Förslag till omorganisation av justitiekanslersämbetet och inrättande av ett riksåklagarämbete

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 4 6 : 9 2 JUSTITIEDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

OMORGANISATION AV JUSTITIEKANSLERSÄMBETET OCH

INRÄTTANDE AV ETT RIKSÅKLAGARÄMBETE AVGIVET AV

inom

justitiedepartementet

tillkallade

sakkunniga

S T O C K H O L M 1 9

Statens offentliga utredningar 1946 K r o n o l o g i s k

f ö r t e c k n i n g

nala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Mar1. B e t ä n k a n d e angående rundradion i Sverige. Dess j cus. 95 s. Fi. aktuella behov ooh riktlinjer för dess framtida verk29. 1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga. B e t ä n k a n d e s a m h e t . Norstedt. 167 s. K. m e d förslag till ä n d r a d e bestämmelser i fråga om ' 2. Dödföddheten och tidigdödligheten i Sverige. Dess taxering a v inkomst av jordbruksfastighet s a m t lag s a m b a n d med nativitetsminskningen och dess föro m jordbruksbokföring. Marcus. 282 s. 3 bil. Fi. hållande vid olika former a v förlossningsvård samt 30. Socialutbildningssakkunniga. 2. U t r e d n i n g och fördess socialmedicinska och befolkningspolitiska beslag rörande statsvetenskapliga e x a m i n a m . m. tydelse. Av C. Gyllensvvärd. Beckman. 115 s. S. Hseggström. 127 8. E. 3. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ä n d r a d e grunder för 31. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och u t r e d flottningslagstiftningen m. m. Hseggström. 99 s. J o . ningar- 6. Skolans inre a r b e t e . S y n p u n k t e r p å fostr a n och undervisning. I d u n . 194 s. E. 4. B e t ä n k a n d e med förslag angående uniformspliktens 32. B e t ä n k a n d e med förslag till förordning angående omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. allmänt k y r k o m ö t e m. ra. Hseggström. 161 s. E. V. Petterson. 59 s. F ö . 33. Försäkringsutredningen. Förslag till l a g o m för5. B e t ä n k a n d e om barnkostnadernas fördelning med säkringsrörelse m . m . 1. L a g t e x t . Norstedt, iv, 150 förslag angående allmänna barnbidrag m. m . V. Pets. H. terson. 351 s. S. 34. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om förC. B e t ä n k a n d e om barnkostnadernas fördelning med säkringsrörelse m . m . 2. Motiv. Norstedt, v j , 441 förslag angående allmänna barnbidrag m . m . Bilas. II. gor. Beckman. 153 s. S. 35. S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen under d e n 7. B e t ä n k a n d e och förslag rörande åtgärder för a t t betill följd a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisen. gränsa antalet kontraktsanställt manskap inom Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. I d u n . 476 s. Fo. krigsmakten. Beckman. 136 s. F ö . 36. Parlamentariska undersökningskommissionen angå8. 1911 års lärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e med förende flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. B e t ä n slag till boställsordning för folkskolans lärare m. m. k a n d e angående flyktingars behandling. Beckman. Marcus. 146 s. Fl. 500 8. S. 9. 1945 å r s universitetsberedning. 1. Docentinstitu37. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 13. Förslag a n tionen. Haeggström. 62 s. E. gående folkpensioneringens administrativa h a n d h a 10. B e t ä n k a n d e med förslag till omorganisation av vägvande m . m . V. P e t t e r s o n . 114 s. S. och vattenbyggnadsstyrelsen ni.m. Katalog- o. Tid38. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande officersutbildskriftstryck. 217 s. K. ningen inom a r m é n m . m . Haeggström. x v . 504 s. 1 1 . 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredFö. ningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folksko39. D e n svenska växtodlingens utvecklingstendenser lan. A. Allmän del. I d u n . 341 s. K. s a m t dess inriktande efter kriget. Av Å- Å k e r m a n . < 12. B e t ä n k a n d e om tandläkarutbildningens ordnande I d u n . 106 s. J o . m. m. Del 1. Beckman. 216 s. E. 40. B e t ä n k a n d e angående h a n t v e r k e t s och småindu13. Investeringsutredningens betänkande med utredning striens befrämjande. Marcus. 192 s. H. rörande personal- och materielresurser m. m. för 4 1 . B e t ä n k a n d e med förslag till skogsvårdslag m . ni. genomförande av e t t arbetsprogram enligt av u t r e d Marcus. 430 s- Jo. ningen tidigare framlagt förslag. Marcus. 72 s. Fi. \ 14. 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredning- j 42. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. I d u n . 282 s. J o . ar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 4. Realskolan. 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag till verkstadsorganisation P r a k t i s k a linjer. I d u n . 193 s. B. för väg- och vattenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri 15. 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredAB. (2), 105 s. K. ningar. 4. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folksko44. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organilan. B . Förslag till undervisningsplaner. I d u n . 253 sation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen uns. E. der krigsåren. V. Petterson. 390 s. Fi. 16. B e t ä n k a n d e angående forsknings- och försöksverk45. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande samheten p å j o r d b r u k e t s område i Norrland. V. P e t a v ridhästaveln m. m. Norstedt. 94 s. Fö. terson. 133 8. J o . 46. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Dol 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 2. I d u n . 606 s. J o . s. S. 47. Rationalitetsvariationerna inom d e t svenska jord18. P M angående utvecklingsplanering p å jordbrukets bruket. Av L . Nanneson. I d u n . 84 8. J o . område. Marcus. 252 s. J o . 48. 1945 å r s lönekommitté. 1. B e t ä n k a n d e med förslag 19. B e t ä u k a n d e m e d förslag rörande don ekonomiska till statliga löneplaner m. m. Marcus. 240 s. Fi. försvavsberedskapens framtida organisation. I d u n . 49. Ärvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. 92 s. Fo. Norstedt. 192 s. J u . 20. B e t ä n k a n d e angående den centrala organisationen 50. B e t ä n k a n d e m e d förslag till nyorganisation av a v det civila medicinal- och veterinärväsendet. Iduu. kyrkomusikcrbefattningarna m . m. Del 2. Sv. T r y c 361 8. S. keri A B . iv, 216 8. E. 21. B e t ä n k a n d e med utredning och förslag angående 51. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisar ä t t e n till arbetstagares uppfinningar. Norstedt. 71 tion. Del 2. D e n offentliga arbetsförmedlingens 8. Jll. framtida organisation. Motiv och förslag. V. P e t t e r 22. B e t ä n k a n d e med förslag till ordnande av kreditgiv- ' son. 189 s. Fi. ninus- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. ! 52. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 14. U t r e d n i n g och förslag angående ålderdomshem m. m . BeckMarcus. 144 s. H. m a n . 88 s. S. 23. Socialvårdskoramitténs betänkande. 12: Utredning 53. B e t ä n k a n d e o m befolkningspolitikens organisation och förslag angående moderskapsbidrag. Beckman. m . m . Beckman. 70 s. S. 1 1 5 s . S. 54. Utredning angående reglering a v den territoriella 24. K o m m i t t é n s för partiellt arbetsföra betänkande. 1. församlingsindelningen i Stockholm. Av E. Sohalling. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsför V. Petterson. 254 8. 1 k a r t a . E. medlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. ni. 55. Utredning rörande sexualundervisningen i högre skoKatalog- o. Tidskriftstryck. 200 s. S. lor j ä m t e förslag till handledning i sexualundervis25. B e t ä n k a n d e med förslag till lag med särskilda bening för lärare i högre skolor. Husggströrn. 103 s. stämmelser om uppfinningar m. m. av betydelse 4 pl. E. för rikets försvar. Norstedt- 37 8. J u . 56. 1944 års skattcsakkunniga. 2. Betänkande med för26. B e t ä n k a n d e angående tjänstepensionsförsäkringens slag angående idrottssammanslutningars beskattning , organisation. Marcus. 71 s. H. för inkomst. V. P e t t e r s o n . 198 s. Fi. 27. B e t ä n k a n d e med förslag till investeringsreserv för 57. B e t ä n k a n d e angående vissa organisations-, utbildbudgetåret 1946/47 av statliga.kommunala och statsnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. Norunderstödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 378 s. stedt. 330 s. J u . Fi. 58. B e t ä n k a n d e rnsd förslag rörande utbyggnad av civila 28. Bilagor till b e t ä n k a n d e med förslag till investeringsflygplatser m. m . I d u u . 153 s. 1 k a r t a . K. reserv för b u d g e t å r e t 1946/47 av statliga, kommu(Forts, å omslagets 3:e sida.)

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:92 JUSTITIEDEPARTEMENTET

FÖRSLAG TILL

OMORGANISATION AV J U S T I T I E K A N S L E R S Ä M B E T E T OCH

INRÄTTANDE AV E T T RIKSÅKLAGARÄMBETE AVGIVET AV

inom

justitiedepartementet

tillkallade

sakkunniga

STOCKHOLM 1947 KUNGL. BOKTRYCKERIET.

P . A. NORSTEDT & SÖNER

$flUft

Si/

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

Justitiedepartementet.

Den 9 november 1945 bemyndigade Kungl. Maj:t Herr Statsrådet att tillkalla högst tre sakkunniga jämte sekreterare för att inom justitiedepartementet, i samarbete med processreformbyrån, verkställa utredning angående omorganisation av justitiekanslersämbetet i anledning av processreformen jämte därmed sammanhängande frågor. Med stöd av detta bemyndigande har Herr Statsrådet den 14 november 1945 såsom sakkunniga för ifrågavarande utredning tillkallat generaldirektören E. R. Stridsberg, tillika ordförande, samt justitiekanslern O. Alsén och f. d. justitierådet J. N. Gärde. Den 18 mars 1946 förordnades hovrättsrådet T. Myrland till sekreterare åt de sakkunniga. De sakkunniga få härmed efter slutfört uppdrag vördsamt avlämna betänkande i ämnet. Stockholm den 19 december 1946. ERIK STRIDSBERG OLOF ALSÉN

N- GÄRDE

/ Torsten

Myrland

Inledning. I det y t t r a n d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t d e n 9 n o v e m b e r 1945, s o m i n n e h å l ler d i r e k t i v för de s a k k u n n i g a s a r b e t e , h a r chefen för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t Zetterberg anfört i h u v u d s a k följande: »Processreformen kommer att medföra en betydande utvidgning av justitiekanslersämbetets uppgifter såsom åklagarmyndighet. Enligt nya rättegångsbalken (7 kap.) är justitiekanslern under Konungen högste åklagare och har i denna egenskap ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i riket. Justitiekanslern skall vara allmän åklagare vid hovrätt i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av underrättsdomare eller annan ämbets- eller tjänsteman, mot vilken åtal för sådant brott enligt lag eller författning skall väckas i hovrätt. Vid högsta domstolen är justitiekanslern allmän åklagare såväl i mål som väckas eller fullföljas i högsta domstolen av allmän åklagare som i mål vilka dit fullföljas av enskild part. Från denna regel gäller dock det undantaget att om talan till högsta domstolen fullföljts allenast av enskild part, åklagartalan där må efter justitiekanslerns förordnande föras av lägre åklagare. Justitiekanslern må övertaga uppgift som tillkommer lägre åklagare, d. v. s. landsfogdar och distriktsåklagare. Han skall även äga förordna extra åklagare att föra talan vid underrätt eller hovrätt eller, då talan fullföljts allenast av enskild part, vid högsta domstolen. Enligt 8 kap. har justitiekanslern dessutom viss befattning med advokatväsendet. Han äger således att hos styrelsen för advokatsamfundet påkalla åtgärd mot advokat, som åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara advokat. Har styrelsen meddelat beslut i fråga om varning eller erinran åt advokat eller om uteslutning av advokat ur samfundet, må talan mot beslutet av justitiekanslern föras genom besvär till högsta domstolen. Justitiekanslern har för närvarande jämväl till uppgift att bistå Kungl. Maj:t med juridiska utredningar eller utlåtanden och att å Kungl. Maj:ts vägnar utöva tillsyn över tjänstemännens förvaltning. Ämbetets sammanlagda arbetsbörda är redan för närvarande mycket tyngande och vid flera tillfällen hava förslag framkommit att söka åstadkomma lättnad häri. Några åtgärder hava emellertid icke blivit vidtagna, huvudsakligen av det skälet att man ej velat föregripa den omorganisation av ämbetet som skulle bliva erforderlig i samband med den väsentliga utvidgning av justitiekanslerns åklagaruppgifter som processreformen måste medföra. Såsom lagrådet framhållit i sitt yttrande över förslaget till ny rättegångsbalk måste justitiekanslern beredas tillfälle att personligen på ett effektivt sätt utöva ledningen av åklagarverksamheten, för detta ändamål äga översikt över det hela samt kunna anslå erforderlig tid för undersökningar på eget initiativ och följa lagstiftning, doktrin och praxis. Detta låter sig ej göra om justitiekanslerns tid splittras på ett flertal uppgifter av så olikartad natur som för närvarande är fallet. Det skulle visserligen kunna övervägas att delegera beslutanderätten i vissa frågor av mindre vikt och därigenom vinna en viss lättnad för justitiekanslern personligen. Nya rättegångsbalken förutsätter att justitiekanslern skall äga befogenhet att för fullgörande av viss åklagaruppgift anlita biträdande åklagare som är anställd hos honom. Att han skulle helt överlämna vissa ärenden till biträden låter sig dock fl—464596

6 svårligen förena med ämbetets hittillsvarande natur och jag är icke beredd att föreslå någon ändring härutinnan. Av de skäl som nu anförts synes det påkallat att överväga en omorganisation efter andra linjer. Olika förslag härtill ha tidigare diskuterats. En utväg som ligger nära till hands är att överlämna vissa av ämbetets uppgifter till andra myndigheter, som äro mindre arbetstyngda än justitiekanslersämbetet eller kunna på lämpligt sätt utvidgas. De uppgifter, som därvid närmast komma i fråga äro de vilka åligga ämbetet i dess egenskap av remissinstans åt Kungl. Maj:t i ärenden, vilka ej röra åklagarväsendet, jämte vad i övrigt hänför sig till justitiekanslerns ställning som kronjurist. En annan lösning som utgår från samma tankegång har diskuterats av 1937 års sakkunniga för utredning angående justitiekanslerns, justitieombudsmannens och militieombudsmannens allmänna ämbetsställning m. m. i deras den 16 mars 1939 avgivna betänkande (SOU 1939:7). Den skulle innebära att justitiekanslersämbetet delas i två ämbeten och att således ett nytt ämbete tillskapas för att övertaga en del av göromålen. Det är uppenbart, att vilkendera lösningen man än väljer gynnsamma betingelser skulle erbjudas ämbetets innehavare att odelat ägna sina krafter åt den krävande uppgiften som högsta åklagare. Vilket alternativ som är det lämpligaste fordrar emellertid noggrant övervägande. I samband med ståndpunktstagandet till frågan om justitiekanslersämbetets organisation efter processreformen bör även utredas vilken bilrädeshjälp som erfordras inom det blivande ämbetets kansli. Under förarbetena till processreformen har processlagberedningen förutsatt, att hos justitiekanslern skulle finnas anställda biträdande åklagare med åliggande att utföra på justitiekanslern ankommande uppgifter. Beredningen erinrade därvid om processkommissionens förslag att ett antal ämbetsmän, benämnda kanslersråd, skulle hava till uppgift att tillhandagå justitiekanslern i hans ämbete och efter förordnande av honom utföra åklagartalan i högsta domstolen. Biträdesfrågan berördes jämväl av föredragande departementschefen i propositionen (nr 5) till 1942 års riksdag med förslag till ny rättegångsbalk. Han framhöll däri, att en viss personalförstärkning vore påkallad för justitiekanslersämbetets del, närmast som en följd av de uppgifter som skulle tillkomma ämbetet med avseende å åtal i hovrätt och högsta domstolen. Enligt departementschefen syntes härvid ifrågakomma anställande av förslagsvis tre befattninghavare med lön i 30 lönegraden. Lämpligen kunde därvid anlitas revisionssekreterare, som icke längre bleve behövliga för arbetet i högsta domstolen. Även i övrigt kunde någon förstärkning av kanslipersonalen bliva erforderlig. Av betydelse för frågan om storleken av den erforderliga förstärkningen av arbetskrafterna inom ämbetets kansli är tydligen bl. a. i vilken omfattning underordnade åklagare, främst landsfogdar, kunna komma att utföra åklagartalan för justitiekanslern. Dessa frågor böra tydligen bliva föremål för övervägande. I den män göromål överflyttas till andra ämbetsverk eller till ett nytt ämbete, bör det utredas, vilka arbetskrafter, som i sä fall erfordras för att övertaga göromålen. Den utredning som sålunda bör äga rum torde böra begränsas till de frågor som äga nödvändigt samband med de av mig berörda organisatoriska spörsmålen. Däremot torde frågorna om justitiekanslerns ställning som förtroendeämbetsman och om justitiekanslerns befattning med tryckfrihetsärendena ej nu böra ånyo upptagas.» S å s o m a v chefen för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t b e r ö r t s h a r f r å g a n o m justitiek a n s l e r s ä m b e t e t s o r g a n i s a t i o n tidigare i olika s a m m a n h a n g förts p å tal. V a d h ä r u t i n n a n f ö r e k o m m i t å t e r f i n n e s i h u v u d s a k i det av d e p a r t e m e n t s c h e f e n b e r ö r d a b e t ä n k a n d e , som avgivits a v 1937 å r s s a k k u n n i g a för u t r e d n i n g a n g å e n d e j u s t i t i e k a n s l e r n s , j u s t i t i e o m b u d s m a n n e n s och m i l i t i e o m b u d s m a n n e n s a l l m ä n n a ämbetsiställning.

7 Historik. I f r å g a o m justitiekanslersåmbetets tillkomst och allmänna utveckling l ä m n a 1937 å r s s a k k u n n i g a e n k o r t översikt i sitt b e t ä n k a n d e , v a r u r följande m å återgivas. 1 »I spetsen för åklagarväsendet stod under senare delen av 1500-talet den s. k. riksprofossen. Vid tillkomsten av Svea hovrätt övertogos hans åligganden av hovrättens advokatfiskal. I 1634 års RF angavs bland tjänstemännen i hovrätten även en riksfiskal. 1638 inrättades ett fristående ämbete, generalriksschultzen, vilken bl a. skulle ha en 'grann uppsyn på justitiens administration'. Ämbetet synes emellertid icke ha fått någon större betydelse. På 1660-talet tillkom en ny övervakande myndighet i och med utnämningen av en generalinspektör över ordningarna. Icke heller dennes verksamhet blev av någon längre varaktighet. För beredning och föredragning av målen i rådet hade 1663 inrättats en särskild organisation, motsvarande den nuvarande nedre justitierevisionen. Revisionsexpeditionen organiserades sedermera genom 1713 års kansliordning, därvid i spetsen för expeditionen ställdes ett nytt ämbete, högste ombudsmannen. Detta ämbetes förnämsta uppgift skulle vara att hava ett allmänt inseende över, huru lagar och författningar efterlevdes samt envar i sitt ämbete fullgjorde sin skyldighet. Uti högmål skulle han själv föra talan. Vid förhör i justitiemål före deras föredragning i rådet ägde han föra direktion. Vid justitieärendenas avgörande i rådet eller i Kungl. Maj:ts kammare skulle högste ombudsmannen, i den mån hans ämbete gav honom tid, vara närvarande. I 1719 ärs kansliordning bibehölls högste ombudsmannen under namn av justitiekansler. Denne ämbetsman infördes i kansliordningen efter hovkanslern, i viss män som dennes jämlike. Såsom skäl för JK-ämbetets behövlighet framhölls att hovkanslern ej förmådde behärska såväl kansli- som justitieärenden. I 1720 ärs RF omnämndes JK i samband med hovrätterna. Han skulle vaka över huru fiskalerna fullgjorde sina tjänster. I övrigt angavs hans uppgift vara att ha inseende över huru lagar och förordningar efterlevdes samt att inkomma med en utförlig berättelse därom till ständerna. Vidare skulle JK vid riksdagen föra talan, dä något befanns vara förelupet mot RF. I likhet med övriga viktiga ämbeten tillsattes JK av konung och råd. Genom 1766 års förordning till främjande av lagarnas behöriga verkställighet bland rikets ämbetsmän och övriga undersåtar övertogo ständerna rätten att välja JK. Denna anordning, varigenom ämbetet förvandlades från ett av Kungl. Maj:t beroende ämbete till ett ständernas förtroendeämbete, motiverades med ämbetets vikt och angelägenhet, 'i det lagarnas vård, varuti folkets rättigheter ligga bevarade, blivit på det besynnerligaste detta ämbete uppdragen'. De kvalifikationer, som ämbetet fordrade, kunde ej alltid vara till finnandes hos dem, som efter tur och ålder kunde vara kompetenta sökande. Då ämbetet innefattade det yppersta förtroende som ett fritt folk kunde ge ät någon av sina medlemmar, hade ständerna beslutat, att ämbetet skulle tillsättas genom val av elektorer av alla stånd, dock ej för längre tid än till nästa riksdag. Om. justitiekanslern avled eller avgick, ägde regeringen att intill nästa riksdag besätta ämbetet. I enlighet med berörda föreskrifter valdes JK av ständerna vid riksdagarna 1769—1770 och 1771—1772. I och med 1772 ärs statsvälvning blev JK äter uteslutande en konungens ämbetsman. JK-ämbetet undergick därefter en betydelsefull förändring 1787 dä dess då~ I det följande ha använts dessa förkortningar: JK = Justitiekanslern; JO = Justitieombudsmannen; MO = Militieombudsmannen; RÅ = Riksåklagaren; RF = Regera^opmen; TF = Tryckfrihetsförordningen samt RB = Rättegångsbalken (respektive äldre och nja).

8 varande innehavare — med bibehållande av JK-befattningen — upphöjdes till riksdrots, tillika president i Svea hovrätt, och ställdes i spetsen för hela justitieförvaltningen. Denna föreniing av drots- och JK-ämbetet varade — med undantag för åren 1793—1796, då en särskild JK fanns — ända till 1809. Bland allt vad drotsen hade .att bestyra torde han ansett presidentskapet i Svea hovrätt som sin egentligaste uppgift, JK-ämbetet däremot mera som en bisyssla. Vid det nya statsskickets införande blev JK åter ett fristående ämbete. I 1809 års RF behandlades JK-ämbetet i en särskild paragraf, § 27, vilken fortfarande kvarstår oförändrad —. En ny instruktion för JK, vartill förslag uppgjordes av den till granskning av kansliordningen tillsatta kommittén, utfärdades den 3 augusti 1809. Denna instruktion har sedermera efterträtts av andra. De uppgifter, som ålades JK vid det nya statsskickets införande, voro i väsentliga delar desamma som de vilka nu åvila honom. Enligt RF § 26 i dess ursprungliga lydelse skulle emellertid JK — liksom ock två justitieräd — övervara den s. k. justitiekonseljen med den skyldighet att yttra sig till protokollet som var föreskriven för statsrådets ledamöter i allmänhet. Såsom ordförande i nedre justitierevisionen ålåg det JK, enligt 12 § i 1809 års instruktion, att ställa sig till efterrättelse den för detta verk utfärdade instruktionen, men han ägde ej deltaga i beredningen av där förekommande justitieärenden. I samband med den 1840—1841 företagna departementalreformen, då beredningen till föredragning d statsrådet av ärendena överflyttades frän statssekreterarna och rikets allmänna ärendens beredning till statsråden såsom chefer för departement inom Kungl. Maj:ts kansli, förlorade JK sitt säte i statsrådet vid justitiekonselj. JK:s ställning såsom chef för nedre justitierevisionen upphörde likaledes vid denna tidpunkt. För beredning av de till JK-ämbetet hörande ärendena inrättades en särskild expedition inom Kungl. Maj:ts kansli.» Vad särskilt angår JK:s ställning som övermyndighet för åklagarna m å erinras om följande huvuddrag av utvecklingen. I äldre tid kännetecknades det svenska brottmålsförfarandet därav att målsäganden var initiativtagare och att offentlig åklagarmyndighet saknades. Redan tidigt måste emellertid samhällsmakten genom sina egna särskilda organ komplettera målsägandens otillräckliga straffprocessuella verksamhet för att så småningom alltmera övertaga densamma. Under den fortsatta rättsutvecklingen blev det på landsbygden i huvudsak de under Konungens befallningshavande lydande kronofogdarna och kronolänsmännen, som jämte sina olika kamerala funktioner kommo att fullgöra åklagaruppgifterna. På grund av stadgandet i straffbalken 1:1 i 1734 års lag ålåg det dem att å Konungens vägnar kära å missgärningar. Länsmansbefattningarna efterträddes av landsfiskalstjänsterna genom 1917 års omorganisation av fögderiförvaltningen, som jämväl innebar att kronofogdetjänsterna indrogos. I samband med denna omorganisation inrättades landsfogdetjänsterna. Vad städerna angår omnämnas stadsfiskalerna redan i mitten av 1600talet som åklagare. De torde ursprungligen ha tillsatts av vederbörande magistrat. I mitten av 1700-talet var det landshövdingarna som tillsatte dem. År 1780 erhöll JK befogenheten att tillsätta stadsfiskal med undantag av stadsfiskal i Stockholm.

9 Bristerna i åklagarorganisationen på landsbygden föranledde under 1600talet tillsättandet av särskilda fiskaler, kallade landsfiskaler, för vilka kammarkollegium utfärdade instruktioner. Jämte ett flertal andra arbetsuppgifter hade dessa landsfiskaler allmän befogenhet att efter landshövdingens tillstånd beivra inträffade brott. Landsfiskalerna jämte övriga fiskaler ställdes år 1719, då JK tillkom, under dennes lydno. År 1780 erhöll JK jämväl befogenhet att utnämna landsfiskalerna. Dessa äldre landsfiskaler försvunno i samband med 1917 års omorganisation av fögderiförvaltningen. Vid JK-ämbetets inrättande erhöll JK i uppdrag bland annat att tillse att förbrytelser, särskilt ämbetsbrott, vederbörligen beivrades. För detta ändamål kunde han i allmänhet enligt sin instruktion anlita »alla ombudsmän och fiskaler», vilka hade att lyda vad han dem å ämbetets vägnar befallde och vilka ställdes under hans överinseende i tjänsten. JK kom sålunda att utgöra en med befallningshavandena konkurrerande central övermyndighet över åklagarna. I första hand kom han dock att framstå såsom chef för fiskalema och såvitt nu är i fråga närmast för stads- och de dåvarande landsfiskalerna, vilka såsom förut nämnts så småningom kornmo att direkt underordnas JK och tillsättas av honom. Denna ställning såsom central övermyndighet över åklagarna har JK, trots de förändringar i övrigt hans ämbete vid skilda tidpunkter undergått, i huvudsak behållit intill våra dagar. JK:s chefskap för åklagarväsendet har ytterligare blivit framhävt genom landsfogdereformen 1936, vilken medförde att landsfogdarna kommo att i egenskap av överåklagare i länen lyda direkt under JK, samt genom omorganisationen av stadsfiskalstjänsterna i Stockholm 1937, varigenom JK blev chefsmyndighet även för dessa stadsfiskaler.

Justitiekanslerns nuvarande arbetsuppgifter. Enligt 27 § RF, vilken paragraf såsom förut nämnts förblivit oförändrad sedun 1809, må Konungen till JK nämna en lagfaren, skicklig och oväldig man, som varit nyttjad i domarevärv. Det åligger honom, såsom Konungens högste ombudsman, förnämligast, att föra eller genom de under honom ställda fiskaler låta föra Konungens talan i mål, som röra allmän säkerhet och kronans rätt, samt att, å Konungens vägnar, hava tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra av domare och ämbetsmän begångn a fel. R F tilldelar därjämte i 101 och 102 §§ JK vissa befogenheter med avseende å riksrättsåtal mot ledamöter av högsta domstolen och regeringsrätten. I nu gällande instruktion för ämbetet, vilken är av den 18 juni 1937 (SFS 1937: 528; jfr 1939: 491 och 866 samt 1943: 826), angivas utförligt de å JK ankommande ämbetsuppgifterna. Dessa uppgifter äro till sin natur synnerligen mångskiftande, och JK:s verksamhet omfattar ett mycket vidsträckt

10 område. I huvudsak kunna de skilda göromålen hänföras till tre olika funktioner, nämligen att vara högste åklagare och utöva chefskapet över åklagarväsendet, att hava tillsyn över ämbetsmännen samt att föra kronans talan i rättegångar och biträda Kungl. Maj:t med juridiska utredningar och utlåtanden. Vad angår förstnämnda funktion utsäges i instruktionen att JK är Kungl. Maj:ts högste åklagare och i sådan egenskap har att öva uppsikt över åklagarväsendet i riket. Såsom åklagare åligger honom bland annat att utföra eller låta utföra de mål, Kungl. Maj:t överlämnar till honom, samt de åtal mot ämbetsmän och enskilda, som Kungl. Maj:t finner böra anställas. Därjämte tillkommer honom att efter hemställan av underordnad åklagare pröva, huruvida allmänt åtal skall hos Kungl. Maj :t fullföljas. På grund av sistnämnda åliggande har JK under senare år haft att pröva frågor om fullföljd till högsta domstolen av allmänt åtal i genomsnittligt ett 50-tal mål, ofta av vidlyftig och invecklad beskaffenhet. Ej sällan förekommer att åklagare hemställa om JK:s uttalande i frågor om anställande av åtal samt anhålla om råd och anvisningar vid åtals utförande i första instans eller fullföljande till hovrätten. Sådana framställningar kunna nödvändiggöra genomgång av omfattande utredningsmaterial och kräva ibland tidsödande rättsutredningar. Till JK:s verksamhet som högste åklagare torde även böra hänföras skyldigheten att granska de av landsfogdarna till JK halvårsvis insända uppgifterna angående handlagda ärenden rörande åtalseftergift. Denna skyldighet har tillkommit först genom 1944 års lagstiftning, men redan vunnen erfarenhet visar att granskningen, vilken ger JK tillfälle att genom råd och anvisningar till åklagarna verka för en enhetlig rättstillämpning, medför ett icke oväsentligt tillskott av arbete för ämbetet. Från och med den 1 juli 1946 har tillkommit den genom lagen den 17 maj 1946 om ändrad lydelse av 14 kap. 26 § strafflagen stadgade skyldigheten för JK att pröva frågor om tillstånd till åtal mot kvinnor, som gjort sig skyldiga till fosterfördrivning. Under den tid som förflutit efter lagändringen har redan ett flertal fall varit föremål för JK:s prövning. Med JK:s chefskap för åklagarväsendet följer en mångfald administrativa göromål. Enligt instruktionen är JK chefsmyndighet över landsfogdarna i deras egenskap av överåklagare i länen samt över stadsfiskalerna i Stockholm, och han har att handlägga frågor rörande tillsättande och entledigande av dessa åklagare så ock angående semester och annan tjänstledighet för dem. övriga stadsfiskaler tillsättas av JK, som även äger rätt att, där sådant prövas erforderligt, förordna extra fiskal. I fråga om tillsättande av krigsfiskaler samt meddelande av ledighet och förordnande av ställföreträdare för dem har JK vidare att taga den befattning, som stadgas i lagen den 23 oktober 1914 om krigsdomstolar och rättegången därstädes samt instruktionen den 30 juni 1942 för nämnda tjänstemän med flera. Efter framställning skall JK för visst mål förordna särskild åklagare vid krigsrätt. De administrativa ärenden, som äga samband med åklagarväsendet, h a

11 under de tre senaste åren uppgått till omkring 900 årligen och väsentligen avsett tillsättande och entledigande av åklagare, semester och annan tjänstledighet för dem samt förordnande av vikarier ävensom löneregleringar. De flesta av dessa ärenden angå tjänstledighet för åklagare och äro i regel var för sig föga arbetskrävande. Då någon organisation för tillgodoseende av behovet av semestervikarier icke finnes och tillgången på kvalificerade sådana vikarier är mycket begränsad, har det emellertid blivit nödvändigt att centralt ordna sommarsemestrarna för landsfogdarna och stadsfiskalerna i större städer, sammanlagt ett 70-tal befattningshavare. Om ledighetsärendena som regel ej äro tidsödande, kunna andra hithörande ärenden t. ex. löneregleringar för stadsfiskaler och tjänstetillsättningsärenden kräva åtskillig tid för JK personligen. En viktig uppgift för JK är att sörja för rekryteringen av landsfogde- och andra högre åklagartjänster, ordna aspiranternas utbildning och tjänstgöring samt i möjligaste mån söka bilda sig en personlig uppfattning om de olika aspiranternas kvalifikationer. Denna uppgift har under senare år blivit alltmera tidskrävande. Nämnas kan, att vid 1946 års riksdag beslut fattats om en utökning av landsfogdeorganisationen samt i samband därmed om anställande av avlönade aspiranter å landsfogdeassistenlbefattning och en viss reglering av åklagarväsendets rekrytering. Denna reform har inneburit ett icke obetydligt ökat arbete för JK. Med omorganisationen av landsfiskalstjänsterna år 1941 tillfördes JK ett flertal nya ärenden. JK har sålunda att avgiva utlåtande till Kungl. Maj:t rörande tillsättningen av landsfiskalstjänster. Under de fem år som förflutit efter omorganisationen har JK på grund härav yttrat sig beträffande tillsättningen av omkring 100 landsfiskalstjänster. JK har vidare att besluta rörande landsfiskalers innehav av vissa bisysslor samt att yttra sig till länsstyrelserna i fråga om fördelning av arbetsuppgifterna mellan landsfiskal och assistent hos honom. Slutligen har JK såsom ordförande i nämnden för antagande av aspiranter å landsfiskalstjänst en betydelsefull uppgift beträffande landsfiskalskårens rekrytering och aspiranternas utbildning. I fråga om övervakningen av ämbetsmännen skall JK enligt sin instruktion hava tillsyn däröver, att alla lagar, författningar och instruktioner varda iakttagna och efterlevda samt att var och en i sitt ämbete fullgör sin skyldighet. Därest i avseende å domares och andra ämbetsmäns tjänsteutövning något kommer till JK:s kännedom, som synes böra påkalla åtgärd, åligger det honom att skyndsamt låta föranstalta om undersökning samt att beivra eller låta beivra begångna fel. Tillsynsverksamheten utövas av JK på olika sätt. I främsta rummet anknyter den till allmänhetens rätt att med sina klagomål mot ämbetsmännen vända sig till JK. Ett ganska stort antal angivelser, anmälningar och andra klagomål inkomma årligen till JK. Under åren 1943— 1945 var antalet sådana ärenden i medeltal omkring 150 om året. I detta sammanhang må framhållas, att JK i motsats till JO även har uppsikt över kommunala myndigheter. En annan form för JK:s tillsynsverksamhet utgöra

12 inspektionerna av domstolar och andra myndigheter. På grund av den stora arbetsbördan har JK emellertid under senare år endast i ringa utsträckning medhunnit att företaga inspektionsresor. Till övervakningen av ämbets- och tjänstemännen hör slutligen den årliga granskningen av arbetsredogörelser från centrala ämbetsverk och länsstyrelser, hovrätternas rotlar, fånglistor, dagböcker över jorddelningsmål m. m. Denna granskningsverksamhet avser i första hand uppsikt å att de särskilda myndigheterna företaga hos dem anhängiga ärenden till behandling och avgörande inom rimlig tid. Därutöver lämnar granskningen JK i viss mån tillfälle till en mera allmän tillsyn över lagars och författningars efterlevnad av de statliga organen. Den tredje av JK:s förut nämnda huvudfunktioner hänför sig till hans ställning som Kungl. Maj :ts högste ombudsman i trängre mening (kronjurist). I denna egenskap har han enligt instruktionen bland annat att föra Kungl. Maj:ts talan i mål, som röra kronans rätt, och att besluta angående fullföljd av talan i sådana mål samt att avgiva utlåtanden i mål och ärenden, i vilka Kungl. Maj:t finner lämpligt höra honom. Med avseende å kronans civila rättegångar har den av JK själv utövade verksamheten varit av begränsad omfattning. Det har endast mera sällan inträffat, att Kungl. Maj:t överlämnat civila mål till JK:s handläggning. De kronomål, vari JK haft att besluta om fullföljd, ha ävenledes inskränkt sig till ett mindre antal. Utförandet av talan i de civila mål, varmed JK haft att taga befattning, har i regel överlämnats åt särskilt förordnade ombud. Av betydligt större omfattning med hänsyn till arbetsbördan är JK:s verksamhet såsom remissinstans för Kungl. Maj:t. Sålunda uppgick antalet till JK överlämnade remisser, frånsett dem som berörde administrativa frågor inom åklagarväsendet, under år 1943 till 178, under 1944 till 199 och under 1945 till 222. Dessa ärenden ha huvudsakligen angått frågor om fideikommiss, ändring av stiftelseändamål (permutation) o. d. Av remisserna ha särskilt permutationsärenden krävt avsevärt arbete. Sådana ärenden äro ej sällan vidlyftiga och till sin juridiska natur invecklade. Flera författningsförslag, vilka ävenledes varit ur arbetssynpunkt ganska betungande, ha årligen remitterats till JK. Under senare år har Kungl. Maj:t eller departementschef till JK överlämnat åtskilliga ärenden, som krävt tidsödande undersökningar eller eljest varit av omfattande beskaffenhet. Bland dessa må nämnas den s. k. Unmansaffären, Högbroforssäken, fångvårdsutredningen, undersökningen rörande de norska kvarstadsbåtarna, utredningarna angående tillkomsten av Skarpnäcksinstruktionen, ångfartygen Kansas och Venersborgs förolyckande, B-avdelningen vid beskickningen i Berlin samt insamlingen »Till Bröders hjälp». Handläggningen av vissa av dessa ärenden har krävt årslångt arbete och särskilda arbetskrafter ha ställts till ämbetets förfogande härför. Förutom nu anförda ämbetsgöromål har JK enligt instruktionen att fullgöra vissa åligganden, vilka icke kunna hänföras till någon av de tre nämnda huvudfunktionerna utan ha en mera fristående karaktär. Sålunda åligger det

13 JK att, på sätt i tryckfrihetsförordningen stadgas, vaka över tryckfrihetens rätta bruk och åtala dem, som förbryta sig däremot. På grund av detta åliggande får JK taga befattning, förutom med de tryckfrihetsärenden som till honom överlämnas, jämväl med framställningar från ämbets- och tjänstemän med begäran om tryckfrihetsåtal. Antalet tryckfrihetsärenden är underkastat ganska stora variationer under skilda tidsperioder. Sålunda uppgick antalet sådana ärenden under 1940 till 54, under 1941 till 27, under 1942 till 41, under 1943 till 13, under 1944 till 39 och under 1945 till 19. Det jämförelsevis stora antalet tryckfrihetsärenden åren 1940—42 hade sin grund i de särskilda under kriget vid denna tid rådande förhållandena. Att antalet år 1944 var så stort som 39 berodde på en då igångsatt aktion mot ett förlag, som spred pornografiska skrifter. En annan uppgift, som tillkommer JK, avser prövningen av frågor om fullföljd av talan mot pensionsstyrelsens beslut i ärenden rörande pension eller barnbidrag. Klagan mot pensionsstyrelsens beslut i dessa frågor må nämligen ej föras av enskild sakägare. JK eller, efter JK:s medgivande, kommun, pensionsnämnds ordförande och pensionsstyrelsens ombud må däremot besvära sig. Antalet sådana fullföljdsärenden utgjorde under åren 1943, 1944 och 1945 respektive 13, 12 och 2. Föga betungande, ehuru omfattande ett jämförelsevis stort antal ärenden, är den JK enligt instruktionen åliggande skyldigheten att besluta angående de s. k. supplikerna, d. v. s. de ansökningar och besvärsskrifter, som lämnats i Hans Maj:t Konungens egna händer och därefter blivit till JK översända. I regel inskränker sig JK:s befattning med dessa ärenden till att vidarebefordra desamma till vederbörande departement eller ämbetsverk. Understundom kräva emellertid supplikerna utredning på samma sätt som andra ärenden och ge någon gång anledning till underhandsåtgärder. Utöver vad instruktionen innehåller har JK fått sig vissa uppgifter anförtrodda genom bestämmelser i olika lagar och författningar. Sådana bestämmelser återfinnas exempelvis i 6 § lagen den 18 juni 1937 om förvaring och internering i säkerhetsanstalt, i 6 § lagen den 30 december 1939 angående vissa utfästelser rörande införsel av varor m. m., i 46 § lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar och i lagen den 16 juni 1906 om förbud för krigsmanskap att deltaga i vissa sammankomster. Slutligen må anmärkas att med den ställning JK intager har det blivit naturligt, att JK allt som oftast tages till råds såväl av ämbetsverk och andra institutioner som av enskilda ämbetsmän i olika frågor, vilka kunna uppkomma. Detta innebär ett icke obetydligt tillskott till JK:s övriga ämbetsuppgifter.

fl—464596

14 Processreformens inverkan å justitiekanslerns arbetsuppgifter. Beträffande åklagarorganisationen bibehåller nya RB (7 kap.) i organisatoriskt hänseende i huvudsak den ordning, som efter reformen av landsfogdetjänsterna blivit genomförd. JK är under Kungl. Maj:t högste åklagare och har i denna egenskap ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i riket. De allmänna åklagarna äro förutom JK landsfogdar och distriktsåklagare; för Stockholm träder i stället för landsfogde förste stadsfiskalen. Några bestämmelser om åklagarmyndigheternas organisation eller om de kompetenskrav, som böra uppställas å innehavarna av de olika åklagarbefattningama, ha icke upptagits i nya RB, utan ha sådana bestämmelser förutsatts böra liksom hittills meddelas i särskild ordning. Enligt nya processordningen kommer JK:s verksamhet som åklagare huvudsakligen att utövas vid högsta domstolen, där JK skall vara allmän åklagare såväl i mål, som anhängiggöras eller fullföljas i högsta domstolen av allmän åklagare, som ock i mål, vilka dit fullföljas av enskild part. För närvarande finnas icke några särskilda bestämmelser om åklagartalans utförande i mål, som till högsta domstolen fullföljas av enskild part. Enligt allmänna regler har i sådana fall den åklagare som i lägre rätt fört talan i målet haft att utföra åtalet även i högsta domstolen. Även enligt nya RB må, då talan fullföljts allenast av enskild part, lägre åklagare kunna föra åklagartalan i högsta domstolen. Härför fordras dock förordnande av JK. Enligt nya RB må JK övertaga uppgift, som tillkommer lägre åklagare, ävensom förordna extra åklagare att föra talan vid underrätt eller hovrätt eller, då talan fullföljts allenast av enskild part, vid högsta domstolen. Dylik befogenhet tillkommer emellertid JK redan på grund av gällande instruktion. I nya RB förutsattes att hos JK skall finnas biträdande åklagare. Denne äger i den omfattning, som bestämmes i instruktion, utföra uppgift, som tillkommer JK. Väckande eller fullföljande av åtal i högsta domstolen må dock ej beslutas av annan än JK. Omfattningen av de arbetsuppgifter, vilka enligt nya RB komma att falla å JK såsom allmän åklagare i högsta domstolen, belyses av antalet av högsta domstolen under senare år avgjorda brottmål. Enligt statistiska uppgifter, som de sakkunniga införskaffat, har högsta domstolen under åren 1943— 1945 i medeltal avgjort 16 mål på besvär av allmän åklagare och 776 mål på besvär av tilltalad. I fråga om de mål, som fullföljas till högsta domstolen av allmän åklagare, torde processreformen icke, såvitt angår själva prövningen av frågan huruvida talan skall fullföljas, medföra någon ökning av JK:s nuvarande arbetsuppgifter. Däremot tillkommer inställelsen vid den muntliga förhandlingen. I samtliga av tilltalad fullföljda mål kommer skriftligt genmäle att infordras från högste åkagaren. Visserligen torde i det stora flertalet fall kunna uppdragas åt den åklagare, som fört talan i hovrätten, att avgiva detta

15 genmäle, men innan sådant uppdrag lämnas, kräves dock att handlingarna genomgås hos högste åklagaren. Sedan förklaring avgivits, kommer högste åklagaren icke att få taga någon befattning med dessa mål, såvida icke högsta domstolen ger tillstånd till prövning av den fullföljda talan. Antalet prövningstillstånd beräknades av processlagberedningen till 20 a 30 procent av antalet till högsta domstolen fullföljda mål. Utgår man från att fullföljdsfrekvensen i brottmål efter nya RB:s ikraftträdande blir ungefär densamma som nu och att fullföljdstillstånd kommer att meddelas i 25 procent av de mål, vilka fullföljts av tilltalad, skulle årligen omkring 200 av dessa mål bliva föremål för huvudförhandling i högsta domstolen och kräva inställelse där av åkagare. Visserligen bör möjligheten att förordna lägre åklagare att föra åklagartalan i viss utsträckning kunna utnyttjas, särskilt då det är fråga om mål från domstolar i Stockholm eller dess närhet. Kvar torde dock stå ett jämförelsevis stort antal mål, beträffande vilka övervägande skäl tala för att högste åklagaren eller hos honom anställd biträdande åklagare för talan vid huvudförhandlingen. JK är enligt nya RB allmän åklagare jämväl vid hovrätt i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott av underrättsdomare eller annan ämbets- eller tjänsteman, mot vilken åtal för sådant brott enligt lag eller författning skall väckas i hovrätt. Hittills ha advokatfiskalerna i hovrätterna i regel utfört ifrågavarande åtal. Några advokatfiskaler med åtalsrätt komma emellertid icke att finnas i hovrätterna enligt nya RB. Med hänsyn härtill och då landsfogde i regel icke torde böra förordnas att utföra sådant åtal, lärer åtalets utförande ej sällan få ankomma på JK eller biträdande åklagare hos honom. Då det gäller att bedöma det arbete, som enligt nya RB ankommer på åklagare i högsta domstolen och i hovrätt, bör särskilt uppmärksammas att dessa åklagaruppgifter genom det muntliga processförfarandet få en helt annan innebörd än förut. Utförande av talan vid muntlig huvudförhandling kommer att kräva ett avsevärt förarbete, vartill motsvarighet nu i stort sett saknas. Åklagaren måste i detalj behärska processmaterialet, om han skall kunna lämna en fullständig, tillika koncentrerad sakframställning, vara beredd att höra vittnen och ställa frågor till de av motparten inkallade vittnena samt replikera å gjorda invändningar mot hans talan. Jämväl inställelsen i och för sig blir tidskrävande. Även oavsett de administrativa ärendena — vilka kunna beräknas avsevärt öka i antal — kommer ledningen av åklagarväsendet att i hög grad taga högste åklagarens tid och arbetskraft i anspråk. Sålunda må erinras om att den nya processordningen i motsats till den nuvarande är utpräglat ackusatorisk, och att såväl förundersökningen som handläggningen inför domstol i högre grad än vad nu är fallet bygger på åklagarens verksamhet. Det sätt, p å vilket åklagarväsendet förmår fylla de ökade krav som härigenom ställas p å detsamma, är av den allra största betydelse och kräver högste åklagarens oavlåtliga uppmärksamhet och tillsyn. Även i andra avseenden förutsattes emellertid för den nya rättegångsordningens genomförande en enhetligt ledd

16 och i sin verksamhet kontrollerad åklagarorganisation. Till belysande härav må såsom exempel hänvisas till den befogenhet för åklagare att vid bötesbrott meddela strafföreläggande varom stadgas i 48 kap. nya RB samt till den utvidgning av åklagares rätt att eftergiva åtal, som bestämmelserna i 20 kap. 7 § innebära. Åt åklagarna ha här anförtrotts ömtåliga uppgifter. Risken av bristande enhetlighet i rättstillämpningen framstår som uppenbar, då man betänker att antalet distriktsåklagare är nära 500. En ständig tillsyn över hur rätten att meddela strafföreläggande och åtalseftergift begagnas blir därför oundgänglig. Överhuvud taget måste högste åklagaren, för att kunna verksamt utöva ledningen av åklagarväsendet, genom inspektioner hos landsfogdar och underåklagare samt genom på eget initiativ företagna undersökningar noga följa vad som tilldrager sig på åklagarväsendets område. JK skall enligt 8 kap. nya RB ha viss befattning med advokatväsendet. F ö r riket skall finnas ett allmänt advokatsamfund med offentligrättslig ställning. Tillsyn över advokatväsendet utövas av samfundets styrelse. JK äger hos styrelsen för advokatsamfundet påkalla åtgärd mot advokat, som åsidosätter sin plikt eller ej längre är behörig att vara advokat. Då styrelsen meddelat beslut i fråga, som angår varning eller erinran åt advokat eller uteslutning av advokat ur samfundet, må JK föra talan mot beslutet genom besvär till högsta domstolen. Denna klagorätt tillkommer JK icke endast i de fall, då han hos styrelsen påkallat disciplinär åtgärd mot advokat, utan även i de fall, då styrelsen självmant eller på anmälan upptagit fråga därom. Det torde vara omöjligt att för närvarande ens ungefärligt uppskatta det antal ärenden eller den arbetskvantitet, JK:s befattning med advokatväsendet kan komma att medföra. Härvid är att märka att den som till samfundets styrelse gjort anmälan mot advokat icke har någon rätt att själv överklaga det beslut som meddelats av styrelsen utan har att för sådant ändamål vända sig till JK. Processreformen är ock av betydelse, om än i mindre mån, för en annan gren av JK:s verksamhet, nämligen för hans befattning med tvistemål, däri kronan är part. Även i civilprocessen göra sig med nya RB:s ikraftträdande ökade krav gällande såväl beträffande målens förberedande som i fråga om utförande av talan, och det är av vikt, att kronans ombud fylla de skärpta fordringar, som komma att ställas å dem. Med hänsyn härtill skulle det vara önskvärt, om JK sattes i tillfälle öva en starkare tillsyn än nu över det sätt på vilket kronans rättegångar skötas. Frågan om en ökad uppsikt över handhavandet av kronans rättsliga angelägenheter är emellertid ingalunda ny utan har tidigare dryftats, ehuru icke med utgångspunkt från en omläggning av rättegångsförfarandet. Sålunda ifrågasatte 1937 års sakkunniga om icke statliga verk och myndigheter borde i större utsträckning än nu är fallet hänvända sig till JK-ämbetet i hithörande ärenden. Dessa sakkunniga yttrade vidare: »En del myndigheter ha väl egna tjänstemän, förfarna i processföring. Andra sakna däremot möjligheter att på ett effektivt och i övrigt tillfredsställande sätt utföra talan inför domstol, i varje fall då fråga är om rättegångar av mera invecklad beskaffenhet. En ur det all-

17 mannas synpunkt fördelaktig central kontroll skulle för visso ernås om dessa senare myndigheter i någon form ålades att i slika ärenden inhämta utlåtande från en sådan auktoritativ juridisk myndighet som JK-ämbetet. Denna myndighet skulle måhända — undantagsvis — kunna själv åtaga sig utförandet av rättegången; i varje fall skulle JK kunna lämna råd och anvisningar för sakens bedrivande.» Utan tvivel skulle en anordning sådan som den här angivna vara av betydelse för kronan med hänsyn till de ekonomiska värden, som kunna vara i fråga. Anordningen kunde ock vara till gagn för de enskilda, som för dylikt fall ibland torde kunna besparas kostnader genom att rättegångar icke konime till stånd eller ock fördes på ett annat sätt än eljest. Då nu med hänsyn till rättegångsreformen en omdömesgill processföring blir än angelägnare än förut, synes JK:s befattning med kronomålen och vad därmed äger samband böra utbyggas.

Huvudlinjerna för en omorganisation. Den arbetsbörda, vilken redan med hittillsvarande uppgifter åvilar JK, är uppenbarligen alltför stor för att med ämbetets nuvarande organisation kunna på ett tillfredsställande sätt bemästras. Det har sedan flera år tillbaka visat sig nödvändigt för JK att i avsevärd utsträckning begära partiell tjänstledighet för att vid uppkommande anhopning av arbetsuppgifterna kunna erhålla erforderlig avlastning av arbetsbördan. Detta har särskilt varit fallet vid de tillfällen, då JK måst ägna sitt huvudsakliga intresse åt anbefallda stora utredningar eller större remissärenden. Under vissa tidsperioder, på senare år uppgående till sammanlagt omkring tre månader årligen, har sålunda i verkligheten en dubblering av ämbetet ägt rum. Vidare har ämbetets personal tidvis måst förstärkas långt utöver den egentliga ramen för organisationen. Slutligen ha särskilda personer utanför ämbetet meddelats uppdrag att biträda med behandlingen av vissa ärenden, som eljest skolat i huvudsak ankomma på JK personligen. Trots de åtgärder, som vidtagits i arbetsförstärkande syfte, ha vissa arbetsuppgifter för JK-ämbetet icke kunnat beaktas i erforderlig grad. Som nämnts har det under senare år på grund av bristande tid icke varit möjligt för JK att bedriva någon inspektionsverksamhet i egentlig mening. Tillsynen över ämbetsmännens tjänsteverksamhet har därför i huvudsak kommit att hänföra sig till allmänhetens klagomål samt de från ämbetsverk och andra myndigheter insända arbetsredogörelserna m. m. Det hade givetvis även varit önskvärt, om JK i sin egenskap av kronans högste ombudsman kunnat ägna uppmärksamhet åt det sätt varpå de olika statsmyndigheterna fyllt sina uppgifter såsom rättsliga vårdare av kronans intressen. Någon sådan verksamhet har JK emellertid icke varit i tillfälle att utöva. Överhuvud taget har JK varit alltför strängt bunden av löpande arbetsuppgifter och i alltför ringa grad

18 kunnat taga initiativ till självständiga undersökningar. Det har i själva verket icke ens varit möjligt att handlägga alla till JK-ämbetet inkommande ärenden med den snabbhet, som ansetts önskvärd. Nu anförda förhållanden skulle enligt de sakkunnigas mening sannolikt inom en nära framtid ha framtvingat organisatoriska förändringar av JKämbetet, även bortsett från de krav processreformen kommer att ställa på ämbetet. Såsom i direktiven för de sakkunnigas arbete framhållits, ha vid flera tillfällen förslag framkommit att söka åstadkomma lättnad i ämbetets arbetsbörda, men några åtgärder ha icke blivit vidtagna, huvudsakligen av det skälet att man icke velat föregripa den omorganisation av ämbetet, som förutsatts bliva erforderlig med anledning av processreformen. Det är mot bakgrunden av detta latent föreliggande omorganisationsbehov som konsekvenserna av nya RB:s bestämmelser om JK:s ämbetsåligganden måste bedömas. Av den förut i betänkandet lämnade redogörelsen för processreformens verkningar i förevarande avseende torde ha framgått att nya RB:s ikraftträdande medför en väsentlig utvidgning av JK:s ämbetsuppgifter. Åliggandet för JK att vara allmän åklagare vid högsta domstolen är härvid av den största betydelsen. Även om JK:s personliga inställelse i högsta domstolen begränsas till viktigare mål, blir den ledning av åklagarverksamheten i högsta instans, som han måste utöva, maktpåliggande. Med de ökade krav, den muntliga processen kommer att ställa på åklagarna i allmänhet, framstår det som angeläget att högste åklagaren i så stor utsträckning som möjligt förvärvar personlig kännedom om de särskilda åklagarna och utövningen av deras verksamhet. Utan en sådan kännedom kan en enhetlig ledning av åklagarverksamheten icke ernås. De nya uppgifterna för JK i fråga om advokatväsendet böra ock beaktas. Belysande för möjligheterna att inom det nuvarande JK-ämbetet bereda utrymme även för de med processreformen följande uppgifterna för JK är lagrådets uttalande i dess yttrande över förslaget till nya RB. Däri framhölls att, vad anginge JK personligen, finge uppmärksammas, att hos ämbetet sammanförts ett flertal uppgifter av skilda slag, och att JK ensam hade att besluta i alla ärenden. Särskilt för verksamheten som chef för åklagarna i riket och som övervakande myndighet vore det, enligt lagrådet, olägligt att JK:s tid splittrades på många uppgifter, och att han tyngdes av ett omfattande detaljarbete. JK måste, framhöll lagrådet vidare, beredas tillfälle att personligen på ett effektivt sätt utöva ledningen av åklagarverksamheten. Han måste för ändamålet äga uppsikt över det hela samt kunna anslå erforderlig tid för undersökningar på eget initiativ och följa lagstiftning, doktrin och praxis. Osäkert vore om det, sedan nyorganisationen av åklagarväsendet slutligt genomförts och en ny rättegångsordning trätt i tillämpning, vore möjligt att tillgodose dessa synpunkter enbart genom att biträdande personal ställdes till kanslerns förfogande. Vid en närmare bedömning av frågan, huru en omorganisation av JK-

19 ämbetet skall genomföras, synes till en början kunna konstateras, att någon nämnvärd arbetslättnad för JK ej kan vinnas genom förstärkning av arbetskrafterna hos JK, så framt icke samtidigt beslutanderätten i viktiga ärenden delegeras åt befattningshavare hos ämbetet. Detta skulle emellertid strida mot den utpräglat personliga karaktär, som ämbetet av ålder haft och som kommit till uttryck i instruktionens föreskrift, att JK ensam äger besluta i de till ämbetet hörande ärendena. Denna karaktär torde ämbetet även för framtiden böra äga, något som ock chefen för justitiedepartementet framhållit i samband med de sakkunnigas tillkallande. Av större betydelse ur nu förevarande synpunkt skulle det vara, om någon eller några med hänsyn till arbetsbördan betydelsefulla grupper av ärenden läte sig utskiljas från JK-ämbetet och läggas till något annat nu befintligt ämbetsverk. En undersökning av denna fråga är fördenskull påkallad och detta har också särskilt påpekats i direktiven för de sakkunnigas arbete. Genom de sakkunnigas sekreterare har upprättats en vid detta betänkande fogad promemoria (Bil. G), i vilken lämnas en redogörelse för den omfattning, vari av JK-ämbetet nu handlagda ärenden kunde tänkas avlyftade från ämbetet. Bland dessa ärenden förekommer en särskild grupp, med vilken enligt de sakkunnigas mening JK-ämbetet framdeles icke behöver taga någon befattning. Detta gäller fånglistorna, vilka, på i promemorian anförda skäl, icke längre synas vara i behov av sådan granskning, som den de nu undergå i JK-ämbetet. Ifrågavarande granskning har emellertid icke inneburit någon nämnvärd arbetsbelastning för JK personligen. En utmönstring från JK-ämbetet av andra ärenden bör å ena sidan icke beröra essentiella delar av ämbetets uppgifter, men måste å andra sidan, om den skall få någon verklig betydelse för lättande av JK:s arbetsbörda, vara av väsentlig omfattning. De ärenden, som närmast skulle kunna komma i fråga, hänföra sig till remissärenden angående fideikommisser, av kommun underställda försäljningsbeslut samt i viss utsträckning frågor rörande donationer och stiftelser. Det kan icke sägas att något annat ämbetsverk på grund av tidigare handhavda arbetsuppgifter är särskilt lämpat att omhänderhava ärenden av detta slag. Därest desamma skulle överföras till något centralt ämbetsverk, exempelvis kammarkollegiet, måste detta föranleda personalförstärkning för ärendenas beredning och föredragning, varjämte verkschefens tid skulle komma att tagas i anspråk för en ny grupp uppgifter, främmande för verkets arbetsområde i övrigt. De till nämnda grupper hörande ärendena beröra därjämte ej sällan mycket invecklade spörsmål, vilka närmast äro av beskaffenhet att böra behandlas av en ämbetsman med sådana juridiska kvalifikationer som skola finnas hos JK. Vad angår kronomålen har i det föregående framhållits behovet av en starkare tillsyn över det sätt på vilket kronans rättegångar handhavas. Det är naturligt, att en sådan tillsyn utövas av Konungens högste ombudsman och något annat organ, lämpat för en dylik uppgift, finnes icke. De sakkunniga ha för sin del kommit till den bestämda uppfattningen att en överföring av här nämnda eller andra ärenden från JK till annat nu be-

fintligt ämbetsverk icke bör äga rum. Den lindring av arbetsbördan, som därmed vunnes, skulle för övrigt vara ganska obetydlig och knappast motsvara mer än en kvalificerad arbetskraft. För JK personligen skulle lindringen icke tillnärmelsevis vara av den storleksordning, att den medgåve att å JK lägga de uppgifter, som med processreformen tillföras honom. Under sådana förhållanden framstår det för de sakkunniga som ofrånkomligt, att en uppdelning av ämbetet kommer till stånd. Att en uppdelning bör avse att hos en härför särskilt avsedd myndighet samla åklagargöromålen ligger i öppen dag. De omfattande och maktpåliggande uppgifter, som i en ny rättegångsordning tillkomma högste åklagaren både med avseende å åtalens utförande i högsta instans och som ledare av åklagarväsendet, komma otvivelaktigt att helt kräva sin man. Beträffande åter fördelningen av övriga uppgifter, som nu tillkomma JK, är ett närmare övervägande påkallat. Den huvudfråga som härvid framställer sig till besvarande är, huruvida den blivande högste åklagaren bör utöva tillsynen över ämbetsmännen. 1937 års sakkunniga, vilka för den händelse en tudelning av JK-ämbetet bleve nödvändig betraktade högste åklagaren såsom den nuvarande JK:s arvtagare, ansågo att denne borde handhava tillsynen icke endast över de honom underordnade åklagarna utan även över rikets övriga ämbets- och tjänstemän. Huvudskälet för denna ståndpunkt, vilken ej närmare motiverats, torde ha varit att uppgiften att vara tillsynsmyndighet för ämbetsmännen ansetts i viss mån sammanhänga med ställningen som högste åklagare. Emellertid kunna viktiga skäl anföras mot en dylik ståndpunkt. Sålunda företer tillsynsverksamheten betydelsefulla skiljaktigheter från den verksamhet en åklagare utövar. Tillsynen över ämbetsmännen tager mindre sikte på det som är en åklagares huvuduppgift, beivran av begångna brott. Det är nämligen mera sällan som det ingripande mot ämbetsmän, vilket föranledes av tillsynen, består i anhängiggörande av åtal mot en felande. I det långt övervägande antalet fall blir resultatet av ett ingripande, att erinringar framställas eller att vissa uttalanden göras. En sådan verksamhet, som ofta är förknippad med avgöranden av ömtålig och grannlaga beskaffenhet, framstår som främmande för en ren åklagarmyndighet, vilken till väsentlig del har att till domstols prövning överlämna behandlade frågor. Att märka är också, att medan högste åklagarens verksamhet av naturliga skäl framför allt hänför sig till den allmänna brottsligheten, kunna de åtgärder från ämbetsmäns sida, vilkas bedömande är i fråga, avse vitt skilda områden av förvaltningen, den statliga såväl som den kommunala. Prövningen av hithörande ärenden förutsätter på grund härav kännedom om dessa förvaltningsområden, med vilka högste åklagaren eljest i regel kommer i ringa beröring. Övervakningen av ämbetsmännens tjänstutövning består vidare i granskning av ämbetsverkens arbetsredogörelser, domstolarnas rotlar, ägodelningsdagböcker och dylikt, en uppgift som har föga gemensamt med åklagarverksamhet. Tillsynen kan ock giva anledning till underhandsåtgärder för att snabbt ställa till rätta vad som kan brista; en dylik verksamhet är mera

21 lämpad för ett förvaltningsbetonat organ än för en ren åklagarmyndighet. Den av ålder bestående, skälighetsmässiga prövningen, huruvida ett konstaterat tjänstefel skall föranleda åtal eller icke, passar ej heller väl samman med den åtalsplikt, som även enligt nya RB alltjämt skall upprätthållas i fråga om det stora flertalet brott. Med den ställning högste åklagaren enligt nya RB intager som utövande åklagare vid olika instanser skulle det vidare vara ägnat att väcka starka betänkligheter att låta honom handha tillsynen över domare. Det kan ej heller anses lämpligt, att en ren åklagarmyndighet skulle tilläggas de befogenheter i fråga om advokatväsendet, som enligt nya RB tillkomma JK och som anförtrotts honom på grund av hans tillsyn över ämbetsmännen. En omständighet, som förtjänar särskild uppmärksamhet vid ställningstagandet till förevarande fråga, avser de konsekvenser beträffande övervakningen av åklagarverksamheten, som den ena eller andra lösningen för med sig. Lägges tillsynen över ämbetsmännen i högste åklagarens händer, lärer detta föranleda, att någon kontroll icke komme att finnas beträffande en stor del av åklagarverksamheten i riket, nämligen den som högste åklagaren själv utövar eller som bedrives i enlighet med de direktiv han lämnat. Det är icke blott tillsynen å Konungens vägnar som med nämnda lösning skulle utebliva. Då riksdagens ombudsmän icke nu äga utöva någon tillsyn över JK:s verksamhet — lika litet som JK över deras — torde det vara naturligt, att om högste åklagaren utsåges att vara Konungens tillsynsorgan han jämväl bleve undantagen från JO:s och MO:s övervakning. Att en icke minst för de enskilda medborgarna så betydelsefull, mången gång ömtålig och ingripande verksamhet som den åklagarna utöva i stor utsträckning skulle vara undandragen kontroll från såväl Konungens som riksdagens sida kan icke vara lämpligt. En sådan ordning skulle knappast stå i god överensstämmelse med regeringsformen. De sakkunniga finna sålunda att tillsynen över ämbetsmännen icke bör överflyttas å högste åklagaren utan bör kvarstanna hos JK såsom Konungens ombudsman. Även rent praktiska skäl leda på ett i och för sig avgörande sätt till denna lösning. I själva verket förhåller det sig så, att de båda huvuduppgifter, som framdeles skulle ankomma å ett odelat JK-ämbete — högste åklagarens i en reformerad rättegångsordning och tillsynen över ämbetsmännen — v a r för sig har en sådan omfattning och ställer sådana krav på JK personligen, att de, alldeles oavsett hans övriga ämbetsplikter, icke kunna av honom samtidigt på ett tillfredställande sätt utövas. Med bibehållande av tillsynsverksamheten hos JK ger sig det föreliggande organisationsproblemets lösning i övrigt av sig självt: för högste åklagaren och ledningen av åklagarväsendet i riket inrättas ett särskilt ämbete, medan JK bibehålies vid utövandet av de på honom eljest nu ankommande uppgifterna samt erhåller förut omförmälda befattning med advokatväsendet. Med JK :s tillsyn över ämbetsmännen bör vara förenad befogenhet för honom att vara särskild åklagare i fråga om ämbetsbrott. Sker en omorganisation av f3—464596

22 JK-ämbetet enligt nu angivna huvudlinje, kommer ämbetet icke att erhålla så förändrad karaktär, att ändring av 27 § RF synes påkallad. För att belysa, huru JK-ämbetets nuvarande göromål i detalj skulle fördela sig vid en klyvning av ämbetet på sätt här angivits, må hänvisas till den i förutnämnda promemoria (Bil. G) gjorda uppdelningen av 1945 års ärenden i sådana som äro hänförliga till åklagarväsendet och övriga. Denna uppdelning kan dock endast ge en ungefärlig uppfattning, huru ärendena faktiskt skulle komma att utskiftas mellan de båda ämbetena. Rent siffermässigt visar den i promemorian intagna uppställningen, alt av de i allmänna diariet redovisade ärendena så gott som lika många komma att falla å vartdera ämbetet. Av ärendena i remissdiariet skulle endast en mindre del övergå till högste åklagaren, medan det stora flertalet komme att k varstanna hos JK. Att av antalet ärenden, som skulle tilldelas vartdera ämbetet, draga några bestämda slutsatser i fråga om ämbetets arbetsbörda låter sig naturligen icke göra. Särskilt gäller detta beträffande högste åklagaren; i det föregående har i skilda sammanhang framhållits, huru omfattande och maktpåliggande hans syssla kommer att bliva. Även JK kommer, såsom framgår av redogörelsen för hans arbetsuppgifter, alltjämt att ha en betydande arbetsbörda. Genom att åklagargöromålen bortflyttas vinnes visserligen en lindring, som är avsevärd, men den torde dock knappast bliva större än att den ungefär motsvarar den nuvarande överbelastningen å ämbetet.

Förslagets n ä r m a r e utformning. Vid den lösning av det föreliggande organisationsproblemet, som de sakkunnigas förslag innefattar, inställer sig frågan om den lämpliga tjänstebenämningen på högste allmänne åklagaren. De sakkunniga ha haft under övervägande olika förslag härutinnan, i främsta rummet riksåklagare, riksadvokat och riksfiskal, men ha stannat vid att förorda benämningen r i k s å k l a g a r e såsom den med hänsyn till svenskt språkbruk mest adekvata och för allmänheten mest förståeliga beteckningen för tjänsten. För det under riksåklagaren (RÅ) ställda ämbetsverket bör under sådana förhållanden användas benämningen riksåklagarämbetet. Förslag till instruktioner för riksåklagarämbetet och justitiekanslersämbetet ha upprättats av de sakkunniga. Till dessa förslag, vilka äro fogade vid betänkandet (Bil. A och B), har särskild specialmotivering utarbetats. Härtill återkomma de sakkunniga i det följande. Då de sakkunniga här nedan lämna en framställning av de båda ämbetenas huvudsakliga uppgifter och organisation, utgå de sakkunniga från instruktionsförslagens bestämmelser.

23 Riksåklagarämbetet. Under Kungl. Maj:t skall RÅ vara högste allmän åklagare och i denna egenskap ha ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet. Härmed erhåller RÅ tre huvuduppgifter, nämligen att själv fungera som allmän åklagare, att som chef för åklagarväsendet tillse att detta i skilda avseenden fyller sin uppgift samt att ombesörja de med chefskapet följande administrativa ärendena. Såsom allmän åklagare äger RÅ jämlikt bestämmelsen i 20 kap. 2 § nya RB — efter förutsatta ändringar i nya RB — tala å alla brott, som höra under allmänt åtal, såvida ej annat är stadgat. Detta gäller även åtal för ämbetsbrott. De sakkunniga ha förordat, att den nu å JK ankommande tillsynen över ämbetsmännen icke skall överflyttas å RÅ utan kvarbliva hos JK. Föranleder tillsynen anställande av åtal, skall JK enligt förslaget vara särskild åklagare i fråga om sådan talan. Enligt nu gällande bestämmelser skola domare och andra högre ämbetsmän för ämbetsbrott tilltalas vid hovrätt och högsta domstolen, och detta har haft till följd att de allmänna åklagarna vid underrätt icke äro behöriga att föra talan mot dem. Åtalsrätt tillkommer allenast — förutom hovrätternas advokatfiskaler ~- de organ, som utöva tillsyn över ämbetsmännen, d. v. s. JK, JO och MO. Den ordning som sålunda råder har synts de sakkunniga böra bibehållas framdeles, oavsett att ett särskilt ämbete inrättas för högste allmänne åklagaren. Då denne skall vara en ren åklagarmyndighet och icke ha någon tillsyn över ämbetsmän i allmänhet, föreslås att JK ensam — vid sidan av JO och MO — skall äga föra talan i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som skall upptagas omedelbart av högsta domstolen eller hovrätt. Den begränsning i RÅ:s åtalsrätt, som förslaget sålunda innebär, skall emellertid icke gälla åklagare eller andra RÅ underställda befattningshavare. På grund av sitt chefskap över dessa har RÅ tillsyn över dem, och det är då naturligt, att han skall äga ställa dem till ansvar för fel och försummelser i tjänsten. Att RÅ sålunda, med nu angivet undantag, icke skall äga behörighet åtala ämbetsmän med forum i hovrätt eller högsta domstolen har den fördelen, att en klar gräns härigenom u p p d r a p g mellan JK:s och RÅ:s befogenheter på förevarande område; göras sålunda anmälningar till RÅ om brott av ämbetsmän, som nu nämnts, böra de av RÅ överlämnas till JK. Även i fråga om ämbetsbrott, som skola åtalas i första instans — beträffande dessa tillkommer åtalsrätten nu principiellt överåklagarna — hade det varit av värde, om i instruktionerna en bestämd åtskillnad kunnat göras mellan JK:s och RÅ:s uppgifter. Tydligt är emellertid, att någon ändring i överåklagarnas åtalsrätt beträffande nämnda brott icke lämpligen kan genomföras. På grund härav blir även RÅ behörig att åtala brotten. Detta bör emellertid icke hindra, att eventuella anmälningar om fel och försummelser, som inkomma till RÅ, skola kunna av RÅ efter samråd med JK överlämnas till dennes handläggning. En sådan åtgärd framstår som naturlig, särskilt när omständigheterna giva vid handen, att något åtal tydligen icke åsyftas eller

24 skäligen ej bör komma till stånd, utan fråga är om vinnande av rättelse. I den praktiska tillämpningen bör för visso en tillfredsställande gräns mellan JK:s och RÅ:s i varandra ingripande tjänsteområden på denna punkt kunna ernås även beträffande nu berörda brott. RÅ:s verksamhet som utövande åklagare kommer väsentligen att vara knuten till högsta domstolen, där han skall vara allmän åklagare såväl i mål, som anhängiggöras eller fullföljas av allmän åklagare, som ock i mål, vilka fullföljas av enskild part. Beträffande omfattningen av härmed följande göromål må hänvisas till den framställning, som förut lämnats angående processreformens verkningar. Tilläggas må endast, att RÅ skall vara skyldig lämna JK, JO och MO biträde för anställande och utförande av åtal, som de beslutat. Vad angår ledningen av åklagarväsendet har tidigare redogjorts för de allmänna uppgifter, som skola ankomma på RÅ. RÅ skall omhändertaga de personalärenden å åklagarväsendets område, vilka hittills ankommit å JK. Sålunda skall han tillsätta stadsfiskalerna i riket utom i Stockholm och avgiva utlåtande rörande tillsättande av landsfiskaler, landsfogdar och stadsfiskalerna i Stockholm. Därjämte har han att taga den befattning med frågor angående semester och annan tjänstledighet för åklagare samt förordnande av vikarier för dem, som enligt nu gällande instruktioner ankommer på JK. Det skall vidare åligga RÅ att handlägga organisationsfrågor rörande de olika åklagarna. Särskilt är det en betydelsefull uppgift för RÅ att söka sörja för att nämnda frågor vinna en tillfredsställande lösning i städerna, där åklagarväsendet ännu icke är förstatligat. De sakkunniga ha övervägt, om RÅ bör tillsättas genom fullmakt eller genom förordnande på viss tid. Med hänsyn till de betydelsefulla rättsvårdande uppgifter, som tillkomma högste allmänne åklagaren, är det av vikt att RÅ beredes en oberoende och självständig ställning. RÅ bör därför tillsättas genom fullmakt. För fullgörande av de uppgifter, som skola åvila RÅ, måste kvalificerade arbetskrafter ställas till hans förfogande. Till en början är att märka att hos RÅ måste finnas ett antal biträdande åklagare med främsta uppgift att tillhandagå honom i avseende å åklagartalans utförande i högsta domstolen. På dessa biträdande åklagare skall det ankomma att bereda och för RÅ föredraga ärenden angående frågor om fullföljd av åtal i högsta domstolen. Beslutar RÅ, att målet skall fullföljas, och är målet ej sådant, att RÅ själv bör utföra talan, skall han äga att sätta biträdande åklagare i sitt ställe. Vidare skola de biträdande åklagarna granska de revisionsinlagor och besvärsinlagor, vilka av högsta domstolen för skriftligt genmäle eller förklaring delgivas RÅ. Då det är uteslutet, att RÅ kan medhinna att personligen taga del av flertalet av dessa inlagor eller fatta beslut angående desamma, bör h a n kunna överlämna åt biträdande åklagare att på eget ansvar avgöra, huruvida genmäle eller förklaring skall avgivas av åklagare, som tidigare fört talan i målet, eller av biträdande åklagaren

25 själv. Därest nu ifrågavarande mål bliva föremål för muntlig handläggning i högsta domstolen och således kräva inställelse där av åklagare, kan RÅ som förut nämnts förordna åklagare, som i föregående instanser fört talan i målet, att föra talan även i högsta domstolen. Särskilt torde detta kunna antagas bliva fallet, då det är fråga om mål från domstolar i Stockholm eller dess närhet. Då emellertid möjligheten att för inställelse i högsta domstolen anlita distriktsåklagare under de första åren efter nya rättegångsbalkens ikraftträdande sannolikt av olika skäl kommer att vara ganska begränsad, kan det ofta även beträffande enklare mål visa sig mest praktiskt, att hos RÅ anställd biträdande åklagare får ombesörja åklagartalans utförande vid den muntliga handläggningen i högsta domstolen. Även om de biträdande åklagarnas huvudsakliga uppgift kommer att avse åklagartalans förande i högsta domstolen, skall det åligga dem att, i den mån RÅ så finner lämpligt, jämväl i övrigt tillhandagå honom i ämbetet exempelvis med utförande av talan i visst mål i underrätt eller i hovrätt eller vid handläggning av visst ärende rörande anmärkning mot åklagare. Att beräkna huru stort antal biträdande åklagare, som kommer att erfordras hos RÅ, möter vissa svårigheter. Med utgångspunkt från den tidigare angivna fullföljdsfrekvensen beträffande brottmål i högsta domstolen samt den uppskattning i övrigt av biträdande åklagamas arbetsuppgifter, som varit möjlig, ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att det erforderliga antalet biträdande åklagare, sedan processreformen blivit till fullo genomförd, icke kommer att understiga tre eller det antal, som förutsatts i 1942 års proposition med förslag till rättegångsbalk. I fråga om tjänstebenämningen å de biträdande åklagarna ha de sakkunniga övervägt olika förslag, såsom advokatfiskal, riksfiskal, överfiskal och revisionsfiskal. Av dessa synes advokatfiskal vara att föredraga. I förslaget till instruktion för RÅ-ämbetet har fördenskull benämningen advokatfiskal använts för de biträdande åklagarna. Vid handläggningen av de administrativa ärendena bör RÅ närmast biträdas av en byråchef. Denne, som skall vara chef för ämbetsverkets kansli, bör besitta särskilt god personkännedom i fråga om befattningshavare och aspirailtel* inom åklagarväsendet. Byråchefen bör även kunna tagas i anspråk för särskilda lokala undersökningar, i den mån RÅ så finner lämpligt. De sakkunniga förutsätta vidare, att RÅ kommer att på byråchefen delegera beslutanderätten i administrativa ärenden av mindre vikt, bland annat rörande kortare ledigheter och förordnande av vikarier för åklagare. I övrigt torde behovet av stadigvarande personal hos RÅ-ämbetet, såvitt nu kan bedömas, kunna inskränkas till en förste byråsekreterare, två amanuenser, en registrator tillika kassör, två kontorsbiträden och en expeditionsvakt. Vad angår de högre befattningshavarnas kompetens är det utan vidare tydligt, att i RÅ-ämbetet själva åklagarkompetensen måste vara väl företrädd. Ä andra sidan är att märka, att fullföljd av talan i högsta domstolen framför allt skall avse rättsfrågor och att det därför är av synnerlig betydelse, att grundliga juridiska insikter och omfattande erfarenhet från rätts-

tillämpningen finnas att tillgå i ämbetet. Huru den önskvärda kompetensen bör fördelas å olika befattningshavare kan vara svårt att angiva och torde i viss mån få bero av omständigheterna. I instruktionen torde några kompetensföreskrifter på grund härav icke böra intagas. Beträffande formen för tjänsternas tillsättande synes i propositionen angående nya rättegångsbalken ha förutsatts, att de biträdande åklagarna skulle tillsättas genom fullmakt. Med hänsyn särskilt till önskvärdheten att viss cirkulation kan äga rum i fråga om innehavare av dessa befattningar förorda emellertid de sakkunniga, att befattningarna tillsättas medelst förordnande. Kungl. Maj:t torde böra bestämma, om förordnande skall meddelas på vissa år eller utan angiven tidsbegränsning. I förra fallet skulle den som utses till advokatfiskal lämna eventuellt vid förordnandet innehavd statstjänst, i senare fallet behålla denna, vilken tjänst i dylik händelse bör föras över stat. Byråchefen bör tillsättas genom fullmakt. Beträffande övriga tjänstemän böra vanliga regler för tjänstetillsättning tillämpas. Till frågan om befattningshavarnas placering i lönehänseende återkomma de sakkunniga i samband med kostnadsberäkningarna.

Justitiekanslersämbetet. Enligt förslaget skola JK:s samtliga nuvarande arbetsuppgifter utom de som hänföra sig till hans ställning som högste allmän åklagare och chef för åklagarväsendet fortfarande kvarbliva hos honom. Såsom en helt ny uppgift tillkommer hans befattning med advokatväsendet. Att åklagaruppgif terna överflyttas till en riksåklagare innebär icke, att JK alldeles upphör med sin åklagarverksamhet. I egenskap av särskild åklagare i fråga om ämbetsbrott kommer han alltjämt att såsom för närvarande kunna föra talan beträffande dessa brott. Därjämte bibehålies h a n vid sin hittillsvarande befattning med tryckfrihetsbrott. I åklagarhänseende blir JK framdeles mera jämställd med de nuvarande särskilda åklagarna i fråga om ämbetsbrott, JO och MO. Såsom i det föregående framhållits, kommer JK — vid sidan av dessa ämbetsmän — ensam att vara behörig föra talan beträffande sådana ämbetsbrott, som skola åtalas i högsta domstolen eller hovrätt, dock att RÅ äger åtala honom underställda befattningshavare, oavsett om de ha forum i överinstans. Vad angår JK:s övriga arbetsuppgifter har tidigare lämnats en utförlig redogörelse för dem. Förut har ock framhållits att JK:s befattning med kronomålen och vad därmed äger samband enligt de sakkunnigas mening bör utbyggas. I avsikt att stärka den centrala kontrollen över huru kronans rättsliga angelägenheter handhavas har i förslaget till instruktion för JK-ämbetet intagits en uttrycklig föreskrift, att JK skall öva uppsikt å andra myndigheters verksamhet för bevakande av kronans rätt. Även i ett annat hänseende bör JK beredas tillfälle att utöka sin nuvarande verksamhet. De sakkunniga åsyfta den för JK:s tillsyn över ämbets-

27 männen viktiga uppgiften att förrätta inspektioner av domstolar och andra myndigheter. Betydelsen av att JK står i en viss personlig kontakt med de olika statliga myndigheterna inom landet betonades av 1937 års sakkunniga, som även framhöllo, att då rådande frekvens å inspektionerna av JK och JO — innebärande att domstolar och länsstyrelser med flera myndigheter inspekterades av JK eller av JO ungefär vart femte år — vore väl avvägd. Denna uppfattning synes välgrundad och det är därför önskvärt, att JK sättes i stånd att återupptaga sin inspektionsverksamhet i angiven omfattning. Innebörden av den helt nya uppgift, som tillkommer JK beträffande advokatväsendet, har tidigare närmare angivits i redogörelsen för processreformens inverkan å JK-ämbetets nuvarande arbetsuppgifter. Där har ock framhållits att det torde vara omöjligt att uppskatta den ökning i JK:s arbetsbörda, som nämnda åliggande kommer att medföra för JK. För närvarande biträdes JK av en byråchef. Någon annan kvalificerad arbetskraft finnes icke å ordinarie lönestat. Denna upptager — utom JK och byråchefen — allenast ett kanslibiträde och en expeditionsvakt. Från och med budgetåret 1937/38 inrättades emellertid en sekreterartjänst i 26 lönegraden å extra stat — nu förste byråsekreterartjänst i lönegraden Eo 26 — och från och med innevarande budgetår ännu en extra ordinarie förste byråsekreterare, i 24 lönegraden. Samtidigt som sistnämnda befattning tillkom, indrogs den dåmera vakanta ordinarie tjänsten i 21 lönegraden som registrator. Utöver de tre kvalificerade medhjälpare, som sålunda stå till JK:s förfogande, tjänstgör regelmässigt särskild personal, representerande i genomsnitt drygt en heltidstjänstgörande arbetskraft. Härtill komma de extra arbetskrafter, som till följd av omfattande utredningsuppdrag tid efter annan, ibland efter Kungl. Maj:ts särskilda förordnande, stå till JK:s disposition. JK:s personalbehov efter en omorganisation är vanskligt att säkert uppskatta. Även med beaktande av att åklagargöromålen bortflyttas kommer JK:s arbetsbörda både till arten och omfattningen fortfarande att bliva så betydande, att det ter sig ovisst, huruvida någon reduktion av JK:s fåtaliga fasta personal lämpligen kan äga rum. Emellertid är att märka, att den ene byråsekTtiterarens arbetstid till större delen nu upptages av göromål, som ankomma å JK såsom högste åklagare och chef för åklagarväsendet. Vid sådant förhållande och då verkningarna av omorganisationen böra avvaktas, innan mera bestämd ställning tages till personalfrågan, anse de sakkunniga, att en av byråsekreterartjänsterna för närvarande bör utgå ur lönestaten. De sakkunniga vilja emellertid förutskicka, att något års erfarenhet av den nya ordningen kan komma att utvisa behov av större personal än den nu föreslagna. Den byråsekreterartjänst som skall kvarstå bör göras till ordinarie. För att möjliggöra för JK att — liksom hittills skett — anlita extra arbetskrafter i fall av behov måste vidare i lönestaten upptagas särskilda medel för detta ändamål. Å ordinarie stat böra såsom nu upptagas två tjänster för biträdes- och vaktpersonal. I fråga om placeringen i lönegrader av dessa tjänster — lik-

28 som av förste byråsekreterartjänsten — framlägga de sakkunniga förslag i samband med kostnadsberäkningarna. Vad angår formen för tjänsternas tillsättande synes anledning till avvikelse från vedertagna regler icke föreligga utom möjligen i fråga om byråchefen hos ämbetet. Med hänsyn bland annat till att byråchefstjänsterna hos J O och MO numera tillsättas medelst förordnande tills vidare, ha de sakkunniga haft under övervägande, om icke byråchefstjänsten hos JK-ämbetet bör tillsättas på enahanda sätt. De sakkunniga ha emellertid kommit till den uppfattningen att tillräcklig anledning saknas att nu vidtaga ändring i den gällande ordningen. För att säkerställa en fullgod rekrytering å byråchefstjänsten ä r det emellertid nödvändigt att den befordringstur, som nu tillkommer revisionssekreterare, tillförsäkras innehavaren av byråchefsbefattningen hos JK, därest sådan befordringstur eljest skulle ha tillkommit honom.

Övergången till den nya organisationen. Den nya organisationen bör träda i tillämpning samtidigt med nya RB den 1 januari 1948. I fråga om de åklagaruppgifter som för närvarande tillkomma JK beträffande mål, vilka enligt övergångsbestämmelserna till nya RB fortfarande skola handläggas enligt äldre lag, synes dock lämpligt att dessa alltjämt bibehållas hos JK. Med hänsyn till den utredning, som för närvarande verkställes angående krigsdomstolarnas avskaffande i fredstid m. m., saknas även anledning att å RÅ överflytta vad enligt gällande instruktion för JKämbetet åligger JK i fråga om åtal vid krigsdomstol och de administrativa bestyren rörande krigsfiskalerna. Den föreslagna omorganisationen förutsätter ändring av bestämmelserna i 7 kap. nya RB och i 54 kap. 9 § samma balk ävensom i 14 kap. 26 § andra stycket strafflagen och i 6 § lagen den 18 juni 1937 om förvaring och internering i säkerhetsanstalt. Det lärer emellertid icke ankomma på de sakkunniga att framlägga förslag till de lagändringar, som sålunda äro erforderliga. Viss tveksamhet kan möjligen råda, huruvida motsvarande ändringar böra göras i vissa andra lagrum, bland andra 6 § lagen den 30 december 1939 angående vissa utfästelser rörande införsel av varor m. m. Några olägenheter torde dock icke följa av att JK tills vidare bibehålles vid de uppgifter, som i if rågarande lagrum anförtrotts honom, även om ändring framdeles skulle befinnas önskvärd. Då viss tid måste förflyta, innan något mera betydande antal av underrätt efter den 1 januari 1948 avgjorda mål passerat hovrätterna, kominer det sannolikt att dröja minst ett halvt år, innan RÅ-ämbetet i fråga om åklagarverksamheten i högsta domstolen är i full funktion. Beträffande ledningen av åklagarväsendet och befattningen med de administrativa ärenden, som äga samband därmed, kommer ämbetet att redan från början i full utsträckning få övertaga sina arbetsuppgifter. Frågan i vad mån nämnda omständigheter påverka ämbetets personalbehov komma de sakkunniga att beröra vid kostnadsberäkningarna.

29 Kostnadsberäkningar. De sakkunniga ha beräknat kostnaderna för den nya organisationen på följande sätt. Riksåklagarämbetet. Vad först angår avlöningsstaten ha de sakkunniga i det föregående angivit det erforderliga antalet stadigvarande befattningshavare hos ämbetet. I fråga om löneställningen för RÅ hysa de sakkunniga den uppfattningen, att han med hänsyn till sin ställning som högste allmän åklagare och chef för åklagarväsendet bör jämställas med justitieråd (regeringsråd). Byråchefen, vilken såsom förut anförts skall vara chef för ämbetsverkets kansli, bör placeras i lönegrad A 30. Antalet advokatfiskaler har ovan beräknats till tre, sedan processreformen fullt genomförts. Advokatfiskalerna böra erhålla samma löneställning som byråcheferna i statsdepartementen. De böra placeras i lönegrad G 6. Det bör i detta sammanhang framhållas att, i den mån advokatfiskalerna hämtas ur domstolskarriären, tjänstgöringen hos RÅ bör i merithänseende jämställas med tjänstgöring som revisionssekreterare. Den å ämbetets kanslibyrå erforderlige förste byråsekreteraren bör placeras i A 26. Registratorn och kassören bör tills vidare inordnas i A 11 (kansliskrivare). Det kan emellertid visa sig, att med hänsyn särskilt till registratorsgöromålens kvalificerade beskaffenhet en högre löneställning framdeles kan bliva motiverad. Kontorsbiträdena ha beräknats placerade i A 4. Expeditionsvakten bör redan från tjänstens inrättande placeras i A 6. I fråga om den icke-ordinarie personalen har räknats med en amanuens i 18 och en i 16 lönegraden. I övrigt har för icke-ordinarie personal upptagits ett belopp av 11 000 kronor, avseende arvode till tillfälliga befattningshavare, vikariatsersättningar m. m. I anslutning till det anförda komma RÅ-ämbetets kostnader å avlöningsanslag för helt budgetår att beräknas på följande sätt: I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän a) Avlöning enligt löneplan Befattning

Lönegrad

Grundlön

1 riksåklagare — 1 byråchef A 30 3 advokatfiskaler C 6 1 förste byråsekreterare . . . A 26 1 kansliskrivare All 2 kontorsbiträden A 4 1 expeditionsvakt A6

22 000 12 000 42 000 10 020 4 395 6 204 3465 100 084

b) Vikariatsersättningar

F

™drae~

1323 885 2 601 693 243 294 165 6 204 93 880 1 500

95 330

30 II. Avlöningar till icke-ordinarie personal a) För extra ordinarie och extra tjänstemän 11 500 b) För tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde 11 000

22 500

III. Rörligt tillägg

14 000 Summa kronor 131 880.

De sakkunniga ha även sökt beräkna avlöningskostnaderna för första halvåret 1948. Under denna tid torde 2 advokatfiskaler, förste byråsekreteraren, amanuensen i Eo 16 och ett kontorsbiträde icke komma att bliva erforderliga. I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän a) Avlöning enligt löneplan (efter p e n s i o n s a v d r a g ) . . . . 27 667 b) Vikariatsersättningar 400

28 067

II. Avlöningar till icke-ordinarie personal a) För extra ordinarie och extra tjänstemän 4 500 b) För tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde 2 000

6 500

III. Rörligt tillägg

3 500. Summa kronor 38 067.

Vad härefter angår omkostnaderna kunna dessa med ledning av justitiekanslersämbetets nuvarande omkostnadsstat beräknas på följande sätt: 1. Sjukvård m. m 2. Reseersättningar 3. Expenser

Helt budgetår

Vi— 3 % 1948

500 5 000 8 000

200 2 500 3 000

Summa kronor 13 500

5 700

RÅ-ämbetets inrättande kräver vissa engångskostnader för anskaffande av inventarier till ämbetslokalerna samt för inköp av juridisk litteratur. Dessa kostnader ha givetvis endast kunnat upptagas till approximativa belopp. I fråga om möbleringen och vad därmed sammanhänger har beräknats, att för 10 ämbetsrum jämte vaktrum, väntrum, bibliotek och arkivrum komma att erfordras 32 000 kronor. För ytterligare 3 reservrum upptagas därjämte 3 000 kronor. Den sammanlagda engångskostnaden beräknas med utgångspunkt härifrån sålunda: 1. Möbler, gardiner o. d 35 000. 2. Skrivmaskiner jämte andra kontorsinventarier 5 000 3. Böcker och tidskrifter 10 000 Summa kronor 50 000.

31 Justitiekanslersämbetet. Vad tidigare anförts ger vid handen att JK-ämbetets avlöningsstat icke kommer att förete större förändringar i förhållande till den nuvarande. För JK — som med budgetåret 1941/42 i lönehänseende i princip likställts med juslitieråd (regeringsråd) — upptages grundlön med 22 000 kronor. Byråchefen bibehålies i lönegrad A 30 och den kvarstående förste byråsekreteraren, vilken hittills varit placerad i Eo 26, göres till ordinarie och inordnas i A 26. För närvarande finnes ett kanslibiträde i A 7, som förutom skrivarbete även ombesörjer diarieföring och vissa andra registreringsuppgifter. Med hänsyn bland annat till att denne befattningshavare efter omorganisationen bör övertaga göromålen såsom redogörare för ämbetet, bör tjänsten förändras till en kontoristtjänst i lönegrad A 9. Beträffande expeditionsvakttjänsten hos JK-ämbetet, vilken för närvarande är placerad i lönegrad A 5, har civilförvaltningens personalförbund hos de sakkunniga hemställt, att denna tjänst måtte ombildas till en förste expeditionsvakttjänst i lönegrad A 7. De sakkunniga finna icke tillräckliga skäl föreligga att placera expeditionsvakten hos JK i högre lönegrad än motsvarande befattningshavare hos RÅ, eller i lönegrad A 6. Däremot anse sig de sakkunniga böra föreslå, att den nu tjänstgörande expeditionsvakten med hänsyn till det arbete han utför i fråga om ämbetets arkiv och bibliotek erhåller ett avlöningstillägg motsvarande skillnaden mellan 10 löneklassen, vilken han vid tjänstens uppflyttning skulle komma att tillhöra, samt 11 löneklassen. För amanuenspersonal, ersättning till vikarier för JK och vissa befattningshavare samt till extra arbetskrafter m. m. har beräknats ett belopp av 21 900 kronor. Häri ingår ersättning till sådan vikarie för JK, som icke tillhör ämbetsverket, samt ett för biträden åt JK vid större utredningar avsett belopp av 2 000 kronor. Kostnaderna å JK-ämbetets avlöningsanslag komma på grund av vad nu anförts att beräknas på följande sätt: I. Avlöningar till ordinarie tjänstemän a) Avlöning enligt löneplan Lönegrad

Grundlön

Pensionsavdrag

1 justitiekansler — 1 byråchef A 30 1 förste byråsekreterare . . . A 26 1 kontorist A 9 1 expeditionsvakt A 6

22 000 12 495 10 020 4 023 4 209

1323 885 693 207 165

52 747

3 273 49 474

Befattning

b) Avlöningstillägg åt expeditionsvakten

c) Vikariatsersättningar

49 960

32 II. Avlöningar till icke-ordinarie personal a) För extra ordinarie och extra tjänstemän 10 000 b) För tillfälliga befattningshavare och annat tillfälligt arbetsbiträde 11.900

21 900

III. Rörligt tillägg

8 000 Summa kronor 79 860.

Vad angår omkostnaderna kunna dessa antagas komma att bliva i huvudsak oförändrade och böra därför beräknas på följande sätt: 1. Sjukvård m. m 2. Reseersättningar 3. Expenser

300 2 000 5 400 Summa kronor 7 700.

Instruktionsförslagen. På grund av de genomgripande förändringar, omorganisationen medför i fråga om JK-ämbetets verksamhet, har den nuvarande instruktionen för ämbetet med sin i flera hänseenden föråldrade form och uppställning endast i begränsad omfattning kunnat användas som mönster för de nya instruktionerna. Däremot ha de båda instruktionsförslagen i möjligaste mån upprättats till inbördes överensstämmelse och med allenast sådana skiljaktigheter i avfattningen, som betingats av de båda ämbetenas särskilda arbetsuppgifter och därmed följande organisatoriska olikheter. Instruktionerna innehålla icke någon fullständig redovisning av alla de ämbetsplikter, vilka enligt olika lagar och författningar åligga RÅ respektive JK. En sådan redovisning skulle bliva mycket omständlig och synes icke påkallad av något praktiskt behov.

Instruktion för riksåklagarämbetet. 1 §• RÅ:s allmänna tjänsteställning angives i 1 §. Denna paragraf ansluter till 7 kap. 1 och 2 §§ nya RB i den lydelse de äro avsedda att erhålla.

33 2 §• 1 denna paragraf behandlas närmare RÅ:s ställning som allmän åklagare. Enligt 7 kap. 4 och 5 §§ i nya RB är han allmän åklagare såväl vid underrätt och hovrätt som vid högsta domstolen. Han är ensam behörig som allmän åklagare vid sistnämnda domstol samt vid hovrätt i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som skall upptagas omedelbart av hovrätten. Såsom av 20 kap. 2 § första stycket samma balk framgår, äger allmän åklagare tala å brott, som hör under allmänt åtal, om ej annat är stadgat. I 2 § instruktionen för RÅ-ämbetet har stadgats det undantaget, att JK skall äga föra talan i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som skall upptagas omedelbart av högsta domstolen eller av hovrätt och ej angår åklagare eller RÅ eljest underställd befattningshavare; i sådant mål tillkommer det alltså ej RÅ att föra talan. Bestämmelsen korresponderar med 1 och 3 §§ i förslaget till instruktion för JK, enligt vilka paragrafer JK är särskild åklagare i fråga om brott i ämbetet och har att i samband med tillsynen över ämbets- och tjänstemännen beivra sådant brott. Anledningen till att denna begränsning gjorts i RÅ:s befogenheter som allmän åklagare har närmare berörts i den allmänna motiveringen- Efter ett genomförande av straffrättskommitténs förslag till lagstiftning om ämbetsbrott komma bestämmelserna om forum privilegiatum att inskränkas till att gälla blott de självständiga ämbetsbrotten. Ett förmögenhetsbrott eller annan allmän förbrytelse i tjänsten skall efter denna strafflagsreform oavsett den brottsliges tjänsteställning upptagas vid vanligt brottmålsforum. Behörighet att åtala sådant brott tillkommer då, förutom JK, de allmänna åklagarna. RÅ är skyldig att lämna JK, JO och MO av dem äskat biträde med anställande och utförande av åtal, som de beslutat. När RÅ erhåller uppdrag av detta slag, har han att själv eller genom underställda åklagare anställa och utföra åtalet. 3 §• Den tillsyn, som RÅ enligt denna paragraf skall utöva i fråga om åklagarnas verksamhet, är betingad av hans ställning som ansvarig chef för åklagarväsendet. Med hänsyn härtill har det icke ansetts behövligt att i instruktionen erinra därom att JK, JO och MO icke stå under hans tillsyn. RÅ är själv liksom övriga åklagare underkastad tillsyn av JK, JO och MO i samma mån som andra ämbetsmän. I disciplinärt avseende tilläggas RÅ samma befogenheter, som hittills tillkommit JK i fråga om åklagarna. Det har emellertid icke ansetts lämpligt att i RÅ:s instruktion upprepa bestämmelserna i de särskilda åklagarinstruktionerna. 4—6 §§. De med chefskapet för åklagarväsendet följande administrativa uppgifterna angivas närmare i dessa paragrafer.

34 8 §. Denna paragraf motsvarar 5 § i nuvarande instruktion för JK-ämbetet och 7 § i de sakkunnigas förslag till instruktion för samma ämbete. Befogenheten att förelägga vite har emellertid för RÅ:s vidkommande betydelse endast i samband med hans tillsyn över åklagarna och har därför i motsvarande mån begränsats. 11—13 §§. I 11—13 §§ regleras bland annat den delegationsrätt, som bör tillkomma RÅ. Såsom framgår av den allmänna motiveringen bör det åligga RÅ att personligen leda arbetet och besluta i förekommande frågor. Med hänsyn till den mångfald göromål, som ankomma på ämbetet, bör dock RÅ kunna uppdraga åt byråchefen att besluta rörande administrativa ärenden av mindre viktig beskaffenhet, exempelvis frågor angående semestrar och vikarier för åklagare. Av den ställning advokatfiskal intager som biträdande åklagare följer även att RÅ i viss utsträckning kan överlämna åt honom att fullgöra å RÅ ankommande åklagaruppgifter. Framför allt gäller detta åklagartalans utförande. Enligt 7 kap. 5 § i nya RB må väckande eller fullföljande av åtal i högsta domstolen icke beslutas av annan än RÅ. Ehuru i förslaget icke vidtagits någon annan begränsning uti ifrågavarande delegationsrätt, ligger det dock i sakens natur, att åklagaruppgifter, som angå frågor av större vikt, i regel böra fullgöras av RÅ personligen. Uppdrag av här omförmäld art kan av RÅ lämnas advokatfiskal antingen för särskilt fall eller genom föreskrift av mera generell innebörd. Utan att uttrycklig föreskrift därom intages i instruktionen, bör RÅ äga att förordna befattningshavare att företaga tjänsteresa för verkställande av undersökning eller utredning, som finnes önskvärd för RÅ:s ämbetsverksamhet. 15 §. I överensstämmelse med vad i allmänhet gäller beträffande förvaltande verk bör föredraganden till protokollet anteckna skiljaktig mening i administrativa ärenden; i dessa kan RÄ:s beslut i allmänhet överklagas. Vad åter angår de åklagaruppgifter, som tillkomma RÅ, är någon klagorätt icke tillåten och en reservationsrätt för föredraganden skulle även i övrigt i dessa fall framstå som olämplig. 22 §.

Stadgandet i första stycket, som saknar motsvarighet i JK-ämbetets nuvarande instruktion, är hämtat från de för ämbetsverk i allmänhet gällande instruktionerna. Det torde böra påpekas, att det i samma stycke upptagna medgivandet för RÅ att begagna sig av viss ledighet utöver semester icke medför rätt att uppbära oavkortad lön under ledigheten utan endast innebär, att RÅ för sådant fall icke behöver ingiva ansökan om tjänstledighet till Kungl. Maj:t.

35 Instruktion för justitiekanslersämbetet. 1 §• I denna paragraf angivas JK:s huvudsakliga ämbetsplikter. 2 §.

Såsom Kungl. Maj:ts högste ombudsman åligger det JK att under Kungl. Maj:t bevaka kronans rätt. Med avseende å kronomålen innebär detta, såsom i 2 § sägs, att JK skall, där det ej ankommer på annan myndighet, föra eller låta föra Kungl. Maj:ts talan. De sakkunnigas förslag innefattar icke någon ändring i vad som nu gäller i fråga om vissa myndigheters behörighet att envar inom sitt verksamhetsområde själv bevaka kronans rätt. I vad mån sådan behörighet förefinnes framgår i regel av de för myndigheterna utfärdade instruktionerna. Den verksamhet dessa myndigheter sålunda bedriva för bevakande av kronans rätt får redan nu anses stå under tillsyn av JK såsom Kungl. Maj:ts högste ombudsman. En uttrycklig föreskrift härom har av skäl, som närmare utförts i den allmänna motiveringen, intagits i 2 §. Angående fullföljd av talan i kronan rörande rättegångar äro kungl. kungörelsen den 16 maj 1827 och kungl. skrivelsen den 8 december 1848 fortfarande tillämpliga. 3 §•

I fråga om tillsynen över ämbetsmännen ansluter sig förslaget i sak till nuvarande instruktion. Skyldigheten för RÅ att i egenskap av chef för åklagarväsendet ha uppsikt över åklagarnas verksamhet medför icke någon begränsning av JK :s ställning som tillsynsmyndighet för samma åklagare. Även RÅ står under JK:s tillsyn. Med ämbetsman avses i instruktionsförslaget envar som enligt allmän lag är underkastad ämbetsansvar. JK är under Kungl. Maj:t särskild åklagare i fråga om alla brott, som begåtts i ämbetet. Även efter ett genomförande av straffrättskommitténs förslag till lagstiftning om ämbetsbrott innefattar åtalsrätten såväl ämbetsbrott enligt straffrättskommitténs beteckning som ock allmänna brott, som begåtts i tjänsten. Den i 3 § intagna bestämmelsen att JK vid tjänstefel av ringare beskaffenhet kan låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring stadfäster allenast den praxis, som nu tillämpas. Bestämmelsen har sin motsvarighet i instruktionerna för JO och MO. 5 §. Denna paragraf motsvarar nuvarande 7 §. Det har icke ansetts nödvändigt att bibehålla någon uttrycklig föreskrift därom att JK äger förordna tjänsteman vid sin expedition att företaga tjänsteresa för verkställande av undersökning eller utredning, som finnes önskvärd för JK:s ämbetsverksamhet. Sådant förordnande äger JK meddela på grund av bestämmelsen i 12 § andra stycket.

36 9—13 §§. För JK föreligger icke behov av någon mera omfattande delegationsrätt. Av praktiska skäl kan JK emellertid i regel icke själv personligen föra talan vid domstol vare sig som Kungl. Maj:ts ombudsman i kronomål eller som åklagare. För sådana fall ha därför i 11 § upptagits bestämmelser om rätt för JK att i kronomål förordna ombud samt att uppdraga åt RÅ, byråchefen hos ämbetet eller annan, som finnes därtill lämplig, att utföra de åtal JK beslutar. JK måste dock själv besluta om fullföljande av åtal i högsta domstolen. JK bör äga rätt att åt befattningshavare hos ämbetet anförtro förberedande åtgärder, såsom införskaffande av utredning i förekommande ärenden eller verkställande av viss erforderlig undersökning. Sådan befogenhet innefattas i stadgandet i 12 §.

37 Bil. A.

Förslag till

Instruktion för riksåklagarämbetet. 1 §• Riksåklagaren är under Kungl. Maj:t högste allmän åklagare och har i denna egenskap ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet i riket. 2 §•

Riksåklagaren äger tala å alla brott, som höra under allmänt åtal; i mål om ansvar eller enskilt anspråk på grund av ämbetsbrott, som skall upptagas omedelbart av högsta domstolen eller hovrätt och ej angår åklagare eller riksåklagaren eljest underställd befattningshavare, föres dock talan av justitiekanslern enligt vad därom är stadgat. Riksåklagaren åligger att utföra eller låta utföra åtal i de mål, som av Kungl. Maj:t, justitiekanslern eller riksdagens ombudsmän överlämnas till riksåklagarens handläggning. Vid högsta domstolen är riksåklagaren allmän åklagare. I mål, som anhängiggjorts vid underrätt, bör fullföljande av talan till högsta domstolen äga rum allenast när synnerliga skäl föreligga. 3 §.

Riksåklagaren skall hava tillsyn över åklagarnas verksamhet samt genom inspektioner eller på annat sätt hålla sig underrättad om åklagarväsendets tillstånd och om de förhållanden i övrigt, som tillhöra området för hans ämbetsutövning. Han bör ägna särskild uppmärksamhet åt tillämpningen av gällande bestämmelser om åtalseftergift och strafföreläggande. Riksåklagaren äger meddela åklagarna anvisningar i deras ämbetsutövning. I disciplinärt avseende har riksåklagaren de befogenheter över åklagarna, som gällande instruktioner föreskriva. 4 §.

Åklagare, som ej utnämnes eller förordnas av Kungl. Maj:t eller, enligt särskilt stadgande, av annan myndighet, tillsättes av riksåklagaren. Riksåklagaren må förordna extra åklagare, där sådant prövas erforderligt. 5 §. Då åklagare skall av Kungl. Maj:t tillsättas, inhämtar Kungl. Maj:t utlåtande av riksåklagaren, vilken av de sökande som med hänsyn till förtjänst och skicklighet främst bör ifrågakomma till befattningen. Tillsättes åklagare av annan myndighet, bör denna inhämta riksåklagarens yttrande.

38 6 §. Med frågor angående semester och annan tjänstledighet för åklagare samt förordnande av vikarie för dem åligger det riksåklagaren att taga den befattning, som enligt gällande instruktioner ankommer på honom. 7 §• Riksåklagaren har att årligen före den 1 april till justitiekanslern avlämna förteckning över de före utgången av nästföregående kalenderår till riksåklagaren inkomna mål och ärenden, vilka icke inom två månader efter årets utgång blivit slutligt handlagda, inom därför särskilt stadgade tider till riksräkenskapsverket avlämna föreskrivna räkenskaps- och redovisningshandlingar samt inom därför bestämd tid till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de anslagsäskanden och de framställningar i övrigt inom riksåklagarens förvaltningsområde, som riksåklagaren finner böra göras hos nästföljande års riksdag. 8 §. Alla myndigheter och ämbetsmän böra lämna riksåklagaren det lagliga biträde och de upplysningar han av dem äskar. Vid infordrande av förklaring eller upplysning från åklagare äger riksåklagaren förelägga vite till högst etthundra kronor; försuttet vite skall på riksåklagarens begäran uttagas. 9 §. Riksåklagaren äger ensam beslutanderätt i de till ämbetet hörande ärendena. ätfMCititiilil 10 §. Hos riksåklagaren äro anställda byråchef, advokatfiskaler och de befattningshavare i övrigt, som angivas i gällande personalstat, samt därutöver, i mån av behov och tillgång på medel, icke-ordinarie personal. 11 §• Byråchefen åligger att enligt riksåklagarens föreskrifter bereda och föredraga eller själv avgöra ärenden av administrativ natur samt att biträda riksåklagaren vid tillsynen över åklagarväsendet. 12 §. Advokatfiskal är biträdande åklagare hos riksåklagaren och har i denna egenskap att bereda och inför riksåklagaren föredraga ärenden angående väckande, fullföljande eller bevakande av talan samt att ombesörja åklagaruppgift, som riksåklagaren uppdrager åt honom. 13 §. I fråga om de arbetsuppgifter, som ankomma på andra befattningshavare än byråchef eller advokatfiskal, meddelar riksåklagaren erforderliga föreskrifter. I den omfattning, som finnes lämplig, må riksåklagaren uppdraga åt sådan befattningshavare att i byråchefens ställe fullgöra uppgift, som angives i 11 §. Riksåklagaren äger ock i fråga om byråchefens och advokat fiskalernas arbetsuppgifter göra den jämkning i ovan stadgade grunder för fördelningen, som finnes av behovet påkallad.

39 14 §. Envar befattningshavare är skyldig att efterkomma riksåklagarens föreskrifter i tjänsten. 15 §. I ärende av administrativ natur åligger det föredraganden, därest hans mening icke överensstämmer med riksåklagarens beslut, att låta till protokollet anteckna sin mening. 16 §. I fråga om upprättande av föredragningslista och förande av protokoll gäller vad riksåklagaren bestämmer, dock att protokoll skall föras i fall, som avses i 15 §. 17 §. Utgående expeditioner underskrivas på sätt riksåklagaren bestämmer. 18 §. För ordinarie befattningshavare ävensom för icke-ordinarie befattningshavare med full tjänstgöring skall, i den mån ej nedan annorlunda föreskrives, arbetstiden å tjänsterummet utgöra 42 timmar i veckan eller, om vecka innehåller mindre än sex arbetsdagar, ett i förhållande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar samt förläggas till tider, som bestämmas i arbetsordning eller eljest av riksåklagaren, med iakttagande att arbetstiden icke någon arbetsdag må understiga 4 1/2 timmar. I arbetstiden må ej inräknas måltidsrast. Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må riksåklagaren för högst tre månader under tiden juni—september medgiva, att arbetstiden inskränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden å lördagar må begränsas till 3 XU timmar. Å påskafton, midsommarafton och julafton må arbetet efter riksåklagarens bestämmande helt eller delvis inställas. Viss inskränkning i arbetstiden må ock kunna av riksåklagaren medgivas vid särskilda tillfällen. För fullgörande av något av Kungl. Maj:t eller på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet äga rum. Därest i särskilda fall arbete finnes med större fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av riksåklagaren. Då göromålens gång det kräver, äger riksåklagaren påfordra nödig utsträckning av arbetstiden. Expeditionsvakt må åläggas den tjänstgöring nattetid, som erfordras för ämbetslokalernas bevakning; dock skall han i sådant fall åtnjuta motsvarande befrielse från dagtjänstgöring. 19 §. Riksåklagarämbetets expedition skall hållas öppen för allmänheten minst 5 timmar varje arbetsdag å bestämd tid; dock må riksåklagaren, där så finnes utan olägenhet kunna äga rum, å dag före sön- eller helgdag inskränka tiden för öppethållandet till 3 7 2 timmar för högst tre månader under tiden juni—september och till 4^2 timmar för övriga nio månader av året. För riksåklagaren och byråchefen skall viss daglig, för allmänhetens mottagande avsedd tid vara bestämd. Om så finnes erforderligt, skall viss mottagningstid bestämmas även för annan befattningshavare.

40 I denna paragraf omförmälda expeditions- och mottagningstider skola tillkännagivas genom anslag i ämbetets lokal. 20 §. Riksåklagaren tillsättes av Kungl. Maj:t. Byråchefen och advokatfiskalerna tillsättas av Kungl. Maj:t efter anmälan av riksåklagaren. Befattningshavare i 27 och högre lönegrader i löneplan Ca tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av riksåklagaren. Övrig personal tillsättes av riksåklagaren. Riksåklagaren samt befattningshavare i 24 och högre lönegrader i löneplan Ca tillsättas genom fullmakt. Advokatfiskalerna tillsättas genom förordnande samt övriga ordinarie befattningshavare genom konstitutorial. 21 §. Då befattning, som tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av riksåklagaren, blir ledig, utfärdar riksåklagaren kungörelse därom i allmänna tidningarna och medelst anslag i ämbetets lokal med föreläggande av tjugu dagars ansökningstid, räknat från den dag kungörandet i allmänna tidningarna sker. Efter denna tids utgång insänder riksåklagaren ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t samt föreslår därvid till befattningens erhållande den bland de sökande, som anses företrädesvis böra ifrågakomma, eller anmäler att förord icke kan lämnas åt någon bland de sökande. Sedan handlingarna insänts till Kungl. Maj:t, skall tillkännagivande om riksåklagarens beslut i saken ofördröjligen anslås i ämbetets lokal. Ledigbliven ordinarie befattning, som tillsättes av riksåklagaren, skall kungöras på sätt i första stycket sägs med föreläggande av enahanda ansökningstid. Detsamma gäller ock beträffande extra ordinarie befattning i 24 och högre lönegrader, vilken tillsättes av riksåklagaren. Sedan befattning, som kungjorts till ansökning, tillsatts, skall tillkännagivande härom ofördröjligen anslås i ämbetets lokal. 22 §.

Riksåklagaren tillkommande semester må av honom tillgodonjutas å tid, som han själv bestämmer. Utöver semester äger han begagna sig av ledighet under högst femton dagar årligen, då han finner sig därav vara i behov. Fördelningen av semester mellan befattningshavarna bestämmes av riksåklagaren. I fall av behov äger riksåklagaren bevilja befattningshavare annan lelighet än semester; dock att fråga om sådan ledighet för byråchefen eller för advokatfiskal under större del av ett kalenderår än 45 dagar skall hänsljutas till Kungl. Maj:ts avgörande. Erfordras vikarie för befattningshavare eller är befattning ledig, m å riksåklagaren förordna lämplig person att uppehålla befattningen, allenast n e d den inskränkning att Kungl. Maj:t förordnar om vikarie i fall då, på sätt nyss nämnts, fråga om ledighet hänskjutits till Kungl. Maj:ts avgörande. 23 §.

Då riksåklagaren åtnjuter semester eller annan ledighet eller förehger tjänsteresa, vill Kungl. Maj:t efter anmälan förordna annan person att förestå ämbetet. I avbidan på Kungl. Maj:ts beslut skola de löpande ärendma handläggas, administrativa ärenden av byråchefen och andra ärenden av äldste tjänstgörande advokatfiskalen.

41 24 §.

Ansökan om avsked från befattning hos ämbetet skall, om befattningen är tillsatt av Kungl. Maj:t, överlämnas till Kungl. Maj:ts avgörande. I annat fall prövas ansökningen av riksåklagaren. Innan sökt avsked beviljas av riksåklagaren bör, där fråga föreligger om den avskedstagandes rätt till pension, sådan fråga vara i därför stadgad ordning avgjord. 25 §. Gör riksåklagaren eller den hans ämbete utövar sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal därför inför högsta domstolen av justitiekanslern. Åtal mot byråchefen eller advokatfiskal eller mot vikarie för sådan befattningshavare för fel eller försummelse i tjänsten anställes inför Svea hovrätt. Gör annan ordinarie befattningshavare än byråchefen eller advokatfiskal sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller vanvördnad mot förman eller olydnad, äger riksåklagaren efter omständigheterna antingen tilldela honom varning eller döma honom till mistning av lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader från tjänst och lön. Då befattningshavare, som är tillsatt av Kungl. Maj:t, domes till suspension, skall beslutet jämte skälen därför anmälas hos Kungl. Maj:t. Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, varde, där befattningen är tillsatt genom fullmakt, ställd under åtal inför vederbörande underrätt samt, där befattningen är tillsatt genom konstitutorial, antingen åtalad som nu sagts eller av riksåklagaren skild från tjänsten. Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äger riksåklagaren avstänga den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har riksåklagaren fattat beslut om befattningshavares suspension eller skiljande från tjänsten, äger riksåklagaren likaledes, till dess beslutet vunnit laga kraft, avstänga den felande från utövning av tjänsten. Därest annan befattningshavare än ovan nämnts ådagalägger försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller eljest visar sig olämplig, äger riksåklagaren tilldela honom varning eller skilja honom från tjänsten eller, beträffande befattningshavare som tillsatts av Kungl. Maj:t, hos Kungl. Maj:t göra framställning om hans entledigande. Vid svårare förseelse sker åtal inför vederbörande underrätt. 26 §.

Den som icke åtnöjes med riksåklagarens beslut rörande befattningshavares varning, avstängande från tjänstgöring, dömande till mistning av lön, suspension eller skiljande från befattningen må hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, vilka skola hava inkommit till justitiedepartementet senast å trettionde dagen efter den då klaganden erhöll del av beslutet. Besvär över beslut rörande tillsättande av befattningshavare hos riksåklagarämbetet eller förslag därtill eller i fråga om tillsättande av åklagare skola hava inkommit till vederbörande statsdepartement senast å tjugonde dagen efter den, då beslutet tillkännagavs genom anslag i ämbetets lokal eller, där beslutet avsåg tillsättande av åklagare, genom meddelande i allmänna tidningarna.

42 Riksåklagarens beslut om befattningshavares avstängande från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av anförda besvär. Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1948; dock med den inskränkning, som framgår av övergångsbestämmelserna till instruktionen denna dag för justitiekanslersämbetet.

43 Bilaga B.

Förslag till Instruktion för justitiekanslersämbetet. 1 §• Justkiekanslern är Kungl. Maj:ts högste ombudsman. Honom åligger att under Kungl. Maj:t bevaka kronans rätt samt att efter anmodan tillhandagå Kungl. Maj:t med råd och utredningar i juridiska angelägenheter. Justitiekanslern skall hava tillsyn över att domare och andra ämbetsmän fullgöra sin skyldighet och är under Kungl. Maj:t särskild åklagare i fråga om brott i ämbetet. Riksdagens ombudsmän äro undantagna från justitiekanslerns tillsyn. Med advokatväsendet har justitiekanslern att taga den befattning, som föreskri ves i rättegångsbalken. Justitiekanslern åligger att, enligt vad därom är stadgat i tryckfrihetsförordningen, vaka över tryckfriheten. 2 §•

I mål, som röra kronans lätt, skall justitiekanslern, där det ej ankommer på annan myndighet, föra eller låta föra Kungl. Maj:ts talan samt, på sätt därom är stadgat, besluta om fullföljande av talan i sådana mål. Har annan myndighet att bevaka kronans rätt, skall justitiekanslern öva uppsikt å myndighetens verksamhet i sådant hänseende. I fråga om de ansökningar och besvärsskrifter, som lämnas i Hans Maj:t Konungens egna händer och därefter blivit till justitiekanslern överlämnade, skall justitiekanslern besluta angående den vidare åtgärd, som bör vidtagas. 3§. Justitiekanslern skall vaka över att lagar, författningar och instruktioner varda av domare och andra ämbetsmän efterlevda. Då klagomål anföras hos honom eller något eljest kommer till hans kännedom, som synes påkalla åtgärd, skall han föranstalta om undersökning i saken. Justitiekanslern skall granska till ämbetet jämlikt gällande bestämmelser avlämnade arbetsredogörelser, rotlar, dagböcker och dylikt. Finnes ämbetsman hava gjort sig skyldig till fel i ämbetet, skall justitiekanslern beivra felet. Är det av ringare beskaffenhet, må justitiekanslern låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad eljest förekommit. I mål, som anhängiggjorts vid underrätt, bör fullföljande av talan till högsta domstolen äga rum allenast när synnerliga skäl föreligga.

44 4§. Justitiekanslern har att årligen före den 1 april till Kungl. Maj:t ingiva arbetsredogörelse för nästföregående kalenderår, därvid särskilt bör anmärkas i vilken omfattning justitiekanslerns verksamhet för tillsyn av ämbetsmän föranlett någon åtgärd, inom därför särskilt stadgade tider till riksräkenskapsverket avlämna föreskrivna räkenskaps- och redovisningshandlingar samt inom därför bestämd tid till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de anslagsäskanden och de framställningar i övrigt inom justitiekanslerns förvaltningsområde, som justitiekanslern finner böra göras hos nästföljande års riksdag. 5 §• Justitiekanslern skall årligen företaga inspektioner för att göra sig underrättad om lagskipningens tillstånd och om de förhållanden i övrigt, som tillhöra området för hans ämbetsutövning. 6§Justitiekanslern äger att, när han finner det nödigt, övervara domstolars och andra myndigheters överläggningar och beslut, dock utan rättighet att yttra sin mening; han skall hava tillgång till myndigheternas protokoll och handlingar. Alla myndigheter och ämbetsmän böra lämna justitiekanslern det lagliga biträde och de upplysningar han av dem äskar. Vid infordrande av förklaring eller upplysning äger justitiekanslern förelägga vite till högst etthundra kronor; försuttet vite skall på justitiekanslerns begäran uttagas. 8 §. Alla ombudsmän, som hava att företräda kronan eller bevaka dess rätt, böra, under vilken myndighet de än må lyda, efterkomma vad justitiekanslern dem å ämbetets vägnar befaller. 9 §. Justitiekanslern äger ensam beslutandeiätt i de till ämbetet hörande ärendena. 10 §. Hos justitiekanslersämbetet äro anställda byråchef och de befattningshavare i övrigt, som angivas i gällande personalstat, samt därutöver, i mån av behov och tillgång på medel, icke-ordinarie personal. 11 §. I mål, som röra kronans rätt, äger justitiekanslern förordna ombud att föra talan. Justitiekanslern må ock uppdraga åt riksåklagaren, byråchefen hos ämbetet eller annan, som finnes därtill lämplig, att utföra de åtal justitiekanslern beslutar. Fullföljande av sådant åtal i högsta domstolen må dock ej beslutas av annan än justitiekanslern. Varder riksrätt på justitiekanslerns begäran förordnad, skall han själv föra talan vid riksrätten.

45 12 §. Byråchefen åligger att bereda och inför justitiekanslern föredraga till ämbetet hörande ärenden, i den mån justitiekanslern icke överlämnat åt annan befattningshavare att fullgöra sådan uppgift. Justitiekanslern meddelar närmare föreskrifter angående de arbetsuppgifter, som ankomma på befattningshavarna. 13 §. Envar befattningshavare är skyldig att efterkomma justitiekanslerns föreskrifter i tjänsten. 14 §. I fråga om upprättande av föredragningslista och förande av protokoll gäller vad justitiekanslern bestämmer. 15 §. Utgående expeditioner underskrivas på sätt justitiekanslern bestämmer. 16 §. För ordinarie befattningshavare ävensom för icke-ordinarie befattningshavare med full tjänstgöring skall, i den mån ej nedan annorlunda föreskrives, arbetstiden å tjänsterummet utgöra 42 timmar i veckan eller, om vecka innehåller mindre än sex arbetsdagar, ett i förhållande till antalet arbetsdagar minskat antal timmar samt förläggas till tider, som bestämmas i arbetsordning eller eljest av justitiekanslern, med iakttagande att arbetstiden icke någon arbetsdag må understiga 4 Va timmar. I arbetstiden må ej inräknas måltidsrast. Om och i den mån omständigheterna det tillåta, må justitiekanslern för högst tre månader under tiden juni—september medgiva, att arbetstiden inskränkes med högst 9 timmar i veckan, varvid arbetstiden å lördagar må begränsas till 3 V2 timmar Å påskafton, midsommarafton och julafton må arbetet efter justitiekanslerns bestämmande helt eller delvis inställas. Viss inskränkning i arbetstiden må ock kunna av justitiekanslern medgivas vid särskilda tillfällen. För fullgörande av något av Kungl. Maj:t eller på grund av Kungl. Maj:ts bemyndigande meddelat allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet äga rum. Därest i särskilda fall arbete finnes med större fördel kunna utföras utom tjänsterummet, må medgivande till därav föranledd inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet lämnas av justitiekanslern. Dä göromålens gång det kräver, äger justitiekanslern päfordra nödig utsträckning av arbetstiden. Expeditionsvakt må åläggas den tjänstgöring nattetid, som erfordras för ämbetslokalernas bevakning; dock skall han i sådant fall åtnjuta motsvarande befrielse från dagtjänstgöring. 17 §.

Justitiekanslersämbetets expedition skall hållas öppen för allmänheten minst 5 timmar varje arbetsdag å bestämd tid; dock må justitiekanslern, där så finnes utan olägenhet kunna äga rum, å dag före sön- eller helgdag inskränka tiden för öppethållandet till 3 V2 timmar för högst tre månader under tiden juni—september och till 4 7 2 timmar för övriga nio månader om året.

46 För justitiekanslern och byråchefen skall viss daglig, för allmänhetens mottagande avsedd tid vara bestämd. Om så finnes erforderligt, skall viss. mottagningstid bestämmas även för annan befattningshavare. I denna paragraf omförmälda expeditions- och mottagningstider skola tillkännagivas genom anslag i ämbetets lokal. 18 §. Justitiekanslern tillsättes av Kungl. Maj:t. Byråchefen tillsättes av Kungl. Maj:t efter anmälan av justitiekanslern. Befattningshavare i 27 och högre lönegrader i löneplan Ca tillsättas av Kungl. Maj:t efter förslag av justitiekanslern. övrig personal tillsättes av justitiekanslern. Justitiekanslern samt befattningshavare i 24 och högre lönegrader i löneplan Ca tillsättas genom fullmakt. Övriga ordinarie befattningshavare tillsättas genom konstitutorial. 19 §. Då befattning, som tillsättes av Kungl. Maj:t efter förslag av justitiekanslern, blir ledig, utfärdar justitiekanslern kungörelse därom i allmänna tidningarna och medelst anslag i ämbetets lokal med föreläggande av tjugu dagars ansökningstid, räknat från den dag kungörandet i allmänna tidningarna sker. Efter denna tids utgång, insänder justitiekanslern ansökningshandlingarna till Kungl. Maj:t samt föreslår därvid till befattningens erhållande den bland de sökande, som anses företrädesvis böra ifrågakomma, eller anmäler att förord icke kan lämnas åt någon bland de sökande. Sedan handlingarna insänts till Kungl. Maj:t, skall tillkännagivande om justitiekanslerns beslut i saken ofördröjligen anslås i ämbetets lokal. Ledigbliven ordinarie befattning, som tillsättes av justitiekanslern, skall kungöras på sätt i första stycket sägs med föreläggande av enahanda ansökningstid. Detsamma gäller ock beträffande extra ordinarie befattning i 24 och högre lönegrader, vilken tillsättes av justitiekanslern. Sedan befattning, som kungjorts till ansökning, tillsatts, skall tillkännagivande härom ofördröjligen anslås i ämbetets lokal. 20 §.

Justitiekanslern tillkommande semester må av honom tillgodonjutas å tid, som han själv bestämmer. Utöver semester äger han begagna sig av ledighet under högst femton dagar årligen, då han finner sig därav vara i behov. Fördelningen av semester mellan befattningshavarna bestämmes av justitiekanslern. I fall av behov äger justitiekanslern bevilja befattningshavare annan ledighet än semester; dock att fråga om sådan ledighet för byråchefen under större del av ett kalenderår än 45 dagar skall hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande. Erfordras vikarie för befattningshavare eller är befattning ledig, må justitiekanslern förordna lämplig person att uppehålla befattningen, allenast med den inskränkning att Kungl. Maj:t förordnar om vikarie i fall då, på sätt nyss nämnts, fråga om ledighet hänskjutits till Kungl. Maj:ts avgörande. 21 §. Då justitiekanslern åtnjuter semester eller annan ledighet eller företager tjänsteresa, vill Kungl. Maj:t efter anmälan förordna annan person att förestå ämbetet. I avbidan på Kungl. Maj:ts beslut skola de löpande ärendena handläggas av byråchefen.

47 22 §. Ansökan om avsked från befattning hos ämbetet skall, om befattningen är tillsatt av Kungl. Maj:t, överlämnas till Kungl. Maj:ts avgörande. I annat fall prövas ansökningen av justitiekanslern. Innan sökt avsked beviljas av justitiekanslern bör, där fråga föreligger om den avskedstagandes rätt till pension, sådan fråga vara i därför stadgad ordning avgjord.. 23 §.

Gör justitiekanslern eller den hans ämbete utövar sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, sker åtal därför inför högsta domstolen av den person, som Kungl. Maj:t därtill förordnar. Åtal mot byråchefen eller mot vikarie för honom för fel eller försummelse i tjänsten anställes inför Svea hovrätt. Gör annan ordinarie befattningshavare än byråchefen sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten eller vanvördnad mot förman eller olydnad, äger justitiekanslern efter omständigheterna antingen tilldela honom varning eller döma honom till mistning av lön för högst trettio dagar eller ock suspendera honom på högst tre månader från tjänst och lön. Då befattningshavare, som är tillsatt av Kungl. Maj:t, domes till suspension, skall beslutet jämte skälen därför anmälas hos Kungl. Maj:t. Har den felande icke låtit sig därav rätta eller har han gjort sig skyldig till fel av svårare beskaffenhet, varde, där befattningen är tillsatt genom fullmakt, ställd under åtal inför vederbörande underrätt samt, där befattningen är tillsatt genom konstitutorial, antingen åtalad som nu sagts eller av justitiekanslern skild från tjänsten. Vidtages åtgärd för anställande av åtal, äger justitiekanslern avstänga den felande från tjänstens utövning, till dess över honom blivit slutligen dömt eller domstolen annorlunda förordnar. Har justitiekanslern fattat beslut om befattningshavares suspension eller skiljande från tjänsten, äger justitiekanslern likaledes, till dess belutet vunnit laga kraft, avstänga den felande från utövning av tjänsten. Därest annan befattningshavare än ovan nämnts ådagalägger försumlighet, oskicklighet eller klandervärt uppförande eller eljest visar sig olämplig, äger justitiekanslern tilldela honom varning eller skilja honom från tjänsten eller, beträffande befattningshavare som tillsatts av Kungl. Maj:t, hos Kungl. Maj:t göra framställning om hans entledigande. Vid svårare förseelse sker åtal inför vederbörande underrätt. 24 §.

Dem som icke åtnöjes med justitiekanslerns beslut rörande befattningshavares varning, avstängande från tjänstgöring, dömande till mistning av lön, suspension eller skiljande från befattningen må hos Kungl. Maj:t söka ändring genom besvär, vilka skola hava inkommit till justitiedepartementet senast å trettionde dagen efter den då klaganden erhöll del av beslutet. Besvär över beslut rörande tillsättande av befattningshavare hos justitiekanslersämbetet eller förslag därtill skola hava inkommit till nämnda departement senast å tjugonde dagen efter den, då beslutet tillkännagavs genom anslag i ämbetets lokal. Justitiekanslerns beslut om befattningshavares avstängande från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av anförda besvär.

48 Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1948, från och med vilken dag instruktionen för justitiekanslersämbetet den 18 juni 1937 (nr 528) upphör att gälla. I mål, som avgjorts av allmän underrätt före den 1 januari 1948, skall justitiekanslern fortfarande taga den befattning med utförande och fullföljd av talan, som enligt instruktionen den 18 juni 1937 ankommer å honom. Vad enligt sistnämnda instruktion åligger justitiekanslern i fråga om åtal vid krigsdomstol, tillsättande av krigsfiskaler, meddelande av ledighet och förordnande av ställföreträdare för dem samt förordnande av särskild åklagare vid krigsrätt skall ock tills vidare gälla.

49 Bil. C.

P . M. med redogörelse för sådana av JK-ämbetet nu handlagda ärenden, som kunna tänkas avlyftade från ämbetet. För att tjäna till grund för bedömandet av den föreliggande frågan har en granskning verkställts av JK-ämbetets diarier för de senaste tre åren. En undersökning för ett större antal år har icke synts nödig; i själva verket torde redan vid genomgången av ett års diarier en ganska god överblick erhållas över de olika ärenden, som förekomma till handläggning. Med en utsträckning av undersökningen till tre år synes man kunna utgå från att ett fullt tillräckligt material står till förfogande för besvarande av frågan, vilka ärenden som lämpligen kunna överflyttas från JK-ämbetet till annat nu befintligt ämbetsverk och vilken arbetslättnad, som genom en sådan överflyttning skulle kunna vinnas. De hos JK-ämbetet förekommande ärendena föras i följande diarier, nämligen ett över kungl. remisser, ett över de från Hans Maj:t Konungen överlämnade så kallade supplikmålen, ett över ärenden, som angå fullföljd av talan i kronan rörande rättegångar eller mot hovrätts utslag i brottmål m. m. samt ett över alla andra ärenden. Dessa diarier benämnas respektive remissdiariet, supplikdiariet, fullföljdsdiariet och allmänna diariet. Därjämte föres ett hemligt diarium, i vilket under nu ifrågavarande tre år huvudsakligen redovisats ärenden angående brott mot 8 kap. strafflagen. För att underlätta bedömningen av vilka ärenden som lämpligen skulle kunna utmönstras och överflyttas till annan myndighet ha i nedan intagna tabeller ärendena fördelats på så många grupper som möjligt. Dessutom ha 1945 års ärenden uppdelats allt eftersom de — i anslutning till de sakkunnigas förslag — skola överflyttas på RÅ respektive kvarstanna hos JK. Sistnämnda uppdelning har dock icke genomförts beträffande ärenden angående ämbetets egen personal och dylika. De grupper ärenden, som hänförts till åklagarväsendet, äro naturligen uteslutna från möjligheten av överflyttning från JK-ämbetet till annan myndighet.

50 Allmänna diariet. Antal ärenden

1. Granskningsärenden a) Arbetsrotlar från hovrätterna b) Arbetsredogörelser från advokatfiskalsämbetena i hovrätterna, överkrigsfiskalsämbetet och kammaradvokatfiskalsämbetet c) Arbetsredogörelser för olika verk (49 st. 1945) d) Jorddelningsdagböcker från 116 domsagor e) Jorddelningsdagböcker från 75 städer . . . f) Balansredogörelser från länsstyrelserna . g) Länsstyrelsernas förteckningar över icke häktade till frihetsstraff dömda personer h) Fånglistor i) Månadsrapporter från tvångsarbetsanstalter j) Arbetsredogörelser från landsfogdarna .. k) Landsfogdarnas redogörelser för ärenden ang. åtalseftergifter 2. Ärenden föranledda av granskningen 3. Ärenden ang. JK-ämbetets egen personal . . 4. Petitaskrivelser, egna arbetsredogörelser m. m 5. Personalärenden inom å k l a g a r v ä s e n d e t 1 . . . . 6. Kungl. brev o. ämbetsskrivelser ang. enbart åklagarväsendet 7. Kungl. brev o. ämbetsskrivelser i ö v r i g t . . . . 8. Av åklagare underställda frågor om åtal a) för åklagares tjänstefel b) » andra tjänstefel c) » andra brott än tjänstefel eller tryckfrihetsbrott 9. Anmälningar om utförda åtal a) mot åklagare b) » andra tjänstemän 10. Av annan än åklagare underställda frågor om åtal (s. k. anmälningar) a) för åklagares tjänstefel b) » polismäns » c) » andra » d) » andra brott än tjänstefel eller tryckfrihetsbrott: missnöje med polisutredning missnöje med åklagares vägran a t t åtala ej förut prövat av polis eller åklagare . . 11. Begäran om rättshjälp utan åtal a) innebärande missnöje med åklagare b) » » » polis c) » » » annan ämbets- eller tjänsteman d) avseende ersättning för obefogat kvarhållande o. dyl e) i övrigt 12. Av J K själv väckta frågor a) ang. tillsyn över åklagare b) » » » polis c) » » » andra ämbets- eller tjänstemän

1945 års ärend*n

hänförliga 1945 till åklagarväsendet 11

1 1

68 66

67 63

74 41

13 107

7 140

16 135

23 9

28 6

22 12

2 0

1 1

2 2

2 2

7 1

6 1

7 0

15 8 52

27 11 45

16 27 36

3 17 6

3 8 11

5 16 11

5 16 11

2 4

0 3

3 2

2 20

3 14

7 3

5 9

5 7

51 Antal ärenden

13.

14. 15. 16. 17.

Lagtolkningsfrågor m. m. a) administrativa inom åklagarväsendet . . . b) straffrättsliga c) avseende kronans r ä t t d) övriga Tryckfrihetsmål och ärenden Advokatfiskal i hovrätt anhåller om besvärs ingivande i arvsskattemål Militärbefälhavare anmäler förbud att deltaga i visst politiskt möte Granskning av Carnegiestiftelsens räkenskaper

1945 års ärenden

hänförliga 1945 till åklagarväsendet

2 4 0 5 13

7 5 1 9 39

4 6 1 7 15

1 513

1 554

övriga

1 7 15

1 251

1 Anmärkning till grupp 5: Dessa ärenden angå lediga tjänster, tjänstledigheter, behörighetsdispenser och bisysslor m. m. Härtill kommer ett stort antal tjänstledighetsärenden, vilka icke förts i något diarium utan å särskilt kortregister nämligen för 1943 677 st. varav 265 ansökningar och 412 anmälningar » » 1944 738 » » 229 » » 509 » » » 1945 766 » » 245 » » 521 »

Beträffande granskningsärendena må anmärkas att granskningen av fånglistorna numera regleras av kungörelsen den 30 maj 1941 angående avlämnande av förteckningar över häktade, fångar, arrestanter och tvångsarbetare. Genom denna kungörelse upphörde hovrätternas befattning med fånglistorna. De militära fånglistorna granskas först av överkrigsfiskalen och sedan av MO. Därefter överlämnas dessa fånglistor till JK, som jämväl granskar desamma »i den omfattning så finnes påkallat». Övriga fånglistor jämte månadsrapporterna från tvångsarbetsanstalterna granskas av JO samt i viss utsträckning därjämte av JK. Enligt kungörelsen skall nämligen för varje år, vars sifferbeteckning slutar med jämnt tal, fånglistorna från Stockholm och län hörande under Svea hovrätt insändas till JK och från övriga län till JO. För år vars sifferbeteckning slutar med udda tal är förfarandet motsatt. Sedan JK granskat de fånglistor, som sålunda insänts till honom, överlämnar h a n dessa listor till JO och erhåller av denne de till JO insända och av JO granskade listorna. Sistnämnda fånglistor bliva därefter å JK-expeditionen föremål för en stickprovsundersökning. JO granskar fullständigt även de listor han erhållit av JK. Efter den nya straffverkställighetslagens ikraftträdande den 1 juli 1946 ankommer det på fångvårdsstyrelsen att fastställa dagen för strafftidens slut. Uppkommande beräkningsfrågor komma sålunda att bedömas av en och samma myndighet, vilken ganska snart torde förvärva erforderlig rutin och erfarenhet. Med hänsyn härtill och till den nya verkställighetslagens enklare och mera uttömmande regler torde det, även om hovrättsgranskningen bortfallit, få anses fullt tillräckligt med den kontroll, som utövas av riksdagens ombudsmän. JK lärer alltså utan olägenhet kunna befrias från skyldigheten att granska fånglistorna. En sådan befrielse skulle även beröra omkring hälften av de under 2 upptagna, av granskning föranledda ärendena. Granskningen hos JK-ämbetet handhaves av en särskild

52 tjänsteman, som jämväl plägar avskriva de flesta därav föranledda ärendena, utan att desamma föranlett någon föredragning för JK personligen. Granskningen av arbetsrotlar, arbetsredogörelser och balansredogörelser från olika myndigheter är så nära förbunden med JK:s allmänna tillsyn över ämbetsmännen att någon överflyttning av dessa ärenden från JK-ämbetet till annat nu befintligt ämbetsverk får anses utesluten. Samtliga övriga ärenden i allmänna diariet, vilka äro av sådan storleksordning att de överhuvud taget ha någon betydelse i förevarande avseende, få, om man bortser från tryckfrihetsärendena och åklagarväsendet tillhörande, anses härleda sig från JK:s ställning som tillsynsmyndighet över ämbetsmännen. De kunna därför icke överflyttas från JK-ämbetet till annat ämbetsverk. Remissdiariet. Antal aren den

1. 2. 3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10.

Permutationer, tillsyn av stiftelser o. dyl. . . Av kommun underställda försäljningsbeslut. Fideikommissärenden Inkorporeringar Löneregleringar, instruktioner o. dyl Lagförslag Diverse

73 3 11 66 1 15 20 7 5 16

66 5 15 70 0 27 31 17 5 29

84 3 13 81 4 14 15 3 11 22

1945 års ärenden hänförliga till åklagarväsendet

övriga

84 3 13 81 4 14 15 3 6 38

11 16 212

Åtskilliga av de till remissdiariet hörande ärendena äro av sådan beskaffenhet att de i och för sig skulle kunna tänkas överflyttade å annan myndighet. Detta gäller närmast ansökningar från fideikommissinnehavare o m tillstånd att försälja eller belåna fideikommissegendom, d. v. s. flertalet av de i uppställningen angivna fideikommissärendena. Detsamma gäller vissa, möjligen omkring hälften av de av kommuner och församlingar underställda besluten angående försäljning av donerad egendom. Mera tveksam måste man däremot ställa sig i fråga om permutations- och andra stiftelseärenden samt den återstående hälften av de nyssnämnda underställningsärendena. Dessa ärenden hänföra sig till vitt skilda områden av samhällslivet och innehålla ofta svårbedömbara privaträttsliga eller offentligrättsliga frågor. Ej sällan gäller det att taga ställning till intressemotsättningar mellan allmänna och enskilda rättssubjekt eller mellan dessa inbördes, och avgörandet av sådana frågor är ofta av ömtålig natur. Ett spörsmål, som i olika sammanhang ofta uppkommer i dessa ärenden och ej är lättlöst, gäller omfattningen av Konungens permutationsrätt.

53 Fullföljdsdiariet. Antal ärenden

1. 2. 3. Pensionsmål 4. Tryckfrihetsmål

41 7 13 1

41 7 12 0

1945 års ärenden

hänförliga 1945 till åklagarväsendet 57 12 2 0 71

övriga

57 12 2 57

14 Talan i de s. k. kronomålen har i regel utförts av särskilt förordnat ombud. Utmönstrandet av dessa mål från JK:s verksamhetsområde skulle icke innebära någon väsentlig lättnad i arbetsbördan för JK personligen. Hemliga diariet. Antal aren den

1. 2. Fullföljd till HD 3. Rapporter och skrivelser m. m. ang. den allm. 4. 5. Tillstånd till förlängt kvarhållande 6. Tillstånd till åtal 7. Vanliga sekretessärenden

1945 års ärenden

hänförliga 1945 till åklagarväsendet

övriga

2 2

2 3

2 0

5 1 1 0 1

15 5 13 21 2 61

2 6 5 21 3

6 5 21 3 39

39 Till de i detta diarium redovisade ärendena kommer ett mycket stort antal å särskilda kort förda anmälningar om telefon- och postkontroll, uppskattningsvis minst 4 000 för tiden 7? 1943— 3 % 1945 sammanlagt. Hemliga diariet har under ifrågavarande treårsperiod i hög grad präglats av de exceptionella förhållanden, som då varit rådande. Det innehåller därför knappast något material av intresse för ifrågavarande diskussion. Någon gruppindelning av de i supplikdiariet införda ärendena har icke gjorts. JK:s befattning med dessa ärenden innebär i regel endast att desamma vidarebefordras till vederbörande departement.

Innehållsförteckning*. Sid.

Skrivelse Ull Statsrådet och Chefen för Kungl

Justitiedepartementet

Betänkande. Inledning Historik Justitiekanslerns nuvarande arbetsuppgifter Processreformens inverkan å justitiekanslerns arbetsuppgifter Huvudlinjerna för en omorganisation Förslagets närmare utformning Riksåklagarämbetet Justitiekanslersämbetet Övergången till den nya organisationen Kostnadsberäkningar Riksåklagarämbetet Justitiekanslersämbetet Instruktionsförslagen Instruktion för riksåklagarämbetet Instruktion för justitiekanslersämbetet

3 5 7 9 14 17 22 23 26 28 29 29 31 32 32 35

Bilagor. A. Förslag till instruktion för riksåklagarämbetet 37 B. Förslag till instruktion för justitiekanslersämbetet 43 C. P. M. med redogörelse för sådana av JK-ämbetet nu handlagda ärenden, som kunna tänkas avlyftade från ämbetet 49

59. B e t ä n k a n d e med förslag"angående h e m v ä r n e t . Beckbefäl och meniga inom krigsmakten m. m. Beckman. 301 s. Fö. m a n . 157 s. 1 bil. Fö. De medicinska högskolornas organisationskommitté. 60. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m skydd m o t 1. Organisatoriska å t g ä r d e r till främjande av mediohälsa ocb olycksfall i a r b e t e m . m . Almqvist & cinsk forskning. I d u n . (2), 235 s. E. Wlksell, Uppsala. 867 3. S. Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2. För6 1 . Riktlinjer för don framtida jordbrukspolitiken. slag till reformer r ö r a n d e doktorsavhandlingar och Del 3. Bilagor. I d u n . 149 s. J o . a n n a n publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. Den marinbiologiska forskningen. Utbild62. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om tryggande a v ningen a v laboratoriebiträden. I d u n . 114 8. E; byggnadsarbetares lönefordran in. m. N o r s t e d t , iv, 229 s. Ju. 78. Jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning u t o m j o r d b r u k e t . A v S. Grundström. I d u n . 63. B e t ä n k a n d e med förslag till lag om virkesmätning 192 s. J o . m. m . Marcus, i v , 128 s. J o . 64. B e t ä n k a n d e med förslag till ny lagstiftning om u p p 79, 1945 å r s statsskatteberedning. B e t ä n k a n d e m e d sikt å jordbruk. Beckman. 160 s. J o . förslag, till omläggning av den direkta s t a t s b e s k a t t ningen s a m t angående k v a r l å t e n s k a p s s k a t t m . m . 65. K o m m i t t é n s för partiellt arbetsföra betänkanden. Beckman. 456 s. Fi. Bilaga nr 2. Arbetsterapi, e t t led i sjukvården. Av E . Severin. Statens Reproduktionsanstalt. 54 s. S. 80. Utredning augående vissa lägenhetsupplåtelser å 66. B e t ä n k a n d e angående reglering a v anställningsförkronomark i Norrlands fjälltrakter. Marcus. 87 s. Jo. hållandena för viss civil personal inom statsförvalt8 1 . 1945 års universitetsberedning. 2. Akademiska lärarningen. Del 1, Kontorspersonal och amanuenspersobefattningar s a m t anslag till d e n vetenskapliga nal. Marcus. 138 s. Fi. utbildningen m . m . Beckman. 202 s. E. 67. B e t ä n k a n d e m e d utredning och förslag angående 82. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående k o m m u n e r n a s bidrag till folkpensionskostnaderna. I d u n . 95 s. S. löncställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. V. Petterson. 223 s. Fi. 83. B e t ä n k a n d e med förslag till strafflagstiftning för krigsmakten. Norstedt. 268 s. J u . 68. B e t ä n k a n d e och förslag angående d e t fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 1. Allmänt folkbild84. B e t ä n k a n d e angående vissa åtgärder till förbättrande a v transportförhållandena 1 Norrland. V. P e t ningsarbete. Beckman. 254 s. K. terson. 200 s. K. 69. Förvaltningsförfarandet. Förberedande utredning angående reglering av förfarandet hos förvaltnings- I 85.B e t ä n k a n d e med förslag till en u t ö k a d k ö t t k o n t r o l l myndigheter i ä r e n d e n r ö r a n d e enskild r ä t t och I m. m. I d u n . 71 s. 1 k a r t a . J o . därmed s a m m a n h ä n g a n d e frågor. Av N . Herlitz. 86. Den t y s k a p r o p a g a n d a n i Sverige under krigsåren Marcus. 221 s. J u . 1939—1945. Norstedt. 270 s. S. 70. Utredningen om föreningsjordbruk. B e t ä n k a n d e med 87. B e t ä n k a n d e om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 2. Hjälpkrafterna. Beckman. 94 s. E. förslag till lag om sambruksföreningar. V. Petterson. 198 s. Jo, 88. B e t ä n k a n d e med förslag till organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningen m. m. 2. Almqvist 71. B e t ä n k a n d e om deltidsarbete i allmän tjänst m. m . & Wiksell, Uppsala. 221 s. S. Marcus. 199 s. Fi. 72. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utred- j 89. Utredning om utbetalningen a v barnbidragen. V . ningar. 7- Radio och film i skolundervisningen. [ Petterson. 100 s- S. I d u n . 64 s. E. i 90. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående den offentliga 73. Utlåtande r ö r a n d e metoder och materiel vid skogs- ! lönestatistiken. Marcus. 115 s- Fi. brandsläckning. Marcus. 142 s. K. j 91- B e t ä n k a n d e angående revision a v d e t militära rättegångsväsendet. Norstedt. 280 s- Ju. 74. B e t ä n k a n d e angående socialvetenskapernas ställFörslag till omorganisation a v justitiekanslersämning v i d universitet och högskolor m . in. Ha;ggbetet och i n r ä t t a n d e a v e t t riksåklagarämbete. s t r ö m . 180 s. B. Norstedt. 54 s. J u . 75. B e t ä n k a n d e och förslag augåendeförhållandet mellan Anm. Om särskild tryokort ej angives, ä r tryckorten Stockholm, liokstävenia med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t . ex. IS. =• ecklesiastikdepartementet Jo. = jordbruksdepartementet. Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. stateus offentliga utredningars y t t r e a n o r d ning ( u r 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

Statens offentliga utredningar 1946 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.) Allmän

lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Ärvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. [491 B e t ä n k a n d e ang. vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. [57] Statsförfattning.

Allmän

statsförvaltning.

B e t ä n k a n d e med förslag till omorganisation av väg- och v a t t e n byggnadsstyrelsen m. m . [10] 1945 å r s lönekommitté. 1. B e t ä n k a n d e m e d förslag till statliga löneplaner m. ni. [48] B e t ä n k a n d e ang. reglering a v anställningsförhållandena för viss civil personal inom statsförvaltningen. Del 1. [66] B e t ä n k a n d e med u t r e d n i n g och förslag ang. löneställningen för viss statsanställd sjukvårds- och ekonomipersonal m. m. [67] Förvaltningsförfarandet. Förberedande u t r e d n i n g a n g . reglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter i ä r e n d e n "rörande enskild r ä t t och d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e frågor. [69] B e t ä n k a n d e om deltidsarbete i allmän t j ä n s t m. m. [71] Förslag till omorganisation a v justitiekanslersämbetet och i n r ä t t a n d e a v e t t riksåklagarämbete. [92] Kommunalförvaltning. S t a t e n s ocli k o m m u n e r n a s finansväsen. 1943 å r s jordbrukstaxoringssakunniga. B e t ä n k a n d e med

förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst av jordbruksfastighet samt lag om j o r d bruksbokföring. [29| 1944 årsskattesakkunniga. 2. Betänkande m e d förslå g ang. idrottssanunanslutningaTS beskattning för inkomst. [56] 1945 års s t a t s s k a t t e b e r e d n i n g . B e t ä n k a n d e m e d förslag till omläggning a v d e n direkta s t a t s b e s k a t t n i n g e n s a m t ang. k v a r l å t e n s k a p s s k a t t m . m . [79] B e t ä n k a n d e m e d förslag ang. den offentliga lönestatistiken. [90] Politi. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. B e t ä n k a n d e ang... flyktingars behandling. [36] Den tyska p r o p a g a n d a n i Sverige u n d e r krigsåren 1939 —1945. [80] Nationalekonomi och socialpolitik. Dödföddhcten ocb tidigdödligheten i Sverige. Dess samband med nativitetsminskningen och dess förhållande vid olika former a v förlossningsvård s a m t dess socialmedicinska ocb befolkningspolitiska betydelse. [21 Betänkande om barnkostuadernas fördelning med förslag a n g . allmänna barnbidrag in. m . [5] Bilagor. [61 Investeringsutredningens b e t ä n k a n d e med utredning rör a n d e personal- och materielresurser m. m. för genomförande a v e t t a r b e t s p r o g r a m euligt av utredningen tidigare framlagt förslag. [13] (Forts, å omslagets 4:e sida)

Den familjovårdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslog rörando den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa handhavande m. m. [37] 14. Utredning och förslag ang. ålderdomshem m. m. [52] Kommitténs för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslug till effektiviserad kuratpre- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. m. [24] Bilaga 2. Arbetsterapi, ett led 1 sjukvården. [65] Betänkande med förslag till investeringereserv för budgetåret 19-16/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden Juli 1944—juni 1945. [35] Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44] Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag. [51] Betäukande om befolkningspolitikens organisation m.m. [53] Betänkande med förslag till lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. m. [60] Betänkande med förslag ang. kommunernas bidrag till folkpensionskostnaderna. [82] Betänkande med förslag till organisation av tillsynen å arbetarskyddslagstiftcingen m. m. 2- [88] Utredning om utbetalningen av barnbidragen. [89] H ä l s o - och sjukvård. Betänkande ang. den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväseendet. [20] A l l m ä n t näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag ang. rätten till arbetstagares uppfinningar. [21] F a s t egendom. J o r d b r u k med binäringar. Betänkande ang. forsknings- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. [16] P M ang. utvecklingsplanering på jordbrukets område. [18] Den svenska växtodlingens utvecklingstendenser samt dess inriktande efter kriget. [39] Biktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [12] Del 2. [46] Del 3. Bilagor. [61] Betänkande med förslag till åtgärder för främjande av ridhästaveln m. m. [45] Rationalitetsvariationerna Inom det svenska jordbruket. [47] Betänkande med förslag till ny lagstiftning om uppsikt å jordbruk. [64] Utredningen om föreningsjordbruk. Betänkande med förelag till lag om sambruksföreningar. [70] Jordbruksbefolkningens möjligheter till sysselsättning utom jordbruket. [78] Utredning ang. vissa lägenhetsupplåtelser å kronomark i Norrlands fjälltrakter. [80] Betänkande med förslag till en utökad köttkontroll m. m. [85] Vattenvägen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m. m. [31 Belänkande med förslag t ill skogsvårdslag m. m. [41] Betänkande med förslag till lag om virkesmätning m. m. [63] Utlåtande rörande metoder och materiel vid skogsbrandsläckning. [73] Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri samt bildande av företagarnämnder. [22] Betänkande ang. hantverkets och småindustriens befrämjande. [40] Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m. [62]

Handel och sjöfart. Koinmunikationsväsen. Betänkande ang, rundradion 1 Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [1] Betänkande mod förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet. [43[ Betänkande rörando utbyggnad av civila flygplatser m. m. [58] Betänkande ang. vissa åtgärder till förbättrande av transportförhållandena i Norrland. [84] Bank-, kredit- och pennhigväsen. Försäkringsväsen. Betänkande ang. tjänstepensionsförsäkr ingens organisa tion. [26] Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m. m. 1. Lagtext. [33] 2. Motiv. [34] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt. 1941 års lärarlönesakkunniga. Betänkande med förslag till boställsordnlng för folkskolans lärare m. m. [8] 1945 års universitetsberedning. 1. Docentinstitutionon. [9] 2. Akademiska lärarbefattnlngar samt anslag till den vetenskapliga utbildningen m. m. [81] 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. IV. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B. Förslag till undervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] VI. Skolans inre arbete. Synpunkter på fostran och undervisning. [31] VII. Radio och film i skolundervisningen. [72] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 1. [12] Del 2- Hjälpkrafterna. [87] Socialutbildningssakkunniga. 2. Utredning och förslag rörande statsvetenskapliga examina ra. m. [30] Betänkande med förslag till förordning ang. allmänt kyrkomöte m. ra. [32] Betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna m. m. Del 2. [50] Utredning ang. reglering av den territoriella församlingsindelningen i Stockholm. [54] Utredning rörando sexualundervisningen i högre skolor jämte förslag till handledning i sexualundervisning för lärare I högre skolor. [55] Betänkande och förslag ang. det fria och frivilliga folkbildningsarbetet. Del 1. [68] Betänkande ang. socialvetenskapernas ställning vid universitet och högskolor m. m. [74] De medicinska högskolornas organisationskommitté. 1. Organisatoriska åtgärder till främjande av medicinsk forskning. [76] Naturvetenskapliga forskningskommittén. 2. Förslag till reformer rörande doktorsavhandlingar och annan publiceringsverksamhet inom naturvetenskaperna. Den marinbiologiska forskningen. Utbildningen av laboratoriebiträden. [77] F ö r s vargväsen. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendot. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder för att begränsa antalet kontraktsanställt manskap inom krigsmakten. [7] Betänkande med förslag till lag med särskilda bestämmelser om uppfinningar m. ra. av betydelse för rikets försvar. [25] Betänkande med förslag rörando officersutbildningen inom armén m. ra. [38] Betänkande med förslag ang. hemvärnet. [59] Betänkande och förslag ang. förhållandet mellan befäl och meniga inom krigsmakten m. m. [75] Betänkande med förslag till strafflagstiftning för krigsmakten. [83] Betänkande ang. revision av det militära rättegångsväsendet. [91] Utrikes ärenden. I n t e r n a t i o n e l l rätt.

Stockholm 1947. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner