Kvalitet och dynamik : förslag från Resursberedningen rörande statsmakternas resurstilldelning till grundläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

KVALITET

OCH

DYNAMIK

Förslag från Resursberedningen rörande statsmakternas resurstilldelning

till grundläggande högskoleutbildning

samt forskning och forskarutbildning.

SOU1993: 102

a,

WW UTBILDNING SDEPARTEMENTET

at

K us‘: Statens offentliga utredningar WW 1993; 102 w Utbildningsdepartementet

Kvalitet och

dynamik

från rörande Förslag Resursberedningen statsmakternas resurstilldelning till

grundläggande högskoleutbildning samt

forskning och forskarutbildning

Delbetänkande av Resursberedningen Stockholm 1993

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor, remissutsändningar av SOU och Ds.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13486-1 Stockholm 1993 ISSN 0375-250X

statsrådet för

SOU 19932102

Till och chefen

Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 20 augusti 1992 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, att tillkalla en kommitté med uppdrag att dels utveckla det nya resurstilldelningssystemet för universitet och högskolor föreslagits i proposition 199293:1 Universitet som och högskolor Frihet för kvalitet, dels följa införandet av detta. - Med stöd av detta bemyndigande tillsattes kommittén den 1 september 1992. Kommittén antog namnet Resursberedningen. I januari 1993 lämnade beredningen sitt första betänkande SOU 1993:3 Ersättning för kvalitet och effektivitet Utformning av ett nytt re- surstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning, vilket innehöll förslag om de delar av resurstilldelningssystemet som omfattar s.k. studentpeng och ersättning för helårsprestationer. Detta förslag har, i princip, införts fr.o.m. den 1 juli 1993 efter förslag från regeringen och beslut i riksdagen prop. 199293:169, bet. 199293:UbU14, rskr. 199293:363. Det betänkande som nu överlämnas behandlar dels förslag om hur statsmakternas resurstilldelning till grundutbildningen skall kunna baseras en bedömning av universitetens och högskolornas program för att utveckla kvaliteten och genomförandet av dessa kapitel 2, dels förslag om hur statsmakternas resurstilldelning till forskning och forskarutbildning till viss del skall kunna relateras till resultat- och aktivitetsmått kapitel 3. I kommitténs arbete med detta betänkande har följande ledamöter, sakkunniga och experter deltagit.

Ledamöter: statssekreterare Bjarne Kirsebom ordförande rektor Mårten Carlsson högskoledirektör Lars Ekholm professor Lennart Hjalmarsson rektor Inge Jonsson vice ordförande rektor Lillemor Kim rektor Ingemar Lind vice VD Jan Martinsson vice rektor Ingegerd Palmér

sakkunniga: f.d. vice ordförande Magnus Börjesson departementsrådet Sonja Dahl t.o.m. 1993-09-30 departementsrådet Leif Lindfors t.o.m. 1993-06-30 departementsrådet Gunnar Wetterberg

departementsrådet Sture Öberg fr.o.m. 1993-10-04

H I3-1207

Experter: Kvalitetsgruppen docent Inge Bartning student Benny Helgesson fr.o.m. 1993-09-06 byråchef Roger Johansson student Carola Kolenda t.o.m. 1993-09-05 planeringsdirektör Michael Nydén docent Bengt Swensson pedagogisk konsult Staffan Wahlén

Fakultetsanslagsgruppen doktorand Henrik Bohlin professor Håkan Eriksson avdelningsdirektör Ulf Heyman fr.o.m. 1993-04-27 departementssekreterare Karin Larby t.o.m. 1993-04-27 byråchef Ulla Myhrman departementssekreterare Staffan Ros revisionsdirektör Rolf Sandahl

Tekniska gruppen byråchef John Fürstenbach avdelningsdirektör Kjell Gunnarsson ekonomichef Inga-Stina Hansson kanslichef Wanda Klintberg

Kommitténs sekretariat har bestått av huvudsekreteraren Ann Fritzell och bitr. sekreteraren Lena Eriksson, vilka förordnades den 1 september 1992. I sekretariatsuppgifterna har också departementssekreterare Inger Eriksson och assistent Ann-Kristin Hägglund, Utbildningsdepartementet medverkat. Förslagen i kapitel 2 har beretts av experterna i Kvalitetsgruppen under ledning av huvudsekreteraren Ann Fritzell med pedagogiske konsulten Staffan Wahlén som sekreterare. Förslagen i kapitel 3 har beretts av experterna i Fakultetsanslagsgruppen med departementsrådet Sonja Dahl som ordförande. Sekreterare var inledningsvis departementssekreteraren Karin Larby och fr.o.m. den 20 mars 1993 avdelningsdirektören Ulf Heyman. Samtliga Förslag har vad gäller utformningen av de tekniska aspekterna diskuterats i Tekniska gruppen. l enlighet med direktiven har beredningen samrått med Arbetsgruppen U 1992:E för jämställdhet i högre utbildning och forskning, den

s.k. JÄST-gruppen, beträffande sina förslag. Gruppens synpunkter redo-

visas i ett särskilt yttrande. Vidare har Kanslersämbetet medverkat vid utarbetandet av förslagen i andra kapitlet. Beredningen överlämnar härmed sitt betänkande Kvalitet och dynamik Förslag från Resursberedningen rörande statsmakternas resurstilldel- -

ning till grundläggande högskoleutbildning samt forskning och forskarutbildning. Resursberedningen räknar med att avge sitt nästa betänkande rörande erfarenheterna av resurstilldelningssystemet för grundutbildning i början av år 1995.

Stockholm i november 1993

Bjarne Kirsebom

Mårten Carlsson Lars Ekholm Lennart Hjalmarsson Inge Jonsson Lillemor Kim Ingemar Lind Jan Martinsson Ingegerd Palmér

Ann Fritzell Lena Eriksson

SOU 19932102

Sammanfattning samt beredningens slutsatser och förslag 9 . . . . . . .

English Summary 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Utgångspunkter 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Kvaliteten i grundutbildningen 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Resurser till forskning och forskarutbildning 17 . . . . . . . . . . 1.4 Genomförda informations- och introduktionsinsatser 17 . . . . 1.5 Återstående uppgifter 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Universitetens och högskolornas kvalitetsutveckling och

resurstilldelningen till grundutbildningen 19 . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Erfarenheter av kvalitetsutveckling inom grundutbildning

vid universitet och högskolor 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.1 Kvalitetsutveckling inom den svenska högre

utbildningen 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.2 Internationella erfarenheter 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.3 Ett annat synsätt på kvalitetsutveckling Total Quality

Management 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1.4 Sammanfattande slutsats 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Kvalitet och resurser 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Olika synsätt på kvalitet 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Kvalitetsindikatorer som grund för resurstilldelning 28

2.2.3 Andra möjligheter att fördela resurser 30 . . . . . . . . . . . 2.3 Universitets- och högskoleledningarnas ansvar för

kvalitetsutveckling 32 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Statsmakternas ansvar för kvalitetsutveckling 37 . . . . . . . . . . 2.4.1 Statsmakternas övergripande ansvar 37 . . . . . . . . . . . . . 2.4.2 Beredningens förslag till utformning av kvalitetsdclen

i resurstilldelningssystemet 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Referenser och övrig använd litteratur 42 . . . . . . . . . . . . . . .

3 Resultat- och aktivitetsrelaterad resurstilldelning till

forskning och forskarutbildning 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Bakgrund 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Tänkbara resultat- och aktivitetsmått 46 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Utgångspunkter 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Forskning och kvalitet 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Forskarutbildning 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.4 Forskningsinformation, teknikspridning och kontakt

med näringslivet 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.5 Jämställdhet 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.6 Internationalisering 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

3.3 Beredningens förslag 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Andelen av fakultetsanslaget 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Lämpliga resultat- och aktivitetsmått 52 . . . . . . . . . . . 3.3.3 Olika vikter för examination 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.4 Vetenskapligt prövade externa anslag 53 . . . . . . . . . . . 3.3.5 Beräkning av andelen examina respektive externa

anslag 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.6 Särskilda frågor 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.7 Spärregler 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.8 Genomförande 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.9 Uppföljning och utvärdering 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.10 Sammanfattning 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.4 Räkneexempel 56 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Särskilt yttrande JÄST-gruppen 57

av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga I Kommittédirektiv 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Räkneexempel där fakultetsanslaget för budgetåret

199293 fördelats med hjälp av det föreslagna

resurstilldelningssystemet 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

, . s

Sammanfattning beredningens

5° 1993 samt

Sammanfattning

slutsatser och förslag

Universitetens och högskolornas kvalitetsutveckling och resurstilldelningen till grundutbildningen kap. 2

Vi har koncentrerat utredningsarbetet beträffande grundutbildningen på att, utifrån svenska och internationella erfarenheter beträffande kvalitetsarbete, skissera en modell för resurstilldelningen som stimulerar universiteten och högskolorna att arbeta systematiskt med kvalitetsutveckling. Därmed tar vårt förslag hänsyn till de enskilda universitetens och högskolornas varierande förutsättningar och olika prioriteringar vad gäller verksamheten. Detta kapitel inleds i avsnitt 2.1 med en aktuell översikt över kvalitetsutvecklingen inom grundutbildning vid universitet och högskolor i Sverige samt internationella erfarenheter av kvalitetsutveckling och användning av kvalitetsindikatorer. Arbete med dessa frågor, med olika tyngdpunkter, pågår i flera länder. Resurstilldelning på grundval av kvalitetsindikatorer inom grundutbildningen tycks tillämpas enbart i vissa delstater i USA. Vi diskuterar i avsnitt 2.2 varierande synsätt på kvalitet och möjligheterna att koppla detta begrepp till resurstilldelning. Vi drar slutsatsen att objektiva, generella mått kvalitet inom grundläggande högskoleutbildning inte går att fastställa. Det är trots detta väsentligt att utveckla kvaliteten vid varje universitet och högskola ett systematiskt sätt. Det är också viktigt att detta arbete följs och uppmuntras. Beträffande resurstilldelningen drar vi slutsatsen att kvalitetsindikatorer skulle kunna användas för fördelning av resurser respektive universitet och högskola i den utsträckning man kan nå enighet om vad de står för och hur de skall bedömas. Vi anser däremot att det inte är möjligt att använda gemensamma, nationella kvalitetsindikatorer för statsmakternas resurstilldelning. Vi föreslår i stället att statsmakternas resurstilldelning kopplas till en bedömning av respektive lärosätes program för kvalitetsutveckling och genomförandet av detta. Dessa bedömningar föreslås göras av expertgrupper knutna till Kanslersämbetet, som därmed får i uppgift att avgöra vad som vid bedömningstillfállet anses vara acceptabelt. I avsnitt 2.3 betonas universitets- och högskoleledningarnas ansvar för kvalitetsutveckling. De flesta universitet och högskolor har i dag någon form av koppling mellan resursfördelning och antalet registrerade studenter samt deras studieresultat. Vi hävdar att det är ett grundläggande krav att varje universitet och högskola bedriver ett systematiskt arbete att utveckla kvaliteten i hela dess verksamhet. Därigenom kan de kvalitativa och kvantitativa delarna i systemet samverka till den höga kvalitet i grundutbildningen som är ett av reformens huvudsyften. I den interna resursfördelningen bör det i framtiden även vara naturligt att resurser fördelas på basis av olika kvalitetsindikatorer. Hur universiteten och

högskolorna utformar detta anser vi vara varje universitets och högskolas ansvar. Sammanfattning Slutligen behandlas i avsnitt 2.4 statsmakternas ansvar. statsmakterna har ett ansvar för kvaliteten i det svenska universitets- och högskolesystemet. Ett sätt att ta detta ansvar är utformningen av statsmakternas resurstilldelningssystem, vars kvantitativa delar i form av studentpeng och ersättning för prestationer, i enlighet med riksdagens principbeslut, skall kompletteras med en del som skall främja kvaliteten, ett kvalitetsbelopp. Vi föreslår att resurstilldelningen i detta avseende baseras på been dömning av respektive lärosätes program för kvalitetsutveckling och genomförandet av detta. Ansvaret för denna bedömning föreslås åligga Kanslersämbetet, som får i uppdrag att göra en rullande bedömning av samtliga universitet och högskolor. Under varje treårsperiod såskall en dan bedömning göras av varje lärosäte. Fr.o.m. treårsperioden 199697-199899 föreslår vi att fem procent av de totala resurserna för grundutbildning avsätts för kvalitetsdelen av resurstilldelningssystemet. För budgetåret 199596 föreslås tre procent. Skälet för den lägre nivån är att erfarenheterna av det resurstilldelnya ningssystemet ännu år begränsade, samtidigt som alla lärosâtens kvalitetsutvecklingsprogram inte utformats fullt ut. Kvalitetsbeloppet föreslås ingå i det anslagsbelopp betalas ut varje som månad i förskott. Varje universitet och högskola får behålla de utbetalda medlen i förhållande till hur programmet för kvalitetsutveckling och dess genomförande bedömts. De delar av kvalitetsbeloppet som lärosätet inte fått tillgodogöra sig inbetalas årligen till Kanslersämbetet. Dessa medel får sedan fördelas till angelägna utvecklings- respektive stödprojekt.

Resultat- och aktivitetsrelaterad resurstilldelning till forskning och forskarutbildning kap. 3

I avsnitt 3.3 redovisar vi förslag om hur statsmakternas resurstilldelning till forskning och forskarutbildning till en del skall kunna relateras till vissa resultat- och aktivitetsmått. En utgångspunkt för vårt förslag är att fördelningen mellan olika fakultetsområden inte skall påverkas. Vi anser att en del av fakultetsanslaget, minst 30 procent i vissa fall - 25 procent bör resultat- och aktivitetsrelateras. Omräkningar ansla- - av gen bör i enlighet med vårt förslag göras inför varje budgetår. Vi föreslår att minst 20 procent de totala för ett fakulav resurserna tetsområde skall fördelas bland berörda fakulteter i proportion till examination i forskarutbildningen och 10 procent av resurserna i förhållande till förekomsten av vetenskapligt prövade externa anslag. För teologisk, juridisk och odontologisk fakultet bör 5 procent av resurserna relateras till förekomsten av vetenskapligt prövade externa anslag. Examinationen förslås beräknas så att doktorsexamina avlagda av underrepresenterat kön ges vikten 1,25, övriga doktorsexamina vikten li-

centiatexamina avlagda av underrepresenterat kön ges vikten 0,625 och övriga licentiatexamina vikten 0,5. Doktorer som redan tagit ut en li- Sammanfattning centiatexamen bör ges halv vikt. Underrepresenterat kön föreligger om något kön svarar för mindre än 40 procent av antalet avlagda examina i riket inom fakultetsområdet i fråga. Andelen examination föreslås beräknas genom att examinationen be-

räknad enligt ovan under de fyra senaste åren summeras för fakultets-

området samt för varje enskild fakultet. Fakulteternas andel fås genom att dividera den egna examinationen med fakultetsområdets. Andelen vetenskapligt prövade externa anslag föreslås beräknas motsvarande sätt sedan anslagen för de fyra åren räknats om i fast penningvärde. En spår-regel föreslås garantera att medlen med anledning av det aktivitetsrelaterade budgetsystemet minskar högst 5 procent mellan två varandra följande budgetår och högst 10 procent under en treårsperiod. Om spärregeln utlöses innebär detta att mindre resurser kan omfördelas till övriga. Underlag för beräkning av anslagen bör redovisas av respektive universitet och högskola i de årliga resultatredovisningarna. Efter riksdagsbehandling av detta förslag bör således en komplettering av den nyligen beslutade förordningen om redovisning av studier m.m. göras i detta avseeende. Det nya resurstilldelningssystemet för forskning och forskarutbildning bör enligt vår mening införas fr.o.m. budgetåret 199596. Kanslersämbetet föreslås i uppdrag att svara för uppföljning och utvärdering av det nya resurstilldelningssystemet för fakulteterna samt för bedömningen av vilka finansiärer som kan anses fördela anslag efter vetenskaplig prövning.

.,

English Summary of

English summary

Quality and Dynamics

Report submitted by the Committee the Funding of

on

Universities

The 1993 university reform in Sweden included a new system for the allocation of for undergraduate education. In this system funds resources allocated to each university and university college on the basis of are the number of full time equivalents and the examination rate. The task of the Committee has been to propose methods of linking allocation of promoting quality undergraduresource also to measures education. Furthermore, the Committee has had the task of propoate sing methods of relating the allocation of some of the resources for postgraduate education and research to results and activity. The first part of the report proposes a model to stimulate the systematic efforts by each university and university college to enhance the quality of its undergraduate education, based on Swedish and international experience of quality assurance. The model takes account of the varying conditions and priorities of the institutions involved. The report first gives overview of current efforts to enhance quality an at Swedish universities and university colleges and a brief survey of international work quality assurance and the use of performance indion cators. We find that number of countries apply ambitious programmes a of quality in higher education but that only a few states in the assurance United States use a model of resource allocation based strictly on performance indicators for the funding of undergraduate education. The report then discusses different views of quality and the possibility of linking to aspects of quality. We conclude that although resources not possible to establish comprehensive, objective measurements of quality in undergraduate education, important that every higher education institution should have a programme to assure and enhance quality. also essential that the Government should encourage these efforts. We draw the further conclusion that performance indicators could be used for the internal allocation of funds within each institution, provided that those involved can agree on what these indicators represent and how they should be applied. We do not, however, consider possible for the Government to use nation-wide performance indicators basis for allocating funds for undergraduate studies at as a universities and university colleges. The report emphasizes the responsibility for quality and quality assurance of management at all levels in universities. In their internal reallocation systems most universities and university colleges link source funding to the number of students and study results. We maintain that also necessary that each institution should have a system for quality and development. Furthermore, natural that funds be alassurance located internally, within each institution, on the basis of quality indica-

tors. In our opinion, however, each institution should be responsible for developing its own system. English summary Finally, the Government’s resonsibility for quality in undergraduate education emphasized. One method of exercising this responsibility through the national system for allocating funds the institutions to of higher education. We propose that the national allocation resource system should be linked to regular of the individual assessments programmes for the assurance and development of quality established at each university and university college. We that the University propose Chancellor should be responsible for these assessments, and that the programme of each university and university college should be thorougly assessed every third by of quality year groups experts on assurance and development, under the aegis of the Office of the University Chancellor. We further propose that five cent of the total for per resources undergraduate education should be allocated the basis of these on assessments. The system should be introduced from fiscal 199596. as year The second part of the report concerns allocation to postgraduate education and research on the basis of results and activity. We propose that at least 30 cent in 25 per — some cases per cent of — the allocation to research and postgraduate education should be linked to results and activity. Reallocations on this basis should be made each fiscal year. At least 20 per cent of the total for resources all faculties in Sweden should be allocated to the universities in proportion to the number of doctoral and licentiate degrees, and 10 cent in proportion per to the amount of money allocated for research by those external bodies that award grants after due scientific review of the applications. For the faculties of theology, law and dentistry, 5 per cent of the funds should be allocated on these latter grounds. We propose that a quota should be introduced for the purpose of calculating the number of doctoral degrees, in such that degrees a way awarded to members of the underrepresented genderl should count as 1.25, and other degrees as The new system of resource allocation for research and postgraduate education should be introduced from fiscal 199596. as year

1 Representing less than 40 per cent of the degrees awarded in Sweden.

1 Inledning

Kapitel 1

1.1 Utgångspunkter

Vi erinrade i vårt första delbetänkande SOU 1993:3 Ersättning för kvalitet och effektivitet om att en förutsättning för den reform som infördes den 1 juli 1993 var att statsmakterna skulle tilldela universiteten och högskolorna resurser på ett sådant sätt att både kvalitet och god resurshushållning uppmuntras. I detta betänkande framlägger vi förslag i detta avseende som gäller såväl grundläggande högskoleutbildning som forskning och forskarutbildning. Även dessa förslag presenteras i två olika kapitel vill vi inledom ningsvis framhålla att dessa huvudsakliga verksamheter vid universitet och högskolor är ömsesidigt beroende av varandra. Lika nödvändig som forskningen är för utbildningen, lika viktig är grundutbildningen för forskningen. Med begreppet statsmakternas resurstilldelningssystem avser vi i detta betänkande principerna för beräkning av de resurser som regering och riksdag årligen anvisar i anslag för grundutbildning respektive forskning och forskarutbildning till varje universitet och högskola. Den interna resursfördelningen avser de principer som varje lärosäte valt för budgetering av samtliga disponibla resurser.

1.2 Kvaliteten i grundutbildningen

1993 års universitets- och högskolereform innebär bl.a. en väsentlig omläggning av systemet för tilldelning av resurser till den grundläggande högskoleutbildningen. Systemet förutsätts ha tre huvudkomponenter, varav två den s.k. studentpengen och ersättningen för prestationer - infördes fr.o.m. den 1 juli 1993, medan den tredje, en anknytning mellan universitetens och högskolornas kvalitetsutveckling och resurstilldelning, återstår att utforma. I reformen ingår tre väsentliga instrument för kvalitetssäkring av annat slag, nämligen i studenternas fria val av utbildning, i universitetens och högskolornas åtagande enligt respektive utbildningsuppdrag att utveckla egna system för kvalitetsutveckling samt i inrättandet av Kanslersämbetet med uppgift att främja hög kvalitet i universitetens och högskolornas verksamhet. Studentpengen kommer efterhand att spela en allt större roll, eftersom den gör den enskilde studentens val av studieinriktning och läroanstalt ekonomiskt betydelsefullt. Härtill kommer att ersättningen för prestationer förstärker respektive läroanstalts motiv att tillse att studenten verkligen genomför sin utbildning.

.La :1 l‘lI

Oron för kvaliteten i grundutbildningen har gamla anor. Bara under de senaste decennierna har den vid åtminstone två tillfällen rönt stor Kapitel 1 uppmärksamhet. Den ytterst snabba tillväxten av antalet studenter i högre utbildning under 1960-talet skedde under mycket svåra praktiska omständigheter. Lärar- och lokalbrist framtvingade i båda avseenden provisorier som gav goda skäl till oro för kvaliteten i verksamheten. Under 1980-talet låg grundutbildningens dimensionering i stort sett konstant och statsmakterna ställde inga egentliga krav prestationer för att tillhandhålla resurser. Trots att inga effektivitetskrav ställdes uppkom ändå en stark oro för kvaliteten i grundutbildningen, tidigast artikulerad av studenterna. Den snabba ökning av dimensioneringen som nu genomförs gör att man kan se vissa paralleller med situationen på sextiotalet. Den viktigaste och mest svårgripbara aspekten på grundutbildningens situation ligger dock i dess förhållande till forskningen. Högskoleutredningen framhöll i sitt huvudbetänkande SOU 1992:1 Frihet, Ansvar, Kompetens att det huvudsakliga skälet till grundutbildningens problem var dess brist på status i verksamheten. Utredningen konstaterade att praktiskt taget all status fanns inom forskningsverksamheten. Vi anser det därför värt att fördjupa diskussionen kring detta konstaterande. Den symbios mellan forskning och undervisning som traditionellt anses utgöra idealet för högre utbildning blir i realiteten ofta i stället en fråga om konkurrens mellan de två verksamheterna, konkuren rens om den enskilde lärarens tid och engagemang. En dynamisk forskning förutsätter koncentration av resurser, materiella och intellektuella. Den förutsätter även en konkurrens, tjänsom ter, forskningsanslag och intellektuella prestationer. Den helt övervägande andelen av alla priser, stipendier, utmärkelser och donationer avser vetenskaplig verksamhet. Koncentration och konkurrens är nyckelord inom forskningen globalt. Som vi konstaterat inledningsvis kommer den lärare och den institution som inte sörjer för återväxten genom att visa omsorg om studenterna i grundutbildningen, att bygga sin verksamhet på osäker grund. Hur självklart detta än borde vara, så har detta samband inte förmått bli en etablerad och styrande sanning inom universitet och högskolor. Sannolikt beror detta på att de problem som uppstår genom bristande engagemang i detta avseende visar sig först på relativt lång sikt, medan de som uppkommer om man inte får förnyat forskningsanslag anmäler sig omedelbart och leder till drastiska åtgärder. Sedan några år tillbaka är intresset för kvalitetsfrågorna mycket levan-

de. Åtskilliga pedagogiska pris har inrättats, statsmakterna har

satsat särskilda resurser för att stärka kvaliteten inom vissa områden och för att ge lärare möjlighet att genomgå pedagogisk utbildning och forskarutbildning. Grundutbildningsrådet tillkom på initiativ Högskoleutredav ningen. Kärnfrågan blir de allra senaste årens landvinningar är bestående i om konkurrens med forskningen. Vi menar att det huvudsakliga motivet för en koppling mellan kvalitet och resurstilldelning ligger i övertygel-

att ytterligare åtgärder krävs, att det tydligt måste framgå att det sen om lönar sig att systematiskt arbeta för att höja kvaliteten i verksamheten. Kapitel I Mot denna ambition kan invändningar riktas. Svårigheten att definiera kvalitetsbegreppet anges ofta som den grundläggande. Mät- och jämförbarhetsproblem är också vanliga invändningar. Strängt taget är invändningarnas dominans i debatten egendomliga, om än inte helt överraskande. Akademikern har i alla tider väntat sig att bli granskad och bedömd i det vetenskapliga arbetet, men har ofta haft svårt att acceptera kritik och granskning av den egna undervisningen. Om den ovan utförda analysen av grundutbildningens situation i förhållande till forskningen uppfattas som korrekt, borde man i stället för att ifrågasätta ambitionen att åstadkomma ekonomiska incitament för kvalitetsarbetet i grundutbildningen tillstyrka att sker. Det faktum att det är svårt att åstadkomma en sådan väl fungerande ordning bör enligt vår uppfattning snarare verka sporrande.

1.3 Resurser till forskning och forskarutbildning

I detta betänkande lämnar vi vidare i enlighet med våra direktiv förslag om att relatera en del av fakultetsanslagen till vissa resultat- och aktivitetsmått. Sådana metoder har tillämpats under åtskilliga år inom olika fakulteter för att uppnå god resurshushållning.

1.4 Genomförda informations- och introduktionsinsatser

Vi har i enlighet med våra direktiv uppdragit Verket för högskoleservice VHS att utarbeta en broschyrserie under rubriken 1 juli 1993. Hittills har följande två nummer spritts i stora upplagor: k Nya möjligheter vid universitet och högskolor i Nytt resurstilldelningssystem för universitet och högskolor Vidare pågår en seminarieserie som anordnats för ekonomi- och planeringsansvariga vid samtliga universitet och högskolor, där successiv information lämnas och erfarenheter inhämtas.

1.5 Återstående uppgifter

I och med de förslag som läggs i detta betänkande återstår av våra huvuduppgifter följande frågor: k Frågan om en mer gemensam anslagsform för grundutbildningen samt forskning och forskarutbildning i Förslag till ytterligare informations- och introduktionsinsatser rörande resurstilldelningssystemet på nationell nivå. Slutligen återstår beredningens uppgift att följa genomförandet av det nya resurstilldelningssystemet och föreslå de eventuella justeringar som uppföljningen ger anledning till.

2 Universitetens och

högskolornas

Kapitel 2

kvalitetsutveckling och resurstilldelningen till

grundutbildningen

2.1 Erfarenheter av kvalitetsutveckling inom grundutbildning vid universitet och högskolor

2.1.1 Kvalitetsutveckling inom den svenska högre utbildningen

Svenska universitet och högskolor har själva ansvar for utveckling av kvaliteten i utbildning och forskning. Det ligger i deras eget intresse att ständigt anstränga sig för att uppnå bättre resultat inom båda dessa verksamheter. Men medan forskningen har etablerade modeller för kvalitetsprövning t.ex. disputationer, bedömning av ansökningar om forsk- ningsanslag och refereebedömning inför publicering i internationella tidskrifter finns inga liknande allmänt accepterade modeller för pröv- ning av kvaliteten i grundutbildningen. Arbete för att utveckla system och modeller Er detta ändamål förekommer dock vid flera universitet och högskolor. Vidare har nyligen inrättats två myndigheter för att stödja och stimulera samt i viss mån granska och kontrollera utvecklingen den grundav läggande utbildningens kvalitet, nämligen Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning. Kanslersémbetets uppgift är att granska kvaliteten i verksamheten vid universitet och högskolor samt att stödja och stimulera utvecklingen av kvalitetssystem. Detta görs bl.a. genom information, utvärderingar, metodutveckling, bedömning av universitetens och högskolornas kvalitetsutvecklingsprogram samt bedömning av utbildningsanordnare som ansökt om rätt att utfärda examina. Enligt statsmakternas intentioner skall huvuddelen av dessa uppgifter bedrivas med hjälp expertgrupper, av som mer eller mindre tillfälligt kallas in för att utvärdera och bedöma forsknings- och utbildningsverksamhet. En första bedömning av examensrätten har gjorts Kanslersämgenom betets försorg under hösten 1993. De kriterier man använde sig av var följande: Krav på samband mellan forskning och utbildning, vilket innebär an några av lärarna skall ha forskarutbildning och att de skall ha möjlighet att upprätthålla och vidareutveckla denna kompetens - Bredd i den vetenskapliga kompetensen Krav på antalet disputerade lärare för olika nivåer i utbildningen - 40 poäng, 80 poäng respektive fullständig kandidatexamen En vetenskaplig miljö med goda kontakter, god litteraturförsörj- ning och god samverkan inom högskolan

Bredd och djup i utbildningen, samt kritisk analys redovisad i minst ett fördjupningsarbete Kapitel 2 Regelbunden utvärdering av verksamheten. - Det bör framhållas att det inte var fråga någon fullständig utvärdeom ring, utan snarare en bedömning förutsättningarna att kunna av ge en fullgod utbildning som leder fram till viss Detsamma gällde en examen. för den av Utbildningsdepartementet initierade bedömningen vissa av högskolor som ansökt om rätt att utfärda magisterexamen. Rådet för grundläggande högskoleutbildning har till uppgift att stimulera till förnyelse genom att stödja enskilda lärares utvecklingsprojekt inom undervisning och examination. Dessutom fördelas medel till projekt om integrering av miljöinslag i olika utbildningar. Från och med läsåret 199394 ges också stöd till internationellt lärarutbyte och jämställdhetsinsatser. Rådets verksamhet utvärderades internationell av en expert under budgetåret 199293 och erhöll därvid positiva omdömen. Utbildningsdepartementet har vidare under budgetåret 199293 initierat arbete inom två ytterligare områden för att främja kvalitetsutveckling vid universitet och högskolor. För det första har Resursberedningen fått i uppdrag att utforma ett förslag till en modell för resurstilldelning på grundval av i förväg fastställda och kända kvalitetsindikatorer, dvs. vad som behandlas i detta betänkande. För det andra har samtliga universitet och högskolor anmodats att inkomma med redovisning vilka av åtgärder de avser vidta för att säkra kvaliteten s.k. kvalitetssäkringprogram. Under hösten 1993 har lärosätena givits möjlighet att komplettera redovisningen av dessa program, benämns kvalitetsutvecksom numera lingsprogram för att markera att härmed såväl säkring ständig avses som förbättring av kvaliteten. Ursprungligen planerades sanktioner i den mån åtgärderna inte genomfördes. Dessa båda kvalitetsfrämjande inslag har i och med de förslag som läggs i detta betänkande närmat sig varandra, och det kan därför vara av intresse att här kortfattat redogöra för de förslag till kvalitetssäkringsprogram, inlämnades under budgetsom året 199293. Uppdraget uppfattades mycket olika. Vissa universitethögskolor inkom med förslag till omfattande utvärderingsprogram. Andra sände in kortfattade skisser olika åtgärder för att säkra grundutbildningens kvalitet. Några bifogade förslag till åtaganden uttryckta i kvantitativa termer. Gemensamt för i stort sett samtliga förslag till kvalitetssäkringsprogram som redovisades under budgetåret 199293 är följande: Formulering av mål på olika nivåer är förutsättning för all kvaen litetsutveckling. Genom utvärdering kan man konstatera i hur hög grad målen uppfylls. I flera fall föreslås omfattande kontinuerlig utvärdering enligt den

modell som används i Nederländerna se under 2.1.2 nedan. Utöver

detta nämns vikten av organisatorisk förankring utvärderingar och av det väsentliga i att olika avnämargrupper är representerade bland de externa bedömarna.

Ett led i bedömningen av nivån på den egna kvaliteten kan vara extern examination. I ämnen med färdighetsmoment, t.ex. språk, kan ock- Kapitel 2 så prov som är gemensamma för flera lärosäten användas. Personalutveckling omfattar krav att en större del av lärarna skall vara forskarutbildade. Vidare föreslås följande: Pedagogisk utbildning inklusive mentorsutbildning - Ledningsutveckling - Fortbildning och vidareutbildning, utbildning av administrativ personal, laboratoriepersonal och verkstadspersonal Datorutbildning för samtliga - Språkutbildning. - 4. Krav beträffande studenterna, deras utbildning och studieresultat kan gälla strävan att attrahera studenter med så goda studieförutsättningar som möjligt. Några fackhögskolor nämner särskilt vikten av att anta rätt studenter, dvs. sådana som kan förväntas fungera väl inom det yrke de utbildar sig för. Det gäller att försöka finna goda prognosinstrument. Andra punkter gäller kontinuitet i studierna och ett större antal studenter på högre nivåer samt fler fullständiga examina. Både inom lårarutbildningar och andra yrkesutbildningar vill man utveckla integrationen av teori och praktik. Examinationsformer och granskning av examinationsresultatens kvalitet nämns av de flesta. Man anser sig kunna bedöma denna genom att anlita externa examinatorer, genom gemensamma prov och genom sammanfattande slutprov inom utbildningsprogram. Andra punkter omfattar krav på fler självständiga arbeten inom grundutbildningen. Utbildningsresultatens relevans kan även undersökas, påpekas det, genom avnämarundersökningar och uppföljning av studenter efter utbildningstidens slut. Exempel sådana undersökningar anges. Ökad internationalisering nämns ett väsentligt krav på grundutsom bildningen. Denna kan åstadkommas genom mer och bättre utbildning i språk inom icke-språkliga utbildningar. Sådan utbildning är en viktig förutsättning för ett ökat internationellt studentutbyte, vilket också i sig är ett önskemål. Kurser på främmande språk främst engelska år ett - annat medel för att öka internationaliseringen. Flera framhåller även att lärarutbyte med andra länder kan vara ett mer kostnadseffektivt sätt att öka graden av internationalisering inom grundutbildningen än studentutbyte. Många pekar på betydelsen av att upprätthålla och förbättra också den yttre miljön och den vetenskapliga informationsförsörjningen. Kvaliteten i byggnader, undervisningslokaler och andra utrymmen samt biblioteksresurserna framhålls därför som viktig. Några få universitet och högskolor har också formulerat operationaliserade mål för treårsperioden utifrån en analys av verksamheten.

2.1.2 Internationella erfarenheter

Kapitel 2 I den engelskspråkiga litteraturen jfr Ellis 1993 förekommer antal ett termer som har att göra med utvärdering kvalitet, nämligen: av Quality assurance, dvs. kvalitetssäkring, är de åtgärder organisa- - en tion vidtar för att se till att kvaliteten upprätthålls Quality management handlar hur leder och organiserar - om man arbetet med att upprätthålla och förbättra kvaliteten Quality assessment är en granskning kvaliteten i fråga resul- - av om tat på olika nivåer - Quality audit, slutligen, är en granskning hur väl organisaav en tions system för kvalitetsutveckling fungerar. Följande framställning baserar sig huvudsakligen uppgifter från Bauer 1992a och l992b, Sizer et al. 1992, Eliasson 1993 och dokument från the Department for Education respektive the Higher Education Quality Council i Storbritannien från Department samt of Employment, Education and Training i Australien.

Australien

I Australien har man ägnat mycken tid och utveckla pengar att indikatorer för bedömning av utbildning och undervisning. Man har dock inte kunnat enas om för hela landet gemensamma kvalitetskriterier för resurstilldelning. Man har i stället liksom i Nederländerna i dialog med universiteten försökt att utveckla olika sätt upprätthålla att och förbättra kvaliteten i den högre utbildningen. Ett resultat dessa diskussioner av är att universiteten gemensamt tilldelats 70 miljoner australiska dollar för quality improvement the basis of demonstrated on achievements in teaching and research. Dessa medel kommer att fördelas i efterhand mellan de universitet som kunnat påvisa goda resultat i fråga utbildom ning och forskning. Redovisningssättet kan dock variera från universitet till universitet. Nyligen har beslutats att även i Australien man skall inrätta en nämnd för kvalitetssäkring för högre utbildning Committee for Quality Assurance in Higher Education skall: som - assist the Government further in its commitment to a quality higher education system - work closely with universities as they develop, implement and evaluate their own quality mechanisms and assurance processes and conduct audits of university quality - assurance policies and procedures. Higher Education News, juni 1993 Denna nämnd skall även vara rådgivare till det utdelar organ som medel för nationella pedagogiska utvecklingsprojekt Committee for the Advancement of University Teaching.

Frankrike Kapitel 2 Inte heller i Frankrike finns ett system där utvärderingsresultat och indikatorer direkt påverkar resurstilldelning. Liksom i Nederländerna använder man statistiska uppgifter som underlag för bedömningar utförda av grupper utsedda av den centrala Comité National dEvaluation, men kommittén anser att kvalitativa bedömningar av expertgrupper är betydligt väsentligare än kvantitativa data. Marianne Bauer framhåller Bauer 1992b att man, när det gäller både grundutbildning och forskning, är i färd med att utveckla en modell för kontrakt mellan stat och universitet där kontrakten skall kunna kopplas ihop med utvärdering. Kriterier och indikatorer som universiteten själva anser relevanta för bedömning av resultat och kvalitet skall då kunna utnyttjas.

Nederländerna

I Nederländerna har universiteten ett stort mått av självstyre under förutsättning att de kan påvisa att deras verksamhet uppfyller höga krav kvalitet. Kvaliteten granskas genom universitetens egen samarbetsorganisation VSNU Vereiniging van Samenwerkende Nederlandse Universiteiten, som gör bedömningar av både forskning, forskarutbildning och grundutbildning enligt ett schema som omfattar följande punkter: Insamling av underlag - Självvärdering av universitetet Värdering utförd av experter Officiell expertrapport

Åtgärder på grundval bedömningama.

av Det material som tjänar som grundval för självvärdering och expertbedömning utgörs till en del av olika slag av prestationsmått. De används i Nederländerna emellertid som underlag för dialoger mellan olika nivåer snarare än som beslutsunderlag för resursfördelning, vilket däremot är en uttalad avsikt i Storbritannien. Man anser att det år svårt att enas om en enhetlig uppsättning indikatorer för bedömning av hela den högre utbildningen, och att det därför måste bli fråga om en förhandling mellan parterna, dvs. statsmakterna och universiteten, om både vilka kriterier som skall användas och hur de skall bedömas.

Storbritannien

I Storbritannien har utvärdering av forskning och grundutbildning en i detta sammanhang lång tradition. Flera centrala organ finns etablerade för att värdera kvalitet och stödja utveckling. De tre resurstilldelande myndigheterna the Higher Education Funding Councils of England, Scotland and Wales har genom sina Quality Assessment Units nyligen fått till uppgift att bedöma kvaliteten de olika universitetens utbildningar. Till den änden genomför de omfattande undersökningar av universi-

14 13-I207

tetens verksamheter som i viss mån skall kunna ligga till grund för resurstilldelning. Rapporterna förväntas också kunna utgöra ett underlag Kapitel 2 för blivande studenters val av universitet. För närvarande publicerar dessa enheter tillsammans med CVCP the Committee of Vice Chancellors and Principals årligen ett dokument som kallas University Management Statistics and Performance Indicators och som inkluderar detaljerade uppgifter om kostnader för studenter, lärare, administration, bibliotek, datorservice och lokaler, dvs. sådant som i stort sett ingår i det uppföljningsansvar som det svenska Verket för högskoleservice har. Vidare ingår uppgifter om nyantagna studenters betyg, studieresultat och om om vart de examinerade studenterna tar vägen first destinations. Bauer 1992b framhåller att nya slag av indikatorer håller på att utarbetas som omfattar det ökade värde som universitetsstudierna tillfört studenten, uppgifter om vilken nytta tidigare studenter har av studierna för sitt arbete, uppgifter om hur nöjda olika avnämare är med de studenter som genomgått en viss utbildning etc. The Higher Education Quality Council HEQC är en fristående enhet etablerad av de enskilda universiteten i Storbritannien. Den har till uppgift att undersöka och bedöma universitetens system för kvalitetsutveckling, att underlätta övergångar från ett universitet till ett annat och slutligen att stimulera till kvalitetsförbättring. Den första uppgiften, som omfattar det som kallas quality audit, handhas av en särskild avdelning, the Division of Quality Audit. Avdelningen genomför sina audigenom tors granskningar av Storbritanniens universitet genom att igenom dokumentation och besöka de enskilda universiteten. Resultaten publiceras i en officiell rapport, som innehåller både en beskrivning av kvalitetssäkringssystemet, kommentarer om vad man anser vara tillfredsställande och förslag till förbättringar. Eftersom HEQC är universitetens eget organ har det gott anseende bland dessa, och dess rekommendationer tas på stort allvar.

USA

I vissa delstater i USA, framför allt i Tennessee, tilldelas sedan många år en viss del av tillgängliga resurser på grundval av resultat i vissa hänseenden. För närvarande tilldelas 5,45 procent av det totala anslaget för Tennessees statliga högskolor på grundval av kvalitetsindikatorer. Resultaten mäts genom indikatorer som revideras vart femte år, de tycks men alltid bygga på mätningar av studenternas kunskapsnivå vid utbildningens slut, officiella godkännanden accreditation av utbildningsprogram, åtgärder för att förbättra utbildningskvaliteten, den uppfattning som avgångsstudenter och tidigare studenter har den genomgångna utbildom ningen samt anställning efter genomgången utbildning. Tio indikatorer är fastställda för närvarande, vilka kan ett maxige mum av 100 poäng. De universitet vilka uppnår detta poängantal får 5,45 procent i extra tilldelning, de som uppnår t.ex. 75 poäng får tre fjärdedelar av 5,45 procent. Systemet bygger delvis på gemensamma

prov för universiteten, för att det skall vara möjligt att konstatera hur mycket studenterna har förbättrats i vissa avseenden, och medför därvid- Kapitel 2 lag en centralisering. Delstaten har också andra incitament för att förbättra kvaliteten, t.ex. införandet av s.k. Tennessee Chairs of Excellence särskilda professurer för speciellt förtjänta forskare och lärare, skapandet av Centers of Excellence institutioner som utpekas som särskilt framstående efter omfattande utvärderingar. Ett annat exempel delstater som använder indikatorer som grundval för resursfördelning är Texas, där allmänna mål uppställs och kriterier för bedömning av grundutbildningen utnyttjas eller kommer att utnyttjas. Exempel sådana mål är att höja utbildningsnivån hos statens invånare, att öka antalet utbildade med sådana färdigheter och kunskaper som är avgörande för statens ekonomi samt att förbättra kvaliteten på undervisningen inom grundutbildningen. Vid University of Michigan bedrivs sedan tre år tillbaka kvalitetsutvecklingsarbetet enligt följande två principer: Focused Quality Management FQM - Kvalitetsförbättringar ses dels som investeringar i avsikt att göra studenter, lärare etc. nöjdare, dels som investeringar för att höja studenternas benägenhet att rekommendera sitt universitet till andra. Sådana investeringar måste vara fokuserade och prioriterade. Det är nämligen rationellt att identifiera de aspekter av verksamheten där kvalitetsutveckling får störst betydelse. Identifiering av olika intressegruppers uppfattning om kvaliteten i universitetets verksamhet är avgörande. Underlaget för FQM, dvs. för det prioriterade åtgärdsprogrammet, hämtas från speciellt utformade enkäter till olika intressentgrupper. Den mät- och analysmetodik som används benämns QSP Quality Satisfaction Performance. Denna metodik har också rekommenderats av American Quality Foundation.

2.1.3 Ett annat synsätt på kvalitetsutveckling Total Quality Management

Inom industrin har kvalitetssäkring under lång tid varit mer eller mindre synonymt med kontroll av de färdiga produkternas kvalitet. Under de senaste decennierna har emellertid framkommit nya system, varav det mest omtalade är Total Quality Management TQM, som först utvecklades i Japan på grundval av idéer som ursprungligen framfördes av amerikanen W. Edwards Deming. Dessa tankar tillämpas helt eller delvis också i olika serviceföretag, i vissa delar statsförvaltningen och vid några colleges i USA. Även vid av några brittiska universitet förekommer strategier grundade TQM. Det förefaller som om det huvudsakligen är mindre colleges och universitet som tillämpar denna modell i viss utsträckning. Vidare används TQM i de flesta fall inom administrationen snarare än inom undervis-

ning och forskning. De rapporter som publicerats visar stor entusiasm och framhåller att försöken har varit mycket framgångsrika. Kapitel 2 TQM kan sägas ha sju vägledande principer: Fokusering på kunden. Inriktning på processen snarare än på resultatet. Hela företaget och tillverkningsprocessen måste genomsyras av kvalitetstånkande, där alla från ledningen till verkstadsgolvet ständigt arbetar för att förbättra kvaliteten så att kunden blir nöjd. I synnerhet betonas ledningens ansvar. Ansvaret för att kvaliteten upprätthålls och förbättras ligger på alla medarbetare, men samtidigt krävs att alla stöder varandra i arbetet. Teamwork är därför en naturlig arbetsform, och en hög grad av decentralisering är nödvändig. Systemet som helhet och inte endast enskildheter i det skall - kontinuerligt förbättras. Kontinuerlig kvalitetsstyrning byggs in i systemet på alla nivåer. För att kvaliteten ska kunna upprätthållas och förbättras krävs ett stort antal uppgifter om hur processen fungerar. Detta i sin tur fordrar ett väl fungerande och omfattande informationssystem. 7. En noggrann och genomtänkt planering. I en beskrivning av kvalitetsutveckling vid en högskola definierar Spanbauer 1991 kvalitet som nuvarande och tidigare studenters tillfredsställelse med högskolans verksamhet. För att uppnå tillräcklig kvalitet fordras en tydlig målsättning för all verksamhet, teamwork, integration, serviceanda customer ñrst, relevanta och mätbara kriterier som kontinuerligt följs upp, inriktning på ständig förbättring av utbildningsprocessen och ansvarstagande av alla. Ett exempel kundorientering är att samtliga studenter får en garanti för att de skall kunna erhålla arbete inom sitt utbildningsområde inom viss tid efter examen, under förutsättning att de har följt utbildningen ett rimligt sätt. Om de inte får arbete, åtar sig högskolan att ge dem ytterligare utbildning kostnadsfritt. Arbete med kvalitetsutveckling görs vid den ovan beskrivna högskolan i fyra steg. Den första förutsättningen är en kontinuerlig, korrekt och relevant statistik. Nästa steg är att identifiera grundläggande orsaker till avvikelser från förväntade rimliga vården. Om dessa avvikelser indikerar problem skall lämpliga lösningar utarbetas. Slutligen planeras och genomförs nödvändiga förändringar. I detta system fördelas inte resurser på grundval av kvalitetsindikatorer, utan indikatorerna används som grundval för förbättring av systemet. Resurser sätts in där de behövs och används inte som belöning utan som ett led i en utveckling av verksamheten och som stöd till behövande institutioner.

2.1.4 Sammanfattande slutsats Kapitel 2 I ett antal länder förekommer medveten satsning på kvalitetsutvecken ling inom den högre utbildningen. Ibland t.ex. i Nederländerna och Australien används bl.a. indikatorer som ett underlag för en dialog om kvalitet och resultat mellan statsmakterna och universiteten. I både Storbritannien och Australien spelar quality audit en stor roll för bedömningen universiteten. Endast i vissa delstater i USA används i av dag generellt kvalitetsindikatorer för resurstilldelning inom grundutbildningen, men även där så sker, är det en begränsad del av resurserna drygt 5 procent som tilldelas grundval av indikatorer. processinriktat synsätt på kvalitetsarbete tillämpas vid några Ett mer amerikanska och brittiska universitet.

Beredningens slutsats: Ett omfattande arbete på att utveckla kvalitet i den grundläggande utbildningen vid universitet och högskolor bedrivs i många länder. Alla system för detta ändamål är mer eller mindre nationellt betingade. Vi har inte funnit någon modell fungerar på ett såsom dant sätt att den skulle vara möjlig att direkt överföra till svenska firhållanden.

2.2 Kvalitet och resurser

2.2.1 Olika synsätt på kvalitet

Diskussionen om kvalitet har varit intensiv senare år såväl inom industrin som inom den högre utbildningen. Inom industrin, och allt oftare inom administration och förvaltning, definieras numera enligt Högskoleutredningen kvalitet som alla sammantagna egenskaper hos en produkt som ger dess förmåga att tillfredsställa uttalade eller underförstådda behov SOU 1992:1 s. 158. Grunden för denna formulering är det internationella standardiseringsorganet ISO:s dokument ISO 9000. Andra deñnitioner tillägger att det gäller att tillfredsställa de behov som uttrycks av kunderna. Ellis 1993, s. 2 definierar försöksvis kvalitet följande sätt i en bok som handlar om kvalitetssäkring i universitetsutbildning: Quality refers to the standards that must be met to achieve specified purposes to the satisfaction of customers. Problemet med dessa definitioner när det gäller universitet och högskolor är att begreppen produkt och kund är svåra att överföra till ut-

bildningssektorn. Förespråkare för Total Quality Management se av-

snitt 2.1.3 skulle hävda att om man låter produkten vara utbildningen av studenterna, så är kunderna i första hand studenterna, som också är medproducenter av sina utbildningar. Lärarna är producenter av utbildning föreläsningar, handledning, examination, undervisningsmaterial etc.. I sista hand är även det samhälle som bekostar en stor del av den högre utbildningen kund, som har rätt att ställa krav på att produken terna uppfyller de krav som ställs i förordningar och lagar.

Vi har bl.a. grund av deñnitionssvårigheterna och den för universitetsmiljön främmande terminologin avstått från att närmare utveckla Kapitel 2 denna ansats i det följande. Olika organisationer med anknytning till utbildningsväsendet har i debattskrifter under de senaste åren fört fram sina synpunkter vad de anser utgöra kvalitet i den högre utbildningen. I sina definitioner har de ofta utgått från målen för utbildningarna. Sålunda framhåller IVA 1990, s. 6: Kvalitet i utbildningen kan sägas graden måluppvara av fyllelse. SACO redovisar i en nyligen publicerad skrift Callert 1992 samma inställning. En liknande definition av begreppet kvalitet är den i Storbritannien ofta förekommande ñtness for purpose, dvs. hur väl en verksamhet passar ändamålet för den. Callert framhåller 1992, 7 s. också att det inte är tillräckligt att uppnå de uppställda målen, nämligen i de fall dessa är fel eller för lågt satta. Kvalitet, hävdar han, är ett i grunden normativt begrepp, dvs. när man diskuterar kvalitet måste man först ta ställning till vilka målen skall vara. Först därefter år det fråga en om måluppfyllelse. Inom näringslivet jämställs ibland ett företags eller produkts kvalien tet med anseende reputation, något som också spelar inte oväen sentlig roll för framför allt engelska och amerikanska universitet. Mer eller mindre officiella rankinglistor beträffande lärosäten eller institutioner har betydelse vid rekrytering av studenter. Med den ökande konkurrensen och mångfalden kommer detta fenomen troligen att tilldra sig större intresse även i Sverige. Uppfattningar om vad som är kvalitet varierar alltså. Detta innebär att studenterna inom en utbildning har inställning till exempelvis en undervisningskvalitet, medan lärare har en annan. Yrkesverksamma bedömare av samma utbildning kan ha en tredje, medan statsmakterna kan ha en fjärde. Vidare förändras inställningen till kvalitet över tiden så att t.ex. studenter i början av en utbildning uppfattar den annorlunda än när de är i slutet av samma utbildning eller en tid efter examen.

Beredningens slutsats: Kvalitet är varken en objektivt konstaterbar eller en ofdriinderlig egenskap hos en fireteelse. Kvalitet är ett omdöme om denna företeelse, avgivet intressent vid ett visst tillfälle av en - grundat på en subjektiv bedömning dess värde för honom eller henne. av

2.2.2 Kvalitetsindikatorer som grund för resurstilldelning

Som framgår av avsnitt 2.1.2 har i flera länder olika modeller ovan utarbetats för att påverka kvaliteten i den högre utbildningen. Olika mått används som indikatorer på lokal nivå, där det föreligger samståmen mighet beträffande utgångspunkter och värderingar. I bland annat Storbritannien har ett omfattande arbete ägnats att försöka utarbeta mer generella indikatorer performance indicators. Problem uppstår dock vid användningen av sådana indikatorer på nationell nivå. I följande resonemang försöker vi klargöra anledningen härtill.

Om gör förfrågan till lärare, studenter, yrkesverksamma beman en dömare och centrala beslutsfattare vilka egenskaper de anser kvalita- Kapitel 2 om tivt högtstående grundutbildning har, och vilka av dessa som skulle vara relevanta för dem skulle högst varierande svar. En del egenskaman skulle omnämnas enbart några få, andra skulle förmodligen föreper av komma i många svar. Även på detta sätt skulle kunna identifiera en kärna av egenom man visar på god kvalitet, skulle det uppstå stora svårigheter att skaper som meningsfull jämförelse mellan utbildningar. Det är nämligen göra en inte relevant att ställa samma kvalitetskrav uttryckta i kvantitativa ter- på alla universitet och högskolor, eftersom dessa har olika utbildmer ningsutbud, rekryteringssituation, storlek och förutsättningar i övrigt. En mindre högskola kan knappast ett rättvisande sätt jämföras med ett stort universitet. Förutsättningarna kan också variera betydligt mellan olika utbildningar inom ett universitet. Om man t.ex. skulle enas om att studentertidsanvändning är ett rimligt mått på kvalitet, därigenom att mer nas tid de lägger ner på sina studier desto större är möjligheterna att de uppnår goda resultat, kommer man att finna svårigheter att enas om vad är optimal tidsanvändning. Teknologer och humanister har t.ex. som helt olika förutsättningar när det gäller avvägningen mellan lärarledda studier och självstudier. Vi har mot bakgrund av våra direktiv diskuterat vilka effekter ge- - nationella kvalitetsindikatorer skulle kunna få. Vi illustremensamma, rar här med några exempel. Antag att enighet nås om att en indikator forskningsanknytning är andelen forskarutbildade lärare. Antag vidare att statsmakterna skulle bestämma att samtliga universitet och högskolor skulle öka andelen forskarutbildade lärare med fem procent under en treårsperiod. För den högskola som har 50 procent forskarutbildade lärare skulle detta steg kanske inte vara så stort; för den forskningstäta fackhögskolan, med kanske 90 procent disputerade lärare, skulle detta mål vara svårare att uppnå och det kanske inte ens skulle vara önskvärt, om man t.ex. vill ge möjlighet att föra in lärare med andra erfarenheter. En sådan högskola kan anse att forskningsanknytning visserligen är viktig, men att även andra erfarenheter är av värde när man anställer nya lärare. Dessutom skulle denna fackhögskola kanske vilja ha en mer soñstikerad indikator forskningsanknytning, t.ex. andelen aktiva forskare i grundutbildningen. Antag att enighet nås om att en gemensam indikator kunskapsinhämtning skulle kunna vara resultat för flera lärosäten gemensamma slutprov i vissa ämnen. Sådana ges bl.a. inom medicin samt i några språkämnen språkfärdighetsprov och har utvecklats genom gemensamt arbete frivillig grund. Detta går att genomföra i de fall man är överens om vissa grundläggande mål ifråga om kunskaper och färdigheter. Men inom sådana ämnen där kunskapsutvecklingen inte är gemensam vid de olika lärosätena är detta inte möjligt. Det skulle strida mot det som betraktas som fundamentalt i 1993 års universitets- och högskolere-

form, nämligen idén att grundutbildningen vid varje universitet och högskola skall kunna utvecklas i olika riktningar. Kapitel 2 Antag att enighet nås om att en gemensam indikator jämställdhet skulle vara andelen kvinnliga lektorer vid de olika universiteten och högskolorna och att kravet skulle vara att denna andel skulle öka med 5 procent, i de fall där kvinnor är underrepresenterade bland lektorerna. Förutsättningarna för att kunna möta ett sådant krav varierar väsentligt mellan olika slag av utbildningar. l vissa utbildningar inom vissa högskolor kan det vara svårt att hitta tillräckligt många kvinnor som uppfyller de formella fordringarna för tjänst som universitets-högskolelektor. Vid andra högskolor inom andra utbildningar kan detta helt vara oproblematiskt. Motsvarande resonemang skulle kunna föras för de flesta andra tänkbara indikatorer. Vår slutsats av detta resonemang är därför att det blir svårt, för inatt te säga omöjligt, att utarbeta allmängiltiga och objektiva indikatorer för utbildningar. Det torde därmed också omöjligt utnyttja nationelvara att la, gemensamma kvalitetsindikatorer för statsmakternas resurstilldelning.

Beredningens slutsats: Gemensamma, nationella indikatorer på kvalitet bör inte användas för statsmakternas resurstilldelning.

2.2.3 Andra möjligheter att fördela resurser

Resonemanget ovan innebär inte att det skulle omöjligt förbättvara att ra och utveckla verksamheten inom den högre utbildningen genom en koppling till resurstilldelningen. Snarare betyder det det måste pågå att ett ständigt arbete på alla nivåer inom varje universitet och högskola för att säkra och förbättra utbildningskvaliteten utifrån och förutvars ens sättningar. Det är ledningarnas att kontinuerligt följa och stödja ansvar utarbetandet och genomförandet av kvalitetsutvecklingsprogram för alla delar av lärosåtet. Dessa kan utgå från lokalt anpassade indikaprogram torer ocheller från bedömningar genomförda expertgruppen Med av hjälp av dessa identiñeras brister och svagheter i väsentliga hånseenden. För att komma till rätta härmed kan del fördelas en av resurserna grundval av dessa indikatorer eller bedömningar. Ledningarnas ansvar och olika strategier för den interna resursfördelningen utvecklas närmare i avsnitt 2.3 nedan. Av föregående avsnitt har framgått att vi det inte är praktiskt anser att möjligt att koppla statsmakternas resurstilldelning till kvalitetsindikatorer på ett sätt stimulerar till fruktbar kvalitetsutveckling som en inom universitet och högskolor, vilket vår uppgift enligt direktiven. var En annan väg bör väljas av statsmakterna för att genom resurstilldelningen ge ekonomiska incitament till att denna utveckling kvaliteten sker. av En sådan modell, föreslagits beredningens som av expertgrupp Kvalitetsgruppen, skulle kunna vara att universiteten och högskolorna på grundval av en verksamhets- och problemanalys skulle lämna förslag till

konkretisering och operationalisering av i första hand de delar av högskolelagen som avser grundutbildningen. Därvid borde lärosätena ange Kapitel 2 dels utgångspunkterna för sina förslag, dels de konkreta mål de vill uppnå beträffande utvecklingen av kvaliteten under kommande treårsperiod. Förslagen skulle efter precisering i budgetdialogen genom utbildningsuppdraget fastställas av regering och riksdag. Vid avstämning i slutet av treårsperioden skulle enligt expertgruppens förslag lärosätena behålla resurser i förhållande till hur de nätt de uppsatta målen. En bedömning av arbetet med kvalitet kräver en hög grad av professionell kompetens. Den av Kvalitetsgruppen skisserade modellen skulle förutsätta att sådana bedömningar gjordes inom regeringskansliet. En grundsats i den reform som redan genomförts är dock att bedömningar av kvaliteten på nationell nivå skall ske genom Kanslersämbetets för- Ämbetet har nämligen till uppgift att granska, stödja och stimulera sorg. kvalitetsutvecklingen vid universitet och högskolor. Vi har därför valt en modell enligt vilken den slutliga resurstilldelningen baseras på Kanslersämbetets bedömningar av samtliga universitets och högskolors program för kvalitetsutveckling. Bedömningarna skall avse såväl ambitioner, såsom dessa uttrycks i planer fastställda av styrelsen, som genomförande av dessa. Detta innebär att Kanslersämbetet får i uppgift att avgöra vad som är acceptabelt för sådana kvalitetsutvecklingsprogram. Allt eftersom medvetenheten om dessa frågor ökar vid universiteten och högskolorna är det naturligt att också nivån för vad som bedöms som acceptabelt höjs. Vi har fört ett resonemang om hur dessa bedömningar skall genomföras. Vi har kommit till slutsatsen att bedömningarna huvudsakligen bör utföras av expertgrupper, i likhet med vad som gäller för forskningsråden. Vi har också övervägt alternativet att expertgrupperna skulle ges en helt självständig ställning. Detta skulle emellertid innebära att de skulle karaktären av myndigheter. Vi anser att det vore olämpligt att tillskapa ytterligare myndigheter, varför vi har stannat för att föreslå att de knyts till Kanslersämbetet. Vi återkommer med konkreta förslag i denna fråga i avsnitt 2.4.2.

Beredningens slutsats: Vi anser att statsmakternas resurstilldelning skall kopplas till en bedömning av respektive lärosätes program för kvalitetsutveckling och genomförandet av detta. Dessa bedömningar skall göras av expertgrupper knutna till Kanslersämbetet, som därmed får i uppgift att avgöra vad som skall anses vara acceptabelt.

-I- I‘: llnl

2.3 Universitets- och högskoleledningarnas för

ansvar

kvalitetsutveckling Kapitel 2

Enligt första kapitlet 4 § i högskolelagen skall verksamheten avpassas så att en hög kvalitet nås, såväl i utbildningen som i forskningen och det konstnärliga utvecklingsarbetet. Som framgår av bl.a. propositionen l99293:169 Högre utbildning för ökad kompetens och av Resursberedningens betänkande SOU 1993:3 Ersättning för kvalitet och effektivitet har varje universitet och högskola ett eget ansvar för kvalitet och resultat. Enligt vår uppfattning bör detta medföra att varje universitet och högskola har: tydliga beskrivningar av mål för utbildningen för varje nivå inom systemet, från övergripande mål för hela verksamheten till rimligt detaljerade mål för enskilda kurser system för information, uppföljning och utvärdering på varje nivå in- om lärosätet system som tillvaratar resultaten av uppföljning och utvärdering på olika nivåer och anger lämpligaste vägar för utveckling kvaliteten i av verksamheten Universitets- och högskoleledningarna måste aktivt ta ansvar för kvaliteten och för systemen för att säkra och utveckla denna. Detta är en förutsättning för att alla studenter, lärare och övrig personal skall kun- - na ta sitt ansvar för kvaliteten i verksamheten. Systemen bör vara utformade så att informationen är detaljerad mer på lägre nivåer. Ett antal mått bör kunna användas är dels som gemensamma för samtliga utbildningar inom universitetethögskolan, dels speciñka för olika ämnesområden. Dessa mått bör vara utvalda så att de ett rimligt sätt kan antas svara dels mot statsmakternas mål för verksamheten, dels för de speciella mål som formulerats inom universitetetlhögskolan. Varje universitet och högskola bör sedan fastställa vad som är rimliga resultat inom olika områden och vidta lämpliga åtgärder då de är otillräckliga. Det är vidare rimligt att definiera resultat såsom förbättring över tiden snarare än i absoluta termer. Vi ger i följande tabell exempel pâ mått som också används internationellt som underlag när det gäller bedömning av grundutbildning och som i många fall också betraktas indikatorer på kvalitet. Somliga är som kvantitativa, medan andra är kvalitativa i form av bedömningar utförda av expertgruppen

Tabell Exempel på indikatorer som kan användas som underlag fir bedöm- Kapitel 2 ning av grundutbildning

Färeteelse: Indikator:

Studenternas förkunskaper Lägsta intagningspoäng betygsgenomsnitt totalt och i för utbildningen relevanta ämnen, resultat högskoleprov etc..

Studieinsatser och studieresultat Andel godkända studenter inom en utbildning. Bedömning av studieresultat genom externa examinatorer. Tid som studenterna lägger ner sina studier. Andel studenter som fullföljer hela studiekurser. Andel studenter som går vidare till högre nivåer eller högre studier. Antalet kandidatexamina, antalet magisterexamina.

Forskningsanknytning i Andel lärare som genomgått forskaren utbildning utbildning. Andel undervisande lärare som också engagerar sig i forskning. Andel forskare som också engagerar sig grundutbildningen. i

Lärares pedagogiska skicklighet Andel som genomgått pedagogisk utbildning. Bedömning av pedagogisk skicklighet i samband med olika utvärderingar.

Lärares engagemang i undervis- Andel lärare som deltar i pedagogiska ningens utveckling utvecklingsprojekt, som författar artiklar respektive böcker med pedagogisk inriktning, medverkar i pedagogiska tidskrifter inom sitt ämnesområde. Anslag från Rådet för grundläggande högskoleutbildning. De resurser som en institution lägger ner på förnyelse av undervisningsmetoder och undervisningsmaterial.

Kurser och utbildningsprogram Hur överensstämmer kursernalprogrammen med universitetetshögskolans mål Bedömning t.ex. genom peer review.

Företeelse: indikator: Kapitel 2 Kurser och utbildningsprogram I vilken utsträckning är kursernalproforts. grammen relaterade till aktuell forskning Bedömning t.ex. genom peer review.

Undervisningens genomförande Hur mycket forskning för läav egen rarna in i undervisningen Hur mycket är undervisningen inriktad problemlösning och annan meningsfull studentaktivitet snarare än förmedling av fakta Bedömning genom studentutvärderingar och peer review. Resultat av kursvärderingar under utbildningen och enkäter efter utbildningen. Förekomsten av ett belöningssystem för god undervisning.

Examination Hur mycket är examinationen inriktad problemlösning och djupinlärning snarare än reproduktion av fakta Bedömning genom peer review och kursvärderingar. Hur väl svarar examinationen mot kursens mål Bedömning genom peer review och kursvärderingar.

Utvärdering l hur stor utsträckning förekommer utvärdering av kurser och lärare under och efter varje kurs l hur stor utsträckning förekommer uppföljande utvärderingar viss tid efter studiernas avslutning I vilken utsträckning förekommer bedömning av utvärderingarnas kvalitet genom utomstående experter I hur stor utsträckning utnyttjas resultaten av utvärderingarna till förbättring av undervisningen

Kvalitetsutveckling l vilken mån har institutionen motsv. ett effektivt system för att förbättra kvaliteten lärare, utbildning och fysiska resurser

Företeelse: indikator: Kapitel 2 Studievägledning I vilken mån har institutionen motsv. en fungerande vägledning och rådgivning för studenterna

Internationalisering Andel studenter som deltar i internationella utbytesprogram. Andel lärare som deltar i internationella utbytesprogram. Andel kurser som ges främmande språk. Andel resurser som avsätts för förbättring av lärares språkfärdighet. Andel resurser som avsätts för förbättring av studenternas språkfärdighet.

När det gäller jämställdheten skall universiteten och högskolorna årliupprätta särskilda jämställdhetsplanen Utifrån dessa planer kan ett gen antal indikatorer formuleras. Några exempel anges här.

Jämställdhet Andelen kvinnor respektive män inom olika kategorier av lärare. Andelen kvinnliga respektive manliga studenter inom olika utbildningar. Andelen studieavbrott bland kvinnor respektive män inom olika utbildningar. Andelen avlagda examina bland kvinnor respektive män inom olika utbildningar.

Inom yrkesinriktade akademiska utbildningar är det viktigt att följande tillmäts särskild vikt:

Yrkesrollen Graden av integration mellan teori och praktik bedömd genom peer review. Hur väl svarar utbildningen mot de krav som den framtida yrkesrollen ställer Bedömning genom avnämarundersökningar eller enkäter till f.d. studenter. Kontakt med representanter för avnämarna.

Vi menar att utformningen universitetens och högskolornas interav na resursfördelningssystem bör angelägenhet för varje lärosäte, Kapitel 2 vara en och att det väsentliga är att universitetethögskolan följer sin verkupp samhet i kontinuerlig dialog mellan de olika nivåerna i organisationen. Om ett lärosäte väljer att använda indikatorer för sin interna resursfördelning kan de som anges i tabellen ovan användas inspirationssom källa och utnyttjas på ett antal olika sätt. Vi nedan tre exempel på ger hur detta kan göras. Andra metoder eller kombinationer metoder av som är relevanta för den lokala nivån kan också tänkas. För att internt stimulera arbetet med kvalitetsutveckling kan del en av ett universitets eller en högskolas resurser avsättas för att premiera ansträngningar att uppnå högre kvalitet. Dessa medel kan universiav tetsledningen fördelas bland sådana institutionerenheter gjort särsom skilda insatser för att förbättra sin kvalitet. Universitetethögskolan avsätter viss andel för en av resurserna att med hjälp av ett lämpligt urval av t.ex. de indikatorer redovisas som ovan premiera de institutioner som uppvisat särskilt goda resultat. Vilka indikatorer som används bestäms naturligtvis av varje universitetlhögskola. lnom universiteten kommer troligen olika indikatorer att tillämpas för olika områden. Bland de resultat som premieras bör alltid finnas sådana som pekar på forskningsanknytning, pedagogisk kvalitet och ansträngningar att utvärdera verksamheten. l förekommande fall kan också yrkeslivsanknytning vara en väsentligt faktor. Dessa båda modeller bygger principer belöningar för prestatioom ner i efterhand, och överensstämmer därmed med huvudprinciperna för de redan införda delarna av statsmakternas resurstilldelningssystem enligt vilket universiteten och högskolorna tilldelas medel grundval av genomförda helårsprestationer och det faktiska antalet helårsstudenter. En ytterligare möjlighet när det gäller den interna resursfördelningen universitet och högskolor är att efter en intern verksamhetsanalys i förväg avsätta resurser till stöd för utveckling av kvalitet enligt noga awägda kriterier. Detta tillåter universitetethögskolan att bedriva förändringsarbete ett snabbare och mer systematiskt sätt. Ett sådant förfaringssätt är också användbart för att utveckla och stödja nödvändiga delar av verksamheten som visat sig fungera mindre väl. Detta kan t.ex. gälla obligatoriska kurser med grundläggande ämneskunskaper inom ett utbildningsprogram och riksunika ämnen eller utbildningar. Sammanfattningsvis anser vi att det avgörande för kvaliteten i grundutbildningen är att ledningen bedriver ett systematiskt arbete för att utveckla kvaliteten. I detta ingår bl.a. att prioritera vilka åtgärder som skall vidtas och i vilken ordning.

Beredningens slutsats.- Universitets- och högskoleledningarna måste i enlighet med universitets- och högskolereformens intentioner aktivt ta ansvar för kvaliteten i hela verksamheten och för de interna systemen för att säkra och utveckla denna. Det ankommer likaså på universitets- och högskoleledningarna att finna formerna för detta.

2.4 Statsmakternas ansvar för kvalitetsutveckling

Kapitel 2 2.4.1 Statsmakternas övergripande ansvar

Varje universitet och högskola har ett eget ansvar för att utveckla och bibehålla kvalitet. statsmakterna har emellertid ett totalansvar för kvaliteten i den högre utbildningen. Detta ansvar omfattar såväl stöd och stimulans till alla lärosäten att utveckla sin verksamhet som granskning av detta arbete. Kanslersämbetet har tilldelats viktig roll i båda dessa en hänseenden. Vi har redan i inledningen till detta betänkande avsnitt 1.2 utförligt argumenterat för varför statsmakternas resurstilldelningssystem bör utformas ett sådant sätt att det tydligt framgår för universiteten och högskolorna att det lönar sig att systematiskt arbeta för att höja kvaliteten i grundutbildningen.

2.4.2 Beredningens ñrslag till utformning av kvalitetsdelen i resurstilldelningssystemet

Våra föregående resonemang kan sammanfattas i följande utgångspunkter, vi anser bör gälla vid utformningen av vårt förslag att Kanssom lersämbetet skall för bedömningen av universitetens och högskosvara lornas kvalitetsutvecklingsprogram och genomförandet av dessa: i Kvalitetsdelen resurstilldelningen bör enligt vår uppfattning beav traktas nödvändig investering för utveckling av grundutbildningsom en en. i Resurserna för kvalitetsutveckling bör också vara en integrerad del de totala resurser som anvisas och därmed säkra kvaliteten i verksamav heten. Att utveckla kvaliteten skall vara ett ständigt pågående arbete utgör en naturlig del i universitetens och högskolornas totala verksom samhet och skall inte ses som någonting separat. i Det är universitets- och högskoleledningarnas ansvar att se till att hela verksamheten genomsyras av kvalitetstänkandet. i Samtliga universitet och högskolor bör ges möjlighet att få del av kvalitetsmedel på eller liknande villkor. Detta innebär att de insamma te särskilt skall behöva ansöka om medel för kvalitetsinsatser, utan att deras kvalitetsutvecklingsprogram, ambitioner, ansträngningar och resultat skall bedömas utifrån deras egna förutsättningar. i De kunskaper och erfarenheter rörande kvaliteten vid universitet och högskolor som Kanslersämbetets arbete kommer att ge bör utnyttjas som underlag för den bedömning av programmen för kvalitetsutveckling som skall ligga till grund för resurstilldelningen. Det är däremot inte lämpligt att ämbetet självt fördelar resurserna annat än i mycket begränsad utsträckning, eftersom det skulle innebära att ytterligare en beslutsnivå skulle föras in mellan statsmakterna och lärosätena. Kanslersämbetet bör även i fortsättningen vara organiserat som ett expertorgan.

Ar Därutöver bör inte statsmakterna riksdag och regering ha ett - direkt inflytande på fördelningen kvalitetsdelen Kapitel 2 av av resurserna. Utifrån det nuvarande resurstilldelningssystemet framläggs nedan ett förslag till utformning av kvalitetsdelen.

Anslag som anvisas av riksdagen och beräkning det slutliga anslaget av

Fr.o.m. den 1 juli 1993 anslår riksdagen för ett budgetår i taget ett anslag för grundutbildning till varje universitet och högskola. Detta anslag som är ett maximibelopp består av ett gemensamt takbelopp för stu- - — dentpeng och ersättning för helårsprestationer samt ersättning för eventuella särskilda åtaganden. För varje utbildningsområde eller grupp av utbildningsområden finns en prislapp för studentpeng respektive prestationsersättning. Varje månad betalas en tolftedel anslaget ut till universitetethögav skolan. Efter budgetårets slut gör varje universitet och högskola redoen visning av det faktiska antalet registrerade studenter helårsstudenter

och deras uppnådda helårsprestationer. Denna redovisning ligger till grund för den slutliga anslagsavräkningen, vilken ingår i årsredovisningen. Granskning av redovisningen görs därefter Riksrevisionsverkets av revisorer. Eventuellt icke-utnyttjat takbelopp kan sparas till år under aksenare

tuell treårig planeringsperiod. Återbetalning icke-utnyttjade delar

av av takbeloppet sker därför först vid treårsperiodens slut. Däremot sker inbetalning av ränta för icke-utnyttjat takbelopp efter varje år. Vårt förslag om en kvalitetsdel i resurstilldelningssystemet innebär att anslaget för grundutbildning årligen kan anvisas sätt samma som nu av riksdagen. Anslaget föreslås i fortsättningen förutom eventuell - ersättning för särskilda åtaganden - utgöras av dels ett takbelopp för ersättning för helårsstudenter och helårsprestationer 95 procent av nuvarande nivå för respektive takbelopp, dels ett kvalitetsbelopp 5 procent av nuvarande takbelopp dvs. - exklusive lokalkostnader totalt ca 330 miljoner kronor årligen för hela grundutbildningen. Således måste också prislapparna för studentpengen och prestationsersättningen reduceras motsvarande sätt, t.ex. genom en generell neddragning med fem procent. I det här föreslagna resurstilldelningssy-

stemet, som blir tredelat, kommer därmed i princip lika stora resurser att kunna tilldelas samma verksamhetsvolym i det nuvarande som systemet. Vi har diskuterat tvâ möjligheter beträffande kvalitetsdelen, dvs. kvalitetsbeloppet. Antingen kan det vara ett fast årligen beräknat belopp per lärosäte eller också kan det göras rörligt, dvs. beroende av det slutligt utbetalda ersättningsbeloppet för studentpeng och helårsprestationer.

Det senare alternativet är det mest logiska eftersom det innebär att kvalitetsdelen blir direkt proportionell den verkliga utbildningsvomot lymen, dvs. alltid kommer att utgöra högst fem procent.

Praktiska beräknings- och redovisningsmässiga skål kan emellertid - tala för ett fast kvalitetsbelopp. I detta alternativ kommer beloppet att Kapitel 2 med tidsfördröjning anpassa sig till den verkliga utbildningsvolymen för varje lärosäte, då hänsyn kommer att tas till utfallet vid fastställandet av takbeloppen för kommande treårsperiod. Vi har också fört en diskussion om storleken kvalitetsbeloppet. Utgångspunkten har varit att det skall utgöra en procentuell andel av de resurser som i dag utbetalas till ett lärosäte för studentpeng och ersättning för helårsprestationer. Denna andel bör inte vara så stor att osäkerheten om utfallet äventyrar lärosätets planering av verksamheten, men inte liten att den får försumbar effekt. Vi har bedömt intervallet 3-8 procent som möjligt och har stannat vid att föreslå 5 procent. För budgetåret 199596 föreslår vi 3 procent. Skälet för denna lägre nivå är att erfarenheterna av det nya resurstilldelningssystemet ännu är begränsade, samtidigt som alla lärosätens kvalitetsutvecklingsprogram inte utformats fullt ut. Liksom i de hittills införda delarna av systemet bör en tolftedel av anslaget betalas ut till respektive lärosäte varje månad, dvs. inklusive kvalitetsbeloppet. Hur stor del av detta belopp som universitetethögskolan får behålla avgörs dock först efter den bedömning av programmet för kvalitetsutveckling och genomförandet av detta som Kanslersämbetet föreslås göra jfr p. 2 nedan. Kvalitetsbeloppet ingår i den årliga anslagsavräkningen som därmed kan göras samma sätt som nu. Detaljerna rörande den tekniska utformningen av anslagssystemet bör övervägas ytterligare. Kanslersämbetets bedömning av kvalitetsutvecklingsprogrammet och genomförandet av detta bör liksom hur utbildningsuppdraget i övrigt har fullgjorts vägas in när statsmakterna fattar beslut om lärosätets ut- bildningsuppdrag för kommande treårsperiod.

Kanslersämbetets bedömning av universitetens och högskolornas program för kvalitetsutveckling och genomförandet av dessa

En nödvändig förutsättning för att universiteten och högskolorna ständigt skall kunna förbättra sin kvalitet är att de systematiskt arbetar med kvalitetsutveckling. Vi anser därför att det är detta arbete och inte varje enskild del i verksamheten som bör bedömas och att det är resultatet av dessa bedömningar som bör utgöra grunden för kvalitetsdelen i resurstilldelningen. Vi har fört ett resonemang om huruvida bedömningama bör göras på fakultets-områdesnivå eller universitetshögskolenivå, och har enats om det senare alternativet. Det är nämligen viktigt att universitetethögskolan arbetar på att utveckla hela verksamheten och att resurstilldelningssystemet ger incitament för att arbeta med helheten. Ett sådant synsätt bidrar till att universitetethögskolan på ett mer effektivt sätt kan utveckla sina starka sidor och ge stöd de viktiga delar som behöver förbättras. Det gör det också möjligt för varje lärosäte att göra

jämförelser över tiden, snarare än att enskilda delar av verksamheten jämförs med liknande delar vid andra lärosäten. Kapitel 2 Vid bedömningen bör hänsyn tas dels till fastställda planer för utveckling, dels till uppnådda resultat i förhållande till uppsatta mål och slutligen till varje lärosätes särskilda förutsättningar. De kvalitetsutvecklingsprogram som universitet och högskolor under november 1993 redovisat till Utbildningsdepartementet bör inledningsvis fastställas av respektive lärosäte i samråd med Kanslersämbetet. Detta arbete bör inledas omgående. Vi har i avsnitt 2.2.3 redovisat skälen för varför Kanslersämbetet bör ges uppgiften att bedöma kvalitetsprogrammen och genomförandet av dessa. Ämbetet har enligt sin instruktion till uppgift granska, stödja att och stimulera kvalitetsutvecklingen vid universitet och högkolor. Vi föreslår därför att ämbetet i ett tillägg till sin instruktion får i uppgift - att organisera de bedömningar som skall utgöra underlag för den slutliga beräkningen av kvalitetsbeloppet. Vi anser att statsmakterna inte skall föreskriva i detalj hur Kanslersämbetet skall genomföra bedömningarna. I enlighet med grundtanken för ämbetets verksamhet skall bedömningarna göras av expertgrupper. I detta fall skall experterna vara väl förtrogna med kvalitetsutveckling inom högskoleutbildning. Vidare bör resultat och kunskaper som ämbetet erhållit vid utförandet av sina övriga uppgifter kunna utnyttjas vid den sammanvägda bedömningen av ett lärosätes totala program för kvalitetsutveckling. Det bör således understrykas att uppgiften inte är att bedöma kvaliteten i verksamheten. Vid varje bedömningstillfälle fastställs varje lärosätes aktuella nivå beträffande dess program för kvalitetsutveckling, liksom vad som bör förbättras. På så vis stöds universiteten och högskolorna i sitt arbete att kontinuerligt öka kvaliteten i verksamheten. Det blir också naturligt att nivån för vad som bedöms vara acceptabla program successivt höjs. En bedömning föreslås göras av varje lärosäte en gång per treårsperiod. Denna skall resultera i att Kanslersämbetet avger ett sammanfattande omdöme om respektive universitet och högskola utifrån dess planer och hittills uppnådda resultat när det gäller kvalitetsutvecklingen. De övriga två åren i en treårsperiod föreslås att Kanslersämbetet bara gör stickprovsundersökningar, närmast bara för att förvissa sig att om inget avgörande inträffat som skulle föranleda ett förändrat omdöme. Om så inte är fallet kvarstår således omdömet från den tidigare bedömningen under hela treårsperioden. För att tillse att alla universitet och högskolor hinner bedömen ning av genomförandet av det tidigare fastställda utvecklingsprogrammet innan det föreslagna resurstilldelningssystemet skall börja tillämpas föreslår vi att Kanslersämbetet inleder detta arbete redan under budgetåret 199495. Resterande lärosäten skall sedan bedömas under budgetåret 199596. Detta innebär att samtliga universitet och högskolor kan sitt första omdöme innan budgetåret 199596 gått till ända, dvs. före juni månads utgång 1996.

Den ovan skisserade tidplanen innebär att kvalitetsbeloppet skulle kunna ingå i resurstilldelningssystemet med tre procent fr.o.m. budgetå- Kapitel 2 ret 199596 för att tillämpas fullt ut med fem procent fr.o.m. nästa treårsperiod, dvs. 199697-199899. För att undvika att det går slentrian i tilllämpningen av systemet bör det nu föreslagna systemet utvärderas efter den perioden, dvs. tidigast under budgetåret 19992000. Vi föreslår slutligen att Kanslersämbetet efter avslutad bedömning av respektive kvalitetsprogram och genomförandet av detta avger ett utlåtande, som avslutas med exempelvis ett av följande fem sammanfattande omdömen: k Väl utvecklat i Acceptabelt i Inte helt acceptabelt k Outvecklat k Ej acceptabelt Remissinstanserna bör särskilt uppmanas att lämna synpunkter på utformningen av bedömningsskalan och tillämpningen denna enligt av 3 nedan.

Beräkning av det slutliga kvalitetsbeloppet

Utifrån Kanslersämbetets sammanfattande omdöme får respektive lärosäte självt varje år beräkna hur stor del av kvalitetsbeloppet det slutligt kan tillgodoräkna sig. En tillämpning av bedömningsskalan skulle kunna göras enligt följande. i: lärosäte vars program erhållit omdömena Väl utvecklat eller Acceptabelt får behålla hela beloppet. i lärosäte vars program erhållit omdömet Inte helt acceptabelt får behålla 60 procent av beloppet. i: Lärosäte vars program erhållit omdömet Outvecklat behåller endast 20 procent av beloppet. i lärosäte vars program bedömts som Ej acceptabelt får inte behålla någon del av kvalitetsbeloppet.

Användningen av tillgodoräknade kvalitetsbelopp

I motsats till vad som gäller beträffande takbeloppen bör det enligt vår mening inte vara möjligt för universiteten och högskolorna det att spara utrymme som eventuellt inte kunnat tillgodoräknas av kvalitetsbeloppet. Detta icke-utnyttjade utrymme skall efter anslagsavräkningen överföras till Kanslersämbetets disposition. Ämbetet får sedan fördela dessa medel till de universitet och högskolor som har utarbetat planer för projekt för stöd ocheller utveckling, dvs. sådana investeringar är särskilt angelägna. Denna ordning kräsom ver i likhet med vad som gäller för de ickeutnyttjade takutrymmena - ett bemyndigande från riksdagen till regeringen. Regeringen bör sedan i

de årliga regleringsbreven utfärda bestämmelser det beskrivna om ovan förfarandet. Kapitel 2 Vi bedömer att 10-15 miljoner kronor bör vara tillräckligt för att finansiera de ökade kostnader som bedömningsarbetet medför för Kanslersämbetet. Vi anser att det bör vara möjligt att finansiera detta inom ramen för de totala resurser som finns till förfogande för högre utbildning och forskning.

Beredningens förslag: statsmakterna har ett ansvar för kvaliteten i det svenska universitets- och högskolesystemet. Ett sätt att ta detta ansvar är utformningen av statsmakternas resurstilldelningssystem, kvantitativars va delar i form av studentpeng och ersättning för prestationer, i enlighet med riksdagens principbeslut, skall kompletteras med en del skall som främja kvaliteten, ett kvalitetsbelopp. Vi föreslår att resurstilldelningen i detta avseende baseras på been dömning av respektive lärosätes program för kvalitetsutveckling och genomförandet av detta. Ansvaret för denna bedömning föreslås åligga Kanslersämbetet, som får i uppdrag att göra en rullande bedömning av samtliga universitet och högskolor. Under varje treårsperiod skall been dömning göras av varje lärosäte. De övriga två åren görs endast stickprovsmässiga undersökningar. Fr.o.m. treårsperioden 199697-199899 föreslår vi att fem procent av de totala resurserna för grundutbildning avsätts för kvalitetsdelen av resurstilldelningssystemet. För budgetåret 199596 föreslås tre procent. Skälet för den lägre nivån är att erfarenheterna det resurstilldelav nya ningssystemet ännu är begränsade, samtidigt som alla lärosätens kvalitetsutvecklingsprogram inte utformats fullt ut. Kvalitetsbeloppet föreslås ingå i det anslagsbelopp som betalas ut varje månad i förskott. Varje universitet och högskola får behålla de utbetalda medlen i förhållande till hur programmet för kvalitetsutveckling och dess genomförande bedömts. De delar av kvalitetsbeloppet som lärosätet inte får tillgodogöra sig inbetalas årligen till Kanslersämbetet. Dessa medel får sedan fördelas till angelägna utvecklings- respektive stödprojekt.

2.5 Referenser och övrig använd litteratur

Bauer, M. 19923, Quality Assurance in a European Perspective. Föredrag om kvalitet i den högre utbildningen vid Kungliga Vetenskapsakademiens och Högskolans Grundutbildningsråds gemensamma symposium 26 oktober 1992.

Bauer, M. 1992b, Erfarenheter av utveckling och användning Perav formance Indicators för högre utbildning och forskning i några OECDländer, i Uppsatser om möjliga kvalitetsindikatorer för grundläggande högskoleutbildning. Diskussionsunderlag till Resursberedningens seminarium 2 december 1992.

Callert, R. 1992, Kvalitet i akademisk grundutbildning. Sveriges Akademikers Centralorganisation. Kapitel 2

Carr, D. Littman, 1991, Excellence in Government. Total Quality Management in the I990’s. Coopers Lybrand. —

Eliasson, K. 1993, Prestationsrelaterad resurstilldelning i högre utbildning: Erfarenheter från Förenta Staterna. Reserapport utarbetad inom Utbildningsdepartementet stencil.

Ellis, R red. 1993, Quality Assurance for University Teaching. Buckingham: The Open University Press.

Higher Education News juni 1993.

Högskoleutredningen 1992, Frihet, Ansvar, Kompetens. Grundutbildningens villkor i högskolan. SOU 1992:1.

IVA 1990, Civilingenjörsutbildningens kvalitet. Ingenjörsvetenskapsakademien.

Linke, RD., 1992, Some principles for application of performance indicators in higher education. Higher Education Management, Vol 4 l No.

Regeringens proposition 199293:169, Högre utbildning för ökad kompetens.

Sizer, J., Spee, A. and Bormans, R. 1992, The röle of performance indicators in higher education. Higher Education 24, 1992.

Spanbauer, 1991, Federal Quality Institutes. A Quality System for Education. Fox Valley Technical College: ASOC Press.

Utbildningsdepartementet 1993, Ersättning för kvalitet och effektivitet. Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för grundläggande högskoleutbildning. Delbetänkande av Resursberedningen. SOU 1993:3.

3 Resultat- och aktivitetsrelaterad

Kapitel 3

resurstilldelning till forskning och forskarutbildning

3.1 Bakgrund

För universitet och högskolor infördes den 1 juli 1993 stora förändringar, bl.a. började en ny högskolelag och en ny förordning att gälla. För fakulteternas del återstår att se över principerna för statsmakternas resurstilldelning. Forskning är ett centralt och politiskt prioriterat område. Regering och riksdag fattar de övergripande besluten avseende resursfördelningen mellan olika forskningsområden. Dessa beslut omfattar också resursfördelningen mellan de olika fakultetsområdena. Viktiga politiska beslut år likaså resursfördelningen mellan universitet och högskolor belägna i olika delar av landet. Vårt förslag utgår från att dessa övergripande beslut även fortsättningsvis skall fattas av statsmakterna. Medel för forskning och forskarutbildning anvisas fakultetsvis under ett anslag till vart och ett av universiteten och högskolorna som hör till Utbildningdepartementets område och till vilka fakulteter är knutna. Fakultetsområdena är för närvarande följande: humaniora, teologi, juridik, samhällsvetenskap, medicin, odontologi, farmaci, naturvetenskap, teknik och temaorienterad forskning. Sammanlagt anvisas för budgetåret 199394 ca 4,2 miljarder kronor under fakultetsanslagen. Fakultetsanslagen utgör ungefär 40 procent av de totalt tillgängliga resurserna för forskning och forskarutbildning vid universitet och högskolor. Andelen har minskat under en lång följd av år för att möjligen ha ökat något under 1990-talet. Hur stor andelen år beror inte i någon större utsträckning på förändringar av fakultetsanslagens storlek utan på variationer beträffande anslagen från externa finansiärer, såsom anslag från forskningsråd, sektorsforskningsanslag och anslag från näringslivet. Sådana anslag har ökat i sådan utsträckning att fakultetsanslagen, som tidigare utgjorde den absolut övervägande delen anslagen, således av numera utgör mindre än hälften.

Tabell 2. Anslag till forskning mili.kr, 199192 för fakultetsområdena

exkl. lokalkostnader Kapitel 3

Övriga Övriga

Anslag statliga svenska Summa Fakultets- från forsk- anslag forsknings- Fakultet anslag forsknings- ningsan- anslag

Från fakultetsanslagen finansieras professurer, lektorers arbete inom forskning, forskarassistenttjänster, studieñnansiering inom forskarutbildningen och andra kostnader inom forskarutbildningen, teknisk och administrativ personal, materiel och viss utrustning samt forskningens och forskarutbildningens andel av vissa gemensamma kostnader inom universitet och högskolor t.ex. förvaltning och bibliotek. De nuvarande anslagen är resultatet av en lång följd av forskningspolitiska beslut. Inte annat än översiktligt har dessa inneburit samlad en bedömning av resurserna i relation till uppnådda resultat och faktisk aktivitet inom de olika fakulteterna.

3.2 Tänkbara resultat- och aktivitetsmått

3.2.1 Utgångspunkter

Den huvudsakliga verksamheten vid universitet och högskolor utgörs av utbildning och forskning. Vi anser det vara möjligt att med en genomtänkt incitamentsstruktur i resurstilldelningssystemet för forskning och forskarutbildning öka effektiviteten, höja kvaliteten och optimera resursanvändningen. Därutöver bör incitament skapas för att i högre grad uppfylla övriga mål som finns angivna i högskolelagen. Dessa mål, som anges i första kapitlet, är: Kvalitet och effektivitet i forskning 4 § Kvalitet och effektivitet i forskarutbildning 4 § Forskningsinformation och teknikspridning 2 §

I denna tabell anges utnyttjade medel. Resursberedningens förslag dock avser beviljade medel.

Jämställdhet mellan kvinnor och män 5 § Internationalisering och internationell förståelse 5 § Kapitel 3

Vår utgångspunkt har varit att ett resultat- och aktivitetsrelaterat resurstilldelningssystem måste vara rimligt enkelt att tillämpa. Detta innebär att det bör bygga så entydiga mätuppgifter som möjligt och att uppgiftsinsamlandet i sig inte skall vara förenat med stora extrakostnader. I möjligaste mån bör nyckeltalindikatorer bygga beñntlig statistik eller sådan ny statistik som är enkel att ta fram. Att hitta mätparametrar och mätmetoder som på ett tillräckligt bra sätt speglar verksamhetsmålen har därför varit en viktig del av vårt arbete med dessa frågor. Det är också viktigt att systemet är lättförståeligt så att de berörda själva kan förutse resultaten i anslaçtermer. Planerade åtgärder vid en fakultet måste kunna diskuteras i termer av förväntade ökningar eller minskningar av anslagen. Samtidigt måste resurserna fördelas efter kriterier som upplevs som rimliga och rättvisa. Uppfattas systemet som felaktigt torde det mesta av fördelarna med incitamentsstrukturen förlorade. Det föreligger inte några krav på absoluta mått utan det räcker med parametrar som beskriver relativa skillnader. Tänkbara parametrar bör direkt mäta uppnådda resultat eller aktivitet t.ex. publicering, examination o.dyl. - men kan också beskriva ett positivt tillstånd. Forskarrörlighet och förtroendeuppdrag kan vara exempel det senare. I det följande diskuterar vi för- och nackdelar med olika tänkbara parametrar. Slutligen måste risken för att olika parametrar speglar samma sak hanteras på ett sätt som gör att de inte förstärker varandra.

3.2.2 Forskning och kvalitet

Publikationer

Skriftligt redovisad forskning i olika publikationer utgör ett potentiellt bra mått forskningsaktivitet och kvalitet. Inom de flesta fakulteter redovisas forskningen i internationella tidskrifter där innehållet bedöms av andra forskare s.k. refereeförfarande. En bedömning baserad på internationell publicering innebär att forskningen bedöms av en stor grupp forskare och relateras till internationell forskning. Antalet publikationer och var de publiceras torde i teorin vara det bästa kvalitetsmåttet på forskning inom medicinsk, odontologisk, farmaceutisk, matematisk-naturvetenskaplig, teknisk samt delar av samhällsvetenskaplig fakultet och temaforskningen. Även för juridisk, humanistisk och teologisk fakultet bör publikationer vara ett gott mått, men här är bedömningssystemet inte lika utvecklat. För att kunna använda publikationer som ett kvalitetsmått måste en tydlig kvalitetsviktning ske. En sådan kan utföras medelst s.k. impact-

analys. Artiklarna vägs i förhållande till hur ofta tidskriften citerats. Universitetens och högskolornas ämnesstruktur skiljer sig emellertid Kapitel 3 och olika ämnesområden har olika publiceringstraditioner. Jämförelser mellan universitet och högskolor försvåras därigenom. Parametern vetenskaplig publicering brister emellertid framför allt i enkelhet. Den bör därför för närvarande inte ingå i ett aktivitetsbaserat system. Värdet av att utnyttja de synnerligen omfattande kvalitetetsbedömningssystem som tidskriftspublikationer utgör, gör dock att den fortsatta metodutvecklingen inom området bör följas.

Externa anslag

Externa anslag utgör ett mått forskningsaktivitet. Sådana anslag fördelas antingen utifrån rent vetenskapliga kriterier eller med större eller mindre inslag av andra bedömningsgrunder. Den vetenskapliga prövning som kännetecknar forskningsrådens anslagsfördelning innebär en garanti för god vetenskaplig kvalitet. Anslag som fördelas efter liknande kriterier, vilket innefattar anslag från såväl vissa stiftelser som vissa sektorsorgan, bör därför kunna användas som underlag vid fördelning av fakultetsanslag. Det är också ett enkelt mått som med framgång använts i de fördelningssystem som tillämpats inom flera fakulteter vid åtskilliga universitet och högskolor under relativt lång tid. Ett problem är att många forskningsfonder har en snäv inriktning. De fakulteter, vilkas ämnesstruktur eller geografiska lokalisering passar fondernas begränsningar, har därigenom ett försteg. I de allra flesta fall torde dessa inte ha någon större betydelse. Anslag från fonder med uttalat geografisk begränsning bör dock inte ingå i ett mått forskningsaktivitet. Anslag till dyrbar utrustning överstigande 2 miljoner kronor bör inte heller ingå i underlaget, eftersom deras storlek beror mer kostnaden för den utrustning som är nödvändig än den visade aktiviteten. S.k. big science skulle annars gynnas otillbörligt.

Utländska gästforskare

Antalet utländska gästforskare torde utgöra ett gott kriterium på en fakultets internationella renommé och kvalitet. Ett incitament för att öka antalet gästforskare skulle dessutom väl överensstämma med de mål för internationalisering som gäller för samtliga universitet och högskolor. Statistiska centralbyrån SCB har försökt mäta antalet gästforskare utifrån Arbetsmarknadsstyrelsens AMS uppehålls- och arbetstillstånd år 1989. Uppgifterna har emellertid utsatts för hård kritik. Sannolikt måste uppgifter om antalet gästforskare samlas in i särskild ordning om de skall kunna användas som parameter i ett resultat- och aktivitetsrelaterat resurstilldelningssystem. När sådana uppgifter finns tillgängliga anser vi att det kan vara rimligt att ta med denna parameter vid beräkningen av anslagen.

Kriterierna på gästforskare bör enligt vår mening minst postdokvara tornivå. Samtidigt bör besöket ha viss varaktighet. Ett problem i Kapitel 3 en sammanhanget torde vara att det oftast saknas rutiner för att dokumentera dessa gästforskares vistelse respektive institution. Vi anser att det vore värdefullt om berörda universitet och högskolor i samband med remissbehandlingen av detta betänkande särskilt kunde kommentera möjligheterna att fram tillförlitliga uppgifter beträffande utländska gästforskare.

Utmärkelser och uppdrag

Utmärkelser och uppdrag i vetenskapssamhället är i många fall tecken på hög kvalitet i forskningen. Det är dock mycket svårt att värdera olika utmärkelser sinsemellan och de baseras dessutom ofta på forskning som genomförts en ganska lång tid före själva utdelandet. I ett nationellt system torde inte dessa parametrar vara lämpliga att använda.

Forskarrörlighet

Rörligheten bland forskarna är exempel parameter mäter en som ett eftersträvansvärt tillstånd och inte faktisk produktion. I Sverige anses allmänt att forskarnas rörlighet är för liten. I alltför hög utsträckning stannar nyblivna doktorer sin institution och genomför hela sin forskarkarriär där. Ett ekonomiskt incitament till att anställa forskare från andra fakulteter och att stimulera sina egna till att söka sig till forsnya kargrupper vore därför positivt för svensk forskning. Rörligheten är relativt lätt att mäta utifrån statistiken över statsanställda, denna men återspeglar inte direkt aktivitet och kvalitet i fakultetens verksamhet, varför den inte är lämplig att använda kriterium för statsmakternas som resurstilldelning.

3.2.3 Forskarutbildning

Kvalitetskontrollen av examination i forskarutbildningen är väl utvecklad vad gäller innehåll och former och skall i princip likvärdig vara över landet. Därför utgör antalet examinerade i forskarutbildningen ett bra mått på utbildningens effektivitet. Måttet är enkelt och starkt ger ett incitament för att öka antalet forskarutbildade. Det vore möjligt att införa ett beräkningssått för forskarutbildningen som baseras på både examination och antalet registrerade i forskarutbildningen. Det allt överskuggande problemet i forskarutbildningen är emellertid låg examinationsfrekvens, varför incitament bör till ges att öka denna och inte till att anta så många som möjligt till forskarutbildning. Resurstilldelningen bör således enligt vår mening relateras till an-

talet examinerade, varvid det är realistiskt att vikta licentiatexamen som hälften av doktorsexamen. Kapitel 3 En annan möjlighet vore att samma sätt som i grundutbildningen, anslå en summa pengar för varje examen prestation i forskarutbildningen. Kurser och avhandlingsarbete skiljer sig dock mycket kraftigt mellan fakulteter och ämnen, varför det skulle vara svårt att åstadkomma en rättvisande och konkurrensneutral prissättning. Ett system med styckkostnader i kombination med andra aktivitetsparametrar skulle enligt vår uppfattning bli komplicerat och svåröverskådligt.

3.2.4 Forskningsinformation, teknikspridning och kontakt med näringslivet

Hur väl fakulteterna löser högskolans s.k. tredje uppgift, dvs. att sprida sin kunskaper till övriga samhället, skulle kunna utgöra grund för fakultetsanslagens fördelning. Ett antal olika parametrar är möjliga att mäta och att använda. Antal patent, storlek och antal forskningsbolag, projekt i samarbete med näringslivet, populärvetenskaplig produktion, deltagande i samhällsdebatten, deltagande i allmänsamhälleliga organ, särskild informationsverksamhet och vetenskapsjournalistik är exempel möjliga parametrar. Frånsett fallet patent finns dock inga färdiga lösningar hur statistik skulle samlas in och bearbetas. Om samhällets krav på universitetens och högskolornas utåtriktade verksamhet skulle öka kraftigt, skulle dock någon eller några av dessa aktiviteter kunna utgöra grund för ekonomiska incitament. Vad gäller patent och forskningssamarbete med näringslivet anser vi att regeringen i 1993 års forskningsproposition anvisat tillräckligt starka incitament. En ytterligare styrning över fakultetsanslagen bedömer vi därför inte vara nödvändig.

3.2.5 Jämställdhet

Ett av högskolelagens mål är ökad jämställdhet mellan könen 1 kap. 5 §. En ökad andel kvinnor i forskningen torde dessutom ha rent kvaen litetshöjande effekt genom att hittills outnyttjade begåvningsresurser tas bättre till vara. I den senaste forskningspropositionen finns ett tiopunktsprogram för ökad jämställdhet där de ekonomiska resurserna framför allt lägg på jämställdhetsarbete och på kvinnor inom forskarutbildningen. Utifrån regeringens och riksdagens tydliga markering för ökad jämställdhet, högskolelagens formulering och den förväntade kvalitetshöjande effekten forskningen är det rimligt att låta fakultetsanslagen påverkas av parametrar kopplade till jämställdheten. Tjånstetillsättningar och antagning till forskarutbildning skall enligt vår uppfattning endast ske på grundval av de sökandes meriter och lämplighet. Att ge ett ekonomiskt incitament till fakulteterna att använ-

da sina så att fler kvinnor utexamineras innebär dock inte nåresurser kvotering tjänstetillsättningarna och ingen egentlig påverkan Kapitel 3 gon av tjänsteförslagsnämnder och institutioner. Fakulteterna kan däremot geaktiv rekryteringspolitik samt ett ökat stöd under utbildningen nom en och i karriärutvecklingen öka antalet kompetenta kvinnor som ges möjlighet att fullfölja sin forskarutbildning. För detta bör statsmakterna enligt vår uppfattning ge fakulteterna ett ekonomiskt incitament.

3.2.6 Internationalisering

Utnyttjandet av antalet utländska gästforskare som parameter har berörts Det finns emellertid andra tänkbara sätt att mäta internatioovan. nella kontakter. Sampublicering med utländska forskare, anslag från internationella och utländska organ samt transnationella projekt är möjliparametrar. Antalet gästforskare torde dock enligt vår uppfattning vaga den bästa parametern, möjligen i kombination med utländska anslag. ra

3.3 Beredningens förslag

Ett resultat- och aktivitetsbaserat system för tilldelning av resurser till fakulteterna bör enligt vår uppfattning helst innehålla parametrar som beskriver fakulteternas båda huvudverksamheter, dvs. forskning och forskarutbildning. Examination i forskarutbildning är därför en självklar parameter och till denna bör läggas andelen vetenskapligt kvalitetsbedömda anslag från externa finansiärer. Vår bedömning är vidare att en särskild viktning för examination av doktorander från underrepresenterat kön skulle förbättra rekryteringen av begåvade forskare. Utifrån denna bedömning utvecklar vi vårt förslag närmare i det följande.

3.3.1 Andelen av fakultetsanslaget

Fakultetsanslagen utgör riksdagens främsta medel för att styra forskningen vad avser regional fördelning, forskningsinriktning, prioritering av särskilda satsningar osv. Vi har utgått från att resurstilldelningen till vart och ett fakultetsområdena alltfort skall vara en fråga för statsmakterav övergripande bedömning. Även de uppenbara svårigheterna att jimnas föra prestationer mellan skilda fakultetsområden talar för att ett resultat- och aktivitetsbaserat resurstilldelningssystem endast bör avse fördelningen mellan fakulteterna inom ett och samma fakultetsområde. Självfallet måste statsmakterna även i fortsättningen ha möjlighet att prioritera fakulteter och att fördela medel utifrån andra grunder än dem som ett resultat- och aktivitetsrelaterat system bygger på. Vissa fakulteter kan behöva stödjas särskilt i ett uppbyggnadsskede eller i de fall andra faktorer medför en förhållandevis lägre aktivitet.

Den andel av anslagen som resultat- och aktivitetsrelateras bör vara så stor att incitamenten i systemet får ett tydligt genomslag men samti- Kapitel 3 digt ge statsmakterna ett tillräckligt utrymme för andra bedömningar. Fakultetsgruppen gjorde bedömningen att 30 procent i vissa fall 25 procent av fakultetsanslagen borde relateras till resultat- och aktivitets- mått. Gruppen framhöll också att ett sådant system kontinuerligt måste följas upp och förändras, både med avseende ingående parametrar och den andel av anslagen som borde ingå i systemet. Beredningen avstår för sin del från att ta definitiv ställning till vilken andel som är den lämpliga. Denna fråga bör i stället belysas av berörda universitet och högskolor i remissen av detta betänkande.

3.3.2 Lämpliga resultat- och aktivitetsmått

Det finns ingen fast norm för hur stor andel av fakultetsanslaget, som används till forskarutbildning. Öronmärkta anslag till studiestöd utgör i medeltal 20 procent av fakultetsanslaget och därtill kommer kostnader för handledning, kurser, material osv. Examina i forskarutbildningen är starkt relaterade till fakultetsansla-

gets storlek Jfr UHÃ-rapport 1992:9, vilket talar for att modell

samma kan användas inom samtliga fakultetsområden. Examinationen i forskarutbildningen samvarierar i hög grad även med andra anslag än fakultetsanslagen. Regressionsanalyser som Fakultetsgruppen genomfört visar entydigt att mängden vetenskapligt prövade externa anslag signifikant samvarierar med andelen examinerade. För vissa fakultetsområden föreligger en signifikant samvariation även med övriga externa anslag. Samvariationen innebär inte säkert att det finns ett orsakssamband den kan t.ex. till stor del bero på att en god forsk- ningsmiljö genererar både vetenskapligt prövade externa anslag och god examination i forskarutbildningen. Beredningens expertgrupp har prövat att införa korrigeringar för externa anslag och konstaterat att effekten blir liten i absoluta tal. Vår bedömning är därför att det inte finns tillräckligt starka skäl för att komplicera beräkningsmodellen med korrigeringar för de totala anslagen. För att inte hindra att universiteten och högskolorna uppmuntrar doktorander att avsluta sin forskarutbildning utomlands föreslår vi att sådana forskarexamina som avlagts vid ett utländskt universitet också får räknas in i de fall utbildningen har finansierats av den svenska fakulteten.

3.3.3 Olika vikter för examination

Andelen kvinnliga doktorer har ökat kontinuerligt under flera decennier, men ligger fortfarande endast på knappt 30 procent totalt. Det finns således skäl att stimulera antagning, utbildning och examination av kvinnliga doktorander, vilket enklast kan ske genom att låta exami-

nerade kvinnor väga tyngre än män vid anslagsfördelningen. Vi har valt att använda vikten 1,25 för examinerade doktorer av underrepresenterat Kapitel 3 kön. Expertgruppen föreslog för sin del vikten men enligt beredningens uppfattning skulle detta ge en orimligt stor skillnad mellan könen. Vi menar att fakulteterna med den förordade vikten 1,25 får ett tillräckligt tydligt incitament att verka för bättre jämställdhet. Licentiater av underrepresenterat kön bör ges vikten 0,625, medan licentiater av icke-underrepresenterat kön bör ges vikten 0,5. Doktorer som redan tagit ut en licentiatexamen bör ges vikten 0,625 respektive 0,5.

3.3.4 Vetenskapligt prövade externa anslag

För att använda vetenskapligt prövade externa anslag som ett mått forskningsaktivitet och kvalitet krävs en definition av vad som är vetenskapligt prövade externa anslag. Detta förutsätter att varje extern finansiär bedöms med avseende på vilka procedurer och kriterier man använder för att fördela anslagen. Enligt vår uppfattning bör Kanslersämbetet för bedömningen svara av vilka externa forskningsanslag som skall anses vara fördelade efter främst inomvetenskapliga kriterier. Det kan vara olämpligt att fördela en större andel än 10 procent av fakultetsanslagen på detta sätt eftersom det riskerar att påverka dem som fördelar externa medel att ta hänsyn till den förstärkningseffekt som uppstår. Vi gör bedömningen att 10 procent i flertalet fall inte bör innebära någon risk för sådan påverkan, men vid fakulteter där rådsanslagen utgör en liten del av anslagen teologi, juridik och odontologi kan effekten på fakultetsanslaget bli lika stor som storleken beviljade rådsmedel. Förstärkningseffekten blir för dessa för stor, varför dessa fakultetsomräden endast bör ha 5 procent av fakultetsanslagen relaterade till andelen vetenskapligt prövade externa anslag. I den mån denna andelen skulle öka för dessa fakultetsområden bör procentsiffran omprövas. Möjligheten att relatera en viss del av anslagen till ett mått på internationalisering, t.ex. antalet utländska gästforskare bör närmare övervägas.

3.3.5 Beräkning av andelen examina respektive externa anslag

Vi föreslår att andelen examination beräknas genom att examinationen

beräknad enligt ovan under de fyra senaste åren för hela fa-

summeras kultetsområdet samt för varje enskild fakultet. Fakulteternas andel fås genom att dividera den egna examinationen med fakultetsområdets. Andelen vetenskapligt prövade externa anslag beräknas motsvarande sätt sedan anslagen för de fyra åren räknats om i fast penningvärde. Små fakulteter examinerar relativt personer, varför andelen examinerade varierar avsevärt mellan olika år. Även forskningsanslag varierar mellan åren. Analyser av historiska data har dock visat att ett flytande

medelvärde omfattande fyra år den nominella tiden för forskarutbildning räcker väl för att utjämna tillfälliga variationer. Kapitel 3

3.3.6 Särskilda frågor

Ensamma fakulteter

Av de studerade fakultetsområdena finns två tema och farmaci endast vid ett universitet. För dessa områden går det således inte att omfördela anslagen mellan olika lärosäten. Ett resultat- och aktivitetsbaserat system där respektive fakultets andel av fakultetsområdets totala anslag beror av resultaten och aktiviteterna är därför inte möjligt. Det är emellertid möjligt att bedöma dessa fakulteters resultat och aktiviteter genom att jämföra dem med något annat fakultetsområde. Farmaceutisk fakultet kan jämföras med matematisk-naturvetenskaplig medan Temaforskningen kan jämföras med samhällsvetenskap, humaniora och naturvetenskap. Det vore rimligt att regeringen baserar sina bedömningar för dessa fakulteter på den här föreslagna beräkningsmodellen för att garantera en positiv incitamentsstruktur även tör dessa fakulteter. Även fakulteterna vid Sveriges lantbruksuniversitet skulle kunna bedömas utifrån likartade kriterier.

Särskilda satsningar

Särskilda satsningar ett visst lärosäte medför att fakultetsanslaget ökar utan att examination och vetenskapligt prövade externa anslag för den skull ökar i samma utsträckning. Sådana satsningar bör, för att ha möjlighet att effekt, undantas från systemet under en rimlig tidsperiod. Enligt vår uppfattning bör sex år vara en tillräcklig tid för att nya verksamheter skall fås att fungera lika bra som etablerade.

3.3.7 Spärregler

Den föreslagna modellen ger, enligt utförda beräkningar, en resurstilldelning utan alltför tvära kast men det kan ändå finnas anledning att begränsa möjligheterna till stora variationer. Begränsning bör inte ske genom kompensering inom den del av fakultetsanslagen som inte är resultat- och aktivitetsrelaterad. Det skulle ta bort automatiken och därmed väsentligen incitamentsstrukturen. I stället bör systemet innehålla spärrar för dels kortsiktiga förändringar, maximalt 5 procents minskning mellan två budgetår, dels mer långsiktigt genom att maximera minskningen till 10 procent för de treåriga planeringsperioderna. Om spärregeln utlöses innebär detta att mindre resurser kan omfördelas till övriga.

3.3.8 Genomförande

Kapitel 3 Vi föreslår att systemet införs för samtliga fakulteter från och med budgetåret 199596. Efter remissynpunkter från universitet och högskolor samt anslagsgivare bör regeringen förelägga riksdagen ett förslag om resultat- och aktivitetsbaserad resurstilldelning till fakulteterna för beslut under våren 1994. Detta beslut kan sedan ligga till grund för universitetens och högskolornas anslagsframställningar för budgetåret 199596, varelevanta resultat från tidigare verksamhetsår bör redovisas. Kanslersämbetet måste dessförinnan ha analyserat vilka anslagsgivare som uppfyller kriterierna att fördela anslagen efter vetenskaplig prövning.

3.3.9 Uppföljning och utvärdering

Vi föreslår att universitetskanslern får i uppdrag kontinuerligt att följa det föreslagna resurstilldelningssystemet for fakulteterna. En mer genomgripande utvärdering systemet bör ske efter omkring fem år. av

3.3.l0 Sammanfattning

Beredningens förslag: Minst 30 procent i vissa fall 25 procent fa- - - av kultetsanslagen skall enligt vår uppfattning resultat- och aktivitetsrelate-

ras. Minst 20 procent av de totala resurserna för ett fakultetsområde skall fördelas bland berörda fakulteter i proportion till examinationen i forskarutbildningen och 10 procent i vissa fall 5 procent i förhållande - - till mängd vetenskapligt prövade externa anslag. Examinationen beräknas så att doktorer från underrepresenterat kön det kön vars andel av examinationen är 40 procent eller lägre ges vikten 1,25, medan doktorer icke-underrepresenterat kön vikten av ges Licentiater av underrepresenterat kön vikten 0,625, medan licentiages ter av icke-underrepresenterat kön ges vikten 0,5. Doktorer redan som tagit ut en licentiatexamen ges vikten 0,625 respektive 0,5. 10 eller 5 procent av fakultetsanslagen relateras till mängd erhållna vetenskapligt prövade externa anslag. Andelen examination beräknas att examinationen beräknad genom enligt ovan under de fyra senaste åren summeras för hela fakultetsområdet samt för varje enskild fakultet. Fakulteternas fås andel genom att dividera den egna examinationen med fakultetsområdets. Andelen vetenskapligt prövade externa anslag beräknas på motsvarande sätt sedan anslagen för de fyra åren räknats i fast penningvärde. om En spärregel föreslås garantera att medlen med anledning det aktiav vitetsrelaterade budgetsystemet minskar högst 5 två på procent mellan varandra följande budgetår och högst 10 procent under treårsperiod. en Underlag för beräkning anslagen bör redovisas respektive uniav av versitet och högskola i de årliga resultatredovisningarna. Efter riksdags-

behandling detta förslag bör således komplettering av den av reav en geringen i oktober 1993 beslutade förordningen redovisning av stu- Kapitel 3 om dier m.m. göras i detta avseeende. resurstilldelningssystemet för forskning och forskarutbildning Det nya föreslås införas fr.o.m. budgetåret 199596. Kanslersämbetet föreslås få i uppdrag att svara för uppföljning och utvärdering resurstilldelningssystemet för fakulteterna samt fir av det nya bedömningen vilka finansiärer som kan anses fördela anslag efter veav tenskaplig prövning.

3.4 Räkneexempel

Som bilaga 2 till detta betänkande redovisas ett räkneexempel där fakultetsanslagen för budgetåret 199293 fördelats utifrån det nu föreslagna prestations- och aktivitetsrelaterade resurstilldelningssystemet. I tabellen och figurerna l a-h i bilaga 2 är konsekvenserna av förslaget samt vissa variationer av dessa beräknade. I beräkningarna har anslaget till teknisk forskning och forskarutbildning vid Uppsala universitet lagts tillsammans med matematisk-naturvetenskaplig fakultet och vid Universitetet i Linköping har på motsvarande sätt samhällsvetenskapen förts till temaforskningen. I beräkningarna har, på grund av brister i den tillgängliga statistiken, anslag från forskningsråden antagits vara de enda vetenskapligt prövade anslagen. Effekten att relatera tio procent av fakultetsanslagen till vetenskapav ligt prövade externa anslag medför en omfördelning av 34 miljoner kromellan universiteten och högskolorna, medan examinationen mednor för omfördelning av 56 miljoner kronor. Den extra vikten av kvinnen liga examinerade påverkar inte den totala omfördelningen men har en viss effekt för enskilda fakulteter jfr kolumnerna XII och XIII. I de flesta fall innebär en omläggning av resurstilldelningssystemet inte några dramatiska förändringar men vid Universitetet i Umeå, Högskolan i Luleå och medicinsk fakultet vid Universitetet i Linköping skulle systemet medföra kraftigt minskade anslag jfr kolumnerna XIV, XV och XVI. Till viss del beror detta att fakultetsanslagen förstärkts under år och att aktiviteten till följd av detta ännu inte ökat. senare Andelen rådsanslag är låg vid teologisk, juridisk och odontologisk fakultet kolumnerna I och III. Den historiska utvecklingen figurerna l a-h visar att det föreslagna systemet på det stora hela ger relativt stabila anslag. Figurerna visar också att trendmässiga förbättringar som de vid Universitetet i Umeå väl speglas av det föreslagna resurstilldelningssystemet.

JÄST-gruppen

Särskilt

yttrande

av

Yttrande

Stockholm den 10 november 1993

Yttrande av JÄST-gruppen arbetsgrupp för jämställdhet i

högre utbildning och forskning med anledning

av

Resursberedningens förslag Kvalitet och Dynamik

JÄST-gruppen har haft tillfälle överlägga med och diskutera Kvali-

att tetsgruppens respektive Fakultetsanslagsgruppens förslag. Vi ansåg att förslagen som då redovisades skulle kunna lägga grund för bättre en jämställdhet inom högskolans verksamhetsområden. Eftersom sedermera expertgruppernas förslag icke accepterats fullt ut vill vi lämna detta yttrande inför remissarbetet Resursberedningens av förslag. Kartläggningar av den svenska högskolan visar att utvecklingen av jämställdheten går mycket långsamt för att inte säga trögt. Många utbildningar är fortfarande starkt könsuppdelade. l forskarkarriären finns en markant kvinnotrappa, som innebär att högre upp i tjänste- och lönehierarkin man söker, desto starkare är den manliga dominansen. Detta gäller även i utbildningar som har stor kvinnlig övervikt på grundutbildningsnivån. Hindren för ökad jämställdhet hänger tydligt samman med traditionella värderingar och förhållningssätt i den akademiska miljön. Politiska signaler om ökad jämställdhet har haft mycket svårt att

tränga igenom. JÄST-gruppens arbete bygger på övertygelsen med stöd

av svenska och internationella rapporter att ökad jämställdhet inom högskolan ger kvalitetshöjning. Detta har också riksdag och regering accepterat och visat i den nya högskolelagen och förordningen. Statsmakten har genom den nya högskolelagen gett uttalat till ansvar universitet och högskolor för en ökning jämställdhet. Hur detta av ansvar tas bör utvärderas och följas upp av statsmakten. I annat fall finns risk för att allt fortsätter vanligt. Ökad jämställdhet har alltför länge som setts som ett utifrån kommande åliggande utan större relevans för högskolans inre verksamhet.

Med detta kort utgångspunkt har JÃST-gruppen följande syn-

som en punkter Resursberedningens förslag i jämförelse med expertgrupper- Yttrande nas. ‘ Kvalitetsgruppen föreslog att resurstilldelning för kvalitetsutveck- — ling till viss del skulle baseras på uppfyllandet av målen för grundläggande högskoleutbildning. Det innebär att högskolelagens målparagrafer används som indikatorer mot vilka högskolornas arbete med sina respektive program för kvalitetsutveckling mäts. JÃST-gruppen att Kvalitetsgruppens förslag knyter anser samman högskolelagens målparagrafer med det praktiska arbetet inom högskolan för att uppfylla dessa mål. Utveckling av ökad jämställdhet skulle då kunna operationaliseras av varje universitet och högskola i kurs- och utbildningsplaner och realiseras i undervisningens uppläggning och examination. Vi förordar Kvalitetsgruppens förslag. Liksom Fakultetsanslagsgruppen anser vi att man skall belöna de fakulteter som aktivt arbetar för att öka antalet doktorer av underrepresenterat kön. I praktiken gäller det kvinnor inom teknik, medicin och naturvetenskap och män inom omvårdnad och pedagogik. Fakultetsanslagsgruppen föreslog att faktor 2,0 skulle vara en tydlig belöning som skulle uppmuntra fakulteterna till ökade insatser för att en jämnare könsfördelning för doktorer. Resursberedningen sänkte faktorn till 1,25. sänkningen innebär att faktorn inte ger det utslag som den är ämnad att ge, en sänkning kan dessutom uppfattas som en nega-

tiv symbolisk handling. JÃST-gruppen anser att faktorn bör vara 2,0 för

doktorer och 1,0 för licentiater. Vi förordar Fakultetsanslagsgruppens förslag.

För JÃST-gruppen

Margitta Edgren ordf.

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Dir. l992:85

Nytt resurstilldelningssystem för universitet och högskolor

Dir. 1992:85

Beslut vid regeringssammanträde 1992-08-20.

Chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att dels utveckla det nya resurstilldelningssystem för universitet och högskolor som föreslagits i prop. 199293:1 om universitet och högskolor frihet för kvalitet, dels följa införandet av detta. Arbetet bör inledas omgående och tills vidare bedrivas under förutsättning av riksdagens godkännande av vad som i propositionen föreslagits i denna del.

Uppdraget

De riktlinjer för ett nytt resurstilldelningssystem regeringen som nu underställt riksdagen för godkännande omfattar såvitt den grundlägavser gande högskoleutbildningen följande huvuddrag Inför varje treårsperiod bör för varje universitet och högskola utformas ett utbildningsuppdrag dels innehåller de kvantitativa måsom len för grundutbildningen, dels krav på åtgärder för att säkra kvaliteten. De kvantitativa målen i utbildningsuppdraget bör uttryckas i prestationstermer i form av ett visst antal helårsprestationer, eventuellt i kombination med antal examinerade. Utformningen av nästkommande treårsuppdrag bör göras beroende av utfallet av det tidigare utbildningsuppdraget, dvs. hur många helårsprestationer som uppnåtts och hur många examina avlagts. som Huvuddelen av resurserna tilldelas varje universitet och högskola med en per capitatilldelning upp till det antal helårsprestationer eller examina som anges i utbildningsuppdraget.

En del av anslaget skall fördelas grundval av i förväg fastställda och kända kvalitetsindikatorer. Bilaga I Studenternas val av utbildning och högskola skall påverka resurstilldelningen genom att det till varje student knyts ett belopp som tilldelas det universitet eller den högskola som studenten valt. Såvitt gäller forskning och forskarutbildning innebär propositionen att resurser skall tilldelas de universitet och högskolor som har fast organisation för forskning och forskarutbildning inom ramen för ett samlat anslag, fakultetsanslag. Detta skall redovisas anslagsposter, motsvarande de fakulteter m.m. som skall ñnnas. En mer utförlig beskrivning av riktlinjerna samt bakgrund återfinns i bilaga. Kommittén skall med utgångspunkt i de i propositionen angivna riktlinjerna utforma förslag till hur dessa närmare skall tillämpas. Därvid skall kommittén särskilt beakta följande: Utbildningsuppdragens utformning. Tekniken för den prestationsrelaterade resurstilldelningen bör fastställas. Därvid bör bl.a. beaktas det tidsmässiga sambandet mellan budgetår och periodisering av statens ersättning för fullgjort uppdrag och hur universitetens och högskolornas behov av medel i förskott skall tillgodoses. Relationen mellan begreppen helårsprestation och utnyttjade årsstudieplatser bör diskuteras. De s.k. småämnenas ställning bör belysas. Utformningen av systemen för säkring av kvaliteten och valet av kvalitetsindikatorer. I denna del bör utvärderingssekretariatet medverka. Utformningen av den studentanknutna rörliga resursen. Analys av hur resurstilldelningen till forskning och forskarutbildning till någon del skall kunna relateras till prestationsmått. I fråga om anslagsstrukturen bör ånyo aktualiseras en mer gemensam anslagsform för den grundläggande högre utbildningen och forskningen. De omfattande förändringar av systemet för tilldelning av resurser för universitet och högskolor som föreslås av regeringen kommer att kräva väsentliga insatser för introduktion genom utbildning och information. Till sin huvuddel måste självfallet detta ske genom universitetens och högskolornas egen försorg. Vissa insatser torde dock behöva initieras och stödjas nationell nivå. Särskilt gäller det de inslag i reformen som skall utvecklas efterhand inom ramen för detta uppdrag. Av det skälet bör uppdraget även omfatta initiativ till erforderliga introduktionsinsatser på nationell nivå. Denna del av uppdraget bör genomföras i samarbete med Verket för högskoleservice. Det nya resurstilldelningssystemet skall införas stegvis, med beaktande av de efterhand vunna erfarenheterna. Det ankommer kommittén att noga följa genomförandet och att vid behov föreslå justeringar.

Ramar för kommitténs arbete Bilaga 1 För kommitténs arbete gäller kommittédirektiven dir. 1984:5 samt dir 1992:50 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning respektive redovisning av regionalpolitiska konsekvenser. Kommittén skall samråda med Arbetsgruppen U 1992:E för jämställdhet i högre utbildning och forskning. För den första fasen i kommitténs arbete att utforma ett nytt resurs- tilldelningssystem gäller att kommittén skall redovisa sina förslag att de tidsmässigt anpassas till regeringskansliets budgetarbete inför budgetperioden 199394-199596.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar utbildningsministern att tillkalla en kommitté omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 med högst nio ledamöter med uppdrag att utforma ett nytt resurstilldelningssystem för universitet och högskolor samt att delta i införandet av det nya systemet, att utse en av ledamöterna till ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Utbildningsdepartementet

BILAGA Bilaga 1 I proposition 199293:1 om universitet och högskolor frihet för kvali- tet föreslås långtgående förändringar i nuvarande regelverk för universitet och högskolor. Den grundläggande ambitionen bakom förslaget är att skapa frihet för dessa att besluta om innehåll i och institutionella ramar för verksamheten. Detta innebär att statsmakterna överger den direkta styrning av landets institutioner för högre utbildning och forskning som tillämpats under lång tid och överlämnar ansvaret för mycket stora resurser och för utvecklingen av en väsentlig del av infrastrukturen i landet till universiteten och högskolorna. I departementspromemorian Ds 1992:1 Fria universitet och högskolor anfördes att en ordning med väsentligt ökad självständighet för universitet och högskolor måste innefatta kraftfulla incitament för kvalitet och effektivitet i resursutnyttjandet. Det finns därför ett antal grundläggande krav som måste uppfyllas av ett nytt anslagssystem. Dessa krav var enligt promemorian följande: Det bör tillgodose statsmakternas behov av ett instrument för resursallokering till de huvudsakliga verksamheterna, dvs. grundläggande högskoleutbildning forskarutbildning och forskning. k Det bör i princip vara neutralt i förhållande till resursslag i verksamheten. Det bör innefatta incitament till konkurrens och fortlöpande utveckling av verksamhetens kvalitet. i Det bör vid universitet och högskolor med fast forskningsorganisation underlätta en samlad planering för forskning och utbildning. i Det bör möjliggöra en uppföljning och utvärdering av resultatet i verksamheten. Vidare anges i propositionen att följande principer för ett nytt anslagssystem för universiteten och högskolorna bör gälla. Varje universitet och högskola skall erhålla resurser för den grundläggande utbildningen inom ramen för ett samlat anslag. Vid beräkningen av detta kommer regeringen att tillämpa vissa kända beräkningsgrunder som utgår från en bedömning av kostnaderna för olika typer av utbildning. Respektive styrelse är dock inte bunden av dessa beräkningsgrunder, utan skall göra en egen bedömning av hur utbildningen bäst organiseras och genomförs. De universitet och högskolor som har fast organisation för forskning och forskarutbild- ning skall erhålla resurser för denna inom ramen för ett samlat anslag, fakultetsanslaget. Detta anslag kommer att anvisas med uppdelning på anslagsposter, motsvarande de fakulteter m.m. som skall finnas. För att öka möjligheterna att på kort sikt beakta ändrade behov och förutsättningar bör bestämmelserna för fakultetsanslaget utformas så att berörda högskolestyrelser under treårsperioderna har möjlighet att göra vissa begränsade omfördelningar mellan fakultetsområdena. Den nya studieorganisationen med större frihet för den enskilde studenten när det gäller studiernas uppläggning kommer att leda till att

de mer detaljerade besluten om antalet platser för olika kurser och utbildningsprogram fattas av universitet och högskolor själva. Statsmakter- Bilaga 1 nas ställningstaganden till dimensioneringen den grundläggande högav skoleutbildningen bör därför i allmänhet mycket övergripande vara mer än dagens detaljerade beslut om planeringsramar. Dessutom bör de vara mer inriktade presterade resultat än på antalet nybörjarplatser. 4. Inför varje treårsperiod bör varje universitet och högskola ett utbildningsuppdrag som dels innehåller de kvantitativa målen för grundutbildningen, dels krav på åtgärder för att säkra kvaliteten. De kvantitativa målen i utbildningsuppdraget bör uttryckas i prestationstermer i form av ett visst antal helårsprestationer, eventuellt i kombination med antal examinerade. Hur detaljerat detta skall göras måste kunna variera. Preciseringen av utbildningsuppdraget bör kunna stanna vid utbildningsområden, vilka i princip motsvarar fakultetsområden med tilllägg av lärarutbildning och konstnärlig utbildning. Härutöver bör minimiantalet examinerade för sådana examina anges där statsmakterna har anledning att förvissa sig ett tillräckligt antal om examinerade vid vissa tidpunkter. I utbildningsuppdraget bör också ingå krav universitetet eller högskolan att utveckla system för säkring kvaliteten. av Huvuddelen av resurserna för grundutbildning tilldelas varje universitet och högskola med en per capita tilldelning till det antal upp helårsprestationer eller examina i utbildningsuppdraget. Resom anges sursberäkningen för olika utbildningsområden bör utgå från kända och enhetliga principer. Så snart studieresultaten föreligger från viss tidsen period skall en avräkning göras. Utbildningsuppdraget anger statens krav vad gäller helårsprestationer inom olika utbildningsområden och ett visst antal examina på respektive universitet och högskola. Staten betalar för fullgjort uppdrag. Det står varje universitet och högskola fritt att anta studenter utöver uppdraget. Utformningen av nästkommande treårsuppdrag bör göras direkt beroende av utfallet av det tidigare utbildningsuppdraget, dvs. hur många helårsprestationer som uppnåtts och hur många examina som avlagts. 7. En del av anslaget till grundutbildning bör fördelas på grundval av i förväg fastställda och kända kvalitetsindikatorer. En rörlig resurs som varje student för med sig till universitetet eller högskolan skulle kunna komplettera dessa former för resurstilldelning. Avslutningsvis anges i propositionen att det systemet bör införas nya stegvis, med beaktande av de efterhand vunna erfarenheterna. Om det inom ramen för denna visar sig process att väsentliga delar av det föreslagna systemet inte kan genomföras i praktiken, kommer återgång en till huvuddragen i nuvarande ordning behöva aktualiseras. att

Räkneexempel där fakultetsanslaget för budgetåret

199293 fördelats med hjälp det av föreslagna resurstilldelningssystemet

Förklaringar till tabell:

I Fakultetsanslaget för budgetåret 199293 enligt regleringsbrev. II Medelvärdet av fakultetsanslagen under de fyra åren 19881992, omräknat till 1990 års penningvärde. III Rådsanslag i medeltal för åren 1988-1992, angivet i 1990 års penningvärde. IV Medelvärde av övriga externa anslag under åren 1988-1992, angivet i 1990 års penningvärde. Medelvärde av det totala anslagen till forskning och forskarutbildning under åren 1988-1992, angivet i 1990 års penningvärde. VI Antal examinerade i forskarutbildning år 1988-1992, Liper centiatexamen är råknad som 0,5 doktorsexamen. VII Antal examina där underrepresenterat kön eg. kvinnor givits ökad vikt. Kvinnlig doktor 1,25, Kvinnlig lic. 0,625. VIII Fakultetens andel rådsanslagen, tilldelats fakultetsomav som rådet. IX Fakultetens andel examinerade könsvågda inom fakultetsav området. Fakultetsanslag beräknat enligt den föreslagna modellen. XI Den del av skillnaden mellan beräknat och faktiskt anslag som är en effekt av andelen rådsanslag XII Den del av skillnaden mellan beräknat och faktiskt anslag som är en effekt av andelen examinerade, där kvinnor givits vikten 1,25. XIII Den del av skillnaden mellan beräknat och faktiskt anslag som skulle bli effekten av andelen examinerade kvinnor och om män skulle ges samma vikt. XIV Skillnaden mellan beräknat och faktiskt anslag. XV Skillnaden i procent av fakultetsanslaget. XVI Skillnaden i procent av totala anslaget till forskning och forskarutbildning.

Tabell SOU 1993: 102 Bilaga 2

å 3 h h .

o å a 2 E v. ä 2 3 3

S m. n

B

a 3 3 d S 3

å m o.. m.

a

x

x 3 q e

_ m

d 3 3 S 3

z

E

o. . o. E 3 2 v m ä m.

m

ä ä J

m n

a.

n å ä . 3

o

a. o.

D 3 a 8

å

D D 3 D D u

m

forts. tabell Bilaga 2

ä n S 8 S

m. ä

x d 2 E

m 3

3 2 n

å 3 7

n n 3

E v

i E m. T x m 3 x 3 3 m. å E E å

s

å

m

5 3 m. H Z S

E E n å å 3

8 m

Q 3

,

Bilaga 2

Skillnadenmellanberäknatfakultetsanslagenligt föreslagenmodelloch historisktfördelat.20 procent beroende av examinationoch 10 procent av râdsanslagför teologisk,juridisk ochodontologiskfakultet 5 procent.

Fig. 1 a Humanistisk fakultet

% 15,0

10,0

o

15,0 - 8788 8889 8990 9091 9192 9293

Fig. 1 b Teologisk fakultet

15,0 a

g 10,0

O{Ov———o

5,0

E O‘_

UU å 0,0 ’-‘ - , °\\ A å , —---- LU

z -5° ’ ~---

å 5 -10,0 å -15.0 4 8788 8889 8990 9091 9192 9293 J

I

Fig. 1 c Juridisk fakultet

%

å o CC J o o

8788 8889 8990 9091 9192 9293

Bilaga 2

Skillnadenmellan beräknatfakultetsanslagenligt föreslagenmodell och historiskt fördelat.20 procent beroende av

examinationoch 10 procentav râdsanslagför teologisk,juridisk ochodontologiskfakultet5 procent.

Fig. 1 d

Samhällsvetenskaplig fakultet

15,0 SU

g 10,0

5,0 ---\ ——-uu , ä z z

b -5,0 xX

U X UG å T ._. -10,0 ---------------------------------- E - -

8788 8889 8990 9091 9192 9293

Fig. 1 e

Medicinsk fakultet

—0—— uu a

----- -- uu .M

x

‘ å ‘

s

‘ Lu

g -----

m

x UG

5 -10.0 ------- -- UUm

------------- - ------------------..'5< 45,0 x.__ K, 8788 8889 8990 9091 9192 9293

Fig. 1 f

Odontologisk fakultet

25,0

320,01

XRx

kx

å 15,0

10,0 X X ,g X UG ,,X-----x. .__X_e ‘_-— X m °° ~ - - - - - - - -- UUm -5,0 ,z ——- — ’, , u ,,., E -10.0 . . — - - - — -Ax-—— K; . ä -15,0

.20,0 . 8788 8889 8990 9091 b H9192; Q293 - ’ - ; 69

Bilaga 2 Skillnadenmellanberäknatfakultetsanslagenligt föreslagenmodelloch historisktfördelat.20 procent beroende av examinationoch 10 procent av radsanslagför teologisk,juridisk ochodontologiskfakultet 5 procent.

Fig. 1 g Matematisk-naturvetenskaplig fakultet

% 15,0 10.0 5,0 0,0

-l5,0 8788 8889 8990 9091 9192 9293

Fig. 1 n Teknisk fakultet

%

I. i i l I .’ I I -5,0 MA CT -10,0 -15.0 ‘°~~ .2o,o 8788 8889 8990 9091 9192 9293

BIB

KUNGL.

1993 12 2 0

- ~ STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

Stymings-och samarbetsformeribiståndet.UD 35. Reaktion mot ungdomsbrott.Del A ochB. Ju. . Kursplanerför grundskolan.U. 36. Lag om totalförsvarsplikt.Fö. . Ersättningfor kvalitet ocheffektivitet. 37.Justitiekanslern.En översyn JKzsarbetsuppgifter . av Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem Ju. - m.m. för grundläggandehögskoleutbildning.U. 38. Hälso-och sjukvårdeni framtiden -tre modeller.

Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade S. . flyktingar m. fl. S. 39. En gräns för frlmcensuren. Ku.

Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofar- 40. Fri- ochrättighetsfrágor.Del A och B. Ju. . — maka.S. 4l. Folk- ochbostadsräkningår 1990ochi framtiden.

Livsmedelshygienoch småskaliglivsmedelsproduk- Fi. . tion. Jo. 42. Försvaretshögskolor.Fö.

Löneskillnaderochlönediskriminering. 43. Politik mot arbetslöshet.A. . Om kvinnor och män arbetsmarknaden. Ku. 44. Översyn tjänsteinkomstbeskattningen. Fi. av Löneskillnaderochlönediskriminering.Om 45. Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins . kvinnor och män arbetsmarknaden. Bilagedel. räddning.C.

Ku. 46. Vissakyrkofrâgor. C.

Postlag.K. 47. Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av

.En ny datalag.Ju. barnomsorg,äldreomsorgochprimärvård. C.

Socialförsäkringsregister.S. 48. Kommunalaverksamheteri egen förvaltningoch i . N Várdhögskolor kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.C. . kvalitet utveckling huvudmannaskap. U. 49. Ett år medbetalningsansvar.S. - - - _ Ökad konkurrenspåjärnvägen.K. 50.Serveringsbestéimme1ser. S. . .EG och våra grundlagar.Ju. 51. Naturupplevelser utan buller kvalitet att värna. - en Svenskaregler för internationellomfördelning av M . olja vid en oljekris. N. 52. Ersättningvid arbetslöshet.A.

9 Nya villkor for ekonomiochpolitik ekonomi- 53. Kostnadsutjämning mellankommuner.Fi. kommissionensförslag. Fi. 54. Utvisning grund av brott. Ku.

ø Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- 55. Det allmännasskadeståndsansvar. Ju. kommissionensforslag. Bilagor. Fi. 56. Kontrollenöver exportav strategisktkänsliga

H Ägandet radio och televisioni allmänhetens UD. av varor. tjänst. Ku. 57. Beskattning fastigheter,del I av

AcceptansToleransDelaktighet.M. Schablonintäkteller fastighetsskattFi. - Kommunernaoch miljöarbetet.M. 58. Effektivareledningi statligamyndigheter.Fi.

Riksbankenoch prisstabiliteten.Fi. 59. Ny marknadsföringslag.C. .Ökat personval.Ju. 60. Polisensrättsligabefogenheter.Ju.

Vad är ett statsrådsarbete värt Fi. 61. Överföring HIV-smitta läkemedlet . av genom .Kunskapenskrona. U. Preconativ.S.

Utlänningslagen en partiell översyn.Ku. 62. Rättssäkerheten vid beskattningen.Fi. . ~ Socialaåtgärderför jordbrukare.Jo. 63. Personochparti Studieri anslutningtill . - Handläggningen vissasäkerhetsfrågor.Ju. av Personvalskommitténs betänkande . .Miljöbalk. Del 1 och 2. M. Ökat personvalSOU 1993:21. Ju.

.Bankstödsnämnden. Fi. 64. Frågorför folkbildningen.U.

Fortsattreformering av företagsbeskattningen. 65. Handlingsplan mot buller. . Del 2. Fi. Handlingsplan mot buller. Bilagedel.M.

30. Rättentill biståndinom socialtjänsten.S. 66. Lag om införande av miljöbalken.M.

.Kommunernasroll på alkoholområdetochinom 67. Slutförvaring av använt kärnbränsle KASAMs missbrukarvården.S. yttrande över SKBsFUD-program 92. M.

32.Ny anställningsskyddslag. A. 68. Elkonlcurrensmednätmonopol.N. 33. Åtgärder för att förberedaSverigesjordbruk och 69. Revisorernaoch EG. N.

livsmedelsindustriför EG. Jo. 70. Strategiför smáföretagsutveckling. N.

34. Förarprövare.K. 71. Organisationemas bidrag. C.

Statens offentliga utredningar 1993

Kronologisk förteckning

72. Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det kommunalaomröstningsinstitutetitillämpning. C. 73. Radikalaorganisationsförändringar i kommuner ochlandsting.C. 74. Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.C. 75. Vissa mervärdeskattefrågor II, offentlig verksamhet m.m. Fi. 76. Verkställighet av fängelsestraff.Ju. 77. Kommunaltjänsteexportoch internationellt bistándC. 78. Miljöskadeförsälcringen i framtiden.M. 79. Handeloch miljö mot en hållbarspelplan.M. - 80. statsförvaltningenoch EG. Ju. 81. Översyn arbetsmiljölagen.A. av 82. Frivilligt socialtarbete.Kartläggningoch kunskapsöversikt.S. e Statistikoch integritet,del Skyddför uppgifter l till den statligastatistiken m.m. Fi. Innovationerför Sverige.N. . Ursprungochutbildning socialsnedrekrytering till högrestudier. U. a .Amningsvänligasjukhus för att skydda,stödja och främja amning.S. .Beredskapslagring olja. N. av Produktsäkerhetslagen och EG. C. Masstlykt till Sverige av asyl-och . hjälpsökande.Fö. Lokal demokratii utveckling.C. Socialtjänstens roll i samhällsplanering och . samhällsarbete. En kunskapsöversikt och ett diskussionsunderlag. S. 92. Den centralapolisorganisationen.Ju. 93. Vårdenssvåraval. S. 94. Anpassadkontroll av byggandet.M. 95. Ansvars-och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret.Fö. 96. Förändringari lönegarantisystemet. A. 97. Västsverigeoch Skåne regioneri förändring.C. - 98. Partnerskap.Ju. 99. Kart- och fastighetsverksamhet i myndighetoch bolag. M. 100.Free andFair elections andbeyond.UD. — 101.Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringarna.Fö. 102.Kvalitet och dynamik.Förslag från Resursberedningenrörandestatsmaktemas resurstilldelning till grundläggande högskoleutbildningsamt forskningoch forskarutbildning.U.

1993 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Socialtjänstens roll i samhällsplanering och samhälls-

arbete. En kunskapsöversikt och ett diskussions- En datalag. [10] ny underlag.[91] EG och vara grundlagar. [14] Vårdens svåraval. [93] Ökat personval.[21]

Handläggningenav vissa säkerhetsfrågor.[26] Kommunikationsdepartementet Reaktionmot ungdomsbrott. Del A och B. [35] JK:s arbetsuppgifter Postlag.[9] Justitiekanslern.En översynav Ökad konkurrens järnvägen.[13] m.m. [37] Förarprövare. [34] Fri- och rättighetsfrägor.Del A och B. [40]

Det allmärmas skadeståndsansvar. [55]

Finansdepartementet

Polisensrättsliga befogenheter. [60] Personoch parti Studieri anslutningtill Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- - - Personvalskommitténs betänkande kommisionens förslag. [16]

Ökat personval SOU 1993:21. [63] Nya villkor för ekonomiochpolitik ekonomi- - Verkställighet av fängelsestraff.[76] kommisionens förslag. Bilagor. [16]

statsförvaltningenoch EG. [80] Riksbanken och prisstabiliteten.[20]

Den centrala polisorganisationen.[92] Vad är ett statsrådsarbetevärt [22]

Partnerskap.[98] Bankstödsnämnden. [28]

Fortsatt reformering av företagsbeskattningen.

Utrikesdepartementet Del 2. [29]

i biståndet.[l] Folk- och bostadsräkningär 1990 och i framtiden. [41] Styrnings-och samarbetsformer [56] Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen. [44] Kontrollen över export av strategiskt känsliga varor. Free andFair elections and beyond.[100] Kostnadsutjärnning mellankommuner. [53] — Beskattningav fastigheter,del I

Försvarsdepartementet Schablonintäkt eller fastighetsskatt[57] — Effektivare ledningi statliga myndigheter.[58] Lag om totalförsvarsplikt. [36] Rättssäkerheten vid beskattningen. [62] Försvarets högskolor. [42] Vissa mervärdeskattefrágor II, offentlig verksamhet Massflykt till Sverigeav asyl- och hjälpsökande.[89] uppgiftsfördelninginom det civila m.m. [75] Ansvars-och Statistikoch integritet, del Skyddför uppgifter till försvaret. [95] 1 -

den statligastatistiken m.m. [83] Lag om totalförsvarsplikt. Följdändringarna. [101]

Socialdepartementet Utbildningsdepartementet

Kursplaner för grundskolan.[2] Statligt stöd till rehabilitering av tortyrskadade Ersättning för kvalitet och effektivitet. flyktingar m. fl. [4] Utformning av ett nytt resurstilldelningssystem för Bensodiazepiner beroendeframkallande psykofarmaka. - - grundläggande högskoleutbildning.[3] l5l Vârdhögskolor Socialförsäkringsregister.[11] kvalitet utveckling huvudmannaskap. [12] Rätten till biståndinom socialtjänsten.[30] - - - Kunskapens krona. [23] Kommunernas roll alkoholomrádetoch inom Frågor för folkbildningen.[64] missbrukarvárden.[31] Ursprung och utbildning social snedrekrytering till Hälso-och sjukvårdeni framtiden tre modeller. [38] - — högre studier. [85] Ett är med betalningsansvar. [49] Kvalitet och dynamik. Förslag från Resursberedningen Serveringsbestämmelser. [50] Överföring rörande statsmaktemas resurstilldelningtill grundav HIV-smitta genom läkemedlet läggande högskoleutbildning samt forskningoch forskar- Preconativ. [61] utbildning. [102] Frivilligt socialt arbete. Kartläggningochkunskaps-

översikt. [82]

Amningsvänligasjukhus för att skydda,stödjaoch främja amning. [86]

Statens offentliga utredningar 1993

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Kvalitetsmätningi kommunalverksamhet.[74]

Kommunaltjänsteexportoch internationelltbistånd.[77] Livsmedelshygienochsmåskaliglivsmedelsproduktion. [6] Produktsäkerhetslagen och EG. [88] Lokal demokratii utveckling. [90]

Sociala åtgärderför jordbrukare. [25]

Atgärderför Västsverigeoch Skåne regioneri förändring. [97] att förberedaSverigesjordbruk och livsmedelsindustriför EG. [33] Miliö- och naturresursdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet AcceptansToleransDelaktighet.[18]

Kommunernaoch miljöarbetet. [19] Ny axiställningsskyddslag. [32] Miljöbalk. Del 1 och2. [27] Politik mot arbetslöshet.[43] Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna. Ersättningvid arbetslöshet.[53] - Översyn [51] av arbetsmiljölagen.[81] Handlingsplan mot buller. Förändringari lönegarantisystemet. [96] Handlingsplan mot buller. Bilagedel.[65] Kulturdepartementet Lag om införande av miljöbalken. [66] Slutförvaring av använt kärnbränsle KASAMs Löneskillnaderoch lénediskriminering. yttrande över SKBsFUD-program 92. [67] Om kvinnor och män arbetsmarknaden. [7] Miljöskadeförsälcringen i framtiden. [78] Löneskillnaderochlönediskriminering.Om kvinnor Handeloch miljö mot en hållbarspelplan.[79] och män arbetsmarknaden. Bilagedel. [8] - Anpassadkontroll av byggandet.[94] Ägandet av radio ochtelevision allmänhetens i tjänst. Kart- och fastighetsverksarnhet i myndighetoch [17] . bolag. [99] Utlänningslagen en partiell översyn. [24] - En gräns för filmcensuren. [39] Utvisningpå grund av brott. [54]

Näringsdepartementet

Svenskaregler för internationellomfördelning av olja vid en oljekris. [15] Elkonkurrensmednätmonopol.[68] Revisorernaoch EG. [69] Strategiför småföretagsutveckling. [70] Innovationerför Sverige.[84] Beredskapslagring olja. [87] av

Civildepartementet

Trosa bryter sig loss. Bytänkandeeller demokratins räddning.[45] Vissa kyrkofrágor. [46] Konsekvenser valmöjligheterinom skola, av barnomsorg, äldreomsorg ochprimärvård. [47] Kommunalaverksamheteri egen förvaltningoch i kommunalaaktiebilag.Enjämförandestudie.[48] Ny marknadsföringslag. [59] Organisationemasbidrag. [71] Att inhämtasynpunkterfrån medborgarna Det kommunalaomrösmingsinstitutetitillämpning. [72] Radikalaorganisationsförändringar i kommuneroch landsting.[73]