Avveckling av den obligatoriska anslutningen till studentkårer och nationer

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

AVVE CKLING AV

DEN OBLIGATORISKA

ANSLUTNINGEN TILL

STUDENTKÅRER OCH

NATIONER

Betänkande Kommittén

av för avveckling

eårobligatoriet

av KAK -

áåâ; WW UTBILDNING SDEPARTEMENTET

rhx

Statens offentliga utredningar 1994:47 Utbildningsdepartementet

den

Avveckling av

anslut-

obligatoriska

till Studentkårer

ningen

och nationer

Betänkande av Kommittén för avveckling av kårobligatoriet Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds av svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13617-1 Stockholm 1994 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för SOU 1994: 47

Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 9 september 1993 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att fastställa vilka praktiska åtgärder som behövs för att genomföra riksdagens beslut 199293:UbU 14, rskr. 242 att tvånget för studerande vid landets statliga universitet och högskolor att tillhöra studentkår, nation respektive studentförening för fakultet, det s.k. kårobligatoriet, upphör från och med halvårsskiftet 1995. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen samma dag generaldirektören Anitra Steen som utredare och utredaren Nils Harding vid Verket för högskoleservice som sekreterare. Härutöver har Christer Wretborn arbetat i utredningen. Vi har antagit namnet Kommittén för avveckling av kårobligatoriet, KAK. Utredningsarbetet har bedrivits i nära kontakt med högskoleledningar och representanter för studenterna. I arbetet har utredningen samrått med den särskilda kommitté Fi 1988:03 som ser över den nuvarande beskattningen av stiftelser och föreningar. På uppdrag av KAK har rådmannen Jerry Eriksson, sekreterare i stiftelse- och föreningsskattekommittén, utarbetat en promemoria om beskattning av kårer och nationer och hovrättsassessorn Catharina Staaf en promemoria om de obligatoriska studerandesammanslutningarnas offentligrättsliga ställning. Vi överlämnar härmed vår rapport SOU 1993:47 Avveckling av den obligatoriska anslutningen till Studentkårer och nationer. Vårt arbete fortsätter enligt direktiven.

Stockholm den 10 mars 1994

Anitra Steen

Christer Wretborn Nils Harding

SOU 1994: 47

Innehållsförteckning

Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

och arbetsmetod 11 l KAKs uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Verksamheten vid Studentkårer och nationer 15 2 . . . . . . . . . . . .

Förenings- och organisationsstruktur 15 2.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . Universitets- och högkolenivå 15 2.1.1

Nationell nivå 17 2.1.2

Utbildningsbevakning och studentrepresentation 18 2.2 Studentrepresentation vid universitet och högskolor 18 2.2.1

Utbildningsbevakning och kvalitetskontroll 20 2.2.2 . . . . . . . .

studiesociala verksamheten 21 2.3 Den Studentkårerna 21 2.3.1

Nationerna 23 2.3.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Studenthälsovård och motionsidrott 24 2.4 Studenthålsovård 24 2.4.1

Motionsidrott 27 2.4.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Studentsammanslutningarnas ekonomi 28 2.5 . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5.1 Bakgrund 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Universitetens Studentkårer 30 2.5.2

2.5.3 Nationerna i Lund och Uppsala 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . Studentkårerna vid fackhögskolorna 37 2.5.4

2.5.5 Studentkårerna vid de mindre och medelstora

högskolorna 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Några förutsättningar Er KAK:s arbete 45 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 45

Offentligrättsliga eller privaträttsliga subjekt 45 3.2 . . . . . . . . . . . . Skattefrågan 47 3.3

Utbildningsbevakning 5 1 3.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

KAK:s överväganden och förslag 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Övergripande bedömning 55 4.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 studentrepresentation 57 Val av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.1 Inledning 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Krav på valmodellema 59 . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.3 Modeller för företrädare för studenterna 65 att utse

Valförfarandet 69 4.2.4

4.2.5 Överklaganden 88 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Kostnader 89

Kostnader för genomföra valen 89 4.3.1 att . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.2 Kostnader för utbildningsbevakning 90 . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Den nationella nivån 93

4.5 Studenthälsovård och motionsidrott

4.6 Beskattning av kårer och nationer 97 SOU 1994: 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Tillgångarna 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Övergångsregler

117 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv 119 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Sammanställning av universitets, högskolors och kårers

synpunkter på KAK:s valpromemoria 123 . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Förslag till regelverk för att utse studentrepresentanter

vid universitet och högskolor 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

SOU 1994: 47 Sammanfattning

I avsnitt J beskrivs KAK:s uppdrag och hur vi arbetat. Rapporten förbereder för vårt fortsatta arbete, som innebär att skapa förutsättningar för att de tillgångar som kårer och nationer idag äger och disponerar även efter obligatoriets avveckling skall bli brett tillgängliga för studenterna. I avsnitt 2 beskrivs föreningsbildningen vid universitet och högskolor, studentsammanslutningarnas verksamhet på det studiesociala området och hur studenthälsovården och motionsidrotten är organiserad. Därefter behandlas studentsammanslutningarnas tillgångar i form av studentbostäder, samlingslokaler och övriga tillgångar. I avsnitt 3 ges tre förutsättningar för våra förslag och våra bedömningar. att de obligatoriska studentsammanslutningarna år att betrakta som privaträttsliga subjekt att studentsammanslutningarna i och med avskaffandet av obligato- riet i allmänhet kommer att beskattas som allmännyttiga ideella föreningar att utbildningsbevakning är ett samhällsintresse. - I avsnitt 4.1 ges en övergripande bedömning av de följder en avveckling av Obligatoriet skulle få för exempelvis medlemsutveckling och medlemsavgifter. Med stöd av den uppfattning som representanter för studenterna gett oss, kan vi såga, att en halvering av antalet medlemmar och av medlemsavgiftens storlek sannolikt inte är en för pessimistisk prognos. Samtidigt kan konkurrensen från andra studentföreningar komma att öka. Inflytandet i universitet och högskolor blir inte längre knutet till en obligatorisk organisation utan politiska, fackliga och andra intresseföreningar för studenterna kan nu söka representation i universitetens och högskolornas olika beslutsorgan. Denna konkurrens kan medföra en revitalisering av studentkårerna och ett ökat engagemang bland studenterna. Avsnitt 4.2 ägnas val av studentrepresentation. Enligt direktiven för vår utredning skall valen kunna överklagas. Detta medför att en central reglering av valförfarandet är nödvändig. Vissa krav bör dock gälla oavsett vilken modell man väljer för genomförandet. Ett demokratikrav, som garanterar att alla studenter vid universitet och högskolor har rösträtt, oavsett studietakt eller om man läser på program eller fristående kurser, universitets- eller högskoleorten eller på distans osv. Ett representativitetskrav, som innebär att studenternas valda ombud skall ha ett brett stöd hos studenterna, vilket bl.a. innebär att ett högt valdeltagande bör eftersträvas. Ett stabilitets- och kontinuitetskrav. Obligatoriet ger nu en stabilitet och kontinuitet i studentrepresentationen. Kravet har legat till grund för att vi föreslår att föreningar deltar i valet med listor i stället för rena

personval. Vi förutsätter också att staten är beredd att stödja de student- SOU 1994: 47 föreningar som engagerar sig i utbildningsbevakning. Sammanfattning Ett självständighetskrav. Studenternas företrädare måste kunna arbeta på ett självständigt sätt gentemot universitetet eller högskolan. Detta talar för viss reglering av valen och för en schablontilldelning det statav liga stödet till föreningarna. Ett neutralitetskrav, som innebär att valsystemets tekniska utformning inte får gynna en eller flera föreningar och missgynna andra. I avsnittet redovisar vi också olika modeller för att utse studentrepresentanter. Fyra modeller beskrivs. Direkta val, där alla studenter deltar i allmänna direkta val sina av företrädare. Indirekta val, där studenterna väljer ombud till en studentförsamling, som i sin tur utser alla studentrepresentanter. Kursmodellen, där studenterna en kurs, ett program, ett ämne eller en institution utser elektorer till en studentförsamling, i sin som tur utser alla studentrepresentanter. 4. Föreningsmodellen där ansvaret för att se ut representanterna läggs över på en förening eller grupp av samverkande föreningar. Kursmodellen ñck inget stöd i remissvaren. Den är dåligt anpassad till dagens flexibla uppbyggnad av den högre utbildningen. Den ingår därför inte i vårt förslag. För föreningmodellen vi att kravet anser representativitet måste sättas så högt som till 70 procent. Det är därför tveksamt om den kan komma att tillämpas. Då den ñck stöd många av högskoleledningar har vi beskrivit den i rapporten och lämnat förslag till reglering. Vi föreslår allmänna val och ger först en beskrivning av det som gäller för såväl direkta som indirekta val och sedan vad som gäller speciellt för direkta respektive indirekta val. Därefter beskrivs valförfarandet vid föreningsmodellen. Som avslutning till avsnittet om val studentrepresentanter framav hålls att beslut av universitetets eller högskolans styrelse rörande stu-

dentvalen skall kunna överklagas hos Överklagandenämnden för hög-

skolan. I avsnitt 4.3 redovisas de kostnader som vi anser att statsmakterna bör svara för med anledning av avvecklingen av den obligatoriska anslutningen till kårer och nationer. Kostnaderna för valen beräknas uppgå till ca 5 miljoner kronor. Enligt våra direktiv skall studentrepresentanterna ges rimliga förutsättningar för att fullgöra uppdragen inom universitet och högskolor. Kostnaderna för utbildningsbevakningen beräknas till 25 miljoner kronor. Medel för val bör beräknas under universitetens och högskolornas anslag. Detta gäller också medlen för utbildningsbevakningen. För denna bör dock beloppet speciñceras. Det är här

fråga om två parter om än med många intressen;

gemensamma studenterna å ena sidan och universitetet eller högskolan å den andra. Om universitetet eller högskolan inrättar en studentförsamling skall medlen till studentföreningarna lokalt fördelas i förhållande till det antal ombud i studentförsamlingen som föreningen har. Vid direktval studentav representanter skall medlen fördelas till föreningarna efter det antal or-

dinarie ledamöter som föreningarna har i olika beslutsorgan inom uni- SOU 1994: 47 versitetet eller högskolan. Sammanfattning Den nationella nivån tas upp i avsnitt 4.4. För kontinuiteten i den nationella utbildningsbevakningen och som ett stöd i den lokala anpassningen vid övergången från obligatoriska till fria studentföreningar är det viktigt att den nationella organisationen inte äventyras. Vi föreslår därför att statsmakterna övergångsvis under budgetåren 199596 och 199697 stöder SFS verksamhet ekonomiskt. Kostnaden beräknas till 2 miljoner kronor per budgetår. På längre sikt bör dock finansieringen av den nationella utbildningsbevakningen grunda sig på avgifter från de frivilliga föreningarna. I avsnitt 4.5 lämnas förslag som avser studenthälsovården och motionsidrotten. I samband med förändringen av huvudmannaskapet budgetåret 199293 upphörde den förordning som tidigare reglerade studenthälsovården. Vi ser det som angeläget att ansvaret och ändamålet för verksamheten regleras i författning och lämnar därför ett sådant förslag. Vi föreslår vidare att studenthälsovården och motionsidrotten integreras och att den del av anslaget till Riksidrottsförbundet som avser studenternas motionsidrott i stället skall beräknas under universitetsoch högskoleanslagen i likhet med medlen för studenthälsovården och enligt samma princip dvs. utifrån antalet studenter vid respektive universitet eller högskola. Beskattning av kårer och nationer tas upp i avsnitt 4.6. Skattebefrielsen har sin grund i att anslutningen till kårerna och nationerna är obligatorisk. För kårerna och särskilt för nationerna har den varit en förutsättning för att den studiesociala verksamheten kunnat drivas på nuvarande nivå. En avveckling av skattebefrielsen kommer för de flesta kårer och nationer att innebära att de beskattas som allmännyttiga ideella föreningar. För att öka den möjligheten föreslår vi ett tillägg till inkomstskattelagen där anges att utbildningsbevakning är att betrakta som ett allmännyttigt ändamål. Även med detta tillägg kan det dock bli svårt för en del studentsammanslutningar, t.ex. vissa nationer i Uppsala, att klassas som allmännyttiga ideella föreningar. I avsnittet 4.7 behandlar studentsammanslutningarnas tillgångar. Det är fråga om bostadsfastigheter, samlingslokaler, stipendie- och premiefonder, likvida medel m.m. Tillgångarna, som sammanlagt uppgår till 2,2 miljarder kronor, har kunnat byggas upp grund av olika faktorer som år mer eller mindre beroende av obligatoriet, såsom särskilda statliga lån, rätten att ta ut avgifter av studenterna, skattebefrielsen, gåvor och donationer och ideellt arbete. Tillgången till studentbostäder har en central betydelse för universiteten och högskolorna och naturligtvis för studenterna. Det är därför ytterst angeläget att finna en lösning på huvudmannaskapsfrågan som garanterar långsiktighet och stabilitet i förvaltningen. Detta arbete måste ske innan obligatoriet avskaffas. Jämförelser mellan nationernas och kårernas medlemsintäkter och deras kostnader för kårhus och samlingslokaler visar att de kan det svårt att klara verksamheten ekonomiskt. Störst blir svårigheterna de

orter som i dag har relativt god tillgång till samlingslokaler. Neddrag- SOU 1994: 47 ningar och rationaliseringar kan bli nödvändiga. Det är angeläget att Sammanfattning denna rationalisering inleds omedelbart och inte anstår till tiden efter den 1 juli 1995. Studentsammanslutningarnas premie- och stipendiefonder uppgår till ca 100 miljoner kronor. Det ñnns skäl för statsmakterna att följa utvecklingen och verka för att studenterna oberoende av föreningstillhörighet skall ha möjlighet att söka bidrag från fonderna. statsmakterna bör också följa vad som händer med det serviceutbud i form bokav handlar, restauranger, kaféer m.m. som idag drivs inom ramen för de obligatoriska studentsammanslutningarna. Kårer och nationer är privaträttsliga subjekt både före och efter obligatoriets avveckling. De tillgångar de äger i dag är de också ägare till efter den 1 juli 1995. Inför risken att några kårer eller nationer tvingas upplösa sig är det angeläget att igenom deras stadgar. I många fall saknas en upplösningsparagraf. Ur samhällets synpunkt är det angeläget att de tillgångar som dessa kårer besitter kommer alla studenter vid universitetet eller högskolan till del. I avsnitt 5 ges slutligen förslag till vissa övergångsregler för att valen av studentrepresentanter skall fungera från och med den 1 juli 1995. Härvid ges nuvarande Studentkårer vissa uppgifter.

1 KAK:s

uppdrag och arbetsmetod

SOU 1994: 47 Kapitel I

Bakgrund

Frågan om kårobligatoriet har varit föremål för flera utredningar. Kårobligatorieutredningen tillkallades i juli 1970 och avgav 1973 sitt betänkande Studentsammanslutningarnas verksamhet Utbildningsdeparte- 1973:7-8. År 1973 tillkallades obligatoriekommittén redomentet som visade sina överväganden i betänkandet SOU 1976:14 Kârobligatorium. År 1977 tillkallade utbildningsministern obligatorieberedningen som utarbetade underlag för de delar i budgetpropositionen 197879:100 bil. 12 som handlade om obligatoriet. I början av 1989 tillsattes 1989 års obligatorieutredning som i slutet av 1990 överlämnade sitt betänkande SOU 1990:105 Studenten och tvångsanslutningen. Vad händer om obligatoriet försvinner I december 1992 delgavs universiteten, högskolorna och studentkårerna ett beredningsmaterial framtaget inom Utbildningdepartementet av universitetsdirektören Peter Honeth: Avveckling av kårobligatoriet. Detta material låg till grund för en hearing i januari 1992, till vilken bl.a. rektorerna för universiteten och högskolorna var inbjudna. Hearingen har dokumenterats i rapporten Hearing om Resursberedningens beñnkande SOU 1993:3 och PM om avvecklingen av kärobligatoriet Ds 1993:9. Under våren 1993 beslutade riksdagen prop. 199293:169, bet. 199293 UbU:l4, rskr 363 att kårobligatoriet upphör från och med den l juli 1995.

Direktiv

I september 1993 lämnades direktiven för Utredning för att genomföra riksdagens beslut om att avskaffa kårobligatoriet samt nationsobligatoriet Utbildningsdepartementet, Dir. 1993:106. Direktiven återfinns som bilaga 1 till denna rapport. Vi har antagit namnet kommittén för avveckling av kårobligatoriet, KAK. Till skillnad från tidigare utredningar har KAK varit en genomförandeutredning med huvuduppgiften att förbereda genomförandet av riksdagens beslut. Vi har till uppgift att stimulera en utveckling där universitet, högskolor, studentorganisationer och enskilda studenter engagerar sig i genomförandeprocessen. Arbetet har koncentrerats till följande punkter. redovisa förslag till hur val av studentföreträdare i olika beslutsorgan inom universitet och högskolor skall genomföras och organiseras, - klarlägga resursbehovet för val av studentrepresentanter och tillförsäkra representantema rimliga förutsättningar ñr att fullgöra uppdragen inom universitet och högskolor, undersöka i vad mån åtgärder kan vidtas bidrar till att de - som samlingslokaler och studentbostäder m.m. som i dag är tillgängliga för

samtliga studenter skall kunna bli brett tillgängliga för studenterna SOU 1994: 47 även efter en avveckling av obligatoriet, Kapitel 1 klarlägga om de förändringar som skett i huvudmannaskapet för studenthälsovården ställer krav på ytterligare insatser från statsmakterna, redovisa de förslag som innebär utgifter över statsbudgeten eller kräver ställningstagande av riksdagen i så god tid att beslut kan fattas under vårriksdagen 1994.

Arbetsmetod

En utgångspunkt för värt arbete har varit att det skulle ske i nära kontakt med de berörda såväl universitets- och högskoleledningarna som studenterna. Under hösten besökte eller träffade vi representanter för universitets- och högskoleledningarna och för studentkårerna samtliga universitets- och högskoleorter samt för nationerna vid Uppsala och Lunds universitet och Akademiska föreningen i Lund. Svenska Akademiska Rektorskonferensen och Nya högskolors rektorskonvent liksom Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, har hållits informerade om utredningens arbete och lämnat synpunkter på det. Enkätresultat, remissvar och den information vi fått i direktkontakt med representanter för universiteten, högskolorna och studenterna har legat till grund för beskrivningen av verksamheten vid Studentkårer och nationer i denna rapport. Vi har vidare haft kontakt med Sveriges Akademiska Idrottsförbund, SAIF, representanter för Studenthälsan och för de politiska ungdomsförbunden. Våra förslag om möjligheten att överklaga be-

slut rörande studentvalen har diskuterats med Överklagandenämnden

för högskolan. Vi har även haft överläggningar med företrädare för Akademiska hus och Stiftelse- och föreningskommittén. Regeringen har löpande hållits underrättad om arbetets fortskridande. Arbetet startade med att kartlägga nuvarande studentsammanslutningars ekonomiska situation. I det syftet sände vi i början av september ut en enkät till samtliga Studentkårer, nationer och fakultetsföreningar. Enkäten tar upp frågor rörande studentbosáder samlingslokalerkårlokaler övriga fastigheter övriga tillgångar utgifter för motionsidrott utgifter för studenthälsovård utgifter för utbildningsbevakning och kvalitetskontroll avgifter till studentsammanslutningen m.m. - Svarsfrekvensen på enkäten hög. Även i övrigt har studentreprevar sentantema med intresse följt och medverkat i vårt arbete. I Danmark utses studentrepresentantema på universiteten allgenom

männa val. I november 1993 gjorde vi därför ett besök vid Köpenhamns

universitet för att närmare studera deras uppläggning av valen. Erfaren-

heterna därifrån har varit av stort värde i arbetet med det förslag till val- SOU 1994: 47 vi lägger fram i denna rapport. Kapitel 1 system som I november sände vi ut en promemoria om modeller för att utse studentrepresentanter i universitet och högskolor till rektorer, studentkårnationer och SFS. En beskrivning av valmodellerna finns i avsnitt er, 4.2 och sammanställning av inkomna remissvar finns i bilaga 2 till en denna rapport. I december 1993 sände vi ut en promemoria om beskattning av studentkårer och nationer till samtliga kårer och nationer, universitet och högskolor, Sveriges Förenade Studentkårer samt kuratorskollegiet i Lund och kuratorskonventet i Uppsala. Promemorian utarbetades KAK:s uppdrag rådmannen Jerry Eriksson. Han är sekreterare i Stiftav else- och föreningskommittén som ser över reglerna för beskattning av stiftelser och föreningar. Vi ansåg att det var väsentligt att beskriva det relativt komplicerade rättsläge som kan komma att gälla för frivilliga studentsammanslutningar, så att Studentkårer och nationer skulle kunna bedöma hur den egna verksamheten förhåller sig till olika beskattningsregler. Skattefrågan belyses i avsnitten 3.3 och 4.6. Hovrättsassessorn Catharina Staaf har på uppdrag av KAK analyserat frågan de obligatoriska studerandesammanslutningarnas rättsliga om ställning. Promemorian har legat till grund för avsnittet 3.2.

Det fortsatta arbetet

Föreliggande rapport har två syften. Det ena är att lämna förslag till hur studenternas företrädare i olika universitets- och högskoleorgan skall utses efter det att den obligatoriska anslutningen till studentsammanslutning avvecklats. Vi beräknar kostnaderna för att i val utse studenternas företrädare samt det statliga bidrag vi anser studenterna bör erhålla för att kunna genomföra sina uppdrag i universitetens och högskolornas beslutsorgan på ett tillfredsställande sätt. Rapportens andra syfte är att förbereda för vårt fortsatta arbete. Den delen vårt arbete innebär att skapa förutsättningar för att de tillgångav Studentkårer och nationer idag äger och disponerar även efter ar som obligatoriets avveckling skall bli brett tillgängliga för studenterna. Rapporten innehåller en ingående redogörelse för de tillgångar som studentsammanslutningarna förfogar över och en analys av ägandeförhållanden, finansiering, Skatteregler m.m. Denna del av rapporten är grunden för vårt fortsatta arbete. Vi kommer att utarbeta en checklista över de särskilda omständigheter och svårigheter som kårer och nationer men också universitet och högskolor har att beakta inför avvecklingen. Vi kommer att besöka universitet och högskolor för att i direkt diskussion med berörda parter initiera vi hoppas skall stimulera till såen process som dana lokala lösningar att dagens tillgångar i .form av studentbostäder, kårhus och samlingslokaler m.m. så långt möjligt skall komma studenterna till del även i framtiden.

,âssiaøarawaáecg vmzb 4 ,

;gtxänvitxasci

råga tmmáxsu gasa.-

° fâiüäagggçimhtm fi

k .h t-Räsmürai; ,LV i. L.

V rm ma Winx ,zacnaåizwn rim mnáitzâálágnøa u juaørwâåiâzz .sina xüláiñiaüfø

935112527 H Åk§sá. w m VL gzg§§$§âá%5Ifiáiâxüiâtáäáwiøciwtüsáá

. . .

-ü§ná.ä14is7 - iaágqnrááfâxm

Arsaaá-wgmâa

Eggm åiüåürai y

,up-

i v Láiv . .

. ; x:

fâháäüâfâäøäö

j -

ââagáaáçámzsm -

Studentkårer

SOU 1994: 47

2 Verksamheten vid

Kapitel 2

och nationer

2.1 Förenings- och organisationsstruktur

2.1.1 Universitets- och högskolenivå

Föreningsbildningen bland studenterna är komplex. Det finns en eller flera Studentkårer vid varje universitet och högskola. I Lund och Uppsala finns dessutom nationer. Där det finns flera kårer förekommer i allmänhet ett nära samarbete mellan kårerna, inte sällan inom etablerade

samarbetsorgan. Förekomsten fav flera kårer ett universitet eller

högskola har oftast flera förklaringar. När tidigare självständiga uten bildningar med egna Studentkårer förts över till universitet eller högskolor har studenterna valt att behålla en självständig kår. En grupp studenter kan också ha brutit sig den kåren. Det kan då. ur gemensamma fråga om studenter inom ett särskilt utbildningsområde, som anser vara sig bättre kunna tillvarata sina utbildningsintressen inom en egen kår, exempelvis teknologi- eller medicinstuderande. På några högskolor med verksamheten förlagd till olika platser, exempelvis Mitthögskolan, är uppdelningen geografiskt betingad. Allmänt kan sägas att kårstrukturen inte är statisk utan förändras genom uppdelningar och sammanslagningar. Den faktiska verksamheten bedrivs ofta i olika föreningar. Linjeföreningarpämnesföreningar, sektionsföreningar, institutionsråd m.m. är knutna till en viss utbildning där grunden för verksamheten år studentutbildningstillhörighet. Studenten på en linje, inom en institution ens eller inom sektion är via kårmedlemskapet ansluten till föreningen. en Föreningens verksamhet finansieras i allmänhet över kårens budget det förekommer även individuella avgifter till föreningen. Linjeförmen eningar, sektionsföreningar m.m. svarar för utbildningsbevakning och kursutvärdering inom sitt område. Men också festverksamhet, spex m.m. kan stå på programmet. Linje- eller sektionsföreningen kan utse ledamöterna i kårens högsta beslutande organ, kårfullmåktige. Inom andra kårer är föreningarna sidoorganisationer medan inflytandet i kåren kanaliseras på andra vägar exempelvis genom allmänna val eller stormöten. På en del universitet och högskolor är linjeföreningar och sektionsföreningar frivilliga sammanslutningar. Verksamheten är i stort sett densamma, kanske med en viss tonvikt på festverksamhet, som i de linje- och sektionsföreningar till vilka studenterna är obligatoriskt anslutna. Vanligtvis tas en mindre avgift ut av medlemmarna. Samarbete kan förekomma mellan kåren och de frivilliga linje- eller sektionsföreningarna men det kan också föreligga konkurrens dem emellan. Ofta är även den rent studiesociala verksamheten organiserad i olika föreningar inom de obligatoriska sammanslutningarnas hägn. Föreningarna kan vara mer eller mindre löst sammansatta och finansieras såväl

via stöd från kåren som genom egenavgifter. Det är fråga föreningar SOU 1994: 47 om för festverksamhet, föreläsningsarrangemang, teater, idrott, kör- Kapitel 2 spex, sång m.m. Organisatoriskt är kårerna och nationerna helt skilnumera da föreningsbildningar. Nationerna i Lund och Uppsala har egna samarbetsorganisationer, för kuratorerna där nationsfrågor begemensamma handlas. Även på det studiesociala området förekommer föreningsverksamhet

vid sidan om de obligatoriska sammanslutningarna. Föreningarna linansieras helt genom frivilliga bidrag och medlemsinsatser. Det gäller exempelvis för flera idrottsföreningar på högskolorna. Dessa kan också erhålla statsbidrag. Föreningsbilden kompliceras att Studentkårer eller av föreningar inom studentkårerna är engagerade i olika kommersiella aktiviteter. Föreningar inom kåren eller kåren själv kan direkt eller indirekt genom helägda eller majoritetsägda aktiebolag, via stiftelser m.m. driva olika ekonomiska verksamheter. Det är fråga om restauranger, bokhandlar, fastigheter Exempelvis äger Lunds studentkår tillsamm.m. mans med övriga kårer i Lund via Akademiska föreningen ett dotterbolag med uppgift att äga och förvalta kårhuset. Liknande konstruktioner finns på andra håll. På universiteten och några av de större högskolorna förekommer partibildningar inom ramen för Studentkåren. I allmänhet kan partierna placeras in på en höger-vänster-skala, däremot inte alltid knytas men till något riksdagsparti. Flera partier har högskoleförbund verkar som inom studentkårerna men i första hand på de mindre och medelstora

högskolorna och fackhögkolorna har den studentfackliga verksamheten distans till partipolitiken. De fackliga organisationerna har bildat högskoleföreningar bland stu-

denterna. Särskilt på utbildningar med klar yrkesinriktning, läkarutbildning, lärarutbildning m.m., är de fackliga organisationerna sedan länge etablerade. Verksamheten syftar till att informera studenterna om förhållandena i det arbetsliv väntar efter utbildningen och som avser normalt inte frågor som rör utbildningsbevakningen vid universitet och högskolor. Naturligtvis rör det sig även konkurrens mellan de fackom liga organisationerna om framtida medlemmar. För studenter på utbildningar där yrkesinriktningen inte är klart uttalad har de fackliga centralorganisationerna, SACO och TCO, bildat högskoleföreningar med mer allmän inriktning. Syftet är också här att informera olika om arbetsmarknadsfrågor och förbereda studenterna för arbetslivet. Det förefaller helt klart att utbildningstillhörighet är ett starkt sammanhållande element för studenterna. Benägenheten delta i val, att att aktivera sig i ideellt arbete ien studentförening etc. är högst bland studenter på homogena, sammanhållna utbildningsprogram. År utbildningen väl strukturerad i fasta utbildningsprogram tycks det vara ett starkt incitament för studenterna att i föreningar inom sina samman utbildningsområden. Har däremot studenterna fritt välja kurser och att på egen hand lägga sina utbildningsprogram är de mindre upp benägna att bilda föreningar för utbildningsbevakning. Det är således troligt att det sätt vilket universiteten och högskolorna organiserar sin utbild-

ning kommer att ha betydelse för hur det framtida föreningslivet bland SOU 1994: 47 studenterna utvecklas. Tendensen inom högskoleutbildningen går i rikt- Kapitel 2 ning från ett linjebundet till ett mer öppet och flexibelt utbildningsmbud. Det kan innebära att studentengagemanget i utbildningsbevakningen försvagas. Om de nuvarande studentsammanslutningarna går tillbaka kan det öppna för andra organisationer och föreningar, exempelvis för de politiska partierna. En viss beredskap ñnns hos partierna, bl.a. har flera partier organiserat högskoleförbund. Men det beror naturligtvis även studenternas intresse för att politisera utbildningsbevakningen. Den nuvarande uppfattningen bland studenterna tycks vara att man vill sköta utbildningsbevakningen utan partipolitiska förtecken. Det är också oklart om de fackliga organisationerna kommer att engagera sig i utbildningsbevakning. De fackliga organisationerna är vâl organiserade och har god ekonomi. De har dessutom ett gott utgångsläge framför allt på vissa yrkesinriktade utbildningsprogram. Konkurrensen mellan organisationerna kan driva fram ett mera aktivt deltagande från deras sida inom flera utbildningar.

2.1.2 Nationell nivå

Studenternas intressen på nationell och internationell nivå handläggs av Sveriges Förenade Studentkår, SFS, som är en sammanslutning lokaav Studentkårer inte av enskilda studenter. Medlemskapet är frivilligt. - SFS har en demokratisk uppbyggnad med stadgar som anger ändamål och beslutsordning. För närvarande är 80 kårer som omfattas obligaav toriet medlemmar vilket innebär en anslutningsgrad 90 procent. av Medlemskårerna representerar tillsammans ca 85 procent studenterav na vid landets universitet och högskolor. SFS har till uppgift att ta till vara studenternas intressen inom områden som utbildning, studiesociala förhållanden, arbetsmarknad och internationellt samarbete. SFS företräder studenterna i arbetsgrupper och kommittéer som regeringen tillsätter och som behandlar frågor beav tydelse för studenterna, i CSN:s styrelse, i olika arbetsgrupper inom myndigheter med uppgifter studentområdet och är remissinstans för regeringen i frågor som berör studenterna. Det är ingen tvekan att om regering, riksdag och myndigheter har sett SFS studenternas föresom trädare nationell nivå. På internationell nivå har SFS koncentrerat insatserna Europa mot och Norden. SFS är medlem och har en central roll i European Student Information Bureau ESIB som är en sammanslutning nationella av studentunioner i Europa. ESIB deltar i konferenser, seminarier m.m. på europeisk nivå och år samtalspartner för EU-administrationen i studentfrågor. Även SFS medverkan i Youth på Forum tar sikte samverkan med EU:s utbildningsansvariga. SFS budget är i det närmaste uteslutande finansierad med medlemsavgifter. De anslutna kårerna betalar en årlig avgift på 28,50 kronor per

medlemsstudent vilket beräknas ge en inkomst för budgetåret 199394 SOU 1994: 47 på 4,9 miljoner kronor. Organisationen uppfyller inte kraven för bidrag Kapitel 2 enligt förordningen om statsbidrag till ungdomsorganisationer. Den organisatoriska uppbyggnaden med anslutna föreningar i stället för individuellt medlemskap samt det obligatoriska medlemskapet i studentkårer torde vara de huvudsakliga hindren.

2.2 Utbildningsbevakning och studentrepresentation

2.2.1 Studentrepresentation vid universitet och högskolor

Studenternas representation i universitets och högskolors olika beslutsorgan är reglerad i högskolelag och högskoleförordning. Den nya författningen för universitet och högskolor från den 1 juli 1993 minskar den centrala regleringen av universitetens och högskolornas interna organisation. Samtidigt ändras sammansättningen av olika beslutsorgan. Det får betydelse för studenternas representation. Studenterna har rätt att vara representerade i universitetens och högskolornas styrelser och i fakultetsnämnder, där sådana ñnns. Fakultetsnämnden kan inom sitt vetenskapsområde även svara för grundutbildningen. Ett universitet eller en högskola kan emellertid inrätta särskilda organ för grundutbildning. Vid de högskolor som saknar egen fakultetsorganisation är styrelsen skyldig att inrätta sådana. Studenterna har rått till representation. Vid varje universitet och högskola skall det finnas en nämnd för disciplinära åtgärder mot studenter. Studenterna har rätt till representation i denna. Studenterna har också rått till representation i tjänsteförslagsnämnder, som handlägger förslag om tillsättning av tjänst som professor och lektor samt i den valförsamling som föreslår rektor och prorektor. Enligt arbetsmiljölagen 1977:1160 skall studenterna ges tillfälle att genom skyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället. Universiteten och högskolorna bestämmer i övrigt om den interna beslutsorganisationen. Inrättar styrelsen beslutsorgan har studenterna rätt att vara representerade i alla sådana organ som behandlar utbildningsfrågor. Styrelsen för ett universitet eller en högskola kan besluta om att inrätta andra organ för att underlätta det interna arbetet. Det kan gälla frågor som rör universitetets eller högskolans lokaler, biblioteksfrågor, studiesociala frågor m.m. Sådana organ kan vara beslutande eller rådgivande. Ledamöterna utses av universitetets eller högskolans styrelse. Någon föreskriven rätt för studenterna att ingå finns inte. Många universitet och högskolor har inrättat institutionsstyrelser, linjenämnder, utbildningsnämnder m.m. på grundutbildningsnivå. På universiteten och vissa större högskolor betyder det att studenterna i allmänhet är representerade tre nivåer dvs. i styrelsen, i fakulteterna och på institutionerna. På högskolor utan fakultetsorganisation återfinns studentrepresentationen normalt två nivåer. Det är också vanligt att

studenterna är representerade i en rad andra organ som inte direkt be- SOU 1994: 47 slutar om utbildningsfrågor. Förhållandena varierar mellan olika uni- Kapitel 2 versitet och högskolor. När det gäller antalet studentrepresentanter i de organ inom universitet och högskolor där studenterna har rätt att vara representerade gäller som huvudregel att flertalet ledamöter skall vara lärare vid lärosätet. Med det förbehållet bestämmer universitetet eller högskolan antalet ledamöter i beslutsorganen. Undantagna från huvudregeln är universitetets eller högskolans styrelse, disciplinnämnd och tjänsteförslagsnåmnd. Antalet studentrepresentanter i universitetens och högskolornas styrelser bestäms för varje universitet och högskola av regeringen. Regeringen har hittills beslutat om studentrepresentation enligt den nya ordningen ett par högskolor. Studenterna har två representanter i disciplinnämnden och en i varje tjänsteförslagsnämnd. Mandattiden för studentföreträdarna är i båda nämnderna 1 år. Högskolelagen ger regeringen rätt att föreskriva att studenterna vid universitet och högskolor är skyldiga att tillhöra särskilda studentsammanslutningar. I förordning 1983:l8 om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet har regeringen föreskrivet det s.k. kårobligatoriet. Lagen uppdrar vidare regeringen att föreskriva hur studenternas representanter vid universitet och högskolor skall utses. Regeringen har därvid angett att studentkår vid en högskoleenhet utser och entledigar företrädare i de organ vid högskoleenheten i vilka företrädare för studenterna har rått att ingå. Kårerna här myndighetsges en utövande uppgift. I de styrorgan vid universitet och högskolor i vilka lärarna har rätt att vara företrädda utses representanterna genom val. Enligt högskoleförordningen utses ledamöter till styrelsen genom ett valförfarande som utarbetas av styrelsen. Valförfarandet kan följaktligen variera mellan olika universitet och högskolor. I valet till fakultetsnämnd är endast de lärare röstberättigade som har vetenskaplig kompetens motsvarande minst doktorsexamen och arbetar minst halvtid på en tjänst med ett förordnande för minst två år. Till övriga beslutsorgan utses lärarnas företrädare genom val bland samtliga lärare. Valet sker med slutna valsedlar och vid lika röstetal avgör lotten. Hur valen skall till i övrigt regleras inte närmare. Endast när det gäller val till styrelsen måste universitetet eller högskolan utarbeta närmare föreskrifter. Under åren 1992-1993 hade studenterna i genomsnitt 4 500 representanter i olika styrorgan inom universitet och högskolor. Det innebär ca 2,3 studentrepresentanter per 100 studenter. Det kan jämföras med 1989 års obligatorieutredning SOU 1990:105 som uppskattade studentrepresentationen till det dubbla eller 5 representanter per 100 studenter. Utredningen ansåg också att relationen studentföretrådare student per var oberoende av det enskilda universitetets eller den enskilda högskolans storlek. Nedanstående tabell redovisar antalet studentrepresentanter per 100 studenter.

Universiteten har ett större antal studentrepresentanter per hundra studenter än de mindre och medelstora högskolorna. Ett undantag är Stockholms universitet med 1,4 studentrepresentanter per 100 studenter. Vid Lunds universitet finns det däremot ca 4 representanter per 100 studenter. Resultatet är inte oväntat. I en stor organisation krävs normalt mer formaliserade beslutsvägar än i en mindre. På de mindre högskolorna och vid fackhögskolorna underlättas de informella kontakterna mellan studenterna och högskolan av att högskolorna ofta har campuskaraktär. Behovet av formella beslutsorgan kan också av det skälet vara mindre. Drygt 85 procent av studentrepresentanterna återfinns institutionsnivå eller i linjenämnder, utbildningsnämnder eller motsvarande. Det är alltså fråga om styrorgan på grundutbildningsnivå dvs. den nivå som universiteten och högskolorna själva enligt den nya författningen har att reglera. Vad som hittills kan utläsas av universitetens och högskolornas ökade självständighet när det gäller den interna organisationen är att styrelserna valt att behålla institutioner och motsvarande med studentrepresentation.

2.2.2 Utbildningsbevakning och kvalitetskontroll

KAK har besökt i princip samtliga universitet och högskolor i landet och kan konstatera att utbildningsbevakning är en huvuduppgift för studentkårerna. Vikten av studentengagemang i utbildningen har bekräftats av universitetens och högskolornas ledningar. Studentkårerna har normalt en organisatorisk uppbyggnad avpassad för bevakning av utbildningsfrågorna olika nivåer. Ett ganska typiskt exempel utgör Studentkåren vid Lunds universitet. Lunds universitet har i princip tre beslutsnivåer: institution med institutionsstyrelse eller enbart prefekt, områdes-fakultetsstyrelse för var och en av de nio områden som universitetet är indelat i samt universitetets styrelse. Studentkårens organisation för utbildningsbevakning har en motsvarande organisation. På varje kurs väljs kursombud. Ett ombud per 15 studenter men alltid minst två ombud på varje kurs. På en del institutioner väljer kursombuden även ämnesombud. Kursombuden framför studenternas synpunkter på undervisningen, kurslitteraturen, lärarna m.m. En central uppgift är att genomföra kursutvärdering bland sina kurskamrater och medverka i den kursutvärdering som eventuellt institutionen genomför. Alla kurs- och ämnesombud samt doktorandombud på en institution utgör institutionsrådet. Rådet väljer studentrepresentanter till institu-

tionsstyrelsen och förbereder studentrepresentanternas medverkan i in- SOU 1994: 47 stitutionsstyrelsen. Institutionsråden inom samma ämnesområde utgör Kapitel 2 studieråd, exempelvis medicinska studierådet och naturvetenskapliga studierådet. Studierådet väljer studentföreträdaren i områdes-fakultetsstyrelsen och styrelsens beredningsorgan. Studentföreträdama på nästa nivå, styrelsenivån, utses direkt av studentkåren. Studieråden har en central funktion för utbildningsbevakningen. De svarar för Kursutvärdering, utsändning och sammanställning av enkäter m.m. Men också utåtriktad verksamhet som att anordna debattkvällar, studieresor, arbetsmarknadsdagar m.m. ingår i uppgifterna. Råden har genom kåren egna medel till sin verksamhet. För att stödja kursombuden och studieråden har Lunds studentkår tre heltidsanställda utbildningsombudsmän; två för grundutbildning och en för doktorander. Vidare svarar kåren för utbildning av kursombud och en övergripande utbildningsbevakning om t.ex. lärarnas pedagogiska kompetens, anslags- och styrsystem etc. Utbildningsbevakningen genomförs till övervägande del med ideellt arbetande studenter. Lunds studentkår uppger att ca 850 studenter är verksamma med utbildningsbevakning på olika nivåer inom universitetet. De direkta utgifterna för utbildningbevakning uppskattar kåren till ca 800 000 kronor år 1992. Då ingår inte värdet av studenternas ideella arbetsinsatser. Det är i praktiken inte möjligt att uppskatta värdet av denna insats. I stort sett arbetar alla kårer med utbildningsbevakning enligt den här modellen. Det enskilda universitetets eller den enskilda högskolans utbildningsproñl och interna organisation återspeglas visserligen i kårens organisation av utbildningsbevakningen men grundstrukturen är densamma. Kårerna strävar efter att ha ett eller flera ombud varje kurs och också att koncentrera insatserna på basnivån dvs. institutionsstyrelser, linjenämnder eller motsvarande. Som tidigare redovisats är det också på denna nivå som majoriteten av studentrepresentanterna finns.

2.3 Den studiesociala verksamheten

2.3.1 Studentkårema

Många studentsammanslutningar har i KAK:s enkät om studentsammanslutningarnas ekonomiska situation och vid våra besök universitet och högskolor framhållit sammanslutningarnas stora insatser på det studiesociala området. Vi vill därför kortfattat beskriva denna verksamhet. Insatsema bygger på lång historisk tradition. Även vid dagens en universitet och högskolor är den studiesociala miljön viktig för studenterna och påverkar säkert deras val av studieort. För att svenska studenter skall möjlighet att läsa vid universitet ute i Europa måste utländska studenter ñnna det attraktivt att studera i Sverige. Sveriges läge och

att svenska är ett litet språk gör att Sverige vid sidan av högklassig ut-

en

bildning måste ha något extra att erbjuda såsom en attraktiv studiesocial SOU 1994: 47 miljö. Kapitel 2 I propositionen 199293:169 framhåller utbildningsministern att det år viktigt att avvecklingen av kårobligatoriet inte medför en försämring inom det studiesociala området. En förutsättning för att detta inte sker år att de framtida frivilliga studentsammanslutningama har möjlighet att engagera sig i den studiesociala verksamheten i samma utsträckning som nuvarande obligatoriska sammanslutningar. Universitets- och högskoleledningarna har naturligtvis också ett intresse av att studiemiljön i vid bemärkelse blir så bra som möjligt. Studentkårerna svarar för såväl utbildningsbevakning som studiesocial verksamhet. Inom den senare verksamheten tar man hand om nya studenter och utländska studenter, förmedlar bostäder och arrangerar fester och pubar, ordnar föreläsningsaftnar, spelar teater, ordnar ñlmklubbar och svarar för kompendieförsäljning, bokhandlar och restauranger m.m. Ambitionsnivån varierar naturligtvis mellan orterna. Ser man på kårernas utgifter kan man exempliñera med kår på en en av de mindre högskolorna. De totala utgifterna uppgick till ca 5 miljoner kronor och fördelades på följande sätt:

restaurang 45% 2 250 tkr gemensamma kostnader 26% l 300 tkr bokhandel 11% 550 tkr klubbmästeri 9% 450 tkr utbildningsutskott 4% 200 tkr informationsutskottet 4% 200 tkr idrottsföreningen 1% 50 tkr studenthälsovården 0,5% 25 tkr - Restaurangen och klubbmästeriet gick med vinst, bokhandeln med förlust, som dock mer än väl täcktes av överskottet den andra verksamheten. Idrottsföreningen och studenthälsovården finansierades med kommunala och statliga bidrag samt medlemsavgifter till idrottsföreningen. Informationsutskottet kunde räkna in annonsintäkter till ett belopp av 50 000 kronor. Kåravgifterna uppgick till l 250 000 kronor och användes till att finansiera övriga kostnader för informationsutskottet samt kostnaderna för utbildningsutskottet och merparten av de gemensamma kårkostnaderna. Häri ingick kostnader för och arvodresor en samt kostnader för studenttidning och studentradio. I de gemensamma kostnaderna ingick exempelvis 75 000 kronor som årlig avgift till SFS samt vissa lokalkostnader, som dock endast uppgick till S 000 kronor. Härutöver hade klubbmüteriet, restaurangen och bokhandeln lokalkostnader sammanlagt 80 000 kronor. Det givna exemplet från en liten högskola är naturligtvis inte representativt för studentkårerna. Kostnaden till studenthälsovården år t.ex. ovanligt låg. Exemplet visar ändå på stora satsningar utanför den rena utbildningsbevakningen och det är något som denna kår har gemensamt med flertalet andra kårer vid universiteten och högskolorna. Olikheter i boksluten som exempelvis vad som redovisas under - gemensamma kostnader, verksamhetsindelningen, detaljeringsgraden och tillämpning av netto- eller bruttoredovisning av kostnaderna gör att det inte med -

hjälp av boksluten går att skaffa sig en helhetsbild över hur kostnaderna SOU 1994: 47 fördelas på exempelvis studiesocial verksamhet och annan verksamhet. Kapitel 2

2.3.2 Nationerna

Nationerna vid Uppsala och Lunds universitet har en mer begränsad uppgift än studentkårerna; de bedriver en studiesocial verksamhet liksom studentkårerna, men utbildningsbevakning och studentfacklig verksamhet ingår inte i deras uppgifter. Nationerna i Uppsala och Lund skiljer sig från varandra på flera punkter. I det följande beskrivs de därför var för sig.

Uppsala

Studenterna vid Uppsala universitet har möjlighet att undgå avgiften till nationerna och ställa sig utanför nationernas verksamhet genom att ansluta sig till Skånelandens nation. Man ansluter sig härvid till Skånelandens nation livstid. Det är cirka 4 000 studenter som utnyttjat den möjligheten genom åren. Totalt har övriga nationer i Uppsala drygt 24 000 medlemmar. Härav är det l 700 som enbart är anslutna till nationerna och inte tillhör studentkåren. Enligt nationernas bedömning kommer avskaffandet av obligatoriet sannolikt inte att medföra en så drastisk minskning i medlemsantalet för nationerna som för studentkåren. Nationerna och nationshusen spelar en viktig roll i Uppsala studentliv. De står öppna för sina medlemmar under en stor del av dygnet och utgör en naturlig träffpunkt för studenter från olika fakulteter. På nationerna kan man studera, låna böcker, såväl kurslitteratur som skönlitteratur, läsa tidningar, åta och fika eller bara koppla av. På kvällarna anordnas fester, pubar och danser men också annan verksamhet. Nationernas orkestrar, körer och teatergrupper repeterar, studentspex förbereds, fotointresserade arbetar i mörkrummet och kulturpersonligheter håller föredrag och diskussionsaftnar. Nationerna kan också lösa akuta ekonomiska problem för studenterna genom att erbjuda handlån och det finns möjlighet att söka stipendier från någon av nationernas fonder. För studenter som har problem av annan art finns en nationskaplan till hands. Nationerna gör en stor insats för att ta hand om recentiorer och utländska studenter och hjälper till med bostäder. Inom nationens ram finns också idrottsföreningar. Information sprids via nationstidningar och närradio. Vid sidan av de tillgångar som redovisats i KAK:s enkät har många nationer stora tillgångar i form av inventarier, konst och bibliotek; tillgångar som kräver medel för underhåll. Några nationshus har också ett kulturhistoriskt värde. Utan ideellt arbete skulle inte någon nation existera. Det är nationens grundidé och ryggrad.

Nationerna i Lund och Akademiska föreningen SOU 1994: 47 Kapitel 2 Lunds nationer skiljer sig från dem i Uppsala främst genom att det i Lund inte finns specifika nationshus utan nationernas hus är framför allt bostadshus för studenterna och samlingslokalerna ligger ofta i källarna till dessa bostadshus. Antalet studenter inklusive doktoranderna vid Lunds universitet är 28 300. Verksamheten sker dock i en betydligt mindre skala än i Uppsala och endast ett par personer år anställda eller arvoderade; verksamheten drivs med ideellt arbete. Nationerna har endast 13 procent av studenternas samlingslokaler i Lund. I Lund ñnns, förutom nationerna, Akademiska föreningen som disponerar merparten av studenternas samlingslokaler i Lund, framför allt AF-borgen och Sparta. Verksamheten finansieras till stor del genom medlemsavgifter. Kostnaderna fördelas på följande sätt 1992:

Akademiska föreningens hus har i olika skepnader varit centrum för studenternas liv under 150 år. Här finns scener, festlokaler, sammanträdesrum, kontor, arkiv, restaurang, bokhandel, tidningsredaktion m.m. AF disponerar också Sparta där man kan äta, på konsert eller ha konferens. Radio AF är Sveriges största såndarförening och sänder dagligen nyheter, reportage, intervjuer och musik. På studentaftnarna erbjuds studenterna föredrag, uppläsningar, debatter och konserter. Arkivet ligger i källaren till AF-huset och är mer museum än arkiv. Nöjen omfattar AF:s pub-, konsert- och dansverksamhet. AF har en egen teaterensemble som gör en ny uppsättning varje termin och dessutom bjuder på gästspel och föredrag. Lundaspexarna är de mest kända av Lunds tre spexföreningar. Föreställningar ges två gånger om året. Klädkammaren hyr ut gamla spex- och karnevalskläder.

2.4 Studenthälsovård och motionsidrott

2.4.1 Studenthälsovård

De obligatoriska sammanslutningarnas huvudmannaskap för studenthälsovården upphörde den 1 juli 1992. Riksdagens beslut innebar att de bidrag som tillförts studentkårerna för studenthälsovården fördelades direkt till universiteten och högskolorna. Samtidigt avvecklades den förordning 1984:281 om statsbidrag till hälsovård för högskolestuderande som bl.a. angav villkor för bidraget och studenthälsovårdens syfte. I propositionen prop. l99192:l00 bil. 9 s. 138 som låg till grund för riks-

dagens beslut anges att respektive universitet eller högskola får ansvar SOU 1994: 47 för att medlen på bästa sätt tillgodoser de lokala behoven och att formen Kapitel 2 för detta bäst avgörs lokalt. Under anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser beräknades 15 826 000 kronor för studenthälsovården budgetåret 199293 exklusive medel avseende studenthälsovården vid Sveriges lantbruksuniversitet. Medlen fördelades på universitet och högskolor efter antalet årsstudieplatser. Från och med budgetåret 199394 ingår medlen för studenthälsovården i universitets- och högskoleanslagen utan att beloppen specificeras. Riksdagens beslut att föra över huvudmannaskapet för studenthälsovården från Studentkårerna till universiteten och högskolorna är genomfört. På vissa orter har universitetet eller högskolan helt tagit över ansvaret för verksamheten. Detta gäller exempelvis Lunds universitet. På andra orter ligger ansvaret för genomförandet kvar på studentkårerna t.ex. vid Göteborgs och Uppsala universitet. På några orter pågår diskussioner mellan universitetet eller högskolan och Studentkåren den om framtida organisationen. Det är inget som hindrar att studentkårerna på uppdrag av ett universitet eller en högskola även i fortsättningen ansvarar för utförandet av studenthälsovården. Hur studenthälsovården bedrivs är numera en lokal fråga. Finansieringen av studenthälsovården har tidigare skett med statsbidrag, bidrag från studentkårerna och patientavgifter. Fortfarande betalar ungefär en fjärdedel av kårerna till Studenthälsan enligt vad men Som meddelats oss under Samtal och överläggningar med företrädare för kårerna Står det helt klart att man i fortsättningen inte någon möjlighet ser att bidra till verksamhetens finansiering. Verksamheten varierar kraftigt i omfattning och inriktning. Vissa kårer har en hög ambitionsnivå när det gäller Studenthälsan, vilket återspeglas i betydande ekonomiska bidrag till verksamheten. Sammanlagt bidrar studentkårerna med närmare 6 miljoner kronor år till Stuper denthälsan. På någon ort finansieras nästan hälften verksamheten via av de obligatoriska avgifterna medan kårerna andra orter inte lämnar något bidrag. Då Studentkårens bidrag upphör blir det fråga för universitetet elen ler högskolan om verksamheten kan bibehållas på nivå tisamma som digare. Universitetet eller högskolan avgör Såväl organisation in- Som riktning och omfattning på studenthälsovården. Någon generellt gällande reglering som anger mål och omfattning för verksamheten finns inte. I kontakter som KAK haft med representanter för Studenthälsan i bl.a. Uppsala, Lund och Stockholm framhålls det Specifika i Studenternas Situation. Studenthälsan, med den sakkunskap byggts som upp där, Ses Som ett viktigt komplement och inte ett utbytbart alternativ som till annan allmän eller enskild öppen hälso- och Sjukvård. I studenthälsovården ingår förebyggande verksamhet allmänsamt medicinsk, psykiatrisk och kurativ verksamhet. Det är endast de Stora universitetsortema som kan ha fullt utbyggd studenthälsovård. Stuen denthälsovården på en mindre högskoleort förutsätter Samarbete med annan hälso- och sjukvård. Problemen är förmodligen ganska likartade

även om dimensionerna är olika. Följande beskrivning som hämtats SOU 1994: 47 från Studenthälsan i Lund kan därför ge en bild av förhållandena även Kapitel 2 vid andra universitet och högskolor. Den förebyggande hälsovården riktas mot studiemiljön, såväl den fysiska miljön den psykosociala miljön. Det första området omfattar som arbetsstållningar, belysning, ventilation, bildskärmar och annan utrustning i studiemiljön. Den psykosociala miljön omfattar relationer mellan student och lärare, mellan student och student, samarbete i arbetsgrup- Övriga områden berörs är bl.a. boende, friskvård, droger per m.m. som och alkohol. Som ett exempel på den förebyggande verksamheten kan nämnas projekt 6, ett samarbetsprojekt mellan hudkliniken, infektionskliniken, Lunds studentkår, teknologkåren och Studenthälsan i Lund. Projektet grundar sig kamratundervisning och målgruppsaktivering och syftar till att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar. En typ av projekt där en nära kontakt med studenterna är en förutsättning för att resultatet skall bli bra. Den allmänmedicinska vården inriktar sig huvudsakligen mot psykosomatiska besvär och sjukdomar hos enskilda studenter. De som söker är i allmänhet ganska omedvetna om sambandet mellan de kroppsliga symptomen och bakomliggande psykiska eller sociala problem. Studenthälsans kunskap om studenternas speciella situation och problem är viktig för att man skall komma fram till orsakerna och komma till rätta med dem och inte enbart angripa symptomen. Antalet besök 199293 vid den allmänmedicinska mottagningen i Lund var 2 229 varav l 715 var nybesök. Den gynekologiska mottagningen hade 637 besök varav 12 återbesök. Den psykiatriska mottagningen vid Studenthälsan i Lund har i verksamhetsberättelse för budgetåret 199293 redovisat varför studenter sökt till mottagningen. Över tredjedel diagnoserna tillfälligt psykoen av var gent betingade störningar. Andra vanliga diagnoser var personlighetsstörning, ångest- och depressionstillstånd. Som vanliga bakgrundsdata kan anges relations- och samlevnadsproblem, studieproblem och frigörelseproblem. De flesta studenterna sökte sig till mottagningen eget initiativ. Behandlingen var samtalsterapi, gruppterapi, rådgivning, medicinering m.m. Genom att tidigt ta sig an studenter med olika typer av problem har man kunnat motverka sekundära problem i studierna och förebyggt insufñcienser senare i livet. Antalet konsultationer 199293 vid den psykiatriska mottagningen i Lund var 2 749 varav 350 var nybesök och 600 telefonkonsultationer. Kuratorn är ofta den första instansen som en student vänder sig till då problem uppstår. Vid många mindre högskolor begränsas Studenthälsovården till att en kurator finns tillgänglig under viss tid. Orsaken till att man vänder sig till kuratorn år ofta möjligheten till samtal med en utomstående sakkunnig person i en för studenten viktig personlig angelägenhet, oftast med anknytning till studierna. SFS har i skrivelse till KAK redovisat sina synpunkter studenthälsovården. SFS anser att verksamheten är nödvändig och förordar lokala stiftelser för driften, där universitet eller högskola och studentorganisa-

tion skall ingå. Man framhåller behovet av direktiv och särskild för- SOU 1994: 47 en ordning som anger ett tydligt mål för studenthälsovården. Studenthälso- Kapitel 2 vårdens hålso- och sjukvårdsdel skall enligt SFS inte form vara en av primärvård utan av förebyggande och socialkurativ karaktär och huvudsakligen arbeta med studierelaterade hälsoproblem inriktade både mot individen och miljön; hälsoproblem som kan uppstå grund den av speciella livssituation som studenterna befinner sig Studenthälsovården ses också som en viktig resurs i arbetet med att förbättra studenternas fysiska och psykosociala arbetsmiljö. SFS förordar vidare öronmärkning av resurserna till studenthälsovården samt att ett centralt samordningsorgan inrättas.

2.4.2 Motionsidrott

Motionsidrott organiserad för studenter förekommer alla universitets- och högskoleorter. Ansvaret för verksamheten vilar i allmänhet på studentkårerna. Många kårer driver motionsidrott i regi medan egen andra har fört samman studenthälsovård och motionsidrott i en gemensam organisation. På en del universitet och högskolor ligger ansvaret på fristående idrottsföreningar i allmänhet samarbetar med studentsom kåren eller studentkårerna på orten. Motionsverksamheten äger rum i egna idrottshallar eller i kommunalägda hallar. I Göteborg är studentkårerna via sitt samarbetsorgan Göteborgs Förenade Studentkårer ägare till idrottsanläggning. en egen På motsvarande sätt förfogar studentkårerna i Stockholm över större en idrottsanläggning inom Frescatiområdet. Det normala är dock att studenterna utnyttjar kommunala idrottsanläggningar på orten. Motionsidrotten finansieras med individuella avgifter, statliga bidrag och obligatoriska avgifter. Totalt omspånner verksamheten för kårerna ca 17 miljoner kronor. De individuella avgifterna för huvuddelen svarar eller drygt 60 procent, Statsbidraget för knappt 30 procent och återstoden, drygt 10 procent, kommer från de obligatoriska avgifterna. Statsbidraget fördelas av Riksidrottsförbundet, RF. För budgetåret 199394 uppgår statsbidraget till motionsidrott för studenterna till 5,6 miljoner kronor. Bidraget fastställs regering och riksdag och överav lämnas till RF, att fördela mellan studentkårerna efter ansökan från SFS. SFS anser att bidraget skall betalas ut till kårerna efter antalet medlemmar i kåren, medan RF föredrar aktivitetsinriktad fördelen mer ning. Kårer med stor verksamhet på motionsidrotten får i allmänhet ett högre bidrag än vad en ren per capita-fördelning skulle RF fördelar ge. och betalar ut bidragen till kårer eller sammanslutningar kårer på de av olika universitets- och högskoleorterna. Ett av RFzs specialförbund, Sveriges Akademiska Idrottsförbund, SAIF, hävdar i en skrivelse 1993-11-22 till RF att följd att kåren av obligatoriet avskaffas blir att det statliga bidraget för motionsidrott inte längre bör utgå till studentkårer eller lokala sammanslutningar kårer, av då dessa i framtiden inte längre kan anses representera samtliga stu-

denter. SAIF hänvisar till att förbundet redan bedriver en omfattan- SOU 1994: 47 .nu de verksamhet bland studenter inriktad på motions- och breddidrott Kapitel 2 vilar ett frivilligt studentengagemang och anser mot den baksom grunden att RF i fortsättningen bör fördela bidraget till studenternas motionsidrott via sitt eget specialförbund. Liknande synpunkter har av företrädare för SAIF framförts direkt till KAK.

2.5 Studentsammanslutningarnas ekonomi

2.5.1 Bakgrund

I det följande redovisas kårer och nationers ekonomiska förhållanden. Uppgifterna är inhämtade dels via en enkät som KAK sänt ut till samtliga kårer och nationer, dels från bokslut som vi begärt in från studentsammanslutningarna. Enkätens syfte är i första hand att kartlägga studentsammanslutningarnas tillgångar i form av bostäder, samlingslokaler också att uppskatta studentkårernas insatser och kostnader m.m. men för utbildningsbevakning. Direktiven anger att vi skall undersöka hur studentsammanslutningarnas tillgångar som bostäder, samlingslokaler skall kunna bli brett tillgängliga för studenterna efter obligatoriets m.m. avveckling och enkäten har därför koncentrerats mot tillgångarnas omfattning, finansiering, kostnader, ägandeförhållanden m.m. Enkäten har kompletterats med uppgifter vi erhållit vid personliga besök på i princip samtliga universitet och högskolor. Enkäten har sänts ut till landets 80 kårer, 4 samarbetsorgan för kårer, fakultetsföreningama i Stockholm och 26 nationer. Enkäten har besvaralla större kårer och samtliga nationer. Sammantaget räknar vi ats av med att sammanslutningar representerande närmare 95 procent av studenterna vid landets universitet och högskolor har besvarat enkäten. Några kårer har besvarat enkäten anonymt och ingår i den totala sammanställningen kan inte redovisas separat. I några fall är tillgångarmen ofullständigt redovisade. Trots dessa brister anser vi att enkätresultatna et en god bild av de tillgångar som de obligatoriska studentsammanger slutningarna innehar. Det är ett bra underlag för att behandla konsekvenserna kårobligatoriets avveckling när det gäller sådant som tillav gång på bostäder och samlingslokaler. I sammanställningen ingår inte de tillgångar innehas av studentkårerna vid de två beslutade stiftelsom sehögskolorna, Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping. Det har inte varit möjligt att, inom den tidsrymd som vi haft till vårt förfogande, kartlägga sammanslutningarnas totala ekonomiska förhållanden. Situationen är utomordentligt komplicerad med olika bolagsbildningar, stiftelser och föreningar med ibland oklara ägar- och ansvarsförhållanden. Bokföringsrutinerna varierar. Vissa sammanlutningar redovisar väl genomarbetade och innehållsrika resultat- och balansräkningar. Andra bokslut, som kan innehålla omsättningar åtskilliga miljoner kronor, kan vara avfattade på några rader. Det är möjligt att den omfattande skattebefrielsen, som också innebär att sammanslutning-

arna inte behöver redovisa sina ekonomiska förhållanden för skatte- SOU 1994: 47 myndigheterna, kan förklara det ibland ganska lättsamma förhållnings- Kapitel 2 sättet i dessa frågor. Den viktigaste inkomstkällan är den obligatoriska avgiften. Sammanställningen av enkätsvaren visar att den totala intäkten från den obligatoriska avgiften för landets kårer och nationer uppgick till ca 90 miljoner kronor förra året varav nationerna i Lund och Uppsala svarar för drygt 10 miljoner. Då ingår förutom den obligatoriska avgiften även inskrivningsavgifter, förseningsavgifter m.m. dvs. sådana avgifter som hör samman med den obligatoriska avgiften. Hur stor andel av inkomsterna eller omslutningen som den obligatoriska avgiften svarar för går inte avgöra. Det beror bl.a. på hur man skall betrakta inkomster i helägda bolag, separata föreningar inom kårens ram, stiftelser m.m. Det finns kårer där avgiften utgör närmare 90 procent av inkomsterna medan andra kårer redovisar så omfattande en verksamhet att avgiften svarar för mindre än 25 procent av den totala omslutningen. Om man undantar de stiftelseägda bostadsbolagen uppskattar vi den totala årliga ornslutningen för kårer och nationer under ett år till mellan 200 och 300 miljoner kronor, sannolikt närmare det senare beloppet. Det har inte varit möjligt att redovisa en fullständig bild av sammanslutningarnas kostnader. Verksamheten drivs i allmänhet utan vinstkrav med inriktning mot studenternas särskilda behov. Det gäller exempelvis för de bokhandlar, den stencilförsäljning kårerna driver för m.m. som att studenterna skall tillgång till billig kurslitteratur m.m. Två kostnadsposter har vi ägnat särskild uppmärksamhet. Den gäller stuena dentkårernas kostnader för utbildningsbevakning. Som redovisas i avsnitt 4.3.2 finansieras utbildningsbevakningen huvudsakligen genom intäkter från den obligatoriska avgiften och studenternas ideella arbete. Den andra gäller den mer komplicerade finansieringen av kostnaderna för drift och underhåll av kårhus och samlingslokaler vi redovisar som och diskuterar i avsnitt 4.7. Av den uppskattade totala inkomsten på närmare 300 miljoner kronor är huvuddelen förbunden med direkta utgifter. I princip är det endast den obligatoriska kårer avgiften som ger och nationer ekonomisk rörelsefrihet och möjlighet att finansiera sådant som utbildningsbevakning och studiesociala insatser. Vi gör alltså inte anspråk på att redovisa en fullständig bild av sammanlutningarnas ekonomiska förhållanden. Det hade krävt helt andra resurser och avsevärt mer utredningstid än vad vi haft till vårt förfogande. Ändå vi genomgången anser att i det följande ger en rimlig bild av det faktiska läget och tillräckligt underlag för vissa slutsatser. Som vi tidigare understrukit varierar förhållandena kraftigt mellan olika studentsammanslutningar. För att underlätta analysen strukturerat vi studentsammanslutningarna efter graden av tillgångar följande sätt: Studentkårer vid universiteten. - Nationerna i Lund och Uppsala - Studentkårer vid fackhögskolor. - - Kårer vid de mindre och medelstora högskolorna.

2.5.2 Universitetens Studentkårer SOU 1994: 47 Kapitel 2 Göteborgs, Linköping, Lunds, Stockholms, Vid de sex universiteten - Umeå och Uppsala universitet finns ett stort antal Studentkårer och studentföreningar. Det totala antalet studenter vid dessa universitet är 120 000 vilket motsvarar ca 60 procent av samtliga studenter vid landets universitet och högskolor.

studentbostäder

studentbostäder som ägs direkt eller kontrolleras via stiftelser av studentsammanslutningar finns i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala. En mindre stiftelse för studentbostäder i Alnarp ägs av några kårer vid Sveriges lantbruksuniversitet. Vid Linköpings och Umeå universitet har tidigare studentbostadsstiftelser övergått till allmännyttiga bostadsföretag. På dessa orter äger Studentkårerna idag varken direkt eller indirekt studentbostäder. Vid Göteborgs universitet har 12 Studentkårer bildat ett samarbetsorgan Göteborgs Förenande Studentkårer, GFS. GFS är en av stiftarna till Stiftelsen Göteborgs Studenthem, SGS, som äger 43 fastigheter med sammanlagt 3 814 lägenheter. Taxeringsvärdet är 288 miljoner kronor. Göteborgs kommun svarar för 50 procent av stiftelsekapitalet och GFS för den andra hälften. Här skiljer sig förhållandena i Göteborg från övriga universitetsorter där kårerna i allmänhet står för hela stiftelsekapitalet. I SGS styrelse på 11 ledamöter har kommunen 6 representanter, Göteborg universitet 2 och GFS Vid Lunds universitet ligger ansvaret för studentbostäderna ej natio-

nernas på en särskild förening, Akademiska Föreningen, AF, som bil-

studentsammanslutningarna vid universitetet. För närvarande indats av går Studentkårer varav de två dominerande är Lunds studentkår och sex Teknologkåren. I Akademiska Föreningens högsta beslutande organ,

Överstyrelsen, har Lunds studentkår 51 80 platser. Övriga kårer till-

av

sätter huvuddelen övriga platser. Överstyrelsen beslutar om långsikt-

av iga mål, byggnadsverksamhetens riktlinjer samt om huvudregler för uthyrning för Stiftelsen AF:s bostäder. Stiftelsen har 27 fastigheter med 5 197 lägenheter. Taxeringsvärdet uppges till 288 miljoner kronor. Studentbostadsföretaget var tidigare direkt ägt av AF men 1983 bildades stiftelsen och huvuddelen av AF:s fastighetsbestånd överfördes till stiftelsen. Några fastigheter har överförts senare. Studentkårerna vid Stockholms universitet, Lärarhögskolan i Stockholm, Karolinska institutet, Kungliga tekniska högskolan, Idrottshögskolan och de konstnärliga högskolorna har genom sitt samarbetsorgan Stockholms Studenters Centralorganisation, SSCO, ett bestämmande inflytande över Stiftelsen Stockholms Studentboståder. SSCO utser samtliga ledamöter i styrelsen utom kommunrepresentanten. Stiftelsen äger 20 fastigheter i Stockholm och Solna med sammanlagt 6 006 lägenheter. Fastighetstillgångarna taxeras till 436 miljoner kronor.

Stockholms Universitets Studentkår äger dessutom ett mindre antal SOU 1994: 47 studentlägenheter i en fastighet i Stockholms innerstad. Taxeringsvärdet Kapitel 2 är 45 miljoner kronor. Vid Uppsala universitet har Uppsala Studentkår majoritet i direktionen högsta beslutande organ för Stiftelsen Studentbostaden äger 17 som fastigheter med 6 115 studentlägenheter. I direktionen ingår också företrädare för kommunen och universitetet. Medlemmar i Farmaceutiska Studentkåren har också tillgång till stiftelsens bostäder utan att vara stiftare. Taxeringsvärdet är 341 miljoner kronor. Smmanlagt uppgår taxeringsvärdet för universitetens studentbostäder till 1 398 miljoner kronor. Antalet lägenheter är 21 163.

samlingslokalerkårlokaler

Vid samtliga universitet har studenterna tillgång till samlingslokaler.

Ãgarbilden är splittrad och i vissa fall komplicerad. Även kårerna

om direkt eller indirekt äger sina kårlokaler betalar de i allmänhet hyra för lokalerna. Följande sammanställning översiktlig bild under ger en av vilka villkor kårerna disponerar sina samlingslokaler.

Äger direkt el. Hyr indirekt

Uppsala Uppsala studentkår Ja - Farmaceutiska kåren- Ja Kårer vid Sveriges Lantbruksuniversitet Ja -

Lund Lunds studentkår Ja Teknologkåren - - Ja Kårer vid Sveriges Lantbruksuniversitet Ja -

Göteborg Göteborgs Förenade Studentkår Ja - Odontologiska Föreningen Ja - Stockholm Stockholms Universitets Studentkår Ja - Juridiska fakultetsföreningen Ja - Umeå Umeå studentkår Ja - Kårer vid Sveriges Lantbruksuniversitet Ja - Linköping Linköpings Förenade Studentkårer Ja -

Uppsala studentkår har genom stiftelsen UBBO tillgång till kårett hus. I stiftelsens styrelse ingår företrädare för Studentkåren, universitetet, kommunen och vetenskapssamhället. Vid upplösning stiftelsen en av tillfaller tillgångarna Uppsala studentkår. Stiftelsen äger två fastigheter och mark i centrala Uppsala till ett taxerat värde 4,8 miljoner kronav or. Lånen uppgår idag till 3,3 miljoner kronor. Kåren disponerar 700 m2 i en av Stiftelsens fastigheter.

Farmaceutiska Studentkåren vid Uppsala universitet disponerar ett SOU 1994: 47 nybyggt kårhus. Stiftelsen Farmis, där Studentkåren tillsätter hälften av Kapitel 2 ledamöterna, hyr kårhuset av Pharmen AB som äger huset. Bakom Pharmen AB står Apotekarsocieteten, Apoteksbolaget och Stiftelsen Farmis. Huset är på 925 m2 och Studentkåren erlägger en årlig hyra på 170 000 kronor, vilket motsvarar knappt 30 procent av kårens inkomster. Kårerna vid Sveriges Lantbruksuniversitet har två kårhus i Uppsala. Det ena ägs av Vasakronan, hyrs för en symbolisk summa och har ställts i ordning med hjälp donationer; det andra ägs av Veterinärmedicinav ska stiftelsen och kåren betalar för värme och vatten. Marknadshyran för det förra skulle röra sig ca 900 000 kronor. Kårerna har ingen om möjlighet att betala en hyra i den storleksordningen. Studenterna i Garpenberg har också tillgång till samlingslokaler. Studentkårerna vid Lunds universitet äger genom Akademiska Förkårlokal på 800 m2 samlingslokaler och 4 200 m2 kontorseningen en 5 utrymmen. AF har sålt fastigheten till ett helägt bolag, Akademiska Föreningens Fastighets AB. Bolaget vars syfte är att äga och driva fastigheten har tagit över lån 4,6 miljoner kronor från AF och för renovering upptagit ett amorterings- och räntefritt lån av privata ñm.m. nansiårer på 13,7 miljoner kronor. Taxeringsvärdet anges till 11,8 miljokronor. Fastighetsdriften finansieras med 4,4 miljoner kronor i ner hyresinkomster och 3,0 miljoner kronor i obligatoriska avgifter. Lunds studentkår betalar 3,0 miljoner kronor i avgifter till AF vilket är ca 30 procent av kårens inkomster. Även teknologkåren bidrar med ett större belopp till AF-huset. Kårlokaler tillhandahålls även inom studentbostadsbeståndet genom Stiftelsen AF Bostäder. Sammanlagt 8 kårlokaler med ett angivet taxeringsvärde på 46,9 miljoner kronor och en lânebild som innehåller kvarstående statliga lån 18,2 miljoner kronor och privata lån 32,7 miljoner kronor. Lokalerna finansieras med hyresinkomster 14,8 miljoner kronor. Teknologkåren vid Lunds universitet förfogar över ett nyinvigt kårhus genom ett samarbetsprojekt mellan kåren och universitetet. Universitetet hyr huset av Akademiska Hus 25 år och hyr i sin tur ut det till kåren omfattar 1 125 m2 har finansierats samma tid. Fastigheten som med 12,7 miljoner kronor i donationer, vilket utgör 20 procent av totalkostnaden för uppförande av fastigheten. Avtalet innebär att om kåren upplöses och det inte finns någon annan förening som kan anses företräda teknologema skall kapitalet övergå i en stiftelse som inrättas gemensamt av universitetet och Lunds Tekniska Högskola. Kåren erlägger en hyra för lokalerna på drygt 240 000 kronor. I Alnarp disponerar Agronomkåren ATEK tillsammans med två andra kårer vid Sveriges lantbruksuniversitet samlingslokaler hyresfritt. Arean är ca 560 m2. Vid Göteborgs universitet har Filosofiska Fakulteternas Studentkår, FFS, sålt sitt kårhus till universitet 1993-06-29. Universitet tog över samtliga lån på fastigheten varav ett statlig lån 3,9 miljoner kronor

och ett lån till SEZ-banken av vilket återstår 10,3 miljoner kronor efter SOU 1994: 47 att SE-banken efterskänkt 2,7 miljoner kronor. FFS hyr numera lokal- Kapitel 2 erna av universitetet. Några hyreskostnader har inte uppgivits av FFS.

Övriga kårer erhåller hyresfritt lokaler universitetet. Odontologiska

av föreningen äger dock ett kårhus på 350 m med ett bokfört värde av 670 000 kronor. Driften finansieras huvudsakligen via den obligatoriska avgiften. Stockholms Universitets studentkår har tillgång till fyra samlingslokaler i olika fastigheter, huvudsakligen via Akademiska Hus. En mindre del är uthyrd. Den del som kåren ansvarar för och bekostar uppgår till ca 593 m2. Kårens driftskostnader för lokalerna, exklusive hyresintäkter, uppgår till 390 000 kronor. Beloppet motsvarar knappt 4 procent av den årliga medlemsintäkten. Umeå studentkår äger ett större kårhus på drygt 3 600 m2. Kårhuset är finansierat med statliga lån på 2,9 miljoner kronor, varav 1,9 miljoner kronor amorterings- och räntefritt, samt med privata medel 5,2 miljoner kronor. Den statliga låneskulden uppgår till 2,8 miljoner kronor. Det bokförda värdet är 3,7 miljoner kronor. Hyresinkomster från bl.a. Byggnadsstyrelsen, universitetet, kåren m.m. täcker driftskostnadernaoch tycks även ge ett visst överskott. Studenterna vid skogshögskolan i Umeå äger ett kårhus. Linköpings Studentkårer förfogar över ett tämligen nybyggt kårhus som ägs av Akademiska Hus. Närmare hälften av fastigheten hyrs av Linköpings Förenade Studentkårer, LiFS, som är ett samarbetsorgan mellan studentkårerna vid universitetet. LiFS hyr i sin tur ut till de olika kårerna, sektionsföreningarna En del hyran erläggs via m.m. av Kårhusfonden som byggts upp genom donationer, insamlingar m.m. Det är en förutsättning för att föreningarna skall ha råd att hyra lokaler i kårhuset. Kårerna bär dock en betydande andel av hyran via de obligatoriska avgifterna. För universitetens samlingslokaler uppgår arean totalt till 43 412 m2. Driftskostnaden är 27 miljoner kronor per år.

Övriga tillgångar

Uppsala studentkår äger en sportstuga som är tillgänglig för medlemmarna. Lunds studentkår har ett bestämmande inflytande över stiftelsen Lillsjödal, en skogsfastighet med ett taxeringsvärde på 379 000 kronor. Genom sitt samarbetsorgan, GFS, äger studentkårerna i Göteborg en motionsanläggning med ett bokfört värde på 7,6 miljoner kronor. Anläggningen omsätter 3,6 miljoner kronor och driften finansieras huvudsakligen med avgifter. Anläggningen har finansierats med kommunala lån, banklån, donationer och egna medel. Handelshögskolans studentkår äger en sportstuga med ett taxeringsvärde 341 000 kronor. Stugan har erhållits genom donationer och särskilda fonder. Stockholms Universitets Studentkår har via en stiftelse tillgång till en motionsanlåggning med ett bokfört värde av 6,7 miljoner kronor fisom

Z 14-0451 33

nansierats med banklån och donationer samt en hyresfastighet i centrala SOU 1994: 47 Stockholm. Beslut har fattats att sälja denna för 31 miljoner kronor. Kapitel 2 Linköpings Studentkårer äger en herrgård, Ryds herrgård, som används för olika sociala arrangemang. I det här sammanhanget är det intressant att bland övriga tillgångar uppmärksamma sammanlutningarnas tillgångar i form stipendie- och premiefonder. Hur fondernas avkastningar skall användas är i allmänhet fastställt av givaren. Ofta är villkoren kopplade till medlemskap i en viss kår eller studentförening. Sammanställningen nedan gör inga anspråk på fullständighet men ger en uppfattning om beloppens storlek. Stipendie- och premiefonder redovisas sammanlagt per universitet och inte per kår. Observera att nationernas stipendie- och premiefonder inte ingår.

Stipendie- och premiefonder Belopp i miljoner kronor Universitet Uppsala 10,0 Lund 10,5 Göteborg - Stockholm - Umeå 22,6 Linköping - Summa 43,1 Det är alltså fråga om betydande belopp i fonder som kårerna förfogar över. Om fonderna kan dela ut 5 procent av kapitalet varje år motsvarar det stipendier på drygt 2 miljoner kronor.

2.5.3 Nationerna i Lund och Uppsala

Samtliga 13 nationer i Lund och de 13 nationerna i Uppsala äger direkt eller indirekt studentbostäder och samlingslokaler. Även i övrigt har nationerna betydande tillgångar. Det gäller i särskilt hög grad nationerna i Uppsala.

Bostadsfastigheter

Sammanställningen nedan redovisar omfattningen på nationernas studentbostadsbestånd i Lund och Uppsala.

Lund Uppsala SOU 1994: 47 Antal fastigheter som är Kapitel 2 direkta ägda 13 3 ägda via stiftelse 9 30 - Antal rum totalt l 356 2 437 Taxeringsvärde 76 milj kr 108 milj kr

Nationerna i Uppsala har ett större bestånd av bostäder än nationerna i Lund. I Lund äger nationerna i större utsträckning sina fastigheter direkt medan det normala i Uppsala är att bostäderna ägs av nationen närstående stiftelser. Fastigheterna har finansierats genom insamlingar, donationer, banklån men också med statliga lån. Driften finansieras uteslutande med hyresinkomster. Vissa renoveringar och upprustningar har dock finansierats med insamlingar, gåvor m.m. Bostäderna är avsedda för respektive nations medlemmar.

samlingslokaler

Samtliga nationer i Lund och Uppsala uppger att de har egna samlingslokaler. Samtliga dessa fastigheter ägs direkt av nationerna i Uppsala medan ägarbilden i Lund är densamma som för respektive bostadsfastighet. Nationshusen i Uppsala har i allmänhet ñnasierats utan statliga lån. Insamlingar, donationer, sponsring och egna medel har varit de huvudsakliga ñnansieringskällorna. Endast två nationer i Uppsala uppger att de har lån på fastigheterna, till ett sammanlagt belopp av 1,5 miljoner kronor. Renoveringar, ombyggnader m.m. har klarats utan större skuldsättningar. I Lund är samlingslokalerna insprängda i bostadsfastigheterna. Finansieringen har därför kunnat ske inom ramen för fastighetsbeståndets finansiering. Det betyder att utöver donationer, insamlingar m.m. har även statliga lån utnyttjats. Fyra nationer uppger att de har kvarstående lån på fastigheterna till ett sammanlagt belopp av 36,1 miljoner kronor varav 13,6 miljoner kronor avser statliga lån. Enligt gällande skattelagstiftning har varken kårlokalerna eller nationshusen i Uppsala åsatts taxeringsvården. Marknadsvårdet är också svårt att bedöma. Nationshusen har byggts enbart för att användas som samlingslokaler. I Lund är den sammanlagda arean på samlingslokalerna ca 4 900 m2 vilket ger ett genomsnitt knappt 380 m2 per nation. I Uppsala är motsvarande area nästan 18 500 m2 vilket ger en genomsnittlig area per nation på ca 1 425 m2. Värderas byggnaderna schablonmässigt till 4 000 kronor per m skulle det totala värdet av nationshusen uppgå till 75 ca miljoner kronor i Uppsala och till 20 miljoner kronor i Lund. Driften av samlingslokalerna och nationshusen uppges till drygt 580 kronor per m2 i Lund och till 650 kronor per m2 i Uppsala. Den totala driftskostnaden år naturligtvis lägre i Lund än i Uppsala också ñmen nansieringssättet skiljer sig markant som framgår av följande sammanställning.

Driftskostnaderna för nationernas samlingslokaler i Lund uppgick till SOU 1994: 47 2,9 miljoner kronor och i Uppsala till 15,3 miljoner kronor. Finansieringen fördelades procentuellt följande sätt:

Nationerna i Lund klarar finansieringen av samlingslokalerna nästan uteslutande genom hyresintäkter. Den obligatoriska avgiften spelar en underordnad roll. För nationerna i Uppsala är läget annorlunda. Hyresinkomster ger endast 25 procents bidrag till driften medan den obliga-

toriska avgiften svarar för 36 procent och medel för nästan lika

egna mycket eller 31 procent. Egna medel år i huvudsak det överskott som nationerna erhåller från restaurang- och pubverksamhet. Nationshusen i Uppsala år en betydande tillgång för studenterna. Samtidigt är drift, underhåll m.m. betungande och ställer stora krav på medlemmarna. Som framgår av sammanställningen ovan är det framför allt två inkomstkällor som svarar för driftskostnaderna; den obligatoriska avgiften och egna medel. Båda påverkas av obligatoriets avveckling. Nationerna kan tvingas sänka avgiften som idag uppgår till mellan 135 och 200 kronor termin. Ändrad tillämpning Skatteregler kan leda per av till att inkomsterna från olika slags restaurang- och pubverksamheter kan komma att minska och att vissa skatteutgifter ökar. För nationerna i Lund är läget inte lika bekymmersamt. Den obligatoriska avgiften svarar för en liten del av kostnaderna och år för övrigt så pass låg, mellan 45 och 60 kronor per termin, att den inte bör vara ett avgörande hinder för medlemskap efter obligatoriet. Den relativt begränsade restaurang- och pubverksamhet som nationerna bedriver torde ha goda möjligheter att även i fortsättningen erhålla en gynnsam skattebehandling. Som framgår av följande sammanställning är den ekonomiska omslutningen för nationerna i Uppsala betydligt större än ör nationerna i Lund.

Omslutning i miljoner kronor

- Omslutningen i Uppsala är närmare fem gånger den i Lund. Restaurangverksamheten svarar för ca 70 procent av den totala omsättningen i Uppsala, medan det inte varit möjligt att ur befintliga bokslut beräkna motsvarande andel för nationerna i Lund. Det har heller inte varit möjligt att beräkna den totala vinsten av restaurangverksamheten i Uppsala men utifrån tillgängligt material kan den uppskattas till mellan 15 och 20 procent av omsättningen dvs. mellan 8 och 10 miljoner kronor.

Det är en betydande restaurang- och pubverksamhet som bedrivs av SOU 1994: 47 nationerna i Uppsala och översatt till för branschen gängse nyckeltal Kapitel 2 motsvarar det en arbetsstyrka på mellan 80 och 100 heltidsanställda. De skattemässiga effekterna efter obligatoriets avveckling beror efter vilket lagrum i skattelagstiftningen som nationerna kommer att beskattas. Om verksamheten i sin helhet kommer att betraktas som allmännyttig och nationerna som ideella föreningar förändras knappast skattesituationen. De behöver inte betala moms och inte heller skatt vinsten. Kommer däremot restaurang- och pubverksamheten att betraktas som vanlig kommersiell verksamhet blir skattesituationen en annan. Moms skall betalas på försäljningen efter avdrag för ingående moms på olika insatsvaror. Utgår man från att all verksamhet bedrivs av oavlönad personal får man, beräknad på omsättningen ovan, räkna med en årlig nettoinbetalning på ca 2,5 miljoner kronor. Utgår man från att all verksamhet bedrivs av anställd personal, med samma omsättning som ovan, skulle momsen uppgå till närmare 7,5 miljoner kronor. Därtill kommer skatt på eventuell inkomst.

Övriga tillgångar

En nation i Uppsala äger ytterligare två fastigheter och en nation i Lund är ägare till en skogsfastighet. Nationerna i Uppsala och Lund har premie- och stipendiefonder till ett belopp av 38 miljoner kronor respektive 9,5 miljoner kronor.

2.5.4 Studentkårerna vid fackhögskoloma

Som fackhögkolor i det här sammanhanget räknar vi Karolinska institutet, KI, Kungliga tekniska högskolan, KTH, Högskolan i Luleå, Lärarhögskolan i Stockholm samt Idrottshögskolan. Högskolorna har sammanlagt ca 25 000 studenter. Studentkåren vid Chalmers tekniska högskola ingår inte, då högskolan efter regeringens beslut har fr.o.m. den 1 juli 1994 ombildas till stiftelseägd högskola. Inte heller Handelshögskolan i Stockholm ingår. De konstnärliga högskolorna har också lämnats utanför, främst därför det inte varit möjligt att någon information om kårernas ekonomiska situation.

Bostadsfastigheter

Studentkårerna vid KI, KTH, Idrottshögskolan och Lärarhögskolan ingår i samverkansorganet SSCO och har därigenom ett avgörande inflytande över stiftelsen Stockholms studentbostäder. Kårerna har i övrigt inga studentbostäder. Kårerna i Luleå äger varken direkt eller indirekt studentbostäder.

Samlingslokalerkårlokaler SOU 1994: 47 Kapitel 2 Samtliga kårer vid fackhögskolorna har tillgång till kårlokaler. Endast Medicinska föreningen vid KI och Studentkåren vid KTH äger sina kårlokaler. Övriga hyr på eller mindre villkor. mer gynnsamma Studentkåren vid Idrottshögskolan erhåller utan kostnad vissa lokalutrymmen av högskolan. Vid KI finns tre Studentkårer; Medicinska Föreningen, Odontologiska Föreningen och Sjukgymnasternas studentkår. Medicinska Föreningens kårlokaler ägs av en stiftelse vars styrelse föreningen tillsätter men med representation även för Kl. Lokalen omfattar 2 855 m2 och har finansierats genom donationer och fonder. Lokalen är bokförd till ett värde av 11,3 miljoner kronor. Lokalen är öppen för samtliga kårer vid KI. Driften finansieras med hyresinkomster 225 000 kronor och egna medel 265 000 kronor. Enligt föreningens bokföring kan föreningens utgifter för lokalen uppskattas till ca 17 procent av medlemsintäkterna. Odontologiska Föreningen hyr samlingslokaler av bl.a. Akademiska hus. De totala utgifterna för lokaler uppskattar föreningen till 380 000 kronor som finansieras med kommunala bidrag, 250 000 kronor, hyresinkomster, 2 OO0 kronor, och med kåravgifter, 130 000 kronor. Föreningens utgifter för lokalerna motsvarar ca 37 procent av medlemsintäkterna. Sjukgymnasternas studentkår disponerar samlingslokaler hyresfritt av KI. Studentkåren vid KTH äger en betydande kårhusfastighet. Fastigheten omfattar 6 100 m2 och innehåller förutom samlingslokaler på 5 000 m2 även restaurang, bokhandel m.m. Bokhandeln drivs som aktiebolag och ägs kåren. Även restaurangen drivs kåren. Kårfastigheten har av av byggts med donationer och gåvor. Vissa ombyggnader har finansierats med statliga lån och banklån. Kvarstående lån uppgår till 12 miljoner kronor varav 10 miljoner kronor är statliga lån och 2 miljoner kronor banklån. Lokalens bokförda värde uppgår till 4 miljoner kronor. Driften som beräknas till 4 miljoner kronor om året finansieras till hälften med hyresinkomster och bidrag från KTH samt till hälften med egna medel. Kårens direkta utgifter för lokalen kan uppskattas till knappt 50 procent av den obligatoriska avgiften. Studentkåren vid Lärarhögskolan i Stockholm disponerar genom högskolan kårlokaler. Högskolan hyr av landstinget och ställer utan kostnad lokaler motsvarande 770 m2 till kårens förfogande. De fyra studentkårerna vid Högskolan i Luleå Ekonomkåren, Peda- gogkåren, Teknologkåren samt Studentkåren vid Musikhögskolan i Piteå har löst frågan om kårhus inom ramen för sitt samarbetsorgan - Luleå Förenade Studentkårer, LuFS. Kåren i Piteå erhåller dock sina lokaler utan kostnad av högskolan. Kårhuset vid Högskolan i Luleå färdigställdes 198889 och ägs av Riksbyggen. Kårhuset hyrs av Riksbyggen via en för ändamålet särskild bildad stiftelse, Stiftelsen Luleå Studentkårer. Stiftelsens kontrakt med

Riksbyggen sträcker sig till den 31 oktober 1998. I stiftelsen ingår de fy- SOU 1994: 47 ra studentkårerna, Högskolan i Luleå, Nordbanken, Sparbanken i Norr- Kapitel 2 botten och Till-bryggerierna. Stiftelsens tillgångar är 4,5 miljoner kronor. I kårhuset finns en bokhandel som drivs som ett helägt aktiebolag av teknologkåren.

Årshyran uppgår till l 460 000 kronor. Kåren, bokhandeln och

idrottsföreningen betalar tillsammans en årshyra drygt 400 000 kronor. Mellanskillnaden på ca en miljon kronor erläggs av stiftelsen. Den obligatoriska avgiften ger kårerna en sammanlagd inkomst på ca 2,5 miljoner kronor. Studentkårernas utgifter för kårlokalerna, exklusive städning m.m., kan uppskattas till ca 130 000 kronor dvs. ca 5 procent av medlemsavgiften. För fackhögskolornas samlingslokaler uppgår arean totalt till ll 022 m2. Driftskostnaden är 7 miljoner kronor per år.

Övriga tillgångar

Medicinåka Föreningen vid KI äger taxerad till milen sportstuga ca en jon kronor. Den har finasierats med donationer och insamlingar. Studentkåren vid KTH äger en sportstuga bokförd till ett värde av en miljon kronor. Den har finansierats genom donationer, insamlingar m.m. Kårerna vid fackhögskoloma äger stipendie- och premiefonder enligt följande.

Kårer vid Belopp milj.kr Kl 4,0 KTH - Luleå 0,1 Lärarhögskolan - Idrottshögskolan -

2.5.5 Studentkårema vid de mindre och medelstora högskolorna

Vi räknar i det här sammanhanget med 14 mindre och medelstora högskolor som tillsammans har 43 000 studenter vilket motsvarar drygt 20 procent av hela studentpopulationen.

studentbostäder

Endast en studentkår uppger att den äger studentbostäder, Studentkåren i Karlstad. Dessa förvaltas av Stiftelsen studentbostäder som äger en fastighet med 74 lägenheter till ett taxeringsvärde 2,9 miljoner kronor. av Studentkåren utser tre av ledamöterna i styrelsen, kommunen och tre högskolan en. Det år Studentkåren som beviljar styrelsen ansvarsfrihet. Medlemskap i kåren är ett villkor för att hyra lägenhet stiftelsen. av

samlingslokalerlkårlokaler SOU 1994: 47 Kapitel 2 På de 14 mindre och medelstora högskolorna är det endast två kårer som uppger att de direkt eller indirekt äger sina samlingslokaler eller

kårhus. Övriga hyr sina lokaler av kommunerna, vilket är de vanligaste,

eller av privata fastighetsägare. En del kårer har tillgång till kårlokaler både via kommunen och högskolanAkademiska Hus. Följande sammanställning visar på vilka villkor kårerna vid de mindre och medelstora högskolorna disponerar sina kårlokaler. Når det i sammanställningen står kåren hyr sina lokaler innefattar även fall då att det de lokalerna disponeras utan kostnad.

Kårer vid Äger Hyr Hyr Hyr av av av högskolan kommun Statenhögsk. enskild

Borås Ja Ja FalunBorlänge Ja Ja GävleSandviken Ja Halmstad Ja Kalmar Ja KarlskronaRonneby Ja Karlstad Ja Kristianstad Ja Ja Skövde Ja TrollhättanUddevalla Ja Växjö Ja Ja Örebro Ja Mitthögskolan Härnösand Ja Ja - Sundsvall Ja Ja - Östersund Ja Ja - Mälardalens Ja Ja

Två Studentkårer uppger att de direkt eller indirekt äger sina kårlokaler, nämligen kårerna vid Högskolan i Karlstad och Högskolan i Örebro. Kåren vid Högskolan i Karlstad har köpt en centralt belägen fastighet av Karlstad kommun för 10 kronor. Enligt köpeavtalet måste kåren avsätta 150 000 kronor per år för underhåll m.m. Fastigheten har inte åsatts taxeringsvärde eller bokfört värde. Driften finansieras genom restaurangpubverksamhet som omsätter 5,8 miljoner kronor. Den totala driftskostnaden är okänd. Avkastningskravet uppgår till ca 7 procent av kåravgifterna. Studentkåren vid Högskolan i Örebro äger nybyggt kårhus via ett en stiftelse, Örebro Kårhusstiftelse. Marken hyrs Förutom av staten. studentkårens tre representanter ingår i stiftelsen högskolan, kommunen och handelskammaren med var sin representant. Kårhuset har ñnansierats med lån från kommunen 15,0 miljoner kronor, insamlingar 0,3 miljoner kronor och sponsorbidrag 5,0 miljoner kronor. lånet 15,0 miljoner kronor från kommunen kvarstår. Det bokförda värdet är 15,3 miljoner kronor. Kårhusets area är 874 m2. Den årliga driftskostnaden för kårhuset är 1 750 000 kronor. Finansieringen år följande:

900 000 kronor från kårens helägda restaurang. Omsättning 4,5 mil- SOU 1994: 47 joner. Kapitel 2 250 000 kronor obligatoriska avgiften fest-pubverksamhet hyresinkornster, sponsring m.m. - Kåravgiften svarar för knappt 15 procent hyreskostnaden. Studentav kåren har dock genom den egna restaurangen, pubverksamheten och avgiften att svara för den övervägande delen av hyreskostnaden. Elva Studentkårer tre kårer vid Mitthögskolan hyr sina kårlokaler av respektive kommun under varierande villkor. Några av dessa har dessutom tillgång till lokaler av högskolan. De elva kårerna är kårerna vid högskolorna i FalunBorlänge, Kalmar, KarlskronaRonneby, Kristianstad Hässleholm, Skövde, TrollhättanUddevalla och Växjö samt vid

Mitthögskolan Härnösand, Sundsvall, Östersund och Mälardalens hög-

skola. Växjö kommun ställer två större samlingslokaler till Studentkårens disposition utan kostnad sammanlagt närmare 700 m2. Det ena av husen drivs som ett helägt aktiebolag av kåren och används för puboch festverksamhet. För en mindre lokal i en allmännyttig bostadsfastighet betalas en mindre hyra. Högskolan tillhandahåller dessutom kontorslokaler på högskolan utan kostnad. Vid Högskolan i FalunBorlänge finns två studentkårer. Kårerna betalar driften i form av elektricitet, vatten, städning m.m. I Falun har kåren inget avtal med kommunen. I bokföringen anges utgifterna för kårlokalerna till 165 000 kronor vilket sannolikt är utgifter för driften. Beloppet motsvarar ca 50 procent av intäkterna från kåravgiften. I Borlänge ingår kåren i kårhusstiftelsen hyr kårlokaler SIAB. Komsom av munen betalar hyran. Kostnaderna för driften är inte kända. Kåren i Falun disponerar dessutom hyresfritt lokaler av högskolan. Kåren vid Högskolan i TrollhättanUddevalla har tillgång till kårhus i Trollhättan, Vänersborg och Uddevalla. På samtliga platser har respektive kommun ställt lokalerna till kårens disposition utan kostnader för kåren. Studentkåren i Härnösand har kårhusförening med obligatoriskt en medlemskap för alla kårmedlemmar. Föreningen hyr fastighet på en sammanlagt 675 m2av kommunen. Hyreskostnaden uppgår till milen jon kronor varav kommunen betalar 90 procent. Kåren betalar 100 000 kronor vilket motsvarar ca 10 procent av intäkterna för kåravgiften. Dessutom har Akademiska Hus ställt lokaler, 125 m2, för kontor och bokhandel kostnadsfritt till kårens disposition. Kåren i Sundsvall har bildat ett särskilt Kårhus AB som hyr kårhus av kommunen. Hyreskostnaden är 25 000 kronor per år vilket motsvarar knappt 3 procent av intäkterna från kåravgiften. Högskolan upplåter hyresfritt lokaler för kontor, kafé och bokhandel. Studentkåren vid Högskolan i Skövde hyr kårhus kommunen. av Kommunen tar ingen hyra men kåren svarar för drift och underhåll. Driftskostnaden beräknas till ca 200 000 kronor år vilket motsvarar per knappt 20 procent av intäkterna från kåravgiften. En särskild stiftelse

har bildats för fondering av medel för underhåll m.m. Tillgångarna SOU 1994: 47 uppskattas till ca 2 miljoner kronor. Kåren disponerar därutöver kon- Kapitel 2 torslokaler med en hyra på 330 000 kronor per år. De betalas för närvarande av kommunen. Studentkåren vid Högskolan i Kalmar hyr samlingslokal av kommunen på 500 m2. Hyreskostnaden uppges till 450 000 kronor varav kommunen betalar 300 000 kronor och kåren resten genom hyresinkomster och egna medel. Inredningen har delvis bekostats av privata företag. Högskolan tillhandahåller lokaler för administration utan kostnad för kåren. Studentkåren vid KarlskronaRonneby har tillgång till två kårhus. Det ena i Ronneby, drygt 400 m2, disponerar kåren hyresfritt av kommunen. Det andra i Karlskrona, 400 m2, hyr kåren av kommunen. Hyreskostnaden är 200 000 kronor per år, varav kåren erhåller ett hyresbidrag på 100 000 kronor av kommunen. Hyreskostnaden motsvarar ca 17 procent av intäkterna från kåravgifterna. Kåren vid Mälardalens Högskola hyr kårhus av Västerås kommun. Kommunen hyr fastigheten, 630 m2, av privat ägare och betalar årshyran 720 000 kronor. Kårens hyra till kommunen är 190 000 kronor vilket motsvarar ca S procent av intäkterna från kåravgifterna. l Eskilstuna disponerar kåren hyresfritt lokaler 300 m2 av kommunen. Högskolan tillhandahåller utan kostnad kontorslokaler till kåren i Västerås och i Eskilstuna. Kåren vid Högskolan i Kristianstad disponerar sitt kårhus utan kostnad av högskolan som hyr lokalerna av Akademiska Hus. Kostnaderna för driften uppgår till 100 000 kronor och betalas av högskolan. Den totala arean är 140 m2. Kåren disponerar även ett kårhus i Hässleholm som hyrs av kommunen. Högskolan svarar för driften 60 000 kronor per år. Även Studentkåren vid Högskolan i GävleSandviken erhåller sina lokaler huvudsakligen genom Akademiska Hus och högskolan. Kåren disponerar två kårlokaler hyresfritt; den ena på totalt 300 m2 av Akademiska Hus och den andra på ca 250 m2 av högskolan. Kåren hyr vidare en lokal av kommunen för restaurangverksamhet. Hyran för den är 44 000 kronor per år. Två kårer, vid Högskolan i Borås och Högskolan i Halmstad, hyr av privata fastighetsägare. Kåren vid Högkolan i Borås hyr ett kårhus närmare 300 m2 för en årlig hyreskostnad 220 000 kronor. Kåren får ett bidrag till hyran av kommunen 140 000 kronor. Resten betalar kåren, vilket motsvarar ca 9 procent av intäkterna från kåravgifterna. Högskolan tillhandahåller utan kostnad kontorslokaler. Kåren planerar nu ett nytt kårhus tillsammans med vissa företag. Studentkåren i Halmstad hyr kårhus av en privat fastighetsägare. Lokalerna är på 1 000 m2 och kåren har kontrakt för halva fastigheten fram till år 2000. För den andra halvan svarar högskolan. Kårens årliga hyra är 700 000 kronor vilket motsvarar 78 procent av intäkterna från kåravgiften.

För de mindre och medelstora högskolorna uppgår samlingslokaler- SOU 1994: 47 nas area totalt till 9 500 m2. Driftskostnaden är 8,5 miljoner kronor per Kapitel 2 år.

Övriga tillgångar

Flera av kårerna vid de mindre och medelstora högskolorna driver olika verksamheter antingen i egen regi eller i bolagsform. Det är fråga om restauranger, bokhandlar, kaféer, kopieringsverksamhet m.m. Verksamheterna går ut på att tillhandahålla böcker och andra tjänster till låga kostnader för studenterna. Ofta bedrivs verksamheten i starkt subventionerade lokaler. Det har inte varit möjligt att skatta den totala omsättningen i verksamheten eller lönsamheten, men totalt omsätter kårerna på dessa områden åtskilliga miljoner kronor. Kårerna har i övrigt inga tillgångar utöver kontanta medel, reparationsfonder m.m. Inga kårer vid de mindre och medelstora högskolorna uppger sig har stipendie- eller premiefonder.

3 KAK:s

Några

för SOU 1994: 47

förutsättningar

Kapitel 3

arbete

3.1 Inledning

Tre frågor är av särskilt intresse för att bedöma hur dagens Studentsammanslutningar kommer att påverkas av obligatoriets avveckling. Den första gäller de obligatoriska studentsammanslutningarnas juridiska ställning. Det har åtminstone tidigare hävdats att de obligatoriska studentsammanslutningarna är att betrakta som offentligrättsliga subjekt, dvs. närmast att jämställa med offentliga myndigheter. Enligt ett nyare synsätt betraktas sammanslutningarna däremot som privaträttsliga subjekt med i princip samma juridiska ställning som föreningar i allmänhet. Frågeställningen är av central betydelse för vårt arbete. Om det förra synsättet gäller upphör dagens kårer och nationer i realiteten att existera efter den 1 juli 1995. Ãr däremot de obligatoriska sammanslutningarna att betrakta som privaträttsliga subjekt blir deras juridiska ställning opåverkad av obligatoriets avveckling. En viktig fråga för vårt arbete är hur avvecklingen av obligatoriet kan komma att påverka sammanslutningarnas ställning i skattehänseende. Obligatoriska studentsammanslutningar särbehandlas idag i inkomstskattelagen på ett sätt som vi bedömer inte kan bibehållas när sammanslutningarna förändras till frivilliga föreningar. Vi analyserar de skattemässiga konsekvenserna för kårer och nationer av obligatoriets avveckling. Studentsammanslutningarnas verksamhet spänner över ett vitt fält. Samarbetet med lärosätena är mest omfattande när det gäller utbildningsbevakning. Studentsammanslutningarna är också representerade i beslutsorgan inom universitet och högskolor med inriktning utbildning. På olika sätt bidrar härigenom studenterna till att förbättra och utveckla den högre utbildningen. Vi diskuterar i vilken omfattning studenternas utbildningsbevakning kan anses ha ett samhälleligt intresse och vilket ansvar staten har för att studenterna har tillräckligt goda ekonomiska förutsättningar för den uppgiften.

3.2 Offentligrättsliga eller privaträttsliga subjekt

Under 1600-talet bildades de första nationerna i Uppsala och Lund för att samla studenter som kom från samma landsdelar. Under mitten av 1800-talet bildades studentkårerna i Uppsala och Lund initiativ av nationerna. Studentkårerna lär delvis ha haft ett fackligt syfte. De första fakultetsföreningarna tillkom 1844 för att organisera bevakningen av utbildningen vid fakulteten. Som en gemensam beteckning används studerandesammanslutningar eller studentsammanslutningar. De betraktades länge som en del av universitetet. Det år 1667 införda obliga-

toriet föreskrevs till en början lokalt men fr.o.m. år 1852 av regeringen i SOU 1994: 47 de då för första gången fastställda gemensamma statuterna för de båda Kapitel 3 universiteten. Med tiden har emellertid även ett privaträttsligt sätt att se på studentsammanslutningarna kommit att utvecklas. Regeringen får enligt högskolelagen 1992:1434 meddela föreskrifter om skyldighet för studenterna vid universitet och högskolor att tillhöra särskilda studentsammanslutningar. Regeringen har härmed ett bemyndigande att meddela sådana tvingande föreskrifter mot enskilda som måste ha lagstöd. Till styrelsen och andra organ inom universitet och högskolor skall enligt högskolelagen de ledamöter som är representanter för studenterna utses i den ordning regeringen föreskriver. Det anges särskilt att regeringen i sådana föreskrifter får överlämna enskilda individer eller sammanslutningar att utse ledamöter. I förordningen 1983:18; senast ändrad 1993:815 om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet regleras studentsammanslutningarna. Hår föreskrivs skyldigheten för studerande vid statliga universitet och högskolor att tillhöra sådana sammanslutningar samt rätten att bestämma och ta ut medlemsavgifter. Här anges vidare att sammanslutningarna skall ha till ändamål att främja medlemmarnas studier och vad som har sammanhang med dessa. Vidare föreskrivs att en studentsammanslutning för att bli studentkår måste ansöka om detta och godkännas som studentkår av universitets- eller högskolestyrelsen. Denna styrelse skall också fastställa Studentkårens stadgar och godkänna vissa stadgeändringar för nation eller studentförening. Universitets- eller högskolestyrelsen kan besluta att sammanslutningen skall upphöra att vara studentkår om styrelsen finner att den inte kan fastställa nya bestämmelser i stadgarna. För nation och studentförening gäller i sådana fall att styrelsen kan besluta att studenterna inte längre skall vara skyldiga att tillhöra en sådan sammanslutning. Under vissa förutsättningar kan beslut av studentkår undanröjas av universitets- eller högskolestyrelsen. I förordningen förskrivs vidare att Studentkåren får utse och entlediga företrädare för de studerande i de organ vid universitetet eller högskolan i vilka företrädare för de studerande har rätt att ingå. Enligt prop. 199293:1 med förslag till den nu gällande högskolelagen utgör detta en form av myndighetsutövning. Att studentsammanslutningama har till ändamål att främja medlemmarnas studier och därmed sammanhängande frågor, anta stadgar och välja styrelse talar för att de är privaträttsliga föreningar, närmast ideella. Samtidigt finns det relativt ingående föreskrifter bl.a. ändamålet, om in- och utträdesrätten, rätten att ta ut avgifter och att stadgarna i visom sa avseenden skall fastställas av ett offentligt organ. Detta har lett till att både ett offentligrättsligt och ett privaträttsligt synsätt studentsamom manslutningarnas ställning kommit till uttryck genom åren. Enligt 1974 års regeringsform finns det inte utrymme för andra offentligrättsliga organ än statliga och kommunala, det finns således inget mellanting mellan å ena sidan statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter och å andra sidan privaträttsliga subjekt. Efter att regeringsformen trätt i kraft har studentsammanslutningarna kommit att jämstäl-

las med subjekt som är organiserade i privaträttslig form men som även SOU 1994: 47 skall tillämpa offentligrättsliga föreskrifter. Förvaltningsuppgifter som Kapitel 3 innebär myndighetsutövning får enligt regeringsformen inte överlämnas till bolag, förening, samfällighet eller stiftelse annat än med stöd av lag. Denna bestämmelse ansågs tillämplig på studentsammanslutningarnas rätt att utse ledamöter i styrelse eller andra organ inom universitet och högkolor. Ett sådant lagstöd ges nu i högskolelagen. Först 1974 ñck Sverige i regeringsformen ett grundlagsskydd för föreningsfriheten. Förarbetena till grundlagsbestämmelsen om skyddet för den negativa föreningsfriheten måste uppfattas som att studentsammanslutningarna inte ansågs vara offentligråttsliga subjekt som enskilda kan knutna till. Även andra förarbeten till lagar och förordningar efter vara tillkomsten av 1974 års regeringsform talar för att studentsammanslutningarna betraktats som enskilda rättssubjekt. Med utgångspunkt i regeringsformens offentligrättsliga begreppsbildning finns det inga övertygande skäl för att se de obligatoriska studentsammanslutningarna som en del av det allmänna, dvs. som offentligrättsliga organ. De bör därför betraktas som tillhörande den enskilda sektorn, även om de på grund av obligatoriet har att tillämpa vissa föreskrifter som ger dem en offentligrättslig karaktär.

3.3 Skattefrågan

Studentkårer och nationer är i betydande omfattning befriade från skatt på inkomst och förmögenhet. I den s.k. katalogen i 7 § 4 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt SIL, återfinns bland ett antal uppräknade subjekt som är frikallade från skattskyldighet för all annan inkomst ån inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastighet även sådana sammanslutningar av studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda stadga ankommer på sammanslutningarna. Enligt andra regler är Studentkårerna och nationerna befriade från skattskyldighet för förmögenhetsskatt, inkomstskatt för en del av sina fastigheter samt fastighetsskatt avseende samma fastigheter. Reglerna för den nuvarande skattebefrielsen hänför sig till 1942 då skattefriheten utvidgades för studentsammanslutningarna med motiveringen att dessa närmast kunde likstâllas med allmänna undervisningsverk. Det är alltså obligatoriet och studentsammanslutningarnas offentligrättsliga karaktär som i första hand är motivet för den begränsade skattskyldigheten. Som vi tidigare redovisat är studentkårer och nationer numera att betrakta som privaträttsliga subjekt. Avvecklingen av obligatoriet innebär i det avseendet ingen skillnad men innebär att den grund som åberopades för skattebefrielsen 1942 faller bort. En följd av detta blir sannolikt att sammanslutningarna, enligt nuvarande lagstiftning, inte längre kan behålla sin status som katalogubjekt utan deras rätt till skattebefrielse

kommer i fortsättningen att prövas enligt de regler som gäller för ideella SOU 1994: 47 föreningar i allmänhet. I det följande redovisas i korthet skillnaden mel- Kapitel 3 lan dagens skatteregler och de Skatteregler som kan komma att gälla om kårer och nationer beskattas som ideella föreningar med allmännyttigt ändamål. För en mer utförlig redovisning hänvisas till en av KAK särskilt framtagen expertpromemorial. Enligt huvudregeln är stiftelser, ideella föreningar och andra juridiska personer skattskyldiga för inkomst till statlig inkomstskatt. skattskyldigheten gäller i princip all slags inkomst. Under vissa förutsättningar är dock skattskyldigheten begränsad. Det gäller sådana stiftelser som har ett s.k. kvalificerat allmännyttigt ändamål enlig reglerna i 7 § 6 mom. SIL. För att en stiftelse skall hänföras till denna kategori skall den bl.a. ha till huvudsakligt ändamål att stärka rikets försvar, främja vård och uppfostran av barn, lämna understöd för beredande av undervisning eller utbildning, utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig forskning. Det gäller de s.k. katalogsubjekten, dit således obligatoriska kårer och nationer hör, som beskattas enligt de än mer gynnsamma reglerna i 7 § 4 mom. SIL. Det bör observeras att till katalogsubjekten hör inte den studentförening som saknar ställning som obligatorisk förening vid ett universitet eller en högskola. Och det gäller ideella föreningar som enligt 7 § 5 mom., SIL, uppfyller följande villkor: föreningen har till huvudsakligt syfte att utan begränsning till vissa - bestämda personers ekonomiska intressen främja sådana allmännyt- tiga ändamål som enligt 7 § 6 mom. samma lag leder till skattebefrielse för stiftelser eller har andra allmännyttiga ändamål såsom religiösa, välgörande,. sociala, politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ändamål, föreningen tillgodoser i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande det allmännyttiga ändamålet, föreningen använder i tillräcklig omfattning minst 80 procent räk- nat på fem år sina löpande inkomster i den ideella verksamheten, föreningen vägrar inte någon inträde utan särskilda skäl med hänsyn till art eller omfattning av föreningens verksamhet eller föreningens syfte. Föreningar som uppfyller dessa villkor kallas allmännyttiga ideella föreningar. De Skatteregler som gäller för stiftelser, katalogsubjekten och ideella föreningar framgår översiktligt av följande sammanställning. Observera att efter skattereformen skall juridiska personer, t.ex. aktiebolag, skatta all inkomst i inkomstslaget näringsverksamhet. Det gäller också för den inkomst som de skattebefriade subjekten skall skatta för, medan den skattebefriade inkomsten skall delas upp efter inkomstslag. Som framgår av tabellen på nästa sida kan under vissa omständigheter beskattning som allmännyttig ideell förening vara lika fördelaktig som 1 PM 1993-12-21 av rådmannen Jerry Eriksson, sekreterare i stiftelse- och föreningsskattekommittén, utarbetad uppdrag av KAK. För slutsatser och bedömningar svarar KAK.

för katalogsubjekten. I vissa avseenden t.o.m. fördelaktigare då katalog- SOU 1994: 47 subjekten alltid skall betala moms inkomst av rörelse medan allmän- Kapitel 3 nyttiga ideella föreningar under vissa villkor är momsbefriade. Det år emellertid helt klart att en förening som erhåller skattebefrielse enligt reglerna för allmännyttiga ideella föreningar har att uppfylla ett antal specifika villkor och utsätts för en mera noggrann kontroll av skattemyndigheterna än katalogsubjekten, vars villkor för skattebefrielse är uppfyllda i och med att de finns angivna i katalogen. Så länge Studentkårer och nationer beskattas enligt reglerna i katalogen krävs inte något annat för skattebefrielse än att de är obligatoriska studentsammanslutningar. För att de skall befrias från skattskyldighet enligt föreningsreglerna krävs att de uppfyller ovan angivna villkor när det gäller ändamål, verksamhet, öppenhet och inkomstanvändning. Uppfyller kårer och nationer inte dessa krav kommer de efter obligatoriets avveckling att bli oinskränkt skattskyldiga. De formella kraven på allmännyttigt ändamål, öppenhet och inkomstanvändning kommer sannolikt inte att vålla några svårigheter för studentkårer och nationer. Det som kan komma att ifrågasätta skattebefrielsen enligt föreningsreglema är verksamhetskravet, dvs. kravet att subjektet i den faktiskt bedrivna verksamheten uteslutande eller så gott som uteslutande skall tillgodose ett allmännyttigt ändamål. De studentföreningar som enbart bedriver utbildningsbevakning och viss studiesocial verksamhet uppfyller utan tvekan kravet. Däremot kan det uppstå problem för de föreningar som bedriver både studiesocial och rent kommersiell verksamhet, t.ex. restaurangverksamhet. Man får räkna med att om kårer och nationer inte längre kommer att beskattas som s.k. katalogsubjekt utan att beskattningen kommer att följa de regler som gäller för föreningar, så kommer några av dem att beskattas för del rörelseen inkomster som de idag är skattefria för. Det kommer emellertid att bli fråga om svåra bedömningar där föreningarnas olika verksamheter får vägas mot varandra.

SOU 1994: 47 Kapitel 3

Moms Statlig inkomstskatt

Inkomst av näringsverksamhet Förmögen- Fastighetsavseende hetl skatt

Innehav Rörelse Kapital av fas- realisatighet tionsvinst

Stiftelser med kvalificerat all- männyttigt ändamål Ja Ja Ja Nej JaNejö JaNejz övriga Ja Ja Ja Ja Ja Ja -

Ekonomiska föreningar Ja Ja Ja Ja Ja Ja

Ideella föreningar allmännyttiga JaNej3 JaNej JaNej5 Nej JaNejö JaNej övriga Ja Ja Ja Ja Ja Ja -

Katalogsubjekt Ja JaNej7 Nej Nej Nej JaNej

1 Enligt beslut av riksdagen skall förmögenhetsbeskattningen upphöra N Undantagna från fastighetsskatt är: specialbyggnader byggnader, mark och anläggningar som används för viss vård, omsorgsverksamhet m.m. fastigheter som ägs av begränsat skattskyldiga stiftelser och ideella förening- ar samt vissa andra institutioner och används i den ideella verksamheten. För ideella föreningar men inte för stiftelser och katalogsubjekt avser - skattebefrielsen hela inkomsten av fastigheten. 3 Nej, när inkomsten av verksamheten är en sådan med naturlig anknytning till den ideella verksamheten eller sådan inkomst som av hävd finansierat ideellt arbete, dvs. sådan inkomst för vilken föreningen är frikallad från inkomstskatt 4 Nej, om föreningen äger fastigheten och den till övervägande del använts i föreningens verksamhet. 5 Nej, om inkomst av rörelsen till huvudsaklig del härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller som av hävd utnyttjats som ñnansieringskälla för ideellt arbete. En verksamhet som bedrivs stadigvarande och under samma former som en normal näringsverksamhet bör inte bli fri från skatt. 6 Om förmögenheten är nedlagd i näringsverksamhet hänförlig till rörelse gäller skattefriheten endast om föreningen är befriad från skattskyldighet från inkomst av rörelse. Stiftelser är skattskyldiga för rörelseförmögenhet. 7 Nej, för bl.a. obligatoriska studentsammanslutningar, om sammanslutningen äger fastigheten och den till övervägande del används för verksamheten.

nnan skillnad för Studentkårer och nationer, om de beskattas SOU 1994: 47 som allmännyttiga föreningar, blir att omfattningen av skattebefrielsen Kapitel 3 är en annan enligt dessa regler. Idag är kårer och nationer befriade från skattskyldighet från all annan inkomst än fastighetsinkomst. Skattebefrielsen omfattar således i dag all kapitalinkomst och all rörelseinkomst men för föreningar gäller skattebefrielsen endast rörelseinkomst som har en naturlig anknytning till föreningens allmännyttiga ändamål eller

håvd utnyttjats ñnansieringskälla för ideellt arbete. Åtskilligt

av som av den rörelseverksamhet som kårer och nationer bedriver torde kunna bli skattebefriat såsom anknutet eller hävdvunnet men det kommer också att ñnnas exempel på att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att den kan bli beskattad. Generellt gäller att fler likheter som finns mellan en föreningsdriven rörelseverksamhet och de verksamheter som bedrivs av vanliga näringsidkare, desto mer är det som talar för att verksamheten skall beskattas. När det gäller fastighetsinkomst är utgångspunkten idag att både de obligatoriska sammanslutningarna och de ideella föreningarna âr skattskyldiga för inkomst av fastighet. För studentsammanslutningarna gäller att de är befriade från inkomstskatt från den del av fastigheten som används i den egna verksamheten men har att betala skatt för en eventuellt uthyrd del. För ideella föreningar är läget mer gynnsamt. En förening befrias från skatt på fastighetsinkomst om fastigheten till övervägande del används i den allmännyttiga verksamheten dvs. även inkomster som eventuellt kan komma från en del som är uthyrd. När det gäller mervärdesskatt kommer en övergång till föreningsregler för Studentkårer och nationer att innebära att de blir momsbefriade för de inkomstskattefria verksamheterna. Kårer och nationer synes i gällande rätt inte vara momsbefriade för sin omsättning av skattepliktiga varor eller tjänster. En övergång till föreningsregler kommer slutligen att medföra uten vidgad uppgiftsskyldighet till taxeringen för Studentkårer och nationer. I gällande rätt är de endast skyldiga att deklarera en eventuell skattepliktfastighetsinkomst. Som föreningar kommer kårer och nationer, utöver att de är skyldiga att deklarera sina skattepliktiga fastighets- och rörelseinkomster, att lämna särskild uppgift rörande sina skattefria inkomster.

3.4 Utbildningsbevakning

1993 års universitets- och högskolereform innehåller bl.a. ett nytt system för tilldelning av resurser för grundläggande högskoleutbildning. Ett antal regler som styrt universitetens och högskolornas användning av de statliga anslagen har utmönstrats. Universiteten och högskolorna bestämmer själva i större utsträckning hur tillgängliga medel skall användas. Samtidigt skärps kraven kvalitetsutveckling och kvalitetskontroll. Fördelningen av resurserna mellan universitet och högskolor skall bl.a.

styras av hur väl det enskilda lärosätet lyckas säkerställa och utveckla SOU 1994: 47 kvaliteten i utbildningen. Hur det praktiskt skall till redovisas i ut- Kapitel 3 redningen Kvalitet och dynamik SOU 1993:3 där en modell utvecklas för att knyta ihop resurstilldelningen till universitet och högskolor med ett mått på kvalitetsutvecklingen vid respektive lärosäte. Ansvaret för kvaliteten och kvalitetsutvecklingen på universitet och högskolor vilar på lärosätets ledning. Internt inom universitetet eller högskolan kommer kvalitetsbevakningen att ställa krav ökade insatser och genomtänkta värderingssystem. Utredningen konstaterar att varje lärosäte åtminstone bör ha: tydliga beskrivningar av mål för utbildningen; från övergripande mål för hela verksamheten till rimliga detaljerade mål för enskilda kurser system för information, uppföljning och utvärdering varje nivå system som tillvaratar resultaten av uppföljning och utvärdering på olika nivåer och anger vägar för utveckling av kvaliteten i verksamheten. Utveckling och kontroll av kvaliteten i grundutbildningen blir således allt viktigare för universiteten och högskolorna. Rimligtvis kommer det att bli nödvändigt att utveckla interna system för att säkerställa och utveckla kvaliteten i utbildningen. Det ligger i sakens natur att man här måste engagera alla som är direkt involverade i utbildningsverksamheten, lärare och studenter, för att lyckas. Verksamheten kommer att bedrivas på olika nivåer inom universitet och högskolor och samtliga nivåer är studenternas medverkan värdefull. Detta är inte nytt för universiteten och högskolorna. Sedan länge är studenterna och studentkårerna engagerade i utbildningsbevakning på olika nivåer. I lag och förordning har det slagits fast att studenterna har rätt att delta i universitetens och högskolornas beslut i utbildningsfrågor på olika nivåer. För riksdag och regering har behovet av studentmedverkan i utbildningsbevakningen således stått klart. Studenternas rätt till inflytande vid universitet och högskolor är motiverat av deras intresse och behov av att kunna påverka sin utbildning. Studenterna har emellertid ett vidare intresse av att kunna påverka sin totala situation under studietiden. Det kan gälla frågor som universitetet eller högskolan ansvarar för men som inte direkt rör utbildningen t.ex. studenthälsovården. Men det kan också gälla hur kommunen tillgodoser behovet av bostäder, barnomsorg m.m. eller hur det statliga studiemedlet utformas. Alla dessa frågor i vilka studenterna har legitima intressen av att kunna påverka skulle kunna inordnas under begreppet utbildningsbevakning eftersom de på ett eller annat sätt har betydelse för studentens möjlighet att genomföra sina studier. I det material vi har fått in från studentkårerna ger man utbildningsbevakning en betydligt snävare innebörd. Någon exakt definition förekommer inte men det är helt klart att den avser kâremas medverkan i olika utbildningsorgan, som institutionsstyrelsen linjenâmnder m.m., förberedelser inför dessa möten, utbildning av kursombud, kursutvârdering m.m.

Det är också den innebörd vi ger begreppet utbildningsbevakning som SOU 1994: 47 vi ser som en del av den studcntfackliga verksamheten vid universitet Kapitel 3 och högskolor. Det är studenternas aktiva medverkan i olika beslutsorgan inom högskolan med inriktning att utveckla och förbättra utbildningen som vi menar är utbildningsbevakning. I studenternas utbildningsbevakning ingår också att utbilda sig för uppgiften, möjligheten att ta egna initiativ i olika frågor etc. Aktiv och kunnig studentmedverkan i uppföljning, utvärdering m.m. av grundutbildningen är en viktig tillgång för universiteten och högskolorna. Studenterna gör här en samhâllsinsats vilket är grunden för vårt förslag till statligt stöd till studenternas utbildningsbevakning i det följande.

4 KAK:s

överväganden och förslag

SOU 1994: 47 Kapitel 4

4.1 Övergripande bedömning

Efter den 1 juli 1995 kommer dagens kårer och nationer, om de fortsätter verksamheten, att vara vanliga föreningar med frivilligt medlemskap. Hur föreningsliv och studentengagemang påverkas är osäkert. Obligatoriet kan sägas ha garanterat studenternas föreningsverksamhet en viss stabilitet och långsiktighet som b1.a. gjort det möjligt att överlämna till studenterna själva att sköta studiesociala frågor vid universiteten och högskolorna. Å andra sidan kan det också hävdas studenternas att engagemang och intresse för sina studentsammanslutningar varit svagt just grund av obligatoriet. Det visas b1.a. i det låga Valdeltagandet. Avgörande för studentsammanslutningamas ställning efter obligatoriets avveckling är medlems- och inkomstutvecklingen. I båda avseendena finns det anledning till pessimism. Förutsättningarna för en stabil föreningsverksamhet bland studenterna på universitet och högskolor är inte särskilt goda. Studenterna studerar i genomsnitt drygt tre år, vilket innebär att en tredjedel av medlemmarna skall förnyas varje år. Det säger sig självt att med en så turbulent medlemskår krävs det extraordinära åtgärder för att kunna upprätthålla en långsiktig och stabil verksamhet. För frivilliga föreningar faller en del av förutsättningarna för en effektiv bevakning av studentintresset vid universiteten och högskolorna. Risken är överhängande att de nuvarande sammanslutningarna tappar medlemmar och förlorar inkomster. De samtal som KAK har haft med företrädare för Studentkårer och nationer visar att man bedömer framtidsutsikterna olika. Bäst möjligheter att bibehålla en hög medlemsanslutning anser sig nationerna i Lund och Uppsala ha. I Uppsala betraktar man redan idag medlemskapet i nationerna som frivilligt genom att studenterna kan välja medlemskap i Skånelandens nation. En viss nedgång i medlemsutvecklingen förutses likväl och det anses också nödvändigt att de frivilliga föreningarnas medlemsavgifter blir lägre än de obligatoriska. Även kårer inom traditionella och starkt yrkesinriktade utbildningsområden som teknologi, mediêin, farmaci etc. bedömer möjligheterna goda att attrahera som studenterna även i framtiden. En förutsättning är att avgifterna minskar kraftigt. Exempelvis teknologkåren vid KTH bedömer att ett medlemstal på 60 till 70 procent av dagens obligatoriska anslutning kräver att avgiften till den frivilliga teknologföreningen halveras jämfört med dagens obligatoriska avgift. Det betyder att medlernsintäkterna endast blir en tredjedel av dagens intäkter från den obligatoriska avgiften.

För studentkårerna vid övriga högskolor och vid universiteten är i all-

mänhet bedömningen den att medlemsutveckling och inkomster kommer att minska kraftigt. På några av de mindre och medelstora högskolorna ser man något ljusare på läget efter obligatoriets avveckling men inte någon kår, som KAK talat med, bedömer att de kan behålla

över hälften av dagens medlemstal. Och även detta medlemstal förutsät- SOU 1994: 47 ter att avgifterna till de frivilliga föreningarna blir väsentligt lägre än Kapitel 4 dagens obligatoriska avgifter. Det är sannolikt att dagens kårer kommer att utsättas för konkurrens från andra studentföreningar som nu haft svårt att hävda sig grund av obligatoriet. Inflytandet i universitetet eller högskolan är inte längre knutet till en obligatorisk organisation utan politiska, fackliga eller andra intresseföreningar för studenterna kan nu söka representation i universitetens och högskolornas olika beslutsorgan. Det kan innebära att föreningslivet stimuleras och att engagemanget ökar bland studenterna för frågor som rör Lexutbildningsbevakning. Vi gör emellertid den bedömningen att även om avvecklingen av kårobligatoriet leder till ett ökat engagemang bland studenterna så kommer de frivilliga föreningarnas inkomster från medlemsavgifter att vara väsentligt lägre än inkomsterna från den obligatoriska avgiften. För de nuvarande studentkårerna betyder ökad konkurrens också större svårigheter att behålla medlemmar och inkomster. Utbildningsbevakning är en viktig fråga för studentkårerna till vilken man avsätter betydande resurser. Kårerna svarar för att kursombud utses och utbildas, att studenternas representanter i olika universitets- och högskoleorgan ges hyggliga arbetsmöjligheter, att utvärderingsprogram kommer i gång etc. men ger framförallt utbildningsbevakningen långsiktighet och stabilitet. Det är inte troligt att enskilda studenter utan anknytning till en förening eller organisation kan ge utbildningsbevakningen samma tyngd och målmedvetenhet. En aktiv och en i förhållande till universitet och högskolor självständig utbildningsbevakning förutsätter enligt KAK:s mening medverkan från stabila studentorganisationer. Det är också vår uppfattning att kraven på kvalitetskontroll och kvalitetsutveckling i grundutbildningen ställer ökade krav på studenternas medverkan i universitetens och högskolornas olika program för uppföljning och utvärdering. Vårt förslag till hur studenternas inflytande skall säkerställas utgår från vår uppfattning att ett effektivt studentinflytande måste ha sin grund i olika studentföreningar. Vi gör också den bedömningen att de frivilliga föreningarna inte kommer att erhålla tillräckligt med medlemsintäkter för att ett tillfredsställande sätt kunna företräda studenterna. En effektiv utbildningsbevakning från studenternas sida förutsätter att studenternas föreningar erhåller särskilda medel för uppgiften. Det går inte att bortse från att en förutsättning för den omfattning och bredd som dagens Studentkårer kan uppvisa är deras rätt att uttaxera avgifter medlemmarna. Även den obligatoriska avgiften för några av om kårer och nationer bara utgör en del av de totala inkomsterna är det den som garanterar verksamhetens ekonomiska bas och ger ekonomisk trygghet. All erfarenhet från det folkrörelseanknutna föreningslivet visar hur svårt det är att finansiera ideell verksamhet med medlemsaven gifter. Att studenterna skulle inta en mer frikostig inställning till sina föreningar än föreningsmedlemmar i allmänhet är inte troligt. Snarare talar studenternas allmänna ekonomiska situation för motsatsen. Erfar-

enheterna från utländska universitet, exempelvis Köpenhamns univer- SOU 1994: 47 sitet, tyder också på att utan obligatorisk anslutning får studentförening- Kapitel 4 arna dålig medlemsanslutning och svag ekonomi. Den obligatoriska avgiften ger idag studentsammanslutningarna en sammanlagd intäkt 90 miljoner kronor per år. En del av avgiften används för utbildningsbevakning men huvuddelen torde till olika studiesociala ändamål, främst kårhus och samlingslokaler. Det är naturligtvis omöjligt att med bestämdhet uttala sig om studenternas betalningvillighet till de frivilliga studentföreningama efter obligatoriets avveckling. Studenterna själva är, som vi redovisat ovan, ganska pessimistiska. Om hälften av studenterna vid landets universitet och högskolor ansluter sig till de frivilliga föreningarna och avgiften bara reduceras med hälften, dvs. en årsavgift på i genomsnitt ca 250 kronor, skulle den sammanlagda intäkten uppgå till drygt 23 miljoner kronor. Det är KAK:s bedömning att beloppet ändå är tilltaget i överkant.

4.2 Val av studentrepresentation

4.2.1 Inledning

Studenterna har enligt gällande författning rätt till representation i centrala beslutsorgan vid universitet och högskolor. Avvecklingen av obligatoriet innebär i det avseendet ingen förändring. Behovet av goda kontakter mellan universitetet eller högskolan och studenterna kommer att vara av fortsatt stort värde såväl för det enskilda lärosätet som för studenterna. Som vi tidigare påpekat kan universitetens och högskolornas ökade ansvar för att utveckla och kontrollera kvaliteten i grundutbildningen komma att skärpa behovet av samverkan med studenterna. Avvecklingen av kårobligatoriet betyder emellertid att det regelverk som ger dagens Studentkårer rätt att utse och entlediga företrädare i universitetens och högskolornas beslutsorgan kommer att utmönstras. Förordningen l983zl8 om studerandekårer, nationer och studentföreningar för fakultet upphävs, enligt riksdagens beslut, den sista juni 1995. Det förutsätter att ett nytt system utarbetas för att utse studenternas företrädare vid universitet och högskolor. Direktiven pekar på två, principiellt olika, modeller för att utse studentrepresentanter. Den ena innebär att studenterna i allmänna val anordnade av respektive universitet eller högskola väljer sina företrädare. I den andra modellen överlämnas rätten att utse studentrepresentanterna till en eller flera sammanslutningar studenter. Det är emellertid inte av nödvändigt att en och samma modell tillämpas vid samtliga universitet och högskolor. Möjligheten att låta valförfarandet variera mellan lärosätena bör enligt direktiven prövas. Två förutsättningar i direktiven är centrala för hur studentföreträdarna skall utses. För det första skall det vara klart reglerat hur studentföreträdarna utses och studenterna skall ges möjlighet att överklaga universitetets eller högskolans beslut beträffande studentinflytandet. Det be-

tyder enligt vår uppfattning att huvuddragen i ett valförfarande måste SOU 1994: 47 regleras i lag och förordning. För det andra skall studenternas företräd- Kapitel 4 are utses pâ ett sådant sätt att det garanterar höga krav representation. Det ser vi som en prioritering av åtgärder som underlättar och stimulerar studenterna att delta i den process i vilken deras företrädare i universitet eller högskolor utses. Även det är nödvändigt i författning reglera hur studenternas om att företrädare skall utses är vår ambition att valförfarandet skall ha en flexibel utformning med möjlighet till anpassning efter varje universitets och högskolas lokala förutsättningar. De senaste årens utveckling har gett universitet och högskolor en väsentligt ökad frihet att själva bestämma över sin interna organisation. Det vore fel, menar vi, att nu utforma ett valförfaranden som tvingar fram anpassningar i universitetens och högskolornas interna arbetsorganisation. Det vore att återinföra en reglering som just avskaffats men med andra förtecken. Det är viktigt att en central reglering inte hindrar en lokal anpassning av valsystemen efter de olika lärosätenas förutsättningar. I samtal med företrädare för universitetens och högskolornas ledningar har i några sammanhang framförts att varje lärosäte bör avgöra hur studenternas företrädare skall utses. I den överföring av beslutsrätten som ägt rum till universiteten och högskolorna från regering, riksdag och centrala myndigheter finns det ingen anledning, anser man, att göra undantag för hur studentföreträdare i universitet och högskolor utses. Man pekar också på att universiteten och högskolorna har att anordna val av lärarnas representanter till olika beslutsorgan inom lärosätet. Det skulle också stå i överensstämmelse med synsättet att ett universitet eller en högskola är dess lärare och studenter. Högskoleförordningen gör en klar åtskillnad mellan lärare och studenter. I de beslutsorgan där lärare och studenter är representerade är den grundläggande principen att lärarsidan alltid skall inneha flertalet av platserna. Studenterna är alltid i minoritet i förhållande till lärarna. Lärarna är vidare anställda av universitetet eller högskolan. Studenterna är där tillfälligt för att utbilda sig. Ofrånkomligt har lärarna en starkare ställning än studenterna och de har också andra intressen att bevaka. Mot den bakgrunden kan det vara svårt att vinna förtroende bland studenterna för en ordning där ett universitet eller en högskola har att besluta om hur valav studenternas representanter skall genomföras. Detta har också framhållits vid samtal med företrädare för studenterna och deras sammanslutningar. En central reglering av valförfarandet är nödvändig, som direktiven förutsätter, för en förtroendefull samverkan mellan studenterna och universitetet eller högskolan i dessa och andra frågor. Det utesluter inte som vi längre fram kommer att föreslå att universiteten och högskolorna har ansvaret för att val av studenternas företrädare genomförs på ett korrekt sätt eller att universiteten och högskolorna kan komma överens med studenterna om lokala anpassningar i ett centralt reglerat valförfarande. Regelverket måste emellertid på avgörande punkter vara fastställt av riksdag och regering.

Studenterna har alltid rätt till representation i de organ som beslutar i SOU 1994: 47 utbildningsfrågor. Universitetens och högskolornas styrelser kan inrätta Kapitel 4 andra organ, beslutande eller rådgivande, för exempelvis lokalförsörjning, antagning eller internationellt samarbete med representanter för studenterna. Hur representanter skall utses är en fråga för det enskilda universitetet eller den enskilda högskolan. Det hindrar inte att de utses på samma sätt som studentrepresentanterna i de i vilka studenterorgan na har rätt till representation. Den författningmåssiga regleringen av hur studentrepresentanter skall utses bör emellertid endast avse de organ i vilka studenterna enligt gällande lag och förordning har rätt till representation. Som vi tidigare framhållit är studenternas rätt till inflytande i universitet och högskolor knuten till bevakning i utbildningsfrågor. Det utesluter inte att studenterna kan vilja påverka andra områden inom universitetet eller högskolan som visserligen kan sägas ligga utanför utbildningsområdet men som ändå har betydelse för studenternas möjligheter att genomföra sina studier. Ett exempel är studenthälsovården där ansvaret har övergått från studenterna till universiteten och högskolorna. Det kan ligga i såväl universitetens och högskolornas studenternas som intresse att samarbeta inom detta och andra områden hur detta men samarbete skall organiseras bör vara en lokal fråga. Våra förslag när det gäller hur studenternas inflytande vid universitet och högskolorna skall säkras avser utbildningsbevakning och vad hör med den. som samman

4.2.2 Krav på valmodellerna

När statsmakten tar på sig ansvaret för hur studenternas företrädare vid universitet och högskolor skall utses, krävs det att de regler ställs som upp är klara och tydliga. I det följande diskuterar vi några de krav av som man bör ställa på regelverket och några principiella frågeställningar som kraven ger upphov till. Därefter redogör vi för de olika modeller för att utse studentrepresentanter som vi bör finnas och därmed anser författningsregleras samt villkoren för att tillämpa den eller andra ena modellen vid ett lärosäte.

Demokratikravet

Alla studenter vid ett universitet eller högskola har rösträtt eller är en valbara till de organ vid universitetet eller högskolan i vilka studenterna har rätt till representation. Därav följer inte som en självklarhet vem som faktiskt är röstberättigad och Valbar. Med student enligt högavses skoleförordningen den är antagen till och bedriver högskoleutsom bildning. Antagningen skall avse kurs eller utbildningsprogram forskarutbildning se nedan. Med bedriver högskoleutbildning bör förstås att personen ifråga verkligen påbörjat den utbildning till vilken han eller hon är antagen för att kallas student. I realiteten är det liktydigt med

att studenten skrivit in sig, registrerat sig etc. utbildningen. För röst- SOU 1994: 47 rätt och valbarhet vid ett universitet eller en högskola bör båda kraven Kapitel 4 uppfyllda, dvs. skall aktiv student. Några krav på visst vara man vara studieresultat eller liknande bör däremot inte ställas. Definitionen diskvaliñcerar sannolikt den student som gör tillfälligt avbrott i studierna för att arbeta i en studentkår eller i en nation att delta i valen. Det vi olyckligt. Det bör slås fast att rösträtt och anser vore valbarhet tillkommer alla studenter som är inskrivna en kurs eller ett utbildningsprogram vid ett universitet eller en högskola eller som påbörjat utbildning men gör tillfälligt avbrott för att arbeta i en inom universitetet eller högskolan aktiv studentförening, nation eller motsvarande. Student som är antagen till och bedriver forskarutbildning, doktorand, har rösträtt och är valbar på samma villkor som övriga studenter. Det gäller även doktorand som innehar doktorandtjänst. Doktorandtjänst bör i det här sammanhanget ses som ett studieñnansieringssystem utan inverkan på doktorandens ställning som student. Även kliniska assistenter har rösträtt och assistenter, amanuenser och är valbara som studenter. Tjänst som assistent eller amanuens kan enligt högskoleförordningen inte omfatta mer än högst hälften av full arbetstid och förordnandet kan avse längst ett år. Tjänsterna är avsedda att kombineras med utbildning, grundläggande utbildning eller forskarutbildning, och det är naturligt att jåmställa innehavaren av en sådan tjänst med doktorand som innehar doktorandtjänst. En student kan också kombinera studier med innehav av lärartjänst vid universitetet eller högkolan. Som lärare har man rätt att ingå i den valgrupp som utser lärarnas företrädare i de olika beslutsorganen. Högskoleförordningen anger inga särskilda kvaliñkationskrav, exempelvis uttryckt i arbetstid, för att delta i lärarvalen. Vi föreslår heller inte att studierna måste bedrivas på viss tid, exempelvis heltid, för att ge rösträtt i studentvalen. Möjligheten finns därvid att en person kan ha rösträtt och vara valbar både som student och lärare. En sådan situation bör undvikas. Det bör vara möjligt att i universitetets eller högskolans egna föreskrifter ange villkoren för att delta i lärarvalen. Grundprincipen bör emellertid vara att den som har rösträtt både som lärare och student själv avgör inom vilken valgrupp rösträtten skall utnyttjas. Frågan har uppkommit om rösträtten skall vara knuten till utbildningens längd. Tanken är att studenter som endast följer en kortare kurs inte har intresse av att påverka utbildningen på universitetet eller högskolan. Som exempel kan anföras Köpenhamns universitet där rösträtt endast tillkommer studenter som är inskrivna på utbildningsprogram som leder fram till motsvarande minst filosofie kandidatexamen. Utbildningen vid svenska universitet och högskolor är i stor utsträckning organiserad i kurser. Studenten kan antas till en kurs eller ett utbildningsprogram. Ett motiv för att organisera utbildningen i kurser år att öka flexibilteten och studentens valfrihet. Det är också en betydande andel av studenterna som har valt denna utbildningsform och de har naturligtvis också ett intresse av att kunna påverka utbildningen. Det

torde också både vara principiellt och administrativt svårt att fastställa SOU 1994: 47 den minsta kurslängd vid vilken rösträtt skulle inträda. Alla studenter Kapitel 4 som påbörjat en utbildning vid ett universitet eller högskola bör såleen des, oavsett utbildningens omfattning, ha rösträtt och valbara i stuvara dentvalen. Inte heller bör studentens rösträtt vara beroende eller under av var vilken organisatorisk form studierna bedrivs. Studenter i decentraliserad utbildning, distansutbildning m.m. bör ha rösträtt på villkor samma som övriga studenter vid universitetet eller högskolan. Däremot bör studerande i uppdragsutbildning inte kunna rösta eller väljas i studentvalen eftersom de utövar sitt inflytande över utbildningens uppläggning, inriktning etc. på affärsmässiga villkor när utbildningen upphandlas. Det bör inte ställas upp åldersgräns för rösträtt. En förening vid ett universitet eller en högskola kan ha både studenter och andra som medlemmar. I det fall en studentförening får i uppdrag att utse studentrepresentanter vid ett lärosäte skall vid bedömning av föreningens representativitet endast de medlemmar beaktas som uppfyller kraven på rösträtt och valbarhet i studentvalen. Vilka studenter på ett universitet eller högskola faktiskt har en som rösträtt och är valbara framgår röstlängden. Vi återkommer av senare till hur röstlängden skall upprättas, korrigeras etc.

Representativitetskravet

Representativitetskravet innebär att studenternas valda ombud skall ha ett brett stöd hos studenterna, vilket förutsätter att studentvalen skall genomföras på ett sådant sätt att ett högt Valdeltagandet stimuleras. Direktiven slår fast att framtida val studentföreträdare måste höav garantera ga krav på representativitet. Direktiven bör här uttryck för ses om en ambitionsnivå, dvs. att åtgärder underlättar och främjar högt som ett valdeltagande i studentvalen bör tillmätas stor betydelse. Frågan är då vad som kan ett tillfredsställande högt valdelanses vara tagande. I studentkårsvalen deltar mellan 10 och 30 studentprocent av erna. Genomsnittet för landet torde ligga närmare det lägre värdet än det högre. Vid Köpenhamns universitet där studentrepresentanterna på alla nivåer inom universitetet väljs i direktval deltog drygt 36 i procent det senaste valet. Samtidigt är det väl känt att valdeltagandet i de allmänna valen till riksdagen och de kommunala församlingarna vida överstiger vad som är normalt i föreningslivet. Det är följaktligen föga fruktbart att utgå från Valdeltagandet i de allmänna valen för att fastställa vad som kan vara en tillfredsställande nivå på Valdeltagandet i studentvalen. I stället vill vi peka på åtgärder som bör vidtas för att förutsättningarna för ett högt valdeltagande skall så möjligt. vara gynnsamma som Viktigast är att de frågor valet gäller upplevs angelägna väljarsom av na och att de uppfattar att deras röst kan påverka utgången valet. I de av samtal vi haft med företrädare för studentkårerna påpekas ofta hur mycket lättare det är att engagera studenterna för olika studiesociala ak-

tiviteter än i frågor utbildningsbevakning. Det talar för att SOU 1994: 47 som avser Valdeltagandet även i fortsättningen kan bli lågt i studentvalen även om Kapitel 4 den möjlighet finns för föreningsbildningar att aktivera sig i som nu nya utbildningsbevakningen kan öka engagemanget. Om valen skall upplevmeningsfulla är också i stor utsträckning en fråga som avgörs loas som kalt. Det universitet eller den högskola som aktivt stödjer studenternas medverkan i verksamheten och ser samverkan med studenterna som en tillgång för universitetets eller högskolans utveckling kan enligt vår mening räkna med ett betydligt högre engagemang från studenternas sida än lärosäten med mer återhållsam inställning till studentmedverkan. en Det är också väl belagt att själva valförfarandet och organisationen kring valen har stor betydelse för valdeltagandet. Ju mer insatser som görs för att underlätta för väljarna att rösta, desto högre valdeltagande. Vallokalernas tillgänglighet, valkretsindelningar, öppettider, möjlighet till poströstning m.m. har här stor betydelse. Dessa frågor behandlas och här skall bara konstateras att möjligheterna att genom olika senare praktiska åtgärder höja valdeltagandet delvis är en kostnadsfråga. Enbart poströstningen vid Köpenhamns universitet kostar mellan 400 000 och S00 000 kronor. Studentföreträdamas representativitet är också beroende av mandatperiodens längd. Studentgruppen är utomordentlig rörlig och tillbringar i allmänhet endast mellan 2 och 4 år vid universitetet eller högskolan. svårigheterna att kombinera studierna med åtminstone tyngre förtroendeuppdrag gör att studenterna inte gärna åtar sig längre uppdrag. Mandatperioder som sträcker sig över mer än ett år är därför mindre lämpkostnadsskäl kan tala för längre mandatperioder. De liga även om bl.a. höga krav på studentföreträdamas representativitet som direktiven ställer gör att vi finner det uteslutet med mandatperioder mer än ett år. Mandatperioder under ett år ger å andra sidan inte ombuden tillräcklig tid att sätta sig in i arbetet. Skillnaden mellan studenternas företrädare och övriga ledamöter i beslutsorganen som i allmänhet är valda eller utsedda på tre år skulle också bli alltför stor. Vårt förslag i det följande utgår från att val studentföreträdare genomförs en gång varje år och att av mandatperioden är ett år. Kraven på representativitet får annan betydelse då en förening får i en uppdrag att utse studenternas företrädare i ett universitets eller en högskolas olika beslutsorgan. Det kanske främsta motivet för att avveckla kårobligatoriet är att det begränsar föreningsfriheten för studenterna. Att i det läget överlåta till en frivillig förening att representera alla studenter, medlemmar och icke medlemmar, måste ställa utomordentligt höga krav på föreningens representativitet. Med representativitet i detta sammanhang måste avses andelen av studenterna vid ett universitet eller högskola är medlemmar i föreningen. Om en förening, där enen som dast en mindre andel av studenterna på universitetet eller högskolan är medlemmar, får i uppdrag att företräda alla studenterna måste det anses stötande än dagens situation där de obligatoriska sammanslutningmer arna åtminstone i formell mening kan sägas representera alla studenter.

Det angivna motivet för att avveckla kårobligatoriet att obligatoriet SOU 1994: 47 inskränker föreningsfriheten och direktivens tydliga krav, Kapitel 4 - att ett nytt system för att utse studentrepresentanter vid universitet och högskolor måste garantera höga krav på representativitet, gör att vi är tveksamma till om det överhuvudtaget är möjligt att acceptera att frivilliga föreningar skall kunna anses representativa för samtliga studenter vid ett universitet eller en högskola. Det har sagts olika föreningar bildar att om ett gemensamt organ för att utse studenternas företrädare skulle de tillsammans kunna uppnå en tillfredsställande representativitet. Alldeles bortsett från de praktiska problemen med nettoräkning medlemmarna, av kontroll av medlemsmatriklar etc. bör de samverkande föreningarna ha utbildningsbevakning som sitt ändamål, dvs. det är tveksamt om man för att uppnå tillfredsställande representativitet skall kunna luta sig mot föreningar utan intresse för utbildningsfrågor.

Hur stor andel av studenterna vid ett universitet eller högskola en skall en förening ha som medlemmar för att den skall anses representativ Något förhand givet på den frågan finns inte. Ställer svar man kravet så högt att alla studenter vid ett universitet eller högskola skall en vara medlemmar i föreningen för att det skall uppfyllt kommer anses modellen i praktiken aldrig att kunna tillämpas. Inte olika förens om eningar samverkar kommer kravet att uppnås. Ställer man kravet lägre, exempelvis att än hälften studenterna mer av vid ett universitet eller en högskola skall medlemmar i föreningen vara för att den skall vara representativ för alla studenter, kan kravet tillgodoses på vissa universitet och högskolor. Ur demokratisk synvinkel kan dock en så låg representationsgrad ifrågasättas. Det betyder närmare att hälften av studenterna universitetet eller högskolan inte har möjlighet att påverka utbildningsbevakningen, inte de alla ens om sammansluter sig i en konkurrerande förening.

Stabilitets- och kontinuitetskravet

De obligatoriska sammanslutningarna uppvisar betydande stabilitet en och långsiktighet i verksamheten trots den rörliga medlemskåren, Visserligen har kårerna haft perioder nedgång med svårigheter av att rekrytera kompetenta förtroendevalda och funktionärer det hela men taget präglas verksamheten av långsiktighet och ansvar. Vi ser det som en fördel för såväl studenterna för universiteten som och högskolorna om utbildningsbevakningen även i framtiden präglas av långsiktighet och stabilitet. Det förutsätter studenternas inflytande att även i fortsättningen är knutet till olika föreningar. I de valmodeller

som vi i det följande redovisar är utgångspunkterna de skall en av att stimulera föreningar att delta i valen. Ett valsystem med rena personval är mindre lämpligt. Istället föreslår vi studentvalen att genomförs som val mellan olika listor med starkt inslag av personval. Det är också angeläget att den valmodell, respektive unisom man versitet eller högskola väljer, har förutsättningar tillämpas att över en

längre tidsperiod. Tilltron till systemet skulle allvarligt försvagas om by- SOU 1994: 47 modell uppfattades inslag i valtaktiska överväganden. Kapitel 4 te av som Den stabilitet och kontinuitet som präglar de nuvarande Studentkårerverksamhet har sannolikt samband med kårernas goda möjligheter nas att finansiera verksamheten. Den obligatoriska medlemsanslutningen tillsammans med rättigheten att uttaxera avgifter av samtliga studenter har gett dagens sammanslutningar en stabil ekonomisk bas för verksamheten. Som redovisas på annat håll är just den obligatoriska avgiften central för sammanslutningarnas möjligheter att bedriva en effektiv utbildningsbevakning. Andra delar verksamheten med starkare studieav social inriktning kan finansieras med andra inkomstkällor, medan kårutgifter för utbildningsbevakning är helt beroende av de obligatorernas iska avgifterna. Utöver krympande medlemstal gör i princip samtliga Studentkårer den bedömningen att de frivilliga avgifter som studenterna kan komma att vilja betala föreningarna kommer att vara väsentligt lägre än de avgifter som idag obligatoriskt tas ut av studenterna. De ekonomiska förutsättningarna effektiv utbildningsbevakning kommer drastiskt att för en försämras. Det är vår uppfattning att stabilitet och kontinuitet i utbildningsbevakningen förutsätter att staten är beredd att ekonomiskt stödja de studentföreningar som engagerar sig i utbildningsbevakningen vid universiteten och högskolorna. Vi kommer i det följande att föreslå hur ett sådant system bör utformas och vilka ekonomiska resurser det bör tillföras.

Självständighetskravet

Studenternas företrädare måste utses och kunna arbeta i olika beslutsorpå ett i förhållande till universitetet eller högskolan självständigt gan sätt. Studenterna och universitetet eller högskolan har ett gemensamt intresse att åstadkomma bra utbildningar och samverkan blir mest efav fektiv den sker mellan självständiga parter. Det är därför angeläget, om ovan understrukits, dels att klara regler gäller för hur studenternas som företrädare utses i universitet och högskolor, dels att universiteten och högskolorna inte har möjlighet att påverka valförfarandet och annat på ett sådant sätt att det skapar misstro bland studenterna. Det är vidare angeläget att resurser för utbildningsbevakningen fördelas ett schablonmässigt sätt till studenterna och deras föreningar för att undvika misstankar om att de är villkorade av universitetet eller högskolan.

Neutralitewkravet

Avvecklingen av kårobligatoriet öppnar för nya studentföreningar inom universitet och högskolor. De tidigare obligatoriska sammanslutningarna kommer i allmänhet att fortsätta sin verksamhet. Redan genom sina erfarenheter och genom sina tillgångar i form av bostäder, kårlokaler,

kapital, fonder m.m. kommer de att ha betydande fördelar framför nya SOU 1994: 47 föreningar. Efter några år kan emellertid konkurrensen leda fram till att Kapitel 4 nya föreningar dominerar bland studenterna. Neutralitetskravet innebär att valsystemets tekniska utformning eller resurstilldelningen till studenterna och studentföreningarna inte får eller flera föreningar och missgynna andra. Även universiteten gynna en och högskolorna måste observera kravet på neutralitet i förhållande till olika studentföreningar. Det har hävdats att val mellan listor leder till en politisering av studentvalen. Det går inte att utesluta att olika partipolitiska eller fackliga grupperingar kommer att aktivera sig i valen. Det år emellertid närmast en oundviklig konsekvens av att studentvalen öppnas för alla typer av grupperingar. Att förbjuda grupper eller föreningar med en viss inriktning eller åskådning från att aktivera sig bland studenterna och delta i valen är inte möjligt. Det kan knappast accepteras att inskränkningar görs i det fria föreningslivet.

4.2.3 Modeller ñr att utse ñreträdare Er studenterna

Det är alltså vissa villkor och förutsättningar som vi att ett system menar för att utse studentföreträdare vid universitet och högskolor skall uppfylla. I direktiven för KAK:s arbete påpekas dessutom att systemet skall skapa goda kontakter och god samverkan mellan universiteten och högskolorna och dess studenter samt att det skall främja aktiv studentmedverkan. Det är alltså angeläget att understryka att den modell skall som ersätta de obligatoriska sammanslutningarnas rätt att utse studentföreträdare inte syftar till att minska eller försämra möjligheterna för ett aktivt studentengagemang vid universiteten eller högskolorna. Ambitionen, såsom den har kommit till uttryck i regeringens propositioner, i riksdagens beslut och i direktiven för KAK, är snarare att stärka förutsättningarna för ett aktivt och demokratiskt studentinflytande vid universiteten och högskolorna.

Valpromemorian

Som vi tidigare visat anger direktiven två principiellt olika vägar att utse studenternas företrädare vid universitet och högskolor, nämligen antingen genom ett valförfarande eller genom att representativa föreningar av studenter utser företrädarna. På grundval av direktivens anvisningar har vi utvecklat några olika modeller för att utse studentföreträdarna. Dessa har redovisats i KAK:s promemoria Hur skall studenternas företrädare i högskolan utses efter obligatoriets avveckling. Promemorian har sänts ut till samtliga universitet och högskolor samt till alla studentkårer och nationer och till SFS för kommentarer och synpunkter. I promemorian behandlar vi fyra modeller bygger valförfaransom de och en modell där en förening eller flera föreningar får i uppdrag att

3 I4-045l 65

utse studenternas företrädare vid universitet och högskolor. Följande fy- SOU 1994: 47 modeller behandlas. Kapitel 4 ra

Modell Direkta val

I denna modell deltar alla studenter i allmänna direkta val av sina företrädare till alla de organ inom universitetet eller högskolan i vilka studenterna har rätt till representation.

Modell Indirekta val

I denna modell deltar samtliga studenter i allmänna val av ombud till en studentförsamling. Församlingen utser alla studentrepresentanter i de organ inom universitetet eller högskolan i vilka studenterna har rått till representation.

Modell Kursmodellen

I denna modell utser samtliga studenter på en kursprogramämne eller institution ombad till en studentförsamling. Församlingen utser alla studentrepresentanter i de organ inom universitetet eller högskolan i vilka studenterna har rått till representation.

Modell Föreningsmodellen

l denna modell ger respektive universitet eller högskola en representativ förening eller flera föreningar i uppdrag att utse studenternas företrädare i de organ inom universitetet eller högskolan i vilka studenterna har rått till representation. Val i föreningarna år interna fåreningsangelägenheter.

Remissopinion

Yttranden KAK:s promemoria har inkommit från 11 Studentkårer inklusive SFS och 12 universitet och högskolor. I 5 fall har universitet eller högskola och studentkår lämnat gemensamt yttrande. Sammanlagt har 28 yttranden inkommit. Samtliga universitets ledningar har inkommit med synpunkter liksom de tongivande kårerna vid universiteten. En remissammanställning redovisas i bilaga De universitet, högskolor och kårer som kommenterat modellerna konstaterar att någon av dem är möjlig att tillämpa på det egna lärosätet. Ingen har lämnat förslag på alternativa modeller. Några vill dock kunna

kombinera de olika modellerna eller använda modellerna parallellt in- SOU 1994: 47 om olika delar av universitetet eller högskolan. Kapitel 4 Två modeller har tilldragit sig särskilt intresse nämligen modell 2 med indirekta val och modell föreningsmodellen. I princip samtliga studentsammanslutningar som yttrat sig förespråkar att studentrepresentanterna utses genom val bland samtliga studenter vid universitetet eller högskolan. De kårer som yttrat sig i frågan anser dock att direkta val endast är möjliga på mindre högskolor. Samtliga avvisar modell kursmodellen, som inte praktiskt möjlig att tillämpa på det egna lärosätet och en del kårer, som nu tillämpar modellen i kårvalen, påpekar att de förändringar som sker i universitetens och högskolornas organisation gör att den inte kan användas i fortsättningen. De kårer som i och för sig kan tänka sig att tillämpa föreningsmodellen instämmer i att kravet representativitet av demokratiska skäl måste sättas så högt att modellen i praktiken inte går att tillämpa. Sammanfattningsvis kan konstateras att studentkårerna ger ett starkt stöd för den indirekta valmodellen med studentförsamling. De universitets- och högskoleledningar som yttrat sig över promemorian förespråkar i allmänhet modell föreningsmodellen. Några anser emellertid att kravet på representativitet utesluter modellen och ser den indirekta valmodellen som det bästa alternativet. Andra menar att kravet på representativitet inte bör ställas högre än vad som nu gäller för valdeltagandet i kårvalen dvs. mellan 10 och 30 procent för att det skall vara acceptabelt att tillämpa föreningsmodellen. Linköpings universitet anser det möjligt att tillämpa en variant på kursmodellen. Valen kan vara både direkta och indirekta. Både de kårer och de universitet och högskolor som förespråkar ett valförfarande anser att indirekta val till en studentförsamling är det mest lämpliga och framhåller att direkta val endast är tillämpbara de minsta högskolorna.

Kommentarer till remissopinionen

Vi anser att direktval av studentföreträdarna många gånger kan vara ur demokratisk synvinkel tilltalande och att det åtminstone på vissa mindre eller medelstora högskolor med ett begränsat antal representanter som skall väljas också kan vara administrativt fördelaktigt. Frågan om studentvalen skall vara direkta eller indirekta bör vara en fråga för det enskilda lärosätet och dess studenter att avgöra. Däremot är vi tveksamma till möjligheten att studentrepresentanterna utses genom att studenterna på en kurs eller i en klass etc. utser sina företrädare. I de samtal vi haft med företrädare för vissa universitet och högskolor och Studentkårer har skälen för sådant valförfarande varit en dels att det tillämpas idag, dels att ett sådant valförfarande tar sin utgångspunkt i utbildningssituationen, vilket bör den primära grundvara en för studenternas inflytande. Med begreppen kurs eller klass etc. försöker man fånga ett uttryck för en sammanhållen undervisningsgrupp. Någon vedertagen definition finns emellertid inte. Och framhålls i som

flera yttranden förändras universitetens och högskolornas interna or- SOU 1994: 47 nu ganisation i riktning mot ett mer flexibelt utbildningsutbud med stora Kapitel 4 möjligheter för den enskilde studenten att sätta samman sin utbildning efter egna önskemål. Begreppet sammanhållen undervisningsgrupp saknar därigenom praktisk mening inom stora delar av den högre utbildningen. Det kommer helt enkelt inte att vara möjligt att genomföra en valprocedur baserad begreppen kurs eller klass etc. Det är också tveksamt att centralt reglera ett valförfarande som ställer vissa krav universitetens eller högskolornas interna organisation. Det kan leda till att den interna organisationen skulle kunna komma att påverkas av andra hänsyn än vad som är de mest lämpliga för utbildningen, vilket får anses stå i strid med syftet för den avreglering som nyligen genomförts när det gäller universitetens och högskolornas arbetsorganisation. Vi finner det således inte meningsfullt att utarbeta ett regelverk för ett valförfarande i stort sett alla universitet, högskolor och kårer avsom visar och som dessutom inte kommer att vara praktiskt tillämpbar i den nya högskoleorganisationen. Vi vill dock påpeka att universitet och högskolor, både när det gäller direkta och indirekta val, har möjlighet att organisera Valkretsar på ett sådant sätt att studenter i gemensamma utbildningar röstar i samma valkrets. Vi förordar således att studenternas representanter skall utses genom ett valförfarande där samtliga studenter vid universitet och högskolor har rått och möjlighet att delta. Ett annat förfaringssätt som uppfyller rimliga demokratiska krav och som kan stimulera ett fritt föreningsliv vid universiteten och högskolorna är svårt att finna. Den grannlaga uppgiften är emellertid att fastställa en rimlig avvägning mellan vad som bör regleras i lag och förordning och vad som kan lämnas till det enskilda universitetet eller den enskilda högskolan att besluta. Å sidan har den centrala reglering styr universitetens och ena som högskolornas interna organisation och arbetsförhållanden avvecklats. Å andra sidan kräver rättssäkerheten och studenternas förtroende för valsystemen att de är klart och tydligt utformade och att de ger alla studenter möjlighet att delta i valen på likvärdiga villkor. Vår strävan är, som vi redovisar i det följande, att utarbeta ett förslag till valsystem som både uppfyller rimliga rättssäkerhetskrav och som är praktiskt hanterbart med ett minimum av centralt reglerade föreskrifter. Vi ser alltså direkta eller indirekta val som den långsiktigt enda möjligheten att utse studenternas företrädare. Samtidigt har flera universitets- och högskoleledningar förespråkat att en eller flera samverkande föreningar av studenter vid universitetet eller högskolan skall kunna ges rätt att utse samtliga studentföretrâdare. Det förutsätter att föreningen eller föreningarna tillsammans kan anses vara representativa för studenterna vid universitetet eller högskolan. Om en förenings representativitet inte prövas i allmänt val kan den uppskattas genom att mäta hur stor andel av studenterna vid universitetet eller högskolan som är medlemmar i föreningen. Som vi tidigare angett måste den andelen sättas högt för att en förening skall anses representera samtliga studenter vid universitetet eller högskolan.

Vi anser att minst 70 procent av studenterna vid ett universitet eller SOU 1994: 47 en högskola skall vara medlemmar i den förening eller de samverkande Kapitel 4 föreningar som gör anspråk på att representera samtliga studenter vid lârosâtet. Medlemstalen måste därvid nettoräknas dvs. en student som är medlem i flera föreningar räknas bara en gång. Det är vår bedömning att det endast ett fåtal högskolor kommer att vara möjligt att tillämpa

det vi här kallar föreningsmodellen. Eftersom modellen har ett starkt

stöd hos flera universitets- och högskoleledningar redovisar vi en reglering av de villkor som måste vara uppfyllda för att ett universitet eller en högskola skall kunna överlämna rätten att utse studentföretrâdarna vid universitetet eller högskolan till en eller flera samverkande föreningar av studenter.

4.2.4 Valförfarandet

I det följande redovisar vi hur studenternas företrädare skall utses enligt de två huvudmodeller vi redovisat ovan. Det är fråga om dels allmänna val där studenterna antingen utser sina studentföreträdare direkt eller indirekt via en studentförsamling, dels en modell där rätten att utse studentföreträdarna överlämnats till en förening. Vi inleder med valförfarandet och beskriver först de uppgifter som är de samma för universitetet eller högskolan oavsett om det är fråga om direkta eller indirekta val. Därefter beskrivs särskilt vad som gäller för direkta val respektive indirekta val och avslutningsvis behandlas föreningsmodellen. Genomgången bygger att studenterna har rätt att vara representerade tre nivåer vid universiteten och högkolorna, vilket nu gäller för universitet och högskolor med forskningsorganisation. De tre nivåerna är institutionsnivå, fakultetsnivå och styrelsenivå. Av dessa år i stort sett, förutom vissa specialorgan, endast två nivåer reglerade nämligen fakultetsnivån och styrelsenivån. På högkolor utan fakultetsorganisation måste högskolan inrätta åtminstone ett beslutsorgan för grundutbildning med studentrepresentation. Antalet beslutsorgm där studenterna har rätt till representation varierar mellan olika universitet och högskolor. Antalet studentrepresentanter är beroende av universitetets eller högskolans storlek men också av dess interna organisation. Det kan inte uteslutas att den ökade friheten vid universitet och högskolor att själva bestämma om den interna arbetsorganisationen leder till minskad studentrepresentation. Vi har likväl valt att utgå från den arbetsorganisation och det antal studentrepresentanter som idag det normala de större högskolorna och universiteten. Där en annan arbetsorganisation bedöms få betydelse för valförfarandet m.m. komnenteras det särskilt.

Studenternas företrädare utses i val SOU 1994: 47 Kapitel 4 Allmänna uppgifter för universitet och högskolor

Ett universitets eller en högskolas styrelse beslutar om studenternas företrädare skall utses genom val eller av en representativ förening av studenter. Har styrelsen beslutat sig för ett valförfarande har den också att ta ställning till om det skall vara direkta eller indirekta val. Det är emellertid fråga om ett ansvar i teknisk mening. Universitetet eller högskolan har att se till att val genomförs, att nödvändiga administrativa och ekonomiska resurser för valen anslås, att det centrala regelverket följs m.m. De har däremot inget ansvar för eller inflytande över hur studenterna genomför sina valkampanjer, vilka kandidater som nomineras, hur samverkan etableras mellan olika föreningar etc. Det är frågor för studenterna själva och deras föreningar. Det ligger emellertid i sakens natur att när styrelsen beslutar om valförfarande m.m. den åsikt som företräds av studentföreträdarna i styrelsen tillmäts särskild vikt. Att driva igenom en valmodell mot studenternas vilja riskerar att komplicera själva genomförandet av valen och att förfarandet utsätts för överklaganden. De beslut universitetet eller högskolan fattar med anledning av valen kan överklagas till högre instans.

Valnämnd

För att organisera och genomföra valen skall styrelsen tillsätta en valnämnd. Universitetets eller högskolans styrelse kan besluta att de uppgifter i samband med valen som enligt gällande regler åvilar styrelsen helt eller delvis kan överlåtas på Valnämnden dock inte beslutet att val skall genomföras. Valnämndens uppgift år att förbereda, planera och genomföra valen. Nämnden beslutar om ändringar i röstlängd, utformning av valsedlar, anordnar rösträknare m.m. Universitetet eller högskolan svarar för att nämnden har tillräckliga kansliresurser, ändamålsenliga lokaler, tillgång till nödvändig utrustning, telefon m.m. Valnämndens beslutskompetens fastställs således av universitetets eller högskolans styrelse. Flera beslut kan komma att tas under tidspress och det är angeläget att nämndens arbete inger förtroende hos studenterna. Nämnden bör därför bestå av företrädare för universitetet eller högskolan och för studenterna. Den bör ha minst fem ledamöter, med förutom ordföranden lika många företrädare för universitetet eller högskolan som för studenterna. Studentrepresentanterna i Valnämnden utses av studenternas företrädare i universitetets eller högskolans styrelse. Det skulle också vara möjligt att de väljs i föregående val men då nämnden huvudsakligen har praktiska uppgifter är detta enklare förfaringssätt att föredra. Universi-

tetets eller högskolans företrädare utses av universitets- eller högskole- SOU 1994: 47 styrelsen. Även ordföranden bör universitetets eller högskolans Kapitel 4 utses av styrelse. Risken för att styrelsen väljer en ordförande för Valnämnden som saknar studenternas förtroende får bedömas som liten. För att valnämnden skall kunna fungera effektivt och smidigt måste den ha en sådan sammansättning att den inger förtroende hos studenterna, vilket naturligtvis styrelsen har att beakta i sitt val. Det kan i och för sig finnas skäl att i ett inledande skede till valnämndens ordförande välja en person utanför högskolevärlden. Riksskatteverket och dess länsorganisation ansvarar för de allmänna valen till riksdagen och de kommunala församlingarna. Om ordföranden utses på förslag av länsskattemyndigheten i det län där universitetet eller högskolan ligger så kan den erfarenhet och kunskap om hur val organiseras och genomförs som finns inom länsskattemyndigheten tillföras studentvalen.

Tid för val

Studentval ska, som framhålls ovan, avhållas en gång per år. De nyvalda representanterna bör tillträda sina poster vid terminsstarten. Det betyder att studentvalen bör äga bör rum mot terminsslutet för att avse en mandatperiod som sträcker sig över de två kommande terrninerna. Det kan alltså bli fråga om val antingen på hösten eller på våren. Universitetseller högskolestyrelsen bör med hänsyn till lokala förutsättningar avgöra när under läsåret valen lämpligast äger rum. Beroende om valen sker under höstterminen eller under vårterminen bör mandatperioden för de nyvalda studentrepresentanterna börja senast den l februari respektive den 1 september. När universitetet eller högskolan väl bestämt sig för under vilken termin valen skall genomföras är beslutet på sätt och vis oäterkalleligt. En ändring innebär att mandatperioden för studentföretrådarna ändras. Av ekonomiska och praktiska skäl kan endast en framflyttning av valdagen bli aktuell. Det bör vara möjligt att flytta fram valdagen ett halvt år för studentföreträdarna om en enig styrelse gör framställan härom till regeringen. Senast tre månader innan valet skall styrelsen meddela när val skall äga rum. Om valen äger rum i början maj bör styrelsen lämna beav sked om valdagarna senast vid utgången av januari månad. Sker valet i december bör valet annonseras senast i början av september.

Kombination listvaI-personval

Valen genomförs som val mellan olika listor, dvs. inte person-

som rena val. Det finns flera skäl för att avvisa rena personval. Studenterna befinner sig så kort tid vid universitetet eller högskolan att han eller hon får svårt att vinna sympatier för sitt namn utanför den närmaste utbildningskretsen. Om personval tillämpas exempelvis till Uppsala universi-

tets konsistorium eller till en av universitetets fakultetsnämnder kom- SOU 1994: 47 mer den valda studentledamoten sannolikt att stödjas av en liten andel Kapitel 4 av de röstberättigade. Både svårigheten för en enskild student att driva kampanj för sitt namn och göra sig känd bland sina kamrater talar för detta. Om flera studenter konkurrerar om platserna kan det räcka med ett mycket litet röstunderlag för att väljas. Personval kan också leda till svårigheter att upprätthålla kontinuiteten i utbildningsbevakningen. I direktval till, framför allt mindre, institutioner och mycket små högskolor skulle val mellan olika personer kunna vara ett alternativ. Fortfarande kvarstår risken för bristande kontinuitet i utbildningsbevakningen. Inte heller bör man, på dessa institutioner och högskolor, förhindra föreningar att ställa upp i valen vilket innebär att personval och listval förekommer parallellt. Det gör valförfarandet svåröverskådligt och komplicerat. Som vi tidigare framhållit medför kraven långsiktighet och kontinuitet i utbildningsbevakningen att studentinflytandet organiseras i föreningar. Det är också ett viktigt argument för vår uppfattning att studentvalen skall vara val mellan listor. Det gäller oavsett om studentvalet direktval studentrepresentanter eller det val avser av om avser av representanter till en studentförsamling. Vi anser emellertid att det finns skäl att ge personvalet ett större inslag ân vad som normalt är fallet i val mellan olika listor. Studenterna befinner sig en relativt kort period vid universitetet eller högskolan och det kan vara svårt för studenterna att hinna sätta sig in i vad de olika föreningarna har för åsikter i högskolefrågor. Inte minst på basnivån, exempelvis institutionsnivån, kan det för många vara mera intressant att rösta på en viss kamrat än på en lista. Möjligheten att förena listval med personval kommer också att prövas i de allmänna valen. Vi föreslår att studentvalen genomförs som kombinerade list- och personval. Erfarenheterna är goda från Köpenhamns universitet där en sådan modell tillämpas. Den har dessutom stora likheter med den valmodell som tillämpas i de allmänna danska valen. Erfarenheterna från Danmark ligger också till grund för förslaget om att öka inslaget av personval i de svenska allmänna valen förts fram i betänkandet Ökat som personval SOU 1993:21. Vid det senaste valet till konsistoriet vid Köpenhamns universitet utnyttjade ca S6 procent av studenterna möjligheten att rösta på person. I de allmänna danska valen utnyttjar i genomsnitt 50 procent av de röstande möjligheten att rösta person. Vi anser det viktigt att studentvalen kan genomföras på ett enkelt och administrativt okomplicerat sätt. På ett stort universitet kan det vara fråga om att varje år tillsätta över 1 000 studentföreträdare. Själva proceduren får därför inte vara alltför betungande vilket innebär att måste man acceptera vissa inskränkningar, bl.a. i nomineringsrâttemi förhållande till vad som gäller i samband med de allmänna valen i landet.

Mandatfördelning SOU 1994: 47 Kapitel 4 Valen genomförs som proportionella val mellan listor. Det antal mandat som tillförs en lista beror på det totala antalet röster listan erhållit. Vi jämför nedan den modell som föreslås av den ovannämnda statliga utredningen med den som tillämpas vid Köpenhamns universitet. I båda systemen kan våljaren välja att antingen enbart stödja listan eller att med en markering ange sitt stöd för en viss kandidat listan. Oavsett om rösten avser enbart listan eller en person listan tillfaller rösten listan vid mandatfördelningen mellan olika listor. Personvalet är frivilligt. I båda modellerna sker mandatfördelningen mellan olika listor enligt heltalsmetoden. Den är rättvis, enkel och lättförståelig. Den innebär att fördelningen av mandaten mellan olika listor sker i förhållande till ett visst jåmförelsetal som beräknas genom att dividera röstetalet med det mandat som tilldelats listan, dvs. med 4 osv. tills röstetalet är delat lika många gånger som det finns mandat kan tänkas tillfalla listsom an. Följande exempel belyser metoden där tre studentpartier tänkes tävom 4 mandat till en fakultetsnämnd eller i en valkrets som tilldelats 4 platser till en studentförsamling. Jämförelsetalet år understruket.

Lista A Lista B Lista C Antal röster 2 500 l 700 800 Mandat

Resultat: lista A får 2 mandat, lista B får 2 mandat medan lista C blir

utan. I nästa steg fördelas mandaten respektive lista mellan kandidaterna. Därvid beaktas antalet personliga röster kandidaterna erhållit. som Vi anser att den rangordning är uppgiord listorna skall som vara utgångspunkten vid mandatfördelningen och att det inte skall möjligt vara att med endast ett fåtal röster bryta listans rangordning. Det är i överensstämmelse med vår grundläggande uppfattning att stödja föreningsbildningen vid universitet och högskolor. Fördelningen av mandaten mellan kandidaterna kan ske med olika metoder. Personvalskommittén förespråkar en metod som innebär att det personliga röstetalet på en kandidat måste överstiga viss en procentsats av listans samtliga röster för att kunna bryta listans rangordning. Kommittén konstaterar att det är fråga ett helt nytt system och om att det inte går att ha någon bestämd mening hur många kommer om som att personrösta. Kommittén konstaterar dock att spärren bör ligga i intervallet 5-10 procent. Det betyder att en kandidats personliga röstetal måste utgöra mellan 5 och 10 procent av listans totala röstetal för att bryta rangordningen. Avgörande för om detta är lämplig spärrnivâ bestäms av hur stor andel av rösterna kommer att personliga som vara röster och hur effektiv man vill att personröstningen skall vara.

Ett exempel visar hur metoden kan tillämpas. Vi utgår från lista A SOU 1994: 47 Hälften rösterna, dvs 1 250 röster antas vara personliga. Röster- Kapitel 4 ovan. av na fördelas mellan kandidaterna A-D på följande sätt.

Om vi antar att spärrtalet är 5 procent krävs minst 125 röster för att bryta listans rangordning. Kandidaterna A, B och D har kommit över spärren. Två mandat har tilldelats listan. Kandidaterna A och D väljs, medan B blir förste suppleant. Bland de kandidater som kommit över spärren sker kandidaturvalet enbart på grundval av kandidaternas röstetal. Därför väljs D istället för B. Vill man minska inslaget av personval kan spärren sättas högre, exempelvis 10 procent av listans röstetal, dvs. i det här fallet 250. Endast A når över spärren. Det andra mandatet tilldelas B, som visserligen har fått färre röster än D, som står högre upp på listan. Urvalet mellan men de kandidater inte nått upp till spärrtalet sker alltså enligt listans som rangordning. Vid Köpenhamns universitet tillämpas en annan metod. För att bryta listans namnordning krävs att antalet personliga röster överstiger ett visst jämförelsetal. Den kandidat som är så populär att han eller hon får så många egna röster som krävs för ett mandat, dvs. kommer över jäm-

förelsetalet, är automatiskt vald. Övriga kandidater inte får tillräck-

som ligt med egna röster för att nå upp till jämförelsetalet tillförs listans rösti den ordning de är upptagna på listan. Då föreningen redan vid noer mineringstillñllet tagit ställning till kandidaternas relativa lämplighet rangordningen på listan går liströsterna i första hand till den genom kandidat som föreningen helst vill se invald, nämligen den som står som nummer ett på listan. Om väljarna huvudsakligen personröstar kommer genomslaget att bli stort på hur mandaten fördelas mellan kandidaterna på listan. Läggs däremot rösterna främst på listan kan det tolkas som att den rangordning som föreningen gjort upp också accepteras av väljarna, dvs. personrösterna får ett mindre genomslag. I det avseendet är modellerna i princip likvärdiga. Vid beräkningen av mandatfördelningen enligt köpenhamnsmodellen går man till väga på följande ätt. Röster som tillfallit en lista och kandidaterna på listan summeras. Ett fördelningstal beräknas för listan genom att dividera den totala röstetalet för listan med det antal mandat listan tilldelats plus ett 1 dvs. med lista A ovan 2+ l 3 vilket ger fördelningstalet 2 5003834 för lista A fördelningstalet jämnas ut till närmast högre heltal. Från fördelningstalet tillförs röster till det individuella röstetal som person nummer ett listan har erhållit, så att ñrdelningstalet uppnås. Blir röster över, förs dessa till andra namnet osv. tills fördelningstalet är förbrukat. Den som får flest röster anses vald enligt följande modell.

Lista Ats totala röstetal 2 500 fördelas. Av dessa antas som i exemplet SOU 1994: 47 ovan att 1 250 röster är personliga och fördelas på fyra kandidater Kapitel 4 samma sätt som ovan. Fördelningstalet år 834.

Kandidaterna A och B erhåller de två mandat som tilldelats lista A i valet medan kandidat C blir förste suppleant. B får alltså det andra mandatet trots att D har fått flera personröster. I det här exemplet motsvarar jämförelsetalet 33 procent dvs. det krävs betydligt fler personliga röster för att bryta rangordningen än med de ovan angivna spärrtalen. För att öka personvalsinslaget kan man tillämpa en s.k. sidoordnad uppställning. Det innebär att listans namn sätts utan rangordning, upp exempelvis i bokstavsordning, och att fördelningen mandaten sker av uteslutande på grundval av personrösterna. En sådan möjlighet ger personvalet stort inflytande. Samtidigt är det viktigt för seriöst arbetande en förening att de personer som väljs till olika uppdrag också har föreningens förtroende. Ju mer vikt man lägger vid långsiktighet och kontinuitet i arbetet desto viktigare är det att föreningens värderingar får slå igenom i rangordningen av kandidaterna. För en så extremt rörlig väljarpopulation som studenterna anser vi det viktigt att valsystemet premierar seriöst arbetande föreningar. Vi avvisar därför möjligheten till sidoordnade listor i studentvalen. Vi utgår från att studenternas företrädare vid de flesta universitet och högskolor kommer att utses genom ett indirekt valförfarande via stuen dentförsamling. Som vi utvecklar senare kommer studentförsamlingen endast att ha till uppgift att utse studenternas företrädare vid universitetet eller högskolan. När studentföreträdarna väljs i två steg kan det hävdas att personvalsinslaget är av mindre betydelse än när det är fråga om att direkt välja företrädare till olika beslutsorgan vid universitet och högkolor. Enligt direktiven skall vi utarbeta valsystem säkrar som en hög representativitet för de valda företrädarna vilket vi menar säkrast uppnås med ett högt valdeltagande. Risken för ett lågt valdeltagande i studentvalen får dock bedömas som överhängande. Att öka inslaget av personval i studentvalen är en åtgärd bland andra för att stimulera till större engagemang från studenternas sida i valen. Vi att den metod anser som föreslås i personvalskommitténs betänkande SOU 1993:21 för de allmänna valen i Sverige skall tillämpas även i studentvalen. Spärren för att personrösterna skall påverka mandatfördelningen mellan kandidaterna på en lista anser vi bör sättas lågt. Vi föreslår det skall tillatt vara räckligt med att en kandidat skall ha fått än 5 procent listans mer av totala röstetal för att bryta listans rangordning.

Kandidatnominering m.m. SOU 1994: 47 Kapitel 4 Val skall genomföras varje år och det är viktigt att processen inte blir administrativt betungande eller tidsödande. En del förenklingar i förhållande till vad som gäller i de allmänna valen till riksdag och kommunaförsamlingar bör därför vara möjligt att acceptera för studentvalen. För att ställa upp med en lista i valet bör inte krävas mer än att beteckningen inte redan är upptagen av någon annan lista, att denna inte skapar missförstånd eller kan förväxlas med någon annan beteckning. Några krav på att beteckningen representerar en etablerad förening eller att det uppfyller vissa krav av föreningsnatur skall inte ställas. Det utesluter naturligtvis inte att etablerade föreningar deltar under eget namn i valen. Listan eller valsedels namn skall inlämnas till Valnämnden som har att godkänna att namnet används i valet. Andra valsedlar än de med av Valnämnden godkända beteckningar får inte förekomma. Sådana valsedlar skall förklaras ogiltiga. Någon särskild spärr för småpartier bör inte införas. Däremot skall listnamnet biträdas av ett antal röstberättigade studenter för att listan skall delta i valet. Minst 1 procent eller minst 50 av de röstberättigade studenterna skall skriftligen ha ställt sig bakom listan. Det är bl.a. en förutsättning för att valsedlar med listans namn skall kunna förtryckas. Av samma skäl är det angeläget att de föreningar eller listnamn som skall medverka i valet i god tid innan valdagen lämnar in sina kandidatlistor till valnämnden. Antalet kandidater varje lista bör helst vara dubbelt så många som det antal platser valet gäller för att också tillgodose behovet av eventuella ersättare under mandatperioden. Till anmälan skall fogas en skriftlig förklaring från varje kandidat att föreningen har tillstånd att anmäla honom eller henne och namnet inte finns med någon annan lista som riktar sig till samma organ inom universitetet eller högskolan. Några andra kandidater än de som är upptagna av Valnämnden godkända listor får inte delta i valen. Den rätt att fritt nominera kandidater som gäller ända fram t.o.m. valdagen i de allmänna valen gäller alltså inte studentvalen. Skälen är främst praktiska bl.a. att underlätta röstsammanräkningen. Samtidigt kan behovet av en fri nomineringsrätt sägas vara mindre då val förekommer varje år, som studentvalen, än då det förflyter längre tid mellan valtillfällena.

Valsedlar

Valen är hemliga och skriftliga. Universitetet eller högskolan svarar för att det finns valsedlar. Endast dessa valsedlar får förekomma. Valsedlarna kan utformas olika sätt, lämpligen på samma sätt som i de allmänna valen. Efter varje namn skall det dock finnas plats för en namnmarkering. Om namnet inte förkryssas tillfaller rösten listan. Är det fråga val på flera nivåer inom universitetet eller högskolan om skall det av valsedeln framgå vilket organ, exempelvis institutionsstyrel-

eller fakultetsnämnd, valet Är det fråga val till student- SOU 1994: 47 se som avser. om församlingen och universitetet eller högskolan är indelad i Valkretsar, Kapitel 4 skall det av valsedeln framgå till vilken valkrets den hänför sig och hur många mandat i studentñrsamlingen som kretsen tilldelats.

Röszlängd

Röstlängden har en central funktion i alla val. Vi anser att i Förordningen om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor SFS 1993:1153 skall anges att det studieregister som universitet och högskolor är skyldiga att upprätta också skall kunna ligga till grund för att upprätta röstlängd för studentvalen. Vid samtal KAK haft med företrädare för LADOK-systemet har det framhållits att det inom ramen ñr systemet finns goda möjligheter att i god tid innan de första studentvalen avhålls utarbeta studieregister som kan tjäna som underlag för röstlängder på universitet och högskolor. Samtidigt påpekar man att det nuvarande antagningssystemet vid universiteten och högskolorna kan karakteriseras som ett rullande antagningssystem dvs. att när röstlängden sammanställs ñnns det studenter som i och för sig är inskrivna vid universitetet eller högskolan men som för tillfället inte registrerats på kurs och alltså inte uppfyller kravet att de skall bedriva studier. Flera kurser har också utbildningen förlagd till olika institutioner vilket kan göra det svårt att fastställa till vilken institutionsstyrelse som studenten har rösträtt. Röstlängden skall ligga framme för kontroll av studenterna. Den som inte är korrekt upptagen i röstlängden anmäler det till Valnämnden som har att besluta i frågan. Studenter som har rösträtt vid flera institutioner bestämmer själva var rösträtten skall utnyttjas. Om universitetet eller högskolan är indelad i Valkretsar och en student kan hänföras till flera Valkretsar med hänsyn till utbildningen, så bestämmer studenten själv i vilken valkrets han skall rösta. Beslutat inte studentemavgör Valnämnden. Röstlängden ligger framme två eller tre veckor, därefter fastställer Valnämnden röstlängden. Nämndens beslut går inte att överklaga. Den som inte är upptagen i röstlängden har inte rösträtt.

Poströstning

Val kan genomföras genom poströstning eller genom att studenterna avger sin rösträtt i särskilt inrättade vallokaler. Ekonomiska skäl talar för att röstningen endast äger rum i av universitetet eller högskolan iordningställda vallokaler. Samtidigt har många universitet och högskolor

verksamheten förlagd till olika platser. Flera studerande följer utbild-

ningen i decentraliserad form, läser på kvällstid, har utbildningsuppehåll just när valet pågår m.m., vilket ökar risken för lågt valdeltagande om röstningen endast kan ske i vallokal. I dag använder sig de flesta, och i princip alla större, kårer av poströstning. Direktiven ser också de

valda företrädarnas representativitet som en fråga av central betydelse. SOJ 1994: 47 Vi anser därför att det skall föreskrivas att i val av studentrepresentanter Kajitel 4 skall röstningen ske genom poströstning, oavsett om det är fråga om direkta eller indirekta val. Poströstningen bör kunna begränsas till två försändelser. Ett utskick med valsedlar till studenten och ett återskick. Särskilda röstkort, som i de allmänna valen, bör inte förekomma. För att besked om att man är rätt upptagen i röstlängden får man bege sig till den eller de lokaler där röstlängden finns utlagd. Det bör även vara möjligt att via telefon med valadministrationen få upplysningar om röstlängden.

Information om val, valkampanjer

Studentföreningarna sköter själva sina valkampanjer. Universitetet eller högskolan skall informera om valet olika sätt, exempelvis anslagstavlor, i studenttidningar, lokaltidningar och i informationsblad. Informationen skall innehålla olika tidpunkter som studenterna har att iakttaga fram till valen, som när och var röstlängden är utlagd, sista dag för kandidatnominering, utskick av valhandlingar, valdagar, när valresultatet kommer att föreligga etc.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis har styrelsen ocheller Valnämnden att ta ställning till följande: Under vilken tidsperiod röstlängden kommer att vara utlagd samt sista dagen för att klaga beslut som styrelsenValnämnden fattat angående röstlängden. Röstlängden utarbetas av universitet och högskolor på grundval av studentregistret. Beslut angående röstlängden kan inte överklagas. Sista dagen för nominering av kandidatlistor som skall delta i valen samt uppgift om till vilket organ listorna riktar sig. Kandidatuppställningarna skall vara skriftligt godkända av kandidaterna. Datum när kandidatlistorna skall offentliggöras. Även datum för att klaga på att vissa namn tagits upp eller inte finns med på listorna m.m. anges. Vid samma tidpunkt meddelas till vilka organ som val kommer att ske. Vid direktval behöver inte val förrättas till sådana organ där det bara finns en lista och antalet kandidater inte överstiger det antal mandat som valet gäller. Beslut angående nomineringen av kandidater och hur listorna är sammanställda kan inte överklagas. Datum när valhandlingarna skickas ut samt meddelande om under vilken period röstningen äger rum. Datum när valet skall offentliggöras och sista dagen för att klaga på universitetets eller högskolans beslut med anledning av valen. Valnämnden och valadministrationen har därefter att ta ställning till en rad praktiska frågor som t.ex.

Hur skall valet tillkännages Valinformation om tidpunkter m.m. SOU 1994: 47 bör anslås på olika ställen i universitetens och högskolornas lokaler, Kapitel 4 publiceras i olika studenttidningar m.m. Framtagningen av röstlängd och att se till att den läggs ut olika platser inom universitetet eller högskolan för att kunna kontrolleras av studenterna. Röstlängden skall innehålla namn och adress alla studenter som har rösträtt samt uppgifter om till vilka organ rösträtten kan utnyttjas. Valnämnden svarar för att ändringar i röstlängden genomförs på ett korrekt sätt. 3. Valkretsindelning kan fastställas av Valnämnden eller av universitetets eller högskolans styrelse. 4. Valnämnden kontrollerar föreningarnas listor, att de har det stöd i form av namnunderskrifter, gäller för organ på olika nivåer samt att man bara kandiderar på en lista till samma nivå etc. Valnämnden tar fram valsedlar. När det gäller direktval kan studenterna delta i val olika nivåer med olika valsedlar. Valsedlarna skall innehålla listans namn, listans kandidater och för vilket organ den gäller. Endast av Valnämnden framtagna valsedlar får användas i valet. Vid val till studentförsamling kan styrelsen eller nämnden besluta om att fördela mandaten i församlingen på olika valkretsar. Nämnden svarar för att det finns valsedlar för de olika kretsarna 7. Valnämnden anordnar rösträkning och ser till att det finns personal för uppgiften. Valnämnden avgör vilka valsedlar som skall förklaras ogiltiga och fattar beslut i tveksamma fall. En valsedel är ogiltig om den: inte är godkänd av Valnämnden försedd med kännetecken som uppenbarligen satts dit med avsikt om returkuverten inte innehåller de valsedlar som Valnämnden sänt ut. Om det är oklart vilken kandidat på listan som fått den röstberättigades stöd tillfaller rösten listan.

Direktval

I denna modell väljs studenternas företrädare i universitet och högskolor i allmänna direkta val bland samtliga studenter vid lärosåtet. Valen sker samtidigt till alla de organ i vilka studenterna har rätt till representation. Om universitetet eller högskolan så beslutar kan valet även omfatta val av studentrepresentanter till organ som universitetet eller högskolan inrättat och som man beslutat skall ha representanter för studenterna. Studenterna är på de större universiteten och högskolorna röstberättigade till tre olika nivåer samt till ett antal speciella beslutsorgan inom universitetet eller högskolan. Valen sker samtidigt till alla tre nivåerna. Alla studenter vid universitetet eller högskolan röstar om styrelserepresentationen och representationen i vissa centrala beslutsorgan. I valen till fakultetsnämnd eller institutionsstyrelse röstar endast de studenter

som har sin utbildning inom fakulteten eller institutionen. Exakt vilket SOU 1994: 47 område rösträtten skall omfatta beror på universitetets eller högskolans Kapitel 4 interna organisation. Principen bör vara att rösträtten utövas inom det område där man bedriver sina studier. Den som har rösträtt vid exempelvis olika institutioner eller i olika kategorier bör själv avgöra var rösträtten skall utnyttjas. Beslutar inte den enskilde själv avgör valnämnden. Detsamma skulle också kunna gälla för valbarhet, dvs. en student är bara valbar inom det område där han eller hon bedriver sina egna studier. Samtidigt ligger det i sakens natur att teknologer ställer upp inom sitt fakultetsomrâde och medicinare inom sitt och att det är närmast att betrakta som en förutsättning för att överhuvudtaget kunna räkna med att bli vald. Några särskilda föreskrifter med det innehållet är således inte nödvändiga. Inte heller behöver ett listnamn förekomma i valen alla nivåer. Det bör alltså vara möjligt att ställa upp enbart i exempelvis institutionsvalen. Man får dock bara kandidera på en lista till respektive nivå. För att underlätta röstningen och stimulera till ett högt valdeltagande bör universitetet eller högskolan indelas i Valkretsar. På vissa universitet och högskolor är indelningen tämligen självklar exempelvis efter institution, ämne eller utbildningsprogram. På andra kan det vara mer komplicerat. Hur valkretsindelningen skall se ut bör emellertid avgöras lokalt, t.ex. av Valnämnden, och ett sådant sätt att det underlättar ett högt valdeltagande. Indelningen bör emellertid beakta att företrädare för studenterna i styrelsen och andra centrala organ så långt möjligt företräder olika delar av universitetet eller högskolan. Det kan betyda att det krävs mer röster för att väljas till styrelsen i en del av universitetet eller högskolan än vad som är nödvändigt i en annan del. Endast den som är upptagen i universitetets eller högskolans röstlängd har möjlighet att rösta och är valbar. l röstlängden anges den röstberättigades namn samt till vilka organ rösträtten kan utnyttjas. Röstlängden skall läggas fram i god tid innan valet och ge studenterna möjlighet att klaga om de är felaktigt eller inte alls upptagna i längden. Röstlängden bör vara tillgänglig under en viss tid för att därefter på universitets- eller högskolestyrelsens uppdrag fastställas av valnämnden. Beslutet bör inte kunna överklagas. De flesta universitets- och högskoleledningar som kommenterat promemorian Hur skall studenternas företrädare i högskolan utses efter obligatoriets avveckling konstaterar att modellen med direkta val av studentrepresentanter bara är tillämplig på de minsta högskolorna. Modellen tillämpas dock med god framgång vid Köpenhamns universitet, som till storlek är jämförbart med de största universiteten här i landet. I det senaste valet, december 1994, deltog drygt 36 procent av de ca 28 000 röstberättigade studenterna. Det bör dock konstateras att vid Köpenhamns universitet skall totalt ca 80 studentföreträdare utses olika nivåer inom universitetet medan vid ett val vid ett universitet jämförav bar storlek här i landet kan det vara fråga om att utse l 000 studentca företrädare. Det år möjligt att mängden representanter vid de större

svenska universiteten gör direktvalsmodellen mindre lämplig och att SOU 1994: 47 den i praktiken endast är tillämpar högskolor där antalet studentre- Kapitel 4 presentanter understiger 100. Samtidigt är det universitetets eller högskolans interna organisation som bestämmer antalet studentföreträdare.

Indirekta val

I modellen med indirekta val väljer samtliga studenter företrädare eller ombud till en representativ församling i fortsättningen kallad studentförsamling. Universitetets eller högskolans styrelse beslutar om att studentförsamling skall inrättas vid universitetet eller högskolan. Studentförsamlingens uppgift är att utse studenternas företrädare alla nivåer i universitetet eller högskolan. Antalet ledamöter bör variera beroende på universitetets eller högskolans storlek. Antalet bör vara så stort att församlingen ett tillfredsställande sätt representerar alla studenter vid universitetet eller högskolan men inte större än att de enskilda ledamöterna upplever sin närvaro och medverkan i församlingen som meningsfull. Viss vägledning kan hämtas från de nuvarande studentkårernas fullmäktigeförsamlingar i allmänhet âr förhållandevis som små församlingar. Exempelvis har Lunds studentkårs högsta beslutande organ 51 ledamöter, medan motsvarande organ för Stockholms universitets studentkår och för studentkåren vid Högskolan i Växjö har 41 respektive 31 ledamöter. Varken Stockholms universitets studentkår eller Lunds studentkår företräder alla studenter vid respektive lärosäte. Däremot kommer det bara finnas en studentförsamling vid varje universitet och högskola, vilket talar för att antalet ledamöter bör kunna något vara större än vad som gäller för de högsta beslutande organen i landets större Studentkårer. Ett annat sätt att fastställa antalet ledamöter i församlingen är att utgå från vad som kan anses vara en rimlig representativitet dvs. att utgå från antalet studenter per ledamot i församlingen. För de större kårerna kan varje ledamot i det högsta beslutande organet sägas representera mellan 400 och 600 studenter medan motsvarande antal på de mindre kårerna är mellan 100 och 300. Utgår man från en ledamot på 300 studenter ca innebär det att studentförsamlingen vid Uppsala universitet bör ha drygt 80 ledamöter medan församlingen vid Högskolan i KarlskronaRonneby endast får ca 15 ledamöter. Det exakta antalet ledamöter i studentförsamlingen på de olika universiteten och högskolorna bör inte närmare regleras. Det bör endast anges att antalet ledamöter i studentförsamlingen fastställs av universitetets eller högskolans styrelse och att antalet ledamöter med hänsyn till universitetets eller högskolans storlek, struktur m.m. bör uppgå till högst 100. Studentförsamlingen utser studenternas företrädare i olika beslutsorgan inom universitet och högskolor. Vid ett större universitet eller högskola kan det röra sig om att utse närmare 1 000 representanter olika nivåer. Arbetet kan bli både komplicerat och tidsödande. Samtidigt bör

studenternas företrädare i de olika organen vara på plats vid läsårets SOU 1994: 47 början. Kapitel 4 Det är således angeläget att den nyvalda församlingen tillsätts så snart möjligt. Ett första möte bör äga rum omedelbart efter att valresulsom tatet år känt, dvs. innan terminsslutet. Vid detta första möte väljer församlingen en valberedning med uppgift att lämna förslag studentföreträdare i olika beslutsorgan. En central fråga som har samband med studentförsamlingens ställning är på vems initiativ den skall sammankallas och vem som beslutar församlingens arbetsordning m.m. Sannolikt är det mest ändamålsom enliga att församlingen sammankallas på initiativ av universitetet eller högskolan och att vissa av församlingens centrala funktioner fastställs i förordning. Det markerar också att studentförsamlingen är en del av universitetet eller högskolan. Församlingen bör utse en ordförande att leda församlingens möten förslag föremål för omröstoch en valberedning. Blir valberedningens ning i församlingen anses den kandidat utsedd som får flest röster. Sluten omröstning genomförs på begäran. Mötena är offentliga. Beslut som fattas i studentförsamlingen kan inte överklagas. Studentförsamlingen bör ha möjlighet att i viss utsträckning forma sin arbetsordning. Exempelvis bör det vara möjligt för församlingen att överlämna rätten att utse studentrepresentanter till en mindre grupp av församlingens ledamöter. Studentförsamlingen bör kunna tillsätta valberedningar för delar av universitetet eller högskolan, exempelvis ett fakultetsområde, som består av representanter i församlingen som har sin verksamhet inom fakultetsområdet. Ombud som representerar ett viss fakultetsområde bör själva kunna välja företrädare i olika beslutsorgan inom fakultetsområdet efter beslut av församlingen. Valen skall bekräftas av församlingen i sin helhet. Däremot är det endast ledamöter av församlingen som genom val kan utse studenternas företrädare. Den rätten kan inte delegeras till någon förening eller grupp utanför församlingen. Församlingen meddelar universitetet eller högskolan resultatet av valproceduren. Universitetet eller högskolan svarar för att de valda studentföreträdarna får meddelande om resultatet. Enligt den här modellen har studentförsamlingen enbart till uppgift att utse studentrepresentanter i universitetets eller högskolans beslutsorgan. Församlingen behöver sammanträda en gång för att utse valberedning samt ytterligare en gång för att företa val av studentföreträdare. Därutöver kan församlingen behöva sammankallas för att genomföra fyllnadsval till olika poster. Församlingen har således inga andra uppgifter än att utse studenternas företrädare i olika universitets- och högskoleorgan. Studentfacklig och studiesocial verksamhet i övrigt är inte en angelägenhet för studentförsamlingen. Den verksamheten får som hittills bedrivas i olika föreningar eller annat sätt av studenterna själva. Om studentförsamlingen också skulle utgöra forum för studentfackliga och sociala diskussioner bland studenterna är det sannolikt att studenternas intresse för valen skulle öka. Församlingarna skulle då på-

minna om andra politiska sammanslutningar som exempelvis kommun- SOU 1994: 47 fullmäktige. Kapitel 4 Om studentförsamlingen det här sättet ges vidgade uppgifter kan den inte längre betraktas som en del av universitetet eller högkolan utan måste ha en fristående ställning. Den skulle fortfarande ha kvar den författningsreglerade uppgiften att utse studenternas företrädare men skulle dessutom besluta i en rad olika frågor som rör utbildningsbevakning och andra fackliga och sociala frågor. Ur samhällets synvinkel finns det ingen anledning att reglera hur studenternas fackliga och sociala bevakning skall hanteras i framtiden. Hår har riksdag och regering redan markerat sin inställning genom att besluta obligatoriets om avveckling. Enligt KAK:s uppfattning bör studentförsamlingen endast ha till uppgift att utse studenternas företrädare vid universitetet eller högskolan. Vill studenterna dessutom avhandla frågor av exempelvis allmän studentfacklig karaktär får det ske i annat sammanhang. Val av ledamöter till studentförsamlingen skall genomföras som kombinerade listval och personval enligt den modell som redovisats tidigare. Argumentet för listval väger än tyngre när det gäller val ledamöter av till en studentförsamling än när alla studentföreträdare vid universitetet eller högskolan väljs i direkta val. Vid universiteten och de större högskolorna skall studentförsamlingen besluta att utse ett stort antal om studentföreträdare i olika beslutsorgan inom universitetet eller högskolan. Det säger sig självt att en enskild student i allmänhet inte har den överblick och kunskap om lämpliga kandidater som är nödvändig. De minsta högskolorna bör kunna utgöra en valkrets. På övriga universitet och högskolor bör en indelning ske i Valkretsar lämplig storav lek. Platserna i studentförsamlingen bör fördelas Valkretsar efter det antal studenter som kretsen representerar. Kretsindelningen kan följa fakultetsområden eller utbildningsområden. På universitet och högskolor med verksamhet förlagd till olika orter kan den vara geografiskt betingad. Om universitets- eller högskolestyrelsen så beslutar, bör valnämnden avgöra valkretsindelningen. Mandatfördelningen sker i varje valkrets för sig. I varje valkrets fördelas först mandaten mellan de olika listorna och därefter mellan kandidaterna i den ordning de år upptagna på listan.

Föreningsmødellen

I ñreningsmodellen har universitetets eller högskolans styrelse överlämnat uppgiften att utse studentrepresentanterna till eller flera en representativa studentföreningar. Det är universitetets eller högskolans styrelse som beslutar vilken modell som skall tillämpas för att utse studenternas företrädare i olika organ. Som tidigare framhållits bör den åsikt som företräds studenterna av tillmätas särskild vikt. Har styrelsen beslutat att överlämna uppgiften att

utse studentföreträdarna till en förening eller grupp samverkande

en föreningar har styrelsen i princip avsagt sig allt inflytande över hur stu-

denternas företrädare skall utses. Inte heller finns det behov av att till- SOU 1994: 47 sätta en särskild valnämnd. Kapitel 4 Däremot bör ett beslut om att överlämna rätten att utse studentföretrâdare till en förening eller flera föreningar grunda sig vissa förutsättningar beträffande föreningarnas demokratiska status, representativitet, uppgifter m.m. Det är rimligt att kraven i det avseendet ställs högre den förening eller de föreningar som får i uppdrag av universitetets eller högskolans styrelse att utse studentföreträdarna än de föreningar som medverkar i de allmänna direkta eller indirekta valen. En förutsättning för att en förening skall erhålla rätt att utse studenternas företrädare vid universitetet eller högskolan är att den är demokratiskt uppbyggd och har ett demokratiskt arbetssätt. Det skall framgå föreningens också i det praktiska arbetet. Val av stadgar men skall genomföras en gång om året till det högsta beslutande organet och valen skall genomföras ett sådant sätt att ett högt valdeltagande främjas. Universitetets eller högskolans styrelse skall kunna avslå ansökan från en förening om att utse studentföreträdare med motiveringen att föreningen inte uppfyller grundläggande demokratiska krav. Beslutet skall kunna överklagas. Krav på demokratisk uppbyggnad gäller samtliga föreningar i en grupp av samverkande föreningar. Universitetets eller högskolans styrelse måste också pröva föreningens representativitet. I likhet med de remissinstanser som berört frågan mevi att representativiteten skall bedömas med utgångspunkt från hur nar stor andel av studenterna vid universitetet eller högskolan som är medlemmar i föreningen. Medlemsregistret måste vara aktuellt och de medlemmar som åberopas måste vara vid universitetet eller högskolan inskrivna studenter vid den tidpunkt som representativiteten bedöms. Om tveksamhet föreligger beträffande det uppgivna medlemsantalet bör universitetet eller högskolan ha möjlighet att kontrollera medlemsregistret och eventuellt stämma av det mot det egna studentregistret. En möjlighet är att man reglerar möjligheten till att stämma av mot det egna studentregistret i Förordningen 1993:1153 om redovisning av studier m.m. vid universitet och högskolor. De närmare föreskrifterna måste dock utarbetas under medverkan av Datainspektionen. I de fall då olika studentföreningar samverkar för att uppnå hög representativitet är det sammanlagda medlemsantalet som skall bedömas. De studenter som är medlemmar i flera föreningar räknas bara en gång, dvs. representativitet i detta fall skall bedömas utifrån en nettoräkning. Även i detta fall kan det ñnnas anledning för universitetet eller högskolan att kontrollera registrens aktualitet och att dubbelräkning inte förekommer eventuellt genom att stämma av mot universitetets eller högskolans studentregister. Frågan om hur stor andel av studenterna som skall vara medlemmar i en förening för att den skall anses representativ för samtliga studenter vid ett universitet eller vid en högskola behandlas i flera remissyttranden. Ett genomgående drag är att de som förespråkar föreningsmodellen anser att representativitetskravet inte får ställas för högt, medan de som

anser att representanterna bör utses i val menar att representativitets- SOU 1994: 47 kravet måste sättas så högt att det i realiteten är omöjligt att uppnå. Kapitel 4 Ett viktigt motiv för riksdagens beslut att avveckla kårobligatoriet är att det uppfattas som en inskränkning i föreningsfriheten. Den enskilde själv skall bestämma om han eller hon vill bli företrädd av en förening. En förening kan också bara företräda sina medlemmar. Det betyder att det måste ñnnas starka skäl för att tillåta en förening att vara bärare av allt studentinflytande vid ett universitet eller en högskola. Ett sådant skäl skulle kunna vara att alla eller nästan alla studenter vid ett lärosäte visar förtroende för föreningen och dess verksamhet genom att ansluta sig till föreningen. Det är orealistiskt att räkna med att alla eller nästan alla studenter vid ett universitet eller en högskola skall ansluta sig till en förening som har utbildningsbevakning som en av sina viktigaste uppgifter. Många kommer att ställa sig utanför därför att medlemsavgiften är för hög; man anser sig inte intresserad av verksamheten, man följer en viss kurs och har inte avsikt att fortsätta studera, etc. Samtidigt förefaller det inte möjligt att acceptera att en förening skall kunna företräda alla studenter vid universitetet eller högskolan om en betydande andel av studenterna valt att stå utanför föreningen. En del studenter kan ha föredragit att ansluta sig till konkurrerande föreningar t.ex. därför att man är missnöjd med hur den av universitetet eller högskolan godkända föreningen sköter utbildningsbevakningen. Även för universitetet eller högskolan borde det vara av begränsat värde att samverka med en förening som merparten av studenterna väljer att stå utanför. De praktiska fördelar som talar för att överlåta studentinflytandet till en viss förening vid universitetet eller högskolan borde i det sammanhanget väga lätt. Frågan on föreningen eller föreningarnas representativitet är en nyckelfråga när en universitets eller högskolestyrelse beslutat att tillämpa vad vi l-är kallar föreningsmodellen. Eftersom universitetets eller högskolans val av modell för att utse studentrepresentanter är av den betydelsen att beslutet måste kunna överklagas av studenterna, måste det i lag eller i författning framgå på vilka grunder föreningsmodellen kan tillämpas vid ett universitet eller en högkola. Vi har tidigare framhållit att vi inte arser att en förening eller en grupp av samverkande föreningar som representerar mindre än 70 procent av studenterna vid universitetet eller högskolan kan erhålla rätten att utse samtliga studentföreträdare. Det bör i författning anges att den förening eller grupp av samverkande föreningar som till universitetets eller högskolans styrelse ansöker om at utse samtliga studentföreträdare skall ha minst 70 procent av de istudieregistret upptagna studenterna som medlemmar. Med de starka knv på garanterad hög representativitet för studentföreträdarna i universtet och högskolor som ställs i direktiven, anser vi att en lägre andel inte kan accepteras. Det kan tyckas självklart att den förening eller grupp av samverkande föreningar mn ansöker om att utse samtliga studentföreträdare ser utbildningsbevakning och vad som hör samman med detta som en

viktig uppgift. Det bör också framgå av föreningens stadgar och verk- SOU 1994: 47 samhet. I det fall flera föreningar samverkar för att uppnå tillräcklig re- Kapitel 4 presentativitet bör kraven gälla samtliga föreningar. Representativitetskravet kan inte anses uppfyllt om det bland de samverkande föreningarna ingår studentföreningar som bildats för helt andra syften än utbildningsbevakning, exempelvis idrottsföreningar, reseföreningar och teaterföreningar och föreningarnas medverkan endast motiveras av att man vill uppnå tillräcklig representativitet. Den förening eller den samverkande grupp av föreningar som vill utse samtliga studentföreträdare måste ansöka om detta till universitetseller högskolestyrelsen. Styrelse beslutar efter att ha prövat om föreningen uppfyller kraven demokrati, representativitet m.m. Modellen förutsätter att universitetet eller högskolan erhåller möjlighet att ta del av föreningens eller föreningarnas medlemsregister eller motsvarande för att kunna utföra nödvändiga kontroller. Resultatet av prövningen skall offentliggöras. Fattar universitetet eller högskolan beslut om att en förening eller flera föreningar i samverkan skall ges uppdraget att utse studentföreträdarna bör beslutet gälla för viss tid, förslagsvis tre år. Styrelsen bör dock kunna återkalla uppdraget om det är uppenbart att de förutsättningar beträffande demokrati, representativitet m.m. som låg till grund för beslutet inte längre gäller. Ur ett universitets eller en högskolas synvinkel år föreningsmodellen enkel och billig. Kostnaderna för att genomföra studentvalen överförs föreningarna. Det ligger dock i universitetets eller högskolans intresse att valen upplevs som intressanta och viktiga för studenterna. Föreningarna skall kunna erhålla bidrag till valen från universitetet eller högskolan.

Avslutande värdering av modellerna

Direktiven anger att vi skall pröva i vilken utsträckning valförfarandet kan variera mellan universitet och högskolor och pekar på att det antingen är fråga om allmänna va] anordnande av respektive universitet eller högskola eller om att frivilliga studentsammanslutningar utser studentrepresentanterna i olika organ. Med direktivens krav på att studentinflytandet skall garantera höga krav på representativitet är det vår slutsats att detta endast kan tillgodoses i en modell med allmänna val. Föreningsmodellen faller i praktiken på att ingen förening kan väntas uppfylla representativitetskravet. Det är också klart av remissvaren på vår valpromemoria att studenterna själva är tveksamma till föreningsmodellen. Det faktum att så många universitets- och högskoleledningar förordar föreningsmodellen gör att vi ändå anser att den bör möjlighet att prövas i praktiken. Vi föreslår därför att modellen författningregleras. På vissa fackhögskolor och eventuellt vid de allra minsta högskolorna

kan föreningbildningen vara så stark att representativitetskravet upp- SOU 1994: 47 fylls även efter att obligatoriet avvecklats. Kapitel 4 Vi anser således att avvecklingen av kårobligatoriet i princip inte ger utrymme för andra alternativ att utse studenternas företrädare inom universitet och högskolor än genom ett valförfarande. Avvecklingen innebär att den privilegierade ställning som kårer och nationer haft vid universitet och högskolor i förhållande till andra föreningar och organisationer upphävs. Alla studentföreningar har nu samma förutsättningar att försöka nå inflytande vid universitetet eller högskolan, vilket också var det centrala motivet för riksdagens beslut att avveckla kårobligatoriet. Det år endast inom ramen för ett valförfarande där alla föreningar kan delta som detta syfte kan tillgodoses. studentrepresentanterna bör antingen väljas i direkta val eller utses av en studentförsamling. På universiteten och många av de större högskolorna kommer den indirekta valmetoden att vara mest lämplig. Praktiskt taget alla kårer samt de universitets- och högskoleledningar som förespråkar ett valförfarande anser att valen skall avse en studentförsamling med uppdrag att utse studentrepresentanterna vid universitetet eller högskolan. Ett direktval av studentrepresentanterna bedömer man som möjligt endast de minsta högskolorna. Bl.a. den mängd representanter som skall väljas universiteten och på de något större högskolorna anser man begränsar modellens användbarhet. Vi anser dock att direktval kan vara ett enklare och smidigare alternativ på vissa högskolor. Vi har tidigare visat att andelen studenter som har uppdrag i universitet och högskolor i dag pendlar mellan 1,5 och 4 procent. En högskola med 3 000 studenter kan ha ca 60 studenter med representationsuppdrag. Det kan i ett sådant läge vara både mer demokratiskt och mer stimulerande för studenternas föreningsliv vid högskolan att välja dessa representanter i direkta val än att utse kanske ett 20tal ombud i en studentförsamling. Man skall inte bortse från att en studentförsamling kan upplevas som en byråkratisk inrättning för föreningsproffs och att studenterna kan betrakta direktval av representanterna som ett öppnare och klarare förfaringssätt. På de större universiteten med ett stort antal representanter är det emellertid svårt att se alternativ till den indirekta valmodellen. De förändringar som skett i studentrepresentationen genom den nya högskolelagen öppnar för att antalet studentrepresentanter vid universitet och högskolor på sikt kan komma att minska. Universitetet eller högskolan bestämmer nu själv den interna organisationen och i stor utsträckning också den interna beslutsstrukturen. Ett universitet eller en högskola kan anse sig nå en effektivare beslutsorganisation i utbildningsfrågor med ett mindre antal beslutande organ. Antalet studenter som deltar i de beslutande organen kan därmed komma att minska. I ett sådant läge kan direktval av studenternas representanter vara både ur demokratisk och administrativ synvinkel att föredra. Vi anser således att det finns flera skäl för att inte begränsa valförfarandet vid universiteten och högskolorna till modellen med studentförsamlingar. Universiteten och högskolorna och studenterna bör ha möj-

lighet att välja om studenternas representanter skall utses i direkta val SOU 1994: 47 eller av en studentförsarnling eller av en eller flera representativa för- Kapitel 4 eningar. I bilaga 3 redovisas förslag till regelverk för att utse studenternas företrädare inom universitet och högskolor.

4.2.5 Överklaganden

En viktig utgångspunkt för vårt förslag till central reglering av hur studenternas företrädare vid universitet och högskolor skall utses är direktivens krav på att studentinflytandet skall innefatta möjlighet för studenterna att överklaga beslut fattade av lärosätena. Därmed är det inte möjligt att överlämna till universiteten och högskolorna själva att bestämma efter vilka regler studenternas företrädare sak utses. De avgörande besluten om studentvalen fattas av universitetets eller högskolans styrelse eller av Valnämnden. Att genomföra val bland samtliga studenter är en omfattande process som ställer krav på att beslut kan fattas snabbt och smidigt. Val skall emellertid genomföras varje år. Beslut av praktisk och teknisk natur i valprocessen som studenterna upplever som mindre lämpliga finns det möjlighet att korrigera redan inom ett är. Vi anser att beslut som fattas av universitetets eller högskolans styrelse eller valnämnden i frågor om valens administrativa och praktiska genomförande så långt möjligt bör beslutas på universitetet eller högskolan utan möjlighet att överklaga. Rätten att överklaga ett universitets eller en högskolas beslut i valfrågor bör omfatta övergripande och principiella frågor. Det bör i författningsregleringen av valförfarandet anges i vilka frågor universitetet eller högskolan eller Valnämnden beslutar utan rätt till

överklagande. Övriga beslut skall kunna överklagas.

De allmänna valen kan överklagas till en särskild valprövningsnämnd. Det finns ingen anledning att inrätta någon motsvarande central instans för studentvalen. Studentvalen är en del av högskolesystemet och beslut som berör valen bör avgöras inom högskoleorganisationens ram. Vi anser att beslut som universitets- eller högskolestyrelsen eller valnämnden träffar i frågor rörande studentvalen skall kunna överklagas

till Överklagandenämnden för högskolan. Det är dock inte rimligt att

nämnden skall behandla ärenden som inte har stöd hos en större grupp av studenter. För att besvär över beslut av universitets- eller högskolestyrelsen eller Valnämnden skall tas upp till prövning av nämnden skall minst l procent av de röstberättigade studenterna vid universitetet eller högskolan, dock högst 50, ha tillstyrkt besvärsskrivelsen. I förslag till författning om hur studentrepresentanter i universitet och högskolor utses genom allmänna val bilaga 3 föreslår vi följande paragraf.

23§ SOU 1994: 47 Kapitel 4 Beslut av högskolans styreLse i frågor rörande studentvalen kan överklagas

hos Överklagandenämnden för högskolan. Överklagandet skall ha inkom-

mit till nämnden inom två veckor efter att valresultatet offentliggjorts av valnâmnden vid högskolan eller av högskolans styrelse och vara gjort av minst 1 procent eller av minst 50 personer av de röstberättigade i studentvalen vid högskolan. Beslut av nämnden får inte överklagas.

4.3 Kostnader

4.3.1 Kostnader mr att genomñra valen

Nuvarande system för att utse studentrepresentanter i olika universitetsoch högskoleorgan har inte medfört några stora kostnader för universiteten eller högkolorna. Det är de obligatoriska studentkårerna haft som rätten att utse representanter och som stått för arbetet och kostnaderna. Enligt KAK:s förslag skall universiteten och högskolorna i framtiden ansvara för att val av studentrepresentanter genomförs och svara för kostnaderna för genomförandet av valen. I det föregående har vi redovisat olika modeller för hur valet stuav dentrepresentanter kan till. Oberoende av vilken valmodell välman jer för att genomföra valet skall en valnämnd finnas, röstlängd tas en fram, valsedlar tryckas och information spridas till studenterna. Som vi tidigare framhållit är utbildningens struktur sådan att poströstning är en förutsättning för att ett rimligt valdeltagande och acceptabel en representativitet. För hanteringen av valet räknar vi med att någon måste vara ansvarig för administrationen av arbetet. För en högskola med 10 000 studenter beräknar vi kostnaderna för valet till ca 260 000 kronor med ungefär följande fördelning på olika poster.

Portokostnader l utsändning med svarskuvert 90 000 kr Administratör, utsändningsarbete sammanräkning, valsedlar 110 000 kr Valnämnd, elektorsförsamling 30 000 kr ADB-kostnader, röstlängd 5 000 kr Valinformation 20 000 kr Lokalkostnader m.m. 5 000 kr Summa 260 000 kr

Beräkningen ger vid handen att kostnaden för valet skulle ligga omkring 26 kronor per student. Beroende på vilken modell man väljer kan kostnaden för valet variera något. För de två huvudmodeller för val studentrepresentanter, av som vi föreslår allmänna direktval eller indirekta val via studentförsam- - en ling torde skillnaderna bli marginella. - För Sveriges lantbruksuniversitet och sex högskolor som lokaliserats på olika orter kommer kostnaderna för valet att ligga högre grund av vissa resekostnader i samband med valet. Vi räknar med ett lokaliser-

ingstillägg på 20 procent till Sveriges lantbruksuniversitet och 5 pro- SOU 1994: 47 till de högskolor lokaliserats på flera orter. Inklusive dessa Kapitel 4 cent som kostnader skulle den årliga totalkostnaden för valet uppgå till 5 miljoner kronor. Universiteten och högskolorna är de som ansvarar för valen och det är också de bäst klarar avvägningen mellan kostnader för utbildsom ningen och kostnader för andra ändamål som bidrar till att de tillgängliga resurserna utnyttjas effektivt för att hålla hög effektivitet i verksamheten. KAK förordar därför att medel för val av studentrepresentanter beräknas under universitets- och högskoleanslagen i enlighet med våra beräkningar kostnaderna, men att beloppet inte specificeras i reglerav ingsbrev. Om föreningsmodellen tillämpas lämnar universitetet eller högskolan medlen för valet till den eller de representativa studentföreningarna. Med utgångspunkt i antalet studenter vid universiteten och högskolorna skulle beloppen fördelas på lärosätena enligt tabell i följande avsnitt.

4.3.2 Kostnader ñr utbildningsbevakning

Enligt direktiven för KAK skall studentrepresentanterna ges rimliga förutsättningar för att fullgöra uppdragen inom universitet och högskolor . Studenternas rätt till inflytande vid universitet och högskolor är motiverat deras intresse och behov av att kunna påverka sin utbildning. av Det är angeläget att de kan påverka den faktiska utbildningssituationen, delta i utbildningsplanering, medverka i och själva genomföra utvärderutbildningar, påverka resursfördelningen mellan olika utbildingar av ningar, stödja och utveckla pedagogiska program för lärare m.m. Allt detta kan ses som ett led i studenternas utbildningbevakning. Samtidigt som utbildningsbevakningen är viktig för studenterna är den också viktig för samhället. Samhället har ett behov av att med olika medel följa och kontrollera kvalitetsutvecklingen vid universitet upp och högskolor. Om studenterna som en i universitet och högskolor självständig grupp medverkar i detta arbeta för att förbättra och kontrollera kvaliteten är det rimligt att de ges ekonomiskt stöd för verksamheten. Studenterna själva har också framhållit utbildningsbevakningen som den viktigaste studentfackliga uppgiften, men samtidigt den uppgift som det är svårast att bekosta med frivilliga medel. Studenternas inflytande i universitet och högskolor kan också utnyttjas för att påverka universitetet eller högskolan i alla de frågor som påverkar studenten under utbildningstiden och dennes möjlighet att genomföra sin utbildning, när det gäller tillgången till bostäder, samlingslokaler, hälsovård Även studenternas opinionsbildning kring såm.m. dan frågor är viktig ñr studenterna. Denna intressebevakning riktar sig inte bara till universitet och högskolor utan likaväl mot samhället i övrigt. Studenterna och universitetet eller högskolan har här ett gemensamt intresse att skapa goda villkor för studenterna. Enligt vår bedöm-

ning faller denna intressebevakning utanför utbildningsbevakningen. Vi SOU 1994: 47 finner inga vägande skäl för att intressebevakningen skall ha särskilt Kapitel 4 stöd från samhället, medan däremot utbildningsbevakningen bör ha det. Ett statligt resurstillskott för utbildningbevakningen bör täcka löner eller arvoden för funktionärer som arbetar med uppgifterna liksom kostnader för återkoppling till studenterna. Ett resurstillskott bör också rymma kostnader för papper och kopiering, för lokalutrymmen och för utbildning av representanter i beslutsorgan. I obligatorieutredningens betänkande Studenten och tvångsanslutningen SOU 1990:105 beräknades statsbidraget för att garantera den studentfackliga verksamheten till 35 miljoner kronor budgetåret ca 199091. Detta motsvarar ungefär hälften av de totala medlemsavgifterna till studentkårerna. Utifrån de uppgifter avgiftsintäkter vi inom som hämtat från studentkårerna skulle detta beräkningssätt budgetåret 199293 ge en kostnad på drygt 36 miljoner kronor. I denna besenare räkning ingår då inte de nya stiftelsehögskolorna. KAK har i den ekonomiska enkäten särskilt efterfrågat beräknad en kostnad för den del av den studentfackliga verksamheten utsom avser bildningsbevakningen. Beräknat student är variationen i kostnaden per stor mellan olika studentkärer. Detta hänger delvis med svårigsamman heten att avgränsa denna kostnad från andra kostnader. Villkoren varierar också mellan enheterna t.ex. när det gäller geografisk spridning. Genomsnittskostnaden exklusive lokalkostnader kan uppskattas till ca 100 kronor per registrerad student inom grundutbildningen eller forskarutbildningen eller till totalt 20 miljoner kronor. Vi har särskilt ca undersökt om det finns grund för differentiering det beräknade en av tillskottet för utbildningsbevakning mellan t.ex och små enheter. stora De individuella variationerna är dock stora inom varje sådan Vi grupp. har därför stannat för att genomsnittskostnaden bör ligga till grund för tilldelningen vid samtliga enheter. För att utbildningsbevakningen på ett universitet eller högskola en skall kunna fungera och för att verksamheten skall viss kontinuien tet krävs bl.a. att kontorslokaler står till studentrepresentanternas förfogande. I dag disponerar studentkårerna kontorslokaler i genomsnitt om 52 m2 per tusen studenter. Vi finner det rimligt i det beräknaatt staten de tillskottet för utbildningsbevakning även beräknar medel för erforderliga lokalkostnader. Studentkårernas nuvarande kontorslokaler används inte enbart till utbildningsbevakning. För här aktuella ändamål är det rimligt att räkna med 25 m tusental studenter. Vi beräknar ca per driftskostnaden per kvadratmeter till 600 kronor och kapitalkostnaden till 400 kronor. Med 25 m2 tusental studenter blir kostnaden per för studenternas kontorslokaler totalt ca 5 miljoner kronor. Sammantaget innebär detta att kostnaden för utbildningsbevakningen skulle uppgå till 25 miljoner kronor. Fördelningen på universitet och högskolor framgår följande tabell, där också antalet registrerade av studenter för grundutbildning höstterminen 1992 SCB, Bakgrundsmaterial om högskolan 1993:13 och antalet aktiva forskarstuderande Universitet och högskolor 1993, VHS skriftserie 1993:4 angivits.

Att utbildningsbevakningen blir effektiv är naturligtvis angeläget för SOU 1994: 47 såväl studenterna för universiteten och högskolorna. Man kan dock Kapitel 4 som studenterna och representanterna för universitetet eller högskolan se olika parter, där det är viktigt för studenterna att försvara avsättsom ningar för utbildningsbevakningen även om utbildningsresurserna är knappa. Kanske kan hävda att utbildningsbevakningen blir än viktman igare tvingas till besparingar olika utbildningar. För att gaom man nivå möjliggör effektiv utbildningsbevakning i syfte rantera en som en stärka utbildningens kvalitet vi att denna nivå måste fastställas att anser vid anvisningen medel för utbildningen. I regleringsbrevet bör därför av under varje universitets och högskolas anslag anges ett belopp som studenterna har rätt att utnyttja för finansiering av utbildningsbevakning- Om universitetet eller högskolan inrättar en studentförsamling skall en. medlen till studentföreningarna lokalt fördelas i förhållande till det antal ombud i studentförsamlingen som föreningarna har. Vid direktval av studentrepresentanter skall medlen fördelas till föreningarna efter det antal ordinarie ledamöter föreningarna har i olika organ inom unisom versitetet eller högskolan. Om föreningsmodellen tillämpas skall pengtilldelas den förening eller de föreningar som representerar stuarna denterna. Hur beräknade medel för utbildningsbevakningen fördelas per universitet och högskola framgår följande tabell, där också kostnaderna av för genomförande av val redovisats. Belopp i tusental kronor.

631 Mitthögskolan 6 122 166 797 Mälardalens högskola 2 870 78 373

Danshögskolan 68 2 9 Dramatiska institutet 307 8 40 Grafiska institutetIHR 125 3 16 Konstfack 473 12 62

Kungl. konsthögskolan 211 5 27 Kungl. musikhögskolan 614 16 80 Operahögskolan 45 1 6 Teaterhögskolan 42 1 5

Summa 192 121 5 000 25 000

4.4 Den nationella nivån

Sveriges Förenade Studentkårer, SFS, svarar för bevakningen stuav denternas intressen på nationell nivå samt för internationella kontakter med andra studentorganisationer. Finansieringen av verksamheten sker nästan uteslutande genom att de anslutna studentkårerna betalar åren lig medlemsavgift grundad på antalet studenter som är medlemmar i föreningen. Det är enligt vår bedömning angeläget det finns att en utbildningsbevakning på nationell nivå. En förutsättning är dock denatt na nationella organisation kan sägas representera landets studenter. Ett sätt att uppnå detta är att lokala studentföreningar ansluter sig till den nationella organisationen och att den finansieras avgifter från genom de

kårerna. Genom de lokala föreningarna gör avvägning SOU 1994: 47 anslutna att en mellan behovet medel för den lokala utbildningsbevakningen och Kapitel 4 av den nationella, visar de att de har ett behov av en nationell stödorganisation. Detta är också den modell SFS och dess medlemskårer föresom språkar. I samband med att obligatoriet avvecklas och studentkårerna blir fria sammanslutningar är det dock sannolikt att dessa föreningar inledningsvis tvingas prioritera den lokala verksamheten. SFS har under senare år förberett sig för försämrade ekonomiska förutsättningar genom att minska antalet anställda och förtroendevalda från 20 budgetåret 199091 till 11 budgetåret 199394. Omsättningen låg 199394 på 4,9 miljoner kron- För kontinuiteten i den nationella utbildningsbevakningen och som or. ett stöd i den lokala anpassningen vid övergången från obligatoriska till fria studentföreningar är det viktigt att den nationella organisationen inte äventyras på grund ekonomiska skäl. Vi föreslår därför att statsav makterna övergångsvis under budgetåren 199596 och 199697 stöder SFS verksamhet ekonomiskt. Liksom stödet till de lokala organisationerna riktas mot de utbildningsbevalcande uppgifterna, bör detta stöd i första hand utbildningsbevakningen på nationell nivå. Vi beräkavse kostnaderna för ändamålet till 2 miljoner kronor per budgetår. nar Detta bör studentföreningama en rimlig tidsutdräkt för att avgöra det ge långsiktiga behovet den nationella nivån och ta ställning till dess av finansiering.

4.5 Studenthälsovård och motionsidrott

Studenthälsovård

Fr.o.m. budgetåret 199293 har de obligatoriska studentkårernas huvudmannaskap för studenthälsovården upphört. I den proposition prop. l99192:100 bil. 9 låg till grund för riksdagens beslut anges att unisom versitetet eller högskolan och inte Studentkåren bör ansvara för att de lokala behoven tillgodoses på bästa sätt samt att man lokalt bäst kan avgöra i vilken form detta skall ske. Om på hur studenthälsovården byggts upp olika utbildman ser ningsorter kan konstatera att utformningen och ambitionsnivåerna man varierar kraftigt. Olikheterna går inte att relatera till att behoven skiftar så starkt kan historiskt betingade. På vissa orter finansierar men vara kårerna ungeñr hälften verksamheten, andra orter tillskjuter inte av kårerna några medel. Totalt tillskjuter studentkårerna årligen omkring 6 miljoner kronor till Studenthälsan vilket kan jämföras med de statliga medlen budgetåret 199293 beräknades till 15,8 miljoner kronor. som Även universitet och högskolor har tillskjutit ytterligare medel. Att olika universitet och högskolor tillskjuter olika mycket är en naturlig konsekvens ansvarsförändringen. För det statliga bidraget för av studenthälsovården finner KAK att den enda rimliga utgångspunkten är

att fördelningen görs schablonmässigt utifrån antalet studenter. Tilldel- SOU 1994: 47 ningen kan då ingå liten del i studentpengen. som en Kapitel 4 I samband med avvecklingen av kårobligatoriet får man räkna med att kårerna inte längre har möjligheter att bidra ekonomiskt till studenthälsovården. Kårerna har i olika grad gett sitt stöd till studenthälsovården

även om behoven varit likartade. Med hänsyn till de olikheterna stora mellan olika universitets- och högskoleorter är det inte rimligt att staten går in och kompenserar för detta bortfall. Avvägningen mellan detta

resursbehov och andra behov görs bäst lokalt. Det ligger i universitetens och högskolornas intresse att skapa en attraktiv studiemiljö för att rekrytera studenter. En väl utbyggd studenthälsovård är faktor kan en som främja rekryteringen och även motverka studieavbrott. Genom att studenterna folkbokförs studieorten har de tillnumera gång till den kommunala och landstingskommunala servicen på samma sätt som övriga kommuninvånare. Härigenom kan huvuddelen deras av hälso- och sjukvård tillgodoses utanför studenthälsovården. Skälet för

att man nu ändå har en studenthälsovård är att det finns särskilda behov av en förebyggande hälsovård för studenterna och vård såväl av en av kroppsliga som själsliga åkommor eller mindre direkt kan som mer hänföras till den unika situation i vilken studenterna befinner sig; tentamensstress, ångest, isolering, existentiella problem, sexuellt överförbara sjukdomar osv. Särskilda kunskaper studenternas miljöom och arbetsförhållanden är ofta förutsättning för diagnos och behandlingsmeen att toder skall bli korrekta. I samband med förändringen av huvudmannaskapet för studenthälsovården upphörde förordningen 1984:281 statsbidrag till hälsovård om för högskolestuderande. I regleringsbrev för budgetåret 199293 angavs dock under anslaget Lokala och individuella linjer fristående - samt kurser såväl ett minsta belopp för studenthälsovården ändamålet - som med den; Studerandehälsovården anordnas för studerande vid som högskoleenheterna har till ändamål att bevara och förbättra de studerandes fysiska och psykiska hälsa genom förebyggande åtgärder och genom sociala och kurativa insatser. Följande år ingick medlen i universitets- och högskoleanslagen. I regleringsbrevet för detta år angavs varken belopp eller ändamål. KAK finner det angeläget att så länge medel anvisas för ändamålet också ansvaret tydliggörs. Vi föreslår därför det att i högskoleförordningen förs in paragraf en som anger att universiteten och högskolorna ansvarar för att studenterna har tillgång till studenten hälsovård. I anslutning härtill bör också ändamålet med verksamheten

anges. Enligt KAK:s bedömning kan den formulering fanns i som regleringsbrevet för budgetåret 199293 tjäna utgångspunkt. som

Motionsidrott

Inriktningen studenthålsovården är förebyggande. Motionsidrotten har därmed en nära anknytning till studenthälsovården. KAK delar den uppfattning som SFS fört fram, nämligen motionsidrotten att bör ses

integrerad del i studenthälsovården. Vi föreslår att nuvarande SOU 1994: 47 som en till Riksidrottsförbundet till den del mot bidrag till Kapitel 4 anslag - som svarar motionsidrott för studenter fr.o.m. budgetåret 199596 beräknas under universitetens och högskolornas anslag i likhet med medlen för övrig studenthälsovård och enligt princip dvs. utifrån antalet stusamma denter. Detta innebär delvis omfördelning av stödet till motionsen idrotten. RF tillämpar tilldelningsprincip som går ut ifrån aktivinu en tetsgraden vid olika universitet och högskolor och inte en per capitatilldelning.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis har KAK inte funnit stöd för att ifrågasätta behovet särskild studenthälsovård. Vi har heller inte ansett att det ligger i av en vårt uppdrag att föreslå generell ökning av det statliga stödet till stuen denthälsan. Vi har konstaterat stora olikheter i ambitionsnivåerna och i det ekonomiska stöd som kårer, universitet och högskolor lämnar till Studenthälsan på olika universitets- och högskoleorter. Vi har vidare olikheterna inte går att relatera till olika behov utan är mer hisett att storiskt betingade. Vi finner det därför orimligt att föreslå ett riktat stöd kompenserar och utjämnar de insatser vissa kårer, universitet och som högskolor gett till studenthâlsovården. Däremot har vi funnit det angeläget att fastställa dels universitetens och högskolornas ansvar för studenthälsovården och motionsidrotten, som vi vill se som en integrerad del i studenthälsovården, dels ändamålet med studenthälsovården. Vi föreslår därför att följande föreskrifter förs in i högskoleförordningen:

§1

Högskolorna ansvarar för att studenterna vid högskolorna har tillgång till en studenthälsovård.

§2

Studenthälsovården har till ändamål att bevara och förbättra studenternas fysiska och psykiska hälsa förebyggande åtgärder, såsom motionsgenom idrott, och genom sociala och kurativa insatser.

Vi föreslår vidare att nuvarande anslag till Riksidrottsförbundet till den del mot bidrag till motionsidrott för studenter fr.o.m. som svarar budgetåret 199596 beräknas under universitetens och högskolornas anslag i likhet med medlen för övrig studenthälsovård och enligt samma princip dvs. utifrån antalet studenter.

4.6 Beskattning kårer och nationer SOU 1994: 47

av Kapitel 4 Redovisningen av beskattningsläget för kårer och nationer i avsnitt 3.3 visar att den långtgående skattebefrielsen för studentsammanslutningarna är direkt knuten till deras ställning som obligatoriska sammanslutningar. I lagen om statlig inkomstskatt uppräknas i den s.k. katalogen, 7 § 4. mom., ett antal skattesubjekt som har erhållit en särskilt gynnad ställning i skattehänseende till vilka bl.a. hör sådana studentsammanslutningar vid universitet och högskolor i vilka studenterna enligt gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar. Det är att märka att endast sådana studentföreningar som har ställning obligatoriska som sammanslutningar vid ett universitet eller en högskola är skattebefriade en-

ligt detta lagrum. Övriga studentföreningar beskattas, beroende verk-

samhet, efter mindre förmånliga regler. Den långtgående skattebefrielsen har varit en bland andra förutsättningar för att vissa kårer och nationer har kunnat bygga och vidupp makthålla betydande tillgångar. För en del sammanslutningar är skattebefrielsen av mindre betydelse därför att verksamheten har en sådan inriktning och omfattning att den sannolikt är att betrakta allmännytsom tig och ideell och följaktligen skulle haft en i stort sett likvärdig skattesituation även utan skattebefrielse enligt nuvarande lagrum. De obligatoriska föreningarna har likväl den fördelen att de slipper de ideella föreningarnas uppgiftslämnarskyldighet till Skattemyndigheten och att de inte riskerar att sin ställning som allmännyttig ideell förening prövad av Skattemyndigheten. De obligatoriska föreningarna har jämfört med allmännyttiga ideella föreningar därigenom större frihet att utforma sin verksamhet utan att skattebefrielsen ifrågasätts. Många sammanslutningar har understrukit för KAK att man lägger stor vikt vid fortsatt skattebefrielse. Det gäller särskilt nationerna i Uppsala. Särskilt orolig är man för att den restaurangverksamhet man bedriver skall komma att beskattas som inkomst av rörelse och momsbelåggas. Eftersom terminsavgifterna inte långt när täcker utgifter för drift och underhåll för nationshusen anses den inkomst nationerna erhåller från restaurangverksamheten, bortsett från att den också anses vara socialt viktig, oundgänglig för nationshusens fortbestånd. Situationen är likartad för andra kårer i landet. Vår analys av nationernas ekonomier visar att flera nationer redan idag har en besvärlig ekonomisk situation. Det har även framförts till KAK från nationsföreträdare att det finns nationer i Uppsala inom som den närmaste tiden riskerar att i konkurs om inte läget snabbt förbättras. Ett uttryck för att de ekonomiska åtagandena har blivit alltför omfattande är att några nationer har utnyttjat sin skattebefrielse för avancerad skatteplanering. Lånsskattemyndigheten i Uppsala har för KAK som ett exempel redovisat hur nation aktivt vänt sig till vinsten givande företag och erbjudit sin skattebefrielse för att minska företagets vinstbeskattning. Nationens vinst affären blev 12 miljoner kronor av ca som användes för ombyggnad och reparation av nationshuset. Transaktionen är i och för sig inte olaglig men kan anses strida mot intentioner-

4 I4-045l 97

bakom beslutet att bevilja studentsammanslutningarna skattebefriel- SOU 1994: 47 na Kapitel 4 se. Företrädare för nationerna i Uppsala har för KAK framhållit att man mycket bekymmersamt hur skattebefrielsen missbrukats och att ser vidtagit sådana åtgärder att det inte skall upprepas. Det är ockman nu så vår bedömning att man både från nationernas och universitetets sida allvarligt på det inträffade och att både nationerna och universitetet ser är medvetna om att man har ett gemensamt intresse av att den här verksamheten upphör. Samtidigt har nationerna dragits in verksamheten inte därför att enskilda personer gjort ekonomisk vinning utan därför att de tillgångar nationerna under åren byggt drar med sig sådana kostupp nader att de vida överskrider vad man med medlemsavgifter och frivilliga arbetsinsatser har möjlighet att klara av. Skattebefrielsen för kårer och nationer har sin grund i att det är fråga sammanslutningar i vilka studenterna är skyldiga att vara medlemom Obligatoriets avveckling innebär att grunden för skattebefrielsen mar. faller. För att kårer och nationer även efter obligatoriets avveckling skall beskattas som katalogsubjekt krävs en lagändring. Eftersom det knappast är rimligt att bevilja alla typer av studentföreningar skattebefrielse enligt 7 § 4 mom. inkomstskattelagen krävs det en precisering av vilka studentföreningar som skall omfattas av skattebefrielsen. Olika förslag har framförts till KAK. Ett förslag går ut på att nationerna för vidare ett kulturarv som tar sig uttryck både i en traditionsmättad verksamhet och i nationshusen. Skattebefrielsen borde alltså kunna begränsas enbart till nationerna i Uppsala medan övriga kårer och nationer beskattas enligt de regler som gäller för andra föreningar och organisationer. Det skulle innebära att nationerna i Uppsala räknas i den s.k. katalogen. Det kan vara svårt upp att motivera varför inte också nationerna i Lund skall ingå i katalogen och vad det beträffar Akademiska Föreningen i Lund, som har en verksamhet som i stort sett överensstämmer med den verksamhet som nationerna i Uppsala bedriver. Dessutom kan det upplevas som orimligt att just de universitetsorter som har de största sociala tillgångarna för studenterna skulle gynnas av en särskild skattemässig behandling. Ett alternativ skulle kunna vara att alla de kårer och nationer som idag är skattebefriade enligt 7 § 4 mom. ges fortsatt skattebefrielse medan nya organisationer skattas enligt andra regler. Det skulle dock innebära att man via skattelagstiftning konserverade en struktur på studentsammanslutningar som man genom att avveckla obligatoriet har sagt sig vilja bryta. Det skulle hämma den vitalisering av studenternas föreningsliv som har angetts som ett av motiven för obligatoriets avveckling. Vår bedömning är att de flesta kårer, och kanske också nationer i alla fall i Lund, efter obligatoriets avveckling kommer att kunna betraktas som allmännyttiga ideella föreningar. Som vi tidigare redogjort för är den skattemåssiga behandlingen av sådana föreningar i stort sett lika gynnsam som för katalogsubjekten. Skillnaden är att lagstiftningen anger ett antal villkor som måste vara uppfyllda för att en förening skall kunna beskattas som allmännyttig ideell förening och att skattemyndig-

heterna kontinuerligt prövar om villkoren för skattebefrielse uppfylls. SOU 1994: 47 För den förening vars verksamhet ligger på gränsen för att klassificeras Kapitel 4 som allmännyttig och ideell kan det kännas osäkert att inte veta från ett år till ett annat efter vilka regler verksamheten kommer att beskattas. För den övervägande delen av dagens kårer och även för många nationer är verksamheten sådan att den bör kunna falla inom ramen för de regler som gäller för de allmännyttiga ideella föreningarna. Om det på den punkten skulle föreligga tveksamhet vi att det anser bör göras ett förtydligande i inkomstskattelagens 7 § 5 mom. stycke a. I den uppräkning som görs av de föreningssyften som omfattas lagrumav mets Skatteregler bör som allmännyttigt ändamål anges utbildningsbevakning och vad med det sammanhör för studenter vid landets universitet och högskolor. Alternativt kan formuleringen föras in under 7 § 6 mom. En annan möjlighet är att de studentföreningar vars verksamhet har en sådan inriktning och omfattning att Skattemyndigheten bedömer att beskattning enligt reglerna för allmännyttiga och ideella föreningar inte är tillämpliga, efter ansökan skall kunna beviljas dispens. Ett sådant förfaringssätt kan sågas strida mot den strävan till förenkling av skattesystemet som pågår. Det är naturligtvis också på det sättet att om statsmakterna bedömer att avvecklingen av den generella skattebefrielsen för Studentkårer och nationer innebär att värdefull verksamhet kommer att försvinna finns det alltid möjlighet att med direkta bidrag bibehålla verksamheten. Vi har dock bedömt att det inte ligger inom för vårt ramen uppdrag att komma med förslag av den innebörden. Sammanfattningsvis gör KAK den bedömningen att avvecklingen av skattebefrielsen för de flesta kårer och nationer kommer att innebära att beskattningen sker enligt de regler gäller för allmännyttiga ideella som föreningar. För att säkerställa detta kan det krävas komplettering i en inkomstskattelagen som explicit att utbildningsbevakning och vad anger som hör samman med det är att betrakta som allmännyttig verksamhet. Förändringen innebär mer administrativt arbete för studentföreningarna med bl.a. årlig uppgiftslämnarskyldighet till Skattemyndigheten. Vissa kårer och nationer har en sådan inriktning och omfattning på verksamheten att den inte med säkerhet kommer att kunna bedömas allsom männyttig. För dessa gäller att om inte verksamheten ändras så kommer beskattning att ske enligt de regler som gäller för rörelser i allmänhet.

4.7 Tillgångarna

Sammanställningen i avsnitt 2.5 visar att studentsammanslutningarna äger eller via stiftelser kontrollerar avsevärda tillgångar. Det är fråga om samlingslokaler, bostadsfastigheter, bolag, stipendie- och premiefonder, likvida medel m.m. till betydande belopp, dvs. tillgångar tillsamsom mans kan sägas utgöra studenternas studiesociala miljö. Sammantaget är det en betydande ekonomisk verksamhet landets studenter besom

driver. Vi uppskattar omsättningen exkl. studentbostadsstiftelserna till SOU 1994: 47 närmare 300 miljoner kronor och de ägda eller kontrollerade tillgångar- Kapitel 4 na till åtminstone 2,2 miljarder kronor. Hur studenternas tillgångarna fördelar sig mellan universitets- och högkoleorter har historiska förklaringar. Tillgångarnas omfattning har däremot samband med kårers och nationers ställning som oblisnarare gatoriska sammanslutningar. Även möjligheterna att ñnansiera drift och underhåll av tillgångarna är beroende av obligatoriet. Vi anser att studentsammanslutningamas tillgångar som bostäder, kårlokaler m.m. har gynnats några faktorer som alla mer eller mindre är beroende av av obligatoriet. De viktigaste är: särskilda statliga lån rätten att ta ut avgift av samtliga studenter en i det närmast fullständig skattebefrielse gåvor, donationer m.m. från enskilda och företag ideellt arbete. -

Lânemöjligheter

Från 1950 har särskilda ränte- och amorteringsfria statliga tillägglån för att uppföra studentbostäder utgått till studentbostadsföretag. I studentbolagens styrelser har studentsammanslutningarna majoriteten av platserna. Minst en av ledamöterna skall utses av kommunen. Riksdagen beslöt 1971 att denna särskilda långivning till studentbostäder skulle upphöra under en övergångperiod om tre år. Beslutet förutsatte att studentbostadsföretagen skulle avvecklas och efter lokala överenskommelser med respektive kommun uppgå i eller ombildas till allmännyttiga bostadsföretag, dock med undantag för de bostäder som på grund av donationsbestämmelser eller andra skäl även i fortsättningen kunde komma att förvaltas av studentbostadsföretag. Endast några studentbostadsföretag har dock överförts till det allmännyttiga beståndet. Den övervägande studentbostäderna på universitetsortema ägs och delen av förvaltas av studentbostadsföretag, i allmänhet via stiftelser i vilka studentkårema har ett bestämmande inflytande. Statens beslut att överlåta ansvaret för produktion och förvaltning av studentbostäder studentsjälva får anses bl.a. ha grundats på att den obligatoriska ansluterna ningen garanterade att studenterna kunde ta ett långsiktigt ansvar för verksamheten. År 1963 beslöt riksdagen att införa särskilda lån för studentkårslokaler. Länet avvecklades 1983 och då hade lån beviljats ett tjugotal projekt till ett belopp av drygt 31 miljoner kronor. I förordningen 1983:686 återbetalning av lån för anskaffning av studentkårslokalom er m.m. anges villkoren för låneåterbetalningen. En del av har ännu inte slutamorterats. Kårer och nationer har sannolikt inte beviljats lån från det särskilda stödet för allmänna samlingslokaler eftersom kravet att lokalerna skall vara allmänt tillgängliga inte är uppfyllt.

Utöver dessa särskilda statliga lån och bidrag utgått till studentersom SOU 1994: 47 nas bostäder och samlingslokaler har lån även beviljats studentsamman- Kapitel 4 slutningarna och dem närstående stiftelserbolag för produktion boav städer inom ramen för de allmänna statliga bostadslånen. Lånen omfattar också viss area för samlingslokaler m.m. beräknat i relationen till den producerade bostadsarean. Totalt finns 158 utestående statliga lån till studentbostäder på ett sammanlagt belopp drygt 130 miljoner av kronor. Lån och bidrag för utrustning m.m. av restauranger vid universitet och högskolor har beviljats studentsammanslutningama. En del dessa av lån har ännu inte återbetalats. Förordningen l989:24 driftavtal för om restaurangverksamhet i studentkårägda lokaler har upphört gälla. att Universiteten och högskolorna beslutar idag i vilken utsträckning de vill stödja studenternas restauranger.

Rätt att za ut avgifter

De obligatoriska studentsammanslutningarnas rätt avgift att ta ut av samtliga studenter vid universitet och högskolor är utomordentlig beav tydelse i sammanhanget. Totalt kan studentkårernas och nationernas sammanlagda avgiftsintäkter beräknas till 90 miljoner kronor år. ca per Intäkterna är viktiga för kårernas möjligheter upprätthålla att kvaliteten i utbildningsbevakningen och för den studentfackliga verksamheten i övrigt. De är i allmänhet förutsättning för en att klara driften av samlingslokaler m.m. Denna uttaxeringsrätt är också viktig för bankers och andra kreditinstituts bedömning sammanslutningarnas av kreditvärdighet.

Skanebefrielse

Som vi redovisar i avsnitt 4.6 har de obligatoriska studentkårerna och nationerna en mycket fördelaktig skattesituation. De behöver bl.a. inte erlägga skatt på rörelse eller kapital, vilket har underlättat uppbyggnaden av tillgångarna samt underlättat drift och underhåll av fastigheter och samlingslokaler.

Gåvor och donationer

Studentkårer och nationer har erhållit gåvor och donationer från enskilda, organisationer m.m. Särskilt gäller detta studentkårerna vid universiteten och vissa fackhögskolor samt vid nationerna i Lund och Uppsala. En del gåvor och donationer är förbundna med villkor, exempelvis att användas för stipendier, medan andra tillåter en friare användning. Att en gåva eller donation till studentsammanslutning en kommer alla studenter till del har säkerligen ofta varit en förutsättning för givaren eller donatorn.

5 l4-045l 101

SOU 1994: 47 Ideell: arbete Kapitel 4 Ytterligare förklaring till att kårer och nationer lyckats skapa och en vidmakthålla betydande tillgångar är att skötsel och drift av fastigheter, samlingslokaler huvudsakligen sker genom ideellt arbetande stum.m. denter. Studentkårer och nationer har en omfattande kommersiell verksamhet i utsträckning sköts studenter fritiden. Verksamsom stor av heten inkomster utan vilka det knappast varit möjligt att klara drift ger skötsel fastigheter och andra tillgångar. Det kan diskuteras i viloch av ken utsträckning det ideella arbetet påverkas av obligatoriets avveckling. Det kan dock inte uteslutas att allmän försvagning ekonomiskt och en medlemsmässigt studentsammanslutningarna minskar studenternas - av benägenhet till ideellt arbete.

Studentkårer och nationer har således genom lag- och förordning en särställning jämfört med andra föreningar. Obligatoriet har skapat en stabilitet i verksamheten gjort det möjligt för staten att överlämna som betydande för den sociala situationen vid landets universitet ett ansvar och högskolor på Studentkårer och nationer. För donatorer och andra önskat bidra till den studiesociala miljön vid landets univergivare som sitet och högskolor har det varit naturligt att kanalisera bidragen via orföreträtt alla studenter och som varit långganisationer som man vet siktigt stabila. Obligatoriet är alltså huvudförklaring till att Studentkårer och naen tioner idag äger eller kontrollerar betydande kapitaltillgångar. De gynnvillkor i övrigt är förbundna med obligatoriet förklarar samma som också varför det varit möjligt för studenterna att bygga upp och behålla dessa tillgångar. Det finns skäl att påpeka att om studenterna inte själva hade byggt och tagit för dessa tillgångar så hade stat, komupp ansvar universitet eller högskola i stället på ett mera aktivt sätt fått anmun, för den studiesocial miljön för studenterna. Då hade tillgångarna svara varit väsentligt mindre och förutsättningarna för en varierad studiesocial miljö i motsvarande mån sämre. Inte minst erfarenheterna från länder studentsammanslutningar talar sitt tydliga språk. med svagare Avvecklingen kårobligatoriet öppnar för ett friare föreningsliv av bland studenterna. En student väljer själv om han eller hon vill ansluta sig till förening. Som framgår påverkas emellertid också en rad en ovan andra faktorer obligatoriets avveckling, i första hand den studiesociaav la miljön för studenterna. KAK skall, enligt direktiven, undersöka hur studentkårernas tillgångar skall kunna bli brett tillgängliga för alla studenter även efter obligatoriets avveckling. Det gäller studentbostäder och kårlokaler också hur stipendier och premier som förutsätter men medlemskap i viss kår eller i en viss nation skall kunna öppnas för en alla studenter. Som vi tidigare redovisat är studentsammanslutningarna juridiskt att betrakta privatråttsliga föreningar såväl före som efter som obligatoriets avveckling. Det innebär att studentkårerna och nationerna

själva också efter obligatoriets avveckling har att besluta sina till- SOU 1994: 47 om gångar. För att bostäder, kårlokaler skall bli brett tillgängliga för m.m. Kapitel 4 alla studenter krävs att dagens kårer och nationer samtycker till detta. Vår analys av studentsammanslutningarnas tillgångar utgår från vårt

uppdrag att pröva hur studenternas tillgångar skall kunna bli tillgångliga för studenterna efter obligatoriets avveckling. Enligt vår enkät är tillgångarna följande:

Studentbostadsfastigheter l 588 milj kr samlingslokaler 297 milj kr Övriga fastigheter 92 milj kr Bankmedel mm 151 milj kr Stipendiefond 100 milj kr Summa 2 228 milj kr

Studentbostadsfastigheterna är till angivna upptagna taxeringsvärden. samlingslokaler och övriga fastigheter till beräknat marknadsvärde. Beloppet 2,2 miljarder kronor kan sägas den förmögenhetsmassa vara som direkt eller indirekt ägs av studenterna. l beloppet ingår inte kårägda bolag och en del andra tillgångar varför det totala marknadsvärdet av sammanslutningarnas tillgångar kan väsentligt högre. Det bör tillvara läggas att sammanslutningarna har både kortfristiga långfristiga och skulder. Nettoförmögenheten är således lägre. Tillgångarna motsvarar ett förmögenhetsvårde på 12 000 kronor student ca per men är, som tidigare redovisats, mycket ojämnt fördelade mellan studentsammanslutningarna på de olika universiteten och högskolorna. Tillgångar ägs eller disponeras idag de obligatoriska studentkårerna av och nationerna. De representerar idag alla studenter men kommer efter den 1 juli 1995 endast att kunna de studenter representera som frivilligt anslutit sig till respektive kårförening eller nation. Hur dessa kårer och nationer kommer att agera under tiden fram till avvecklingen av obligatoriet och som frivilliga föreningar efter obligatoriets avveckling bestämmer i vilken utsträckning tillgångarna kommer studenterna till del i framtiden. Bl.a. de samtal vi haft med företrädare för kårer och nationer tyder på att åtminstone två omständigheter avgör om studenterna kommer att ha samma tillgång till studentbostäder, samlingslokaler m.m. efter obligatoriets avveckling som före. Studentsammanslutningamas ekonomi Studentsammanslutningarnas tillgångar kommer bara att vara tillgängliga för medlemmar. Efter obligatoriets avveckling kommer Studentkårer och nationer att verka under i princip samma villkor gäller för föreningar i allmänsom het. Frågor om medlemsrekrytering och medlemsavgifter kommer ett helt annat sätt i förgrunden än när medlemskap och medlemsavgifter är obligatoriska. Som vi tidigare redovisat kommer medlemsintäkterna i bästa fall att uppgå till en tredjedel dagens obligatoriska av avgifter. Tillgångarna kan i det läget bli en ekonomisk belastning för de frivilliga föreningarna och flera sammanslutningar kan komma att upptäcka att kostymen helt enkelt år för stor under de ekonomiska nya villkoren. Verksamheten måste rationaliseras och tillgångar avyttras. Det kan hel-

vissa kårer eller nationer inte kan driva verksam- SOU 1994: 47 ler inte uteslutas att kan det betyda att studenterna pä vissa uni- Kapitel 4 heten vidare. Sammantaget versitets- och högskoleorter kommer att ha ett mindre utbud av studentbostäder, kårhus m.m. än idag. En möjlighet begränsar tillgången på bostäder, samlingsloannan som kaler är Studentkårer och nationer ställer krav på medlemskap m.m. att skall utnyttja tillgångarna. Det innebär att kårer för att studenterna och nationer i första hand prioriterar kårens eller nationens fortlevnad och inte till det i dag är huvuduppgiften nämligen studenternas ser som bästa. En sådan utveckling kan inte uteslutas även om tillgångarna skapats för att komma alla studenter till del.

studentbostäder

När det gäller studentbostäder äger eller kontrollerar studentsammanslutningarna via stiftelser 179 bostadsfastigheter med sammanlagt drygt 25 000 lägenheter. Av dessa är 161 stiftelseägda och 18 direktägda av studentåren eller nationen. De stiftelseägda bostadsfastigheterna svarar för drygt 93 procent av beståndet. Studentbostadsfastigheter kontrolleras eller ägs av studentsamsom manslutningar finns endast vid universiteten i Göteborg, Lund, Stockholm och Uppsala, vid Högskolan i Karlstad och vid Sveriges Lantbruksuniversitet. De fyra stora studentbostadsstiftelsema finns vid de fyra största universiteten. Direktägda studentbostadsfastigheter har endast nationerna i Lund och Uppsala samt Stockholms Universitets

Studentkår. Övriga studentbostäder ägs av stiftelser.

Beräknat i antal lägenheter finns det mest studentbostäder i Uppsala, Lund och Stockholm för nästan 85 procent av beståndet. Nasom svarar tionerna i Lund och Uppsala har ett betydande bostadsinnehav. I Lund nationerna för 25 procent studentbostadsbeståndet. I Uppsala svarar av är nationsandelen 29 procent. Se ñgur

SOU 1994: 47 Karlstad 0,4 Kapitel 4 % Stockholm 23,8 % Uppsala 34,2 %

Göteborg 15,2 %

Lund 26,4 %

Figur l Fördelning på orter av samtliga kårers och nationers lägenheter

Tillgången på bostäder för studenter är viktig fråga i samband med en universitetens och högskolornas rekrytering och ör studenternas möjligheter att studera utanför hemorten. Det gäller inte minst på de största universitetsorterna där konkurrensen om bostäder, ofta mindre bostäder, är stark. Studentkårerna har ett avgörande inflytande över de stora studentbostadsstiftelserna i Lund, Stockholm och Uppsala. Inflytandet år inte fullt lika starkt i Göteborg och Karlstad. Samtliga stiftelser ställer dock krav på kårmedlemskap av hyresgästerna. Kårerna och stiftelserna är däremot inte ekonomiskt beroende av varandra. Bostadsstiftelserna finansierar sin verksamhet uteslutande genom hyresinkomster och har i ekonomiskt avseende inga relationer med studentkårerna. Det har från vissa kårer framförts planer på att utnyttja sitt inflytande över studentbostadsmarknaden för att stärka medlemsrekryteringen. Två olika möjligheter har diskuterats. Den innebär att medlemskap ena i kåren är en förutsättning för att hyra bostad studentbostadsgenom stiftelserna. Den andra att medlemmar i kåren skall erbjudas rabatterade hyror. De stiftelseurkunder och stadgar för studentbostadsstiftelser som KAK tagit del av visar att det är studentkårerna bestämmer efter som vilka regler lägenheterna skall hyras ut. Det finns således i princip inga hinder för att studentkårerna använder sitt inflytande över studentbostadsföretagen för att gynna egna medlemmar. Det kan tyckas strida mot intentionerna bakom den statliga långivningen till föreningarna och det kan delvis försök ses som ett att återinföra den obligatoriska kåranslutningen, vårt utredningsarmen bete ger vid handen att det knappast ñnns möjligheter att ingripa formella grunder. Från universitetens och högskolornas utgångspunkt

ñnns det emellertid knappast anledning att skilja mellan olika student- SOU 1994: 47 rätt till studentbostäder. Företrädare för universitets- och högskole- Kapitel 4 ers ledningarna har också till KAK framfört den vikt de fäster vid att tillgången på studentbostäder inte begränsas eller försämras genom obligatoriets avveckling. En fråga är kårerna efter obligatoriets avveckling försvagas annan om i sådan utsträckning att de inte längre på ett kompetent och ansvarsen fullt sätt kan utöva sitt inflytande över stiftelserna. Det kan leda till att de antingen själva vill träda tillbaka eller att bostadsföretagens utveckling tvingar dem att lämna ifrån sig ansvaret. Alla studentbostadsbolagen har haft och har i viss utsträckning fortfarande ansträngd ekonomi. Det är inte självklart att exempelvis en kommunen eller staten via något av sina fastighetsbolag vill överta ansvaret för studentbostadsstiftelserna om studentkårerna träder tillbaka. Om studentkårerna lämnar stiftelserna är det risk för att inriktningen på studenter överges. Det är en utveckling som såväl universiteten och högskolorna som studenterna sannolikt kommer att motsätta sig. För en upplösning eller ändring av stiftelsernas stadgar krävs i allmänhet att beslutet godkänns av respektive studentkår. Det finns egentligen ingen anledning att se annorlunda de studentbostadsfastigheter ägs eller kontrolleras nationer. Det förhållansom av det att fastigheterna byggts med ett betydligt inslag av donationer och gåvor förändrar inte det principiella resonemanget. Nationerna, liksom kårerna, är föreningar med privaträttslig ställning med samma beslutskompetens när det gäller egna tillgångar som föreningar i allmänhet. Medlemskapet blir nu frivilligt och även för nationerna kan bostäderna komma att bli ett rekryteringsargument. Leder obligatoriets avveckling till att inkomsterna sjunker, antalet medlemmar minskar och att bidrag från donatorer, sponsorer m.m. minskar eller uteblir, kan nationernas allmänna ekonomiska läge försvagas så att förutsättningar inte längre föreligger för en effektiv förvaltning av bostäderna. Redan idag finns det nationer som har svårigheter att klara förvaltning och ekonomi och liksom för studentbostadsföretag i övrigt finns det motstånd mot hyreshöjningar. Framför allt för nationerna i Uppsala har den ekonomiska utvecklingen också nära samband med hur kostnaderna för nationshusen kan täckas i fortsättningen.

samlingslokaler och kårhus

Vid samtliga universitet och högskolor har studentkårerna tillgång till kårlokaler. När det gäller ägandeförhållanden, kostnader, finansiering kårlokalerna är bilden mycket splittrad. Många kårer äger m.m. av själva sina kårhus, antingen direkt eller via stiftelser. Några hyr förmånligt av för ändamålet särskilt bildade stiftelser eller bolag. Andra hyr av kommunen förmånliga villkor eller av enskilda fastighetsägare på marknadsmässiga villkor. På de mindre och medelstora högskolorna

tillhandahåller ofta högskolorna expeditions- och administrationslo- SOU 1994: 47 kaler för kårverksamheten till liten eller ingen kostnad. ägarförhållanden samlingslokaler - Antal

Av de 39 sammanslutningar som direkt eller indirekt äger sina samlingslokaler är 26 nationerna i Lund och Uppsala. De samlingslokaler som tillhör nationerna i Lund ligger insprängda i bostadsfastigheter, medan nationerna i Uppsala i allmänhet har sina lokaler i fristående fastigheter, nationshus. Endast två kårer vid de mindre och medelstora hög-

skolorna äger direkt eller indirekt sina kårlokaler. Övriga ägs alltså

av kårer och nationer vid universiteten och fackhögskolorna i Stockholm. Kårhusen och samlingslokalerna har normalt inget fastställt taxeringsvärde. I allmänhet upptas de heller inte i kårernas och nationernas bokföring. Vi har med hjälp av nyckeltalsberäkningar från Akademiska Hus och insamlade uppgifter om samlingslokalernas uppskattat värdet area till nedan angivna belopp. Det är naturligtvis fråga om en grov uppskattning. Flera av kårhusen är unika, gamla och med centrala lägen på universitets- och högskoleorterna. Det skulle krävas individuell en värdering av varje hus för att fastställa ett korrekt marknadsvärde

samlingslokaler uppskattat värde - Nationshus Kårhus Uppskattat värde ägda 94 milj kr 203 milj kr Kvarstående lån ägda 38 milj kr 106 milj kr

Oavsett om kårerna äger eller disponerar kårhusen och samlingslokalerna med hyreskontrakt har man utgifter för driften och ofta också underhåll. Vi har i enkäten frågat efter driftskostnaderna för lokalerna. I diagrammet redovisas den totala bruttokostnaden för drift och underhåll av kårhus och samlingslokaler. Kostnaden jämförs med intäkten från den obligatoriska avgiften för att ge en uppskattning av kårhusens och samlingslokalernas ekonomiska belastning på sammanslutningarna. Figur 2 bygger uppgifter från vår enkät och beräkningar. egna

SOU 1994: 47 Kapitel 4

E Årlig avgiftsintäkt,

mkr

Uppskattad driftskostnad, mkr

U L

Figur 2 Årlig avgiftsintäkt ijämñrelse med driftskostnaderna ñr samlingslokaler

För nationerna i Uppsala och Lund är driftskostnaderna för kårlokalstörre än intäkterna från kåravgifterna. Intäkterna från den obligaerna toriska avgiften år inte tillräckliga för att klara utgifterna från nationshusen. Av ñgur 2 framgår varför restaurang- och pubverksamheten har så stor ekonomisk betydelse för studentsammanslutningarna, inte en minst för nationerna i Uppsala. Kårer och nationer kan inte betala driftskostnaderna uteslutande geden obligatoriska avgiften. De flesta har också andra intäkter till nom driften. I enkäten har vi frågat hur driften av kårhus och samlingslokaler finansieras. Figur 3 visar hur nationerna i Lund och Uppsala finansierar sina nationshus jämfört med genomsnittet för samtliga kårlokaler. I figur 3 betecknar egna medel huvudsakligen inkomster från restaurangoch pubverksamhet. Posten övrigt innehåller ränteintäkter, donationer, gåvor m.m.

90% SOU 1994: 47 Kapitel-i 80% - 70% I Uppsala, 60% nationerna

50% El

Lund, nationerna 40% § § Totalt, kårer och 30% n a tioner

s

m

0 0 ö ö ai ä I .H d: b .: å

g

ä å

s

I x U zu .E LU

Figur 3 Finansiering av driftskostnader

Både för kårerna och nationerna i Lund ger hyresinkomster störst bidrag till driften. I genomsnitt för samtliga kårer och nationer svarar hyresintäkterna för 58 procent av kostnaderna. Det handlar här om hyresinkomster från kårägda restauranger och bokhandlar, hyresinkomster från externa hyresgäster m.m. En del av hyresinkomsterna kommer från andra studentföreningar, linjeföreningar, sektionsföreningar m.m. som ofta utnyttjar kårlokalerna till en av kårerna subventionerad hyra. Den andel av kostnaderna som bärs av den obligatoriska avgiften är i realiteten högre än 23 procent som är genomsnittet för samtliga kårer. Egna medel, huvudsakligen inkomster från restaurangverksamhet, svarar för ca 19 procent. Av ñgur 3 framgår att nationerna i Uppsala ñnansierar sina nationshus på ett ñr övriga sammanslutningar avvikande sätt. Hyresinkomsterna svarar för en väsentligt lägre andel av kostnaderna än för övriga sammanslutningar. I stället väger den obligatoriska avgiften och intäkter från i huvudsak restaurang- och pubverksamhet tyngre. Av den totala kostnaden för driften av nationshusen på 15 miljoner kronor svarar de två senare posterna för 10 miljoner kronor. Nationshusen i Uppsala kostar i drift i genomsnitt varje medlem närmare 650 kronor per år. Det kan jämföras med nationerna i Lund där kostnaden för samlingslokalerna totalt uppgår till strax under 3 miljoner kronor eller ca 100 kronor per medlem. Nationerna i Lund är inte lika beroende av intäkter från den obligatoriska avgiften eller av de nuvarande i skattereglerna som nationerna i Uppsala. Studenterna på de mindre och medelstora högskolorna hyr i allmänhet sina kårhus och samlingslokaler. Det behöver i och för sig inte in-

nebära att kårerna har högre kostnader för sina lokaler eftersom många SOU 1994: 47 kommuner tillhandahåller samlingslokaler på förmånliga villkor. Klart Kapitel 4 är emellertid att tillgången på kårlokaler är väsentligt bättre universitetsorterna. Medan studenterna vid universiteten i genomsnitt har 0,6 m1 samlingslokaler per student har de mindre och medelstora högskolorna endast 0,2 m2 per student. Vid Uppsala universitet har varje student ca 1,0 m2 samlingslokaler till sitt förfogande, dvs. ungefär 5 gånger mera utrymme än studenterna vid de små och medelstora högskolorna. Naturligtvis är detta en stor del av förklaringen till att kårlokalerna är betydligt tyngre utgiftspost för kårer och nationer vid en universiteten och vissa fackhögskolor än för kårerna vid de små och medelstora högskolorna. Studenternas egna uppgifter och de beräkningar vi utfört med stöd av nyckeltal från Akademiska Hus tyder på att den totala driftskostnaden, exklusive kapitalkostnaden, för kårhus och samlingslokaler uppgår till ca 60 miljoner kronor om året. Vi uppskattar att driftskostnaderna netto, dvs. efter avdrag för hyresinkomster och inkomster från restaurangoch pubverksamhet m.m., för kårer och nationer i genomsnitt uppgår till ca 25 procent av den obligatoriska avgiften. Totalt innebär det en driftskostnad netto på mellan 20 och 25 miljoner kronor dvs. ungefär motsvarande de medlemsintäkter som vi bedömer som rimligt att räkna med för kårer och nationer efter obligatoriets avveckling. Om alla övriga inkomster som går till driften av kårhus förblir oförändrade skulle det i genomsnitt vara möjligt att klarar finansieringen av kårhusen även efter obligatoriets avveckling. Det förutsätter att hela medlemsavgiften går till kårhus och samlingslokaler. Det är emellertid inte rimligt att räkna med att övriga hyresintäkter blir oförändrade efter obligatoriets avveckling. En väsentlig del av de hyresinkomster erläggs av andra studentföreningar som subventioneras av kårerna. Restaurangverksamheten kan, om den har för stor omfattning, bli beskattad som rörelse. Ofta är just tillgången till kårhus och samlingslokaler en förutsättning för en aktiv kårverksamhet och en god studiemiljö. Det är därför naturligt att studenterna prioriterat tillgången på bra lokaler och varit beredda avsätta andel sina inkomster för detta ändamål. Även att en stor av för universiteten och högskolorna är det önskvärt att studenterna har bra samlingslokaler som en del i en god studiesocial miljö. Tillgången till goda samlingslokaler för studenterna ligger således även i universitetens och högskolornas intresse och de borde därför, har det framhållits, bidra till finansieringen av lokalerna. De har knappast möjlighet att direkt subventionera samlingslokalerna annat än i mycket marginell omfattning. Bidragen måste utgå från att kåren eller nationen tillhandahåller universiteten eller högskolan tjänster av olika slag. Universiteten och högskolorna kan etablerar sig som hyresgäster i kårhusen vilket redan nu sker på flera håll. Det kan förbättra möjligheterna för studentkårerna att behålla kårhusen men minskar samtidigt det utrymme som studenterna kan disponera. Universitet eller högskolan kan också betala kårer och nationer för den service man ger studenterna

t.ex. som mottagare av nybörjare och utländska studenter eller för att SOU 1994: 47 man tillhandahåller, läsesalar, biblioteksservice m.m., men några större Kapitel 4 ekonomiska insatser kan det. inte bli fråga om. En annan möjlighet är a.tt privata intressenters bidrag till kårhusen ökar. Flera kårhus har byggts med ekonomiskt stöd från privata givare, företag och enskilda, och i en del fall har givarna avsatt medel till driften i särskilda fonder. Bidragen till dessa särskilda fonder kan komma att öka men det är tveksamt om givarna kommer att vilja överta eller mer mindre hela det ekonomiska ansvaret för kårhusen. Samarbetet har en gång inletts med studentkårerna under förutsättning att alla studenter var medlemmar och att de också var beredda att ta en väsentlig del av det ekonomiska ansvaret för fastigheterna. Om förutsättningarna nu ändras kan det inte uteslutas att motivet för företag och andra privata intressenter att stödja studenterna minskar. I Lund diskuteras andra möjligheter. Eftersom en avsevärd del av driftkostnaderna för den s.k. AF-borgen täcks av Lunds Studentkår med intäkterna från den obligatoriska avgiften inser att obligatoriets man avveckling äventyrar möjligheterna att bibehålla huset som studenthus. En grupp har tillsatts för att överväga olika möjligheter att behålla AFborgen som kårhus. Bl.a. diskuteras krav på medlemskap i AF för att tillgång till studentbostäder. De medlemsavgifter härigenom erhålman ler skulle, anser man, kunna täcka intåktsbortfallet från de obligatoriska avgifterna. Ett annat alternativ är att öka utnyttjandegraden, dvs. minska utrymmena för studenterna och öka den kommersiella användningen av huset. Bl.a. studentkårerna vid Linköpings universitet ställs inför liknande problem. Där finansieras också en väsentlig del driftskostav naderna för kårhuset genom den obligatoriska avgiften. Tillgången på samlingslokaler vid de mindre och medelstora högskolorna är i huvudsak beroende av kommunernas inställning till att stödja de frivilliga studentföreningar som kan komma att finnas efter obligatoriets avveckling. Även många kårer har betala för drift om att och ett visst underhåll av kårlokalerna finns det nästan alltid en kommunal subventionering i de kårhus som kommunerna tillhandahåller. Kommunernas villighet att stödja studentlivet i framtiden är sannolikt beroende på hur föreningslivet bland studenterna utvecklas efter obligatoriets avveckling. Kommer de frivilliga föreningarna att vara hyggligt representativa för studenterna och har de möjlighet att ta ansvar för kårhus och andra samlingslokaler som kommunerna tillhandahåller, finns det ingen anledning för kommunerna att minska sina insatser. Det är naturligtvis viktigt för kommunerna att det egna universitetet eller den egna högskolan utvecklas väl och att den har goda möjligheter att rekrytera studerande. En bra studiesocial miljö är ett viktigt rekryteringsargument. Men den motsatta utvecklingen är också möjlig. De frivilliga föreningarna får låg medlemsanslutning och ekonomi, dvs. dåliga en svag förutsättningar för att ansvara för kårlokaler m.m. I det läget kan det för kommunerna vara omöjligt att tillhandahålla kårlokaler för studenterna särskilt om det innebär att kommunerna måste ta på sig ett större eko-

nomiskt ansvar för drift och underhåll. Avgörande är här förmodligen SOU 1994: 47 kommunernas bedömning av föreningarnas ansvar och kompetens samt Kapitel 4 i vilken utsträckning kårhusen blir en tillgång för alla studenter på universiteten och högskolorna. En frivillig studentsammanslutning kan svårigheter att klara även starkt subventionerade driftskostnader med risk att underhåll m.m, eftersätts. Om kritik kan riktas mot skötseln av kårlokalerna kan det inte minst opinionsmässigt bli svårt för en kommun att fortsätta att subventionera studenternas samlingslokaler. Om inte externa medel tillförs kårhus och samlingslokaler måste kårerna och nationerna finna andra intäktskällor. Uthyrning, försäljning av tillgångar m.m. kan ge vissa bidrag. En annan möjlighet som diskuteras är att kräva medlemskap i föreningen eller nationen för att studenterna skall tillträde till samlingslokalerna, alternativt att erbjuda medlemmarna rabatter till olika evenemang. Krav på medlemskap kan emellertid vara en tveeggad åtgärd. Det kan lika gärna stöta bort studenterna som uppmuntra till medlemskap, särskilt om olika föreningar och nationer konkurrerar om studenterna. Flera kårer och nationer räknar med att kunna öka intäkterna från restaurang- och pubverksamheten. För nationerna i Uppsala är intäkter från restaurang- och pubverksamheten redan idag en förutsättning för finansieringen av nationshusen. Verksamheten omsätter närmare 50 miljoner kronor och svarar för ca 70 procent av nationernas totala omsättning. Vinsten kan uppskattas till mellan 8 och 10 miljoner kronor. Nationsföreträdare räknar med att restaurang- och pubverksamheten kommer att ökad betydelse för nationshusens finansiering efter obligatoriets avveckling. Om intäkterna minskar från restaurang och pubverksamheten, exempelvis genom ändrade Skatteregler, kommer flera nationer att svårt att behålla nationshusen. För nationerna i Lund år frågan om samlingslokalernas framtid mindre beroende av inkomster från restaurang- och pubverksamhet. Samlingslokalerna år här i första hand beroende av hur nationernas bostadstillgångar kommer att hanteras efter obligatoriets avveckling. För de flesta kårer är emellertid den obligatoriska avgiften av central betydelse för finansieringen av kårhus och samlingslokaler. Avgiften betalar idag ca 25 miljoner av driftskostnaderna och det är i första hand den del av intäkten som man måste hitta ersättning för om studenterna skall ha tillgång till kårhus och samlingslokaler i samma utsträckning efter obligatoriets avveckling som idag.

Premie- och stipendiefonder

Studentkårerna har under årens lopp blivit ansvariga för betydande belopp i premie- och stipendiefonder. Totalt uppgår de olika fonderna till minst 100 miljoner kronor. Fondemas syfte är att stödja studenternas studier i allmänhet, inom ett visst område, från en viss trakt etc. Genomgående krävs dock att stipendiaten ärvmedlem i viss kår eller en av

en viss nation. Man kan uppskatta de årliga utbetalningarna från fond- SOU 1994: 47 erna till minst 5 miljoner kronor. Kapitel 4 Givarens eller donatorns avsikt har varit att stödja studenter vid ett visst lärosäte, men genom obligatoriet har det funnits en representativ studentkår som det varit lämpligt att utnyttja som förvaltare av de fonderade medlen. Därmed har man också som givare varit införstådd med att stipendiet är öppet för alla studenter.

Övriga tillgångar

Kårerna äger helt eller delvis olika bolag som tillhandahåller ett serviceutbud riktat mot studenterna. Det är fråga om bokhandlar, restauranger, kaféer m.m. Det har inte varit möjligt att en heltäckande bild av denna verksamhet som i stor utsträckning har tillkommit för att tillhandahålla studenterna olika tjänster till låga priser. Den verksamhet som drivs direkt i studentkårernas egen regi har fördel av det gynnsamma skatteläget för studentsammanslutningarna men också av ideella arbetsinsatser av studenterna och kan därigenom hålla en konkurrenskraftig prisnivå. Andra versamheter drivs i bolagsform och har då inte sällan fördel av låga eller inga lokalkostnader och låga krav på lönsamhet. Generellt sett tycks dock sådana här verksamheter klara sig ekonomiskt utan direkta bidrag via de obligatoriska avgifterna. Det är emellertid osäkert i vilken utsträckning kårerna efter obligatoriets avveckling kommer att ha möjlighet att bedriva verksamheten vidare. Också denna fråga finns det anledning att uppmärksamma ytterligare då det är fråga om stora värden, många anställda och ofta viktiga funktioner för studenterna.

Upplösning av en kår eller nation

I avsnitt 3.2 konstateras att kårer och nationer är privaträttsliga subjekt både innan och efter obligatoriets avveckling. De tillgångar de äger idag är de också ägare till efter den l juli 1995. Hur föreningarna hanterar sina tillgångar bestämmer de själva. Det finns ingen legal möjlighet att exempelvis förhindra att en förening avyttrar sina tillgångar och förbrukar medlen så länge det sker inom ramen för föreningens stadgar och medlemmarnas godkännande. De flesta kårerna och nationerna har utförliga stadgar. I allmänhet saknas dock regler för organisationens upplösning och vad som i ett sådant läge skall ske med tillgångarna. Det finns till och med vissa föreningar och nationer vars stadgar anger att verksamheten inte kan upplösas. Flera av sammanlutningarna har skulder, bl.a. sina kårhus. Minskande inkomster kan leda till att föreningen inte klarar sina åtaganden. En konkurs i en förening innebär emellertid inte att de enskilda med-

lemmar eller styrelsen blir betalningsansvarig. Det blir endast aktuellt SOU 1994: 47 om konkursen föregåtts av oegentligheter. Styrelses ledamöter kan dock Kapitel 4 bli betalningsansvariga om man underlåtit att betala in eventuell preliminär skatt eller moms. Om en ideell förening försätts i konkurs anses föreningen upplöst om överskott saknas, då konkursen är avslutad. De föreningar som har upplösningsparagrafer har olika formuleringar av hur tillgångarna skall hanteras. Flertalet anger att tillgångarna skall komma studenterna till del på något sätt även i framtiden genom att exempelvis föras till en stiftelse. Andra anger att universitetet eller högskolan skall förvalta tillgångarna i avvaktan på att en ny kår bildats. Det finns även stadgar som anger att tillgångarna skall delas upp mellan medlemmarna vid en eventuell upplösning av kåren. I de fall upplösningsparagraf saknas kan föreningens högsta beslutande organ stämma, fullmäktige, representantskap etc. med absolut - majoritet besluta om föreningens likvidation. Eftersom det inte finns någon lag om ideella föreningar saknas föreskrifter om tvångslikvidation. Tillgångarna skall realiseras för att betala föreningens eventuella skulder. Återstoden kan medlemmarna besluta om att fördela sig emellan.

Slutsatser

Vår bedömning av hur studentsammanslutningarnas tillgångar skall kunna bli brett tillgängliga för studenterna efter obligatoriets avveckling utgår från vår tidigare slutsats att Studentkårer och nationer är att betrakta som privaträttsliga subjekt. De har samma ansvar för sina tillgångar och skulder som andra privaträttsliga föreningar och organisationer. Om bostäder, kårhus m.m. skall bli tillgängliga för alla studenter efter obligatoriets avveckling är således en fråga för den enskilda kåren eller nationen. Bilden är dock något mer komplicerad. Studentkårer och nationer företräder idag alla studenter och har att hantera sin verksamhet och sina tillgångar för alla studenters bästa. Det vore enligt vår uppfattning ett allvarligt avsteg från grundläggande demokratiska principer om de studentföreträdare som valts för att företräda samtliga studenters intressen istället arbetar för att säkerställa att den kår eller nation tillhör man skall ha så goda villkor som möjligt efter den l juli 1995. Man skulle då sätta studentsammanslutningens intresse över medlemmarnas intresse och det är tveksamt om ett sådant agerande ryms inom studentföreträdarnas mandat. Vi anser att studentsammanslutningarna tiden fram till obligatoriets avveckling bör inrikta sig på att försöka trygga att studenterna även i framtiden har bred tillgång till bostäder och samlingslokaler. Når det gäller studentbostäderna anser vi att det är nödvändigt att studera förutsättningarna för att minska studenternas för studentboansvar stadsstiftelserna. Studentbostâderna betingar ett avsevärt kapital och utgör en så viktig tillgång för studenterna och för universiteten och hög-

skolorna att det är ytterst angeläget att finna en lösning frågan om SOU 1994: 47 vem som skall ha det avgörande inflytandet över stiftelserna och som Kapitel 4 kan garantera långsiktighet och stabilitet i förvaltningen. Det mesta talar för att kårerna efter obligatoriets avveckling inte kommer att besitta den styrka och kompetens som uppgiften kräver. Vi anser det lika angeläget att ingående analysera och klarlägga nationernas möjligheter att efter obligatoriets avveckling fortsätta att äga och förvalta studentbostadsfastigheter som när det gäller kårerna. Det behöver inte betyda att ägandeformerna förändras. Det är emellertid angeläget att förutsättningarna för en effektiv förvaltning av studentbostadsbeståndet klarläggs och säkerställs. När det gäller kårhus och samlingslokaler är vår bedömning att det inte kommer att vara möjligt att behålla nuvarande kapacitet. Nedskärningar kommer att bli nödvändiga flera universitet och högskolor. Det kan till och med bli fråga om att avyttra kårhus och samlingslokaler. På andra håll kan sammanslagningar, gemensam förvaltning m.m. skapa förutsättningar för ett mer rationellt och effektivt utnyttjande av tillgångarna. Behovet av förändringar varierar mellan universiteten och högskolorna men man måste utgå från att de största neddragningarna kommer att aktualiseras där tillgångarna idag är störst. En effekt av obligatoriets avveckling blir att tillgången på lokaler för studenterna kommer att bli mera jämnt fördelad mellan de olika universiteten och högskolorna. Vi anser att det är viktigt att studenterna även i framtiden har tillgång till en god studiesocial miljö när det gäller sådant som bostäder, samlingslokaler m.m. Vi inser samtidigt att det inte är möjligt för studentsammanslutningarna själva att lösa alla de problem som avvecklingen medför. Det är därför nödvändigt att alla berörda intressen universitet och högskolor, studentsammanslutningarna, berörda kommuner samt de privata företag som idag ekonomiskt stödjer studenterna samverkar kring dessa frågor. Vi ser det som en fortsättning KAK:s uppdrag att initiera och stimulera en sådan samverkan och att komma med förslag lämpliga lösningar. Detta arbete bör ske innan obligatoriet avskaffats. Avvaktar man tills senare är risken stor att sammanslutningarnas ekonomi har försämrats så mycket att beslut måste fattas under stor brådska. Det kan försvåra en planerad och genomtänkt anpassning av verksamheten. En sådan anpassning bör kunna utgå från att studenterna prioriterar tillgången av kårhus och samlinglokaler. Det kommer ställa krav samverkan mellan sammanslutningarna och förmåga att samlas kring program som kan innebär rationaliseringar, sammanslagningar, avyttringar m.m. av verksamheter som under lång tid varit centrala för studentlivet vid universitetet eller högskolan. På många håll kan resultatet upplevas som smärtsamt men obligatoriets avveckling är en genomgripande förändring för studentlivet att det vid några universitetet och högskolor måste leda till stora förändringar och omställmingar för studentsammanslutningarna.

Det finns skäl att särskilt uppmärksamma utvecklingen för de stu- SOU 1994: 47 dentkårer som träffat långsiktiga hyreskontrakt med privata hyresvärdar. Kapitel 4 Kontrakten har tecknats under vissa bestämda förutsättningar beträffande kårernas inkomstförhållanden som nu förändrats till följd av riksdagens beslut. Utgångspunkten måste vara att kårerna försöker omförhandla kontrakten antingen för att lägre hyreskostnader eller för att helt lämna lokalen. Vi utgår från att studentkårerna själva kommer ta initiativet till att de regler för stipendietilldelning som förutsätter medlemskap i en viss kår eller nation ändras. Det finns dock skäl att följa utvecklingen. Om ändringar inte genomförs bör staten ta initiativ till att så sker. Det bör inte uppfattas som ett ingrepp i en privat förenings angelägenheter utan en åtgärd för att trygga de ursprungliga avsikterna bakom en donation eller gåva. Det kan inte uteslutas att vissa kårer och även nationer får svårt att fortsätta sin verksamhet. Vad som i ett sådant läge händer med föreningarnas tillgångar bestäms av innehållet i stadgarna. Som redovisats finns det här olika möjligheter. En del kårer och nationer har förutsatt ett sådant läge och föreskrivit i stadgarna hur tillgångarna skall hanteras för att även i fortsättningen utgöra nyttigheter för studenterna. Andra anger att tillgångarna skall skiftas mellan medlemmarna och andra har över huvud taget inga anvisningar vilket i realiteten torde innebära att de kan skiftas mellan de medlemmar som är kvar i föreningen. Det kan naturligtvis inte heller uteslutas att en sammanslutning bestämmer sig för att avyttra tillgångar för att förbruka medlen kortsiktigt. Vi har prövat om det i sådana fall där studentsammanslutningarnas tillgångar riskerar att förbrukas på ett sätt som strider mot studenternas långsiktiga intressen skulle vara möjligt att förhindra detta genom någon form av juridiskt ingripande. Vår slutsats är emellertid att föreningarnas ställning privaträttsliga subjekt inte gör ett sådant ingripande möjsom ligt.

Övergångsregler

5 SOU 1994: 47

Kapitel 5

Tvånget att tillhöra en studentförening upphör den 1 juli 1995. Det betyder att val enligt ny ordning bör genomföras senast under våren 1995 för att studenternas representanter skall kunna tillträda sina uppdrag inför höstterminen 1995. Valförberedelser m.m. måste påbörjas tidigt våren 1995 eller redan under hösten 1994. Planeringstiden blir kort. För att ge bättre tid till planering inför valen för både universitet och högskolor och studenterna bör särskilda övergångsregler övervägas. Sådana regler skulle kunna innebära att nuvarande Studentkårer får utse studenternas representanter vid universitet och högskolor även för läsåret 199596. Val enligt en ny förordning kan då äga våren 1996 rum och avse representationen i universitet och högskolor läsåret 199697. Studenterna bör ha rätt att delta i ett universitets eller högskolas en beslut om valmodell. Inför det första valet bör de nuvarande studentkårerna genom sina företrädare i universitets- och högskolestyrelserna kunna företräda studenterna i denna fråga. Valnämnden har en central funktion i valmodellema. I nämnden måste ingå företrädare för studenterna vid universitetet eller högskolan. Inför det första valet bör de nuvarande studentkårerna svara för att utse studentrepresentanterna i valnämnden. Denna och övriga övergångregler kan sägas ge kårerna ett försteg framför andra föreningar som avser att delta i valen. Det förefaller dock som om det är den mest praktiska lösningen att nyordningen genomförs i samverkan mellan universitet eller högskola och nuvarande studentkårer.

6 l4-O45l 117

SOU 1994: 47 Bilaga 1

Kommittédirektiv

Dir. 1993:106

Utredning ñr att genomföra riksdagens beslut om att avskaffa kårobligatoriet samt nationsobligatoriet

Dir. 1993:106

Beslut vid regeringssammanträde 1993-09-09.

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, anför.

Mitt förslag

Med anledning av riksdagens beslut 199293:UbU14, rskr 242 att tvånget för studerande vid landets statliga universitet och högskolor att tillhöra studentkår, nation respektive studentförening för fakultet, det s.k. kårobligatoriet, upphör från och med halvårsskiftet 1995 föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för att fastställa vilka praktiska åtgärder som behövs för att genomföra riksdagens beslut.

Bakgrund

Frågan om det obligatoriska medlemskapet i studentkår, nation och studentförening för fakultet har tidigare utretts vid flera tillfällen. Bakgrunden har varit en vitt spridd uppfattning att det utifrån grundläggande demokratiska principer är felaktigt med ett obligatoriskt medlemskap i sammanslutningar av detta slag. Genom beslut den 23 februari 1989 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningdepartementet att tillkalla en särskild utredning med uppdrag att utreda kårobligatoriet m.m. Med stöd av bemyndigandet utsågs professor Nils Stjernquist till särskild utredare. Utredningen, som antog namnet 1989 års obligatorieutredning överlämnade i november 1990 betänkandet SOU 1990:105 Studenten och tvångsanslutningen. Som direktiv för betänkandet gällde att utreda konsekvenserna av ett avskaffande av kårobligatoriet.

Universiteten, högskolorna och studentkårerna delgavs i december SOU 1994: 47 1992 ett beredningsmaterial framtaget inom Utbildningsdepartementet. Bilaga 1 Riksdagen beslutade under våren prop. 1992932169, bet. 199293 UbU:14, rskr. 363 att kårobligatoriet upphör från och med den 1 juli 1995. Beslutet fattades basis av material huvudsakligen från ovan nämnda utredningar.

Uppdraget

Utredaren skall ha som huvuduppgift att förbereda genomförandet av riksdagens beslut. Detta innebär att stimulera en utveckling där universitet, högskolor, studentorganisationer och enskilda studenter engagerar sig i genomförandeprocessen. Stöd och initiering till lokal genomförandeprocess är inte minst viktig i sammanhanget. Det förutsätter att utredaren kontinuerligt överlägger med företrädare för universitet, högskolor samt olika studentföreningar och organisationer. Vidare skall utredaren klarlägga vilka ytterligare beslut av regeringen och riksdagen som kan krävas för det praktiska genomförandet. Goda kontakter mellan universitetet eller högskolan och dess studenter och aktiv studentmedverkan i beslutsorgan olika nivåer inen om universitet och högskolor är av värde både för lärosätena och för studenterna. Det är viktigt att dessa förutsättningar säkras och att företrädarna har bredast möjliga förankring hos studenterna. Det är vidare av betydelse för studenterna att nå en hög tillgänglighet till såväl den studiesociala verksamheten som till samlingslokaler, bostäder m.m., sådant som Studentkårer och nationer i dag har ansvaret för. Mot denna bakgrund bör utredaren koncentrera arbetet på följande punkter. Redovisa förslag till hur val av studentföreträdare i olika beslutsorgan inom universitet och högskolor skall genomföras och organiseras. Det är viktigt att klara regler utarbetas vad gäller formerna för alternativ studentrepresentation vid universiteten och högskolorna. Studentinflytandet skall innefatta möjlighet till överklagande av beslut fattade av lärosätena. En framtida lösning måste garantera höga krav representativitet. Utredaren bör arbeta med utgångspunkt från olika alternativ och pröva i vilken utsträckning valförfarandet kan variera mellan universitet och högskolor. Det rör sig antingen om allmänna val anordnande av resp. universitet och högskola eller om att frivilliga studentsammanslutningar utser studentrepresentanter i olika organ. Utredaren skall klarlägga resursbehovet för att i de olika alternativen organisera valen av studentrepresentanter och tillförsäkra representanterna rimliga förutsättningar för att fullgöra uppdragen inom universitet och högskolor. Undersöka i vad mån åtgärder kan vidtas som bidrar till att de samlingslokaler och studentbostäder m.m. som i dag är tillgängliga för samtliga studenter skall kunna bli brett tillgängliga för studenterna även efter en avveckling av obligatoriet. Utredaren bör också klarlägga om de

förändringar som skett i huvudmannaskapet för studenthälsovården stäl- SOU 1994: 47 ler krav på ytterligare insatser från statsmakterna. Bilaga 1 Utredaren skall också samråda med den särskilda kommitté Fi 1988:03 som ser över den nuvarande beskattningen av stiftelser och föreningar. Utredaren skall löpande hålla regeringen underrättad om arbetets fortskridande. Arbetet skall vara avslutat före halvårsskiftet 1994. Förslag som innebår utgifter över statsbudgeten eller kräver ställningstagande av riksdagen skall redovisas i så god tid att beslut kan fattas under vårriksdagen 1994.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 med uppdrag att utreda formerna för att praktiskt avveckla kårobligatoriet. att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. i Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut . Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Utbildningsdepartementet

Sammanställning universitets,

SOU 1994: 47

av

Bilaga 2

högskolors och kårers

synpunkter på

KAK:s

Valpromemoria

För att stimulera till debatt och för att synpunkter för det fortsatta arbetet utarbetade KAK under hösten 1993 en promemoria med rubriken, Hur skall studenternas företrädare i högskolan utses efter obligatoriets avveckling här kallad valpromemorian. Denna tillställdes samtliga universitet, högskolor, Studentkårer, nationer samt SFS och erbjöd samtidigt den som så önskade att inkomma med synpunkter till KAK före den 15 december. Skriftliga kommentarer har inkommit från 11 studentkårer och 12 universitet eller högskolor. I 5 fall har universitet och högskolor lämnat in gemensamt yttrande med studentkår eller studentkårer vid universitetet eller högskolan. Sammanlagt har 28 yttranden inkommit. I valpromemorian redovisas tre alternativa modeller för att utse studentrepresentanter vid universitet och högskolor. Den första innebär allmänna studentval där studenterna antingen i direkta val utser sina representanter i universitetets eller högskolans olika organ eller i indirekta val utser ledamöter till en representativ församling, elektorsförsamling eller studentförsamling, som i sin tur har att utse studenternas företrädare i universitetet eller högskolan. I den andra modellen utser studenterna varje kursämneprogram ledamöter till en elektorsförsamling som utser studenternas företrädare i universitetet eller högskolan. I den tredje modellen överlämnas rätten att utse studentföretrâdarna i universitetet eller högskolan till en eller flera representativa föreningar av studenter. I valpromemorian behandlas vidare vissa allmänna krav som bör ställas på ett system för att utse studentrepresentanter, behovet av reglering, valtekniska frågor samt vissa övergångsregler. Samtliga yttranden kommenterar de olika modellerna för att utse studenternas företrädare i universitet och högskolor. I flera fall lämnas förord för den ena eller andra modellen. Dessutom föreligger synpunkter på andra delar av valpromemorian och det framförs även åsikter av övergripande natur på KAK:s arbete. På det hela taget har promemorian tagits emot väl. Såväl universitet och högskolor som Studentkårer uttrycker uppskattning över att detta sätt ha fått möjlighet till dialog med KAK. I det följande redovisas tämligen utförligt de inkomna Synpunkterna från kårer, universitet och högskolor.

Avvecklingen av obligatoriet

Sveriges Förenande Studentkårer, SFS, upprepar sin negativa inställning till att kårobligatoriet avvecklas och framhåller att en rättvisande helhetsbild av obligatoriets avveckling kräver att KAK analyserar vilka

konsekvenser för utbildningskvaliteten som avvecklingen medför. Kri- SOU 1994: 47 tik mot avvecklingen redovisas också från Uppsala Studentkår, Hög- Bilaga 2 skolan i Borås m.fl. SFS och Ekonomkåren vid Högskolan i Luleå påpekar att KAK inte uppmärksammat den rätt till inflytande som arbetsmiljölagstiftningen ger studenterna och den representation som studenterna har i CSN:s lokala studiemedelsnämnder. SFS understryker att studenternas rätt till inflytande i studenthälsovården måste tillförsäkras i en reglering. Lunds universitet understryker att ambitionen måste vara att kårobligatoriet avskaffas på ett sådant sätt att det inte blir fråga om försämringar i för de studerande väsentliga avseenden. Detta förutsätter, menar universitetet, att ansvaret för avvecklingen ligger lokalt.

Utbildningsbe vakning

Lunds Studentkår, SFS, Blekinge Studentkår och Högskolan i KarlskronaRonneby m.fl. anser att valpromemorians definition av utbildningsbevakning är för snäv. Utbildningsbevakning kan inte, menar man, begränsas till utbildningsfrågor utan dit hör också frågor som rör studiesociala förhållanden. SFS anser att förutom studenthälsovård måste i en vidare definition av begreppet inräknas motionsidrott, restaurangverksamhet, att stödja bostadslösa nybörjare m.m. Kår och högskoleledning vid KTH uttrycker i ett gemensamt yttrande att förutom rena utbildningsfrågor måste studentfackligt arbete omfatta studiesociala frågor som studiemedel, studiemiljö, studenthälsovård och studentbostäder och understryker att dessa frågor blir allt viktigare för universitet och högskolor i framtiden. Uppsala universitet påpekar att med avvecklingen av obligatoriet fortsätter den utveckling som påbörjats nämligen att ansvaret för de s.k. studentservicefunktioner som i svensk tradition studenterna själva byggt upp och svarat för övergår universitetet. Bland andra understryker också Högskolan i Borås den betydelse som studiesociala frågor har för högskolans utveckling. Lunds Studentkår framhåller att studenternas rätt till representation i andra organ än utbildningsorgan måste garanteras i förordning. Liknande synpunkter framförs från Studentkåren i Växjö som också vill ha besked om hur studenter i organ utanför högskolan skall utses.

Krav på valsystemet, rösträtt och valbarhet

I valpromemorian formuleras vissa krav på ett system för att utse studentföreträdare vid universitet och högskolor. Dessa tillstyrks i allmänhet, i flera fall med kommentarer. I ett gemensamt yttrande framhåller Göteborgs universitet och kårerna vid universitetet alla utom en kår står bakom yttrandet att endast vid universitetet registrerade studenter skall ha rösträtt och vara valbara. Uppsala universitet menar att valpromemorian underskattar svårigheten med att definiera vilka studenter

som har rösträtt och att upprätta röstlängd. Universitetet att enda SOU 1994: 47 anser möjligheten att upprätta en röstlängd är att åstadkomma exakt for- Bilaga 2 en mulering med hjälp av begrepp hämtade ur aktuella regelverk och föreslår som exempel på definition den registrerats närvarande som som för att aktuell termin delta i undervisning eller prov i grundutbildning eller forskarutbildning eller som beviljats studentpengsgrundande studieuppehåll för studier vid utländskt universitet eller beviljats stusom dieuppehåll för s.k. studentfackligt arbete. SFS, Studentkåren i GävleSandviken och Idrottshögskolan det anser oklart var rösträtt och valbarhet skall utnyttjas studenter är av som antagna till en högskola men har studierna förlagda till högen annan skola. Studentkåren i GävleSandviken exempliñerar med lantmäteristuderande som antagits till KTH men har två år utbildningen förlagd av till GävleSandviken och ställer frågan var dessa studenters inflytande i högskolan skall komma till uttryck. Högskolans i Borås att röstanser rätt och valbarhet bara skall tillkomma de studenter som läser längre utbildningar och menar att erfarenheterna visar att deltidsstuderande inte visar något påtagligt intresse för högskolans och utbildningens organisation. Umeå universitetet påpekar att studerande på ort måsannan te reella möjligheter att medverka i proceduren att utse studentföreträdare i universitetet. Lunds Studentkår framhåller att det är självklart att rösträtt skall vara oberoende av ålder, studietakt, bostadsort m.m. Uppsala universitet ifrågasätter rösträtt och valbarhet till fakultetsnämnder för de studenter vid andra högskolor som tillhör fakulteternas verksamhetsområden och menar att högskolornas fakultetsanknytning avser forskning och inte forskarutbildning där ingen antagning sker vid högskolor som inte har egen fakultet eller grundutbildning. Berörda Studentkårer har heller inte funnit skäl att utnyttja den rätt de har enligt högskolelagen, 2 kap. 5 och universitetet anser därför att representativitetskravet endast bör avse studenter vid det universitetet och att egna den berörda paragrafen i högskolelagen bör utformas i enlighet härmed. Flera tar upp frågan om doktorandernas ställning. Uppsala Studentkår m.fl. anser att doktorander i det här sammanhanget skall betraktas som studenter medan Centrala doktorandrådet vid Lunds universitet föreslår att i de inom universitetet i vilka studenterna har rätt till organ representation platserna delas upp mellan doktorander och studenter på grundutbildningsnivå och att val sker i varje kategori för sig. Uppsala universitet menar att innehavare doktorandtjänst deñnitionsmäsav sigt är både student och anställd. Göteborgs universitets ledning och kårer påpekar att i de fall både studerar och har anställning en person vid universitetet denne får välja i vilken kategori rösträtt och valbarhet skall utnyttjas. SFS efterlyser en diskussion doktorander med om var doktorandtjänst har rösträtt och efterfrågar definition på hur studieen aktiv en student måste vara för att betecknas student. som

Mandatperioder SOU 1994: 47 Bilaga 2 I ett gemensamt yttrande från kåren och Högskolan i KarlskronaRonneby sägs det självklarhet med val varje år med tanke den hövara en omsättningen studenter. Flertalet tycks dela den uppfattningen. ga av Lärarhögskolan i Stockholm emellertid, att vid högskolor där menar studenterna i allmänhet studerar minst tre år bör längre mandatperiodmöjliga eventuellt två eller kanske tre år. Lärarhögskolan anser er vara vidare att frågan mandatperiodens längd för studentrepresentanterna om bl.a. är en kostnadsfråga och bör avgöras lokalt.

Neutralitetskravet

SFS att neutralitetskravet, dvs. att ingen student eller förening av anser studenter får företräde framför andra studenter eller organisationer ges bör regleras i författning. SFS menar att exempelvis politiska partiers ungdoms- och studentavdelningar genom att de finansieras av partistöd har ett försprång vilket, enligt SFS, inte är konkurrensneutralt.

Valmodeller

Några andra valmodeller än de som redovisas i valpromemorian har införeslagits även flera synpunkter inkommit på modifieringar och te om lokala anpassningar. Det finns en viss skillnad i inställning mellan universitetens och högskolornas företrädare å sidan och studenterna å ena den andra det mest lämpliga sättet att utse studentrepresentanter. om Universitetens och högskolornas företrädare föredrar i allmänhet att en eller flera föreningar av studenter får i uppdrag att utse studentrepresentanterna medan en betydande majoritet av studenternas egna sammanslutningar förespråkar ett allmänt valförfarande. Av de 9 kårer som har synpunkter på hur studenternas företrädare vid universitet och högskolor skall utses förespråkar 7 ett valförfarande, vanligtvis en modell med indirekta val till elektorsförsamling. Uppsala studentkår fören ordar modell där förening utser studentföreträdarna, vilket också en en Ekonomkâren vid Högskolan i Luleå stödjer. Av de 10 högskoleledningkommenterar valmodellerna förespråkar 7 att en eller flera förar som eningar studenter får i uppdrag att utse studentföreträdarna. Umeå av universitet samt Högskolan i Karlstad anser att ett indirekt valsystem är att föredra medan Linköpings universitet förespråkar att studenterna olika kurser utser ledamöter till en elektorsförsamling. I de fem fall där kår och universitet eller högskola inkommit med gemensamma synpunkter är det endast vid KTH som man förordar att en förening utser samtliga studentföreträdare. Umeå universitet, Lunds Studentkår, Karlstads Studentkår och Högskolan i Karlstad, Farmaceutiska Studentkåren i Uppsala, Stockholms Universitets Studentkår, SFS m.fl. anser att studenternas representanter

skall väljas i val, i allmänhet indirekta val till en elektorsförsamling. SOU 1994: 47 Uppsala universitet menar att en modell med direktval bara kan före- Bilaga 2 komma på institutionsnivån, basnivån, där den redan idag tillämpas och fungerar väl, men vill av praktiska skäl klart och tydligt avråda från direktval av företrädare på högre nivåer. Flera kårer påpekar att direktval bara kan förekomma de minsta högskolorna. Exempelvis menar kåren vid Högskolan i Växjö att i direktvalsmodellen riskerar de valda representanterna att förlora kontakten med sina väljare och bli löst hängande. SFS ställer frågan hur problemet med fyllnadsval skall hanteras och hur eventuella bidrag för utbildningsbevakning skall fördelas. Liknande synpunkter framförs från Lunds Studentkår. Ingen kår, inget universitet och ingen högskola anser att direkta val representanter till av alla nivåer är lämpligt på det universitetet eller den högegna egna skolan. Indirekta val till en representativ församling studentinflytandet ger större kontinuitet och stabilitet än om representanterna utses i direkta val framhåller bl.a. Stockholms Universitets Studentkår. Flera föresom språkar ett valförfarande gör det med hänvisning till alternativet att att en förening får i uppdrag att utse studentföreträdare i universitetet eller högskolan skulle vara odemokratiskt. Synpunkter detta slag framförs av bl.a. av SFS och Umeå universitet. Uppsala universitet anser att den modell, där studentföreningar utser representanterna vid universitetet, står i bäst samklang med universitetets grundläggande inställning, som är att obligatoriet bör bibehållas. Enligt universitet är det emellertid osäkert om det går att åstadkomma en föreningsbildning som i rimlig mening kommer att kunna anses representativ för huvuddelen av universitetets studenter och menar att det för universitetet mest praktiska är ett valförfarande till elektorsen församling. Uppsala universitet vill diskutera den mest lämpliga modellen eller de lämpligaste modellerna med företrädare för studenterna. De konstaterar att universitetets ståndpunkt är att ett indirekt valförfarande är den bästa lösningen för organ över institutionsnivån studentopiom nionen avvisar att föreningar utser representanterna. Universitetet framhåller att modellen lämpligen förberedes under det nuvarande noga systemets sista verksamhetsår. Umeå universitet anser att elektorsförsamlingen blir ett statligt beslutsorgan vars ändamål och kompetens måste Lunds universitet anges. menar att en reglering av valförfarandet kan leda till att det skapas studentförsamlingar eller andra i praktiken fungerar dagorgan som som ens kårer och som är obligatoriska i den meningen att de antas företräda samtliga studerande. Lunds universitet att elektorsförsamlingen anser torde vara att betrakta som en del högskolan och omfattas häriav genom av olika offentligrättsliga regler, medan församlingarna själva i vissa fall kan antas vilja de självständiga rättssubjekt agera som om vore motsvarande dagens kårer. SFS framför liknande åsikter och ställer frågan om elektorsförsamlingen har arbetsgivaransvar, kan uttala åsikter i olika frågor, ta emot frivilliga bidrag m.m.

De flesta kommenterar den valmodell som utgår från kurslinje SOU 1994: 47 som etc. avvisar den inte praktiskt genomförbar. Visserligen säger flera Bilaga 2 som kårer och högskolor att det är den modell man nu tillämpar men att den pågående förändringen i utbildningens organisation gör den olämplig. Exempelvis framhåller Studentkåren i GävleSandviken att det skett omstrukturering av högskolan som gjort det omöjligt att fortsätta en med modellen. Linköpings universitetet kan tänka sig att tillämpa en variant på modellen där studenterna inom en basenhet till exempel ett program väljer företrädare i en valförsamling till exempel vid en fakultet. Valförsamlingen utser de elektorer som skall ingå i den representativa församlingen. Liknande synpunkter framförs av Uppsala universitet. Högskolan i Luleå, ldrottshögskolan, Stockholms universitet, Lunds universitet, Högskolan i Borås, Danshögskolan, Uppsala Studentkår, Högskolan i TrollhättanUddevalla samt ledning och kår vid KTH förordar en modell där en eller flera föreningar av studenter får i uppdrag att utse studenternas företrädare i olika universitets- eller högskole- Högskolan i Luleå att det är den modell som är något såorgan. anser när resurseffektiv och understryker att det nuvarande systemet fungerar väl. Stockholms universitet vill pröva en modell som bygger att olika ämnesföreningar motsv. utser studenternas representanter och påpekar att ämnesföreningarna vuxit sig starka under senare år. I stort sett samtliga svarande berör representativitetskravet varvid flertalet anser det för högt ställt. Stockholms universitet menar att frågan om representativitet är viktig att det inte år rimligt att ställa högre krav på men denna i en ny modell än vad som ställts hittills. Det krav KAK ställer anses orealistiskt. Att representativitetskravet är för högt framhåller också Idrottshögskolan som ser en risk för blockering av det arbete som engagerade studenter är beredda att lägga ner i högskolans planering mm. och föreslår att KAK ytterligare bearbetar frågan. Lunds universitet anser att en lämplig utgångspunkt för representativitetskravet, som skall mätas som andelen av studenterna som är medlemmar i föreningen eller föreningarna, år Valdeltagandet i dagens kårval, dvs. 15-20 procent och att i valet mellan olika valmodeller år det viktigare att den modell används som kan förväntas ge det största antalet studerande som aktivt i någon form står bakom de valda studerandeföreträdarna. Representativitet bör inte, fortsätter universitetet, uttryckas som ett absolut krav andel av de studerande som står bakom de frivilliga föreningarna, utan en jämförelse med vad som skulle kunna förväntas i någon av de alternativa modellerna. Uppsala universitet menar att invändningen att medlemskap i en förening inte får ge större inflytande än som tillkommer den som står utanför motsägs bl.a. av den rådande ordningen på arbetsmarknaden, där detta förhållande sedan länge är allmänt accepterat. Bl.a. Studentkåren i Växjö och Farmaceutiska Studentkåren att valpromemorians representativitetskrav är för lågt anser ställt. Många av de instanser som avvisar modellen med föreningar som utser studenternas företrädare vid universitet och högskolor åberopar re-

presentativitetskravet. Umeå universitet pekar också på svårigheterna att SOU 1994: 47 bedöma en förenings eller flera föreningars representativitet. Frågan Bilaga 2 ställs sin spets enligt universitetet om en valprocedur överklagas med motiveringen att föreningen eller föreningarna inte är representativa för studenterna. För att avgöra detta måste föreningarnas medlemsmatriklar eller medlemsregister kontrolleras men, framhåller universitetet, det är tveksamt om en myndighet har rätt att begära sådana uppgifter om ledamotskap i förening. Uppsala universitet anser att problemet går en att lösa genom en samkörning mellan universitetets register och studentkårernasnationernas medlemsregister. Det kräver dock, påpekar universitetet, Datainspektionens tillstånd och hemställer att KAK under sitt arbete samråder med Datainspektionen om förutsättningarna för sådana samkörningar. SFS framhåller att det inte ställs samma hårda krav politisk och religiös neutralitet som för dagens kårer. Ledning och kår vid KTH liksom Danshögskolan anser att högskolan bör kunna överlämna till en representativ förening att genomföra valen bland studenterna. KTH framhåller att valen skall genomföras enligt regler fastlagda av högskolan. Kravet föreningens representativitet bör inte ställas högre än 50 procent. Danshögskolan framhåller att representativitetskravet bör vara högt men samtidigt får det inte vara ett avgörande krav för Danshögskolans del. I ett gemensamt yttrande från flertalet kårer och ledningen vid Göteborgs universitet föreslås att val sker på varje institution och övriga 0rgan samma nivå. Till nämnder och organ fakultetsnivå utses studentföretrådama av en elektorsförsamling vars elektorer till 23 består av studenter valda vid institutionsvalen och l3 utses av studentkårerna. Universitetet ansvarar för att valen genomförs men kan uppdra en studentkår att administrera valen efter av universitetet fastställda regler och mot viss ersättning. Handelshögskolans i Göteborg Studentkår, som inkommit med eget yttrande, anser att studenter registrerade vid institutioner anslutna till Handelshögskolans fakultetsnämnd varje år väljer elektorer till en representativ församling som har att utse studentföretrådare på olika nivåer inom Handelshögskolan. Representanter till universitetsnivån bör också utses genom en elektorsförsamling där platserna fördelas mellan kårerna i förhållande till kårernas antal studerande vid Göteborgs universitet. Även icke kåranslutna studenter bör representeras i förhållande till denna grupps storlek.

Valförfarandet och kostnaderna

Flera kårer, universitet och högskolor har tagit upp valförfarandet och kostnaderna för att genomföra valen. Förslaget att universitetet eller högskolan är valförrättare och att genomförandet av valen överlåts till en särskild valnämnd bestående av företrädare för universitetet eller högskolan och studenterna stöds av Lunds Studentkår, Stockholms Universitets Studentkår och Farmaceutiska Studentkåren. Även Umeå Studentkår förordar att valen arrangeras av universitetet. Ingen kår avvisar

förslaget. Stockholms universitet, Danshögskolan m.fl. menar att för- SOU 1994: 47 eningen eller föreningarna själva skall kunna förrätta valen. KTH vill Bilaga 2 att valen skall kunna genomföras av en förening enligt de regler som högskolan lagt fast. Liknande synpunkter framför flertalet av studentkårerna samt ledningen vid Göteborgs universitet.

Utbildningsbevakning

Uppsala universitet anser att når det gäller studenternas utbildningsbevakning, som bl.a. utövas genom de representanter som de har rätt att utse i olika organ, måste studenterna själva utforma en för ändamålet lämplig organisation. Universitetets roll bör begränsas till två områden, som också bör förordningsregleras: kontroll av legitimitet och service. Kontroll av legitimitet innebär att säkerställa att de studenter som tar plats i beslutande organ har utsetts på ett sådant sätt att de direkt eller indirekt kan anses företräda studenterna inom respektive organs ansvarsområde. Service betyder här att universitetet ekonomiskt eller organisatoriskt ges ett åtagande att stödja studenterna när det gäller deras procedur för att utse sina företrädare och till dem vidareföra sådana resurser som statsmakterna anslagit för utbildningsbevakning. De framtida studentföreningarna måste stå fria från centrala regleringar och själv bestämma sin arbetsorganisation skriver Lunds Studentkår.

Poströstning

Möjligheten till poströstning behandlas endast av kårer. Bl.a. Stockholms Universitets Studentkår, Lunds Studentkår samt SFS understryker att poströstning är en förutsättning för att representativitetskravet och demokratikravet skall vara uppfyllt och erinrar om att poströstning är ett normalt inslag i de flesta kårval. Umeå universitet påpekar att en stor del av de studerande i grundutbildningen år bosatt annan ort än Umeå och det är önskvärt att även dessa har möjlighet att delta när det gäller att utse studentrepresentanter.

Valkretsindelning

Några kårer, universitet och högskolor tar upp frågan om valkretsindelning. Exempelvis framhåller Stockholms Universitets Studentkår att möjligheten till valkretsindelning bör finnas, men att det är lokal en fråga hur valkretsarna skall utformas. Linköpings universitet delar uppfattningen att valkretsindelningen bör kunna fastställas valnâmnd av en med representanter för universitetet och studenterna. Farmaceutiska Studentkåren understryker att en representant inom valkrets också en måste vara student inom valkretsen.

medlemskap i studentförening SOU 1994: 47 Rösträtt - Bilaga 2 Lunds Studentkår är tveksam till att rösträtten enbart knyts till att studenten är registrerad vid universitetet och vill också ha en koppling till medlemskap i någon studentföreningarna. Enligt studentkåren bör av rösträtt i valen studentrepresentanter vara förbunden med medlemav skap i någon dessa studentföreningar. För att ställa upp i valet bör av visst antal studenter stödja föreningens kandidatur. Umeå Studentkår ett förespråkar listval. Stockholms Universitets Studentkår menar däremot att systemet måste göra det möjligt för enskilda personer att ställa upp i valen. Högskolan i Borås att listval endast undantagsvis bör komanser ma i fråga.

Kostnader

Högskolan i TrollhättanUddevalla föreslår att KAK överväger hur datatekniken kan användas för att underlätta valförfarandet högskolorna. Flera kårer och högskolor behandlar frågan om kostnaderna för val och utbildningsbevakning. Kårerna understryker att staten måste svara för kostnaderna för valen och studenternas utbildningsbevakning. I stort sett samtliga kårer som behandlar frågan markerar klart den vikt man fäster vid att medlen för utbildningsbevakning inte skapar ett beroendeförhållande mellan universitetet eller högskolan och studenterna. Stockholms Universitets Studentkår anser att medel för utbildningsbevakning, valförrättande och administration av representanter bör tillföras elektorsförsamlingen och att riktmärket bör vara det belopp som studentkåren idag lägger ned på dessa uppgifter, dvs. mer än två miljoner kronor per år. Lunds Studentkår understryker att bidrag till studenterna måste direkt från staten till studentorganisationerna eller öronmärkta via universitetet eller högskolan. Liknande åsikter framförs från Farmaceutiska kåren. Att staten finansierar utbildningsbevakningen är, menar SFS, ett av kriterierna för att staten skall kunna ta bort kårobligatoriet. Uppsala Studentkår anser att medel måste garanteras för att inte studenternas inflytande skall bli en ren chimär och förutsätter att resurser motsvarande dagens nivå på verksamheten och utbildningsbevakningen tillförs studenterna. Centrala doktorandrådet i Lund pekar behovet av resurser för den särskilda service som doktoranderna kräver. Uppsala Studentkår pekar att de statliga medlen för utbildningsbevakning m.m. måste täcka kostnaderna för ett rikssamarbete mellan studenterna och ett centralt placerat kansli. Uppsala universitetet anser att KAK i det fortsatta arbete bör ta upp frågan om hur studentintressena skall kunna komma till tals på riksplanet. SFS framhåller att det finns en önskan bland landets Studentkårer att SFS verksamhet kan fortsätta efter obligatoriets avveckling. SFS sysslar enbart med studiebevakning och SFS menar att det är rimligt att SFS budget täcks med statliga medel. Under en övergångperiod, åren 199596 och 199697, bör bi-

draget utgå direkt till SFS för att därefter kanaliseras via medlemsför- SOU 1994: 47 eningarna. Bilaga 2 Stockholms Universitet anser att studenternas engagemang i utbildningsfrågor måste stödjas med vissa ekonomiska Sveriges resurser. lantbruksuniversitet, Lärarhögskolan i Stockholm och Högskolan i Luleå pekar på de extra kostnader ett valförfarande innebär. Högskolan i Luleå räknar med att studentval varje år kostar för högskolans del motsvarande en halvtidstjänst om året och säger sig inte kunna inse att detta ligger i linje med den pågående effektiviseringen av statsförvaltningen. Lantbruksuniversitetet efterfrågar en ekonomisk analys av de olika valmodellerna och önskar ytterligare utredande av resursbehovet för de olika modellerna.

Reglering av vaLsystem

De kårer som kommenterar frågan reglering valsystemen konstaom av terar i allmänhet ett behov av en central reglering med stor frihet men till lokal anpassning. Stockholms Universitets Studentkår understryker vikten av att detaljerna avgörs lokalt mellan studenter och högskolan. Behovet av en täckande reglering, lag och förordning, är stort, skriver Uppsala Studentkår, och fortsätter studenterna måste ha möjligheten att överklaga de beslut som rör studeranderepresentationens utformning. Högskolan i KarlskronaRonneby och Blekinge Studentkår anser det viktigt att förfarandet att utse representanter regleras i författning. Medicinska föreningen vid KI understryker att studentrepresentationens oberoende från högskolan måste garanteras. Stockholms universitet framhåller att största möjliga lokala frihet bör gälla även på detta område och att det regleras begränsas till ett som minimum. Linköpings universitet menar att de i författningen tillåtna valmodellerna inte får göras alltför snäva och det bör möjligt att vara variera modellen mellan olika delar av universitetet. Högskolan i Borås framhåller att en ny författningsreglering bör tillåta olika lösningar utifrån lokala förutsättningar och vidare att eventuella anser klaganden bara skall tas upp till behandling om ett visst antal studenter står bakom. Uppsala universitet framhåller möjligheten att kombinera olika valmodeller, lokal utformning m.m. och konstaterar att avvägningen mellan rättssåkerhetskravet och den flexibilitet som fordras för att tillgodose alla krav i en så mångskiftande värld som det svenska högskoleväsendet måste också ... göra utformningen av en blivande författningstext till en föga avundsvärd uppgift.

Övergångsregler

Studentkårerna i Lund och Uppsala, Farmaceutiska kåren och SFS tillstyrker förslaget om övergångsregler. Uppsala universitet tillstyrker att nuvarande Studentkårer för en första period får utse studentrepresen-

tanterna. Studentkåren och Högskolan i GävleSandviken däremot SOU 1994: 47 anser att avvecklingen bör genomföras utan övergångsregler. Bilaga 2

Förslag till regelverk för

SOU 1994: 47

att utse

Bilaga 3

studentrepresentanter vid universitet och högskolor

Vi föreslår i det följande huvuddragen i två olika regelverk för att utse studenternas företrädare i universitet och högskolor. Det ena avser en reglering av ett valförfarande och det andra en reglering av villkoren för att överlämna rätten att utse studenternas företrädare i universitetet eller högskolan till en representativ förening föreningar. Regleringen bör inte sträcka sig längre än att den ger universiteten och högskolorna utrymme att genom egna föreskrifter anpassa valförfarandet efter de olika lokala förutsättningar som föreligger. Regelverken beskrivs var för sig.

Valförfarande direkta eller indirekta val -

Utgångspunkten är att riksdagen i lag bemyndigar regeringen att föreskriva hur studenternas företrädare i universitet och högskolor skall utses. Regeringen har beslutat att studenternas företrädare skall utses genom val bland samtliga studenter på ett universitet eller en högskola. Studenterna kan antingen utse sina företrädare i ett direkt val eller välja ombud till en studentförsamling som utser samtliga studentföreträdrare.

Förslag till författning om hur studentrepresentanter i universitet och högskolor utses genom allmänna, direkta eller indirekta val

1 § Denna förordning avser universitet och högskolor för vilka staten är huvudman.

En förteckning över universitet och högskolor med statligt huvudmannaskap finns i högskoleförordningen 1993:100, bilaga Den omfattar såväl universitet och högskolor under Utbildningsdepartementets ansvarsområde som Sveriges lantbruksuniversitet, som ligger inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde. Förordningen avses gälla från och med den 1 juli 1995. Då är Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping stiftelseägda och kommer därför inte att omfattas förordav ningen.

2§ Med högskolor avses i fortsättningen både universitet och högskolor.

3 § SOU 1994: 47 Styrelsen för en högskola beslutar om val bland högskolans studenter för Bilaga 3 att utse studentföreträdarna i de organ i högskolan i vilka studenterna har rätt till representation. Val skall hållas en gång varje år och avse den mandatperiod som omfattar följande två terminer.

I författningen slås fast att det är högskolans styrelse beslutar som om val av studentföreträdare i de organ i högskolan i vilka studenterna har rätt till representation. Det är högskolans styrelse som har ansvaret för att studenternas företrädare utses. Högskolan kan sägas vara valförrättare. Om styrelsen så beslutar kan valen även omfatta studentföreträdare i av högskolan särskilt inrättade organ. Val skall hållas en gång om året och förläggas till slutet termin. av en Högskolan bestämmer om valen skall ske på höst- eller vårterminen. Studentrepresentanternas mandatperiod är ett år och skall alltså omfatta de två terminer som följer direkt efter valterminen.

4 § Högskolans styrelse beslutar om studentrepresentanterna i högskolan skall utses i allmänna direkta val eller av en studentförsamling. Beslutar högskolan att en studentförsamling skall utse studentrepresentanterna skall en sådan inrättas i högskolan och styrelsen beslutar val om av ombud till församlingen bland studenterna i högskolan.

Val av studentrepresentanter skall kunna ske på två olika sätt. För högskolor som har att utse ett mindre antal studentföreträdare bör dessa kunna väljas i allmänna val bland studenterna högskolan. Vid högskolor med ett stort antal studentrepresentanter kan det lämpligt vara att valen sker i två steg. I ett första steg väljer i studenterna högskolan i ett allmänt val ombud till en studentförsamling. Studentförsamlingen utser samtliga studentföreträdare i högskolan. Högskolans styrelse beslutar om studentföreträdarna skall utses i allmänna val eller stuav en dentförsamling. Det ligger i sakens natur att den åsikt företräds som av studentrepresentanterna i styrelsen tillmäts särskild vikt.

5 § Högskolans styrelse skall tillsätta en valnämnd för att planera, organisera och genomföra valen. Högskolans styrelse beslutar om nämndens uppgifter och kan på nämnden överföra ansvaret för de uppgifter som enligt denna författning styrelsen har ansvaret för och som avser genomförandet av valen. Nämnden skall förutom ordföranden bestå av minst fyra ledamöter varav hälften utses på förslag av studenternas företrädare i styrelsen. Sammansättningen gäller även i de fall styrelsen beslutar om att inrätta flera valnämnder.

Högskolans styrelse ansvarar för att valnämnden har tillräckliga admi- SOU 1994: 47 nistrativa och personella resurser för sitt arbete. Bilaga 3

Högskolans styrelse skall tillsätta en valnämnd. Styrelsen beslutar om nämndens uppgifter vad avser genomförandet av valen. Förutom ordföranden skall nämnden ha minst fyra ledamöter varav hälften alltid utses på förslag av studentföreträdarna i styrelsen. Studentrepresentanterna i Valnämnden skulle också kunna utses i direktval eller av studentförsamlingen. Tiden mellan val och när nästa valnåmnd skall börja arbeta är över ett halvt år. Det ñnns en risk att de studenter som valts inte står till förfogande ett halvt år senare. Valnämnden skall huvudsakligen syssla med praktiska frågor vilket också gör det mindre motiverat att utse ledamöterna i val. Om högskolestyrelsen inrättat en studentförsamling skulle den kunna sammankallas vid ett senare tillfälle för att utse ledamöterna i Valnämnden. Det förefaller vara en onödig omväg.

6 § Styrelsenvalnämnden meddelar när valet skall äga rum, under vilka tider röstlängden är framlagd, när kandidatnomineringen skall vara avslutad, när valsedlar kommer att sändas ut och sista dagen för att klaga på röstlängd, kandidatnominering och valsedlar. Informationen skall anslås på anslagstavlor och spridas på annat ümpligt sätt. Styrelsensvalnämndens beslut angående röstlängd, kandidatnominering och valsedlar kan inte överklagas. Avgöranden i dessa frågor mäste träffas minst en månad 30 dagar innan valet skall avhållas.

Valet föregås av ett antal viktiga tidpunkter. De exakta tidpunkterna för att framlägga röstlängder, perioden för kandidatnominering, fastställande av valsedlar m.m. bör bestämmas lokalt. Den som är missnöjd med röstlängden eller med att de felaktigt anmälts som kandidater vänder sig till Valnämnden för rättelse. Sista dagen för att klaga bör anges. Därefter beslutar nämnden. Dess beslut kan inte överklagas. I förordningen bör endast slås fast att röstlängd och valsedlar med kandidatuppställningar skall föreligga senast en månad eller 30 dagar före det valet skall avhållas. Det är viktigt att högskolan avsätter resurser för olika slag av information om valet, exempelvis genom studenternas egna tidningar.

7 § Har högskolan beslutat att inrätta studentförsamling kan styrelsen eller valnâmnden besluta om valkretsindelning. Antalet ombud som valet gäller i varje valkrets skall stâ i direkt relation till antalet röstberättigade i valkretsen. v v

8 § SOU 1994: 47 Valet genomförs som val mellan listor. Bilaga 3 Varje lista skall ha en av Valnämnden godkänd beteckning. Beteckningen, som kan avse en sammanslutning, förening eller grupp av väljare, registreras och godkänns av valnämnden. För att godkännas skall beteckningen inte vara registrerad av en annan förening eller grupp av studenter, inte skapa missförstånd eller kunna förväxlas. För att en beteckning skall registreras av valnämnden och deltaga i valet skall den skriftligt biträdas av minst 1 procent eller minst 50 av de i valet röstberättigade till den nivå valet avser eller av de röstberättigade i en valkrets. En röstberättigad kan bara biträda en beteckning eller lista i valet till en viss nivå eller i en viss valkrets. Beslut om vilka listor som får deltaga eller inte får deltaga i valet skall offentliggöras av valnärnnden senast en månad före valet. Beslutet kan inte överklagas.

Valen skall i likhet med de allmänna valen genomföras som Val mellan listor. Varje lista måste ha en beteckning. Det skall dock inte krävas att det bakom listan står en etablerad förening, utan vilken beteckning som helst kan registeras under förutsättning att den inte förorsakar missförstånd eller kan förväxlas. Endast de listor inlämnats för regisom strering och godkänts av Valnämnden får deltaga i Valet. Det betyder också att all nominering av kandidater till Valet upphör efter nämndens beslut om vilka listor som får deltaga. Samtliga beteckningar som ställer upp i valet har rätt att valsedlar upptryckta och utsända till samtliga röstberättigade. Det är därför rimligt att försäkra sig om att avsikten med Valdeltagandet är seriöst vilket motiverar att varje lista som ställer upp kan redovisa ett visst stöd bland de röstberättigade. Är det fråga om direktval och listan avser val till exempelvis en institutionsstyrelse eller fakultetsnämnd avser kravet på lägsta antal röstberättigade studenterna inom institutionen eller fakultetsnämndens område. Är det fråga om studentförsamling och valkretsindelning tillämpas gäller kravet Valkretsen. Efter att Valnämnden beslutat om vilka listor som får delta eller inte får delta i valet skall beslutet inte att överklaga. Det är viktigt att nämndens offentliggörande av vilka listor som får delta i Valet klart anges och att det därefter löper en viss tid för att klaga nämndens beslut innan listorna definitivt fastställs. Valnämndens beslut i detta avseende skall inte kunna överklagas.

9 § Varje lista som avser att deltaga i valen skall i rangordning uppställa minst det dubbla antalet kandidater som valet gäller. Listan skall biträdas av en förklaring där varje kandidat pä listan skriftligt godkänt att dennes namn är uppsatt på listan. Ingen får kandidera på mer än en lista till den nivå eller i den valkrets som valet gäller. invändningar mot kandidatnomineringen riktas till valnämnden. Valnämndens beslut kan inte överklagas.

En lista kan rikta sig till olika nivåer inom högskolan eller, om det är SOU 1994: 47

fråga val till en studentförsamling, till olika Valkretsar se § 19. Ett Bilaga 3

om kandidatnamn kan bara förekomma på en lista i val till en viss nivå. Det innebär att bara kan kandidera på en lista på institutionsen person nivån, fakultetsnivån eller styrelsenivån. Däremot kan samma person kandidera på listor som riktar sig till olika nivåer. Detsamma gäller val till studentförsamlingen. En person kan bara kandidera som ombud till församlingen i en valkrets. Kandidaterna skall ställas upp i rangordning och varje lista skall ha det dubbla antalet kandidater som valet gäller, för att listan själv skall klara att fylla med suppleanter. Det år viktigt att de kandidater som förs upp på olika listor har godkänt att de anmälts. Efter att Valnämnden slagit fast vilka listor som skall deltaga i valen upphör all kandidatnominering. Det betyder att valsedlar som inte godkänts av Valnämnden är ogiltiga.

10 § Högskolan har ansvaret för att röstlängd upprättas. Samtliga röstberättigade i studentvalet skall vara upptagna i röstlängden. Röstberättigade är: Alla studenter som är antagna till utbildning vid högskolan och bedriver utbildning. Det skall framgå av studieregistret SFS 1993:1153 vilka studenter som är antagna och bedriver utbildning vid högskolan. Student efter tillstånd högskolans styrelse gör tillfälligt uppehåll som av i studierna för att arbeta studentförening eller nation Student som efter tillstånd av högskolan gör tillfälligt uppehåll för studier utomlands Student som är antagen till och bedriver forskarutbildning Assistenter, amanuenser och kliniska assistenter. Student som parallellt med studierna innehar tjänst som lärare vid högskolan och som har rösträtt både som lärare och student väljer själv var rösträtten skall användas. Samtliga röstberättigade är också valbara i studentvalen. Rösträtten kan bara utnyttjas i val vid den högskola där studenten är antagen och bedriver sina studier, dvs. i den högskola i vars studieregister studenten är upptagen. Rösträtten kan bara utnyttjas till de organ eller i

den valkrets inom högskolan inom vilka den röstberättigade bedriver sin

utbildning.

Doktorander med doktorandtjänst röstar som student. Den student som innehar exempelvis timarvoderad lärartjänst och som enligt högskolans egna föreskrifter kan rösta som lärare bestämmer själv var rösträtten skall användas. Om studenten inte fattar beslut var rösträtten skall utnyttjas beslutar Valnämnden. Ett sådant beslut går inte att överklaga. Det förhållandet att rösträtten bara kan utnyttjas vid den högskola där man är inskriven och bedriver sina studier innebär att studenter vid högskolor utan egen fakultetsorganisation och som ingår i en fakultetsorganisation vid ett universitet eller annan högskola inte har rösträtten till fakultetsnämnden vid detta universitet eller denna högskola. Rösträt-

ten kan bara utnyttjas inom område i vilket studenten bedriver sin ut- SOU 1994: 47 bildning. Det betyder att i ett direktval har alla studenter rösträtt när det Bilaga 3 gäller representanter i högskolans styrelse, disciplinnämnd det m.m. om bara finns ett sådant organ för hela högskolan, medan rösträtt till fakultetsnämnd eller en institutionsstyrelse endast tillkommer de studenter som har sin utbildning inom fakultetsområdet respektive institutionen. Är det fråga val ombud till om av en studentförsamling och högskolan

är indelad i Valkretsar se § 19 har man rösträtt inom den valkrets

som valnämndenhögskolan beslutar.

11 § Röstlängder: skall finnas tillgänglig för kontroll av studenterna under en period av minst två veckor. Röstlängden skall och adress för uppta namn varje röstberättigad i studentvalen samt ange i vilka val eller i vilken val-

krets rösträtten gäller. Ändringar i röstlängden beslutas

av valnämnden. En vecka efter att röstlängden dragits in beslutar valnämnden röstlängden. om Endast de som då är upptagna i röstlängden har rösträtt vid de kommande valen. Valnämndens beslut kan inte överklagas.

Röstlängden är ett centralt dokument i valen. Om direktval tillämpas och valet gäller organ på olika nivåer inom högskolan skall det i anges röstlängden till vilken institution, fakultetsnämnd etc. rösträtten får användas. Det är viktigt att röstlängden snabbt kan fastställas. Försenas röstlängden försenas valet. Därför kan det inte röstlängden accepteras att kan göras till föremål för överklaganden.

12 § Röstningen i valen är hemlig och skriftlig. Valen skall genomföras med poströstning. Valnämnden svarar för att det finns valsedlar och valkuvert. Senast två kalenderveckor innan sista dagen för poströstningen skall samtliga röstberättigade ha erhållit valsedlar, valkuvert och anvisningar om tider och förfarandet vid röstningen.

Valen genomförs med poströstning. Röstning i vallokal behöver inte förekomma. Ambitionen att nå sä högt valdeltagande möjligt som talar för poströstning. Om röstning tillåts både på posten och i vallokal medför det ökad administration och komplicerar rösträkningen. Endast valsedlar som Valnämnden godkänt kan användas i valet. Andra valsedlar förklaras ogiltiga.

13 § Varje valsedel skall innehålla valnämnden godkänd beteckning, en av en i rangordning uppställd kandidallista samt uppgift vilket i högom organ skolan valsedeln avser. Dessutom skall på valsedeln framgå den röstanatt

de har möjlighet att lämna sin röst antingen på valsedeln i sin helhet eller SOU 1994: 47 som personröst på en viss kandidat. Bilaga 3

Valen skall genomföras som listval med möjlighet till frivilligt personval. Invid varje kandidat valsedeln skall finnas ett utrymme att göra en markering för den kandidat som den röstande vill stödja. Om en kandidat på listan inte är markerad tillfaller rösten listan.

14 § Om det till ett organ inom högskolan uppställts en lista och det inte finns några konkurrerande listor behöver val inte genomföras. Kandidaterna är då invalda i den ordning de är upptagna på listan.

Om det exempelvis till en institutionsstyrelse bara finns en lista anmäld ñnns det ingen anledning att genomföra valen. Eftersom kandidaterna listan är rangordnade besätter de mandaten i den ordning de är uppsatta listan. Detsamma gäller vid val till studentförsamling. Är en det bara en lista i en valkrets behöver val inte genomföras. Kandidaterna kommer in i den ordning de är uppsatta på listan.

15 § Valnämnden beslutar om en valsedel är giltig. En valsedel är ogiltig: om den inte är godkänd av Valnämnden om den är försedd med kännetecken som uppenbarligen satts dit med avsikt. Om det är oklart vilken kandidat som den röstberättigade stödjer, exempelvis genom markering av två namn, tillfaller rösten listan. Har röst avgivits på både lista och person skall rösten betraktas som personröst. Valnämnden skall spara samtliga valsedlar, giltiga och ogiltiga, till dess att tiden för valets överklagande löpt ut.

Endast de valsedlar med kandidatuppställning som godkänts av valnämnd kan förekomma i valen. Alla andra valsedlar är ogiltiga.

16 § Valen genomförs som proportionella val mellan listor. Vid direktval till högskolans olika organ fördelas mandaten mellan olika listor proportionellt på grundval av valresultatet. Listans valresultat är de röstsumman av er som tilldelats listan eller en person på listan. Det röstetal som tillfallit listan delas med 4 osv. tills varje listas röstetal är delat så många gånger som det antal mandat som kan tänkas tillfalla listan. Mandaten tilldelas, ett efter ett annat, den lista som efter varje delning uppvisar det högsta kvartalet eller jâmförelsetalet. Vid lika jämförelsetal avgör lotten.

Mandatfördelningen sker mellan listor enligt den s.k. heltalsmetoden. SOU 1994: 47 Vid direktval sker fördelningen av platserna i ett visst organ mellan list- Bilaga 3 or som deltagit i valet till detta organ. När valen gäller ombud till en studentförsamling och högskolan är indelad i Valkretsar sker mandatfördelningen i varje valkrets. Utjâmningsmandat förekommer inte.

17 § Fördelning av mandaten mellan kandidaterna på en lista bestäms av listans rangordning av kandidaterna. Den som står först på listan tilldelas det första mandatet, nummer två det andra mandatet osv. tills de mandat som tillfallit listan år fördelade. Kandidater som tilldelats mandat går in som suppleanter i den ordning de år upptagna på listan. En kandidat vars personliga röstetal motsvarar minst fem 5 procent av listans röstetal, summa liströster och personröster, erhåller ett personligt röstetal. Samtliga kandidater med personligt röstetal skall först tilldelas mandat, ett efter ett annat, i förhållande till det personliga röstetalets storlek. Den med högst personligt röstetal tar det första mandatet, den med näst störst det andra osv. Vid lika röstetal avgör lotten. Återstår mandat fördela efter det samtliga kandidater med att att personligt röstetal erhållit mandat fördelas återstoden av mandaten efter den ordning kandidaterna är upptagna på listan.

Principen innebär att alla kandidater en lista som har fått minst fem procent av listans totala röstetal erhåller ett personligt röstetal. Samtliga kandidater med personligt röstetal bildar en egen första rangordning vid mandatfördelningen. Endast om listan har tilldelats fler mandat än antalet kandidater på listan som erhållit personliga röstetal övergår mandatfördelningen till listans rangordning. Principen är densamma vid fördelning av suppleantplatser.

18 § Valnämnden ansvarar för att valets sammanråkning och publicering av valresultatet. Samtliga kandidater som erhållit en plats i ett högskoleorgan eller i studentförsamlingen skall ges besked om detta. Alla handlingar som berör valet, valsedlar, protokoll m.m. skall Valnämnden förvara till dess tidsfristen för att överklaga valet har gått ut.

19 § Beslutar högskolans styrelse om val till studentförsamling skall styrelsen besluta om församlingens storlek. Antalet ombud skall anpassas efter antalet röstberättigade vid högskolan, men skall aldrig överstiga ett hundra.

Studentförsamlingens maximala storlek bör något överstiga antalet ombud i de största studentkårernas fullmäktige eftersom endast en studentförsamling skall inrättas per högskola.

20 § SOU 1994: 47 Omedelbart efter att valresultatet är offentliggjort kallas de nyvalda om- Bilaga 3 buden till ett första möte i studentförsamlingen av högskolans styrelse. Vid detta möte utser studentförsamlingen inom sig en ordföranden och tillsätter en eller flera valberedningar. Beslut tas om nästa möte för val av studentföreträdare i högskolan. Rösträtt i studentförsamlingen tillkommer samtliga valda ombud eller, vid förfall för ordinarie ombud, ersättare. Beslut sker genom omröstning. Vid lika röstetal avgör lotten. Val förrättas om sä begärs med slutna valsedlar.

21 § Studentförsamlingen fär besluta att val av studentföreträdare i visst eller vissa organ skall förrättas av viss grupp av ombud.

22 § Studentförsamling beslutar om tid för sammanträde och arbetsordning. Församlingen kan också sammanträda pä initiativ av högskolans styreLse. Över församlingens möten skall föras protokoll som anger de studentrepresentanter församlingen utsett, övriga beslut samt närvarande ombud. Församlingens sammanträden är offentliga. Församlingens beslut kan inte överklagas. Högskolans styrelse skall lämna församlingen det biträde den behöver..

23 § Beslut av högskolans styrelse i frågor rörande studentvalen kan överklagas

hos Överklagandenämnden för högskolan. Överklagandet skall ha inkom-

mit till nämnden inom tvä veckor efter att valresultatet offentliggjorts av valnämnden vid högskolan eller av högskolans styrelse och vara gjort av minst I procent eller av minst 50 personer av de röstberättigade i studentvalen vid högskolan. Beslut av nämnden fâr inte överklagas.

Föreningsmodellen

Utgångspunkten är att i 2 § ovan anges att högskolan beslutar stuom dentrepresentanterna skall utses i allmänna direkta val, av en studentförsamling eller av en förening av studenter.

Förslag till författning hur studentrepresenitanter utses i högskolan

om, ñreningsmodellen

1 § . . Högskolans styrelse kan efter ansökan från en förening av studenter vid högskolan besluta att föreningen skall utse studenternas företrädare i högskolans samtliga beslutsorgan med studentrepresentation.

Vad som i denna författning sägs om förening gäller också för samverk- SOU 1994: 47 ande föreningar. Bilaga 3

2 § Till en ansökan som avses i 1 § skall föreningen foga sina stadgar och de övriga handlingar som sammanslutningen åberopar i ärendet.

3 § För beslut enligt 1 § skall styrelsen pröva att föreningens stadgar uppfyller grundläggande demokratiska krav, att föreningen kan anses representativ för samtliga studenter vid högskolan samt att den har utbildningsbevakning som ett av sina ändamål. Kravet på representativitet kan inte anses uppfyllt om föreningen inte har som medlemmar minst 70 procent av de studenter vid högskolan som skulha varit röstberättigade om val hade genomförts.

Kravet på demokratisk uppbyggnad får bestämmas utifrån föreningens stadgar och föreningens allmänna uppträdande inom högskolan. Är det tveksamt om föreningen uppfyller de krav som normalt ställs på demokratisk uppbyggnad, arbetsmetoder m.m. inom folkrörelseföreningar bör ansökan inte tillstyrkas. Ãr föreningen inte nöjd med beslutet får frågan prövas i högre instans. Representativitetskravet är absolut. Föreningens ansökan skall därför innehålla uppgifter som klargör om kravet är uppfyllt eller inte. I tveksamma fall bör en samkörning företas mellan högskolans studieregister och föreningens medlemsregister. l det fall flera föreningar i samverkan ansöker om att utse studentföreträdarna i högskolan skall det av ansökan klart framgå att medlemmarna bara år räknade en gång, dvs. de medlemstal som åberopas skall vara nettoräknade.

4 § Beslut enligt 1 § får lämnas för tid av högst tre år.

Det är rimligt att om en förening får utse samtliga representanter i högskolans beslutsorgan att den rätten inte bara omfattar ett år. Den prövning som sker av föreningen är ganska omfattande. Endast om det är uppenbart att föreningen inte längre uppfyller de krav som ställts från styrelsen bör en ändring komma tillstånd tidigare.

9 E 144

age

ox vi 9

0 ä

Statens offentliga 1994 utredningar

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelningför denstatliga Vår andes . . stämma- ochandras.

statistiken.Fi. Kulturpolitik ochinternationalisering. Ku.

Kommunerna.Landstingenoch Europa Miljö ochfysiskplanering.fvl. . . + Bilagedel.C. 3 Sexualupplysning ochreproduktivhälsaunder . Mäns föreställningar om kvinnor ochChefskap. S. 1900-talet i Sverige.UD. . Vapenlagenoch EG. Ju. Kvinnor, bamocharbetei Sverige18504993.UD. . . Kriminalvård ochpsykiatri. Ju. . Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritet . . Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiskaäldreáret1993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktigstrålskyddstorskning. M.

EU, EESoch miljön. M. 4 Ledighetslagstiftningen översyn. A. . - en Historisktvägval Följdemaför Sverigei utrikes- - 42 Statenochtrossamfunden. C. . . ochsäkerhetspolitiskthänseende av att bli. Uppskattadsysselsättning om skattemasbetydelse . respektiveinte bli medlemi Europeiskaunionen. UD. for denprivatatjänstesektom.Fi.

Förnyelseochkontinuitet- om konstochkultur 44. Folkbokföringsuppgiftema i samhället.Fi. . i framtiden.Ku. 45. Grundenför livslångtlärande.U.

Anslutningtill EU -Förslag till övergripande 46. Sambandet mellanSamhällsekonomi. transfereringar . lagstiftning.UD. ochsocialbidrag.

Omkriget kommit...Förberedelser for mottagande 47. Avveckling av denobligatoriskaanslutningen . av militärt bistånd1949-1969 Bilagedel.SB. - till Studentkårer ochnationer.U.

Suveränitetochdemokrati . + bilagedelmed expertuppsatser. UD.

.JlK-metoden. m.m. Fi.

Konsumentpolitiki enny tid. C. . På väg. K. . Skoterkömingpâjordbruks-ochskogsmark. . Kartläggningochátgärdsforslag..l.

Års- ochkoncemredovisningenligtEG-direktiv. . Del och I lI. Ju.

Kvalitet i kommunalverksamhet nationell . uppföljningochutvärdering.C.

19. Rena roller i biståndet styrningocharbetsfördelning i en effektiv biståndsförvalming.UD.

20. Reformeratpensionssystem.

2l. Reformeratpensionssystem. BilagaA.

Kostnader och individeffekter.

Reformeratpensionssystem. BilagaB. . Kvinnors ATP och avtalspensioner.

Förvaltabostäder.Ju. . Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden. . - Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge. - . Att förebygga alkoholproblem. . Vård av alkoholmissbmkare. . Kvinnor ochalkohol. . Barn Föräldrar Alkohol. . - - Vallagen.Ju. . Vissamervärdeskattefrâgor lll- Kultur m.m. Fi. . MycketUnderSammaTak. C. . Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. . Ku.

Tekniskt utrymme for ytterligareTV-sändningar.Ku. .

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande av Pâ väg. [15] militärt bistånd1949-1969+ Bilagedel. Finansdepartementet Justitiedepartementet Ändradansvarsfördelning for denstatligastatistiken. [1] vapenlagenochEG [4] Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk Kriminalvård och psykiatri. [5] konsekvensanalys. [6] Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. JIK-metoden, m.m. [13] Del och 11.Ju. I [17] Vissa mervärdeskattefrågor 111 Kultur m.m. [31] - Förvalta bostäder.[23] Uppskattad sysselsättning om skattemasbetydelse - Vallagen.[30] for den privatatjänstesektom. [43] Folkbokforingsuppgiftema i samhället.[44] Utrikesdepartementet vägval Följdema for Sverigei utrikes- och Utbildningsdepartementet Historiskt säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektiveintebli Grundenfor livslångtlärande.[45] medlemi Europeiska unionen.[8] Avveckling av den obligatoriskaanslutningentill Anslutning till till övergripande Studentkårer och nationer.[47] EU - Förslag lagstiftning. [10] Suveranitetoch demokrati Kulturdepartementet + bilagedelmedexpertuppsatser. [12] Förnyelseoch kontinuitet- om konst ochkultur Rena roller i biståndet- styrningocharbetsfördelning i framtiden.[9] i en effektiv biständsforvaltning. [19] Vandelns betydelsei medborgarskapsärenden. m.m. [33] Sexualupplysning ochreproduktiv hälsaunder1900-talet Teknisktutrymme för ytterligareTV-sândningar. [34] i Sverige.[37] Vår andesstämmaochandras. Kvinnor, barnocharbete i Sverige1850-1993. [38] Kulturpolitik och internationalisering.[35]

Socialdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Mäns föreställningar om kvinnoroch chefsskap.[3] Ledighetslagstiftningen en översyn [41] - Reformerat pensionssystem. [20] Reformerat pensionssystem. Bilaga A. Civildepartementet Kostnaderoch individeffekter.[21] LandstingenochEuropa. Kommunerna, Reformeratpensionssystem. BilagaB. Bilagedel.[2] v KvinnorsATP ochavtalspensioner. [22] Konsumentpolitiki tid. [14] enny Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. [24] Kvalitet i kommunalverksamhet nationell - Svensk alkoholpolitik bakgrundochnuläge. [25] uppföljning ochutvärdering.[18] - Att förebygga alkoholproblem.[26] MycketUnder SammaTak. [32] Vård av alkoholmissbrukare. [27] Staten och trossamfunden. [42] Kvinnor ochalkohol. [28] Barn Föräldrar Alkohol. [29] Miljö- och naturresursdepartementet - blivit äldre. Om solidaritet mellan Gamlaär ungasom EU, EES och miljön. [7] generationerna. Europeiska äldreåret 1993. [39] Skoterköming jordbruks-och skogsmark. Sambandetmellan Samhällsekonomi, transfereringar åtgärdsförslag.. [16] Kartläggningoch och socialbidrag. [46] Miljö och fysisk planering.[36] Långsiktig strålskyddsforskning. [40]