Dagstidningarnas ekonomiska villkor

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 6 5 : 2 2

\cjQ^

DAGSTIDNINGARNAS EKONOMISKA VILLKOR BETÄNKANDE AV PRESSUTREDNINGEN

Stockholm 1965

'. £ &

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Kronologisk

förteckning

1. Sveriges sjöterritorium. Kihlström. 135 s. + 1 utviksblad. U. 2. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 188 s. Ju. 3. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 120 s. Ju. 4. Tandvårdsförsäkring. Kihlström. 186 s. S. 5. Måttenheter. Kihlström. 47 s. Fi. 6. Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. Esselte. 100 s. I. 7. Praktik- och feriearbetsförmedling. Esselte. 177 8. Skånes och Hallands vattenförsörjning. Esselte. 513 s. + 5 st. kartbilagor. K. 9. Arbetsmarknadspolitik. Esselte. 567 s. I. 10. Antikvitetskollegiet. Esselte. 281 s. E. 11. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader I. Esselte. 280 s. E. 12. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader II. Specialutredningar. Esselte. 741 s. E. 13. Rättegångshjälp. Norstedt & Söner. 166 s. Ju. 14. Godtrosförvärv av lösöre. Norstedt & Söner. 241 s. Ju. 15. De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. Esselte. 129 s. E. 16. Ny jordförvärvslag. Hseggström. 193 s. Jo. 17. Fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. Beckman. 94 s. Ju. 18. Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. Esselte. 221 s. Ju. 19. Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen. Svenska Reproduktions AB. 384 s. K. 20. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågor. Haeggström. 530 s. K. 21. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor. Hseggström. 227 s. K. 22. Dagstidningarnas ekonomiska villkor. Esselte. 212 s. + 1 st. kartbilaga.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:22 Justitiedepartementet

DAGSTIDNINGARNAS EKONOMISKA VILLKOR BETÄNKANDE AV PRESSUTREDNINGEN

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1965

Innehåll

Skrivelse till LIerr Statsrådet och Chefen för Kungl. Justitiedepartementet

. .

5 Inledning

7 Kapitel 1. Strukturutvecklingen inom svensk dagspress 1.1 Tidningsdöden 1.2 Tidningskonsumtionens utveckling 1.3 Konkurrensen på tidningsmarknaden 1.4 Företagskoncentrationen 1.5 Överspridningen och konkurrensen

9 9 11 18 22 24

Kapitel 2. Dagspressens politiska sammansättning 2.1 Utvecklingen 1948—1964 2.2 Konkurrensläget och partiernas subventioner 2.3 Den politiska dagspressens spridning 2.4 Tidningsläsning och partival

28 28 29 31 35

Kapitel 3. De svenska dagstidningarnas ekonomi Utredningens material 3.1 Tidningsrörelsens ekonomiska resultat 3.2 Tidningsmarknadens egenskaper 3.3 Distributionen 3.4 Teknisk utrustning 3.5 Upplagans storlek och tidningsföretagens ekonomi 3.6 Konkurrenssituationen och tidningsekonomin

42 42 44 50 54 63 64 73

Kapitel 4. Mål och medel för statens tidningspolitik 4.1 Bakgrunden 4.2 Den indirekta beskattningen 4.3 Progressiv annonsskatt 4.4 Statligt stöd till tidningsdistributionen 4.5 Statlig stödannonsering 4.6 Statligt investeringsstöd 4.7 Direkta statliga bidrag

86 86 93 99 101 106 110 112

Kapitel 5. Utredningens förslag De politiska partierna Partistöd-presstöd Tidningarnas frihet och oberoende Förslagets utformning Stödets omfattning

118 119 120 121 123 124

4 Reservation av ledamöterna Änder och Lundström Särskilt yttrande av ledamoten Hansson

126 132

Bilagor Bilaga 1. Den svenska dagspressens ekonomiska läge 1963, belyst genom en extern balansanalys. Av Sven Tollin

134 Bilaga 2. Tidningsdöden och dess bakgrund. Av Lars Furhoff Bilaga 3. Redogörelse för pressutredningens undersökning av dagstidningar

153 .

174 I undersökningen ingående tidningsföretag med avläggare

177 Frågeformulär

182 Bilaga 4 A. Pressutredningens skrivelse till de politiska partierna och deras pressorganisationer ang. ekonomiskt stöd till pressen Bilaga 4 B—H. Skrivelser till pressutredningen från de politiska partierna och deras pressorganisationer

186 187

Bilaga 5. Tabellredovisning av tidningsundersökningen

196 Bilaga 6. Statligt tidningsstöd i andra länder

Till Herr Statsrådet

och Chef en för Kungl.

Justitiedepartementet

Den 22 november 1963 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att utföra en undersökning av tidningspressens ekonomiska förutsättningar m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen samma dag såsom sakkunniga landshövdingen Ingvar Lindell, direktören Gustaf Änder, ledamoten av riksdagens första kammare John A. Ericsson, ledamoten av riksdagens andra kammare Nils G. Hansson och ledamoten av riksdagens första k a m m a r e Birger Lundström. Tillika uppdrogs åt Lindell att såsom ordförande leda de sakkunnigas arbete. De sakkunniga har antagit namnet pressutredningen. Till sekreterare förordnades den 15 januari 1964 byråchefen Kjell-Olof Fel dt. Till biträdande sekreterare förordnades den 10 augusti 1964 fil. kand. Maj-Britt Sandlund. Utredningen har i sitt arbete även biträtts av civilekonom Bengt Åke Berg och pol. stud. Björn Håkansson. P å utredningens uppdrag har de svenska dagstidningarnas bokslut för 1963 blivit föremål för en företagsekonomisk analys av direktören Sven Tollin (redovisad i bilaga 1). Vidare har lektorn Lars Furhoff utfört en undersökning av tidningsdöden och dess bakgrund (redovisad i bilaga 2). I syfte att erhålla en belysning av det aktuella kostnads- och intäktsläget in. m. i den svenska dagspressen har utredningen genom en postenkät bland dagstidningsföretagen införskaffat uppgifter i detta hänseende. Enkäten utfördes av Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut, som även svarat för den statistiska bearbetningen av materialet. På utredningens uppdrag har vidare statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet bearbetat och analyserat vissa delar av 1964 års valundersökning med särskild inriktning på däri ingående frågor rörande intervjupersonernas tidningsval och läsvanor samt dessas samband med politiska ställningstaganden.

6 Därjämte har genom utrikesdepartementets försorg upplysningar införskaffats om förekomsten av statligt stöd till tidningspressen i vissa andra länder samt formerna härför. Resultaten av denna undersökning redovisas i bilaga 6. Utredningen har vidare från de politiska partierna och deras särskilda organisationer för stöd till tidningspressen inhämtat uppgifter rörande omfattningen av det stöd, som från dessa organ utgått till tidningarna under efterkrigstiden. Partiernas och stödorganisationernas skrivelser till utredningen redovisas i bilaga 4. Pressutredningen får härmed överlämna sitt betänkande Dagstidningarnas ekonomiska villkor. Utredningen har därmed fullgjort sitt uppdrag. Reservationer har anförts av ledamöterna Änder och Lundström. Särskilt yttrande har avgivits av ledamoten Hansson. Stockholm den 3 mars 1965. Ingvar Gustaf Änder John A. Ericsson

Lindell Nils G. Hansson Birger

Lundström I Kjell-Olof

Feldt

Inledning

Utrednings

uppdraget

Pressutredningen h a r haft till uppgift att utföra en undersökning av tidningspressens ekonomiska förutsättningar m. m. samt att överväga huruvida särskilda åtgärder bör vidtagas från statsmakternas sida för att vidmakthålla en fri opinionsbildning. I anförande till statsrådsprotokollet den 22 november 1963 anförde chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, följande direktiv för utredningsarbetet. »En fri och oberoende tidningspress är av avgörande betydelse för opinionsbildningens frihet och därmed för vårt demokratiska samhällsskick. I insikt härom har statsmakterna genom tryckfrihetslagstiftningen skapat de legala förutsättningarna för pressens möjligheter att arbeta under full frihet. Utvecklingen under efterkrigstiden visar emellertid, att de ekonomiska förutsättningarna för tidningspressen helt h a r ändrats. Härom bär nedläggandet av många tidningar och koncentrationen inom pressen under denna tid vittne. Även om dessa företeelser delvis kan vara ett uttryck för en nödvändig strukturrationalisering inom tidningsvärlden, innebär dock utvecklingen att allvarliga konsekvenser kan uppkomma för tryckfrihetens praktiska utnyttjande. Med hänsyn härtill måste de svårigheter, som tidningspressen nu befinner sig i, betraktas som en samhällsangelägenhet. En ingående analys av tidningspressens utveckling under efterkrigsti-

den och dess nuvarande situation synes därför böra göras genom statsmakternas försorg. F ö r att utföra denna undersökning bör särskilda sakkunniga tillkallas. På de sakkunniga bör vidare ankomma att upptaga till övervägande, huruvida och i vilken utsträckning särskilda åtgärder bör vidtagas från statsmakternas sida för vidmakthållande av en fri opinionsbildning.» Betänkandets

innehåll

F ö r att erhålla en bakgrund till diskussionen av dagstidningarnas aktuella ekonomiska läge redovisar utredningen inledningsvis den strukturutveckling som ägt rum på tidningsmarknaden u n d e r efterkrigstiden. I kapitel 1 beskrives sålunda de tidningsnedläggelser, som ägt rum sedan 1948, och konsekvenserna härav för dagens situation på tidningsmarknaden. Särskilt h a r därvid rådande konkurrensförhållanden uppmärksammats, varvid ett försök gjorts att gruppera landets tidningsområden och tidningar med avseende på konkurrenssituationen. Utvecklingen mot allt färre företag ställes också i relation till tidningskonsumtionen vid olika tidpunkter och för olika slag av tidningar. Tidningsdöden och dess bakgrund skildras även i bilaga 2, författad av lektorn vid Journalistinstitutet Lars Furhoff. Den innehåller en analys av de faktorer som kan antas ligga bakom

8 företagskoncentrationen och de troliga utvecklingsperspektiven framåt. Dagspressens politiska sammansättning och dess förändringar till följd av tidningsnedläggelser och upplageutveckling redovisas i kapitel 2. De politiska partiernas representation i dagspressen analyseras med avseende på tidningstyper och tidningarnas konkurrenspositioner. Dessutom återges den samlade dagspressens politiska sammansättning i geografiskt avseende, fördelad på tidningsområden samt län. I anslutning till dessa studier redovisas uppgifter som erhållits från de politiska partierna angående omfattningen av det stöd, som partierna och deras stödorganisationer lämnat tidningspressen under efterkrigstiden. De redogörelser som överlämnats till utredningen från dessa organisationer publiceras i bilaga 4. I syfte att söka klarlägga det samband, som kan råda mellan tidningsläsning och politiska ställningstaganden, har vidare en särskild bearbetning utförts av det intervjumaterial, som ingick i 1964 års valundersökning. Resultaten av denna bearbetning redovisas ävenledes i kapitel 2. Utredningen har i enlighet med sina direktiv såsom huvuduppgift för utredningsarbetet satt en undersökning av dagstidningarnas ekonomiska läge. I detta syfte har två studier utförts. Den ena består av en analys av tidningsföretagens offentliga bokslut för år 1963, varigenom företagens förmögenhetssituation och ekonomiska bärkraft kunnat belysas. Denna analys h a r utförts av direktören i Västerbottens-Kuriren Sven Tollin och återges i bilaga 1. Den andra studien utgöres av en postenkät till dagstidningsföretagen, vari en rad frågor ställdes angående före-

tagens intäkts- och kostnadsläge, tekniska utrustning, investeringsplaner, distributionsformer m. m. På grundval av detta material h a r i kapitel 3 analyser utförts av bl. a. företagens vinstläge, tidningsrörelsens ekonomiska resultat, kostnadsläget i företagen samt de marknadsförhållanden, vilka återspeglas i intäktsstruktur och kostnader. I båda de nämnda undersökningarna h a r företagen grupperats med avseende på såväl upplagestorlek som konkurrensposition för att därmed söka klarlägga sambandet mellan tidningarnas egenskaper i dessa hänseenden och deras ekonomiska läge. En av Statistiska centralbyråns utredningsinstitut utarbetad redogörelse för postenkätens uppläggning och genomförande återfinnes i bilaga 3. Där redovisas även de i enkäten ingående tidningsföretagen jämte en avskrift av frågeformuläret. I bilaga 5 publiceras vissa tabeller med de bearbetningar av enkätmaterialet, vilka inte intagits i kapiteltexten. I kapitel b h a r utredningen inledningsvis angivit de syften som enligt dess mening bör uppnås genom en statlig tidningspolitik. Därefter analyseras en rad åtgärder i form av direkt och indirekt stöd till dagstidningarna, som skulle kunna vara ägnade att tillgodose dessa syften. Bland det bakgrundsmaterial, som utredningen haft för sin bedömning av olika tänkbara stödformer, ingår även genom utrikesdepartementets försorg införskaffade uppgifter rörande förekomsten av statligt stöd till tidningspressen i vissa andra länder. Dessa uppgifter återges i bilaga 6. Utredningens förslag redovisas i kapitel 5.

KAPITEL 1

Strukturutvecklingen inom svensk dagspress

1,1

Tidningsdöden

Under de senaste 15—20 åren h a r en omfattande nedläggning av företag ägt rum i den svenska dagspressen. Detta gäller särskilt för 1950-talets senare del. Enligt bil. 1 uppgick antalet dagstidningsföretag år 1948 till 175 och i bil. 2 redovisas för januari 1949 ett antal av 177. I båda undersökningarna h a r såsom dagstidning räknats allmänna nyhetstidningar som utkommer minst 3 gånger per vecka och bland dem endast huvudtidningar. S. k. avläggare (vinjetter) eller tidningar som inte har egen huvudredaktion, h a r uteslutits. Inkluderas emellertid såväl avläggare som tidningar vilka endast utkommer med 2 nummer per vecka, erhålls ett betydligt större antal tidningar. Enligt den av Tidningsstatistik AB utgivna TS-boken för år 1949 uppgick sålunda antalet editioner utkommande minst 2 gånger per vecka till 254 första halvåret 1948. Motsvarande siffra år 1964 var 173. Koncentrationsprocessen tog sin början först u n d e r 1950-talets första år. Ännu vid 1951 års början fanns det sålunda enligt bil. 2 179 tidningsföretag eller nästan samma antal som fem år tidigare. F r å n 1951 till 1961 minskade sedan antalet tidningar med inte mindre än 50. Fram till slutet av 1963 h a r ytterligare 10 tidningar nedlagts. Vid årsskiftet 1963/64 kvarstod således 114 företag som utkom med minst 3 nummer i veckan. Därav låg 103 i landsorten

och 11 i storstäderna. Sammanlagt h a r under de femton åren ca 60 tidningsföretag försvunnit varav 5 i de tre största städerna. Detta motsvarar en minskning av antalet företag i branschen med 35 %. Tillämpar man en mindre restriktiv definition av begreppet dagstidning innebärande att även huvudtidningar av dagspresskaraktär som endast utkommer 2 gånger per vecka medräknas, erhålls siffran 201 för år 1948 och 123 första halvåret 1963, dvs. en minskning med 78 eller 39 % på femton år. Koncentrationsprocessen h a r främst träffat de mindre tidningarna på utgivningsorter med flera tidningar. Följden h a r blivit att antalet utgivningsorter med mer än en tidning (minst 2-dagars) har minskat kraftigt: från 63 år 1948 till 27 år 1964. Företagsnedläggningarna var särskilt omfattande under senare delen av 504alet. Enbart under år 1957 lades 9 företag ned. Koncentrationen har tagit sig uttrjxk dels i direkta nedläggningar av huvudtidningar dels i fusioner, dvs. huvudtidningen har uppgått i ett annat tidningsföretag antingen som avläggare (vinjett) eller för att helt försvinna även till namnet. Under perioden 1947 —1962 nedlades 22 dagliga landsortstidningar (huvudtidningar) medan 13 uppgick i annat företag. 1 Därtill kom en tidning som nystartats och sedan nedlagts under perioden. Av de icke1 Tollin, Sven: Mot större enheter Stockholm —Uddevalla 1963 s. 31—32.

10 dagliga tidningarna lades 7 ned och 9 uppgick i annan tidning. Även avläggarna har minskat i antal trots att denna grupp kontinuerligt tillförts huvudtidningar som uppgått i annat företag. Sålunda minskade antalet vinjetter utkommande minst 3 gånger i veckan med 25 % mellan 1947 och 1962, eller från 52 till 39. De ändrade konkurrensbetingelserna har för några tidningar lett till ändringar i antalet utgivningsdagar. Under perioden 1947—62 gick 2 tidningar över från varannandagsutgivning till 2 nummer per vecka. Å andra sidan har 4 tidningar blivit dagliga i stället för varannandagstidningar. Som framgår av den i bil. 2 redovisade undersökningen utgöres de nedlagda tidningarna i huvudsak av tidningar som i fråga om upplaga innehaft andra, tredje eller fjärde platsen på orter med konkurrerande dagstidningar. De största tidningarna h a r i allt större utsträckning blivit ensamma kvar. Nedläggningarna har emellertid inte enbart träffat företag med en begränsad upplaga. Det visar sig nämligen att det konkurrensläge i vilket en tidning befunnit sig, har varit mer avgörande än upplagestorleken som sådan. De tidningar som vid periodens början var den enda tidningen eller största tidningen på utgivningsorten har sålunda expanderat och flyttats upp i högre upplagegrupper, medan tidningar som i utgångsläget hade samma upplaga men befann sig i konkurrens med en större, till stor del h a r blivit nedlagda. På grundval av materialet i bilaga 1 kan följande sammanställning ge en sammanfattande bild av de ovan beskrivna strukturförändringarna. Med begreppet förstatidning avses tidningar som antingen är störst eller den enda utkommande på utgivningsorten. Beteckningen andratidningar avser de tidningar

som upplagemässigt ligger på andra, tredje osv. plats i konkurrensorter. Antal Första- Antal Andratidningar tidningar Dagliga 1948 1963 Minskning. .

51 49 — 2

53 19 — 34

Icke dagliga 1948 1963 Minskning. .

88 77 — 11

71 26 — 45

Sammanställningen visar att medan förstatidningarnas antal endast reducerats måttligt, h a r gruppen andratidningar utsatts för en mycket omfattande nedläggning. Detta h a r lett till att den svenska tidningsmarknaden i dag till övervägande del domineras av förstatidningar, av vilka flertalet är ensamma på sina utgivningsorter. Studerar man fördelningen av förstaoch andratidningarna på upplagestorlek (se tabell 7 och 8 i bil. 1) finner man som ovan nämnts att det minskade antalet dagliga förstatidningarna i de lägre upplageintervallen endast är skenbart. Flertalet av dessa h a r nämligen flyttat upp i högre upplageintervall. Följden h a r blivit att antalet dagliga förstatidningar med en upplaga överstigande 30 000 ex. h a r ökat från 6 till 19 företag under åren 1948—1963. Däremot har de dagliga andratidningar, som vid perioden hade en begränsad upplaga, icke kunnat expandera på motsvarande sätt utan majoriteten bar blivit nedlagda. Redovisningen av förändringarna i antalet första- och andratidningar inom olika upplagegrupper ger anvisning om att strukturförändringarna inom dagspressen inte kan ha orsakats av att lönsamheten generellt minskat för alla företag med en begränsad upplaga. I stället synes konkurrens-

11 faktorn ha spelat en mera avgörande roll än företagsstorleken i mer renodlad bemärkelse.

1.2 Tidningskonsumtionens

utveckling

I Sverige har hittills den totala tidningskonsumtionen under efterkrigstiden hållit takten med befolkningsökningen. En

ningar (lösnummerköp + prenumeration) från 34 kronor per år i hushåll bestående av ensamstående kvinnor under 67 år till ca 87 kr. i hushåll bestående av makar med eller utan barn. Den yrkesgrupp som hade högsta tidningskonsumtionen var högre tjänstemän med 134 kr. per år, medan jordbrukarna hade den lägsta med 61 kr. Gruppen arbetare och lägre tjänstemän lade ut

R ä t t e l s e t i l l p r e s s u t r e d n i n g e n s betänkande s i d 10

Siffrorna i t a b e l l e n för icke dagliga t i d n i n g a r u t g å r och. e r s a t t e s med f ö l j a n d e : Icke d a g l i g a 1948

7 Minskning

- 9

- 11

un

l u i cimji m g

av

iiuiiiiiyai^onauiiiiLiu-

nen per hushåll under en viss period kan därför helt bero på att en förskjutning ägt rum i hushållens sammansättning. Antalet tidningsköp är färre i enpersonshushåll än i flerpersonshushåll, och färre bland ensamstående kvinnor än bland ensamstående män. Enligt 1958 års levnadskostnadsundersökning varierade utgifterna för dagliga tid-

1945 1950 1955 1960 1963

44,0 49,3 51,1 51,6 54,0

56,1 64,4 67,0 66,3 69,9

124,3 145,7 149,9 156,8

1 Befolkningsuppgifter per 31/12. Upplaga under därefter följande halvårsperiod. 2 Uppgifter saknas om antalet hushåll 1955. Uppgiften för år 1963 grundar sig på en uppskattning av hushållsantalet som utförts inom AB Tidningsstatistik.

10 dagliga tidningarna lades 7 ned och 9 uppgick i annan tidning. Även avläggarna h a r minskat i antal trots att denna grupp kontinuerligt tillförts huvudtidningar som uppgått i annat företag. Sålunda minskade antalet vinjetter utkommande minst 3 gånger i veckan med 25 % mellan 1947 och 1962, eller från 52 till 39. De ä n d r a d e konkurrensbetingelserna

som upplagemässigt ligger på andra, tredje osv. plats i konkurrensorter. Antal Första- Antal Andratidningar tidningar Dagliga 1948 1963 Minskning. .

51 49 — 2

53 19 — 34

xumiai

expauuera

IV.;,./. / V ™ / ; „ ~

I

u c i a i n i ^^ö

A A U U A U i

i ciio i i i c u e n a i u i i c,

till stor del h a r blivit nedlagda. På grundval av materialet i bilaga 1 kan följande sammanställning ge en sammanfattande bild av de ovan beskrivna strukturförändringarna. Med begreppet förstatidning avses tidningar som antingen är störst eller den enda utkommande på utgivningsorten. Beteckningen andratidningar avser de tidningar

uppiaya,

ICKK

pa

motsvarande sätt utan majoriteten har blivit nedlagda. Redovisningen av förändringarna i antalet första- och andratidningar inom olika upplagegrupper ger anvisning om att strukturförändringarna inom dagspressen inte kan ha orsakats av att lönsamheten generellt minskat för alla företag med en begränsad upplaga. I stället synes konkurrens-

11 faktorn ha spelat en mera avgörande roll än företagsstorleken i mer renodlad bemärkelse.

1.2 Tidningskonsumtionens

utveckling

I Sverige h a r hittills den totala tidningskonsumtionen under efterkrigstiden hållit takten med befolkningsökningen. En stagnation h a r emellertid inträffat framför allt under 1950-talet. Bilden av utvecklingen blir i någon mån beroende på hur konsumtionen mätes. Det vanligaste måttet är antalet försålda tidningsexemplar per invånare (i 100-tal). Ett annat mått är antalet exemplar per hushåll. En svaghet med det första måttet är att siffrorna kan påverkas av förskjutningar i befolkningens sammansättning. En kraftig ökning av födelsetalen under en viss period drar ne^ konsumtionen per individ, vilket är lii de då t. ex. barn under 15 år k n a p p a n är att räkna som köpare av dagstidningar. Vidare kan en ökning av tidningsköpen per invånare bero på en ökning av antalet hushåll genom s. k. hushållssplittring, utan att folkmängden förändras. En svårighet med att mäta konsumtionen per hushåll är å andra sidan att exakta uppgifter om antalet hushåll endast går att få vid folkräkningstillfällena. De mellanliggande åren får man nöja sig med uppskattningar. Vidare vet man att konsumtionen varierar mellan olika hushållstypcr. En förändring av tidningskonsumtionen per hushåll under en viss period kan därför helt bero på att en förskjutning ägt rum i hushållens sammansättning. Antalet tidningsköp är färre i enpersonshushåll än i flerpersonshushåll, och färre bland ensamstående kvinnor än bland ensamstående män. Enligt 1958 års levnadskostnadsundersökning varierade utgifterna för dagliga tid-

ningar (lösnummerköp + prenumeration) från 34 kronor per år i hushåll bestående av ensamstående kvinnor under 67 år till ca 87 kr. i hushåll bestående av makar med eller utan barn. Den yrkesgrupp som hade högsta tidningskonsumtionen var högre tjänstemän med 134 kr. per år, medan jordbrukarna hade den lägsta med 61 kr. Gruppen arbetare och lägre tjänstemän lade ut 81—85 kr. per år på dagliga tidningar. Konsumtionen varierade även med inkomsten, från 39 kr. i inkomstklassen under 5 000 kr., 78 kr. i skiktet 10 000 —15 000 kr. och till 153 kr. bland dem som låg i gruppen 30 000—40 000 kr. En förändring av tidningskonsumtionen per hushåll under en viss period kan därför bero på att en förskjutning ägt rum i hushållens sammansättning. I tabell 1:1 redovisas konsumtionen av dagstidningar åren 1945—1963 per 100 invånare, per 100 invånare i åldrarna över 15 år och per 100 hushåll. De tre tidsserierna visar en likartad utveckling av tidningsköpen. Under den första femårsperioden efter kriget steg tidningskonsumtionen kraftigt. Efter 1950 inträffade en stagnation och år 1960 var konsumtionen endast obetydligt högre än tio år tidigare. I början Tabell 1:1. Antalet tidningsköp per 100 invånare och per 100 hushåll åren 1945— 1903 (per utgivningsdag) År*

Per 100 inv.

Per 100 inv. över 15 år

Per 100 hushåll 2

1945 1950 1955 1960 1963

44,0 49,3 51,1 51,6 54,0

56,1 64,4 67,0 66,3 69,9

124,3 145,7 149,9 156,8

1 Befolkningsuppgifter per 31/12. Upplaga under därefter följande halvårsperiod. 2 Uppgifter saknas om antalet hushåll 1955. Uppgiften för år 1963 grundar sig på en uppskattning av hushållsantalet som utförts inom AB Tidningsstatistik.

12 av 1960-talet synes dock en viss stegring ha inträffat. I absoluta tal innebar utvecklingen att dagspressens vardagsupplaga ökade ungefär lika mycket under de fem åren 1945—1950 som under samtliga de följande tretton åren (1950—1963). Från 1945 till 1950 steg således upplagan från knappt 2,9 milj. ex. till nära 3,5 milj. dvs. med ca 600 000, en upplageökning som var nästan lika stor som den som inträffat under hela perioden efter 1950 till första halvåret 1964. Ett annat framträdande drag i konsumtionsutvecklingen är, att storstadspressen sedan 1950 svarat för ca 70 % av hela upplageökningen. Den uppgång som inträffat i konsumtionen av storstadstidningar framgår närmare av tabell 1:2 i vilken redovisas dels köpen •av storstadstidningar i storstädernas tidningsområden och i övriga landet dels köpen av landsortspress i samtliga TS-områden med undantag av storstädernas. Uppgifterna avser perioden 1948—1963. Med hänsyn till att tidningsområdenas gränser reviderats i 1952 års TS-bok (för uppgifter avseende år 1951) får dock jämförelserna mellan åren före och efter 1951 ske med viss försiktighet. Tabellen visar en uppgång i konsumtionen för samtliga tre grupper av tidningar. Även köpen av landsortstidningar per 100 invånare h a r stigit med 2 procentenheter sedan början av 1950talet (från 34,5 % 1951 till 36,5 % år 1963), trots att landsortspressens samlade upplaga absolut sett ökat ganska måttligt. Detta beror givetvis på att folkmängden i landsortsområdena inte heller ökat särskilt mycket under samma tid. För storstadspressens del finner vi, att konsumtionen i storstadsområdena under hela 1950-talet låg ganska oförändrat kring 50-procentstrecket, för att

Tabell 1:2. Antalet köp av storstadstidningar resp. landsortstidningar per 100 invånare åren 1948—1963 Storstadstidningar År 1

1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

Landsortstidninigar

per 100 inv. per 100 inv. per 100 inv. utaniför i storstads- i landet storstaadsi övrigt områdena 2 områdtena 50,3 51,0 50,6 50,7 50,3 49,9 49,4 50,6 50,2 50,8 49,6 49,7 50,7 52,0 52,7 52,4

12,7 13,5 13,3 13,4 14,1 14,5 15,0 14,6 14,4 14,7 14,6 14,7 14,9 16,1 16,8 17,1

34,;3 35,(0 34,.7 34,,5 34,.7 35„3 35„5 35„5 35,,7 35,,5 35,,7 35,,8 36,,0 36,,0 36,,1 3 6, ,5

1 Se Tabell 1:1, not 1. 2

Exkl. Trollhättans tidningsområde, som före 1952 ingick i Göteborgs tidningsomnråde. under 1960-talets första år öka till cdrygt 52 försålda exemplar per 100 i n v å i n a r e . Den avgjort största ökningen i kcöpen av storstadstidningar har inträfffat i landsorten, med tyngdpunkten i k o m s u m tionsstegringen förlagd till börj.atn av 1960-talet. Totalt har antalet köp a v r storstadstidningar i landsorten stigilt med närmare 4 procentenheter från 1951 (från 13,4 till 17,1 ex. per 100 inwåånare år 1963). Upplagemässigt har storstadsti'dlningarna i landsorten ökat från ca 6447 000 ex. per utgivningsdag år 194-88 till 922 000 ex. år 1964, dvs. med 277?5 000. Under samma tid ökade samtliga L a n d s ortstidningars upplaga utanför srtrtorstäderna från 1 747 000 till 1 967 00(0 ) eller med 220 000 ex., vilket således imnnebär att storstadspressen tagit mer än Ihhälften av den totala upplageökningen i 1 landsorten. Storstadspressens ökning; i de

egna områdena uppgår till 254 000 ex. Totalt inom landet h a r storstadstidningarnas upplaga ökat med 529 000 mot endast 235 000 för landsortspressen i hela landet (inkl. storstadsområden). Den ökade konsumtionen av storstadspress som ägt r u m i landsorten är helt att tillskriva kvällstidningarna i de tre största städerna. Medan upplageökningen för storstädernas morgontidningar nästan enbart avser de egentliga storstadsområdena, beror kvällspressens expansion helt på deras ökade spridning i landsorten. Detta framgår av nedanstående sammanställning som visar upplagorna åren 1953 resp. 1963 för morgon- resp. kvällstidningar i de tre största städerna med fördelning på storstäder och landet i övrigt.

En- och flertidningsläsare Tidningskonsumtionen kan också belysas med material från 1964 års valundersökning.* Genom intervjuerna kan man få en ungefärlig uppfattning om hur de försålda tidningsexemplaren fördelas på tidningsläsare av skilda slag. Tabell 1:3 innehåller således uppgifter om h u r många människor som regelbundet säger sig läsa dagstidningar — härvid medtages endast tidningar som utkommer minst 2 gånger i veckan — och hur många som regelbundet läser endast en tidning, två tidningar osv. Som en jämförelse med resultaten från den aktuella undersökningen h a r motsvarande uppgifter från en intervjuundersökning 1953 medtagits. 2 överensstäm-

Kvällstidningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö har som synes ökat sin spridning mycket kraftigt i landsorten, medan en måttlig upplageminskning skett i storstäderna, vilket t. o. m. har resulterat i en nedgång av konsumtionen p e r 100 invånare. F ö r morgontidningarna är utvecklingen den omvända; för dessa ligger huvudparten av upplageökningen i storstäderna. Dessa olikheter i spridningsförhållandena har resulterat i att kvällstidningarna numera h a r en något större marknadsandel i landsorten än morgontidningarna.

1 Denna undersökning har på utredningens uppdrag utförts av Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. Undersökningen bygger på intervjuer, under september —oktober 1964, utförda av Statistiska centralbyråns utredningsinstitut, med ett för landet representativt urval av röstberättigade upp till 80 års ålder. Sammanlagt intervjuades 2 849 personer, av vilka 2 817 förklarade sig regelbundet läsa dagstidningar; alla i betänkandet återgivna tabeller från intervjuundersökningen utom tabell 1:3 baseras endast på de regelbundna läsarna. 2 Se Jörgen Westerståhl och Carl-Gunnar Janson, Politisk press (Studier i politik 1, Göteborg 1958) sid. 58. De intervjuade utgjorde här 4 037 personer över 15 år. — Även i övrigt innehåller denna skrift material som belyser här aktuella frågor.

Morgontidningar

Kvällstidningar

Ar

1953 1963 Per 100 invånare 1953 1963

Storstädernas tidn.omr.

Övriga Sverige

Totalt

Storstädernas tidn.omr.

Övriga Sverige

Totalt

374 700 372 300

273 200 455 500

647 900 827 800

634 000 793 200

432 700 445 800

1 066 700 1 239 000

19,3 16,9

5,2 8,5

9,1 10,9

32,6 35,9

14,9 16,3

14 Tabell 1:3. Antalet regelbundet lästa dagstidningar Andel tidningsläsare

Tabell 1:4. Entidningsläsare ocl j flertidningsläsare fördelade efter de ilasta tidningarnas presstyp Anl l

f tid' niwsldäsare °/°/0 144 :2 332

Entidningsläsare

Antal dagstidningar 1953

°/ /o

°/ /o

Läser ej någon dagstidning.. Läser 1 dagstidning Läser 2 dagstidningar Läser 3 dagstidningar

2 50 36 9

1 48 38 10

Läser 4 eller fler dagstid-

3 Summa procent Antal personer

4 037

2 849

melsen mellan de båda undersökningarna är som synes i det närmaste fullständig. Endast ett försvinnande fåtal, någon procent av befolkningen, avstår enligt egen utsago från regelbunden tidningsläsning, ungefär hälften nöjer sig med att läsa en tidning, drygt en tredjedel läser två tidningar och de återstående tre eller flera. Av särskilt intresse synes vara att n ä r m a r e klarlägga skillnaden mellan entidnings- och flertidningsläsare. Vilken typ av tidningar är det som entidningsläsarna nöjer sig med att regelbundet taga del av, vilka typer av tidningar är det som flertidningsiäsarna vanligen kombinerar? Grundläggande data i anslutning till dessa frågor lämn a s i tabell

1: 4-.

Av tabellen framgår att en tredjedel av alla tidningsläsare — motsvarande två tredjedelar av samtliga entidningsläsare — begränsar sitt tidningsläsande till en landsortstidning, medan de tidningsläsare som enbart läser en storstadsmorgontidning endast utgör 14 % av samtliga. Blott 2 % nöjer sig med att läsa enbart en storstadskvällstidning. De vanligaste tidningskombinationerna bland flertidningsläsare är en landsortstidning och en storstadsmorgontidning eller en storstadskvällstidning. Därefter

Presstyp Storstadspress, morgon Storstadspress, kväll Landsortspress Fieri idn ingsläsare Presstyp Storstadstidning, morgon, storstadstidning, kväll Enbart storstadstidningar, morgon Enbart storstadstidningar, kväll. . Enbart landsortstidningar Landsortstidning + storstadstidning, morgon Landsortstidning -f- storstadstidning, kväll Landsortstidning -f storstadstidningar, morgon och kväll

1<10 . 3 1 ; 8 114 1 13 3

Summa procent

10i00

Antal personer

281U7

följer kombinationen s t o r s t a d s m o r g o n tidning och storstadskvällstidning s samt enbart flera landsortstidningar. Det kan finnas skäl att ur ytterli{ligare synpunkter belysa entidningsläsnngigens karaktär. Tabell 1: 5 anger således s hur stor andel av läsarna av olika siacag av press som är entidningsläsare. En.ndast 7 % av dem som läser storstadskvcvällstidningar är sålunda entidningsläsäsare, dvs. 93 % kombinerar denna Lisnsning med läsning av annan tidning. En t tredjedel av s t o r s t a d s m o r g o n t i d n i n g a r n a s Tabell 1:5. Entidningsläsning

Presstyp

Storstadspress, kväll Storstadspress, morgon Landsortspress: Upplaga under 5 000 ex. Upplaga 5 000—10 000 ex. Upplaga 10 000—20 000 ex. Upplaga 20 000—30 000 ex. Upplaga 30 000— ex. Antal entidningsläsare

ochpresesstgp Andelen er entidningsläsanare av hela antaledet läsare inom BI resp. presstyp -p % 7 7 32 ;2 5 5 22 !2 35 !5 46 16 44 [4 1 368 >8

15 läsare utgöres av entidningsläsare. Bland landsortspressens läsare finns, som vi redan sett av tabell 1: 4, de flesta entidningsläsarna. Vad tabell 1:5 ger besked om är emellertid att det framför allt är de stora landsortstidningarna vilka läses som enda tidning, medan praktiskt taget ingen nöjer sig med att enbart läsa de allra minsta landsortstidningarna. 1 Ytterligare kan i detta sammanhang nämnas att entidningsläsarna i större utsträckning än flertidningsläsarna bor på landsbygden, dvs. utanför tätorter (41 % av entidningsläsarna mot 25 % av flertidningsläsarna). Även när det gäller ålderssammansättningen skiljer sig entidningsläsarna från flertidningsläsarna på så vis att de förstnämnda h a r en högre genomsnittsålder. Ett detaljstudium av de båda läsarkategoriernas fördelning på olika åldersgrupper visar att skillnaden framför allt är koncentrerad till den högsta åldersgruppen i materialet, dvs. personer som är mellan 65 och 80 år gamla: där finns 20 % av entidningsläsarna men endast 12 % av flertidningsläsarna. Dessa båda sist berörda förhållanden kan möjligen tolkas som en antydan om att man, med oförändrade läsvanor inom olika grupper, h a r anledning att räkna med under de närmaste åren en viss måttlig fortsatt ökning av den genomsnittliga tidningskonsumtionen.

Tidningskonsumtionen i olika delar av landet I samband med den undersökning utredningen företagit om dagspressens politiska fördelning i olika delar av landet (senare redovisad i kap. 2) h a r som resultat även erhållits en bild av de regionala variationerna i tidningskonsumtionen. För att ge en bättre överblick av skillnaderna i tidningsköpen mellan olika delar av landet gjordes vid

undersökningen 2 en sammanslagning av tidningarnas spridningsområden — enligt den indelning som redovisas i den av AB Tidningsstatistik utgivna TS-boken — till att motsvara hela län. Upplagesiffrorna för tidningar 3 av dagspresskaraktär har därvid adderats för samtliga tidningsområden i varje län och dividerats med det totala antalet hushåll inom motsvarande områden. Med hänsyn till att antalet hushåll för de två år som studerats, 1948 resp. 1963, är baserade på framskrivningar av hushållsantalet enligt 1945 resp. 1960 års folkräkningar, kan resultaten inte sägas vara helt exakta. Små skillnader i konsumtionen mellan två län, bör därför tolkas med försiktighet. Ytterligare en svaghet i det material som presenteras i det följande, är att tidningsområdena sammantagna inte alltid sammanfaller med länsgränserna. I några fall ligger nämligen delar av ett tidningsområde inom angränsande län. I regel är det en eller flera kommuner som tillhör ett tidningsområde vars utgivningsort ligger i angränsande län. Med hänsyn till svårigheterna att beräkna köpen av både lokaltidningar, övriga landsortstidningar och storstadstidningar, har dessa gränskommuner räknats till det län där utgivningsorten ligger för det »egna» tidningsområdet. Siffrorna i det följande får därför 1 Till skillnad från TS-boken har »avläggar»tidningar här icke räknats som självständiga tidningar, dvs. de berörda tidningarna har lagts samman till en tidning, varvid utgångspunkten alltså varit deras samlade resurser. Detta minskar antalet mycket små tidningar i förhållande till TS beräkning. 2 Beräkningarna har för utredningens räkning utförts av pol.stud. Björn Håkansson. 3 Då syftet med undersökningen främst var att studera den politiska pressens struktur fästes i detta sammanhang mindre avseende vid skillnaderna i antalet utgivningsdagar. Därför medtogs även tidningar av dagspresskaraktär, som endast utkommer med ett nummer per vecka.

IG Tabell 1:6. Totala antalet tidningsköp per utgivningsdag i procent av antalet hushåll år 1963 i olika län, samt förändring ( + eller —) sedan 1948 I % av + cl.— hussedan hållen 1948

Stockholms stad. Stockholms Uppsala Södermanlands.. Östergötlands. . . Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads. . . Malmöhus Hallands

147 180 169 147 146 154 161 146 176 149 141 141 150

— 11 + 31 + 39 + 7 + 14 + 6 + 28 + 19 + 38 + 22

+ 10 + 10 + 4

tolkas med viss reservation då de endast gäller för geografiska områden som ungefärligen motsvarar länen. Sålunda omfattar tidningsområdena på Västkusten i regel delar av angränsande län i inlandet. Halmstad-Laholms tidningsområde innefattar t. ex. hela Lidhults kommun i Kronobergs län, större delen av Unnaryds och Burseryds kommuner samt hela Hylte kommun i Jönköpings län; stora delar av Älvsborgs län faller inom Uddevalla-Lysekils resp. Göteborgs tidningsområde. Arvidsjaur och Arjeplog kommuner i Norrbottens län tillhör Skellefteå tidningsområde i Västerbottens län. De största avvikelserna mellan länsgränserna och tidningsområdenas gränser finns i Stockholmsområdet, där Stockholms tidningsområde i det följande helt enkelt betecknas som Stockholms stad, medan de små tidningsområdena Södertälje, Norrtälje och Östhammar i tabellerna benämns Stockholms län trots att den befolkningsmässigt största delen av länet faller inom Stockholms tidningsområde. I tabell 1: 6 redovisas antalet tidningsköp per utgivningsdag totalt — av lokalpress, landsortspress i angränsande tidnin»sområden och storstads-

I % av + el.— hussedan hållen 1948

Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs Värmlands Örebro Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens Hela riket

150 163 176 171 155 163 162 154 148 140 135 143 152

+ 15 + 12 H- 8 + 17 + 19 + 15 + 32 + 19 - 21 + 20 — 18 + 26 + 13

press — per 100 hushåll i varje län år 1963. Vidare redovisas den förändring av konsumtionen per 100 hushåll som inträffat i länen sedan 1948. De geografiska variationerna i tidningskonsumtionen är relativt stora. Högst ligger Stockholms län (dvs. Södertälje, Östhammar och Norrtähje tidningsområden) med 180 tidnin.gsköp per 100 hushåll och lägst ligger Västerbottens län med 135. Närheten tilll storstäderna tycks varken verka i höijande eller sänkande riktning på k o n s u m tionsnivån. Såväl i Malmöhus oclh Kristianstads län som i Göteborgs ocm Bohus län och i Stockholms stad liggejr konsumtionen under riksgenomsnittet. Ännu lägre är konsumtionen i de tre Norrlandslänen, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Vid sidaan av Stockholms läns höga konsumtiionsnivå noterar man höga tal för Gottlands, Skaraborgs och Värmlands län. Sedan 1948 h a r konsumtionen! ökat i samtliga län utom i Stockholmas stad (dvs. tidningsområdet) där m i n s k n i n g en uppgår till 11 procentenhetecr. Medan Stockholmsområdet år 19448 låg tvåa bland länen i fråga om tidiningsköp per 100 hushåll innehade deet 1963

17 Tabell 1: 7. Antalet tidningsköp per utgivningsdag med fördelning efter lokalpress och storsladspress i procent av antalet hushåll år 1963 i olika län samt förändringen ( + el. —) sedan 1948 Lokal 1 press Stad/Län

Stockholms stad Stockholms.... Uppsala Södermanlands Östergötlands. . Jönköpings.... Kronobergs.... Kalmar Gotlands Blekinge Kristianstads . . Malmöhus Hallands Göteborgs och Bohus Älvsborgs Skaraborgs.... Värmlands Örebro Västmanlands.. Kopparbergs.. . Gävleborgs.... Västernorrlands Jämtlands Västerbottens. . Norrbottens . . .

% av hush.

+ el.— sedan 1948

147 72 81 82 97 81 96 79 130 78 78 113 76

— 11 + 7 + 8 + 5 + 5 — 2 + 9 — 4 + 18 + 3 — 4 + 3 — 14

128 85 74 99 88 88 67 92 80 100 88 95

+ 5 — 8 — 8 + 9 + 8 + 1 + 4 + 2 — 7 + 10

± o + 11

övr. landsortspress All landsortspress %av hush.

+ el.— sedan 1948

8 16 19 10 23 18 32

+ 4 + 9 + 2 — 1 — 7 + 5 + 11

28 18 0 17

— 1

14 14 22 26 20 18 37 11 17 3 10 12

+ 6 + 1 + 6 + 1 + 4 + 4 + 13 + 2 — 3 + 1 + 3 + 2

± o — 7 + 1

Storstadspress % av hush.

+ el.— sedan 1948

+ 11 + 17 + 7 + 4 — 9 + 14 + 7 + 18 + 2 — 4 — 10 — 13

147 100 72 46 39 50 47 35 46 43 45 103 57

— 11 + 19 + 22 — 1 + 11 + 15 + 14 + 11 + 20 + 19 + 14 + 16 + 17

+ 19 — 7 — 2 + 10 + 12 + 5 + 17 + 4 — 10 + 11 + 3 + 13

134 64 80 46 47 57 58 51 51 37 37 36

+ 12 + 18 + 11 + 7 + 7 + 10 + 14 + 15 + 31 + 9 + 16 + 13

%av hush.

+ el. — sedan 1948

80 97 101 107 104 114 111 130 106 96 95 93 98 99 96 125 108 106 104 103 97 103 98 107

1 I Stockholms stad, Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län ing \v tidningar i storstäderna i den lokala pressen.

endast 17:e plats. Tillbakagången i tidningskonsumtionen inom Stockholms tidningsområde h a r satts i samband med nedläggningen av vissa större tidningar, varigenom bl. a. dubbelläsningen av tidningar skulle ha minskat (se bil. 2). I gengäld h a r konsumtionen ökat kraftigt i Stockholms och Uppsala län. Den största ökningen h a r inträffat i Uppsala län med hela 39 procentenheter. Markanta ökningar noteras även för Gotlands och Kopparbergs län. Den genomsnittliga ökningen för hela riket uppgår dock endast till 13 procentenheter, vilket beror på att minskningen i 2—514688

Stockholmsområdet drar ned medeltalet för hela landet. I en rad län har betydande förskjutningar ägt rum mellan den lokala pressen, övriga landsortstidningar och storstadspressen. De förskjutningar som ägt rum mellan dessa tre grupper av dagstidningar redovisas i tabell 1: 7 där antalet tidningsköp per 100 hushåll i varje län fördelats på landsortspress och storstadspress. Landsortspressen fördelas i sin tur på lokal press och övrig landsortspress (dvs. överspridningen av tidningar från andra tidningsområden). Den mest markanta ökningen i fler-

18 talet län faller som synes på storstadspressen, vilket som tidigare påvisats beror på kvällstidningarnas framryckning i landsorten. Endast i 5 län har den samlade landsortspressens andel av hushållen ökat mera än storstadstidningarnas. I sydvästra delarna av landet noteras minskningar för landsortspressen. Detta gäller Jönköpings, Hallands och Älvsborgs län. Även i Malmöhus och Kristianstads län har landsortstidningarnas sammanlagda marknadsandel minskat. I mellersta och norra Sverige h a r landsortspressen däremot ökat i samtliga län utom i Västernorrlands. Högsta täckningsprocenten har landsortspressen i Gotlands län och den lägsta, med undantag av Stockholms län, har Hallands län. Utanför de fyra storstadslänen har Skaraborgs län den högsta konsumtionen av storstadstidningar medan Kalmar, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har den lägsta. Något samband mellan den lokala pressens expansion och storstadspressens kan knappast spåras. I vissa län har landsortspressens andel minskat, medan storstadspressens ökat (t. ex. i Jönköpings, Hallands och Västernorrlands l ä n ) . I andra län har båda tidningskategorierna ökat (t. ex. i Uppsala, Gotlands och Kopparbergs l ä n ) . Däremot finns ett ganska tydligt samband mellan å ena sidan den samlade landsortspressens absoluta marknadsandel och å andra sidan storstadstidningarnas. I de 10 län (med undantag av Norrbottens län) där samtliga landsortstidningar har mindre än 100 % av hushållen, synes storstadstidningarna ha en högre täckning än i andra delar av landet. Samtliga dessa län omfattar emellertid storstädernas tidningsområden eller områden som gränsar till dessa. I tabell 1: 7 kan även graden av över-

spridning mellan tidningsområdena studeras (gruppen »övrig landsortspress»). Högsta andelen »övrig landsortspress» h a r Kopparbergs och Kalmar län. Detta torde helt enkelt bero på att det finns sammanlagt 9 tidningsområden i dessa län, vilket är ett förhållandevis stort antal. Gotlands län h a r ingen »övrig landsortspress» och i Jämtlands län når landsortstidningar från angränsande områden endast upp till 3 % av hushållen. Detta beror på att det endast finns en utgivningsort i dessa län och att varje län i sin helhet bildar ett enda tidningsområde. Graden av överspridning inom ett län är således till stor del en funktion av antalet utgivningsorter i länet.

1.3 Konkurrensen

på

tidningsmarknaden

Det mest påtagliga inslaget i efterkrigstidens utveckling inom tidningsbranschen är den ökande företagskoncentrationen. Det torde i och för sig vara ofrånkomligt, att en bransch med stagnerande efterfrågeutveckling genomgår strukturförändringar, som i n n e b ä r att antalet företag minskar. Från allnnänna ekonomiska utgångspunkter bör det å andra sidan för tidningsbranschen, liksom för andra branscher, finnas en gräns för företagskoncentrationen, som inte kan överskridas utan negativa konsekvenser för konkurrensen oclh det fria konsumtionsvalet. (För närmaire diskussion av dessa problem, se kap.. 3.2.) Underlaget för den följande analysen av strukturutvecklingen inom tidmingsbranschen utgöres av tidningsstatistiken redovisad i den av Tidningfsstatistik AB utgivna TS-boken. Det ä r således TS-bokens indelning av lamdet i tidningsområden, som här antagits sammanfalla med begreppet konkuirrens-

19 område. Någon möjlighet att avgöra om detta är en riktig definition i varje enskilt fall finns knappast. Vid indelning av landet i TS-områden utgår Tidningsstatistik AB från utgivningsorterna och avgränsningen av områdena sker efter en enkel majoritetsprincip med undantag för Stockholms, Göteborgs och Malmö tidningsområden. Majoritetsprincipen innebär att så snart en eller flera tidningar som utkommer minst tre gånger i veckan på en utgivningsort tillsammans h a r större upplaga inom en viss kommun än varje annan intilliggande orts tidningar, föres kommunen till den förra utgivningsortens tidningsområde. Undantag från denna regel har måst göras för de tre största städernas områden. En kommun i gränsområdet till dessa städer förs till en annan orts område om minst 50 % av hushållen i kommunen köper den senare ortens tidningar. Gränsdragningen för storstadsområdena kan därför innebära att tidningar från ett storstadsområde tillsammans h a r majoritet även i kommuner innanför ett annat tidningsområdes gränser. Undantag från regeln är även Bengtsfors, Hjo och Tidaholms TS-områden, där de lokala tidningarna endast utkommer 2 gånger i veckan. En revision av TS-områdenas gränser företas i regel vart femte år. Den senaste skedde vid årsskiftet 1957/58. Några större förändringar av indelningen synes inte ha skett sedan 1952, då Trollhättan och Hjo tillkom som nya områden. Förslag föreligger f. n. om en ny indelning i TS-områden att gälla fr. o. m. 1965 eller i samband med utgivandet av TS-boken för 1966. De minsta enheterna i tidningsområdet blir enligt förslaget de nya kommunblocken i stället för som tidigare de enskilda kommunerna. På sid. 20 redovisas de 94 tidningsområden som existerade år

1964, samt antalet bostadshushåll den 1 januari 1963 per område. TS-områdena syftar bl. a. till att ange vilken tidning som är bästa annonsmediet inom en region. Till skillnad från administrativa och ekonomiska indelningar av landet — exempelvis kommunblocken eller Arbetsmarknadsstyrelsens A-regioner — sättes ingen minimigräns i fråga om befolkningsunderlag. Områdenas arealmässiga och befolkningsmässiga storlek varierar därför kraftigt. 30 områden h a r mindre än 10 000 bostadshushåll inom sina gränser, medan 12 har över 50 000. Det är också bara i områden med ett större befolkningsunderlag, som konkurrens förekommer mellan två lokala tidningar. När det gäller att söka fastställa i vilken utsträckning konkurrens ännu förekommer på tidningsmarknaden inom ett givet geografiskt område, förefaller TS-områdena många gånger alltför små och i viss mån godtyckliga. Visserligen kan man fastställa om konkurrens föreligger eller inte på själva utgivningsorten, men däremot inte i orter som ligger på längre avstånd från denna. Eventuell konkurrens mellan tidningar från olika utgivningsorter blir särskilt svår att fastställa — även om uppgifter finns att tillgå för spridningen från andra TSområden inom varje särskilt område. Genom att en majoritetsprincip använts som kriterium vid gränsdragningen innebär detta att den hårdaste konkurrensen mellan två tidningar från olika utgivningsorter bör förekomma just i gränskommunerna. Utslaget på samtliga hushåll i hela tidningsområdet försvinner emellertid lätt denna gränskonkurrens från tidningar i andra områden. Ett studium av konkurrensförhållandena inom större geografiska områden med likartade befolkningsförhållanden m. m. har inte varit möjlig, då statistiskt material över tidningarnas spridning

20 Antal

Nr 1 2 3 4

5—6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46

bostadshushåll

Tidn.omr. Malmö Trelleborg Ystad Hörby Hälsingborg Ängelholm Hässleholm Kristianstad Sölvesborg Karlshamn Karlskrona Visby Borgholm Kalmar Oskarshamn Västervik Vimmerby Vetlanda Eksjö Tranås Jönköping Värnamo Växjö Ljungby Halmstad—Laholm Falkenberg Varberg Kungsbacka Göteborg Uddevalla— Lysekil Strömstad Bengtsfors Åmål Vänersborg Trollhättan Alingsås Borås Ulricehamn Falköping Skara Lidköping Mariestad Skövde Hjo Tidaholm

1/1 1963 per

Totalt

Nr

150 409 9 227 25 057 6 127 57 840 25 353 16 983 31 046 4 713 14 012 31 097 16 040 3 449 35 335 17 302 14 755 9 227 8 531 23 195 7 100 40 570 17 566 41 524 9 865 33 504 15 703 5 425 6 706 205 326

47 48 49 50 51 52 53—54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67—68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94

38 835 3 638 3 978 5 141 15 261 12 266 12 831 53 677 7 328 10 986 20 323 11286 15 857 17 541 2 081 4 251

p å någorlunda stora områden endast f i n n s a t t tillgå för T S - o m r å d e n a . (I k a pitel 2 avsnitt 3 har dock utredningen s l a g i t s a m m a n t i d n i n g s o m r å d e n a till a t t m o t s v a r a h e l a l ä n , för att e r h å l l a e n större överblick över den politiska pressens spridning i skilda delar av landet. Därvid h a r emellertid inte gra-

tidningsområde Tidn.omr.

Vadstena Motala Linköping Norrköping Nyköping Katrineholm Eskilstuna Södertälje Stockholm Norrtälje Östhammar Uppsala Enköping Sala (A) Västerås Köping Arboga Lindesberg Nora Örebro Karlskoga Kristinehamn.... Karlstad Säffle Arvika Filipstad Borlänge (A) Falun Mora (Borlänge B) Hedemora Avesta (Sala B ) . . Gävle Söderhamn Bollnäs Hudiksvall Ljusdal Östersund Sundsvall Härnösand Sollefteå Örnsköldsvik Umeå , Skellefteå Piteå Boden—Luleå. . . . Haparanda

d e n a v k o n k u r r e n s m e l l a n t i d n i n g a r från o l i k a u t g i v n i n g s o r t e r i n o m ett l ä n k u n nat s ä r r e d o v i s a s ) . Vid den beskrivning av konkurrensförhållanden;a som l ä m n a s i det följande bör s å l u n d a bristen p å h o m o g e n i t e t i fråga om tidlningsområdenas storlek och befolkningsunderlag hållas i minnet, trots svåirighe-

21 terna att värdera dessa faktorers inverkan på resultatet av en studie, som syftar till att fastställa förekomsten resp. frånvaron av konkurrens på tidningsmarknaden. För att belysa strukturförändringarna inom dagspressen har tidningarna (inkl. 2-dagars) upptagna i 1949 och 1964 års TS-böcker (med uppgifter avseende första halvåren 1948 och 1963) fördelats på följande tre huvudgrupper alltefter sin konkurrensposition inom det i tidningsstatistiken angivna spridningsområdet: 1) Förstatidningar, dvs. tidningar som antingen var helt ensamma eller som bland lokaltidningarna täckte den största andelen av hushållen inom det »egna» tidningsområdet. 2) Andratidningar, dvs. tidningar som storleksmässigt innehade andra, tredje, fjärde osv. platsen inom det »egna» området. 3) Storstadstidningar. Gruppen förstatidningar inom landsortspressen skulle emellertid enligt denna grova indelning komma att bestå av ett stort antal tidningar med vitt skilda konkurrensbetingelser. Små tidningar som ensamma dominerade inom sitt område skulle t. ex. sammanföras med tidningar med stor upplaga som hade en konkurrerande tidning på sin utgivningsort. För att ge en mer nyanserad bild av den stora gruppen förstatidningar har därför gjorts ett försök att dela upp dessa på undergrupper. En första undergrupp består av förstatidningar med lokal konkurrens dvs. som har konkurrens från en eller flera tidningar inom det »egna» området. En andra grupp är de som varken hade konkurrens från annan tidning inom sitt område eller från tidningar utgivna i andra tidningsområden. Dessa förstatidningar borde i princip ha den gynnsammaste positionen rent marknadsmässigt. Gruppen benämnes »förstatidning-

ar utan konkurrens». Den tredje undergruppen slutligen, är de tidningar som hade »konkurrens utifrån», i regel från tidningar i angränsande tidningsområden. Förändringarna i denna tredje grupp skulle således kunna ge en anvisning om huruvida bortfallet av lokal konkurrens h a r efterträtts av konkurrens mellan tidningar från olika utgivningsorter. Vid fördelningen av förstatidningarna på de tre undergrupperna måste ett kriterium väljas på n ä r konkurrens skulle anses föreligga. Som en första tumregel h a r en spridning hos mer än 20 % av hushållen för den från annat tidningsområde konkurrerande tidningen (nettoupplaga per utgivningsdag i förhållande till totala antalet hushåll) ansetts vara det minimum som de konkurrerande tidningarna var för sig behövde uppnå för att förstatidningen skulle föras till gruppen »med konkurrens utifrån». Uppnådde inte någon konkurrerande tidning från annat spridningsområde en täckning på mer än 20 % av hushållen i området fördes förstatidningen till gruppen »utan konkurrens». När två eller flera tidningar utges på samma ort, h a r dessutom konkurrenskravet ytterligare mildrats. Den näst största tidningen h a r där endast behövt uppnå 15 procents hushållstäckning för att lokal konkurrens skulle anses föreligga. Härigenom kom praktiskt taget samtliga tidningsområden med mer än en tidning att räknas som konkurrensområden. Endast i 5 fall låg andratidningens andel av hushållen under 15 %. Begeln om en 20- resp. 15-procentig hushållstäckning måste anses som ett mycket lågt satt konkurrenskriterium i förhållande till vad som i allmänhet räknas som marknadskonkurrens. Däremot har någon konkurrens från

22 storstädernas kvällstidningar inte ansetts föreligga gentemot landsortspressen i de (förhållandevis få) fall, där någon av dessa tidningars spridning överstiger 20 %. Detta ansågs motiverat med hänsyn till att storstädernas kvällstidningar och landsortspressen torde arbeta på två olika marknader. Den här genomförda fördelningen av landsortspressens förstatidningar på olika konkurrensgrupper är givetvis att betrakta som ett schablonmässigt förfarande. Det borde dock ge en mera nyanserad bild av konkurrenssituationen än om grupperingen avsett endast förstaoch andratidningar samt tidningar utan lokal konkurrens. I sådant fall skulle man ha fått en överdriven bild av den utveckling mot av ett enda företag dominerade marknader, som ägt rum under efterkrigstiden.

1.4 Företagskoncentrationen

Enligt såväl bil. 1 som 2 har tidningsdöden framför allt drabbat företag med andrapositionstidningar. Antalet företag med andratidningar utkommande minst tre gånger per vecka har under åren 1948—1963 reducerats med 50 enTabell 1:8. Dagstidningarna

heter. Bland förstatidningarna försvann endast 11 företag (se bil. 1). I bil. 2 konstateras det att utvecklingen har varit mycket entydig: de största tidningarna på konkurrensorter h a r överlevt och ofta blivit ensamma kvar, de mindre konkurrenterna har nedlagts. Att de nedlagda företagen h a r varit mindre i förhållande till de största tidningarna på konkurrensorterna, innebär emellertid inte att de nedlagda tidningarnas upplaga absolut sett varit mindre än svenska dagstidningars i allmänhet. Såsom framhålls i bil. 2 är det tydligt, att det gemensamma för de nedlagda tidningarna knappast kan vara upplagans litenhet. I viss utsträckning synes emellertid bortfallet av lokala konkurrenter motverkas av att alltfler ensamtidningar i landsorten får vidkännas konkurrens från tidningar från angränsande tidningsområden. I flertalet fall är det de största landsortstidningarna, men även vissa storstadstidningar, som tränger in i de mindre ensamtidningarnas spridningsområden. Dessa större tidningar i landsorten börjar alltmer få karaktär av läns- eller regiontidningar. I nedanstående tabell 1: 8 redovisas konkurrenssituationen åren 1948 och 1963 med fördelning på första- resp. andratidningar.

(huvudtidningar) fördelade på konkurrensgrupper 19481 och 1963

åren

Förstatidningar År

1948 1963 Förändring + eller —

med lokal utan konkur- konkur2 rens rens 42 22 — 20

23 19 —4

Andra- Storstadsmed kontidningar tidningar kurrens utifrån 23 41 + 18

91 27 — 64

22 14 —8

Totalt

201 123 — 78

1 Uppgifterna om antalet tidningar år 1948 är ej helt säkra då antalet avläggare ej exakt kunnat fastställas med ledning av TS-boken 1949. 2 I ett tidningsområde var 1948 de bägge inbördes konkurrerande tidningarna ungefär lika stora, varför båda har förts till denna grupp. Detsamma gällde 1963 i två tidningsområden. Jämför bil. 1.

23 Även tidningar med endast två utgivningsdagar per vecka har medtagits för att få överensstämmelse med enkätmaterialet (redovisat i kap. 3). Som framgår av tabellen h a r hela 64 a n d r a t i d n i n g a r försvunnit. Även antalet storstadstidningar h a r minskat kraftigt. Gruppen förstatidningar har totalt sett endast minskat med 6 företag. En omstrukturering h a r dock ägt rum bland dessa. Den minskade lokala konkurrensen har till synes kompenserats av en ökad konkurrens från tidningar i a n d r a utgivningsorter. Hälften av förstatidningarna, 41 av totalt 82, hade 1963 konkurrens från tidningar utgivna i annat tidningsområde. År 1948 tillhörde endast 23 av totalt 88 tidningar gruppen »med konkurrens utifrån». Denna ökade överspridning mellan tidningsområdena är emellertid, som senare visas i avsnitt 1.5, knappast att betrakta som liktydig med den konkurrens som råder

mellan två tidningar på samma utgivningsort. I stället ger överspridningen utslag i en ökad dubbelläsning. Tabell 1: 8 belyser även tydligt att områden, där det utkommer minst två lokala tidningar (och där den näst största h a r minst 15 % av hushållen), numera tillhör undantagen. Den omflyttning som ägt rum mellan de olika konkurrensgrupperna sedan 1948 redovisas i tabell 1: 9. Där framgår h u r många av de förstatidningar med en konkurrent på orten år 1948 som fortfarande hade lokal konkurrens år 1963 och h u r många som blivit helt ensamma eller fått konkurrens utifrån. Tabellen grundar sig på en jämförelse mellan det konkurrensläge i vilket en tidning befann sig år 1948 resp. 1963 och omfattar således endast tidningsföretag som fanns båda åren. Samtliga förändringar i konkurrensläget som inträffat under perioden har inte kunnat beak-

Tabell 1:9. Jämförelse mellan konkurrensposition år 1948 resp. 1963 för som utgivits hela perioden 1948—1963

dagstidningar,

Förstatidningar KonkurAndra- Storstadsmed kon- tidningar tidningar renssituamed lokal utan kon- kurrens tionen år konkurkurrens utifrån rens 1948 1963 1963 1963 1963 1963 Förstatidningar med lokal konk. 1948 u t a n konk. 1948 med konk. utifrån 1948 . .

20 1

8 10 1

Andratidningar 1948 Storstadstidningar 1948 Konkurrenssituationen år 1963 1

41 18 20

13 7 19

123 Sedan 1948 har denna tidning ökat sin upplaga och är nu ungefär lika stor som den andra tidningen på samma utgivningsort. Båda dessa tidningar har för år 1963 klassificerats som förstatidningar med lokal konkurrens. Jämför not 2 till tabell 1: 8. 2 Dessa överflyttningar från gruppen andratidningar resp. storstadstidningar sedan 1948 beror på att dessa tidningar numera bildar egna tidningsområden.

24 tas. (En tidning kan i början av perioden ha haft lokal konkurrens, efter några år har konkurrenten fallit bort och tidningen har hamnat i gruppen »utan konkurrens». Efter ytterligare några år h a r en tidning från annat område lyckats få ökad spridning och så småningom uppnått en hushållstäckning på 20 %. Den förstnämnda redovisas då år 1963 som förstatidning »med konkurrens utifrån».) Av de ursprungliga 18 tidningar som 1948 var ensamma i sina spridningsområden och saknade konkurrens utifrån kvarstår 10 i denna position medan 7 fått vidkännas ökad konkurrens utifrån. Den mest stabila gruppen h a r varit de tidningar som redan 1948 hade konkurrens utifrån. Mellan huvudgrupperna första- resp. andratidningar h a r praktiskt taget inga övergångar skett. Ingen av de förstatidningar som kvarstår sedan 1948 h a r idag position som andratidning. I realiteten har inte heller någon tidning i andra positionsgruppen lyckats att upplagemässigt passera sin konkurrent och bli förstatidning. De två fall som redovisas i tabell 1:9 är endast skenbara, där i ena fallet överflyttningen beror på en ändring av indelningen i tidningsområden. Konkurrensläget mellan tidningarna inbördes tycks således inom landsortspressen ha varit mycket stabilt; den tidning som en gång uppnått ställningen som förstatidning h a r kommit för att stanna i denna position. Inga andratidningar har under de 15 åren lyckats öka sina upplagor så, att de passerat den största tidningen inom området. I stället har två av tre andratidningar lagts ned. Om nedläggningen av andratidningar skulle fortsätta i samma takt som genomsnittligt under perioden, kommer inga andratidningar inom landsortspressen att kvarstå år 1970.

1.5 överspridningen

och konkurr

ensen

De hittillsvarande strukturförändringarna inom landsortspressen har, som framgått av föregående avsnitt, inneburit en utveckling mot allt fler marknader med entidningsdominans. Av 88 tidningsområden utanför storstäderna där lokala tidningar utkom i början av 1964, hade 61 områden endast en tidning på utgivningsorten. Därtill kom 5 områden där den lokala konkurrensen var mycket svag (andratidningens spridning bland hushållen låg under 15 % ) . Totalt fanns det alltså 66 förstatidningar som enligt den i det föregående redovisade definitionen skulle sakna lokal konkurrens. (I siffran 66 ingår då några få avläggare som var de enda utkommande tidningarna inom sina resp. områden.) Ett annat karaktäristiskt drag i utvecklingen är att överspridningen mellan tidningsområdena h a r ökat. I 47 av de 66 entidningsområdena i landsorten köpte minst 20 % av hushållen en tidning — i regel en större — från annat tidningsområde. 1 En dylik överspridning är däremot sällsynt inom områden med två eller flera tidningar på utgivningsorten. Endast i 4 konkurrensområden köptes 1963 en tidning utifrån av minst 20 % av hushållen. Den ökade överspridningen mellan tidningsområdena gäller enbart landsortens dagstidningar. Däremot har inte storstädernas dagstidningar — med undantag för vissa kvällstidningar — trängt in i fler områden sedan 1948. Strukturutvecklingen h a r med andra ord medfört en utvidgning av de större landsortstidningarnas marknader. De små ensamtidningarnas spridningsområden sjoies därvid bli öar i de stora »regiontid1 Motsvarande siffra 1948 var 23 av totalt 46 entidningsområden.

25 ningarnas» marknader för att successivt integreras i dessa. Trots detta h a r gruppen förstatidningar med konkurrens utifrån klarat sig undan tidningsdöden. Detta förefaller anmärkningsvärt, i synnerhet som dessa tidningar i medeltal h a r de minsta upplagorna av samtliga konkurrensgrupper. T. o. m. andratidningarna, av vilka två av tre lagts ned de sista femton åren, hade 1963 en genomsnittsupplaga (medianen) som var ca 1 000 exemplar högre än förstatidningarna med konkurrens utifrån. Som senare visas (kap. 3) är en av förklaringarna till att nästan samtliga ensamtidningar överlevt, deras lägre antal utgivningsdagar och goda intäktsläge i förhållande till kostnaderna. Detta gäller däremot inte andratidningarna eftersom de på grund av sin konkurrensposition i allmänhet tvingas hålla samma antal utgivningsdagar som de största tidningarna på konkurrensorterna. Studerar man utgivningsfrekvensen inom de olika konkurrensgrupperna visar det sig också, att inte mindre än två tredjedelar av förstatidningarna med konkurrens utifrån (25 av 38 företag enligt tabell 4 bil. 5) är icke-dagliga, dvs. utkommer med 5—2 nummer per vecka. Som jämförelse kan nämnas att bland företagen i andraposition utkom 1964 endast 5 av 24 med icke-dagliga tidningar. Att de små ensamtidningarna, trots att de inte är dagliga, kunnat bibehålla sina marknader gentemot de större och dagliga tidningarna som från andra tidningsområden tyder på att överspridningen inte är att jämställa med den konkurrens som råder mellan två tidningar på samma utgivningsort. De små ensamtidningarnas relativa styrka gentemot de större »överspridda» tidningarna torde bero på att de har en stark ställning på sin ort genom att de

koncentrerar sig på den lokala nyhetsoch annonsmarknaden. Detta återspeglas i sin tur av det faktum, att de h a r en relativt hög täckningsprocent, vilket innebär att tidningen från angränsande tidningsområde dubbelläses (jämför tabell 1:10). Som redovisas i kap. 3, var annonsintäkterna i förhållande till upplagan större i de icke-dagliga tidningarna med konkurrens utifrån än bland dagliga tidningar i samma konkurrensläge. Annonsvolymen från den lokala marknaden tycks endast ha fördelats på ett färre antal utgivningsdagar. Detta material tyder på att den utifrån inträngande tidningen snarare är ett komplement än ett substitut till den lokala tidningen. Denna hypotes styrkes av att den totala tidningskonsumtionen i genomsnitt ligger på en högre nivå i områden med stark överspridning än i områden med låg eller ingen överspridning. Denna tendens gör sig särskilt gällande i områden där den lokala tidningen utkommer få dagar i veckan. För att få en mera exakt belysning av de »överspridda» tidningarnas karaktär av komplement resp. substitut till den lokala pressen i entidningsområden, studerades relationerna mellan lokal press, övrig landsortspress (överspridda tidningar) och storstadspress för vissa tidningsområden enligt TSboken för år 1964. Bland storstadstidningarna medtogs även kvällstidningarna, då deras spridning har stor inverkan på den totala tidningskonsumtionen även i landsorten. Tre grupper av TS-områden valdes ut. En första grupp omfattade 6 tidningsområden, där det endast fanns en daglig tidning såväl år 1948 som år 1963 (Grupp I ) . Som en andra grupp utvaldes de 14 tidningsområden där det 1963 endast fanns en lokal tidning med varannandagsutgivning (Grupp I I ) . För att kunna bedöma överspridningens be-

26 Tabell 1:10. Fördelningen på lokalpress, övrig landsortspress ( = överspridda tidningar) och storstads press i entidningsområden jämfört med konkurrensområden I procent av hushållen inom varje grupp av områden per utgivningsdag Totalt lokalt. övrig lands+ övr. landsortspress ortspress

Storstadspress

Total tidningskonsumtion

108,2

42,3

150,5

39,8

111,4

61,2

172,6

6,5

100,1

41,5

141,6

Typ av tidningsområden

Lokaltidningar)

Ent idn ingsområden: Grupp I. 6 TS-områden med en lokal daglig tidning 1948 och 1963 Grupp II. 14 TS-områden med en lokal 3dagarstidning

72,3

35,9

71,6

93,6

Konkurrensområden: Grupp III. 20 TS-områden med minst 2 lokalt konkurrerande dagl. tidn. 1948 och 1963

tydelse i dessa entidningsområden medtogs som en jämförelsegrupp samtliga 20 områden, där konkurrensförhållandena varit stabila, dvs. där det såväl 1948 som 1963 fanns minst två lokalt konkurrerande dagliga tidningar (Grupp I I I ) . I tabell 1:10 redovisas hur överspridningen påverkade den totala tidningskonsumtionen i entidningsområdena (Grupperna I och II) jämfört med konkurrensområdena (Grupp III) och h u r denna fördelade sig på lokalpress, övrig landsortspress och storstadspress. Man kan konstatera att den lokala tidningens täckningsprocent i entidningsområdena är densamma ca 72 %, vare sig tidningen är daglig eller 3-dagars. I konkurrensområdena är den lokala pressens hushållstäckning betydligt högre, ca 94 % (Grupp I I I ) . Förekomsten av två reellt konkurrerande tidningar ökar således konsumtionen av lokal press. Det är också i konkurrensområdena med dess större landsortstidningar som de flesta entidningsläsarna finns (jämför ovan tabell 1 : 5 ) . Någon överspridning förekommer av

naturliga skäl inte i konkurrensområdena, eftersom man just i dessa områden återfinner de större landsortstidningarna som översprids till angränsande entidningsområden. Den totalt högre konsumtionen av lokalpress och övrig landsortspress, enligt tabell 1:10, visar också att de överspridda tidningarna i hög grad h a r karaktär av komplement i entidningsområdena, särskilt när den lokala tidningen endast utkommer 3 dagar per vecka. I fråga om storstadspressen finner man, att denna h a r en mycket hög spridning just i de områden där den lokala tidningen är varannandagstidning. Detta är anmärkningsvärt, då endast 2 av de 14 områdena (Grupp II) gränsade till ett storstadsområde. Det förefaller således som om bristen på en daglig lokal tidning skapat ett kompletteringsbehov av dagliga såväl angränsande landsortstidningar som storstadstidningar. Detta har lett till en mycket hög total tidningskonsumtion — 173 tidningar per 100 hushåll och utgivningsdag. De flesta flertidningsläsarna tycks med andra ord återfinnas just i de områden där

27 det endast utkommer en tidning, som inte är daglig. Sammanfattningsvis tyder siffrorna på att de angränsande tidningarna inte h a r erövrat någon större del av den lokala marknaden från förstatidningarna inte ens i de fall där de senare utkommer få dagar per vecka. Detta torde få ses som en av förklaringarna till att de små ensamtidningarna praktiskt taget h a r undgått tidningsdöden. Den fråga som detta faktum aktualiser a r är huruvida man kan tänka sig att dagens struktur av övervägande små lokala m a r k n a d e r — i stort sett sammanfallande med utgivningsorternas omland — skulle komma att bestå även i framtiden. Kommer de små ensamtidningarnas m a r k n a d e r ändå att så småningom erövras av de stora regiontidningarna och h u r skulle i så fall en sådan utveckling påverka konkurrenssituationen inom dagspressen? I p r i n c i p borde nedläggningar av tidningsföretag inte behöva leda till en minskad konkurrens inom en större region (t. ex. ett l ä n ) , om nedläggningen gäller små tidningar som var och en dominerat sina lokala marknader inom regionen och dessa marknader genom nedläggningar integreras i en större tidnings spridningsområde. Det vore i och för sig tänkbart att utvecklingen gick mot allt större marknader även för landsortspressen, där även de mindre ensamtidningarna försvann allteftersom de små utgivningsorternas attraktionskraft som serviceorter för den omgivande regionen minskade. En utveckling mot storregioner för tidningarnas spridning skulle vara en naturlig följd av att kommunikationerna förbättrades och av att den största utgivningsorten successivt övertar funktioner som serviceort för ett stort antal kringliggande kommuner. Allteftersom de mindre utgivningsorterna övergår till att bli centralorter

av andra eller tredje rangen skulle de små tidningarna på dessa orter också utsättas för ökad konkurrens från den närliggande större ortens tidningar. Dessa tankegångar leder in på den för pressens strukturutveckling viktiga frågan huruvida företagskoncentrationen i framtiden kan skapa marknader med så stort befolkningsunderlag, att de kunde ge utrymme för åtminstone två större konkurrerande tidningsföretag. Med hänsyn till dagspressens nuvarande struktur och ekonomiska läge (se kap. 3) förefaller det knappast troligt, att dagspressen även i framtiden skulle kunna bestå av ett stort antal lokala tidningar, som var för sig dominerar inom små regioner. En utveckling mot större spridningsområden kan som ovan visats redan spåras för vissa större landsortstidningar, men detta gäller med få undantag endast en tidning inom varje län. Någon ökad konkurrens mellan de största landsortstidningarna inbördes kan inte spåras, vilket kan förklaras av att deras utgivningsorter ligger för långt från varandra. Därför torde utvecklingen till större spridningsområden på kortare sikt leda till att små lokaltidningar inom exempelvis ett län köps upp eller konkurreras ut av den stora regiontidningen, som blir gemensam tidning för flera städer i länet. En sådan utveckling h a r för övrigt konstaterats i USA, där man i början av 1960 beräknade att 68 tidningar samtidigt fungerade som lokaltidningar för flera städer (intercity dailies). 1 Självfallet sätter ett litet befolkningsunderlag och långa geografiska avstånd hinder för en sådan utveckling på många håll i landet. Endast i de delar som h a r en relativt hög andel tätortsbefolkning torde det finnas underlag för tidningar som blir gemensamma för flera städer. 1 Rowland H. och Hileman D.: The Intercity Daily in the United States. Journalism Quarterly 1960.

KAPITEL 2

Dagspressens politiska sammansättning

2.1 Utvecklingen

1948—1964

De svenska d a g s t i d n i n g a r n a är — m å h ä n d a i s t ö r r e u t s t r ä c k n i n g än i a n d r a l ä n d e r med demokratiskt statsskick — f ö r m e d l a r e av den politiska opinionsb i l d n i n g e n . Det t o t a l a a n t a l e t t i d n i n g a r m e d minst 2 n u m m e r per vecka, som i s e p t e m b e r 1964 r e d o v i s a d e p a r t i p o l i t i s k b e t e c k n i n g , u p p g i c k till 112. D ä r u t ö v e r f a n n s e n d a s t 22 t i d n i n g a r m e d b e t e c k ningen opolitisk eller neutral. F ö r möjl i g h e t e r n a att u p p r ä t t h å l l a en d i f f e r e n t i e r a d politisk åsiktsbildning som h a r e n d i r e k t a n k n y t n i n g till l a n d e t s o l i k a Tabell 2:1. Dagstidningar

delar blir således dagspressens strukturutveckling av central betydelse. F ö r ä n d r i n g a r n a i dagspressens polit i s k a s a m m a n s ä t t n i n g r e d o v i s a s i tabell 2:1. D e n s t ö r s t a f ö r ä n d r i n g e n , m ä t t i antalet tidningar, h a r inträffat inom h ö g e r p r e s s e n , s o m r e d u c e r a t s f r å n 66 till 28 t i d n i n g a r . D ä r n ä s t f ö l j e r f o l k p a r t i p r e s s e n , s o m å r 1948 u p p g i c k till 53 t i d n i n g a r m o t 35 å r 1964. C e n t e r n s o c h socialdemokraternas tidningar har m i n s k a t m e d ett b e t y d l i g t m i n d r e a n tal, 6 r e s p . 3. T i d n i n g s n e d l ä g g e l s e n i n o m höger- och folkpartipressen har, såsom ä r att v ä n t a , n ä s t a n u t e s l u t a n d e s k e t t

fördelade efter politisk beteckning och 1964 (september)

och konkurrensposition

1948 Förstatidningar Politisk beteckning

År

Höger Moderat Konserv.

1948 1964

Center

1948 1964

Folkparti Liberal

1948 1964

Borgerlig

1948 1964

Socialdemokratisk

1948 1964

Kommunistisk Opolitisk Neutral Summa

Lokal konkurrens

Utan konkurrens

StorMed kon- Andrastadstidningar kurrens tidningar utifrån

Totalt

35 3

8 22

1948 1964

1948 1964

1948 1964

28 3

14 41

23 22

22 91

29 bland andratidningarna. Av sammanlagt 46 andratidningar med dessa partibeteckningar år 1948 kvarstod i september 1964 endast 2. Tidningskoncentrationen under efterkrigstiden h a r sålunda lett till en i vissa avseenden väsentligt annorlunda politisk struktur hos landsortspressen. Nedanstående sammanställning visar antalet landsortstidningar i första- resp. andraposition uppdelade på gruppen »borgerliga» (högern, folkpartiet, centern samt tidningar med beteckningen borgerlig) och socialdemokratiska tidningar för åren 1948 och 1964. Förstatidningar

Borgerliga. . . Socialdem. . .

Andratidningar

69 5

65 6

56 22

7 19

Medan de två gruppernas förstatidningar inte märkbart förändrats, h a r antalet borgerliga andratidningar nedgått mycket kraftigt. Av andratidningarna år 1964 var ca 3/4 socialdemokratiska mot knappt Vs år 1948. Det betyder att i den utsträckning konkurrens numera förekommer mellan två lokala tidningar med avvikande politisk färg sker den i de allra flesta fall mellan socialdemokratiska och borgerliga tidningar. Konkurrens mellan två borgerliga landsortstidningar på samma utgivningsort förekommer endast i 3 fall. I 2 fall är andratidningen centerpartistisk.

2.2 Konkurrensläget ventioner

och partiernas

sub-

Såsom ovan framhållits, h a r tidningsnedläggelserna hittills u n d e r efterkrigstiden nästan uteslutande skett bland borgerliga tidningar. De h a r i landsor-

ten sammanlagt nedgått från 125 år 1948 till 72 tidningar år 1964, medan antalet socialdemokratiska tidningar varit i stort sett oförändrat, 27 resp. 25. Faktorerna bakom denna utveckling är antagligen många och i flera fall svåra att fånga i generaliserande omdömen. Två faktorer förtjänar dock att här närmare beröras. Den ena är de betydande skillnader i fråga om strukturellt utgångsläge, som år 1948 förelåg mellan socialdemokratiska tidningar å ena sidan och högerns och folkpartiets tidningar å den andra. Höger- och folkpartipressen var i stort sett jämnt fördelad mellan första- och andratidningar, medan den socialdemokratiska pressen nästan helt bestod av andratidningar. Antalet höger- och folkpartitidningar var dessutom nära 5 gånger så stort som antalet socialdemokratiska tidningar. En strukturrationalisering inom höger- och folkpartipressen i syfte att nedbringa antalet ekonomiskt svaga tidningar i ofördelaktigt konkurrensläge kunde ske utan någon märkbar nedgång av den samlade partipressens omfång i landsorten, eftersom partierna samtidigt stöddes av ett stort antal snabbt expanderande företag med gynnsamma konkurrensbetingelser. För den socialdemokratiska pressen kunde däremot en nedläggning av andratidningar inte ske utan att partipressens samlade marknadsandel kraftigt skulle ha minskat, såvida inte nedläggningarna kombinerats med nyetablering eller köp av tidningar i en bättre konkurrenssituation. Den andra faktorn, som måste tillmätas betydelse för förändringarna i dagspressens politiska struktur, är förekomsten av yttre ekonomiskt stöd och subventioner till tidningsföretagen. I syfte att erhålla en uppfattning om de direkta bidrag, som under efterkrigstiden utgått från de politiska partierna

30 Tabell 2:2. Bidrag till de partipolitiska

dagstidningarna

åren

1948—1964

Socialdemokraterna

Kommunisterna

S:a

573 100 1 156 000 2 114 500 3 312 699 4 905 777 3 414 228 4 817 400 6 542 584 9 218 135 7 499 621 7 430 198 5 469 612 2 638 518 3 006 491 10 980 459 8 292 297

214 124 175 304 270 832 245 413 203 488 392 912 347 096 415 866 386 226 444 094 356 341 293 735 312 541 200 463 280 827 532 624

8 082 396 9 958 050 12 418 061 10 162 215 9 948 839 6 844 147 4 078 059 4 319 954 11 858 286 9 328 921

10 598 800 | 10 148 000 | 81 371 619 Uppgift ej lämnad. 2 Beräknat belopp. 3 Summa (avrundad) för åren 1954—1963.

5 071 886

87 000 000'

År

Högern

1948. 1949. 1950. 1951. 1952. 1953. 1954. 1955. 1956. 1957. 1958. 1959. 1960. 1961. 1962. 1963. 1964.

2 104 900 2 256 600 907 700 451 500 670 300 371 800 376 000 460 000 0 0 0

Folkpartiet

271 000 379 000 654 000 561 000 948 000 813 000 743 000 906 000 767 000 492 000 709 000 751 000 653 000 597 000 504 000 400 000'

Summa

och de partierna närstående organen för stöd till pressen, h a r utredningen från dessa instanser erhållit en redovisning av resp. partiers bidrag till dagliga nyhetstidningar (med minst 2 utgivningsdagar per vecka). I tabell 2:2 återges en förteckning över de belopp, som fr. o. m. 1948 i form av direkta bidrag utgått från partiernas riksorganisationer eller deras särskilda tidningsstiftelser, pressorganisationer etc. För högerpartiet gäller, att dess tidningsfrågor helt handlägges genom Högerns Förlagsstiftelse. Såsom framgår av stiftelsens skrivelse till utredningen (bil. 4 B) h a r uppgifter ej kunnat lämnas för åren före 1954. Centerpartiets Biksorganisation meddelar i sin skrivelse (bil. 4 C), att något tidningsstöd ej utgått under perioden 1946 —1964 med undantag för den kostnadsfria nyhetsservice, som tillhandahålles genom partiets presstjänst. Folkpartiets bidrag till tidningarna sker genom Stiftelsen Pressorganisation, som icke till

någon del finansieras av folkpartiet (se bil. 4 D). Stödet till den socialdemokratiska pressen sker genom Arbetarpressens Förlagsaktiebolag, vartill fackföreningsrörelsens bidrag samt de av socialdemokratiska partiets medlemmar inbetalade tidningsavgifterna överföres (se bil. 4 E ) . I de redovisade beloppen ingår ej det stöd, som Landsorganisationen i egenskap av ägare lämnar Stockholms-Tidningen. För stödet till de kommunistiska dagstidningarna, som i september 1964 uppgick till tre, svarar en för varje tidning bildad stödorganisation jämte Vänsterpress Förlags Aktiebolag (se bil. 4 F ) . F ö r samtliga partiers press gäller att övriga stödformer, exempelvis bidrag från lokala partiorganisationer, ej medtagits. Under den senaste 10-årsperioden, 1954—1963, har de politiska partierna tillsammans lämnat 87 milj. kr. i stöd till den svenska dagspressen. Detta belopp fördelar sig dock synnerligen ojämnt mellan partierna. Merparten el-

31 ler ca 66 milj. kr. h a r sålunda gått till den socialdemokratiska pressen, 10,6 milj. kr. till högerpressen, 6,9 milj. kr. till folkpartipressen och 3,6 milj. kr. till den kommunistiska pressen. Något stöd till högerpressen har inte utgått sedan 1961. För folkpartipressen gäller att de angivna beloppen innehåller dels ett särskilt bidrag till utbildning och till den inom partiet verksamma presstjänsten, som uppgått till bortåt 100 000 kr. per år, dels kostnader för pensionsutfästelser, som gjorts i samband med tidigare tidningsnedläggelser. Det egentliga presstödet under de två åren 1963 och 1964 uppgick således endast till 175 000 resp. 75 000 kr. Efter 1964 utgår inget stöd till den liberala pressen. Den socialdemokratiska pressen har således erhållit ett stöd som är av väsentligt större omfattning än övriga partiers press tillsammans. Dessutom visar bidragen till den socialdemokratiska pressen en kraftigt stigande tendens under 1960-talet medan bidragen till höger- och folkpartipressen starkt minskat eller helt upphört. Det föreligger således ett starkt samband mellan variationerna i presstödets omfattning och skillnaderna i konkurrensläge mellan partiernas tidningar.

Tabell År 1948 1949 1950 1955 1956 1957 1958 1959 I960 1961 1962 1963

2:3. Totaluppl

2.3 Den politiska ning

dagspressens

sprid-

De betydande förskjutningar, som inträffat i dagspressens politiska struktur, när den uttrycks i antal tidningar, h a r knappast någon motsvarighet i förändringar av partiernas andel av den totala upplagan. Såsom framgår av tabell 2: 3 h a r dessa andelar varit synnerligen stabila sedan 1948. Den enda större förskjutningen inträffade efter 1956 när Landsorganisationen inköpte Aftonbladet och Stockholms-Tidningen. Under förutsättning att Aftonbladet före denna tidpunkt kunde betraktas såsom folkpartistisk, ledde detta till en minskning av folkpartipressens andel av totalupplagan, som i stort sett motsvarade den socialdemokratiska pressens ökade andel. Folkpartipressen har dock sedan dess ånyo ökat sin andel av totalupplagan till närmare 46 %. Det bör särskilt noteras, att höger- och folkpartipressen trots en minskning av antalet tidningar med totalt 56 (varav 2 storstadstidningar med betydande upplagor) under perioden förlorat endast 3,9 procentenheter av sin sammanlagda upplageandel (en nedgång från 72,0 till 68,1 %). Minskningen av antalet centerpartitidningar återspeg-

ägan vardagar

fördelade

på

partier1

H

Cp

Fp

S

K

övr.

Summa

22,8 22,2 22,3 23,0 23,3 22,9 22,9 22,9 22,5 22,8 22,6 22,8

4,6 4,3 4,3 4,1 4,1 4,0 3,9 3,8 3,8 3,8 3,4 3,4

49,2 49,4 48,8 50,4 50,8 43,8 44,9 45,2 45,9 45,9 45,9 45,3

16,6 17,4 17,6 16,4 16,2 23,6 22,9 22,7 22,5 22,5 23,3 23,5

L7 1,6 1,8 1,2 0,9 0,8 0,8 0,7 0,7 0,7 0,6 0,6

5,1 5,1 5,2 4,9 4,7 4,9 4,6 4,7 4,6 4,3 4,2 4,4

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

1 Källa: TS-boken år 1964. T. o. m. år 1956 redovisas Aftonbladet och Stockholms-Tidningen som folkpartistiska, därefter som socialdemokratiska.

32 Tabell 2:4. Samtliga dagstidningars upplaga i procent av antalet hushåll i hela landet per utgivningsdag1 fördelade efter politisk beteckning år 1948 och 19632 År 1948 1963 Förändr. 1948—63

H

Cp

Fp

Borg.

31 31

6 6

63 68

1 3

±0

±0

+5

+ 2

S

KDS

Opol.

Summa

24 37

14 6

139 152

+ 13

+ 1

—8

-13

1 2

I tabellerna 2:4 t.o.m 2:7 ingår även 1-dagarstidningar av dagspresskaraktär. Källa: TS-böckerna 1949 och 1964. Uppgifter om upplaga saknas i TS-böckerna för kommunistiska tidningar.

las däremot i en relativt sett betydande nedgång av upplageandelen, från 4,6 till 3,4 %. Sättes tidningarnas upplagor i relation till antalet hushåll åren 1948 och 1963 erhålles ett mått på tidningskonsumtionen efter tidningarnas politiska beteckning som redovisas i tabell 2: k. I denna tabell h a r emellertid Aftonbladet redovisats som opolitisk år 1948 i enlighet med 1949 års TS-bok. År 1948 hade inte mindre än 63 % av hushållen en folkpartistisk, liberal eller frisinnad tidning. Femton år senare var motsvarande siffra 68 %. Andra platsen bland hushållen år 1948 hade högertidningarna. De har emellertid sedan dess passerats av de socialdemokratiska, som intagit andra platsen med 37 % år 1963. Den kraftiga ökningen av den socialdemokratiska pressens hus-

hållsandel beror i huvudsak på att dess storstadspress ökat kraftigt genom LO:s köp av Stockholms-Tidningen och Aftonbladet. Som senare skall visas har emellertid även partiets landsortstidningar ökat sin hushållsandel. Gruppen opolitiska tidningar har minskat kraftigt, vilket dock helt beror på bortfallet av Aftonbladet. Av tabell 2: 5 framgår nämligen, att de opolitiska tidningarnas andel av landsortspressen har ökat. Partifördelningen är som synes annorlunda inom landsortspressen än inom storstadspressen. Av landsortshushållen köpte 1948 nästan lika många hushåll en högertidning som en liberal tidning, medan för de hushåll i landet, som köpte en storstadstidning, var tidningen i drygt hälften av fallen en liberal tidning såväl 1948 som 1963 (39 av 67 resp. 45 av 81). Den ökning med

Tabell 2:5. Landsortspressens och storstadspressens politiska hushållen åren 1948 och 1963 H

Cp

Fp

Borg

S

Landsortspress1 1948 1963 Förändr. 1948—63

31 28 —3

6 6 ±0

33 34 + 1

2 4 + 2

21 23 + 2

Storstadspress2 1948 1963 Förändr. 1948—63

8 12 +4

2 2 ±0

39 45 +6

1 2

10 21 + 11

fördelning

KDS

1 + 1

Upplagan i procent av hushållen utanför storstädernas tidningsområden. Upplagan i procent av samtliga hushåll.

i procent av

Opol.

Summa

7 9 +2

100 104 +4

67 81 + 14

—8

De lokala dagstidningarnas politiska fördelning i tidningsområdena år 1963. (Enbart tidningar som inom varje område täcker minst 15 % av hushållen).

|

= högerpress

|

= centerpress = folkpartipress

|

= tidn. med beteckn. borgerlig

|

= socialdemokratisk press

~| = opolitisk press

KVADRATKARTA över Sveriges Tidningsområden Bastal: Bostadshushållen 1 jan. 1959

Den totala dagspressens politiska fördelning i tidningsområdena är 1963. (Enbart press som täcker minst 20% av hushållen).

| |

= högerpress <m centerpress = folkpartipress

|

— tidn. med beteckn. borgerlig

|

— socialdemokratisk press

Q

= opolitisk press

33 netto 4 p r o c e n t e n h e t e r som landsortstidningarna lyckats uppnå bland hushållen utanför storstädernas tidningso m r å d e n , h a r å s t a d k o m m i t s g e n o m att de s o c i a l d e m o k r a t i s k a , b o r g e r l i g a o c h opolitiska tidningarna ryckt fram med v a r d e r a 2 procentenheter, folkpartiet m e d en. Högerns landsortspress h a r samtidigt minskat sin hushållstäckning m e d 3 enheter, vilket t o r d e b e r o på att tidningsdöden varit särskilt omfattande b l a n d h ö g e r n s a n d r a t i d n i n g a r . Inom storstadspressen har högerns o c h f o l k p a r t i e t s s t o r s t a d s t i d n i n g a r tills a m m a n s ö k a t s i n h u s h å l l s a n d e l m e d 10 e n h e t e r eller nästan lika mycket som den socialdemokratiska storstadspressen. De borgerliga d a g s t i d n i n g a r n a i s t o r s t ä d e r n a h a r s o m g r u p p en m y c k e t stark position bland landets hushåll. Av 81 t i d n i n g s k ö p p e r 100 h u s h å l l 1963 a v s å g 59 e n b o r g e r l i g t i d n i n g .

Tabell 2:6. Den totala dagpressens Län

H

Stockholms stad Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län -Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Totalt —514588

15 34 22 6 77 18 67 71 59 28 58 75 9 3 49 39 77 6 4 6 4 6 70 3 43 31

Geografiska skillnader P a r t i e r n a s möjligheter att via sina presso r g a n n å u t till o l i k a d e l a r a v l a n d e t f r a m g å r a v tabell 2: 6. E n illustration av den politiska dagsp r e s s e n s s p r i d n i n g ges ä v e n i f o r m a v två kvadratkartor över tidningsområdena, där den ena visar den samlade dagspressen och den a n d r a enbart de lokala tidningarna inom varje område. Tabellen visar att s o c i a l d e m o k r a t e r na, folkpartiet och h ö g e r n representeras av tidningar i samtliga län, m e d a n c e n t e r p a r t i e t i flertalet län s a k n a r möjlighet att nå allmänheten via tidningar. Till skillnad från den s o c i a l d e m o kratiska och liberala pressen, som h a r en r e l a t i v t j ä m n t ä c k n i n g ö v e r h e l a l a n det, f i n n s d e t b e t y d a n d e v a r i a t i o n e r i t ä c k n i n g e n mellan olika län för högerpressen. Detta kan förklaras av att h ö -

politiska Cp

1 1 13 10 38 7 26 16 43 1 1 7 5 5 5 5 13 3

Fp 89 54 105 88 31 88 30 23 22 72 42 19 85 126 57 75 30 90 101 62 66 70 19 92 21 68

fördelning

i % av hushållen

Borg

KDS

19 4

34 10

42 44 35 52 36 28 31 37 56 41 14 31 10 17 32 19 39 38 39 47 61 51 40 38 79 37

Opol.

47 5 16

2 2 23 9 15 13 41 9 10

1963 Totalt 147 180 169 147 146 154 161 146 176 149 141 141 150 150 163 176 171 155 163 162 154 148 140 135 143 152

34 g e m s a k n a r kvällstidningar av u t p r ä g lad rikskaraktär — såsom Expressen och Aftonbladet. Dessa b å d a t i d n i n g a r höjer t ä c k n i n g s p r o c e n t e n för den liberala och socialdemokratiska pressen i alla län. L ä g s t a t ä c k n i n g s p r o c e n t e n h a r d e socialdemokratiska tidningarna i Kristianstads län och sydvästra Sverige (Hallands län, Göteborgs och Bohus län och Skaraborgs län) medan den högsta täckningen finns i tre n o r r l a n d s l ä n (Norrbottens, Västernorrlands och Gävleborgs län) samt i Södermanlands län. F o l k p a r t i p r e s s e n h a r en s t a r k posit i o n i h e l a l a n d e t . E n d a s t i fem l ä n u n d e r s t i g e r s p r i d n i n g e n 30 % a v h u s h å l len. Detta gäller förutom Gotland två sydliga län, Malmöhus och Kalmar län, s a m t två län i n o r r , J ä m t l a n d s o c h N o r r bottens län. Den högsta täckningen per 100 h u s h å l l h a r p a r t i e t s p r e s s i Göte-

Tabell 2: 7. Landsortspressens

politiska II

Län

48 33 16 67 59 2 4 46 14 74 35 74 2

Malmöhus län Kristianstads län Blekinge län Kalmar län Kronobergs län Hallands län Göteborgs och Bohus län Ålvsborgslän Jönköpings län Östergötlands län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Södermanlands län Stockholms län Uppsala län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Gotlands län

1 28 14 2 2 65

Totalt

b o r g s t i d n i n g s o m r å d e m e d 126, vilket b e t y d e r att d ä r f ö r e k o m m e r e n b e t y d a n d e dubbelläsning av liberala tidningar. Dessutom h a r folkpartipressen g e n o m g å e n d e en s t a r k ställning i Mälarlänen (Västmanlands och Södermanlands län samt i Stockholms stad, dvs. tidningsområdet, och i Uppsala län). Högerpressen h a r sina s t a r k a fästen — 70 % av h u s h å l l e n e l l e r h ö g r e — i de län där såväl de socialdemokratiska s o m liberala t i d n i n g a r n a ligger u n d e r riksgenomsnittet: Malmöhus, Kalmar, Östergötlands, Värmlands och Jämtlands län. I samtliga dessa län är länst i d n i n g e n eller r e g i o n t i d n i n g e n en h ö gertidning. Genom att h ö g e r n s a k n a r riksomfattande kvällstidningar är variationerna i täckningsprocent betydligt s t ö r r e m e l l a n o l i k a l ä n ä n v a d s o m gäll e r för f o l k p a r t i e t s o c h s o c i a l d e m o k r a ternas press. I Göteborgs tidningsom-

fördelning Cp

24 7 10 13 43 5 1 1 1 7 5 5 5 1 5 13 3

40 55

i % av hushållen Fp 32 35 51 3 4 45 55 10 57 8 20 1 64 71 63 3 68 30 41 44 2 74 1 34

Opol.

Borg.

4 19 1

15 4 32 27 19 23 19 16 24

34 10

ar

2 11 23 16

26 22 17 37 2 9 26 40 31 26 24 66 37

9 15 13

47 5 41 9 10

1963 Totalt 95 96 106 111 114 93 98 99 104 107 96 125 108 106 101 80 97 104 103 97 103 98 107 130 104

35 rade, Örebro, Västmanlands, Södermanlands och Västerbottens län är högerpressen i det närmaste obefintlig, medan folkpartiets tidningar är desto starkare där. Centerpressen slutligen h a r en lägre andel av hushållen än vart och ett av de tre andra partierna i samtliga län utom i fem län (Kristianstads, Hallands, Västmanlands, Gävleborgs och Gotlands län). Bilden av den politiska fördelningen blir annorlunda om landsortspressen studeras för sig. Då elimineras bl. a. den jämna spridning över hela landet som den socialdemokratiska och liberala pressen uppvisar — vilket som ovan nämnts är en följd av Aftonbladets och Expressens spridning till samtliga län. Av tabell 2: 7 framgår att inget p a r t i är representerat genom landsortspress i alla län. I knappast något län föreligger u p p lagcmässig jämvikt mellan mer än två partiers press. Här visar sig också skillnader mellan den socialdemokratiska pressen och centerpressen å ena sidan och folkparti- och högerpressen å den andra. Endast i ett län —• Norrbottens — h a r de socialdemokratiska landsortstidningarna högsta andelen av hushållen. Folkpartiets landsortstidningar har den högsta hushållstäckningen i 13 län, dvs. i mer än halva antalet, och högern har den högsta i återstående 10 län. Här avspeglas de tidigare redovisade skillnaderna i konkurrenssituationen mellan socialdemokratiska tidningar å ena sidan samt högern och folkpartiets tidningar å den andra. Eftersom flertalet socialdemokratiska tidningar är andratidningar blir dessa tidningars andel av hushållen i länen med nödvändighet m i n d r e än de två andra partiernas (med undantag av Norrbottens län där socialdemokratin h a r 2 av sina totalt 6 förstatidningar).

Tabellen visar dessutom att alla partier h a r vissa »vita fläckar» på kartan. Den socialdemokratiska landsortspressen h a r mindre än 10 % i 5 län, folkpartiet i 8 län, högern i 9 län och centerpartiet i inte mindre än 18 län. Sammanfattningsvis har de socialdemokratiska landsortstidningarna en jämnare spridning över landet samtidigt som de genomgående innehar en lägre andel av hushållen än folkparti- och högertidningarna. Centerpressen har, med ett par undantag när, en mycket låg täckningsprocent i hela landet.

2.4 Tidningsläsning

och

partival

I de båda föregående avsnitten h a r uppgifter lämnats som generellt belyser förhållandet mellan å ena sidan dagspressens totalupplaga, fördelad efter tidningens politiska tendens, och å andra sidan antalet hushåll. Genom intervjuundersökningen kan dessa uppgifter »individualiseras», dvs. man kan direkt förbinda de olika slagen av press med dess läsare. Läsarna kan sedan grupperas med hänsyn exempelvis till politisk röstning. Grundläggande uppgifter om förhållandet mellan politisk röstning (vid 1964 års riksdagsval) och läsning av tidningar med olika politisk färg har sammanställts i tabellerna 2 : 8 , 2 : 9 och 2 : 1 0 . Vid en granskning av detta siffermaterial bör ihågkommas, att precisionen i de bakomliggande mätningarna i varje fall ej är större än att, om t. ex. en skillnad på endast några procentenheter föreligger mellan två procentsiffror, bör skillnaden lämnas utan avseende. Vissa kontroller tyder på att högerpressen blivit något underrepresenterad i intervjumaterialet 1964, varför siffror avseende denna press, och främst läsarnas fördelning mellan högerpress och annan

36 Tabell 2: 8. Röstande på olika partier — läsning av press med olika a. Samtliga tidningsläsare Böstar på Lästa tidningars partifärg

Läser

enbart

borgerlig

Läser

enbart

soc.dem.

Läser enbart opol. press . Läser både soc.dem. press och borgerlig p r e s s . . . . Summa procent Läser enbart press, därav:

partifärg

Ej röstat/ej Totalt uppgivit /o partisympati

H

Cp

Fp

S

K

KDS

MbS

2 0

2 2

2 1

25 2

25 3

5 7

15 4 42 9

14 3 37 8

28 1 27 28

20 11 38 5

8 2 61 11

9 2 30 4

11 1 21 11

64 5

8 2

13 2

borgerlig

enbart cp-press enbart fp-press både h- och fp-press . cp-tidning tills, med annan borgerlig tidning

b. Entidningsläsare Böstar på Tidningens partifärg

Andel entidningsläsare av samtliga tidningsläsare

S

H

Cp

Fp

54 3 39 3 1

31 19 45 2 3

13 5 77 3 2

16 4 43 33 4

47 K

KDS

MbS

Ej röstat/ej Totalt uppgivit 0/ parti/o sympati 26 9 48 14 3

23 7 48 19 3

—

—

—

Anm. till a-tabellcn: I samtl. presskategorier kan även ingå någon opolitisk tidn. Bland läsare av socialdemokratisk press ingår även ett fåtal läsare av kommunistisk press. press, bör bedömas med särskild försiktighet. I tabell 2: 8 är utgångspunkten väljarnas politiska sympatier sådana de framträder vid riksdagsvalet 1964. Icke röstande sammanföres till en särskild grupp tillsammans med dem vilka ej velat uppge hur de röstat. För de röstande på vart och ett av de politiska partierna

anges vilken partifärg de tidningar h a r som de läser. Entidningsläsarna redovisas först tillsammans med övriga läsare a) sedan för sig b ) . Beträffande den nedre delen av a ) , den som avser läsare av enbart borgerlig press, bör observeras att procenttalen beräknas på hela antalet läsare och alltså ej går u p p till 100 %.

37 När man studerar siffrorna i tabell 2: 8 bör man hålla i minnet storleksrelationen mellan antalet röstande på visst p a r t i och den andel av totalupplagan som den press h a r vilken stöder partiet: folkpartipressen är »för stor» för folkpartiväljarna, den socialdemokratiska pressen »räcker ej till» för de socialdemokratiskt röstande o. s. v. Av tabellen framgår bl. a. att cirka 85 % av de borgerligt röstande läser enbart borgerlig press, medan motsvarande siffra för socialdemokrater som läser enbart socialdemokratisk press är 25 %. Ungefär lika många socialdemokrater läser både borgerlig och socialdemokratisk press, men den största gruppen, 46 %, läser enbart borgerlig press. Bland dem som läser enbart borgerlig press fördelar sig högerväljarna lika på de tre grupperna enbart högerpress, enbart folkpartipress samt både höger- och folkpartipress. Bland centerpartisterna dominerar de som läser enbart folkpartipress respektive enbart högerpress över dem som läser enbart centerpartipress, medan bland folkpartisterna de som läser enbart folkpartipress utgör den ojämförligt största gruppen (61 %). Då antalet personer som uppgivit sig rösta på kommunisterna, kristen demokratisk samling och medborgerlig samling är mycket litet — 65, 41 respektive 31 röstande i urvalet — blir givetvis uppgifterna om läsvanorna hos dessa partiers anhängare särskilt osäkra. Vad kommunisterna beträffar kan man dock konstatera, att deras läsvanor i stort icke tycks skilja sig från socialdemokraternas; läsning av kommunistiska tidningar rapporteras av ett så litet antal att någon särredovisning därav ej gjorts. Att MbSröstarna noterar den högsta siffran för läsning av enbart ett partis press — 84 % — är med tanke på de speciella förutsättningarna för MbS:s verksamhet kanske ej så märkligt. Angående

KDS-anhängarna må till komplettering av tabellen nämnas, att 18 av de 41 personerna i urvalet förklarat sig läsa tidningen Dagen. Den nedre delen av tabell 2: 8 anger motsvarande uppgifter för enbart entidningsläsare, med uteslutande av de minsta partiernas anhängare vilka här blir för fåtaliga. Som synes är entidningsläsningen icke jämnt spridd över partierna utan relativt starkast bland centerns och svagast bland högerns anhängare. Entidningsläsarna skiljer sig från samtliga läsare väsentligen på så sätt att vid entidningsläsning den politiska accenten något skarpes. Större andel av de högerröstande, av socialdemokratiskt röstande etc. koncentrerar sig på sitt eget partis press bland entidningsläsarna än bland samtliga läsare. Den väsentliga tendensen är emellertid densamma för både a- och b-tabellerna: om man läser tabellerna horisontellt, finner man för vart och ett av de fyra större partiernas press, att vederbörande partis anhängare i högre grad än andra läser partiets press. Det föreligger alltså ett samband mellan läsning av press som stöder visst parti och röstning på detta parti. Tabell 2: 9 bygger, ifråga om uppgifterna för 1964, på material som ingår i föregående tabell. Här h a r emellertid alla som röstar på ett visst parti och läser press som stöder detta parti förts samman till en grupp — t. ex. högerröstande som läser enbart högerpress, som läser höger- och folkpartipress, som läser höger- och centerpartipress och som läser höger- och socialdemokratisk press — och tabellen visar alltså för vart och ett av de fyra större partierna i vilken utsträckning de som röstar på respektive parti nås av den press som stöder partiet ifråga. Den stora folkpartipressen når, som synes, nästan alla som röstar på folkpartiet, centerparti-

38 Tabell 2:9. Andel personer för vilka eget partival och lästa tidningars partifärg överensstämmer: år 1956, 1960 och 1964 1956 1960 1964

Andel högerväljare som läser h-press Andel centerpartiväljare som läser c p - p r e s s . . . . Andel folkparti välj are som läser f p - p r e s s . . . . Andel socialdem. väljare

%

%

%

52 Anm. Uppgifterna från 1956 och 1960 har hämtats från Statsvetenskapliga institutionens intervjuundersökningar i samband med andrakammarvalen dessa år. Siffrorna från 1956 har publicerats i Westerståhl-Janson a. a. sid. 80 och från 1960 i Riksdagsmannavalen 1959—60 (SOS: Allmänna val) II sid. 63. pressen täcker endast en femtedel av dem som med sina röster stöder centerpartiet osv. Som jämförelse h a r resultaten av motsvarande intervjuundersökningar vid 1956 och 1960 års riksdagsval redovisats. Folkpartiets siffror visar inga större förändringar under dessa åtta år. Centerpartipressens kraftigt minskade täckning 1956—60 sammanhänger uppenbarligen med partiets relativt sett utomordentligt starka fram-

Tabell 2:10.

Läsare av

Röstar på:

H Cp Fp

s

K KDS MbS Ej röstat/ej uppgivit partiSumma

procent

marsch bland valmännen samtidigt som partiets press gick tillbaka. Den minskade täckningsprocenten 1964 för högerpressen sammanhänger till viss del med att medborgerlig samlings röster särskilts och för den socialdemokratiska pressen med Ny Tids nedläggande. Tabell 2:10 bygger på samma siffermaterial som tabell 2: 8 men i den nya tabellen beräknas ej tidningsläsningen i andelar av de röstande på olika partier utan det är läsekretsen av olika slags press som fördelats efter sin politiska röstning. Härvidlag gör sig naturligt nog åter relationen mellan presstyrka och röststyrka för de olika partierna gällande. De socialdemokratiskt röstande dominerar till 81 % den socialdemokratiska pressens läsekrets. Även bland centerpartipressens läsare utgör de centerpartiröstande den största gruppen eller 40 %. För både höger- och folkpartipress gäller emellertid, att de socialdemokratiskt röstande — vilka ju utgör omkring hälften av valmanskåren — är den största gruppen läsare. Jämför man siffrorna i horisontell led framträder också här, att den största andelen högerväljare registreras för högersamt höger- och folkpartipress och att

press med olika partifärg

Läser end. h-press

Läser Läser end. end. cp-press fp-press

— röstning

på olika

partier

Läser Läser h- Läser Läser s-press o. end. end. borgerlig o. fp- borgerlig press sd-press press press 1 2 2 81 4 1

12 16 19 31 2 2 2

33 8 19 19 3 1 1

6 8 9 60 3 1 0

19 18 8 28 2 1 7

3 41 10 25 1

7 13 24 36 1 2

100 Anm. I samtl. presskategorier kan även ingå någon opolitisk tidning. Bland läsare av socialdemokratisk press ingår även ett fåtal läsare av kommunistisk press.

39 den största andelen folkpartiväljare noteras för folkpartipressen. Den på intervjumaterial grundade beskrivningen av förhållandet mellan tidningsläsning och politisk röstning har sålunda visat, att det för alla större partier finns ett visst positivt samband mellan läsning av tidning som stöder partiet och röstning på partiet. Vad som nu återstår att belysa i denna beskrivande framställning är, h u r detta samband gestaltar sig inom tidningsområden med olika konkurrensmässiga förutsättningar. I detta syfte har tabeller uppgjorts, där en uppdelning skett i tidningsområden i vilka det »egna» partiets press är representerad (TO där tidning utkommer som stöder samma parti som de intervjuade röstar p å ; tidningar som utkommer blott en gång i veckan är h ä r liksom för övrigt undantagna) och »annat» tidningsområde (TO där ingen tidning utkommer, som stöder det parti de intervjuade röstar p å ) . Vidare skiljes mellan »områdestidning», dvs. tidning som utkommer inom

Tabell 2:11. Konkurrensläge

den intervjuades tidningsområde, samt »utifråntidning» som alltså utkommer i annat tidningsområde. I den första tabellen har dessutom särredovisning skett för entidnings- och flertidningsområden. I tabellmaterialet framträder med full tydlighet skillnaden i förutsättningar mellan den press som finns inom området och annan press samt vad detta betyder för ett partis möjligheter att genom pressen komma i kontakt med sina sympatisörer. Av siffrorna på den högra delen av tabell 2:11 framgår att i entidningsområden, där det »egna» partiets press finns, u p p n å r denna tidning, jämte utifrån kommande tidningar av samma partifärg, en samlad täckning av genomsnittligt 90 % av de på partiet röstande, medan i entidningsområden där »annan» press utkommer den totala täckningen endast blir 38 %. Motsvarande siffror för flertidningsområdena är 71 respektive 18 %. I såväl entidnings- som flertidningsområden är alltså den »vinst» ett partis press gör genom att vara företrädd inom området genom-

i tidningsområdet — partival — tidningsval

Samtliga tidningsläsare1

Är bosatt i:

1. entidningsområde med »egna» partiets press 2. entidningsområde med press av »annan» partifärg 3. entidningsområde med 4. flertidningsområde med »egna» partiets press 5. flertidningsområde med »annan» press (inkl. opolitisk) 1

Läser Läser både Läser end. »områend. »områ- des-» och »utifråndestidn.» »utifrån- tidn.» tidn.»

S:a %

Läser Läser nå- icke någon tidn. gon tidn. av »egna av »egna» partiets partiets press press

S:a %

100 Exkl. de icke-röstande samt de som ej uppgivit partisympati.

40 snittligt omkring 50 %, ehuru i entidningsområdena »dominansen» ligger på 20 % högre nivå. Benägenheten att läsa »utifråntidningar» ökar, när den röstandes sympatier och tidningarnas politiska färg inom området ej överensstämmer, ökningen är dock ganska måttlig, enligt tabellens vänstra del 6 % i entidningsområdena och 13 % i flertidningsområdena. Att så få som 10 % nöjer sig med att i entidningsområde läsa en opolitisk tidning torde sammanhänga med att dessa tidningar genomgående är små tidningar. Siffermaterialet i tabell 2: 11 avser ett genomsnitt för samtliga partiers sympatisörer och för partiernas press. Om man på motsvarande sätt framräknar siffror för dels de borgerliga och dels socialdemokraterna framträder i huvudsak samma tendenser. Några skillnader bör dock noteras. Sålunda läser socialdemokraterna, i entidningsområden med Tabell 2:12. Konkurrensläge

press av »annan» partifärg, utifrån kommande socialdemokratiska tidningar till 45 %, medan de borgerliga i motsvarande situation endast till 29 % skaffar sig utifrån kommande tidningar som stöder deras eget parti. De som bor i flertidningsområden med »annan» press uppvisar däremot ett motsatt beteende: här är det endast 10 % av socialdemokraterna mot 23 % av de borgerliga som skaffar sig en utifrån kommande tidning med överensstämmande partifärg. I dessa områden är det vidare endast 53 % av de borgerliga som nöjer sig med en »områdestidning» mot 76 % av socialdemokraterna. I tabell 2: 12 slutligen särredovisas resultaten för vart och ett av de fyra större partierna, varvid det dock ej varit möjligt att skilja mellan entidningsoch flertidningsområden. De två ytterligheterna representeras av å ena sidan centerpartiet och å andra sidan folkpartiet. När centerpartiröstande bor i

i tidningsområdet — partival

tidningsval

De fyra stora partiernas väljare

År bosatt i:

Läser Läser både Läser end. »områend. »områ- des-» och »utifråndestidn.» »utifrån- tidn.» tidn.»

S:a %

Läser nå- Läser icke någon tidn. gon tidn. av »egna» av »egna» partiets partiets press press

S:a %

Högervåljare tidningsområde med »egna» partiets press annat tidningsområde. . . .

57 30

36 61

7 9

100 100

79 46

21 54

100 100

Centerpartivåljare tidningsområde med »egna» partiets press annat t i d n i n g s o m r å d e . . . .

65 58

29 36

6 6

100 100

80 5

20 95

100 100

Folkpartivåljare tidningsområde med »egna» partiets press annat tidningsområde. . . .

66 31

29 49

5 20

100 100

97 56

3 44

100 100

Socialdemokratiska väljare tidningsområde med »egna» partiets press annat tidningsområde.. . .

71 39

25 36

4 25

100 100

61 40

39 60

100 100

|

41 områden där det »egna» partiets press utkommer, läser 80 % av dem sådan press, d. v. s. i ungefär samma utsträckning som genomsnittet för samtliga partier och områden. När centerpartiröstande däremot bor i »annat» tidningsområde läser endast 5 % »egen» press, vilket uppenbarligen sammanhänger med att det i de flesta fall ej finns centerpartipress från andra områden vilken kan betraktas som ett rimligt alternativ. För folkpartiets vidkommande är motsvarande siffror 97 % mot 56 %. Då man vidare finner att folkpartiväljare bosatta i »annat» tidningsområde i större utsträckning än andra partiers anhängare väljer att skaffa sig tidningar utifrån som företräder det »egna» partiet, bör det väl ej tolkas så att folkpartiröstande är mer politisk medvetna

i sitt tidningsval än andra utan snarare så att de många stora folkpartitidningarna erbjuder nära till hands liggande alternativ vid tidningsvalet. Noteras bör vidare den jämförelsevis låga andel socialdemokrater som inom tidningsområden med det »egna» partiets press väljer att läsa denna press och den måttliga skillnaden i tidningsval mellan dem och de socialdemokrater som bor i områden utan socialdemokratisk press: 61 respektive 40 procent väljer »egen» tidning, dvs. skillnaden är 21 procent, mot t. ex. 33 procent för högern. Som komplettering till tabellen må till sist nämnas att andelen väljare bosatta inom tidningsområden med det »egna» partiets press för högern är 62, för centern 22, för folkpartiet 67 och för socialdemokraterna 58 %.

KAPITEL 3 De svenska dagstidningarnas ekonomi

Utredningens

material

Den snabba strukturförändring, som den svenska tidningsbranschen genomgått under efterkrigstiden, h a r beskrivits i de två föregående kapitlen. Mot den bakgrunden h a r pressutredningen funnit det angeläget att söka belysa det ekonomiska läge, vari dagstidningarna för närvarande befinner sig. En sådan belysning motiveras också av behovet att erhålla ett underlag för en bedömning av den framtida strukturutvecklingen. Den bör dessutom ge vissa upplysningar om effekten av olika åtgärder i syfte att påverka denna utveckling. Utredningen har låtit utföra två undersökningar av dagstidningarnas ekonomi. Den ena är en analys av dagstidningsföretagens offentliga bokslut för år 1963. Den har på utredningens uppdrag utförts av direktören Sven Tollin. Undersökningen redovisas i en särskild bilaga (nr 1). Dess resultat kommenteras av utredningen i det inledande avsnittet till förevarande kapitel (avsnitt 3.1.). Därjämte h a r dagstidningsföretagen tillställts en rad frågor rörande intäkter och kostnader, personalläge, distributionsformer, teknisk utrustning m. m., avseende förhållandena under år 1963. Undersökningen, som skedde i brevenkätens form, utfördes av Statistiska centralbyråns utredningsinstitut. Institutet h a r även svarat för den statistiska bearbetningen av enkäten, medan analysen

av dess resultat utförts inom utredningens sekretariat. Det i undersökningen använda begreppet dagstidning omfattar endast tidningar, som utkommer minst två gånger per vecka. Det betyder, att företag som endast utger endagarstidningar uteslutits. Endagarstidningar ingår dock i materialet i de fall, då ett företag utger flera tidningar med olika utgivningsfrekvens, varibland tidningar med endagsutgivning återfinnes. Dessa oegentligheter i materialet blir en följd av att den ekonomiska analysen utgår från företagsenheten (se n e d a n ) . Enkäten omfattade 117 tidningsföretag, som tillsammans utger 138 huvudtidningar. Svar erhölls från 111 företag. Denna för en postenkät ovanligt höga svarsfrekvens (95 %) torde i betydande grad få tillskrivas det positiva intresse, varmed enkäten omfattades av tidningsföretagen. Undersökningens genomförande h a r också underlättats av den aktiva medverkan och de värdefulla synpunkter på undersökningens uppläggning och frågornas utformning, som erhållits från Svenska Tidningsutgivareföreningen. En närmare redogörelse för den statistiska bakgrunden till enkäten, de undersökta tidningsföretagen m. m. lämnas i en särskild bilaga (nr 3). I anslutning därtill återges även det i undersökningen använda frågeformuläret. Huvudsyftet med undersökningen är att belysa intäkts- och kostnadssituationen hos tidningsföretagen. Ett vik-

43 tigt moment i redovisningen av dess resultat gäller vinstläget. Det återges h ä r såsom överskottet eller underskottet på dels tidningsrörelsen, dels civiltryckerierna, dels övriga rörelsegrenar samt företagets nettovinst (dvs. det samlade resultatet efter avskrivningar m. m.). Denna resultatredovisning kan sägas utgöra en betydelsefull komplettering av balansanalysen i bil. 1. Upplysning erhålles sålunda om de olika rörelsegrenarnas utfall, varvid tidningsrörelsens ekonomiska resultat h a r ägnats ett särskilt ingående studium. Redan h ä r bör dock framhållas, att materialet på denna punkt kan vara mindre tillförlitligt på grund av de svårigheter, som generellt sett torde föreligga att på ett rättvisande sätt fördela kostnader på olika rörelsegrenar. Graden av exakthet i beräkningen av tidningsrörelsens resp. civiltryckeriernas resultat kan således ej fastställas. Tidningsföretagens vinstläge behandlas i avsnitt 1. Tyngdpunkten i den följande framställningen utgöres av ett försök till kostnads- och intäktsanalys av tidningsrörelsen. Kostnadsanalysen h a r utformats som en studie av olika kostnadsposters samband med företagens storlek, produktionsförutsättningar och konkurrensläge (avsnitt 5 och 6). Intäktsanalysen domineras av en undersökning av annons- och upplageintäktens samband med konkurrensläget, prispolitiken och tidningsmarknadens funktionssätt (avsnitt 6 ) . Vidare h a r tidningarnas distributionsekonomiska problem ägnats ett särskilt studium. Det h a r ansetts önskvärt med hänsyn till tidningsdistributionens specifika karaktär och distributionskostnadernas stora betydelse för såväl tidningsekonomin som tidningsmarknadens funktionssätt. En redogörelse för de av tidningarna tilllämpade distributionsformerna samt av postverkets roll i tidningsdistributionen

lämnas i avsnitt 3. Slutligen h a r resultatet av vissa i enkäten intagna frågor rörande företagens tekniska utrustning, kapacitetsutnyttjande etc. redovisats i avsnitt 4. Utredningen vill i detta sammanhang betona, att den kostnadsanalys, som kunnat utföras på grundval av enkätmaterialet, h a r begränsad räckvidd. Det hade således varit önskvärt att kunna utföra en mera tillförlitlig bestämning av fasta och rörliga kostnadsposter än vad som varit möjligt. Detsamma gäller kostnadernas funktionella fördelning. Med rådande förutsättningar har uppdelningen på kostnadsslag skett efter förhållandevis schematiska regler. För analysen av kostnadsförhållandena inom olika funktioner i företagen h a r enkätens redovisning av personal i olika befattningar använts i stället för de på varje funktion belöpande kostnaderna. Detta följer av att kostnadssidan endast kunnat uppdelas på löner, postavgifter, tidningspappersförbrukning samt övriga kostnader. Vid utformningen av enkätens frågor hade utredningen att göra en avvägning mellan å ena sidan önskemålet att erhålla svar från ett så stort antal företag som möjligt, å den andra behovet av en detaljerad kostnadsredovisning. Erfarenheterna från tidigare undersökningar i detta fall, särskilt Svenska Tidningsutgivareföreningens branschstatistik, visar att krav på en detaljerad kostnadsredovisning har en kraftigt sänkande effekt på svarsfrekvensen. Orsaken torde vara de starkt skiftande formerna för företagens bokföring, där det stora antalet små tidningsföretag spelar en betydande roll. Med hänsyn till svårigheterna att ur en population på drygt 100-talet företag göra ett rättvisande urval, måste undersökningen omfatta samtliga företag. För att möjliggöra en totalundersökning h a r frågorna således avsevärt förenk-

44 lats i förhållande till TU:s branschstatistik, även om därigenom svarens användbarhet minskat. Den höga svarsfrekvensen torde innebära, att enkätmaterialet — frånsett ofrånkomliga mätfel, se bil. 3 — kan betraktas som en representativ beskrivning av de svenska dagstidningarnas situation under år 1963. Det förhållandevis ringa antalet tidningsföretag har dock begränsat möjligheterna att bearbeta och redovisa materialet. Vid den ekonomiska analysen har de i enkäten ingående företagen grupperats efter följande tre egenskaper, som bedömts vara av särskild betydelse: nettoupplaga, utgivningsfrekvens per vecka samt konkurrensposition. Grupperingen efter konkurrensposition har skett enligt de i kap. 1 redovisade principerna. Bestämningen av de enskilda företagens egenskaper såvitt avser utgivningsfrekvens och konkurrensposition har för företag, som utger flera tidningar, anknutits till den största tidningen, medan nettoupplagan avser den samlade nettoupplagan för företagets tidningar. Det av sekretesshänsyn föranledda kravet, att enskilda tidningars ekonomiska förhållanden ej får avslöjas, h a r dock medfört att denna gruppering inte kunnat genomföras konsekvent. Det gäller särskilt uppdelningen efter utgivningsfrekvens, där grupperna av tidningar med mindre än 6 utgivningsdagar i flera fall skulle ha blivit alltför små. I huvudsak har därför analysen inriktats på tidningar med minst 6 utgivningsdagar per vecka. Ett särskilt problem utgör redovisningen av storstadstidningarna, som ej kunnat bli föremål för någon som helst uppdelning i undergrupper i fråga om ekonomiska data på grund av den utlovade anonymiteten i enkätundersökningen. De fyra koncerner (en i Malmö resp. Göteborg och två i Stockholm), som utger såväl morgon- som kvälls-

tidningar, redovisades i enkätsvaren såsom vardera ett företag. Redan av detta skäl blev en stratifierad analys föga meningsfylld. Genom den stora spridning som storstadstidningarnas upplagor uppvisar i förhållande till antalet företag skulle en sådan analys för övrigt komma att gälla enskilda företag eller mycket små grupper av företag. Storstadstidningarna h a r således i den ekonomiska analysen med avseende på konkurrenspositioner behandlats såsom en enda grupp, varav följer att de återgivna genomsnittstalen för kostnader och intäkter inte kan tillmätas något egentligt värde som beskrivning av den mycket heterogena gruppen storstadstidningar. Sammanfattningsvis kan således den föreliggande kostnads- och intäktsanalysen sägas i huvudsak avse landsortstidningar med minst 6 utgivningsdagar per vecka. Förutom de texttabeller, vari enkätmaterialet redovisas, h a r ytterligare ett antal tabeller och sammanställningar införts i en särskild bilaga (nr 5). Hänvisningar göres till tabellerna i denna bilaga, när de blir föremål för kommentarer i texten.

3.1 Tidningsrörelsens resultat

ekonomiska

De svenska dagstidningarnas vinstläge och förmögenhetssituation h a r blivit föremål för en ingående analys i bil. 1. Såsom där framgår, är ett studium enbart av den av företagen redovisade nettovinsten inte tillräckligt för en bedömning av deras ekonomiska situation. Hänsyn måste även tas till företagets tillgångar och deras sammansättning, likviditetsläge, dolda reserver m. m. På grundval av dessa studier leder undersökningen till slutsatsen, att V4 av de 101 tidningsföretag i lands-

45 orten, som undersökningen omfattar, var ekonomiskt självbärande under 1963. Av dessa företag, som nästan samtliga var förstatidningar, bedömdes endast ett fåtal behöva hysa farhågor under den närmaste framtiden. En jämförelse med material från år 1958 ger vid handen, att någon större förändring i detta hänseende inte inträffat under de senaste 5 åren. Vissa förstapositionstidningar i de lägsta upplagegrupperna uppvisade dock en något försämrad bärighet. Av de ca 25 företag, som under 1963 inte kunde betraktas som ekonomiskt självbärande, befann sig den övervägande delen i andraposition. Flertalet var subventionerade. Det är dessa tidningar som — i varje fall i det kortsiktiga perspektivet — skapar bilden av en bransch i ekonomiska svårigheter. Det av utredningen insamlade materialet rörande tidningsföretagens kostnader och intäkter kan i viss utsträckning användas för att ge kompletterande upplysningar om tidningsföretagens ekonomiska läge. Det gäller främst de olika inkomstkällor, som står till tidningarnas förfogande, och olika rörelsegrenars bidrag till totalresultatet. Helt har dock de olika rörelsegrenarna inte kunna särskiljas. I enkätformuläret tillfrågades företagen dels om intäkter och kostnader hänförliga till olika rörelsegrenar (tidningsrörelse, civiltryckeri och annan verksamhet) dels om förekomsten av s. k. vederlagsfria förvärv (dvs. subventioner) samt om de för företaget gemensamma intäkterna och kostnaderna: räntor, avskrivningar och skatter. Ett betydande antal företag (22 av 111) visade sig dock ha slagit samman för företaget gemensamma kostnader och intäkter med motsvarande poster från annan verksamhet än tidningsrörelse och civiltryckerier. Ytterligare ett tiotal företag h a r besvarat

frågorna på ett sådant sätt, att stor tvekan föreligger om riktigheten i uppdelningen av nämnda kostnads- och intäktsposter. Av dessa skäl kan endast resultatet av två verksamhetsgrenar, tidningsrörelsen och civiltryckerierna, särredovisas. I tabell 3: 1 har bruttoresultatet av tidningsrörelsen och civiltryckerierna återgivits (rad 2 och 3) jämte skillnaden mellan övriga intäkter och kostnader (rad 4) och nettovinsten (rad 5). Vid tolkningen av tabellen bör för det första observeras, att den inte kan användas för att härleda lönsamheten av de enskilda verksamhetsgrenarna. Någon möjlighet att på ett rättvisande sätt fördela de gemensamma kostnaderna, främst kapitalkostnader och skatter, föreligger således ej. För det andra kan man inte med säkerhet utgå från att företagen i varje enskilt fall haft en sådan kostnadsredovisning, att lone- och papperskostnader samt övriga omkostnader rätt fördelats mellan tidningsrörelsen och civiltryckeriet. I en del företag, särskilt de m i n d r e , kan det vara svårt att särredovisa personalen i de administrativa och tekniska avdelningarna. För vissa omkostnader, t. ex. h y r o r och energiförbrukning, torde dessutom gälla att de i stor utsträckning h a r karaktären av gemensamma kostnader. Med ovanstående reservationer ger tabell 3: 1 dock vissa upplysningar om de inkomstkällor, som bildar underlaget för det av företaget redovisade nettoresultatet. De i enkäten ingående 111 företagen h a r uppdelats i två grupper, dels de företag som redovisar överskott på tidningsrörelsen ( 3 : 1 A ) , dels de företag som redovisar underskott på tidningsrörelsen. ( 3 : I B ) . Inom dessa två grupper h a r företagen fördelats efter konkurrensposition enligt de kriterier, som tidigare angivits i kap. 1.

46 Tabell 3:1. Tidningsföretagens intäktskällor A. Företag med överskott av

och vinst 1963 (1 OOO-tal kr.) tidningsrörelsen

Förstatidningar Andra- StorstadsMed lokal Med kon- tidningar tidningar Utan konkonkurkurrens kurrens rens utifrån

Summa

1. Antal företag 2. a) överskott av tidn.rörelsen b) Per företag

8 029 472

4 482 249

2 744 88

392 44

33 368 6 673

49 015 613

3. a) Överskott av civiltryckerier b) Per företag

1382 81

535 30

1646 53

620 69

315 63

4 498 56

-7 908 - 465 1503 88

-3 622 - 201

— 3 473 — 112

836 93

-29 005 - 5 801

-44 844 - 560

1395 77

917 30

176 20

4 678 936

8 669 108

a) Övriga intäkter minus övriga kostnader b) Per företag 5. a) Redovisad vinst. b) Per företag Upplaga 1 per företag, 1 000

38,8 I gruppen ingår: 7—6 dagarstidn. 5—3 » 2 »

6 1

18,3 14 4

7,2

29S,8

17,2

Antal företag 10 6 18 2 3 1 l

1 Vägt medelvärde med vikten 1 för 7- -6 dagarstidningar, vikten /g för 5—3 dagarstidningar och vikten x/3 för 2-dagarstidningar.

När resultatet av tidningsrörelsen v a l d e s s o m g r u n d för e n u p p d e l n i n g av företagen, s k e d d e detta utifrån iaktt a g e l s e n a t t d e t ä r t i d n i n g s r ö r e l s e n s utfall s o m s y n e s a v g ö r a f ö r e t a g e t s t o t a l a e k o n o m i s k a resultat. I varje k o n k u r rensposition ä r således den genomsnittl i g a n e t t o v i n s t e n n o l l e l l e r n e g a t i v för företag med underskott i tidningsrörelsen. Sambandet mellan tidningsrörelsens resultat och den redovisade nettovinsten framgår även av n e d a n s t å e n d e sammanställning. Den visar, att av s a m m a n l a g t 70 f ö r e t a g m e d p o s i t i v n e t t o v i n s t e n d a s t ett r e d o v i s a r u n d e r s k o t t p å t i d n i n g s r ö r e l s e n . Av d e ö v r i g a 29 f ö r e t a gen med underskott p å tidningsrörelsen h a r d o c k e n d a s t 6 en negativ nettov i n s t . De å t e r s t å e n d e 23 f ö r e t a g e n r e d o -

visar vinsten noll. Det är således nettovinstutfallet i 6 företag, som s v a r a r för d e n i t a b e l l 3 : 1 B f r a m r ä k n a d e genomsnittliga nettoförlusten i olika konkurrenspositioner. Nettovinsten Resultatet av tidningsrörelsen

Antal företag

Negativt Positivt

Negativ

Noll

Positiv

6 1

23 10

1 69

T r o t s det otvetydiga s a m b a n d e t mell a n t i d n i n g s r ö r e l s e n s r e s u l t a t o c h företagets karaktär av »vinstföretag» resp. »förlustföretag» måste ä n d å civiltryckeriernas framträdande roll bland inkomstkällorna betecknas som a n m ä r k n i n g s v ä r d . Det gäller s ä r s k i l t

47 Tabell 3:1.

Tidningsföretagens intäktskällor B. Förelag med underskott av

och vinst 1963 (1 OOO-tal kr.) tidningsrörelsen

Förstatidningar Andra- StorstadsMed lokal Utan kon- Med kon- tidningar tidningar kurrens konkurkurrens utifrån rens 1. Antal företag 2. a) Underskott av tidn.rör. b) Per företag 3. a) Överskott av civiltryckerier b) Per företag 4. a) Övriga intäkter minus övriga k o s t n a d e r . . . . b) Per företag

15 -1452 - 484

-406 - 58

-2 550 - 170

—14 389 — 2 878

—18 883 — 608

183 61

443 63

994 66

277 55

1908 62

1269 423

- 68 - 10

1094 73 - 460 - 31

12 711 2 542

15 033 485

— 1401 — 280

— 1892 — 61

- 31 - 4

5. a) Redovisad v i n s t . . . . b) Per företag Upplaga 1 per företag, 1 000 ex

Summa

22,1

I gruppen ingår: 7—6 dagarstidn. 5—3 » 2 »

6,1

12,5

118,8

Antal företag 13 2

(Samma not som i t a b . 3: 1 A). Anm. Denna grupp särredovisas ej av konfidensskäl. Redovisas därför i summakolumnen.

tidningar utan lokal k o n k u r r e n s m e n med konkurrens utifrån samt a n d r a tidningarna. Överskottet p å civiltryck e r i e r n a är således i dessa k o n k u r r e n s g r u p p e r ca 2 /s r e s p . 1,5 g å n g e r s å s t o r t s o m ö v e r s k o t t e t av t i d n i n g s r ö r e l s e n (tabell 3 : 1 A), m e d a n c i v i l t r y c k e r i e r n a s överskott m e r än u t j ä m n a r det g e n o m snittliga underskottet på tidningsrörelsen för t i d n i n g a r m e d e n b a r t k o n k u r r e n s u t i f r å n o c h m o t s v a r a r c a 40 % a v underskottet i a n d r a t i d n i n g a r n a (tabell 3 : 1 B ) . T i l l ä g g a s b ö r a t t e n d a s t 11 företag (varav 3 storstadstidningar) redovisat underskott på civiltryckerirörelsen. Såsom ovan framhållits, tillåter utredningens material inte någon slutsats o m den relativa l ö n s a m h e t e n a v de olika verksamhetsgrenarna. F r å n teoretisk a u t g å n g s p u n k t e r t e r d e t sig e m e l l e r -

t i d r i m l i g t a t t a n t a , att c i v i l t r y c k e r i e r nas lönsamhet u n d e r vissa förutsättn i n g a r k a n v a r a hög. E n stor del av k o s t n a d e r n a för d e n t e k n i s k a f r a m s t ä l l n i n g e n a v e n t i d n i n g ä r s å l u n d a a v fast karaktär. F ö r den mest kapitalkrävande tekniska enheten, dvs. rotationspressen, gäller, att kapital- och driftskostn a d e r n a för d e n n a ä r långt ifrån p r o portionella mot den tryckta volymen p e r år, dvs. sidantalet gånger upplagan. Ju större m ä n g d som går genom pressen p e r år, desto lägre blir kostnaden p e r enhet. Det ligger i dagstidningsprodukt i o n e n s n a t u r , att p r e s s e n e n d a s t u t n y t t j a s u n d e r en k o r t t i d a v d a g e n — ofta j u m i n d r e t i d n i n g , d e s t o k o r t a r e tid. P å s a m m a sätt förhåller det sig m e d åtskillig a n n a n teknisk utrustning i tidningsföretagen. Mot d e n b a k g r u n d e n k a n d e t t e s i g

48 rationellt att söka nå ett ökat utnyttjande av den tekniska utrustningens kapacitet i annan verksamhet. I princip blir en sådan verksamhet lönsam så snart som intäkterna överstiger merkostnaden, dvs. den kostnad som tillkommer utöver den som företaget skulle ha haft om man enbart hade bedrivit tidningsrörelse. Å andra sidan behöver ett civiltryckeri inte alltid vara lönsamt ens för en liten tidning med dess låga kapacitetsutnyttjande. En stor del av civiltryckeriernas produktion h a r sådan karaktär att den i tekniskt avseende utgör en självständig verksamhet inom tidningsföretaget. De tekniska avdelningarna blir därmed skilda från varandra med olika typer av maskiner. Under sådana förhållanden blir naturligtvis merkostnaderna för civiltryckeriet avsevärt högre. Att döma av de uppgifter, som i brevenkäten lämnats av tidningarna ang. utnyttjandet av tryckpressen, synes möjligheterna att höja graden av kapacitetsutnyttjande via civiltryckerierna vara ytterligt begränsade för denna del av den tekniska utrustningen. Endast 17 företag redovisar användning av tryckpressen för beställningstryck med sammanlagt 80 timmar per vecka (se avsnitt 3.4). Med det material som stått till utredningens förfogande är det inte möjligt att avgöra i vilken utsträckning företagens redovisning av rörelsegrenarnas resultat är missvisande, ännu mindre hur civiltryckeriernas lönsamhet skulle te sig vid en regelrätt merintäkts- och merkostnadskalkyl. Det är dock inte troligt, att företagens kostnads- och intäktsredovisning skulle överdriva civiltryckeriernas lönsamhet så starkt, att de i själva verket genomgående skulle utgöra en förlustkälla. Snarare torde man kunna dra slutsatsen, att inkomster från civiltryckerier

för de mindre tidningarna h a r en i många fall avgörande betydelse för företagens möjligheter att fortsätta tidningsutgivningen. De poster, som döljer sig bakom »övriga» intäkter och kostnader p å rad 4 i tabell 3 : 1 , är inte åtkomliga för en närmare analys. De viktigaste av däri ingående utgifter torde vara avskrivningar, skatter och låneräntor samt på inkomstsidan räntor och yttre kapitaltillskott i form av s. k. vederlagsfria förvärv.i Dessutom ingår här även resultatet av annan verksamhet inom företataget (t. ex. förmedling av totalisatorspel). Den roll som dessa intäkter och kostnader spelar i företag med underskott av tidningsrörelsen är dock helt annorlunda än vad som gäller företag med överskott på tidningsrörelsen. 1 den förra gruppen representerar de ett intäktsöverskott i nästan samtliga konkurrensgrupper, medan de genomgående utgör ett kraftigt utgiftsöverskott i den senare kategorin. Till en del förklaras detta av att skatterna rimligen bör vara en mycket liten utgiftspost i företag med ingen eller negativ nettovinst. Men de avgörande orsakerna torde vara de mycket låga avskrivningarna i förlustföretagen (såsom konstaterats i bil. 1) samt inkomsttillskott i subventionens form. I följande sammanställning redovisas en förteckning av de svar, som företagen lämnat på frågan huruvida de under 1963 erhållit vederlagsfria förvärv: Den bild av de svenska dagstidningarnas ekonomi, som redovisas i utred1 Enligt aktiebolagslagen skall bland företagets intäkter redovisas "vederlagsfria eller andra extraordinära förvärv". Härmed avses subventioner, gåvor, efterskänkande av fordringar på företaget m.m. samt även förvärv med så ringa vederlag, att det är att anse såsom benefikt. Vidare ingår även frivilliga tillskott av aktieägarna för täckande av brist i aktiekapitalet.

49 Antal företag i olika konkurrensgrupper Erhöll vederlagsfria förvärv under 1963

Förstatidningar Med Utan lokal kon- konkurkurrens rens

Ja Nej Ej svar Summa

Med konkurrens utifrån

Andratidningar

Storstadstidningar

Totalt

2 17 1

2 14 3

3 34 1

12 9 3

2 8

21 82 8

111 Erhöll vederlagsfria förvärv under 1963

H

Cp

Fp

Borgerlig

S

K

Opolitisk

Totalt

Ja Nej Ej svar

2 20 3

2 7 1

1 28 1

14 7 1

1 1

1 11 2

21 82 8

111 Summa

Företagen fördelade efter politisk beteckning

ningens material, bekräftar i allt väsentligt de resultat som nåtts vid balansanalysen i bil. 1. I 25 landsortstidningar är tidningsrörelsens kostnader större än dess intäkter. Dessa företag åstadkommer täckning av sina löpande utgifter genom inkomster från civiltryckerier och kapitaltillskott utifrån samt genom att kraftigt beskära eller helt avstå från avskrivningar på sitt realkapital. Trots detta redovisade 6 företag nettoförluster under 1963. Det bör återigen betonas, att det löpande underskottet inte är ett tillräckligt mått på företagets ekonomiska situation. Det karaktäristiska för förlustföretagen är, såsom visas i bil. 1, deras svårigheter att på längre sikt konsolidera företaget genom intern kapitaluppbyggnad. Av de jämförelser i olika avseenden, som i bil. 1 göres mellan första- och andratidningar, framgår att andratidningarna genomgående visar lägre värden för sin förmögenhetsstatus. Deras egenkapitalförhållande är således i genomsnitt 12 % mot 21 % för förstatidningarna. Deras dolda reser4—51451

ver uppgår till 7 % av balansomslutningen mot 25 % för förstatidningarna. Medan 23 förstatidningar redovisar investeringsfonder på sammanlagt ca 6,5 milj. kr., återfinnes inget företag med investeringsfond bland andratidningarna. Den i bil. 1 framförda slutsatsen, att företag med ekonomiska svårigheter främst återfinnes bland andratidningarna, bestyrkes även av enkätmaterialet. Visserligen redovisar 9 andratidningar överskott på tidningsrörelsen liksom ett positivt nettoresultat. Uppmärksammas bör dock, att avskrivningarna och den interna konsolideringen också inom denna grupp av andratidningar torde vara otillräcklig, genomsnittligt sett. Den i vinst- och förlusträkningen negativa post, vars storlek främst bör avgöras av avskrivningar (rad 4 i tabell 3 : 1 A), är för dessa tidningar 93 000 kr. per företag. Detta belopp bör jämföras med motsvarande tal för gruppen förstatidningar. För ensamtidningar utan konkurrens uppgår

50 det till ca 200 000 kr. per företag och för gruppen ensamtidningar med konkurrens utifrån till drygt 110 000 kr. Den låga avskrivningsnivån i andratidningarna bör ses mot bakgrunden av att deras upplaga i ett vägt genomsnitt utgör 17 200 ex. mot 18 300 resp. 7 200 ex. för de två jämförda grupperna. Lägges därtill det starka beroendet av civiltryckeriernas ekonomiska resultat, som råder också för denna kategori andratidningar, synes det troligt att deras finansiella situation i långsiktsperspektivet är generellt sett avsevärt mindre gynnsam än förstatidningarnas. När det gäller storstadstidningarna, redovisar hälften av 10 företag underskott på tidningsrörelsen. Av dessa fem företag har sedermera ett upphört såsom dagstidning. Den allmänna bilden av deras ekonomiska situation synes ej avvika från övriga förlustföretags. Det enda undantaget gäller inkomsterna från civiltryckerierna, som av naturliga skäl spelar en avsevärt mindre roll för storstadstidningarna. Samtliga tidningsföretag i storstäderna med underskott på tidningsrörelsen utger tidningar som befinner sig i konkurrensmässigt underläge. Bland de fem företag i storstäderna som har överskott på tidningsrörelsen ingår de tidningar, som är de största på sina utgivningsorter. Ett av de mest karaktäristiska inslagen i strukturutvecklingen på tidningsmarknaden h a r varit koncentrationen av företagsnedläggelser till företag i ofördelaktig konkurrensposition. Redovisningen av det aktuella ekonomiska läget i tidningsbranschen ger otvetydigt vid handen, att tidningsdöden, om den fortsätter, kommer att få samma inriktning som tidigare. Sambandet mellan konkurrensposition och ekonomiskt resultat är således långt starkare än sambandet mellan ekonomiskt resultat och företagets storlek (här mätt med netto-

upplagans storlek), såsom framgår av tabell 3 : 1 . Genomsnittsupplagan för de 49 ensamtidningar, som enligt tabell 3 : 1 A redovisar överskott på tidningsrörelsen, är således drygt 11 000, vilket understiger genomsnittsupplagan för andratidningarna i tabell 3 : 1 B. Någon betydande skillnad i genomsnittsupplaga föreligger inte heller mellan de ensamtidningar med konkurrens utifrån, som redovisar överskott resp. underskott. Denna tendens framgår också klart av analysen i bil. 1, där förändringar i konkurrensposition ger större utslag med avseende på de undersökta ekonomiska egenskaperna än förändringar i företagsstorlek.

3.2 Tidningsmarknadens

egenskaper

De i det föregående redovisade undersökningarna anger tre egenskaper, som karaktäriserar den svenska tidningsmarknaden och dess struktur. Under efterkrigstiden h a r Vs av dagstidningsföretagen nedlagts. Denna tidningsdöd h a r nästan uteslutande drabbat tidninga r i ofördelaktiga konkurrenspositioner (s. k a n d r a t i d n i n g a r ) . En konsekvens härav är att tidningsmarknadens delområden i dag till övervägande delen utgöres av entidningsmarknader. Vidare är flertalet existerande tidningsföretag att betrakta såsom förhållandevis små. Trettio företag utger tidningar med en nettoupplaga understigande 10 000 ex. per utgivningsdag. Endast 10 företag utger tidningar vars nettoupplaga överstiger 50 000 ex. Samtidigt är den totala tidningskonsumtionen koncentrerad till ett fåtal företag. Av brevenkäten (tabell 10 bil. 5) framgår, att 57 % av tidningsföretagens samlade intäkter från tidningsrörelsen faller på 6 företag, vars nettoupplaga överstiger 100 000 ex. Dessa företag kan alltså sägas vardera ha

51 i genomsnitt ca 10 % av tidningsmarknaden, medan resterande 105 företag delar på 43 % av marknaden. Slutligen har analysen av tidningsföretagens ekonomiska läge visat, att omkring 30 företag eller ca iU av samtliga går med förlust eller eljest kan betecknas såsom icke ekonomiskt självbärande. Av dagspressens samlade nettoupplaga per utgivningsdag (vardagar), enligt enkäten 3 940 000 ex., faller 930 000 ex. eller 23,6 % på dessa företag. Dessa olika omständigheter leder samtliga fram till omdömet, att den avgörande faktorn bakom den utveckling, som skapat dagens struktur på tidningsmarknaden, utgöres av dess konkurrensförhållanden. Detsamma gäller den aktuella fördelningen mellan ekonomiskt svaga och ekonomiskt starka företag som i stort sett sammanfaller med fördelningen efter konkurrensposition. Inför frågan hur den framtida strukturutvecklingen kan komma att gestaltas har det mot denna bakgrund tett sig angeläget att genom en analys av kostnads- och intäktsstrukturen i tidningsföretagen söka belysa den relativa betydelse som de två h ä r nämnda faktorerna — företagens storlek och konkurrensposition — kan tänkas ha för lönsamhet och utvecklingsmöjligheter inom tidningsbranschen. Önskvärdheten av en sådan belysning ter sig också önskvärd med tanke på den stora spridning i fråga om företagsstorlek som branschen uppvisar.

na befinner sig således i den mer eller mindre unika situationen, att deras intäkter kommer från försäljningen på två marknader medan deras kostnader huvudsakligen hänför sig till framställningen av den produkt, som saluförs på den ena marknaden, dvs. upplagemarknaden. I själva verket är annonsmarknaden den viktigaste intäktskällan: ca 57 % av dagspressens totala intäkter h ä r r ö r från annonsförsäljningen. Av den totala intäkten på 844 milj. kr. för de i enkäten ingående 111 företagen utgjordes 477 milj. kr. av annonsintäkter (se tabell 10, bil. 5). Detta förhållande kan också uttryckas med följande exempel: En daglig förstatidning med lokal konkurrens i landsorten kostade 1963 i genomsnitt 22,4 öre för konsumenten, medan framställningskostnaden för detta exemplar (exkl. kapitalkostnader) uppgick till 60,7 öre. Annonsintäkternas betydelse för tidningsekonomin blir i många avseenden avgörande för marknadens funktionssätt, dess prisbildning och konkurrensbetingelser. Såsom närmare utvecklas i avsnitt 6 är det annonsmarknadens sätt att fungera, som skapar de väsentliga skillnaderna i lönsamhet mellan första- och andratidningar. För analysen av dagstidningarnas intäkts- och kostnadsförhållanden är således hänsynstagandet till den dubbla marknaden en grundläggande förutsättning.

Marknadens bristande homogenitet Den dubbla marknaden

Till de egenskaper, som ger tidningsmarknaden dess särprägel, hör det förhållandet att tidningsföretagen samtidigt säljer sin produkt på två marknader. Dessa marknader skulle enklast kunna betecknas som upplagemarknaden och annonsmarknaden. Tidningar-

Den svenska dagstidningsmarknaden kan inte betraktas som en enhetlig marknad. Begreppet får i stället betraktas som ett uttryck för summan av de olika delmarknader som dagspresskonsumenternas efterfrågan bildar. Det förefaller sålunda troligt, att tidningar ur den enskilde konsumentens synpunkt inte är en homogen vara, där

52 de olika företagens produkter utan svårigheter kan ersätta varandra. Den stora rikstidningens fördelning och värdering av nyhetsstoff, debatt- och kulturartiklar blir ofta så avvikande från motsvarande fördelning i tidningen med lokal spridning, att man kan tala om i betydande avseenden olika produkter. Än mera gäller detta vid en jämförelse mellan två tidningar med lokal spridning men med stort geografiskt avstånd. I båda fallen gäller att en med den lokala tidningen jämförlig informationsnivå på det lokala planet endast kan nås medelst förhållandevis stora kostnader eller också en kraftig krympning av annat nyhetsmaterial. Denna bristande substituerbarhet mellan tidningarna bör leda till att det rent geografiska konkurrensområdet kraftigt begränsas. Givetvis kan någon generellt giltig formel för detta »naturliga» konkurrensområde inte konstrueras. För de följande resonemangen är det dock tillräckligt att kunna konstatera, att konkurrensförhållandena inom tidningsbranschen i detta avseende klart avviker från dem som råder inom branscher med mera homogena varor. Det sagda betyder inte, att exempelvis den nuvarande uppdelningen av landet i tidningsområden (enligt TS-boken) skulle beteckna gränserna för de naturliga konkurrensområdena. Tvärtom visar undersökningen av konkurrensförhållandenas utveckling från 1948, att en av de väsentligaste förändringarna varit ökad spridning av såväl landsorts- som storstadspress till omkringliggande tidningsområden. I en rad fall måste därför konkurrensområdet antas omfatta större regioner, som dessutom kan tendera att växa med tiden. Särskilt påtagligt är att en ny riksomfattande marknad under efterkrigstiden uppstått för vissa av storstädernas kvällstidningar. Det är också denna tid-

ningskategori, som svarat för större delen av ökningen av den totala dagstidningskonsumtionen under de senaste åren. Dessa utvecklingstendenser kan förstärkas av att de stora kvällstidningarna numera trycks samtidigt på flera orter. Nya tekniska hjälpmedel har således möjliggjort en differentiering av det lokala nyhetsmaterialet, varigenom den stora rikstidningen i viss utsträckning kan få en till de lokala förhållandena anpassad utformning. Samtidigt framgår dock av undersökningen i kap. 1, att de utvidgade spridningsområdena främst innebär ökad spridning inom vissa tidningsområden för en stor landsorts- eller storstadstidning. Områden med konkurrens mellan flera »regiontidningar» är mycket få. Tidningsmarknadens uppsplittring på små delmarknader får två viktiga konsekvenser. F ö r det första kan valfrihet för tidningskonsumenterna och en effektiv konkurrens uppstå endast om ett förhållandevis stort antal tidningsföretag existerar. Liksom för andra branscher bör det för tidningsbranschen finnas en gräns för företagskoncentrationen som inte kan överskridas utan negativa konsekvenser för konkurrensen och det fria konsumtionsvalet. Det torde dock stå klart, att denna kritiska gräns för tidningsbranschens del ligger vid ett betydligt större antal företag än vad som gäller i många andra fall. Samtidigt ligger h ä r i ett av marknadens grundläggande strukturproblem. Med vårt lands befolkningsmässiga fördelning blir de olika delmarknaderna ofta små med avseende på konsumentunderlag trots att de h a r en betydande geografisk omfattning. De hinder som starkt stigande distributionskostnader reser mot försöken att utvidga marknaden skapar därmed dess gränser. Och inom dessa gränser medger det ringa befolkningsunderlaget i många fall en-

53 dast ett fåtal eller en enda tidning, som — även om de är ensamma på marknaden — blir förhållandevis små. Konkurrens i meningen två eller flera företag på samma utgivningsort blir alltmer förbehållen de större tätortskoncentrationerna, såsom framgått av kap. 1. F ö r det a n d r a blir tidningens innehåll och dess anknytning till de lokala efterfrågeförhållandena ett av de viktigaste försäljningsmedlen. Det gäller såväl nyhetsmaterial som annonser. Denna anpassning av tidningens utformning och innehåll till en bestämd typ av efterfrågan kan ses som det väsentligaste inslaget i tidningens marknadsmässiga målsättning. Särskilt stark torde benägenheten till lokal anknytning vara i en situation, då tidningen möter konkurrens från tidningar på andra delmarknader. Samtidigt innebär detta en begränsning av de lokala tidningarnas expansionsmöjligheter. Då en tidning anpassat sin produkt med hänsyn till den lokala marknadens efterfrågan, h a r den knappast några möjligheter att attrahera konsumenter utanför denna avskilda marknad. Den fortsatta expansionen måste ske inom det marknadsmässigt begränsade området. Användandet av tidningens innehåll och utformning som konkurrensmedel bör å andra sidan skapa en stark position inom den begränsade marknaden. Effektiv konkurrens kan i princip endast komma från en tidning med samma marknadsmässiga målsättning. Därtill kommer att det torde höra till undantagsfallen att två tidningar av konsumenterna uppfattas som helt likartade produkter, även om de anpassat form och innehåll till samma marknad. En tidnings egenskaper ur konsumentsynpunkt skiftar med en oändlig rad faktorer, som i sista h a n d avgörs av kunnande och intresseinriktning hos de människor som skapar den.

Den starkaste motvikten till tidningsmarknadens uppsplittring borde vara utvecklingen mot en ökad tidningskonsumtion per hushåll. Även på tidningsmarknaden bör det således finnas en expansiv faktor i form av en fortlöpande stegring av den totala konsumtionsvolymen. Såsom framgick av kap. 1 h a r en fortgående stegring i tidningskonsumtionen per hushåll skett under efterkrigstiden, så att numera ungefär 1,5 tidningsexemplar försäljes per hushåll. Den specialundersökning som utförts av tidningskonsumtionens innehåll (kap. 1.2) ger vissa upplysningar om h u r läsvanorna för närvarande ter sig. Av det totala antalet tidningsläsare läser 70 % landsortstidningar. Drygt hälften av dessa läser två tidningar. Uppmärksammas bör dock, att det endast är 8 % av samtliga som läser två landsortstidningar. Den överväldigande majoriteten av flertidningsläsarna i landsorten kombinerar läsningen av den lokala tidningen med läsning av storstadstidningar. Vidare kunde den slutsatsen dras, att de minsta tidningarna, dvs. med mindre upplaga än 5 000 ex., ur konsumentsynpunkt i stor utsträckning är komplement till en större tidning. Det är således endast 5 % av entidningsläsarna, som håller sig med en tidning i den lägsta upplagegruppen. Några säkra slutsatser om framtida utvecklingstendenser kan knappast dras av det föreliggande materialet. Hypotetiskt förefaller det dock rimligt att tro att en fortsatt uppgång av tidningskonsumtionen — liksom hittills — i väsentlig utsträckning kommer att gälla den riksspridda storstadspressen. Det är dock inte givet att de lokala tidningarnas situation kommer att påverkas härav i någon högre grad. Om ökad tidningskonsumtion innebär ökad dubbelläsning bör det vara en följd av att tid-

54 ningarna samtidigt tillgodoser olika behov: de utgör med andra ord varandra kompletterande produkter. Detsamma bör i många fall gälla de stora regiontidningarnas expansion på de små ensamtidningarnas marknader. För de tidningar, som konkurrerar med varandra genom att söka göra sina produkter inbördes substituerbara, torde en ökad dubbelläsning inte i nämnvärd grad påverka konkurrensbetingelserna.

3.3 Distributionen

Distributionsfaktorn torde inom dagspressen spela en väsentligt större roll än i de flesta andra branscher, där varan är homogen från den ena tillverkningsdagen till den andra och inte kräver daglig leverans. Vidare är distributionstiden ytterst begränsad under själva dygnet vilket kräver en större distributionsapparat än för andra typer av publikationer och varugrupper. Därtill kommer den betydande service som tidningskonsumenterna åtnjuter, eftersom inte mindre än 65 % av den svenska dagspressens totala upplaga distribueras till abonnenterna huvudsakligen genom utbärning via tidningsbud eller genom postverkets försorg. Distributionen blir härigenom ett viktigt konkurrensmedel inom branschen. Den torde även svara för en betydligt större andel av totalkostnaderna än inom industrin i allmänhet. Enligt Tidningsutgivareföreningens branschstatistik (som dock endast är grundad på ca 40 företag) utgjorde således distributionskostnaderna 17,5—19,1 % av samtliga kostnader i tidningsrörelsen för dagliga tidningar. Det distributionsmönster, dvs. den kombination av olika distributionsformer en tidning väljer, torde bero på flera faktorer. Förutom de mer mark-

nadsmässiga, såsom priserna för olika distributionssätt, postverkets organisation och service samt eventuella konkurrenters val av distributionsformer, spelar antagligen demografiska och geografiska förhållanden stor roll, t. ex. bebyggelsestrukturen inom utgivningsortens influensområde, kommunikationerna och avstånden från utgivningsorten till andra orter i spridningsområdet. Vidare h a r eftermiddagstidningar ofta andra distributionsformer än morgontidningar. Detsamma gäller tidningar med riksspridning jämfört med tidningar med lokalt avgränsade marknader. I konkurrensområdena kan dessutom en andratidning vara tvingad att anpassa sitt distributionsmönster till det ledande företagets, om tidningen över huvud taget skall ha utsikt att erövra någon del av förstatidningens marknad. Härigenom kan tvånget för andratidningen att hålla sig med en väl utbyggd distributionsapparat bidra till att skärpa ett redan förut ansträngt kostnadsläge. Detta gäller särskilt om andratidningen måste välja självdistribution trots att prenumerationsstocken är »gles» och utspridd på ett stort område. Enkätmaterialet visar för övrigt att samdistribution inte förekommer i någon större utsträckning vid tidningsbudsutbärningen på konkurrensorterna. Även i ett läge där en tidning vill erövra en ny marknad — t. ex. ett område inom vilket en tidning redan dominerar från en närmare belägen utgivningsort — kan marginalkostnaderna för själva distributionen, dvs. kostnaden för varje ytterligare distribuerat exemplar, öka betydligt. Marginalkostnaden kan bli särskilt stor under den tid inbrytningsförsöket pågår, då tidningen antagligen till att börja med endast får en ringa del av den lokala annonseringen. Förr eller senare når tidningen en distributionskostnadsgräns

55 ningarna har. Denna tendens är dock (i synnerhet vid egendistribution) som inte enhetlig. Tidningarna i intervallet den inte utan vidare kan överskrida 10 000—14 000 ex. har en lägre postom inbrytningsförsöket relativt snabbt skall kunna bli lönsamt. Till distribu- distribuerad andel än närmast mindre tionskostnaderna kommer dessutom resp. större upplagegrupper. Som senaandra initialkostnader för t. ex. etable- re skall visas beror det låga genomring av lokalredaktioner, vilka torde snittstalet för denna upplagegrupp på vara nödvändiga om tidningen inne- att det här finns särskilt många efterhållsmässigt skall kunna utgöra ett al- middagstidningar. Postdistribution är vanligast bland de ternativ i fråga om lokala nyheter till allra minsta tidningarna, där över hälfden redan dominerande tidningen. I ten av upplagan genomsnittligt distriallmänhet torde det därför endast vara bueras av postverket, huvudsakligen det redan ledande företaget på utgivningsorten, dvs. den som har det bästa som oadresserade utgivarkorsband. Det intäktsläget, som kan bära de stora ini- som i tabellen redovisas som »övriga tialkostnader som krävs för att tid- distributionsformer till abonnenterna» huvudsakligen utbärning ningen skall kunna vidga sitt sprid- innefatta ningsområde och därmed bli läns- eller med pressbyråns bud och utbärning regiontidning. Härigenom startas också från egen billinje. Dessa distributionsden s. k. upplagespiralen (se bil. 2 samt sätt till abonnenterna utnyttjas mest av avsnitt 6) varigenom denna förstatid- landsortstidningar med en upplaga melning blir ännu mer attraktiv som an- lan 15 000 och 50 000 ex. Av dagspresnonsorgan, medan omvänt andratid- sens samlade upplaga svarade dock utningen får svårare att hävda sig på an- bärningen via pressbyråns bud bara för 4,6 % och utbärningen från egen bilnonsmarknaden. I tabell 3:2 redovisas h u r dagstid- linje för 2,0 %. Orsaken till att de minsta tidningarna ningarnas bruttoupplaga fördelar sig oftare använder postverket som distripä olika distributionsformer inom de butör kan ha ett visst samband med att olika upplagegrupperna. flertalet av dessa tidningar inte h a r Av tabellen framgår att inte mindre än 65 % av dagspressens samlade upp- daglig utgivning. Sålunda utkommer 12 laga distribueras direkt till abonnen- av de i undersökningen ingående 16 tidningarna (inkl. 4 vinjetter) med terna. Ser man enbart till tidningar med mindre än 5 000 ex. endast med 2 eller en upplaga under 100 000 finner man att 3 nummer per vecka. Även i nästa stori allmänhet nära 90 % utdelas direkt till abonnenterna. Det vanligaste distri- leksgrupp, 5 000—10 000 ex., är hela 17 av totalt 26 tidningar icke-dagliga butionssättet för alla tidningar med en (4—2-dagarstidningar). Det verkar såupplaga under 100 000 är utbärning geledes som färre antal utgivningsdagar nom tidningsanställda bud. Detta gälskulle leda till postdistribution i större ler särskilt företagen med upplagor utsträckning. 30 000—100 000 ex. Inom den största Att de små tidningarna är den kateupplagegruppen återfinns storstädernas gori som mest använder sig av postkvällstidningar vilka drar ned genomdistribution innebär emellertid inte, att snittet för abonnemangsdistributionen för hela gruppen. — Den postdistri- dessa tidningar skulle svara för någon större del av den totala tidningsmängd buerade andelen av upplagan tenderar också att stiga ju mindre upplaga tid- som distribueras via postverket. Tvärt-

56 Tf 00 oo i n

in i>

>• B *-

CO o

CO 0 0

d O ti :cS « tw8j -o r2 ! _ P 33 C

Tf Tf

CM CO

I> 00

i-i 00

:0

c +j

T f CS_

t^O

Os" o s CM OS

TH"O"

*!» SPÄ 3

#S

:3

"a "5! co ÖS

o, o, te C C!

•a g5 c-5 c -a -g

u

*-* 1 w

c 'g - « & S?* 9 3 •c'C 8 B

O

3 3

*p

'+;_, J

+3 3

* *

CP 3

o

cs B

'1

CO

to •(-> O

o •<* r^Tf" CS CM O

CO 0 0 CM

CO CM m o m os

00 CO TH oo o oo

CO

I>

TH m • * oo 00 TH l > I > • * CM TH in" CM 00 CO Tfi 00 CO CM OS 00

co co oo oT - H T O

© q

CO 0 0

I> O CM TH

CO o s CM

Os O CO TH

T f O Os O I > TH

•*

O

CD

O

CO

i n oo l > CM

OS CM

m CM

CO I > O CM

l > Tf 00 CM

TH

TH

O

O

cs o m cs co"o" O m o m cs CM •<* TH CM TH CM O TH 00 CO

•t

I > OS O CO OS T}< OS

O

I>

0 0 CO -d« CM O TH

CO <Ö TH CM

TH

Tf

CO CM

CO O rf

co m CO CM

i > co l> O

CM

m oo m

I > 00 t > CO

Tl<

TH

CM CD i n co CM CO cTcs" OS TH o CM rf

CO CO

c o oo

TH TH

TH

o co TH

CM CO

T-t

TH

TH CO

OS

o TH co •<* TH

I > CM co"co CO TH

r f CO oo"co" O TH

•* O o i*r

00 CR i > co"

TH

00 Tf

Tf CO

CO CM

CO CO

TH

co co

OS l >

in m

c o •<}< TH

co i n

«e»

o

co" co

o

CM" T-T CO TH

.

O

i n os"

I>

oo

TH O C5~I>

•

*

•

*

CO"CM"

CO TH

CO CM

O

cfi>

oTco"

TH

CO CS •* 00

TH

-1

CM CS^ Cs"l> Tf co

M

m TH 00 CM

os oo l > •<*" CO

oo m C0"T-T

o

CM

CO

l>

TH"

o" CM"

CM

I>

CM TH

. j-S

o ^

TH m CO CM CM CO l > Tf CM -ef m r f

O

I>

OS CO

00 TH T H

l > CM

TH

T*

TH

w

i

»C

C5 Tf co i > TH CM

I>

CO

m i> CO CM

co co oo1 r » --* CO

co m C O L > co oo TH | > CM CM i > CM CM

H

O

l>

00 CM

OS Tf

rlTjl

0 0 CO

OS 0 0

Tj< TC CO CO

00 TH CM r f CO

TH - * •<* m

O O CS CO CO

O TJI co co

TH

O co f » OS o co

O CO m TH 0 0 CO

TH

**

-B "g

m

00 r f OS TH t>

TH

co

**

TH

m

B £

c, et,

ft ft 3

O

C

ft ft 3

73 •(-> . o X*"

73 •)-> . o X*"

a>

o

>

>

ft ft S

73 +J . o M* 4 o

>

ft

ft 3

73 "cS 4-> -> . o . <o •i*» x ** 4S > <a >

ft ft ft ft 3 73 4-> o ti*

cu >

,3 73 <->

. o xcp «-• p.

M cs —. a — — rt -H a , - . cs T - CS rt * . rt r, „ « ^ « „ ga o ^ g« C3\ CS B o ^ B ° ^ B ° ^ cs —. c« — B ° ^ cs . CS . « cs .TH es rt rt .«

c k. c

.TH

ös

73 « t-1 «

CM

00 TH

<ö :g 0

TH

T-l

CM

Cs

os

cs CO a

OS OS

OS

"f

OS

•<*

1 C CM

TH CO

to

3 Q

co o os os

T

^

fl 3 cs

5 ÖS

Cs

cp " * to

c gs

i

Tf

flCS (« o <H V

ft Q

c:

CO"OO

00 CO

•o

3 cp B

3 F » CO

> 3 .2 S

CP

CMT-T

o

cu

C "C .g O

C

to **

o o .2 "3 M

3 O

•O £ :CS 3 *•* B 3

C

A p CO 05

C5 I > rH CO

=0 .3 ^ 5 •9 to .3 to t i •

to

CM t >

CO" ! >

OS CO CM

CM

i fe to 3

ft^j

co co i> i> co oo CM

©"o" lO o

^-Q g

:0

T H CO

tO -rf TH

CS T H

T H

<u « s wjja

OS OS oo" CM"

CM

J . " 2 S» «^2«

cS

CM 0 0 TH 0 0 CO •<*

TH

oo .2 2 ft1

ft

CM CM Os" O O Tf

of co" CM m co m

2 2 i= s « CS «o ' C . 2 " S 21 +> -P*^2 -1 2 ft»

ft ft 3 o *->

in

in TH

o CM

TH

ft ft ft ft B 7s

ft

ft J3 7s o

* J

.o X ** X *" <a p. cp > — CS

K

cs . _

CO

TH CS CS 4-> ^ °

B °_^ cs

TH

^

1 Os

o o o m

Os Os OS

O

o o o TH

Os cs CS

Os

o o o m

os OS OS OS CM

Os OS CS OS

O O

O o

o o

CM

T"

o o

CO

OS OS

cs

cs

OS CS

1 o o o o m

B

1 o o o o o +2

c B 3 in

57 TH

tlC

22 B 2

cs

CO CO

>o

IHI

TH

*H

CO CM

•fefl° :CS

X

•"•

co

CS f-H

CO

CM C -

CO

»-I CO

CM CO Tf

>-H

co

r-

co

CO

TH

TH

t^

Cs

••o

0 0 CO 0 0 Cs

»1 cs

co

0 CO

TH

Os L^-

O

0)

cs

• O CD

«o

c»

CD

O

CD" CD

cs"

O

O

CD O

©" O

cs"

CO

CS

CD CD O O

l>

**.

T f

TH

co

CO CM O O CS OS

CO

~ »H.

CM TH

O

co

OS

CO CO

TH.

Tf Tf

CM CO

<s> CJ

os

Cs co

xs CO

CO CM

»•i

i> m

^

< :S

cs 2 a

e*

cs m t>

co

CM T f TH

0 CO

|> rr

—<

ft-0

.,

ärav t bonne ter %

33 B

T*

CO

Tf

Co" =0

00 00

l> 00

Co

cs

©

©

CS

C»

O O

O

Q

Ni

CM CM

00 CM T f

OS CS

I~H

m

00 X

«-o"

mma istr. plaga %

Q «

3 oo

fl

ft 3

«

i

B

. *>

H

r B g B OS

G

ft

£ -É 6 i

ITS-2

ft

c

™

t«

B t* » g B

c

:CS

to

CM

CM

l>

Th"

Tf

co"

CA 10

0 m

0 m

>o

es

S> B ™ W)

w

s-, : 0

B

cp

o B

"-S 2

0"Ml ^2

O

* J

4->

fl 73 fl B

B 3

B

.

.Q

CO to

CO I i

o

CM

TH

co

l>

Tf

CO

co m

>-o

TH

CM

CM CM

>>

O

CM

CM

TH

rf

»H TH

co 00 TH

I>

© T f

TH

CO

T H

TH

cs"

o"o

>o"

CO

O

C

*>.

m

T-

f^

CO

CO

Tf

CO

06 O

CM

I>

O

c^

e© 90 in" co

Os TH"

CO"TH

co"

Tf"o"

co

co r-

TJI

Tf

t>

CM

CM

O

?^

co r^

cs

Tf

CO

*o

co co

TH

rf

rf

CM 1-1

CO

O CM

c^

OS co m os

CO

TH

00 co

i^

TH

CO

CO

O

CD

OS

O

Tf

»H.

CM T H

co

co co

0 0 CM CM

i^

00 Tf

co

T H

CO

CO

00 Tf

TH

t>

O

CO

CO c o

i^

"1

TH

TH

TH.

TH

T H

»i

TH

TH

co m co co

CO

OS

Tf

CM

CS

Tf

T*

co m

CO

CM CO

T-,

TH

O

co

^

H-> CO

tö A

fl >M

CO

TU

CO^CO^

OO

os"

co co" m co

os"

TM

to

to

fcH

O

1 H

TH

0 0 CO

os

TH

CM CO T H CO

»a

fl--* 3 <2>

T H

Co

0 0 CM

te

>*

Tf

in

01 CM CO

CO

co

T f

TH

CO

Tf

I>

ca

c»

I >

9» *S

T f CM CO T H

r-^00

os «o"

T f OS_

TH"

l>

=o"

cs»

co

CM

co

CM l O

CS

i>

CO

CO T f

TH

CM T f

CO

t>

rf

T*

co co

KS TH

rf CO

O l>

>H CO

LO

CO

co m m os co m

CO

Tf

tCS

• tH

O}

ti

Os

TH"

TH

CS

3 B

kl PH

>-i

fl *->

CS

CP O

<s cs"

r«

B B £>

o"o"

CS

C

a.T-1 H->

cOCD.,

cs"

0 LH

: 3 2 sB.1 2-*o

tO

u

CS

O A 2

*

13 S3

tO

0 0

cs

1-1

C *3 B >•

O

CO

.

_

.3

fl

3 CS

f33d H , tO fl tfi ja s c +-> G B -3 p a

T)l

:c3

TH

Tf

*^

a

CO

c

o

t_

B Ss»

'to O

ft to

B CP G E 3 o

B

1», II c» "a

a B s M a 0

fl «o "5a fl 1i 2 »Its,

t .

•oj Ej

CS

t * cS c to

'B .2 •3

a

0 B to B t> B w cs e TH «- B cp CP tes

TM

O

m

to

a CP

g 3

B °*> •9 B a -3 •0 a

a a -3 0 B g 2 to M B <" a !> CS c *H p fl

tO cS B W>

3 co

a

STB

Ii

kl

CP

•ad

cs +3 tH

tH

t o CS

B

CP

B 3 0 g 2 to

c O

M

fl CU r-.

CS C tH B tcS

fl

TH CP

c

B

a

k.

> 0 2 CS 3 tn B tes

•

t-

ii

c

äga

• B .r-j H-> . 3

c fl "TJ

•»

Ös

.C

B 0

•0

c

tH

CS

t o cs

"a

O

CO

fl

B

«3S

•S C

ti

> ot!CS£ S tH :cS

TH <p

tH

C

fi«H cp

B ti CM

rt B to «

Sas

.2 2P •3 a

C

C

* H

a

ac B > o 2 cä g i . t- B cp

:cs | fl <^>

CSj

ts

1 B CO

58 om är det de stora tidningarna som här dominerar. Som exempel kan nämnas, att 51 företag med en upplaga under 15 000 ex. endast svarar för 19 % av det totala antalet postdistribuerade dagstidningsexemplar medan de resterande 60 företagen således har en »vikt» i den postdistribuerade tidningsmängden motsvarande 81 %. Samma förhållande avspeglas i fördelningen på olika distributionsformer mellan de olika konkurrensgrupperna. Tillsammans svarar 29 tidningsföretag bestående av förstatidningar med lokal konkurrens, dvs. de större landsortstidningarna, och storstadstidningar (19 resp. 10) för hälften av den postdistribuerade upplagan (totalt 1,08 milj. enligt enkäten), medan de återstående 82 företagen, samtliga i landsorten, svarar för den andra halvan av den mängd dagstidningar som postverket distribuerar. Ett litet antal tidningsföretag svarar således för en mycket stor del av postverkets distribution av dagstidningar. Det kan tilläggas att av den av tidningsbud distribuerade upplagemängden (totalt 1,5 milj. ex.) svarar morgontidningarna i storstäderna ensamma för nästan hälften (49 % ) . I tabell 3: 3 redovisas hur stor andel av upplagan inom varje konkurrensgrupp som faller på olika distributionsformer. En ganska stor spridning kan h ä r noteras mellan olika konkurrensgrupper och mellan morgon- och eftermiddagstidningar. Utbärningen med tidningsbud varierar från en andel på 70 % för de andratidningar som utges på eftermiddagarna till praktiskt taget ingen budutbärning alls för eftermiddagstidningarna i Stockholm. De sistnämnda distribueras till lösnummerköparna huvudsakligen genom Pressbyrån (ca 78 % av upplagan) med undantag för Stockholms innerstad där tidningarna själva

ombesörjer utkörningen till försäljningsställena (ca 21 %). Själva transporten till distributionsställena (pressbyråns expeditioner) organiseras dock av tidningarna själva, t. ex. genom egna tidningsbilar, liksom tidningarna själva ombesörjer transporterna till och från flygplatserna. På motsvarande sätt varierar den upplageandel som distribueras via postverket. Högsta talet h a r i genomsnitt de morgontidningar som icke är dagliga — drygt 70 % — medan eftermiddagstidningarna i andraposition samt storstädernas eftermiddagstidningar har en ytterst liten postupplaga. Däremot använder sig förstatidningarna som utkommer på eftermiddagen något mera av postdistribution. — Generellt sett utnyttjar landsortspressen postverket som distributör mera än storstadspressen, förstatidningarna mera än andratidningarna, de icke-dagliga tidningarna mera än de dagliga tidningarna och morgontidningarna mera än eftermiddagstidningarna. Det bör emellertid uppmärksammas att de i tabell 3 : 3 redovisade siffrorna är genomsnittstal, bakom vilka det finns betydande variationer mellan olika företag. En närmare undersökning visade att variationerna mellan olika tidningar i fråga om den andel av upplagan som postdistribueras som oadresserade utgivarkorsband var mycket stora. Som exempel kan nämnas att av alla dagliga, lokalt konkurrerande förstatidningar med morgonutgivning var variationsbredden i fråga om denna postdistribuerade andel av upplagan (dvs. skillnaden mellan den tidning som hade den högsta och den tidning som hade den lägsta andelen oadresserade utgivarkorsband) inte mindre än 63 procentenheter. Detta betyder t. ex. att ett företag distribuerade nästan helt och hållet sin upplagemängd via postverket

59 medan ett annat företag i samma konkurrensläge distribuerade upplagan nästan helt i egen regi. Även inom gruppen andratidningar med utgivning på morgonen var variationsbredden stor, 68 procentenheter, och bland de andratidningar som utkom på eftermiddagarna var skillnaden mellan det företag som hade den högsta andelen postdistribution i form av oadresserade utgivarkorsband och det som hade den minsta hela 47 procentenheter. Detta innebär således att distributionsstrukturen inom dagspressen är i hög grad skiftande från företag till företag.

Postavgifterna

Vid bedömningen av postavgifternas betydelse i tidningsekonomin bör även hänsyn tas till det indirekta stöd till pressen som enligt postverkets beräkningar sker via icke kostnadstäckande postavgifter. Sedan gammalt har avgiftsnedsättning gällt för postdistribution av dagstidningar. Den första avgiftsnedsättningen trädde i kraft så tidigt som år 1820, då det beslöts att alla dagblad finge postbefordras mot en avgift motsvarande 1/s av brevportot. Även själva formerna för postförsändning, dvs. utgivar- och kommissionärskorsband, är av gammalt datum. De nu gällande formerna för postbefordran av tidningar trädde i kraft den 1 januari 1963 då en avgörande förändring inträffade i och med att det sedan länge tillämpade postabonnemangssystemet avvecklades och ersattes med oadresserade utgivarkorsband. Abonnemangsbokföringen, som dittills ombesörjts av postverket, övertogs nu av tidningarna själva. Syftet med det nya systemet var att postverkets åtaganden i tidningsrörelsen skulle begränsas till sådana göromål, som tillhörde verkets

normala arbetsuppgifter — till vilka bokföringen och registreringen av abonnenterna inte ansågs böra räknas. Samtidigt med förändringen av hela distributionssystemet trädde ett nytt avgiftssystem i kraft, där avgifterna beräknas efter fyra kostnadskomponenter (se n e d a n ) . Sedermera h a r dessa avgifter höjts den 1 januari 1964 resp. 1965. De från och med år 1965 gällande grunderna för postbefordran av tidningar är meddelade i Kungl. Maj:ts kungörelse den 9 september 1964 om postbefordran av tidningar (postal tidningskungörelse, svensk författningssamling 1964: 562). Till kungörelsen har generalpoststyrelsen utfärdat tillämpningsföreskrifter. Enligt tidningskungörelsen må postbefordran ej ske av annan tidning än sådan som införts i ett hos generalpoststyrelsen fört tidningsregister och anmälts till en av styrelsen utgiven tidningstaxa. De försändningsformer som finns för postbefordran är dels utgivarkorsband dels kommissionärskorsband. Av utgivarkorsband finns två former, nämligen 1) adresserade utgivarkorsband dvs. tidningsexemplar försedda med omslag, adresserade direkt till mottagaren eller med adress anbringad direkt på själva tidningen, 2) oadresserade utgivarkorsband som utdelas efter utdelningskort gällande tills vidare. Denna distributionsform kan endast användas av tidningar med minst 2 nummer per vecka och som h a r en postbefordrad oadresserad upplaga av minst 1 000 ex. (Efter särskild prövning av postverket kan dock denna försändningsform användas även av annan tidning.) Som kommissionärskorsband kan i allmänhet endast sändas tidningar som utkommer med minst 12 nummer årligen och som regelbundet försändes till

60 återförsäljare eller ombud för tidning. Inlämning till postbefordran av såväl utgivar- som kommissionärskorsband skall ske till en bestämd postanstalt, utgivningspostanstalten, i regel belägen på tidningens tryckort. För de olika distributionsformerna gäller speciella regler för inslagning, adressering, skyldighet att lämna uppgift om antalet exemplar i fråga om utgivarkorsband resp. antal försändelser i fråga om kommissionärskorsband för postavgiftens beräknande etc. Postavgifterna utgöres av fyra huvudkomponenter, nämligen grundavgift, exemplaravgift (för utgivarkorsband) eller försändelseavgift (för kommissionärskorsband), viktavgift samt bokföringsavgift. De fr. o. m. 1 januar i 1965 gällande postavgifterna är följande: Postverkets inkomster från tidnings-

rörelsen täcker emellertid inte kostnaderna för densamma. Det underskott som uppstått för verket h a r hittills täckts genom ett högre brevporto. I tabell 3:4 redovisas postverkets beräkningar över kostnadsutvecklingen inom tidningsrörelsen åren 1958—1965. För åren 1959—1965 h a r beräkningarna av förlusterna dock icke godkänts av Tidningsutgivareföreningens representanter. En undersökning av postverkets kostnader för tidningsrörelsen pågår emellertid under medverkan bl. a. av representanter för dags- och veckopress. Av den totalt postdistribuerade tidningsmängden beräknas 46 % bestå av dagstidningar. Denna uppgift överensstämmer väl med den beräkning av dagspressens totala postavgifter som skett med ledning av enkätmaterialet. Enligt dagstidningarnas egna uppgifter

Avgifter för postbefordran m.m. enligt postala

tidningskungörelsen

I. Grundavgift Periodicitet minst Grundavgiften utgör, oavsett tidningens periodi 2 nr per vecka citet, 200 kronor per edition och år Avgift, öre II. Befordriugsavgifter för tidningar A. Befordringsavgiften för adresserat utgivarkorsband utgör: a) för varje tidningsexemplar 2,1 b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda vikten av på en gång avlämna de försändelser 56 Befordringsavgiften för oadresserat utgivarkors band utgör: a) för varje utdelnings- eller indragningskort, som av tidningsföretaget överlämnas till post verket, inbegripet avgift för kortets befordran b) för varje tidningsexemplar c) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda vikten av på en gång avlämna de försändelser C. Befordringsavgiften för kommissionärskorsband utgör: a) för varje försändelse b) för varje helt eller påbörjat kilogram av den sammanlagda vikten av på en gång avlämnade försändelser Dessutom utgår särskilda avgifter för befordran av tidningsbilagör m. m.

Periodicitet mindre än 2 nr per vecka Avgift, öre

3,2

25 2,2

25 3,3

61 Tabell 3:4. Kostnadsutvecklingen

inom postverkets tidningsrörelse 1958—196 5

(Enligt postverkets egna beräkningar.) Inkomst i mkr År som avgifterna avser

Tidpunkt för avgifternas fastställande

1958 1959 1960 1961 1962

maj 1957 maj 1957 maj 1959 maj 1959 maj 1961

34,1 34,4 44,5 44,5 49,2

febr 1962

1964 1965

Kostnad i mkr

Förlust i mkr

BeräkBeräkBeräknad när nad när nad när avgifavgifavgifFaktisk 1 terna Faktisk 1 terna Faktisk terna fastställfastställfastställdes des des

60,0 60,0 67,5

25,9 26,8 19,8 23,0 24,0

20,0 20,0 18,6

86,0 2

62,5

36,6

10,9

56,2

90,0

72,4

(33,8)

16,2

60,0

(95,3) 3

95,3 3

(35,3)

35,3

40,0 40,0 48,9

60,0 61,2 64,3 67,5 73,2

49,4

51,6

juli 1963

(56,2)

septl964

(60,0)

ökning av lönekostnaderna per år fr. o. m.

1.1.1959 2 % 1.1.1960 5 % 1.1.1961 5 % 1.1.1962 6,5 % 1.7.1962 4 % 1.1.1963 3,5 % 1.7.1963 2,0 % 1.1.1964 3,5 % 1.7.1964 2,2 % 1.1.1965 4,8 %

1 Beräknad med hänsyn till inträffade lönehöjningar. 2 Enligt 1961 års kostnadsundersökning (alternativ med lägsta kostnad). 3

Ingen hänsyn tagen till ev. kostnadsökningar fr. o. m. 1.7.1965.

skulle postavgifterna ha uppgått till totalt 22 milj. kr. år 1963, vilket motsvarar 45 % av postverkets totala inkomster från tidningsrörelsen samma år. Av dagspressens totala kostnader svarar dock postavgifterna endast för 2,7 %, vilket måste ses som en mycket låg andel med hänsyn dels till att de totala distributionskostnaderna uppgår till storleksordningen 17—19 % och dels till att nära en fjärdedel av dagspressens totala upplaga distribueras via postverket. Distributionskostnadernas betydelse för tidningsekonomin och tidningsmarknadens funktionssätt diskuteras i andra avsnitt i detta kapitel (3.5 och 3.6). De strukturella effekterna av en statlig avgiftspolitik inom tidningsdistributionen, som innebär att för postverket icke kostnad&täckande befordringsavgifter tillämpas, blir föremål för närmare behandling i kap. 4 i anslutning till den diskussion, som där föres om olika medel för statens tidningspolitik.

Tidningarnas önskemål i fråga om distribution I enkätundersökningen ombads tidningarna att ange sina önskemål om reformer på distributionens område (punkt 14 i enkätformuläret). Den ena frågan gällde huruvida de ansåg att behov resp. möjligheter fanns för ett utvidgat samarbete på distributionsområdet mellan deras egen tidning och andra företag och i vilka former de i så fall ville bedriva detta samarbete. Mer än hälften av företagen, 66 av 111, h a r antingen besvarat denna fråga med nej (39 st.) eller inte lämnat något svar alls (27). Sammanlagt 24 företag är emellertid positiva till ett utvidgat samarbete. Flertalet av dessa är andratidningar eller storstadstidningar. Formerna för denna samverkan har endast preciserats av ett fåtal företag, där man i allmänhet anvisat gemensamma tidningsbud eller gemensamma billinjer. En n ä r m a r e redovisning av de svar som lämnats återfinns i tabell 3: 5.

62 Tabell 3:5. Tidningsföretagens

inställning till ett utvidgat samarbete inom distributionen Samarbete svårt, Samarbeomöjligt, tar redan ensam på orten

tidnings-

Ja, mer samarbete

Nej

Ej svar

Förstatidningar Med lokal konkurrens Utan konkurrens Med konkurrens u t i f r å n . . . .

3 3 2

10 8 18

3 4 12

4 2 1

2 4

20 19 37

Andratidningar Storstadstidningar Samtliga företag

9 7 24

2 1 39

3 1 11

3 1 10

25 10 111

De ovan redovisade siffrorna bör tolkas med viss reservation, eftersom frågan var helt öppen och några fasta svarsalternativ inte fanns att välja på. Man vet t. ex. inte om en del av de företag, som underlåtit att besvara frågan eller bara besvarat den med nej, redan har samarbete med andra tidningar och följaktligen inte ansåg det aktuellt med ett utvidgat samarbete. Vidare behöver det förhållandet, att ett stort antal inte ansett det önskvärt med en ökad samdistribution, inte innebära att de i och för sig är negativa härtill. Det kan också bero på att de helt enkelt är ensamma på utgivningsorten och inte har praktiska möjligheter att anordna samdistribution. Det bör följaktligen främst vara tidningar i flertidningsområdena som är intresserade av ett utvidgat samarbete på distributionens område. En viss skillnad antyds emellertid i materialet mellan förstatidningar och andratidningar på konkurrensorterna. Endast tre företag bland de lokalt konkurrerande förstatidningarna har velat utvidga distributionssamarbetet mot 9 av andratidningarna. Det kan i detta sammanhang tilläggas att det enligt enkätundersökningen inte förekommer samverkan i någon nämnvärd omfattning när det gäller distri-

27 Summa

butionen. Av dagspressens totala bruttoupplaga på ca 4,4 milj. exemplar per utgivningsdag avsåg endast 542 000 ex. (12 %) samdistribution i en eller annan form (vanligen med gemensamma tidningsbud). Av den samdistribuerade upplagemängden på 542 000 ex. föll dessutom inte mindre än 83 % på de 6 tidningsföretag som har en upplaga överstigande 100 000 ex. Den andra frågan på distributionens område som tidningarna ombads besvara gällde huruvida de ansåg, att några förändringar eller någon utökning av postverkets medverkan i distributionen kunde vidtas, som skulle vara av värde för dem. Även på denna fråga h a r många tidningar underlåtit att svara (28 st.) och 13 har svarat nej. Det oftast nämnda önskemålet bland de övriga 70 tidningarna är att postverket skall organisera tidigare turer. Detta önskemål framföres av 29 företag, medan 8 anser att postverket bör överta tidningsutbärningen. Fyra tidningar vill ha kvällsutbärning eller särskilda eftermiddagsturer, medan 7 anser att postverket bör sänka posttaxorna eller att staten i annan form bör subventionera distributionen. Fyra tidningar vill ha en övergång till det gamla prenumerationssystemet medan

63 en tidning skriver att det nya systemet är bra. Två tidningar anser dessutom att postverket inte bör lägga ned fler poststationer och en vill att antalet busslinjer skall bibehållas.

år inom de större företagen och till något längre nyttjandetid inom de mindre tidningarna. Tryckpressar och anskaffningsår , under åren

3.4 Teknisk

utrustning

Pressutredningen har i enkäten till dagstidningarna inhämtat uppgifter om företagens tekniska utrustning. Enkätmaterialet h a r bedömts på grundval av kontakter med personer verksamma i branschen. Det h a r dock inte varit möjligt att i detalj granska och värdera den tekniska standarden hos tidningarna. F ö r en mera ingående undersökning hade det varit nödvändigt att företa besök och besiktningar hos företagen i en utsträckning som inte låtit sig göra. Den hittills vanligaste tryckmetoden i svensk dagspress är högtryck. Under 1964 h a r emellertid en ny tryckmetod — offsetmetoden — tagits i bruk för tryckning av dagstidningar. Sedan föregående höst h a r 5 tidningar övergått till detta framställningssätt. I den följande analysen som baserar sig på ett siffermaterial avseende 1963 kommer emellertid endast den konventionella högtrycksmetoden att bli föremål förbehandling. Tryckpressarna utgör de viktigaste och mest kapitalkrävande investeringarna för dagstidningarna. I början av 1965 beräknades priset för en högtryckspress med en kapacitet av 32 sidor uppgå till ca 2 milj. kronor. Kostnaden för erforderlig hjälputrustning (stereotypi) kunde samtidigt uppskattas till ca 250 000 kronor. Även om det är högst vanskligt att bedöma h u r m å n g a år en teknisk utrustning av detta slag kan ekonomiskt utnyttjas, lär man dock kunna beräkna brukstiden till 20 å 25

ej åldersbetecknade 1900—1910 1911—1920 1921—1930 1931—1940 1941—1950 1951—1960 1961—

anskaffade antal pressar 25 4 19 20 15 17 7 4 111

Av ovanstående tabell kan utläsas att endast 28 pressar är anskaffade efter 1940, under det att 83 är äldre än 25 år. Av dessa senare är inte mindre än 68 äldre än 35 år. De pressar som anskaffats före 1940 är fortfarande fullt brukbara. Med hänsyn till den standardisering av format och spaltbredd som den svenska dagspressen numera allmänt eftersträvar är det dock troligt att den äldre delen av tidningarnas pressutrustning kommer att snabbt förnyas. En förnyelse av tryckeriutrustningen blir även en logisk följd av den strukturrationalisering som kan förväntas fortsätta inom dagspressen under kommande år. Vid en sammanslagning av små enheter till ett större tidningsföretag måste nämligen de mindre pressarna ersättas med en mera tidsenlig utrustning. En förnyelse kommer sannolikt även att framtvingas av de allt starkare kraven på ökade resurser i fråga om färganvändning, inte minst med hänsyn till den ökade konkurrens som är att vänta från andra media. Såsom framgår av tabellen uppvisar flertalet tidningspressar en mycket låg utnyttjandegrad. En utnyttjandetid upp till 10 timmar redovisar 26 företag, till 20 timmar 69 företag och till 30 tim-

64 Hur pressarna utnyttjas per kalendervecka för t idningstryckn ing Intill 5 timmar 5 företag 6—10 » 21 » 11—15 » 32 » 16—20 » 11 » 21—30 » 12 » 31—40 > 9 i 40— » 11 » mar 81 företag. Endast 20 företag använder pressen mer än 30 timmar. Utnyttjandegraden ökar i den mån företagen även använder pressarna för beställningstryck. Endast 17 företag använder dock pressarna för sådant ändamål och detta i ytterst ringa omfattning. Sammanlagt ett 80-tal presstimmar redovisas för beställningstryck p e r vecka. Förklaringen till den låga siffran torde vara att tillgången på för pressarna lämpliga trycksaker är begränsad och att i någon mån även arbetstidens förläggning särskilt vid morgontidningarna utgör ett hinder.

Teknisk samverkan

Teknisk samverkan mellan tidningarna förekommer i mycket liten utsträckning. Endast 7 företag h a r sin tekniska framställning utlagd som beställningsarbete. Ingen av dessa tidningar redovisar högre upplaga än 12 000 ex. Inom vissa koncerner h a r det tekniska samarbetet drivits mycket långt. Storstadspressen kan lämna belysande exempel härpå. Ett 20-tal tidningar redovisar ett begränsat tekniskt samarbete, som främst gäller sättning av dragningslistor, radioprogram och predikoturer samt byte av matriser för annonser. Sammanfattningsvis kan hävdas att dagspressen ännu inte lyckats förverkliga en teknisk samverkan i den omfattning som ur ekonomisk synpunkt vore önskvärd. En ökad samverkan på det tekniska området torde vara en vik-

tig förutsättning för att tidningarnas tryckeriutrustning skall k u n n a få en mera tillfredsställande räntabilitet.

Sättmaskiner

Av enkätundersökningen framgår h u r många sättmaskiner som finns på varje tidning. Några uppgifter om kvalitén på maskinerna anges dock inte. Av 111 företag kan 59 sägas redovisa en godtagbar teknisk standard. Utöver de manuellt betjänade sättmaskinerna förekommer bland a n n a t telesättningsutrustning. I stort sett kan tidningarnas sätteriutrustning anses vara relativt tillfredsställande. Till bilden hör att sättningsprocessen för närvarande befinner sig i snabb omdaning. Främst bör nämnas att Tidningarnas Telegrambyrå (TT) sedan några år tillbaka på elektronisk väg distribuerar en del av sitt nyhetsmaterial till tidningarna, varvid gjutmaskinerna matas med stansade remsor. På längre sikt väntas elektronisk databehandling få ökad användning inom sätteritekniken. De konventionella sättmaskinerna kan komma att i viss utsträckning ersättas med fotosättningsutrustning. Slutligen bör nämnas att några större dagstidningar sedan något år med framgång använder teleteknisk överföring av hela tidningssidor från en ort till en annan.

3.5 Upplagans storlek och tagens ekonomi

tidningsföre-

En av svårigheterna, när man vill studera sambandet mellan ett tidningsföretags storlek och företagets ekonomi, är att entydigt bestämma företagets storlek. Man kan tänka sig flera mått som ett uttryck för företagets storlek: antalet anställda, den

65 totala omsättningen eller upplagans storlek. Självfallet finns det anledning att anta att ett positivt samband finns mellan dessa faktorer. Däremot är det inte säkert att en rangordning med avseende på var och en av dem skulle ge samma resultat. En uppdelning efter antalet anställda torde främst kunna kritiseras ur den synpunkten att den största kostnaden i de flesta tidningsföretag utgöres av löner. Har man bestämt antalet anställda har man också i stor utsträckning bestämt kostnadernas storlek i företaget. Medan antalet anställda är användbart vid analyser av sambandet mellan storlek och vinst, storlek och intäkter etc. är det således inte särskilt användbart, när sambandet mellan kostnader och företagsstorlek skall studeras.

k a ) . Eftersom det har visat sig, att omsättningen för företag med samma utgivningsfrekvens i stort sett växer proportionellt mot upplagan, skulle å andra sidan de problem kvarstå, som ovan angivits vara förbundna med utnyttjandet av upplagan som fördelningsgrund. När upplagan i det följande använts såsom mått på tidningsföretagens storlek h a r detta i första hand skett av praktiska skäl: statistiken över tidningarnas upplagor h a r stor precision och kan användas för tidsjämförelser. Därtill kommer, att nettoupplagan är ett etablerat begrepp som mått på tidningsföretags storlek, varför den h ä r utförda analysen förhållandevis lätt kan sammanställas med andra studier inom detta område.

Det a n d r a alternativet är att definiera tidningsföretagets storlek med avseende på upplagan. Måttet h a r framför allt den fördelen att kostnaderna därmed inte är helt bestämda, utan att deras variationer kan studeras. Upplagan är emellertid behäftad med andra svagheter som ett mått på företagets storlek. Den viktigaste invändningen torde vara det förhållande som redan berörts ovan i avsnitt 2, att tidningar inte är homogena produkter. Att jämföra produktionskostnaden för ett tidningsexemplar i en tidning vars upplaga är 5 000 ex. med samma kostnad i ett företag vars upplaga är 150 000 ex. ter sig föga meningsfyllt, om man därvid inte tar hänsyn till den väsentligt olika karaktär som de båda produkterna

Med den bestämningen av tidningsföretagens storlek som valts, blir de olika grupperna inte enhetliga. Den följande analysen avser företag. Eftersom vissa företag utger flera tidningar (såsom avläggare eller självständiga huvudtidningar) har dessa företag hänförts till den upplagegrupp, som motsvarar den sammanlagda upplagan för företagets tidningar (i vissa fall sammanvägd med hänsyn till olikheter i utgivningsfrekvens). Skiljaktigheter med avseende på antalet utgivningsdagar per vecka samt tidningarnas konkurrenssituation i de olika upplagegrupperna framgår av tabellerna 4 och 5 i bil. 5.

Mot den bakgrunden skulle en uppdelning av företagen med avseende på omsättningens storlek erbjuda vissa fördelar. Den skulle på ett bättre sätt utjämna de olikheter i företagens volym och produktens karaktär, som kan uppstå till följd av skillnader i utgivningsfrekvens (antal nummer per vec5—514588

Bland tidningar med en upplaga m i n d r e än 10 000 ex. dominerar de ickedagliga tidningarna. I denna grupp utgör de dagliga tidningarna mindre än en fjärdedel av det totala antalet (7 av 30 tidningsföretag). Storleksgruppernas struktur när det gäller tidningarnas konkurrensposition är också olika. Allmänt kan sägas att ensamtidningar med konkurrens utifrån samt andratidningar dominerar de

C6 mindre upplagegrupperna. De utgör 28 av 30 företag med upplagor under 10 000 ex. Gruppen 30 000—50 000 ex. domineras helt av förstatidningar med lokal konkurrens, medan däremot storstadstidningarna huvudsakligen återfinns i de två högsta grupperna. Denna gruppering av tidningsföretagen medför, att något renodlat försök att studera vad en tidnings upplagestorlek i ekonomiskt avseende innebär för företaget ej kunnat göras. Analysen är en beskrivning av kostnads- och intäktsstrukturen i olika storleksgrupper av den svenska dagspressen. Anledningen till att denna metod valts är statistiska sekretesshänsyn. Materialet h a r inte tillåtit en tillräckligt detaljerad uppdelning, varigenom de olika faktorerna kunde renodlas utan risk för att enskilda tidningsföretag identifieras. I några fall har dock såväl upplaga som konkurrenssituation kunnat studeras var för sig med avseende på sin betydelse för tidningsekonomin (se avsnitt 6 nedan).

Fasta och rörliga kostnader

Vid en diskussion av sambandet mellan kostnadernas höjd och företagets storlek bör hänsyn tas dels till relationen mellan fasta och rörliga kostnader dels till de kostnadsökningar som uppstår vid en ökad försäljning på upplageresp. annonsmarknaden. Med en fast kostnad avses vanligen en kostnad som i princip inte påverkas av förändringar i verksamhetens omfattning. Normalt bör kapitalkostnader (avskrivningar och r ä n t o r ) , lokalhyror etc. utgöra fasta kostnader. Med en rörlig kostnad menas däremot en kostnad vars storlek samvarierar med antalet producerade enheter, i tidningsföretag t. ex. papperskostnader. Av undersökningar som utförts rö-

rande fördelningen mellan fasta och rörliga kostnader i vissa engelska tidningsföretag (Royal Commission on the Press, London 1962) framgår, att de fasta kostnaderna, uttryckta såsom kostnaden för att framställa det första tidningsexemplaret, utgör en förhållandevis hög andel av totalkostnaden. Andelen fasta kostnader varierar från ca Vs i de största tidningsföretagen till ca 2/s i de minsta. Med hänsyn till att upplagorna i de engelska tidningarna ligger på en mycket hög nivå (för de största mellan 1 000 000—4 000 000 ex., medan genomsnittsupplagan för den minsta gruppen utgör 22 000 ex.) är det inte möjligt att direkt överföra dessa uppgifter till svenska förhållanden. Från allmänna utgångspunkter förefaller det dock troligt, att förhållandena i svensk press bör vara likartade. Om man antar att företaget en dag i stället för att trycka den vanliga upplagan endast tryckte ett enda exemplar av tidningen bör ytterligt få av de kostnader som företaget åsamkas genom sin tidningsutgivning bortfalla. Det redaktionella arbetet skulle icke påverkas av denna drastiska upplageminskning, ej heller sätteriets arbete eller arbetet inom de administrativa avdelningarna. Direkt skulle endast kostnader för papper, tryckfärg etc. nedgå samt distributionskostnaderna i den utsträckning kapital inte är bundet i fasta anläggningar (t. ex. b i l a r ) . I denna mening är alltså mycket få av kostnaderna i en tidning" beroende av upplagans storlek. På samma sätt skulle företagets kostnader endast öka obetydligt, om man i stället en dag skulle trycka ytterligare ett exemplar. En upplageökning kan med andra ord vara synnerligen lönsam för en tidning, om upplageökningen uppkommer mer eller mindre »spontant». Detta kan tänkas inträffa genom att antalet hushåll inom det område där

67 tidningen h a r sin marknad ökar eller genom att en konkurrerande tidning lägges ned. Då en tidning vill öka sin upplaga sker det sällan på detta spontana sätt. Den får vanligtvis göra betydande ansträngningar i form av aktiv försäljning, genom att söka gå in på nya marknader och där etablera lokalredaktioner, lägga upp ett distributionsnät etc. i avsnitt 2 beskrevs detta så, att tidningen därmed förändrat sin marknadsmässiga målsättning. De kostnadsökningar som uppstår genom en förändrad målsättning för tidningen hänför sig i allt väsentligt till försäljningssidan i vidsträckt mening. Dessa kostnader samvarierar med upplagans storlek endast i den utsträckning, som försäljningsansträngningen ger resultat i form av ökad upplaga. Konsekvensen av det hittills förda resonemanget kring kostnaderna och upplagestorleken skulle kunna sammanfattas sålunda: Det finns en rad faktorer som gör att kostnaderna snabbt sjunker per framställt exemplar vid en stigande upplaga till följd av den höga andelen fasta kostnader. Mot denna tendens står emellertid konsekvensen av att företagets m a r k n a d i allmänhet och särskilt för de mindre tidningarna är starkt begränsad. Det innebär att en tidning, som vill öka sin upplaga, kan tvingas acceptera betydande kostnadshöjningar i och med en ändrad marknadsmässig målsättning. De stordriftsfördelar, som följer av att de fasta kostnaderna kan slås ut över en större upplaga, kan sålunda snabbt elimineras. För två tidningar, som arbetar på samma marknad och h a r likartad produktutformning, är det däremot klart att den större tidningens kostnader per upplageenhet enligt vad ovan sagts bör vara avsevärt lägre. I den meningen fungerar således principen om stordrif-

tens fördelar utan egentliga förbehåll. Inskränkningarna i dess giltighet uppstår när en tidning söker förändra sin position på marknaden.

Kostnader och intäkter i tidningsrörelsen

I avsikt att söka belysa h u r olika kostnader resp. intäkter i tidningsrörelsen påverkas av upplagans storlek har en sammanställning av enkätens resultat gjorts i tabell 3: 6 där de olika kostnads- och intäktsslagens andelar av totalintäkterna redovisas i olika upplagegrupper. Skillnaden mellan intäkter och kostnader kommer därvid att utgöra det genomsnittliga bruttoresultatet av tidningsrörelsen i procent av intäkterna. Även de olika kostnadsslagen har beräknats i procent av intäkterna för att erhålla full jämförbarhet med alla poster. Det kan noteras att annonsintäkternas andel minskar med stigande upplaga med undantag för ett upplageintervall (30 000—50 000 ex.). Detta torde huvudsakligen bero på att i icke-dagliga tidningar med små upplagor annonserna spelar en mycket stor roll på intäktssidan både relativt sett och per exemplar, medan de framför allt i storstädernas kvällstidningar spelar en mindre roll. Lönernas andel av de totala intäkterna är mycket hög, och med undantag för gruppen över 100 000 ex. ligger de högre än upplageintäkternas andel. Detta innebär, att lönekostnaderna även i absoluta tal är större än upplageintäkterna. Om man bortser från den lägsta upplagegruppen sjunker löneandelen med stigande upplaga. Lönernas andel av de totala intäkterna är i de minsta företagen 50—60 %, medan den i de största företagen närmar sig V». Detta är en bekräftelse på att det bör finnas betydande stordriftsfördelar i tidningsbranschen. Inte desto mindre är lö-

CM co_ i n

CO

TH

co"

© Tf co Tf eo CO" TH" TH O " CO" Tf" Tf

+ | + + + + + ++ i>

oo* c s oo co" oT cc w " i n © © © © O S © © ©

CO ©

TH

t > cs_ TH oo oo CM O m co © i n " co" oo" co TH" oo cocococococococo

t> ©" CO

CO © 00 Tf t o t > CM ©

CO

Tf

Tf" CM T f Tf" CO" Tf" TH

CM"

oo oo i n CM oo i > © © m i > oo © " © " co" i n " oo

00 in"

TH

TH

I > co TH I > CM TH m o THOcM"©in"tOTft> i n o m T f T f - r f T f c o

CO

TH

TH TH TH

©^ ©^ © © © ©^ © © ©" o " © ©" o ©" ©" © © © © © © © © © T H T H T H T H T H T H T H T H

Tf

©_ ©* © TH

I>inTfrf^inCMCMTH

oo

O

MTJT

CO

CM CO i n ©^ © T f Tf Tf ooT-Tcooo"i>in"i>co" CMcocococococOTf

©" Tf

rt

TH T H " N C4

TH©TH©CSTfTfin TH©m©©"cMcrcM i > c o © © m c o i n m

— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 00 000—

CM00THinm©Tf© TH TH CM TH TH CM

TH

CO CO m

TH

cs C/3

69 neandelen även i de största företagen större än i praktiskt taget alla industribranscher. Papperskostnaden synes vara praktiskt taget proportionell mot tidningens sidantal och antalet exemplar. Visserligen borde de större företagen ha möjligheter till fördelaktigare inköpspriser än de mindre. Detta skulle till en del kunna motverkas av att vissa mindre tidningar inte använder färg vid tryckningen och därmed har möjlighet att använda ett något billigare papper. I tabell 3: 7 visas h u r sidantalet växer med stigande upplaga, vilket alltså är orsaken till den högre papperskostnadsandelen i de större upplagegrupperna. Denna tabell ger dessutom en bekräftelse på antagandet att produkterna i de olika upplagegrupperna skulle ha en väsentligt annorlunda karaktär — i varje fall rent volymmässigt. Det kan dessutom noteras, att skillnaderna i sidantal är relativt små mellan intervallen från 10 000 till 30 000 ex. Från och med 30 000 ex. stiger dock sidantalet kraftigt. En jämförelse med tabell 8 i bil. 5 visar, att denna ökning i sidantalet måste sammanhänga med den ökade andelen annonsutrymme från och med detta upplageintervall. Beträffande postavgifternas andel av Tabell 3: 7. Antal sidor i genomsnitt per utgivningsexemplar i olika upplagegrupper Nettoupplaga

— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000—

Antal sidor per exemplar och utgivningsdag 8,3 10,4 13,1 14,5 15,7 19,2 23,3 30,0

totalintäkten kan konstateras, att den inte tycks samvariera på något enhetligt sätt med upplagans storlek. Den är lägst i den högsta upplagegruppen, dvs. bland storstadstidningarna samt i intervallet 10 000—15 000 ex. Postavgifterna utgör emellertid endast en mindre del av företagens distributionskostnader och deras andel av dessa är i hög grad avhängig av företagets individuella utformning av distributionen, såsom tidigare konstaterats i avsnitt 3. När det gäller bruttoresultatet, mätt i procent av tidningsrörelsens intäkter, ger beräkningarna i tabell 3 : 6 ingen anvisning om något samband, vare sig av positiv eller negativ art, mellan denna storhet och upplagan. Det gäller i första hand för de företag, vars upplaga understiger 30 000 ex. Företagen med upplagor över 30 000 ex. redovisar dock bruttoresultat, som i procent av intäkterna ligger på en väsentligt högre nivå än för de mindre företagen. Det skulle i och för sig tyda på att företagsstorleken från och med en viss punkt ger ett mycket kraftigt utslag på bruttoresultatet men att efter denna punkt någon ytterligare stordriftsfördel inte skulle uppnås. Skillnaden i tidningsrörelsens överskott mellan de två grupperna blir ännu större om överskottets absoluta storlek jämföres, eftersom överskottsandelen i de största företagen beräknas på en mångdubbelt större totalintäkt än i de mindre företagen. På företagen med upplagor över 30 000 ex. faller sålunda 80 % av tidningsbranschens totala intäkter eller 674 milj. kr. Såsom tidigare i olika sammanhang framhållits, kan dock företagsstorleken inte betraktas som den enda förklaringen till variationer i lönsamhet. Det höga överskottet för företag i upplagegruppen 30 000—100 000 ex. måste sättas i samband med det förhållandet, att denna grupp nästan enbart består av

70 tidningar i första konkurrensposition (20 av totalt 24 företag), medan den närmast lägre upplagegruppen, som redovisar obetydliga överskott, har en förhållandevis hög andel andratidningar (6 av 14 företag). En närmare diskussion av konkurrenssituationens betydelse för tidningsrörelsens utfall återfinnes i avsnitt 6. Där diskuteras också sambandet kostnader—intäkter i relation till en annan väsentlig egenskap hos tidningarna, som här ej renodlats, nämligen utgivningsfrekvensen. Ytterligare bör anmärkas, att det negativa bruttoresultatet av tidningsrörelsen i upplagegruppen 5 000—10 000 ex. beror på förhållandevis stora förluster i två företag. Hälften av företagen i denna grupp redovisar överskott på tidningsrörelsen. I tabell 13, bil. 5, har kostnader och intäkter per exemplar redovisats. Därvid erhålles samma bild av sambandet mellan tidningsekonomin och företagsstorleken, som här diskuterats. Observeras bör sålunda, att det negativa resultatet av tidningsrörelsen vid upplagor under 10 000 ex. sammanhänger med att av de 7 företagen i dessa storleksklasser inte mindre än 5 är andra-

tidningar. Majoriteten av förstatidningarna med upplagor under 10 000 ex. är icke-dagliga och redovisar genomgående positiva resultat av tidningsrörelsen.

Lönekostnaderna

Eftersom lönekostnaden är den dominerande kostnadsposten i tidningsföretagen och sjunker med stigande upplaga finns det anledning att n ä r m a r e studera orsakerna till detta förhållande. Någon uppdelning av lönerna för personal av olika kategorier eller i olika avdelningar inom företagen h a r inte erhållits genom enkäten. I tabell 3: 8 h a r i stället antalet anställda på olika avdelningar ställts i relation till de totala intäkterna. På detta sätt erhålles ett enhetligt uttryck för relationerna mellan behovet av personal i olika funktioner inom en och samma upplageklass samt h u r detta behov förändras i förhållande till företagens intäkter i olika upplagegrupper. Intäkterna per anställd visar en klart stigande tendens vid växande upplaga — med två undantag: upplagegrupperna

Tabell 3:8. Totala intäkter per anställd (exkl. tidningsbud 1 000-tal kr

och anställda i birörelser)

Totala intäkter per anställd Netloupplaga

Antal företag

— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000— Samtliga

12 18 21 15 15 20 4 6 111

Annonsintäkt per anställd på annonsavdeln.

Tot. anst.

Admin. pers.

Red. pers.

Annonspers.

Tekn. pers.

Distr. pers.

33,7 30,6 40,4 42,5 47,4 48,8 44,8 77,0

187,2 271,8 236,9 246,6 326,3 292,3 299,9 369,9

144,2 139,9 159,0 145,8 163,4 196,6 189,8 383,2

410,3 385,6 535,4 470,7 440,1 462,9 366,6 1 021,3

71,1 59,2 95,5 113,3 129,4 125,1 160,0 197,5

1 066,8 413,6 525,4 596,9 518,6 543,6 210,7 615,6

291,7 258,1 348,8 282,5 263,8 288,6 217,8 536,6

58,8

325,8

252,3

657,0

152,4

528,3

372,1

71 5 000—10 000 ex. samt 50 000—100 000 ex. Detta är i princip endast en bekräftelse på den tidigare sammanställningen i tab. 3: 6, där lönekostnadernas andel av totalintäkten sjunker med stigande upplaga. Administrationspersonalen minskar i antal i förhållande till intäkterna vid stigande upplagestorlek. Den förmånligaste relationen i landsortspressen finns emellertid i intervallet 20 000—30 000 ex. Tidningarna med upplaga över 100 000 ex., vari enbart återfinnes storstadstidningar, h a r den förmånligaste relationen i detta avseende. Detsamma gäller alla övriga relationer mellan anställda och intäkter inom denna grupp. Ett undantag är distributionspersonalen i de allra minsta tidningarna, som h a r en gynnsammare relation. Tendensen mot högre intäkter per redaktionsanställd med stigande upplaga är förhållandevis enhetlig. En jämförelse mellan intäkter per anställd på redaktion resp. administration inom varje upplagegrupp visar att dessa relationstal är ungefär lika stora, när det gäller de allra minsta och största tidningarna, medan däremot i upplageintervallet 20 000—30 000 ex. den administrativa personalen endast uppgår till hälften av den redaktionella. De allra största tidningarna h a r enligt tabell 3: 8 sin främsta relativa överlägsenhet på annonsavdelningarna, där intäkten per anställd är nära dubbelt så stor som i någon annan upplagegrupp. Den därnäst förmånligaste positionen har tidningarna i intervallet 10 000—15 000 ex. Någon genomgående tendens finns knappast i materialet: de oförmånligaste relationerna gäller företagen med upplagor på 5 000—10 000 ex. och 50 000—100 000 ex. Den tekniska personalen minskar genomgående med stigande upplaga i förhållande till intäkterna. I denna avdel-

ning synes en uppenbar stordriftsfördel kunna konstateras. Distributionspersonalen (exkl. tidningsbud) visar den största oenhetligheten i förhållande till intäkterna av alla personaltyper i olika upplagegrupper. Att dra någon slutsats om distributionen från detta material är inte möjligt. Sammanfattningsvis kan konstateras, att intäkterna per anställd totalt sett stiger med upplagan. För de enskilda avdelningarna visar sig denna tendens mest enhetlig inom den tekniska avdelningen. För administrations- och redaktionsavdelningarna gäller samma tendens, ehuru den är mindre enhetlig. Något samband mellan upplagestorlek och intäkt per anställd kan inte härledas för övriga avdelningar. Den gynnsamma relationen mellan intäkter och antalet anställda på annonsavdelningarna för storstadstidningarna över 100 000 ex. torde främst förklaras av deras mycket stora annonsvolym i förhållande till övriga tidningar.

TU: s branschstatistik

Tidningsutgivareföreningen har sedan 1961 sammanställt en årlig branschstatistik för vissa medlemsföretag. Den ger en mer detaljerad bild av kostnadsoch intäktsstrukturen i de undersökta företagen än vad som framkommit ur pressutredningens enkät. Å andra sidan omfattar denna undersökning ett begränsat antal företag, (ca 40) vars representativitet inte kan klarläggas. TU-statistiken h a r ändå sitt intresse genom att den ger vissa möjligheter att komplettera den bild som brevenkäten ger. I TU-statistiken är kostnaderna nämligen fördelade på olika kostnadsställen i tidningsföretagen. Från den tekniska avdelningen h a r dock kostnadsslaget papper utbrutits. Storleks-

72 Tabell 3:9. Kostnader i tidningsrörelsen totala kostnaderna i vissa tidnings

de på olika kostnadsställen i procent av 1963 enligt TU:s branschstatislik Utgivnin gsf rekvens Dagliga

Administrationsavd Annonsavd Redaktionsavd Distributionsavd Teknisk avd. (exkl. papper) Panner Antal företag

Ej dagliga

Over 30 000 (

20 000— 30 000 ex.

10 000— 20 000 ex.

10 000— 20 000 ex.

13,6 12,9 22,9 18,5 17,0 15,2 11

15,9 14,2 21,9 19,1 16,6 12,3 10

15,9 15,4 23,4 17,5 18,4 9,4 14

14,9 15,5 23,6 12,1 25,2 10,5 4

grupperingen överensstämmer icke med den som använts i utredningens enkätmaterial. De slutsatser som kan dras av tabell 3:9 överensstämmer i allt väsentligt med de ovan redovisade. Stordriftsfördelarna finns antydda i administrations-, annons-, redaktions- och tekniska avdelningarna. För distributionen finns däremot ingen enhetlig tendens. Tabell 3: 9 avser emellertid främst att visa totalkostnadens fördelning mellan olika avdelningar i företagen. Upplagegrupperna — och även tidningar i samma upplagegrupp — skiljer sig från varandra genom att företagen framställer produkter av i viss mån olika karaktär och utformning. Antalet utgivningsdagar per vecka varierar, liksom sidantalet per utgivningsexemplar. Någon innehållsmässig analys av tidningarna har inte gjorts, men det ligger nära till hands att anta att relationen mellan eget redaktionellt material och inköpt byråmaterial skulle variera. Detsamma gäller de konkurrensmässiga förutsättningarna och de skiftande krav som därmed ställs på tidningens utformning och innehåll samt företagets försäljningsansträngningar. Betydelsen av dessa faktorer för företagens kostnads-

och intäktsläge diskuteras i nästa avsnitt. Vad gäller den tekniska framställningen har i andra sammanhang bl. a. konstaterats att på grund av de högre kraven på snabbhet i de större tidningarna kräver dessa bättre resurser på personal- och maskinsidan. Det bör återigen betonas, att en analys av detta slag inte kan användas som underlag för generella slutsatser om hur en tidnings kostnader och intäkter påverkas av upplageförändringar. För att klarlägga detta samband krävs information i varje enskilt fall om dels de marknadsmässiga förutsättningarna, dvs. framför allt effekterna på annonsmarknaden, dels storleken av de försäljningsinsatser i vid mening som måste göras. Såsom tidigare framhållits, måste de individuella variationerna i dessa hänseenden antas vara betydande. I varje fall kan något generellt samband mellan upplagestorlek och intäkts- och kostnadseffekten av en upplageförändring knappast härledas. Det i detta avsnitt redovisade materialet får därför i första hand betraktas såsom en beskrivning av kostnads- och intäktsstrukturens utseende i de svenska dagstidningsföretagen vid en viss tidpunkt.

73 3.6 Konkurrenssituationen ekonomin

och

tidnings-

Konkurrensförhållandena på den svenska dagstidningsmarknaden får sin särprägel av att den uppdelas på ett stort antal sinsemellan avgränsade delmarknader. Om man bortser från den riksspridda storstadspressen är konkurrensen genomgående geografiskt begränsad. Trots det stora antalet företag sker konkurrens således i allmänhet mellan ett fåtal företag, dvs. antingen mellan tidningar med samma utgivningsort eller mellan tidningar från två, i några fall tre olika utgivningsorter. Detta innebär, att konkurrensen på tidningsmarknaden sällan sker mellan fler än två företag, dvs. den kan betecknas som duopolistisk. Hänsyn h a r i de följande resonemangen tagits till den riksspridda storstadspressens och den regionsspridda landsortspressens inflytande över de lokala konkurrensförhållandena i så måtto, att ensamtidningar med konkurrens från tidningar i andra områden hänförts till en särskild grupp i materialet. Det bör dock erinras om att storstadspressens betydelse för de lokala marknadsbetingelserna i väsentlig mån reduceras av att dess tidningar i stor utsträckning utgör komplement till de lokala tidningarna, dvs. de »dubbelläses». Detsamma gäller ofta även större regiontidningar med spridning i andra tidningsområden. Dessa förhållanden har närmare belysts i kap. 1. Det ter sig därför befogat att koncentrera analysen av konkurrensen på tidningsmarknaden till det fall, som avser två tidningar på samma utgivningsort, även om diskussionen torde vara tilllämplig också på andra konkurrenssituationer. Resonemanget bygger på material avseende landsortspressen; såsom tidigare framhållits kan någon statistisk analys av konkurrensförhållan-

denas ekonomiska konsekvenser tidningarna i de tre största städerna inte genomföras av sekretesskäl.

Tidningarnas konkurrensmedel

Det är naturligt, att konkurrensmedlen i hög grad påverkas av marknadssituationens utseende. I det i tidningsbranschen vanligaste konkurrensfallet på en delmarknad — två företag i konkurrens med varandra — råder ett nära samband mellan de två kontrahenternas val av konkurrensmedel. Skulle det ena företaget vidta något som avsevärt kunde förbättra dess position på marknaden kan den andre konkurrenten knappast underlåta att vidta åtgärder i samma syfte, om den vill behålla sin marknadsandel. De viktigaste konkurrensmedlen på tidningsmarknaden är produktens utformning och dess distribution, aktiva försäljningsinsatser och priset. Produktutformningen har redan berörts i diskussion om tidningsmarknadens utseende (avsnitt 2). Det kan tillläggas att produktutformningen som ett konkurrensmedel kan vara riktad åt två håll. Genom att speciellt utforma produkten med hänsyn till den lokala efterfrågan uppnår tidningen en överlägsenhet gentemot utifrån inbrytande konkurrenter. Men produktutformningen kan givetvis även användas som konkurrensmedel gentemot lokala konkurrenter, eftersom produkten, även om den utformats med tanke på samma lokala marknad, ändå kan utformas på ett sätt, som både kvalitativt och kvantitativt avviker från konkurrentens. För distributionen som konkurrensmedel bör gälla, att om den ena av två tidningar i konkurrens med varandra distribueras på ett sätt som konsumenten uppfattar som mindre förmånligt försämras därigenom väsentligt dess

74 marknadsposition. Distributionstekniken är således ett viktigt konkurrensmedel i och med att konsumenternas värderingar påverkas av tidpunkten och sättet för varans distribution i en utsträckning, som torde vara väsentligt större än på de flesta andra marknader. De konkurrensmedel som står en tidning till buds är i hög grad kostnadskrävande, samtidigt som kostnaderna är relativt oberoende av upplagans storlek. Ändrad produktutformning kräver ökade redaktionella resurser, förändringar i distributionen kan leda till att kapital bindes i bilar e t c , en aktiv försäljning kräver flera anställda på administrations- och annonsavdelningarna. På grund av denna karaktär hos kostnaderna för de flesta konkurrensmedel bör den större tidningen också ha större ekonomiska möjligheter att använda dem, eftersom den upplaga på vilken de fasta kostnaderna skall fördelas är större.

Annonsmarknaden och upplagespiralen

Det mest karaktäristiska för prisbildningen på dagstidningar är att priset måste anses vara lågt i förhållande till kostnaderna för produktens framställning. Såsom tidigare påpekats (avsnitt 2), beror detta på att tidningarna arbetar på två marknader, varvid huvuddelen av intäkterna h ä r r ö r från annonsmarknaden. Även om en stor regional prisspridning förekommer, håller i de flesta fall två lokalt konkurrerande tidningar samma pris. Visserligen betyder detta, som påpekas i bil. 2, att konsumenten av den upplagemässigt större tidningen får en större kvantitet till samma pris i och med att den oftast har både en större textmängd och — framför allt — en större annonsmängd än den mindre tidningen. Det avgörande

för konkurrenssituationen torde dock vara, att den större tidningen är prisledande i den meningen, att dess prissättning inte behöver vara kostnadsbestämd annat än i den utsträckning som kostnaderna inte täcks av annonsintäkter. Eftersom andratidningen av konkurrensskäl måste hålla samma pris som den ledande tidningen, kan den inte på samma sätt som förstatidningen anpassa sitt pris så att upplageintäkterna åtminstone täcker skillnaden mellan annonsintäkter och totalkostnader. Såsom nedan visas, har andratidningarna lägre annonsintäkter än sina konkurrenter. Deras möjligheter att uppnå samma lönsamhet är således helt beroende av om de kan framställa och distribuera tidningen till kostnader, som i motsvarande mån understiger förstatidningens. Konsekvenserna av en lokal priskonkurrens kan beskrivas på följande sätt. Det kraftigaste incitamentet att sänka priset resp. att avstå från prishöjningar vid kostnadsstegringar bör föreligga hos förstatidningarna, i enlighet med vad som i det föregående sagts. Det härmed förenade syftet, att vidga tidningens andel av marknaden, kan uppnås på två sätt. Skillnaden ligger i tidsperspektivet och beror av de åtgärder som vidtas av andratidningen. Skulle andratidningen hålla priset oförändrat resp. anpassa sitt pris till de stigande kostnaderna, uppstår en prisdifferens. En efterfrågeförskjutning till förstatidningens fördel bör sålunda inträffa. Håller andratidningen samma pris som förstatidningen (vilket synes vara det normala), behöver prissänkningen inte innebära någon efterfrågeökning för förstatidningen, eftersom den totala tidningskonsumtionen •—• i varje fall på kort sikt — inte torde vara särskilt känslig för prisförändringar. På längre sikt kan däremot konkurrenssituationen och därmed förstatidningens position på

75 marknaden i grund förändras, eftersom prissänkningen innebär ett intäktsbortfall för andratidningen, som försämrar dess ekonomiska resultat och i längden omöjliggör dess utgivning. Priset blir med andra ord ett konkurrensmedel, vars effektivitet är störst på lång sikt i den meningen att det kan användas för att eliminera den lokala konkurrensen. Om man mäter annonspriserna med det s. k. mille-millimeterpriset, dvs. priset för 1 mm annonstext och 1 000 ex., ligger detta pris genomgående på en lägre nivå i förstatidningarna än i andratidningarna. Eftersom annonspriset per mm text i regel är detsamma, är det skillnaden i upplaga som direkt avspeglas i mille-mm-priset. Förstatidningen befinner sig således i den positionen, att dess intäkter per försåld annonsmängd är desamma som för andratidningen, medan dess marknadspris, dvs. mille-mm-priset, är avsevärt lägre. Detta skapar en i marknadsekonomiska sammanhang närapå unik fördel för förstatidningen i och med att den vid en upplageökning kan öka annonsintäkterna via sjunkande millemm-pris, som i sin tur ökar efterfrågan utan att därför annonspriset per mm text behöver sänkas. Har upplageökningen för förstatidningen inneburit en motsvarande upplageminskning för andratidningen, förskjuts dessutom konkurrensläget på annonsmarknaden ytterligare till förstatidningens förmån, eftersom andratidningens mille-mmpris stiger (vid oförändrade annonsp r i s e r ) . Sedan en gång förstatidningen nått övertaget på upplage- och annonsmarknaden, bör således — oberoende av upplagans absoluta storlek — gynnsamma förutsättningar ha skapats för fortsatt expansion på annonsmarknaden. Skillnaderna i konkurrerande tid-

ningars position på annonsmarknaden ger inte bara de intäktsöverskott för de större tidningarna, som möjliggör låga tidningspriser i förhållande till kostnaderna. Deras olika egenskaper som annonsorgan ger dem dessutom skiftande karaktär och värde ur tidningskonsumenternas synpunkt. I bil. 2 konstateras, att allmänhetens annonsering — före och efter text — visar en tendens att samlas i den största tidningen inom varje konkurrensområde. Denna tidning blir något av en institution för rubrikannonseringen, och i andratidningen inflyter rubrikannonserna endast strövis. Förutom de intäkter som denna rubrikannonsering ger har de ett egenvärde för tidningen i och med att de påverkar produktens innehåll på ett sätt som de flesta konsumenter uppfattar som en höjning av läsvärdet. Detta är ett av de förhållanden som skapar vad man brukar kalla upplagespiralen, vilket är ett försök att beskriva konkurrensförhållandena och deras ekonomiska konsekvenser för två tidningar i inbördes konkurrens. »Den goda cirkeln mellan upplaga och annonser» för den största tidningen beskriver Furhoff 1 genom att hänvisa till att den genom sin överlägsenhet i upplaga blir ett mer eftertraktat annonsorgan. Mängden annonser ger dels ett ekonomiskt övertag över konkurrenterna dels ett extra läsvärde åt tidningen. Det ekonomiska övertaget kan sedan utnyttjas genom att höja kvaliteten på produktens utformning för att göra tidningen än mer attraktiv osv. Den mindre av de bägge tidningarna är däremot med sin lägre upplaga ett mindre eftertraktat annonsorgan. Både upplage- och annonsintäkter blir alltså mindre. Detta leder till att produkten måste framställas till en lägre kostnad. 1

Bil. 2.

76 Men oftast är det omöjligt att åstadkomma detta utan att sänka kvaliteten på tidningen. Detta resulterar då sannolikt i en nedgång av upplagan, vilken sedan betingar en ytterligare lägre annonsvolym o. s. v. Även om förloppet i verkligheten inte alltid behöver vara sä utpräglat, som det framställes i bil. 2, får man där en bild av de principiella dragen i den konkurrenssituation som råder på tidningsmarknaden och vars främsta kännetecken tidigare har behandlats. De kan sammanfattas sålunda. De dubbla marknaderna åstadkommer en accentuering av skillnaderna i totalintäkterna mellan en större och en mindre tidning i konkurrens med varandra, långt utöver vad som betingas av skillnaden i upplaga. Vidare synes framgång på den ena marknaden automatiskt leda till framgång på den andra marknaden. Till detta kommer så den höga andelen fasta kostnader och särskilt det förhållandet att konkurrensmedlen i huvudsak har karaktären av fasta kostnadsposter, vilket skapar relativt små skillnader i företagens totalkostnader i de fall när den mindre tidningen söker framställa en med den större tidningen något så när likvärdig produkt. Dessa förhållanden skulle kunna illustreras med ett räkneexempel. Det bygger på följande antaganden: På en ort finns två med varandra konkurrerande tidningar A och B vilka har en upplaga på 25 000 resp. 15 000 ex. All distribution antas ske till prenumeranter. Vidare antas, att annonsintäkterna i båda fallen utgör 60 % av tidningarnas totalintäkter. Av kostnaderna i utgångsläget h a r 25 % antagits vara rörliga och övriga kostnader fasta. Enligt de övriga antaganden som redovisas i tabell 3:10, blir överskottet av tidningsrörelsen i företaget A 187 500 kr. medan

Tabell 3:10. Effekten av en upplagcförändring i en konkurrenssituation med två tidningar Ett räkneexempel A

B

Upplaga 25 000 ex 15 000 ex Abonnemangspris/år kr 75 75 Upplageintäkter (1 000 kr) 1875 1125 Annonsintäkter (1000 kr) 2 812,5 1 687,5 Totala intäkter 4 687,5 2 812,5 (1 000 kr) Totala kostnader 4 500,0 2 800,0 (1 000 kr) Bruttoresultat (1 000 kr) + 187,5 + 12,5 Intäkt/ex (öre) 62,2 62,1 Kostnad/ex (öre) 59,6 61,8 därav rörlig (öre) 14,9 15,5

motsvarande tal i företaget B uppgår till 12 500 kr. Om man sedan gör det antagandet, att A ökar sin upplaga på bekostnad av B med 1 000 ex. och att annonsintäkterna därvid förändras i samma proportion, innebär detta att överskottet i A nära nog fördubblas medan B drabbas av ett underskott pä ca 150 000 kr. Denna förändring kan antas ha åstadkommits genom att man från A:s sida använt sitt överskott till att ge sin produkt en förbättrad utformning eller extra försäljningsinsatser. Det är uppenbart, att ju mer man lyckas öka upplagan, desto större möjligheter finns det att avsätta mera resurser till sådant arbete, vilket i sin tur ger ytterligare upplageökningar. Om tidningen A ökar med 1 000 ex. och B minskar lika mycket samt annonserna förändras i proportion till detta ger det enligt exemplet: Kärnpunkten i detta exempel är att varje ytterligare exemplar ökar intäkterna med drygt 62 öre medan det leder till en kostnadsökning pä endast cirka

77 Förändringar

(i 1 OOO-tal kr.): A

Upplageintäkter Annonsintäkter Totala intäkter Kostnader Överskott

+ 75 + 112,5 + 187,5 — 14,9 + 172,4

15 öre. Skillnaden mellan dessa belopp ger utrymme för ytterligare åtgärder som höjer tidningens attraktionskraft. Det kan också påpekas, att de numeriska uppgifter som finns i räkneexemplet rätt väl ansluter sig till de verkliga förhållandena. En invändning kan vara, att den rörliga kostnaden i den mindre tidningen sannolikt utgör en mindre andel av totalkostnaden än i den större tidningen. Konsekvensen av detta skulle i så fall bli att skillnaden i resultat mellan tidningarna efter förändringen skulle bli större.

Kostnader och intäkter i olika konkurrenslägen

Intäkterna per exemplar uppvisar inte några mer markerade skillnader för dagliga tidningar i olika konkurrenssituationer, vilket framgår av tab. 3: 11. Upplageintäkten per exemplar är dock något högre för storstadspressen och dess annonsintäkter i någon mån lägre än för andra grupper. Den lägsta intäkten per exemplar h a r de dagliga förstatidningarna med konkurrens utifrån. Skillnaderna mellan de olika konkurrensgrupperna är betydligt större vad gäller kostnaderna. Storstads- och andratidningarna intar här en särställning genom de höga kostnaderna per ex., som uppgår till ca 65 öre. I andratidningarna är det löner och övriga kostnader som ligger ovanligt högt. Den senare posten tillsammans med papperskostnaden ligger jämförelsevis högt i storstadstidningarna. De höga kostnaderna för andratid-

ningarna gör att denna grupp redovisar ett intäktsunderskott per exemplar pä i genomsnitt 3,2 öre. Det största överskottet redovisas av de förstatidningar, som är ensamma pä sin ort och inte heller h a r någon annan konkurrens. Intäkts- och kostnadsstrukturens beroende av konkurrenssituationen redovisas i tabell 3:12, där samtliga kostnads- och intäktsslag h a r beräknats i procent av totalintäkten. Annonsintäkternas andel av totalintäkterna visar sig genomsnittligt sett vara stabil oavsett konkurrensläget, medan lönekostnaderna visar den största variationen. Andratidningarna har den högsta löneandelen. Postavgifterna utgör den största andelen för förstatidningar med lokal konkurrens. En närmare redovisning av hur annonsintäktens andel av totalintäkten fördelar sig för individuella tidningar i olika konkurrensgrupper (tab. 12 i bil. 5) bekräftar den tidigare iakttagelsen att denna andel för de flesta tidningar är tämligen stabil. Av tabellen framgår, att mer än hälften av alla dagstidningsföretag i landet h a r en annonsintäktsandel mellan 60 och 70 % av totalintäkten. En jämförelse av medianvärdena bekräftar även att några större skillnader mellan de olika konkurrenskategorierna inte föreligger. Den enda avvikelse som förekommer är storstadspressen, där andelen ligger cirka 10 procentenheter lägre än för övriga grupper. En något annan bild får man emellertid om man studerar tab. 9 i bil. 5, där tidningarna fördelats efter den andel av det totala spaltutrymmet som utgöres av annonser. I detta fall befinner sig andratidningarna i ett markant underläge. Huvudparten av andratidningarna innehåller mindre än 20 % annonsutrymme, medan mer än hälften av deras konkurrenter, dvs. förstatidningar med

BRUTTORESULTAT

33 cS cS

c o i n C M -Tj^

CM

CM TT* CM CO CM

+++ | + +

l> O

CO 0 0

O

©

© ©

o m

© m

m ©

in" ©

©^ ©

CO

rr ©

o

övriga kostnader

^

T ^

G^i-^

© " © " © " • * © " CM CM CM CM CM

©* CM

l > CM 0 0 0 0 T H

l>

CM" CM" T H " T H " T - T

co

CD t > CO CO CO

©_

oo" i--" i n ©

CM"

©"

m

CM

cs" © " o c CM" i n CM CM CM CO CM

in

u i tj +-> 2=! co ^ 3 O tsc

cu > Löner, soc.-avg. Tidningspapper o. prov. inkl. till infrakt. personal

cs

c

TJ<

i n - ^ CM_

co

ös

I

CS tu TH

O

:£

S

CS U 00-H

•c ^

C ^ CO CO •<*

c o T - T o o T* © © m ©

CM^ O

i> ©

©" ©

l > 00 l >

in

H r t r l H N

©"

• * CM^ CO O CM CM CO T H " T H © " CM CM CM CM CM

CM

;> :CS

TH

:cS

in

i»

»

•* a c a £ as

o £ t

ås

i n oo oo T H i n

00 B

© © m oo m co co co co co

•<*

—•

a a

"3 r4 .3

2*å as

CS as

g3g

co i n t > CM oo

tn

r-^ T H " co" r ^ oo" CO CM T H T H © CM

00 U

U

«H

tH CS 60 B

cs .B

oo co eo 60 a a a a B "Ö a a a a -B T3 - B T 3 - B T H

_. 60 CS C?

is Konkurrensposition

*3

Antal utgivningsdagar per vecka

•-H

Genomsnittlig upplaga i 1 000 ex.

•d g - o

© m CM © ©

© CO

TH T H TH TH TH

•S

Ui

ö

J ^ t T H C - , ^

H-> H-> H-> *-> CS CS +-> H-> 4-> 4-> t , to tH tH tH :0 :0 :0 «*H ««H «*H

\4

53 6 0 g iA a o

©

©

©

©

©

CM

i > t> r-

i>

m

11 1 1 1 1

i>

PH

ö

1 o 5 +•

79 Tabell 3:12. Kostnader och intäkter i % av totalintäkten Utg ivningsdagar per vecka 7—6

7—6

7—6

7—6

7—6

5—2

Konkurrensposition MLK

UK

MKU

AT

ST

Samtl. konk.gr.

Annonsintäkter Upplageintäkter övriga intäkter

62,6 35,5 1,9

60,3 38,0 1,6

60,9 36,2 2,9

61,9 35,2 2,9

52,7 43,3 4,0

68,5 30,8 0,7

Totalintäkter

100,0

99,9

100,0

100,0

100,0

99,9

Löner, soc.avg. och provisioner till personal Papperskostnader inkl. infrakter . . Postavgifter Övriga kostnader

46,6 13,6 4,3 31,7

43,4 12,6 3,6 33,8

48,3 9,5 3,1 34,9

37,8 18,2 1,6 38,7

50,9 8,6 5,3 29,7

Totalkostnader

96,2

93,4

95,7

52,3 11,0 2,9 39,0 105,2

96,4

93,9

Bruttoresultat

3,8

G,6

4,3

— 5,2

3,6

6,1

Anmärkning. Beräkningarna utförda på grundval av det i tabell 3: 11 redovisade materialet.

lokal konkurrens, upplåter över 30 % av sitt totala spaltutrymme till annonser. Den betydande skillnad, som härvidlag föreligger, bestyrker det tidigare förda resonemanget om upplagespiralen. Man torde kunna utgå från att den höga andelen textutrymme i andratidningar beror på deras ambition att prestera en textmässigt någorlunda likvärdig produkt i förhållande till sina konkurrenter. Andratidningarnas låga lönsamhet i förhållande till förstatidningarna framgår även av den sammanställning som nedan gjorts, tabell 3: 13. Där h a r en storleksgruppering av materialet företagits för att särskilja den betydelse som företagsstorleken har. Detta innebär att inbördes konkurrerande tidningar inte återfinns i samma upplagegrupp, eftersom andratidningarna konkurrerar med förstatidningar i högre upplagegrupper än den de själva befinner sig i. En jämförelse mellan första-

och andratidningar i samma upplagegrupp ger i stället en bild av hur de ekonomiska förhållandena för lika stora tidningar ter sig, vilka arbetar under skilda konkurrensförutsättningar. Förstatidningarna h a r av sekretesskäl slagits samman till en enda grupp, eftersom antalet i varje storleksklass ingående företag eljest skulle bli för litet. Samma förhållande förklarar att tidningar med upplaga under 10 000 ex. har utelämnats liksom att andratidningar i intervallet 30 000—50 000 ex. har utelämnats. I motsats till förstatidningarna visar andratidningarna ett negativt resultat av tidningsrörelsen i samtliga grupper. Intäkterna per exemplar ligger inte anmärkningsvärt lågt i andratidningarna, vilket även redovisats tidigare. Andelen annonser av det totala spaltutrymmet ligger däremot under förstatidningarnas nivä. Detta gäller vare sig jämförelsen göres med lika stora förstatid-

80 Tabell

3:13.

Jämförelse

mellan

första-

och andratidningar

med

daglig

utgivning

Uppgifterna hänför sig till tidningsföretag. 1 = förstatidningar, 2 = andratidningar.

Medelnettoupplaga

Konkur- 10 000— 15 0 0 0 - 20 0 0 0 - 30 0 0 0 rensposi- 14 999 19 999 29 999 49 999 tion ex. ex. ex. ex.

Bruttoresultat från tidningsrörelsen i % av totala intäkter från tidningsrörelsen

+ 4,0 — 7,7

f 7,9 -5,0

+ 7,3 — 1,9

+ 3,5

Totala intäkter av tidningsrörelscn i öre per ex

61,7 76,5

56,5 64,9

60,7 60,3

64,2

Annonsutrymme i % av totalt spaltutrymme

20,2 19,9

22,6 20,0

25,7 21,3

32,5

42,2 37,5

45,9 41,6

49,0 43,8

46,8

b) per anställd i administrationsavd

254,2 200,4

268,8 201,3

336,0 310,8

294,6

c) per anställd i redaktionsavd

172,8 128,5

164,3 134,2

174,9 145,2

187,3

d) per anställd i annonsavd

502,3 447,2

483,2 454,2

444,3 455,5

432,2

e) per anställd i teknisk avdelning

98,4 107,7

119,9 127,4

131,5 114,4

118,8

f) per anställd i distributionsavd

540,8 424,9

631,0 641,6

543,1 562,1

527,8

10 3

7 3

8 6

16 21

Totalintäkter i 1 000-tal kr av tidningsrörelsen a) per anställd totalt (exkl. tidningsbud och anst. i birörelse)

Antal företag 1

i

Uppgifterna har utelämnats p. g. a. det ringa antalet företag.

n i n g a r eller om den avser förstatidningar i högre upplagegrupper som konkurrerar med andratidningar. Problem e n för a n d r a t i d n i n g a r n a l i g g e r d o c k som redan tidigare konstaterats främst på lönekostnadssidan. Intäkterna per a n s t ä l l d v i s a r sig ligga g e n o m g å e n d e h ö g r e för f ö r s t a t i d n i n g a r n a . D e t t a gäll e r de flesta p e r s o n a l g r u p p e r u t o m för distributionspersonal, där förhållanden a i d e n n a liksom flera a n d r a sammanställningar är högst oenhetliga.

likartade förhållanden i övrigt måste h a ett s t ö r r e s p r i d n i n g s o m r å d e för a t t komma u p p i samma upplaga. Detta k r ä v e r m e s t a d e l s en s t ö r r e a d m i n i s t r a t i o n , fler l o k a l r e d a k t i o n e r e t c . D ä r t i l l k o m m e r att p e r s o n a l p å dessa avdeln i n g a r k r ä v s f ö r att g e n o m a k t i v försäljning och produktutformning k u n n a g ö r a e n p r o d u k t s o m k a n h ä v d a sig marknadsmässigt mot den större konkurrentens.

De relativt största s k i l l n a d e r n a mellan första- o c h a n d r a t i d n i n g a r n a s p e r sonalbehov föreligger p å redaktionso c h a d m i n i s t r a t i o n s a v d e l n i n g a r n a . Dett a k a n f r ä m s t f ö r k l a r a s u t i f r å n d e t förhållandet, att a n d r a t i d n i n g a r m e d samm a u p p l a g a s o m en förstatidning u n d e r

De icke dagliga tidningarna De t i d n i n g a r som u t k o m m e r m e d mellan 2 och 5 n u m m e r p e r vecka utgör i m å n g a a v s e e n d e n en a n n o r l u n d a p r o d u k t än de dagliga t i d n i n g a r n a . Av der a s l ä g r e u t g i v n i n g s f r e k v e n s följer, a t t d e i n t e k a n k o n k u r r e r a m e d d a g l i g a tid-

81 ningar när det gäller nyhetsmaterial öm händelser utanför det begränsade lokala området. Den konkurrenssituation de huvudsakligen arbetar under är som förstatidningar men med konkurrens utifrån. Såsom framgått av tabell 1: 10 och anslutande resonemang i kap. 1 utgör de i stor utsträckning komplement till region- och rikstidningar, dvs. dubbelläsning är mycket vanlig i dessa områden. Det lokala annonsmaterialet har ofta en mycket framträdande plats i dessa tidningar. Annonsintäkten per exemplar ligger väsentligt högre än i de dagliga tidningarna, dvs. 47,8 öre, medan upplageintäkten per exemplar endast ligger på 21 öre (se tab. 3 : 1 1 ) . överskottet per exemplar i denna grupp är också högre än i någon annan grupp, dvs. inte mindre än 4,2 öre. På kostnadssidan är det lönerna som dominerar med 35,2 öre per exemplar, över huvud kan deras kostnader inte sägas vara anmärkningsvärt låga, utan tidningsrörelsens goda residtat kan helt tillskrivas de höga annonsintäkterna. Av sammanställningen av kostnads- och intäktsstrukturen framgår att inte mindre än 68,5 % av intäkterna i dessa tidningar h ä r r ö r från annonser. Det kan alltså konstateras att de ickedagliga tidningarna befinner sig i en förhållandevis gynnsam situation. Förklaringen torde vara att finna i det förhållandet, att den lokala annonsmängden för en ensamtidning är relativt oberoende av dess utgivningsfrekvens, dvs. om tidningen utkommer med färre nummer per vecka sjunker dess kostnader betydligt mer än annonsintäkten. Detta framgår också tydligt i tabell 3:11 om man jämför de icke-dagliga tidningarna med de dagliga i gruppen ensamtidningar med konkurrens utifrån. 6— 514599

Andratidningarnas ekonomi, en specialstudie

För att få en klarare belysning av det ekonomiska läget i sinsemellan konkurrerande tidningar har en specialstudie utförts på ett urval av första- och andratidningar på samma utgivningsorter. För dessa tidningar h a r både upplaga och utgivningsfrekvens samtidigt hållits under kontroll när relationen mellan kostnader och intäkter studerades. Vidare h a r som en jämförelsegrupp utvalts ett antal förstatidningar i ickekonkurrensområden, som var av samma upplagestorlek som andratidningarna på konkurrensorterna. Härigenom kan konkurrenssituationens betydelse för tidningsekonomin studeras mera renodlat. Önskvärt hade dessutom varit att kunna jämföra förstatidningarna med ensamtidningar i samma upplagestorlek. Materialet tillät dock icke en sådan uppdelning av företagen. De krav som ställdes på urvalet var således: 1. Det skulle omfatta första- och andratidningar i inbördes konkurrens vilka samtliga var dagliga. 2. För att få något så när begränsade upplageintervall och homogenitet i bada grupperna skulle varje förstatidning vara större än den största andratidningen i varje grupp. Detta var nödvändigt för att första- och andratidningarnas upplageintervall inte delvis skulle täcka varandra. (Områden där förstatidningen var mindre än den största i urvalet ingående andratidningen uteslöts således.) 3. För varje andratidning skulle det finnas en lika stor daglig tidning på annan utgivningsort som inte hade någon lokal konkurrent (däremot kunde den ha konkurrens utifrån). Med dessa krav på urvalet visade det sig att det endast fanns 8 områden med lokal konkurrens i enkätmaterialet som

82 Inbördes konkurrens Grupp 1

Total upplaga för samtl. tidn.

4 förstatidningar 30 000—37 000 ex.

4 andratidningar 10 000—17 000 ex.

138 400 34 600

53 800 13 500

54 800 13 700

Inbördes konkurrens Grupp 2

Total upplaga för samtl. tidn. Genomsnitt per tidning

Jämförelsegrupp: 4 ensamtidningar 10 000—17 000 ex.

4 förstatidningar 40 000—53 000 ex.

4 andratidningar 14 000—25 000 ex.

Jämförelsegrupp: 4 ensamtidningar 14 000—25 000 ex.

179 000 44 750

81 300 20 325

80 200 20 050

kunde specialstuderas. Tidningarna i urvalet delades in i två storleksgrupper enligt ovanstående sammanställning. Av sammanställningen framgår, att de konkurrerande förstatidningarna i grupp 1 är ungefär 2,5 gånger så stora genomsnittligt sett som andratidningarna. I grupp 2 är förstatidningarnas upplagor i medeltal drygt dubbelt så stora.

För varje grupp har personal, totalt spaltutrymme och annonsvolym, intäkter och kostnader i tidningsrörelsen studerats. I tabell 3:14 redovisas först antalet anställda i olika funktioner i genomsnitt per företag inom varje grupp. Det totala antalet anställda är väsentligt färre i andratidningarna än i kon-

Tabell 3:14. Antalet anställda (ej tidningsbud och anställda i birörelser) i medeltal per företag i sinsemellan konkurrerande första- och andratidningar samt i en jämförelsegrupp av ensamtidningar Anställda i meadminideltal strativ per föret. avdeln. Grupp 1 Inbördes konkurrerande: 4 förstatidningar (30 000—37 000 ex.) 4 andratidningar (10 000—17 000 ex.) Jämförelsegrupp: 4 ensamtidningar (10 000—17 000 ex.) Grupp 2 Inbördes konkurrerande: 4 förstatidningar (40 000—53 000 ex.) 4 andratidningar (14 000—25 000 ex.) Jämförelsegrupp: 4 ensamtidningar (14 000—25 000 ex.)

Därav anställda på annonsavdeln.

redaktionsavdeln.

teknisk avdeln.

distr. avdeln.

136,5

16,5

16,5

58,5

8,5

83 k u r r e r a n d e förstatidningar. Fördelningen mellan olika avdelningars personal är i vissa hänseenden skiljaktig mellan dessa två grupper. Genomsnittligt utgör sålunda i grupp 1 redaktionspersonalen 31 % av antalet anställda i andratidningarna mot 23 % i de konkurrerande förstatidningarna. Vidare har andratidningarna i medeltal fler anställda än ensamtidningar med samma upplaga (jämförelsegruppen). Särskilt märks den stora differensen på redaktionssidan, där i grupp 1 andratidningarna har genomsnittligt 5 fler medan de i grupp 2 har 8 fler anställda än ensamtidningarna. Men även på de administrativa avdelningarna h a r andratidningarna mer personal, särskilt de företag som ingår i grupp 1.

de tidningarna på sina utgivningsorter. Vidare torde andratidningarna vara tvingade att i likhet med sina konkurrenter, i regel större länstidningar, hålla sig med fler lokalredaktioner än ensamtidningar med samma upplaga men mindre spridningsområden. De utgivningsorter där konkurrens ännu förekommer har i regel ett betydligt större spridningsområde och är i sin egenskap av regioncentra omgivna av en rad mindre tätorter. Det visar sig vidare, att den totala textvolymen (dvs. all text exkl. annonser) är större i andratidningarna än i ensamtidningarna av samma storlek. I tabell 3: 15 redovisas totala volymen i spaltmeter samt fördelningen på annonser och övrig text för varje grupp.

Den genomsnittligt större personalstyrkan på andratidningarnas redaktionsavdelningar torde kunna förklaras av dessa tidningars ambition att göra en produkt, som nyhets- och innehållsmässigt kan konkurrera med de ledan-

Som framgår av tabellen har andratidningarna en större textmängd än ensamtidningarna, medan annonsvolymen är ungefär densamma. Det synes uppenbart att det är konkurrensläget som framtvingar detta förhållande. Andra-

Tabell 3:15.

Totalt spaltmeterutrgmme i genomsnitt per företag med fördelning annonser och övrig text

Grupp 1 Inbördes konkurrerande: 4 förstatidn. (30 000— 37 000 ex.) 4 andratidn. (10 000— 17 000 ex.) Jämförelsegrupp: 4 ensamtidn. (10 000— 17 000 ex.) Grupp 2 Inbördes konkurrerande: 4 förstatidn. (40 000— 53 000 ex.) 4 andratidn. (14 000— 25 000 ex.) Jämförelsegrupp: 4 ensamtidn. (14 000— 25 000 ex.)

Totala antalet spaltmeter per årsex. 1963

Därav Annonser

Övrig text

20 612

6 815

13 797

15 239

3 044

12 195

14 626

3 403

24 541

7 123

17 418

17 728

4 160

13 568

15 661

4 019

14 642

på

84 Tabell 3:16.

Intäkter och kostnader i tidningsrörelsen i sinsemellan konkurrerande och andratidningar samt i en jämförelsegrupp av ensamtidningar

första-

Medeltal, 1 OOO-tal kr. Därav Totalintäkter i tidnings- an- upplarörelsen nons- geint. int. Grupp I Inbördes konkurrerande: 4 förstatidn. (30 000—37 000) 4 andratidn. (10 000—17 000) Jämförelsegrupp: 4 ensamtidn. (10 000—17 000) Grupp 2 Inbördes konkurrerande: 4 förstatidn. (40 000—53 000) 4 andratidn. (14 000—25 000) J äm f örelsegr upp: 4 ensamtidn. (14 000—25 000)

övr. int.

Därav TotalResultat kostnad av tidlöner i tidtidn.- post- övr. ningsröo. s o c ningsr. papper avg. kostn. relscn avg.

6 858

4 363 2 411

6 341

2 725

2 347

+ 517

2 691

1 753

2 755

— 64

2 785

1 746

2 634

1 272

1 065

+ 151

8 209

5 059

3 093

7 832

3 636

1 286

2 532

+ 377

4 089

2 615

4 302

2 265

1 491

— 213

3 783

2 227

3 662

1 773

1 330

+ 121

tidningen söker med andra ord att göra en produkt, som textmässigt kan mäta sig med sin större konkurrents. Den tvingas därför som ovan visats att hålla fler anställda än den skulle h a haft om den varit ensam på sin utgivningsort. Tabellen illustrerar även andratidningarnas mindre annonsvolym än de konkurrerande förstatidningarnas. Andratidningarnas ambition att göra en produkt, som nyhets- och innehållsmässigt kan hävda sig gentemot de större tidningarnas, leder därför till ett kostnadsläge som i och för sig är för högt med hänsyn till deras underläge på annonsmarknaden. Det i förhållande till ensamtidningar med samma upplaga större antalet anställda inom administrationsavdelningarna i andratidningar, som kunnat konstateras såväl i detta urval som i

andra sammanhang, måste sättas i samband med deras konkurrensläge. Därvid bör uppmärksammas att den administrativa personalen även inrymmer försäljningssidans personal. För det första följer av andratidningarnas placering inom förhållandevis stora spridningsområden och deras lägre hushållstäckning, att deras organisation måste ha större räckvidd och antagligen också fördelas på flera lokala enheter. För det andra torde man kunna förutsätta, att konkurrensen från den större förstatidningen måste mötas med försäljningsinsatser av en helt annan intensitet än vad som gäller ensamtidningarna — i många fall troligen också den konkurrerande förstatidningen, för vilken behovet av ytterligare upplageökningar kan te sig m i n d r e påträngande än för andratidningen. Inte minst torde omfattande försäljninasin-

85 satser krävas på annonsmarknaden, där det i förhållande till konkurrenten ofördelaktiga mille-mm-priset måste motvägas av aktiv försäljning. (Att förstatidningarna h a r en högre andel anställda på annonsavdelningen torde kunna förklaras av deras större annonsvolym.) De i tabell 3: 16 redovisade kostnaderna och intäkterna i genomsnitt per företag belyser andratidningarnas högre kostnadsläge. Beträffande intäkterna från tidningsrörelsen är skillnaden mellan andratidningar och ensamtidningar av samma storlek inte så stor. I de företag som ingår i grupp 2 är andratidningarnas intäkter t. o. m. genomsnittligt ca 300 000 kr. högre, vilket huvudsakligen beror på större annonsintäkter. På kostnadssidan slår emellertid andratidningarnas större personalutgifter igenom. För grupp 1 är personalkostnaden drygt 200 000 och för grupp 2 nära 500 000 kr. högre per företag än i ensamtidningarna. Till en del betingas skillnaden i totalkostnad även av högre papperskostnader, vilket beror på den större textvolymen jämfört med ensamtidningar-

na. När det gäller postavgifterna finns inget entydigt samband mellan konkurrensläge och kostnadspostens storlek. Detta torde till en del kunna förklaras av att vissa grupper innehåller fler eftcrmiddagstidningar än andra och att dessa postdistribuerar endast en mindre del av upplagan. Gör man en jämförelse mellan antalet anställda enligt tabell 3: 15 och intäkterna enligt tabell 3:16, finner man att det främst är de högre personalkostnaderna i förhållande till intäkterna som leder till andratidningarnas sämre resultat. Medan exempelvis de 4 andratidningarna i grupp 2 hade ca 40 % av de tidningsanställda får de blott 34 % av de totala annonsintäkterna och 30 % av upplageintäkterna inom de 4 tidningsområdena. Detta kan också uttryckas genom att de totala intäkterna sätts i relation till antalet anställda. Intäkten per anställd i grupp 1 är sålunda drygt 50 200 för förstatidningarna men endast 40 000 för andratidningarna. För grupp 2 är läget ungefär detsamma; här h a r förstatidningarna en intäkt per anställd på ca 51 600 kr. och andratidningarna 40 100 kr. per år.

KAPITEL 4

Mål och medel för statens tidningspolitik

4.1.

Bakgrunden

De undersökningar, som pressutredningen låtit utföra angående strukturutvecklingen inom svensk dagspress och tidningsföretagens aktuella ekonomiska läge, ger en allmän bild som skapar allvarliga farhågor inför den framtida utvecklingen. Dessa farhågor gäller främst möjligheterna att på något längre sikt bibehålla konkurrensen på tidningsmarknaden och en för den demokratiska åsiktsbildningen nödvändig mångsidighet i pressens politiska sammansättning. De strukturförändringar som inträffat under efterkrigstiden torde i mänga fall ha varit nödvändiga för att skapa större och mera bärkraftiga företagsenheter. Det kan ä andra sidan icke påstås, att företagsnedläggelserna på tidningsmarknaden genomgående inneburit en strukturrationalisering i den meningen, att det är de minsta företagen som försvunnit. Utredningen vill således fästa uppmärksamheten på att långt mera avgörande än företagsstorleken synes ha varit den konkurrensposition vari tidningarna befunnit sig. Av de nedlagda tidningarna h a r den helt övervägande delen befunnit sig i konkurrensmässigt underläge. Dessa tidningars genomsnittliga upplaga är påtagligt större än upplagan för många av de tidningar, som inte påverkats av strukturförändringarna. Det sagda betyder inte att företags-

storleken saknar betydelse för tidningarnas lönsamhet. Tvärtom synes det vara högst önskvärt, att större och mera bärkraftiga företagsenheter skapas för att utnyttja de stordriftsfördelar, som finns att uppnå också inom tidningsbranschen. Men det i sammanhanget bctjdelsefulla är att gränslinjen mellan lönsamma och icke lönsamma företag ej går mellan stora och små tidningar utan mellan tidningar med u r konkurrenssynpunkt fördelaktiga positioner och tidningar i konkurrensmässigt underläge. Av dessa skäl h a r strukturutvecklingen lett till en kraftig begränsning av konkurrensen på tidningsmarknaden. Utanför de tre största städerna kan konkurrens endast sägas förekomma i ett 20-tal av landets 90 tidningsområden. Visserligen täcker dessa områden tillsammans med storstadspressen en mycket stor del av landets befolkning. Men det ter sig då desto mera väsentligt att konkurrensen inom dessa områden kan bibehållas och att de tidningar, som där finns, ges möjlighet att fortleva. I tidningsmarknadens natur ligger att den är uppsplittrad på många delmarknader med lokal förankring. Möjligheterna att skapa större marknadsunderlag är sålunda mindre inom tidningsbranschen än i andra branscher. Det är svårt att skapa tillräckligt sammansatta produkter, som kan tillgodose de skiftande behoven hos tidningskonsumenter i olika områden. Stora kostnader är dess-

87 utom i allmänhet förenade med geografisk spridning av tidningar. Det synes därför ofrånkomligt, att tidningsmarknaden — i varje fall med rådande tekniska och demografiska förutsättningar — sammansätts av många företag och att dessa företag är förhållandevis små. Jämsides med företagskoncentrationen har dock under efterkrigstiden en utveckling mot större marknader för tidningspressen kunnat iakttas. Därmed avses den ökade överspridningen mellan olika konkurrensområden för s. k. provinstidningar samt den snabba ökningen av vissa storstadstidningars riksspridning. Såvitt utredningen kunnat konstatera, h a r emellertid denna utveckling inte på något avgörande sätt påverkat de lokala konkurrensförhållandena. Inte heller synes den ha inneburit att konsumenternas valfrihet ökat i den meningen, att till deras förfogande står flera tidningar som utgör någorlunda likartade produkter. Sålunda har den ökade spridningen mellan tidningsområdena inte annat än undantagsvis ökat antalet konkurrerande tidningar inom regionen, eftersom en mera betydande spridning av tidningar från andra utgivningsorter ofta sammanfallit med nedläggning av lokala tidningar, t. ex. i den formen att en lokal tidning inköpts av det företag, som velat göra en inbrytning i tidningsområdet. Därigenom h a r överspridningen i stort sett endast ersatt bortfallet av lokal konkurrens. Den ökade konkurrensen mellan tidningsområdena synes inte heller betyda, att en konkurrens på »regional» basis ersatt den »lokala» konkurrensen. En mera påtaglig inbrytning i ett annat tidningsområde synes ha varit möjlig endast när den lokala tidningen är en mer eller mindre artskild produkt, dvs. har en mycket liten upplaga med exklu-

sivt lokalt innehåll. Denna utgör då i allmänhet ett komplement till den större tidningen. Snarare spåras därför en tendens till uppkomsten av regiontidningar — bäde av typen storstadstidningar och landsortstidningar — som avancerar mot en regional »monopolsituation», där de kvarvarande lokaltidningarna bildar små »monopolöar» inom regionen. En uppdelning av marknaden — både på upplage- och annonsområdet — skulle därmed uppstå för dessa regionala och lokala ensamtidningar. När det gäller den riksspridda storstadspressen är den genomgående att betrakta som ett komplement till de lokala tidningarna, dvs. den h a r lett till ökad dubbelläsning. Utredningen vill understryka, att den för sin del inte betraktar det såsom realistiskt att vänta sig att konkurrens mellan flera tidningar med lokal anknytning skall kunna skapas på ett stort antal av de orter, där idag endast en tidning utges. De små, lokala ensamtidningarna utgör för övrigt inte huvudproblemet ur strukturell synpunkt, eftersom de i allmänhet synes vara ekonomiskt bärkraftiga till följd av sin skyddade konkurrensposition. Å andra sidan h a r utredningen inte heller funnit, att strukturutvecklingen på tidningsmarknaden innehåller tendenser som pekar mot förstärkt konkurrens och ökad valfrihet för konsumenterna. Möjligen kan den tekniska utvecklingen tillsammans med den i takt med ökad folkupplysning vidgade intressesfären hos människorna skapa både möjligheter för och behov av en i egentlig mening riksspridd storstadspress. Inför detta perspektiv bör dock erinras om att förutsättningen för att storstadspressen skall kunna erbjuda en tillräcklig mångsidighet i urvalet är att även dess tidningar består. Av de tio tidningsföretag, som utger tidningar i de tre största städerna,

88 redovisade emellertid fem betydande underskott pä sin rörelse år 1963. Mot denna bakgrund vill utredningen framhålla, att det väsentliga syftet med en statlig tidningspolitik måste vara att skapa förutsättningar för ett ökat antal ekonomiskt bärkraftiga tidningsföretag i inbördes konkurrens. Man bör därvid utgå från att ekonomisk bärkraft inte kan säkerställas utan att större marknader uppstår för de konkurrerande tidningarna. Stödet måste sålunda i första hand ta sikte på att bibehålla och förstärka den konkurrens som nu förekommer på riksplanet samt mellan tidningar med regional spridning (s. k. länstidningar). Dessa tidningar bör ges resurser att nå ett förbättrat ekonomiskt underlag genom att utvidga sina marknader. Den strukturutveckling på tidningsmarknaden, som möjliggör valfrihet för konsumenterna och mångsidighet i opinionsbildningen, måste enligt utredningens mening ta form av en ökad konkurrens på regional basis mellan tidningarna. Storleken av de områden, inom vilka konkurrens mellan två eller flera tidningar kan ske till villkor som ger dem ekonomisk bärkraft, varierar givetvis med befolkningstäthet och andra faktorer. Någon generell formel kan därför inte anges för den marknadsstorlek, som i det enskilda fallet ter sig optimal — en omständighet av betydelse för valet av medel för ett statligt tidningsstöd. Enligt utredningens mening är dock de nuvarande spridningsområdena i allmänhet för små. Uppgiften för tidningsstödet kan således inte vara att bibehålla den rådande strukturen på tidningsmarknaden och att säkerställa existensen av varje i dag utgiven tidning, oberoende av dess storlek och marknadsmässiga förutsättningar. I stället bör en strukturrationalisering komma till stånd, som ökar antalet bärkraftiga tidningsföretag inom varje kon-

kurrensområde. Även om en fortsatt företagskoncentration inte kan undvikas, får den inte som hittills i många fall skett eliminera den fria konkurrensen. Den måste i stället skapa förutsättningar för en ökad konkurrens. En av de negativa konsekvenserna av den företagskoncentration som ägt rum pä tidningsmarknaden har varit de begränsningar, som inträtt i konsumenternas valfrihet. Förutsättningen för att en sädan frihet skall existera är att människorna har tillgång till ett antal tidningar, som är någorlunda homogena i fråga om bevakning och återgivning av nyheter, politisk debatt och — inte minst — a n n o n s e r i n g , varigenom de kan betraktas som likartade produkter. För att denna homogenitet skall uppstå, måste tidningarna i allmänhet ha samma geografiska intressesfär och nyhetstäckning. Det betyder inte att tidningarna måste utges på samma ort, endast att deras konkurrensområden sammanfaller. En koncentration på tidningsområdet, som innebär att tidningar med dessa egenskaper minskar i antal, måste kraftigt beskära konsumenternas möjligheter att välja informationsorgan. Givetvis kan konsekvenserna av minskad frihet i konsumtionsvalet och/eller försämrade informationsmöjligheter inte fysiskt mätas. Människornas behovav information med lokal anknytning, av levande kontakt med den omgivande verkligheten, h a r dock manifesterats på olika sätt. I vårt land h a r det bl. a. skett genom framväxten av lokala nyhetsorgan av annonsbladets karaktär; en tendens som gjort sig gällande framför allt i vissa storstäder. I Storbritannien, där tidningskoncentrationen gått avsevärt längre, är denna tendens fullt skönjbar. Strukturförändringarna inom tidningsbranschen avspeglas inte på något påtagligt sätt i de förskjutningar som

89 inträffat i dagspressens politiska sammansättning. Den största förändringen består av den ökade andel av totalupplagan, som tillförts socialdemokratisk press, vilket helt är en följd av Landsorganisationens förvärv av StockholmsTidningen och Aftonbladet. Motsvarande minskningar av upplageandelen h a r fördelats ganska jämnt över övriga partiers press med undantag för högerpressen vars andel är oförändrad. Orsaken till att höger- och folkpartipressens andelar inte påverkats i större utsträckning — trots det stora antalet nedlagda högeroch folkpartitidningar och trots att två stora folkpartitidningar blivit socialdemokratiska — torde vara två. Dels h a r upplagorna i de nedlagda tidningarna varit förhållandevis små (vilket inte gäller de under 1950-talet nedlagda socialdemokratiska tidningarna Morgontidningen och Aftontidningen) dels h a r dessa partiers tidningar, som genomgående befinner sig i gynnsamma konkurrenspositioner, haft betydande upplageökningar (särskilt folkpartiets storstadspress). Icke desto mindre har strukturutvecklingen och marknadssituationen inom . tidningsbranschen skapat ett läge, där riskerna för en kraftig beskärning av den politiska åsiktsbildningens mångsidighet ter sig påtagliga. De två partier, socialdemokratin och centerpartiet, vars andel av den samlade upplagan är minst i förhållande till deras röstmässiga storlek, representeras i dag huvudsakligen av andratidningar, dvs. tidningar i konkurrensmässigt underläge som endast med stora ekonomiska svårigheter kan leva vidare. Skulle den framtida strukturutvecklingen få samma innehåll som hittills, betyder det att dessa meningsriktningars möjligheter att göra sina röster hörda i den politiska debatten starkt reduceras eller helt utplånas. Inför detta perspektiv finns det an-

ledning att ställa frågan vilken betydelse dagstidningarna h a r för den politiska åsiktsbildningen. Ibland framföres sålunda uppfattningen, att denna betydelse är ringa och att andra media, främst televisionen, är avgörande för opinionsbildningen. Denna uppfattning brukar stödja sig på det i och för sig riktiga förhållandet, att tidningarnas ledarsidor och kommenterande avdelningar endast har ett fåtal läsare. De invändningar som kan riktas mot detta resonemang är bl. a. två. För det första har genom olika undersökningar konstaterats att tidningarnas kommenterande avdelningar visserligen läses av ett litet antal människor men att dessa utgör viktiga instrument för den politiska åsiktsbildningen i sina respektive miljöer. Det h a r sålunda visat sig att tidningarna för de s. k. opinionsförmedlarna utgör den viktigaste informationskällan. De politiskt aktiva och intresserade medborgarna är inte bara den grupp, som mer än andra läser tidningarnas ledarsidor och övriga politiska information; de bildar också kärnan i partiernas lokala politiska arbete. För det andra sker politisk opinionsbildning och -påverkan inte bara på tidningarnas ledarsidor. Av väsentlig betydelse är också urvalet av nyheter och behandlingen av politiskt nyhetsmaterial. Den dagliga påverkan som uppstår via en tidnings »ansikte» — dess urval av politiska händelser, dess beskrivning av skeendet i samhället och den ständigt pågående debatt mellan meningsriktningar och idéer, som föres också på nyhetssidorna — bör inte underskattas vid bedömningen av tidningarnas roll i opinionsbildningen. Denna påverkan behöver långtifrån vara resultatet av en medveten »politisering» av nyheterna — vilket kan anses höra till undantagen — utan blir en följd av skiftningar i de enskilda tidningarnas

90 intresseinriktning och samhällsuppfattningen hos dess medarbetare. Den behöver således inte följa någon given partilinje men måste ändå antas i en eller annan riktning forma den samhällsbild, varpå tidningarnas läsare bygger sin politiska uppfattning. Frånvaron av debatt i en politiskt mångsidig tidningspress, där meningsskiljaktigheter och intressemotsättningar blottas, måste dessutom antas minska den politiska orienteringen hos medborgarna. Dessa risker ökar om den enda kvarstående tidningen avstår från behandling av kontroversiellt politiskt stoff. Tidningens övervakande funktion i det politiska livet kan med andra ord te sig mindre angelägen när den, såsom enda tidning i bygden, skall täcka alla intressegrupper och meningsriktningar. Förutsättningen för riktig politisk information hos medborgarna är att meningsbrytningar mellan tidningarna återspeglar politiska meningsskiljaktigheter på det rikspolitiska eller lokalpolitiska planet. I den meningen blir frånvaron av partipolitisk åsiktsbildning i tidningarna till men för hela vårt politiska liv. Dessa olika hypoteser om konkurrensens betydelse för konsumenternas valfrihet och åsiktsbildningen i det demokratiska samhället utsattes givetvis för en rad modifikationer vid konfrontationen med verkligheten. Effekten av förekomsten respektive frånvaron av konkurrens måste således antas variera från fall till fall. Enligt utredningens mening måste man dock utgå från att konkurrens skapar bättre och slagkraftigare tidningar till gagn för såväl tidningarnas läsare som det politiska livet. I motsatt fall skulle de förutsättningar varunder tidningarna arbetar i ett grundläggande avseende skilja sig från de lagar som styr all annan ekonomisk aktivitet.

Mot denna bakgrund bedömer utredningen det såsom allvarligt, att de ekonomiska svårigheterna inom tidningsbranschen koncentreras till de företag, som i dag utgör ena hälften av de kvarstående konkurrerande enheterna på tidningsmarknaden, dvs. de som h ä r benämnts andratidningar. Den analys av tidningsföretagens ekonomi, som redovisas i bil. 1 och kap. 3, ger däremot inte vid handen att det ekonomiska läget inom branschen generellt sett skulle vara dåligt. Den genomsnittliga lönsamheten är visserligen förhållandevis låg. Men dels påverkas genomsnittet av förlustföretagen, dels är tidningsföretagen i allmänhet små (varvid deras lönsamhet väl kan jämföras med lönsamheten hos företag i motsvarande storleksklasser inom andra b r a n s c h e r ) . Anledningen till denna markanta uppdelning av branschen i vinst- och förlustföretag är, såsom tidigare betonats, konkurrensförhållandenas avgörande betydelse för tidningsrörelsens ekonomiska resultat. Tidningsbranschens ekonomiska problematik kan således sägas vara av strukturell art. Av totalt ca 115 företag, som utger tidningar med minst 2 nummer per vecka, sviktar den ekonomiska bärkraften hos ungefär en fjärdedel. Även om de inte samtliga i dagsläget redovisar förluster och således för sin fortsatta utgivning är direkt beroende av kapitaltillskott utifrån, är deras ekonomiska situation dock sådan, att utgivningen på längre sikt äventyras. Enligt utredningens mening är det ett vitalt intresse för det demokratiska samhället att rätten till fri opinionsbildning och rätten för olika meningsriktningar att sprida sina åsikter inte göres illusorisk genom ekonomiska h i n d e r att utnyttja tryckfriheten. De ekonomiska förhållanden som råder på tidningsmarknaden har skapat ett läge, där dessa rättigheter hotas. Det avgörande är där-

91 vid att inga tecken kan sparas, som tyder på att de i denna riktning verkande krafterna skulle avta och någon form av balans uppstå. De utförda undersökningarna visar, att de i konkurrenshänseende underlägsna tidningarna inte av egen kraft kan häva sitt underläge. En fortsatt tidningsdöd synes sålunda oundviklig om inga åtgärder vidtas. Gentemot uppfattningen att samhället genom direkt stöd bör ingripa i tidningsbranschens ekonomiska förhållanden har vissa invändningar riktats. Vad man främst vänt sig mot är att detta stöd skall kunna vara selektivt, dvs. inte vara helt neutralt med avseende på tidningsföretagens inbördes förhållanden och konkurrensläge. Utredningen vill redan nu framhålla — såsom kommer att framgå av den följande analysen av tidningspolitikens medel — att ingen stödform är helt neutral i dessa avseenden. Varje hittills existerande eller diskuterad form för statens tidningsstöd har konsekvenser i en eller annan riktning för företagens inbördes läge. Utredningen vill dock närmare motivera, varför den anser att selektiva stödformer bör kunna övervägas. Bland de invändningar, som riktats mot statliga subventioner till tidningsföretag, återfinnes två motsatta argument. Enligt det ena är subventioner gagnlösa, därför att en rad företag nedlagts trots att de erhållit subventioner. Enligt det andra är statliga subventioner farliga, därför att de kominer att ha kraftiga effekter på företagens inbördes läge och snedvrida konkurrensen till den grad, att i dag bärkraftiga företag kommer att gå under när de möter konkurrens från subventionerade företag. Utredningen kan inte finna annat än att båda dessa argument innebär kraftiga överdrifter åt var sitt håll. Konkurrensen på tidningsmarknaden erhåller, såsom tidigare redovisats i kap. 3, av

flera skäl en särprägel. Det viktigaste skälet är att tidningarna säljer sin produkt på två marknader, dvs. upplageoch annonsmarknaden. Den upplagemässigt större tidningen h a r därvid en bättre intäktsposition inte bara till följd av sin större upplaga utan också genom en motsvarande dominans på annonsmarknaden. Eftersom annonsintäkterna svarar för den ojämförligt största delen av tidningarnas intäkter, är det dessutom denna intäktspost som avgör skillnaden i ekonomiska förutsättningar mellan första- och andratidningar. Däremot är kostnaderna till allra största delen beroende av insatserna för produktion och försäljning på upplagemarknaden. Det betyder att kostnadsläget mellan konkurrerande tidningar, som framställer ungefär likartade produkter, företer mycket mindre avvikelser än intäktsläget. Den mindre tidningen h a r dessutom i allmänhet högre framställningskostnader per upplageenhet än den större tidningen till följd av den höga andelen fasta kostnader. Därtill kommer att tidningens dubbla karaktär av annons- och nyhetsorgan försätter den större tidningen i en stadigt uppåtgående rörelse via den s. k. upplagespiralen. Det innebär att ett övertag på exempelvis annonsmarknaden attraherar flera abonnenter som i sin tur framkallar mera annonser o. s. v. Däremot kan den mindre tidningen endast med stora ansträngningar undgå att hamna i spiralens nedåtgående rörelse. Vad beträffar invändningen att statliga subventioner skulle innebära att konkurrensförhållandena helt omkastades, måste man enligt utredningens mening utgå från att det skulle krävas mycket stora kapitaltillskott till den enskilda tidningen för att ändra de ovan redovisade konkurrensbetingelserna. En tidnings konkurrensmedel är i stort sett t r e : produktens innehåll och ut-

92 formning, distributionssättet och —• i viss mån — en aktiv försäljning på annons- och upplagemarknaden. Men även om den tidning, som befinner sig i konkurrensmässigt underläge, skulle kunna i alla dessa tre avseenden överträffa konkurrenten, kommer det att kräva stora insatser och ta lång tid. För det första är det förenat med mycket stora kostnader att vända den s. k. upplagespiralen, dvs. höja upplagan i ett läge när annonserna saknas. För det andra är det inte säkert att en tidning med liten upplaga omedelbart får reaktioner inför en upplageökning i form av stigande annonsintäkter. Och i sådant fall undergrävs snabbt dess ekonomi. För det tredje torde man kunna utgå från att efterfrågan på tidningsmarknaden endast med betydande tröghet reagerar inför försäljningsansträngningar, när de innebär att en del av konkurrentens marknad måste erövras. Människor byter antagligen inte tidning med samma lätthet som de kan förändra övriga konsumtionsvanor. En mycket väsentlig del av tidningarnas försäljningspolitik torde sålunda vara att skapa »märkestrohet», dvs. att ge sin produkt en särprägel som gör byte av tidning till ett brott mot inpräglade vanor och intressen. Enligt utredningens mening är det inte realistiskt att räkna med subventioner av sådan omfattning, att den mindre tidningen helt kan sätta samtliga dessa faktorer ur spel. Dessutom kommer de redan utgående subventionerna i hög grad de större tidningarna till godo. Å andra sidan förefaller det inte troligt, att subventioner till tidningsföretag skulle vara gagnlösa eller t. o. m. försämra en tidnings möjligheter att överleva konkurrensen frän en större tidning. En sådan effekt torde inte kunna härledas ur det förhållandet, att ett antal nedlagda företag erhållit subventioner, eftersom orsaken till nedläggningen

tvärtom varit att subventionerna indragits. I själva verket är det de subventioner, som utgått och utgår från organisationer, företag och enskilda, som svarar för att i dag konkurrens i en rad fall ännu förekommer på tidningsmarknaden. Såsom framgått av kap. 2 har inte minst de politiska partierna här bidragit med betydande belopp. Det gäller särskilt den socialdemokratiska pressen, som redan frän början dominerades av tidningar i konkurrensmässigt underläge. Trots detta har huvuddelen av de socialdemokratiska tidningarna kunnat bestå och i flera fall utvecklats till bärkraftiga företag. I anslutning till de två ovan relaterade invändningarna mot statliga tidningssubventioner har också hävdats, att orsaken till den dåliga lönsamheten hos andratidningarna är att dessa företag inte drivs rationellt. Subventioner skulle därmed ytterligare uppmuntra en extensiv utgiftspolitik och sålunda göra ont värre. Detta påstående i sin generella form styrks inte på någon punkt av det material, som insamlats och studerats av utredningen. Andratidningarna h a r visserligen i genomsnitt ett högre kostnadsläge än vissa andra tidningar av samma storlek. Men detta förklaras mer än väl av att dessa senare tidningar är ensamma inom sina konkurrensområden. Andratidningarnas högre kostnader beror således, såsom även tidigare utvecklats, på att de aAr konkurrensskäl tvingas att framställa en produkt som är någorlunda likvärdig med den större konkurrentens. Det innebär också i många fall en dyrbarare distributionsapparat än ensamtidningen behöver utveckla. Dessutom tvingas andratidningen att på ett helt annat sätt än förstatidningen arbeta med aktiv försäljning och avsätta personal för prenumerantförvärvning och annonsackvisition. Med tanke

93 på att den måste slå ut sina fasta kostnader på en betydligt mindre upplaga än den konkurrerande större tidningen, är det snarare ägnat att förvåna att andratidningarnas styckekostnader inte i ännu högre grad än vad som är fallet ogynnsamt avviker från förstatidningarnas. Utrymmet för kostnadsncdskärningår i andratidningsföretagen måste således antas vara ytterst begränsat. Om större besparingar skall kunna göras måste de gälla sådana egenskaper hos tidningen, som direkt berör dess konkurrenskraft: försämrad distribution, innehålls- och kvalitetsmässiga beskärningar av produkten eller övergång till färre utgivningsdagar. Särskilt det senare har för många mindre tidningar i skyddade konkurrenspositioner, dvs. ensamtidningar, visat sig vara synnerligen lönsamt. För den tidning, som har att direkt möta lokal konkurrens, måste det däremot antas kraftigt begränsa dess upplaga och därmed dess inkomster. Ytterligare ett argument mot subventioner skall beröras. Det bygger på en annan förklaring till skillnaden i lönsamhet mellan olika tidningar än den utredningen redovisat. Företagskoncentrationen och tidningsdöden påstås sålunda vara ett resultat av tidningskonsumenternas värderingar; det skulle finlas en benägenhet hos tidningskonsumtionen att riktas mot ett enda organ. Koncentrationen uppfattas med andra ord som en strukturrationalisering, där de »bästa» tidningarna överlever, medan de »sämsta» försvinner — allt i enlighet med konsumenternas värdering av vad som är bra och dåliga tidningar. Denna beskrivning av marknadsmekanismen kan emellertid inte vara riktig. All erfarenhet visar att en tidnings framgång eller misstyckande inte primärt sammanhänger med h u r många läsare den h a r utan med dess konkurrenssituation. En hänvisning till kon-

sumenternas värderingar förklarar inte varför förlustföretagen ofta har mångdubbelt flera läsare än de vinstgivande små ensamtidningarna. Hänsyn till konsumenternas värderingar är i stället, som tidigare betonats, ett argument för statliga subventioner. De hundratusentals människor, som genom sitt konsumtionsval visat, att de föredrar en viss tidning trots att den går med förlust, ges härigenom fortsatt valfrihet. Kravet på frihet i konsumtionsvalet måste i detta sammanhang tillmätas en särskild vikt. Utredningen vill sammanfattningsvis anföra, att dess studium av olika former för ett statligt tidningsstöd haft följande utgångspunkter. Med tanke på tidningarnas betydelse för samhällsdebatt och opinionsbildning är det av största vikt, att dagspressens politiska mångsidighet kan bibehållas och helst förstärkas. Biskerna för en accelererad utveckling mot ett läge, där den fria konkurrensen och en mångsidig politisk opinionsbildning på tidningsmarknaden mer eller mindre upphör, synes vara högst påtagliga. Skall denna utveckling hejdas, måste tidningsstödet få en sådan utformning, att det också möjliggör en utjämning av de skillnader i konkurrensbetingelser, som nu av olika skäl ej kan avlägsnas genom marknadskrafterna. Det betyder, att en väsentlig del av stödet bör kanaliseras till andratidningarna, sä att den existerande konkurrensen bibehålles och utvidgas till större områden. Stödet bör dessutom få en sådan form, att det möjliggör koncentrerade insatser för såväl upprustning och konsolidering av existerande tidningar som etablering av nya tidningar. 4. 2. Den indirekta

beskattningen

Dagstidningar är för närvarande befriade från allmän varuskatt (omsättnings-

94 skatt). Företagens kostnadssida påverkas sålunda av omsättningsskatt endast i den utsträckning i tidigare försäljningsled beskattade varor inköpes. För de väsentligaste råvarorna i tidningsproduktionen (papper, tryckfärg, klichéer etc.) gäller, att de ej belastas av varuskatt. Uppgifter om den kostnadseffekt som via omsättningsskatten för närvarande uppstår i tidningsbranschen, totalt eller för enskilda företag, finns ej tillgängliga. Med hänsyn till att inköp av skattepliktiga varor främst torde ske i samband med nyanskaffningar av maskiner, inventarier e t c , bör omsättningsskattens kostnadseffekt dessutom förete betydande variationer både i tiden och mellan enskilda företag. Enligt det förslag om höjning av omsättningsskatten med 3 procentenheter, som framlagts i 1965 års statsverksproposition, undantas för övrigt företagens inköp av inventarier och maskiner från verkningarna av skattehöjningen. För utredningen, som h a r att undersöka behovet av ytterligare stöd till tidningspressen, skulle det mot denna bakgrund i och för sig inte finnas någon anledning att vidare beröra varuskatten. Skäl föreligger dock att ägna frågan ett visst studium. Allmänna skatteberedningen h a r sålunda i sitt förslag om mervärdeskatt utgått från att tidningarnas omsättning skall beskattas (till den del den icke består av annonsintäkter). I anslutning härtill har reservationsvis i beredningen andra förslag framförts: dels fullständig skattebefrielse av dagstidningar (vilket till följd av mervärdeskattens konstruktion innebär att även nuvarande skattebelastning upphör) dels en begränsad beskattning av tidningarna via en särskild pappersskatt. Dessutom bör en värdering ske av omsättningsskattens betydelse för tidningarnas ekonomi och marknadsförhållanden med hänsyn till den avvägning mel-

lan olika stödformer, som kan aktualiseras. Allmänna skatteberedningens förslag rörande beskattningen av tidningsföretagens omsättning innebär att skatt skall erläggas för samtliga intäkter med undantag för intäkter från annonsuppdrag och annonsförmedling. Ingående skattebelastning i annonsverksamheten blir avdragsgill och dras av från skatten på företagets omsättning exkl. annonsintäkter. Såsom framgått av det föregående kan frågan om h u r tidningarnas kostnadsläge påverkas av en övergång till mervärdebeskattning resp. införandet av skatteplikt för tidningsföretagens omsättning inte besvaras i kvantitativa termer. Vissa hållpunkter finns dock för att bedöma h u r det relativa priset på tidningar i förhållande till andra varor skulle komma att påverkas vid en sådan övergång. Förutsättningen är då, alt omsättningsskatten i dess helhet övervältras i priset på samtliga varor. Vid nuvarande indirekta skattesystem h a r dagstidningarna en skattefördel i förhållande till producenterna av de flesta nyttigheter, som inköpes av hushållen. Införandet av skatteplikt även för dagstidningarnas omsättning betyder, att denna skattefördel upphör. Priset på dagstidningar måste således höjas procentuellt mera än andra varupriser vid en allmän och fullständig skattcövervältring i priserna. Exempel: Antag att man vid en viss prisstruktur inför en omsättningsskatt på 6 %, som höjer priset på tidningar med 2 % och med 6 % på övriga, icke skattebefriade varor. Sedan denna nya prisstruktur etablerats, höjes omsättningsskatten till 10 %. Vid fullständig övervältring kommer priset p å tidningar att stiga med 7,8 % (från index 102 till 110) och genomsnittspriset på övriga varor med 3,8 % (från index 106 till 110).

95 Detta starkt förenklade resonemang ger naturligtvis inget underlag för slutsatser om hur mycket efterfrågan på dagstidningar kan komma att minska som följd av en relativ prisförskjutning. Dessutom måste hänsyn tas till andra samtidigt inträffande händelser, som kan påverka det relativa priset i motsatt riktning. Särskilt gäller detta de faktorer, som avgör möjligheterna att i olika branscher helt eller delvis övervältra en indirekt skattehöjning. För tidningarnas del existerar åtminstone i teorin möjligheten att övervältra skattehöjningen på annonspriserna. Enligt skatteberedningens förslag skattebefrias annonserna helt. I detta fall uppstår således utrymme för annonsprishöjningar av samma procentuella storlek som skattehöjningen för övriga varor och tjänster utan att det relativa kostnadsläget för annonsköparna förskjutes till annonsernas nackdel. Alternativt kan vid oförändrade annonspriser och därmed lägre annonskostnader i förhållande till andra försäljningsmedia en efterfrågeökning på annonser uppstå, som gör det möjligt för tidningsföretagen att bära en del av skattehöjningen utan övervältring i tidningspriset. I allmänna skatteberedningens betänkande framföres reservationsvis ytterligare två förslag ang. den indirekta beskattningen. Det ena förslaget innebär, att tidningsföretagen skall erhålla befrielse från all beskattning av omsättningen. De skall dessutom av staten erhålla restitution av de skatter, som erlagts vid inköp av redan beskattade varor och tjänster. I förhållande till dagsläget betyder detta, att tidningsföretagen befrias även från de indirekta skatter, som de nu betalar vid investeringar och vissa inköp. Därigenom ökas tidningarnas skattefördel i förhållande till andra konsumtionsvaror. (Enligt det tidigare återgivna exemplet skulle där-

vid tidningspriset kunna sänkas med 2 % medan övriga varupriser stiger med ca 4 %.) Enligt det andra förslaget skall dagstidningarnas beskattning vid övergången till mervärdeskatt anpassas så, att skattebelastningen i stort sett motsvarar den nuvarande belastningen från allmänna varuskatten. Tidningarnas omsättning skattebefrias men restitution medges ej för den omsättningsskatt, som utgår på tidningarnas inköp av papper. Tidningskonsumtionen

Motiven för att undanta dagstidningarna från den allmänna varuskatten angavs av 1952 års kommitté för indirekta skatter vara av dels skatteteknisk, dels principiell art. Särskilt åberopades den omständigheten att tidningspressen i de flesta länder, som infört konsumtionsbeskattning, un dantagits frän dylik beskattning. De rent skattetekniska motiven för en särbehandling av tidningspressen synes förlora i styrka vid mervärdebeskattning enligt vad som framhålles av skatteberedningens majoritet liksom av reservanterna. Majoritetens uppfattning att tidningarna inte bör undantas från mervärdebeskattningen h a r i första hand en skatteteknisk motivering. En slopad skattefrihet för nu frän skatteplikt undantagna publikationer men med bevarad skattefrihet för annonser h a r sålunda enligt beredningens mening bestämda fördelar ur skatteteknisk synpunkt. Såsom ytterligare skäl framhåller beredningen svårigheterna att finna en sakligt berättigad gränsdragning mellan olika nyhets- och kulturmedia — dagspress, veckopress, fackpress, böcker, radio och television. En i möjligaste mån enhetlig behandling i beskattningshänseende av dessa media är enligt beredningens mening nödvändig. Uppfattningen att de skattetekniska

96 övervägandena snarast talar för en utsträckning av omsättningsskatten till att omfatta även dagstidningarna motsäges ej av reservanterna. Deras förslag att helt eller delvis undanta tidningarna från mervärdeskatten synes såsom bärande skäl ha syftet att bibehålla tidningarnas nuvarande förmånsställning inom konsumtionsbeskattningen. Från pressutredningens utgångspunkter är den sistnämnda aspekten på tidningspressens beskattning av mera primärt intresse än den skattetekniska. Ett fortsatt undantagande från omsättningsskatt måste — särskilt i samband med en skärpning av den allmänna konsumtionsbeskattningen — ses som ett led i en strävan att upprätthålla konsumtionen på detta område genom att ge den skattemässiga fördelar i förhållande till annan konsumtion. Såsom tidigare anförts är det svårt att ange betydelsen för tidningarnas ekonomi i allmänhet av denna skatteförmån, eftersom kunskap saknas om möjligheterna att utan efterfrågeminskning övervältra eventuella skattehöjningar i tidningspriset. En annan faktor av betydelse i sammanhanget är de gynnsamma verkningar som enligt skatteberedningens förslag kan uppstå för tidningarnas ekonomi i och med att priset på olika reklammedia och andra försäljningsmetoder kommer att förskjutas till annonsernas förmån. Den allmänna presumtionen bör dock vara, att tidningskonsumtionen påverkas i negativ riktning, om den nuvarande skattefördelen försvinner, medan påverkan går åt andra hållet, om skattefördelen förstärkes, vilket skulle ske enligt båda de reservationsvis framförda förslagen till mervärdebeskattning av tidningar.

Struktureffekter Diskussionen av konsumtionsbeskattningens plats bland olika medel för

samhällets stöd till dagstidningarna kan dock icke slutföras utan att uppmärksamhet ägnas frågan hur indirekta skatteförmåner påverkar strukturen på tidningsmarknaden, dvs. konkurrensförhållandet mellan tidningarna i allmänhet och den ekonomiska situationen för de mindre bärkraftiga tidningarna i synnerhet. Eftersom pressutredningens syfte bl. a. är att söka metoder för att motverka en för konkurrensen skadlig koncentration på tidningsmarknaden är denna frågeställning av särskilt intresse. Av utredningens undersökningar angående dagstidningarnas ekonomiska läge framgår, att situationen ingalunda är likartad för de olika tidningsföretagen. Tidningsföretagens vinster uppvisar en betydande spridning. En rad bärkraftiga tidningsföretag finns således. För deras del är skälen för ett generellt stöd till tidningskonsumtion inte helt självklara. Vidare framgår, att det ekonomiska resultatet i tidningsföretagen inte generellt sett förbättras, när omsättningen växer. Detta gäller i varje fall för den del av omsättningen, som beror av upplageintäkterna. Tidningar med samma upplaga uppvisar sinsemellan stora variationer i fråga om ekonomisk avkastning. Man kan således återfinna upplagemässigt stora tidningar, som går med förlust, och små tidningar, som h a r en stark ekonomisk ställning. Däremot visar ett studium av sinsemellan konkurrerande tidningar, att den ekonomiskt starkare tidningen också h a r större omsättning, i form av såväl upplage- som annonsintäkter, än den eller de tidningar inom konkurrensområdet, som h a r en ekonomiskt svagare ställning. Ett samhälleligt stöd till dagstidningarna i form av befrielse från omsättningsskatt innebär att stödets absoluta storlek växer med det enskilda företagets omsättning. Detta behöver i enlig-

97 het med vad ovan sagts inte innebära att det statliga stödets tyngdpunkt, mätt i kronor, förläggs till de mest bärkraftiga tidningarna. Däremot torde stödets fördelning mellan konkurrerande tidningar vara sådan, att de största beloppen tillfaller dem som hävdat sig väl på marknaden. Om stödets syfte inte endast är att allmänt stimulera tidningskonsumtion utan även att motverka koncentrationstendenser och möjliggöra en differentierad tidningspress, ter sig därför ett enbart till omsättningen anknutet stöd mindre ändamålsenligt. Detta resonemang har emellertid i första hand giltighet, när det är fråga om att i ett läge, där tidningarnas omsättning beskattas, helt eller delvis upphäva beskattningen. Leder skattesänkningen till motsvarande prissänkningar förbättras tidningarnas ekonomiska läge endast i den mån prissänkningen stimulerar tidningskonsumtionen i allmänhet. Hur en dylik konsumtionsökning skulle fördelas mellan de konkurrerande tidningarna är svårt att förutsäga. Det finns dock knappast någon anledning att anta, att en eventuellt pågående koncentrationstendens skulle avbrytas, eftersom prisförhållandet mellan konkurrerande tidningar inte påverkas. Skulle skattesänkningen inte utnyttjas för prissänkningar, följer ä andra sidan att den största intäktsökningen tillfaller tidningarna med den största omsättningen. Förutsättningarna är delvis annorlunda om ett redan utgående stöd avlägsnas genom en skattehöjning, övervältras skattehöjningen helt i priserna för samtliga tidningar, behöver konkurrenssituationen i och för sig inte påverkas. Det beror på prishöjningens verkningar för tidningskonsumtionen. Det är därvid tänkbart, att en konsumtionsminskning förstärker koncentrationstendenserna genom bortfall av »dubbelläsning» och därmed av upplaga för de i 7 — 514588

konkurrenshänseende svagare tidningarna. Hänsyn måste dessutom tas till de skillnader, som kan föreligga i fråga om tidningsföretagens möjligheter att övervältra skatten i andra priser än tidningspriset. Såsom tidigare framhållits ökar dessa möjligheter, om annonsintäkterna även i fortsättningen befrias från omsättningsskatt. Förutsättningarna för en dylik övervältring måste vara avsevärt bättre för den i konkurrenshänseende starka tidningen med stor hushållstäckning och ett i utgångsläget lågt annonspris per hushållsenhet. Förskjutningar i tidningsprisernas relationer kan därvid uppstå med ytterligare skärpning av de ojämna konkurrensbetingelserna som följd. De ovan förda resonemangen hänför sig närmast till konsekvenserna av införandet av skatt på tidningsföretagens totala omsättning resp. på den del av omsättningen, som är hänförlig till upplageintäkter (enligt skatteberedningens förslag). Andra alternativ för tidningsföretagens indirekta beskattning är också tänkbara. I en reservation till allmänna skatteberedningens förslag framföres tanken, att nyhetstidningarna vid övergången till mervärdebeskattning skall undantas frän omsättningsskatt medan däremot någon avdrags- och restitutionsrätt inte skall gälla för den mervärdeskatt, som kommer att utgå på tidningspapper. Såsom tidigare anförts saknas information om den nuvarande indirekta beskattningen av nyhetstidningar såväl i fråga om den totala skattebördan som dess fördelning mellan enskilda företag. I och för sig bör ett visst samband mellan total omsättning och skattebelastning råda. Det kan å andra sidan motverkas av sambandet mellan skattebelastningen och företagets investeringsutgifter. Verkningarna av en särskild pappers-

98 skatt är avsevärt lättare att klarlägga, såvitt avser skattebördans fördelning mellan tidningar av olika storlek och i olika konkurrenslägen. Förbrukningen av tidningspapper har sålunda ett klart positivt samband med såväl upplagans storlek som annonsvolymen (se bl. a. avsnitt 7 n e d a n ) . Det betyder att pappersskatten kan ses som en i viss mån progcssiv skatt på tidningsföretagens totala omsättning. Vid en given upplageintäkt ökar dessutom skattebelastningen med växande annonsvolym. Jämfört med den av skatteberedningens majoritet föreslagna mervärdeskatten skulle en pappersskatt avsevärt mera entydigt påverka konkurrensförutsättningarna till de mindre tidningarnas förmån. I den mån pappersskatten övervältras i höjda tidningspriser bör intäktsläget för dessa tidningar förbättras. Å andra sidan föreligger samma osäkerhet rörande innebörden av eventuella återverkningar från pappersskatten på tidningarnas annonspriser, som ovan redovisades beträffande effekten av omsättningsskatt på tidningar över huvud. Slutligen bör erinras om att den av skatteberedningen föreslagna partiella beskattningen av tidningsföretagens omsättning också kan genomföras på det motsatta sättet, dvs. så att omsättningsskatten endast omfattar annonsintäkten. Det betyder, att den prisfördel som tidningsannonscring för närvarande kan antas ha i förhållande till andra reklam- och försäljningsåtgärder skulle upphöra. Såsom framgått av intäktsanalysen i kap. 3., torde skattebelastningens fördelning mellan tidningsföretagen bli ungefär densamma som vid en beskattning av övrig omsättning. Detta gäller i första hand inom gruppen landsortstidningar med utgivning minst 6 dagar i veckan, eftersom fördelningen annonsintäkter—upplageintäkter är relativt oberoende av såväl upplaga som konkur-

rensposition. Däremot skulle vid denna konstruktion av omsättningsskatten en något större del av omsättningen beskattas för de mindre tidningarna — särskilt sädana med färre antal utgivningsdagar — till följd av att andelen annonsintäkter av totalintäkten här är förhållandevis stor. De strukturella verkningarna av en skatt på annonsomsättningen torde helt bero av annonsörernas reaktioner inför den annonsprishöjning, som torde följa. Beagerar de med en efterfrågeminskning, som främst drabbar andratidningarna, kan detta medföra en skärpning av skillnaden i konkurrensbetingelser. Sammanfattningsvis kan följande omdömen anges om den indirekta beskattningens betydelse som stödform. En fortsatt befrielse frän omsättningsskatt kan givetvis inte förhindra nya tidningsnedläggelser. Befrielsen från omsättningsskatt innebär en subvention, som växer med tidningens omsättning. Den betyder således i kronor mest för tidningarna med de största upplagorna och de största annonsintäkterna. Införandet av omsättningsskatt i en eller annan form på dagstidningar innebär å andra sidan, att deras relativa skattefördel upphör — helt eller delvis. Om skatten i dess helhet övervältras pä tidningskonsumenterna och/eller annonsörerna, behöver någon förändring av konkurrensbetingelserna ej uppstå. En reservation måste därvid dock göras för den negativa verkan pä tidningskonsumtionen resp. annonseringen, som prishöjningen eventuellt kan få. Skulle däremot de konkurrensmässigt starka tidningarna avstå frän att övervältra skatten på tidningskonsumenterna ocli i stället enbart höja annonspriserna, torde övriga tidningars konkurrensposition försämras. De största möjligheterna att undvika denna effekt eller t. o. m. något utjämna konkurrensbetingelserna

99 synes föreligga, om den indirekta beskattningen får formen av en särskild skatt på tidningspapper. Det finns således skäl, som talar både för och emot den indirekta beskattningen såsom medel för statens tidningsstöd. Utredningen har funnit att den för sin del bör avstå från ståndpunktstagande till frågan om den indirekta beskattningen på dagstidningar i framtiden. Den vill dock betona, att den existerande ordningen med avseende på dagstidningarnas beskattning utgjort en av de tekniska förutsättningarna för utredningsarbetet. Skulle i framtiden en försämring av tidningarnas nuvarande skattesituation uppkomma, skapas alltså ett nytt utgångsläge för bedömningen.

4.3 Progressiv

annonsskatt

I diskussionen om tidningarnas ekonomiska problem har ibland framförts tanken att lägga en särskild skatt på annonsering i tidningar. Detta förslag har ingalunda motiverats av någon strävan att allmänt förbättra tidningarnas ekonomi utan fastmer syftat till att påverka konkurrensförhållandena på tidningsmarknaden. Det utgår från ojämnheten i annonsernas fördelning mellan tidningarna i varje konkurrensområde och det ekonomiska övertag, som dominans på annonsmarknaden ger över konkurrerande tidningar. (Sambandet annonser—upplaga och dess verkningar för konkurrenssituationen har diskuterats i kap. 3.6.) Det enklaste sättet att uttrycka skillnaden i lönsamhet vid annonsering i tidningsorgan med olika upplaga torde vara priset för en viss annonsmängd när detta sättes i relation till tidningens nettoupplaga. Man erhåller därvid en uppfattning om förhällandet mellan annonskostnad och reklamens marknads-

spridning, vilket kan betraktas som ett grovt mått på annonseringens relativa lönsamhet. Valet av annonsmedium påverkas givetvis även av andra faktorer. Till de viktigare torde höra skillnader mellan tidningarna i fråga om läsekretsens sammansättning med avseende på social struktur och inkomstnivå. I vissa fall kan läsarna representera ett selektivt urval i andra, ur annonsörernas synpunkt betydelsefulla avseenden, t. ex. när tidningen vänder sig till en viss yrkesgrupp, vissa kategorier företagare etc. Det för utredningens studium åtkomliga måttet på lönsamhet vid annonsering i olika tidningar utgöres emellertid av annonspriserna och deras förhållande till upplagan. För två tidningar, som håller samma annonspriser, men där den ena har en upplaga pä 50 000 ex. och den andra på 10 000 ex., kommer således det s. k. millemillimeterpriset (priset per 1 mm annonstext och 1 000 ex.) att förhålla sig såsom ett till fem. För att den mindre tidningen skall kunna hålla samma mille-mm-pris som åen stora, krävs således att dess pris för en viss annonsvolym endast är 20 c/o av den större tidningens annonspris. Det genomsnittliga mille-mm-priset år 1958 lör dagliga provinstidningar var i olika upplageklasser följande: Över 30 000 ex 20 000—30 000 ex 10 000—20 000 ex Under 10 000 ex

1: 36 kr. 1: 95 » 3: 10 » 6: 21 »

Mot den bakgrunden skulle annonsskattens syfte vara att utjämna skillnaden i lönsamhet vid annonsering i tidningar med stor resp. liten upplaga. Ett realiserande av detta syfte skulle i extremfallet innebära, att den större tidningen belastades med en annonsskatt, som höjde dess annonspris i förhållande

100 till den mindre tidningen, så att man erhöll samma förhållande mellan annonspriserna som mellan tidningarnas nettoupplagor. Av praktiska skäl torde en beskattning med dylika resultat dock icke kunna realiseras. I teorin vore det visserligen möjligt att anknyta skattesatsen till upplagans storlek, varvid den från en viss minimiupplaga steg i proportion till upplagans storlek. Det bör dock observeras, att dessa skattesatser knappast kan tillämpas generellt för samtliga tidningsföretag. Det kan sålunda inte vara meningsfullt eller möjligt att söka utjämna mille-mm-priset mellan små landsortstidningar med upplagor på 10 000—20 000 ex. och storstadstidningar med upplagor på 300 000—400 000 ex. Det skulle leda till orimliga skattesatser och dessutom helt förfela beskattningens syfte, som ju skulle vara att utjämna lönsamheten vid annonsering i konkurrerande organ. Det betyder att skattebestämmelserna måste differentieras inom olika konkurrensområden, varvid gränsdragningsproblem och andra avvägningsfrågor knappast torde vara möjliga att bemästra. En något mindre långtgående differentiering skulle uppnås, om annonsskatten gjordes beroenden av både annonspriset per textmängd och upplagan med hänsyn till de högre annonspriserna i storstadspressen. Förutom att viktiga principiella problem även i detta fall lämnades olösta, torde dock betydande praktiska svårigheter kvarstå. Det bör tilläggas, att effekten på konkurrensbetingelserna givetvis skulle förstärkas, om annonsskatten kombinerades med bidrag till de ur konkurrenssynpunkt svaga tidningarna. (Ang. konsekvenserna av olika bidragsformer och deras konstruktion, se avsnitt 7 nedan.) Andra, mindre extremt teoretiskt avpassade lösningar av annonsskattens ut-

formning har även framförts. Den lösning, som närmast anknyter till diskussionen om konkurrensproblemet på tidningsmarknaden, är att låta skattesatsen växa med annonsintäktens storlek. För att man med denna konstruktion skall kunna utjämna eller minska skillnaderna i lönsamhet vid annonsering i tidningar med olika upplagestorlek, krävs uppenbarligen ett positivt samband mellan annonsintäkt och mille-mm-pris. Eftersom detta samband knappast kan gälla i varje enskilt fall, är konsekvenserna av en progressiv annonsbeskattning sålunda något oklara. Även gentemot en sådan beskattning kan dessutom den invändningen resas att utan differentiering av beskattningen hänsyn inte tas till konkurrensförhållandena. En generell progressiv beskattning av annonsintäkterna skulle gynna små tidningar på de stora tidningarnas bekostnad utan hänsyn till konkurrenssituationen. En ofrånkomlig effekt torde bli att landsortstidningarna erhöll favörer vid prissättningen av riksannonseringen i förhållande till storstadspressen. Denna effekt skulle visserligen kunna motverkas genom att progressiviteten snabbt avtog vid förhållandevis stora annonsintäkter. Å andra sidan skulle då någon utjämning av konkurrenssituationen mellan tidningar över en viss annonsintäkt inte erhållas. Eftersom samma resultat skulle kunna uppnås också vid en annonsskatt anpassad till upplagestorleken (där skattesatsen steg mindre än proportionellt mot upplagan ovanför en viss gräns), förefaller det som om en progressiv beskattning av annonsintäkterna knappast erbjuder någon egentlig fördel framför den förstnämnda konstruktionen. Det omedelbara syftet med införandet av en annonsskatt har ovan angetts vara att utjämna eller minska skillnaden i relativ lönsamhet vid annonsering i

101 tidningar med olika upplagestorlek inom samma konkurrensområde. Anledning finns dock att ställa frågan om därmed också det bakomliggande syftet skulle uppnås att jämnare fördela annonsintäkterna mellan dessa tidningar. Om annonsbeskattningen kan fås att fungera enligt den inledningsvis beskrivna modellen, betyder det att annonspriserna stiger i de större tidningarna medan prisstegringen blir avsevärt mindre eller helt uteblir i de mindre tidningarna. Detta kan få två konsekvenser. Dels bör höjningen av det genomsnittliga annonspriset framkalla en minskad benägenhet till tidningsannonsering, dels bör de ändrade prisrelationerna på annonsmarknaden stimulera till en överflyttning av annonseringen från större till mindre tidningar. Bedan minskade annonsutgifter skulle, om de främst drabbade de i konkurrenshänseende starkare tidningarna, leda till en utjämning av de ekonomiska förutsättningarna mellan stora och små tidningar. De större tidningarna kunde nämligen i sådant fall tvingas kompensera sina minskade annonsintäkter genom höjda tidningspriser, varigenom en direkt intäktsökning skulle uppnås för de mindre och från annonsskattens verkningar undantagna tidningarna. Detta gäller under förutsättning att prishöjningen på tidningar inte leder till en minskad tidningskonsumtion, som främst går ut över de svagare tidningarnas upplagor. — En liknande effekt skulle för övrigt uppnås, om annonsskatten i stället helt eller delvis övervältrades i tidningspriset. Å andra sidan kan man inte bortse från att en annonsskatt av den beskrivna typen kan motverka sitt syfte genom att tvärtemot vad som avsetts ytterligare öka koncentrationen av annonsutgifter till de inom konkurrensområdet dominerande tidningarna. Det kan inträffa

under förutsättning att motståndet mot ökade annonsutgifter är betydande och att annonseringen ur reklammässig synpunkt får större slagkraft om den koncentreras till ett organ än om den utsprides över flera. Beklamvärdet av en koncentrerad insats bedöms då vara större än värdet av att nå en större läsekrets till samma kostnad. Liknande effekter uppstår i de fall, där den mindre tidningen utgör en marginell annonsmarknad också i den meningen, att dess läsekrets anses ha sämre egenskaper ur försäljningssynpunkt. Detta gäller främst den kommersiella företagsannonseringen. Allmänhetens radannonsering kan å andra sidan vara så föga priskänslig, att någon utspridning av denna annonsering till följd av ändrade prisrelationer ej inträffar. Sammanfattningsvis kan konstateras, att en progressiv annonsskatt synes vara förenad med påtagliga praktiska svårigheter, samtidigt som dess effekter är osäkra. Utredningen anser således, att denna metod inte bör rekommenderas. 4. 4 Statligt stöd till tionen

lidningsdistribu-

I debatten om de åtgärder som syftar till att moderera koncentrationstendenserna inom dagspressen, h a r frågan om tidningarnas distributionskostnader spelat en dominerande roll. I främsta rummet har diskussionen gällt reducerade avgifter för postbefordran av tidningar, särskilt huruvida kostnadsökningar för postverket skall tillåtas slå igenom i höjda taxor. Dessutom har bl. a. föreslagits, att avgiftsbefrielse helt eller delvis skulle lämnas för en viss del av tidningarnas totalupplaga, t. ex. 10 000 ex. Bland de synpunkter på postverkets tidningsdistribution som tidningarna själva framfört i utredningens enkätundersökning, märks även önskemål om att

102 postverket helt skulle överta distributionen av tidningar, organisera morgonutbärning, särskilda eftermiddagsturer etc. (se kap. 3.3). Enligt postverket täcker avgifterna för tidningsbefordran icke kostnaderna för denna rörelsegren. Underskottet täckes genom inkomster från i huvudsak brevportot. Förlusten på tidningsrörelsen beräknas av postverket under år 1964 uppgå till 35 milj. kr. Under år 1965 beräknas underskottet bli ännu större på grund av förutsedda kostnadsstegringar efter löneavtalen. Medan tidningarna f. n. svarar för ca 35 % av postverkets totala försändelser svarar de endast för 9—10 % av inkomsterna. Som exempel kan dessutom nämnas att medan postavgiften för distribution av ett tidningsexemplar vägande 100 gram f. n. är 7,8 öre, är avgiften för en trycksak vägande högst 100 gram 25 öre. Av utredningens brevenkät har framgått, att valet av distributionsform synes ha föga samband med tidningens upplaga eller konkurrensposition åtminstone när det gäller de dagliga landsortstidningarna. Mellan tidningar som har samma upplagestorlek eller befinner sig i samma konkurrensposition finns mycket stora variationer i fördelningen av upplagan pä postdistribution och exempelvis utbärning via tidningsbud. Det distributionsmönster som en tidning väljer vid en given tidpunkt torde visserligen till en del bestämmas av rena marknadsfaktorer, såsom kostnaderna för olika former av försändelser, postverkets service, konkurrentens distributionssätt etc. Distributionsformerna måste dock i viss omfattning anses vara givna från början av geografiska och demografiska faktorer inom spridningsområdet. Distributionskostnaden skulle därmed i vissa lägen vara att betrakta som en mer eller mindre fast kostnad.

Tidningar, som i huvudsak har sin spridning på utgivningsorterna, har sannolikt tvingats välja ett helt annat distributionsmönster än tidningar, vars abonnenter är utspridda inom ett vidsträckt geografiskt område med övervägande glesbebyggelse. De tidningar som utges på de befolkningsmässigt mest expansiva orterna bör i dag ha ett kostnadsmässigt försprång i fråga om de marginella distributionskostnaderna, dvs. kostnaden för distributionen till varje nytillkommen abonnent. I inflyttningsområdena vidgas försäljningsunderlaget automatiskt utan att företaget (-en) behöver belastas med kraftigt stigande distributionskostnader för upplageökningen. En tidning, som har sin marknad inom ett utflyttningsomräde, står däremot inför ett betydligt svårare kostnadsperspektiv vad distributionen beträffar. Enda sättet att i detta fall uppnå en upplageökning blir att vidga avsättningsområdet rent geografiskt. För dessa tidningar, och i synnerhet för andratidningar med liten annonsintäkt, kan höga marginalkostnader för distributionen hindra »inbrytningsförsök» i andra tidningsområden.

Struktureffekter

De institutionella skillnaderna i utgångsläge mellan olika tidningar när det gäller att bygga upp ett distributionssystem, gör det praktiskt taget omöjligt att bedöma de strukturella effekter, som uppnås genom ett statligt stöd i form av icke kostnadstäckande postavgifter. Med ledning av enkäten synes dock vissa slutsatser kunna dras om konsekvenserna i stort för vissa grupper av tidningar. 1 det följande diskuteras de kostnadsreducerande effekterna av ett sådant stöd för olika typer av företag och hur stödets totala be-

103 lopp skulle fördelas inom branschen med hänsyn till olikheter i distributionsstruktur, upplagestorlek, konkurrensläge samt utgivningsfrekvens. Vidare beröres de allmänna ekonomiska konsekvenserna av ett stöd via postdistributionen samt möjligheterna att genom detta speciella medel stödja pressen i förhållande till andra publikationer. Som framgått av kap. 3.3 finns vissa genomsnittliga skillnader i utnyttjandet av olika distributionsformer mellan olika grupper av tidningar. Den största kostnadseffekten av nedsatta postavgifter bör uppstå för de kategorier av tidningar, som redan vid nuvarande prisrelationer mellan exempelvis egen utbärning genom tidningsbud resp. postdistribution funnit det fördelaktigt att i större omfattning nyttja sig av den senare formen. Icke kostnadstäckande postavgifter gynnar därmed landsortstidningar framför storstadstidningar, icke-dagliga framför dagliga tidningar, förstatidningar framför andratidningar samt morgontidningar framför eftermiddagstidningar (jfr tabell 3 : 3 ) . Som ovan påpekats är dock spridningen mycket stor mellan företagen inom varje här nämnd grupp av tidningar. Dessa rent företagsekonomiska konsekvenser för varje grupp innebär emellertid inte, att stödet via postavgifterna skulle koncentreras till de tidningskategorier, som har en hög andel av sin upplaga distribuerad via postverket. Tvärtom erhåller de största tidningarna — trots att dessa distribuerar endast en mindre del via posten — huvudparten av det totala distributionsstödet. Med ledning av enkätmaterialet finner man sålunda att 53 % av dagspressens postdistribuerade upplaga faller på de 30 företag, som har en upplaga överstigande 30 000 ex. Om man schematiskt antar, att taxereduktionen var lika stor i ören räknat på varje tidningsexemplar — oavsett

dess vikt — skulle alltså drygt hälften av subventionsbeloppet tillfalla de största tidningarna. Det gäller här praktiskt taget enbart större regiontidningar och storstadstidningar. Den andra hälften av stödsumman skulle med denna beräkningsmetod fördelas pä de 81 företag som svarar för de resterande 47 procentenheterna av den postdistribuerade upplagan. Verkningarna på storleksstrukturen inom dagspressen av icke kostnadstäckande postbefordringsavgifter skulle följaktligen vara en stimulans till ökad företagskoncentration. Denna för de största tidningsföretagen gynnsamma effekt torde i och för sig kunna helt eller delvis elimineras genom att låta postavgiften stiga med växande upplaga (oavsett tidningens vikt). Därmed minskas subventionsdelen i avgiften vid stigande upplaga. En sådan konstruktion innebär bl. a. förslaget att staten skulle betala distributionen för de första 10 000 exemplaren av en tidnings upplaga. En sådan avgiftskonstruktion torde å andra sidan medföra avsevärda tröskelproblem, när en tidnings postdistribuerade upplaga stiger. Ett stöd som enbart koncentrerades till postavgifterna kan knappast antas vara en metod, varigenom utvecklingen mot marknader med endast en tidning kan hejdas. Detta torde framgå av de ovan relaterade verkningarna på storleksstrukturen. Eftersom flertalet förstatidningar i konkurrensområdena har en upplaga överstigande 30 000 ex. — genomsnittet (medianen) för hela gruppen är 40 000 ex. — erhåller de en jämförelsevis större proportion av det totala stödbeloppet än sina konkurrenter, andratidningarna. Huvuddelen av de senare ligger under 30 000 ex. i upplaga — medianen är h ä r endast 13 750 ex. Medtages enbart dagliga landsortstidningar, svarade de 19 förstatidningarna med lokal konkurrens för 27 % av den

104 totala postdistribuerade dagspressupplagan i landet, medan de lika inånga andratidningarnas postupplaga endast utgjorde 10 %. Konsekvensen av en reduktion i postavgiften — säg med samma belopp per exemplar — blir alltså att de största tidningarna i konkurrensområdena i medeltal skulle få ett ca 2,7 gånger så stort belopp som sina konkurrenter. Ett ännu mindre belopp skulle i medeltal falla på de 12 dagliga ensamtidningar som har konkurrens från annat tidningsområde. Den postdistribuerade upplagan inom denna grupp svar a r nämligen endast för 5,8 % av dagspressens totala postdistribuerade upplaga. Detta hör samman med att 5 av dessa 12 företag är eftermiddagstidningar. Tio tidningsföretag i storstäderna, slutligen, skulle enligt enkätmaterialet få hela 23 % av stödet vilket också innebär det största beloppet i kronor räknat per företag. Sammanfattningsvis skulle, vid nuvarande distributionsstruktur inom dagspressen, större delen av ett statligt pressstöd tillfalla de stora tidningarna i landsorten och i storstäderna, om det fördelades via en generell sänkning av posttaxorna (med samma belopp per postbefordrat tidningsexemplar). Det är svårt att dra några säkra slutsatser om den roll som nedsatta posttaxor spelar för kostnadsläget i de enskilda företagen. Som tidigare påpekats, finns inom samma storleks- och konkurrensgrupper betydande variationer i den andel av upplagan som distribueras genom postverkets försorg. Härigenom blir följaktligen skillnaderna i kostnadsreduceringen mellan olika företag också mycket stora. Över huvud taget förefaller det som om de företagsekonomiska konsekvenserna närmast bestäms av mer eller mindre slumpmässiga och i varje fall okontrollerbara faktorer.

En svaghet med att låta statens stöd till dagstidningarna ske via icke kostnadstäckande postavgifter av nuvarande konstruktion är att denna stödform blir särskilt dyrbar, då den utgår även till annan periodisk press. Endast 46 % av den totala postbefordrade upplagan år 1963 avsåg sålunda tidningar med minst 2 nummer per vecka. Veckotidningar uppbär dock genom avgiftssystemets konstruktion en mindre subvention än vad som motsvarar deras andel av den postbefordrade tidningsmängden.

Samhällsekonomiska synpunkter

Anledning finns dessutom att anlägga en samhällsekonomisk aspekt på de distributionsformer, som dagstidningarna för närvarande använder sig av. Av den totalt distribuerade upplagan (brutto) på ca 4,4 milj. tidningsexemplar (enligt enkätmaterialet) distribueras f. n. ca 2,9 milj. ex. direkt till abonnenter. Återstoden, dvs. 1,5 milj. ex., distribueras till lösnummerköpare. Av dessa siffror framgår att nära 2/3 av den totala dagstidningsupplagan i en eller annan form utbäres direkt till abonnenten, medan handeln endast i mindre utsträckning anlitas för tidningsdistribution. Av den till lösnummerköpare distribuerade tidningsupplagan härrör 1,3 milj. ex. eller över 80 % frän storstadspressen. För pressen utanför storstäderna dominerar följaktligen utbärningen till abonnenter eller postanstalt (1,8 milj. av totalt 2,0 milj. ex. distribueras pä detta sätt). Ur allmänna ekonomiska synpunkter är det av intresse att konstatera, att tidningsdistributionen i stor utsträckning avviker frän distributionssättet för övriga varor. Den dominerande tendensen inom varudistributionen är en reduktion av tjänsteinslaget till ett minimum

105 — varan forslas till försäljningsstället där konsumenten i ökande utsträckning själv utför de tidigare på detaljisterna vilande tjänsterna. Denna utveckling, liksom det samtidigt ökade inslaget av färdigberedda varor i detaljhandeln, är ett uttryck för den skiljaktiga produktivitetsutvecklingen inom varuproduktions- och tjänstesektorn. Denna skillnad är lätt iakttagbar i den pågående förskjutningen av de relativa priserna, så att priserna på tjänster stiger mera än priserna på varor i allmänhet. Anledningarna till att tidningarna fortfarande i så hög grad utnyttjar dyrbara tjänster i distributionen i stället för att konsumenterna själva ombesörjer distributionen från försäljningsställe till bostaden e t c , är antagligen flera. Det förefaller sålunda troligt att tidningarna uppfattar tidningsutbärning till bostaden som ett väsentligt försäljningsargument. Detta måste särskilt gälla områden utanför tätorterna. Däremot är det inte helt klart, att konsumenterna skulle uppvisa samma preferenser som i dag om kostnaderna för olika distributionsformer helt slog igenom i prissättningen. Den form, som i distributionshänseende borde uppvisa de lägsta kostnaderna, nämligen lösnummerförsäljningen, är sålunda den för konsumenten dyrbaraste. Å andra sidan försvåras en sådan jämförelse av att bostadsutbärning sker på abonnemangsbasis och att andra kostnadsposter, framför allt returupplagorna, verkar till lösnummerförsäljningens nackdel. Däremot torde föga tvekan rada om att tidningsutbärning till bostaden utanför de egentliga tätorterna inte vore möjlig att upprätthälla på nuvarande kostnadsnivå utan tillgång till en distributionsapparat med stora resurser, dvs. postverket. Tidningsutbärning till bostaden i företagens egen regi borde ställa sig avsevärt dyrare i och med att de fasta kostnader för distributions-

apparaten, som nu finansieras av andra rörelsegrenar inom postverket, dä skulle betalas av tidningarna. Därtill kommer det subventionsinslag, som uppstår genom den ofullständiga täckningen av postverkets särkostnader för tidningsrörelsen. Dessa resonemang kan tjäna som underlag för omdömet, att den subventionering av en bestämd distributionsform, som nu sker genom nedsättningen av postbefordringsavgifter, är rationell i sä måtto att den träffar den sannolikt mest dyrbara distributionsmetoden. En utjämning av kostnaderna för olika distributionssätt uppstår således. Förutsättningen är då att det ur allmänna synpunkter befinnes önskvärt, att tidningsutbärning till bostaden kan fortsätta i oförändrad omfattning. Sådana önskemål får en särskild tyngd, om möjligheterna att bibehålla eller utveckla en lokal tidningspress är intimt förbundna med dessa tidningars spridning utanför tätorterna, framför allt i glesbygdsområden, där postbefordran är den enda tillämpliga distributionsmetoden. Å andra sidan bör man vara medveten om de betydande kostnader, som en dylik principlinje från statsmakternas sida torde medföra på längre sikt. Med utgångspunkt från att utsikterna för produktivitetsökningar ter sig föga gynnsamma även för den typ av tjänster som presteras av postverket, kommer kostnaden per enhet att snabbt stiga. Ett svårlöst avvägningsproblem föreligger således, när man skall avgöra om dessa kostnadsstegringar skall bäras av samhället eller överföras på konsumenterna, som då har att välja mellan att betala merkostnaden för denna typ av service eller att själva utföra den, dvs. anlita den reguljära handeln för sina tidningsköp. (Det kan i sammanhanget erinras om att den svenska bostadsutbärningen av tidningar ofta saknar mot-

106 svårighet i andra länder, där lösnummerförsäljningen intar en helt annan plats som distributionsmetod än hos oss.) Den senare lösningen kan dock förefalla mindre tilltalande, om den innebär att en speciell konsumentkategori, dvs. landsbygdens befolkning, främst drabbas av en annan prissättning, medan priset på bostadsutbärningen i tätorter genom tidningsbud hälls nere i konkurrenssyfte. Över huvud gäller, såsom tidigare framhållits, att tänkbara priseffekter av ändrade skatter och subventioner är ytterligt osäkra på grund av de skiftande övervältringsmöjligheterna för tidningar i skilda storleks- och konkurrenslägen. Utredningen har sålunda funnit, att ett generellt stöd till dagspressen i form av ytterligare nedsättning av avgifter för postdistributionen inte utgör ett tjänligt medel att modifiera den utveckling mot entidningsmarknader som är att förutse även i framtiden. En sådan generell utformning av stödet skulle bli allför dyrbar, dels därigenom att det skulle komma att utgå även till annan periodisk press än dagstidningar, t. ex. den kommersiella veckopressen, dels på grund av att huvuddelen av stödsumman skulle tillfalla cle största och ekonomiskt mest bärkraftiga företagen. Vidare finner utredningen att ett sådant stöd skulle fördelas mellan tidningarna på ett ojämnt och godtyckligt sätt, även i de fall då deras upplagestorlek och konkurrensläge vore identiska. Utredningen är dock medveten om att postavgifternas höjd spelar en icke obetydlig roll för de mindre tidningarna, såväl ekonomiskt som för deras möjligheter att nä sina abonnenter och därmed upprätthålla sina marknader. Med hänsyn till distributionskostnadernas framträdande plats i tidningsekonomin och distributionsmöjligheter-

nas ofta avgörande betydelse för konkurrensförhållandena på tidningsmarknaden vill utredningen likväl betona, att den vid sin följande diskussion av omfattningen av ett statligt tidningsstöd i andra former utgått från att en viss subventionering av pressen i form av icke kostnadstäckande postavgifter kommer att ske även fortsättningsvis. Utredningen anser det dessutom synnerligen angeläget, att den distributionsservice som postverket lämnar till dagspressen inte låses fast vid nuvarande former. En förutsättningslös prövning av postverkets möjligheter att vidga denna service till distributionsformer, som f. n. inte förekommer, vore därför av stor betydelse. Exempel på en sådan utvidgning av servicen är att postverket åtminstone i vissa fall kunde åta sig utbärning av tidningar på utgivningsorten, då privat samdistribution mellan två eller flera tidningar av olika skäl inte befinns möjlig att genomföra, önskvärt vore även att möjligheterna till utökat distributionssamarbete mellan postverket och tidningarna undersöktes i samband med införandet av nya transportmedel och andra rationaliseringsåtgärder, varigenom postverkets kapacitet förstärks. Särskilt skulle det vara av värde, om pressens önskemal i fråga om utbärningen i större mån kunde tillgodoses. Åtgärder av denna typ skulle minska många tidningars distributionsproblem och undanröja väsentliga hinder för konkurrens på likartade villkor inom tidningsbranschen.

4.5 Statlig

stödannonscring

Statlig annonsering har framförts som en metod för tidningsstöd. Denna tanke har två led. Den innebär för det första att den statliga annonseringen i princip skulle placeras i samtliga dagstidningar oberoende av deras marknads-

107 täckning för att därmed söka motverka annonsintäkternas ojämna fördelning. För det andra skulle staten väsentligt öka sin totala annonsering genom att betala för sådan text, som hittills införts såsom nyhetsmaterial av tidningarna. Till det senare ledet kan också hänföras förslaget, att Sveriges Badio skulle betala för införandet av radiooch TV-programmen i tidningarna. Svenska Tidningsutgivareföreningen har vidare i skrivelse till kommunikationsministern (27 oktober 1964) hemställt, att medel måtte anvisas NTF för att dagstidningarna skall kunna erhålla ersättning för NTF:s upplysningsverksamhet om hastighetsbegränsning. Detta materiel införes f. n. kostnadsfritt av tidningarna. De uppgifter, som finns tillgängliga för belysning av den statliga annonseringens omfattning och innehåll, ger begränsade upplysningar. För senare är kan man således endast redovisa totalsumman av den statliga annonsering, som gått via annonsbyråerna, televerkets och SJ:s samt de statliga bolagens annonsering. Denna redovisning avser

åren 1962 och 1963 enligt följande sammanställning (bruttobelopp inkl. annonsörsrabatter). 1963 1962 Svenska Telegrambyrån 2 593 000 kr 2 768 000 kr Gunuelius 2 733 000 » 2 627 000 » 860 800 » SJ-Ervaco 509 000 » 624 800 » Televerket 483 000 » 661 400 » Statliga bolag m.fl. 690 000 » 7 008 000 »

I samband med en av Statens sakrevision utförd granskning av statsverkets annonsering gjordes vissa undersökningar av mera ingående natur, avseende annonseringen under år 1959 (eller budgetåret 1958/59). Såsom framgår av tabellerna 4: 1 och 4: 2 erhålles här upplysningar om annonseringens fördelning med avseende på dels statliga myndigheter dels vissa dagstidningar och tidningskategorier. Det är däremot inte möjligt att utröna annonseringens innehåll och dess fördelning med avseende på bl. a. allmänna informations- och kampanj annonser, kungörelseannonsering och platsannonsering. Med hänsyn till materialets ålder ter

Tabell 4:1 Den statliga annonseringen

% av totala annonsutgiften

1 400 000 143 000 280 000 390 000

2 213 000

172 000 117 000 151 000 37 000

477 000

15 Annonsutgift, kr

Affärsdrivande verk Statens Järnvägar Generalpoststyrelsen Vattenfallsverket Televerket

Övrig central förvaltning Summa kr.

år 1959

Summa kr

Myndighet

Militära myndigheter Försvarets anställningsbyrå.. Försvarets fabriksverk Centrala militära förvaltn. . . Övriga militära myndigheter.

7 542 000 »

463 000

463 000

3 153 000

3 153 000

100 Länsstyrelsernas annonsering budgetåret 1958J59

950 000

Beräknad total årlig annonsering

4 103 000

108 sig möjligheterna begränsade att använda det som underlag för slutsatser om dagens situation. Av tabell 4:1 framgår emellertid, att affärsverken svarade för 70 % av den totala annonseringen (exkl. länsstyrelserna), medan återstoden fördelades lika mellan militär och civil förvaltning. Om samma relationer rådde 1963, skulle affärsverkens annonsering uppgå till ca 5 milj. kr. och övrig central förvaltning svara för 2—2,5 milj. kr. Även om underlaget är bristfälligt förefaller det dock rimligt att tro, att inslaget av allmän informations- och kampanjannonsering är förhållandevis litet. I och med att affärsverkens annonsutgifter så starkt dominerar torde den rent kommersiella annonseringen också dominera. För övrig förvaltning — med undantag för vissa myndigheter med allmän informationsverksamhet, t. ex. arbetsmarknadsverket, och i viss mån även länsstyrelserna — torde platsannonsering och kungörelseannonsering utgöra huvudparten av annonseringen. Att egentliga annonskampanjer — av typen deklarationskampanjer — inte kan svara för något mera betydande belopp torde framgå av att den totala kostnaden för deklarationskampanjen år 1964 uppgick till knappt 150 000 kr. Såsom jämförelse kan nämnas, att NTF:s annonsering i samband med den allmänna hastighetsbegränsningen enligt föreningens egen beräkning skulle ha kostat ca 200 000 kr. under år 1964, om den ersatts enligt gängse annonstaxor. (Tidningsutgivareföreningen har dock uppskattat kostnaden för motsvarande annonsering till ca 640 000 kr.) Tabell 4: 2 visar hur den statliga annonseringen via annonsbyråerna fördelade sig mellan dels storstadspress och landsortspress dels storstadstidningarna inbördes. Koncentrationen till storstadspressen är påtaglig; av en sammanlagd annonsutgift på ca 4,3 milj. kr. gick ca

2,4 milj. kr. till storstadspressen. Även annonseringen i landsortspressen koncentrerades till ett mindre antal tidningar. Av den centrala förvaltningens och affärsverkens annonsering på sammanlagt ca 760 000 kr. fördelades 560 000 kr. på 49 landsortstidningar, medan 132 tidningar fick dela på 200 000 kr. Det redovisade materialet ger vid handen, att största delen av den statliga annonseringen •— och den statliga nyhetsförmedlingen — sker genom olika myndigheter, affärsdrivande verk etc. Starka principiella och praktiska betänkligheter måste enligt utredningens mening anföras mot tanken, att dessa organs annonsering skulle ske från andra utgångspunkter än kommersiella och administrativa effektivitetskrav. Att införa ett näringspolitiskt eller socialpolitiskt element i myndigheternas annonsering enligt någon av de två inledningsvis angivna metoderna skulle strida mot de effektivitetskrav, som allmänt ålägges förvaltningen. Dessutom kommer stödets omfattning att bestämmas av ett stort antal godtyckliga faktorer. Den statliga annonseringen bör alltfort avgöras av effektivitetskriterier. Skulle det visa sig att tidningarna ändr a r sin värdering av olika typer av material, så att det som nu införes såsom nyhetsmaterial inte längre kan bringas till allmänhetens kännedom utan att annonsering tillgripes, torde ökad annonsering bli en naturlig konsekvens av dessa kriterier. Utredningen har dock tyckt sig finna, att den statliga annonseringen i vissa fall sker utifrån en alltför snäv bedömning av allmänhetens informationsbehov. Ibland förekommer även en alltför schablonartad fördelning mellan olika annonsorgan (t. ex. så att kungörelseannonsering på en ort det ena året sker enbart i den ena ortstidningen

•x Z IB

^

C

© © © © ©

© © © © © © O © © © '5 •Q © rf © CO rf

g-g

© n © (N rf 1-H

B a

©

TH

a. © © © © © © © © o © © © © © © © o o

ö

O

«J

<u

B 60

Bi-S i

2 :2 3 +*

© © © © © © © © © © o ©

I ra © © © ©

© ©

© o ©

B

•3 Ö

S2 o © © o © o © © © © o © © o o © © © © © o o © © ©

S-.

B

B,

^ B

c/>

o O O GA -O B M

c

t^t^rfTHOOCOlNl-H OTf h r l M O r l H OCOOlH

a fe © © © o © © © © © © © © © © © © © ©

©

0 "d -g B

Så' ~

CS

a> c B B •£ c3 'Ö -O

op c

S Khh (O [Q [fl (O

Q-g

C3 03

BH

O

W3 - ^

00 00 ' to 00 51 B

ex 3 a | § S Ö .Q AB g Ä C > -2 Oog 03

C3

>

03 . B , 03

"

tfl

4)

-B X)

>>% in <

CN co m © ©

ii ^

110 och nästa år enbart i den andra ortstidningen). Vidare synes det ofrånkomligt, att en statlig stödannonsering blir av ringa verkan i förhållande till kostnaden. Eftersom den med nödvändighet måste fördelas lika över alla tidningsorgan, betyder det att stöd utgår till de stora och ekonomiskt bärkraftiga tidningarna i samma omfattning som de ekonomiskt och konkurrensmässigt svagt ställda företagen. För de allra minsta dagstidningarna, som redan nu i många fall har karaktären av annonsblad, innebär det dessutom ett kraftigt och föga motiverat stöd. Om det kommersiella och/eller informativa syftet med den statliga annonseringen underordnas ett rent subventionsmoment får den otvivelaktigt karaktären av lätt maskerade statliga bidrag. Såväl tidningarna som samhället vore i så fall mera betjänta av att stödet direkt fick bidragets form, eftersom det för samma kostnad skulle kunna göras betydligt effektivare än om resurser måste tas i anspråk för framställning och reproduktion av omotiverade annonskampanjer. Av statens totala utgift torde endast en del komina att tillfalla tidningarna, emedan den också måste täcka kostnaderna för annonsernas framställning, sättning och tryckning samt pappersförbrukning. Med hänsyn till de påtagliga praktiska och principiella problem, som en statlig stödannonsering skulle föranleda, anser utredningen att denna tanke bör avvisas. Samtidigt vill utredningen dock betona, att det inte ter sig givet, att den statliga annonseringens nuvarande fördelning mellan tidningsorgan är den mest effektiva. I vissa fall, där huvudsyftet med annonseringen är att nä varje medborgare med ifrågavarande information (vilket måhända främst gäller annonsering av kampanjkaraktär), skul-

le en jämnare fördelning av annonsinsatsen mellan tidningarna kunna ge bättre resultat än om man endast använder de tidningar, som inom varje område har den största spridningen. Den avvägning mellan kostnader och informationsbehov, som därvid måste göras, ligger dock utanför utredningens kompetens. 4.6 Statligt

investeringsstöd

Den företagsekonomiska analysen i kap. 3 jämte balansanalysen i bil. 1 visar, att ett betydande antal — ehuru långt ifrån majoriteten —- av de svenska dagstidningsföretagen befinner sig i en ogynnsam ekonomisk situation. Det gäller framför allt andratidningarna. Tidningarna i fördelaktiga konkurrenspositioner redovisar däremot ett generellt sett bättre resultat i stort sett oberoende av upplagans storlek. Av balansanalysen, som avser flera tidpunkter, framgår även att denna situation bestått under en längre tid. Det har bl. a. lett till att andratidningarna redovisar en betydligt ofördelaktigare förmögenhetsstatus än övriga tidningar. Deras utrymme för självfinansiering av investeringar genom utnyttjande av interna fonder och reserver förefaller således i allmänhet synnerligen begränsat. Mot den bakgrunden uppstår frågan, huruvida den statliga tidningspolitiken bör inriktas på att underlätta tidningsföretagens investeringar genom att tillhandahålla kapitalresurser, som minskar behovet av självfinansiering. Tänkbara former härför är direkt statlig utlåning eller ett system med statlig kreditgaranti. De skulle då täcka framför allt de toppkrediter, som annars måste finansieras med eget kapital; eventuellt kan de dessutom ges ytterligare subventionsinslag genom särskilda ränteförmåner eller gynnsamma amorteringsvillkor.

111 Tabell 4:3 Tidningsföretagens Totalt

investeringar Fastigheter

Maskiner

Företagstyp Milj. kr.

Milj. kr.

/o

Milj. kr.

A. Investeringar 1959-—1963, milj. kr Samtliga tidningar Storstadstidningar Förstatidningar, landsorten. . . Andratidningar, landsorten . . .

273,8 198,6 66,9 8,3

100,0 72,5 24,5 3,0

140,0 113,3 25,5 1,2

100,0 80,9 18,2 0,9

133,8 85,4 41,4 7,0

100,0 63,7 31,0 5,3

175,7 91,4 68,8 15,5

100,0 52,0 39,2 8,8

76,1 42,3 26,5 7,3

100,0 55,6 34,8 9,6

99,6 49,1 42,3 8,2

100,0 49,4 42,4 8.2

B. Planerade investeringar 1964—1968 Samtliga tidningar Storstadstidningar Förstatidningar, landsorten. . . Andratidningar, landsorten . . .

Vad först gäller det totala finansieringsbehov, som här kan bli aktuellt, framgår av tabell 4:3 A att dagstidningsföretagens samlade investeringar i fastigheter och maskiner under 5-årsperioden 1959—1963 uppgick till ca 275 milj. kr., dvs. ungefär 55 milj. kr. i genomsnitt per år. Av detta belopp svarade storstadstidningarna för nära 3/4 eller ca 200 milj. kr. Investeringarna hos andratidningarna utanför storstadsområdena uppgick endast till drygt 8 milj. kr., medan investeringsvolymen för övriga landsortstidningar utgjorde 67 milj. kr. Investeringsaktiviteten under den angivna perioden h a r således dominerats av storstadstidningarna, där de stora fastighetsinvesteringarna (ca 113 milj. kr.) spelar huvudrollen. Uppgifter har även inhämtats om de investeringar, som planeras för perioden 1964—1968. De återges i tabell 4: 3 B med reservation för den osäkerhet, som erfarenhetsmässigt vidlåder dylika uppskattningar. Planerna tyder dock på att investeringsaktiviteten skulle bli betydligt lägre än under den föregående 5-årsperioden: ca 175 milj. kr., dvs. en nedgång med ca 100 milj. kr. Denna minskning avser uteslutande storstadstidningarnas investeringar. Förstatidningarna i landsorten förutser en i stort

sett oförändrad investeringsvolym. Däremot redovisar andratidningarna en investeringsuppgång, som i absoluta tal visserligen begränsas till ca 7 milj. kr., men som i förhållande till föregående 5-årsperiod innebär en fördubbling. Huvudparten av investeringsökningen avser fastigheter. Mot bakgrunden av data som föreligger angående andratidningarnas ekonomiska situation och deras finansieringskapacitet, kan det ifrågasättas om de kommer att vara i stånd att realisera den planerade investeringsökningen, även om den beloppsmässigt är blygsam. Det torde ä andra sidan vara naturligt, om dessa tidningar ackumulerat ett betydande investeringsbehov. Ett försämrat utrustningsläge i förhållande till konkurrenterna bör ha inträtt under senare år. För övriga tidningar är den allmänna bilden däremot, att deras planerade investeringar ligger väl inom ramen för vad de kunnat realisera under förfluten tid. Uppmärksammas bör dock, att betydande variationer finns i fråga om de enskilda företagens investeringsplaner. Likaså torde i vissa fall finansieringsresurserna svikta även inom denna grupp. Den tillgängliga informationen tilllåter inte något kategoriskt omdöme om

112 tidningsbranschens investeringsproblem och behovet av statliga insatser. Några faktorer av betydelse för en sådan bedömning kan dock andragas. Den totala planerade investeringsvolymen inom tidningsbranschen under de närmaste åren synes ligga i storleksordningen 30—40 milj. kr. per år. Undantas storstadstidningarna sjunker det genomsnittliga investeringsbeloppet under 20 milj. kr. per år. Även om man torde kunna anta, att planerna revideras uppåt i det fall, att någon form av statligt kreditstöd införes och finansieringsmöjligheterna därmed förbättras, är det således fråga om en förhållandevis liten investeringsvolym. Mera påtagliga finansieringsproblem synes vidare uppstå endast för ett begränsat antal företag. Inom dessa kan ä andra sidan de statliga insatserna behöva vara av mycket omfattande och djupgående karaktär, om finansieringsproblemen skall kunna lösas. Vid bedömningen av de statliga insatser, som skulle kunna göras för att underlätta tidningsföretagens finansiering, bör först erinras om att dessa företag i och för sig inte är utestängda frän den av kommerskollegium bedrivna kreditgarantigivningen, som förmedlas av företagarföreningarna. Det kan också nämnas, att särskilda av staten stödda kreditinstitut har att förmedla långfristiga lån till mindre och medelstora företag (AB Industrikredit och AB Företagskredit) . Av vad som tidigare sagts framgår dock, att kreditgarantier knappast torde kunna komma till användning för de tidningsföretag, vilkas lånebehov är störst. Förutsättningen för att sådana garantier skall kunna beviljas är att det projekt som finansieras med upplåningen avkastar inkomster, som är tillräckliga för lånets förräntning och amortering. Dylika förutsättningar torde endast i undantagsfall vara för handen i företag, som i utgångsläget redovisar

betydande förluster. Såsom framgått av analysen i bil. 1 befinner sig många av dessa företag redan i en så ogynnsam position beträffande bl. a. likviditet och vinstläge, att utrymme för ytterligare upplåning knappast existerar. Utredningen har mot den bakgrunden övervägt möjligheten att skapa en särskild statlig utlåningsfond för tidningsbranschen. För att lånen från denna fond skall ha tillräcklig effekt torde de behöva ges så generösa villkor beträffande ränta och amorteringar, att de till sin ekonomiska innebörd kommer att stå direkta bidrag mycket nära. Även om en sådan konstruktion av lånen kunde anses befogad, uppstår dock det svårlösta problemet h u r och av vem lånen skulle utdelas. Om lånen skall beviljas med sikte på att anpassa de statliga insatserna till behovet undgås inte en prövning från fall till fall, där möjligheter saknas att fastställa objektiva och enhetliga principer för stödets fördelning mellan företagen. Av skäl, som senare utvecklas (se avsnitt 7 och kap. 5) anser utredningen, att någon diskretionär prövning av statliga organ ej bör fä förekomma vid fördelningen av tidningsstöd. Utredningen h a r inte heller bedömt det vara en framkomlig väg att tillskapa särskilda, från staten formellt fristående organ för att utföra denna fördelning (se kap. 5). Av dessa skäl kan utredningen ej rekommendera införandet av särskilda statliga låneformer för stöd till tidningsföretagens investeringar.

4.7 Direkta statliga

bidrag

Om bidrag till dagstidningarna skall administreras och utdelas direkt av statliga organ, torde ett ofrånkomligt krav vara att bidragens fördelning mellan de enskilda företagen ej sker efter en dis-

113 kretionär prövning i varje särskilt fall. Fördelningen måste således ske enligt generella och i författning klart angivna kriterier, som eliminerar risken för administrativt godtycke. Den enklaste fördelningsnormen är att bidragen utgår med samma belopp till varje tidningsföretag eller huvudtidning. Förslaget att vissa former av statlig annonsering skall ske i samtliga dagstidningar är att betrakta som ett försök att konstruera en sådan fördelningsnorm. Den lider dock av svagheten att endast i mycket begränsad utsträckning tillgodose kravet på ett stöd, som kan påverka strukturen på tidningsmarknaden. En betydande del av den totala bidragssumman kommer således att gå till företag, som det ter sig obefogat att stödja. Det gäller måhända främst det stora antalet små tidningar i fördelaktiga konkurrenssituationer. Om bidragen skall kunna göra andratidningarna utvecklingsbara och konkurrenskraftiga måste de dessutom bli av inte alltför blygsam storlek. I förhållande till effekten blir således totalkostnaden betydande. Samtidigt skulle de minsta tidningarna få en ytterligt gynnad ställning. Det kan innebära hinder för en önskvärd utveckling mot större tidningsområden och förbättrat marknadsunderlag för de medelstora landsortstidningarna. Kravet på generella fördelningsnormer utesluter i och för sig inte, att de statliga bidragen kan variera mellan olika företag. Svårigheten är här att finna fördelningsnycklar, som är administrativt hanterliga samtidigt som de h a r ur struktursynpunkt acceptabla verkningar. En tänkbar metod är att fördela bidragen efter företagens ekonomiska resultat, t. ex. så att de täcker deras förluster. Denna metod är dock förenad med väsentliga svagheter. Den offent8— r >14588

ligt redovisade nettoförlusten torde vara den enda användbara mätaren på företagens ekonomiska resultat. Användandet av något slags bruttovinstbegrepp (t. ex. överskottet på tidningsrörelsen) innebär till följd av detta begrepps karaktär av företagshemlighet, att även bidragens storlek måste hemlighållas — vilket ur rättssäkerhetssynpunkt knappast kan accepteras. Bidrag motsvarande nettoförlusten innebär å andra sidan, att bidragets storlek påverkas av en rad godtyckliga faktorer, där den mest besvärande torde vara att förluster på birörelser, bl. a. civiltryckerier, också måste subventioneras. En annan metod är att fördela stödet efter något yttre »fysiskt» kriterium. Det bör då dels kunna entydigt definieras dels utgöra ett mått på företagets ekonomiska situation. Lättillgängligast är därvid tidningarnas upplagor. Stödet skulle då utgå med belopp som varierade omvänt med upplagans storlek. Såvida inte en undre upplagegräns införes, innebär dock denna metod att de största bidragen kommer att utgå till de minsta tidningarna. Såsom tidigare framhållits ter det sig ur strukturell synpunkt mindre önskvärt, att tyngdpunkten för tidningsstödet förlägges till dessa tidningar. Det andra tänkbara »fysiska» kriteriet utgöres av tidningarnas annonsvolym, varvid bidragen även i detta fall skulle variera i omvänd proportion till denna storhet. Eftersom utredningens undersökningar visar, att mängden annonstext i stort sett växer med upplagan, skulle denna fördelningsnorm kunna antas ge ungefär samma resultat som bidrag fördelade omvänt mot upplagans storlek. Eftersom detta samband mellan annonsvolym och upplagestorlek främst gäller de medelstora tidningarna, medan både de minsta och de största tidningarnas annonsvolym står i ett annat för-

114 hållande till upplagan, skulle dock en bidragsfördelning i omvänd proportion till annonsvolymen inte medföra en lika stor subvention till de minsta tidningarna. För båda de nämnda fördelningsnormerna gäller å andra sidan, att konstruktionen av bidragsskalan måste bli en komplicerad process, där det torde vara svårt att undvika ett inslag av godtycke. Detta inslag ökar, om man vill nå en viss strukturell effekt genom att särskilt gynna tidningar i sämre konkurrensläge. Dessutom bör observeras, att bidrag av det angivna slaget kan bli en återhållande faktor i tidningsföretagens ansträngningar att genom ökade resursinsatser öka upplaga och/eller annonsvolym, eftersom framgångar i detta avseende innebär, att de statliga bidragen minskar. Bidrag till papperskostnaden

En tredje princip för fördelningen av de statliga bidragen är att ersätta tidningarna för vissa kostnader. Ett sådant stöd kan sägas redan existera i form av icke kostnadstäckande postbefordringsavgifter. Till denna kategori hör även det tidigare behandlade förslaget att upp till en viss upplagegräns helt avgiftsbefria postbefordring av tidningar. Av de många variationer, vari denna bidragsprincip kan realiseras, synes bidrag till papperskostnaden tilldra sig det största intresset. Tre konstruktioner av ett sådant bidrag skall här granskas. Den ena innebär att tidningarna erhåller bidrag för att täcka kostnaden för en viss mängd papper. Enligt den andra metoden bidrar staten med kostnaden för den pappersmängd, som åtgår för att trycka ett visst antal exemplar per utgivningsdag. Den tredje metoden innebär, att papperskostnaden täcks för den del av tidningens totala upplage-

innehåll, som innehåller annan text än annonser. De två sistnämnda metoderna kan givetvis också kombineras. Det enklaste sättet att fördela ett statligt bidrag till papperskostnaden är att anknyta det till en given pappersmängd. Varje företag erhåller således ersättning för kostnaden för ett visst antal ton papper. Eftersom papperspriserna (med reservation för fraktkostnaden) inte torde förete särskilt stora variationer mellan företagen, är en fördelningsnorm av denna typ närmast att jämställa med den inledningsvis nämnda, där ett för alla tidningar lika stort bidrag diskuterades. De där diskuterade skälen mot en sådan fördelningsnorm gäller således även för ett bidrag till en given pappersmängd i så måtto, att en betydande del av den totala bidragssumman kommer att gä till företag som det ter sig obefogat att stödja med bidrag. Den skillnaden bör dock uppstå, att de minsta tidningarna erhåller förhållandevis små bidragsbelopp, ehuru de givetvis får en större del av papperskostnaden täckt med bidrag än större tidningar. Av tabell 4: 4 framgår huvudtidningarnas genomsnittliga årsvikt i olika upplageklasser och konkurrensgrupper. Pa grundval av denna tabell har i följande sammanställning den totala pappersåtgången i genomsnitt per huvudtidning (ej företag) och år beräknats. Dessutom har en uppskattning gjorts av den totala papperskostnaden per tidning och år vid ett genomsnittligt papperspris, inkl. infrakter, av 750 kr. per ton. Om man såsom exempel på bidragets storlek antar, att det fastställes till att motsvara den årliga kostnaden för 250 ton papper i varje huvudtidning, skulle bidraget vid ett papperspris av 750 kr. per ton uppgå till ca 200 000 kr. för varje tidning, som förbrukar minst denna pappersmängd. (För de största tidningarna kan papperspriset vara lägre,

115 Tabell 4:4. Svenska

dagstidningarnas genomsnittliga antalet tidningar)

årsvikter

i kg. (inom

parentes

Andratidningar

Storstadstidningar

Totalt

Förstatidningar Nettoupplaga

Lokal konkurrens

Utan konkurrens

Med konkurrens utifrån

— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000— Summa

23,5 (1) 19,4 (1) 31,0 (2) 33,8 (13) 40,4 (3)

35,0 (20)

14,1 (3) 19,5 (4) 24,3 (5) 29,4 (4) 29,5 (3)

25,9 (19)

varför bidraget för deras del minskar. Alternativt kan ett enhetligt pris per ton p a p p e r fastställas som bidragsnorm.) Antalet tidningar, som förbrukar minst 250 ton papper per år, kan uppskattas till ungefär ett 80-tal. Den medelnettoupplaga som motsvarar denna pappersförbrukning kan — med bortseende från individuella variationer i årsvikt — antas vara omkring 12 000 ex. En beräkning av bidragets fördelning mellan olika företagstyper visar följan-

Nettoupplaga

— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000— 1

6,7 (9) 10,2 (14) 18,0 (14) 19,1 (5) 26,2 (2)

13,5 (7) 17,5 (7) 24,3 (7) 27,3 (4) 28,6 (4) 34,0 (1)

16,5 (44)

25,7 (30)

18,0 (1) 39,0 (1) (45,0) (5) (57,6) (6)

9,6 (16) 13,4 (26) 19,9 (27) 23,3 (14) 28,0 (13) 33,5 (18) 43,4 (8) 57,6 (6)

54,3 (15)

41,6 (128)

13,5 (1) 13,5 (1)

de. Av de 128 huvudtidningar, som ingår i utredningens material, skulle ca 65 få bidrag till hela papperskostnaden. Av dessa 65 tidningar utgöres ca 20 av andratidningar och 44 av förstatidningar. Deras medelnettoupplaga ligger i allmänhet under 15 000 ex. Ungefär 20 tidningar inom denna grupp kan beräknas erhålla maximalt bidrag, dvs. 200 000 kr. Härav är ca 5 andratidningar. Observeras bör dock, att den genomsnittliga pappersförbrukningen per andratidning

Antal tidningar

Total pappersåtgång, ton/år och tidning

Papperskostnad 1 per år och tidning, kr

16 26 27 14 13 18 8 6

24 100 250 400 700 1 200 3 250 16 000

20 0000 80 000 200 000 . 300 000 : 525 000 900 000 2 450 000 12 000 000

-M

Hänsyn har tagits till att bruttoupplagan kan antas överstiga nettpupplagan med ca 5 %.

116 i upplagegruppen 10 000—15 000 ex. till följd av deras förhållandevis höga årsvikt uppgår till drygt 300 ton, varför vissa andratidningar inom detta upplageintervall bör erhålla bidrag för en lägre andel av papperskostnaden än 100 %. För tidningar med större upplagor och årsvikter gäller, att bidraget varierar från i genomsnitt 2/3 av den totala papperskostnaden (15 000—20 000 ex.), Vs (30 000—50 000 ex.) till i/eo (tidningar över 100 000 ex.). Om man utgår från att ett bidrag på 200 000 kr. kommer att utgå till drygt 80 tidningar och till övriga tidningar efter deras papperskostnader, kan det totala bidragsbeloppet uppskattas till ungefär 19 milj. kr. per år i rådande prisläge för tidningspapper. Av detta belopp skulle ungefär ca 3,5 milj. kr. utgå till andratidningar i landsorten. Såsom jämförelse kan nämnas, att ett för alla huvudtidningar lika stort bidrag på 200 000 kr. skulle kosta staten ca 25 milj.

kr., varav 6 milj. kr. skulle tillfalla landsortens andratidningar. Under förutsättning att papperspriset inte varierar alltför mycket i de enskilda tidningsföretagens uppköp, borde ett bidrag till papperskostnaden för en given upplaga fördela stödet med ungefär samma belopp till samtliga tidningar med en viss periodicitet. (Att tidningar med 6—7 dagars utgivning per vecka erhåller ett större bidrag än tvä- och tredagarstidningar är således självklart.) Betydande skillnader finns dock mellan tidningar i olika storleksgrupper i fråga om sidantal och format, sammanfattat i begreppet årsvikt, såsom framgått av tabell 4: 4 och sammanställningen ovan. För de tidningar, som trycker minst 10 000 ex. per utgivningsdag, varierar den årliga papperskostnaden för 10 000 ex. enligt följande (vid ett papperspris av 750 k r . / t o n ) :

Nettoupplaga

Papperskostnad för 10 000 ex. i genomsnitt

Antal tidningar

10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000—

150 000 172 000 210 000 248 000 325 000 435 000

27 14 13 18 8 6

Bidragens storlek kommer således att variera mellan tidningar med olika upplaga. Avvikelserna är mest markerade i upplageklasscn 10 000—15 000 ex. samt

fr. o. m. 50 000 ex. Andelen av den totala papperskostnaden, som täckes med bidrag, varierar däremot åt andra hållet. I nedanstående sammanställning vi-

Nettoupplaga.

Andel i % av upplagan, vartill bidrag utgår

Antal tidningar

— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000—

Minst 100 % 67 % 50 % » 33 % » 20 % 10 % Högst 1 0 %

42 27 14 13 18 8 6

117 sas hur de svenska dagstidningarna skulle fördelas med avseende på den ungefärliga andel av totala nettoupplagan, för vilken papperskostnaden täcktes med bidrag i det fall, att upplagegränsen sattes till 10 000 exemplar. Av tabell 9 i bil. 5 framgår h u r stor andel av det totala spaltmeterutrymmet i dagstidningarna som utgöres av annonstext. Ett bidragssystem, som innebär att papperskostnaden för övrig text betalas av staten, skulle därmed fördela bidragen mellan olika tidningskategorier på ungefär följande sätt: Mellan 70 och 90 % av papperskostnaden täckes av bidrag i ca 94 av totalt 128 tidningar. För 22 tidningar utgör täckningen 60— 70 %. Minst 40 % av papperskostnaden täckes av bidrag i 7 tidningar, medan endast 1 tidning får mindre än 40 % av papperskostnaden ersatt av staten. Ser man enbart till andratidningarna, skulle 28 av 30 tidningar få bidrag motsvarande minst 70 % av papperskostnaden. Eftersom andelen annonstext för större delen av dagstidningarna synes vara ungefär densamma, skulle variationer i storleken av de bidrag, som avser att täcka papperskostnaden för reproduktion av övrig text, generellt sett, bero av upplagans storlek. Såvida inte denna fördelningsmetod kombineras med en maximering av den upplaga, vartill bidrag utgår, är den därför närmast att likna vid ett system, där de statliga bidragen utgår i proportion till upplagans storlek. Eftersom ca 75 % av den sam-

lade textmängden i dagstidningarna utgöres av annan text än annonstext skulle vidare kostnaden för bidragen bli avsevärd. Om den totala papperskostnaden i tidningsproduktionen uppskattas till 150 milj. kr., skulle statens utgifter ligga i storleksordningen 110 milj. kr. per år. Kostnaden för ett bidragssystem, som avser att täcka kostnaden för 250 ton tidningspapper per huvudtidning kan beräknas till ca 19 milj. kr. per år. Kostnaden för bidrag till den pappersmängd som åtgår för att trycka en upplaga av 10 000 ex. i varje huvudtidning uppgår till ca 21 milj. kr. Utredningen h a r ej kunnat finna att någon egentlig fördel skulle vara att uppnå med de sistnämnda tre fördelningsmetoderna för statliga bidrag i förhållande till de tidigare diskuterade. Mot bidrag till kostnaden för en given pappersmängd kan i stort sett samma invändningar riktas, som tidigare framfördes gentemot ett för samtliga dagstidningar enhetligt bidragsbelopp. De två övriga fördelningsmetoderna innebär, att bidragens storlek i princip växer med upplagan — en effekt som är mest uttalad i det fall att bidraget gäller papperskostnaden för tryckning av annan text än annonser och utgår oberoende av upplagans storlek. En sådan bidragsprincip skulle inte — annat än i enstaka fall — lösa de strukturproblem på tidningsmarknaden, som enligt utredningens mening främst bör bli föremål för uppmärksamhet.

KAPITEL 5

Utredningens förslag

De i kap. 4 diskuterade metoderna för statens tidningsstöd har visat sig vara behäftade med påtagliga brister när det gäller att tillgodose de därmed förenade syftena. Ett allmänt stöd till tidningskonsumtion kan i och för sig åstadkommas — och åstadkommes redan — genom tidningarnas befrielse från omsättningsskatt. Däremot är denna skattebefrielse föga effektiv för en på tidningsmarknadens strukturproblem direkt inriktad stödpolitik. Dessutom skulle stödet till övervägande delen utgå till tidningar med stor omsättning dvs. i allmänhet tidningar med stora upplage- och annonsintäkter. Andra stödformer såsom statlig stödannonsering och olika slag av schabloniserade bidrag till tidningarna gynnar i alltför stor utsträckning de allra minsta tidningarna i båda fallen skulle de medelstora tidningarna, bland dem huvudparten av andratidningarna, erhålla ett otillräckligt stöd. Den enda åtgärd, som mera direkt kan påverka marknadsstrukturen och utjämna skillnaderna i könkurrensbetingelser, synes vara en annonsskatt. Men dess verkningar är ändå osäkra samtidigt som den erbjuder mycket stora svårigheter att realisera. Det huvudkrav, som inledningsvis i kap. 4 ställdes på tidningspolitikens medel, var att konkurrensen och den differentierade opinionsbildningen skulle bevaras på tidningsmarknaden. Från dessa utgångspunkter vore den mest effektiva stödformen en metod, som dels fördelade stödet efter behov,

dels genom koncentrerade insatser till vissa tidningar möjliggjorde en fortsatt rationalisering och utbyggnad av tidningsföretagen. En sådan politik kan inte bedrivas av någon statlig myndighet. Det är därför nödvändigt att finna ett mellanled, som kan sköta fördelningen av bidrag utan risk för statlig påverkan och dirigering av de enskilda tidningarnas förhållanden. Utredningen h a r därvid övervägt möjligheterna att fördela stödet via ett särskilt tillskapat organ över vars utdelning av medel statsmakterna inte har något inflytande. Sammansättningen av ledamöterna i detta organ kan i princip ske på två sätt. Enligt den ena metoden eftersträvas en sammansättning av såvitt möjligt från alla partsintressen fristående personer, vilkas enda instruktion är att efter »bästa förstånd och förmåga» fördela bidrag till tidningarna. Enligt den andra metoden söker man åstadkomma bredast möjliga intresserepresentation bland ledamöterna. Tidningarnas intresseorganisationer, de politiska partierna m. fl. skulle därvid äga att utse ledamöter enligt något slags proportionalitetsprincip. Dessa representanter skulle sedan äga att fritt fördela de statliga bidragen, varvid de förutsätts skola handla på grundval av sin sakkunskap och utifrån ett gemensamt intresse. Möjligheterna att realisera dessa tankegångar måste dock i båda fallen betecknas såsom utomordentligt små. Även om det skulle lyckas att tillsätta

119 en nämnd av personer, vars opartiskhet accepterades av parterna själva, torde de komma att ställas inför ytterligt svårlösta problem vid stödets fördelning. Såvida nämnden inte väljer en automatiskt verkande fördelningsnorm i någon av de former, som tidigare diskuterats (i vilket fall det särskilda organet knappast fyller något syfte), torde det vara ofrånkomligt, att den genom sina beslut direkt ingriper i konkurrenssituationen mellan företag likaväl som i rådande positioner för de i den politiska opinionsbildningen engagerade grupperna. Att under sådana förhållanden bibehålla karaktären av opartisk och över intressegrupperingarna upphöjd instans blir knappast möjligt. Risken för påtryckningar och kritik från partsintressenternas sida är således uppenbar, varigenom handlingsmöjligheterna för nämnden kraftigt kommer att beskäras. Om det särskilda organet direkt sammansätts av parts- och intresserepresentanter torde man kunna utgå från att det statliga stödets fördelning inte kommer att kunna ske medelst majoritetsbeslut. I och med att förutsättningen för organets beslut är allmän enighet, torde den enda vägen att uppnå denna enighet vara en kvotering av stödet mellan olika intressegrupper enligt en automatiskt verkande princip. Varje intressegrupp h a r sedan att fördela stödet inom ramen för det belopp, som den tilldelats enligt den allmänna fördelningsnormen. Det särskilda organet skulle med andra ord endast bli en omväg att fördela stödet efter intressegrupperingar. De politiska

partierna

Utredningen har i anledning av dessa överväganden funnit, att den enda möjliga vägen att överföra ett statligt tid-

ningsstöd till de enskilda tidningsföretagen är att gå över de politiska partierna. Detta ter sig naturligt redan av det skälet att inte mindre än 85 % av de svenska dagstidningarna h a r partipolitisk anknytning. Det följer också av att ett av de centrala motiven för att bibehålla en slagkraftig tidningspress i effektiv konkurrens är det demokratiska samhällets behov av en differentierad politisk opinionsbildning och nyhetsbevakning. De politiska partierna är således — tillsammans med samhället och tidningskonsumenterna — huvudintressenter på tidningsområdet. De kan med fog antas ha samma mål för sin tidningspolitik som de vilka tidigare uppställdes (kap. 4.1). Dessa intressen och dessa mål h a r partierna redan dokumenterat genom sin verksamhet för att stödja enskilda tidningsorgan och för att skapa en bättre struktur inom pressen. I den utsträckning tidningsstödet från partierna under senare år minskat kan det knappast hänföras till att man övergivit dessa strävanden. I stället torde orsaken i vissa fall vara att strukturförändringarna minskat behovet av direkta subventioner, i andra att medel helt enkelt saknas för ett effektivt tidningsstöd. Ytterligare ett skäl för att tidningsstödet bör ske via de politiska partierna är att statens medverkan i fördelningen av bidragen kan ske enligt automatiskt verkande normer. Den enklaste normen är att stödet fördelas mellan partierna i förhållande till deras röstetal vid de allmänna direkta valen. Med nuvarande röstfördelning skulle det innebära att stödet fördelades ungefär lika mellan regeringspartiet och oppositionens partier. En annan tänkbar metod är att fördelningen skedde med hänsyn till antalet mandat i andra kammaren. Det skulle dock innebära, att valsystemets

120 konstruktion påverkade bidragens storlek (för närvarande till förmån för det största partiet och till nackdel för de mindre p a r t i e r n a ) . Förändringar i valsystemet skulle dessutom medföra förändringar även i de statliga bidragens fördelning, vilket måste betraktas som en visserligen obetydlig men dock onödig komplikation av den författningspolitiska diskussionen. Med de krav utredningen uppställt på verkningarna av det statliga stödet till tidningspressen ter sig de politiska partierna som de mest lämpliga förmedlarna av detta stöd. Flertalet av de politiska partierna och deras särskilda stödorganisationer har långvarig erfarenhet av tidningsfrågor och tidningsekonomi. Partierna är dessutom institutioner, vilkas intressen och strävanden samverkar till att säkerställa en allsidig tidningsrepresentation och därmed skapa bättre konkurrensbetingelser på tidningsmarknaden likaväl som en differentierad politisk opinionsbildning.

lysningsverksamhet inte är någon ny eller för demokratin artfrämmande företeelse. Partierna och till partierna knutna organisationer h a r sålunda redan erhållit statsstöd utan att detta förbundits med några för partiernas frihet skadliga konsekvenser. Från och med 1964 får de politiska ungdomsförbunden statsanslag även till den rent politiska delen av sin verksamhet. Vissa valkostnader (valsedlarna) betalas av staten. I författningsutredningens betänkande föresläs att partierna skall få av staten betald sekreterarhjälp. Vidare h a r staten tidigare direkt stött politisk opinionsbildning. Det skedde i anslutning till de båda folkomröstningarna 1955 och 1957, då statsbidrag utgick till de propagandakommittéer, som organiserats för de olika i omröstningarna deltagande meningsriktningarna. I Västtyskland utbetalar staten betydande belopp (ca 45 milj. DM) direkt till de politiska partierna för att av dem användas i deras upplysnings- och propagandaverksamhet utan att detta haft någon negativ verkan för den partipolitiska friheten.

Partistöd — presstöd Under senare tid har en livlig debatt pågått rörande frågan om statligt stöd till de politiska partiernas verksamhet; en debatt som också anknutit till utformningen av statens tidningsstöd. Härvid har röster höjts för att bidrag skall utgå till de politiska partierna för att användas i den partipolitiska verksamheten och att dessa medel också bör kunna av partierna utnyttjas för stöd till tidningspressen. Vid 1965 års riksdag har ävenledes en motion väckts angående tillsättandet av en utredning för att undersöka formerna för ett statligt stöd till de politiska partierna. Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att ekonomiskt stöd till de politiska partierna och till politisk upp-

Utredningen anser för sin del att partiernas ekonomiska resurser och deras möjligheter att bedriva politisk upplysningsverksamhet måste betraktas som en viktig förutsättning för en bevarad och förstärkt demokratisk åsiktsbildning i vårt land. Ett allmänt stöd till de politiska partiernas verksamhet kan därför i och för sig anses vara förenligt med de syften, som utredningen enligt sitt uppdrag har att söka tillgodose, om därmed även garantier skapas för att tidningarnas ekonomi förstärkes. Från de utgångspunkter, som utredningen erhållit i sina direktiv, h a r det dock icke varit möjligt att till en mera ingående behandling uppta frågan om ett allmänt stöd till de politiska partiernas verksamhet. Utredningen h a r så-

121 ledes ej kunnat ta ställning till omfattningen av de behov, som h ä r föreligger, och formerna för ett dylikt stöd. Utredningen har i stället sett det såsom angeläget att utan dröjsmål framlägga ett förslag till statligt presstöd, som är anpassat till föreliggande behov, och som är så utformat, att garantier skapas för att stödet faktiskt kommer tidningarna till del och på effektivast möjliga sätt förstärker deras ekonomi. Till grund för detta ställningstagande h a r även legat uppfattningen, att en slagkraftig och differentierad tidningspress utgör ett av de viktigaste och mest omistliga instrumenten för opinionsbildningen i den svenska demokratin. Av dessa skäl h a r utredningen utformat sitt förslag såsom ett direkt tidningsstöd, förmedlat av de politiska partierna. Utredningen föreslår, att bidragen förbindes med villkoret att medlen användes för stöd — i valfri form — till tidningar och att tidningsstödet sker genom för ändamålet särskilt tillskapade och från partierna organisatoriskt fristående organ. Enligt utredningens mening måste dessa villkor förenas med en viss kontroll av att de faktiskt uppfylles. Vid utformningen av denna kontroll h a r utredningen sökt begränsa den till ett minimum: den skall endast avse att klarlägga att de av partiernas tidningsstiftelser eller motsvarande organ utbetalade medlen mottagits av tidningsföretag eller av annan utgivare av periodisk skrift för att bestrida kostnader för sådan verksamhet. Utredningen vill understryka, att den är medveten om att det föreslagna kontrollsystemet inte ger fullständig garanti för att medlen uteslutande tillfaller tidningsföretag och sålunda förstärker tidningspressens ekonomi. Utredningen kan dock icke finna annat än att ett bidragssystem av denna typ måste bygga på förtroende för den mottagande par-

tens vilja att fullgöra de syften för vilka bidragen erhållits.

Tidningarnas

frihet och oberoende

Utredningen h a r inte funnit att statliga bidrag, konstruerade på det föreslagna sättet, innebär något avkall på det demokratiska kravet att partierna är oberoende av staten. En oeftergivlig förutsättning är därvid att bidragen inte förbinds med politiska villkor eller krav på statligt inflytande över partiernas verksamhet. Den kontroll, som följer av villkoret att medlen användes för tidningsstöd, får endast avse de särskilda stödorganen och syfta till att belägga att utbetalda medel gått till tidningsföretag. Kontrollen måste dessutom ske i sådan form, att något statligt inflytande ej uppstår över hur medlen inom ramen för det angivna syftemålet disponerats. Likaså måste frånvaron av offentlig insyn i de enskilda tidningarnas ekonomi säkerställas. I olika sammanhang har farhågor uttalats för att de enskilda tidningarnas frihet och utrymme för självständiga ställningstaganden skulle minska, om de politiska partierna erhåller resurser för att utge tidningsstöd. Utredningen kan dock icke acceptera de resonemang, som ligger bakom denna uppfattning. Utredningen vill understryka, att ett självklart mål för statens tidningspolitik bör vara att så snart som möjligt säkerställa det ekonomiska oberoende, som vissa tidningar i dag saknar. Utredningens undersökningar visar, att ett betydande antal tidningsföretag i dag är beroende av yttre ekonomiskt stöd för att kunna fortsätta sin verksamhet. I den mån risker för tidningens frihet och självständighet förbindes med förekomsten av sådant stöd, är dessa risker således redan för handen. Det ekono-

122 miska beroendet torde accentueras av den utveckling mot en allt mera uttalad kris som — om inga motåtgärder vidtas — ter sig trolig främst för tidningar i ofördelaktiga konkurrenspositioner. Vidare h a r utredningen funnit, att generella stödåtgärder inte är effektiva när det gäller att skapa ekonomisk bärkraft hos de i dag förlustbringande företagen. Det stöd som redan utgår i form av befrielse från omsättningsskatt och nedsatta postavgifter har uppenbarligen — trots att det uppgår till betydande belopp — inte haft någon sådan verkan. Det enskilda stödet h a r inte heller kunnat h i n d r a en fortgående nedläggning av tidningar och en fortsatt försvagning av andratidningarnas ekonomi. I detta läge h a r utredningen valt en stödform som möjliggör koncentrerade insatser för upprustning och konsolidering av tidningsföretagens ekonomi. Detta är enligt utredningens mening den enda vägen att säkra förekomsten av ekonomiskt bärkraftiga tidningar i landets olika delar med r e p r e sentation för skilda politiska meningsriktningar. Utredningen är för sin del övertygad om att de politiska partierna och deras organisationer för tidningsstöd kommer att h a n d h a de till deras förfogande ställda medlen på ett sådant sätt, att de därmed förenade intentionerna fullföljes. Det bör ligga också i de politiska partiernas intresse att genom koncentrerade insatser skapa effektiva företag, som erhåller sådana marknadsmässiga förutsättningar att de på sikt blir ekonomiskt självbärande. Den av utredningen föreslagna bidragssumman är icke av den storleksordningen, att den kommer att tillåta fortlöpande subventioner till ett stort antal företag. Det rent ekonomiska kravet att låta stödet bli en hjälp till självhjälp kommer alltfort att upprätthållas.

Men även om också i framtiden ett antal tidningar inte kan utges utan fortlöpande ekonomiskt stöd kommer enligt utredningens mening tidningarnas frihet att löpa mindre risker, om stödet på det föreslagna sättet institutionaliseras och centraliseras. Utrymmet för dolda påtryckningar måste vara avsevärt större i det fall att tidningarna är ekonomiskt beroende av enskilda företag eller andra privata finansiärer, lokala intressegrupper osv. Tidningarnas beroende förstärks i denna situation av den osäkerhet inför framtiden, som torde vara ofrånkomlig när stödets omfattning beror på de enskilda finansiärernas välvilja och dessutom sker i mer eller mindre förtäckta former. Den öppnare debatt och det större perspektiv, vari tidningsstödet kommer att insättas när det handhas av partiernas särskilda stödorgan, skapar enligt utredningens mening avsevärt bättre förutsättningar för att den enskilda tidningen skall kunna bevara sin integritet obeskuren. Det måste dessutom observeras, att den idealiska lösningen inte står till buds. Det är inte möjligt att i ett slag göra alla tidningar ekonomiskt självbärande. Utredningen har valt en utformning av det statliga tidningsstödet, som möjliggör koncentrerade insatser för att göra de utvecklingsbara tidningsföretagen ekonomiskt bärkraftiga och därmed också på sikt säkerställa deras ekonomiska oberoende. Alternativet till denna politik är att låta tidningsdöden fortsätta. Enligt utredningens mening innehåller en sådan utveckling avsevärt större risker för den fria opinionsbildningen och demokratins funktionssätt i vårt land. Den parlamentariska demokratin h a r såsom en central förutsättning, att en effektiv och slagkraftig press existerar för övervakning av myndigheter och offenUiga organ i olika instanser. En ökad mo-

123 nopolisering på tidningsmarknaden betyder inte bara en utarmning av den politiska opinionsbildningen och en försämrad upplysningsnivå hos allmänheten genom frånvaron av politisk debatt. Den kan också leda till att stora grupper så småningom helt saknar politisk representation i tidningspressen. Därmed h a r ett av de väsentligaste inslagen i den demokrati, som brukar kallas »styrelse genom diskussion», gått förlorad.

Förslagets

utformning

1. Statens samlade bidrag till tidningsstöd fördelas mellan de politiska partierna i proportion till deras andel av röstetalen vid valen till andra kammaren. För att skapa en viss stabilitet i bidragens fördelning och undvika att tillfälliga förskjutningar i röstetalen påverkar partiernas ekonomiska resurser för opinionsbildning, bör dessa andelar beräknas som ett genomsnitt av resp. partiers röstetal vid två på varandra följande ordinarie andrakammarval. Villkor för att stöd skall utgå bör vidare vara att partiet vid dessa val erhållit mandatmässig representation i andra kammaren. 2. Såsom villkor för att bidrag skall utgå till ett i riksdagen representerat parti bör för det första gälla, att partierna inrättat fristående organ i form av en stiftelse eller annan juridisk person, vars uppgift är att fungera såsom partiets stödorganisation till tidningspressen. För det andra skall mottagare av från dessa organisationer utbetalade medel vara utgivare av periodisk skrift (se punkt 3 n e d a n ) . När utgivare av sådan skrift icke utgöres av tidningsföretag bör storleken av de utbetalade medlen stå i överens-

stämmelse med och i vart fall icke överstiga kostnaderna för skriftens utgivning och andra av utgivningen motiverade åtgärder. Några ytterligare villkor rörande medlens användning bör icke förekomma. Stödorganisationen skall således vara oförhindrad att lämna stöd i form av lån. För att möjliggöra en effektiv förvaltning av tidningsstödet bör vidare något hinder ej föreligga för att bidragsmedel användes till bestridande av stödorganisationens förvaltningskostnader. Ett särskilt problem uppstår dock i de fall, då bidragen ej utnyttjas av stödorganisationen. Det synes sålunda knappast vara förenligt med bidragens syfte, om vissa stödorganisationer fortlöpande skulle uppsamla betydande belopp i form av fonderade, icke utnyttjade bidragsmedel. Å andra sidan bör stödorganisationen ha möjligheter att med sikte på större investeringar, däribland exempelvis nyetablering av tidningsföretag, fondera erforderliga medel. En för sådana ändamål skälig fondering av bidragsmedel måste därför tillåtas. Det skulle därvid kunna föreskrivas, att de i stödorganisationerna uppsamlade bidragsmedlen ej får överstiga visst belopp, motsvarande summan av u n d e r ett antal år, förslagsvis tre, till organisationen utbetalade bidrag jämte under denna tid influtna amorteringar och räntor. 3. Stödorganisationens medel kan endast utbetalas till utgivare av sådan i Sverige tryckt periodisk skrift, som uppfyller följande villkor: 1. För tidningen skall ha utfärdats utgivningsbevis enligt tryckfrihetsförordningen. 2. Tidningen skall vara framställd i tryckpress och skall regelbundet utges under den i utgivningsbeviset fastställda t i teln. 3. Tidningen skall varje kalenderår utges med minst fyra olika, på skilda tider utkommande n u m m e r .

124 Av denna definition följer, att berättigade till stöd blir inte endast dagstidningar och nyhetstidningar i vanlig mening. Stödet kommer även att omfatta tidskrifter, som utges med minst 4 nummer per år. Även om denna gränsdragning måste anses vara mycket vid och innefatta praktiskt taget allt periodiskt tryck har utredningen dock icke bedömt det såsom möjligt att åstadkomma en invändningsfri definition av begreppet dagstidning, ännu mindre av begreppet »politisk» eller icke-kommersiell publikation, vilket måhända bäst sammanfallit med presstödets allmänna intentioner. 4. Kontrollen av bidragsmedlens användning skall enligt vad ovan sagts avse dels att mottagarna utgöres av utgivare av periodisk tryckt skrift, dels att stödorganisationernas fonderade medel icke överskrider visst belopp. Kontrollen sker genom årlig revision av två auktoriserade revisorer, den ene utsedd av den bidragsgivande myndigheten, som lämpligen kan vara statskontoret, och den andre utsedd av vederbörande parti. Härigenom erhålles garanti för att offentlighet icke ges åt enskilda företags ekonomiska förhållanden. Revisorernas rapport överlämnas till den bidragsgivande myndigheten. Skulle av rapporten framgå, att villkoren för bidragsgivningen ej uppfyllts, bör myndigheten äga återkräva oriktigt utbetalda bidrag resp. överskjutande fondmedel.

Partier Högerpartiet Centerpartiet , Folkpartiet Socialdemokraterna Kommunisterna .. . Summa

5. De till stödorganisationen utbetalade bidragen bör inte få bli föremål för beskattning. Detsamma bör gälla avkastningen på fonderade bidragsmedel. Förutsättningen för skattefrihet bör i det senare fallet vara, att medlen fonderats på sådant sätt, att deras avkastning kan särskiljas från andra kapitalinkomster hos stödorganisationen. Utredningen vill därför föreslå, att stödorganisation tillkommande statsbidrag av den bidragsgivande myndigheten insattes på särskilt räntebärande konto i riksbanken, varifrån organisationen sedan äger att göra uttag i den utsträckning den själv önskar. Skatt utgår då ej på ränteinkomster från dessa särskilda konton. Genom ett sådant förfarande skulle dessutom redovisningen av hos stödorganisationen fonderade bidragsmedel underlättas. Stödets

omfattning

Vid avvägningen av det belopp, vartill det sammanlagda statliga bidraget till de politiska partiernas tidningsorganisationer skall uppgå, har utredningen funnit 25 milj. kr. per år vara lämpligt. Enligt den av utredningen förordade fördelningsnormen skulle denna bidragssumma fördelas mellan de år 1960 och 1964 i riksdagens andra kammare representerade politiska partierna på sätt som framgår av följande sammanställning. Partiernas andelar av röstetalet h a r därvid beräknats utifrån genomsnittet

nomRöstetal i genomvalen snitt för AK-valen 364 1960 och 1964

Andel av totala röstetalet, %

Bidragsbelopp, kr

643 487 574 512 734 064 2 019 968 206 164

15,40 13,75 17,57 48,35 4,93

3 850 850 000 000 3 437 437 500 500 4 392 392 500 500 12 087 12 087 500 500 1 232 232 500 500

4 178 195

100,00

25 000 000

125 av det antal röster, som vid andrakammarvalen 1960 och 1964 avgavs för högerpartiet, centerpartiet, folkpartiet, socialdemokraterna och kommunisterna. Utredningen har tidigare bemött de farhågor, som i olika sammanhang uttryckts för att statliga bidrag skulle hota vissa tidningars fortbestånd genom en omkastning av i dag rådande konkurrensförhållanden. Utredningen vill i anslutning därtill även fästa uppmärksamheten på att den totala omsättningen enbart för tidningsrörelsen i de svenska dagstidningsföretagen kan beräknas uppgå till ca 900 milj. kr. Det av utredningen föreslagna bidraget på 25 milj. kr. skulle således, ehuru av livsavgörande betydelse för de ekonomiskt svaga tidningsföretagen, utgöra endast ett par procent av den totala omsättningen i tidningsrörelsen. Det förtjänar

också att nämnas, att det stöd som redan utgår till dagstidningarna i form av befrielse från allmän varuskatt på upplageintäkterna (således exkl. annonsintäkterna) skulle motsvara ca 40 milj. kr. i minskade statsinkomster vid en omsättningsskatt på omkring 10 %. Utredningen vill slutligen än en gång betona, att dess förslag syftar till att skapa ett initialstöd, som skall möjliggöra en konsolidering av ekonomin och en upprustning av mindre bärkraftiga tidningsföretag. Dess avvägning av stödets storlek har skett från dessa utgångspunkter. När en sådan konsolidering kunnat ske och den nödvändiga utbyggnaden av tidningsföretagen mot effektivare enheter i konkurrens på större m a r k n a d e r genomförts, bör bidragets storlek omprövas mot bakgrunden av vunna erfarenheter.

Reservation av ledamöterna Änder och Lundström

Majoritetens förslag om ett direkt tidningsstöd om 25 milj. kr. är framlagt med åberopande främst av den konkurrenssituation, vari ett 20-tal dagliga andratidningar i landsorten, huvudsakligen socialdemokratiska, anses befinna sig. Konkurrensen på tidningsmarknaden om upplaga och annonser har enligt majoritetens uppfattning försatt dessa tidningar i ett sådant underläge att endast direkta subventioner från staten bedömes kunna hjälpa dem att leva vidare. Eftersom de ekonomiska svårigheterna inom tidningsbranschen enligt denna bedömning är koncentrerade till nu nämnda andratidningar, föreslås stödet väsentligen bli kanaliserat till dessa företag. Vi avvisar av både principiella och praktiska skäl bestämt majoritetens förslag. Med hänsyn till de centrala uppgifter som en fri och obunden tidningspress skall fylla i ett demokratiskt samhälle är det principiellt sett förkastligt att statsmakterna företar ingrepp, som skapar direkta eller indirekta risker för denna frihet och obundenhet. Medborgarnas rätt att fritt och ostört av politiska ingripanden själva få välja sin tidning hör till de grundläggande demokratiska rättigheterna. Frågan om andratidningarnas konkurrensläge är inte något nytt problem. Under efterkrigstiden har ett 60-tal dagstidningar med en sammanlagd upplaga om drygt 500 000 exemplar — huvudsak-

ligen folkparti- och högertidningar och till övervägande del andratidningar — avvecklats genom sammanläggning eller nedläggning. Erfarenheten h a r klart visat att det i längden inte går att uppehålla en tidningsdrift som saknar niarknadsmässigt underlag i fråga om upplaga och annonser. Utredningens majoritet h a r för sin del vägrat att tillmötesgå våra önskemal om en särskild undersökning av andratidningarnas marknadsmässiga förutsättningar. Majoriteten har inte ens gått med på att anordna »hearings» med företrädare för de andra- och förstatidningar som utredningsarbetet främst rört sig kring. Enligt vår uppfattning borde det ha varit av avgörande betydelse i detta sammanhang att söka utröna i vad mån en »hjälp till självhjälp» kunnat göra andratidningarna självbärande. I den mån resultatet av undersökningen för vissa företag blivit positivt borde det rimligtvis ha legat i tidningsägarnas och deras meningsfränders intresse att med hänsyn till det värde de tillmäter tidningarna från opinionsbildande synpunkt satsa det kapital som erfordras för att under en övergångstid söka konsolidera de ifrågavarande företagen. Detta borde betraktas som självklart, särskilt som det från ägarnas synpunkt sett inte torde röra sig om några avskräckande belopp. Enligt offentliggjorda bokslutshandlingar erhöll under 1963 13 av de 14 socialdemokratiska andratidningarna i landsorten bidrag,

127 som sammanlagt inte översteg fyra milj. kronor. Beloppets storlek synes inte på något sätt — helt oavsett de principiella invändningar som föreligger — kunna motivera att man vidtar en så drastisk åtgärd som att införa ett statligt direktstöd till tidningspressen. I de uppgifter som lämnats till utredningen om ekonomiska bidrag till tidningspressen under efterkrigstiden och som närmare redovisas i bil. 4, har den förlusttäckning som erfordrats för Stockholms-Tidningen icke medtagits. Det är emellertid känt att driftsförlusten på denna tidning under senare år uppgått till belopp, som är dubbelt eller flerdubbelt större än de bidrag, som hela den övriga socialdemokratiska pressen i landet tillsammans åtnjutit från A-pressens förlagsaktiebolag. Det förefaller därför sannolikt, att de socialdemokratiska landsortstidningarnas finansieringsproblem framför allt av detta skäl blivit akut. När statssubventioner till tidningspressen motiverats med nödvändigheten att vidmakthålla den politiska debatten, bör detta förhållande observeras, ej minst emedan socialdemokratin i huvudstaden förutom den förlustbringande tidningen också har ett annat språkrör, som uppnått stor upplaga och god ekonomi. En av tidningarnas mest väsentliga uppgifter är deras samhällskontrollerande funktion. Bevakningsuppgiften gäller självfallet såväl statens som de politiska partiernas verksamhet. Ju mer oberoende en tidning är av dessa, desto bättre kan den fylla sin kontrollfunktion. Även med den utformning majoriteten givit sitt förslag uppstår ett direkt beroende av den medelsbeviljande myndigheten, dvs. staten. Detta beroende kan i vissa situationer — exempelvis i utrikespolitiskt ömtåliga lägen — bli ett avgörande hinder för pressens möjligheter att fylla sin bevakningsuppgift.

Vad angår pressens förhållande till partierna gäller för ett växande antal tidningar att de antingen inte företräder någon bestämd politisk linje eller att de, även om de principiellt stödjer en viss politisk uppfattning, inte önskar identifiera sig med motsvarande parti. För nu nämnda tidningar innebär majoritetsförslaget en risk för att de skulle nödgas successivt göra avkall på sitt oberoende, i den mån en subventionering av konkurrenterna skulle kräva motåtgärder, som för sin finansiering erfordrade stöd från partierna. Härigenom skulle målsättningen att främja en fri och oberoende tidningspress direkt motverkas. Med hänsyn till att det inte råder identitet mellan tidningar och partier är det enligt vår mening oriktigt att fördela ett tidningsstöd på grundval av partiernas styrkeförhållanden. Det fördelningssystem som majoriteten föreslagit skulle dessutom få helt orimliga konsekvenser. Det kommunistiska partiet, som för närvarande företrädes av endast en daglig tidning med 3 400 exemplar skulle erhålla 1,2 milj. kr. i tidningsstöd, medan den liberala pressen, som h a r en upplaga på mer än 1 900 000 exemplar skulle tilldelas 4,3 milj. kr. I den mån majoritetens förslag verkligen skulle komma till utförande, öppnar sig allvarliga perspektiv för tidningspressen i dess helhet. Eftersom avsikten med direktstödet är att radikalt ändra konkurrensförutsättningarna till andratidningarnas fördel, kan man utgå ifrån att stödet kommer att sättas in punktvis, främst i form av åtgärder som starkt ökar andratidningarnas kostnader. Självfallet kommer då förstatidningarna att se sig nödsakade att svara med motåtgärder. Genom tidningsstödet kan den avgörande förändringen beräknas inträda, att kostnaderna kommer att stiga till en väsentligt högre nivå

128 och att förstatidningarna, som tidigare kunnat uppvisa relativt tillfredsställande driftsresultat, i fortsättningen måste räkna med risken av en rent förlustbringande verksamhet. Förlusterna kan därvid bli så stora, att en försäljning av verksamheten till konkurrenterna kan komma att framstå som den enda lösningen på de ekonomiska problemen. Samtidigt med att kostnaderna växer, ökar tidningarnas beroende av staten i takt med de ständigt stigande behoven av subventionsmedel. Denna process innebär enligt vår uppfattning ett direkt hot mot pressens frihet och strider genom den diskriminerande behandling, som tidningarna härvid kommer att utsättas för från statens sida, uppenbarligen mot tryckfrihetsförordningens anda och mening. Med hänsyn till det anförda vill vi med all kraft avråda statsmakterna från att beträda den väg som föreslagits av majoriteten i utredningen. I motsats till det direkta stöd som majoritetsförslaget innehåller vill vi å vår sida förorda att statsmakterna genom generellt verkande åtgärder söker skapa och vidmakthålla ett pressvänligt klimat. Frågan om postverkets tidningstaxor och service intar h ä r en förstarangsplats. Genom lämpligt avvägda taxor h a r det allmänna betydande möjligheter att underlätta tidningarnas verksamhet och befordra den konkurrens på tidningsmarknaden som eftersträvas. Hos landsortstidningarna uppgår i dag distributionskostnaderna till ungefär 18—19 procent av de totala kostnaderna. I den mån postverket vore berett att bygga ut sin service på ett sätt som bättre passade tidningarna, skulle en växande andel av upplagorna kunna distribueras via postverket. Det hade varit önskvärt att tiden medgivit en mera djupgående undersökning av de problem som i dag råder i förhållan-

det mellan postverket och tidningspressen. Enligt vår mening hade det bl. a. varit naturligt att närmare undersöka frågan om det underskott på 35 milj. kr. som enligt postverkets bedömning föreligger i tidningsrörelsen och vars existens vi för vår del starkt ifrågasätter. En betydande del av den information om statliga och kommunala åtgärder som förekommer i tidningarna sker i form av s. k. textreklam, en informationsverksamhet som egentligen borde hänvisas till tidningarnas annonssidor. Om utredningens majoritet önskat tillföra tidningspressen ett generellt verkande stöd hade det här funnits ett rikt fält för positiva åtgärder. En annonsering av detta slag skulle bl. a. innebära ett relativt sett starkare stöd för andratidningarna. Som prov på den annonsering det gäller behöver bara nämnas sådana ämnen som information om trafikfrågor, ändrade lagar, skolväsende, hälsooch sjukvård m. m. Listan på lämpliga informationsåtgärder i annonsens form skulle kunna göras lång. Det har inte sällan visat sig svårt för tidningsföretagen att erhålla lån för långfristiga investeringar. Det finns därför skäl för statsmakterna att överväga åtgärder i syfte att förbättra företagens möjligheter att täcka sina behov av långfristigt kapital t. ex. genom en statlig lånefond. Tidningsföretagen skulle därmed erbjudas samma tillgång till krediter som f. n. gäller för en del andra företag och näringsgrenar. Inom området för forskning och utbildning h a r statsmakterna speciella möjligheter att göra en insats till tidningarnas fromma. Staten borde exempelvis kunna stödja tidningsteknisk forskning, en forskningsgren som är svagt utvecklad här i landet, överhuvudtaget vore det av mycket stort värde för tidningspressen om statsmakterna ville ägna fortlöpande och ökad uppmärk-

129 samhet åt frågorna om forskning och utbildning rörande journalistik, reklam och tidningsteknik. Avslutningsvis vill vi starkt understryka att det sätt varpå utredningen slutfört sitt arbete strider mot den praxis som utvecklats i det svenska utredningsväsendet. Å ena sidan har utredningens majoritet underlåtit att närmare analysera vilka effekter i olika avseenden som ett direkt tidningsstöd skulle föra med sig. Å andra sidan har utredningens minoritet betagits möjlig-

Q—514588

het att fortsätta utredningsarbetet på de avsnitt, där detta inte hunnit slutföras. Den målsättning för pressens verksamhet som i direktiven för utredningen sammanfattats i orden »En fri och oberoende tidningspress är av avgörande betydelse för opinionsbildningens frihet och därmed för vårt demokratiska samhällsskick» har enligt vår mening inte uppnåtts i det framlagda betänkandet. Tvärtom torde majoritetens förslag komma att motverka denna målsättning. Till denna reservation fogas bilaga A.

130 (H

^o© © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © ° ©" © © " © " © " ©" o " © " © ©" © " © " © " © " o " © " © © © © © © o ©

d d o

©

o H

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

©

°

<U

a.

o

Bl

-o > ed cl C o o c CO o

C

>

© © © © © © © © © © © © © © o © © © © © © © © © © © © © © © © © © o © © © © © © © © © © © © r f i n © l > O I > T H © © C O t ^ C M C O i - i © © C O C M © t ^ m C M © C O © m r f O C O r f © © © © i n C M © I > i - l r f © C O © [ ^ . | > C O i n i o © © © © © © o o o o r f i > [ > i > [ > o o t ^ r ~ r - © © r ^ [ >

^o

i

© © i n c o [ ^ - © x © © m c o c M © o o o o i > i > i > © © i - i

©

:r.

© o -r

b 00 a © ©

>-) > •o^ r,

s t/5

C

o

>s

s

1 1

g

tt CS

| 1

© © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © O O O O O O O O M O O O O O O O O O O O O © © m m © © r f © i n © i > © i n i - i © i n c o © t ^ © r r c o r f c o r f © c M i - i i n i > m i n c o c M i - i © © © i n m i n rfrfTfinmm©©i-linrfrfcOCOCMCMiMCMCMCMCO

•—

a

— • ft

Ä

:Q

^E2

C fe

c" 2 "o C

• v O i n r f © © © © © r f © m i - < 0 0 r f r f c M r f © r ^ m i n c O i n r f ° i n i n r f r f r f m" co i > i > r-" r~-" © © © " © co CM CM CM" CM co co" CM

tL,

g '5 _o •a

c ON

d M »CO

B

O H O ^ C/3 O

g

T3

0>

ft

03 O [il

> •i-i

v

© © © © © © © © © © © © 0 © © 0 © © 0 © © © © © © © © © © © © 0 © 0 © © © © © © 0 © © © © © CNCM©©©COt^i-iCOTH©©CMO©©CMCOr^i-i©CMin r ^ i n C M I > i - i © © © t ^ © © l > C M C M r f © © i - i r ^ © © © i - i rfrfi-HCM©!-!©in©00T-il>CM©©CO©T-irfr^COrf!-H T H C M C O r f r f i n m © © © l > l > 0 0 0 0 C O © © L ^ I > l > C O 0 0 ©

>

fl

tH

•M

sOH ©©0000©©COCO<MrfCMCM!-iT-i©©00O0COrf-*fcO ° i n " r f " r f " r f r f " r f r f " r f " r f r f r f r f r f r f r f r f co" Co" CO Co" co" CO" CO

cS

CO

co j2

C c

— 3

c

c/: H

-Q

1 C -^ <u -vO

d CP co co

fl

CJ

CS X !

CS

.fl c

ti §

<ti U3 CJ

-<^

c 2 o "ö t- fe5

H-J

CMCOrfin©l>00©©r-<CMCOrfm©l>00©Oi-ICMCO-^1 r f r f T f - r f T f r f ' - f T f i n i n m i n m i n m i n m i n © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © l^lHiHTHi—11—11—11—11—11—lT-tT-llHi—IT-ITHT—11—(rHi—11—IIHT—t

ft^'S

2 rf - ^ O -C o r^ o^ ti! » © m g CM o, m os C» rH

Först halvår år

!-

2 ft »

co o 23 ^7 rf cs .52 CM jq co JH g © O g © o n ft W 1-H c O X g CM % cs

00 B? .BP

CD

CS <u

u ^ 3 S (H -Q -Q 2

Se-

© © o © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © 0 0 © 0 © © 0 © © © 0 © © 0 © © 0 i - i © © i > © o o i > i n i - i © © © c o © © c M © m c o o o i - i i - i c o o o c M © © c o © o o © m, o o m c M i - i © i > i > i n i n t > i - i i - i i > © L ^ © © 0 0 © i - i C O - ^ I > m © ' r - i r f r f © i n © © i n o O O C M r f © [ > © © © t > i > i > r ^ t ^ i > o o o o o o o o o o o o o o o o o o © © ©

co

Tf ^ © © © 02 © i-i i-i

H 2 fl

° C cc S

rt -Q -^OCO © i n 0 O © C O 0 0 C M C O © l > 0 0 C M © C O I > © © m o 0 © 0 O C M o © CS ° l > © " r f " CO" CO CO" CM CM CM" CM CM CM Co" Co" Co" CM CM CM CM CM CM" CM Co"CJ © 3 CS CO CMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCM S °CS i-i CS cS

CJ

d

rf © © i-i

2 "3 ft ft

© © © © © © © © © © O © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © ©, O © © © © © © ©COiHI>©'r-lrfl>©00©0O©i-lrf-^ CM00©inCMin© i n o o c o o o © c o © © o o m c M o o o i c o i - i © o o c o i n © r f © i . o CMCMCOCOrfrfrf-rfTfrfinrrininmmrfitrfrfcOCOCO

m

§

.fl CD

Kg

03 U PH co bC 03

Q :CS ro "

C

ft

d bo

^ g

cK

TH

CS

o

PH PH

ÖB >

CS

-Q >>, fl

CS

ft

r—I

H-i

U

t! Q-o

W

r f r f r f T j - T f T ^ T j i ^ f i T f T f r f T f i n i n i n r f r f T f T f T f T f T f r f

T H I - H T H I — 1 1 — 1 1 — 1 1 — I T H I — 1 1 — 1 T-< i — 1 1 — 1 1 — l i - l i — ( I - H T - I I — I I — I T — 1 I H

?H 03

be d

© © © © © © o © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © C O C 0 1 > © r f m m m l > C 0 1 > t ^ r f o O C M © r f O © © i - ( C M © i n t ^ I > i - l © © © C M © 0 O © © r f T f r f - ^ i m © 0 O C M 0 O [ > t ^ o o © o c M C M © c o o o T H © © © © o © o o © i n m r ^ . c M i n - T - i c o r f - ^ < T f T f r f i n i n © © i n i n m © © c o o o o o o o o o © © © -^o© i - H © i n 0 O i - i C M r f 0 O © i H O 0 C M - ^ , O O C O © C M © © © C O I > ° c D t ^ o o < s c s o c B C J ) » t o f f l c » o o o M T f i n i n i n i o i o t c

CS

be

• O CO

.2 «

M

d

m © © T-,

l-H

© ^ H l > I > C O i - l i - l C M C M © © r ^ © I > © © l > © C O C M r f C O

C

Cs

© © © ©

TH

W 10"

O

o

LO m

© © © i n i n ^ i n i n i n i n i n i n r ^ r f r f r f T f T f T T r r r f r f T ^ r t f

cs

.BP "C

CS

o fl

o, es

r f © l > 0 0 © © C M C O r f r f r ? i O © © l > l > l > l > 0 0 0 0 © 0 © CMCMCMCMCMCOCOCOCOCOCOCOCOCOCOCOCOCOCOCOCOrftf

^O^H

PH

©

© © © © © © © © © © © © © © © © © © © © o © © © © © © © © © © © © © © © © © © © © o © © © © © © © © i > © r f t ^ m i > i > © i n © c o m m c o c o © c M C M © ©CMi-HCOinoOm©rfTfl>0000'rtl>rfCMm©©l>COT-i 00rfCO00COL^COint^I^©©CM©CMrf0000©©00©©

+•>

O

©

B c

ici

CT.

o »-a

>

" CS C >> fl :CS Il O (, O / H O

^2 «

ÖC i /

•= O

ca

fl o .fl O O g

ea

=»

,_, o m H fe H

"H© .fl i n

»•or ^V3 2

131 t >

u

i/i O U

r f © ©

CS

r-l

o

_E CT>

t*

*s 5r fl(H ^ fe

C-M

r f

CO

T H

CO CO o

o^

rH

i-l

O ! CO

M C r f

i-l

C

o © ©

O

*"* ©

I> ©

©

T H

0 0

© © © CM © CO 00 l > CM in m i>

CS

c

<

i-H CM

© ©

© i-i

©

I > TH

CO

r H

O

© CM r r ©

CM i-H

CM

i—i

3 CM r f

m rr CM rf

CS

"0 Q;

C M ^ ^

«2

CM

CD

_g

-d

.BP g cs

i-H

03 M

§

CO

M

^ S pH 03 ;o P^

T5 03

£ co LH

r-1

©

- H CS

i - d <—< °o3

l

fl 3 V, O

I d cS o oo 00.3 fl 3

cu

d H 03

bD d

© © © © rf © CO CO

T-H

© © © O © © co © i n © r f ©

m CO i-l

i-i i-l ©

TH ©

c o CM r-i n

i-H

( ^ TH

TH CO

r f

r H CM CM

Åcd S+n

> :o"'5b

Sa

a. 1 -* O

r H

r H

ti

CS

©

o

ecflr-

CM

CO

©

m

TH

rf

CM

r H CM

CM t >

m

© Ca r f

CM

r f

TH

CM

CS

Ä

o

l

© © 0 0

ti

< ° 3

_« g

•§•«

r f © CO © ©

© O rf

*£

© ©

rH r f

r f r H

l

1—1 i - H T H r f

^

H

H

CM

CM

i-l I-H

©

0 0 CO

rH

CM

r H

00 CO CM

1 co

ft

T H

" ~ - - T H

o ij

^ cs ©

ft

5; s

3 ÖC

fl

C

©

© © © © © © © I-H © 00 O CO

H r f

r f CM CM

a co

00 LO

co

5 "3 rfl cs Cd ^ T3 »cS C ft

©

H->

1-1 .fl 3 O ©

© © CO CO © ©

•2,3

CJ

© LO

1-1 m

C CS

© © © m

© r f

CM

—< cS

i

in © © ©

lO © ©

HH 1

l.O

co ©

T H

T_l

O CQ

ti

rH

r f TT - f - f © t o co t o 3 © © © © °cS

h

cS

rH

rt

TH

©

o

T H

oo ro CM C^l

tH

rH

rH

•-H

CM t o 3 T-H G CO

Cd

fl

u

fl

r f

©

i -

O

©

< w -2

fl

5 B

o

B "3 < j d

»ÄA«

CO

1 T -

CO

d

H3 CS

CS C

M

O

•PH

+->

tH

CO

CS

bc

ft

o

•

tH

.fl

'-^ ti OB

cs *->

t/2

O PH

c

Cd

tt 'fl

•o

3 ti 9" « cs g .B) g E5 >

« S o £ U fe . f l «J V y~ CO +-> Ä * -

42 •^« • ! c -!

^i

H

>

«

^

" c o

a> £ B

**

C .fl H->

_,

*—

pj

fl

B

fl

O w C g * H - W

**

O

O

( j

CD

tn

« "C3

ft s 5Tiv> ftti cs B B S

CJ

3w

>

>

tH

PH B BP "fl w ° r2 :cS Cd

fl

Xffi

CS

T-,

g £ 3

flcs "5 to 2

©

CO

"1 o

B tH CJ ocs

°cS >. ,2 cs BS J 2 C > CS O ti

0 TS 2 B " «> CS fl _g

STS

cS cS

^^ r?c3

to O

fl ti o

<*ti

su °C sO «o ÖO

fl

ö

>>

Cd_ 0

D

fl

rf)

T»

"fl

w "O

CS

H_>

fl .-H

0 0 rf

^H

ti

CS

T J

—• w

w ti W>

SS-S OOfl 7 CS

Cd

©

c £.S g o" •a ^ e 2 .BP ' a ? ' S ? ^ :

o

ti-o

S H >> r>

^z^=

00 fl^ B .fl

B en »cS - f l

ti ti

co TH i n

.

cS H

B

fl

SO CS

H->

r f

ÖB

ft £ t-l 3 .S « •- g g

© © CO 00 o ©

tH cj

Cd

O

ft>

3 fe

i—1

1 CM CO ' ti © " © rH

O fl

cs C

CM

© © too

u

r H

„

CM

C

fl

TJ —'

o

ft

° -S

G CJ

O

u

13 ' f l

ti .fl

1-1

^ r - ^ © rf_ r f TH 00 TH in

r. CS

C d ^ 3

zfe

•*

"CJ

00 ;5 tn r O cS fl S CJ > o '5b O fl

CJ

rH

00 r f

^o

1 CJ

co

c2

H-jCO

© O ©

^-1

© © © © © © © rf © 00 CO 00

© O ©

r ( T H ( D

© r f

fl

cS Ä fl

© © CO

CM

CO

© r>

o

ccS 22

o

r f

Z«%

• pH

Q

:cS aj tn T3 O cS

CS i-H

CO

ft

H3 M

O © © l>

r f

© © ©

tH Cd

<

©

<

*-i

^ <&

ft

c 3 2

CO J H d

c©

< "3 ^ 2 B

co

>

|

flc

+•» CP

>—i

CM CM

,<C fl CO

CS

VO Os

ft

O ** ti cS ©

>rj

oj

CJ

r H CO

fl CS tH CS

CU

"*

r f

-p

C3 3

:-

J2 " ö co tn B TJ - " O tn 00 ^ tn cS cS co

tH

tH

CS

CS J O

^

« "CJ Q -o flfl2

2 5 T»C3 O Z O O < T Z ; Z

C

C

"^ c/5

p*» fl w CS

.TH

B B 3 :cS :cS C

KKÅ

Särskilt yttrande av ledamoten Hansson

En fri opinionsbildning är en förutsättning för att vår folkstyrelse skall kunna fungera. F ö r ett demokratiskt samhälle är det ett livsvillkor, att olika meningsriktningar inom folket h a r tillräckliga resurser för sin opinionsbildning och informationsgivning. Det är uppenbart, att förhållandena härvidlag för närvarande inte är tillfredsställande. Bristerna i resurser gäller såväl partiorganisationernas direkta verksamhet som i väsentliga delar opinionsbildningen genom tidningspressen. Redan nu utgår stöd till politisk verksamhet. De politiska ungdomsförbunden har numera sådant stöd. Författningsutredningen h a r förordat, att partierna skall få av staten betald sekreterarhjälp. I motion till årets riksdag från de fyra demokratiska partierna föreslås att redan från nästa budgetår skall utgå statsbidrag till partiernas sekretariatskostnader i riksdagen. Enighet torde kunna sägas råda om att samhället i väsentligt ökad utsträckning måste garantera resurser för partiernas verksamhet och för en fri opinionsbildning.

de plan. Denna utveckling måste för» väntas fortsätta, om icke effektiva motåtgärder vidtas. Redan nu måste situationen mångenstädes sägas vara sådan, att stora hinder möter för frihet i opinionsbildningen. Slutsatsen härav måste vara, att samhället bör lämna ett stöd, som kan främja en fri opinionsbildning genom tidningspressen. Jag delar uppfattningen att ett samhälleligt stöd till opinionsbildningen i tidningspressen bör utgå med de politiska partierna som förmedlingsorgan. Partierna bör för förmedlingsuppgiften inrätta fristående organ i stiftelse- eller bolagsform. Det är enligt min mening angeläget att stödet utnyttjas på sådant sätt, att tidningsföretagen såvitt möjligt bjälpes fram till egen bärkraft. En oeftergivlig förutsättning måste emellertid såsom utredningen framhåller, vara att bidragen inte förbindes med politiska villkor eller krav på statligt inflytande över partiernas eller de fristående förmedlingsorganens verksamhet. Partierna bör sålunda gentemot staten inte åläggas annan skyldighet än redovisning av hur medlen disponerats.

Särskild vikt måste härvid fästas vid opinionsbildningen genom tidningspressen, vilken fråga pressutredningen haft att överväga. Situationen har genom den s. k. tidningsdöden blivit den, att i område efter område en enda tidning blivit ensam eller helt dominerande i opinionsbildningen på ifrågavaran-

Enligt min mening är den lämpligaste utformningen den, att stödet till tidningspressen samordnas med det övriga stödet till partiernas verksamhet. Ett speciellt bidrag med direkt bindning till tidningspressen h a r givetvis den svagheten att det torde vara omöjligt att inom partierna dra en strikt

133 skiljelinje mellan tidningsverksamheten och verksamheten i övrigt av opinionsbildande karaktär. Sådana garantier torde inte kunna skapas, att ett stöd, direkt knutet till tidningspressen, inte kan utnyttjas även för andra slag av opinionsbildning. Den ändamålsenligaste lösningen synes mig därför vara, att ett allmänt stöd lämnas till partiernas verksamhet enligt de intentioner varom enighet numera synes råda. Med den betydelse, som opinionsbildningen genom tidningspressen måste tillmätas även för framtiden, kan man utgå från att partierna efter egen bedömning förmedlar erforderligt stöd till de tidningsföretag, som ur opinionsbildningens synpunkt är i behov av sådant.

Enligt min mening måste samhället överlåta detta förtroende och ansvar på partierna. Utredningen har genom de direktiv, som givits den, bundits till att uteslutande pröva en form för bistånd till tidningspressen. Samma motiv som ur demokratisk synpunkt kan anföras för ett speciellt tidningsstöd, gäller emellertid också för ett stöd till partiernas verksamhet i stort. Enligt min mening bör det därför vid den fortsatta behandlingen av pressutredningens förslag allvarligt övervägas att utvidga detta till att avse även annan verksamhet, som av partierna bedrives i opinionsbildande syfte.

BILAGA 1

Den svenska dagspressens ekonomiska läge 1963, belyst genom en extern balansanalys Av Sven

Tollin

Oktober 1964 Denna analys av den svenska dagspressens bokslut för år 1963 skall söka belysa tidningsföretagens finansiella struktur ur olika aspekter. Analysen arbetar med proportionsberäkningar som, det ligger i sakens natur, är approximativa, eftersom flertalet poster i ett företags balansräkning inte är exakta värden, utan påverkade av skattemässiga, lagbundna eller konventionella regler och därtill även av personliga värdesättningar och ställningstaganden. En annan begränsning är att boksluten endast speglar situationen i ett visst, givet ögonblick, men inte utvecklingen eller trenden, annat än i den mån jämförelser kan göras med tidigare årsbokslut. Trots dessa begränsningar ger en balansanalys, som omfattar så många företag, att en hel bransch kartlägges, dock möjlighet till iakttagelser och observationer, som tecknar en klar bild av företagens inbördes positioner ur finansiell synvinkel och indirekt även deras ekonomiska bärighet och framtidsmöjligheter. Population Populationen i denna analys består av företag, organiserade som aktiebolag, kommanditbolag, ekonomiska föreningar eller enskilda handelsbolag, som förlägger och utger en eller flera dagstidningar i Sverige.

Antalet dylika förlag uppgick vid årsskiftet 1963/64 till 114, varvid dock den begränsningen gjorts, att företag, som utger dagstidningar med lägre periodicitet än 3 nummer i veckan, ej medtagits, då de utgör en alltför liten grupp för att analysutfallet skall bli meningsfullt. Gruppering De 114 förlagen h a r grupperats dels efter storleken på upplagan hos de tidningar de utgivit, varvid till grund legat de av Tidningsstatistik AB redovisade nettoupplagorna för 1963, dels efter marknadsposition. Önskvärt hade varit att få en grupp omfattande monopoltidningar, dvs. tidningar som någorlunda ensamma dominerar sina respektive geografiska områden. Det visar sig emellertid att några egentliga monopoltidningar inte finns i Sverige, först när man ställer kravet så lågt, att man ej kräver mer än 75 % täckning av hushållen kan man notera en handfull monopoltidningar, men även då med tvekan. Uppdelningen har för den skull måst begränsas till två marknadsgrupper, första positionsgruppen, som omfattar förlag, som utger tidningar som är större än övriga tidningar på samma geografiska område, vanligtvis sammanfallande med de av Tidningsstatistik AB fastställda tidningsområdena, och and-

135 Tabell 1. Antal

dagstidningsförlag

1948—1963

159 16

142 16

124 14

103 11

—56 = 35 % — 5 = 31 %

—61 = 35 %

I storstäderna Summa förlag

Tabell 2. Antal förlag efter periodiciteten på de publicerade

Dagliga Icke dagliga Summa förlag

1948—1963

120 55

107 51

94 44

-41 - 34 % -20 = 36 %

79 35 114

ra positionsgruppen, omfattande de förlag som utger tidningar som inom sina respektive spridningsområden h a r konkurrens med annan eller andra, större tidningar. I ett p a r fall, där två tidningar från samma utgivningsort har ungefär lika stora upplagor, h a r båda tidningarna eller förlagen hänförts till första positionsgruppen. Antal dagstidningsföretag För att belysa utvecklingen under senare år redovisas i tab. 1 med femårsintervaller antalet dagstidningsförlag i Sverige. I branschen räknas tidningar, utkommande i Stockholm, Göteborg och Malmö som storstadstidningar, vilken Tabell 3. Antal

tidningarna

dagstidningsförlag,

1 —61 = 35 %

indelning även användes i denna analys. Minskningen i antalet förlag har drabbat såväl den dagliga som den icke dagliga pressen, vilket framgår av tabell 2. Den dagliga gruppen har minskat med dubbelt så många enheter som den icke dagliga, 41 respektive 20, men då den dagliga gruppen är dubbelt så stor innebär detta att tillbakagången procentuellt varit ungefär densamma i båda fallen. Det minskade antalet företag i dagstidningsbranschen är emellertid inte resultatet av en minskad konsumtion. Dagspressens sammanlagda upplagor h a r under perioden 1948—1963 ökat

uppdelade efter tidningarnas periodicitet

upplagestorlek

och

Landsortspress Iclce dagli ga

Dagliga

År

1948. 1953. 1958. 1963. 1948- -1963

Storstadspress under 5 0 0 0 över under 1000020000över 30 000 30 000 20 000 10 000 10 000 10 000 5 000 ex ex ex ex ex ex ex 6 8 13 20 + 14

14 21 20 17

+ 3

36 32 29 24 — 12

48 30 18 7 — 41

6 8 9 15

+ 9

23 23 20 12 — 11

26 20 15 8 —18

16 16 14 11 —5

Summa rum

175 153 138 114 — 61

136 Tabell 4. Antal förlag, publicerande förstapositions- respektive

Förlag med: Förstapositionstidn. andrapositionstidn. Summa

1948—1963

91 84

88 70

84 54

80 34

—11 = 12% — 50 = 59 %

— 61 = 3 5 %

från cirka 3,2 miljoner exemplar till 4,1 miljoner exemplar. Trenden mot större enheter är sålunda starkt markerad i svensk dagspress. De två faktorerna, minskning av antalet tidningsförlag och ökning av upplagorna för flertalet av de kvarvarande, som dominerat den h ä r redovisade femtonårsperioden, kan ytterligare belysas av tabell 3. Det är endast toppgrupperna, de två dagliga med upplagor över 20 000 ex., av vilka dock gruppen 20 000—30 000 ex. de senaste 10 åren visar sjunkande tendens, och den icke dagliga med upplagor över 10 000 ex., som uppvisar ökat antal enheter. Alla övriga har minskat, särskilt de två grupperna med minsta upplagorna, de dagliga med upplagor u n d e r 10 000 ex. och de icke dagliga med mindre än 5 000 ex. i upplaga. Minskningen för de lägre upplagegrupperna är avhängig dels av att en del tidningar under perioden kommit upp i en högre upplagegrupp och dels av att många tidningar inte klarat en fortsatt existens under en period med väsentliga upplagestegringar hos en rad konkurrerande företag. Tabell 5. Antal

andrapositionstidningar

Avgången h a r i första h a n d drabbat förlagen med tidningar i andra positionsgruppen, medan förlagen med tidningar i första positionsgruppen har klarat påfrestningarna under strukturförändringen utan större avtappning, vilket framgår av tabell 4. I gruppen storstadstidningar har antalet förlag under perioden 1948—1963 minskat med 5, samtliga med tidningar i andra positionsgruppen. Intresset knyter sig då närmast till den större gruppen, landsortspressen (tabell 5). Antalet förstapositionstidningar i landsorten med daglig utgivning har sålunda uppgått till cirka 50 under hela perioden, medan andrapositionstidningarna till antalet reducerats med två tredjedelar. Av de 49 förlagen år 1963 i förstapositionsställning är 46 desamma som år 1948. Av de ursprungliga (1948) 51 förlagen har 5 antingen nedlagts eller fusionerats med andra förlag, medan 3 nya tillkommit genom övergång från icke daglig till daglig utgivning. Bland de icke dagliga landsortstidningarna h a r avgången drabbat båda positionsgrupperna med ungefär samma antal, och andra positionsgruppen

landsorts förlag, utgivande dagliga förstapositionspositionstidn ingår

respektive

andra-

^Förlag med: förstapositionstidn. andrapositionstidn.

51 53

49 42

50 30

49 19

—

Summa

— 36 = 3 5 %

1948—1963

2 = 4

%

— 34 = 6 4 %

137 Tabell 6. Antal

landsorts förlag, utgivande icke dagliga förstapositionsandrapositionstidningar

respektive

1948—1963

Förlag med: förstapositionstidn. andrapositionstidn.

37 18

36 15

31 13

28 7

—11 = 6 0 %

Summa

— 20 = 3 6 %

har reducerats så kraftigt, att endast en handfull företag återstår (tabell 6). Resultatet av de kombinerade krafterna, minskning i antalet enheter och ökning av de kvarvarande enheternas sammanlagda upplagor, framgår av tabellerna 7 och 8. Sammanfattningsvis visar tabellerna: att bland de dagliga förstapositionstidningarna sker en kontinuerlig uppflyttning från lägre till högre upplage-

J = Zö /g

grupp och att antalet förlag håller sig ganska konstant, att av de icke dagliga förstapositionstidningarna h a r några klättrat upp i en högre upplagegrupp samtidigt som lika många upphört, att de dagliga andrapositionstidningarna till antalet minskat med ett tiotal per femårsperiod, samtidigt som några flyttat upp i högre upplagegrupp och att de icke dagliga andrapositionstid-

Tabell 7. Antal landsortsförlag med tidningar i första positionsgruppen, periodicitet och upplaga Icke dagliga

Dagliga År

fördelade efter

över 20000- 10000- under 30 000 30 000 20 000 10 000 ex ex ex ex

över 5 0 0 0 - under S:a dag- 10 000 10 000 5 000 ex ex ex liga

S:a icke dagliga

Samtliga

1948 1953 1958 1963

6 8 13 19

12 18 17 11

23 18 14 17

10 5 6 2

51 49 50 49

6 8 9 14

21 20 17 10

10 8 5 4

37 36 31 28

88 85 81 77

1948—1963

+ 13

-1

—6

—8

+ 8

-11

—6

—9

— 11

Tabell 8. Antal landsortsförlag med tidningar i andra positionsgruppen, periodicitet och upplaga Icke dagliga

Dagliga År

fördelade efter

över 20000- 10000- under 30 000 30 000 20 000 10 000 ex ex ex ex

S:a dagliga

över 5 0 0 0 - under 10 000 10 000 5 000 ex ex ex

S:a icke dagliga

Samtliga

1948 1953 1958 1963

— — 1

2 3 3 6

13 14 15 7

38 25 12 5

53 42 30 19

— — 1

2 3 3 2

16 12 10 4

18 15 13 7

71 57 43 26

1948—1963

+ 1

+ 4

—6

— 33

— 34

+ 1

±0

— 12

— 11

— 45

138 ningarna likaledes blir allt färre och avtappningen förefaller att accelerera. Ngetableringsstopp Nyetablering av dagstidningsföretag har inte skett i Sverige under de senaste decennierna, annat än i några få fall, som blivit kortvariga. Av de 77 landsortstidningarna i första positionsgruppen h a r 74 startats före år 1920 och sålunda endast 3 under de senaste 45 åren. Och av de 49 dagliga landsortstidningarna i första position har endast en etablerats efter år 1920, närmare bestämt 1926, dvs. för snart 40 år sedan. Denna stagnation jämte den nedgång i antalet tidningsförlag, som pågått sedan början av 1920-talet, tyder på att den svenska dagstidningsmarknaden är väl täckt i vad gäller behovet av de a l l m ä n n a tjänster, som dagspressen bjuder. Då därtill kommer att vi svenskar hör till världens mest tidningskonsumerande nationer, torde dagspressens samlade upplagor knappast kunna öka mycket snabbare än vad som motsvar a r befolkningstillväxten. Upplageförändringarna kan då förväntas uppstå huvudsakligen genom omflyttningar mellan företagen. Av storstadstidningarna (från Stockholm, Göteborg och Malmö) startades 8 redan före 1890 och endast tre h a r tillkommit 1920—40-talen. De kvällstidningar som startades under 40- och 50talet utges inte av nyetablerade förlag, utan publiceras av tidigare etablerade morgontidningsförlag. Balansanalys I. Metodfrågor

Den undersökning av den svenska dagspressens redovisningshandlingar, som följer, är en extern räkenskapsanalys, dvs. materialet består av balansräk-

ningar, vinst- och förlusträkningar samt årsberättelser från de företag, som är aktiebolag och motsvarande handlingar från de företag, som är verksamma i annan form, såsom handelsbolag, ekonomisk förening etc. Handlingarna har ställts till utredningens förfogande av företagen och kompletterande upplysningar har inhämtats endast i den mån, som uppgifterna varit ofullständiga eller oklara. Lämnade data h a r sålunda godtagits utan vidare undersökningar, även om osäkerhet ibland rått om vissa uppgifters tillförlitlighet. Gällande föreskrifter och anvisningar i bokförings-, aktiebolags- och skattelagar ger helt naturligt visst spelrum och en del poster i en balansräkning är beroende av bedömningar och hänsynstaganden hos de personer, som förfärdigar och avslutar ett företags bokslut. Vidare kan möjligheterna och viljan till »nedplöjning» av vinster variera. En del företag vill kanske visa så liten vinst som möjligt, medan andra gärna önskar presentera en bättre redovisning än vad årsresultatet ger anledning till. Det h a r inte varit möjligt att kartlägga och ta hänsyn till alla dessa variationer, utan grundmaterialet h a r godtagits i befintligt skick. Visserligen finns en rad anvisningar om hur ett bokslut skall uppställas och disponeras, men tolkningen och tilllämpningen av dessa anvisningar fluktuerar och materialet h a r för den skull noggrant genomgåtts, sammanförts och grupperats efter en gemensam form, varigenom analysarbetet underlättats. Investeringsfonder har, då de innehåller obeskattade vinstmedel och säkerhet ej kan råda om deras användning, till 50 % räknats som eget kapital och till 50 % som långfristigt främmande kapital.

139 II. Analysens uppgift

Balansanalysens uppgift är att finna svar på frågor om verksamhetens ekonomi, som oftast inte kan direkt utläsas av handlingarna, och som genom sammanställning med motsvarande värden från hela branschen ger medelvärden, med vilka olika grupper av företag i branschen kan jämföras. Dessa värden ger svar på frågor om soliditet, kapitalanpassning, likviditet, rörelsekapital, reservbildning etc. eller med andra ord på spörsmålet »varifrån kommer pengarna och h u r h a r de använts?». Analysen, kommer sålunda inte att ge ett direkt svar på frågor om räntabiliteten hos berörda företag, utan visar främst deras finansiella och ekonomiska situation vid tidpunkten för bokslutens uppgörande, i allmänhet den 31 december 1963. Men analysen av balansposterna ger ett indirekt svar på frågan om företagens vinstsituation genom att tillgångs- och skuldposterna relateras till varandra och därmed skapar en bild av företagens ekonomiska stabilitet och livskraft. Den svenska dagspressen rymmer många företag med en utomordentlig soliditet, men även en del som kan fortsätta driften enbart med hjälp av aktieägaretillskott eller andra former av bidrag. Analysen h a r inte kunnat beakta om företag vid sidan av tidningsutgivningen även haft andra rörelsegrenar, såsom civiltryckeri, utan de data, som redovisas i balansanalysen gäller utfallet av den samlade rörelsen hos berörda företag.

III. Schablon för de dolda reserverna

För att få en så klar bild som möjligt av företagens ekonomiska stabilitet om-

fattar analysen även de dolda reserverna, som ofta inte kan utläsas direkt ur boksluten. Därvid h a r följande värderingsprinciper använts. För fastigheter gäller att om taxeringsvärdet är högre än det bokförda värdet för samma fastighetstillgångar betraktas skillnaden som en dold reserv. Detta torde i allmänhet innebära en försiktig värdering av sagda tillgångsposter. Maskiner och inventarier är de poster, som varit svårast att bedöma. Under antagande att brandförsäkringsvärdena på dessa tillgångar motsvarar återanskaffningsvärdet h a r emellertid som analysvärde upptagits 40 % av brandförsäkringsvärdet. Om analysvärdet då blir större än det bokförda värdet på dessa tillgångar har skillnaden betraktats som en dold reserv. Beträffande varulager h a r den regeln följts, att om av redovisningarna framgått att dessa tillgångsposter nedskrivits fullt enligt gällande föreskrifter h a r ett belopp lika stort som bokföringsvärdet upptagits som dold reserv. Det förhållandet att dolda reserver i regel är obeskattade och sålunda till ungefär hälften utgör dold skatteskuld h a r inte beaktats, då dylik skuld aktiveras endast under vissa förutsättningar. Hänsyn h a r tagits till uppenbara över- respektive undervärden på innehav av aktier, obligationer, andra värdehandlingar, goodwillposter och liknande. Däremot har osäkra eller fiktiva värden bland omsättningstillgångarna, såsom fordringar, inte kunnat beaktas. Dolda reserver i pensionsfonder o. d. h a r ej heller kunnat medräknas, även om det i enstaka fall framgått att sådana existerar. Dessa regler kan synas väl schablonmässiga, men torde vara användbara i en analys, som avser en hel bransch.

140 Tabell 9. Förlagens gruppering 1963 efter upplaga och Förstaposition

Förlag med icke dagliga tidningar: 5. över 10 000 ex i upplaga 6. 5 000—10 000 ex i upplaga

00 Summa dagliga

© rH © CM

Förlag med dagliga tidningar: 1. över 30 000 ex i upplaga 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga

marknadsposition

Andraposition

S:a

ty

20 17 23

7 5 19

2}5 2j

15 12 4

7. under 5 000 ex i upplaga Summa icke dagliga

31 Samtliga

98 IV. Balansanalysens omfattning: 95 %

Av de 103 tidningsförlagen i landsorten år 1963 (jfr tab. 1) har 98 st., dvs. 95 %, ställt sina bokslut till utredningens förfogande. Av de fem som fattas tillhör ett företag de dagliga, upplagegrupp 3, och fyra stycken upplagegrupp 7, de icke dagliga med upplaga under 5 000 ex. Några av grupperna i tabell 9 rymmer för litet antal företag för att kunna nyttjas i en jämförelseanalys. För att få säkrare värden och en mer rättvisande bild, som inte alltför mycket påverkas av extremvärden, h a r i behandlingen sammanslagning skett av vissa grupper, som framgår av klamringen i tabellen. I tillämpliga delar har jämförelser kunnat göras med de resultat, som framkom i min tidigare bearbetning av den svenska landsortspressens bokslut.i Ett omdisponerande av grundmaterialet till sagda analyser h a r dock varit nödvändig, varvid några smärre divergenser uppstått. Dessa är dock så obetydliga att de saknar relevans. Tidningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö är så få till antalet, särskilt som kvällstidningarna i samtliga fall

utges av förlag, som även utger morgontidningar, och därtill så heterogena att de värden, som skulle kunna presenteras bleve osäkra och kanske vilseledande, varför denna grupp ej medtages i analysen.

V. Förmögenhets- och kapitalstrukturen

Den externa balansanalysens ändamål är för det första att klarlägga förmögenhets- och kapitalstrukturen för att värdera den finansiella säkerheten.

V a. Egenkapitalförhållandet

En av de grundläggande formlerna för stabilitets- eller soliditetsmätningar är att ställa egenkapitalet i relation till summa tillgångar eller med andra ord det egna kapitalet i procent av tillgångarna. De erhållna värdena anses ange den finansiella säkerheten eller soliditeten ur borgenärssynpunkt, men kallas ibland även kapitalanpassningstalet eller egenkapitalförhållandet (proprietary ratio). En analys av ett hundratal konsoliderade svenska industriföretag visar att dessa h a r en stabilitet enligt 1 Sven Tollin: Dagspressekonomi-en analys av 95 bokslut, Aktuellt från TU nr 10, 1960.

141 denna formel som kan uttryckas med ett tal, som ligger mellan 45 och 50. I denna analys av de svenska dagstidningsförlagen nås inte samma värden annat än i enstaka fall. För hela branschen blir resultaten följande: Tabell 10. 1958 1963

Egenkapitalförhållandet

(aritmetiskt medelvärde) 95 analyserade företag 21 % 98 » » 19 %.

Dessa i jämförelse med allmän industri låga medelvärden får emellertid inte tolkas så, att svensk dagspress skulle generellt sett vara så mycket instabilare än andra branscher. De värden som framkommer i en extern balansanalys är alltid branschbetingade och fluktuationerna mellan branscherna kan vara avsevärda. Att dagspressen kan arbeta med lägre stabilitetsvärden än andra företag sammanhänger med för branschen specifika förhållanden, till vilka jag återkommer senare. Av större intresse är vilket utfallet blir på olika grupper av tidningsföretag. Som måttenhet används h ä r media-

nen, vilket innebär att 50 % av företagen i en grupp har högre värden och 50 % har lägre, dvs. medianen är det mittersta värdet och är att föredraga i bl. a. denna jämförelse framför aritmetiska medelvärdet, som är mer känsligt för extrema observationsvärden. Enligt tab. 11 har egenkapitalförhållandet sjunkit för flertalet upplagegrupper under de senaste fem åren, vilket skulle kunna tyda på en försämrad soliditet i branschen. Detta torde dock inte vara fallet. Erfarenheterna visar nämligen att detta relationstal är avhängigt av företagens storlek eller rättare sagt balansomslutning, vilket också påpekats av flera analytiker. När ett företag växer blir resultatet att egenkapitalets andel minskar. Här inverkar också den ständiga inflationen eller penningvärdesförsämringen. Hur stark den influensen varit har inte kunnat påvisas, då en inflationsomräkning ej kunnat genomföras i denna analys. Ett för branschen specifikt förhållande, som även påverkar detta relationstal är att dagstidningarna i så stor utsträckning finansierar sin rörelse med i förskott indrivna medel.

Tabell 11. Egenkapitalförhållandet

1958—1963

(medianvärden) I första positionsgruppen

Förlag med dagliga tidningar 1. över 30 000 ex i upplaga 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga Median för grupperna 1—4 Förlag med icke dagliga tidningar 5. över 10 000 ex i upplaga 6. 5 000—10 000 ex i upplaga 7. under 5 000 ex i upplaga Median för grupperna 5—7 Medelvärde för samtliga

I andra positionsgruppen 1958

)»

0 12

7 J28

J26

1»

21 19 20 19

23 16

32 30 35

142 Prenumerations- eller abonnemangssystemets grundprincip är att abonnenten betalar sin tidning i förskott. Tidigare iakttog inte alla tidningsföretag en sträng policy på denna sektor, men trenden i näringslivet mot kortare kredittider har satt sina spår även hos tidningarna. De tidningar som kommit längst iakttar numera den av tidningsutgivareföreningen antagna rekommendationen att kredittiden på abonnemang inte skall överskrida en månad. Detta innebär att stora belopp inflyter i början av året, särskilt hos landsortspressen, vars samlade upplagor under 1963 till över 92 % utgjordes av abonnerade exemplar, och helårsbetalarna tycks vara i majoritet. Dessa förhållandevis stora förskottslikvider medför att behov av ett större egenkapital som rörelsekapital inte förefinns, nota bene hos självbärande företag. Denna mekanik förklarar till en del varför egenkapitalförhållandet i svensk dagspress är lågt i jämförelse med annan industri. I tab. 11 kan man göra fler iakttagelser. De icke dagliga tidningarnas värden är högre än de dagliga tidningarnas. Detta kan indikera en högre finansiell säkerhet, vilket också är fallet hos några av företagen, men därtill speglas h ä r även det ovan relaterade förhållandet mellan egenkapitalets storlek och balansomslutningen, dvs. allmänt sett ju lägre omslutning desto högre egenkapitalandel. Beträffande de dagliga tidningarna gäller att egenkapitalförhållandet 1963 blir detsamma, cirka 15 %, för upplagegrupperna 2, 3 och 4, dvs. de under 30 000 ex., medan gruppen över 30 000 ex. får värdet 23, vilket understryker styrkeförhållandet. Vid jämförelse med värdena för 1958 finner man vidare en försämring för de dagliga med upplaga under 20 000 ex.

De dagliga andrapositionstidningarna visar betydligt svagare värden än de i förstaposition. Därtill kommer att enligt boksluten för 1963 h a r 15 av de 19 företagen i den dagliga andrapositionsgruppen uppburit tillskott eller subventioner på tillsammans 3 914 000 kronor. Bland de 49 dagliga tidningarna i förstaposition är det tre som mottagit dylika bidrag, varav ett i första gruppen med över 1,6 milj. kr., ett i tredje upplagegruppen med 20 000 kr. och ett i fjärde med 70 000 kr. Det sistnämnda företaget h a r under utredningstiden (hösten 1964) uppgått i annat företag. Det ekonomiska stödet till de dagliga förstapositionstidningarna inskränker sig då, om man frånser det företag som erhöll 20 000 kr., till ett enda, som däremot fick ett så mycket större bidrag, vilket kanske dock kan tolkas som en tillfällighet. Av de 19 landsortsförlag, som redovisar att de mottagit tillskott eller subventioner under år 1963, har 16 partibeteckningen socialdemokraterna, 1 kommunisterna, 1 folkpartiet (nedlagd hösten 1964) och 1 centerpartiet (ändr. utgivning från 6 till 1 nummer i veckan från årsskiftet 1964/65). Spridningen i värdena i egenkapitalförhållandet är stor. Även om jämförelser med andra branscher saknats, må det vara tillåtet antaga att variationen inte är större än i andra branscher och att de mycket goda och de mycket låga värden, som ryms i övre, respektive undre kvartilen, inte bara är ett resultat av kapitalsituationen och konkurrensläget, utan även av den komponent i företagsamheten som kallas ledning. Måttet övre kvartil anger att 25 % av antalet företag i en grupp h a r högre värden och 75 % h a r lägre värden. Och undre kvartil anger att 25 % av företagen i en grupp h a r lägre värden och 75 % h a r högre.

143 Tabell 12. Egenkapitalförhållandet

1963 med

kvartilvärden

ö v r e kvartil

Median

Undre kvartil

29 19

23 16 14

11 8 13

Dagliga i andra position: 1 + 2. över 20 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga

10 8 20

7 0 12

0 0 0

Icke dagliga i första position: 5. över 10 000 ex i upplaga 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga

35 34

22 28

IS 19

Upplagegrupp: Dagliga i första position: 1. över 30 000 ex i upplaga 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000 20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga

i

Icke dagliga i andra position: (gruppen för liten för uppdelning i kvartiler)

Medelvärdet för de dagliga andrapositionstidningarna är 7, alltså en markerad svaghet i jämförelse med förstapositionstidningarna, som noterar värdet 17 (tab. 11). Medelvärdet för samtliga i förstaposition, såväl dagliga som icke dagliga, är 21 och för samtliga tidningar i andraposition 12. Motsvarande värden för 1958 var 25 respektive 11. Här h a r alltså inte inträtt några större förändringar, förmodligen sammanhängande

med att nedläggandet av företag h a r hållit takten med förskjutningarna uppåt av bärighetsgränsen i samband med koncentrationen till större enheter.

V b. De dolda reserverna

Ett komplement till soliditetsanalysen är beräkningen av de dolda reserverna i de svenska dagstidningsföretagen. Även h ä r gäller att analysen enbart omfattar landsortspressen.

Tabell 13. De dolda reserverna 1963 (gruppsummor i tusentals kronor) Varav i Samtliga

Förlag med

förstaposition

andraposition

18 331 10 318 9 471 503

18 331 8 543 8 144 430

1 775 1 327 73

38 623

35 448

3 175

6 408 3 468

6 408 3 055

413 Summa

9 876

9 463

413 Totalt

48 499

44 911

3 588

Dagliga tidningar: 1. över 30 000 ex i upplaga 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga Summa Icke dagliga tidningar: 5. över 10 000 ex i upplaga 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga

144 Tabell 14. Investeringsfonder

(gruppsummor i tusentals kronor) Upplagegrupp:

Förlag med 1. positionstidn.

Förlag med 2. positionstidn.

Dagliga: 1. över 30 000 ex i upplaga 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga

9 med 3 959 tkr 4 > . 478 » 3 » 1 236 »

—

Summa dagliga Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga 6. 5 000—10 000 ex i upplaga 7. under 5 000 ex i upplaga Summa icke dagliga Totalt

Hos de svenska landsortspressförlagen finns sålunda dolda reserver på 48V2 miljoner kronor enligt de regler, för vilka redogjorts i avsnitt III, och vilka underkastats kontroll av skatteoch försäkringsexpertis och därvid bedömts som försiktiga och godtagbara för en branschanalys. Av de 48V2 miljonerna återfinns 45 miljoner hos förlag, som utger tidningar i förstapositionsgruppen och 3V2 hos andrapositionstidningarna. Om de dolda reserverna relateras till aktiekapitalen (eller andelskapitalen o. d. i andra företagsformer) visar det sig att de uppgår till 280 % av aktiekapitalen hos förstapositionstidningarna och knappt 50 % hos andrapositionstidningarna. Ställer man de dolda reserverna i relation till balansomslutningen finner man att förstapositionstidningarnas reserver uppgår till 25 % och andrapositionstidningarnas till 7 %. De bästa värdena företer de icke dagliga förstapositionstidningarna med 36 % och de dagliga förstapositionstidningarna med 21 %. Lägsta värdena visar de dagliga andrapositionstidningarna med 7 %.

16 med 5 673 tkr 5 med 2 »

481 tkr 380 »

—

7 med

861 tkr

—

23 med 6 534 tkr

V c. Investeringsfonder

Även förekomsten av investeringsfonder kan utgöra ett bidrag vid bedömande av branschens finansiella struktur (tabell 14). Av medlen på investeringsfonderna har enligt tidigare redovisad regel för analysändamål 50 % förts till egenkapitalet och 50 % tillförts de långfristiga skulderna, detta under motivering att om fonderna ej kommer att utnyttjas för avsett ändamål blir de beskattade som vinstmedel. Det finns dock anledning antaga att de flesta fonderna tas i anspråk för investeringar och då förefinns hos dessa företag en avskrivning i förväg på planerade anläggningar. De sammanlagda investeringsfonderna, utan ovannämnda uppdelning, uppgick 1963 hos de av analysen berörda företagen till 6 534 000 kronor, samlade hos 23 företag. Cirka 60 % av investeringsfondsmedlen innehas av förlagen med dagliga förstahandstidningar med upplaga över 30 000 ex. Vidare bör uppmärksammas att företagen i tredje upplagegruppen

145 lyckats fondera större belopp än företagen i upplagegrupp 2 och att även de icke dagliga tidningarna i upplagegrupperna 5 och 6 samlat något mer pengar pä sina fonder än företagen i andra upplagegruppen. Hos företagen med tidningar i andraposition finns inga investeringsfonder ej heller hos de lägsta upplagegrupperna i förstapositionsställning.

V d. Egenkapitalets relation till anläggningstillgångarna

Även i detta relationstal skiljer sig dagspressen från andra branscher. Det tidigare påvisade förhållandet, att pressen i så stor utsträckning har tillgång till förskottsbetalda abonnemangsavgifter medför att egenkapitalet i förhållande till balansomslutningen inte behöver vara lika stort som i andra branscher, där försäljningslikvider vanligtvis inte kan påräknas förrän efter leveransdag. Beträffande egenkapitalets relation till anläggningstillgångarna är det generella teoretiska resonemanget att åtminstone anläggningstillgångarna (maskiner, inventarier o. d.), som är de som är svårast att omvandla i reda pengar, helst bör täckas helt av egenkapitalet, möjligen till en del av långfristigt främmande kapital, dvs. egenkapitalet bör uppgå till 100 % av värdet på anläggningstillgångarna. Det visar sig också att konsoliderade industriföretag, såväl i vårt land som utomlands, oftast visar just denna proportion mellan sagda två storheter. Men i svensk dagspress ligger medelvärdet vid 35 % för 1963 och ungefär samma tal erhölls vid analysen för 1958. Man förleds antaga att ett relationstal på 35 % mellan egenkapital och anläggningstillgångar indikcrar en bransch, som är i händerna på sina kreditorer. Och det äger ju sin riktig10— 514588

het, åtminstone teoretiskt sett. Det är abonnenterna, som genom sina förskottslikvider ger företagen kapital, som annars skulle ha investerats av ägarna eller möjligen genom lån. Förhållandet är accepterat av de två parterna köpare och säljare till ömsesidig favör, därför att om tidningarna skulle släppa systemet med förskottslikvider på abonnemang skulle abonnemangspriserna stiga avsevärt, dvs. tidningarna skulle bli dyrare för konsumenterna. Om 100 % är det optimala värdet på denna relation för industri, som inte arbetar med kundförskott, antyder denna analys, att det optimala värdet för svensk dagspress torde ligga vid 35 å 45 %. Men det är inte bara abonnenternas förskottslikvider, som gör det möjligt för många företag i dagspress att klara ökad omsättning med låga aktiekapital. Företag med goda vinster h a r ofta byggt upp pensionsfonder, vars medel kvarligger som rörelsekapital och i en del företag h a r man föredragit att skaffa rörelsekapital lånevägen framför att öka egenkapitalet. Med ett genomsnitt för hela branschen på 35 %, visar förlagen i första positionsgruppen 41 % och förlagen i andra 18 %, vilket betyder, att kapitalstrukturen hos förstapositionstidningarna är mer än dubbelt så god som hos andrapositionstidningarna. (Tabell 15.) Värdespridningen mellan företagen är stor, det finns ett antal förlag, som når upp till 100 %, men det finns också de som stannar på ett nollvärde. (Tabell 16.) De två högsta upplagegrupperna av dagliga förstapositionstidningar visar tillfredsställande värden i närheten av branschgenomsnittet. De dagliga andrapositionstidningarna ligger däremot långt under vad som vore önskvärt. Vid

146 Tabell 15. Egenkapitalets relation till (medianvärden)

anläggningstillgångarna

I första positionsgruppen

I andra positionsgruppen

Upplagegrupper: 1958

43 37 32 41

42 46

J32

Median för de dagliga

37 Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga 6 + 7. under 10 000 ex i u p p l a g a . . .

72 90

Median för de icke dagliga Medelvärde för samtliga

1963 I"

8 16

Dagliga: 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga

70 80

40 J64

framräkningen av detta relationstal h a r hänsyn ej tagits till eventuella subventioner. Om så skett skulle den dagliga andrapositionsgruppen fått ett värde på endast 5 %. I vinstgivande företag brukar detta relationstal efterhand visa högre värden, dels genom att egenkapitalet ökar genom vinster och dels genom fortgående maximala avskrivningar på anläggningstillgångarna. Vid större nyinvesteringar sjunker relationstalet.

Siffermaterialet för denna analys antyder att flertalet av de dagliga andrapositionstidningarna expanderat för snabbt i anläggningstillgångar, dvs. för snabbt i förhållande till sin finansiella situation och till omsättningsvolymen. Konkurrensen med förstapositionstidningarna h a r måhända varit hård, och då h a r man tydligen ofta inte sett annan utväg att öka sin konkurrenskraft än genom investeringar i anläggningar. Gapet mellan första- och andraposi-

Tabell 16. Egenkapitalets relation till anläggningstillgångarna (för 1963, med kvartilvärden) Upplagegrupper: Dagliga i förstaposition: 1. över 30 000 ex i upplaga 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3 + 4. under 20 000 ex i upplaga Dagliga i andraposition: 1 + 2. över 20 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga Icke dagliga i förstaposition: 5. över 10 000 ex i upplaga 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga Icke dagliga i andraposition: (populationen för liten för uppdelning)

Övre kvartil

Median

Undre kvartil

84 63 51

42 46 32

24 20 16

14 13

9 8 16

2 5 0

86 133

70 80

35 55

147 Tabell 17. Bokföringsvärdet

av maskiner och inventarier i procent av värdet ( = återanskaffningsvärdet)

brandförsäkrings-

Första positionsföreteg

Andra positionsföretag

23,3 14,0

J34,2

]l5,0

37,5 65,5

22,9

19,4

36,2

10,5 14,3

9,5 11,9

J28,9

Samtliga icke dagliga

11,8

10,2

28,9

Samtliga förlag

21,1

17,8

35,6

Upplagegrupp:

Samtliga

Dagliga: 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000 20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga Samtliga dagliga

23,6 21,9 20,9 40,3

Icke dagliga: 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga

tionstidningarna h a r också ökat under perioden 1958—1963. Grupperna icke dagliga tidningar visar höga värden, vilket sammanhänger med att dessa företag, av geografiska eller andra skäl, ej kunnat expandera, utan det ursprungliga egenkapitalet har varit stort nog att ännu år 1963 täcka två tredjedelar av anläggningstillgångarna, då nyanskaffningar kunnat avskrivas kontinuerligt. De större, dagliga tidningarna var ju också en gång små varannandagstidningar, som visade höga värden i detta relationsförhållande. Men just genom sin förmåga eller tur att utvecklas har de, ofta genom självfinansiering, kunnat investera och avskriva i takt med rörelsens utveckling. En kontroll av dessa iakttagelser kan göras genom att jämföra bokföringsvärdet av maskiner och inventarier med brandförsäkringsvärdet för samma tillgångar. Jämförelsen bygger på premissen, att brandförsäkringsvärdet generellt motsvarar återanskaffningsvärdet. De lägsta och därmed bästa värdena noteras i tabell 17 för de icke dagliga tidningarnas förlag, och alldeles särskilt för de i förstapositionsställning,

med ett bokvärde på maskiner och inventarier på endast 10 % av brandförsäkringsvärdet för samma tillgångar. Detta visar att dessa företag haft tillfredsställande bokslut, som genom åren medgivit avskrivningar, och att trycket att investera inte varit så kännbart. De dagliga förstapositionstidningarna h a r nästan lika goda värden som de icke dagliga och förklaringen är naturligtvis goda årsresultat, som möjliggjort avskrivningar och vinstavsättningar. Det är endast i den första gruppen, över 30 000 ex., som man finner ett högre värde, som visar att dessa företag varit nödsakade göra större investeringar, föranledda av upplageexpansion. De dagliga andrapositionstidningarna h a r tydligen haft svårt att utnyttja avskrivningsmöjligheterna. Det är också, som tidigare påvisats, bland dessa vi finner de subventionerade företagen. Även om de mått, som använts i denna relation, är schematiska, får man ett utslag, som ger en antydan om den ekonomiska bärkraften hos de olika upplage- och positionsgrupperna.

148 VI. Likviditeten

Likviditeten eller betalningsförmågan brukar definieras som ett företags förmåga att infria sina förpliktelser i den ordning de förfaller till betalning eller med andra ord företagets betalningsberedskap på kort sikt. Likviditetsgraden mätes genom att sätta mest likvida omsättningstillgångar (kassa, giro, bank, kundfordringar) i relation till de kortfristiga skulderna. Relationstalet bör givetvis överstiga 100, betalningsmedlen bör vara minst lika stora som de korta skulderna. Detta mått har länge ansetts som ett av de viktigaste i balansanalysen och det har hävdats att en god likviditet är det säkraste beviset på ett företags stabilitet och bärighet. Man h a r emellertid funnit att bilden inte är så enkel. Även ett svagt företag kan understundom uppvisa god likviditet i sitt årsbokslut, varför man inte bör förlita sig på enbart detta relationstal utan samtidigt även studera de övriga relationerna i analysen. Trots denna reservation är likviditetsmåttet, särskilt när det presenteras

Tabell 18.

med företagen i grupper, att betrakta som ett relevant mått. Möjlighet har förelegat att göra jämförelser med motsvarande material för år 1958. Då några företag har en extremt god likviditet användes inte det aritmetiska medelvärdet som måttenhet, utan i stället medianen, vilket innebär att 50 % av företagen i en grupp har högre värden och 50 % har lägre (tabell 18). Praktiskt taget samtliga värden i tabellen är lägre för år 1963 än för år 1958. Detta skall inte tolkas som om hela branschen vore på väg in i en likviditetskris och ha sämre betalningsförmåga än för fem år sedan. Bilden är ett utslag för att ökad omsättning automatiskt leder till att relationstalet mellan de h ä r mätta storheterna blir lägre. Men talet bör i allmänhet inte understiga 100 h u r stor omsättningen än blir. Det relevanta i tab. 18 är att gränsen för god likviditet förskjutits uppåt i upplageskalan. Sålunda är det nu inte bara de dagliga förstapositionstidningarna med mindre än 10 000 ex. i upplaga som har svag likviditet, utan även några med upplagor upp emot 20 000 ex.

Likviditeten

(medianmått) Första positionsgruppen

Andra positionsgruppen

Upplagegrupper:

Dagliga: 1. upplaga över 30 000 ex 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga Median för de dagliga Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga 6. 5 000—10 000 ex i upplaga 7. under 5 000 ex i upplaga Median för icke dagliga

160 115 110 80

128 111

|l06

J95

J90

112 139

103 79

199 142 162

|l75

Il41

[109 109

149 Tabell 19. Likviditeten Upplagegrupp

1963 med

kvartilmått

övre kvartil

Median

Undre kvartil

170 120

128 111

|l36

| 90

80 103 86

117 120 106

95 103 79

86 91 71

120 175

86 Dagliga i förstaposition: 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000 20 000 ex i upplaga Dagliga i andraposition: 1 + 2. över 20 000 ex i upplaga 3. 10 000 20 000 ex i upplaga Icke dagliga i förstaposition: 5. över 10 000 ex i upplaga 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga Icke dagliga i andraposition:

Bland de dagliga i andraposition har de i upplagegrupp 4 tydliga likviditetssvårigheter men även de övriga grupperna står nära samma situation. Och det är just i de sistnämnda grupperna, som vi återfinner flertalet av de företag, som erhållit subventioner under 1963. Bland de icke dagliga har andrahandstidningarnas position starkt försvagats. För ytterligare belysning av likviditetsgraden redovisas i tab. 19 spridningen för 1963 inom grupperna, så att förutom medianmåttet även kvartilmåtten medtagits. Inom flertalet upplagegrupper finns det sålunda företag som har en ansträngd likviditet, men lika många som har en god betalningsberedskap. Största spridningen mellan värdena finns hos upplagegrupperna dagliga över 30 000 ex. och icke dagliga över 10 000 ex. Det är h ä r vi påträffar de ekonomiskt mycket goda företagen, men samtidigt några med ansträngd ekonomi. VII. Rörelsekapitalet

Vid sidan av likviditetsmåttet kan man lämpligen ställa en framräkning av rö-

relsekapitalet, varmed avses det belopp varmed omsättningstillgångarna överstiger de kortfristiga skulderna. Det omfattar sålunda den relativt likvida delen av företagets egenkapital och eventuell del av det långfristiga främmande kapitalet. Tabell 20 upptar medianvärden per tidning för åren 1958 och 1963. Parallelliteten med resultatet i tab. 18 över likviditeten är tydlig, divergenserna sammanhänger med att de tal som använts i relationsberäkningarna inte är helt identiska. För upplagegrupp 4 redovisas minusbelopp och av de däri ingående sju företagen 1963 h a r fyra erhållit subventioner. En klarare bild av rörelsekapitalets storlek erhåller man genom att uttrycka detsamma i procent av årsomsättningen enligt tab. 21. Bland de dagliga tidningarna uppgår enligt tab. 21 det relativa rörelsekapitalet hos andrapositionstidningarna till endast 40 % av vad förstapositionstidningarna redovisar. Vidare framgår, att upplagegrupp 2 visar svagare värden än de mindre tidningarna i upplagegrupp 3.

150 Tabell 20. Rörelsekapitalet (medianvärden i tusentals kronor) I första positionsgruppen

I andra positionsgruppen

Upplagegrupp 1958

399 161 124 — 25

435 198 72 — 40

120 210 85

|l34 114 — 22

177 63 67

105 225

l64

JS4

Median för icke dagliga

54 Totalt

96 Dagliga: 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga Median för de dagliga Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga 6. 5 000—10 000 ex i upplaga 7. under 5 000 ex i upplaga

Pensionsstiftelser De vinstgivande företagen har i stor omfattning utnyttjat möjligheterna att göra avsättningar till pensionsstiftelser. Dessa avsättningar bjuder, förutom skyddet för pensionärerna, betydande fördelar för företagen genom att avsättningarna varit skattefria och medlen stannat kvar som rörelsekapital i driften. Dessa medel intar en mellanställning mellan besparade vinstmedel och skuld, Tabell 21. Rörelsekapitalet Upplagegrupp

de är reservationer för framtida utbetalningar och skapar därigenom en långsiktig stabilitet. Inte mindre än 57 av de 98 företag, som analysen omfattar, innehar pensionsstiftelser med tillsammans över 30 miljoner kronor. (Se tabell 22.) Andrapositionstidningarna svarar för endast 3 % av de samlade medlen i pensionsstiftelser. De dagliga förstapositionstidningarna innehar 83 % och de icke dagliga i samma marknadsposition 14 %.

i % av omsättningen Samtliga

Dagliga: 1. över 30 000 ex i upplaga 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000—20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga

(1963)

v a r a v i första och i andra positionsgruppen positionsgruppen

7,9 3,8 4,6 0

8,2 4,3 5,3 0

J2,3

5,9

6,8

2,5

10,8

11,2 19,3

J8,8

Samtliga icke dagliga

12,9

13,4

8,8

Totalt

6,7

7,6

2,9

Samtliga dagliga Icke dagliga: 5. över 10 000 ex i upplaga 6 + 7. under 10 000 ex i upplaga

3,6 0

151 Tabell 22.

Pensionsstiftelser

(i tusentals kronor) I andra I första positionsgruppen positions gruppen

Upplagegrupp Dagliga: 1. över 30 000 ex i upplaga 2. 20 000—30 000 ex i upplaga 3. 10 000 20 000 ex i upplaga Samtliga dagliga Icke dagliga: 6 5 000

Tillsammans

17 402 3 957 3 680

388 642

17 402 4 345 4 322

25 039

1 030

26 069

3 374 791 58

3 374 791 58

Samtliga icke dagliga

4 223

4 223

Totalt

29 262

10 000 ex i upplaga

Fördelarna med pensionsstiftelser kan bedömas så stora, att det torde ha varit angeläget för företagen att göra dylika avsättningar, men av tabellen ovan framgår, att andrapositionstidningarna inte haft så stora vinster att man kunnat utnyttja möjligheterna, vilket då på ett indirekt sätt ger antydningar om räntabiliteten. VIII. Produktiviteten.

Ett mått på produktionskraften kan man erhålla genom att relatera omsätt-

1 030

30 292

ningen till de s. k. produktiva tillgångarna, dvs. omsättningen i procent av anläggningstillgångarna, som de framträder i balansvärdena. Detta relationstal är lämpligt när ett företag vill göra jämförelser från år till år. Ett sjunkande värde kan vara en indikation att omsättningen är för låg i förhållande till kapaciteten eller investeringarna. Ett högt värde kan vara ett utslag för att kapitalkostnaderna är låga. Emellertid är talet något vanskligt

Tabell 23. Produktionskraften

1963 Varav i första position %

I andra position

333 425

]214

J293

230 327

364 486 240

348 J404

1549 Samtliga icke dagliga

549 Totalt medelvärde

237 Upplagegrupp Dagliga: 1. över 30 000 ex i upplaga 2. 20 000 30 000 ex i upplaga 3. 10 000 20 000 ex i upplaga 4. under 10 000 ex i upplaga Samtliga dagliga Icke dagliga: 6. 5 000 10 000 ex i upplaga 7. under 5 000 ex i upplaga

Samtliga /o

321 325 267 295

0/ /O

152 att nyttja i en branschanalys, då de berörda tillgångarna är av så varierande ålder och modernitet och avskrivningar inte företagits i samma omfattning i alla företag. Ändock synes tabell 23 ge ett utslag, vilket kan noteras i iakttagelsen att produktionskraften hos förstapositionstidningarna är i runt tal 50 % högre än hos andrapositionstidningarna, vilket resultat inte förefaller orimligt mot bakgrunden av analysresultatet i avsnitt V. Man skall dock ha klart för sig att produktionskraft enligt denna formel inte är detsamma som arbetsinsats eller förmåga. Sammanfattning Analysen visar att det finns en markerad skillnad i ekonomisk stabilitet mellan förstapositions- och andrapositionsföretagen i svensk landsortspress. Förstapositionstidningarna var nästan samtliga ekonomiskt självbärande under 1963, även om man vid en jämförelse med material från 1958 kan konstatera att bärighetsgränsen förskjutits något uppåt i upplageskalan. Detta kan innebära att en del av förstapositionstidningarna i de lägsta upplagegrupperna kan få ekonomiska svårigheter, såvida de inte ligger i särskilt skyddat konkurrensläge. Det ligger utom ramen för denna delanalys att försöka belysa om trenden

mot färre och större enheter i dagspressen inneburit några samhälleliga risker, men om man med tryckfrihetens praktiska utnyttjande i första hand avser friheten att utge dagstidning, kan man konstatera att den friheten av ekonomiska skäl länge varit starkt begränsad. Några nya dagstidningar har inte tillkommit under flera decennier och antalet tidningsförlag har minskat alltsedan 1920-talet. Analysen klargör, att de svårigheter för pressen, som antyds i direktiven för Pressutredningen, inte gäller hela branschen. Studiet av boksluten ger vid handen att cirka 75 % av de 98 företag i landsorten, som analysen omfattar, under 1963 var ekonomiskt självbärande och att av dessa företag, nästan samtliga i förstaposition, är det endast ett fåtal som behöver hysa farhågor för sitt ekonomiska oberoende under den närmaste framtiden. Av de övriga företagen, de flesta i andraposition, men även några i förstaposition, är flertalet subventionerade och det är dessa som skapar bilden även nödlidande bransch. Detta nödläge är dock, vilket analysen visar, huvudsakligen begränsat till tidningar i konkurrensmässigt underläge, medan de stabiliserade tidningarna, som bildar den större delen av landsortspressen, befinner sig i tillfredsställande ekonomiska positioner.

BILAGA 2 T i d n i n g s d ö d e n och dess b a k g r u n d Av Lars Furhoff Augusti

1964 Augusti 1964

Avsikten med denna framställning är att mot bakgrund av utvecklingen i Sverige 1945—1961 diskutera konkurrensvillkoren i dagstidningsbranschen. Sifferuppgifter, gränsdragningar och metodiska avvägningar går — i den mån de inte förklaras i sitt sammanhang — tillbaka på min otryckta licentiatavhandling vid Ekonomisk-historiska institutionen i Uppsala. För en mera utförlig diskussion av de metodiska problemen hänvisas alltså till avhandlingen. Med dagstidning avses i detta sammanhang en allmän nyhetstidning som utkommer med minst tre nummer per vecka och vars material i sin helhet redigeras på utgivningsorten. Tidningar »av dagspresskaraktär» som utkommer med endast ett eller två nummer per vecka är alltså uteslutna, likaså »avläggare», dvs. editioner med självständigt namn men utan egen huvudredaktion. När siffrorna över antalet dagstidningar i det följande är lägre än i arbeten av andra författare är förklaringen i den strängare definition av dagstidningsbegreppet som h ä r tillämpas. I. Utvecklingen

1945—1961

Som en nödvändig bakgrund till den följande diskussionen av företagens konkurrensvillkor beskrives inledningsvis den allmänna utvecklingen inom

dagstidningsbranschen i Sverige under perioden 1945—1961. I vissa fall lämnas även uppgifter av senare datum. A. Antal tidningar

I synnerhet perioden efter år 1950 har kännetecknats av en omfattande nedläggning av dagstidningsföretag. Sedan detta år har drygt en tredjedel av företagen nedlagts. Utvecklingen framgår av följande uppställning över antalet huvudtidningar den 1 januari varje år: 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954

177 179 180 180 177 177 179 172 165 163

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

159 157 151 142 138 132 129 128 123 118

Koncentrationstendensen kan också studeras på de enskilda utgivningsorterna. Sammanställningen på sid. 155 visar den kraftiga monopoliseringstendensen på det lokala planet. Någon nämnvärd nyetablering har inte förekommit under perioden. Två företag h a r genom övergång från tvådagars- till tredagars-utgivning tillförts gruppen »dagstidningar». Av de nyuppsatta tidningarna har endast en (Dagen) kunnat fortsätta utgivningen till peri-

154 Antal orter

Antal tidningar på 1945

2 3 15 31 42

2 3 15 31 42

1 2 6 23 56

1 1 3 19 60

odens slut, övriga fyra h a r efter några års utgivning måst nedläggas. B. Upplagorna Dagspressens samlade upplagor h a r sedan krigsslutet ökat med ungefär 1 miljon exemplar från 2 840100 exemplar per utgivningsdag (vardag) år 1945 till 3 976 500 exemplar år 1964. Ökningen skedde hastigast fram till år 1950, då upplagan var 3 422 300 exemplar. Ökningstakten h a r därefter varit 1—2 procent årligen. Mellan år 1958 och 1959 minskade upplagan med knappt en procent. Upplagans utveckling kan emellertid inte studeras oberoende av befolkningsutvecklingen. De måttliga ökningarna av upplagan i absoluta tal reduceras ytterligare, om man ställer antalet sålda dagstidningsexemplar i relation till folkmängden. Då betydande lokala variationer förekommer i spridningsintenÅr 1945 1950 1955 1961

År 1945 1950 1955 1961 1

siteten har tidningsköpandets omfattning beräknats för fyra områden: Stockholm, Göteborg, Malmö och övriga landet. Med hänsyn till de speciella spridningsförhållandena på söndagar h a r här — liksom i fortsättningen — separata beräkningar företagits för vardags- och söndagsupplagorna. Antalet dagstidningsköp per 1 000 invånare h a r på vardagar varit följande: Siffrorna för söndagsköpen har varit följande: Som synes h a r dagstidningsköpen över hela landet stagnerat under senare hälften av 1950-talet. Tillbakagången i Stockholm h a r i hög grad skett genom nedläggningar av tidigare inte bärkraftiga tidningar av ganska utpräglad »rörelsekaraktär»: Morgon-Tidningen, Aftontidningen, Svenska Morgonbladet och Dagstidningen Arbetaren. Endast till skenet h a r dessa tidningars läsare övertagits av de

Stockholm

Götcbor

Malmö

Övr . landet

Hela riket

554 579 564 526

465 497 521

386 450 464 486

407 475 494 501

431 490 505 505

Stockholm

Göteborg

Malmö

Övr. landet

Hela riket

546 538 521 483

355 520 533 (528)1

248 505 540 483

151 212 222

225 296 308 302

Senast tillgängliga uppgift: avser år 1959.

(228)1

155 kvarvarande företagen. Om man ställer periodens upplageutveckling i förhållande till folkmängdens tillväxt kan man finna stöd för påståendet, att dessa tidningars läsekrets till största delen försvunnit. En tänkbar hypotes är att dubbelläsning förekom och att rörelsetidningen när den nedlades inte krävde något substitut av dagstidningskaraktär. Parallellt med denna tillbakagång för tidningsköpen i Stockholm har en ökning av vardagsköpen skett i de övriga delarna av landet. Denna ökning har emellertid överallt stagnerat vid samma tidpunkt eller omkring år 1956. Den h a r också stagnerat vid ungefär samma intensitet i tidningsköpen eller ungefär 500 exemplar per 1 000 invånare. Givetvis kan detta tal inte vara någon naturlag. Men den likformiga spridningstätheten är ett indicium på att distributionsapparaten nu närmar sig maximal effektivitet i sin uppbyggnad med hänsyn till de nuvarande läsvanorna. Ökningen i tidningsköpens antal borde i en sådan situation sökas inte i en förfinad distribution utan i en stimulans till ökad konsumtion. Denna stimulans kan sökas i en minskad läsning av varje exemplar. Detta torde emellertid vara frågan om en långtgående omställning —• det torde exempelvis i dagens läge vara närmast otänkbart att två sammanboende makar håller var sitt exemplar av en och samma dagstidning. Stimulansen kan då lättare sökas i en ökad utbredning av dubbelläsningcn. Framgångarna skulle i sådant fall inhöstas av storstadstidningarna, som i hägn av den ökade skolutbildningen och den genom massmedia ökade allmänbildningen skulle efterfrågas av allt flera. Oavsett om dessa hypoteser är riktiga eller ej kan man emellertid konstatera att dagstidningskonsumtionen

vid periodens slut stagnerat, att den egentliga uppgångsperioden varade från år 1946 till år 1948 i Stockholm och till 1950 i det övriga landet och att tiden därefter generellt kännetecknats av stagnation. Dock kan man iaktta en mindre ökning utanför Stockholm från 1952 till 1956. Så länge det fortfarande finns flera än en tidning på åtskilliga av landets utgivningsorter kan man vänta sig en viss dubbelläsning av den lokala pressen. Denna skulle bortfalla om tidningsdöden blev så fullständig att endast monopoltidningar lämnades kvar. Denna utveckling skulle i och för sig minska dagspressens totala upplagor. Tidningsdöden kan alltså aldrig enbart innebära en omfördelning av en given upplaga. Totalbilden för söndagsupplagorna beskriver en utveckling i två steg. Efter en fredsstagnation ökar de avsevärt 1946—1950 och förblir sedan på ungefär samma nivå. Den mindre uppgång även under 1950-talet som inträffat för vardagsupplagorna h a r alltså uteblivit på söndagarna. Söndagsköpen h a r i hög grad varit koncentrerade till Stockholm, Göteborg och Malmö. I landsorten h a r endast sålts 150—200 exemplar per 1 000 invånare. Förklaringen är de distributionssvårigheter som tidigare berörts. Om man bortser från den förhållandevis blygsamma spridningen i landsorten är det markant, att även köpen av söndagstidningar stagnerat på en nivå av 500 exemplar per 1 000 invånare. För Stockholm h a r detta inneburit en sjunkande tendens, för Göteborg och Malmö en kraftigt stigande. Redan 1950 hade emellertid kurvorna närmat sig varandra runt 510 exemplar, sedan h a r de rört sig däromkring. Stockholm och Malmö synes ha stabiliserat sig på ungefär 490 exemplar, Göteborg på 510.

156 övervikten för Göteborg kan finna en rimlig förklaring i det rikare utbud som där finns, främst i form av Göteborgs-Tidningens två skilda söndagsnummer (det ena på morgonen och det andra på eftermiddagen). Tabloiderna Den ökning av dagstidningsköpen i förhållande till folkmängden som trots allt förekommit har till stor del tillfallit storstädernas eftermiddagstidningar, här kallade tabloider, den tryckeritekniska termen för deras format (hälften av den konventionella dagstidningens broadsheet-format). Tabloidernas utveckling framgår av följande sammanställning:

År

Andel i Tabloider Upplaga procent av per 1 000 ex. total1 000 inv. upplagan

1945 1950 1955 1961

299,0 489,6 609,6 703.4

10,5 14,3 16,7 18,6

45,3 70,1 84,3 93,8

Förskjutningarna inom den »konventionella» dagspressens marknad är under perioden av en regelbunden och entydig karaktär. Morgontidningarna har kontinuerligt ökat sin andel, från 63,1 procent år 1945 till 67,6 procent år 1961. Detta har skett mindre genom upplageökningar för de existerande morgontidningarna än genom övergång från eftermiddags- till morgonutgivning och nedläggning av eftermiddagstidningar. Något har gruppen eftermiddagstidningar också förlorat genom övergång till tabloid-utgivning. Morgontidningarnas ökade andel kan säkert till stor del förklaras av tabloidernas frammarsch. Inte så att läsarna mera markerat skulle ha svikit eftermiddagstidningarna men väl så, att

företagen inför konkurrensen från storstädernas tabloider velat förbättra sin position. Detta har effektivast skett genom den ytterligare betoning av den egenart hos »konventionella» pressen som ligger i morgonutgivningen. Företagen har då inte på samma sätt ställt läsarna i en valsituation mellan tabloid och lokal tidning. Tabloiderna har emellertid i sin tur förstärkt sin egenart. De går numera i press mycket tidigt på förmiddagen (kl. 8.30 för första upplagan på vardagar) och kan inte nyhetsmässigt allvarligt konkurrera med morgontidningarna. De har därför i stället satsat på mindre tidsbunden läsning, underhållning och bakgrundsmaterial. På så vis kan de sägas ha på en gång skapat och fyllt ett nytt behov. Huvudsakligen är det en ny marknad de erövrat, marknaden för aktualitetsbetonad läsning efter arbetsdagens slut. Att ett sådant samband föreligger bekräftas av den sista kolumnen i ovanstående tabell där tabloidernas upplaga har ställts i relation till folkmängden i riket. Det framgår att täckningen ökat från 45 exemplar per 1 000 invånare till 94 mellan åren 1945 och 1961. Totalt har dagspressen under denna tid ökat sin täckning med 74 exemplar per 1 000 invånare. Av denna ökning svarar alltså tabloiderna ensamma för 49 exemplar eller två tredjedelar. Den »konventionella» dagspressens ökning blir alltså 25 exemplar per 1 000 invånare under en period av 17 år, dvs. en ganska utpräglad stagnation. Uppenbarligen har tabloiderna till stor del sökt sin framgång i landsorten. Utvecklingen framgår av följande sammanställning. Även om den stora framryckningen noterades 1945—50 fortsätter alltså tabloidernas utbredning utanför storstäderna. Orsaken torde främst vara de

157 Stockholmspressen har emellertid under perioden i växande utsträckning fått söka sig utanför sitt eget tidningsområde.

Upplaga på utgivningsorten År i 1 000 ex

andel i procent

207,2 281,1 310,6 324,1

69,3 57,4 51,0 46,1

1945 1950 1955 1961

ansträngningar som nedlägges på förfina distributionsapparaten.

Stockholmspressens procentuella fördelning År StockholmsÖvriga landet området

att

Storstad och landsort Under perioden har andelen av totalupplagorna för tidningar från skilda utgivningsorter varit i stort sett stabila, som framgår av följande tabell.

Denna expansion hade emellertid — med undantag för tillfälliga svängningar — ägt rum redan i början av 1950talet. Efter år 1950 har också landsorts-

Ande? i procent av År 1945 1950 1955 1961

41,6 48,2 49,0 48,8

58,4 51,8 51,0 51,2

1945 1950 1955 1961

totalupplagan

Stockholmspress

Göteborgspress

Malmöpress

Landsortspress

30,2 32,7 33,6 32,9

12,0 11,1 10,7 10,8

5,3 5,4 5,5 6,5

52,5 50,8 50,2 49,8

pressens andel av dagstidningsförsäljningen utanför de tre största städerna konstant legat vid 70—72 procent. Efter år 1952 har också söndagsupplagornas fördelning i stort sett varit stabil. Stockholms-pressen h a r förfogat över 60 procent av marknaden, Göteborgs-pressen över 20 procent, Malmöpressen knappt 15 procent och provinspressen drygt 5 procent. Utgivningsintensitet Under perioden har skett en påtaglig ökning av tidningarnas utgivningsintensitet.

Omkring år 1950 inledde åtskilliga landsortstidningar mer eller mindre kortvariga försök med söndagsutgivning. För närvarande återstår utanför de tre största städerna endast 3 landsortstidningar som utkommer sju dagar i veckan.

C. Kostnader

Det är sannolikt — även om tillräckligt omfattande innehållsmätningar inte publicerats — att dagstidningarna under 1950-talet ökat textvolymen och därmed generellt höjt sina produktions-

Andel i procent av totala upplagan År

1945 1950 1955 1 961

7-dagarstidn.

6-dagarstidn.

3-4-5-dagarstidn.

38,4 47,1 48,7 47,7

45,4 40,8 39,8 42,8

16,2 12,1 11,5 9,5

158 kostnader. En viss föreställning om ökningen i omfånget ger följande indexserier över tidningspappersleveranser till Tidningsutgivareföreningens medlemmar (inkl. ett fåtal icke-dagstidningar), över årsvikt i medeltal för dagspressen och över dagspressens totalupplaga. Basåret är hela tiden 1945, som satts till 100.

dexserier torde ge någon föreställning om utvecklingen:

År

År

PappersÅrsvikt, leveranser medeltal till TU 100 97 126 153

1945 1950 1955 1961

100 87 99 125

1945 1950 1955 1961

100 129 252 266

100 134 200 270

Källa: Sveriges Officiella Statistik.

D. Intäkterna

100 121 129 133

Det ökade omfånget kan till stor del förklaras av att pappersransoneringen avvecklades vid 1940-talets slut. Därmed försvann ett hinder för konkurrensen mellan tidningarna. Under ransoneringstiden kunde man knappast konkurrera genom att öka tidningens omfång; en sådan ökning hade — inom ramen för de tilldelade kvoterna — endast varit möjlig om upplagan stod stilla eller minskade. Liksom för utgifternas volymutveckling är år 1950 också gränsar för tidningarnas kostnadsnivå. Mellan år 1950 och 1951 steg papperspriserna med 40 procent. Ytterligare kraftiga höjningar skedde senare. Även lönerna för personalen steg under perioden 1945—1961, dock i något lugnare takt. Följande in-

År

Typograflöner 1

1945 1950 1955 1961 1

Dagspressens upplaga, totalt

Papperspris per ton

En fullständig bild av företagens intäkter är det omöjligt att u p p n å ; om annonsinkomsternas storlek finns ej uppgifter tillgängliga för mera än en minoritet av företagen. Som visas i ett särskilt appendix kan man dock med årsviktens hjälp nå en tämligen tillfredsställande bild av relationerna mellan olika tidningars annonsinkomster. För inkomsterna av tidningsförsäljningen finns däremot möjlighet att genom multiplikation av upplagesiffror och prenumerationspriser nå en tämligen tillfredsställande bild. I detta sammanhang må det vara tillräckligt att nämna vissa indexserier över prenumerations- och annonsprisernas utveckling. Som grund för indexberäkningarna ligger ett medeltal, beräknat för dagspressen som helhet. —• Med mille-mm-priset avses priset för införande av en annons (»i text utan begärd placering») i en upplaga av 1 000 exemplar. Det erhålles alltså genom en division av upplagan med annonspriset.

Prenunemerationspris

ren. pris per Pren. kg årsvikt kg

Mille-mm-pris

Konsumtionsprisindex

100 127 207 310

100 146 209 248

100 112 126 129

100 114 147 174

159 Den blygsammare höjningen av millemm-priserna beror inte enbart på en försiktigare prispolitik utan kanske lika mycket på en »sanering» genom tidningsdöden: små företag får abnormt höga mille-mm-priser, och det är, bland andra, just åtskilliga av dessa företag som nedlagts.

iT.

Företagsnedläggningarna

Den föregående beskrivningen av utvecklingen sedan krigsslutet kan sammanfattas i några punkter. 1. Den »konventionella» dagspressens upplagor h a r under perioden ökat mycket blygsamt i förhållande till folkmängden. Den expansion som förekommit har väsentligen gällt tabloiderna, storstädernas eftermiddagstidningar. Relationerna i övrigt mellan olika tidningstyper h a r — med undantag av en påtaglig övergång till morgonutgivning och en lika påtaglig förstärkning av utgivningsintensiteten — inte genomgått några större förskjutningar. 2. Omkring år 1950 inträffade två omständigheter, som i samverkan försämrade kostnadsläget för tidningarna: pappersransoneringen avvecklades (vilket möjliggjorde volymökningar) och papperspriserna liksom (i något lugnare takt) löner och övriga kostnader började stiga. Papperspriserna hade dessförinnan legat helt stilla, och även i övrigt hade de årliga kostnadsstegringarna varit blygsammare. 3. De prishöjningar företagen vidtog var knappast tillräckliga att vid oförändrad upplaga och oförändrad annonsvolym finansiera kostnadsstegringarna. Dessa omständigheter torde tillsammans förklara, varför tidningsdöden vid 1950-talets ingång börjar bli ett allvarligt problem. Läget för de ekono-

miskt svaga företagen hade i varje fall inte förvärrats under kriget; upplagestagnationen hade då ännu inte gjort sig märkbar, kostnaderna steg i en lugnare takt och pappersransoneringen utgjorde en broms på konkurrenternas expansionsvilja. Dessa »skyddade» förhållanden u p p h ö r d e med 1950-talets början. Den allmänna utvecklingen förklarar alltså tidpunkten för svårigheternas uppträdande, men den förklarar inte, varför vissa företag i detta läge mötte sådana svårigheter att de måste nedläggas, medan andra företag i den nya situationen nådde betydande ekonomisk framgång. A. De nedlagda företagen

I diskussionen om tidningsdödens bakgrund har åtskilliga vanskliga förklaringar tid efter annan framförts och vunnit stor tilltro. Det kan därför vara motiverat att inledningsvis helt kort beröra några av de vanligaste missuppfattningarna. Det h a r sagts, att det främst skulle vara socialdemokratiska tidningar som råkar i svårigheter och att detta i sin tur skulle bero på faktorer som: centraldirigering av ledarspalterna, politisering av nyhetsstoffet, ringaktning av »flärden», dåligt utbildade medarbetare. Så långt dessa faktorer är kända kan man konstatera, att generaliseringen saknar grund. Till en början är det långt ifrån enbart socialdemokratiska tidningar som råkat i svårigheter. Under perioden 1945—1961 nedlades 23 högertidningar, 13 folkpartitidningar, 6 centerpartitidningar och 5 socialdemokratiska tidningar. Vidare finns i de undersökningar som företagits inga påtagliga skillnader mellan socialdemokratiska och andra tidningar i sådana avseenden som skulle kunna vara av betydel-

160 se för deras konkurrensförmåga. Jag tvingas på denna punkt av utrymmesbrist att hänvisa till min år 1960 vid Statsvetenskapliga institutionen i Uppsala framlagda uppsats »Konkurrenssituationen för den socialdemokratiska partipressen i Sverige år 1958». Det h a r vidare sagts, att företagsnedläggningarna främst skulle drabba små tidningar och i denna mening utgöra en strukturrationalisering. Givetvis ingår också bland de nedlagda företagen en grupp småtidningar i denna bemärkelse, men det slående är, att det dessutom förekommer förhållandevis stora tidningar bland tidningsdödens offer. Ett av de senaste exemplen var Ny Tid med Kuriren med en sammanlagd upplaga av 54 300 exemplar — endast 13 tidningar i hela landet hade enligt TS-boken 1964 en större upplaga. I en sammanställning på sid. 170 är de nedlagda tidningarna förtecknade med

angivande av politisk tendens och senast kända upplaga. Det framgår där tydligt, att det gemensamma för de nedlagda tidningarna knappast kan vara upplagans litenhet. Det förefaller som om de nedlagda tidningarna kan grupperas i två kategorier : 1. Monopoltidningar på små orter. Under hela perioden har sammanlagt 12 tidningar i denna kategori upphört som dagstidningar. 2. Fjärde, tredje, eller andra tidningen på orter med konkurrerande dagstidningar. Till denna grupp hör återstoden av nedläggningarna eller sammanlagt 54. Det förefaller vidare, som om dessa företag nedlagts »i tur och ordning», omvänt mot upplagestorleken. Utvecklingen belyses av denna tabell. Tabellen omfattar endast tidningarna utanför de tre största städerna.

Ställning enl. TS-boken 1945; antal tidningar Ställning enligt TS-boken 1962

Monopoltidning Störst, 1 konkurrent. Störst, 2 el. fl. konk.. Andra tidningar Tredje tidn. el sämre Upphört

Monopol

Störst 1 konk.

Störst 2 konk.

Andra tidn.

21 9

1 12 4

1 9

Utvecklingen är som synes högst ensartad: de största tidningarna på konkurrensorter har överlevt och ofta blivit ensamma kvar, de mindre konkurrenterna h a r nedlagts. Tabellen innehåller egentligen endast två oregelbundenheter: en »andra tidning» och en »största tidning» h a r bytt plats, en »tredje tidning» h a r bytt plats med en »andra tidning». Dessa fall — som gäller upplagesvaga företag — har under-

22 1 24

Tredje tidn. el. sämre

1 5 13

kastats särskild analys, varvid speciella omständigheter framkommit, som kan förklara den exeptionella utvecklingen. B. Andratidningens intäkter

Anledningen till svårigheterna för tidningar i upplagemässigt underläge är med största sannolikhet otillräckliga intäkter. Att svårigheterna för en så stor och till konkurrensvillkoren likartad grupp skulle orsakas av särskilt

161 oklok utgiftspolitik synes knappast sannolikt — i synnerhet inte mot bakgrund av den diskussion om konkurrensvillkoren som framläggs i det följande avsnittet. Intäkterna av dagstidningsförsälj-

ningen synes generellt ha minskat under perioden, jämfört med övriga tidningstyper. Andelen i procent av den totala dagstidningsupplagan (vardagar) för olika konkurrenssituationer h a r varit följande.

Andel i procent av totala upplagan År

Monopoltidningar 1

Störst, 1 el. flera konk. 1

Andra tidn. el sämre 1

10,8 10,4 10,5 10,3

42,4 41,0 42,3 46,1

46,8 48,6 47,3 43,5

1945 1950 1955 1961 1

Anm. avser ställningen år 1945.

Det är att märka, att grupperingen utgår från läget år 1945. Mot den bakgrunden är monopoltidningarnas utveckling mindre förvånande; i gruppen ingick då företrädesvis tidningar på mindre orter. Att studera annonsintäkternas utveckling är betydligt besvärligare, då företagen endast undantagsvis lämnar offentliga uppgifter härom. Som fram-

Upplageintervall år 1945

0—10 000 ex 10 000—20 000 ex 20 000—30 000 ex över 30 000 ex senare tillkomna

Andel i procent av dagspressens samlade årsvikt i procent år 1945

37,7 25,2 12,3 24,7

38,9 24,9 12,1 22,4 2,3

31,6 28,8 13,3 24,5 1,8

25,2 31,1 13,9 27,6 2,1

måhända kunnat förmoda — är de upplagemässigt största tidningarna som kunnat hävda sig bäst. Tvärtom visar storleksgruppen 10 000—20 000 exemplar den gynnsammaste utvecklingen, medan gruppen 20 000—30 000 exemplar knappast alls har förmått att öka sitt totala årsomfång. Mera enhetliga samband visar sig i tabellen på sid. 163, där tidningarna 11—514588

går av utredningen i särskilt appendix kan emellertid årsvikten — med vissa mindre inskränkningar — betraktas också som ett mått på de totala annonsinkomsterna. Inledningsvis återges en tabell över årsviktsandelen för olika storleksgrupper av tidningar. Grupperingen utgår fortfarande från läget år 1945. Det visar sig, att det inte — som man

grupperats efter såväl utgivningsort som konkurrensläge. Värdena gäller fortfarande gruppernas procentuella andel av dagspressens samlade årsvikt. Med undantag för Malmösiffrorna — som starkt påverkats av Kvällspostens tillkomst under perioden — är tendensen överallt densamma: de största tidningarna på varje utgivningsort har utan tvekan haft en lyckosam utveck-

162 Utgivningsort och konkurrensläge år 1945 Stockholm: Störst Andra och sämre

Andel i procent av dagspressens samlade årsvikt 1945

3,2 12,6

3,1 11,9

3,5 12,5

4,6 9,4

1,4 4,4

1,5 3,2

1,6 3,9

2,0 3,2

1,4 2,7

(L6)1

1,4

1,6 (1,8)»

2,0 3,4

14,3 27,6 32,5

15,3 27,5 34,5

15,6 32,1 27,4

15,9 38,5 21,1

Göteborg:

Malmö:

Landsorlen: Monopol

1 Anm. Otillförlitlig uppgift p. g. a. att vissa värden saknas.

ling, därnäst har kommit monopoltidningarna, och sämst lottade i fråga om annonstillströmningen h a r »övriga» tidningar varit, d. v. s. tidningar som på sin utgivningsort år 1945 hade en upplagemässigt starkare konkurrent (eller — i några få fall — grundats efter år 1945). Med en upplaga och annonsvolym som inte kan hålla steg med den större konkurrenten har dessa företag givetvis mötts av ekonomiska svårigheter. Dessa har som regel temporärt kunnat lättas genom bistånd i olika former från sympatisörer till tidningens politiska eller religiösa linje. Om denna subventionsverksamhet har i den ovannämnda avhandlingen insamlats vissa uppgifter. Då dessa emellertid utlämnats med uttryckliga publiceringsförbehåll kan de här endast återges i form av en tabell. I denna har tidningarna grupperats efter konkurrensläge, varefter andelen subventionerade företag redovisas. Det är högst troligt att dessa uppgifter underskattar subventioneringens omfattning. Denna tar sig nämligen många olika former: direkt understöd, lån mot förmånlig ränta, borgensteckning, gynn-

samma amorteringsvillkor, stödannonsering, stödprenumeration, civiltrycksbeställningar. Vad som h ä r kunnat uppmärksammas är enbart det stöd som går genom de centrala subventionsorganen: Högerns förlagsstiftelse, Stiftelsen Pressorganisation (folkpartiet), Arbetarpressens förlagsaktiebolag, Centerpressens förlagsförening.

Antal år 1945 Därav subventionerade Därav nddlagda

Andratidningar 0. sämre

Monopoltidni ngar

Största tidningar

17%

8%

73 %

21 %

0 %

54%

Uppgifterna går endast fram till 1/1 1962, då de insamlade uppgifterna ej sträcker sig längre.

III.

Konkurrensvillkoren

I det föregående avsnittet visas, att de flesta nedlagda företagen varit sådana, som vid periodens början hade en u p p lagemässigt större konkurrent på sin

163 utgivningsort. Det var också möjligt att visa, att dessa tidningar upplagemässigt och i fråga om annonstillströmningen haft en betydligt mindre framgång än monopoltidningarna och de tidningar som från början var störst i områden med konkurrerande tidningar. Det återstår nu att diskutera dessa resultat mot en mera teoretisk bakgrund. Först bör emellertid anmärkas att det i den följande framställningen inte har varit möjligt att alltid nyansera slutsatserna så som önskvärt vore. I synnerhet gäller detta resonemangets tillämpning på orter med mycket jämna konkurrensförhållanden. Under efterkrigstiden torde i synnerhet Eskilstuna, Falun och Gävle förete en delvis avvikande bild på grund av de långa tider blygsamma upplageskillnaderna mellan konkurrenterna.

A. Upplagespiralen

De tidningsekonomiska samband som ligger bakom det svåra läget för andratidningarna (i fortsättningen termen för alla tidningar med upplagemässigt större konkurrent på samma utgivningsort, alltså även tredje, fjärde tidning) brukar kallas upplagespiralen. Den fungerar i två riktningar, uppåt och nedåt, och har en tidning väl kommit in i den nedåt- eller uppåtgående spiralen fordras i dagens situation exeptionella omständigheter för att bryta utvecklingen. Den goda cirkeln mellan upplaga och annonser gör sig i synnerhet gällande för den största tidningen i konkurrensområden. Genom sin överlägsenhet i upplaga blir denna tidning ett eftertraktat annonsorgan. Mängden av annonser ger dels ett ekonomiskt övertag över konkurrenterna, dels ett extra läsvärde åt tidningen. Av speciellt attraktionsvärde för läsaren är givetvis rubrikan-

nonserna, småannonserna efter text. Denna attraktionskraft ger ytterligare läsare åt tidningen, upplageökningen kan resultera i ökad annonstillströmning osv. Den onda cirkeln mellan upplaga och annonser gör sig gällande för andratidningarna. De har en lägre upplaga än sin konkurrent och framstår därför inte som så eftertraktansvärda annonsorgan. De har därför lägre intäkter såväl från tidningsförsäljning som från annonsering. Detta gör att de måste sänka sina kostnader, men var de än skär ned kan det få menliga effekter för upplagan eller annonstillströmningen. Redan frånvaron av en stor del av rubrikannonserna sänker attraktionskraften hos dessa tidningar. Sparsamhetspolitiken kan medföra bortfall av ytterligare läsare, upplageförlusten kan leda till minskad annonsvolym, de på detta sätt minskade intäkterna framtvingar ytterligare kostnadsnedskärningar osv. Upplagespiralens förutsättningar ska i det följande granskas från mera allmänna synpunkter. 1. Produktanpassningen I den föregående beskrivningen av tidningsdöden har tidningarna indelats efter utgivningsort och på varje utgivningsort efter inbördes storlek. Anledningen härtill h a r varit, att det är mellan tidningar från samma utgivningsort som den hårdaste konkurrensen förekommer. Givetvis konkurrerar tidningar från skilda orter i gränsområdet mellan deras spridningsområden, och i vissa situationer förekommer också konkurrens om läsarna mellan lokala tidningar och storstadstidningar. Likaså kan man tänka sig situationer då tidningar från skilda spridningsområden tävlar om riksannonseringen. Men den allt överskuggande konkurrensen sker på det lokala planet. Detta

164 beror på, att dagstidningarna alltid är anpassade efter den läsekrets de söker vinna. En Ystad-bo kan inte ha stort utbyte av en Haparanda-tidning. Gemensamt för dessa bada tidningar är endast visst inrikes- och utrikesstoff samt någon riksannonsering. Men i övrigt —• lika viktigt för såväl text som annonser — är de skilda produkter. Förutom denna geografiska anpassning kan man även iaktta en innehållslig. Av störst praktisk betydelse är väl skillnaden mellan morgon- och eftermiddagstidningar i storstäderna. Tabloiderna är i väsentliga avseenden produkter med andra kännetecken än morgontidningarna •— de har också under efterkrigstiden åt sig kunnat erövra en ny marknad oberoende av de »konventionella» tidningarnas upplagemässiga stagnation. — Ett annat exempel pä innehållslig anpassning är sådan av politiskt och religiöst slag. Tidningen Dagen utgör h ä r exempel pä ett företag med något av innehållsligt monopol. Denna långtgående produktanpassning gör det berättigat att studera konkurrensförhållandena utgivningsort för utgivningsort och — i tillämpliga fall — på varje ort inom de olika innehållsliga kategorierna var för sig. En annonsör som vill nå befolkningen i Ystad eller Haparanda har nämligen inget val. Pä båda orterna finns bara en lokal tidning, och det är med dess hjälp man billigast och effektivast när områdets befolkning. Samma gäller för en Ystad- eller Haparanda-bo som vill underrätta sig om de dagliga händelserna i området. 2. De långa seriernas

ekonomi

De fasta kostnaderna (kostnaderna för det första exemplaret) är höga inom dagstidningsindustrin. Enligt Ocklinds är 1956 publicerade undersökning »Reklamens kostnader 1953» var andelen

fasta kostnader för en landsortstidning med mindre än 10 000 exemplar i upplaga 81 procent. För en landsortstidning med över 25 000 exemplar hade de fasta kostnaderna sjunkit till 69 procent, och för en storstadstidning med utgivning av bäde morgon- och kvällstidning var de fasta kostnaderna 46 procent. Detta betyder att det i princip alltid måste vara mera lönande att utge en större upplaga än en mindre. Produktionskostnaden per framställt exemplar måste nämligen sjunka, ju större upplagan blir. Detta gäller för dagspressen som helhet, men det är framför allt av praktisk betydelse inom de enskilda (geografiska och/eller innehållsliga) konkurrensområdena. Den större tidningen kan där sprida de fasta kostnaderna pä en större upplaga. 3.

Prispolitiken

Med hänsyn till kostnadsläget borde därför de mindre företagen på varje ort strängt taget tillämpa högre priser vid försäljning av tidningen och upplåtande av annonsutrymme. På ett fåtal orter har också de mindre tidningarna tidvis tillämpat högre prenumerationspriser än sina större konkurrenter. Generellt har emellertid priserna varit samordnade inom tidningsområdena. För annonsörerna har detta betytt, att det i förhållande till upplagan har ställt sig dyrare att annonsera i den mindre tidningen än i den större. Detta förhällande brukar mätas med millemm-priset, och under perioden 1945— 1961 var överallt detta pris högre i andratidningarna. För tidningsköparen måste valet mellan konkurrerande tidningar te sig olika alltefter de krav han ställer på produkten. Om man emellertid använder ärsvikten som mått på, »hur mycket

165 tidning» köparen får för sina pengar, finner man, att prenumerationspriset per kg årsvikt nästan undantagslöst är högre för andratidningen än för den största tidningen. För såväl läsaren som annonsören skulle det därför te sig naturligare, att andratidningen höll lägre annons- och prenumerationspriser än den största tidningen. Med tanke pä kostnadsläget vore det emellertid som nämnt tvärtom berättigat med högre priser. 4. Annonstillströmningen Som nämnt måste det för annonsören te sig naturligast att anlita den största tidningen på varje ort. Kostnaden per exemplar som annonsen införes i (mille-mm-priset) blir därmed lägst. Alla annonsörer vägleds emellertid inte av sädana överväganden. Lokala affärsmän kan exempelvis av goodwillskäl eller av önskan att nä maximalt antal läsare föredra att annonsera i samtliga ortens tidningar. Riksannonsörerna kan vid vissa tillfällen låta samtliga ortens tidningar få del av anslagen för en kampanj, och vid något tillfälle kan man kanske till och med föredra en andratidning framför den största tidningen. I synnerhet pä orter med jämna upplageförhållanden finns utrymme för variationer. Allmänhetens annonsering — före och efter text —- visar emellertid överallt en tendens att samlas i en och samma tidning, och med sporadiska undantag för de nyss nämnda »jämna» orterna är denna tidning alltid den största. Denna tidning blir något av en institution för rubrikannonseringen, och i andratidningen inflyter rubrikannonserna endast strövis. Det finns ännu inga tillfredsställande kvantitativa studier över dessa förhållanden, men redan de tidigare återgivna årsviktssiffrorna torde ge en grov

föreställning om betydelsen av denna faktor.

B. Hur motverka upplagespiralen?

Som synes kan upplagespiralen mycket väl förklaras inom ramen för gängse ekonomiska betraktelsesätt. Ett rationellt handlande från företagens, annonsörernas och läsarnas sida leder till den koncentrationstendens som tidigare studerats. Ett irrationellt handlande (diskriminering eller favorisering) kan påskynda eller fördröja koncentrationstendensen. Den yttersta orsaken till dessa särpräglade förhållanden är, att tidningarna samtidigt försäljes på två marknader: till läsaren och till annonsören. I den praktiska situationen kan de inte beträdas oberoende av v a r a n d r a ; tvärtom ger framgång på den ena marknaden möjlighet till framryckningar även på den andra — och vice versa för andratidningarna. 1. Höja tidningspriserna? Koncentrationstendensen skulle emellertid bli mindre besvärande, om tidningarna inte i så stor utsträckning som för närvarande vore beroende av annonsinkomsterna. Genomsnittligt svarar enligt tillgängliga undersökningar annonsörerna i nuläget för inte mindre än 60—65 procent av intäkterna. Om denna andel kunde sänkas skulle inom varje geografiskt konkurrensområde också den undre lönsamhetsgränsen sänkas. Andratidningen anses nämligen vara mera underlägsen i fråga om annonser än i fråga om upplaga. När upplagan får betyda mera i tidningarnas budget (exempelvis genom en höjning av prenumerationspriserna) blir därför situationen något ljusare för andratidningen. Överväganden av detta slag h a r legat

166 bakom förslag att tidningarna skulle höja sina prenumerations- och lösnummerpriser. Frågan är emellertid om man genom en sådan åtgärd skulle nå den önskade effekten. Prishöjningen skulle inte ge alla tidningar samma belopp: vid oförändrade upplagor skulle den största tidningen få en högre raerinkomst än andratidningen. Det är vidare inte säkert att andelen annonsinkomster på längre sikt skulle sänkas: trots stora variationer i prenumerationspriser har landsortstidningarna över hela landet tämligen enhetliga siffror för annonsinkomsternas andel av budgeten. Ytterligare en komplikation är svårigheten att förmå de största tidningarna att ta ut ett högre pris än som är kostnadsmässigt berättigat. Slutligen kan det vara vanskligt att i förväg avgöra, hur läsarna skulle reagera inför en prishöjning. En fara är att de i en sådan situation inskränker pä sin dubbelläsning, och det är fara värt att andratidningarna dä gör de proportionellt största förlusterna. 2.

Offsetprocessen

I debatten om tidningsdöden uppmärksammas dä och då de möjligheter till besparingar i den tekniska framställningen som erbjudes av de nya rulloffsetpressarna i förening med fotosättning. Det är också troligt att en fullt utbyggd offsetprocess på längre sikt skulle medföra en sänkning av de fasta kostnadernas andel i tidningsframställningen: kapital behöver inte bindas i sättmetall, den tekniska personalen kan inskränkas, maskinkostnaden blir möjligen något lägre. I den aktuella situationen kan emellertid knappast dessa förändringar bidra till att förbättra villkoren för andratidningarna — även om de i p r i n c i p skulle gynnas av en generell sänkning

av de fasta kostnadernas andel. Offsetprocessen ställer nämligen i introduktionsskedet krav på stora nyinvesteringar i pressar och sättmaskiner. Vid en mera allmän övergång till offsettryckning torde det ställa sig svårt för andratidningarna att underlåta att övergå till den nya metoden: tryckresultatet, i synnerhet färgtrycket, anses nämligen bli betydligt bättre än med den hittillsvarande högtrycksmetoden. 3.

Radikalmedel

Rent teoretiskt kan man egentligen endast tänka sig två radikala lösningar av upplagespiralens problem. Det ena är att förbjuda tidningarna att ta annonser. Därmed skulle tidningarna vara hänvisade till en enda marknad för sin produkt: läsarnas reaktioner skulle ensamma avgöra den ekonomiska framgången för företagen. Fortfarande skulle den största tidningen ha ett övertag, men detta skulle inte vara förstärkt av ett annonsmässigt överläge. Koncentrationstendensen skulle följa samma mönster som inom övriga näringsgrenar och inte som nu ensidigt verka i riktning mot en monopolisering: det skulle i princip vara de — över hela landet — upplagemässigt minsta tidningarna som visade de sämsta driftsresultaten och därför lades ner. På större orter skulle alltså finnas utrymme för betydligt flera tidningar än för närvarande. Med tanke på befolkningsunderlagets storlek borde nämligen — i en situation då annonserna inte längre medverkar i koncentrationsprocessen — möjligheten finnas till ett mera differentierat val från läsarnas sida än för närvarande. En risk är emellertid, att tidningarna blir så dyra, att de totala upplagorna kraftigt minskar. Om tidningarna förbjuds att ta annonser finge dessa förmodligen införas

167 ras progressiv eller proportionell. En proportionell beskattning blir utan effekt på konkurrenssituationen om den inte förenas med restitution till de annonsmässigt svaga tidningarna. Det naturliga har då ansetts vara att beskatta annonsinkomsterna proportionellt och restituera skatten proportionellt mot upplagorna (under en viss övre gräns). Med tanke på den högst skiftande strukturen hos tidningsföretagen möter det säkert stora svårigheter att utforma restitutionsvillkoren på ett tillfredsställande sätt. Svårigheterna torde emellertid vara ännu större att utforma skalor för en progressiv annonsskatt, som fär den önskvärda effekten. Man kan också ifrågasätta den grundläggande förutsättningen för dessa förslag om annonsskatt. Är det verkligen säkert, att andratidningen gynnas av att det blir dyrare att annonsera i den största tidningen? Annonsörerna är måh ä n d a ovilliga att minska insatsen i den 4. Hejdande åtgärder Framför allt i den utländska debatten största tidningen, och om de samtidigt om tidningsdöden h a r man diskuterat vill bibehålla sina annonseringskostolika metoder att hejda tidningsdödens nader vid oförändrad nivå torde det framfart. Gemensamt för dessa förslag te sig naturligt att beskära annonseringhar varit deras uppehållande karaktär: en i andratidningen. de har inte inneburit någon egentlig Den andra möjligheten är att genom förskjutning av konkurrensvillkoren, positiva åtgärder lätta betingelserna för däremot en lättnad för andratidningar- andratidningen. Att — som hittills de na av mer eller mindre övergående na- politiska subventionsorganen — förlita tur. Efter längre eller kortare tid kan sig på understöd från fall till fall torde alltså koncentrationstendensen väntas inte kunna övervägas för offentliga ha gått så långt att de uppehållande åt- myndigheter. Risken för dirigering av gärderna inte längre varit tillräckliga. pressen skulle vid ett sådant förfarande Antingen måste de då utbyggas eller tid- vara betydande. ningsdöden tillåtas fortsätta som förDäremot h a r övervägts olika former ut. av icke-diskretionärt stöd. Samtliga förEn uppehållande åtgärd anses vara slag förutsätter att alla tidningar skulbeskattning av annonseringen. Avsikten le få samma belopp, oberoende av storär att göra det svårare att annonsera i lek och oberoende av om de är i behov den största tidningen, varigenom and- av stödet eller ej. Stödet kunde ta forratidningen skulle kunna få en propor- men av en fri papperskvantitet, av en tionellt större del av annonsinkoms- vidgad offentlig annonsering, av en fix terna. Beskattningen kan antingen gö- och för alla tidningar lika stor rabatt

i separata, officiella annonsblad som gratis kunde bifogas samtliga tidningar. Ett annat medel att undvika tidningsdöden är en ännu mera långtgående anpassning av produkten. I London existerar sida vid sida »populära» och »seriösa» morgontidningar som konkurrerar på två, nära nog separata, marknader. I Norrköping existerade i ett halvsekel sida vid sida två högertidningar, Östergötlands Dagblad med utgivning pä morgonen och inriktning på stadens omland, Norrköpings Tidningar med eftermiddagsutgivning och spridning företrädesvis i själva staden. Denna långtgående anpassning är emellertid ytterst ingenting annat än skapandet av nya monopol, geografiska och innehållsliga. Man kan alltså därigenom hejda tidningsdöden — till priset av en forcerad monopolisering.

168 på postavgifterna eller av någon annan liknande åtgärd. Effekten skulle kunna bli en väsentlig lättnad för andratidningen, medan den största tidningen — genom sin större totala omsättning — skulle gynnas i proportionellt lägre grad. IV.

Sammanfattning

till sin omfattning lätta svårigheterna för de ekonomiskt svaga företagen.

V. Källor Framställningen bygger som nämnt väsentligen på min licentiatavhandling vid Ekonomisk-historiska institutionen i Uppsala »Tidningsdöden 1945—1961, Strukturutvecklingen i svensk dagspress mot bakgrund av koncentrationstendenser i Danmark och England». Denna i sin tur byggde till stora delar på en hålkortsbearbetning av offentligt tillgängliga uppgifter om den svenska dagspressen. De resultat som därvid framkom kunde i vissa fall ställas mot uppgifter som grundade sig på räkenskapsmaterial, varigenom en viss verifikation uppnåddes.

1. Under efterkrigstiden har drygt en tredjedel av dagstidningarna upphört med utgivningen. Med undantag av en avsevärd frammarsch, främst utanför Stockholm, för tabloiderna (storstädernas kvällstidningar) h a r ökningen av dagspressens totala upplagor varit mycket måttlig, om man jämför med befolkningens tillväxt. Under 1950-talet är det till och med berättigat att tala om stagnation. Därutöver har anlitats mina tidigare 2. Företagsnedläggningarna h a r uppsatser vid Ekonomisk-historiska och främst drabbat andratidningar (d. v. s. Statsvetenskapliga institutionerna i tidningar som år 1945 utkom på flertid- Uppsala: »Stödet till den socialdemokraningsorter och som där mötte konkur- tiska partipressen i Sverige 1937—1946» rens från upplagemässigt starkare tid- och »Konkurrenssituationen för den soningar). Därutöver har ett mindre an- cialdemokratiska partipressen i Sverige tal monopoltidningar nedlagts. Under år 1958». perioden har de (år 1945) största tidAv den litteratur jag anlitat för dessa ningarna i konkurrensområden haft olika undersökningar torde i förevaden lyckosammaste utvecklingen såväl rande sammanhang följande böra nämupplage- som annonsmässigt. Därnäst nas: har monopoltidningarna kommit. Sämst Jems ten—Hallvig: Strukturförändringlottade har andratidningarna varit. en inom dagspressen. Aktuellt från 3. De faktorer som samverkar till TU nr 9, Stockholm 1959. denna utveckling brukar sammanfattas Ocklind, Per V.: Reklamens kostnader, i termen upplagespiralen. Förutsatt att Stockholm 1956. tidningsföretag, läsare och annonsörer Präntare, Bo: Dagspressen, I: När-Varalla handlar rationellt från sina (ekoHur 1960, s. 339 ff. nomiska) synpunkter medför tidnings- Tollin, Sven: Dagspressekonomi — en branschens konkurrensvillkor en kraftig analys av 95 bokslut. Aktuellt från monopoliseringstendens. Denna särpräTU nr 10, Stockholm 1960. gel kan inte helt upphävas med m i n d r e Söderström, Herbert: Personal och perän att tidningarna förbjudes att ta ansonaldisposition på svenska dagstidnonser. Mindre långtgående åtgärder ningsredaktioner (Stencil). Statsve(främst bidrag med samma belopp till tenskapliga institutionen, Uppsala samtliga tidningar) kan i proportion 1958.

169 NEDLAGDA TIDNINGAR

1945—1964

Tidning

Utgivningsort

Aftonposten Aftontidningen Arbetaren Arbetartidningen Arvika Tidning Askersunds Tidning Aurora Bollnäs-Tidningen Bohus-Posten Borås Nyheter Falkenbergs Tidning Hallands Dagblad Hudiksvalls Nyheter Härnösands-Posten Hässleholms Dagblad Jämtlands Tidning Kalmar Läns Tidning Karlstads-Tidningen Kristianstads Läns-Demokraten Kristianstads Läns Tidning. . . . Kuriren Kvällsnytt Köpings-Posten Landskrona-Posten Lunds Dagblad Länstidningen Dalpilen Mariestads Länstidning Morgonbladet Morgon-Tidningen Motala-Posten Nordhalland Nordsvenska Dagbladet Norrbottens Allehanda Norrlandsfolket Norrlands-Posten Ny Tid Oskarshamns-Nyheterna Oskarshamns-Tidningen Sala-Posten Sjuhäradsbygdens Tidning Skaraborgaren Smålands Allehanda Smålandsbygdens Tidning Strengnäs Tidning Sundsvalls-Posten Söderhamns Tidning I Söderhamns Tidning II Söderköpings-Posten Södermanlands Läns-Tidning. . Södra Skåne Sölvesborgs-Tidningen Sörmlandsposten Trelleborgs-Tidningen Umebladet Upsala Varbergsposten Varbergs Tidning Västergötlands Annonsblad. . . . Västerviks-Posten Västgöta Korrespondenten Åmåls-Tidningen Örebro Dagblad Örnsköldsviks-Posten Östergötlands Dagblad Östgötabygdens Tidning Östgöten

Göteborg Stockholm Stockholm Göteborg Arvika Askersund Ystad Bollnäs Uddevalla Borås Falkenberg Halmstad j Hudiksvall Härnösand Hässleholm Östersund Kalmar Karlstad Kristianstad Kristianstad Uddevalla Hälsingborg Köping Landskrona Lund Falun Mariestad Stockholm Stockholm Motala Kungsbacka Skellefteå Piteå Kiruna Gävle Göteborg Oskarshamn Oskarshamn Sala Borås Falköping Jönköping Jönköping Strängnäs Sundsvall Söderhamn Söderhamn Söderköping Nyköping Ystad Sölvesborg Eskilstuna Trelleborg Umeå Uppsala Varberg Varberg Skara Västervik Skövde Åmål Örebro Örnsköldsvik Norrköping Skänninge Linköping

Senast kända Nedläggn.år upplaga 30 100 68 300 7 000 5 500 4 100 4 700 4 000 1 500 1 500 2 400 8 900 5 300 7 300 900 3 200 3 800 5 300 5 700 4 500 11 200 8 600 3 500 8 700 3 000 1 100 2 200 26 300 49 400 3 800 2 230 10 900 1 500 3 800 8 400 45 100 7 500 12 000 1 500 2 600 4 900 10 600 4 000 5 200 4 100 3 500 2 100 3 200 2 500 3 900 4 700 3 300 1 600 3 100 2 000 4 900 3 700 6 700 300 4 200 2 000 3 300 3 500 21 400 1 300 16 000

1956 1956 1957 1958 1962 1956 1957 1951 1952 1951 1951 1959 1961 1953 1951 1957 1959 1957 1957 1954 1963 1954 1963 1952 1960 1948 1952 1958 1958 1952 1954 1958 1951 1957 1956 1963 1953 1963 1960 1959 1960 1962 1957 1955 1962 1957 1963 1948 1952 1953 1959 1947 1954 1951 1958 1952 1962 1956 1952 1961 1958 1956 1951 1959 1956 1962

Politisk tendens h s synd. k 0 0

s cp h fp h h fp h fp fp cp fp s h s h h h fp h fp fp s s h h h fp h s s h fp cp s h cp h h fp fp cp h cp fp 0

h h h fp fp h fp h h h h h fp s

Appendix till bilaga 2

Sambandet mellan årsvikt och annonsinkomst

En genomgående svårighet vid studiet av dagstidningarnas utveckling är frånvaron av offentliga uppgifter om tidningarnas annonsinkomster. I de bokslut som inlämnas till Patent- och registreringsverket finns som regel inga uppgifter om annonsinkomsterna. Tidningarnas intäkter redovisas i allmänhet som en klumpsumma, »inkomster av prenumeration, lösnummer och annonsering». De mätningar av annonsinnehållet som publicerats har inte i något fall omfattat samtliga dagstidningar, och i många fall inte ens hela annonsinnehållet. Det är därför nödvändigt att på något annat sätt försöka vinna en någorlunda rättvisande föreställning om (åtminstone) annonsinkomsternas relativa storlek hos olika tidningar, i synnerhet hos tidningar på en och samma utgivningsort. Bland de uppgifter som tills helt nyligen (omläggningen av postdistributionen 1963) var omedelbart tillgängliga för alla utkommande tidningar fanns även tidningarnas årsvikt. Det finns anledning att anta, att årsvikten ger en viss föreställning om tidningarnas annonsinkomster. Om sambandet mellan årsvikt och annonsinkomst är tillräckligt starkt kan därför årsvikten användas som ett mått även på annonsinkomsten. Med årsvikten menas den sammanlagda vikten av ett exemplar av varje tidningsnummer som utgivits under ett år. Årsviktsuppgifterna avser inte kalenderåret utan tiden 1/10—30/9. Med

årsvikten för exempelvis år 1961 avses i det följande perioden 1/10 1960— 30/9 1961. Alla svenska dagstidningar använder papper med samma specifika vikt: 52 grams tidningspapper. En tidning med högre årsvikt h a r därför under året också haft en större innehållsvolym, antingen ett större format på sidorna eller ett större antal sidor. Den totala spaltlängden — text eller annonser -— h a r i varje fall under året varit större. Dagstidningarna har numera nästan undantagslöst samma spaltbredd, även om mindre skillnader uppstår i tidningstrycket på grund av matriskrympningen. Under dessa förhållanden finns anledning att anta, att en tidning med högre årsvikt också har haft högre produktionskostnader. Eftersom papperet är likvärdigt måste papperskostnaden ha varit högre, och även de tekniska framställningskostnaderna måste bli högre när tidningen får ett större omfång. Redan av denna anledning kan man utgå från, att den tidning som har högre årsvikt också h a r högre årliga intäkter. Det är vidare känt, att tidningarnas intäkter till 60 procent eller mera kommer från annonseringen. Endast storstädernas kvällstidningar avviker från denna bild. Prispolitiken är vidare samordnad på utgivningsorterna: det tillhör undantagen att konkurrerande tidningar företer skillnader i fråga om prenumerations- eller annonspriser.

171 Det kan därför ifrågasättas om en större upplaga är en tillräcklig förutsättning för att en tidning ska kunna hålla en högre årsvikt än en konkurrent. De ytterligare inkomster som den högre upplagan ger borde med andra ord knappast kunna räcka både till kostnaderna för att framställa »överupplagan» och kostnaderna för en ökning av tidningens totala omfång. Dessa överväganden gör det sannolikt, att skillnaden i årsvikt mellan konkurrerande tidningar utgöres mera av annonsinnehåll än av textinnehåll. För att kunna finansiera det större omfånget bör tidningen rimligen ha tillgång till större annonsinkomster än konkurrenten. Det torde också vara svårt för konkurrerande tidningar att i någon högre grad förete skillnader i textvolym. När två eller flera tidningar konkurrerar med varandra från en och samma utgivningsort har de i stort sett samma händelseförlopp att berätta om. Läsaren väntar sig inte en mindre utförlig rapportering av sin tidning, därför att den totalt h a r en lägre upplaga än en konkurrerande tidning. Tvärtom ställs från läsarens sida kraven i stort sett lika på alla konkurrerande tidningar. Undersökningar av Söderström och Ahrnstedt visar emellertid, att redaktionsstorlcken varierar mellan konkurrerande tidningar och att den varierar i stort sett efter upplagan — m e d den viktiga modifikationen att tidningar i konkurrensmässigt underläge visar en tendens att ha större redaktioner än de enligt den allmänna bilden »borde» ha. Det finns emellertid vägar att — trots underlägsenhet i redaktionell bemanning — fylla ungefär samma textmängd som en konkurrent med redaktionellt överlägsna resurser. Underlägsenheten får i sådana fall mera visa

sig i innehållets kvalitet än i dess kvantitet. För att fylla en given textvolym kan man i ganska stor utsträckning förlita sig på byråmaterial i olika former. I de mest utpräglade fallen kommer materialet i form av matriser, med bild och text i ett färdigt arrangemang. Byråmaterial i form av stenciler och nyhetstelegram står till tidningarnas förfogande i riklig mängd. De allra största tidningarna sänder som regel egna medarbetare till en händelse, även om man kan påräkna att få byråmaterial om den. Välbemannade tidningar kan över huvud taget ägna byråmaterialet en ingående bearbetning. Mindre tidningar tvingas ofta ta det i föreliggande skick och tvingas dessutom fylla en relativt hög andel av innehållet med sådant material. Konkurrerande tidningar har alltså dels anledning att hålla ett till omfattningen någorlunda jämförbart textinnehåll, dels möjlighet att göra detta trots skillnader i redaktionell bemanning. Även dessa överväganden gör det alltså sannolikt, att skillnader i årsvikt mellan konkurrerande tidningar i högre grad utgöres av annonser än av text. I den aktuella situationen finns emellertid omständigheter som kan förväntas minska detta samband: 1. »Formathybris». Tollin anför i sitt arbete »Stagnation eller utveckling» att tidningarna stundom lider av »volymsjuka», att de skulle utkomma med ett »stort antal sidor, större än som är ekonomiskt betingat med hänsyn till upplaga och annonsmängd». 2. »Textkonkurrens». När en tidning erhåller understöd från sympatisörer får den möjlighet att utkomma med större format än eljest. I vissa situationer (exempelvis när den upplagemässiga skillnaden är förhållandevis liten) kan en tidning då tänkas uppvisa större

172 årsvikt än en konkurrent utan att något annonsmässigt försprång föreligger. 3. Teknik. Med moderna cylinderrotationspressar finns möjlighet till större variationer i tidningsformaten än tidigare. Numera är man inte ens alltid bunden till att öka formaten med fyra (eller eventuellt två) sidor i taget: pressarna tillåter produktion av sidor med mindre bredd än den normala, varigenom »halvsidor» kan framställas. I denna situation finns inte anledning att befara, att tekniken kan medföra några större förskjutningar. Äldre pressar hade emellertid inte dessa variationsmöjligheter. I en sådan situation kan givetvis betydande skillnader i annonstillströmning föreligga utan att det avspeglar sig i årsvikten: pressen kan exempelvis bara tillåta produktion av 8-sidiga tidningsnummer. Textvolymen, inte det totala omfånget, får då anpassa sig efter annonstillströmningen. 4. Editionsannonsering. Många tidningar utger flera editioner, antingen i form av avläggare, B-upplagor av olika slag eller separata editioner för vis-

sa delar av spridningsområdet. Dessa skiljer sig såväl i fråga om textinnehåll som annonsmängd och annonssammansättning. Årsvikten gäller alltid en av dessa editioner (här den tyngsta), men det är givet att en sådan »generalisering» innebär en felkälla. Troligen är dock denna mindre betydande. Möjligheterna att ställa dessa spekulativa funderingar mot verkligheten är tämligen begränsade. I detta sammanhang har två typer av material kunnat bearbetas: vissa uppgifter om annonsinkomsterna (netto) och vissa mätningar av tidningarnas innehåll. I annat sammanhang hoppas författaren kunna framlägga ytterligare mätningsresultat. 1. Under några efterkrigsår företog tidskriften Affärsekonomi för Stockholms morgontidningar mätningar av innehållet, fördelat på text och annonser. Mätningarna redovisas i följande tabell. Det förefaller ovedersägligt, att textmängden i de studerade tidningarna under dessa år låg på i stort sett samma nivå, i spaltcentimeter räknat. Däremot förekom betydande variationer i annonsmängden, frän 502 038 spaltcen-

Textmängd och annonsmängd (om normalspalt) för fgra Stockholmstidningar

1945—1951

Källa: Affärsekonomi 1945—1952 Dagens Nyheter

MorgonTidningen

StockholmsTidningen

Svenska Dagbladet

TEXTMÄNGD 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951

1 632 014 1 568 752 1 454 846 1 444 821 1 557 966 1 639 694 1 554 901

1 538 439 1531 183 1296 183 1 258 233 1 300 285 1 487 394 1 403 687

1 670 935 1 568 377 1 420 906 1 425 727 1 544 912 1 621 271 1618 332

1 464 949 1 453 014 1 580 147 1 684 129 1 577 582

ANNONSMÄNGD 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951

2 336 213 2 773 415 2 430 153 2112 776 2 397 143 2 432 806 2 402 095

642 247 610 182 507 862 502 038 524 245 550 331 537 354

1 548 347 1 688 770 1 608 791 1 432 983 1 467 487 1 538 981 1409 135

1362 211 1 272 080 1 383 472 1 487 797 1 448 457

År

173 timeter för Morgon-Tidningen år 1948 upp till 2 773 415 spaltcentimeter för Dagens Nyheter år 1946. Textmängden varierar däremot kring 1 500 000 spaltcentimeter för samtliga tidningar. Morgon-Tidningen ligger pä något lägre genomsnittsnivå än de övriga; den skulle möjligen ha legat ännu något lägre om inte just under denna tid subventionsmedel ställdes till förfogande för »textkonkurrens». De framlagda siffrorna utgör alltså en bekräftelse på att variationen i årsvikt mellan konkurrerande tidningar väsentligen utgöres av annonser. Årsvikten skulle i dessa fall ha kunnat utgöra ett grovt mått på annonstillströmningen. 2. Under bestämda villkor för publiceringen h a r dessutom ställts till mitt förfogande uppgifter om de allra flesta landsortstidningarnas annonsinkomster (netto) för åren 1953, 1955, 1957, 1959 och 1960. Dessa uppgifter h a r konfidentiellt lämnats till AB Tidningsstatistik i samband med vissa annonsförhandlingar. Dessa uppgifter h a r kunnat ställas mot årsviktssiffrorna för samma tidningar. På så sätt h a r kunnat prövas, h u r starkt samband som för landsortspressen föreligger mellan faktiska annonsinkomster och årsvikt. Materialet h a r först korrelationsberäknats för landsortspressen som helhet (Spearmans rangkorrelation). Denna bearbetning h a r givit följande resultat (n = antal företag som ingår i beräkningen) : ! Rang

n

+ 0,935 + 0,946 + 0,947 + 0,950 + 0,951

109 110 110 109 106

Som synes föreligger ett starkt positivt samband mellan årsvikt och annonsinkomst — fullständig överens-

stämmelse skulle ha givit värdet + 1. För tillräckligt stora grupper av tidningar kan man alltså använda årsvikten som ett grovt mått på annonsinkomsterna. Materialet h a r också grupperats efter tidningarnas utgivningsorter. Det visar sig, att skillnad i årsvikt mellan tidningar från en och samma utgivningsort antyder skillnad också i annonsinkomsterna. Detta samband gäller utom i två fall av mera extrem konkurrens: a) upplageskillnaden är så liten att textkonkurrens kan förmodas i kampen om tätpositionen (gäller vissa är för Eskilstuna, Falun och Gävle); b) konkurrensen mellan andra och tredje tidningen i tretidningsstäder, också där antagligen beroende på textkonkurrens (gäller vissa år för Jönköping, Visby och Växjö). Det är också vanskligt att med hjälp av skillnader i årsvikt mellan enstaka konkurrerande tidningar försöka avläsa något mera exakt om storleksskillnaden i annonsinkomst. Även h ä r torde textkonkurrens förskjuta läget, men även tekniska faktorer kan medverka till en fastlåsning av tidningsnumrens omfång. Båda typerna av material bekräftar alltså att det föreligger ett starkt positivt samband mellan tidningarnas årsvikt och deras annonstillströmning. För Stockholmspressens del h a r innehållets fördelning på text och annonser visat, att variationen i totalt omfång mellan dessa konkurrerande tidningar väsentligen utgöres av annonser. För landsortspressens del framträder ett starkt positivt samband mellan annonsinkomsten i kronor och tidningarnas årsvikt. Detta senare samband är desto mera anmärkningsvärt, som varken utgivningsintensiteten, annonspriserna eller rabatterna kunnat beaktas i bearbetningen.

BILAGA 3

Redogörelse för pressutredningens undersökning av dagstidningar

På utredningens begäran har Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut avgivit följande redogörelse för genomförandet av brevenkäten rörande de svenska dagstidningarnas ekonomiska förhållanden m. m. I anslutning härtill redovisas en förteckning över de i enkäten ingående företagen samt en avskrift av frågeformuläret. 1. Bakgrund

och

målsättning

Den 22 november 1963 tillkallade justitieministern fem sakkunniga med uppgift att bl. a. ingående analysera den svenska tidningspressens ekonomiska förutsättningar. För att fullgöra sitt uppdrag beslöt de sakkunniga, vilka antog namnet pressutredningen, att göra en enkät bland dagstidningarna rörande företagsekonomiska resultat avseende år 1963 jämte vissa förhållanden på det tidningstekniska och distributionsekonomiska området. I juni 1964 tog utredningen kontakt med Statistiska centralbyråns utredningsinstitut. Institutet fick uppdraget att genomföra enkäten. Man beslöt att frågeformulären skulle distribueras per post samt att, om så skulle visa sig nödvändigt, personliga intervjuer skulle genomföras med vissa tidningsföretag, vilka ej besvarat postenkäterna. 2. Undersökningens

ningsföretag (se sid. 25). Samtliga företag erhöll frågeformulär. Det visade sig att vissa av företagen var utgivare av tidningar med endast en utgivningsdag per vecka. Dessa h a r utgått ur undersökningen. 1 Två olika frågeformulär utarbetades; ett innehållande frågor angående tidningsföretaget och ett med frågor avseende varje enskild tidning. Detta förfarande förorsakades av att vissa tidningsföretag är utgivare av flera tidningar. 3. Insamlingsförfarande Materialet h a r insamlats genom postenkäter. Frågorna har utformats i samråd med representanter för utredningen och TU. Därvid har frågorna i viss utsträckning hämtats från TU:s frågeformulär för dess årliga branschstatistik. Enkäten utsändes den 20 juli 1964. I ett följebrev anhölls om svar senast den 15 augusti. Till de företag som ännu ej svarat den 17 augusti utsändes denna dag en påminnelse. Ytterligare påminnelser utsändes den 24 och 31 augusti. Den 10 september hade alla företag som utger tidningar med mer än en utgivningsdag per vecka svarat, med undantag för sex. I slutet av juli ändrades, på TU:s initiativ, frågorna 7 och 8 i det

uppläggning

Som population användes den från Svenska Tidningsutgivaref öreningen (TU) erhållna förteckningen över tid-

1 Vissa endagarstidningars resultat ingår i redovisningen av företag såsom Svenska Dagbladets fyra avläggare samt Göteborgs H a n delstidnings söndagstidning.

175 frågeformulär som riktade sig till företagen. Cirkulär härom utsändes till samtliga företag. Vid påminnelserna bifogades ändrade frågeformulär. 4. Undersökningsvariabler För att tillfredsställa målsättningen koncentrerades undersökningen kring följande huvudtyper av undersökningsvariabler: a) personalfrågor b) ekonomiska frågor c) tekniska frågor d) kapacitetsutnyttjande c) investeringar f) distributionsfrågor g) postavgifter h) önskemål om reformer. Dessutom har uppgifter om utgivningstid, upplaga, politisk beteckning, spaltutrymme, annonser, abonnemang etc. inhämtats. 5.

Bortfall

Genom de tre påminnelser som utsändes i augusti minskades bortfallet från ca 50 % till sex tidningsföretag: Falu-Kurirens AB Sundsvalls Tidning AB Elfsborgs Läns Tidning Nora Stads- och Bergslags Tidning 1 Norrtälje Tidnings AB Sydöstra Sveriges Dagblad AB. Dessutom har företagen: Tryckeri-AB Västkusten (Kuriren), Uddevalla, och Tryckeri AB Framåt, Tidningen Ny Tid, Göteborg, utgått på grund av att de under året övergått till att utgiva tidningar endast en dag per vecka. (Se n e d a n ) . Den planerade uppföljningen av bortfallen genom besöksintervjuer indrogs på grund av det ringa bortfallet. 6.

Bearbetning

Med anledning av att undersökningen omfattade så få enheter samt att flera

frågor ej gav kodbart resultat, bestämdes det att enbart manuella bearbetningar skulle utföras. Härigenom kunde granskningsarbetet kombineras med tabellframställningen och kodnings-, stansnings- och kontrollstansningsmomenten helt slopas. I de tabeller som översänts till utredningen har korrigeringar för bortfallet ej gjorts. Sålunda kan ej exempelvis totala antalet anställda inom de svenska dagstidningsföretagen uppskattas utan att korrigeringar utföres med hänsyn till de företag som uteblivit.

7. Felkällor Vid analys av undersökningens resultat bör beaktas att det bortfall som existerar kan ha en snedvridande effekt på resultaten. Mätfel kan även befaras förekomma. Känsliga frågor kan ibland ge upphov till medvetet oriktiga, svävande eller på annat sätt svårtolkade svar. Omedvetet felaktiga svar kan dock tänkas förekomma i högre grad. Vid konstruktionen av frågeformulären h a r stringenta definitioner ibland varit svåra att åstadkomma. Hänvisningar h a r gjorts till den av TU utgivna »Enhetlig redovisning». Det har emellertid visat sig att ett flertal tidningar ej känner till denna skrift. De mest osäkra svaren förekommer på de ekonomiska frågorna. För ett tjugotal tidningar stämmer uppgifterna uppenbarligen ej överens. Vissa småtidningar verkar dessutom att ha tagit ganska lätt på sin uppgift vid formulärifyllandet. Det föreligger risk för att räntekostnader, skatter o. d. finns med redan i uppgiften om kostnader i tidningsrörelsen. Ytterligare ett osäkerhetsmoment utgöras av de vederlagsfria förvärven. 1

Nedlades senare under hösten 1964.

176 Även bland distributionsfrågorna samt naturligtvis bland uppgifterna om de framtida investeringsplanerna förekommer osäkerhetsmoment. De senare har troligen ofta underskattats. Allt

detta är faktorer att räkna med vid analys av undersökningens resultat. Dessutom bör påpekas att den mänskliga faktorn alltid kan förorsaka felaktigheter.

I undersökningen ingående tidningsföretag med avläggare

AB William Michelssons Boktryckeri, Alingsås Elfsborgs Läns Tidning Alingsås Tidning Arboga Boktryckeri AB, Arboga Tidning, Arboga AB Arvika Nyheter, Arvika Dalslänningens Boktryckeri, Bengtsfors Tryckeri AB Norrländska Socialdemokraten, Boden Tryckeri AB Ljusnan, Bollnäs Tryckeri AB Öland, Ölandsbladet, Borgholm AB Borås Tidning, Borås Borås Tidning Westgöten Westgöta-Demokraten, Borås Smålands-Tidningens Tryckeri AB, Eksjö Smålands-Tidningen Smålands Dagblad Tranås Tidning Vetlanda-Posten Enköpings-Postens AB, Enköping Eskilstuna-Kurirens Tryckeri AB, Eskilstuna Eskilstuna-Kuriren Strengnäs Tidning Tidningen Folket AB, Eskilstuna Hallands Nyheter AB, Falkenberg AB Falköpings Tidning, Falköping AB Dala-Demokraten, Falun Falu-Kurirens AB, Falun Falu-Kuriren Dala-Tidningen Filipstads Tryckeri AB, Filipstad Gränna Boktryckeri, Gränna 12—514588

AB Arbetarbladet, Gävle Gefle Dagblads AB, Gävle AB Sandvikens Tidning, Sandviken Göteborgs Handelstidnings AB, Göteborg Göteborgs-Postens Nya AB, Göteborg Mölndals-Postens AB, Mölndal Tryckeri AB Framåt, Tidningen Ny Tid, Göteborg Hallandsposten, Joh. A. Svensson Kommanditbolag, Halmstad Haparanda-Tornedalens Tryckeri AB, Haparanda Dalarnes Tidnings- & Boktryckeri AB, Hedemora Södra Dalarnes Tidning Fagersta-Posten 1 Säters Tidning Borlänge Tidning Ludvika Tidning Mora Tidning Hjo Tryckeri AB, Hjo Hudiksvalls-Tidningens Tryckeri AB, Hudiksvall Hudiksvalls-Tidningen Hälsinglands Tidning Helsingborgs Dagblad AB, Hälsingborg Helsingborgs Dagblad Annonsbladet Tryckeri AB Demokraten, Nyheterna, Hälsingborg Härnösands Boktryckeri AB, Västernorrlands Allehanda, Härnösand Tidnings AB Norra Skåne, Hässleholm AB Mellersta Skånes Tidningar, Hörby 1 Fagersta-Posten såldes under året till Sala Allehanda.

178 H. Halls Boktryckeri AB, JönköpingsPosten, Jönköping Jönköpings-Posten Smålands Allehanda Värnamo-Tidningen Smålandsbygdens Tidning AB, Jönköping Tryckeri AB Småland, Smålands Folkblad, Jönköping Tidningen Barometerns AB, Kalmar Tidningen östra Smålands AB, Kalmar östra Småland Oskarshamns Nyheterna Västerviks-Demokraten AB EG Johanssons Boktryckeri, Karlshamns Allehanda, Karlshamn Karlshamns Allehanda Ronneby-Posten Karlskoga Tidnings Tryckeri AB, Karlskoga Karlskoga Tidning Degerfors Tidning Storfors Tidning AB Blekinge Läns Tidning, Karlskrona Blekinge Läns Tidning Sölvesborgs-Tidningen Tidnings och Tryckerifören. Blekinge upa, Blekinge-Posten, Karlskrona Sydöstra Sveriges Dagblad AB, Karlskrona Karlstads-Tidningens AB, Karlstad Nya Wermlands-Tidningens AB, Karlstad Nya Wermlands-Tidningen Åmåls-Tidningen Tryckeri AB Värmlands Folkblad, Karlstad Katrineholms-Kurirens Tryckeri AB, Katrineholm Katrineholms-Kuriren Flens Dagblad Nyaste Kristianstadsbladet Larsson & Olofsson, Kristianstad Grundels Boktryckeri AB, Nya Kristinehamnsposten, Kristinehamn Värmlands-Posten Fryksdals-Bygden

Norra Hallands Veckoblad förening upa, Kungsbacka Bärgslagsbladets Tryckeri AB, Köping Föreningen Laholms Tidning upa, Laholm Nya Lidköpings-Tidningen, Lidköping Bergslagspostens Tidnings & Boktryckeri, Lindesberg AB Östgöta Correspondenten, Linköping AB Smålänningen, Ljungby Ljungbytidningen Smålänningen Älmhults Tidning Smålänningen Ljusdals Tidnings Tryckeri AB, Ljusdal Luleå Boktryckeri AB, Norrbottenskuriren, Luleå Tidningsföreningen Norrbottningen, Luleå Tidningsföreningen Norrskensflamman upa, Luleå AB Skånepress, Lund Lysekils Nya Tryckeri AB, Lysekilsposten, Lysekil Lysekilsposten Orust-Tjörn Tryckeri AB Framtiden, Arbetet, Malmö AB Skånska Dagbladet, Malmö Sydsvenska Dagbladet AB, Malmö AB Tidning för Skaraborgs län, Mariestad Mariestads-Tidningen Karlsborgs-Tidningen Motala Tidning AB, Motala Nora Boktryckeri, Nora stad Nora stads och Bergslags Tidning Grythytte och Hällefors Tidning Norrköpings Tidningars AB, Norrköping AB Östgötatryck, Östergötlands Folkblad, Norrköping Östergötlands Folkblad Östgöten Norrtelje Tidnings Boktryckeri AB, Norrtälje Johansson & Svensson Boktryckeri AB, Nybro Tidning, Nybro Gust. Österbergs Tryckeri AB, Södermanlands Nyheter, Nyköping

179 AB Oskarshamns-Tidningen, Oskarshamn 1 Oskarshamnstidningen Mönsteråstidningen Piteå-Tidningens AB, Piteå Ågren & Holmbergs Boktryckeri AB, Sala Allehanda, Sala Sala Allehanda Avesta Posten/Avesta Tidning Skaraborgs Läns T r y c k e r i : AB Skaraborgs Läns Tidning, Skara Skaraborgs Läns Tidning-Västergötlands Annonsblad Skara Tidning Norra Västerbotten-Tidnings AB, Skellefteå Isakssonska Boktryckeri AB, Skaraborgs läns Annonsblad, Skövde Skövde Nyheter, Skövde Tryckeri AB Nord Sverige, Sollefteå Tryckeri AB Nya Norrland, Sollefteå Aftonbladet AB, Stockholm 2 Tryckeri AB Federativ, Tidningen Arbetaren, Stockholm Andelsföreningen Arbetartidningen upa, Göteborg 3 Aktiebolaget Godvil, Tidningen Dagen, Stockholm Dagens Nyheters AB, Stockholm AB Kvällstidningen Expressen, Stockholm 4 Tidningsföreningen Ny Dag upa, Stockholm Ny Dag Arbetarfolket Blekinge Folkblad Dalarnes Folkblad Folkets röst Folkviljan Nya Värmland Smålands-Folket Västerbottens Tidning Västernorrlands Arbetarblad Östergötlands Arbetartidning Örebro Läns Arbetartidning Stockholms-Tidningens AB, Stockholm Svenska Dagbladets AB, Stockholm

Norra Bohusläns Tryckeri AB, Strömstads Tidning, Strömstad Tryckeri Föreningen Nya Samhället, Sundsvall Sundsvalls Tidnings AB, Sundsvall AB Härjedalens Tryckeri Sveg, Östersund AB Säffle-Tidningen, Säffle Värmlandsbygdens Tidningsförening upa, Karlstad AB Söderhamns-Kurirens Tryckeri, Söderhamn Söderhamns-Kuriren Hälsinge-Kuriren Södertörns Tryckeri AB, Sthlm Läns Södertälje Tidning, Södertälje Tidaholms Tryckeri AB, Västgötabladet, Tidaholm Tranas-Posten AB, Tranås Tryckeri AB Allehanda, Trelleborgs Allehanda, Trelleborg Trollhättans Tryckeri AB, Trollhättan Bohuslänningens AB, Uddevalla Tryckeri AB Västkusten, Uddevalla Västerbygdens Tidningsförening, Uddevalla Ulricehamns Tidnings AB, Ulricehamn Tryckeri AB Västerbottens Folkblad, Umeå Västerbottens Kurirens AB, Umeå Uppsala Nya Tidnings Nya AB, Uppsala Tidnings AB Östgöta-Bladet, Vadstena Vimmerby Tidnings- och Tryckeriförening upa, Vimmerby Vimmerby Tidning Kinda-Posten Gotlands Allehandas Tryckeri AB, Visby Visby Tryckeri AB, Gotlands Folkblad, Visby Gotlänningens Tryckeri AB, Visby Petterssonska Boktryckeriet, Elfsborgs läns Annonsblad, Vänersborg AB Värnamo Nyheter, Värnamo 1 tillhör företaget 2 3

4 Barometern. tillhör företaget Stockholmstidningen. »

» N y Dag.

»

»

Dagens Nyheter.

180 AB C. O. Ekblad & Co, Västerviks-Tidningen, Västervik Västmanlands Folkblad AB, Västerås Vestmanlands Läns Tidnings AB, Västerås Lantmännens Tryckeriförening upa, Västmanlands Nyheter, Västerås Tryckeri AB Kronoberg, Kronobergaren, Växjö Smålands-Posten Boktryckeri AB, Växjö Växjöbladets Boktryckeri AB, Växjö Bjurströms Boktryckeri AB, Ystads Allehanda, Ystad Tryckeri AB Dalsland, Provinstidningen Dalsland, Åmål AB Nordvästra Skånes Tidningar, Ängelholm Nordvästra Skånes Tidningar Eslövs Tidning Höganäs Tidning Klippans Tidning Landskrona-Posten Öresunds-Posten Läns-Posten, Örebro Länstidningens Tryckeri AB, Örebro, Nerikes Allehanda, Örebro Tryckeri AB Örebro-Kuriren, Örebro Örebro-Kuriren Karlskoga-Kuriren AB Allehanda, örnsköldsviks Allehanda, Örnsköldsvik AB Länstidningen, Östersund Östersunds-Postens Tryckeri AB, östersund Östhammars Tidning Tryckeri AB, Östhammar Östhammars Tidning Tierps-Posten Dalabygdens Tidningsförening upa, Borlänge Sjuhäradsbygdens Tidning, Borås Skaraborgs-Bygden, Skara Förteckning över tidningar med endast en utgivningsdag per vecka, vilka utgått ur undersökningen

Värmlan ds-Bygden Tidningen Härjedalen

Skaraborgs-Bygden Dala-Bygden Läns-Posten, Örebro Västerbygden Nybro Tidning Karlstads-Tidningen Blekinge-Posten Mölndals-Posten Smålandsbygdens Tidning Tidningsföreningen Norrbottningen, Luleå AB Skånepress, Lund Västmanlands Nyheter Sjuhäradsbygdens Tidning Ny Tid Gränna Tidning Kuriren, Uddevalla Tidningen Arbetaren

Utdr. ur skrivelse från Statistiska Centralbyråns utredningsinstitut till de i enkäten ingående tidningsföretagen

Justitieministern tillkallade den 22 november 5 sakkunniga med uppdrag att bl. a. ingående analysera den svenska tidningspressens ekonomiska förutsättningar. För att fullgöra sitt uppdrag h a r de sakkunniga, som antagit namnet pressutredningen, beslutat att göra en enkät bland dagstidningarna rörande företagsekonomiska resultat avseende år 1963 jämte vissa förhållanden på det tidningstekniska och distributionsekonomiska området. Pressutredningen har uppdragit åt statistiska centralbyråns utredningsinstitut att genomföra enkäten. Frågorna h a r utformats efter samråd med bl. a. företrädare för Svenska Tidningsutgivareföreningen. Därvid h a r frågorna i viss utsträckning hämtats från TU:s frågeformulär för dess årliga branschstatistik. Där så är möjligt hänvisas för definitioner till den av TU i stencil utgivna Enhetlig redovisning (ER).

181 De tidningsföretag, som utger flera tidningar, ombedes beakta följande. På huvudformuläret utsätts namnet på huvudtidningen. På tilläggsbladen besvaras frågorna med avseende på dels huvudtidningen, dels övriga utgivna tidningar var för sig. Svaren på huvudformulärets frågor rörande företagsekonomiska förhållanden (avdelning 3—8)

skall avse firmaenheten. Även frågorna under avdelning 9—14 besvaras sammanfattningsvis för samtliga utgivna tidningar i de fall, där tidningarna tryckeri- och distributionstekniskt utgör en enhet. I de fall, där sä inte kan ske, besvaras frågorna under avdelning 9—14 för varje utgiven tidning.

Frågeformulär för undersökning av dagstidningar

Enkät P 522

1. 2. (Om flera tidningar utges av företaget, anteckna huvudtidningens namn)

3. PERSONAL Medelantalet anställda under 1963 i tidningsrörelsen (utom tidningsbud) Totalt Därav på a) administrativ avdelning (Se def. enl. E R sid. 18) b) redaktionsavdelning (Se def. enl. E R sid. 21) c) annonsavdelning (Se def. enl. E R sid. 18) d) teknisk avdelning (inkl. teknisk hjälpavdelning) (Se def. enl. E R sid. 21) e) distributionsavdelning utom tidningsbud (Se def. enl. E R sid. 18) f) tidningsbud g) anställda i birörelser (Se def. enl. E R sid. 22) 4. KOSTNADER I TIDNINGSRÖRELSEN 1963 Löner, socialavgifter och provisioner till egen personal

kr

Tidningspappersförbrukning inkl. infrakter

kr

Postavgifter

kr

övriga kostnader (Redovisas brutto, dvs. inkl. provisioner till annonsbyråer och Pressbyrån)

kr

5. I N T Ä K T E R AV TIDNINGSRÖRELSEN 1963 Annonsintäkter (Redovisas brutto, dvs. inkl. provisioner till annonsbyråer och Pressbyrån)

kr

183 Upplageintäkter, totalt (Redovisas brutto . . . . osv.) Övriga intäkter av tidningsrörelsen

kr kr

6. R E S U L T A T AV TIDNINGSRÖRELSEN 1963 Totalintäkter av tidningsrörelsen

kr

Totalkostnader i tidningsrörelsen

kr

Resultat av tidningsrörelsen

kr

7 a. I N T Ä K T E R UTANFÖR TIDNTNGSRÖRELSEN Totalt

kr kr

Därav intäkter (brutto) från civiltryckeri Ingår bland intäkterna tillskott utan motprestation (vederlagsfria förvärv enl. aktiebolagslagen 102 § p. 6)? b. KOSTNADER UTANFÖR T I D N I N G S R Ö R E L S E N Totalt

Ja •

Nej

• kr kr

Därav kostnader för civiltryckeri c. Resultat av verksamheten utanför tidningsrörelsen

kr

8 a. I N T Ä K T E R FÖR H E L A FÖRETAGET i form av räntor o. dyl.

kr

b. KOSTNADER FÖR HELA FÖRETAGET i form av avskrivningar, skatter, räntor o. dyl. R E D O V I S A D VINST (eller FÖRLUST) TOTALT FÖR F Ö R E T A G E T , NETTO

kr

HELA kr

9. T E K N I S K A FRÅGOR Antal sättmaskiner: Manuellt betjänade

övriga

Summa

Företagets egna Förhyrda mot ersättn. Lånade utan ersättn. . Summa Tryckpress och stereotypiutrustning Typ och storlek Tillverkningsår Företagets egen Förhyrs mot ersättning Lånas utan ersättning Har företaget egen klichéanstalt? Har företaget egen klichémaskin? 10. KAPACITETSUTNYTTJANDE Användes rotationspress och sättmaskiner också för ändamål utanför tidningsrörelsen (civiltryckeri etc)? Hur många timmar per dygn utnyttjas tryckpressen för tidningstryckning? civiltryckeri? Bedrives något tekniskt samarbete med andra tidningar? | Om ja | Vilka former har i så fall detta samarbete?

• • • Ja

Ja D

Nej Nej

Ja •

Nej Q

Ja •

Nej

•

• •

tjm ^im •

184 Anser Ni att behov resp. möjligheter finns för ett utvidgat tekniskt samarbete (t. ex. gemensamt bruk av tryckpressar) mellan Er tidning och andra företag?

11. INVESTERINGAR Vilka investeringar i fastigheter och maskiner har företagits i E r t företag under perioden 1959—1963?

Investeringsbelopp: 1959—1963: fastigheter maskiner Planerar Ni att under den närmaste femårsperioden (1964—1968) genomföra några investeringar?

Uppskattat investeringsbelopp 1964—1968: fastigheter maskiner

jcr kr

kr kr

12. DISTRIBUTIONSFRÅGOR D I S T R I B U T I O N TILL ABONNENTER Ange antalet exemplar per dag som distribueras genom a) utbärning med tidningsanställda bud därav i direkt samdistribution med annan (andra) tidning (-ar), exkl. Pressbyrån b) utbärning med av Pressbyrån anställda bud c) direkt utdelning från egen billinje d) Postupplaga, oadresserade utgivarkorsband e) Postupplaga, adresserade utgivarkorsband f) ev. övrig distribution till abonnenter D I S T R I B U T I O N TILL LÖSNUMMERKÖPARE Ange antalet exemplar per dag som distribueras genom a) egen utkörning till försäljningsställena därav i samköming med andra tidningar b) kommissionärskorsband till försäljningsställena c) utgivarkorsband (exkl. kommissionärskorsband) till försäljningsställena d) försäljning i egen regi e) ev. övrig lösnummerdistribution till abonnenter 13. POSTAVGIFTERNA Vilka konsekvenser ur kostnadssynpunkt inom Ert företag medförde de förändringar av postverkets taxe- och distributionssystem, som trädde i kraft den 1 januari 1963 och vilka åtgärder har Ni företagit med anledning härav?

Ange om möjligt de investeringskostnader, som kan ha varit förenade därmed, samt eventuella stegringar av de årliga distributionskostnaderna, som uppstått för år 1963. Investeringskostnader ö k a d e distributionskostnader

kr

185 14. ÖNSKEMÅL OM R E F O R M E R Anser Ni a t t behov resp. möjligheter finns för ett utvidgat samarbete på distributionsområdet mellan Er tidning och andra tidningar? Ange i så fall formerna härför.

Anser Ni att några förändringar eller någon utökning av postverkets medverkan i distributionen skulle kunna vidtagas, som är av värde för Er tidning?

Undersökning av dagstidningar tilläggsfrågor Tidningens namn 1. Utgivningstid 2. Antal utgivningsdagar per vecka 3. Politisk beteckning enligt TS-boken 4. Medelnettoupplaga första halvåret 1963 enl. TS 5. Sidantal under år 1963 totalt 6. Spaltlängd per insida (text och annonser) i dm 7. Totalt antal spaltmeter annonser under år 1963 debiterat utrymme 8. Annonspris per textsida enl. Svensk Annonstaxa 1 juli 1963 9. Abonnemangspris helår enl. Inländsk Tidningstaxa 1 juli 1963 10. Årsvikt enligt senaste vägning

Morgon Ej morgon

• •

BILAGA 4 A

Pressutredningens skrivelse till de politiska partierna och deras pressorganisationer ang. ekonomiskt stöd till pressen

Justitieministern tillkallade den 22 november 1963 fem sakkunniga med uppdrag att undersöka den svenska tidningspressens ekonomiska situation och dess utveckling under efterkrigstiden. För att fullgöra detta uppdrag h a r de sakkunniga, som antagit namnet Pressutredningen, igångsatt två undersökningar av den svenska dagspressens ekonomi, dels i form av en analys av tidningsföretagens bokslut dels genom en brevenkät till dagstidningarna. Pressutredningen har i anslutning härtill bedömt det vara av betydande värde, om den till sitt material kunde foga uppgifter om omfattningen av det ekonomiska stöd, som under efterkrigstiden utgått till tidningarna från de politiska partierna och motsvarande stödorganisationer. Pressutredningen vill därför hemställa att Ni mätte delge utredningen uppgifter rörande de belopp, som ge-

nom direkta bidrag eller andra former för ekonomiskt stöd utgått till tidningspressen från E r organisation. Önskvärt är att beloppen fördelas på följande sätt: 1. Dagliga nyhetstidningar (med minst två editioner per vecka). 2. Ickedagliga nyhetstidningar. 3. Övriga tidningar och tidskrifter. Beloppen behöver endast redovisas totalt för dessa kategorier. Redovisningen bör gälla det utgående stödet varje år fr. o. m. 1946 till nuläget. Uppgifterna torde benäget insändas till utredningens sekreterare, byråchefen Kjell-Olof Feldt, Finansdepartementet, Fack, Stockholm 2, senast den 31 augusti 1964. Sekreteraren står även till förfogande för ytterligare upplysningar. Halmstad den 14 augusti 1964. Ingvar

Lindell

Pressutredningens ordförande.

BILAGA 4 B Skrivelse till p r e s s u t r e d n i n g e n från H ö g e r n s

Härmed översändes de i skrivelse den 14 augusti 1964 begärda uppgifterna rörande de belopp som genom direkta b i d r a s eller andra former för ekonomiskt stöd utgått till tidningspressen från Högerns Förlagsstiftelse. Av redovisningstekniska skäl h a r den period som uppgifterna avser måst begränsas att omfatta åren 1954—1964 då en utredning beträffande åren dessförinnan dels skulle bli alltför arbetskrävande, dels resultera i ytterst osäkra siffror. De lämnade uppgifterna rörande bidragsbeloppen h a r indelats i enlighet med den gruppering som av Eder önskats i skrivelsen. Av uppgifterna framgår att Högerns Förlagsstiftelse fr. o. m. 1962 icke lämnar några subventioner till tidningarna, vilket är en följd av målmedveten branschrationalisering. Motivet för denna strävan h a r i första h a n d varit omtanke om de i tidningsföretagen anställdas ekonomiska trygghet. Våra erfarenheter har nämligen givit vid handen att subventioner aldrig kan ge tidningarna den konkurrenskraft som erfordras för att successivt nå en ekonomisk grundval som skänker å ena sidan erforderlig självständighet ät tidningen och ekonomisk trygghet för tidningens anställda. För att belysa den omfattande avveckling av tidningar och tidningsföretag som genomförts inom Högerns Förlagsstiftelses verksamhetsområde lämnas i särskild bilaga en förteckning över

Förlagsstiftelse

nedlagda tidningar 1960-talen.

under

1950- och

Undertecknat HÖGERNS FÖRLAGSSTIFTELSE Ragnar

Wennerström. (Bilaga)

Bidrag till tidningar Grupp

År I 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

II

2 104 900 2 256 600 25 000 1 907 700 40 900 1 451 500 40 000 1 670 300 60 000 371 800 17 400 376 000 17 400 460 000 53 400

III 36 500 35 000 20 000 35 000 45 000 5 000 5 000

Nedlagda tidningar under 1950- och 1960-talen. Grupp I (dagliga tidningar) Norrbottens Allehanda, Piteå Skellefteå-Bladet, Skellefteå Umebladet, Umeå Nordsvenska Dagbladet, Skellefteå Örnsköldsviks-Posten, Örnsköldsvik Sollefte-Bladet, Sollefteå Härnösands-Posten, Härnösand Ångermanlands Nyheter, Härnösand Dalpilen, Falun Norrlands-Posten, Gävle Tidningen Upsala, Uppsala

188 Örebro Dagblad, Örebro Köpings-Posten, Köping Södermanlands Läns Tidning, Nyköping Åmäls-Tidningen, Åmål Melleruds-Tidningen, Mellerud Bohus-Posten, Uddevalla Västergötlands Annonsblad, Skara Göteborgs Morgonpost/Aftonposten, Göteborg Smålands Allehanda, Jönköping (Inkl. 4 st. tidigare inkorporerade lokaltidningar i Jönköpings län.) Nordhalland, Kungsbacka Varbergs-Posten, Varberg Falkenbergs Tidning, Falkenberg

Halland, Halmstad Syd-Halland, Laholm Hallands Dagblad, Halmstad Kristianstads Läns Tidning, Kristianstad Trelleborgs Allehanda, Trelleborg Grupp II (icke-dagliga tidningar) Väst-Sverige, Uddevalla Länsnytt, Örebro Tidningen Upsala, Uppsala ning)

Grupp III

(tidskrifter)

Tidskriften Obs!

(veckotid-

BILAGA 4 C

Skrivelse till pressutredningen från Centerpartiets Riksorganisation

Som svar å Eder skrivelse den 14 augusti 1964 ang. ekonomiskt stöd till tidningspressen får vi anföra följande: Genom partiets presstjänst, som fungerar under riksorganisationen, utarbetas material, som kostnadsfritt ställes till tidningarnas förfogande. Något stöd därutöver, såsom det i skrivelsen skisserade, har under den aktuella tiden icke utgått. Det skall villigt erkännas att ett dylikt stöd till tidningspressen under senare är varit erforderligt. Partiets ekonomiska möjligheter har emellertid inte medgivit detta. Resultatet h a r också blivit, att flera av

partiets tidningar, på grund av bristande ekonomi, antingen nedlagts helt eller också lagts om till veckotidningar. Vad som ovan sagts gäller dock inte ev. bidrag, som kan ha utbetalats av partiets distriktsorganisationer, genom insamlingar från medlemmar, aktieteckningar o. dyl., till den lokala partipressen. Undertecknat CENTERPARTIETS RIKSORGANISATION Allan Pettersson Stockholm den 24 november 1964.

BILAGA 4 D S k r i v e l s e till p r e s s u t r e d n i n g e n f r å n F o l k p a r t i e t s H u v u d b y r å Med anledning av landshövding Lindeils skrivelse av den 14 augusti angående ekonomiska bidrag från Folkpartiets riksorganisation till tidningspressen under tiden efter 1945 får vi härmed meddela, att Folkpartiet icke utgivit några bidrag till drift av tidningar under dessa år. Bidrag till s. k. folkpartipress har efter 1949 lämnats av den fristående Stiftelsen Pressorganisation, vilken icke till någon del finansierats av Folkpartiet. Stiftelsen kommer enligt uppgift att till Pressutredningen redogöra för sin verksamhet.

Åren före 1949 torde i några fall bidrag ha lämnats för tidningsdrift. Icke heller då gavs detta stöd från partiet utan av enskilda givare. Då de tidningar det gällt sedan länge är nedlagda, kan inga närmare uppgifter lämnas om dessa bidrag. Undertecknat FOLKPARTIETS HUVUDBYRÅ Jens Adolfsson Riksombudsman Stockholm 4 september 1964

BILAGA 4 E

Skrivelse till pressutredningen från Stiftelsen Pressorganisation

Som svar på begärda uppgifter rörande vår stödverksamhet till tidningspressen ber vi h ä r m e d få meddela följande: 1. Stiftelsen Pressorganisation bildades 1949. Stiftelsen h a r gett ekonomiskt stöd åt liberala tidningar men även lämnat belopp för utbildnings- och kursverksamhet för inom branschen anställda medarbetare samt understött den inom Folkpartiet verksamma Presstjänsten. Bidragen till utbildning och Presstjänsten h a r uppgått till bortåt 100 0 0 0 : — kronor per år. 2. De h ä r nedan angivna beloppen årsvis från 1949 t. o. m. 1964 innefattar även den nyssnämnda stödverksamheten till utbildning och Presstjänsten. Vidare innefattar beloppen kostnader för pensionsutfästelser som gjorts i samband med nedläggande av tidningsföretag. Det ekonomiska stödet till tidningar h a r gällt enbart dagspress. Några få tidningar h a r utgetts mindre än 6 dagar per vecka, men det har då gällt övergångsformer, innan nedläggning måst ske. 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

271 000 kr. 379 000 » 654 000 » 561 000 » 948 000 » 813 000 » 743 000 »

1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 beräk

906 000 kr. 767 000 » 492 000 » 709 000 » 751 000 » 653 000 » 597 000 » 504 000 » 400 000 »

3. Under 1963 lämnades stöd endast till två tidningar och under 1964 endast till en. Under dessa år utgör beloppen för subvention till dessa tidningar resp. 175 000 och 75 000 kronor. Efter 1964 utgår inget ekonomiskt stöd inom den liberala pressen. 4. Då stiftelsen började sin verksamhet hade man den målsättningen, att ekonomiskt stöd skulle lämnas som hjälp till självhjälp. Den ekonomiska utvecklingen inom tidningsbranschen har emellertid visat, att man icke i längden kunnat uppehålla någon tidning genom ekonomiska stödåtgärder. Praktiskt taget alla de tidningar, som erhållit stöd, är nedlagda. Någon enstaka tidning utkommer nu som edition från annat företag. Undertecknat John Lorentzi Stiftelsens verkst. ledamot Jönköping den 29 september 1964

BILAGA 4 F

Skrivelse till pressutredningen från Sveriges Socialdemokratiska arbetareparti

Pressutredningen har hemställt till Socialdemokratiska Partistyrelsen (SAP) att vi »måtte delge utredningen uppgifter rörande de belopp, som genom direkta bidrag eller andra former för ekonomiskt stöd utgått till tidningspressen från Er organisation». SAP:s ekonomiska stöd till A-presstidningarna sker via Arbetarpressens förlagsaktiebolag, i vars styrelse partiet är företrätt med tre representanter. De medel som SAP inbetalar till förlagsbolaget består till största delen av medlemsavgifter, som inbetalats av våra medlemmar. Partistadgarna föreskriver, att medlemmar som inte tillhör något LO-förbund skall betala en särskild tidningsavgift utöver medlemsavgiften. Avgiften till tidningsfonden är för helbetalande medlem 6 : — kr per år och medlem, och för halvbetalande medlem 3 : — kr per år. Under 1960talet har summan av dessa avgifter uppgått till ca 100 0 0 0 : — kr per år. Vi har anmodats att lämna uppgifter om h u r stort vårt ekonomiska stöd varit under perioden 1946—64, men det stöter på vissa svårigheter att lämna en komplett redovisning, då vi saknar en del uppgifter för några år i början av perioden. Enligt vår bokföring har nedanstående belopp översänts till Apressens förlagsaktiebolag.

1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964

50 000: — — — 40 000 55 000 50 000 — — 120 000: — 70 583: 85 67 035:43 39 747: 76 47 069: 73 50 126:54 47 994: 97 282 522:35 101 162:84 101 498:55 350 000: —

Vad beträffar punkterna 1 och 2 i Eder skrivelse är vi inte i stånd atl lämna någon specificerad redovisning, då hela beloppet överlämnats till förlagsbolaget för fördelning till de olika A-presstidningarna. När det gäller punkt 3 återkommer vi till den längre fram. Den redovisning som lämnas ovan avser partiets ekonomiska stöd centralt till tidningspressen. Till detta skall fogas det stöd som utgår lokalt till respektive provinstidningar. Uppgift saknas dock om storleken av det totala ekonomiska stödet. Vidare bör påpekas att det är omöjligt att klara ut h u r stor andel partiet lokalt svarar för, då det är flera intressenter (fackliga organisationer, kooperationer och enskilda) inblandade.

193 Utöver den tidningsverksamhet som SAP är engagerad i genom A-pressens förlagsaktiebolag utger partiet i egen regi tidskriften Aktuellt i politik och samhälle. Tidningen utkommer med 20 n r per år och h a r för närvarande en prenumerantupplaga på 147 000 ex. Under senare år h a r tidningen utgjort en ekonomisk belastning för partiet och förlusten för 1964 beräknas uppgå till omkring 110 0 0 0 : — kr.

13—514588

Tidskriften Tiden ger partiet ut i samarbete med Tidens Förlag. Uppskattningsvis belöper sig partiets kostnader till 30 000—35 000: — kr per år. Undertecknat SOCIALDEMOKRATISKA RELSEN Allan

PARTISTY-

Arvidsson

Stockholm den 27 oktober 1964.

BILAGA 4 G

Skrivelse till pressutredningen från Arbetarpressens Förlagsaktiebolag

Härmed översändes de begärda upplysningarna om ekonomiskt stöd till A-presstidningarna. I uppställningen ingår även de nu nedlagda AT—MT (nuvarande A-Tryck AB), Kuriren, Ny Tid, Länsdemokraten Skaraborgaren och Aurora.

Aftonbladet och Stockholms-Tidningen är ej medräknade, eftersom inga anslag utbetalas av Förlags AB.

Bilaga

1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

Specifikation över ekonomiskt A-presstidningar

stöd

till

Dagliga nyhetstidningar: År 1946 1947 1948 1949 1950 1951

Kronor — 1 010 000 573 100 1 116 000 2 059 500 3 262 699

Undertecknat Bertil

Nilsson

Stockholm den 7 september 1964.

4 905 777 3 414 228 4 697 400 6 472 000 9 151 100 7 459 873 7 383 128 5 419 485 2 590 523 2 723 969 10 879 296 7 942 297 Totalt summa kronor 81 060 375

BILAGA 4 H

Skrivelse till pressutredningen från Sveriges Kommunistiska Parti

Vi översänder h ä r m e d begärda upplysningar om storleken av anslagen till de kommunistiska tidningarna under åren 1946—63. Av uppgifterna framgår att de sammanlagda anslagen till Ny Dag uppgått till kr 3 499135, till Arbetartidningen 1 203 632 och till Norrskensflamman 794 270. Partiet utger även den teoretiska tidskriften Vår Tid. Till denna h a r årligen ca kr 10 000 anslagits. Före 1948 täcktes tidningarnas underskott främst genom direkta insamlingar bland partimedlemmar och sympatisörer. Från år 1948 instiftades en fastare organisation för insamlingarna till tidningarna där medlemmarna förbinder sig att u n d e r året inbetala en viss summa, vanligtvis ca k r 1 0 0 : — . Ny Dags stödorganisation kallas Ny Dags Fasta Försvar, som idag omfattar ca 5 000 givare och som för år 1964

tecknat sig för ett belopp av över 400 000 kronor. Arbetartidningens Fasta Försvar stödjer Arbetartidningen. Slutligen h a r Norrskensflamman stödorganisationen Tusen Fasta Viljor. Vänsterpress Förlags Aktiebolag vänder sig till fackföreningarna för stöd åt den kommunistiska pressen och förmedlar i sin tur anslagen. Det tredje hållet varifrån tidningen erhåller bidrag är slutligen de enskilda givarna. Anslagen härifrän är ganska små, då de flesta enskilda givarna låter sina bidrag inflyta via de tidigare nämnda Ny Dags Fasta Försvar, Arbetartidningens Fasta Försvar och Tusen Fasta Viljor. Undertecknat SVERIGES

KOMMUNISTISKA

PARTI

Partistyrelsens Arbetsutskott Stockholm den 7/9 1964.

(Bilaga) År 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963

N y Dt ig

Arbetartid ningen

Norrskensflamman

167 043 — 143 088 — 95 056 — 25 154 — 143 812 — 118 138 — 74 831 — 252 442 — 220 336 — 231 720 — 266 356 — 311 773 — 249 334 — 230 548 — 246 018 — 133 420 — 203 187 — 386 879 —

12 500 — 42 366 — 53 874 — 90 506 — 88 174 — 88 339 — 83 127 — 65 340 — 96 623 — 103 546 — 50 170 — 91 821 — 83 092 — 47 642 — 48 127 — 45 600 — 42 040 — 70 745 —

1 660: — 58 494 — 65 194 59 644 — 38 846 — 38 936 — 45 530 — 75 130 — 30 137 80 600 — 69 700 — 40 500 — 23 915 — 15 545 — 18 396 — 21 443 — 35 600. — 75 000 — •

—

—

•

BILAGA 5

I denna bilaga redovisas vissa tabeller med de bearbetningar av materialet från utredningens enkätundersökning, vilka inte medtagits i kapiteltexten. Det Tabell » » » » » » » » » » »

» » »

bör sålunda observeras att tabellerna inte redovisar samtliga dagstidningar, då ett visst bortfall förelåg i undersökningen (se bil. 3).

1. Dagstidningar fördelade efter politisk beteckning och upplaga . . 2. Dagstidningar fördelade efter politisk beteckning och antal utgivningsdagar per vecka 3. Dagstidningar fördelade efter upplaga och antal utgivningsdagar per vecka 4. Antal tidningsföretag fördelade efter konkurrensposition, u p p laga och antal utgivningsdagar per vecka 5. Dagstidningsföretag fördelade efter upplaga och antal utgivningsdagar per vecka 6. Dagspressen fördelad efter upplaga och konkurrensposition . . 7. Antalet anställda i tidningsföretagen fördelade efter upplaga. 8. Spaltmeter annonsutrymme i procent av totalt spaltmeterutrymme i första- och andratidningar 9. Tidningar i olika konkurrensposition fördelade efter annonsutrymme i procent av totalt spaltmeterutrymme 10. Dagstidningsföretagens totalintäkter i 1 000 kr fördelade efter företagens upplaga 11. Tidningsföretagens annonsintäkter i 1 000 kr fördelade efter konkurrensposition och antal utgivningsdagar per vecka 12. Antal tidningsföretag fördelade efter annonsintäktens andel av totalintäkten i tidningsrörelsen och huvudtidningens konkurrensposition 13. Intäkter och kostnader i ören per tidningsexemplar med fördelning efter upplaga och antal utgivningsdagar per vecka. . . . 14. Dagspressens investeringar i 1 000 kr. åren 1959—1963 15. Dagspressens planerade investeringar i 1000kr. för åren 1964—1968.

000 000 00 000 000 000 000 000 000 000 000

000 000 000 000

197 Tabell 1. Dagstidningar1

fördelade efter politisk beteckning och upplaga Politisk beteckning

1'pplaga

Höger Moderat Konservativ

— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 lä 0 0 0 - 1 9 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000—

5 5 4 1

Summa

27 FolkSocialparti Borgerlig demokratisk Liberal

Center

2 3 1 2 1 1

7 4 1

Opolitisk Neutral

8 Summa

1 1 1

6 8 4 2 1

16 26 27 14 13 18 8 6

1 2

1 3 9 4 4

1 1 3 2 1

5 5 3 (i 7 3 3

Kommunistisk

.Med dagstidning menas här en tidning som utkommer minst två dagar i veckan. Tre. tidningar med huvudtidningen inom samma tidningsområde är inräknade bland huvudtidningarna.

Tabell 2. Dagstidningar

fördelade efter politisk beteckning och anted per vecka

utgivningsdagar

Politisk beteckning

Utgivningsdagar

_ (i

4 .'}

2 Summa

Höger Moderat Konservativ

Center

5 10

1 9 2

10 FolkSocialparti Borgerlig demokratisk Liberal 5 21

1 5

8 Kommunistisk

3 23

Opolitisk Neutral

4 1 3 10 3

13 72 1 7 29 6

.>

1 Tabell 3. Dagstidningar

27 Summa

fördelade efter upplaga och antal utgivningsdagar

per vecka

Ut givningsda, >ar

Upplaga — 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000— 49 999 50 000—99 999 100 000— Summa

14—514588

/

— — — —.

4 9 18 10 13 15

2 5 6 13

4 D

— 1

.

2 2 2

8 13 6 2

—

—

2 Summa 4 2

— • —

—

—

—

— —

—. —

— — — —

o

— •

16 26 27 14 13 18 8 6 128

198 Tabell 4. Antal tidningsföretag

fördelade efter konkurrenspositon, utgivningsdagar per vecka

upplaga

och antal

Konkurrensposition och antal utgivningsdagar Förstatidningar med lokal konkurrens

Upplaga

7 —4 999 5 000— 9 999 10 000— 14 999 15 000— 19 999 20 000— 29 999 30 000— 49 999 1 50 000— 99 999 100 000— Flertidningsföretag 1 Summa

6 Förstatidningar utan konkurrens

4 S:a

6 Förstatidningar med konkurrens utifrån

4 3 S:a

4 4

1 11

7 6 S:a

2 S:a

4 3 2 S:a

1 1 5

1 1

1 4

5 4

2 2

1 2

5 2

3 6

3 6

1 1

1 1

t

1 5

l | 15 | l | 20

Storstadstidningar

1 1

6 5—4

Andratidningar

! 5

1 14 | 2| 2| 19 12| 1

2 | 19 | 4| 38

1 19 | 2| 2| l |

24 6| 3|

1 Med flertidningsföretag avses företag som utger två eller flera tidningar, som avviker från varandra i fråga om konkurrensposition och/eller utgivningsfrekvens. I dessa avseenden homogena tidningar, utgivna av ett företag, har i tabellen införts i den upplageklass, som motsvarar tidningarnas samlade upplaga.

Tabell 5. Dagstidningsföretag1

fördelade efter upplaga per vecka

utgivningsdagar

Utgivningsdagar Upplaga 7 — 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000— Summa 1

och antal

1 1 5 7

6 3 4 13 10 15 15 3 63

2 Summa

6 10 5 2

3 2

2 1 2

12 18 20 14 15 17 4 5

1 < >5

6 I tabellen ingår ej s. k. flertidningsföretag (se not till tabell 4).

199 Tabell 6. Dagspressen

fördelad efter upplaga och konlmrrens position (Inom tidningsföretag)1

parentes

Förstatidningar Lokal konkurrens

Upplaga

Utan konkurrens

AndraMed kontidningar kurrens utifrån

— 4 999

10 0 0 0 - 1 4 999

0)

15 000—19 999

2 (2) 13 (14) 3 (3)

20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000— Summa Median

3 (2) 4 (4) 5 (6) 4 (4) 3 (3)

5 000— 9 999

9 (7) 14 (12) 14 (12) 5 (5) 2 (2)

7 (5) 7 (4) 7 (4) 4 (3) 4 (6) 1 (2)

30 (24) 10 714 (13 750)

20 (20) 39 231

19 (19) 17 500

44 (38) 9 643

1(40 000)

(17 750)

(10 000)

Storstadstidningar

Summa

16 (12) . 1 26 (18) 1 . 27 (21) 14 (15) (1) 1 13 (15) (1) 1 18 (20) (1) 8 5 (4) (1) 6 6 ' (6) (6) 128 15 (111) (10) 14 074 85 000 (100 000) (16 500)

1 Upplagesiffrorna för företagen avser den sammanlagda upplagan av huvudtidningens och avläggarnas upplagor utan hänsyn till utgivningsfrekvens.

Tabell 7. Antalet anställda i tidningsföretagen

fördelade efter upplaga

Därav anställda i tidningsrörelsen vid

Anställda ibii'orelser

Upplaga 1

Antal företag

Antal anställda totalt

adm. avd.

—4 999 5 000— 9 999 10 000— 14 999 15 000— 19 999 20 000— 29 999 30 000— 49 999 50 000— 99 999 100 000—

2 125

. 266

1 920

2 822

1 120

i 290

5 757

1 147

2 371

i :444 ;

2 081

12 264

1 303 1 258

2 441

5 664

28 000

2 586

1 282 5 530

1 594

1 960

1 708

Summa 1

111 Se not tabell 6.

red. avd.

3 340

annons tekn. avd. avd.

distr. avd

tidn.bud

200 Tabell S. Spaltmeter

annonsutrymme och

i procent av totalt spaltmeterutrymme andratidningar1

i färsla-

(Inom parantes antalet tidningar) Förstatidningar Upplaga

Lokal konkurrens

— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999

26,4 (2) 30.9 (13) 35,1 (3)

30 000—49 999 50 000—99 999 100 000— Summa

19,0 (9) 22,2 (14) 25,1 (14) 26,0 (5) 27,4 (2)

23,1 (3) 23,2 (4) 23,0 (5) 24,3 (4) 31,5 (3)

(i) (i)

31,4 (20)

Andratidningar

Med konkurrens utifrån

Utan konkurrens

14,7 (7) 15,7 (7) 21,9 (7) 23,4 (4) 22,9 (4)

16,5 (16) 19,6 (26) 23,3 (27) 24,0 (14) 24,2 (13) 29,7 (18) 40,1 (8) 48,4 (6) 41,1 (128)

(i)

25,8 (19)

24,2 (44)

Samtliga dagstidningar 3

21,5 (30)

1 De upplagegrupper som i tabellen markerats med . . innebär att siffrorna ej kunnat redovisas av konfidensskäl. 2 Häri ingår storstadstidningarna vilka ej särredovisas av konfidensskäl.

Tabell 9. Tidningar

i olika konkurrensposition fördelade efter annonsutrymme procent av totalt spaltmeterutrymme Förstatidningar

% annonsutrymme av totala antalet spaltmeter

Storstadstidningar

Summa

4 2 3 3 2 1

4 39 55 22 5 2 1

17,9

35,0

23,8

AndraMed kontidningar kurrens utifrån

Lokal konkurrens

Utan konkurrens

2 7 9 2

3 13 3

16 23 5

4 14 10 2

Summa

44 Median

31,1

25,0

22,7

— 9 10—19 20—29 30—39 40—49 50—59 60—

i

201 Tabell 10. Dagstidningsföretagens

Upplaga 1

— 4 999 5 000— 9 999 10 000 14 999 15 000—19 999 20 0 0 0 - 29 999 30 000—19 999 50 000—99 999 100 000— Samtliga företag 1

tolalinläkter upplaga

i 1 000 kr. fördelade efter

företagens

Totalintäkter per tidningsföretag

Annonsintäkter per tidningsföretag

Totalintäkter

Därav annonsintäkter

Totalintäkter

-%

Annonsintäkter i%

5 334 14 269 42 291 41 189 66 899 143 499 48 576 482 030

3 792 9 550 27 553 24 721 40 104 89 480 28 863 253 280

0,6 1,7 5,0 4,9 7,9 17,0 5,8 57,1

0,8 2,0 5,8 5,2 8,4 18,7 6,0 53,1

445 793 2 018 2 793 4 460 7 175 12 144 80 338

316 531 1 312 1 648 2 674 4 474 7 216 42213

844 087

477 343

100,0

100,0

7 604

4 300

Se not till tabell 6.

Tabell 11. Tidningsföretagens annonsintäkter i 1000 kr. fördelade efter position och antal utgivningsdagar per vecka

konkurrens-

Förstatidningar Utg ivningsdagar

7—6 5—3

AndraMed kon- tidningar kurrens utifrån

87 883 3 094

37 026 3 424

18 333 15 971 845

38 813 2 511 274

269 169

451 224 25 000 1 119

90 977

40 450

35 149

41 598

269 169

477 343

56,4

100,0

26 917

4 300

/o

Medeltal per tag. . .

Summa

Utan konkurrens

9 Summa

Storstadstidningar

Lokal konkurrens

19,1

8,5

7,4

8,6

4 549

2 129

1 733

tidningsföre-

Tabell 1:!. Antal tidningsföretag i tidningsrörelsen

fördelade efter annonsintäktens andel av och huvudtidningens konkurrensposition

tolalinläkten

Förstatidningar Annonsintäkter i % av totalintäkten

Andratidningar

Storstadstidningar

5 20 13

1 6 10 5 2

3 5 2

4 27 59 19 2

62,3

67,0

65,0

54,0

64,2

Lokal konkurrens

Utan konkurrens

Med konkurrens utifrån

4 16

7 11 1

Summa

20 Median

63,8

<49 50—59 60—69 70—79 80—

Summa

Bruttoöverskott per ex. Totalkostn. per ex. Övriga kostn. per ex. CO

.

ca

c

o

« ^

> x

| I+ + + + + + + + + + TH © cs co cs co © cs m © © TH © o c T f © © T H O o m T H © c s © © L O © m © © m © © © i > ©

W ># Tf © CO TH TH CS OO LO CO © © " I > Co" © " Co" TH © * © © © " o i ©* CSTHCSCSCSCSTHCSTHI-SCSTH

T H © C O C O 0 0 C S © T H © © 0 C G C THTHTHCSCSCSCSTHCSCOCOT*

TH ©^ TH TH^ I > CS^ Tf pi] LO^ P- CS © oo T f Tf" oo" r-^ © " r-^ i n © " r~T © r oc" CS CO CO CS <M CS CS CS CO CO CO cs

i > r ^ i > ec i n I H t c I N M N oo o o©Tf©©~co"THGo"©"oo"Tfr> © T f © U O © © © © © © t ^ ©

TH©[^0©TfTH©CCTHlOTH r^ r>< cs" cs* cs" cs" co" © " oo' T-T —T co" fi TH cs cs cs cs CS CS TH cs cs cs

i > T H © c s m c s © o o T f © m © o f H TH~ CO" © " © * © " m" r-" © cs co' -TCO-rfCOCOCOCOCOTfTfLOTf

a cc

Utgivningsdagar

a a. a

c o T f T f o © o o T f © c 3 i n r » i o TH ^f

yf

TH

If

— 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—19 999 20 000—29 999 30 000—49 999 50 000—99 999 100 000— — 4 999 5 000— 9 999 10 000—14 999 15 000—

Antal tidningsföretag

Upplageintäkter per ex.

o ffiq o i Tf w o oo H m oo n C in H C H H H c i o ' c i O O

Annonsintäkter per ex.

Övriga intäkter per ex.

Löner soc. avg. m. m. per ex.

©^ <S Tf ©^ Tf 00^ 00 1> CS 00 I > l > Tf i n m LO © oo" © " cs co" Tf" to t>

Totalintäkter per ex.

Papperskostn. per ex.

PH

- * cs i n i n eo oo i > © oo c s oo © i n 05 © " O © " yi CS CO" Tf cs" cs" © "

© © © © © © © © cs cs cs cs t > l > t > [ > l > I > l > I > LO LO LO LO

203 Tabell 14. Dagspressens

investeringar

i 1000 kr. åren 1959—1963

(tidningsföretag)

Förstatidningar StorAndrastadstid- Summa tidningar ningar

Lokal konkurrens

Utan konkurrens

Med konkurrens utifrån

20 624 589

11 665 767

4 922 2 683 133

6 703 350

85 359

129 273 4 389 133

21 213 15,9

12 432 9,3

7 738 5,8

7 053 5,3

85 359 63,7

13 795 100,0

1 061

8 536

1 205

10 382 583

8 199 100

2 291 3 522 450

1 219 113 274

135 365 4 205 450

10 965 7,8

8 299 5,9

6 263 4,5

1 219 0,9

113 274 80,9

140 020 100,0

11 327

1 261

31 006 1 172

19 864 867

7 213 6 205 583

7 922 350

198 633

264 638 8 594 583

/o

32 178 11,8

20 731 7,6

14 001 5,1

8 272 3,0

198 633 72,5

273 815 100,0

Genomsnitt per företag

1 609

1 091

19 863

2 467

Utgivningsdagar per vecka

5—3 2 Summa /o

Investeringar 1959—1963

Maskiner

Genomsnitt per före-

7—6 5—3 2 Summa 0/

/o

Genomsnitt per företag - 6 5—3 2 Summa

Fastigheter

Totala investeringar

204 Tabell 15. Dagspressens

planerade investeringar (tidningsföretag)

i 1 000 kr. för åren

1964—1968

AndraStortidstadstid- Summa ningar ningar

Investeringar 1964—1968

Förstatidningar Utgivningsdagar per vecka

Med Lokal Utan konkur- konkur- konkurrens rens rens utifrån

7—6 5—3 2

25 300 500

9 672 125

4 060 2 568 50

7 183 1 030

49 116

95 331 4 223 50

/o

25 800 25,9

9 797 9,8

Genomsnitt per företag

6 678 6,7

8 213 8,2

49 116 49,4

99 604 100,0

1 290

4 912

19 600 0

4 650 0

1 375 940 5

4 485 2 800

42 290

72 400 3 740 5

/o

19 600 25,7

4 650 6,1

2 320 3,0

Genomsnitt per företag

7 285 9,6

42 290 55,6

76 145 100,0

61 OVt

•* J.4W

44 900 500

14 322 125

5 435 3 508 55

11 668 3 830

91 406 167 731 7 963 55

45 400 25,9

14 447 8,2

8 998 5,1

15 498 8,8

91 406 175 749 52,0 100,0

2 270

646 Summa

7—6 5—3 2 Summa „

7—6 5—3 2 Summa 0/

/o

Genomsnitt per företag

9 141

1 583

Maskiner

Fastigheter

Totala Investeringar

BILAGA 6 Statligt tidningsstöd i andra länder

1 syfte att erhålla en översikt över förekomsten av statligt stöd till dagspressen i andra länder har pressutredningen genom, utrikesdepartementets försorg införskaffat uppgifter om de åtgärder som i nämnda hänseende företagits i vissa länder. Utredningen begärde därvid upplysningar om såväl direkta som indirekta statliga stödformer: skattelättnader, reducerade avgifter inom post- och telekommunikationer etc. Nedan redovisas ett sammandrag av de rapporter som inkommit till utrikesdepartementet jämte visst av utredningen på annat sätt insamlat material rörande staten och tidningspressen i följande länder: Danmark, Finland, Norge, Frankrike, Holland, Schweiz, Storbritannien, Västtyskland, Österrike och USA. Framställningen avser i allmänhet de förhållanden som rådde hösten 1964. Danmark Inga former av direkta statliga bidrag till dagspressen existerar. Skattelagstiftningen gör heller inget undantag för dagspressen jämfört med andra företag. I fråga om posttaxorna gör emellertid generaldirektoratet för post- och telegrafväsendet gällande att taxorna för distribution av dagstidningar bör höjas, så att de n ä r m a r sig de faktiska kostnaderna för tidningsutdelningen. Den rabattering av rikssamtal som tidi-

gare erhållits bortfaller alltmer på grund av telefonnätets automatisering.

Finland I budgeten upptas varje år ett anslag av varierande storlek, avsett att täcka postverkets förluster på tidningsdistributionen. Tidningarna bestrider dock att detta är att betrakta som en subvention. Tidningarna får rabatt ( 5 0 % ) på s. k. rikssamtal, men endast på sådana som beställes genom rikstelefonkontoret. Betydelsen av detta minskas stadigt då direkta interurbana linjer blir allt vanligare.

Norge Den norska dagspressen är befriad frän omsättningsskatt. Tidigare var även veckopressen undantagen från denna. Den 7 december 1964 beslöt emellertid stortinget att införa omsättningsskatt på veckotidningar med undantag för »periodiska publikationer som h a r ett utpräglat politiskt, fackligt, litterärt, vetenskapligt och religiöst ändamål och innehåll». Omsättningsskatten på veckopressen, som träder i kraft 1 april 1965, beräknas inbringa 10—15 milj. nkr per år. Denna summa skall avsättas till en kulturfond till stöd bl. a. för norsk skönlitteratur.

206 Rörande posttaxorna råder följande bestämmelser, i sina principer fastställda av stortinget redan i 20-talets början. Posttaxan för distribution av tidningar är graderad så att den avtrappas till förmån för de små tidningarna. Grundtaxan är sålunda 65 öre/kg för alla tidningar med en årsvikt av upp till 5 kg. Detta innebär att 60 av de 159 dagstidningarna i Norske AvisersLandsforbund kommer under denna gräns. Taxan ökar sedan med 2,2 öre/kg för varje steg på 3 kg. Detta medför att landets största tidning, Aftenposten, betalar nära nog det dubbla mot grundtaxan. Enligt norska postverket åsamkar tidningsdistributionen verket en årlig förlust med 30 milj. kr. Man betraktar åtagandet gentemot pressen som en kulturangelägenhet och menar att förlusten borde bäras via statsbudgeten av kirkeoch undervisningsdepartementet. I fråga om telekommunikationer åtnjuter pressen i två avseenden särskilda förmåner. Pressamtal mellan klockan 17 och 9 debiteras efter halv taxa liksom inländska presstelegram. I fråga om telexkommunikationer åtnjuter pressen inga speciella förmåner. Den norska pressens företrädare är, liksom fallet är i Sverige, av den uppfattningen, att pressen fyller en viktig uppgift som förmedlare till allmänheten av information från stat och kommuner. Man strävar också efter att vinna myndigheternas förståelse för det önskvärda i att stödja pressen genom att i möjligaste mån ge information om olika aktuella åtgärder via annonser. Vid vissa tillfällen har så skett, såsom exempelvis år 1958, då staten informerade medborgarna om den då aktuella källskattereformen. Kostnaderna för denna kampanj har uppgivits till 300000 nkr.

Frankrike Den franska pressen har icke återvunnit den ställning den hade före kriget. 1939 fanns det enbart i Paris 34 dagstidningar, nu finns det 12. Den totala upplagan sjönk från 5 miljoner exemplar oni dagen till 4 miljoner. Även i landsorten har tidningarnas antal gått tillbaka med ungefär 8 %. Den sammanlagda upplagan har dock ökat från 5 miljoner exemplar till 7 miljoner. Fjärde republikens nya lagar fick till syfte att stödja små tidningsföretag utan större finansiella resurser. Lagen av den 28 februari 1947 skapar den materiella förutsättningen för att även dessa mindre bemedlade tidningar kan bli utgivna, tryckta och distribuerade. Förordningen avser att vidmakthålla en fri opinionsbildning genom pressen, oavsett pressorganens upplagesiffror och politiska färg. Således befriades såväl dagspressen som den politiska och ekonomiska veckopressen samt alla tidskrifter av »allmänt intresse» från omsättningsskatten. Denna kan i Frankrike uppgå till 25 %. Befrielsen gynnar dock endast sådana tidningar som godkänts av den s. k. 'Commission du Fond Culture!», en kommission som är sammansatt av sex representanter för finans- och informationsministerierna och fyra representanter för Franska journalistförbundet och Tidningsutgivareföreningen. Förordningens kritiker h a r hävdat, att denna skatteförmån utgör ett överdrivet privilegium för pressen. I praktiken h a r den emellertid gjort det möjligt att trots ständigt ökade kostnader hålla tidningspriserna nere och övervinna tidningspressens svårigheter i konkurrensen med den statliga televisionen. Femte republikens talesmän h a r gång på gång understrukit betydelsen av dessa förmåner, vilka enligt dem är

207 ägnade att främja den fria informationen och därmed demokratin. År 1963 anslogs 96 % av informationsministeriets budget, dvs. 72 344 433 francs, till olika stödåtgärder för pressen. Stödet ges enligt den s. k. »nondiskrimineringsprincipen» och åtnjutes såväl av den kommunistiska 'L'Humanité' som den högerextremistiska 'Rivarol'. De direkta subventioner som den franska pressen åtnjuter är 50 % lägre avgifter för telekommunikationer, dvs. porto såväl som telefon- och teleprintertaxor. Transportkostnaderna på de statliga järnvägarna är också reducerade med 50 %. Vid inköp av tryckerimateriel och tidningspapper ges ett direkt stöd i form av 15 %, som staten åtar sig att återbetala. Vid pappersköp betalar alla tidningar samma pris, oavsett mängden som köpes. Priset bestäms alltså icke med hänsyn till tidningarnas stora eller små upplagor, och staten återgäldar pappersbruken mellanskillnaden. De indirekta subventionerna beräknades 1963 uppgå till 200 miljoner francs. Däri ingår framför allt den ovan nämnda befrielsen från omsättningsskatt men också den s. k. »obligatoriska prenumerationen». Staten prenumererar på ett visst antal nummer av tidningar, som dock icke får tillhöra yttersta vänstern eller yttersta högern, för distribuering inom förvaltningen, till bibliotek, läroanstalter, sjukhus och liknande inrättningar, försvaret, beskickningar och konsulat samt andra franska institutioner utomlands. Vidare garanteras tidningarna inkomster genom regelbunden annonsering av statsägda företag liksom Air France, Renault, statstjärnvägarna S.N.C.F. m. fl. Avslutningsvis må anföras ytterligare ett stöd till den franska pressen: de franska journalisterna och även de i

Frankrike bosatta utländska korrespondenter, som liksom sina franska kolleger har ett av informationsministeriet utfärdat presskort, äger rätt till nedsatt inkomstskatt med inte mindre än 40 %.

Holland Visst stöd åt dagspressen lämnas genom att denna är befriad från omsättningsskatt på prenumerationsavgifter, annonser, pressreleaser från nyhetsbyråer, rätten att reproducera fotografier, vilka ställts till förfogande av nyhetsbyråer samt på artiklar författade av journalister med en årsinkomst av mindre än 16 500 gulden. I en skrivelse som i januari 1964 överlämnades till den holländska regeringen och till parlamentets båda kamr a r har de två pressorganisationerna »Vereniging de Nederlandse Dagbladpers» och »Nederlands Genootschap van Hoofdredacteuren» hemställt att regeringen måtte vidtaga följande åtgärder. 1. Ändring av politiken beträffande prissättningen inom tidningsväsendet både i fråga om prenumerationer och annonser. 2. Avskaffande av omsättningsskatten på tidningspapper. 3. Avskaffande av importtullarna på tidningspapper, eller om detta ej omedelbart kunde genomföras, införande av ett kontingentsystem innebärande tullfrihet för tidningspapper som importeras till Holland från länder utanför EEC. 4. Avskaffande av tullar och skatter på tryckerimaskiner. 5. Avskaffande av regeringens inblandning i annonseringen. 6. Om reklamtelevisionen infördes bör tidningarna göras delaktiga av denna på ett sådant sätt att reell kompen-

208 sation erhålles för de förluster som uppkommer till följd av minskade annonsintäkter. 7. En sådan politik att utvecklingen inom EEC ej får skadliga följder för den nederländska pressen. Den holländska regeringen har senare meddelat parlamentets andra kammare att den är beredd att föreslå att nu gällande omsättningsskatt på tidningspapper avskaffas för såväl dagstidningar som tidskrifter och böcker, för vilka dylikt papper används. I februari 1965 förelåg enligt uppgift ett utkast till en proposition om avskaffande av omsättningsskatten på tidningspapper. Schweiz De schweiziska tidningarna har nedsatta taxor och avgifter i följande avseenden: 1. Postbefordran av tidningskorsband tryckta och utgivna inom landet. Tidningarnas taxa har en sådan konstruktion att subventionen ökar med försändelsens vikt. 2. Vid internationell postbefordran av tidningskorsband är ävenledes tidningstaxan lägre än för annan post. Taxereduktionen kan uppgå till 50 %. För flygbefordran utomlands betalar tidningarna en särskild tilläggsavgift. 3. Befordran av tidningar som fraktgods (colis groupés) per järnväg inom landet sker efter reguljär taxa. Fraktgodsbefordran med Swissair sker efter nedsatt taxa: 33 % av normaltaxan inom Europa, 50 % utanför Europa.

Storbritannien I Storbritannien har dagspressens ekonomiska läge nyligen blivit föremål för en utredning av en »Royal Commission on The Press» som i september 1962

överlämnade sin rapport — den s. k. Shawcrossrapporten — till parlamentet. I rapporten konstateras att de dagliga tidningarna och söndagstidningarna sedan 1949 års kommission om pressen avgav sin rapport, har minskat med 17 enheter medan endast 4 h a r nyetablerats. Koncentrationen till några få ledande företag har också ökat. De tre ledande tidningsföretagen producerade hela 67 % av dagspressens totalupplaga år 1961 mot 45 % år 1949. I fråga om konkurrensförhållandenn inom branschen pekar kommissionen på det starka incitament som finns för tidningsföretagen att öka sin upplaga, beroende på att en så stor del av kostnaderna inte påverkas av antalet tryckta exemplar. Den stora kostnaden för det första tidningsexemplaret (the »first-copy costs») innebär att de stora tidningarnas kostnad per exemplar blir avsevärt lägre än i tidningar med liten upplaga. Vidare framhåller man de små möjligheter en tidning, som inte är ledande på marknaden, h a r att förbättra sitt ekonomiska läge genom ett högre prenumerations- eller lösnummerpris än sina konkurrenter. Förmågan att göra sig gällande på annonsmarknaden är beroende av annonspriset per upplageenhet samt läsekretsens sammansättning. Annonsintäkterna kan dock inte enbart ses som en subventionering av nyhetsspridningen, eftersom det även är förbundet med vissa kostnader för tidningarna att ta in annonser. De produktions- och marknadsfaktorer som råder inom pressen har enligt kommissionen en naturlig tendens att reducera antalet tidningar som befinner sig i konkurrens med varandra. Detta gäller särskilt i städer där det utkommer flera tidningar. Man framhåller vidare att en generell reduktion av kostnaderna inom tidningsbranschen inte skulle ändra balansen mellan de

209 konkurrerande företagen. En likformig reduktion av kostnaderna för alla tidningar skulle relativt sett inte förbättra de svagare tidningarnas position. När det gäller själva tidningsproduktionen har kommissionen funnit att denna bedrivs mycket ineffektivt i de riksspridda tidningarna (national newspapers). En undersökning visade att personalbesparingar pä upp till 34 % skulle kunna göras bland produktionsoch distributionspersonalen i de Londontidningar som undersöktes. Kommissionen rekommenderar därför dessa tidningar att skapa organ för förhandlingar och rådgivning, med uppgift att bl. a. företa en genomgripande revision av normerna för personalbehoven. Koncentrationen till ett fåtal tidningsföretag anses i rapporten innebära en potentiell fara för en differentierad opinionsbildning. Kedjeföretagen inom den provinsiella pressen medför att denna kan förlora sin lokala karaktär. Ekonomiska åtgärder i syfte att hejda koncentrationen avvisas genomgående av kommissionen. Sänkning av postavgifter eller skattebefrielser anses inte lämpliga. Sädana åtgärder innebär en indirekt subvention, som inte har någon betydelse för konkurrensförhållandena. Direkta statliga bidrag till de svagare tidningarna avstyrkes, då de anses innebära en uppenbar fara för statlig inblandning i pressen. Om bidragen åter skulle utgå till alla tidningar förblir deras inbördes konkurrenspositioner oförändrade. Kommissionen kan inte heller acceptera en spridning av den statliga annonseringen till flera tidningar. Det uttalas att regeringen måste tillåtas annonsera i de tidningar som ger det bästa utfallet av annonseringen. Inte heller fann man det möjligt att införa statliga lån (till låg ränta) för inköp av tryckeriutrustning.

I rapporten avråder kommissionen från alla de förslag som framförts för att modifiera konkurrensens verkningar för de svagare tidningarna. Det första förslaget, som innebar att en gräns skulle fixeras för den andel av utrymmet i en tidning som finge upptas av annonser, byggde på antagandet att en del av annonsmängden härigenom skulle överflyttas till tidningar som nu har liten annonsmängd. De tidningar som hade högre andel än den fixerade kvoten skulle då tvingas höja sina annonspriser, varigenom annonsörerna skulle överflytta en del av sina annonser till andra tidningar. Risken ansåg kommissionen dock vara att annonsörerna höll fast vid sina tidigare annonsorgan trots prishöjningen. Annonsörerna skulle då ha en ännu mindre summa än f. n. att fördela på annonsering i de svagare tidningarna. Det andra förslaget innebar att en annonsskatt skulle uttas, vilken steg med upplagans storlek. Skatteintäkterna skulle därefter användas för stöd till tidningar. Det tredje förslaget med syfte att hjälpa svagare tidningar, som avstyrks av kommissionen, innebar att en 11-procentig skatt skulle tas ut på den del av de årliga bruttoinkomsterna från annonser, som översteg 2 milj. pund. Kommissionens rekommendationer går ut på att alla företag, som är engagerade i tidningspressen, i sina årliga bokslut skall redovisa de ekonomiska intressen de innehar i andra bolag inom branschen. Man rekommenderar också tidningarna att på första sidan uppge namnet på det företag eller den person som innehar den slutliga ekonomiska kontrollen över tidningen. I rapporten föreslås att en konstituerande församling skall återupprätta »the General Council of the Press» och att, om detta råd inte upprättas frivil-

210 ligt inom viss tid, regeringen skall fastställa en tidsgräns efter vilken lagstiftning tillgrips om inte rådet i fråga upprättats. Rådet föreslås få erforderliga finansiella resurser av sina konstituerande organ för att kunna utföra sina åligganden. Enligt kommissionen bör rådet rapportera förändringar i ägarskap och kontroll över tidningsföretag, tidningsföretagens storlek, publicera aktuell statistik om ägarekoncentrationen samt fungera som domstol vid klagomal från utgivare och journalister över otillbörligt inflytande från annonsörer, annonsförmedlare etc. Västtyskland I Västtyskland minskade antalet självständiga huvudtidningar (= redaktionella enheter med egen politisk redaktion) aren 1954—1963 från 225 till 189. 1 Dessa tidningar utger dock ett mycket stort antal editioner. År 1963 utgav sålunda 577 tidningsförlag inte mindre än 1 418 editioner för vilka de 189 oberoende politiska redaktionerna arbetade. 101 av dessa självständiga redaktioner arbetade pä tidningar vars upplaga låg under 40 000 ex. På dessa mindre företag föll dock endast en knapp sjättedel av totalupplagan. Koncentrationstendenserna synes dock inte vara särskilt uttalade regionalt sett. Av de 577 förlagen (inkl. de i Västberlin) var endast 102 ensamma i sitt område (»Kreise in denen nur cine Zeitung angeboten w i r d » ) . Under senare tid h a r emellertid såväl i västtysk som utländsk press påtalats koncentrationen till ett stort tidningsförlag i Västtyskland. Den av Springer ägda tidningskoncernen i Hamburg har ökat sin andel av dagspressens totalupplaga frän 21 % år 1956 till 37 f/r år 1964. Av de s. k. överregionala tidningarnas upplaga på 4,8 milj. ex. faller 4,3

milj. på Springerkoncernen. Av söndagstidningarnas upplaga trycker företaget 85 %. Springer är Västeuropas störste tidningsägare. Enligt beskickningens rapport finnes följande former för indirekt stöd åt dagspressen. 1. Särskilda skattelättnader eller förmåner: a) Partiell befrielse från omsättningsskatt (i partihandelslcdet). b) Nedsatta taxor för postbefordran och järnvägsfrakt av tidningar. c) Pressen betalar reguljära taxor för telefon, telegram och telex. Vissa subventioner förekommer dock för abonnenterna pä DPA:s direkta telexlinjer. 2. Indirekta stödåtgärder för utbildning, forskning etc. existerar i form av tvä institut för utbildning av journalister, vilka har stöd från resp. delstat. Det kan tilläggas att det i Västtyskland utgår visst statligt stöd till den politiska opinionsbildningen genom statens bidrag till partiernas valkostnader. Staten betalar således i princip kostnaderna för 1965 års valkampanj. Partierna har träffat ett avtal innebärande att ett bidrag om 15 milj. DM utgår till vardera CDU, SPD och FPD. Avtalet gäller för tiden 1 januari—30 september 1965. Avtalet innehåller regler för medlens användning. Valplakat får förekomma högst 30 dagar före valdagen och trycksaker till väljarna får endast sändas ut under 6 veckor före valdagen. Blott två trycksaker är tillåtna för varje parti. Reklam i tidningar fålen dast förekomma under åtta veckor 1 Schutz, Walter J: Wettbewerbsbedingungen und Konzentrationstendenzen der deu.tschen Tageszeitungen. Publizistik Jan. Febr. 1963.

211 före valdagen. Vidare skall partierna avstå från reklam i radio och TV. Under avtalstiden fungerar en skiljedomstol som kan utdöma böter för brott mot avtalet. Efter valet i september 1965 kommer partiernas bokföring att granskas av opartiska revisorer, vilkas resultat senare publiceras.

mycket för att inom sina resp. zoner stärka den lokala pressen. Därigenom erhöll lokaltidningarna antingen enskilt eller tillsammans med tryckeriföretag en tryggad ekonomisk ställning.

USA Österrike Den österrikiska dagspressen har en sammanlagd upplaga av drygt 1 900 000i ex. Härav representerar partitidningar ca Vs och oavhängiga tidningar ca -k. Bland de oavhängiga är praktiskt tagett samtliga utom Wientidningen Express> av borgerlig inriktning. Partipressen är sammanslagen i koncerner, vilka bl. a. har till uppgift att utjämna vinster ochi förluster mellan olika tidningar. Direkta subventioner, särskilda skattelättnader eller speciella förmåner vid1 bestämmande av offentliga taxor ochi avgifter för tidningars distribution, telekommunikationer etc. till förmån förr pressen förekommer icke i Österrike. Pressens finanser är icke heller föremål för offentlig diskussion och någraa bekymmer av den art som föranlettt pressutredningens tillsättande har ejj yppats. De tidningsföretag som icke i och för sig är räntabla är i regel1 sammanknippade med räntabla trycke-!rier. Staten subventionerar ej den österrikiska telegrambyrån 'Austria Pressee Agentur'. Den har dock skyldighet atttt [distribuera ministeriernas kommunin kéer. I gengäld abonnerar statliga organ v pä byråns material till en kostnad av ca 1,2 miljoner schilling per år. sHuvudorsaken till att någon tidningsdöd i landsorten icke förekommit i Österrike anses vara att de olika ockuipationsmakterna gjorde förhållandevis ts

I USA torde koncentrationen inom dagspressen ha nått längre än i flertalet andra länder. År 1960 utkom dagstidningar i 1 461 städer men endast i 61 utkom två eller flera av varandra oberoende tidningar. Som jämförelse kan nämnas att år 1920 var antalet städer med flera tidningar 552. Koncentrationen inom dagspressen anses emellertid inte ha haft några större negativa effekter på förekomsten av en differentierad opinionsbildning, eftersom det uppstått konkurrens mellan å ena sidan den rcgionala pressen och å andra sidan regionala TV- och radiostationer (»intermedia competition»). I de 1 461 tidningsstäderna fanns sålunda sammanlagt 3 679 sinsemellan oberoende och konkurrerande nyhetsorgan (»media voices»). Tar man hänsyn till konkurrensen mellan olika media hade 355 städer ett enda regionalt nyhetsorgan (»single voice cities»), vilka motsvarar 24 % av samtliga tidningsstäder. Endast i fä fall föreligger gemensamt ägarskap för tidningar, radio och TV-stationer. Liksom i flera andra länder förekommer för pressen särskilda post- och feletaxor. Trycksaker av alla slag h a r sedan förra århundradet åtnjutit portolättnader räknade efter vikt. Lägre telegraftaxor gäller också för pressen (även för internationell presstrafik). Däremot förekommer inga lättnader i fråga om telefonavgifter. Antitrustlagar och andra lagliga restriktioner på handelsområdet gäller

212 tidningsföretag liksom andra affärsförelag. Den första åtgärden mot tidningar på: detta område vidtogs den 27 maj 1964 av den federala statsmakten, i det

att justitiedepartementet åtalade Scripps Howard-koncernen med krav på att denna skulle avstå från äganderätten till tidningen »The Cincinnati Inquirer».

- 4 MAJ 1865 ÄTOCKHOUM

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1965 1. Transportekonomisk forskning i Norden. 3. Enkelte mellomriksveger mellom Norge og Sverige.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1965 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)

Justitiedepartementet Sammanställning av remisyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. [2] Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. [3] Rättegångshjälp. [13] Godtrosförvärv av lösöre. [14] Fastställande av faderskapet till barn utom äktenskap. [17] Fartygs befälhavare. Gemensamt haveri och dispasch. Ansvarsbestämmelser m. m. [18] Dagstidningarnas ekonomiska villkor. [22]

Utrikesdepartementet Sveriges sjöterritorium. [1]

Socialdepartementet Tandvårdsförsäkring. [4]

Kommunikationsdepartementet Skånes och Hallands vattenförsörjning. [8] Friluftslivet i Sverige. Del II. Friluftslivet i samhällsplaneringen. [19] 1960 års radioutredning. 1. Radions och televisionens framtid i Sverige I. Bakgrund och förutsättningar, programfrågor. Organisations- och finansieringsfrågor. [20] 2. Radions och televisionens framtid i Sverige II. Bildnings- och undervisningsverksamhet. Forskningsfrågor. [21]

Finansdepartementet Måttenheter. [5]

Ecklesiastikdepartementet Antikvitetskollegiet. [10]

1963 års universitets- och högskolekommitté 1. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader I. [11] 2. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader II. Specialutredningar. [12] De svenska utlandsförsamlingarnas ekonomi. [15]

Jordbruksdepartementet Ny jordförvärvslag. [16]

Inrikesdepartementet Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. [6] Praktik- och feriearbetsförmedling. [7] Arbetsmarknadspolitik. [9]

- 4 MAJ \m STOCK.» om mt. nmtt •

»*-