten från dessa länder. Den allmänna rösträtten har icke framkallat några häftiga omstörtningar; den har snarare förekommit dem. I öfrigt bjuder vanlig klokhet och sundt förstånd, att en samhällsklass icke allt för mycket söker gynna det egna intresset på andra klassintressens bekostnad. Ett sådant förfarande skulle af lätt insedda skäl förr eller senare straffa sig själf, och en rätt insikt därom torde icke kunna uteblifva i den folkvalda kammaren. Hvad särskilt vårt land angår, torde med hänsyn till den lugna och besinningsfulla naturen hos vår till största delen på landsbygden bosatta

Kungl. Mnj:ts Nåd. Proposition No 51. in

befolkning faran för den allmänna rösträttens missbrukande vara vida mindre än i de flesta andra länder. Ej sällan bär man inom Riksdagen förbundit tanken på en utsträckning af rösträtten med införandet af graderad röstskala, och man bär därmed i främsta rummet afsett att minska den alltför stora öfvervikt, som en eller annan samhällsklass kunde genom rösträttens utvidgning antagas erhålla i representationen. På grund häraf, och då gradering af rösträtt icke var någon nyhet hos oss, upptogs denna tanke i propositionen till 1902 års riksdag rörande reform af valrätten till andra kammaren, men förhandlingarna vid samma riksdag torde hafva visat, att denna tanke icke har utsikt att vinna fram­ gång. En gradering, huru klokt och omsorgsfullt den än afväges, innebär i sig alltid något godtyckligt och är därför ur rättvisans synpunkt ej tillfredsställande. Alla valmän torde därför böra äga lika rösträtt vid val till riksdagsmän. I fråga om de kvalifikationer för valrätt till andra kammaren, som vid borttagande af nu gällande censusbestämmelser torde böra uppställas, bär jag ej fått anledning att frångå de grunder, som jag förut angifvit. Inom Riks­ dagen hafva vid flera tillfällen och särskild! på senare tid röster höjts för att tilldela valrätt äfven åt kvinna, om hon uppfyller de fordringar, som för valrätts utöfvande knifvas af männen. Och i en skriftlig framställning, som eu i Stockholm bildad förening för kvinnans politiska rösträtt genom sin sty­ relse den 15 juli 1902 ingifvit, har denna förening i underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t vid fattande af beslut rörande den utredning af frågan om utsträckt valrätt till andra kammaren, som Riksdagen i sin skrifvelse den 20 maj 1902 begärt, täcktes förordna, att denna utredning skulle omfatta äfven frågan om rösträtt för kvinna. Ehuru otvifvelaktigt en viss giltighet måste tillerkännas en stor del af de skal, som anförts för en dylik utsträck­ ning af den politiska rösträtten, anser jag dock utan att nu ingå på en när­ mare granskning af dessa skäl att, då från deras sida frågan gäller något allmännare kraf på en dylik utsträckning ej försports och då i allt fall den uppgift, som närmast tränger till sin lösning, är tillräckligt svår i och för sig, med denna nu icke hör sammanföras frågan om kvinnans deltagande i det politiska lifvet. Den åldersgräns, som nu är fastställd för rätt att utöfva politisk rösträtt, är enligt min tanke alldeles för låg. Såsom ofta blifvit framhållet, är i vårt land en nyss till myndig ålder kommen man i allmänhet icke i besittning af den mognad och omdömesförmåga, som man vill förutsätta hos den, hvilken skall inverka på statens angelägenheter. Den politiska myndighetsåldern är i de oss närmast stående europeiska länderna, däribland Norge, Nederländerna och Tyskland, såväl riket som flertalet enskilda stater, satt till 24 eller 25 år; endast i England och några sydligare belägna länder, såsom Frankrike,

16 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

Bayern, Schweiz, Ungern och Italien, är åldersgränsen 20 — 21 år. Enligt Danmarks grundlag fordras, såsom förut är nämndt, för utöfvande af politisk valrätt en ålder af 30 år. I den proposition rörande utsträckt rösträtt, som af Eders Kungl. Maj:t afgafs till 1902 års riksdag, föreslogs, att valrätten skulle inträda från och med kalenderåret näst efter det, hvarunder valmannen uppnått 25 års ålder. Någon anledning att nu afvika från hvad sålunda blifvit föreslaget torde ej föreligga. Att valrätt endast bör tillkomma svenska medborgare lärer vara uppen­ bart. Ej heller torde någon tvekan råda därom, att från valrätt böra ute­ slutas de, som äro ställda under förmynderskap eller försatts i konkurstill­ stånd, äfvensom de, hvilka äro förlustiga medboi‘gerligt förtroende. Däremot synes det icke vara lämpligt att, såsom stundom blifvit ifrågasatt, äfven för vissa icke vanfrejdande brott stadga förlust af valrätt. Ett dylikt stadgande skulle innefatta, att dessa brott belädes med en ny påföljd. Ville man göra stadgandet effektivt, skulle det för öfrigt antagligen visa sig nödigt att, i strid mot senare tiders sträfvan att såvidt möjligt undvika införandet i prästbevis af menliga upplysningar angående betygstagaren, uttryckligen föreskrifva, att i flyttningsbetyg skulle göras anteckning om brott af här afsedda beskaffenhet. I de flesta länders lagar förekomma bestämmelser, enligt hvilka valrätt frånkännes dem, som åtnjuta eller under viss tid före valet åtnjutit fattig­ understöd. Att ett stadgande i sådant syfte hos oss icke bör saknas synes mig påtagligt, och rättvisan torde äfven bjuda, att påföljden af valrättens förlust drabbar icke allenast den, som själf njutit fattigunderstöd, utan äfven den, som genom underlåtenhet att draga försorg om hustru eller minderåriga barn vållat, att understöd måst lämnas dem. Beträffande frågan, huru länge åt­ njutet fattigunderstöd skall verka diskvalificerande, kunna tydligen skilda me­ ningar göra sig gällande. Enligt min åsikt bör man icke ställa fordringarna högt i detta hänseende utan medgifva valrätt åt den, som under viss be­ gränsad tid före valet själf försörjt sig och de sina, äfven om han icke mäktat ersätta understöd, som tidigare lämnats. Lämpligast synes denna tid kunna bestämmas så, att för valrätt erfordras att icke häfta för understöd, som lämnats under löpande eller sistförfluten kalenderåret. En sådan tidsbegräns­ ning öfverensstämmer ganska nära med hvad i flera länder, däribland Norge, Tyskland och England, finnes stadgadt. I öfrigt torde vid pröfning af frågan om valrättens förlust på grund af åtnjutet understöd böra tagas hänsyn endast till sådant understöd, som lämnats af fattigvårdssamhälle, och ej till understöd, som genom enskild välgörenhet må hafva kommit någon till de). På sätt jag förut antydt synes mig bland villkoren för valrätt äfven böra upptagas fordran på fullgjord skatteplikt till stat och kommun. Såsom kändt är hafva från åtskilliga håll anmärkningar riktats mot uppställandet af detta villkor öfverhufvud taget, och därvid har särskild! framhållits, att i allt fall

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 17

erläggandet af kommunalutskylder icke kan anses hafva något sammanhang med den politiska rösträtten. Det torde emellertid stå i full öfverensstäm­ melse med den hos oss rådande rättsuppfattningen att den, som ej fullgör sina skyldigheter mot det allmänna, ej heller må åtnjuta rösträtt i allmänna angelägenheter; och det synes mig icke vara skäl att i förevarande fall bryta mot denna uppfattning. Hvad särskildt angår fordran på fullgjord skatteplikt till kommunen, så är det ju härvid icke fråga om införandet af någon nyhet utan endast ett fasthållande af hvad som redan gäller. Och för öfrigt, om man medgifver att intet oriktigt eller obilligt ligger uti ett kraf på fullgjord skattskyldighet till staten såsom villkor för valrätt, torde föga anledning finnas att intaga någon annan ståndpunkt i fråga om de kommunala utskylderna. Hos oss äro nämligen de ändamål, som fullföljas af kommunen, i mycket så nära sammanfallande med statens ändamål, att det ofta kan vara svårt att emellan dem uppdraga några bestämda gränslinjer; och hvad som utgör föremål för kommunernas verksamhet kan ofta vara af den allra största betydelse för samhället i dess helhet. Då jag således vidhåller min åsikt, att fullgjord skatteplikt till stat och kommun bör uppställas såsom villkor för valrätt, tillåter jag mig emellertid på samma gång framhålla vikten däraf, att inga onödiga svårigheter i af­ seende å villkorets fullgörande beredas valmännen och att, såvidt möjligt är, ingen må på grund af förbiseende eller tillfällig försummelse i fråga om skatte­ betalningen förlora sin valrätt. I dessa afseenden vinnas betydliga fördelar, om man afstår från att fordra betalning af de skatter, som förfalla under valåret. För uppbörd af kommunala utskylder hållas på många ställen, sär­ skildt i städerna, flera uppbördsstämmor om året, och det kan då lätt in­ träffa, att uppbördsstämma infaller kort före valet. I sådant fall kan enligt nu gällande bestämmelser ett par dagars försummelse med skattens erläg­ gande medföra förlust af valrätt. Helt annorlunda ställa sig förhållandena, om man ej fordrar betalning af skatt, som förfallit senare än under kalender­ året före valet. Uppbördsstämmor torde i regel ej hållas senare än i sep­ tember månad, och då, enligt hvad jag ämnar föreslå, röstlängden ej skulle afslutas förr än efter den 30 april påföljande år, konmie en hvar att erhålla rundlig tid för utskyldernas erläggande. För att än ytterligare trygga val­ männens rätt har jag för afsikt att, på sätt jag längre fram torde få tillfälle att närmare utveckla, hemställa om meddelandet af föreskrift därom, att till en hvar, som i röstlängden står upptagen såsom icke röstberättigad på grund af bristande skattebetalning, skall aflåtas särskildt anmaningsbref, och att det därefter under viss kort tid skall vara den skattskyldige medgifvet att till valrättens bevarande fullgöra sin betalningsskyldighet. Därjämte torde det, för vinnande af ordning och för att bereda en hvar tillfälle att erhålla bevis Bill. tiU Riksd. Prat. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 3

18 Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51.

om fullgjord skatteplikt, blifva nödigt att i uppbördsförfattningarna stadga, att särskild debetsedel skall utfärdas för hvarje skattskyldig myndig man, således äfven för den, som är hos annan mantalsskrifven. Enligt nuvarande bestämmelser medför underlåtenhet att erlägga kommunalutskylder förlust af valrätt ända till dess utskylderna blifvit efterskänkta eller preskription inträdt; och det saknas ej heller exempel därpå, att vid besvär öfver val framdragits och åberopats försummelser, som legat många år till­ baka i tiden. En så vidtgående fordran på fullgjord skatteplikt synes hvarken lämplig eller af behofvet påkallad. Då valperioderna äro treåriga, torde det under alla omständigheter vara tillfyllest att uppställa såsom villkor för val­ rätt erläggandet af de utskylder, som förfallit under de tre sista åren. Det har ifrågasatts, huruvida icke af praktiska skäl, särskilt för vinnande af lättnad i fråga om kontrollen öfver den fordrade skattskyldighetens fullgörande, vill­ koret borde än mera inskränkas. I sådant fall borde helst fordras erläggandet allenast af den skatt, som förfallit under sista året före valet. Då emellertid härigenom onekligen skulle beredas tillfälle till det missbruk, att endast den under sagda år förfallna skatten erlades, har jag icke ansett en sådan in­ skränkning vara att tillråda. I sammanhang med uppställandet af krafvet på fullgjord skatteplikt så­ som villkor för valrätt har det ifrågasatts, att de, som alldeles icke hafva någon skattskyldighet, d. v. s. de, som äro befriade från erläggande af mantals­ penningar, borde uteslutas från valrätt. Ehuru vissa skäl otvifvelaktigt tala härför, anser jag mig dock icke kunna tillstyrka en dylik anordning. Enligt hvad den statistiska utredningen gifver vid handen, skulle ett stad­ gande i sådant syfte innebära en ej obetydlig inskränkning i den allmänna rösträtten; och det skulle icke utan fog kunna sägas, att därigenom ett slags censusbestämmelse bibehållits. Bestämmanderätten i fråga om be­ frielse från mantalspenningar tillkommer de kommunala myndigheterna, och ehuru det icke med skäl torde kunna befaras, att dessa skulle missbruka sin makt härutinnan till att genom obehörigt befriande utesluta personer från valrätt, skulle dock möjligheten af ett sådant missbruk göra det nödigt att skapa garantier däremot, något som säkerligen skulle möta afsevärda svårigheter. Hvad angår krafvet på värnpliktsöfningarnas fullgörande såsom villkor för valrätt, ansluter jag mig i allt väsentligt till hvad som härutinnan före­ slogs i propositionen till 1902 års riksdag. Endast den jämkning synes böra göras, att till undvikande af onödiga svårigheter vid pröfning, huruvida vill­ koret fullgjorts, åt stadgandet gifves det innehåll, att hänsyn icke skall tagas till de öfningar, som kunna åligga den värnpliktige under valåret. På sätt vid beslutandet af 1902 års proposition af dåvarande chefen för justitiedeparte­

Kungi. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51. 19

mentet framhölls, torde det vara uppenbart, att den, som vunnit befrielse från öfningar eller på grund af erhållet uppskof icke varit skyldig fullgöra dem före valåret, icke häftar för dessa öfningar och således icke på sådan grund får uteslutas från valrätt. Några andra villkor för valrätt än de nu angifna synas mig icke böra uppställas. I detta sammanhang tillåter jag mig dock erinra att, då en sär­ skild vallag lärer blifva erforderlig, grundlagens bestämmelser om villkoren för valrätt måste komma att genom vallagen i viss mån modifieras. Så lärer det, med hänsyn till vikten af att i god tid före valet äga en granskad och slutgiltig röstlängd, blifva nödigt att anknyta valrättskvalifikationerna icke till själfva valdagen utan till annan i vallagen angifven tid. För det fall att andra kammaren skulle upplösas och nya val hållas så tidigt på året, att röstlängd ej kunnat under det året upprättas och granskas, måste föregående års röstlängd användas, och i sådan händelse komma uppenbarligen de före­ slagna grundlagsbestämmelserna att hänföra sig till annat år än valåret. Genom en utsträckning af valrätten i enlighet med nu angifna grunder skulle tydligen bildas en valmanskår så talrik, att de nuvarande valmännen däri komme att utgöra endast en minoritet. Att exakt uppgifva storleken af den nya val in an skåren låter sig af lätt insedda skäl icke göra, men en unge­ färlig beräkning torde icke vara omöjlig. Enligt statistiska byråns utredning uppgick vid 1900 års slut antalet män, som uppnått 25 års ålder, till nära 1,200,000. Beträffande frågan huru många af dessa icke erlagt dem påförda skatter, har genom den statistiska utredningen utrönts, att vid utgången af augusti månad 1900 utaf dem, som, därest de fullgjort sin skatteplikt, varit kommunalt röstberättigade, omkring 104,000 häftade för oguldna kommunalutskylder samt att vid samma tid utaf dem, som endast fått sig påförda personliga utskylder, omkring 56,000 icke guldit under året till betalning för­ fallna mantalspenningar. Utredning har äfven förebragts i fråga om antalet för kronoutskylder häftande bland dem, som varit skyldiga att erlägga fastig­ hets- eller inkomstbevillning, men då de, som härutinnan försummat sig, säker­ ligen med få undantag äro att återfinna bland de för kommunalutskylder häftande, torde de här icke böra tagas i beräkning. Enligt utredningen skulle således de för skatt häftande utgjort omkring 160,000. Härvid bör dock beaktas att, då vid utredningen bland de för kommunalutskylder häftande in­ räknats de, som icke erlagt under löpande året förfallna utskylder, men, enligt hvad förut angifvits, erläggandet af dessa utskylder icke skulle uppställas såsom villkor för valrätt, antalet af dem, som enligt de nya valrättsbestäm­ melserna skulle hafva förlorat sin valrätt på grund af bristande betalning af kommunalutskylder, antagligen skulle varit ej oväsentligt mindre, än det vid

20 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

utredningen befunna antalet häftande. Å andra sidan är det tydligt att, då för valrätt skulle erfordras erläggandet af tre års utskylder, men vid utred­ ningen om antalet icke betalande bland dem, som fått sig påförda endast personliga utskylder, tagits i betraktande allenast utskylder för ett år, det uppgifna antalet 56,000 är för lågt, äfven om antagas må, att de häftande till större delen äro desamma det ena året som det andra. Någon säker ledning vid beräknandet af antalet utaf dem, som enligt de föreslagna valrättsbestäm­ melserna kunna väntas blifva diskvalificerade på grund af underlåtenhet att fullgöra sin skatteplikt, kan således icke vinnas af den förebragta utredningen, och det har icke heller varit möjligt att förebringa någon utredning, af hvilken bestämda slutsatser i sådant hänseende kunnat dragas. Utan fara för misstag torde det dock kunna antagas, att de på nyss angifna grund diskvalificerade icke skulle komma att uppgå till 160,000. Jag kan snarare uttrycka den förmodan, att antalet i verkligheten skall blifva icke oväsentligt mindre, och jag tager då hänsyn dels till de eventuella verkningarna af de anmaningsbref, som, enligt hvad jag förut antydt, torde böra afsändas till dem, Indika på grund af bristande betalning af ett ofta ganska obetydligt skattebelopp upp­ tagits i röstlängden såsom icke röstberättigade, och dels därtill, att genom ett bättre ordnadt uppbördsväsende det oskäligt höga antalet för skatt häftande i flera städer, särskildt i Stockholm, skall kunna betydligt nedbringas. Enligt beräkningar, som jag med ledning af fattigvårdsstatistiken låtit göra, skulle de, som på grund af åtnjutet fattigunderstöd blefve uteslutna från rösträtt, antagligen komma att utgöra högst 60,000 till 70,000. Antalet af de genom öfriga föreslagna diskvalifikationsgrunder uteslutna skalle blifva jäm­ förelsevis obetydligt, säkerligen ej öfverstigande 20,000. Summan af de från valrätt uteslutna skulle således icke uppgå till 250,000, och då, såsom förut nämnts, den manliga befolkningen öfver 25 år utgör om­ kring 1,200,000, skulle de valberättigade enligt nuvarande folkmängdsförhållanden komma att utgöra minst 950,000. Till jämförelse må här nämnas, att de politiskt röstberättigade, efter frånräknande af de för skatt häftande, utgjorde 358,774 år 1900 och 382,075 år 1902. Af stort intresse synes det vara att äga kännedom om huru valmännen inom denna stora valmanskår fördela sig efter yrken. Den utredning, som i sådant syfte skett, har dock helt naturligt icke kunnat inskränkas till dem, som verkligen skulle få valrätt, utan måst omfatta hela den manliga befolkningen öfver 25 år. I fråga om det närmare resultatet af denna utredning hänvisar jag till statistiska byråns redogörelse äfvensom till en särskild öfversiktstabell, som jag låtit upprätta och hvilken torde få såsom bilaga åtfölja statsråds­ protokollet i detta ärende; dock anser jag mig böra bär meddela slutsiffrorna för hela riket. Utredningen, som, på sätt förut blifvit nämndt, afser förhållandena

22 Kungl. May.ts Nåd. Proposition N:o 51.

man icke med någon visshet kan beräkna, huru i framtiden proportionen mellan de olika yrkesgrupperna kommer att ställa sig. Det bör ej heller lämnas ur sikte att de erhållna sifferuppgifterna, frånsedt att de afse äfven dem, som skulle blifva uteslutna från valrätt, ej äro fullt tillförlitliga och särskildt af skäl, som statistiska byrån närmare angifvit, missvisande därutinnan, att en ej obetydlig del af de under rubriken fabriks- och handtverksidkare upptagna i verkligheten torde vara att hänföra till arbetare. Vid införande af allmän rösträtt bör man emellertid tillse att, på samma gång man därigenom skapar en bredare grundval för representationen, allas berättigade intressen i samhället må, såvidt ske kan, komma till sin rätt. Jag afserl härmed frågan om valsättet. Redan vid tiden för införandet i Sverige af det nya representationsskicket erkändes inom Riksdagen, att en folkrepresentation för att vara tidsenlig måste gå ut på att befordra en alla samhällsdelars samverkan till ett gemensamt mål, men att en sådan samverkan icke kunde vinnas genom tillskapandet af sär­ skilda klasser, hvilkas obka intressen skulle i representationen företrädas; klassväsendet innebure nämligen i sig en syftning att företrädesvis se klassens intressen till godo, och på grund af mångfalden af de i samhället framträdande intressena samt omöjligheten af att särskilja dem kunde en klassindelning icke gifva annat än en godtycklig och i lyckligaste fall endast för tillfället hållbar grund för representationens sammansättning. Riktigheten af dessa åsikter torde i senare tid hafva framstått i allt klarare ljus, och här i Sverige lärer man ganska allmänt vara ense om att en indelning af valmännen i klasser icke låter sig nöjaktigt verkställa. Exemplen från de utländska stater, Indika — van­ ligen med hänsyn till skattskyldigheten, såsom i Preussen — indelat väljarne i klasser, mana icke heller till efterföljd. Äfven hos det vanliga majoritetsvalet förefinnas brister, lifligt kända och erkända, och dessa brister framträda helt naturligt allt mera, i samma mån de intressen äro mångskiftande, som vid valet skola bevakas. Såsom den förut omnämnda kommittén utvecklat, kunna de samfällda valen efter majoritetsprincipen lätt leda till en representation, som icke är ett troget uttryck för de olika meningarna inom landet. Andra länders politiska historia visar ock, ■ huru man förgäfves sträfvat att förebygga denna olägenhet. Det är af sådan orsak tanken i senare tider riktats på den utveckling af de samfällda valens idé, som benämnes det proportionella valsättet. Detta valsätt, som afser att hvarje mera betydande grupp af valmän skall erhålla så många af valkretsens platser, som den i förhållande till sin storlek kan anses hafva rätt att besätta, har, såsom jag förut erinrat, hos oss ställts i samband med tanken på införande af allmän rösträtt. Rörande det sätt, hvarpå kommittén löst sin uppgift att utarbeta förslag till ett för vårt lands förhållanden afpassadt proportionellt valsätt till andra

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 23

kammaren och i sammanhang därmed föreslå en därefter lämpad ny valkrets­ indelning, kan jag icke finna annat, än att kommittén därvid kommit till ett synnerligen lyckligt resultat. Den fordran jag trott mig höra uppställa på ett dylikt valsätt, eller att med enkelhet och lättfattlighet må vinnas ett i möjligaste mån rättvist resultat, synes vara förverkligad. Därmed vill jag icke hafva sagt att de föreslagna lagbestämmelsernas innebörd för en hvar ligger klar vid eu första genomläsning eller ens att det stora flertalet skulle kunna fullt sätta sig in i förslagets alla detaljer. Därtill fordras en utbildning, som allmänheten äfven på andra lagstiftningens områden sällan äger. Men sedan valbestämmelserna trädt i tillämpning och så småningom inträngt i det allmänna medvetandet, skola för visso de valmän vara få, som icke fatta valproceduren såväl öfver hufvud taget som i särskilda delar. De anspråk, som ställas på den enskilde väljaren, äro knappast större än de nu befintliga. Att å en officiell röstsedel med penna understryka de personers namn, hvilka valmannen önskar se valda, är en uppgift, som icke erbjuder den ringaste svårighet. Beträffande slutligen resultatet, måste detta, såvidt det afser de olika partiernas representation, blifva rättvist. Det har emellertid, såsom kommittén äfven delvis förutsett, mot dess förslag till omedelbart proportionellt valsätt riktats åtskilliga anmärkningar. En bland de viktigaste af dessa synes mig vara den, som kommittén själf framhållit, att valmannen ej kan fullt beräkna, huru det verkar, om han å röstsedeln understryker flera eller färre namn. Härpå synes man med fog kunna svara, att om blott hvarje valman vid namnunderstrykningen gifver uttryck åt sina personliga önskningar, valresultatet i sin helhet skall blifva tillfredsställande. Och för undvikande af tvång på den enskildes själfbestämningsrätt är i förslaget väl sörjdt. Det har vidare invändts, att med svensk uppfattning ej kan förenas den bestämmelse, enligt hvilken valmannen icke må gifva sin röst uteslutande åt en eller flera personer, utan han alltid nödgas medverka till visst eller vissa partiers framgång. Jag vill icke be­ stiga, att denna bestämmelse föranleder till ett nytt, för oss hittills okändt partitvång så till vida, att eu valman därigenom kan anse sig förhindrad att rösta på en person, åt hvilken han eljest, trots dem emellan rådande skilj­ aktighet i politisk åskådning, skulle på grund af personliga sympatier velat gifva sin röst. Dock tror jag icke, att detta slags partitvång i verkligheten kan kännas såsom någon ofrihet, och det synes mig i allt fall ganska visst, att den stora allmänheten icke kommer att ens känna detta tvång. Men från annan synpunkt måste sägas att, såvidt med invändningen afses tvånget för valmannen att i regel rösta på visst eller vissa partinamn, denna ofrihet länge hos oss varit rådande och det i långt strängare grad, än hvad förhållandet skulle blifva enligt det föreslagna systemet. I valkretsar, där flera riksdags­ män utses, måste nu hvarje valman, som ej vill kasta bort sin röst med

24 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

risk att främja motpartiets seger, rösta med den uppställda partilistan oför­ ändrad, och han tvingas därvid af omständigheterna mången gång att skänka sin röst åt personer, som han alls icke vill se valda till riksdagsmän. Icke heller i valkretsar, där blott en riksdagsman utses, kunna nu de valmän, som tillhöra viss partiriktning, åberopa någon verklig frihet. Om de icke rösta på den, hvilken af partiledningen uppställts såsom partiets kandidat, kunna de lätt förorsaka partiets nederlag. Enligt förslaget åter kan hvarje valman utan äfventyr för sitt partis framgång rösta huru han vill på de af hans meningsfränder föreslagna kandidaterna, och han är således icke på långt när underkastad samma tryckande partitvång, som nu härskar. Visserligen kan det föreslagna valsättet, såsom däremot äfven erinrats, leda därtill att eu valmansgrupp, som med sina röster särskilt vill gynna någon viss af de å en partilista uppförda kandidater, härvid kommer att bidraga till valet af en annan kandidat å samma lista. En dylik verkan, som inträffar när denne andre kandidats val understödjes af en ännu starkare valmansgrupp, är emel­ lertid en direkt följd af den röstöfverflyttning, som det just varit metodens afsikt att befordra. I allmänhet måste det väl antagas, att den förra valmansgruppen ej är motståndare till det parti, hvilket på sin lista uppfört den af samma grupp gynnade kandidaten, likasom ock att denne själf tillhör detta parti. Denna samma valmansgrupp kan då icke rimligen finna något oriktigt eller onaturligt däri, att den starkare valmansgrupp en segrar. Den svagare gruppen har ju, trots sitt nederlag, ändå alltid främjat partiets framgång, och utan vissheten därom hade den kanske icke ens vågat göra ett försök att genomdrifva valet af sin specielle kandidat. Den hufvudsakligaste betänkligheten mot kommitténs förslag kan emeller­ tid väntas härröra af en farhåga, att partistyrelser och tidningspress skola i följd af valkretsarnas storlek erhålla allt för stor makt öfver valen. Denna fråga har kommittén delvis upptagit till besvarande. Med instämmande i hvad kommittén därutinnan yttrat, tillåter jag mig anmärka, att med hänsyn till svårigheten att förlika närgränsande lokala intressen, särskilt mellan stad och land, en indelning, som förutsätter smärre flermansvalkretsar, måste blifva ytterst svår att afväga och genomföra, och att det redan från denna synpunkt är nödvändigt att göra valkretsarna stora. Det faktum, som nu torde få erkännas bestå, att valmanskåren är upp­ delad i partier, måste af sig själf och alldeles oafsedt valsättet leda till, att det parti, som icke vill ligga under, skaffar sig en partiledning. Finnes ej redan nu en partiledning, beror det därpå, att omständigheterna hittills gjort en sådan obehöflig. Hvarje mera betydande utvidgning af rösträtten skall här­ utinnan otvifvelaktigt åstadkomma en förändring. Men om således valen i regel komma att förberedas af partiledningar, måste det vara angeläget att dessa icke själfrådigt vidtaga sina anordningar. Okontrollerad af partiet kan

Knngl. Majds Nåd. Proposition N:o 51. 25

emellertid en partiledning ej handla, om valsättet förlänar partimedlemmarna makt att vid valet göra sina önskningar gällande. Denna makt gifver kom­ mittéförslaget valmännen, och däri ligger enligt min tanke en af dess största förtjänster. Vid sådant förhållande torde faran för maktmissbruk från parti­ ledningens sida vara ringa. Jag kan ej heller se att tidningspressen skall kunna utöfva något makttvång. Däremot skall pressen utan tvifvel vara till nytta genom den hjälp, den kan bereda partiledningarna att hvar för sig samla sina meningsfränder till den samverkan, som alldeles frånsedt de pro­ portionella valen varder nödig. Eu annan, icke oviktig betänklighet mot kommittéförslagets antagande kan förutses. Man skall säga att förslaget är alltför opröfvadt och nytt. Väl pröfvadt torde förslaget vara, om man afser den omtanke, som därpå ned­ lagts. Opröfvadt kan det ej heller sägas vara i praktiken, enär det i mycket har en förebild i det år 1899 antagna belgiska valsättet. Den jäsning, som på senaste tid rådt i Belgien, har, såsom kändt är, föranledts hufvudsakligen af rösträttens gradering. Däremot har enligt de upplysningar, jag kunnat in­ hämta, den proportionella metod, som där tillämpas, visat sig väl uppfylla sitt ändamål. Någon högre grad af lättfattlighet kan denna metod ej sägas besitta — i detta hänseende synes den stå långt efter kommitténs förslag — men man lärer hafva funnit metoden till sina verkningar rättvis. Från flera håll torde den erinran nog framställas, att frågan om en öfver­ gång till allmän rösträtt är af en sådan vikt och omfattning, att den bör lösas för sig och ej, åtminstone för närvarande, ställas i samband med den betydande ändring i våra valsedel’, som skulle blifva en följd af det propor­ tionella valsättets antagande. Jag kan dock icke finna annat, än att båda frågorna äro med hvarandra så nära förbundna, att de böra lösas sam­ tidigt. Det proportionella valsättet, tillämpadt på andra kammaren, afser att efter en rationell grund och på ett varaktigt sätt få i denna kammare fram den återspegling af meningsskiftningarna inom valmanskåren, som man genom den nuvarande valordningen på konstlad väg men med ledning af gifna histo­ riska förhållanden sökt och, i stort sedt, tämligen väl lyckats att med nu be­ stående valrättsbestämmelser åstadkomma. Det har ofta uttalats att samma verkan skulle ernås genom att, med bibehållande af majoritetsvalen men med upphäfvande af den olika representationsrätten för stad och land, upp­ dela hela landet i enmanskretsar. I fråga härom tillåter jag mig till en början erinra, att en sådan ny valkretsindelning icke kan genomföras utan ganska stora svårigheter. Två olika utvägar kunna härvid företrädesvis komma i fråga. Utgående därifrån att motsättningen mellan stadsintresset och landtintresset för närvarande lägger ett bestämdt hinder i vägen för upphäfvande! af den principiella åtskillnaden mellan stad och land, kan Bih. till Riked. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd, 2.9 Höft. 4

26 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 51.

man såsom den ena utvägen bygga på det beståendes grund och låta stä­ derna, såsom hittills, välja helt och hållet för sig. En dylik anordning skulle dock i följd af det minskade antal representanter, städerna finge sända till Riksdagen, innebära en högst betydlig skärpning af de! missförhållande, som redan nu består, att ett större eller mindre antal städer af olika storlek och med ringa eller ingen förbindelse sins emellan äro samman­ förda till gemensamma valkretsar. Den andra utvägen är att låta städerna delvis välja tillsammans med landsbygden. Men härvid skulle icke kunna undvikas att i ett stort antal valkretsar, bestående af medelstora städer med kringliggande landsbygd, antingen stadsintresset eller landtintresset komme att känna sig i hög grad tillbakasatt, likasom ock att de till ett fyrtiotal uppgående minsta städerna blefve så godt som beröfvade allt inflytande på andra kammarens sammansättning. Och uppenbarligen kan en valkretsindelning i sist angifna riktning icke komma till stånd utan eu skarp strid mellan sladsintresset och landtintresset i kammaren. Till de nu anmärkta svårigheterna kan ytterligare läggas den olägenhet, som måste anses följa däraf, att systemet med enmanskretsar förutsätter ett upplösande af de naturliga llermanskretsarna i rikets större städer. Men äfven förutsatt att man, trots svårigheterna, lyckades genomföra den nya valkretsindelningen på bästa möjliga sätt, gifves dock ingen säkerhet för att genom val inom en valmanskår, bortåt tredubbelt större än den nu­ varande, få valresultatet att något så när riktigt återspegla de olika meningsgrupperna i landet. Andra kammarens blifvande utseende under en valord­ ning, byggd på allmän rösträtt och majoritetsval i enmansvalkretsar, skulle för visso undandraga sig alla beräkningar. Att vidare inom hvarje särskild valkrets endast en meningsgrupp kan blifva representerad är visserligen en omständighet, som man vant sig alt finna naturlig. Dock torde det er­ kännas ligga en oegentlighet däri, att minoriteterna inom valkretsarna icke kunna göra sig hörda. Och särskild! torde denna oegentlighet kännas såsom en orättvisa, när till följd af skeende förändringar i folkmängdens eller sär­ skilda yrkens utbredning på en ort det klassintresse, som länge varit där , härskande, helt oväntadt finner sig vara i minoritet. Inträffar det då tillika, att samma klassintresse i ett flertal valkretsar af sådan orsak undantränges från ett inflytande, som det sedan gammalt utöfvat, måste däraf i regel födas missnöje och slitningar. Det behöfves därför icke mycken framsynthet för att inse den säkerhet för en lugn utveckling af samliällslifvet, som ligger i det proportionella valet. Vill man således med en utsträckning af rösträtten till andra kammaren söka att, så långt sig göra låter, icke blott nu utan äfven för framtiden be­ vara inom kammaren ett rätt uttryck för valmans kårens olika önskningar, så

Kungl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 51. 27

torde man i valet mellan proportionella va! och majoritetsval ej tveka att föredraga de förra. Det har emellertid erinrats att, huru rättvis den propor­ tionella valprincipen än må vara i och för sig, det likväl icke kan vara i ätt­ vist att med bibehållande af ett tvåkammarsystem, enligt hvilket bägge kam­ rarna äga lika rätt, på denna princip grunda valen till allenast den erm kam­ maren, och det har i öfverensstämmelse härmed uttalats, att antingen makt­ förhållandet mellan kamrarna borde förändras eller ock båda kamrarna väljas efter den proportionella valprincipen. 1 afseende härå tillåter jag mig fram­ hålla afl, om andra kammaren bildas genom proportionella val på den all­ männa rösträttens grund och följaktligen kommer att gifva ett riktigt uttryck för den allmänna folkviljan inom landet, det ej torde kunna befaras, att kammaren icke skall komma att äga sitt tillbörliga inflytande i representatio­ nen. I allt fall är införandet af proportionella val till första kammaren ett mycket inveckladt spörsmål, som näppeligen lärer kunna lösas utan vid­ tagande af jämväl andra väsentliga ändringar i grunderna för kammarens sammansättning. För vännerna åt en snar och tillfredsställande lösning åt den föreliggande frågan om utsträckt rösträtt till andra kammaren måste däiför uppställandet i sammanhang därmed af nämnda spörsmål framstå såsom i hög grad egnadt att hindra eller försvåra den önskade lösningen. Genom den allmänna rösträttens införande i samband med proportionellt valsätt löses af sig själf den strid i fråga om maktfördelningen inom andra kammaren, som sedan det nya representationsskickets införande bestått mellan land och stad. Äfven försvinna de olägenheter, hvilka enligt nu gällande ordning äro en följd af olika städers sammanslagning till gemensamma val­ kretsar. Likaså de svårigheter, hvilka uppstå vid och genom en valkretsin­ delning, som afser att, där så kan ske, till gemensamma enmanskretsar förena land och stad. Det proportionella valsättet synes äfven böra tillfredsställa dem, som i klassvalen vilja söka ett medel mot obehörigt majoritetsvälde. Såsom kommittén erinrat, verkställa de proportionella valen omedelbart de grupperingar inom valmanskåren, som endast högst ofullständigt kunna ske genom en yttre, af lagstiftningen på förhand anordnad uppdelning. De pro­ portionella valen innebära i sig en form af klassval, utvecklad till högsta möjliga fulländning och lämpande sig efter alla under tidernas lopp skeende förändringar. Då jag här talat om kommitténs förslag, har jag, såsom äfven någon gång uttryckligen angifvits, afsett kommitténs förslag till omedelbart valsätt. De medelbara valen äro nu hos oss i tillämpningen så godt som afskaffa^; något egentligt skäl att längre i riksdagsordningen bibehålla dem anser jag ej kunna åberopas. Den föreslagna indirekta metoden, huru väl den än kan anses uppfylla fordringarna på en proportionell valmetod, synes för öfrigt ej gå fri från befogade anmärkningar. De särskilda försiktighetsmått, kommittén

28 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

måst, i afseende å det slutliga valet vidtaga för att de enskilda intressena ej skola få tillfälle att allt för mycket göra sig gällande, gifva vid handen, att den princip, som ligger till grund för metoden, i praktiskt hänseende är mindre tillfredsställande. Det är ej heller sannolikt, att någon valkrets skulle finna med verklig fördel förenadt att föredraga denna metod framför den omedelbara. Jag anser därför att förslaget, såvidt angår det medelbara val­ sättet, ej bör komma i betraktande. Af hvad nu är sagdt följer, att jag på det lifligaste vill tillstyrka, att det af kommittén föreslagna omedelbara valsätt måtte läggas till grund för en blifvande nådig proposition till Riksdagen. De bestämmelser, som ansetts böra intagas i särskild vallag, torde ej kunna föreläggas Riksdagen till an­ tagande förr, än denna kan vara i tillfälle att definitivt fatta beslut om de grundlagsändringar, som äro en förutsättning för antagandet af en sådan lag. Då emellertid ett förslag till grundlagsändringar och ett förslag till vallag stå i oskiljaktigt samband med hvarandra, lärer det blifva nödigt att i samman­ hang med aflåtande af nådig proposition till innevarande års riksmöte rörande ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen till Riksdagens granskning öfverlämna det förslag till vallag, som Eders Kung], Maj:t kan varda sinnad att förelägga Riksdagen. Mot de af kommittén föreslagna ändringar i regeringsformen och riks­ dagsordningen har jag i sak ingen erinran att framställa. Dock synes mig att, om det i kommitténs förslag upptagna medelbara valsätt ej kommer till användning, i riksdagsordningen bör från nuvarande § 17 intagas den be­ stämmelse, som tillerkänner alla valmän lika rösträtt. Med undantag för en obetydlig redaktionsförändring i § 10 riksdagsordningen synes äfven affattningen af de föreslagna stadgandena böra godkännas, sedan därifrån uteslutits hvad som sammanhänger med det medelbara valsättet. I afseende å de kvalifikationer, livilka böra fordras hos dem, som skola kunna väljas till ledamöter i andra kammaren, torde utöfver hvad § 26 riks­ dagsordningen innehåller ej böra uppställas andra villkor än de, som af mig ifrågasatts beträffande rätten att välja riksdagsmän. Om valbarheten fort­ farande, såsom hittills, bindes vid valkretsen, skulle således därinom i all­ mänhet hvarje valman blifva valbar. Och då ju enligt förslaget valkretsen i regel omfattar hela länet, vinnes omedelbart en så väsentlig lättnad i det tvång, som enligt nu gällande ordning är lagdt på valmännens frihet vid ut­ seendet af riksdagsmän, att det icke torde vara behöfligt eller ens lämpligt att än vidare lossa på det nuvarande bostadsbandet. Det torde här böra erinras, att en ändring af valrättsbestämmelserna i den utsträckning, som af mig blifvit ifrågasatt, synes nödvändiggöra en ändring äfven af § 31 regeringsformen. Enligt delta lagrum äga städernas till deltagande

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 57 . 29

i riksdagsmannaval berättigade invånare att till borginästaretjänster föreslå tre behöriga män. För mer än hälften af rikets städer finnas särskilda valord­ ningar eller reglementen, hvilka meddela bestämmelser rörande röstgrunden vid dessa val, och i de flesta fall tillämpas härvid eu stigande men begränsad skala allt efter storleken af de stadsinvånarne påförda bevilIningsbelopp. Endast i Stockholm, Kalmar och Ängelholm är, enligt de för dessa städer ut­ färdade valordningar, rösträtten lika för alla, som äga rätt till deltagande i borgmästarevalen. Där särskilda bestämmelser ej gifvits, är röst beräkningen vid borgmästareval grundad på bevillningen. Utsträckes nu den politiska rösträtten därhän att omfatta äfven dem, som icke äro uppskattade till bevillning, så bortfaller härigenom den grund för röstberäkningen, som hittills i de flesta fall tillämpats vid borgmästarevalen. Huru stadgandet i § 31 regeringsformen härutinnan bör ändras, eller om öfver hufvud taget ett stadgande om valrätt uti ifrågavarande hänseende kan anses vara fördel­ aktigt för rättsskipningen i städerna och således bör bibehållas, synes mig likväl utgöra en fråga, med hvars behandling lämpligen kan anstå till dess vid innevarande riksdag visat sig, i hvilken riktning den politiska valreformen kan komma att genomföras. I fråga om de närmare bestämmelserna i den föreslagna vallagen har jag i likhet med kommittén ansett, att i 8 § bör stadgas viss tid, till hvilken rösträttskvalifikationerna skola anknytas. De officiella uppgifter, som skola aflämnas till den, hvilken längdens upprättande åligger, böra naturligen hänföra sig till viss dag, och i likhet med kommittén anser jag, att denna dag lämp­ ligen bör i blifvande administrativa bestämmelser sättas till den 30 april. Af detta skäl, och på det att längden ej må i något fall afslutas före sist­ nämnda dag, synes det ock vara lämpligt, att 8 § vallagen såsom förutsätt­ ning för att någon må i röstlängden upptagas såsom röstberättigad stadgar, att han den 30 april uppfyller de fordringar, lagen uppställt. Dock synes det icke vara nödigt, att denna tidsbestämmelse skall vara så ovillkorlig, som kommittén tänkt sig, utan möjlighet torde, såsom längre fram skall närmare utvecklas, böra beredas valmännen att under ännu någon kort tid fullgöra, hvad som för dem brister i uppfyllandet af stadgade fordringar. Enligt min mening skall röstlängden upptaga såsom röstberättigad eu hvar, rörande hvilken tillgängliga handlingar ej upplysa, att han saknar någon eller några af de kvalifikationer, som fordras för rätt till deltagande i valet. Denna regel kan dock ej tillämpas på dem, som i kommunen icke varit mantalsskrifna så länge, att de under sistförflutna aret skolat därstädes erlägga utskylder. Huruvida dessa nyinflyttade fullgjort den skattskyldighet, som må hafva ålegat dem i tidigare mantalsskriftungsort, kan i allmänhet icke utan särskild skriftväxling och stort besvär utrönas. Jag har därför i likhet med

30 Run/jl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

kommittén ansett, att rörande denna skattebetalning en viss bevisskyldighet bör åläggas dem. Dock synes det icke böra af dem fordras bevis om skatte­ betalning under alla de tre år, som med förevarande rösträttsförslag afses. Särskild! för den, som under dessa tre år varit mantalsskrifven i olika kom­ muner, skulle säkerligen eu sådan bevisfordran kännas ganska besvärlig. Det synes vara tillräckligt att låta den bevisskyldighet, som kan komma att åläg­ gas den nyinflyttade, afse endast ett års skatt, så att, om lian styrker att lian betalt de utskylder, som under sistförfluten året förfallit till betalning i den ort, där lian året näst förut var mantalsskrifven, han må i röstlängden upptagas såsom röstberättigad. Förutsättningen härvid måste dock alltid vara, att han ej veterligen brister i uppfyllandet af de eljest för rösträtt stad­ gade villkor. Om således t. ex. af handlingarna vinnes upplysning, alt en till kommunen nyinflyttad person, hvilken företett bevis därom att lian upp­ fyllt den honom under sista året åliggande skatteplikt, häftar för skatt, för­ fallen under något af de två tidigare åren, så bör lian naturligen ej, oaktadt den fullgjorda bevisskyldigbeten, upptagas såsom röstberättigad. Å andra sidan torde af hvad förut är yttradt följa, att om t. ex. häradsskrifvaren vid röstlängdens upprättande kan, såsom undantagsvis händer, af de för honom tillgängliga handlingar vinna upplysning därom att eu till kommunen nyinflyttad erlagt de utskylder, som förfallit under alla tre åren, häradsskrifvaren är pliktig att taga hänsyn till detta förhållande, äfven om den nyinflyttade ej företett bevis om fullgjord skattebetalning. Stadgande i öfverensstämmelse med hvad nu är sagdt torde böra intagas i 8 § vallagen. På det att upprättaren af röstlängd må kunna i längden göra anteckning om Indika som äro i kommu­ nen nyinflyttade erfordras, att särskilda uppgifter härom meddelas honom. Bestämmelse rörande dessa uppgifter och anteckningar torde lämpligen böra meddelas i blifvande administrativa föreskrifter om röstlängds upprättande. Ordet nyinflyttade, hvilket jag här användt, får ej fattas alltför bokstafligt. Det innefattar icke blott dem, Indika för första gången äro i kommunen mantalsskrifna, utan äfven dem, Indika ett år tidigare blefvo första gången mantalsskrifna uti ifrågavarande kommun. Dessa sistnämnda hafva nämligen ännu icke haft att i den kommun, i hvilken de inflyttat, utgöra någon af de utskylder, hvilkas erläggande fordras för vinnande af rösträtt. Enligt kommitténs förslag skall, sedan röstlängd upprättats, till de i längden såsom icke röstberättigade upptagna personer, med vissa undantag, sändas underrättelse afl de från rösträtt uteslutits med angifvande af den eller de omständigheter, på grund hvaraf uteslutningen skeft: och den eller de, som anse sig hafva fog till anmärkningar mot längden, äga tid för framställande af dessa intill klockan i 2 den 3 juni, hvarefter pröfning af gjorda anmärk­ ningar sker den It juni. Kommitténs med stridig konsekvens genomförda

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. •»!

förslag afser, afl härvid icke skulle la åberopas någon omständighet, som inträffat efter (lön .‘50 april. Enligt min mening synes det dock icke med­ föra någon olägenhet, om de, hvilka i längden icke upptagits såsom röst­ berättigade, iinge rätt att vid framställande åt sina anmärkningar åberopa och styrka omständighet, som inträffat äfven eller den 30 april intill ti­ den för anmärknings ingifvande. Om således eu person från rösträtt ute­ slutits på den grund, att han ej fullgjort sin skattskyldighet, skulle det vara honom tillåtet att senast den 3 juni betala ogulden skatt och vid anmärknin­ gens ingifvande förete bevis därom. Genom ett sådant medgitvande skulle den tidpunkt, inom hvilken villkoren för valrätt skola vara uppfyllda, icke obe­ tydligt framflyttas. Hvad särskildt angår skattskyldighetens fullgörande skulle genom denna framflyttning vinnas, att tillfälle bereddes en hvar, som försummat sig i afseende å skattebetalningen, att, efter det han på sätt förut nämnts därom erhållit underrättelse, godtgöra sin försummelse. Och då, såsom jag förut uppgifvit, bland rösträttsvillkoren ej skulle ingå betalning af skatt, som förfaller under det löpande året, torde i afseende å skattebetalningen hafva medgifvits all den lättnad, som rimligen kan begäras. Genomförandet af nu ifrågasätta anordning påkallar ingen väsentlig ändring i den af kommittén föreslagna 1 2 § vallagen; endast någon mindre jämkning af ordalagen synes erforderlig. Om det således skall vara tillåtet för den, hvilken i röstlängden ej upp­ tagits såsom röstberättigad, att intill den 3 juni fullgöra, hvad som af honom blifvit eftersatt, så lärer det vara billigt att den, hvilken upptagits såsom röstberättigad men mot hvilken anmärkning framställts, ock må äga viss tid på sig att fullgöra, hvad som för honom brister i afseende a valrättsvillkorens uppfyllande. För detta ändamål synes rådrum kunna lämnas honom till pröfningssammanträdet. Den ändring af kommitténs förslag, som lull af föianledes, berör vallagens 15 §, hvilken sålunda torde böra innehålla medgifvande att de, mot hvilka i fråga om deras rösträtt anmärkningar blifvit framställda, äga att vid pröfningssammanträdet åberopa jämväl omständighet, som inträffat efter den 3 juni. I fråga om rätten att vid pröfningssammanträdet bemöta gjorda anmärkningar, synes sådan rätt böra tillkomma icke blott dem, mot hvilka anmärkning i fråga om rösträtten framställts, utan äfven föi de fall, då någon gjort anspråk att själf varda upptagen såsom röstberättigad, en hvar som vill bestrida sådant anspråk. Särskildt med hänsyn till den lättnad i bevisskyldighet, som skulle medgifvas de nyinflyttade, torde det vara nödigt att uttryckligen förbehålla andra valmän rätten till bemötande af nyss omförmälda anspråk. Därest, i öfverensstämmelse med min förut uttalade asikt, befrielse från erläggande af mantalspenningar icke kommer att medföra förlust af rösträtt, föranledes däraf eu jämkning i den af kommittén föreslagna 10 §. så vidt

32 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition No 51.

angåi afsändande åt underrättelse titt dem, hvilka i röstlängden ej upptagits såsom röstberättigade. Det har af kommittén lämnats oafgjordt, huruvida vid fullföljd af talan mot valnämnds eller magistrats beslut rörande röstlängd må hos Konungens befallningshafvande och hos Högsta domstolen åberopas andra bevis, än de som vant företedda hos valnämnden eller magistraten. Uppenbart synes mig vara, att i Högsta domstolen inga nya bevis böra få företes, och det torde vara nödvändigt att härom meddela uttryckligt lagstadgande. Hvad angår besvären hos Konungens befallningshafvande, kunna väl skäl anföras för rätt att där ytterligare styrka sådana förhållanden, om hvilka valmyndigheten icke funnit tillräcklig bevisning vara förebragt, men någon större betydelse torde icke böla tillmätas dessa skäl, och då i mer än ett afseende stora olägenheter skulle följa af ett rättsförfarande, enligt hvilket det blefve valmännen tillåtet att spara sina bevis till företeende först hos Konungens befallningshafvande, anser jag, att icke heller hos Konungens befallningshafvande må åberopas andi a bevis än de, hvilka hos valmyndigheten varit i laga ordning företedda. Ett stadgande i nu angifna syfte torde lämpligast böra såsom en ny paragraf intagas bland de allmänna bestämmelserna i vallagen. Om så sker, synes tiden för anförande hos Konungens befallningshafvande af besvär öfver val­ myndighets beslut kunna utan olägenhet förkortas från de af kommittén (i 17 §) föreslagna 15 dagar till 10 dagar, hvarigenom åter den i min tanke icke oväsentliga fördel skulle vinnas, att pröfningssammanträdet kunde fram­ flyttas från den 11 till den 15 juni. Beträffande i öfrigt den af kommittén föreslagna vallag, synas bestäm­ melserna i 19, 20, 21 och 70 §§ böra undergå några smärre förändringar, delvis endast i redaktionellt hänseende. Hvad 31 § innehåller därom, att den däri omförmälda förteckning skall öfversändas till samtliga förslagsställare och kandidater, synes såsom onödigt kunna utgå. I fråga slutligen om pröfningen af besvär öfver riksdagsmannaval torde ett tilläggsstadgande i det hänseende, jag nu går att beröra, vara af behofvet påkalladt. Om vid ett val röster obehörigen fått afgifvas eller valmän obehörigen vägrats att afkunna sina röster, och möjlighet tillika finnes att dessa röster inverka på frågan om hvilka som skola blifva valda, måste tydligen valet upphäfvas. Det kan emellertid lätt inträffa, att sådana röster väl ej hafva denna inverkan, men däremot kunna äga inflytande på frågan om hvilken vid inträffad ledighet skall inträda i afgången riksdagsmans ställe, och det kan härvid lika väl gälla företrädet mellan dem, hvilka på en lista komma de valda riksdagsmännen närmast, som mellan dem, hvilka erhållit lägsta röst­ talen. I sistnämnda fallet finnes tydligen så godt som ingen sannolikhet för att någon af de ifrågavarande kandidaterna vid eventuell ledighet skall komma

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 33

i fråga till riksdagsman; det skulle da icke vara rimligt att på grund af det fel, som framkommit, göra hela valet om intet. Emellertid lärer det alltid vara omöjligt att på förhand med någon sannolikhet beräkna, huru många af de icke omedelbarligen valda kandidaterna i verkligheten kunna komma i fråga att inträda såsom riksdagsmän. Det kan därför befaras att, så snart de vid ett val förelupna felaktigheter kunna inverka på företrädet mellan livilka som helst af de å röstsedeln upptagna kandidater, den dömande myndigheten skall, om härom icke något innehålles i lagen, finna sig nödsakad att upphäfva valet. Då härigenom skulle kunna inträffa, att i många fall valets upphäfvande skedde helt onödigt, torde det vara angeläget stadga, att sådana omständigheter, som, utan att öfva inflytande på den omedelbara utgången af valet, kunna äga in­ verkan allenast på frågan om livilka vid sedermera inträffade ledigheter må varda till riksdagsmän utsedde, ej få verka till valets upphäfvande. Ett stad­ gande i detta syfte torde så mycket mindre böra möta betänkligheter, som, enligt hvad erfarenheten visat, omsättningen bland kammarens ledamöter under valperioden är ganska ringa. Lämpligast synes detta stadgande böra införas bland de allmänna bestämmelserna i vallagen.»

Sedan departementschefen vidare anmält, att från Frisinnade landsföreningens förtroenderåd ingifvits ett af motiv åtföljdt uttalande i föreliggande fråga, redogjorde departementschefen för detta uttalande och hänvisade med anled­ ning af innehållet däri till hvad han redan yttrat. Departementschefen uppläste härefter i enlighet med sitt nu afgifna yttrande affattade förslag till dels ändrad lydelse af §§ 49 och 87 regerings­ formen samt §§ 10 till och med 25 äfvensom §§ 27, 28 och 38 riksdags­ ordningen dels ock lag om val till Riksdagens andra kammare och hemställde, att förstnämnda förslag måtte föreläggas Riksdagen till pröfning i grundlags­ enlig ordning samt att förslaget till vallag måtte såsom bilaga åtfölja detta protokoll. Statsrådets öfriga ledamöter instämde i hvad föredraganden sålunda hemställt; och behagade Hans Maj:t Konungen, med bifall till denna hemställan, förordna, att till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning skulle aflåtas nådig proposition åt den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet

Erik Öländer.

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sand. 1 Afd. 29 Raft. 5

34 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

Förslag

till

Lag

om val till Riksdagens Andra Kammare.

1 kap.

Valkretsar.

1 §•

För valen af Andra Kammarens tvåhundratrettio ledamöter indelas riket i trettiotre valkretsar, nämligen: 1. Stockholms stad; 2. Stockholms län; 3. Uppsala län; 4. Södermanlands län; 5. Östergötlands läns nori’a valkrets, innefattande Finspånga läns hä­ rad, Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings härad, Hammar­ kinds härad med Stegeborgs skärgård och Skärkinds härad samt Norrkö­ pings och Söderköpings städer; 6. Östergötlands läns södra valkrets, innefattande Aska, Dals, Bobergs, Vifolka, Valkebo, Gullbergs, Åkerbo, Bankekinds, Hanekinds, Lysings, Göstrings, Kinda och Ydre härad samt städerna Linköping, Motala, Vadstena och Skenninge; 7. Jönköpings län; 8. Kronobergs län; 9. Kalmar läns norra valkrets, innefattande norra landstingsområdet;

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 35

10. Kalmar läns södra valkrets, innefattande södra landstingsområdet; 11. Gottlands län; 12. Blekinge län; 13. Kristianstads län; 14. Malmöhus läns norra valkrets, innefattande Luggude, Itönnebergs, Onsjö, Harjagers, Frosta och Färs härad samt städerna Hälsingborg och Landskrona; 15. Malmöhus låns södra valkrets, innefattande Torna, Bara, Oxie, Skytts, Vemmenhögs, Ljunits och Härrestads härad samt städerna Lund, Ystad, Trelleborg och Skanör med Falsterbo; 16. Malmö stad; 17. Hallands län; 18. Göteborgs och Bohus läns valkrets, innefattande länets landstings­ område ; 19. Göteborgs stad; 20. Älfsborgs län; 21. Skaraborgs län; 22. Värmlands län; 23. Örebro län; 24. Västmanlands län; 25. Kopparbergs läns södra valkrets, innefattande Folkare härad, Hedemora och Gai’penbergs, Säters, Stora Skedvi, Husby, Falu södra, Falu norra, Söderbärke, Norrbärke och Grangärde tingslag samt städerna Falun, Säter och Hedemora; 26. Kopparbergs läns norra valkrets, innefattande Nås, Malungs, Gagnefs, Leksands, Rättviks, Mora, Orsa, Älfdals samt Särna och Idre tingslag; 27. Gäfleborgs läns södra valkrets, innefattande Gästriklands västra och östra tingslag samt Gäfle stad; 28. Gäfleborgs läns norra valkrets, innefattande Södra Hälsinglands västra och östra tingslag, Enångers, Forsa, Bergsjö, Delsbo, Ljusdals samt Arbrå och Järfsö tingslag äfvensom städerna Söderhamn och Hudiksvall; 29. Västernorrlands läns södra valkrets, innefattande Tima, Selångers, Torps, Njurunda, Sköns, Ljustorps och Indals tingslag samt Sundsvalls stad; 30. Västernorrlands läns norra valkrets, innefattande Säbrå, Gudmundrå, Nora, Boteå, Sollefteå, Ramsele, Resele, Nätra, Nordingrå, Själevads och Ar­ näs tingslag samt städerna Härnösand och Örnsköldsvik; 31. Jämtlands län; 32. Västerbottens län; samt 33. Norrbottens län.

36 Kuntjl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

II kap.

Om valdistrikt och om valnämnd.

2 §.

Inom de särskilda valkretsarna förrättas valen i allmänhet kommunvis, och hvarje kommun bildar då ett valdistrikt; men kommun, som till följd af folkmängdens storlek, samfärdsförhållandena eller andra orsaker finnes icke lämpligen böra utgöra ett enda valdistrikt, må på därom gjord framställning efter beslut af Konungens befallningshafvande delas i två eller flera valdistrikt.

3 §.

När förslag om en kommuns delande i skilda valdistrikt eller om än­ dring i redan skedd indelning bos Konungens befallningshafvande väckes, varde yttrande däröfver affordradt kommunalstämma på landet samt stads­ fullmäktige och magistrat i stad. Skall kommun på landet delas, bör därvid iakttagas, att delar af samma by eller hemman ej utan synnerliga skäl för­ läggas till olika valdistrikt. Beslut om distriktsindelning skall af Konungens befallningshafvande kungöras, men beslutet träder, sedan det blifvit gällande, ej i tillämpning förr än i afseende å det val, som näst efter ingången af det följande året skall enligt § 18 mom. 1 riksdagsordningen förrättas.

4 §.

Höra delar af samma kommun till olika valkretsar, bildar hvarje del ett valdistrikt.

5 §.

För hvarje valdistrikt å landet skall finnas en valnämnd af fem inom distriktet boende personer. Ordförande i denna nämnd jämte suppleant för honom förordnar Konungens befallningshafvande årligen före februari månads utgång. De fyra ledamöterna jämte två suppleanter väljas å första ordinarie kommunalstämma hvarje år i den ordning, som om nämndemansval är stad­ gadt. Det åligger kommunalstämmans ordförande att ofördröjligen utan lösen låta tillställa en hvar af de valda ledamöterna och suppleanterna i val­ nämnden ett utdrag af stämmoprotokollet, i hvad dem rörer. Om de perso­ ners namn och hostad, som blifvit till ordförande och suppleant för honom

Kungl. May.is Nåd. Proposition N:o 51. 37 utsedda, låter Konungens befallningshafvande i länskungörelserna meddela underrättelse. När enligt denna lag valnämnd sammanträder, föres protokoll af ordfö­ randen. Såsom nämndens beslut gäller den mening, om hvilken de flesta röstande sig förena, eller, vid lika rösttal, den mening ordföranden biträder.

6 §.

De åligganden, som på landet tillhöra valnämnd eller dess ordförande, fullgöras i stad af magistraten.

Hl kap.

Om röstlängd.

7 §•

För hvarje valdistrikt skall röstlängd upprättas på landet och i stad, där magistrat ej finnes, af den tjänsteman, som verkställer debitering af utskyld erna till kronan, samt i annan stad af magistraten eller, där särskilda tjänstemän äro för nämnda debitering förordnade, af dessa under magistratens inseende.

8 §.

Röstlängd upprättas före den 15 maj hvarje år och skall efter mantalslängden för samma år upptaga alla manliga invånare inom valdistriktet, hvilka vid årets början uppnått tjugufem års ålder. En hvar sådan person, om hvilken upplysning ej vinnes att han den 30 april brister i något af hvad lag stadgar såsom villkor för rösträtt, antecknas i längden såsom röstberättigad; dock att den, som icke varit i kommunen mantalsskrifven å sådan tid, att han under sistförflutna året skolat därstädes erlägga utskylder, ej må upptagas såsom röstberättigad med mindre af tillgängliga handlingar framgår eller eljest styrkes, att honom i hans mantalsskrifningsort påförda, sistnämnda år till be­ talning förfallna utskylder blifvit erlagda eller att lian icke detta år haft att erlägga några sådana utskylder. Närmare föreskrifter i afseende å röstlängdens upprättande så ock om skyldighet för vederbörande myndigheter att lämna erforderliga uppgifter till införande i längden meddelas af Konungen.

38 Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

9 §.

Senast den 15 maj skall röstlängd vara afsänd eller aflämnad för landet till ordföranden i valnämnden ock i stad till magistraten, där denna ej själf verkställt upprättandet.

10 §.

Från och med den 24 till och med den 31 maj skall röstlängden vara å lämpligt ställe inom valdistriktet under behörig tillsyn framlagd för gransk­ ning. Det åligger valnämndens ordförande eller magistraten att ej mindre i god tid före den 24 maj kungöra, på sätt här nedan i 11 § sägs, tid och ställe för framläggandet än äfven ofördröjligen efter röstlängdens mottagande till en hvar i röstlängden upptagen person, som däri icke antecknats såsom röstberättigad, härom med allmänna posten sända underrättelse med angifvande af den eller de omständigheter, på grund hvaraf han från rösträtt uteslutits. Till dem, hvilka åtnjuta fattigunderstöd eller sakna stadigt hemvist, vare dock ej nödigt att sända underrättelse, som ofvan sägs. I kungörelse samt underrättelse, hvarom i denna § förmäles, skall jämväl intagas tiden, inom hvilken anmärkning mot röstlängd för att upp­ tagas till pröfning bör, jämlikt 12 § här nedan, vara till valnämndens ord­ förande eller magistraten inlämnad, samt tid och ställe för pröfning enligt 15 § af sålunda gjorda anmärkningar.

11 §.

Kungörelse samt underrättelse, hvarom i 10 § förmäles, skola affattas enligt formulär 1 och 2 vid denna lag. Blanketter till nämnda underrättelse till­ handahållas vederbörande af Konungens befallningshafvande. Nämnda kungörelse skall uppläsas i kyrkan; varde ock, där så kan ske, i ortstidningar införd.

12 §.

Vill någon, hvilken rösträtt enligt längden ej tillkommer, för sig påstå sådan rätt, eller anser någon att annan icke må vara däri upptagen såsom röstberättigad, äger han att sina anmärkningar, skriftligen affattade och åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till valnämndens ordförande eller magi­ straten före klockan 12 den 3 juni.

13 §. Har i rätt tid anmärkning af någon gjorts därom, att annan i röst­ längden upptagits såsom röstberättigad, skall härom till denne af valnämn­

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 39

dens ordförande eller magistraten ofördröjligen med allmänna posten sändas underrättelse med angifvande af dagen för anmärkningens pröfning. Blan­ ketter till sådan underrättelse, affattade i öfverensstämmelse med formulär .1 vid denna lag, skola af Konungens befallningshafvande hållas vederbörande till banda. 14 §.

Varder anmärkning ej ingifven inom föreskrifven tjd, kommer den ej under pröfning. 15 §.

Den 15 juni sammanträder på landet för hvarje valdistrikt valnämnden och i stad magistraten för pröfning af de mot röstlängden framställda an­ märkningar, som i rätt tid ingifvits. Detta sammanträde, som är offentligt, skall börja klockan 10 förmiddagen. Sedan vid sammanträdet tillfälle lämnats till bemötande af gjorda an­ märkningar med rätt för dem, hvilkas rösträtt blifvit enligt 12 § bestridd, att åberopa jämväl omständigheter, som inträffat efter den 3 juni, skall val­ nämnden eller magistraten öfver alla i behörig tid framställda anmärkningar omedelbart eller senast dagen efter slutad förhandling afkunna beslut, som, med angifvande i korthet af skälen därför, intagas i det vid sammanträdet förda protokoll. I röstlängden införas de rättelser, som af dessa beslut föranledas. Röstlängden, sålunda rättad, underskrifves af valnämnden eller magi­ straten, hvarefter längden jämte protokollet och alla dithörande handlingai ofördröjligen insändes till Konungens befallningshafvande.

16 §.

Har anmärkning mot röstlängden ej inom behörig tid framställts, varde intyg därom af valnämndens ordförande eller magistraten tecknadt å längden, som därefter insändes till Konungens befallningshafvande.

17 §.

1. Vill någon klaga öfver beslut, som i 15 § sägs, göre det medelst besvär, som ingifvas till Konungens befallningshafvande före klockan 12 å tionde dagen från den dag, då beslutet afkunnades. 2. Afse besvären annan än klaganden, skola de ingifvas i två exemplar; och vare i sådant fall klaganden skyldig att genast åter uttaga det ena exemplaret af besvärshandlingarna och honom, som vederbör, det tillställa

40 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 51.

samt inom den tid af minst två, högst fjorton dagar, som Konungens be­ fallningshafvande efter omständigheterna i hvarje särskildt fall bestämmer, till Konungens befallningshafvande inkomma med bevis om dagen för delgifningen.

18 §. Ingifvas ej besvären inom föreskrifven tid, eller inkommer ej bevis, som i 17 § 2 mom. sägs, inom därför bestämd tid, varda besvären ej upptagna till pröfning. 19 §. Har före utgången af den för ingifvande af delgifningsbevis bestämda tid klaganden låtit besvärshandlingarna tillställas honom, som vederbör, äge denne att inom den tid af minst två, högst fjorton dagar, som Konungens be­ fallningshafvande utsätter, räknad från dagen för handlingarnas delgifning, till Konungens befallningshafvande inkomma med förklaring.

20 §. Hvad i afseende å besvärsbandlingars delgifning och ingifvande af bevis därom samt förklarings afgifvande bör iakttagas så ock påföljden för för­ summelse att i rätt tid inkomma med delgifningsbevis skall tecknas på besvärsskriften. 21 §. Så snart inkommet besvärsmål är i skick att kunna afgöras, teckne Konungens befallningshafvande å besvärshandlingarna, som ej må till part åter­ ställas, sitt utslag och införe i röstlängden de rättelser, som däraf föranledas.

22 §.

Underrättelse om tiden för utslagets meddelande varde senast dagen därefter införd i en för ändamålet särskildt inrättad bok, som hålles för all­ mänheten tillgänglig. 23 §. Öfver Konungens befallningshafvandes utslag må klagan ej föras annat än i sammanhang med besvär öfver själfva valet.

24 §. När röstlängd, enligt hvad ofvan sägs, blifvit i föreskrifven ordning fram­ lagd och anmärkning däremot ej förekommit eller beslut i anledning af fram-

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 41

ställd anmärkning gifvits och behörig rättelse i längden gjorts, lände den röst­ längd vid de riksdagsmannaval, som därefter hållas, till ovillkorlig efterrättelse, intill dess ny röstlängd på enahanda sätt kommit till stånd; dock att, där på besvär öfver riksdagsmannaval röstlängden i någon del förklarats felaktig, behörig rättelse däri af Konungens befallningshafvande verkställes.

IV Kap.

Om kungörande af val samt om valförslag och vallistor.

25 §.

När val till Andra Kammaren skall äga rum, låter Konungens befall­ ningshafvande därom i god tid förut utgå kungörelse, som uppläses i kyr­ korna och införes i den eller de ortstidningar, däri Konungens befallningshafvandes tillkännagifvanden vanligen intagas. I denna kungörelse upptages antalet af dem, som skola väljas inom valkretsen, och utsättes, utom val­ dagen, valstället inom hvarje valdistrikt samt tid och ställe för rösternas sammanräknande. Kungörelsen skall tillika innehålla, inom hvilken tid valförslag, på sätt i 26 § sägs, samt anmälningar, hvarom i 33 § förmäles, böra till Konungens befallningshafvande ingifvas.

26 §.

Från och med måndagen till och med lördagen i sjätte veckan före den, i hvilken valet hålles, mottager Konungens befallningshafvande mellan klockan 10 förmiddagen och klockan 2 eftermiddagen förslag å kandidater. Dessa valförslag böra innehålla tydlig uppgift å de föreslagnas namn, titel eller yrke och hemvist. Hvarje förslag må upptaga högst dubbelt så många kandidater, som valet afser riksdagsmän, och skall för att anses giltigt vara undertecknadt af minst tjugu inom valkretsen röstberättigade personer, med angifvande för en hvar af titel eller yrke och hemvist samt det valdistrikt, å hvars röst­ längd han är uppförd. Bih. till Rikad. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 6

42 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 51.

Förslagsskriften skall tillika bemyndiga en af förslagsställarne att den­ samma ingifva. Sådant uppdrag medfölje utan vidare fullmakt befogenhet för den utsedde att i allt, som angår förslaget, såsom ombud för öfriga förslags­ ställare företräda dem hos Konungens befallningshafvande.

27 §.

Förslag skall af förslagsställarnes ombud personligen till Konungens be­ fallningshafvande ingifvas. Är ett förslag i behörig ordning aflämnadt, må Konungens befallnings­ hafvande ej vägra att detsamma mottaga i annat fall, än att antalet röstbe­ rättigade förslagsställare därå understiger tjugu, eller att förslaget upptager flera kandidater, än som enligt 26 § är medgifvet.

28 §.

Yppas tvifvelsmål om hvem som med en föreslagen kandidat afses, eller förekommer eljest någon otydlighet, meddele förslagsställarnes ombud Konun­ gens befallningshafvande erforderliga upplysningar och göre härom å förslaget de anteckningar, som finnas nödiga.

29 §.

Konungens befallningshafvande åligger att ofördröjligen pröfva de före­ slagna kandidaternas valbarhet. Finnes därvid att någon ej är valbar, varde hans namn från förslaget struket och beslutet härom förslagsställarnes om­ bud meddeladt; ombudet sedan obetaget att inom utgången af den i 26 § omförmälda mottagning å förslaget uppföra en valbar person i den uteslutnes ställe.

30 §.

De ingifna förslagen skola hos Konungens befallningshafvande under be­ hörig tillsyn vara för en hvar tillgängliga.

31 §.

När förslagen, efter verkställd pröfning, äro i behörigt skick, låter Konungens befallningshafvande å en förteckning uppföra dem i ordningsföljd efter som de ingifvits och med utsättande för ett hvart af dem af förslags-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 43

ställarnes namn, titel eller yrke och hemvist. Denna förteckning kungöres ofördröjligen på enahanda sätt, som i 25 § är föreskrifvet.

32 §.

På grund af de kungjorda förslagen fastställas offentliga vallistor på sätt här nedan i 33 till och med 36 §§ sägs.

33 §.

1. Under tredje veckan före den, i hvilken valet sker, mottager Konungens befallningshafvande från och med måndagen till och med lördagen mellan klockan 10 förmiddagen och klockan 2 eftermiddagen anmälningar om namn å kandidater, hvilka skola tillhöra en och samma vallista. 2. Å vallista må ej upptagas andra namn på kandidater, än som finnas å de enligt 31 § kungjorda förslag. För att kunna mottagas skall anmälningsskrift vara undertecknad, om den upptager namn å kandidater från två eller flera dylika förslag, af minst tio bland dem, som framställt dessa förslag, och om den upptager namn å kandidater från ett enda förslag, af minst en af dess framställare; varde ock inlämnad af den eller någon bland dem, som gjort ifrågavarande anmälan. 3. Anmälningsskriften skall vara försedd med förklaring af samtliga därå upptagna kandidater att de vilja tillhöra ifrågavarande vallista. Förkla­ ringen skall af hvarje kandidat egenhändigt underskrifvas och namnteckningen af två personer bevittnas. Ej må någon kandidat underteckna mer än en dylik förklaring.

34 §.

Upptager anmälningsskrift namn å kandidat, som ej finnes å de enligt 31 § kungjorda förslag eller icke afgifvit sådan förklaring, som i 33 § 3 mom. afses, eller är beträffande någon föreslagen kandidat förklaringen ej af beskaffenhet, som sist nämnda lagrum föreskrifver, har Konungens befallningshafvande att utesluta vederbörande kandidats namn från den anmälda vallistan. Har kandidat å mer än en anmälningsskrift tecknat sådan förklaring, som i 33 § 3 mom. afses, skall hans namn af Konungens befallningshafvande uteslutas från de enligt samma § anmälda vallistor, å hvilka det upptagits. Saknas alldeles å anmälningsskrift sådan förklaring, som i 33 § 3 mom. afses, varde den ej mottagen.

44 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 51.

35 §.

När anmäld vallista är i behörigt skick, har Konungens befallnings­ hafvande att utesluta därå upptagna kandidaters namn från de enligt 31 § kungjorda förslag. De namn å kandidater, som därefter återstå å nämnda förslag, anses hvar för sig bilda en särskild vallista. Upptager vallista namn å kandidat, som vid den i 33 § nämnda mot­ tagnings utgång är afliden eller finnes ej längre vara valbar, varde då sådant namn af Konungens befallningshafvande från listan uteslutet.

36 §.

Vid utgången af den i 33 § nämnda mottagning läte Konungens befall­ ningshafvande ofördröjligen upprätta en förteckning å de särskilda vallistorna, och iakttages härvid att vallistor, som tillkommit på anmälan enligt 33 §, sättas främst och inbördes ordnas efter tiden för inlämnandet, att efteråt de listor, som utgöras af fristående kandidatnamn, ordnas alfabetiskt efter nam­ nens begynnelsebokstäfver, samt att hvarje lista förses med tydlig nummer­ beteckning. Sålunda ordnade, varda listorna omedelbart af Konungens befallnings­ hafvande kungjorda såsom offentliga vallistor. Kungörelsen härom sker på enahanda sätt, som i 25 § är föreskrifvet; varde ock inom hvarje valdistrikt anslagen å dörren till vallokalen.

37 §.

Konungens befallningshafvande läte, med undantag för det fall, som i 39 § här nedan sägs, i enlighet med formulär 4 vid denna lag trycka tillräckligt antal röstsedlar, upptagande på en sida samtliga vallistor i noga öfverens­ stämmelse med den i 36 § omförmälda förteckning.

38 §.

Finnes hela antalet å förslag uppförda valbara kandidater vara mindre än det antal riksdagsmän, som skall väljas, varde med inställande af redan kungjorda valåtgärder ny valdag utsatt att hållas så tidigt lämpligen kan ske; och skola i öfrigt beträffande sådant nytt val de här ofvan i detta kapitel gifna föreskrifter lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 45

39 §.

Uppgår hela antalet å förslag uppförda valbara kandidater till jämnt det antal platser, som är att besätta, förklarar Konungens befallningshafvande omedelbart dessa kandidater valda och inställer alla vidare valåtgärder. Kun­ görelse härom sker på sätt i 25 § är stadgadt.

V Kap.

Om valens förrättande.

40 §.

Valet sker på landet inför den i 5 § omförmälda valnämnd och i stad inför magistraten. I valnämnden skola härvid alltid minst två ledamöter, utom ordföranden, vara närvarande.

41 §.

Röstlängden för hvarje valdistrikt skall jämte erforderligt antal röstsedlar i försegladt omslag med påskrift, utvisande omslagets innehåll, genom Konungens befallningshafvandes försorg tillställas vederbörande ordförande vid valförrättningen i god tid före valdagen. Detta omslag må först vid valförrättningen brytas; och varde erinran därom jämväl tecknad å omslaget.

42 §.

I hvarje vallokal skola finnas särskilda skrifplatser, vid Indika den röstande kan med fullt bevarande af valhemligheten utmärka, huru han röstar. För sådant ändamål skola dessa skrifplatser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnadt att för såväl valmyndigheten som allmän­ heten är synligt, när en skrifplats är af en valman upptagen; och åligger det valmyndigheten att vaka öfver att valmannens förehafvande där ej må af någon kunna iakttagas. Å tjänliga ställen i vallokalen skola exemplar af denna lag finnas anslagna.

46 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

43 §.

Valförrättningen äger rum inför öppna dörrar. Ej må därvid tal hållas, eller tryckta eller skrifna upprop till de väljande tillåtas inom vallokalen. Det åligger de närvarande att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som valmyndigheten för ordningens upprätthållande och valförrättningens be­ höriga fortgång finner skäl meddela. Uppstår oordning, som ej kan afstyras, äge valmyndigheten att afbryta förrättningen.

44 §.

Valet skall börja klockan 9 förmiddagen och fortgå till klockan 1 eftermiddagen samt därefter fortsättas från klockan 4 till klockan 8 efter­ middagen; dock att, där allmän gudstjänst å valdagen hålles inom valdistriktet, uppehåll göres för den tid gudstjänsten pågår. Där å någon ort andra tider för valets förrättande finnas mera lämpliga, äge Konungen att därom på framställning af vederbörande förordna.

45 §.

Innan röstsedlarna tillhandahållas valmännen, låter valmyndigheten öfverst på sedlarnas blanka sida intrycka en stämpel, utvisande det valdistrikt, där förrättningen äger rum. Omedelbart före röstningens början skall ordföranden visa de närvarande att valurnan är tom.

46 §.

En hvar, som anmäler sig till valet och är i röstlängden uppförd såsom röstberättigad, erhåller vid valbordet en röstsedel. Vid någon af de i 42 § omförmälda skrifplatser anbringar valmannen å nämnda röstsedel med en penna af blåkrita, som där hålles för de rö­ stande tillgänglig, ett tydligt streck under hvart och ett af de namn, på hvilka han vill rösta, och sammanviker samt tillsluter röstsedeln. Utan dröjsmål öfverlämnar därefter valmannen personligen röstsedeln till valnämndens eller magistratens ordförande, hvilken, sedan han förvissat sig om att sedeln är behörigen stämplad, men eljest på utsidan omärkt, och efter det i röstlängden vid den röstandes namn skett anteckning om aflämnandet, nedlägger sedeln i valurnan.

Kung!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 47

47 §.

Valman, som på grund af kroppsligt fel är oförmögen att själf utmärka, huru han vill rösta, eller att i föreskrifven ordning framlämna sin röstsedel, äge att till biträde vid röstningen anlita den, lian själf därtill utser.

48 §.

Ej må någon rösta på andra än dem, kvilkas namn äro på röstsedeln tryckta. Å röstsedeln må ej utmärkas flera, men väl färre, namn än det antal riksdagsmän, som skall väljas. Är å röstsedel endast ett namn understruket, bär den kandidat, som därmed afses, erhållit den röstandes hela röst. Äro två namn understrukna, har hvardera kandidaten erhållit 1j2 röst; äro tre namn understrukna, har en hvar af de tre kandidaterna erhållit 1/3 röst och så vidare, så att den del af en hel röst, som, när mer än ett namn å röstsedeln understrukits, tillkommer en hvar af de på röstsedeln utmärkta kandidater, alltid motsvarar deras antal. Valmannen vare ej bunden att rösta uteslutande inom en vallista på röstsedeln, utan äge full frihet att rösta på kandidater å skilda listor.

49 §.

I annan ordning eller på annat sätt, än ofvan i 46 till och med 48 §§ är sagdt, må ej någon sin rösträtt utöfva. Röstsedel, som saknar behörig stämpel eller på utsidan är försedd med något af den röstande anbragt märke, varde ej mottagen.

50 §.

Har genom misstag vid namnunderstrykningen eller af annan orsak röstsedel blifvit obrukbar, äge valmannen mot sedelns återställande utfå ny röstsedel, när det pröfvas kunna ske utan förfång för de efteråt röstandes rätt att erhålla röstsedlar. 51 §.

De valmän, som vid det klockslag, då uppehåll i valet göres eller valet skall sluta, äro tillstädes i vallokalen eller, om utrymme där saknas, å anvisad plats därintill men ej då hunnit deltaga i valet, äga rätt att aflämna sina röstsedlar.

48 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

52 §. När alla, som vid det för valförrättningens slut fastställda klockslag äga tillträde till valet, aflämnat sina röstsedlar, förklarar ordföranden röstningen afslutad. Omedelbart därefter uttagas röstsedlarna ur valurnan och räknas oöpp­ nade. I det protokoll, som i öfverensstämmelse med det vid denna lagfogade formulär 5 med därå gjorda anvisningar skall föras vid förrättningen, antecknas antalet afgifna röstsedlar. Jämväl räknas och upptages i proto­ kollet antalet af de personer, som enligt anteckningarna i röstlängden deltagit i valet. De vid valet afgifna röstsedlarna inläggas härefter i ett hållfast omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst tre närvarandes sigill. De sålunda åsätta sigillen skola jämväl i protokollet aftryckas. Vid förrättningen öfverblifna röstsedlar skola genast förstöras.

53 §.

Då uppehåll i valförrättningen sker, skall valurnan omsorgsfullt för­ seglas under minst tre närvarandes sigill samt därefter sättas i säkert förvar; och hör, innan förseglingen vid förrättningens fortsättande borttages, valnämnden eller magistraten inför öppna dörrar förvissa sig om att sigillen äro obrutna. 54 §.

Sedan valprotokollet upplästs och dess riktighet bekräftats af ordföranden och två af de närvarande, afslutas förrättningen med tillkännagifvande, att röstsammanräkningen verkställes å tid och ställe, som därför blifvit utsatt. Valnämnden eller magistraten insänder därefter 'ofördröjligen till Konun­ gens befallningshafvande röstsedlarna och valprotokollet jämte röstlängden.

VI kap.

Om rösternas sammanräkning samt kungörande af valets utgång.

55 §. Å utsatt tid och ställe verkställes af Konungens befallningshafvande sammanräkning af de vid valet afgifna röster. Sammanräkningen sker inför

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 49

öppna dörrar. Såsom vittnen böra därvid deltaga de personer, Konungens be­ fallningshafvande därtill utser.

56 §. Protokollen öfver röstningen granskas livar för sig, och sigillen å om­ slaget till de vid hvarje protokoll fogade röstsedlar jämföras med de sigill, som äro å protokollet aftryckta. Förekommer därvid ej skälig anledning, att omslaget efter tillslutningen blifvit öppnadt, brytes förseglingen. I annat fall lämnas omslaget orubbadt, och de däri inneslutna röstsedlar inverka ej på valet.

57 §.

Ej må valets afslutande uppehållas däraf, att protokoll och röstsedlar icke inkommit från alla valdistrikt.

58 §.

Efter det röstsedlarna från de särskilda valdistrikten öppnats och gran­ skats, meddelar Konungens befallningshafvande de beslut, hvartill röstsedlarna och protokollen må gifva anledning.

59 §.

Ogiltig är röstsedel: hvilken icke är försedd med sådan stämpel, som i 45 § sägs; å hvilken understrukits flera namn, än valet afser platser; å hvilken intet namn utmärkts; å hvilken tillagts och understrukits något namn, förn ej är å sedeln tryckt; å hvilken på annat sätt, än 46 § angifver, utmärkts huru den röstande velat rösta; å hvilken finnes något kännetecken, som kan antagas vara af den röstande med afsikt där anbragt.

60 §.

För sammanräkningen böra de giltiga röstsedlarna ordnas i grupper efter antalet af de å hvarje sedel gjorda namnunderstrykningar.

Bill. till Riksd. Prof. 1904 1 Samt. 1 Afd. 29 Häft. 7

50 Eungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

61 §.

Vid sammanräkningen begynnes med den grupp af röstsedlar, å hvilka blott ett namn understrukits; och antecknas huru många röster hvarje kan­ didat erhållit på dessa röstsedlar. Från de röstsedlar, å hvilka två namn understrukits, antecknas likaledes huru många gånger hvarje kandidats namn sålunda utmärkts. De härvid antecknade talen delas med 2. Från de röstsedlar, å hvilka tre namn understrukits, sker på enahanda sätt anteckning för hvarje kandidat; dock att de härvid antecknade talen delas med 3. På samma sätt behandlas alla öfriga grupper af röstsedlar, därvid för hvarje grupp iakttages, att de antecknade talen delas med det tal, som ut­ visar antalet å röstsedlarna understrukna namn. För sammanräkningen af de kvoter, som sålunda erhållas, böra upp­

komna bråktal uttryckas i hundradelar, så att 1/2 räknas lika med 0.50, x/3

lika med 0.33, 2/3 lika med 0.67 och så vidare, allt i enlighet med den å bilaga till denna lag intagna tabell. De tal, som på ofvan angifna sätt erhållas för en och samma kandidat, sammanräknas. Summan utgör kandidatens rösttal.

62 §.

Rösttalen för de kandidater, som äro uppförda på samma vallista, samman­ räknas, och summan varde på det sätt jämnad till närmaste hela tal, att hvad som öfverstiger 0.50 räknas för 1, och hvad som understiger eller blott uppgår till 0,50 uteslutes. Det sålunda uppkomna talet är listans rösttal. För lista, som upptager en enda kandidat, är hans rösttal, på enahanda sätt jämnadt, listans rösttal.

63 §.

De platser, som äro att besätta, fördelas mellan de olika listorna efter den grund, att, då någon lista tillerkännes en plats för en viss röstmängd, samma röstmängd skall medföra lika rätt för hvarje annan lista. Denna fördelning tillgår sålunda, att platserna, en efter annan, tilldelas den af de olika listorna, hvilken för hvarje gång uppvisar det största af ne­ dan angifna jämförelsetal.

Jämförelsetalet är för hvarje lista dess rösttal, så länge listan ännu icke fått någon plats sig tillerkänd; därefter halfva rösttalet, så länge listan er­

Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 51. 51

hållit allenast eu plats; därefter tredjedelen af rösttalet, så länge listan er­ hållit allenast två platser; och så vidare i fortsatt följd. Äro, i fråga om någon plats, två eller flera af jämförelsetalen lika, äge den lista företräde, hvars rösttal är störst. Äro äfven rösttalen lika, skilje lotten. Har en lista redan erhållit så många platser, som listan upptager kan­ didater, varde den från vidare jämförelse utesluten.

64 §.

De platser, som enligt nästföregående § tillkomma en lista, tilldelas dem af de valbara kandidaterna därå, som äga högsta rösttalen. Vid lika rösttal eller i händelse plats skall tilldelas någon af två eller flera kandidater, som icke personligen erhållit någon röst, skilje lotten.

65 §.

Vid förrättningen läte Konungens befallningshafvande föra protokoll, i hvilket antecknas utom annat, som vid förrättningen förekommit, huru många giltiga och ogiltiga röstsedlar afgifvits i hvarje valdistrikt, sammanlagda an­ talet giltiga röstsedlar, hvarje kandidats rösttal, de särskilda vallistornas rösttal, de öfriga jämförelsetal, som varit bestämmande vid fördelningen af platserna mellan de olika listorna, det antal platser, som tilldelats hvarje lista, samt slutligen de valda riksdagsmännens namn. Samtliga röstsedlar inläggas, de godkända och de underkända hvar för sig, i omslag, hvilka, innan förrättningen afslutas, förses med minst tre närvarandes sigill, hvarom anteckning sker i protokollet. De sålunda in­ lagda röstsedlarna jämte de enligt 61 § gjorda anteckningar skola förvaras till dess valet vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, dessa blifvit afgjorda.

66 §.

Kan förrättningen icke på en dag bringas till slut, eller varder eljest nödigt att densamma uppskjuta eller afbryta, skola alla röstsedlar inläggas i omslag, hvilka förseglas under minst tre närvarandes sigill. Dessa om­ slag jämte andra till valet hörande handlingar skola därefter läggas i säkert förvar; och må förrättningen ej ånyo företagas, innan de af Konungens be­ fallningshafvande tillkallade vittnen eller andra närvarande förvissat sig om att de åsätta sigillen äro obrutna.

52 Kungl. Majds Nåd. Proposition N:o 51.

67 §.

Valets utgång kungöres omedelbart genom uppläsning af valprotokollet. Med protokollets uppläsning är valförrättningen afslutad.

68 §.

Om utfärdande af fullmakt för de valda är stadgadt i riksdagsordningen. Sådan fullmakt skall hafva följande lydelse: »Vid riksdagsmannaval, som den . . . (dag, månad, år) . . . hållits i . . . (valkretsens namn), har» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare för en tid af tre år, räknade från och med den 1 januari näst­ kommande år» (eller om valet hållits efter treårsperiodens början: »för tiden

Ort och tid. 69 §.

Har någon, som blifvit vald till riksdagsman, afsagt sig uppdraget, och pröfvas afsägelsen giltig, då inträde i hans ställe den af kandidaterna på samma lista, som enligt de i 64 § angifna grunder kommer de valda riks­ dagsmännen närmast. Samma lag vare, då eljest ledig vorden plats i kammaren skall fyllas. Finnes å den lista, som upptagit den afgångne, till fyllande af dennes plats ingen valbar kandidat, skall platsen efter de i 64 § stadgade grunder fyllas från den af de öfriga listorna, som vid fortsättande af det i 63 § an­ gifna förfarande finnes närmast berättigad till den obesatta platsen. Saknas på samtliga listor valbar kandidat, skall platsen stå obesatt till nästa val.

70 §.

I de fall, som i nästföregående § afses, skall Konungens befallnings­ hafvande vid offentlig förrättning, som hålles så fort ske kan och hvarom underrättelse minst åtta dagar förut meddelas genom anslag och medelst tryck så som med Konungens befallningshafvandes kungörelser vanligen förfares, i protokoll upptaga de föreliggande omständigheterna samt hvilken på grund däraf skall inträda i den afgångnes ställe. Sedan detta protokoll vid förrätt­ ningen upplästs, utfärde Konungens befallningshafvande omedelbart fullmakt för den sålunda utsedde. Denna fullmakt skall vara af följande lydelse: »Sedan» N. N. »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra Kammare

Kungl. Maj:tx Nåd. Proposition N:o 51. 53

1 januari år (eller om den afgångne utsetts först efter treårsperiodens början: »för tiden till den 1 januari år . ...»), men denna plats blifvit ledig, har vid förrättning enligt 69 § af lagen om val till Riksdagens Andra Kammare» N. N. »blifvit utsedd att inträda såsom ledamot af nämnda kam­

treårsperiodens början: »för sagda tid»); »hvarom detta länder till bevis och fullmakt». Ort och tid.

VII kap.

Allmänna bestämmelser.

71 §.

Hvad i denna lag är stadgadt i afseende å magistrat vare i stad, där magistrat ej finnes, gällande om den för sådan stad särskild! tillsatta styrelse.

72 §.

Äro i stad flera valdistrikt, skall magistraten för valets hållande dela sig i lika många afdelningar med minst tre ledamöter i hvarje. Finnes i magi­ straten ej tillräckligt antal ledamöter för en sådan fördelning, äge magistraten att bland stadens invånare utse erforderligt antal personer att såsom extra ledamöter af magistraten närvara vid valförrättningen. År magistrat delad på afdelningar, föres vid valförrättning protokollet af den, hvarje afdelning inom sig därtill utser.

73 §.

Uppdrag att vara ledamot i valnämnd eller extra ledamot af magistrat vid valförrättning må ej annan afsäga sig, än ämbets- eller tjänsteman, som af sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som uppnått sextio års ålder; samt den, hvilken eljest uppgifver hinder, som af kommunalstäm­ man eller magistraten godkännes.

74 §.

Menar någon att val af ledamöter i valnämnd icke skett i laga ordning, eller vill någon klaga däröfver att af honom gjord afsägelse af uppdrag, som i 73 § afses, icke godkänts, äge han att hos Konungens befallningshafvande

54 Kungl. Maj;ts Nåd. Proposition N:o 51.

anföra besvär före klockan 12 å femtonde dagen från den dag, då valet hölls eller det beslut meddelades, däri rättelse sökes; och må öfver Konun­ gens befallningshafvandes utslag i sådant mål klagan ej föras.

75 §.

Öfver beslut, som i 2 och 3 §§ afses, må besvär anföras i den ordning, som är bestämd för Överklagande af Konungens befallningshafvandes utslag i mål, hvilka bedömas efter förordningarna om kommunalstyrelse.

76 §.

Om besvär öfver riksdagsmannaval eller sådan Konungens befallnings­ hafvandes åtgärd, som står i omedelbart samband med själfva valet, är stad­ gadt i riksdagsordningen. 77 §.

Ej må vid klagan öfver beslut i fråga om anmärkning mot röstlängd andra bevis gälla än de, som hos valnämnden eller magistraten varit i laga ordning företedda. 78 §.

Vid pröfning af besvär öfver riksdagsmannaval må sådana omständigheter ej verka till valets upphäfvande, som, utan att öfva inflytande på den omedel­ bara utgången af valet, kunna äga inverkan allenast på frågan om hvilka vid sedermera inträlfade ledigheter må varda till riksdagsmän utsedde.

79 §.

Infaller å söndag eller annan allmän helgdag tid, då åtgärd för rätt att framställa anmärkning mot röstlängd eller då pröfning af anmärkningar där­ emot eller då åtgärd för rätt att fullfölja eller bevaka talan mot beslut vid sådan pröfning eller för rätt till klagan, som i 74 § afses, sist bör före­ tagas, må den åtgärd eller pröfning ske å nästa söckendag.

80 §.

Valnämnden eller magistraten åligger ombesörja att de anordningar, som i 42 § afses, ordentligen verkställas. Kostnaden för dessa anordningar så ock de af denna lag föranledda utgifter för skrifmaterialier och stämplar äfvensom kungörande, som åligger

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 55 valnämndens ordförande eller magistrat, skola gäldas af kommunerna, hvilka jämväl hafva att tillhandahålla och anordna lämpliga vallokaler.

81 §. Hvad i den för Stockholms stad fastställda valordning är stadgadt i fråga om val af riksdagsmän i Andra Kammaren skall upphöra att gälla i afseende å de val, som förrättas enligt denna lag.

56 Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51.

Bilaga.

Tabell, utvisande huru vanliga bråktal skola i hundradelar beräknas.

Va lika med 0,5 o 7o lika med 0,3 3 6 /l2 lika med 0,50 13/14 lika med 0,93 Vs » » 0,33 79 » 0,4 4 7 12 » » 0,5 8 Vl6 » » 0,0 7 2/3 » » 0,6 7 5// 9 » » 0,5 6 8/12 » » 0,6 7 7l5 » 0,13 V 4 » » 0,2 5 79 » » 0,6 7 7l2 » » 0,7 5 7l5 » » 0,20 V4 » » 0,50 79 » » 0,7 8 10 / » 0,8 3 7l5 » 0,2 7 /12 3/4 » » 0,7 5 79 » 0,8 9 U/l2 » » 0,92 7l6 » 0,33 Ve » » 0,20 Vio » » 0,10 V13 » 0,0 8 7l5 » » 0,4 0 » » 0,2 0 2 / » 0,15 7l5 » » 0,4 7 % » » 0,40 7io /13 3/ b » » 0,6 0 3/lO » » 0,3 0 » » 0,2 3 7l5 » 0,5 3 3 /l3 V6 » » 0,80 7io » » 0,4 0 7l3 » » 0,31 7l5 » » 0,60 10/ » » Ve » » 0,17 7io » » 0,5 0 7l3 » 0,38 /15 0,6 7 2/g » » 0,33 7io » » 0,6 0 7l3 » » 0,4 6 11//15 » » 0,7 3 3/6 » » 0,50 V id » » 0,7 0 7l3 » 0,54 12/ » y> 0,80 /15 4/6 » » 0,6 7 8/ » » 0,80 8/ » » 0,62 13/ » 0,8 7 /10 /13 /l5 » 5/e » » 0,83 7io » » 0,90 8 / » » 0,6 9 U/l5 » » 0,9 3 /13 V » » 0,14 » » 0,0 9 10//13 7 Va » » 0,7 7 0,0 6 Vie 2/7 » » 0,2 9 7u » » 0,18 11 //13 » » 0,8 5 7l6 » » 0,12 3/7 » » 0,4 3 3/u » » 0,2 7 '7l3 » » 0,9 2 8/l6 » 0,19 V7 » » 0,57 7u » 7> 0,3 6 » » 0,07 4/l6 » » 0,2 5 7l4 5/7 » » 0,7 1 7u » » 0,4 5 7l4 2 > 0,14 5/l6 » 0,31 ®/7 » » 0,8 6 6/n » T> 0,5 5 3 /l4 » » 0,21 6/l6 » » 0,37 Va » » 0,12 7n » » 0,6 4 714 » » 0,2 9 7l6 » » 0,44 2/g » » 0,2 5 8/ » » 0,7 3 7l4 » » 0,3 6 8//16 /11 » » 0,50 3/g » » 0,37 9/ » » 0,8 2 714 » » 0,4 3 9/ » 0,5 6 /ia

/11

4/8 » » 0,50 *7n » » 0,91 7l4 » » 0,50 10 / 0,62 /ia 8//14 » //i6 5/g » » 0,62 Via » 0,08 > 0,5 7 11 » » 0,6 9 6/g » »0,75 7 12 » » 0,17 9/ » » 0,6 4 12 / » 0,7 5 / 14r /i6 7/8 » » 0,8 7 7l2 » » 0,2 5 10 / 0,71 13/ » » 0,81 /14 /l6 Ve » » 0,n 7 12 » » 0,3 3 11 //14 » 0,7 9 14/ /16 » » 0,8 7 12 15/ 2/9 0,2 2 //14 » 0,8 0,94 » » 7 0,42 6 12 » /l6 » O. S. V.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 57

Formulär 1.

Formulär till kungörelse om framläggande af röstlängd.

Kungörelse.

Härmed tillkännagifves, att röstlängd till ledning vid val i N. N. val­ distrikt till Riksdagens Andra Kammare finnes under tiden från och med den 24 till och med den 31 maj framlagd i —------ *) för att där vara för allmänheten tillgänglig; och erinras tillika att den, hvilken rösträtt enligt denna längd ej tillkommer, men som för sig vill påstå sådan rätt, eller den, som anser att annan icke må vara i längden upptagen såsom röstberättigad, äger att sina anmärkningar, skriftligen affattade och åtföljda af de bevis han vill åberopa, ingifva till — — — 2) före klockan 12 å ... 3) dagen den — — —3), äfven­ som att pröfning af de mot röstlängden framställda anmärkningar, som i rätt tid inkommit, äger rum i — — —4) . . .5) dagen den----------- 5). Ort och tid. Underskrift. Anvisningar:

J) Här angifves den lokal, i hvilken röstlängden kommer att framläggas; och iakttages i af­ seende därå att behörig tillsyn öfver längden må kunna å det angifna stället utöfvas till förekom­ mande af att eljest anteckning i längden skulle af någon kunna verkställas.

2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

3) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärk­ ningarna sist skola vara ingifna; det är den 3 juni eller, om den dagen infaller å sön- eller helg­ dag, näst påföljande söckendag.

4) Sockenstuga, rådhus eller annan lämplig lokal.

®) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning be­ stämda tid, som är den 15 juni eller, om denna dag infaller å sön- eller helgdag, näst påföljande söckendag.

Bih. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 8

58 Kungl. Maj.is Nåd. Proposition N:o 51.

Formulär 2.

Formulär till underrättelse enligt 11 §.

Jämlikt den röstlängd, som detta år upprättats för att i N. N. valdistrikt tjäna till efterrättelse vid val till Riksdagens Andra Kammare, varder Eder härigenom meddeladt att Ni — —--------— — — — — — — —---------

icke är i röstlängden antecknad såsom röstberättigad. Därest Ni vill för Eder påstå rätt till deltagande i det riksdagsmannaval, vid hvilket nämnda röstlängd skall begagnas, äger Ni att Edra anmärk­ ningar, skriftligen affattade och åtföljda af de bevis Ni vill åberopa, ingifva till — — —2) före klockan 12 å . . .3) dagen den — — 3) juni, och kommer pröfning af sådana i rätt tid inkomna anmärkningar att äga rum i----------- 4) . . .5) dagen den — — 5) juni med början klockan 10 förmiddagen. Poststämpelns datum. Underskrift. Anvisningar:

0 Här införas den eller de omständigheter, på grund hvaraf vederbörande från rösträtt uteslutits.

2) Valnämndens ordförande, magistrat eller stadsstyrelse.

3) Här utsattes med angifvande af veckodag och datum den tid, inom hvilken anmärk­ ningarna sist skola vara ingifna; det är den 3 juni eller om den dagen infaller å sön- eller helg­ dag, näst påföljande söckendag.

4) Vederbörande lokal.

5) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning be­ stämda tid, som är den 15 juni eller, om denna dag infaller å sön- eller helgdag, näst påföljande söckendag. ______________

Formulär 3.

Formulär till underrättelse enligt 13 §.

Att i rätt tid anmärkning . . framställts därom, att i den röstlängd, som detta år upprättats för att i N. N. valdistrikt tjäna till efterrättelse vid val till Riksdagens Andra Kammare, Ni upptagits såsom röstberättigad, varder Eder till kännedom härigenom meddeladt, med underrättelse tillika att pröfning

början klockan 10 förmiddagen, då tillfälle lämnas Eder att. . . samma bemöta. Poststämpelns datum. Underskrift. Anvisningar:

0 Vederbörande lokal. 2) Här utsättes med angifvande af veckodag och datum den för anmärkningars pröfning be­ stämda tid, som är den 15 juni eller, om denna dag infaller å sön- eller helgdag, näst påföljande söckendag. ______________

ROSTSEDEL

i. 4,

Andersson, Johan, i Hör, folkskollärare. Björling, K. F., målaremästare.

Carlsson, Bengt, i Hög, hemmansägare. Carlsson, Fredrik, grosshandlare. Dahlström, N. K., kronofogde. Danielsson, Hj. G., skeppsklarerare.

Eskiisson, Eskil, i Bosarp, hemmansägare. Ekman, Hugo E. W., konsul. Gustafsson, Nils, i Elgaröd, handlande. Hammar, J. F., sjökapten. Jansson, Per, i Borrby, nämndeman.

Larsson, P. A., å Köpingebro, ingeniör. B.

Nilsson, Nils, i Svensköp, landtbrukare. Eriksson, Gustaf, i Norra Rörum, f. d. häradsdomare. Nordenskjöld, J. M., kapten. Johansson, Sven, i Wallby, hemmansägare. Olsson, C. G., läroverksadjunkt. Nilsson, Sven, i Österslöf, landtbrukare. Persson, Per, i Esarp, arrendator. Persson, Per, i Ilstorp, hemmansägare. Svensson, Nils, i Åkarp, hemmansägare. Svensson, Nils, i Önnarp, hemmansägare. Svensson, C. J., boktryckare. Svensson, Olof, i Södra Åby, nämndeman. Thorssell, G. W., disponent.

06 Törne, M., rådman.

Uggla, Arvid, grosshandlare. Larsson, Per, i Tullstorp, hemmansägare. Östberg, G. F., lektor. Månsson, Åke, i Solberga, hemmansägare.

7 .

Bergman, Karl, verkmästare. Melin, Emil G., handlande. Johansson, S. M., skräddare. Palm, Gustaf, bankkamrerare. Karlsson, Ivar, litteratör.

Magnusson, Sven, gjutare.

8.

Nyström, G. E., typograf. Cederström, 0. R., frih., generalmajor. Öl in, Oskar, snickeriarbetare.

Rosengren, Ernst, målare.

0*8

Söderman, Alfred, brännmästare. Johansson, Nils, i Espö, landtbrukare.

3*

Andersson, Anders, i Bjäresjö, hemmansägare. to.

Andersson, Per, i Esphult, landtbrukare. Nordström, Erik, fil. doktor.

Bengtsson, Ola, i Södra Mellby, hemmansägare.

Dahlberg, 0. W., å Källstorp, arrendator. 11 .

Enbom, Karl, å Hilmershus, godsägare. Wallengren, Olof, byggmästare. Eriksson, Sven, kyrkoherde.

Falkenberg, Melcher, frih., godsägare.

Anvisningar för tryckning af röstsedlar m. m.:

Falkenberg, Wilhelm H., grefve, kammarherre. 1:0. Det till röstsedlarna använda papper skall vara ogenomskinligt. Hagdahl, Axel, häradshöfding. 2:o. Röstsedlarnas storlek och antalet spalter därå bestämmes af be hofvet i hvarje fall. Hansson, Rasmus, i Lilla Harrie, hemmansägare. 3:o. Kandidaternas namn må ej tryckas närmare intill hvarandra, än Hansson, Hans, i Skurup, landstingsman. formuläret utvisar. 4:o. Öfverst å röstsedlarnas blanka sida utmärkes med en cirkellinie Johnsson, Per, i Viken, landtbrukare. platsen för åsättande af valdistriktets stämpel. Jönsson, Jöns, i Värn, hemmansägare. 5:o. Sedan tryckningen behörigen verkställts och hvarje röstsedel åsatts en gummirand invid öfverstå kanten, sammanvikas sed­ Tolk C. A., godsägare, vice häradshöfding. larna en och en på sätt i hvarje fall finnes lämpligt.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 59

Formulär 5.

Formulär till protokoll vid riksdagsmannaval.

Protokoll, hållet i N. N. valdistrikt vid val af ledamöter till

Riksdagens Andra Kammare ä — — — (vallokalen) i — — — (orten) den — — — (dag, månad och år). Till förrättande af det val af ledamöter i Riksdagens Andra Kammare, som blifvit utsatt att hållas härstädes denna dag, sammanträdde klockan-----förmiddagen den för sådant ändamål utsedda valnämnd (eller i stad, som utgör ett valdistrikt: »stadens magistrat»; eller i stad, som hildar flera valdistrikt: »den för sådant ändamål utsedda afdelning af magistraten»).

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 1)

Omslaget till den röstlängd, som vid valet begagnades, bröts vid förrätt­ ningen. De i omslaget jämväl inneslutna röstsedlar, som till valmännen ut­ lämnades, försågos före utlämnandet med valdistriktets stämpel. Valet fortgick till klockan — — eftermiddagen med uppehåll — — 2) Vid valet afgåfvos i vederbörlig ordning ■— — — röstsedlar af-----------i röstlängden antecknade valmän. —- — — — — — — — — —■ — —3) De afgifna röstsedlarna inlades efter verkställd räkning i ett omslag, som förseglades under de . . .4) sigill, som här nedan finnas aftrycka. ----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 5) Vid förrättningen öfverblifna röstsedlar förstördes. Vid protokollet N. N.

Aftryck Aftryck Aftryck

af

sigill.

Att detta protokoll vid valförrättningen upplästs och befunnits riktigt bekräftas. N. N.

Ordförande vid valet.

N. N. N. N. Anvisningar:

*) Har valet ej kunnat börja å bestämd tid, varde anledningen därtill här anmärkt. 2) Här angifvas klockslagen, under hvilka uppehåll i förrättningen, äfven på grund af guds­ tjänst, ägt rum. Har valhandlingen eljest afbrutits, varde, med angifvande af orsaken, tiden för afbrottet jämväl anmärkt. s) Därest antalet afgifna röstsedlar ej öfverensstämmer med antalet af dem, som enligt anteck­ ningarna i röstlängden deltagit i valet, skall sannolika anledningen därtill här anmärkas. 4) Antalet, som skall vara minst tre. 5) Har röstsedel ej mottagits, varde det, med angifvande af orsaken, här anmärkt; och upp­ tages här jämväl hvad i öfrigt förekommit af beskaffenhet att böra till protokollet antecknas.

OFVEB SIKTSTABELL.

Bill. till Riksd. Prot. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 29 Häft. 1

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 3

valrättsbestämmelserna varit gällande, kunna antagas kafva varit förlustiga rösträtt på grund af uraktlåten skattebetalning, år 1900 politiskt röstberättigade män.

| 18. | 19. 20. 21. | 22. 23. 24. 25. | 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 1.

Däraf för­ Nu politiskt och konstnärliga yr ven. F. d. yrkesutöfvare, som tillhört afdelningen | Tjänare Husägare Arbetare Fattig- lustiga röst­ röstberätti­

Summa Föreslagna valkretsar

1 hos Inhyses- rätt på gade (med och af obe­ hjon, Under­ andra handel och män öfver grund af afdrag af jämte nuvarande landtvalkretsar Lärare, j jordbruk fabriker och allmän kapita­ stämdt hjon. fångar Öfriga officerare än jord­ samfärdsel 25 år. uraktlåten häftande för läkare i och fiske handtverk tjänst m. m. äfvensom städer. ; betjänte. o. man­ brukare. (k. 9 och lister. slag. m. m. skattebetal- kommunal-

uteslutna från rösträtt. Dessa uteslutna' (häftande för fattigunderstöd, utlänningar, vanfrejdade m. fl.), hvilkas antal icke kan för hvarje särskild valkrets nppgifvas, äro för hela riket beräknade till högst 80-

Kung1. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 0

18. 19. 20. 21 . 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 1.

Nu politiskt och konstnärliga yrken. F. d. vrkesutöfvare, som tillhört afdelnmgen Tjänare Fattig- lustiga röst­ röstberätti- j

Husägare Arbetare Summa Föreslagna valkretsar

hos Inhyses- rätt på gade (med och af obe- hjon, jämte nuvarande landtvalkretsar män öfver grund af afdrag af Lärare, jordbruk fabriker och <>.. -i i ! allmän kapita­ stämdt hjon. fångar häftande för Ofri ga officerare än jord­ samfärdsel i,... , 25 år. uraktlåten läkare och fiske handtverk n o u tjänst m. in. äfvensom städer. betjäute. o. man­ brukare. (k. 0 och \A 17 lister. slag. m. m. skattebetal- kommunaletc. (k. 2-6,9). (k. 10-12). 13-16). (L skap. ning. *) utskylder).

i

Östergötlands läns Norra valkrets.

uteslutna från rösträtt. Dessa uteslutna (häftande för fattigunderstöd, utlänningar, vanfrejdade in. fi.), hvilkas antal icke kan för hvarje särskild valkrets nppgifvas, äro för hela riket beräknade till högst 80-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 7

18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 1.

Där af för­ Nu politiskt och konstnärliga yrken. F. d. yrkesutöfvare, som tillhört afdelningen Tjänare Husägare Arbetare Fattig- lustiga röst- röstberätti­

hos Summa Föreslagna valkretsar

Inhyses­ rätt pa gade (med och af obe­ hjon, Under­ andra handel och män öfver grund af afdrag af jämte nuvarande landtvalkretsar Lärare, jordbruk fabriker och allmän kapita­ stämdt hjon. fångar Ofri ga officerare än jord­ samfärdsel 25 år. uraktlåten häftande för läkare och fiske handtverk tjänst m. m. äfvensom städer. betjänte. o. man­ brukare. (k. 9 och lister. slag. m. m. skattebetal- kommunal-

uteslutna från rösträtt. Dessa uteslutna (häftande för fattigunderstöd, utlänningar, vanfrejdade m. fl.), hvilkas antal icke kan för hvarje särskild valkrets uppgifvas, äro för hela riket beräknade till högst 80-

i Vem menhögs, Ljunits o. Härrestads doms.

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 9

18. j 19. 20. | 21. 22. 23. 24. 25. 2ö. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 1.

Däraf för­ Nu politiskt och konstnärliga yrken. F. d. yrkesntöfvare, som tillhört afdelningen Tjänare Husägare Arbetare Fattig- lustiga röst­ röstberätti­

Föreslagna valkretsar

hos Inhyses­ rätt på gade (med och af obe­ hjon, Under­ andra handel och män öfver grund af afdrag af jämte nuvarande landtvalkretsar Lärare, jordbruk fabriker och allmän kapita­ stämdt hjon. fångar Ofriga officerare än jord­ samfärdsel 25 år. uraktlåten häftande för läkare och fiske handtverk tjänst m. m. äfvensom städer.

32

uteslutna från rösträtt. Dessa uteslutna (häftande för fattigunderstöd, utlänningar, vanfrejdade in. fl.), hvilkas antal icke kan för hvarje särskild valkrets nppgifvas, äro för hela riket beräknade till högst 80

Bill. till Piksd. Prof. 1004. 1 Samt. 1 Afd. 29 Höft. 2

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 11

18 . 19. 20 . 21 . 22 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32.

.

1.

och konstnärliga yrken. F. d. yrkesutöfvare, som tillhört afdelningen Däraf för­ Nu politiskt Tjänare lustig» röst- Husägare Arbetare Fattig- röstberätti-

hos Summa Föreslagna valkretsar

och af obe­ Inhyses­ rätt på gade (med Under­ andra handel och hjon, Lärare, jordbruk fabriker och allmän män öfver grund af afdrag af jämte nuvarande landtvalkretsar Öfriga officerare än jord­ samfärdsel kapita­ stämdt hjon. fångar läkare och fiske handtverk tjänst m. m. 25 år. uraktlåten häftande för betjänte. o. man­ brukare. (k. 9 och lister. slag. m. m. äfvensom städer. etc. (k. 2-6, 9). (k. 10—12). (k. 17—20). skattebetal- kommunalskap. 13—16). ning.') utskylder).

Göteborgs o. Holms läns valkrets.

16,948 5,851 Göteborgs stad. Älfsborgs län.

1,175 65.366 5,667 18,604 Summa för valkretsen.

Skaraborgs län.

uteslutna från rösträtt.

Dessa uteslutna (häftande för fattigunderstöd, utlänningar, vanfrejdadc m. 11.), hvilkas antal icke kan för hvarje särskild valkrets uppgifvas, äro för hela riket beräknade till högst SO-

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 13

18. | 19. | 20. | 21. 22. | 23. j 24. 25. ,26. 27. 28. 29. | 30. 31. 32. 1.

Däraf för­ Nu politiskt och konstnärliga yrken. F. d. yrkesutöfvare, som tillhört a ‘delningen röstberätti­ Tjänare Husägare Arbetare Fattig­ lustiga röst­

Summa Föreslagna valkretsar

hos Inhyses- rätt på gade (med och af obe­ hjon, Under­ andra handel och män öfver grund af afdrag af jämte nuvarande landtvalkretsar Lärare, jordbruk fabriker och allmän kapita­ stämdt hjon. fångar uraktlåten häftande för j Öfriga officerare Un jord­ samfärdsel 25 år. äfvensom städer. läkare och fiske handtverk tjänst m. m. skattebetal- kom mun ali betjänte. o. man­ brukare. (k. 9 och lister. slag. m. m. etc. (k. 2—6, 9). (k. 10 — 12 ). (k. 17-20). ning.J) utskylder). skap. 13-16).

Yärmlands län.

o

Örebro län.

no

uteslutna från rösträtt. Dessa uteslutna (häftande för fattigunderstöd, utlänningar, vanfrejdade m. fl.), hvilkas antal icke kan för hvarje särskild valkrets uppgifvas, Uro för hela riket beräknade till högst 80-

Klingl. Maj:ts Nåd. Proposition No 51. 15

18. 19. 20. 21. 22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 1.

och konstnärliga yrken. Däraf för­ Nu politisk) F. d. yrkesutöfvare, som tillhört afdelningen Tjänare Husägare Arbetare Fattig- lustiga röst­ röstberätti­

hos Summa Föreslagna valkretsar

Inhyses- rätt på gade (med och af obe­ hjon, Under­ andra handel och män öfver grund af afdrag af jämte nuvarande landtvalkretsar Lärare, jordbruk fabriker och allmän stämdt hjon. Öfriga officerare än jord­ samfärdsel kapita­ fångar uraktlåten häftande för läkare och fiske handtverk tjänst in. m. 25 år. äfvensom städer. betjänte. o. man­ brukare. (k. 9 och lister. slag. m. m. skattebetal- kommunaletc. (k. 2—6, 9). (k. 10—12). (k. 17—20). skap. 13—16). ning. l) utskylder).

■

Kopparbergs läns Norra valkrets.

Västernorrlands läns Norra valkr.

0

uteslutna från rösträtt. Dessa uteslutna (häftande för fattigunderstöd, utlänningar, vanfrejdade m. fl.), hvilkas antal icke kan för hvarje särskild valkrets uppgifvas, äro för hela riket beräknade till högst 80

Kungl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 51. 17

22. 23. 24. 25. 26. 27. 28. 29. | SO. 31. 32. 1. 18. 19. 20. S 21.

Däraf för­ Nu politiskt och konstnärliga yrk en. F. d. yrkesntöfvare, som tillhört a 'delningen lustiga röst­ röstberätti­

Tjänare Husägare Arbetare Fattig- Föreslagna valkretsar

Summa rätt på gade (med hos och af obe­ Inhyses­ hjon, handel och män öfver grund af afdrag af jämte nuvarande landtvalkretsar Under­ andra Lärare, jordbruk fabriker och allmän kapita­ stämdt hjon. fångar 1 uraktlåten häftande för Öfriga officerare än jord­ samfärdsel 25 år. äfvensom städer. läkare och fiske handtverk tjänst in. in. skattebetal- kommunalbetjänte. o. man­ brukare. (k. 9 och lister. slag. m. m. etc. (k. 2—6, 9). (k. 10—12). (k. 17—20). ning. ') utskylder). skap. 13—16).

Jämtlands län.

16 17 5 14 30 _ 29 120 173 7,036 351 1,927 Jämtlands Norra domsaga.

30 102 34

164 31 20 21 1 9 30 ____ 31 160 155 6,709 417 2,058 Jämtlands Västra domsaga.

41

126 38 18 39 6 12 25 2 115 55 112 7,229 663 1,955 Jämtlands Ostra domsaga

34

27 205 124 59 112 04 716 387 545 27,356 1,939 7,858 Simma för valkretsen. 19!) 538 97 22

Västerbottens län.

Nordmalings och Bjurholms samt Deger- 1

36

21,184 13,218 11,237 15,215 4,747 6,027 14,535 4,531 79,949 23,755 18,806 1,197,300 160,873 358,774 Hela riket.

13,598

2,858 13,515 2,703 2,575 10,885 1,199 34,898 23,696 15,203 950,842 71,106 279,679 Däraf Landsbygdeu. 6,820 17,029 5,885 6(778 4; 155 7j333 8,379 lJOO 2,044 3,452 3,650 3,332 45,051 59 3,603 246,458 89,767 79,095 » Städerna.

uteslutna från rösträtt. Dessa uteslutna (häftande för fattigunderstöd, utläuningar, vanfrejdade m. fl.), hvilkas antal icke kan för hvarje särskild valkrets nppgifvas, äro för hela riket beräknade till högst 80-

Bih. till Riksd. Prof. 1904. 1 Sami. 1 Afd. 29 Höft. 3