Utredning angående statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

J,

U r U . a

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 19;J9:44 JUSTITIEDEPARTEMENTET

U T R E D N I N G ANGÅENDE

STATSDEPARTEMENTENS ORGANISATION OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

S

T

O

C

K

H

O

1 9

9 L

M

Statens offentliga utredningar 1939 K r o n o l o g i s k

1. B e t ä n k a n d e angående grunder för intagning av en- i skild väg till allmänt underhåll ävensom angående i statsbidrag till enskilda vägar. Svenska Tryckeri a.-b. 59 s. K. 2. Utredning och förslag rörande p l a t s i Stockholms skärgård för förläggning a v Stockholms örlogsbas. Beckman. 30, 87 s. 6 kartor. Fö. 3. B e t ä n k a n d e med förslag till t a x a för befordring av gods m . m . å statens järnvägar. Beckman. 206 s. K. 4. Svensk n a m n b o k till vägledning vid v a l a v n y a s l ä k t n a m n . Lund, Blom. v , 106 s. J u . 5. B e t ä n k a n d e angående revision a v tjänsteförteekningen i v a d avser s t a t e n s affärsdrivande verk. N o r s t e d t . 163 s. Fi. 6. U n d e r l ä t t a n d e t a v kvinnornas a r b e t e i de mindre l a n t h e m m e n . Kihlström. 126 s. J o . 7. B e t ä n k a n d e angående justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens a l l m ä n n a ämbetsställning m . m . Norstedt. 128 s. J u . 8. B e t ä n k a n d e med förslag till exporttariffer. Beckm a n . 20 s. K. 9. 1937 å r s landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. B e t ä n k a n d e m e d förslag till omorganisation a v landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m . m . N o r s t e d t . 341 s. J u . 10. 1936 å r s lönekommitté. B e t ä n k a n d e med förslag till militärt icke-ordinariereglemente. Marcus. 130 s. Fi. 11. B e t ä n k a n d e och förslag rörande befrämjande av avsättningen a v den svenska stenindustriens produkter. I d u n . 319 s. II. 12. B e t ä n k a n d e rörande industriellt u t n y t t j a n d e av halm. Hseggström. 125 s. J o . 13. Rationaliseringsutredningens b e t ä n k a n d e . Del 1. Motiv och förslag. Marcus. 257 s. S. 14. Rationaliseringsutreduingens b e t ä n k a n d e . Del 2. Verkställda undersökningar. Marcus. 550 s. S. 15. Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänk a n d e med förslag till lag om reglering av anställnings- och arbetsförhållandena inom d e t husliga a r b e t e t . Hasggström. 194 s. S. 16. Utredning och förslag angående fortsatt förstatligande av kommunala mellanskolor. Hicggström. x, 157 s. E . 17. U t r e d n i n g och förslag rörande fri undervisningsmateriell för folk- och fortsättningsskolor. Hueggs t r ö m . 224 s. E . 18. 1938 å r s arvsskattekommitté. B e t ä n k a n d e m e d f ö r slag till förordning om arvs- och g å v o s k a t t m . m . Marcus. 264 s. F i . 19. B e t ä n k a n d e om statstjänstemäns ställning vid arbetskonflikter. Marcus. 82 s. F i . 20. B e t ä n k a n d e m e d förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m . Beckm a n . 28 s. S. 21. B e t ä n k a n d e med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanslagen m. m. Norstedt. 39 s. J u . 22. B e t ä n k a n d e och förslag angående vissa med b e viljande a v tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik förenade frågor. Hseggströra. (2), 74 s. K. 23. Ledningen a v landstingens hälso- och sjukvårdsv e r k s a m h e t . Beckman. 105 s. S.

f ö r t e c k n i n g

24. Arbetslöshetsräkningen don 31 a u g u s t i 1937. Del 2. Arbetsförhet m . m . Beckman. 117 s. S. 25. B e t ä n k a n d e med förslag till l a g om arbetsfostran m . m . Marcus, viij, 134, 138, 142 s. J u . 26. Sociala försvarsberedskapskommittén. B e t ä n k a n d e . Del 1. Förslag till familjobidragslag m . m . Beckm a n . 75 s. Fö. , 27. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag a n g å e n d e r ä t t för folkskollärare m . fl. a t t inskrivas vid universitet och högskolor s a m t d ä r avlägga e x a m i n a . Ha^ggström. 80 s. K. 28. B e t ä n k a n d e rörande e t t ändamålsenligt u t n y t t j a n de a v k r o n a n s fiskevatten. I d u n . 237 s. 1 k a r t a . J o . 29. 1937 å r s domsagoutredning. B e t ä n k a n d e med förslag till omorganisation a v domsagoförvaltningen samt lönereglering för domsagopersonalen. Norstedt. 126 8. J u . 30. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag r ö r a n d e tillgodoseendet a v behovet a v allmänna samlingslokaler. Marcus. 134 s. S. 31. B e t ä n k a n d e angående vissa med v å r d e n a v civila patienter å garnisonssjukhusen s a m m a n h ä n g a n d e organisationsfrågor. Beckman. 75 s. Fö. 32. B e t ä n k a n d e angående revision a v tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed s a m m a n h ä n g a n d e förhållanden; Norstedt. 51 s. J u . 33. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ändringar i förmynderskapslagstiftningen. Av Å. H o l m b ä c k . U p p s a l a , Almqvist & VViksell. 92 B. J U . 34. B e t ä n k a n d e med förslag rörande s k ä r g å r d a r n a s behov a v förbättrade kommunikationer. Del 1. Beckm a n . 200 s. 8 bil. K. 35. Dragbilar. B e t ä n k a n d e med förslag till klassificering a v vissa för framdragande av släpfordon eller arbetsredskap ombyggda automobiler, m . m . Hoeggström. 64 s. K. 36. N y t t förslag till riktlinjer för b e s t ä m m a n d e t a v ersättning för tjänstebostad. Marcus. 36 s. Fi. 37. B e t ä n k a n d e m e d förslag till kungörelse m e d vissa föreskrifter angående tillverkning av bröd efter vikt m . m. Hseggström. 58 s. S. 38. 1936 års lönekommitté. B e t ä n k a n d e med förslag till manskapsavlöningsreglemente. Marcus. 256 s. Fi. 39. U t r e d n i n g och förslag angående de k o m m u n a l a flickskolornas organisation. Hseggström. 74 s. E. 40. B e t ä n k a n d e angående åtgärder till m o t v e r k a n d e av vattenförorening m . m . 1. Förslag till motivering. Norstedt. 274 s. J u . 41. 1938 å r s docentutredning. B e t ä n k a n d e och förslag rörande docentinstitutionen. Uppsala, Almqvist & Wiksell. 159 s. E. 42. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angående civilbefolkningens förseende m e d gasmasker samt i n r ä t t a n d e a v skyddsrum för luftskyddsändamål. Hseggström. v j , 64 s. S. 43. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d u i n g och förslag angående rekryteringen a v försvarsväsendets officerskårer m. m. Beckman. 283 s. Fö. 44. Utredning angående s t a t s d e p a r t e m e n t e n s organisation och därmed s a m m a n h ä n g a n d e frågor. Norstedt. 93 s. J u .

A n m . Om särskild tryckort ej anglves, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelse bokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t. ex E. = ecklebiastikdeparrementet, Jo = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 192'/ ang. statens offentliga utredningars yttre anordning (nr 98) utgivas utredningarna I omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1939:44 JUSTITIEDEPARTEMENTET

U T R E D N I N G ANGÅENDE

STATSDEPARTEMENTENS ORGANISATION OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE FRÅGOR

STOCKHOLM 1939 KL'NOL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT k

394537 Xf !?«-•:£

SÖNER

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kimgl.

justitiedepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 16 december 1938 har Herr Statsrådet den 30 i samma månad tillkallat mig att inom justitiedepartementet biträda med verkställandet av utredning angående statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor. Den 13 januari 1939 har expeditionschefen C. Romberg förordnats att biträda mig vid uppdragets fullgörande. Sedan på därom under hand mottagen anmodan till särskild behandling upptagits frågan om inrättande av ett departement för krisärenden, har jag den 26 september 1939 avlämnat Promemoria angående inrättande av ett folkhushållningsdepartement. Uppdraget har numera i sin helhet fullgjorts. I anledning härav får jag vördsamt överlämna bifogade Utredning angående statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor. Stockholm den 20 december 1939. KARL LEVINSON. Carl Romberg.

Inledning. Den nuvarande organisationen av centralförvaltningens högsta instans vilar på de grundlagsbestämmelser som slutligt antogos vid 1918 års riksdag. Medan enligt den förut gällande ordningen statsdepartementens antal och benämningar varit fastslagna i grundlag, överfördes stadgandena härom då till allmän lag. Enligt den sedan dess gällande lydelsen av § 5 regeringsformen skola departementen vara minst åtta, högst tio och deras antal inom dessa gränser ävensom deras benämningar och huvudsakliga verksamhetsområden bestämmas genom en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Den närmare fördelningen av ärendena departementen emellan fastställes i administrativ ordning. I samband med genomförandet av de nyss nämnda grundlagsändringarna bestämdes genom lag den 20 juni 1918 (nr 389) om statsdepartementen, att dessa skulle vara åtta, nämligen utrikes-, justitie-, lantförsvars-, sjöförsvars-, civil-, finans-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen. Denna lag ersattes redan året därpå av den nu gällande lagen om statsdepartementen, utfärdad den 19 juni 1919 (nr 340), enligt vilken departementen skola vara nio och ha följande huvudsakliga verksamhetsområden, nämligen: utrikesdepartementet för utrikes ärenden; justitiedepartementet för lagärenden och justitieförvaltningen; försvarsdepartementet för för svars väsendet till lands och sjöss; socialdepartementet för ärenden av social natur, så ock ärenden rörande den inre civila förvaltningen samt allmän hälso- och sjukvård; kommunikationsdepartementet för ärenden rörande samfärdselanstalter och allmänna arbeten; finansdepartementet för finansförvaltningen och skatteväsendet; ecklesiastikdepartementet för kyrkoärenden samt ärenden rörande undervisning, vetenskap och konst; jordbruksdepartementet för ärenden rörande jordbruk, domäner och skogar; samt handelsdepartementet för ärenden rörande handel, industri och sjöfart. Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1920, har ej varit föremål för ändring. Genom en särskild provisorisk lag den 14 oktober 1939 (nr 719), som trädde i kraft den 15 i sistnämnda månad och gäller till och med den 30 juni 1941 eller den tidigare dag Konungen förordnar, har emellertid stadgats att, förutom de statsdepartement som finnas angivna i 1919 års lag, skall finnas ett folkhushållningsdepartement med uppgift att handlägga med rå-

6 dande utomordentliga förhållanden sammanhängande ärenden rörande folkhushållningen. Den närmare gränsdragningen mellan de ordinarie departementens verksamhetsområden reglerades från och med den 1 juli 1920 genom stadgan den 22 juni 1920 (nr 333) angående fördelning av ärendena mellan statsdepartementen, vilken sedan ingången av år 1931 ersatts av en ny stadga i samma ämne, utfärdad den 12 december 1930 (nr 447). Folkhushållningsdepartementets arbetsuppgifter äro närmare bestämda genom en särskild stadga den 14 oktober 1939 (nr 721). Sedan tillkomsten av 1919 års lag om statsdepartementen ha förslag om ändringar i olika hänseenden av departementsorganisationen vid flera tillfällen prövats av statsmakterna. För de viktigaste av dessa ändringsförslag skall redogörelse lämnas i annat sammanhang. Här må allenast nämnas att spörsmålet senast var före vid 1938 års riksdag, som, i anledning avväckta motioner, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll om utredning i ämnet. Nu nämnda riksdagsskrivelse anmäldes den 16 december 1938 för Kungl. Maj:t, som på hemställan av chefen för justitiedepartementet bemyndigade denne att tillkalla en sakkunnig att inom departementet biträda med verkställande av utredning angående statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor. Föredragande departementschefen, statsrådet Westman, erinrade i detta sammanhang därom att frågan om en departementalreform tid efter annan under den nuvarande departementsorganisationens tillvaro varit föremål för uppmärksamhet, samt åberopade den särskilt under de senare åren stegrade statsverksamheten och den därmed förbundna ökningen ay regeringsärendena. Vid den utredning av nyssnämnda fråga, som enligt departementschefens mening nu borde komma till stånd, syntes honom böra till allsidig utredning upptagas spörsmålen angående de förändringar i statsdepartementens organisation och arbetssätt, vilka berörts i 1938 års konstitutionsutskotts berörda yttrande eller som eljest kunde vara erforderliga till avhjälpande av förefintliga brister. Bland problem, vilka härvid borde göras till föremål för behandling, framhöll departementschefen frågorna om utjämning av arbetsbördan departementen emellan och om inrättande av nya departement, om decentralisation av regeringsärenden, om inrättande av en särskild kristidsorganisation samt möjliggörande av en utökning av de konsultativa statsrådens antal då tidsförhållandena sådant påkallade, om förändringar som påkallades av landets försvarsberedskap, pm beredande av ökad möjlighet att i administrativ ordning vidtaga organisatoriska förändringar inom Kungl. Maj:ts kansli samt om ändrade bestämmelser rörande sammansättningen av tillförordnad regering. Till fullgörande av förevarande uppdrag ha vissa jämförande undersökningar verkställts med avseende å departementens nuvarande arbetsbörda. På grundval av därvid gjorda rön skall till en början till behandling upptagas frågan, huruvida och i vad mån lättnader i de särskilda departementens arbetsbelastning stå att vinna genom decentralisation av vissa regerings-

T ärenden. Härefter kommer framställningen att inriktas på de ändringar i departementsindelningen och ärendenas fördelning mellan departementen, som kunna finnas behövliga och lämpliga till vinnande av de syften som angivits i utredningsdirektiven. I samband härmed skall uppmärksamhet även ägnas spörsmålet, vilka åtgärder som må erfordras för att åstadkomma en ändamålsenlig kristidsorganisation inom den högsta centralförvaltningen. Slutligen behandlas spörsmålet om de jämkningar i grundlagsbestämmelserna om statsrådets sammansättning m. m., som kunna anses påkallade. I den anbefallda utredningen ingår icke att upptaga frågan om förändringar i departementens inre organisation. Med hänsyn härtill och till rådande osäkerhet såväl beträffande tidpunkten för en eventuell omorganisations genomförande som beträffande övriga på frågan inverkande omständigheter framläggas icke heller några kostnadsberäkningar. Inom justitiedepartementet har utarbetats en P. M. angående departementsorganisationen i vissa främmande länder m. m.} vilken finnes härvid fogad såsom bilaga A.

8 Departementens nuvarande arbetsbörda. För vinnande av en allmän föreställning om ärendenas kvantitativa fördelning på departementen med nuvarande ärendesgruppering har en undersökning verkställts rörande antalet ärenden, som under ett vart av åren 1931 —1938 inkommit till de olika departementen med undantag av utrikesdepartementet. Vid undersökningen har skilts mellan ärenden ankommande på Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringsärenden), på vederbörande departementschef (departementsärenden) och på Kungl. Maj:t i regeringsrätten (regeringsrättsärenden) . Bland dessa tre kategorier av ärenden är det framför allt den förstnämnda som i förevarande sammanhang kommer i betraktande, ehuru även departementsärendena kunna spela en ej ringa roll för departementens arbetsbörda. Regeringsrättsärendena däremot äro här av mindre intresse, helst de i allmänhet också beredas och föredragas av särskilda tjänstemän. Det bör framhållas att en statistik sådan som denna, vilken upprättats med ledning av de å registratorskontoren förda diarierna över inkommande ärenden, icke är ägnad att giva någon fullt tillförlitlig bild av det inbördes förhållandet medan departementen i belastningsavseende. Frånsett brister av teknisk natur, såsom att det ofta beror på en tillfällighet huruvida särskilda framställningar, vilka med varandra äga samband i ett eller annat hänseende, komma att redovisas i diarierna såsom ett eller flera ärenden, kan uppenbarligen ärendenas större eller mindre svårighetsgrad icke komma till något uttryck i dessa siffror. Det fullständiga resultatet av undersökningen återfinnes i Bilaga B. Här nedan lämnas en sammanställning av uppgifterna såvitt angår antalet regeringsärenden: Departement 1931

Antal

inkomna

regeringsärenden 1935

1938 Justitiedepartementet

4 312

4 475

4 727

5 283

5 603

5 982

6 691

7 424

Försvarsdepartementet 1

5 659

4 088

5 590

5 673

5 606

5 927

6 507

5 764

Socialdepartementet

3 384

4 093

3 769

3 239

3 366

3 446

3 609

Kommunikationsdep:tet

2 523

2 496

2 619

3 055

2 800

2 778

3 388

3 619

Finansdepartementet

2 242

2 304

2 555

2 544

2 438

2 585

2 930

3161 Ecklesiastikdepartementet....

3 756

3 697

3 731

3 828

3 955

4 675

5 295

Jordbruksdepartementet

3 038

3 465

3 797

4 687

4 096

4172 Handelsdepartementet

2 430

2 627

2 881

2 589

1 Kommandomål ej inräknade.

9 Beträffande de till de olika departementen hörande ärendesgrupperna ha särskilda undersökningar företagits. De viktigaste resultaten härav framgå av följande redogörelse. Justitiedepartementet. Såsom av tablån framgår har antalet r e g e r i n g s ä r e n d e n inom justitiedepartementet starkt ökats under senare år, och detta departement intager i sådant hänseende numera första eller, om i försvarsdepartementets regeringsärenden inräknas kommandomålen, andra rummet bland samtliga. Bland regeringsärendena intaga de som röra nåd i brottmål en särställning, i det att dessa ärenden, vilka i konseljen föredragas av chefen för justitiedepartementet, icke handläggas och expedieras av departementets egen personal. Nådemålen ha under senare år så gott som oavbrutet ökat i antal. Under åren 1931—1938 utgjorde de resp. 551, 810, 910, 1 017, 1 100, 1 152, 1 085 och 1 205. Sistnämnda båda siffror motsvara drygt 16 % av hela antalet på justitiedepartementet ankommande regeringsärenden under aren 1937 och 1938. Av de ärenden som handläggas inom departementet böra lagärendena särskilt framhållas. Numerärt sett utgöra de icke någon påfallande stor del av arbetsbördan. Antalet i diarierna redovisade lagärenden har sålunda under senaste femårsperiod uppgått till i medeltal 123 om året. Denna siffra giver dock uppenbarligen ingen som helst föreställning om den roll dessa ärenden spela för departementets arbetsbörda. Det torde i detta hänseende vara tillräckligt att erinra därom att statssekreteraren, på vilken lagstiftningsfrågornas behandling huvudsakligen ankommer, härvid biträdes av tre byråchefer för lagärenden jämte ett växlande antal särskilt tillkallade sakkunniga. Bortsett från nådemål och lagärenden fördelade sig de under åren 1937 och 1938 till justitiedepartementet inkomna regeringsärendena på de olika huvudgrupperna sålunda: Ä r e n d e n

r ö r a n d e

1937 Domstolsväsendet Antagande av släktnamn Fångvårdsväsendet Medborgarskap Utlänningskontroll Fideikommissförfattningar Tillstånd till äktenskap och adoption Övriga frågor Summa

3 209

3 536

299 664 79 115 467 127

350 706 100 133 594 145

6102 Även antalet på justitiedepartementet ankommande d e p a r t e m e n t s ä r e n d e n är relativt stort, och detta departement överträffas i sådant hänseende endast av socialdepartementet. Inom nämnda kategori utgöres

10 en betydande del av ärendena rörande tillämpning av tryckfrihetsförordningen. Antalet dylika ärenden har under perioden 1931—1938 visat svagt sjunkande tendens och utgjorde under ett vart av nämnda år (totalantalet departementsärenden angivet inom parentes) resp. 644 (954), 585 (885), 589 (877), 576 (833), 560 (899), 494 (875), 462 (815) och 560 (949) eller i årligt medeltal 559 (886). Antalet till justitiedepartementets område hörande re g e r i n g s r ä 11 sä r e n d e n är ringa. Försvarsdepartementet. I fråga om antalet r e g e r i n g s ä r e n d e n intager försvarsdepartementet även under normala tidsförhållanden en framskjuten plats bland departementen. Om kommandomålen — vilka avgöras av Konungen i närvaro allenast av departementschefen — inräknas bland regeringsärendena, kommer departementet främst av samtliga; undantages nämnda ärendesgrupp, ligger likväl endast justitiedepartementet före med avseende å antalet ärenden. Sammanlagda antalet kommandomål uppgick år 1937 till 5 270 och år 1938 till 4 800. Av de egentliga regeringsärendena utgöres en mycket betydande del av s. k. värnpliktsärenden, omfattande ärenden rörande befrielse från värnpliktens fullgörande, uppskov med värnpliktstjänstgöring, hemförlovning, befrielse från uttagning för utbildning till underbefäl eller fackmän, av inskrivningsrevision underställda beslut samt avkortning i tjänstgöringstiden. Dylika ärenden inkommo under åren 1937 och 1938 till antal av 1 514 resp. 1 427. Ofta förekommande äro även ansökningar om tillstånd för värnpliktiga att utflytta ur riket; antalet uppgick nämnda år till 247 resp. 220. Bland den stora massan av försvarsärenden torde endast två smärre grupper kunna urskiljas, vilka på grund av sin beskaffenhet synas äga mindre starkt samband med de övriga. Av dessa grupper har den ena, nämligen ärenden rörande den ekonomiska försvarsberedskapen, numera överflyttats till det provisoriska folkhushållningsdepartementet. Antalet dylika ärenden uppgick under vartdera året 1937 och 1938 till 17. Den andra nu åsyftade ärendesgruppen, omfattande ärenden rörande sjökarteväsendet, utgjordes år 1937 av 48 och år 1938 av 43 ärenden. Antalet d e p a r t e m e n t s ä r e n d e n , som under åren 1931—1935 höll sig tämligen konstant med ett årligt medeltal av 272, har under åren 1937 och 1938 undergått en ej obetydlig ökning till resp. 340 och 402. R e g e r i n g s r ä t t s ä r e n d e n a äro för försvarsdepartementets del ganska fåtaliga. De uppgingo under de två senaste åren till resp. 79 och 51. Socialdepartementet. Huru de på socialdepartementet ankommande r e g e r i n g s ä r e n d e n a under de två senaste åren fördelat sig på de tre huvudgrupperna sociala

11 ärenden (i egentlig mening), hälso- och sjukvårdsärenden samt lantregerings- och kommunala ärenden framgår av följande tablå: Ä r e n d e n

1841 Hiilsn- och sinkvårrlsärenrlen

737 Lantregerings- och kommunala ärenden

3 446

3609 |

Summa

Bland de sociala ärendena ingingo ärenden rörande behandling av lösdrivar e till ett antal av 15 resp. 20 samt ärenden rörande föreningsväsendet och tillämpning av lagen om tillsyn över stiftelser — vilka ärenden jämväl handlagts å departementets sociala byrå — till ett sammanlagt antal av 23 under vartdera året. Såsom lantregeringsärenden ha räknats, bland annat, dels ärenden rörande rikets administrativa indelning och rörande det civila luftskyddet, dels ärenden rörande nådevedermälen, vilka senare, oavsett att de till en mindre del närmast varit att hänföra till andra ärendesgrupper, samtliga handlagts å departementets landsstatsbyrå. Inom gruppen läntregerings- och kommunala ärenden urskiljas följande undergrupper: Ä r e n d e n

1938 Luftskyddsärenden Polisärenden, ordningsmål i övrigt Övriga lantregeringsärenden Indelningsärenden Municipalärenden Övriga kommunala ärenden

41 297

28 26

1031 Summa

33 Av samtliga de under åren 1937 och 1938 inkomna regeringsärendena handlades å statssekreterarens avdelning resp. 470 och 347 samt å rättsavdelningen (lagbyrån) resp. 121 och 103. Dessa tillhörde till största delen gruppen sociala ärenden, men även hälso- och sjukvårdsärenden voro ganska talrikt representerade å dessa avdelningar inom departementet. Såsom redan i det föregående nämnts har antalet d e p a r t e m e n t s ä r e n d e n inom socialdepartementet varit mycket betydande. Av dessa ha, särskilt under de senaste åren, en mycket stor del avsett tillstånd att till riket införa skjutvapen eller ammunition jämlikt § 9 kungörelsen den 26 juli 1927 med vissa bestämmelser angående skjutvapen och ammunition resp. 19 § vapenkungörelsen den 22 juni 1934. Det numeriska förhållandet mellan denna ärendesgrupp samt övriga departementsärenden framgår av nedanstående tablå:

12 Ä r e n d e n

1938 Tillstånd enligt vapenkungörelsen

825 465

793 492

12SB

Summa

Även antalet r e g e r i n g s r ä t t s ä r e n d e n , tillhörande socialdepartementets verksamhetsområde, är ansenligt. För perioden 1931—1938 utgjorde sålunda det årliga medeltalet 407. Under de två senaste åren fördelade sig regeringsrättsärendena på de olika huvudgrupperna sålunda, att 201 resp. 226 voro att hänföra till sociala ärenden i egentlig mening, 69 resp. 99 till hälso- och sjukvårdsärenden samt 117 resp. 178 till lantregerings- och kommunala ärenden.

Kommunikationsdepartementet. De till kommunikationsdepartementet hörande r e g e r i n g s ä r e n d e n a fördelade sig åren 1937 och 1938 på följande huvudgrupper: Ä r e n d e n

r ö r a n d e

Kommunikationsväsendet Radioväsendet Statens vattenfall Stadsplane- och bvg if nadsväsendet Kronans byggnader Övriga frågor

Summa

2 362 70 44 500 93 319

2 571 68 49 586 97 248

3 3SS

3619 Till ärenden rörande kronans byggnader hänföras huvudsakligen frågor angående dels disposition, inredning och reparation av statens egna byggnader, dels förhyrning av byggnader eller lokaler för statens räkning. — Gruppen »övriga frågor» har till största delen utgjorts av ärenden rörande förhandlingsrätt för statens tjänstemän enligt kungörelsen den 4 juni 1937 i detta ämne. D e p a r t e m e n t s ä r e n d e n a äro i kommunikationsdepartementet ganska fåtaliga; det årliga medeltalet för perioden 1931—1938 uppgick till knappt 95. Däremot faller ett betydande antal r e g e r i n g s r ä t t s ä r e n d e n inom departementets verksamhetsområde. Medeltalet för ifrågavarande åttaårsperiod utgjorde sålunda nära 453. Av dessa hänför sig det stora flertalet till kommunikationsväsendet (1937 339, 1938 331) samt ett mindre antal till stadsplane- och byggnadsväsendet (1937 83, 1938 81).

13 Finansdepartementet. Av de till detta departement hörande r e g e r i n g s ä r e n d e n a utgöres det övervägande antalet av ärenden av kommunal natur. Dessa avse dels det kommunala skatteväsendet, dels kommunernas finanshushållning. De under åren 1937 och 1938 inkomna ärendena av sistnämnda kategori fördelade sig på följande undergrupper: 1937

A Låneärenden Fondärenden Skatteutjämningsärenden. Summa

823 21 30

10S3

53 30

Det bör anmärkas att under de 30 skatteutjämningsärenden som, enligt vad ovan angivits, diarieförts såsom inkomna under ett vart av ifrågavarande år innefattas ett stort antal särskilda framställningar, nämligen under år 1937 1 322 och under år 1938 1 205. D e p a r t e m e n t s ä r e n d e n a s antal har under åren 1931—1938 hållit sig tämligen konstant med ett årligt medeltal av 264. I fråga om antalet r e g e r i n g s r ä t t s ä r e n d e n ligger finansdepartementet främst bland samtliga departement. Antalet har under den ifrågavarande åttaårsperioden undergått växlingar i båda riktningarna och utgjort i årligt genomsnitt 789.

Ecklesiastikdepartementet. De till departementet under åren 1937 och 1938 inkomna ä r e n d e n a fördela sig på följande huvudgrupper: 1937 Kyrkoärenden Akademiänmden . Läroverksärenden Folkskoleärenden Summa

regerings-

5295 Erinras må i detta sammanhang, att ärenden rörande kyrkolagstiftning icke ankomma på ecklesiastikdepartementet utan tillhöra justitiedepartementets verksamhetsområde. Vissa smärre ärendesgrupper ha varit föremål för särskild undersökning. Antalet dithörande ärenden framgår av följande uppställning:

14 Ä r e n d e n

r ö r a n d e

13 39 73 47 20

10 91 90 49 18

Naturminnesmärken, nationalparker Tekniska högskoleväsendet Yrkesundervisning

;

Universitetssjukhusen Biografväsendet

D e p a r t e m e n t s ä r e n d e n a äro talrika och ha ökat avsevärt under den tid undersökningen omfattat. Antalet, som år 1931 utgjorde 667, har för åren 1937 och 1938 stigit till resp. 880 och 832. I sistnämnda två siffror ingå kyrkoärenden med 81 under vartdera året, medan dithörande akademiärenden utgjorde resp. 518 och 452, läroverksärendena resp. 97 och 78 samt folkskoleärendena resp. 184 och 221. Antalet r e g e r i n g s r ä t t s ä r e n d e n inom ecklesiastikdepartementets område har efter år 1930 — med undantag för åren 1933 och 1934, då en betydande ansvällning förekom — undergått ganska små variationer. Medeltalet för åren 1935—1938 utgör 229.

Jordbruksdepartementet. Av antalet åren 1937 och 1938 inkomna r e g e r i n g s ä r e n d e n belöpte mer än hälften på sådana ärendesgrupper som synas kunna sammanfattas under beteckningen lantbruk i vidsträckt bemärkelse; dit hänföras frågor rörande jordbruk och lantmannanäringar, dithörande försöks- och undervisningsväsende, frökontroll, husdjurssjukdomar och veterinärväsende, egnahemsväsende, jordbrukskooperation, jordbrukskredit m. m. ävensom fiske. Under nämnda båda år fördelade sig samtliga regeringsärenden på följande, i förevarande sammanhang mera betydelsefulla grupper: 1937

193S

Lantbruk, fiske

2 219

2 209

Statens domäner

547 291 149 33 857

447 408 136 16 956

4 0JI6

4172 Ä r e n d e n

r ö r a n d e

Skogar, jakt Lantmäteriet, allmänna kartväsendet Geologiska och meteorologiska undersökningar m. m. Övriga frågor Summa

Antalet d e p a r t e m e n t s ä r e n d e n har för jordbruksdepartementets del visat en ej ringa stegring under senare år, nämligen från 358 under år 1931 till 636 år 1937 och 592 år 1938. R e g e r i n g s r ä t t s ä r e n d e n a ha däremot — frånsett en tillfällig ehuru ganska betydande ökning under åren 1934 och 1935 — varit relativt

15 fåtaliga. Medelsiffran för de tre senaste åren utgjorde sålunda 81. På jorddelnings- och mätningsväsendets område — ovan redovisat under »lantmäleriet» — kommo år 1937 30 och 1938 38 regeringsrättsärenden. Handelsdepartementet. De under åren 1937 och 1938 inkomna r e g e r i n g s ä r e n d e n a lade sig på följande huvudgrupper: Ä r e n d e n

r ö r a n d e

Handel Sjöfart Industri, hantverk, bergshantering Bolag, försäkringsväsende Lotterier, tippning Övriga frågor Summa

förde-

411 358 770 314 784 244

404 354 810 280 450 291

2 881

2 589

Den relativt låga siffran för gruppen lotteri- och tippningsärenden under år 1938 förklaras därav att det stora flertalet av ärendena angående fördelning av tipsmedel, vilka pläga inkomma till departementet på en gång i slutet av året, för år 1938 inkom först i januari 1939 (c:a 550). Antalet d e p a r t e m e n t s ä r e n d e n inom handelsdepartementet är numera betydande. För femårsperioden 1934—1938, varunder siffran ej undergått väsentlig förskjutning i någondera riktningen, har det årliga medeltalet utgjort 772. R e g e r i n g s r ä t t s a r e n d e n ha under tiden 1931—1938 förekommit till ett antal av i genomsnitt 62 om året.

16 Decentralisation av vissa regeringsärenden. Tidigare behandling. Frågan om möjligheterna att genom utsöndring av ärenden från Kungl. Maj-.t i statsrådet åstadkomma lättnader i departementschefernas arbetsbörda har länge varit föremål för uppmärksamhet. Genom inrättandet år 1909 av en administrativ högsta domstol, regeringsrätten, ha de administrativa besvärsmålen — vilka förr spelade en viktig roll med avseende å regeringens arbetsbörda — till väsentlig del förlorat karaktären av regeringsärenden. Denna avlastning visade sig emellertid otillräcklig. Redan departement al k o mmitt e rad e framhöllo sålunda i sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande, hurusom trots allt det faktum kvarstode, att statsrådets medlemmar i allmänhet vore överhopade med göromål i högre grad än som kunde vara förenligt med statens sanna fördel. Såsom en utväg ur dessa svårigheter förordade kommit terade, att ärenden av mindre vikt, med vilka Kungl. Maj:t besvärades, skulle överlämnas till avgörande av lägre myndigheter. Den huvudgrundsats som vid genomförande härav borde vinna tilllämpning angavs av kommilterade på det sätt, att intet ärende borde handläggas i högre instans än dess natur eller andra omständigheter krävde; dock måste m a n givetvis gå till väga med den största varsamhet, så att ej något ärende, om än i och för sig av ringa betydelse, utan vägande skäl lösrycktes från Kungl. Maj.ts maktområde. 1 På grundval av det förslag till decentralisation, som departementalkommitterade framlagt, upptogs spörsmålet ånyo till behandling i det a v / a n d shövdingen Axel Se hötte den 27 februari 1917 avgivna betänkandet angående statsdepartementens verksamhetsområden och arbetsformer m. m.2 Inledningsvis framhöll den sakkunnige bland annat, att vid besvarandet av frågan huruvida en ärendesgrupp skall decentraliseras eller ej valet ofta komme att bero på den speciella synvinkel varunder ärendet betraktats och stundom närmast bleve en smakfråga; det borde därjämte bemärkas att en decentralisation av regeringsärenden hade praktisk betydelse allenast om de ifrågavarande ärendena förekomme mera regelbundet och i större antal. Beträffande de särskilda synpunkter, som den sakkunnige anlade på frågan om decentralisation inom olika huvudgrupper av regeringsärenden, må sammanfattningsvis anmärkas följande: 1 2

Jfr departementalkommitterades betänkande I s. 252 ff. S. 25 ff.

17 Ärenden rörande fördelning av anslag, beviljade av riksdagen, syntes som regel kunna överlåtas på underordnad myndighet i de fall då Kungl. Maj:ts prövning måste bliva av närmast formell natur; själva grunderna för delaktighet i anslaget måste därförut vara med tillräcklig noggrannhet angivna. Dispenser och tillåtelser, grundade på lag som stiftats av Kungl. Maj:t och riksdag gemensamt, kunde icke utsöndras från Kungl. Maj:t, så länge lagen bestode, samt syntes också i regel, om de vore av mera avsevärd betydelse, böra förbliva regeringsärenden. Ett delegerande på underordnad myndighet av dispensrätten i fråga om administrativa författningar borde i regel icke ske i andra fall än då decentralisering kunde äga rum till allenast en central myndighet, så att enhetligheten i dispenserna bleve skäligen upprätthållen. Sådana dispenser och särskilda förfoganden som hänförde sig till allmänna medborgerliga rättigheter eller förpliktelser — t. ex. enligt värnpliktslagen och vissa andra författningar på det militära området — borde med hänsyn till sin berörda beskaffenhet förbehållas Kungl. Maj:t. Med avseende å spörsmålet angående delegerande på underordnad myndighet av meddelande åt enskilda av särskilda förmåner som innebure vissa förpliktelser för andra (koncessioner o. s. v.) borde beaktas, att Kungl. Maj:t representerade den allsidigaste överblicken av förhållandena och den upphöjdaste opartiskheten, varför det ofta vore av betydelse gentemot den enskilde, att beslutet just emanerade från Kungl. Maj.t. Beträffande tjänstledigheter och förordnanden i anledning av ledigheter och vakanser hade det synts påkallat att ifrågasätta mera omfattande förändringar i decentralisationssyfte av dåvarande förhållanden. På de politiska ärendenas område voro decentralisation på underordnad myndighet givetvis i allmänhet utesluten. D e n s a k k u n n i g e e r i n r a d e slutligen, att m e d ö v e r l ä m n a n d e av en ä r e n d e s g r u p p till a v g ö r a n d e av u n d e r o r d n a d m y n d i g h e t r ä t t e n för d e n e n s k i l d e a t t b e s v ä r s v ä g e n d r a g a ä r e n d e t u n d e r Kungl. Maj:t f u n n e s k v a r , s å v i d a ej för s ä r s k i l d a u n d a n t a g s f a l l b e s v ä r s r ä t t f ö r k l a r a t s ej föreligga. O m det ocks å u r a l l m ä n n a s y n p u n k t e r vore ö n s k v ä r t att d e n p å Kungl. Maj:t a n k o m m a n d e b e s v ä r s p r ö v n i n g e n ö v e r l ä m n a d e s till r e g e r i n g s r ä t t e n , f a n n d e n sakk u n n i g e — m e d h ä n s y n till n a t u r e n av de ä r e n d e n s o m i f r ä m s t a r u m m e t k u n d e ifrågasättas till d e c e n t r a l i s a t i o n — likväl i flertalet fall b e s v ä r e n s fullföljande till K u n g l . Maj:t i s t a t s r å d e t v a r a m e s t ö v e r e n s s t ä m m a n d e m e d d e g r u n d e r , efter vilka fördelningen av b e s v ä r s m å l m e l l a n r e g e r i n g s r ä t t e n o c h Kungl. Maj:t i s t a t s r å d e t dittills ägt r u m . Vid f r a m l ä g g a n d e t för 1919 års riksdag av förslaget till n y lag o m s t a t s d e p a r t e m e n t e n b e r ö r d e s i s a m m a p r o p o s i t i o n (nr 359) j ä m v ä l fråg a n o m d e c e n t r a l i s a t i o n av vissa r e g e r i n g s ä r e n d e n , o c h m e d d e l a d e s d ä r v i d , att u t r e d n i n g i n ä m n d a h ä n s e e n d e s e d a n n å g o n tid p å g i n g e i n o m d e särskilda d e p a r t e m e n t e n . I d e n till 19 20 års riksdag avlåtna proposition (nr 3), i v i l k e n f r å g a n o m g e n o m f ö r a n d e t av d e n året f ö r u t b e s l u t a d e n y a d e p a r t e m e n t s i n d e l n i n g e n u p p t o g s till slutlig b e h a n d l i n g , u p p l y s t e s a t t d e n nyss o m f ö r m ä l d a u t r e d n i n g e n d å m e r a i en del fall föranlett b e s l u t från Kungl. Maj:ts sida, v a r i g e n o m d e c e n t r a l i s a t i o n i viss o m f a t t n i n g r e d a n ägt r u m , s a m t i övrigt f o r t s k r i d i t så l å n g t att å t e r s t å e n d e d ä r p å g r u n d a d e å t g ä r d e r torde k u n n a g e n o m f ö r a s till d e n t i d p u n k t d å d e n n y a d e p a r t e m e n t s i n d e l n i n g e n vore a v s e d d att t r ä d a i kraft. H ä r i g e n o m skulle, enligt 2—3.94537

18 vad i propositionen uttalades, departementen vid nämnda tidpunkt vara befriade — där ej Kungl. Maj:ts avgörande påkallades i anledning av anförda besvär — från sådana ärenden som vid den verkställda utredningen funnits utan olägenhet kunna överlämnas till slutlig handläggning av centrala verk eller andra myndigheter. 1926 års riksdag. I samband med uppkommen fråga om besparingsåtgärder inom centralförvaltningen upptogs i 1926 års statsverksproposition förevarande spörsmål till övervägande. Under avdelningen »för flera huvudtitlar gemensamma frågor» uttalade chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, att enligt verkställd undersökning en minskning av statsdepartementens arbetskrafter kunde underlättas genom mindre förskjutningar mellan departementen och vissa centrala ämbetsverk bland annat genom viss decentralisation av mindre betydande ärendesgrupper från Kungl. Maj:t till vederbörande ämbetsverk. Enligt departementschefens mening borde decentralisationen inskränkas till sådana ärenden som redan på ett förberedande stadium behandlades av centralt ämbetsverk, eftersom det ej skulle vara förenat med någon nämnvärd besparing att överflytta avgörandet från Kungl. Maj:t till myndighet som eljest ej skulle taga befattning med ärendet i fråga. Då vidare decentralisation ej borde vidtagas beträffande ärenden, i vilka den av vederbörande myndighet företagna prövningen skedde ur synpunkter vitt skilda från dem som borde tillvaratagas inom statsdepartementen, måste, enligt vad departementschefen framhöll, decentralisationen bliva tämligen begränsad. — De mera viktiga ämnesgrupper, i fråga om vilka decentralisation förutsattes komma att äga rum, anmäldes under vederbörande huvudtitlar. I sitt utlåtande (nr 119) med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag i nu förevarande hänseende anförde statsutskottet, att en decentralisation av mindre betydande ärendesgrupper från Kungl. Maj:t till vederbörande ämbetsverk syntes väl befogad, men att utskottet ville framhålla angelägenheten av att man ginge fram med en viss försiktighet vid avgörandet av vilka ärenden som lämpligen kunde decentraliseras. Särskilt ville utskottet fästa uppmärksamheten på den olägenhet som i form av en icke ensartad författningstillämpning kunde uppstå, därest olika myndigheter komme att var för sig slutligen handlägga samma grupper av ärenden. Enligt vad utskottet inhämtat hade man i sådant avseende en icke i allo gynnsam erfarenhet av den beslutanderätt beträffande ålderstillägg och uppflyttning i löneklass, som genom särskilda författningar under åren 1921 och 1922 tillagts olika ämbetsverk och myndigheter. Under förutsättning att nödig varsamhet i avseende å den ifrågasatta anordningen iakttoges, hade utskottet emellertid intet att erinra mot densamma. Jämväl konstitutionsutskottet vid 1926 års riksdag fann anledning ingå på decentralisationsproblemet. I sitt utlåtande (nr 12) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till ny lag om statsdepartementen jämte i ämnet väckta motioner förklarade sig sålunda sistnämnda utskott ifråga-

19 sätta, huruvida ej i åtskilliga fall en ändring skulle kunna vidtagas därigenom att avgörandet överflyttades till det centrala verk som berett ärendet ur saklig synpunkt, med rätt för vederbörande att i besvärsväg eller, om så funnes i särskilda fall önskligt, underställningsvis draga frågan under Kungl. Maj.ts slutliga prövning. Utskottet fann närmare utredning krävas på denna punkt. 19 3 8 års riksdag. I sitt utlåtande (nr 7) i anledning av de vid 1938 års riksdag väckta motionerna om utredning angående inrättande av ett hälsovårdsdepartement förklarade konstitutionsutskottet — under erinran om utskottets nyssnämnda uttalande år 1926 — att utskottet funne frågan om decentralisation alltfort förtjäna närmare undersökning. Utskottet, som låtit verkställa en översikt av sådana grupper av ärenden som inom de olika departementen regelbundet i större antal återkomma hos Kungl. Maj.t i statsrådet, sade sig ingalunda förbise att likformigheten i dessa ofta återkommande ärendens avgörande, vilken kunde motivera en utflyttning från departementen, icke uteslöte att ur andra synpunkter en diskretionär prövning av Kungl. Maj:t kunde vara önskvärd. Utskottet fann dock av översikten framgå att en viss decentralisering vore möjlig, även om någon mera avsevärd minskning av arbetet inom flertalet av departementen icke skulle bliva följden därav.

Utredningsmannens yttrande. Enligt direktiven för denna utredning har i uppdraget ingått att verkställa ytterligare undersökning av möjligheten att överlåta avgörandet i mindre betydelsefulla frågor från Kungl. Maj:t till vederbörande centrala ämbetsverk. Såsom utgångspunkt vid denna undersökning har tagits den av 1938 års konstitutionsutskott verkställda översikten av större, regelbundet återkommande grupper av regeringsärenden. Inom j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t utgöra ärendena rörande antagande av släktnamn en numerärt mycket betydande del av regeringsärendena. Med hänsyn till sin beskaffenhet torde släktnamnsärendena — vilkas prövning tidigare åvilat länsstyrelserna — väl lämpa sig för decentralisation, och en dylik åtgärd skulle utan tvivel innebära en ej oansenlig lättnad av justitiedepartementets arbetsbörda. Att märka är emellertid, att ansökningar om antagande av släktnamn icke undergå förberedande behandling i något ämbetsverk, varför en decentralisation av dem icke skulle medföra någon egentlig arbetsbesparing utan fastmera leda till att i en del fall, där besvär bleve anförda, ärendena komme att behandlas i två instanser. Med hänsyn härtill har utredningsmannen icke funnit sig böra förorda att prövningen av dessa ärenden överflyttas till lägre myndighet. Ett par andra kategorier av regeringsärenden, som ingå såsom en ej ringa del i justitiedepartementets arbetsbörda, utgöras av ansökningar om svenskt medborgarskap jämlikt lagen den 23 maj 1924 om förvärvande och förlust

av svenskt medborgarskap samt om dispens enligt 2- kap. 1, 6 och 8 §§ giftermålsbalken från där stadgade äktenskapshinder. Med hänsyn till dessa ärendens natur torde det av principiella skäl icke böra ifrågakomma att beslutanderätten i dem undandrages Kungl. Maj:t. En annan i förevarande sammanhang omnämnd ärendesgrupp, vilken dock icke omfattar något större antal ärenden, utgöres av ansökningar om rätt för utländska medborgare och bolag m. fl. att förvärva fast egendom som omförmäles i 4 § lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. Det synes ligga nära till hands att överlämna prövningen av dessa frågor till avgörande av vederbörande länsstyrelse i likhet med vad förhållandet är beträffande svenska bolags och föreningars fastighetsförvärv i motsvarande fall. Då emellertid frågan angående ändrade anordningar överhuvud för utlänningsärendenas behandling överlämnats till utredning av särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet, vid vilken utredning jämväl förevarande spörsmål torde bliva föremål för övervägande, har utredningsmannen ansett sig sakna anledning att framlägga förslag i detta hänseende. Av de till f ö r s v a r s d e p a r t e m e n t e t hörande ärendena utgöres en stor grupp av sådana som avse ansökningar om befrielse från värnpliktens fullgörande jämlikt § 16 mom. 5 värnpliktslagen. Av principiella skäl böra dispenser av nu ifrågavarande art, vilka hänföra sig till en allmän medborgerlig skyldighet, förbehållas Kungl. Maj:t. Enahanda invändning synes kunna göras gällande mot en decentralisation av de likaledes talrika regeringsärendena rörande uppskov med militärtjänstgöring samt hemförlovning av vissa värnpliktiga, i vilka fall Kungl. Maj:ts dispensrätt ävenledes anses grunda sig på nyssnämnda lagrum. Vidare föreligger i försvarsdepartementet ett betydande antal ärenden, avseende ansökningar om antagande såsom officers- eller reservofficersaspirant utan hinder av stadgade antagningsvillkor i fråga om ålder, kunskapsprov o. dyl. En anledning att bibehålla handläggningen av dessa ansökningar — vilka icke grunda sig på någon särskild bestämmelse uti ifrågavarande administrativa författningar— hos Kungl. Maj:t har tidigare utan tvivel varit önskemålet att ärendena bedömas allsidigt och efter enhetliga grunder. Då numera särskilda chefer för de olika försvarsgrenarna finnas, synes avgörande hinder icke böra möta att från Kungl. Maj:t utsöndra dessa ärenden och anförtro prövningen av dem åt nämnda chefer, var inom hans område. Antalet ansökningar av förevarande slag, vilka voro föremål för prövning under åren 1937 och 1938, utgjorde resp. 300 och 170. Inom s o c i a l d e p a r t e m e n t e t handlägges ett ej ringa antal ärenden rörande understöd ur allmänna arvsfonden. Dylika understöd skola jämlikt 2 § lagen om allmänna arvsfonden utdelas av Kungl. Maj:t. För ett bibehållande av denna ordning talar ej blott storleken av de belopp, om vilka det här rör sig, utan även nödvändigheten av att sammanhålla dessa ärenden, vilkas avgörande grundas på förslag av olika underordnade myndigheter, i

21 allmänhet socialstyrelsen eller skolöverstyrelsen. Vid den år 1937 beslutade omorganisationen av socialstyrelsen förutsattes också, att avgörandet i nu ifrågavarande ärenden alltjämt skulle förbehållas Kungl. Majd. 1 — I ovan nämnda, av konstitutionsutskottet verkställda översikt finnas ytterligare upptagna två, relativt fåtaliga grupper av socialärenden. Den ena omfattar ärenden rörande tillstånd för länsstyrelse jämlikt 61 § lagen om fattigvården att till prövning upptaga för sent inkommen ansökan av fattigvårdsstyrelse att av staten utbekomma gottgörelse för fattigvård. Den befogenhet att dispensera från lagens bestämmelser om fatalietid som enligt det angivna stadgandet tillagts Kungl. Maj:t — och som införts så sent som år 1936 — lärer, då någon central myndighet som lämpligen kunde övertaga ifrågavarande ärenden icke finnes samt det är av vikt att upprätthålla en enhetlig praxis på området, icke böra göras till föremål för decentralisation. Den andra omförmälda gruppen utgöres av ärenden, i vilka på grund av särskild föreskrift i 5 § 3 mom. lagen den 2 juni 1916 om skyddskoppympning vissa hos medicinalstyrelsen gjorda ansökningar om undantag från skyldigheten att vaccinera barn underställts Kungl. Maj:ts diskretionära prövning. Att avgörandet sålunda lagts i Kungl. Maj:ts hand beror uppenbarligen på sakliga överväganden. Någon ändring i nuvarande ordning synes icke motiverad. En framträdande plats bland socialärendena intaga, särskilt under vissa perioder, ärendena angående åtgärder till arbetslöshetens bekämpande, såsom beredskapsarbeten, reservarbeten samt lån och subventioner för främjande av enskild företagsamhet. Med hänsyn till dessa frågors centrala betydelse för arbetslöshetsprogrammets genomförande kan deras överflyttande till avgörande av underordnad myndighet icke förordas. En ärendesgrupp, som i viss mån har en särställning bland de till socialdepartementet hörande ärendena, utgöres av ansökningar om tillstånd till införsel av skjutvapen och ammunition. Enligt 19 § vapenkungörelsen den 22 juni 1934 må införsel härav ej ske utan tillstånd av chefen för nämnda departement. Ansökningar härom förekomma årligen i stort antal, i vilket avseende hänvisas till sifferuppgifterna i det föregående. Med hänsyn till å ena sidan frekvensen av dessa ärenden, å andra sidan deras i regel enkla beskaffenhet synes en decentralisation av dem i och för sig kunna förordas. Något centralt verk, till vilket prövningen lämpligen kunde överlämnas, lärer emellertid — i saknad av en central polismyndighet — för närvarande knappast finnas. På den till handelsdepartementet knutna krigsmaterielinspektionen ankomma visserligen uppgifter, vilka erbjuda viss likhet med de här ifrågavarande. 2 De synpunkter inspektionen har att iakttaga vid sin kontrollverksamhet äro dock av helt annan art än de som böra anläggas på vapenärendena, och det synes jämväl mindre lämpligt att utbryta dessa senare från det departements verksamhetsområde, som har att handlägga frågor rörande allmän ordning och säkerhet. Vid sådana förhållanden 1 Jfr 2

prop, nr 266/1937 s. 22. Jfr förordning 11/6 1937 (nr 326) ang. tillverkning, försäljning och införsel av gasekyddsmateriel jämte kungörelse s. d. (nr 327).

22 har något förslag om decentralisation av vapenärendena icke ansetts nu kunna framläggas. En till k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e t hörande ganska ansenlig ärendesgrupp utgöres av ansökningar om tillstånd att utbekomma körkort utan hinder därav att sökanden, till följd av att han ej under de två senaste åren varit mantalsskriven i riket, icke kan förete intyg som omförmäles i 20 § 1 mom. c) motorfordonsförordningen (s. k. nykterhetsintyg). Dispens från skyldigheten att vid ansökan om körkort foga sådant intyg meddelas enligt nämnda författningsrum av Kungl. Maj:t. Ärenden av detta slag förekommo till ett antal av 291 under år 1937 och 306 under år 1938. Det vill synas, att dessa frågor utan olägenhet kunde överlämnas till avgörande av vederbörande länsstyrelse. Framställningar från vissa sammanslutningar om författningsändring i sådan riktning äro ock för närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning. — Bland motortrafikärendena äro vidare att nämna ansökningar om åldersdispens för erhållande av körkort eller trafikkort. Då motorfordonsförordningen ej förutsätter att undantag medgivas från åldersbestämmelserna samt sådan dispens, enligt den praxis som utvecklat sig, ej. heller anses böra ifrågakomma, synes spörsmålet om decentralisationsåtgärder i detta avseende sakna aktualitet. För rätt att utföra eller nyttja radioanläggning, d. v. s. sändareanläggning, erfordras enligt lag den 16 maj 1924 Kungl. Maj:ts tillstånd. Dylika tillstånd meddelas under nu rådande utomordentliga förhållanden som regel icke. Under normala tider förekomma ärenden av detta slag i ganska stor utsträckning; sålunda prövades under år 1937 72 och under år 1938 75 ansökningar, vilka samtliga biföllos. Ärendena äro i allmänhet av enkel beskaffenhet och torde utan olägenhet kunna överlämnas till avgörande av telegrafstyrelsen, som alltid har att utlåta sig över ansökningarna. Framhållas må, att jämväl chefen för försvarsstaben höres i dessa frågor. En eventuell decentralisation lärer ej utgöra hinder för att de militära synpunkterna liksom förut kunna komma till sin rätt vid ärendenas avgörande. Av de på f i n a n s d e p a r t e m e n t e t ankommande mera omfattande ärendesgrupperna synes knappast någon böra ifrågakomma till decentralisation. Sålunda torde i konstitutionsutskottets översikt upptagna ärenden rörande utförsel av guld och obligationer, beviljande av pension och understöd, beviljande av tullrestitution i vissa fall, avstående av klandertalan för allmänna arvsfonden, besvär beträffande utskänkning av pilsnerdricka och rusdrycker samt fastställelse av beslut angående kommunala lån och kommunal fondbildning samtliga böra förbehållas Kungl. Maj:t redan med hänsyn till sin beskaffenhet och i vissa fall även för upprätthållande av enhetlighet vid frågornas bedömande. Erinras må i detta sammanhang, att de i berörda översikt anmärkta ärendena rörande restitution av gummiskatt, vilka tidigare förekommit i stort antal, till följd av skattens upphörande numera försvunnit.

28 Inom e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t har under innevarande ålen icke oväsentlig minskning av arbetsbördan åstadkommits därigenom att till avgörande av kammarkollegiet överlämnats flertalet förut på Kungl. Maj:t ankommande ärenden om tillstånd till utbyte och försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse av sådan jord under tomträtt enligt lagen den 4 januari 1927 i dessa ämnen. En annan betydande ärendesgrupp, tillhörande detta departements verksamhetsområde, vilken kan tänkas bliva föremål för decentralisering, utgöres av ärenden rörande utdelning av statens räntefria studielån. Jämlikt reglemente den 19 juni 1919 (nr 511) ankommer det på Kungl. Maj:t såväl att bevilja dylika lån som ock att besluta angående en del i anledning av redan beviljade lån uppkommande frågor, såsom om uppskov i vissa fall med amortering m. m. Beträffande utdelningen av studielån ankommer det på en särskild nämnd att upprätta förslag, vilket i allmänhet följes av Kungl. Maj:t. En överflyttning på denna nämnd av beslutanderätten i fråga om lånens beviljande lärer knappast i och för sig vara ägnad att väcka betänkligheter. En dylik åtgärd torde böra medföra att till nämnden hänskjutas jämväl de ovan omförmälda följdärendena. Att nämna är vidare det ej ringa antal ärenden som gälla tillstånd till återbesättande av lediga lärartjänster vid statliga undervisningsanstalter. Enligt särskilda beslut av Kungl. Maj:t den 31 mars 1926 och den 18 juni 1927 samt på grundval därav utbildad praxis underställas Kungl. Maj:t alla frågor rörande återbesättande av ordinarie lärartjänster vid folkskoleseminarierna ävensom av lektors-, adjunkts- och övningslärartjänster samt ämneslärarinnebefattningar vid de allmänna läroverken. Beslut om återbesättande ha under de senaste åren meddelats till följande antal: 1934 78, 1935 75, 1936 109, 1937 116 och 1938 124; av dessa avsågo samtliga utom 10 under år 1937 och 8 under år 1938 tjänster vid allmänna läroverken. Det synes kunna ifrågasättas, huruvida det icke är möjligt att lätta på kravet att dessa frågor skola prövas av Kungl. Maj:t. För j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t s vidkommande synes det böra övervägas dels att till lantbruksstyrelsens avgörande överlämna vissa ärenden rörande införsel av hästar, vartill på grund av en särskild kungörelse den 30 december 1936 (nr 647) Kungl. Maj:ts tillstånd för närvarande kräves, dels att vidtaga sådana ändringar i lagen den 11 maj 1934 angående köttbesiktning och slakthus samt i kungörelsen den 30 november 1934 (nr 558) om besiktning och stämpling av kött m. m. enligt nämnda lag, att befrielse för visst samhälle frän köttbesiktningstvång och från skyldighet att anordna egen köttbesiktningsbyrd ävensom fastställelse av lokala köttbesiktningstaxor och införande av organtvång skall kunna beslutas av medicinalstyrelsen och ej såsom nu bero på Kungl. Maj:ts prövning. Berörda ärenden förekomma årligen i ej ringa antal; sålunda avgjordes under åren 1937 och 1938 resp. 162 och 102 ärenden, tillhörande den förra gruppen, samt resp. 320 och 341 ärenden av den senare. Båda slagen av ärenden synas lämpa sig för decentralisa-

24 tion. Mot en överflyttning till lantbruksstyrelsen av hästinförselärendena torde dock kunna anföras, att dessa stundom kunna kräva ett bedömande även u r andra synpunkter än dem styrelsen närmast har att företräda. I fråga om de likaledes ganska vanliga ärendena rörande avskrivning av stödlån och ackordslån till jordbrukare torde en decentralisation icke i och för sig böra anses utesluten. Någon för ändamålet lämplig underordnad myndighet synes dock knappast stå till buds utom såvitt angår den minsta gruppen, nämligen ackordslånen. Den för riket gemensamma centralnämnden för ackordslåneärenden kunde sålunda tänkas övertaga prövningen jämväl av frågor om avskrivning av dylika lån. Ur arbetssynpunkt torde emellertid en sådan åtgärd bliva av ringa betydelse för departementet. Till de förhållandevis ofta återkommande ärendena inom jordbruksdepartementet äro även att hänföra ansökningar om tillstånd jämlikt 1 § lagen om rätt till fiske att utsätta fast fiskeredskap i öppna havet samt om ersättning för skada av björn på grund av 2 § lagen angående nationalparker eller 27 § 1 mom. jaktstadgan. Oavsett att en decentralisation av dessa ärenden i och för sig knappast skulle komma att nämnvärt inverka på departementets arbetsbörda, synas ärendena med hänsyn till sin beskaffenhet snarast böra förbehållas Kungl. Maj:t. Detsamma gäller om de ganska talrika ansökningar att av ekonomiska skäl vinna befrielse från påförd mjölkavgift, vilka för närvarande ankomma på Kungl. Maj:ts prövning. Av de på h a n d e l s d e p a r t e m e n t e t ankommande ärendena tillföra de som angå tillstånd att framdraga elektriska högspänningsledningar departementet en betydande och ständigt stegrad arbetsbörda. Bestämmelser i ämnet återfinnas i 2 § lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. Beträffande möjligheten att decentralisera hithörande ärenden må framhållas, att koncessionsbestämmelserna från och med den 1 juli innevarande år erhållit ny lydelse, varigenom dessa frågor torde få anses i högre grad än förut bundna hos Kungl. Maj:t. Sålunda har man numera infört en särskild behovsprövning jämte prövning av anläggningens förenlighet med planmässig elektrifiering överhuvud. Vidare har kommerskollegii rätt att, i avbidan på koncessionsfrågans slutliga avgörande, meddela provisoriskt driftstillstånd gjorts beroende av att s. k. förhandstillstånd beviljas av Kungl. Maj:t. Med hänsyn härtill ävensom till det förhållandet att frågorna om koncession i ett flertal fall äro sammankopplade med expropriationsfrågor, har utredningsmannen ej funnit sig böra framlägga förslag om decentralisering av berörda ärendesgrupp. Ansökningar om dispens från det i kungörelse den 6 maj 1927 (nr 129) stadgade förbudet mot utförsel av vissa äldre kulturföremål, vilka ärenden tidigare förekommit i ganska stort antal, ha under senare år förlorat i betydelse ur arbetssynpunkt. För att olika intressen skola vinna beaktande vid ärendenas prövning torde det vara av värde att dessa alltjämt avgöras av Kungl. Maj:t. — Tillstånd för utlänning att här i riket utöva näring eller vara styrelseledamot i aktiebolag skall jämlikt § 26 näringsfrihetsförordningen resp. 57 § aktiebolagslagen sökas hos Kungl. Maj:t. Frågan om revision av

25 dessa bestämmelser torde bliva föremål för undersökning av de inom justitiedepartementet tillkallade sakkunniga för utredning angående ändrade anordningar för utlänningsärendenas behandling, därvid även decentralisationsspörsmålet kan antagas komma att uppmärksammas. På handelsdepartementet ankommer vidare att handlägga de talrika ärendena rörande tillstånd till anordnande av lotterier ävensom rörande bidrag ur lotterimedels fonden samt ur fonderna för idrottens främjande och för friluftslivets främjande (tipsmedel). Ärendena angående fördelning av ifrågavarande fondmedel lära, ej minst med hänsyn till de mycket stora belopp det här gäller, icke böra undandragas Kungl. Maj:t. Vad lotteritillstånden angår torde i saknad av en lämplig central myndighet, till vilken dessa frågor överlag kunna hänskjutas, den nuvarande ordningen — vilken för övrigt godkänts av riksdagen så sent som i år 1 — böra bibehållas. En kategori av ärenden, vilka förekomma inom samtliga departement och på grund av sin frekvens redan tidigare varit föremål för uppmärksamhet i samband med fråga om decentralisation av regeringsärenden, äro utnämningsärendena. Särskilt inom försvarsväsendet (kompaniofficerare) samt undervisningsväsendet (lektorer och adjunkter vid läroverken) äro de på Kungl. Maj:t ankommande utnämningarna talrika, men även till vissa läkartjänster samt befattningar inom lantmäteri- och veterinärstaterna handläggas årligen utnämningar i ej ringa antal. Med avseende å eventuella decentralisationsåtgärder på detta område bör emellertid framhållas, att utnämningsfrågornas personliga och ej sällan ömtåliga natur manar till varsamhet härvidlag. Att en fråga avgöres av Kungl. Maj:t betraktas allmänt såsom innebärande största möjliga trygghet för att ärendet blir underkastat omsorgsfull och oväldig prövning under aktgivande på olika synpunkter. Erfarenheten har även visat, att möjligheten att hos Kungl. Maj:t överklaga i lägre instans gjorda utnämningar — vilken givetvis bör förbehållas vederbörande — plägar utnyttjas i betydande utsträckning, varför en decentralisation av dessa ärenden icke lärer kunna beräknas medföra en motsvarande lättnad i departementens arbetsbörda. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har utredningsmannen funnit sig icke böra förorda, att utnämningar till ifrågavarande jämförelsevis höga befattningar överlämnas till underordnade myndigheter. Såsom s a m m a n f a t t n i n g av det ovan anförda vill utredningsmannen uttala att, enligt vad under de särskilda departementen påvisats, vissa möjligheter till decentralisation av regeringsärenden otvivelaktigt föreligga, men att de ärenden, som kunna ifrågakomma till en sådan åtgärd, icke äro av det antal eller den beskaffenhet i övrigt, att deras utsöndrande från Kungl. Maj:t kan nämnvärt inverka på lösningen av de organisatoriska problem beträffande Kungl. Maj:ts kansli, vilka utgöra det huvudsakliga föremålet för denna utredning. 1

Jfr riksdagens skrivelse nr 178/1939.

26 Departementsindelningen och ärendenas fördelning mellan departementen. Tidigare ändringsförslag. Indragning av handelsdepartementet. I 1926 års statsverksproposition1 a n f ö r d e chefen för f i n a n s d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t W i g f o r s s , vid b e h a n d l i n g e n av förslag till b e s p a r i n g s å t g ä r d e r , att h a n a n s e t t sig b ö r a u n d e r omsorgsfull p r ö v n i n g b r i n g a frågan, h u r u v i d a en m i n s k n i n g av a n t a l e t d e p a r t e m e n t l ä m p l i g e n k u n d e s k e g e n o m att s a m m a n f ö r a h a n d e l s d e p a r t e m e n t e t s h u v u d s a k l i g a v e r k s a m h e t s o m r å d e m e d det som tillhörde kommunikationsdepartementet. Departementschefen anförde härom bland annat: »Enligt ett uppgjort utkast skulle därvid till kommunikationsdepartementet överföras alla ärenden, som röra sjöfarten. Även frågor rörande industri och bergsbruk, hantverk och slöjd m. m. skulle lämpligen kunna hänföras till kommunikationsdepartementet. Till detta departement borde jämväl överflyttas frågor rörande den inrikes handeln. Beträffande traktatfrågor och andra ärenden rörande utrikes handeln kunde ifrågasättas att överföra dessa antingen till kommunikationsdepartementet eller till utrikesdepartementet. I det utarbetade utkastet hava ärendena i fråga tillagts utrikesdepartementet. Ärenden rörande lotterier och försäkringsärenden skulle lämpligen kunna överföras till finansdepartementet. — De fördelar, som skulle vinnas genom handelsdepartementets indragning, begränsa sig väsentligen till den besparing, som därmed skulle vara förenad. Vad dessutom skulle stå att vinna torde i huvudsak bestå däri, att ärenden rörande sjöfarten skulle komma att handläggas inom samma departement som frågor om trafikanstalterna till lands samt de industriellt-tekniska ärendena i stort sett sammanföras inom ett departement. Det är givet, att det vid upprepade tillfällen framförda kravet på inrättande av ett särskilt departement för industri, handel och sjöfart verkligen bottnat i ett av näringarnas utövare känt behov av en egen representant i regeringen. De skäl, som anförts till förmån för departementets inrättande, äga ock alltjämt giltighet. Inrättandet från och med budgetåret 1923/1924 av den särskilda traktatavdelningen i handelsdepartementet visar hän på den uppmärksamhet, som numera måste ägnas åt våra handelstraktatförhållanden och som särskilt under de närmaste åren är i hög grad påkallad. Att så skulle bliva fallet förutsågs väl vid handelsdepartementets inrättande. Men den erfarenhet, som sedan dess vunnits, har än tydligare visat angelägenheten av att väl kvalificerad personal med möjlighet till ständig kontakt med näringslivet står till förfogande för utförande av alla de utredningar av olika slag, vilka måste såväl föregå inledandet av traktatförhandlingar med främmande makter som ock utföras under förhandlingarnas gång. 1

Utgifterna: För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 4 ff.

27 Därjämte och kanske i främsta rummet måste ock beaktas vikten av att den ledamot av regeringen, som har att taga det slutliga ansvaret för förhandlingarnas resultat, även är i tillfälle att ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt förhandlingarnas gång för att — efter samråd såväl med myndigheter som näringarnas egna representanter — giva nödiga anvisningar och råd åt dem som omhänderhava själva förhandlingarna.» D e p a r t e m e n t s c h e f e n f ö r k l a r a d e sig a n s e att, o m m a n b o r t s å g e f r å n kostn a d s s y n p u n k t e n , ö v e r v ä g a n d e s k ä l t a l a d e för att icke u n d e r d å r å d a n d e f ö r h å l l a n d e n v i d t a g a n å g o n f ö r ä n d r i n g i f ö r e v a r a n d e avseende. Den kostn a d s b e s p a r i n g — b e r ä k n a d till o m k r i n g 100 000 k r o n o r årligen — s o m skulle u p p s t å g e n o m e n d e p a r t e m e n t s i n d r a g n i n g , v o r e visserligen icke obetydlig m e n syntes d o c k icke v a r a av d e n s t o r l e k s o r d n i n g att den b o r d e t i l l m ä t a s a v g ö r a n d e betydelse. I s ä r s k i l d a motioner f r a m s t ä l l d e s y r k a n d e n b l a n d a n n a t dels (motion I: 99) o m överflyttning av de i h a n d e l s d e p a r t e m e n t e t h a n d l a g d a ä r e n d e n a till d e t eller de a n d r a s t a t s d e p a r t e m e n t , dit d e n ä r m a s t k u n d e a n s e s h ö r a , dels ock (motion I I : 141) o m n y u t r e d n i n g s a m t förslag a n g å e n d e m i n s k n i n g av a n t a l e t d e p a r t e m e n t , m e d särskilt i a k t t a g a n d e h u r u v i d a ej, i s a m b a n d m e d u t s t r ä c k t ö v e r f l y t t a n d e till ä m b e t s v e r k e n s a v g ö r a n d e av vissa d å v a r a n d e r e g e r i n g s ä r e n d e n , h a n d e l s d e p a r t e m e n t e t k u n d e m e d a n n a t före n a s eller i n d r a g a s . Konstitutionsutskottet (utlåt, n r 12) f ö r k l a r a d e sig a n s e att f r å g a n o m s a m m a n s l a g n i n g av h a n d e l s - och k o m m u n i k a t i o n s d e p a r t e m e n t e n icke k u n de anses löst g e n o m a v v i s a n d e t d ä r a v i s t a t s v e r k s p r o p o s i t i o n e n . Utskottet yttrade härom n ä r m a r e : »I sitt förslag av år 1912 till ny departementsindelning framhöllo departementalkommitterade, att det så till vida skulle vara naturligt att förena de föreslagna handels- och kommunikationsdepartementen till ett departement, som det vore obestridligt, att för befrämjande av näringsväsendets utveckling och förkovran ett av de viktigaste medlen vore kommunikationernas ändamålsenliga förvaltning och utnyttjande. En dylik anordning ansågo sig emellertid kommitterade av flera skäl icke kunna förorda. Främst gjordes gällande, dels att näringsväsendet och kommunikationsväsendet vart för sig bildade ett betydande förvaltningsområde, dels att hos den högsta ledningen inom departementen krävdes sakkunskap av väsentligt olika natur. Härjämte befarade man även, att, därest övriga näringar utom jordbruket sammanfördes med kommunikationsväsendet, jordbrukets intressen skulle vid åtgärder i kommunikationsfrågor eftersättas, samt att genom den ifrågasatta anordningen ett visst motsatsförhållande skulle kunna uppstå mellan å ena sidan handelns, industriens och sjöfartens intressen, å andra sidan de intressen, som kommunikationsdepartementet såsom företrädare för statens affärsdrivande verk skulle hävda. De erfarenheter, som efter den nuvarande departementsorganisationens upprättande år 1920 vunnits, synas icke hava bestyrkt riktigheten av de utav departementalkommitterade anförda, i statsverkspropositionen åberopade motiv. Antalet och beskaffenheten av de inom dessa departement handlagda ärenden synas icke bekräfta, att ärendena nödvändigt kräva två departement. De uppgifter, som efter en sammanslagning av departementen skulle åvila den högsta ledningen, torde icke bliva alltför betungande. Det kan även här sättas i fråga, om ej vissa grupper av de till dessa departement hörande ärendena kunna med fördel överföras till de centrala ämbetsverken.

28 Icke heller torde de ärenden, som handläggas av ifrågavarande departement, vara mera skiftande än de olika ämnesgrupper, som för närvarande i vissa fall äro sammanförda till ett departement. Den allmänna överblick över ett departements arbetsområde, som av dess högsta ledning fordras, torde därför jämväl kunna ernås i ett sammanslaget handels- och kommunikationsdepartement, även om speciella fackkunskaper rörande de skilda förvaltningsgrenarna icke i allo kunna förutsättas vara för handen. De farhågor, som departementalkommitterade uttryckt rörande möjligheten av intressekonflikter mellan jordbruket och övriga näringar vid ett sammanförande av handels- och kommunikationsdepartementen, anser sig utskottet icke kunna tillerkänna någon avgörande betydelse. Dylika intressekonflikter kunna, hur än departementsorganisationen är beskaffad, i vissa fall inträffa och måste genom samarbete mellan departementen lösas. Vad slutligen angår förhållandet mellan å ena sidan handeln, industrien och sjöfarten, å andra sidan statens affärsdrivande verk, skulle det, enligt utskottets mening, kunna väntas vara till avsevärd fördel, om hithörande frågor bleve föremål för enhetlig behandling inom ett departement.» Då alltså de anförda skälen mot en sammanslagning av handels- och kommunikationsdepartementen icke kunde anses avgörande, och då en dylik sammanslagning i princip syntes utskottet önskvärd såväl med hänsyn till ärendenas sakliga beredning som ur besparingssynpunkt, fann sig utskottet böra tillstyrka förnyad utredning av denna fråga. I en reservation inom konstitutionsutskottet av herr Engberg m. fl. anfördes, att den ifrågasatta sammanslagningen av handels- och kommunikationsdepartementen vore olämplig ur såväl principiella som praktiska synpunkter. Såsom ett det allra kraftigaste argument för förefintligheten av ett handelsdepartement åberopade reservanterna, att på handelsdepartementet och närmast dess chef ankomme att noggrant följa näringslivets utveckling ävensom att vidtaga och föreslå åtgärder, som med iakttagande av allmänt väl vore ägnade att befordra handelns, industriens och sjöfartens sunda utveckling och växt; det vore på dessa frågor som huvudparten av handelsministerns arbete måste inriktas. Enligt vad reservanterna uttalade kunde det med fog ifrågasättas, huruvida efter departementens sammanslagning skulle kunna ägnas den uppmärksamhet åt näringsfrågorna, som dessa på grund av sin vikt oavvisligen krävde. Reservanterna framhöllo därjämte, att den ekonomiska utvecklingen efter kriget gått i sådan riktning att handelspolitiken fått en helt annan och större betydelse än tillförne. Härom anfördes närmare: »Sönderbrytandet av de äldre och lätt överskådliga traktatsystemen och deras ersättande med nya och invecklade system, resandet av höga tullmurar i flertalet länder, detta och åtskilligt annat synes påkalla statens uppmärksamhet och ingripande till näringslivets stödjande i en helt annan utsträckning än före kriget. Denna låt vara beklagliga utveckling har helt naturligt heller icke kunnat undgå att öva inflytande på gestaltningen av de svenska näringarna, i det deras utveckling i mångt och mycket blivit beroende av den handelspolitiska utvecklingen i världen. Att noga aktgiva på denna utveckling och att ingripa till näringslivets förkovran är handelspolitikens förnämsta uppgift. Därav följer ovillkorligen, att det organ, varpå denna omsorg ytterst vilar, icke får vara så tyngt av administrativa eller andra uppgifter, att de stora närings- och handelspolitiska frågorna skjutas åt sidan.»

29 Såsom frågan.

av

redogörelsen

under

nästa

rubrik

närmare

framgår,

förföll

K y r k o ä r e n d e n a s överflyttande t i l l j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t . I en till 1926 års r i k s d a g a v l å t e n proposition (nr 12) f r a m l a d e s förslag att överflytta k y r k o ä r e n d e n a till j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t och f ö r v a n d l a ecklesias t i k d e p a r t e m e n t e t till ett u n d e r v i s n i n g s d e p a r t e m e n t . P r o p o s i t i o n e n i n n e h ö l l ej n å g o n n ä r m a r e m o t i v e r i n g till d e t t a förslag u t a n h ä n v i s a d e h u v u d s a k ligen till vissa u t t a l a n d e n i s a m m a å r s statsverksproposition. 1 Chefen för finansdepartementet anförde här bland annat: »I det av departementalkommitterade framlagda förslaget till ny organisation av Kungl. Maj:ts kansli ingick såväl ett justitie- och kyrkodepartement som ett undervisningsdepartement. Till stöd for sitt förslag i denna del framhöllo kommitterade i första hand, att ecklesiastikdepartementet vore ett mycket arbetstyngt departement. Vidare påvisade kommitterade, hurusom det syntes vara all anledning att antaga, att departementets arbetsbörda även framgent komme att väsentligt ökas. Beträffande ecklesiastikdepartementets allmänna ställning till de kyrkliga ärendena uttalade kommitterade bland annat, att ecklesiastikdepartementet icke hade att reglerande och normerande ingripa i kyrkans inre liv. Vad departementet hade att göra vore huvudsakligen att reglera vissa yttre förhållanden, som rörde kyrkan, huvudsakligen av juridisk, kameral och ekonomisk natur. När sådana förhållanden inträdde, att det kyrkliga livet för sin utveckling krävde ändrade eller nya former, vid vilkas danande statens medverkan erfordrades, vore det organ, som härvid toges i anspråk, icke företrädesvis ecklesiastikdepartementet utan justitiedepartementet, vilket enligt gällande departementalstadga handhade den kyrkliga lagstiftningen och följaktligen hade att handlägga kyrkliga frågor av organisatorisk eller eljest mera genomgripande betydelse. De skäl, som av departementalkommitterade anfördes till stöd för behovet av en utbrytning av kyrkoärendena från ecklesiastikdepartementet, torde i allt väsentligt fortfarande äga tillämpning. Under nuvarande förhållanden, då kyrko- och undervisningsärenden äro sammanförda i ecklesiastikdepartementet, är arbetsbördan för departementschefen i hög grad tyngande. Med den fortgående utvecklingen på undervisningens område måste detta komma att framträda allt starkare. Det torde därför vara i hög grad gagneligt att, då undervisningsärendena fortfarande böra sammanhållas i ett departement, från ecklesiastikdepartementet avskiljas de ärenden, som vid sidan av undervisningsärendena bilda ett helt för sig, nämligen kyrkoärendena. Vad beträffar frågan om det departement, till vilket kyrkoärendena böra överflyttas, lärer ej kunna komma i fråga annat än att förlägga dessa ärenden till justitiedepartementet. Särskilt den omständigheten att kyrkolagsfrågorna — de i regel viktigaste regeringsfrågorna beträffande kyrkan — tillhöra justitiedepartementets handläggning, gör överflyttningen av kyrkoärendena till justitiedepartementet naturlig. Ej heller torde med hänsyn till justitiedepartementets arbetsbörda avgörande hinder möta att förlägga kyrkoärendena till detta departement.» I en motion (1:99) f r a m s t ä l l d e s y r k a n d e o m i n r ä t t a n d e av s ä r s k i l d a dep a r t e m e n t för k y r k o ä r e n d e n o c h för u n d e r v i s n i n g s ä r e n d e n . 1

Utgifterna: För flera huvudtitlar gemensamma frågor, s. 10 ff.

30 Konstitutionsutskottet fann i förenämnda utlåtande (nr 12) ytterligare utredning erforderlig om såväl ecklesiastik- som justitiedepartementets arbetsbörda. Även om hänsyn toges till att vissa grupper av ärenden, som enligt gällande ordning hörde till justitiedepartementet, vore av föga tyngande beskaffenhet, syntes det utskottet kunna befaras att detta departements arbetsbörda, om kyrkoärendena överfördes dit, skulle bliva så betydande att det inom kort måste tagas i övervägande på vad sätt den i sin ordning skulle kunna lättas. I detta sammanhang erinrades, att i chefens för justitiedepartementet åliggande efter utskottets mening borde ingå icke blott att behandla de löpande ärendena inom justitiedepartementet samt leda det lagstiftningsarbete som ankommer på detta departement, utan även att överblicka och sammanhålla den vittomfattande lagstiftningen i övrigt. Utskottet ansåg det vara av synnerlig vikt, att det löpande arbetet inom departementet ej bleve så betungande att denna verksamhet eftersattes, men fann det kunna ifrågasättas om icke så skulle bliva förhållandet, därest den föreslagna överflyttningen av kyrkoärendena till justitiedepartementet komme till stånd. Härförutom sade sig utskottet icke kunna för sig fördölja, att det i propositionen framlagda förslaget i själva verket måste betraktas i ett större sammanhang och icke borde ur detta utbrytas såsom en fristående fråga. Utlåtandet utmynnade i en hemställan att riksdagen ville, med avslag å propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en fullständigare och mera ingående utredning rörande ändrad departementsindelning, med beaktande av frågan huruvida antalet departement kunde genom sammanslagning minskas. I den tidigare omförmälda reservationen av herr Engberg m. fl. yrkades bifall till förslaget om kyrkoärendenas överflyttande till justitiedepartementet, vilket i samband därmed borde erhålla benämningen justitie- och ecklesiastikdepartementet. Enligt reservanternas mening syntes den ifrågasatta överflyttningen vara av natur att utan alltför stor ökning i justitiedepartementets arbetsbörda dels åstadkomma större enhetlighet i kyrkoärendenas handläggning genom att sammanföra i ett departement såväl kyrkolagsärendena som övriga kyrkoärenden, dels möjliggöra skapandet av ett rent undervisningsdepartement, som kunde helt ägna sig åt ärenden rörande undervisning, vetenskap och konst. Kamrarna stannade i olika beslut: medan första kammaren biföll utskottets hemställan, anslöt sig andra kammaren i huvudsak till Kungl. Maj:ts ståndpunkt i ämnet. Frågan hade därmed förfallit. Inrättande av ett hälsovårdsdepartement. I motioner till 1938 års riksdag (I: 74, II: 150) väcktes förslag om inrättande av ett hälsovårdsdepartement. Motionärerna, herr Ohlin m. fl. i första kammaren samt fröken Hesselgren m. fl. i andra kammaren, erinrade bland annat om de särskilda organisationer med uppgift att verka för folkhälsans höjande, som bildats i England, Tyskland (»Kraft durch Freude») och Ita-

31 lien (»Dopo Lavoro>), samt framhöllo att just den egentliga hälsovården i framtiden borde bliva och komme att bliva en starkt växande arbetsuppgift, vilken komme att ställa de allra största krav på initiativ och ledning från den centrala organisationen. Att i regeringen funnes en särskild ledamot, som kunde ägna sig åt hälso- och sjukvårdsproblemen, förefölle motionärerna motiverat, och de föreslogo därför en utredning rörande en lämplig utbrytning av hälso- och sjukvårdsspörsmålen företrädesvis från socialdepartementet men i viss utsträckning även från andra departement. Konstitutionsutskottet (utlåt, nr 7) invände bland annat, att man vid genomförandet av 1919 års departementalreform utgått från att hälso- och sjukvårdsärenden skulle ingå i ett och samma departement som de sociala ärendena i egentlig mening, samt uttalade också såsom sin mening, att de förra ärendena stode i så intimt samband med och i ett så nära växelförhållande till de senare, att skälen mot ärendenas uppdelning på två skilda departement bleve övervägande.

Konstitutionsutskottet 1938. I sitt sist berörda utlåtande i anledning av motionerna angående inrättande av ett hälsovårdsdepartement anförde konstitutionsutskottet, utöver vad redan återgivits, såsom sin uppfattning att alltför omfattande arbetsuppgifter numera finge anses åvila socialdepartementet, i det att till dess handläggning hörde icke endast huvudparten av de rent sociala ärendena utan därjämte ett betydande antal viktiga ärenden av annan natur. Liksom civildepartementet, från att ha varit ett kombinerat inrikes-, social- och kommunikationsdepartement, efter kommunikationsärendenas utbrytning år 1919 blivit ett enbart inrikes- och socialdepartement, syntes, enligt vad utskottet uttalade, den sociala omvårdnadens snabba utveckling under senare år nu motivera en närmare undersökning, om icke detta departements verksamhetsområde borde begränsas och detsamma omdanas till ett departement omfattande allenast de grupper av ärenden, som vore av rent social natur. Utskottet framhöll att frågan om en överflyttning till annat eller andra departement av ärenden, vilka låge mera vid sidan av de i egentlig mening sociala spörsmålen, vore endast en sida av det mera omfattande, likaledes aktuella problemet om dels en något jämnare fördelning av ärendena departementen emellan, dels ett avskiljande av vissa ärenden från avgörande i statsrådet. Efter att ha något berört decentralisationsproblemet anförde utskottet i fråga om ärendesfördelningen följande: »Vid en i samband med frågan om en jämnare fördelning av ärendena mellan departement företagen undersökning av spörsmålet om överflyttning från socialdepartementet till annat departement av de icke sociala ärendena lärer i första hand böra komma under övervägande lantregeringsärendenas, däri inbegripna polisärendenas, överförande till justitiedepartementet såsom ett justitie- och inrikesdepartement. En sådan reform får dock icke medföra, att det senare departementets arbetsuppgifter så väsentligen ökas, att den allmänna översyn av lagstiftningsarbetet, som åvilar departementet, härigenom äventyras. Vid prövning vidare av frågan om de

32 kommunala ärendenas utsöndring från socialdepartementet bör eftersträvas, att dessa i största möjliga utsträckning sammanföras i ett enda departement, så att den nuvarande för deras allsidiga och sakkunniga bedömande olämpliga splittringen såvitt möjligt undanröjes, och därvid även deras sammanhang med lantregeringsärendena beaktas. Att härvid kan uppkomma fråga om inrättande av ett fristående inrikesdepartement för främst dessa och närbesläktade ärendens handläggning ligger i sakens natur. I samband därmed torde dock en undersökning böra verkställas angående möjligheten och lämpligheten av en sammanslagning av andra departement. Konstitutionsutskottet ansåg som tidigare nämnts år 1926, att en sådan utredning borde inriktas på sammanslagning av kommunikations- och handelsdepartementen; denna uppfattning delades väl av första kammaren men icke av andra kammaren, i följd varav frågan om en utredning av detta spörsmål då förföll.» Enligt utskottets mening vore tiden inne för en närmare undersökning av frågan om en departementalreform. Med vad i utlåtandet anförts sade sig utskottet ha velat fästa uppmärksamheten på vissa därmed sammanhängande spörsmål utan att uppdraga några bestämda riktlinjer för en sådan reform. En närmare utredning i ämnet syntes utskottet från riksdagens sida böra göras förutsättningslös, och även andra spörsmål än de som berörts i utlåtandet torde, om anledning därtill visade sig föreligga, komma under övervägande vid utredningen. Utskottet hemställde att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om en förutsättningslös utredning av frågan om en departementalreform samt om framläggande för riksdagen av de förslag vartill utredningen kunde föranleda. Utskottets hemställan bifölls av kamrarna (riksdagsskrivelse nr 112).

Utredningsdirektiven. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 16 december 1938 anförde chefen för justitiedepartementet med avseende å frågan om en utjämning av arbetsbördan departementen emellan, att en överflyttning av ärenden från ett departement till ett annat syntes böra undvikas i de fall då ärendena därigenom skulle komma att avskäras från sambandet med andra närbesläktade ärenden; medan däremot ett särskilt skäl för överflyttning uppenbarligen vore, om därigenom vunnes att i ett departement sammanfördes ärenden som stode i samband med varandra. Till utveckling härav anförde departementschefen vidare: »Det synes sålunda till exempel förtjäna undersökas huruvida en överflyttning bör äga rum av kyrkolagstiftningsärenden från justitie- till ecklesiastikdepartementet, av ärenden rörande de akademiska sjukhusen från ecklesiastik- till socialdepartementet, av ärenden angående den tekniska undervisningen från ecklesiastik- till handelsdepartementet, av ärenden angående den geologiska undersökningen från jordbruks- till handelsdepartementet samt av ärenden rörande åklagar- och polisväsendet ävensom angående alkoholistvård och behandling av lösdrivare från socialtill justitiedepartementet. Ytterligare må framhållas att ärenden angående allmänna arbeten för närvarande handläggas inom ett flertal departement och att det torde vara förtjänt av undersökning, i vad mån och på vilket sätt handläggningen av dessa ärenden lämpligen

må kunna koncentreras i syfte att befrämja enhetlighet. Sistberörda spörsmål äger samband med frågan om en för ekonomiska kristider lämpad organisationsform vartill jag i det följande återkommer.» Departementschefen framhöll i nu förevarande del slutligen, hurusom det möjligen kunde visa sig att en fullt rationell lösning av organisationsfrågan icke läte sig göra, därest den nuvarande departementsindelningen bibehölles, samt att det sålunda kunde finnas erforderligt att inrätta nya departement och inom denna förändrade ram genomföra en lämplig fördelning av arbetsuppgifterna.

Utredningsmannens yttrande. De förändringar beträffande departementsindelningen och ärendesfördelningen, vilka komma i betraktande i förevarande sammanhang, ha till syfte dels att åstadkomma en önskvärd utjämning av arbetsbördan mellan departementen, dels att därvid i möjligaste mån sammanföra sådana nu till olika departement hörande ärendesgrupper som stå i närmare samband med varandra. Vad den sistnämnda synpunkten beträffar anser sig utredningsmannen böra först som sist understryka, att en uppdelning av ärendena, som konsekvent grundar sig på dessas inbördes sakliga sammanhang, icke lärer kunna åstadkommas. De till en viss grupp hörande särskilda ärendena erbjuda nämligen ej sällan beröringspunkter än med den ena, än med den andra förvaltningsgrenen. Det bör vidare förutskickas, att de synpunkter som här anläggas på nämnda spörsmål och de förslag som framläggas äga avseende å tider med normala förhållanden inom samhällslivet. Frågan om behovet av särskilda åtgärder för att anpassa en för dylika förhållanden avsedd organisation efter de krav, som ett krisläge kan komma att ställa på organisationen, skall bliva föremål för särskild behandling i det följande. Såsom framgår av det föregående ha de mera genomgripande ändringsförslag som framlagts efter genomförandet av 1919 års departementalreform gällt indragning av handelsdepartementet, överflyttande av kyrkoärendena från ecklesiastik- till justitiedepartementet samt inrättande av ett hälsovårdsdepartement. Till sistnämnda två frågor blir tillfälle att återkomma längre fram. Vad åter angår spörsmålet om handelsdepartementets indragning har detsamma synts vara av sådan innebörd att ställning därtill måste tagas, innan utredningen inriktas på departementsorganisationen i övrigt. I det föregående har erinrats om att detta spörsmål år 1926 var föremål för statsmakternas prövning. I nämnda års statsverksproposition, där frågan om sammanslagning av handels- och kommunikationsdepartementen upptogs till övervägande såsom ett led i de allmänna besparingssträvandena, avvisades tanken på en dylik åtgärd. Från Kungl. Maj:ts sida ansågs sålunda behovet av en särskild representant i regeringen för industri, handel och sjöfart till fullo ådagalagt, 3—X945.i7

34 och de skäl som på sin tid anförts till förmån för handelsdepartementets inrättande förklarades alltjämt äga giltighet. Inom riksdagen blev ställningstagandet mindre deciderat, i det att konstitutionsutskottets av en knapp majoritet dikterade utlåtande, vilket bland annat innefattade ett principiellt uttalande till förmån för sammanslagningen, godkändes av första kammaren men förkastades av andra kammaren. I en reservation, till vilken sistnämnda kammare anslöt sig, underströks betydelsen av de uppgifter på näringslivets område, som ankomma på chefen för handelsdepartementet, samt ifrågasattes, huruvida efter en sammanslagning av detta departement med kommunikationsdepartementet tillbörlig uppmärksamhet skulle kunna ägnas näringsfrågorna. Även om delade meningar tidigare kunnat råda rörande behövligheten av ett särskilt handelsdepartement, torde likväl de industriella och kommersiella näringsgrenarnas betydelse för vårt land undan för undan ha undergått en sådan utveckling att ett departement, vars verksamhet har sin tyngdpunkt förlagd till dessa näringars område, numera knappast kan undvaras. Förutom detta för utredningsmannen avgörande förhållande kommer jämväl i betraktande att den ökning av arbetsbördan, som under årens lopp ägt rum för alla departement, avsevärt minskat möjligheterna för ett sammanförande av handelsdepartementets och annat departements huvudsakliga arbetsuppgifter. Då dessutom — såsom av det följande kommer att framgå — en sammanslagning av handelsdepartementet med kommunikationsdepartementet skulle lägga hinder i vägen för den enligt utredningsmannens mening närmast till hands liggande lösningen av frågan om arbetsbördans utjämning mellan departementen inom den nuvarande organisationens ram, har utredningsmannen ansett sig icke kunna förorda en reform, innebärande att handelsdepartementet skulle uppgå i något av de övriga departementen. I stället har uppmärksamhet ägnats möjligheterna att, med bibehållande av handelsdepartementets allmänna karaktär, dit överflytta ytterligare vissa grupper av ärenden. I detta sammanhang må i korthet omnämnas en annan departementsorganisationen berörande fråga av mera fristående natur. Efter förevarande utrednings igångsättande ha vissa kvinnoorganisationer hos Kungl. Maj:t gjort framställning om tillskapande av ett centralt statligt organ för ärenden rörande hemmen. Av vad i samband därmed förekommit vill det synas, som om förslagsställarna bland annat tänkt sig möjligheten att inrätta ett departement för hemfrågor. Detta departements uppgift skulle vara att utöva ledningen av den statliga verksamheten med avseende å hemmens samt husmödrarnas och hemarbetarnas angelägenheter, exempelvis ärenden rörande avhjälpande av bristen på arbetskraft, hemarbetets rationalisering, främjande av hemslöjd och andra för hemmen lämpliga binäringar, undervisning i hygien, matlagning och sömnad, nöjeslivets ordnande, pensionering av hemarbetare, mödrahjälp, barnavård, fattigvård och ålderdomsvård, bidrag ur allmänna arvsfonden m. m.

35 Spörsmål, vilka på ett eller annat sätt beröra verksamheten i hemmen eller andra för dem betydelsefulla ämnen, falla inom ett flertal departements områden. Tanken att utsöndra och till ett departement sammanföra dessa många och olikartade ärenden synes icke praktiskt utförbar. Det vill ock förefalla, att de u r social synpunkt helt visst beaktansvärda syften som ligga bakom framställningen skulle kunna tillgodoses på annat sätt. Frågan härom faller emellertid utom ramen för förevarande utredning. Med iakttagande av vad nu anförts har en prövning skett av olika möjligheter till ändring av departementsindelningen och ärendesfördelningen i ovan angivna syfte. Härvid har utredningsmannen ansett sig kunna lämna utrikesdepartementet åsido, då detta departement synts intaga en sådan särställning att någon förändring av dess verksamhetsområde näppeligen bör ifrågakomma. Beträffande övriga departement har till en början undersökts, huruvida genom överflyttning av ärendesgrupper dem emellan en tillfredsställande lösning kan vinnas med bibehållande av det nuvarande antalet permanenta departement. Resultatet av dessa överväganden framlägges här nedan såsom alternativ I. I andra hand har uppgjorts ett i det följande såsom alternativ II återgivet förslag till ny departementsindelning, innebärande en ökning av de permanenta departementens antal med ett. Alternativ I : oförändrat antal departement. Bland de mest arbetstyngda departementen är det såsom förut erinrats två, som efter 1919 års departementalreform varit föremål för mera radikala ändringsförslag, nämligen social- och ecklesiastikdepartementen. Vad först angår ecklesiastikdepartementet, föreslog sålunda Kungl. Maj:t 1926 års riksdag, att de kyrkliga förvaltningsärendena skulle utbrytas från detta departement och överflyttas till justitiedepartementet. Huvudskäl för detta förslag var behovet att lätta ecklesiastikdepartementets stora arbetsbörda. Att detta skäl alltjämt äger giltighet ligger i öppen dag. Emellertid lärer det icke kunna förnekas, att vissa beröringspunkter föreligga mellan kyrka och skola, samt att det i betraktande härav framstår som en naturlig och praktisk anordning att kyrko- och undervisningsärendena sammanhållas i ett gemensamt departement. Tydligt är också, att något motsvarande samband icke är för handen mellan kyrkoärendena och någon mera betydande grupp förvaltningsärenden i annat departement. Lämpligheten av nämnda ärendens sammanförande med justitiedepartementets arbetsuppgifter torde redan ur denna synpunkt kunna diskuteras. En dylik åtgärd synes därjämte vara ägnad att medföra svårigheter vid justitiedepartementets administering. Den skulle även stå hindrande i vägen för sådana utökningar av justitiedepartementets verksamhetsområde, som, då det gäller en arbetsutjämning inom departementsorganisationen enligt förevarande alternativ, rent sakligt sett måste anses mera motiverade.

36 Av nu antydda skäl synes en minskning av ecklesiastikdepartementets förvaltningsuppgifter icke kunna ernås genom utsöndring av kyrkoärendena — något som ej heller ifrågasatts vare sig av 1938 års riksdag eller i utredningsdirektiven. För att i någon mån tillgodose departementets behov av lättnad i arbetsbördan komma förslag i det följande att framläggas om överförande därifrån av vissa smärre ärendesgrupper. Beträffande därefter socialdepartementet hade, såsom i det föregående angivits, 1938 års riksdag att behandla motionsvis väckta förslag om inrättande av ett hälsovårdsdepartement i syfte bland annat att lätta socialdepartementets arbetsbörda. Även om denna rent siffermässigt sett måhända icke framstår som mera tyngande än flera andra departements — socialdepartementet har under de två senaste åren i själva verket kommit först på femte plats med avseende å det genomsnittliga antalet inkomna regeringsärenden och på fjärde plats, om departementsärendena medräknas _ torde det dock vara obestridligt att departementets uppgifter, som helhet betraktade, äro synnerligen maktpåliggande även under normala förhållanden och därjämte starkt ökas under tider med ogynnsamma ekonomiska konjunkturer. Sistnämnda förhållande kommer tydligt till uttryck i de statistiska uppgifterna för perioden 1931—1938. Antalet till socialdepartementet inkomna ärenden, som under år 1931 uppgick till 3 384, steg under krisåret 1932 till ej mindre än 5 193; siffran sjönk därefter ånyo, med ett minimum år 1935 av 3 239 och ett genomsnitt för hela femårsperioden 1934—1938 av 3 486. Enligt vad förut framhållits gäller det i nu förevarande sammanhang att behandla de organisatoriska spörsmålen med hänsyn till normala tidsförhållanden. Uppenbart är dock, att man härvid icke kan bortse från sådana konjunkturväxlingar som erfarenhetsmässigt förekomma tid efter annan. Det lärer tvärtom böra eftersträvas att inom den normala departementsorganisationens ram bereda tillräckligt utrymme för expansion, så att ej redan en tämligen måttlig ökning av ett departements arbetsbörda — exempelvis till följd av en kris på arbetsmarknaden — medför svårigheter vid departementets administrering. Med hansyn härtill har det synts utredningsmannen vara av väsentlig betydelse vid en revision av departementsorganisationen att åstadkomma en effektiv begränsning av socialdepartementets arbetsuppgifter. Enligt vad som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen för departementens nuvarande arbetsbelastning fördela sig de på socialdepartementet ankommande regeringsärendena på tre huvudgrupper, nämligen sociala ärenden i egentlig mening, hälso- och sjukvårdsärenden samt lantregerings- och kommunala ärenden. Som också nämnts avsågo motionerna vid 1938 års riksdag hälso- och sjukvårdsärendenas överförande till ett särskilt för ändamålet inrättat departement. Häremot erinrades, bland annat, att ifrågavarande ärenden stode i så intimt samband med och i ett så nära växelförhållande till de sociala ärendena i egentlig mening, att övervägande skäl förelåge mot dessa ärendens uppdelning på två skilda departement. Utredningsmannen delar denna uppfattning och kan med hänsyn härtill icke

37 förorda att hälso- och sjukvårdsärendenas handläggning anförtros åt annat departement än det, på vilket sociala ärenden i allmänhet ankomma. Nu omförmälda båda ärendesgrupper motsvara närmare tre fjärdedelar av departementets samtliga regeringsärenden; medeltalet under åren 1937 och 1938 inkomna ärenden utgjorde sålunda för dessa grupper tillhopa 2 524 av inalles 3 528 regeringsärenden. Den tredje huvudgruppen, bestående huvudsakligen av lantregerings- och kommunala ärenden, äger ej något starkare samband med de förra. Att dithörande ärenden på sin tid förlades till det departement, vars huvuduppgifter skulle ligga på det sociala området, motiverades väl därav att såväl länsstyrelsernas som kommunernas verksamhet kommit att omfatta en mängd sociala uppgifter. Anordningen torde dock närmast ha haft karaktären av en nödfallsutväg. Mot att nu utbryta dessa ärenden från socialdepartementet lära inga betänkligheter kunna resas, så mycket mindre som de ärenden, vilka därefter skulle finnas kvar i socialdepartementet — motsvarande vad som lärer kunna betecknas såsom sociala ärenden i mera vidsträckt bemärkelse — med hänsyn till sin omfattning och beskaffenhet väl lämpa sig att bilda den huvudsakliga grunden för ett departements verksamhet. Såsom förutsättning för att en sådan begränsning av socialdepartementets verksamhetsområde skall kunna genomföras gäller naturligtvis, att en lämplig förläggning av de utbrutna lantregerings- och kommunala ärendena kan åstadkommas. Det bör krävas såväl att ifrågavarande ärenden icke te sig helt främmande för det departements övriga huvuduppgifter, till vilket de överflyttas, som ock att detta departement efter en dylik utökning av dess verksamhetsområde icke i sin tur blir alltför svårt att administrera. Med hänsyn till förstnämnda krav lärer det icke kunna komma i fråga att förlägga lantregerings- och kommunalärendena till handelsdepartementet, även om detta departement i och för sig torde kunna tåla någon ökad arbetsbelastning. Mot ett överflyttande av hela detta ansenliga ärendeskomplex till justitiedepartementet — en anordning, som ur principiell synpunkt måhända kunde försvaras — torde omfattningen av det sistnämnda departementets arbetsbörda lägga hinder i vägen. Spörsmålet om möjligheten och lämpligheten av att dit förlägga någon del av ifrågavarande ärenden skall upptagas till behandling i ett senare sammanhang. En tänkbar lösning av problemet synes däremot vara att sammanföra lantregerings- och kommunalärendena samt huvudparten av de på kommunikationsdepartementet nu ankommande ärendena i ett departement, vilket lämpligen kunde benämnas inrikesdepartementet och alltså skulle träda i kommunikationsdepartementets ställe. Särskilt med hänsyn till den ingående befattning länsstyrelserna ha att taga med åtskilliga av de spörsmål som falla inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, såsom rörande anläggning av vägar, hamnar och andra allmänna arbeten, lärer ur synpunkten av ärendenas inbördes sammanhang ingen erinran kunna göras mot en sådan departementsbildning. Ej heller torde — åtminstone ifall en del av de nu till kommunikationsdepartementet hörande ärendena

38 förläggas på annat håll — det ombildade departementets arbetsbörda bliva av sådan storleksordning att avgörande betänkligheter mot den ifrågasatta anordningen av denna anledning för närvarande behöva inställa sig. I händelse av en dylik departementsbildning torde vissa ytterligare omflyttningar av ärenden böra vidtagas i syfte att åstadkomma en jämnare ärendesfördelning departementen emellan. En närmare redogörelse lämnas här nedan dels för de arbetsuppgifter som, i enlighet med nyss angivna grunder, skulle tillkomma inrikesdepartementet, dels ock de förändringar med avseende å övriga departements verksamhetsområden, som med föranledande av eller i samband med den ändrade departementsindelningen synas böra komma till stånd. Inrikesdepartementet. På sätt ovan anförts skulle inrikesdepartementet bildas på grundval av det nuvarande kommunikationsdepartementet och sålunda övertaga detta departements huvudsakliga arbetsuppgifter, varjämte dit skulle överflyttas de på socialdepartementet nu ankommande lantregeringsärendena och kommunala ärendena. Till lantregeringsärenden i vidsträcktare bemärkelse äro i första hand att hänföra ärenden rörande lantregeringen, lappadministrationen och civila boställen ävensom rikets administrativa indelning i vad denna nu tillhör socialdepartementet. Till samma grupp pläga vidare räknas ärenden som röra polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet. Med avseende å sistnämnda ärenden kan viss tveksamhet göra sig gällande, huruvida de icke för begränsande av inrikesdepartementets arbetsbörda skulle kunna förläggas till justitiedepartementet. Erinras må, att enligt det preliminära förslag till ärendesfördelning, som framlades i samband med 1919 års proposition angående ny departementsindelning, förordades närmast att flytta polisärendena till sagda departement. Vid departementalreformens genomförande stannade man emellertid för att tillsvidare icke bryta ut polisväsendet från lantregeringen utan låta därmed anstå i avbidan på en omorganisation av polisväsendet. Sistnämnda fråga väntar alltjämt på sin lösning och har senast fortidet år överlämnats till utredning genom särskilda sakkunniga inom socialdepartementet. Att märka är, att av den nuvarande ordningen beträffande de ifrågavarande ärendenas handläggning i högsta instans följer att jämväl ärenden rörande åklagarväsendet — frånsett stadsfiskalerna, vilka lyda under justitiedepartementet — handläggas i socialdepartementet. Obestridligen tala sakliga skäl för att åklagarväsendet, såsom nära sammanhängande med domstolarna, i sin helhet förlägges under justitiedepartementet. Beträffande däremot det med länsstyrelserna nära förbundna och delvis starkt kommunalt betonade polisväsendet (i egentlig mening) synes saken ställa sig annorlunda. Med den gemenskap i fråga om personalorganisationen, som i vårt land föreligger mellan åklagarväsendet och polisväsendet, lärer det emellertid svårligen låta sig göra att i departementalt hänseende skilja dessa båda förvaltningsgrenar åt. Med hänsyn härtill samt till det läge vari polisväsendets organisationsfråga

39 befinner sig synas övervägande skäl tala för att ärenden rörande polisväsendet — däri inbegripet åklagarväsendet, såvitt detta för närvarande hör till socialdepartementet — jämte övriga lantregeringsärenden övertagas av inrikesdepartementet. Härvid torde i överensstämmelse med nu gällande ordning dit böra hänföras, bland annat, ärenden rörande det civila luftskyddet samt de s. k. vapenärendena, vilka sistnämnda enligt vad tidigare nämnts ha karaktär av departementsärenden. De kommunala ärenden som på sin tid överflyttades från civildepartementet till socialdepartementet — det kommunala skatteväsendet samt kommunernas finanshushållning hade redan förut utbrutits och förlagts till finansdepartementet — avse, förutom kommunallagstiftning, kommunernas allmänna hushållning i övrigt. Vad de nyssnämnda till finansdepartementet hörande ärendena beträffar skulle det ur synpunkten av de kommunala angelägenheternas enhetliga behandling i högsta instans tvivelsutan vara till fördel, om till inrikesdepartementet hänfördes jämväl kommunernas finanshushållning. Då emellertid hithörande ärenden äro mycket talrika — under åren 1937 och 1938 inkommo 874 resp. 1 083 — samt inrikesdepartementets arbetsbörda, enligt den här avsedda indelningen, redan dessa ärenden förutan torde bliva ansenlig, synes en dylik åtgärd icke tillrådlig, i varje fall icke innan erfarenhet vunnits rörande den omhandlade nya ordningens verkningar. Stommen till inrikesdepartementets arbetsuppgifter skulle som nämnts utgöras av de ärenden som ankomma på det nuvarande kommunikationsdepartementet. Därvid torde man dock, för att undvika att departementet efter lantregerings- och kommunalärendenas överförande dit bleve alltför betungat, böra å annat departement överflytta vissa av kommunikationsdepartementets ärenden. Av inrikesdepartementet böra först och främst övertagas följande ärenden rörande samfärdselanstalter och allmänna arbeten, nämligen de som angå järnvägar och spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, vägar, broar och färjor, motorfordonstrafik, lufttrafik och radioväsendet ävensom angående statens vattenfall och deras tillgodogörande samt kronans byggnader, sistnämnda två ärendesgrupper i den mån de nu ankomma på kommunikationsdepartementet. Av sistnämnda departement handläggas vidare frågor om byggande och underhåll av hamnar och farleder. Det skulle kunna ifrågasättas att överföra dessa ärenden till handelsdepartementet, som har att handlägga ärenden rörande reglementen och taxor för begagnande av dylika anstalter jämte därmed sammanhängande spörsmål. En dylik anordning skulle bidraga till en koncentration i sistnämnda departement av sjöfartsärendena och samtidigt innebära en ej obetydlig lättnad i inrikesdepartementets arbetsbörda. Med hänsyn till kravet på enhetlighet och sakkunskap torde det emellertid böra i möjligaste mån undvikas att på olika departement splittra handläggningen av ärenden rörande allmänna arbeten. Då denna synpunkt får anses vara av utslagsgivande betydelse, torde även ärendena rörande underhåll av hamnar och farleder böra övertagas av inrikesdepartementet. En önskvärd begränsning av sistnämnda departements arbetsbörda skulle

ernås, om de till kommunikationsdepartementet hörande ärendena rörande stadsplaneväsendet och det därmed nära sammanhängande byggnadsväsendet kunde hänföras till justitiedepartementet. Särskilt de till stadsplaneväsendet hörande förvaltningsärendena äro ej sällan av beskaffenhet att vid sin beredning kräva ingående såväl juridisk som administrativ sakkunskap, varför det torde vara förenat med viss fördel, att de handläggas i samma departement som ombesörjer lagstiftningen i ämnet. Givet är emellertid, att viss tvekan kan göra sig gällande i fråga om lämpligheten att företaga den utökning av justitiedepartementets verksamhetsområde, som en dylik anordning skulle innebära. Erinras må, att under åren 1937 och 1938 inkomna förvaltningsärenden rörande stadsplane- och byggnadsväsendet uppgingo till 500 resp. 586 regeringsärenden samt 83 resp. 81 regeringsrättsärenden. Av det föregående framgår ock, att justitiedepartementet redan nu har att handlägga ett iögonfallande stort antal ärenden. Emellertid är att märka, att av de löpande ärendena — och dessa utgöra den långt övervägande delen — åtminstone två tredjedelar äro av föga arbetskrävande natur. Det är de departementet åvilande lagstiftningsuppgifterna som giva särskild tyngd åt departementets arbetsbörda. Framför allt med hänsyn till dessa uppgifter kan det därför framstå såsom mindre önskvärt att belasta departementet med stadsplane- och byggnadsväsendet. Då det likväl ur arbetsbördans synpunkt torde vara förenat med mindre olägenhet att förlägga ifrågavarande ärenden till justitiedepartementet än till ett inrikesdepartement med det vidsträckta arbetsfält i övrigt, som förutsattes enligt förevarande alternativ till departementsindelning, har utredningsmannen ansett sig böra stanna för att förorda frågans lösning i angivna riktning. — De fåtaliga ärendena rörande brandväsendet torde däremot utan olägenhet kunna övertagas av inrikesdepartementet. En ytterligare lättnad i inrikesdepartementets belastning synes stå att vinna genom att till socialdepartementet överflytta de på kommunikationsdepartementet nu ankommande ärendena rörande förhandlingsrätt för statens tjänstemän enligt kungörelsen den 4 juni 1937 i detta ämne. Dylika ärenden inkommo under åren 1937 och 1938 till ett antal av omkring 300 resp. 230. Sedan den ojämförligt mera omfattande och maktpåliggande gruppen lantregerings och kommunala ärenden utbrutits från socialdepartementet, torde hinder icke behöva möta mot nyssnämnda ärendens förläggande till detta departement. Enligt vad sålunda angivits skulle inrikesdepartementets verksamhetsområde huvudsakligen omfatta förvaltningsärenden angående lantregeringen; lappadministrationen; civila boställen; rikets administrativa indelning, i vad den ej tillhör annat departement; polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden ej tillagts annat departement; lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer och landsting ävensom kommunalförbund, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement; brandväsendet;

41 järnvägar och spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, farleder och hamnar, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement; vägar, broar och färjor, motorfordonstrafik samt kommunikationsväsendet i övrigt till lands; lufttrafik; radio väsendet; statens vattenfall och deras tillgodogörande, i den mån dessa ärenden ej tillhöra annat departement; kronans byggnader, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement. Till inrikesdepartementet torde vidare böra hänföras lagstiftningsfrågor i de ämnen som falla inom departementets förvaltningsområde. Vid jämförelse med nuvarande gränsdragning mellan å ena sidan justitiedepartementets, å andra sidan social- och kommunikationsdepartementens befattning med lagstiftningsärendena torde den sålunda förordade anordningen i praktiken knappast innebära någon annan mera betydande förändring än att från justitiedepartementet utbrytes lagstiftningen i ämnen som röra motorfordonstrafik och lufttrafik. I anslutning härtill skulle till inrikesdepartementet höra följande verk och stater m. m.: överståthållarämbetet samt länsstyrelserna med landsstaten; blankettkommissionen; landstingen; städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän, vilka ej innehava domarbefattning; stats- och reservpolisen; polisskolorna i Stockholm och Göteborg; poliskollegierna; luftskyddsinspektionen; generalpoststyrelsen med postsparbanken och poststaten; telegrafstyrelsen med telegraf staten; järnvägsstyrelsen med järnvägsstaten; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt den statliga vägorganisationen i länen; vattenfallsstyrelsen med statens vattenfalls verk; byggnadss tyrelsen; länsarkitekterna; direktionen för kanaler och hamnarbeten; djurgårdskommissionen. Justitiedepartementet. Kommunikationsdepartementets omvandling till inrikesdepartement enligt ovan förordade grunder skulle, såsom av det sagda framgår, omedelbart inverka på justitiedepartementets verksamhetsområde i så måtto, att dels vissa med kommunikationsväsendet sammanhängande lagstiftningsuppgifter skulle från justitiedepartementet överflyttas till inrikesdepartementet, dels

ock förvaltningsärendena rörande stadsplane- och byggnadsväsendet, vilka för närvarande ankomma på kommunikationsdepartemenlet, övertagas av justitiedepartementet. I samband med uppdelningen av socialdepartementet torde emellertid ytterligare ett par smärre dithörande grupper av förvaltningsärenden, avseende allmänna frågor rörande föreningsväsendet samt tilllämpning av lagen om tillsyn över stiftelser, lämpligen böra tilldelas justitiedepartementet. I denna del hänvisas till vad som anföres här nedan under socialdepartementet. Bland frågor om ärendesomflyttningar, vilka enligt direktiven för utredningen borde göras till föremål för undersökning, nämndes även överflyttning av kyrkolagstiftningsärendena från justitiedepartementet till ecklesiastikdepartementet samt av ärendena angående alkoholistvård och behandling av lösdrivare från social- till justitiedepartementet. Vad förstnämnda spörsmål beträffar anser sig utredningsmannen, med hänsyn till ecklesiastikdepartementets stora arbetsbörda och svårigheten att åstadkomma lättnad i denna genom utsöndring av ärenden från departementet, icke böra framlägga förslag i den riktning som ifrågasatts. Med avseende å behandlingen av lösdrivare erinras att 1937 års lösdriverilagstiftningskommitté den 31 augusti 1939 avgivit betänkande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. (statens off. utredn. 1939: 25). Ett godkännande av de grundsatser, å vilka detta förslag bygger, lärer leda till att åtminstone en del av förevarande ärenden böra hänföras till justitiedepartementets verksamhetsområde. Betänkandet är för närvarande remitterat till myndigheter m. fl. för yttrande. I lagstiftningsfrågans nuvarande läge anser sig utredningsmannen sakna anledning föreslå ändrad departemental förläggning av lösdrivarärendena. Med behandlingen av lösdrivare står alkoholistvården i nära och naturligt samband. Statens alkoholistanstalter å Svartsjö och i Landskrona äro ock anordnade i omedelbar anslutning till tvångsarbetsanstalterna därstädes. Å Ändra sidan synes det tvivelaktigt, huruvida alkoholistärendena lämpligen böra skiljas från ärendena rörande nykterhels verksamheten, vilka äro av utpräglat social natur. Det sagda lärer giva vid handen, att frågan om alkoholistvårdens eventuella förläggande under justitiedepartementet icke är mogen för sin lösning i förevarande sammanhang. Försvarsdepartementet. Vid den statistiska översikten av departementens nuvarande arbetsbörda urskildes bland de ärenden som — under normala tidsförhållanden — höra till försvarsdepartementet två smärre grupper, vilka betecknades såsom mindre nära sammanhängande med försvarsärendena i övrigt, nämligen dels de ärenden som röra den ekonomiska försvarsberedskapen, dels ärendena angående sjökarteväsendet. Vad beträffar den ekonomiska försvarsberedskapen erinras till en början, att det centrala organet för handläggning av dithörande frågor (rikskommissionen) i enlighet med utredningsmannens förslag överflyttats till folkhus-

43 hållningsdepartementet. Av skäl motsvarande dem, som ansetts motTrera .att under de nu rådande extraordinära förhållandena tillfälligt flytta ledningen av de ekonomiska försvarsberedelserna från försvarsdepartementet, torde det kunna ifrågasättas huruvida nämnda ledning bör bibehållas där under normala tider. De alltmera vidgade uppgifter särskilt på industriens men även på handelns och sjöfartens områden, som kommit att ingå i omförmälda beredskapsarbete, synas böra föranleda att nu åsyftade ärenden efter folkhushållningsdepartementets avveckling övertagas av handelsdepartementet. En dylik anordning får dock självfallet icke medföra att de militära synpunkterna i någon mån eftersättas. Det ligger vikt på att ärendena liksom nu beredas under erforderlig samverkan med de militära förvaltningsorganen, och de böra avgöras i samråd med chefen för försvarsdepartementet. Utredningsmannen förordar alltså — under dessa förutsättningar — att ärenden rörande den ekonomiska försvarsberedskapen normalt skola hänföras till handelsdepartementet samt att såsom följd härav också rikskommissionen överflyttas till detta departement. Frågan om att förlägga sjökarteväsendet till handelsdepartementet har tidigare vid upprepade tillfällen och senast i samband med 1936 års försvarsreform varit föremål för övervägande. 1 Till stöd för en sådan åtgärd har framför allt åberopats, att sjökarteväsendet numera obestridligen i främsta rummet tjänar handelssjöfarten, för vilken det civila sjömätningsväsendet är av ojämförligt större betydelse än för marinen. Å andra sidan har såsom skäl för sjökarteverkets bibehållande under försvarsdepartementet anförts, att dess arbetsuppgifter äro nära förbundna med sjöförsvarets intressen och att praktiska fördelar synts vara förenade med sjökarteväsendets inordnande under den departementsgren som omhänderhar försvarsväsendets personalfrågor och materialförvaltning. Det vill emellertid förefalla, som om dessa senare argument icke borde tillmätas avgörande betydelse. Sjökarte verket torde intaga i huvudsak samma ställning i förhållande till försvaret som rikets allmänna kartverk, vilket lyder under jordbruksdepartementet. Några allvarliga betänkligheter synas icke kunna resas mot att hänföra sjökarteväsendet till handelsdepartementet, dit.detsamma med hänsyn till sitt huvudsakliga syfte närmast synes höra. På. grund av vad sålunda anförts tillstyrkes att ifrågavarande förvaltningsgren — jämte sjökarteverket med underlydande kontrollstationer — överflyttas till handelsdepartementet. Socialdepartementet. Sedan till inrikesdepartementet överflyttats gruppen lantregeringsoch kommunala ärenden, skulle socialdepartementets kvarstående arbetsuppgifter huvudsakligen utgöras av rent sociala ärenden samt hälsovårds- och sjukvårdsärenden. Såsom redan anmärkts synas därjämte från socialdepartementet böra avlastas de ärenden rörande föreningsväsendet i allmänhet samt rörande tillämpning av lagen om tillsyn över stiftelser, vilka för närvarande 1

Jfr prop, nr 225/1936 s. 695 ff.

*4 ankomma på detta departement. Båda ärendesgrupperna äro ganska fåtaliga; sammanlagt inkommo under år 1937 44 och undei år 1938 45 dithörande ärenden, av vilka 18 resp. 21 ankommo på Kungl. Maj:t i statsrådet och återstoden tillhörde regeringsrätten. De flesta regeringsärendena avsågo ansökningar om vissa dispenser enligt lagen om ekonomiska föreningar. Ur arbetssynpunkt blir en dylik överflyttning sannolikt av mindre betydelse. Då emellertid lagstiftningen i förevarande ämnen faller inom justitiedepartementets område samt förvaltningsärendena äga ringa samband med socialdepartementets övriga arbetsuppgifter, synes deras handläggning lämpligen böra överföras till justitiedepartementet. I socialdepartementet torde däremot fortfarande böra handläggas ärenden rörande arbetarkooperation, understödsföreningar, sjukkassor, arbetslöshetskassor och andra liknande sammanslutningar av social natur. Ä andra sidan skulle, enligt vad vid inrikesdepartementet framhållits, från kommunikationsdepartementet till socialdepartementet överflyttas ärenden angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän. I samband med frågan om ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde skall vidare framläggas förslag att förlägga universitetssjukhusen under socialdepartementet. Finansdepartementet. Någon förändring beträffande detta departements verksamhetsområde föreslås icke enligt förevarande alternativ. Ecklesiastikdepartementet. Ecklesiastikdepartementet hör till de mest arbetstyngda departementen, och det framstår utan tvivel såsom ett befogat önskemål att dess arbetsbörda i möjligaste mån lättas genom att till andra, svagare belastade departement överflyttas sådana ärenden som med hänsyn till sin natur äga mindre starkt samband med de övriga. Emellertid är departementets verksamhetsområde — om uppdelningen i kyrko- och undervisningsärenden lämnas åsido — av utpräglat enhetlig beskaffenhet. Möjligheterna att utsöndra särskilda ärendesgrupper äro till följd härav mycket begränsade. I vissa fall torde ock hinder mot en dylik åtgärd föreligga på den grund att en överflyttning skulle kunna ifrågakomma endast till ett departement, som i sin tur redan förut får anses tillräckligt belastat; detta synes gälla om ärenden rörande naturminnesmärken och nationalparker samt rörande biografväsendet, vilka kunde tänkas bliva hänförda till inrikesdepartementet. Beträffande ett par grupper av ärenden torde emellertid dylika hinder ej möta mot deras överförande till annat departement. Av den befattning.ecklesiastikdepartementet har att taga med universitetsoch högskoleväsendet i allmänhet följer, att de s. k. universitetssjukhusen (karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet, akademiska sjukhuset i Uppsala, Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund och allmänna barnbördshuset i Stockholm) anses höra till detta departement. Det synes med skäl kunna

45 ifrågasättas, huruvida den omständigheten att nämnda sjukvårdsanstalter fylla vissa uppgifter med avseende å den akademiska undervisningen bör föranleda att deras förvaltning skall sortera under ett annat departement än sjukvårdsanstalternas i allmänhet. För sin del vill utredningsmannen förorda att nu ifrågavarande anstalter överflyttas till socialdepartementet. Enligt departementsstadgan ankommer vidare på ecklesiastikdepartementet att handlägga ärenden rörande yrkesundervisningen. Frågan om dess departementala förläggning har varit föremål för delade meningar, därvid å ena sidan huvudvikten lagts vid den omständigheten att yrkesskolväsendet utgör en gren av skolväsendet överhuvud, medan å andra sidan hävdats att yrkesskolväsendet bör organiseras i intim kontakt med näringslivet och därför förläggas till det departement som i övrigt handlägger frågor rörande hantverk, industri och handel. 1 överensstämmelse med sistnämnda uppfattning har den s. k. verkstadsskoleutredningen i sitt den 30 december 1938 avgivna betänkande med utredning och förslag angående överstyrelse för yrkesutbildning (statens off. utredn. 1938: 54) förordat en överflyttning av den centrala ledningen av yrkesutbildningen från ecklesiastikdepartementet till handelsdepartementet, därvid dock förutsatts att för de arbetsuppgifter beträffande yrkesundervisningens statliga ledning, som för närvarande åvila skolöverstyrelsen, inrättas en fristående överstyrelse för yrkesutbildning. Vad verkstadsskoleutredningen under nämnda förutsättning föreslagit synes väl grundat och biträdes fördenskull. Såsom följd av yrkesundervisningens eventuella förflyttning torde jämväl de tekniska högskolorna (tekniska högskolan och Chalmers tekniska högskola) böra hänföras till handelsdepartementet. Jordbruksdepartementet. Vad nyss sagts angående svårigheten att genom utbrytning av ärendesgrupper effektivt lätta ecklesiastikdepartementets arbetsbörda äger i viss mån giltighet också i fråga om jordbruksdepartementet. Dess verksamhetsområde bildar, trots den mångfald olika uppgifter som omfattas därav, ett ganska väl sammanhängande helt, varifrån inga mera avsevärda ärendesgrupper kunna utan olägenhet avskiljas. Ett undantag synes utgöras av ärendena rörande lantmäteriet och vissa därmed sammanhängande ämnen, vilka ärenden i och för sig borde med fördel kunna handläggas av samma departement som omhänderhar ledningen av den inre civila förvaltningen. Att detta ganska omfattande och delvis svårartade ärendeskomplex skulle kunna övertagas av ett inrikesdepartement med den arbetsbelastning i övrigt, som ovan angivits, torde emellertid vara uteslutet. Goda skäl torde däremot tala för att låta de ärenden som röra geologiska undersökningar övertagas av handelsdepartementet. Denna ärendesgrupp blev redan vid jordbruksdepartementets tillkomst dit överflyttad från civildepartementet tillika med det centrala ämbetsverk som utövar den omedelbara ledningen av ifrågavarande verksamhet, Sveriges geologiska undersökning. Att ärendena sålunda förlades till jordbruksdepartementet motivera-

des med deras samband med dettas övriga arbetsuppgifter. Givetvis äro ock undersökningarna, i den mån de falla inom det agrikultur-geologiska området, av stor betydelse för jordbruket. Emellertid har den geologiska undersökningsverksamheten numera i allt högre grad inriktats på ett efter moderna metoder bedrivet malmletnings- och undersökningsarbete, avseende fyndigheter av ädlare malmer. Den har därigenom kommit att spela en synnerligen viktig roll för vårt lands bergshantering. En överflyttning av ifrågavarande ärendesgrupp jämte Sveriges geologiska undersökning till det departement som representerar sistnämnda näringsgren är med hänsyn härtill att förorda. Vidare torde jordbruksdepartementet kunna befrias från handläggning av ärenden rörande meteorologiska och hydrografiska undersökningar samt stormvarningsanordningar. Hithörande frågor, vilka tidigare handlades inom ej mindre än fem olika departement, blevo efter inrättandet år 1919 av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, lydande under jordbruksdepartementet, sammanförda i sistnämnda departement. Otvivelaktigt föreligger visst samband mellan ifrågavarande verksamhet samt de till jordbruksdepartementet hörande näringarna, särskilt jordbruket och fisket. Men å andra sidan är denna verksamhet också av stor betydelse med hänsyn till sjöfartens intressen. På grund härav och i utjämningssyfte synes handläggningen av dessa ärendesgrupper lämpligen kunna överlämnas till handelsdepartementet, dit naturligen då också bör hänföras statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Erinras må i detta sammanhang även om det samarbete i fråga om hydrogeologiska specialundersökningar, som instruktionsmässigt förekommer mellan nämnda anstalt och Sveriges geologiska undersökning. Handelsdepartementet. Någon utbrytning av ärenden från det jämförelsevis lindrigt belastade handelsdepartementet har icke synts motiverad. Däremot skulle enligt de förslag till ärendesomflyttningar, som framlagts i det föregående, till handelsdepartementet överflyttas följande ärendesgrupper, nämligen från försvarsdepartementet ärenden rörande sjökarteväsendet och — efter folkhushållningsdepartementets avveckling — den ekonomiska försvarsberedskapen, från ecklesiastikdepartementet under viss förutsättning ärenden rörande tekniska högskoleväsendet och yrkesundervisningen samt från jordbruksdepartementet ärenden rörande geologiska samt meteorologiska och hydrografiska undersökningar ävensom stormvarningsanordningar. Som följd härav skulle följande ämbetsverk m. m. komma att hänföras till handelsdepartementet: sjökarteverket med därunder lydande kontrollstationer, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, tekniska högskolan, Chalmers tekniska högskola, tekniska läroverk samt andra anstalter för yrkesundervisning, Sveriges geologiska undersökning och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. I syfte att åskådliggöra de verkningar, siffermässigt sett, som skulle bliva följden av de ovan förordade ärendesomflyttningarna, har upprättats nedan-

47 stående tablå, vilken, med utgångspunkt från medeltalet inkomna r e g e r i n g s ä r e n d e n åren 1937 och 1938, utvisar dels de olika departementens arbetsbörda före förändringarna, dels den minskning resp. ökning i antalet ärenden, som för de olika departementens vidkommande representeras av de till överflyttning föreslagna ärendesgrupperna, dels ock varje departements arbetsbörda sådan den skulle te sig efter dessa förändringar. Anmärkas må, att dessa siffror icke innefatta vissa — numerärt obetydliga — förändringar som kunna föranledas därav att den till ett visst förvaltningsområde hörande lagstiftningen överflyttas från ett departement till ett annat. Antal

regeringsärenden

D e p a r t e m e n t Före förändr.

Minskning

ökning

Efter förändr.

7 625

Justitiedepartementet

7 058

Försvarsdepartementet

63 Socialdepartementet

3 528

2 816

3 504

3 697

Inrikesdepartementet

6 0731

(Kommunikationsdepartementet) Finansdepartementet

3 046

Ecklesiastikdepartementet

4 9852

48 Jordbruksdepartementet

25 Handelsdepartementet

2 735

,

3 046 4 9372 4109 88

2 823

1 Kommandomål ej inräknade. Till följd av 1939 skedd decentralisation (jfr s. 23) beräknas en minskning med 380 ärenden. Anm. Under förutsättning att yrkesundervisningen överflyttas från ecklesiastik- till handelsdepartementet blir för förstnämnda departement minskningen 195 och slutsiffran 4 790 ärenden och för handelsdepartementet ökningen 235 och slutsiffran 2 970 ärenden. 2

Om hänsyn jämväl tages till de förslag till decentralisation av regeringsärenden, som framlagts i det föregående, komma vissa av ovanstående slutsiffror att undergå någon jämkning nedåt. Huru stor vinsten av decentralisationsålgärderna blir beror givetvis bland annat på i vilken omfattning besvär komma att anföras över den lägre myndighetens beslut. Approximativt synes minskningen för de olika berörda departementens vidkommande kunna uppskattas till högst följande antal ärenden, nämligen: försvarsdepartementet 200, inrikes-(kommunikations-) departementet 300, ecklesiastikdepartementet 150 och jordbruksdepartementet 300. Att beräkna uppkommande förskjutningar med avseende å departem e n t s ä r e n d e n a ställer sig svårt. Framhållas må allenast, att socialdepartementet skulle befrias från de s. k. vapenärendena — utgörande åren 1937 och 1938 i medeltal 809 — vilka i stället komme att handläggas i inrikesdepartementet. I fråga om antalet r e g e r i n g s r ä t t s ä r e n d e n skulle — med anlitande av motsvarande beräkningssätt som för regeringsärendena — genomförandet av förevarande förslag få huvudsakligen den verkan, att inrikesdeparte-

48 mentet finge övertaga, förutom sammanlagt 360 av de på kommunikationsdepartementet nu ankommande regeringsrättsärendena, 148 dylika ärenden från socialdepartementet (ordningsmål, kommunala ärenden), samt att till justitiedepartementet överflyttades 22 regeringsrättsärenden från socialdepartementet (föreningsärenden) och 82 från kommunikationsdepartementet (stadsplaneväsendet) . Alternativ II: tio departement. Av huvudsakligen samma skäl som de, för vilka inledningsvis redogjorts i samband med alternativ I, har utredningsmannen även vid utformandet av förslag till departementsindelning på grundval av ett normalt departementsantal av tio funnit den mest ändamålsenliga lösningen vara att bilda ett inrikesdepartement, som skall ha till en av sina centrala uppgifter att handlägga lantregerings- och kommunala ärenden. Samtliga nu förefintliga permanenta departement föreslås bibehållna vid sina benämningar med de jämkningar med avseende å sina respektive verksamhetsområden, vilka betingas i första hand därav att i det nya departementet skola sammanföras sådana ärenden som med hänsyn till sin beskaffenhet samt vederbörande departements nuvarande arbetsbelastning finnas lämpligen böra flyttas dit. Härutöver innefattar jämväl förevarande förslag en del ärendesomflyttningar i utjämningssyfte, vilka icke stå i omedelbart sammanhang med inrikesdepartementets inrättande. Inrikesdepartementet. Beträffande omfattningen av gruppen lantregeringsärenden hänvisas till vad ovan anförts vid inrikesdepartementet enligt alternativ I. Förutom de kommunala ärenden som för närvarande tillhöra socialdepartementet bör till inrikesdepartementet överflyttas den grupp av kommunala ärenden, avseende kommunernas finanshushållning, vilken nu ankommer på finansdepartementet. Hit höra ärenden rörande kommunala lån, kommunal fondbildning och understöd av skatteutjämningsmedel. I samband med alternativ I framhölls, hurusom det helt visst skulle vara till fördel för en enhetlig behandling av de kommunala problemen, därest nämnda ärenden förlades till samma departement som skall handlägga övriga ärenden rörande kommunernas allmänna hushållning, men att en sådan åtgärd med hänsyn till det då ifrågasatta inrikesdepartementets arbetsbörda icke syntes tillrådlig. Något motsvarande hinder föreligger icke enligt förevarande alternativ och utredningsmannen vill därför förorda att även de kommunala finanshushållningsärendena övertagas av inrikesdepartementet. Därest sedan jämväl kommunallagstiftningen förlägges till detta departement, kommer där att på ett ändamålsenligt sätt koncentreras huvudparten av de frågor som avse den borgerliga kommunen. Att från finansdepartementet utbryta ärendena rörande det kommunala skatteväsendet lärer däremot ej böra ifrågakomma. Till ett inrikesdepartement med nu angivna arbetsuppgifter torde vidare kunna förläggas ärendena rörande stadsplane- och byggnadsväsendet samt brandväsendet. Dessa äga intet starkare samband med övriga på kommu-

49 nikationsdepartementet ankommande ärenden. Däremot föreligga åtskilliga beröringspunkter mellan dem samt de kommunala ärendena i egentlig mening, och ett sammanförande av nämnda ärendesgrupper i ett och samma departement synes därför utgöra ett ej oviktigt led i strävandena att åstadkomma en rationell departementsindelning. Då denna anordning låter sig genomföras utan olägenhet med hänsyn till inrikesdepartementets arbetsbörda, torde den vara att föredraga framför att, såsom enligt alternativ I föreslagits, belasta justitiedepartementet med stadsplane- och byggnadsväsendet. En tredje betydelsefull kategori av ärenden, som av liknande skäl synes böra komma i åtanke vid bestämmandet av det nya departementets verksamhetsområde, omfattar förvaltningsärenden rörande lantmäteriet och därmed sammanhängande ämnen (jorddelnings-, avvittrings- och mätningsväsendet samt statsbidrag till upprättande av fastighetsregister) ävensom de dem närstående ärendena rörande allmänna kartväsendet. Samtliga dessa ärenden handläggas i jordbruksdepartementet. Huvuddelen av dem blev redan vid departementets inrättande dit överflyttad från civildepartementet. Att de ifrågavarande spörsmålen stå i visst samband med jordbruksdepartementets centrala arbetsuppgifter kan ej heller bestridas. Därest emellertid på sätt här förutsatts bildas ett särskilt departement med huvuduppgifter inom den inre civila förvaltningen samt fastighetsbildningsväsendet i städer och stadsliknande samhällen, synes det naturligt och praktiskt att dit hänföra jämväl frågor rörande lantmäteri, jorddelning och mätningsväsende. De nu angivna ärendesgrupperna bilda tillsammans en tillräcklig grund för det nya departementets verksamhet. Med hänsyn till önskvärdheten av att i möjligaste mån lätta jämväl ecklesiastikdepartementets arbetsbörda vill emellertid utredningsmannen förorda, att från sistnämnda departement till inrikesdepartementet överflyttas ärendena rörande dels naturminnesmärken och nationalparker, dels ock biografväsendet. Den förstnämnda gruppen tillhörde intill den 1 juli 1934 jordbruksdepartementet men förlades från nämnda tidpunkt till ecklesiastikdepartementet. Denna åtgärd betingades av vetenskapsakademiens befattning med nåturskyddsfrågorna. Emellertid synes det ligga nära till hands att låta dessa ärenden, som till synes äga ringa samband med ecklesiastikdepartementets övriga arbetsuppgifter men med vilkas behandling länsstyrelserna eller lappadministrationen oftast har att taga befattning, övertagas av det departement varunder lantregeringen sorterar. Vad biografärendena angår äro dessa av ganska oenhetlig beskaffenhet. Vissa av dem, avseende ordningsföreskrifter för biografer o. dyl., äro närmast att beteckna såsom polisärenden. I fråga om filmcensuren, vars omedelbara utövande tillkommer statens biografbyrå, kunna förutom hänsyn till ordning och sedlighet jämväl kulturella, pedagogiska, försvars- och utrikespolitiska m. fl. synpunkter kräva beaktande. Beträffande särskilt frågan om fördelning av anslag till befrämjande av vissa i samband med biografväsendet stående ändamål gör sig otvivelaktigt folkbildningsintresset starkt gällande. Då en uppdelning på olika departement ej gärna kan ifrågakomma samt en förläggning till inrikesdepartementet av ärendena angående biografväsen4—394537

50 det i deras helhet icke kan tänkas medföra några ölägenheter, har utredningsmannen stannat för denna lösning. Inrikesdepartementets verksamhetsområde enligt nu förevarande alternativ skulle sålunda huvudsakligen omfatta förvaltningsärenden rörande lantregeringen; lappadministrationen; civila boställen; rikets administrativa indelning, i vad den ej tillhör annat departement; polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden ej tillagts annat departement; lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer och landsting ävensom kommunalförbund, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement; stadsplane- och byggnadsväsendet; brandväsendet; lantmäteriet samt jorddelnings-, avvittrings- och mätningsväsendet; bidrag av statsmedel för upprättande av fastighetsregister; allmänna kartväsendet; naturminnesmärken; nationalparker; biograf väsendet. Beträffande frågan, i vilken omfattning inrikesdepartementet bör handlägga jämväl frågor om lagstiftning i de ämnen som sålunda falla inom dess förvaltningsområde, erinras att av dithörande lagstiftningsgrenar kommunallagstiftningen för närvarande ankommer på socialdepartementet, medan jorddelnings- och stadsplanelagstiftningen ävensom lagstiftningen angående fredande av naturminnesmärken och angående nationalparker handlägges i justitiedepartementet. Såsom redan antytts synes det vara lämpligt att kommunallagstiftningen efter den nya departementsindelningens genomförande förlägges till inrikesdepartementet, dit jämväl lagstiftningen om naturminnesmärken och nationalparker utan olägenhet synes kunna överflyttas. Däremot böra enligt utredningsmannens mening de centrala och svårbemästrade lagstiftningsuppgifter som representeras av jorddelnings- och stadsplanelagarna jämte närstående författningar förbehållas justitiedepartementet med dess speciella expertis på detta område. Till inrikesdepartementet böra på grund av den föreslagna ärendesfördelningen hänföras följande verk och stater m. m.: överståthållarämbetet samt länsstyrelserna med landsstaten; blankettkommissionen; landstingen; städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän, vilka ej innehava domarbefattning; stats- och reservpolisen; polisskolorna i Stockholm och Göteborg; poliskollegierna; luf tskyddsinspektionen; lantmäteristyrelsen med lantmäteristaten; statens reproduktionsanstalt; kommissionen för de allmänna kartarbetena;

51 rikets allmänna kartverk; statens biografbyrå. Justitiedepartementet. Därest inrikesdepartementet tilldelas de arbetsuppgifter som nyss angivits, medför detta alltså för justitiedepartementets vidkommande, att detta departement skiljes från den omedelbara befattningen med lagstiftning angående fredande av naturminnesmärken samt nationalparker. Liksom enligt alternativ I föreslås å andra sidan, att till justitiedepartementet överflyttas de på socialdepartementet nu ankommande förvaltningsärendena rörande föreningsväsendet i allmänhet samt rörande tillämpning av lagen om tillsyn över stiftelser. Försvarsdepartementet. Av skäl som angivits under alternativ I föreslår utredningsmannen, att ärendena rörande den ekonomiska försvarsberedskapen och sjökarteväsendet samt, som följd härav, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap och sjökarteverket med underlydande kontrollstationer överflyttas från försvarsdepartementet till handelsdepartementet. Socialdepartementet. Jämväl enligt förevarande alternativ skola som nämnts från socialdepartementet utbrytas lantregerings- och kommunala ärenden (till inrikesdepartementet) samt förvaltningsärenden rörande föreningsväsendet i allmänhet och tillsyn över stiftelser (till justitiedepartementet). Beträffande skälen för överflyttning av sistnämnda båda ärendesgrupper hänvisas till vad som anförts vid socialdepartementet under alternativ I. Ä andra sidan torde, på sätt enligt nämnda alternativ ock föreslagits, från ecklesiastikdepartementet hit förläggas universitetssjukhusen. Enligt alternativ I skulle, till lättande av arbetsbördan för det till inrikesdepartementet omvandlade kommunikationsdepartementet med dess omfattande uppgifter både inom civilförvaltningen och kommunikationsväsendet, till socialdepartementet överflyttas de på kommunikationsdepartementet ankommande ärendena rörande förhandlingsrätt för statens tjänstemän. I nu förevarande fall lärer någon motsvarande ärendesomflyttning icke vara av behovet påkallad. Kommunikationsdepartementet. Beträffande kommunikationsdepartementet ifrågasattes ej annan förändring än att därifrån skola, enligt vad ovan utvecklats, till det nya inrikesdepartementet överflyttas förvaltningsärenden rörande stadsplane- och byggnadsväsendet samt brandväsendet. Genom dessa ärendens avskiljande torde kommunikationsdepartementets karaktär av speciellt organ inom Kungl. Maj:ts kansli för samfärdselanstalter och allmänna arbeten bliva ytterligare accentuerad.

52 Finansdepartementet. Förslaget till arbetsuppgifter för inrikesdepartementet innebär, bland annat, att från finansdepartementet dit överflyttas ärenden rörande kommunernas finans hus hållning. I övrigt torde anledning ej föreligga att i detta sammanhang vidtaga förändringar med avseende å de ärenden som ankomma på finansdepartementet. Ecklesiastikdepartementet. Enligt alternativ I skulle från ecklesiastikdepartementet utbrytas dels, under särskilt angiven förutsättning, till handelsdepartementet ärendena rörande det tekniska högskoleväsendet och yrkesundervisningen jämte dithörande läroanstalter, dels ock till socialdepartementet universitetssjukhusen. Under hänvisning till den därvid anförda motiveringen föreslås enahanda förändringar i nu förevarande sammanhang. Därjämte torde, på sätt vid inrikesdepartementet utvecklats, till sistnämnda departement böra hänföras de på ecklesiastikdepartementet ankommande förvaltningsärendena angående dels naturminnesmärken och nationalparker, dels ock biografväsendet (jämte statens biografbyrå). Jordbruksdepartementet. Genom den ovan förordade överflyttningen till inrikesdepartementet av förvaltningsärendena rörande lantmäteriet m. m. och allmänna kartväsendet jämte till dessa förvaltningsområden hörande myndigheter lärer en icke oväsentlig lättnad i jordbruksdepartementets arbetsbörda vinnas. Förutom de nu nämnda ärendesgrupperna torde, i likhet med vad som föreslagits enligt alternativ I och av skäl som där anförts, böra till handelsdepartementet hänföras ärendena rörande geologiska samt meteorologiska och hydrografiska undersökningar ävensom stormvarningsanordningar tillika med de dithörande ämbetsverken Sveriges geologiska undersökning och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Handelsdepartementet. De förändringar med avseende å handelsdepartementets verksamhetsområde, som föranledas av det ovan anförda — och vilka jämväl överensstämma med vad i sådant hänseende föreslagits enligt alternativ I — upprepas här sammanfattningsvis. Från försvarsdepartementet överflyttas ärenden rörande sjökarteväsendet jämte sjökar te verket med underlydande kontrollstationer samt, sedan folkhushållningsdepartementet avvecklats, ärenden rörande den ekonomiska försvarsberedskapen tillika med rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap. Från ecklesiastikdepartementet överflyttas under tidigare angiven förutsättning ärenden rörande det tekniska högskoleväsendet och yrkesundervisningen jämte tekniska högskolans och Chalmers tekniska högskola samt tekniska läroverk och andra anstalter för yrkesundervisning. Slutligen överflyttas från jordbruksdepartementet ärenden rörande geologiska, meteorologiska och hydrografiska undersökningar samt stormvarningsanordningar tillika med Sveriges geologiska undersökning och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

53 Nedanstående sammanställning utvisar de olika departementens arbetsbörda enligt förevarande alternativ i jämförelse med nu gällande ärendesfördelning. I likhet med den motsvarande tablån vid alternativ I grunda sig sifferuppgifterna på medeltalet inkomna r e g e r i n g s ä r e n d e n åren 1937 och 1938. Även beträffande förevarande sammanställning gäller att vissa numerärt obetydliga förskjutningar till följd av överflyttning av lagstiftningsärenden ej komma till synes i densamma. Antal

regeringsärenden

D e p a r t e m e n t

Justitiedepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet

Före förändr.

Minskning

7 058 6136 1 3 528

_ 63 1027

Ökning

Efter förändr.

7 081 6 073 2 549 2 706 2 955

Inrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Ecklesiastikdepartementet Jordbruksdepartementet Handelsdepartementet

3 504 3 046 4 9852 4134 2 735

549 979 79 168

—

2 067 4 9062 3 966

2 823

1 Kommandomål ej inräknade. Till följd av 1939 skedd decentralisation (jfr s. 23) beräknas en minskning med 380 ärenden. Anm. Under förutsättning att yrkesundervisningen överflyttas från ecklesiastik- till handelsdepartementet blir för förstnämnda departement minskningen 226 och slutsiffran 4 759 ärenden och för handelsdepartementet ökningen 235 och slutsiffran 2 970 ärenden. 2

Angående inverkningarna på ovanstående slutsiffror av utredningsmannens förslag till decentralisation av vissa ärendesgrupper hänvisas till vad härom anmärkts i anslutning till tablån vid alternativ I. Jämväl med avseende å d e p a r t e m e n t s ä r e n d e n a åberopas här det vid föregående alternativ anförda. Beträffande r e g e r i n g s r ä t t s ä r e n d e n a skulle enligt förevarande alternativ det nya inrikesdepartementet komma att övertaga i runt tal 270 dylika ärenden, därav 148 från socialdepartementet (ordningsmål, kommunala ärenden), 87 från kommunikationsdepartementet (stadsplaneväsendet, brandväsendet) och 34 från jordbruksdepartementet (lantmäteriärenden), medan till justitiedepartementet skulle överflyttas 22 regeringsrättsärenden från socialdepartementet (föreningsärenden).

Sammanfattning. För en jämförelse mellan de båda ovan framlagda alternativa förslagen i fråga om arbetsbördans fördelning å olika departement är man väsentligen

54 hänvisad till tablåerna i det föregående. Med avseende å dessa må här understrykas att, lika litet som det förebragta statistiska materialet kan göra anspråk på att giva en exakt bild av det inbördes förhållandet mellan departementens arbetsbelastning, lika litet böra därav dragas några alltför ingående slutsatser beträffande betydelsen ur arbetssynpunkt av de ifrågasatta ärendesomflyttningarna. Oavsett att, i saknad av enhetliga principer för ärendenas diarieföring, flera samtidiga framställningar av närliggande innehåll kunna komma att redovisas i statistiken ibland var för sig, ibland såsom endast ett ärende, giva de nakna siffrorna uppenbarligen intet uttryck för ärendenas olika svårighetsgrad eller mer eller mindre arbetskrävande beskaffenhet i övrigt. Trots de brister som sålunda vidlåda de statistiska sammanställningarna äro dessa dock enligt utredningsmannens mening långt ifrån utan värde, då det gäller att bedöma de föreslagna förändringarnas praktiska innebörd, särskilt om de ses i belysning av allmänna erfarenheter rörande de olika ärendesgruppernas större eller mindre tyngd ur arbetssynpunkt. För justitiedepartementets vidkommande innebär alternativ I en ej oväsentligt ökad arbetsbelastning i förhållande till det andra alternativet, ö k ningen hänför sig till stadsplane- och byggnadsväsendet, som det ansetts nödvändigt att avlasta från det till ett inrikesdepartement ombildade kommunikationsdepartementet. Icke så mycket med hänsyn till justitiedepartementets löpande ärenden, som med hänsyn till de maktpåliggande arbetsuppgifter, vilka med avseende å lagstiftningen åvila detta departement, måste det givetvis framstå såsom mindre önskvärt att departementet belastas med ett nytt ärendeskomplex av den storleksordning och svårighetsgrad, varom här är fråga. Vad angår försvarsdepartementet förete de båda alternativen ej någon skillnad sinsemellan. Ehuru detta departement måste betecknas såsom synnerligen arbetstyngt, äro möjligheterna att avskilja och till annat departement överflytta dithörande ärenden starkt beskurna till följd av den naturliga omfattningen av departementets verksamhetsområde. Utöver den ganska obetydliga avlastning som kan åstadkommas på denna väg synes dock, såsom tidigare framhållits, någon lättnad i departementets arbetsbörda stå att vinna genom decentralisation av vissa ärenden. Även med avseende å socialdepartementet överensstämma de alternativa förslagen i huvudsak med varandra. De innebära sålunda, att detta departements verksamhetsområde begränsas till att omfatta frågor av mer eller mindre utpräglat social natur. Härutöver har det i alternativ I befunnits nödvändigt att för ernående av en begränsning i arbetsbördan för det till inrikesdepartement omvandlade kommunikationsdepartementet till socialdepartementet överflytta de förhållandevis enkla ärendena rörande förhandlingsrätt för statens tjänstemän. I fråga om inrikesdepartementet faller det i ögonen, att detta departement enligt alternativ I skulle påläggas en arbetsbörda som från början måste anses vara i största laget. Om kommunikationsväsendets utveckling fortsät-

55 ter som hittills, föreligger därför en viss risk för att departementet snart nog kan bliva överbelastat. För finansdepartementets vidkommande medför alternativ II i jämförelse med det första alternativet den betydande lättnaden, att departementet befrias från befattningen med de talrika ärenden rörande kommunernas finanshushållning, som för närvarande handläggas därstädes. Även om finansdepartementet icke, vad angår de rent löpande ärendena, är bland de mest arbetstyngda, ligger fördelen av en dylik avlastning med hänsyn till departementets övriga viktiga uppgifter i öppen dag. E h u r u ecklesiastikdepartementet väl skulle behöva få sin arbetsbörda lättad, äro enligt bägge alternativen de förändringar, som det befunnits möjligt att härutinnan föreslå, av förhållandevis ringa omfattning. Alternativ II ställer sig emellertid i detta avseende något fördelaktigare än alternativ I. Vad nu sagts om ecklesiastikdepartementet gäller i stört sett även beträffande jordbruksdepartementet, ehuruväl skillnaden i verkan av de båda alternativen här är mera markerad. Erinras bör att i fråga om sistnämnda två departement även vissa möjligheter till decentralisation av ärenden torde föreligga. Beträffande slutligen handelsdepartementet ställa sig de båda alternativett lika och innebära en mindre ökning i arbetsuppgifterna. Om man sålunda endast tager i betraktande antalet ärenden, som efter de ifrågasatta förändringarna skulle ankomma på respektive departement, ter sig skillnaden mellan de båda alternativen måhända icke slående. Övedersägligen uppvisar dock förslaget med tio departement jämnare belastningssiffror för flertalet av departementen. Skärskådas åter de båda alternativen ur synpunkten av ärendenas inbördes sammanhang, torde det stå klart att alternativ II erbjuder avgjorda företräden framför alternativ I. Här skall endast erinras om de viktigaste av dessa. Man undgår att belasta justitiedepartementet med det betydande och från departementets övriga arbetsuppgifter inom förvaltningen relativt fristående ärendeskomplex, som hänför sig till stadsplane- och byggnadsväsendet. Genom att till ett nytt inrikesdepartement sammanföra lantregeringsärenden samt ärenden rörande de borgerliga kommunernas allmänna hushållning och finanshushållning ävensom de från kommunala uppgifter härledda ärendena rörande stadsplane-, byggnads- och brandväsendet ernås en koncentration av dessa varandra närstående ärenden och undanröjes i avsevärd mån den nuvarande splittringen av de kommunala frågornas behandling i högsta instans. Därmed torde de önskemål beträffande nämnda ärendesgruppers departementala förläggning, åt vilka 1938 års konstitutionsutskott givit uttryck, i huvudsak få anses tillgodosedda. En viss styrka synes också ligga däri, att ärendena rörande fastighetsbildningen såväl på landet som i städerna förenas i ett departement. Till förmån för alternativ II talar ytterligare en omständighet, vars betydelse icke får underskattas. Genom de i jämförelse med det första alternativet begränsade arbetsuppgifter, som enligt alternativ II skulle åvila ej blött

56 inrikesdepartementet utan även flera av de övriga departementen, bliva dessa bättre rustade att möta en framtida ökning av arbetsbördan, vare sig den utgör en automatisk följd av förvaltningens tillväxt eller den har karaktären av en av krisförhållanden förorsakad tillfällig ärendesanhopning. I detta hänseende må även framhållas, hurusom det under en ekonomisk kris kan befinnas önskvärt att — till undvikande av mera vittgående organisatoriska nyanordningar — lätta arbetsbördan för något av krisärenden särskilt betungat departement genom att provisoriskt överflytta en mera betydande del av dess övriga arbetsuppgifter till annat håll. Det är uppenbart att alternativ I, i vad avser en dylik åtgärd, erbjuder väsentligt sämre möjligheter än det förslag som bygger på ett ökat antal departement. Av huvudsakligen de skäl som nu angivits har utredningsmannen funnit sig böra förorda det såsom alternativ II betecknade förslaget, innefattande en ökning av departementens antal till tio. Erinras må emellertid att, såsom i det följande ytterligare kommer att beröras, de nuvarande grundlagsbestämmelserna icke medgiva genomförandet av en dylik reform förrän i samband med folkhushållningsdepartementets avveckling. Skulle det anses nödvändigt att utan avvaktande av nämnda avveckling eller grundlagsbestämmelsernas ändring lätta på socialdepartementets arbetsbörda, anser utredningsmannen, att alternativ I bör kunna läggas till grund. För en omläggning av departementsorganisationen enligt sistnämnda alternativ erfordras dels ett par smärre ändringar i lagen om statsdepartementen och dels partiella ändringar i departementsstadgan. Härtill ha förslag icke i förevarande sammanhang utarbetats. Däremot bifogas en i anslutning till departementsstadgans bestämmelser upprättad översikt av departementens verksamhetsområden enligt alternativ II (bilaga C).

Kristidsorganisationen. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 16 december 1938 erinrade chefen för justitiedepartementet om de alldeles särskilt påfrestande arbetsuppgifter som, enligt vad erfarenheten visat, under en ekonomisk kris uppstode för vissa departement samt angav i anslutning därtill olika vägar som syntes kunna ifrågakomma för att avhjälpa därav föranledda organisatoriska svårigheter. Departementschefen anförde härom: »De åtgärder av olika slag — reserv- och beredskapsarbeten, kontantunderstöd, bostadslån, anslag till allmänna arbeten m. m. — vilka under tider av nedgång i näringslivet ingå i den statliga beredskaps- och krispolitiken, handläggas allt efter sin art inom skilda fackdepartement. Måhända kan det befinnas erforderligt att utbygga de av krisärendena särskilt berörda departementen antingen på så sätt att arbetskrafterna inom vissa avdel-

57 ningar eller byråer förstärkas eller ifrågavarande departement utökas med tillfälliga byråer för ifrågavarande slag av ärenden. Det är emellertid givetvis nödvändigt, att de olika åtgärderna sammanhållas till ett helt och inordnas inom den allmänna penningpolitiska och finanspolitiska ramen. Det kan därvid måhända erfordras att för tillgodoseende av denna synpunkt till lösning upptaga nya och viktiga organisationsproblem. Ifrågasättas kan sålunda, att samtliga ärenden, som härröra av beredskaps- och krispolitiken, tillföras ett av de nuvarande fackdepartementen för handläggning i samråd med finansdepartementet. Ett sammanförande av krisärendena på sätt senast antytts lider emellertid av, bland annat, den svagheten, att arbetsbördan för det departement, på vars handläggning ärendena skulle ankomma, kan föranleda svårigheter att administrera departementet. Av praktiska skäl kan det därför måhända vara lämpligt att tillfälligt inrätta ett särskilt departement för beredskaps- och arbetslöshetsärenden. Den organisation, som i detta fall skulle komma till stånd, synes under tider med ringa arbetslöshet eller goda ekonomiska förhållanden överhuvud taget böra förberedas ej blott teoretiskt utan även genom vidtagandet av vissa begränsade praktiska anordningar. Ytterligare en lösning av frågan om krisorganisationen kan ifrågasättas i form av en särskild statsrådsberedning för krisärendena. I denna skulle deltaga statsministern, cheferna för finansdepartementet och andra berörda departement samt ett av de konsultativa statsråden. Till föredragning skulle enligt detta alternativ krisärendena förberedas genom en enhetligt arbetande byrå, som sammanställde resultaten av de förut i de olika departementen verkställda utredningarna och möjliggjorde en samlad översikt över krisåtgärderna.» Departementschefen framhöll, att i detta sammanhang även syntes kunna övervägas huruvida möjlighet borde beredas att, då tidsförhållandena sådant påkallade, utöka de konsultativa statsrådens antal. Under utredningsarbetet borde jämväl upptagas frågan om de förändringar som vore påkallade av landets försvarsberedskap. Därest en omläggning av departementsindelningen enligt något av de i det föregående framlagda förslagen kommer till stånd, lärer, i den mån det gäller en kris med begränsning huvudsakligen till förhållandena på arbetsmarknaden, behovet av en särskild kristidsorganisation inom Kungl. Maj:ts kansli i väsentlig grad förlora aktualitet. Oavsett huruvida företräde gives åt det ena eller det andra alternativet, komma socialdepartementets arbetsuppgifter att begränsas så betydligt att departementet bör vara i stånd att bemästra den utsvällning av de på departementet ankommande ärendesgrupperna, som är att förvänta i en dylik situation. Möjlighet synes ock föreligga — i varje, fall om det av utredningsmannen förordade förslaget om inrättande av ett helt nytt inrikesdepartement genomföres — att för befrämjande av en enhetlig ledning av krispolitiken till socialdepartementet sammanföra vissa med krisen sammanhängande ärenden, vilka eljest tillhöra annat departement. En lättnad beträffande andra arbetsuppgifter torde vid behov i stället kunna beredas socialdepartementet genom att provisoriskt överflytta hälso- och sjukvårdsärendena till inrikesdepartementet. Annorlunda kunna förhållandena komma att gestalta sig i händelse av en krigskris sådan som den vi nu genomleva, eller därest vårt eget land skulle invecklas i krig. I ett dylikt läge kan kravet på enhetlighet och planmässig-

58 het i ledningen för krispolitiken liksom ock arten och mångfalden av de speciella problem i övrigt, vilka på olika förvaltningsområden uppkomma i sammanhang med krisen, leda till en sådan påfrestning av den högsta centralförvaltningen, att en för normala tider avsedd departementsorganisation icke håller måttet, och detta även om denna organisation skulle omfatta tio departement. Även en utbyggnad av departementsorganisationen kan sålunda visa sig behövlig. För det fall att normalorganisationen hålles inom nuvarande ram, lämna gällande grundlagsbestämmelser viss möjlighet därtill. Med avseende härå hänvisas till den provisoriska förstärkning av departementsorganisationen, som efter utredningens igångsättande åstadkommits genom inrättandet av ett särskilt folkhushållningsdepartement med uppgift att handlägga med den nu rådande krisen sammanhängande ärenden rörande folkhushållningen. I den händelse emellertid departementsorganisationen redan för normala förhållanden gives en omfattning av tio departement, stöter en sådan provisorisk anordning på hinder i grundlagsbestämmelserna. I båda fallen utesluta dessa bestämmelser — bland annat genom fixerandet av antalet konsultativa statsråd — möjligheten att lösa frågan om kristidsorganisationen på det sätt som departementschefen i utredningsdirektiven funnit kunna alternativt ifrågasättas, nämligen att utan ökning av departementens antal tillskapa ett särskilt organ inom Kungl. Maj:ts kansli för handläggning av krisärenden. Spörsmålet om åtgärder för beredande av önskvärd rörelsefrihet i nu omförmälda hänseenden skall upptagas till behandling under nästa avdelning. Här torde endast böra tilläggas att, vare sig fråga är om en konjunkturkris eller om en krigskris, det med hänsyn till oberäkneligheten av de faktorer, vilka måste spela in vid bedömandet av de erforderliga extraordinära anstalterna för krisärendenas behandling, svårligen synes låta sig göra att i förväg uppdraga närmare riktlinjer för dessa anstalters utformande. I allt fall lärer därmed böra anstå, till dess slutlig ställning tagits till spörsmålet om normalorganisationens ordnande.

59 Jämkningar i grundlagsbestämmelserna om statsrådets sammansättning m. m. Utredningsdirektiven. I direktiven för förevarande utredning framhöll chefen för justitiedepartementet, att de åtgärder beträffande departementsindelningen m. m., vilka han i det föregående angivit såsom tänkbara, torde påkalla jämkningar i de nuvarande i grundlag eller allmän lag givna bestämmelserna på förevarande område. Departementschefen underströk särskilt, att till övervägande syntes böra upptagas, bland andra, spörsmålet om beredande av ökad möjlighet att i administrativ ordning vidtaga organisatoriska förändringar inom Kungl. Maj:ts kansli. Även fann departementschefen böra utredas frågan om ändring i visst syfte av bestämmelserna angående tillförordnad regerings sammansättning. Här skall nu först till behandling upptagas frågan om erforderliga jämkningar i gällande grundlagsbestämmelser rörande statsrådets sammansättning. Dessförinnan synes det emellertid vara av värde att en kort redogörelse lämnas för de vid tidigare tillfällen diskuterade förslag, vilka syftat till att mer eller mindre fullständigt frigöra spörsmålet om statsrådets sammansättning från reglering i grundlag. Förarbetena till 1918 års grundlagsändringar. Enligt de före år 1918 gällande grundlagsbestämmelserna var antalet ledamöter av statsrådet fixerat till elva, av vilka åtta skulle vara chefer och föredragande för var sitt av vissa uppräknade departement. I sitt den 31 december 1912 avgivna betänkande framlade departementalkommitterade jämväl förslag till ändring av dessa bestämmelser. Förslaget innebar i huvudsak, att antalet statsrådsledamöter skulle utgöra lägst tio, högst tolv, att för de särskilda förvaltningsgrenarna skulle finnas statsdepartement till det antal som bestämdes genom en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag, vilken tillika angåve varje departements huvudsakliga verksamhetsområde, samt att Konungen skulle bland statsrådets ledamöter utnämna chefer och föredragande för de olika departementen. Beträffande bestämmelserna om statsdepartementens antal och benämningar anförde kommitterade, 1 att det syntes dem påtagligt att dessa be1

Jfr departementalkommitterades betänkande I s. 134 ff.

60 stämmelser icke vore av grundlags natur. Enligt kommitterades mening vore bestämmelsernas betydelse närmast att angiva normerna för det sätt varpå centralförvaltningen skulle vara uppdelad för sin verksamhet i högsta instans; de ägde följaktligen icke konstitutionell utan administrativ karaktär. Vid bedömande av frågan om departementsindelningens inrymmande i grundlag hade emellertid även en annan omständighet av praktisk innebörd varit bestämmande för kommitterade. Härom anfördes i betänkandet bland annat: »Det synes nämligen kommitterade otvivelaktigt att, med hänsyn till vikten av statsförvaltningens anpassning efter samhällsutvecklingens krav, det ofta nog måste framstå såsom en kännbar olägenhet, att ifrågavarande stadganden äro bundna vid de tunga former, som äro gällande för ändring av grundlag. Det torde vara så mycket mera angeläget, att förevarande stadganden bliva i samband med den nu ifrågasatta departementsreformen uteslutna ur regeringsformen, som behovet av rörligare och smidigare former uti ifrågavarande avseende helt visst framgent kommer att starkare framträda i bredd med en livligare växelverkan mellan statsförvaltningen och samhällslivet i det hela.» ' Kommitterade funno det kunna ifrågasättas, om ej bestämmandet av departementsindelningen helt och hållet borde läggas i Kungl. Maj:ts hand, men hade — om ock en dylik anordning skolat medföra beaktansvärda fördelar — likväl icke ansett tillrådligt att ett sådant steg då toges, särskilt i betraktande därav att en dylik utsträckt rätt för Kungl. Maj:t, ehuru tilllämpad i de flesta europeiska stater, icke överensstämde med våra förvaltningsförhållanden sådana de historiskt utvecklat sig. Kommitterade hade vid sådant förhållande trott spörsmålet böra lösas på det sätt, att i regeringsformen allenast utsädes att statsdepartement skulle finnas för de särskilda förvaltningsgrenarna — varmed departementalstyrelsens princip vore i grundlag fastslagen — samt att vidkommande departementens antal i regeringsformen hänvisades till en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. I fråga om statsrådets sammansättning förklarade sig departementalkommitterade av anförda skäl 1 utgå från att statsrådet normalt skulle bestå av tolv medlemmar, nämligen nio departementschefer och tre konsultativa statsråd. Kommitterade funno det emellertid givet att undantagsfall kunde inträffa, då svårigheter mötte att bilda en homogen regering av ett så stort antal ledamöter. På grund härav hyste kommitterade den uppfattningen att antalet statsråd icke borde fixeras i grundlagen, utan att åt Konungen borde lämnas rätt att efter omständigheterna vid varje särskilt tillfälle bestämma detta antal, dock med den begränsning som ovan angivits. Härigenom hade, enligt vad kommitterade framhöllo, möjlighet beretts att vid vissa undantagsfall bilda en mindretalig regering, på samma gång m a n genom bestämmandet av minimiantalet statsrådsledamöter till tio givit uttryck däråt att nämnda antal, med hänsyn till statsförvaltningens uppdelning på nio departement, vore det lägsta som kunde anses bjuda erforderlig trygghet för förvaltningens behöriga handhavande. 1

Jfr betänkandet I s. 137 ff.

61 Med anledning av departementalkommitterades betänkande framlades för 191A års senare riksdag en proposition (nr 79) med förslag tilländring av grundlagens stadganden bland annat i nu förevarande delar. Beträffande frågan om utbrytande ur grundlagen av bestämmelserna om departementens antal och benämningar förklarade chefen för justitiedepartementet, att han funne vad kommitterade anfört till stöd för sitt förslag härom givetvis förtjänt av beaktande, men att han det oaktat ej kunde ansluta sig till kommitterades förslag såsom helhet betraktat, enär, enligt vad departementschefen hölle före, departementsindelningen icke borde helt berövas den stadga som sammanhängde med de dåvarande bestämmelsernas egenskap av grundlagsstadganden. Ett antagande av kommitterades förslag skulle enligt departementschefens förmenande innebära ett större avsteg från då bestående förhållanden än som kunde anses erforderligt och lämpligt. Frågan syntes i stället böra lösas på sådant sätt att i regeringsformen inrymdes, bland annat, stadgande om att departementens antal skulle vara lägst åtta, högst tio samt inom dessa gränser bestämmas i särskild av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Behovet av rörligare och smidigare former i avseende å departementsindelningen fann departementschefen bliva i fullt tillräcklig mån tillgodosett även med detta förslag. Ej heller kommitterades förslag att antalet statsrådsledamöter skulle i grundlagen bestämmas till minst tio och högst tolv biträddes av departementschefen. Denne ansåg det fortfarande böra i regeringsformen uttryckligen angivas, att en statsrådsledamot skulle vara chef och föredragande för varje departement ävensom att i statsrådet skulle ingå tre konsultativa medlemmar. En begränsning i antalet statsrådsledamöter vore i varje fall given genom bestämmelsen om att departementens antal ej finge överstiga tio. Konstitutionsutskottet anmärkte i sitt utlåtande (nr 15) i anledning av propositionen bland annat, att ökningen i smidighet och rörlighet beträffande ifrågavarande bestämmelser enligt Kungl. Maj:ts förslag tydligen inskränkte sig till vad som kunde anses vara vunnet genom själva departementsindelningens överförande från grundlag till lag, och utskottet fann det kunna sättas i fråga, om denna vinst ur berörda synpunkt kunde anses tillräcklig. Avgörande för utskottets ställningstagande blev emellertid en annan omständighet, nämligen att propositionen icke gav någon utgångspunkt för en preliminär överenskommelse om den nya lagens innehåll. Detta utgjorde enligt utskottets mening ett bestämt hinder att då förorda Kungl. Maj:ts förslag till grundlagsändringar. På utskottets hemställan avslogs därefter propositionen av riksdagen. Förslaget framlades, i oförändrad form, ånyo av Kungl. Maj :t för 19 17 års riksdag (prop, n r 248). I konstitutionsutskottets utlåtande (nr 25) underströks att ifrågavarande bestämmelser obestridligen vore av administrativt innehåll samt att, om än dylika stadganden fordom ansetts ha sin naturliga plats i en författningsurkund och rent av ansetts utgöra dennas väsentligaste innehåll, utveck-

62 lingen o f ö r t y d b a r t g å t t i d e n r i k t n i n g e n att d e allt m e r o c h m e r u t s ö n d r a t s u r g r u n d l a g a r n a . E n överflyttning av d e n a r t Kungl. Maj:t föreslagit skulle således, enligt v a d u t s k o t t e t a n f ö r d e , väl ö v e r e n s s t ä m m a m e d v å r a g r u n d lagars a l l m ä n n a utveckling. S e d a n u t s k o t t e t h ä r e f t e r — m e d e n m i n d r e , formell ä n d r i n g — tillstyrkt förslaget, a n t o g r i k s d a g e n i enlighet h ä r m e d d e t s a m m a s å s o m v i l a n d e . Det vilande förslaget blev p å f ö l j a n d e å r definitivt a n t a g e t av r i k s d a g e n . 1 9 3 0 års riksdagsmotion. Vid 1930 å r s r i k s d a g v ä c k t e s motion (1:239) o m u t r e d n i n g r ö r a n d e den ä n d r i n g i g r u n d l a g , s o m e r f o r d r a d e s för att å s t a d k o m m a e n p å folkets och representationens förtroende grundad stark regeringsmakt. Motionärerna, h e r r a r Möller, S a n d l e r och S c h l y t e r u t t a l a d e , att vid d e n i f r å g a s a t t a utr e d n i n g e n s ä r s k i l t b o r d e b e a k t a s , b l a n d a n n a t , att Kungl. Maj:t skulle erh å l l a frihet a t t b e s t ä m m a r e g e r i n g s l e d a m ö t e r n a s och s t a t s d e p a r t e m e n t e n s a n t a l — dock m e d d e n b e g r ä n s n i n g att ett visst m i n i m u m föreskreves i lag — l i k s o m att f ö r d e l a ä r e n d e n a m e l l a n r e g e r i n g s l e d a m ö t e r och s t a t s d e p a r t e ment. Härom anfördes bland annat: »Den stärkning av regeringsmakten, som, enligt vad inledningsvis nämndes, är av oss åsyftad, torde också kräva vissa omläggningar av regeringens inre organisation. En parlamentarisk regering bildas ej sällan för lösning av en viss eller vissa aktuella, på dagordningen stående frågor. För regeringen måste det då vara av synnerlig betydelse att kunna organisera sig under former, som möjliggöra att dessa frågor erhålla en såväl sakkunnig som skyndsam behandling. Härvid möta emellertid svårigheter genom den brist på möjlighet till anpassning, som f. n. utmärker regeringens organisation. Det kan t. ex. vid en regerings bildande vara önskvärt att i regeringen bereda plats åt en person, som skulle särskilt lämpa sig att driva fram en viss aktuell fråga. I regel kan detta ej ske i annan form än att vederbörande blir chef för det departement varunder ärendet sorterar. Han kommer emellertid då att i egenskap av departementschef se sin tid splittrad på en mängd löpande frågor, som kräva handläggning. Betydligt ändamålsenligare vore givetvis, om personen i fråga kunde erhålla säte i konseljen utan att belastas med departementschefens alla bestyr och han i stället kunde få tillfälle att mera helt ägna sig åt beredningen av spörsmålet i fråga. En liknande situation kan naturligen inträda även under en regerings tillvaro. En omfattande fråga, vars ministeriella handläggning skulle fullt ut kräva en mans arbetskraft, kan plötsligt aktualiseras. Kristidens förhållanden ge belysande exempel härpå. Med nuvarande organisation gå dylika ärenden rent automatiskt in under ett visst departement, och ifrågavarande departementschef nödgas till sin kanske redan förut tyngande arbetsbörda ta på sig även ansvaret för dessa nya ärendens handläggning.» Efter att h a e r i n r a t o m d e n å r 1918 g e n o m f ö r d a d e p a r t e m e n t a l r e f o r m e n anförde motionärerna vidare: »Vad departementens inre organisation beträffar togs ett steg i riktning mot ett enhetligt regeringskansli genom en år 1926 genomförd reform, genom vilken alla ordinarie tjänster inom departementen, med undantag av de högre förordnandetjänsterna och kanslirådsbefattningarna, tillsättas utan angivande av visst statsdepartement. Skäl synas nu föreligga att taga steget fullt ut: att således i rege-

63 ringsformen allenast fastställa ett visst minimum i fråga om regeringsledamöternas antal och att överlåta den närmare utformningen av den inre organisationen av regeringsarbetet till regeringen själv med allenast den begränsning beträffande antalet tjänstebefattningar inom Kungl. Maj:ts kansli, som ovillkorligen härflyter ur riksdagens budgetmakt. Möjligheten att sålunda på det i varje särskilt fall ändamålsenligaste sättet fördela och organisera arbetet inom regeringen och framför allt möjligheten att kunna lämpa organisationen efter olika aktuella förhållanden måste vara ägnad att bereda starkare garanti för en sakkunnig och snabb beredning av regeringsärendena — en ordning, som givetvis måste vara ägnad att i sin mån bidraga till en stärkning av regeringsmaktens ställning.» Konstitutionsutskottet f ö r k l a r a d e i sitt av r i k s d a g e n g o d k ä n d a u t l å t a n d e (nr 20), att utskottet k u n d e helt i n s t ä m m a i m o t i o n e n s syfte, m e n att enligt u t s k o t t e t s m e n i n g de i m o t i o n e n f r a m f ö r d a reformförslagen vore av d e n a r t a t t d e i c k e eller i v a r j e fall icke i n å g o n väsentlig grad k u n d e t j ä n a n ä m n d a syftes f ö r v e r k l i g a n d e . B e t r ä f f a n d e det nyss å t e r g i v n a s ä r s k i l d a r e f o r m f ö r s l a g e t i fråga o m regeringens i n r e o r g a n i s a t i o n a n f ö r d e u t s k o t t e t : »Att överflytta beslutanderätten på ifrågavarande områden till Kungl. Maj:t finner utskottet icke lämpligt. Enligt utskottets mening är det av värde, att vissa grundläggande bestämmelser angående departementens antal givas i grundlagen och att i övrigt antalet departement och departementsindelningen bestämmes av konung och riksdag. Den av motionärerna föreslagna reformen skulle, synes del, kunna leda till, att vid bildandet av en regering antalet departement och fördelningen av ärendena mellan departementen bestämdes mera med hänsyn till personliga och partipolitiska än sakliga grunder.» Då u t s k o t t e t således, p å dessa och i övrigt a n f ö r d a skäl, icke k u n d e a n sluta sig till d e riktlinjer för en u t r e d n i n g , s o m f r a m l a g t s i m o t i o n e n , avstyrktes denna. F l e r a reservationer avgåvos emellertid i n o m utskottet. Herr Reuterskiöld anförde sålunda, att utskottet bort hemställa att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning och förslag rörande upphävande av grundlagsstadgandena om statsdepartementens bestämmande genom lag och om antalet statsråd samt rörande dessa frågors ordnande genom den årliga statsregleringen. Enligt reservantens mening hade utskottet i nu förevarande del bort uttala bland annat följande: »Vad slutligen angår motionärernas förslag, att Kungl. Maj:t skulle erhålla frihet att bestämma regeringsledamöternas och statsdepartementens antal m. m., vill utskottet erinra, att i och med borttagandet ur grundlagen av bestämmelserna om visst antal departement och motsvarande antal departementschefer inom statsrådet redan den väg är beträdd, som leder till det resultat i huvudsak, som motionärerna avse. Visserligen fordras efter nu gällande rätt, att antalet i stället skall fastställas genom lag, men denna lag innehåller intet utom uppräkning, benämning och huvudsyfte i fråga om departementen, och den kunde lika gärna avvaras som finnas, vilket innebure att dessa frågor i stället finge avgöras genom den årliga statsregleringen och de till grund för denna liggande organisationsbesluten. Lika väl som numera antalet befattningshavare i Kungl. Maj:ts kansli, utan egentlig hänsyn till departementsindelningen beror av staten, lika väl vore det möjligt att låta antalet departementschefer bero av statens fastställande. Detta innebure intet annat än att sammanlagda antalet byråer inom Kungl. Maj:ts kansli kunde på växlande sätt sammanföras under viss departementschef. Och det kan efter ut-

64 skottets tanke icke med fog förnekas, att för den moderna regeringsbildningen det skulle vara en fördel, om ej blott antalet departementschefer, utan även deras ämbetsverksamhets omfattning finge bero av varje regering själv. Budgetmässigt erfordras härvid inga minimi- men väl vissa maximigränser, inom vilka regeringsbildningen finge röra sig.» I en reservation av herr Sävström m. fl. framhölls, hurusom den nuvarande lagen om statsdepartement lämnade föga utrymme vare sig i fråga om ärendenas fördelning inom departementen eller i fråga om antalet regeringsledamöter och arbetets fördelning mellan dessa. En utredning av berörda spörsmål funno reservanterna vara påkallad. I särskilda reservationer uttalade sig vidare herr Thulin för tillstyrkande av skrivelse i motionens syfte och herr Engberg för bifall till vad motionärerna hemställt i, bland annat, här ifrågavarande ämne. Motionen avslogs av riksdagen. Konstitutionsutskottet 1938. I sitt utlåtande i anledning av motionerna till 1938 års riksdag angående inrättande av ett hälsovårdsdepartement erinrade konstitutionsutskottet — efter att ha framhållit, hurusom frågan om de konsultativa statsrådens antal och arbetsuppgifter numera krävde särskild uppmärksamhet — att, eftersom statsministern i regel icke samtidigt vore departementschef, i allmänhet i statsrådet inginge endast två administrativa konsultativa statsråd i egentlig mening. Med hänsyn till att statsverksamheten avsevärt utvidgats under senare år ansåg utskottet, att det kunde finnas anledning taga i övervägande möjligheten att vid särskilt behov tillsätta något ytterligare statsråd med specialuppgifter men utan departement, om än utrustat med särskilt kansli. Ett dylikt statsråd skulle, enligt vad utskottet anförde, bland annat kunna bidraga till att lätta en av särskilda anledningar alltför hårt tyngd departementschefs arbetsbelastning.

Utredningsmannens yttrande. I det föregående har påvisats, hurusom någon tillfredsställande lösning av frågan om ärendesfördelningen mellan de olika departementen icke står att vinna annorledes än genom utvidgning av departementsorganisationen. I anslutning härtill har förslag framställts om inrättande av ett nytt departement, benämnt inrikesdepartementet. Det synes emellertid knappast böra ifrågakomma att genomföra en sådan organisatorisk reform förrän i samband med det provisoriska folkhushållningsdepartementets avveckling. Med hänsyn härtill och då gällande grundlagsbestämmelser icke lägga hinder i vägen för en ökning av departementens antal till tio, skulle en dylik reform icke i och för sig påkalla någon ändring i nämnda bestämmelser utan endast i lagen om statsdepartementen. Frågan om behovet av en översyn av grundlagsbestämmelserna i ämnet måste emellertid betraktas även ur andra synpunkter. Härvid är till en början att erinra om att, därest antalet departement redan för normala förhållanden fastställes till tio, statsmakterna avhända sig

65 den möjlighet som hittills förelegat att i händelse av utomordentliga förhållanden av ena eller andra slaget provisoriskt utbygga departementsorganisationen. Erfarenheten från den senaste tiden torde emellertid få anses utgöra tillräckligt belägg för nödvändigheten av att bibehålla en viss rörelsefrihet i sistnämnda avseende. Redan detta förhållande synes motivera en jämkning i grundlagsbestämmelserna. En annan omständighet, som pekar i samma riktning, hänför sig till det konsultativa inslaget i statsrådet. Den ökning av departementens arbetsbörda, som undan för undan ägt rum, har givetvis gjort sig kännbar icke blott för departementscheferna utan jämväl för de konsultativa statsråden. Alldeles särskilt har den dem åliggande författningsgranskningen samt kontrolläsningen av riksdagspropositioner och akter i andra ärenden rönt en betydande påverkan av regeringsärendenas starka tillväxt. Även med bibehållande av niodepartementsorganisationen gör sig därför, åtminstone tidtals, behov gällande av ytterligare ett konsultativt statsråd. Än mera måste detta bliva fallet vid ett ökat departementsantal. Tvivelsutan skulle det varit högeligen önskvärt att under den nu rådande krisen kunna förfoga ej blott över ett provisoriskt folkhushållningsdepartement utan ock över ett något ökat antal konsultativa statsråd. Oavsett om statsmakterna besluta sig för en ordning med normalt tio departement eller icke, synes sålunda åtgärd böra vidtagas i syfte att möjliggöra en ökning av antalet dylika statsråd. Med hänsyn till nu anförda synpunkter har utredningsmannen funnit vissa jämkningar i hithörande grundlagsbestämmelser snarast böra genomföras. Beträffande innebörden och utformningen av dessa jämkningar kunna givetvis olika meningar göra sig gällande. Vad angår s t a t s d e p a r t e m e n t e n s a n t a l håller utredningsmannen för sin del före, att tiden nu är inne att till förnyat övervägande upptaga frågan om utbrytande ur grundlagen av bestämmelserna därom. Mot en reform i denna riktning har, såsom av den föregående redogörelsen framgår, förutom historiska skäl huvudsakligen anförts, att det vore av värde att vissa grundläggande bestämmelser angående departementens antal angåves i grundlagen, samt att reformen kunde leda till att vid bildandet av en regering antalet departement och ärendenas fördelning bestämdes mera med hänsyn till personliga och partipolitiska än sakliga grunder. Det vill emellertid synas, som om dessa invändningar icke skulle vara av alltför stor tyngd. Departementalstyrelsens princip lärer kunna på tillfyllestgörande sätt fastslås genom bibehållande av grundlagsbestämmelsen att statsdepartement skola finnas för de särskilda grenarna av rikets styrelse. Och de farhågor, som kommit till uttryck beträffande konsekvenserna av ett borttagande u r grundlagen av bestämmelserna angående antalet departement, torde kunna tillräckligt beaktas även vid departementsantalets reglering i annan ordning. Redan departementalkommitterade framhöllo på sin tid, hurusom med hänsyn till vikten av statsförvaltningens anpassning efter samhällsutvecklingens ram bundenheten vid de tunga former som gälla för ändring av grundlag ofta nog måste framstå såsom en kännbar olägenhet. Riktigheten härav lärer med 5—394537

^ önskvärd tydlighet framgå av vad i det föregående anförts. Enligt utredningsmannens mening skulle en smidigare men samtidigt ur konstitutionell synpunkt betryggande anordning ernås genom att låta frågan om departementens antal avgöras genom statsregleringen och Kungl. Maj:ts på grund därav meddelade beslut. Tillräcklig anledning synes härvid icke föreligga att, såsom i 1930 års riksdagsmotion förutsattes, göra någon åtskillnad med avseende å antalets begränsning i den ena eller i den andra riktningen. Därest den nu förordade ändringen kommer till stånd, torde därav böra följa att fördelningen av ärendena mellan departementen och bestämmandet av dessas benämningar läggas i Kungl. Maj:ts hand. Fördelarna med en dylik ordning synas ej inskränka sig blott därtill att ändringar i departementens och därmed statsrådsledamöternas antal kunna vidtagas utan det dröjsmål som föranledes av en grundlagsändring. Beaktansvärd är också den ökade möjlighet som beredes att, därest en inträffad kris eller andra extraordinära förhållanden skulle påkalla skyndsamma organisatoriska förändringar inom Kungl. Maj:ts kansli, i utjämningssyfte vidtaga omgrupperingar av ärenden departementen emellan, utan att riksdagens samtycke behöver avvaktas. På grund av vad nu anförts föreslås, att stadgandena i § 5 regeringsformen om departementens antal samt om ordningen för bestämmande av deras benämningar och huvudsakliga verksamhetsområden utgå. I stället bör i nämnda paragraf föreskrivas, dels att antalet departement bestämmes avKonungen och riksdagen gemensamt, dels ock att departementens benämningar och fördelningen av ärendena, departementen emellan, bestämmas av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord stadga. Lagen om statsdepartementen bör i anslutning härtill upphävas. Den sålunda ifrågasatta reformen lärer medföra, att den befattning som enligt § 38 riksdagsordningen tillkommer konstitutionsutskottet med avseende å lagstiftning angående statsdepartementen bör bortfalla. Erinras må emellertid att, därest det skulle anses nödigt att vid utskottsbehandlingen av frågor om förändring av departementens antal inhämta konstitutionsutskottets mening i ämnet, möjlighet härtill torde föreligga genom tillämpning av de i § 47 riksdagsordningen meddelade bestämmelserna angående sammansatt utskott. Vad härefter beträffar frågan om d e k o n s u l t a t i v a s t a t s r å d e n s a n t a l , varom stadgas i § 6 regeringsformen, skulle det behov av rörelsefrihet vid bestämmandet därav, som i det föregående påvisats, effektivt kunna tillgodoses på det sätt att även detta antal göres helt oberoende av grundlagsföreskrifter och i stället fastställes av Konungen och riksdagen gemensamt. Enda skälet för ett bibehållande av det nuvarande antalet, eller tre, såsom ett i grundlag stadgat minimum skulle vara, att man därigenom bereder större säkerhet för att de konsultativa statsråden icke vid något tillfälle bliva färre än nu. Enligt utredningsmannens mening föreligger dock näppeligen något praktiskt behov av en dylik grundlagsbestämmelse, vilken

67 därjämte synes mindre väl ansluta sig till det förslag beträffande departementens och departementschefernas antal, som framlagts i det föregående. I detta sammanhang är emellertid att erinra om en likaledes i § 6 regeringsformen meddelad bestämmelse, att bland de tre statsråden utan departement minst två böra ha förvaltat civil beställning. Detta stadgande är avsett att utgöra en borgen för att varje regering inom sig skall räkna ett tillräckligt antal ledamöter med grundlig kännedom om civil förvaltning. Redan departementalkommitterade ansågo det emellertid kunna med fog ifrågasättas, huruvida icke bestämmelsen kunde helt och hållet bortfalla. Bland annat anfördes att densamma vore mindre tillfredsställande ur den synpunkten att, även då tre konsultativa statsråd inginge i regeringen, det icke syntes böra oundgängligen fordras att två av dem uppfyllt berörda villkor; det kunde exempelvis vid ett givet tillfälle befinnas fördelaktigt att, jämte statsministern, som väl i de flesta fall kunde antagas komma att bliva icke en ämbetsman utan fastmera en politiskt skolad man, en annan i det parlamentariska livet erfaren och i övrigt lämplig person, som ej tjänstgjort inom statsförvaltningen eller jurisdiktionen, inträdde såsom konsultativt statsråd. Kommitterade påpekade även, att föreskriften i fråga innebure en inskränkning i Konungens rätt att välja sitt råd ävensom att den dåmera icke ägde samma berättigande som före regeringsrättens tillkomst. För egen del vill utredningsmannen tillägga, att det synes kunna ifrågasättas, om stadgandet ens för fyllande av det därmed avsedda syftet är av den betydelse lagstiftaren velat tillmäta detsamma. Den omständigheten att en person förvaltat civil beställning, under vilket begrepp lärer innefattas varje statlig befattning utom militär — och möjligen prästerlig — tjänst, innebär knappast någon garanti för att vederbörande äger djupare kunskap om det civila förvaltningsväsendet. Det lärer för övrigt få förutsättas att vid bildandet av en regering behovet av administrativ erfarenhet inom denna kommer att tillgodoses, oavsett om det nu omhandlade stadgandet bibehålies eller icke. Av nu anförda skäl förordas, att i förevarande paragraf meddelas en bestämmelse av innehåll, att statsrådet skall bestå av — förutom cheferna för departementen — statsråd utan departement till det antal som bestämmes av Konungen och riksdagen gemensamt, samt att det nuvarande särskilda behörighetsvillkoret för konsultativa statsråd utgår. Genom att sålunda icke i grundlag fixera antalet statsråd utan departement hålles möjlighet öppen att anlita sådan ledamot av regeringen för särskilda uppgifter i syfte att för en kortare eller längre tid bereda lättnad i arbetsbördan för någon eller några av departementscheferna, därest så till följd av en inträffad kris eller andra särskilda förhållanden skulle finnas behövligt. Detta synes kunna ske på det sätt, att ett statsråd utan departement förordnas att i departementschefs ställe föredraga vissa ärenden. Dessa ärenden skulle alltså fortfarande formellt bibehållas i respektive departement samt där beredas och expedieras, men departementschefen skulle befrias från den omedelbara befattningen med dem och den särskilt förordnade föredraganden ha att fullgöra hans åligganden med avseende å de ifrågavarande ärendenas beredning, föredragning och expediering.

68 Huruvida ett dylikt förordnande av »biträdande departementschef» — vartill vissa motsvarigheter finnas i främmande länder — överensstämmer med gällande svensk konstitutionell rätt, är måhända att anse såsom tveksamt. Dock torde det få antagas att hinder ej möter mot anordningen i fråga, därest denna har rent tillfällig karaktär. Till förekommande för framtiden av varje ovisshet beträffande grundlagens innebörd på denna punkt synes det lämpligt att verkställa en viss omredigering av det i § 5 sista stycket regeringsformen upptagna stadgandet angående utseende av departementschefer. Innan utredningsmannen lämnar frågan om statsrådets sammansättning, bör påpekas att de syften, som enligt det föregående ansetts böra tillgodoses genom att låta antalet departement och konsultativa statsråd bestämmas i samband med statsregleringen, givetvis i stället kunna ernås genom att göra sagda antal beroende av en av Konungen och riksdagen gemensamt stiftad lag. Även vid en sådan — enligt utredningsmannens mening onödigt omständlig — anordning torde det emellertid, för att den anpassning efter utvecklingen, som eftersträvats, icke skall äventyras, böra vara Konungen förbehållet att bestämma om fördelningen av ärendena mellan departementen och om dessas benämningar.

Som förut nämnts har i direktiven för denna utredning bland spörsmål, som borde göras till föremål för undersökning, upptagits jämväl fråga om ändrade bestämmelser rörande s a m m a n s ä t t n i n g e n a v t i l l f ö r o r d n a d r e g e r i n g . Syftet med utredningen i denna del angavs vara att för sammansättningen finna en form, som undanröjde den nu förefintliga begränsningen i den administrativa befogenheten för departementschef, vilken ej vore medlem av tillförordnad regering, och åstadkomme att samtliga statsråds arbetsförmåga utnyttjades på ett tillfredsställande sätt under tid då tillförordnad regering vore tillsatt. Angående s. k. tillförordnad regering stadgas i § 43 regeringsformen, att om Konungen går i fält eller till avlägsnare inrikes orter reser, han äger förordna »tre ledamöter av statsrådet, under den ordförande, som han, antingen ibland prinsar av sitt hus eller ibland statsrådets ledamöter, särskilt nämner,» att i viss omfattning föra regeringen. Tillsättandet av tillförordnad regering medför bland annat en tillfällig förändring i fråga om chefskapet för åtminstone flertalet departement, i det att departementen därvid fördelas mellan den tillförordnade regeringens medlemmar, vilka under den tid förordnandet varar förestå respektive departement såsom tillförordnade chefer. Under samma tid ä r således en ordinarie departementschef, som icke tillhör den tillförordnade regeringen, ställd utanför regeringssammanträdena och därjämte i saknad av befogenhet att meddela på departementschefen ankommande beslut, även om han är oförhindrad och i realiteten fortfar att leda sitt departement. Att en sådan ordning icke kan vara praktisk och ändamålsenlig synes ej behöva när-

69 mare utvecklas. Utredningsmannen är också av den uppfattningen att en ändring bör komma till stånd i syfte att undanröja den begränsning i en ordinarie departementschefs möjligheter att utöva sitt ämbete, som följer av ovanberörda grundlagsbestämmelse. Hur detta syfte lämpligen skall tillgodoses är en annan fråga. Med avseende härå torde följande böra beaktas. Därest Konungen under tid för vilken tillförordnad regering är tillsatt har att avgöra regeringsärenden, som han förbehållit sin egen prövning, hålles konselj å den ort där Konungen uppehåller sig. Här måste följaktligen statsrådsledamöter i erforderligt antal infinna sig. Det förekommer ej sällan, att samtidigt eller så gott som samtidigt hålles dels regeringssammanträde i Stockholm och dels konselj å Konungens vistelseort. Då den tillförordnade regeringens medlemmar måste anses vara av laga förfall hindrade att deltaga i nämnda konselj, torde, för att så inånga av statsrådets ledamöter som möjligt skola kunna deltaga i denna, åtminstone vid sådana tillfällen som här åsyftas antalet medlemmar av den tillförordnade regeringen icke böra hållas högre än som kan anses oundgängligen nödvändigt. Möjlighet måste därför föreligga att, med iakttagande av ett grundlagsstadgat minimum, anpassa tillförordnad regerings medlemsantal så, att antalet statsrådsledamöter som stå till förfogande för att deltaga i konselj ej därigenom otillbörligt reduceras. Överhuvud torde de skäl som åberopats till stöd för en ändring av ifrågavarande bestämmelser tala för att Konungen, med nyss angivna inskränkning, bör ha fria händer att lämpa tillförordnad regerings sammansättning liksom ock arbetsfördelningen mellan dess medlemmar efter förhållandena i varje särskilt fall. I enlighet härmed har det synts utredningsmannen, att det syfte varom här är fråga lämpligen bör tillgodoses på det sätt att antalet statsrådsledamöter, som Konungen äger förordna såsom medlemmar av tillförordnad regering utöver ordföranden, i grundlagen bestämmes till minst tre. I anslutning härtill uppställer sig spörsmålet huruvida, sedan en tillförordnad regering med visst antal medlemmar tillsatts av Konungen, denna regering själv äger besluta om förändring av nämnda antal. Erinras må i detta sammanhang, att i Kungl. Maj:ts - i konselj meddelade — beslut om tillsättande av tillförordnad regering regelmässigt inryckes föreskrift därom att, därest ordföranden eller någon av medlemmarna skulle bliva av sjukdom, jäv eller annan orsak hindrad att deltaga i regeringen, däri skall inkallas någon annan statsrådsledamot och att vid inträffande förändring i regeringens sammansättning den främste av regeringens ledamöter skall vara ordförande. Hinder synes icke möta att detta bemyndigande — som väl saknar stöd i regeringsformens bestämmelser men anses vara uttryck för konstitutionell sedvanerätt — efter den nu ifrågasatta grundlagsändringens genomförande gives den vidgade innebörd som erfordras för en ändamålsenlig tillämpning av den ändrade bestämmelsen.

70 Förutom de grundlagsändringar som ovan förordats torde i detta sammanhang böra i § 25 regeringsformen vidtagas en jämkning, innefattande rättelse av en där förekommande hänvisning. Med iakttagande härav har upprättats förslag till ändrad lydelse av §§ 5, 6, 25 och 43 regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen, vilket förslag finnes härvid fogat såsom bilaga D.

71 Bilaga

A.

P. M. angående departementsorganisationen i vissa främmande länder m. m. Danmark. Enligt Danmarks Grundlov utnämner och avskedar konungen sina ministrar. Han bestämmer även deras antal och ärendenas fördelning dem emellan. Genom beslut av konungen ha upprättats nya ministerier och särskilda av en minister styrda förvaltningsgrenar. Stundom har så skett i strid mot vad i lag stadgats; exempelvis överfördes enligt kungörelse 2 % 1914 ärenden rörande utskrivningsväsendet från Justitsministeriet till Indenrigsministeriet, oaktat värnpliktslagen 8 /e 1912 förutsatte att justitieministern utövade ledningen av utskrivningsväsendet. Statsministeriet, som tidigare närmast varit ett sekretariat för konseljpresidenten (statsministern), har genom beslut av konungen tillagts betydande allmänna administrativa uppgifter, såsom förvaltningen av Grönland, ärenden rörande Färöarna, förhållandet till Island, naturskyddslagstiftningen m. m. Ehuru konungens befogenhet att bestämma ministrarnas antal och ärendenas fördelning dem emellan ej kan inskränkas i vanlig lagstiftningsväg, måste vid befogenhetens utövning hänsyn tagas därtill att avlöningen till ministrarna och till ämbetsmännen i eventuella nya ministerier måste bestämmas av den anslagsbeviljande statsmakten. Om en ändring av ministeriernas antal eller verksamhetsområden har till följd att nya fasta tjänster (fäste Stillinger med Pensionsret) inrättas, kräves att riksdagen samtycker härtill genom antagande av den i den årliga Normeringsloven — ett årligt supplement till Statstjenestemandsloven, som bl. a. omfattar inrättandet av nya fasta tjänster —• upptagna bestämmelsen härom eller genom antagande av en annan motsvarande lag om upprättande av sådana befattningar. Erfordras ej upprättande av nya fasta tjänster utan endast en ökning av den extra personalen, är en Bevilling på Finansloven för ändamålet tillräcklig. I allmänhet har antalet ministrar svarat mot antalet ministerier på så sätt att vart och ett av de olika ministerierna varit ställt under var sin minister och varje minister i allmänhet varit chef för ett ministerium; tidigare var sålunda statsministern även chef för ett av de då förefintliga ordinarie ministerierna. Emellertid ha stundom utnämnts ministrar utan portfölj; detta har även varit händelsen vid utnämning av statsministrar. Någon gång har åt en minister anförtrotts ledningen av mer än ett ministerium; sedan 1905 ha sålunda de var för sig självständiga krigsoch marinministerierna hänförts under samme minister, som därefter benämnts försvarsminister. Stundom ha de under ett ministerium hörande ärendena underställts olika ministrars prövning eller ärenden, tillhörande en ministers verksamhetsområde, handlagts av personalen i ett annat ministerium. Åren 1848—1894 funnos 7 ministerier. Antalet har sedermera växlat. På senaste tiden har det hänt att nya ministerier inrättats vid ett ministerskifte för att åter vid nytt ministerskifte avlösas av andra. För närvarande äro ministerierna 13, nämligen Statsministeriet, Udenrigsministeriet, Krigsministeriet, Marineministeriet, Finansministeriet, Justitsministeriet, Indenrigsministeriet, Socialministeriet, Ministeriet for Handel, Industri og Sofart, Ministeriet for offentlige Arbejder, Ministeriet for Landbruk og Fiskeri, Kirkeministeriet och Undervisningsministeriet.

72 Nor^e. Enligt den norska Grundloven utser konungen själv ett råd av norska medborgare, som skall bestå av en statsminister och minst 7 andra medlemmar. Konungen fördelar ärendena bland statsrådets medlemmar på sätt han prövar lämpligt. Till att taga säte i statsrådet må konungen vid utomordentliga tillfällen kalla, utom statsrådets ordinarie medlemmar, andra norska medborgare, dock icke ledamöter av stortinget. Grundloven, som alltså ålägger konungen att fördela göromålen mellan statsrådets ledamöter, förutsätter att ledningen av regeringskontoren fördelas melian de särskilda ledamöterna av statsrådet. Regeringskontoren äro organiserade i departement till det antal konungen bestämmer; föreskrifter härom meddelas i en särskild regeringsinstruktion (Instruks for Regjeringen). Den befogenhet konungen äger att fördela ärendena mellan statsrådets ledamöter innefattar i sig även befogenheten att bestämma vilka regeringsdepartement som skola finnas. Departementens antal och verksamhetsområden kunna således rättsligt sett icke bestämmas i lagstiftningsväg eller genom beslut av stortinget utan endast av konungen; dennes befogenhet i sagda avseende är emellertid faktiskt starkt beskuren framför allt på grund av stortingets befogenhet att bevilja anslag för de av konungens beslut i detta avseende uppkomna behoven. Icke heller kan genom lag eller beslut av stortinget intrång rättsligen göras i konungens befogenhet att bestämma, vilket eller vilka departement varje ledamot av statsrådet skall förestå. I regel förestår varje ledamot av statsrådet ett departement. Är ledamot av statsrådet av sjukdom eller ledighet förhindrad att utöva sin befattning, förestår i regel ett statsråd samtidigt flera departement. I början av september 1939 funnos 9 regeringsdepartement, nämligen: utenriksdepartementet, kirke- og undervisningsdepartementet, justis- og politidepartementet, departementet for sosiale saker, departementet for handel, sjöfart, industri, håndverk og fiskeri, landbruksdepartementet, departementet for de offentlige arbeider, finans- og tolldepartementet samt försvarsdepartementet. Till regeringens kontor är även att hänföra statsrådssekretariatet. Statsrådssekreheren fungerar som sekreterare vid statsrådets sammanträden och har även andra åligganden. Den 13/9 1939 biföll urtima stortinget en proposition med förslag bl. a. till upprättande av ett krisedepartement med uppgift att organisera och leda de åtgärder som äro nödvändiga för att trygga och ordna landets förseende med livsförnödenheter och andra viktiga varor m. m. under det krig som utbrutit i Europa. Krisedepartementet är organiserat efter delvis andra principer än de ordinarie departementen.

Fin la nd. Enligt Finlands regeringsform 17/7 1919 skall jämte republikens president — ål vilken den högsta verkställande makten är uppdragen — för statens allmänna styrelse finnas ett statsråd, bestående av en statsminister och nödigt antal ministrar. Presidenten fattar, på föredragning av vederbörande minister, sina beslut i statsrådet, vars i ärendets handläggning deltagande medlemmar äro för beslutet ansvariga, såvitt de ej till protokollet uttalat skiljaktig mening. Statsrådet är en kollegial myndighet med den väsentliga uppgiften att handhava den allmänna styrelsen i landet, dock så att vissa slags hithörande ärenden kunna vara presidenten förbehållna eller statsrådet undandragna eller ock uppdragna åt en minister eller ämbetsman vid ministerium. Å statsrådet ankommer att till verkställighet befordra presidentens beslut samt att avgöra ej mindre de ärenden, om vilka statsrådet enligt lag äger besluta, än även de övriga styrelse- och förvaltningsärenden som icke blivit i regeringsformen eller annan lag eller förordning

73 presidenten förbehållna och icke heller uppdragits åt någon minister i egenskap av chef för ministerium eller åt lägre myndighet. Till medlemmar av statsrådet — vilka böra åtnjuta riksdagens förtroende — kallar presidenten för redbarhet och skicklighet kända infödda finska medborgare. Den minister, till vars handläggning ärenden rörande justitieförvaltningen höra, samt minst en av de andra ministrarna skola vara lagfarna. I statsrådet skall finnas en justitiekansler, som bör äga framstående insikt i rättsväsendet. Statsrådet omfattar det antal ministerier, som erfordras för de särskilda förvaltningsgrenarna. Varje ministerium förestås av en minister. Ministeriernas antal och allmänna verksamhetsområde fastställas genom lag och kunna alltså icke ändras i administrativ ordning, medan de närmare stadgandena om ärendenas fördelning mellan ministerierna samt om statsrådets organisation i övrigt utfärdas genom förordning. Bestämmelserna återfinnas dels i två lagar 30/3 1922, den ena om ministeriernas i statsrådet antal och allmänna verksamhetsområde, den andra om ärendenas handläggning i statsrådet och dess ministerier, dels ock i en förordning, likaledes 30/3 1922, innefattande reglemente för statsrådet. I sistnämnda författning ha närmare bestämmelser meddelats om ärendenas fördelning mellan ministerierna. Slutligen må anmärkas en förordning 30/3 1922, innefattande reglemente för justitiekanslern vid statsrådet. Med bortseende tills vidare från den utökning av statsrådet, som på senaste tiden ägt rum i anledning av de inträdda utomordentliga förhållandena, skola i statsrådet för handhavandet av den allmänna styrelsen och de särskilda förvaltningsgrenarna finnas 10 ministerier, nämligen ministeriet för utrikesärendena, justitieministeriet, ministeriet för inrikesärendena, försvarsministeriet, finansministeriet, undervisningsministeriet, lantbruksministeriet ministeriet för kommunikationsväsendet och allmänna arbetena, handels- och industriministeriet samt socialministeriet. Därutöver finnes ett kansli för statsrådet samt skall, enligt reglementet för justitiekanslern, vid statsrådet finnas ett justitiekanslersämbete. Chef för varje ministerium är en minister. Republikens president kan till medlemmar av statsrådet, utöver cheferna för ministerierna, kalla normalt högst två ministrar med uppdrag att såsom biträdande chefer handlägga ärenden vid ett eller flera ministerier eller att vara ministrar utan portfölj. Kan minister för sjukdom, jäv eller annat tillfälligt hinder icke handhava sina åligganden, ankommer det enligt berörda lag å republikens president att förordna någon annan minister i hans ställe. Möjligheten för presidenten att till medlemmar av statsrådet kalla biträdande ministeriechefer eller ministrar utan portfölj har under senare år i regel utnyttjats. Det har även förekommit att en ministeriechef samtidigt varit biträdande minister i annat ministerium och att en medlem av statsrådet, som varit biträdande minister i ett ministerium, förordnats att samtidigt vara biträdande minister i ett annat ministerium. De under sistlidne augusti månad inträdda exceptionella förhållandena ha föranlett inrättandet av ett elvte ministerium. Genom lag 2 % 1939 angående ändring av lagen om ministeriernas i statsrådet antal och allmänna verksamhetsområde har sålunda stadgats att i statsrådet kan finnas ett folkförsörjningsministerium. Av ärenden som ankomma å statsrådet skall detta ministerium, då sådant finnes, handlägga ärenden som angå tryggandet av befolkningens utkomst samt reglementering av de; ekonomiska livet och användningen av arbetskraften under krig eller annat undantagstillstånd ävensom beredning av sådana ärenden, för såvitt de ej överlämnats till annat ministerium. I anslutning härtill har genom en likaledes 2 % 1939 utfärdad förordning för angivna ändamål inrättats ett folkförsörjningsministerium, som skall finnas tills vidare och till dess genom förordning annorledes bestämmes. Enligt förordning 25/o 1939 har i reglementet för statsrådet införts ett tillägg, vari angivits de ärenden folkförsörjningsministeriet har att handlägga. — Därjämte har presidenten bemyndigats att tillkalla ännu en biträdande ministeriechef.

74 Nederländerna. I Nederländernas grundlag stadgas att statsdepartement upprättas av konungen. På grund härav upprättas sådana genom kungliga beslut, vari tillika angives vederbörande departements verksamhetsområde. Antalet statsdepartement och arbetsfördelningen dem emellan kunna följaktligen ändras efter konungens gottfinnande. Med hänsyn till generalstaternas befogenhet i fråga om budgeten måste dock, därest ett nytt statsdepartement upprättas eller ändring sker beträffande arbetsfördelningen mellan departementen, en budgetstat i form av lagförslag därefter föreläggas generalstaterna för godkännande. Även om en ändring i. arbetsfördelningen mellan departement icke medför en ökning i utgifter, måste överförandet av respektive utgiftsposter från en huvudtitel i statsbudgeten till en annan äga rum genom lag. Frågan, huruvida den nederländska riksbudgetstaten bereder några möjligheter att möta eventuella utökningar av statsdepartement, torde böra besvaras nekande, varvid dock torde uppmärksammas att möjlighet förefinnes att under tiden begära erforderliga krediter för den åsyftade utökningen. Sedan år 1937 kunna även ministrar utan portfölj utnämnas. Enligt arbetsordningen för ministerrådet erfordras för besluts fattande, att mera än hälften av antalet ledamöter är närvarande. I fråga om handläggningen av ärenden inför ministerrådet har emellertid den praxis utvecklat sig beträffande vissa områden som hava en mera speciell karaktär, att fattandet av beslut kan läggas i händerna på en särskild kommission av ministrar. I sådana kommissioner plägar presidiet utövas av presidenten i ministerrådet. Enligt arbetsordningen skall presidenten väljas varje år, men enligt ett sedan länge vedertaget bruk fungerar den person som bildat regeringen utan val såsom president, så länge regeringen består.

Belgien. I Belgien saknas lagbestämmelser om regeringsmedlemmarnas eller de olika ministeriernas antal. Däremot är i belgiska författningen bestämt att konungen utnämner och avskedar sina ministrar. Vid varje ny regerings tillträde bestämmes i administrativ väg och oberoende av budgetära hänsyn antalet ministrar och ministerier. Ministeriernas antal har varit relativt stabilt, men ministrarnas antal växlar ofta, enär stundom en minister får övertaga två ministerier. Då i Belgien råder ministerstyrelse, är det blott viktiga ärenden som föredragas i ministerrådet.

Frankrike. Ministrarna utses i Frankrike genom beslut av republikens president. Denna presidentens befogenhet finnes ej uttryckligen stadgad i någon konstitutionell iag, men framgår av ett stadgande i lagen 25 / 2 1875 om den offentliga maktens organisation, enligt vilket presidenten tillsätter alla civila och militära ämbeten. Vid ministerskifte i Frankrike överlämnar republikens president åt en politiker att med övertagande av konseljpresidentskapet välja sina medarbetare samt förelägga republikens president en ministerlista. Emellertid finnes intet i författningen eller i annan lag, som tillämpas, bestämt om ministrarnas eller ministeriernas antal eller om ministeriernas verksamhetsområden; bestämmanderätten i detta avseende anses utan vidare tillkomma republikens president. Visserligen tillkom 2 % 1920 en lag, som bland annat föreskrev att ministerier och undersekretariat kunna inrättas endast på grund av lag, men denna grundsats lärer aldrig ha iakttagits. Varje konseljpresident konstituerar sin ministär såsom det behagar honom och inskränker sig

75 till att av kamrarna äska de nödiga anslagen. Voteringen av anslagen betraktas såsom legislativ approbation. I allmänhet lära nya ministerier komma till stånd genom särskilda dekret, utfärdade av republikens president; stundom har emellertid detta icke varit fallet utan ministeriets tillkomst varit att tillskriva det faktum att presidenten utnämnt chef för ministeriet. Genom dekret av republikens president bestämmes på enahanda sätt varje ministeriums verksamhetsområde. Kabinettet utgöres under alla förhållanden av en chef, nämligen konseljpresidenten, och ett antal ministrar med portfölj. Vidare kan en ministär i sig innesluta ministrar utan portfölj, statsundersekreterare (sous-secrétaires d'Etat) samt kommissarier (commissaires). Ministrar utan portfölj ha förordnats av olika anledningar: för att förena olika politiska partier kring en viss uppgift, exempelvis försvaret, eller för att befria konseljpresidenten från åliggandet att sköta ett visst ministerium, och slutligen har man stundom upprättat en dylik post för en politiker, vilken av en eller annan anledning ej kunnat tilldelas något visst ministerium. Ministrarna utan portfölj ha endast att deltaga i ministerkonseljens överläggningar; de kunna ej utöva någon makt. Antalet ministrar och ministerier har växlat mycket. Före världskriget utgjorde antalet ministrar i medeltal 12, under världskriget 10 och senare inemot ett 20tal. Före det nu pågående krigets utbrott var antalet ministrar 18. I september 1939 inrättades två nya ministerier, nämligen ett blockadministerium — eller snarare folkförsörjningsministerium — samt ett rustningsministerium. Blockadministeriet har närmast till uppgift att ombestyra folkförsörjningen och omläggningen av landets ekonomiska liv på krigsfot.

Tyskland. Under tiden till 1918 var rikskanslern att anse såsom rikets ende ansvarige minister; såsom sådan var han den högste ledaren av rikets förvaltning och chef för de Reichsämter som voro att jämställa med ministerier i andra stater. I spetsen för varje sådant Reichsamt stod en statssekreterare, men denne hade ej ställning såsom minister utan var endast medhjälpare åt rikskanslern. Om upprättandet av dessa Reichsämter gällde ganska invecklade bestämmelser; i allmänhet krävdes härför — utom för vissa fall bestämmelser utfärdade i lagstiftningsväg — beslut av förbundsrådet och kejsaren ävensom, därest för ändamålet krävdes anslag av statsmedel, av riksdagen. Enligt Weimarförfattningen utgjordes riksregeringen av rikskanslern och riksministrarna. Dessa sistnämnda utnämndes på rikskanslerns förslag av rikspresidenten, Rätten att tillskapa och organisera riksministerier ansågs vara ett utflöde av den statsöverhuvudet tillkommande exekutiva makten. För ändamålet krävdes endast beslut i administrativ ordning, med de förbehåll att riksdagens rätt att bevilja medel för ändamålet lämnades oberörd, att om organisationen av ett ministerium grundade sig på en lag, den endast i lagstiftningsväg kunde ändras, och slutligen att den tillskapade organisationen icke lade grunden till nya materiella regeringsrättigheter gentemot statsborgarna eller andra statsorgan. Numera har Fuhrer-principen trängt igenom icke blott i politiskt utan även i statsrättsligt avseende. Detta visar sig ej minst i förhållandet mellan rikspresidenten-rikskanslern å ena sidan och rikskabinettet å den andra. Genom en provisorisk lag 23/3 1933 (Gesetz zur Behebung der Not von Volk und Reich;, varigenom nyssnämnda princip infördes och regeringen gjordes oberoende av riksdagen, tillerkändes regeringen rätten till s. k. förenklad lagstiftning. Under det att förut lagar utan vidare kunde utfärdas av riksdagen, anförtroddes nu samma rätt åt regeringen, däri innesluten befogenheten att med vissa undantag ändra statsför-

76 fattningen. Denna förenklade lagstiftningsmakt bekräftades och utvidgades genom lag 30 /i 1934 (Gesetz uber den Neuaufbau des Reiches), genom vilken inskränkningarna i regeringens befogenhet att ändra statsförfattningen bortföllo. I kraft av denna lagstiftning och av bestämmelser, utfärdade med stöd därav, ha kabinettets ledamöter själva blivit Fiihrer, var och en på sitt område, och dessa äro i sin ordning underordnade rikspresidenten-rikskanslern; denne är sålunda icke primus inter pares utan överordnad kabinettets medlemmar. Antalet ministerier är ej fastställt; rikskanslern kan i kraft av sin organisationsbefogenhet skapa nya eller förena gamla. Riksministerierna voro 1937 till antalet 14. Härtill komma två riksministrar utan portfölj, av vilka den ene är Stellvertreter des Fuhrers. Genom kungörelse 3 % 1939 inrättades ett ministerråd för rikets försvar (Ministerrat fur Reichsverteidigung). Detta ministerråd äger utfärda förordningar med laga kraft i alla fall, där icke der Fiihrer särskilt föreskriver att en av ministerrådet utfärdad förordning skall slutgiltigt behandlas av riksregeringen eller riksdagen.

England. Till ministären i England (the ministry) räknas alla de statsämbetsmän som skola ombytas vid ett ministärskifte; deras antal uppgår till mellan 60 och 70. En del av dessa bildar det s. k. kabinettet (the cabinet), som de facto utövar styrelsen. Kabinettet är en till följd av den historiska utvecklingen framvuxen institution, vilken icke finnes omnämnd i någon lag och för vars verksamhet icke några former finnas stadgade. Huru många och vilka av ministären premiärministern (the prime minister) vill kalla till kabinettet beror i själva verket av honom; antalet plägar numera uppgå till omkring 20. Premiärministern i England äger nämligen i stort sett att fritt förfoga över administrationen och kan principiellt på egen hand besluta om tillsättande av nya ministrar och ministerier samt beträffande deras arbetsuppgifter. I fråga om utnämning av nya ministrar kräves blott ett numera formellt godkännande av konungen. Skall ett nytt ministerium inrättas, anses däremot enligt för närvarande härskande praxis frågan därom böra i lagstiftningsväg framläggas för parlamentet, om det nya ministeriets varaktighet beräknas sträcka sig utöver en tidrymd av sex månader. De för upprättandet av ett nytt ministerium erforderliga anslagskraven måste godkännas, först av skattkammaren (the treasur\ r ) samt senare, i samband med budgetbehandlingen, av underhuset. Premiärministern äger vidare att på egen hand bestämma sammansättningen av kabinettet. — De ledamöter i konseljen, som tillika tillhöra kabinettet, äro jämväl medlemmar av det s. k. privy council, som i gamla lider utgjorde konungens råd men nu övergått till att uteslutande bliva en dekoration. Dess ledamöter utnämnas för livstid på grund av framstående ställning på det politiska, litterära, vetenskapliga eller administrativa området. I samband med krigsutbrottet mellan England och Tyskland ha vissa förändringar vidtagits inom regeringen. Samma dag kriget förklarades avgick den då sittande regeringen och bildades ny sådan. I sammanhang härmed inrättades nya ministerier för livsmedelsförsörjningen, för det ekonomiska kriget och för »national service» samt ett informationsministerium. Inom det nya kabinettet har —- med världskrigets krigskabinett (war council) som förebild — bildats ett krigskabinett, bestående av 9 ministrar. Justitiedepartementet i oktober 1939.

77 Bilaga B.

Uppgift å a n t a l e t i n k o m n a ä r e n d e n å r e n 1931—1938. Justitiedepartementet. År

1931 1982 1933 1934 1935 1936 1937 1938

Regeringsärenden

Departementsärenden

Regeringsrättsärenden

Summa

4 312 4 475 4 727 5 283 5 603 5 982 6 691 7 424

954 885 877 833 899 875 815 949

9 20 7 2 7 9 7 9

O 2/o 5 380 5 611 6118 6 509 6 866 7 513 8 382

Försvarad epartementet.

1931 1932 1933 .934 1935 1936 1937 1938

Regeringsärenden 1

Departementsärenden

Regerings rättsärenden

Summa

5 659 4 088 5 590 5«73 5 606 5 927 6 507 5 764

281 242 297 295 253 274 340 402

93 97 85 95 73 143 79 51

6 033 4 427 5 972 6 063 5 932 6 344 6 926 6 217

1 Kommandomål ej inräknade. Dessa utgjorde under resp. år 4 579, 4 795, 4 530, 4 731, 4 399, 5 422, 5 270 och 4 800.

Socialdepartementet.

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938

Regeringsärenden

Departementsärenden

Regeringsrättsärenden

Summa

3 384 5193 4 093 3 761» 3 239 3 366 3 446 3 609

685 645 970 1490 14*6 1264 1290 1285

313 362 396 469 448 480 387 503

4 382 6 200 5 459 5 728 5173 5110 5123 5 397

78 Kommunikationsdepartementet. År

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938

Regeringsärenden

Departementsärenden

Regerings rättsärenden

2 523 2 496 2 619 3 055 2 800 2 778 3 388 3 619

114 78 90 69 94 108 107 96

417 426 437 522 508 469 424 420

Finansdepartementet. Ar

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938

Regeringsärenden

Departementsärenden

Regeringsrättsärenden

2 242 2 304 2 555 2 544 2 438 2 585 2 930 8 161

284 296 267 258 225 302 248 231

791 941 816 747 738 634 724 921

Ecklesiastikdepartementet. År

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938

Regeringsärenden

Departementsärenden

Regeringsrättsärenden

3 756 3 697 3 731 3 828 3 955 4171 4 675 5 295

667 673 746 951 930 848 880 832

198 201 478 466 266 229 209 213

Jordbruksdepartementet.

1931. 1932 . 1933. 1934 . 1935 . 1936. 1937 . 1938.

Regeringsärenden

Departementsärenden

Regeringsrättsärenden

3 038 3 465 3 797 4128 4 687 4 176 4 096 4172

358 457 5d6 576 566 602 636 592

88 83 89 258 144 88 66

79 Handelsdepartementet. År

1931 1932 1933 1934 1935 1936 1937 1938

Regeringsärenden

Departementsärenden

Regeringsrättsärenden

Summa

1737 1814 1988 19D4 2 430 2 627 2 881 2 589

505 666 588 790 732 857 724 756

68 59 76 59 47 62 62 66

2 310 2 539 2 652 2 753 3 209 3 546 3 667 3411

81 Bilaga C.

översikt av statsdepartementens verksamhetsområden enligt alternativ II. A.

Förvaltningsärenden. 1

Justitiedepartementet : Ärenden rörande inseende över lagskipningen; domstolarna och deras personal; rikets judiciell» indelning; tingsstad, tingshus och häradshäkte; offentliga rättshjälpsanstalter; fastighetsregister, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement; antagande av släktnamn; ätal för brott och förordnande av domstol, där sådant ankommer på Kungl. Maj:t; av brottmål föranledda ersättningar av allmänna medel; ersättning till oskyldigt häktade eller dömda; ersättning i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbetsoch tjänstemän med flera; fångvården; behandling av minderåriga förbrytare; förvaring av förminskat tillräkneliga förbrytare samt internering av återfallsförbrytare; straffregister; nåd i brottmål; villkorlig frigivning; tillämpning av tryckfrihetsförordningen, i vad denna förordning därom stadgar; rikets vapen och flagga; rikets gränser; regering och riksdag med undantag av ärenden rörande utrikesnämnden; val till riksdagens kamrar; sammanfattande av berättelsen till riksdagen om vad i rikets styrelse tilldragit sig; medborgarskap; tillstånd för utlänning samt vissa bolag och föreningar att förvärva fast egendom, gruva eller aktier; förbrytares utlämnande; tillämpning av utlänningslagen, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement; fideikommissförfattningar; tillstånd till äktenskap och adoption, där meddelande av sådant tillstånd ankommer på Kungl. Maj:t; föreningsväsendet i allmänbet; tillämpning av lagen om tillsyn över stiftelser; rättsstatistik; svensk författningssamling. Utrikesdepartementet: Försvarsdepartementet: Ärenden rörande försvarsväsendet med därtill hörande personal och materiel; vården om de till försvaret upplåtna fastigheter och byggnader ävensom av förrad samt andra anstalter och inrättningar för försvarets behov; undervisningsväsendet samt sjukvårds- och veterinärväsendet vid försvaret; 1937J9L5 ^ P g ^ ^ 6—394537

SFS 1932:417, 1933:525, 1934:235, 1936:366,

82 välgörenhetsinrättningar för den till försvaret hörande personalen; frivilliga sammanslutningar för tillgodoseende av försvarsbehov. Socialdepartementet: Ärenden rörande förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare, såsom kollektiv- och andra arbetsavtal, arbetstvister; arbetarskydd, såsom skydd mot olyckshändelse och ohälsa i arbete, minderårigas och kvinnors användande till arbete, hemindustrielit arbete, arbetstidens längd och förläggning utom vad angår arbetstiden å fartyg, vilotid; arbetsmarknaden, arbetsförmedling, utvandring och tillsyn å utvandraragenter; arbetstillstånd för utlänning; socialförsäkring; åtgärder mot arbetslöshet och för social förtänksamhet i allmänhet; socialstatistik; förhållandet till internationella arbetsorganisationen; nykterhetsverksamhet, i vad den ej tillhör annat departement; alkoholistvård; behandling av lösdrivare; bostadsväsendet, i vad dylika ärenden ej förlagts till annat departement; kooperation, utom i vad angår jordbrukskooperation; fattigvård och barnavård samt sociala frågor i övrigt, vilka ej tillagts annat departement; understöd ur allmänna arvsfonden; allmän hälsovård; sjukvårdsväsendet, i vad det ej ankommer på annat departement; läkarkonstens utövning; karantänsväsendet; apoteksväsendet; undervisningsväsendet för barnmorskor och barnmorskeväsendet i övrigt; utbildning av civil sjukvårdspersonal. Inrikesdepartementet: Ärenden rörande lantregeringen; lappadministrationen; civila boställen; rikets administrativa indelning, i vad den ej tillhör annat departement; polisväsendet samt allmän ordning och säkerhet, i vad dessa ärenden ej tillagts annat departement; lantkommuner, municipalsamhällen, köpingar, städer och landsting ävensom kommunalförbund, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement; stadsplane- och byggnadsväsendet; brandväsendet; lantmäteriet samt jorddelnings-, avvittrings- och mätningsväsendet; bidrag av statsmedel för upprättande av fastighetsregister; allmänna kartväsendet; naturminnesmärken; nationalparker; biografväsendet. Kommunikationsdepartementet: Ärenden rörande järnvägar och spårvägar, post, telegraf och telefon, kanaler, farleder och hamnar, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement; vägar, broar och färjor, motorfordonstrafik samt kommunikationsväsendet i övrigt till lands; lufttrafik; radioväsendet; statens vattenfall och deras tillgodogörande, i den mån dessa ärenden ej tillhöra annat departement; kronans byggnader, i vad dylika ärenden ej tillhöra annat departement; förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

83 Finansdepartementet: Ärenden rörande jordeboksväsendet samt de jord eller lägenheter åtföljande rättigheter och skyldigheter, i den mån sådant ärende icke är hänförligt under någon av de till andra departement hörande grenar av förvaltningen; statens skatteväsende samt den allmänna förvaltningen och redovisningen av statsmedel; stämpelavgifter; expeditionslösen; markegångssättning; avstående av arv, som tillfallit allmänna arvsfonden, samt klander av testamente i fall, som avses i 4 § lagen om allmänna arvsfonden; det kommunala skatteväsendet; statsregleringen; anslagen till hov- och slottsstaterna; den till konungens och konungahusets bruk anslagna fasta och lösa egendom; statens till andra förvaltningsgrenar ej upplåtna fasta och lösa egendom; mantalsskrivning; tullväsendet; frihamnar och frilager; myntväsendet; justeringsväsendet samt kontrollstämplingen; mått och vikt; fastställande av den räntefot, efter vilken ränta å de i postsparbanken innestående medel skall gottgöras, samt bestämmande, huruvida och efter vilka grunder ränta å medel, som innestå å postgirokonto, skall gottgöras kontoinnehavare; bank-, hypoteks- och fondväsendet; tillverkning och försäljning av drycker och andra varor, som innehålla alkohol, med undantag av alkoholhaltiga apoteksvaror; försäljning av vissa alkoholfria drycker; tobaksmonopolet; allmänna resereglementet; pensionsväsendet, i vad det ej ankommer på annat departement; statistik, i vad den ej tillhör annat departement. Ecklesiastikdepartementet: Ärenden rörande kyrkoväsendet; prästämbetets utövning; prästerskapets och kyrkobetjäningens avlöning och övriga förmåner; ecklesiastika boställen; rikets ecklesiastika indelning; församlingsstyrelsen och den kyrkliga kommunen i övrigt, i vad dessa ärenden ej tillagts annat departement; arkiv-, biblioteks- och museiväsendet, i vad det ej ankommer på annat departement; vitterhet och skön konst samt för konstens utövande avsedd undervisning; teaterväsendet; universitets- och högskoleväsendet samt vetenskaplig verksamhet i övrigt, i vad dessa ärenden ej tillhöra annat departement; 1 skol- och undervisningsväsendet, i vad det ej ankommer på annat departement; rikets indelning i skoldistrikt och folkskolinspektionsområden; allmän folkbildning och folkuppfostran; abnormundervisning och yrkesundervisning, 1 i vad dylik undervisning ej ankommer på annat departement; undervisningsstatistik. 1 Under förutsättning att en särskild överstyrelse för yrkesutbildning inrättas, utgå ärendena rörande yrkesundervisning under ecklesiastikdepartementet, samt upptagas under handelsdepartementet ärenden rörande: tekniska högskoleväsendet; yrkesundervisning, i vad dylik undervisning ej ankommer på annat departement.

84 Jordbruksdepartementet: Ärenden rörande jordbruk och lantmannanäringar med därtill hörande försöks- och undervisningsväsende; frökontrollväsendet; landsbygdens elektrifiering; fiske; stuteriväsendet och hästaveln; det civila veterinärväsendet; husdjurssjukdomar; veterinärundervisning; egnahemsväsendet och därmed i samband stående jordförmedling; jordbrukets andelsrörelse; den kronans fasta egendom, som ej innehaves med stadgad åborätt eller är anslagen till visst statsändamål och till följd därav antingen upplåten till omedelbart begagnande eller ställd under särskild ämbetsmyndighets vård; statens och andra allmänna skogar samt kronans överloppsmarker; enskildas skogar; skogshushållning med därtill hörande försöks- och undervisningsväsende; jakt; tillämpning av vattenlagen, utom i vad angår vattendomstolarna och deras personal; flottning; tillämpning av lagen om ägofred; lappväsendet, med undantag av ärenden angående lappadministrationen; tillstånd för bolag och förening att förvärva fast egendom i vad dylika ärenden ej tillagts annat departement. Handelsdepartementet:1 Ärenden rörande in- och utrikes handel; handelshögskoleväsendet; in- och utrikes sjöfart; skeppsmätningsväsendet, tillsyn å fartyg; arbetstid a fartyg; dispaschörsväsendet; registrering av fartyg; befäl å handelsfartyg; mönstring av sjöfolk; navigationsundervisning; lots- och fyrväsendet; livräddningsväsendet; skeppshypoteksväsendet; sjökarteväsendet; reglementen och taxor å avgifter för begagnande av kanaler, farleder och hamnar samt därmed sammanhängande frågor; industri; torvhantering; hantverk och annan dylik hantering; slöjd; bergs- och brukshantering; lärlingsväsendet; statens gruvegendom; geologiska samt meteorologiska och hydrografiska undersökningar; stormvarningsanordningar ; patent; skydd för varumärken, mönster och modeller; elektriska starkströmsanläggningar, med undantag av spårvägs- och järnvägsanläggningar; eldfarliga oljor; explosiva varor; normalpapper och normalbläck; aktiebolag, med undantag av bank- och järnvägsaktiebolag; handelsbolag och enkla bolag; rätt för utlänning att vara styrelseledamot i svenskt bolag samt att i riket idka handel eller annan näring; det affärsmässiga försäkringsväsendet; lotterier; ekonomisk försvarsberedskap; 1näringsstatistik. Jfr not å s. 81.

85 Lagstiftningsärenden. 1

B.

Justitiedepartementet: Ärenden rörande a) grundlag, riddarhusordning, förordning angående allmänt kyrkomöte, ansvarighetslagar för statsrådets ledamöter, för fullmäktige i riksbanken, för ledamöterna i styrelserna vid riksbankens avdelningskontor och för riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret samt lagar om högsta domstolen, om regeringsrätten, om lagrådet, om val till riksdagen och dess utskott, om statsdepartementen, 2 om kommandomål, om rikets vapen och flagga och om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar; b) civil-, straff- och kyrkolag samt annan lag, stiftad enligt den i § 87 regeringsformen omförmälda ordning, med iakttagande dock att nedanämnda ärenden, även i den mån de avse sådan lag, som nyss sagts, skola tillhöra följande departement. Socialdepartementet: Lagstiftning i frågor, som tillhöra departementets förvaltningsområde, med undantag av hyreslagstiftning. Inrikesdepartementet: Lagstiftning i frågor, som tillhöra departementets förvaltningsområde, med undantag av lagstiftning rörande fastighetsbildning å landet och i stad samt stadsplanelagstiftning. Kommunikationsdepartementet: Lagstiftning angående byggande .och underhåll av vägar å landet samt angående bredden av hjulringar å arbetsåkdon på landet; koncessions- och trafiksäkerhetslagstiftning för järnvägar; lagstiftning om radio. Finansdepartementet: Lagstiftning angående olovlig in- eller utförsel av varor; lagstiftning i frågor rörande bank- och fondväsendet, med undantag av dem som angå bankers konkurs. Ecklesiastikdepartementet: Lagstiftning angående byggande och underhåll av kyrka och prästgård samt angående tillsättning av prästerliga tjänster. Jordbruksdepartementet: Lagstiftning angående skogar och skogsvård; lagstiftning i frågor rörande lappväsendet. Handelsdepartementet: Lagstiftning rörande tillsyn å fartyg, arbetstid å fartyg, det affärsmässiga försäkringsväsendet, oriktig ursprungsbeteckning och lotterier. C. Verk och stater m. m. 3 Justitiedepartementet: Högsta domstolen; regeringsrätten; lagrådet; 1 2

Jfr § 2 departementsstadgan jämte ändringar: SFS 1936:366, 1937:534 och 1938:365.

Därest av utredningsmannen framlagt förslag till ändrad lydelse av § 5 regeringsformen genomföres, bortfaller lagstiftning om statsdepartementen. 3 Jfr § 5 departementsstadgan jämte ändringar: SFS 1934:235, 1936:366, 1937:534 och 1938:

80 lagberedningen; nedre justitierevisionen; justitiekanslersämbetet; hovrätterna; allmänna underdomstolarna; vattendomstolarna; krigsdomstolarna; polisdomstolar och poliskammare med domsrätt; förmyndarkammaren i Stockholm; offentliga rättshjälpsanstalter; tryckfrihetsombuden; fångvårdsstyrelsen och fångvårdsstaten; interneringsnämnden; ungdomsf ängelsenämnden; vårdanstalter för förminskat tillräkneliga förbrytare och lnterneringsanstalter för återf allsförbrytare; uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare. Utrikesdepartementet: Försvarsdepartementet: Lantförsvaret: chefen för armén med under honom lydande staber, inspektionsmyndigheter, truppförband, personalkårer och formationer samt undervisnings-, sjukvårds- och övriga inrättningar och anstalter; arméförvaltningen med därunder lydande fabriker, verkstäder samt andra inrättningar och anstalter; krigsvetenskapsakademien; till lantförsvaret hörande milda stiftelser; sjöförsvaret: chefen för marinen med under honom lydande chefsmyndigheter, stabsorgan, inspektionsmyndigheter, sjöstyrkor, personalkårer, truppförband och formationer samt undervisnings-, sjukvårds- och övriga inrättningar och anstalter; marinförvaltningen med därunder lydande anstalter, verkstäder och andra inrättningar; örlogsmannasällskapet; till sjöförsvaret hörande milda stiftelser; flygvapnet: chefen för flygvapnet med under honom lydande staber, flygförband och formationer samt undervisnings- och övriga anstalter; flygförvaltningen; försvarsstaben; försvarsväsendets lönenämnd; riksvärderingsnämnden; f artygsuttagningskommissionen; försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå. Socialdepartementet: Socialstyrelsen; förlikningsmän i arbetstvister; arbetsdomstolen;

87 skiljedomare i arbetstvister; anstalterna för offentlig arbetsförmedling; utlänningsnämnden; statens arbetslöshetskommission; besvärsnämnden för reservarbetslöner; nämnden för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen; arbetsrådet; statens fattigvårds- och barnavårdsinspektions befattningshavare; tvångsarbetsanstalterna; alkoholistanstalterna; arbetshemmen; skyddshemmen; barnhusen; mödrahjälpsnämnderna; statens byggnadslånebyrå; försäkringsrådet; riksf örsäkringsanstalten; yrkesinspektionens befattningshavare; pensionsstyrelsen; fullmäktige för folkpensioneringsfonden; sjukkassenämnden; delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet; medicinalstyrelsen; sinnessjuknämnden; specialitetsnämnden; svenska farmakopékommittén; statens bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier; statens institut för folkhälsan; provinsialläkarstaten; sjukvårdsanstalter, med undantag av dem som höra till annat departement; statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar och flickor; vanföreanstalterna; förlossningsanstalterna; barnmorskeläroanstalterna; centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor; apotekarstaten; apotekens avgiftsnämnd. Inrikesdepartementet: överståthållarämbetet samt länsstyrelserna med landsstaten; blankettkommissionen; landstingen; städernas styrelser, verk och särskilda tjänstemän, vilka ej innehava domarbefattning; stats- och reservpolisen; polisskolorna i Stockholm och Göteborg; poliskollegierna; luf tskyddsinspektionen; lantmäteristyrelsen med lantmäteristaten; statens reproduktionsanstalt; kommissionen för de allmänna kartarbetena; rikets allmänna kartverk; statens biografbyrå. Kommunikationsdepartementet: Generalpoststyrelsen med postsparbanken och poststaten; telegrafstyrelsen med telegraf staten; järnvägsstyrelsen med järnvägsstaten; väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt den statliga vägorganisationen i länen; vattenfallsstyrelsen med statens vattenfallsverk; byggnadsstyrelsen; länsarkitekterna; direktioner för kanaler och hamnarbeten; djurgårdskommissionen.

88 Finansdepartementet: Kammarkollegiet; statskontoret; mynt- och justeringsverket; kammarrätten; generaltullstyrelsen med tullstaten; statistiska tabellkommissionen; statistiska centralbyrån; bank- och fondinspektionen; sparbanksinspektionen; riksräkenskapsverket; kontrollstyrelsen; allmänna lönenämnden; statens bostadsnämnd; statens pensionsanstalt; övriga pensionsinrättningar, i den mån de ej tillhöra annat departement; överkontrollörer vid brännvins- och maltdryckstillverkningen; justerare av mått och vikter; styrelsen över Sveriges allmänna hypoteksbank; styrelsen för konungariket Sveriges stadshypotekskassa och styrelsen över allmänna hypotekskassan för Sveriges städer; styrelsen för Svenska bostadskreditkassan; m jöltypskommissionen; konjunkturinstitutet; styrelsen för sparbankernas säkerhetskassa. Ecklesiastikdepartementet: Ecklesiastikstaten; riks- och landsarkiv; kungl. biblioteket, stifts- och landsbiblioteket i Linköping samt övriga bibliotek, vilka ej tillhöra annat departement; nationalmuseet; livrustkammaren; naturhistoriska riksmuseet; statens historiska museum och övriga under vitterhets-, historie- och antikvitetsakademiens inseende ställda institutioner; nordiska museet samt övriga museer, som ej tillhöra annat departement; svenska akademien; vetenskapsakademien; vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien; konstakademien med konsthögskolan; musikaliska akademien med musikkonservatoriet samt övriga akademier ävensom vittra och lärda samfund, vilka ej tillhöra annat departement; riksheraldikern; kungl. teatrarna; Nobelstiftelsen; stiftelsen Thielska galleriet; kanslern för rikets universitet; universitet och högskolor, med undantag av högskolor, som tillagts annat departement; 1 tandläkarinstitutet; statens institut för rasbiologi; farmacevtiska institutet; skolöverstyrelsen; högre lärarinneseminariet i Stockholm med statens skolköksseminarium och hushållsskola; allmänna läroverk; kommunala mellanskolor; kommunala flickskolor; privatläroverk; 1 Under förutsättning att en särskild överstyrelse för yrkesutbildning inrättas, upptages denna under handelsdepartementet, varjämte dels under ecklesiastikdepartementet utgå: tekniska läroverk samt, andra anstalter för yrkesundervisning, dels ock under handelsdepartementet upptagas: tekniska högskolan: Chalmers tekniska högskola; tekniska läroverk och andra anstalter för yrkesundervisning.

89 folkskoleseminarier; småskoleseminarier; folkskolinspektionen; anstalter för folkundervisning samt anstalter för abnormundervisning, som ej tillhöra annat departement; tekniska läroverk samt andra anstalter för yrkesundervisning 1 ävensom andra läroanstalter, vilka ej tillhöra annat departement; gymnastiska centralinstitutet; stadionstyrelsen; milda stiftelser för ändamål, vilkas tillgodoseende ej tillkommer under annat departement lydande myndighet. J

ordbruksdepartementet:

Lantbruksstyrelsen; statens lantbruksingenjörer; statskonsulenter; fiskeriintendenter; övriga under lantbruksstyrelsen hörande, ej särskilt nämnda befattningshavare; lantbruksattachéer; lantbruksakademien; centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet; statens växtskyddsanstalt; lantbrukets undervisningsanstalter; hushållningssällskapen; inrättningar för främjande av lantbruket eller dess binäringar; statens hingstdepåer och stuteri; den civila veterinärstaten; veterinärhögskolan; veterinärinrättningen i Skara; statens veterinärbakteriologiska anstalt; statens centrala frökontrollanstalt; statens lagerhus- och fryshusstyrelse; maskin- och redskapsprovningsanstalterna vid Ultuna och Alnarp; styrelsen för Svenska jordbrukskreditkassan; statens egnahemsstyrelse; jordbrukskommissionerna; svenska hydrografisk-biologiska kommissionen; domänverket; statens skogsförsöksanstalt; skogshögskolan och skogsskolorna; skogsvårdsstyrelserna; skogsvårdsstyrelsernas förbund. Handelsdepartementet:1 Krigsmaterielinspektionen; kommerskollegium med bergsstaten; Sveriges geologiska undersökning; lotsstyrelsen med lots- och fyrstaten; sjökarteverket med därunder lydande kontrollstationer; slatens meteorologisk-hydrografiska anstalt; patent- och registreringsverket; försäkringsinspektionen; statens provningsanstalt; fartygsinspektionens befattningshavare; statens torvtjänstemän; statens instruktörer i hemslöjd; statens elektriska inspektion; kontrollanter för undersökning av eldfarliga oljor; sprängämnesinspektionen; handelshögskolorna; navigationsskolorna; 1

Jfr not å s. 88.

90 skeppsmätningskontrollörer och skeppsmätare; sjömanshusen; sjöhistoriska museet; direktionen över handelsflottans pensionsanstalt; järnkontoret; styrelsen för Svenska skeppshypotekskassan; allmänna försäkringsanstalter; auktoriserade handelskamrar och svenska handelskamrar i utlandet; ingenjörsvetenskapsakademien; rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap.

91 Bilaga D.

Förslag till ändrad lydelse av §§ 5, 6, 25 och 43 regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen. Regeringsformen. § 5. För särskilda grenar av rikets styrelse skola finnas statsdepartement till det antal, som bestämmes av Konungen och riksdagen gemensamt. Departementens benämningar och fördelningen av ärendena, departementen emellan, bestämmes av Konungen genom en särskilt utfärdad, offentligen kungjord stadga. Bland statsrådets ledamöter utser Konungen chefer och föredragande för departementen. Chefen för det departement, till vilket utrikes ärendena höra, är minister för utrikes ärendena. § 6. Statsrådet skall bestå av cheferna för departementen samt statsråd utan departement till det antal, som bestämmes av Konungen och riksdagen gemensamt. Av statsrådets främste ledamot. Statsrådets ledamöter ärenden övervara. § 25. Till föredragning och avgörande i regeringsrätten skola ärendena beredas i det departement, vartill de, enligt den i 5 § omförmälda fördelning, höra. § 43.

Går Konungen i fält, eller till avlägsnare inrikes orter reser, förordne minst tre ledamöter av statsrådet, under den ordförande, som Han, antingen ibland prinsar av Sitt hus eller ibland statsrådets ledamöter, särskilt nämner, att föra regeringen i de mål, Konungen föreskriver. Med de mål, Konungen då Själv avgör, förhålles på det sätt, som 8 § stadgar. Vad nu honom utövas.

92 Riksdagsordningen. § 38. 2. Utskottet skall vidare meddela utlåtanden och avgiva förslag i anledning av dit hänvisade frågor, som angå stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av kommunallagarna samt av lagar och författningar om statsrådets ansvarighet, om kommandomål, om förvärvande och förlust av medborgarrätt, om rikets vapen och flagga, om allmänt kyrkomöte och om allmän folkomröstning i ämnen, som ej tillhöra annat utskotts behandling.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till chefen för justitiedepartementet

3 Inledning Departementens nuvarande arbetsbörda Decentralisation av vissa regeringsärenden Tidigare behandling Utredningsmannens yttrande Departementsindelningen och ärendenas fördelning mellan departementen Tidigare ändringsförslag Konstitutionsutskottet 1938 Utredningsdirektiven Utredningsmannens yttrande Kristidsorganisationen Jämkningar i grundlagsbestämmelserna om statsrådets sammansättning m. m . . . Utredningsdirektiven Förarbetena till 1918 års grundlagsändringar 1930 års riksdagsmotion Konstitutionsutskottet 1938 Utredningsmannens yttrande

5 8 1 fi 16 19 26 26 31 32 33 56 59 59 59 62 64 61

Bilagor. P. M. angående departementsorganisationen i vissa främmande länder

Bil. A. m. m 71 Bil. B. Uppgift ä antalet inkomna ärenden åren 1931—1938 77 Bil. C. Översikt av statsdepartementens verksamhetsområden enligt alternativ II 81 Bil. D. Förslag till ändrad lydelse av §§ 5, 6, 25 och 43 regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen 91

Statens offentliga utredningar 1939 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. F å n g v å r d . Betänkande med förslag till ändringar i vissa delar av sjömanshigen m. m. [21] Betänkande med förslag till lag om arbetsfostran m. m. [25] Betänkande ang. revision av tryckfrihetsförordningens ansvarighetsregler och därmed sammanhängande författningar. [32] Betänkande med förslag till ändringar i förmynderskapslagstiftningen. [33] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande ang. justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning in. m. [7] 1937 års landsfiskals- och stadsfiskalsutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av landsfiskals- och stadsfiskalsbefattningarna m. m. [9] Betan Kände om statstjänstemäns ställning vid arbetskonHikter. [19] 1937 års domsagoutredning. Betänkande med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen samt lönereglering för domsagopersonalen. [29] Utredning ang. statsdepartementens organisation och därmed sammanhängande frågor. [44] Koin inunal förvaltning. Statens och k o m m u n e r n a s finansväsen. Betänkande ang. revision av tjänsteförteckningen i vad avser statens affärsdrivande verk. [5] 1936 års lönekomniitté. Betänkande med förslag till militärt icko-ordinariereglemente. [10] 1938 års arvsskattekommitté. Betänkande med förslag till förordning om arvs- och gåvoskatt m. m. [18i Nytt förslag till riktlinjer för bestämmandet av ersättning för tjänstebostad. [30] 1936 års lönekommitté. Betänkande med förslag till manskapsavlöningsreglemente. [38] Politi. Betänkande med förslag till vissa ändringar i beklädnadsreglementet för polispersonalen m. m. [20] Betänkande med utredning och förslag ang. civilbefolkningens förseende med gasmasker samt inrättande av skyddsrum för luftskyddsäudamål. [42] Nationalekonomi och socialpolitik. Kationaiiseringsutredningens betänkande. Del 1. Motiv och förslag. [13] Del 2. Verkställda undersökningar. [14] Hembiträdesutredningens betänkande. 2. Betänkande med förslag till lag om reglering av anställnings- och arbetsförhållandena inom det husliga arbetet. [15] Arbetslöshetsräkningen den 31 augusti 1937. Del 2. Arbetsförhet in. in. [24] Betankande'mcd utredning och förslag rörande tillgodoseendet av behovet av allmänna samlingslokaler. [30] Hälso- och sjukvård. Ledningen av landstingens hälso- och sjukvårdsverksamhet. [23] Betänkande ang. vissa med vården av civila patienter å garnisonssjukhusen sammanhängande organisationsfrågor. [31] Allmänt näringsväsen. Betänkande med förslag till kungörelse med vissa föreskrifter ang. tillverkning av bröd efter vikt m. m. [37]

F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Underlättandet av kvinnornas arbete i de mindre k hemmen. [6] Betänkande rörande ett ändamålsenligt utnyttjand av kronans fiskevatten. [28] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande ang. åtgärder till motverkande av vatter förorening m. m. 1. Förslag och motivering. [40]

Industri* Betänkande och förslag rörande befrämjande av avsätl ningen av den svenska stenindustriens produkter. [1] Betankande rörande industriellt utnyttjande av halm. [IS Handel och sjöfart.

Koinmunikationsväsen. Betänkande ang. grunder för Intagning av enskild va till allmänt underhåll ävensom ang. statsbidrag til enskilda vägar. [1] Betänkande med förslag till taxa för befordring a' gods m. m. å statens järnvägar. [3] Betänkande med förslag till exporttariffer. [8] Betänkande och förslag ang. vissa med beviljande ai tillstånd till yrkesmässig automobiltrafik förenadi frågor. [22] Betänkande med förslag rörande skärgårdarnas behoi av förbättrade kommunikationer. [34J Dragbilar. Betänkande med förslag till klassificering ai vissa för framdragande av släpfordon eller arbets redskap ombyggda automobiler, m. m. [35] Bank-, kredit- och peimingväseii. F ö r s ä k r i n g s väsen.

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Svensk namnbok till vägledning vid val av nya släkt namn. [4] Utredning och förslag ang. fortsatt förstatligande ai kommunala mcllanskolor. [16] Utredning och förslag rörande fri undervishlngsmaterieli för folk- och fortsättnincsskolor. [17] Betänkande med utredning och förslag ang. rätt föl folkskollärare m. fl. a t t inskrivas vid universitet och högskolor samt där avlägga examina. [27] Utredning och förslag ang. de kommunala flickskolor . nas organisation. [39] 1938 års docentutredning. Betänkande och förslag rörande docentinstitutionen. [41]

Försvarsväsen. Utredning och förslag rörande plats 1 Stockholms skärgård för förläggning av Stockholms örlogsbas. [2] Sociala försvarsberedskapskommittén. Betänkande, Del 1. Förslag till familjebidragslag m. m. [20] Betänkande med utredning och förslag ang. rekryteringen av försvarsväsendets officerskårer m. m. [43] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1939. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 394537