Betänkande angående tryckfrihetsprocessens ombildning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

o

STATENS OFFENTLIGA UTKEDN1NGAR

1934:54

JUSTITIEDEPARTEMENTET

B E T Ä N K A N D E ANGÅENDE

TRYCKFRIHETSPROCESSENS OMBILDJVTING AVGIVET AV

INOM JUSTITIEDEPARTEMENTET TILLKALLADE SAKKUNNIGA

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1934 Kronologisk

1. A r b e t s l ö s h e t s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, bnnd 2. F i n a n s p o l i t i k e n s ekonomiska v e r k n i n g a r . Ä T G. Myrdal. N o r s t e d t , xij, 279 s. S . 2. A r b e t s l ö s h e t s u t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, b a n d 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. Av A. J o h a n s s o n . N o r s t e d t , v j , 162 B. 1 bil. S . 8, 1933 å r s t e a t e r u t r e d n i n g s b e t ä u k a n d e . Del 1. De fasta s t a t s u n d e r s t ö d d a t e a t r a r n a . N o r s t e d t . 164 s. E . 4. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e organis a t i o n a v försöksverksamheten p å växt- och. t r ä d g å r d s odlingens o m r å d e . K i h l s t r ö n i . 198 s. J o . 6. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e frågan o m lampliga å t g ä r d e r till skydd för sjömän vid besök i u t l ä n d s k a h a m n a r . I d u n . 208 s. H . 6. U t r e d n i n g med förslag o m å t g ä r d e r för å s t a d k o m m a n d e av billiga e g n a h e m s b y g g o a d e r . L i n d s t r ö m . 66 s. J o . 7. B e t ä n k a n d e i fråga om i n r ä t t a n d e a v e t t i n s t i t u t för m e d e l l å n g och långfristig k r e d i t g i v n i n g å t företag inom n ä r i n g s l i v e t . Marcus. 54 s. F i . 8. B e t ä n k a n d e m e d förslag till sjoarbetstidslag. N o r s t e d t . 180 s. H . 9. Medicinalstyrelsens förslag till nya f ö r f a t t n i n g s b e s t ä m melser a n g å e n d e statsbidrag till avlöning å t d i s t r i k t s sköterskor m . m . Marcus. 66 s. S . 10. U t l å t a n d e n över u t r e d n i n g e n angåendo tredje m a n s r a t t till n e u t r a l i t e t i arbetskonflikter m . m . N o r s t e d t . 214 s. S . 11. U t r e d n i n g angående å t g ä r d e r för b e k ä m p a n d e uv ungd o m s a r b e t s l ö s h e t e n . B e c k m a n . (2), 176 8. S . 12. A r b e t s l ö s h e t s n t r e d n i n g e n s b e t ä n k a n d e . 2. Bilagor, b a o d 4. P e n n i n g p o l i t i k , offentliga a r b e t e n , subventioner och t a l l a r som medel m o t arbetslöshet. A v B. Ohlin. N o r s t e d t . viij, 176 a. S . 13. Stadshypotekssakkuunigas b e t ä n k a n d e m e d förslog till f ö r o r d n i n g a r angående k o n u n g a r i k e t Sveriges s t a d s h y p o tekskassa s a m t angående g r u n d e r n a för stad shy poteksföreningars b i l d a n d e o c b v e r k s a m h e t m . m . Marcus. 102 s. F i . 14. U n d e r s ö k n i n g a r a n g å e n d e det sociala hjälp klientelet. Av T . Jacobsson. N o r s t e d t . 228 B. 8 . 16. B e t ä n k a n d e med förslag till bestämmelser angående u p p h a n d l i n g av l a n t b r u k s p r o d u k t e r m . m . for s t a t e n s och k o m m u n a l a i n r ä t t n i n g a r s b e h o v . Marcus. 88 s. F i . 16. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag a n g å e n d e vissa ekonom i s k a stridB&tgardor m . m . N o r s t e d t . 106 B. S . 17. S t a t l i g a c e m e n t - o c h betongbestämmelser a v å r 1934. N o r s t e d t . 56 B. K . 18. 1928 å r s p o n s i o n s f ö r s ä k r i n g s k o m m i t t é . BetänkaDde med förslag r ö r a n d e revision av den a l l m ä n n a pensionsförs ä k r i n g e n . Beckman, vij, 362 a. S . 19. Pensionsforsäkringsrefqrmcn. K o r t f a t t a d fromställning av 1928 å r s pensionsförsäkringskommittéfl förslag r ö r a n d e revision av den a l l m ä n n a pensionsförsäkringen. B e c k m a n . 26 s. S . 20. B e t ä n k a n d e med förslag till b e s t ä m m e l s e r angående u p p h a n d l i n g a v i n h e m s k t bränsle for s t a t e n s s t a t i o n ä r a a n l ä g g n i n g a r m . m . Marcns. 54 B. F I . 21. 1933 å r s t e a t e r n t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e . Del 2. U t r e d n i n g r ö r a n d e t e a t e r f ö r h å l l a n d e n a i riket. N o r s t e d t . 139 B. 8 pl. E . 22. B e t ä n k a n d e angående d e n s l u t n a kroppssjnkvården i r i k e t j ä m t e vissa d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e s p ö r s m å l . N o r s t e d t . (2), 753 s. S . 28. B e t ä n k a n d e med förslog a n g å e n d e b e m a n n i n g av Bvenska fartyg j ä m t e statistisk u t r e d n i n g angående Bvenska h a n delsflottans bemanning å r 1931. N o r s t e d t . 174 B. H . 24. Förslog till p?almbok för svenska k y r k a n . Uppsala, A l m qvist & Wiksell. viij, 704 s. E . 25. Förslag t i l l a l t e r n a t i v a koraler. Centraltryckeriet. (4), 31 s. B . 26. U t r e d n i n g i fråga om a n v ä n d a n d e t a v p o s t s p a r b a n k e n s medel. Marcns. 48 s. K . 27. Teknisk-ekonomiska u t r e d n i n g a r r ö r a n d e v ä g v ä s e n d e t . Del 1. Y ä g a r . HfflggstrÖm. 434 B. K .

förteckning

28. Teknisk-ekonomiska u t r e d n i n g a r r ö r a n d e vägväsendet. Del 3 . A v g i v n a u t l å t a n d e n . HaBggström, 47 s. K . 29. 1930 å r s p e n s i o n s s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e rörande familjepensionering för t j ä n s t e m ä n v i d d e n civila s t a t s förvaltningen o c h för a r b e t a r e i s t a t e n s tjänst. Nors t e d t . 167 s. F i . £ 0 . "Utlåtanden över b e t ä n k a n d e med förslag till lag angående vissa ekonomiska s t r i d s å t g ä r d e r m . m . ( T r e t t o n m a n n n k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e . ) N o r s t e d t . 227 s. S.i 31. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n a v landsfogdetjänsterna. Norstedt. 111 s. J u . 32. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om v i r k e s m ä t n i n g m. m. Marcus. 188 a. J o . 33. J ä r n v ä g s - och automobiltrafik. T u l l b e r g . (2), i x , 260 s. K. 34. Vorntrafiken med bil s n m t s t a t i s t i s k och kartografisk översikt a v t o t a l a varutrafiken till och från S t o c k h o l m u n d e r maj m å n n d 1932. A v O. J o n a s s o n . Separatbilaga till 1932 u r s trafik u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e den 19 j a n . 1934. T u l l b e r g . 52, 44 B. K . 85. Betänkoude m e d u t r e d n i n g och förslag angående sänkn i n g a v läkemedclspriserna, revision av apoteksvaras t a d g a n m . JU. Marcns. v j , 612 B. S . 36. Betäukande m e d förslag t i l l ä n d r a d e bestämmelser r ö rande frihomnsviisendet. N o r s t e d t . 253 a. F i . 37. J o r d b r u k s k r e d i t u t r e d n i u g e n . B e t ä n k a n d e med förslag till f ö r o r d n i n g a n g å e n d e s t a t e n s lånefond för flckundärlån m o t i n t e c k n i n g i jordegendom, m . m . B e c k m a n . 147 s. J o . 38. B e t ä n k a n d e angående arbetsfördelning m . m . för t u l l t a x e r i n g s - och k o n t o r s g ö r o m å l vid t u l l v e r k e t . Marcus. 227 s. F i . ' 39. B e t ä n k a n d e med förelag till s p r i t d r y c k s f ö r o r d n i n g m. m . N o r s t e d t . 710 s. F i . 40. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e de e x t r a ordinarie lärarn a s v i d de a l l m ä n n a läroverken anställningsförhållanden in. m . N o r s t e d t , v j , 159 a. E . 41. U t r e d n i n g och f ö r s l a g a n g å e n d e en förbättrad s t ä l l n i n g för ä m n e n a l a t i n o c h grekiska v i d de a l l m ä n n a lärov e r k e n . I d u n . 112 s. £ . 42. 1934 å r s avlöningsrevision för icke-ordinarie personal. B e t ä n k a n d e m e d förslag till avlönings bestämmelser för icke-ordinarie b e f a t t n i n g s h a v a r e inom a l l m ä n n a civilförvaltningen. Marcns. 83 s. F i . 48. B e t ä n k a n d e med förslag a n g å e n d e a v s ä t t n i n g e n a v smör och a n d r a i e t t ä m n e n av i n h e m s k t n r s p r a n g . Marcns. 190 s. J o . 44. A l l m ä n n a arbeten för arbetslöshetens b e k ä m p a n d e i Sverige 1929—1934. Norstedt. 38 B. S . 45. J o r d b r u k B k r e d i t u t r e d n i n g e n . B e t ä n k a n d e med förslag till kungörelse a n g å e n d e l å n till j o r d b r u k a r e för genom' förande av ackord m . m. B e c k m a n . 93 a. J o . 46. S t a t e n s o r g a n i s a t i o n s n ä m n d . B e t ä n k o u d e med förslag r ö r a n d e lotsverkets personalfråga och därmed samman' h ä n g a n d e förhållanden. Marcus. 217 a. I I . 47. B e t ä n k a n d e och förslag angående s t a t e n s ö v e r t a g a n d e ov vissa k o s t n a d e r för folkskoleväsendet m . m . Haaggs t r ö m . 219 s. E . 48. U t r e d n i n g r ö r a n d e reguljär lnftfort s a m t luftfartsmyndighetens o r g a n i s a t i o n . Marcus. 244 s. K . 49. 1934 års militärpensionssokkunnigo. Betänkande med förslag till tjänstepensionsreglemente för b e f a t t n i n g s h a v a r e v i d försvarsväsendet. Marcus. 276 s. F i . 60. U t r e d n i n g a n g å e n d e revision a v 18 k a p . 13 § strafflagen. N o r s t e d t . 54 s. J a . 51. S t a t s k o n t o r e t s u t l å t a n d e a n g å e n d e u n d a n t o g från t i l l ä m p n i n g e n ov tjänstepensionsreglemeiitet för arbetare. 1 Norstedt. 23 s. F i . .52. B e t ä n k a n d e , med förslag till l a g o m ungdomsfängelse m. m . N o r s t e d t . 78 s. J u . 53. B e t ä n k a n d e m e d u t r e d n i n g o c h förslag r ö r a n d e d e n samhälleliga hjälp v e r k s a m h e t e n s o r g a n i s a t i o n m . m . B e c k m a n , viij, 221 s. S . 54. B e t ä n k a n d e angående tryckfrihetsprocessens o m b i l d n i n g . Norstedt. 79 a. J u .

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej angives, ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . Bokstäverno m e d fetstil u t g ö r a begynnelseboks t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t . ex. E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t kungörelsen d e n 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g (ur 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i oraslag med e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R

1934:54

JUSTITIB DEPARTEMENTET

BETÄNKANDE ANGÅENDE

TRYCKFRIHETSPROCESSENS OMBILDNING AVGIVET AV

INOM JUSTITIEDEPARTEMENTET

TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1934 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P. A. NORSTEDT k

343575 SÖNER

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t enligt utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden den 16 september 1933 bemyndigat herr statsrådet att tillkalla högst fem sakkunniga att jämte talmannen i riksdagens andra kammare, ombudsmannen August Sävström, vilken förut av Kungl. Maj :t den 30 juni 1933 tillkallats, biträda inom departementet vid utredning av frågor om ändring av grundlagarna med den fördelning mellan de sakkunniga som herr statsrådet bestämde, har herr statsrådet tillkallat borgmästaren Georg Bissmark och filosofie doktorn Sigurd Hansson att jämte Sävström biträda vid utredning av frågorna om en reform av tryckfrihetsprocessen och om sådana ändringar i tryckfrihetsförordningen i övrigt, att hinder ej mötte för residensstads förening med angränsande landsbygd under gemensam jurisdiktion. Den 2 februari 1934 har herr statsrådet uppdragit åt Bissmark att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande har herr statsrådet sistnämnda dag förordnat hovrättsassessorn Christer Gemzell att vara de sakkunnigas sekreterare. Sedan de sakkunnigas utredning numera slutförts, få de sakkunniga härmed vördsamt överlämna förslag till ändrad lydelse av vissa delar av tryckfrihetsförordningen jämte motiv till samma förslag. Undertecknad Hansson, som i vissa hänseenden företrätt en från de sakkunniga avvikande uppfattning, lämnar i särskilt yttrande en redogörelse härför. Stockholm den 14 december 1934. GEORG BISSMARK. AUG. SÄVSTRÖM.

SIGURD HANSSON. Chr.

Gemzell.

FÖRFATTNINGSTEXTER.

Förslag till ändrad lydelse av vissa delar av §§ 1, i och 5 tryckfrihetsförordningen. Nuvarande lydelse: § 1.

Föreslagen

lydelse:

§ 1.

5:o. Privilegier å — uti mu- 5:o. Privilegier å uti municipalsamhälle. nicipalsamhälle. Då boktryckeri anlägges å ort, som Den nytt boktryckeri inrättar åliglyder under landsrätt, skola i alla ger att sist fjorton dagar innan någon mål, som boktryckningen röra, bok- skrift därifrån utgives hos Konuntryckare, arbetare i tryckeriet samt gens befallningshavande i länet skriftdär tryckta skrifters författare och ut- ligen tillkännagiva, att och varest han givare lyda under rådstuvurätten i boktryckeri anlagt. Där boktryckeri den stad, där länets styrelse har sitt ombyter ägare, åligge den nye ägaren säte. att innan någon skrift utgives göra så beskaffad anmälan som nu sagd är. Den nytt boktryckeri inrättar, åligEfter det anmälan gjorts skall Koger att sist fjorton dagar, innan någon nungens befallningshavande därom geskrift därifrån utgives, såväl hos ma- nast underrätta chefen för justitiedegistraten i den stad, varuti boktryc- partementet så ock polismyndigheten keriet anlägges, eller under vars i den ort där tryckeriet är beläget. domsrätt han såsom boktryckare skall Anlägges eller och skrivlyda, som ock hos Konungens befall- art. ningshavande i länet skriftligen tillkännagiva, att och varest han boktryckeri anlagt. D ä r boktryckeri ombyter ägare, åligge den nye ägaren att, innan någon skrift utgives, göra så beskaffad anmälan som nu sagd är. I båda fallen åligger det Konungens befallningshavande, sedan behörig an-

6 Nuvarande

lydelse:

Föreslagen

lydelse:

mälan hos honom blivit gjord, att genast eller med först omgående post därom underrätta chefen för justitiedepartementet. Anlägges eller — •— •— och skrivart.

§4.

t*.

I avseende på bevakningen över I avseende på bevakningen över skrifters lovliga allmängörande skola skrifters lovliga allmängörande skola följande stadganden gälla: följande stadganden gälla: 3:o. I alla de fall, där åtal, enligt 2 § 4 mom. samt 3 §, genom allmän åklagare anställes, äge chefen för justitiedepartementet eller hans ombud rättighet att, då han det nödigt prövar, en skrift med kvarstad belägga låta, vilken sist inom åtta dagars förlopp verkställes. Börande en månad efter den dag, då i landsort kvarstaden lagd blivit, chefen för justitiedepartementet meddela ombudet sitt gillande eller upphävande därav. Ä r uti huvudstaden kvarstad ej inom åtta dagars förlopp lagd, eller i landsorterna chefens för justitiedepartementet gillande ej inom ovanskrivna en månads förlopp ankommet, må kvarstad ej, utan efter laga domstols och tryckfrihetskommitténs yttrande, gälla. Men vid alla de tillfällen, då chefen för justitiedepartementet anser förbrytelser emot denna lag sig yppa, och så ofta målet ej hör, vare sig, såsom blott ordningsmål, under hans egen prövning, eller vid personliga förolämpanden, till den oförrättades enskilda beivrande, åligge chefen för justitiedepartementet, antingen han funnit kvarstad äga rum, eller endast åtal vid laga dom-

3:o. Allmän åklagare i mål som angå förbrytelse mot denna lag är justitiekanslern eller den han för varje särskilt fall därtill förordnar. Justitieombudsmannen och militieombudsmannen äge ock för förbrytelse mot denna lag föra den talan, vartill gällande lag och instruktioner föranleda. • Enskilt förolämpande äger målsäganden att själv eller genom ombud åtala, och ej må publik aktör någonsin sådant i sitt käromål upptaga och åklaga.

7 Nuvarande

lydelse:

stol, att skriften ofördröjligen och omedelbart till justitiekanslerens laga åtgärd överlämna. 4:o. Till ordningsmål räknas, om, vid tryckeris anläggande, uraktlåtes vad i 1 § 5 mom. därom stadgar, eller om, emot 1 § 12 mom., tryckta skrifter, vara boktryckarenamn, tryckningsort eller årtal ej äro utsatta, föryttras. I dessa fall äge chefen för justitiedepartementet att, i överensstämmelse med vad denna lag stadgar, den brottslige genast pliktfälla; denne likväl obetaget, att, där han sig så befogad finner, hos Konungen, i Dess justitierevisionsexpedition, underdåniga besvär anföra, i Stockholm inom femtonde dagen och i landsorterna inom en månad, sedan han av chefens för justitiedepartementet utslag bevisligen del undfått. För övrigt äro ordningsmål ej andra, än sådana ekonomiska, som, enligt något framdeles tillgörande boktryckeri- och bokhandelsregemente, till chefens för justitiedepartementet prövning kunna höra och till rubbning av något stadgande i denna lag icke leda. ö:o. Så snart någon förbrytelse mot denna lag blivit av chefen för justitiedepartementet hos justitiekansleren anmäld, åligge den sistnämnda, att ofördröjligen låta förbrytelsen, genom tillförordnad aktör, vid behörig domstol åklaga; och bör han dessutom, för egen del, genom vederbörande ombud, över tryckfrihetens lagliga bruk tillbörlig uppsikt hava. Vare likaledes justitieombudsmannen och militieombudsmannen pliktiga, att, i avseende på förbrytelser emot denna lag, lämna sin ämbetsåtgärd, enligt de i

Föreslagen

lydelse:

4:o. Sedan sex månader förlupit efter det en skrift till chefen för justitiedepartementet eller hans ombud enligt näst föregående 2 mom. inkommit, varöver ämbetsbetyg genast avgivas bör, må ej av publik aktör åtal därå äga rum. Enskild man njute, enligt allmän lag, till godo sin talan uti mål rörande skrifter, genom vilkas tryckning han är personligen förolämpad.

5:o. Anses innehållet av utgiven skrift innefatta förbrytelse, som enligt denna lag kan medföra påföljd av skriftens konfiskering, må skriften beläggas med kvarstad i den ordning nedan stadgas. Innan stämning uttagits må, där brottet hör under allmänt åtal, kvarstad förordnas av chefen för justitiedepartementet så ock av hans ombud i den ort varest skriften blivit tryckt. Saknas å skriften uppgift om tryckningsort eller finnes uppgiften därom oriktig eller är skriften tryckt

8 Nuvarande

lydelse:

instruktionerna, rörande deras befattning med andra mål, föreskrivna grunder. Enskilt förolämpande äger målsägaren, att själv eller genom ombud åtala.

Föreslagen

lydelse:

utomlands på svenska språket, vare såsom tryckningsort ansedd ort där skriften anträffas. Förordnande som här sägs skall för att vara gällande sist inom åtta dagar efter det skriften jämlikt 2 mom. denna § avlämnades till chefen för justitiedepartementet eller hans ombud vara meddelat den som har att ombesörja kvarstadens verkställande i tryckningsorten. Har ombud förordnat om skrifts beläggande med kvarstad, skall ombudet jämte anmälan härom ofördröjligen insända exemplar av skriften till chefen för justitiedepartementet, vilken har att inom åtta dagar efter det sådan anmälan inkommit fastställa eller återkalla kvarstaden. Fastställes kvarstaden, äge chefen för justitiedepartementet, om så erfordras, förordna om kvarstadens verkställande jämväl å andra orter än tryckningsorten. Har förordnande om kvarstad blivit av chefen för justitiedepartementet meddelat eller fastställt, skall justitiekanslern ofördröjligen om beslutet underrättas och kvarstaden underställas prövning av den rätt varest åtal för skriftens innehåll bör väckas; och skall förty beslutet inom fyra dagar efter dess fattande anmälas för rättens ordförande. Därest åtalet skall anhängiggöras vid häradsrätt, ankomme på dess ordförande att i fall då rätten ej är samlad företaga prövning varom nu sagts. Har inom sagda tid anmälan ej gjorts eller har kvarstaden ej inom två dagar efter det sådan anmälan till rättens ordförande inkommit blivit av rätten eller domaren prövad, vare förordnandet förfallet.

9 Nuvarande

lydelse:

G:o. Sedan sex månader förlupit, efter det en skrift till chefen för justitiedepartementet eller hans ombud, enligt näst föregående 2 mom. inkommit, varöver ämbetsbetyg avgivas bör, må ej av publik aktör åtal därå äga rum. Enskild man njute, enligt allmän lag, till godo sin talan uti mål, genom vilkas tryckning han är personligen förolämpad. Är någon skrift med kvarstad belagd, då skall åtal ske å skriften, inom åtta dagar i huvudstaden och i orterna åtta dagar efter det chefens för justitiedepartementet gillande av kvarstaden blivit kunnigt. I annat fall upphöre kvarstaden och vare skriftens försäljning obehindrad.

Föreslagen

lydelse:

Är ej stämning uttagen inom åtta dagar efter det underrättelse om kvarstaden till justitiekanslern inkommit eller fullföljer ej åklagaren talan i saken å dag som i stämningen utsatts för förberedelse av målet, vare förordnandet jämväl förfallet. Visas laga hinder för stämningens delgivande, utsatte rätten ny dag för förberedelsen; och äge kvarstaden bestånd. Sedan stämning uttagits, må endast rätten förordna om kvarstads läggande eller hävande. Yrkande härom må dock ej göras senare än å den dag, som i stämningen utsatts för förberedelsen. 6:0. över rättens eller domarens beslut varigenom kvarstad förordnats eller fastställts må föras klagan genom särskilda besvär. över rättens eller domarens beslut varigenom yrkande om kvarstad ogillats eller förordnande om kvarstad upphävts eller förklarats hava förfallit må klagan ej föras. Ej heller må, sedan yrkande om kvarstad ogillats eller förordnande om kvarstad upphävts, förfallit eller återkallats, fråga om skriftens beläggande med kvarstad ånyo upptagas. Förordnande om kvarstad skall innehålla uppgift å det eller de stycken av skriften, som föranlett kvarstaden, och gånge i verkställighet utan hinder av underställning eller besvär. För kvarstadens verkställande skall skyndsam handräckning lämnas av Konungens befallningshavande, magistrat eller kronobetjänt. Skriftligt bevis om antalet av de exemplar, som å varje ställe belägges med kvarstad, skall genast utan lösen tillställas så-

10 Nuvarande lydelse:

Föreslagen

lydelse:

väl den hos vilken kvarstaden verkställes som det tryckeri där skriften är tryckt.

§ 5.

§5.

l:o. Lagligheten av åtalade tryckta skrifters innehåll skall hädanefter alltid prövas av en jury eller nämnd, bestående av nio personer, vilka sammanträda vid den domstol, där brott emot denna lag åtalas, och där, genom förhör med parterna, åklagarens slutpåstående och den tilltalades förklaring, rannsakningen fullbordas bör.

l:o. Mål angående ansvar för innehållet i tryckt skrift upptages, där skriften är tryckt i stad som e j ' deltager i landsting, vid allmän underrätt för staden, men i annat fall vid allmän underrätt för den stad där styrelsen i det län varest skriften är tryckt har sitt säte. Saknas å skrift uppgift om tryckningsort eller finnes uppgiften därom oriktig eller är skriften tryckt utomlands på svenska språket, vare såsom tryckningsort ansedd ort där skriften anträffas. Lagligheten av tryckta skrifters innehåll skall, därest den tilltalade det påkallar och ej annorlunda nedan stadgas, prövas av en jury eller nämnd bestående av sju personer. I stad som ej deltager i landsting skall i december månad vartannat år rätten utse i Stockholm trettio och i annan stad tjugo inom staden bosatta personer att tjänstgöra i jury i mål, som instämmes angående ansvar för innehållet i skrift som tryckts i staden under tiden från och med nästföljande års början till och med utgången av det år, då nytt val sker. Är staden säte för länsstyrelse, skall rätten dessutom utse tjugo inom staden eller länet bosatta personer att tjänstgöra i mål angående ansvar för innehållet i skrift som tryckts utom staden. Annan domstol, vid vilken mål varom i detta moment förmäles skall upptagas, skall på enahanda sätt utse tjugo inom länet bosatta personer.

11 Nuvarande

lydelse:

2:o. Därefter äga parterna välja var sina fyra och domstolen fem, tillsammans tretton, i staden eller inom länet boende, för medborgerlig dygd väl kända personer, av vilka, sedan de efter lag blivit av domstolen ojäviga förklarade, en ibland de av vederparten och en ibland de av domstolen nämnda personer, bör av vardera parten utan anförda skäl uteslutas.

Föreslagen

lydelse:

Arbetar i stad varom nu är fråga rådhusrätt på avdelningar, tillkommer valet samfällda rådhusrätten. I stad som ej deltager i landsting samt inom varje län skola tillika, beträffande staden av stadsfullmäktige, beträffande länet av landstinget, senast i november månad vartannat år utväljas i Stockholm trettio och i annan stad samt inom länet tjugo personer för dylik tjänstgöring. Är ett län delat i landstingsområden, bestämme Konungen huru förenämnda antal av tjugo skall fördelas mellan landstingsområdena. Val inom stadsfullmäktige och landsting varom i detta moment stadgas sker proportionellt enligt de närmare grunder, som finnas bestämda i av Konungen och Riksdagen gemensamt stiftad lag. Till medlemmar i jurykår skola utses personer, ej under tjugufem eller över sextio år, som äro kända för omdömesgillhet, självständighet och oväld. 2:o. Ej må i jury tjänstgöra lagfaren domare, allmän åklagare eller polisman eller den som har till yrke att föra andras talan inför rätta; ej den som är anställd vid tidning eller boktryckeri eller eljest vid sådant företag utövar yrkesmässig verksamhet; ej den som står under förmynderskap eller som är i konkurstillstånd; ej den som är förklarad ovärdig att i rikets tjänst vidare nyttjas eller eljest på grund av honom ådömd straffpåföljd icke må utöva allmän befattning eller genom utslag, vilket ännu icke vunnit laga kraft, är dömd till straffpåföljd, varom sist förmäles, eller den som är för-

12 Nuvarande

lydelse:

Föreslagen

lydelse:

klarad ovärdig att .inför rätta föra andras talan. 3:o. Sedan nämndens antal sålunda 3:o. Vill man mot annan anhängigblivit nedsatt till nio ledamöter, skola göra talan angående ansvar för innede av domstolen, så snart sig göra lå- hållet i tryckt skrift, göre skriftlig ter, till utsättande dag, sammankal- ansökan därom hos rättens ordföranlas, då de inför domstolen skola av- de. Finner denne uppenbart, att mågiva en edlig försäkran att efter sitt let icke kan upptagas till prövning, bästa förstånd och samvete utlåtande skall åtalet avvisas. i saken avgiva, och att i obrottslig Avvisas ej ansökan, skall rättens tystnad hålla, såväl det som under ordförande utfärda stämning å den överläggningen yttras, som vilka av tilltalade att å viss tid inställa sig de särskilda ledamöterna med ja eller inför rätten för förberedelse av målet. nej röstat. Uteblir å sålunda utsatt tid endera eller bägge parterna, gälle vad i allmän lag är stadgat för fall av parts utevaro i brottmål, dock att rätten skall därest den tilltalade uteblivit utan anmält laga förfall utom annat föreläggande tillika föreskriva att den tilltalade vid förnyad förberedelse skall komma tillstädes vid äventyr att målet ej får till prövning av jury hänskjutas. Vid förberedelsen skall åklagaren eller målsäganden noggrant angiva i vilket eller vilka hänseenden skriften är brottslig samt det eller de lagrum han vill åberopa. Vill den tilltalade att frågan om skriftens brottslighet skall prövas av jury, framställe begäran därom senast vid förberedelsen. Finner rätten uppenbart att innehållet icke till någon del är brottsligt eller utgöres det brott för vilket ansvar yrkas blott av inbjudning till deltagande i inländskt lotteri, som ej tillåtet är, eller i utländskt lotteri, skall framställningen avslås. Lag samma vare där ansvar yrkas allenast för smädligt yttrande mot enskild person eller hotelse mot sådan, såframt ej rätten finner särskilda omständigheter tala för bifall till framställningen.

13 Nuvarande

lydelse:

4:o. Jämte en kort och noga bestämd skriftlig sammanfattning av målets beskaffenhet och skick, bör domaren då för nämnden framställa denna frå' ga: Är skriften brottslig efter det lagens rum, åklagaren åberopat? Och ' må nämnden, sedan domstolens ordförande och ledamöter avträtt, icke åtskiljas, innan densamma häröver med ja och nej röstat. Till den åklagades fällande fordras minst två tredjedelar I av rösterna; i annat fall vare han frikänd.

Föreslagen

lydelse:

Hänskjuter rätten målet till prövning av jury, skall målet vid förberedelsen så beredas att det vid handläggning inför juryn kan slutföras i ett sammanhang. Vid förberedelsen bestämmes tillika tid för denna handläggning. Hänskjutes ej målet till prövning av jury, skall det i vanlig ordning handläggas. Ej må i mål angående ansvar för innehållet i tryckt skrift den tilltalade dömas till ansvar enligt ett strängare lagrum än det åklagaren eller målsäganden ansett vara tillämpligt. 4:o. Skall jury uttagas, utlottar rätten vid förberedelsen bland de till tjänstgöring i jury utsedda till ledamöter elva och till suppleanter åtta jämlikt mom. 2 denna § till tjänstgöring i jury skickade och på sätt allmän lag stadgar om domare ojäviga personer. Bland de utlottade skall vardera parten utan anförande av skäl utesluta två ledamöter och två suppleanter. Bliver part ute från sammanträde då utlottning företages eller begagnar han ej till fullo sin uteslutningsrätt, skall rätten genom lottning verkställa den uteslutning, som eljest tillkommer parten. Äro å en sida flera parter, skall ock i den mån de ej kunna förena sig om vilka som skola uteslutas sådan uteslutning genom lottning företagas. Vill av flera medparter någon icke begagna sin uteslutningsrätt, gälle den uteslutning som av övriga göres. Är i målet tvist om vem som är ansvarig för skriftens innehåll, skall den tvist av rätten avgöras innan utlottning för tjänstgöring i jury företages. Beslut som rätten meddelat i

14 Nuvarande

lydelse:

5:o. I anledning därav skall, efter inhämtad underrättelse om nämndens åtgärd, domstolen ofördröjligen för parterna avkunna utslag med tillägg, antingen av den bestraffning, vartill den brottslige sig skyldig gjort, eller av den upprättelse, vartill den oskyldigt anklagade kan berättigad anses.

Föreslagen

lydelse:

ansvarighetsfrågan så ock beslut varigenom rätten avslagit av den tilltalade framställt yrkande att målet skall prövas av jury må ej komma under högre rätts prövning annorledes än i sammanhang med talan mot det slutliga utslaget. Talan mot beslut varigenom rätten hänskjutit målet till prövning av jury må ej föras. Vill part göra jäv mot någon till tjänstgöring i jury utlottad, skall invändningen framställas inför rätten innan uteslutning företages. I högre rätt må fråga om jäv varom nu är sagt ej väckas med mindre jävet gores mot någon som suttit i juryn och den omständighet vara jävet grundats ej var vid tiden för utlottningen för handen eller parten kunnigt. Har genom rättens beslut någon till tjänstgöring i jury förklarats jävig, skall vid det beslut förbliva. Mot rättens beslut varigenom framställt jäv ogillats må särskild talan ej föras. Vad sålunda är stadgat om den ordning i vilken fråga om jäv må väckas och om rättens beslut i sådan fråga skall äga motsvarande tillämpning å invändningsvis av part eller eljest väckt fråga att någon till tjänstgöring i jury utlottad icke må mot stadgandet i 2 mom. denna § därtill godkännas. 5:o. Sedan förberedelsen avslutats och målet utsatts till förhandling inför jury, skall därest målet är anhängigt vid häradsrätt denna utgöras av ordföranden ensam. De till tjänstgöring i jury uttagna skola genom rättens försorg skriftligen kallas att å utsatt tid infinna sig vid rätten för uppdragets fullgörande; och vare i kallelsen utsatt såväl

15 Nuvarande

lydelse:

Föreslagen

lydelse:

den tid, inom vilken i händelse av laga förfall anmälan om förfallet bör senast vara till rätten ingiven, som ock erinran om den påföljd för försummelse att hörsamma kallelsen varom nedan stadgas. Godkännes laga förfall, inkallas suppleant till tjänstgöring; i annat fall vare jurymannen därom underrättad. Suppleanterna skola inkallas i den ordning vari de utlottats. Godkännes laga förfall för flera än fyra av de utsedda, skall hela antalet fyllas sålunda att bland ännu ej utlottade genom lottning uttagas fyra flera än deras antal som skola ersättas, dock minst åtta, varefter parterna äga bland de uttagna utesluta vardera två. Uteblir juryman utan godkänt laga förfall och vållas därav uppskov med målets handläggning, vare den uteblivne skyldig ersätta statsverket ävensom parterna den kostnad, som genom hans tredska eller försummelse dem tillskyndats. Visar sig först då förhandlingen inför jury skall äga rum, att en eller flera jurymän uteblivit, äge rätten tillkalla den eller de av de för målet uttagna suppleanter vilka äro lättast tillgängliga. Kan fulltalig jury ej erhållas, uppskjutes målet och förelägges den eller de jurymän vilka utan godkänt laga förfall uteblivit att infinna sig vid vite och skyldighet att gälda kostnad som ovan sagts. 6:0. Så snart fulltalig jury inför G:o. Förbrytelser emot denna lag upptagas vid rådstuvurätten i den rätten tillstädeskommit, skola dess stad, där skrift, som föranlett åtal, medlemmar avlägga denna försäkran: blivit tryckt, eller, om den blivit »Jag N. N. lovar på heder och samtryckt å ort, som lyder under lands- vete, att jag såsom ledamot i denna

16 Nuvarande

lydelse:

Föreslagen

lydelse:

rätt, vid rådstuvurätten i den stad, nämnd efter bästa förstånd skall bedär länets styrelse har sitt säte. svara de frågor som av rätten framStämningstid vare åtta dagar. Upp- ställas och att i obrottslig tystnad hålstår fråga om boktryckares eller för- la såväl vad under juryns överläggfattares av en tryckt skrift tilltalan- ningar yttras som huru de särskilda de eller hörande, åtnjute han eller de medlemmarna rösta. Detta vill och deras rättegångsförmåner, enligt all- skall jag som en ärlig och uppriktig män lag och särskilda författningar, domare troget hålla.» uti allt vad genom detta förordnande icke uttryckligen annorlunda stadgat är. 7:o. Sedan nämndens utlåtande så7:o. Uteblir åklagaren vid förhandledes blivit inhämtat, pröve och avgöre lingen inför jury, skall förhandlingen domaren saken och underställe sitt ut- inställas och utsättas till annan dag. slag hovrättens prövning, på sätt 25 Föres talan uteslutande av målskap. 5 § rättegångsbalken bjuder; men ägande och är han utan anmält lai alla fall skola handlingarna uti tryck- ga förfall från förhandlingen inför frihetsmål underställningsvis av un- jury ute, skall, om den tilltalade yrderrätten till hovrätten insändas. kar det, rätten förklara målsäganden hava förlorat sin rätt att tala å brottet; göres ej sådant yrkande, skall målet avskrivas. I vart fall återgälde målsäganden statsverket de kostnader för juryn, som han genom försummelse ådragit detsamma. Uteblir den tilltalade utan anmält laga förfall från förhandlingen inför jury, vare beslutet om jurys medverkan förfallet; och skall den tilltalade förklaras skyldig återgälda statsverket de kostnader för juryn, som han genom försummelse ådragit detsamma. Erfordras oundgängligen uppskov med målets handläggning, uppskjutes målet till annan dag, och ankomme på rätten att meddela parterna de förelägganden, vilka kunna befinnas nödiga för målets slutliga avgörande. 8:o. Finner chefen för justitiede8:o. Målet handlägges av rätten i partementet eller hans ombud sig be- juryns närvaro. Rättens ordförande fogad, att, på de grunder för kvar- eller domaren skall lämna en kort restad å tryckt skrift, här ovan stad- dogörelse över vad saken gäller, vargade äro, förordna eller äska, det nå- efter parterna muntligen äga utföra sin

17 Nuvarande

lydelse:

gon skrift med kvarstad beläggas må, vare han eller det berättigad, att sådan kvarstad erhålla medelst skyndsam handräckning, som ej får vägras av Konungens befallningshavande, magistrat eller kronobetjänt; börande över förloppet av kvarstadsförrättningen och orsakerna därtill, samt i avseende på den åklagade skriften, om och huru många exemplar då ännu finnas uti boktryckarens värjo, anteckning trefalt författas, varav den ena tillställes chefen för justitiedepartementet eller hans ombud, den andra magistraten i den stad, under vilkens rådstuvurätt boktryckeriet, enligt § 1, lyder, och den tredje boktryckaren. Magistraten vare pliktig att, vid ansvar såsom för ämbetsförsummelse, med näst avgående post, en avskrift av denna anteckning till justitiekanslcren insända. I Stockholm varde samma anteckning, genast eller sist inom nästföljande dags utgång, till justitiekansleren avlämnad. Justitiekansleren må sedermera, i Stockholm, inom åtta

Föreslagen

lydelse:

talan. På rätten ankomme huruvida skrift må uppläsas. Juryman äge att genom rättens ordförande eller domaren framställa sådan fråga som kan vara av betydelse för målets utredning. Förhandlingen skall så vitt möjligt fortgå utan avbrott till dess målet är färdigt för avgörande. Sedan målet överlämnats till prövning, skall rätten utan uppskov till juryns besvarande skriftligen avfatta frågan huruvida skriftens innehåll är brottsligt efter det eller de lagens rum, enligt vilket eller vilka det kan ifrågasättas ett fällande beslut av juryn. Ej må ett strängare lagrum åberopas än det åklagaren eller målsäganden ansett vara tillämpligt. Avser åtalet flera förbrytelser eller föranleder målets beskaffenhet i övrigt flera frågor, vare de var för sig framställda. Innan den eller de sålunda skriftligen avfattade frågorna överlämnas till juryn, skall närvarande part beredas tillfälle att yttra sig, och äge rätten med anledning av gjord erinran göra den ändring vartill fog finnes. Juryn | dagar, och i landsorterna, allra sist sammanträder därefter under en av inom trenne veckor, efter det kvarjuryn utsedd ordförande till enstaden lagd blivit, hava hänvist målet till vederbörlig domstol och aktör för- skild överläggning på stället. För juordnat, då domstolen, sist inom åtta ryn skola rättens protokoll i målet håldagar, må pröva, om kvarstaden skall las tillgängliga. Under överläggninäga bestånd. Sker det ej, och är icke gen skall rättens ordförande eller dokvarstad inom en månad haven, äge maren vara närvarande för upplysninboktryckare rätt i enahanda ordning, gars meddelande men skall avträda i som handräckning till kvarstadens be- innan ansvarsfråga upptages till slutläggande meddelad blivit, att fordra lig prövning. Framställd fråga skall dess brytande, vilket icke vägras må, av juryn med ja eller nej besvaras. Utgången bestämmes genom flertalet vid ansvar av ämbetets förlust. röster. Därest fråga besvaras med Chefen för justitiedepartementet elja, må juryn anmäla att den ansett ler hans ombud äge ej makt att, anbrottet vara begånget under synnernorlunda än nu sagt, kvarstad fordra ligen mildrande omständigheter. Ereller vidare befattning med saken ta2—343575

18 Nuvarande

lydelse:

ga, utan hänskjute genast alltsammans till justitiekansleren, på vilkens ytterligare ämbetsåtgärd och ansvar det ankommer, att sådana mål varda, enligt denna och allmän lag, handhavda. Anmäles hos justitiekansleren omedelbarligen någon skrift till åtal, bör han, sist inom fjorton dagar, om målets upptagande vid laga domstol, genom av honom tillförordnad aktör, anstalt foga; men icke må han om någon sådan föregående kvarstad, som här framföre nämnt är, förordna utan chefens för justitiedepartementet eller hans ombuds hörande och tillstyrkande. Är målet till laga domstol kommet och kvarstad där av aktör yrkad, bör domstolen sig däröver, inom åtta dagar, utlåta, men likväl, därest det utan tidsutdräkt ske kan, chefens för justitiedepartementet eller hans ombuds utlåtande inhämtas. Avslås kvarstadspåståendet, fortfares ändock med rättegången; men om påståendet gillas, och har chefen för justitiedepartementet eller hans ombud sådant tillstyrkt, skall kvarstaden verkställas; dock bör underrättens utslag, i båda dessa fall, utan uppehåll till hovrätten insändas. Hovrätten bör genast däröver infordra tryckfrihetskommitténs utlåtande. Tillstyrker denna kvarstads beläggande, må hovrätten, där så skäligt prövas, efter utslag, en sådan kvarstad bifalla, och stånde den då fast intill rättegångens slut. Har tryckfrihetskommittén avstyrkt kvarstad, men hovrätten ändock finner den äga rum, då må hovrättens utslag ej i verkställighet gå, utan underställes högsta domstolens avgörande. Rikets Ständers justitieombudsman äge, att efter erhållen underrättel-

F öreslag en lydelse: inran härom skall i samband med frågas framställande av rätten skriftligen avfattas och till juryn överlämnas. Ej må juryn åtskiljas förrän samtliga frågor blivit besvarade. Sedan juryn fattat beslut, avgöre rätten målet och avkunne ofördröjligen för parterna utslag. Riktigheten av vad jury funnit med avseende å frågan huruvida och enligt vilket eller vilka lagrum skriftens innehåll är brottsligt må icke dragas under högre rätts prövning med mindre fel förelupit i rättegången.

19 Nuvarande

lydelse:

se, då sådant mål till överläggning förekommer, därvid tillstädes vara; varefter honom åligge, att högsta domstolens protokoll och utslag i målet genast till trycket befordra, på publik bekostnad, i händelse enskild förläggare ej skulle erhållas. 9:o. Vid underrätt pröve och avgöre domaren saken, men underställe sitt utslag hovrättens prövning, på sätt 25 kap. 5 § rättegångsbalken bjuder, men i alla fall skola handlingarna uti tryckfrihetsmål underställningsvis av underrätt till hovrätten insändas. 10 :o. Om laga domstol för åtal å förbrytelse, som omförmäles i 4 § 9 mom., så ock för åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon, som ej lyder under strafflagen för krigsmakten, gälle vad i allmän lag sägs. Åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon, som lyder under strafflagen för krigsmakten, skall tillhöra krigsdomstols upptagande; och tillämpas i ty fall vad om rättegången vid sådan domstol är eller varder stadgat, dock att underställning alltid skall äga rum på sätt förut är sagt. 11 :o. Angripas, uti av trycket utkomna skrifter, enskilda personer, en eller flera, och det ej sker i och för deras ämbete, därom må ej annor än rätter målsägande kära, ej heller må tillförordnad publik aktör någonsin sådant i sitt käromål upptaga och åklaga. Målsäganden vare likväl obetaget, att hos justitiekanslersämbetet begära biträde i rättegången av kronans ombud, och må på justitiekanslerens eget omprövande ankomma, att härtill bifall lämna; dock kan sådan aktörs frånvaro eller uteblivande icke

Föreslagen

lydelse:

9:o. För inställelse till tjänstgöring i jury åtnjutas av statsmedel dagtraktamente och reseersättning enligt samma grunder som äro eller varda stadgade för landstingsmän.

10 :o. Visas vid förberedelsen att ingen finnes som kan ställas till ansvar för tryckt skrifts innehåll eller att någon ansvarig icke kan anträffas, må utan hinder därav påstående att tryckt skrift skall förklaras konfiskerad upptagas till rättens avgörande.

11 :o. Om laga domstol för åtal å övriga förbrytelser mot denna lag gälle, där ej nedan annorlunda föreskrives, vad i allmän lag finnes stadgat. Åtal för förseelse mot föreskriften i 1 § 11 mom. upptages vid domstolen i den ort där tryckeriet är beläget. Vid åtal jämlikt 4 § 14 mom. mot någon som lyder under strafflagen för krigsmakten skall tillämpas vad om laga domstol i mål rörande åtal jämlikt sådan lag må vara stadgat.

20 Nuvarande

lydelse:

uppehålla målets företagande och avgörande vid domstolen. Sådan åklagan av enskilda personer hanteras i alla delar, efter det rättegångssätt, denna och allmän lag föreskriva; dock må underdomaren. vid sådana enskilda tvister, utan inhämtat utlåtande av chefen för justitiedepartementet eller hans ombud, kvarstadsfrågor upptaga och däröver meddela utslag, varöver parterna äga i laglig ordning hos överrätten besvär anföra; i vilket fall kvarstaden ej må verkställas. 12 :o. I frågor om kvarstad böra, i sådant fall, Konungens befallningshavande, magistrat eller kronobetjänt ovägerligen och vid ansvar biträda; dock må ej hos bokhandlare eller annan försäljare å någon inom riket utkommen skrift kvarstad begäras, utan att genom bevis kan styrkas, att skriften i tryckningsorten blivit med kvarstad belagd, eller i det fall, att skriften ej blivit, enligt 4 § 2 mom., till chefen för justitiedepartementet eller hans ombud inlämnad.

Föreslagen

lydelse:

12 :o. Där ej av föreskrifterna i denna lag annat föranledes, skall om rättegången i tryckfrihetsmål gälla vad eljest är stadgat om rättegång i brottmål vid sådan domstol där målet är anhängiggjort.

MOTIV.

I. Inledande översikt. 1. Inledande anmärkningar. Tryckfrihetsförordningen av den 16 juli 1812 är en av rikets grundlagar. Redan i 1809 års regeringsform har emellertid tryckfrihetens princip blivit fastslagen. I dess § 86 uttalas nämligen följande: »Med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför straffas än om detta innehåll strider emot tydlig lag, given att bevara allmänt lugn utan att återhålla allmän upplysning.» Denna deklaration ingår ordagrant i ingressen till tryckfrihetsförordningen och utgör utgångspunkten för hela i dess innehåll. I tryckfrihetsförordningen regleras tryckfriheten såväl i rent materiellt som ' ock i formellt avseende, under det att främmande presslagar i allmänhet meddela bestämmelser endast av sistnämnda slag. Tryckfrihetsförordningen innehåller sålunda ej blott stadganden angående rätten att idka boktryckerirörelse : och bokhandel, angående tillsynen över utgivandet av tryckalster, angående vem som är ansvarig för innehållet i tryckt skrift utan jämväl — låt vara i regel med hänvisning till allmän lag i fråga om straffmåttet — uttryckliga bestämmelser om vad som skall anses såsom missbruk av tryckfriheten. Utöver den i det föregående berörda olikheten mellan svensk och främmande lagstiftning är ytterligare en sådan av betydelse att påvisa. I vår rätt är nämligen själva rättegångsförfarandet i åtskilliga mål angående brott emot tryckfrihetsförordningens bestämmelser reglerat i förordningen under det att utomlands förfarandet i motsvarande mål i regel är gestaltat i enlighet med stadganden som gälla för brottmål i allmänhet. Av det anförda framgår att yttrandefriheten i tryck i vårt land blivit omgärdad med fastare garantier än mångenstädes utomlands. Det oaktat hava sedan länge de för tryckfriheten gällande bestämmelserna betecknats såsom otillfredsställande. Som en av de förnämsta anledningarna härtill hava så gott som från dess tillkomst åberopats bristfälligheter i förordningens processuella rättsregler. Stadgandena angående processen i tryckfrihetsmål äro av olika innehåll för olika slag av mål. För vissa mål äro sålunda avvikelserna från den allmänna straffprocessens regler jämförelsevis små, men för andra äro de så betydande, att de helt omgestalta processen därhän att den blir att beteckna såsom en specialprocess.

22 Tryckfrihetsmålen kunna indelas i två huvudgrupper, de egentliga tryckfrihetsmålen och övriga tryckfrihetsmål. Målen tillhörande den första gruppen utmärkes därav att jury medverkar vid deras avdömande. Dessa mål röra ansvar för tryckt skrifts innehåll och avse sålunda brottslighet enligt § 3 tryckfrihetsförordningen. Till den senare gruppen åter höra mål av ganska skiftande art: otillåten publicering av handlingar, ordningsförseelser och brott emot anonymitetsrätten. Domstol handlägger samtliga dessa mål med undantag av vissa, i § 4 mom. 4 tryckfrihetsförordningen omnämnda ordningsförseelser eller de så kallade ordningsmålen, vilka avdömas i administrativ väg av chefen för justitiedepartementet men med rätt för den pliktfällde att genom besvär draga saken inför Högsta Domstolen.

2. Gällande bestämmelser angående processen i tryckfrihetsmål.

Vidkommande i första hand spörsmålet om behörig domstol i fråga om mål rörande brott och förseelser mot tryckfrihetsförordningen är huvudregeln att målet upptages vid rådhusrätten i den stad, där skrift som föranlett åtal blivit tryckt, eller, om den blivit tryckt å ort som lyder under landsrätt, vid rådhusrätten i den stad, där länets styrelse har sitt säte. Undantag från denna huvudregel utgöra mål angående spridande av kvarstadsbelagd, konfiskerad eller indragen skrift ävensom mål avseende rubbning av kvarstad, vilka mål* handläggas av allmän underrätt i den ort, där brottet begåtts, eller då någon som lyder under strafflagen för krigsmakten utsprider indragen skrift, av krigsdomstol. Beträffande själva rättegångsförfarandet i de egentliga tryckfrihetsmålen är gestaltningen därav följande. Sedan målet genom stämning anhängiggjorts och rätt svarandepart blivit bestämd i enlighet med särskilda i tryckfrihetsförordningen upptagna regler angående ansvarigheten för missbruk av tryck-! friheten, handlägges målet av domstolen i vanlig ordning. Efter det målet överlämnats, skall jury tillsättas och för sådant ändamål äga parterna välja var sina fyra och domstolen fem i staden eller inom länet boende, för medborgerlig dygd väl kända personer. Sedan domstolen förklarat dem ojäviga, har vardera parten att utan anförande av skäl utesluta två, nämligen en ibland de av vederparten och en ibland de av domstolen utsedda. P å grund av avsa-; gelser bliva kompletteringsval i talrika fall nödvändiga. Vid ett sådant val utses enligt praxis av part en och av domstolen två personer utöver antalet förut av parten eller domstolen utsedda, som avsagt sig uppdraget, detta för att parterna skola kunna utöva sin uteslutningsrätt. Sedan juryns sammansättning sålunda blivit bestämd, sammankallas jurymännen till utsatt dag, då de få avgiva en edlig försäkran »att efter sitt bästa förstånd och samvete utlåtande i saken avgiva och att i obrottslig tystnad hålla, såväl det som under överläggningen 3'ttras, som vilka av de särskilda ledamöterna med ja eller nej röstat». Domstolen överlämnar därefter till juryn den åtalade skriften och handlingarna i målet jämte »en kort och noga bestämd skriftlig sammanfatt-

ning av målets beskaffenhet och skick», vilken sammanställning i praxis allenast kommit att innefatta själva yrkandena. Samtidigt framställer domstolen den fråga som juryn med ja eller nej har att besvara. Vid avfattandet av denna fråga, den så kallade juryfrågan, har domstolen att följa ett av tryckfrihetsförordningen fastställt formulär, så lydande: »Är skriften brottslig efter det lagens rum, åklagaren åberopat?» Om i åtalet flera lagrum åberopats, framställas däremot svarande frågor eventuellt såsom alternativ. Så snart juryn i mottagit juryfrågan eller -frågorna, skall den avträda till överläggning och [ beslut samt får ej åtskiljas, förrän samtliga frågor besvarats. Ehuru varje föreskrift om juryns organisation och arbetssätt saknas, plägar alltid en ordförande väljas som leder överläggning och votering. Denne brukar även föredraga de till juryn överlämnade handlingarna. Protokollföring är icke föreskriven och förekommer i regel icke; resultatet av omröstningen plägar i stället antecknas i form av ja eller nej vid de av domstolen skriftligen framställda frågorna. För jakande svar å en framställd fråga fordras två tredjedels majoritet. Sedan svaret avlämnats, har domstolen att »ofördröjligen» skrida till utslag och därvid allteftersom svaret utfallit antingen utmäta straff för svaranden eller frikänna honom. I båda fallen har domstolen att efter allmänna grunder träffa avgörande i fråga om skadestånd, rättegångskostnader och eventuell rekonventionstalan. Utslaget skall därefter i sin helhet underställas hovrättens prövning. Vad åter angår förfarandet i övriga tryckfrihetsmål avviker detsamma •— frånsett ordningsmålen — icke från förfarandet i vanliga brottmål, dock att underställning alltid skall äga rum. Såsom av det anförda framgår har processen i egentliga tryckfrihetsmål en för det svenska rättsväsendet säregen gestaltning. Sedan länge har denna process ansetts vara mycket otillfredsställande och tid efter annan hava förslag väckts om ändringar i olika avseenden. Det har därvid i främsta rummet varit fråga om de bestämmelser som hänföra sig till juryn och dess sammansättning. I samband med det nu pågående arbetet på en allmän omdaning av vårt rättegångsväsen hava emellertid även andra spörsmål ifrågasatts till 1 utredning. Sålunda hava krav framställts att själva förfarandet måtte ombildas till en muntlig, koncentrerad förhandling. Fråga har även väckts om jurysystemets avskaffande.

3. Tidigare reformförsök. Beräffande de försök som tidigare företagits att omarbeta tryckfrihetsprocessen må anmärkas de vid 1871 och 1872 års riksdagar av konstitutionsutskottet i memorial (nr 7 resp. nr 6) framlagda förslag till ny tryckfrihetsförordning, innebärande för processens vidkommande i främsta rummet ändrade bestämmelser rörande domstol för tryckfrihetsmål och utseende av jurymän. Dessa förslag vunno emellertid icke riksdagens bifall. Sedermera framlade Kungl. Maj:t i proposition (nr 21) till 1887 års första riksdag förslag till ny tryckfrihetsförordning, vilket i huvudsak byggde på förslagen av åren

1871 och 1872. På grund av mellankommande riksdagsupplösning blev emellertid propositionen icke föremål för behandling av riksdagen. Sedan riksdagen i särskilda skrivelser den 20 maj 1902 (nr 139) och den 22 maj 1908 (nr 139 och nr 140) anhållit, att åtskilliga av tryckfrihetsförordningens bestämmelser, bland annat rörande tryckfrihets juryns organisation, måtte överses och granskas, tillkallade Kungl. Maj:t den 11 september 1909 kommitterade för att biträda med revision av tryckfrihetsförordningen. De kommitterade avgåvo den 20 december 1912 betänkande med fullständigt förslag till »tryckfrihetsordning». Detta förslag utgjorde formellt en fullständig nydaning av tryckfrihetsförordningen men bibehöll oförändrade de grundsatser på vilka samma förordning byggt. Beträffande juryns konstituerande föreslogos ändrade bestämmelser, enligt vilka juryns ledamöter skulle för varje mål uttagas ur en större jurykår, som skulle för viss tid på förhand utses för alla under valperioden förekommande mål. I samband härmed och för att icke splittra de viktigare tryckfrihetsmålen på domstolar med ringa eller så gott som ingen erfarenhet i dylika måls behandling koncentrerades samtliga jurymål liksom flertalet andra tryckfrihetsmål hos rådhusrätterna i residensstäderna och städer med tjugutusen invånare eller därutöver. Härjämte gavs åt det mindre strikt tillämpade stadgandet om föredragande för juryn av en skriftligen uppsatt redogörelse för målet ett innehåll mera motsvarande det praktiska behovet. Frågan om och i vilken utsträckning väsentligare ändringar i juryförfarandet borde vidtagas, ansågs lämpligen kunna besvaras först i sammanhang med den förestående reformeringen av vår allmänna brottmålsprocess. Förslaget blev emellertid icke lagt till grund för proposition till riksdagen, vartill torde hava bidragit ett till de kommitterades betänkande fogat särskilt yttrande, vilket till åtskilliga delar av de kommitterades förslag ställde sig starkt kritiskt.

4.

Motioner vid 1931 års riksdag i samband med behandlingen av huvudgrunderna för en rättegångsreform.

I anledning av Kungl. Maj:ts proposition (nr 80) till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna för en rättegångsreform väcktes motioner med yrkande bland annat, att utredning borde verkställas och förslag framläggas rörande överflyttandet av tryckfrihetsmålen till de allmänna domstolarna, varvid dock såväl i underrätt som i överrätt nämnd borde medverka. Särskilda utskottet, som behandlade ifrågavarande proposition, fann i sitt utlåtande (nr 1), att starka skäl kunde anföras för en reform av rättegångsförfarandet i tryckfrihetsmål, då den nu tillämpade ordningen lede av betydande brister. Tillräcklig anledning syntes utskottet dock icke föreligga att i samband med den då föreslagna rättegångsreformen upptaga det omfattande spörsmålet om reform av tryckfrihetsprocessen. Utskottets utlåtande beträffande förevarande fråga godkändes av riksdagen.

25 5. Begäran om utredning vid 1933 års riksdag. Vid 1933 års riksdag upptogs emellertid ånyo frågan om en omdaning av tryckfrihetsprocessen, och i överensstämmelse med konstitutionsutskottets i memorial (nr 33) gjorda hemställan avlät riksdagen den 30 maj 1933 skrivelse (nr 253) i ämnet. Efter en erinran om att de förhoppningar som ställts på juryn vid dess tillkomst icke i allo infriats, kanske icke minst beroende på det sätt varpå juryn utsåges, framhölls i skrivelsen, att jurymålen hade blivit betydligt längre och därigenom även högst betydligt dyrare än vanliga mål. Utgången av ett jurymål vore även osäker och mycket oberäknelig. Särskilt erbjöde processen för enskilda målsägande sådana svårigheter, att dess tillgripande för erhållande av erforderlig upprättelse i förekommande fall i regel torde undvikas även när ingen annan väg stode öppen. Annorlunda ställde sig saken måhända i de fall, som komme under allmänt åtal och där det allmännas intresse vore lika delat mellan tryckfrihetens bevarande och dess missbruks beivrande. Under sådana förhållanden syntes det riksdagen önskvärt, att utredning erhölles om lämpligheten och möjligheten av reformer beträffande den egentliga tryckfrihetsprocessen, såvitt den berörde enskilda målsägande, Riksdagen anhöll på den grund att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning av frågan om möjligheterna att ombilda processen i tryckfrihetsmål, anhängiggjorda av enskilda, i sådan riktning att större säkerhet för de enskilda därigenom uppnåddes. 6.

Statistik över jurymål.

För att vinna en inblick i rättslivets faktiska gestaltning i fråga om egentliga tryckfrihetsmål har av fil. doktorn Sigurd Hansson företagits en undersökning av förekomsten under den sista tioårsperioden (1924—1933) av samtliga tryckfrihetsmål, som varit föremål för juryprocess (jurymål), med undantag likväl av mål om ansvar för lotteriannonser och för salubjudande av preventivmedel, vilka mål icke synts vara av intresse i detta sammanhang. Av utredningen har framgått att av hovrätt slutligen avgjorda jurymål i hela riket under perioden icke uppgått till mer än 143, d. v. s. i genomsnitt 14 k 15 årligen, nämligen under Svea hovrätts domvärjo 103, under Göta hovrätts 23 och under Hovrättens över Skåne och Blekinge 17. Målen fördelade sig högst ojämnt på olika rådhusrätter. På Stockholms rådhusrätt föllo 72, på rådhusrätten i Göteborg 10 samt på envar av rådhusrätterna i Malmö och Luleå 9, medan jurymålen hos samtliga övriga rådhusrätter inskränkte sig till 43, sålunda fördelade, att på rådhusrätten i Härnösand föllo 5, på rådhusrätten i Karlstad 4, på envar av rådhusrätterna i Norrköping och Hälsingborg 3, på envar av rådhusrätterna i Örebro, Falun, Sundsvall, Umeå, Oskarshamn, Borås och Ystad 2, samt på envar av rådhusrätterna i Eskilstuna, Visby, Filipstad, Gävle, Östersund, Vimmerby, Kalmar, Växjö, Halmstad, Falköping, Åmål, Kristianstad, Ängelholm och Karlshamn ett mål. Vid ingen av rikets övriga — för närvarande 58 — rådhusrätter förekom under tioårsperioden något jurymål, vilket vid hovrätt nådde till slutligt avgörande.

20 Med hänsyn till den i 1933 års riksdagsskrivelse uppkastade frågan om ett särskiljande i processuellt hänseende av egentliga tryckfrihetsmål, anhängiggjorda på grund av justitiekanslerns förordnande (allmänt åtal), och sådana anhängiggjorda av enskilda, har under utredningen även en uppdelning av målen på denna grund verkställts, utvisande att av periodens 143 jurymål 39 tillhörde den förstnämnda kategorien, 104 den senare. I de 39 mål, vilka anhängiggjorts på grund av justitiekanslerns förordnande, gällde åtalet nedan anmärkta moment i § 3 tryckfrihetsförordningen och besvarades frågan om den åtalade skriftens brottslighet jakande i 30 fall, nekande i 9 på sätt nedan angives: mom. 6 mom. 7 mom- 8 momenten 7 och 8 mom. 9 mom. 13

1 15 8 3 5 7

ja:

nej:

— 13 6 3 3 5

1 2 2 — 2 2

Av förevarande 39 mål hänförde sig 26 till Stockholms rådhusrätt, 4 till envar av rådhusrätterna i Göteborg och Luleå samt ett till envar av rådhusrätterna i Malmö, Kristianstad, Örebro, Sundsvall och Umeå. Beträffande de 104 av enskilda anhängiggjorda och slutförda tryckfrihetsåtalen har utredningen visat att i icke mindre än 66 av dem talan ogillats, enär juryn nekande besvarat frågan om den åtalade skriftens brottslighet. Inom Svea hovrätts domvärjo var detta fallet i 41 mål av 71, inom Göta hovrätts i 13 mål av 19 och inom Hovrättens över Skåne och Blekinge i 12 mål av 15. På de olika åren fördelade sig målen på följande sätt: 1924 1925 1926 ] 927 1928 1929 1930 1931 1932 1933

8 med talan ogillad i 6 18 » » » »10 9 » » » » 7 4 » » » » 2 10 » » » » 6 11 » » » » 9 7 » » » » 3 8 » » > » 6 15 » » » » 4 14 » » » »13.

Vad angår frågan om rättegångskostnaderna i de mål i vilka kärandens talan ogillades, har utredningen visat att yrkande på sådan ersättning i vederbörlig ordning framställdes i 57 mål. Utgivande av ersättning ålades käranden i 45 mål, medan i övriga 12 svarandens begäran om ersättning för sina å målet havda kostnader »med hänsyn till omständigheterna i målet» lämnades utan avseende. Av utredningen har därjämte framgått, att det under åren 1932 och 1933

27 förekommit en grupp på ett tiotal mål som tidigare varit endast sparsamt förekommande: de som föranletts av blockad- och prickningsannonser eller av tillkännagivande av motsvarande innebörd i texten. Kärandenas i dessa mål förda talan som innefattade ansvarsyrkanden i enlighet med 16 kapitlet 8 § strafflagen ogillades i regel vid Stockholms rådhusrätt, men bifölls så gott som genomgående vid övriga rådhusrätter (Visby, Falköping, Borås och Östersund). Av de 13 under år 1933 av enskilda anhängiggjorda målen, i vilka talan ogillades, torde åtminstone 5 hava avsett blockadtillkännagivanden. Utredningen har ytterligare påvisat att juryernas talrika nekande svar på framställd fråga om den åtalade skriftens brottslighet torde i viss mån hava berott på de enskilda kärandenas obenägenhet att åberopa lagrum som medföra endast lindrigare straff. § 3 mom. 12 tryckfrihetsförordningen synes nämligen endast mera sällan hava åberopats såsom straffgrund och då ofta i jämförelse med någon av paragraferna i 16 kapitlet strafflagen, så att det därigenom i sin rena form gjorts otillämpligt. Vid ansvarsyrkande enligt § 3 mom. 11 tryckfrihetsförordningen jämfört med någon av nämnda paragrafer har en kärande ej sällan inskränkt sig till 7 och 8 §§ nämnda kapitel och avskurit jämförelse med 11 § samma kapitel, ehuru sistnämnda paragraf ofta torde hava varit den enda, vilken det på allvar kunnat bliva fråga om att tillämpa.

II. Allmänna grunder för de sakkunnigas förslag. A.

Tryckfrihetsprocessen. 1. Inledning.*

Inledningsvis vilja de sakkunniga erinra om det i riksdagens skrivelse angivna spörsmålet huruvida särskilda regler kunde givas för processen i tryckfrihetsmål anhängiggjorda av enskilda. A t t låta endast dessa mål omfattas av en reform synes ur skilda synpunkter icke ändamålsenligt. Den nuvarande rättegången i tryckfrihetsmål är anordnad på sådant sätt att det ofta drager synnerligen långt ut på tiden att få ett mål avgjort, vartill kommer att systemet att låta juryn bedöma en skrifts brottslighet på grundval av de till juryn överlämnade protokollen är i hög grad otillfredsställande. Reglerna för juryns sammansättning lämna även rum för mycket allvarliga anmärkningar. Det torde därför vara en allmän uppfattning att en reform av dessa regler, om jurysystemet bibehålles, är av nöden. Slutligen uppstå vissa svårigheter att giva en olika gestaltning av rättegången allteftersom enskild målsägande eller allmän åklagare utför åtalet, då vissa mål äro av den beskaffenhet att såväl enskild målsägande som åklagare äga behörighet att tala i saken, och den ene sålunda kan inträda såsom part i ett av den andre anhängiggjort mål. Med hänsyn till vad sålunda anförts torde man vara nödsakad att låta den begärda utredningen omfatta rättegångsförfarandet i dess helhet. Det åt de sakkunniga lämnade utredningsuppdraget innehåller icke heller den i riksdagsskrivelsen angivna begränsningen till tryckfrihetsmål anhängiggjorda av enskilda.

2. Fördelar och nackdelar av en partiell reform av tryckfrihetsförordningen. I detta sammanhang må beröras de svårigheter som äro förknippade vid en omdaning som allenast omfattar tryckfrihetsprocessen och ej hela tryckfrihetsförordningen. Dessa svårigheter hava för övrigt varit beaktade vid de tillfällen då fråga varit uppe att reformera tryckfrihetsförordningen. Såväl de av konstitutionsutskottet vid 1871 och 1872 års riksdagar framlagda memorialen som 1887 års proposition innefattade förslag till en fullständigt ny tryckfrihetsförordning, då det icke ens ansågs vara möjligt att röra vid något av huvudpartierna utan att omarbeta hela lagen. Även 1912 års betänkande omfattade ett helt nytt förslag som skulle ersätta den gamla tryckfrihetsförordningen. Detta förslag avvek i yttre måtto högst väsentligt från denna för-

29 ordning. Såsom anledning härtill framhölls i betänkandet, att förordningen med alla sina brister och sin för rättspraktiken föga ägnade teknik dock vore ett helhetsverk •— men också ett helhetsverk av synnerligen ömtålig beskaffenhet. I vida högre grad än i andra lagar vore det ur spridda uttryck och smådrag, esomoftast givna i ett helt oväntat sammanhang, som lagens rätta andemening måste framletas. Det vore genom ett ytterst aktsamt tillvaratagande av detta spröda material som det blivit det gångna århundradets rättspraxis möjligt att skapa en rättstillämpning av hjälpligt genomförd konsekvens utan våld på lagens anda och ordalydelse. Att bära händer på en så skör klädnad vore ett alltför vanskligt företag. Den läte sig icke upplappas; den måste lämnas så gott som orörd eller ersättas med en ny. J u s t detta förhållande hade tid från annan stått som ett avgörande hinder för även sådana partiella reformer, som för det allmänna omdömet tett sig såsom i och för sig högst nödiga eller nyttiga. Med denna utgångspunkt framträdde enligt 1912 års betänkande vår tryckfrihetslag i en väsentligt ny uppställning och form. I fråga om innehållet var däremot förhållandet ett annat, då de grundsatser som kunna sägas utgöra den nuvarande tryckfrihetsrättens grundvalar strängt upprätthöllos. Anledningen till att ingrepp och ändringar företagits allenast med stor varsamhet var enligt betänkandet beroende på dels att den ena ändringen förde den andra med sig till dess måhända hela systemet vore förändrat och dels att det vore svårt att beräkna ändringarnas verkningar. Reformfrågorna vore nämligen beroende av problem av allmännare straffrättslig och processrättslig art. Vägande betänkligheter mötte mot att söka åstadkomma en tidsenlig reform utan samband med i ena fallet en allmän straffrevision eller åtminstone en omarbetning av de partier av strafflagen, som beröra yttrandefriheten, och i andra fallet en omdaning av det allmänna rättegångsförfarandet i brottmål. Så mycket mindre anledning syntes föreligga att giva sig in på ett dylikt ur sitt naturliga sammanhang lösbrutet reformförsök, som strafflagens omarbetning och rättegångsordningens omdanande ju redan vore under arbete. Onekligen tala enligt de sakkunnigas förmenande starka skäl för att hela vår tryckfrihetsrätt bör i ett sammanhang upptagas till revision. De olika delarna av samma rätt bilda ett helt, och det kan därför synas vanskligt att bryta ut en del och låta den bliva föremål för särskild utredning. De upprepade försök som gjorts att omgestalta tryckfrihetsförordningen i dess helhet hava emellertid icke lett till åsyftat resultat, och det synes vara att befara att ett nytt försök som naturligtvis kräver ett långvarigt förarbete ävenledes skulle stranda. Missnöjet med det invecklade, långsamma och dyra förfarandet i tryckfrihetsmål, med nuvarande jurysystem och särskilt med svårigheten för enskilda medborgare att hävda sin rätt är emellertid så stor att det trots alla betänkligheter låter sig väl försvaras att till undersökning och prövning upptaga frågan om en partiell reform avseende rättegången i tryckfrihetsmål, särskilt domstolens anordning och förfarandet inför densamma. Endast i den mån ändringar i förevarande avseende kräver ändring även på andra områden inom tryckfrihetsförordningen bör undersökningen utsträckas över den angivna ramen.

\

3. Förhållandet mellan en omdaning av tryckfrihetsprocessen och den förestående allmänna processreformen. De sakkunniga hava icke förbisett de stora betänkligheter som måste göra sig gällande emot ett omgestaltande av domstolen och förfarandet i tryckfrihetsmål utan samband med den förestående regleringen av rättegångsordningen i brottmål. Det ligger i sakens natur att ett upptagande till särskild behandling av föreliggande fråga är förenat med icke obetydliga svårigheter. Härtill kommer att vid en blivande lagstiftning i ämnet måste tillses att de nya lagbestämmelserna icke komma i strid med de principer, vilka fastslagits såsom ledande för processreformen, utan erhålla en sådan läggning att de åtminstone till sina huvudgrunder kunna antagas fortbestå efter en allmän reform av straffprocessen. Emellertid förutsätter den blivande processreformen enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna att rådhusrätterna i vissa residensstäder — vilka domstolar äro forum för tryckfrihetsmål — skola avskaffas. En ändring av tryckfrihetsförordningen i syfte att möjliggöra processreformens genomförande är därför nödvändig redan på ett förberedande stadium. Den säregna konstruktionen av tryckfrihetsmål — den regelmässiga frånvaron av vittnesbevisning, processmaterialets överskådlighet med mera — giver anledning antaga att man bör kunna i fråga om förfarandet i tryckfrihetsmål nöja sig med enkla bestämmelser som stå i samklang med de allmänna principerna i den blivande processlagstiftningen, och en fullständig konformitet emellan rättegången i tryckfrihetsmål och andra brottmål är icke nödvändig, måhända icke ens önsklig.

i.

Tryckfrihetsjuryns organisation och därmed sammanhängande frågor om laga domstol och rättegång i jurymål.

Det för processen i egentliga tryckfrihetsmål säregna är såsom tidigare berörts jurysystemet. För detta system sådant det tillämpas i andra länder är karakteristiskt att detsamma innefattar en klyvning av domaruppgiften så att en del av denna uppgift lämnas åt lekmännen allena och en annan del åt den rättsbildade domaren allena. Vid denna uppdelning har utgångspunkten varit att juryn skulle erhålla den uppgift som bäst lämpade sig för lekmännen, prövningen av det faktiska i målet, sakfrågan, under det att prövningen av rättsfrågan skulle förbehållas domaren. En sådan uppdelning har visat sig mycket svår att praktiskt genomföra och ligger ej heller till grund för vår tryckfrihetsförordning, som tillagt juryn kompetens att avgöra frågan om skriftens brottslighet efter visst lagrum och lämnat åt domstolen att i händelse juryn funnit skriften brottslig bestämma straffet i enlighet med vad sålunda blivit fastslaget. För våra äldre presslagar var juryn i tryckfrihetsmål en okänd inrättning. Den förekommer ej ens i 1810 års tryckfrihetsförordning som däremot åt de enligt regeringsformen utsedda kommitterade för tryckfrihetens vård uppdrog en befattning ägnad att i mål fallande under allmänt åtal på visst sätt er-

31 sätta juryn. De kommitterade skulle innan hovrättens dom i tryckfrihetsmål gavs meddela utlåtande om ansvar för skriftens utgivande borde förekomma, och hovrättens dom måste, därest den avveke från kommitterades yttrande, underställas högsta domstolens prövning. Redan vid urtima riksdagen i Örebro 1810 gjordes emellertid ett försök att ur tryckfrihetskommittén utbilda en verklig jury. Konstitutionsutskottet föreslog nämligen i memorial den 10 oktober samma år den ändring i § 5 tryckfrihetsförordningen att lagligheten av åtalad tryckt skrifts innehåll skulle prövas av en för hela riket gemensam jury eller nämnd, bestående av trettiosex personer, av vilka tryckfrihetskommitténs sex särskilt valda ledamöter skulle vara självskrivna och de övriga med iakttagande av vissa angivna regler utses till hälften av Konungen och till hälften av riksens ständer. Av juryns ledamöter skulle den tilltalade få utesluta så många att tjugufyra ojäviga återstode. Detta förslag bifölls icke vid 1812 års riksdag, under det att ett av konstitutionsutskottet då framlagt nytt förslag angående införandet av jury — i huvudsak överensstämmande med nu gällande bestämmelser — blev vilande till fortsatt grundlagsenlig behandling, varefter det vid 1815 års riksdag av samtliga stånd blev antaget och erhöll Konungens samtycke. Beträffande juryinstitutet sammanfattade konstitutionsutskottet vid 1815 års riksdag de skäl som anförts för juryns antagande så, »att Tryckfrihetsmål äro i allmänhet mera moraliska än materiella förbrytelser; att de nästan förutsätta omöjligheten att igenom blotta Lag-formler kunna bestämmas; att ord sådana som hädelse, lasteligt yttrande, förgripelig, smädelig, skändelig, förolämpande, vrängda framställningar m. fl., hvilka uti TryckfrihetsFörordningen förekomma och der äro oumgängeliga, allesammans äro af den egenskap att åtminstone i de flesta fall fordra en ny definition för att med den bestämdhet kunna tilllämpas, som Lagens bokstafliga tolkning skulle erfordra; att dessutom det gifves framställningssätt, så väl igenom allusioner och allegorier som igenom ironiens nyttjande, hvilka omöjligen af någon Lag kunna i förhand på ett bestämdt sätt utmärkas; att, så väl i anseende till de förra som i synnerhet till dessa senare, omfattningen av Domarens åtgärd alltid blir mera inskränkt än den utaf en Jury eller Nämnd, hvilken, efter skedd undersökning och målets i laglig väg gjorda utredande, ägde att med afseende på Lagens föreskrifter förena det blotta naturliga omdömmetsanvisning vid pröfningen af Skriftens syftning; att en sådan Jury, enär den skulle för brottslighetens bestämmande äga ett friare utrymme, skulle äfven med detsamma afskära möjligheterna till undanflygter och förkorta rättegången, men skulle också, genom sin sammansättning och dess för hvarje särskildt fall gjorda tillkallande, för den oskyldige framställa en säkrare tillflygt och ett starkare hopp om ett opartiskt bedömande.» Såsom redan framhållits hava de förhoppningar som sålunda knutits till vår tryckfrihetsjury icke i allo infriats, och utvecklingen har visat att juryinstitutet är behäftat med åtskilliga olägenheter. Dessa brister hava förut antytts men torde här böra ytterligare undersökas. Juryns sammansättning har gjorts till föremål för berättigade anmärkningar. Principiellt sett är varje juryman en domare, som har att utan personliga hänsyn tillgodose rättvisans krav. Vardera partens befogenhet" att själv välja sina jurymän har dock öppnat möjlighet för parterna att var för sig på förhand förvissa sig om det votum som de till jurymän ifrågasatta per-

sönerna komme att avgiva. I vart fall har det genom det sätt varpå juryn utses blivit svårt för jurymännen att motsvara anspråken på opartiskhet. Mången juryman som på anmodan av den ena parten åtagit sig uppdraget känner säkerligen som sin närmaste uppgift att inom juryn bevaka just denna parts intresse. Med det inflytande på utgången som vardera parten kan förskaffa sig blir det sålunda ofta de av domstolen utsedda jurymännen som avgöra målet. För en fällande dom fordras då att dessa tre förena sig med kärandens jurymän. Det kan icke förnekas att juryn i följd av nämnda regler om hur den skall sammansättas och hur omröstningen skall ske meddelat friande domar även i sådana fall där den objektivt sett bort fälla. En annan olägenhet som är förenad med juryns nuvarande sammansättning är att intet är till hinder för att de av parterna utsedda jurymännen infinna sig rustade med upplysningar som framläggas först inför den samlade juryn och som därför icke kunna av parterna bemötas. Det är uppenbart att juryn med den ställning den har till sin domargäming ofta har svårt att frigöra sig från det intryck sådana privata upplysningar göra. A t t utfallet av dom skall vara beroende av dylika omständigheter strider emot den inom brottmålsprocessen som allmängiltig godkända principen att ingen må dömas ohörd. Beträffande själva förfarandet är det påfallande att tryckfrihetsförordningen icke innehåller några bestämmelser om hur juryn skall bringas i funktion eller stadgar några påföljder för juryman som utan laga skäl undandrager sig att fullgöra sitt uppdrag. Det är lätt att inse hur denna brist är ägnad att draga ut på tiden för målets slutliga avgörande och förorsaka parterna kostnader och besvär för inställelser vid eljest onödiga domstolssammanträden. Än mera anmärkningsvärt är att juryn måste fälla sitt avgörande på grundval av rättens protokoll utan att hava åhört rättsförhandlingen och utan att hava tillfälle att få till parterna framställa frågor vars besvarande anses nödvändiga för avgörandet. Ett avgörande på endast skriftliga dokument är ju utmärkande för våra överdomstolar, men tillämpning av samma metod av en lekmannanämnd måste leda till en mycket osäker rättsskipning, överallt annorstädes där jury i brottmål användes är det sörjt för att juryn får övervara målets handläggning vid huvudförhandlingen, då allt material skall muntligen framläggas. Vår jury däremot har ingen annan källa att ösa ur än en kortfattad, skriftlig, av rätten verkställd sammanfattning av målet och de ofta för lekmännen svåröverskådliga protokollen — och de upplysningar som i strid mot god rättegångsordning kunna tillhandahållas av medlemmar i jury. En annan brist i det nuvarande förfarandet är att juryn lämnas utan handledning i fråga om bedömandet av den strafflagsparagraf under vilken en viss artikels brottslighet bör subsumeras. I betraktande av de svårlösta problem som i förevarande avseende kunna yppa sig får denna brist icke underskattas. Säkerligen har i många fall osäkerheten om brottsbestämningen lett till besvarande av framställda frågor på ett sätt som vederbörande med bättre insikt om de juridiska premisserna skulle varit den första att beklaga. J u r y n i' den svenska tryckfrihetsprocessen är alltså behäftad med djupgående brister. Endast i den händelse dessa brister kunna åtminstone i deras

33 mest stötande former avlägsnas bör det kunna komma i fråga att vid en omdaning av processen bibehålla jurysystemet. Innan de sakkunniga övergå till att utstaka grunderna för en omgestaltning av den nuvarande juryprocessen torde det vara nödvändigt att taga ställning till organisationen av de domstolar där målen skola anhängiggöras och först handläggas. Med hänsyn till de egentliga tryckfrihetsmålens ofta för det allmänna såväl som för enskilda viktiga beskaffenhet böra alla anordningar träffas, vilka kunna tillförsäkra dem en i processuellt hänseende så tillfredsställande handläggning och prövning som är möjlig. Till sådana anordningar är uppenbarligen att hänföra en koncentration av dessa mål till ett relativt fåtal av de allmänna domstolarna. Att driva en sådan koncentration alltför långt synes däremot varken vara lämpligt eller påkallat. Det kan ofta vara obilligt emot en svarande att ålägga honom inställelse vid en från tryckningsorten, som i regel också är hans boningsort, avlägsen domstol, och det torde även ofta vara förenat med svårigheter att vid en långt driven koncentration tillgodose det beträffande många mål viktiga intresset att inom domstolen förefinnes någon kännedom om lokala och personliga förhållanden. Det riktiga avvägandet mellan de krav som här stå emot varandra synes icke kunna träffas på annat sätt än att länet principiellt bör vara domkrets i fråga om egentliga tryckfrihetsmål. Liksom hittills synas vidare reglerna om forum böra anknytas till tryckeriets läge. Den allmänna domstol som från dessa utgångspunkter i första hand kan komma i fråga att upptaga mål rörande skrifter vilkas tryckningsort är belägen inom länet torde vara rådhusrätten i länets residensstad. I detta sammanhang bör emellertid framhållas, att enligt de av 1931 års riksdag godkända huvudgrunderna för den allmänna rättegångsreformen skulle av de nuvarande rådhusrätterna bibehållas allenast de som ägde minst tre lagfarna ledamöter. Denna uppfattning ligger ock väsentligen till grund för lagen den 17 juni 1932 om stads och landsbygds förenande i judiciellt hänseende. Från huvudregeln gjordes i denna lag dock undantag för sådan i residensstad befintlig rådhusrätt i vilken de lagfarna ledamöternas antal understege tre. Detta avsteg är i främsta rummet betingat av tryckfrihetsförordningens föreskrifter om residensstädernas rådhusrätter såsom fora för vissa tryckfrihetsmål. I förhållande till rättsskipningens ändamålsenliga ordnande framstår det givetvis såsom mindre ändamålsenligt och ter sig närmast som en överorganisation att för det ringa antal mål varom här är fråga upprätthålla en domstolstyp som utdömts för den vanliga rättsskipningen. Därest frågan om bibehållandet av dessa rådhusrätter ej ställes i beroende av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om forum utan avgöres på enahanda sätt som beträffande övriga rådhusrätter med mindre än tre lagfarna ledamöter, är det att förvänta att häradsrätt komme att i vissa residensstäder fungera såsom allmän underdomstol. En föreskrift innebärande att egentliga tryckfrihetsmål undantagsvis skulle komma att handläggas även av häradsrätt — att det skulle komma att ske 3—343575

34 mera ofta torde ej behöva befaras —• förefaller mindre tilltalande ur den synpunkten att detta skulle medföra en efter vad det vill synas icke av tillräckliga skäl påkallad undantagsbehandling av vissa mål i jämförelse med det stora flertalet mål vilka komme att tillhöra rådhusrätternas upptagande. Vidare kan mot häradsrätternas behörighet att handlägga och avdöma dessa mål anföras, att det icke skulle vara lämpligt att låta såväl en nämnd av lekmän som en av lekmän sammansatt jury deltaga i avgörandet av samma mål. Två olika lekmannaelement i en rättegång skulle nämligen innebära en påtaglig överorganisation. Gränsdragningen mellan de olika lekmannagruppernas särskilda uppgifter torde icke minst för lekmännen själva förefalla egendomlig och svårförståelig. De nu anförda betänkligheterna synas dock vid frågans lösning icke böra tillmätas avgörande betydelse. Det är att uppmärksamma att de städer, vilka äro säte för länsstyrelse och vilka kunna tänkas i en framtid bliva förlagda under landsrätt, äro få. Inalles kan det ej bliva fråga om mer än fem städer, av vilka dock några lära komma att bevara sin rådhusrätt genom omorganisation av densamma. Redan med hänsyn till det ringa antal egentliga tryckfrihetsmål som kan antagas komma att handläggas av häradsrätt torde sålunda kravet på likformighet och enhetlighet i domstolsorganisationen vid behandlingen av dessa mål icke behöva tillmätas överdriven vikt. Härjämte må framhållas att det synes möjligt att i viss utsträckning tillmötesgå nämnda krav genom en föreskrift om ändrad sammansättning av häradsrätten i förevarande mål. En bestämmelse att häradsrätten skulle utgöras allenast av ordföranden sedan ett mål hänskjutits till prövning av jury torde icke röna samma betänkligheter som pläga anföras mot enmansdomstolar i allmänhet. En överblick av vad nu anförts torde enligt de sakkunnigas mening giva vid handen att de nuvarande allmänna domstolarna i första instans — rådhusrätter och häradsrätter — principiellt böra likställas med avseende på behörigheten att upptaga egentliga tryckfrihetsmål, dock med uteslutande av häradsnämndens medverkan i vissa fall. Olikheten i sammansättningen mellan underrätterna bleve då den att tre lagfarna domare dömde i rådhusrätten, medan i vissa fall blott en lagfaren domare utövade motsvarande funktion i häradsrätten. Med hänsyn till den ställning denne domare komme att intaga såsom häradshövding i en stor och arbetsfylld domsaga behöver näppeligen befaras, att målen icke skulle komma att handläggas av en därtill kvalificerad domare. Den omständigheten att domaren vid sin sida har en sekreterare, med vilken han kan överlägga angående olika, i målen uppkommande spörsmål, gör skillnaden mellan den kollegialt sammansatta rådhusrätten och den föreslagna enmansdomstolen mindre påfallande. Härtill kommer att den domaruppgift som anförtros domaren är till sin räckvidd mycket begränsad. Genom juryns utlåtande blir fastslaget om den åtalade skriften är brottslig eller ej. Är den brottslig har i utlåtandet ytterligare bestämts vilka lagrum som skola tillämpas. Att inom ramen av de i dessa lagrum angivna straff skalorna i det särskilda fallet utmäta straffets storlek är uppenbarligen en uppgift som är lätt att bemästra. Detsamma kan även i de ojämförligt flesta fall sägas om de

35 spörsmål rörande skadestånd, rättegångskostnader och rekonventionstalan, vilka kunna tänkas uppkomma i samband med åtalet. De överväganden för vilka nu redogjorts hava lett de sakkunniga till den slutsatsen att såsom huvudregel borde uppställas att den domstol, som är allmän underrätt för den stad där länets styrelse har sitt säte, borde såsom första instans upptaga mål rörande innehållet i inom länet tryckta skrifter. I denna regel torde emellertid den modifikationen böra göras att de städer som icke deltaga i landsting böra få bibehålla sin självständiga rättsskipning i fråga om egentliga tryckfrihetsmål. Det torde nämligen vara mindre lämpligt att invånare i städer av till exempel Norrköpings och Hälsingborgs storlek icke skulle kunna få dessa mål handlagda och avdömda vid egen domstol. Den föreslagna anordningen medför visserligen att några städer med jämförelsevis livlig pressverksamhet icke längre skulle få egen rättsskipning i förevarande avseende. Så bleve fallet med Lund, Landskrona, Eskilstuna, Borås och Sundsvall. A t t några mera betydande olägenheter skulle bliva följden härav, torde dock ej vara att befara. Antalet mål i dessa städer är för närvarande mycket obetydligt. Även om en ändring härutinnan komme att ske i den mån effektiviteten av rättsordningens skydd mot kränkningar genom tryckfrihetsbrott bleve större genom en omändring av det processuella förfarandet, vore det dock att antaga att mål hänförande sig till dessa fem städer allt framgent bleve jämförelsevis fåtaliga. Med utgångspunkt från en domstolsorganisation av nu angiven art hava de sakkunniga att taga ställning till frågan om lämpligaste sättet för juryns bildande. I detta sammanhang må lämnas en översikt över mera anmärkningsvärda förslag, vilka hittills framkommit för att avhjälpa bristerna i det nuvarande jurysystemet. I en äldre tid framställdes vid olika tillfällen tanken på en centraljury för hela riket. Härvid har man än tänkt sig att jurymannakåren skulle utses av i Konung och riksdag till hälften var (1810 års konstitutionsutskott), än åter att denna befogenhet skulle ligga hos riksdagen ensam (1856—1858 års konsti' tutionsutskott). Efter 1850-talet torde uppslag i denna riktning varit alldeles övergivna. På 1860- och 1870-talen framställdes av enskild riksdagsman samt av 1871 års publicistmöte planen att kombinera juryvalet med den politiska valrätten. Den förstnämndes förslag gick ut på att jurykåren, varur sedan jury utlottades för varje särskilt mål, skulle upprättas likaledes genom lottning, nämligen mellan samtliga inom valkretsen eller länet politiskt röstberättigade. Publicistmötet åter tänkte sig, att i samband med valen till riksdagens andra kammare valmännen skulle företaga val av jurykår för en treårsperiod, varur jury vid behov skulle utlottas. I 1871 års konstitutionsutskotts förslag grundas däremot juryns konstituerande på kommunala val av permanenta jurykårer. Uppdraget skulle anförtros åt landstingen, men i städer som ej deltaga i landsting åt stadsfullmäktige. 1872 års konstitutionsutskott försökte med ledning av den kritik det föregående årets förslag mött en kompromiss mellan de båda sistnämnda principerna; landstingen bibehöllos såsom valkorporationer, men i

36 städer som ej deltogo i l a n d s t i n g skulle j u r y k å r e n utses av tjugufem v a l m ä n , u t s e d d a genom v a l av s a m t l i g a politiskt r ö s t b e r ä t t i g a d e . I 1887 å r s proposition föreslogs å t e r a t t v a r d e r a p a r t e n skulle välja sex j u r y m ä n och a t t d o m stolen skulle u r en stående j u r y k å r u t t a g a fem, varefter varje p a r t skulle få u t e s l u t a t r e av m o t p a r t e n s och en av domstolens j u r y m ä n . D e n föreslagna kåren skulle b e s t å i Stockholm a v trettio och i a n n a n s t a d av tjugo personer, v i l k a skulle utses i Stockholm av r å d h u s r ä t t e n vid början av varje å r men i övriga städer, d ä r t r y c k f r i h e t s m å l sällan eller a l d r i g h a n d l a d e s , av vederbörande rådh u s r ä t t först d å j u r y första gången u n d e r ett å r skulle s ä t t a s . Ä v e n p å senare tid h a v a förslag f r a m k o m m i t om j u r y n s omorganisation. Sål u n d a framfördes h ä r u t i n n a n motionsvis vid 1908 års r i k s d a g ett förslag i huv u d s a k l i g överensstämmelse med de g r u n d e r 1871 å r s k o n s t i t u t i o n s u t s k o t t u p p t a g i t . I a n l e d n i n g av motionen b e g ä r d e riksdagen i sin förenämnda skrivelse den 22 maj 1908 ( n r 140) u t r e d n i n g h u r u b r i s t e r n a i nu gällande bestämmelser r ö r a n d e j u r y n s organisation skulle k u n n a a v h j ä l p a s . De å r 1909 för revision av t r y c k f r i h e t s f ö r o r d n i n g e n t i l l s a t t a k o m m i t t e r a d e — v i l k a j ä m v ä l b e h a n d l a d e förenämnda skrivelse — anförde i sitt å r 1912 avgivna b e t ä n k a n d e för sin del följande: »För kommitterade har det i lika eller än högre grad stått klart, att parternas valrätt är ett oting af betänkligaste slag, som det icke är möjligt att förorda till bibehållande, därest man icke efter den grundligaste pröfning funnit en acceptabel lösning af problemet vara utesluten så länge nuvarande allmänna domstolsorganisation och rättegångsordning i brottmål består. Ty att i rättegång om brott och straff parterna själfva fritt utse sina domare är groft stötande för en sund rättskänsla och måste förblifva så äfven för den, som i denna punkt förslöats af hundraårig vana. Det är därjämte ock i sin princip liksom i sin faktiska tillämpning ägnadt att svårt nedsätta statens auktoritet som upprätthållare af lag och aktning för lag. Det lär ej heller kunna förnekas att sådana följder också framträdt. Att domar i mål rörande 'åsiktsförbrytelser' i mindre grad än andra förmå tillvinna sig auktoritet inom samhället i dess helhet, ligger i sakens natur, ehuru just juryinstitutets uppgift bl. a. ligger i att motverka detta förhållande. Men alldeles oberoende af denna faktor och utanför de områden, där densamma äger någon giltighet, har tryckfrihetsjuryns utslag sjunkit betänkligt i anseende. På många håll både bland de närmast intresserade och bland allmänheten har man vant sig vid att betrakta tryckfrihetsmåls utgång såsom ett resultat af skicklig taktik och slump i förening. I enlighet med detta betraktelsesätt har ock ej sällan juryvalet företagits. P å förhand har parten försäkrat sig om sina jurymäns understöd; även den, för hvilket ett dylikt förfaringssätt känts motbjudande, har ansett sig för sina intressens tillvaratagande nödsakad att följa sin motparts förmodade exempel. Statens egna organ, de förordnade åklagarne, gå — man må visserligen hoppas med orätt — ingalunda fria från misstankar att stundom bruka enahanda metoder. N u skildrade förhållanden må höra till undantagen; att dessa undantag äro sällsynta måste däremot på goda grunder betviflas. Det är för öfrigt ej blott genom sin verkliga existens, som de göra skada; redan möjligheten af och misstanken om deras tillvaro kastar sin skugga öfver systemet. Synnerligen stötande är ock att den mindre nogräknade parten genom utnyttjande af de möjligheter, lagen ställt till hans disposition, vinner ett öfvertag öfver sin mera samvetsömma motpart. Till förmån för den gällande principen för juryval plägar stundom framhållas att den med alla sina teoretiska och praktiska bristfälligheter dock äfven har sina afsevärda förtjänster. F r ä m s t plägar nog härvid uppföras den egenskap hos den-

37 samma, att den rätt använd möjliggör att vid valet taga hänsyn till de kvalifikationer, som målets speciella art göra önskvärda hos jurymännen. Denna förtjänst är oförneklig, men den har för det första ej närmast med parternas valrätt att skaffa, utan beror på principen att valet sker med direkt hänsyn till visst mål; och för det andra är den, såsom i alla andra länder och på andra områden äfven hos oss genom lagstiftningens egen hållning erkännes alldeles otillräcklig, för att motväga felet af försvagade garantier för opartiskt bedömande. Därjämte framhålles emellertid ock att särskilt i ärekränkningsmål parternas valrätt vore en nödhjälp mot den fara för en rättskänslan kränkande utgång, som följer med det 'oefterrättliga' förbudet mot bevisning om framställd beskyllnings sanningsenlighet. Därigenom gåfves nämligen parterna en möjlighet att genom sina 'förtroendemän' i j u r y n vid dess enskilda sammanträde få framförda de upplysningar, som ställde beskyllningens riktighet eller osannfärdighet i sin rätta belysning. Det kan icke komma i fråga att i detta sammanhang upptaga det urgamla och ytterligt svårlösta spörsmålet, om och i hvilken omfattning en 'sanningsbevisning' i ärekränkningsmål bör få förekomma och inverka vid bedömandet af brottslighetsfrågan. H ä r bör blott erinras om det faktum, att hos vår domstolspraxis förefinnes en bestämd tendens, hvilken står i bästa öfverensstämmelse med en allmän opinion inom nutida straffrättsvetenskap, att taga hänsyn till och medgifva bevisnings förebringande om sådana fakta, som äro ägnade att styrka tillvaron af ett rättmätigt syfte med den åtalade beskyllningens framställande. Denna tendens har förslaget i sin mån sökt främja genom formuleringen af de erinringar rörande tryckfrihetsmåls bedömande, hvilka motsvara ingressen till § 3 gällande tryckfrihetsförordning och inrymts i kap. 1 § 3 i förslaget. Inom tryckfrihetsrätten torde nämligen den angifna hänsynen till syftets rättmätighet hafva synnerlig betydelse. Ty om det visserligen bör fasthåll as, att det rena pri vatlif vets helgd skall vara lika fredad, när det gäller det tryckta, som det icke tryckta ordet, så lärer å andra sidan böra erkännas, att pressen har en berättigad och nyttig uppgift i att framdraga och kritisera icke endast sådana missförhållanden, som yppa sig vid handhafvandet af den organiserade offentliga förvaltningen, utan ock sådana, som betingas af enskildas göranden och låtanden af beskaffenhet att beröra en större allmänhets intresse eller eljes äga en betydelsefull social sida. De som åter vilja se bevisningsförbudets alltför utsträckta verkningar häfda genom en jury, innefattande 'förtroendemän' för parterna, göra sig skyldiga till att bättra ondt med dubbelt värre. Det behöfver knappast framhållas, att det ifrågavarande argumentet för parternas valrätt i hvarje fall endast kan gälla af enskild part väckt åtal för ärekränkning, däremot icke åtal för hvarjehanda publika tryckfrihetsbrott. Men just i fråga om ärekränkningsmålen är detta argument i själfva verket så föga ett hållbart försvar för valprincipen, att det tvärtom skarpt framhäfver dess förkastlighet. Ty det är icke nog med att den för ett sundt rättslif fördärfliga föreningen af advokatens och domarens uppgifter på en hand i ett och samma mål här öppet proklameras såsom syftet med den parterna gifna rätten att välja jurymän. Utan det förutsattes därjämte, att j u r y n skall grunda sin dom icke ensamt på det processmaterial, som parterna under förhandlingarna i målet framlagt, utan ock på grundvalen af upplysningar, framkomna vid juryns hemliga öfverläggning till dom. Men detta innebär ingenting annat än ett klart brott mot den princip, som med rätta hållits och hålles för den oumbärliga grundvalen för all rättegång, den viktigaste garantin för att rättsskipningen skall kunnu fylla sin uppgift, nämligen principen om parts r ä t t att icke dömas ohörd, att få del af sin motparts skäl och bevis och beredas tillfälle att bemöta desamma. E n ruckning på denna fundamentala grundsats har med fullaste r ä t t plägat betraktas såsom ett allvarligt hot mot den allmänna rättssäkerheten, och det föreligger intet skäl att se saken annorlunda i förevarande fall. Man må icke invända, att båda parterna äro företrädda i juryn. Ty till och med om man kunde frånse från att den ena parten

38 måhända finner det oriktigt och ohederligt a t t enskildt vidtala sina jurymän, eller dessa, i full öfverensstämmelse med sin rätt förstådda domareplikt, vägra att inlåta sig på dylika enskilda förhandlingar med parten, så borgar naturligtvis intet för att parten k u n n a t förutse allt hvad från motsidan kan komma att framföras — och det rådrum, som hans jurymän alltså esomoftast kunde behöfva för ett verkligt bemötande, kan icke gifvas dem. Måste på grund af det sagda parternas valrätt bortfalla, så bortfaller därmed ock den enda tillräckliga grunden för att utse jurymännen omedelbart med ett visst rättegångsmål för ögonen.» Såsom u t g å n g s p u n k t för sitt revisionsarbete b e t r ä f f a n d e j u r y n s organisation u p p s t ä l l d e de k o m m i t t e r a d e följaktligen g r u n d s a t s e n a t t juryn borde konstitueras genom utlottning ur en permanent jurykår och funno efter en ingående p r ö v n i n g av de olika förslag som f r a m s t ä l l t s angående s ä t t e t för denna j u r y k å r s b i l d a n d e a t t a v g ö r a n d e s k ä l talade för a t t överlämna u t v ä l j a n d e t av j u r y kåren å t domstolen själv. H ä r o m anförde de k o m m i t t e r a d e n ä r m a r e : »Det skall i längden visa sig att känslan af att handla under domarekallets ansvar är den bästa och af tiders och förhållandens omskiftelser mest oanfäktade borgen för opartiskhet vid utöfvandet af ett dylikt hvärf. Det är naturligen kommitterade icke obekant a t t man på vissa håll förevitar våra domare oförmåga att i mål af politisk eller social färg hålla sig tillräckligt fria från påverkan af sina personliga åsikter i dessa ämnen. Men om ock dylika missförhållanden naturligtvis kunna yppa sig, så bör å andra sidan besinnas, att anmärkarna själfva esomoftast äro så starkt engagerade i den politiska eller sociala striden, att de hafva en viss svårighet att såsom opartisk uppfatta en handläggning eller en dom, som går deras egna intressen och synpunkter emot. Man har visserligen gått ända därhän att förneka, det opartiskhet hos domare i mål af antydd karaktär öfverhufvud stode i mänsklig förmåga. E n sådan uppfattning lär emellertid icke blott utgå från en öfverskattning af den styrka, hvarmed politiskt sociala åskådningar i allmänhet behärska själslifvet hos personer af en viss bildningsgrad, utan ock framförallt alldeles underskatta den styrka, hvarmed sådana inflytelser tryckas tillbaka genom utöfningen af ett lefnadskall, hvars första och högsta pliktbud är opartiskheten. Enhvar, som utan förutfattad mening sökt göra sig förtrogen med andan inom den svenska domarekåren, skall svårligen kunna bestrida, att inom densamma i stort sedt finnes en uppöfvad förmåga att, så snart det gäller ämbetsgärningen, iakttaga en objektivitet, hvartill, om den än har sina gränser och brister, dock inom andra samhällskretsar icke kan bjudas något motstycke. Det tillkommer ju redan nu domstolen ett medinflytande på juryns sammansättning. E h u r u hemlighållandet av jurymännens vota gör det omöjligt att vinna någon exakt uppfattning huru denna domstolens befogenhet i praktiken verkat, kan man likvisst med hjälp af statistiken rörande jurymål komma till vissa sannolikhetsslut härutinnan. Domstolens val sker ju enligt gällande lag i och för ett särskildt, redan handlagdt mål; ville den utöfva inflytande i en bestämd riktning på detta måls utgång, gifves alltså ett godt tillfälle härtill. Stundom hör man ock den uppfattning att så sker; och vanligen förmenas därvid detta inflytande gå i en för svaranden ogynnsam riktning. Vill man emellertid från det subjektiva intryck, som kan hafva erhållits från något enstaka fall, vända sig till statistikens mera objektiva vittnesbörd, torde denna uppfattning icke visa sig hållbar. Af 439 under tjuguårsperioden 1890—1909 med jury afdömda åtalade brottsfall gafs fällande utslag i blott 222 fall (50.6 p r o c ) . Procenten af frikännande utslag måste alltså i jämförelse med den allmänna kriminalstatistikens motsvarande siffror sägas vara ofantligt stor. I vidsträckt mån beror naturligen detta af tryckfrihetsmålens särskilda n a t u r : men man bör å andra sidan dock erinra sig, att frekvensen af uppen-

39 bart ogrundade åtal ej gärna kan vara synnerligt stor. Ty den af gammalt kända svårigheten att få svaranden fälld utöfvar naturligen i längden en starkt återhållande verkan på åklagare och målsägare. Nu kräfves ju för fällande jurydom sex röster af nio. Väl vore det lyckligtvis oberättigadt att utgå från det antagande att de båda grupperna af partsvalda jurymän alltid rösta till respektive parters förmån; men nog lär så i ett stort antal fall vara händelsen. I sådana fall beror utgången tydligen på den ställning domstolens jurymän intaga. I betraktande häraf tyda de anförda siffrorna ingalunda på att domstolen vid sitt val gjort sig skyldig till någon ensidighet till kärandenas förmån. Man har från en mera neutral synpunkt riktat anmärkningar mot domstolens nuvarande inflytande på juryvalet, hvilket betecknats såsom lika principvidrigt som parternas valrätt. Man har nämligen velat häfda att det i själfva verket låge en motsägelse i att undandraga domstolen befogenheten till och ansvaret för bedömandet af brottslighetsfrågan, men likvisst låta den medverka vid valet af dem, som i dess ställe skola utöfva denna befogenhet och detta ansvar. Detta betydde i verkligheten, att domstolen bibehålles vid inflytandet på domen, men fritages från ansvaret. Denna anmärkning saknar visserligen icke sitt fog. Dock skjuter man gifvetvis öfver målet, om man drifver den satsen, att en jurybänk, besatt med ett större antal lekmän, helt enkelt gifver en afspegling af fackdomarenas egen syn på målet, blott för att den blifvit utsedd af dessa fackdomare. Det är icke riktigt att samma skäl, som föranleda brottslighetsfrågans hänskjutande till en lekmannanämnd, utan vidare skulle tala för att fackdomaren icke vore skickad att medverka vid denna nämnds utväljande. Såvidt den ofvannämnda anmärkningen riktar sig mot det nuvarande systemet, enligt hvilket domstolen direkt utser medlemmar i juryn för ett särskildt mål, är den välbefogad. Men den träffar icke det föreliggande förslaget, enligt hvilket domstolens uppgift blir att utvälja den permanenta jurykåren, hvarur jury sedermera skulle utlottas.» Åtskilliga av de myndigheter vilka hördes över betänkandet tillstyrkte de kommitterades förslag i denna del. Så ansåg Svea hovrätt de av de kommitterade anförda skälen för att till domstolarna överlämna valet av medlemmar i jurykårerna vara välgrundade. Å andra sidan framställdes mot de kommitterades ståndpunkt starka betänkligheter från skilda håll; man befarade att den föreslagna anordningen vore ägnad att äventyra det förtroende domstolarna borde äga hos allmänheten och framhöll att denna ordning ej heller syntes överensstämma med själva juryinstitutionens idé som just innebure att göra prövningen av brottslighetsfrågan oberoende av de ordinarie domstolarna. Justitieombudsmannen ansåg sålunda för sin del det vara ofrånkomligt, att tryckfrihetsjuryn utsåges genom val av folket på ett eller annat sätt. Då det åsyftades att de meningsriktningar eller samhällsåskådningar varom här kunde vara i fråga borde såvitt möjligt bliva inom jurykårerna representerade, så syntes det vara en naturlig sak att de som tillhörde dessa meningsriktningar eller hyste dessa åskådningar själva finge välja sina jurymän. Till ledning för lösningen av frågan huru jurymännen böra utses torde det förtjäna att framhållas att nämndemännen vid våra häradsrätter utses genom val ävensom att städerna genom val utöva ett ofta avgörande inflytande på tillsättningen av sina domare. Emot valprincipen kan enligt de sakkunnigas förmenande uppenbarligen invändas att fara föreligger för att valen komma att behärskas av ovidkommande hänsyn. Det kan ej förnekas att sådana hänsyn emellanåt spela en stor roll vid städernas domarval. Vid nämndemansval åter

40 hava politiska beräkningar tidigare icke haft någon större betydelse, men uteslutet är icke att en förändring härutinnan kan komma att inträffa. För att förebygga att partipolitiska eller andra ovidkommande synpunkter i alltför stor grad göra sig gällande synes det vara att förorda att juryn utses genom lottning för varje särskilt mål. E t t sådant system förutsätter en kår av ett större antal personer bland vilka lottningen kan äga rum. Mot en anordning med lottning kunna även allvarliga betänkligheter anföras. Lottningen är sålunda utan tvivel ett synnerligen otillfredsställande medel för att erhålla personer, vilka kunna antagas äga speciell erfarenhet för att avgiva utlåtande i just det mål som föreligger. Denna brist skulle skarpare framträda om ett litet antal personer uttoges än då det vore fråga om ett större antal. I förstnämnda fallet bleve nämligen slumpens inflytande mera märkbart. En anordning med lottning skulle vidare omöjliggöra att juryn på ett mera varaktigt sätt knötes till domstolen och därigenom förvärvade sig ökade kvalifikationer för att handhava sitt värv. Å andra sidan väntas en juryman icke företräda någon domareerfarenhet. Han skall i rättegången införa allenast sin på rättskänsla och praktiskt förstånd grundade syn på tingen. För lösningen av föreliggande fråga bör främst hållas i sikte vikten av att juryn i det särskilda fallet är utvald på ett sådant sätt att det kan antagas att den skall handla helt oberoende av partipolitiska hänsyn. Otvivelaktigt innebär lottningen ett visst skydd mot sådana hänsyn och i betraktande av de svårigheter som äro förknippade med att anordna valet på ett tillfredsställande sätt torde någon annan utväg icke förefinnas än att i det särskilda fallet uttaga jurymännen genom lottning. För systemets genomförande fordras såsom förut nämnts en kår bland vars medlemmar lottningen kan äga rum. Tanken att denna kår skulle vara en för hela riket gemensam centralkår torde utan vidare kunna lämnas helt å sido. I stället torde av lätt insedda skäl en sådan kår böra finnas vid varje domstol där egentliga tryckfrihetsmål skola upptagas. Olika sätt kunna tydligen komma i fråga för att tillskapa dessa kårer. I detta sammanhang kan det erinras om att den meningen uttalades i 1912 års betänkande beträffande spörsmålet åt vem uppdraget att utse jurykåren skulle anförtros, att om än mångfaldiga lösningar i och för sig kunde framkastas, man måste på ett praktiskt användbart förslag ställa den fordran att det icke förutsatte någon större apparat; helst borde det anknyta så omedelbart som möjligt till redan befintliga institutioner och icke fordra tillskapandet av ett särskilt väljarekoncilium. Vad sålunda anförts äger alltjämt tillämpning, och det torde förtjäna att framhållas att man vid de under 1800-talets senare hälft företagna försöken att omorganisera sättet för juryns bildande stannat för att anförtro jurykårens utväljande åt kommunala korporationer. Tillvaron av en länsrepresentation, landstinget, inbjuder ock att på det kommunala valets väg skapa en för länet gemensam kår. I städer som ej deltaga i landsting skulle uppgiften i så fall lämnas åt stadsfullmäktige. Mot en sådan anordning har i äldre tider riktats den anmärkningen att de väljande korporationerna ägde en väl ensidig

41 sammansättning. Så är ej längre förhållandet, men å andra sidan avgöres numera sammansättningen helt efter politiska synpunkter. Utpräglade meningsmotsättningar och utpräglade partimotsättningar förefinnas sålunda, vilket icke är till båtnad för ett val där partipolitiska hänsyn icke böra spela in. Denna utveckling framkallar farhågor för att ensamt åt nämnda korporationer anförtro uppdraget att utvälja kårerna. Å andra sidan är det måhända betänkligt att realisera den i 1912 års betänkande framförda tanken att överlämna utväljandet av lekmannaelementet åt domstolen ensam. Särskilt för domstolarnas egen skull torde en ensamrätt i förevarande avseende kunna leda till att de utsättas för allsköns klander för vald även om de till det yttersta vinnlade sig om att uteslutande utse självständiga och från otillbörlig partibundenhet fria personer. En möjlig utväg har däremot synts vara att låta jurymannakåren utses till hälften av vederbörande domstol och till återstående del av vederbörande landsting eller beträffande städer som ej deltaga i landsting av dessa städers stadsfullmäktige. Genom en dylik anordning neutraliseras i viss mån de invändningar som kunna riktas emot att valet sker enbart av kommunal korporation eller av domstol. En sådan lösning medför att vissa rådhusrätter — nämligen Stockholms rådhusrätt samt rådhusrätterna i Göteborg, Malmö och Gävle —• komma att få utse två olika grupper, nämligen en för staden och en för länet. Det torde icke vara anledning att antaga att domstolen i residensstaden icke skulle äga tillräcklig personalkännedom för att förrätta ett val som avser personer inom ett helt län. Ej heller torde det kunna befaras att uppdraget att välja två grupper jurymän, där detta enligt vad ovan sagts skall ske, kommer att för vederbörande rådhusrätt kännas betungande. Den sålunda skisserade lösningen är ingalunda invändningsfri, men utvägen att låta olika korporationer utse den jurymannakår, ur vilken den speciella juryn genom lottning uttages, har mångenstädes i utlandet ansetts vara den bästa och så vitt man vet icke givit anledning till allvarliga anmärkningar. E n synnerligen ömtålig fråga är huruvida valen inom de kommunala korporationerna skola ordnas såsom majoritetsval eller som proportionella val. Givet är att den valmetod är den bästa som i största utsträckning ställer till domstolens förfogande de personer vilka bäst äro skickade att handhava de uppgifter för vilka de väljas. De personer som skola utses äro främst valda för att giva uttryck åt det folkliga rättsmedvetandet. Hur osympatiskt det än kan förefalla att låta detta val ske efter partipolitiska riktlinjer — vilket blir en följd om man godkänner den proportionella valmetoden — torde denna metod uppenbarligen vara att föredraga framför majoritetsval, vilka skulle kunna leda till ytterligt ensidig rekrytering. Det kan ifrågasättas om valen böra i likhet med vad som skett vid upprättandet av förslag till borgmästarebefattningar anordnas med förbud mot användande av partibeteckning. Det synes emellertid vara lämpligt att enhetliga bestämmelser gälla beträffande förfarandet i alla de fall då val inom landsting eller stadsfullmäktige enligt gällande föreskrifter skola ske proportionellt. Då sådana val för närvarande

42 regleras av lagen den 6 juni 1930 om proportionellt valsätt vid val inom landsting, å kommunalstämma m. m., torde denna lag följaktligen böra gälla även beträffande förevarande val. Vad härefter angår frågan om storleken av den kår ur vilken lottningen skall ske och därmed sammanhängande spörsmål, torde det förtjäna att framhållas, att i 1912 års betänkande hithörande problem ägnades särskilt beaktande. Sålunda framhölls, att jurykåren borde tilltagas så stor, att en tillräckligt allsidig representation både möjliggjordes och framstode såsom ett tydligt syfte hos lagstiftaren. Å andra sidan borde den ej omfatta så många medlemmar, att icke en livlig omsättning läte förena sig med fasthållande vid tillräckligt stränga principer vid urvalet. E t t medlemstal av fyrtio personer syntes därvid träffa det rätta. Valperioden syntes lämpligen kunna göras tvåårig med en föreskriven minimiomsättning av en tredjedel av jurykåren för varje val. För Stockholm med dess särskilt livliga och mångsidiga pressförhållanden borde medlemsantalet bestämmas till sextio och valperioden till blott ett år med enahanda regler angående personomsättningen. I fråga om det antal personer som skall utgöra jurykår ansluta sig de sakkunniga till den mening som uttalats i 1912 års betänkande. Beträffande den tid valet skall omfatta synas övervägande skäl tala för att valperioden blir jämförelsevis kort. I överensstämmelse härmed synes en föreskrift om förnyat val vartannat år vara på sin plats. I 1912 års betänkande upptogs en bestämmelse att bland avgående jurykårs medlemmar högst två tredjedelar kunde återväljas. Till stöd för ett stadgande av dylikt innehåll anfördes i betänkandet, att man eljest icke utan skäl kunde mot anordningen med en permanent jurykår, utsedd av domstol, göra gällande den farhågan, att kåren kunde komma att bestå av en krets personer, som åldrades under alltjämt förnyade uppdrag och därunder alltför mycket förlorade kontakten med de nya strävanden och åskådningar vilka ofta i en otålig och revolterande form gåve sig luft i tidningspress och litteratur, och som därjämte småningom komme att sakna öra för ordens och uttryckssättens aktuella valör. Föreskriften om en minimiomsättning vid varje val synes främst hava varit betingad av det sätt på vilket jurykårerna utsagos. Lika starka skäl för en sådan föreskrift torde icke förefinnas vid den av de sakkunniga föreslagna valanordningen. Beträffande spörsmålet om lämpligaste antalet medlemmar i juryn torde böra erinras därom att antalet i de allra flesta länder där jury finnes är tolv. I ett par länder har antalet dock satts lägre. Vår nuvarande tryckfrihetsjury omfattar såsom förut nämnts nio medlemmar. Om juryn icke är så talrik, blir dess arbete lättare att ordna och den olägenhet avsevärt mindre som är förbunden med ett någon gång oundgängligt uppskov med ett mål. Det torde även förhålla sig så, att i den mån antalet av de röstande är större eller mindre förringas eller förökas känslan av ansvar. Slutligen bör ej förbises a t t om jurymännen skola hava ersättning för sin tjänstgöring, ekonomiska hänsyn tala för att antalet inskränkes.

43 Å andra sidan bör antalet icke sättas för lågt. Med ett litet antal jurymän torde å e t nämligen ej vara möjligt att upprätthålla grundsatsen att juryns mening bör vara ett uttryck för en allmän rättsuppfattning. Vid övervägandet av nu angivna synpunkter synes antalet ledamöter i juryn lämpligen böra bestämmas till sju. För att undvika onödiga uppskov i de fall då någon till tjänstgöring utlottad oförmodat skulle få förhinder, torde det vara befogat att jämväl utlotta suppleanter, vilkas antal icke bör sättas högre än fyra och vilka skola hava skyldighet att inträda i tjänstgöring i den ordning de blivit valda. I syfte att förhindra att någon juryman genom frånvaro utan laga förfall åstadkomme rubbning i förfarandets normala fortgång torde skyldighet böra åläggas den försumlige att gälda kostnaderna för övriga jurymäns ävensom parternas inställelse vid det sammanträde som genom hans utevaro blivit onyttigt, varjämte rätten vid kraftigt verkande vite må kunna tillhålla honom att fullgöra sitt uppdrag. Genom de föreskrifter varom nu sagts torde det vara väl sörjt för att förhandlingen inför juryn i regel ägde rum tämligen snart efter det juryns sammansättning blivit bestämd. Det finnes sålunda anledning förvänta att den ofta och med styrka påtalade långsamheten i det nuvarande förfarandet ej komme att vidlåda en process med angivna korrektiv häremot. I detta sammanhang torde beröras frågan huruvida parterna borde äga befogenhet att utesluta någon eller några av dem som utlottats till jurymän eller suppleanter för dem. Enligt gällande bestämmelser har vardera parten att bland de till jurymedlemmar utsedda och ojäviga befunna utan anförande av skäl utesluta två, nämligen en bland de av vederparten och en bland de av domstolen utsedda. De sakkunniga hava förutsatt att en dylik uteslutningsrätt även med de principer för juryns utväljande som nu föreslagits borde bibehållas. Det kan ej förnekas att i utövningen av denna rätt kan inläggas en bismak av misstro mot jurymedlemmarna, men anordningen är dock ägnad att hos parterna själva stärka tilliten och förtroendet till juryn. Det torde därför vara lämpligt att medgiva en sådan rätt, avseende för vardera parten två jurymän och två suppleanter. Att statuera en plikt för part att företaga uteslutning synes icke vara lämpligt. Helt säkert komme parterna att i så gott som alla fall begagna sig av rätten till uteslutning, men i den mån samma rätt ej utövades, bör domstolen tilläggas befogenhet att genom lottning företaga en motsvarande uteslutning. Sådan befogenhet bör jämväl tillkomma domstolen då flera parter stå å samma sida och ej kunna enas huru de skola utöva sin uteslutningsrätt. Reglerna om omröstningen inom juryn äro utomlands ganska varierande. I vissa fall fordras att juryn skall vara enhällig, i andra åter upprätthålles kravet på kvalificerad majoritet för beslut till den tilltalades nackdel. Enkel majoritet kan även stundom förekomma. För fällande dom kräver tryckfrihetsförordningen för närvarande två tredjedelars majoritet. Med hänsyn till det sätt varpå juryn i det föregående föreslagits skola uttagas torde några betänkligheter icke med fog kunna riktas mot en föreskrift att besluten inom juryn skola fattas med enkel majoritet.

41 Skall ett juryförfarande anlitas, synas kostnaderna för juryn icke böra drabba den enskilde utan bäras av staten. Vad därefter angår frågan om rättegångsförfarandet i egentliga tryckfrihetsmål har redan inledningsvis framhållits att det nuvarande förfarandet är mycket otillfredsställande framför allt därutinnan att juryn ej är i tillfälle att övervara en koncentrerad muntlig förhandling. Det oaktat hava de reformförsök som tidigare företagits beträffande juryn varit inriktade nästan uteslutande på spörsmålet om dess organisation. Rättegångssättet har sålunda icke varit föremål för försök till omdaning. Även 1912 års betänkande byggde på den förutsättningen att förfarandet skulle kvarstå på den gällande rättens grund. Till stöd för denna ståndpunkt anfördes i betänkandet bland annat följande. E t t juryförfarande efter moderna utländska mönster med en rent muntlig förhandling inför sittande jury ställde på rättens ordförande krav så betydande och så skilda från dem vår allmänna rättegångsordning föranledde, att man kunde förvänta dem i tillfredsställande grad uppfyllda endast av en särskilt kvalificerad domare som på ett mera permanent sätt vore sysselsatt med en dylik uppgift. E t t dylikt föregripande av den förestående omdaningen av brottmålsprocessen kunde icke tillrådas. Dessutom bidroge flera faktorer att just på tryckfrihetsprocessens område låta de teoretiska bristerna i förfarandet spela en jämförelsevis mindre betydande roll, så länge man läte frågan vem ansvaret för en skrift åvilade avgöras genom övervägande formella lagregler och därför kunde begränsa juryns uppgift till att bedöma frågan om brottets objektiva tillvaro. Ej heller på denna, den objektiva sidan, spelade nämligen de bevisfrågor rörande en mångfald särskilda faktiska omständigheter som i andra jurymål skulle utgöra själva kärnan, någon synnerlig roll. Corpus delicti komme att utgöras av skriften allena, och de deduktioner rörande denna skrifts innebörd och karaktär som parterna framburo läte sig bättre än egentligt processmaterial tillgodogöras även i skriftlig form. De sakkunniga kunna icke dela den i betänkandet uttryckta åsikten att en reform av själva rättegångens gestaltning skulle kunna genomföras först efter en nydaning av vår domarkår. Att processledningen i tryckfrihetsmål vid muntlig förhandling skulle på ordföranden ställa alldeles särskilt stora anspråk, vilka endast skulle kunna fyllas av en särskilt kvalificerad domare som på ett mera permanent sätt vore sysselsatt med dylik uppgift, förefaller icke troligt. J u s t frånvaron i tryckfrihetsmål av det vidlyftiga och växlande processmaterial, som ofta förekommer i mål av annat slag, synes leda till antagandet att svårigheterna för det muntliga förfarandets tillämpning i tryckfrihetsmål skulle bliva ringa. Det lär väl ej kunna bestridas att det nuvarande systemet — enligt vilket en bunt protokoll tillställes juryn som med ledning av dem och en kortfattad skriftlig sammanfattning skall fatta sitt avgörande — är avgjort sämre än en muntlig förhandling inför juryn även om handläggningen skulle brista i ett eller annat stycke. Innan de sakkunniga övergå till en redogörelse för hur en juryprocess enligt deras mening lämpligen bör gestalta sig, torde det vara på sin plats att

45 beröra de reformsträvanden för vilka juryinstitutionen varit föremål i åtskilliga länder sedan lång tid tillbaka. Dessa strävanden hava i första hand inriktats på att minska skillnaden mellan juryns och domarens uppgifter och hava skett efter två linjer. A ena sidan har domarens inflytande stärkts därigenom att han skall fungera såsom ordförande under juryns förhandlingar eller åtminstone närvara vid desamma för upplysningars meddelande eller på det sätt att han innan juryn överlägger skall offentligen meddela en rättsundervisning, vilken även ibland innefattar anvisningar för bevisningens bedömande. Å andra sidan har åt juryn tilldelats ett visst inflytande på straffmätningen i så måtto att juryn skall uttala sig om huruvida försvårande eller förmildrande omständigheter föreligga. Vid en nygestaltning av förfarandet bör såsom utgångspunkt fastslås nödvändigheten av att detsamma möjliggör en muntlig, koncentrerad förhandling, så att juryn skall kunna göra den insats i rättsskipningen, som är önskvärd. Av lätt insedda skäl kan en sådan insats näppeligen äga rum om den nuvarande proceduren bibehålies. Därest i varje mål med juryförfarande en till ett enda rättegångstillfälle koncentrerad huvudförhandling anordnades då materialet i ett sammanhang förebringades och avgörandet omedelbart därefter skedde på grundval av detta material, torde från lagstiftarens sida vara väl sörjt för att juryn vid fattande av beslut skall vara väl insatt i målet. För att än ytterligare stärka juryns förmåga att motsvara de krav som i rättsvårdens intresse måste ställas på densamma synas juryns överläggningar böra äga rum i närvaro av rättens ordförande. Den vägledning som jurymännen behöva kan otvivelaktigt givas dem vida naturligare under den enskilda överläggningen än i ett offentligt föredrag; genom frågor och svar kunna missförstånd lättare uppklaras än genom en i förväg meddelad instruktion. Det är att antaga att om domare och jury få samarbeta under tvångsfria former denna samverkan skall visa sig vara till stort gagn. Mot en anordning sådan som den föreslagna kan det invändas att medverkan från domstolens sida synes principiellt böra vara helt utesluten så snart skuldfrågan överlämnats till lekmannens bedömande. Det ligger emellertid i öppen dag att det system som föreslagits för juryns uttagande icke innebär garantier för att den i det särskilda målet konstituerade juryn bland sina medlemmar kommer att räkna personer som äga juridiska insikter. En sådan samling lekmän begår lätt misstag i juridiska frågor. Är rättens ordförande med, kan han lämna vägledning rörande de i målet avgörande juridiska synpunkterna. A t t denna vägledning skulle komma att bliva tendentiös eller rent av direkt missledande torde ej behöva befaras. Snarare är det fara värt att om rättens ordförande icke är närvarande allehanda kvasijuridiska hugskott kunna framföras och vinna beaktande. Den omständigheten att en dylik anordning vunnit insteg i främmande länders juryprocess torde visa hur starkt behovet av en sakkunnig ledning från domstolens sida gjort sig gällande. För att åstadkomma en muntlig, koncentrerad förhandling inför juryn torde det vara nödvändigt att parterna förut tillstädeskommit inför rätten. Detta torde vara påkallat redan på den grund att juryn ej är konstituerad på för-

hand utan måste organiseras under medverkan av parterna efter målets instämmande — ett förhållande som nödvändiggör ett ställningstagande till processuella spörsmål vilka icke i den vanliga rättegången äro för handen. Sedan handläggningen inför juryn avslutats, har juryn att träffa avgörande angående den åtalade skriftens innehåll på grundval av den eller de frågor som framställts. Erfarenheten har givit vid handen att frågeställningen till juryn ofta varit oriktig och att målet i följd härav blivit av högre rätt återförvisat. För att förebygga den omgång en återförvisning innebär synes det ändamålsenligt att lämna parterna tillfälle att yttra sig över den eller de frågor, som äro avsedda att hänskjutas till juryn, och att bestämma den slutgiltiga frågeställningen först därefter. Vad åter angår spörsmålet om den för vår nuvarande juryprocess karakteristiska rättssatsen om domstolens bundenhet vid kärandens brottsrubricering är att uppmärksamma att denna bundenhet innebär en avvikelse från den allmänna straffprocessens ståndpunkt. I denna förutsattes nämligen att domstolen skall obunden av framställda yrkanden döma över den åtalade gärningen. Domstolen bedömer sålunda självständigt enligt vilket lagrum samma gärning må vara straffbar och utmäter utan hänsyn till gjorda yrkanden straff därför. I den juridiska konstruktionen av brottet, i dess rubricering är domstolen följaktligen helt självständig. Regeln om domstolens bundenhet vid brottsrubriceringen i egentliga tryckfrihetsmål torde stå i samband med juryinstitutet och har till syfte att skapa garantier mot ett fällande för en brottslighet som aldrig varit åtalad. Tryckfrihetsförordningen fordrar sålunda icke blott att allmän åklagare utan även att enskild part skall äga sådana insikter i gällande straffbestämmelser att rätt lagrum åberopas. I den mån en part saknar sådan insikt uppkomma uppenbarligen olägenheter med den uppställda regeln. Har en part följaktligen yrkat, att en skrifts brottslighet skall subsumeras under ett visst lagrum, under det att brottsligheten i själva verket allenast är att hänföra till mindre strängt lagrum än det åberopade, går den tilltalade fri. Att så ofta förekommit har såsom förut nämnts framgått av den verkställda utredningen rörande vissa jurymål som avgjorts under tioårsperioden 1924—1933. Å andra sidan är det tydligt att åtskilliga skäl tala för att begränsa prövningsrätten till vad parterna yrkat. På partens initiativ beror omfånget av de fakta som domstolen har att upptaga till prövning. Om parten anser att dessa fakta allenast äro av jämförelsevis ringa betydenhet och blott medföra en obetydlig rättskränkning, torde skäl saknas att anse den påtalade gärningen vara av grövre art än parten påstått. Vad nu sagts synes särskilt äga tillämpning å förbrytelser som hänföra sig till missbruk av tryckfriheten. Parten är den som är närmast att avgöra hur en ärekränkning emot honom är att uppfatta. Om han blott önskar att hans motpart skall få en näpst för vad denne förbrutit utan att lägga vikt vid näpstens kännbarhet, torde det ej böra förmenas honom att kunna inskränka sin talan för vinnande av det angivna syftet. Härtill kommer att en sådan befogenhet över straffanspråket icke kan förorsaka någon olägenhet i de fall där allmän åklagare för talan.

47 Det torde nämligen icke kunna förutsättas att justitiekanslern — vilken enligt tryckfrihetsförordningen ensam äger anhängiggöra allmänt åtal i egentliga tryckfrihetsmål — skulle misstaga sig, rörande olika lagrums tillämplighet och därigenom förorsaka att en åtalad komme lindrigare undan än han skulle gjort om domstolen haft att obunden av yrkanden avdöma ett mot det verkliga sakläget svarande utslag. Med hänsyn till vad nu anförts hava de sakkunniga ansett att domstolen icke bör vid förbrytelser varom nu är fråga ådöma straff enligt strängare lagrum än det åklagaren eller målsäganden ansett böra ifrågakomma. Med denna ståndpunkt torde jämväl böra följa skyldighet för part att angiva efter vilket eller vilka lagrum skriften av honom anses brottslig. Självklart är att domstolen genom sin processledande verksamhet bör söka åstadkomma största möjliga klarhet i fråga om yrkandena, varigenom för enskild part underlättas att angiva lämpliga lagrum. Därtill kommer att domstolen — med den begränsning som innefattas i bestämmelsen att ett strängare lagrum än det åberopade icke får tillämpas — synes i överensstämmelse med allmänna straffprocessuella regler böra hava fria händer att subsumera skriftens brottslighet under det eller de lagrum som enligt domstolens uppfattning kunna ifrågasättas komma i tillämpning. Sedan skuldfrågan hänskjutits till juryn torde densamma omedelbart böra sammanträda till enskild överläggning. J u r y n bör ej få åtskiljas förrän den med omröstning fattat sitt beslut, vilket liksom hittills torde böra innefatta ett besvarande med ja eller nej av den eller de frågor som dit hänskjutits. Därest fråga besvaras med ja, torde det vara lämpligt att juryn kan anmäla att den ansett brottet vara begånget under synnerligen mildrande omständigheter. Genomförandet av den reform i fråga om juryns sammansättning och förfarandet i tryckfrihetsmål som här ovan ifrågasatts bör enligt de sakkunnigas mening vara ägnat att avlägsna de mest påtagliga bristerna i det nuvarande jurysystemet. Även efter en dylik reform skulle emellertid detsamma säkerligen med fog kunna göras till föremål för kritik, överallt där systemet användes visar det sig leda till ett slumpartat avgörande. Vad som på en ort eller vid ett tillfälle förklaras brottsligt kan på en annan plats eller vid ett annat tillfälle förklaras icke vara straffbart. Några vägledande prejudikat angående vad som skall anses brottsligt eller icke skulle följaktligen ej kunna erhållas. Att ett avgörande som träffas utan möjlighet till appell av en grupp vid dömande ovana lekmän stundom måste utfalla på ett sätt som kränker rättsmedvetandet lär aldrig kunna undvikas. Med fog kan också mot jurysystemet invändas att det i många obetydliga mål är en alltför tung och kostbar apparat. Inför dessa anmärkningar — vilka säkerligen kunna utökas med även andra — måste man ställa sig den frågan, huruvida det över huvud är önskligt att behålla juryn såsom ett element i vår tryckfrihetsprocess. Givet är att man vid besvarandet av denna fråga måste fästa ett mycket

*

stort avseende vid de djupa rötter juryinstitutet äger i svenskt rättsväsende. Under många decennier har det spelat rollen av ett palladium för den svenska tryckfriheten. Ännu i 1912 års betänkande heter det i fråga om grundsatsen att i mål om tryckfrihetsmissbruk hänskjuta frågan om skriftens brottslighet till avgörande av juryn: »Rörande det gagneliga i denna anordning, vad sjelfva principfrågan angår, har åtminstone i senare tid svårligen någon meningsskiljaktlighet varit rådande, hvarför dess bibehållaande icke lär tarfva någon motivering.» E t t dylikt omdöme kan icke fällas nu sedan den allmänna kritiken av jurysystemet blivit allt starkare och det från många håll, icke minst av pressens män, med styrka gjorts gällande att systemet måste avlägsnas. 1933 års riksdagsskrivelse, vari ifrågasattes att vissa mål rörande tryckfrihetens missbruk skulle kunna avgöras utan juryförfarande, är ett tecken till huru undergrävt förtroendet till detta förfarande är. Att endast på tradition grunda en uppfattning om nödvändigheten av att behålla jurysystemet låter sig sålunda näppeligen försvaras. Det finnes emellertid starka skäl som trots jurysystemets brister tala för att man betänker sig mer än en gång, innan man skrider till dess fullständiga avskaffande. Tryckfriheten i ett land är en dyrbar rättighet. Visserligen kan det med fog sägas att denna frihet undergräves genom att den missbrukas utan att de enskilda och samhället hava pålitliga medel i sin hand att reagera emot missbruken. Men det kan icke förbises, att mycket, som vid en strängt formell juridisk prövning kan te sig som ett överskridande av lagens för tryckfriheten utstakade råmärken, från det allmännas sida måste godkännas som ett lojalt och önskvärt hävdande av samhällets intressen. Det kommer an på en avvägning emellan kravet att å ena sidan missbruk av tryckfriheten måste kunna beivras och att å andra sidan till missbruk icke hänföres allt som efter ett formellt betraktelsesätt kan dit hänföras. I vanliga ärekränkningsmål har praxis med bestämdhet fastslagit, att den som har plikt eller befogenhet att lämna upplysningar om en annan person kan strafffritt uttala sin ärliga mening även om upplysningarna skulle vara förklenliga för den det gäller. En liknande regel lär även gälla pressen. Den har ofta både anledning och plikt att med skärpa ingripa mot missförhållanden på olika områden, och det lär icke kunna undvikas att tjänstemän eller enskilda stundom få sitta hårt emellan, ofta på ett sådant sätt att deras handlingssätt och karaktär framstår i en nedsättande dager. Men att utstaka gränserna för pressens befogenhet eller plikt att på sådant hårdhänt sätt gripa in i människors öden, är det vanskligaste av allt. Att våra allmänna domstolar i många tvivelaktiga fall skulle hava anledning känna sig tacksamma för att gränsdragningen skedde efter det särskilda fallets egenart av en nämnd bestående av kloka, sansade lekmän kan tagas för givet. Även från det allmännas synpunkt kan det anses innebära en viss fördel att ett lekmannaelement får göra sin stämma hörd, då det gäller avgöranden av så stor vikt för samhället och de enskilda. I detta sammanhang bör man erinra sig den svenska strafflagens ställning

49 till möjligheten att föra sanningsbevis gentemot ett yrkande om ansvar för ärekränkning. Som bekant skiljer vår strafflag mellan förtalsbrotten å ena samt så kallade injurier å andra sidan. Inom förtalsbrottens grupp hava därjämte i lagen till särskild behandling upptagits beskyllningar för bestämt brott eller visst slag av brott. Har någon blivit åtalad för en dylik beskyllning må han till sitt fredande föra bevisning om beskyllningens sanningsenlighet. I allmänhet är det härvid erforderligt att han förebringar lagakraftvunnen dom, varigenom motparten förklarats skyldig till brottet eller brotten i fråga. Beträffande annan ärekränkning än beskyllning för bestämt brott eller visst slag av brott är däremot sanningsbevis icke tillåtet. Det har icke sällan gjorts gällande att den avvägning mellan olika intressen som innefattas i nu anförda regler om tillåtligheten av sanningsbevis är otillfredsställande. En ganska utbredd mening torde vara att lagen i alltför hög grad skyddar den mot vilken en viss beskyllning riktas och således giver sanningsbeviset ett alltför begränsat utrymme. Framför allt torde det vara obilligt att avstänga en svarande i en ärekränkningsprocess från sanningsbevis i de fall då sakens bringande till annans kännedom påkallas av befogade intressen. I själva verket fordras det icke mycket eftertanke för att inse att de regler som enligt vad nu sagts böra vara normgivande för gränsdragningen mellan ett rätt bruk av tryckfriheten och ett missbruk av denna på många punkter bliva så vaga att det ofta stöter på vanskligheter att i det särskilda fallet angiva vad som skall anses vara gällande rätt. Slutligen bör även anmärkas att den omständigheten att i utlandet tryckfrihetsmål behandlas av de allmänna domstolarna utan att någon klagan däröver försports icke i och för sig visar att icke ett jurysystem skulle utfalla ännu bättre. Då härtill kommer att den svenska strafflagens ställning till frågan om rätten att föra sanningsbevis i ärekränkningsmål såsom ovan framhållits är enastående rigorös, torde just för vårt lands vidkommande ett annat rättegångsförfarande i tryckfrihetsmål vara av värde än det som utan olägenhet tillämpas annorstädes. På grund av dessa överväganden hava de sakkunniga ansett lekmannaelementets medverkan under någon form, åtminstone med avseende å vissa tryckfrihetsmål, böra bibehållas. Det har under den diskussion som förekommit angående jurysystemets av! skaffande framkastats tanken att låta domstolen biträdas av lekmän såsom meddomare. Man skulle kunna tänka sig att juryn i stället finge utgöra en nämnd som jämte rättens ordförande avgjorde icke blott frågan brottslig eller icke blottslig utan även utmätte straffet, utdömde skadestånd och rättegångskostnader o. s. v. Uppslaget faller på nödvändigheten att hemlighålla huru varje ledamot röstat. Vidgas lekmännens befogenhet att omfatta annat än den förstnämnda frågan måste deras vota i övriga frågor protokollföras, vilket innebär möjlighet för enskilda ledamöter att markera vilken ställning de intaga till själva skuldfrågan. Andra sätt att med lekmän förstärka den allmänna domstolen hava föreslagits men icke funnits lämpliga. Svårigheten att finna korporationer som skulle utse bisittarna har visat sig oöverkomlig. 4—343575

50 Om de sakkunniga sålunda anse sig böra förorda juryinstitutionens bibehållande kan det emellertid ifrågasättas, huruvida ej dess användning bör begränsas. Vid bedömande av denna fråga har man anledning att göra klart för sig vilket intresse juryn är avsett att tjäna. Det lär icke vara något tvivel om att juryn från åklagarens eller enskild målsägandes synpunkt närmast framstår som ett osäkerhetsmoment, som omöjliggör varje beräkning rörande framgången av en väckt talan. Även om man vid juryinstitutionens införande i vår tryckfrihetslag hade den uppfattningen att juryn skulle jämväl för åklagaren och enskild målsägande innebära vissa garantier för ett rättvist avgörande av ett mål, torde någon motsvarande uppfattning i nutiden ej kunna uppspåras. Det är den tilltalade som kan hava intresse av att fråga om en skrifts brottslighet prövas av en lekmannanämnd. Då det bland pressens egna representanter uppstått en ganska stark opinion, som kräver juryinstitutionens avskaffande, frågar man sig om det verkligen finns anledning att påtvinga en tilltalad ett avgörande genom jury, då han själv anser det lämpligare att allmän domstol får döma i målet. Det har i tidigare förslag ifrågasatts, att jury icke skulle förekomma i sådana fall där parterna vore ense om att låta den allmänna domstolen aygöra målet i dess helhet. I 1912 års betänkande avvisades denna tanke huvudsakligen av två skäl: dels skulle tillåtelsen med all sannolikhet bliva lämnad utan användning dels kunde, därest denna spådom ej besannades, stadgandet lätt giva hänskjutande till jury skenet av misstro från ena eller andra partens sida till domstolens opartiskhet. För sin del kunna de sakkunniga icke dela den uppfattningen att man bör påtvinga parterna ett juryförfarande. Med den uppfattning de sakkunniga härovan givit uttryck åt att juryn uteslutande bör bibehållas i den tilltalades intresse ligger det nära till hands att såsom huvudregel uppställa, att jury skall komma till användning endast när den tilltalade det påkallar. De sakkunniga finna det alldeles betydelselöst om i något enstaka fall den tilltalades begäran om hänvisning till jury skulle uppfattas som misstro till domstolen. Snarare kunde man då hysa en viss betänksamhet på den grund att en dylik begäran av domstolen och juryn kunde uppfattas som om den tilltalade hyste misstro till sin egen saks rättmätighet. Ej heller denna synpunkt bör ställa sig hindrande i vägen för genomförande av en regel, som står så väl tillsammans med statens och enskildas intresse av att rättegången icke i onödan förlänges och fördyras. Även den sålunda angivna huvudregeln lär emellertid böra modifieras. Det finnes vissa grupper av egentliga tryckfrihetsmål där behovet av lekmannamedverkan är ringa eller intet. Dit hör t. ex. åtal för införande av annonser om lotterier. Men även åtskilliga ärekränkningsmål äro av den art att de böra kunna undantagas. Om ansvar endast yrkas enligt 16 kapitlet 9 eller 11 § strafflagen (mål angående injurier) lär i regel ett avgörande av allmän domstol bäst motsvara såväl det allmännas som de enskildas intressen. Det är för närvarande en tämligen utbredd mening bland allmänheten att den enskilde står alldeles rättslös emot angrepp från tidningspressens sida. 1933 års riksdagsskrivelse lär få betraktas som uttryck för denna uppfattning. Enskilda representanter för pressen hava icke varit blinda för den fara en sådan upp-

51 fattning innebär för tidningspressen själv. En alltför svag reaktion emot verkliga missbruk av tryckfriheten leder lätt till en urartning, som kan vara ägnad att rubba det anseende, som pressen bör åtnjuta hos allmänheten. Emellertid lär man icke i varje ärekränkningsmål av denna art böra helt och hållet avstänga den tilltalade från möjligheten att få målet hänvisat till jurybehandling. A t t använda smädliga uttryck om enskilda personer kan aldrig i och för sig anses såsom pressens plikt eller ens befogenhet. Då ett tydligt överskridande av gränserna för pressens befogenhet föreligger bör ett hänskjutande till jury icke ske. Men om en tidning vill i rättmätigt syfte upplysa allmänheten om att en person icke bör äga dess förtroende, och den i en efter omständigheterna avpassad form angiver vilka handlingar vederbörande begått av beskaffenhet att tidningen anser sig böra varna för eller klandra honom, kunna — även om ett eller annat kraftuttryck skulle förekomma — omständigheterna vara sådana att om ansvar yrkas för skriftens innehåll, det väl kan motiveras, att saken hänskjutes till avgörande av jury. Om det till exempel väl synes klart att tidningen formellt överskridit gränserna för vad som enligt ärekränkningsbestämmelserna kan anses tillåtet, men det å andra sidan måste ifrågasättas huruvida icke tidningen haft plikt eller åtminstone befogenhet att inskrida på sätt som skett, föreligger ett sådant fall. Frågan är synnerligen svårlöst, men de sakkunniga hava stannat vid att förorda att den tilltalades begäran om målets hänskjutande till avgörande av jury må kunna bifallas om särskilda omständigheter det betinga. Visserligen kan denna prövning för domstolen bliva ganska vansklig, och det kan förutses att domstolen hellre bifaller än avslår en framställning i förevarande avseende, men det lär dock komma att föreligga tillräckligt många fall, där ett avslag på framställningen förhindrar att den stora och dyrbara apparaten med en juryförhandling sättes i gång i onödan. Med den ståndpunkt de sakkunniga intagit att jury endast bör förekomma där den betingas av den tilltalades intressen står det väl tillsammans att om I innehållet av en åtalad skrift uppenbarligen icke i något avseende är brottslig, rätten icke bör hänvisa målet till avgörande av juryn. Av samma skäl bör domstolen om ett mål är hänskjutet till jurys avgörande kunna underlåta att till juryns besvarande framställa fråga huruvida skriften är brottslig enligt av åklagaren eller målsäganden åberopat lagrum, därest det icke rimligen kan ifrågasättas att juryn besvarar frågan jakande. A t t domstolen kommer att vara ganska försiktig i fråga om avvisande av ansvarsyrkanden är uppenbart, varför stadgandet ej torde vålla några betänkligheter. Genom att sålunda utesluta juryns användning i vissa fall och i andra fall göra dess användning beroende av den tilltalades därom framställda begäran hava de sakkunniga trott sig finna en form varigenom man å ena sidan tillgodoser allmänhetens intresse av att icke i opåkallade fall behöva underkasta sig ett så osäkert avgörande som juryns alltid måtte innebära, men å den andra lämnar en tilltalad möjlighet att där ett verkligt intresse föreligger få skriftens brottslighet bedömd av en av strängt formella synpunkter obunden lekmannanämnd. Det har ifrågasatts huruvida icke juryinstitutionen med den före-

52 slagna anordningen skulle få en mycket ringa plats i vår tryckfrihetsprocess. Det är möjligt att så sker, men i så fall beror det väl till stor del av att de, som det närmast gäller att genom juryns avgörande skydda, icke anse sig behöva detta skydd. Från nu angivna utgångspunkter hava de sakkunniga utarbetat ett förslag till ändrade bestämmelser angående processen i tryckfrihetsmål. Till närmare belysning av förslagets olika stadganden må anföras ytterligare. Vad då först angår kompetensbestämmelser för tjänstgöring i jury torde beträffande kravet på viss uppnådd ålder för behörighet härutinnan någon meningsskiljaktighet icke råda därom att en juryman bör hava fyllt tjugufem år. Däremot äro åsikterna mera delade var åldersgränsen uppåt bör dragas. I 1912 års betänkande föreslogs sålunda en högsta åldersgräns vid valtillfället av sextio år och åberopades till stöd för denna ståndpunkt bland annat, att den som fyllt sextio år vore enligt en vår rätt genomgående princip berättigad att avböja medborgerliga förtroendeuppdrag. Med de regler betänkandet uppställt hade medlemskap av jurykåren kunnat statueras såsom en medborgerlig plikt och nytt sammanträde för att fylla efter ingångna avsägelser uppståndna vakanser skulle således ej erfordras. Betänkandets förslag i denna del blev i åtskilliga yttranden föremål för bestämda gensagor. Det anmärktes att bärande skäl för att utesluta personer över sextio år icke förebragts. Det vore även överflödigt att bestämma viss åldersgräns för uppdrag varom nu vore fråga. Att medgiva den som utsetts till medlem i jurykåren rätt att i det särskilda fallet avsäga sig uppdraget att tjänstgöra såsom juryman torde enligt de sakkunnigas förmenande ej vara lämpligt då en befogenhet härutinnan lätteligen skulle kunna medföra en betänklig rubbning i proceduren. På grund härav synes i överensstämmelse med den i 1912 års betänkande intagna ståndpunkten den högre åldersgränsen lämpligen böra bestämmas till sextio år. I 1912 års betänkande uttalades den meningen att de personer bland vilka lottningen skulle ske borde vara utsedda på förhand utan hänsyn till ett visst mål. Denna grundsats bör enligt de sakkunnigas uppfattning strängt upprätthållas, och i överensstämmelse härmed hava de sakkunniga ansett att den för varje mål föreskrivna lottningen skall ske bland dem som valts för den period under vilken stämning i målet uttagits. Vidkommande frågan om de kompetenshinder som böra uppställas för jurymännen är att anmärka att i 1912 års betänkande vissa yrkesgrupper diskvalificerades för tjänstgöring i jury. Sådan behörighet tillkom alltså icke den som beklädde ämbete eller tjänst såsom domare eller åklagare eller inom statsdepartementen eller eljest inom den centrala statsförvaltningen eller inom landsstaten eller vid magistrat eller polismyndighet. Vidare voro uteslutna präster samt den som yrkesmässigt utövade verksamhet såsom advokat eller tidningsman. De föreslagna bestämmelserna blevo i infordrade yttranden påtalade från skilda håll. Sålunda framhölls att med sådana diskvalifikationsgrunder som

53 de föreslagna det ej bleve möjligt att i jurykåren insätta personer, vilka kunde tänkas framför andra vara lämpade för dylik tjänstgöring. Bestämmelserna borde därför utgå. Det må i detta sammanhang erinras om att de för valbarhet till nämndemansbefattning stadgade villkoren undergått ändring genom den lag om ändrad lydelse av 1 kapitlet 2 § rättegångsbalken som trätt i kraft den 1 juli 1934. Genom denna lag har förbudet att till nämndeman välja den som är i Konungens eller rikets tjänst bortfallit och i stället har införts en bestämmelse, varigenom från valbarhet uteslutits lagfaren domare, allmän åklagare och polisman ävensom den som har till yrke att föra andras talan inför rätta. De valbarhetsvillkor för nämndemän som sålunda nyligen antagits torde jämväl böra läggas till grund för motsvarande bestämmelser i tryckfrihetsförordningen. Ifrågasättas kan emellertid om det icke vore av behovet påkallat att utesluta även tidningsmän från valbarhet. Med avseende å denna fråga har i 1912 års betänkande anförts bland annat följande: De ojämförligt flesta tryckfrihetsmål gällde tidningspressen, och en tidningsman torde i dylika mål, även med den ärligaste strävan efter opartiskhet, kunna mången gång vara mera påverkad av yrkessynpunkter och personliga förhållanden än för jurymannens uppgift lämpligt. Ytterligare kunde det, till följd av våra ansvarighetsregler, inträffa att tidningsmannen, legaliter ojävig, dömde över den artikel han själv författat — en möjlighet som med nuvarande regler tyvärr stode vidöppen. De skäl vilka anförts i betänkandet för uteslutning av tidningsmän från valbarhet göra sig alltjämt med styrka gällande. Icke utan grund torde det nämligen kunna befaras att en tidningsman därest han vore valbar komme att sitta såsom domare över artiklar med vilka han tidigare haft att skaffa på ett eller annat sätt. Vad nu sagts torde jämväl äga tillämpning å boktryckare och vid boktryckeri anställd. En dylik ordning bör undvikas, och det torde därför vara påkallat att från valbarhet jämväl undantaga den som är anställd vid tidning eller boktryckeri eller eljest vid sådant företag utövar yrkesmässig verksamhet. I detta sammanhang må erinras om att domstol genom lagen den 7 juni 1934 om bevisning genom sakkunnig erhållit befogenhet att självmant besluta om sakkunnigs tillkallande för prövning av fråga vars bedömande kräver särskild fackkunskap. Frånvaron av pressens män i juryn bör därför icke för domstolen innebära ett avskärande av möjligheten att få nödig upplysning från detta håll. Särskilt torde ett utlåtande av sakkunnig om de villkor varunder tidningspressen arbetar ofta kunna vara av värde. Gällande tryckfrihetsförordning innehåller icke någon uttrycklig föreskrift att endast män kunna utses till medlemmar av en jury. Meningarna hava också tidigare varit delade om kvinnans behörighet att tjänstgöra i jury men någon tvekan om behörigheten härutinnan torde numera icke föreligga. I överensstämmelse med vad nu gäller torde någon olikhet icke böra råda mellan anhängiggörandet av de mål i vilka allmänt åtal föres och de där allenast enskild part för talan. Med hänsyn härtill har för båda fallen föreskrivits

54 att den som ämnar anhängiggöra talan har att hos rättens ordförande skriftligen begära stämning å den han vill åtala. Det är tydligen angeläget att i de fall då fråga om formellt hinder för målets upptagande till saklig prövning föreligger denna fråga behandlas och avgöres på ett så tidigt stadium i processen som möjligt. Finner rättens ordförande således redan vid mottagandet av stämningsansökningen uppenbart, att sådant hinder föreligger som han oberoende av invändning bör beakta, synes han icke böra vidtaga åtgärder för målets handläggning i vanlig ordning utan genast avvisa detsamma. Avvisas ej stämningsansökningen skall enligt förslaget rättens ordförande utfärda stämning och i samband därmed meddela föreskrifter om förberedelsen. I detta sammanhang har till omprövning upptagits frågan om den stämningstid en i tryckfrihetsmål tilltalad bör tillgodonjuta. Till frågans belysning förtjänar att framhållas att tryckfrihetsförordningen — i olikhet med vad som för närvarande är stadgat beträffande brottmål i allmänhet — fixerat en viss stämningstid, nämligen åtta dagar. Tiden är oberoende av den tilltalades boningsort i förhållande till rättens säte. Är hans bostad så avlägsen, att han icke hinner inställa sig, anses han sålunda för sin utevaro haft laga förfall, men rättegången är anhängiggjord i vederbörlig ordning. Blir stämningen däremot delgiven honom så sent, att han ej åtnjuter laga stämningstid, är åtalet på den ågångna stämningen förfallet. Erfarenheten har enligt de sakkunnigas mening givit vid handen att föreskriften om bestämd stämningstid förorsakat olägenheter. Ej heller förefinnes en bestämmelse av denna art för sådana mål inom den allmänna straffprocessen, där en ansvarstalan föres. Någon grundad betänklighet att låta bestämmelsen utgå torde ej heller kunna anföras. En enhetlig gestaltning av reglerna om stämning synes ur skilda synpunkter vara önskvärd. Med denna utgångspunkt upptager förslaget i denna del icke några särbestämmelser utan förutsätter att den allmänna straffprocessens regler skola tillämpas. De föreskrifter som enligt vad ovan sagts böra meddelas i samband med stämningens utfärdande böra innebära ett åläggande för parterna att å viss dag tillstädeskomma inför rätten för att biträda vid förberedelsen till målets vidare handläggning. Parternas personliga inställelse vid förberedelsen torde icke vara nödvändig. I likhet med nu gällande bestämmelser torde parterna böra få föra talan genom ombud. Att part dock skulle kunna åläggas personlig inställelse, om det för utredningen finnes erforderligt, torde vara självfallet. För att förberedelsen skall kunna medföra åsyftat gagn måste rätten hava verksamma medel till sitt förfogande för att förhindra att den ena eller andra parten genom sin utevaro omöjliggör processens fortgång. Enklast synes vara att parts utevaro vid förberedelsen bedömes på enahanda sätt som parts utevaro i brottmål vid allmän underrätt. Härutöver har det ansetts lämpligt att föreskriva att rätten skall, därest den tilltalade utan anmält laga förfall uteblivit vid första sammanträdet, förelägga honom att komma tillstädes vid ett senare tillfälle vid äventyr — förutom annan tjänlig påföljd — att frågan om

55 skriftens brottslighet ej må komma under prövning av jury. Såsom förut framhållits hava de sakkunniga utgått från att användningen av jury är en förmån som tillkommit i den tilltalades intresse. För att komma i åtnjutande av denna förmån synes det vara en rimlig begäran att den tilltalade gör vad på honom ankommer för att påskynda målets utredning. Vid förberedelsen har rätten att i första hand träffa avgörande i frågan vem som skall anses vara rätt svarande. Som bekant uppställer vår tryckfrihetsförordning ett särskilt system — det successiva ansvarighetssystemet — för att uppspåra författaren, vilken enligt tryckfrihetsförordningens mening principiellt bör drabbas av straffet. För att komma åt denne begagnar sig förordningen av en så kallad ansvarighetskedja och kräver av skriftspridaren uppgift om boktryckaren och av denne uppgift om författaren eller utgivaren med risk för den som icke kan lämna en sådan uppgift att själv få stå gärningsmannaansvar för tryckfrihetsbrottet. Det är lätt att inse att ett system med successiv ansvarighet nödvändiggör en ordning som redan vid processens början fastslår vem som skall bära ansvaret. I annat fall kommer den som slutligen har att bära detsamma icke i tillfälle att få utöva befogenhet såsom part i den utsträckning vartill han är berättigad. Detta kan få betydelse särskilt med avseende på juryns sammansättning, som icke blir den ur partens synpunkt lämpligaste i den mån parten icke får begagna sin rätt till uteslutning. E t t beslut i ansvarighetsfrågan torde icke böra få särskilt överklagas utan fullföljas först i samband med fullföljd av talan mot det slutliga utslaget. Vid förberedelsen bör käranden precisera sin talan och i sådant avseende angiva i vilket eller vilka hänseenden skriften är brottslig. Såsom redan förut framhållits skola vissa mål rörande injurier icke få hänskjutas till jury, därest ej en sådan prövning befinnes vara av särskilda omständigheter påkallad. Tidigare har även fastslagits att det i andra fall av missbruk av tryckfriheten än nu sagts synes böra ankomma på den tilltalade själv att påkalla jurys medverkan. För processens behöriga fortgång är det tydligen av största vikt att den tilltalade vid förberedelsen angiver sin ställning till frågan om en sådan medverkan. Givet torde vara att rätten, därest den tilltalade ej självmant uppgiver sin ståndpunkt, genom sin processledande verksamhet söker vinna klarhet härutinnan. Önskar den tilltalade icke prövning av jury, bör det uppenbarligen finnas möjlighet att omedelbart företaga målet till slutligt avgörande. I annat fall måste rätten meddela beslut angående det av den tilltalade framställda yrkandet om jury. Avslår rätten detsamma, lärer det vara välbetänkt att förbjuda särskild talan mot beslutet. Skulle den tilltalade äga en sådan befogenhet, vore möjlighet öppnad för honom att för en tid omintetgöra en fortsatt behandling av själva målet. Det uppskov med huvudsaken som sålunda skulle föranledas av en dylik tvistefrågas särskilda behandling skulle ej bliva obetydligt. Ej heller torde det för den tilltalade innebära en alltför betungande omgång om han först i samband med talan mot det slutliga utslaget får draga frågan under högre rätts prövning. Det bör också uppmärksammas att i alla de mål, där den emot den tilltalade förda talan lämnats utan bifall, anledning saknas för denne att påkalla ändring i beslut varigenom må-

56 let icke hänvisats till jury. Fullföljer däremot den tilltalades motpart i ett sådant fall talan till högre rätt, och kommer denna vid prövning av målet till den uppfattningen att ansvarsyrkandet borde bifallas, lärer den tilltalade genom sin underlåtenhet att föra talan mot beslutet icke hava betagits möjligheten att få målet hänskjutet till prövning av jury. Innan den högre instansen avgör målet, har den nämligen att taga ställning till frågan om jury skall medverka eller icke. Äro förutsättningarna för en sådan medverkan icke förhanden, skall målet företagas till slutligt avgörande, i annat fall måste återförvisning till underrätten äga rum för att juryns utlåtande angående den påtalade skriftens brottslighet må kunna inhämtas. Vad de bestämmelser angå, vilka böra komma i tillämpning i de fall då domstolen äger utan jurys medverkan avdöma målet, har det icke ansetts erforderligt att giva några särskilda föreskrifter härutinnan. Förfarandet i dessa mål kommer på grund härav att gestalta sig på samma sätt som förfarandet i brottmål i allmänhet. Skall åter frågan om skriftens brottslighet hänskjutas till prövning av jury, påkallar detta särskilda föreskrifter i processuellt hänseende. I första hand är därvid att märka de regler som erfordras för juryns konstituerande. Av vad tidigare anförts har framgått att den jury som skall tjänstgöra i ett visst mål icke är på förhand utsedd utan måste bildas under parternas direkta medverkan. I denna del upptager förslaget bland annat följande bestämmelser. Vid förberedelsen utlottar rätten ur den jurykår, som är vid rätten bildad, till en början nitton personer, därav elva till ledamöter och åtta till suppleanter. Rätten underkastar därefter de utlottade prövning huruvida de äro jäviga eller eljest obehöriga att tjänstgöra i juryn. Blir därvid någon eller några förklarade jäviga eller av annan grund obehöriga, utlottar rätten i deras ställe motsvarande antal. Vad angår behandling i högre rätt av jäv och invändning av nu nämnd art synes fråga härom böra få väckas allenast under förutsättning att jävet eller invändningen göres av part emot någon som suttit i juryn och den omständighet vara jävet eller invändningen grundas ej varit vid tiden för utlottningen för handen eller parten kunnig. Beslut varigenom jävet eller invändningen ogillats bör kunna dragas under högre rätts prövning. En motsatt ståndpunkt hava de sakkunniga icke ansett tillrådlig med hänsyn till att juryns utlåtande har avgörande betydelse för ansvarsfrågan. Beträffande ordningen för överklagande av ett sådant beslut torde dock böra gälla att detsamma icke får särskilt överklagas utan först i samband med fullföljd av talan i huvudsaken tagas under förnyad omprövning. Sedan jurymännen sålunda blivit utsedda, bör enligt förslaget rätten — under förutsättning att målet vid förberedelsen blivit så berett att det synes kunna i ett sammanhang slutbehandlas — utsätta tid för målets handläggning inför juryn. Valet av tid bör tydligen ske efter samråd med parterna. För närvarande finnes i vår rätt uttrycklig föreskrift beträffande den tid inom vilket ett mål skall företagas till behandling allenast i fråga om mål där någon

57 hålles häktad. I övrigt gäller endast att målet icke bör utsättas till så tidig dag att stämningen icke hinner delgivas. I en rättegångsordning åter där huvudförhandlingen principiellt skall ske vid ett enda rättegångstillfälle torde det förtjäna att tagas under övervägande om det ej vore lämpligt att i lagen till förebyggande av onödigt uppskov fastslå en viss tid inom vilken handläggningen skall äga rum. En föreskrift härutinnan skulle emellertid för hittills gällande processordning i brottmål te sig ganska främmande, och det förefaller principiellt riktigare att genomföra bestämmelsen först i samband med en allmän reform av straffprocessen. Ur praktisk synpunkt torde det ej heller vara förknippat med några olägenheter att underlåta en dylik åtgärd, då det torde kunna förutsättas att handläggningen inför juryn i allmänhet äger rum så snart som möjligt. Såsom redan förut framhållits skola egentliga tryckfrihetsmål kunna upptagas jämväl vid häradsrätt, nämligen i det fall att häradsrätt utgör domstol för stad som är säte för länsstyrelse. Någon förändring med avseende å häradsrättens ordinarie sammansättning torde endast vara erforderlig om målet hänskjutes till handläggning inför jury. På grund härav har i förslaget upptagits en bestämmelse att sedan förberedelsen avslutats och målet utsatts till förhandling inför jury, häradsrätten skall under målets fortsatta handläggning utgöras allenast av ordföranden. Förhandlingen inför juryn är av de sakkunniga tänkt såsom en huvudförhandling i målet. Förloppet av denna huvudförhandling är avgörande för målets utgång, och det är därför av stor betydelse att gestaltningen av samma förhandling blir så reglerad att densamma kan motsvara högt ställda anspråk. Principerna om muntlighet och omedelbarhet torde därvid i största möjliga utsträckning böra komma i tillämpning. Innan de sakkunniga kunna närmare ingå på gestaltningen av denna förhandling, måste uppmärksamheten riktas på spörsmål vilka äro av betydelse för att förhandlingen överhuvud skall kunna komma till stånd. Sålunda ligger det i öppen dag att juryn måste vara fulltaligt samlad innan förhandlingen kan börja. För att förhindra att en juryman utan vidare uteblir, har i förslaget stadgats skyldighet för den uteblivne att ersätta statsverket ävensom parterna den kostnad som genom hans tredska och försummelse tillskyndats. Vidare har förslaget inrymt befogenhet för rätten att vid plötsligt påkommet förfall för juryman tillkalla de suppleanter vilka äro lättast tillgängliga. Slutligen bereder förslaget möjlighet att genom vite tillhålla en tredskande juryman att fullgöra sitt uppdrag. I det fall att flera än fyra av de till ledamöter utsedda finge förfall, måste ny lottning företagas. Vid denna få givetvis redan utlottade och uteslutna personer ej ånyo utlottas. Ur praktisk synpunkt torde det vara lämpligt att vid en sådan ny utlottning alltid utlotta minst åtta, så att nya suppleanter finnas tillgängliga därest så skulle behövas. Bland de utlottade torde vardera parten böra äga rätt att få utesluta två. För genomförande av muntlig förhandling är det nödvändigt att parterna äro vid rätten närvarande, antingen personligen eller genom ombud. Mate-

58 rialet i rättegången skall införas av parterna, och envar av dem bör få kännedom om vad motparten andragit. Från den tilltalades sida är detta nödvändigt för att han icke skall dömas på andra grunder än dem, om vilka han fått kännedom och kunnat yttra sig. Det har därför synts de sakkunniga nödvändigt att i förslaget upptaga åtskilliga bestämmelser om parternas inställelse vid förhandlingen inför juryn. Såsom huvudregel torde därvid böra uppställas att parterna skola närvara vid densamma. I fråga om åklagaren kan detta krav upprätthållas utan inskränkning. Det åligger honom som ämbetsplikt att inställa sig i de mål, i vilka han skall föra det allmännas talan. Har han själv förhinder, kan en annan förordnas att i hans ställe utföra åtalet. I anslutning till vad nu sagts har i förslaget beträffande åklagares utevaro upptagits den bestämmelsen att förhandlingen skall vid sådan utevaro inställas och utsättas till annan dag. Ligger försummelse den uteblivne till last, torde av allmänna skadeståndsregler följa en skyldighet för honom att återgälda statsverket kostnaderna för juryns inställelse vid det sammanträde som genom hans utevaro blivit onyttigt. Vad åter angår utevaro av målsäganden i ett mål där denne uteslutande för talan, torde dennes frånvaro i regel få anses innebära att han ej önskar, fullfölja käromålet. Är den tilltalade jämväl frånvarande, avskrives målet. Kommer den tilltalade, bör han äga rätt att yrka att målsägandens talan förklaras förfallen. Framställer den tilltalade icke sådant yrkande, bör målet avskrivas. Ä r den tilltalade slutligen ute från förhandlingen inför jury under det att hans motpart är tillstädes för att fullfölja sin talan, kan förhandling icke äga rum. Det torde nämligen vara nödvändigt att den tilltalade kommit tillstädes inför juryn för att den i målet mot honom riktade talan skall kunna avdömas. Har den tilltalade uteblivit utan anmält laga förfall, torde anledning föreligga till antagande att hans intresse för målet är skäligen ringa. E t t uppskov för hans hörande är nödvändigt. Att inkalla juryn till ett nytt sammanträde torde vara förenat med icke obetydliga kostnader. Någon säkerhet för att den tilltalade iakttager inställelse å uppskovsdagen föreligger icke. A t t upprepade gånger inkalla juryn till förhandlingar vilka måste inställas, kan uppenbarligen icke få ifrågakomma. Genom ett stadgande att den tilltalades utevaro utan anmält laga förfall vid förhandlingen inför jury medför att beslutet om juryns medverkan förfallit, torde garantier vara skapade för att den tilltalade icke försummar att tillstädeskomma, och att juryn ej onödigtvis blir kallad till förhandling som måste inställas. Ur den tilltalades synpunkt torde en bestämmelse sådan som den föreslagna ej heller kunna göras till föremål för berättigade anmärkningar. Beträffande såväl målsägande som tilltalad torde böra gälla, att de skola ersätta statsverket kostnaden för juryns inställelse, därest juryn på grund av deras försumlighet icke kan träda i verksamhet. Slutligen bör anmärkas att de sakkunniga icke ansett erforderligt att meddela undantagsbestämmelser för det ytterst sällsynta fall, att ett befintligt laga förfall icke kunnat av enskild part anmälas.

59 Beträffande därefter frågan hur huvudförhandlingens gestaltning och förlopp skall ordnas, hava de sakkunniga — såsom redan förut framhållits —• ansett att principerna om muntlighet och omedelbarhet böra i största möjliga omfattning komma i tillämpning. Ett strängt genomförande av principerna genom detaljerade föreskrifter i tryckfrihetsförordningen låter sig uppenbarligen icke göra. Man måste nöja sig med allmänna anvisningar under förhoppning att desamma skola beaktas vid processledningen. Sålunda har det åt domstolen överlämnats att efter eget omdöme avgöra vad förberedelsen skall omfatta. Huvudsynpunkten är att förberedelsen möjliggör huvudförhandlingens koncentration till ett enda rättegångstillfälle, och att denna huvudförhandling icke nedsjunker till ett skriftligt förfarande. Om vittnesförhör skall företagas vid förberedelsen eller förhandlingen, är sålunda helt och hållet överlämnat åt domstolens skön. Protokollföring bör ske enligt samma grunder som vid den vanliga rättegången, även om protokollet vid huvudförhandlingen kan givas en ganska summarisk avfattning beträffande parternas plädering. Likaledes torde vara tydligt att såsom processmaterial måste betraktas rättens protokoll vid förberedelsen. Med beaktande av vad sålunda anförts hava de sakkunniga i förslaget upptagit några bestämmelser, genom vilka det antydda syftet synes kunna vinnas. I förevarande hänseende har sålunda föreskrivits att förhandlingen lämpligen bör inledas med att rättens ordförande innan parterna utföra sin talan i korthet lämnar en redogörelse för vad saken gäller. På rätten ankommer huruvida skrift må uppläsas. Ofta torde det vara av stort värde för jurymännen att till sakens utredning få rikta frågor till parter och vittnen. I anslutning till vad nu sagts inrymmer också förslaget befogenhet för jurymännen att genom rättens ordförande få framställa sådana frågor. Uppdraget att tjänstgöra såsom juryman synes böra vara förenat med skäligt arvode. E t t inkallande till tjänstgöring bör nämligen icke medföra direkt ekonomisk uppoffring. Att därjämte reseersättning bör utgå i de fall där resa varit nödig torde vara självfallet och icke kräva någon motivering. Även enligt nu rådande praxis hava reseersättning och någon gång jämväl dagtraktamente tillerkänts juryman på därom av honom framställt yrkande. Denna kostnad har drabbat part. Då juryns medverkan ingår såsom ett led i förfarandet torde det vara befogat — såsom i annat sammanhang redan antytts — att låta statsverket vidkännas förevarande kostnader, allra helst statsverket redan nu bestrider resekostnadsersättning till nämndemän vid tjänstgöring i häradsrätt. Vad angår spörsmålet om juryns försäkran uppmärksammade 1912 års betänkande att det ursprungligen i § 5 mom. 3 tryckfrihetsförordningen funnits stadgat ett visst edsformulär, enligt vilket jurymannen först nedkallade eviga straff över sig i händelse av pliktsvek och därefter avlade en ed av följande lydelse: » J a g N. N. svär därföre vid Gud och hans heliga evangelium, att efter mitt bästa förstånd och samvete utlåtande i denna sak avgiva; och att det, som under överläggningen yttras, skall av mig i obrottslig tystnad hållas.» Efter förslag av 1869 års konstitutionsutskott borttogs detta formu-

60 lär år 1870 och ersattes med nuvarande stadgande, enligt vilket juryns medlemmar »inför domstolen skola avgiva en edlig försäkran att efter bästa förstånd och samvete» avgiva sitt utlåtande. Det förslagsställande utskottet yttrade som motivering för sin hemställan, att »betänkligheter icke borde möta att antaga en förändrad lydelse av den i 5 § 3 mom. föreskrivna ed, vilken i sitt nuvarande skick icke blott är ur religiös synpunkt förkastlig, utan ock frän möjligheten att väljas till juryman utesluter såväl medlemmar av den mosaiska läran som kristna trosbekännare, vilka av samvetsbetänkligheter finna sig förhindrade att inför domstol avlägga ed». Av denna motiverings senare del, liksom av det förhållandet att man icke åtnöjde sig med att helt enkelt ur formuläret borttaga den anstötliga besvärjelsen och bibehålla själva edsformeln oförändrad, syntes enligt 1912 års betänkande med stor bestämdhet framgå, att avsikten med grundlagsändringen i fråga i själva verket varit att avskaffa edgången och ersätta den med en högtidlig försäkran av samma helgd som en ed. Så hade emellertid enligt samma betänkande domstolarna icke kommit att fatta saken; utan avfordrades jurymedlemmarna alltjämt en verklig ed efter den vanliga formeln (i fråga om mosaiska trosbekännare naturligen lämpad på sätt lagen den 30 oktober 1885 stadgar). De sakkunniga, som dela den i 1912 års betänkande tillkännagivna uppfattningen om innebörden i edsformulärets borttagande ur tryckfrihetsförordningen och anse det skäl, som för över sextio år sedan anförts till förmån för edens utbytande mot en högtidlig försäkran, i våra dagar snarast äga ökad giltighet, kunna ej finna betänkligheter mot att taga det steg fullt ut som tydligen redan då varit avsett. Att jurymedlemmarnas ansvarskänsla skulle genom denna försäkrans ändrade karaktär bliva förminskad, är icke antagligt. Ofta har det inträffat att ingen finnes som kan ställas till ansvar för en skrift eller att den ansvarige ej kan anträffas. Dessa förhållanden böra enligt de sakkunnigas förmenande ej få lägga hinder i vägen för konfiskation av skrift om skäl därtill föreligga. Såsom i 1912 års betänkande framhållits torde det ej heller såsom stundom skett vara tillfredsställande, att målet, i den händelse den tilltalade efter stämningens delgivning avviker, får vila och lagd kvarstad perpetueras. För närvarande saknas föreskrifter hur förfarandet i förenämnda fall skall gestaltas. Nödvändigheten av att komplettera tryckfrihetsförordningen med bestämmelser härutinnan torde icke kunna vara föremål för meningsskiljaktighet. Redan i 1887 års proposition återfanns ett stadgande i ämnet, innebärande att prövningen av skriftens brottslighet i sådant fall skulle äga rum utan jurys medverkan. I 1912 års betänkande föreslogs åter beträffande ordningen för frågans avgörande enahanda bestämmelser som vidkommande egentliga tryckfrihetsmål. Såsom stöd för denna ståndpunkt framhölls att principiella skäl icke talade för en avvikelse från den allmänna regel att i mål om egentligt tryckfrihetsmissbruk brottslighetsfrågan folie under jurys bedömande. De sakkunniga hava beträffande användningen av jury utgått från väsentligt andra utgångspunkter än dem som uppställts i 1912 års betänkande. För de sakkunniga framstår juryinstitutet som ett värn för svarandeparten. Denna

61 uppfattning har varit vägledande för förslagets avfattning. Då någon svarande ej finnes eller ej kan anträffas, har därför synts opåkallat att hänskjuta frågan om skriftens brottslighet till jury. Det bör även ihågkommas att en kvarstadsåtgärd å den till konfiskering ifrågasatta skriften ofta föregått rättegången. Har en svarande trots kvarstadsbeslutet underlåtit att tillstädeskomma inför rätten — han har till exempel funnit med sin fördel förenligt att hålla sig undan för att undgå ett hotande straff — synes svaranden icke hava något ur det allmännas synpunkt berättigat intresse att få saken prövad av jury. Även om ett dylikt beslut ej föregått, torde dock svarandens utevaro i de flesta fall utgöra ett belägg för att utgången av målet är honom skäligen likgiltig. De sakkunniga hava därför icke ansett sig böra biträda den i 1912 års betänkande förordade ståndpunkten utan hava i förslaget upptagit bestämmelser att talan om en skrifts konfiskation skall i ovan angivna fall prövas utan medverkan av jury. Vad beträffa,r frågan om rätt att fullfölja talan mot beslut i egentliga tryckfrihetsmål kan riktigheten av juryns utlåtande enligt nuvarande bestämmelser ej underkastas prövning. Allenast om fel förelupit i rättegången kan utlåtandet av högre rätt undanröjas. I samband därmed måste målet återförvisas till underrätten för ny behandling av jury. Någon ändring i avseende å reglerna för processen i denna del hava de sakkunniga icke ansett böra ifrågakomma. I den föregående framställningen har hänsyn allenast tagits till det fall att den åtalade skriften utgått från ett känt svenskt tryckeri. Uppmärksamhet synes även böra ägnas de särskilda spörsmål som uppkomma rörande regler om forum i andra fall än det nyss sagda. Som bekant saknar tryckfrihetsförordningen föreskrifter om forum då skriften utgått från ett okänt eller utländskt tryckeri. Lagens tystnad härutinnan får dock icke anses innebära att innehållet i sådana skrifter icke kan göras till föremål för laga beivran. Fastmera torde den uppfattningen vara riktig som låter spridningsorten vara bestämmande för forum enligt samma grunder som eljest tryckningsorten. Det torde enligt de sakkunnigas uppfattning icke råda mer än en mening därom att tryckfrihetsförordningen bör kompletteras med regler i nu angivna hänseenden. För frågans lösning synes det vara befogat att göra skillnad mellan utrikes tryckta skrifter och övriga skrifter. Vad de sistnämnda beträffar lärer det vara naturligt att låta den ort där skriften anträffas vara avgörande för frågan om forum. Vid bedömandet åter av förevarande spörsmål, såvitt angår utrikes tryckta skrifter, måste beaktas de olika bestämmelser tryckfrihetsförordningen innehåller för skrifter på svenskt språk och för sådana på främmande språk. I fråga om de senare gäller att de icke föranleda straffansvar enligt tryckfrihetsförordningen men kunna med stöd av § 4 mom. 11 beläggas med kvarstad. Kungl. Maj:t kan därefter i administrativ väg besluta deras återutförande ur

G2

landet, därest de finnas innefatta smädelse mot Konungen eller konungahuset, uppmaning till brott eller försök att förleda till brott eller eljest till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet, smädelse mot främmande makt eller sändebud m. m., röjande av vissa diplomatiska eller militära hemligheter eller såra tukt och sedlighet. A t t utomlands på främmande språk tryckta skrifter icke kunna här i landet göras till föremål för rättegång är enligt de sakkunnigas uppfattning ett betänkligt missförhållande. Sedan länge har också detta missförhållande varit påtalat. Emellertid lärer det få anses falla utanför den nu föreliggande uppgiftens ram att till legislativ behandling upptaga de regler vilka böra komina till användning för ifrågavarande skrifter. Vad den importerade svenskspråkiga litteraturen angår äger chefen för justitiedepartementet enligt § 4 mom. 10 tryckfrihetsförordningen beträffande dessa skrifter i kvarstadshänseencle »lika rättigheter och åligganden» som i avseende å de inrikes tryckta. En sådan bestämmelse torde förutsätta att en företagen kvarstadsåtgärd åtföljes av ett åtal för att kvarstaden skall äga bestånd. I vilken ordning eller av vem straffet skall utkrävas är emellertid icke reglerat i lag. Varken boktryckaren eller författaren torde kunna åtkommas, och att vända sig mot utspridaren saknar stöd av stadgande i lag. Skriften kan alltså ej bliva föremål för åtal, dock har ansvarige utgivaren av en anmäld periodisk skrift, utgiven här i landet men tryckt utrikes, ansetts kunna instämmas till svaromål inför rådhusrätten i den stad där skriften utgåves. Att de stadganden för vilka nu redogjorts äro bristfälliga och tarva revision torde ligga i öppen dag. Någon meningsskiljaktighet lärer ej heller förefinnas därom att den förut omnämnda kvarstadsrätten bör bibehållas. Lika enig torde man även vara därutinnan att denna rätt bör vara förenad med skyldighet att vid domstol anställa talan om den beslagtagna skriftens konfiskering. I det föregående har framhållits önskvärdheten av att en sådan talan anställes beträffande en inom landet tryckt skrift då ingen för skriften ansvarig kan åtkommas. Redan ur principiell synpunkt torde det vara riktigast att i processuellt hänseende likställa utrikes på svenska språket tryckta skrifter med här i riket tryckta. Praktiskt sett måste också en sådan likformig processuell behandling vara eftersträvansvärd i alla de fall där en talan om konfiskation anställes. Från dessa utgångspunkter synes böra stadgas att mål rörande skrifter tryckta utomlands på svenska språket skola anhängiggöras vid den domstol som är behörig att upptaga egentliga tryckfrihetsmål i ort där skriften anträffas. Såsom tryckningsort för sådana skrifter lärer följaktligen i processuellt hänseende böra betraktas varje ort där skriften anträffas.

5. Övriga tryckfrihetsmål. Beträffande de tryckfrihetsmål vilka icke äro att hänföra till egentliga tryckfrihetsmål synas några från den allmänna straffprocessen avvikande rättsregler beträffande forum och förfarandet i första instans icke vara av

63. förhållandena påkallade i annan mån än som betingas av brottets eventuella karaktär av ämbetsbrott eller brott mot krigslagarna. Till en början kan anmärkas att mål angående spridande av kvarstadsbelagd, konfiskerad eller indragen skrift eller vidkommande rubbning av kvarstad redan nu skola upptagas av allmän underrätt, eller, då någon som lyder under strafflagen för krigsmakten utsprider indragen skrift, av krigsdomstol. Mål angående publikationsbrott, vissa grövre ordningsförseelser av boktryckare samt brott emot anonymitetsrätten skola åter enligt nu gällande bestämmelser handläggas av rådhusrätt. Av praktiska skäl synas sistnämnda bestämmelser ej böra upprätthållas. Tvärtom lärer det vara välbetänkt att låta allmän underrätt även upptaga dessa mål i enlighet med de grunder vilka äro fastställda för brottmål i allmänhet. Allenast den avvikelsen torde vara påkallad, att åtal för försummelse att avlämna biblioteksexemplar synes böra i anslutning till en i 1912 års betänkande uttalad uppfattning upptagas av domstolen i den ort där tryckeriet är beläget. Genom en sådan föreskrift tillgodoses svarandens intresse på bekvämlighet samtidigt som regeln göres oberoende av det sätt varpå den ifrågavarande skyldigheten närmare utformas. Vad ordningsmålen angå uppräknas i § 4 mom. 4 tryckfrihetsförordningen de fall som skola i den för dessa mål föreskrivna ordningen handläggas. Dessa fall äro numera två, nämligen försummelse att vid tryckeris anläggande iakttaga föreskrifterna i § 1 mom. 5 samma förordning och föryttring av skrifter utan boktryckarenamn, ort eller årtal. I praxis hava emellertid ordningsmålen icke begränsats till de nu uppräknade utan på enalianda sätt hava jämväl handlagts boktryckares försummelse att förse sig med hinderslöshetsbevis av utgivaren av periodisk skrift ävensom försummelse att insända arkivexemplar. Sedan länge har enighet varit rådande därutinnan att bestämmelserna om den för ordningsmål gällande särskilda rättegångsordningen böra utmönstras. I överensstämmelse härmed förutsattes i förslaget att dessa mål skola handläggas av allmän underrätt enligt för brottmål föreskrivna regler.

(5. Underställning av tryckfrihetsmål. Enligt § 5 mom. 7 och 9 tryckfrihetsförordningen skola alla tryckfrihetsmål underställas hovrättens prövning. Såväl i 1887 års proposition som i 1912 års betänkande föreslogs att underställning skulle ske allenast 'beträffande sådana mål, där åtalet gällde egentligt missbruk av tryckfriheten och där juryns utlåtande gått i fällande riktning. Ur tryckfrihetssynpunkt vore det enligt betänkandet fullt tillräckligt att allenast föreskriva underställning av dylika mål, då det i övriga fall kunde överlåtas åt part att genom anförande av besvär tillvarataga de intresse^ åt vilka underrättens dom enligt hans mening icke gjort rättvisa. Det synes emellertid enligt de sakkunnigas mening med fog kunna ifrågasättas att låta föreskriften om underställning i dess helhet bortfalla. Målens vikt berättiga icke till att i fråga om dem föreskriva ett förfarande lika med det som stadgas angående de i 25 kapitlet 9 § rättegångsbalken om-

•64

nämnda mål. Den genom underställningen vunna garantin för att de i tryckfrihetsförordningen föreskrivna formaliteterna noggrant iakttagas kan heller icke vara avgörande. Parts intressen härvidlag synas bliva tillräckligt tillgodosedda genom användande av vanliga rättsmedel. Vidare är att beakta att hovrätternas arbetsbörda icke bör mer än nödvändigt tyngas till förfång för en snabb rättsskipning. På grund av vad sålunda anförts har tillräcklig anledning icke ansetts föreligga att i något fall bibehålla en föreskrift om underställning.

B. Kvarstadsinstitutet. 1. Inledning. Inledningsvis har framhållits att förevarande utredning bör utsträckas utöver sin huvuduppgift — en omdaning av rättegången i tryckfrihetsmål — endast i den mån ändringar på detta område befinnas medföra ändringar inom andra områden av tryckfrihetsförordningen. Under utredningens fortgång hava de sakkunniga kommit till den uppfattningen att sambandet mellan förfarandet i tryckfrihetsprocessen och reglerna om kvarstadsinstitutet är av den art att en omgestaltning av förfarandet nödvändiggör en grundlig revision jämväl av reglerna om samma institut. En särskild anledning att omarbeta dessa regler torde jämväl föreligga därutinnan att desamma för närvarande äro invecklade och svårtolkade. Ofta har det visat sig vara nödvändigt att ingripa mot missbruk av tryckfriheten medelst beslag av själva tryckalstret, och vår tryckfrihetsförordning har också anvisat sätt för användande av denna utväg. 1 själva verket skulle det för samhället innebära ett opåkallat försvagande av dess maktmedel i kampen mot förövade missbruk om ej anstalter omedelbart finge vidtagas för att förhindra spridning av skrift med brottsligt innehåll. Att allenast befordra den för skriften ansvarige till laga näpst är sålunda ej tillfyllest. Uppenbart är att befogenheten att vidtaga beslagsåtgärder av nu angiven karaktär lätteligen kan missbrukas därhän att tryckfriheten bringas i fara. Det är därför betydelsefullt att utformningen av bestämmelserna i ämnet sker på ett sådant sätt att stadgandena icke blott äro effektiva utan även innebära garantier mot godtyckliga missbruk från myndigheternas sida. För att förläna ett beslut om kvarstad full och snabb effektivitet är det nödvändigt att åtgärder få företagas omedelbart efter det en skrift utgivits. Ä andra sidan får ett ingripande icke ske endast därför att myndigheterna fått kännedom om att en tryckt skrift, som i ett eller annat avseende är förgriplig, finnes i boktryckares förvar. I motsatt fall finge kvarstaden karaktär av ett i förväg lagt hinder, vilket ej vore förenligt med tryckfrihetsförordningens allmänna grundsatser. Den ståndpunkt tryckfrihetsförordningen intagit till de olika intressen, vilka på sätt ovan angivits här göra sig gällande, torde alltjämt väl motsvara den allmänna uppfattningen om ett lämpligt avvägande dem emellan.

65 Tillämpningen av gällande bestämmelser har i de ojämförligt flesta fallen även handhafts på ett sådant sätt att tryckfriheten icke lidit intrång. Bland de faktorer som medverkat till den utveckling varom nu förmälts är att nämna de fordringar vilka tryckfrihetsförordningen uppställt för beståndet av en meddelad kvarstadsåtgärd, innebärande att åtgärden genast skall hänskjutas till domstols prövning och dessutom åtföljas av själva tryckfrihetsmålets anhängiggörande. Såsom utgångspunkt för en nyreglering av kvarstadsinstitutet böra sålunda nu gällande bestämmelser i huvudsak godtagas. De tidsfrister, inom vilka kvarstaden skall underställas prövning och följas av rättegångs anhängiggörande, synas dock kunna i jämförelse med gällande lagbestämmelser betydligt förkortas. Slutligen böra stadgandena i ämnet förenklas. En nödvändig förutsättning för en kvarstadsåtgärd är att skriftens innehåll är av den art att den kan av domstol konfiskeras. Det synes nämligen vara i överensstämmelse med god ordning att en förestående konfiskationsåtgärd beträffande en skrift kan säkerställas genom att skriften belägges med kvarstad. A t t föreskriva en ovillkorlig skyldighet för kvarstadsmyndigheten att ingripa med kvarstad i alla de fall där skriften kan konfiskeras är av lätt insedda skäl ej lämpligt. Denna myndighet bör därför äga rätt att i varje särskilt fall överväga om ett ingripande med kvarstad är nödvändigt eller icke. Efter det en skrift utgivits men innan åtal anställts för innehållet i densamma hava gällande bestämmelser inrymt en befogenhet för administrativ myndighet — chefen för justitiedepartementet eller hans ombud — att verkställa kvarstad, under det att vederbörlig domstol tillagts sådan rätt efter det åtal anställts. Av denna anordning följer att olika regler äro givna för kvarstad utom rättegång och kvarstad under rättegång.

2. Kvarstad utom rättegång. Beträffande kvarstad utom rättegång må i detta sammanhang bortses från de förut omnämnda bestämmelser vilka i § 4 mom. 11 tryckfrihetsförordningen äro givna beträffande kvarstadsåtgärder å skrifter på främmande språk, utrikes tryckta och hit införda, ävensom från den i § 5 mom. 13 samma förordning åt Kungl. Maj:t meddelade befogenheten att på framställning av främmande makt eller sändebud låta genom chefen för justitiedepartementet eller justitiekanslern förordna om indragning av vare sig svensk eller utländsk skrift. Vad bestämmelserna i ämnet i övrigt angår uppställer tryckfrihetsförordningen för närvarande såsom allmän regel att ett förordnande om kvarstad icke blott skall vara meddelat inom åtta dagar efter det granskningsexemplar avlämnats till chefen för justitiedepartementet eller hans ombud utan även inom viss tid åtföljas av åtal. Såsom redan framhållits böra de sålunda till skydd för tryckfriheten föreskrivna garantierna i sina grunddrag bibehållas oförändrade. Vidkommande frågan om en förkortning av förutnämnda tidsfrist på åtta dagar må erinras att utvecklingen alltmera lett till att chefen för justitiedepartementet själv i 5—343575

de ojämförligt flesta fallen beslutar om kvarstad, under det att hans ombud allenast i sällsynta undantagsfall på eget ansvar meddela förordnanden härom. I anledning av denna praxis torde det vara nödvändigt att lämna ombuden rådrum för att få en kvarstadsfråga underställd chefens för justitiedepartementet prövning, och lärer en förkortning av förevarande tidsfrist därför ej vara att tillråda. Enär ett ingripande kan behöva ske så hastigt att chefens för justitiedepartementet beslut ej hinner avvaktas, bör det ej vara uteslutet för ett ombud att själv förordna om kvarstad. Denna möjlighet för ombuden att vid ett och annat enstaka tillfälle meddela beslut om kvarstad — att det skulle ske mera ofta torde knappast vara att förvänta — kan ur rättssäkerhetens synpunkt icke giva anledning till farhågor, allra helst som ett dylikt beslut i likhet med vad nu gäller bör underställas chefen för justitiedepartementet. En betydande förkortning av den tid inom vilken denne skall hava meddelat sitt beslut synes dock i jämförelse med nu gällande bestämmelser kunna genomföras, och torde en föreskrift att chefen för justitiedepartementet skall inom åtta dagar efter det anmälan till honom inkommit om ett meddelat kvarstadsförordnande hava fastställt eller återkallat detsamma ej förorsaka några olägenheter. Inom den tidsfrist av åtta dagar som tryckfrihetsförordningen för närvarande uppställer för kvarstadens läggande skall enligt gängse uppfattning icke blott själva förordnandet vara meddelat utan också en förrättning för verkställighet av samma förordnande hava ägt rum i tryckningsorten. Denna förrättning skall ske å tryckeriet. Över förloppet av densamma, orsaken till dess företagande ävensom antalet beslagtagna exemplar å tryckeriet skall protokoll i tre exemplar upprättas; ett erhåller boktryckaren, ett andra den kvarstadsförordnande myndigheten, det tredje slutligen magistraten i den stad, under vars jurisdiktion tryckeriet lyder, i och för omedelbar befordran i avskrift till justitiekanslern. Först sedan en sådan förrättning försiggått, torde kvarstad å skriften vara meddelad i tryckfrihetsförordningens mening. Denna förrättning synes vidare enligt § 5 mom. 12 tryckfrihetsförordningen böra hava föregått beslagsåtgärder på andra platser, vare sig i eller utom den ort där tryckeriet är beläget. Skulle tryckningsorten ej vara känd eller ej vara inrikes ort, bör dock en förrättning sådan som den nu beskrivna någonstädes företagas och lärer kunna anbefallas å vilken ort som helst, där skriften anträffats. En anordning av antydd art med en viss ordningsföljd olika kvarstadsåtgärder emellan är avsedd att vara ett led i garantierna mot godtyckliga indragningsåtgärder men innebär tillika en icke påkallad inskränkning i myndigheternas rörelsefrihet, ägnad att minska effektiviteten av ett ingripande. Spridningen av tryckalster sker i våra dagar med utomordentlig snabbhet. Angeläget torde därför vara att utmönstra föreskrifter vilka icke kunna anses vara obetingat nödvändiga såsom skydd för tryckfriheten men försvaga kvarstadsinstitutets användbarhet. I enlighet med vad nu sagts torde det vara lämpligt att utesluta stadgandet om en bestämd ordning olika kvarstadsåtgärder emellan — vilket stadgande numera ej heller lärer tillämpas. I stället synes det vara befogat att såsom villkor i angivet hänseende föreskriva att för-

ordnandet skall inom åtta dagar efter det skriften avlämnats till chefen för justitiedepartementet eller hans ombud vara meddelat den som har att ombesörja kvarstadens verkställande i tryckningsorten. Såsom ytterligare garanti mot administrativt godtycke har tryckfrihetsförordningen vidare gjort kvarstadens bestånd beroende dels av den omständigheten att kvarstadsåtgärden underställes prövning och godkännande av domstol och dels av det förhållandet att målet om den kvarstadsbelagda skriftens brottslighet anhängiggöres utan dröjsmål. Vad angår frågan om den ordning i vilken prövningen från domstolens sida av skedd kvarstad skall ske, föreslogs i 1912 års betänkande att ett av admi| nistrativ myndighet meddelat kvarstadsförordnande skulle underställas prövning av den rätt, varest åtalet för den beslagtagna skriftens innehåll borde anställas, och förty anmälas hos rätten eller dess ordförande, om tryckningsorten vore stad där rätten hade sitt säte, sist nästa dag och i annat fall sist inom fyra dagar efter det förordnandet gavs. Rätten skulle meddela beslut i frågan sist inom fyra dagar efter det underställningen skedde. Det förslag för vilket nu redogjorts har uppenbarligen i första hand varit inriktat på att säkerställa tryckfriheten mot godtyckliga administrativa ingrepp. I sådant hänseende synes det ock tillfredsställa högt ställda anspråk. Men uppenbart är att saken måste betraktas även ur andra synpunkter och att det väl låter tänka sig att ett förebyggande av dylika ingrepp icke kan i denna ordning helt tillgodoses. Om man betänker att chefen för justitiedepartementet själv numera i regel beslutar om kvarstad, torde det te sig såsom tämligen självfallet att blott sådana förordnanden vilka meddelats eller fastställts av honom få hänskjutas till prövning av domstol. E n motsatt anordning skulle leda till att domstolen kunde komma att fastställa ett av chefens för justitiedepartementet ombud utfärdat förordnande, vilket chefen för justitiedepartementet sedermera funne så obefogat att han återkallade kvarstaden. En anordning som kan giva anledning till konflikter av nu nämnd karaktär vore knappast välbetänkt. Vid nu anförda förhållanden synes det ändamålsenligare att inskränka domstolsprövningen till att avse allenast sådana kvarstadsförordnanden vilka meddelats eller fastställts av chefen för justitiedepartementet. I det föregående har den åsikten uttalats att en prövning från domstolens sida i en kvarstadsfråga bör ske med största skyndsamhet. Ur denna synpunkt har i förslaget upptagits en bestämmelse enligt vilken chefens för justitiedepartementet beslut skall inom fyra dagar efter dess fattande anmälas för ordföranden i den rätt vid vilken åtalet rörande skriftens innehåll bör väckas. Rätten skall enligt förslaget inom två dagar efter det sådan anmälan inkommit meddela beslut i saken. Därest häradsrätt såsom ovan föreslagits i vissa fall bleve behörigt forum, synes det med hänsyn till häradsrättens organisation vara nödvändigt att jämväl tillägga ordföranden befogenhet att då häradsrätten icke är samlad utan biträde av nämnden verkställa den prövning varom nu är fråga. I likhet med nu gällande bestämmelser torde beståndet av en meddelad kvarstadsåtgärd än ytterligare böra göras beroende av att saken fullföljes genom

68 åtal inom viss kort tid. I sådant syfte har i förslaget föreskrivits att stämning skall vara uttagen inom åtta dagar efter det underrättelse om kvarstaden till justitiekanslern inkommit.

3. Kvarstad under rättegång. Vad åter angår kvarstad under rättegång ankommer det enligt nu gällande bestämmelser icke på administrativ myndighet att på detta stadium förordna om kvarstad utan sådan rätt tillkommer uteslutande den domstol vid vilken målet är anhängigt. E t t kvarstadsingripande förutsätter vidare ett yrkande härom, och slutligen äro olika regler givna för det fall att åtalet är väckt av allmän åklagare och det då enskild person för talan. I förstnämnda fall har domstolen att inom åtta dagar efter det yrkande därom framställts utlåta sig i kvarstadsfrågan. Före avgörandet skall domstolen därest det »utan tidsutdräkt» kan ske inhämta utlåtande av chefen för justitiedepartementet eller hans ombud. Det beslut domstolen fattar skall underställas hovrättens prövning och går i omedelbar verkställighet endast under förutsättning att chefens för justitiedepartementet eller hans ombuds utlåtande hunnit inhämtas och utfallit tillstyrkande. Innan hovrätten prövar det underställda beslutet, har den att inhämta tryckfrihetskommitténs utlåtande. Utfaller detta tillstyrkande, så kan hovrättens bifall till kvarstaden ej överklagas och går alltså naturligen i omedelbar verkställighet. Ä r däremot utlåtandet avstyrkande, skall ett beslut om bifall till kvarstadsyrkandet underställas högsta domstolens prövning och får i avvaktan på utgången av denna prövning icke verkställas. Avslår hovrätten yrkandet, är frågan därom slutgiltigt avgjord. Har kvarstadsyrkandet väckts av enskild person, är ärendets behandling för närvarande i åtskilligt en annan. Utlåtande av chefen för justitiedepartementet eller hans ombud skall icke inhämtas. Bifalles yrkandet går beslutet härom i verkställighet först sedan det vunnit laga kraft. Någon underställning förekommer icke. Några bestämmelser om förfarandet i hovrätt och om rättsmedel mot dess beslut finnas icke heller. Då de förut anmärkta reglerna om inhämtande av tryckfrihetskommitténs utlåtande och om eventuell underställning ej torde vara i förevarande fall tillämpliga, torde klagan allenast böra medgivas över beslut varigenom hovrätten bifallit kvarstadsyrkandet. E t t beslut av denna innebörd torde dock omedelbart gå i verkställighet. Så snart stämning till domstol uttagits för missbruk av tryckfriheten, bör enligt de sakkunnigas mening och i anslutning till nu gällande bestämmelser administrativ myndighet icke få besluta om kvarstad. Det ur alla synpunkter lämpligaste torde vara att inrymma befogenhet härutinnan åt den underrätt som är behörig att handlägga huvudsaken. Genom en sådan anordning skapas förutsättningar för en snabb prövning och för en enhetlig behandling av kvarstadsyrkanden väckta såväl före som efter ett måls anhängiggörande. E n svarande bör tydligen ej under hela rättegången hållas i ovisshet om huruvida ett dylikt yrkande kommer att framställas eller icke. Tvärtom tala billighets skäl för att han så snart som möjligt får klarhet härutinnan. Av

69 det sagda lärer en begränsning av den tid inom vilken yrkandet får framställas vara motiverad, och i förslaget har därför upptagits en bestämmelse att yrkande varom nu är fråga skall framställas senast å den dag som i stämningen utsatts för förberedelsen av målet. Över ett beslut varigenom rätten eller domaren fastställt ett förordnande om kvarstad eller varigenom rätten själv förordnat därom synes det böra vara tillåtet att föra klagan genom särskilda besvär. I det slutliga utslaget måste rätten alltid ånyo taga ställning till en icke upphävd kvarstad. Befinnes därvid skriften icke vara brottslig eller icke av den art att den skall konfiskeras, skall naturligen det meddelade förordnandet förklaras hava förfallit. Är innehållet i skriften däremot sådant att det medför skriftens konfiskering, lärer ett tillkännagivande i utslaget att kvarstaden skall bestå intill dess utslaget vunnit laga kraft eller annorledes förordnats vara självfallet.

III. Specialmotivering till de sakkunnigas lagförslag. Bl. 5:o. De i detta moment vidtagna ändringar hava varit erforderliga för avskaffande av rådhusrätt såsom exklusivt forum för mål angående förseelser emot tryckfrihetsförordningen. Sålunda har uteslutits föreskriften att boktryckare, arbetare i tryckeriet samt där tryckta skrifters författare och utgivare skola, därest tryckeriet anlägges å ort som lyder under landsrätt, i alla mål som boktryckningen röra lyda under rådhusrätten i den stad där länets styrelse har sitt säte. Tillika har bestämmelsen om anmälningsskyldighet då ett tryckeri anlagts eller bytt ägare underkastats viss jämkning. I sistnämnda hänseende är för närvarande stadgat att såväl magistraten i den stad, varuti boktryckeriet anlägges eller under vars domsrätt det skall lyda, som Konungens befallningshavande i länet skola skriftligen underrättas om att ett tryckeri anlagts eller att detsamma bytt ägare. Enligt förslaget skall sådan anmälan allenast göras till Konungens befallningshavande i det län där tryckeriet finnes. Denna myndighet har därefter att underrätta chefen för justitiedepartementet och polismyndigheten i den ort där tryckeriet är beläget. §4. 3:o. I detta moment, som till en del motsvarar gällande § 4 mom. 5 tryckfrihetsförordningen, har jämväl inarbetats en i nuvarande § 5 mom. 11 samma förordning anmärkt föreskrift att publik aktör ej må i sitt käromål upptaga och åklaga enskilt förolämpande. I samband härmed har det synts lämpligt att vidtaga sådan jämkning i avfattningen att publik aktörs åtalsrätt ej uttryckligen omnämnes för det fall att en ämbetsman blivit kränkt i och för sitt ämbete. Befogenhet att åtala förolämpande av denna art torde nämligen tillkomma publik aktör utan uttryckligt stadgande. I detta sammanhang må nämnas att kommittén angående statsfientlig verksamhet torde —• enligt vad dess ordförande meddelat —• hava för avsikt att föreslå en utvidgning i publik aktörs åtalsrätt därutinnan att han må kunna åtala enskilt förolämpande emot ämbets- och tjänsteman, som är ägnat att nedsätta dennes anseende i allmänhet. E t t sådant förslags genomförande för-

71 utsätter ändring i förevarande moment, och lärer det ankomma på nämnda kommitté att framställa förslag härom. I tryckfrihetsförordningen förekomma icke angivelsebrott, varmed förstås brott, vilka utan att höra under allmänt åtal likväl kunna efter målsägandes angivelse åtalas av allmän åklagare. Att någon ändring härutinnan icke är avsedd torde fullt otvetydigt framgå av den avfattning, som givits de i förevarande moment intagna reglerna om åtalsrätten. Någon motsvarighet till ett i § 5 mom. 11 tryckfrihetsförordningen rörande utförandet av enskilt åtal anmärkt stadgande finnes icke i förslaget, då part numera genom lagen om fri rättegång fått möjlighet att erhålla rättsbildat biträde jämväl vid utförandet av talan i tryckfrihetsmål. 4:o. Detta moment motsvarar de två första punkterna i gällande § 4 mom. 6 tryckfrihetsförordningen. En redaktionell ändring har gjorts i förtydligande syfte. Vad i förevarande moment är stadgat om åtal torde jämväl få tillämplighet å talan varom förmäles i § 5 mom. 10 i förslaget. 5:o. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om kvarstad återfinnas för närvarande i § 4 momenten 3, 6 och 8—11 samt § 5 momenten 8 och 11—13. I föreliggande förslag hava § 4 momenten 8—11 samt § 5 mom. 13 bibehållits oförändrade och i övrigt hava stadgandena i ämnet sammanförts till § 4 momenten 5 och 6. I första stycket i § 4 mom. 5 i förslaget återfinnes huvudstadgandet om förordnande av kvarstad. Såsom förutsättning för åtgärdens behörighet har uppställts krav på att innehållet i den skrift som skall beläggas med kvarstad måste anses innefatta förbrytelse som kan medföra påföljd av skriftens konfiskering. Detta innebär en ändring i förhållande till stadgandet i § 4 mom. 3 gällande tryckfrihetsförordning, åt vilket stadgande emellertid av lätt insedda skäl näppeligen givits någon sträng bokstavstolkning. Andra stycket i mom. 5 i förslaget, som delvis motsvaras av gällande bestämmelser i § 4 mom. 3 första punkten, begränsar uttryckligen kvarstadsrätten före stämningens uttagande till fall då brottet ligger under allmänt åtal. Att medgiva befogenhet för en målsägande att hos chefen för justitiedepartementet eller hans ombud begära kvarstad torde så mycket mindre vara påkallat som ifrågavarande begränsning funnits stadgad alltsedan den nuvarande tryckfrihetsförordningens tillkomst. I samma stycke upptages jämväl ett stadgande om den frist efter utgivandet av skrift inom vilken kvarstad skall vara lagd, och i fjärde stycket återfinnes bestämmelse om skyldighet för ett av chefens för justitiedepartementet förordnat ombud som själv vidtagit. en kvarstadsåtgärd att omedelbart underställa beslutet dennes prövning. I sammanhang härmed har jämväl ansetts lämpligt att i lagtexten utsäga att

72 denne i det fall, att kvarstaden fastställes, äger om så erfordras förordna om kvarstadens verkställande jämväl å andra orter än tryckningsorten. Med stadgandena i följande två stycken i förevarande moment äro att jämföra gällande stadganden i § 5 mom. 8 andra stycket första och andra punkterna. I förslaget har icke influtit någon föreskrift angående förfarandet hos justitiekanslern i de fall då det gäller anmälan från enskild person. Finner justitiekanslern att åtal i anledning av en sådan anmälan bör äga rum, kan det — bestämmelser förutan — förutsättas, att åtal kommer att anhängiggöras utan tidsutdräkt, samt att i övrigt intet blir försummat som bör iakttagas för anställande av åtal. I sista stycket i mom. 5 i förslaget återfinnas bestämmelser om kvarstad för det fall att stämning uttagits beträffande innehållet i den skrift kvarstadsyrkandet avser. För närvarande kan ett sådant yrkande framställas när som helst under rättegången. I motsats härtill skall yrkandet enligt förslaget vara framställt senast å den dag, som i stämningen utsatts för förberedelsen. Såväl allmän åklagare som målsägande äga befogenhet att på detta stadium av rättegången begära kvarstad, och en förutsättning för yrkandet är sålunda ej längre att brottet faller under allmänt åtal. En bestämmelse angående den tid inom vilken ett beslut över dylikt yrkande skall meddelas har icke influtit i förslaget. Underlåtenheten härutinnan är betingad av svårigheterna att göra en sådan bestämmelse tillämplig jämväl för häradsrätt. Med den hastiga spridning som numera äger rum av tidningar och böcker har den praktiska betydelsen av föreskrifter i förevarande avseende försvagats. 6:o. Beträffande i förevarande moment upptagna regler om ordningen för överklagande av beslut rörande kvarstad hänvisa de sakkunniga till vad i den allmänna motiveringen härutinnan anförts. Stadgandet i mom. 5 i förslaget rörande sådan kvarstad, varom fråga väckts först sedan målet blivit vid domstol anhängigt, får enligt förslagets förevarande moment ej föranleda ett återupplivande av en redan upphävd eller eljest återgången kvarstad. Sedan rätten ogillat ett yrkande om kvarstad, får ej heller fråga om skriftens beläggande med kvarstad ånyo upptagas. I förslaget har icke inarbetats närmare föreskrifter huru vid verkställande av kvarstad å och konfiskering av skrift skall tillgå, då något praktiskt behov av dylika regler icke torde föreligga. I förslaget har i hithörande avseende allenast anmärkts, att skriftligt bevis om antalet av de exemplar som å varje ställe beläggas med kvarstad skall genast utan lösen tillställas såväl den hos vilken kvarstaden verkställes som det tryckeri där skriften är tryckt. §5. l:o. I detta moment hava upptagits bestämmelser angående forum i mål rörande ansvar för innehållet i tryckt skrift ävensom bestämmelser för tillsättning av

73 jurykårer. Utöver vad förut i den allmänna motiveringen anförts torde i detta sammanhang allenast böra framhållas, att rådhusrätt i stad som ej deltager i landsting bör vid utseende av medlemmar i jurykår för det län vars styrelse har säte i staden äga rätt att utse jämväl inom staden boende personer. 2:o. I förevarande moment angivna diskvalifikationsgrunder hänföra sig icke till medlemskapet av jurykåren utan till kompetensen att tjänstgöra i jury. Det torde dock vara självfallet att till medlemmar i jurykår icke böra utses andra än dem som äro behöriga att mottaga uppdrag såsom jurymän. Bland diskvalifikationsgrunderna förefinnas icke bestämmelser att den som står under annans husbondevälde eller är av allmänna fattigvården omhändertagen till varaktig försörjning är utesluten från uppdraget. Med hänsyn till det sätt varpå jurykår utses lära dylika bestämmelser icke vara erforderliga. 3:o. Stadgandena om förberedelsen hava införts i detta moment. Särskild uppmärksamhet påkallar spörsmålet om behandlingen av ett av den tilltalade framställt yrkande att frågan om skriftens brottslighet skall prövas av jury, vilket yrkande enligt vad i den allmänna motiveringen sagts skall framställas senast vid förberedelsen. I förevarande hänseende är i första hand föreskrivet, att rätten, om den finner uppenbart att innehållet icke till någon del är brottsligt, skall avslå yrkandet. I sådant fall torde man böra räkna med att rätten samtidigt som den avslår yrkandet meddelar utslag i målet. Utgöres det brott för vilket ansvar yrkas allenast av otillåten inbjudan till lotteri, skall jämväl yrkandet om prövning av jury avslås. Yrkas ansvar slutligen för smädligt yttrande mot enskild person eller hotelse mot sådan, skall prövning av jury såsom i den allmänna motiveringen framhållits blott i undantagsfall äga rum. Det är att uppmärksamma att vid ställningstagandet till yrkandet om prövning av jury kärandens brottsrubricering blir avgörande. Har han alltså inskränkt sin ansvarstalan för ett missbruk av tryckfriheten till att avse blott ett yrkande om ansvar för smädligt yttrande, är rätten — även om missbruket skulle innefatta brott emot strängare lagrum — icke skyldig hänskjuta målet till prövning av jury. Denna bundenhet vid brottsrubriceringen medför å andra sidan att ett mål kan bliva hänskjutet till prövning av jury, om käranden — trots att saken allenast gäller ett smädligt yttrande •— såsom straff grund åberopar andra lagrum än § 3 mom. 11 tryckfrihetsförordningen jämfört med 16 kapitlet 9 eller 11 § strafflagen. Framhållas bör därjämte, att därest flera ansvarsyrkanden framställas i ett och samma mål och något av dem hemfaller under prövning av jury, övriga yrkanden jämväl skola dit hänskjutas. Om domstolens rätt att i vissa fall vägra att hänskjuta framställda yrkanden till prövning av jury är i annat sammanhang talat.

74 Slutligen har i momentet lämnats föreskrift för det fall att målet vid förberedelsen ej hänskjutes till prövning av jury, vilken föreskrift innebär, att målet skall i vanlig ordning handläggas. Någon gränsdragning mellan förberedelsen och huvudförhandlingen har ej skett och torde ej heller ur praktisk synpunkt vara erforderlig. 4:o. Här hava upptagits bestämmelser om hur juryn skall tillsättas och om den ordning i vilken frågor om jäv och invändningar angående behörigheten att tjänstgöra i jury skall prövas. I detta avseende åberopa de sakkunniga vad i den allmänna motiveringen anförts.

5:o. Detta moment innefattar regler om inkallande av utsedd juryman till tjänstgöring samt om påföljder för utevaro av denne. I anslutning till vad i den allmänna motiveringen anförts hava de sakkunniga vid bestämmelsernas avfattande sökt tillgodose kravet att uppskov med förhandlingen inför jury i följd av sådan utevaro endast må förekomma i undantagsfall. 6:0. Beträffande skälen för den här föreslagna högtidliga försäkran, som jurymännen skola avgiva innan de inträda i tjänstgöring, hänvisas till den allmänna motiveringen. 7:o. I anslutning till vad i den allmänna motiveringen yttrats hava i detta moment upptagits de föreskrifter som synts erforderliga för reglering av spörsmålet om parts utevaro vid förhandlingen inför jury. För det fall att uppskov med målets handläggning erfordras, sedan det hänskjutits till prövning av jury, hava bestämmelser icke meddelats i förslaget i vidare mån än det föreskrivits, att domstolen har att meddela parterna de förelägganden, vilka kunna befinnas nödiga för målets slutliga avgörande. Det torde nämligen vara uteslutet att i tryckfrihetsförordningen inarbeta utförliga bestämmelser om förhandlingen skall upprepas eller ej då målet företages efter uppskov. En fordran på en fullständig upprepning lärer ej böra uppställas, men å andra sidan kan ett ombyte av juryman föranleda antingen en dylik upprepning eller sådana åtgärder som möjliggöra för ny juryman att följa målets fortsatta handläggning. De sakkunniga anse sig kunna hysa grundade förhoppningar att domstolarna bestämmelser förutan skola vara i stånd att gestalta förfarandet alltefter omständigheterna i det särskilda fallet. 8:0.

I den allmänna motiveringen hava de sakkunniga i stora drag angivit hur de tänkt sig att handläggningen inför juryn bör anordnas. I förevarande moment hava sammanförts reglerna för denna handläggning, och synes någon närmare motivering angående dessa bestämmelser icke erfordras.

75 9:o. Föreskrift om rätt till ersättning vid fullgörande av uppdrag såsom juryman har här intagits. Storleken av denna ersättning har synts böra utgå i enlighet med de grunder vilka gälla rörande ersättning till landstingsman. I sådant hänseende är för närvarande stadgat, att landstingsman, som ej bor å den ort där landsting hålles, åtnjuter under landstingets möte samt under resan fram och åter dagtraktamente med tolv kronor ävensom reseersättning, beräknad efter lägsta skjuts- och åkdonslega, där icke järnväg är att tillgå eller fartygslägenhet begagnas, samt avgiften i andra klassens vagn på järnväg, där sådan finnes, och för en hyttplats eller, när hyttplats ej förekommer, en salongsplats på fartyg, där resan såmedelst sker. För landstingsman, som bor å den ort där landstinget hålles, utgår dagtraktamente under mötet med nio kronor. 10 :o. De sakkunniga få vidkommande förevarande moment hänvisa till vad därom anförts i den allmänna motiveringen. 11 :o. Det moment varom nu är fråga motsvarar till en del gällande § 5 mom. 10 tryckfrihetsförordningen samt upptager bestämmelser angående forum för andra brott än egentliga tryckfrihetsbrott. De allmänna grunderna för dessa bestämmelser liksom deras huvudsakliga innehåll hava angivits i den allmänna motiveringen. 12 :o. I den mån tryckfrihetsförordningen icke meddelar särskilda bestämmelser för tryckfrihetsprocessen skola med stöd av gällande § 5 momenten 6 och 11 tryckfrihetsförordningen de allmänna straffprocessuella reglerna vara att tilllämpa. Är målet anhängigt vid krigsdomstol, skall enligt mom. 10 samma paragraf i dess nuvarande lydelse tillämpas vad om rättegången vid sådan domstol är eller varder stadgat. Såsom i den allmänna motiveringen antytts, avser förslaget icke att genomföra någon ändring i denna del. I anslutning härtill har förevarande moment avfattats.

Särskilt yttrande av herr Hansson. Det förslag till ändrad lydelse av vissa delar av §§ 1, 4 och 5 tryckfrihetsförordningen, som blivit resultatet av de sakkunnigas utredningsarbete, har i mina ögon framför allt följande företräden: 1. Genom huvudförhandlingens i jurymål koncentration till i regeln ett enda rättegångstillfälle, genom införande av muntlighet och omedelbarhet vid denna förhandling i förening med därav följande åliggande för båda parterna att därvid iakttaga personlig inställelse, då. skäl därtill förefinnas, samt genom uppställande som villkor för förhandlingens företagande, att juryn är närvarande, sedan den redan i god tid dessförinnan fått sin sammansättning slutgiltigt fastställd, har grunden enligt min mening undanryckts samtliga de praktiskt sett mest betydelsefulla av de berättigade anmärkningar, som allt sedan juryinstitutets införande år 1815 tid efter annan, i samlad form redan så tidigt som vid 1828—30 års riksdag, blivit framförda mot juryprocessen i tryckfrihetsmål i dess nuvarande form. 2. Genom tillerkännande åt svaranden av frihet att där han det begär få mot honom anhängiggjord talan prövad utan anlitande av jury ävensom åt rätten av befogenhet att — där icke särskilda omständigheter till annat föranleda — utan jurys medverkan till slutlig prövning företaga bl. a. av enskild kärande anhängiggjort mål, i vilket den åtalade skriften icke skäligen kan anses efter strängare lagrum än § 3 mom. 11 tryckfrihetsförordningen jämfört med 16 kap. 9 eller 11 § strafflagen, torde beträffande ett stort antal mål, som kan väntas bli större och större i mån kännedom hinner spridas om de fördelar den vanliga allmänna processen i regeln medför för båda parterna, dels vinnas, att rättegången blir snabbare, bekvämare och billigare, dels förebyggas, att tryckfrihetsåtal enligt § 3 mom. 11 tryckfrihetsförordningen eller hot om sådant åtal, såsom på senare tid ej varit ovanligt, bliva använda i mer eller mindre öppet framträdande utpressningssyfte snarare än för tillfredsställande av ett naturligt behov av upprättelse, som icke på annat sätt kunnat bättre tillgodoses. 3. Häradsrätt blir likställd med allmän underrätt i stad som forum för tryckfrihetsmål. Härigenom lägges vägen öppen för det inordnande av tryckfrihetsprocessen i den allmänna brottmålsprocessen, vilket av Riksens ständer redan vid 1815 års riksdag framhölls som önskvärt och vilket — såsom framgick av vad vid 1931 års riksdag förekom i sammanhang med behandlingen av frågan om huvudgrunderna för den förestående rättegångsreformen — alltjämt av många på goda grunder anses eftersträvansvärt.

77 Skäl saknas icke för antagande, att om de av de sakkunniga sålunda föreslagna viktiga förbättringarna i tryckfrihetsprocessen komma till stånd, resultatet blir, att jurys användning allt mera kommer ur bruk i andra fall än de mycket sällsynta, i vilka en fristående lekmannanämnd vid rättens sida sakligt kan anses ha en verklig uppgift att fylla även i ett land, vilket har lyckan äga en så upplyst och självständig domarkår som vårt. Behovet att innan någon erfarenhet härom vunnits skrida till den ingripande förändring av sättet för juryns bildande, som ingår i de sakkunnigas förslag, kan starkt ifrågasättas. En sådan förändring är icke erforderlig för genomförandet av de företrädesvis viktiga reformer i tryckfrihetsprocessen, som ovan angivits. Den nuvarande tryckfrihets juryn har under de i det närmaste 120 år den bildats efter de grunder, vilka nu tillämpas, ingalunda så illa fyllt sin uppgift, att den just nu, på tröskeln till ett tidsskede, då den är avsedd att komma till användning i mindre utsträckning än förut, kan tänkas plötsligt ha blivit i trängande behov av en fullständig omstöpning, vars följder mycket litet låta sig överskåda i vidare mån än att varje jury på grund därav måste få en partipolitisk uppdelning, knappast mera tilltalande än den, som för närvarande uppstår därinom på grund av ledamöternas ursprung från så artskilda håll som åklagare, domstol och svarande, och dess sammansättning i det enskilda målet överlämnas åt slumpen utan den möjlighet till beaktande av målets särskilda art, som hittills förefunnits. Då fjolårets riksdag som medel att ernå större processuell säkerhet för enskilda i av dem anhängiggjorda tryckfrihetsmål antytt jämväl mera tillfredsställande grunder för juryns bildande än de sedan år 1815 gällande, har naturligtvis ett försök bort göras att utarbeta ett förslag till sådana nya grunder. Att ett sådant måste utgå från länet som jurisdiktionsområde för jurydomstolen och medverkan på ett eller annat sätt vid jurykårens bildande av kommunalrepresentationerna i landstingsområden och -städer, torde få anses lika oförnekligt, som att inom dessa representationer den proportionella valmetod med möjlighet till partibeteckningar även av politisk art, som föreskrives för andra val, icke kan sättas åsido vid jurymannavalen, om dessa förläggas dit. Ur stånd att själv utarbeta något mera tillfredsställande förslag har jag därför icke ansett mig berättigad att reservera mig mot det framlagda, ehuru detta ingalunda av mig omfattas med entusiasm. Den enda möjlighet till dess förbättring jag under de sakkunnigas överläggningar tillåtit mig ifrågasätta, men utan att därför vinna anslutning, har varit överlämnandet efter från Danmark hämtad förebild av jurykårens utväljande åt en särskild kommitté, bestående av fem ledamöter, av vilka en nominerad av Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen, två av vederbörande domstol och två av landstinget och stadsfullmäktige i den stad, där jurydomstolen har sitt säte. ( J f r danska Retsplejelovens kap. 8.) J a g har dessutom under överläggningarna ifrågasatt förläggandet av forum i tryckfrihetsmål beträffande andra än i landstingsstad tryckta skrifter till länets folkrikaste stad i stället för till den stad, där länets styrelse har sitt säte. Förslaget skulle få betydelse särskilt för städerna Eskilstuna, Borås och Sundsvall, vilkas tryckfrihetsmål enligt de sak-

kunnigas förslag skulle bliva att handlägga vid underrätterna i resp. Nyköping, Vänersborg och Härnösand. Enklast synes emellertid att även i detta hänseende låta det bli vid det gamla, vilket bliver fallet, om man tills vidare lämnar grunderna för juryns bildande orubbade i avvaktan på resultatet av de övriga förbättringar i tryckfrihetsprocessen, som föreslagits. Med avseende på kvarstad har jag — tyvärr på ett väl sent stadium av överläggningarna — ifrågasatt, att den befogenhet att pröva vissa chefens for'justitiedepartementet beslut rörande kvarstad, som i § 4 mom. 5 st. 5 tillagts vederbörande underrätt redan innan åtal för kvarstadsbelagd skrift där anhängiggjorts, skulle överflyttas till riksdagens tryckfrihetskommitté. Härigenom vunnes fördelen av större snabbhet med avgörandet och undvekes oformligheten, att en ung t. f. domhavande skulle kunna bliva satt att ensam på sitt ansvar taga underkännandet av rättsenligheten av ett av högste chefen för justitieförvaltningen i riket fattat beslut. Sigurd

Hansson.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet Författningstexter

. . .

Motiv : I. Inledande översikt. 1. Inledande anmärkningar 2. Gällande bestämmelser angående processen i tryckfrihetsmål 3. Tidigare reformförsök 4. Motioner vid 1931 års riksdag i samband med behandlingen av huvudgrunderna för en rättegångsreform 5. Begäran om utredning vid 1933 års riksdag 6. Statistik över jurymål • . . II.

Allmänna grunder för de sakkunnigas förslag.

A.

Tryckfrihetsprocessen. 1. Inledning 2. Fördelar och nackdelar av en partiell reform av tryckfrihetsförordningen 3. Förhållandet mellan en omdaning av tryckfrihetsprocessen och den förestående allmänna processreformen 4. Tryckfrihetsjuryns organisation och därmed sammanhängande frågor om laga domstol och rättegång i jurymål 5. övriga tryckfrihetsmål 6. Underställning av tryckfrihetsmål

B.

III.

Sid. 3 5

21 22 23 24 24 25

28 28 30 30 62 63

Kvarstadsinstitutet. 1. Inledning 2. Kvarstad utom rättegång 3. Kvarstad under rättegång

64 65 68

Specialmotivering till de sakkunnigas lagförslag

70 Särskilt yttrande av herr Hansson

Statens offentliga utredningar 1934 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna ntredningnr ,s nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. Utlåtanden över utredningen ang. tredje mans rätt till neutralitet i arbetakonflikter m. m. [10] Betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsåtgärder ni. m. [IG] Utlåtanden över betänkande med förslag till lag ang. vissa ekonomiska stridsåtgärder m. m. [30] Utredning ang. revision av 18 kap. 18 § BtrafElagen. [5o] Betänkande med förslag till lag om ungdomsfängelse in. m. [52] Betänkande ang. tryckfrihetsprocessens oinbildning. [54] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av lantbruksprodukter m. m. för statens och kommunala inrättningars behov. [15] Betänkande med förslag till bestämmelser ang. upphandling av inhemskt bränsle för statens stationära anläggningar m. m. [20] 1930 års peusionssakkunniga. Betänkande rörande familjepensionering för tjänstemän vid den civila statsförvaltningen och för arbetare i statens tjänst. [29] Betänkande ang. omorganisation av landsfogdetjänstema. [31] Betänkande med förslag till avlöningsbestämmelser för ickeordinarie befattningshavare inom allmänna civilförvaltningen. [42] Statens orgauisatioosnämnd. Betänkande med förslag rörande lotsverkets personalfråga och därmed sammanhängande förhållanden. [16] 1934 års nnlitärpensionssakkunniga. Betänkande med förslag till tjänstepensionsreglemeute för befattningshavare vid försvarsväsendet. [49] Statskontorets utlåtande ang. nudantag från tillämpningen av tjänstepensionsreglementet för arbetare. [51] Kommunalförvaltning. Statens och kommunernas finansväsen. Betänkande raed förslag till ändrade bestämmelser rörande frihamns väsendet. [36] Betänkande ang. arbetsfördelning m. m. för tnlltaxeringsoch kontorsgöromål vid tullverket. [38] Foliti. Betänkande med förslag till spritdrycksförordning m. m [39] Socialpolitik. Arbetslöshetsntreduiogens betänkande. 2. Bilagor, band 2. Finanspolitikens ekonomiska verkningar. [1] Arbebslöshetsutreduingens betänkande. 2. Bilagor, band 3. Löneutvecklingen och arbetslösheten. [2] Utredning ang. åtgärder för bekämpande av ungdomsarbetslösheten. [11] Arbetslöshetsutredningens betänkande. 2. Bilagor, band 4. Penningpolitik, offentliga arbeten, subventioner och tullar som medel mot arbetslöshet. [12] Undersökningar ang. det sociala hjälpklientelet. [14] Allmänna arbeten för arbetslöshetens bekämpande i Sverige 1929—1934. [44] Betänkande med utredning och förslag rörande den samhälleliga hjälpverksamhetens organisation m. m. [53] Hälso- och sjukvård. Medicinalstyrelsens förslag till nya författningsbestämmelser ang. statsbidrag till avlöning åt distriktssköterskor m. m. [9] Betänkande angående don slutna kroppssjukvården i riket jämte vissa därmed sammanhängande spörsmål. [22] Betänkande med utredning och förslag ang. sänkning av läkemedelspriserna, revision av apoteksvarastadgan m. m. [35] Allmänt näringsväsen.

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande med utredning och förslag rörande organisatio-3 nen av försöksverksamheten p& växt- och trädgårdaod-^ lingens område. [4] Utredning med förslag ora åtgärder för åstadkommande avi billiga egnahemsbyggnader. [6] JordbrukBkreditutredniugen. Betänkande med förslag tllH förordning ang. statens lånefond för eeknndärlån mot inteckning i jordegendom, in. in. [37] Betänkande med förslag ang. avsättningen av smör octl andra fettämnen av inhemskt nrsprang. [43] Jortlbrukskreditutredningen. Betänkande med förslag tilJ kungörelse ang. lån till jordbrukare for genomförande avj ackord ra. ni. [45]

Vattenväsen. S k o g s b r u k . vlBergsbruk. Betänkande med förslag till lag om virkesmätning: m. m. [321 Industri. Statliga icemen t- och betongbestämmelsor av år 1934. [17] Handel o c h sjöfart. Betänkande med förslag ang. frågan om lamplipa åtgärder till skydd för sjömän vid besök i utländska hamnar. [5] Betänkande med förslag till sjöarbots tidslag. [8] Betänkande, med förslag ang. bemanning av svenska fartyg jämte statistisk utredning ang. svenska handelsflottans bemanning Är 1931. [23] Kommunikationsvägen. Teknisk-ekonomiska utredningar rörande vägväsendet. Dol 1. Vägar. [27] Del 3. Avgivna utlåtanden. [28] Järnvägs- och automobiltrafik. [33] Varntrafiken med bil samt statistisk och kartograflsk översikt av totala varntrafiken till och från Stockholm under maj månad 1932. [34] Utredning rörande reguljär luftfart samt luftfartsmyndighetens organisation. [48] Bank-, kredit- och penningväsen. Betänkande i frågo ora inrättando av ett institut för medellång och långfristig kreditgivning åt företag inom näringslivet. [7] Stadshypotekssakknn nigas betänkande med förslag till förordningar ang konungariket Sveriges stad shy potekakossa samt ang. grunderna för BtadshypoteksfÖreningars bildande och verksamhet ra. ra. [13] Utredning i fråga om användandet av postsparbankens medel. [26] Försäkringsväsen. 1928 års penaionsförsäkringskommitté. Betänkande med förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [18] Pensionsförsäkringsreformon. Kortfattad framställning av 1928 års pensioasfÖrsHkringskommitfcés förslag rörande revision av den allmänna pensionsförsäkringen. [19]

Kyrko väsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. 1933 års teaterntrednings betänkande. Del 1. De fasta statsunderstödda teatrarna. [3] Del 2. Utredning rörande teoterförhållaudena i riket. [21] Förslag till psalmbok för svenska kyrkan. [24] Körslag till alternativa koraler. [25] Utredning och förslag rörande de extra ordinarie lärarnas vid de allmänna läroverken anställningsförhållanden m. m. [40] Utredning och förslag an?, en förbättrad ställning för ämnena latin och grekiska vid de allmänna läroverken. [41] Betänkande och förslag ang. statens övertagande av vissa'. kostnader för folkskoleväsendet m. m. [47] Försvarsväsen. Utrikes ä r e n d e n .

Stockholm 19S4. Kgl. Boktr. P. A. Norstedts Söner

343575 Internationell rätt.