SOU

Författningsutredningen

Beteckning: SOU 1963:19
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR J

1963:19

uslitiedepartementet

Författningsutredningen: VI

SVERIGES STATSSKICK Del 1. BILAGOR

Stockholm 1963

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Kronologisk förteckning

1. En teknisk institution inom Stockholms universitet. Svenska Reproduktions AB. 114 s. E. 2. Kommunalförbundens lånerätt. Idun. 44 s. I. 3. Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. Idun. 90 s. U. 4. Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. Idun. 95 s. U. 5. Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. Idun. 130 s. Fö. 6. Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgsoch Malmöområdena. Idun. 212 s. I. 7. Utlännings tillträde till offentlig tjänst. Svenska Reproduktions AB. 40 s. Ju. 8. Preliminär nationalbudget för år 1963. Marcus. I V + 97 s. Fi. 9. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. Hseggström. 509 s. E. 10. Universitetsväsendets organisation. Haeggström. 190 s. E. 11. Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande. Idun. 54 s. I. 12. översättning av fördrag angående upprättande av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. Marcus. 283 s. H. 13. Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. Idun. 269 s. E. 14. Undersökning av taxeringsutfallet. Idun. 155 s. Fi. 15. Vägen genom gymnasiet. Idun. 315 s. E. 16. Författningsutredningen: VI. Sveriges statsskick. Del 1. Lagförslag. Idun. 206 s. Ju. 19. Författningsutredningen: VI. Sveriges statsskick. Del 4. Bilagor. Idun. 311 s. Ju.

Anm. Om särskild tryckort ej anglves, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963:19 Justitiedepartementet

Författningsutredningen: VI

SVERIGES STATSSKICK Del 4. BILAGOR

IDUNS

TRYCKERIAKTIEBOLAG STOCKHOLM

1963 ESSELTE

Innehåll Bilaga

1 Utredningar angående majoritetsval. Av Rickard Sandler K o m m P . n t a r till

P . n r l - f i i i r m a r ' T a n c n n c utt-ni-lnJnrt ^rvi

m «4/»U<»4.«r<r«l

. . . . /C/-VTT

RÄTTELSE Sid. 151, rad 18 uppifrån skall vara: väljande av partiets kandidater. Ett sådant släktskap i fråga om nomineringsSid. 153, rad 10 nedifrån, skall vara: sådan här fråga kan anföras. Vid 1962 års val anhöll en av partiets kandidater

iiuiiai.u(iijg.iL<iijtli

Bilaga 14

OUJ

Svenska offentliga utredningar i konstitutionella frågor 1900—1962

Innehåll

Bilaga

1 Utredningar angående majoritetsval. Av Rickard Sandler . . . . Kommentar till Carl-Gunnar Jansons utredning om majoritetsval (SOU 1958 : 29) 5 — Valsättskalkyler angående majoritetsval 13 — Kombinationer av majoritetsval och proportionellt val 55 —

5 Bilaga

2 Utredningar angående proportionella val. Av Lars Sköld Valresultat 1952-60 enligt skilda fördelningssystem 76 — Jämförelser mellan valsätten till första och andra kammaren 80 — Förstakammarval i regioner 91 — Utjämningsförfarande i riket som en övervalkrets 98 — Utjämningsförfarande i regioner 102 — Fortsatta beräkningar rörande fördelning av regionmandat 116 —

76 Bilaga

3 Undersökningar angående personvalsmetoder inom ett proportionellt valsystem. Av Olle Dahlén

131 Bilaga

4 Personröstning vid finska riksdagsval. Av Lars Sköld

149 Bilaga

5 Ortskretsar Utkast till indelning av riket i 228 ortskretsar 158 — Röstsiffrorna från 1960 års val fördelade på de 228 ortskretsarna 167 —

158 Bilaga

6 Partiernas svar angående nomineringspraxis

173 Bilaga

7 Försök med tidsbegränsning av riksdagsanföranden. Av Lars Sköld

176 Bilaga

8 E n k ä t med riksdagens ledamöter

182 Bilaga

9 Partigruppernas yttranden angående behovet av större administrativa och ekonomiska resurser för riksdagen

186 Bilaga 10

Riksdagens lokalfrågor

193 Bilaga 11

Tabellarisk sammanställning av vissa väsentliga drag i några främmande länders statsskick. Av Bo Westerhult Amerikas Förenta Stater 204 — Belgien 206 — Danmark 207 — Finland 209 — Frankrike 211 — Island 213 — Italien 214 — Nederländerna 216 — Norge 217 — Schweiz 219 — Storbritannien 221 — Förbundsrepubliken Tyskland 222 — Österrike 224 —

Bilaga 12 Bilaga 13

Bilaga 14

PM angående de i vissa främmande länder tillämpade formerna för a t t fastställa om ministären åtnjuter representationens förtroende. . Medborgerliga fri- och rättigheter i vissa främmande länders författningar samt i Förenta nationernas förklaring och Europarådets konvention. Av Bo Westerhult Amerikas Förenta Stater 235 — Danmark 239 — Finland 242 — Frankrike 245 — Italien 253 — Norge 268 — Förbundsrepubliken Tyskland 271 — Österrike 283 — Förenta nationerna 290 — Europarådet 296 — Sammanfattningstabell 303 Svenska offentliga utredningar i konstitutionella frågor 1900—1962

BILAGA 1

Utredningar angående majoritetsval Av Richard

Kommentar

Sandler

till Carl-Gunnar Jansons utredning (SOU 1958:29)

majoritetsval

1. De av Janson utförda undersökningarna har avsett fingerade val enligt majoritetsvalmetod under vissa antagna partikombinationer och på grundval av faktiskt förekomna röstsiffror. I huvudundersökningen för hela riket bearbetas 1952 och 1956 års valsiffror. I specialundersökningar för ett mindre område har motsvarande röstsiffror för 1944, 1948 och 1952 lagts till grund för bearbetningen. De verkställda analyserna h a r utförts med synnerlig omsorg och noggrannhet Särskilt har ett systematiskt och tidskrävande detaljarbete nedlagts på konstruktionen av valkretsar för resp. c:a 230 och c:a 300 mandat till enkammaren (i en särskild studie för 360 m a n d a t ) . Åtskilliga partier av dessa analyser — såsom t. ex. den ingående kriteriediskussionen, korrelations- och spridningsstudier, kubregelns tillämplighet m. m. — h a r övervägande teoretiskt intresse, men de försvarar väl ur denna synpunkt sin plats som statsvetenskapligt studiematerial. Här är avsikten att söka penetrera de olika exposéerna för att sortera ut vad som kan läggas till grund för en praktisk-politisk bedömning av valsättsproblemet i denna mångfald av sifferanalyser. 2. Först något om partikombinationerna i de olika alternativen. Att just de angivna 4 alternativen valts bör ses mot bakgrunden av det politiska läget vid tidpunkten för planeringen av dessa undersökningar. Regeringskoalition SD + BF förelåg vid den tiden. Alt. 4 (SD + BF) kan icke numera ha samma politiska intresse, som ursprungligen föranledde dess medtagande. Med hänsyn till ett ev. helt annat politiskt läge hade en kombination H + BF, resp. F P + BF kunnat försvara sin plats vid sidan av det nu använda alt. 2 (H + F P ) . Att alla 4 alternativen uppställts under två huvudavdelningar: SD utan K och SD -f- K har skett för att klarlägga den maximala, ehuruväl ovissa effekten av den senare kombinationen i jämförelse med den förra. Därtill har så mycket mer funnits anledning som alt. 3 innefattar ett sammanslaget »borgerligt» block. Understrykas bör också den schematiska karaktären av de antaganden, som bildar grund för alternativen. De valda kombinationerna h a r förutsatts ha riksgiltighet med identisk tillämpning samtidigt i alla valkretsar. Lokala varianter, som ju är väl tänkbara, spelar alltså ingen som helst roll för de angivna fingerade valresultaten. Icke heller h a r hänsyn tagits till att kombinationerna kan variera från ett valtillfälle till ett annat. 3. De alternativ, som främst tilldrar sig intresse för belysning av ett majoritetsvalsystems politiska effekt, är alt. 1 och alt. 3. Särskild uppmärksamhet förtjänar förekomsten av absolut majoritet.

6 BILAGA

4. För kommentar till alt. 1 kan det räcka med de reflektioner de mera närliggande valsiffrorna från 1956 framkallar. Det är onekligen en för de m i n d r e partierna avskräckande bild av ett enkelt majoritetsval de redovisade resultaten ger. 200 mandat av 231, resp. 260 mandat av 302 för SD ensamt för sig (utan K) och summa 31, resp. 42 för samtliga övriga partier tillhopa är ett resultat som torde överskrida vad man i dessa andra partier i sina värsta aningar föreställt sig skulle kunna bli följden av övergång till majoritetsval. K blir naturligen därvid ställt helt utanför varje representation, och det största borgerliga partiets representation ligger under Via av SD:s mandatantal. Det må för övrigt observeras, att effekten av att K skulle med hela sitt rösttal och i varenda valkrets gå samman med SD icke då blir större än ett tillskott av 6 mandat vid totalantalet 231 och av 10, om man r ä k n a r med 302 mandat inalles. En betydelsefull observation måste emellertid göras till dessa siffror. Hela valet är ju fingerat. Siffrorna kan icke säga, som kanske en läsare omisstänksamt tror, att så skulle valet 1956 ha utfallit, om valsättet då hade varit det enkla majoritetsvalet. Så mycket kan nog sägas, att detta med all säkerhet icke blivit fallet. Redan i företalet till Jansons volym har påpekats att varje prognos tenderar att bli falsk, om den icke tar hänsyn till den omständigheten, att själva valsättet utövar påverkan på väljarnas uppställning i partikombinationer och därmed på valresultatet. Denna effekt är svårberäknelig men obestridlig. Siffrorna säger blott, att om de tre borgerliga partierna skulle ha i varenda valkrets avstått från varje samverkan och om väljarnas röster i den situationen skulle ha fördelat sig på samma sätt som vid det faktiska valet 1956, då vart parti ju var säker om sin proportionella tilldelning, då skulle det här framvisade resultatet ha uppstått. 5. Ett annat sifferresultat i detta material är mera okänsligt, vare sig valsättet är proportionellt eller ett majoritetsvalsystem, och vare sig väljarnas partikombination mer eller mindre ansluter sig till antagandet i alt. 1 eller i alt. 3. Det är förekomsten av absolut majoritet för ett visst parti. Sådana förekomster redovisas i materialet — med ett undantagsfall för F P — uteslutande för det största partiet, SD. Antalet sådana valkretsar utgör för 1956 års valsiffror på 231 mandat inalles 70, på 302 mandat 91, i båda fallen långt under hälften av det nyss återgivna antalet vinstmandat vunna genom relativ majoritet. I prognosavseende har siffrorna för absolut majoritet en helt annan och högre hårdhetsgrad gentemot både alternativa partikombinationer och olika valsättssystem. 6. Men även med all reservation för dessa behövliga observationer måste de publicerade valanalyserna föranleda mycken tveksamhet hos en stor del av väljarkåren inför en valsättsreform, som bygger på enkelt majoritetsval, där relativt flertal blir utslagsgivande. Hur mycket det överväldigande favoriserandet av största partiet kan bli reducerat genom väljares och partiers reaktion låter sig emellertid icke i förväg beräkna. 7. Alt. 3 ger en tillräckligt klar bild av den förändring i valresultatet en genomförd borgerlig samling skulle medföra. Vad angår 1956 års siffror för 231 mandat skulle mandatandelen för SD (utan K) rent av sjunka under hälften, från 200 till 98, och en stark borgerlig majoritet uppstå, ej m i n d r e än 141 sammanlagt. Här finns dock skäl att lägga vikt vid alt. 3 under den a n d r a huvudrubriken, SD -f K. Effekten av K:s medräknande är nu betydligt större än i alt. 1, den betyder ett tillskott av 20 mandat för den sammanförda kombinationen SD + K. Reservation är befogad i fråga om den utsträckning, i vilken sådan samverkan praktiskt skulle komma till stånd, inklusive och i all synnerhet den ovissa deltagarfrekvensen. Men en motsvarande reservation får ju även göras beträffande en fullt genomförd borgerlig samling. Det redovisade valresultatet är dock av stort intresse och säkerligen för mången ganska överraskande. För de 231 mandaten 1956 visar

MAJORITETSVAL

analysen 118 mandat för SD -f K mot 113 för H + F P + BF, en differens om 5 mandat. Av ej mindre intresse är resultaten vid beräkningen för 302 mandat enligt samma års röstsiffror. För SD utan K redovisas 121 SD-mandat mot ej mindre än 181 borgerliga. För SD + K och full borgerlig samverkan blir utfallet synnerligen jämnt, 152 borgerliga mandat mot 150 SD, varav ej mindre än 29 är tillskott från K:s röstandel, och detta tillskott förutsätter då oförändrat valdeltagande från K i samtliga valkretsar. Detta resultat, med en visserligen svag borgerlig majoritet, torde på många håll framstå som ett oväntat resultat av ett majoritetsval. Det är inte utan sitt intresse, att vid tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden, d. v. s. den då faktiskt tillämpade, mandattilldelningen skulle ha blivit identiskt densamma för det borgerliga blocket. 8. Beträffande mandattilldelningen för de enskilda borgerliga partierna kan antecknas att såväl för H som för BF i både alt. 1 och alt. 3 mandatvinsterna icke nämnvärt påverkas om man r ä k n a r med SD utan K eller med SD + K. Däremot märkes en påtaglig differens i avseende å mandatantalet för F P . Mest konstant, även vid jämförelse med uddatalsmetodens resultat, förhåller sig mandatantalet för BF. Däremot föreligger, i motsvarande fall, betydande avvikelser för såväl H som F P . Alt. 3 gynnar F P på bekostnad av H mycket mer än vid fördelning efter gällande uddatalsmetod. Detta har sin förklaring i den schematiska regeln i alt. 3 att för varje valkrets låta borgerlig mandatvinst tillfalla det inom kretsen starkaste borgerliga partiet, vilket 1956 i flertalet fall var F P . 9. En jämförelse mellan analysresultaten för röstsiffermaterial för å ena sidan 1952 års, å andra sidan 1956 års val ger en tänkvärd inblick i den grad av labilitet, som kännetecknat de båda valsituationerna. I proportionellt vunna resultat framträder denna labilitet mer fördunklad än i de här framvisade majoritetsvalresultaten. Pregnant kommer detta till synes i antalet kretsar med absolut majoritet för SD. Detta antal blev för 230 mandat enligt 1952 års röstsiffror 82 men enligt 1956 års för 231 mandat endast 70. Motsvarande nedgång, beräknat efter det högre totalantalet mandat, i 1952 års material, är: 106 av 300 och i 1956 års 91 av 302. Än mer påtagligt ger sig denna labilitet tillkänna, om man studerar marginalfallen av SD:s med absolut majoritet vunna kretsar. De som vunnits med en majoritet understigande 52 % utgjorde — enligt materialet för 300 mandat — efter 1952 års röstsiffror 21 av de 106 eller Vs. Motsvarande siffra efter 1956 års siffr o r är redovisat till 26 av 91, eller Va. Materialet ger god illustration till satsen, att en viss allmän opinionsändring ger mer markanta utslag vid majoritetsval än vid proportionellt val. Det gäller också om den svängning i motsatt riktning som inträtt vid 1958 års extraval, varom mera i annat sammanhang. Redan här kan ett påpekande förtjäna plats. Vid extravalet 1958 förlorade F c:a 223 500 röster eller 24,4 % av dess röstandel 1956. Detta innebar en opinionssvängning av allmän karaktär. Under 20 % nedgång redovisas blott för 4 län ( a n d r a k a m m a r k r e t s a r ) . Vilken skulle effekten ha blivit för S, om en motsvarande förlust drabbat det största partiet vid 1956 års val med röstfördelning enligt Jansons analys? Det klaraste, mest obestridliga symptomet är minskningen av antalet valkretsar med absolut majoritet. En förlust av genomgående 10 % i röstsumma skulle ha nedbringat antalet sådana kretsar från 70 till 13. Redan en 5 %-ig nedgång skulle sänka antalet till hälften, 35. Därest nedgången i antalet väljare skulle ha utgjort densamma som F : s förlust 1958, vilket motsvarat 12,5 % för S, så skulle av de 70 kretsarna allenast 5 ha uppvisat absolut majoritet. Detta här

8 BILAGA 1

anfört blott för att ge ytterligare belysning av h u r påtagligt en allmän ä n d r i n g i väljarnas attityd vid majoritetsval avspeglar sig i valutfallet. Just denna skillnad i amplitud vid registreringen av en opinionssvängning är vad som i den teoretiska valsättsdiskussionen ofta anförts emot proportionalism och för en majoritetsvalmetod. 10. Grundläggande betydelse vid bedömningen av lämpligheten att övergå till majoritetsval har frågan om en acceptabel valkretsindelning. Den belysning detta problem erhållit i Jansons framställning är klargörande i fråga om både de svårigheter som möter och beträffande de begränsade möjligheterna att ernå en ur alla synpunkter idealisk lösning. Det är föga antagligt att en teoretiskt helt invändningsfri valkretsindelning kan åstadkommas. Vad man emellertid kan begära av en »acceptabel» kretskonstruktion är att indelningen icke kan nyttjas till att partiskt snedvrida resultatet av valhandlingen. Den praktiskt-politiska lämplighetsfrågan är: i vad mån lämnar de använda principerna för kretsindelningen utrymme för vad man kallar valkretsgeometri? I specialundersökningen för Stockholms stad, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län har ett stort antal olika indelningar konstruerats. Man kan i dem studera vilken partipolitisk effekt som kan åstadkommas genom ett val mellan skilda, till synes icke oacceptabla indelningar. För de tre länen redovisas därvid så obetydliga differenser, att de kan negligeras. Annorlunda förefaller det att utfalla i Stockholms stad. Av en sammanfattningstabell (s. 365) synes framgå, att ett betydligt antal mandat skulle hamna hos olika partier, alltefter valet av indelning. Detta bör något närmare skärskådas. Härför väljes indelningarnas resultat enligt 1952 års röstsiffror, alt. 3, SD + K. Då h ä r är fråga om alt. 3, d. v. s. i en politisk situation som föranleder fullt genomförd borgerlig samling, h a r det sekundärt intresse, om vid dessa indelningar redovisas vinst för H eller för FP. Alla tre fallen av olika mandattilldelning inom östra sektorn hör till denna kategori, likaså ett fall inom västra sektorn. De fall som influerar på balansen SD + K gentemot H -f FP är tre fall inom västra sektorn, där i de två fallen en indelning bland 4 ger ett ändrat valresultat, samt de två fallen i södra sektorn, vilka bägge hänför sig till att vid kretsindelning 2 mandat visats kunna överflyttas från SD till F P . Man bör också därvid observera förekomsten i några fall av mycket små röstmarginaler. I alla dessa fall har de varierande kretskonstruktionerna skett på basis av exakt kända röstfördelningar i alla valdistrikt. Analysernas författare har givetvis icke avsiktligt velat göra vissa indelningar till förmån för ett visst parti. Att det är möjligt att så förfara klarlägges emellertid av resultaten. Men då bör observeras den stora skillnaden mellan å ena sidan att manipulera med överflyttning av enstaka valdistrikt, då röstfördelningen är bekant, å den andra att gissningsvis göra det för ett kommande val, i all synnerhet om indelningen skall gälla för två eller kanske tre framtida val. I anmärkningar till analyserna h a r framhållits, att en viss indelning, som är fördelaktig för ett visst parti vid ett val, ingalunda med säkerhet är det vid ett annat val. 11. Betydligt större uppmärksamhet kräver det material som framlagts å s. 315—320, därvid 10 kretspar uttagits ur riksundersökningen för att demonstrera hur hänsyn till homogenitet inom kretsområdet kan påverka valutfallet. Här har s. k. blandade kretsar utbytts mot å ena sidan rena stads- eller tätortskretsar, å andra sidan rena landsbygdskretsar. Resultatet har med något undantag framför allt blivit, att röstandelen för BF avsevärt stegrats i de senare med någon överflyttning av mandat i de olika alternativen som följd. Exempel: för Malmöhus läns krets 6, där i huvudundersökningen, för 1956, BF h a r 16,2 %, visar omregle-

9 MAJORITETSVAL

ringen av kretsparet 5 och 6, s. 317, att i krets 6 BF nu h a r 26,4 %. Eller Skaraborgs läns krets 6, där stegringen i röstandel är från 11,0 % till 24,4 %. Begränsat till alt. 3 reduceras dock mandatutbytet till en vinst för BF på bekostnad av FP. Att söka tillgodose homogenitet inom ett kretsområde är givetvis icke i och för sig något förkastligt. Homogeniteten h ö r till de kriterier som förtjänar beaktande. Men detta kriterium bör icke få helt undantränga andra, såsom strävan att skapa ett geografiskt sammanhängande kretsområde. Den metod för valkretsgeometri, som genom parkretsarna illustreras, är i förhållande till förut berörda indelningsvarianter den som torde vara mest varaktigt effektiv u n d e r skilda valsituationer. Därför får man vid en vallags utformning söka tillse att kretsindelningen icke på sätt nu antytts kan utnyttjas. 12. Bland kriterierna är naturligen folkmängdskvoten den mest p r i m ä r a . I de utförda valstatistiska undersökningarna h a r kravet på att hålla folkmängden i var valkrets i närheten av denna kvot fått genomgående en rigorös tillämpning. Med så stränga krav som h ä r använts följer att enstaka valdistrikt mången gång brytes ut från ett enhetligt administrativt område som tillskott till ett annat. Detta underlättar ev. tendens till valgeometriska manipulationer. Därför kan en betydligt ökad tolerans beträffande variationsbredd böra övervägas. Även ur en annan synpunkt kan detta vara att föredraga. I de utförda analyserna h a r folkmängdsutvecklingen i ett par fall föranlett kretsdelning. Detta kan lättare undvikas med större tolerans i folkmängdsintervall. 13. Den specialundersökning som genomförts för att studera betydelsen av att variera totalantalet mandat kräver föga kommentarer. Den ger möjlighet att bedöma det partipolitiska utfallet vid huvudundersökningens 230 mandat och specialundersökningens 300, resp. 360 mandat. Dock endast för den valda mindre delen av landet: Stockholm samt de tre länen däromkring. På grund av att olika folkmängder legat till grund för indelningarna är siffrorna beträffande 230 mandat ej exakt jämförbara med dem för 300 och 360 mandat. Men för den bedömning här är i fråga kan detta icke spela nämnvärd roll. Följande sammanställning åskådliggör h u r mandattilldelningen utfaller, enligt 1952 års röstsiffror, alt. 3, SD + K, för de olika mandattalen. 230 mandat Stockholm De 3 länen

Stockholm De 3 länen

H 3 1

4 8,3 %

3 6,7%

6 —

300 mandat — 12 4 10

6 9,8 %

4 6,6 %

5 1 6 8.1 %

9 6

SD 12 14

S:a 24 24

15 31,3 %

26 54,2 %

14 15

32 29

29 47,5 %

17 19

38 36

36 48,6 %

74 FP

22 36,1 %

360 mandat — 16 4 12 4 5,4%

28 37,8 %

10 BILAGA 1

Skillnaderna är (se %-siffrorna) som synes obetydliga. För FP och SD är procentsiffrorna, för 300 och 360 mandat, nära nog identiska. Teoretiskt kunde förväntas, att ökning av totalantalet mandat borde ge fylligare representation och större platschanser för smärre grupper. Det är möjligt och väl närmast sannolikt, att om specialundersökningen omfattat hela landet en differens i mandattilldelningen skulle framträtt något starkare. Men undersökningen lär nog få anses ha visat, att det kräves en långt starkare ökning av mandatantalet för att detta skall ha avsevärd verkan på den procentuella mandattilldelningen. Därmed behöver man icke, vid övervägande av en enkammares totala medlemsantal, taga någon särskild hänsyn till nu berörda inverkan. Kammarens storlek kan bestämmas enligt andra grunder. 14. Det publicerade undersökningsmaterialet ger också en viss vägledning för bedömning av andra typer av majoritetsval än det enkla, i en omgång med relativt flertal avgörande. En tillräckligt klar fingervisning om effekten av ett till de två främsta kandidaterna bundet omval erhålles ur denna sammanställning grundad på 1956 års material. Antal kretsar med absolut majoritet och sådana där valet måste ske mellan n e d a n n ä m n d a partier: Abs. maj. för SD » » » FP SD mot FP (eller vice versa) SD mot H (d:o) SD mot BF (d:o) FP mot H (d:o) SD mot K (d:o)

70 1 97 30 24 6 3 231

Detta måste föranleda ett starkt gynnande vid omval av det största och det näst största partiet. Teoretiskt vad som är att vänta. Graden av detta gynnande illustreras av sammanställningen. Tydligt är ju, att H ej kan erhålla mer än maximalt 30 -f 6 = 36 och G i maximum 24. Resten kommer att delas mellan SD och FP med stor övervikt för SD men även för F P betydande »överrepresentation». 15. Långt mera invecklad och osäker är varje prognos rörande ett fritt omval. För sådant ändamål kan det föreliggande materialet endast brukas med stor varsamhet och med allehanda reservationer på grund av okända, i vart fall oberäkneliga faktorers inverkan. Flera sådana uppskattningar har försöksvis gjorts. Det mesta som kan sägas med någon grad av säkerhet är, att det bundna omvalets favoriserande av största och näst största partiet därvid med all sannolikhet blir försvagat och att därigenom de m i n d r e partiernas representation förstärkes. Materialet från 1956 års röstsiffror tyder vidare på en anmärkningsvärt större relativ konstans i förväntat mandatantal för BF i jämförelse med H, som i detta fall synes alldeles speciellt gynnas av det fria omvalet. Men det hänför sig till den särskilda valsituation som rådde 1956 och äger sålunda t. ex. icke tillämpning för 1958 års extraval, då H i stället placerade sig som näst största parti. 16. Slutligen hör den observationen här hemma, att valgeometriska manipulationer blir till sin effekt alldeles särskilt oberäkneliga, därest prognosen gissningsvis gäller ett fritt omval.

11 MAJORITETSVAL

17. En av de specialanalyser i Jansons undersökning som det finns särskild anledning observera innehålles i kap. III C s. 297—302. I denna avdelning lämnas redogörelse för den regionala mandatfördelningen vid majoritetsval enligt de olika använda alternativen jämfört med motsvarande valresultat vid tillämpning av ett proportionellt valsätt sådant som det nuvarande. Landet h a r därvid uppdelats i fyra regioner: 1) Svealand, 2) Östra och södra Götaland, 3) Västra Götaland och 4) Norrland. Tillräckligt för att precisera regionindelningen är att med Västra Götaland förstås Jönköpings, Kronobergs, Hallands län, Bohuslän, Västergötland och Dalsland. Vad som för arbetet inom författningsutredningen är speciellt värt att inregistrera framträder mest markant vid en jämförelse i fråga om valutfallet mellan å ena sidan »Västra Götaland», å den andra »Norrland». Största intresset knyter sig här till resultaten för 1956 vid tillämpning dels av gällande jämkade uddatalsmetod, dels av ett majoritetsval enligt alt. 3. För enkelhets skull väljes det alt. 3, där SD förutsattes, utan stöd av K konkurrera med H + BF + F P . Valutfallet redovisas sålunda: för Västra Götaland Uddatalsmetod

Maj .val alt. 3, SD utan K

Den faktiska partifördelningen var 1956 för de båda regionerna i % : Västra

Götaland

H 17,3

BF 12,6

FP 27,2

SD 38,1

K 4,7

18,9

50,1

8,1

57,1 Norrland

12,1

10,8 41,8

Det framträder här klart, att de regionala olikheterna i partifördelningen i valutfallet avgjort mildras vid tillämpning av det proportionella valsättet men åter avgjort skarpes vid majoritetsvalsystemet. SD blir sålunda mycket knappt representerade i Västra Götaland i alt. 3 jämfört med det proportionella resultatet. Medan åter de borgerliga partierna blir mycket svagt företrädda av valda representanter i Norrland.

12 BILAGA 1

Man kan icke vid en diskussion av valsättsprincipen bortse från de h ä r redovisade resultaten av Jansons undersökning. Det är erforderligt att söka penetrera problemet om denna inverkan på den regionala spridningen är en ofrånkomlig konsekvens av tillämpningen av den ena eller andra valsättsprincipen. Problemet innefattar dessa två frågor: 1) Är anledningen att söka i proportionalismen som princip eller kan den vara att finna i den faktiska utformningen av proportionell mandattilldelning? 2) Måste ett majoritetsvalsystem resultera i ett dylikt resultat i fråga om den regionala spridningen eller kan anledningen vara, mer eller mindre, att söka i just den typ av majoritetsval, vars resultat härovan presenterats? 18. Fördelningen av mandat mellan FP, BF och H av de ortskretsmandat, där ej abs. majoritet ernåtts, kräver en särskild kommentar. Av en senare inom utredningens kansli verkställd utredning för vårvalet 1958 h a r framgått vilket av de borgerliga partierna som i var ortskrets — utan abs. majoritet — då skulle ha erhållit de flesta rösterna. Resultatet för 1958 års extraval är följande: 27 FP, 46 BF, 30 H. Denna kalkyl är av intresse vid jämförelse med den i Jansons analys för 1956 utförda, som tillämpar samma princip (68 FP, 20 BF, 25 H ) . Jämförelsen illustrer a r bjärt den omkastning i styrkeförhållandena de borgerliga partierna emellan som ägt rum. Men den är politiskt sett mycket orealistisk. Den förutsätter nämligen att en riksuppgörelse skett och att denna av väljarna helt tillämpats. Om man adderar röstsiffrorna för FP, BF och H i de ortskretsar, där absolut majoritet ej ernåtts får man för F P 326 136, för BF 297 089, för H 332 871. En sådan röstfördelning kan ju icke rimligen motivera ett avtal som ger nyss angivna resultat i fråga om mandatfördelning. Särskilt verkar ju den höga siffran för BF-mandat orimlig. Visserligen kan icke röstutfallet med säkerhet förutberäknas. Men ett riksavtal i förväg som så kapitalt felbedömer partiernas röstchanser är en föga realistisk förutsättning. Till grund för kalkyler över utfallet av majoritetsval kan därför lämpligen läggas ett annat antagande som har större politisk sannolikhet. Det nämligen att överenskommelse förutsattes ha skett på länsnivå om fördelning av mandatchanserna efter en något så när beräknelig röststyrka inom vart län av de tre partiernas röststyrka. En väl berättigad invändning ligger nära. Beräkningen utgår naturligen från valutfallet vid närmast föregående val. Ett parti, som tror sig vara på frammarsch i väljarkåren kan vara föga böjt att acceptera en sådan fördelningsprincip och kan komma att kräva ökad mandattilldelning för att ett avtal skall komma till stånd. Med allt erkännande härav h a r någon annan utväg att modifiera fördelningsprincipen i Jansons analyser än den nyss angivna icke synts föreligga. Som någorlunda vettig gissning om hur en fullt genomförd borgerlig samling kan väntas verka bör metoden ha givet företräde framför andra antaganden som måste få en mer godtycklig karaktär.

13 MAJORITETSVAL

Valsättskalkyler

angående

majoritetsval

Författningsutredningen har haft anledning på ett tidigt stadium bedöma lämpligheten av att i vårt land tillämpa det valsätt, som sedan länge legat till grund för valen till underhuset i parlamentarismens hemland Storbritannien. I detta valsätt är relativ majoritet avgörande för mandattilldelningen. Det framgår visserligen av Lars Skölds utredning (SOU 1961:21 s. 189), att huvudparten av underhusledamöterna brukar utses med absolut majoritet, vilket har sin förklaring i den dominerande roll tvåpartisystemet spelar i Storbritanniens politiska liv. Det har varit angeläget presentera det utfall av valhandlingen detta valsätt kan väntas medföra omplanterat i svensk miljö, med fem partier konkurrerande om röstsiffrorna. Tabeller med omräkning av faktiska valsiffror till att avse mandatfördelning baserad på relativ majoritet har därför upprättats. För 1956 års val — 231 md — har så skett redan i Carl-Gunnar Jansons förut berörda undersökning (SOU 1958: 29). Inom författningsutredningens kansli har komplettering skett för 1958 års båda val, samt för valet 1960. Som senare anges har detta skett för 228 valkretsar. Detta material förstärker intrycket av det resultat som framkommit av den förut offentliggjorda undersökningen. Med vår faktiska partifördelning, med ett större och fyra m i n d r e partier, blir resultatet ett helt överväldigande flertal i mandat för det största partiet, så att exempelvis i vårvalet 1958 de tre borgerliga partierna skulle av 228 mandat endast erhålla tillhopa 27. Enligt röstsiffrorna vid 1960 års val skulle resultatet bli för samma antal valkretsar: S 210, H 7, G 7, F 4 eller sammanlagt för dessa tre nu endast 18 mandat. Men den relativa majoritetsprincipen leder — under förutsättning av oförändrat uppträdande från partiernas sida — icke blott till en sådan mandatfördelning. Ej m i n d r e väsentlig är den skärpning ett sådant valutslag medför i den regionala ojämnhet, som faktiskt förefinnes i fråga om väljarnas partitillhörighet, resp. partisympati, i olika delar av landet. Sålunda skulle, enligt siffrorna för vårvalet 1958, C, F och H bli helt bortsopade i hela Norrland och hela Svealand. H-mandaten blir koncentrerade till storstäderna Stockholm och Malmö samt Stockholms län (10 av 12 m d ) , F erhåller 5 av sina 6 mandat i Göteborg. Endast C (med 9 md) får sina mandat litet bättre utspridda på 6 länskretsar, varav emellertid 3 koncentrerats till Hallands län. E n a h a n d a regionala effekt uppvisar sammanställningen för höstvalet 1958 och för 1960 års val med någon ytterligare övervikt för S. Det har också varit anledning att undersöka ett system baserat på bundet omval. Detta innebär, att absolut majoritet för ett parti ger omedelbar mandattilldelning, och att i alla andra fall omval sker men begränsat till de två kandidater, resp. de två partier, som i primärvalet fått de flesta rösterna. Beräkningar för en dylik omvalssituation föreligger för bägge valen 1958. Höstvalets siffror tilldrar sig mer intresse, eftersom alla fem partierna då deltog i valet. Vad som först klart framgår av detta material är att valet avgörs genom abso-

14 BILAGA 1

lut majoritet i 104 kretsar, därav 100 S och 4 H. Följaktligen blir i 124 kretsar omval avgörande och i de allra flesta av dem kommer en S-kandidat att ställa upp mot C, F eller H; medan F mot H, H mot C, F mot C och S mot K blott förekommer i enstaka fall. Fast S ingalunda gynnas i samma utsträckning som vid den nyss redovisade mandattilldelningen genom relativ majoritet visar också utfallet i detta system att det största partiet blir mycket starkt representerat. Motsvarande valutfall enligt 1960 års röstsiffror har uträknats bli följande: Absolut majoritet i första valomgången skulle resultera i 105 S md och 1 H md. Omval beträffande återstående kretsar mellan de två partier som erhållit högsta röstsumma skulle se ut sålunda: S mot C 57 kretsar » » F 46 i » » H 14 »

H mot F 4 kretsar C » H1 »

Nu är ju en verklig prognos för omvalets resultat ogörlig. Vad man direkt kan utläsa ur tabellen är att det blir tre huvudgrupper av omval. Hur väljarna då skulle rösta inom andra partier än de två som får ställa upp mot varandra kan icke förutses, ej eller — och det är viktigt nog — hur ett sådant läge påverkar valdeltagandet vid omvalet. Ett försök till uppskattning har gjorts beträffande 1956 års valsiffror i syfte att jämföra utfallet av bundet och fritt omval. Detta försök vilar emellertid p å så subjektiva, starkt diskuterbara antaganden, att det icke ansetts förtjäna offentliggörande. Att göra ett motsvarande tabellariskt experiment för de senare valen har ansetts meningslöst. Förutom ovissheten om valutslagets innebörd — den ovissheten föreligger ju även vid fritt omval — är den omständigheten att beakta i fråga om bundet omval att ett mycket stort antal väljare komme att försättas i ett besvärande tvångsläge, om de h a r endast två kandidater att välja emellan. Se särskilt gruppen S mot H i 42 fall och S mot C i 60, c:a hälften av alla omvalsfallen enligt röstmaterialet från 1958 års vårval. Att det kan se helt annorlunda ut vid ett annat politiskt läge visar siffrorna för 1960, där bundet omval skulle ställa S mot H i endast 14 fall. Flertalet omval bleve då S mot C 57 och S mot F i 46 fall. Efter nu summariskt redovisade resultat av dessa båda typer av majoritetsval har undersökningsarbetet koncentrerats på frågan om man kan finna en för våra förhållanden lämpligare avpassad typ. En typ som öppnar möjlighet för alla olika politiska åskådningar att i valhandlingen manifestera väljarnas anslutning till den ena eller andra åskådningen. En typ som därjämte erbjuder utrymme för ett slutligt ställningstagande från deras sida till det politiska läge den primära valhandlingen uppenbarat. Alltså en dubbel valomgång med fritt omval. Det bör därvid icke förbises att t. ex. i Australien (se Skölds redogörelse i SOU 1961:21 sid. 195 ff) tillämpas ett valsätt som utan omval ger väljarna frihet att ange en sekundär inställning genom transferröstning. Denna fråga behandlas emellertid icke här. En väsentlig skillnad i jämförelse med typen dubbel valomgång med fritt omval är att i den senare väljare efter primärvalets utfall kan bestämma sig med hänsyn till det politiska läge som då visat sig föreligga. Försöket att konstruera en sådan ny typ av majoritetsval har innefattat dubbel valkretsindelning av väljarkåren. I ett lämpligt antal ortskretsar blir den valde då representant för ett visst geografiskt sammanhängande ortsområde, icke blott föir vissa väljare utspridda inom t. ex. ett helt län. I ett vida mindre antal regionkretsar ( = områden som utgör delar av regioner och liksom ortskretsarna är enmansvalkretar) får väljaren möjlighet att utse representanter som tillför riksdagen en regionalt mer vidsträckt erfarenhet.

MAJORITETSVAL

15 Det första experimentet har utförts i Kalkyl ningar:

1 med nedan angivna förutsätt-

1. Partiernas röstsiffror i primärval och omval i ortskretsarna antas vara desamma. Motsvarande röstsiffror för regionkretsarna = summa röster i till regionkrets hörande ortskretsar. 2. Mandattilldelningen avhängig av absolut majoritet i primärvalet, av relativ majoritet i omvalet. 3. I primärvalet antas varje parti uppställa egna kandidater. Vid omvalet förutsattes samverkan G -f F -f H och att K-röster tillfalla S. 4. Till grund för kalkylen ligger de faktiska röstsiffrorna vårvalet 1958. Tabell 1. Första utkast till dubbel valkretsindelning. kretsar

Indelning

Rikets folkmängd (1957)

32 800

Stockholms stad t län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar + Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteb. o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

7 341 000/56

131 110/4

Regionkrets 794 100 X 131 100 407 900 x 162 800 X 221 900 X 356 600 X 280 500 X 159 300 X 293 300 X 144 800 X 258 700 X 606 500 X 166 900 X 597 100 O X 369 700 3 X 249 200 2 x 289 600 258 100 222 900 281 200 293 600 289 700 143 900 239 500 252 300 56

i regionkretsar och orts-

Ortskrets 786 600 + 7 500 393 300 + 14 600 131 100 + 31 700 262 200 — 40 300 393 300 — 36 700 262 200 + 18 300 131 100 + 28 200 262 200 + 31 100 131 100 + 13 700 262 2 0 0 — 3 500 655 500 — 49 000 131 100 + 35 800 655 500 — 58 400 393 300 — 23 600 262 200 — 13 000 262 200 + 27 400 262 2 0 0 — 4 100 262 200 — 39 300 262 200 + 19 000 262 200 + 31 400 262 200 + 27 500 131 100 + 12 800 262 200 — 22 700 262 200 — 8 900

24 12 5 8 12

19 5 19 12

224 Landets indelning i regionkretsar och ortskretsar har med ledning av folkmängden 1957—1958 gjorts så att med bibehållande av länsindelningen 56 regionkretsar bildas av en folkmängdsstorlek som kommer så nära som möjligt Vse av rikets. Detta leder givetvis till att länens folkmängd kommer att över- eller understiga vad denna kvot (c:a 131 000) multiplicerad med länets antal regionkretsar skulle ge, om alla dessa kretsar hade exakt kvotfolkmängd. Tabell 1 utvisar de differenser som härigenom uppkommer och som synts tolerabla. Nästan samtliga dessa regionkretsar har sedan kunnat uppdelas i vardera 4 ortskretsar, med genomsnittlig folkmängdskvot (32 800). Endast i 4 län har avsteg fått göras, så att i 4 enstaka fall i kalkylen kommit att ingå regionkretsar innehållande 5, resp. 3 ortskretsar. Redan i en kommuniké 1958 meddelades, att utredningen arbetade med en uppdelning av landet i 6 regioner A—F. Denna uppdelning var då tänkt att tjäna ett dubbelt syfte. Den kunde för ett proportionellt valsätt nyttjas i utjämningssyfte

16 BILAGA 1

eller på annat sätt. Den kunde för en majoritetsvaltyp användas som en högre enhet för att ernå representation av läns- resp. rikskandidater. I var region borde därvid lika antal av regionkretsar och så långt möjligt är även av ortskretsar förefinnas. Genom att på detta vis uppdela regionerna i regionkretsar kan alltid majoritetsval i enmansvalkretsar genomföras även vid val i regioner. Tabell 2. Kalkyl nr 1 (vårvalet 1958) 224 ortskretsar + 56 regionkretsar Fritt omval: S + K; G + F + H. C + F+ H 21 ortskr. + 4 rcg.kr. = 25 15 » + 4 » = 19 14 » + 3 » = 17 D 10 * + 2 » - 12 - 31 E 25 » + 6 i F 32 » + 7 • = 39

A B C

15 ortskr. + 5 reg.kr. = 20 » + (i » - 31 i -f 6 » == 28 » + 8 » = 37 » + 3 • = 15 » = 6 » + 2

25 22 29 12 4 107

117 - 143 + 26 0 S-md i Skaraborgs, Hallands, Kronobergs län 1 S-md i Älvsborgs, Kristianstads, Jönköpings, Uppsala län 0 B-md i Norrbottens, Gävleborgs län 1 B-md i Jämtlands, Västernorrlands, Västmanlands län

+ 30

= 137

I primärvalet har på detta sätt kommit att ingå 224 ortskretsar. Den dubbla kretsindelningen syntes utfalla tillräckligt tillfredsställande i detta första försök till ny valsättskonstruktion. Någon möda nedlades icke på att i valkartor konkretisera indelningen. Detaljsiffrorna krets för krets i primärval och omval finnes tabellariskt sammanställda. I tabell 2 redovisas resultatet i en sammanfattning för hela landet. Riksresultatet blev: för S (jämte K vid omvalet) 117 mandat i ortskretsar och 26 i regionkretsar, summa 143. För C + F + H 107 mandat i ortskretsar + 30 i regionkretsar, summa 137. Den dubbla valkretsindelningen syntes alltså medföra en utjämnande effekt i jämförelse med de förut redovisade kalkylernas mycket starka representation för det största partiet. Men resultatet måste ur regional synpunkt betecknas som otillfredsställande. Härom är antecknat till sammanfattningstabellen: 0—1 mandat i 7 län för S och 0—1 mandat för B (d. v. s. något borgerligt parti) i 5 län. Alltjämt alltså en allvarlig, ehuru nu mindre än förut, regional skärpning både beträffande Nord- och Sydsverige. Ett par andra försökskonsitruktioner har varit föremål för summariska kalkyler, innan kansliets arbete förde fram till en valsättstyp som ansågs förtjäna mer detaljerat studium. Detta mellanliggande stadium presenteras icke i någon tabellsammanställning. I det nedan redovisade tabellmaterialet har antalet orts- och lokalkretsar ökats till 228 och antalet regionskretsar till 60. En flertalskvot är den substantiella nyheten i den försökskonstruktion av en annan typ av majoritetsval, som följande kalkyler med underlag från valen 1956, de båda 1958 och valet 1960 avser att belysa. I tabell 3 redovisas röstantalet vårvalet 1958 för de olika regionerna och i en annan kolumn en flertalskvot uträknad särskilt för envar region med hänsyn till antalet ortskretsmandat i regionen. Här nedan följer en redogörelse för förutsättningarna för efterföljande kalkyler rörande dessa valsiffror. Det bör understrykas att utan full kännedom om dessa förutsättningar kan kalkyltabellerna icke till sin innebörd rätt bedömas.

MAJORITETSVAL

Förklaringarna till de regionblad, avser alla följande valkalkyler.

som redovisar valutfallet i regionkretsarna

Tabell 3. Samiliga röster och flertalskvot Region Röster Flertal A 634 589 8 350 B 667 620 8 560 C 667 433 8 780 D 639 857 8 420 E 617 344 8 120 F 617 409 8 350 Förutsättningar

för de kalkyler

som avser valen 1956, 1958 och 1960:

1. I första valomgången antas vart parti gå för sig, d. v. s. dess röster avges för den personkandidat partiet anmält. 2. Det antas, att vid regionvalet i regionkretsar, som sker samtidigt, partierna avger samma antal röster på sina anmälda personkandidater som vid första omgångens ortskretsval. 3. Vid omvalet i ortskretsar antas deltagandet vara oförändrat och därmed partiernas röststyrka. 4. Vid omvalet förutsattes samverkan C + F + H vara genomförd, ehuru utan kartell, och att K-röster tillfaller S. K-rösterna är alltså tillagda resp. Skandidat, utan kompensation till K (som får sin chans vid regionvalet). Mellan C, F och H antas en uppgörelse vara träffad för länsnivå, med ledning av resp. partiers beräknade röststyrka i varje län. Omval äger rum endast mellan vid första omgången kandiderande som anmälts för omval. 5. Vallagen förutsattes innehålla bestämmelser, att den officiella valsedeln vid primärval, omval och regionval skall innehålla uppgift vid varje personn a m n : »anmäld av S, resp. F, etc.» eller av »särskild väljargrupp». Kartell får ej ifrågakomma. 6. I regionvalet kan samma personkandidat av parti — och endast av parti — anmälas i mer än en regionkrets inom samma län. Motsvarande gäller icke vid ortskretsval. 7. Regionmyndigheten fördelar först regionplatserna mellan regionens län (varvid Göteborg och Malmö behandlas som län) enligt uddatalsmetod. 8. Den sammanräknande regionmyndigheten förutsattes ha från sammanräkningsmyndigheterna för ortskretsarna erhållit anmälan om det antal partikandidater som i båda valomgångarna förklarats valda för vart parti. Den har vidare framräknat en flertalskvot för regionen (hälften + 1 av väljarkvoten, som är sammanlagda röstsumman dividerad med regionens antal ortskretsar). 9. Vid sammanräkningen för regionvalet avdrages från varje personikandidats rösttal denna flertalskvot för varje av parti erhållet mandat inom den eller de regionkretsar inom visst län röstsumman avser. 10. Personkandidaterna förklaras valda för resp. länsbänk i ordning efter deras överskottsantal röster tills det länet tillerkända antalet regionvalda är fyllt. Lottning om erforderligt. 11. I kalkylerna har poströsterna behandlats så, att AK-valkretsens officiella poströster för enkelhets skull delats jämt mellan ortskretsarna. I ett fall har avvikelse skett från denna enkla utproportionering, nämligen i Malmöhus län. Där har fyrstadskretsens röster utdelats på de 4 städerna och resten av Malmöhus läns poströster på de övriga ortskretsarna. 2—202785

18 BILAGA 1

Särskilda

förklaringar

till tabell h:

1. Siffrorna I, II etc. anger regionkretsarna. Där bredvid antalet mandat. 2. Subtraktionstalet utgör flertalskvoten för regionen multiplicerad med del antal mandat parti antages ha erhållit vid de till regionkretsen h ö r a n d e ortskretsarnas primärval och omval. 3. Siffran inom ( ) vid sidan av subtrahenden anger antalet erhållna av det i 1) sagda antalet mandat. 4. Siffran under ett överskottstal anger i ordningsföljd för regionen de enligt överskotten olika partier tillkommande 10 regionmandaten. Klart är bl. a. att de antaganden som gjorts rörande samverkan C + F + H och som ligger till grund för kalkylen icke är de enda möjliga. Annorlunda gjorda antaganden kan i viss utsträckning leda till en förändrad mandattilldelning dessa tre partier emellan. Men det påverkar icke resultatet, om full samverkan förutsattes. För det primära bedömandet av valsystemets användbarhet har sådana alternativa tabelluträkningar som skett i Jansons undersökning icke företagits. Påpekas bör också att metoden att behandla poströsterna innehåller en visserligen icke betydande felkälla. Metoden medför vissa mycket små avvikelser i fråga om totalantalet röster. Det är vidare all sannolikhet för att — om möjlighet gives att portionera ut poströsterna på de kommuner eller städer dit de hör — detta skulle väl kunna påverka resultatet av ortskretsvalet. Ett enda exempel för att illustrera detta. I Uppsala hade utfärdats för 1958 års extraval ej mindre än 2 480 röstlängdsutdrag. För respektive ortskrets skulle detta ha kunnat medföra en H-vinst, som nu bortsuddas genom den använda metoden. För Malmöhus län har en undersökning kunnat göras beträffande den olika utsträckning, i vilken poströstning förekommer i stads- resp. landskommuner. Den har visat att poströstning använts i städerna i ungefärligen dubbelt så stor omfattning. Erfarenheten inskärper angelägenheten av att vid ett nytt valsätt söka få poströsterna räknade för de olika ortskretsarna. I tabell 4 redovisas det principiellt nya i den valsättskonstruktion som i det följande är fråga om. Primärval och omval förutsattes ha ägt rum enligt de antagna förutsättningarna, ett visst antal mandat har därvid erhållits av vart parti antingen genom absolut majoritet i primärvalet eller vid omval med därvid antagen samverkan. Mot kalkyl 1 kan förutom förut understrukna brister också framföras en annan kritik vid jämförelse med ett proportionellt valsätt. Det är att ett parti icke kan tillgodogöra sig minoritet&röster i krets, där mandatet erövras med absolut majoritet av annat parti samt å andra sidan att det överskott av röster ett parti som primärt erövrar mandatet har utöver absolut flertal icke får någon som helst betydelse för valutgången. Det är hänsyn till bägge dessa invändningar man söker ta genom att låta valutfallet i regionkretsar bli beroende av redan uppnådda resultat i mandattilldelning. Har ett parti blivit lottlöst i både primär- och omval i de ortskretsar som tillhopa bildar en regionkrets, får det i regionvalet tillgodoräkna sig de adderade minoriteter det kunnat mobilisera i dessa ortskretsar. I förutsättningarna har antagits att samma röstsumma erhålles vid regionvalet som vid valet inom ortskretsarna. Har ett parti erhållit mandat vid de båda omgångarna i ortskretsvalet, så reduceras dess röstsumma i regionvalet med den förut framräknade flertalskvoten för vart sålunda erhållet mandat. Har ett parti som med absolut majoritet vunnit mandat men har överskott över det i genomsnitt för regionen erforderliga fler-

19 MAJORITETSVAL

o rH

00 rf

00 II

CO CM

CO'

1-H

T-t

1 CO SCD

t-. «I-I

CM r* rf

O O T

r H CO CO CO

rf CM O

O O rf

r f CO CO CO

00 CM CM

Öl)

C o

~~ d

o CM Q* O

T3 t-,

— fe

CM 00

c ^~» CH

oo 00

T-l

1-H r H

rf CM

CO 00

oo o co m m i>

1-H

r H

o m

CTS O

co O at t > O co

r H CO

co m CO CM

CM r H

„ CM

CO 00 CO CM w O CM

CO CO CM

r H

<->

O rH

i H

| rf

o m t"" co

00 t>

r H

in CM

c C

m o

rf CM CO

00 CO

,_,

u tu

CO 00

co m

** O

r H

— 3 1 T"'

s o

CM 00

CM I>

o CM

r H 1"H

rf CM

co m OJ o OJ m CM CM

00 rH CO r f

1 I

CM m CO CM

rH O CM CO CM CO

o rf

co rf

CO CM I>

r H OJ

T-l

r H OJ OJ r f r> OJ CO 0 0

CM in CM

CO O CM

00 CM P r f ^r"

m CA

CO co

1-H

—'

••ra

CM 00

2 CO CO

(/3

CM CO CM

1-H

co ^r-

\a o

05 rH

r H

00 CM CO

rf CO

m co

T-I

r H

- ^

r H

^ OJ w

rf O CO

rf CO

* ^~.

*•*

*-> s

3tci

ti Cl) H-> :0

T-l

rf m m co

rf CO

CM 0 0 CM i

co O CT> O co i > co co

1-H

y-t

a oo CO

u lO

CM r - s r H ,*<

<c m

II 9)

C/3

00 CM CM

ll 1

3 Se n

t-l ca 4->

a) u

t i

m T-t

C^ O CM

a fe a

03 CM

co co

•ED

r H

rf OJ rf

CM CM

I 1

1 1

«B

| | "c ,c 1*

rf 1-H

-O

II f HH ca fe ^J

« + g

00 O in

oo m CM co

CO rH

O l>

co o rf m co CO

CO rf

1-H

m co

O co

^ co

rf CM

1-H

,_, CM

T-l

00 CO

1-H

l> rf CM

CM O

r H

hi Tf

CM rf CO

•<-l

r H

^-», O

r H

oo m o co

CM rf CO

OJ 0 0

1-H

co co 1

00 co

CO CM

rf CO

t-H HH

T-l

r H

««

+ä

1 CD O O

ft s cfl

S O c (O B

1 00

r H

OJ 1~i

CM CM

r H

xf CS

O CM

m CM 1 CO CM

OJ CM

c ra

4->

C/3 H-> 4)

"* TH

00 O

r H

m Jo"* o Jo r H

m m m co m oo

•c

1 E

1 CM

1/3 +•> b

1-1

1-H

O 00

1-H

o t i

CO CO CM

CO OJ CM

-t->

CO O OJ m OJ co CO 0 0

CO CO T-l

CO CO OJ

O O t>

o m co o co m

t>J

M c S

CO c o TM 1-H

1-H

CO CO

O CO

C 13

T3 T3

H->

o c

Hc/:

7 C/3

C/3

20 BILAGA 1 o

T-l

• *

II in

C/2

-* II

II Cl

• *

t-,

co ^rs

Tj<

> o

» '

1 i

(fl ( i

«-4

ci m

1 1

:0 CM

—

*->

o T-l p, o

,_,

00 CD

CM J©

co l O

I > '""'

***•

T-l

Cl O O 00 CO CO

CO T * OS CM

r^ O

in o

•* O CM CO

4-> 4-<

4->

CM Cl

CM CM

m JJ- oo ^~

CO 0 0

^ f f l

C5 * * • ' CM

00 CM

m "—'

o ^ T-H

T-t

Ui "3 T3

CM T-4

c "3 T3 hi :0

CO CM

c» r r

co CO

CM CO

00 T H

oo m m oo

00 I > CO T H

4* O O CO

i> CM

00 O 4 * CO

T-H

ci in

CM m

oo m

O 00 CO ,

C2 CM

co co co

00 00

"Cf

CM m

CM 0 0

T-l

f-c

T-l

v >V

,_,

o Cl

co CM

•<)<

oo CO

1 T-l

T-l

00 T-H

C ••a

>-4 |

(-O

I >

T-l

o CM

t > _. m o r f "-'

oo m co

:0 ( i

K Ol

T 4

O CO

i> m O

00 T-l

l > TH

1 CN 1

T-l

•pH CM CM CM C\

CO i - l

co CM

1 T-H

o o co

H 1^

rf O C l CO

o m m oo

co o O l CD CM m

00 T-l

ci r^ T*

T H

O CM

T-H

rf CM CM

o T-l

t^00

I> O CO CO

** 00

oo o

co m i> oo

00 T-l

" 1

CM CM

o O co

"* Cl

T-H

00 CM

6 O

00 T-l

o o o

oo o

CO 0 0

C l 00

1 "1

^^ o

oo o m

1 Cl

i> 00

CO CM

t^ 00 00

00 CM

1^-

T-t

T H

00 o m co o m

o m

00 o 0 0 CO

m m o oo

T-H

t^ Cl 00

o o o m oo m

in o

co CO

CO CO

T-H 0 0

1 "1

C^ Cl 00

0 0 CO

rf 00

t> i > T-4 T-H

O CO

CM CM l > TH

00 Cl rf

er,

CO CD

T-H 1-H T f

00 CM O

T-l

CM O 0 0 CO ci m

Cl o m m

m CM

CO T-H

4-<

CM 00

1 CM

T-l

m CM T-l

CO l >

oo •£>

0 0

T H

•*f O O l CO

£t

T-l

co m

00 TH

*"*

T-l

Cl o CO CM

CM So T H

00 O CM

rf CM _

r}l

s >

I> CM 00

T-l

o TH

•* T-(

1 1 1 1 11 r l r l C O N C

m t>

1 O

oo i>

o ; Vi

T-l

O o

oo o CM Ol

00 T-H

m o O o

rf 00

o oo

C l

T-H

0 0 CM 0 0 T-H

C l

l >

T-H

T-H T-H

CM T-4

O [>

C l CM

l >

T-H

t- o

Cl o t > CO

TH CO

rf m O 00

m m m oo T-H 1

1 in

co M

T|<

44.

H-t

1-4

j -

co m

o m

rf in

« ;>

t/i +->

S C - *

:CA

anländs tlands 1 mgs län ergs län län. . .

4->

C ; 0 Q, .Q <Z

B BC :c r o 2

S3 fe* c £

Söd öst Jön Kro Kal

a> u X .

1 CO CO

Jjj

rt< I>

,2, x

=03 ••"*

:« — T3

C r•ed —

C :C«

01 X5 O C

« C « B T3

••o

C/3

•

:0 •O c/i

o '-o

:«

21 MAJORITETSVAL 00 rf

r f

0 0 1-1

«JI

— ^

O rH

C l

(3!

OJ OJ

CO H->

1 1 ° 1 1

—

CO : 0

r H

rH O O CO

CO l > CO r H

co m

— fe

O •-,

OJ TH

CO f 7

• — '

O 00 l>

CO -TH

1-1

^ rH

^~~

rf Cl

00 l>

rf co

00 i

r H

00 W

co " ^

O ci i-i

OJ Cl

r H

m i>

OJ o m co m m

rH O t> rf CO CO

CO O 00 00 CO l >

CO 0 0 OJ

rH r^ CO r H

O CO CO OJ

CO O CO 0 0

1 CO l > r H

i > 00 C l

C l OJ (M

I > CO OJ

O CO r H

r H

r f

r-<

co ,

1 00 C l C l

_. ty; -"'

r H

m C l

•v"

CO OJ

I i CD

rf O Cl r f 0 0 CO r H CO r f OJ

t ^

i> oo

m m

I> Cl O

T-<

k t i

—

- 1

0 0

a, o

ne c c "o

—

00 r H

: 0

m co 00

r f

i >

Tt 3i

i-<

o o>

'03

CD [ > 00

r f r f 0 0 i-i

—

^ 1

^ =" > o

te c c oo co

II O

•t i-(

o =t-<

> o

r->

"0 C ca

fl X

1 M I M

— ^ t* C o

1 OJ r H

:0 (i

i-i

•*->

,M C

[ > 0 0

Cl O

o t> co oo

O 00

1-1

1 I> rH O

00 I >

r f

I >

O 00 I>

O O CM CO

t> m oo t>

rt< CO rH |

00 CO r H

r H r f

CM 00

co o

in o

m oo [>

00 O

00 Cl rH

m oo

co r-

00 Cl

rH (M

r»

1 CM

r H 1

O r f

roo O [> rH 00 CM i

CO o CO CO CM m

00 CO 0 0

m oo

r^ o

CM 0 0 rH i

00 OJ

OJ r H

CD 0 0 i-i i

t ^

CO 0 0 Cl l> rH

1 m

i >

I> rH

o o r> [«.

r f t ^ CO

t>l^OJ

r H

»' CM'

r H

O 00

l > t ^ OJ

rf in

r H

i—t

7-1

1-1

m m 00

r f r-

1 O

l> O

.rH

rH rH

00 i

^-< m t^CO CD

l > 00 O

O r f

r f r H

C l

CM I >

00 CM CO

t >

T-H

C l

00 CM O

O O CM CO

l > 00

oo m

l >

es CO

O 00

O l> m oo

1 C l

in co co

•j 1 m

r H

00 I>

00 O rf

O 00 l>

m m oo

0 0 CM O

CM 0 0

" i j

l> o O rf

co o

l >

T H

00 C l

00 00

OJ C l

CO C l

o o

t-H

1 00 l >

o rf Cl

O O CM 0 0 l> O

r H

C l

1 1

C l

r H

O CO

co m t> r^ CM r H

i >

rH 1

m l

r f

00 O rH

£J

J-l

:rt

^COi

<£ • £

•O t m S .a "c j - . « :o :0 C C

5 gIg 3 £ K 5 J2 H « 3

0 O W ^ P S S P I

••-?,

CO T)

:«

(fl

60 C M

C C3 O

O O

( i

:c3 C C C T! =« C :aJ :cS « ^ca ~co r ^_ •—i >—i * j

•

r H

—

•

r f

i-t

r f

i-t

00 o CO 0 0 rH I >

r H r f

o ° OJ - — '

O r-l

m o m oo i-i i>

00 O 0 0 C l

l >

vH 1~<

r H

00 CO T-H

p >

co co

oo •> £?

CO I > CD

00 SD r v

m r H

1 O

i-t

1 O CO 4-1

•—'

^ O

H->

«-> tf U

9 Ä : 0

S c«

-p-j CO

: 0

i S

C CS

rt K

22 BILAGA 1 O

T-l

** II

£toJ

* CM

00 CM

00 JrT rH '—'

1 CM

O T*

C/3

"" K/

i-"

c c 1 3 1

0) :0

1 | 1

1 C/3

1-H

.s T*

•rH

to o >n oo 00 to o CO

CM O TT Tf

co o

m o rH O

t> 00

O CM r H -rf

rH 0 0

CM tO CM rH

oo co

00 00

, _, CM

00 tO CM rH

CM T*

co oo

CM ,

CN CM "* in oo o to C O rH

tO OJ

co o

o E

to OJ

(—

OJ W

T f "—'

^ _^ rH

o o co

tO o rH CM O TT CM 00 CM i

CM tO

CM 00 CM

O ^

m |> CO w

y^%

(--(

o o o o

o o

to to

" * CM

O oo~ 00 00 T J OJ to l>

•*

m m o

tO CM CM CM

CM 00 OJ

CO CM O

T-<

£M

1-1

to Jo "9" ^ co w o w 1-1 co

O C4

tO oow CM

o m m

"<-l

"ä3 C

°o ^^

> X

^^ CO

1 1

CM O

00 rH

3 *CO-<

:« rH

H-J

E >

CM O [>

CO iT* 00 O

t""

00 00 tO to

co 00 o rH

o [> c«

oo m

00 O

CM rH CO CO

Jd B

T* O O CM OJ t*

00 CM

co m

o oo

co o o>

tO -rf CM 00 OJ to

^ ""t I>

o rH

rH O O CM 00 T *

O O Tf CM OJ "*

CO O

m oo

CM tO rH r-t

t^ T*

m oo

00 00

to 00

m oo

rH O CM CM m T*

rH o 00 CM 00 Tf

rH O ta 0 0 •<*

i> to

o oo

co oo

<M rH

T-l

T* rH

rH rH

m o to

m o

CM CM O •* O J oo

OJ CM

OJ OJ to

m r^ t>

T«

to to in

" * CO

m o m o OJ CM m l > CM TH rH T H CM 00

co oo

1 1

m co co

CM rH O 00 «*

1 CM

1" 1 " 1 1

m to

OO CO I>

rH r H

"1 OJ r^

iO O co T * o oo <* to CM r-<

T«

t> 00

O CM

1 m to

CM CO

00 CO

T«

tO CO

CM OJ to to

CM I>

O CU

OJ CM

OJ OJ to

to HH

CM O O CM to <*

rH 0 0 rH

u O)

"* o CM 00 CM O TH T* 00 rH

l> CM

,_, co

00 CO

O CM

00 CM

OJ CO

OJ tO to

> C

1-1 c^ to o CM O

CO T" o 00 i> to rH rH OJ

P-H 1—1

r- CM CO T f

co oo

"1 CO m

1 1o m

3 ^ c

tet C co 00 00 :CS BO b OJ 2 to >H •*•> >9 > <s

O O i w

£! 00

:t l

o A

+3 :©

pt1

xto>

00 A

3 ^3

• <

cfl

23 MAJORITETSVAL O T-H

00 Tf>

00 Ti"

CO ( i

00 r!< CO

00 CT>

r H

00 O

CT> rH

• * r H

CN 00 O 1 ^ ~-r m CM

m o T TH

CO CM

C/3

0 0 CO CM T H

•*

"3 .2

ÖH

—

i-.

o CM o. o 11

»O J7 w

rco

•*

* co

—

c — "3

0 5 CN CO r H

TJI CO TH CO

rH 0 0 CN CO «*

r H -r)< 0 0 CM

C l Tj< CO CM

rH O O CO

CO o CO CO

00 • * CO CM

O rf CO CM

0 0 Tt<

m CM m co CM r H

N rH

o n<

CO CM

c^ co

•*

m co

CO r H

l> o

I " 1

^ 0)

00 CO

t-.

co t>- o co co CN CO

l.O O 00 CO CO

1 I>

——

00 O

^~~

** I> o

—

CO C5

( i

o Ac/:d

1 1

»-1 ^r

*# 0 0

te C

00 CO CO

O c/3

m o co"

CJ in TH

o CM rH

CO CM O 00 O CM

CM •<r

m m CO

m CM

r-l

00 CM

oo 09

-T*

1 CM

JvJ

——

:C3

<* t^

r-i p«

00 T->

m 00

to f-

CM O

• *

CO CO

CD <* 00

O v :0

B 00

.* >>

CN tH

CM O CO CM O TH TH

CN TJI

<* r>

00 CO "*

CO o 0 0 CM CM r H

•i-i o o

" i CM rH •<f

T H

m £•>

02 O oo •*»•

1 M I M

0) cu

•

H r l

« r l

M i i

,_,

N t*«

co m 00

o CO

CM O

t^ OJ

CM CM

m CO TH r H

o oo

in T

00 CO

co co

rCO

1 00

co co

r H

30 05 CN

O) ~~^

00 00

CT>

o o

0 5 CM I > rH

00 CO

CO 0 0

-H.

oo o

t ^ CM co T H O) 00

1 rH

_ <^^ ^^ 5s CM rH

"-s

^ CM O

O CO

rH O

r H 7-t

1 TH

•*

a co 1

iO Tf CO

00 O 0 0 CM rH rH

rH O C5 CM t > TH

rH CM T*

m oo

00 CO

Tj< 0 0

C3 0 0

" 1

CM r H

•*

o o

C» ^ ^

CM CT> CO m CO •*

o o c^ r H

C73

O C2 1*

(Ti CN

SO r H SO 0 0

N So

CT> CM CO m

5 O CM

<* I>

ir t>

d :c«

CO ' O

j c 5 oo t-,

v> c cg :rt T 3 :C3 Ä —

XI *-> Q, 5" H co »» *r* ir1

>Or>D^

!C3

tn :c3

O t^ CM CO

o o CM CM

-r

CM 0 0

CM 0 0 TH I

CO 00

,_, Cl

CM 00

l0>0

CO TH

t> 00

> c a!

:CS

T3 S

•*

:CS

i i

O O

T). O r H CM t^- r H

t^ t^

r H

T H

( i

ed -*

er,

1 H

r~ /_v T-t OJ

r H

1 O

O t>

l > CO

C73

O CO

m 1-1

os OJ

i f l CN CO H

1 1 °

CM O

r» O O CM

^~.

co +-> U

on 9

•"*

r H

o r- CM

1" 1

1 c^

^^^ O

o CO

m m

( o m o H t o

S g

O CA

t^ Ol

:C3

O U

-c c

:C«

X) U C3

s *-> >

0D U CD

to :C3

t/3

o, p

a. o

O co m co o oo m CN CM

Cl o co m in o o m CO CM

o o -* m co o o m CM CM

u CO : 0 U C/3

co CO co

o o

T}<

m oo •*«

co co

l> ci 00

ci >*

co co

oo m CO CM

CM T}< co Cl

o m o

— 6 098

2 374

4 814

18 234 (1)

13 847 (3)

15 745 (2)

> O

— 4 710

3 281

CO u

5 489

BILAGA 1

O O i> T H CD CM T-H

O o I>

T-C

• * CD c o t-t

-* l> l>

O O T*

00 o o o CO TT

m co

co co

l > CO CM CO

1 CM

CO Cl

= ° CM 00 "

CD 00 00

TF CM

V co lO

> O u o O)

:0 kl

<-, > O CO

:0 kl

CO co

ci oo 00 •>*

o ci Cl 0

o o 09 Cl 00

T«

jr2 w

co co co i>

o r^ ^ ci

CM t»

co CO co

Cl i>

r^ m 0

*# o CO C O

Cl Cl

T-H

co CO

m T-I _ . N ^ O w

T-H

O T-H

co _ CM o o m •£•

co °° •"*

ci 00 TH

o o m CM

o T-H

•*

CO 00

:0 (i

CM T-H

co co

T-H

1 O

CO 00

00 CM

o CO _ CO i j *

i > Cl

T-H

TJ<

o o O

co ^

•t

Cl co m

O m co

CO 0 0

Cl o o m CO c o CM 0 0

00 CO

m Cl rH

oo Cl T-H

T-H o CM

m o CM

00 CM

« . ä ;. K

•>

i c$

g E o

8 CO OS

rTH CM

o CM CM

-* Tf CM CM

00 CM CM

1 1 CM CM

m CM CM

•3

en O

o o

••a

co TH CM

Cl o CM

o rH co I 1

Tf< o CM

o m co

T-H

O o CM

"* m co

-Q

T-H

T f c o o o O CM N lO

Cl CO CO CD

in CM

co CD

Tf ci

Cl T-H

T-H

m o T-H

ci m

O m co oo

o TT CO

o o

T-H o

T-H

m CM

CM co "5 I>

m T-H

co CO m

1 T-H

C/3

CO o co m o co

+->

co oo <o

T-H

ci _ t> i - i r T t ^ r ^ CO w O i£O C M

[> m

y-l

m ^< _ t"* c o ,-H

O M CO CO CO o

CM 0 0

T-H

co o

r> tH rr

Cl 00 00

CM CD CO

00 - f CO CM

:CT.

•2

i i

•g

i ?

-s "

:CS

k C

25 MAJORITETSVAL

talet, så blir sådant överskott, summerat för de i regionkretsen ingående ortskretsarna, tillgodoräknat vid regionvalet. Det är de på så sätt framräknade överskottstalen som avgör regionvalets utgång. Mandaten fördelas i ordning efter överskottstalens storlek, således enligt en majoritetsvalprincip. I sammandragstabeller bar också angivits hur proportionell fördelning enligt uddatalsregel av de 10 regionmandaten skulle utfalla. Sammandragen innehåller också en tredje mandatfördelning, också nu enligt överskottstalens storleksordning men efter regionmandatens utproportionering på länen. Detta i syfte att starkare tillgodose mandatens regionala spridning. Dessa regionblad återges här endast för valsiffrorna 1956. Antalet röster som de olika beräkningarna grundar sig på redovisas av utrymmesskäl blott för 1960: se tabell 8 samt bilaga 5. Procentuell partifördelning är i denna PM införd för båda valen 1958 och 1960 tabell 6—8. För 1956 års val hänvisas till Jansons publicerade utredning. Valsiffrorna från 1956 har föranlett dubbla tabelluppställningar. Den första på basis av Jansons valkretsindelning i 231 kretsar, den senare grundad på en omräkning till den kretsindelning med 228 kretsar som här förut redovisats, detta för att göra kalkylresultaten mer jämförbara med dem för valen 1958 och 1960. Det är detta senare tabellsammandrag som här återges. Ändringen av indelningen i valkretsar begränsar sig visserligen till 5 län, men i verkligheten har med anledning av ändrade valdistrikt, detaljsiffror måst nyuträknas inom betydligt fler län. Tabell 5. Sammanfattning

av mandatfördelning i orlskretsar och regionkretsar: röstsiffror från 1956 års val C

S:a

—, — — — — — —

16 19 17 11 26 30

38 39 38 38 38 37

228 Ortskretsar

Region A B C. D E F

1 5 6 5 1 1

15 6 7 14 9 4

6 9 8 8 2 2

35 Regionkretsar, länsfördelning, överskottstal

Region A B C. D E F

— — — — 1 1

4 2 2 3 2 3

—

1 1 2

4 6 7 6 5 4

10 10 10 10 10 10

1 2 1

.— 1

— —

Regionkretsar, proportionell fördelning

Region A B C. D E F

— 1 1 1 1 1

2 2 2 3 2 2

3 2 2 2 1 1

— — —

1 1

4 5 5 4 5 5

10 10 10 10 10 10

BILAGA 1

Då kalkylerna för 1958 års båda val utförts enligt samma system som det för 1956 redovisade kan framställningen av detta tabellarbete väsentligt förkortas. Uppmärksamhet kommer att fästas vid vissa speeialproblem. Kretsindelningen har behållits oförändrad för valen 1958—1960 utom beträffande Göteborgs stad. Antalet valdistrikt har där minskats med 10 år 1960, vilket nödvändiggör en viss omgruppering av valdistrikten, dock utan ändring av antalet ortskretsar. Tabellerna över mandattilldelningen i de olika regionerna är gjorda enligt samma förutsättningar som i kalkylerna för tidigare val, dock med en viss förenkling i avseende å den flertalskvot som använts. Här har nämligen använts en avr u n d a d siffra (9 000) för hela riket. Härigenom uppkommer icke någon ändring av ordningsföljden mellan de överskottstal som uppstår. Mandatfördelningen påverkas alltså icke. Ett sådant riksmedeltal förutsätter avslutad sammanräkning av rösterna för hela riket. F ö r regionmyndigheten är regionens antal röster direkt tillgängligt, vilket varit den praktiska anledningen till speciellt framräknade flertalskvoter per region. Jämförelse mellan majoritetsval enligt h ä r använd metod och proportionell uddatalsmetod utvisar i fråga om 1960 års valsiffror: Majoritetsval . . . . Proportionellt val

C 5 8

F 9 10

H 7 10

K 5 3

S 34 29

Differenserna, som beträffande S är vad man kunde vänta, är rätt anmärkningsvärda särskilt i fråga om K-mandaten. Utfallet ger anledning begrunda möjligheten att överskottstalsmctoden kan medföra verkningar som ter sig slumpartade. Sådana iakttagelser har även tidigare gjorts. För att reducera dylika möjligheter har länsfördelning av regionmandaten tillämpats före mandatutdelningen efter överskottstal. Sagda möjlighet synes ändock kunna kvarstå, om man tillåter parti nominera kandidat i flera regionkretsar. Effekten av vinst eller förlust av 5 % resp. 2 % av de röstande är särskilt uträknad för det största partiet. Det må räcka att notera förlusten för S, som vid — 2% förskjutning utgör max. 28, min. 3 i ortskretsarna i första valomgången. Vid — 5 % åter blir motsvarande siffror max. 51, min. 11. Det faktiska utfallet är beroende av hur K-rösterna påverkar valutgången. Uträknats har också valutfallet därest C + F -f- H samverkade i samtliga valkretsar. Nettoförskjutningen bleve då blott 1 mandat. En fråga som det i detta sammanhang fanns anledning uppställa har varit denna: Är det icke möjligt för ett parti att förrycka valresultatet genom att utnyttja möjligheten att uppträda, helt eller delvis, som s. k. särskild väljargrupp. Beräffande regionvalet är denna möjlighet i förutsättningarna utesluten genom bestämmelsen att i detta val särskild väljargrupp ej kan förekomma, allenast i riksdagen organiserat parti. Men för ortskretsval lämnas möjligheten öppen. Studium har ägnats däråt. Av experimentexempel har framgått, att detta är förbundet med risker i fråga om den slutliga mandatfördelningen, risker som det är svårt att förutse. Därtill kommer en annan sak. Med de regler för nomineringsförfarandet utredningen utgår ifrån kommer ett parti som söker utnyttja en dylik möjlighet genom sin egen redogörelse för sitt nomineringsförfarande att avslöja sig själv. En annan punkt som bör uppmärksammas är vilken roll partiinsatser kommer att spela och om den avsedda förstärkningen av personvalprincipen kommer att bli av helt sekundärt värde. Förutsättningarna talar ju om att valsedel till kandidatnamnet har tillägget »anmäld av —», av C, F, H, K eller S. Mer än i nuvarande

27 MAJORITETSVAL

proportionalism kan partiinflytandet icke göra sig gällande. Det blir då mindre i själva valhandlingen än i nomineringsproceduren en kandidats personliga förutsättningar spelar en väsentlig roll. Och här inträder ju en avgörande förändring, då listvalsystemet slopas. Då valet sker i enmanskretsar — det gäller både ortskrets- och regionkretsval — bör nämligen kandidatens person komma mer än nu i förgrunden. Tabell 6. Ortskretsar och regionkretsar: röstsiffror från vårvalet 1958 Mandatfördelning i sammandrag Region

B C D E F

I. Proportion ell fördelni ng mellan 3artier inkl . regionmandat 1 1 26 8 12 7 11 19 12 8 10 18 12 15 16 6 11 7 29 5 7 4 37 3 2 1 36

145 Summa

48 49 48 48 48 47 288

II. Proportionell föi delning me lian länen, utnyttjan< le av alla överskottstal 1 11 10 1 25 9 12 — 21 7 8 12 6 — 22 6 11 13 — 18 5 8 7 — 28 4 4 1 35 3

48 49 48 48 48 47

28 BILAGA 1

Tabell 6 (forts.). Procentuell röstfördelning

Stockholms st ad 1 I 2 3 4

III

5 6 7 8 9 10 11 12

K + S

1,9 2,0 1,6 1,9

21,0 23,0 23,8 25,3

16,3 19,6 18,7 22,8

8,3 6,6 7,7 5,4

52,5 48,8 48,3 44,6

60,8 55,4 56,0 50,0

1,9

23,3

19,4

7,0

48,4

55,4

2,1 2,1 1,8 1,8

23,8 22,1 20,0 20,7

21,5 18,6 14,6 16,0

5,5 7,2 9,8 9,9

47,1 50,0 53,8 51,6

52,6 57,2 63,6 61,5

1,9

21,7

17,9

8,0

50,5

58,5

1,9 1,6 1,4 1,9

20,4 20,7 20,5 24,0

16,6 15,8 17,7 24,5

8,7 9,1 8,7 8,1

52,4 52,8 51,7 41,5

61,1 61,9 60,4 49,6

1,7

21,3

18,6

8,7

49,7

58,4

1,7 1,8 1,5 1,2

26,2 24,7 22,0 26,1

34,8 26,6 19,6 48,3

4,2 5,7 6,8 2,1

33,1 41,2 50,1 22,3

37,3 46,9 56,9 24,4

1,6

24,7

31,9

4,8

37,0

41,8

17 18 19

2,0 2,0 2,7

22,0 26,8 24,3

19,3 27,6 21,9

6,0 4,1 5,4

50.7 39,5 45,7

56,7 43,6 51,1

2,2

24,4

23,0

5,1

45,3

50,4

1,6 1,5 1,8

26,5 27,0 26,3

35,4 26,0 29,2

4,5 5,3 4,7

32,0 40,2 38,0

36,5 45,5 42,7

1,6

26,6

29,8

4,9

37,1

42,0

1,4 1,3 1,4

21,8 24,3 25,5

43,6 51,7 54,3

3,3 2,3 1,3

33,2 22,7 30,5

1,4

23,9

50,0

2,3

29,9 20,4 17,5 22,4

24,8 18,7 11,2 3,8

12,1 15,5 22,2 23,1

19,0 18,2 25,8 39,4

2,1 2,3 1,8 2,7

42,0 45,3 39,0 31,0

44,1 47,6 40,8 33,7

20 21 22

VII

23 24 25

Stockholms la n 26 VIII 27 28 29

13 14 15 16

i ortskretsar och regionkretsar

30 31 32 33 34 35 36 37 38

24,7

14,3

18,2

26,1

2,3

39,1

41,4

1,7 2,2 2,3 3,4

21,2 21,7 20,4 23,6

45,4 23,2 18,6 20,5

2,2 7,4 7,2 4,5

29,5 45,5 51,5 48,0

31,7 52,9 58,7 52,5

2,5

21,7

25,4

5,6

44,8

50,4

3,7 1,9 9,5 10,3 2,6

21,8 18,7 17,9 17,7 18,1

14,9 24,6 14,4 19,5 20,5

8,6 5,3 5,0 2,7 4,2

51,0 49,5 53,2 49,8 54,6

59,6 54,8 58,2 52,5 58,8

5,5

18,7

19,1

5,1

51,6

56,7

MAJORITETSVAL

Tabell G (forts.).

29 Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar F

K + S

17,3 12,1 15,2 20,3

17,8 14,1 15,7 18,1

61,1 49,1 49,4 43,3

16,8

16,4

50,4

3,2 2,5 11,0

21,1 23,2 18,6

12,0 12,4 13,8

63,7 61,9 56,6

5,6

20,9

12,7

— — —• — — — — — —

60,8

Östergötlands län 46 12,6 III 47 2,1 48 3,5 49 3,4

10,4 13,1 14,0 13,5

14,0 26,4 26,0 21,8

1,7 3,0 2,9 3,0

61,3 55,4 53,6 58,3

63,0 58,4 56,5 61,3

5,5

12,7

22,0

2,6

57,2

59,8

24,7 3,2 3,1 23,7

9,9 18,7 19,0 11,8

19,5 24,1 24,6 16,8

1,2 4,2 4,0 2,3

44,7 49,8 49,3 45,4

45,9 54,0 53,3 47,7

14,7

14,5

21,0

2,8

47,0

49,8

8,1 21,4 26,7

16,4 13,9 10,7

3,9 1,9 1,0

18,7

13,7

16,4 17,9 17,0 17,2

55,2 44,9 44,6 48,1

59,1 46,8 45,6 50,4

19,4 3,1 3,5 21,1

23,9 21,6 24,9 20,8

22,1 17,4 24,8 18,6

34,6 57,9 46,8 39,5

11,7

22,8

20,7

44,8

22,7 27,6 16,5 21,8 33,6

23,4 18,5 22,6 20,5 13,3

20,5 20,4 19,1 23,0 16,8

33,4 33,5 41,8 34,7 36,3

24,4

19,6

20,0

36,0

27,4 10,3 33,7 28,7 27,9

18,2 26,4 21,6 26,3 21,5

44,8 45,8 37,7 35,0 35,6

22,8

— — —

44,8 45,8 37,7 35,0 35,6

25,5

9,6 17,5 7,0 10,0 15,0 11,8

39,9

16,0 35,0 12,8 19,8

9,1 7,9 11,6 8,1

22,6 18,0 25,6 25,5

2,7 1,0 1,1 2,2

49,6 38,1 48,9 44,4

52,3 38,2 50,0 46,6

20,1

9,1

23,0

1,8

45,4

47,2

C Södermanlan is län 39 3,8 I 40 24,7 41 19,7 42 18,3

43 44 45

50 51 52 53 54 55 56

Jönköpings län 57 VI 58 59 60

VII

61 62 63 64 65

Kronobergs län 66 67 VIII 68 69 70 Kalmar IX

län 71 72 73 74

2,3

— — — — — —

•

— — •

— — — —

•

—• •

—

30 BILAGA 1

Tabell 6 (forts.)-

Kalmar län 75 X 76 77

Gotlands lån I 78 79

Blekinge lån 80 II 81 82 83

Kristianstads 84 III 85 86 87

Malmöhus län 92 V 93 94 95

VII

100 101 102 103

Malmö stad 104 V I I I 105 106 107

i ortskretsar och regionkretsar

K + S

26,1 2,8 40,3

8,6 15,0 9,3

24,0 27,9 22,0

2,0 2,4 0,6

22,4

10,8

24,8

1,7

39,3 51,9 27,8 40,3

41,3 54,3 28,4 42,0

19,0 47,4

12,9 15,9

20,6 14,4

47,5 22,3

34,1

14,5

17,3

— — —

34,1

0,8 18,8 12,4 6,6

34,0 22,4 14,9 18,2

16,1 17,0 16,6 21,7

9,9

22,0

18,1

49,1 41,8 56,1 53,5 50,0

23,7 23,1 7,2 12,7

20,3 23,7 24,5 17,5

23,5 22,0 24,3 15,0

— — — — — — — — — —

32,5 31,2 44,0 54,8 41,0

39,8 36,4 34,1 34,5 36,2

—

50,3 37,7 62,2 60,5 52,8

50,3 38,9 64,4 61,8 54,0

— —

46,7 53,0 44,9 48,1 48,1

46,7 53,0 45,7 48,1 48,3

52,0 45,3 28,3 28,4 38,7

• —

— — — —

län

88 89 90 91

96 97 98 99

Procentuell röstfördelning

16,3

21,5

21,2

25,4 20,0 23,5 20,4

15,0 16,1 13,3 12,2

19,8 27,5 29,1 32,9

22,0

14,2

27,6

14,0 0,5 1,2 3,1

12,4 17,9 12,8 12,6

23,3 42,7 21,6 22,5

1,2 2,2 1,3 1,2

4,6

13,9

27,5

29,6 15,2 2,9 25,4

7,5 12,4 18,8 9,7

16,2 19,4 32,6 16,8

17,1

12,7

21,9

0,2

14,5 23,1 39,1 31,3

15,0 14,9 15,5 21,5

18,5 16,7 17,1 18,8

.—

26,8

16,7

17,8

— — —

1,3 1,4 1,7 0,3

16,4 15,1 13,0 17,8

45,0 32,9 23,6 55,1

1,1 1,8 1,8 0,7

36,2 48,8 59,9 26,1

37,3 50,6 61,7 26,8

1,2

15,5

38,7

1,4

43,2

44,6

0,8

—

• —

MAJORITETSVAL

Tabell 6 (forts.).

Malmö stad 108 IX 109 110

Hallands län 111 112 X 113 114 115

Göteborgs stat l 116 I 117 118 119

III

K + S

1,9 1,3 2,8

12,7 11,6 12,9

29,8 18,4 23,5

1,8 1,8 1,6

53,8 66,9 59,2

2,0

12,4

23,7

1,7

60,2

59,2 68,7 60,8 61,9

47,8 2,5 40,4 25,9 45,4

9,1 20,4 7,1 14,9 12,9

16,2 23,2 18,8 18,1 18,2

0,5 4,4 0,6 1,4 0,4

26,4 49,5 33,1 39,7 23,1

31,4

13,1

19,1

1,5

34,9

26,9 54,4 33,7 41,1 23,5 36,4

— — — —

28,2 22,5 35,0 31,7

11,1 8,3 14,5 14,3

11,1 16,0 8,9 8,5

49,6 53,2 41,6 45,5

50,7 69,2 50,5 54,0

29,1

11,9

11,3

47,7

59,0

— — — —

36,0 40,5 34,6 38,4

15,3 32,2 25,5 25,1

6,6 5,1 6,7 6,2

42,1 22,2 33,2 30,3

37,4

24,6

6,1

31,9

48,7 27,3 39,9 36,5 38,0

124 125 126 127

— — — —

38,9 29,4 30,8 38,7

6,5 13,2 11,4 5,2 9,2

33,1 46,9 46,2 37,4 41,1

39,6 60,1 57,6 42,6

34,3

21,5 10,5 11,6 18,7 15,4

30,2 28,5 26,1 36,1

13,2 15,5 22,7 23,2

45,5 40,6 32,1 23,5 35,9

53,2 46,0 33,5 23,7 39,7

51,8 57,4 32,3 47,5

53,3 58,8 32,8 48,7

43,9 27,2 52,6 63,5 46,9

43,1 33,1 31,4 42,9 38,1

43,1 33,1 32,7 44,7 38,9

132 133 134

Älvsborgs län 135 VI 136 137 138

VII

i ortskretsar och regionkretsar

120 121 122 123

Bohus län 128 IV 129 130 131

Procentuell röstfördelning

139 140 141 142

3,5 10,0 17,7 17,0 11,9

29,9

18,5

7,6 5,4 1,4 0,2 3,8

6,9 7,7 25,3

23,2 20,4 23,3

16,6 13,1 18,6

1,6 1,4 0,5

13,0

22,3

16,0

1,2

18,4 40,6 11,0 2,6

22,9 13,8 23,2 24,9

14,8 18,4 13,2 9,0

17,9

21,3

13,9

17,4 15,1 18,4 20,2

25,1 28,2 14,4 8,6

14,4 23,6 34,5 26,5

— — — — — — —

17,9

18,8

24,4

1,3 1,8 0,8

50,3

32 BILAGA 1

Tabell 6 (forts.)-

Älvsborgs län 143 V I I I 144 145 Skaraborgs län 146 IX 147 148 149

150 151 152 153

Värmlands län 154 I 155 156

157 158 159

III

160 161 162

Örebro län 163 IV 164 165 166

167 168 169 170

Västmanlands 171 VI 172 173 174

VII

175 176 177

Procentuell röstfördelning

i ortskretsar och regionkretsar

K + S

2,4 2,1 27,4

18,0 15,9 15,7

35,1 24,1 28,1

2,8 4,2 0,5

41,7 53,7 28,3

44,5 57,9 28,8

12,2

16,5

28,8

2,3

40,2

42,5

33,3 18,7 24,3 27,3

17,7 21,9 20,9 17,4

31,8 18,0 22,5 24,5

0,5 4,0 0,6 0,9

16,7 37,4 31,7 29,9

17,2 41,4 32,3 30,8

25,8

19,4

24,3

1,5

28,9

30,4

22,8 16,5 20,2 25,3

19,3 22,6 19,1 19,6

19,2 20,0 19,8 18,0

1,2 2,4 1,8 0,8

37,5 38,5 39,1 36,3

38,7 40,9 40,9 37,1

21,0

20,3

19,3

1,6

37,8

39,4

11,8 9,2 2,0

16,6 12,6 19,4

18,2 13,3 27,8

3,6 4,7 3,7

49.8 60,2 47,1

53,4 64,9 50,8

7,4

16,4

20,3

3,9

52,0

55,9

8,3 20,3 19,4

11,6 11,7 16,8

11,0 13,8 22,3

5,9 4,1 3,0

63,2 50,1 38,5

69,1 54,2 41,5

15,3

13,4

15,6

4,4

51,3

55,7

11,6 20,3 6,7

18,1 12,1 8,8

16,5 21,2 12,7

5,9 6,2 11,2

47,9 40,2 60,6

53,8 46,4 71,8

12,8

13,2

16,7

7,8

49,5

57,3

3,5 3,6 18,7 26,2 12,8

23,6 29,7 19,7 16,8 22,6

17,9 16,1 13,5 15,1 15,6

55,0 50,6 48,1 41,9 49,0

12,3 17,9 8,2 19,2

11,9 15,5 16,0 15,7

10,0 9,7 10,7 12,0

— — — — — —

65,8 56,9 65,1 53,1

14,0 län 1,8 3,2 17,9 28,4

14,7

10,5

— •

65,8 56,9 65,1 53,1 60,8

19,6 23,7 15,7 15,1

13,7 19,7 11,6 13,8

4,4 2,4 2,3 2,2

60,5 51,0 52,5 40,5

64,9 53,4 54,8 42,7

14,9

17,9

14,5

2,7

50,0

52,7

4,8 10,6 12,7

11,7 13,5 15,5

8,4 10,2 10,4

3,9 4,1 3,2

71,2 61,6 58,2

75,1 65,7 61,4

9,4

13,6

9,7

3,7

63,6

67,3

— •

— —

60,8

MAJORITETSVAL

Tabell 6 (forts.).

Procentuell röstfördelning

i ortskretsar och regionkretsar

K + S

21,1 4,5 5,1 33,3 16,0

13,5 24,2 20,3 12,3 13,3

19,1 30,9 17,6 14,0 9,1

46,3 40,4 57,0 40,4 61,6

15,1

16,9

18,2

— — — — — —

49,8

12,6 20,1 5,5 4,2 11,5

14,1 15,6 24,0 14,9

5,3 3,2 2,2 3,5

57,8 48,4 46,4 65,5

63,1 51,6 48,6 69,0

17,0

10,2 12,7 21,9 11,9 14,0

3,5

54,0

57,5

21,1 6,8 14,4 20,1 20,2 16,4

13,7 13,8 15,6 20,7 17,6

8,7 11,7 13,4 15,5 14,1

5,5 4,6 3,7 2,4 2,9

51,0 63,1 52,9 41,3 45,2

56,5 67,7 56,6 43,7 48,1

16,1

12,6

3,9

15,0

54,9

1,5 4,8 12,7 6,2

25,2 14,3 13,1

20,4 8,4 9,5 13,2

3,2 6,6 9,8

49,7 65,9 54,9

52,9 72,5 64,7

6,4

56,3

62,7

195 196 197

6,6 10,3 17,0 10,8

12,1 11,7 18,4

5,2 10,7 8,4

66,2 58,8 46,6

71,4 69,5 55,0

13,7

9,9 8,5 9,6 9,3

8,0

58,2

66,2

III

198 199 200

27,7 21,4 20,2 23,2

10,5 15,3 16,9 14,1

8,2 9,9 9,6 9,3

9,9 9,7 5,8

43,7 43,7 47,5

53,6 53,4 53,3

8,5

44,9

53,4

Västernorrlands 201 IV 202 203 204

län 17,3 15,6 6,3 2,5 10,4

13,9 14,3 14,9 25,5 17,0

8,4 9,5 8,4 21,4

6,4 4,9 9,4 3,9

54,0 55,7 61,0 46,7

60,4 60,6 70,4 50,6

11,7

6,2

54,7

60,9

205 206 207 208 209

18,7 16,5 19,1 23,4 11,4 17,8

16,0 7,8 8,2 13,0 19,6

16,2 6,9 10,7 7,7 10,6

4,3 11,9 5,6 4,3 3,7

44,8 56,9 56,4 51,6 54,7

49,1 68,8 62,0 55,9 58,4

13,0

10,4

6,0

52,8

58,8

20,4 18,9 8,8 20,3 17,2

9,6 14,2 18,9 13,0

12,9 13,1 25,5 12,7

57,1 53,8 46,8 54,0

13,9

16,0

— — — — —

52,9

Uppsala län 178 179 VIII 180 181 182 Kopparbergs län 183 IX 184 185 186

187 188 189 190 191

Gävleborgs län 192 I 193 194

Jämtlands län 210 VI 211 212 213 3—202785

17,9

34 BILAGA 1

Tabell 6 (forts.).

Procentuell röstfördelning

i ortskretsar och regionkretsar

K + S

Västerbottens län 214 20,2 V I I 215 3,1 216 28,2 217 12,6

22,1 25,4 22,0 14,8

14,6 18,0 15,2 15,4

0,5 1,6 0,6 2,2

42,6 51,9 34,0 55,0

43,1 53,5 34,6 57,2

VIII

218 219 220

Norrbottens län 221 IX 222 223 224

225 226 227 228

17,3

20,6

15,6

1,2

45,3

46,5

20,4 6,1 14,3

20,1 29,1 20,1

14,0 14,3 8,3

2,1 2,6 1,4

43,4 47,9 55,9

45,5 50,5 57,3

13,8

23,2

12,6

2,1

48,3

50,4

15,7 9,9 8,4 12,8

5,2 10,4 10,2 6,3

9,9 14,9 18,4 11,8

8,4 12,4 12,7 11,7

60,8 52,4 50,3 57,4

11,5

8,1

14,0

11,4

55,0

69,2 64,8 63,0 69,1 66,4

6,4 3,1 18,2 2,9

11,1 5,6 4,5 10,5

9,2 14,3 12,0 12,0

21,4 26,5 15,6 23,2

51,9 50,5 49,7 51,4

7,5

8,0

11,9

21,7

50,9

73,3 77,0 65,3 74,6 72,6

35 MAJORITETSVAL

Tabell 7. Ortskretsar och regionkretsar: röstsiffror från höstvalet 1958 Mandatfördelning i sammandrag Region

A B C D E F

I. Propc rtionell förd clning mellan partier 1 13 1 6 6 10 13 5 12 10 14 10 1 8 5 6 4 1 4 2 2 37

A B C D E. F

3 S

Summa

27 20 21 15 33 38

48 49 48 48 48 47

288 II. Proportio nell fördelni ng mellan lä nen, utnytt, ande av allf i överskottstal 7 12 1 1 27 5 12 10 22 5 13 9 21 13 10 7 17 1 6 5 32 5 4 3 34 1 5 35

48 49 48 48 48 47 288

36 BILAGA 1

Tabell 7 (forts.).

Stockholms s 'ad 1 I 2 3 4

11 III

5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16

17 18 19

20 21 22

VII

23 24 25

Stockholms k in 26 VIII 27 28 29

30 31 32 33 34 35 36 37 38

Procentuell röstfördelning

i ortskretsar och regionkretsar

K + S

2,1 2,1 1,8 2,1

17,5 18,9 18,8 20,9

18,1 21,4 20,4 24,4

8,7 7,2 8,4 6,2

53,6 50,4 50,6 46,4

62,3 57,6 59,0 52,6

2,0

19,0

21,1

7,6

50,3

57,9

2,1 2,2 1,9 1,9

20,0 18,6 15,9 16,6

23,2 20,5 16,2 18,1

5,8 7,6 10,3 10,4

48,9 51,1 55,7 53,0

54,7 58,7 66,0 63,4

2,1

17,9

19,8

8,3

51,9

60,2

1,7 1,6 1,5 1,7

17,2 17,8 17,4 20,6

19,5 17,5 20,0 27,5

7,8 8,7 8,0 7,2

53,8 54,4 53,1 43,0

61,6 63,1 61,1 50,2

1,6

18,3

21,0

7,9

51,2

59,1

1,8 1,7 1,4 1,1

22,0 20,2 17,6 21,7

37,9 30,0 21,6 51,4

4,7 6,2 7,1 2,2

33,6 41,9 52,3 23,6

38,3 48,1 59,4 25,8

1,5

20,4

34,7

5,1

38,3

43,4

2,3 2,2 2,6

18,1 21,8 20,2

21,0 29,6 25,0

6,3 4,4 5,9

52,3 42,0 46,3

58,6 46,4 52,2

2,3

20,2

25,5

5,4

46,6

52,0

1,9 1,7 1,7

22,3 22,2 22,1

38,1 28,9 32,1

4,6 5,7 5,2

33,1 41,5 38,9

37,7 47,2 44,1

1,7

22,2

32,7

5,2

38,2

43,4

1,4 0,9 1,1

17,6 19,3 20,2

46,1 55,5 58,5

3,6 2,5 1,5

31,3 21,8 18,7

34,9 24,3 20,2

1,1

19,0

53,5

2,5

23,9

26,4

25,8 19,5 11,9 5,1

10,6 13,7 20,2 17,7

17,8 18,9 24,9 42,2

2,2 2,4 1,9 2,7

43,6 45,5 41,1 32,3

45,8 47,9 43,0 35,0

15,3

15,5

26,5

2,3

40,4

42,7

29,7 44,4 52,6 48,1

32,1 51,7 60,7 52,8

1,9 2,5 2,6 4,4

17,9 18,3 17,3 20,0

48,1 27,5 19,4 22,8

2,9

18,4

27,8

2,4 7,3 8,1 4,7 5,9

45,0

50,9

4,9 2,7 10,6 11,0 3,2

17,5 15,4 15,8 15,2 15,2

17,0 26,4 15,2 20,0 22,5

9,1 5,6 5,2 2,9 4,2

51,5 49,9 53,2 50,9 54,9

60,6 55,5 58,4 53,8 59,1

6,4

15,8

20,5

5,3

52,0

57,3

MAJORITETSVAL

Tabell 7 (forts.).

Södermanlands 39 I 40 41 42

43 44 45

Procentuell röstfördelning

i ortskretsar och regionkretsar

K + S

län 4,2 25,3 20,6 19,6

14,4 10,7 13,7 17,9

19,5 13,7 15,3 17,6

2,6 0,6 0,6 0,5

59,3 49,7 49,8 44,4

61,9 50,3 50,4 44,9

17,6

14,3

16,6

1,0

50,5

51,5

3,8 2,8 11,7

18,2 19,6 15,9

13,1 14,4 14,4

3,1 2,4 1,4

61,8 60,8 56,6

64,9 63,2 58,0

6,2

17,9

13,9

2,3

59,7

62,0

Östergötlands län 46 12,7 III 47 2,6 48 3,9 49 4,3

9,3 10,5 11,1 11,1

14,1 28,6 28,6 23,2

1*6 3,4 3,2 2,8

62,3 54,9 53,2 58,6

63,9 58,3 56,4 61,4

50 51 52 53 54 55 56

6,1

10,4

23,6

2,7

57,2

59,9

25,2 4,2 3,6 24,2

8,5 14,5 14,3 9,9

19,5 27,0 28,0 17,0

1,2 4,2 4,1 2,4

45,6 50,1 50,0 46,5

46,8 54,3 54,1 48,9

15,2

11,6

22,5

2,9

47,8

50,7

7,8 20,8 26,2

14,6 12,5 9,7

17,7 17,7 16,9

4,1 2,1 1,2

55,8 46,9 46,0

59,9 49,0 47,2

18,4

12,3

17,5

2,4

49,4

51,8

Jönköpings län 57 20,3 VI 58 3,0 59 3,9 60 J 22,1

21,0 18,7 22,6 18,6

1,6 3,9 1,6 2,3

36,1 54,9 46,3 39,2

37,7 58,8 47,9 41,5

2,4

44,3

46,7

35,6 34,2 42,3 35,7 37,1 37,1

36,2 35,9 44,3 37,4 38,2 38,5

VII

61 62 63 64 65 |

' ; Kronobergs län 66 67 VIII 68 69 70 Kalmar IX

län 71 72 73 74

12,2

20,2

21,0 19,5 25,6 17,8 20,9

25,1 28,9 17,7 23,0 34,3 25,6

19,5 16,6 18,9 18,6 11,8

19,2 18,6 19,1 21,0 15,7

17,1

18,8

0,6 1,7 2,0 1,7 1,1 1,4

27,6 10,6 33,0 29,2 28,2

7,8 12,5 5,1 8,0 12,0

18,2 28,6 21,5 25,7 21,3

4,8 2,6 2,8 1,1 1,8

41,6 45,7 37,6 36,0 36,7

46,4 48,3 40,4 37,1 38,5

25,6

9,1

23,0

2,7

39,6

42,3

17,3 35,1 13,6 20,7

7,0 6,5 9,2 6,7

23,2 17,8 25,4 23,9

2,5 1,2 1,3 2,4

50,0 39,4 50,5 46,3

52,5 40,6 51,8 48,7

21,4

7,4

22,6

1,9

46,7

48,6

38 BILAGA 1

Tabell 7 (forts.).

Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar

K + S

26,7 2,9 40,8 22,5

6,6 10,9 7,9 8,4

23,3 30,8 20,7

2,1 2,7 0,8 1,9

41,3 52,7 29,8

43,4 55,4 30,6

42,1

44,0

19,5 48,4

10,0 13,0

0,7 0,2

47,4 23,9

48,1 24,1

34,6

11,6

22,4 14,5 18,2

0,5

35,1

35,6

1,4 22,6 13,8 7,7

27,7 17,4 12,2 16,1

2,2 1,4 3,7 3,3

49,4 42,6 53,8 51,1

51,6 44,0 57,5 54,4

11,6

18,0

19,3 16,0 16,5 21,8 18,4

2,7

49,3

52,0

Kristianstads 84 III 85 86 87

län 24,3 24,3 7,6 14,2

17,1 20,3 20,6 14,8

22,5 21,2 25,8 14,3

0,1 0,2 1,0 2,8

36,0 34,0 45,0 53,9

36,1 34,2 46,0 56,7

17,2

18,2

21,0

1,0

42,6

43,6

88 89 90 91

25,6 20,9 23,8 20,6

12,5 13,3 10,7 8,5

20,0 26,9 29,2 31,9

1,8 1,0 0,6 0,2

40,1 37,9 35,7 38,8

41,9 38,9 36,3 39,0

22,6

11,2

27,2

0,9

38,1

39,0

14,9

9,5 13,4 9,8 9,4

23,6 46,1 24,4 23,9

0,3 1,1 2,7 1,4

51,7 39,4 63,1 63,0

52,0 40,5 65,8 64,4

Kalmar län 75 X 76 77

Gotlands län I 78 79

Blekinge II

län 80 81 82 83

Malmöhus län 92 V 93 94 95

— —

2,3

25,1

29,6

1,5

54,3

55,8

4,1 29,8 15,7 3,7 25,7 17,3

10,5

96 97 98 99

5,1 9,8 13,6 8,2

16,1 20,1 35,8 15,1 22,8

0,2 0,5 0,8 0,3 0,5

48,8 53,9 46,1 50,7 49,8

49,0 54,4 46,9 51,0

VII

100 101 102 103

13,0 22,5 39,2 32,0

20,4 17,4 17,0 17,8

1,5 0,1

—

26,5

12,2 12,6 13,0 18,9 14,2

18,1

0,1 0,4

52,9 47,4 30,8 31,2 40,8

54,4 47,5 30,8 31,3 41,2

1,8 2,2 1,7 1,2

11,1 9,9 8,5 12,4

47,9 34,4 25,3 57,6

1,3 2,0 2,3 0,7

37,9 51,5 62,2 28,1

39,2 53,5 64,5 28,8

1,7

10,5

41,0

1,6

45,2

46,8

Malmö stad 104 V I I I 105 106 107

9,6

50,3

MAJORITETSVAL

Tabell 7 (forts.).

Malmö stad 108 IX 109 110

Hallands län 111 112 X 113 114 115

Göteborgs sta d 116 I 117 118 119 ' II

III

Bohus

120 121 122 123 124 125 126 127

län 128 129 130 131

132 133 134

Alvsborgs lär i 135 VI 136 137 138

VII

139 140 141 142

39 Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar

K + S

2,4 1,8 3,5

8,4 7,5 8,3

31,3 19,2 24,3

2,0 2,0 2,0

55,9 69,5 61,9

57,9 71,5 63,9

2,6

8,1

24,7

2,0

62,6

64,6

47,3 3,7 39,6 24,4 45,6

7,4 16,1 5,2 12,8 10,0

15,8 26,0 18,8 18,2 18,5

0,3 4,9 0,8 1,5 0,5

29,5 54,2 36,4 44,6 25,9

31,1

10,5

19,7

1,7

29,2 49,3 35,6 43,1 25,4 37,0

1,7 1,4 1,3 1,7

22,9 22,7 32,7 24,8

12,3 10,5 22,0 13,1

12,6 15,0 6,5 10,4

50,5 50,4 37,5 50,0

63,1 65,4 44,0 60,4

38,7

1,5

25,9

14,6

11,1

46,9

58,0

1,5 1,1 1,0 1,3

30,7 33,5 34,9 35,2

17,7 30,4 27,9 28,6

7,4 6,2 6,8 7,8

42,7 28,8 29,4 27,1

50,1 35,0 36,2 34,9

1,2

33,3

26,0

6,9

32,6

39,5

1,3 1,4 1,1 2,0

32,6 28,6 26,1 32,5

46,5 51,5 61,4 46,5

30,1

8,6 11,8 12,5 6,8 9,7

37,9 39,7 48,9 39,7

1,6

19,6 18,5 11,4 19,0 17,3

41,3

51,0

3,9 11,2 18,9 16,5 12,4

25,7 24,4 21,9 35,1 26,4

16,2 16,5 23,6 22,4 19,6

8,1 5,9 1,5 0,2

46,1 42,0 34,1 25,8

54,2 47,9 35,6 26,0

4,1

37,5

41,6

7,1 8,0 26,7

19,5 18,7 19,5

17,6 13,8 18,8

2,0 1,6 0,5

53,8 57,9 34,5

55,8 59,5 35,0

13,5

19,2

16,8

1,4

49,1

50,5

20,2 42,7 11,8 2,9

19,4 11,0 19,2 20,2

15,1 17,9 14,8 12,2

1,3 0,1 2,3 3,3

44,0 28,3 51,9 61,4

45,3 28,4 54,2 64,7

18,9

17,6

15,0

1,8

46,7

48,5

19,1 17,8 20,6 21,2

20,7 24,2 11,7 7,5

15,8 23,6 33,1 25,3

3,0 1,3 1,3 2,2

41,4 33,1 33,3 43,8

44,4 34,4 34,6 46,0

19,7

15,9

24,1

2,0

38,3

40,3

40 BILAGA 1

1'abell 7 (forts.).

Älvsborgs län 143 V I I I 144 145 Skaraborgs län 146 IX 147 148 149

150 151 152 153

Värmlands län 154 I 155 156

157 158 159

III

160 161 162

167 168 169 170

Västmanlands 171 VI 172 173 174

VII

175 176 177

i ortskretsar och regionkretsar

K + S

3,5 3,1 29,0

14,6 12,8 13,9

36,7 25,6 27,8

3,7 5,1 0,6

41,5 53,4 28,7

45,2 58,5 29,3

13,3

13,7

29,6

2,9

40,5

43,4

33,5 18,5 25,1 27,4

17,4 19,7 19,3 16,6

30,2 18,1 21,8 23,7

0,6 4,9 0,5 1,0

18,3 38,8 33,3 31,3

18,9 43,7 33,8 32,3

26,2

18,2

23,5

1,7

30,4

32,1

22,7 16,6 20,7 25,8

18,4 20,2 17,1 17,6

18,0 20,4 19,6 17,2

2,0 2,5 1,8 1,0

38,9 40,3 40,8 38,4

40,9 42,8 42,6 39,4

21,3

18,3

18,9

1,9

39,6

41,5

12,6 10,0 2,2

14,2 10,0 16,5

18,5 13,4 29,8

3,4 4,1 3,2

51,3 62,5 48,3

54,7 55,6 51,5

7,9

13,8

21,3

3,5

53,5

37,0

9,0 21,6 20,1

10,5 11,0 15,5

10,5 12,1 20,4

5,4 3,9 2,7

64,6 51,4 41,3

16,1

12,3

14,2

4,1

53,3

70,0 55,3 44,0 57,4

12,2 21,5 8,1

14,9 10,6 8,0 11,2

17,3 19,8 11,8 16,3

5,7 5,9 11,6 7,7

49,9 42,2 60,5 50,9

55,6 48,1 72,1

3,2 3,2 17,1 25,9 12,0

21,3 23,8 19,3 15,4

3,8 3,3 2,9 1,5 2,9

52,9 50,3 47,0 41,8 48,2

56,7 53,6 49,9 43,3

20,0

18,8 19,4 13,7 15,4 16,9

12,0 16,5 7,5 17,9

12,0 14,6 14,2 14,4

10,1 10,3 11,7 13,1

60,0 53,7 59,3 52,3

65,9 58,6 66,6 54,6

13,1

13,7

11,3

5,9 4,9 7,3 2,3 5,3

56,6

61,9

3,0 3,5 14,7 28,3

16,6 20,3 15,0 13,6

14,7 22,3 12,8 13,8

4,6 2,6 3,3 2,2

61,1 51,3 54,2 42,1

65,7 53,9 57,5 44,3

14,7

15,8

15,2

3,1

51,2

54,3

5,3 10,9 13,0

10,3 12,0 14,0

9,1 11,8 10,9

4,4 4,3 3,6

70,9 61,0 58,5

9,8

12,1

10,7

4,1

63,3

75,3 65,3 62,1 67,4

13,9 Örebro län 163 IV 164 165 166

Procentuell röstfördelning

58,6

51,1

län

MAJORITETSVAL

Tabell 7 (forts.)-

Uppsala län 178 179 V I I I 180 181 182 Kopparbergs 183 IX 184 185 186

41 Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar

K + S

22,0 4,8 5,2 34,0 16,8

11,9 21,7 17,8 11,2 12,3

18,8 33,1 19,6 12,8 8,6

6,5 2,4 2,9 2,1 0,9

46,8 38,0 54,5 39,9 61,4

53,3 40,4 57,4 42,0 62,3

15,5

15,2

18,8

1,8

48,7

50,5

15,1 22,3 6,6 4,8

11,2 13,2 21,9 11,2

10,4 12,7 21,8 13,6

5,2 2,9 2,1 4,1

58,1 48,9 47,6 66,3

63,3 51,8 49,7 70,4

län

187 188 189 190 191

Gävleborgs län 192 I 193 194

13,2

14,3

14,4

3,6

54,5

58,1

22,4 8,1 15,7 22,3 22,9

11,9 11,4 13,8 18,1 15,1

9,1 12,3 13,0 15,0 13,4

6,0 5,4 3,6 2,1 2,5

50,6 62,8 53,9 42,5 46,1

56,6 68,2 57,5 44,6 48,6

18,1

14,0

12,5

4,0

51,4

55,4

2,2 4,6 14,2

23,7 11,3 9,9 15,2

3,2 6,0 10,4 6,4

47,6 64,5 53,8

50,8 70,5 64,2

55,2

61,6

5,3 11,0 8,3 8,1

66,4 58,7 48,1

71,7 69,7 56,4

6,8

23,3 13,6 11,7 16,4

195 196 197

6,8 10,3 18,5

10,3 10,9 15,7

11,3

12,0

11,2 9,1 9,4 10,0

58,6

66,7

III

198 199 200

28,4 21,4 22,0

10,0 13,2 14,8

7,8 10,3 9,3

9,9 10,6 6,1

43,9 44,5 47,8

53,8 55,1 53,9

24,1

12,5

9,1

9,0

45,3

54,3

7,5 8,7 8,6 23,2

6,0 4,6 8,8 3,9

54,8 57,3 62,2 46,5

60,8 61,9 71,0 50,4

11,7

12,6 12,5 12,9 22,7 15,0

11,8

5,9

55,6

61,5

18,1 16,5 20,2 23,5 12,1 18,0

15,2 6,7 6,3 13,0 17,7 11,9

16,8 7,1 11,5 7,8 11,3

3,8 11,1 4,7 4,0 3,3

46,1 58,6 57,3 51,7 55,6

49,9 69,7 62,0 55,7 58,9

10,9

5,4

53,8

59,2

21,5 19,9 9,6 21,7

7,5 11,6 13,9 11,1

13,4 13,7 28,9 12,7

1,9 1,4 1,7 2,9

55,7 52,4 45,9 51,6

57,6 53,8 47,6 54,5

18,3

11,0

17,0

1,9

51,8

53,7

Västernorrlands 201 IV 202 203 204

205 206 207 208 209

Jämtlands län 210 VI 211 212 213

län 19,1 16,9 7,5 3,7

42 BILAGA 1

Tabell 7 (forts.).

Jämtlands lä n 214 V I I 215 216 217

VIII

218 219 220

Norrbottens l än 221 IX 222 223 224

225 226 227 228

Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar

K + S

19,0 3,3 28,7 13,0

21,9 23,1 20,4 14,0

14,4 18,6 14,8 15,8

0,4 2,1 0,7 2,7

44,3 52,9 35,4 54,5

44,7 55,0 36,1 57,2

17,3

19,5

15,7

1,4

46,1

47,5

20,1 5,9 14,1

19,9 28,7 17,9

14,2 14,8 9,3

2,5 2,6 1,3

43,3 48,0 57,4

45,8 50,6 58,7

13,5

22,4

13,1

2,2

48,8

51,0

14,8 10,2 8,3 12,7

4,7 9,0 9,0 5,7

11,0 16,1 20,5 12,7

7,5 11,9 12,2 11,8

62,0 52,8 50,0 57,1

69,5 64,7 62,2 68,9

11,3

7,2

15,4

10,9

55,2

66,1

6,8 3,0 19,0 3,0

11,0 5,1 3,9 9,7

10,0 16,0 12,8 13,9

21,6 26,3 14,6 22,9

50,6 49,6 49,7 50,5

72,2 75,9 64,3 73,4

7,8

7,6

13,1

21,4

50,1

71,5

43 MAJORITETSVAL

Tabell 8. Ortskretsar och regionkretsar: röstsiffror från 1960 års val Mandatfördelning i sammandrag Majoritetsval med omval, överskottstal i regionkretsar G Region A ortskretsar regionkretsar . . . . Region B ortskretsar regionkretsar . . . . Region C ortskretsar regionkretsar . . . . Region D ortskretsar regionkretsar . . . .

Summa

2 1

6 2

7 2

23 4

38 10

9 1

5 1

6 2

19 6

39 10

9 1

16 9

38 10

11 1

7 1

13 8

38 10

—

48 Region E ortskretsar regionkretsar . . . .

3 2

4 2

2 1

29 5

38 10

48 Region F ortskretsar regionkretsar . . . .

2 1

2 3

33 2

37 10

31 5

33 9

31 7

133 34

228 60

288 Hela riket ortskretsar regionkretsar . . . .

44 BILAGA 1

Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning

Stockholms st ad 1 I 2 3 4

5 6 7 8

III

9 10 11 12

13 14 15 16

17 18 19

20 21 22

VII

23 24 25

Stockholms la n 26 VIII 27 28 29

30 31 32 33

34 35 36 37 38

i ortskretsar och regionkretsar

K + S

3,4 3,2 3,1 3,0

22,3 22,2 23,0 23,7

15,2 20,0 15,6 16,0

8,1 6,8 8,6 7,1

59,1 54,5 58,3 57,3

3,2

22,8

16,7

7,6

51,0 47,7 49,7 50,2 49,7

3,0 3,1 2,8 2,8

25,3 23,0 20,9 20,6

17,6 16,0 12,6 14,6

6,2 7,4 10,3 10,3

54,1 57,9 63,4 62,0

3,0

22,9

15,6

8,1

47,9 50,5 53,4 51,7 50,4

2,5 2,4 2,2 2,6

20,6 21,1 20,9 24,5

15,5 14,1 16,4 22,2

9,3 10,5 9,7 8,9

52,1 51,8 50,8 41,8

61,4 62,3 60,5 50,7

2,4

21,7

17,1

9,6

49,2

58,8

2,4 2,8 2,3 1,9

26,7 25,1 22,7 27,0

32,3 22,2 17,6 44,1

2,4

25,4

28,8

4,7 6,8 7,2 2,6 5,4

33,9 43,1 50,2 24,4 38,0

38,6 49,9 57,4 27,0 43,4

3,3 3,2 3,7

23,3 27,6 25,0

16,5 22,9 20,7

6,5 4,7 5,7

50,4 41,6 44,9

3,4

25,6

20,4

5,5

45,1

56,9 46,3 50,6 50,6

2,9 2,5 2,8

26,7 27,3 27,0

31,8 24,0 26,4

5,5 5,7 5,5

2,7

27,0

27,1

5,6

33,1 40,5 38,4 37,6

38,6 46,2 43,9 43,2

2,6 2,1 2,1

22,2 24,6 26,9

39,8 47,7 49,6

4,4 2,7 1,7

31,0 22,9 19,7

2,3

24,7

45,8

2,9

24,3

35,4 25,6 21,4 27,2

25,3 19,2 12,6 5,5

12,5 15,1 23,4 22,7

15,6 16,4 20,3 37,6

2,6 3,2 2,4 2,9

44,1 46,1 41,2 31,4

46,7 49,3 43,6 34,3

57,3

58,5

15,1

18,5

23,4

2,8

40,2

43,0

2,5 3,2 3,3 5,5

23,3 23,2 21,0 23,9

42,1 21,6 17,3 18,9

2,4 7,4 7,8 4,8

29,6 44,6 50,7 46,8

3,8

22,8

23,4

5,9

44,2

32,0 52,0 58,5 51,6 50,1

5,7 3,3 10,0 11,0 3,9

21,2 19,9 17,5 17,7 17,5

13,5 22,3 13,8 17,6 18,7

9,1 5,8 5,6 3,9 5,1

50,5 48,8 53,1 49,9 54,8

6,7

17,7

17,3

5,8

51,4

59,6 54,6 58,7 53,8 59,9 57,2

MAJORITETSVAL

45 Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar

Södermanlands 39 I 40 41 42

43 44 45

K + S

län 5,2 25,0 20,3 19,2

16,2 11,5 14,4 19,9

15,3 12,3 13,2 14,8

3,0 1,5 1,3 1,0

60,3 49,8 50,8 44,8

63,3 51,3 52,1 45,8

17,3

15,6

14,0

1,7

51,4

53,1

4,1 3,8 11,9 6,6

20,5 22,0 18,2

10,7 10,2 11,0

3,6 3,1 1,8

61,0 60,8 57,1

64,6 63,9 58,9

20,3

10,7

2,9

59,6

62,5

Östergötlands län 46 14,1 III 47 4,1 48 5,9 49 7,8

9,8 12,5 13,4 17,1

11,2 21,7 20,9 21,9

2,3 3,7 3,8 3,7

62,6 58,1 56,1 56,1

64,9 61,8 59,9 59,8

7,8

12,8

18,7

3,4

58,5

61,9

25,6 6,1 5,6 24,4

9,6 18,1 18,6 10,9

16,9 19,1 19,3 14,2

1,7 4,7 4,2 2,8

48,0 56,8 56,4 50,5

16,0

14,0

17,3

3,3

46,3 52,1 52,2 47,7 49.4

9,9 22,3 26,7 19,6

15,7 13,2 11,4

12,6 14,6 13,7

4,8 2,7 1,4

57,1 47,3 46,8

61,9 50,0 48,2

13,4

13,7

2,9

50,3

53,2

Jönköpings län 57 VI 58 59 60

19,7 4,6 5,4 22,2

22,2 20,1 24,3 19,5

40,2 60,3 49,5 42,5

21,5

1,8 4,1 1,5 2,2 2,4

38,4 56,2 48,0 40,3

12,8

16,8 14,9 20,8 15,9 17,0

46,0

48,4

61 . 62 VII 63 64 65

24,7 27,8 18,4 23,9 33,4

20,7 17,3 20,0 18,8 12,7

16,7 16,7 14,7 17,4 13,0

0,9 1,9 2,2 2,0 1,3

37,0 36,3 44,7 37,9 39,6

37,9 38,2 46,9 39,9 40,9

25,5

17,9

15,7

1,7

39,2

40,9

27,8 12,4 33,0 28,7 27,7

8,6 13,7 6,1 8,3 13,5

16,7 23,3 19,2 23,3 18,3

5,3 3,4 3,8 2,0 2,5

41,6 47,2 37,9 37,8 38,0

46,9 50,6 41,7 39,8 40,5

25,7

10,1

20,2

3,4

40,6

44,0

18,0 34,5 14,5 20,6

8,7 7,1 11,8 8,5

18,5 15,5 20,2 20,7

3,2 1,5 1,9 3,9

51,5 41,4 51,6 47,1

54,7 42,2 53,5 50,1

21,7

9,1

18,8

2,4

48,0

50,4

50 51 52 53

• '".: 54 V 55 56

Kronobergs lån 66 67 VIII 68 69 70 Kalmar IX

län 71 72 73 .74

52,7

46 BILAGA 1

Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar

Kalmar X

län 75 76 77

Gotlands län I 78 79

Blekinge län 80 II 81 82 83

Kristianstads 84 III 85 86 87

Malmöhus län 92 V 93 94 95

VII

100 101 102 103

Malmö stad 104 V I I I 105 106 107

K + S

26,5 5,0 37,8

8,4 14,5 8,2

19,3 23,1 22,0

2,7 3,1 1,0

43,0 54,3 30,9

45,7 57,4 31,9

22,7

10,5

20,4

2,4

44,0

46,4

20,4 46,9

10,8 13,3

19,2 14,1

1,0 0,3

48,6 25,4

49,6 25,7

34,2

12,1

16,5

0,6

36,5

41,1

3,7 23,3 15,3 10,0

28,9 17,2 12,0 16,6

14,2 13,4 13,5 18,2

2,8 1,9 4,3 3,4

50,4 44,2 54,9 52,7

53,2 46,1 59,2 56,1

13,3

18,1

14,9

3,1

50,7

53,8

22,7 25,1 8,3 14,2

16,7 22,4 24,0 15,7

18,0 17,4 19,2 12,1

0,2 0,3 1,1 2,8

36,4 34,8 47,4 55,2

36,6 35,1 48,5 58,0

44,4

45,5

41,1 40,9 36,4 38,4 39,2

43,2 42,3 37,1 38,8

län

88 89 90 91

96 97 98 99

17,5

20,0

17,0

26,8 22,3 25,1 22,1

14,2 15,4 12,8 11,3

17,8 20,0 25,0 27,8

1,1 2,1 1,4 0,7 0,4

24,0

14,3

22,4

1,1

40,3

15,5 2,6 2,8 5,2 6,4

9,9 16,3 11,5 10,5

21,8 38,1 17,9 20,6

12,1

24,5

29,8 16,1 4,8 26,1

5,8 9,9 14,1 7,3

15,2 18,6 31,6 15,8

18,0

9,7

21,1

14,1 22,5 39,6 32,8

12,1 12,6 12,9 18,5

18,1 15,6 15,3 16,8

27,0

14,0

3,6 4,8 4,1 2,8 3,8

0,5 1,5 2,8 1,7 1,6

52,3 41,5 65*0 62,1 55,4

52,8 43,0 67,8 63,8 57,0

0,3 0,6 0,8 0,4

49,0 54,7 48,6 50,4

49,3 55,3 49,4 50,8

0,6

50,7

51,3

1,3 0,2 0,1 0,2

54,5 49,2 32,1 31,8

55,8 49,4 32,2 32,0

16,4

0,4

42,2

42,6

12,3 10,0 8,4 14,7

40,1 30,2 21,8 52,9

1,7 2,1 2,5 0,8

42,3 52,9 63,2 28,8

11,3

36,2

1,8

46,8

44,0 55,0 65,7 29,6 48,6

MAJORITETSVAL

47 Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar

Malmö siad 108 IX 109 110

Hallands län 111 112 X 113 114 115

Göteborgs stat l 116 I 117 118 119

K + S

4,3 3,8 5,9

9,7 7,6 8,8

28,3 16,2 20,3

1,9 2,3 2,3

55,8 70,1 62,8

57,7 72,4 65,1

4,7

8,7

21,8

2,2

62,7

64,9

43,5 5,1 37,6 24,6 41,9

9,2 18,6 7,4 14,0 15,2

15,1 18,4 16,3 14,5 16,1

0,6 5,2 0,9 1,6 0,7

31,6 52,7 37,8 45,3 28,1

32,2 57,9 38,7 46,9 28,8

29,5

12,7

16,1

1,9

39,8

41,7

2,2 2,3 1,8 1,6

25,1 29,2 26,3 33,6

9,9 12,0 10,4 13,4

12,0 11,3 10,7 7,2

50,8 45,2 50,8 44,2

62,8 56,5 61,5 51,4

2,0

28,0

11,2

10,5

48,3

58,8

120 121 122 123

1,8 1,4 1,6 1,5

28,9 37,2 38,5 42,5

10,2 27,6 22,6 34,9

11,3 5,0 5,8 2,9

47,8 28,8 31,5 18,2

59,1 33,8 37,3 21,1

1,6

36,6

23,6

6,3

31,9

38,2

III

124 125 126 127

2,2 1,8 1,3 2,1

34,6 26,6 27,7 33,9

16,1 10,2 9,4 14,1

9,8 14,7 12,5 7,6

37,3 46,7 49,1 42,3

47,1 61,4 61,6 49,9

1,9

31,2

12,6

10,5

43,8

54,3

5,0 11,2 18,2 17,0

13,0 13,9 19,8 19,0

12,6

29,2 27,0 24,9 36,3 29,0

16,3

8,2 6,2 2,0 0,5 4,4

44,6 41,7 35,1 27,2 37,7

52,8 47,9 37,1 27,7 42,1

8,4 8,6 26,2

21,8 20,4 21,7

13,2 12,1 16,5

2,5 2,3 0,7

54,1 56,6 35,0

56,6 58,9 35,7

13,8

21,3

13,9

1,9

49,1

51,0

19,2 40,6 11,8 4,0

20,4 13,3 21,0 21,8

12,3 15,7 11,3 8,1

1,9 0,4 3,0 3,7

46,2 30,0 52,9 62,4

48,1 30,4 55,9 66,1

18,1

19,3

11,8

2,3

48,4

50,7

19,1 18,1 21,7 21,9

23,0 26,4 13,7 8,2

11,8 18,4 27,7 21,8

3,5 1,4 1,9 3,0

42,6 35,7 35,0 45,1

46,1 37,1 36,9 48,1

20,2

17,7

19,7

2,5

39,9

42,4

Bohus län 128 IV 129 130 131

132 133 134

Älvsborgs län 135 VI 136 137 138

VII

139 140 141 142

48 BILAGA 1

Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning

Älvsborgs lär 143 V I I I 144 145

Skaraborgs 146 IX 147 148 149

i ortskretsar och

regionkretsar

K + S

5,0 4,8 27,7

17,7 14,1 15,5

29,3 18,4 23,0

3,8 5,7 0,8

44,2 57,0 33,0

46,9 62,7 33,8

13,6

15,6

23,1

3,3

44,3

47,6

34,7 19,6 25,7 28,1

17,9 21,4 19,5 18,2

0,8 4,2 1,1 1,5

21,0 40,9 35,9 32,7

21,8 45,1 37,0 34,2

län

150 151 152 153

Värmlands län 154 I 155 156

27,0

19,2

25,6 13,9 17,8 19,5 19,1

2,0

32,7

34,7

23,2 16,6 21,1 26,4

19,4 22,1 18,2 18,5

14,3 14,9 15,3 13,5

2,1 2,8 2,3 1,3

41,0 43,6 43,1 40,3

21,6

19,7

14,5

2,1

42,1

43,1 46,4 45,4 41,6 44,2

13,2 10,6 4,3

16,1 11,5 19,4

14,5 10,8 21,6

4,3 5,6 4,5

51,9 61,5 50,2

56,2 67,1 54,7

9,0

16,0

16,2

4,8

54,0

58,8

11,7 11,7 16,6

8,5 10,5 17,3

6,3 4,9 3,5

64,6 52,1 42,6

157 158 159

8,9 20,8 20,0 15,9

13,3

12,0

5,0

53,8

70,9 57,0 46,1 58,8

III

160 161 162

13,1 21,3 7,7 14,0

15,8 11,2 8,7

13,2 17,4 10,2

6,5 6,7 11,4

51,4 43,4 62,0

57,9 50,1 73,4

12,0

13,5

8,2

52,4

60,6

4,0 5,6 17,0 24,4

27,8 22,7 20,6 17,2

14,1 10,9 9,6 11,2

3,4 3,1 3,2 2,2

50,7 57,7 49,6 45,0

54,3 60,8 52,8 47,2

12,6

21,9

11,3

3,0

51,2

54,2

11,1 16,0 7,7 16,7

14,5 15,4 16,8 16,3

7,2 7,1 8,2 9,7

6,3 4,5 7,7 2,6

60,9 57,0 59,6 54,7

67,2 61,5 67,3 57,3

12,5

15,7

7,9

5,5

58,4

63,9

3,6 4,2 15,2 28,4

18,0 22,3 17,6 15,0

11,0 16,8 9,9 10,6

5,7 3,0 3,5 2,8

61,7 53,7 53,8 43,2

67,4 56,7 57,3 46,0

15,2

17,8

11,6

3,6

51,8

55,4

Örebro län 163 IV 164 165 166

167 168 ; 169 170

Västmanlands 171 VI 172 173 174

län

MAJORITETSVAL

49 Tabell 8 (forts.). Procentuell röstfördelning i ortskretsar och regionkretsar

Västmanlands 175 VII 176 177

K + S

5,4 10,7 13,6

11,6 13,6 14,7

7,4 9,2 8,9

5,6 5,2 4,6

75,6 66,5 62,8

9,9

13,3

8,5

5,1

70,0 61,3 58,2 83,2

21,1 6,0 6,3 33,0 17,0

14,5 26,6 21,9 12,3 13,0

16,0 25,4 13,8 11,8 7,3

1,2 2,8 3,3 2,5 1,9

47,2 39,2 54,7 40,4 60,8

48,4 42,0 58,0 42,9 62,7

15,6

18,1

15,0

2,4

48,9

51,3

15,8 23,0 8,9 7,2

12,5 14,5 23,9 13,9

7,6 9,8 15,7 8,9

6,7 3,8 3,2 5,0

57,4 48,9 48,3 65,0

64,1 52,7 51,5 70,0

län

Uppsala län 178 179 V I I I 180 181 182

Kopparbergs 183 IX 184 185 186

68,3

län

187 188 189 190 191

Gävleborgs län 192 I 193 194

14,5

16,1

10,5

4,6

54,3

58,9

22,4 9,1 17,9 23,4 23,9

12,8 12,6 14,2 19,0 14,9

6,9 9,3 9,9 11,2 11,0

7,2 6,5 4,3 2,6 4,4

50,7 62,5 53,7 43,8 45,8

57,9 69,0 58,0 46,4 50,2

19,2

14,6

9,6

5,1

51,5

56,6

4,3 7,6 14,4

25,2 13,6 12,6

15,8 6,3 7,6

4,6 8,3 11,8

50,1 64,2 53,6

54,7 72,5 65,4

8,5

17,6

10,3

8,0

55,6

63,6

195 196 197

8,8 11,1 17,8

7,4 7,2 7,9 7,5

7,3 11,8 9,4 9,4

64,9 58,5 48,6 58,1

72,2 70,3 58,0

12,1

11,6 11,4 16,3 12,9

III

198 199 200

27,1 21,7 22,9

10,1 13,9 14,8

6,7 8.1 7,4

11,2 11,3 7,2

44,9 45,0 47,7

56,1 56,3 54,9

24,0

7,4

10,0

45,7

55,7

län 20,2 17,2 8,4 5,4 12,7

12,3 12,6 14,0 24,6 15,8

6,3 6,6 5,9 15,5

53,1 57,5 61,5 49,3 55,7

61,2 63,5 71,7 54,5

8,5

8,1 6,0 10,2 5,2 7,4

12,5 5,8 9,8 6,9 8,9

4,9 12,6 6,6 4,6 4,0

46,9 57,8 56,2 51,8 56,3

51,8 70,9 62,8 56,4 60,3

8,8

6,6

53,7

60,3

Västernorrlands 201 IV 202 203 204

205 206 207 208 209

20,9 16,5 21,0 23,6 12,5 18,7

4—202785

14,8 7,3 6,4 13,1 18,3 12,2

67,5

63,1

50 BILAGA 1

Tabell S (forts.). Procentuell röstfördelning

i ortskretsar och regionkretsar

K + S

21,6 19,5 10,6 20,3

9,3 13,3 19,6 11,9

10,4 11,9 19,9 11,5

2,4 1,9 2,2 3,8

58,7 55,3 49,9 56,3

17,9

13,7

13,5

2,5

56,3 53,4 47,7 52,5 52,4

Västerbottens län 214 18,9 V I I 215 4,4 216 27,2 217 13,2

22,4 25,3 21,8 15,2

12,2 14,4 12,4 12,3

0,8 2,4 0,9 2,9

16,9

20,7

12,7

1,7

45,7 53,4 37,7 56,4 47,9

46,5 55,8 38,6 59,3 49,6

18,9 6,6 12,2

19,8 29,9 21,4

11,9 10,9 7,2

2,8 2,7 2,1

46,6 49,9 57,1

12,7

23,8

10,3

2,6

50,6

49,4 52,6 59,2 53,2

14,3 9,1 7,9 13,3

5,6 11,2 11,3 6,6

8,9 13,3 16,3 11,5

10,7

8,9

12,8

8,0 12,1 11,7 11,3 10,8

63,2 54,3 52,8 58,3 56,8

71,2 65,4 64,5 69,6 67,6

6,3 3,0 17,0 3,1

11,4 7,1 5,1 11,5

8,9 13,2 11,5 11,9

20,8 26,1 14,4 22,3

52,6 50,6 52,0 51,2

7,0

8,9

11,3

21,1

51,7

73,4 76,7 66,4 73,5 72,8

Jämtlands län 210 VI 211 212 213

VIII

218 219 220

Norrbottens län 221 IX 222 223 224

225 226 227 228

54,9

MAJORITETSVAL

51 Tabell 9. Röstfördelning i regionkretsar: röstsiffror från 1960 års val

2 448 2 481 1 824 1 727 1 901 1 490 1 190

18 036 19 221 16 313 18 227 14 447 14 871 12 902

12 861 13 242 12 842 20 870 11 614 14 934 24 076

5 825 6 843 7 209 3 862 3 117 3 073 1 513

37 960 42 346 36 968 27 309 25 486 20 715 12 756

77 130 84 133 75 156 71 995 56 565 55 083 52 437

13 061

114 017

110 439

31 442

203 540

472 499

Stockholms län VIII 11 353 2 957 IX 5 966 X

13 516 17 952 16 580

17 576 18 453 15 349

2 110 4 634 5 146

30 246 34 825 45 527

74 801 78 821 88 568

20 276

48 048

51 378

110 598

242 190

Södermanlands län 12 406 1 3 890 II

11 174 11 917

9 981 6 261

1 223 1 640

36 863 35 037

71 647 58 745

16 296

23 091

16 242

2 863

71 900

130 392

5 465 12 597 11 427

9 000 11 025 7 824

13 106 13 584 7 955

2 417 2 571 1 716

42 024 38 816 29 260

72 012 78 593 58 182

29 489

27 849

34 645

6 704

110 100

208 787

9 704 23 153

16 229 16 192

13 052 14 225

1 834 1 505

34 734 35 544

75 553 90 619

32 857

32 421

27 277

3 339

70 278

166 172

Kronobergs län VIII | 23 510

9 235

18 499

3 126

37 205

91 575

18 193 11 804

7 612 5 459

15 772 10 631

2 034 1 251

40 303 22 839

83 914 51 984

Summa

Stockholms stad

I II III IV V VI VII

Östergötlands län

III IV V Jönköpings

län

VI VII

Kalmar

län

IX X

29 997

13 071

26 403

3 285

63 142

135 898

Gotlands län I |

10 495

3 724

5 076

11 217

30 709

Blekinge län II |

10 768

14 649

12 082

2 521

41 085

81 105

län 12 537 18 309

14 387 10 194

12 175 17 094

811 863

31 882 29 973

71 792 76 433

30 846

24 581

29 269

1 674

61 855

148 225

5 476 14 133 19 884

10 338 7 624 10 335

20 938 16 570 12 102

1 410

433 328

47 441 39 926 31 094

85 603 78 686 73 743

39 493

28 297

49 610

2 171

118 461

238 032

Kristianstads

III IV Malmöhus

V VI VII

län

52 BILAGA 1 Tabell 9 (forts.). Röstfördelning

i regionkretsar:

röstsiffror från 1960 års val

2 958 2 727

8 754 5 106

27 979 12 749

1 371 1 268

36 153 36 741

77 215 58 591

5 685

13 860

40 728

2 639

72 894

135 806

29 010

12 513

15 864

1 887

39 013

98 287

1 901 1 017 1 324

26 809 23 832 21 973

10 726 15 329 8 899

10 061 4 125 7 413

46 266 20 771 30 856

95 763 65 074 70 465

4 242

72 614

34 954

21 599

97 893

231 302

8 548 7 234

19 695 11 158

11 057 7 251

2 997 988

25 641 25 698

67 938 52 329

15 782

30 853

18 308

3 985

51 339

120 267

12 948 17 152 8 208

13 808 14 982 9 404

8 434 16 730 13 930

1 633 2 111 2 001

34 557 33 871 26 697

71380 84 846 60 240

38 308

38 194

39 094

5 745

95 125

216 466

Skaraborgs la n IX 19 077 15 636 X

13 604 14 259

13 540 10 542

1 349 1 552

23 623 30 555

71 193 72 544

34 713

27 863

24 082

2 901

54 178

143 737

5 412 8 227 7 719

9 667 6 965 6 657

9 759 6 268 7 460

2 898 2 607 4 512

32 644 28 235 28 965

60 380 52 302 55 313

21 358

23 289

23 487

10 017

89 844

167 995

10 091 9 161

17 484 11036

9 326 5 679

2 386 3 948

41 036 41 330

80 323 71 154

28 520

15 005

6 334

82 366

151 477

Västmanland s län 10 546 VI 5 361 VII

12 286 7 162

8 038 4 601

2 472 2 763

35 819 34 003

69 161 53 890

15 907

19 448

12 639

5 235

69 822

123 051

14 896

17 310

14 294

2 293

46 736

95 529

Kopparbergs län IX 9 505 17 120 X

10 547 13 001

6 868 8 547

3 035 4 523

35 656 45 748

65 611 88 939

26 625

23 548

15 415

7 558

81 404

154 550

Malmö siad VIII IX

Summa

Hallands län

x Göteborgs stai i I II III

Bohus län IV V

Älvsborgs län VI VII VIII

Värmlands l in I II III

Örebro län IV V

Uppsala län VIII

MAJORITETSVAL

Tabell 9 (forts.). Röstfördelning

i regionkretsar:

röstsiffror från 1960 års val

Gävleborgs lä n I 4 858 II 7 072 III 11 942

10 001 7 513 6 407

5 849 4 349 3 665

4 558 5 502 4 968

31 573 33 861 22 818

56 839 58 297 49 800

23 872

23 921

13 863

15 028

88 252

164 936

Väslernorrlai ids län IV 8 684 18 139 V

10 837 11975

5 810 8 509

5 073 6 264

38 198 52 077

68 602 96 964

26 823

22 812

14 319

11 337

90 275

165 566

län | 13 846

10 485

10 401

2 016

40 546

77 294

Västerbottens län VII 13 918 VIII 5 994

17 027 11 307

10 436 4 839

1 428 1 214

39 430 23 816

82 239 47 170

19 912

28 334

15 275

2 642

63 246

129 409

7 534 4 158

6 283 5 279

9 023 6 707

7 662 12 467

40 167 30 537

70 669 59 148

11 692

11 562

15 730

20 129

70 704

129 817

Jämtlands VI

Summa

Norrbollens l än

IX X

En sammanfattning av alla sålunda erhållna valresultat, med tillämpning av principen absolut majoritet i en första valomgång i ortskretsarna, omval med relativ majoritet i dessa samt regionkretsval avgjort genom överskottstal efter mandatens proportionella länsfördelning, ter sig sålunda:

Valet 1956 Vårvalet 1958 Höstvalet 1958 Valet 1960

Summa

21 33 35 36

71 48 40 42

40 56 57 38

5 2 3 5

151 149 153 167

288 288 288 288

Mandattilldelningen för G, F och H har som synes och som kunde förväntas utfallit helt annorlunda i kalkylen för 1956 än vid de senare valen. Anmärkningsvärt är, beträffande de tre senaste valen, det nära nog konstanta antalet mandat för C och F. Den starka minskningen för H mellan valen 1958 och valet 1960 framstår i detta valsätt som skärpt i jämförelse med den faktiska förändringen mätt med AKmandatens fördelning. För S är skillnaderna i mandatantal föga betydande vad angår de tre första valutfallen, men 1960 markerar en mycket kraftig stegring. Majoritetsprincipens skärpta amplitud framträder här påtagligt.

54 BILAGA 1

Om man sammanför C + F + H för de fyra valutslagen blir siffrorna:

1956 Våren 1958 Hösten 1958 I960

B C + F+ H

132 137 132 116

151 149 153 167

5 2 3 5

Förskjutningen 1958—1960 framträder här än mer pregnant. I alla fyra fallen förefinnes visserligen en S-majoritet, oberoende av K, men denna majoritet som för de tre förstnämnda valen är 12—21 har 1960 stegrats till 51.

MAJORITETSVAL

Kombinationer

av majoritetsval

och proportionellt

val

Redan i direktiven för utredningen har anvisning givits att pröva lämpligheten av någon kombination av majoritets- och proportionellt val. Erfarenheten av verkställda valsättsberäkningar har bekräftat att anledning därtill förefinnes. De resultat som redovisats i den föregående avdelningen ger en av bakgrunderna till ett så inriktat undersökningsarbete. Om de framkallat tveksamhet r ö r a n d e ett för svenska förhållanden, med vår nuvarande partiuppdelning, väl lämpat system för majoritetsval följer därav icke nödvändigtvis att valsättet bör helt baseras på proportionalism. Politiska och tekniska olägenheter kan redovisas beträffande både det ena och det andra systemet. Här är inledningsvis anledning belysa vissa egenheter i ett proportionellt valsätt. I kommentaren till Jansons undersökning har ställts frågan, hur mycket av dess verkningssätt tillkommer proportionalismen som p r i n c i p resp. dess faktiska utformning? Som en grundläggande argumentering till förmån för proportionalism plägar anföras att systemet realiserar principen: alla röster väger lika. Innebär detta samtidigt att alla mandat väger lika? En belysning härav må först ges ur valmaterialet från 1960. Om man tar den största valkretsen Stockholms stad med 25 mandat ser det tämligen bra ut. Antalet väljare bakom varje mandat visar sig vara i avrundade siffror för H 18 400, för F 19 000, för S 17 500, för K 15 700. Tar man sedan en hälften så stor krets, säg Göteborg med 12 mandat, blir motsvarande tal för H 17 500, för F 18 100, för S 19 600, för K 21 600. Marginalerna är alltså redan större. Som exempel från en 5-mandatskrets, t. ex. Uppsala län, må redovisas siffrorna för H 14 300, för F 14 900, för C 17 300, för S 23 350. Marginalen minimum—maximum alltså: i 25 md. krets 2 300 » 12 » » 4 100 » 5 » » 9 050. Men hur skulle det se ut i det extrema fallet, att man tillämpar proportionalism i enmanskretsar? Ett fiktivt valutfall är i undersökningsmaterialet uträknat efter 1956 års röstsiffror sådana de publicerats i Jansons undersökning. Som princip kan proportionell mandatfördelning genomföras även då. Härvid har den proportionella mandatfördelningen fått bestämmas av partiernas procentsiffra röster för hela riket. Och hur orealistiskt ett dylikt valsystem än må förefalla ger det belysning av vad proportionalismens faktiska utformning i detta hänseende betyder. Som enkel fördelningsregel har därvid, i ordning efter partiernas storlek, använts vederbörande partis %-tal av de väljande. Resultatet framgår av tabell 10.

56 BILAGA 1

Tabell 10. Proportionellt

val i enmanskretsar:

års'röstsiffror

Procentuell röstfördelning i ortskretsarna Stockholms stad 1 F 33,1 2 S 45,5 3 F 37,6 4 F 32,4 5 F 31,6 6 S 46,5 7 F 34,0 8 F 35,7 9 F 37,6 10 F 34,6 11 F 33,8 12 F 39,4 13 F 37,6 14 F 32,7 15 H 38,3 16 F 34,3 17 1 F 36,0 17 s F 36,0 18 F 35,7 19 F 40,2 20 F 39,6 21 F 38,8 22 H 38,3 23 H 43,5 24 H 47,8 Stockholms 1 C 2 K 3 F 4 F 5 H 6 F 7 S 8 F 9 F 10 F 11 S 12 S

län 20,3 3,2 28,2 34,7 43,9 32,2 46,2 32,0 31,9 30,1 52,1 51,5

Jppsala S F S C S

län 45,7 31,0 51,7 28,3 60,7

1 2 3 4 5

Södermanlands 1 S 2 S 3 S 4 H 5 C 6 S 7 S

län 58,4 49,5 56,1 17,0 20,8 60,1 59,5

Östergötlands län 1 S 61,4 2 S 56,9

3 4 5 6 7 8 9 10 11

S S S H S S S S S

49,0 47,3 49,0 24,4 52,6 52,9 47,6 50,1 45,9

Jönköpings 1 F 2 S 3 F 4 H 5 C 6 C 7 H 8 H 9 C

län 28,8 50,6 29,9 17,4 17,6 29,2 19,1 17,2 24,0

Kronobergs 1 H 2 H 3 H 4 H 5 C

län 19,0 22,5 26,3 26,8 20,5

1 2 3 4 5 6 7 8

Kalmar S S C S H S H H

län 45,6 50,0 24,5 49,0 22,6 52,0 23,7 20,3

1 2 3 4 5

Hallands C S H C H

län 38,8 46,9 18,6 30,5 17,9

1 2

Gotlands län S 46,0 C 37,4

1 2 3 4 5

Blekinge län F 27,5 F 39,0 S 49,7 S 50,3 S 47,0

Kristianstads 1 H H

län 21,6 19,8

3 4 5 6 7 8

1 2 3 4 5 6 7

H S H H H H

22,4 52,4 19,8 25,4 29,3 31,6

Bohus län F 44,2 F 36,1 H 18,7 F 41,3 S 51,4 S 55,9 C 22,2

Fyrstadskretsen 1 H 43,6 2 S 49,2 3 S 59,5 4 H 47,3 5 S 65,7 6 S 59,5 7 S 59,3 8 H 39,5 9 S 63,8 10 S 46,5 11 S 61,5 Malmöhus 1 S 2 S 3 S 4 S 5 S 6 S 7 C 8 F

län 52,8 50,0 52,1 51,2 52,4 50,4 27,9 26,5

Skaraborgs län 1 H 28,6 2 F 27,0 3 F 26,4 4 H 21,5 5 F 25,4 6 F 30,1 7 H 16,9 8 C 18,6

1 2 3 4 5 6 7

Göteborgs stad K 15,7 K 15,0 F 34,8 F 42,7 F 37,3 F 48,3 F 48,7

MAJORITETSVAL

57 Tabell 10 (forts.). Proportionellt val i e runans krets ar: 1956 års röstsiffror 8 9 10 11 12

1 2 3 4 5 6 7 8

F F K K F

Älvsborgs län N. 1 F 26,5 2 C 36,0 3 F 32,1 4 S 58,4 5 F 33,3 6 F 29,8

52,6 46,3 17,2 14,8 45,3

Örebro län S 49,6 S 49,5 C 18,0 S 53,6 S 53,3 S 52,9 C 18,0 S 58,8

Älvsborgs län S. 1 H 32,8 2 S 52,1 3 H 30,3 4 H 26,4 5 C 26,7 Gävleborgs län F 32,3 S 62,7 S 51,3 S 63,6 S 57,3 S 47,0 K 12,5 K 7,1 K 11,8

Västmanlands

län

1 2 3 4 5 6 7

59,6 51,2 29,6 45,6 69,0 59,2 57,2

1 2 3 4 5 6 7 8 9

län 58,3 45,7 30,9 27,4 56,7 61,2 54,8 47,2 25,5

Västernorrlands län 1 S 50,3 2 S 50,2 3 S 56,6 4 S 45,6 5 S 57,6 6 S 51,6 7 S 57,5 8 S 53,8 9 C 19,9

S S C S S S S

Kopparbergs 1 S 2 S 3 F 4 F 5 S 6 S 7 S 8 S 9 F

Värmlands 1 S 2 S 3 S 4 S 5 S 6 S 7 H 8 S 9 H

län 48,2 59,0 56,9 60,7 45,6 47,4 21,3 47,2 19,3

Jämtlands 1 S 2 S 3 H 4 S 5 S

län 58,2 55,7 27,5 45,5 51,5

Västerbottens 1 S 2 H 3 G 4 S 5 C 6 F 7 S 8 S Norrbottens 1 K 2 K 3 S 4 S 5 S 6 K 7 S 8 S

län 56,5 17,3 22,6 50,9 17,0 30,0 50,8 50,4 län 26,2 28,2 46,2 53,6 46,4 23,8 50,0 57,2

Mandatfördelning (Vid riksproportionalitet i em nanskretsar enligt Jansons material för 231 kretsar 1956 och utdelning efter relativ, procen tuell, andel av kretsens väljarkår. I ordning från största parti)

Stockholm Stockholms län Uppsala län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Fyrstadskretsen Malmöhus län Hallands län Göteborg

2 3 3 5 10 1

19 6 1

4 1

— 4 1 3 1 8 6 1

— 2

—

1 1 3 4 3

1 1 1

— 3 1 1 1

2 7 3 1 2 8

—

Summa

. — — — — —

1 2 4

25 12 5 7 11 9 5 8 2 5 8 11 8 5 12

58 BILAGA 1

Mandatfördelning

Bohus län Älvsborgs N » S Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

2 1 1

3 4

(forts.)

4 C

H 1 3 3 2

Summa

1 1 1 1

7 6 6 6 5 8 4 4 5

3 1 1

1 1

7 6 5 8 9 8 7 9 9 9 5 8 8

2 1 3 1

Besynnerligheterna i en dylik mandatfördelning behöver knappast påpekas, t. ex. blott 2 S-mandat i Stockholm men 19 för F, inget S-mandat i Göteborg, däremot 10 av 11 i Östergötland. Men det som förtjänar mer intresse är variationen i %-tal för tilldelade platser och antalet väljare bakom varje enskilt mandat. Variation i % S

45.5—69.0

25.4—52.6

16.9—47.8

17.0—38.8

3.2—28.2

Av S-mandaten ligger 35 s£ 50 % och 68 > 50 %. Av F-mandaten blott 1 > 50 %, 9 > 40 %, medan S icke har något mandat < 45 %. Av H-mandaten ligger endast 4 > 40 %, av C-mandaten blott 4 md > 30 % och av K-mandaten 3 > 20 %. Antal väljare bakom mandat minimum maximum

5 550 14 790

4 540 7 330

3 110 9 050

2 730 6 250

1820 3 270

Väljarkvoten utgör c:a 16 700, absolut majoritet i genomsnitt alltså 8 350. Härav synes framgå, att proportionalismens praktiska användning som »rättvis» valordning helt avhänger av dess mer eller mindre regionala tillämpning. Ett annat spörsmål, som bör få belysning vid sidan av den i diskussionen sedvanliga frågan, hur mycket ett mandat kostar, är denna: Hur mycket kostar ett nytt mandat? Särskilt med hänsyn till möjlighet att uppnå en majoritetsbildning som underlag för en för någorlunda avsevärd tid stabil regeringsmakt kan den frågan vara av avgörande betydelse. En illustration härav må därför återges i tabellform, grundad på valsiffrorna för vårvalet 1958 och valet 1960.

59 MAJORITETSVAL

Tabell 11. Erforderlig

1958 H

1 101 9 193 17 691 14 101 1 878 23 033 34 171 22 183 870 3 079 25 898 10 073 11 450 23 534 12 689 12 945 9 331 14 144 12 967 8 201 6 528 12 752 2 968 4 874 23 237 10 732 6 735 9 531

10 890 19 280 13 060 6 165 18 190 15 000 138 154 821 5 924 2 020 16 758 7 651 1 365 13 102 15 354 2 853 17 518 252 4 024 25 8 857 16 892 1 611 334 675 30 190 211

13 375 8 305 12 039 10 494 4 730 16 136 16 586 14 455 16 059 8 776 10 301 1 474 669 10 842 9 964 7 627 11 041 708 15 150 16 468 6 639 12 900 4 437 8 466 6 020 11 596 8 601 5 544

12 135

10 427 1 962

232 10 883 3 716 24 361 15 821 5 077 2 307 7 664 855 28 7441 8 531 27 144 37 3502 15 315 26 030 22 112 35 855 10 490 22 879 21 053 67 339s 25 653 11 071 9 354 1 177 19 835 4 841 27 177

345 863/28

229 314/28

269 402/28

140 659/17

492 868/28

12 352

8 190

9 621

8 274

17 602

län

Medeltal: 2

vårvalet

Upps. län Söderm. län ögötl. län Jönk. län Kronob. län Kalm. län Gotl. län Blek. län Krist, län Malmö m. fl Malmöh. län Hall. län Gbg Boh. län Älvsb. N.* Älvsb. S.* Skarab. län Värml. län Örebro län Västm. län Kopp. län Gävleb. län Vnorrl. län Jämtl. län Västb. län Norrb. län

för + 1 mandat:

C Sthlm i>

röstökning

2 263 7 478 9 855 10 092 11 538 9 203 9 392 11410 10 319 3 933 8 890 5 348 15 133 1281

Ant. ej röstande 26 897 »

»>

3 3 150

42 532

* Uppdelning enligt den använda valkretsindelningen som icke sammanfaller med AKkretsarna.

Tabell 12. Erforderlig + 10 s Stockholms stad Gotlands län Västernorrlands län Kronobergs län Uppsala län Västerbottens län Jönköpings län Kalmar län Kristianstads län Gävleborgs län

minsta

röstökning

för + 10 mandat:

vårvalet

+ 10 B 232 855 1 177 2 307 3 716 4 841 5 077 7 644 8 531 9 354 43 734

Örebro län Kronobergs län Kalmar län Norrbottens län Skaraborgs län Västernorrlands län Malmöhus län Jämtlands län Älvsborgs län Gotlands län

25 (F) 138 (F) 154 (F) 211 (F) 252 (F) 334 (F) 669 (H) 675 (F) 821 (H) 821 (F) 3 987 (8 F, 2 H)

60 BILAGA 1 Tabell

13. Erforderlig

röstökning

för + 1 mandat:

1960 års val

521 4 254 15 736 14 518 9 829 10 954 38 511 16 686 725 740 17 940 4 533 14 147 27 651 11 677 15 020 9 846 8 920 11 142 3 140 9 269 11 171 18 602 5 553 23 333 8 624 8 418 13 093

12 002 11513 13 318 7 725 19 896 10 811 1 732 12 929 1 513 10 007 4 689 2 456 13 877 1 025 25 363 20 487 6 200 12 679 26 320 1 204 25 084 7 632 3 061 5 501 7 284 11815 26 229 13 488

15 590 8 190 17 624 14 571 11 550 19 483 5 004 1 608 162 12 571 22 143 33 074 5 382 13 146 16 922 12 493 16 143 1 837 3 441 1 013 13 516 17 288 11 724 15 555 12 502 85 13 056 9 052

1 702 126 12 001 11 518 4 786 2 388 27 413 13 071 5 140 8 985 12 084 10 073 13 596 11 651 9 529 10 393 11 677 8 219 9 939 1 417 6 981 7 401 7 024 14 396 1 177 8 386 10 579 4 658

27 356 33 561 4 313 32 5331 10 009 10 059 966 2 211 41 2582 17 33P 6 448 955 35 948* 9 337 16 228 20 678 21 180 4 821 10 035 99 485s 3 204 11 420 16 222 20 689 8 078 11 466 2 864 3 645

334 553/28

315 840/28

324 725/28

246 310/28

401 300/28

11 948

11 598

8 797

17 225

Sthlm » län Upps. län ögötl. län Jönk. län Kalm. län Gotl. län Blek.län Krist, län Malmö m. fl Malmöh. län Hall. län Gbg Boh. län Älvsb. N.* Älvsb. S.* Skarab.län Värml. län Örebro län Västm. län Koppb. län Gävleb. län Vnorrl. län Jämtl. län Västb. län Norrb. län Medeltal:

Antal icke röstande 17 550 » » » 4 670 * » » 15 875 » » » 28 974 » » » 29 409 * Uppdelning enligt den använda valkretsindelningen som icke sammanfaller med AKkretsarna.

Tabell

14. Erforderlig

minsta

röstökning

för + 10 mandat:

+ 10 S Malmö m. fl Kronobergs län Kalmar län Örebro län Norrbottens län Uppsala län Älvsborgs S Kristianstads län Västernorrlands län

1960 års val

+ 10 B 955 966 2 211 3 204 3 645 4 313 4 821 6 448 8 078 37 405

Jämtlands län Gotlands län Blekinge län Värmlands län Hallands län Kalmar län Kronobergs län Älvsborgs S Kopparbergs län Skaraborgs län

85 (H) 162 (H) 740 (C) 1 013 (H) 1 025 (F) 1 608 (H) 1 732 (F) 1 837 (H) 3 061 (F) 3 441 (H) 14 704 (6 H, 3 F, 1 C)

MAJORITETSVAL

61 Av tabellerna 11—14 framgår, att skillnaderna, både för + 1 md pr parti och för + 10 S eller + 10 B, visserligen är mindre enligt 1960 års material än för 1958 års vårval. Men 1960 visar i stället så tillvida en skärpning, att antalet valkretsar, där det ej finnes tillräckligt antal ej utnyttjade röster, 1960 är 5 i stället för 3 i 1958 års material. Det nu redovisade utslaget av f. n. tillämpad proportionell valmetod — det skulle för övrigt framträda något skärpt om ren uddatalsmetod använts — gör sig gällande vid en partiuppdelning på ett stort och flera mindre partier. Därest de mindre partierna vore sammanfogade i ett block skulle en sådan effekt icke framträda. Valmetoden gör det sålunda fördelaktigt — i fråga om chanser att erövra nytt mandat — att undvika blockbildningar i själva valhandlingen. Detta måhända i syfte att »getrennt marschieren, vereint schlagen». Men i och för sig motverkar det i viss mån tillkomsten av en alternativ majoritetsbildning. Nu belysta verkningssätt hos proportionalismen, tillhopa med den erfarenhet valsättsberäkningar för majoritetsval givit, ger ytterligare anledning undersöka kombinationsmöjligheter vilka innebär på en gång begränsning av majoritetsprincipens tillämpning och en begränsad räckvidd för proportionell metod. Det närmast till hands liggande alternativet vid en kombination mellan majoritetsval och proportionellt system är att låta majoritetsprincipen avgöra valets utfall i alla kretsar där en kandidat h a r absolut flertal, medan i samtliga återstående kretsar proportionell metod blir bestämmande för valutgången. Vilken omfattning de bägge principerna därvid får har undersökts för 1956 års val, vårvalet 1958 och 1960 års val. Till tabell 15 är några erinringar att göra. Förekomsten av absolut flertal har i några regioner så stor omfattning att de länsvis återstående kretsarna i rätt många fall blir 1—2. Om mandatfördelningen verkställes länsvis innebär ju detta, att enbart relativ majoritet bestämmer valutgången, då blott 1 krets återstår. Och om 2 kretsar återstår, tillfaller mandaten de 2 kandidater som h a r de högsta röstsummorna. Med hänsyn härtill har den proportionella metoden tillämpats regionvis. Den använda metoden är uddatalsmetod med 1.4 spärr. Samtliga valresultat är beräknade på 228 mandat. Omfattningen av de båda valsättsmetoderna skulle då bli, med denna korrektion iakttagen, för hela riket: 1956 1958 (vårvalet) 1960

Majoritetsval 70 31 % 91 40 % 105 46 %

Proportionellt val 158 69 % 137 60 % 123 54 %

Den angivna kombinationen av majoritetsval och proportionella val kan utföras på olika sätt. Den först prövade metoden, alternativ I, innebär: F ö r majoritetsval fordras absolut majoritet i ortskretsarna. Återstående m a n d a t fördelas proportionellt enligt uddatalsmetod med 1.4 som spärr på grundval av rösttalet inom varje region i de kretsar, där mandat ej blivit besatt genom majoritetsvalet.

62 BILAGA 1

Tabell 15. Mandatfördelning

enligt kombinerat

valsystem:

alternativ

(För majoritetsval fordras absolut majoritet i enmanskretsar. Återstående mandat fördelas proportionellt enligt uddatalsmetod med 1.4 som spärr på grundval av rösttalet inom varje region i de kretsar, där mandat ej blivit besatt genom majoritetsvalet.) Region

S:a

H Röstsiffror från 1956 års vår- val

A: Maj.val. Prop.val. Summa

2 14

2 36

12 11

12 27

14 9

14 24

1 10

4 12

5 33

18 9

18 20

19 7

19 18

37 B: Maj.val. Prop.val. Summa C: Maj.val. Prop.val. Summa D: Maj .val. Prop.val Summa E: Maj.val. Prop.val. Summa F: Maj.val. Prop.val. Summa Hela riket Maj .val. . Prop.val. Summa

1 41

69 62

70 158

13 10

15 23

11 12

11 28

12 10

13 25

6 12

6 32

38 Röstsiffror från 1958 års vårval Maj. val. Prop.val Summa B: Maj.val. Prop.val. Summa C: Maj. val. Prop.val. Summa D: Maj. val. Prop.val. Summa

MAJORITETSVAL

Tabell 15 (forts.). Mandatfördelning Region E: Maj.val Prop.val Summa F: Maj.val Prop, val Summa Hela riket Maj.val Prop.val Summa

enligt kombinerat

valsystem: alternativ I K

S:a

—

22 7

22 16

—

24 6

24 13

—

3 29

88 57

91 137

228 G

22 22

Röstsiffror från 1960 års val A: Maj.val Prop.val Summa R- Mai.vsil Prnn.val Summa C- Mai.val Prnn.val Summa

14 11

14 24

15 11

15 24

1 4

—

16 9

17 21

—

7 13

7 31

—

25 7

25 13

—

26 6

26 11

—

1 21

103 57

104 124

228 T")! Mai.val Summa F- Mai.val Prnn.val Summa F: Mai.val Summa Hela riket Mai.val Prop.val Summa

1 Såsom framgår av tabell 15 visar sig omfattningen av majoritetsprincipen enligt alternativ I under perioden 1956—60 ha ökat med 15 % till bra nära hälften. Siffran för 1960, med dess 85-procentiga valdeltagande, får tilläggas särskild betydelse som sannolikare framtidsprognos. Med avseende å ett dylikt valutfalls betydelse för parlamentarisk majoritetsbildning är framför allt att anteckna, att S-majoritet skulle växa från 131 (114 + 17) 1956, över 145 (114 + 31) till 160 (114 + 46). I förhållande till sammanlagda man-

64 BILAGA 1

datantalet för C + F + H blir S-majoriteten 1956 + 42, 1958 + 64, för 1960 + 95. Kmandaten har 1956—60 minskat från 8 till 3. Resultatet är sådant, att det ger anledning undersöka andra kombinationsmöjligheterTvå ytterligare alternativ erbjuder sig, om man låter den proportionella metoden omfatta jämväl alla (minoritetsröster i de valkretsar, där mandatet besatts med absolut flertal. Därvid kan man antingen låta proportionalismen innefatta jämväl de överskottsröster, som vid majoritetsvalet icke utnyttjats (alternativ II) — i anslutning till tidigare i avdelningen om rent majoritetsval anförda synpunkter — eller också anse dessa kretsar vara redan besatta och icke alls ta hänsyn till överskottsrösterna (alternativ III). Först redogöres nu för alternativ II, varöver ett sammandrag, tabell 16, för vårvalet 1958 och 1960 års val införes. Här föreligger icke samma anledning som i nästföregående avsnitt att göra den proportionella fördelningen regionvis. Den är i föreliggande tabell i stället uträknad länsvis. Antalet valkretsar där valet avgöres genom den ena eller andra metoden förblir oförändrat, den procentuella omfattningen av de båda principerna är alltså densamma, men mandatfördelningen påverkas. Tabell 16. Mandatfördelning

enligt kombinerat

valsystem: alternativ

(I den proportionella fördelningen ingår samtliga minoritetsröster jämte överskottsröster) Region

Rösts iffror från vår valet 1958 6 9 5 7 5 8 9 7 3 3 3 2

A B C D E F

1 5 5 4 3 3

Riket

21 A B C D E F

Röst siffror från 19(50 års val 7 1 7 5 5 4 3 5 7 9 5 6 5 3 1 2 4 1

Riket

26 K

2 1 1 1

20 22 20 17 28 28

135 = 228

22 25 23 17 29 29

145 = 228

1 Som synes av tabellens rikssiffror har S-majoriteten nu betydligt reducerats, med 10 resp. 15 mandat, men marginalen är alltjämt mycket avsevärd, resp. + 47 och + 65, vid jämförelse med G + F + H. Den förändring i mandatfördelningen som uppstår genom uteslutande av överskottssiffrorna framgår av tabell 17, avseende 1960 års val.

65 MAJORITETSVAL,

Tabell 17. Mandatfördelning

enligt kombinerat valsystem: alternativ

III

(I den proportionella fördelningen ingår samtliga minoritetsröster men inga överskottsröster)

Region A » B C . D i E » F

S:a

2 5 5 5 3 4

7 6 4 9 5 3

7 4 5 6 2 2

2 — — 1 — 1

G 8 7 10 3 1

24 23 21 31 13 11

+ 1 27

Därtill abs. maj 24

+ 104 4

228 Därest den proportionella fördelningen skett regionvis i stället för länsvis skulle nedanstående ändrade mandatfördelning ha uppstått: Region A B C D E F

—1 — 1

+ 1 + 1

+ 1 —1 — 1 — 1

—1

+ 1 + 1

—1 —3

—

+ 3

+ 1 + 1

Till den länsvisa fördelningen må anmärkas, att om ett läns alla valkretsar besattes genom majoritetsval (såsom för 1960 i Norrbottens län) kommer de i majoritetsvalets utfall icke företrädda partiernas röster över huvud icke med i den proportionella fördelningen. Göres fördelningen åter regionvis framkallas frågan, om detta går bra ihop med ett parallellt med ortskretsvalen företaget separat val i regionskretsar. Man finge ju dubbla uppsättningar av regionvalda riksdagsledamöter. Nu har tillsvidare dessa separata regionalval icke behandlats i de hittills behandlade alternativen. Det antecknas till de bägge nu redovisade alternativen II och III, att enkel uddatalsmetod lagts till grund för uträkningen, vilket ju bör innebära en favör för de m i n d r e partierna. Som av sammandragen för 1960 framgår har S-majoriteten nu k r y m p t något ytterligare från 160 till 145, och från 145 till 139 och utgör alltså enligt den sista tabellen i förhållande till B + 54. Det bör då observeras, att ingen samverkan mellan B-partier härvid förutsatts. För att belysa i vilken utsträckning sådan kan påverka mandatfördelningen meddelas uppgifter i tabell 18 om kretsar med B-majoritet vid samverkan C -f- F + H samt vid samverkan enbart mellan två B-partier. För 1960 visar sig antalet sådana fall vara för C + F + H 91, för G + F 8, för C + H 13, för F + H 13. 5—202785

66 BILAGA 1

Tabell 18. Ortskretsar med majoritet för tre eller två borgerliga partier: röstsiffror 1960 års val C + F + H > 50 % 13 14 IG 18 20 21 22 23 24 25

61,4 50,1 73,0 53,7 61,4 53,8 56,1 64,6 74,1 78,6

26 27 28 29 30

53,3 50,7 56,4 65,7 68,0

Södermani. län 42

54,2

östergötl. län

52,0 51,8

Sthlms stad

Sthlms län

50 56

Gotlands län

78 79

50,4 74,3

Blekinge län

53,9

Kristianst. län

84 85 86 88 89 90 91

63,4 64,9 51,5 56,8 57,7 62,9 61,2

93 96 98 101 102 103

57,0 50,7 50,6 50,6 67,8 68,0

104 107

56,0 70,4

111 113 114 115

67,8 61,3 53,1 71,2

Göteborgs stad 121 122 123 124 127

66,2 62,7 78,9 52,9 50,1

129 130 131 134

52,1 62,9 72,3 64,3

Malmöhus län

Malmö stad Jönköpings län 57 59 60 61 62 63 64 65

59,8 50,5 57,5 62,1 61,8 53,1 60,1 59,1

Kronobergs lär 66 68 69 70

53,1 58,3 60,2 59,5

Kalmar län

72 75 77

57,8 54,3 68,1

C + F > 50% Malmön, län 102 103

54,6 52,8

Hallands län

Bohus län

Hallands län

111 115

56,9 58,3

Bohus län

53,1

Älvsborgs län

54,4

Skarab. län

146 Västerb. län

8 fall

C + H > 50% Jönköp. län 65 Kronob. län 68 69

50,4 55,3 55,0

från

Älvsborgs län

135 136 139 140 141 142 143 145

51,9 69,6 53,9 62,9 63,1 51,9 53,1 66,2

Skarab. län

146 147 148 149 150 151 152 153

78,2 54,9 63,0 65,8 56,9 53,6 54,6 58,4

Värml. län

53,9

Örebro län

50,4

Västmanl. län 174

56,8

Uppsala län

178 179 181

51,6 58,0 57,1

Kopparb. län

53,6

Jämtlands län 212

50,1

Västerb. län

53,5 61,4 50,6

214 216 218

91 fall

F + H > 50 % Sthlms stad 13 14 16 18 20 21 22 23

61,0 51,3 54,4 54,4 61,9 53,0 55,0 65,4

Kalmar län

72 75 77

53,0 50,1 62,3

Gotlands län

61,8

Kristanst. län

90 91

52,6 53,3

Sthlms län

51,0

29 30

62,5 66,6

50,2

Malmöhus län 102 103

56,2 50,1

Blekinge län

50,1

Hallands län

64,0 59,2

Malmöhus län 93 Malmö stad 104

60,3 52,4

111 113

13 fall

13 f all

MAJORITETSVAL

67 Påtagligt är att chanserna för ett borgerligt flertalsval är särskilt stort i de tre storstäderna för F -f- H medan motsvarande möjligheter föreligger för C -f- H i ett antal landsbygdskretsar. För vårvalet 1958 är motsvarande antal fall för G + F + H 70, för C + F 8, för C + H 20, för F + H 23. I Jansons undersökning för 1956 års val kan man räkna till 112 fall av majoritet för C + F + H och 40 fall för F + H, däremot stannade C + H vid 6 fall. Det på sitt sätt bestickande i ett dylikt formellt blandat valsystem är att det överlåter i sista hand till väljarna resp. deras partier att bestämma i vad utsträckning valförrättningen blir ett faktiskt majoritetsval. En annan undersökt metod för kombination har inneburit att skärpa majoritetskravet genom ett av följande alternativ: Alternativ IV: majoritet bildas först efter det 1/5 av ej röstande tillagts det faktiska rösttalet, Alternativ V: det krävs, för att flertalsval skall godkännas, att avgivna röster för ett parti uppgår till 42 % av de röstberättigade, Alternativ VI: tillämpning av spärrvärdet 1.1, vilket innebär att majoritetskravet skärps till > 55 %. Det första av dessa alternativ avser att eliminera fall, då svagt valdeltagande möjliggör flertalsval på basis av väl låga röstsiffror. Det andra tar också en motsvarande hänsyn till valdeltagandet men då genom att kräva viss % av de röstberättigade för att godta ett flertalsval. Siffran 42 % utgör i det närmaste hälften av det genomsnittliga valdeltagandet 1960. De tredje alternativet innebär att direkt med ytterligare 5 % skärpa kravet på godtagbar majoritet. Spärrvärdet 1.1, spelar därvid allenast rollen av en förenkling av räkneproceduren. Någon procentberäkning behöver ej ske, ty divisorn 1.1 frambringar ett röstvärde som exakt motsvarar 55 %-kravet. Tabellmaterialet, som avser båda valen 1958 och 1960 års val, utvisar att skillnaderna mellan alternativ IV och V, som icke är betydande beträffande 1958 års val, däremot är avsevärda för valet 1960. 55 %-alternativet medför beträffande alla tre valen den avgjort största minskningen av antalet flertalsmandat. Här bör ett eventuellt missförstånd omedelbart undanröjas. Tabell 19 utvisar endast hur många //erfaZsmandat som försvinner. Men detta är ingalunda likabctydande med att vederbörande parti (nästan uteslutande S) förlorar detta antal mandat. Röstsummorna från de från majoritetsvalsidan uteslutna valkretsarna kommer ju att ingå i den proportionella fördelningen och minskar därmed förlusten. Denna reduceras t. ex. beträffande 1960 för S i det extrema fallet, alternativ VI, till 43 mandat i stället för 57. En annan omständighet som gör att konklusioner ur detta siffermaterial måste dras med stor varsamhet är den måhända överraskande inverkan på förlustsiffran för S-mandat som K-röster visat sig kunna medföra. Den skulle kunna sänkas enligt alternativ IV från 32 till 8 i vårvalet 1958, resp. från 29 till 0 i 1960 års val. Enligt alternativ V blir motsvarande reduktion från 37 till 14 våren 1958 och från 8 till likaledes 0 1960. Enligt alternativ VI slutligen från 46 till 15 våren 1958, från 57 till 8 1960. Den faktiska reduktionen i ett verkligt val ligger mellan dessa siffror och det är högeligen ovisst var.

68 BILAGA 1

'Tabell 19. Kombinerat

valsystem:

alternativen

IV—VI

(Tabellen visar den minskning av antalet genom flertalsval vunna mandat om ytterligare krav ställes p å : IV: -f 1/5 ej röstande V: 42 % av röstberättigade VI: tillämpning av spärrvärde 1.1 eller = 55 % Där ej särskilt anmärkes betr. H avser flertalsmandaten S. Tillägg + K anger resultat, om K-röster tillägges S. Borgerlig samverkan ej förutsatt.) Region

Röstsiffror från vårvalet 1958 10 — 10 S — 1 H 2 — 1S 1 1 S — 3 S 3 S 3 2 S — 3S 3 2 S — 8S 6 — 10 S 7

A B C D E F Summa

— 30 S — 2 H

— 8S

36 S 1 H

1 S 3 S 2 S 7 S 1 S •14 S

Röstsiffror från höstvalet 1958 8 S

A B C D E F

— 1S —2 S Summa

A B C D E F Summa

28 S

3 S

1 S 1 S 31 S 1 H

2 S

1 S 5 S 2 S 5 S 2 S 44 S 2 II

— 15 S

— 14 S

1 S

6 7 5 11 9

2 S 5 S 1 S 4 S 2 S

52 S

15 S

Röstsiffror från valet 1960 11 2 4 — 1 2 — 1 2 — 1 — 3

— 14 — 6 — 10 — 4 — 10 — 13

— 29

— 57

— 1 —3 —4 —1

MAJORITETSVAL

69 Här nedan följer vissa uppgifter, som är ägnade att ge ytterligare belysning åt de tre senast behandlade alternativen. Alternativ IV: Innebörden av krav på att för majoritet röstande + Vs av ej röstande Antal röstberättigade

Valdeltagande

Ej deltagande

20 000

80 % 16 000

4 000

16 000 +

6 000

70 % 14 000

14 000 + 1200 2

20 000

60 % 12 000

8 000

12 000 + 1 600 2

20 000

50 % 10 000

10 000

10 000 + 2 000 2

20 000

40 % 8 000

12 000

8 000 + 2 400

Alternativ V: Innebörden av krav på vissa procent olika procent valdeltagande

majoritet

Erforderlig % av de röstande

Flertal

2 20 000

erfordras

52,5

8 400

7 600

55,8

= 6 800

60,0

- 6 000

5 200

av de röstberättigade,

vid

Totalt

Gräns

Valdeltagande

Majoritetsval vid

80 70 60 50 70 60 50 74 70 60 50 84 80 70 60 50

50 (av de röstande) 57 67 80 50 59 70 50 53 62 74 50 52,5 60 70 84

Av särskilt intresse är beträffande alternativet VI att detta synes kunna medföra en klar chans till alternativ majoritetsbildning, tabell 20. En beräkning för vårvalet 1958 utvisar sålunda, dels för det fall att partierna röstar var för sig, dels under B-samverkan, följande resultat för de 228 ortskretsarna: I det första fallet 121 S mot 103 B men i det andra 129—130 B mot 94—96 S. I bägge fallen är det alltså fråga om en majoritetsbildning som får anses vara måttfull. En uträkning baserad på 1960 års siffror har utvisat för B-samverkan i det andra fallet en B-majoritet med 121 mot 100 S, jämte 7 K, för det första fallet en S-majoritet av 117 mot 106 B. Förekomsten av kretsar med > 55 % majoritet har i detalj redovisats för vårvalet 1958 och för 1960.

70 BILAGA 1

Alternativ

VI: Ortskretsar

med majoritet

> 55 %, röstsiffror

från

vårvalet

195S

Kretsar med S -majoi •itet: /o

—

Sthlms stad Sthlms län

•

Södermani. län

Östergötl. län

Jönköp. län

Malmö stad

—

39 43 44 45

61,1 63,7 61,9 56,6

46 47 49 54

61,3 55,4 58,3 55,2

57,9

—

Gotlands län

—

Blekinge län

82 Kristianst. län

—

Malmön, län

94 95

Bohus län

57,4

Älvsborgs län

63,5

Skarab. län

—

Värml. län

155 157 162

60,2 63,2 60,6

167 168 169

65,8 56,9 65,1

Västmanl. län 171 175 176 177

60,5 71,2 61,6 58,2

56,1

Krets mc d H-majoritet:

Alternativ

VI: Ortskretsar

Uppsala län

180 182

Kopparb. län

183 186 188

57,8 65,5 63,1

Gävleb. län

193 195 196

65,9 66,2 58,8

Västernorrl. 1. 202 203 206 207

55,7 61,0 56,9 56,4

J ä m t l . län

57,1

Västerb. län

55,9

Norrb. län

221 224

60,8 57,4

57,0 61,6

Göteborgs stad

Örebro län

62,1 60,5

59°,9 66,9 59,2

Hallands län

Kronob. län Kalmar län

106 109 110

med majoritet

55,1

> 55 %, röstsiffror

från I960 års val

I endast kretsar med S-majoritet: /o

Sthlms stad

—

Sthlms län

—

Södermani. län

39 43 44 45

60,3 61,0 60,8 57,1

46 47 48 49 54

62,6 58,1 59,9 56,1 57,1

Jönköp. län

56,2

Kronob. län

Östergötl. län

Malmö stad

106 108 109 110

63,2 55,8 70,1 62,8

Hallands län

Västmanl. län 176 177

61,3 58,2

Uppsala län

60,8

Kopparb. län

183 186 188

57,4 65,0 62,5

Gävleb. län

193 195 196

64,2 64,9 58,5

Västernorrl. 1. 202 203 206 207 209

57,5 61,5 57,8 56,2 56,3

Göteborgs stad Bohus län

56,6

Älvsborgs län

138 144

62,4 57,0

Skarab. län

—

Värml. län

155 157 162

61,5 64,6 62,0

Gotlands län

—

Örebro län

56,3

—

Västerb. län

55,2

57,7 60,9 57,0 59,6

J ä m t l . län

Blekinge län Kristianst. län

164 167 168 169

217 220

56,4 57,1

Malmöhus län

94 95

65,0 62,1

Västmanl. län 171 175

61,7 70,0

Norrb. län

221 224

63,2 58,3

Kalmar län

71 MAJORITETSVAL

Om för regionkretsarna enahanda valsätt tillämpas blir totalresultatet: för 1958 utan borgerlig samverkan 152 S mot 130 B och 6 K med borgerlig samverkan 156 B mot 126 S och 6 K för 1960 utan borgerlig samverkan 149 S mot 132 B och 7 K med borgerlig samverkan 148 B mot 132 S och 8 K. Därest 1.4 spärr tillämpades skulle K förlora 3—4 md, varav flertalet skulle tillkomma S. Av intresse har för övrigt ansetts vara att ge någon föreställning om chanserna för en pendelsvängning vid viss förskjutning inom väljarkåren. I förhållande till det tidigare om majoritetsval redovisade resultatet skulle, om S förlorade 5 % av de röstande, enligt 1958 års siffror antalet majoritetskretsar minskas med 45; vid en minskning med 2 % bleve minskningen 16. Motsvarande tal baserade på 1960 års material bleve vid — 5 % S 37 mandat och vid — 2 % S 28 mandat. Här må understrykas att — som tidigare erinrats — dessa förlustsiffror icke innebär lika många mandatförluster utan endast att majoritetsprincipens omfattning reducerats med angivna antal kretsar som i stället ingår i den proportionella fördelningen. Tabell 20. Mandatfördelning

i ortskretsar och regionkretsar enligt kombinerat alternativ VI

valsystem:

Partierna É ir var för sig B II - C + F + H, S, K Abs. flertal > 55 % B

S Region

Ortskretsar I

A B C D E F

A B C D E F Regionkretsar

Rösts iffrorna fi ån varva' et 1958 20 16 14 23 18 21 24 16—15 19 19 13 25 16 8—7 21 29—30 25 23 13 15 24 22 12 13 121

Regionkretsar

96—94

103 S:a I

38 39 38 38 38 37

129—130

228 288

38 39 38 38 38 37

Röst siffrorna i rån 1960 års val 15 21 19 17 16 23 18 21 14 24 19 19 15 22 21 16 21 16 15 23 19 15 14 21

1 1 3

72 BILAGA 1

För fullständighets skull redovisas härefter utfallet i regionkretsar om enahanda valsätt tillämpas som i ortskretsarna. Tabell 21 ger uppgifter beträffande alternativen I, II och III. Alternativen IV och V ger ett alltför ovisst resultat. Av de tre alternativen för kvalificerad majoritet återges därför endast resultatet enligt VI (flertal > 55 % ) . Endast för 1960 års material är tabell här intagen. Tabell 21. Mandatfördelning i regionkretsar enligt kombinerat valsystem, från 1960 års val: alternativen I, II, III, VI Region

A B C D E F

A B G D E F

1 1 1

2 1 1 2

1 Alternativ I 2 1 1 3 1 1

1 1 1

2 1 2 2

1 Alternativ II 2 1 1 3 1 1

+ 27 = 40

2 1 2 2

3 2 2 4

+ + +

2 4 4

3 1 1 3 1 1

+ +

9 8

2 2 2 2 1 1

2 1 1 1 1

\ l t e r n a t i v VI 2 1 1 3 2 1

5 3 4 4 4 2

i alternativ

A B C D E F

röstsiffror

2 1 1

—

4 3 3 4

—

+ maj .val

+ + +

2 4 4

+ +

9 8

+ 27 = 41

4 3 2 4

+ + +

2 4 4

+ +

9 8

III

+ 27 = 38

+ +

2 2

+ +

2 4

+ 10 = 32

I de senast redovisade uträkningarna för regionkretsar har valsättet antagits vara detsamma som i ortskretsvalet. Det har emellertid synts vara av intresse att pröva valsystem som icke i en och samma valförrättning inrymmer en blandning av majoritets- och proportionellt val. Möjlighet härtill erbjuder den dubbla valkretsindelning med vilken utredningen hela tiden arbetat. Varför icke använda olika valsätt för orts- och regionkretsar men utan biandsystem?

73 MAJORITETSVAL

Detta betraktelsesätt ligger till grund för de sista beräkningarna. Att därvid tillämpa majoritetsprincip vid ortskretsvalet men proportionell vid regionkretsvalet leder till resultat som redan tidigare redovisats och befunnits otillfredsställande. Försöket har därför fått gälla det motsatta förfaringssättet. I ortskretsarna har alltså använts proportionell metod, i detta fall enkel uddatalsmetod, medan regionkretsarna fördelats först efter majoritetsutslag ( > 50 % ) . De därefter återstående har delats ut proportionellt. Beräkningar har genomförts dels med ledning av 1960 års valsiffror, dels ock för att få belysning från en helt annan valsituation, på basis av 1956 års siffror. Jämförelsen mellan den efter % i rösttal närmast exakta partifördelningen och den med uddatalsmetod erhållna b l i r :

1960 års röstsiffror: E x a k t proportion Utfall

1956 års röstsiffror: E x a k t proportion Utfall

31 32

40 43

38 38

10 7

109 = 228 108 = 228

+ 1

+ 3

±0

— 3

22 23

55 56

39 40

12 8

+ 1

—4

— 1 103 = 231 104 = 231

+«

Med tillämpning av enkel uddatalsmetod för ortskretsvalet blir varje samverkan mellan olika partier meningslös och kan mycket väl komma att motverka sitt syfte. Exempelvis visar 1960 års siffror att vid B-samverkan i alla kretsar S skulle vinna 2 mandat. Såsom framgår av jämförelserna härovan finnes heller icke någon anledning att ifrågasätta tilläggsmandat i syfte att komma så nära exakt proportionalitet som möjligt. Hur kommer nu majoritetsprincipens tillämpning vid valet i regionkretsar att verka, om mandat tillfaller p a r t i med absolut majoritet och återstående kretsars mandat utdelas proportionellt?

74 Tabell

BILAGA 1 22. Mandatfördelning

enligt ren uddatalsmetod 1960 års val: alternativ

för ortskretsar, VII

G Stockholms stad Stockholms län

Tabell

23. Mandatfördelning

1 2 2 2 1 2 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1

1 1

från

1960 års

i regionkretsar, röstsiffror alternativ VII

1. Fördelning enligt absolut majoritet B 4 4 6 6 — 1

S 2 4 4 — 9 8

= 6 = 8 =10 = 6 = 9 = 9

2. Proport. fördelning av återstående kretsar Region A B C D E F

1 2 2 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1

1 1 2 1 1 4 2 2 2 1 2 1 1 1 1 1 1 2 1

a) Vid B-samverkan

Region A B C D E F

25 13 7 11 9 5 7 2 4 8 12 7 5 12 7 11 8 9 8 7 9 5 9 9 4 7 8

11 5 4 6 4 2 3 1 2 3 6 4 2 5 3 5 3 5 4 4 5 2 5 5 2 3 4

1 Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

S:a

6 3 1 2 1 1 1

2 2

1 1

B 2 1 — 2 — — 12

från

6 3 1 1 2 1 1

1 1 1 2 2 1 2 1

Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Malmöhus län Malmö stad Hallands län Göteborgs stad Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Uppsala län Gävleborgs län

röstsiffror

val-

75 MAJORITETSVAL

b) Utan samverkan mellan partierna Proportionell fördelning av återstående kretsar sedan S erhållit 27 md genom absolut majoritet C F H K S — 2 2 1 3 Region A, 2 1 1 — 2 B. G. 1 1 2 — 2 D 1 2 2 1 4 E. F. 1 — — — 1 5 6 7 2 13

Tabell 24. Mandatfördelning

i orts- och regionkretsar, röstsiffror alternativ VII

Ortskretsar Regionkretsar a) Prop, fördelning vid B-samverkan b) Prop, fördeln. varje parti för sig

C 32

F 43 113

H 38

26 5 37

6 49 131

7 45

från

1960 års val:

K 7

S 108

= 228

—

2 9

40 148

= 60 = 288

60 Detta innebär att majoritetsbildning erhålles vid båda valen men med olika majoritet i bägge fallen. Sålunda erhålles 1960 S-majoritet med 148 S mot 37 + 49 + 45 = 131 B jämte 9 K. Men för 1956 en B-majoritet med 30 + 72 + 54 = 156 B mot 123 S jämte 12 K. Dessa uträkningar vilar på antagandet att alla partier var för sig mobiliserar sina röstresurser. Därest det åter antas att B-samverkan etablerats vid både orts- och regionvalen i samtliga kretsar blir B-majoriteten för 1956 givetvis ytterligare förstärkt. För 1960 kommer S-majoriteten att bli betydligt försvagad men kvarstår med 142 S mot 139 B jämte 7 K. Siffrorna gäller det extrema fallet att B-samverkan ägt rum i alla valkretsar både i orts- och regionkretsar. Det bör därutöver observeras, beträffande 1960, att chansen för en politisk pendelsvängning visar sig vara betydande. Redan en 2 %-ig förskjutning inom väljarkåren skulle göra S-majoriteten osäker. En 5 %-ig hade bort frambringa en B-majoritet. För fullständighets skull anmärkes, att om regionkretsvalet finge avgöras med relativ majoritet skulle S erhålla samtliga 60 mandat. Placeringen av mandaten på olika kretsar är utan vidare given inom majoritetsvalets område. Däremot erbjuder den problem beträffande de kretsar, för vilka proportionellt system kommit till tillämpning. Men problemet är detsamma vid ett helproportionellt system. De sålunda valda kan betraktas som länsrepresentanter såsom i nuvarande valsystem. Beträffande möjligheterna att ge ökat utrymme åt personval hänvisas till bilaga 3. Av de nu presenterade kombinationerna synes alternativen nr III, VI och VII vara i första h a n d värda att uppmärksammas.

BILAGA 2

Utredningar angående proportionella val Av Lars Sköld

Valresultat

1952—1960

enligt skilda

fördelningssystem

I tabellbilaga B till 1950 års folkomröstnings- och valsättsutrednings betänkande I om det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare (SOI' 1951:58) sammanfördes uppgifter r ö r a n d e mandatfördelningen för riket vid vart och ett av de fem andrakammarvalen 1932—1948 enligt en rad olika fördelningssystem. Nedanstående sammanställning av riksresultaten för de fyra följande andrakammarvalen 1952—1960 utgör en fortsättning av de där redovisade tabellerna. Några av de av folkomröstningsutredningen prövade metoderna har dock numera förlorat i aktualitet, varför de här utelämnats. I gengäld har de undersökta valmetoderna nu utökats med bl. a. vissa varianter av uddatalsmetoden, vilka ännu ej hade varit föremål för diskussion vid tiden för det ovan n ä m n d a betänkandets publicering. Redovisningen av verkningarna av de prövade metoderna avser dels mandattilldelningen till varje deltagande parti och dennas avvikelse i antal hela mandat från en fullt riksproportionell fördelning samt dels de sammanlagda p r o p o r tionalitetsavvikelserna vid varje val och genomsnittet av dessa. Avvikelser från fullständig proportionalitet anges genom siffror inom parentes. Beräkningen av denna proportionalitet har tillgått så att partierna tilldelats samma andelar av mandaten som de uppnått av rösterna i riket. Avrundning till hela tal har utförts på sedvanligt sätt. Vid jämförelser i förekommande fall med resultaten från valen 1932—1948 måste emellertid uppmärksammas att den fullständiga proportionaliteten vid dessa fem val beräknats på annat sätt, nämligen enligt d'Hondts metod å partiernas samlade rösttal i riket. De nedan redovisade resultaten är av intresse ur speciellt två synvinklar. För det första är det alldeles tydligt att de genomsnittliga avvikelserna från en fullt proportionell fördelning är mindre under den nu undersökta perioden 1952—1960 än under den av folkomröstnings- och valsättsutredningen genomgångna perioden 1932—1948. Klarast framträder detta under punkterna 6, 8 och 10 nedan. E n d a undantaget från denna regel utgör d'Hondts metod utan kartell, för vilken den genomsnittliga avvikelsen blivit ungefär lika stor för båda de nämnda perioderna. För det andra visar de här framlagda resultaten att frågan om spärrvärdena kommit i en något annan dager. I diskussionen kring valmetoden i början av 1950-talet r å d d e tämligen stor enighet om att de aktuella fördelningsmetoderna kunde kompletteras med en spärr och att denna i varje fall kunde sättas så högt som 60 procent av valkvoten. Däremot var meningarna högst delade om den från och med valet 1952 tillämpade metoden med 1,4 som spärrdivisor. Nu visar det sig att denna senare metod i den praktiska tillämpningen givit ungefär samma

77 PROPORTIONELLA VAL

1. Fullständig

proportionality

Partier

33 25 56 106 10

39 22 55 103 12

45 29 42 107 8

38 32 41 111 10

232 H C F

K Summa

2. Uddatalsmetoden H C F

K S:a avvikelser

(utan någon form av spärr) 35 ( + 2 ) 29 ( + 4 ) 55 (—1) 104 (—2) 7 (—3)

40 ( + 1 ) 24 ( + 2 ) 57 ( + 2 ) 102 (—1) 8 (—4)

45 ( ± 0 ) 28 (— 1) 42 ( ± 0 ) 109 ( + 2 ) 7(—1)

±6

±5

± 2

41 ( + 3 ) 33(+l)

42(+l)

108 (—3) 8 (—2) ± 5

Genomsnittlig avvikelse: 4,50. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 5,00. 3. Uddatalsmetoden med 1,2 som H C F

K S:a avvikelser

spärrdivisor

34 ( + 1 ) 28 ( + 3 ) 58 ( + 2 ) 105 (— 1) 5 (—5)

41 ( + 2 ) 23 ( + 1 ) 57 ( + 2 ) 102 (—1) 8 (—4)

±6

±5

45 ( ± 0) 28 (— 1) 43 ( + 1 ) 109 ( + 2) 6 (—2) ±3

41(4-3) 34(4-2) 41 ( ± 0 ) 108 (—3) 8 (—2) ± 5

Genomsnittlig avvikelse: 4,75. 4. Uddatalsmetoden II C F

K S:a avvikelser

med 1,3 som

spärrdivisor

32 (— 1) 28 ( + 3 ) 59 ( + 3 ) 106 ( ± 0) 5 (—5)

41 ( + 2 ) 21 ( - 1 ) 58 ( + 3 ) 105 ( + 2 ) 6 (—6)

±6

±7

45 ( ± 0 ) 30 ( + 1 ) 42 ( ± 0 ) 109(4- 2) 5 (—3) ± 3

med 1,4 som spärrdivisor

( = faktiska valutslaget)

40(+2) 36(4-4) 40 (—1) 110 (—1) 6 (—4) ± 6

Genomsnittlig avvikelse: 5,50. 5. Uddatalsmetoden H C F S K S:a avvikelser

31 (—2) 26 ( + 1 ) 58(+2) 110 ( + 4 ) 5 (—5)

42 ( + 3 ) 19 (—3) 58 ( + 3 ) 106 ( + 3) 6 (-6)

45 ( ± 0 ) 32 ( + 3 ) 38 (—4) 111 ( + 4 ) 5 (—3)

39(+l) 34(+2) 40 (— 1) 114(4-3) 5 (—5)

±7

±9

± 7

± 6

Genomsnittlig avvikelse: 7,25.

78 BILAGA 2

6. Uddatalsmetoden med 1,5 som spårrdivisor (i SOU 1951:58 benämnd jämkad uddatalsmetod) Partier H C F S K S:a avvikelser

30 (— 3) 25 ( ± 0 ) 58 ( + 2 ) 112 (-i- 6) 5 (—5)

42 ( + 3 ) 17 (—5) 59 ( + 4 ) 108 ( + 5) 5 (—7)

46 ( + 1 ) 32 ( + 3) 38 (— 4) 111 ( + 4 ) 4 (—4)

39 ( + 1) 34 ( + 2) 38 (—3) 116 ( + 5 ) 5 (—5)

± 8

± 12

± 8

±8

Genomsnittlig avvikelse: 9,00. Genomsnittlig avvikelse 1932—1918: 11,20.

7. d'Hondls metod (utan karteller) H C F S K S:a avvikelser

29 ( - 4 ) 20 (—5) 58 ( + 2 ) 120 ( + 14) 3 (—7)

40 ( + 1 ) 14 (—8) 57 ( + 2 ) 117 ( + 1 4 ) 3 (—9)

47 ( + 2 ) 26 (— 3) 33 (— 9) 122 ( + 15) 3 (—5)

34 (—4) 29 (— 3) 35 (— 6) 130 ( + 19) 4 (—6)

± 16

± 17

±19

Genomsnittlig avvikelse: 17,25. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 17,20.

8. d'Hondls metod (H + C + F i kartell) H C F

K S:a avvikelser

34 ( + 1 ) 26 ( + 1) 60 ( + 4 ) 107 ( + 1 ) 3 (—7)

41 ( + 2 ) 18 (—4) 64 ( + 9 ) 105 ( + 2) 3 (-9)

48 ( + 3 ) 31 ( + 2 ) 38 (— 4) 111 ( + 4 ) 3 (—5)

40 ( + 2) 35 ( + 3) 39 (— 2) 115 ( + 4 ) 3 (—7)

± 7

± 13

± 9

Genomsnittlig avvikelse: 9,50. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 11,80.

9. Valkvolsmetoden (Fördelning efter enkel valkvot och största överskott. Valkvoten erhålles genom att dela det samlade rösttalet i en valkrets med antalet mandat i kretsen.) H C F S K S:a avvikelser

34 ( + 1 ) 28 ( + 3) 55 (—1) 106 ( ± 0) 7 (—3)

40 ( + 1 ) 25 ( + 3 ) 57 ( + 2 ) 102 (—1) 7 (—5)

45 ( ± 0 ) 28 (—1) 43 ( + 1 ) 109 ( + 2) 6 (—2)

40 ( + 2) 34 ( + 2 ) 42 ( + 1 ) 109 (—2) 7 (—3)

±4

± 6

±3

± 5

Genomsnittlig avvikelse: 4,50.

79 PROPORTIONELLA VAL

10. Skölds spärrmetod (Valkvotsmetoden med spärr. De partier, vilkas rösttal ej uppgår till 60 procent av valkvoten, får ej deltaga vid fördelningen efter största överskottstal.) Partier H

F S K S:a avvikelser

33 ( ± 0) 27 ( + 2 ) 5 7 ( 4 - 1) 107 ( + 1 ) 6 (—4)

41 ( + 2) 22 ( ± 0) 57(4-2) 104 (4- 1) 7 ( - 5)

40(4-2) 34 ( 4 - 2 ) 42(4-1) 110(-1) 6 (-4)

±4

± 5

44 (— 1) 30(4-1) 43(4-1) 110(+3) 4 (—4) ± 5

±5

Genomsnittlig avvikelse: 4,75. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 7,00. 11. Droops metod (Fördelning efter förminskad valkvot och största överskott. Kvoten erhållcs genom att dela valkretsens rösttal med antalet mandat plus ett, varefter kvoten höjes till närmaste högre hela tal.) H C F S K S:a avvikelser

31 (—2) 25 ( ± 0 ) 57 ( + 1 ) 113 ( + 7 ) 4 (—6)

39 ( ± 0) 20 (— 2) 58(+3) 1 0 9 ( + 6) 5 (—7)

46 (4- 1) 27 (— 2) 39 (—3) 114(4-7) 5 (—3)

39(4-1) 32 ( ± 0) 38 (— 3) 116(4-5) 7 (—3)

± 8

± 9

± 8

±6

Genomsnittlig avvikelse: 7,75. Genomsnittlig avvikelse 1932—1948: 8,60.

genomsnittliga proportionalitetsavvikelse som vad av alla de fyra demokratiska partierna ansågs tolerabelt i den debatt, som föregick 1952 års reform (jfr punkterna 5 o. 10 ovan). Förklaringen till båda de nu uppmärksammade förhållandena är att partibilden ej varit riktigt densamma under de jämförda tidsperioderna. Under den förra perioden fanns det tidvis fler småpartier än för närvarande och dessutom förhöll det sig under denna period vid varje val så att två av de tre borgerliga partierna vardera hade mellan tio och femton procent av rösterna, vilket innebär ett röstläge där partierna kan drabbas av spärrarna. Vid de senaste valen har däremot aldrig mer än ett av dessa partier befunnit sig i denna position. Spärr a r n a h a r alltså under den senare perioden i mindre utsträckning inverkat på mandatfördelningen, vilket i sin tur medfört en mer strikt proportionell fördelning.

80 BILAGA 2

Jämförelser

mellan valsätten

till första

och andra

kammaren

Tabell 1 nedan visar partiernas procentuella styrka i båda k a m r a r n a året efter varje andrakammarval under perioden 1944—1960. Tabell 1. Partiernas procentuella andel av platserna i första och andra kammaren efter andrakammarvalen 1944—1960 H

1945 F K AK

20,0 17,0

14,0 15,2

9,3 11,3

1,3 6,5

1949 F K AK

16,0 10,0

14,0 13,0

12,0 24,8

55,3 50,0 56,0 48,7

2,0 3,5

1953 F K AK

13,3 13,5

16,7 11,3

14,7 25,2

52,7 47,8

2,7 2,2

1957 F K AK

8,7 18,2

16,7 8,2

20,0 25,1

52,7 45,9

2,0 2,6

1959 F K AK

10,6 19,5

14,6 13,9

21,2 16,5

52,3 48,1

1,3 2,2

1961 F K AK

12,6 16,8

13,2 14,7

21,9 17,2

51,0 49,1

1,3 2,2

året

Av denna uppställning framgår att den ena kammarens partipolitiska sammansättning kan avvika väsentligt från den andras. Socialdemokraterna har t. ex. under den undersökta perioden haft en större andel platser i första kammaren än i andra. Om man bortser från partiläget efter 1960 års val h a r socialdemokraternas procentuella andel av mandaten legat fyra till åtta enheter högre i första kammaren. Det kan tilläggas att under den 15-årsperiod, som föregick den här behandlade, rådde ett motsatt förhållande. Partiet var alltså bättre företrätt i andra kammaren. Beträffande övriga partier har på liknande sätt den procentuella styrkan omväxlande varit störst i första och a n d r a kammaren. Särskilt gäller detta i fråga om folkpartiet, som å ena sidan under förra delen av den nu belysta perioden är underrepresenterat i första kammaren till följd av att en förändrad partiställning först efter hand slår igenom i denna kammares sammansättning, men som å andra sidan under den senare delen av perioden drar fördel av denna långsammare anpassning till en förändrad partibild. Som förklaring till dessa olikheter i kamrarnas sammansättning b r u k a r två samverkande faktorer anges, nämligen dels skilda valsystem till de båda kamrarna och dels den eftersläpning av opinionen, som en större del av första kammarens ledamöter representerar. I genomsnitt företräder andra kammaren en två år gammal opinion, medan motsvarande för första kammaren är fem till sju år. Att båda de nämnda faktorerna b i d r a r till differenser mellan kamrarna är givet. Hur

81 PROPORTIONELLA VAL

mycket därav som beror på själva valmetoden och hur mycket som sammanhänger med den opinionsmässiga eftersläpningen är emellertid svårt att säga. I synnerhet gäller detta den senare frågan, där man kan tänka sig flera olika utgångslägen för jämförelser. I fortsättningen skall därför undersökningen främst inriktas på att söka jämföra verkningarna av valsätten till de båda kamrarna. I det första redovisade försöket kommer dock även vissa opinionsförskjutningar under den behandlade perioden med i bilden. Utgångspunkten för detta har varit det allmänt observerade förhållandet att socialdemokraterna under 1950-talet innehaft en absolut majoritet av platserna i första kammaren, vilket inte motsvarats av samma ställning inom valmanskåren och i andra kammaren. Allmänt har antagits att detta framför all 1 Tabell 2. Partiställningen inom valkorporationerna vid valen till första kammaren åren 1951—1958, dels faktisk parti fördelning grundad på kommunalvalen 1950 och 1954 samt dels fördelning under förutsättningen att röstsiffrorna 1950 och 1954 ersattes med siffrorna från resp. 1952 och 1956 års val Valkretsar

Valår till F K

Antal mandat FK

Stockholms stad

16 Stockholms och Uppsala län Södermanlands och Västmanlands län Östergötlands län

7 Jönköpings län

6 Kronobergs och Hallands län Kalmar och Gotlands län

6 Blekinge och Kristianstads län Malmöhus län

12 Göteborgs stad

8 Göteborgs och Bohus län

5 Älvsborgs län

8 Skaraborgs län

5 Värmlands län

6 Örebro län

5 Kopparbergs län

6 Gävleborgs län

6 Västernorrlands och Jämtlands län Västerbottens och Norrbottens län

6— 202785

Val av elektorer

fakt. enl. 52 fakt. enl. 52 fakt. enl. 56 fakt. enl. 56 fakt. enl. 56 fakt. enl. 56 fakt. enl. 52 fakt. enl. 56 fakt. enl. 52 fakt. enl. 56 fakt. enl. 56 fakt. enl. 52 fakt. enl. 52 fakt. enl. 56 fakt. enl. 56 fakt. enl. 52 fakt. enl. 52 fakt. enl. 56 fakt. enl. 52

17 18 10 13 10 10 13 13 10 11 15 16 11 15 16 18 16 19 7 7 6 7 12 12 9 7 11 11 6 7 1 4 1 2 9 10 8 8

—

10 7 13 10 9 9 12 11 19 18 20 16 14 12 19 13 • —

— 6 6 15 11 13 12 8 7 4 4 9 7 9 9 15 13 11 9

35 38 31 36 20 23 15 16 16 17 12 12 6 7 22 22 18 28 22 25 15 15 17 22 14 18 12 14 14 14 12 14 13 14 18 21 22 26

43 39 54 50 60 60 46 44 29 28 34 34 29 28 46 46 76 69 24 21 23 22 33 32 20 19 40 37 32 29 35 32 36 35 63 59 52 53

5 5 1

— .——. 1 2

— —— .—— — —. — — .—. 7 7 1 1

— — . — •

— 1 3 1 3

— •

—

3 2 2 4 9 6

82 BILAGA 2

berott på att den vid förstakammarval tillämpade valordningen skulle vara speciellt förmånlig för partiet. Man har däremot i allmänhet icke uppmärksammat den i detta sammanhang viktiga omständigheten att socialdemokraterna vid de sex allmänna val, som förrättats under detta decennium, uppnått sina högsta relativa rösttal vid just de tre kommunalvalen, dvs. vid de val som legat till grund för första kammarens sammansättning. För att pröva vilken betydelse detta förhållande haft för partiets förstakammarrepresentation jämfört med den i andra kammaren har undersökts hur partiställningen i första kammaren skulle tett sig vid 1950-talets slut under förutsättningen att den i stället för kommunalvalen 1950 och 1954 hade baserats på samma folkmening, som legat till grund för andra kammarens sammansättning under samma tid, dvs. valen 1952 och 1956. Resultatet av denna undersökning redovisas i tabellerna 2 och 3. Tabell 2 visar sålunda partiställningen inom valkorporationerna vid förstakammarvalen Tabell 3. Partiställningen bland de valda vid valen till första kammaren åren 1951—1958, dels faktisk partifördelning och dels fördelning under i föregående tabell angiven förutsättning Valkretsar

Valår FK

Val av elektorer

Stockholms stad

Stockholms och Uppsala län Södermanlands och Västmanlands län Östergötlands län

1954 Jönköpings län

1957 Kronobergs och Hallands län Kalmar och Gotlands län

1958 Blekinge och Kristianstads län Malmöhus län Göteborgs stad Göteborgs och Bohus län

1955 1956

1951 1955 1952 1958 1957

Älvsborgs län

1953 Skaraborgs län

1951 Värmlands län

1957 Örebro län

1958 Kopparbergs län

1951 Gävleborgs län

1952 Västernorrlands och J ä m t lands län Västerbottens och Norrbottens län

1956 Första kammaren 1959

fakt. enl.52—56

6 6 3 4 2 2 1 1 1 2 1 1

—

1 1 1 1 2 1 1 1

2 2 2 2 3 3 1 1 2 3 1 2 1 1 2 1 1 2 1 1 1 2 2 3

8 7 6 5 6 5 4 4 3 2 3 3 3 2 4 4 7 7 3 3 2 2 3 3 2 2 3 3 3 3 4 3 4 4 6 5 5 6

15 20

22 18

33 39

79 73

2 3 1 1

—

—• 1 1 1 1 1 1 1 1 2 1 2 1 2 1 1 1 1 1 1 1

— 1 1

— 1

— — —

•

— — 1 1

2 2 2 2 2 1 2 1 •

—

—. 1 1 2 1 1 1 1 1

.— —

—

•

—

S:a

—

16 16 11 11 9 9 7 7 6 6 7 7 6 6 9 9 12 12 8 8 5 5 8 8 5 5 6 6 5 5 6 6 6 6 9 9 10 10

2 1

151 151

— •

—

— — — — — — — •

—

— — — — •

—

•

—

— 1 1

•

—

— — •

—

— — —

•

—. — •

—

— •

—

— -— — — 1

83 PROPORTIONELLA VAL

under åren 1951—1958, dels den faktiskt (fakt.) erhållna vid resp. 1950 och 1954 års val och dels den fördelning, som skulle ha uppnåtts om i stället 1952 och 1956 års röstsiffror (enl. 52 resp. enl. 56) hade varit avgörande vid utseende av förstakammarelektorer. Av tabell 3 framgår sedan på motsvarande sätt dels den faktiska mandatfördelningen vid förstakammarvalen i de olika valkretsarna och dels den fördelning, som skulle ha erhållits under den angivna förutsättningen. Tabellens uppgifter rörande denna senare fördelning rymmer vissa felkällor. För att kunna beräkna mandatfördelningen måste man nämligen i flera fall göra skilda antaganden om valsamverkan, röstlån m. m. Härvid har emellertid eftersträvats att nå fram till den mest sannolika mandatfördelningen. Undersökningen syftar alltså ej till att belysa bästa eller sämsta möjliga resultat för visst eller vissa partier. Under de angivna förutsättningarna skulle alltså socialdemokraternas majoritet i 1959 års första kammare ha förbytts i en minoritet på 73 platser av totalt 151. Ställningen som majoritetsparti i första kammaren under senare tid synes således till stor del vara en följd av de för partiet jämfört med andrakammarvalen framgångsrika kommunalvalen under 1950-talet. En annan förklaring härtill, som ofta brukar lämnas och som nämnts ovan, är att den vid förstakammarvalen tillämpade valordningen, vari inbegripes såväl det indirekta valet som mandatfördelningsmetoden och valkretsindelningen, skulle vara förmånligare för ett stort parti än vad den sedan 1952 gällande valordningen vid andrakammarvalen är. För att pröva detta antagande har en direkt jämförelse gjorts mellan verkningarna av de båda valordningarna. Båda systemen har i detta syfte tillämpats på röstsiffrorna från tre olika val, nämligen 1956 och 1960 års andrakammarval samt 1958 års landstings- och stadsfullmäktigeval. Av tekniska skäl har poströsterna frånräknats vid de båda förstnämnda valen, vilket emellertid ej påverkar undersökningen, då avsikten endast är att jämföra två skilda valsystems verkningar på samma röstmaterial och ej att visa mandatfördelningen vid något speciellt tillfälle. Verkningarna av de båda valordningarna visas beträffande 1956 års val i tabellerna 5—7, för 1958 års val i tabellerna 8—10 och vad gäller 1960 års val i tabellerna 11—13. En sammanfattning av de erhållna resultaten lämnas i tabell b. Siffrorna i denna tabell anger procentuell fördelning. Tabell 4. Partiernas procentuella andel au röster samt platser i första och andra kammaren vid tre undersökta val. Sammanfattning av tab. 5—-13 H

1956 års val (poströsterna frånräknade) Röster Mandat FK Mandat AK

16,5 15,2 16,9

9,6 10,6 8,7

23,7 23,8 25,1

45,1 48,3 46,8

5,1 2,0 2,6

1958 års val Röster Mandat FK Mandat AK

20,4 20,5 20,3

13,1 13,9 14,7

15,6 14,6 13,9

46,8 50,3 48,9

4,0 0,7 2,2

1960 års val (poströsterna frånräknade) Röster Mandat F K Mandat AK

15,7 13,9 15,5

14,0 13,2 15,1

17,0 17,9 16,4

48,5 54,3 50,4

4,6 0,7 2,6

84 BILAGA 2

'Tabell 5. 1956 års val (poströsterna frånräknade). Mandatfördelning valkretsarna enligt nuvarande valordning

andrakammar-

Valkrets

S:a

Stockholms s t a d . . . . Stockholms län Uppsala län Södermanlands l ä n . . Östergötlands l ä n . . . Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län . . . Fyrstadskretsen Malmöhus län Hallands län Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län .. . Kopparbergs l ä n . . . . Gävleborgs län Västernorrlands län . Jämtlands län Västerbottens län . . . Norrbottens län

5 2 1 1 2 2 1 2

— — —

9 4 1 2 2 2 1 1 1 1 2 2 2 1 5

9 G 3 4 6 4 2 3 1 3 3 G 4 2 5

2 1

25 13 5 7 11 9 5 7 3 5 8 11 8 5 12

3 2 2 3 5 4 4 5 4 5 3 3 4

— —

1 1

2 2 1 2 2 2 1 2 2 2 1 2 1

20 8,7

58 25,1

108 46,8

6 2,6

Hela riket Proc. andel mandat

—

•

1 2 3 1 1 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 39 16,9

•

—

1 1 1 1 1

— 1

— 1 1

—• 2 1 1 1 1 1 1

—

•

— — — —• — — — — — — — 1

•

—

— .— — —. — 1

—. .— .— 1

7 6 5 8 9 8 7 9 9 9 5 7 8 231

85 PROPORTIONELLA VAL

Tabell G. Partiställning inom valkorporationerna till första kammaren under förutsättningen att landsting och stadsfullmäktige utsetts på grundval av 1956 års röstsiffror (poströsterna frånräknade) Antal FKmandat

Valkrets

Stockholms stad Stockholms o. Uppsala Södermani. o. Västmanl. län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs o. Hallands län Kalmar o. Gotlands län Blekinge o. Kristianstads Malmöhus län Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län. . Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrl. o. Jämtlands län Västerb. o. Norrb. län . Hela riket Proc. andel elektorer. . .

S:a

9 7 6

10 13 11

10 9 11

23 16 17

60 14 28

103 84 67

7 6

16 16

18 15

12 11

34 34

80 76

9 12 8 5 8 5 6 5

12 10

(5 6

18 30 7 7 16 12 11 7 6 6

6 12 11 7 4 6 7

22 26 25 15 21 16 14 14 17 15

16 70 21 22 38 22 37 29 38 37

3 3 1 4

98 136 60 51 88 61 72 57 68 69

9 10

10 14

13 12

21 23

59 59

4 11

107 119

254 15,6

172 10,6

377 23,2

778 47,9

44 2,7

1 625

7 1 1

Tabell 7. Mandatfördelning i förstakammarvalkr etsarna enligt nuvarande dock under i tab. 6. angiven förutsättning

valordning,

Valkrets

S:a

Stockholms stad Stockholms o. Uppsala län Södermani. o. Västmanl. län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs o. Hallands län Kalmar o. Gotlands län Blekinge o. Kristianstads län . . . . Malmöhus län Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrl. o. Jämtlands l ä n . . . . Västerb. o. Norrb. län

3 2 1 1 1 1 1 2 3 1 1

—

6 3 2 1 2 1 1 2 2 3 1

6 5 5 4 2 3 3 4 6 3 2

— .—• .—. — .— .— — .—

1 1 1 1

1 1

2 1 1 1

4 2 3 3

1 1

1 1 1

2 1 2 2

4 4 5 5

16 11 9 7 6 7 6 9 12 8 5 8 5 fi 5 g 6 9 10

Hela riket

15,2

10,6

23,8

48,3

Proc. andel mandat

1 1 1 1 2 1 1 1

— 1

— —•

—

.— 1 3 2,0

86 Tabell

BILAGA 2

8. 1958 års kommunalval.

Mandatfördelning i andrakammarvalkretsarna nuvarande valordning

Valkrets

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Fyrstadskretsen Malmöhus län Hallands län Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Proc. andel mandat

11 7 2 4 G 3 2 3 1 3 3 6 4 2 5 3 3 2 3 5 5 4 5 5 5 3 3 5 47 20,3

34 14,7

32 13,9

113 48,9

5 2,2

enligt

87 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 9. Partiställning

inom valkorporationerna till första kaminaren kommunala val Antal FKmandat

Stockholms stad Stockholms o. Uppsala län Södermani. o. Västmanl. län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs o. Hallands län Kalmar o. Gotlands län Blekinge o. Kristianstads län Malmöhus län Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län . Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrl. o. Jämtlands län Västerb. o. Norrb. län .

9 7 6

Hela riket Proc. andel elektorer . . .

Valkrets

efter 1958 års

S:a

14 18 14

14 9 12

18 9 12

62 47 31

108 83 69

7 6

17 18

22 19

7 4

34 34

80 75

9 12 8 5 8 5 6 5 6 6

22 38 13 8 20 13 13 9 11 8

17 15 6 15 14 8 6 10 9

16 13 18 12 14 12 10 11 10 8

45 74 24 23 39 21 40 33 39 42

100 140 60 50 88 60 72 59 70 71

9 10

13 18

19 15

12 15

61 66

2 10

107 124

328 19,8

223 13,5

244 14,8

828 50,1

30 1,8

1 653

5 1 1

88 BILAGA 2

Tabell 10. Mandatfördelning i förstakammarvalkretsarna enligt nuvarande valordning. Kammaren förutsattes helt nyväljas efter 1958 års kommunala val Valkrets

S:a

Stockholms stad Stockholms o. Uppsala län Södermani. o. Västmanl. l ä n . . . . Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs o. Hallands län Kalmar o. Gotlands län Blekinge o. Kristianstads län . . . Malmöhus län Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrl. o. Jämtlands l ä n . . . Västerbottens o. Norrbottens län Hela riket Proc. andel mandat

16 11 9

6 9 12 8

6 6 9 10 31 20,5

21 13,9

22 14,6

76 50,3

Tabell 11. 1960 års val (poströsterna frånräknade). Mandatfördelning valkretsarna enligt nuvarande valordning Valkrets Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Fyrstadskretsen Malmöhus län Hallands län Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Proc. andel mandat

1 0,7 i

andrakammar-

S:a

5 3

1 1 1 1 2 2 2 2 1

6 3 1 1 1 2

2 1

—

11 6 3 4 6 4 2 4 2 3 3 7 4 2 5 3 3 2 3 6 4 4 5 5 5 3 3 5

25 14 5 7 11 9 5 7 3 5 8 11 8 5 12 7 (5 5 8 9 8 7 9 9 9 5 7 8

16,4

50,4

—

1 2 1 1 1

.— 1 2 3 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

—

1 1

36 15,5

. — •

2 —

•

2 2 . — •

1 1 1 2 1 1 1 2 1 2 1 1 1 35 15,1

•

—

.— — 1 1 1 1

—

4 2 1 1 2 1 2 1 1 1 1 1 2

— .—. — .—. — — .— — .— .—. —• — 1

— — .— — — .— .— — 1

— — —

6 2,6

89 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 12. Partiställning sättningen att landsting

inom valkorporationerna till första kammaren under förutoch stadsfullmäktige utsetts på grundval av 1960 års röstsiffror (poströsterna frånräknade) Antal

FK-

Valkrets

S:a

mandat

Stockholms stad Stockholms o. Uppsala län Södermani. o. Västmanl. län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs o. Hallands län Kalmar o. Gotlands län . Blekinge o. Kristianstads län Malmöhus län Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrl. o. Jämtlands län Västerb. o. Norrb. län . .

—

9 7 6

10 13 10

15 12 14

18 11 13

64 47 32

— —

108 83 69

7 6

15 14

23 19

8 7

34 35

—

80 75

9 12 8 5 8 5 6 5 6 6

17 32 9 7 15 11 10 5 6 3

17 18 6 14 14 8 8 11 11

19 14 19 14 17 12 11 11 12 10

47 76 27 22 41 23 41 34 40 43

9 10

9 14

19 12

13 19

Hela riket Proc. andel elektorer. . .

15,0

14,3

Tabell

13.

—

Mandatfördelning i förstakammarvalkretsarna dock under i tab. 12 angiven Valkrets

Stockholms stad Stockholms o. Uppsala län Södermani. o. Västmanl. län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs o. Hallands län Kalmar o. Gotlands län Blekinge o. Kristianstads län Malmöhus län Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrl. o. Jämtlands län Västerbottens o. Norrbottens l ä n .

4 2

Hela riket Proc. andel mandat

2 1 1 4

100 140 60 50 88 60 72 59 70 71

63 68

3 11

107 124

849 51,4

39 2,4

17,0

4 2 1 1 1 1

1 1 1 2 1

2 1 3 1 2 1 1 1 1 1 1 2

7 6 6 4 3 3 3 4 7 4 2 4 2 4 3 4 4 6 6

13,9

13,2

17,9

54,3

1 1 1 1 2 2 2 1

—

1 1 1

— — — —

—

5 1 1

—

enligt nuvarande förutsättning F

—

valordning,

S:a

16 11 9 7 6 7 6 9 12 8 5 8 5 6 5 6 6 9 10

— •

—

— — — •

—

— — — •

—

•

—— — — .—. — — 1 0,7

90 BILAGA 2

I anslutning till tabell 1 har nämnts att socialdemokraternas procentuella andel av mandaten under efterkrigstiden har legat fyra till åtta enheter högre i första kammaren än i andra kammaren. Den nu utförda undersökningen visar att dessa differenser blott till en mindre del kan bero på olika val- och sammanräkningsteknik. Såsom framgår av tabell 4 har vid prövningen av de båda valordningarnas verkningssätt på samma röstmaterial i två fall uppmätts en skillnad i fräga om socialdemokratisk representation i de båda kamrarna på cirka en och en halv procent och i ett fall på något under fyra procent. Förklaringen till att de faktiska avvikelserna varit större måste därför främst vara att kamrarna bygger på olika opinionsyttringar. Detta kan också belysas av ett annat förhållande. Vid 1960 års val uppnådde socialdemokraterna 47,8 procent av rösterna, vilket medförde att partiet vid 1961 års riksdag innehade 49,1 procent av andrakammarmandaten. Samtidigt baserades första kammaren på kommunalvalen 1950, 1954 och 1958, vid vilka socialdemokraterna erhöll resp. 48,6, 47,4 och 46,8 procent av rösterna. I genomsnitt utgör detta 47,6 procent, vilket innebär att partiets förstakammar- och andrakammargrupper för första gången under i varje fall efterkrigstiden grundar sig på i det närmaste samma andel av väljarkåren. Resultatet har också blivit att skillnaden mellan partiets relativa andelar av platserna i de båda kamrarna år 1961 har sjunkit till under två procent. Ur tabellerna 5—13 kan vidare en del utläsas om vilket av de båda leden i det indirekta valsättet till första kammaren, som har betytt mest för det största partiets högre andel av platserna i första kammaren än i den direkt valda andra kammaren. Det visar sig sålunda att vid alla de tre undersökta valen har procenten socialdemokratiska förstakammarelektorer legat blott omkring en enhet högre än andelen mandat för partiet i andra kammaren. Det bör dock inskjutas att differensen troligen var större före 1954 års reform av bestämmelserna om valkretsindelning och sammanräkningsmetod vid landstingsvalen. Denna övervikt jämfört med andrakammarvalen på cirka en procent vid valet av elektorer har sedan genom utseendet av förstakammarledamöter vid två av de undersökta valen ökat med mindre än en halv procent, men vid det tredje (1960) med nära tre procent. Detta måste tolkas så att tendensen hos den d'Hondtska metoden att gynna viss typ av parti eller grupp av samverkande partier ej är särskilt märkbar i ett läge, då å ena sidan de borgerliga partierna sammantagna och å andra sidan socialdemokraterna har ungefär lika stor andel av valkorporationerna, men den kan få stor betydelse i det fall då en av de konkurrerande grupperna — såsom vid 1960 års val —- klart överväger bland elektorerna. Frågan om hur den nuvarande valkretsindelningen vid förstakanimarvalen verkar belyses något i följande avsnitt.

PROPORTIONELLA VAL

Förstakammarval

i regioner

Under utredningens arbete har frågan om en reformering av valordningen för förstakammarvalen uppmärksammats. Nedan redovisas en del i detta sammanhang gjorda beräkningar rörande utfallet av vissa sådana ändringar. De gemensamma utgångspunkterna vid dessa undersökningar har varit följande. I. Första kammaren består av 150 ledamöter, vilka väljes för 8 år. II. Val till kammaren sker vart fjärde år och förrättas så nära som möjligt efter kommunal- och landstingsvalen. Vid varje val står hälften av förstakammarplatserna under omval. III. Den nuvarande valkretsindelningen ersätts av en indelning i sex kretsar, vilka är desamma som de av utredningen i samband med andrakammarvalen uppställda regionerna. Mera härom i ett senare avsnitt av bilagan. Regionerna är följande: 1. Stockholms stad o. län 2. Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs o. Kalmar län 3. Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Hallands län 4. Göteborgs o. Bohus, Älvsborgs o. Skaraborgs län 5. Uppsala, Värmlands, Örebro, Västmanlands o. Kopparbergs län 6. Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens o. Norrbottens län. Varje region förfogar över 25 mandat. Omedelbart efter ett kommunalval förrättas alltså förstakammarval i tre regioner och efter nästa kommunalval i de återstående tre regionerna. IV. Mandatfördelningen vid förstakammarvalen sker enligt det nuvarande fördelningssättet, dvs. d'Hondts metod. Beräkningarna har utförts med utgångspunkt från röstsiffrorna vid 1946, 1950, 1954 och 1958 års kommunal- och landstingsval. Härigenom är det möjligt att framräkna hur första kammaren enligt nedan skisserade alternativ skulle varit sammansatt under perioden 1951—1962. Vid beräkningarna har förutsatts att val till första kammaren förrättades i regionerna 1, 3 och 5 efter 1946 och 1954 års val samt i regionerna 2, 4 och 6 efter 1950 och 1958 års val. Då emellertid flera andra kombinationer är tänkbara redovisas även mandatutfallet i samtliga regioner efter vart och ett av de fyra kommunvalen (tabell 15). Två olika huvudalternativ har prövats. Enligt det ena — här kallat alt. A •—• förrättas valet, liksom för närvarande är fallet, av särskilda valkorporationer. Dessa består av de förenade landstingen inom varje region jämte utsedda elektorer för stadsfullmäktige i de städer, som står utanför landsting. Enligt det andra alternativet — alt. B — sker valet till första kammaren direkt med utgångspunkt från de avgivna rösterna i landstings- och i förekommande fall stadsfullmäktigevalen. Avsikten bakom detta förfaringssätt är att h i n d r a att eventuella tendenser hos de använda fördelningsmetoderna till avvikelser från

92 BILAGA 2

en fullständig proportionalitet förstärkes genom att valen äger rum i två omgångar. Vid både A- och B-alternativen har prövats hur mandatutfallet skulle bli dels utan någon slags samverkan mellan partierna (alt. A I och B I), dels vid samverkan mellan högern, centerpartiet och folkpartiet (alt. A II och B II). Detta tillvägagångssätt är icke helt realistiskt. Särskilt enligt alternativ A ligger det nära till hands att tänka sig olika former av röstlån eller annan samverkan mellan partierna. Avsikten här är emellertid ej att försöka nå fram till den mest troliga fördelningen utan i stället att ange de ungefärliga gränserna för det största partiets representation i första kammaren enligt de undersökta metoderna. Första kammaren skulle enligt de skilda alternativen haft följande partisainmansättning under perioden 1951—1962 (tabell 14). Det bör vid studium av siffr o r n a observeras att valkorporationerna i A-alternativen under perioden 1951— 1954 valts efter annan fördelningsmetod (d'Hondt) och vad gäller landstingsledamöterna annan valkretsindelning än vad som är fallet under den återstående tidsperioden. Som jämförelse anges i tabellen första kammarens faktiska sammansättning åren 1951, 1955 och 1959.

Tabell 14. Första

kammarens

sammansättning 1951—1962

enligt A- och B-alternativen

åren

S:a

1951—1954 A I A II B I B II Faktisk sammansättning 1951.

17 17 19 20 22

20 23 17 19 25

31 32 27 30 20

77 73 76 70 79

5 5 11 11 4

150 150 150 150 150

1955— 195S A I A II B I B II Faktisk sammansättning 1955

20 20 21 21 14

16 20 15 16 25

34 34 32 36 30

78 74 77 72 78

2 2 5 5 3

150 150 150 150 150

1959—1962 A I A II B I B II Faktisk sammansättning 1959

26 27 26 26 16

15 18 16 18 22

29 29 29 30 32

78 74 75 72 79

2 2 4 4 2

150 150 150 150 151

93 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 15. Mandatfördelning enligt A- och B-alternativen i samtliga regioner efter vart och ett av kommunalvalen 1946—1958 A I. 1946 års val Region

1 2 3 4 5 6

5 3 4 4 1 2

6 5 4 4 4

6 3 3 5 5 4

11 13 13 10 14 13

Hela riket

74 K

S:a

2 1 2

25 25 25 25 25 25

3 2 1 2

25 25 25 25 25 25

— .—.

A II. 1946 1 2 3 4 5 6

5 4 4 4 1 2

6 6 4 4 4

6 3 3 5 6 4

11 12 12 10 13 13

Hela riket

— —

A I. 1950 1 2 3 4 5 6 Hela riket

4 3 3 3 1

5 5 3 4 3

9 4 4 8 6 5

12 13 13 11 15 15

—

25 25 25 25 25 25

— •

—

— —

A II. 1950 1 2 3 4 5 6 Hela riket

4 3 3 3 1

5 5 4 4 4

9 4 4 8 6 5

12 13 13 10 15 14

—

25 25 25 25 25 25

— •—. —

•

—

A I. 1954 1 2 3 4 5 6

5 4 5 4 3 2

4 3 2 2 3

8 4 4 7 5 5

11 13 13 11 15 14

Hela riket

—

•

— 1

—

94 BILAGA 2

A II. 1954 Region

1 2 3 4 5 6

5 4 5 4 3 2

4 4 3 3 3

8 4 4 7 5 5

11 13 12 10 14 14

25 25 25 25 25 25

Hela riket

1 K 1

—. — 1

—

S:a

A I. 1958 1 2 3 4 5 6

7 5 6 5 4 3

4 4 3 3 3

5 3 3 6 4 3

12 13 12 11 14 15

— —. — —. 1

25 25 25 25 25 25

Hela riket

1 A II. 1958 1 2 3 4 5 6

7 6 6 5 4 3

4 4 3 3 4

5 3 3 6 4 3

12 12 12 11 14 14

— — —. — 1

25 25 25 25 25 25

Hela riket

150 B I. 1946 1 2 3 4 5 6

5 4 4 4 2 2

5 4 3 3 3

5 3 3 5 4 3

11 12 13 10 13 13

4 1 1 3 3 4

25 25 25 25 25 25

Hela riket

150 B II. 1946 1 2 3 4 5 6

6 4 4 5 2 2

5 5 3 4 4

5 3 3 5 4 4

10 12 12 9 12 12

4 1 1 3 3 3

25 25 25 25 25 25

Hela riket

95 PROPORTIONELLA VAL

B I. 1950 Region

1 2 3 4 5 6

4 3 4 3 2 2

4 4 3 3 3

8 4 4 7 5 4

12 14 13 11 14 14

Hela riket

78 K

S:a

1 1 1 2

25 25 25 25 25 25

1 1 1 2

25 25 25 25 25 25

1 1 1 2

25 25 25 25 25 25

1 1 1 2

25 25 25 25 25 25

1 1 1 1

25 25 25 25 25 25

— —.

B II. 1950 1 2 3 4 5 6

4 3 4 3 2 2

4 4 3 3 3

9 5 4 8 5 5

11 13 13 10 14 13

Hela riket

— —

B I. 1954 1 2 3 4 5 6

5 4 5 4 3 2

4 3 2 2 3

8 4 4 7 5 4

11 13 13 11 14 14

Hela riket

—. —

B II. 1954 8

1 2 3 4 5 6

5 4 5 4 3 3

4 3 2 3 3

5 8 5 4

11 12 12 10 13 13

Hela riket

— —

B I. 1958 1 2 3 4 5 6

7 5 6 5 4 3

1 4 4 3 3 4

4 3 3 6 3 3

12 13 12 10 14 14

Hela riket

— —

96 BILAGA 2

B II. 1958 Region

S:a

1 2 3 4 5 6

7 5 6 5 4 3

1 5 4 3 3 4

5 3 3 6 4 3

11 12 12 10 13 14

1 1 1 1

25 25 25 25 25 25

Hela riket

150 De i tabellerna 14 och 15 redovisade resultaten tillåter jämförelser av två slag. För det första kan man utläsa förhållandet mellan A- och B-alternativen inbördes, och för det andra visas vilken betydelse samverkan mellan de borgerliga partierna kan få vid en tillämpning av de prövade systemen. I fråga om den första punkten kan nämnas att socialdemokraterna vinner något på att valen är indirekta, dvs. sker i två omgångar, medan motsatsen gäller för kommunisterna. För de övriga tre partierna går det ej att konstatera någon genomgående tendens. Beträffande den andra punkten är det tydligt att den nämnda valsamverkan i hög grad påverkar valresultatet trots att mandatfördelningen äger rum i valkretsar av här prövad storleksordning. Undersökningen ger däremot egentligen ej besked om hur ett förstakammarval i regioner verkar jämfört med det hittills använda systemet med fördelning i nitton valkretsar. För att pröva och isolera effekten av regionval i förhållande till nuvarande ordning har därför uträknats hur mandatfördelningen till första kammaren skulle gestalta sig dels vid val i sex regioner och dels vid val i nitton valkretsar under förutsättningen att hela kammaren omväljes efter vart och ett av kommunalvalen 1946—1958. Avsikten är alltså fortfarande icke att visa första kammarens sammansättning vid något visst tillfälle utan endast att söka åstadkomma en jämförelse mellan mandatfördelningen enligt A- och B-alternativen vid de båda olika valkretsindelningarna. Resultatet härav redovisas i tabell 16, som när det gäller val i sex regioner är en sammanfattning av tabell 15 men som här också kompletterats med uppgifter om utfallet vid val i nitton valkretsar. Av tabell 16 framgår främst att den nuvarande valkretsindelningen jämfört med indelningen i sex regioner i hög grad inverkar på valresultaten i de lägen då varje parti går fram var för sig, men är av mindre betydelse när de tre borgerliga partierna samverkar.

97 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 16. Mandatfördelning nitton

i hela riket enligt A- och B-altenativen valkretsar

dels i

nuvarande

och dels i sex regioner

S:a

A I nuv. valkr. 6 regioner. A II nuv. valkr 6 regioner. B I nuv. valkr 6 regioner. B II nuv. valkr, 6 regioner.

IG 19 19 20 18 21 21 23

26 23 27 24 23 18 24 21

22 26 26 27 22 23 26 24

80 74 72 71 78 72 71 67

6 8 6 8 9 16 8 15

150 150 150 150 150 150 150 150

1.950 A I nuv. valkr 6 regioner. A II nuv. valkr 6 regioner. Ii I nuv. valkr 6 regioner. B II nuv. valkr 6 regioner.

11 14 13 14 14 18 16 18

19 20 23 22 16 17 17 17

35 36 37 36 35 32 37 36

84 79 76 77 82 78 77 74

1 1 1 1 3 5 3 5

150 150 150 150 150 150 150 150

1954 A I nuv. valkr 6 regioner. A II nuv. valkr 6 regioner. B I nuv. valkr 6 regioner. B II nuv. valkr 6 regioner.

17 23 19 23 19 23 22 24

13 14 16 17 12 14 16 15

31 33 36 33 33 32 36 35

86 77 76 74 83 76 73 71

3 3 3 3 3 5 3 5

150 150 150 150 150 150 150 150

19 5 H A I nuv. valkr 6 regioner. A II nuv. valkr 6 regioner. B I nuv. valkr 6 regioner. B II nuv. valkr 6 regioner.

30 30 32 31 28 30 32 30

15 17 20 18 16 19 21 20

B) 24 23

85 77 75 75 83 75 73 72

2 2 1 2 2 4 2 4

151 150 151 150 151 150 151 150

1—202785

24 22 22 23 24

98 BILAGA 2

Utjämningsförfarande

i riket som en

övervalkrets

Under ett tidigt skede av arbetet prövades inom författningsutrednhigen olika proportionella utjämningsmetoder. Så småningom kom dessa försök att helt inriktas på en utjämning i de av utredningen konstruerade regionerna eller regionskretsarna. För dessa försök redogöres utförligt i följande avsnitt. Dessförinnan kan det emellertid vara lämpligt att redovisa något av de tidigare försöken. Tabell 17. 1956 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt den rena uddatalsmetoden. Utjämning i riket som en övervalkrets med resp. 5 och 10 tilläggsmandat, likaledes fördelade enligt uddatalsmetoden Valkrets

Stockholms stad t> län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Fyrstadskretsen Malmöhus län Hallands län Göteborgs stad Bohus län Älvsborgs läns norra » » södra Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Hela riket Full prop Avvikelser från full prop

40 39 -1

24 22 L 2

40 41 -1

24 22 r2

5/ 50 -!- 1

24 23 r 1

57 57

5 tilläggsmandat Summa Full prop Avvikelser från prop 10 tilläggsmandat Summa Full prop Avvikelser från full prop

1 41 41 t 0

± 0

S:a

25 13 5 7 11 9 5 7 3 5 8 11 8 5 12 7 6 5 8 9 8 7 9 9 9 5 7 8

102 103 — 1

8 12 — 4

231 231 ± 5

1 103 105 — 2

4 12 12 ± 0

5 236 236 ± 3

107 108 — 1

4 12 12 ± 0

10 241 241 ± 1

99 PROPORTIONELLA VAL

I t a b e l l e r n a 17—20 h a r d ä r f ö r s a m m a n f ö r t s r e s u l t a t e n v i d e n t i l l ä m p n i n g av en metod m e d p r o p o r t i o n e l l u t j ä m n i n g i riket som en ö v e r v a l k r e t s . Mandatfördelningen t a n k e s alltså äga r u m i två o m g å n g a r . I den första utdelas s a m m a antal m a n d a t s o m för n ä r v a r a n d e i n u g ä l l a n d e 28 v a l k r e t s a r e n l i g t v i d d e t f ö r s t a förs ö k e t d e n rena uddatalsmetoden o c h v i d d e t a n d r a samma metod med 1,4 som spärrdivisor. I a n d r a o m g å n g e n s k e r e n utjämning" m e d t i l l h j ä l p av tilläggsmandat. Dessa fördelas enligt den r e n a u d d a t a l s m e t o d e n på g r u n d v a l av p a r t i e r n a s saml a d e r ö s t t a l i h e l a r i k e t o c h u n d e r h ä n s y n s t a g a n d e till i f ö r s t a o m g å n g e n u p p n å t t m a n d a t a n t a l . B e r ä k n i n g a r h a r u t f ö r t s m e d dels fem o c h d e l s tio t i l l ä g g s m a n d a t . V a r t o c h ett av d e o v a n n ä m n d a a l t e r n a t i v e n h a r t i l l ä m p a t s p å r ö s t s i f f r o r n a från 1956 o c h 1958 å r s a n d r a k a m m a r v a l . Tabell 18. 1958 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt den rena uddatalsmetoden. Fördelning av resp. 5 och 10 tilläggsmandat i riket som en övervalkrets enligt samma metod Valkrets

Stockholms stad » län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Fyrstadskretsen Malmöhus län Hallands län Göteborgs stad Bohus län Älvsborgs läns norra » » södra Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

7 3 1 1 2 2 1 2 1 1 2 3 1 1 2 1 1 1 2 2 1 1 1 1 1 1 1 1

Hela riket Full prop Avvikelser från full prop

45 45

5 tilläggsmandat Summa Full prop Avvikelser från full prop 10 tilläggsmandat Summa Full prop Avvikelser från full prop

1 1 1 1 2 1 1 1 — 2 — 2 1 — 1 1 1 2 1 1 1 1 1 1 1 1 1

F 6 2

— 2

2 1

S:a

10 6 2 4 6 3 2 3 1 3 3 6 4 2 5 3 3 2 3 5 5 4 5 5 5 2 3 4

2 1 — — — — — — — — — — — — 1 — — — — — — — — 1 1 — — 1

25 13 5 7 11 9 5 7 3 5 8 11 8 5 12 7 6 5 8 9 8 7 9 9 9 5 7 8

7 8 — 1

231 231 ± 2

±o

28 29 — 1

109 107 + 2

1 46 46

2 30 30

1 43 43

. 109 109

1 8 8

±o

5 236 236 ±,0

2 47 47

3 31 31 ± 0

2 44 44 ±0

2 111 111

1 8 8 ±0

10 241 241 ± 0

±o

42 42

±o

100 BILAGA 2

Tabell 19. 1956 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt uddatalsmetoden med 1,4 som spärrdivisor. Fördelning av resp. 5 och 10 tilläggsmandat i riket som en övervalkrets enligt uddatalsmetoden II

Valkrets

42 39

Summa

42 41 ' 1

Summa

42 41 r 1

Full prop Avvik, från full prop 5 tilläggsmandat Full prop Avvik, från full prop 10 tilläggsmandat Full prop Avvik, från full prop

19 22 -3

58 55 - 3

10f> 103

1 20 22

58 56

106 105 -i- 1

4 23 23 :- 0

58 57 -l- 1

106 108 —2

6 12 -6 4 10 12 6 12 12 4- 0

101 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 20. 1958 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt uddatalsmetoden med 1,4 som spärrdivisor. Fördelning av resp. 5 och 10 tilläggsmandat i riket som en övervalkrets enligt uddatalsmetoden Valkrets

10 6 2 4 6 3 2 3 1 3 3 6 4 2 5 3 3 2 3

Hela riket Full prop Avvik, från full prop

45 45 fc 0

32 29 - 3

38 42 -4

45 46 -1

32 30 !- 2

32 31 - 1

5 tilläggsmandat Summa Full prop Avvik, från full prop K) tilläggsmandat Summa Full prop Avvik, från full prop

2 47 47 i- 0

111 107

S:a lo 13 5 7 11 9

8 11 8 5 12 7 (i 5 8 9 8 7 9 9 9 5 7 8 231 231 ± 7

• 4

8 —3

3 41 43 _2

111 109 + 2

2 7 8 —1

±4

43 44 -1

111 111 ± 0

3 8 8 4- 0

10 241 241 i- 1

236 236

102 BILAGA 2

Utjämningsförfarande

i regioner

Såsom ovan påpekats har inom författningsutredningen olika metoder för proportionell mandatutjämning i övervalkretsar prövats. Dessa metoder kännetecknas av att mandatfördelningen sker i två omgångar. I den första utdelas liksom för närvarande 230 — eller det högre tal som i enlighet med RO 15 § kan komma att gälla — mandat i de hittillsvarande 28 valkretsarna enligt ett direkt fördelningssystem. De metoder, som här har använts för denna första fördelning, är skilda varianter av uddatalsmetoden, nämligen dels den rena uddatalsmetoden (dvs. utan någon inbyggd spärr) och dels samma metod med resp. 1,2 och 1/f som spärrdivisor. I andra omgången äger en mandatutjämning rum inom ett antal regioner. Dessa regioner, som förslagsvis skall vara sex, bildas genom att sammanföra ett antal valkretsar till ett sammanhängande område. Då tanken är att varje region skall förfoga över lika många tilläggsmandat bör det eftersträvas att göra regionerna lika stora. Den regionsindelning som till en början användes var följande:

Region 1 2 3 4 5 6

Antal valkretsmandat Består av

Stockholms stad o. län Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar o. Gotlands län. . . . Blekinge, Kristianstads, Malmöhus o. Halllands län Göteborgs o. Bohus, Älvsborgs o. Skaraborgs län Uppsala, Värmlands, Örebro, Västmanlands o. Kopparbergs län Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens o. Norrbottens län Summa

231 Utjämningen inom regionerna tillgår på det sättet att partier, som i förhållande till regionsproportionaliteten blivit underrepresenterade vid den valkretsvisa fördelningen, tilldelats ett eller flera tilläggsmandat (regionmandat). Beträffande antalet härför erforderliga mandat har tre olika alternativ prövats. Beräkningar har sålunda gjorts med såväl 3 och 4 som 6 tilläggsmandat per region. Tilläggsmandaten fördelas på grundval av partiernas samlade rösttal i regionerna och under hänsynstagande till i första omgången erhållna platser enligt den rena uddatalsmetoden. Vid denna fördelning har det dock ansetts lämpligt att endast låta de partier delta, vilka fått valkretsmandat inom regionen i fråga. Detta innebär u n d e r r å d a n d e partiförhållanden att kommunisterna ej kan ifrågakomma för tilldelning av utjämningsmandat inom regionerna 2 och 3 samt knappast heller inom

PROPORTIONELLA VAL

region 5. För centerpartiets del kan denna spärregel leda till utestängning från deltagande i utjämningsförfarandet i region 1. Såsom framgått ovan har nio olika varianter av utjämningssystemet prövats. För den valkretsvisa fördelningen h a r nämligen tre skilda utformningar av uddatalsmetoden använts. Sedan har var och en av dessa kombinerats med ett utjämningsförfarande med tillhjälp av resp. 18, 24 och 36 tilläggsmandat. Var och en av de nämnda nio varianterna h a r applicerats på röstsiffrorna vid 1952, 1956 och 1958 års andrakammarval. Vad angår utfallet av de olika kombinationerna hänvisas helt till tabellerna 21—29. I nedanstående sammanställning görs dock en jämförelse mellan riksresultaten för de skilda metoderna vid de tre angivna valen. Siffror inom parentes anger därvid avvikelser från en fullt proportionell fördelning, vilken senare beräknats på det viset att partiernas procentuella andel av rösterna multiplicerats med totala antalet mandat i riket, varefter i erforderliga fall uppkomna bråktal avrundats uppåt i tur och ordning efter storleken.

Uddatalsmetoden 18 tilläggsmandat:

Val

S:a avvikelser

1952 1956 1958

37 ( + 1 ) 43 ( ± 0 ) 48 (—1)

30 ( + 3 ) 2 6 ( 4 - 3) 32 ( ± 0 )

60 ( ± 0 ) 6 0 ( 4 - 1) 45 ( ± 0 )

113 ( - 1 ) 110 (—1) 116(4-1)

8 (—3) 10 (—3) 8(±0)

±'4 ± 4 ± 1

62 ( ± 0 ) 61 ( ± 0 ) 47(4-1)

117 ( ± 0 ) 114 ( ± 0 ) 119(4-1)

8 (—3) 10 (—3) 8(—1)

± 3 ± 3 i 2

65 ( ± 0 ) 64 ( ± 0 ) 48 (— 1)

125 ( + 2) 120 ( + 1) 123 ( ± 0)

8 (—3) 11 (—2) 8 ( — 1)

± 3 ± 3 ± 2

60 ( ± 0 ) 61 ( + 2 ) 45 ( ± 0 )

114 ( ± 0 ) 110 (—1) 116(4-1)

7 (—4) 10 (—3) 7(—1)

± 4 ± 4 4- 1

Genomsnittlig avvikelse 3,0. 24 tilläggsmandat: 1952 1956 1958

37 ( ± 0 ) 43 ( ± 0) 49 (—1)

30(4-3) 27 ( + 3) 32 ( ± 0 )

Genomsnittlig avvikelse 2,7. 36 tilläggsmandat: 1952 1956 1958

38 ( ± 0 ) 45 (—1) 53 ( + 1)

30 ( + 1 ) 27 ( + 2 ) 35(+l)

Genomsnittlig avvikelse 2,7.

Uddatalsmetoden med 1,2 som 18 tilläggsmandat: 1952 1956 1958

37 ( + 1 ) 43 ( ± 0) 49 ( ± 0)

spärrdivisor

30(4-3) 25 ( + 2) 32 ( ± 0 )

Genomsnittlig avvikelse 3,0.

104 BILAGA 2

Uddatalsmetoden med 1,2 som 24 tilläggsmandat:

spärrdivisor

jrts.)

S:a Val

avvikelser

1952 1956 1958

37 (± 0) 44(4-1) 49 (—1)

30(4- 3) 26(4- 2) 33(4- 1)

63(4-1) 61(4:0) 47(4-1)

117(4: 0) 114(4- 0) 119(4-1)

7 (—4) 10 (—3) 7 (-2)

4- 4 4: 3 4: 3

65(4: 0) 65(4- 1) 48 (—1)

125(4-2) 120(4-1) 124(4- 1)

8 (—3) 11 (—2) 7 (—2)

4 3 ± 3 ± 3

61(4-1) 60(4- 1) 45 (-1- 0)

115(4-1) 113(4- 2) 115(4:0)

7 (-4) 8 (—5) 7 ( — 1)

± 4 4- 5 ± 1

63 (4- 1) 62(-fl) 47(4-1)

119(4-2) 114(4: 0 ) 118(4: 0)

7 (— 4) 8 (—5) 7 (—2)

± 5

66 (+ 1) 65(4-1) 48 (—1)

125 (4- 2) 122(4- 3) 124(4- 1)

8 (—3) 9 (—4) 7 (—2)

Genomsnittlig avvikelse 3,3. 36 tilläggsmandat: 1952 1956 1958

38 (±0) 45 (—1) 53(4-1)

30(4- 1) 26 (f 1) 35(4- 1)

Genomsnittlig avvikelse 3,0.

Uddatalsmetoden med 1,4 som 18 tilläggsmandat: 1952 1956 1958

36 (± 0) 45(4-2) 49(4:0)

spärrdivisor

29 ( f 2) 23 ( 4z 0) 33(4-1)

Genomsnittlig avvikelse 3,3. 24 tilläggsmandat: 1952 1956 1958

36 (—1) 46 (+3) 49 (—1)

29 (+2) 25(4-1) 34(4-2)

± 5 ±3

Genomsnittlig avvikelse 4,3. 36 tilläggsmandat: 1952 1956 1958

38(4-0) 46 (4= 0) 53(4-1)

29(4:0) 25 ( ± 0) 35(4-1)

Genomsnittlig avvikelse 3,3.

± 3 ± 4 4- 3

105 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 21. 1952 års val. Fördelning av 230 mandat valkretsvis enligt den rena uddatalsmetoden. Utjämning inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggsmandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden Region

1. Valkretsmandat Regionmandat 2. Valkretsmandat Hegionmandat 3. Valkretsmandat Regionmandat 4. Valkretsmandat Regionmandat 5. Valkretsmandat

12 1 1 2

14 1 2 3

36 3 4 6

8 .— — —

8 1 2 2

20 2 2 3

5 1 1 1

7 1 1 2

18 1 2 3

3 4 6

5 — — —

12 1 1 2

15 — 1 2

38 3 4 6

5 —

8 1 2 2

20 2 2 t

38 3 4 6

17 3 4 6 104

38 3 4 6 230

i) 113 — 1

18 248 4- 4 24 254 i 3

36 266 -•- 3

•

5 —

—

•

Regionmandat —

—

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

2 37 - 1

1 30 + 3

5 60

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

2 37 b 0

1 30 4- 3

±o

13 117 ± 0

3 38

1 30

10 05

21 125

b 0

±o

Hela riket. Valkretsmandat

S:a

1 — —. —

Regionmandat 6. Valkretsmandat

4 6

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

±o 7 62

106 BILAGA 2

Tabell

22. 1952 års val. Fördelning

med 1,2 som spärrdivisor. mandat

per

av 230 mandat

valkretsvis

enligt

inom

sex regioner

region

fördelade

enligt

S:a

6 1 1 1

1 — — —

13 — 1 1

14 2 2 3

2 — — 1

36 3 4 6

7 — — 1

8 — — —

8 1 2 2

20 2 2 3

— — —

43 3 4 6

7 — — —

4 2 2 2

8 — — 1

18 1 2 3

— — —

37 3 4 6

5 1 1 1

5 — — —

12 1 1 2

15 — 1 2

1 1 1 1

38 3 4 6

4 1 1 1

5 — — —

9 — 1 1

20 2 2 4

. — — —

38 3 4 6

5 — — — 34

5 — — — 28

8 — — — 58

18 2 3 5 105

2 1 1 1 5

38 3 4 6 230

3 37

2 30 + 3

2 60 ±0

9 114

±o

2 7 — 4

18 248 =4

5 63

12 117 ± 0

2 7 — 4

24 254

±o

2 30 + 3

± 4

4 38 ±0

2 30 + 1

20 125 + 2

3 8 — 3

36 266 -3

Region 1. Valkretsmandat Regionmandat 2. Valkretsmandat Regionmandat 3. Valkretsmandat Regionmandat 4. Valkretsmandat Regionmandat 5. Valkretsmandat Regionmandat 6. Valkretsmandat Regionmandat Hela riket. V a l k r e t s m a n d a t . . . . regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

med resp.

uddatalsmetoden

Utjämning

3, 4 och 6

tilläggs-

uddatalsmetoden

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

3 37

7 65

±o

107 PROPORTIONELLA VAL

Tabell

23. 1952 års val. Fördelning

med 1,4 som spärrdivisor.

Utjämning

mandat

per region

Region 1. Valkretsmandat Regionmandat 2. Valkretsmandat Regionmandat 3. Valkretsmandat Regionmandat 4. Valkretsmandat Regionmandat 5. Valkretsmandat Regionmandat

av 230 mandat

inom sex regioner

S:a

6 1 1 1

— — —

13 1 1 2

15 1 2 2

2 — —

36 3 4 6

6 1 1 2

— — —

—

20 2 2 3

6 1 1 1

4 2 2 2

5 1 1 1

— — —

4 1 1 1

1 1 8

— —

—

1 2

12 1 1 2

—

— — — . . — — —

43 3 4 6 37 3 4 6

1 2

38 3 4 6

1 1

21 1 1 3

— — —

38 3 4 6

7 1 1 1 58

20 1 2 3 110

2 1 1 1 5

38 3 4 6 230

5 36

3 29

3 61

5 115

±o

2 7 — 4

18 248 ±4

5 36 — 1

3 29

5 63

9 119

24 254

2 7 — 4

3 29 ±0

8 66

15 125

Regionmandat

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

uddatalsmetoden

1 1 1 1

tilläggs-

— — —

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

3, 4 och 6

med resp.

uddatalsmetoden

enligt

— —

18 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

enligt

fördelade

6. Valkretsmandat

Hela riket. Valkretsmandat

valkretsvis

1 31

7 38

±o

—

3 8 — 3

±5 36 266

±3

108 BILAGA 2

Tabell 24. 1956 års val. Fördelning talsmetoden.

Utjämning

av 231 mandat

valkretsvis

inom sex regioner med resp. region fördelade enligt

Region

enligt den rena

3, 4 och 6 tillag g smandat

uddatalsmetoden

1. Valkretsmandat

3 Regionmandat. .

1 1

14 2 2 3

2. Valkretsmandat.

8 1 1 2

20 1 1 2

Regionmandat. . 3. Valkretsmandat

18 Regionmandat. .

1 2

4. Valkretsmandat. Regionmandat. . 5. Valkretsmandat, Regionmandat. .

12 1 1 2

14 1 2 3

8 1 1 1

19 1 2 3 17 3 4

6. Valkretsmandat Regionmandat Hela riket. Valkretsmandat. IS

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat.. Avvik, från full prop

3 43

2 26

±o

3 60 - 1

8 110 —1

2 10 -3

3 43

3 27 -r 3

4 61 b0

12 114 ± 0

2 10 —3

3 27

7 64 b 0

18 120

3 11 -2

24 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

±o

36 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat., Avvik, från full prop

5 45 —1

uddaper

109 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 25. 1956 års val. Fördelning med 1,2 som spärrdivisor.

av 231 mandat valkretsvis enligt

Utjämning

mandat per region fördelade enligt Region

uddatalsmetoden

inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggsuddatalsmetoden F

S:a

13 1 1 2

14 2 2 3

38 3 4 6

8 1 1 2

20 1 1 2

42 3 4 6

3. Valkretsmandat,

18 Regionmandat. .

1 2

37 3 4 6

14 1 2 3

38 3 4 6

19 1

38 3 4 6

17 3 4 5

38 3 4 6

1. Valkretsmandat. Regionmandat. . 2. Valkretsmandat, Regionmandat. .

-I. Valkretsmandat.

12 1 1 2

Regionmandat. . 5. Valkretsmandat. Regionmandat. . 0. Valkretsmandat. Regionmandat. . Hela riket. Valkretsmandat.

18 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

2 43 t 0

2 25 h 2

4 61 - 2

8 110 —1

2 10 -3

18 249 ± 4

24 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

3 44 h1

3 26

4 61 b 0

12 114 ± 0

2 10 -3

24 255 ±3

36 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

4 45 -1

3 26 •r 1

8 65 + 1

18 120 + 1

3 11 -2

36 267

± 3

110 BILAGA 2

Tabell

26. 1956 års val. Fördelning

av 231 mandat

valkretsvis

inom

mandat

per region

fördelade

enligt

uddatalsmetoden

S:a

13 1 1 2

14 2 2 3

3 — — —

38 3 4 6

20 1 1 2

— — —

42 3 4 6

1 2

— — —

37 3 4 6

1 1

14 1 1 3

1 1 1 1

38 3 4 6

8 1 2 2

21 1 1 3

— — —

38 3 4 6

1. Valkretsmandat

8 —

med resp.

uddatalsmetoden

Utjämning

Region

sex regioner

enligt

med 1,4 som spärrdivisor.

Regionmandat

1 1

— — —

2. Valkretsmandat. . •

8 1 1 1

5 1 2 2

— —

8 1 1 1

3 2 2 2

— —

—

4. Valkretsmandat

3 1 1 1

—

Regionmandat

— — — 5 1 1 1

— — —

Regionmandat 3. Valkretsmandat Regionmandat

5. Valkretsmandat Regionmandat

1 12

3, 4 och 6

tilläggs-

6. Valkretsmandat

—

Regionmandat

— — —

1 1

— — —

19 2 2 3

2 1 1 2

38 3 4 6

Hela riket. Valkretsmandat

18 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

3 45

4 23

2 60

7 113

18 249

±0

2 8 — 5

±5

4 46

6 25

4 62

8 114

±o

2 8 — 5

24 255 ± 5

4 46

6 25 ±0

7 65

16 122

+ 3

3 9 — 4

36 267 ± 4

24 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop 36 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

±o

111 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 27. 1958 års val. Fördelning av 231 mandat valkretsvis enligt den rena uddatalsmetoden. Utjämning inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggsmandat per region fördelade enligt uddatalsmetoden Region

1. Valkretsmandat

10 Regionmandat

1 1

2. Valkretsmandat Regionmandat 3. Valkretsmandat Regionmandat 4. Valkretsmandat Regionmandat 5. Valkretsmandat Regionmandat 6. Valkretsmandat

16 2 2 2

38 3 4 6

19 2 3 3

42 3 4 6

37 3 4 6

1 1

—

9 1 2 2

— — 1

38 3 4 6

6 1 1 1

21 1 2 3

38 3 4 6

19 2 3 4

38 3 4 6

231 Regionmandat Hela riket. Valkretsmandat

S:a

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

3 48 -1

4 32

± 0

3 45 t 0

7 116 + 1

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

4 49 -1

4 32 b 0

47 + 1

10 119 + 1

24 255 i 2

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

53 + 1

7 35 -I- 1

6 48 -1

14 123 ± 0

36 267

1 8 -t- 0

18 249 ± 1

±2

112 BILAGA 2

Tabell 28. 1958 års val. Fördelning med 1,2 som spärrdivisor.

av 231 mandat valkretsvis enligt

Utjämning

mandat per region fördelade enligt Region

uddatalsmetoden

1. Valkretsmandat

10 1 1 1

Regionmandat

16 2 2 3

2. Valkretsmandat

19 2 3 3

Regionmandat

3. Valkretsmandat Regionmandat

1 1

—

9 1 2 2

— —.

6 1 1 1

21 1 2 3

6. Valkretsmandat

6 Regionmandat

—

19 2 3 4

4. Valkretsmandat Regionmandat 5. Valkretsmandat

Regionmandat

uddalalsmeloden

inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggs-

Hela riket. Valkretsmandat

18 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

4 49

4 32

b 0

24 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop 36 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

16 1

•r 0

45 ± 0

7 116 + 1

4 49 —1

33 -1

4 47 r 1

10 119 -i- 1

8 53 - 1

35 - 1

48 —1

15 124 + 1

113 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 29. 1958 års val. Fördelning med 1,4 som spärrdivisor.

av 231 mandat

Utjämning

1. Valkretsmandat Regionmandat. .

uddatalsmetoden

S:a

10 1 1 1

2. Valkretsmandat Regionmandat. . 3. Valkretsmandat

38 3 4 6

19 1 2 3

42 3 4 6

37 3 4 6

Regionmandat. , 1 4. Valkretsmandat,

38 3 4 6

21 1

38 3 4 6

Regionmandat. . Valkretsmandat. Regionmandat. . 6. Valkretsmandat Regionmandat Hela riket. Valkretsmandat, IS

uddatalsmetoden

inom sex regioner med resp. 3, 4 och 6 tilläggs-

mandat per region fördelade enligt Region

valkretsvis enligt

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

4 49 0

1 33 - 1

7 45 h 0

115 + 0

18 249 ± 1

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

4 49 -1

2 34

9 47 h1

/ 118 ± 0

24 255 3

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

8 53 h1

10 48 -1

13 124

36 267

S—2027*0

+2 3 35

± 3

114 BILAGA 2

Såsom en komplettering av de ovan redovisade resultaten rörande ett utjämningsförfarande i regioner har även vissa beräkningar företagits för 1960 års val. Eftersom dessa beräkningar endast delvis bygger på samma förutsättningar, som gällt tidigare, synes det nödvändigt att i korthet ange utgångspunkterna. Mandatfördelningen tankes ske i två omgångar. I den första utdelas — liksom faktiskt var fallet vid 1960 års andrakammarval — 232 mandat i de nuvarande 28 valkretsarna. För fördelningen har tre skilda varianter av uddatalsmetoden prövats, nämligen dels den rena uddatalsmetoden och dels samma metod med resp. 1,3 och 1/f som spärrdivisor. Jämfört med de föregående beräkningarna har här alltså alternativet med spärrdivisorn 1,2 utbytts mot ett med divisorn 1,3. I andra omgången äger en mandatutjämning rum inom sex regioner. För att åstadkomma till storleken så lika regioner som möjligt har Gotlands län här överförts från region 2 till region 3. Denna regionsindelning, som också har använts i följande avsnitt av bilagan, har tidigare presenterats i avsnittet Förstakammarval i regioner. Utjämningen sker med tillhjälp av resp. 4, 6 och 10 mandat per region, dvs. något annorlunda alternativ än vad som förut prövats. Regionmandaten fördelas enligt den rena uddatalsmetoden. Till grund för fördelningen ligger partiernas samlade rösttal i resp. region. Vid framräknande av partiernas jämförelsetal för denna fördelning utgår man från det antal platser partierna redan erhållit vid den valkretsvisa fördelningen. Uteslutna från andra omgången är de partier, vilka icke fått något valkretsmandat inom ifrågavarande region. En sammanställning av utfallet enligt de nio nu skisserade alternativen lämnas nedan. H

S:a

Uddatalsmetoden 24

60 Valkretsmandat

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

4 45 + 3

2 35 ±0

3 45

±o

13 121 — 1

2 10 — 2

24 256 ± 3

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

4 45 + 1

3 36 — 1

5 47

22 130

2 10

± 0

-2

36 268 ±3

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

8 49 + 1

7 40

10 52

32 140

±o

+ 1

±o

3 11 — 2

60 292 ±2

Valkretsmandat

36 36

40 40

110 110

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

3 43

_ 36

5 45

±o

2 8 — 4

24 256

+ 1

14 124 + 2

5 45

2 38

+ 1

6 46 — 1

21 131 + 3

2 8 — 4

Uddatalsmetoden med 1,3 som 24

regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

spärrdivisor

±4 36 268 •fc 5

115 PROPORTIONELLA VAL

H Uddatalsmetoden med 1,3 som GO reijionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

9 49

4 40

±o

12 52 + 1

32 142 + 2

Uddatalsmetoden med 1,4 som Valkretsmandat 24 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop 36 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop 60 regionmandat Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

S:a

spärrdivisor

3 9 — 4

60 292 + 4

spärrdivisor

34 34

40 40

114 114

3 42

2 36

5 45

±o

3 8 — 4

24 256

± 0

11 125 + 3

±4

6 45

4 38

6 46 — 1

17 131 + 3

3 8 — 4

36 268 ± 5

10 49

6 40

±o

28 142 + 2

4 9 — 4

60 292

12 52 + 1

±4

116 BILAGA 2

Fortsatta beräkningar

rörande fördelning

regionmandat

Vid de föregående undersökningarna har regionmandaten uteslutande använts som ett slags tilläggsmandat för proportionell mandatutjämning. Det bakomliggande syftet med ett införande av denna typ av mandat behöver emellertid icke vara detta. Det främsta motivet till att frågan om regionmandat här närmare utretts har i stället varit att sådana mandat kan utgöra ett lämpligt komplement vid konstruktionen av ett enkammarvalsystem. Genom regionmandat kan man nämligen för det första — utan att behöva ändra de nu gällande reglerna för fördelning av andrakammarplatser — tillföra kammaren det antal platser, som anses önskvärt för att uppnå en numerär i riksdagen på exempelvis mellan 230 och 300, och för det andra finna ersättning för det särskilda kandidaturval, som nu anses möjligt att förverkliga vid förstakammarvalen, men som kanske ej sa väl låter sig förena med en direkt valkretsvis mandatfördelning. De gemensamma förutsättningarna för de fortsatta undersökningarna, vilka baseras på röstsiffrorna från andrakammarvalen 1952, 1956, 1958 och 1960, har därför varit att valkretsvalen skall ske enligt samma regler, som hittills gällt för andrakammarvalen. Detta innebär att riket är indelat i 28 valkretsar i vilka fördelas 230 mandat år 1952, 231 åren 1956 och 1958 samt 232 år 1960. Vidare betyder det att uddatalsmetoden med spärrdivisorn 1,4 tillämpas vid dessa val. Beträffande regionmandaten har däremot flera skilda varianter prövats. Vad först angår antalet så har fyra olika alternativ undersökts, nämligen resp. 'i, 6, 8 och 10 mandat per region. Utöver de 230—232 valkretsmandaten har alltså utdelats resp. 24, 36, 48 och 60 mandat i regionerna. Den totala storleken på kammaren ligger följaktligen vid dessa försök mellan 254 och 292 platser. För fördelningen av regionmandaten har tre alternativa lösningar prövats. Enligt de båda första sker fördelningen genom särskild sammanräkning med utgångspunkt från partiernas samlade rösttal i resp. region utan hänsynstagande till det antal platser partierna erhållit vid den valkretsvisa fördelningen, medan enligt den tredje regionmandaten användes för proportionell utjämning inom regionerna. Detta senare alternativ sammanfaller alltså till stora delar med de metoder, som redovisats i föregående avsnitt. De tre alternativen för fördelning av regionmandat är följande. Alt. A: Fördelning av regionmandaten i sex regioner, utan hänsynstagande till den valkretsvisa tilldelningen, enligt uddatalsmetoden med spärrdivisorn 1A. Alt. B: Fördelning enligt den rena uddatalsmetoden. I övrigt lika med alt. A. .4//. C: Regionmandaten användes för proportionell utjämning inom de sex regionerna. Fördelning enligt den rena uddatalsmetoden med utgångspunkt från det antal platser partierna redan erhållit vid den valkretsvisa fördelningen inom resp. region. Partier, som ej fått valkretsmandat inom regionen, äger ej deltaga vid fördelningen av regionmandat. Eftersom den rena uddatalsmetoden tillämpas i alt. B kunde man tänka sig att införa samma spärr (krav på valkretsmandat) som i alt. C. En dylik spärr skulle emellertid vid detta alternativ bli av ytterst liten betydelse. En sammanställning av beräkningarna rörande mandatutfallet vid de nu diskuterade metoderna visas i tabell 30.

117 PROPORTIONELLA VAL

Tabell 30. 1952—1960 års andrakammarval. vis enligt uddalalsmetoden

Fördelning

med 1,4 som spärrdivisor.

av 230—232 mandat

valkrets-

Fördelning

regioner

inom sex

av resp. 4, G, 8 och 10 mandat per region enligt tre alternativa 1952 Region

Valkrets Stockholms stad Stockholms län Valkretsmandat

/ regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Valkretsmandat. 4 regionmandat Alt.'A Alt. B Alt. C 0 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1'.*

system

118 BILAGA 2

Region

Valkrets

Gotlands län Blekinge än Kristianstads län Fyrstadskretsen Malmöhus län Hallands län Valkretsmandat.

4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 10 regionmandat Alt. A Ait. B Alt. C Göteborgs stad Göteborgs o. Bohus län Älvsborgs läns norra Älvsborgs läns södra Skaraborgs län Valkretsmandat

4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C Ä regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C Uppsala län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Valkretsmandat

119 PROPORTIONELLA VAL

Region

Valkrets

4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

S:a

1 1

1 1 1

3 2 1

4 4 4

6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

3 3 3

6 6 6

S regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 2

4 4 4

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 2

6 6 6

10 10 10

1 1 1

3 2 2

1 1 1

Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Valkretsmandat. . . . . . . 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

4 4 4

3 3 3

6 6 6

6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

1 1

8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. G

1 1 1

1 1

2 1 2

4 4 4

1 1

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 2

5 5 5

1 1 1

10 10 10

26 — 1

7 65 + 3

14 124 + 7

5 — 6

24 254 ± 10

4 35 — 2

2 28 + 1

6 64 + 2

12 122 + 5

5 — 6

24 254 ± 8

Hela riket. Valkretsmandat 24 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat.. Avvik, från full prop

3 34

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat.. Avvik, från full prop

120 BILAGA 2

Region

Alt. C Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat, Avvik, från full prop

6 37 ± 0

2 28 h1

36 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

6 37 - 1

9 119

8 66 - 1

17 127 4- 4

8 66 h1

17 127

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

6 37 -1

31 2

+ 4

Att. C Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

/ 38 b0

48 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

/ 38 -2

3 29

16 126

65 !- 0

+ 3

+ 1

14 72 - 4

22 132 + 4

6 37 —3

5 31 1

13 71 - 3

22 132

+ 4

Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

10 41 h 1

3 29 -1

11 69

21 131

+ 1

+ 3

60 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

10 41 -1

31 !- 0

15 73

29 139

-L 9

+ 5

9 40 -2

31 t 0

14 72

+ 1

29 139 -I- 5

11 42

5 31

13 71

± 0

±0

27 137

t 0

31 Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop Att. C

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop AU. C Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

+ 3

—6

121 PROPORTIONELLA VAL

1956 Region 1.

4 regionmandal Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 2

4 4 4

(i regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 2

3 3 3

6 6 ti

S regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 2

3 3 2

3 3 4

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 2

4 3 3

4 4 5

1 1 1

2 2 1

4 4 4

Valkretsmandat

8 K

S:a 3

10 10 10

4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1

6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

3 3 2

6 6 6

8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 1

4 4 4

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 1

2 2 2

5 5 4

10 10 10

1 1

2 2 1

4 4 4

Valkretsmandat 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 2

6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 2

1 1

3 3 2

6 6 6

8 regionmandal Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 2

1 1 2

2 2 1

3 3 3

8 8 8

122 BILAGA 2

Region

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 4.

1 1 2

2 2 1

5 5 4

4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 1

6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1

2 2 1

3 2 3

8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

3 3 2

3 3

2 2

1 1 1

4 S:a

10 10 10 1

4 4 4

6 6 6

8 8 8

3 3 3

4 3 4

1 2

10 10 10

1 1 2

3 2 1

4 4 4

1 1 2

4 3 3

6 6 6

8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 2

4 4 4

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 3

6 5 4

1 1 1

10 10 10

1 1

3 2 2

4 4 4

0 G 6

Valkretsmandat

Valkretsmandat 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 3

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 5.

Valkretsmandat 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1 1

1 1 1

1 1

3 3 oo

123 PROPORTIONELLA VAL

Region

S:a

8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 1 1

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 1

6 64

14 120 + 6

24 255 ± 12

12 118 + 4

24 255 i 12 24 255 ±5

Hela riket.

Valkretsmandat

24 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

4 46

19 -5

6 48 h5

19 -5

10 10 10

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

6 64

Alt. C Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop 36 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, frän full prop

4 46

5 63

24 b 0

114 ±0

3 22 -3

8 66 + 2

19 125 + 6

36 267 ± 10

5 24 -1

17 123 + 4

36 267 ±8

47 h 1

6 25 fc 0

± 0

16 122 + 3

36 267 ±4

24 -2

14 72 + 6

21 127 + 2

48 279 ±10

50 - 2

o 24 -2

13 71 - 5

21 127 + 2

48 279 ± 9

6 48 b 0

7 26 b 0

9 67 + 1

22 128 + 3

6 48

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

6 48

Alt. C Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop 48 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop

6 64

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop Alt. C Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

4 10 -4

48 279 ±4

124 BILAGA 2

Region 60 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat.. Avvik, från full prop

S:a

10 52 + 2

5 24 — 3

15 73 -:- 4

29 135 • 5

1 7 — 8

60 291 11

10 52 + 2

5 24 — 3

14 72 + 3

27 133 -r 3

4 10 — 5

60 291 ± 8

9 51 + 1

8 27

13 71 4- 2

26 132 + 2

4 10 — 5

60 291 ± 5

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat. Avvik, från full prop Alt. C Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat.. Avvik, från full prop

±o

195S Region

1 1 1

2 2

4 4 t

Valkretsmandat i regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

S:a

6" regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C S regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 2.

Valkretsmandat 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 0 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

10 10 10 39

125 PROPORTIONELLA. VAL

Region 10 regionrnandat \lt. A Alt. B Alt. C

S:a

2 2 2

2 2

1 1 3

ö 5 5

10 10 10

4 regionmandat Alt. A Alt. B •Vit. C

1 1 1

1 1

1 2

2 1 1

4 4 4

G regionmandat Alt. A Alt. B Vit. C

1 1 2

1 1

1 1 2

3 3 2

6 6 6

8 regionmandat Alt. A Alt. B \lt. C

2 2 2

1 1 1

1 1 3

4 4 2

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. G

2 2 3

2 2 1

2 2 3

4 4 3

10 10 10

1 1 2

2 2

2 2 2

2 2 1

2 2 3

3 3 2

Valkretsmandat

4 4 4

6 6 6

8 8 8

10 10 10

4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

(i regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 2

1 1

S regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 2

1 1

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 2

1 1 1

3 3 3

4 4 3

1 1 1

2 2 2

4 4 4

1 1 1

3 3 3

0 6 6

Valkretsmandat 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C (> regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1

1 1 1

126 BILAGA 2

Region

8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

Valkretsmandat

4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C Hela riket. Valkretsmandat 24 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

1 1 1

2 2 3

5 5 4

5 50

2 34 r 2

4 42 -4

13 124 + 6 11 122 + 4

± 0

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

3 35

5 50 ± 0

43 -3

Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

4 49 -1

2 34 - 2

46 b 0

119 + 1

36 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

7 52 ± 0

5 37

7 45 — 4

17 128 + 5

7 52 ± 0

5 37 + 3

7 45 -4

17 128 + 5

Alt. C

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

127 P R O P O R T I O N E L L A VAL

Region

11 S:a

10 48 — 1

14 125

AU. C 2 34

Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

53 - 1

48 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

10 55 - 1

8 46 — 5

10 55 + 1

5 37 + 2

8 46 — 5

Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

10 55 + 1

3 35 -i- 0

14 52

19 130

60 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

12 57 ± 0

7 39

28 139

h 2

12 50 — 3

12 57 k0

7 39 + 2

12 50 — 3

11 56 -1

6 38 + 1

16 54

24 135

±o

5 37

2 7 2

25 136

36 267 ±3

48 279

5 5

± io

1 6 4

48 279 ±9

2 7 3

48 279 ± 3

1 6 4

60 291

±7

2 7 3

60 291 ±6

3 8 2

60 291 ±3

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

24 135

AU. C

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

27 138

Alt. C Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

1960 Region

Valkretsmandat

4 regionmandal Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

—

6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 1

3 3 2

8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 2

4 4 2

2 2

S:a 39

128 BILAGA 2

Region

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

Valkretsmandat

S:a

2 2 2

3 2 2

5 5 4

39 4 4 4

1 1

10 10 10

4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 2

0 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 2

1 1 1

3 3 3

0 0 (i

S regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 2

2 2

1 1 2

4 4 4

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 3

2 2

1 1 2

5 5 5

10 10 10

1 1

1 1 1

2 2 1

4 4 4

Valkretsmandat 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

1 1 2

3 3 2

6 (i 0

S regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 1

1 1 1

1 1 3

4 4 3

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 1

2 2 2

1 1 3

5 5 4

10 10 10

1 1

2 2 2

Valkretsmandat 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C. . .

1 1 1

G regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

3 3 2

4 4 4

6 6 6

129 PROPORTIONELLA VAL

Region

S:a

8 regionmandat Alt. A \lt. B Alt. C

1 1 2

1 1 1

2 2 1

4 4 3

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

2 2 2

1 1 1

3 2 2

4 4 4

1 1

10 10 10

1 1 1

3 2 3

4 4 4

1 1

1 1 1

3 3 4

6 6 6

8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

1 1 2

5 5 4

8 8 8

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 2

6 6 6

10 10 10

1 1

3 2 3

Valkretsmandat 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C 0 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

Valkretsmandat 4 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

4 4 4

4 3 4

6 6 6

1 1

8 8 8

6 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1

8 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

5 4 4

10 regionmandat Alt. A Alt. B Alt. C

1 1 1

2 2 1

5 5 5

Hela riket. Valkretsmandat

4 43 + 1

2 36 + 1

4 44 — 1

24 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat.. Avvik, från full prop 9—202785

1 1

1 1 2 5

14 128 + 6

5 — 7

24 256 ±8

10 10 10

130 BILAGA 2

Region

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

4 43

4 38 + 3

4 44 -1

12 126 4- 4

2 36 + 1

5 45 0

11 125 + 3

19 133 + 5

Alt. C

3 42

Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

±o

36 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

5 44 - 0

L 1

7 47 : 0

6 45 + 1

39 -2

7 47 : 0

18 132 + 4

Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

6 45 + 1

4 38 h 1

0 46 -1

17 131 + 3

48 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

8 47 + 1

6 40 + 2

8 48 -1

26 140 + 6

8 47 + 1

6 40 + 2

8 48 -1

25 139 + 5

Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

9 48 + 2

5 39 + 1

11 51 - 2

20 134

60 regionmandat Alt. A Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

10 49 + 1

7 41

12 52

+ 1

h 1

30 144 + 4

7 41

10 50 — 1

30 144 + 4

12 52 + 1

28 142 + 2

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop Alt. C

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop AU. C

±o

Alt. B Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

10 49 + 1

h 1

Alt. C Regionmandat S:a valkrets- o. regionmandat Avvik, från full prop

10 49 - 1

6 40

± 0

— 7

BILAGA 3

Undersökningar angående personvalsmetoder inom ett proportionellt valsystem Av Olle Dahlén

Enligt direktiven har författningsutredningen att undersöka möjligheterna till ökat inslag av personval. En rad omfattande undersökningar har också verkställts av ledamöterna Dahlén och Sandler med syfte att belysa personvalsmetoden. Personvalsmetoden kommer till sitt mest markanta uttryck inom ett proportionellt valsystem, då kandidater inom ett parti väljes uteslutande på personröster. Om man samtidigt vill ha intensivast möjliga förbindelse mellan den valde och väljarna bör en kandidat väljas i en krets som i avseende på antalet väljare bildar underlag för endast ett mandat. På så sätt kan nämligen uppnås att en krets känner sig representerad i riksdagen genom en enda person. Enmansvalkretsen inom ett proportionellt valsystem medför dock enligt vad undersökningarna visar alldeles speciella problem. Beträffande förutsättningarna för beräkningarna må anföras, att antalet mandat i resp. valkrets grundar sig på fördelningen i de nuvarande andrakammarvalkretsarna. För att förenkla arbetet har mandatfördelningen mellan partierna skett efter nu gällande grunder, d. v. s. jämkad uddatalsmetod med 1,4 som första divisor. Utredningens expert Carl-Gunnar Janson har framlagt en undersökning som grundas på enmansvalkretsar (SOU 1958:29). Härvid har en andrakammarvalkrets, t. ex. ett län, indelats i lika många ortskretsar som valkretsen har mandat. Jönköpings län har t. ex. 9 mandat och indelas därför i 9 ortskretsar. Det är denna indelning som ligger till grund för de i det följande redovisade undersökningarna. Först skall en redogörelse ges för Dahléns arbete.

Dahléns

undersökning

En till synes enkel form av personval är att låta väljarna rösta på kandidat inoir ett parti och inte direkt på partiet. Det föreligger t. ex. inte några svårighetei att låta det första mandatet för det största partiet i ett län besättas av den av partiets kandidater som uppnått det högsta antalet röster i en ortskrets med befolkningsunderlag för ett mandat, det andra mandatet i ordningen för partiet den kandidat, som fått högsta rösttal i någon av de ännu ej besatta ortskretsarna o. s. v. Mandaten i ortskretsarna bör då lämpligen tilldelas partierna i den ordningsföljd som framkommer genom det proportionella valsystemet. Dahléns undersökning visar dock att när man kommer mot slutet av inräknandet av mandat i ett län blir förbindelsen mellan ortskretsarna och den valde allt mindre. (Se exemplen Alt. A: 2, B: 2 och G: 2.) När man delat ut 7 mandat så finns det i Jönköpings län med sina 9 kretsar, bara två ortskretsar att välja på

132 BILAGA 3

och till sist bara en. Det finns ingentig som säger att de kandidater som kommer att väljas där har någon betydande andel av samtliga röster i dessa sist räknade ortskretsar. Kandidaterna med de högsta rösttalen har inräknats tidigare och det är stor sannolikhet för att det är kandidater med väsentligt lägre rösttal som därför väljes i slutet av mandattilldelningen inom ett län. Önskemålet om en god förbindelse mellan väljare och valda riskerar därför med detta system att bli allt sämre tillgodosett. Speciellt dålig förbindelse mellan väljarna och den valde i en ortskrets blir det om ett parti får uppställa ett större antal kandidater inom en ortskrets. Då splittras med stor sannolikhet rösterna p å flera kandidater. Vill man helt undvika detta skulle man kunna bestämma att ett parti ställer upp endast en kandidat i en ortskrets. Möjligheter finns också att begränsa antalet kandidater som får ställas upp utan att gå så långt. I Dahléns undersökning tillämpas bestämmelsen att ett parti får uppställa högst 3 kandidater i en ortskrets. Frågan om spridningen av röster på skilda kandidater inom ett parti kan också angripas från annan utgångspunkt. Man kan bestämma att samma kandidat endast kan uppställas i ett visst antal kretsar. Dahléns undersökningar har varierande bestämmelser på denna punkt: Kandidat får ställa upp i alla ortskretsarna (A-alt.) i högst zlz av antalet ortskretsar (B-alt.) samt i högst 1ls av antalet ortskretsar + 1 (C-alt.). Om samma kandidat får ställa upp i ett fåtal kretsar och samtidigt antalet kandidater som ett parti får ställa upp i ortskretsen begränsas leder detta till ökad koncentration av rösterna. Antalet kandidater i en krets liksom frågan om i hur många ortskretsar en kandidat får ställa upp, visade sig i vissa exempel spela en betydelsefull roll ur en annan synpunkt än vad som här diskuterats. I ett exempel uppnåddes i något fall att det icke fanns någon för ett p a r t i valbar kandidat i en ortskrets. (Alt. A: 2.) Det rörde i detta fall den ortskrets som skulle inräknas sist av alla. Samtliga kandidater i ortskretsen för det mandatberättigade partiet hade nämligen redan fått mandat i tidigare räknade kretsar. Sådana resultat kan lätt erhållas. Ett parti har t. ex. 3 kandidater i en ortskrets, men dessa 3 har redan invalts genom att de också ställt upp i andra ortskretsar och där blivit placerade. Då finns ingen kandidat kvar för partiet ifråga. En annan utväg att fördela mandaten prövades därför. I stället för att mandat skulle besättas i den ordning som uppstod vid den proportionella fördelningen mellan partierna i länet, prövades att inom den givna mandatfördelningen dela ut mandat till de kandidater som nått högsta rösttal, oberoende av parti. I det av Dahlén använda undersökningsområdet, Jönköpings län, fick det följande konsekvens: De fyra socialdemokratiska mandaten delades med stor sannolikhet ut först. I dessa fall u p p n å d d e kandidaten ett högt procentantal av samtliga röster i ortskretsen. Där var alltså förbindelsen mellan väljare och den valde god. För övriga partier blev procentantalet röster som stod bakom den valde lägre allteftersom inräknandet fortgick. (Alt. A: 1, B: 1 och C:l.) I det då uppkomna läget undersöktes möjligheterna för en kandidat att »flytta med sig» röster från en ortskrets till en annan. Om t. ex. socialdemokrat nr 3 invaldes först av alla, fick samtliga övriga kandidater som hade röster i ortskretsen ifråga tillgodoräkna sig dessa vid fördelning i följande ortskretsar. Härvidlag användes olika metoder. I ett exempel fick kandidaterna ta med sig hela det »icke använda» rösttalet i senare inräknade ortskretsar. (Alt. B: 4.) Återigen i andra exempel fick kandidater vid den där påföljande räkningen tillgodogöra sig hälften av rösterna. (Alt. A: 3.) Fick han inte heller där mandat fick han vid inräkning nr 3 till-

PERSONVAL

godogöra sig V4 av rösterna vid den först inräknade kretsen. Blev han även här utan mandat fick han tillgodogöra sig Vs — såvida han hade röster i denna ortskrets. Denna senare metod är krånglig att använda. Metoden att få flytta med hela sitt rösttal visade sig i åtskilliga fall leda till att en kandidat kunde väljas med ganska lågt rösttal i den aktuella ortskretsen om han i tidigare inräknade ortskretsar hade högt (höga) rösttal som han fick tillgodoräkna sig. Den önskade förbindelsen i den enskilda ortskretsen kunde således bli ganska ringa. En variant till de hittills diskuterade metoderna prövades. Ortskretsarna behölls. Kandidaten valdes dock inte med hänsyn till rösttalet i en enskild ortskrets utan på grundval av hans sammanlagda rösttal i länet som helhet. Den kandidat som alltså hade högsta rösttalet inom ett parti i ett län fick första platsen. Han ansågs vald i den ortskrets där han hade sitt eget högsta rösttal. (Alt. B: 5.) Metoden är en kompromiss mellan att låta rösttalet som helhet i länet avgöra och att låta resultatet i den enskilda ortskretsen fälla utslaget. Mot denna metod kan invändas att det kan te sig egendomligt att välja in en person i en enskild ortskrets men att låta rösttalet i hela länet vara avgörande om kandidaten överhuvudtaget skall bli vald. Det finns möjligheter att gå en helt annan väg än den nu anförda. Ortskretsmandaten kan, som i alla 1-alternativen (se exemplen), delas ut efter högsta personliga rösttal i en ortskrets, oberoende av parti, men kandidat anses vald i alla de ortskretsar där vederbörande överhuvudtaget har röster. (Alt. B: 6.) Denna metod leder bl. a. till följande konsekvenser: En kandidat kan bli »vald» i en ortskrets där han endast kan visa upp en handfull röster. Ett parti som låter sina kandidater ställas upp i ett litet antal kretsar kommer att få färre ortskretsar besatta med egna mandat. Situationer kan tänkas där ortskretsar endast har en kandidat vald för ett parti eller flera kandidater för samma parti eller en eller flera kandidater för alla partier. En annan konsekvens är också tänkbar. Kandidat med högre rösttal i länet kan förbigås av kandidat med lägre totalt rösttal. Kandidaten med ett lägre rösttal i länet kan ju ha sina röster koncentrerade till en enda ortskrets och där i gengäld få ett så högt rösttal att han blir vald. F ö r att undvika dessa olägenheter gjordes en variant. Ortskretsmandat delades ut efter högsta personliga rösttal i länet. Kandidat ansågs vald i alla de ortskretsar där han hade röster. (Se alt. C: 7.» Metoden är en kompromiss mellan att låta rösttalet i länet avgöra och rösttalet i en enskild ortskrets. Följden visar sig bli att vissa partier får kandidater valda i alla ortskretsar och andra i endast ett begränsat antal. Får alla kandidater ställa upp i alla ortskretsar klaras dock den olägenheten av. Oavsett vem som blir vald, blir han vald i alla kretsar, men då bortfaller också en betydande del av tanken att kandidaten skall ha bättre förbindelser med vissa ortskrttsar än med andra. Så snart man reducerar en kandidats möjligheter att ställa upp i alla ortskretsar uppkommer å a n d r a sidan dilemmat att ^tl parti med ett eller ett fåtal mandat i ett län inte får en kandidat vald i varje ort.'krets. Ju fler ortskretsar en kandidat får ställa upp i, desto oftare kommer detta alternativ att medföra att vederbörande kan bli vald i en del ortskretsar på ett mycket litet röstunderlag. Därför uträknades också ett alternativ där en kandidat visserligen får tillgodoräkna sig hela rösttalet i länet nen anses vald i en oriskrets endast i de fall där han uppnått medeltalet av sina röster per ortskrets. (Se alt. 0 : 8.) Dä undviker man att en kandidat blir vald med få röster. Å andra sidan framträder olägenheten att ett parti ofta får kandidat vald endast i en eller två (:r tskretsar.

134 BILAGA 3

Här nedan följer en sammanfattning av och urval av exempel på alternativ för personval inom ett proportionellt valsystem. Den fullständiga redogörelsen för undersökningen — summa 24 alternativa valmetoder — finnes endast i stencil. Anledningen till att inte samtliga valmetoder redovisas i detta sammanhang är att en del av dem inte är annat än räkneexempel. Dessa exempel har aldrig avsetts som tänkbara alternativ till valmetod utan h a r framkommit »på vägen» från en metod till en annan. Exempel på alternativa lösningar för val av kandidat i viss(a) ortskrets(ar)

Provområde: Jönköpings län. 1956 års valsiffror. Länet uppdelat i 9 ortskretsar (lika många som länet har mandat) enligt CarlGunnar Jansons indelning av riket i 230 ortskretsar (SOU 1958: 29). Problemställning: Undersökning av olika möjligheter att inom ett proportionellt valsystem låta ett personvalsystem medföra val av en kandidat i en enda ortskrets, alternativt i samtliga ortskretsar i ett län där vederbörande fått röster. Metod: I. Kandidat skall förprickas. II. Parti får ställa upp högst tre kandidater i en ortskrets. III. A-alternativen: Samma kandidat får ställa upp i alla ortskretsar. B-alternativen: Samma kandidat får ställa upp i högst -!z av antalet ortskretsar. C-alternativen: Samma kandidat får ställa upp i högst Va av antalet ortskretsar -f 1, d. v. s. i exemplet i 4 ortskretsar. IV. Inom dessa tre huvudgrupper (A-, B- och C-alternativen) tillämpades 8 skilda metoder. 1-alternativen. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i en ortskrets, oberoende av inbördes ordning mellan partimandaten (inom given partimandatfördelning). Även om alltså socialdemokraterna skulle få första mandatet enligt den vanliga ordningsföljden kan ett annat partis kandidat som har det högsta rösttalet av alla kandidater räknas in först. Detta påverkar inte antalet mandat för resp. parti utan endast den ordningsföljd i vilken kandidaterna räknas in. 2-alternativen. Mandaten till partierna fördelas i ordning efter nuvarande valmetod. Ortskretsmandaten delas ut inom resp. parti efter högsta personrösttal uppnått i en ortskrets. Till skillnad från 1-alternativen följes h ä r alltså den ordningsföljd för mandaten som uppstår i länet i sin helhet. När t. ex. folkpartiets tur att få mandat kommer, får kandidaterna inom folkpartiet tävla om att få mandat i de ännu icke räknade ortskretsarna. 3-alternativen. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter det högsta personliga rösttal någon kandidat uppnått, oberoende av parti (som i 1-alt.). Kandidat som inte fått mandat i redan räknad krets får tillgodoräkna sig det i redan räknad (e) krets (ar) erhållna personliga rösttalet med hälften i senare, icke räknad krets där han har sitt högsta rösttal (bland icke räknade k r e t s a r ) . Väljes han inte heller där tillgodoräknas hälften av det då uppnådda sammanlagda rösttalet i icke räknad krets där han har det därefter högsta rösttalet o. s. v. ^-alternativen. Mandaten till partierna delas ut i ordning efter nuvarande valmetod. Första mandatet går till den kandidat inom det parti som har första mandatet i länet som har högsta rösttalet (som i 2-alt.). Kandidat som inte erhållit man-

135 PERSONVAL

da t i räknad ortskrets får tillgodogöra sig den räknade ortskretsens (arnas) rösttal i senare räknad ortskrets, där han ställt upp som kandidat. Hans rösttal i tidigare räknad ortskrets läggs till den ortskrets där han har högsta rösttal bland icke räknade ortskretsar. 5-alternativen. Mandaten besätts av partierna i ordning efter nuvarande valmetod. Mandaten fördelas på kandidaterna i ordning efter sammanlagda högsta personliga rösttal i länet som helhet. 6-altemativen. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i en ortskrets oberoende av parti (inom nuvarande mandatfördelning). Kandidat väljes i alla de ortskretsar där han har röster. Vid lika rösttal avgör sammanlagda rösttalet i länet. 7-alternativen. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i länet (inom nuvarande mandatfördelning). Kandidat väljes i alla de ortskretsar där han h a r röster. 8-alternativen. Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal i länet (inom nuvarande mandatfördelning). Kandidat väljes i alla de ortskretsar där han har röster. Dock anses kandidat vald i en ortskrets endast i de fall då han där uppnått medeltalet av sina röster per ortskrets. V. Kandidaterna, här kallade H-ett, H-två, H-tre, C-ett, e t c , tilldelades varierande antal röstör i ortskretsarna. I regel skedde denna fördelning helt slumpvis. I något fall konstruerades en röstfördelning som visade att små justeringar i denna skulle leda till att mandat kunde flyttas mellan kandidater. Sammanfattning av A-alternativen Sammanlagda personliga rösttalen för kandidaterna i länet som helhet enligt dessa alternativ och i vilka alternativ de får mandat. H-ett 7 494 A: 2, A: 3, A: 6

H-två 10 910 A: 1, A: 3, A: 4, A: 5, A^_7

H-tre 9 651 A: 1, A: 5, A: 6, A: 7

C-ett 8 894 A: 3, A: 5, A: 7

C-två 7 967 A: 1, A: 4

C-tre 6 847 A: 1, A: 2, Aj_6

F-ett 3 904

F-två 8 312

F-tre 8 701

F-fyra 8 646

F-fem 9 240

—

A: 2, A: 3, A: 4, A: 6

A: 5, A: 6

A: 1, A: 4

A: 1, A: 2, A: 3, A: 5, A: 6, A: 7

S-ell 10 474

S-två 13 018

S-tre 6 290

S-fyra 6 598

S-fem 13 467

S-sex 10 487

A: 1, A: 2, A: 3, A: 4, A: 5, A: 6, A^7

A: 1, A: 4, A: 5, A: 6, A: 7

A: 1, A: 2, A: 3, A: 6

—

A: 2, A: 3, A: 4, A: 5, A: 7

A: 1, A: 3, A: 4, A: 5, A: 6, A: 7

Får mandat enl. alt

Obs.! Alt. A: 8 har ej införts i denna sammanfattning enär det definitionsmässigt ger samma resultat som alt. A: 7. C-två, F-två, S-två, S-ett och S-sex blir valda i flera alternativ än vissa andra kandidater (inom resp. parti) med högre sammanlagt rösttal i länet, vilket beror på annan spridning av rösterna.

136 BILAGA 3

Sammanfattning av B-alternativen F ö r samtliga B-alternativ gäller: 1. P a r t i f å r s t ä l l a u p p högst tre k a n d i d a t e r i en o r t s k r e t s . 2. S a m m a k a n d i d a t får s t ä l l a s u p p i högst 2h av a n t a l e t o r t s k r e t s a r . 3. Sammanlagda p e r s o n l i g a r ö s t t a l e n för k a n d i d a t e r n a i l ä n e t s o m i A - a l t e r n a tiven, men a n n a n fördelning på ortskretsarna.

Får m a n d a t enl. alt

Får mandat enl. alt

Får m a n d a t enl. alt

H-ett 10 036

H-två 8 789

H-tre 9 230

B: 1, B: 2, B: 3, B: 4, B: 5, B: 6, B: 7

B: 2

B: 1, B: 3, B: 4, B: 5, B: 6, B: 7

C-ett 8 814

C-två 9 252

C-tre 5 742

B: 1, B: 2, B: 3, B: 6

B: 4, B: 5, B: 7

—

F-ett 3 900

F-två 9 212

F-tre 8 701

F-fyra 8 646

F-fem 8 442

B: 2

B: 3, B: 5, B: 6, B: 7

B: 4, B: 5, B: 6, B: 7

B: 1, B: 4

B: 1, B: 2, B: 3

S-ett 10 474

S-två 13 018

S-tre 6 290

S-fyra 6 598

S-fem 13 467

S-sex 10 487

B: 1, B: 2, B: 3, B: 4, B: 5, B: 6,

B: 1, B: 4, B: 5, B: 6, B: 7

B: 1, B: 2, B: 3, B: 4, B: 6

B: 2, B: 3, B: 4, B: 5, B: 7

B: 1, B: 2, B: 3, B: 5, B: 6, B: 7

—

BjJ Obs.! Alt. B: 8 har ej införts i sammanfattningen enär det definitionsmässigt ger samma resultat som B: 7. S-tre får m a n d a t i 5 alternativ. S-fyra får inte mandat i något alternativ, trots högre rösttal än S-tre. Sammanfattning av C-alternativen F ö r samtliga C-alternativ gäller: 1. P a r t i får s t ä l l a u p p högst tre k a n d i d a t e r i e n o r t s k r e t s . 2. S a m m a k a n d i d a t får s t ä l l a s u p p i högst 1h av a n t a l e t o r t s k r e t s a r -f 1, d. v. s. i exemplet i 4 ortskretsar.

Får m a n d a t enl. alt

H-ett 10 043

H-två 10 495

H-tre 7 517

C: 1, C: 3, C: 5, C: 6, C: 7

C: 2, C: 4, C: 5, C: 7

C: 1, C: 2, C: 3, C: 4, C: 6

C-ett 9 592

C-två 9124

C-tre 4 792

C: 1, C: 2, C: 3, C: 5, C: 6, C: 7

C: 4

—

F-ett 6 236

F-två 8 314

F-tre 6 601

F-fyra 8 146

F-fem 9 506

C: 1, C: 2, C: 6

C: 4, C: 5, C: 7

—

C: 3

C: 1, C: 2, C: 3, C: 4, C: 5, C: 6, C: 7

137 PERSONVAL

Får mandat enl. alt

S-ett 11 671

S-två 9 368

S-tre 8 845

S-fyra 8 898

S-fem 10 922

S-sex 9 830

C: 1, C: 2, C: 3, C: 4, C: 5, C: 6, C: 7

C: 3, C: 4, C: 5, C: 7

C: 1, C: 2, C: 6

C: 1, C: 2, C: 3, C: 5, C: 6

C: 2, C: 3, C: 1, C: 4, C: 4, C: 5, C: 5, C: 6, C: 7 C: 7

Obs.! Alt. A: 8 har ej införts i sammanfattningen enär det definitionsmässigt ger samma resultat som alt. A: 1. Kandidater väljs i flera alternativ än andra kandidater med högre rösttal i länet. ALT. A : 1. Ortskretsmandaten delas ut (inom given mandatfördelning) i ordning högsta personliga rösttal i en ortskrets, oberoende av parti Plats I II III IV V

VI VII VIII IX

Krets 2 3 8 1 3 — r e d a n räknad 1 » » 6 2 » » 8 » i 4 1 0 » 2 i » 7 4 » » 7 » » 9

efter

Kandidat

Rösttal i ortskrets

S-ett S-tre S-sex S-två H-tre F-två C-tre F-tre F-fem

4 500 3 500 3 006 3 000 2 500 2 340 2 149 2 100 2 100 2 006 2 004 2 002 2 000 2 000 1 700 1 510

F-fem F-ett F-två F-fyra H-ett H-två H-två

I Liter ytterligare 5 inräkningar blir resultatet: 5 | H-tre

1 100

Metoden ger maximum åt tanken på att mandat skall gå till högsta rösttal i ortskrets. S får alla sina mandat först. Övriga partiers kandidater får, allteftersom inräkningarna fortgår, mandat på allt lägre rösttal, d. v. s. med allt m i n d r e reell förbindelse med ortskretsen. I fyra fall har inom ett parti kandidat med lägre rösttal i länet inräknats framför kandidat med högre. I fjorton fall har inom en ortskrets kandidat med lägre rösttal i ortskrets inräknats framför kandidat med högre (oavsett p a r t i ) . ALT. B: 1. Ortskretsmandaten delas ut (inom given mandatfördelning) i ordning efter högsta personliga rösttal i en ortskrets, oberoende av parti Plats

Krets

Kandidat

Rösttal i ortskrets

I II III IV V VI VII VIII IX

2 3 8 1 9 6 4 7 5

S-ett S-tre S-sex S-två H-ett C-ett F-fem F-fyra H-tre

4 500 3 500 3 006 3 000 2 830 2 576 2 006 2 000 1 600

138 BIIAGA 3

Något starkare koncentration av röster än i A: 1. Fortfarande dock inte tillfredsställande anknytning i alla ortskretsar till den valde. I fem fall har inom ett parti kandidat med lägre rösttal i länet inräknats framför kandidat med högre. I sju fall har inom en ortskrets kandidat med lägre rösttal i ortskrets inräknats framför kandidat med högre (oavsett p a r t i ) . ALT. c: 1. Ortskretsmandaten delas ut (inom given mandatfördelning) i ordning efter högsta personliga rösttal i en ortskrets, oberoende av parti Plats

Krets

Kandidat

Rösttal i ortskrets

I II III IV

2 5 3 6 9 8 7 1 4

S-ett S-lre H-trc

4 500 4 245 4 133 3 900 3 777 3 556 3 500 3 164 2 200

V VI VII VIII IX

S-fyra C-elt S-sex F-fem H-ett F-ett

Här bryts den i alt. A: 1 och B: 1 obrutna raden av 4 S-mandat i början. Sista fp-mandatet går till F-ett. Tre andra fp-kandidater har högre rösttal men detta är i redan räknade ortskretsar. F-ett har själv högre rösttal i krets 1, men den är räknad. I A: 1 räknades de två sista kandidaterna in på 1 510 resp. 1 100. I B: 1 på 2 000 resp. 1 940. Naturligt nog ger C: 1 något högre siffror. I sex fall h a r inom ett parti kandidat med lägre rösttal i länet inräknats framför kandidat med högre. I fyra fall har inom en ortskrets kandidat med lägre rösttal i ortskrets inräknats framför kandidat med högre (oavsett p a r t i ) . Kommentar till 1-alternativen: A: 1 och B: 1 leder till stor splittring av röster. Följd: Inval på låga rösttal. Stor skillnad mellan rösttalen i en ortskrets för S och övriga partier. C : l : Inte längre fyra S-kandidater bland först inräknade. Ganska god anknytning till ortskretsen även bland sist inräknade.

139 PERSONVAL

ALT. A: 2. Mandaten till partierna fördelas enl. nuvarande ordningsföljd. mandaten delas ut inom resp. parti efter högsta personrösttal

Ortskrets-

Krets

Kandidat

Rösttal i ortskrets

I II III Redan räknad krets

2 1 3 3

S-ett F-två S-tre H-tre

4 500 2 340 3 500 2 500

IV V Redan räknad krets

4 6 2

H-ett C-tre F-tre

2 000 2 149 2 100

VI Redan räknad krets

8 8

F-fem S-sex

2 100 3 006

Redan räknad krets VII Redan räknad krets

1 7 7

S-två S-fem H-två

3 000 2 900 1 700

VIII Redan räknad krets

9 7

H-två S-fyra

1 500 2 598

Redan räknad krets Redan räknad kandidat Redan räknad kandidat

6 5 5

S-sex S-fem S-ett

2 596 2 545 2 510

Plats

Ortskrets nr 5 h a r ej besatts. I denna krets finns inte någon ytterligare kandidat som fått S-röster. S:s sista mandat kan alltså inte besättas.

ALT. B: 2. Mandaten till partierna fördelas enl. nuvarande ordningsföljd. mandaten delas ut inom resp. parti efter högsta personrösttal Plats I II III IV V VI Redan räknad krets Redan räknad krets VII VIII Redan räknad krets Redan räknad krets Redan räknad krets Redan räknad krets Redan räknad krets IX

Ortskrets-

Krets

Kandidat

Rösttal i ortskrets

2 1 3 9 6 7 8 1 7 5 7 6 3 6 8 4

S-elt F-etl S-tre H-ett C-ett F-fem S-sex S-två S-fem H-två S-fyra S-sex S-fyra S-två S-två S-sex

4 500 2 342 3 500 2 830 2 576 2 100 (3 006) (3 000) 2 900 2 500 (2 598) (2 596) (2 500) (2 400) (2 293) 2 048

F-tre h a r lika rösttal som F-fem, men det är i kretsen 2 och den är redan räknad. Sju »extra» räkningar behövs innan sista S-mandatet är placerat och det var sista möjligheten.

140 BILAGA 3

ALT. C: 2. Mandaten till partierna fördelas enl. nuvarande ordningsföljd. mandaten delas ut inom resp. parti efter högsta personrösttal

Ortskrels-

Plats

Krets

Kandidat

Rösttal i ortskrets

I II III IV V VI VII VIII

2 7 ö 3 9 1 6 (1) redan räknad 8 (8) redan räknad 4

S-ett

4 500 3 500 4 245 4 133 3 777 2 700 3 900 (3 164) 3 043 (3 556) 3 400

F-fem S-tre H-trc C-elt F-elt S-fyra H-ett H-två S-sex S-fem

Här behövs två extra räkningar innan alla m a n d a t är utdelade, mat sju i alt. B: 2. Om 2-alternativen kan gemensamt sägas att de förorsakar svårigheter för ett parti med flera mandat. Man vet aldrig i vilken ortskrets sista mandatet räknas in och det är svårt att gardera sig för att ha kandidaterna ur ortskretssynpunkt rätt placerade.

ALT. A: 3 . Ortskretsmandaten delas ut i ordning efter högsta personliga rösttal för kandidaterna, oberoende av parti. Personligt rösttal för en kandidat i en krets tillgodoräknas denna med hälften i senare, icke räknad krets där han har sitt högsta rösttal (bland icke räknade kretsar). Väljes han inte heller där, tillgodoräknas hälften av det då uppnådda sammanlagda rösttalet i icke räknad krets där han har det därefter högsta rösttalet o.s.v. Plats

Krets

Kandidat

Inräkningsrösttal

Röstal i ortskrets

I II III IV V VI VII VIII IX

2 7 3 S 6 4 1 5 9

S-ett S-fem S-tre S-sex C-ett F-fem H-ett F-två H-två

4 500 4 061 4 050 3 821 3 230 3 1 6 9 3/8 2 790 7/8 3 279 13/32 2 433 19/32

4 500 2 900 3 500 2 048 2 100 2 006 1 500 1 940 1 510

3-alternativen utgör en metod att i någon mån r ä d d a de röster som kandidaterna har i redan inräknade ortskretsar där de själva dock inte fått mandat. Metoden p å m i n n e r psykologiskt och i viss utsträckning uträkningsmässigt om den som nu används vid fördelningen av mandaten inom ett parti med flerlistsystem. Metoden är krånglig.

PERSONVAL

141 ALT. B : 4. Mandaten till partierna delas ut enl. nuvarande ordningsföljd. Kandidat som inte erhållit mandat i räknad ortskrets får tillgodogöra sig den räknade ortskrets (arnas) i senare räknad ortskrets, där han ställt upp som kandidat. Hans rösttal i tidigare räknad ortskrets läggs till den ortskrets där han har högsta rösttal bland icke räknade ortskretsar Plats

Krets

Kandidat

I II III IV V VI VII VIII IX

2 3 5 S 7 9 4 1 6

S-ett F-tre S-tre H-tre C-två

F-fyra S-fem H-ett S-två

Inräkningsr östtal

Rösttal i ortskrets

4 500 3 900 5 190 7 743 4 475 7 546 13 467 8 840 13 018

4 500 1 800 1 690 2 043 1 991 1 630 1 600 1 964 2 400

Låga trösttal i vissa ortskretsar för inval. Alt. 1—4: Antal »förbigåenden» av kandidater med högre rösttal i län eller ortskrets. Antal gånger där Antal gånger där kand. med högre kand. med högre rösttal i ortskrets rösttal i länet förbigåtts (inom partier och förbigåtts mellan partier) Alt. A: 1—4 B: 1—4 C: 1—4

9 47 31

15 12 13

A L T . B : 5. Mandaten delas ut enl. nuvarande ordningsföljd. Mandaten fördelas på kandidaterna i ordning efter sammanlagda högsta personliga rösttal i länet som helhet. Kandidat väljes i den ortskrets där hans personliga rösttal är högst Plats

Krets

Kandidat

Rösttal

Rösttal i krets

I II III IV V VI VII VIII IX

7 1 6 9 8 2 5 3 4

S-fem F-två S-två H-ett C-två F-tre S-ett H-tre S-sex

13 467 9 212 13 018 10 036 9 252 8 701 10 474 9 230 10 487

2 900 2 344 2 400 2 830 1 384 2 100 2 510 2 500 2 048

S-etts sista chans var i 5:e ortskretsen. I tidigare alt. h a r S-ett inräknats först av alla.

142 BILAGA

CO C/3

X X

1 «o 1 o l> o

o o

EJ u b ös

C •Cl

C/O

** 4)

C C ta i O, o a a c c t) C!

1 °o

O O

O 1 lO O

00 OS

gr*

°«

X X

c/2

18o

o in

X X

C/3

1 o 1 o •v m T? ^

£^

1 o O1 O o

•ed

X X

•it

•»

"«

o» CJ

'C £ -^

£S

ej >

1 o 1 o o

«Q CM I>

m CM

X X X X

80 C

1 <°

T *

1 l> TH

o C/J

CT>Ä

''''

<°C<

1 O 1 O

g C

o CM

> lO C o

^ :c9

X X X X

X X

0 0

CO CM

•—

a-bo

fe 0)

[ >

1-H

X X X X

i 5

o£

TH CM eo <* tn

co t> 0 0 C i

o o

« ed rr> £

" *-> 3

fe Ä E o

c/3 fe

>H r-

<=> a

o X> :0 O, 5.CO

a! -c ki

01 C

—1 O)

3 m o >3 •d O s 5 ki *->kl ci ^ 2

—i

£ £

•—

ea R)

CO CO

18 S« TH

C 03 o

•F-»

••o

X! C>

H-> " C 9> M

Ä s id > 0)

1 o 1 o o o o _ o ^

^ o

r>» r« • ci tN w o 4-1

cu ki ed ac CJ 2 C3

-t->

Irt -eo 9

s«

o c

c3 i :CÖ

O C5

m m

1-H

£3

1/5

> X

fe T

1 f* 1 l> o o 2 CM

co u

«H

1 TH

T3 (-. t-.

:ä «* «

1 »

+->

§"

•ca > *j* ej

fc" °

11 Q TH

—'

o co

*->

c3 tn

1-H

£CM

X X

2 Ä o >

1 ° 1 o

X X

i H

CO TJ< CO

s^ X X X

Ö!

ti O

O 1-H

1 ° 1 o

CO 1-H

< "a

oo o

1-1

k. ti ^ •c; V 0, C 61 c <J «C t3) k. ;o •Cl

1-1

o «s

O CM

§«

c/0

^C! •ok,

1 <=> 1 o O in

t> CO

o k

1 c 1 o O

s o Q c

cc E u

TH 1-H

1-H

B "ö

t/3

- «:2

fl i -* c ed Ti

c, v u A a 53 r, •et) u u-, o 3 x: a •a cu S kl C3

i—

U fe O fe C73 CJ I-H CM co TH

i n co

PERSONVAL X

X X

cu CO

143 1 * 1 m o m

co oo

c/3

C cu

I o 1 O o TT o • ^co

c/3

CN CN O

ert O

00 OJ OJ

CT>

4>H

00 C/3

1 "5 1 CN "* O

c/3

S* 1 1

X X

O O o

X X

m rf oo oo 00

co co

+•> C/3

*->O

1 1 o o

+->

X X

5 0

1—1

t> CO

-Hl

c/3

1-1

7-1

S cu

c cs

•*•!

•c:

:o k M

•cs

1 "*? "tf o1 co 25 CN

> fa

4->

ÖS

•5 c

X X

1 o

«<3

co oo

.««&

a3 o

4) M *j"

11 <s> TT m m

CN C2 t>

°crt

1 rH 1 OS •<* CN

•"t

ert

fa g t -

CN 03

1 l> 1-H 1 >

co OT

C55

o H

l> i—t

1 T co H

1 1 CO

»ert

X X X

M t O

1s o

•<*

6 CO __*

"t! <" O X

CN T H

" * oT - Q O

T3 ., <S

. rt _^ ^ ert

a. +-> ert

ä« 0

ä g

:rt o 2

t; O

<u +J

«^

R DH*J O

o3 - a

o 4->

rt &

«»H

1»

1 CO

„_,

ca 3 T3 < ä

'•3 Q c •

ed Ö-fi

i-.

•a

3c c . ert

»tyj

• *

CO CO ° °

0 0

^ ii

1 to^

o CO

CN ^

«* 00

1 o 1 roH

3^ 0 0

•c "c

1 o o O 1 CO

o iii

>> ti

r-l

co s© t»

X X X

t. cu

Ö)

1 O 1 O O o

o •-1 c —J + j C3 ert CS ^ - C

S ert

^ co ^£

<n "E ^ o

—

T) 6 C C C C ert cö • " ir.

^; in T I t/j 5 > G, u ert r r

> —— o

r n c N c o - < ? m e o [ > o o a > to t o +-> ÖB g f i * J

^ to

B «

ert

X! £ EO iS C/! u i-H CN CC T}<

144 BILAGA

1/3

^r o. Ö

Oj C/D

•« Ck "« C g c^ g

(-. •(-i

t-l

u c

c/ö

c ~~ °rf

4-1

•g g 6 §•

1/3 4-1

g b •5 "ö

i f •s ^

X X

c/b

rf >> fe OJ S-H 4-1

CO Q

•a

c5U

eös g o

»J

>~.

•i-

fe •ed

> *-> fe +->

4-1 CJ 1

fe IQ

«g IL

«3

2 a

•~ ~ u •w bi

kl 4-1

OS 73

g g

g «-, «J o

c OJ

•w

°rf 4-1

g a

4-1 4-1

X X

a2 °rf XXX

4->

4-1 4-1 CJ

00 Ä X

rf o.

1 LO

05 4_1

O ,9

rf U :rfS

g wNmTfötot^MO!

S O

c/3

fl i »rf a •Si t> - fe

145 PERSONVAL

Sandiers

undersökning

Den sandlerska undersökningen kompletterar den av Dahlén utförda. Sandler använder i sina A-alternativ liksom Dahlén Jönköpings län som provområde. Rösterna har fördelats på kandidaterna på annat sätt än i Dahléns exempel. Trots detta uppkommer, som exemplen visar, samma slags egendomliga resultat. Kandidater med stort antal röster får inte mandat, medan kandidater med flera gånger färre röster får mandat. Partierna kan komma i svårt dilemma, då det gäller frågan om viss kandidat skall nomineras i en eller flera kretsar. Undersökningen fördes vidare (B-alternativen). Partitilldelningen av ortskretsar antogs där ske efter ordningsföljden av erhållna personröster på av partiet nominerade kandidater inom ett sammanräkningsområde. Man röstar på person i en enmansvalkrets. För att minska slumpmässigheten bestämdes att inget sammanräkningsområde fick ha mer än 10 mandat. Nuvarande stora kretsar fick därför delas upp. I första B-alternativet avgjordes personvalet av absoluta antalet erhållna personröster. I alt. B: 2 har den absoluta röststyrkan ersatts av den relativa. Personvalet liar där bestämts av den procentdel av rösterna kandidaterna fått i olika ortskretsar. Inte heller med dessa metoder kommer man ifrån att kandidater med färre röster ofta får mandat framför kandidater med flera. Den relativa metoden visade sig vara något mindre oläglig härvidlag. I det följande redovisas några exempel på de sandlerska alternativen. Hela materialet är tillgängligt i stencilupplaga. Alt. A:l Förutsättningar: Ortskretsmandat tilldelas partierna i den ordningsföljd som uppstår vid nuvarande fördelning av mandaten i länet. 1. Kandidat med högsta rösttal i ett parti har getts beteckningen 1, den därnäst 2 o. s. v. Högerpartiet har antagits få särskild spridning av rösttalen på olika kandidater. 2. Kandidat får ställas upp i högst 3 ortskretsar. 3. Kandidat som har högsta sammanlagda rösttal i den aktuella ortskretsen plus röster i övriga icke räknade kretsar där han ställt upp anses vald. Vald: Krets 2

s. s4 s6

6 000 2 000 847

c, c.,

s, sfi s,

7 000 400 230 7 630

10—202785

H, H4 Hs

8 847

Krets 3

100 65

c, c5

200 111

F, F4 F6

2 856 H,

H„ H7

2 000 600 256

3 000 600 533 4 133

2 500 1 500 636

4 636 F,

3 000

F„ 2 000 F7

5 316

6 000 + 5 000 i ortskrets 1 + 7 000 » 3 » 18 000

3 000 + 3 000 i ortski •ets 1 + 2 500 » 2 » 8 500

146 Krets 8

BILAGA 3

Krets 7

Krets 6

Krets 1

Krets 5

Krets 9

4 500 2 000 599

1 000 800 484

7 099

2 284

4 000 1 500 1 098

2 000 700 591

6 598

3 291

5 000 1 000 496

s, s2 s.

G3 C,

5 125

5 000 700 507

2 000 400 278

6 207

2 678

4 000 1 500 1 245

2 500 500 149

6 745

3 149

c6 s4 31 500 000

2 500 800 477

764 C17

5 264 Krets 4

3 000 2 000 448 5 448

Hi8

1 700 1 200 684

H3 H, H,

H, H,

F4 F16 F„

2 700 1 200 880

F3 F14 Fi5

3 000 1 000 921 4 921

2 000 500 296

1 800 600 430

2 796

2 830 3 000 1 400 644

F, Fi F,

3 164 H2 Hi o

H„

H 1£ H 2( H»,

2000 700 228

H2 H8 H,

2 928

1 500 1 000 462

Vald: S4 4 500 -f 3 500 i ortskrets 9 -f 2 000 » » 2 10 000

4 780

3 584

2 500 500 164

H, H2 Ha

3 777

c2 c6 c7

1 500 1 000 543 3 043

4 000 1 000 125

6 496

H16 H17

1 700 + 2 000 i ortskrets 6 + 164 » » 1 3 864

4 000 + 278 i ortskrets 1 + 2 000 » » 7 6 278

1 400 + 2 500 i ortskrets 4 -f 3 500 » i 5

5 044

7 400 4 000 -f 3 000 i ortskrets 4 + 700 • » 1

3 500 800 240

F2 Fio

F„

2 962

4 540

1 800 600 430

F4 2100 Fi8 1 200 Fj9 230

2 830

3 530

1 000 1 000 687

2 500 1 000 706

2 687

4 206

7 700 H 19

1 800

2 000

K a n d i d a t S3 m e d 9 507 r ö s t e r slogs u t a v S2 m e d 7 700 o c h Ss m e d 2 000 r ö s t e r . S3 » r å k a d e » h a s i n a r ö s t e r i »fel» o r t s k r e t s a r . Hi m e d 7 500 r ö s t e r slogs a v s a m m a s k ä l u t av H3 m e d 3 864 r ö s t e r o c h H19 m e d 1 800 r ö s t e r .

Alt. A: 2 S a m m a f ö r u t s ä t t n i n g a r s o m för a l t e r n a t i v 1 m e d d e n f ö r ä n d r i n g e n att k a n d i d a t s o m h a f t r ö s t e r i r e d a n i n r ä k n a d k r e t s m e n ej själv b l i v i t v a l d i n t e får t i l l g o d o r ä k n a sig d e s s a r ö s t e r i s e n a r e r ä k n a d k r e t s . Följande kandidater blir valda: Krets 2

3 8 7 6 1 5 9

s , F, S< H3

c s F, s, Hi 9

18 000 röster 6 000 » 8 000 » 3 864 » 4 278 »> 7 400 ») 7 000 » 1 800 » 2 000

S a m m a egendomligheter f r a m k o m m e r även i detta alternativ.

147 PERSONVAL

Alt. A: 3 Samma förutsättningar som i alternativ 1 dock att fördelning av personmandat sker efter personröster i hela länet. Sx

18 000

krets 2

6 000

.) » »> » » »> » »>

4 500 5 000 3 000 3 000 3 500 2 500 1 700 1 000

000 s< 109 507 s , 8 500 F, 7 700 s , 7 400 F, c , 43 200 864 H» 3 000

8 6 3 1 5 9 7 4

Stora olikheter i röstunderlag.

Alt. B: 1 Förutsättningar: 1. Ingen partiröstning men sammanräkning efter totalsumman av röster på av parti nominerade kandidater inom sammanräkningsområde. Antalet mandat per parti bestämmes genom proportionell metod. 2. Inom ortskrets äger parti nominera högst 3 kandidater. (Här har för enkelhetens skull uppdelning på kandidater ej skett.) 3. Parti äger ej nominera samma personkandidat inom mer än en av sammanräkningsområdets ortskretsar. 4. Sammanräkningsområde får ej omfatta över 10 mandat. 5. Å officiell lista uppföres samtliga nominerade kandidater, i bokstavsföljden »nominerad av C, F, H, K, S» eller av väljargrupp x. Väljaren har att kryssa för ett personnamn. 6. Mandaten tilldelas kandidater i ordningsföljd efter antalet erhållna personröster, intill dess antalet enligt 1 blivit fyllt. 7. För envar vald ledamot utses ersättare i ordningsföljd efter erhållna personröster för av resp. parti anmäld inom hela sammanräkningsområdet. 8. 1960 års röstsiffror. Uträkning h a r skett för alla kretsar i landet. Här införes dock resultatet enbart för Stockholm. Stockholm krets 1—8

s, s Högre rösttal finns S32 i annan ortskrets: s 4 7 472(5) F, 4 987(1) 5 258(5) 1 820(5)

Fa H, Ki

kr. 5 » 1 » 6 » 4 » 2 » 7 » 3 » 8

krets 9—16 10 224 kr. 9 9 775 » 10 9 561 » 11 7 7 160 H2 » 16 6 404 » 13 H3 i> 4 809 14 F3 4 355 » 12 F4 9 15 1 206 K2

s5 s S6 7 160(16) 5 252(13) 4 809(14) 1 985(10)

14 175 11 406 10 282 9 930 4 686 3 587 2 529 1 737

148 BILAGA 3

H4 S8 S9 H6 S 10 Su F5 F6 H,

6509(18) 5 600(21) 7 974(24)

krets 1 7 --25 kr. 25 9 333 9 799 » 18 8 425 > ) 17 7 974 » 24 i) 8 303 21 7 262 » 19 5 075 » 22 4196 » 20 6 769 » 23

Beträffande 11 av de 25 mandaten i Stockholm gäller att kandidat med högre rösttal än den valde fallit bort. I landet i sin helhet utgör antalet på detta sätt förbigångna kandidater 79, eller 35%. Alt.

B: 2

Samma regler gäller för detta alternativ, med ett undantag. Den absoluta röststyrkan har ersatts med den relativa, d. v. s. personvalet har bestämts av ordningsföljden för procenttalen av röstande i de olika ortskretsarna. Antalet förbigångna kandidater blir nu färre. I 4 sammanräkningsområden blir samtliga kandidater valda med högsta förekommande %-tal, i 15 förekommer blott ett »missfall». För hela landet uppgår dessa till 39 eller 17 %, alltså hälften så många som i prov 2. I ej mindre än 189 av de 228 ortskretsarna har de valda högsta %-talet av resp. partikandidater. Som exempel anföres endast siffrorna för Stockholm. Stockholm Si

s2 s3 s F4, F2 Hx K,

krets 1—8

7o 53,4 51,7 51,0 50,5 25,3 23,7 20,0 8,6

krets »> » »> » » »> »>

7 8 1 6 5 4 2 3

krets 9—16 0/

s2 sH3

H2 Fi

F* K,

52,1 52,0 50,8 44,1 32,3 25,1 24,5 7,2

krets 9 »> 10 i 11 » 16 » 13 »> 14 » 12 ») 15

krets 17—25

s, Hx H2

s2 sH3 3 sF4, F2

7o 50,4 49,6 47,7 44,9 40,5 39,8 38,4 27,6 26,8

krets 17 » 25 i 24 » 19 » 21 » 23 » 22 » 18 » 20

BILAGA 4

Personröstning vid finska riksdagsval Av Lars Sköld

I en tidigare publicerad översikt av valsättet i vissa främmande länder (SOU 1961:21) har författaren bl. a. redogjort för den finska personvalmetoden. Med stöd av det då tillgängliga källmaterialet var det ej möjligt att — annat än i mycket begränsad utsträckning — analysera systemets verkningar i fråga om personvalet. Då 1962 års finska riksdagsval särskilt uppmärksammats till följd av de stora omkastningarna i riksdagens personuppsättning, ca en tredjedel av 1961 års ledamöter återfanns ej i riksdagen efter valet, h a r det synts angeläget att ånyo till behandling uppta frågan om hur detta partiproportionella valsystem kombinerat med personval verkar i praktiken. Den följande framställningen bygger vid sidan av den tidigare undersökningen främst på valstatistiska uppgifter, vilka erhållits från Finlands statistiska centralbyrå, samt upplysningar lämnade vid intervjuer med olika partirepresentanter och experter. Det valstatistiska materialet utgöres i första h a n d av de skilda valkretsarnas vallistor vid 1962 års riksdagsval. På dessa vallistor har statistiska centralbyrån antecknat det personliga rösttalet för varje uppställd kandidat. 1962 års finska officiella valstatistik har vid tiden för författandet av denna redogörelse ännu ej publicerats. Intervjuer h a r gjorts med sammanlagt nio olika personer av vilka fem kan karakteriseras som talesmän för i riksdagen representerade partier, medan de återstående fyra företräder expertisen inom. skilda delar av ämnesområdet. 1 De gällande finska valreglerna h a r beskrivits utförligt i den redan nämnda översikten. För att läsaren skall förstå den fortsatta framställningen är det ändå kanske nödvändigt att först i korthet erinra om dessa bestämmelser. Nu är det dessutom möjligt att komplettera den tidigare redogörelsen med vissa data från 1962 års val. Enligt lagen om riksdagsval skall för nominering av kandidater före varje val bildas s. k. valmansföreningar. Sådan förening skall bestå av minst 30 röstberättigade inom en och samma valkrets. Valmansförening äger före valet insända ett valförslag, i vallagen benämnt kandidatlista, upptagande blott ett namn till kretsens valmyndighet, den s. k. centralnämnden. Valmansförening bildas nästan undantagslöst inom ramen för partiorganisationerna. Inför 1962 års riksdagsmannaval bildades så t. ex. 1 291 skilda valmansföreningar av vilka icke mindre än 1 250 hade något av de åtta i riksdagen representerade partierna bakom sig. Sammanlagt nominerades vid detta tillfälle 1 249 olika kandidater. Av dessa framträdde 1 229 som kandidater i endast en valkrets, medan återstående 20 1 Följande personer har intervjuats: Generaldirektör K. A. Fagerholm, riksdagens förre talman; professor Jan Magnus Jansson, Helsingfors universitet; regeringsrådet Kai Korte, Justitieministeriet; partisekreterare Rauno Koski, samlingspartiet; partisekreterare Patrik Lilius, svenska folkpartiet; aktuarie Arvo Raivio, statistiska centralbyrån; överbibliotekarie Henrik Schauman, riksdagsbiblioteket; pol.kand. Kalervo Siikala, agrarerna samt v. häradshövding Aatto Väyrynen, socialdemokraterna.

150 BILAGA 4

uppställdes i två eller flera valkretsar. Det största antal kretsar, som någon enskild kandidat framfördes i, var fjorton. Två eller flera valmansföreningar inom samma valkrets kan samverka vid valet i ett valförbund, vilket skall anmälas till den förut nämnda centralnämnden. För ett och samma valförbund får antalet anmälda kandidater ej överstiga det antal riksdagsmän, som valkretsen äger rätt att utse. En valmansförening kan ej ingå i mer än ett valförbund. Samverkan mellan skilda valförbund godkännes inte heller. Inför valet upprättar centralnämnden en sammanställning över samtliga anmälda kandidatlistor. Härvid uppsattes listor tillhörande samma valförbund under gemensam beteckning. Ordningen mellan valförbunden på denna sammanställning bestämmes genom lottdragning. Vidare förses alla kandidater med ett nummer enligt den principen att det valförbund, som lottats att stå först på sammanställningen, disponerar de första numren med början från nummer 2, det i ordningen därefter följande valförbundets kandidater får de följande ordningsnumren osv. Inom ett valförbund beslutas ordningen mellan kandidaterna enligt vallagen med hänsyn till tidpunkten för respektive valmansförenings anmälan av kandidatlista. I sistnämnda avseende har alltså partierna möjlighet att dirigera ordningsföljden mellan kandidaterna. I praktiken skötes detta av vederbörande partis ombudsman i valkretsen, vilken håller kontakt med centralnämnden och träffar överenskommelse om att valmansföreningarnas förslag skall vara sorterade i viss önskad ordning. Detta förfaringssätt brukar alltid utnyttjas, vilket skall belysas längre fram. Vid valet måste väljaren rösta på person. Detta kan ske på två olika sätt; antingen genom att man lägger sin röst på en av kandidaterna i den tryckta sammanställningen över kandidatlistor för valkretsen eller genom att rösta på annan person, som man i stället önskar stödja. Vill väljaren rösta på viss kandidat, som finns upptagen i sammanställningen, har han blott att i en särskild cirkel på röstsedeln, vilken inte skall förväxlas med den tryckta sammanställningen, anteckna sin kandidats nummer. Godkänner däremot väljaren ej någon av de i sammanställningen för h a n s valkrets upptagna kandidaterna, skall han på en för ändamålet reserverad plats på röstsedeln skriva den persons namn, till vars förmån han önskar avge sin röst, samt dennes yrke och adress. Det senare tillvägagångssättet är emellertid mycket ovanligt. I den tidigare framlagda översikten av valsättet i olika länder påpekades att frågan om h u r den finska personvalmetoden verkar i praktiken ej är lätt att besvara. T y v ä r r finns ingenting publicerat om väljarnas reaktioner inför de individuella kandidaterna. Även om den enskilde väljaren är klar över vilket parti han ä m n a r stödja, så kan valet av person te sig svårt. I flertalet valkretsar är den röstande hänvisad till att utvälja ett enda bland tio till tjugo namn. Den officiella valstatistiken ger ej heller mycken vägledning för ett bedömande av systemets verkningar. Den nu förelagda uppgiften är emellertid att söka besvara vissa frågor rörande personvalet. Egentligen är det i huvudsak två skilda problem som behöver belysas, nämligen dels vad som sker inom partierna före ett val vad gäller utväljande och presentation av partiets kandidater, och dels hur personvalet utfaller vid det slutliga valet. Vad som förtjänar uppmärksammas i den första frågeställningen är om själva den inom ett parti skeende nomineringsprocessen ger den centrala partiledningen eller partiledningen i valkretsen möjlighet h i n d r a ej önskvärda personer att uppställas som kandidater för partiet samt om uppläggningen och genomförandet av ett partis valkampanj och valreklam

PERSONRÖSTNING I FINLAND

i olika avseenden ger vissa av partiets kandidater favörer framför dess övriga kandidater. Såsom antytts ovan har dessvärre spörsmålen om nomineringen och omfattningen av den personliga reklamen under valrörelserna ej varit föremål för någon vetenskaplig undersökning. Vill man belysa dessa frågor måste man därför nöja sig med att peka på vissa allmänna drag och tendenser. Vad som på dessa punkter göres här är alltså till en del blott en redovisning av uppgifter och intryck, som erhållits vid de företagna intervjuerna med partirepresentanter och andra experter, samt av de av dem framförda åsikterna i h i t h ö r a n d e ämnen. Under vissa avsnitt grundar vsig dock framställningen även på a n d r a källor. När det däremot gäller att bedöma utfallet av personvalet finns stöd av det siffermaterial, som den finska statistiska centralbyrån tillhandahållit. I fortsättningen tas var och en av de angivna frågorna upp i tur och ordning. Kandidatnomineringen inför ett riksdagsval sker liksom i Sverige i mycket växlande former. Någon påverkan mellan de olika partierna beträffande nomineringspraxis kan knappast skönjas. Däremot föreligger en tydlig tendens att en del närbesläktade partier i de båda länderna tillämpar liknande system för utdet, medan samlingspartiet och svenska folkpartiet har en skiftande nomineringspraxis kan i varje fall spåras mellan dels samlingspartiet i Finland och högerpartiet i Sverige, dels svenska folkpartiet i Finland och folkpartiet i Sverige, dels agrarerna i Finland och centerpartiet i Sverige och dels slutligen de båda ländernas socialdemokratiska partier. Vad angår de nämnda finska partiernas nominering gäller att a g r a r e r n a och socialdemokraterna var för sig tillämpar tämligen enhetliga regler över hela landet, medan samlingspartiet och svenska folkpartiet har en skiftande nomineringsordning även inom respektive parti. Hos det senare partiet går nomineringen i allmänhet till så att olika grupper och intresseriktningar inom partiet självständigt bildar valmansföreningar, som sänder in sina kandidatförslag till valmyndigheten. Dessa valmansföreningar utgöres alltså ofta av lokala organisationer eller grupper av väljare, jordbruksintressen, kristna sammanslutningar osv. Det har uppgivits att någon dirigering från partiets valkretsorganisationers sida ej brukar äga rum. Därmed uteslutes emellertid ej att kontakt kan etableras mellan partiorganen å ena sidan och de olika bildade valmansföreningarna å den andra. Samråd om kandidater brukar sålunda ofta förekomma. Härvid försöker man från partiorganisationens sida åstadkomma en så allsidigt sammansatt kandidatlista som möjligt. I sådana fall då alltför många kandidater företrädande samma intressen anmäles för partiet sker vanligen ett ingripande från partihåll. Genom påpekande om att den berörda gruppens egna intressen kan skadas genom ett stort antal kandidater med därav föranledd risk för röstsplittring försöker man förmå några kandidater att dra sig tillbaka. Partiet anser sig emellertid ej ha möjlighet att utestänga av partiet icke önskade kandidater. Ibland h a r man haft besvärligheter av denna art men funnit sig ej böra säga nej bl. a. av det skälet att personen ifråga ändå kan låta sig uppställas under annan beteckning än partiets och på så sätt u n d a n d r a partiet röster. Blott i det läget att fler kandidater anmäles för partiet i en valkrets än vallagen medger kan man frän partihåll tillgripa åtgärder att avlägsna någon anmäld kandidat frän partiets valförbund. Denna möjlighet har någon gång utnyttjats. Svenska folkpartiet synes ha de minst bundna formerna för sin kandidatnominering. Inom t. ex. samlingspartiet sker nomineringen helt inom valkretsorganisationens ram. Förslag på lämpliga kandidater väckes främst av de olika lokal-

152 BILAGA 4

avdelningarna, men även enskilda partimedlemmar beredes tillfälle föreslå kandidater. Man öppnar vidare — liksom högerpartiet i Sverige — möjlighet för sympatisörer till partiet att lämna in kandidatförslag. Denna senare möjlighet utnyttjas dock i mycket liten utsträckning. Beslut om vilka namn som skall medtagas på partiets kandidatlistor, fattas vid valkretsorganisationernas årsmöten. Såsom redan nämnts går nomineringen hos agrarerna till på nästan samma sätt som i det svenska centerpartiet. Detta innebär bl. a. att den större delen av förarbetet sker inom de skilda lokalavdelningarna. Det är dessa som i första hand föreslår kandidater och det är vidare så att sedan samtliga namnförslag i en valkrets sammanställts omröstningar äger rum inom lokalavdelningarna över de olika kandidatförslagen. Resultatet av denna omröstning är sedan vägledande för den slutliga nomineringsinstansen, som utgöres av ombud för de lokala partiorganen. Det uppgives numera råda en mycket stark konkurrens om platserna på listan. Därför är det viktigt för presumtiva kandidater att skapa en lokal organisation för den egna kandidaturen. Alla strider om vilka som skall uppföras på partiets lista i en valkrets förväntas emellertid vara uppklarade innan kandidatlistan är definitivt antagen och anmäld till centralnämnden. Därefter r ä k n a r m a n med att alla fraktioner skall uppträda disciplinerat och lojalt mot partiet. Den socialdemokratiska nomineringen bygger i större utsträckning p å de enskilda partimedlemmarnas aktivitet. Förnomineringen sker visserligen främst genom insända förslag från lokalavdelningarna, men dessa förslag går sedan ut för provval bland medlemmarna. Varje väljare förfogar härvid över lika många röster, som partiet vid föregående riksdagsval erhöll mandat i valkretsen ökat med två. Väljaren får dock lägga endast en röst på varje kandidat. Deltagandet i dessa provval h a r uppgivits som högst uppgå till upp mot 50 procent av medlemsnumerären. Provvalsresultaten är i princip bindande för kandidatlistans sammansättning. Partiets valkretsstyrelse äger emellertid i samråd med den centrala partistyrelsen utbyta upp till en fjärdedel av kandidaterna. Syftet skall då vara att åstadkomma en så allsidigt och b r a sammansatt lista som möjligt. Denna utväg synes då och då tillgripas. De här angivna nomineringsreglerna finns intagna i partiets stadgar. Ovan h a r framhållits att partierna har möjlighet att bestämma ordningsföljden mellan kandidaterna på den av myndigheterna framlagda sammanställningen över kandidatlistorna för varje valkrets. Detta brukar även utnyttjas, fast partierna h ä r tillämpar skilda principer. De borgerliga partierna förfar i allmänhet så att namnen i den slutliga sammanställningen blir ordnade i bokstavsföljd, medan socialdemokraterna och folkdemokraterna vanligen anmäler sina kandidater i ordning efter hur de önskar se dem valda. Ordningen mellan namnen på den socialdemokratiska listan bestäms i princip av provvalresultatet. Detta förfaringssätt anses på socialdemokratiskt håll betydelsefullt, eftersom deras väljare r e n t traditionellt vet att de i första hand rekommenderade kandidaterna står överst på listan. Vid kommunala val använder emellertid också socialdemokraterna ibland en alfabetisk uppställning. Inom de övriga tillfrågade partierna betraktas frågan om ordningen mellan kandidaterna på vallistan vara utan betydelse. Trots att riksdagsvalen i Finland sker enligt en utpräglad personvalmetod, medan en strikt partivalmetod tillämpas vid motsvarande val i Sverige, går det ej att påvisa några speciella av valmetoden betingade eller a n d r a skiljaktigheter i nomineringsförfarande mellan de båda länderna. Företeelsen att valmansföreningar kan bildas och anmäla av partierna ej direkt önskade kandidater kan

PERSONRÖSTNING I F I N L A N D

ej sägas vara unik för Finland. Detta motsvaras i Sverige av de ibland inom partierna uppträdande särlistorna. När det däremot gäller p a r t i e r n a s och kandidaternas övriga förberedelser inför valet är olikheterna helt naturligt påtagliga, vilket skall klargöras i det följande. Vad som främst skiljer en svensk valrörelse från en finsk är att den senare uppvisar betydligt större inslag av propaganda för enskilda kandidater. Detta förhållande måste helt tillskrivas valmetodernas olika konstruktion i avseende på personvalet. Propagandan inför ett finskt riksdagsval sker dels — liksom i Sverige — genom partiorganisationernas försorg, men dels också genom vederbörande kandidat eller en särskild organisation för en viss persons kandidatur. På den senare punkten tillämpas dock en mycket skiftande praxis olika partier emellan. I fortsättningen talas främst om den propaganda som sker i skrift. Vad som avhandlas i den muntliga agitationen är svårare att uttala sig om. Här förekommer med all sannolikhet inom samtliga partier såväl att p a r t i e r n a särskilt framhäver vissa kandidater som att kandidaterna själva på olika sätt arbetar för den egna kandidaturen. Tilläggas bör kanske även att den typ av propaganda, som tar sig uttryck i annonsering och distribution av trycksaker för enskilda kandidater, är särskilt vanlig i Helsingfors och övriga större städer, medan den tycks mer sporadiskt förekomma i a n d r a delar av landet. Om man först ser på partiorganisationernas sätt att presentera sina kandidater via annonser och valtryck kan konstateras att man i allmänhet eftersträvar ett opartiskt uppträdande. I den mån kandidaterna omnämnes i p a r t i e r n a s propagandamaterial brukar de alltså behandlas lika. Så h a r det dock inte alltid varit tidigare, då det kunde hända att ett p a r t i särskilt rekommenderade vissa namn. Undantag från denna regel förekommer emellertid alltjämt. Socialdemokraterna och folkdemokraterna kan ju sägas indirekt utfärda vissa rekommendationer till väljarna i och med att dessa partiers kandidater är rangordnade i den officiella kandidatsammanställningen. Inom socialdemokratien i Helsingfors förhåller det sig dessutom så att den svenskspråkiga partiorganisationen tillätes särskilt propagera för sin främste kandidat. De svenskspråkiga kandidaterna är för övrigt här liksom i en del andra valkretsar placerade efter övriga k a n d i d a t e r p å den socialdemokratiska listan. Vad som emellertid främst skiljer de olika partierna i nu berörda avseenden är att de borgerliga partierna genomgående synes acceptera att kandidaterna inom vissa gränser driver en reklamkampanj via annonsering och utsändande av valtryck för den egna kandidaturen, under det att man på socialdemokratiskt håll i princip ogillar ett dylikt förfaringssätt. Inom det senare partiet brukar det dock vid kommunala val tillåtas att kandidaterna inom den egna stadseller kommundelen får sätta upp affischer med uppmaningar till väljarna att stödja deras kandidatur. Ett exempel på hur socialdemokraterna behandlar en är att de borgerliga partierna genomgående synes acceptera att kandidaterna i Helsingfors hos partiorganisationen om att själv få annonsera i bland annat ett kyrkoblad, som distribueras till stadens hushåll. Motiveringen var att denne kandidat såsom inflyttad från norra Finland var litet känd bland partifolket i Helsingfors, där han nu kandiderade. Denna begäran avslogs. Däremot tilläts han att införa en annons i en studenttidning, vari framhölls att han var akademiker. I det senare fallet bedömdes tydligen annonsen vara av direkt intresse för partiet och inte enbart för den berörde kandidaten. Problemet för partierna på den borgerliga sidan är att deras kandidater ofta förfogar över så helt olika resurser för en valkampanj. Inom dessa partier spe-

154 BILAGA 4

lar den personliga propagandan för olika kandidater en stor roll under valrörelsen, vilket kan tänkas gynna kandidater med egen förmögenhet eller med kapitalstarka intressen bakom sig. Detta synes på senare tid ha uppmärksammats i vidgad utsträckning. Inom svenska folkpartiet försökte man exempelvis för en del år sedan vid ett val tilldela samtliga partiets kandidater ett visst anslag att disponera för valkostnaderna. Detta förfaringssätt befanns emellertid ej bra, då kandidaternas behov av penningmedel ansågs vara mycket skiftande. Därför ändrade man reglerna till nästa val därhän att kandidaterna måste ansöka om bidrag till täckande av valkostnaderna. Dessa ansökningar behovsprövades sedan inom partiet. Även detta tillvägagångssätt vållade missnöje beroende på att man betraktade det som omöjligt att åstadkomma en rättvis fördelning. Av denna anledning har partiet nu upphört att lämna bidrag till enskilda kandidater och helt överlåtit på kandidaterna själva eller på deras valmansföreningar att i alla avseenden svara för den personliga propagandan. Inom samlingspartiet har man försökt bemästra problemet med bl. a. de olika kapitalresurserna på ett annat sätt. Här låter man varje för partiet uppställd kandidat underteckna en förbindelse, vari vissa normer för valagitationen angivits. Dessa är huvudsakligen av tämligen allmän karaktär, såsom att kandidaterna förpliktar sig att uppträda lojalt mot partiet och medkandidaterna. På en del punkter görs emellertid preciseringar. Man har sålunda uppdragit riktlinjer för kandidaternas annonsering i dagspressen med angivande av att högst fem annonser får införas. Även storleken på annonserna har reglerats. Övriga former av tryckt propagandamaterial såsom broschyrer, flygblad, affischer m. m. får däremot användas i obegränsad utsträckning. Partiet har dock bestämmelser om att annonser och annat valtryck avsett att distribueras till väljarna först skall granskas och godkännas av partiorganisationen i valkretsen. Förbindelsen upptar vidare punkter om att kandidaterna ej får skuldsätta sig för att bestrida kostnaderna för valreklam m. m. samt att, om felaktiga och vilseledande uppgifter inflyter i valtrycket, kandidaterna snarast skall anmäla detta till såväl partiets riksorganisation som valkretsorganisationen. Även hos agrarerna har det förekommit att partiet förbehållit sig att få utföra en förhandsgranskning av kandidaternas propagandamaterial. Beträffande kandidaternas valkostnader finns ej någon tillförlitlig undersökning gjord. Man måste här lita till ganska allmänna uttalanden från representanter för olika partier. Enligt en i en veckotidning publicerad redogörelse för Helsingforskandidaternas valkampanj 1962 synes emellertid kostnaderna per kandidat för tryckt propagandamaterial variera från sju mark per erhållen röst upp till 1 500 mark per röst. De totala bruttokostnaderna för en enskild kandidat förefaller i något fall uppgå till över två miljoner mark. Att kostnaderna för de enskilda kandidaternas propaganda trots försöken från partiernas sida att verka modifierande är mycket varierande och stundtals mycket höga har vitsordats av olika sagesman för partierna, liksom att detta förhållande har väckt debatt och föranlett kritik såväl utom som inom partierna. F r å n 1962 års valrörelse har flera fall nämnts där en påkostad propaganda baserad på antingen privatförmögenhet eller starka kapitalintressen uppenbarligen givit utdelning vid valet. Bland andra fall, som särskilt uppmärksammats vid senaste valet, kan nämnas ett som inträffade inom svenska folkpartiet. Här lyckades valmansföreningen för en viss kandidat i dagspressen placera en stor valannons för kandidaten i fråga i direkt anslutning till partiorganisationens allmänna annons, vilket skapade intrycket att partiet särskilt rekommenderade denne kandidat. I övrigt kan konstateras att det från flera håll framhållits att agitationen numera och då speciellt vid sista valet tenderat att överdimensioneras och bli allt-

PERSONRÖSTNING I F I N L A N D

för hätsk inte endast mellan kandidater från skilda partier utan även mellan kandidater inom samma parti. Det lär sålunda förekomma att man i den muntliga propagandan direkt förtalar sina medkandidater eller för väljarna framhåller att röstning på den eller den kandidaten är onödig, ty han erhåller ändå tillräckligt antal röster för inval. En del exempel på sådana åtgärder från 1962 års val har nämnts. Enligt uppgift inträffade bl. a. en dylik händelse inom agrarpartiet i en valkrets, där en kvinnlig kandidat använde denna taktik gentemot en välkänd kvinnlig riksdagsledamot och tidigare minister. Resultatet av denna kampanj blev att på grund av röstsplittring ingen kvinna valdes för partiet i ifrågavarande valkrets. Det nu anförda har helt hänfört sig till den muntliga agitationen. Från 1958 års val finns emellertid ett exempel på att en riksdagsman fullt tydligt i en broschyr motarbetade en medkandidat inom partiet. Detta ledde till att detta partis riksdagsgrupp efter valet begärde en förklaring, vilken dock ej gavs. Den berörde riksdagsmannen utestängdes i anledning härav under några månader från gruppens möten och ville därefter ej återinträda.

I fråga om utgången av 1962 års riksdagsval uppmärksammades särskilt de stora omkastningarna i personuppsättningen. Av riksdagens 200 ledamöter återkom närmare en tredjedel — 64 stycken — ej efter valet. Orsaken härtill behöver emellertid ej sökas enbart i valmetodens konstruktion. Även andra skäl såsom att riksdagsmännen ej kandiderade på nytt eller att i riksdagen representerade partier gjorde mandatförluster kan förklara de stora personomflyttningarna. Beträffande 18 tidigare riksdagsledamöter gällde just detta att de ej ställde upp för omval. Det återstår alltså 46 stycken eller en knapp fjärdedel som lät sig nomineras men som av något skäl föll igenom vid valet. För 25 av dessa senare var läget det att de blev utkonkurrerade av nya eller tidigare ej så framgångsrika kandidater inom respektive parti, medan de återstående 21 blev utslagna i samband med mandatminskning för deras partier. Bland de sistnämnda var å a n d r a sidan fem, som vid 1962 års val uppnådde sämre placeringar än vid 1958 års val, vilket betyder att de vid bibehållen placering från 1958 även hade valts 1962. I realiteten kan således även dessa sägas ha blivit utkonkurrerade inom resp. parti. Enligt denna beräkning kan därför 30 av de 200 riksdagsledamöterna anses ha mist sina platser till följd av att personval och ej listval tillämpades. Av de utslagna riksdagsledamöterna var flera kända politiker. Såsom exempel kan nämnas att såväl agrargruppens ordförande, som samtidigt var ordförande i bankfullmäktige och vice ordförande i statsutskottet, som dess vice ordförande föll igenom vid valet. Detsamma gjorde vice ordföranden i den socialdemokratiska riksdagsgruppen, den socialdemokratiska ordföranden i statsutskottet och kommunistpartiets ordförande samt vice ordföranden i bankutskottet. Den senare tillhörde samlingspartiet. Såsom förklaring till dessa uppmärksammade valutgångar, där kandidater med mellan 10 och 45 riksdagar bakom sig blev utslagna, har olika skäl angivits. I ett av fallen var riksdagsmannen ifråga sjuk under tiden före valet, varför han ej personligen kunde deltaga i valkampanjen, i ett annat h a r uppgivits att vederbörande till följd av skilda offentliga uppdrag ej hade tid att så hårt engagera sig i valrörelsen, vilket inte tillräckligt observerades av partiorganisationen, som annars borde ha lämnat sitt stöd. I ytterligare något av de nu berörda fallen har sagts att kandidaten indirekt motarbetades av medkandidater på sätt tidigare beskrivits. Andra särskilt diskuterade personval 1962 har gällt dels kandidater som blivit valda efter en påkostad reklamkampanj, och dels invalet i riksdagen av mycket k ä n d a idrottsmän. Till den förra gruppen hör främst två kandidater, som i Hel-

156 BILAGA 4

singfors valdes med högsta rösttal inom resp. samlingspartiet och svenska folkpartiet. Båda har det gemensamt att de samtidigt med sina höga rösttal uppvisade de största valkostnaderna. Till den senare gruppen h a r räknats dels en brottare, som på en folkdemokratisk lista slog ut en riksdagsman med tolv tidigare bevistade riksdagar, dels en skidlöpare, vilken invaldes med högsta rösttal på en agrarlista och därigenom utmanövrerade en medlem av partiets förtroenderåd, och dels slutligen en välkänd friidrottsman, som av de socialdemokratiska väljarna i en valkrets fördes upp förbi två av partiet högre placerade kandidater. Den främsta anledningen till att omkastningarna i personuppsättningen kan bli så stora vid ett finskt riksdagsval är att de avgivna rösterna genomgående förefaller vara förhållandevis jämnt fördelade på många olika kandidater. Såsom redan framhölls i den tidigare publicerade översikten är det ganska få kandidater, som u p p n å r mer betydande rösttal. Vid 1958 års val var det t. ex. endast två av de utsedda 200 riksdagsmänneu, som erhöll röster till ett antal, som översteg vad som genomsnittligt krävdes för ett mandat. En orsak härtill kan vara att väljarna betraktar vissa kandidater som självskrivna och därför i stor utsträckning lägger sina röster för mindre kända namn, som de önskar främja. Ett exempel från 1962 års val i Nylands län visar att finska folkpartiets enda mandat besattes av en kandidat, vilken erhöll blott cirka 1 600 av partiets omkring 14 000 röster. Förhållandena kan emellertid i detta avseende te sig högst olika inom skilda partier, vilket bl. a. framgår därav att inom en och samma valkrets fordr a r ibland valet till riksdagsman för ett p a r t i tre gånger så många personliga röster som invalet för ett annat parti. Några speciella inslag i den finska valordningen, vilka bar samband med personvalet, bör kanske till sist beröras. Det ena gäller möjligheten för en kandidat att bli nominerad i flera valkretsar. Denna möjlighet, som då och då utnyttjas, betyder ju bl. a. att kandidater, som ej r ä k n a r med att bli valda för en viss valkrets, erhåller röster där och på så sätt bidrar till röstsplittringen. I de fall, där denna nomineringsform förekommer, är risken därför särskilt stor att inval sker på jämförelsevis låga personliga rösttal. Denna fråga aktualiserades 1961, då regeringen lät utarbeta ett förslag om ändring av vallagen på denna punkt. Då man emellertid ansåg det mindre välbetänkt att lägga fram ett sådant förslag omedelbart före ett riksdagsval har saken tills vidare fått vila. Ett annat problem i avseende på personvalprincipen är den valsamverkan mellan olika partier, som ofta äger rum. En sådan b r u k a r ofta föregås av hårda förhandlingar om antalet kandidater under den gemensamma partibeteckningen. Det mindre av exempelvis två samverkande partier vill nämligen i allmänhet blott nominera en enda kandidat beroende på att det annars riskerar sådan röstspaltning bland sina väljare att dess enda m a n d a t råkar i fara. Det större partiet däremot brukar i ett dylikt läge alltid påyrka att det mindre partiet minst uppställer två namn. Vilket resultatet nu än blir av dessa förhandlingar kan det konstateras att valfriheten vid personvalet i ett sådant fall blir tämligen illusorisk för det mindre partiets väljare. Vid samtal med ledande partirepresentanter och partifunktionärer har — såsom ovan redovisats — en del kritik framförts mot vissa punkter i valordningen och mot sättet att genomföra valkampanjerna. Framför allt synes man med olust se att den personliga valagitationen tenderar att öka på ett ofta mindre smakfullt vis. Något m e r utbrett missnöje med den nuvarande utformningen t v personvalsystemet kan däremot knappast förmärkas. Man är visserligen klar över att icke så sällan redan den andre i ordningen för ett parti invalde kandidaten kan

PERSONRÖSTNING I F I N L A N D

ha ett relativt lågt rösttal, varför några få röster i den ena eller andra riktningen kan bestämma valutgången. Å andra sidan framhåller m a n emellertid att samtliga upptagna kandidater på ett partis lista har framkommit efter ett aktivt arbete inom partiet, varför partiet också är berett att acceptera dem som riksdagsmän. Den enda egentliga kritiken mot den nu gällande personvalmetoden synes komma från svenska folkpartiet och en del äldre ledamöter av den socialdemokratiska riksdagsgruppen. F r å n båda dessa håll har påpekats att systemet med röstning på ondast en kandidat ej är tillfredsställande på grund av att splittringen av rösterna gärna blir för stor. Det tidigare systemet, då väljaren samtidigt kunde rösta på två eller tre kandidater, var enligt dessa gruppers mening bättre. Man anser att en återgång till denna ordning troligen skulle dels höja kvaliteten i riksdagens sammansättning och dels ge vissa grupper, exempelvis kvinnorna, bättre möjligheter att hävda sig vid valet.

BILAGA 5

Ortskretsar

Utkast till indelning

av riket i 228

ortskretsar

(Folkmängdsuppgifter enligt 1 januari 1957)

Distrikt Stockholms

Ant. inv. stad

1 Fa utom Fa 6: Farsta: hela församlingen utom Sköndal 2 Fa 6: Farsta: Sköndal (3 800 inv.) En 1—3, 8, 9: Enskede: Enskede Gård, Enskedefältet och Gamla Enskede (12 700 inv.) Sk 8, 11—14: Skarpnäck: Enskededalen, Skarpnäck, Pungpinan osv. (17 800 inv.) 3 Sk 1—7, 9, 10: Skarpnäck: Björkhagen, Hammarbyhöjden och Kärrtorp 4 En 4—7, 10—17: Enskede: Johanneshov, Årsta och Östberga 5 Vr: Vantör: hela församlingen Bk 1: Brännkyrka: Liseberg och Örby Slott (3 000 inv.) 6 Bk 2—12: Brännkyrka: hela församlingen utom Bk 1 7 Hn 10—13, 15—21: Hägersten: Hägerstensåsen, Midsommarkransen och Västberga 8 Hn 1—9, 14: Hägersten: återstoden av församlingen 9 Hö 3—16: Högalid: församlingen väster om Bingvägen 10 Kt 2, 3, 7, 10—18: Katarina: församlingen söder om Tjärhovsgatan och väster om Södermannagatan (ungefär) 11 K t l , 8 , 9: Katarina: församlingen öster om Södermannagatan (ungefär, 7 800 inv.) So: Sofia: hela församlingen (22 200 inv.) 12 Hö 1, 2: Högalid: församlingen öster om Bingvägen (4 100 inv.)

36 100

34 300 30 200 33 800

37 100 35 800 32 600 30 900 33 600

30 400

30 100

159 ORTSKRETSAR

17 18

19 20

25 26 27 28 29

Distrikt Kt 4—6: Katarina: församlingen norr om Tjärhovsgatan (8 000 inv.) Ma: Maria: hela församlingen (19 100 inv.) Kh: Kungsholmen: hela församlingen SG 1—2: S :t Göran SG 3—10 Ess: Essingen: hela församlingen SG 11—19 Vd 4—6: Västerled Vd 1—3, 7—11 Bm 11, 12: Bromma Bm 1—3, 6—10, 13,14 Bm 4—5 Sp 1, 7—8, 14—18 Spånga Sp 2—6, 9—13 Nk (Nikolai: hela församlingen) Kl (Klara: hela församlingen) Jb (Jacob: hela församlingen) AF (Adolf F r e d r i k : hela församlingen) GV 5, 6: Gustaf Vasa GV 7 Mt 1—12, 17: Matteus GV 1—4 Mt 13—16 Jh 3—7: Johannes Jh 1—2 Eb: Engelbrekt: hela församlingen HE: Hedvig Eleonora: hela församlingen O 3—5, 9, 10: Oscar O 1—2, 6—8, 11—17

Ant. inv.

Stockholms län öregrund, östhammar, Väddö, Häverö, Knutby, Almunge, Lyhundra Sigtuna, Sjuhundra, Knivsta, Skepptuna, Märsta, Upplands Väsby, Vallentuna, össeby Norrtälje, Vaxholm, Frötuna, Blidö, Roslags-Länna, Ljusterö, Djurö, Värmdö, österåker Djursholm, Täby, Stocksund, Danderyd

31 200

30 900

30 300

29 000

27 700 30 000

33 000 28 800

32 100

32 000

32 100

29 700

29 900 31 500 30 700 33 500 27 300 36 500

BILAGA 5

Nr 30 31 32 33 34 35 36 37 38

Distrikt Ant. inv. Lidingö 25 300 Solna 1—11 34 800 Solna 12—13, Sundbyberg 36 800 Sollentuna, Järfälla 34 G00 Huddinge 24 900 Nacka, Gustavsberg, Boo, Saltsjöbaden 34 700 Nynäshamn, Sorunda, Ösmo, Västerhaninge, österhaninge, Dalarö, Tyresö 30 100 Färingsö, Ekerö, Botkyrka, Salera, Grödinge, Östertälje, Turinge, Järna 29 200 Södertälje 29 600 Södermanlands

39 40 41 42 43 44 45

46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56

57 58 59 60 61 62

län

Nyköping, Oxelösund Tunaberg, Jönåker, Björkvik, Stigtomta, Rönö, Svärta, Tystberga, Vagnhärad, Trosa, Hölö, Gnesta Flen, Daga, Mellösa, Malmköping, Bettna, Sköldinge, Flöda, Sparreholm Strängnäs, Mariefred, Tosterö, Åker, Enhörna, Stallarholmen, Vårfruberga, Kafjärden, V. Rekarne, Husby-Rekarne, Arla Eskilstuna 1—8, Torshälla, Hällby Eskilstuna 9—17 Katrineholm, St. Malm, V. Vingåker, Julita Östergötlands län Tjällmo, Hällestad, Hävla, Finspång, Kvillinge, Kolmården Norrköping: S:t Olai och Matteus Norrköping: Hedvig, S:t Johannes, Styrstad, Tingstad Norrköping: ö. Eneby, Borg Söderköping, V. o. Ö. Vikbolandet, Skärblacka, Åkerbo, Norsholm, Stegeborg, Aspveden, Ringarum, Valdemarsvik, Gryt Linköping 1—6, 12—17, 21 Linköping 7—11, 18—20, 22—26 Borensberg, Vreta kloster, Boberg, Kärna, Skänninge, Östergöta-Dal, Vifolka, N. o. S. Valkebo Motala, Godegård, Aska Vadstena, Alvastra, Folkunga, Ödeshög, Mjölby, Boxholm, S. Göstring, Ydre Åtvidaberg, Landeryd, Askeby, V., S. o. N. Kinda, Björsäter, Vårdnäs Jönköpings län Tranås, Gränna, Visingsö, Hullaryd, Linderås, Skärstad, Lekeryd, Hakarp Jönköping 1: 1—1: 7, Huskvarna Jönköping 2: 1—3: 6, Bankeryd Norrahammar, Tenhult, Forserum, Månsarp, N. Mo, S. Mo, Vaggeryd, Vrigstad, Malmbäck Eksjö, Solberga, Höreda, Ingatorp, Mariannelund, Bredestad Vetlanda, Bäckaby, Korsberga, Nye, Alseda, Vetlanda lk., Björkö, Lannaskede

28 500 29 600 30 200 34 200 35 800 30 400 33 200

32 200 33 200 27 600 28 500 37 800 31 200 30 900 35 600 32 100 36 500 31 000

31 400 32 800 32 700 31 100 27 400 29 000

ORTSKRETSAB

161 Nr Distrikt Ant. inv. 63 Nässjö, Sävsjö, N. Sandsjö, Bodafors, Hjälmseryd 31 900 64 Forsheda, Värnamo, Gnosjö, Bor, Rydaholm, Klevshult, Skillingaryd 34 100 65 Anderstorp, Gislaved, Villstad, Burseryd, Hylte, Unnaryd, Reftele, Bredaryd " 30 100

66 67 68 69 70

71 72 73 74 75 76 77

78 79

Kronobergs län Äseda, Åseda k., Nottebäck, Braås, Lenhovda, Älghult, Hälleberga, Ekeberga, Rottne, Lammhult, Moheda Växjö, Bergunda, Alvesta, Hjortsberga Algutsboda, Älmeboda, Ljuder, Lessebo, Hovmanstorp, Ö. Torsås, Linneryd, S. Sandsjö, Tingsryd, Väckelsång, Mell. Kinnevald Urshult, Almundsryd, Vislanda, Skatelöv, V. Torsås, Virestad, Stenbrohult, Älmhult, Ryssby, Göteryd Ljungby, Hamneda, Berga, Annerstad, Lidhult, Traryd, Markaryd, Markaryd k

82 83

84 85 86

29 900 36 600 30 600

Kalmar län Västervik, Uknadalen, överum, Tjust-Ed, Loftahammar, Gamleby, Gladhammar Vimmerby, Hallingeberg, Locknevi, S. Vi, Sevede, Lönneberga, Hjorted, Tuna, Vena, Hultsfred Oskarshamn, Misterhult, Döderhult, Kristdala, Målilla, Virserum, Mörlunda Fagcrhult, Högsby, Fliseryd, Mönsterås, Ålem, Alsterbro, Ryssby, Läckeby, Dörbj r , Ljungbyholm Nybro, Madesjö, Södermöre, Mortorp, Vissefjärda, Emmaboda, Torsås, Söderåkra Kalmar Borgholm, Ölands-Åkerbo, Köpingsvik, Gärdslösa, Torslunda, Mörbylånga, Ottenby

35 800

Gotlands län Visby, Fårösund, Lärbro, Slite, Tingstäde Dalhem, Romakloster, Stenkumla, Klintehamn, Hemse, Havdhem, Hoburg

27 500

Blekinge 80 81

32 700 33 500

Ljugarn,

33 600

37 100 36 500 29 500 24 600

Stånga, 29 000

län

Karlskrona Jämjö, Sturkö, Ramdala, Lyckeby, Rödeby, Fridlevstad, Nättraby, Hasslö, Listerby, Tving, Hallabro Ronneby, Ronneby lk., Bräkne-Hoby, Hällaryd, Asarum, Kyrkhult Karlshamn, Sölvesborg, Jämshög, Olofström, Mörrum, Gammalstorp, Mjällby Kristianstads län Simrishamn, Tommarp, Hammenhög, Borrby, Löderup, Glemmingebro, Tomelilla Onslunda, Smedstorp, Kivik, Brösarp, Degeberga, Everöd, Tollarp, Träne, Vä Kristianstad, Araslöv, Vinslöv, Vinslövs k

11 — 202785

39 800

33 700 36 900 36 000 38 200

32 500 27 900 34 100

162 Nr 87 88 89 90 91

BILAGA 5

Distrikt Ant. inv. Åhus, Fjälkinge, Nosaby, Bromölla, Ivctofta, Näsum, OppmannaVånga, Hjärsås, Knislinge 32 500 Broby, Glimåkra, Örkened, Loshult, Osby, Osby k., Hästvcda, Vittsjö, Bjärnum 31 200 Hässlebolm, Stoby, Sösdala, Tyringe, Perstorp 34 000 Riseberga, Skånes-Fagerbult, örkelljunga, Munka Ljungby, Ö. Ljungby, Klippan, Kvidinge 34 000 Ängelbolm, Åstorp, Ausås, Barkåkra, Hjärnarp, Förslövsbolm, Båstad, V. Bjäre 36 100 Malmöhus

län

92 Höganäs, Brunnby, Väsby, Jonstorp, Kattarp, Ödåkra, Mörarp, Bjuv, Billesbolm 93 Hälsingborg 1—10 B 94 Hälsingborg 11 A—20 B 95 Landskrona, S:t Ibb, Härslöv 96 Kågeröd, Ekeby, Vallåkra, Rönneberga, Svalöv, Teckomatorp, Dösjebro, Furulund, Löddeköpinge 97 Eslöv, Harrie, Kävlinge, Flädie, Torn, S. Sandby, Lomma, Burlöv 98 Lund 99 Skanör, Bara, Staffanstorp, Bunkeflo, Vellinge, Rang, Skegrie, Månstorp, Oxie, Svedala, Alstad 100 Trelleborg, Gislöv, Klagstorp, Anderslöv 101 Ystad, Skurup, Vemmenbög, Rydsgård, Ljunits, Herrestad 102 Dalby, Genarp, Veberöd, Blentarp, Sjöbo, ö. Färs, Vollsjö, Bjärsjölagård, Löberöd 103 Röstånga, Marieholm, Bosarp, Långaröd, Ö. Frosta, Hörby, Skarhult, Snogeröd, Höör, N. Frosta

104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115

Malmö stad S:t Pauli, S:t Job. 3 A—6 S:t Petri, Kirseberg 2 A—2 B S:t Joh. 1 A—2 B, Möllevången Slottsstaden Limhamn, Fosie V. Skrävlingc 1 A—6 B V. Skrävlinge 7—9 B, Kirseberg 1 A—1 B, 3 A—5 B, Husie, S. Sallerup Hallands län Laholm, Hishult, Våxtorp, Karup, Ränneslöv, Knäred, Laholms lk., Veinge, Eldsberga, Simlångsdalen, Enslöv Halmstad Söndrum, Harplinge, Getinge, Kvibille, Oskarström, Torup, Årstad, Vinberg, Vessigebro, Ätran, Ullared Falkenberg, Varberg, Morup, Tvååker, Träslöv Kungsbacka, Himledalen, Lindberga, Veddige, Värö, Löftadalen, Fjärås, Onsala, Särö, Tölö, Lindome Göteborgs

116 117

1—5, 9, 12 6—8, 10—11, 13, 18—19

34 200 35 700 39 200 30 800 26 100 32 400 37 700 32 200 29 500 33 800 29 700 32 000

31 400 28 900 32 500 30 900 27 600 31 100 31 000

30 000 37 700 32 700 34 200 32 300

stad 34 300 35 600

ORTSKRETSAR

Nr 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127

128 129 130 131 132 133 134

135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145

146 147 148 149 150 151 152

Distrikt 14—17, 34—36, 41—42 20—24 25—33 37—40, 57—62, 63—64 43—50 51—56 65—71, 74—75 72—73, 76—82 83—91 92—101

163 Ant. inv. 28100 29 600 33 500 34 000 32 300 27 400 33 200 33 000 33 900 31 900

Bohus län Mölndal, Askim, Styrsö, Kållered Torslanda, Tuve, Säve, Landvetter, Partille, Råda Öckerö, Kungälv, Hermansby, Ytterby, Romelanda, Kode, Stenungsund, Inlands Torpe Marstrand, Tjörn, Morlanda, Tegneby, Myckleby, Ljungskile, Forshälla, Skaftö Uddevalla, Skredsvik, Lane-Ryr Lysekil, Smögen, S. Sotenäs, Tossene, Stångenäs, Munkedal Strömstad, Svarteborg, Sörbygden, Rullaren, Kville, Tanum, Tjärnö, Vette Älvsborgs län Åmål, Tössbo, Lelång, Rengtsfors, Steneby, Dals-Ed, Räckefors . . . . Högsäter, Färgelanda, Ödeborg, Kroppefjäll, Skållerud, Mellerud, Rolstad, Rrålanda, Frändefors Vänersborg, V. Tunhem, S. Väne, Flundre, Lilla Edet Trollhättan Skepplanda, Rjärke, Starrkärr, Lödöse, Angered, Nödinge, St. Lundby, Lerum, Skallsjö Alingsås, Hemsjö, Vårgårda, Herrljunga, Gäsene Hökerum, Toarp, Rrämhult, Fristad, Sandhult, Bollebygd, Rjörketorp Sätila, Seglora, Kinnarumma, Fritsla, Lysjö, Kinna, Örby, Skene, V. Mark, Horred, Kungsäter, Svansjö, Högvad Rorås 1—9, 11, 22—24, 27—28 Borås 10, 12—21, 25, 26, 29, 30 Ulricehamn, Dalstorp, Åsunden, Redväg, Kindaholm, Axelfors, Svenljunga, Länghem, Limmared, Tranemo Skaraborgs län Tun, Grästorp, Essunga, Vedum, Larv, Ryda, Vara, Levene Lidköping, Järpås, örslösa, N. Kålland, Kållands-Råda, Vinninga, Saleby Skara, Husaby, Götene, Valle, Ardala, Kvänum Falköping, Vilske, Frökind, Vartofta, Stenstorp, Gudhem, Skultorp . . Tidaholm, Hjo, Mullsjö, Habo, Fågelås, Hökensås, Fröjered, Dimbo Skövde, Värsås, Tibro, Rinneberg Mariestad, Kinnekulle, Timmersdala, Tidan, Moholm, Ullervad, Lugnås, Hasslerör

31 300 28 200 30 800 27 500 34 400 28 400 29 400

33 700 27 400 33 900 24 300 36 900 36 700 29 500 39 800 30 300 33 600 38 600

29 400 31 000 29 500 33 000 30 000 35 700 30 300

164 Nr 153

154 155 15G 157 158 159 160 161 162

163 164 165 166 167 168 169 170

171 172 173 174 175 176 177 178 179

181 182

BILAGA 5

Distrikt Ant. inv. Mölltorp, Karlsborg, Undenäs, Töreboda, Lyrestad, Annehärad, Hova, Tiveden 30 300 Värmlands län Kristinehamn, Visnum, Vase, Ö. Fågelvik Filipstad, Storfors, Kroppa, Värmlandsberg, Rämmen, Nyed, Ullvättern Karlstad Hammarö, Ullerud, Munkfors, Forshaga, Grava, St. Kil Nor, Grums, Ed, Värmlandsberg, Frykerud, Stavnäs, Glava Säffle, Gillberga, Svanskog, Sillerud, Årjäng, Holmedal, Töcksmark, Järnskog Arvika, Eda, Kola, Gunnarskog, Älgå, Brunskog Gräsmark, St. Sunne, Sunne k., Lysvik, Fryksände, östmark, Vitsand Hagfors, Finnskoga-Dalby, N. Ny, Ekshärad, Gustav Adolf, N. Råda Örebro län Örebro 1 A—4 C, 9 A, 9 B Örebro 5 A—8 C, 9 C, 11, 12 Örebro 10 A, 10 B, Mosjö, Tysslinge, Asker, St. Mellösa, Ekeby o. Gällersta, Sköllersta, Kumla Lindesberg, Axberg, Glanshammar, Linde, Fellingsbro, Frövi .,..-.. Nora, Grythvttan, Hällefors, Noraskog, Ramsberg, Ljusnarsberg, Kopparberg . Laxå, Viby, Lekeberg, Svarta, Degerfors Karlskoga Kumla lk., Askersund, Lerbäck, Hammar, Hallsberg, Hallsberg k. Västmanlands län Västerås 1—3, 5—8, 21 Västerås 9—16 Västerås 4, 17—20, 22, 23, Kungsåra, Tillberga, Dingtuna, Skultuna, Tärna F j ä r d h u n d r a , Vittinge, Västerlövsta, Möklinta, Nora, östervåla, Sala, Västerfärnebo Fagersta, Norberg, Ramnäs, Sura Köping, Munktorp, Kolbäck, Hallstahammar Kung Karl, Kungsör, Medåker, Kolsva, Arboga, Skinnskatteberg . . Uppsala län Enköping, Åsunda, S. Trögd, N. Trögd, Upplands-Bro, Håbo, Lagunda Uppsala Fjärdingen Svartbäcken A o. C Uppsala Kungsängen Resterande del av Svartbäcken S. Hagunda, N. Hagunda, Bälinge, Vaksala, Rasbo, Oland, Dannemora, Vattholma, Björklinge Vendel, Tierp, Tierp k., Söderfors, Älvkarleby, Västland, österlövsta, Hållnäs

32 900 31 500 39 600 32 900 25 600 31 400 35 500 31 100 30 100

32 200 32 200 38 800 32 000 33 800 29 400 34 200 25 600

25 500 25 400 36 900 37 700 32 200 34 100 31 300 30 000

35 900

35 800 28 700 32 400

ORTSKRETSAR

183 184 185 186 187 188 189 190 191

Distrikt

195 196 197 198 199 200

201 202 203 204 205 206 207 208 209

210 211 212 213

214 215 216

Ant. inv.

Kopparbergs län Avesta, By, Folkärna, Krylbo, Grytnäs Säter, Hedemora, Hedemora k., Husby, St. Skedvi, Vika, Sundborn, Svärdsjö Falun, St. Kopparberg Borlänge St. Tuna, Gagnef, Gustafs, Grangärde Ludvika, Söderbärke, Norrbärke, Smedjebacken, Ludvika lk Säfsnäs, Nås, Flöda, Järna, Äppelbo, Malung, Lima, Transtrand . . . . Enviken, Bjursås, Ål, Leksand, Siljansnäs, Bättvik, Boda, Ore Orsa, Våmhus, Venjan, Mora, Morastrand, Sollerön, Särna, Idre, Älvdalen Gävleborgs

192 193 194

28 100 36 600 28 000 25 000 32 400 33 100 28 900 32 600 36 500

län

Gävle 1—5 C, 7 A—10 B Gävle 6 A, 6 B, 11 A—13, Valbo, Hille Ovansjö, Storvik, Hofors, Torsåker, Årsunda, österfärnebo, Hedesunda Sandviken, Ockelbo, Järbo, Hamrånge Söderhamn, Skog, Söderala, Norrala Bollnäs, Bollnäs lk., Bengsjö, Hanebo, Arbrå Forsa, Bergsjö, Hassela, Bjuråker, Delsbo, Ljusdal, Ljusdal k., Ramsjö Hudiksvall, Njutånger, Enånger, Hälsingtuna, Harmånger, Gnarp . . Alfta, Ovanåker, Los, Färila, Järvsö Västernorrlands län Haverö, Borgsjö, Ange k., Torp, Stöde, Attmar Tuna, Selånger, Timrå, Indals-Liden, Hässjö Njurunda, Alnö, Skön Sundsvall Härnösand, Säbrå, Högsjö, Noraström, Nordingrå Ullånger, Bjärtrå, Kramfors, Ytterlännäs, Boteå Sollefteå, Långsele, Helgum, Ramsele, Fjällsjö, Tåsjö Besele, Ådals-Liden, Junsele, Anundsjö, Nätra, Mo, Björna, Trehörningsjö Örnsköldsvik, Själevad, Arnäs, Grundsunda, Gideå Jämtlands län Fors, Kälarne, Ragunda, Stugun, Bräcke, Bevsund, Hackas, Brunflo Häggenås, Hammerdal, Ström, Frostviken, Hotagen, Föllinge, Offerdal, Alsen, Mörsil, Kall, Åre, Undersåker Östersund, Frösö, Lit Rödön, Hallen, Oviken, övre Ljungadalen, Berg, Rätan, Hede, Tännäs, Sveg, Svegs k., Högdal, Lillhärdal Västerbottens lån Nordmaling, Hörnefors, Bjurholm, Vännäs, Vännäs k., Degerfors Umeå, Holmsund Umeå lk., Sävar, Holmön, Bygdeå, Nysätra, Lövånger, Bureå

37 400 30 900 33 200 36 300 34 100 29 200 32 800 29 800 29 900

26 100 33 200 29 800 28 000 35 200 32 100 32 600 35 500 37 200

33 800 39 000 35 500 35 600

38 000 25 300 41 900

166 BILAGA 5

Nr 217 218 219 220

Distrikt Skellefteå, Skellefteå lk Byske, Jörn, Burträsk, Norsjö, Mala Örträsk, Lycksele, Lycksele lk., Stensele, Sorsele, Tärna Vilhelmina, Vilhelmina k., Fredrika, Åsele, Dorotea

221 222 223 224 225 226 227

Norrbottens län Piteå, Hortlax, Piteå lk., Norrfjärden Boden, Älvsby, Älvsbyns k., Överluleå Luleå, Nederluleå Båneå, Tore, Nederkalix Arvidsjaur, Arjeplog, Edefors, Jokkmokk Korpilombolo, Tärendö, Gällivare Haparanda, Överkalix, Nedertorneå, Karl Gustav, Hietaniemi, Övertorneå Kiruna, Pajala, Junosuando, Karesuando

228 Ant. inv. 42 100 35100 33 100 24 000

29 600 31 300 40 300 28 200 29 600 31 600 29100 33 600

167 ORTSKRETSAR

Röstsiffrorna från 1960 års val fördelade på de 228 ortskretsarna II Stockholms stad 1 2 3 4 5 6 7 8 9

10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25

Stockholms 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38

S:a

3 449 3 696 2 529 3 187 5 258 3 299 2 208 2 477 3 088 2 654 3 128 3 972 6 404 4 305 3 001 7 160 2 791 5 433 3 390 5 000 4 968 4 966 6 769 7 974 9 333

762 590 493 603 897 628 482 474 487 450 422 465 479 539 395 314 548 748 605 451 515 524 443 352 395

4 987 4 686 3 670 4 693 7 472 4 695 3 587 3 467 4 049 3 981 3 928 4 355 5 252 4 809 3 813 4 353 3 894 6 509 4 044 4 196 5 600 5 075 3 754 4 096 5 052

11 406 8 715 7 909 9 930 14 175 10 282 9 187 8 702 10 224 9 758 9 561 7 425 6 672 8 261 8 440 3 936 8 425 9 799 7 262 5 196 8 303 7 216 5 253 3 802 3 701

1 808 1 241 1 363 1 413 1 820 1 512 1 774 1 737 1 821 1 985 1 821 1 582 937 1 297 1 206 422 1 095 1 097 925 869 1 176 1 028 749 445 319

22 412 18 928 15 964 19 826 29 622 20 416 17 238 16 857 19 669 18 828 18 860 17 799 19 744 19 211 16 855 16 185 16 753 23 586 16 226 15 712 20 562 18 809 16 968 16 669 18 800

110 439

13 061

114 017

203 540

31 442

472 499

2 707 3 171 3 252 8 446 6 170 4 250 3 889 4 144 2 095 4 302 2 535 3 051 3 366

4 383 3 719 2 016 1 235 367 636 739 1 215 891 633 1 845 1 898 699

2 163 2 922 3 332 5 099 3 421 4 555 4 726 5 250 3 292 3 855 3 227 3 058 3 148

7 649 8 937 6 594 7 066 4 343 8 776 11 420 10 286 7 826 9 430 9 790 8 640 9 841

455 628 385 642 356 1 449 1 764 1 065 1 404 1 114 1 035 678 915

17 357 19 377 15 579 22 488 14 657 19 666 22 538 21 960 15 508 19 334 18 432 17 325 17 969

51 378

20 276

48 048

110 598

11 890

242 190

2 806 2 081 2 289 2 805 1 863 2 224 2 174

959 4 212 3 526 3 709 716 825 2 349

2 960 1 933 2 492 3 789 3 566 4 778 3 573

11 042 8 403 8 805 8 613 10 595 13 203 11 239

556 251 230 186 617 676 347

18 323 16 880 17 342 19 102 17 357 21 706 19 682

16 242

16 296

23 091

71 900

2 863

130 392

2 078 4 805

2 623 898

1 883 2 761

11 637 12 846

428 886

18 649 22 196

län

Södermanlands 39 40 41 42 43 44 45

län

Östergötlands län 46 47

168 BILAGA 5

48 49 50 51 52 53 54 55 56

Jönköpings 57 58 59 60 61 62 63 64 65

3 615 2 608 3 595 3 288 3 774 2 927 2 372 3 110 2 473

1 016 928 5 436 1 047 1 099 5 015 1 858 4 759 4 810

2 322 2 034 2 035 3 111 3 638 2 241 2 964 2 805 2 055

34 645

29 489

3 234 2 998 3 820 3 000 2 710 2 779 2 798 3 537 2 401

S:a

9 715 7 826 9 843 8 978 10 196 9 799 10 757 10 079 8 424

661 442 354 805 830 582 900 571 245

17 329 13 838 21 263 17 229 19 537 20 564 18 851 21 324 18 007

27 849

110 100

6 704

208 787

3 584 935 990 4 195 3 991 4 648 3 495 4 867 6 152

4 036 4 041 4 470 3 682 3 352 2 889 3 797 3 812 2 342

6 984 11 320 8 804 7 626 5 994 6 061 8 480 7 708 7 301

329 821 274 410 143 313 413 401 235

18 167 20 115 18 358 18 913 16 190 16 690 18 983 20 325 18 431

27 277

32 857

32 421

70 278

3 339

166 172

3 187 4 496 3 262 4 318 3 236

5 298 2 404 5 608 5 323 4 877

1 633 2 656 1 028 1 541 2 377

7 935 9 122 6 435 7 010 6 703

1 007 659 649 367 444

19 060 19 337 16 982 18 559 17 637

18 499

23 510

9 235

37 205

3 126

91 575

4 046 3 028 4 204 4 494 4 016 4 020 2 595

3 924 6 766 3 032 4 471 5 516 880 5 408

1 906 1 399 2 466 1 841 1 753 2 527 1 179

11 246 8 096 10 751 10 210 8 945 9 471 4 423

700 296 394 644 565 536 150

21 822 19 585 20 847 21 660 20 795 17 434 13 755

26 403

29 997

13 071

63 142

3 285

135 898

2 831 2 245

3 003 7 492

1 599 2 125

7 170 4 047

147 50

14 750 15 959

5 076

10 495

3 724

11 217

30 709

2 579 2 722 2 760 4 021

673 4 734 3 137 2 224

5 241 3 488 2 467 3 453

9 158 8 987 11 252 11 688

511 379 871 760

18 162 20 310 20 487 22 146

12 082

10 768

14 649

41 085

2 521

81 105

3 250 2 918 3 791 2 216

4 096 4 192 1 639 2 610

3 014 3 752 4 740 2 881

6 552 5 818 9 372 10 140

32 52 216 511

16 944 16 732 19 758 18 358

län

Kronobergs län 66 67 68 69 70

Kalmur 71 72 73 74 75 76 77

län

Gollands län 78 79

Blekinge lån 80 81 82 83

Kristianstads 84 85 86 87

lån

169 ORTSKRETSAR

88 89 90 91

Malmöhus 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103

S:a

2 845 3 845 4 449 5 955

4 834 4 286 4 459 4 730

2 558 2 953 2 273 2 410

7 410 7 860 6 474 8 229

380 276 128 79

18 027 19 220 17 783 21 403

29 269

30 846

24 581

61 855

1 674

148 225

4 565 8 079 4 421 3 873 2 397 3 902 7 269 3 002 3 249 3 144 2 613 3 096

3 254 558 689 975 4 690 3 379 1 112 4 952 2 529 4 536 6 765 6 054

2 081 3 450 2 840 1 967 908 2 083 3 244 1 389 2 183 2 538 2 203 3 411

10 962 8 796 16 012 11 671 7 716 11459 11 176 9 575 9 803 9 920 5 501 5 870

95 314 689 312 41 134 182 76 235 35 20 38

20 957 21 197 24 651 18 798 15 752 20 957 22 983 18 994 17 999 20 173 17 102 18 469

49 610

39 493

28 297

118 461

2 171

238 032

9 142 5 138 4 270 9 429 5 738 3 000 4 011

830 823 812 493 869 701 1 157

2 797 1 708 1 635 2 614 1 971 1 404 1 731

9 646 9 014 12 372 5 121 11 337 12 979 12 425

381 354 485 151 395 426 447

22 796 17 037 19 574 17 808 20 310 18 510 19 771

40 728

5 685

13 860

72 894

2 639

135 806

2 637 4 044 3 171 2 948 3 064

7 594 1 130 7 333 5 011 7 942

1 611 4 090 1 451 2 864 2 497

5 496 11 579 7 345 9 246 5 347

103 1 144 181 332 127

17 441 21 987 19 481 20 401 18 977

15 864

29 010

12 513

39 013

1 887

98 287

3 082 2 147 2 788 2 709 1 659 4 718 3 859 5 093 2 340 1 262 1 667 3 630

695 413 468 325 291 241 269 216 318 225 236 545

7 782 5 229 7 018 6 780 4 721 6 354 6 559 6 198 5 030 3 279 4 929 8 735

15 742 8 075 13 569 8 880 7 814 4 934 5 374 2 649 5 447 5 739 8 765 10 905

3 720 2 023 2 858 1 460 1 845 855 995 430 1 422 1 809 2 218 1 964

31 021 17 887 26 701 20 154 16 330 17 102 17 056 14 586 14 557 12 314 17 815 25 779

34 954

4 242

72 614

97 893

21 599

231 302

2 401 2 423 3 544

918 1 960 3 254

5 381 4 702 4 465

8 212 7 270 6 304

1 504 1 073 351

18 416 17 428 17 918

län

Malmö siad 104 105 106 107 108 109 110

Hallands 111 112 113 114 115

län

Göleborgs siad 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127

Bohus län 128 129 130

131 132 133 134

Älvsborgs län 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145

Skaraborgs lån 146 147 148 149 150 151 152 153

Värmlands 154 155 156 157 158 159 160 161 162

S:a

3 855 10 854 9 311 5 533

69 508 370 110

14 176 20 068 16 432 15 829

30 853

51 339

3 985

120 267

3 612 6 339 2 295 702 4 065 3 909 3 848 5 330 808 992 6 408

3 835 2 082 4 095 3 796 4 891 5 649 2 441 2 001 2 861 2 942 3 601

8 681 4 698 10 331 10 847 9 046 7 632 6 226 10 967 7 176 11 878 7 643

351 59 587 636 750 310 331 720 646 1 176 179

18 785 15 644 19 539 17 412 21 282 21 453 17 787 24 324 16 239 20 829 23 172

39 094

38 308

38 194

95 125

5 745

4 278 2 451 3 042 3 769 2 568 3 054 2 635 2 285

5 810 3 460 4 382 5 425 4 145 3 395 3 616 4 480

2 988 3 787 3 327 3 502 3 465 4 540 3 118 3 136

3 524 7 213 6 124 6 762 7 349 8 953 7 412 6 841

143 746 170 290 369 564 392 227

16 743 17 657 17 045 19 748 17 896 20 506 17 173 16 969

24 082

34 713

27 863

54 178

2 901

143 737

2 788 1 905 5 066 1 745 1 553 2 970 2 624 3 015 1 821

2 531 1 875 1 006 1 815 2 969 3 443 2 593 3 693 1 433

3 098 2 029 4 540 2 389 1 726 2 850 3 149 1 947 1 561

9 975 10 906 11 763 13 202 7 684 7 349 10 215 7 535 11 215

832 1 000 1 066 1 284 720 603 1 287 1 154 2 071

19 224 17 715 23 441 20 435 14 652 17 215 19 868 17 344 18 101

23 487

21 358

23 289

89 844

10 017

167 995

2 505 2 725 2 021 2 075 1 398 1 222 1 623 1 436

617 1 406 3 576 4 492 2 165 2 777 1 524 2 695

4 305 5 665 4 350 3 164 2 628 2 659 3 337 2 412

7 907 14 359 10 463 8 307 11 815 9 504 11 886 8 125

540 769 674 403 1 232 793 1 540 383

15 874 24 924 21 084 18 441 19 238 16 955 19 910 15 051

15 005

19 252

28 520

82 366

6 334

1 291 2 268 2 282

425 561 3 654

2 117 3 003 4 041

7 279 7 249 12 321

668 411 804

11 780 13 492 23 102

2 689 2 654 1 988 2 609

2 416 1 681 1 411 4 142

5 147 4 371 3 352 3 435

18 308

15 782

2 306 2 466 2 231 1 431 2 530 3 953 4 941 5 306 4 748 3 841 5 341

län

Örebro län 163 164 165 166 167 168 169 170

Västmanlands 171 172 173

län

171 ORTSKRETSAR

174 175 176 177

2 197 1 299 1 717 1 585

5 906 943 1 995 2 423

3 125 2 022 2 533 2 607

8 970 12215 11 456 10 332

589 972 978 813

20 787 17 451 18 679 17 760

12 639

15 907

19 448

69 822

5 235

123 051

2 727 5 080 3 153 1 923 1 411

3 586 1 191 1 446 5 378 3 295

2 473 5 309 4 996 2 012 2 520

8 048 7 846 12 444 6 587 11 811

199 562 749 415 368

17 033 19 988 22 788 16 315 19 405

14 294

14 896

17 310

46 736

2 293

95 529

1 192 1 985 2 406 1 285 1 284 1 751 1 642 1 871 1 999

2 468 4 637 1 363 1 037 4 163 1 717 2 962 3 921 4 357

1 946 2 921 3 664 2 016 2 372 2 386 2 341 3 179 2 723

8 956 9 877 7 415 9 408 9 387 11 805 8 863 7 349 8 344

1 044 771 492 728 1 344 1 226 718 442 793

15 606 20 191 15 340 14 474 18 550 18 885 16 526 16 762 18 216

15 415

26 625

23 548

7 558

154 550

3 364 1 095 1 390 1 594 1 444 1 311 1 167 1 358 1 140

914 1 330 2 614 1 909 2 225 2 938 4 735 3 659 3 548

5 355 2 361 2 285 2 524 2 300 2 689 1 769 2 339 2 299

10 683 11 133 9 757 14 068 11 785 8 008 7 832 7 577 7 409

973 1 435 2 150 1 587 2 367 1 548 1 952 1 905 1 111

21 289 17 354 18 196 21 682 20 121 16 494

13 863

23 872

23 921

88 252

15 028

164 936

913 1 268 1 093 2 536 2 482 1 124 1 698 1 316 1 889

2 946 3 293 1 556 889 4 161 3 182 3 641 4 491 2 664

1 797 2 411 2 595 4 034 2 947 1 407 1 230 2 492 3 899

7 740 10 988 11 385 8 085 9 328 11 182 9 739 9 842 11 986

1 179 1 156 1 888 850 971 2 436 1 137 876 844

14 575 19 116 18 517 16 394 19 889 19 331 17 445 19 017 21 282

14 319

26 823

22 812

90 275

11 337

165 566

1 931 2 469 3 891 2 110

3 995 4 044 2 069 3 738

1 714 2 751 3 833 2 187

10 442 11 086 9 375 9 643

497 392 434 693

18 579 20 742 19 602 18 371

10 401

13 846

10 485

40 546

2 016

77 294

S:a

Uppsala län 178 179 180 181 182

Kopparbergs

län

183 184 185 186 187 188 189 190 191

Gävleborgs län 192 193 194 195 196 197 198 199 200

Västernorrlands 201 202 203 204 205 206 207 208 209. .

Jämtlands 210 211 212 213

17 455 16 838 15 507

län

172 Västerbottens län 214 215 216 217 218 219 220

Norrbottens län 221 222 223 224 225 226 227 228

BILAGA 5

2 530 2 190 2 833 2 883 2 115 1 817 907

3 923 667 6 232 3 096 3 354 1 096 1 544

4 634 3 845 4 985 3 563 3 503 5 093 2 711

15 275

19 912

1 503 2 232 3 525 1 763 1 362 1 946 1 528 1 871 15 730

S:a

9 453 8 107 8 640 13 230 8 249 8 333 7 234

164 363 215 686 493 455 266

20 704 15 172 22 905 23 458 17 714 16 794 12 662

28 334

63 246

2 642

129 409

2 408 1 523 1 720 1 883 971 450 2 246 491

947 1 871 2 450 1 015 1 752 1 042 678 1 807

10 682 9 099 11 450 8 936 8 095 7 482 6 886 8 074

1 357 2 034 2 533 1 738 3 190 3 851 1 904 3 522

16 897 16 759 21 678 15 335 15 370 14 771 13 242 15 765

11 692

11 562

70 704

20 129

129 817

BILAGA 6

Partiernas svar angående nomineringspraxis

Författningsutredningens

skrivelse till

partierna:

Stockholm den 19 juni 1958 Författningsutredningen h a r på ett tidigt stadium av sitt arbete tagit upp frågan om kandidatnominering vid politiska val. På vårt uppdrag har fil. dr Lars Sköld med bistånd av de politiska partierna insamlat samt därefter bearbetat ett omfattande material rörande nomineringsregler och nomineringspraxis från 1948— 1952 års val. Resultatet av undersökningen har redovisats i SOU 1958: 6. Vi ha vidare på grundval av denna undersökning behandlat frågan om behovet av en rättslig reglering av nomineringsförfarandet vid politiska val, varvid bl. a. erfarenheterna av den norska nomineringslagstiftningen beaktats. Härvid ha vi kommit till den uppfattningen, att i varje fall för närvarande något behov av lagstiftning på detta område icke är förhanden. Med hänsyn till nomineringsförfarandets grundläggar_dc betydelse för ett demokratiskt statsskick är emellertid enligt vår mening en allmän insyn liksom en fortlöpande information beträffande de av partierna tillämpade nomineringssystemen påkallad. I detta syfte ha vi övervägt att föreslå följande: Inför varje andrakammarval skall Statistiska centralbyrån i god tid före kanditlatnomineringarnas påbörjande till partiledningarna för v ^ r e d i s t r i b u t i o n till valkretsorganisationerna utsända ett frågeformulär av bifcgat slag. De centrala partiorganisationerna anmodas rapportera förändringar i förhållandet till i SOU 1958: 6 beskrivna regler i fråga om generella anvisningar och regler r ö r a n d e nomineringarna. I statistiska centralbyråns redogörelse för riksdagsvalet avses sedan en kortfattad sammanställning av dessa rapporter intagas. Författningsutredningen vill med denna skrivelse fråga partiet, huruvida det dels är villigt att i princip medverka till en ordning av ovan angivet slag, dels har några ändringsförslag eller kommentarer att i berörda avseende överlämna till utredningen. Vi vore tacksamma för svar före den 15 september innevarande år. På författningsutredningens R1CKARD SANDLER Bilaga: Frågeformulär

vägnar:

174 BILAGA 6

Socialdemokratiska

Arbetarepartiets

Partistyrelse: Stockholm den 29 juli 1958

Med anledning av Ert brev av den 19 juni, vari Författningsutredningen efterlyste huruvida partiet i princip var intresserat av att medverka till en ordning av det slag, som angivits i brevet, ber vi få meddela, att vi på denna Er förfrågan kan svara ja. Några direkta invändningar beträffande det av Er upprättade formuläret har vi för närvarande inte heller att göra. Vi utgår ifrån att möjligheter kommer att föreligga till mera direkta överläggningar härom vid en senare tidpunkt i den händelse förslaget skulle komma att förverkligas. Vi är emellertid angelägna understryka, att partiets accepterande av Ert förslag icke kan innebära att partiet härigenom påtar sig extra kostnader för denna nya ordnings införande. Sven

Centerpartiets

Aspling

Riksorganisation: Stockholm i augusti 1958

I anledning av författningsutredningens förfrågan den 19 juni angående vår villighet att medverka till den av utredningen förordade insynen och informationen beträffande det av centerpartiet tillämpade nomineringsförfarandet vill vi meddela, att vi är beredda att medverka enligt de förutsättningar, som utredningen angivit. Beträffande frågeformuläret till valkretsorganisationcrna har vi inget ändringsförslag att nu framställa. Vi förutsätter emellertid, att överläggningar i frågan kan äga rum mellan författningsutredningen, Statistiska centralbyrån och partiorganisationerna. Gustaf Jonnergård

Folkpartiets

Huvudbyrå: Stockholm den 12 september 1958

Med anledning av Författningsutredningens skrivelse till Folkpartiets Huvudbyrå den 19 juni rörande en fortlöpande information om partiernas nomineringssystem, ber jag härmed få meddela, att Folkpartiet icke har någon principiell invändning mot förslaget. Vi tar för givet, att Folkpartiet, innan den skisserade planen realiseras, får tillfälle att närmare diskutera formerna för de förfrågningar som från Författningsutredningens sida skall ställas. Därjämte förutsattes, att några kostnader för arrangemanget icke kommer att påvila partiet. Birger

Högerns

Lundström

Riksorganisation: Stockholm den 24 februari 1959

Låt mig endast för ordningens skull bekräfta mitt besked, som jag gav muntligen häromdagen. Vi i högerpartiet är alltså beredda att följa författningsutredningens rekommendationer angående kandidatnomineringarnas offentlighet. Gunnar

Svärd

175 NOMINERINGSPRAXIS

Kommunistiska

Partiets

Arbetsutskott: Stockholm den 13 mars 1959

Som svar på Edert brev av den 19 juni 1958 — som på grund av ett förbiseende, vilket vi beklagar, icke besvarats tidigare — vill kommunistiska partiets arbetsutskott framhålla följande: Arbetsutskottet är överens med Författningsutredningen beträffande nomineringsförfarandets betydelse i ett demokratiskt statsskick. Därför bidrog också kommunistiska partiet i största möjliga utsträckning med material till den utredning av problemet som sedan framlagts i SOU 1958: 6. Vad beträffar det förslag till frågeformulär inför andrakammarval, som Författningsutredningen bifogat sitt brev av den 19 juni, synes det arbetsutskottet, som om det i vissa delar saknar relevans i det sammanhang det här gäller. Sålunda förefaller det, som om antalet partimedlemmar och lokalorganisationer i de olika valkretsarna inte på något sätt är avgörande för hur nomineringsmetoden i och för sig skall bedömas. Med tanke på att kommunistiska partiet av ekonomiska orsaker har brist på fast anställda funktionärer och att sådana funktionärer helt saknas i flera valkretsar, skulle insamlandet och sammanställandet av de uppgifter, som krävs för frågornas besvarande, innebära ett komplicerat och tidsödande arbete utöver alla andra trängande arbetsuppgifter, som belastar partiorganisationerna under en valrörelse. Kommunistiska partiet är villigt att efter varje andrakammarval till Statistiska centralbyrån eller annan myndighet rapportera förändringar, som eventuellt ägt rum vid partiets kandidatnomineringar i förhållande till de i SOU 1958: ti beskrivna reglerna. Om sådan rapportering anses böra ske genom svar på i förväg fastställda frågor, anser arbetsutskottet, att ett sådant frågeformulär bör göras betydligt enklare än det ovan berörda förslaget från Författningsutredningen. Knut

Tell

BILAGA 7

Försök med tidsbegränsning av riksdagsanföranden Av Lars Sköld

Vid riksdagens debatter är friheten att yttra sig hur länge och hur ofta som helst nästan helt oinskränkt. Någon motsvarighet till de i vissa andra länders parlament tillämpade reglerna om tvångsvis avslutning av debatter finns sålunda ej. Likaledes saknas bestämmelser om tidsbegränsning av anföranden. Den rätt till kort genmäle som förekommer kan knappast sägas utgöra en inskränkning" i yttrandefriheten utan är snarare en utvidgning av denna. De enda egentliga begränsningar av rätten att yttra sig som finns gäller vissa bestämda ärenden. Viktigast i detta sammanhang är kammares rätt att besluta om debatt skall få följa efter svar på enkel fråga. I samband med behandlingen av riksdagens arbetsformer h a r inom författningsutredningen den frågan väckts, om man icke genom införande av vissa regler rörande anförandenas längd skulle kunna undvika alltför utdragna kammarplena och samtidigt få en mer intressant och omväxlande debatt. I syfte att skapa underlag för en bedömning av den förstnämnda frågeställningen h a r en del alternativa regler för tidsbegränsning av riksdagsdebatterna uppgjorts. Dessa bestämmelser h a r därefter prövats på det material, som protokollen från de faktiska kammardebatterna under en riksdag erbjuder. Tidsbegränsningsregler

Alternativ 1 A. Generaldebatter Till denna grupp räknas i första hand allmän remissdebatt, utrikesdebatt och allmän ekonomisk debatt. Hit kan även föras interpellationsdebatt, som gäller fråga av betydande allmänt intresse, liksom debatt, där kabinettsfråga ställes eller där förslag om misstroende framställs. Vidare bör i undantagsfall viktigare specialdebatt kunna behandlas såsom generaldebatt. 1.

Statsminister Partiordförande, gruppledare Vederbörande fackminister (t. ex. utrikes- eller finansminister) Vid debatt över fråga, som utskottsbehandlats, en talesman för varje parti från resp. utskott Interpellant, i förekommande fall l:a gång 45 min. Vanlig replikrätt

2:a gång 15 min.

senare ggr 5 min.

TIDSBEGRÄNSNING AV RIKSDAGSANFORANDEN

2. övriga statsråd och l:a gång 20 min. Vanlig replikrätt

kammarledamöter 2:a gång 7 min.

B I. Större specialdebatter 1. Statsminister Partiordförande, gruppledare Vederbörande fackminister En talesman för varje parti i behandlad 30 min. Vanlig replikrätt Övriga 20 min. Vanlig replikrätt

2. Övriga 10 min. Vanlig replikrätt

fråga

10 min.

;> min.

//. Mindre specialdebatter Vederbörande fackminister En talesman för varje parti i behandlad 15 min. Vanlig replikrätt

senare ggr 5 min.

fråga

5 min.

o min.

5 min.

C. Interpellate ner (alltid utdelat svar) 1. Vederbörande statsråd ö min. Vanlig replikrätt

10 min.

3 min.

10 min.

3 min.

2. Interpellant 20 min. Vanlig replikrätt 3. Övriga 10 min. Vanlig replikrätt

T). Enkla frågor (alltid skriftligt svar till frågaren) 1. Vederbörande statsråd Frågare 5 min.

3 min.

Övriga, med tillstånd 3 min. 12 -202785

3 min.

2 min.

178 BILAGA 7

Alternativ 2 Tiden för förstagångsän föran den för gruppen A 1 (statsminister, partiordförande m. fl.) minskas från 45 till 30 minuter. I övrigt lika med alternativ 1. Alternativ 3 Tiden för förstagångsanföranden för grupperna A l och B I : 1 minskas från resp. 45 och 30 minuter till i båda fallen 20 minuter. I övrigt lika med alternativ 1. Resultat Ovan angivna alternativa tidsregler h a r applicerats på 1959 års riksdagsdebatter för att man därigenom skall kunna mäta vilka tidsbesparingar, som är att vinna jämfört med de nu tillämpade stadgandena. De faktiska debattiderna 1959 h a r bestämts med ledning av uppgifterna i riksdagens protokoll från nämnda år. För undersökningens bedrivande har det därvid varit nödvändigt att dels beräkna vilken talhastighet de uppträdande talarna i genomsnitt hade detta år och dels förutsätta att samtliga förekommande talare använde just denna hastighet. Vidare måste man givetvis förutsätta att h ä r prövade regler ej medför ändringar av praxis i avseende på antal inlägg i debatten osv. Enligt tillgängliga uppgifter var det sammanlagda antalet debatter vid 1959 års riksdag 471, vilka fördelade sig med 169 på första kammaren och 302 på andra kammaren. Beträffande vissa interpellations- och frågedebatter är dock materialet något osäkert. 1959 års riksdagsdebatter har efter sin karaktär fördelats enligt följande. A. Generaldebatter: 8 st. Remissdebatten 28—29/1 Meddelande ang. Sveriges utrikespolitik 11/3 Allmän tilläggspension 13—14/5 (eg. specialdebatt) Den ekonomiska politiken 28/5 Remiss av prop, om allmän varuskatt 28—29/10 Meddelande betr. det västeuropeiska o. nordiska samarbetet (tillika interpellationsdebatt) 17/11 Interpellation ang. höstens utrikespolitiska debatt 24/11 Allmän varuskatt 26—27/11 (kabinettsfråga) B I. Större spccialdeballer FK 4 st. (sjukhuslag 3/4, bostadsförsörjning 8/4, jordbrukspolitiken 26/5, skjutfält Inf SS 2/12) AK 5 st. (bostadsförsörjning 8/4, decharge 29/4, atomvapenfrågan 15/5, stöd åt jordbruket 26—27/5, skjutfält Inf SS 2/12) B II. Mindre specialdebatter FK 129 st. AK 171 st. C. Intcrpellationer (frånräknal de under A. nämnda) FK 22 st. AK S3 st. D. Enkla frågor FK 6 st. AK 32 st. Eftersom alternativen 2 och 3 blott innebär smärre modifikationer i förhållande till alternativ 1 synes det lämpligt att som utgångspunkt för undersökningen

179 T I D S B E G R Ä N S N I N G AV RIKSDAGSANFORANDEN

välja d e t t a s e n a r e a l t e r n a t i v . N e d a n p r e s e n t e r a s d ä r f ö r f ö r s t u t f a l l e t v i d e n tilll ä m p n i n g a v r e g l e r n a o m t i d s b e g r ä n s n i n g e n l i g t a l t e r n a t i v 1, v a r e f t e r p r ö v a s v i l k a y t t e r l i g a r e t i d s b e s p a r i n g a r , s o m k a n e r h å l l a s v i d en ö v e r g å n g till a l t e r n a t i v e n 2 och 3 med deras något restriktivare regler. I följande u p p s t ä l l n i n g visas antalet debatter vid vilka de enligt alternativ 1 ang i v n a t i d s b e g r ä n s n i n g a r n a ö v e r s k r e d s v i d 1959 å r s r i k s d a g .

A. Generaldcbätter B I. Större specialdebatter B II. Mindre specialdebatter C. Interpellationer D. Enkla frågor Totalt

FK 6 av 8 3 av 4 2U av 129 9 av 22 2 av 6

AK 8 av 8 4 av 5 13 av 174 35 av 83 3 av 32

40 av 169

93 av 302

Såsom var att v ä n t a ö v e r s k r e d s t i d s g r ä n s e r n a vid flertalet av de debatter, som h ä r k a r a k t e r i s e r a t s s o m s t ö r r e o c h v i k t i g a r e (A o. B I ) . F ö r g r u p p e n m i n d r e s p e c i a l d e b a t t e r , v i l k e n k a n h ä n f ö r a s till r i k s d a g s a r b e t e t s v a r d a g , v a r d ä r e m o t förh å l l a n d e t ett a n n a t . H ä r s k e d d e ö v e r s k r i d a n d e n b l o t t b e t r ä f f a n d e ett r e l a t i v t sett m i n d r e antal av d e b a t t e r n a . F ö r att k u n n a b e d ö m a t i d s b e g r ä n s n i n g a r n a s betydelse ä r d e t e m e l l e r t i d v i k t i g a r e a t t få v e t s k a p o m d e n s a m m a n l a g d a t i d e n för d e s s a ö v e r s k r i d a n d e n . I följande s a m m a n s t ä l l n i n g anges därför d e n n a i minuter r ä k n a t v i d o l i k a t y p e r av d e b a t t e r . V i d a r e u p p t a g e s o c h n a m n g e s d e d e b a t t e r v i d v i l k a d e p r ö v a d e t i d s r e g l e r n a ö v e r s k r e d s m e d m i n s t tjugo m i n u t e r i n å g o n d e r a k a m maren. FK 210 64 10 39 11 28

A. Generaldebattcr Remissdebatten Utrikesdebatten ATP Ekonomiska debatten Allm. varuskatt (remiss) Sjustatsmarknaden FN-delegationen Allm. varuskatt

58 B I. Större specialdebatter Bostadsförsörjningen Jordbrukspolitiken

62 33

B II. Mindre specialdebatter Behandl. av samvetsömma ö k n . antalet matematiktim Dir. för textilutredningar Sjukhuslag Handel med preventivmedel Näringslivets lokalisering Nyorg. civilförsvaret Aktieteckning ASSI Ändring av byggnadslagen

178 C. Interpellationer Förskingring inom LKAB Atomenergiens utnyttjande Åtgärder mot ungdomsbrottslighet

37 (18) 25 23

AK 736 121 47 136 61 124 47 70 130 73 29 39 481 23 26 21 30 46 20 24 21 25 229 34

38 22

D. Enkla frågor Totalt

1 528

180 BILAGA 7

Totalt ö v e r s k r e d s alltså de enligt alternativ 1 u p p s t ä l l d a t i d s r e g l e r n a u n d e r 1959 å r s r i k s d a g m e d 560 m i n u t e r i f ö r s t a o c h 1 528 m i n u t e r i a n d r a k a m m a r e n , d v s . 9 t i m m a r o c h 20 m i n u t e r r e s p . 25 t i m m a r o c h 28 m i n u t e r . O m m a n i s t ä l l e t a n g e r t i d e n i a r b e t s d a g a r s k u l l e d e t för f ö r s t a k a m m a r e n s d e l k u n n a s ä g a s i n n e b ä r a en a r b e t s d a g m e d k v ä l l s p l e n u m o c h för a n d r a k a m m a r e n s d e l t r e a r b e t s dagar med kvällsplena. D e i t a b l å n o v a n a n g i v n a ö v e r s k r i d a n d e n a f ö r d e l a d e sig i f r å g a o m f ö r s t a k a m m a r e n p å 43 s k i l d a t a l a r e i 92 a n f ö r a n d e n o c h b e t r ä f f a n d e a n d r a k a m m a r e n p å 88 t a l a r e i 214 a n f ö r a n d e n . 9 t a l a r e i f ö r s t a k a m m a r e n o c h 24 i a n d r a k a m m a r e n ö v e r s k r e d i 1959 å r s r i k s d a g s d e b a t t e r d e h ä r p r ö v a d e t i d s b e g r ä n s n i n g a r n a m e d m e r ä n tjugo m i n u t e r s a m m a n l a g t i s i n a i n l ä g g . D e n n a s e n a r e g r u p p b e s t o d h u v u d sakligen av statsråd, p a r t i l e d a r e , g r u p p l e d a r e och vice g r u p p l e d a r e . D e n g e n o m f ö r d a u n d e r s ö k n i n g e n a v a l t e r n a t i v 1 v i s a r s å l e d e s för d e t f ö r s t a a t t d e u p p n å d d a t i d s b e s p a r i n g a r n a ej ä r s ä r s k i l t s t o r a . F ö r d e t a n d r a f r a m g å r d e t att u n g e f ä r h ä l f t e n av t i d e n för ö v e r s k r i d a n d e n a h ä n f ö r sig till b l o t t ett d r y g t t i o t a l d e b a t t e r (A o. B I) o c h för d e t t r e d j e s l u t l i g e n a t t d e t f r a m f ö r allt ä r d e f r ä m s t a f ö r e t r ä d a r n a för v a r j e p a r t i s o m •— t r o t s d e för d e m i a l l m ä n h e t g e n e rösare villkoren — håller längre anföranden än vad som h ä r medgivits. R e s u l t a t e t a v u n d e r s ö k n i n g e n p e k a r d ä r f ö r m o t att y t t e r l i g a r e t i d s b e s p a r i n g a r i första h a n d synes k u n n a v i n n a s genom införande av m e r r e s t r i k t i v a b e s t ä m m e l s e r för p a r t i e r n a s f r ä m s t a t a l e s m ä n i d e s t ö r r e d e b a t t e r n a . D e t i d i g a r e p r e s e n t e r a d e alternativen 2 och 3 i n n e b ä r just sådana strängare regler. I n e d a n s t å e n d e u p p ställning anges dels de totala ö v e r s k r i d a n d e n a i antal m i n u t e r vid generaldebatt e r n a o c h d e s t ö r r e s p e c i a l d e b a t t e r n a (A o. B I ) e n l i g t v a r t o c h ett a v d e t r e u p p s t ä l l d a a l t e r n a t i v e n s a m t d e l s v i l k a t i d s v i n s t e r s o m s k u l l e g ö r a s v i d e n tilll ä m p n i n g av b e s t ä m m e l s e r n a enligt alternativen 2 och 3 i jämförelse m e d altern a t i v 1. D e s s a s e n a r e s i f f r o r ä r s a t t a i n o m p a r e n t e s . Första kammaren:

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 3

64 10 39 11 28 — — 58

64 ( — ) 20(10) 82 (43) 38 (27) 77(49) 12 (12) 10 (10) 95 (37)

68 (4) 42(32) 120 (81) 78 (67) 124(96) 22 (22) 32 (32) 153 (95)

18 — 33 _JL1

18 — 33 11

32 (14) 9 (9) 68 (35) 28 (17)

Totalt 272

—

123 47 136 61 124 47 70 130

166 (43) 83(36) 181 (45) 98 (37) 172 (48) 77 (30) 112 (42) 212 (82)

224 (101) 135 (88) 240 (104) 138 (77) 222 (98) 112 (65) 165 (95) 292 (162)

Remissdebatten Utrikesdebatten ATP Ekonomiska politiken Remiss allm. varuskatt Sjustatsmarknaden FN-delegationen Allmän varuskatt

B I. Sjukhuslag Bostadsförsörjningen Jordbrukspolitiken Skjutfält Inf SS

Tidsvinst jämfört med alt. 1

Andra \.

kammaren:

Remissdebatten Utrikesdebatten ATP Ekonomiska politiken Remiss allm. varuskatt Sjustatsmarknaden FN-delegationen Allmän varuskatt

181 TIDSBEGRÄNSNING AV RIKSDAGSANFORANDEN

B I. Bostadsförsörjningen Dechargedebatten Atomvapenfrågan Jordbrukspolitiken Skjutfält Inf SS

Tidsvinst jämfört med alt. 1

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 3

29 2 3 39 —

29 2 3 39

—

54 8 16 84 18

Totalt 811

1 174

1 708

—

(25) (6) (13) (45) (18)

Reglerna enligt alternativ 2 skulle alltså jämfört med alternativ 1 medföra en ytterligare tidsbesparing på cirka tre timmar i första kammaren och sex timmar i andra kammaren, medan motsvarande tal för alternativ 3 är åtta och femton timmar.

BILAGA 8 E n k ä t med riksdagens ledamöter (maj 1957)

Frågeformulär Ur utredningens direktiv: »önskemålet att främja en n ä r m a r e kontakt mellan väljare och valda kan måhända främjas även genom andra åtgärder än sådana som ligger på det valrättsliga planet. För detta syfte kan sålunda folkrepresentationen behöva större administrativa och ekonomiska resurser än de nuvarande.» 1. Skulle Ni önska att för korrespondens med valmännen, för utskrift av motioner och anföranden m. m. skrivhjälp stode till förfogande inom riksdagen? [Ja | |Nej| (Stryk det ej tillämpliga.) 2. (Besvaras blott av den som svarat »ja» på föregående fråga.) Kan Ni ange ungefär, hur många timmar genomsnittligt per vecka som Ni skulle behöva för sådan hjälp? Cirka timmar per vecka. Författningsutredningen skulle också, i samband med sitt allmänna utredningsu p p d r a g rörande riksdagsarbetets organisation m. m., vara tacksam för svar på följande frågor: 3. Hur brukar, i stora drag räknat, arbetsdagarna för Eder i en typisk vecka under riksdagens vårsession gestalta sig? (Förslagsvis någon vecka u n d e r tiden mars—april — svaren lämnas i avrundade procentsiffror och ange alltså h u r Eder arbetstid fördelar sig under veckodagarna, oavsett arbetstidens längd i timmar.) Riksdagsarbete 1

Kontakt med valmän 2

Annat arbete

Summa 0/

= 100 = 100 Tisdag

= 100 = 100 = 100

Fredag

= 100

Lördag

= 100

1 Omfattar även arbete i utskott, kommittéer, partigrupper samt all annan verksamhet, direkt anknuten till riksdagsarbetet. 2 Omfattar kontakt med partiorganisationer och valmän samt kommunala uppdrag och därmed förbundet arbete.

183 ENKÄT MED RIKSDAGSMÄN

4. Brukar Ni regelbundet mottaga brev, telefonmeddelanden eller personliga besök i riksdagsangelägenheter? | Ja | Cirka... per vecka. |Nej| (Stryk det ej tillämpliga.) 5. Har Ni kommunala uppdrag? | Ja [ (Nej| (Stryk det ej tillämpliga.) a) (Om »ja») Hur många sammanträden brukar det röra sig om genomsnittligt per vecka under riksdagens vårsession? Cirka per vecka. b) (Om »ja») Till vilka veckodagar äro dessa sammanträden i regel förlagda? Till Ytterligare upplysningar

Namn:

Svarsfördelning Antal mottagna svar: FK 104 av 150 (svarsprocent 71,4) AK 167 av 231 ( » 72,5)

Svaren på fråga 1 och 2 om behov av

Ej ifyllt Ja, högst 1 timma . . Ja, högst 2 timmar .. Ja, » 3 » Ja, » 4 » Ja, » 5 » Ja, mer än 5 timmar Ja, ingen tid angiven Nej

skrivhjälp

FK Antal svarande

AK Antal svarande

F K + AK Procent svarande

4 16 21 12 5 2 3 6 35

7 29 26 14 7 12 10 13 50

4 17 17 10 4 5 5 7 31

184 BILAGA 8

Svaren på fråga 3 om fördelning Riksdagsarbete

5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80

av tiden under

Kontakt med valmän

Annat arbete

Antal svarande

12 19 11 15 14 11 4 6 1 1 1 2

5 15 20 32 17 35 11 8 3 3 1 1

3 12 10 16 9 11 14 10 4 3 2 1

10 22 13 32 16 16 15 6 4 4 3 4

1 1 1 3 2 6 5 25 14 25 11 4

1 2

7 6 20 11 29 15 35 14 9 3 2

1 1 97

Svaren på fråga 4 om kontakt med

Ej ifyllt Ja, 1 per vecka Ja, 2 » » Ja, 3 » » J a , 4—5 » » J a , 6—10 » » J a , 11—20 » i J a , 21 och mer » » J a , 31 och mer » » Nej

arbdtsveckan

valmän

FK + AK

Antal svarande

Procent svarande

18 13 10 4 15 19 9 2 14

33 10 11 21 25 29 17 5 4 13

19 8 8 9 15 18 10 2 1 10

185 ENKÄT MED RIKSDAGSMAN

Svaren

på fråga

5 a om kommunala

uppdrag

på fråga

F K + AK

Antal svarande

Procent svarande

2 34 21 5 6 7 7 3 19

3 59 33 19 7 4 5 15 23

2 34 20 9 5 4 4 7 15 100

5 b om

Ej ifyllt eller veckodag ej angiven Enbart måndag Enbart lördag Måndag + lördag ( + andra veckodagar) Fredag + lördag ( + andra veckodagar). Annan dag eller kombination av dagar. .

sammanträden

Ej ifyllt (ja eller nej) J a , 1 per vecka Ja, 2 » » Ja, 3 » » Ja, 4 • » Ja, 5 » » J a , 6 och över J a , antal ej angivet Nej, har inga kommunala uppdrag

Svaren

och antalet

sammanträdesdagarna FK

F K + AK

Antal svarande

Procent svarande

5 11 3 53 2 11

13 31 2 61 3 35

8 18 2 50 2 20

BILAGA 9

Partigruppernas yttranden angående behovet av större administrativa och ekonomiska resurser för riksdagen

Folkpartiets

riksdagsgrupp:

I skrivelse av den 10 maj 1957 har författningsutredningen anhållit om våra allmänna synpunkter på frågan om folkrepresentationens administrativa och ekonomiska resurser, särskilt i vad angår partigruppernas verksamhet. Som svar härpå vill vi framhålla följande: De problem vi härvid vill rikta uppmärksamheten på vill vi begränsa till frågan om de administrativa arbetsmöjligheterna i riksdagen för ett oppositionsparti i jämförelse med dem som gäller för ett regeringsparti. Problemställningen bör också bedömas med hänsyn till frågan om det reella inflytandet för riksdagen i dess helhet. Av flera och uppenbara skäl råder det betydande olikheter ifråga om arbetsförutsättningarna mellan å ena sidan ett regeringsparti och å andra sidan ett oppositionsparti. Den grundläggande skillnaden står att finna i den — i och för sig självklara — omständigheten att ett regeringsparti genom att förfoga över regeringsmakten får tillgång till den offentliga administrationen. 1 denna bör i detta sammanhang då inbegripas inte endast vad som formellt hör hemma under beteckningen Kungl. Maj:ts kansli, d. v. s. statsdepartementen, utan även den offentliga förvaltningen i övrigt. Härigenom får det eller de partier som sitter i regeringsställning på ett mera direkt sätt tillgång till högt kvalificerad sakkunskap, omspännande så gott som hela fältet för åtgöranden från statsmakternas sida, en sakkunskap som på framställning av vederbörande departementschef har att utföra av denne angivna utredningsuppdrag eller i övrigt tillhandahålla önskade sakupplysningar. Härutöver finns sedan möjligheten att genom att tillkalla särskilda sakkunniga få olika frågor utredda eller närmare belysta. Det bör måhända framhållas att vi med det här anförda inte avser att påstå att ett regeringsparti skulle använda den offentliga utredningsapparaten i eget begränsat partiintresse. Ledstjärnan får självfallet förutsättas vara det allmänna samhällsintresset med den särskilda avvägning som kan betingas av den allmänna grundsyn eller principiella uppfattning på samhällsarbetet som ifrågavarande parti företräder. Ett oppositionsparti har icke på samma direkta sätt tillgång till det utredningsmaskineri som den offentliga förvaltningsapparaten utgör. De särskilda kanslier som de olika partigrupperna inrättat måste av naturliga skäl få en begränsad kapacitet. Detta beror på arbetsuppgifternas stora omfattning och vitt skilda natur, tillsammans med den begränsade tid som står till förfogande. Överhuvudtaget bör såsom ovan antytts den problemställning vi h ä r tagit upp ses mot bakgrunden av frågan om riksdagens ställning i statslivet. Utan tvivel har riksdagens inflytande minskats under senare tid. Det må anses falla utanför

RIKSDAGENS ADMINISTRATIVA RESURSER

ramen för denna framställning att ingå på en analys av orsakerna härtill. Vi nöjer oss med att påpeka att en av dem förmodligen helt enkelt står att finna i den s. k. majoritetsparlamentarismen med dess förskjutning av den egentliga statsmakten till det eller de partier som ensamt eller tillsammans har majoritet i riksdagen och som sitter i regeringsställning. En annan orsak står sannolikt att finna i det förhållandet att samhällslivet överhuvudtaget blivit mera komplicerat. Varje fråga av någon räckvidd kräver en viss utredning med biträde av särskild juridisk, ekonomisk eller annan sakkunskap. När en fråga väl är utredd är det relativt svårt för riksdagen att utforma nya alternativ, även om en önskan härom eventuellt skulle föreligga. En annan omständighet som till sina praktiska konsekvenser har lett till att de arbetstekniska förutsättningarna är påtagligt sämre för ett oppositionsparti återfinns i de jämförelsevis snäva tidsgränser som i olika avseenden gäller för riksdagsarbetet. Vi syftar här i första hand på de tidsgränser som gäller för avlämnande av motioner i anknytning till propositioner. De tidsgränser som regeringen enligt grundlagen har att iakttaga för avlämnande av förslag till riksdagen, är som bekant att s. k. budgetpropositioner i regel skall avlämnas senast inom 70 dagar och övriga propositioner inom 90 dagar från riksdagens öppnande. Den tid som står till ett oppositionspartis förfogande för avlämnande av förslag till riksdagen är dels den allmänna motionstiden vid riksdagens början, vilken är 15 dagar, och dels en till i regel 10 dagar begränsad motionstid i anknytning till proposition. Även om motionstiden på grund av plenidagarnas förläggning i realiteten kan bli någon dag längre än 10 dagar, är det uppenbart att denna tidrymd i många fall blir väl knapp för att med de resurser som står till buds ge utrymme för dels en genomarbetad granskning av regeringsförslaget i ifrågavarande proposition och dels utarbetande av ett alternativt förslag. Innan vi ingår på frågan om vilka praktiska åtgärder som kan vara tänkbara för att nä så gynnsamma arbetstekniska förutsättningar som möjligt för ett oppositionsparti, bör måhända först konstateras att en full likställdhet i detta avseende mellan regeringsparti ä ena sidan och oppositionsparti å den andra självfallet aldrig kan uppnås. Det ligger i sakens natur. Det parlamentariska styrelsesättets oskrivna lagar kan dessutom sägas tilldela regeringsparti och oppositionsparti till sin natur i princip olika uppgifter. Det är regeringens uppgift att för riksdagen framlägga förslag till åtgärder som den anser rikets skötsel kräver, medan oppositionspartiets huvuduppgift är att granska dessa förslag och föreslå de ändringar eller avstyrkanden som granskningen ger anledning till. Denna rollfördelning är kanske mest utpräglad i England, där som ett uttryck för det allmänna och samhälleliga värdet av oppositionens roll dess ledare erhåller ett särskilt årligt arvode i egenskap av »leader of Her Majesty's loyal opposition». Med utgångspunkt från den skilda rollfördelning, som regering och opposition sålunda kan sägas ha i ett parlamentariskt styrelsesätt, är det naturligt att inte heller samma krav ställes i fråga om detaljutformning och konkretion på å ena sidan ett regeringsförslag och å andra sidan oppositionens anvisningar och rekommendationer. Enligt samma tankegång fyller oppositionen sin uppgift genom att lämna förslag som innefattar allmänna riktlinjer för en frågas lösning, medan regeringen har att svara för detaljutformningen. Vi är väl medvetna om att den parlamentariska traditionen inte är densamma i vårt land som i t. ex. England. I detta land har nyssnämnda rollfördelning genom en sekelgammal tradition även gått in i det allmänna medvetandet, och det anses naturligt och självklart — för att välja en något förenklad formulering — att regeringen skall styra och oppositionen opponera, d. v. s. framkomma med kritik jämte mera allmänt hållna rekommendationer. Även om den politiska traditionen inte

188 BILAGA 9

utbildat sig fullt ut på samma sätt i Sverige, anser vi den uppfattning om regeringens och oppositionens skilda roller, som i korthet återgivits ovan, vara starkt grundad. Den bör utgöra den naturliga bakgrund, mot vilken de problem vi tagit upp i denna framställning bör bedömas. Ovan förda principiella resonemang talar givetvis inte mot att man söker skapa så goda förutsättningar som möjligt för ett oppositionsparti i fråga om arbetet i riksdagen. Som en allmän riktpunkt skulle vi vilja förorda att en ur arbetsteknisk synvinkel gynnsammare ordning eftersträvas på den vägen, att fördelaktigare arbetsförutsättningar åstadkommes för riksdagsarbetet i dess helhet och därmed även ett starkare reellt inflytande från riksdagen såsom statsmakt. En sådan målsättning torde stå i god samklang med svenska parlamentariska traditioner. Till de åtgärder som härvid förtjänar att övervägas hör enligt vår mening följande. 1. Ett särskilt sekretariat tillskapas vilket får till uppgift att biträda riksdagens ledamöter med begränsade utredningsuppdrag, anskaffande av sakupplysningar och annat material för avfattande av motioner, interpellationer och liknande. Ett dylikt sekretariat borde stå till förfogande för samtliga ledamöter i riksdagen. Personalens storlek och kvalifikationer torde böra närmare prövas av utredningen. Lämpligt torde vara att sekretariatet bleve så sammansatt att där funnes tillgång till såväl juridisk som statsvetenskaplig och ekonomisk sakkunskap. Vinsten för partigruppernas verksamhet genom inrättandet av ett sådant sekretariat som här skisserats skulle ligga i att partisekretariaten skulle avlastas en del av sina nuvarande arbetsuppgifter. Det väsentliga värdet genom tillkomsten av sekretariatet ser vi emellertid i att det skulle vara en praktisk åtgärd i syfte att stärka riksdagens reella inflytande i statslivet. Det bör i detta sammanhang erinras om att det sedan 1956 finns en tjänst inrättad — formellt knuten till riksdagens bibliotek — i vars uppgifter det ingår att biträda riksdagens ledamöter med införskaffande av material för riksdagsarbetet. De resurser som tillkommit genom inrättandet av denna tjänst är emellertid av uppenbara skäl helt otillräckliga för de mera vidgade uppgifter som här skisserats. 2. Bättre tillgång till skrivpersoiial borde skapas. Det torde lämpligast kunna ske genom en förstärkning av riksdagens nuvarande skrivbyrå. Dess kapacitet torde för närvarande huvudsakligen tagas i anspråk av riksdagens utskott. Riksdagens ledamöter kan dock mot en viss avgift få utskrifter verkställda. Vid en utbyggnad av skrivbyrån borde övervägas huruvida icke utskrifter avseende riksdagsarbetet (såsom motioner, interpellationer, reservationer, anförande och liknande) kunde ske utan särskild kostnad för ledamot av riksdagen. 3. En förstärkning av utskottens sekretariat är en tredje åtgärd som skulle tjäna syftet att öka de reella möjligheterna för riksdagens ledamöter att granska förelagda ärenden och därigenom också stärka riksdagens inflytande och ställning. Den tanke som då närmare borde övervägas vore att knyta sekreterarpersonal med mera stadigvarande anställningsformer än för närvarande till utskotten. En tendens har sålunda gett sig till känna under de senaste åren att som tillfälliga sekreterare vid utskottsbehandlingen av vissa viktiga specialpropositioner anlita experter, som medverkat vid propositionens utformning. Med tanke på det inflytande på utskottets arbete som härigenom i praktiken uppkommer — låt vara indirekt och kanske oavsiktligt — från departementens sida kan det sättas i fråga att arrangemang av detta slag om möjligt borde undvikas med hänsyn till betydelsen av riksdagens självständiga prövningsrätt. Vad slutligen gäller de särskilda problem som uppkommer genom den tidsbegränsning som i vissa avseenden gäller för riksdagsarbetet synes också här

KIKSDAGENS ADMINISTRATIVA RESURSER

olika åtgärder tänkbara. Först anmäler sig givetvis utvägen att förlänga motionstiden, t. ex. till generellt 15 dagar eller till 12 dagar som allmän regel med bibehållande av nuvarande undantagsregler om förlängning i vissa fall till 15 dagar. Om en dylik åtgärd av andra skäl vid närmare prövning inte skulle befinnas lämplig, öppnar sig emellertid vissa andra praktiska utvägar att söka komma till rätta med de problem som den begränsade motionstiden leder till. Vi vill då peka på betydelsen av att propositionsavlämnandet såvitt möjligt utsprides under sessionen och icke hopas till ett större antal vid ett och samma tillfälle, t. ex. vid utgången av propositionstiden. I sådant fall — vilket har inträffat — blir ju de reella möjligheterna att granska regeringsförslagen starkt beskurna. Ett annat uppslag som borde övervägas vore att underlätta arbetet för ett oppositionsparti genom att vederbörande departement översänder kopia av remissvar över utredningsförslag i vissa fall. Av praktiska skäl skulle en sådan anordning kunna begränsas till frågor där kopia av remissvar begärts i förväg. En annan praktisk fråga som är av stor betydelse för arbetsmöjligheterna och som vi vill rikta uppmärksamheten på i detta sammanhang gäller tillgången på arbetsrum i riksdagshuset. Bortsett från de särskilda lokaler som upplåtits för riksdagsgruppens kanslier, samt de rum som ställts till förfogande för gruppordföranden, finns för närvarande endast ett 20-tal mindre skrivrum som riksdagsledamöterna kan använda såsom arbetsrum. Detta måste anses som en betydande brist. I princip borde enligt vår mening varje ledamot ha tillgång till en arbetsplats i riksdagshuset, antingen i ett särskilt eget arbetsrum eller i ett rum som han finge dela med annan. Denna fråga borde också uppmärksammas av utredningen. Stockholm den 28 maj 1957 För Folkpartiets riksdagsgrupps förtroenderåd Bertil

Socialdemokratiska

Ohlin

riksdagsgruppen:

Som svar på författningsutredningens begäran om våra allmänna synpunkter på frågan om folkrepresentationen skulle behöva större administrativa och ekonomiska resurser än de nuvarande vill vi framhålla följande. Det torde inte råda några delade meningar om att det är eftersträvansvärt att tekniska hinder för goda arbetsförutsättningar i riksdagen avlägsnas. Från vår riksdagsgrupps medlemmar har anmälts önskemål om reformer, vilka skulle kunna leda till en effektivisering av riksdagsarbetet. Ett allmänt önskemål omfattar förbättrade möjligheter att få hjälp med förberedande utredningar, som syftar till att skaffa fram material för motioner, interpellationer och anföranden i k a m r a r n a i anslutning till behandlingen av olika ärenden. En tjänsteman på riksdagsbiblioteket h a r sedan några år tillbaka biträtt med sådan verksamhet. Det vore värdefullt om utredningen med utgångspunkt från de erfarenheter, som därvid h a r vunnits, prövade frågan om en utbyggnad av denna utredningsavdelning. Särskilt under den allmänna motionstiden h a r det blivit uppenbart att riksdagsledamöternas möjligheter att. få skrivhjälp är klart otillräckliga. Det är därför högst önskvärt att riksdagens nuvarande skrivbyrå förstärkes. Det borde i samband därmed prövas om inte enskild ledamot av riksdagen borde få utskrifterna expedierade utan egen kostnad.

190 BILAGA 9

En olägenhet, som också förtjänar påtalas, är bristen på sådana arbetsrum, som är disponibla för enskilda riksdagsledamöter. Det vore värdefullt om utredningen undersökte de praktiska förutsättningarna för åtgärder, som kunde bidra till en ökning av tillgången till arbetsplatser i riksdagshuset. Den socialdemokratiska riksdagsgruppens sekretariat har blott under några få år haft tillgång till fast anställd arbetskraft. Sekretariatet biträder vid förberedelse av interna frågor av olika slag samt står enskilda gruppmedlemmar till tjänst med upplysningar och utredningsuppdrag. I den mån tiden räcker till får enskilda medlemmar hjälp med utskrifter av motioner, interpellationer m. m. Då det måste vara ett allmänt samhälleligt intresse att en service av detta slag lämnas riksdagsledamöterna förtjänar det att övervägas, om inte statsbidrag borde utgå till partigrupperna för denna del av deras verksamhet. Stockholm den 1 juli 1958 Birger

Andersson

Sekr. i soc.dem. riksdagsgruppens förtroenderåd

Centerpartiets

riksdagsgrupp:

Till svar på författningsutredningens förfrågan om önskemål från Centerpartiets riksdagsgrupp till åtgärder för att underlätta riksdagsgruppens och enskilda riksdagsmäns arbete i riksdagen ber vi härmed få framföra följande synpunkter. Riksdagsgruppens arbete 1) Kostnaderna för en eller två sekr. samt ett skrivbiträde åt varje riksdagsgrupp borde bestridas av allmänna medel. Då denna personal måste anställas av respektive partier, torde det vara lämpligt att ett visst belopp ställes till p a r t i e r n a s förfogande för detta ändamål. 2) Lokaler i riksdagshuset bör ställas till förfogande för ovannämnda sekretariat. 3) Riksdagsgrupperna bör utan kostnad kunna få föredragande i speciella ämnen då så önskas. Riksdagsmännens arbete 1) Ett avsevärt antal rum bör finnas i riksdagshuset för riksdagsmännens arbete. Alla dessa rum bör vara utrustade med skrivmaskin och telefon. I några av rummen bör också finnas diktafoner. 2) Riksdagens upplysningstjänst är en utmärkt institution som i framtiden bör kunna utnyttjas i ökad utsträckning. 3) Utskottsutlåtandena bör på riksdagens bekostnad läggas i ordning på bänkarna före varje plenum. 4) Register över väckta motioner bör tryckas efter den allmänna motionstidens utgång. 5) Register över propositioner bör tryckas ett par gånger under den pågående riksdagen. 6) Sammanställning över viktigare voteringar bör finnas duplicerade eller tryckta.

RIKSDAGENS ADMINISTRATIVA RESURSER

191 Allmänt En rad tekniska förbättringar torde kunna vidtagas såsom anskaffande av ordentliga höj- och sänkbara talarstolar, utrustade med tydligt tidtagarur för kontroll av replikernas längd, anslagstavla för utskottssammanträden med fasta rubriker för utskottens namn, större utrymmen för förvaring av tryck, räknemaskin i skrivrummet m. m. Stockholm den 28 maj I960 På Centerpartiets riksdagsgrupps vägnar Gunnar

Riksdagshögerns

Hedlund

förtroenderåd:

Med anledning av Eder framställning den 10 maj 1957 får förtroenderådet för Högerpartiets riksdagsgrupp härmed anföra följande. Förtroenderådet grundar sin uppfattning i förevarande fråga på att de politiska partierna och deras riksdagsgrupper måste förbli självständiga och oberoende av de makthavande eller en riksdagsmajoritet. Av denna anledning anser förtroenderådet det uteslutet att av riksdagen anställda personer skall tjänstgöra inom ett enskilt partis kansli. Med de intrikata spörsmål som behandlas inom partikanslierna måste ett absolut förtroendeförhållande råda mellan partiledningen och dem som internt arbetar för partiets räkning. Detta förutsätter direkt anställning hos partiet. Icke heller bör det komma ifråga att riksdagen lämnar bidrag till avlönande av en eller flera tjänstemän. Beroendeställningen blir då visserligen av annan art men kan dock föranleda komplikationer och är överhuvudtaget enligt förtroenderådets mening principiellt otillfredsställande. Vad här sagts bör givetvis icke h i n d r a att riksdagen tillhandahåller viss service, i lika grad öppen för samtliga riksdagsgrupper. En intensifiering av riksdagens upplysningstjänst finner förtroenderådet icke blott acceptabel utan i hög grad önskvärd. Det måste anses rationellt att utredningsverksamhet avseende rent objektiva förhållanden icke behöver göras — många gånger samtidigt — inom varje riksdagsgrupps kansli. Ett arkiv, där man i första hand utan större svårighet kan få reda på hur en viss fråga behandlats i riksdagen, är ett första önskemål. Eventuellt bör detta utvidgas till ett »klipparkiv», där man kan återfinna väsentliga politiska uttalanden i riksdagen. De »plåtar» rörande voteringarna i kamrarna som under senare år tillhandahållits kanslierna h a r varit av betydande värde. Dessa måste emellertid bearbetas av kanslierna, vilka gör sammanställningar över h u r de olika partigrupperna röstat. En centralisering härav, i varje fall avseende huvudvoteringar, kan vara ändamålsenlig. Förtroenderådet förutsätter i detta sammanhang, att upplysningstjänsten skall kunna anlitas ej blott av riksdagsmännen utan även av de politiska kanslierna. Oavsett om sådana förbättringar genomföres, bör register över de frågor som väckts i riksdagen under löpande år utgivas flera gånger än nu sker. I den mån tekniska möjligheter finnes, bör ett ökat lokalutrymme ställas till riksdagsgruppernas förfogande. I första h a n d bör gruppordföranden i varje kammare få disponera över ett eget rum med bl. a. högtalare och möjligheter till vila. Överhuvudtaget synes möjligheterna för riksdagsmännen att inom Riksdagshuset ostört kunna arbeta med riksdagsfrågorna böra förbättras. Frågan om att tillhanda-

192 BILAGA 9

hålla r u m som kunna disponeras av en eller två riksdagsmän synes förtjänt att ingående prövas. Förtroenderådet förutsätter, att dessa rum får en ändamålsenlig utrustning. Slutligen vill förtroenderådet väcka frågan huruvida ej riksdagens plenisal (ar) på samma sätt som är förhållandet i det engelska parlamentet bör förses med ett större antal från taket nedhängande mikrofoner så att anförandena av ledamöter, som tala från sina platser, bättre kunna uppfattas. Stockholm den 28 januari 1962. För Riksdagshögerns förtroenderåd Yngve

Holmberg

Partisekreterare

Kommunistiska

riksdagsgruppen:

För att underlätta riksdagsmännens och riksdagsfraktionernas arbete är följande av särskild vikt: 1. Arbetsrum. De arbetsrum som nu står till förfogande är helt otillräckliga. De skall dessutom disponeras av samtliga riksdagsledamöter, vilket omöjliggör ett planerat arbete, att disponera arbetsmaterial etc. 2. Bostadsfrågan för de riksdagsmän som inte bor i Stockholm och dess närmaste omgivning. Det nuvarande tillståndet är högst otillfredsställande och borde motivera ett initiativ i syfte att trygga tillgången av lämpliga bostäder för riksdagsmännen. 3. Sekreterarhjälp liksom hjälp för utskrivning av motioner etc. borde betalas av riksdagen. 4. Åtgärder för information. Vi tänker härvid särskilt på det önskvärda i att via riksdagen informera massorganisationer och i vissa fall enskilda om vissa initiativ, exempelvis för vissa folkgrupper väckta motioner. Som det nu är tvingas riksdagsmän och fraktioner att dyrt betala riksdagstryck och porton för denna information. Självfallet kan inte obegränsade möjligheter på detta område erbjudas, men en viss kvotering borde vara möjlig och underlätta informationsverksamheten. Stockholm den 23 maj 1962 Hilding

Hagberg

Kommunistiska Riksdagsgruppen

B I L A G A 10

Riksdagens lokalfrågor

Författningsutredningens

skrivelse till

riksgäldsfullmäktige:

Bland de författningsproblem som författningsutredningen h a r i u p p d r a g att undersöka är ett av de främsta frågan om nuvarande tvåkammarsystem skall bibehållas eller ersättas av ett enkammarsystem. Införandet av ett enkammarsystem aktualiserar vissa lokalfrågor, vilkas lösning uppenbarligen icke kan ske utan medverkan av riksgäldsfullmäktige. Vi förutsätta, i detta stadium av vårt utredningsarbete, att en eventuell enkammare kommer att inrymma avsevärt större antal ledamöter än den nuvarande Andra kammaren. Ändrade lokaldispositioner bliva därför erforderliga, därest en författningsreform i detta syfte skulle bliva beslutad. Vid ett dylikt besluts fattande böra statsmakterna redan i första omgången äga kännedom om de materiella konsekvenserna i fråga om erforderligt lokalutrymme. Författningsutredningen kan följaktligen icke bortse från behovet att undersökning av detta lokalproblem igångsattes redan på detta förberedande stadium och vänder sig därför till riksgäldsfullmäktige med anhållan om åtgärder i detta syfte, så att vid framläggandet av eventuella förslag från utredningens sida en åtminstone preliminär överblick över möjligheterna att lösa lokalfrågan kan presenteras. Därest mera betydande och tidskrävande ombyggnadsarbeten skulle visa sig erforderliga, är det icke tillfyllest att kunna ange en möjlig lösning av enkammarens lokalfråga. Även det problemet uppstår, huru det nuvarande tvåkammarsystemet skall i lokalhänseende fungera under tid som kräves för sådan ombyggnad, därest dess igångsättande blir i sinom tid beslutat. Tidsutdräkten kan jämväl medföra, att provisorisk lokaldisposition blir nödvändig för att en i grundlagsenlig ordning definitivt beslutad enkammare skall kunna utan särskilt uppskov sammankomma. Författningsutredningen hemställer därför, att riksgäldsfullmäktige måtte utan dröjsmål gå i författning om en, på så sätt fullmäktige finna lämpligt, anordnad undersökning i angivna hänseenden. Författningsutredningen vore tacksam få i första hand, helst före den 1 april 1959, erfara fullmäktiges mening huruvida en första preliminär undersökning synes utvisa att — och i så fall huru — lokal kan beredas inom riksdagshuset (eller eventuellt i riksbankens hus) för en kammare med bekväma ledamotsplatser till ett antal av u p p till 300; och vid vilken tidpunkt en första planskiss till sådan lokal kan tillställas utredningen. Därjämte är författningsutredningen angelägen få kännedom om, så snart fullmäktige kunna yttra sig i saken, vilken tidrymd som minst får beräknas åtgå för detaljutarbetad plan till lokaldisposition i härovan angivna syfte samt för dess realiserande efter det ett i grundlagsenlig ordning tillkommet beslut i denna författningsfråga må ha träffats; och jämväl 13—202786

194 BILAGA 10

h u r u fullmäktige bedöma de i det föregående berörda övergångssvårigheterna och möjligheterna till deras bemästrande. Även för det fall att ett i vissa hänseenden reviderat tvåkammarsystem skulle komma att av utredningen förordas kan utvidgat lokalutrymme för utskotts- och plenarsammanträden aktualiseras. Men ett sådant ökat lokalbehov kan i v a r i fall antas bli av mindre dimensioner. Det skulle sålunda falla inom ramen för den nu begärda undersökningen. Det är f. ö. säkerligen för riksgäldsfullmäktige bekant, att inom riksdagen förefinnas anspråk på bättre arbetsmöjligheter i lokalhänseende även för riksdagens enskilda ledamöter. Framställningar i detta hänseende ha inkommit till författningsutredningen. Vid en kommande detaljplanering av det ändamålsenliga utnyttjandet av riksdags- och riksbankshusen förutsätter författningsutredningen att också sålunda anmälda lokalbehov blir behörigen beaktade. För det närvarande är författningsutredningen emellertid först och främst angelägen om att erhålla fullmäktiges preliminära besked rörande den ovan berörda lokalfrågan, som har avseende på en eventuell enkammarfråga. Falkenberg i oktober 1958. Å författningsutredningens vägnar Rickard

Sandler I Jörgen

Riksgäldsfullmäktiges

skrivelse till

Westerståhl

författningsutredningen:

1 skrivelse till fullmäktige i riksgäldskontoret i oktober 1958 har författningsutredningen berört vissa lokalfrågor i riksdagshuset, som äger samband med spörsmålet om införandet av ett enkammarsystem, och i anslutning därtill hemställt om preliminärt besked, i första hand huruvida lokal skulle kunna beredas inom riksdagshuset för en kammare med ett beräknat antal ledamöter av upp till 300. Med anledning härav uppdrog fullmäktige den 30 oktober 1958 åt arkitekten SAR, f. d. professorn vid konstakademien Sven Ivar Lind, vilken tidigare av fullmäktige anlitats såsom expert i samband med frågan om renovering av första kammarens plenisal, att i samråd med en representant för byggnadsstyrelsen, som senare skulle utses, och byggnadsingenjören Tore Larsson hos Bygg-Oleba Olle Engkvist Aktiebolag skyndsamt verkställa och till fullmäktige inkomma med de utredningar av övervägande teknisk art, som erfordrades såsom underlag för fullmäktiges bedömande av de spörsmål, vilka genom författningsutredningens ifrågavarande skrivelse underställts fullmäktige för yttrande. Såsom byggnadsstyrelsens representant utsågs sedermera byggnadsrådet D. Dahl. Utredningsmännen har vid sitt arbete, enligt bemyndigande av fullmäktige, för belastningskalkyler m. m. anlitat erforderligt biträde av konsulterande ingenjörsfirman aktiebolaget Sven Tyrén, Stockholm. Utredningsmännen har under arbetets gång haft fortlöpande samråd med riksgäldsdirektören, som hållit fullmäktige å jour med utredningsarbetet. Efter fullgjort uppdrag har utredningsmännen med skrivelse den 31 mars 1959 till fullmäktige redovisat resultatet av sitt arbete genom överlämnande av ett antal av professor Lind upprättade ritningar, betecknade nr 1—14, jämte tillhörande beskrivning, innefattande ett preliminärt förslag till lösning av de spörsmål, som

RIKSDAGENS LOKALFRÅGOR

utredningen omfattat. I ett särskilt utlåtande h a r den nämnda ingenjörsfirman vitsordat, att en ombyggnad av riksdagshuset i enlighet med n ä m n d a ritningar ur konstruktiv synpunkt är genomförbar samt att ombyggnaden icke kommer att medföra några lastökningar på riksdagshusets grund. Den till utredningsmännens förslag hörande modellen är u n d e r utarbetande och torde vara färdigställd i början av maj, då den kommer att omedelbart tillställas författningsutredningen. Med överlämnande av berörda skrivelse jämte det nu föreliggande utredningsmaterialet 1 får fullmäktige för egen del i ärendet anföra följande. Utredningen visar, att det är möjligt att inom riksdagshuset a n o r d n a en ny plenisal med bekväm plats för cirka 300 ledamöter ävensom för statsråden samt departements- och utskottstjänstemän. Enligt utredningsmännens förslag skulle den nya plenisalen anordnas inom det område i riksdagshusets södra del, som nu inrymmer andra kammarens plenisal jämte därtill anslutna sekundära utrymmen och ljusgårdar, vilket nödvändiggör utrivning av den inre del av huset, som ligger inom södra gårdssystemet, från källarplanet upp till taket. I byggnadens norra del skulle första kammarens plenisal bibehållas och förslagsvis användas såsom partilokal och kongressal. Några nämnvärda ingrepp i denna del av byggnaden skulle sålunda ej erfordras. Utskottsvåningen skulle likaså lämnas i huvudsak intakt. Den nya plenisalen skulle enligt förslaget, i olikhet mot den n u v a r a n d e andrakammarsalen, orienteras till byggnadens mittparti, som nu i n r y m m e r stora trapphallen. I samma plan som plenisalen skulle trapphallen genom inläggning av ett nytt bjälklag omvandlas till en central foyer för riksdagsledamöterna, vilken har tänkts få i stort sett samma användning som den nuvarande sammanbindningsbanan, vars mittparti skulle anslutas till foyern. I övrigt kan nämnas, att den nya plenisalen skulle utrustas med relativt rymliga läktare med beräknad plats för 60 pressmän, 35 diplomater och cirka 280 åhörare från allmänheten, varjämte som en följd av omändringen till ett enkammarsystem och den nya plenisalens orientering i nord-sydaxeln vissa omdispositioner föreslagits beträffande lokalerna längs riksdagshusets fasader. Bl. a. skulle de delar av den nuvarande sammanbindningsbanan, som ej skulle ingå i foyern, disponeras för klubbrum. Genom inläggning av två bjälklag u n d e r den nya plenisalen skulle tillkomma nya våningar, lämpliga för riksdagsbiblioteket och riksdagens ekonomibyrå. I nu angivna hänseenden torde i övrigt få hänvisas till utredningsmännens förslag. För ernående av en rationell lösning av föreliggande lokalfrågor och för vinnande av fördelar ur kommunikationssynpunkt har utredningsmännen funnit erforderligt att under den föreslagna foyern i samma nivå som den östra huvudentréns vestibul anordna en ny entréhall med garderober och med snabba och bekväma hissförbindelser upp till foyern och överliggande våningar i det höga mittpartiet. Entréhallen skulle dessutom kunna bekvämt nås även från ingången vid Riksgatan. En ny monumental dubbeltrappa skulle härjämte förmedla förbindelsen mellan entréhallen och foyern. Utredningsmännens förslag till den centrala entréhallen ansluter sig till förslag, som tidigare i olika sammanhang övervägts, bl. a. i samband med den av 1938 års riksdag beslutade ombyggnaden och moderniseringen av riksdagshuset. Den planlösning, utredningsmännen kommit fram till, synes fullmäktige kunna tjäna som en praktisk grundval för författningsutredningens fortsatta överväganden i fråga om införande av ett enkammarsystem. Genom förslagets realiserande skulle vinnas en rationell lokaldisposition samt snabba och bekväma kommunika1 Ritningar, lämpade för reproduktion i tryck kommer att samtidigt med modellen tillställas författningsutredningen.

190 BILAGA 10

tioner emellan de olika våningsplanen i husets mittparti ävensom en väsentlig utökning av antalet arbetsrum för riksdagsledamöter m. fl. Även andra trängande lokalanspråk, bl. a. från statsrevisorerna och pressen, torde därigenom kunna finna en ändamålsenlig lösning. Utredningsmännen har i sin skrivelse till fullmäktige särskilt behandlat frågan om möjligheterna att, med minsta möjliga störningar för riksdagsarbetet, genomföra en så omfattande ombyggnad av riksdagshuset, som deras förslag innebär, och därvid diskuterat två huvudalternativ, nämligen dels att ombyggnaden skall utföras under tid, då det nuvarande tvåkammarsystemet ännu fungerar (alt. A), och dels att ombyggnaden skall utföras först efter det att sista riksdagen med två k a m r a r upplösts och alltså ett enkammarsystem redan trätt i funktion (alt. B). I likhet med utredningsmännen anser fullmäktige, att alt. B bör föredragas, bl. a. därför att det torde komma att bli förenat med stora olägenheter att hålla riksdagsplena inom riksdagshuset under ombyggnadstiden med hänsyn till det buller och de störningar i övrigt, som man därvid får räkna med såsom ofrånkomligt. Fullmäktige ansluter sig jämväl till utredningsmännens tanke, att rikssalen skulle vara den lämpligaste lokalen för riksdagsplena under ombyggnadstiden, intill dess den nya plenisalen kan tagas i bruk. Genom den nu förebragta utredningen torde, såvitt fullmäktige kunnat finna, svar i huvudsak ha lämnats på samtliga de spörsmål, som upptagits i författningsutredningens ovannämnda skrivelse till fullmäktige. Såsom utredningsmännen framhållit, är det föreliggande förslaget att betrakta såsom allenast preliminärt, varför hithörande spörsmål bör bli föremål för ytterligare studium, innan ett definitivt beslut fattas om riksdagshusets ombyggnad. Därest författningsutredningen vid sina fortsatta överväganden skulle förorda införande av ett enkammarsystem, torde det böra ankomma på fullmäktige att för tids vinnande efter erhållen kännedom härom och utan att avvakta ett riksdagsbeslut i ämnet hos riksdagen begära bemyndigande att vidtaga de projekteringsoch a n d r a förberedande åtgärder, som kan befinnas erforderliga för att möjliggöra ett omedelbart igångsättande av arbetena med riksdagshusets ombyggnad, så snart enkammarsystemet blivit i vederbörlig ordning stadfäst, och därjämte skapa förutsättningar för att riksdagsarbetet skall kunna fortgå under ombyggnadstiden med minsta möjliga störningar. Bl. a. torde det härvid bli nödvändigt att snarast i riksdagshuset inrätta ett byggnadskontor med uppgift att verkställa kontrollmätningar inom huset och upprätta definitiva ritningar för ombyggnaden m. m., ävensom att tillsätta en allsidigt sammansatt byggnadskommitté, med representanter även för riksdagen, för att slutligt förbereda ett förslag till riksdagen i ombyggnadsfrågan och därmed sammanhängande spörsmål. I detta ärendes behandling har deltagit fullmäktiges ordförande och vice ordförande samt h e r r a r W. Svensson, Pettersson, P. Svensson och Andersson ävensom riksgäldsdirektören. Stockholm den 2 april 1959. Å fullmäktiges vägnar: C.-H.

Nordlander I Torsten

Bjerlöiv

RIKSDAGENS LOKALFRÅGOR

Skrivelse

till riksgäldsfullmäktige jämte

med preliminärt

ombyggnadsförslag

bilagor:

Undertecknade, vilka av fullmäktige utsetts att utreda vissa lokalfrågor, som äger samband med spörsmålet om införandet av ett enkammarsystem, i första hand frågan huruvida lokal skulle kunna beredas inom riksdagshuset för en kammare med ett beräknat antal ledamöter av upp till 300, får härmed till fullgörande av sitt uppdrag efter verkställd utredning i ämnet till fullmäktige överlämna resultatet av utredningen, innefattat i ett antal med nr 1—14 betecknade ritningar jämte tillhörande beskrivning samt intyg från den av oss konsulterade ingenjörsfirman aktiebolaget Sven Tyrén, Stockholm. En modell för åskådliggörande av vårt förslag i fråga om a n o r d n a n d e av en ny plenisal är under utarbetande och torde bli färdigställd i början av maj månad, då den omedelbart kommer att överlämnas till fullmäktige. Vi vill understryka, att vårt förslag är att betrakta såsom allenast preliminärt och att hithörande spörsmål givetvis måste bli föremål för en mer detaljerad granskning och bearbetning, innan ett definitivt förslag till riksdagshusets ombyggnad kan komma till stånd. Vi har jämväl övervägt den av författningsutredningen alternativt framförda tanken att förlägga den nya plenisalen till riksbankshuset men funnit en sådan anordning ur olika synpunkter mindre lämplig för riksdagens arbete och knappast heller realiserbar med hänsyn till riksbankens eget arbete. Vad angår möjligheterna att, med minsta möjliga störningar för riksdagsarbetet, genomföra en så omfattande ombyggnad av riksdagshuset, som vårt förslag innebär, har vi övervägt olika lösningar. Två huvudalternativ har härvid diskuterats, nämligen dels att ombyggnaden skall utföras under tid, då det nuvarande tvåkammarsystemet ännu fungerar (alt. A) och dels att ombyggnaden skall utföras först efter det att sista riksdagen med två kamrar åtskilts och alltså ett enkammarsystem redan trätt i funktion (alt. B). Vid alt. A har följande fyra olika möjligheter diskuterats, nämligen 1) Första kammaren flyttar till stora partisalen och andra kammaren till första kammarens plenisal. 2) Första kammaren stannar kvar i sin hittillsvarande plenisal, medan andra kammaren provisoriskt inrymmes i stora partisalen. 3) Första kammaren stannar kvar i sin nuvarande plenisal och a n d r a kammaren inrymmes provisoriskt i sammanbindningsbanan. 4) Första kammaren stannar kvar i sin nuvarande plenisal, medan a n d r a kammaren flyttar till lokal utanför riksdagshuset — förslagsvis riddarhuset eller rikssalen på slottet. Enligt alt. B skulle enkammarriksdagen under första delen av ombyggnadstiden förläggas till lokal utanför riksdagshuset, varvid rikssalen ansetts för ändamålet lämpligast. Vi har vid våra överväganden kommit fram till, att den kortaste byggnadstiden och de minsta olägenheterna för riksdagens arbete skulle ernås, därest den föreslagna ombyggnaden av riksdagshuset kunde få utföras under tid, då enkammarsystemet redan börjat fungera (alt. B). Vi har härvid funnit rikssalen vara den ur olika synpunkter lämpligaste lokalen för riksdagsplena under ombyggnadstiden, intill dess den nya plenisalen kan tagas i bruk. Vissa provisoriska anord-

198 BILAGA 1 0

ningar kommer i sådant fall att erfordras i rikssalen och vissa angränsande lokaler. Enligt vad vi inhämtat synes möjlighet föreligga för att för riksdagens räkning få under angivna övergångstid disponera rikssalen och vissa angränsande rum och att i nämnda lokaler få utföra de för riksdagsarbetet erforderliga provisoriska anordningarna. Därest ombyggnaden av riksdagshuset planeras enligt alt. B, skulle byggnadsarbetena i plenisal och mittparti kunna pågå ostört under minst 16 månader i en följd. Denna tid torde vara tillräcklig för att iordningställa den nya plenisalen och i övrigt göra intilliggande lokaler och mittparti funktionsdugliga för riksdagsarbetet. En förutsättning för att så skall kunna ske är emellertid, att det omfattande ritnings- och konstruktionsarbetet kan avslutas i så god tid — härmed avses en tid av minst ett halvt år — före ombyggnadsarbetenas påbörjande, att beställningar och leveranser (bl. a. av en ny voteringsanläggning) kan säkras och de olika verkställarna av ombyggnadsprojektet får rimlig tid att sätta sig in i och förbereda arbetet. Detta förberedande arbete bör även omfatta de förut nämnda provisoriska anordningarna, däri inbegripet jämväl en voteringsanläggning, som erfordras för att göra de tilltänkta riksdagslokalerna inom slottet användbara för sitt nya ändamål. Under nu angivna förutsättning och om ombyggnadsarbetena påbörjas omedelbart efter det att den sista riksdagen enligt tvåkammarsystemet avslutats, skulle den nämnda tidsangivelsen av 16 månader innebära, att riksdagsplena allenast under den första riksdagen efter enkammarsystemets genomförande skulle behöva hållas i lokal utanför riksdagshuset. Det bör i detta sammanhang framhållas, att utskottsarbetet förutsattes under hela ombyggnadstiden kunna fortgå i samma lokaler som tidigare, eftersom förslaget lämnar utskottsvåningen orörd, vilket givetvis är av väsentlig betydelse för att mildra de ofrånkomliga övergångssvårigleterna. Ytterligare bör påpekas, att en hel del dekorativa detaljer och inredningar, såsom marmorarbeten, stuck, panelarbeten och dyl., ej kan medhinnas under den här förut angivna begränsade tiden av 16 månader. Sådana arbeten, liksom också de av förslaget omfattade arbetena i övriga lokaler, kommer emellertid att kunna utföras jämsides med riksdagsarbetet eller som sommararbete under riksdagsuppehållet. För slutförande av samtliga av vårt förslag omfattade ombyggnadsarbeten har beräknats åtgå en tid av ca 3 år, räknat från tidpunkten för byggnadsarbetenas igångsättande, d. v. s. från avslutandet av den sista riksdagen enligt tvåkammarsystemet. Någon kostnadsberäkning har på detta stadium icke kunnat lämnas. Så mycket kan emellertid sägas, att kostnaderna enligt alt. B kommer att bli lägre än enligt alt. A. Stockholm den 31 mars 1959. Tore Larsson

Sven-Ivar

Lind

David

Dahl

Beskrivning

Föreliggande ritningar redovisar det resultat som kommitterades diskussioner och ställningstaganden till det fortlöpande skissarbetet hitintills har avsatt. Huvuddragen i skissförslaget är följande:

RIKSDAGENS LOKALFRÅGOR

Plenisal

1^'S

m. m.

Planen visar byggnadens organisation i de nuvarande plenisalarnas golvnivå, efter ombyggnad. En ny plenisal föreslås anordnad inom det område i riksdagshusets södra del som nu inrymmer 2:a kammarens plenisal jämte därtill anslutna sekundära utrymmen och ljusgårdar. Talmanspodiet är förlagt till en utvidgning i salens södra vägg; runt den fria golvytan har sekundära utrymmen förlagts och över dessa på tre sidor läktare för press, diplomater och allmänhet. Salen vänder sig alltså, i olikhet mot den nuvarande 2:a kammarsalen, mot byggnadens mittparti som nu inrymmer stora trapphallen. Genom inläggning av ett bjälklag i plenisalens nivå har övre delen av denna hall förvandlats till en foyer i vars öst-västliga axel man mot Riksgatan återfinner handbiblioteket och mot Norrbro en representationssalong. Denna utgöres av mittpartiet i nuvarande »sammanbindningsbanan» till vilket ett fönster mot Strömmen tagits upp. I husets norra del bevaras l : a kammarens plenisal. Den avses använd dels för kongresser och kyrkomöten, dels som partisal. I sin nya funktion kan den befrias från en del utbyggnader innehållande sekundärutrymmen, t r a p p o r och delar av läktarna, varigenom bl. a. dagsljusförhållandena i denna del av huset förbättras. Man kan tänka sig en radikalare förvandling av byggnadens inre i konsekvens med riksdagens ändrade organisation, varvid l : a kammarens plenisal skulle försvinna och byggnadens norra del sålunda komma att inrymma en stor öppen gård, eventuellt med däri inbyggda arbetsrum. Kommitterade har emellertid funnit att olika skäl så starkt talar för salens bibehållande att detta tagits för givet; något alternativ har inte undersökts. Den nya salens förläggning till byggnadens södra del motiveras bl. a. av att den därigenom får anslutning till sydfasaden, där arbetsmiljön blir behagligare än vid norra fasaden, av kanslihusets och restaurantens läge samt i viss mån av de något större tvärmåtten i denna del av huset. Med salarnas förläggning symmetriskt på ömse sidor av byggnadens mittparti riskerar man emellertid att de uppfattas som ett ungefär lika betonat men omaka par, särskilt om de ges en likartad orientering mot de östra korridorerna, så som nu är fallet med l : a och 2:a kammarens tvillingsalar. En sådan organisation av byggnadens rum skulle inte svara mot riksdagens nya organisationsform. Den föreslagna huvuddispositionen, där den nya plenisalen orienteras mot riksdagshusets huvudaxel och arkitektoniskt förbindes med en svit av starkt accentuerade rum i denna och även med stadsrummet framför huvudentrén, medan den bevarade gamla salen avskild från detta sammanhang fortfarande är orienterad i en sekundär axel, har till syfte att åt den nya plenisalen ge en valör som, så långt omständigheterna medger, svarar mot dess roll i den nya riksdagsorganisationen. Denna huvuddisposition ger dessutom enklare och klarare kommunikationer till plenisalen. Den stora dubbelarmade trappan i foyerns arkadgalleri, vilken från entréhallen i ett undre plan för upp till plenisalens nivå, är avsedd att redan i entréplanet ge besökaren en uppfattning om huvudvåningens planorganisation. Den bör kunna ges en sådan karaktär, att den i totalkompositionen tjänar till att sammanfoga de nya tillskotten med den bestående byggnaden, vilken i möjligaste mån avses att bevaras utan andra ändringar än sådana som direkt påkallas av de nya funktionskraven. Som en följd av organisationsändringen och plenisalens orientering h a r vissa omdispositioner föreslagits i lokalerna längs riksdagshusets fasader. Mot sydfasaden, och alltså bakom talmanspodiet, ligger talmännens 4 rum, vaktmästarrum och kansli; mot Riksgatan statsrådsrummen i förbindelse med den sida av plenisalen

200 BILAGA 1 0

där statsråden har sina platser; mot Norrbro upptages hela fasadens längd av klubbrummen och allmänna sammanträdesrum. Korridoren mellan plenisalen och dessa, vilken nu är 2:a kammarens kapprum, h a r befriats från kläder; den avses använd som ett samtalsrum av intimare k a r a k t ä r än den centrala foyern och dess form erbjuder till möblering med avskilda grupper. I norra delen av planen har partilokaler i n r y m t s . Intill den centrala foyern h a r post och resebyrå förlagts. En plan i större skala visar dispositionen av plenisalen samt av därtill närmast anslutna sekundära utrymmen. Riksdagsmännens platser är anordnade på i p r i n c i p samma sätt som nu. Planen visar 293 ledamotsplatser och 13 statsrådsplatser samt 12 platser för sekreterare i utskott och departement. Utrymme finns för 305 ledamöter (ursprungligen begärdes 300 platser). Om platsreserven kan slopas kan vissa konstruktiva fördelar vinnas. Talmanspodiet har platser för talman, 3 vice talmän, sekreterare, »rytare» och fotograferingsapparat samt vaktmästare och talare som avvaktar tillfälle för replik. Stenograferna har sina platser framför podiet, varifrån en trappa leder direkt ned till deras arbetsrum i undervarande våning. På ömse sidor om plenisalens huvudentré från den centrala foj r ern finnes två telefonrum med tillsammans 16 hytter, det ena med automatapparater, det andra betjänat av vaktmästarna som från sina platser h a r kontakt med foyern och passagen till klubbrumskorridoren. Mot denna ligger herr- och damtoaletter och vid ingången till salen trappa till restauranten. Från foyern intill de större hissarna n å r man diplomatläktarens kapprum, toalett och trappa. Vid statsrådskorridoren finns justeringsrum och i övrigt upptages utrymmet under läktarna av disponibla utrymmen för el-central, voteringsmaskineri, trycksaker etc. Här har också anordnats rum för radioreferent och radiointervjuer. Läktarna har plats för 60 pressmän, 35 diplomater och ca 280 åhörare från allmänheten. Kommunikationer På grund av de många olika golvnivåerna i riksdagshuset är det svårt att ge en samlad och åskådlig bild av kommunikationsförhållandena. Det kanske underlättar orienteringen att först se på en tvärsektion genom byggnaden i huvudaxeln från Norrbrofasaden till Riksgatan. Den visar planernas höjdlägen från plan nr 1 över Riksgatan men under den östra huvudentréns vestibul. En ny entréhall föreslås i samma nivå som denna vestibul; den åstadkommes genom att våningshöjden i arkivlokalen därunder sänkes till ca 3 m. Planerna nr 2 och 3 ligger båda inom entréhallens höjd, den undre på sådan nivå, att den samtidigt visar stora entrén från Riksgatan, den övre i läsesalens och riksdagsrestaurantens höjdläge. Plan nr 4, den inledningsvis kommenterade, ligger i plenisalens nivå. Sektionen visar rumssviten i byggnadens centralkropp med representationssalongen till vänster, handbiblioteket till höger, och i mitten den stora foyern i vars ena mittaxel plenisalen har sin huvudentré. Den första planen visar entréerna från Riksgatan. I den närmast kanslihuset belägna, som betjänas av den befintliga sydvästra hissen och har nära förbindelse med ekonomibyrån kan försäljning av riksdagstryck anordnas. Infartsportarna leder till restaurantkök, soprum, pannrum, ljusgårdar, verkstäder m. m. Stora entrén från Riksgatan, som är bevakad, betjänas av nya personhissar; där-

RIKSDAGENS LOKALFRÅGOR

ifrån når man också direkt hiss och trappa till pressens lokaler samt allmänhetens trappa till biblioteket. Kommunikationerna mellan olika våningsplan baseras enligt förslaget i långt högre grad än nu på hissar, sammanlagt 10 st. med ca 75 platser. Förutom 4 st. hissar i de nuvarande hisslägena, intill huvudentréns vestibul samt i byggnadens båda västra hörn, vilka betjänar huvudkorridorerna, finns pressens hiss som från stora entrén vid Riksgatan för direkt till dess lokaler samt fyra hissar med tillsammans 44 platser, vilka besörjer transporterna i byggnadens mittparti. Två av dessa går ned till Riksgatans plan. Allmänhetens läktare i plenisalen kan nås med en särskild hiss (tillgänglig endast för dem som är i behov av d e n ) . Även ofärdiga personer kan alltså röra sig inom byggnaden utan att behöva passera trappor. Den nya entréhallen i byggnadens centrum och i huvudvestibulens plan nås från de två bevakade entréerna i öster och väster där en sortering och dirigering av besökande kan ske. I hallen är central garderob samt toaletter. Därifrån nås (med halvtrappor eller hissar) huvudkorridorerna i öster och väster (restaurant, bibliotek, utskottslokaler m. m., redovisade i plan nr 3 ) . Stora foyern framför plenisalen samt anslutande korridorer nås med de centrala stora hissarna eller med monumentaltrappan i hallens galleri. Denna trappa annonserar huvudvåningen och antyder genom sitt läge i planen och sin rörelseriktning längdaxeln genom plenisalens entré. Ett genomgående trapphus till höger om huvudentrén kan betjäna den nuvarande 1 :a kammarsalen utan att plenisalens foyer behöver passeras. Allmänhetens entré till plenisalens läktare är, liksom nu, från Norrbrofasaden via kapprum med toaletter och direkta trappor samt hiss. Befintliga sekundära trappor i eller i anslutning till korridorsystemet h a r behållits. Eventuellt kan trappan i sydvästra hörnet, vilken gör intrång i plenisalen, byggas om.

Arbetsrum

m. m.

Av övriga planer framgår belägenheten av utskottslokaler och andra arbetsrum enligt den föreslagna dispositionen. Plan 3 visar stenograf ernås och bibliotekets utrymmen. Plan 5 visar arbetsrum i flygeln mot Riksgatan i nivå med plenisalens läktare. Plan 6 upptages liksom nu av utskottslokaler och pressens rum; i anslutning till de senare har anordnats ett rum för televisionssändning. Plan 7 visar press- och TT-lokaler kring ljusgården i byggnadens mittparti samt arbetsrum vid dettas sydfasad på nivån + 29,37 samt partisal och arbetsrum på nivån + 35,27. Plan 8 visar nuvarande stora partisalen samt arbets- och konferensrum i södra, östra och norra längornas vindsvåning. I mittpartiet har inrymts lokaler för statsrevisionen och Nordiska rådet. Dessa liksom andra arbetslokaler i mittpartiets övre våningar h a r vunnits genom föreslagna ändringar i kommunikationssystemet. Genom omflyttning har andra frilagts. Totalt kan man erhålla 70 dagerbelysta arbetsrum för riksdagsledamöter, vartill kommer ett mindre antal utan dager, användbara för tillfälligt arbete eller vila. Av tidigare utredningar har framgått att man i södra och norra längorna genom entresolering av våningen i plenisalens plan skulle kunna vinna ytterligare 18 arbetsrum, men detta förutsätter avsevärda ingrepp även i fasaderna och kan eventuellt medföra alltför stor belastning på pålgrunden.

202 BILAGA 10

Bildkonst Målningarna i andra kammarens plenisal tillvaratagas och konserveras vid rivningen. Det är i princip önskvärt att bevara dem inom riksdagshuset. Vissa av de plana väggfälten torde kunna finna lämpliga platser vid utrymmenas omdisponering, men frågan hur absidmålningen skall placeras är tills vidare olöst. Målningarna i första kammarens plenisal torde kunna beredas bättre belysning än för närvarande. Porträttskulpturer, talmansporträtt m. fl. kan placeras i entréhall, trappa, foyer och den nya kammarens samtalskorridor. Frågan om den nya salens konstnärliga utsmyckning är ännu ej diskuterad; dess interiörverkan bygger i huvudsak på vägg- och läktarbarriärbeklädnader av träpanel, vilken kan ges en mer eller mindre rik utformning av konstnärlig kvalitet. Byggnadskonstruktioner Preliminära undersökningar av konstruktören, civilingenjören Sven Tyrén, tyder på att förslaget är tekniskt genomförbart. De nya byggnadsdelarna som omfattar plenisalen och underliggande arkivvåningar utnyttjar den befintliga grunden, vars belastning icke avses ökad. Utredningen syftar också till att utbilda yttertaken på sådant sätt att det nuvarande dyrbara takunderhållet förbilligas. Ventilationstekniska problem har ännu inte studerats. Tidplan;

kostnader

Dessa frågor är beroende bl. a. av huruvida arbetena skall utföras före eller efter övergång till enkammarsystem och vilka provisorier som föranleds därav. Presentation En modell i större skala, huvudsakligen omfattande plenisal och foyer avser att illustrera förslagets centrala delar. Slutligen må nämnas, att inom riksgäldsfullmäktige under utredningsarbetet framställts önskemål om inrättande i riksdagshuset av ett andaktsrum med plats för ca 50 å 60 personer och om möjligt ytterligare ett mindre sådant rum. Förslag härom har icke inarbetats i de föreliggande ritningarna utan förutsattes frågan komma att upptas i samband med utformningen av ett slutligt ombyggnadsförslag. Stockholm den 31.3.1959. Sven Ivar

Lind

arkitekt SAR

Utlåtande

angående ombyggnad av Riksdagshuset enligt ritningar n r 1—14 upprättade av professor S. I. Lind den 31 mars 1959. Som underlag för kännedom om byggnadens nuvarande utseende har vi till förfogande haft 1. Uppmätningsritningar av år 1942. 2. Rekonstruerad pålplan av år 1924. 3. Vissa detaljritningar från tiden för byggnadens tillkomst.

RIKSDAGENS LOKALFRÅGOR

203 Efter studium av ovan nämnda ritningar har vi funnit att en ombyggnad av Riksdagshuset i enlighet med dessa ritningar ur konstruktiv synpunkt är genomförbar. Ombyggnaden kommer icke att medföra några lastökningar och den vertikala bärande stommen i de ombyggda delarna kommer att nedföras på befintliga grundkonstruktioner, varför några ingrepp i undergrunden icke torde komma att behövas. I samband med ombyggnaden bör även vattenavrinningsproblemet för hela yttertaket tagas under omprövning. Stockholm den 31 mars 1959. Sven Tyrén

B I L A G A 11

Tabellarisk sammanställning av vissa väsentliga drag i några främmande länders statsskick Av Bo Westerhult

Amerikas Förenta Stater

Författning 17/9 1787, officiellt proklamerad i/3 1789.

Statssystem

Förbundsstat, bestående av 50 delstater med egna parlament och regeringar. Unionella funktioner: utrikesärenden, försvar, reglerande av utrikeshandel, tullar, reglerande av handeln mellan delstaterna, postväsen, myntväsen, mått- och viktsystem samt upptagande av erforderliga direkta och indirekta skatter. Funktioner, gemensamma för union och delstater: är ej förutsedda i författningen, men genom domstolsutslag, utan bokstavlig ändring av författningen, har unionen tillåtits lagstifta på områden, som skulle ha förbehållits delstaterna, såsom socialpolitik, konjunkturpolitik, jordbrukspolitik, hälso- och sjukvård. Delstatliga funktioner: alla funktioner, som ej genom författningen tilldelats unionen, såsom socialpolitik, hälso- och sjukvård, undervisning, civil- och kriminallag samt dessutom rätt att upptaga erforderliga skatter.

Fördelning av funktioner mellan union och delstat

Statschef Tillsättning

Presidenten väljes av 535 elektorer, utsedda i allmänna, direkta val. Innan valet av elektorer äger rum, har dessa i regel förpliktat sig att rösta på viss presidentkandidat, varigenom presidentvalets utgång är helt avgjord efter elektorsvalet.

Ämbetsperiod

4 år; omval tillätes en gång; maximal ämbetstid för en person är 10 år.

Kompetenskrav

Infödd medborgare i USA, minst 35 års ålder och 14 års bosättning i USA.

Ställföreträdare

Vice-president, vald på samma sätt och vid samma tillfälle som presidenten; övertar presidentposten blott vid definitiv vakans under ämbetspcrioden.

Funktioner a) utan kontrasignation

Presidenten beslutar alltid på eget ansvar och således utan kontrasignation. Han företräder unionen internationellt, sluter med senatens samtycke fördrag med främmande makter; dirigerar regeringens politik och unionens förvaltning, utnämner med senatens samtycke viktigare unionstjänstemän, är högste befälhavare över USA:s krigsmakt. Han äger sända budskap till kongressen, innehållande redogörelse för unionens tillstånd och rekommendationer om erforderliga åtgärder.

FRÄMMANDE L Ä N D E R S STATSSKICK

b) ined kontrasignation Regering Regeringschef Tillsättning Ämbetsperiod Funktioner Ministrar Tillsättning Ämbetsperiod Regeringens funktioner Förhållande till parlamentet

Parlament övre kammare

Nedre kammare

Förhållande mellan kamrarna Funktioner

Presidenten. Se under »tillsättning av statschef». Se under »tillsättning av statschef». Presidenten drar upp riktlinjer för regeringens politik och leder denna. Cheferna för 10 departement. Utväljes och utnämnes av presidenten med senatens saratycke, vilket nästan undantagslöst ges. Beroende på presidenten. Ministrarna är enskilt eller kollektivt rådgivare åt presidenten, de verkställer den av presidenten upplinjerade politiken samt utarbetar lag- och budgetförslag. Regeringen är ej beroende av kongressen; ministrarna får ej vara ledamöter av den och äger ej yttranderätt vid plena; bortsett från budgetförslaget äger varken regeringen eller presidenten någon propositionsrätt.

Tvåkammarsystem: kongressen. Senaten består av 100 ledamöter. Två senatorer väljes i allmänna, direkta val av vardera av de 50 delstaterna. Mandattiden är 6 år; senaten förnyas dock successivt med % vartannat år. För valbarhet krävs minst 30 års ålder, 9 års medborgarskap samt bostad i väljande delstat. Representanthuset består av 435 ledamöter, valda för 2 år i allmänna, direkta val; majoritetsval i enmansvalkretsar. Mandaten fördelas efter staternas folkmängd med omreglering efter folkräkning vart tionde år. För valbarhet minst 25 års ålder, 7 års medborgarskap samt bostad i den väljande staten. Kamrarna är likställda i alla de ärenden, som de gemensamt äger att besluta om. Lagstiftnings- och budgetarbete; genom undersökningsutskott finns möjlighet till kontroll av regeringen. — Presidenten behöver senatens godkännande av fördrag med främmande makter (% majoritet) samt av utnämningar.

Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning

1'örfattningsdomstol Tillsättning Kompetenskrav

Någon särskild författningsdomstol finnes ej, men unionens domstolar, med Högsta domstolen i spetsen, har lagprövningsrätt. Unionens högsta domstol består av 9 domare, utsedda på livstid av presidenten med senatens samtycke. I praxis utnämns personer med juridisk utbildning.

206 BILAGA 1 1

Funktioner

Högsta instans i mål, där man åberopar grundlagen, unionslagar och fördrag, samt i mål där unionen är part, där parterna är delstater eller invånare från olika delstater.

Grundlagsändring

Ändringar beslutas av båda kamrarna med % majoritet, eller, enligt ett icke använt alternativ, beslutas av ett av kamrarna, på begäran av % av delstaterna, sammankallat författningskonvent; i varje fall krävs godkännande av ändringen av % av delstaterna genom deras parlament eller särskilda författningskonvent.

Belgien

Författning 7/2 1831 med senare ändringar.

Statssystem Fördelning av funktioner mellan union och delstat

Enhetsstat.

Statschef Tillsättning Ämbetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare Funktioner a) utan kontrasignation b) med kontrasignation

Regering Regeringschef Tillsättning Ämbetsperiod Funktioner Ministrar Tillsättning Ämbetsperiod

Arvkungadöme. Lineal agnatisk tronföljd inom huset SachsenCoburg. Myndighetsåldern är 18 år. Förordnas i förekommande fall av parlamentets båda kamrar i gemensam session.

Kungen företräder landet internationellt, beslutar om krig, fred samt om fördrag, vilka dock i praxis underställs parlamentet; utnämner ministrar, domare och högre ämbetsmän samt officerare, utfärdar förordningar och dekret, som inte får strida mot gällande lagar; är chef för krigsmakten; benådningsrätt; skall godkänna av parlamentet beslutade lagar (en i praxis obsolet funktion), skall utfärda lagar, som beslutats. Han äger rätt att upplösa parlamentet och utlysa nyval till endera eller båda kamrarna.

Premiärminister, som dock ej är förutsedd av författningen. Utses och utnämnes av kungen under beaktande av partiställningen i parlamentet. Bör enligt praxis avgå, då beslut, som innebär misstroendevotum, fattats i deputeradekammaren. Leder regeringen. Ministrarna är c:a 20 till antalet. Ministrarna tillsättas nominellt av kungen, reellt av premiärministern. Ministrarna skall enligt praxis avgå, då beslut, som innebär misstroendevotum, fattats.

FRÄMMANDE L Ä N D E R S STATSSKICK

Regeringens funktioner Förhållande till parlamentet

Parlament övre kammare

Nedre kammare Förhållande mellan kamrarna Funktioner

207 Regeringen leder förvaltningen (ministerstyrelse), lagstiftnings- och budgetarbetet. I ministerkonselj presiderar premiärministern eller kungen. Enligt praxis, som ej är inskriven i författningen, råder parlamentarism. Ministären skall sålunda avgå, om den inte har parlamentets förtroende, uttalat genom misstroendevotum. Det är därvid deputeradekammarens inställning, som är den avgörande. Även om ministrarna inte är ledamöter av parlamentet, har de likväl rätt att infinna sig där och att deltaga i debatterna. Tvåkammarsystem. Senaten består av 175 ledamöter. Av dessa väljas 106 i allmänna, direkta och proportionella val, varvid kandidater måste hämtas från 21 särskilda valbarhetskategorier, såsom högre ämbetsmän, kommunala och fackliga förtroendemän, befattningshavare från vetenskap, industri och affärsliv, innehavare av större förmögenhet eller större skattebetalare. 46 senatorer utses i indirekta, proportionella val av provinsialråden; 23 utses genom proportionellt val av de två förstnämnda kategorierna. Mandattiden är 4 år. Valbarhetsåldern är 40 år. — Kungens söner eller arvsberättigade prinsar är ledamöter från sin myndighetsålder. Deputeradekammaren består av 212 ledamöter, valda för 4 år i allmänna, direkta och proportionella val. Valbarhetsålder är 25 år, rösträttsålder 21 år. Röstplikt. Kamrarna är enligt grundlagen likställda. Lagstiftnings- och budgetarbete, samt kontroll av regeringen. Fördrag med främmande makter framläggs enligt praxis i parlamentet.

Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning Författningsdomstol

Författningsdomstol finnes ej, ej heller har de ordinarie domstolarna lagprövningsrätt.

Tillsättning Kompetenskrav Funktioner (zrundlagsändring

Efter beslut i parlamentet, att grundlagsändring är behövlig, upplöses detta och förordnas om nyval. Efter valet beslutas författningsändringarna med % majoritet. Kungens medbeslutanderätt är obsolet.

Danmark

Författning 5/6 1953.

Statssystem Fördelning av funktioner mellan union och delstat

Enhetsstat. —

208 BILAGA 11

Statschef Tillsättning

Arvkungadöme. Lineal, kognatisk

Ämbetsperiod

—•

Kompetenskrav

Myndighetsåldern ä r 18 år.

Ställföreträdare

Beslutes genom lag och ä r tronföljaren eller statsrådet.

Funktioner a) utan kontrasignation b) med kontrasignation

tronföljd.

Monarken företräder landet internationellt, b e s l u t a r — med folketingets samtycke i viktiga fall -— om fördrag med främmande m a k t e r ; u t n ä m n e r m i n i s t r a r och högre ä m b e t s m ä n , u t f ä r d a r förordningar; skall stadfästa folketingets lagbeslut (obsolet såsom v e t o r ä t t ) , u t f ä r d a r beslutade lagar, äger i brådskande fall utfärda provisoriska lagar, som i efterhand måste godkännas av folketinget; benådningsrätt. Han äger upplösa folketinget och utlysa nyval.

Regering Regeringschef

Statsminister.

Tillsättning Ämbetsperiod

Utses och u t n ä m n e s av monarken under beaktande av p a r t i ställningen i folketinget. Statsministern måste enligt grundlagen avgå, om folke-

Funktioner

Leder regeringen.

Ministrar

Ministrarna ä r c:a 15 till antalet.

Tillsättning

Ministrarna tillsättas nominellt av monarken, reellt av statsministern. Ministrarna måste enligt grundlagen avgå t i l l s a m m a n s med statsministern, då misstroendevotum riktas mot d e n n e ; då misstroendevotum r i k t a s mot enskilda m i n i s t r a r , måste vederbörande avgå.

tinget u t t a l a r sitt misstroende mot honom.

Ämbetsperiod

Regeringens funktioner

Regeringen leder förvaltningen (ministerstyrelse) samt lagstiftnings- och budgetarbetet.

F ö r h å l l a n d e till parlamentet

Regeringen måste enligt grundlagen avgå, om folketinget u t t a l a r sitt misstroende mot den. Den kan få kvarstå som expeditionsministär, om den därvid utlyser nyval. Även om m i n i s t r a r n a inte ä r ledamöter av folketinget, h a r de r ä t t att infinna sig där och a t t deltaga i dess debatter.

Parlament

Enkammarsystem.

Övre k a m m a r e

— Folketinget består av 179 ledamöter, valda för 4 å r i allm ä n n a , direkta och proportionella val. R ö s t r ä t t s - och valbarhetsålder ä r 21 år.

Nedre k a m m a r e

—

F ö r h å l l a n d e mellan kamrarna

—

Funktioner

Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen (bl. a. u n d e r s ö k n i n g s u t s k o t t ) .

Folkomröstning Folkinitiativ F a k u l t a t i v omröstning

— % av folketingets m e d l e m m a r kan inom 3 dagar efter ett beslut kräva, att det u n d e r k a s t a s folkomröstning. Ätertas det därvid ej av folketinget inom 5 dagar, anställs folkomröstning. Minst hälften av de röstande och m i n s t 30 % av de

FRÄMMANDE L Ä N D E R S STATSSKICK

Obligatorisk omröstning Författningsdomstol Tillsättning Kompetenskrav Funktioner

röstberättigade skall rösta mot beslutet, för att det skall anses förkastat. Vissa lagar, främst de med finansiell anknytning, får ej underkastas folkomröstning. — Regeringen kan ordna folkomröstning om avkall på suveräniteten om sådant beslut ej når erforderliga 5/e majoritet i folketinget, men minst erbåller flertal. Grundlagsändringar skall alltid underkastas folkomröstning. Författningsdomstol finnes ej. På grund av några prejudikat anses de ordinarie domstolarna ha lagprövningsrätt. — —•

Grundlagsändring

Gillar regeringen ett folketingsbeslut om grundlagsändring, skall folketinget upplösas och nyval anordnas. Efter nyvalet skall grundlagsändringen beslutas på nytt samt slutligen underkastas folkomröstning, varvid minst hälften av de röstande och 40 % av väljarkåren skall rösta för förslaget, för att det skall anses bifallet.

Finland

Författning

Statssystem Fördelning av funktioner mellan union och delstat

Enhetsstat. —

Statschef Tillsättning

Ämbetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare Funktioner a) utan kontrasignation b) med kontrasignation

Regering Regeringschef 14—202785

17/7 1919 med senare ändringar.

Presidenten utses av 300 elektorer, valda i allmänna, direkta och proportionella val. I de två första valförsöken krävs absolut majoritet bland elektorerna, i den tredje valomgången röstas blott om de två kandidater, som i andra omgången erhållit flest röster. Presidenten väljes för 6 år; han är obegränsat, omvalbar. Infödd finländsk medborgare. Statsministern, i andra hand dennes ställföreträdare. Vid bestående vakans anordnas nytt val. — Företräder landet internationellt, beslutar med riksdagens bifall om krig, fred och viktigare fördrag; utnämner ministrar och högre ämbetsmän, utfärdar förordningar, utfärdar lagakraftvunna lagar; har högsta befäl över krigsmakten; benådningsrätt. Mot riksdagens lagbeslut äger han inlägga veto, vilket br3'ts vid njTt beslut efter nyval; han har rätt att upplösa riksdagen och utlysa nyval. — Trots kontrasignationen är presidentens beslutanderätt ännu delvis reell; den kontrasignerande ansvarar enligt grundlagen blott för expeditionens riktighet och beslutets lagenlighet.

Statsminister.

210 Tillsättning Ämbetsperiod Funktioner Ministrar Tillsättning Ämbetsperiod Regeringens funktioner Förbiilande till parlamentet

Parlament Övre kammare

BILAGA 1 1

Utses och utnämnes av presidenten under beaktande av partiställningen i riksdagen. Statsministern skall avgå, om riksdagen uttalar sitt misstroende mot honom. Leder regeringen. Ministrarna är c:a 12—15 till antalet. Ministrarna utses av statsministern och utnämnes av presidenten. Ministrarna skall avgå, om riksdagen uttalar sitt misstroende mot dem. Regeringen leder förvaltningen och äger därvid fatta erforderliga beslut, såvida dessa ej tillhör presidenten samt leder lagstiftnings- och budgetarbetet. Statsrådet bör enligt regeringsformen åtnjuta riksdagens förtroende. Uttalar denna sitt misstroende, måste regeringen avgå. Även om ministrarna inte är medlemmar av riksdagen, får de infinna sig där och deltaga i dess debatter. Enkammar system. Riksdagen består av 200 ledamöter, som väljs för 4 år i allmänna, direkta och proportionella val. Rösträtts- och valbarhetsålder är 21 år.

Nedre kammare Förhållande mellan kamrarna Funktioner

Lagstiftnings- och budgetarbete, kontroll av regeringen.

Folkomröst n in g Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning Författningsdomstol

Författningsdomstol finnes ej. Ej heller har de ordinarie domstolarna lagprövningsrätt; lagstridiga förordningar är dock domare och statstjänstemän inte pliktiga att tillämpa.

Tillsättning Kompetenskrav Funktioner Grundlagsändring

Efter beslut om grundlagsändring skall riksdagen upplösas och nyval anställas. Efter valet skall riksdagen fatta nytt beslut om grundlagsändringen med % majoritet av de röstande. Riksdagen kan med Ve majoritet förklara grundlagsändring brådskande och omedelbart besluta om ändring med -/s majoritet.

FRÄMMANDE L Ä N D E R S STATSSKICK

Frankrike

Författning

Statssystem Fördelning av funktioner mellan union och delstat

Enhetsstat.

Statschef Tillsättning Ämhetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare Funktioner a) utan kontrasignation

b) med kontrasignation

Regering Regeringschef Tillsättning Ämhetsperiod Funktioner Ministrar Tillsättning Ämhetsperiod Regeringens funktioner Förhållande till parlamentet

5/10 1958 med senare ändringar.

Presidenten väljes i allmänna, direkta val. Rösträttsålder 21 år. Presidenten väljes för 7 år; omvalbarheten är ej begränsad. Besittning av medborgerliga rättigheter. Talmannen i senaten; vid definitiv vakans anställes nytt val. Utnämner premiärminister; äger underställa lagförslag och fördrag med konstitutionell betydelse folkomröstning; äger upplösa nationalförsamlingen och utlysa nyval, dock med minst ett år mellan upplösningarna; äger rätt att tillgripa extraordinära befogenheter, när nationens säkerhet är hotad; äger rikta budskap till parlamentet; utnämner ledamöter av författningsrådet; äger till författningsrådet hänskjuta frågor om lagars och fördrags författningsenlighet. Företräder landet internationellt, sluter fördrag, som i viktiga fall skall godkännas av parlamentet, utnämner ministrar samt högre ämbetsmän; utfärdar förordningar; chef för krigsmakten; benådningsrätt; han har suspensivt veto, som bryts, om parlamentet förnj^ar sitt beslut; utfärdar beslutade lagar.

Premiärminister. Utses och utnämnes av presidenten, som därvid bör beakta partiställningen i nationalförsamlingen. Premiärministern måste avgå, om nationalförsamlingen beslutar om misstroendevotum mot honom. Premiärministern skall leda regeringens verksamhet, med beslutanderätt i vissa frågor, såsom en del utnämningar. Ministrarna är c:a 20 till antalet. Ministrarna utnämnes av presidenten på premiärministerns förslag. Regeringen måste avgå, om nationalförsamlingen beslutar om misstroendevotum mot den. Regeringen leder förvaltningen samt lagstiftnings- och budgetarbetet. Regeringen skall ha nationalförsamlingens förtroende. Antar denna ett misstroendevotum, vartill krävs absolut majoritet av dess ledamöter, måste regeringen avgå. Om premiärministern ställer förtroendefråga på ett förslag i nationalförsamlingen, anses detta antaget, om denna ej lyckas åstadkomma misstroendevotum med absolut majoritet av ledamöterna. Har parlamentet inte inom 70 dagar beslutat om budgetförslaget, kan regeringen förordningsvägen sätta det i kraft. Parlamentsledamöterna får inte framställa förslag, som ökar statens utgifter eller minskar dess inkomster. Efter utskottsbehandling kan regeringen motsätta

212 BILAGA 1 1

sig ändringar till lagförslag. Ministrarna får inte vara ledamöter av parlamentet, men får infinna sig där och deltaga i debatterna. Parlament övre kammare

Nedre kammare

Förhållande mellan kamrarna

Funktioner Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning

Obligatorisk omröstning Författningsdomstol Tillsättning

Kompetenskrav Funktioner

G rundlagsändring

Tvåkammarsystem. Senaten består av 273 ledamöter, valda för 9 år med successiv förnyelse med % vart tredje år. 267 senatorer väljs indirekt av departementen, med mandaten fördelade efter folkmängd. Valkollegiet består av departementalråden, ombud för municipalråden samt departementens representanter i nationalförsamlingen. 6 senatorer väljs av fransmännen utomlands. Valbarhetsåldern 35 år. Xationalförsamlingen består av 482 ledamöter, valda för 5 år i allmänna, direkta val i enmansvalkretsar. Uppnås ej absolut majoritet i kretsen, anställes nytt val, då relativ majoritet är tillräcklig. Rösträttsålder 21 år, valbarhetsålder 23 år. Finansärenden skall först underställas nationalförsamlingen. Stannar kamrarna i olika beslut i lag- eller budgetfrågor, kan regeringen begära att ett utskott framlägger kompromissförslag. Antages ej detta, kan regeringen begära att nationalförsamlingen ensam fattar parlamentets beslut. Lagstiftnings- och budgetarbete, kontroll av regeringen.

Presidenten kan på förslag av regeringen eller kamrarna låta underkasta folkomröstning varje lagförslag, som har konstitutionell betydelse, eller fördrag, som har sådan betydelse. Grundlagsändring skall underkastas folkomröstning, som dock kan undvikas, se under »grundlagsändring». Författningsdomstol finnes: Författningsrådet. Domstolen består av 9 medlemmar, 3 valda av presidenten, 3 av nationalförsamlingens talman, 3 av senatens talman. 9 års mandattid, successiv förnyelse med Va vart tredje år. Därutöver är fd presidenter självskrivna medlemmar. Ledamot av författningsrådet får ej tillhöra parlamentet eller regeringen. Lagar med konstitutionell innebörd skall alltid underställas rådet, som skall avgöra deras grundlagsenlighet; andra lagar kan i samma syfte hänskjutas dit av presidenten, premiärministern eller talmännen. Rådet vakar dessutom över valens och folkomröstningars författningsenliga genomförande. Förslag kan framläggas av presidenten på framställning av premiärministern samt av parlamentets ledamöter. Efter beslut av kamrarna, skall det underkastas folkomröstning. Denna kan undvikas, om presidenten underställer förslaget för kamrarna i gemensam session, varvid */s majoritet av avgivna röster krävs för beslut.

FRÄMMANDE L Ä N D E R S STATSSKICK

Island

Författning

Statssystem

Enhetsstat.

17/6

19M.

Fördelning av funktioner mellan union och delstat Statschef Tillsättning

Presidenten väljes i a l l m ä n n a , direkta v a l ; relativ majoritet ä r tillräcklig. Kandidat i valet skall ställas upp av m i n s t 1 500 och högst 3 000 väljare. Anmäles blott en k a n d i d a t , behöver val ej hållas.

Ämbetsperiod

Presidenten väljes för 6 år, uch är obegränsat omvalbar. Han kan avsättas genom folkomröstning, beslutad av alltinget med 3/4 majoritet.

Kompetenskrav

Rösträtt, 35 års ålder.

Ställföreträdare

Vid tillfällig vakans u p p r ä t t h å l l s presidentens funktioner av statsministern, t a l m a n n e n i alltinget och ordföranden i Högsta domstolen gemensamt med majoritetsbeslut. Vid definitiv vakans anställes nyval.

Funktioner a) utan kontrasignation 1)) med kontrasignation

Företräder landet internationellt, sluter fördrag, som i viktigare fall skall godkännas av alltinget; u t n ä m n e r m i n i s t r a r och högre ä m b e t s m ä n ; u t f ä r d a r l a g a r ; äger i b r å d s k a n d e fall utfärda provisoriska lagar, som senare skall godkännas av alltinget; äger underställa lagbeslut i alltinget folkomr ö s t n i n g ; äger upplösa alltinget och utlysa nyval.

Regering Regeringschef

Statsminister.

Tillsättning

Utses och u t n ä m n e s av presidenten, som därvid bör beakta partiställningen i alltinget.

Ämbetsperiod

Enligt praxis skall statsministern avgå, om alltinget b e s l u t a r om misstroendevotum mot honom.

Funktioner

Statsministern presiderar i regeringen, som h a n leder.

Ministrar

Ministrarna är 7 till antalet.

Tillsättning

Tillsättas nominellt av presidenten, reellt av s t a t s m i n i s t e r n .

Ämbetsperiod

Regeringen eller enstaka minister skall enligt praxis avgå, om alltinget beslutar om misstroendevotum mot vederbörande.

Regeringens funktioner

Regeringen leder förvaltningen, samt lagstiftnings- och budgetarbetet.

F ö r h å l l a n d e till parlamentet

Enligt praxis råder p a r l a m e n t a r i s m , och regeringen bör sålunda ha alltingets förtroende. Beslutar detta om misstroendevotum, bör regeringen avgå. Även om m i n i s t r a r n a inte ä r m e d l e m m a r av alltinget, får de infinna sig där och deltaga i dess debatter.

Parlament

Modifierat

övre k a m m a r e

Det i a l l m ä n n a , direkta och proportionella val utsedda alltinget utser % av sina ledamöter, dvs 20, att utgöra Övre kammare. Mandattiden ä r 4 år. R ö s t r ä t t s - och valbarhetsålder är 21 år.

enkammarsystem.

214 Nedre kammare

Förhållande mellan kamrarna

Funktioner Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning

Obligatorisk omröstning

BILAGA 1 1

/ v det i allmänna, direkta och proportionella val utsedda alltinget utgör %, dvs 40 ledamöter, den Nedre kammaren, sedan % valts att tillhöra den övre kammaren. Mandattiden är 4 år. Rösträtts- och valbarhetsålder är 21 år. Båda kamrar har initiativrätt och kontrollmyndighet. Stannar kamrarna i olika beslut i lagfrågor, avgörs frågan genom gemensam omröstning, varvid % majoritet krävs. Finansbeslut diskuteras och avgörs alltid i det samlade alltinget, varvid det ej krävs kvalificerad majoritet. Lagstiftnings- och budgetarbete, kontroll av regeringen (bl. a. genom undersökningsutskott).

Ogillar presidenten ett lagbeslut, kan han ställa det under folkomröstning. — Alltinget kan med % majoritet besluta att anställa folkomröstning i fråga om avsättning av presidenten. —

Författningsdomstol Tillsättning Kompetenskrav Funktioner

Författningsdomstol och lagprövningsrätt finns ej.

Grundlagsändring

Båda kamrarna skall fatta beslut om grundlagsändring, därefter upplöses alltinget och anställes nyval; efter valet skall båda kamrarna ånyo fatta samma grundlagsändringsbeslut.

Italien

Författning 22/12 19b7.

Statssystem

Enhetsstat, som dock medger begränsad autonomi för olika regioner.

Fördelning av funktioner mellan union och delstat Statschef Tillsättning

Äinbetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare Funktioner a) utan kontrasignation b) med kontrasignation

Presidenten väljes av parlamentets båda kamrar i gemensam session, förstärkta med 55 representanter för Italiens 19 regioner, utsedda av regionråden i proportionella val. 1 de tre första valförsöken krävs % majoritet, från och med fjärde valomgången absolut majoritet. Presidenten väljs för 7 år; han är obegränsat omvalbar. Minst 50 års ålder, samt i besittning av medborgerliga rättigheter. Talmannen i senaten. Vid definitiv vakans anställes nytt val.

Presidenten företräder landet internationellt, förklarar krig på uppdrag av parlamentet, sluter fördrag, som i viktiga fall skall godkännas av parlamentet, utnämner ministrar och högre ämbetsmän, utfärdar förordningar; är högste chef

FRÄMMANDE LÄNDERS STATSSKICK

för krigsmakten; har henådningsrätt; har suspensivt veto, som bryts, om kamrarna fattar samma beslut på nytt; skall utfärda beslutade lagar samt äger rätt upplösa endera eller båda kamrarna samt utlysa nj'val, dock ej under de sista sex månaderna av sin ämbetsperiod. Regering Regeringschef Tillsättning

Ämbetsperiod Funktioner Ministrar Tillsättning Ämbetsperiod Regeringens funktioner

Förhållande till parlamentet

Parlament övre kammare

Nedre kammare Förhållande mellan kamrarna Funktioner Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning

Obligatorisk omröstning

Konseljpresidenten. Utses och utnämnes av presidenten, som skall beakta partiställningen i parlamentet. Inom 10 dagar efter sin utnämning måste han jämte regeringen erhålla förtroendcvotum av båda kamrarna. Skall avgå, om kamrarna beslutar om misstroendevotum. Konseljpresidenten leder regeringens politik. Ministrarna är c:a 25 till antalet. Ministrarna utnämnas av presidenten på konseljpresidentens förslag. Ministrarna måste avgå, om kamrarna beslutar om misstroendevotum mot dem. Regeringen leder förvaltningen, lagstiftnings- och budgetarbetet. Den kan genom delegation erhålla begränsad rätt att lagstifta och om den på eget bevåg nödlagstiftar, måste parlamentet snarast sammankallas för att kunna taga ställning till då utfärdade lagar. Regeringen måste ha båda kamrarnas förtroende, som uttalas genom röstning över förslag därom. Får den ej förtroende, eller om misstroendevotum beslutas av kamrarna, måste den avgå. Avslag från ena eller båda kamrar på ett regeringsförslag innebär ej misstroendevotum. Även om ministrarna inte är medlemmar av parlamentet, får de infinna sig där och deltaga i dess debatter. Tvåkam mar sy stem. Senaten består av 246 ledamöter, valda för 6 år i allmänna, direkta val inom regionerna med mandaten fördelade efter regionernas folkmängd. Rösträttsålder 25 år, valbarhetsålder 40 år. Presidenten kan utnämna 5 livstidssenatorer, därjämte är fd presidenter självskrivna ledamöter. Deputeradekammaren består av 596 ledamöter, valda för 5 år i allmänna, direkta val. Rösträttsålder är 21 år, valbarhetsålder 25 år. Kamrarna är likställda. Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen.

50 000 väljare äger framlägga utarbetat lagförslag, som skall behandlas i parlamentet. En beslutad lag skall underkastas folkomröstning, om 500 000 väljare eller 5 regionala råd så begär. Lagen anses godkänd, om hälften av väljarkåren deltagit och majoriteten röstat för den. Budget- och skattefrågor samt fråga om ratificering av fördrag kan inte underkastas folkomröstning. — l /s av endera kammarens ledamöter, 500 000 väljare eller 5 regionala råd kan kräva folkomröstning om beslutad grundlagsändring, se under rubriken »grundlagsändring».

216 BILAGA 1 1

Författningsdomstol

Särskild författningsdomstol

Tillsättning

Domstolen består av 15 ledamöter, 5 u t n ä m n d a av presidenten, 5 valda av parlamentet i gemensam session och 5 utsedda av de högsta domstolsmyndigheterna. Mandattid 12 år, ej omedelbart omval, successiv förnyelse.

finnes.

Kompetenskrav

Domare, juridikprofessor eller advokat med minst 20 års p r a k t i k ; men ej m e d l e m m a r av parlamentet.

Funktioner

Domstolen avgör frågor om lagars och förordningars grundlagsenlighet samt tvister mellan statliga myndigheter, mellan staten och regionerna och mellan regionerna inbördes.

Grundlagsändring

Grundlagsändring beslutas genom två identiska beslut av k a m r a r n a med m i n s t 3 månaders m e l l a n r u m , och vid sista beslutet med absolut majoritet av antalet ledamöter. Beslutas ändringen vid sista beslutet med mindre än % majoritet, kan */« av endera k a m m a r e n s ledamöter, eller 500 000 väljare eller 5 regionala råd begära att det underkastas folkomröstning, varvid majoriteten av de röstande krävs för godkännande.

Nederländerna

Författning

Statssystem

Enhetsstat.

2i/8 1815 med senare

ändringar.

Fördelning av funktioner mellan union och delstat Statschef Tillsättning

Arvkungadöme. Agnatisk-kognatisk huset Oranien-Nassau.

lineal

tronföljd

inom

Ämbetsperiod Kompetenskrav

Myndighetsåldern ä r 18 år.

Ställföreträdare

Förordnas

Funktioner a) utan kontrasignation b) med kontrasignation

förstärkta

generalstaterna

gemensam

Företräder landet internationellt, beslutar med generalstaternas samtycke om krig och fred samt fördrag med främm a n d e m a k t e r ; u t n ä m n e r m i n i s t r a r , ä m b e t s m ä n och officerare, äger utfärda förordningar, ä r högste chef för krigsm a k t e n ; b e n å d n i n g s r ä t t ; han skall godkänna de av generalstaterna fattade lagbesluten, men denna vetorätt är obsolet; u t f ä r d a r beslutade lagar. Han äger upplösa endera eller båda k a m r a r n a och utlysa nyval.

Regering Regeringschef

Ministerpresident, som dock ej är förutsedd i författningen.

Tillsättning

Utses och u t n ä m n e s av monarken, som därvid bör beakta partiställningen i generalstaterna.

Ämbetsperiod

Enligt praxis skall ministerpresidenten avgå, om generalstaterna u t t a l a r sitt misstroende mot honom.

Funktioner

Leder regeringen.

Ministrar

Ministrarna ä r c:a 15 till antalet.

FRÄMMANDE L Ä N D E R S STATSSKICK

Tillsättning Ämhetsperiod Regeringens funktioner Förhållande till parlamentet

Parlament Övre kammare Nedre kammare

Förhållande mellan kamrarna Funktioner Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning Författningsdomstol Tillsättning Kompetenskrav Funktioner

217 Ministrarna tillsättas nominellt av monarken, reellt av ministerpresidenten. Enligt praxis skall ministrarna avgå vid misstroendevotum mot dem. Regeringen leder förvaltningen samt lagstiftnings- och budgetarbetet. Enligt praxis råder parlamentarism. Ministrarna skall sålunda avgå, om generalstaterna uttalar sitt misstroende mot dem. En minister får inneha ett mandat i generalstaterna blott under 3 månader efter sitt val till desamma; även om ministrarna inte är eller får vara ledamöter av generalstaterna, har de rätt att infinna sig där och att deltaga i dess debatter. Tvåkammarsvslem: generalstaterna. Första kammaren består av 75 ledamöter, valda för 6 år av provinsialstaterna med successiv förnyelse med hälften vart tredje år. Valbarhetskrav är rösträtt och 30 års ålder. Andra kammaren består av 150 ledamöter, valda för 4 år i allmänna, direkta och proportionella val med hela landet som en valkrets. Rösträttsålder är 23 år, valbarhetsålder 30 år. Röstplikt. Första kammaren har ej laginitiativ och kan blott antaga eller förkasta de av Andra kammaren eller regeringen framförda förslagen. Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen (bl. a. undersökningskommissioner). — — — Särskild författningsdomstol finnes ej. De ordinarie domstolarna har ej lagprövningsrätt. — — —

Grundlagsändring

Efter beslut av generalstaterna, att grundlagsändring skall företagas, upplöses kamrarna och ordnas nyval. Efter detta fattas slutligt beslut, varvid det krävs % majoritet av de röstande.

Norge

Författning

Statssystem Fördelning av funktioner mellan union och delstat

Enhetsstat. —

Statschef Tillsättning

17/5 1814 med senare ändringar.

Arvkungadöme. Lineal, agnatisk tronföljd.

218 Ämbetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare Funktioner a) utan kontrasignation b) med kontrasignation

Regering Regeringschef Tillsättning Ämbetsperiod Funktioner Ministrar Tillsättning Ämbetsperiod Regeringens funktioner Förhållande till parlamentet

Parlament Övre kammare

Nedre kammare

Förhållande mellan kamrarna

Funktioner Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning

BILAGA 1 1

— Myndighetsåldern är 21 år. Tronföljaren, eller om denne ej är myndig, regeringen. —Företräder landet internationellt, beslutar om krig och fred samt fördrag, av vilka de viktiga kräver stortingets samtycke; utnämner ministrar och ämbetsmän, utfärdar förordningar, högste chef för krigsmakten; benådningsrätt; har obsolet vetorätt mot stortingets beslut -— vetot bryts vid nytt beslut efter nyval — samt utfärdar beslutade lagar. Statsminister. Utses och utnämnes av kungen, som därvid bör beakta partiställningen i stortinget. Enligt praxis skall statsministern avgå, då stortinget uttalar sitt misstroende mot honom. Leder regeringen. Ministrarna måste vara minst 7, och är c:a 15 till antalet. Ministrarna tillsättas nominellt av kungen, reellt av statsministern. Enligt praxis skall ministrarna avgå vid misstroendevotum mot dem. Regeringen leder förvaltningen samt lagstiftnings- och budgetarbetet. Enligt praxis råder parlamentarism. Ministrarna skall sålunda avgå, om stortinget uttalar sitt misstroende mot dem. Så länge som de tillhör statsrådet, får de inte utnyttja sina stortingsmandat, utan ersätts med suppleanter. De får dock infinna sig i stortinget och deltaga i dess debatter. Modifierat enkammarsystem: stortinget. Det i allmänna, direkta och proportionella val utsedda stortinget utser XA av sina ledamöter, dvs 38, att utgöra lagting. Mandattiden är 4 år. Rösträtts- och valbarhetsålder är 21 år. Av det i allmänna, direkta och proportionella val utsedda stortinget utgör %, dvs 112 ledamöter, odelstinget, sedan % valts att tillhöra lagtinget. Mandattid 4 år. Rösträttsoch valbarhetsålder är 21 år. Lagar föreslås på odelstinget och efter beslut där, översänds förslaget till lagtinget. Stannar kamrarna därvid i skilda meningar, avgörs frågan genom gemensam omröstning med % majoritet. Reslut i finansfrågor fattas alltid i det samlade stortinget utan krav på kvalificerad majoritet. Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen.

FRÄMMANDE L Ä N D E R S STATSSKICK

Författningsdomstol

219 Författningsdomstol finnes ej. De ordinarie domstolarna anses enligt en lång och säker praxis ha lagprövningsrätt.

Tillsättning Kompetenskrav Funktioner Grundlagsändring

Efter beslut om grundlagsändring, vilket ej får fattas under den årliga sessionen närmast före val till stortinget, skall efter valen till stortinget nytt beslut fattas, varvid det krävs % majoritet av de röstande.

Schweiz

Författning

Statssystem

Förbundsstat bestående av 22 delstater, »kantoner», med parlament och direkt demokrati samt regeringar. Unionella funktioner: utrikespolitik med beslut om krig, fred, fördrag och tullar, försvar, inrikeshandel, mynt-, mått-, vikt-, post-, tele- och bankväsen, beslut om järnvägar, sjö-, flod- och biltrafik. Funktioner gemensamma för union och delstat: inre säkerhet, civil- och strafflag, socialpolitik, konjunkturpolitik, hälsovård, offentliga arbeten, näringslivet, skydd för arbetskraften, folkhushållningen, vägar, broar, vattenbyggnader, skogsväsen, fiske, jakt, den högre undervisningen samt direkta och indirekta skatter. Delstatliga funktioner: processrätt, lägre undervisning, kyrkoärenden.

Fördelning av funktioner mellan union och delstat

Statschef Tillsättning

Ämbetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare Funktioner a) utan kontrasignation

29/5 1874 med senare ändringar.

Förbundspresident. Parlamentets båda kamrar väljer i gemensam session en av regeringens ledamöter till president. Absolut majoritet av avgivna giltiga och icke blanka röstsedlar krävs. Enligt mycket lång praxis roterar presidentämbetet bland regeringens ledamöter. 1 år; omedelbart omval eller val till vice-president får ej äga rum. Valbarhet till förbundsrådet, dvs minst 20 års ålder och rösträtt samt icke-präst. Vice-president, väljs på samma sätt och tid som presidenten. Brukar påföljande år väljas till president. Presidenten innehar ordförandeskapet i regeringen; hans plikter är blott representativa, nationellt och internationellt.

b) med kontrasignation Regering Regeringschef Tillsättning Ämbetsperiod Funktioner Ministrar

Förbundsrådet. Presidenten har det formella ordförandeskapet i regeringen. Se under rubriken »tillsättning av president». Se under rubriken »tillsättning av president». Leder regeringens förhandlingar såsom dess ordförande. Enligt författningen 7 ledamöter i regeringen inkl. presidenten.

220 Tillsättning

Ämbctspcriod Regeringens funktioner

Förhållande till parlamentet

Parlament Övre kammare Nedre kammare

Förhållande mellan kamrarna Funktioner

Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning

Obligatorisk omröstning Författningsdomstol Tillsättning Kompetenskrav Funktioner

BILAGA 1 1

Förbundsrådets ledamöter väljes av parlamentets båda kamrar i gemensam session; absolut majoritet av avgivna giltiga och icke blanka röstsedlar krävs. Inte mer än en minister får tagas från en och samma kanton. Enligt praxis är regeringen blandad, språkligt, religiöst och partimässigt sett (»samlingsregering»). Val av förbundsråd omfattar en tid av 4 år. Omval period efter period är det normala. Regeringen handhar kollektivt verkställandet av parlamentets beslut och leder sålunda den unionella förvaltningen, vilket även innefattar vissa utnämningar, upprätthållande av yttre och inre säkerhet samt förbindelserna med utlandet. Den leder även lagstiftnings- och budgetarbetet. Regeringens ledamöter är valda av parlamentet, som dock ej kan framtvinga ledamots avgång genom misstroendevotum under dennes valperiod. Omval vid ämbetsperiodens utgång är det normala. Ministrarna får ej vara ledamöter av parlamentet, men har rätt att infinna sig där, deltaga i kamrarnas debatter och där ställa förslag. Tvåkammarsystem: förbundsförsamlingen. Ständerrådet består av 44 ledamöter, av vilka 2 väljes i varje kanton på av kantonerna själva bestämda sätt och tider. Xationalrådet består av 196 ledamöter, valda för 4 år i allmänna, direkta och proportionella val med mandaten fördelade efter kantonernas folkmängd. Rösträtts- och valbarhetsålder är 20 år. Kamrarna är likställda. Förbundsförsamlingen beslutar i lagstiftnings- och budgetfrågor, väljer president, regering, förbundsdomstol, kanslichef (»kansler») åt regeringen samt överbefälhavare, beslutar om fördrag med främmande makter, om krig och fred samt om den inre säkerheten. Den kontrollerar regeringens verksamhet. 50 000 väljare kan begära författningsändring, antingen med ett allmänt hållet eller ett fullständigt utarbetat förslag. 30 000 väljare eller 8 kantoner kan begära, att beslutad lag eller fördrag med minst 15 års giltighet underställes folkomröstning. Hälften av de röstande krävs för att förkasta förslaget. Omröstning kan undvikas genom att båda kamrar förklarar beslutet brådskande, men giltigheten begränsas till 1 år, om omröstning då begärs. Författningsändring skall alltid underkastas folkomröstning. Majoritet krävs av såväl röstande som av kantorer. Författningsdomstol finnes ej. Förbundsdomstolen har ej lagprövningsrätt, men besvär kan ställas till den, då medborgarens konstitutionella rättigheter kränkts. Förbundsdomstolens ledamöter väljs av förbundsförsamlingen. Valbarhet till nationalrådet. Domstolen avgör tvister mellan unionen och kanton, mellan kantonerna, mellan enskilda och union eller kanton samt dömer då enskilda appellera och unionens lagstiftning har betj'delse.

FRÄMMANDE L Ä N D E R S STATSSKICK

221 C i undlagsändring

Förslag kan väckas av parlamentets kamrar eller genom folkinitiativ. Vid totalrevision skall folkomröstning anställas och parlamentet upplösas för nyval, innan förslaget slutligt utarbetas. Även vid partiell revision kan förberedande folkomröstning förekomma. Det slutliga förslaget, framlagt genom folkinitiativ eller utarbetat av parlamentet, skall alltid underkastas folkomröstning, varvid det krävs majoritet av såväl de röstande som av kantonerna.

Storbritannien

Författning: statsskick reglerat genom lagar, slut och praxis.

Statssystem

Enhetsstat med viss autonomi för vissa områden, bl. a. Norra Irland.

parlamentsbe-

Fördelning av funktioner mellan union och delstat Statschef Tillsättning Ämbetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare Funktioner a) utan kontrasignation b) med kontrasignation

Regering Regeringschef Tillsättning Ämbetsperiod Funktioner Ministrar Tillsättning

Ämbetsperiod Regeringens funktioner Förhållande till parlamentet

Arvkungadöme. Lineal kognatisk tronföljd inom huset Windsor (eg. Sachsen-Coburg-Gotha). Myndighetsålder är 18 år.

Företräder landet internationellt, förklarar krig, sluter fred och fördrag, som dock framläggs för parlamentet, utnämner ministrar, domare, högre ämbetsmän och pärer, utfärdar förordningar; har en numera obsolet vetorätt mot parlamentets lagbeslut; utfärdar beslutade lagar; benådningsrätt; äger upplösa parlamentet och utlysa nyval.

Premiärminister. Utses och utnämnes av monarken, som därvid skall beakta partiställningen i underhuset. Premiärministern skall avgå, om underhuset uttalar sitt misstroende mot honom. Premiärministern är ledare för regeringen och dess politik. Antalet ministrar är c:a 30, av vilka c:a 20 tillhör den inre kretsen, kabinettet. Ministrarna utnämnes av monarken på förslag av premiärministern. Ministrarna måste avgå, då underhuset uttalar sitt misstroende mot dem. Regeringen leder förvaltningen samt lagstiftnings- och budgetarbetet. Regeringen skall åtnjuta underhusets förtroende, vilket den anses ha, så länge underhuset ej antar ett misstroendevotum mot den; riktas misstroendevotum mot den, måste den avgå. Regeringen bestämmer över fördelningen av underhu-

222 BILAGA 1 1

sets tid; blott regeringen får föreslå beslut, som innebär en utgiftsökning för staten. Ministrarna bör vara ledamöter av parlamentet, helst underhuset. De kan deltaga i utskottsarbetet. Parlament Övre kammare

Nedre kammare

Förhållande mellan kamrarna

Funktioner

Tvåkammarsystem: parlamentet. Överhuset består av c:a 900 ledamöter, dels med ärftlig rätt, c:a 800 huvudmän för de engelska högadliga släkterna; dels på grund av ämbete, 26 ärkebiskopar och biskopar; dels c:a 40 ledamöter som av monarken utnämnts på livstid utan ärftlig rätt, däribland 9 domarlorder; samt 16 valda representanter för den skotska adeln. Nyadling såväl med som utan ärftliga rättigheter göres ännu i stor utsträckning av monarken. Genomsnittligt 140 ledamöter brukar dagligen infinna sig till sessionerna. Underhuset består av 630 ledamöter, valda för 5 år i allmänna, direkta val med majoritetsval i enmansvalkretsar; relativ majoritet är tillräcklig i kretsen. Rösträttsålder är 21 år. Underhuset brukar upplösas före 5-årsperiodens utgång. Överhuset har ett suspensivt veto mot underhusets lagbeslut; vetot bryts, om underhuset upprepar sitt beslut följande år. I finansfrågor har överhuset ej veto, utan måste inom 30 dagar antaga eller förkasta underhusets beslut; även om det förkastas träder det ändock i kraft efter denna tid. Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen. Domarlorderna i överhuset fungerar som Storbritanniens högsta domstol.

Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning Författningsdomstol

Författningsdomstol finnes inte, ej heller har de ordinarie domstolarna lagprövningsrätt.

Tillsättning Kompetenskrav Funktioner Grundlagsändring

Ändringar av författningslagar vanlig lagstiftning.

sker på samma sätt som

Förbundsrepubliken Tyskland Författning 23/5 19i9 med senare ändringar. Statssystem Fördelning av funktioner mellan union och delstat

Förbundsstat, omfattande 10 delstater (»Länder») med egna parlament och regeringar. Unionella funktioner: utrikesärenden, försvar, utrikeshandel, tullar, mynt-, mått-, vikt-, tele- och postväsen, järnvägar, civilflyg samt vissa skattelagar. Funktioner gemensamma för union och delstat: civil- och kriminallag, processrätt, jord- och bostadslagstiftning, lagstiftning om näringslivet, arbetsrätt och hälsovård, film och

FRÄMMANDE LÄNDERS STATSSKICK

press, vetenskaplig forskning, naturskydd samt vissa skattelagar. Delstatliga funktioner: allt övrigt, såsom kulturlivet med skolväsen, socialpolitik, polisväsen och delstatsfinanserna. Statschef

Ämbetsperiod Kompetenskrav Ställföreträdare Funktioner a) utan kontrasignation

b) med kontrasignation

Regering Regeringschef Tillsättning

Ämbetsperiod Funktioner Ministrar Tillsättning Ämbetsperiod Regeringens funktioner

Förhållande till parlamentet

Förbundspresidenten väljes av förbundsförsamlingen, som består av förbundsdagen jämte lika många ledamöter, valda av delstaternas parlament i proportionella val. 1959 var ledmöterna 1 038, Berlins representanter inräknade. Absolut majoritet krävs i de två första valförsöken, relativt majoritet i tredje valomgången. Förbundspresidenten väljes för 5 år; omedelbart omval kan blott ske en gång. Rösträtt, 40 års ålder. Talmannen i förbundsrådet. Utnämnande och avskedande av förbundskansler, upplösning av förbundsdagen samt utlysande av nyval efter misslyckade försök att välja förbundskansler med absolut majoritet. Företräder landet internationellt, sluter fördrag, i viktigare fall med parlamentets medverkan, utnämner ministrar, förbundsämbetsmän och förbundsdomare; utfärdar antagna lagar; han proklamerar med förbundsrådets samtycke nödlagstiftningstillstånd; upplöser förbundsdagen och utlyser nj'val vid vägrat förtroendevotum för förbundskanslern. Förbundskansler. Föreslås av förbundspresidenten och väljes av förbundsdagen, som därvid kan välja annan än den föreslagne. Absolut majoritet av ledamöterna krävs vid detta val och vid val som sker inom 14 dagar; därefter räcker relativ majoritet, varvid förbundspresidenten kan välja mellan att utnämna den valde eller att upplösa förbundsdagen och utlysa nyval. Är tvungen att avgå, då förbundsdagen med absolut majoritet utser annan kansler, och skall alltid avgå efter val till förbundsdagen. Drar upp riktlinjer för regeringens politik och leder denna. Ministrarna är c:a 20 till antalet. Ministrarna tillsättas nominellt av presidenten, reellt av kanslern. En ministär skall avgå då förbundskanslern avgår samt alltid efter nyval. Regeringen leder förvaltningen, lagstiftnings- och budgetarbetet (har propositionsrätt). Den utfärdar förordningar och allmänna förvaltningsföreskrifter och har vid nödlagstiftningstillstånd rätt att lagstifta tillsammans med förbundsrådet. Förbundskanslern skall ha parlamentets förtroende, utti-3rckt genom valet eller särskilt förtroendevotum. Erhålles på begäran ej sådant förtroendevotum, kan förbundspresidenten på förbundskanslerns förslag upplösa förbundsdagen och utlysa nyval. Misstroendevotum uttr3'cks genom att med absolut majoritet välja ny kansler. — Höjning i parlamentet av regeringens utgiftsförslag eller införande av nya utgifter kräver regeringens godkännande. Ministrarna äger tillträde till kamrar och utskott.

224 Parlament Övre kammare

Nedre kammare

Förhållande mellan kamrarna

Funktioner Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning Obligatorisk omröstning Författningsdomstol Tillsättning

Kompetenskrav Funktioner

Grundlagsändring

BILAGA 11

Tvåkammarsystem. Förbundsrådet består av 42 ledamöter jämte 4 icke röstberättigade representanter för Västberlin. Mandaten är fördelade på delstaterna, högst 5, minst 3 för varje, och deras representanter tillsätts och återkallas av delstaternas regeringar. Delstatens röster avges i block. Förbundsdagen består av 499 ledamöter (jämte 22 icke röstberättigade från Västberlin), valda för 4 år i allmänna, direkta val med kombination av majoritetsval och proportionalism. Rösträttsålder 21 år, valbarhetsålder 25 år. Förbundsrådet har initiativrätt endast via regeringen; regeringen måste ha förbundsrådets godkännande av förordningar, som berör delstaterna. Förbundsrådets godkännande krävs för förbundslagar om skatter, som inflyter till delstaterna; i övriga lagfrågor har förbundsrådet ett veto som bryts, om förbundsdagen fattar nytt beslut med samma majoritet som förbundsrådet (absolut eller % ) . Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen (bl. a. undersökningsutskott).

I vissa fall vid ändring av delstatsgränser. Särskild författningsdomstol finnes: förbundslagstiftningsdomstolen. Domstolen består av 6 förbundsdomare och 10 andra ledamöter, valda av förbundsrådet och förbundsdagen med hälften (8) vardera; förbundsdomare för sin ämbetstid och övriga för 8 år. 40 års ålder, valbarhet till förbundsdagen, kompetens till domarämbete eller högre förvaltningstjänst, kunskaper i offentlig rätt, erfarenheter från samhällslivet. Avgör grundlagstolkningsfrågor vid tvister mellan förbundsorgan och mellan förbundsorgan och delstat, avgör andra offentligrättsliga tvister mellan förbund och delstat och mellan delstater samt avgör om lagar och förordningar är i enlighet med grundlagen och dess grundrättigheter. För beslut om grundlagsändring krävs % majoritet i förbundsdag och i förbundsråd.

Österrike

Författning 1/10 1920 med senare ändringar.

Sfatssystem

Förbundsstat, som omfattar 9 delstater (»Länder») med egna parlament (»Landtag») och regeringar. Unionella funktioner: utrikesärenden, fördrag, handel, tullar, försvar, folkhushållning; civil- och kriminallag, processrätt; högre undervisning; mynt-, mått-, vikt-, post-, tele- och bankväsen samt med en del smärre undantag även allmän ordning och säkerhet, kommunikationer, vattenbyggnad, bergs- och skogsväsen, hälso- och sjukvård, reglering av näringslivet.

Fördelning av funktioner mellan union och delstat

FRÄMMANDE L Ä N D E R S STATSSKICK

225 Funktioner gemensamma för union och delstat: förvaltningsr ä t t , polisväsen, undervisning, socialpolitik, a r b e t s r ä t t och arbetarskydd, bostadsbyggnad samt beskattning. Delstatliga funktioner: bestämmelser i övrigt, såsom om jakt, fiske, naturskydd, turismen. Statschef Tillsättning

Förbundspresidenten väljes i a l l m ä n n a direkta v a l ; röstr ä t t s å l d e r 20 år, röstplikt. Absolut majoritet krävs för val. Uppnås ej sådan, anordnas n y t t val, där blott de två partier, som vunnit flest röster i första omgången, får ställa upp kandidater.

Ämbetsperiod

6 å r ; omedelbart omval kan ske blott en gång. Avsättning kan äga r u m genom folkomröstning, anordnad av förbundsförsamlingen på begäran av nationalrådet i beslut med % majoritet.

Kompetenskrav

Minst 35 års ålder.

Ställföreträdare

Tillfällig ersättare ä r förbundskanslern; vid längre vakans än 20 dagar bestäms därom genom lag och vid definitiv vakans anställes val.

Funktioner a) u t a n kontrasignation b) med kontrasignation

Blott några funktioner av smärre betydelse. F ö r e t r ä d e r landet internationellt, sluter fördrag; u t n ä m n e r m i n i s t r a r och förbundstjänstemän, förlänar t i t l a r ; chef för k r i g s m a k t e n ; benådningsrätt samt äger på föräldrarnas begäran legitimera utomäktenskapliga barn. Han äger r ä t t att upplösa nationalrådet och utlysa nyval.

Regering Regeringschef

Förbundskansler.

Tillsättning

Utses och u t n ä m n e s av presidenten, som därvid skall beakta partiställningen i n a t i o n a l r å d e t .

Ämbetsperiod

F ö r b u n d s k a n s l e r n måste avgå, om nationalrådet att han icke äger dess förtroende.

Funktioner

Leder regeringens arbete.

förklarar,

Ministrar

Ministrarna ä r c:a 10 till antalet.

Tillsättning

Ministrarna u t n ä m n e s av presidenten på förbundskanslerns förslag och med dennes kontrasignation.

Ämbetsperiod

Om n a t i o n a l r å d e t förklarar, att en eller flera m i n i s t r a r inte h a r dess förtroende, måste vederbörande avgå.

Regeringens funktioner

Regeringen leder förvaltningen (ministerstyrelse), lagstiftningsarbetet ( h a r initiativrätt) och budgetarbetet ( h a r som åliggande att framlägga budgetförslag).

F ö r h å l l a n d e till parlamentet

Ministären måste avgå, om nationalrådet genom ett beslut uttryckligen förklarar, att den ej h a r nationalrådets förtroende.

Parlament

T v å k a m m a r s y s t e m ; då k a m r a r n a vid vissa beslut s a m m a n t r ä d e r i gemensam session, benämnes de förbundsförsamling.

övre k a m m a r e

Förbundsrådet består av 50 ledamöter, fördelade på de olika delstaterna med hänsyn till deras folkmängd, med högst 12, m i n s t 3 m a n d a t för en delstat. Ledamöterna väljes av delstaternas p a r l a m e n t för samma tid, som dessa är valda för. Valsystemet är proportionellt; minst en plats ä r alltid g a r a n t e r a d åt det näst största partiet i delstaten.

15—202785

226 Nedre kammare Förhållande mellan kamrarna

Funktioner Folkomröstning Folkinitiativ Fakultativ omröstning

Obligatorisk omröstning Författningsdomstol Tillsättning

Kompetenskrav Funktioner

Grundlagsändring

BILAGA 1 1

National rådet består av 165 ledamöter, valda för 4 år i allmänna, direkta och proportionella val. Rösträttsålder är 20 år, valbarhetsålder 26 år. Röstplikt. Förbundsrådet har snspensivt veto mot nationalrådets lagbeslnt; dess invändningar skall lämnas inom 8 veckor. Vetot bryts vid nytt beslut i nationalrådet, varvid minst halva antalet ledamöter måste närvara. Mot beslut i finansfrågor äger förbundsrådet ej vetorätt. Det har initiativrätt blott via regeringen. Lagstiftnings- och budgetarbete samt kontroll av regeringen (undersökningsutskott, revisionsdomstol).

Undertecknas ett förslag av 200 000 väljare eller hälften av de röstberättigade i tre delstater, skall förslaget av regeringen lämnas till nationalrådet för debatt och beslut. Genom nationalrådets beslut kan ett lagbeslut underkastas folkomröstning. •— En partiell författningsrevision kan underkastas folkomröstning om Mi av nationalrådet eller av förbundsrådet begär det. Presidenten kan avsättas genom folkomröstning, se därom under rubriken »presidentens ämbetsperiod». Total författningsrevision skall underkastas folkomröstning. Särskild författningsdomstol finnes, de vanliga domstolarna har ej lagprövningsrätt. Författningsdomstolen består av 14 ledamöter och 6 suppleanter, utnämnda av presidenten. Regeringen föreslår 8 ledamöter och 3 suppleanter, nationalrådet och förbundsrådet föreslår vardera 3 ledamöter samt suppleanter, 2 resp. 1. De av regeringen föreslagna skall vara domare, ämbetsmän eller juridik- eller statskunskapsprofessorer. Författningsdomstolen avgör dit hänskjutna frågor om lagar och förordningar är i enlighet med författningen, om förordningar ej är lagenliga och om förvaltningsmyndigheters utslag kränker någon fri- eller rättighet med grundlags helgd. Den avgör vidare kompetenstvister mellan olika myndigheter och mellan förbund och delstater. Lagar med konstitutionell betydelse kräver % majoritet i nationalrådet; förbundsrådet har vetorätt som vid vanlig lagstiftning. Partiella ändringar kan underkastas fakultativ folkomröstning, om V-A av nationalrådet eller av förbundsrådet begär det. Totalrevision underkastas alltid folkomröstning.

B I L A G A 12

PM angående de i vissa främmande länder tillämpade formerna för att fastställa om ministären åtnjuter representationens förtroende

En ingående beskrivning och analys av de särskilda former varigenom man i vissa främmande länder brukar fastställa, om regeringen åtnjuter eller icke åtnjuter folkrepresentationens förtroende, har givits av Herbert Tingsten i »Utredning angående införande av ett dagordningsinstitut m. m.» (SOU 1935: 21). Nedan återges i sammandrag vissa delar av Tingstens framställning och dessutom lämnas en kortfattad redovisning av den utveckling som ägt rum i de berörda länderna efter 1935. Norge. Till en början må erinras om att den norska grundlagen i h ä r aktuella avseenden är konstruerad ungefärligen på samma sätt som den svenska. Den norska grundlagen är tillkommen år 1814 och är alltså inte mycket yngre än den svenska, ehuru inslaget av maktdelningsdoktrin här är tydligare. Enligt § 3 i den norska grundlagen har Konungen sålunda den utövande makten, enligt § 12 väljer han själv sitt råd och enligt § 30 skall Konungen inhämta rådets åsikter över regeringsärendena men han fattar själv sitt beslut. Konungens beslut måste vara kontrasignerade och statsråden är ansvariga för besluten. Ansvaret kan utkrävas av odelstinget inför riksrätten som vid domens avkunnande skall bestå av 15 ledamöter, 5 från Högsta Domstolen och 10 utsedda av lagtinget. I praxis har parlamentarismen sedan länge varit erkänd. Hävdandet av parlamentariska principer gentemot unionskonungen framstod i Norge också som uttryck för självständighetssträvandena. Enligt norsk författningsdoktrin ingår nämligen parlamentarismen som ett led i författningen ehuru den icke är inskriven i denna. En sådan uppfattning kommer bl. a. till uttryck i ett kommittéförslag avgivet år 1929 där kommittén bl. a. enhälligt förklarar, att skulle det fall någonsin inträffa, att en regering underlät att böja sig för ett av stortinget beslutat misstroendevotum, så skulle detta förhållande falla under ansvarighetslagens bestämmelser på så vis att ett sådant handlingssätt måste anses som »stridande mot statsformen». Denna uppfattning erkännes också allmänt i doktrinen. I praxis h a r man också sedan länge använt ett dagordningsinstitut, åtskilliga dagordningsförslag har under olika tider framställts, men endast ett uttryckligt misstroendevotum beslutats, nämligen mot den socialdemokratiska kampministären Hornsrud 1928. Det löd: »Stortinget beklagar, att landets regering i sin förklaring framträder som representant för blott en viss del av folket och att regeringen icke äger det förtroende, vilket är nödvändigt för den sanering av statsfinanserna och för det lugn och den fasthet i våra ekonomiska förhållanden, som fordras för utvecklingen av vårt närings- och arbetsliv». Exempel finnes också på att uttalanden av stortinget, som inneburit kritik mot regeringen men ej ett formligt misstroendevotum, har föranlett regeringen att begära avsked. Danmark. Den danska grundlagen är visserligen ny, från 1953, men i väsentliga drag ansluter den sig till de äldre förebilderna och överensstämmer också i många fall med den svenska grundlagen. Konungen förklaras sålunda enligt § 3

228 BILAGA 12

ha den utövande makten och delar den lagstiftande makten med folketinget. I § 12 heter det att Konungen, med i grundlagen givna begränsningar, har den högsta myndigheten över rikets angelägenheter och utövar den genom ministrarna. Enligt § 14 tillkommer det Konungen att utnämna och avskeda ministrarna; Konungens underskrift jämte kontrasignation av vederbörande minister ger besluten giltighet. I § 15 följer sedan en nyhet för den senaste danska författningen, nämligen en bestämmelse om parlamentariskt ansvar: »Ingen minister kan forblive i sit embede, efter at folketinget har udtalt sin mistillid til ham. Udtaler folketinget sin mistillid til statsministeren, skal denne begasre ministeriets afsked, medmindre nyvalg udskrives. Et ministerium, som har fået et mistillidsvotum, eller som har begaeret sin afsked, fungerer, indtil et nyt ministerium er udnsevnt. Fungerende ministre kan i deres embede kun foretage sig, hvad der er forn0dent til embedsforretningernes uforstyrrede f0relse.» Paragraf 53 i grundlagen innehåller föreskrifter om interpellationsrätten, men några grundlagsbestämmelser beträffande ett dagordningsinstitut finnes icke. I praxis har emellertid sedan lång tid tillbaka ett dagordningsinstitut använts, med eller utan anknytning till en interpellationsdebatt. Periodvis har dagordningsinstitutet använts ganska ofta men något misstroendevotum synes ej ha beslutats sedan år 1909. Detta innebär alltså att föreslagna kritiska dagordningar förkastats eller också, vilket varit ganska vanligt, att helt neutrala dagordningar antagits. Följande exempel från 1924 kan belysa denna praxis. En högerrepresentant i folketinget föreslog då ett misstroendevotum mot den socialdemokratiske socialministern i följande form: »I det att folketinget ogillar, att socialministern . . rekommenderat en person om vars bristande kvalifikationer han icke kan ha varit i tvivelsmål, går tinget över till nästa ärende på dagordningen». Socialdemokraterna påyrkade förslagets förkastande, medan radikalerna, som stödde regeringen men icke ingick i densamma, framlade ett neutralt förslag till dagordning, som antogs: »I det att folketinget tar socialministerns svar och interpellation till handlingarna, uttalar det, att den skrivelse, som är anledning till interpellationen, på grund av hela sin karaktär icke bör bilda utgångspunkt för något politiskt uttalande från tingets sida, och övergår . . . » Finland. Den finska författningen, tillkommen efter frigörelsen från Ryssland år 1919, har en annan karaktär än de övriga nordiska ländernas. I dess första paragrafer heter det sålunda, att Finland är en suverän republik och att statsmakten tillkommer folket, som företrädes av dess till riksdag samlade representation. Den lagstiftande makten utövas av riksdagen i förening med republikens president, och den högsta verkställande makten är uppdragen åt presidenten. Jämte honom skall emellertid för statens allmänna styrelse finnas ett statsråd . . . I § 36 ingår följande bestämmelse om ministärens parlamentariska förankring: »Till medlemmar av statsrådet, vilka böra åtnjuta riksdagens förtroende, kallar presidenten . ..» I riksdagsordningen § § 3 6 och 37 regleras bl. a. dagordningsinstitutet. Därest minst 20 riksdagsmän understödjer en interpellation, skall denna överlämnas till vederbörande statsråd och han skall inom 15 dagar avgiva svar på interpellationen eller meddela, varför något svar icke kommer att lämnas. Sedan svaret avgivits samt överläggningen förklarats avslutad, framställer talmannen till riksdagens godkännande övergång till dagordningen i följande ordalydelse: »Efter att ha åhört den angivna förklaringen övergår riksdagen till dagordningen». Riksdagen

M I N I S T Ä R E N S PARLAMENTARISKA ANSVAR

kan antingen godkänna sådan enkel eller under diskussionen föreslagen motiverad övergång till dagordningen eller besluta hänskjuta saken till grundlagsutskottet eller, därest ärendets beskaffenhet sådant fordrar, till annat utskott. Hänskjutes saken till utskott, bör detta föreslå motiverad övergång till dagordningen, angående vars slutliga innehåll riksdagen fattar beslut. Det dagordningsförfarande, som följer efter en interpellation, kan även följa efter de av regeringen utom dagordningen givna meddelanden, som stundtals förekommer i viktigare politiska frågor. Även i Finland har under vissa skeden interpellationer i förening med förslag om motiverade dagordningar förekommit ganska ofta och vid några tillfällen har ministärer i samband h ä r m e d störtats. Som exempel från senare tid må nämnas, att till följd av sådan motiverad övergång till dagordningen tvingades den folkdemokratiske inrikesministern Yrjö Leino 1948 och 1957 agrarernas statsminister Sukselainen med regering att avgå. De flesta regeringskriser har emellertid haft sin upprinnelse i a n d r a förhållanden, såsom i koalitioners upplösning eller i de allmänna valens utgång eller i riksdagens behandling av någon särskild regeringsproposition. För att belysa tekniken med olika dagordningsförslag må nämnas den dagordningsdebatt, som förekom 1928 i samband med den dåvarande agrarministärens utnämningar av skyddskårister till vissa ämbeten. I socialdemokraternas dagordningsförslag hette det bl. a.: »under konstaterande av, att vid det i interpellationen omförmälda f a l l e t . . . förfarits lagstridigt och egenmäktigt, utan att åtgärder vidtagits för de skyldigas befordrande till straff, ävensom att vid utnämningen . . . politiska omständigheter inverkat på avgörandet, u p p m a n a r riksdagen regeringen att noggrannare än hittills draga försorg om att skyddskårerna . . . icke inblandar sig i den ovidkommande utnämningsärenden, samt övergår till dagordningen». Kommunisternas förslag innehöll bl. a. följande passus: »Enär skyddskårernas medlemmar u p p r e p a d e gånger utövat en mot den arbetande befolkningen och arbetarrörelsen riktad terror . . . övergår riksdagen till dagordning med uppmaning till regeringen att vidtaga skyndsamma åtgärder för upphävande av lagen angående skyddskårsorganisationen och för upplösande av skyddskårerna». Ett tredje dagordningsförslag kom från svenska folkpartiet: »Riksdagen, som icke kan godkänna, att vid antagande i statens tjänst sökandenas politiska åsikter tagas i betraktande, ej heller att utlåtanden härom av obehöriga inhämtas eller beaktas, finner, att regeringen icke velat eller i varje fall icke kunnat tillbörligen h i n d r a dylika missförhållanden och övergår till dagordningen». I huvudvoteringen antogs det socialdemokratiska förslaget med 83 röster mot 82, varefter regeringen omedelbart avgick. Storbritannien. Ehuru Storbritannien framstår som parlamentarismens ursprungsland är den parlamentariska principen i det engelska statsskicket, liksom så många a n d r a av dess grundläggande principer, icke lagfäst. Reglerna om regeringens ansvar inför parlamentet ingår emellertid som ett centralt moment i den konstitutionella sedvanerätten och har som sådan stor fasthet och betydande precision. Den engelska parlamentarismen brukar daleras till 1700-talet. Det blev under denna tid vanligt att Konungen vid utnämningen av sina rådgivare tog hänsyn till opinionsläget inom det engelska underhuset. Någon automatiskt verkande parlamentarism av modernt snitt var det dock icke fråga om. Bl. a. må nämnas att parlamentet under 1700-talet vid flera tillfällen antog formliga misstroendevota utan att vederbörande regering därför ansåg sig skyldig att avgå. Först efter den stora parlamentsreformen 1832 och Melbournes avgång 1841, efter ett formligt

230 BILAGA 12

misstroendevotum från underhusets sida, kan man säga att den form av parlamentarism som vi nu känner har blivit helt accepterad. Egentliga interpellationsdebatter förekommer icke i det engelska underhuset. Ett frågeinstitut används däremot mycket flitigt men verkliga debatter med anledning av de skriftliga eller muntliga svaren på parlamentsledamöternas frågor får icke förekomma. Undantagsvis ställes tilläggsfrågor efter svaret på den första frågan av vederbörande frågeställare, men underhusets talman vakar strängt över att frågorna icke har karaktären av debattinlägg. Misstroendevota kan beslutas i några olika former, den ojämförligt vanligaste är emellertid det slags misstroendevotum som framlägges av oppositionsledaren. Ett sådant förslag till misstroendevotum tas då omedelbart upp till behandling. På grund av de fasta partiförhållandena har man i regel ingen anledning att räkna med att en majoritetsregering på detta vis skall fällas, snarare blir det frågan om en slags rösträkning eller om en markering av att oppositionsledaren betraktar den föreliggande frågan såsom varande av stor politisk vikt. I vissa kritiska situationer eller när det politiskt-parlamentariska läget är oklart, kan emellertid dessa misstroendevota bli av betydelse. Som exempel må nämnas att regeringen Baldwin tvingades avgå 1924 efter att ett av MacDonald framlagt misstroendevotum av följande lydelse antagits: »Men det är vår plikt att vördsamt meddela Eders Majestät, att Eders Majestäts nuvarande rådgivare icke åtnjuta detta hus' förtroende». Med liberalernas bistånd antogs förslaget och ministären avgick. Likaledes avgick ministären Chamberlain efter en förtroendeomröstning 1940, varvid visserligen regeringen fick majoritet men det relativt stora antalet konservativa som röstade med oppositionen påverkade regeringschefens ställningstagande. Även i Storbritannien har emellertid de flesta ministärskiften förorsakats av a n d r a förhållanden än misstroendevota, exempelvis av val. Frankrike. I tredje republikens författning förekom bl. a. följande bestämmelse: »Ministrarna äro inför kamrarna solidariskt ansvariga för regeringens allmänna politik och var för sig för sina särskilda åtgärder». Den parlamentariska ansvarigheten syntes alltså enligt ordalydelsen avse båda kamrarna, såväl senaten som deputeradekammaren. Huruvida senaten kunde utkräva parlamentariskt ansvar av en regering var emellertid en omstridd fråga, och det förekom endast i några få fall att en regering störtades på grund av ett misstroendevotum från senaten. Den franska parlamentarismen är väsentligen förknippad med förhållandet emellan regeringen och deputeradekammaren under den tredje republiken. Beträffande interpellations- och dagordningsinstitut fanns praktiskt taget inga begränsningar alls och möjligheten att härigenom klarlägga förtroendeförhållandet mellan kammare och regering utnyttjades i Frankrike i större utsträckning än någon annanstans. Under åren 1871 till 1939 fungerade omkring ett 100-tal ministärer och av dem avgick i runt tal en fjärdedel i samband med misstroendevota avgivna i form av en motiverad dagordning. Exempel finns på att rena tillfälligheter kunde avgöra regeringarnas öde. Sålunda förekom det i ett fall att en ministär störtades utan att konseljpresidenten överhuvudtaget visste om vad som var ä färde; han satt i ett utskottssammanträde och redogjorde där för regeringens politik, medan samtidigt en debatt i någon m i n d r e fråga pågick i kammaren. När konseljpresidenten lämnade utskottet fick han besked om att regeringen hade störtats. De instabila regeringsförhällandena under tredje republiken ställdes överhuvudtaget ofta i samband med interpellations- och dagordningsinstitutens användning. Mänga franska parlamentariker vann sin framgång just genom att de kunde skickligt utnyttja de möjligheter som dessa institut gav, framförallt när det gällde att störta regeringar genom att spränga de koalitioner som stod bakom vederbörande regering.

M I N I S T Ä R E N S PARLAMENTARISKA ANSVAR

231 Den franska författningen av år 1946 kan i inånga avseenden betraktas som en reaktion emot den tredje republikens författning. Man var på de flesta håll ense om att man borde söka sig fram till en annan politisk ordning än den som rått under den tredje republiken. I den nya författningen sköts därför konseljpresidenten, premiärministern, i förgrunden. Han skulle bli en sammanhållande kraft inom regeringen och därför skulle hans ställning stärkas på lika sätt. Författningen föreskrev sålunda, att det är konseljpresidenten ensam eller rättare, den blivande konseljpresidenten, som skall träda inför nationalförsamlingen, framlägga sitt program och av denna kammare enbart erhålla ett förtroendevotum, en s. k. investitur. Genom denna särskilda form för investituren skulle, tänkte man sig, konseljpresidentens ställning stärkas både gentemot kollegerna och gentemot nationalförsamlingen, som genom denna åtgärd givit honom ett uttryckligt förtroende. Till att börja med såg det också ut som om det nya systemet skulle tränga igenom men det blev sedan allt vanligare att konseljpresidenten inte bara avgav den föreskrivna programförklaringen utan att han också presenterade en färdig ministerlista, varigenom han hoppades att förbättra sina utsikter att binda de olika partierna till sin person. Inte heller har konseljpresidenten kunnat förhindra en debatt om program och ministerlista och han har också fått acceptera att kammaren tar ställning även till dessa saker: Vid sidan om den av författningen föreskrivna investituren växte i praxis fram ett slags andra omgång vid prövning av förtroendefrågan, dvs. det har i praktiken ofta blivit fråga om två förtroendeomröstningar. Den fjärde republikens författning innehöll också särskilda bestämmelser om i vilka former regeringen kunde begära förtroendevotum liksom om h u r förslag beträffande misstroendevota skulle behandlas. Bland annat skulle alla förtroendeomröstningar gälla kabinettet i dess helhet, för positivt beslut fordrades majoritet av nationalförsamlingens medlemmar och omröstningen fick ej äga rum samma dag förslaget väckts. Avsikten med dessa bestämmelser var att göra dylika voteringar sällsynta och begränsade till viktigare frågor samt att besluten i förtroendeomröstningarna skulle föregås av noggrant övervägande och därigenom förhindra att rena tillfälligheter blev avgörande. Även här blev emellertid utvecklingen en annan än den förutsedda. Förtroendeomröstningar på regeringens begäran förekom i allt större utsträckning. En särskild föreskrift om att förtroendefrågan endast fick väckas av konseljpresidenten och att konseljpresidenten i förväg skulle ha inhämtat sina kollegers tillstånd därtill, blev utan större betydelse. Förtroendeomröstningar har anknutits till både små och stora frågor och i vanliga fall har syftet varit icke så mycket att klarlägga de stora principiella skiljelinjerna mellan regering och opposition som dessmera att hålla regeringsblocket samlat och på detta vis förmå de tveksamma och ovissa att i sista stund sluta upp bakom regeringen. Reglerna om misstroendevota blev i stort sett alldeles betydelselösa. Närmare föreskrifter om hur misstroendevota skulle behandlas fanns icke i arbetsordningen och det dröjde flera år efter författningens tillkomst, innan ett förslag till misstroendevotum ställdes. Kommunisterna försökte några gånger att begagna detta institut mot olika regeringar, men svaret från nationalförsamlingens majoritet blev att skjuta upp datum för behandlingen av frågan om misstroendevotum långt in i framtiden, i första fallet gällde uppskovet inte mindre än åtta månader. Efter några få erfarenheter av detta slag upphörde man att begagna institutet. De franska regeringarna under den fjärde republikens tid har sålunda inte störtats i samband med misstroendevota. Däremot har det varit frågan om uteblivna förtroendevota eller nederlag i nationalförsamlingen eller helt enkelt inre sönderfall. Liksom under tredje republikens tid var det alltså främst svårighe-

232 BILAGA 12

ten att hålla samman regeringskoalitionerna som ledde till regeringarnas korta livslängd. Dessa svårigheter sammanhänger uppenbarligen i sin tur på det allra närmaste med partiväsendets struktur. Erfarenheterna av den franska parlamentarismen under den tredje och fjärde republikens tid pekar på den begränsade betydelse som författningsbestämmelser på detta område har, liksom också på partisystemets avgörande roll för parlamentarismens utformning. Partisystemet hade under den fjärde republiken delvis en annan karaktär än under den tredje. Framförallt uppvisade partierna till vänster och de partier som hade en ledande ställning under de första åren efter kriget en annan karaktär. Då de gamla höger- och centerpartierna åter fick inflytande och då dessa partier i huvudsak visade en liknande struktur som förut, blev också en utveckling i riktning mot förhållandena under den tredje republiken märkbar. Den nya franska författningen av 1958 föreskriver tre former för fastställande av förtroendeförhållandet mellan regeringen och nationalförsamlingen. Bestämmelserna synes konstruerade i syfte att stärka regeringens position och försvåra för nationalförsamlingen att tvinga regeringen till avgång. De tre formerna är följande. 1. Premiärministern avger inför nationalförsamlingen en deklaration om regeringens program vid regeringens tillträde och har dessutom möjlighet att vid andra tillfällen avge en allmän politisk deklaration, avseende t. ex. en ändring av regeringens program. Nationalförsamlingen har därefter möjlighet att i en votering uttrycka sitt förtroende; intet finns emellertid stadgat om denna votering, varför relativ majoritet har ansetts tillräckligt. 2. Förslag om misstroendevotum kan framställas av minst en tiondel av nationalförsamlingens ledamöter. Omröstning härom sker tidigast 48 timmar efter förslagets framläggande. För positivt beslut om misstroendevotum krävs absolut majoritet (=: majoritet av nationalförsamlingens ledamöter). Om förslaget avvisas, kan ytterligare misstroendeförslag av dessa förslagsställare ej framställas under den pågående sessionen. 3. Premiärministern kan i nationalförsamlingen förklara ett visst av regeringen framlagt förslag för förtroendefråga. Förslaget anses då antaget utan votering, därest förslag om misstroendevotum ej väckts inom 24 timmar. För positivt beslut om misstroendevotum krävs även här absolut majoritet i nationalförsamlingen. Under perioden 1959—1962 har ett dussintal förtroendeomröstningar ägt rum i nationalförsamlingen; vid intet tillfälle har dock regeringen lidit nederlag, dvs. absolut majoritet för misstroendevotum har ej uppnåtts. Tyskland. Weimarrepublikens författning av år 1919 föreskrev: »Rikskanslern och riksministrarna behöva för sin ämbetsutövning riksdagens förtroende. Var och en av dem skall träda tillbaka, om riksdagen genom uttryckligt beslut undandrar honom sitt förtroende». Denna paragraf i Weimarförfattningen har tagits som förebild för många andra författningar efter första världskriget. Såsom framgår av dess lydelse är den inte alldeles klar. Först talas nämligen om att vederbörande ministrar skall äga riksdagens förtroende, dvs. man får en föreställning om att en positiv förtroendeförklaring är erforderlig vid regeringens tillkomst, sedan talas endast om att vederbörande minister skall avgå om riksdagen uttalar sitt misstroende mot honom, dvs. här berörs endast det negativa förhållandet. I praktiken har det sista ledet av bestämmelsen blivit det normerande. Vidare fanns också vissa regler om hur förtroendeomröstningar skulle anordnas. År 1931 fastställdes att förtroendeomröstningar endast finge ske med användande av en speciell form: »Riksdagen undandrager . . . sitt förtroende». Härigenom omöjliggjordes positiva förtroendedeklarationer och anledningen till det nya stadgandet

M I N I S T Ä R E N S PARLAMENTARISKA ANSVAR

var att socialdemokraterna, som med hänsyn till faran från ytterlighetspartiernas sida måste stödja den dåvarande centrumregeringen, inte ville göra detta genom att rösta för en positiv förtroendedeklaration men däremot ansåg sig kunna bidraga till att avslå förslag om misstroendevota. I praxis framställdes dagordningsförslagen oftast i samband med interpellationsdebatter men så var ingalunda alltid fallet. Av de 19 regeringarna under Weimartiden kan endast 7 karaktäriseras som majoritetsregeringar, dvs. ur parlamentarisk synpunkt som regeringar uppburna av riksdagens positiva förtroende. I tre fall inträffade det att regeringens avgång kunde återföras på ett dagordningsbeslut. Den nya tyska grundlagen av år 1949, som formellt sett i stor utsträckning ansluter sig till den gamla Weimarförfattningen, bär i ännu högre grad än den franska författningen av 1946 vittne om en strävan att komma tillrätta med vad man har betraktat som fundamentala svagheter i det gamla parlamentariska statsskicket. Vad man h ä r framförallt har riktat sig emot var den på Weimartiden existerande möjligheten för en heterogen majoritet, alltså en majoritet av partier som inte inbördes kunde samarbeta, att störta en regering. De bestämmelser om regeringsbildning m. m. som man med denna utgångspunkt kommit fram till är därför också i hög grad avvikande från motsvarande regler i andra parlamentariska stater. Förbundsdagen skall nu på förslag av förbundspresidenten välja förbundskansler med absolut majoritet. Kanslern utnämnes därefter av förbundspresidenten. Om den av förbundspresidenten föreslagne ej väljes, kan förbundsdagen inom 14 dagar med absolut majoritet utse en kansler. Om ej heller denna gång absolut majoritet uppnås sker nytt val ofördröjligen, varvid relativ majoritet är tillräcklig. Om i det sistnämnda fallet endast relativ majoritet uppnås, äger förbundspresidenten rätt att, i stället för att utnämna kanslern, upplösa förbundsdagen och förrätta nyval. Misstroendevotum kan icke avgivas av förbundsdagen i annan form än genom ett val av en ny förbundskansler. Det innebär t. ex. att om den nuvarande förbundskanslern skulle störtas, erfordras härför icke blott en sådan schism inom regeringskoalitionen att denna förlorar sin majoritet i förbundsdagen utan också att de som bryter sig ut ur koalitionen är villiga att samarbeta med oppositionen för att välja en ny gemensam kansler. Kanslern kan själv ställa förtroendefråga, och skulle förbundsdagen vägra att bevilja honom förtroendet kan han upplösa förbundsdagen. Ett sådant beslut om upplösning kan emellertid omintetgöras av förbundsdagen genom att den väljer en ny kansler med absolut majoritet. För det fall att det uppstår ett dödläge genom att å ena sidan regeringens förslag inte godkänns av förbundsdagens majoritet och å andra sidan någon ny kansler inte kan utses, gäller särskilda bestämmelser om en kanslern, för en tid av sex månader, tillkommande nödförordningsrätt. Såsom framgår av denna redogörelse bör det så långt författningsbestämmelser kan bidraga härtill vara uteslutet för en negativ majoritet, dvs. en icke samarbetsduglig majoritet, i förbundsdagen att störta kanslern och därmed regeringen. Hittills har ju också Förbundsrepubliken Tyskland utmärkts av en mycket stor regeringsstabilitet, men det är naturligt att som den väsentliga förklaringsgrunden härtill se den partipolitiska situationen. Att de föreliggande reglerna måste påverka förutsättningarna för bildande av regeringskoalitioner och dessas interna förhållanden synes dock rimligt att antaga. Italien. Enligt den nya författningen av 1948 utses ministrarna av presidenten. Inom 10 dagar måste de ha erhållit förtroendevotum av såväl senaten som deputeradekammaren. Dessa bada k a m r a r är formellt likställda i fråga om kompetens även i andra avseenden och bestämmelsen är av särskilt intresse eftersom den

234 BILAGA 12

alltså förutsätter att förtroende kräves från två håll. Regeringen kan även vid andra tillfällen lämna meddelanden till parlamentet, vilka kan bli föremål för förtroendeomröstning. Förslag om misstroendevota kan endast väckas av minst en tiondel av vederbörande kammare och de kan icke tagas upp till avgörande förrän efter tre dagar. Vid omröstningar är relativ majoritet tillfyllest. De italienska regeringskriserna efter kriget och särskilt sedan det kristligt-demokratiska partiet 1953 förlorat sin absoluta majoritet har huvudsakligen förorsakats av inre slitningar, som haft till följd att något av de mindre partier som stött det kristligt-demokratiska lämnat regeringen. I juli 1953 misslyckades dock de Gasperi med att få deputeradekammarens förtroende för sin nya regering, främst genom att socialdemokrater, liberaler och republikaner avstod från att rösta. Röstsiffrorna var 263 för och 282 mot. Vid övriga förtroendeomröstningar har det kristligt-demokratiska partiet lyckats få erforderligt stöd av något eller några av de m i n d r e partierna till höger eller vänster.

B I L A G A 13

Medborgerliga fri- och rättigheter i vissa främmande länders författningar samt i Förenta nationernas förklaring och Europarådets konvention Sammanställning

Amerikas Översikt

av Bo Westerhult

Förenta

över de i grundlagen

Stater

upptagna

fri- och

rättigheterna

Kombinationen av bokstaven G j ä m t e romersk siffra hänvisar till författningstexten. Kombinationen av bokstaven A jämte romersk siffra hänvisar till de därefter tillkomna tilläggen till författningen. Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande utan inskränkning Rätt till likhet inför lagen liv personlig frihet frihet från slaveri eller träldom bostadens okränkbarhet frihet från soldatinkvartering religionsfrihet församlingsfrihet yttrandefrihet tryckfrihet petitionsfrihet politiska rättigheter att inneha och bära vapen , rättvis och offentlig rättegång försvar inför domstol , frihet att ej vittna mot sig själv i brott mål jury i brottmål jury i civilmål , frihet från dubbla straff för ett b r o t t . , frihet från oskälig borgen eller oskäliga böter human bestraffning frihet från retroaktiva strafflagar egendom a t t ej frånkännas sådana fri- och rättig heter, som ej är uppräknade i grund lagen att i delstaterna åtnjuta de av unionen stadgade rättigheterna att i en delstat åtnjuta av denna stadgade rättigheter, för unionens medborgare

Inskränkta genom grundlagen

Beroende på lagstiftning

A XIV A V, A XIV C 1:9, A IV, A V, A X I V A XIII:1 A IV

A XIII:2 AIII

A I A I A I A I A I A XV:1, AXIX:1 A II AVI AVI AV AVI A VII AV

A X V : 2, A XIX:2

A V

A VIII A VIII C 1:9 A V, A XIV A IX A XIV C IV:2

236 BILAGA 1 3

Constitution of the United States of America, 17th of September 1787

Amerikas Förenta Staters författning, 17 september 1787 1

Article I

Artikel I

Section 9.

Sektion 9.

The Privilege of the Writ of Habeas Corpus shall not be suspended, unless when in Cases of Rebellion or Invasion the public Safety may require it. No Bill of Attainder or ex post facto Law shall be passed.

Rätten att påkalla habeas-corpus-brev må ej sättas ur kraft, såframt ej vid fall av uppror eller yttre anfall allmän säkerhet det kräver. Ej må någon rättslöshetslag eller strafflag med retroaktiv verkan antagas.

Article IV Section 2. The Citizens of each State shall be entitled to all Privileges and Immunities of Citizens in the several States.

Artikel IV Sektion 2. Varje stats medborgare skola vara berättigade att inom de olika staterna åtnjuta alla de förmåner och friheter, som tillkomma dessas egna medborgare.

Articles in Addition to, and Amendment of, the Constitution of the United States of America, Proposed by Congress, and Ratified by the Legislatures of the Several States, Pursuant to the Fifth Article of the Original Constitution.

Artiklar, utgörande tillägg och ändringar till Amerikas Förenta Staters författning, vilka föreslagits av kongressen och bekräftats av de särskilda staternas lagstiftande församlingar i enlighet med den ursprungliga författningens femte artikel.

(Article I.) Congress shall make no law respecting an establishment of religion, or prohibiting the free exercise thereof; or abridging the freedom of speech, or of the press; or the right of the people peaceably to assemble, and to petition the Government for a redress of grievances. (1791)

(Artikel I.) Ej må kongressen stifta någon lag, som avser att påbjuda religiös bekännelse eller förhindrar fri utövning av en sådan, eller som inskränker yttrande- eller tryckfriheten, eller som inskränker folkets rätt att fredligt samlas och att till regeringen framställa petitioner för att få missförhållanden avhjälpta.

(Art. II.) A well regulated Militia, being necessary to the security of a free State, the right of the people to keep and bear Arms, shall not be infringed. (1791)

(Art. II.) Enär en välordnad milis är nödvändig för en fri stats trygghet, må ej intrång göras i folkets rätt att inneha och bära vapen.

(Art. III.) No Soldier shall, in time of peace be quartered in any house, without the consent of the Owner, nor in time of war, but in a manner to be prescribed by law. (1791)

(Art. III.) Ej må under fredstid någon soldat utan ägarens samtycke inkvarteras i något hus, ej heller under krigstid utom på sätt, som stadgas i lag.

1 Översättningen med smärre ändringar h grundlagar.

itad från Reuterskiöld-Rinander: Främmande

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

(Art. IV.) The right of the people to be secure in their persons, houses, papers, and effects, against unreasonable searches and seizures, shall not be violated, and no W a r r a n t s shall issue, but upon probable cause, supported by Oath or affirmation, and particularly describing the place to be searched, and the persons or things to be seized. (1791)

(Art. IV.) Ej må intrång göras i folkets rätt att till sin person, sin bostad, sina dokument, och sina lösören vara tryggat mot rannsakan, häktning och beslag utan skälig orsak, ej heller må, utom på sannolika, genom ed eller högtidlig försäkran styrkta skäl, förordnas om dylika åtgärder, och skall sådant förordnande särskilt angiva den plats, som skall underkastas rannsakan, och de personer eller föremål, som skola tagas i förvar.

(Art. V.) No person shall be held to answer for a capital, or otherwise infamous crime, unless on a presentment or indictment of a Grand Jury, except in cases arising in the land or naval forces, or in the Militia, w h e n in actual service in time of War or public danger; nor shall any person be subject for the same offence to be twice put in jeopardy of life or limb; nor shall be compelled in any criminal case to be a witness against himself, nor be deprived of life, liberty, or property, without due process of law; nor shall private property be taken for public use, without just compensation. (1791)

(Art. V.) Ej må någon, utom på grund av en av stor jury framställd eller bekräftad anklagelse, ställas under åtal för livssak eller eljest vanärande brott, där ej fråga är om mål vid armén, flottan eller milisen, då denna under krigstid eller tid av allmän fara är inkallad till aktiv tjänst; ej heller må någon för samma brott mer än en gång underkastas äventyr till liv eller lem, ej heller tvingas att i brottmål avgiva vittnesmål mot sig själv eller utan behörigt rättsförfarande berövas liv, frihet eller egendom; ej heller må enskild egendom utan rättvis gottgörelse tagas i anspråk för allmänt behov.

(Art. VI.) In all criminal prosecutions, the accused shall enjoy the right to a speedy and public trial, by an impartial jury of the State and district wherein the crime shall have been committed, w h i c h district shall have been previously ascertained by law, and to be informed of the nature and cause of the accusation; to be confronted with the witnesses against h i m ; to have compulsory process for obtaining witnesses in his favor, and to have the Assistance of Counsel for his defence. (1791)

(Art. VI.) I varje brottmålsprocess skall den anklagade åtnjuta rätt till snar och offentlig rannsakning av en opartisk jury från den stat och det distrikt, där brottet skall ha blivit begånget, vilket distrikt skall vara på förhand i lag fastställt, samt till upplysning om åtalets innebörd och grund; han äger rätt att konfronteras med vittnena emot honom, att få vittnen till sin förmån tvångsinkallade samt att till sitt försvar erhålla biträde av advokat.

(Art. VII.) In Suits at common law, where the value in controversy shall exceed twenty dollars, the right of trial by jury shall be preserved, and no tact tried by a jury, shall be otherwise re-examined in any Court of the United

(Art. VII.) I allmänna tvistemål, där det omtvistade värdet överstiger tjugo dollar, skall rätten till prövning av jury bibehållas, och ej må någon av en jury prövad omständighet underkastas förnyad prövning vid någon av Förenta

238 BILAGA 1 3

States, than according to the rules of the common law. (1791)

Staternas domstolar annat än i enlighet med den allmänna rättens föreskrifter.

(Art. VIII.) Excessive bail shall not be required, nor excessive fines imposed, nor cruel and unusual punishments inflicted. (1791)

(Art. VIII.) Ej må oskälig borgen krävas eller oskäliga böter påläggas eller grymma eller osedvanliga straff ådömas.

(Art. IX.) The enumeration in the Constitution, of certain rights, shall not be construed to deny or disparage others retained by the people. (1791)

(Art. IX.) Att vissa rättigheter i författningen omförmälas, må ej anses innebära, att tillvaron av andra folket förbehållna rättigheter därmed förnekas, eller att dessa tillmätas ringa värde.

(Art. X.) The powers not delegated to the United States by the Constitution, nor prohibited by it to the States, are reserved to the States respectively, or to the people. (1791)

(Art. X.) De befogenheter, som ej blivit av författningen Förenta Staterna tillerkända ej heller av densamma blivit staterna frånkända, tillkomma fortfarande de särskilda staterna eller folket.

(Art. XIII.) Section 1. Neither slavery nor involuntary servitude, except as a punishment for crime whereof the party shall have been duly convicted, shall exist within the United States, or any place subject to their jurisdiction. Sect. 2. Congress shall have power to enforce this article by appropriate legislation. (1865)

(Art. XIII.) Sektion 1. Ej må slaveri eller ofrivillig träldom, annorledes än såsom straff för brott vartill åtalad part blivit behörigen förvunnen, förekomma inom Förenta Staterna eller någon under deras domvärjo lydande ort. Sekt. 2. Kongressen skall äga befogenhet att genom lämplig lagstiftning bringa denna artikel till verkställighet.

(Art. XIV.) Sect. 1. All persons born or naturalized in the United States, and subject to the jurisdiction thereof, are citizens of the United States and of the State wherein they reside. No State shall make or enforce any law which shall abridge the privileges or immunities of citizens of the United States; nor shall any State deprive any person of life, liberty, or property, without due process of law; nor deny to any person within its jurisdiction the equal protection of the laws. (1868) Sect. 2.

(Art. XIV.) Sekt. 1. Alla inom Förenta Staterna födda eller där naturaliserade och under deras domvärjo lydande personer äro medborgare i Förenta Staterna och i den stat, där de hava sin hemvist. Ej må någon stat stifta eller tillämpa någon lag, som inskränker de förmåner eller friheter, som tillkomma Förenta Staternas medborgare; ej heller må någon stat utan behörigt rättsförfarande beröva någon person liv, frihet eller egendom, ej heller inom sin domvärjo förvägra någon lagarnas för alla lika rättsskydd. Sekt. 2.

(Art. XV.) Sect. 1. The right of citizens of the United States to vote shall not be denied or abridged by the United

(Art. XV.) Sekt. 1. Den rösträtt, som tillkommer Förenta Staternas medborgare, må ej av Förenta Staterna eller

239 MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

States or by any State on account of race, color, or previous condition of servitude. Sect. 2. The Congress shall have power to enforce this article by appropriate legislation. (1870)

av någon stat förvägras någon eller inskränkas med hänsyn till ras, färg eller tidigare träldomsställning. Sekt. 2. Kongressen skall äga befogenhet att genom lämplig lagstiftning bringa denna artikel till verkställighet.

(Art. XIX.) Sect. 1. The right of citizens of the United States to vote shall not be denied or abridged by the United States or by any State on account of sex. Sect. 2. Congress shall have power to enforce this article by appropriate legislation. (1920)

(Art. XIX.) Sekt. 1. Den rösträtt, som tillkommer Förenta Staternas medborgare, må ej av Förenta Staterna eller av av någon stat förvägras någon eller inskränkas med hänsyn till kön. Sekt. 2. Kongressen skall äga befogenhet att genom lämplig lagstiftning bringa denna artikel till verkställighet.

Danmark Översikt över de i grundlagen upptagna fri- och rättigheterna Siffrorna hänvisa till grundlagens paragrafer Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande utan inskränkning Rätt till likhet inför lagen personlig frihet bostadens okränkbarhet brev- och telesekretess religionsfrihet församlingsfrihet föreningsfrihet yttrandefrihet tryckfrihet att ej ställas inför extraordinär dom stol offentlig rättegång nämnd i brottmål kostnadsfri skolgång privatundervisning arbete socialt understöd vid arbetsoförmåga egendom fri och lika tillgång till förvärvsmöjligheter Plikt till militärtjänst

Inskränkta genom grundlagen

Beroende på lagstiftning

83, 84

68, 70

71:1, 3--7

71:2, 6; 85

72 72 79

72 72 69 85

78:1—4

78:5; 85

67, 70

77 77 61

65:1

65:2 76

76 75:1 75:2 73:1

73:1—3 74 81

Danmarks riges grundlov af 5. juni 1953 Kapitel VI § 61 Den d0mmende magts ud0velse kan kun ordnes ved lov. Saerdomstole med d0mmende myndighed kan ikke nedssettes.

240 BILAGA 1 3

§ 65 Stk. 1. I retsplejen gennemf0res offentlighet og mundtlighed i videst muligt omfång. Stk. 2. I strafferetsplejen skal laegmsend medvirke. Det fastssettes ved lov, i hvilke säger og under hvilke former denne medvirken skal finde sted, h e r a n d e r i hvilke säger nsevninger skal medvirke.

Kapitel VII § 67 Borgerne h a r ret til at forene sig i samfund for at dyrke Gud på den made, der stemmer med deres overbevisning, dog at intet laeres eller foretages, som strider mod ssedeligheden eller den offentlige orden. § 68 Ingen er pligtig at yde personlige bidrag til nogen anden gudsdyrkelse den, som er h a n s egen.

end

§ 69 De fra folkekirken afvigende trossamfunds forhold ordnes nsermere ved lov. § 70 Ingen kan på grund af sin trosbekendelse eller afstamning ber0ves adgang til den fulde nydelse af borgerlige og politiske rettigheder eller unddrage sig opfyldelsen af nogen almindelig borgerpligt.

Kapitel

VIII

§ 71 Stk. 1. Den personlige frihed er ukrsenkelig. Ingen dansk borger kan på grund af sin politiske eller religi0se overbevisning eller sin afstamning underkastes nogen form for frihedsber0velse. Stk. 2. Frihedsber0velse kan kun finde sted med hjemmel i loven. Stk. 3. Enhver, der anholdes, skal inden 24 timer stilles for en dommer. Hvis den anholdte ikke stråks kan ssettes på fri fod, skal dommeren ved en af grunde ledsaget kendelse, der afsiges snarest muligt og senest inden tre dage, afg0re, om han skal fsengsles, og hvis han kan l0slades mod sikkerhed, bestemme dennes art og st0rrelse. Denne bestemmelse kan for Gr0nlands vedkommende fraviges ved lov, forsåvidt dette efter de stedlige forhold må anses for påkraevet. Stk. 4. Den kendelse, som dommeren afsiger, kan af vedkommende stråks saerskilt indbringes for h0jere ret. Stk. 5. Ingen kan underkastes varetsegtsfsengsel for en förseelse, som kun kan medf0re straf av b0de eller hsefte. Stk. 6. Udenfor straff eretsplejen skal lovligheden af en frihedsber0velse, der ikke er besluttet af en d0mmende myndighed, og som ikke h a r hjemmel i lovgivningen om utlsendinge, på begsering af den, der er ber0vet sin frihed, eller den, der h a n d i e r på hans vegne, forelsegges de almindelige domstole eller anden d0mmende myndighed til pr0velse. Nsermere regler herom fastssettes ved lov. Stk. 7. Behandlingen af de i stk. 6 nsevnte personer undergives et af folketinget valgt tilsyn, hvortil de pågseldende skal have adgang til at rette henveldelse.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

§ 72 Boligen er ukraenkelig. Husunders0gelse, beslaglaeggelse og unders0gelse af breve og andre p a p i r e r samt brud på post-, telegraf- og telefonhemmeligheden må, hvor ingen lov hjemler en saeregen undtagelse, alene ske efter en retskendelse. § 73 Stk. 1. Ejendomsretten er ukraenkelig. Ingen kan tilpligtes at afstå sin ejendom, uden hvor almenvellet kraever det. Det kan kun ske if0lge lov og mod fuldstaendig erstatning. Stk. 2. Når et lovforslag vedr0rende ekspropriation af ejendom er vedtaget kan en trediedel af folketingets medlemmer indenfor en frist af tre s0gnedage fra forslagets endelige vedtagelse kraeve, at det f0rst indstilles til kongelig stadfaestelse, når nyvalg til folketinget har fundet sted, og forslaget påny er vedtaget af det derefter sammentraedende folketing. Stk. 3. Ethvert sp0rgsmål om ekspropriationsaktens lovlighed og erstatningens st0rrelse kan indbringes for domstolene. Pr0velsen af erstatningens st0rrelse kan ved lov henlaegges til domstole oprettet i dette 0jemed. § 74 Alle indskraenkninger i den fri og lige adgang til erhverv, som ikke er begrundede i det almene vel, skal haeves ved lov. § 75 Stk. 1. Til fremme af almenvellet b0r det tilstraebes, at enhver arbejdsduelig borger har mulighed for arbejde på vilkår, der betrygger hans tilvaerelse. Stk. 2. Den, der ikke selv kan ernaere sig eller sine, og hvis fors0rgelse ikke påhviler nogen anden, er berettiget til hjaelp af det offentlige, dog mod at underkaste sig de forpligtelser, som loven herom påbyder. § 76 Alle b0rn i den undervisningspligtige ålder har ret til fri undervisning i folkeskolen. Foraeldre eller vaerger, der selv s0rger for, at b0rnene får en undervisning, der kan stå mål med, hvad der almindeligvis kraeves i folkeskolen, er ikke pligtige at lade b0rnene undervise i folkeskolen. § 77 Enhver er berettiget til på tryk, i skrift og tale at offentligg0re sine tanker, dog under ansvar for domstolene. Censur og andre forebyggende forholdsregler kan ingensinde påny indf0res. § 78 Stk. 1. Borgerne har ret til uden forudgående tilladelse at danne foreninger, i ethvert lovligt 0jemed. Stk. 2. Foreninger, der virker ved eller s0ger at nå deres mål ved void, anstiftelse af void eller lignende strafbar påvirkning af anderledes taenkende, bliver at opl0se ved dom. Stk. 3. Ingen förening kan opl0ses ved en regeringsforanstaltning. Dog kan en förening forel0big forbydes, men der skal da stråks anlaegges sag imod den til dens opl0sning. Stk. 4. Säger om opl0sning af politiske foreninger skal uden saerlig tilladelse kunne indbringes for rigets 0verste domstol. Stk. 5. Opl0sningens retsvirkninger fastsaettes naermere ved lov. 16—202781

242 BILAGA 1 3

§ 79 B o r g e r n e liar r e t til u d c n f o r u d g å e n d e t i l l a d e l s e at s a m l e sig u b e v s e b n e d e . Offentlige f o r s a m l i n g e r h a r p o l i t i e t r e t til at o v e r v a e r e . F o r s a m l i n g e r u n d e r å b e n h i m m e l k a n f o r b y d e s , n å r d e r af d e m k a n b e f r y g t e s f a r e for d e n offentlige fred. § 81 E n h v e r v å b e n f 0 r m a n d e r f o r p l i g t e t til m e d sin p e r s o n at b i d r a g e til fsedreland e t s f o r s v a r efter d e n s e r m e r e b e s t e m m e l s e r , s o m l o v e n f o r e s k r i v e r . § 83 E n h v e r i l o v g i v n i n g e n til a d e l , t i t e l og r a n g k n y t t e t f o r r e t e r afskaffet. § 84 I n t e t l e n , s t a m h u s , f i d e i k o m m i s g o d s eller fremtiden oprettes.

andet

familiefideikommis

§ 85 F o r f o r s v a r s m a g t e n e r d e i §§ 7 1 , 78 og 79 g i v n e b e s t e m m e l s e r k u n lige m e d d e i n d s k r a e n k n i n g e r , d e r f0lger af d e m i l i t s e r e l o v e s f o r s k r i f t e r .

kan

for

anvende-

Finland Översikt

över de i grandlagen

upptagna

fri- och

rättigheterna

Siffrorna hänvisar till grundlagens paragrafer Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande utan inskränkning Rätt till likhet inför lagen liv personlig frihet bostadens okränkbarhet brev- och telesekretess religionsfrihet församlingsfrihet föreningsfrihet yttrandefrihet tryckfrihet fritt val av vistelseort emigration ära att ej ställas inför olaglig d o m s t o l . . . . att utkräva ansvar av statstjänstemän för missgrepp gottgörelse för myndighets missgrepp . undervisning att upprätta privatskolor egendom skydd för arbetskraften skydd för språkliga minoriteter Plikt till militärtjänst

Inskränkta genom grundlagen

Beroende på lagstiftning

8 10 10

6 6 11 12 8, 9 10 10 10 10 7 7 6

5, 15

13, 60 93 93 80 82 6 75

14 75

243 M E D B O R G E R L I G A F R I - OCH RÄTTIGHETER

Regeringsform för Finland, given i Helsingfors den 17 juli 1919

//. Finska medborgares

allmänna rättigheter

och

rättsskydd

5 § Finska medborgare äro likställda inför lagen. 6 § Varje finsk medborgare vare tryggad enligt lag till liv, ära, personlig frihet och gods. Medborgarnas arbetskraft står under rikets synnerliga hägn. Angående expropriation av egendom för allmänt behov mot full ersättning stadgas genom lag. 7 §

Finsk medborgare äger rätt att vistas i eget land, att här fritt välja boningsort och att färdas från en ort till en annan, så vitt icke i lag annorlunda är stadgat. Beträffande finsk medborgares rätt att begiva sig ur landet gälle vad därom är särskilt stadgat. 8 §

Finsk medborgare äger rättighet till offentlig och enskild religionsövning, så vitt lag eller god sed därigenom ej kränkes, ävensom, enligt vad därom är särskilt stadgat, frihet att utträda ur det religionssamfund han tillhör samt frihet att ansluta sig till annat religionssamfund. 9 § Finsk medborgares rättigheter och skyldigheter äro icke beroende därav, vilket religionssamfund han tillhör eller huruvida han tillhör något sådant samfund. Beträffande offentliga tjänster och ämbeten äro likväl gällande de om dem i lag stadgade inskränkningar, intill dess i lag annorlunda stadgas. 10 § Finsk medborgare äger ordets frihet samt rättighet att genom tryck utgiva skrift eller bildlig framställning utan att hinder härför må i förväg läggas, så ock rätt att utan föregående tillstånd sammankomma för överläggning i allmän angelägenhet eller i annat lovligt syfte samt att bilda föreningar för fullföljande av ändamål, som ej strida mot lag eller god sed. Stadganden angående dessa rättigheters utövning utfärdas genom lag. 11 § Finsk medborgares hemfrid är okränkbar. Om förutsättningarna för och verkställandet av husrannsakan stadgas genom lag. 12 § Brev-, telegraf- och telefonhemligheten är okränkbar, så vitt ej i lag undantag stadgats. 13 § Ej må finsk medborgare dömas av annan domstol än den, under vilken han enligt lag hör.

244 BILAGA 1 3

14 § Finska och svenska äro republikens nationalspråk. Finska medborgares rätt att hos domstol eller förvaltande myndighet i sin sak använda sitt finska eller svenska modersmål samt att utfå expedition på detta språk skall tryggas genom lag, med beaktande av att landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings rätt enligt enahanda grunder tillgodoses. Den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolkningens kulturella och ekonomiska behov skola av staten enligt enahanda grunder tillgodoses. 15 § I republiken må ej förlänas adelskap eller annan ärftlig värdighet. 16 §

Vad angående finska medborgares allmänna rättigheter är sagt, utgör icke hinder för fastställande genom lag av sådana inskränkningar, som under krigstid eller uppror samt med avseende å personer i krigstjänst även annars äro nödvändiga. V.

Domstolarna

60 § Angående andra särskilda domstolar än den i 59 § nämnda stadgas genom lag. Ej må någon tillfällig domstol tillsättas. VII.

Försvarsverket

75 § Varje finsk medborgare är skyldig att deltaga i fäderneslandets försvar eller att härvid biträda, på sätt därom i lag stadgas. Värnpliktig bör, därest han icke själv annat åstundar, såvitt möjligt, hänföras till sådant truppförband, vars manskap h a r samma finska eller svenska modersmål som han, och inom detsamma erhålla sin undervisning på detta språk. Militärens kommandospråk är finska. VIII.

Undervisningsväsendet

80 § Om grunderna för folkskoleväsendets organisation samt statens och kommunernas förpliktelser med avseende å folkskolors underhåll, ävensom angående allmän läroplikt stadgas genom lag. Undervisning i folkskola skall för alla vara avgiftsfri. 82 § Angående rätt att inrätta privata skolor och andra enskilda uppfostringsanstalter samt ordna undervisningen i dem stadgas genom lag. Hemundervisning underligger icke tillsyn från myndighets sida. X. De offentliga

tjänsterna

93 § Tjänsteman svarar för åtgärd, som han vidtagit eller vartill han som medlem av kollegialt ämbetsverk bidragit. Även föredragande är ansvarig för vad å hans föredragning beslutits, därest han ej till protokollet uttalat skiljaktig mening.

245 MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

Envar, som lidit r ä t t s k r ä n k n i n g eller skada genom lagstridig åtgärd eller försummelse av tjänsteman, vare berättigad att y r k a tjänstemannens dömande till straff och skadeersättning eller anmäla tjänstemannen till åtal efter vad därom stadgas i lag. Huruvida och i vad m å n staten ansvarar för skada, som orsakats av tjänsteman, därom stadgas särskilt.

Frankrike Översikt

över de i grundlagen

upptagna

fri- och rättigheterna

om statens karaktär,

sgften

och

samt

proklamationer

uppgifter

Kombination av bokstaven C och siffra hänvisar till artiklar i 1958 års författning. Kombination av bokstaven D och siffra hänvisar till artiklar i 1789 års förklaring om de mänsklig? och medborgerliga rättigheterna. Bokstaven P hänvisar till inledningen till 1946 års författning Proklamation av demokratin folksuveräniteten maktfördelningen mänskliga fri- och rättigheter medborgarnas jämlikhet samhällssolidaritet användandet av ordningsmakten till det allmännas väl statens oberoende av kyrkan statens sociala uppgift statens iakttagande av folkrätten anfallskrigets förkastande statens deltagande i internationellt samarbete

C 2 C 2, 3, D 3 D16 D tal., D 2, 4, 16, P C2 P D 12 G2 C2 P P P

Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande utan inskränkning Rätt till likhet inför lagen personlig frihet kroppslig integritet religionsfrihet åsiktsfrihet föreningsfrihet yttrandefrihet tryckfrihet politiska rättigheter att deltaga i lagstiftning att deltaga i beskattningsbeslut frihet från godtycklig lagstiftning motstånd mot förtryck lika tillträde till offentlig tjänst asyl a t t vid åtal anses oskyldig tills dom fallit moderat bestraffning frihet från retroaktiva strafflagar likställighet mellan könen utveckling av familjen undervisning utveckling av personligheten

Inskränkta genom grundlagen

C 2, D 1, D 6 D 2

C 66, D 7 D9 D 10 D 10

C2 C 4, P

Cl C3

D 6 D 14 D 5 D 2 D 6, P D 9 D 8 D 8 P P P P

Beroende på lagstiftning

D 11 D 11 C3

246 BILAGA 13

Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande utan inskränkning åtkomst till kulturella tillgångar arbete yrkesutbildning vila och fritid att strejka att ingå kollektivavtal att deltaga i företagens ledning. materiell trygghet socialt understöd skydd för hälsan egendom Plikt till arbete skattebetalning efter förmåga...

Inskränkta genom grundlagen

Beroende på lagstiftning

P P P P P P P P D2

P D 17

P D 13

Constitution du 5 Octobre 1958

Författning av den 5 oktober 1958

Préambule Le peuple francais proclame solennellement son attacheraent aux Droits de 1'homme et aux principes de la souveraineté nationale tels qu'ils ont été définis par la Declaration de 1789, confirmee et complétée par le préambule de la Constitution de 1946.

Inledning Franska folket förklarar högtidligen sin anslutning till de mänskliga rättigheterna och till principerna om den nationella suveräniteten, såsom de fastställts genom Förklaringen av 1789, bekräftade och fullständigade genom inledningen till 1946 års konstitution.

Titre premier De la souveraineté

Första kapitlet Om suveräniteten

A r t i d e 2. La F r a n c e est une République indivisible, laique, démocratique et sociale. Elle assure 1'égalité devant la loi de tous les citoyens sans distinction d'origine, de race ou de religion. Elle respecte toutes les croyances.

Artikel 2. Frankrike är en odelbar, profan, demokratisk och social republik. Den försäkrar likhet inför lagen åt alla medborgare utan beaktande av ursprung, ras eller religion. Den respekterar alla trosläror.

La devise de la République est «Liberté, Egalité, Fraternité». Son p r i n c i p e est: gouvernement du peuple, par le peuple et pour le peuple.

Republikens devis är »Frihet, Jämlikhet, Broderskap». Dess princip är: styrelse av folket, genom folket och för folket.

A r t i d e 3. La souveraineté nationale appartient au peuple qui 1'exerce par ses representants et p a r la voie du referendum. Aucune section du peuple ni aucun in-

Artikel 3. Den nationella suveräniteten tillhör folket, som utövar den genom sina representanter, och genom referendum. Ingen del av folket, ej heller någon en-

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

dividu ne pent s'en attribuer 1'exercice. Le suffrage pent étre direct ou indirect dans les conditions prévues par la Constitution. Il est toujours universel, egal et secret. Sont électeurs, dans les conditions déterminées par la loi, tous les nationaux francais majeurs des deux sexes, jouissants de leurs droits civils et politiques.

skild person kan tillvälla sig utövningen därav. Rösträtten kan vara direkt eller indirekt under de villkor, som äro förutsedda i författningen. Den är alltid allmän, lika och hemlig. Väljare äro, under de villkor, som bestämmas i lag, alla myndiga franska medborgare av båda könen, som äro i besittning av sina medborgerliga och politiska rättigheter.

A r t i d e 4. Les partis et groupements politiques concourent a l'expression du suffrage. Ils se förment et exercent leur activité librement. Ils doivent respecter les principes de la souveraineté nationale et de la d e m o c r a t i c

Artikel 4. Partierna och de politiska grupperna tävla i valen. De bildas och utöva sin verksamhet fritt. De måste respektera den nationella suveränitetens och demokratiens principer.

Titre VIII De 1'autorilé judiciaire

Kapitel VIII Om domstolsväsendet

Article 66. Nul ne peut étre arbitrairement detenu. L'autorite judiciaire, gardienne de la liberté individuelle, assure le respect de ce principe dans les conditions préveus par la loi.

Artikel 66. Ingen kan bli godtyckligt arresterad. Den dömande myndigheten, väktare av den individuella friheten, garanterar respekten för denna p r i n c i p under de villkor, som stadgas i lag.

Declaration des droits de 1'Homme et du Citoyen. 1789

Förklaring om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna. 1789 1

Les Representants du Peuple Francais, constitués en Assemblée Nationale, considérant que 1'ignorance, 1'oubli ou le mépris des droits de Fhomme, sont les seules causes des malheurs publics et de la corruption des gouvernements, ont résolu d'exposer, dans une declaration solennelle, les droits naturels, inaliénables et sacrés de 1'homme, afin que cette declaration, constamment présente ä tous les membres du corps social, leur rappelle sans cesse leurs droits et leurs devoirs; afin que les actes du Pouvoir législatif et ceux du Pouvoir exécutif, pouvant étre a chaque

Franska folkets representanter, konstituerade till nationalförsamling, hava, beaktande att okunnighet, glömska eller ringaktning av de mänskliga rättigheterna allena är orsak till folkets olyckor och styrelsens missbruk, beslutat i en högtidlig förklaring giva uttryck åt människans naturliga, oförytterliga och oantastliga rättigheter; i syfte att denna förklaring, beständigt till hands för samhällets alla medlemmar, städse må erinra dem om deras rättigheter och deras plikter; att den lagstiftande och den verkställande maktens yttringar må närhelst kunna bedömas ef-

1 Översättningen av Förklaringen om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna är med smärre korrigeringar hämtad från Reuterskiöld-Rinander: Främmande grundlagar.

248 BILAGA 13

instant compares avec le but de toute institution politique, en soient plus respectés; af in que les reclamations des citoyens, fondées désormais sur des principes simples et incontestables, tournent toujours au maintien de la Constitution et au bonheur de tous. En consequence, 1'Assemblée Nationale reconnait et declare, en presence et sous les auspices de l'Etre Supreme, les droits suivants de 1'Homme et du Citoyen:

ter all samhällelig anordnings yttersta mål och därmed så mycket högre aktas; att medborgarnas besvär, hädanefter framförda med stöd av enkla och obestridbara grunder, städse må lända till författningens vidmakthållande och allas lycka. På grund härav erkänner och förklarar Nationalförsamlingen, inför Högsta Väsendet och i Dess hägn, människans och medborgarens rättigheter vara följande:

Art. 1. Les hommes naissent et demeurent libres et égaux en droits. Les distinctions sociales ne peuvent étre fondées que sur 1'utilité commune.

Art. 1. Människorna födas och förbliva fria och till rättigheter likställda. Sociala skillnader må grunda sig allenast på allmänt intresse.

Art. 2. Le but de toute association politique est la conservation des droits naturels et imprescriptibles de Phomme. Ces droits sont la liberté, la propriété, la sureté et la resistance å 1'oppression.

Art. 2. Syftet med all samhällelig sammanslutning är att skydda och bevara människans naturliga och omistliga rättigheter. Dessa rättigheter äro rätten till frihet, rätten till egendom, rätten till personlig säkerhet och rätten till motstånd mot förtryck.

Art. 3. Le principe de toute souveraineté reside essentiellement dans la Nation. Nul corps, nul individu ne peut exercer d'autorite qui n'en émane expressément.

Art. 3. Grunden till all suveränitet vilar ytterst hos folket. Ingen sammanslutning, ej heller någon person må utöva myndighet, som inte uttryckligen härleder sig därifrån.

Art. 4. La liberté consiste å pouvoir faire tout ce qui ne nuit pas a autrui: ainsi, 1'exercice des droits naturels de chaque homme n'a de bornes que celles qui assurent aux autres membres de la société la jouissance de ces mémes droits. Ces bornes ne peuvent étre déterminées que par la Loi.

Art. 4. Frihet innebär makt att göra vadhelst som icke skadar någon ann a n ; för utövning av varje människas naturliga rättigheter finnas därför inga andra gränser än de, som tillförsäkrar samhällets övriga medlemmar åtnjutandet av samma rättigheter. Dessa gränser må allenast genom lag fastställas.

Art. 5. La Loi n'a le droit de défendre que les actions nuisibles å la société. Tout ce qui n'est pas défendu p a r la Loi ne peut étre empeché, et nul ne peut étre contraint å faire ce qu'elle n'ordonne pas.

Art. 5. Lagen har inte rätt att förbjuda andra handlingar än de som äro till men för samhället. Vadhelst som icke är i lag förbjudet, må icke förhindras, ej heller må någon tvingas göra, vad lag icke påbjuder.

Art. 6. La Loi est l'expression de la volonté générale. Tous les citoyens ont droit de concourir personellement, ou par leur representants, å sa formation. Elle doit étre la merne pour tous, soit

Art. 6. Lagen är uttryck för allmänviljan. Alla medborgare äga rätt att, personligen eller genom sina representanter, medverka vid dess utformande. Samma lag bör gälla för alla, vare sig

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

qu'elle protege, soit qu'elle punisse. Tous les citoyens étant égaux å ses yeux, sont également admissibles å toutes dignités, places et emplois publics, selon leur capacité, et sans autre distinction que celle de leurs vertus et de leurs talents.

den skyddar eller straffar. Alla medborgare äro lika inför lagen och äga därför i lika mån tillträde till varje offentlig värdighet, befattning eller anställning, envar efter sin förmåga och utan annan åtskillnad än den som beror av deras olika förtjänst och skicklighet.

Art. 7. Nul homme ne peut étre accuse, arreté ni détenu que dans les cas determines par la Loi, et selon les formes qu'elle a prescrites. Ceux qui sollicitent, expedient, exécutent ou font exécuter des ordres arbitraires, doivent étre punis; mais tout citoyen appelé ou saisi en vertu de la Loi, doit obéir å 1'instant: il se rend coupable par la resistance.

Art. 7. Ingen må åtalas, häktas eller hållas i fängsligt förvar utom i de fall som äro i lag bestämda och enligt former, som där stadgas. Den som påyrkar, utfärdar, verkställer eller låter verkställa godtycklig befallning, bör straffas; men varje medborgare, som i kraft av lag kallas eller gripes, bör genast därefter rätta sig; genom motstånd gör han sig förvunnen till brott.

Art. 8. La Loi ne doit établir que des peines strictement et évidemment nécessaires, et nul ne peut étre puni qu'en vertu d'une loi établie et promulguée antérieurement au délit, et légalement appliquée.

Art. 8. Genom lag må icke stadgas andra straff än de som äro oeftergivligt och uppenbart nödvändiga, ej heller må någon straffas utom i kraft av behörigen tillämpad lag, som före brottets begående stiftats och utfärdats.

Art. 9. Tout homme étant presume innocent jusqu'a ce qu'il ait été declare coupable, s'il est jugé indispensable de l'arreter, toute rigueur qui ne serait pas nécessaire pour s'assurer de sa personne, doit étre sévérement réprimée par la Loi.

Art. 9. Då envar anses icke skyldig, intill dess han förklarats saker till brott, bör, såframt hans häktning prövas oundgänglig, genom lag sträng beivran stadgas för all hårdhet, som icke varit nödig för att försäkra sig om hans person.

Art. 10. Nul ne doit étre inquiété pour ses opinions, méme religieuses, pourvu que leur manifestation ne trouble pas l'ordre public établi p a r la Loi.

Art. 10. Ej må någon ofredas för sina åsikter, ej ens i religiösa ting, förutsatt att deras uttryckande icke stör i lag stadgad allmän ordning.

Art. 11. La libre communication des pensées et des opinions est un des droits les plus précieux de 1'homme; tout citoyen peut done parler, écrire, imprimer librement, sauf å r é p o n d r e de Tabus de cette liberté dans les cas determines par la Loi.

Art. 11. Det fria utbytet av t a n k a r och åsikter är en av människans dyrbaraste rättigheter; varje medborgare får därför fritt yttra sig i tal, skrift eller tryck, dock under ansvar för missbruk av denna frihet, i fall som lagen stadgar.

Art. 12. La garantie des droits de 1'homrae et du citoyen nécessite une force publique; cette force est done

Art. 12. Garanterandet av de mänskliga och medborgerliga rättigheterna nödvändiggör offentliga väpnade styr-

250 BILAGA 13

institiiée pour 1'avantage de tous, et non pour 1'utilité particuliére de ceux auxquels elle est confiée. Art. 13. Pour Tentretien de la force publique, et pour les dépenses d'administration, une contribution commune est indispensable: elle doit étre également répartie entre tous les citoyens, en raison de leurs facultés.

kor, sådan styrka är alltså upprättad för allmänt väl och icke till särskild nytta för dem, åt vilka den är anförtrodd. Art. 13. Till underhåll av den offentliga väpnade styrkan och till bestridande av förvaltningens kostnader är en allmän skatt oundgänglig; denna bör efter lika grunder fördelas på alla medborgare i förhållande till förmåga.

Art. 14. Tous les citoyens ont le droit de constater, par eux-memes ou par leurs representants, la nécessité de la contribution publique, de la consentir librement, d'en suivre l'emploi, et d'en determiner la quotité, l'assiette, le recouvrement et la durée.

Art. 14. Alla medborgare äga rätt att själva eller genom sina representanter pröva och fastställa behovet av allmän skatt, till sådan fritt samtycka, övervaka dess användning samt bestämma dess fördelning, underlag, u p p b ö r d och varaktighet.

Art. 15. La société a le droit de demander compte a tout agent public de son administration.

Art. 15. Samhället äger att av varje offentlig befattningshavare kräva redovisning för hans förvaltning.

Art. 16. Toute société dans laquelle la garantie des droits n'est pas assurée, ni la separation des pouvoirs déterminée, n'a point de constitution.

Art. 16. Författning saknas inom varje samhälle, där tryggad tillförsäkran av mänskliga och medborgerliga rättigheter icke finnes, ej heller fördelning av makten är fastställd.

Art. 17. La propriété étant un droit inviolable et sacré, nul ne peut en étre privé, si ce n'est lorsque la nécessité publique, légalement constatée, l'exige évidemment, et sous la condition d'une juste et préalable indemnité.

Art. 17. Då rätt till egendom är en okränkbar och helig rättighet, må ingen frånhändas något, såframt det icke uppenbarligen kräves av ett i laga ordning prövat och fastställt samt nödvändigt allmänt behov och sker under villkor av rättmätig och i förväg given gottgörelse.

Constitution de la République francaise, du 28 Octobre 1946

Franska republikens författning av den 28 oktober 1946

Préambule Au lendemain de la victoire remportée par les peuples libres sur les regimes qui ont tenté d'asservir et de dégrader la personne humaine, le peuple francais proclame å nouveau que tout étre humain, sans distinction de race, de religion ni de croyance, posséde des droits inaliénables et sacrés. Il réaffirme solennellement les droits et les libertés de l'homme et du citoyen consa-

Inledning På morgondagen av den seger, som de fria folken vunnit över de regimer, som ha försökt att förslava och förnedra den mänskliga individen, förklarar franska folket ånyo, att varje mänsklig varelse, utan åtskillnad till ras, religion eller tro, äger oförytterliga och heliga rättigheter. Det bekräftar högtidligen på nytt människans och medborgarens fri- och rättigheter,

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

crés par la Declaration des Droits de 1789 et les principes fondamentaux reconnus par les lois de la République. Il proclame, en outre, comme particuliérement nécessaires ä notre temps, les principes politiques, économiques et sociaux ci-aprés: La loi garantit å la fenime, dans tous les domaines, des droits égaux å ceux de 1'homme. Tout homme persecute en raison de son action en faveur de la liberté a droit d'asile sur les territoires de la République. Cbacun a le devoir de travailler et le droit d'obtenir un emploi. Nul ne peut étre lésé, dans son travail ou son emploi, en raison de ses origines, de ses opinions ou de ses croyances. Tout homme peut défendre ses droits et ses intéréts par Taction syndicale et adherer au syndicat de son choix. Le droit de greve s'exerce dans le cadre des lois qui le réglementent. Tout travailleur participe, p a r 1'intermédiaire de ses délégués å la determination collective des conditions de travail ainsi qu'å la gestion des entreprises. Tout bien, toute entreprise, dont 1'exploitation a ou acquiert les caractéres d'un service public national ou d'un monopole de fait, doit devenir la propriété de la collectivité. La Nation assure å 1'individu et ä la famille les conditions nécessaires ä leur développement. Elle garantit å tous, notamment å Fenfant, å la mére et aux vieux travailleurs, la protection de la santé, la sécurité matérielle, le repos et les loisirs. Tout étre humain qui, en raison de son åge, de son état physique ou mental, de la situation économique, se trouve dans Pincapacité de travailler a le droit d'obtenir de la collectivité des moyens convenables d'existence. La Nation proclame la solidarité et 1'égalité de tous les Francais devant les charges qui résultent des calamités nationales.

fastslagna genom Rättighetsförklaringen av 1789, och de grundläggande principerna, såsom de erkänts genom republikens lagar. Det förkunnar därutöver såsom särskilt nödvändiga i vår tid följande politiska, ekonomiska och sociala principer: Lagen garanterar inom alla områden kvinnan samma rättigheter som mannen. Varje person, som förföljes på grund av sin verksamhet till förmån för friheten, har rätt till asyl på republikens områden. Envar har plikt att arbeta och rätt att erhålla en anställning. Ingen får förfördelas i sitt arbete eller i sin anställning på grund av sitt ursprung, sina åsikter eller sin tro. Envar äger försvara sina rättigheter och sina intressen genom verksamhet i fackförening och att ansluta sig till fackförening efter eget val. Rätten att strejka utövas inom ramen av de lagar, som reglera den. Varje arbetare deltar genom sina representanter i det kollektiva bestämmandet av arbetsvillkoren liksom i ledningen av företagen. Varje egendom och varje företag, vars utnyttjande äger eller förvärvar karaktären av nationell offentlig tjänst eller av faktiskt monopol, bör bli samhällets egendom. Nationen tillförsäkrar individen och familjen de för deras utveckling nödvändiga villkoren. Den tillförsäkrar alla, särskilt barn, mödrar och gamla arbetare, skydd för hälsan, materiell trygghet, vila och fritid. Varje mänsklig varelse, som är oförmögen att arbeta på grund av sin ålder, sitt fysiska eller psykiska tillstånd, eller på grund av den ekonomiska situationen, har rätt att av samhället erhålla nödvändiga medel för sin existens. Nationen förkunnar alla fransmäns solidaritet och likställdhet med avseende på de bördor, som orsakas av nationella katastrofer.

252 BILAGA 1 3

La Nation garantit 1'égal accés de 1'enfant et de 1'adulte å 1'instruction, å la formation professionelle et a la culture. L'organisation de l'enseignement public gratuit et laique å tous les degres est un devoir de 1'Etat. La République francaise, fidéle a ses traditions, se conforme aux regies du droit public international. Elle n'entrep r e n d r a aucune guerre dans des vues de conquéte et n'emploiera jamais ses forces contre la liberté d'aucun peuple. Sous reserve de réciprocité, la France consent aux limitations de souveraineté nécessaires å l'organisation et a la defense de la paix. La France forme avec les peuples d'outre-mer une Union fondée sur 1'égalité des droits et des devoirs, sans distinction de race ni de religion. L'Union francaise est composée de nations et de peuples qui mettent en commun ou coordonnent leurs ressources et leurs efforts pour développer leurs civilisations respectives, accroitre leur bien-étre et assurer leur sécurité. Fidéle å sa mission traditionelle, la F r a n c e entend conduire les peuples dont elle a pris la charge å la liberté de s'administrer eux-mémes et de gérer démocratiquement leurs propres affaires; écartant tout systéme de colonisation fondé sur 1'arbitraire, elle garantit å tous 1'égal accés aux fonctions publiques et 1'exercice individuel ou collectif des droits et libertés proclamés ou confirmés ci-dessus.

Nationen garanterar lika tillträde för barn och för vuxna till undervisning, till yrkesutbildning, och till kulturella tillgångar. Organiseringen av den offentliga, kostnadsfria och profana undervisningen på alla stadier är en plikt för staten. Den franska republiken, trogen sina traditioner, ansluter sig till folkrättens regler. Den kommer ej att föra något krig i erövringssyfte och kommer aldrig att använda sina styrkor mot något folks frihet. Under förutsättning av reciprocitet samtycker Frankrike till de begränsningar i suveräniteten, som äro nödvändiga för organiserandet och försvaret av freden. Frankrike bildar tillsammans med folken på andra sidan havet en union, grundad på likheten i rättigheter och plikter, utan åtskillnad med hänsyn till ras eller religion. Den franska unionen består av nationer och folk, som integrera eller koordinera sina resurser och sina ansträngningar för att utveckla sina respektive kulturer, öka sitt välstånd och trygga sin säkerhet. Trogen sin traditionella uppgift h a r Frankrike för avsikt att föra de folk, för vilka det har tagit ansvaret, till frihet att styra sig själva och att på demokratiskt sätt sköta egna angelägenheter; förkastande varje kolonisationssystem, som är grundat på godtycke, garanterar det åt alla lika tillgång till offentliga tjänster och individuellt eller kollektivt utövande av de ovan förkunnade och bekräftade fri- och rättigheterna.

253 MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

Italien Översikt

över de i grundlagen upptagna fri- och rättigheterna samt proklamationer statens karaktär, syften och uppgifter

Siffrorna hänvisar till grundlagens artiklar Proklamation av demokratin folksuveräniteten mänskliga fri- och rättigheter samhällssolidaritetens plikter medborgarnas jämlikhet autonomi och decentralisation statens och kyrkans inbördes oberoende statens kulturella uppgifter statens iakttagande av folkrätten förkastande av anfallskrig deltagande i internationellt samarbete nationens flagga skydd för arbetet skydd för sparandet skydd för mödrar, minderåriga, ungdom

1 1 2 2, 4 3 5 7 9 10 11 11, 35 12 35 47 3 1 , 37 Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande utan inskränkning

Rätt till likhet inför lagen liv personlig frihet kroppslig integritet bostadens okränkbarhet brev- och telesekretess religionsfrihet församlingsfrihet föreningsfrihet yttrandefrihet tryckfrihet petitionsfrihet politiska rättigheter frihet från beskattning utan stöd av lag lika tillträde till offentlig tjänst fritt val av vistelseort emigration asyl för italiensk medborgare asyl för utlänning medborgarskap juridisk kapacitet och namn juridisk kapacitet, utlänning a t t ej ställas inför olaglig d o m s t o l . . . . att vid åtal ej anses skyldig förrän efter fällande dom försvar inför domstol humana och ej nedbrytande s t r a f f . . . . frihet från retroaktiva strafflagar . . . . a t t utkräva ansvar av statstjänsteman gottgörelse för myndigheters missgrepp

Inskränkta genom grundlagen

13 13 20 49 21

Beroende på lagstiftning

27 13, 25, 32 32 14 15

19 17 18, 39

18, 98

50 23 51 16 16, 35 26 10 24

22 22 10

25, 102 27 24 27 25 28 24, 28

254 BILAGA 1 3

Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Inskränkta genom grundlagen

Gällande utan inskränkning att bilda familj likställighet mellan makar att uppfostra egna barn likställighet mellan utom- och inomäktenskapliga barn skolundervisning att upprätta privatskolor likställighet mellan privata och statliga skolor frihet för konst och vetenskap självstyrelse för vetenskapliga institutioner arbete yrkesutbildning lika lön för lika arbete avpassad och tillräcklig arbetslön begränsad arbetsdag veckovila och årlig semester skydd i arbetet för minderåriga att strejka att ingå kollektivavtal arbetarnas deltagande i företagens ledning uppehälle vid arbetsoförmåga fri hälso- och sjukvård för obemedlade egendom arv och testamente privatekonomisk företagsamhet skydd för språkliga minoriteter skydd för kooperativa förelag skydd för hantverket Plikt till samhällssolidaritet laglydighet skattebetalning arbete militärtjänst skolgång uppfostran av egna barn att utnyttja rösträtten

29, 31 29 30 30 33 33

34 33

33 33, 38 37 36 36 36 37 40 39

46 38 32 42, 43, 44 42 41,43 6 45 45

53 4 52 34 30 48

fondamentali

Den italienska republikens författning 22/12 1947 Grundläggande

A r t . 1. L'ltalia é una Repubblica

2 54

Costituzione della Repubblica Italiana 22/12 1947 Principi

Beroende på lagstiftning

principer

A r t . 1. democrati-

c a , f o n d a t a sul l a v o r o . L a s o v r a n i t å a p p a r t i e n e al p o p o l o , c h e la e s e r c i t a n e l l e f o r m e e n e i l i m i t i della Costituzione.

Italien

ä r en

demokratisk

republik,

baserad på arbetet. S u v e r ä n i t e t e n t i l l h ö r folket, som utö v a r d e n i d e f o r m e r o c h i n o m de g r ä n ser, s o m f ö r f a t t n i n g e n u p p d r a r .

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

255 Art. 2. La Repubblica riconosce e garantiscc i diritti inviolabili delPuomo, sia come singolo sia nelle formazioni sociali ove si svolge la sua personalitä, e ricbiede radempimento dei doveri inderogabili di solidarietå politica, economica e sociale.

Art. 2. Republiken erkänner och garanterar de okränkbara rättigheter, som tillhöra människan både som individ och i de samhälleliga organisationer, där hennes personlighet utvecklas, och kräver fullföljandet av den politiska, ekonomiska och sociala solidaritetens omistliga plikter.

Art. 3. Tutti i cittadini hanno pari dignita sociale e sono eguali davanti alla legge, senza distinzione di sesso, di razza, di lingua, di religione, di opinioni politichc, di condizioni personali e sociali. É compito della Repubblica rimuovere gli ostacoli di ordine economico e sociale, cbe, limitando di fatto la libertä c 1'eguaglianza dei cittadini, impediscono il pieno sviluppo della persona umana e 1'effettiva partecipazione di tutti i lavoratori all'organizzazione politica, economica e sociale del Paese.

Art. 3. Alla medborgare ha samma sociala ställning och äro lika inför lagen utan åtskillnad till kön, ras, språk, religion, politisk inställning samt personliga och sociala förhållanden. Det är republikens uppgift att avlägsna hinder av ekonomisk och social natur, vilka genom att väsentligen inskränka medborgarnas frihet och jämlikhet hejda det fullständiga utvecklandet av människans personlighet och alla arbetares effektiva deltagande i landets politiska, ekonomiska och sociala uppbyggnad.

Art. 4. La Repubblica riconosce a tutti i cittadini il diritto al lavoro e promuove le condizioni che rendano effettivo questo diritto. Ogni cittadino ha il dovere di svolgere secondo le proprie possibilitå e la propria scelta, un'attivita o una funzione che concorra al progresso materiale o spirituale della societä.

Art. 4. Republiken erkänner rätten till arbete för alla medborgare och främjar de omständigheter, som göra denna rättighet effektiv. Varje medborgare är pliktig att i överensstämmelse med sin egen förmåga och sitt eget val utöva en verksamhet eller funktion, som bidrar till samhällets materiella eller andliga utveckling.

Art. 5. La Repubblica, una e indivisible, riconosce e promuove le autonomic locali; attua nei servizi che dipendono dallo Stato il piu ampio decentramento amministrativo; adegua i principi ed i metodi della sua legislazione alle esigenze deH'autonomia e del decentramento.

Art. 5. Republiken, en och odelbar, erkänner och befrämjar lokala självstyrelser. Den inför i den statliga verksamheten den största möjliga administrativa decentralisationen och anpassar principerna och proceduren för sin lagstiftning till kraven på autonomi och decentralisation.

Art. 6. La Repubblica tutela con apposite norme le minoranze linguistiche.

Art. 6. Republiken skyddar språkliga minoriteter genom särskilda mått och steg.

256 BILAGA 1 3

Art. 7. Lo Stato e la Chiesa cattolica sono, ciascuno nel proprio ordine, indipendenti e sovrani. I loro rapporti sono regolati dai Patti Lateranensi. Le modificazioni dei Patti, accettate dalle due parti, non richiedono procedimento di revisione costituzionale.

Art. 7. Staten och katolska kyrkan äro, var inom sitt område, självständiga och suveräna. Deras relationer äro reglerade genom Lateranfördraget. Ändringar i fördraget, godtagna av båda parter, kräva ej författningsändring.

Art. 8. Tutte le confessioni religiose sono egualmente libere davanti alla legge. Le confessioni religiose diverse dalla cattolica hanno diritto di organizzarsi secondo i propri statuti, in quanto non contrastino con 1'ordinamento giuridico italiano. I loro rapporti con lo Stato sono regolati per legge sulla base di intese con le relative rappresentanze.

Art. 8. Alla religiösa bekännelser äro lika fria inför lagen. Andra religiösa bekännelser än den katolska ha rätt att organisera sig enligt sina stadgar, såvida dessa inte äro oförenliga med det italienska juridiska systemet. Deras relationer till staten äro reglerade enligt lag efter överenskommelse med vederbörande representationer.

Art. 9. La Repubblica promuove lo sviluppo della cultura e la ricerca scientifica e tecnica. Tutela il paesaggio e il patrimonio storico e artistico della Nazione.

Art. 9. Republiken främjar den kulturella utvecklingen och den vetenskapliga och tekniska forskningen. Den skyddar landskapet och nationens historiska och konstnärliga arv.

Art. 10. L'ordinamento giuridico italiano si conforma alle norme del diritto internazionale generalmente riconosciute. La condizione giuridica dello straniero é regolata dalla legge in conformitå delle norme e dei trattati internazionali. Lo straniero, al quale sia impedito nel suo paese 1'effettivo esercizio delle libertå democratiche garantite dalla Gostituzione italiana, ha diritto d'asilo nel territorio della Repubblica secondo le condizioni stabilite dalla legge. Non é ammessa 1'estradizione dello straniero per reati politici.

Art. 10. Det italienska juridiska systemet är i överensstämmelse med folkrättens allmänt erkända normer. Utlänningens juridiska ställning regleras genom lag i enlighet med internationella normer och fördrag. Den utlänning, som i sitt eget land är förvägrad effektiv utövning av de demokratiska friheter, som garanteras av den italienska konstitutionen, har rätt till asyl på republikens område enligt villkor, bestämda i lag. Det är inte tillåtet att utlämna en utländsk medborgare för politiska brott.

Art. 11. L'ltalia ripudia la guerra come strumento di offesa alla libertå degli altri popoli e come mezzo di risoluzione delle controversie internazionali; consen-

Art. 11. Ralien förkastar kriget såsom ett anfallsmedel mot andra folks frihet och såsom ett medel att lösa internationella tvister, och samtycker, under förutsätt-

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

te, in condizioni di paritå con gli altri Stati, alle limitazioni di sovranitå necessarie ad un ordinamento che assicuri la pace e la giustizia fra le Nazioni; promuove e favorisce le organizzazioni internazionali rivolte a tale scopo.

ning av paritet med andra stater, till begränsningar av dess suveränitet, nödvändiga för en organisation, som säkr a r fred och rättvisa mellan nationerna, samt främjar och befordrar internationella organisationer, som syfta mot detta mål.

Art. 12. La bandiera della Repubblica é il tricolore italiano: verde, bianco e rosso, a tre bände verticali di eguali diraensioni.

Art. 12. Republikens flagga är den italienska trikoloren: grön, vit och röd i tre vertikala band av lika storlek.

PARTE I

DEL I

Dmrrn E DOVERI

MEDBORGARNAS RÄTTIGHETER OCH PLIKTER

DEI CITTADINI Titolo I

Kapitel I

É punita ogni violenza fisica et morale sulle persone comunque sottoposte a restrizioni di libertå. La legge stabilisce i limiti massimi della carcerazione preventiva.

Medborgerliga förhållanden Art. 13. Den personliga friheten är okränkbar. Ingen form av arrestering, inspektion eller undersökning av en person eller någon annan inskränkning av den personliga friheten är tillåten utom på grund av en motiverad attest från domstolsmyndigheten och endast i de fall och former, som föreskrivas i lag. I nödvändiga och brådskande undantagsfall, uttryckligen föreskrivna i lag, kunna myndigheterna för den allmänna säkerheten företaga provisoriska åtgärder, vilka inom fyrtioåtta timmar skola meddelas domstolsmyndigheten; och om denna inte inom de följande fyrtioåtta timmarna bekräftar deras giltighet, anses de återkallade och berövade all verkan. Allt fysiskt och psykiskt våld mot person, underkastad någon form av inskränkning i friheten, blir straffat. Lagen bestämmer tidsgränserna för hållande i häkte.

Art. 14. Il domicilio é inviolabile. Non vi si possono eseguire ispezioni o perquisizioni o sequestri se non nei casi e modi stabiliti dalla legge secondo

Art. 14. Rostaden är okränkbar. Ingen inspektion eller undersökning, ej heller något beslag får där verkställas, utom i de fall och under de former,

Rapporti civili Art. 13. La libertå personale é inviolabile. Non é ammessa forma alcuna di detenzione, di ispezione o perquisizione personale, né qualsiasi altra restrizione della libertå personale, se non per atto motivato dell'autorita giudiziaria e nei soli casi e modi previsti dalla legge. In casi eccezionali di necessitå ed urgenza, indicati tassativamente dalla legge, 1'autoritå di pubblica sicurezza puö adottare provvedimenti provvisori, che devono essere comunicati entro quarantotto ore all'autorita giudiziaria e, se questa non Ii convalida nelle successive quarantotto ore, si intendono revocati et restano privi di ogni effetto.

17—202785

258 BILAGA 1 3

le garanzie prescritte per la tutela della libertå personale. Gli accertamenti e le ispezioni per motivi di sanitå e di incolumitå pubblica o a fini economici e fiscali sono regolati da leggi speciali.

som föreskrivas i lag, och i enlighet med de garantier, som föreskrivas för skyddet av den personliga friheten. Kontroller och undersökningar med hänsyn till allmänna hälsovården och till allmän säkerhet eller av ekonomiska och fiskaliska skäl äro reglerade genom särskild lagstiftning.

Art. 15. La libertå e la segretezza della corrispondenza e di ogni altra forma di comunicazione sono inviolabili. La loro limitazione puö avvenire soltanto per atto motivato delPautoritå giudiziaria con le garanzie stabilite dalla legge.

Art. 15. Frihet och sekretess för brevväxling och för varje annan form av kommunikation äro okränkbara. Begränsningar däri kunna verkställas endast genom en motiverad attest från domstolsmyndigheten i enlighet med de garantier, som föreskrivas i lag.

Art. 16. Ogni cittadino puö circolare e soggiornare liberamente in qualsiasi parte del territorio nazionale, salvo le limitazioni che la legge stabilisce in via generate per motivi di sanitå o di sicurezza. Nessuna restrizione puö essere determinata da ragioni politiche. Ogni cittadino é libero di uscire dal territorio della Repubblica e di rientrarvi, salvo gli obbligbi di legge.

Art. 16. Varje medborgare kan fritt flytta och vistas inom vilken del som helst av nationens område, med förbehåll för de begränsningar, som lagen i allmänhet bestämmer med hänsyn till hälsovården eller säkerheten. Ingen begränsning kan föreskrivas av politiska skäl. Varje medborgare har rätt att lämna republikens territorium och att återvända dit, under de villkor, som lagen föreskriver.

Art. 17. I cittadini h a n n o diritto di riunirsi pacificamente e senz'armi. Per le riunioni, anche in luogo aperto al pubblico, non é richiesto preavviso. Delle riunioni in luogo pubblico deve essere dato preavviso alle autoritå, che possono vietarle soltanto per comprovati motivi di sicurezza o di incolumitå pubblica.

Art. 17. Medborgarna ha rätt att samlas fredligt och utan vapen. Anmälan i förväg krävs ej för möten, även om de hållas på plats, som är öppen för allmänheten. Myndigheterna måste få anmälan i förväg om offentliga möten och kan förbjuda dem, men endast pä styrkta skäl för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

Art. 18. I cittadini h a n n o diritto di associarsi liberamente, senza autorizzazione, per fini che non sono vietati ai singoli dalla legge penale. Sono proibite le associazioni segrete e quelle che perseguono, anche indirettamente, scopi politici mediante organizzazioni di carattere militäre.

Art. 18. Medborgarna ha rätt att fritt, utan bemyndigande, bilda föreningar för syften, som inte genom strafflag äro förbjudna för enskilda. Hemliga sällskap och sådana föreningar, som även indirekt fullfölja politiska mål genom organisationer av militär karaktär, äro förbjudna.

MEDBORGERLIGA F:

- OCH RÄTTIGHETER

259 Art. 19. Tutti hanno diritto di professare liberamente la propria fede religiösa in qualsiasi forma, individuale o associata, di farne propaganda e di esercitarne in privato o in pubblico il culto, purché non si tratti di riti contrari al bnon costume.

Art. 19. Alla ha rätt att bekänna sig till sin egen religiösa tro i vilken individuell eller kollektiv form som helst, att göra propaganda för den och att utföra kulthandlingar enskilt eller offentligt, förutsatt att riterna ej äro stridande mot goda seder.

Art. 20. Il carattere ecclesiastico e il fine di religione o di culto d'una associazione od istituzione non possono essere causa di speciali limitazioni legislative né di speciali gravami fiscali per la sua costituzione, capacitå giuridica e ogni forma di attivitå.

Art. 20. En förenings eller institutions kyrkliga karaktär och religiösa eller kultisks syfte får ej vara skäl till särskilda legislativa begränsningar eller till särskild fiskalisk beskattning för dess sammansättning, juridiska kapacitet och någon form av dess verksamhet.

Art. 21. Tutti banno diritto di manifestare liberamente il proprio pensiero con la parola, lo scritto e ogni altro mezzo di diffusione. La stampa non puö essere soggetta ad autorizzazioni o censure. Si puö procedere a sequestro soltanto per atto motivato dell'autorita giudiziaria nel caso di delitti, per i quali la legge sulla stampa espressamente lo autorizzi, o nel caso di violazione delle norme che la legge stessa prescriva per Pindicazione dei responsabili. In tali casi, quando vi sia assoluta urgenza e non sia possibile il tempestivo intervento dell'autorita giudiziaria, il sequestro della stampa periodica puö essere eseguito da ufficiali di polizia giudiziaria, che devono immediatamente, e non mai oltre ventiquattro ore, fare denunzia all'autorita giudiziaria. Se questa non lo convalida nelle ventiquattro ore successive, il sequestro s'intende revocato e privo d'ogni effetto. La legge puö stabilire, con norme di carattere generale, che siano resi noti i mezzi di finanziamento della stampa periodica. Sono vietate le pubblicazioni a stampa, gli spettacoli, e tutte le altre manifestazioni contrarie al buon costume. La legge stabilisce provvedimenti adeguati a prevenire e a reprimere le violazioni.

Art. 21. Alla ha rätt att fritt uttrycka sina åsikter i tal och skrift eller genom varje annat slags utspridningsmedel. Pressen kan inte bli underkastad tillståndsgivning eller censur. Beslag av tryckt skrift får tillgripas endast med en motiverad attest från domstolsmyndigheten och endast på grund av brott, uttryckligen åsyftade i presslagen eller i fall av brott mot de regler, som nämnda lag föreskriver för upplysning om de ansvariga. I sådana fall, då det är absolut brådska och det är omöjligt för domstolsmyndigheten att ingripa i tid, får beslag av den periodiska pressen verkställas av tjänstemän vid domstolspolisen, vilka omedelbart och senast inom tjugofyra timmar måste underrätta domstolsmyndigheten därom. Om denna inte inom tjugofyra timmar bekräftar beslaget, kommer detta att anses återkallat och berövat all verkan. Lagen kan genom regler av generell art påbjuda, att den periodiska pressens finansieringsmedel skall offentliggöras. Tryckta skrifter, skådespel och andra offentliggöranden, som äro stridande mot goda seder, äro förbjudna. Lagen bestämmer åtgärder för förhindrande och undertryckande av kränkningar därav.

260 BILAGA 1 3

Art. 22. Nessuno puö essere privato, per raotivi politici, della capacitå giuridica, della cittadinanza, del nome.

Art. 22. Ingen får av politiska skäl berövas sin juridiska kapacitet, sitt medborgarskap och sitt namn.

Art. 23. Nessuna prestazione personale o patrimoniale puö essere imposta se non in base alla legge.

Art. 23. Ingen personlig prestation eller egendomsbeskattning kan påläggas utom i kraft av lag.

Art. 24. Tutti possono agire in giudizio per la tutela dei p r o p r i diritti e interessi legittimi. La difesa é diritto inviolabile in ogni stato e grado del procedimento.

Art. 24. Alla äga att företaga rättslig aktion för skyddandet av sina rättigheter och legitima intressen. Rätten till försvar inför domstolen är okränkbar i varje ställning och i varje stadium av domstolsförhandlingarna. Utblottade personer försäkras genom särskilda mått och steg de medel, som behövas för att föra talan och att försvara sig inför rätta. Lagen bestämmer villkor och medel för gottgörande av judiciella misstag.

Sono assicurati ai non abbienti, con appositi istituti, i mezzi per agire e difendersi davanti ad ogni giurisdizione. La legge determina le condizioni e i modi per la riparazione degli errori giudiziari. Art. 25. Nessuno puö essere distolto dal giudice naturale precostituito per legge. Nessuno puö essere punito se non in forza di una legge che sia entrata in vigore prima del fatto commesso. Nessuno puö essere sottoposto a misure di sicurezza se non nei casi previsti dalla legge.

Art. 25. Ingen får ställas inför annan domare än den, som lagen föreskriver. Ingen får straffas utom på grund av en lag, som trätt i kraft, innan brottet begicks. Ingen får underkastas säkerhetsåtgärder utom i fall, som föreskrivas i lag.

Art. 26. L'estradizione del cittadino puö essere consentita soltanto ove sia espressamente prevista dalle convenzioni internazionali. Non puö in alcun caso essere ammessa per reati politici.

Art. 26. Utlämning av en medborgare kan endast medgivas i fall, som äro uttryckligen förutsedda genom internationella avtal. I inget fall kan det medgivas på grund av politiska brott.

Art. 27 La responsabilitå penale é personale. L'imputato non é considerato colpevole sino alla condanna definitiva. Le pene non possono consistere in trattamenti contrari al senso di umanitå e devono tendere alla rieducazione del condannato.

Art. 27. Straffansvarigheten är personlig. En åtalad person anses inte skyldig förrän efter definitivt fällande dom. Straffen får inte bestå av en behandling, som strider mot humaniteten, och de måste åsyfta att förbättra den dömde.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

261 Non é ammessa la pena di morte, se non nei casi previsti dalle leggi militari di guerra.

Dödsstraffet är inte tillåtet, utom i fall, föreskrivna i de militära krigslagarna.

Art. 28. I funzionari e i dipendenti dello Stato e degli enti pubblici sono direttamente responsabili, secondo le leggi penali, civili e amministrative, degli atti compiuti in violazione di diritti. In tali casi la responsabilitå civile si estende allo Stato e agli enti pubblici.

Art. 28. Statens och offentliga myndigheters ämbets- och tjänstemän äro direkt ansvariga, enligt straff-, civil- och förvaltningslag, för handlingar, som kränka någon rättighet. I dessa fall är den civila ansvarigheten utsträckt till staten och de offentliga myndigheterna.

Titolo II

Kapitel II

Rapporti etico-sociali

Etiska och sociala förhållanden

Art. 29. La Repubblica riconosce i diritti della famiglia come societå naturale fondata sul matrimonio. II matrimonio é ordinato sull'eguaglianza morale e giuridica dei coniugi, con i limiti stabiliti dalla legge a garanzia dell'unita familiare.

Art. 29. Republiken erkänner rättigheterna för familjen i dess egenskap av en naturlig förening, baserad på äktenskapet. Äktenskapet är grundat på makarnas moraliska och juridiska likställdhet inom gränser, bestämda av den lag, som garanterar familjens enhet.

Art. 30. É dovere e diritto dei genitori mantenere, istruire ed educare i figli, anche se nati fuori del matrimonio.

Art. 30. Det är föräldrarnas plikt och rätt att försörja, undervisa och uppfostra sina barn, även om dessa äro födda utom äktenskapet. I händelse av föräldrarnas oförmåga föreskriver lagen om uppfyllandet av sådana förpliktelser. Lagen garanterar för barn, födda utom äktenskapet, en juridisk och social ställning, som står i överensstämmelse med rättigheterna för den legitima familjens medlemmar. Lagen bestämmer regler och gränser för undersökning av faderskap.

Nei casi di incapacitå dei genitori, la legge provvede a che siano assolti i loro compiti. La legge assicura ai figli nati fuori del matrimonio ogni tutela giuridica e sociale compatibile con i diritti dei membri della famiglia legittima. La legge detta le norme e i limiti per la ricerca della paternitå. Art. 31. La Repubblica agevola con misure economiche e altre provvidenze la formazione della famiglia e 1'adempimento dei compiti relativi, con particolare riguardo alle famiglie numerose. Protegge la maternitå, l'infanzia e la gioventu, favorendo gli istituti necessari a tale scopo.

Art. 31. Republiken underlättar genom ekonomiska åtgärder och andra omsorger familj ebildandet och fullföljandet av familjens funktioner, med särskild hänsyn till stora familjer. Den skyddar moderskapet, minderåriga och ungdomen, uppmuntrande institutioner, som äro nödvändiga för detta syfte.

262 BILAGA 1 3

Art. 32. La Repubblica tutela la salute come fondamentale diritto dell'individuo e interesse della collettivitå, e garantisce cure gratuite agli indigenti. Nessuno puö essere obbligato a un determinate» trattamento sanitario se non per disposizione di legge. La legge non puö in nessun caso violare i limiti imposti dal rispetto della persona umana.

Art. 32. Republiken skyddar hälsan såsom en grundläggande rättighet för individen och såsom ett samhällsintresse, och tillförsäkrar den medellöse fri vård. Ingen kan bli tvingad till en speciell hälsovård utom enligt lagens föreskrifter. Lagen får i intet fall k r ä n k a de gränser, som uppdragits av respekten för den mänskliga individen.

Art. 33. L'arte e la scienza sono libere e libero ne é 1'insegnamento. La Repubblica detta le norme generali sull'istruzione ed istituisce scuole statali per tutti gli ordini e gradi. Enti e privati hanno il diritto di istituire scuole ed istituti di educazione, senza oneri per lo Stato. La legge, nel fissare i diritti e gli obblighi delle scuole non statali che chiedono la paritä, deve assicurare ad esse piena libertå e ai loro alunni un trattamento scolastico equipollente a quello degli alunni di scuole statali.

Art. 33. Konst och vetenskap äro fria, och undervisning däri är fri. Republiken föreskriver allmänna regler för undervisningen och upprättar statliga skolor av alla typer och stadier. Sammanslutningar och enskilda ha rätt att upprätta skolor och undervisningsanstalter, såvida staten ej belastas. Genom att fastställa rättigheter och skyldigheter för privata skolor, som begära likställighet med de statliga, tillförsäkrar lagen åt de förra deras fullständiga frihet och åt deras elever en likvärdig behandling i förhållande till de statliga skolornas elever. Statlig examen är föreskriven för tillträde till olika slag och olika stadier av skolor och för avslutande av studierna, samt även för kompetens för utövning av lärda yrken. Högre kulturella institutioner, universitet och akademier ha rätt till självstyrelse inom de gränser, som fastställas av statens lagar.

É prescritto un esame di Stato per 1'ammissione ai vari ordini e gradi di scuole o per la conclusione di essi e per l'abilitazione alPesercizio professionale. Le istituzioni di älta eultura, universitå ed accademie, hanno il diritto di darsi ordinamenti autonomi nei limiti stabiliti dalle leggi dello Stato. Art. 34. La scuola é aperta a tutti. L'istruzione inferiore, impartita per almeno otto anni, é obbligatoria e gratuita. I capaci e meritevoli, anche se privi di mezzi, hanno diritto di raggiungere i gradi piu alti degli studi. La Repubblica rende effettivo questo diritto con borse di studio, assegni alle famiglie ed altre provvidenze, che devono essere attribuitc per concorso.

Art. 34. Skolundervisningen står öppen för alla. Grundläggande undervisning är obligatorisk och avgiftsfri under minst åtta år. Dugliga och framstående studerande ha rätt att nå de högsta undervisningsstadierna, även om de sakna tillgångar. Republiken gör denna rättighet effektiv genom stipendier, bidrag till familjer och andra former av understöd, som böra utdelas i tävlan.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

263 Titolo III

Kapitel III

Kapp or ti economici

Ekonomiska förhållanden

Art. 35. La Repubblica tutela il lavoro in tutte le sue forme ed applicazioni. Cura la formazione e 1'elevazione professionale dei lavoratori.

Art. 35. Republiken skyddar arbetet i alla dess former och i alla dess tillämpningar. Den tar vård om arbetarnas utbildning och om förbättringen av deras yrkesskicklighet. Den främjar och stöder internationella organisationer och överenskommelser, avsedda att fastställa och reglera arbetskraftens rättigheter. Den erkänner friheten att emigrera under de villkor, som i allmänt intresse fastställas i lagen, och skyddar den italienska arbetskraften utomlands.

Promuovc e favorisce gli accordi e le organizzazioni internazionali intesi ad affermare e regolare i diritti del lavoro. Riconosce la libertå di emigrazione, salvo gli obblighi stabiliti dalla legge nell'interesse gencrale, e tutela il lavoro italiano all'estero. Art. 36. Il lavoratore ha diritto ad una retribuzione proporzionata alla quantitå e qualitå del suo lavoro e in ogni caso sufficiente ad assicurare a sé e alla famiglia un'esistenza libera e dignitosa. La durata massima della giornata lavorativa é stabilita dalla legge. Il lavoratore ha diritto al riposo settimanale e a ferie annuali retribuite, e non puö rinunziarvi.

Art. 36. Arbetaren har rätt till en lön, som är proportionell till kvantiteten och kvaliteten av hans arbete och i varje fall är tillräcklig för att försäkra honom och hans familj en fri och värdig existens. Arbetsdagens maximilängd är fastställd i lag. Arbetaren har rätt till veckovila och årlig semester med lön, vilket han ej kan avsäga sig.

Art. 37. La donna lavoratrice ha gli stessi diritti e, a paritå di lavoro, le stesse retribuzioni che spettano al lavoratore. Le condizioni di lavoro devono consentire 1'adempimento della sua essenziale funzione familiare e assicurare alla madre e al bambino una speciale adeguata protezione. La legge stabilisce il limite minimo di etä per il lavoro salariato. La Repubblica tutela il lavoro dei minori con speciali norme e garantisce ad essi, a paritä di lavoro, il diritto alla paritå di retribuzione.

Art. 37. Arbetande kvinna äger samma rättigheter som männen och erhåller lika lön för lika arbete som manliga arbetare erhåller. Arbetsvillkoren måste tillåta henne att fylla sina väsentliga familjefunktioner och tillförsäkra moder och barn särskilt avpassat skydd.

Art. 38. Ogni cittadino inabile al lavoro e sprovvisto dei mezzi necessari per vi-

Art. 38. Varje medborgare, som är oförmögen att arbeta och är utan nödvändiga me-

Minimiåldern för avlönat arbete fastställes i lag. Republiken skyddar minderårigas arbete genom speciella föreskrifter och tillförsäkrar dem rätten till lika lön för lika arbete.

264 BILAGA 1 3

vere ha diritto al mantenimento e al1'assistenza sociale. I lavoratori hanno diritto che siano preveduti ed assicurati mezzi adeguati alle loro esigenze di vita in caso di infortunio, malattia, invaliditå e vecchiaia, disoccupazione involontaria. Gli inabili ed i minorati hanno diritto alPeducazione e all'avviamento professionale. Ai compiti previsti in questo articolo provvedono organi ed istituti predisposti o integrati dallo Stato. L'assistenza privata é libera.

del för uppehället, har rätt till understöd och social hjälp. Arbetarna ha rätt att bli tillförsäkrade ett i förväg planerat, tillräckligt livsuppehälle i händelse av olycksfall, sjukdom, invaliditet, ålderdom och ofrivillig arbetslöshet. Icke arbetsföra och minderåriga ha rätt till undervisning och yrkesutbildning. De åtgärder, som förutses i denna artikel, verkställas genom organisationer och institutioner, förutskickade eller upprättade av staten. Enskilt understöd är fritt från restriktioner.

Art. 39. L'organizzazione sindacale é libera. Ai sindacati non puö essere imposto altro obbligo se non la loro registrazione presso uffici locali o centrali, secondo le norme stabilite dalla legge. É condizione per la registrazione che gli statuti dei sindacati sanciscano un ordinamento interno a base democratica. I sindacati registrati hanno personalitå giuridica. Possono, rappresentati anitariamente in proporzione dei loro iscritti, stipulare contratti collettivi di lavoro con efficacia obbligatoria per tutti gli appartenenti alle categorie alle quali il contratto si riferisce.

Art. 39. Fackföreningarna äro fria. Inga andra förpliktelser få åläggas fackföreningarna än registrering hos lokala eller centrala myndigheter, i enlighet med lagens föreskrifter. Förutsättning för registrering är, att fackföreningarnas stadgar föreskriver en inre uppbyggnad på demokratisk grund. Registrerade fackföreningar äro juridiska personer. De kunna, om de äro representerade under enhetlig form med representation, som är proportionell till deras medlemsantal, ingå kollektiva arbetsavtal, som bli bindande för alla personer, tillhörande de yrkeskategorier, för vilka avtalet är avsett att gälla.

Art. 40. II diritto di sciopero si esercita nel1'ambito delle leggi che lo regolano.

Art. 40. Rätten att strejka utövas inom ramen för de lagar, som reglera den.

Art. 41. L'iniziativa economica privata é libera. Non puö svolgersi in contrasto con 1'utilitå sociale o in modo da recare danno alla sicurezza, alla libertå, alla dignitå umana. La legge determina i programmi e i controlli opportuni perché 1'attivitå economica pubblica e privata possa essere indirizzata e coordinata a fini sociali.

Art. 41. Det privata ekonomiska initiativet är fritt från restriktioner. Det får inte utveckla sig till förfång för samhällsnyttan eller på ett sätt, som orsakar skada på säkerhet, frihet eller människovärde. Lagen fastställer planer och kontroller, som äro lämpliga för att offentlig och privat ekonomisk företagsamhet skall kunna styras och samordnas mot sociala mål.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

Art. 42. La proprietå é pubblica o privata. I beni economici appartengono allo Stato, ad enti o a privati. La proprietå privata é riconosciuta e garantita dalla legge, che ne determina i modi di acquisto, di godimento e i limiti allo scopo di assicurarne la funzione sociale e di renderla accessibile a tutti. La proprietå privata puö essere, nei casi preveduti dalla legge, e salvo indennizzo, espropriata per niotivi d'interesse generale. La legge stabilisce le norme ed i limiti della successione legittima e testamentaria e i diritti dello Stato sulle erelitå.

265 Art. 42. Egendomen är allmän eller privat. De ekonomiska tillgångarna tillhöra staten, sammanslutningar eller privatpersoner. Privategendomen är erkänd och garanterad i lag, som bestämmer villkor för förvärv och åtnjutande därav, likaväl som dess gränser, i avsikt att garantera dess sociala funktion och att göra den tillgänglig för alla. I fall, som förutses i lag, och mot ersättning, kan privategendom exproprieras under hänvisning till allmännyttan. Lagen fastställer normer och gränser för arvs- och testamentsrätten, liksom även statens rättigheter beträffande arv.

Art. 43. A fini di utilitå generale la legge puö riservare originariamente o trasferire, mediante espropriazione e salvo indennizzo, allo Stato, ad enti pubblici o a comunitå di lavoratori o di utenti determinate imprese o categorie di imprese, che si riferiscano a servizi pubblici essenziali o a fonti di energia o a situazioni di monopolio ed abbiano carattere di preminente interesse generale.

Art. 43. För det allmännas väl kan lagen från början förbehålla eller genom expropriering och mot gottgörelse överföra till staten eller offentliga myndigheter, eller till sammanslutningar av arbetare eller innehavare vissa företag eller kategorier av företag, som h a betydelse för väsentliga samhälleliga tjänster eller för energikällor eller har monopolställning och som antaga karaktären av ett övervägande allmänt intresse.

Art. 44. Al fine di conseguire il razionale sfruttamento del suolo e di stabilire equi rapporti sociali, la legge impone obblighi e vincoli alla proprietå terriera privata, fissa limiti alla sua estensione secondo le regioni a le zone agraric, promuove ed impone la bonifica delle terre, la trasformazione del latifondo e la ricostituzione delle unitå produttive; aiuta la piccola e la media proprietå. La legge dispone provvedimenti a favore delle zone montane.

Art. 44. I avsikt att åstadkomma ett rationellt utnyttjande av jorden och för att upprätta rättvisa sociala förhållanden ålägger lagen det privata jordägandet plikter och restriktioner, begränsar dess areal med hänsyn till regioner och jordbrukszoner, främjar och ålägger jordförbättringar, ombildningen av latifundierna och bildandet av nya produktionsenheter; lagen bistår små och medelstora egendomar. Särskilda åtgärder till förmån för bergiga zoner skola vidtagas genom lag.

Art. 45. La Repubblica riconosce la funzione sociale della cooperazione a carattere di

Art. 45. Republiken erkänner den sociala funktionen hos kooperativa företag av

266 BILAGA 13

mutualitå e senza fini di speculazione privata. La legge ne promuove e favorisce l'incremento con i mezzi piu idonei e ne assicura, con gli opportuni controlli, il carattere e le finalitå.

La legge provvede alla tutela e allo sviluppo dell'artigianato. Art. 46. Ai fini della elevazione economica e sociale del lavoro e in armonia con le esigenze della produzione, la Repubblica riconosce il diritto dei lavoratori a collaborare, nei modi e nei limiti stabiliti dalle leggi, alla ge&tione delle aziende.

ömsesidig natur, ej avsedda att tjäna den privata spekulationens syften. Lagen främjar och uppmuntrar deras utveckling genom lämpligaste åtgärder, och säkerställer genom lämplig övervakning deras karaktär och uppnåendet av deras syften. Lagen ger föreskrifter för skyddet och utvecklingen av hantverket. Art. 46. I avsikt att höja arbetets ekonomiska och sociala ställning, och i överensstämmelse med produktionens krav, erkänner republiken arbetarnas rätt att, genom de metoder och inom de gränser, som lagarna fastställa, medverka i företagens ledning.

Art. 47. La Repubblica incoraggia e tutela il risparmio in tutte le sue forme; disciplina, coordina e controlla 1'esercizio del credito. Favorisce 1'accesso del risparmio popolare alla proprietå dell'abitazione, alla proprietå diretta coltivatrice e al diretto e indiretto investimento azionario nei grandi complessi produttivi del paese.

Art. 47. Republiken uppmuntrar och skyddar alla former av sparande; den reglerar, samordnar och kontrollerar kreditens handhavande. Den främjar investering av folkets besparingar i egna hem, i direkt äganderätt av jorden för jordbrukarna, och direkt och indirekt i aktier i landets stora produktiva företag.

Titolo IV

Kapitel IV

Rapporti politici

Politiska förhållanden

Art. 48. Sono elettori tutti i cittadini, uomini e donne, che hanno raggiunto la maggiore etå. Il voto é personale ed eguale, libero e segreto. Il suo esercizio é dovere civico.

Art. 48. Rösträtt ha alla medborgare av båda könen, som uppnått myndighetsåldern.

Il diritto di voto non puö essere limitato se non per incapacity civile o per effetto di sentenza penale irrevocabile o nei casi di indegnitå morale indicati dalla legge.

Rösträtten är personlig och lika, fri och hemlig. Dess utövande är en medborgerlig plikt. Rösträtten får inte inskränkas utom på grund av civil obehörighet eller som följd av en definitiv dom för brott, eller i fall av moralisk ovärdighet, bestämda i lag.

Art. 49. Tutti i cittadini hanno diritto di associarsi liberamente in partiti per concorrere con metodo democratico a determinare la politica nazionale.

Art. 49. Alla medborgare ha rätt att fritt organisera sig i partier, i avsikt att på ett demokratiskt sätt medverka i utformningen av den nationella politiken.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

267 Art. 50. Tutti i cittadini possono rivolgere petizioni alle Camere per chiedere provvedimenti legislativi o esporre comuni necessitä.

Art. 50. Alla medborgare få rikta petitioner till kamrarna för att kräva genomförandet av viss lagstiftning eller för att lämna upplysning om gemensamma behov.

Art. 51. Tutti i cittadini dell'uno o dell'altro sesso possono accedere agli uffici pubblici e alle cariche elettive in condizioni di eguaglianza, secondo i requisiti &tabiliti dalla legge. La legge puö, per l'ammissione ai pubblici uffici e alle cariche elettive, parificare ai cittadini gli italiani non appartenenti alla Repubblica.

Art. 51. Alla medborgare av båda könen äga bekläda offentlig tjänst och fullgöra genom val erhållna uppdrag under villkor av likställdhet, i enlighet med fordringar, bestämda i lag. För tillträde till offentliga tjänster och genom val erhållna uppdrag kan lagen medgiva likställighet med medborgarna för de italienare, som ej tillhöra republiken. Den som utses till att ha h a n d om offentliga funktioner, skall ha rätt att ägna nödvändig tid åt deras utövning och att behålla sin tidigare anställning.

Chi é chiamato a funzioni pubbliche elettive ha diritto di disporre del tempo necessario al loro adempimento e di conservare il suo posto di lavoro. Art. 52. La difesa della Patria é sacro dovere del cittadino. Il servizio militäre é obbligatorio nei limiti e modi stabiliti dalla legge. Il suo adempimento non pregiudica la posizione di lavoro del cittadino, né 1'esercizio dei diritti politici. L'ordinamento delle forze armate si informa allo spirito democratico della Repubblica.

Art. 52. Fosterlandets försvar är medborgarens heliga plikt. Militärtjänsten är obligatorisk inom de gränser och de former, som lagen föreskriver. Dess fullgörande i n k r ä k t a r inte på medborgarens anställningsförhållanden, ej heller på utövandet av hans politiska rättigheter. Organisationen av de väpnade styrkorna överensstämmer med landets demokratiska anda.

Art. 53. Tutti sono tenuti a concorrere alle spese pubbliche in ragione della loro capacitå contributiva. Il si&tema tributario é informato a criteri di progressivitå.

Art. 53. Alla äro förpliktade att medverka i betalandet av de offentliga utgifterna i proportion till sin förmåga att bidraga. Beskattningssystemet är progressivt.

Art. 54. Tutti i cittadini hanno il dovere di essere fedeli alla Repubblica e di osservarne la Costituzione e le leggi. I cittadini cui sono affidate funzioni pubbliche hanno il dovere di adempierle con disciplina ed onore, prestando giuramento nei casi stabiliti dalla legge.

Art. 54. Alla medborgare ha plikt att vara trogna mot republiken och att iakttaga dess konstitution och dess lagar. Medborgare, som blivit anförtrodda offentliga funktioner, ha plikt att uppfylla dem med samvetsgrannhet och redbarhet och att avlägga ed i de fall, som föreskrivas i lag.

268 BILAGA 1 3

PARTE II

DEL II

ORDINAMENTO DELLA REPUBBLICA

UTFORMNINGEN AV REPUBLIKEN

Titolo III

Kapitel III

Il Govcrno Sezione II La Pubblica Amministrazione

Verkställande makten Sektion II Den offentliga förvaltningen

Art. 98.

Si possono con legge stabilire limitazioni al diritto d'iscriversi ai partiti politici per i magistrati, i militari di carriera in servizio attivo, i funzionari ed agenti di polizia, i rappresentanti diplomatici e consolari all'estero.

Lagen kan begränsa rätten för ämbetsmän, yrkessoldater i aktiv tjänst, tjänstemän och medlemmar i polismakten samt diplomatiska och konsulära representanter utomlands att tillhöra politiska partier.

Titolo IV

Kapitel IV

La Magistratura Sezione I Ordinamento giurisdizionale.

Domstolsväsendet Sektion I Domstolsorganisationen

Art 102. La funzione giurisdizionale é esercitata da magistrati ordinari istituti e regolati dalle norme sulPordinamento giudiziario. Non possono essere istituti giudici straordinari o giudici speciali.

Art. 102. Den dömande makten utövas av de ordinarie domstolarna, utnämnda och ledda enligt reglerna för domstolsorganisationen. Extraordinära domare eller specialdomare kunna inte utnämnas.

Norge Översikt över de i grundlagen upptagna fri- och rättigheterna Siffrorna hänvisar till grundlagens artiklar Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande utan inskränkning Rätt till likhet inför lagen

Inskränkta genom grundlagen

23, 108 99 96 102 99 100

frihet från godtycklig bestraffning

Beroende p å lagstiftning

96 97

269 MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande utan inskränkning

att kräva ansvar av statstjänstemän.. arbete näringsfrihet egendom, oclels- och åsätesrätt Plikt till militärtjänst

Inskränkta genom grundlagen

Beroende på lagstiftning

99 110 104

101 105

107 109

Kongeriget Norges Grundlov given i Rigsforsamlingen paa Eidsvold den 17 Maj 1814 (Saaledes som den er lydende ifolge siden foretagne ^Endringer) B. Om den ud0vende

Magt, Kongen og den kongelige

Familie

§ 23. Ingen personlige, eller blandede, arvelige Forrettigheder raaa tillstaaes Nogen for Eftertiden. E. Almindelige

Bestemmelser

§ 96. Ingen kan d0mmes uden efter Lov, eller straffes uden efter Dora. Pinligt F o r h 0 r raaa ikke finde Sted. § 97. Ingen Lov raaa gives tilbagevirkende Kraft. § 99. Ingen maa faengslig anholdes, uden i lovbestemt Tilfaelde og paa den ved Lovene foreskrevne Maade. For ubef0iet Arrest, eller ulovligt Ophold, staa Vedkommende den Faengslede til Ansvar. Regjeringen er ikke berettiget til militser Magts Anvendelse mod Statens Medlemmer, uden efter de i Lovgivningen bestemte Former, medmindre nogen Forsamling maatte forstyrre den offentlige Rolighed og den ikke 0ieblikkelig adskilles, efteråt de Artikler i Landsloven, som angaa Opr0r, ere den trende Gange lydelig forelseste af den civile 0vrighed. § 100. Trykkefrihed b0r finde sted. Ingen kan straffes for noget Skrift, af hvad Indhold det end maatte vsere, som han h a r ladet trykke eller udgive, medmindre han forsaetligen og aabenbare h a r enten selv vist, eller tilskyndet Andre til, Ulydighed mod Lovene, Ringeagt mod Religionen, Saedelighed eller de konstitutionelle Magier, Motstånd mot disses Befalinger, eller fremf0rt falske og serekrsenkende Beskyldninger mod Nogen. Frimodige Ytringer om Statsstyrelsen og hvilkensomhelst anden Gjenstand, ere Enhver tiladte. § 101. Nye og beständige Indskrsenkninger i Naeringsfriheden b0r ikke tilstedes Nogen for Fremtiden.

270 BILAGA 13

§ 102. Hus-Inkvisitioner maa ikke finde Sted, uden i kriminelle Tilfaelde. § 104. Jord og Boslod 1 kan i intet Tilfaelde forbrydes. § 105. F o r d r e r Statens Tarv, at Nogen maa afgive sin r0rlige eller ur0rlige Eiendom til offentlig Brug, saa b0r han have fuld Erstatning af Statskassen. § 107. Odels- og Aasaedesretten maa ikke ophaeves. De naermere Betingelser, hvorunder den, til st0rste Nytte for Staten og Gavn for Landalmuen, skal vedblive, fastsaettes af det f0rste eller andet f0lgende Storthing. 2 § 108. Ingen Grevskaber, Baronier, Stamhuse og Fideikommisser maa for Eftertiden oprettes. § 109. Enhver Statens Borger er i Almindelighed lige forpligtet, i en vis Tid at vserne om sit Faedreland, uden Hensyn til F0dsel eller Formue. Denne Grundsaetnings Anvendelse, og de Indskraenkninger den b0r undergaa, bestemmes ved Lov.

§ no. Det paaligger Statens Myndigheder at laegge Forholdene til Bette for at ethvert arbeidsdygtigt Menneske kan skaffe sig Udkomme ved sit Arbeide.

1 2

Boslod = lösöre. Odelsrett = rätt för viss ättemedlem att efter hembud och värdering återlösa jord från ny ägare. Aassedesrett = rätt att med utlösande av medarvingar besitta ärvd jord.

271 MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER

Förbundsrepubliken Översikt

över de i grundlagen

Tyskland upptagna

fri- och

rättigheterna

Siffrorna hänvisar till den nuvarande grundlagens artiklar och moment; bokstaven W jämte siffra hänvisar till Weimarförfattningens artiklar Fri- och rättigheter upptagna i grundlagen Gällande utan inskränkning Rätt till likhet inför lagen. liv personlig frihet frihet från tvångsarbete. kroppslig integritet bostadens okränkbarhet. brev- och telesekretess. . religionsfrihet åsiktsfrihet. församlingsfrihet föreningsfrihet yttrandefrihet tryckfrihet petitionsfrihet politiska rättigheter lika tillträde till offentlig t j ä n s t . . . . fritt val av vistelseort asyl, tyska medborgare asyl, utlänning medborgarskap juridisk kapacitet att ej ställas inför extraordinär domstol frihet från dubbla straff för ett brott , frihet från retroaktiva strafflagar. . . . likställighet mellan könen att uppfostra egna barn likställighet mellan utom- och inom äktenskapliga barn att upprätta privatskolor fri utveckling av personligheten frihet för konst och vetenskap fritt val av yrke fritt val av arbetsplats fritt val av utbildningsplats vila från arbetet egendom arv vapenfri krigstjänst frihet från krigstjänst, för kvinnor. skydd för familjen skydd för mödrar

Inskränkta genom grundlagen

3:1—3; 19:1; 33:1 102 12:2 104:1 3:3; 4 : 1 , 2; 7:2, 3; 33:3; W 136, W 137 3:3; 4 : 1 ; 33:3 W 137

13:1—3 18 140, 141 W 136, W 137 W 139, W 141 8:1,18 9:1—3, 18 18 18

17 Beroende på lagstiftning

2:2 2:2, 104:1 12:4 2:2 13:1—3; 17a:2 10 140 W 137, W 138

8:2, 1 7 a : l 5:1—2; 1 7 a : l 5:1—2; 17a: 1 17a:l 38

33:2 11:1,2; 17a:2 16:2 16:2 103:1 101:1 103:3 103:2 3:2 6:2

5:3 12:1 12:1 12:1 W 139 W 138

18 16:1

16:1

6:3

7:4,5 2 18

6:5 7:4 12:1 12:1

14:1,3; 15 14:1 4 : 3 , 12:2

12:3 6:1 6:4

Plikt till 6:2 uppfostran av egna barn militärtjänst eller tjänst i dess ställe. . a t t använda egendom till det allmännas väl lyda folkrättens regler 25

12:2 14:2

272 BILAGA 13

Grundgesetz lur die Bundesrepublik Dcutschland rom 23. Mai 1949

I. Die Grundrechte Artikel 1. (1) Die Wiirde des Menschen ist unantastbar. Sie zu achten und zu schiitzen ist Verpflichtung aller staatlichen Gewalt. (2) Das Deutsche Volk bekennt sich d a r u m zu unverletzlichen und unveräusserlichen Menschenrechten als Grundlage jeder menschlichen Gemeinschaft, des Friedens und der Gerechtigkeit in der Welt. (3) Die nachfolgenden Grundrechte binden Gesetzgebung, vollziehende Gewalt und Rechtsprechung als unmittelbar geltendes Recht. Artikel 2. (1) Jeder hat das Recht auf die freie Entfaltung seiner Persönlichkeit, soweit er nicht die Rechte anderer verletzt und nicht gegen die verfassungsmässige Ordnung oder das Sittengesetz verstösst. (2) Jeder hat das Recht auf Leben und körperliche Unversehrtheit. Die Freiheit der Person ist unverletzlich. In diese Rechte darf nur auf Grund eines Gesetzes eingegriffen werden.

Grundlag för Förbundsrepubliken Tyskland av den 23 maj 1949

Grundrättigheterna

Artikel 1. (1) Människans värdighet är okränkbar. Att respektera och skydda denna är en plikt för all statlig makt. (2) Det tyska folket bekänner sig därför till oantastliga och oförytterliga mänskliga rättigheter som grundvalen för all mänsklig gemenskap, för freden och för rättvisa i världen. (3) De nedan upptagna grundrättigheterna binda lagstiftning, förvaltning och rättskipning såsom omedelbart gällande rätt. Artikel 2. (1) Envar har rätt till fri utveckling av sin personlighet, såvitt han inte kränker andras rättigheter och inte bryter mot den grundlagsenliga ordningen eller mot sedligheten. (2) Envar har rätt till liv och kroppslig integritet. Den personliga friheten är okränkbar. I dessa rättigheter får endast göras intrång på grundval av lag.

Artikel 3. (1) Alle Menschen sind vor dem Gesetz gleich. (2) Manner und Frauen sind gleichberechtigt. (3) Niemand darf wegen seines Geschlechtes, seiner Abstammung, seiner Rasse, seiner Sprache, seiner Heimat und Herkunft, seines Glaubens, seiner religiösen oder politischen Anschauungen benachteiligt oder bevorzugt werden.

Artikel 3. (1) Alla människor äro lika inför lagen. (2) Män och kvinnor ha lika rättigheter. (3) Ingen får förfördelas eller gynnas på grund av kön, härkomst, ras, språk, hembygd och ursprung, tro, religiös eller politisk åskådning.

Artikel 4. (1) Die Freiheit des Glaubens, des Gewissens und die Freiheit des religiösen u n d weltanschaulichen Rekenntnisses sind unverletzlich.

Artikel 4. (1) Tros- och samvetsfriheten samt frihet för religiös bekännelse och världsåskådningstro äro okränkbara.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

(2) Die ungestörte Religionsausubung wird gewährleistet. (3) Niemand darf gegen sein Gewissen zum Kriegsdienst mit der Waffe gezwungen werden. Das Nähere regelt ein Bundesgesetz.

(2) Den ostörda religionsutövningen garanteras. (3) Ingen får mot sitt samvete tvingas till krigstjänst med vapen. Närmare bestämmelser ges i en förbundslag.

Artikel 5. (1) Jeder hat das Recht, seine Meinung in Wort, Schrift und Bild frei zu äussern und zu verbreiten und sich aus allgemein zugänglichen Quellen ungehindert zu unterrichten. Die Pressefreiheit und die Freiheit der Berichterstattung durch Rundfunk und Film werden gewährleistet. Eine Zensur findet nicht statt. (2) Diese Rechte finden ihre Schranken in den Vorschriften der allgemeinen Gesetze, den gesetzlichen Bestimmungen zum Schutze der Jugend und in dem Recht der persönlichen Ehre. (3) Kunst und Wissenschaft, Forschung und Lehre sind frei. Die Freiheit der Lehre entbindet nicht von der Treue zur Verfassung.

Artikel 5. (1) Envar har rätt att fritt yttra och utsprida sin åsikt i tal, skrift och bild och att skaffa sig underrättelser ur allmänt tillgängliga källor. Pressfriheten och frihet till meddelanden genom radio och film garanteras. Någon censur äger icke rum.

Artikel 6. (1) Ehe und Familie stehen unter dem besonderen Schutze der staatlichen Ordnung. (2) Pflege und Erziehung der Kinder sind das naturliche Recht der Eltern und die zuvörderst ihnen obliegende Pflicht. Uber ihre Betätigung wacht die staatliche Gemeinschaft. (3) Gegen den Willen der Erziehungsberechtigten diirfen Kinder nur auf Grund eines Gesetzes von der Familie getrennt werden, wenn die Erziehungsberechtigten versagen öder wenn die Kinder aus anderen Grunden zu verwahrlosen drohen. (4) Jcde Mutter hat Anspruch auf den Schutz und die Fiirsorge der Gemeinschaft. (5) Den unehelichen Kindern sind durch die Gesetzgebung die gleichen Bedingungen fiir ihre leibliche und seelische Entwicklung und ihre Stellung in der Gesellschaft zu schaffen wie den ehelichen Kindern. 18—202785

(2) Dessa rättigheter finner sin gräns i de allmänna lagarnas föreskrifter, i de lagliga bestämmelserna till skydd för ungdomen och i rätten till personlig ära. (3) Konst och vetenskap, forskning och lära äro fria. Frihet till lära frigör inte från trohet till författningen. Artikel 6. (1) Äktenskap och familj stå under den statliga ordningens särskilda skydd. (2) Vård och uppfostran av barnen är föräldrarnas naturliga rättighet och dem främst åliggande plikt, över deras verksamhet vakar den statliga gemenskapen. (3) Mot deras vilja, som ha uppfostringsrätten, få barn skiljas från familjen endast på grundval av lag, om de som ha rätt att uppfostra svika eller om barnen av andra skäl hotas att vanvårdas. (4) Varje moder har anspråk skydd och omsorg av samhället.

på

(5) För de utomäktenskapliga barnen skapas genom lagstiftning samma villkor för deras kroppsliga och själsliga utveckling och för deras ställning i samhället som för de inomäktenskapliga barnen.

274 BILAGA 13

Artikel 7. (1) Das gesamte Schulwcsen steht unter der Aufsicht des Staates. (2) Die Erziehungsberechtigten haben das Reellt, iiber die Teilnahme des Kindes am Religionsunterricht zu bestimmen. (3) Der Religionsunterricht ist in den öffentlichen Schulen mit Ausnahme der bekenntnisfreien Schulen ordentliches Lehrfach. Unbeschadet des staatlichen Aufsichtsrechtes w i r d der Religionsunterricht in Ubereinstimmung mit den Grundsätzen der Religionsgemeinschaften erteilt. Kein Lehrer darf gegen seinen Willen verpflichtet werden, Religionsunterricht zu erteilen. (4) Das Recht zur Errichtung von privaten Schulen wird gewährleistet. Private Schulen als Ersatz fiir öffentliche Schulen bediirfen der Genehmigung des Staates und unterstehen den Landesgesetzen. Die Genehmigung ist zu erteilen, wenn die privaten Schulen in ihren Lehrzielen und Einrichtungen sowie in der wissenschaftlichen Ausbildung ihrer Lehrkräfte nicht hinter den öffentlichen Schulen zuruckstehen und eine Sonderung der Schiiler nach den Besitzverhältnissen der Eltern nicht gefördert wird. Die Genehmigung ist zu versagen, wenn die wirtschaftliche und rechtliche Stellung der Lehrkräfte nicht geniigend gesichert ist. (5) Eine private Volksschule ist nur zuzulassen, wenn die Unterrichtsverwaltung ein besonderes pådagogisches Interesse anerkennt öder, auf Antrag von Erziehungsberechtigten, wenn sie als Gemeinschaftsschule, als Bekenntnis- öder Weltanschauungsschule errichtet werden soil und eine öffentliche Volksschule dieser Art in der Gemeinde nicht besteht. (6) Vorschulen bleiben aufgehoben. Artikel 8. (1) Alle Deutschen haben das Recht, sich ohne Anmeldung öder Erlaubnis friedlich und ohne Waffen zu versammeln.

Artikel 7. (1) Hela skolväsendet står u n d e r uppsikt av staten. (2) De som äro berättigade att uppfostra ha rätt att bestämma över barnets deltagande i religionsundervisning. (3) Religionsundervisningen är ordinarie läroämne i de offentliga skolorna med undantag för de konfessionslösa skolorna. Utan inskränkning i den statliga kontrollrätten meddelas religionsundervisning i överensstämmelse med de religiösa samfundens grundsatser. Ingen lärare får förpliktas att mot sin vilja meddela religionsundervisning. (4) Rätten att upprätta privata skolor garanteras. Privatskolor som skola ersätta offentliga skolor måste ha tillstånd från staten och äro underkastade delstatslagarna. Tillstånd meddelas, om de privata skolorna inte äro de offentliga skolorna underlägsna i sina undervisningsmål och sin allmänna beskaffenhet liksom i sina lärarkrafters vetenskapliga utbildning, och någon uppdelning av eleverna efter föräldrarnas förmögenhetsförhållanden inte befordras. Tillståndet vägras, om lärarkrafternas ekonomiska och rättsliga ställning inte är tillfredsställande säkrad.

(5) En privat folkskola tillätes endast, om undervisningsstyrelsen erkänner ett särskilt pedagogiskt intresse, eller om den, på yrkande från dem som ha rätten att uppfostra, skall upprättas som samfundsskola, som konfessionell skola eller som världsåskådningsskola och en offentlig folkskola av detta slag inte finns i kommunen. (6) Skolor, som förbereda inträde i högre skolformer, förbli avskaffade. Artikel 8. (1) Alla tyskar ha rätt att utan anmälan eller tillstånd samlas fredligt och utan vapen.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

(2) Fur Versammlungen unter freiem Himmel känn dieses Recht durch Gesetz öder auf Grund eines Gesetzes beschriinkt werden.

(2) För möten i det fria kan denna rätt bli inskränkt genom lag eller på grundval av en lag.

Artikel 9. (1) Alle Deulschen haben das Recht, Vereine und Gesellschaften zu bilden. (2) Vereinigungen, deren Zwecke öder deren Tätigkeit den Strafgesetzen zuwiderlaufen öder die sich gegen die verfassungsmässige Ordnung öder gegen den Gedanken der Völkerverständigung richten, sind verboten. (3) Das Recht, zur Wahrung und Förderung der Arbeits- und Wirtschaftsbedingungen Vereinigungen zu bilden, ist fur jedermann und fiir alle Berufe gewährleistet. Abreden, die dieses Recht einschränken öder zu behindern suchen, sind nichtig, hierauf gerichtete Massnahmen sind rechtswidrig.

Artikel 9. (1) Alla tyskar ha rätt att bilda föreningar och sällskap. (2) Föreningar, vilkas syfte eller verksamhet strida mot strafflagarna eller rikta sig mot den konstitutionella ordningen eller mot tanken på folkförsoning, äro förbjudna. (3) Rätten att bilda föreningar till skydd för och främjande av arbetsvillkor och ekonomiska villkor är garanterad för var och en och för alla yrken. Avtal som inskränka eller söka h i n d r a denna rätt, äro ogiltiga, och härpå företagna åtgärder äro rättsvidriga.

Artikel 10. Das Briefgeheimnis sowie das Postund Fernmcldegeheimnis sind unverlctzlich. Beschränkungen diirfen nur auf Grund eines Gesetzes angeordnet werden.

Artikel 10. Brevhemligheten liksom post-, telegraf- och telefonhemligheten är oantastlig. Inskränkningar få göras blott på grundval av en lag.

Artikel 11. (1) Alle Deutschen geniessen Freiztigigkeit im ganzen Bundesgebiet. (2) Dieses Recht darf nur durch Gesetz und nur fiir die Fälle eingeschränkt werden, in denen eine ausreichende Lebcnsgrundlage nicht vorhanden ist und der Allgemeinheit daraus besondere Lasten entstehen wiirden und in denen es zum Schutze der Jugend vor Verwahrlosung, zur Bekämpfung von Seuchengefabr öder um strafbaren Handlungen vorzubeugen, erforderlich ist.

Artikel 11. (1) Alla tyskar åtnjuta fri bosättningsrätt i hela förbundsområdet. (2) Denna rätt får inskränkas blott genom lag och blott för de fall, i vilka en tillräcklig grundval för existensen inte är förhanden och därigenom skulle uppstå några särskilda bördor för det allmänna samt i de, då det är erforderligt till skydd för ungdomen mot vanvård, till bekämpande av risk för epidemier eller för att förebygga straffbara handlingar.

Artikel 12. (12) Alle Deutschen haben das Recht, Beruf, Arbeitsplatz und Ausbildungsstätte frei zu wählen. Die Berufsausiibung känn durch Gesetz geregelt werden. (2) Niemand darf zu einer bestimm-

Artikel 12. (1) Alla tyskar ha rätt att fritt välja yrke. arbetsplats och utbildningsställe. Yrkesutövningen kan regleras genom lag. (2) Ingen får tvingas till ett bestämt

276 BILAGA 13

ten Arbeit gezwungen werden, ausser im Rahmen einer herkömmlichen allgemeinen, fur alle gleichen öffentlichen Dienstleistungspflicht. Wer aus Gewissensgrunden den Kriegsdienst mit der Waffe verweigert, kann zu einem Ersatzdienst verpflichtet werden. Die Dauer des Ersatzdienstes darf die Dauer des Wehrdienstes nicht iibersteigen. Das Nähere regelt ein Gesetz, das die Freiheit der Gewissensentscheidung nicht beeinträchtigen darf und auch eine Möglichkeit des Ersatzdienstes vorsehen muss, die in keinem Zusammenhang mit den Verbänden der Streitkräfte steht. (3) Frauen diirfen nicht zu einer Dienstleistung im Verband der Streitkräfte durch Gesetz verpflichtet werden. Zu einem Dienst mit der Waffe diirfen sie in keinem Falle verwendet werden. (4) Zwangsarbeit ist nur bei einer gerichtlich angeordneten Freiheitsentziehung zulässig.

arbete, för så vitt ej inom ramen för en hävdvunnen allmän för alla lika tjänstgöringsplikt. Den som av samvetsskäl vägrar göra militär tjänst med vapen, kan förpliktas till annan tjänst i dess ställe. Längden av denna tjänst får inte överstiga värnpliktstidens längd. Närmare föreskrifter givas i en lag, som inte får inkräkta på friheten att fatta beslut efter ens samvete, och som även måste förutse en möjlighet till ickemilitär tjänst vilken inte står i någon förbindelse med krigsmaktens förband.

Artikel 13. (1) Die Wohnung ist unverletzlich. (2) Durchsuchungen diirfen nur durch den Richter, bei Gefahr im Verzuge auch durch die in den Gesetzen vorgesehenen anderen Organe angeordnet und nur in der dort vorgeschriebenen Form durchgefiihrt werden. (3) Eingriffe und Beschränkungen diirfen im iibrigen nur zur Abwehr einer gemeinen Gefahr oder einer Lebensgefahr fiir einzelne Personen, auf Grund eines Gesetzes auch zur Verhiitung dringender Gefahren fiir die öffentliche Sicherheit und Ordning, insbesondere zur Behebung der Raumnot, zur Bekämpfung von Seuchengefahr oder zum Schutze gefährdeter Jugendlicher vorgenommen werden.

Artikel 13. (1) Bostaden är okränkbar. (2) Husundersökningar få blott anställas genom domaren, vid fara i dröjsmål även genom andra i lagarna förutsedda organ och få genomföras blott i den därsammastädes föreskrivna formen. (3) Ingrepp och inskränkningar få i övrigt blott företagas till avvärjande av en allmän fara eller en livsfara för enstaka personer, på grundval av en lag även till förebyggande av överhängande faror för allmän säkerhet och ordning, särskilt för hävande av bostadsbrist, bekämpande av epidemirisk eller till skydd för i fara satt ungdom.

Artikel 14. (1) Das Eigentum und das Erbrecht werden gewährleistet. Inhalt und Schranken werden durch die Gesetze bestimmt. (2) Eigentum verpflichtet. Sein Ge-

Artikel 14. (1) Egendom och arvsrätt garanteras. Innehåll och gränser bestämmas genom lagarna.

(3) Kvinnor få icke genom lag förpliktas till tjänstgöring vid krigsmaktens förband. Under inga omständigheter få de användas i tjänst med vapen. (4) Tvångsarbete är tillåtet blott genom ett rättsligen bestämt frihetsberövande.

(2)

Egendom

förpliktar.

Använd-

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

brauch soil zugleich dem Wohle der Allgemeinheit dienen. (3) Eine Enteignung ist nur zum Wohle der Allgemeinheit zulässig. Sie darf nur durch Gesetz öder auf Grund eines Gesetzes erfolgen, das Art und Ausmass der Entschädigung regelt. Die Entschädigung ist unter gerechter Abwägung der Interessen der Allgemeinheit und der Beteiligten zu bestimmen. Wegen der Höhe der Entschädigung steht im Streitfalle der Rechtsweg vor den ordentlichen Gerichten offen.

ningen av den bör tillika tjäna det allmännas väl. (3) Expropriation är blott tillåten till det allmännas väl. Den får blott äga rum genom lag eller på grundval av en lag, som reglerar art och utsträckning av gottgörelsen. Gottgörelsen skall bestämmas efter rättvis avvägning av det allmännas och de i saken berördas intressen. I fråga om gottgörelsens storlek står i t vi stiga fall den rättsliga vägen inför de ordinarie domstolarna öppen.

Artikel 15. Grund und Boden, Naturschätze und Produktionsmittel können zum Zwecke der Vergesellschaftung durch ein Gesetz, das Art und Ausmass der Entschädigung regelt, in Gemeincigentum öder in andere Formen der Gemeinwirtschaft uberfiihrt werden. Fiir die Entschädigung gilt Artikel 14 Absatz 3 Satz 3 und 4 entsprechend.

Artikel 15. Jord och mark, naturtillgångar och produktionsmedel kunna i syfte att disponeras kollektivt överföras i det allmännas ägo eller i andra former av samhällelig förvaltning genom en lag, som reglerar art och utsträckning av gottgörelsen. För gottgörelsen gäller artikel 14, moment 3, respektive punkt 3 och 4.

Artikel 16. (1) Die deutsche Staatsangehörigkeit darf nicht entzogen werden. Der Verlust der Staatsangehörigkeit darf nur auf Grund eines Gesetzes und gegen den Willen des Betroffenen nur dann eintreten, wenn der Betroffene dadurch nicht staatenlos wird. (2) Kein Deutscher darf an das Ausland ausgeliefert werden. Politisch Verfolgte geniessen Asylrecht.

Artikel 16. (1) Det tyska medborgarskapet får inte fråntagas någon. Förlust av medborgarskap får blott inträda på grundval av en lag och mot den berördes vilja blott i fall att denne ej blir statslös.

Artikel 17. Jedermann hat das Recht, sich einzeln öder in Gemeinschaft mit anderen schriftlich mit Bitten öder Beschwerden an die zuständigen Stellen und an die Volkvertretung zu wenden.

Artikel 17. Envar har rätt att enskilt eller gemensamt med andra skriftligen vända sig till behöriga myndigheter och till folkrepresentationen med anhållan eller besvär.

Artikel 17 a. (1) Gesetze iiber Wehrdienst und Ersatzdienst können bestimmen, dass fiir die Angehörigen der Streitkräfte und des Ersatzdienstes w ä h r e n d der Zeit des Wehr- öder Ersatzdienstes das Grundrecht, seine Meinung in Wort, Schrift und Bild frei zu äussern und

Artikel 17 a. (1) Lagar om värnplikten och om tjänstgöring i dess ställe kunna bestämma, att för krigsmaktens personal och för dem, som göra annan tjänstgöring, inskränkes under deras tjänstgöringstid den grundläggande rättigheten att fritt yttra och utsprida sin

(2) Ingen tysk får utlämnas till utländsk makt. Politiska flyktingar åtnjuta asylrätt.

278 BILAGA 1 3

zu verbreiten (Artikel 5 Abs. 1 Satz 1 erster Halbsatz), das Grundrecht der Versammlungsfreiheit (Artikel 8) u n d das Petitionsrecht (Artikel 17), soweit es das Recht gewährt, Bitten öder Bescbwerden in Gemeinschaft mit anderen vorzubringen, eingeschränkt werden. (2) Gesetze, die der Verteidigung einschliesslich des Schutzes der Zivilbevölkerung dienen, können bestimmen, dass die Grundrechte der Freiziigigkeit (Artikel 11) und der Unverletzlichkeit der Wohnung (Artikel 13) eingeschränkt werden.

åsikt i tal, skrift och bild (artikel 5, mom. 1, första punkten och satsen), vidare den grundläggande rättigheten till församlingsfrihet (artikel 8) och petitionsrätt (artikel 17), såvida den garanterar rätten att tillsammans med a n d r a framföra anhållan eller besvär. (2) Lagar, som reglera försvarsväsendet jämte civilförsvaret kunna bestämma, att de grundläggande rättigheterna fri bosättningsrätt (artikel 11) och bostadens okränkbarhet (artikel 13) inskränkas.

Artikel 18. Wer die Freiheit der Meinungsäusserung, insbesondere die Pressefreiheit (Artikel 5 Absatz 1), die Lehrfreiheit (Artikel 5 Absatz 3 ) , die Versammlungsfreiheit (Artikel 8 ) , die Vereinigungsfreiheit (Artikel 9), das Brief-, Postund Fernmeldegeheimnis (Artikel 10), das Eigentum (Artikel 14) öder das Asylrecht (Artikel 16 Absatz 2) zum Kampfe gegen die freiheitliche demokralische Grundordnung missbraucht, verwirkt diese Grundrechte. Die Verwirkung und ihr Ausmass werden d u r c h das Bundesverfassungsgericht ausgesprochen.

Artikel 18. Den som till kamp mot det frihetsbevarande fundamentala demokratiska systemet missbrukar yttrandefriheten, särskilt tryckfriheten (artikel 5 moment 1), lärofriheten (artikel 5 moment 3), mötesfriheten (artikel 8), föreningsfriheten (artikel 9), brev-, post- och telehemligheten (artikel 10), egendomsrätten (artikel 14) eller asylrätten (artikel 16 moment 2), förverkar dessa grundrättigheter. Förverkandet och utsträckningen därav fastställes av förbundsförfattningsdomstolen.

Artikel 19. (1) Soweit nach diesem Grundgesetz ein Grundrecht durch Gesetz öder auf Grund eines Gesetzes eingeschränkt werden känn, muss das Gesetz allgemein und nicht nur fur den Einzelfall gelten. Ausserdem muss das Gesetz das Grundrecht unter Angabe des Artikels nennen. (2) In keinem Falle darf ein Grundrecht in seinem Wesensgehalt angctastet werden. (3) Die Grundrechte gelten auch fiir inländische juristische Personen, soweit sie ihrem VVesen nach auf diese anwendbar sind. (4) Wird jemand durch die öffentliche Gewalt in seinen Rechten verletzt, so steht ihm der Rechtsweg offen. Soweit eine andere Zuständigkeit nicht be-

Artikel 19. (1) Såvida — enligt denna grundlag — en grundrättighet kan inskränkas genom lag eller på grundval av en lag, måste lagen gälla generellt och inte för ett särskilt fall. Dessutom måste lagen nämna grundrättigheten under angivande av artikeln. (2) I inget fall får en grundrättighet angripas i dess väsentliga innehåll. (3) Grundrättigheterna gälla också för inländska juridiska personer, såvitt de till sin karaktär äro tillämpliga på dessa. (4) Blir någon genom den offentliga makten kränkt i sån rättigheter, så står det rättsliga förfarandet öppet för honom. Såvida det ej ligger under annan

MEDBORGERLIGA FRI

grandet ist, ist der ordentliche Rechtsweg gegeben.

II.

Der Bund und die Länder

OCH RÄTTIGHETER

domvärjo, står den ordinarie instansordningen till förfogande.

/ / . Förbundet och delstaterna

Artikel 25. I>ie allgemeinen Regeln des Völkerrechtes sind Bestandteil des Bundesrechtes. Sie gehen den Gesetzen vor und erzeugen Rcchte und Pfliehten unmittelbar fiir die Bewohner des Bundesgebietes.

Artikel 25. Folkrättens allmänna regler äro beståndsdel av förbundslatsrätten. De ha företräde framför lagarna och medföra omedelbart rättigheter och plikter för förbundsområdets innebyggare.

Artikel 33. (1) Jeder Deutsche hat in jedem Lande die gleichen staatsbiirgerlichen Rechte und Pfliehten. (2) Jeder Deutsche hat nach seiner Eignung, Befähigung und fachlichen Leistung gleichen Zugang zu jedem öffentlichen Amte. (3) Der Genuss burgerlicher und staatsbiirgerlicher Rechte, die Zulassung zu öffentlichen Ämtern sowie die im öffentlichen Dienste erworbenen Rechte sind unabhängig von dem religiösen Bekenntnis. Niemandem darf aus seiner Zugehörigkeit öder Nichtzugehörigkeit zu einem Bekenntnisse öder einer Weltanschauung ein Nachteil erwachscn. (4) (5)

Artikel 33. (1) Varje tysk har i varje delstat samma medborgerliga rättigheter och plikter. (2) Varje tysk har i förhållande till sin lämplighet, begåvning och fackliga kompetens lika tillträde till varje allmän tjänst. (3) Åtnjutandet av borgerliga och medborgerliga rättigheter, tillträdet till allmänna tjänster liksom de i allmän tjänst förvärvade rättigheterna äro oberoende av trosbekännelse. För ingen får uppkomma någon nackdel på grund av hans tillhörighet eller icke-tillhörighet till någon bekännelse eller världsåskådning. (4) (5)

III.

Der

Bundestag

• Artikel 38. (1) Die Abgeordneten des Deutschen Bundestages werden in allgemeiner, unmittelbarer, freier, gleicher und geheimer Wahl gewählt. Sie sind Vertreter des ganzen Volkes, an Aufträge und Weisungen nicht gebunden und nur ihrem Gewissen unterworfen. (2) Wahlberechtigt ist, wer das einundzwanzigste, wählbar, wer das fiinfundzwanzigste Lebensjahr vollendet hat. (3) Das Nähere bestimmt ein Bundesgesetz.

III.

Förbundsdagen

Artikel 38. (1) Deputeradena i Tyska Förbundsdagen väljas i allmänna, direkta, fria, lika och hemliga val. De äro företrädare för hela folket, icke bundna vid uppdrag och föreskrifter och blott underkastade sitt samvete. (2) Rösträtt har den som tillryggalagt sitt tjugoförsta levnadsår, valbar är den som tillryggalagt sitt tjugofemte levnadsår. (3) Närmare bestämmelser givas i en förbundslag.

280 BILAGA 1 3

IX.

Die

Rechtsprechung

Artikel 101. (1) Ausnahmegerichte sind unzulässig. Niemand darf seinem gesetzlichen Richter entzogen wcrden. (2) Gerichte fiir besondere Sachgebiete können nur durch Gesetz errichtet werden. Artikel 102. Die Todesstrafe is abgeschafft.

IX.

Rättskipningen

Artikel 101. (1) Undantagsdomstolar äro icke tilllåtna. Ingen får undandragas från sin laglige domare. (2) Domstolar för särskilda ärenden kunna blott upprättas genom lag. Artikel 102. Dödsstraffet är avskaffat.

Artikel 103. (1) Vor Gericht hat jedermann Anspruch auf rechtliches Gehör. (2) Eine Tat känn nur bestraft werden, wenn die Strafbarkelt gesetzlich bestimmt war, bevor die Tat begången wurde. (3) Niemand darf wegen derselben Tat auf Grund der allgemeinen Strafgesetze mehrmals bestraft werden.

Artikel 103. (1) Inför domstol har envar anspråk på rättslig uppmärksamhet. (2) En gärning kan blott bestraffas, om brottsligheten var lagligt fastslagen innan gärningen begicks.

Artikel 104. (1) Die Freiheit der Person känn nur auf Grund eines förmlichen Gesetzes und nur unter Beachtung der darin vorgeschriebenen Formen beschränkt werden. Festgehaltene Personen diirfen weder seelisch noch körperlich misshandelt werden. (2) (3) (4)

Artikel 104. (1) En persons frihet kan blott in>skränkas på grundval av en uttrycklig lag och med beaktande av de däri föreskrivna formerna. Fasthållna personer få varken pyskiskt eller fysiskt misshandlas.

XI. Vbergangs- und Schlussbestimmungen

(3) Ingen får bestraffas flera gånger för samma gärning på grundval av de allmänna strafflagarna.

(2) (3) (4)

XI.

Övergångs- och slutbestämmelser

Artikel 140. Die Bestimmungen der Artikel 136, 137, 138, 139 und 141 der deutschen Verfassung vom 11. August 1919 sind Bestandteile dieses Grundgesetzes.

Artikel 140. Bestämmelserna i artiklarna 136, 137, 138, 139 och 141 i den tyska författningen av den 11 augusti 1919 ingå i denna grundlag.

Artikel 141. Artikel 7 Absatz 3 Satz 1 findet keine Anwendung in einem Lande, in dem am 1. Januar 1949 eine andere landesrechtliche Regelung bestand.

Artikel 141. Artikel 7 moment 3 första punkten finner ingen tillämpning i en delstat, i vilken den 1 januari 1949 fanns en annan delstatsrättslig reglering.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

281 Artikel 142. Ungeachtet der Vorschrift des Artikels 31 ' bleiben Bestimmungen der Landesverfassungen auch insoweit in Kraft, als sie in ttbereinstimmung mit den Artikeln 1 bis 18 dieses Grundgesetzes Grundrecbte gewährleisten.

Artikel 142. I trots av föreskriften i artikel 31 2 förbli bestämmelser i delstatsförfattningarna också såtillvida i kraft, som de i överensstämmelse med artiklarna 1—18 i denna grundlag garantera grundrättigheter.

Die deutsche Verfassung rom 11. August 1919 (Die Weimarverfassung) Art. 136—139, 141

Den tyska författningen av den 11 augusti 1919 (Weimarförfattningen) art. 136—139, 141

Artikel 136. Die biirgerlichen und staatsbiirgerlichen Rechte und Pflichten werden durch die Ausiibung der Religionsfreiheit weder bedingt noch beschränkt. Der Genuss biirgerlicher und staatsbiirgerlicher Recbte und Pflichten sowie die Zulassung zu öffentlichen Äratern sind unabhängig von dem religiösen Bekenntnis. Niemand ist verpflichtet, seine religiöse Oberzeugung zu offenbaren. Die Behörden haben nur soweit das Recht, nach der Zugehörigkeit zu einer Religionsgesellschaft zu fragen, als davon Rechte und Pflichten abhängen öder eine gesetzlich angeordnete statistische Erhebung dies erfordert. Niemand darf zu einer kirchlichen Handlung öder Feierlichkeit öder zur Teilnahme an religiösen Obungen öder zur Benutzung einer religiösen Eidesform gezwungen werden.

A r t i k e l 136.

De borgerliga och medborgerliga rättigheterna och plikterna bli varken beroende eller inskränkta av utövandet av religionsfriheten. Åtnjutandet av borgerliga och medborgerliga rättigheter och plikter ävensom erhållandet av statliga tjänster äro ej beroende av den religiösa trostillhörigheten. Ingen är förpliktad att röja sin religiösa tro. Myndigheterna ha blott såtillvida rätt att fråga efter tillhörigheten till ett religiöst samfund, som rättigheter och plikter äro beroende därav eller en i lag bestämd statistisk materialinsamling kräver detta. Ingen får tvingas utföra en kyrklig handling eller ceremoni eller till deltagande i religiösa övningar eller till användandet av ett religiöst edsformulär.

Artikel 137. Es besteht keine Staatskirche. Die Freiheit der Vereinigung zu Religionsgesellschaften wird gewährleistet. Der Zusammenschluss von Religionsgesellschaften innerhalb des Reichsgebiets unterliegt keinen Beschränkungen. Jede Religionsgesellschaft ordnet und verwaltet ihre Angelegenheiten selbständig innerhalb der Schranken des fur alle geltenden Gesetzes. Sie verlelht ihre Ämter ohne Mitwirkung des Staates öder der biirgerlichen Gemeinde.

Varje religiöst samfund ordnar och förvaltar självständigt sina angelägenheter inom ramen för generellt gällande lag. Det utdelar sina ämbeten och tjänster utan medverkan av staten eller den borgerliga kommunen.

1 Artikel 31 »Bundesrecht bricht Landesrecht».

2 Artikel 31 »Förbundsrätt bryter delstatsrätt».

Artikel 137. Någon statskyrka existerar inte. Friheten att sammansluta sig till religiösa samfund garanteras. Förenandet av religiösa samfund inom rikets område är ej föremål för några inskränkningar.

282 BILAGA 1 3

Religionsgesellschaften erwcrben die Rechtsfähigkeit nach den allgemeinen Vorschriften des biirgerlichen Rechtes. Die Religionsgesellschaften bleiben Körperschaften des öffentlichen Rechtes, soweit sie solche bisher waren. Anderen Religionsgesellschaften sind auf ihren Antrag gleiche Rechte zu gew ä h r e n , wenn sie durch ihre Verfassung und die Zahl ihrer Mitglieder die Gew ä h r der Dauer bieten. Schliessen sich mehrere derartige öffentlich-rechtliche Religionsgesellschaften zu einem Verbande zusammen, so ist auch dieser Verband eine öffentlich-rechtliche Körperschaft. Die Religionsgesellschaften, welche Körperschaften des öffentlichen Rechtes sind, sind berechtigt, auf Grund der biirgerlichen Steuerlisten nach Massgabe der landesrechtlichen Bestimmungen Steuern zu erheben. Den Religionsgesellschaften werden die Vereinigungen gleichgestellt, die sich die gemeinschaftliche Pflege einer Weltanschauung zur Aufgabe macben. Soweit die Durchfuhrung dieser Bestimmungen eine weitere Regelung erfordert, liegt diese der Landesgesetzgebung ob.

Religiösa samfund förvärva rättslig kapacitet efter civilrättens allmänna föreskrifter. De religiösa samfunden förbli offentligrättsliga sammanslutningar, om de hittills varit det. Andra religiösa samfund skola på begäran garanteras samma rättigheter, om de genom sina stadgar, sin struktur och sitt medlemsantal garantera sin varaktighet. Sammansluta sig flera dylika offentligrättsliga religionssamfund till ett förbund, är också detta en offentligrättslig sammanslutning.

Artikel 138. Die auf Gesetz, Vertrag öder besonderen Rechtstiteln beruhenden Staatsleistungen an die Religionsgesellschaften werden durch die Landesgesetzgebung abgelöst. Die Grundsätze hierfiir stellt das Reich auf. Das Eigentum und andere Rechte der Religionsgesellschaften und religiösen Vereine an ihren fiir Kultus-, Unterrichts- und Wohltätigkeitszwecke bestimmten Anstalten, Stiftungen und sonstigen Vermögen werden gewährleistet.

Artikel 138. De på lag, fördrag eller särskilda rättstitlar vilande statliga bidragen till de religiösa samfunden avlösas genom delstatslagstiftning. De för detta grundläggande reglerna uppställas av riket.

Artikel 139. Der Sonntag und die staatlich ancrkannten Feiertage bleiben als Tage der Arbeitsruhe und der seelischen Erhebung gesetzlich geschutzt.

Artikel 139. Söndagen och de av staten erkända helgdagarna förbli lagligen skyddade såsom dagar för vila från arbetet och för själslig rekreation.

De religiösa samfund, som äro offentligrättsliga sammanslutningar, äro berättigade att uppbära skatt på grundval av borgerliga skattelängder, enligt delstatsrättsliga bestämmelser. Likställda med religiösa samfund äro de föreningar, som ha till uppgift att samfundsmässigt vårda en världsåskådning. Om genomförandet av dessa bestämmelser kräver en närmare reglering, hör denna delstatslagstiftningen till.

Religiösa samfunds och föreningars egendom och andra rättigheter för deras anstalter, stiftelser och andra kapital för kultur-, undervisnings- och välgörenhetsändamål garanteras.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

Artikel 141. S o w e i t d a s B e d u r f n i s n a c h Gottesd i c n s t u n d S e e l s o r g e i m H e e r , in K r a n kenhänsern, Strafanstalten öder sonstigen öffentlichen Anstalten besteht, sind die Religionsgesellschaften zur Vornahme religiöser Handlungen zuzulassen, w o b e i j e d e r Z w a n g f e r n z u h a l t e n ist.

283 Artikel 141. O m b e h o v e t av g u d s t j ä n s t o c h själav å r d blir bestående i krigsmakten, i sjukh u s , s t r a f f a n s t a l t e r e l l e r a n d r a offentliga i n s t i t u t i o n e r , s k o l a d e r e l i g i ö s a samfunden tillåtas utöva religiös aktivitet, v a r v i d allt slags t v å n g s k a l l v a r a uteslutet.

Österrike översikt

över de grundlagsskyddade

fri- och

rättigheterna

Förkortningar: BVG • Förbundsförfattningslagen av den 1/10 1920 StGG • Statsgrundlagen av den 21/12 1867 Fri- och rättigheter med grundlagsskydd Gällande utan inskränkning Rätt till likhet inför lagen liv personlig frihet bostadens okränkbarhet brevsekretess religionsfrihet åsiktsfrihet församlingsfrihet föreningsfrihet yttrandefrihet tryckfrihet petitionsfrihet politiska rättigheter lika tillträde till offentlig tjänst fritt val av vistelseort emigration att ej ställas inför olaglig domstol att ej ställas inför extraordinär domstol gottgörelse för myndighets missgrepp . a t t upprätta privatskolor frihet för vetenskapen fritt val av yrke egendom näringsfrihet frihet från oavlösbara prestationer på fastigheter skydd för språkliga minoriteter Plikt till a t t beakta folkrätten a t t utnyttja rösträtten

Inskränkta genom grundlag

Beroende på lagstiftning

BVG 7 : 1 , 149 StGG 2, 7 BVG 85 StGG 7, 8 StGG 9 StGG 14, 15 StGG 14

StGG 16

BVG 149 BVG 149 StGG 10 StGG 14, 15, 16 StGG 12 StGG 12 StGG 13 StGG 13

StGG 11 BVG 7:2; 26 StGG 3 StGG 4, 6

BVG 149 StGG 4

BVG 83:2 BVG 83:3 StGG 8 StGG 17 StGG 17 StGG 18 StGG 6

StGG 5, 6 StGG 6

StGG 7 BVG 8

BVG 9 BVG 26

284 BILAGA 1 3

Das BundesYerfassungsgesetz vom 1. Oktober 1920 in seiner gegenwärtigen Fassung

Erstes

Hauptstuck

Förbundsförfattningslagen av den 1 oktober 1920 i dess nuvarande avfattning

Första

huvudavsnittet

Allgemeine Bestimmungen

Allmänna bestämmelser

Art. 6. (1) (2) (3) Jeder Bundesbiirger hat in jedem Land die gleichen Bechte und Pflichten wie die Biirger des Ländes selbst.

Art. 6. (1) (2) (3) Varje förbundsmedborgare har i varje delstat samma rättigheter och plikter som medborgarna själva i delstaten. (4)

(4) Art. 7. (1) Alle Bundesbiirger sind vor dem Gesetz gleich. Vorrechte der Geburt, des Geschlechtes, des Standes, der Klasse und des Bekenntnisses sind ausgeschlossen. (2) Den öffentlichen Angestellten, einschliesslich der Angehörigen des Bundesheeres, ist die ungeschmälerte Ausiibung ihrer politischen Bechte gewährleistet.

Art. 7. (1) Alla förbundsmedborgare äro lika inför lagen. Börds-, släkt-, stånds-, klass- och bekännelseprivilegier äro uteslutna.

Art. 8. Die deutsche Sprache ist, unbeschadet der den sprachlichen Minderheiten bundesgesetzlich eingeräumten Bechte, die Staatssprache der Bepublik.

Art. 8. Det tyska språket är republikens officiella språk, utan att kränka de genom förbundslag medgivna rättigheterna för de språkliga minoriteterna.

Art. 9. Die allgemein anerkannten Begeln des Völkerrechtes gelten als Bestandteile des Bundesrechtes.

Art. 9. Folkrättens allmänt erkända regler gälla som beståndsdelar av förbundsrätten.

Zweites

Hauptstuck

Gesetzgebung des Bundes A. Nationalrat Art. 26. (1) Der Nationalrat w i r d vom Bundesvolk auf Grund des gleichen, unmittelbaren, geheimen und persönlichen Wahlrechtes der Manner und Frauen, die das zwanzigste Lebensjahr vollendet haben nach den Grundsätzen der Verhältniswahl gewählt. — F u r die Wahl besiteht Wahlpflicht in den Bundesländern, in denen dies durch

(2) De anställda i allmän tjänst, inberäknat de som tillhöra förbundshären, äro garanterade den oinskränkta utövningen av deras politiska rättigheter.

Andra huvudavsnittet Förbundets lagstiftning A. Nationalrådet Art. 26. (1) Nationalrådet väljes av förbundsfolket på grundval av lika, omedelbar, hemlig och personlig rösträtt för män och kvinnor, som ha tillryggalagt sitt tjugonde levnadsår, enligt proportionalismens principer. För valet finns valplikt i de förbundsdelstater, i vilka detta bestäms genom

285 MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

Landesgesetz angeordnet w i r d . Durch Bundesgesetz werden die näheren Be.stimmungen iiber das Wahlverfahren und die allfällige Wahlpflicht getroffen.

delstatslag. Genom förbundslag träffas de närmare bestämmelserna om tillvägagångssättet vid val och om valplikten.

(2) (3) (4) Wählbar 1st jeder Wahlberechtigte, der vor dem 1. Januar des Jahres der Wahl das scchsundzwanzigste Lebensjahr iiberschritten hat. (o) Die Ausschliessung vom Wahlrecht und von der Wählbarkeit känn nur die Folge einer gerichtlichen Verurteilung öder Verfugung sein.

(2) (3) (4) Valbar är varje valberättigad, som före den 1 januari för valåret uppnått sitt tjugosjätte levnadsår.

Drittes

Hauptstuck

(5) Fråntagande av rösträtt och valbarhet kan blott vara följden av dom eller domstolsförordnande.

Tredje

huvudavsnittet

Vollziehung des Bundes

Verkställandet i förbundet

B. Gerichtsbarkeit

B. Jurisdiktion

Art. 83.

(1) (2) Niemand darf seinem gesetzlichen Richter entzogen werden. (3) Ausnahmegerichte sind nur in den durch die Gesetze iiber das Verfahren in Strafsachen geregelten Fallen zulässig.

(1) (2) Ingen får undandragas från sin lagliga domare. (3) Undantagsdomstolar äro blott tilllåtna i de genom lagarna om förfarandet i brottmål reglerade fallen.

Art. 85. Die Todesstrafe im ordentlichen Verfahren ist abgeschafft.

Art. 85. Dödsstraffet är avskaffat i ordinarie förfarande.

Siebentes

Hauptstuck

Schlussbestimmungen Art. 149. (1) Neben diesem Gesetz haben im Sinne des Artikels 44 Absatz 1 unter Beriicksichtigung der durch dieses Gesetz bedingten Änderungen als Verfassungsgesetze zu gelten: Staatsgrundgesetz vom 21. Dezember 18C7, RGB1. Nr. 142, iiber die allgemeinen Rechte der Staatsbiirger fiir die im Reichsrate vertretenen Königreiche und Länder; Gesetz vom 27. Oktober 1862, RGB1. Nr. 87, zum Schutze der persönlichen Freiheit; Gesetz vom 27. Oktober 1862, RGB1. Nr. 88, zum Schutze des Hausrechtes;

Sjunde huvudavsnittet Slutbestämmelser Art. 149. (1) Vid sidan av denna lag skola gälla som författningslagar, med innebörd enligt artikel 44 moment 1 och under beaktande av de genom denna lag betingade ändringarna: statsgrundlagen av den 21 december 1867, RGB1. nr 142, om medborgarnas allmänna rättigheter för de i riksrådet företrädda kungariken och länder; lag av den 27 oktober 1862, RGB1. nr 87, till skydd för den personliga friheten ; lag av den 27 oktober 1862, RGB1. nr 88, till skydd för hus- och hemfriden;

286 BILAGA 13

Beschluss der Provisorischen Nationalversammlung vom 30. Oktober 1918, StGBI. Nr. 3; Gesetz vom 3. April 1919, StGBI. Nr. 209, betreffend die Landesverweisung und die Obernahme des Vermögens des Hauses Habsburg-Lothringen; Gesetz vom 3. April 1919, StGBI. Nr. 211, iiber die Aufhebung des Adels, der weltlichen Bitter- und Damenorden und gewisser Titel und W u r d e n ; Gesetz vom 8. Mai 1919, StGBI. Nr. 257, iiber das Staatswappen und das Staatsiegel der Bepublik Deutschösterreich mit den durch die Art. 2, o und 6 des Gesetzes vom 21. Oktober 1919, StGBI. Nr. 484, bewirkten Änderungen; Abschnitt V des III. Teiles des Staatsvertrages von Saint-Germain vom 10. September 1919, StGBI. Nr. 303 aus 1920. — (2)

den provisoriska nationalförsamlingens beslut av den 30 oktober 1918, StGBI. nr 3; lag av den 3 april 1919, StGBI. nr 209, rörande landsförvisningen av huset Habsburg-Lothringen och övertagandet av dess förmögenhet; lag av den 3 april 1919, StGBI. nr 211, om upphävandet av adeln, av världsliga riddar- och damordnar och av vissa titlar och värdigheter; lag av den 8 maj 1919, StGBI. nr 257, om republiken Tyskösterrikes siatsvapen och statssigill med de genom art. 2, 5 och 6 i lagen av den 21 oktober 1919, StGBI. nr 484, förorsakade ändringarna; avsnitt V av del III av statsfördraget i Saint-Germain av den 10 september 1919, StBGl. nr 303 från 1920. —

Staatsgrundgesetz vom 21. Dezember 1867, RGB], Nr 142, fiber die allgemeinen Rechte der Staatsbiirger

Statsgrundlag av den 21 december 1867, RBG1, nr 142, om medborgarnas allmänna rättigheter1

Mit Zustimmung beider Häuser des Beichsrates finde Ich das nachstehende Staatsgrundgesetz iiber die allgemeinen Bechte der Staatsbiirger zu erlassen und anzuordnen wie folgt:

Med tillstyrkan av riksrådets båda kamrar finner Jag för gott att utfärda och fastställa efterföljande statsgrundlag om medborgarnas allmänna rättigheter såsom följer:

Art. 1.

Art. 2. Vor dem Gesetze sind alle Staatsbiirger gleich.

Art. 2. Inför lagen äro alla medborgare lika.

Art. 3. Die öffentlichen Ämter sind fur alle Staatsbiirger gleich zugänglich.

Art. 3. De offentliga tjänsterna äro lika tillgängliga för alla medborgare.

(2)

1 Av de personliga fri- och rättigheter, som enligt österrikiska grundlagen art. 149 har grundlags garanti, täckas alla av den först i denna art. uppräknade Staatsgrundgesetz, varför endast denna nedan upptages. De i art. 149 upptagna lagarna och författningarna skiljer sig främst genom mer eller mindre detaljering, samt inskränker och utvidgar varandra mer eller mindre. Beträffande Staatsgrundgesetz vom 21. Dezember 1867 bör observeras, att genom lagar och beslut, uppräknade i grundlagen art. 149, art. 15 utsträckts till full religionsfrihet och art. 13 till förbud mot all censur. Genom art. 5 i lagen av den 27 oktober 1862 (RGB1. nr 87) kan inskränkning genom vanlig lag göras i art. 4, 6, 8 och 9. Slutligen bör påpekas, att oavsett grundlagsskyddet undantag för vissa personer gjorts i rättigheter enligt art. 2, 3, 4, 6, 8, 12 och 13, genom den s.k. förbuds- eller nationalsocialistlagen av den 6/2 1947.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

287 Fur Ausländer wird der Eintritt in dieselben von der Erwerbung des österreichischen Staatsbiirgerrechtes abhängig gemacht.

För utlänningar blir inträdet i desamma gjort beroende av förvärv av österrikiskt medborgarskap.

Art. 4. Die Freiziigigkeit der Person und des Vermögcns innerhalb des Staatsgebietes unterliegt keiner Beschränkung.

Art. 4. Individens och förmögenhetens fria flyttningsrätt inom statsområdet är inte underkastad någon inskränkning.

Die Frciheit der Auswanderung ist von Staatswegen nur durch die Wehrpflicht beschränkt. Abfahrtsgelder durfen nur in Anwendung der Reziprozität erhoben werden.

Frihet att utvandra är från statens sida blott inskränkt genom värnplikten. Avfärdsavgifter få blott lyftas beaktande av reciprocitet.

med

Art. 5. Das Eigentum ist unverletzlich. Eine Enteignung gegen den Willen des Eigentiimers känn nur in den Fållen und in der Art eintreten, welche das Gesetz bestimmt.

Art. 5. Egendomen är okränkbar. Ett avhändande mot ägarens vilja kan blott inträffa i de fall och på det sätt, som är bestämt i lag.

Art. 6. Jeder Staatsbiirger känn an jedem Örte des Staatsgebietes seinen Aufenthalt und Wohnsitz nehmen, Liegenschaften jeder Art erwerben und iiber dieselben frei verfiigen sowie unter den gesetzlichen Bedingungen jeden Erwerbszweig ausiiben. Fur die tote Hand sind Beschränkungen des Rechtes, Liegenschaften zu erwerben und iiber sie zu verfiigen, im Wege des Gesetzcs aus Grunden des öffentlichen Wohles zulässig.

Art. 6. Varje medborgare kan taga vistelseort och boplats på varje plats inom statsområdet, förvärva fastigheter av alla arter och fritt förfoga över dem, och likaså under de lagliga villkoren utöva varje förvärvsgren. För stiftelse med besittningsrätt för evärderlig tid äro inskränkningar i rätten att förvärva fastigheter och förfoga över dem tillåtna på laglig väg med hänsyn till det allmännas väl.

Art. 7. Jeder Untertänigkeits- und Hörigkeitsverband ist fiir immer aufgeboben. Jede aus dem Titel des geteilten Eigentums auf Liegenscbaften haftende Scbuldigkeit öder Leistung ist ablösbar, und es darf in Zukunft keine Liegenschaft mit einer derartigen unablösbaren Leistung belastet werden.

Art. 7. Varje underdånighets- och beroendeförbindelse är för alltid upphävd. Varje på grundval av den delade egendomen på fastigheter åvilande skyldighet eller prestation kan avlösas, och i framtiden får ingen fastighet belastas med en dylik oavlösbar prestation.

Art. 8. Die Freibeit der Person ist gewährleistet. Das bestehende Gesetz vom 27. Oktober 1862 (RGB1. Nr. 87) zum Schutze

Art. 8. Den personliga friheten är garanterad. Den bestående lagen av den 27 oktober 1862 (RGB1. nr 87) till skydd för

288 BILAGA 13

der persönlichen Freiheit wird hiermit als Bestandteil dieses Staatsgrundgesetzes erklärt. Jede gesetzwidrig verfiigte öder verlängerte Verhaftung verpflichtet den Staat zum Schadenersatze an den Verletzten.

den personliga friheten förklaras härmed som beståndsdel av denna statsgrundlag. Varje olagligt anordnad eller förlängd arrestering förpliktar staten till skadeersättning till den kränkte.

Art. 9. Das Hausrecht ist unverletzlich. Das bestehende Gesetz vom 27. Oktober 1862 (RGB1. Nr. 88) znm Schutze des Hausrechtes w i r d hiermit als Bestandteil dieses Staatsgrundgesetzes erklärt.

Art. 9. Hus- och hemfriden är okränkbar. Den bestående lagen av den 27 oktober 1862 (RGB1. nr 88) till skydd för hus- och hemfriden förklaras härmed som beståndsdel av denna statsgrundlag.

Art. 10. Das Briefgeheimnis darf nicht verletzt und die Beschlagnahme von Briefen, ausser dem Falle einer gesetzlichen Verhaftung öder Haussuchung, nur in Kriegsfällen öder auf Grund eines richterlichen Befehles in Gemässheit bestehender Gesetze vorgenommen werden.

Art. 10. Brevhemligheten får inte kränkas och beslagtagande av brev inte företagas, utom i fall av en laglig arrestering eller husundersökning, blott i krigsfall eller på grundval av domarorder i enlighet med bestående lagar.

Art. 11. Das Petitionsrecht steht Jedermann zu. Petitionen unter einem Gesamtnamen diirfen nur von gesetzlich anerkannten Körperschaften öder Vereinen ausgehen.

Art. 11. Petitionsrätten tillkommer envar. Petitioner under ett samfällt namn få blott framföras av lagligt erkända korporationer eller föreningar.

Art. 12. Die österreichischen Staatsbiirger haben das Recht, sich zu versiammeln und Vereine zu bilden. Die Ausubung dieser Rechte w i r d durch besondere Gesetze geregelt.

Art. 12. De österrikiska medborgarna ha rätt att samlas och att bilda föreningar. Utövningen av dessa rättigheter regleras genom särskilda lagar.

Art. 13. J e d e r m a n n hat das Recht, durch Wort, Schrift, Druck öder durch bildliche Darstellung seine Meinung innerhalb der gesetzlichen Schranken frei zu äussern. Die Presse darf weder unter Zensur gestellt noch durch das Konzessionssystem beschränkt werden. Administrative Postverbote finden auf inländische Druckschriften keine Anwendung.

Art. 13. Var och en har rätt att genom ord, skrift, tryck eller genom framställning i bild fritt yttra sin mening inom de lagliga gränserna. Pressen får varken ställas under censur eller inskränkas genom privilegiesystem. Administrativt postförbud finner ingen användning på inländska tryckta skrifter.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

289 Art. 14. Die voile Glaubens- unci Gewissensfreiheit ist Jedermann gewährleistct. Der Genuss der burgerlichen und politischen Rechtc ist von dem Religionsbekenntnisse unabhängig; docb darf den staatsbiirgerlichen Pflichten durch das Religionsbekenntnis kein Abbruch geschehen. Niemand känn zu einer kirchlichen Handlung öder zur Teilnahine an einer kirchlichen Feierlichkeit gezwungen werden, insoferne er nicht der nach dem Gesetze hierzu berechtigten Gcwalt eines andcren untersteht.

Art. 14. Full tros- och samvetsfrihet är garanterad envar. Åtnjutandet av medborgerliga och politiska rättigheter är oberoende av religionsbekännelsen; dock far inget avbräck i medborgerliga plikter uppstå genom religionsbekännelsen. Ingen kan tvingas till en kyrklig handling eller till deltagande i en kyrklig ceremoni, försavitt han inte är underkastad en enligt lagen därtill berättigad makt för någon annan.

Art. 15. Jede gcsetzlich anerkannte Kirche und Religionsgesellschaft hat das Recht der gemeinsamen öffentlichen Religionsubung, ordnet und verwaltet ihre inneren Angelegenheiten selbständig, bleibl im Besitze und Genusse ihrer fur Kul lus-, Unterrichts- und Wohltätigkeitszwecke bestimmten Anstalten, Stiftungen und Fonde, ist aber, wie jede Gesellschaft, den allgemcinen Staatsgesetzen unterworfen.

Art. 15. Varje lagligt erkänd kyrka och religionssällskap har rätt till gemensam offentlig religionsutövning, o r d n a r och förvaltar sina inre angelägenheter självständigt, förblir i besittning och åtnjutande av sina för kult-, undervisningsoch välgörenhetsändamål bestämda anstalter, stiftelser och fonder, men är, liksom varje sällskap, underkastad de allmänna statliga lagarna.

Art. 10. Den Anhängern eines gesetzlich nicht anerkannten Religionsbekcnntnisscs ist die häusliche Religionsubung gestattet, insoferne dicselbe weder rechtswidrig noch sittenverletzend ist.

Art. IG. Anhängarna till en lagligt inte erkänd religionsbekännelse har tillstånd till religionsutövning i hemmet, försåvitt densamma varken är rättsvidrig eller sårande mot sedligheten.

Art. 17. Die Wissenschaft und ihre Lehre ist frei. Unterrichts- und Erzichungsanstalten zu grunden und an solchcn Unterricht zu crteilcn, ist jeder Staatsburger berechtigt, der seine Befähigung hierzu in gesetzlicher Weise nachgewiesen hat. Der häusliche Unterricht unterlicgt kciner solchen Beschränkung. F u r den Religionsunterricht in den Schulen ist von der betreffenden Kirche öder Religionsgesellschaft Sorge zu trägen.

Art. 17. Vetenskapen och vetenskaplig undervisning är fri. Varje medborgare, som på lagligt sätt har ådagalagt sin kompetens härtill, har rätt att grunda undervisnings- och uppfostringsanstalter och att där meddela undervisning.

19—202785

Undervisning i hemmet är inte underkastad någon sådan inskränkning. För religionsundervisning i skolorna skall vederbörande kyrka eller religionssällskap bära försorg.

290 BILAGA 13

Dem Staate steht riicksichtlich des gesamten Unterriehts- und Erziehungswesens das Recht der obersten Lcitung u n d A u f s i c h t zu.

Beträffande det samlade u n d e r v i s nings- och uppfostringsväsendet tillk o m m e r s t a t e n r ä t t till h ö g s t a l e d n i n g och uppsikt.

Art. 18.

E s s t e h t J e d e r m a n n frci, s e i n c n Beruf zu w ä h l e n n n d s i e h fiir d e n s e l b c n auszubilden, wic u n d w o er will.

D e t s t a r e n v a r fritt, att välja y r k e o c h alt u t b i l d a sig för d e t s a m m a , h u r o c h v a r h a n vill.

A r t . 19.

Art. Hl.

A r t . 20.

Art. 20.

Förenta

nationerna

Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna Innehållsförteckning Proklamation av allas jämlikhet samt fri- och rättigheter utan åtskillnad, särskilt beträilande a) ras, b) hudfärg, c) kön, d) språk, e) religion, f) politisk eller annan uppfattning, g) nationellt eller socialt ursprung, h) egendom, i) börd, j) ställning i övrigt

Art.

1,2

roklamation av att individen har plikter mot samhället

29:1

Rätt till likhet inför lagen liv frihet och personlig säkerhet frihet från slaveri eller träldom kroppslig integritet bostadkns okränkbarhet brevseeretess religionsfrihet tanke- och samvetsfrihet åsiktsfrihet församlingsfrihet föreningsfrihet yttrandefrihet tryckfrihet politiska rättigheter lika tillträde till offentlig tjänst fritt val av vistelseort smigration att återvända till stat, där man är medborgare asyl medborgarskap juridisk kapacitet heder och anseende frihet från godtycklig fängsling eller landsförvisning rättvis och offentlig rättegång att anses oskyldig tills fällande dom avkunnats

7 3 3 4 5 12 12 18 18 19 20 20 19 19 21:1, i 21:2 13:1 13:2 13:2 14 15 6 12 9 10 11:1

MEDBORGERLIGA FRI- OCH RÄTTIGHETER human bestraffning frihet från retroaktiva strafflagar ingå äktenskap utan inskränkning eller tvång likställighet mellan äkta makar likställighet mellan utom- och inomäktenskapliga barn att välja undervisning för barnen, tillhör föräldrarna undervisning fri utveckling av personligheten delaktighet i det kulturella livet, konsten och vetenskapen upphovsmannarätt arbete yrkesutbildning fritt val av yrke lika lön för lika arbete avpassad och tillräcklig arbetslön att tillhöra fackförening begränsad arbetsdag vila, fritid och semester med lön social trygghet tillfredsställande levnadsstandard sociala förmåner hälsovård egendom en för grundrättigheterna gynnsam social, nationell och internationell ordning . . . skydd för mödrar och barn domstolsskydd för de mänskliga rättigheterna Plikt till att respektera inskränkningar i fri- och rättigheter

291 Art. 5 11:2 10 IG 25: 2 26:3 26:1 22, 20: 2 22, 27:1 27:2 23:1 26:1 23:1 23:2 23:3 23:4 24 24 22 25:1 23, 25:1 25:1 17 22, 28 25 8 29:2

Inledning Enär erkännandet av det inneboende värdet hos alla medlemmar av människosläktet och av deras lika och oförytterliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, enär ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna lett till barbariska gärningar, som upprört mänsklighetens samvete, och enär skapandet av en värld, där människorna åtnjuta yttrandefrihet, trosfrihet samt frihet från fruktan och nöd, kungjorts som folkets högsta strävan, enär det är väsentligt för att icke människan skall tvingas alt som en sista utväg tillgripa uppror mot tyranni och förtryck, att de mänskliga rättigheterna skyddas genom lagens överhöghet, enär det är väsentligt att främja utvecklandet av vänskapliga förbindelser mellan nationerna, enär Förenta nationernas folk i stadgan ånyo uttryckt sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilde människans värdighet och värde samt männens och kvinnornas lika rättigheter, ävensom beslutat främja socialt framåtskridande och bättre levnadsvillkor under större frihet, enär medlemsstaterna åtagit sig att i samverkan med Förenta nationerna säkerställa allmän och effektiv respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

292 BILAGA 13

enär en gemensam uppfattning av dessa fri- och rättigheters innebörd år av största betydelse för uppfyllandet av detta åtagande, kungör generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna såsom en gemensam riktlinje för alla folk och nationer, på det att varje individ och varje samhällsorgan må med denna förklaring i åtanke ständigt sträva efter att genom undervisning och uppfostran befordra respekten för dessa fri- och rättigheter samt genom framstegsfrämjande inhemska och internationella åtgärder säkerställa deras allmänna och verksamma erkännande och tillämpning såväl bland folken i medlemsstaterna som bland folken i områden under deras överhöghet. Artikel 1. Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och böra handla gentemot varandra i en anda av broderskap. Artikel 2. Envar är berättigad till alla de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad må vidare göras på grund av den politiska, juridiska eller internationella ställning, som intages av det land eller område, till vilket en person hör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller iir underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet. Artikel 3. Envar har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet. Artikel 4. Ingen mä hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former äro förbjudna. Artikel 5. Ingen må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Artikel 6. Envar har rätt att allestädes erkännas som person i lagens mening. Artikel 7. Alla äro lika inför lagen och äro utan åtskillnad berättigade till lika skydd från lagens sida. Alla äro berättigade till lika skydd mot varje åtskillnad i strid med denna förklaring och mot varje framkallande av sådan åtskillnad. Artikel 8. Envar har rätt till verksam hjälp från sitt lands behöriga domstolar mot handlingar, som kränka de grundläggande rättigheter, vilka tillkomma honom genom lag eller författning.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

293 Artikel 9. Ingen må godtyckligt anhållas, fängslas eller landsförvisas. Artikel 10. Envar är under full likställdhet berättigad till rättvis och offentlig rannsakning inför oavhängig och opartisk domstol vid fastställandet av såväl hans rättigheter och skyldigheter som varje anklagelse mot honom för brott. Artikel 11. 1. Envar, som blivit anklagad för straffbar gärning, har rätt att betraktas som oskyldig, till dess hans skuld blivit lagligen fastställd vid offentlig rättegång, under vilken han åtnjutit alla för sitt försvar nödiga garantier. 2. Ingen må dömas för handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke var straffbar enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än vad som var tillämpligt vid tidpunkten för den straffbara gärningens begående. Artikel 12. Ingen må utsättas för godtyckliga ingripanden i fråga om privatliv, familj, hem eller korrespondens, ej heller angrepp på heder och anseende. Envar har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp. Artikel 13. 1. Envar har riitt att inom varje stats gränser fritt förflytta sig och välja sin vistelseort. 2. Envar har rätt att lämna varje land, inbegripet sitt eget, och att återvända till sitt eget land. Artikel 14. 1. Envar har rätt att i andra länder söka och åtnjuta fristad från förföljelse. 2. Denna rätt må icke åberopas vid laga åtgärder, reellt grundade på ickepolitiska brott eller på handlingar, som strida mot Förenta nationernas ändamål och grundsatser. Artikel 15. 1. Envar har rätt till en nationalitet. 2. Ingen må godtyckligt berövas sin nationalitet eller förmenas rätten att ändra nationalitet. Artikel 16. 1. Fullvuxna män och kvinnor ha rätt att utan någon inskränkning på grund av sin ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. De äga lika rättigheter vid giftermål, under äktenskap och vid äktenskaps upplösning. 2. Äktenskap må ingås endast med de blivande makarnas fria och fullständiga samtycke. 3. Familjen är den naturliga och grundläggande enheten i samhället och äger rätt till skydd från samhället och staten. Artikel 17. 1. Envar har rätt att äga egendom såväl ensam som i förening med andra. 2. Ingen må godtyckligt berövas sin egendom.

294 BILAGA 1 3

Artikel 18. Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor. Artikel 19. Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser. Artikel 20. 1. Envar har rätt till frihet i fråga om fredliga möten och sammanslutningar. 2. Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning. Artikel 21. 1. Envar har rätt att taga del i sitt lands styrelse direkt eller genom fritt valda ombud. 2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land. 3. Folkets vilja skall utgöra grundvalen för statsmakternas myndighet. Denna vilja skall uttryckas i periodiska och verkliga val, vilka skola äga rum med tilllämpning av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning eller likvärdiga fria röstningsförfaranden. Artikel 22. Envar äger i sin egenskap av samhällsmedlem rätt till social trygghet och är berättigad till att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som äro oundgängliga för hans värdighet och för en fri utveckling av hans personlighet, förverkligas genom nationella åtgärder och mellanfolkligt samarbete med hänsyn tagen till varje stats organisation och resurser. Artikel 23. 1. Envar har rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet. 2. Envar har utan åtskillnad rätt till lika lön för lika arbete. 3. Envar, som arbetar, har rätt till rättvis och tillfredsställande ersättning, som tillförsäkrar honom själv och hans familj en människovärdig tillvaro och som, där så är nödvändigt, kompletteras med andra medel för socialt skydd. 4. Envar har rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar till skydd för sina intressen. Artikel 24. Envar har rätt till vila och fritid, innefattande rimlig begränsning av arbetstiden och regelbunden semester med bibehållen lön. Artikel 25. 1. Envar har rätt till en levnadsstandard, som är tillräcklig för hans egen och hans familjs hälsa och välbefinnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

2. Mödrar och barn äro berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Alla barn, vare sig födda inom eller utom äktenskap, skola åtnjuta samma sociala skydd. Artikel 26. 1. Envar har rätt till undervisning. Undervisningen skall vara kostnadsfri, åtminstone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära undervisningen skall vara obligatorisk. Yrkesundervisning och teknisk undervisning skall vara allmänt tillgänglig. Den högre undervisningen skall stå öppen i lika mån för alla på grundval av deras duglighet. 2. Undervisningen skall syfta till personlighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter. Undervisningen skall främja förståelse, tolerans och vänskap mellan alla nationer, rasgrupper och religiösa grupper samt befordra Förenta nationernas verksamhet för fredens bevarande. 3. Rätten att välja den undervisning, som skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar. Artikel 27. 1. Envar har rätt att fritt taga del i samhällets kulturella liv, att njuta av konsten samt att bli delaktig av vetenskapens framsteg och dess förmåner. 2. Envar har rätt till skydd för de moraliska och materiella intressen, som härröra från varje vetenskapligt, litterärt eller konstnärligt verk, till vilket han är upphovsman. Artikel 28. Envar har rätt till en social och internationell ordning, i vilken de fri- och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, till fullo kunna förverkligas. Artikel 29. 1. Envar har plikter mot samhället, i vilket den fria och fullständiga utvecklingen av hans personlighet ensamt är möjligt. 2. Vid utövandet av sina fri- och rättigheter må envar underkastas endast sådana inskränkningar, som blivit fastställda i lag i uteslutande syfte att trygga tillbörlig hänsyn till och respekt för andras fri- och rättigheter samt för att tillgodose det demokratiska samhällets rättmätiga krav på moral, allmän ordning och allmän välfärd. 3. Dessa fri- och rättigheter må i intet fall utövas i strid med Förenta nationernas ändamål och grundsatser. Artikel 30. Intet i denna förklaring må tolkas såsom innebärande rättighet för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att omintetgöra någon av häri uttalade fri- och rättigheter.

296 BILAGA 13

Europarådet Konvention den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, ratificerad av Sverige den 11 januari 1952; ratifikationsinstrumentet deponerat i Strasbour den 4 februari 1952 Innehållsförteckning (Förkortningar: K = Konventionen, T P = Tilläggsprotokollet) Rätt till lika fri- och rättigheter för alla utan åtskillnad, särskilt beträffande a) kön, b) ras, c) hudfärg, d) språk, e) religion, f) politisk eller annan åskådning, g) nationell eller social härkomst, h) tillhörighet till nationell minoritet, i) förmögenhet, j) börd, k) ställning i övrigt liv personlig frihet och säkerhet frihet från slaveri eller träldom frihet från tvångsarbete kroppslig integritet bostadens okränkbarhet brevsekretess religionsfrihet tanke- och samvetsfrihet åsiktsfrihet församlingsfrihet föreningsfrihet yttrandefrihet tryckfrihet politiska rättigheter opartisk och offentlig rättegång att anses oskyldig tills fällande dom avkunnats försvar inför domstol anlita tolk vid rättegång på annat språk än det egna frihet från retroaktiva strafflagar äktenskap att välja undervisning för egna barn undervisning egendom effektiv beivran av kränkning av rättighet

Art.

K 14 K2 K 5 K 4:1 K 4:2, 3 K 3 K8 K8 K9 K 9 K 10 Kil Kil K 10 K 10 TP 3 K 6:1 K 6: 2 K 6:3 K 6:3 K 7 K 12 TP 2 TP 2 TP 1 K 13, 19

Rätt för staten att göra inskränkningar i rättigheterna

K 15, 16, 17, 18

U n d e r t e c k n a d e r e g e r i n g a r , v i l k a ä r o m e d l e m m a r av E u r o p a r å d e t h a v a , i b e t r a k t a n d e a v a t t F ö r e n t a n a t i o n e r n a s g e n e r a l f ö r s a m l i n g d e n 10 d e c e m b e r 1948 p r o k l a m e r a t en u n i v e r s e l l f ö r k l a r i n g o m d e m ä n s k l i g a r ä t t i g h e t e r n a , i b e t r a k t a n d e av att d e n n a f ö r k l a r i n g s y f t a r till att t r y g g a u n i v e r s e l l t o c h v e r k s a m t e r k ä n n a n d e o c h i a k t t a g a n d e av d e r ä t t i g h e t e r , s o m d ä r i a n g i v i t s , i b e t r a k t a n d e av att E u r o p a r å d e t s syfte ä r att u p p n å f a s t a r e e n h e t m e l l a n d e s s m e d l e m m a r o c h a t t ett a v m e d l e n a t t fullfölja d e t t a syfte ä r v i d m a k t h å l l a n d e t o c h u t v e c k l a n d e t av d e m ä n s k l i g a r ä t t i g h e t e r n a o c h de g r u n d l ä g g a n d e f r i h e t e r n a ,

MEDBORGERLIGA F R I - OCH R Ä T T I G H E 1 E R

i ändamål att bekräfta sin djupa tro på de grundläggande friheterna, vilka utgöra själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som bäst vidmakthållas å ena sidan genom verklig politisk demokrati samt, å den andra, genom samfälldhet i uppfattningen och respekterandet av de mänskliga rättigheterna, till vilka de bekänna sig, samt i egenskap av regeringar i europeiska stater, vilka besjälas av samma anda och äga ett gemensamt arv i sina ideal, sina politiska traditioner, sin frihet och sin rättsordning, beslutna att vidtaga de första åtgärderna ägnade att universellt säkerställa vissa av de rättigheter, som angivits i den universella deklarationen, överenskommit som följer: Art. 1. De höga fördragsslutande parterna skola garantera envar, som befinner sig under deras jurisdiktion, de fri- och rättigheter, som angivas i avdelning I av denna konvention.

Avdelning

Art. 2. 1. Envars rätt till livet skall skyddas genom lag. Ingen skall avsiktligen bliva berövad livet utom till verkställande av domstols dom i fall då han dömts för brott, som enligt lagen är belagt med sådant straff. 2. Berövande av livet skall icke anses hava skett i strid mot denna artikel, när det är en följd av våld, som var absolut nödvändigt a) för att försvara någon mot olaglig våldsgärning; b) för att verkställa laglig arrestering eller för att hindra någon som lagligen är berövad sin frihet att undkomma; c) vid lagligen vidtagen åtgärd till stävjande av upplopp eller uppror. Art. 3. Ingen må utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Art. 4. 1. Ingen må hållas i slaveri eller träldom. 2. Ingen må nödgas att utföra tvångsarbete eller eljest honom påtvingat arbete. 3. Med tvångsarbete eller påtvunget arbete enligt denna artikel förstås icke: a) arbete som regelmässigt utkräves av den som är underkastad frihetsförlust i enlighet med bestämmelserna i artikel 5 av denna konvention eller som är villkorligt frigiven; b) tjänstgöring av militär art eller, i länder varest samvetsbetänkligheter mot sådan beaktas, tjänstgöring som i hithörande fall utkräves i stället för militär värnpliktstjänstgöring; c) tjänstgöring som utkräves, då nödläge eller olycka hotar samhällets existens eller välfärd; d) arbete eller tjänstgöring som ingår i de normala medborgerliga skyldigheterna. 20—202785

298 BILAGA 13

Art. 5. 1. Envar har rätt till frihet och personlig säkerhet. Ingen må berövas sin frihet utom i följande fall och i den ordning som lagen föreskriver: a) då någon lagligen är berövad sin frihet efter fällande dom av vederbörlig domstol; b) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet antingen med anledning av att han underlåtit att uppfylla domstols lagligen givna föreläggande eller i ändamål att uppnå fullgörande av någon i lag föreskriven skyldighet; c) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet för att ställas inför vederbörlig rättslig myndighet såsom skäligen misstänkt för att ha förövat brott eller när det skäligen anses nödvändigt att förhindra honom att begå ett brott eller att undkomma efter att ha gjort detta; d) då en underårig i laga ordning är berövad sin frihet för att undergå skyddsuppfostran eller för att inställas inför vederbörlig rättslig myndighet; e) då någon lagligen är berövad sin frihet till förhindrande av spridning av smittosam sjukdom eller emedan han är sinnessjuk, alkoholist, hemfallen åt missbruk av droger eller lösdrivare; f) då någon lagligen är arresterad eller eljest berövad sin frihet till förhindr a n d e av att han obehörigen inkommer i landet eller som ett led i förfarande för hans utvisning eller utlämnande. 2. Envar, som arresteras, skall snarast möjligt och på ett språk, som han förstår, underrättas om skälen för åtgärden och om varje anklagelse mot honom. 3. Envar, som är arresterad eller berövad sin frihet i enlighet med vad under 1. c) sagts, skall ofördröjligen ställas inför domare eller annan ämbetsman, som enligt lag beklätts med domsmakt, och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid eller till frigivning i avvaktan på rättegång. För frigivning må krävas borgen för att vederbörande inställer sig till rättegången. 4. Envar, som berövas sin frihet genom arrestering eller eljest, skall äga rätt att inför domstol påfordra, att lagligheten av frihetsberövandet snabbt må prövas samt hans frigivning beslutas, om åtgärden icke är laglig. 5. Envar, som utsatts för arrestering eller annat frihetsberövande i strid mot bestämmelserna i denna artikel, skall äga rätt till skadestånd. Art. 6. 1. Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten må utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till sedligheten, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas privatlivs helgd så kräva eller, i den mån domstolen så finner strängt nödvändigt, i fall då på grund av särskilda omständigheter offentlighet skulle lända till skada för rättvisans intresse. 2. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall betraktas som oskyldig intill dess hans skuld lagligen fastställts. 3. Envar, som blivit anklagad för brottslig gärning, skall äga följande minimirättigheter: a) att ofördröjligen på ett språk, som han förstår, och i detalj bliva underrättad om innebörden av och orsaken till anklagelsen mot honom;

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

b) att åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda sitt försvar; c) att försvara sig personligen eller genom rättegångsbiträde, som han själv utsett, eller att, i fall då han saknar erforderliga medel för betalning av rättegångsbiträde, erhålla sådant utan kostnad, om rättvisans intresse så fordrar; d) att förhöra eller låta förhöra vittnen, som åberopas emot honom, samt att för egen räkning få vittnen inkallade och förhörda under samma förhållanden som vittnen åberopade mot honom; e) att utan kostnad åtnjuta bistånd av tolk, om han icke förstår eller talar det språk, som begagnas i domstolen. Art. 7. 1. Ingen må fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående icke utgjorde ett brott enligt inhemsk eller internationell rätt. Ej heller må högre straff utmätas än som var tilllämpligt vid tidpunkten för den brottsliga gärningens begående. 2. Förevarande artikel skall icke h i n d r a rannsakning och bestraffning av den som gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet, som vid tidpunkten för dess begående var brottslig enligt de allmänna rättsprinciper, som erkännas av civiliserade stater. Art. 8. 1. E n v a r har rätt till skydd för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens. 2. Offentlig myndighet må icke störa åtnjutandet av denna rättighet med undantag för vad som är stadgat i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter. Art. 9. 1. Envar skall äga rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, andaktsövningar och iakttagande av religiösa sedvänjor. 2. Envars frihet att utöva sin religion eller tro må endast underkastas sådana inskränkningar, som äro angivna i lag och som äro nödvändiga i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, upprätthållandet av allmän ordning, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av andra personers fri- och rättigheter. Art. 10. 1. E n v a r skall äga rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att mottaga och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndighet och oberoende av territoriella gränser. Denna artikel förhindrar icke en stat att kräva tillstånd för radio-, televisions- eller biografföretag. 2. E n ä r utövandet av de nämnda friheterna medför ansvar och skyldigheter, må det underkastas sådana formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder, som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den territoriella integriteten, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans goda namn och rykte eller rättigheter, förhindrandet av att förtroliga underrättelser spridas, eller upprätthållandet av domstolarnas auktoritet och opartiskhet.

300 BILAGA 13

Art. 11. 1. Envar skall äga rätt till frihet att deltaga i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen. 2. Utövandet av dessa rättigheter må icke underkastas andra inskränkningar än sådana som äro angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, förebyggandet av oordning eller brott, hälsovården, skyddandet av sedligheten eller av annans fri- och rättigheter. Denna artikel förhindrar icke, att för medlemmar av de väpnade styrkorna, polisen eller den statliga förvaltningen lagliga inskränkningar må göras i de nämnda rättigheternas utövande. Art. 12. Giftasvuxna män och kvinnor skola äga rätt att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de inhemska lagar, som reglera utövandet av denna rättighet. Art. 13. Envar, vars i denna konvention angivna fri- och rättigheter kränkts, skall äga effektiv möjlighet att tala härå inför inhemsk myndighet och detta även i det fall, att kränkningen förövats av ämbetsman i tjänsteutövning. Art. 14. Åtnjutandet av de fri- och rättigheter, som angivas i d e n n a konvention, skall tryggas utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller social härkomst, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd eller ställning i övrigt. Art. 15. 1. Under krig eller i annat allmänt nödläge, som hotar nationens existens, må fördragsslutande part vidtaga åtgärder, som innebära avvikelser från dess skyldigheter enligt denna konvention i den utsträckning, som är oundgängligen erforderligt med hänsyn till situationens krav, under förutsättning att dessa åtgärder icke strida mot landets övriga förpliktelser enligt den internationella rätten. 2. Inga inskränkningar i artikel 2, utom i fråga om dödsfall till följd av lagliga krigshandlingar, eller i artiklarna 3, 4 (mom. 1) och 7 må göras med stöd av förevarande bestämmelse. 3. Fördragsslutande part, som begagnar sig av rätten till avvikelser från denna konvention, skall hålla Europarådets generalsekreterare till fullo underrättad om de åtgärder som i sådant hänseende vidtagits och om skälen för dessa. Fördragsslutande part skall likaledes underrätta Europarådets generalsekreterare om när dylika åtgärder hava trätt ur kraft och konventionens bestämmelser åter blivit i allo tillämpliga. Art. 16. Intet i artiklarna 10, 11 och 14 må anses h i n d r a de höga fördragsslutande parterna från att stadga inskränkningar i utlänningars politiska verksamhet. Art. 17. Intet i denna konvention må tolkas såsom medförande rätt för någon stat, grupp eller person att ägna sig åt verksamhet eller utföra handling, som syftar till att tillintetgöra någon av de fri- och rättigheter, som angivits i konventionen, eller till att inskränka dem i större utsträckning än som däri medgivits.

MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

301 Art. 18. De inskränkningar, som i denna konvention medgivits beträffande de däri upptagna fri- och rättigheterna, må icke vidtagas annat än i de syften, med hänsyn till vilka de tillåtits. Avdelning

Art. 19. För att trygga uppfyllandet av de förpliktelser, som de höga fördragsslutande parterna åtagit sig genom denna konvention, skola upprättas: 1) en europeisk kommission för de mänskliga rättigheterna, här nedan benämnd kommissionen; 2) en europeisk domstol för de mänskliga rättigheterna, här nedan kallad domstolen. Avdelning

III—V

Tilläggsprotokoll den 20 mars 1952 till konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

Undertecknade regeringar, vilka äro medlemmar av Europarådet, hava beslutna att vidtaga åtgärder ägnade att kollektivt säkerställa även vissa andra rättigheter och friheter än de som redan upptagits i avdelning I av konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna undertecknad i Rom den 4 november 1950 (i det följande benämnd »konventionen») överenskommit som följer: Art. 1. Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Ovanstående bestämmelser inskränka likväl icke en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor eller av böter och viten. Art. 2. Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Art. 3. De höga fördragsslutande p a r t e r n a förbinda sig att anordna fria och hemliga val med skäliga mellanrum samt under förhållanden som tillförsäkra folket rät-

302 BILAGA 1 3

ten att fritt ge uttryck åt sin mening beträffande sammansättningen av den lagstiftande församlingen. Art. 4. Varje hög fördragsslutande part må vid undertecknandet eller ratificerandet av detta protokoll eller när som helst senare tillställa Europarådets generalsekreterare en förklaring angående i vilken utsträckning den höga fördragsslutande parten förbinder sig att tillämpa bestämmelserna i protokollet på territorier, som angivas i förklaringen och för vilkas internationella förbindelser den höga fördragsslutande parten svarar. Hög fördragsslutande part, som avgivit förklaring jämlikt nästföregående stycke, må när som helst avgiva nya förklaringar, som ändra innehållet i tidigare avgiven förklaring eller bringa tillämpningen av bestämmelserna i protokollet att upphöra beträffande visst territorium. I enlighet med denna artikel avgiven förklaring skall anses tillkommen i överensstämmelse med artikel 63 mom. 1 i konventionen. Art. 5. I förhållandet mellan de höga fördragsslutande parterna skola artiklarna 1, 2, 3 och 4 i detta protokoll anses såsom tillägg till konventionen, och skola alla bestämmelser i konventionen tillämpas i enlighet härmed.

303 MEDBORGERLIGA F R I - OCH RÄTTIGHETER

Sammanfattningstabell Finns upptagna i grundlagen för Nedanstående sladganden c t-

a n Q £ Allmänna proklamationer om statens karaktär, syften och uppgifter Rått till Likhet inför lagen Liv Personlig frihet Frihet från slaveri eller träldom Frihet från tvångsarbete Kroppslig integritet Bostadens okränkbarhet Frihet från soldatinkvartering Brev- och telesekretess Religionsfrihet Tanke- och samvetsfrihet Åsiktsfrihet Församlingsfrihet Föreningsfrihet Yttrandefrihet Tryckfrihet Petitionsfrihet Politiska rättigheter A t t deltaga i lagstiftning Att deltaga i beskattningsbeslut Frihet från godtyckliga skatter Motstånd mot förtryck Att inneha och bära vapen . . . Lika tillträde till offentlig tjänst Fritt val av vistelseort Emigration Att återvända till egna staten Att ej utlämnas av den egna staten Asyl för utlänningar Medborgarskap Juridisk kapacitet Heder och anseende Att ej ställas inför olaglig domstol Att ej ställas inför extraordinär domstol Rättvis och offentlig rättegång Att anses oskyldig tills fällande dom avkunnats Försvar inför domstol Frihet att ej vittna mot sig själv i brottmål J u r y eller nämnd Frihet från dubbla straff för ett brott

fe -c

o-c

304 BILAGA 13

Finns uppt agna i grundlagen för Nedanstående stadganden -< C/3

P Frihet från oskälig borgen eller oskäliga böter Frihet från godtycklig bestraffning Human bestraffning Frihet från retroaktiva strafflagar Att utkräva ansvar av statstjänstemän Gottgörelse för myndighets missgrepp Likställighet mellan könen . . . Att bilda familj Likställighet mellan m a k a r . . . Att uppfostra egna barn Likställighet mellan utom- och inomäktenskapliga barn. . . . Att välja undervisning för egna barn Undervisning Att upprätta privatskolor. Likställighet mellan privata och statliga skolor Fri utveckling av personlig heten Delaktighet i det kulturella livet, konsten och vetenska pen. Frihet för konst och vetenskap Självstyrelse för vetenskapliga institutioner Upphovsmannarätt Arbete Yrkesutbildning , Fritt val av yrke Fritt val av arbetsplats Fritt val av utbildningsplats. Lika lön för lika arbete Avpassad och tillräcklig arbets lön Begränsad arbetsdag Vila, fritid (och s e m e s t e r ) . . . . Skydd i arbetet för minder årig Att strejka Att ingå kollektivavtal Arbetarnas deltagande i företagsledningen Uppehälle vid arbetsoförmåga Social trygghet Sociala förmåner Tillfredsställande levnadsstandard Hälso- och sjukvård Egendom Arv Näringsfrihet

3 « G B

q a "c t.

03 S

&H "C

te (a O

1/5

"H 09 .'rt h J S o -g

MEDBORGERLIGA F R I - OCH R Ä T T I G H E T E R

305 Finns upptagna i grundlagen för Nedanstående stadganden C u

a a Q £ Skydd för språkliga minoriteter Skydd för kooperativa företag Skydd för hantverket Skydd för familjen Skydd för mödrar och barn. . . Skydd för arbetskraften A t t ej frånkännas sådana rättigheter, som ej är uppräknade i grundlagen Domstolsskydd av rättigheter. Effektiv beivran av kränkning av rättighet Plikt till Samhällssolidaritet Laglydighet Skattebetalning Arbete Militärtjänst Skolgång Uppfostran av egna barn Att utnyttja rösträtten Att lyda folkrättens regler. . . . Att använda egendom till allm ä n t väl

- a

fe z

©•c

B I L A G A 14

Svenska offentliga utredningar i konstitutionella frågor 1900—1962

Betänkande med förslag till proportionellt valsätt vid val till riksdagens a n d r a kammare jämte vissa ändringar i RF och RO. (Riksdagens protokoll 1904, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 1.) Om inrättande af en administrativ högsta domstol eller regeringsrätt. Af Hj. Hammarskjöld. (Riksdagens protokoll 1909, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 2: 4.) Underdånigt betänkande ang. åtgärder för beredande af lättnad arbete. (Riksdagens protokoll 1908, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 2: 1.)

riksdagens

Politisk rösträtt för kvinnor. 1. Om utvecklingen och tillämpningen i utlandet af idéen om kvinnans politiska rösträtt. Af C. A. Reuterskiöld. 1911. 2. Statistisk utredning. Af Ludvig Widell. 1912. Betänkande med förslag till tryckfrihetsförordning. rade inom justitiedepartementet. 1912.

Af g. af särskilda kommitte-

Departementalkommitterades betänkanden. 1. Huvudbetänkande. 31 dec. 1912. 2. Civildepartementet, 2. Afg. gemensamt med kommerskollegiikommittén. (Riksdagens protokoll 1912, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 6: 2.) Handelsdepartementet. Afg. gemensamt med kommerskollegiikommittén. (Riksdagens protokoll 1919, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 4: 1.) 3. Historisk öfversikt af den svenska centralförvaltningen. Af A. B. Carlsson. 1913. 4. Centralförvaltningens organisation i vissa utländska stater. Af Abr. Unger. 1912. 5. Betänkande ang. statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer. Av Axel Schotte. 1917. Betänkande ang. ändringar i gällande best. om den proportionella 1913.

valmetoden.

Proportionsvalssakkunnigas betänkande. 1. Åtgärder mot s. k. masskassering m. m. (Riksdagens protokoll 1920, Bihang, Sami. 1, Nr 327, Bil.) 2. Det proportionella valsättet vid val till riksdagen. (Riksdagens protokoll 1921, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 2: 4.) Betänkande med förslag till ändringar i instruktionen för JO och till för MO. (Riksdagens protokoll 1915, Bihang, Sami. 1, Nr 5, Bil.)

instruktion

307 KONSTITUTIONELLA UTREDNINGAR

Betänkande ang. åtgärder för beredande av lättnad för ändamålet utsedda kommitterade. 1916.

i riksdagens

arbete. Avg. av

Om rösträttsutövning vid val till riksdagens andra kammare utan inställelse valförrättaren. Av Albert Ernberg. 1918. Betänkande med förslag till revision av fattigvårds(Urtima riksdagens protokoll 1918, Bihang, Sami. 2.)

och

inför

utskgldsstrecken.

Förslag till kommunal rösträttsreform. (Biksciagens protokoll 1918, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 6: 1.) Första kammar:n i nutida författningar. Av Sigfrid Wallengren. 1919. (Biksdagens protokoll 1919, Bihang, Sami. 1, Nr 358, Bil.) Förslag till grundlagsändringar åsyftande ett närmare samarbete ring och riksdag i utrikespolitiska angelägenheter. (Biksdagens protokoll 1919, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 1: 1.)

mellan

rege-

Folkomröstningskommittén. 1. Betänkande och förslag ang. konsultativ folkomröstning. (Biksdagens protokoll 1921, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 1: 1.) 2. Det konsultativa referendum. Av Axel Brusewitz. (Biksdagens protokoll 1921, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 1: 2.) 3. Olika metoder för »objektiv upplysning» vid folkomröstningar i Schweiz och USA. En översikt av Herbert Tingsten. (Biksdagens protokoll 1921, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 1: 3.) 4. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. Av Axel Brusewitz. (SOU 1923: 10.) 5. Folkomröstningsinstitutet i USA. Av Herbert Tingsten. (SOU 1923:8.) 6. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och USA. (SOU 1923:20.) 7. Betänkande ang. decisiv folkomröstning. (SOU 1923: 19.) Rösträkningsmetoden. Några iakttagelser från Ernst von Heidenstam. (SOU 1922: 1.)

1921 års riksdagsmannaval. Av

Öppen votering. Voteringsinstitutet i främmande länder. (Biksdagens protokoll 1922, Bihang, Sami. 5, Nr 17, Bil. 1.) Betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänst. 1. Kvinnors tillträde till fullmaktstjänster. (Biksdagens protokoll 1922, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 4: 1.) 2. Kvinnas behörighet att innehava statstjänst. Avlöning och pensionering. Vissa statstjänsters reserverande för kvinnor. (Biksdagens protokoll 1922, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 1: 1.) 3. Yttrande av ämbetsmyndigheter över vissa delar av betänkande och förslag i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster. (Biksdagens protokoll 1922, Bihang, Sami. 2, Avd. 2, Bd 1: 2.) 4. Kvinnas behörighet att innehava prästerlig och annan kyrklig tjänst. (SOU 1923:22.) Kyrkomötet.

Av Johan Widén. Avg. den 31 maj 1923. (Maskinskrift)

Utredning och förslag angående utsträckning av tiden för revisionsförrättningen och angående möjligheterna för utkrävande av konstitutionellt ansvar på grundval av anmärkning, framställd av riksdagens revisorer. Avg. den 20 febr. 1924. (Maskinskrift) Riksdagens ställning till utrikespolitiken. Av Axel Brusewitz. (i: Statsvetenskaplig Tidskrift, 1928, s. 50—73.)

308 BILAGA 14

Allmänna handlingars offentlighet. Utredning med förslag till ändrade bestämmelser rör. allmänna handlingars offentlighet. Av Nils Herlitz. (SOU 1927: 2.) Betänkande med förslag ang. vidgad rätt till utträde därmed sammanhängande frågor. (SOU 1927: 13.) Utredning och förslag rörande ändrade grunder dagens första kammare. (SOU 1927: 35.)

ur svenska

kyrkan

för val och valbarhet

jämte

till

riks-

1. 1927 års vallagstiftningssakkunniges betänkande. (Riksdagens protokoll 1928, Bihang, Sami. 4, Nr 425, Bil.) 2. Majoritetsval och proportionalism. (Riksdagens protokoll 1932, Bihang, Sami. 1, Nr 194, Bil. A.) 3. översikt av valsättet i vissa främmande länder. (Riksdagens protokoll 1932, Bihang, Sami. 1, Nr 194, Bil. B.) Förslag till vissa ändringar (SOU 1930:5.)

i vallagen för skyddande av partibeteckningar.

Betänkande med förslag angående vissa ändringar (SOU 1931:26.)

i riksdagens

arbetsformer

m. m.

Kunna krigsdomstolarna avskaffas utan grundlagsändring? Av Robert Malmgren. (Riksdagens protokoll 1933, Bihang, Sami. 1, Nr 223, Bil. D.) PM angående valsedelsförsändelseinstitutet. (Riksdagens protokoll 1933, Bihang, Sami. 1, Nr 277.) Ändring i grundlagarna m. m. 1. PM med utredning rörande frågan om statsråds tillträde till utskott. (Riksdagens protokoll 1934, Bihang, Sami. 1, Nr 127, Bil.) 2. PM med utredning rörande åtgärder till skyddande av väljarbeteckning. (Riksdagens protokoll 1935, Bihang, Sami. 1, Nr 139, Bil.) 3. PM med utredning rörande åtgärder till underlättande av valdeltagandet. (Riksdagens protokoll 1934, Bihang, Sami. 1, Nr 216, Bil.) 4. Utredning rörande sådana ändringar i grundlagarna, att krigsdomstolarna må kunna avskaffas oberoende av bestämmelser i grundlagen om jurisdiktion i militära mål. (Riksdagsberättelsen 1935, s. 17.) 5. Betänkande angående tryckfrihetsprocessens ombildning. (SOU 1934:54.) 6. PM rörande lagstiftningen angående lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar. Avg. den 14 dec. 1934. 1. Förslag till ändrade bestämmelser rörande allmänna handlingars offentlighet. (SOU 1935:5.) 2. Förslag till lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. (Riksdagens protokoll 1936, Bihang, Sami. 1, Nr 140, Bil. A—B.) Utredning angående införande sten. (SOU 1935: 21.)

av ett dagordningsinstitut

m. m. Av Herbert Ting-

Betänkande angående justitiekanslerns, justitieombudsmannens budsmannens allmänna ämbetsställning m. m. (SOU 1939: 7.) PM angående inrättande av ett folkhushållningsdepartement. Avg. den 26 sept. 1939. (Maskinskrift) Utredning angående statsdepartementens organisation ande frågor. Av Karl Levinson. (SOU 1939:44.)

och

militieom-

Av Karl Levinson.

och därmed sammanhäng-

KONSTITUTIONELLA UTREDNINGAR

309 Betänkande angående revision av tryckfrihetsförordningens och därmed sammanhängande förhållanden. (SOU 1939: 32.)

ansvarighetsregler

PM med förslag till vissa åtgärder

(SOU 1940: 5.)

mot missbruk

av tryckfriheten.

PM med utredning och förslag till grundlagsändringar ägnade att främja samråd mellan regering och riksdag i utrikespolitiska frågor. Av Axel Brusewitz. (Riksdagens protokoll 1940, Bihang, Sami. 1, Nr 254, Bil. A—B.) Betänkande med förslag till ändrad lydelse av § 16 RF. (SOU 1941: 20.) PM angående vissa ändringar i lagen om val till riksdagen. (Riksdagens protokoll 1944, Bihang, Sami. 1, Nr 10, Bil.) Betänkande med förslag angående revision av riksdagens (SOU 1944:8.)

Av Åke Nordwall. arbetsformer.

Betänkande med förslag r ö r a n d e revision av lagstiftningen om kvinnas het att innehava statstjänst och annat allmänt uppdrag. (SOU 1944: 24.) Betänkande angående underlättande

av deltagandet

behörig-

i allmänna val. (SOU 1945: 64.)

Förslag till omorganisation av justitiekanslersämbetet åklagarämbete. (SOU 1946:92.)

och inrättande

av ett

riks-

19bb års tryckfrihetssakkunniga. Förslag till tryckfrihetsförordning. (SOU 1947: 60.) Betänkande med förslag angående riksdagens hängande frågor. (SOU 1947: 79.)

arbetsformer

Arbetsformer i främmande länders parlament. Bil. till föregående. (SOU 1947: 80.)

Av Elis Hastad.

Om offentlig redovisning (SOU 1951:56.)

av den politiska

propagandans

och därmed samman-

finansiering.

1950 års folkomröstningsoch valsättsutredning. 1. Det proportionella valsättet vid val till riksdagens andra kammare. (SOU 1951:58.) 2. Allmän folkomröstning. (SOU 1952:7.) A. Folkomröstningsinstitutet i Schweiz. Av Elis Hastad. Bil. 1 till 2 ovan. (SOU 1952: 8.) B. Folkomröstningsinstitutet i USA. Av C. G. Ohlin. Bil. 2 till 2 ovan. (SOU 1952: 9.) C. Folkomröstningsinstitutet utanför Schweiz och USA. Bil. 3 till 2 ovan. (SOU 1952: 18.) 3. Kommunal folkomröstning. (SOU 1953:47.) 4. Valkretsar vid fullmäktigval i kommunerna. (SOU 1952: 1.) 5. Det proportionella valsättet vid landstingsval. (SOU 1953: 25.) 6. Om proportionella val inom kommunala representationer m. m. (SOU 1954:17.) Grundlagarnas bestämmelser (SOU 1954:40.)

om budgeten

m. m. (1950 års budgeträttskommitté.)

Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. m. Betänkande avg. av 1951 års kyrkomöteskommitté. (SOU 1955: 47.) Jnstiticombndsmannainstitutionen

m. m. (SOU 1955: 50.)

310 BILAGA 14

1955 års valutredning. 1. Betänkande med förslag rörande underlättande av deltagande i allmänna val. I. Avg. den 12 dec. 1955. (Stencil) 2. Betänkande med förslag rörande vissa frågor beträffande val till riksdagens första kammare. Avg. den 20 febr. 1956. (Stencil) 3. Delbetänkande med förslag rörande vissa frågor i samband med valkretsindelning vid kommunala val. Avg. i januari 1958. (Stencil) 4. PM med förslag till åtgärder för att underlätta för sjuka, invalider ocb åldringar m. m. att utöva sin rösträtt vid valförrättningen i det egna valdistriktet. Avg. i januari 1958. (Stencil) 5. PM med förslag rörande frågor om rätt för de politiska partierna att vid allmänna val utlägga valsedlar i eller i anslutning till vallokalen och om rätt för väljarorganisationer att på statsverkets bekostnad tilldelas äktamakekuvert. Avg. den 30 okt. 1959. (Stencil) 6. PM med förslag rörande röstlängdsutdragens avskaffande vid val till riksdagens andra kammare. Avg. den 8 febr. 1960. (Stencil) 7. Betänkande med förslag rörande röstlängdsutdragens avskaffande vid kommunala val och ändrad valkretsindelning vid primärkommunala val m. m. Avg. den 15 dec. 1960. (Stencil) 8. Vissa frågor rörande allmänna val. (SOU 1961: 20.) 9. Utlandssvenskars deltagande i allmänna val. (SOU 1962: 19.) Upplysningsverksamhet (SOU 1956:35.)

vid folkomröstningar.

Av C. Gösta Malmström.

JO och kommunerna. (SOU 1957: 2.) Betänkande med förslag till instruktion för riksdagens ämbetsmän. Kompetensfördelningen av administrativa besvärsmål statsrådet och regeringsrätten. (SOU 1959: 4.) Riksdagens

budgetarbete.

mellan

Kungl.

Maj:t

(SOU 1959:16.)

Svenskt medborgarskap såsom villkor för Rylander. Avg. den 11 jan. 1960. (Stencil)

erhållande

av statstjänst.

Av Olov

Författningsutredningen. 1. Kandidatnominering vid andrakammarval. Av Lars Sköld. (SOU 1P58: 6.) 2. Regeringsarbetet. (SOU 1958: 14.) 3. Majoritetsval. Valstatistiska undersökningar av Carl-Gunnar Janson. (SOU 1958:29.) 4. Opinionsbildningen vid folkomröstningen 1957. Av Bo Särlvik. (SOU 19.9: 10.) 5. Organisationer — Beslutsteknik •—• Valsystem. Särskilda utredningar ev Lars Foyer, Tolle Ramstedt, Lars Sköld och Carl-Gunnar Janson. (SOU 19(1:21.) 6. Sveriges statsskick. Utredningar inom riksdagen. I. Innehållsförteckning öfver konstitutionsutskottets dechargebetäntanden åren 1809—1905. (Riksdagens protokoll 1905, Bihang, Sami. 3, Bil.) II. PM angående de under tiden fr. o. m. år 1867 i riksdagens kamra" eller inom konstitutionsutskottet framställda förslag till ändrade bestämnelser i fråga om statsrådets ansvarighet. 1907. III. PM angående de under tiden fr. o. m. år 1867 i riksdagens kamrar oci inom konstitutionsutskottet väckta förslag till fullständig revision av tryckrihetsförordningen. 1907.

KONSTITUTIONELLA UTREDNINGAR

311 IV. Uppgifter om justitieombudsmansämbetet 1810—1910. (Riksdagens protokoll 1911, Bihang, Sami. 2, Avd. 1, Bd 3, JO:s ämbetsberättelse. Bil.) V. Undersökningar r ö r a n d e statsregleringsarbetet åren 1809—1914. (Riksdagens protokoll 1915, Bihang, Sami. 5, Nr 13, Bil. A—B.) VI. Utredning över frågan om statsrådets ansvarighet. 1927. VII. PM angående interpellationsinstitutets omdaning. (Riksdagens protokoll 1938, Bihang, Sami. 5, Avd. 2, Nr 10, Bil.) VIII. PM i frågan om yttranderättens begränsning enligt svensk statsrätt. (Riksdagens protokoll 1938, Bihang, Sami. 12, Avd. 3, Nr 1, Bil. 2.) IX. PM angående interpellationsinstitutets reglering i vissa främmande länder. (Riksdagens protokoll 1938, Bihang, Sami. 12, Avd. 3, Nr 1, Bil. 3.) X. PM i anledning av motionerna I: 50 och II: 106 angående formerna för riksdagens budgetbehandling. (Riksdagens protokoll 1939, Bihang, Sami. 5, Avd. 2, Nr 15, Bil.) XI. PM angående dechargeförfarandets reformering. (Riksdagens protokoll 1952, Bihang, Sami. 5, Avd. 2, Nr 24, Bil.) XII. Riksdagsarvodena. Betänkande med förslag avg. av 1957 års riksdagsarvodesutredning. (Riksdagens protokoll 1959, Bihang, Sami. 5, Avd. 2, Nr 18, Bil.)

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1963 1. 0resunds-forbindelsen. 1. del.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1963 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Utlännings tillträde till offentlig tjänst. [7] Författningsutredningen: VI. Sveriges statsskick. Del. 1. Lagförslag. [16] Del 4: Bilagor. [19] Utrikesdepartementet Utrikesförvaltningens organisation och personalbehov. [3] Administrativ organisation inom utrikesförvaltningen. [4] Försvarsdepartementet Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67. [5] Finansdepartementet Preliminär nationalbudget för år 1963. [8] Undersökning av taxeringsutfallet. [14] Ecklesiastikdepartementet En teknisk institution inom Stockholm universitet. [1] 1955 års universitetsutredning VII. 1. Universitetens och högskolornas organisation och förvaltning. [9]

2. Universitetsväsendets organisation. [10] Utbildning av lärare för jordbruk och skogsbruk samt fortbildning av lärare i yrkesämnen. [13] 1960 års gymnasieutredning, l. Vägen genom gymnasiet. [15] Handelsdepartementet Översättning av fördrag angående upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och tillhörande dokument. [12] Inrikesdepartementet Kommunalförbundens lånerätt. [2] Indelnings- och samarbetsfrågor i Göteborgs- och Malmöområdena. [6] Uppehållstillstånd m. m. för utländska studerande [11]

IDUNS TRYCKERIAKTIEBOLAG, ESSELTE AB, STOCKHOLM 1963